om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
318 sidor, varav 265 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 265 av 318 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:167, om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:167
Regeringens proposition
1979/80:167
om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg;
beslutad den 27 mars 1980.
Regeringen föieslår riksdagen alt anlaga de förslag som
har upptagits i bifogade uidrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ULFADELSOHN
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås alt Sverige ansluter sig lill del
s.k. MARPOL-protokollet, dvs. 1973 års inlernalionella
havsföroreningskonvenlion i den lydelse konvenlionen har fått genom
protokollet. Samtidigt läggs del fram förslag lill en ny lag om ålgärder mot
vattenförorening från fariyg.
Den föreslagna lagen ersätter två nuvarande lagar i samma
ämne. 1 förhållande lill bestämmelserna i dessa innehåller lagförslagel en rad nyheter.
Bemyndigande ges all meddela föreskrifter om förbud mot utsläpp av skadliga
flytande kemikalier som transporteras i bulk och om mottagning av lastresier
av sådana kemikalier. En beslämmelse om förbud mol uttagande av särskild avgifi
för omhänderlagande av annat avfall från fartyg ån förorenat barlast- och
lankspolvatien förs in. Grundläggande beslämmelser ges om lillsyn av fariyg i
forin av besiktningar ocn inspektioner. Möjlighet öppnas all meddela
föreskrifier om begränsning av eller förbud mot fartygstrafik i vissa
farvalten. Vidare kan föreskrifier meddelas om läktring av olja ocb andra
skadliga ämnen. Struffpåföljderna för olagliga ulsläpp m. m. skärps. Beslul om
förelägganden eller förbud skall kunna förenas med vite.
Förslag lill följdändringar i dumpningslagen,
renhållningslagen och brandlagen läggs ocksä fram.
De flesla av de nya reglerna avses Iräda i krafl den I
Januari 1981.
Slutligen föreslås del alt sjöfartsverket får förstärkta
resurser för sin inspektionsverksamhet m. m.
I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 167
Prop.
1979/80:167 2
Lagförslag
1 Förslag till
Lag om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg
Härigenom föreskrivs följande,
1 kap. Inledande bestämmelser
1
§ 1 denna lag
finns bestämmelser om förbud mol vattenföroreningar från fartyg, mottagning av
skadliga ämnen från fariyg, fartygs konstruktion samt lillsyn och andra
ålgärder för all förebygga eller begränsa vattenföroreningar från fariyg.
2
§ 1 lagen
används beteckningar som har följande betydelse.
Beteckning Betydelse
Östersjöområdet Allt vattenområde i den egenlliga
(Dstersjön med Bottniska viken. Finska viken och inloppet lill Östersjön upp
lill lalilud-parallellen genom Skagen i Skagerack vid 57° 44,8' nord
Fariyg Fartyg,
svävare. fasla eller flytande plattformar samt andra
flytande anordningar som används till sjöss
Skadligt ämne Olja
och andra ämnen som, om de kommer ul i havel eller
någol annat vattlenområde, kan innebära risker för människors
hälsa, vara skadliga för den marina faunan eller floran, skada skönhets- eller
rekreationsvarden eller störa annat rättmätigt ulnylljande av havel eller
andra vallenområden
Utsläpp Varje
utsläpp i havet eller andra vattenområden, såsom ut-
slrömning. kvitlblivning, spill, läckage. ulpumpning.
utspridning eller uttömning
3 S Regeringen eller den myndighet som regeringen ulser
meddelar före
skrifter om vad som vid lillämpningen av lagen förslås med olja. andra
skadliga flylande kemikalier som transporteras i bulk än olja. skadliga
ämnen i övrigl saml oljetankfartyg.
2 kap. Förbud mot förorening från fartyg
l.§ Bestämmelserna i detta kapilel gäller sådana utsläpp
av skadliga ämnen från fariyg som härrör från eller i övrigt slår i samband med
fartygens drifl. Bestämmelserna gäller dock inle i fråga om sådana ulsläpp av
skadliga ämnen som är en omedelbar följd av utforskning, uivinning och därmed
förenad, ej landbaserad hantering av havsbottnens mineraltillgångar.
2 § Inom Sveriges sjölerrilorium och Östersjöområdet
utanför detla får
olja inte släppas ut frän fartyg utan skall behållas ombord eller avlämnas
lill moltagningsanordningar för olja.
1 fräga om andra vatienområden meddelar regeringen eller
den myndighel som regeringen ulser föreskrifier om förbud mol ulsläpp av olja.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen ulser
meddelar före
skrifter om förbud mol ulsläpp från fariyg av andra skadliga ämnen än olja.
Prop. 1979/80:167 3
4 S Om, till följd av olyckshändelse, från fartyg släpps
ul skadliga ämnen, beiräffande vilka gäller förbud mol ulsläpp, skall utsläppet
begränsas så långl del är möjligt.
3 kap. Mottagning av förorenat barlast- och tankspolvalten
från fartyg, m. m.
1 § Anordningar för motiagning och behandling av
o|jehalligl barlasl-
eller tankspolvalten skall finnas på de platser inom Sveriges lerriioriiim
där olja lustas eller oljetankfartyg repareras. Den som laslar ul olja eller
driver reparalionsverksamheten svarar för atl del finns behövliga mollag-
nings- och behandlingsanordningar.
Regeringen får föreskriva utt mottagnings- och
behandlingsanordningur för oljehalligt barlast- eller tankspolvalten skall
finnas även i andni fiill. Regeringen föreskriver ocksä vem som skall svara lör
anordningarna.
2
S Anordningar
för mottagning av barhislvatten eller lankspolvälska som innehåller lastresier
av andra skadliga flylande kemikalier än olja skall finnas på de platser inom
Sveriges territorium som regeringen föreskriver. Regeringen föreskriver också
vem som skall svara för anordningarna.
3
§ Om mottagning
av annal avfall från fariyg än sådant som avses i I och 2 §§ finns särskilda
bestämmelser.
4
§ Någon avgifi
får inle tas ul vid anordning, som avses i I *) försia stycket, för motiagning
eller behandling av oljehalligl barlast- eller lankspolvatien från fartyg som
lastas eller repareras hos den som svarar för anordningen.
1 fråga om avgift för mottagning och behandling som avses
i I S andra slyckel och mottagning som avses i 2 S meddelar regeringen
föreskrifier.
5 S Någon avgift för mottagning eller annan hanlering av
avfall som
anges i 3 S fär inle tas ut av fartygens redare eller ägare. Vud nu har sagts
utgör inle hinder mot alt kostnadema för verksamheten täcks genom
hamnavgifter eller molsvarande generella avgifter.
6 § Den som avser all avlämna oljehalligt barlast- eller
tankspolvalten
till en motlagningsanordning som avses i I S skall lämna uppgifier om
lösningsmedel eller andra ämnen i vattnet som har belydelse förbehand
lingen.
Ell fariyg får inte lastas eller repareras hos den som
svarar för all del finns behövlig mottagnings- och behandlingsanordning som
avses i I S första slyckel. om han underlåter atl omhänderta oljehalligl
barlasi- eller tankspolvalten från farlygel. För de fall som avses i I S andra
slyckel meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen ulser motsvarande
föreskrifterom förbud mol lastning, reparalion eller annan verksamhel.
I fråga om mottagning av barlaslvallen eller
lankspolvälska som innehåller laslresler av andra skadliga flytande kemikalier
än olja meddelar regeringen eller den myndighel som regeringen utser föreskrifier
i de hänseenden som avses i försia och andra styckena.
7 S Föreskrifier om ulformning och drift av anordningar
som avses i I
och 2 SS meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.
Prop.
1979/80: 167 4
4 kap. Fartygs konstruktion, in. m.
1
S Regeringen
eller den myndighel som regeringen ulser meddelar föreskrifier om fartygs
konsirukiion. ulrusining oeh drifl för alt förebygga eller begränsa
vatlenföroieningur och om ceriifikat som visur all siidana föreskrifter år
uppfyllda.
2
S Regeringen
eller den myndighel som regeringen utser lär föreskriva atl furtyg inle får
anviindas lill sjöfiiil eller, säviu avser ulkindska fartyg, lill sjöfarl inom
Sveriges sjölerrilorium. om de inte
1.
hur cerlifikal,
som avses i I S, eller molsvarande handlingar som har ulfiirdals av behöriga
vitliindska myndigheler,
2. är så underhållna all de i fräga om
konstruktion och ulrusining uppfyller föreskrifter som har meddelats med slöd
uv I S,
3.
drivs i
enlighel med föreskrifier som hur meddelats med slöd av I S.
3 S Regeringen eller den myndighel som regeringen ulser
meddelar före
skrifter om hur skadliga ämnen som transporteras till sjöss i förpackad
form eller i fraklcontainrar eller på liknande sätl skall hanleras för all
vattenföroreningar skall förebyggas eller begränsas.
5 kap. Dagböcker m. m.
1
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen ulser meddelar föreskrifter om dagböcker
och undra hundlingar rörunde hanteringen av skadliga ämnen ombord på fartyg.
2
S Handlingar
som avses i I S skall i fråga om svensku fariyg pä begiiran hållas tillgängliga
för polismyndighet, tullmyndighet, tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5S
eller annan myndighel som regeringen ulser. Delsamma gäller i fråga om
molsvarande handlingar på ulländska fartyg, som befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium, i den män regeringen föreskriver della.
Inom främmande lands sjölerrilorium är befälhavare på
svenska fariyg skyldiga atl läla behöriga ulländska myndigheler la del av
sådana hundlingar som avses i I S.
6 kap. Tillsyn
1 S Svensku fariyg. som omfallas av föreskrifier enligt 4
kap. I S om
konstruktion, ulrustning eller drifl, skall besiktas innan de sätts i trafik
och
därefler genomgå regelbundna besiktningar.
Vid besiktningarna skall faslslällas om fartygen uppfyller
de föreskrifter som har meddelals med slöd av 4 kap. I S i fråga om
konsirukiion, utrustning och drifl.
2 S Fariyg skall undergå inspektion när en
tillsynsmyndighet som avses i
5 S anser alt del behövs.
Vid inspektionen skall kontrolleras atl fiirlygel och dess
ulrusining och driflförhållanden uppfyller kraven på ell fullgoll skydd mol
vattenföroreningar.
3 S 1 fråga om ulländska fariyg som har ceriifikat som
avses i 4 kap. I S
eller molsvarande handlingar som hur utfiirdals av behöriga ulliindska
myndigheler skall inspektionen begränsas lill granskning av dessa hand
lingar och av handlingar som avses i 5 kap. I S. såvida del inle finns
Prop.
1979/80: 167 5
grundad anledning alt anla alt farlygel eller dess
ulrustning eller driftfor-
hållanden i väsenlliga avseenden avviker frän uppgiflerna i cerlilikalen
eller handlingarna. , .
4
§ Närmare
föreskrifter om de lillsynsförriillningar som avses i 1-3 SS meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser.
5
S Tillsyn över
efterlevnaden av bestämmelserna om fartygs konstruktion, ulrusining och drift
ulövas av myndighel som regeringen utser. Myndigheten får uppdra ål sakkunniga
;itl ulom riket verkställa lillsynsforräll-ningar.
6
S Regeringen
får föreskriva all undersökning uv fiiriyg och ulrustning som företas av en
utländsk myndighel eller uv en klassificeringsuiislall skall godkännas som
lillsynsförriillning verkställd uv svensk myndighet samt all elt ceriifikat som
utfiirdals efter en sådan undersökning har samma gillighel som ett cerlifikal
uinirdul av svensk myndighet.
7
S Den som
verksläller en tillsynsförrätlning eller biträder vid en siidan förrällning
skull lämnas lijilräde lill fiirlygel för alt göra nödviindiga undersökningar
och la del av de handlingar rörande fiirtyget som finns ombord.
Polismyndighet skall lämna den handriickning som behövs
för lillsyn enligt denna lag.
8
S Regeringen
eller den myndighet som regeringen ulser meddelar föreskrifter om avgifter
till siaten för lillsyn av fariyg och för provning och granskning av maierial
och ulrusining lill fartyg.
9
§ Fartygets
redare och ägare ansvarar för all farlygel undergår sädan lillsyn som avses i I
S.
7 kap. S ä rskilda å tg ä rder mot
vattenf ö rorening
1
8 Regeringen
eller den myndighel som regeringen ulser får föreskriva sådana begränsningar av
eller förbud mol Irafik i farvatten inom Sveriges sjölerrilorium som behövs för
atl förebygga vattenföroreningar.
2
S Regeringen
eller den myndighet som regeringen ulser meddelar sådana föreskrifier om
läktring av skadliga ämnen inom Sveriges sjöterritorium som behövs för atl
förebygga vattenföroreningar. Föreskriftema fär avse förbud mol läktring inom
vissa områden.
3
S Regeringen
eller den myndighel som regeringen ulser meddelar föreskrifter om skyldighel
1.
alt rapportera
vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar,
2.
alt lämna
sådana uppgifler om fartyg och fartygs last som behövs för att förebygga eller
bekämpa vattenföroreningar.
4 § Företer etl fartyg väsentliga brisier i fråga om
konstruktion, utrust
ning eller drift i de hänseenden som avses i 4 kap. I S eller överträds
föreskrifter som har meddelals med slöd av I S detla kapilel, får sjöfarts
verket och annan myndighet som regeringen utser meddela
1. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa.
Prop. 1979/80:167 6
2.
förbud att använda
viss ulrustning.
3.
föreläggande
att farlygel skall följa en viss färdväg,
4. föreläggande atl fartyget skall
anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan uppehållsplats.
5.
föreläggande i
fråga om fartygets framförande eller drifl.
Beslutas inle åtgärd som nu har sagts får myndighelen. när
det gäller brisier i fräga om konstruktion, ulrusining eller drifl, i stället
meddela föreläggande atl brislerna skall avhjälpas.
5 S Sker ulsläpp av olja eller något annal skadligt ämne
från elt fartyg i
strid mot gällande beslämmelser eller kan det skäligen befaras atl så
kommer att ske och finns det grundad anledning atl anta all svenskl
territorium eller svenska iniressen i övrigl kan skadas härigenom i avse
värd mån, får sjöfartsverket och annan myndighet som regeringen ulser
meddela de förbud och förelägganden, som är nödvändiga för all förebygga
eller begränsa vattenförorening, såsom
1.
förbud mol
fartygets avgång eller vidare resa,
2.
förbud att
påbörja eller fortsätta lastning, lossning, läktring eller bunkring,
3.
förbud att
använda viss utrustning,
4.
föreläggande
atl fartyget skall följa en viss färdväg,
5.
föreläggande
atl fartyget skall anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan
uppehållsplats,
6.
föreläggande i
fråga om fartygets framförande eller drift,
7.
föreläggande atl
läklra olja eller annal skadligt ämne.
6 § Har beträffande etl visst fariyg inle fullgjorts vad
som föreskrivs om
försäkringsskyldighel eller skyldighel all slälla säkerhel i lagen
11973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss, får sjöfartsverket och
annan myndighet som regeringen utser meddela
1. förbud för fartyget alt anlöpa eller avgå från en
svensk hamn eller från
en tilläggsplats som ligger inom svenskt territorium,
2. i fråga om elt svenskl fariyg förbud mol fartygets
vidare resa.
7 § Beslut enligt 4 eller 5 § om förbud skall innehålla
uppgift om de
åtgärder som skall vidtas för rättelse. Beslut om föreläggande enligt samma
paragrafer skall innehålla uppgifl om den tid inom vilken åtgärderna skall
vara vidlagna.
8
§ 1 beslut
enligt 4 eller 5 § får vite sättas ut. Föreläggande eller förbud vari vite har
satts ut får alll efler omständigheterna riktas mot fartygets befälhavare,
redare eller ägare.
9
S Underlåter
någon alt inom den förelagda liden vidta åtgärd som åligger honom enligt beslul
som har meddelals med stöd av 4 eller 5 S eller kan han inte underrättas om
beslutet ulan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, fär
myndighelen låta verkställa åtgärden pä bekosinad av fartygets redare eller
ägare. Delsamma gäller även i andra fall när ell beslul har meddelats med slöd
av 4 eller 5S, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan väntas bli vidtagen av
den som avses med beslutet.
10 § Den myndighet som med slöd av 4, 5 eller 6§ har
förbjudil ell
fartygs avgång eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveri-
Prop.
1979/80:167 7
ges sjöterritorium, genast anmäla beslulel för polis-,
lull- och lolsmyndig-helerna. Polismyndigheten skall, om del behövs, vidta
ålgärder för alt förhindra överträdelse av förbudet. Tull- och lotsmyndighelerna
skall, så länge förbudet gäller, inställa de förrällningar för fartygels resa
som ankommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom
främmande lands sjölerrilorium, är befälhavaren skyldig atl på begäran av
svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar lill denna myndighel.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser
meddelar föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på fariyg som behövs för
alt del skall kunna fastställas varifrån förorenande olja har kommit.
För atl undersöka varifrån förorenande olja har kommit får
polismyndighel eller den myndighel som har befogenhet all meddela beslut
enligt 5 S ta oljeprov ombord på ell fariyg och för sådant ändamål avbryta
fartygets resa, om det inte leder lill någon våsenllig olägenhet.
8 kap. Besvär m. m.
1
S Har beslul
enligt 7 kap. 4§ första stycket, 5 eller 6S meddelats av annan myndighet än
sjöfartsverket skall det genast underställas verkel. Beslut som skall
underställas får inte överklagas.
2
§ Beslut som
har meddelats av sjöfartsverkei i fråga som avses i 7 kap. 4S första slyckel, 5
eller 6§ överklagas hos kammarrällen genom besvär.
Beslut i andra frågor som avses i denna lag överklagas
genom besvär
1. hos sjöfartsverket, om beslutet har
meddelats av en annan myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet och
ej heller kommunal myndighel, eller
2. hos regeringen, om beslutet har
meddelals av sjöfartsverket eller av en annan myndighel som är central
förvaltningsmyndighet.
3 § Beslul i frågor som avses i denna lag gäller
omedelbart, om inte annat
föreskrivs i beslutet. 1 fråga om beslut som skall underställas sjöfartsverket
kan della förordna att beslutet inle skall gälla tills vidare.
9 kap. Ansvar m. m.
1
§ Till böler
eller fängelse i högst två år döms den som uppsålligen eller av oaktsamhet
bryter mot förbud som gäller enligt 2 kap. 2 § försia slycket eller mot 2 kap.
4 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra
slycket eller 2 kap. 3 §, om inle gärningen är belagd med slrängare straff i
brottsbalken.
2
§ Till böter
eller fängelse i högst två år döms befälhavaren, om han har brustit i den
tillsyn som behövs för att utsläpp inte skall ske i slrid mol denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen. Om befälhavaren har överiåtit
ansvarei för tillsynen över hanleringen ombord av skadliga ämnen till visst
befäl eller om visst befäl har sådanl ansvar lill följd av tjänstens
beskaffenhet, gäller vad nu har sagts i stället del befälet.
3
§ Till böter
eller fängelse i högsl eU år döms den som uppsålligen eller av oaktsamhet
bryter mol
Prop.
1979/80: 167 8
1. en föreskrifl som har meddelats med stöd av 7 kap.
I eller 2 S.
2. ell förbud eller föreläggande som
har meddelats med slöd av 7 kap. 4 eller 5§, eller
3. etl förbud som har meddelals med
slöd av 7 kap. 6S.
4 S Till böler eller fängelse i högsl sex månader döms
1. den som uppsålligen eller av oaklsamhel bryler mot en
föreskrift som
har meddelats med slöd av 3 kap. 7S, om inle gärningen är belagd med
straff i brottsbalken, miljöskyddslagen (1969: 387) eller lagen (1971: 1154)
om förbud mol dumpning av avfall i vatten,
2. en befälhavare som uppsålligen
eller av oaktsamhet bryter mol en föreskrift som har meddelals med stöd av 4
kap. 2 S.
3. den som uppsålligen eller av oaklsamhel
bryler mol en föreskrift som har meddelals med slöd av 4 kap. 3 §, 5 kap. I S
eller 7 kap. 3 S.
4. den som uppsålligen bryler mot 5
kap. 2 S första slyckel,
5. fartygets redare eller ägare, om
han uppsålligen eller av oaktsamhet bryler mol 6 kap. 9§.
5 S Till böler döms
1. den som uppsålligen bryler mol
förbud som gäller enligt 3 kap. 4S försia stycket eller 5 § eller mol en
föreskrifl som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 S andra slyckel,
2. den som uppsålligen eller av
oaktsamhet bryler mol 3 kap. 6S eller mot en föreskrifl som har meddelals med
stöd av denna paragraf.
3. den som uppsålligen lämnar en
oriktig uppgift lill en tillsynsmyndighet för all erhålla ett cerlifikal som
utfärdas med stöd av denna lag eller för atl få giltighetstiden för ell sådanl
ceriifikat förlängd,
4. en befälhavare som uppsålligen
eller av oaklsamhel bryter mol en föreskrift som har meddelats med stöd av 7
kap. 11 § försia slyckel.
6 S 1. Släpps ell skadligt ämne ul i slrid mol förbud som
gäller enligt 2
kap. 2§ första stycket eller mol 2 kap. 4§ eller i slrid mol föreskrift som
har meddelats med stöd av 2 kap. 2 S andra stycket eller 2 kap. 3 S,
2. åsidosätts en föreskrifl som har
meddelats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 § eller 7 kap. 1 eller 2 S,
3. överträds etl förbud eller
åsidosätts elt föreläggande som har meddelats med slöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
4. överträds etl förbud som har
meddelals med slöd av 7 kap. 6S, eller
5. åsidosätts en föreskrifl som har
meddelals med slöd av 7 kap. 11 S försia stycket.
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade
begått gärningen, om han underlåtit alt göra vad som skäligen kunnat fordras
av honom för alt förhindra del inträffade.
7
§ Bryter någon
mot ett förbud eller föreläggande enligt 7 kap. 4 eller 5 §, som har förenats
med vite, skall han inte dömas till ansvar.
8
§ Mål om ansvar
för brott som avses i denna lag eller om utdömande av vite eller om ersättning
för ålgärder som verkslällls enligt 7 kap. 9S handläggs av tingsrätt som är
behörig domstol enligt rättegångsbalken eller enligt 336-338SS sjölagen (1891:
35 s. 1).
Prop. 1979/80:167 9
10 kap. Övrigt
1
§ Denna lag är
tillämplig pä statsfartyg, som inte används i affärsdrift, endast i den mån
regeringen föreskriver del.
2
§ Regeringen
eller den myndighel som regeringen utser får föreskriva eller i enskilda fall
medge undanlag från 2 kap. 2 S försia stycket saml 3 kap. 1 S försia slyckel. 4
§ första slyckel och 5 S denna lag. Vid meddelande av undantag får särskilda
villkor föreskrivas.
3
§ Föreskrifier
som meddelas med stöd av denna lag får inle slrida mol sådana bestämmelser i
inlernationella överenskommelser som är bindande för Sverige. Detsamma gäller i
fråga om undanlag som avses i 2 S.
Denna lag Iräder i kraft den dag regeringen besiämmer.
såvitt avser bestämmelserna om motiagning av barlaslvalten eller lankspolvälska
som innehåller lastresier av andra skadliga flytande kemikalier än olja.
I övrigt träder lagen i kraft den I Januari 1981. då lagen
(1972: 275) om ålgärder mot vallenförorening från fariyg och lagen (1976:6) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet skall upphöra
att gälla.
Om del i en lag eller någon annan författning hänvisas
lill en föreskrifl som har ersatts genom en beslämmelse i denna lag, lillämpas
i slället den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning
av avfall i vatten
Härigenom föreskrivs atl 2S lagen (1971: 1154) om förbud
mot dumpning av avfall i vatten skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2
V
Denna lag är ej
tillämplig på så- Denna lag tillämpas inte på så-
dant utsläppande av olja eller olje- dana utsläpp av
skadliga ämnen haliig blandning som avses i lagen från .fartyg som avses i
lagen (1972:275) om åtgärder mot vallen- (1980:000) om ålgärder mol vallenförorening
från fartyg eller lagen förorening från fartyg.
(1976:6) om ålgärder mot vatten-jörorening från fartyg
inom Östersjöområdet eller på avfall som häi--rör från fartygs drift.
Denna lag Iräder i krafl den 1 Januari 1981.
' Senaste lydelse 1976; 8 (jfr 1976; 572).
Prop. 1979/80:167 10
3
Förslag till
Lag
om ändring i renhållningslagen (1979:596)
Härigenom
föreskrivs atl 15 § renhållningslagen (1979:596) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
15 S
Kommunen får föreskriva all avgifi skall erläggas för sädan bortforsling och
sådanl slutligt omhändertagande av avfall som sker genom kommunens försorg
enligt denna lag. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande erläggas till
kommunen eller till den som utför renhållningen.
I fråga om avgift för hanlering av avfall Jrån Järtyg Jinns särskilda
bestämmelser i lagen (1980:000) om åtgärder mot vattenförorening från fat-tyg.
Denna
lag träder i krafl den I Januari 1981.
4
Förslag tiil
Lag
om ändring i brandiagen (1974:80)
Härigenom
föreskrivs alt IIS brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
11
S
Den
som utövar befälet vid räddningstjänst får, om fara för liv, hälsa eller
egendom eller för skada i miljön icke lämpligen kan avvärjas på annal säll,
företaga sådant ingrepp i annans rätl som måste anses försvarligt med hänsyn
lill farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i
övrigl. Han fär sålunda bland annal bereda medverkande personal tillträde till
fastighet, avspärra olycksplats, nyltja brunn, vattenledning, telefon,
redskap, arbetsmaskiner, hästar, fordon och fartyg, fälla träd, anlägga moteld,
bortforsla grus, sand eller Jord samt riva eller undanskaffa byggnad, upplag
eller annan egendom.
Denna
paragraf är tillämplig också vid räddningstjänst som avses i I S tredje stycket
första punklen.
Förbud
eller föreläggande som Förbud eller föreläggande som
avses
i ll§ lagen (1972:275) om ål- avses i 7 kap. 5 S lagen (1980:000)
gärder
mot vattenförorening från om åtgärder mot vattenförorening
fartyg
får ej meddelas med stöd av från fartyg får ej meddelas med slöd
denna
paragraf av denna paragraf
Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1981.
Prop. 1979/80:167 II
Uidrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanlräde 1980-02-28
Närvarande:
statsministern Fålldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson,
Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Adelsohn
Lagrådsremiss
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
1
Inledning
1.1
Allmänt
Under
de senaste decennierna har insikten om de risker som är förenade med
föroreningar av den marina miljön ökat alltmer. Risken för omedelbara skador
på stränder och på den marina faunan och floran genom främst oljeutsläpp vållar
allt större oro. Men också risken för mera långsiktiga skadliga effekter
uppmärksammas i allt högre grad. Inle minst utsläpp av olja eller
oljeblandningar från fartyg har under åren getl många pålagliga exempel på
riskerna med och följderna av havsföroreningar.
Mot
denna bakgrund har del i vårt land vidtagits en lång rad ålgärder för att möta
faran för förorening av vår egen havsmiljö och den marina miljön överhuvud. När
det gäller utsläpp av skadliga ämnen från land, vilka utsläpp anses svara för
den största delen av havsföroreningarna, har industrier och kommuner ålagts
långtgående åtgårder till skydd för den marina miljön. Även utsläpp av skadliga
ämnen, främst olja, från fartyg år sedan länge föremål för detaljerade
regleringar som har till syfle att förebygga eller så långt som möjligt
begränsa skadeverkningar. I delta sammanhang kan också nämnas att kvitlblivning
till sjöss av avfall från landbaserad verksamhet, s. k. dumpning, i princip är
förbjuden enligt svensk lagstiftning. Förutom det förebyggande skyddet mol
föroreningar av den marina miljön har beredskapen i vårt land för bekämpning av
sådana föroreningar successivt byggts ut.
Den
följande framställningen kommer att inriktas på det förebyggande skyddet mot
vattenföroreningar från fartyg, dvs. föroreningar som slår i samband med
fartygens drift eller som är förorsakade av olyckshändelser.
Prop. 1979/80:167 12
Innan
jag redovisar mina överväganden finner jag del nödvändigt all ge en kortfattad
samlad beskrivning av del inlernationella arbete som har utförts för atl komma
till rätta med de miljöproblem som det här är fråga om.
1.2
Internationellt samarbete för att förebygga vattenföroreningar från fartyg
Det
ligger i sakens natur alt miljöskyddsregler för en så internationellt inriktad
näring som sjöfarten måsle vara förankrade i internationellt samarbete. Utan
en sådan förankring kan reglerna knappast beräknas få eftersträvad effekt.
Internationellt arbete för att förebygga havsföroreningar från fartyg har
pågått i många år, under aktiv medverkan från Sveriges sida.
1.2.1 Oljeskyddskonventionen
Den
första internationella överenskommelsen på områdel var 1954 års internationella
konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja
(oljeskyddskonventionen), som trädde i krafl år 1958 och som sedermera har
ändrats i skärpande riktning elt flertal gånger (1962, 1969 och 1971). Sedan
Januari 1978 gäller konventionen i den lydelse den fick genom ändringar som
antogs åren 1962 och 1969. Konventionens regler avser utsläpp av beständiga
oljor, dvs. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt blandningar
som innehåller sådan olja. Reglerna innebär totalförbud för utsläpp från
oljetankfartygs lastlankar av annal än rent barlast vatten, om avståndet lill
nårmaste land är mindre än 50 nautiska mil. Även i övrigt innebär reglerna
långtgående begränsningar av möjligheterna till oljeutsläpp från fartyg. I
konvenlionen föreskrivs vidare atl en oljedagbok skall föras ombord på fartyg
för atl underlätta kontrollen i hamn av att utsläppsreglerna har följls.
Genom
1971 års ändringar - som ännu inte har trätt i kraft - har i
oljeskyddskonventionen tagits upp bl. a. regler som är avsedda all begränsa
oljeutflödet vid sjöolyckor. 1 delta syfte ges för nya tankfartyg föreskrifter
om hur lastlankarna skall vara anordnade och vilken största storlek de får ha.
På fartygen skall finnas ett särskilt certifikal som visar att kraven i dessa
konstmktionsregler är uppfyllda.
1.2.2 MARPOL-konventionen
Det
internationella arbetet med det förebyggande skydddet mot havsföroreningar
från fartyg intensifierades i början av 1970-talet. Siktet var inställt på en
ny internationell överenskommelse med regler om utsläpp av alla slags skadliga
ämnen. En sådan överenskommelse antogs år 1973 på en av den Mellanslatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrägor,
IMCO) anordnad internationell havsförore-ningskonferens (den internationella
konventionen till förhindrande av
Prop.
1979/80: 167 13
havsförorening från fartyg, MARPOL-konventionen). De
väsentligaste nyheterna i denna konvenlion kan sammanfallas på följande sätt:
-
MARPOL-konventionen
reglerar utsläpp av alla slags oljor och inle bara, som oljeskyddskonventionen,
beständiga oljor. Dessulom reglerar konvenlionen utsläpp av skadliga flytande
ämnen (kemikalier) som transporteras i bulk, utsläpp av skadliga ämnen som
transporteras till sjöss i förpackad form eller fraktcontainrar o.d., utsläpp
av toalettavfall och utsläpp av fast avfall.
-
MARPOL-konventionen
innehåller särskilt stränga utsläppsregler för ekologiskt känsliga
vattenområden, såsom Östersjöområdet. 1 sådana områden, som kallas
specialområden, gäller i fråga om olja i princip totalförbud mot ulsläpp.
-
MARPOL-konventionens
utsläppsregler har i förhållande till oljeskyddskonventionen skärpts också
beiräffande vattenområden som inte är specialområden.
-
MARPOL-konventionen
ger detaljerade föreskrifier om ulrusining ombord på fartygen, dvs.
separatorer, oljefiller och oljehallmätare, som skall säkerställa alt de
oljeutsläpp som får ske håller sig inom lillåtna gränser.
-
MARPOL-konventionen
uppställer krav på oljetankfartygs konstruktion utöver dem som följer av 1971
års ändringar i oljeskyddskonventionen. Sålunda ges föreskrifter, förutom om
tankarrangemang och tankstorleksbegränsning, om rumsindelning och stabilitet.
Sistnämnda föreskrifter, som är lillämpliga på nya fartyg, är avsedda atl
säkerställa fartygens flytbarhet i skadat skick.
-
MARPOL-konventionen
föreskriver vidare att nya oljetankfartyg som är på minst 70000 lon dödvikt
skall vara försedda med segregerade barlasttankar för att förebygga att
barlastvatten annat än undantagsvis tas in i lasttankar och där blandas med
oljeresler ("segregaled ballast tanks"', SBT).
-
MARPOL-konventionen
innehåller preciserade krav på anordningar för mottagning och behandling i land
av sådana oljeresler från fartyg som inte får släppas ul i havel. Dessa krav är
betingade av konventionens skärpta regler om oljeutsläpp.
-
MARPOL-konventionen
innehåller i bilaga 11 regler om flylande kemikalier som transporteras i bulk.
Reglerna bygger på en riskgradering i fyra olika kategorier, betecknade A-D,
med A som den fariigaste kategorien. Detaljerade föreskrifter ges om utsläpp i
havet av flytande kemikalier. Dessa föreskrifter ökar i stränghet med ämnets
fariighetsgrad och havsområdets karaklär. Sålunda år ulsläpp i havel av ämnen
av kategori A eller B i specialområden, som exempelvis Östersjöområdet, i
princip förbjudna. Därför föreskrivs också som huvudregel all barlastvatten,
lankspolvälska och andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen
skall lämnas lill en mottagningsanordning i land. 1 bilaga II regleras också
Prop. 1979/80:167 14
ingående
hur kontrollen av utsläppsreglernas efterievnad skall ske.
- I MARPOL-konventionen ges regler om beivrande av
överträdelser av konventionsbestämmelser, om certifikal och om besiktning.
Sålunda föreskrivs att överträdelser skall förbjudas och påföljder föreskrivas
inle bara av flaggstater i fråga om fartyg som för deras flagg, ulan även av
kuststater i fråga om överträdelser som begås av främmande fartyg inom
kuststaternas jurisdiktion. Vidare ges föreskrifter om särskilda ceriifikat som
skall utfärdas av flaggslalen efter besiktning av fartygen i fråga om
konsimktion och utrustning, nämligen det internationella
oljeskyddscerli-fikatet, del internationella föroreningsskyddscertifikatet för
transport av skadliga flytande ämnen i bulk och det internationella
föroreningsskyddscertifikatet för toalettavfall.
- I MARPOL-konventionen har tagits upp regler om
rapportering av händelser som medför eller kan befaras medföra ulsläpp i havet
av skadliga ämnen, s. k. föroreningsincidenter. Rapporten skall lämnas lill den
organisalion i en fördragsslulande stat som har inrättats för ändamålet.
Organisationen skall vidarebefordra rapporten bl. a. lill slaler som kan komma
att beröras av incidenten.
- Reglerna
om ändring av de talrika tekniska föreskrifterna i MARPOL-
konventionen har utformats så, att det kan beräknas bli möjligt atl på ett
snabbare och effektivare sätt än i fråga om oljeskyddskonventionens tek
niska föreskrifter genomföra ändringar och därmed en nödvändig anpass
ning till den tekniska utvecklingen.
MARPOL-konventionen
är uppbyggd så, alt de allmänna bestämmelserna finns i artiklarna och de
tekniska föreskrifierna i fem bilagor. I bilaga 1 finns sålunda regler till
förhindrande av förorening genom olja, i bilaga II regler
till förhindrande av förorening genom skadliga flytande kemikalier som
transporteras i bulk, i bilaga 111 regler till förhindrande av förorening genom
skadliga ämnen som transporteras till sjöss i förpackad form eller i
fraklcontainrar, flyttbara tankar eller landsvägs- och Järnvägstankvagnar, i
bilaga IV regler till förhindrande av förorening genom
toalettavfall och i bilaga V regler till förhindrande av förorening genom fast
avfall.
MARPOL-konventionen
träder i kraft tolv månader efter den dag då minst 15 stater, vilkas sammanlagda
andel i väridshandelsflottans bruttotonnage uppgår till minst 50%, har
tillträtt konventionen. En stat som tillträder konventionen kan förklara att
den inte godtar en eller flera av bilagorna III, IV och V
till konventionen, vilka bilagor alltså är valfria. Övriga bilagor till
konventionen - I och II - har däremot bedömts som så väsentliga att någon
möjlighet att utesluta dem vid tilllräde till konventionen inte har öppnats.
Bestämmelserna om flytande kemikalier som transporteras i bulk (bilaga II) blir alltså bindande för stater som har tillträtt konventionen vid den
tidpunkt då konvenlionen träder i kraft. Detta förhållande - i förening med de
tekniska och praktiska svårigheter som kan vara förknippade med en tillämpning
av nämnda regler - har
Prop. 1979/80:167 15
allmänt
ansetts utgöra den väsentliga orsaken lill alt endasl ett fåtal siater hittills
har tillträtt konventionen. Såsom skall beröras i det följande vidtogs i
samband med en revision av MÄRPÖL-konvenUonén är !9'78 på svenskl initiativ
vissa åtgärder för atl undanröja della hinder för tillträde lill konventionen
och dennas ikraftträdande.
Sverige
har undertecknat MARPOL-konventionen med förbehåll för ralificering. Frågan om
konventionens godkännande har behandlals av riksdagen på grundval av prop.
1975/76:5. I proposilionen föreslog den dåvarande regeringen, på grundval av
elt positivt remissutfall, att riksdagen skulle godkänna konventionen. Frän
förslagel undanlogs dock bilaga II till konventionen om
flytande kemikalier som transporteras i bulk. Anledningen härtill var att vissa
problem med moltagande, omhändertagande och oskadliggörande av kemikalierester
från fartyg var olösta. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget i
propositionen (JoU 1975/76: 16, rskr 1975/76: 58). Detla innebar all
MARPOL-konvenfionen inte kunde ratificeras då, eflersom reglerna i bilaga II lill
konventionen är av tvingande natur och inte får undantas från ralificering.
MARPOL-konventionen
utgör ett stort steg framåt i det internationella arbetet för att förebygga
havsföroreningar från fartyg även om konventionens ikraftträdande dröjer.
Konventionen har, trots all den ännu inte är bindande, fått avsevärd betydelse
därigenom att dess bestämmelser om fartygs konstruktion redan tillämpas allmänt
vid nybyggen. Förutsättningarna för att konventionen också i övrigl skall
kunna omsättas i praktiskt handlande har numera, som Jag har antytt i del
föregäende och skall utveckla närmare i de följande, ökat avsevärt.
Jag
ålerkommer till de ändringar i och tillägg till MARPOL-konventionen som har
tagits upp i det s. k. MARPOL-protokollet.
1.2.3
Helsingforskonvenlionen
Från
Östersjöområdets synpunkt är MARPOL-konventionen givetvis av största betydelse
på grund av bestämmelserna om Östersjöområdet som specialområde och det
särskilda skydd mot havsföroreningar som dessa bestämmelser kommer att ge när
de träder i kraft. Av stor betydelse är också den regionala konvention om skydd
av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonvenlionen) som antogs år 1974 i
Helsingfors av Östersjöstaterna, dvs. Danmark, Finland, Förbundsrepubliken
Tyskland, Polen, Sovjetunionen, Sverige och Tyska demokratiska republiken.
Helsingforskonvenlionen
är den första internationella överenskommelse som omfattar alla former av och
källor till havsförorening. Såviit avser havsförorening från fartyg ges i
konventionens bilaga IV regler vilka nära ansluter sig till
MARPOL-konventionens regler om förbud mot och begränsning av utsläpp i
specialområden. I bilaga VI
behandlas samarbetet mellan Östersjöstaterna
vid bekämpning av havsföroreningar.
Sverige
har ratificerat Helsingforskonvenlionen. Konventionen väntas
Prop.
1979/80: 167 16
träda i kraft våren 1980, sedan den f.n. återstående
sjunde ralificeringen har verkställts. Även om konventionens utsläppsregler om
flytande kemikalier som transporteras i bulk i sak överensslämmer med
motsvarande regler i MARPOL-konventionen, företer Helsingforskonvenlionen den
olikheten mot MARPOL-konventionen alt dess regler om flylande kemikalier i
bulk inle Iräder i krafl samiidigi som konvenlionen i övrigl ulan först vid en
lidpunkt som skall fastställas av Östersjöstaterna inom elt är efter
konventionens ikraftträdande.
1.2.4 Ingreppskonventionen och ingreppsprotokollet
Vid en konferens i Bryssel år 1969 anlogs bl. a. en
inlernationell konvention om ingripande på det fria havet vid olyckor som är
ägnade alt leda lill förorening genom olja, ingreppskonventionen. Den syflar
lill att precisera kuststaternas befogenhel atl på det fria havet ingripa mot
ulländska fartyg för att förebygga förorening genom olja, varmed avses
beständig olja, pä grund av sjöolycka eller för atl begränsa skadeverkningarna
av sådan förorening.
Sverige har tillträtt ingreppskonventionen. Den trädde i
kraft år 1975.
Till komplettering av ingreppskonventionen antogs på 1973
års havsför-oreningskonferens elt protokoll om ingripande pä det fria havet vid
havsföroreningar genom andra ämnen än olja, ingreppsprotokollet. Genom
protokollet utvidgas ingreppskonventionen så alt det blir möjligt alt ingripa
också när allvarlig och överhängande fara föreligger för förorening genom annat
skadligt ämne än sådan olja som avses i ingreppskonventionen.
Sverige har ratificerat ingreppsprotokollel. Detla har
ännu inte trätt i kraft.
1.2.5 MARPOL-protokollet
I februari 1978 anordnade IMCO en diplomatkonferens i
London med uppgift atl fastställa internationella regler som ger ökad säkerhel
främst för oljetankfartyg och förbättrat skydd av den marina miljön mol
föroreningar från fariyg (TSPP-konferensen). Konferensen hade sammankallals på
iniliativ av Förenta staterna med anledning av ell anlal svåra tankfartygsolyckor
ulanför Förenta staternas kuster. Konferensen resulterade bl. a. i 1978 ärs
prolokoll lill MARPOL-konventionen, MARPOL-protokollet. Prolokollet innehåller
vissa ändringar i och tillägg till MARPOL-konventionen men är ell fristående
inslrumenl i den bemärkelsen all det genom hänvisningar omfattar alla de
bestämmelser i MARPOL-konventionen som inte har ändrals. Protokollet utgör
alltså en reviderad version av MARPOL-konventionen och är avsett att ersälla
konventionen i dess ursprungliga lydelse.
MARPOL-prolokollels beslämmelser innebär en rad belydande
skärpningar av förskrifterna om oljetankfartygs konstruktion, utrustning och
hanlering samt i fräga om besiktning och certifiering av sådana fartyg.
Prop.
1979/80:167 ;: 17
Vidare har i MARPOL-protokollet - på svenskt inilialiv -
lagits upp en beslämmelse som innebär att lillämpningen av MARPOL-konventionens
regler om flytande kemikalier som transporteras i bulk (bilaga II till konvenlionen)
skjuts upp i tre år räknat från MARPOL-prolokollels ikraftlrädande. Man räknar
med alt det genom detta uppskov, som kan förlängas genom beslut av lMCO:s
havsmiljökommilté (MEPC), blir lättare för staterna att tillträda
MARPOL-protokollet än MARPOL-konventionen.
De huvudsakliga nyheterna i MARPOL-protokollet, utöver
uppskovet med lillämpningen av reglerna om flylande kemikalier som
transporteras i bulk, är följande:
-
Kravet alt nya
oljetankfartyg skall vara försedda med segregerade barlasttankar (SBT), som
enligt MARPOL-konventionen gäller fartyg på minst 70000 ton dödvikt, har
utsträckts all avse nya råoljelankfartyg från 20000 ton dödvikt och uppåt och
nya produkllankfartyg från 30000 ton dödvikt och uppåt.
-
Nya råoljelankfartyg
på minsl 20000 ton dödvikt skall vidare vara försedda med ett system för
tankrengöring med råolja i stället för vallen ("crude oil washing",
COW). DeUa krav är nytt.
-
På nya
oljetankfartyg skall de segregerade barlasllankarna vara placerade på ett
sådanl säll atl de ger skydd mot oljeutflöde vid grundslötning eller kollision
("prolective location of segregaled ballast tanks", PL). Detla krav
är nytl. Del har ersatt etl ursprungligen av Förenta staterna framlagt förslag
om dubbel botten i nya oljetankfartyg.
-
Existerande
oljetankfartyg på minsl 40000 ton dödvikt skall vara försedda med antingen SBT
eller, om del är fråga om råoljelankfartyg, COW. Alternativt får existerande
oljetankfartyg pä minst 40000 ton dödvikt lillämpa ett - av Sverige utarbetat
- system med särskilt avdelade rena barlasttankar ("clean ballast
tanks", CBT), såvitt avser råoljelankfartyg dock bara under en
övergångsperiod av två eller fyra år, beroende på fartygets storlek. Nu nämnda
krav är nya. De skall tillämpas fr. om. MARPOL-prolokollels ikraftlrädande.
-
Alla
oljetankfartyg som har COW-anläggning skall vara försedda med etl
inerlgassystem med vars hjälp lastlankar fylls med gaser för alt förebygga
explosioner ("inerl gas system", IGS).
1 fråga om besiktning och certifiering av fartyg innebär
MARPOL-protokollet skärpningar av tidigare konventionsbestämmelser pä elt
flertal punkter. Giltighetstiden för oljeskyddscertifikatet begränsas lill fem
är. Inspektioner på slickprovsbasis skall bli obligatoriska i de fall då ärliga
besiktningar inle förekommer. Besiktningarnas omfallning utökas på en rad
punkter. Vidare införs nya regler om klassificeringssällskapens befogenheter
när de agerar för sjöfartsmyndigheters räkning och om de åtgärder som skall
vidtas av kontrollorganen när brislfälligheler konstaleras på fartyg.
Vid
konferensen i februari 1978 anlogs också en rad resolutioner. 1 2 Riksdugen 1979/80. 1 saml. Nr
167
Prop. 1979/80:167 18
konferensresolution
1 anges som riktpunkt (largel date) för MARPOL-prolokollels ikraftträdande den
1 Juni 1981. I resolutionen uppmanas staterna atl, oberoende av protokollets
ikraftlrädande, tillämpa protokollels bestämmelser i fråga om nya fartyg från
de tidpunkter som har angetts i prolokollet för sådana fartyg. När del gäller
existerande fartyg uppmanas staterna i resolutionen atl. även om
MARPOL-protokollet inte skulle ha trätt i kraft den I juni 1981, i största
möjliga utsträckning börja tillämpa reglerna om SBT/CBT/COW resp. SBT/CBT den I
juni 1981 eller snarasl möjligt därefter.
MARPOL-protokollet
var öppet för undertecknande under liden den 1 Juni 1978-den 31 maj 1979 och
slår därefler öppel för anslulning. En stat kan bli fördragsslutande part genom
undertecknande utan förbehåll för ralificering, godtagande eller godkännande eller
genom undertecknande med sådanl förbehåll och efterföljande ralificering,
godtagande eller godkännande eller genom anslulning. MARPOL-protokollet iräder
- liksom MARPOL-konventionen - i krafl lolv månader efler den dag då del
tillträtts av minst 15 stater med en sammanlagd andel i världshandelsflottans
bruttotonnage av minst 50%.
En
stat som tillträder MARPOL-protokollet behöver inte ha tillträtt
MARPOL-konventionen. Genom tilllräde till MARPOL-protokollet uppnås omedelbart
tillträde till MARPOL-konventionen i dess genom protokollet ändrade lydelse.
En slal som tillträder MARPOL-protokollet blir sålunda bunden av
MARPOL-konventionens bestämmelser om flytande kemikalier i bulk (bilaga II till
konventionen), men på grund av bestämmelserna i MARPOL-protokollet tidigast
tre år efler protokollels ikraftträdande.
Sverige
har, efler särskild remissbehandling av frågan om svenskl tillträde till bl.
a. MARPOL-protokollet, undertecknat protokollet med förbehåll för ralificering.
Protokollet har (i februari 1980) tillträtts av en stal och undertecknals av
sammanlagt elva stater med förbehåll för ralificering e. d.
1.3
Svensk lagstiftning i anslutning till konventionerna
Svensk
lagstiftning i fråga om del förebyggande skyddet mot havsföroreningar från
fartyg har under åren utvecklats i takt med de internationella
överenskommelserna på området. Den har anpassats till nya och ändrade
konventionsbestämmelser och i ett flertal fall har därvid internationella
bestämmelser satts i kraft för svenskt vidkommande trots att de ännu inte hade
trätt i kraft internationellt.
Nu
gällande lagstiftning om åtgärder mot vattenförorening från fartyg ulgörs av
två särskilda lagar, nämligen lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg (ändrad senasl 1979:462, 1972 års lag) och lagen
(1976:6) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet
(ändrad 1979:463, 1976 års lag) med lillhörande regeringsför-
Prop.
1979/80: 167 19
fattningar. 1972 års lag bygger på oljeskyddskonventionen
med de ändringar däri som har beslutats fram l.o.m. år 1971. Lagen innehåller
också bestämmelser som föranleds av ingreppskonventionen och ingreppsprotokollel.
1976 års lag bygger på Helsingforskonvenlionen.
Etl svenskt tilllräde lill MARPOL-protokollet medför behov
av lagstiftningsåtgärder. Detla behov beror främsl pä atl MARPOL-protokollet
innehåller bestämmelser som saknar motsvarighet i svensk lagstiftning, exempelvis
i fräga om ulsläpp i vattenområden utanför Östersjöområdet, i fråga om fartygs
konstruktion, ulrustning och drift och i fråga om flylande kemikalier som
transporteras i bulk.
1.4 Utredningsförslag
Inom kommunikalionsdepartementel har en
departementspromemoria (Ds K 1979:8) "Älgärder mol vattenförorening frän
fariyg - Föislag lill lagsliflning, m. m.'" upprättats. I promemorian
föreslås atl regeringen förelägger riksdagen förslag om godkännande av
MARPOL-protokollet, sä att Sverige genom ralificering kan tillträda
protokollet. Vidare innehåller promemorian förslag lill den lagstiftning som
behövs med anledning av etl svenskl tillträde lill protokollet. Promemorian bör
fogas till protokollet i della ärende som bilaga A.
Yttranden över departementspromemorian har efler remiss
avgivits av riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skäne och Blekinge, kammarrätien
i Jönköping, rikspolisslyrelsen, chefen för marinen, brollsförebyggande rådet
(BRÅ), sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
fiskeristyrelsen, slalens naturvårdsverk, kommerskollegium generallullslyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, slatens industriverk, statens brandnämnd,
länsslyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göleborgs och Bohus saml Norrboltens
län, utredningen (K 1979:01) om Iransporl av farligt gods, de svenska
ledamöterna av Nordiska oljeskyddsunionens råd, Plast-och kemikalieleveranlörernas
förening, Sjöassuradörernas förening. Svenska hamnförbundet. Svenska
kommunförbundet. Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska petroleum inslilutel, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges
fiskares riksförbund, Sveriges kemiska industrikonlor, Sveriges
industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges varvsinduslriförening och
Vattenvärnet, Vissa av remissinstanserna har överlämnal remissyttranden som de
har inhämlal. Sålunda har RÅ överlämnat yttranden av överåklagarna i Stockholm,
Göleborg och Malmö och av länsåklagarna i Östergötlands, Kalmar och Gävleborgs
län. Kommerskollegium har överlämant yttranden frän Stockholms handelskammare
och Skånes handelskammare. Vidare har länsstyrelserna överlämnat yttranden
frän bl. a. kommuner.
En inom kommunikationsdepartementet upprättad
sammanslällning av remissyttrandena över förslagen i departemenispromemorian
bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga B.
Prop.
1979/80:167 20
Jag avser nu alt ta upp frågan om ålgärder mot
vattenförorening från fartyg på grundval av förslagen i departemenispromemorian
och inkomna remissyttranden.
2 Internationella överenskommelser
Beiräffande MARPOL-konventionen får Jag hänvisa lill prop.
1975/76: 5 som innehåller en närmare redogörelse för konvenlionen saml
konventionens text på engelska och i översällning till svenska (avsnill 4.2
och bilaga 1). En närmare redogörelse för innehållet i MARPOL-protokollet
finns, liksom protokollels text på engelska och i översättning lill svenska, i
bilaga A (avsnitt 4 och bilagorna I och 2). 1 fråga om övriga inlernalionella
överenskommelser som är av inlresse i della sammanhang hänvisar Jag lill den
översiki som är intagen i bilaga A (avsnill 2). Till komplettering av denna översikt
kan nämnas att Helsingforskonvenlionen numera har ratificerats av sex siater
och att del sjunde ratifikationsinstrumentet - Förbundsrepubliken Tysklands -
vänlas bli deponerat i sådan lid all konventionen kan träda i kraft våren
1980. Två Öslersjösiaier, Polen och Sovjetunionen, har hitlills förklarat atl
man i enlighet med artikel 25 i konventionen avser att skjuta upp
tillämpningen av reglerna i bilaga IV till konvenlionen (dvs. de regler som avser ulsläpp av olja och andra
skadliga ämnen) ett år från konventionens ikraftträdande.
3 Gällande rätt
I fråga om den nuvarande ordningen får jag hänvisa till
vad Jag har anfört i del föregående (1.3) och till den redogörelse för gällande
rätt som lämnas i bilaga A (avsnitt 5). 1 anslutning lill framställningen i
bilaga A, avsnitt 5.3 (kommunala renhållningslagen, m. m.) bör följande
framhållas.
3.1 Renhållningslagen m. m.
Bestämmelser om det s. k. kommunala renhällningsmonopolet
finns numera i renhållningslagen (1979:596) och renhållningsförordningen
(1979:904), som trädde i krafl den 1 Januari 1980, dä kommunala renhållningslagen
(1970:892), renhållningskungörelsen (1974:1024) och lagen (1965:54) om
kommunala renhållningsavgifter upphörde att gälla.
Enligt 6 § första meningen i renhållningslagen fär
regeringen föreskriva att annal avfall inom kommunen än hushållsavfall skall
forslas bort genom kommunens försorg. Skall avfallel forslas bort genom
kommunens försorg får inte någon annan än den som kommunen anlitar för
ändamålel ta befattning med bortforslingen (7§ andra stycket). Bestämmelserna
över-
Prop.
1979/80:167 21
ensslämmer i sak med 4S andra stycket första meningen
resp. 4S tredje stycket kommunala renhållningslagen.
Enligt 5 S försia stycket renhållningsförordningen skall
från fariyg som ligger i hamn genom kommunens försorg las emot och forslas bort
sådant oljeavfall, toalettavfall och fast avfall som det är förbjudet atl
släppa ut enligt 1976 års lag eller enligt föreskrifier som har meddelats med
stöd av lagen. Detta gäller dock inte sådant oljehalligl barlast- eller
tankspolvalten som avses i 9 S i 1976 års lag. Vidare föreskrivs del i 5 S
andra stycket att en innehavare av en hamn som inle är kommunägd skall ange
behovel av renhällningsljänster för kommunen i den ordning som kommunen bestämmer.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 a S renhållningskungörelsen.
Vidare finns del i 15-17§§ renhållningslagen beslämmelser
om avgifter för kommunal renhållning. Paragraferna motsvarar i huvudsak l-4§§
lagen om kommunala renhållningsavgifter.
Beiräffande innehållet i ovan nämnda beslämmelser i
kommunala renhållningslagen, renhållningskungörelsen och lagen om kommunala
renhållningsavgifter hänvisas till avsnitt 5.3 i bilaga A.
4 Förslagen i departementspromemorian (Ds K 1979:8)
Somjag har nämnt i del föregående föreslås i
departemenispromemorian all regeringen förelägger riksdagen förslag om
godkännande av MARPOL-protokollet, så atl Sverige genom ralificering kan
tillträda protokollet. Vidare innehåller promemorian förslag lill den
lagstiftning som behövs med anledning av etl svenskl tilllräde lill
protokollet. 1 samband härmed redovisas i promemorian en allmän översyn av
gällande lagsliflning om åtgärder mol vattenförorening från fartyg. Översynen
hai" hafl lill syfte all samordna förfatlningsregleringen och göra den
mera lättillgänglig, men också alt lillgodose ändringsbehov som inle har någol
samband med ett svenskt lilllräde lill MARPOL-protokollet eller med
samordningen av gällande beslämmelser.
I fråga om del närmare innehållet i promemorian får Jag
hänvisa lill bilaga A.
5 Remissyttrandena
I fråga om remissytlrandena över departementspromemorian
fär jag hänvisa till den sammanställning som är inlagen i bilaga B.
Prop.
1979/80: 167 22
6 Allmän motivering
6.1 Frågan om svenskt tillträde till MARPOL-protokollet
I departemenispromemorian föreslås all regeringen snarasl
möjligt förelägger riksdagen förslag om godkännande av MARPOL-protokollet,
dvs. MARPOL-konventionen i dess vid TSPP-konferensen år 1978 ändrade lydelse.
Remissinstanserna har inte framfört någon invändning häremot.
För egen del utgår jag ifrån och biträder det positiva
ställningslagande lill MARPOL-konventionen som har gjorts i, och med anledning
av, prop. 1975/76:5. Jag kan ocksä anslula mig lill de allmänna bedömningar som
görs i promemorian i förevarande del, nämligen atl de nyheter i förhållande
till MARPOL-konventionen som har tagits upp i MARPOL-protokollet är godlagbara
i och för sig och atl uppskovet med tillämpningen av reglerna om flytande
kemikalier som transporteras i bulk nu gör del möjligt all föreslå etl
godkännande av dessa regler. 1 sistnämnda hänseende beaktar Jag att utredningar
om möjligheterna att i svenska hamnar omhänderta rester av flylande
bulkkemikalier från fartyg har givit vid handen att de tekniska och prakliska
frågorna härvidlag kan lösas på elt liilfredsslällande sätt inom den vidare
tidsram som bestämmelserna i MARPOL-protokollet erbjuder.
Mol bakgrund av del anförda förordar Jag all förslag
föreläggs riksdagen om godkännande av MARPOL-protokollet i dess helhel, så all
Sverige genom ralificering kan tillträda protokollet. Ralificering bör ske utan
förbehåll i fråga om de valfria bilagorna III-V (reglerna om förorening genom
skadliga ämnen som transporteras i förpackad form, genom loalett-avfall och
genom fast avfall). Molsvarande regler i Helsingforskonvenlionen blir bindande
för Sverige när den konvenlionen träder i kraft.
Ett svenskt tillträde fill MARPOL-protokollet skulle ligga
helt i linje med Sveriges Iradilionella strävanden alt förbällra skyddet av den
marina miljön. Genom atl så snart som möjligt tillträda MARPOL-protokollet kan
Sverige medverka till alt prolokollet snabbt träder i krafl. Som riktpunkt för
protokollets ikraftlrädande har vid TSPP-konferensen angells den 1 Juni 1981. Eftersom
prolokollet träder i kraft ett år efter det att förutsättningarna för
ikraftträdande har uppnåtts, är det enligt min mening angeläget att Sverige
ratificerar protokollet senast den 1 Juni 1980. Jag vill tillägga alt elt
ikraftträdande av MARPOL-protokollet är av betydelse inte minst med tanke på
att dä ocksä fartyg frän stater, som inle är Öslersjösiaier, inom
Östersjöområdet skall tillämpa utsläppsregler av samma innehåll som de vilka
finns i Helsingforskonvenlionen.
Som anförs i departementspromemorian innebär ett
godkännande för Sveriges del av MARPOL-protokollet atl frågan om ett svenskt
tilllräde till MARPOL-konventionen i dess ursprungliga lydelse kan avföras från
vidare diskussion.
Prop. 1979/80: 167 23
Jag
återkommer i del följande lill de lagstiftningsfrågor som föranleds av ett
svenskt tillträde lill MARPOL-protokollet.
6.2
Nya konventionsbestämmelsers tillämpning i Sverige
I
princip bör ulgångspunklen i fräga om tillämpningen av konventionsbestämmelser,
som Sverige har anslutit sig till, vara att de skall tillämpas av Sverige från
den tidpunkt som anges i de internationella reglerna. Undanlag från denna
princip kan givelvis länkas på del sättet all reglerna sätts i kraft för
svenskl vidkommande före den tidpunkt då de Iräder i kraft och blir bindande
för Sverige. Sådana undanlag har gjorls på senare år i ell antal fall. I
departementspromemorian nämns som exempel dels 1969 och 1971 års ändringar i
oljeskyddskonventionen vilka ändringar infördes i svensk lagstiftning genom
1972 års lag, dels Helsingforskonvenlionen vars bestämmelser om förebyggande av
förorening från fariyg, med undantag av reglerna om flytande kemikalier i bulk,
infördes i svensk lagstiftning genom 1976 års lag.
När
det gäller MARPOL-protokollet kan nationell lillämpning av vissa bestämmelser
före protokollets ikraftlrädande komma i fråga med slöd av en särskild
resolution (nr 1) som antogs av TSPP-konferensen. 1 resolutionen uppmanas
staterna bl. a. atl, oberoende av om protokollet har trått i krafl då, tillämpa
protokollets beslämmelser om nya oljetankfartyg från de tidpunkter som har
angetts i protokollet och atl i största möjliga utsträckning tillämpa
bestämmelserna om SBT/CBT/COW i fråga om exislerande oljetankfartyg från den 1
Juni 1981 ("largel date") eller snarasl möjligt därefter.
Rekommendationen riktar sig lill staterna i egenskap av bäde flagg- och
hamnstaler.
Som
framhålls i promemorian mäste frågan hur Sverige skall ställa sig lill
resolutionen, särskilt i fråga om lillämpningen vid "largel date" av
vissa regler beträffande existerande oljetankfartyg, övervägas från såväl miljöpolitisk
som näringspolitisk synpunki. Till att börja med kan konstateras atl det från
miljösynpunkt är önskvärt atl skärpta inlernalionella regler om oljetankfartygs
konstruktion och ulrusining så tidigt som möjligt börjar tillämpas nationellt,
oavsett alt de inte har trätt i kraft internationellt. Å andra sidan måste
givetvis de vinster från miljösynpunkt som kan förväntas uppkomma härigenom
vägas mot de konsekvenser som ell genomförande av regler som inte har trätt i
kraft internationellt fär för svensk sjöfart och svenskl näringsliv i övrigt.
Etl isolerat svenskt agerande som tar sikte enbart pä svenska fartyg kan vålla
svensk sjöfarl betydande nackdelar från konkurrenssynpunkt utan atl medföra
någon pålaglig nytta i miljöhänseende, vare sig globall eller nationellt. Ett
isolerat agerande från Sveriges sida både som flaggstat och som hamnstal, dvs.
inte bara i fråga om fartyg under svensk flagg utan också i fråga om utländska
fartyg som anlöper svenska hamnar, har större miljöeffekt nationellt men måste
vägas inte bara mot betydande konkurrensnackdelar för den del av svensk sjöfart
Prop. 1979/80:167 24
som
är sysselsatt i s. k. cross-lrade (dvs. trafik enbari mellan utländska hamnar),
utan ocksä - och i än högre grad - mol de avsevärda svårigheler för importen
lill Sverige och därmed försörjningslryggheten som kan befaras uppkomma på
grund av begränsade möjligheter lill val av tonnage för importen.
Mot
denna bakgrund delar Jag den uppfallning som har uttryckts i promemorian och i
en rad remissyttranden att etl ställningslagande lill TSPP-resolulion 1 såvitt
avser lillämpningen i Sverige av vissa av MAR-POL-prolokollets bestämmelser
redan före protokollets ikraftträdande bör ske med beaklande av bl. a. andra
staters planer i della avseende,
1
delta sammanhang kan noleras att det pågår etl intensivt arbete inom IMCO med
sikle på alt göra det möjligt atl MARPOL-protokollet iräder i krafl vid den av
TSPP-konferensen förutsatta tidpunkten den 1 juni 1981. Ell stort antal stater,
däribland Sverige, dellar aktivt i detla arbele, bäde inom organisalionen och
genom att nationellt förbereda lilllräde till protokollet. Med hänsyn härtill
anser jag atl del finns anledning anta all protokollets ikraftträdande inle
kommer all dröja någon längre lid efter den 1 Juni 1981. Del är givelvis
omöjligl atl för närvarande göra mera beslämda uttalanden på denna punkt.
Däremot vet vi att man från Förenta staternas sida har förklarat atl
TSPP-resolulion I kommer all tillämpas av Förenta staterna och all även en rad
andra belydande sjöfartsnationer, som exempelvis Storbritannien, överväger atl
göra detta. Vad vi sålunda känner till om den inlernationella aktiviteten utgör
enligt min mening etl gott stöd för uppfatlningen all etl svenskl beslul om
tillämpning av MARPOL-prolokollels beslämmelser i enlighel med TSPP-resolulion
1 inle kommer all få de med ell isolerat svenskl agerande förenade negativa
konsekvenserna för svenskt näringsliv.
Av
vad jag nu har anfört framgår att Jag anser att det finns starka skäl för atl
Sverige följer TSPP-resolulion 1 såvitt avser lillämpningen av vissa regler för
oljetankfartyg trols atl MARPOL-protokollet inte har trätt i kraft. En sådan
tillämpning bör avse såväl fartyg under svensk flagg som utländska fartyg som
anlöper svenska hamnar. Del förslag till ny lagstiftning om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg, som bör föreläggas riksdagen och somjag behandlar
närmare i det följande, är utformat så att regeringen har möjlighel atl besluta
i nämnda hänseende. Jag har för avsikl att ta upp denna fråga i samband med att
Jag lägger fram förslag lill de följdförfattningar som det ankommer på
regeringen att utfärda med anledning av den nya lagstiftningen.
6.3 Samordning av gällande bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg, m. m.
Bestämmelser
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg finns i två lagar, nämligen i 1972
ärs lag och 1976 års lag. Vidare finns det bestämmelser härom i en
regeringsförfattning i anslutning till resp. lag.
Prop. 1979/80: 167 25
1976
års lag grundar sig på Helsingforskonvenlionen och gäller inom Öslersjöomrädet
saml Sveriges sjöterritorium ulanför delta (dvs. inre svenskl vallen och
territorialhavel ulanför Bohuskuslen). I lagen förbjuds ulsläpp frän fartyg av
olja och olika slag av avfall. Lagen innehåller också beståmmelser om
omhändertagande från fariyg av oljehalligl barlasi- och tankspolvalten samt
oljeavfall från fartygs maskinrum o. d. och annat avfall. Vidare ges i lagen -
i vissa fall genom hänvisningar lill 1972 års lag - beslämmelser om särskilda
älgärder mol vattenförorening frän fartyg och om tillsyn, besvär, ansvar m. m.
1972
års lag grundar sig pä oljeskyddskonventionen med de ändringar däri som har
beslutats fram t. o. m. år 1971. Lagen innehåller mera allmänl gällande
beslämmelser, bl.a. om förbud mol ulsläpp av olja m.m. från fartyg på del fria
havel utanför Östersjöområdet, fartygs konstruktion och utmslning samt tillsyn.
Bestämmelserna
i 1976 års lag och 1972 ärs lag är lämligen svåröverskådliga - inte minst på
grund av alt det i den förslnämnda författningen förekommer ett stort antal
hänvisningar till den senare. Om de tillägg till och ändringar i gällande
bestämmelser som krävs för etl svenskl lilllräde till MARPOL-protokollet skulle
införas i de båda lagarna skulle bestämmelserna bli än mer svåröverskådliga.
För atl undvika detta och istället åstadkomma en bättre överskådlighet föresläs
i promemorian att bestämmelserna om ålgärder mol vattenförorening från fariyg
förs samman i en lag och atl, i konsekvens härmed, regeringsföreskriflerna i
anslutning lill den nya lagen meddelas i en förordning.
1
den föreslagna lagen har således förts in dds med vissa ändringar och tillägg
- gällande bestämmelser i 1976 års lag och 1972 års lag, dels de ytterligare
bestämmelser som föranleds av etl lilllräde till MARPOL-protokollet. Därvid
har de nu gällande bestämmelser som har förls in i lagförslaget också
moderniserats i språkligt hänseende. I syfte all erhålla en bäitre
överskådlighet har lagen vidare delals in i kapitel.
I
likhet med 1976 års lag och 1972 års lag har den föreslagna lagen karaktåren av
en s. k. ramlag. Den innehåller sålunda på ålskilliga punkler bemyndiganden för
regeringen eller den myndighet som regeringen utser att meddela föreskrifter
bl. a. om fartygs konstruktion och utrustning. 1 promemorian framhålls att de
föreslagna bemyndigandena får ses mot den bakgrunden alt flertalet av de
föreskrifter som avses svarar mot sådana regler i MARPOL-protokollet och
Helsingforskonvenlionen som är av teknisk natur och som tämligen snabbt kan
komma all ändras. Därtill kommer - framhålls del - att nåmnda regler i viss
utsträckning på grund av särskilda beslämmelser blir gällande först efter det
att protokollet resp. konventionen har trätt i kraft. Bemyndigandena gör det
möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen utser att
fidsmässigl anpassa de svenska föreskrifterna till ikraftträdandet av
motsvarande internationella regler.
Prop. 1979/80:167 26
Förslagel
om samordning av lagstiftningen och den principiella utformningen av
bestämmelserna tillstyrks eller lämnas i allt väsentligl utan erinran av näslan
samtliga remissinslanser. Flera remissinstanser, bl.a. hovrätten över Skäne och
Blekinge, kammarrällen i Jönköping, BRÅ, statens nalurvårdsverk och
generallullslyrelsen, uttalar sin lillfredsslällelse över atl bestämmelserna
samordnas. Sålunda framhåller t. ex. hovrällen över Skäne och Blekinge att
förslaget om samordning innebär en välmotiverad förenkling och klar
förbättring. Uttalanden av samma eller liknande innebörd görs även av övriga
nyss nämnda remissinslanser. Vidare framhåller bl.a. sjöfartsverket att lagens
karaktär av s.k. ramlag kommer atl underlätta det successiva införandel av
svenska bestämmelser på grundval av de olika reglerna i MARPOL-protokollet
allteftersom dessa regler träder i kraft. Även hovrätten över Skåne och
Blekinge samt kammarrätten i Jönköping är av den uppfatlningen atl lagen på
föreslaget sätt bör utformas som en ramlag. Enligt kammarrälten i Jönköping har
samma ordning visat sig ändamålsenlig i 1976 och 1972 års lagsliflning.
Några
remissinslanser kommenterar särskilt promemorians överväganden om mottagning
av kemikalieresler från fartyg, dvs. barlastvatten och lankspolvälska som
innehåller rester av flylande kemikalier som transporteras i bulk. Statens
naturvårdsverk, som lillstyrker förslaget att regeringen får förordna om
kemikaliebestämmelsernas ikraftträdande, framhäller att detta bör ske så snart
de praktiska förutsättningarna föreligger. Verkets preliminära bedömning är att
det skulle ta omkring elt och ett halvt år atl göra de inslallalioner och
övriga förberedelser som krävs för motiagning av kemikalierester. Verkets
bedömning baseras pä förutsättningen atl mottagningsskyldigheten i princip
begränsas till endasl lossningshamnar och reparationsvarv.
Sveriges
kemiska industrikonlor (kemikontoret) och Sveriges industriförbund är kritiska
mot att det i promemorian inte redovisas hur det ekonomiska och operativa
ansvaret för mottagningen av kemikalierester skall fördelas mellan hamnens
ägare, lastens ägare och befraktaren. De båda remissinstanserna anser att det
är mindre tillfredsställande atl denna fråga hänskjuts till regeringens
avgörande framdeles. Enligt deras uppfattning bör åtminstone grundprinciperna
i fråga om kostnadstäckningen avgöras nu. Även Svenska kommunförbundet påtalar
att promemorian inte ger någon tydlig bild av de krav som kommer att ställas på
hamnkommunerna vad gäller omhändertagande av kemikalierester. Ansvaret för
huvudmannaskapet för moltagningsanordningar bör enligt förbundet klariäggas.
För
egen del anser jag att förslaget om samordning av lagstiftningen är välgrundat
och att ett genomförande av det skulle innebära väsenlliga förbättringar i
förhållande lill vad som gäller för närvarande. Självfallel är det av olika
skäl önskvärt att ha bestämmelser som rör samma område samlade i en lag. Vidare
är det enligt min mening både ändamålsenligt och i det närmaste ofrånkomligt
att den nya lagen - i likhet med 1976 års lag och
Prop. 1979/80: 167 27
1972 års lag - i betydande omfattning utformas som en s.
k. ramlag med bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen
ulser -eller i vissa fall enbart regeringen - att meddela föreskrifter i olika
avseenden.
Med anledning av de kritiska synpunkier som har framförls
av kemikon-toref, industriförbundet och kommunförbundet vill Jag närmare beröra
frågan om mottagningen i svenska hamnar av de kemikalieresler som del är fräga
om här.
Inledningsvis vill jag nämna att reglerna i
MARPOL-protokollet och Helsingforskonvenlionen om kemikalier bygger på en
riskgradering i fyra olika kaiegorier, betecknade A-D, med A som den farligaste
kategorien. Föreskrifierna om utsläpp av ämnena i havet är detaljerade och ökar
i stränghet med hänsyn till ämnets farlighetsgrad och havsområdets karaktär.
Sålunda är ulsläpp av ämnen av kalegorierna A eller B i princip
förbjudna inom Östersjöområdet. Därför föreskrivs också som huvudregel atl
barlaslvallen, lankspolvälska och andra rester eller blandningar som innehåller
sådana ämnen skall lämnas lill moltagningsanordningar i land. Med hänsyn till
den ulformning som reglerna om ulsläpp har fått torde det - som också framgår
av vad som har anföris vid remissbehandlingen -endasl i undanlagsfall bli
aktuellt atl i land la emot rester av ämnen som hör till kategori C. Vidare bör
nämnas att ämnen av kategori D - den minst farliga kategorien - inte torde
innebära några problem i sammanhanget. Av utredningar som har gjorts av
K-konsull på uppdrag av statens naturvårdsverk och sjöfartsverket framgår att
det år 1978 lossades och lastades ämnen av kategori A eller B i sammanlagt
omkring tjugo svenska hamnar. Av de hanterade ämnena tillhörde tre kalegori A
och lio kategori B. Av K-konsults utredning framgår också alt, under
förutsättning all mottagning av kemikaliereslerna ordnas i lossningshamnar, de
sammanlagda invesleringskoslnaderna rör sig om ca 2 milj. kr. och de årliga
driftkosinaderna om samma belopp.
Somjag lidigare har beröri (avsnill 6.1), visar de
uiredningar som har gjorls all de lekniska och praktiska frågorna rörande
kemikalieresternas omhändertagande i land kan lösas på ell lillfredsställande
sätl inom den vidare lidsram som bestämmelserna i MARPOL-protokollet erbjuder.
Därmed har också den tveksamhet undanröjts som uttalades år 1975 av bl. a.
naturvårdsverket i fråga om möjligheterna att omhänderta kemikaliereslerna i
land och som ledde lill alt den dåvarande regeringen inte ansåg sig kunna
föreslä riksdagen all godkånna den del av MARPOL-konventionen som avser
flytande kemikalier som transporteras i bulk. Av vad naturvårdsverket har
anförl i sitt remissyttrande i förevarande ärende framgår alt det inte behövs
mer än etl och ell halvt år för de prakliska förberedelser som krävs för att
ordna mottagning av kemikalieresler. Detta innebär all Sverige har möjlighel
atl inom ramen för Helsingforskonvenlionen medverka till ett beslut om att den
konventionens regler om flytande kemika-
Prop. 1979/80: 167 28
lier
som transporteras i bulk träder i kraft lidigare än vad som blir fallet enligt
MARPOL-protokollet.
Vad
som återstår att närmare överväga är var i landet skyldighel skall föreligga
alt ta emot kemikalierester från fartyg saml vem som skall svara för mottagningen
och kostnaderna för mottagningen och den vidare hanteringen. Vad gäller den
förstnämnda frågan har jag den uppfattningen atl motiagning av kemikalieresler
bör ske främst pä sådana platser där bulkkemikalier lossas. Del fakiiska
ansvarei för mottagningen och del kostnadsmässiga ansvarei bör i dessa fall
läggas på de förelag som mottager kemikalieleveranserna i fråga och därmed
också får anses ha de bästa förutsäliningarna, kunskapsmässigl och tekniskt,
atl på ell raiionelli sätt la hand om lastrester från fartygen i anslutning
lill lossningen. Motiagning av kemikalieresler kan emellerlid behöva ordnas
också på andra platser än där bulkkemikalier lossas, t. ex. där fariyg lastas.
Sådan mottagning lorde inte behöva ordnas annat ån i etl begränsai antal fall,
varför koslnadema också i denna del kan antas bli måttliga. Vem som i dessa
fall skall ha det faktiska och koslnadsmässiga ansvarei för hanteringen av
kemikalieresterna ärjag f n. inle beredd all precisera i vidare mån än atl
kommunerna ime bör belastas med några kostnader härför.
Förslagel
i promemorian lill reglering i fråga om mottagning av kemikalierester är
utformat så, alt regeringen bemyndigas att föreskriva dels på vilka platser
moltagningsanordningar skall finnas, dels vem som skall svara för
anordningarna, dels om avgift för mottagningen. Det kan nämnas alt regeringen i
1976 års lag fick ell motsvarande bemyndigande i fråga om mottagning och
behandling av oljehalligt bariasl- och tankspolvalten i vissa fall. Med den
föreslagna ordningen blir del i fråga om mottagning av kemikalieresler från
fartyg möjligt för regeringen att meddela de föreskrifter som behövs sedan
vissa kompletlerande uiredningar har verkställts inom regeringskansliet. Jag
tillstyrker att förslagel genomförs. Huvudprinciperna för hur bemyndigandena
är avsedda alt utnylljas harjag angivii i del föregäende. Jag vill tillägga att
Jag, om det vid ärendeis fortsatta beredning skulle visa sig alt väsenlliga
avsleg måsle göras från dessa principer, avser atl föreslå regeringen all
underställa riksdagen frågan.
Också
när det gäller ikraftlrädandet av reglerna om mottagning av kemikalieresler
från fartyg förordar Jag promemorians förslag, nämligen att regeringen
bemyndigas alt meddela föreskrifter. Vilken tidpunkt som sålunda kommer att
föreskrivas är beroende av när de internationella reglerna om flytande
kemikalier som transporteras i bulk träder i kraft, dvs. reglerna härom i
Helsingforskonvenlionen och MARPOL-protokollet.
Avslutningsvis
förordar Jag atl lagsiiftningen om åtgärder mot vallenförorening frän fartyg
samordnas i en lag och ges karaklären av en s. k. ramlagstiftning på det sätt
som har föreslagits i promemorian.
Prop.
1979/80:167 29
6.4 Avgifter för omhändertagande av oljeavfall från
fartygs maskinrum, m.m.
Bland de under senare är alltmer uppmärksammade utsläppen
av olja och andra skadliga ämnen frän fartyg ulgör inte minsl de ulsläpp av
olja som sker i samband med rengöring av fartygs lastlankar, maskinrum m. m. en
sådan belastning pä den marina miljön som i längden kan visa sig mycket
allvarlig. Atl olja som driver in mol kusterna kan göra stränderna otjänliga
för bad och annal friluftsliv är ocksä väl känt. Utsläppen kan förorsaka
samhället stora saneringskostnader.
För att skydda den marina miljön har, som framgått av vad
Jag har anfört i del föregående, vidlagils en rad olika ålgärder. En av
åtgärderna var atl det i 1976 års lagstiftning infördes beslämmelser om
skyldighet att i land omhänderta olika slags avfall från fartyg. Enligt
bestämmelserna skall anordningar för motiagning och behandling av oljehalligt
barlast- och tankspolvalten finnas på platser där olja lastas och där
oljetankfartyg repareras. Anordningar för mottagande av sådant oljeförorenat
vatten skall vidare finnas bl. a. på platser där oljetankfartyg lastas med
annal än olja. Ansvarig för all behövlig anordning finns är den som lastar ut
olja, den som driver reparalionsverksamheten resp. den som är avlaslare. När
det gäller annat avfall från fartygs drift vilket uppkommer i avsevärl mindre
mängder, nämligen oljeavfall från fartygs maskinrum o.d., loalel-lavfall och
fast avfall, lades skyldigheten för omhändertagandel från fariyg i hamn på
kommunerna. Del syslem med anordningar för mottagning och i förekommande fall
behandling av de olika slagen av avfall som har byggis upp får anses läcka de
behov som fartygen har f n.
1 syfte att minska den uppenbara risken att utsläpp görs
av kostnadsskäl infördes i 1976 års lagstiftning också en bestämmelse som
innebär all någon avgift för omhänderlagande från fariyg av oljehalligt
barlast- och tankspolvalten inle får las ul. Undanlag från förbudet görs endast
i två myckel speciella fall. Vad gäller omhändertagande av oljeavfall från fartygs
maskinrum o.d., toalettavfall och fast avfall infördes dåremot inle något
motsvarande formelll förbud. Avsiklen var dock all någon särskild avgifi inle
heller i dessa fall skulle las ut av de enskilda fartygen för omhändertagande
av avfallet. 1 stället förutsattes alt ersällning för den renhållning som
erbjuds sjöfarten via hamnarna skulle las ul genom hamnavgifter eller
molsvarande avgifter som erläggs för ulnylljande av hamnen (prop. 1975/76:5 s.
89 och 92, JoU 1975/76: 16, rskr 1975/76: 58).
1 avsnitt 7.4.1 i deparlementspromemorian föresläs alt del
i den nya lagen förs in en bestämmelse om förbud alt ta ut en särskild avgifi
också för omhändertagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o. d.,
loalellav-fall och fast avfall. Förbudet avses gälla även i fråga om
omhänderlagande av rester av skadliga ämnen som transporteras på annat sätl än
som bulklast. Förslaget har lillkommil mol bakgrund av atl sjöfartsverket i en
Prop. 1979/80: 167 30
skrivelse
till regeringen hade hemslälll alt etl förbud skulle införas. Verket hade
därvid anfört atl vissa hamnar börjat debitera de enskilda fartygen för de
kostnader som uppkommer vid omhänderlagande av avfallel och alt del förelåg
stor risk för alt även andra hamnar börjar göra delsamma. Enligt verket kunde
man befara atl avfallet i allt slörre ulslräckning kommer all pumpas eller
lämpas i sjön i stället för att avlämnas lill motlagningsanord-ningarna. 1
promemorian berörs även vad Svenska hamnförbundel har anfört i en skrivelse
lill regeringen lill bemötande av sjöfartsverkets förslag. 1 skrivelsen
avstyrkte hamnförbundet förslaget, eflersom det i vissa fall kunde förekomma
kostnadsmässiga olägenheler när del gäller omhändertagande av oljeavfall frän
fartygs maskinrum o.d. Samtidigt uttalade hamnförbundet all den i prop.
1975/76: 5 angivna ordningen fungeral på ett fullt liilfredsslällande sätl när
del gäller omhändertagande av toalettavfall och fast avfall.
I
promemorian framhålls alt sjöfartsverket får anses ha framfört slarka skäl för
ett uttryckligt förbud att ta ut någon särskild avgift för omhändertagande av
det aktuella avfallet. Därvid betonas särskilt all det under rådande
förhållanden finns en uppenbar risk för att fler hamnar börjar att ta ut en
sådan avgift och all ulvecklingen kan leda till att motlagningsanord-ningarna
utnyttjas i allt mindre utsträckning med följd alt de olagliga utsläppen ökar.
Samtidigt understryks atl hamnförbundets invändningar har belysls uiifrän
förhållandena i endast två hamnar, nämligen Harahol-men (Piteå) och Göteborg,
under en begränsad tidsperiod. Det avfall som det här rörde sig om var
oljeavfall från fartygs maskinrum. Enligt promemorian kan man knappast dra
nägra slutsatser av det presenierade underiaget ens när det gäller de nämnda
hamnarna.
Vad
gäller finansieringsfrågan konstaleras i promemorian atl del under vissa
ogynnsamma förhållanden kan uppstå koslnadsmässiga olägenheter för enstaka
hamnar i förevarande sammanhang, nämligen när del gäller omhändertagande av
oljeavfall från fartygs maskinrum o.d. En anledning härtill anses vara alt
mottagningen av avfallel i hamnarna ännu inle har hunnit ordnas på ell
rationellt sätl. Hamnförbundet har i detla sammanhang föreslagil en särskild
fond som finansieras via den statliga fyravgiften. Det material som har lagts
fram utgör emellertid enligt bedömningarna i promemorian inte tillräckligt
underiag för ett ställningstagande i den riktning förbundet har föreslagil.
Förslaget
i promemorian om ett utvidgat avgiftsförbud tillstyrks eller lämnas i huvudsak
utan erinran av flertalet remissinstanser. Behovet av en bestämmelse om förbud
all la ul en särskild avgifi för omhändertagande av det aktuella avfallel
underslryks kraftigl av generaltullstyrelsen. Även andra remissinstanser,
exempelvis sjöfartsverket, är positiva till ett sådant förbud. Svenska
hamnförbundel. Svenska kommunförbundet och statens naturvårdsverk är negativa
lill förslagel. Naturvårdsverket har dock ingen erinran mot förbudet såvitt
gäller omhändertagande av toalettavfall och
Prop.
1979/80: 167 31
fast avfall. Bland länsslyrelserna skiftar bedömningarna i
fråga om del
föreslagna avgiftsförbudel. ,
Enligt Svenska hamnförbundet skulle etl genomförande av
förslagel i promemorian medföra alt hamnarna belastas mycket olika. Möjlighelen
alt allmänl höja hamnavgiflerna för atl läcka en svårbedömbar merkoslnad saknar
enligt förbundet praktiskt värde för huvuddelen av hamnarna. Slora
kostnadsökningar - inle minsl vad gäller ränleposten - och stagnerande Irafik
lillsammans med etl trångt konkurrensläge låser nämligen del samlade
avgiftsuttaget. En ytterligare faktor som man enligt hamnförbundel bör la
hänsyn lill är alt ännu enbari Sverige synes vara inriklal pä all nägon avgift
inle skall få las ut av de enskilda fartygen för omhänderlagande av
ifrågavarande avfall. Förbundel vidhåller all, om ell förbud alt la ul särskild
avgifi införs, kosinaderna för omhänderlagande av oljeavfall från fartygs
maskinrum (sludge) bör täckas av de statliga avgifter som las ul i form av
fyravgifter och farledsvaruavgifter. För all undvika elt betungande avräknings-
och kontrollförfarande anser förbundel all del dock är befogal atl de olika
hamnarna bär en viss minimikoslnad. Återstående koslnad bör ersättas av
sjöfartsverket i efterskott med medel från en anslagspost som avräknas från
uppbörden av de statliga avgifterna.
Även Svenska kommunförbundet anser all en beslämmelse om
förbud att ta ul en särskild avgift för omhändertagande av avfallel skulle
komma att drabba hamnarna mycket olika. Förbundet framhåller all del - innan
någol beslut fattas i frågan - närmare bör klarläggas bl. a. hur kommunerna
kommer atl drabbas av etl sådanl förbud.
Enligt naturvårdsverkets mening är erfarenhelerna av del
nuvarande systemet alllför begränsade för att det skall vara möjligt atl bedöma
vilken grad av styrande effekt den ena eller andra avgiftsformen kan ha pä
utnyttjandet av motlagningsanordningarna. Verket är dock införslätt med all
systemet kan innebära vissa fördelar i fråga om en del avfallstyper, i
synnerhet om det får inlernalionell uppslutning. Sannolikt kan det då också ge
en sådan stimulerande effekt som görs gällande i promemorian. Verket kan dock
inte förorda alt del införs ell förbud mol särskild avgifi vad gäller
omhändertagande av oljeavfall frän fartygs maskinrum o. d. och rester av
skadliga ämnen som transporteras på annat sätl än i bulk. Skälel härtill är att
det bland sådana rester kan finnas svårhanterligt avfall för vilket
hanteringskostnaderna kan bli belungande.
När del gäller omhändertagande av oljehalligl barlasi- och
tankspolvalten vid reparationsvarv har Sveriges varvsinduslriförening motsatt
sig förslagel all omhänderlagande - liksom f n. - skall ske ulan all någon
särskild avgift las ut av de enskilda fartygen, om inle varven ges full
kompensation för de merkostnader som de får i förhållande till konkurrenter i
andra länder.
För egen del villjag anföra följande.
Till att börja med bör erinras om att det i promemorian
föreslås att nu
Prop.
1979/80: 167 32
gällande förbud alt la ul avgifi för motiagning och
behandling av oljehalligl barlast- och tankspolvalten skall bibehållas. Endasl
en remissinstans. Sveriges varvsindustriförening, har somjag nyss har nämnl.
framfört invändningar.
Enligt min uppfallning ulgör avgifter för omhändertagande
av avfall från fartyg elt ekonomiskl incilamenl att inte lämna avfallel lill
motlagningsanordningarna i land, om avgifterna las ut enbari av de fartyg som
lämnar avfall. Med andra ord, sädana avgifier blir etl ekonomiskl incitament
för dem som har ansvaret för fartygen alt släppa ul avfallet i havet. Av samma
miljöskäl som de som har lett till atl man har föreskrivii all moltagningsanordningar
för avfall från fariyg skall inrälias i land bör därför så långl del är möjligt
ses till alt ekonomiska fördelar inte kan vinnas genom all i stället för all
lämna avfallel lill en motlagningsanordning släppa ul det i havel. Jag delar
därför uppfatlningen atl det gällande avgiftsförbudet i fråga om oljehalligl
barlast- och tankspolvalten bör bibehållas.
När del gäller finansieringen av kosinaderna för moUagning
och behandling av oljehalligt bariasl- och lankspolvatien får de som har
ansvaret för anordningarna la ul ersättning för sina kosinader genom all
generelll räkna in dem i priset på de varor eller tjänster som de
lillhandahåller. Del bör nämnas i delta sammanhang atl ell betydande statligt
stöd har utgått genom statsbidrag till investeringskostnader för anordningar av
nu ifrågavarande slag. Atl, som varvsindustriföreningen har ifrågasatt, ge
ytterligare ekonomiskt stöd till reparationsvarven ter sig tveksamt.
Vad Jag har anfört om avgiftsförbudet när del gäller oljehalligt
bariast-och tankspolvalten måste enligt min mening utgöra bakgrunden lill ett
ställningstagande i fråga om den i departementspromemorian föreslagna
utvidgningen av förbudet till alt gälla också särskilda avgifier för mottagning
och annan hantering av annal avfall från fartyg, dvs. annal oljeavfall än
oljehalligt barlast- och lankspolvatien, rester av skadliga ämnen som
transporteras i förpackad form eller i fraklcontainrar eller på liknande sätt
samt toalettavfall och fast avfall. Med annat oljeavfall än oljehalligt barlast-
och tankspolvalten avses oljeavfall från fartygs maskinrum o. d.
Den bestämmelse om förbud mot särskild avgifi som nu
föreslås i promemorian berör - liksom förbudet atl ta ut avgifi för
omhändertagande av oljehalligt barlast- och tankspolvalten - finansieringen av
kosinaderna för hanteringen av avfallet i fråga. Förslaget är i linje med
uttalandena i prop. 1975/76: 5 (s. 89 och 92). Enligt dessa uttalanden, som
riksdagen lämnade utan erinran, bör ersättning för kostnaderna för
omhänderlagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o. d.. toalettavfall och
fast avfall inte tas ut av de enskilda fartyg som lämnar avfallet utan i
stället tas ut genom hamnavgifter eller molsvarande avgifter. Av de skrivelser
från sjöfartsverket och Svenska hamnförbundet som föregick promemorieförslagel
fram-
Prop.
1979/80: 167 33
går att hamnarna i stor utsträckning har följt den i
proposilionen angivna ordningen alt inle la ul någon särskild, avgifi för
omhänderlagande av avfallel. Bortsett från färjetrafik är det endast i fråga om
oljeavfall från fartygs maskinrum o. d. som vissa hamnar har ansell sig böra la
ut särskilda avgifter. Varken sjöfartsverket eller hamnförbundel har i sina
remissyttranden över promemorian lämnal andra uppgifter.
När del gäller de miljömässiga effektema av ett förbud mol
särskild avgift är man närmasl hänvisad till bedömningar av de remissinslanser
som måste anses ha särskild sakkunskap på området i fråga. Det är då att märka
atl såväl sjöfartsverket som generaltullstyrelsen, vilka båda har elt betydande
ansvar i delta sammanhang, förbehållslöst ställer sig bakom förslagel i
promemorian. Generaltullstyrelsen bedömer atl införandel av ell förbud med stor
sannolikhet kommer atl medverka lill atl anlalel otillåtna utsläpp minskar.
Även statens nalurvårdsverk är av den uppfatlningen att ell förbud i vissa fall
kan medföra fördelar från miljöskyddssynpunkt, i synnerhet om del får
inlernalionell uppslutning.
1 likhei med nämnda remissinslanser och övriga inslanser
som har tillstyrkt promemorieförslaget bedömer jag etl förbud mot särskild
avgift som positivi från miljöskyddssynpunkt därför atl del, liksom gållande
avgiftsförbud beiräffande oljehalligt bariasl- och tankspolvalten, skulle
undanröja elt ekonomiskl incitament för fartygen att inle lämna sill avfall i
land. Enligt min mening är det väsentligt atl här akluell möjlighel all
förbättra skyddel av den marina miljön tas lill vara. Sammanlagna ökar de olika
åtgärder som i detla hänseende vidlas i belydelse alll eflersom de sätts in på
skilda områden.
Samiidigi somjag ansluter mig lill uppfatlningen all den i
promemorian föreslagna ordningen är posiliv från miljösynpunkt, ärjag medvelen
om alt också de ekonomiska konsekvenserna måsle vägas in i bedömningen.
Kärnpunkten här synes vara om hamriinnehavarna kan anpassa hamnav-gifter och
molsvarande generella avgifier så, atl dessa ger kompensalion för hanleringen
av avfall när någon särskild avgift för omhändertagandet inle får las ul. 1
detla sammanhang har några remissinslanser gjort gällande alt en sådan
anpassning inle kan göras av konkurrensskäl. Vidare har anförts all del
särskilt i fråga om oljeavfall från fartygs maskinrum o. d. är svårt att i
förväg bedöma avfallsmängdernas slorlek och sammansällning och därmed hanteringskostnaderna.
Del har också anföris atl ell avgifts-förbud skulle vara unikt för Sverige.
När det gäller hamnarnas konkurrensförmåga vill jag
konslalera all denna påverkas av en rad omständigheter. Viktiga faktorer är
sålunda hamnens läge, ulrustning, hanteringskostnader och produktivitet, infrastrukturen
till lands och servicestrukluren hos rederier och spediiörer. Ytterligare en
viktig faktor - men, som framgår av del nyss sagda, bara en
3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 167
Prop. 1979/80: 167 34
i
en läng rad fakiorer - är de avgifier som las ul för begagnande av hamnen och
dess service.
1
fråga om hamnverksamhet gäller hell allmänl alt den bör vara ekonomiskt
självbärande. Detla ger förutsättningar för en ralionell och effekliv
hamnverksamhet. Kostnaderna för verksamhelen bör alltså täckas genom avgifter.
Självfallel måsle också kostnaderna för omhändertagande av avfall från fartyg
täckas genom avgifter. Den melod härför som har anvisats i promemorian är atl
avgiftsuttaget sker generelll, dvs. från alla fartyg som begagnar hamnen, vare
sig de lämnar avfall eller inle. Jag anser för egen del atl denna lösning är
neutral från konkurrenssynpunkt, om alla hamnar tillämpar principen atl
verksamheten skall vara ekonomiskt självbärande. Enligt min mening bör
hamninnehavarna gemensaml ularbela sådana riktlinjer för uttagande av
hamnavgifter och molsvarande avgifier som lillgodoser behovet av
kostnadstäckning i fråga om omhänderlagande av avfall från fartyg. Tilläggas
bör atl ell system med särskilda avgifter som las ul endasl av fartyg som
lämnar avfall i själva verket är etl system som kan innebära nackdelar i
konkurrenshänseende. Därtill kommer den betydande risken alt sådana
avgiftsuttag blir incilamenl för alt avfallet inte lämnas i land utan i stället
släpps ut i havet.
När
det gäller hamnarnas möjligheter att vid bestämmande av hamnav-gifler och
motsvarande generella avgifter beakta sina kosinader för omhändertagande av
avfall från fartyg är del enligt min mening svårt atl inse atl de bedömningar
som behöver göras av hamnarna i delta hänseende är av annan karaktär eller
svårare än övriga bedömningar som är nödvändiga i hamnarnas verksamhet.
Jag
vill i sammanhanget nämna att, i de fall kostnader för avfallshantering
hittills har preciserats av hamnar som skäl för höjning av hamnavgifter, dessa
kostnader inte i någol fall har motiverat mer än en liten del av
avgiftshöjningen och då uppgåll till högst tre procentenheter av hamnavgiftsuttaget
i den akluella hamnen. För del svenska hamnsystemet som helhet skulle detla
innebära alt nu ifrågavarande kostnader kan beräknas uppgå till högst 8 milj.
kr. per år, vilket skall Jämföras med hamnarnas intäkter genom hamnavgifter,
som beräknas uppgå lill ca 250 milj. kr. per år, och med hamnarnas samlade
avgiftsintäkter, som beräknas uppgå till ca 600 milj. kr. per år.
Med
anledning av vad hamnförbundet anfört om alt ett förbud mot särskild avgifi
skulle vara speciellt för Sverige, vill jag framhålla atl även andra
Östersjöstater, nämligen Danmark, Polen och Tyska demokratiska republiken,
avser att införa liknande bestämmelser.
De
överväganden som Jag har redovisat nu om miljöeffekterna och de ekonomiska
konsekvenserna av etl förbud mot särskild avgift för omhändertagande av avfall
från fartyg leder till den slutsatsen all del inte finns
Prop.
1979/80: 167 35
anledning atl frångå grundtanken i promemorieförslaget om
ett sådanl förbud. Jag förordar därför att förslaget genomförs i princip
Enligt min mening bör del förbud mol särskild avgift som
nu förordas -liksom del nu gällande förbudet mol avgifi för mottagning och
behandling av oljehalligt bariasl- och tankspolvalten - vara generellt.
Möjlighel till undanlag i speciella fall kan dock inte undvaras. Jag länker då
främsl på fartyg i färjetrafik eller motsvarande pendeltrafik. Det är i dessa
fall som del enligt min bedömning är realistiskl att räkna med att etl
avgiflsförbud kan komma att medföra en otillbörlig ekonomisk belastning för en
hamn. nämligen om avlämnandet av avfall koncenlreras lill den hamnen. En beslämmelse
som möjliggör undantag frän förbudet i sådana fall bör las in i den förordning
som kommer alt ulfärdas i anslulning till lagen.
1 ytterligare två fall anser jag alt undantag bör göras nu
från förbudet mol särskild avgift, nämligen när del gäller oljeavfall från
fartygs mask.nrum o. d. saml rester av skadliga ämnen som transporteras i
förpackad form eller i fraklcontainrar eller på liknande sätl. I allmänhet rör
det sig här om begränsade kvantiteter avfall. Men hanteringskostnaderna kan,
säsom har påpekats vid remissbehandlingen, i vissa fall likväl tänkas bli
betungande på grund av avfallets beskaffenhel. Ell generelll undanlag som
gäller lills vidare får därför anses motiverat. Undantaget bör tas upp i den
förordning som kommer att utfärdas i anslutning till lagen. Skulle det senare
genom utredning visa sig atl hanteringskostnaderna i själva verket inte blir
sädana som har befarats, bör frågan om undantaget kunna omprövas av regeringen.
Beträffande den närmare utformningen av förbudet mol
särskild avgifi får jag hänvisa till specialmoflveringen till 3 kap. 5 §.
6.5 Tillsyn
1 avsnitt 7.4.2 i departementspromemorian behandlas frågor
om den offentliga tillsynen av atl de av miljöskäl moliverade reglerna om
fartygs konstruktion, utrustning och drifl efterlevs. 1972 års lag innehåller
inle några materiella beslämmelser om delta. I slället sägs i 16 S atl
lillsynen ulövas enligt lagen (1965:719) om säkerhelen på fariyg (omtryckt
1978: 109, ändrad senast 1979: 1107, sjösäkerhetslagen) i fråga om fartyg som skall
undergå regelbundna lillsynsförrältningar enligt den lagen. 1 1976 års lag
finns det inte heller några bestämmelser om tillsyn. Sjösäkerhetslagen har i 7
kap. utförliga bestämmelser om olika lillsynsförrältningar. Dessutom finns det
i 1 kap. vissa grundläggande bestämmelser om lillsyn.
Den omständigheten att MARPOL-protokollet innehåller
relativt omfattande och preciserade regler om besiktningar och inspektioner
aktualiserar enligt promemorian frågan om atl föra in sådana beslämmelser i
lagslift-
Prop.
1979/80: 167 36
ningen om ålgärder mol vattenförorening från fariyg i
stället för atl som f n. hänvisa lill reglerna i sjösäkerhelslagen.
MARPOL-prolokollels regler om fartygs konstruktion, utrustning och drift saml
om ceriifikat. besiktningar och inspektioner gör det enligt promemorian
nödvändigt med särskilda bestämmelser om lillsynsförrältningar i
lagsiiftningen om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg. Det framhålls dock
alt tillsynen, även om den är föranledd av miljöskäl, bör samordnas med tillsynsreglerna
i sjösäkerhelslagen,
1 6 kap. i promemorians lagförslag har följaktligen lagils
in beslämmelser om lillsyn. De år inte lika detaljerade som molsvarande
beslämmelser i sjösäkerhetslagen. När bestämmelserna har utformats har,
framhålls det i promemorian, grundtanken varil atl skapa den ram som behövs för
den framlida tillsynsverksamheten. Genom föreskrifier av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser kan den reglering som behövs tillskapas
successivi.
De remissinstanser som har beröri tillsynsfrågorna har
allmänt menat all tillsynsverksamheten bör ulvidgas och förstärkas och all en
god lillsyn behövs för alt få kontroll över fariyg som är undermåliga från
miljösynpunkt. Överåklagaren i Stockholm ifrågasäller dock om bestämmelser av
inspeklionskaraktär om fartygs konstruktion och ulrusining bör las in i en lag
om åtgårder mol vallenförorening från fariyg. Från systematisk synpunkt borde
dessa beslämmelser finnas i lagsiiftningen om säkerheten på fartyg.
För egen del kan Jag i allt väsentligt ansluta mig lill de
överväganden som har gjorts i promemorian. Ell tillträde till
MARPOL-protokollet gör del nödvändigl all föra in en rad nya krav på fartygets
konstruktion, utrustning och drifl i svensk lagsliftning. Protokollet
föreskriver vidare alt administrationen vid besiktningar skall kontrollera atl
kraven på konstruktion, utrustning och drifl är uppfyllda. Om så är fallel,
skall certifikal utfärdas. Genom all utfärda ell cerlifikal tar vederbörande
adminislralion på sig ansvaret för all detla är rikligt och att fartygets
konstruktion, utrustning och drifl därmed har godkänts. För svenskl vidkommande
innebär del all tillsynsverksamheten bör anordnas sä atl den ger fullgoda
garanlier för atl svenska fariyg uppfyller konvenlionskraven i fråga om
konstruktion, utrustning och drifl. Genom inspektionsverksamhet bör vidare
utländska fartyg kontrolleras i svenska hamnar, i synnerhet sådana fariyg som
kan misslänkas ha undermålig konslrukfion eller ulrusining.
MARPOL-protokollet ställer alltså krav på nya svenska
regler om besiktningar och inspektioner av fariyg. Var dessa regler skall
placeras kan man självfallel diskutera. Jag medger all del i och för sig kan
synas naturligt att placera reglerna i lagsiiftningen om säkerhelen på fartyg
med hänsyn till atl det redan finns elt system med lillsynsförrältningar i
sjösä-
Prop.
1979/80: 167 37
kerhetslagen. Flera skäl talar dock mol en sådan lösning.
Elt grundläggande sådant är att sjösäkerhelslagen är avsedd alt reglera
säkerheten pä fartyget så vill avser sjövärdighet, anordningar lill
förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning, passageraranlal och bemanning.
Med lanke pä lagens tillämpningsområde kan det hävdas all del är främmande atl
i den föra in speciella regler som syftar lill att värna om den marina miljön,
i all synnerhet som del skall finnas en särskild lagstiftning om ålgärder mol
vallenförorening från fariyg. Elt annat skäl för alt den senare lagstiftningen
bör ha egna regler för tillsynsverksamheten är att MARPOL-prolokollels regler
skiljer sig frän lillsynssyslemet i den inlernalionella överenskommelse som
sjösäkerhelslagen bygger på, dvs. den internationella konvenlionen om
tryggande av säkerhelen för människoliv till sjöss (SOLAS), och i del protokoll
till denna konvenlion som anlogs vid TSPP-konferensen år 1978. Bl.a. har
instrumenlen olika regler om vilka fariyg som skall bli föremål för regelbunden
lillsyn och om tidsintervallen mellan besiktningarna. Med hänsyn till vad jag
nu har anfört förordar jag den ordning som finns angiven i promemorian.
Jag går så över lill alt ge några kommenlarer i anslulning
lill bestämmelserna i lagförslagets 6 kap. Dessa ger, som jag tidigare har
framhållil. en ram för den framlida lillsynsverksamhelen. Denna ram får
successivi fyllas ut med föreskrifier av regeringen eller den myndighel som
regeringen ulser. Regleringen lorde inte behöva vara fulll utbyggd förrän MARPOL-protokollet
Iräder i kraft. Också del arbete som pågår inom IMCO f. n. lalar för all man
inle Just nu bör införa alllför detaljerade föreskrifter på detta område. I
resolution 10 från TSPP-konferensen är 1978 rekommenderas IMCO - under
hänvisning till skiljakligheterna i fråga om certi-fikals giltighetstid och
frekvensen av besiktningar i SOLAS- och MAR-POL-konventionerna och i 1966 års
internationella lastlinjekonvention -att snarast vidta åtgärder för all skapa
enhetlighet pä dessa områden. Sedan våren 1978 har en arbetsgrupp inom IMCO.
Intersessional Group on Surveys and Inspections (GSl), arbetat med dessa
frägor. GSl har under hösten 1979 presenterat två alternativa modeller för
besiktningsverksamheten enligt SOLAS- och MARPOL-konvenlionerna inkl. 1978 års
båda protokoll, lasllinjekonventionen saml de inom IMCO utarbetade
kemika-liebulk- och gasbulkkoderna. I bada alternativen finns enhelliga scheman
för när de olika besiktningarna skall äga rum. Arbelsgruppen räknar med atl
slutföra detla arbete vären 1980. Förslagen skall därefler behandlas av IMCO:s
tvä huvudkommittéer för sjösäkerhet resp. skyddel av den marina miljön. Det
pågående reformarbetet i IMCO tillmäts stor belydelse i internationella
sjöfartskretsar och kommer så vitt man kan se all erbjuda betydande fördelar
för säväl slalliga administrationer som redare och klassificeringsanslalter.
För alt tillsynsverksamheten enligt de angivna
Prop. 1979/80:167 ?8
instrumenlen
skall kunna harmoniseras krävs ändringar i de olika instrumenten. Sådana
ändringar mäste också påverka den svenska lagstiftningen, om vi skall kunna
åtnjuta fördelarna av ell nytl harmoniserat besikl-ningssystem. En fördel med
en ramlagstiftning av den lyp Jag har förordal i det föregäende är all de
ändringar som behövs kan genomföras relativt snabbi.
1
detta sammanhang kan Jag även nämna all reglerna om lillsynsverksamhelen i
sjösäkerhelslagen f. n. ses över av fartygsmiljöutredningen (K 1973:04), Del
finns skäl anla all reglerna i sjösäkerhelslagen kan behöva ändras radikalt,
bl, a, för atl möjliggöra en smidig anpassning lill en framlida ny
internationell reglering.
I
sitt yllrande över promemorian har sjöfartsverkei lagil upp frågan om de
resurser som krävs för de lillsynsförrätlningar som lillkommer vid ell
tillträde lill MARPOL-protokollet. Sjöfartsverkei har beräknai alt de ökade
arbetsuppgifterna moisvarar 12 personår, varav 10 på distrikten. Vid
beräkningen har verket tagil hänsyn till bl. a. lillkommande besiktningar
enligt SOLAS-protokollet och nödvändig utbildning av personal i fräga om de nya
reglerna. Med hänvisning härtill konstaierar verkel alt det inte kan ta på sitt
ansvar att inom befintliga resursramar frigöra erforderiiga resurser för att
tillfredsställande lösa tillkommande uppgifter.
I
likhei med de remissinslanser som har berört tillsynsfrågorna anser Jag det
nödvändigt att tillsynsverksamheten förstärks. De tillsynsuppgifter det här är
fråga om kommer att introduceras successivt och jag finner därför att den
personalutbildning som behövs kan genomföras utan slörre svårigheter, om den
bara planeras tillräckligt tidigt. Till stora delar bör resursbehovet i övrigt
mötas med en planmässig rationalisering och ompriorilering av verksamheten.
Däruiöver ärjag nu beredd atl lillföra verkel vissa ökade resurser. Jag
förordar därför alt sjöfartsverkei under anslaget Fartygsverksamhet för
budgetåret 1980/81 - med ändring av vad som har föreslagils i prop. 1979/80:
100 bil. 9 - anvisas eU förslagsanslag av 24 000000 kr., vilkel innebär en
försiärkning av inspeklionsresurserna med bl.a. två tjänster för
tillsynsverksamheten.
6.6
Påföljder
I
promemorian föreslås skärpta påföljder för brott mot vissa av bestämmelserna i
lagstiftningen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Den som
uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud atl släppa ut olja eller
andra skadliga ämnen från fartyg kan f n. dömas till böler eller fängelse i
högst ett år. Straffmaximum för dessa brott föreslås höjt lill fängelse i två
år. Härigenom föriängs preskriptionstiden frän tvä till fem år. För
överträdelser av förbud att använda fartyg som inte är konstruerade
Prop. 1979/80:167 39
eller
utmslade på föreskrivet säll eller saknar föreskrivet certifikal och för
överträdelser av förbud atl föra vallen i bränslelank föreskrivs i 1972 ärs lag
böter som påföljd. Enligt promemorian är böter inte en lillräckligl ingripande
påföljd. Del föresläs därför alt påföljden för denna typ av brott skärps och
bestäms - i likhet med vad som gäller enligt sjösäkerhelslagen för liknande
brott - till böter eller fängelse i högst sex månader.
Förslagen
till skärpta påföljder skall enligt promemorian ses mot bakgrund av de krav
som har ställts på statsmakterna alt vidta älgärder för att motverka olagliga
utsläpp av skadliga ämnen, särskilt olja. I riksdagen har vid olika tillfällen
förts fram önskemål om säväl förbättrade möjligheter atl upptäcka olagliga
utsläpp som skärpta påföljder för sädana ulsläpp (se JoU 1976/77:10, JoU
1978/79:32 och rskr 1978/79:401). I betänkandet JoU 1978/79: 32 (s. 5) framhöll
jordbruksutskottet atl del - för att man skall komma till räUa med problemet
med de olagliga utsläppen - krävs att också möjligheten alt tillgripa slrängare
påföljder ägnas särskild uppmärksamhet.
Som
en tänkbar åtgärd för att yllerligare minska anlalel olagliga utsläpp av olja
m. m. frän fartyg nämns i promemorian någon form av särskild ekonomisk påföljd
som riktar sig mot dem som kan ha ekonomisk vinning av sådana brott. Det
framhålls att förslag om en ny ekonomisk påföljd har lagts fram i betänkandet
(Ds Ju 1978: 5) Företagsböter, som innehåller en kartläggande undersökning av
korporativt ansvar, och i departementspromemorian (Ds Ju 1978: 10)
Företagsböter, som innehåller förslag till lagtexter. Frågan om att införa en
ny ekonomisk påföljd och den närmare utformningen av en sådan borde övervägas
sedan belänkandet och promemorian remissbehandlais.
Förslagen
om höjda straffsatser har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. RÅ menar att påföljdsskärpningen fär anses utgöra en viktig
markering av all samhällel nu ser allt allvariigare på den form av
miljöförstöring som utsläpp av skadliga ämnen från fartyg utgör. BRÅ framhåller
att det finns anledning att se allvarligt på vattenföroreningar från fartyg
inte minst med hänsyn till att ekonomiska överväganden ofta föregår utsläpp av
miljöfariigt avfall. Därför kan ingen invändning riktas mot förslaget om
höjning av straffmaximum till fängelse i två år för dessa gärningar. Hovrätten
över Skåne och Blekinge tror emellertid inte att den föreslagna
straffskärpningen kommer att få någon broUsförebyg-gande effekt. Hovrätten har
också svårt att inse värdet av en förlängd preskriptionstid.
Flera
remissinstanser framhäller att det inte är tillräckligt enbart med
straffskärpningar. Enligt deras mening behövs det nägon form av ekonomisk
påföljd vid sidan av straffpåföljderna. Hovrätten över Skäne och Blekinge
hänvisar till vad som sades i motionen 1975/76:633 om att lagstift-
Prop.
1979/80:167 40
ningen mol vattenföroreningar frän fariyg bör komplelleras
med beslämmelser om en vallenföroreningsavgift för fartygsägare eller redare
från vars fariyg ulsläpp har skett i strid mol gällande regler. Inför man en
sådan avgifi, bör enligt hovrätten utgångspunkten för utdömande vara strikt
ansvar men med möjlighel lill exculpation. Avgiften bör bestämmas schablonmässigt
varvid som beräkningsgrund skulle kunna tjäna exempelvis uppskattade
saneringskostnader. Ett par remissinslanser framhåller -samtidigt som de
allmänt är tveksamma lill förslagen att införa företags-böter som en ny
ansvarsform - all ekonomiska sanktioner bör byggas ut inom de områden där
sådana bedöms vara angelägna. Ell sådanl område är skyddet mol vallenförorening
från fariyg. Man kan här konstatera, understryker BRÅ. all fartygets ägare
eller nyttjare kan göra stora besparingar genom all släppa ul olja o. d. lill
havs och genom alt bryla mol andra föreskrifter till skydd för miljön.
Samlidigt synes det straffrättsliga individuella ansvarei inle vara
lillräckligt avhållande. 1 ell avgiftssystem på della område bör man enligt BRÅ
sträva efler en avgifi som knyter an lill elt objektivt, lätt konstaterbart
faktum, samtidigt som den är schabloniserad och förutsebar samt i princip inle
ger uirymme för någon diskretionär prövning. Med hänsyn lill dessa
överträdelsers allvarliga karaktär bör emellertid avgiften utgöra ett
komplement till straffet.
För egen del får Jag anföra följande.
Av det som Jag har sagl i del föregående framgår alt del
vid olika tillfällen har förts fram krav på alt påföljderna skärps för olagliga
utsläpp av olja m. m. Sådana krav har även vunnii riksdagens gillande. Sålunda
sägs i det av riksdagen godkända betänkandet JoU 1978/79: 32 all möjligheten
att tillgripa slrängare påföljder bör ägnas särskild uppmärksamhet. Jag är
själv beredd att förorda alt promemorians förslag till höjda straffskalor
genomförs. För egen del ser Jag skärpningarna av slraffmaximum som ett ultryck
för de nya värderingar som har vuxit fram i takt med de alll fler
uppmärksammade oljeutsläpp som har förekommil under senare år. Den höjning av
straffmaximum somjag förordar är av alll alt döma väl förankrad i det allmänna
rättsmedvetandet.
Erfarenheten visar emellerlid, såsom RÄ framhåller, att
domstolarna beiräffande brott av del slag som del är fråga om här är myckel
återhållsamma vid straffmätningen även i fall då strafflatituden omfaltar
fängelse upp till elt eller två år. Jag finner det i viss män naluriigt alt
domstolarna är försikliga i fräga om straffmälningen i mål som mera sällan
förekommer och i vilka någon fast praxis inte har utbildats. Jag vill dock
erinra om all den föreslagna höjningen av straffmaximum är ell uttryck för atl
man från samhällets sida ser mycket allvarligt på dessa gärningar. Avsiktliga
ulsläpp som orsakar allvarliga miljöskador bör därför regelmässigt medföra kännbara
fängelsestraff. Åven vårdslösa ulsläpp kan tänkas vara av sådan art
Prop.
1979/80:167 41
att fängelse är den påföljd som i försia hand bör komma i
fråga.
Jag anser att det även är av värde all
preskriptionstiderna för de akluella brotten förlängs. Uiredningar av det slag
som del här är fråga om kan vara tekniskt komplicerade och del kan också vara
svårt all nå de personer som saken rör. En preskripiionstid pä endast två år
lorde i dag kunna föranleda att brott inte beivras. Den längre
preskriptionstiden, fem år, ser Jag därför som en åtgärd, vilken stärker
möjligheterna lill en effeklivare brollsbe-kämpning på della område.
Flera remissinslanser har, somjag lidigare har påpekal,
hävdat alt del inte är lillräckligt med en höjning av straffsatserna. De har
som komplement till straff förordal någon form av ekonomisk påföljd. 1
promemorian hänvisas i detta avseende till beiänkandei Förelagsböler och den
departementspromemoria som har upprättats i samma ämne. Dessa har under
remissbehandlingen utsatts för en delvis skarp kritik. I årets budgetproposition
(prop. 1979/80: 100, bil. 5, s. 15) har chefen för justitiedepartementet
uttalat alt förslagen inle ulan ytterligare överarbelning lorde kunna läggas
lill grund för några åtgärder. Del finns sålunda f n. ingen lösning som kan
tillgripas omedelbart.
Jag instämmer i atl det inte är tillräckligt med skärpta
straffskalor för atl komma lill rätta med olagliga utsläpp. Tanken på någon
form av ekonomisk sanktion som gör det olönsamt all släppa ul olja eller andra
skadliga ämnen synes mig riklig. I detta sammanhang villjag nämna atl kommittén
för miljörisker vid sjötransporter (MIST) i beiänkandei (SOU 1979: 43) Ren tur
- program för miljösäkra sjötransporter (s. 71) har diskuterat etl system med
straffavgifter. Kommittén menar all straffavgifter enligt de principer som
diskuteras i betänkandet bör utredas ytterligare. Åven för egen del finner Jag
atl frågan om ekonomiska sanktioner bör övervägas vidare. Den rymmer en rad
problem och kan därför inte avgöras nu. De avgifter av liknande lyp som redan
exislerar, såsom överlastavgifl enligt lagen (1972:435) om överlastavgifl,
skallelillägg enligt laxeringslagen (1956: 623) och tilläggsavgift enligt lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., har
naturiiga och förhållandevis enkla parametrar, såsom överlasten, del
undandragna skattebeloppet och kvadratmeter våningsyta, atl utgå från vid
avgiflsberäkningen. Någon liknande naturlig parameter är del emellertid
svårare atl finna vid olagliga ulsläpp av olja eller andra skadliga ämnen. Det
kan nämnas att någon remissinstans har föreslagit den beräknade vinsten av
utsläppet som parameter, medan en annan har förordat de uppskattade
saneringskostnaderna som beräkningsgrund. Därtill kan läggas MIST:s skiss som
ulgår från de kostnader som den polentielle förorenaren förväntas undkomma;
straffavgiften erhålls då genom alt beloppet härför divideras med
uppläcktssannolikhe-ten uttryckt i procent. Redan dessa exempel visar att
svårigheter finns och
Prop. 1979/80:167 42
att
yllerligare överväganden behövs. Jag har därför tillsatt en arbetsgrupp med
uppgifl all lämna förslag lill hur en i sammanhanget användbar ekonomisk
sanktion bör utformas. Arbelel skall bedrivas skyndsamt. Föregen del är Jag
beredd alt priorilera denna fråga bland de ålgärder som kan bli aktuella för
att förebygga olagliga ulsläpp.
7 Upprättade
lagförslag
I
enlighet med vad Jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till
1. lag
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
2. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten,
3. lag om ändring i renhållningslagen (1979: 596),
4. lag om ändring i brandlagen (1974: 80).
De
under 2 och 3 angivna förslagen har upprättals i samråd med chefen för
Jordbruksdepartementet och det under 4 angivna förslaget i samråd med chefen
för kommundepartementet.
Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga C.
8 Specialmotivering
8.1
Förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
1
departemenispromemorian, som har lagils in som bilaga A fill detta prolokoll,
finns en specialmotivering lill förslagel till lag om ålgärder mol
vattenförorening från fartyg. I det följande redovisas därför endast de
ändringar som har gjorts i förhållande till promomorian och de kommentarer som
därutöver har bedömts nödvändiga. Indelningen av lagtexten i kapitel och
paragrafer är densamma som i promemorian på ett par undantag när. I 4 kap. har
lagts till en ny tredje paragraf och i 6 kap. har förts in en ny åttonde
paragraf. Det skall också anmärkas att författningstexten har setts över i
språkligt hänseende, vilket har föranlett ändringar i förhållande till
förslaget i promemorian. Detta slag av ändringar kommenteras inte.
/
kap.
1 §
Paragrafen
har ändrats i förhållande till motsvarande bestämmelse i lagförslaget i
promemorian på så sätt att den anger lagens huvudsakliga innehåll.
Prop. 1979/80: 167 43
2 §
Definilionen på "skadligt ämne" har ändrals
någol mol bakgrund av påpekanden som vid remissbehandlingen har gjorls av
slalens nalurvårdsverk. Sålunda har "levande tillgångar" ulgåu ur
definitionen på "skadligt ämne" eftersom "levande
tillgångar" omfallas av definilionen i övrigt. I slutet av definilionen
har orden "eller andra vattenområden" lagts lill. Vidare har med
anledning av synpunkter som framförts av generallullslyrelsen definilionen på
"ulsläpp" kompletterats för att klargöra atl del är fräga om ulsläpp
i havel eller andra vattenområden. Definilionen har också jämkats av
redaktionella skäl.
Med anledning av vad sjöfartsverket har anfört om att även
gasformiga ämnen bör inbegripas i definilionen på "skadligt ämne" bör
anmärkas alt definitionen omfallar även sådana gasformiga ämnen som kan medföra
vattenförorening. Alt, som sjöfartsverket har ifrågasatt, utvidga den föreslagna
lagen till all omfalta åtgärder mot luftföroreningar från fartyg är inte
lämpligl nu. Denna fråga får övervägas om MARPOL-protokollet skulle ändras så,
att detta omfattar även sådana åtgärder.
3§
Naturvårdsverket har föreslagit all orden "annan
skadlig flylande kemikalie som transporteras i bulk ån olja, skadliga ämnen i
övrigt" byls ul mol orden "annal skadligt flytande ämne än olja,
skadliga ämnen i övrigl". En sådan ändring är emellerlid inle lämplig med
hänsyn lill bl. a. bestämmelserna i 3 kap. 2 och 8 §§. Paragrafen har därför
utformats i överensslämmelse med 1 kap. 3 § lagförslaget i promemorian.
2 kap.
1 §
Med anledning av Vallenvärneis synpunkier vid
remissbehandlingen bör framhållas att definitionen på "skadligt ämne"
omfallar även fast avfall som härrör från fartygens normala användning. Till
fast avfall räknas bl.a. hushålls- och annat driftavfall som är av plasl.
Föreskrifier om vad som förstås med fast avfall avses meddelas med stöd av
bemyndigandel i I kap. 3 § (Jfr. specialmotiveringen till denna paragraf i promemorian).
Vidare bör del anmärkas, att föreskrifter om förbud mol utsläpp av bl.a.
sädanl avfall kan meddelas i fråga om alla slags fartyg, även fritidsfartyg
(jfr. definitionen på "fartyg" i 1 kap. 2 § samt bemyndigandet i 2
kap. 3 §).
Av 1 § första stycket miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt
1972:782, ändrad senast 1979: 597) framgår att lagen är lillämplig på
anläggningar -bl.a. plattformar - i vattenområden. Sådana plattformar omfattas
också av de bestämmelser som nu föreslås (se definitionen på "fartyg"
i I kap.
2 §). Något hinder mot en sådan ordning synes inte
föreligga, eftersom det
Prop.
1979/80:167 44
i miljöskyddslagen 2 S försia stycket föreskrivs atl annan
lagsliftning gäller uiöver den lagen. De beslämmelser som nu föreslås, nämligen
generella förbud mol ulsläpp av skadliga ämnen som härrör från eller eljest
slår i samband med driflen av plattformar, kommer alltså alt gälla vid sidan av
miljöskyddslagen och föreskrifier som har meddelals med slöd av denna.
2S
Vad som avses med Sveriges sjöterritorium framgår av lagen
11966: 374) om Sveriges sjölerrilorium (ändrad senasl 1979: 1140).
Sjölerriloriel omfattar både inre vallen - bl.a. insjöar, vattendrag och vid
kusterna belägna hamnar, bukter och vikar - saml lerrilorialhavel. Del
begränsas mot det fria havel eller andra staters territorium av
territorialgränser (1,2 och 3 §S), Med Östersjöområdet utanför Sveriges
sjölerrilorium avses övriga delar av Östersjöområdet (jfr, definilionen i I
kap, 2 S). Vatienområden ulanför de nu nämnda ulgör '"andra
vallenområden"".
Vid remissbehandlingen har bl. a. sjöfartsverket anfört
att del bör övervägas all ersätta paragrafens båda stycken med ett generellt
förbud mot utsläpp av olja. Undanlag från förbudet skulle därvid kunna las in i
en förordning som ansluter till lagen. Enligt min mening skulle en sådan
bestämmelse i lagen vara missvisande med hånsyn till de olika undanlag från
förbudet som måste göras vad gäller vatienområden ulanför Sveriges
sjöterritorium och Östersjöområdet i övrigt (jfr. specialmotiveringen till 2
kap. 2 § lagförslagel i promemorian). Jag kan därför inle förorda en ändring i
enlighet med vad verket har anförl.
3§
Med stöd av bemyndigandel kan meddelas föreskrifter om
förbud mol ulsläpp av andra skadliga flytande kemikalier som transporteras i
bulk än olja, andra skadliga kemikalier än olja som transporteras i förpackad
form eller i fraklcontainrar eller på liknande sätt, toalettavfall och fast
avfall. Med "föreskrifter om förbud" mot utsläpp avses - liksom i 2 §
- såväl totalförbud som förbud att annat än under särskilt angivna
förutsättningar göra ulsläpp (jfr. specialmotiveringen lill 2 kap. 2 §
lagförslagel i promemorian).
4§
Paragrafen har formulerats om av språkliga skäl.
Omformuleringen innebär inte någon ändring i sak.
3 kap.
I och 2 §§
Det bör framhållas att "anordningar" även kan
vara rörliga sådana, t. ex. fartyg eller tankbilar.
Prop.
1979/80:167 45
I 2 § bemyndigas regeringen all föreskriva pä vilka
platser anordningar för moUagning av bariastvalten eller lankspolvälska som
innehåller kemikalierester skall finnas och vem som skall svara för
anordningarna. Molsvarande ordning gäller enligt 9 § andra stycket 1976 ärs
lag i fråga om bl.a. moltagningsanordningar för oljehalligt bariasl- och
tankspolvalten.
3§
Förevarande paragraf avser "avfall" underdel alt
motsvarande paragraf i promemorian handlar om "rester och avfall".
Eftersom rester får anses utgöra avfall har orden "'rester och"
uteslutits.
Det avfall som avses i paragrafen är dels oljehalligl
vallen (s. k. länsvat-len) och fasla oljeresler som härrör från fartygs
maskinrum o.d., dds rester av olja och andra skadliga ämnen som transporteras
på fartyg i förpackad form eller i fraktconlainrar eller pä liknande säll, dvs.
i flyttbara tankar eller landsvägs- eller järnvägstankvagnar, dels
toalettavfall, dels fast avfall.
Med "särskilda beslämmelser" avses 5 S
renhållningsförordningen (1979:904). Avsikten är all denna paragraf skall
ändras sä, all kommunerna också får skyldighel att ta emot och forsla borl
rester av andra skadliga ämnen än olja (kemikalier) som transporteras till
sjöss i förpackad form eller i fraktconlainrar eller pä liknande säll.
4§
Ordel "omhänderlagande" har bylts ul mol
"mottagning eller behandling". Någon saklig ändring avses inte.
5§
I paragrafen föreskrivs all någon avgifi inle får las ut
av fartygens ägare eller redare för mottagning eller annan hanlering av avfall
som anges i 3 §. Förbudet riklar sig mol envar och således inle enbari mot
innehavare av hamnar såsom var fallel med förbudet i molsvarande beslämmelse i
lagförslaget i promemorian. Åndringen har lillkommil mot bakgrund av ett
påpekande vid remissbehandlingen för atl undvika tolkningssvårigheler.
Vidare har ordel "särskild" utgått ur paragrafen
samlidigt som paragrafen lillförts en andra mening som innebär all förbudet
inle ulgör något hinder mot all hamnavgifter eller molsvarande generella
avgifier las ut för att läcka hanteringskostnaderna. Med
"hamnavgifter" avses f n. avgifier som las ut i allmänna hamnar med
stöd av bestämmelserna i kungörelsen (1950: 152) om fastställelse av hamn- och
grundpenningtaxor saml taxor ä sluss-, kanal- och andra farledsavgifter (ändrad
senast 1977: 872). Med "molsvarande generella avgifter" avses sådana
avgifier som las ul i andra än allmänna hamnar för begagnande av hamnen.
Härigenom klargörs all
Prop. 1979/80:167 46
hamnarna
såsom anges i 6.4 i den allmänna motiveringen kan gottgöra sig för
kostnaderna för hanteringen av avfall som del här är fråga om genom att beakta
dessa vid beräkning av del generella avgiftsuttagets storlek.
Del
bör framhållas atl föreskrifter om undantag frän förbudet kan meddelas med
stöd av 10 kap. 2 S. Härigenom lillgodoses de behov av undanlag som nämns i
avsnill 6.4 i den allmänna moliveringen. Vid prövningen av frågor om undanlag i
enskilda fall bör enligt min mening stor restriklivilet iakttas så all inte
ändamålet med avgiftsförbudel förfelas.
Den
nu föreslagna bestämmelsen i 5 § föranleder elt tillägg i 15 § renhållningslagen
(1979: 596), i vilkel det anges all särskilda bestämmelser finns i fråga om
avgift för hantering av avfall från fartyg.
I
promemorians specialmotivering lill 5 § nämns atl vissa överväganden pågick i
fräga om ullryckel "redaren eller den som i redarens slälle brukar
fartyget" i sjösäkerhetslagen. Någol slutligt ställningstagande i frågan
föreligger ännu inle. Det saknas därför anledning all nu ändra del i förevarande
lagsliflning använda uttrycket "fartygets redare eller ägare".
6§
Enligt
1 § andra stycket fär regeringen föreskriva att mottagnings- och
behandlingsanordningar för oljehalligl barlast- eller lankspolvatien skall
finnas även i andra fall än som anges i paragrafens första siycke. Med stöd av
bemyndigandet kan meddelas föreskrifter bl. a. om atl moltagningsanordningar
för oljehalligt vatten skall finnas på platser där fartyg som får föra vatten i
bränsletank vanligen bunkras. För att läcka även fall av denna arl har ett
lillägg gjorls i 6 § andra stycket. Tillägget innebär atl regeringen eller den
myndighel som regeringen ulser bemyndigas meddela föreskrifter om förbud mot
lastning, reparalion eller annan verksamhel i de fall då den som svarar för atl
del finns behövlig anordning underlåter atl omhänderta vatten från farlygel.
Med "annan verksamhel" avses exempelvis bunkring.
Förbudet
i andra styckets första mening, liksom det förbud som kan meddelas med stöd av
bemyndigandet i andra meningen samma stycke, riktar sig mot dem som bedriver
ifrågavarande verksamheier. Innebörden av bestämmelserna är att ett fartyg inle
skall få lastas med olja, repareras eller t. ex. bunkras, om inte den, som
svarar för att behövlig mottagningsanordning finns, i samband med
ullastningen, reparationen eller bunkring-en lar emot sådanl oljehalligt
bariasl- eller tankspolvalten som fartyget behöver avlämna. Förbudet gäller
således oavsett de skäl som kan anföras mot att ta emot oljehalligt vatten, t.
ex. all lämnade uppgifler om lösningsmedel eller andra ämnen i vattnet medför
atl den som svarar för motlag-ningsanordningen inle anser sig kunna la emot del
förorenade vattnet.
Prop.
1979/80:167 47
Nägon motsvarighet lill .? kap. 8 H i proinemoriuns
lagförslag har inle lagils upp i del remillerade lagförslagel. Anledningen
härtill är all någol behov av de i paragrafen föreslagna reglerna inte har
anseits föreligga med den ulformning som 3 kap. 6 S har fått i det remitterade
förslagel.
4 kap.
1 §
Bemyndigandel i paragrafen för regeringen eller den
myndighel som regeringen ulser all meddela föreskrifter om fartygs konstruktion
m. m. är utformat pä samma sätt som i 1972 års lag. 1 5 § 1972 ärs kungörelse
bemyndigas sjöfartsverkei all meddela sädana föreskrifter efter samråd med
naturvårdsverket. Det är inte avsikten alt göra någon ändring i denna ordning.
Mycket talar för atl MARPOL-prolokollels krav på utrustning
m. m. lill följd av "larget date"-tillämpning kommer alt sältas i
kraft vid olika tidpunkter innan protokollet träder i krafl. Del får ankomma pä
regeringen att inom IMCO följa utvecklingen i fråga om "largel
dale"-tillämpning frän ledande sjöfartsnafioners sida och bl.a. mot denna
bakgrund avgöra när olika regler skall träda i kraft för Sveriges vidkommande.
Sedan regeringen beslutat om detta, får sjöfartsverket utfärda de föreskrifter
som behövs. 1 den mån nya föreskrifter som meddelas av sjöfartsverket kan
förväntas leda till väsentliga kostnadsökningar för sjöfartsnäringen skall
verkel underställa regeringen frågan enligt kungörelsen (1970:641) om
begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifier, anvisningar eller råd
(ändrad 1977: 629).
3§
Paragrafen har ingen motsvarighet i promemorians
lagförslag. Den har förts in efter elt påpekande från statens induslriverk.
Industriverket önskar etl tillägg till 4 kap. som uttryckligen ger
bemyndigande all meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av bilaga
III till MARPOL-protokollet. I bilagan finns regler om hur man skall förhindra
eller så långl som möjligt begränsa förorening genom skadliga ämnen som
transporteras till sjöss i förpackad form eller i fraktconlainrar, flyttbara
tankar eller landsvägs- och järnvägstankvagnar. Grundläggande regler ges i
bilagan om bl. a. förpackning, märkning och etikettering, dokumeniation,
stuvning och kvantitetsbegränsningar. Det åligger regeringarna i
fördragsslutande stater enligt bilagan att utfärda närmare föreskrifter. Ett
bemyndigande atl meddela sådana föreskrifter har tagits upp i förevarande
paragraf
I bilaga III finns också vissa regler om förbud mot
överbordlämpning och överbordspolning av skadliga ämnen och om vissa
underrättelser.
Prop. 1979/80:
167 48
Föreskrifier härom kan meddelas med slöd av 2 kap. 2 eller
3 § resp. 7 kap. 3 § andra meningen.
5 kap.
2 S
Överåklagaren i Stockholm har anmärkt atl det av laglexlen
bör framgå, alt de myndigheter som är nämnda i paragrafen har räll atl på svenskt
sjöterritorium ta del av utländskt fartygs oljedagbok. Myndigheterna torde
enligt överåklagaren kunna ulföra sina övervakningsuppgifter med större
auktoritet om de har stöd i lag. 1 promemorian framhålls all den nuvarande
bestämmelsen i 17 Si 1972 års lagom utländska fartyg inle har givils någon
motsvarighet i lagförslaget med hänsyn lill ulformningen av 1 § i detla
kapitel. I framtiden blir del aktuellt även med andra handlingar än oljedagböcker.
Exempel på sådana är lastdagböcker för hanteringen av flylande kemikalier i
bulk och dokument beträffande skadliga ämnen som transporteras i förpackad
form eller i fraktconlainrar eller på liknande sätl. Reglerna om dessa
handlingar finns i bilagor till MARPOL-protokollet och kan därför komma all
ändras relativt snabbt. Mol den bakgrunden är del inte lämpligt all i lagen
föreskriva alt myndigheterna får ta del av enbari oljedagböcker på ulländska
fariyg. Däremoi bör del ankomma pä regeringen atl meddela föreskrifter om
vilka dagböcker m. m. som får granskas på ulländska fariyg. Ell lillägg av
denna innebörd har gjorts lill förevarande paragraf
6 kap.
2 och 3 §S
Paragraferna har ändrals redaktionellt. Härefter
innehåller 2 S allmånna regler om inspektion som gäller både för svenska och
utländska fariyg. I
3 § ges vissa speciella regler för inspektion av
ulländska fariyg.
Som framhålls i promemorians specialmotivering grundar sig
3 § på art. 5 i MARPOL-protokollet. Den ordning som anges där, nämligen att inspektioner
av ulländska fariyg normalt skall begränsas lill en granskning av cerlifikal
eller motsvarande handlingar, är avsedd all lillämpas på fartyg som lillhör
sådana främmande slaler som är anslulna lill protokollet. Certifikaten kommer
därmed att tjäna som etl slags "pass" vid besök i främmande staters hamnar.
För fartyg som saknar cerlifikal eller molsvarande handlingar kan inle den i 3
§ angivna ordningen tillämpas. Vid inspektion av sådana fartyg skall, i
enlighel med 2 § andra stycket, kontrolleras all fartyget och dess ulrustning
och driflförhållanden uppfyller kraven på etl fullgott skydd mot
vattenföroreningar. Delta stämmer överens med den allmänna principen i
MARPOL-protokollet alt en hamnslal inte skall ge fartyg tillhöriga en
icke-konventionsslal en fördelaktigare behandling än fartyg som tillhör en
konventionsstat.
Prop.
1979/80: 167 49
7 kap.
2§
Med anledning av yrkanden som har framställts vid
remissbehandlingen om all läktring av gasformiga ämnen skall kunna förbjudas
hänvisas lill vad som sägs i specialmotiveringen till 1 kap. 2 §. Det bör
framhållas all definitionen på "skadligt ämne" omfattar gasformiga
ämnen som kan medföra vattenförorening och atl därför förevarande paragraf kan
användas för alt reglera läktring av sådana gasformiga ämnen.
6§
Den nya punkl 2 i promemorieförslagel. enligt vilken
lossning eller läklring från fariyg kunde förbjudas, var avsedd som en
försiärkning av möjligheterna att tvinga fram all försäkringar finns enligt
lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada lill sjöss. Under beredningen
av ärendel har del riklats invändningar mol lilläggel. Invändningarna går bl.a.
ul pä ell förbud mol lossning i hamn kan beiraktas som en extra bestraffning
för atl försäkringsskyldighelen inte har fullgjorts för förfluten lid. När
fartyget ligger vid kaj behöver det nämligen inte ha försäkring. Med anledning
av kritiken har punkt 2 utgått.
10 S
Generallullslyrelsen föreslår att bestämmelsen ulformas så
att den preciserar de olika myndighelernas ålgärder. Dessutom bör man enligt
slyrelsen beakla all ell tekniskt ingrepp i etl fartyg, l.ex. i
framdrivningsmaskine-riel, kan vara det effektivaste sättet all förhindra
avgång eller vidare resa.
I överensslämmelse med vad generallullslyrelsen har
föreslagit har i paragrafen angivits att polismyndighet skall lämna den
handräckning som behövs för verkställighet av ett förbud mot fartygs avgång
eller vidare resa, medan lull- och lotsmyndighelerna skall, så långe förbudet
gäller, inställa de förrättningar för fartygets resa som ankommer på dem.
I paragrafen bör däremoi inte, säsom generallullslyrelsen
har föreslagil, tas in någon beslämmelse om att ingrepp av teknisk nalur i
fartyget får göras först sedan anvisningar har inhämtats av sakkunnig i
sjöfartsverket. Delta innebär självfallet inle aff"man skall avstå från
sådana ingrepp, när de bedöms som lämpliga. I den män polismyndighel behöver
tekniskt bistånd av sakkunnig bör sådanl anskaffas. Även om det ligger nära
till hands att begära detta hos sjöfartsverket bör även annan lämplig sakkunnig
kunna anskaffas. I sammanhanget kan nämnas alt samarbete i sådana frågor mellan
polisen och sjöfartsverket förekommer vid nylljandeförbud enligt
sjösäkerhetslagen ulan uttryckligt stadgande härom.
4 Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 167
Prop.
1979/80:167 50
8 kap.
I§
I paragrafen har gjorls en inskränkning i fråga om vilka
beslul som skall underslällas. Sålunda har underställning av beslul enligt 7
kap. 4 § begränsals till beslul enligt paragrafens försia siycke.
Underslällningsförfarandet är avsett alt tjäna som en garanii för att beslul som
medför allvarliga ingrepp prövas av en person med särskild erfarenhei.
Förelägganden enligt 7 kap. 4§ andra stycket skall användas när del inte finns
lillräckliga skäl för ett ingripande enligt första stycket i samma paragraf. De
medför inle sådana allvarliga ingrepp att underställning behöver lillgripas.
Del är dessulom inte praktiskt möjligt att låla sjösäkerhelsdirektören granska
alla förelägganden av delta slag. Del kan framhållas att inte heller beslul om
förelägganden enligt 8 kap. 4§ sjösäkerhelslagen, som är av liknande karaktär,
skall underställas.
Paragrafen har efter påpekanden vid remissbehandlingen
ändrals sä, atl det klart framgår att förbudet atl överklaga endast gäller
beslut som skall underställas sjösäkerhelsdirektören.
2§
De ändringar som har orts i paragrafen är föranledda av
ändringar i I §.
3§
Med anledning av ett remissuttalande bör framhållas all
paragrafen avser såväl beslut enligt lagen som beslul som fattas enligt
föreskrifter som har meddelals med stöd av lagen. Därför används uttrycket
"beslut i fråga som avses i denna lag".
9 kap.
I detta kapitel finns straffbestämmelser och en regel om
behörig domstol. I fråga om slraffskärpningarna i 1 och 2 §§ får jag hänvisa
lill avsnitt 6.6 i den allmänna moliveringen och till avsnitt 7.4.3 i
promemorian.
2§
Paragrafen har formulerats om för atl undvika vissa
oklarheter i fräga om vilka personer som skall kunna straffas. Bl. a. har
därigenom tillgodosetls önskemål att inte enbart utpeka det befäl, till vilket
befälhavaren har överlåtit ansvaret för tillsynen över hanteringen ombord av
skadliga ämnen, utan även sådant befäl som innehar detta ansvar till följd av
sina allmänna tjänsteåligganden. Sålunda kan enligt vedertagen arbetsfördelning
t. ex. en styrman ha ansvarei för olja som lastas medan maskinchefen svarar för
olja som används för fartygets drift.
Prop.
1979/80:167 51
3§
Vid remissbehandlingen har ifrågasatts om inle den
personkrels som omfattas av paragrafen är alllför vid. Del har framhållits atl
personkretsen genom uttrycket "den som" synes kunna omfalta personer
ulanför far-tygsljänslen, dvs. utöver befälhavare, navigeringspersonal och
lots, också befraklare och bärgare.
De föreskrifter, förbud och förelägganden det är fråga om
här torde i allmänhel rikta sig lill fartygets befälhavare, redare eller ägare.
Beslut enligt 7 kap. 46 §§ är enligt 7 § samma kapitel avsedda atl riktas lill
dessa personer. Om någon av dessa t. ex. bryler mol etl sådanl förbud skall han
kunna straffas för det. Vid överträdelser av föreskrifier om läklring eller
förbud mot sådan kan man även tänka sig andra personer som kan straffas, l.ex.
bärgare. Nägon begränsning har därför inle gjorls i fråga om vilka personer som
kan straffas enligt paragrafen.
I punkt I har orden "eller förbud" strukits
eftersom 7 kap. 1 och 2§§ endast avser föreskrifter.
4§
En remissinstans har framhållil all punkl 1 kan omfalta
personer som hamnchefer och terminalföreslåndare, en personkategori som
tidigare inte synes ha fallit under ansvarsbestämmelserna i lagen. Med
anledning härav bör framhållas att brott mot föreskrifier som har meddelats med
stöd av 3 kap. 7 § främst lorde avse den som svarar för alt mottagnings- och
behandlingsanläggningar finns. Vem som svarar för all det finns moltagningsanordningar
för oljehalligt bariasl- och tankspolvalten framgår av 3 kap. 1 §. 1 fråga om
vissa föreskrifter lorde l.ex. hamnchefer och terminalföreståndare kunna bli
ansvariga. Delta innebär ingen ändring i förhällande till vad som nu gäller
enligt 21 § i 1976 års lag.
Genom en komplettering av punkl 3 straffbeläggs
överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya
bestämmelsen i 4 kap. 3 §. 1 punkt 4 har genom ett tillägg klarlagts vad Som
skall gälla i fråga om det subjektiva rekvisitet.
5§
En remissinstans menar alt det är föga ändamålsenligt atl
kriminalisera överträdelser av förbudet att ta ul avgift enligt 3 kap. 5§, i
allt fall om straffet bara utgörs av böter. Del borde vara naturligare atl
frågan reglerades på civilrättslig väg. Gentemoi detta kan framhållas att det
nuvarande förbudet att ta ut avgift enligt 11 § i 1976 års lag enligt 22 §
samma lag kan medföra bötespåföljd. Detsamma bör gälla för brott mot 3 kap. 5
§. Naturligtvis kan den som har tvingats utge avgifi i civilrättslig ordning
kräva ersättning härför.
Prop. 1979/80:167 52
1
paragrafen har preciserats vad som krävs för slraffbarhel i subjektivt
hänseende. Della har föranlett en viss omredigering av punkterna 1 och 2,
6S
I
punkt I har angivits vilka slags utsläpp som kan medföra ansvar enligt paragrafen,
I punkt 2 har en hänvisning lill 4 kap. 3 § förls in. Till denna punkl har
ocksä förls vad som i promemorieförslagel fanns angivei i närmasl föregäende
led.
7§
En
precisering har gjorts i paragrafen av de straffbestämmelser som inte får
lillämpas, om förbud eller föreläggande enligt 7 kap, 4 eller 5 § har förenats
med vite.
I
ell remissyttrande uttalas Iveksamhel lill om del är lämpligl atl medge
möjlighel att välja mellan straff och vitesföreläggande. Del ifrågasätts om
inte ansvarsbestämmelsen i förevarande paragraf bör ulgå och om inle förbud
eller föreläggande enligt 7 kap. 4 eller 5 § alllid bör förenas med vite.
Möjlighel
atl förena ell förbud eller ett föreläggande med vite infördes i
sjösäkerhelslagen år 1978. Vilesföreläggande betraklas av sjöfartsverket som
elt myckel användbart medel för atl komma lill rätta med olika brisier i fråga
om ett fariyg. Det är emellerlid inle lämpligl att alltid använda
vitesförelägganden. Därför behövs också, liksom i sjösäkerhelslagen, en regel
om straffansvar.
Forumregeln
i paragrafen har kompletterats så all den även avser mål om utdömande av vite.
Den har vidare ändrats i sak på så sätl att mål enligt förevarande lagstiftning
med visst undanlag enbari skall handläggas av sjörällsdomstol som anges i 336-338
§§ sjölagen (1891:35 s. 1, ändrad senasl 1979: 378). Enligt 1972 års lag får
brottmål och mål om ersättning tas upp antingen av tingsräll, som är behörig
domstol enligt rättegångsbalken, eller av sjörällsdomstol. Ändringen har gjorts
för att få samma forumbestämmelser som i sjösäkerhetslagen. Genom de tekniska
bestämmelser som följer av MARPOL-protokollet blir förevarande lagstiftning i
flera hänseenden likartad med sjösäkerhetslagstiftningen. Det är önskvärt atl
den förtrogenhet med sjöfarten som finns företrädd i sjörättsdomslolarna
anlitas för atl handlägga dessa mål. Med en sådan ordning kan mälen förväntas
få en mer enhetlig bedömning. Forumregeln stämmer vidare överens med
motsvarande bestämmelser i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till
sj' ' (ändrad senast 1978: 134).
Del
nyss nämnda un», nlaget från sjörältsdomslolarnas behörighel avser
Prop.
1979/80: 167 53
mål som uteslutande rör bål (jfr. 2 S sjölagen), som inle
drivs yrkesmässigl eller annars i förvärvssyfte. Sådana mäl får tas upp även av
tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.
Ikraftträdande
Lagen föreslås - med ett visst undanlag - träda i kraft
den I januari 1981, då 1972 och 1976 års lagar skall upphöra alt gälla. Vid
besiämmande av tidpunkten för ikraftträdandet har hänsyn lagits till den tid
som behövs för atl utarbeta följdförfattningar.
Vad gäller lidpunklen för ikraftträdandet av
bestämmelserna om mottagning av barlastvatten och lankspolvälska som
innehåller lastresier av andra skadliga flytande kemikalier än olja kan
hänvisas lill avsnitt 6.3 i den allmänna motiveringen. De bestämmelser som
regeringen bemyndigas sälta i kraft avser bl. a. 3 kap. 2 § samt 3 kap. 4 och
6-8 §§, såvitt avser andra skadliga flytande kemikalier än olja.
Såsom framhålls på flera ställen i departemenispromemorian
blir del inle aktuellt att i full utsträckning ulnyllja bemyndigandena i lagen
redan från den tidpunkt då lagen träder i kraft. I ell första skede bör
följdförfatlning-arna motsvara minsl de krav som slälls av 1972 och 1976 års
lagstiftning i fräga om t. ex. förbud mol utsläpp, mottagning av oljeresler,
samt konstruktion och utrustning av fartyg. Reglerna får därefter byggas ut i
etapper för att motsvara de ålaganden som Sverige här gjort internationellt. Om
regeringen i enlighet med TSPP-resolulion I beslutar att vissa av MARPOL-prolokollels
regler skall lillämpas innan protokollet har trätt i kraft, kommer en rad nya
bestämmelser om fartygs konstruktion, ulrustning och drifl alt behövas. En
ytterligare utbyggnad av regelkomplexel kommer all behövas när prolokollet
träder i kraft.
Några särskilda övergångsbestämmelser lill lagen behövs
inte.
8.2 Övriga lagförslag
8.2.1 Förslagel till lag om ändring i lagen (1971:1154)
om förbud mot
dumpning av avfall i vatten
Ändringen har berörts i departementspromemorians
specialmotivering till 2 kap. 1 § förslagel lill lag om åtgärder mol
vattenförorening från fariyg.
8.2.2 Förslaget till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596)
Ändringen har behandlats i specialmotiveringen till 3 kap. 5 § förslagel
till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
8.2.3 Förslaget till lag om ändring i
brandlagen (1974:80)
Ändringen är av formell natur.
Prop. 1979/80: 167 54
9 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag
om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg,
2. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten,
3. lag om ändring i renhållningslagen (1979: 596),
4. lag om ändring i brandlagen (1974: 80).
10 Beslut
Regeringen
beslular i enlighel med föredragandens hemställan.
Prop. 1979/80:167 55
Bilaga A
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
ÅTGÄRDER MOT VATTENFÖRORENING FRÅN FARTYG
Förslag till ny lagstiftning, m.m.
Promemoria utarbetad inom kommunikationsdepartementet*
Ds K 1979:8
Bilaga 4 utesluten här.
Prop. 1979/80:167 56
KOWHUNIKATIONSDEPARTEMEKTET PROMi:r.ORIA
197D-0G-21
Å TG Ä RDER MOT VATTENF Ö RORENING
FR Ä N FARTYG F ö rslag till ny lagstiftning, m.m.
INNEHALL
1 Inledning
1.1
TSPP-konferensen
1.2
Promemorians
uppl ä ggning
2 F ö re
TSPP-konferensen tillkomna internationella
ö verenskommelser
2.1
ö verenskommelser till skydd f ö r den marina milj ö n
2.2
MARPOL-konventionen
2.3
1974 å rs SOLAS-konvention
3 TSPP-konferensens resultat i huvuddrag
3.1
MARPOL-protokollet
3.2
SOLAS-protokollet
4 N ä rmare
redog ö relse f ö r MARPOL-protokollets
inneh å ll
5 G ä llande r ä tt
5.1 Lagstiftnir\gen om å tg ä rder mot
vatten
f ö rorening fr å n fartyg
5.1.1
Inledning
5.1.2
1976 å rs lagstiftning
5.1.3
1972 å rs lagstiftning
5.2
Lagen om f ö rbud mot dumpning av avfall i vatten
5.3
Kommunala renh å llningslagen, m.m.
Prop. 1979/80:167 57
6 Yttranden
6.1
Remissyttranden
6.2
Skrivelser fr å n sj ö fartsverket
och statens naturv å rdsverk ang å ende mottagning av kemikalierester fr å n kemikalietankfartyg
6.3
Skrivelser fr å n sj ö fartsverket
och Svenska hamnf ö rbundet ang å ende avgifter f ö r
omh ä ndertagande av rester och avfall fr å n fartygs drift
7 ö verv ä ganden och f ö rslag
7.1
Fr å gan om svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet
7.2
Nya
konventionsbest ä mmelsers till ä mpning i Sverige
7.3
Samordning av g ä llande best ä mmelser
om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg
7.4
S ä rskilda fr å gor
7.4.1
Avgifter f ö r mottagning av rester och avfall fr å n fartygs drift
7.4.2
Tillsyn
7.4.3
P å f ö ljder m.m.
7.5
Uppr ä ttade lagf ö rslag
m.m.
7.6
Specialmotivering
till f ö rslaget till ny lag om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg
8 Sammanfattning
Bilagor
1
MARPOL-protokollet
p å engelska
2
MARPOL-protokollet
i ö vers ä ttning till svenska
3
F ö rfattningsf ö rslag
3.1
F ö rslag till lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n
fartyg
3.2
F ö rslag till lag om ä ndring i lagen
(1971:1154) om f ö rbud
mot dumpning av avfall i vatten
4 Utkast till f ö rordning
om å tg ä rder mot vatten
f ö rorening fr å n fartyg
Prop. 1979/80:167 58
1 Inledning
1.1 TSPP-konferensen
Vid en diplomatkonferens som anordnades av den
mellan-statliga r å dgivande sj ö fartsorganisationen IMCO, FN:s fackorgan f ö r tekniska sj ö fartsfr å gor, i februari 1978 i London (TSPP-konferensen),
antogs tv å internationella ö verenskommelser som har till syfte att f ö rb ä ttra s ä kerheten f ö r
fr ä mst oljetankfartyg och skyddet av
den marina milj ö n mot havsf ö roreningar fr å n
fartyg. Vid konferensen, som samlade delegater fr å n 62 stater samt observat ö rer
fr å n tre stater och ett antal
mellanstatliga och ickestatliga organisationer, beslutades s å lunda ä ndringar
i och till ä gg till tv å konventioner som d å inte hade och alltj ä mt inte har
tr ä tt i kraft, n ä mligen 1973 å rs
internationella konvention till f ö rhindrande
av f ö rorening fr å n fartyg (MARPOL-konventionen) och 1974 å rs internationella konvention om s ä kerheten f ö r
m ä nniskoliv till sj ö ss (1974 å rs
SOLAS-konvention).
ö verenskommelserna
har givits formen av tv å s ä rskilda protokoll, 1978 å rs
protokoll till 1973 å rs internationella konvention till
f ö rhindrande av f ö rorening fr å n
fartyg (MARPOL-protokollet) och 1978 å rs
protokoll till 1974 å rs internationella konvention om s ä kerheten f ö r
m ä nniskoliv till sj ö ss (SOLAS-protokollet). MARPOL-protokollet ä r avsett att ers ä tta
MARPOL-konventionen. Det omfattar, f ö rutom
vissa nya och ä ndrade best ä mmelser och regler, genora h ä nvisning samtliga best ä mmelser och regler i MARPOL-konventionen som inte har ä ndrats. SOLAS-protokollet ä r d ä remot ett
till ä ggsprotokoll i egentlig bem ä rkelse. Vid konferensen antogs ocks ä 18 resolutioner.
1.2 Promemorians uppl ä ggning
Ett svenskt tilltr ä de
till MARPOL-protokollet - och d ä rmed ocks å till MARPOL-konventionen i de delar som inte har
Prop. 1979/80:167 59
ä ndrats
genom protokollet - f ö ruts ä tter ä ndringar i g ä llande lagstiftning om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg. Bl.a. av denna anledning b ö r fr å gan om
Sveriges tilltr ä de till MARPOL-protokollet underst ä llas riksdagen samtidigt som f ö rslag om erforderlig lagreglering l ä ggs fram. Fr å gan
om Sveriges tilltr ä de till bl.a. MARPOL-protokollet
har remissbehandlats. P å grundval av remissutfallet
behandlas i denna promemoria de lagstiftningsfr å gor som f ö ranleds av ett svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet. I samband h ä rmed redovisas en allm ä n ö versyn av lagstiftningen som har
haft till syfte att samordna f ö rfattningsregleringen
och g ö ra den mera l ä ttillg ä nglig,
men ocks ä att tillgodose ä ndringsbehov som inte har n å got samband med ett svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet eller med samordningen av
g ä llande best ä mmelser. Avsikten med dessa ä ndringsf ö rslag
ä r att ytterligare f ö rb ä ttra det f ö rebyggande skyddet av den marina milj ö n mot f ö roreningar
fr å n fartyg. Till promemorian ä r fogat, f ö rutom
MARPOL-protokollet p å engelska och i ö vers ä ttning till
svenska (bil. 1 och 2), bl.a. f ö rslag till
ny lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg och - till komplettering h ä rav utkast till ny f ö rordning i samma ä mne.
N ä r det g ä ller SOLAS-protokollet, torde lag ä ndringar inte vara erforderliga f ö r att m ö jligg ö ra ett svenskt tilltr ä de till protokollet. Denna fr ä ga
beh ö ver d ä rf ö r - till skillnad fr å n fr å gan om
Sveriges tilltr ä de till MARPOL-protokollet - inte
underst ä llas riksdagen. Fr å gan har remissbehandlats och ä r f.n. f ö rem å l f ö r beredning
i s ä rskild ordning inom
kommunikationsdepartementet. Fr å gan
behandlas inte i denna promemoria. Upplysningsvis redovisas dock vissa
uppgifter om 1974 å rs SOLAS-konvention och SOLAS-protokollet.
Prop. 1979/80:167 60
2 Före TSPP-konferensen tillkomna internationella överenskommelser
2.1 överenskommelser till skydd för den marina
miljön
Före TSPP-konferensen tillkomna överenskommelser som har
betydelse för svenska åtgärder mot vattenförorening från fartyg är
följande:
1.
1954 ärs
internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening
genom olja (oljeskyddskonventionen) i den lydelse den har erhållit
genom ändringar som antogs år 1969. Konventionen har ändrats
också år 1971.
2.
1973 års
internationella konvention till förhindrande av förorening från
fartyg (MARPOL-konventionen).
3.
1974 års
konvention om skydd av östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen
).
4.
1969 års
internationella konvention om ingripande på det fria havet vid
olyckor som är ägnade att leda till förorening genom olja
(ingreppskonventionen).
5.
197 3 års
protokoll om ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom
andra ämnen än olja (ingreppsprotokollet) .
6.
1969 ärs
överenskommelse om samarbete vid oljeförorening i Nordsjön
(Bonnöverenskominelsen).
Sverige har tillträtt samtliga ovannämnda
överenskommelser utom MARPOL-konventionen. Av dessa överenskommelser har
trätt i kraft och därmed blivit bindande för Sverige, oljeskyddskonventionen
i lydelsen enligt 1969 års ändringar den 20 januari 1978,
ingreppskonventionen den 6 maj 1975 och Bonnöverenskommelsen den 28
november 1970.
I fråga om övriga konventioner behövdes i maj
1979 tillträde av följande antal stater för ikraftträdande (inom
** Beteckningen "Helsingforskonventionen"
används i denna pranaxiria -i överensstäimelse ned ett beslut son har fattats
av den inan konventionens ram iru:ättade interimskontnissionen - i stället för
den i prop. 1975/76:5 och i lagen (1976:6) an åtgärder mot vattenförorening
från fartyg inctn Östersjöotirädet använda beteckningen
"Östersjö-konventionen ".
parentes anges den tid, r ä knat fr ä n den sista statens tilltr ä de, efter vilken ö verenskommelsen
tr ä der i kraft):
1971 ä rs ä ndringar i oljeskyddskonventionen, s å vitt avser reglerna om Stora Barri ä rrevet
- 19 stater (12 m å n.),
1971 å rs ä ndringar i samma konvention, s å vitt
avser oljetankfartygs konstruktion och certifikat - 19 stater (12 m å n.),
MARPOL-konventionen - minst 10 stater, se avsnitt 2.2 (12
m å n.),
Helsingforskonventionen - 2 stater (2 m å n.).
Ingreppsprotokollet - 11 stater (90 dagar).
Betr ä ffande texterna till ö verenskommelserna och redog ö relse f ö r
det huvudsakliga inneh å llet i dessa h ä nvisas till nedanst å ende publikationer:
Ö verenskommelse
Text och ö vers ä ttning
Redog ö relse f ö r det huvudsakliga inneh å llet
finns i
Oljeskyddskonventionen
ursprungl. texten
prop. 1956:23, bil.A
1962 å rs ä ndringar 1969 å rs
ä ndringar 1971 å rs ä ndringar
prop. 1963:161, bil.A
prop. 1972:38, * bil. 1 och 2
. prop.
1975/76:5, s. 14-19
MARPOL-konventionen
prop. 1975/76:5, bil.l
prop. 1975/76:5, s. 32-53
Helsingforskonventionen
(bil. IV och
VI till konventionen)
prop. 1975/76:5, bil.3
prop. 1975/76:5, s. 55-60
(hela konventionen)
prop. 1975/76:6, bilagan
prop. 1975/76:6, s. 9-14
Ingreppskonventionen
prop. 1972:106, bil.l
prop. 1975/76:5, s. 19-22
Ingreppsprotokollet
prop. 1975/76:5, bil. 2
prop. 1975/76:5, s. 53-55
Bonn ö verenskommelsen
S Ö 1969:21
prop. 1978'79:176, s. 6
Prop. 1979/80:167 62
2.2 MARPOL-konventionen
I det f ö reg ä ende har betr ä ffande
det huvudsakliga inneh å llet i MARPOL-konventionen h ä nvisats till den redog ö relse h ä rf ö r som finns i prop. 1975/76:5, s. 32-53. Ö versiktligt kan h ä r n ä mnas att MARPOL-konventionen upptar
i ett antal artiklar dels allm ä nna best ä mmelser, dels regler om ikrafttr ä dande, ä ndringar
av konventionen etc. De tekniska best ä mmelserna
finns i fem bilagor med detaljerade regler till f ö rhindrande av f ö roreningar av olika slag, n ä mligen i bilaga I f ö rorening genom olja, i bilaga II f ö rorening
genom flytande kemikalier som transporteras i bulk, i bilaga III f ö rorening genom skadliga ä mnen, fr ä mst
kemikalier, som transporteras i f ö rpackad
form eller i fraktcontainer m.m. , i bilaga IV f ö rorening
genoir. toalettavfall och i bilaga V f ö rorening
genom fast avfall. I bilagorna I, II och IV
ges inte endast regler
om f ö rbud mot eller begr ä nsning av utsl ä pp
utan ä ven regler om fartygs konstruktion
och utrustning i s ä dana avseenden som ä r v ä sentliga fr ä n milj ö skyddssynpunkt.
Till MARPOL-konventionen ä r ocks å fogade tv å
protokoll som inneh å ller n ä rmare best ä mmelser
om rapportering av f ö roreningsincidenter och om
skiljedomsf ö rfarande.
MARPOL-konventionen tr ä der
i kraft tolv m å nader efter det att femton stater,
som tillsamirians representerar minst 50 procent av v ä rldshandelsflottans bruttodr ä ktighet r ä knat
i registerton, har tilltr ä tt den. Konventionsbest ä mmelserna om olja och flytande kemikalier i bulk
blir bindande f ö r alla stater som tilltr ä der konventionen. D ä remot ä r bilagorna III-V valfria i den
meningen att en tilltr ä dande stat kan f ö rklara att den inte ä r vill::.g att till ä mpa de i
dessa bilagor upptagna reglerna. En stat som har avgett s å dan f ö rklaring kan
dock senare godta bilagan eller bilagorna i fr å ga. MARPOL-konventionen ers ä tter,
sedan den tr ä tt i kraft, oljeskyddskonventionen
s å vitt avser f ö rh å llandet
mellan stater som ä r bundna av b å da konventionerna.
Prop. 1979/80:167 63
Fr å gan om Sveriges tilltr ä de till MARPOL-konventionen har behandlats i prop.
1975/76:5. Regeringen f ö reslog i propositionen att
MARPOL-konventionen, som undertecknats av Sverige med f ö rbeh å ll f ö r ratificering, skulle godk ä nnas utom s å vitt
den avser flytande kemikalier som transporteras i bulk (bilaga II till konventionen). Riksdagen bif ö ll f ö rslaget (JoU
1975/76:16, rskr 1975/76:58). Detta st ä llningstagande
innebar att konventionen inte kunde ratificeras d å , eftersom konventionens bilaga II ä r av tvingande natur (departementschefens uttalanden r ö rande bilaga II till konventionen å terfinns i prop. 1975/76:5, s. 83-84 och 86-92).
MARPOL-konventionen har hittills tilltr ä tts bara av fem stater med en obetydlig sammanlagd
andel i det samlade v ä rldstonnagets bruttodr ä ktighet. Som har n ä mnts i inledningen ä r
MARPOL-protokollet ett sj ä lvst ä ndigt instrument som ä r avsett att
tr ä da i MARPOL-konventionens st ä lle. Meningen ä r,
som det formulerades p å TSPP-konferensen, att
MARPOL-konventionen skall "tyna bort" och att anstr ä ngningarna skall inriktas p ä MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande.
2.3 1974 å rs
SOLAS-konvention
Den å r 1974 antagna SOLAS-konventionen ä r avsedd att ers ä tta
1960 å rs SOLAS-konvention och de ä ndringar d ä ri
som har beslutats å ren 1966-1973. 1960 å rs konvention tr ä dde
i kraft i maj 1965 medan ä ndringarna ä nnu inte har tr ä tt
i kraft.
1974 å rs SOLAS-konvention ger i ett stort
antal tekniska f ö reskrifter miniminormer fr å n s ä kerhetssynpunkt
f ö r fartygs konstruktion, utrustning
och drift. S å lunda finns f ö reskrifter om fartygs konstruktion med avseende p å vattent ä ta
avdelningar, stabilitet, maskineri och elektriska installationer. Vidare finns
f ö reskrifter om bl.a.
Prop. 1979/80:167 64
brandskydd, livr ä ddningsredskap,
radiotelegrafi och radio-telefoni, sj ö trafiks ä kerheten och transport av farligt gods.
Sverige har tilltr ä tt
1974 å rs SOLAS-konvention (instrument r ö rande godk ä nnande
av konventionen deponerades den 7 juli 1978). F ö ruts ä ttningarna f ö r konventionens ikrafttr ä dande uppn å ddes
den 24 maj 1979, och konventionen kommer att tr ä da i kraft den 25 maj 1980.
Prop. 1979/80:167 65
3 TSPP-konferensens resultat i huvuddrag
3.1 MARPOL-protokollet
MARPOL-protokollet inneh å ller en rad betydande sk ä rpningar
av f ö reskrifterna om oljetankfartygs
konstruktion, utrustning och hantering samt i fr å ga om inspektion och certifiering av s ä dana fartyg. Vidare har i MARPOL-protokollet tagits upp - p ä svenskt initiativ - en best ä mmelse som inneb ä r
att till ä mpningen av MARPOL-konventionens
regler om flytande kemikalier som transporteras i bulk (bilaga II till konventionen) uppskjuts i tre å r r ä knat fr å n M.ARPOL-protokollets ikrafttr ä dande. Man r ä knar
med att det genom detta uppskov, som kan f ö rl ä ngas genom beslut av IMCO:s havsmilj ö kommitt é
(MEPC), blir l ä ttare f ö r staterna att ansluta sig till MARPOL-protokollet ä n vad det har varit att tilltr ä da MARPOL-konventionen. Reglerna om kemikalier i
MARPOL-konventionen har f ö r m å nga stater hittills utgjort ett hinder f ö r tilltr ä de till konventionen, eftersom
dessa regler avser ett nytt omr å de och bl.a.
d ä rf ö r kr ä ver ett omfattande f ö rberedelsearbete. Genom uppskovet med till ä mpningen av reglerna om flytande kemikalier anses
det bli m ö jligt att f å till st å nd
ett snabbare ikrafttr ä dande av ö vriga regler, framf ö r allt reglerna om oljeutsl ä pp.
Dessa regler ä r str ä ngare ä n de som finns i nu g ä llande konvention (oljeskyddskonventionen med 1969 å rs ä ndringar).
MARPOL-protokollet var ö ppet
f ö r undertecknande under tiden den 1
juni 1973 - den 31 maj 1979 och st ä r
d ä refter ö ppet f ö r
anslutning. Stat kan bli f ö rdragsslutande part genom
undertecknande utan f ö rbeh å ll f ö r ratificering, godtagande eller
godk ä nnande eller genom undertecknande
med f ö rbeh å ll och efterf ö ljande ratificering, godtagande
eller godk ä nnande eller genom anslutning.
MARPOL-protokollet tr ä der i kraft tolv m å nader efter den dag d å minst 15 stater med en sammanlagd andel i v ä rldshandelsflottans bruttotonnage av minst 50
procent har blivit f ö rdragsslutande parter. Villkoren f ö r MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande ä r
allts å desamma som f ö r MARPOL-konventionen.
5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 167
Prop.
1979/80:167 66
En stat som tilltr ä der
MARPOL-protokollet beh ö ver inte ha tilltr ä tt MARPOL-konventionen. Genom tilltr ä de till MARPOL-protokollet uppn ä s omedelbart tilltr ä de till MARPOL-konventionen i dess genom protokollet ä ndrade lydelse. Stat som tilltr ä der MARPOL-protokollet blir s å lunda bunden av MARPOL-konventionens best ä mmelser om flytande kemikalier som transporteras i
bulk (bilaga II
till konventionen),
men p å grund av best ä mmelserna i MARPOL-protokollet f ö rst tre å r
efter protokollets ikrafttr ä dande eller
vid den senare tidpunkt som IMCO:s havsmilj ö kommitt é kan komma att best ä mma.
Sverige har den 1 mars 1979 undertecknat
MARPOL-protokollet med f ö rbeh å ll f ö r ratificering. I maj 1979 hade
protokollet undertecknats av sammanlagt tio stater med f ö rbeh å ll f ö r ratificering, godtagande eller godk ä nnande och av en stat utan s å dant f ö rbeh å ll.
I MARPOL-protokollet har f ö ljande nya eller ä ndrade konstruktions-, utrustnings-
och hanteringskrav p å oljetankfartyg tagits upp:
a)
Nya
oljetankfartyg skall vara f ö rsedda med
segregerade barlasttankar f ö r att f ö rebygga att barlastvatten annat ä n undantagsvis tas in i lasttankar och d ä r blandas med oljerester (SBT). Detta krav, som
enligt MARPOL-konventionen g ä llde nya
oljetankfartyg p å minst 70 000 ton d ö dvikt, har nu utstr ä ckts till att avse nya r å oljetankfartyg
fr å n 20 000 ton d ö dvikt och upp å t
och nya produkttankfartyg fr å n 30 000 ton
d ö dvikt och upp å t.
b)
Nya r ä oljetankfartyg p å
minst 20 000 ton d ö dvikt skall vidare vara f ö rsedda med ett system f ö r tankreng ö ring
med r å olja i st ä llet f ö r
vatten (COW). Detta krav ä r nytt.
c)
P ä nya oljetankfartyg skall de segregerade
barlast-tankarna vara placerade p å
ett s å dant s ä tt att de ger skydd mot oljeutfl ö de vid grundst ö tning
eller kollision
Prop. 1979/80:167 67
(skyddande placering av segregerade barlasttankar, PL).
Detta krav ä r nytt. Det har ersatt ett av USA
framlagt f ö rslag om dubbel botten i nya
oljetankfartyg.
d) Existerande oljetankfartyg p å minst 40 000 ton d ö dvikt
skall vara f ö rsedda med antingen SBT eller, om
det ä r
fr å ga om r å oljetankfartyg, COW. Alternativt f ä r existe
rande oljetankfartyg p ä minst 40 000 ton d ö dvikt till-
l ä mpa ett - av Sverige utarbetat -
system med s ä rskilt
avdelade rena barlasttankar (CBT), s å vitt
avser r å olje
tankfartyg dock bara under en ö verg å ngsperiod av 2 eller
4 å r, beroende p å fartygets storlek. Nu n ä mnda krav ä r
nya. De skall till ä mpas fr.o.m. MARPOL-protokollets
ikrafttr ä dande.
e) Alla oljetankfartyg som har COW-anl ä ggning skall vara
f ö rsedda med ett inertgassystem som ä r avsett att f ö re
bygga explosioner (IGS).
Med "nya fartyg" f ö rst å s i fr å ga om de nya f ö reskrifterna
om SBT/PL/COW/CBT nybyggt fartyg f ö r
vilket byggnadskontrakt tecknas efter den 1 juni 1979 eller vars k ö l, n ä r byggnadskontrakt
saknas, str ä cks efter den 1 januari 1980 eller
som levereras efter den 1 juni 1982. Fartyg som har underg å tt v ä sentlig f ö r ä ndring,
vartill dock inte r ä knas ä ndring som g ö rs f ö r att fartyget skall uppfylla SBT/COW/CBT-kraven, j ä mst ä lls med
nybyggda fartyg. "Existerande fartyg" ä r enligt protokollet fartyg som inte ä r att h ä nf ö ra till "nya fartyg".
I fr å ga om inspektion och certifiering
av fartyg beslutade konferensen ett flertal sk ä rpningar i f ö rh å llande till tidigare konventionsbest ä mmelser. F ö ljande exempel kan n ä mnas: Giltighetstiden f ö r oljeskyddscertifikatet begr ä nsas till fem å r
utan m ö jlighet till f ö rl ä ngning.
Inspektioner p å stickprovsbasis skall bli
obligatoriska i de fall d å å rliga besiktningar inte f ö rekommer.
Besiktningarnas omfattning ut ö kas p å en rad punkter. Vidare inf ö rs nya regler om klassificeringss ä llsk å pens
befogenheter
Prop. 1979/80:167 68
n ä r de agerar f ö r sj ö fartsmyndigheters
r ä kning och om de å tg ä rder som
skall vidtas av kontrollorganen n ä r
brist-f ä lligheter konstateras p å fartyg.
S ä som har n ä mnts i det f ö reg ä ende antog konferensen en rad resolutioner. I
konferensresolution 1 anges som riktpunkt (target date) f ö r MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande den 1 juni 1931. I resolutionen uppmanas
staterna att, oberoende av protokollets ikrafttr ä dande, till ä mpa protokollets best ä mmelser i fr ä ga
om nya fartyg fr ä n de tidpunkter som har angetts i
protokollet f ö r s å dana fartyg. N ä r det g ä ller existerande fartyg uppmanas staterna i
resolutionen att, ä ven om MARPOL-protokollet inte
skulle ha tr ä tt i kraft den 1 juni 1981, i st ö rsta m ö jliga
utstr ä ckning b ö rja till ä mpa
reglerna om SBT/CBT/COW resp. SBT/CBT den 1 juni 1981 eller snarast m ö jligt d ä refter.
I konferensresolution 3 konstateras att kombinationen SBT
plus COW, som skall till ä mpas betr ä ffande nya r ä oljetank-fartyg,
p å sikt b ö r efterstr ä vas
ocks å i fr ä ga om existerande r å oljetankfartyg.
IMCO uppmanas d ä rf ö r i resolutionen att utarbeta f ö rslag
f ö r att uppn å detta slutm å l.
F ö rslagen Skall f ö religga senast 1986.
3.2 SOLAS-protokollet
SOLAS-protokollet var ö ppet
f ö r undertecknande under tiden den 1
juni 1978 - den 1 mars 1979 och st ä r
d ä refter ö ppet f ö r
anslutning. Stat kan bli f ö rdragsslutande part genom
undertecknande utan f ö rbeh å ll f ö r ratificering, godtagande eller
godk ä nnande eller genom undertecknande
med f ö rbeh å ll och efterf ö ljande ratificering, godtagande
eller godk ä nnande eller genom anslutning.
Eftersom SOLAS-protokollet ä r ett till ä ggsprotokoll, har det f ö reskrivits att endast stat som har tilltr ä tt 1974 å rs
SOLAS kan bli f ö rdragsslutande part i fr å ga om SOLAS-protokollet. Villkoren f ö r protokollets ikrafttr ä dande ä r
lindrigare ä n f ö r moderkonventionen, 1974 å rs
SOLAS-konvention. SOLAS-protokollet tr ä der
i kraft sex
Prop. 1979/80: 167 69
m å nader efter den dag d å minst femton stater, som representerar minst 50
procent av v ä rldshandelsflottans bruttotonnage,
har blivit f ö rdragsslutande parter (12 m å nader resp. 25 stater enligt konventionen).
Protokollet kan dock inte tr ä da i kraft f ö re den dag d ä
1974 å rs SOLAS-konvention tr ä der i kraft, dvs. den 25 maj 1980.
Sverige har tilltr ä tt
1974 å rs SOLAS-konvention. Sverige har
vidare (den 1 mars 1979) undertecknat SOLAS-protokollet med f ö rbeh å ll f ö r ratificering. Fr å gan oro protokollets ratificering bereds, som har n ä mnts i det f ö reg å ende, f.n. inom kommunikationsdepartementet.
I SOLAS-protokollet har f ö ljande nya eller ä ndrade utrustningskrav p å oljetankfartyg och i vissa fall andra fartyg tagits
upp:
a)
Nya
oljetankfartyg p å minst 20 000 ton d ö dvikt skall vara f ö rsedda med IGS. Enligt tidigare konventionsbest ä mmelser (1974 å rs
SOLAS-konvention) g ä llde krav p å IGS i fr å ga
om nya oljetankfartyg p ä 100 000 ton d ö dvikt och mer och i fr å ga om nya kombinationsfartyg p å
50 000 ton d ö dvikt och mer.
b)
Existerande
oljetankfartyg p å minst 40 000 ton d ö dvikt skall ocks ä
f ö rses med IGS. Ä ven existerande r å oljetankfartyg
av mindre storlek (20 000 ton d ö dvikt och
mer men mindre ä n 40 000 ton d ö dvikt) skall i vissa fall vara f ö rsedda med IGS. Nu n ä mnda krav ä r nya. De skall till-l ä mpas fr.o.m. tv å
å r efter SOLAS-protokollets ikrafttr ä dande i fr å ga
om fartyg p å minst 70 000 ton d ö dvikt samt fr.o.m. fyra å r efter ikrafttr ä dandet
i fr å ga om mindre fartyg.
c)
I fr å ga om navigatoriska hj ä lpmedel beslutade konferensen att dubbel radar skall finnas p å alla fartyg (inte bara tankfartyg) med en bruttodr ä ktighet av minst 10 000 ton. Detta krav ä r nytt. Det skall till ä mpas fr.o.m. SOLAS-protokollets ikrafttr ä dande.
Prop. 1979/80: 167 70
d) Alla tankfartyg - nya och existerande - med en bruttodr ä ktighet av minst 10 000 ton skall ha dubblerat styrkontrollsystem
i styrmaskineriet. Kraven i fr ä ga om
styrmaskineriet har sk ä rpts ocks å i en rad andra h ä nseenden,
s ä rskilt f ö r nya tankfartyg men p ä vissa punkter ocks ä f ö r existerande tankfartyg. N ä r det g ä ller
existerande tankfartyg g ä ller de nya kraven fr.o.m. tv å å r efter
SOLAS-protokollets ikrafttr ä dande.
Begreppen "nya fartyg" och "existerande
fartyg" s å vitt avser best ä mmelserna om IGS och styrmaskineri definieras i
SOLAS-protokollet p å samma s ä tt som motsvarande begrepp i MARPOL-protokollet i fr å ga om de nya kraven p å SBT/PL/COW/CBT
Ocks å i SOLAS-protokollet har f ö rts in sk ä rpningar
av tidigare konventionsbest ä mmelser om
inspektion och certifiering av fartyg. H ä r
kan f ö ljande punkter n ä mnas: Giltighetstiden f ö r konstruktionss ä kerhetscertifikatet
f ö r lastfartyg begr ä nsas till h ö gst
fem å r (ingen begr ä nsning av giltigheten enligt 1974 ä rs SOLAS-konvention). Lastfartyg skall bli f ö rem å l f ö r periodiska besiktningar med h ö gst fem å rs
mellanrum (inga tider preciserade i 1974 å rs
SOLAS-konvention). Tankfartyg, som ä r
tio å r eller ä ldre, skall dessutom bli f ö rem å l f ö r minst en mellanbesiktning mellan de periodiska
besiktningarna. N ä r det g ä ller utrustningss ä kerhetscerti-fikatet
inf ö rs f ö r tankfartyg som ä r tio å r eller ä ldre
krav p å ä rliga besiktningar (enligt 1974 ä rs
SOLAS-konvention vartannat ä r).
Inspektioner p å stickprovsbasis skall bli
obligatoriska i de fall d å ä rliga besiktningar inte f ö rekommer.
Besiktningarnas omfattning ut ö kas. Vidare
inf ö rs nya regler om klassificeringss ä 11sk å pens
befogenheter n ä r de agerar f ö r sj ö fartsmyndigheters
r ä kning och om de å tg ä rder som
skall vidtas av kontrollorganen n ä r
bristf ä llig-heter konstaterats p å fartyg. Reglerna om kontroll i f ö rdragsslutande parters hamnar sk ä rps, Scimtidigt som regler f ö rs in om r ä tt
till ers ä ttning n ä r fartyg kvarh å lls
eller f ö rsenas p å ett otillb ö rligt
s ä tt.
I konferensresolution 2 anges som riktpunkt (target date)
f ö r SOLAS-protokollets ikrafttr ä dande den 1 juni 1979. Det
Prop. 1979/80:167 71
kan konstateras nu att ett s å dant ikrafttr ä dande inte blir m ö jligt, eftersom det f ö ruts ä tter att villkoren f ö r ikrafttr ä dande
av 1974 å rs SOLAS-konvention uppfyllts den 1
juni 1978. S ä ä r emellertid inte fallet. F ö ruts ä ttningarna f ö r
konventionens ikrafttr ä dande f ö rel å g f ö rst den 24 maj 1979, och konventionen tr ä der i kraft den 25 maj 1980. SOLAS-protokollet kan
allts å tr ä da i kraft tidigast sistn ä mnda
dag. I resolutionen uppmanas staterna att, oberoende av protokollets ikrafttr ä dande, till ä mpa
protokollets best ä mmelser i fr å ga om nya fartyg fr ä n de tidpunkter som har angetts i protokollet f ö r s å dana fartyg.
N ä r det g ä ller existerande fartyg uppmanas staterna i
resolutionen att, ä ven om SOLAS-protokollet inte
skulle ha tr ä tt i kraft d å , i st ö rsta
m ö jliga utstr ä ckning b ö rja
till ä mpa vissa regler vid n ä rmare angivna tidpunkter eller snarast m ö jligt d ä refter,
n ä mligen reglerna om IGS den 1 juni
1981 i fr å ga om fartyg p å minst 70 000 ton d ö dvikt, resp. den 1 juni 1983 i fr ä ga
om mindre fartyg samt reglerna om styrmaskineri den 1 juni 1981.
Prop. 1979/80:167 72
4 N ä rmare redog ö relse f ö r
MARPOL-protokollets inneh å ll
MARPOL-protokollet best å r
av, f ö rutom inledning, nio artiklar med
allm ä nna best ä mmelser samt en bilaga som inneh å ller ä ndringar av
eller till ä gg till vissa av de tekniska
reglerna i bilaga I till MARPOL-konventionen och tv å av bihangen till denna bilaga.
Enligt artikel I f ö rbinder
sig de f ö rdragsslutande parterna att till ä mpa s å v ä l MARPOL-protokollet med tillh ö rande bilaga som MARPOL-konventionen med de ä ndringar och till ä gg
som f ö ljer av MARPOL-protokollet. Konventionen
och protokollet skall l ä sas och tolkas som ett enda
instrument.
Artikel II inneh å ller den i avsnitt 3.1 ber ö rda best ä mmelsen
om uppskov med till ä mpningen av bilaga II till MARPOL-konventionen. Uppskovet
ä r, som har n ä mnts, tre å r
fr å n dagen f ö r MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande eller den l ä ngre
tid som kan komma att beslutas inom IMCO:s havsmilj ö kommitt é
med en majoritet av tv å tredjedelar av de f ö rdragsslutande parterna.
Genom artikel III ä ndras
den punkt i artikel 11 i MARPOL-konventionen som avser skyldigheten f ö r f ö rdragsslutande
stat att underr ä tta IMCO om icke-statliga organ som
har bemyndigats att p å administrationens v ä gnar vidta å tg ä rder i fr å gor
som r ö r utformning, konstruktion och
utrustning av fartyg som transporterar skadliga ä mnen. Genom ä ndringen, som har samband med ä ndringar i regel 4 i bilaga I ang å ende besiktningar och inspektioner, å l ä ggs parterna
att underr ä tta IMCO ocks å om de s ä rskilda
uppgifter som har delegerats och om villkoren f ö r bemyndigandet.
I artiklarna IV-IX finns best ä mmelser om tilltr ä de
till protokollet, ikrafttr ä dande, ä ndring, upps ä gning,
deponering, registrering och spr å k.
Prop.
1979/80:167 73
Best ä mmelserna om tilltr ä de tiil protokollet (artikel IV) och ikrafttr ä dande (artikel V) har ber ö rts i det f ö reg å ende. Till ä ggas
kan att, om stat tilltr ä der protokollet sedan detta tr ä tt i kraft, protokollet blir bindande f ö r staten tre m å nader
efter den dag' d å tilltr ä det skedde, dvs. tilltr ä desinstrumentet deponerades.
N ä r det g ä ller ä ndringar i
protokollet h ä nvisas i artikel VI till best ä mmelserna i artikel 16 i MARPOL-konventionen. Detta
inneb ä r att i fr å ga om ä ndring
i de tekniska best ä mmelserna i bilagan till
protokollet det i artikel 16 angivna f ö rfarandet
med godk ä nnande genom tyst medgivande kan
till ä mpas. Reglerna i artikel XII om
upps ä gning av MARPOL-protokollet har
samma sakliga inneb ö rd som motsvarande regel i
MARPOL-konventionen (artikel 18).
Vad d ä refter ang å r bilagan till MARPOL-protokollet finns d ä r till att b ö rja
med en rad ä ndringar i eller till ä gg till definitionerna i regel 1 i bilaga I till
MARPOL-konventionen. Genom till ä gg till
punkt 8 klarg ö rs att ä ndring av ett existerande oljetankfartyg s ä att det uppfyller f ö reskrifterna i regel 13 inte skall anses innefatta en v ä sentlig ä ndring
som annars, enligt huvudregeln i punkt 6 d), nedf ö r att fartyget blir att h ä nf ö ra till kategorien "nya fartyg". I punkt
23 g ö rs ett f ö rtydligande i fr å ga
om definitionen av begreppet "fartygets vikt tomt". Nya definitioner
har inf ö rts i 5 nya punkter (26-30). I
punkt 26 ges - som undantag fr å n punkt 6 -
en definition av "nytt oljetankfartyg" i och f ö r till ä mpningen
av de nya best ä mmelserna om bl.a. SBT, COW och PL.
I punkt 27 definieras - som undantag fr å n
definitionen i punkt 7 - "existerande oljetankfartyg" i och f ö r till-l ä mpningen
av de nya best ä mmelserna om bl.a. SBT, CBT och
COW. Inneb ö rden av dessa regler har ber ö rts i det f ö reg å ende. I punkt 28 har tagits upp en definition av
"r å olja" och i punkterna 29 och
30 definitioner av "r å oljetankfartyg" resp.
"produkttankfartyg". Sistn ä mnda
tre definitioner har blivit n ö dv ä ndiga p å
grund av de nya best ä mmelserna om SBT, COW och CBT.
Prop. 1979/80:167 74
I reglerna 4 och 8 i bilaga I till MARPOL-konventionen,
vilka regler avser besiktningar och oljeskyddscertifi-katets giltighetstid, har
gjorts en rad ä ndringar i s ä r-pande riktning. Dessutom har i dessa regler,
liksom i reglerna 5-7, 15 och 20 oljeskyddscertifiketets beteckning j ä mkats ( å rtalet
1973 uteslutet).
S å vitt avser regel 4 har i punkt 1 b)
m ö jligheten att utstr ä cka tiden mellan periodiska besiktningar tagits
bort. Best ä mmelserna i punkt 1 c) om
mellanbesiktningar har i fr å ga om
tidpunkter anpassats till motsvarande regler i 1974 å rs SOLAS-konvention samtidigt som de har kompletterats
med anledning av de nya best ä mmelserna om
COW.
Punkt 3 har delats upp i fem punkter, a) - e). Under 3 a)
har tagits upp de tv å f ö rsta meningarna i f ö rutvarande
punkt 3, och under b) - d) nya best ä mmelser.
S å lunda har i punkt 3 b) f ö rts in best ä mmelser
om stickprovsinspektioner som skall anordnas av administrationen under
certi-fikatets giltighetstid f ö r att s ä kerst ä lla att
fartyget och dess utrustning i alla avseenden vidmakth å lls i tillfredsst ä llande skick. S å dana inspektioner kan utf ö ras antingen av administrationens egen personal
eller av utomst å ende besiktningsm ä n eller organisationer eller, p å administrationens beg ä ran, av annan f ö rdragsslutande parts myndigheter.
Stickprovsinspektioner ä r obligatoriska f ö r-s å vitt inte
fartygets administration anordnar obligatoriska å rliga besiktningar med till ä mpning
av punkt 1 i regel 4.
Ytterligare nyheter i regel 4 utg ö r reglerna i punkt 3 c) som avser det fall att en
administration anlitar utomst å ende
besiktningsm ä n eller organisationer, exempelvis
klassificeringss ä llskap, f ö r att utf ö ra
besiktningar och inspektioner. F ö r
dessa fall f ö reskrivs att administrationen under
alla f ö rh å llanden skall bemyndiga besiktningsmannen eller organisationen dels
att kr ä va att ett fartyg underg å r reparationer, dels att utf ö ra besiktningar och inspektioner p å beg ä ran av
myndigheterna i en hamnstat. Dessa krav f å r
ses mot bakgrund av den nya reglering som har ta-
Prop. 1979/80:167 75
gits upp i punkt 3 d) och som skall ber ö ras i det f ö ljande.
I punkt 3 c) har slutligen, liksom i artikel III, f ö reskrivits att IMCO skall underr ä ttas om de s ä rskilda
uppgifter som har delegerats till besiktningsm ä n och organisationer och om villkoren f ö r bemyndigandet.
Punkt 3 d) i regel 4 reglerar det fall att en utomst å ende besiktningsman eller organisation finner att
ett fartyg eller dess utrustning i v ä sentliga
avseenden inte ö verensst ä mmer med uppgifterna i certifikatet eller att f ö rh å llandena ä r s å dana att
fartyget inte kan g å till sj ö ss utan att utg ö ra
ett osk ä ligt hot om skada p å den marina milj ö n.
I s å dana fall skall besiktningsmannen
eller organisationen underr ä tta
administrationen och se till att å tg ä rder vidtas f ö r
att avhj ä lpa bristen. Om s å dana å tg ä rder inte vidtas, skall certifikatet å terkallas och administrationen underr ä ttas omedelbart. Ocks å hamnstatsmyndigheterna skall underr ä ttas omedelbart, om fartyget befinner sig i en annan f ö rdragsslutande parts hamn. I fr ä ga om hamnstatens befattning med s å dana ä renden f ö reskrivs i punkt 3 d) att, n ä r administrationens representant eller en av
administrationen utsedd utomst å ende
besiktningsman eller organisation har underr ä ttat
vederb ö rande myndigheter i hamnstaten,
dennas regering skall l ä mna allt bist å nd för att å tg ä rder enligt
regel 4 skall kunna verkst ä llas. Om n ö dv ä ndigt skall
hamnstatens regering se till att fartyget inte avg å r f ö rr ä n det kan g å
till sj ö ss eller f ö rflytta sig till n ä rmaste l ä mpliga reparationsvarv utan att utg ö ra ett osk ä ligt
hot om skada p å den marina milj ö n.
Punkt 3 e) i regel 4 motsvarar i huvudsak sista meningen i
f ö rutvarande punkt 3. I ett till ä gg insk ä rps
administrationens ansvar f ö r
besiktningars och inspektioners fullst ä ndighet
och effektivitet, vilket g ä ller ocks å i de fall d å
utomst å ende besiktningsm ä n eller organisationer anlitas.
I punkt 4 har nya best ä mmelser
tagits upp under a) och c), medan best ä mmelsen
i f ö rutvarande punkt 4 nu har pla-
Prop. 1979/80:167 76
cerats under b) och har sk ä rpts. Till att b ö rja med sl å s i punkt 4 a) fast att fartyget och dess utrustning
skall h å llas i s å dant skick att det uppfyller f ö reskrifterna i MARPOL-protokollet. D ä rigenom skall s ä kerst ä llas att fartyget i alla avseenden f ö rblir l ä mpat
f ö r sj ö fart utan att utg ö ra ett osk ä ligt hot om skada p å den marina milj ö n.
Efter besiktning f å r
enligt punkt 4 i regel 4 i bilaga I till MARPOL-konventionen ingen v ä sentlig ä ndring
av besiktigade f ö rh å llanden g ö ras utan administrationens medgivande,
utom direkt utbyte av utrustning eller anordningar. Enligt den lydelse som
best ä mmelsen erh å llit i punkt 4 b) i regel 4 i MARPOL-protokollet
avser f ö rbudet alla ä ndringar, dvs. inte bara - som f ö rut - v ä sentliga
ä ndringar, f ö rutsatt att administrationens medgivande inte f ö religger och att det inte ä r fr å ga om direkt
utbyte.
I punkt 4 c) ges nya best ä mmelser om de å tg ä rder som skall vidtas n ä r ett fartyg
har varit utsatt f ö r en olycksh ä ndelse eller en defekt uppt ä cks som i v ä sentlig
m å n p å verkar fartygets beh ö riga skick
eller utrustningens effektivitet eller fullst ä ndighet. I ett s å dant l ä ge skall fartygets bef ä lhavare eller ä gare
snarast m ö jligt rapportera till den som har
utf ä rdat certifikatet, varefter denne
skall se till att en utredning g ö rs f ö r att klarl ä gga
om en besiktning som avses i punkt 1 i regel 4 ä r n ö dv ä ndig. Befinner sig fartyget i en f ö rdragsslutande
parts hamn, skall bef ä lhavaren eller ä garen ocks å
omg å ende rapportera till hamnstatens
myndigheter, och det å ligger av administrationen anlitad
besiktningaman eller organisation att f ö rvissa
sig om att s å dan rapport avgivits.
Best ä mmelserna i regel 8 om
certifikatets giltighetstid har f ö renklats
och samtidigt sk ä rpts.F ö rutvarande punkterna 1-4 har ersatts av en ny punkt
1 som inneb ä r att m ö jligheterna att f ö rl ä nga giltighetstiden tt ö ver den l ä ngsta
medgivna (fem å r) har tagits bort. Punkt 2
motsvarar f ö rut-
Prop. 1979/80:167 77
varande punkt 5. H ä r
behandlas vissa fall d ä certifikatet upph ö r att g ä lla.
Enligt punkt 3 upph ö r certifikatet att g ä lla ocks å
n ä r fartyget ö verg å r till annan
stats flagga, vilket ä r en sk ä rpning av vad som g ä ller enligt f ö rutvarande punkt 7. Nytt certifikat
utf ä rdas i fall av flaggbyte f ö rst sedan den nya administrationen f ö rvissat sig om att fartyget uppfyller f ö reskrifterna i regel 4 punkterna 4 a) och b). I
punkt 3 regleras slutligen vissa fall d å
den tidigare administrationen skall tillhandah å lla den nya administrationen underlag f ö r certifieringen.
Reglerna 13 och 13A-E ers ä tter f ö rutvarande regel 13 i bilaga I till
MARPOL-konventionen om segregerad barlast i oljetankfartyg. Sistn ä mnda regel f ö reskriver
att alla nya oljetankfartyg p ä minst 70
000 ton d ö dvikt skall vara f ö rsedda med SBT. Med nya fartyg f ö rst å s h ä r fartyg som har kontrakterats efter den 31 december
1975 eller k ö lstr ä ckts (om kontrakt saknas) efter den 30 juni 1976 eller levererats
efter den 31 december 1979. Med nybyggda fartyg j ä mst ä lls fartyg som har underg å tt v ä sentlig f ö r ä ndring.
I regel 13 har nu tagits upp de grundl ä ggande f ö reskrifterna
om SBT, CBT och COW varvid f ö reskrifterna
har grupperats efter fartygstyp.
I den f ö rsta
gruppen, som omfattar punkterna 1-6, behandlas nya oljetankfartyg. Enligt punkt
1 skall varje nytt r å oljetankfartyg p å minst 20 000 ton d ö dvikt och varje nytt produkttankfartyg p ä minst 30 000 ton d ö dvikt vara utrustat med SBT. Med nya fartyg avses i detta sammanhang,
liksom i ö vrigt 1 de nya f ö reskrifterna i reglerna 13, 13B och 13E och i regel
18 punkt 5, nybyggda fartyg som har kontrakterats efter den 1 juni 1979 eller
k ö lstr ä ckts efter den 1 januari 1980 (om kontrakt saknas) eller levererats
efter den 1 juni 1982. Med nybyggda fartyg j ä mst ä lls fartyg som har underg å tt v ä sentlig f ö r ä ndring,
vartill inte r ä knas ä ndring som g ö rs f ö r att fartyget skall uppfylla SBT/COW/CBT-kraven. N ä r det g ä ller
f ö reskriften om SBT i punkt 1 i regel
Prop. 1979/80:167 78
13 g ä ller dock fortfarande den nyss
angivna tidigare definitionen av "nya fartyg" s å vitt avser oljetankfartyg om minst 70 000 ton d ö dvikt.
De n ä rmare f ö reskrifterna i punkterna 2 och 3 om de segregerade
tankarnas minimikapacitet och om f ö rbudet
att annat ä n undantagsvis, vid exceptionellt
sv å ra v ä derleksf ö rh å llanden, ta in barlastvatten i lasttankar ö verensst ä mmer
i allt v ä sentligt med f ö reskrifterna i f ö rutvarande
punkterna 2 och 3. N ä r det g ä ller fartyg vars l ä ngd ä r mindre ä n 150 meter skall enligt punkt 5 de segregerade
barlastf ö rh"llandena vara godk ä nda av administrationen men f ö reskrifterna i punkt 2 beh ö ver inte vara uppfyllda. I punkt 4 ges en kompletterande
f ö reskrift f ö r nya r ä oljetankfartyg
p å minst 20 000 ton d ö dvikt. Enligt denna f ö reskrift f å r den barlast som vid exceptionellt
sv å ra v ä derleksf ö rh å llanden f å r tas in i andra tankar ä n segregerade barlasttankar, bara tas in i
lasttankar som f ö re avg å ng fr å n
lossningshamn eller -terminal har rengjorts medelst COW. Ett tillr ä ckligt antal p ä
s å dant s ä tt rengjorda tankar b ö r allts å alltid finnas tillg ä ngligt p å
ifr å gavarande tankfartyg. Punkt 6
handlar om COW och f ö reskriver att nya r å oljetankfartyg p å
minst 20 000 ton d ö dvikt skall ha COW-utrustning.
Administrationen skall se till att denna utrustning i allt uppfyller de n ä rmare f ö reskrifterna
om COW (i regel 13B) inom ett å r efter det
att fartyget f ö rst transporterade r å olja eller i slutet av den tredje resa p å vilken fartyget transporterade olja som ä r l ä mplig f ö r COW, om sistn ä mnda
tidpunkt infaller senare. Vidare f ö reskrivs
i punkt 6 att nya oljetankfartyg, som skall ha COW-utrustning, skall anv ä nda utrustningen i enlighet med regel 13B, f ö rs å vitt
fartyget inte transporterar s ä dan r å olja som ä r
ol ä mplig f ö r COW.
Den andra gruppen f ö reskrifter
i regel 13 (punkterna 7-9) avser existerande r å oljetankfartyg p å minst 4 0 000 ton d ö dvikt. F ö reskrifterna
inneb ä r att dessa tankfartyg fr å n och med MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande skall vara f ö rsedda med SBT, varvid f ö reskrifterna
i punkterna 2 och 3 skall
Prop. 1979/80:167 79
iakttas (punkt 7). I st ä llet
f ö r SBT medges i punkt 8 anv ä ndning av COW enligt regel 13B, f ö rutsatt att fartyget inte ä r avsett f ö r
transport av r å olja som inte l ä mpar sig f ö r
COW, och i st ä llet f ö r b ä de SBT och
COW medges i punkt 9 anv ä ndning av CBT enligt n ä rmare f ö reskrifter
i regel 13A. CBT f ä r dock bara anv ä ndas som alternativ till SBT och COW under en ö verg å ngstid, som ä r tv å å r fr å n
MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande i fr å ga om fartyg p å
minst 70 000 ton d ö dvikt och fyra å r fr å n ikrafttr ä dandet i fr å ga
om fartyg som har 40 000 ton d ö dvikt eller
mer men mindre ä n 70 000 ton d ö dvikt.
I den tredje gruppen f ö reskrifter
(punkt 10) behandlas existerande produkttankfartyg p å minst 40 000 ton d ö dvikt. S ä dana fartyg skall ha SBT eller -
utan tidsbegr ä nsning -CBT.
1 punkt 11 slutligen anges de f ö ruts ä ttningar
under vilka
oljetankfartyg skall anses vara SBT-tankfartyg, trots att
de inte ä r s å dana att de enligt f ö reskrifter i
regel 13
skall vara SBT-fartyg. Punkt 11 ö verensst ä mmer i sak med
f ö rutvarande punkt 4.
Regel 13A inneh å ller
n ä rmare f ö reskrifter om CBT. Punkt 1 anger att ett
CBT-tankfartyg skall ha lasttankar som ä r
avdelade uteslutande f ö r transport av ren barlast och som
i fr å ga om kapacitet uppfyller kraven i
regel 13 punkterna
2 och 3 i fr å ga
om segregerade barlasttankar. F ö r CBT kr ä vs
allts å inte att fartyget ä r utrustat med tankar som fr å n
b ö rjan eller genom ombyggnad inr ä ttats f ö r
segregerad bar
last och har eget r ö rledningssystem. F ö r CBT anv ä nds
befint
liga lasttankar och r ö rledningar som reserveras f ö r ren
barlast. CBT tar allts å , till skillnad fr å n SBT, inte sikte
p ä fartygets konstruktion, utan p ä hur fartyget anv ä nds.
Enligt punkt 2 i regel 13A skall arrangemang och operatio
nella metoder f ö r CBT-tankfartyg uppfylla de krav
som st ä lls
upp av administrationen och som i vart fall skall inneh å lla
de f ö reskrifter i en specifikation f ö r CBT-tankfartyg som
antogs av konferensen (resolution nr 14) men som f å r ä ndras
Prop. 1979/80:167 80
av IMCO. Enligt punkt 3 skall ett CBT-tankfartyg vara utrustat
med en oljehaltm ä tare, som ä r godk ä nd
av administrationen enligt av IMCO rekommenderad specifikation, f ö r att m ö jligg ö ra kontroll av oljehalten i barlastvatten som sl ä pps ut. En s å dan
oljehaltm ä tare skall installeras senast vid
det f ö rsta planenliga varvsbes ö k som fartyget g ö r
efter MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande.
Intill dess skall genom okul ä r-besiktning
omedelbart f ö re utsl ä pp av barlastvatten kontrolleras att ingen olja har
kommit ut i vattnet. I punkt 4 f ö reskrivs att
CBT-tankfartyg skall vara f ö rsedda med
ett s ä rskilt supplement till oljedagboken
(enligt bihang III till bilaga I) f ö r
CBT-operationer.
Regel 13B upptar n ä rmare
f ö reskrifter om COW. I punkt 1 sl å s fast att varje COW-installation som kr ä vs i regel 13 punkt 6 eller 8 skall uppfylla f ö reskrifterna i regel 13B. Enligt punkt 2 skall
COW-installationen med tillh ö rande
utrustning och arrangemang uppfylla administrationens krav. Dessa skall i vart
fall inneh å lla de f ö reskrifter i en COW-specifikation som antogs av
konferensen (resolution nr 15) men som f å r
ä ndras av IMCO. I punkt 3 ges en av
s ä kerhetssk ä l motiverad f ö reskrift
om att varje last- och sloptank p å
fartyg som till ä mpar COW skall vara utrustad med
IGS i enlighet med till ä mpliga best ä mmelser i SOLAS-konventionen och SOLAS-protokollet.
Med avseende p å barlastresor f ö reskrivs i punkt 4 att lasttankar med tillr ä cklig kapacitet skall vara COW-behandlade f ö re s å dana resor,
s å att barlastvatten beh ö ver tas in bara i s å dana tankar. I punkt 5 ges f ö reskrifter
om att fartyg skall vara f ö rsedda med en COW-handbok och ett s ä rskilt supplement till oljedagboken f ö r COW-operationer.
Vissa undantag fr å n
f ö reskrifterna i regel 13 g ö rs f ö r
existerande tankfartyg i reglerna 13C och 13D.
Regel 13C avser de fall d å ett existerande oljetankfartyg anv ä nds
uteslutande i s ä rskild fart antingen mellan hamnar
eller terminaler inom en f ö rdragsslutande stats omr å de.
Prop. 1979/80:167 81
eller mellan hamnar eller terminaler i f ö rdragsslutande staters omr å den, f ö rutsatt
i sistn ä mnda fall att resan helt och h å llet g ö rs
inom ett specialomr å de som avses i regel 10 punkt 1
(exempelvis ö stersj ö omr å det) eller
inom gr ä nser som kan komma att fastst ä llas genom beslut av IMCO. I dessa fall g ä ller enligt punkt 1 undantag fr ä n f ö reskrifterna
i punk-tena 7-10 i regel 13, under f ö ruts ä ttning att de i punkterna 2 och 3 angivna villkoren ä r uppfyllda.
Punkt 2 st ä ller upp som
villkor f ö r undantag enligt regel 13C f ö r existerande oljetankfartyg i s ä rskild fart, dels att lastningshamnar och
-terminaler som anl ö ps av ifr å gavarande fartyg har tillr ä ckliga mottagnings- och behandlingsanordningar f ö r barlast- och tankspolvatten, dels att allt s å dant vatten beh å lls
ombord p å fartyget och avl ä mnas till mottag-ningsanordning och att vederb ö rande hamnstatsmyndigheter bestyrker anteckningen om
avl ä mnandet i oljedagboken, dels att ö verenskommelse har tr ä ffats mellan administrationen och ifr å gavarande hamnstatsregeringar om fartygets anv ä ndning i s ä rskild
fart, dels att mottagningsanordningarna bed ö mts
som tillr ä ckliga och godk ä nts av regeringarna i de stater d ä r anordningarna ä r
bel ä gna, dels att det p å det internationella oljeskyddscertifikatet har
intygats att fartyget anv ä nds uteslutande i s ä rskild fart. Dessutom skall fartyget enligt punkt 3
vara f ö rsett med ett s ä rskilt supplement till oljedagboken.
F ö reskrifterna i regel 13D avser
existerande oljetankfartyg med s ä rskilda
barlastarrangemang. H ä rmed avses fartyg vilkas
konstruktion eller anv ä ndning ä r s å dan att de
inte beh ö ver tillgripa vattenbarlast f ö r att tillgodose kraven p å djupg å ende
och trim. Om de f ö r SBT-tankfartyg f ö reskrivna kraven i dessa h ä nseenden ä r
uppfyllda, anses ett existerande oljetankfartyg med s ä rskilda barlastarrangemang enligt punkt 1 utg ö ra ett SBT-fartyg enligt punkt 7 i regel 13 (som
handlar om r å oljetankfartyg p å minst 40 000 ton d ö dvikt). F ö ruts ä ttning h ä rf ö r ä r dels att operationella metoder
och barlastarrangemang har godk ä nts av
administrationen, dels att ö verenskommelse
mellan administrationen och regeringarna
6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop.
1979/80:167 82
i ber ö rda hamnstater har tr ä ffats i de fall d å
kraven p å djupg å ende och trim skall uppfyllas genom operationella metoder, dels att
det p ä det internationella oljeskyddscertifikatet
har intygats att fartyget har s ä rskilda barlastarrangemang.
Punkt 2 inneh å ller ett mot regel 13 punkt 3
svarande f ö rbud att annat ä n undantagsvis ta in barlastvatten i lasttankar.
Enligt punkt 3 å ligger det den administration, som
p å ett oljeskyddscertifikat har
intygat att fartyget har s ä rskilda barlastarrangemang, att
tillst ä lla IMCO n ä rmare uppgifter h ä rom
s ä att de f ö rdragsslutande parterna kan informeras.
Regel 13E inneh å ller
de inledningsvis ber ö rda f ö reskrifterna om PL. De ä r till ä mpliga p å
nya oljetankfartyg som enligt regel 13 skall vara f ö rsedda med SBT, dvs. r å oljetankfartyg p å minst 20 000 ton d ö dvikt och produkttankfartyg p å minst 30 000 ton d ö dvikt (punkt 1). De tekniska f ö reskrifterna
om PL ä r upptagna i punkterna 2-4.
I regel 16, som handlar om pump-, r ö rlednings- och utsl ä ppsanordningar i oljetankfartyg, har tv å nya punkter (5 och 6) tagits upp. Enligt punkt 5 skall varje nytt
oljetankfartyg som skall ha SBT eller som anv ä nder COW uppfylla vissa krav i fr ä ga
om pump- och r ö rledningssystemen. S å lunda skall oljeledningarna vara s ä utformade och installerade att m ä ngden olja som blir kvar i ledningarna begr ä nsas s ä
mycket som m ö jligt. Vidare skall det finnas m ö jligheter att t ö mma
alla lastpumpar och oljeledningar, n ä r
lossningen har avslutats. Oljerester fr å n
pumpar och ledningar skall kunna av-l ä mans
b å de i land och till en tank ombord.
F ö reskrifterna om t ö mning av lastpumpar och oljeledningar g ä ller enligt punkt 6 ocks å i fr ä ga om
existerande r ä oljetankfartyg som skall ha SBT
eller som anv ä nder COW eller CBT.
I bihang II till
bilaga I har vissa ä ndringar gjorts f ö r att anpassa formul ä ret f ö r det internationella oljeskyddscertifikatet
till de nya best ä mmelserna i bilaga I. I samma syfte
har formul ä ret till oljedagbok - bihang III
till bilaga I -ut ö kats med formul ä r till tre nya supplement som ä r avsedda f ö r
CBT, COW resp. fartyg i s ä rskild fart.
Prop. 1979/80:167 83
5 G ä llande r ä tt
5.1 Lagstiftningen om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr ä n fartyg
5.1.1 Inledning
Best ä mmelser om f ö rbud mot utsl ä pp
av olja, toalettavfall och fast avfall samt om omh ä ndertagande av oljehaltigt barlast- och
tankspolvatten och av annat avfall fr å n
fartygs drift, m.m. finns i lagen (1976:6) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n
fartyg inom ö stersj ö omr å det ( ä ndrad 1979: 463, i det f ö ljande ben ä mnd
1976 ä rs lag) och i f ö rordningen (1976:573) om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg inom Ö stersj ö omr å det ( ä ndrad 1979:465, i det f ö ljande ben ä mnd
1976 å rs f ö rordning). F ö rfattningarna bygger p å Helsingforskonventionen.
Vidare finns i lagen (1972:275) om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr ä n fartyg ( ä ndrad
senast 1979:462, i det f ö ljande ben ä mnd 1972 å rs
lag) och i kung ö relsen (1972:278) om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg ( ä ndrad
senast 1979:464, i det f ö ljande ben ä mnd 1972 å rs
kung ö relse) best ä mmelser om dels f ö rbud
mot utsl ä pp av olja fr å n fartyg p ä
det fria havet utanf ö r Ö stersj ö omr å det, dels fartygs konstruktion och utrustning, oljedagbok och s ä rskilda å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr ä n fartyg, m.m. F ö rfattningarna bygger p å oljeskyddskonventionen med d ä ri fram t.o.m. ä r
1971 beslutade ä ndringar.
5.1.2 1976 å rs
lagstiftning
Enligt 1 § g ä ller 1.92S_ £ s_l £ g å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg inom Ö stersj ö omr å det och Sveriges sj ö territorium utanf ö r detta (dvs. inom Ö stersj ö n
och inloppet till denna upp till en linje i h ö jd med Skagen och G ö teborg samt
inom svenskt inre vatten och svenskt vatten utanf ö r Bohuskusten).
Prop. 1979/80:167 84
Enligt 2 § g ä ller 1976 å rs
lag dock inte i fr ä ga om
-
utsl ä pp som avses i milj ö skyddslagen (1969:387),
-
dumpning som
avses i lagen (1971:1154) om dumpning av avfall i vatten,
-
s å dant utsl ä pp
av skadliga ä mnen som direkt orsakas av
utforskning, utvinning och d ä rmed f ö renad, inte landbaserad bearbetning av havsbottnens
mineraltillg å ngar, eller
-
utsl ä pp av skadliga ä mnen
f ö r beh ö rig vetenskaplig forskning ang å ende
bek ä mpning eller kontroll av f ö rorening.
I 3 § 1976 å rs lag finns vissa definitioner. Med Ö stersj ö omr å det f ö rst å s den egentliga Ö stersj ö n med Bottniska viken.
Finska viken och inloppet till Ö stersj ö n
upp till latitud-
o ' parallellen vid 57 44,8 nord. Definitionen p ä fartyg omfattar ä ven sv ä vare och fast eller flytande
plattform samt annan flytande anordning som anv ä nds till sj ö ss. Vidare omfattar definitionen p å olja petroleumprodukter av varje slag, dock inte
petrokemiska produkter.
Enligt 4 § 1976 å rs lag f å r
olja inte sl ä ppas ut fr å n fartyg utan skall beh å llas ombord och inte avl ä mnas annat ä n
till f ö reskriven mottagningsanordning. I
fr å ga om utsl ä pp av olja fr å n
fast eller flytande plattform och fr å n
annat fartyg som inte ä r oljetankfartyg och har en
bruttodr ä ktighet som understiger 400
registerton g ä ller dock i st ä llet f ö r
4 § lagen de f ö reskrifter som sj ö fartsverket
meddelar (2 § 1976 ä rs f ö rordning).
I 5 § 1976 ä rs lag f ö reskrivs
att toalettavfall inte f å r sl ä ppas ut fr å n fartyg annat ä n under f ö rh å llanden som anges i f ö reskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer. Enligt 4 §
1976 å rs f ö rordning meddelas s å dana f ö reskrifter av sj ö fartsverket
efter samr å d med statens naturv å rdsverk. Vidare f ä r
enligt sistn ä mnda paragraf naturv å rdsverket efter samr å d med sj ö fartsverket meddela
Prop. 1979/80:167 85
f ö reskrifter om typgodk ä nnande av reningsverk och andra system f ö r toalettavfall.
6 § 1976 å rs lag inneh å ller
ett f ö rbud mot utsl ä pp fr å n fartyg av
annat fast avfall ä n matrester. Utsl ä pp av matrester skall dock ske s å l å ngt som m ö jligt, dock minst tolv nautiska mil, fr ä n n ä rmaste land.
I 8 § 1976 å rs lag bemyndigas regeringen eller den myndighet
som regeringen best ä mmer att meddela f ö reskrifter f ö r
att f ö rebygga att vattnet f ö rorenas av annat avfall som h ä rr ö r fr å n fartygs drift ä n
olja, toalettavfall eller fast avfall. Enligt 6 § 1976 å rs f ö rordning meddelas s ä dana f ö reskrifter av naturv å rdsverket efter samr å d med sj ö fartsverket.
I 9-14 §§ 1976 ä rs lag och 7-16 §§
1976 å rs f ö rordning finns best ä mmelser i fr å ga om mottagning och behandling av oljerester,
toalettavfall och fast avfall. Best ä mmelserna
inneb ä r i huvudsak f ö ljande.
Anordning f ö r mottagning
och behandling av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten skall finnas p å platser inom Sveriges territorium d ä r olja lastas eller oljetankfartyg repareras.
Ansvarig f ö r att beh ö vlig mottagnings- och behandlingsanordning finns ä r den som lastar ut olja resp. den som driver
reparationsverksamheten. D ä rut ö ver f ö reskrivs att anordning f ö r mottagning av oljehaltigt barlast- eller
tankspolvatten skall finnas ä ven i annat
fall, n ä mligen p å platser d ä r
1. oljetankfartyg lastas med annat ä n
olja,
2.
fartyg som f å r f ö ra vatten i
br ä nsletank vanligen lastas,
3.
fartyg som f å r f ö ra vatten i
br ä nsletank vanligen bunkras och 4.
annat fartyg ä n oljetankfartyg repareras.
Ansvarig f ö r att det f ö rorenade vattnet kan tas emot och i f ö rekommande fall behandlas ä r i fall 1. avlastaren, 2. hamnens innehavare, 3.
den som driver bunkringsverksamheten och 4. den som driver reparationsverksamheten.
F ö r omh ä ndertagande av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten fr å n fartyg f å r
avgift inte tas ut. Fr å n denna regel
Prop. 1979/80:167 86
finns dock tv å
undantag. S å lunda f å r den som driver verksamhet med reparation av
fartyg ta ut avgift f ö r omh ä ndertagande av s å dana rester av olja som efter t ö mning av tankarna med fartygets pumpanordningar
finns kvar i tankarna. Vidare f å r innehavare
av hamn, i samband med att fartyg som f å r
f ö ra vatten i br ä nsletank lastas, ta ut avgift av fartygets avlastare
f ö r mottagning eller behandling av f ö rorenat barlast- eller tankspolvatten, om inte
avlastaren gentemot innehavaren av hamnen har å tagit sig att ombes ö rja
mottagningen eller behandlingen.
Den som avl ä mnar oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten till
mottagningsanordning skall l ä mna s å dan uppgift om l ö sningsmedel eller andra ä mnen i vattnet som har betydelse f ö r behandlingen. Om s å dan uppgift l ä mnas f å r den som svarar f ö r anordningen inte v ä gra att ta emot f ö rorenat vatten fr å n fartyg.
Om beh ö vlig anordning f ö r
mottagning och behandling av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten inte
finns, f å r sj ö fartsverket vid vite f ö rbjuda att olja lastas, fartyg repareras
eller annan verksamhet bedrivs som kan f ö rorsaka f ö rorening genom olja. Meddelas inte f ö rbud f å r verket vidta å tg ä rder f ö r att inr ä tta eller driva anordningen p å bekostnad av den som har att
svara f ö r denna.
N ä rmare
f ö reskrifter om utformning och drift
av mottagnings-och behandlingsanordningar meddelas av sj ö fartsverket. Om pr ö vningsskyldighet f ö r upplag eller anl ä ggning f ö r behandling av oljeavfall och anm ä lningsskyldighet f ö r anl ä ggning f ö r central uppsamling av s å dant avfall finns dock s ä rskilda f ö reskrifter i milj ö skyddslagen (1969:387) och milj ö skyddskung ö relsen (1969:388).
I fr å ga om
omh ä ndertagande fr å n fartyg av oljeavfall fr ä n fartygs maskinrum o.d.,
toalettavfall och fast avfall finns best ä mmelser i 8 a § renh ä llningskung ö relsen (1974:1024).
Prop. 1979/80:167 87
I 17-23 §§ 1976 ä rs lag och 17-24 §§
1976 å rs f ö rordning finns best ä mmelser om
bl.a. s ä rskilda å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg, tillsyn ö ver lagens efterlevnad samt om besv ä r,
ansvar m.m. Best ä mmelserna ö verensst ä mmer
i allt v ä sentligt med motsvarande best ä mmelser i 1972 ä rs
lag och 1972 å rs kung ö relse (se redog ö relsen
f ö r dessa f ö rfattningar) .
1976 ä rs lag tr ä dde i kraft, s å vitt
avser utsl ä pp, mottagning och behandling av
olja, den 1 april 1977 och i ö vrigt den 1
januari 1977. Anm ä rkas b ö r att ä ldre
best ä mmelser (dvs. 1972 å rs lag) dock g ä ller
i fr ä ga om utsl ä pp p ä det fria
havet fr å n fartyg som h ö r hemma i land som inte till-l ä mpar Helsingforskonventionen.
5.1.3 1972 å rs
lagstiftning
Enligt 1 § f ö rsta stycket 1.922_ £ _-'- å 9 P ' ® *- fria havet utanf ö r Ö stersj ö omr å det olja
inte t ö mmas ut fr å n tankfartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton eller annat fartyg
m.ed en bruttodr ä ktighet av minst 500 registerton.
Vidare skall utfl ö de av olja fr ä n s å dant fartyg
f ö rhindras s ä l ä ngt det ä r m ö jligt. I
paragrafens andra stycke anges att det f ö r
ö stersj ö omr å det och
Sveriges sj ö territorium utanf ö r detta finns vissa best ä mmelser i 1976 å rs
lag.
D ä rut ö ver f ö reskrivs i 2 § 1972 å rs
kung ö relse att best ä mmelserna i 1 §
f ö rsta stycket 1972 å rs lag skall till ä mpas
ocks ä i fr å ga om svenskt tankfartyg med en bruttodr ä ktighet under 150 registerton och i fr ä ga om annat svenskt fartyg med en bruttodr ä ktighet under 500 registerton och en maskinstyrka av
minst 400 effektiva h ä stkrafter. Sj ö fartsverket f ä r
dock medge undantag fr å n best ä mmelserna i 2 §
1972 ä rs kung ö relse.
I 2 § 1972 å rs lag anges vissa undantag fr å n f ö rbudet att t ö mma ut olja fr å n
fartyg. Enligt denna paragraf f å r p å det fria havet utanf ö r ö stersj ö omr å det t ö mmas ut
Prop. 1979/80:167 88
1. oljehaltig blandning fr å n annat fartyg ä n tankfartyg,
under f ö ruts ä ttning att
-
fartyget ä r under g å ng,
-
blandningen
aldrig t ö ms ut med st ö rre hastighet ä n
som svarar mot 60 liter olja per nautisk mil som fartyget tillryggal ä gger,
-
oljan utg ö r mindre ä n
en tiotusendel av blandningen, och
-
utt ö mningen sker s å
l ä ngt fr å n n ä rmaste land
som omst ä ndigheterna medger,
2.
slagvatten
inneh å llande olja som har runnit eller l ä ckt fr ä n
utrymme f ö r framdrivningsmaskineri i
tankfartyg, om vattnet t ö ms ut under de f ö ruts ä ttningar som
anges under 1,
3.
annan olja fr ä n tankfartyg ä n
som avses under 2, under f ö ruts ä ttning att
-
fartyget ä r under g ä ng,
-
oljan aldrig t ö ms ut med st ö rre
hastighet ä n som svarar mot 60 liter olja per
nautisk mil som fartyget tillryggal ä gger,
-
den sammanlagda
m ä ngd olja som t ö ms ut under en barlastresa inte ö verstiger en femtontusendel av fartygets lastf ö rm å ga, och
-
fartyget
befinner sig minst 50 nautiska mil fr ä n
n ä rmaste land.
Med olja f ö rst å s enligt 3 §
1972 å rs lag r å olja, sm ö rjolja,
dieselolja och annan br ä nnolja enligt best ä mmelser som meddelas av regeringen. Med oljehaltig
blandning avses varje blandning som inneh å ller
olja.
I fr ä ga om f ö rbud mot utsl ä pp
av annat avfall som h ä rr ö r fr å n fartygs drift ä n olja meddelas enligt 4 § 1972 å rs
kung ö relse f ö reskrifter av chefen f ö r marinen n ä r det g ä ller ö rlogsfartyg
och av statens naturv å rdsverk n ä r det g ä ller
andra fartyg. De b å da myndigheterna skall d ä rvid samr å da
med varandra samt med socialstyrelsen och sj ö fartsverket.
Enligt
Prop. 1979/80:167 89
motivuttalanden avses med uttrycket "fartygs
drift" fartygs normala anv ä ndning. Best ä mmelsen medger att f ö reskrifter meddelas inte bara om utsl ä pp av avfall fr å n fartygs framdrivning utan ä ven om utsl ä pp
av exempelvis sopor, toalettavfall och avfall fr å n annan last ä n olja i lagens mening, s ä som kemikalier och kemikalierester. F ö r tiden till dess f ö reskrifter h ä rom har tr ä tt i kraft g ä ller
enligt punkt 4 ö verg å ngsbest ä mmelserna till 1972 å rs kung ö relse
s å som f ö reskrifter s å dana l ä nsstyrelsebeslut som har meddelats med st ö d av 3 §
kung ö relsen (1958:191) med till ä mpningsf ö reskrifter
till lagen den 6 april 1956 (nr 36) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg.
Best ä mmelserna i 5-7 §§ 1972 ä rs
lag och 5-3 §§ 1972 å rs kung ö relse
handlar om bl.a. fartygs konstruktion och utrustning f ö r att f ö rebygga
eller begr ä nsa vattenf ö rorening och om certifikat som visar att s å dana best ä mmelser
ä r uppfyllda. Av best ä mmelserna framg å r
bl.a. f ö ljande.
F ö reskrifter i fr å ga om fartygs konstruktion och utrustning och i fr ä ga om certifikat som avses i artikel VI a i oljeskyddskonventionen (enligt
1971 å rs ä ndringar) meddelas av sj ö fartsverket
efter samr å d med statens naturv å rdsverk.
Svenskt fartyg f å r
anv ä ndas till sj ö fart endast om det ä r konstruerat och utrustat enligt nyss n ä mnda f ö reskrifter. Vidare g ä ller att svenskt tankfartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton inte f ä r anv ä ndas till sj ö fart, om det saknar f ö reskrivet certifikat.
Tankfartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton f å r
inte anl ö pa eller uppeh å lla sig inom s ä dan
del av Sveriges sj ö territorium eller s å dan lastnings- eller lossningsplats till sj ö ss under svensk kontroll som sj ö fartsverket har best ä mt, om fartyget saknar f ö reskrivet
certifikat eller motsvarande handling utf ä rdad
av beh ö rig utl ä ndsk myndighet. Sj ö fartsverket f ä r dock medge undantag fr ä n f ö rbudet, om
det p å annat s ä tt visas att fartyget uppfyller fordringarna enligt
artikel VI a i oljeskyddskonventionen eller om
i ö vrigt s ä rskilda sk ä l
f ö religger. Det b ö r anm ä rkas att - f ö r tiden
Prop. 1979/80:167 90
till dess artikel VI a i konventionen har tr ä tt i kraft -best ä mmelserna
g ä ller utl ä ndskt fartyg endast om det h ö r hemma i land som redan till ä mpar artikeln (punkt 5 ö verg å ngsbest ä mmelserna till 1972 å rs kung ö relse).
Enligt 8 § 1972 å rs kung ö relse
f ä r svenskt fartyg inte f ö ra vatten i br ä nsletank.
Sj ö fartsverket f å r dock medge undantag fr å n f ö rbudet.
I 8 § 1972 å rs lag och 9 och 14 §§ 1972 å rs kung ö relse finns
best ä mmelser om oljedagbok. Enligt dessa
best ä mmelser skall
p å svenskt tankfartyg och p å annat svenskt fartyg med en
bruttodr ä ktighet av minst 500 registerton, f ö r vilket olja
anv ä nds som br ä nsle f ö r
framdrivningen, av bef ä lhavaren eller
under hans tillsyn f ö ras oljedagbok enligt f ö reskrifter som
meddelas av sj ö fartsverket efter samr å d med tullverket. F ö r
kontrollen av oljedagb ö ckerna meddelar sj ö fartsverket anvis
ningar efter samr å d med rikspolisstyrelsen och
tullverket.
Best ä mmelser om s ä rskilda å tg ä rder mot f ö rorening,
bl.a. f ö rbud och f ö rel ä gganden som ä r p å kallade f ö r att hindra eller begr ä nsa utsl ä pp,
finns i 11-14 §§ 1972 ä rs lag och
II och 12 §§
1972 å rs kung ö relse. De å tg ä rder som enligt
11 § lagen kan vidtas ä r
1.
f ö rbud mot fartygets avg å ng eller vidare resa,
2.
f ö rbud att anv ä nda
viss utrustning,
3.
f ö rel ä ggande att
fartyget skall f ö lja viss f ä rdv ä g,
4. f ö rel ä ggande att fartyget skall anl ö pa eller avg å
fr å n
viss hamn eller annan uppeh å llsplats,
5.
f ö rel ä ggande i fr ä ga oro fartygets framf ö rande eller drift,
6.
f ö rel ä ggande att l ä ktra olja eller annat som ä r skadligt,
7.
f ö rel ä ggande om
att lastning, lossning, l ä ktring eller bunkring skall avbrytas,
8.
f ö rel ä ggande om
annan å tg ä rd f ö r att hindra eller begr ä nsa utsl ä pp
av olja eller annat som ä r skadligt.
Prop.
1979/80:167 91
I n ä mnda best ä mmelser anges vidare de myndigheter - i f ö rsta hand sj ö fartsverket
- som f å r meddela f ö rbud och f ö rel ä gganden. Vidare anges de å tg ä rder som kan
tillgripas om n å gon underl å ter att inom f ö relagd
tid vidta å tg ä rd som å ligger honom enligt meddelat
beslut.
Vidare finns i 14 a §
1972 å rs lag och 12 b § 1972 å rs
kung ö relse f ö reskrifter om skyldighet att rapportera vattenf ö roreningar, h ä ndelser
som inneb ä r risk f ö r s å dana f ö roreningar, m.m.
I 15-26 §§ 1972 å rs lag och 13-16 §§
1972 ä rs kung ö relse finns best ä mmelser
om tillsyn ö ver lagens efterlevnad samt om besv ä r, ansvar m.m.
I den m ä n inte annat
ä r f ö reskrivet ut ö vas tillsynen ö ver efterlevnaden av lagen och f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av denna av chefen f ö r marinen i fr å ga ö rlogsfartyg och av sj ö fartsverket
i fr å ga om andra fartyg (13 § 1972 å rs kung ö relse).
Betr ä ffande ansvarsbest ä mmelserna b ö r
n ä mnas f ö ljande. Den som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot best ä mmelserna om f ö rbud
mot utsl ä pp av olja eller annat avfall fr å n fartyg d ö ms
till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett å r (21 § 1. och 2. 1972 å rs
lag). Har bef ä lhavaren eller det bef ä l till vilket denne har Ö verl å tit ansvaret
f ö r tillsynen ö ver hanteringen ombord av olja eller avfall brustit
i den tillsyn som erfordras f ö r att oljan
eller avfallet inte skall komma ut fr ä n
fartyget i strid mot best ä mmelserna, d ö ms denne till samma p å f ö ljd (22 § 1972 ä rs
lag). Ä ven fartygets redare eller ä gare kan d ö mas
till n ä mnda p å f ö ljd, om
denne haft eller bort ha vetskap om g ä rningen
(24 § 1972 å rs lag). Motsvarande straffbest ä mmelser finns i 1976 å rs lag (19, 20 resp. 23 § )
.
5.2 Lagen om f ö rbud
mot dumpning av avfall i vatten Enligt lagen (1971:1154) om f ö rbud mot dumpning av avfall
Prop, 1979/80:167 92
i vatten ( ä ndrad senast
1976:8) ä r det f ö rbjudet att inom Sveriges sj ö territorium fr ä n
fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel sl ä ppa ut (dumpa) avfall, vare sig det ä r fast ä mne, v ä tska eller gas. Dumpning f ä r inte heller ske fr å n svenskt fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Vidare f ö reskrivs i lagen att avfall som ä r avsett att dumpas i det fria havet inte f ä r f ö ras ut ur
landet (1 &). Regeringen eller den myndighet som regeringen utser kan medge
undantag fr ä n dumpningsf ö rbudet om dumpningen kan ske utan ol ä genhet fr å n
milj ö skyddssynpunkt (3 § f ö rsta
stycket). Lagen ä r inte till ä mplig p å
s å dant utsl ä ppande av olja eller oljealtig blandning som avses i
1976 å rs lag eller 1972 å rs lag och inte heller p å avfall som h ä rr ö r fr å n fartygs
drift (2 § ).
5.3 Kommunala renh å llningslagen,
m.m.
I 4 § kommunala renh å llningslagen (1970:892, ä ndrad senast 1975:338) finns best ä mmelser om det s.k. kommunala renh ä llningsmonopolet .
Enligt 4 § f ö rsta stycket kommunala renh å llningslagen ä r
kommun skyldig att till behandlingsanl ä ggning
eller upplagsplats forsla orenlighet som h ä rr ö r fr ä n hush å ll samt hush å llsavfall
och d ä rmed j ä mf ö rligt
avfall, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen utser f ö reskriver annat. Enligt 4 § andra stycket bemyndigas regeringen f ö reskriva att vid bebyggelse f ö rekommande annan orenlighet och annat avfall ä n som avses i f ö rsta
stycket skall forslas bort genom kommunens f ö rsorg.
N ä r orenlighet och avfall skall
forslas bort genom kommunens f ö rsorg, f å r annan person ä n
den kommunen anlitar f ö r detta ä ndam å l inte ta
befattning d ä nned (4 § tredje stycket).
Enligt 8 a § f ö rsta stycket renh å llningskung ö relsen (1974: 1024, omtryckt 1975:344, ä ndrad senast 1978:613) skall fr å n fartyg, som ligger i hamn, genom kommunens f ö rsorg tas emot och forslas bort s å dant oljeavfall, toalettavfall och fast avfall som
det ä r f ö rbjudet att sl ä ppa ut enligt 1976 å rs lag eller enligt f ö reskrift som har meddelats med st ö d
av lagen.
Prop. 1979/80:167 93
Detta g ä ller dock
inte oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten som avses i 9 § 1976 å rs
lag. I 8 a § andra stycket f ö reskrivs att innehavare av hamn, som inte ä r kommun ä gd,
f ö r kommunen skall ange behovet av
renh å llningstj ä nster i den ordning som kommunen best ä mmer.
Kommunens r ä tt att ta ut
avgifter f ö r renh å llningen regleras i lagen (1965:54) om kommunala
renh å llningsavgifter ( ä ndrad 1970:894). Best ä mmelserna inneb ä r i huvudsak f ö ljande. Kommunen f å r besluta att avgift skall utg å
f ö r bortforsling, omh ä ndertagande och oskadligg ö rande av orenlighet och avfall som uppsamlas inom
kommunen enligt bl.a. kommunala renh å llningslagen.
Avgiften skall betalas till kommunen eller till den som utf ö r renh å llningen
p å uppdrag av kommunen (1 § ). Den skall vara å rlig eller p å annat s ä tt periodisk (2 § ).
Avgiften skall utg å enligt taxa som fastst ä lls av kommunens fullm ä ktige (3 § ).
Best ä mmelser om hamnavgifter o.d. finns
i kung ö relsen (1950: 152) om fastst ä llelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter ( ä ndrad senast 1977:872). N å gon best ä mmelse
om f ö rbud mot att vid sidan av s å dana avgifter ta ut s ä rskild avgift f ö r omh ä ndertagande av s å dant avfall som anges i 8 a § renh å llningskung ö relsen finns inte. I prop. 1975/76:5 (s. 89 och 92)
understr ö k dock f ö redraganden vikten av att kostnaderna f ö r omh ä ndertagande
av s å dant avfall inte t ä cks genom uttag enda-st f ö r fartyg som l ä mnar
avfallet. I st ä llet borde f ö r den renh å llning
som erbjuds sj ö farten via hamnarna tas ut ers ä ttning enligt de grunder som anges i kung ö relsen om fastst ä llelse
av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor ä
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Enligt f ö redraganden talade en rad sk ä l, inte minst av praktisk natur, f ö r att avgift enligt lagen om kommunala renh å llningsavgifter f ö r omh ä ndertagande och annan behandling av
oljerester fr å n fartyg borde belasta
hamnverkscimheten. De kostnader som hamnarna f ö rorsakades h ä rigenom kunde sedan beaktas vid best ä mning av hamnavgift, grundpenning eller motsvarande
avgift (s. 89 i propositionen). Enligt f ö redraganden
Prop. 1979/80:167 94
borde samma principer i avgiftsfr å gan i stort kunna till-l ä mpas ä ven i fr å ga om omh ä ndertagande
av toalettavfall och fast avfall fr å n
fartyg (s. 92 i propositionen).
Det b ö r anm ä rkas att riksdagen nyligen har antagit ett f ö rslag till renh å llningslag
(prop. 1978/79:205, JoU 1978/79:35, rskr 1976/79:423). Lagen tr ä der i kraft den 1 januari 1980 och ers ä tter bl.a. den kommunala renh å llningslagen och lagen om kommunala renh å llningsavgifter. Den nya lagstiftningen torde dock
inte komma att medf ö ra n å gra principiella ä ndringar i de avseenden som ä r av intresse i f ö revarande
sammanhang.
Prop. 1979/80:167 95
6 Yttranden
6.1 Remissyttranden
Fr å gan om Sveriges tilltr ä de till 1973 ä rs
MARPOL- och SOLAS-protokoll har remissbehandlats i ett sammanhang och redovisas
h ä r p å samma s ä tt. I fr å gan har yttranden inkommit fr å n chefen f ö r
marinen, sj ö fartsverket, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen, statens naturv å rdsverk, kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens brandn ä mnd,
sj ö -fartspolitiska utredningen (K
1977:05), Kusttankers intressef ö rening, de
svenska ledam ö terna av Nordiska oljeskyddsunionens
r å d, Sj ö assurad ö rernas f ö rening. Svenska hamnf ö rbundet, Svenska kommunf ö rbundet.
Svenska naturskyddsf ö reningen. Svenska sj ö folksf ö rbundet,
Sveriges industrif ö rbund, Sveriges kemiska
industrikontor, Sveriges redaref ö rening,
Sveriges varvsindustrif ö rening och Kungl. Vetenskapsakademien.
Vissa remissinstanser har ö verl ä mnat av dem inh ä mtade remissyttranden.
Ett svenskt tilltr ä de
til.l_protokollen tillstyrks eller l ä mnas
utan erinran av samtliga remissinstanser som har yttrat sig i fr å gan. Sj ö fartsverket
och generaltullstyrelsen framh å ller s ä rskilt att Sveriges tilltr ä de till protokollen ä r angel ä get. Dessa remissinstanser
understryker den positiva effekt som protokollen kommer att f å p å v ä rldshandelsflottans standard. Sj ö fartsverket f ö rutsp ä r ä ven en viss
positiv effekt f ö r svensk varvsindustri, eftersom
reglerna om SBT med PL, CBT och COW med IGS sannolikt p å skyndar utskrotningen av ä ldre tankfartyg.
Statens naturv å rdsverk,
Nordiska oljeskyddsunionen och Svenska hamnf ö rbundet
noterar med tillfredsst ä llelse att till ä mpningen av bilaga II till MARPOL-konventionen skall uppskjutas i minst
tre å r fr å n MARPOL-protokollets ikrafttr ä dande,
d å sannolikheten f ö r att MARPOL-best ä mmelserna
i ö vrigt skall kunna tr ä da i kraft p å
avsedd tid d ä rigenom
Prop. 1979/80:167 96
anses ö ka. Enligt
naturv å rdsverket b ö r denna tid vara tillr ä cklig f ö r
att praktiskt genomf ö ra de å tg ä rder som kr ä vs f ö r att
uppfylla kraven i protokollet. Sveriges kemiska industrikontor, som begr ä nsar sitt yttrande till vad som s ä gs i MARPOL-protokollet om bilaga II till MARPOL-konventionen, v ä lkomnar best ä mmelsen
i artikel II
i MARPOL-protokollet
om ett uppskjutande av ikrafttr ä dandet av
bilaga II och ser i detta h ä nseende intet hinder mot ett svenskt tilltr ä de till protokollet. Kungl. Vetenskapsakademien
konstaterar d ä remot med beklagande att f ö ruts ä ttningarna f ö r b ä ttre
kontroll av andra flytande kemikalier som transporteras i bulk tydligen ä nnu inte f ö religger.
Svenska kommunf ö rbundet f ö ruts ä tter att
Sverige verkar f ö r att Helsingforskonventionens best ä mmelser om kemikaliebulkfar-tyg s ä tts i kraft senast d å MARPOL-konventionen blir g ä llande.
S å vitt avser till ä moningen av_protoko_llens best ä mmelEer framh ä ller
sj ö fartspolitiska utredningen,
Sveriges redaref ö rening och Sveriges varvsindustrif ö rening att, n ä r
de tillstyrker eller l ä mnar utan erinran att Sverige
tilltr ä der protokollen, detta sker under f ö ruts ä ttning att
protokollens best ä mmelser inte b ö rjar till ä mpas
av Sverige f ö rr ä n ett internationellt ikrafttr ä dande
har uppn å tts. Vikten h ä rav betonas ä ven
av tv ä remissinstanser som har yttrat sig
till kommerskollegium (Stockholms och Sk å nes
handelkammare). Sveriges varvsindustrif ö rening
till ä gger att, om man fr å n svensk sida likv ä l avser att b ö rja till ä mpa protokollen fr ä n de vid TSPP-konferensen beslutade "target dates", oavsett
om protokollen vid dessa tidpunkter har tr ä tt
i kraft internationellt, utl ä ndska fartyg
b ö r behandlas p å samma s ä tt
som svenska. Kusttankers intressef ö rening
p å pekar att kraven enligt internationella
ö verenskommelser b ö r st ä llas p å alla nationers - allts å ä ven
icke-konventionsstaters - tankfartyg f ö r
att fartygen skall f ä anl ö pa konventionsstats hamnar.
Sveriges redaref ö rening
finner det angel ä get att Sverige inom ramen f ö r IMCO verkar f ö r
att befintliga tankfartyg s å snart som m ö jligt utrustas med SBT och COW, eftersom med
Prop. 1979/80:167 97
dessa installationer och arrangemang de b ä sta milj ö skyddande
effekterna torde kunna uppn ä s. Sveriges
varvsindustrif ö rening framh å ller att best ä mmelserna
i MARPOL-protokollet i fr å ga om existerande fartyg f ö ruts ä tter att
operativa rutiner utf ö rs noggrant f ö r att avsedda milj ö effekter skall uppn å s. Det ä r d ä rf ö r enligt f ö reningens
mening viktigt att IMCO forts ä tter sitt
arbete p å att internationellt f ö rb ä ttra
kontrollen av best ä mmelsernas efterlevnad.
6.2 Skrivelser fr ä n
sj ö fartsverket och statens naturv å rdsverk ang å ende
mottagning av kemikalierester fr å n kemikalietankfartyg
Som framg å r av avsnitt
2.2 godk ä nde riksdagen MARPOL-konventionen
utom s å vitt avser flytande kemikalier som
transporteras i bulk (bilaga II till
konventionen). Sk ä let h ä rf ö r var att vissa problem av teknisk,
praktisk och ekonomisk natur r ö rande
mottagning och behandling av det kemiska avfallet ä nnu inte var l ö sta
och att en l ö sning av dessa problem var en f ö ruts ä ttning f ö r att konventionen i sin helhet skulle kunna godk ä nnas, eftersom bilaga II till konventionen ä r av tvingande natur (departementschefens uttalande i denna fr å ga finns i prop. 1975/76:5, s. 83-84 och 89-92).
Mot denna bakgrund uppdrog statens naturv å rdsverk 1977 ä t
K-konsult att g ö ra en utredning om de tekniska m ö jligheterna att omh ä nderta och behandla rester av skadliga flytande kemikalier fr å n tankfartyg i svenska hamnar. Utredningsuppdraget
redovisades i en rapport fr å n K-konsult
den 9 september 1977.
F ö r att f å fram ytterligare n ö dv ä ndigt utredningsmaterial uppdrog
naturv å rdsverket och sj ö fartsverket h ö sten
1978 å t K-konsult att dels kartl ä gga i vilka svenska hamnar ä mnen av de tre farligaste kategorierna, n ä mligen A-, B- och C- ä mnen , lastas eller lossas i bulk, dels unders ö ka de prak-
*' F ö reslcriftema i bilaga Ii till
MARPOL-konventionen on flytande kanikalier bygger p å en riskgradering i fyra olika kategorier,
betecknade A - D med A son den farligaste Icategorien.
7 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop. 1979/80:167 98
tiska m ö jligheterna
att omh ä nderta spolv ä tska efter lossning av A- och B- ä mnen och ta fram underlag f ö r en bed ö mning
av kostnaderna h ä rf ö r. Det b ö r framh å llas att utredningarna avs å g A-, B- och C- ä mnen,
eftersom mottagning och behandling av D- ä mnen
inte torde inneb ä ra n å gra problem.
Rapporten ö ver
K-konsults f ö rsta utredning och en delrapport ö ver dess senare utredning behandlas i en skrivelse
den 14 februari 1979 fr ä n sj ö fartsverket. Vidare behandlas en prelimin ä r slutrapport ö ver
K-konsults senare utredning i en gemensam skrivelse den 17 maj 1979 fr å n naturv å rdsverket
och sj ö fartsverket.
Av skrivelserna framg å r
att det i olika svenska hamnar
hanteras sammanlagt omkring 3 A- ä mnen, 10 B- ä mnen
och 12 C-
'i ä mnen. Enligt b å de naturv å rdsverket
och sj ö fartsverket har
det angivits flera alternativa metoder f ö r att omh ä nderta
och behandla v ä tska som inneh å ller rester av A- och B- ä mnen. Metoderna ä r
enligt verkens uppfattning acceptabla ur milj ö skyddssynpunkt. Valet av metod ä r
emellertid beroende ä ven av tekniska och ekonomiska
faktorer och torde f å avg ö ras fr å n fall till fall efter n ä rmare utredning. Av vad verken anf ö r framg å r
vidare att det inte torde f ö religga n å gra problem n ä r
det g ä ller mottagning och behandling av v ä tska inneh å llande
C- eller D- ä mnen. S å dan v ä tska kommer
f ö r ö vrigt sannolikt att beh ö va tas emot
endast i begr ä nsad utstr ä ckning.
Enligt naturv å rdsverket
och sj ö fartsverket b ö r som regel v ä tska
inneh å llande rester av flytande skadliga
kemikalier tas emot endast i samband med att fartyg lossas. H ä rigenom undviks att man vid en anordning m å ste kunna omh ä nderta
v ä tska inneh å llande rester av alla de olika slag av kemikalier
som ett fartyg kan t ä nkas ha transporterat under sin f ö reg å ende resa.
Verken anf ö r vidare att det i de flesta fall
synes vara ekonomiskt f ö rdelaktigt att ordna mottagningen
genom mobila anordningar (tankbilar etc), eftersom den m ä ngd v ä tska som
skall tas emot mestadels inte ä r s ä rskilt stor. Ett ytterligare sk ä l f ö r att i f ö rsta hand ut-
Prop. 1979/80: 167 99
nyttja tankbilar etc. ä r
att st ö rre investeringar i fasta anl ä ggningar om m ö jligt
b ö r uppsicjutas till dess man har f å tt erfarenhet av mottagningsbehovet.
I sammanhanget b ö r
ä ven n ä mnas att det i skrivelsen den 17 maj 1979 ocks å redovisas vissa ber ä kningar som K-konsult har gjort r ö rande
kostnaderna f ö r mottagning och behandling av v ä tska inneh å llande
rester av skadliga flytande kemikalier. I vissa fall har utredaren ber ä knat kostnaderna i f ö rh å llande till produktens ink ö pspris eller till transportkostnaderna f ö r produkten. Det framg å r h ä rvid att kostnaderna f ö r mottagningen generellt sett uppg å r till belopp som ä r mindre ä n en procent av ink ö pspriset och att kostnaderna f ö r behandlingen i flertalet fall uppg å r till belopp som svarar mot 2-10 procent av
transportkostnaderna. Betr ä ffande n ä rmare uppgifter om de ber ä knade kostnaderna f ö r mottagning och behandling av kemikalierester h ä nvisas till K-konsults kommande slutrapport.
6.3 Skrivelser fr ä n
sj ö fartsverket och Svenska hamnf ö rbundet ang å ende
avgifter f ö r omh ä ndertagande av rester och avfall fr å n
fartygs drift
I skrivelse den 21 december 1978 hemst ä ller sj ö fartsverket
att det inf ö rs en best ä mmelse om f ö rbud
mot s ä rskild avgift f ö r omh ä ndertagande
av s å dant avfall som avses i 10 § 1976 å rs
lag, (dvs. oljeavfall fr å n fartygs maskinrum o.d.,
toalettavfall och fast avfall).
Inledningsvis framh å ller
sj ö fartsverket att en f ö ruts ä ttning f ö r minimering av f ö roreningarna
utefter Sveriges kuster ä r att mottagningsanordningar av
tillr ä cklig omfattning finns i alla
svenska hamnar och att dessa anordningar kan utnyttjas utan s ä rskild kostnad f ö r
fartygen. Enligt verkets uppfattning finns det f.n. tillr ä ckliga mottagningsanordningar i de flesta svenska
hamnar. F ö r att anordningarna skall komma
till anv ä ndning i full utstr ä ckning fordras att alla hamnar lojalt ordnar
kostnadst ä ckningen f ö r verksamhe-
Prop. 1979/80:167 100
ten enligt de intentioner som lagstiftaren har haft. S å har dock inte skett. De flesta svenska hamnar har
ekonomiska sv å righeter och befinner sig i en h å rd konkurrens med varandra och med andra
transportmedel. H ä rvid ser man hamnavgifterna som
ett betydelsefullt konkurrensmedel och stora anstr ä ngningar g ö rs
f ö r att h å lla avgifterna s ä
l å ga som m ö jligt. Av denna anledning tycks de flesta hamnar ha
valt att inte utnyttja den m ö jlighet som
har erbjudits att t ä cka kostnaderna f ö r mottagning av avfall genom h ö jning av hamnavgiften. De flesta av dessa hamnar
omh ä ndertar ä nd å avfall utan
att ta ut s ä rskild kostnad, men vissa hamnai
har b ö rjat att debitera varje fartyg de
kostnadersom uppst å r f ö r omh ä ndertagande av avfall fr å n fartyget.
Enligt sj ö fartsverket
finns det stor risk att n ä mnda f ö rh å llanden
leder till att det system av mottagningsanordningar som hittills anordnats inte
kommer att utnyttjas i den utstr ä ckning
som ä r n ö dv ä ndig f ö r att bidra till den minskning av vattenf ö rorening som har avsetts. I den situation som har
uppst å tt finns det n ä mligen sk ä l
att anta att fartygen kommer att undvika att l ä mna avfall i de hamnar d ä r
s ä rskild avgift tas ut. Detta kan i b ä sta fall leda till en ö ver-v ä ltring av renh å llningsansvaret p å
de hamnar som hittills lojalt har till ä mpat
principen om avgiftsfri avl ä mning.
Risken f ö r att dessa hamnar under s ä dana f ö rh å llanden ompr ö var
sin h å llning och ser sig n ö dsakade att ta ut s ä rskilda avgifter ä r h ä rvid uppenbar. Inte heller kan man enligt verket
bortse fr ä n att risken blir allt st ö rre f ö r att avfall
pumpas eller l ä mpas i sj ö n n ä r m ö jligheterna att l ä mna
det i land utan kostnad minskas.
Avslutningsvis framh å ller
sj ö fartsverket att de sk ä l som vid tillkomsten av den ifr å gavarande lagstiftningen talade f ö r ett system utan s ä rskilda kostnader f ö r avl ä mning av avfall fortfarande ä ger giltighet. Enligt verkets mening ä r det fr å n
milj ö skyddssynpunkt synnerligen viktigt
att h å lla fast vid denna princip.
Principen har f. ö . h ä vdats av Sverige i olika internationella organ, t.ex.
Helsingforskonventionens maritima arbetsgrupp.
Prop.
1979/80:167 IOI
Med anledning av sj ö fartsverkets
skrivelse har Svenska hamnf ö rbundet i
skrivelse den 2 mars 1979 avstyrkt att en best ä mmelse om f ö rbud mot s ä rskild avgift inf ö rs.
Som sk ä l f ö r sin st å ndpunkt anf ö r f ö rbundet att
kostnaderna f ö r omh ä ndertagandet av visst avfall, n ä mligen oljeavfall fr å n torrlastfartygens maskinrum, i realiteten inte alls torde p å verka intresset av att l ä mna s å dant avfall
och att det ä r orimligt att i mindre eller
medelstora hamnar med speciell trafik kr ä va
att oljeavfallet tas emot utan s ä rskild
avgift.
Hamnf ö rbundet å beropar f ö rh å llandena i G ö teborgs
hamn och i Haraholmen (Pite å ) å r 1978. Enligt f ö rbundet
har intresset f ö r att avl ä mna oljeavfall i G ö teborgs hamn varit litet trots att n å gra s ä rskilda avgifter inte har tagits
ut, medan det har varit stort i Haraholmen d ä r
h ö ga s å dana avgifter debiterats. Vidare har det enligt f ö rbundet f ö rekommit
att kostnaderna f ö r omh ä ndertagande av oljeavfall fr å n
fartygs maskinrum har uppg å tt till avsev ä rt h ö gre belopp ä n det som har erh å llits
genom hamnavgiften f ö r fartyget.
F ö r det fall ett f ö rbud mot s ä rskild
avgift ä nd å inf ö rs f ö resl å r f ö rbundet att hamnarna ges m ö jlighet
att f å sina kostnader t ä ckta p å
annat s ä tt ä n genom hcimnavgifter, n ä mligen
genom medel fr å n en s ä rskild fond som finansieras via den statliga
fyravgiften. Fonden b ö r enligt f ö rslaget f ö rvaltas
av sj ö fartsverket och utbetalning av
medel ske kalender å rsvis p å basis av hamnens styrkta sj ä lvkostnader.
Prop. 1979/80:167 102
7 Ö verv ä ganden och f ö rslag
7.1 Fr å gan om
svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet
Inledningsvis kan konstateras att MARPOL-protokollet inneh å ller vissa ä ndringar
i och till ä gg till MARPOL-konventionen men i ö vrigt omfattar samtliga de best ä mmelser och regler i konventionen som inte har ä ndrats. Det kan ocks å erinras om att d å varande regering i prop. 1975/76:5
f ö reslog riksdagen att godk ä nna MARPOL-konventionen utom s å vitt avser bilaga II till konventionen, vilken bilaga inneh å ller reglerna om flytande kemikalier som
transporteras i bulk, och att riksdagen bif ö ll
f ö rslaget. Mot denna bakgrund
uppkommer, n ä r det g ä ller att ta st ä llning
till MARPOL-protokollet, fr å gan huruvida
de ä ndringar i och till ä gg till konventionen som har upptagits i protokollet
f ö r ä ndrar f ö ruts ä ttningarna f ö r det tidigare beslutet att godk ä nna MARPOL-konventionen i vissa delar. Fr å gan ä r ocks å om det i MARPOL-protokollet inskrivna uppskovet med
till ä mpningen av reglerna om flytande
kemikalier i bulk inverkar p å Sveriges m ö jligheter att godk ä nna bilaga II och
huruvida ö vriga nyheter i protokollet ä r godtagbara fr å n
svensk synpunkt.
F ö rst b ö r dock i detta sammanhang unders ö kas
om det efter MARPOL-protokollets tillkomst finns anledning att n ä rmare ö verv ä ga fr å gan om
Sveriges tilltr ä de till MARPOL-konventionen.
MARPOL-protokollet ä r, som har n ä mnts tidigare, avsett att ers ä tta konventionen. Tanken ä r att konventionen skall, som det har uttryckts p ä TSPP-konferensen, tyna bort. Av denna anledning och
d ä konventionen - till skillnad fr ä n protokollet - inneb ä r att best ä mmelserna om flytande kemikalier i
bulk skall till ä mpas fr å n instrumentets ikrafttr ä dande, ä r
det osannolikt att konventionen n å gonsin
vinner en s å dan anslutning att den kan tr ä da i kraft.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller l ä mnat utan erinran att Sverige tilltr ä der MARPOL-protokollet.
Denna bed ö mning f å r anses inneb ä ra
att det inte l ä nqre finns n å gon anledning att n ä rmare ö verv ä ga ett svenskt
Prop. 1979/80:167 103
tilltr ä de till
MARPOL-konventionen och att arbetet p å svensk
sida, s å v ä l nationellt som internationellt, b ö r
inriktas p å MARPOL-protokollet och dess
ikrafttr ä dande.
Remissutfallet i fr ä ga
om svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet inneb ä r vidare att de nyheter som har tagits upp i
MARPOL-protokollet inte rubbar f ö ruts ä ttningarna f ö r
det tidigare beslutet att godk ä nna
MARPOL-konventionen i vissa delar och att nyheterna i MARPOL-protokollet, b å de i fr å ga
om oljetankfartyg och i fr å ga om uppskovet med till-l ä mpningen av reglerna om flytande kemikalier i bulk, ä r godtagbara i och f ö r sig.
S å lunda f å r de nya reglerna om oljetankfartyg - om besiktning,
inspektion och certifikat och om fartygens konstruktion, utrustning och drift
- anses inneb ä ra betydande sk ä rpningar av de regler som finns i
MARPOL-konventionen. S ä rskilt kan i detta sammanhang n ä mnas kravet p ä
SBT, d ä r den l ä gsta till ä mpningsgr ä nsen har s ä nkts,
i fr å ga om nya r ä oljetank-fartyg fr å n 70 000 till 20 000 ton d ö dvikt
och i fr å ga om nya produkttankfartyg fr å n 70 000 till 30 000 ton d ö dvikt, och d ä r
som kompletterande krav har inf ö rts PL och,
i fr ä ga om r å oljetankfartyg, COW. Vidare kan n ä mnas de krav som har inf ö rts i fr å ga
om existerande oljetankfartyg p å 40 000 ton
d ö dvikt eller mer i syfte att minska
risken f ö r oljef ö roreningar genom utsl ä pp av barlastvatten, dvs. krav p å
SBT eller COW eller ö verg å ngsvis CBT i fr ä ga om r å oljetankfartyg och krav p ä SBT eller CBT i fr å ga om produkttankfartyg. Visserligen hade, bl.a. fr ä n milj ö synpunkt,
SBT i f ö rening med CBT som ö verg ä ngsarrangemang
varit en b ä ttre l ö sning ä n
den vid konferensen beslutade som medger anv ä ndning
av COW - i st ä llet f ö r SBT - p å
existerande r å oljetankfartyg och anv ä ndning av CBT utan tidsbegr ä nsning - i st ä llet
f ö r SBT - p å existerande produkttankfartyg. Konferensens i
MARPOL-protokollet inskrivna paketl ö sning
f ä r dock anses utg ö ra ett klart framsteg i j ä mf ö relse med
MARPOL-konventionen, och detta synes ocks ä
vara de flesta remissinstansernas uppfattning.
Prop. 1979/80:167 104
Den andra huvudnyheten i MARPOL-protokollet, uppskovet med
till ä mpningen av reglerna i bilaga II om flytande kemikalier i bulk, ä r resultatet av ett svenskt f ö rslag vid TSPP-konferensen. Detta av konferensen
accepterade f ö rslag hade till syfte att, trots de
sv å righeter som stater - i likhet med
Sverige - har haft med till ä mpningen av
kemikaliebest ä mmelserna i bilaga II, snarast m ö jligt f å
i kraft ö vriga MARPOL-best ä mmelser. S å tillvida
f å r uppskovet bed ö mas som positivt, n ä got som j ä mv ä l framh å lls uttryckligen av flera remissinstanser.
Vad naturv å rdsverket
och sj ö fartsverket har anf ö rt pa grundval av verkst ä llda utredningar f å r anses visa att de problem i fr å ga
om mottagningen och behandlingen av kemikalierester fr å n fartyg som å r
1975 ans å gs f ö religga, kan l ö sas p å ett tillfredsst ä llande s ä tt inom den vidare tidsram som MARPOL-protokollet
erbjuder. F ö r svenskt vidkommande inneb ä r allts å uppskovet
med till ä mpningen av MARPOL-protokollets
best ä mmelser om flytande kemikalier i
bulk att tidigare bet ä nkligheter mot en ratificering av
MARPOL-konventionen, som i sak inneh å ller
samma best ä mmelser som protokollet i f ö revarande h ä nseende,
har undanr ö jts.
Mot bakgrund av vad som har anf ö rts f ö resl å s att regeringen snarast m ö jligt f ö rel ä gger riksdagen f ö rslag
om godk ä nnande av MARPOL-protokollet s å att Sverige - genom ratificering -kan tilltr ä da protokollet och d ä rigenom medverka till att det tr ä der
i kraft. Ett ikrafttr ä dande av MARPOL-protokollet ä r fr å n svensk
synpunkt angel ä get, inte minst med tanke p ä att det skulle medf ö ra att samma utsl ä ppsregler som de i
Helsingforskonventionen upptagna skall till ä mpas
i ö stersj ö omr å det ocks ä av fartyg fr å n
stater utanf ö r omr å det.
7.2 Nya konventionsbest ä mmelsers till ä mpning i Sverige
Ett svenskt tilltr ä de
till MARPOL-protokollet medf ö r behov av
lagstiftnings å tg ä rder. Nu g ä llande lagstiftning bygger p å Helsingforskonventionen (1976 ä rs lag) och oljeskydds-
Prop. 1979/80:167 105
konventionen med 1969 och 1971 ä rs ä ndringar
(1972 ä rs lag) . I lagstiftningen b ö r allts å
best ä mmelser f ö ras in som f ö ranleds
av s å dana best ä ramelser i MARPOL-protokollet som saknar
motsvarighet i Helsingforskonventionen, exempelvis i fr ä ga om utsl ä pp
i vattenomr å den utanf ö r Ö stersj ö omr å det och i fr ä ga om fartygs konstruktion, utrustning och drift.
Men ocks ä best ä mmelserna i MARPOL-protokollets bilaga II om flytande kemikalier i bulk kr ä ver lagstiftnings å tg ä rder. S å dana
vidtogs inte i samband med 1976 ä rs
lagstiftning om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr ä n fartyg inom ö stersj ö omr å det. Denna
lagstiftning var visserligen f ö ranledd av
Sveriges tilltr ä de till Helsingforskonventionen,
som i sina best ä mmelser om f ö rbud mot och begr ä nsning
av utsl ä pp av skadliga ä mnen fr ä n
fartyg i sak ö verensst ä mmer med MARPOL-protokollet. Det saknades emellertid
anledning att i 1976 ä rs lagstiftning ta upp best ä mmelser med anledning av Helsingforskonventionens
regler om flytande kemikalier i bulk, eftersom dessa inte skulle tr ä da i kraft i samband med konventionens ikrafttr ä dande utan f ö rst
vid en tidpunkt varom de f ö rdragsslutande parterna - ö stersj ö staterna
-skall komma ö verens inom ett ä r fr å n
konventionens ikrafttr ä dande. D ä rtill hade tveksamhet betr ä ffande m ö jligheterna
att behandla kemikalieresterna efter mottagning fr å n fartyg medf ö rt
- s å som har n ä mnts i det f ö reg å ende - att fr å n
riksdagens godk ä nnande av MARPOL-konventionen
undantogs bilaga II om
flytande kemikalier i bulk.
De lagstiftnings å tg ä rder som beh ö ver
vidtas med anledning av ett svenskt tilltr ä de
till MARPOL-protokollet f ö ranleds allts å av s å dana best ä mmelser i protokollet som inte har n ä gon motsvarighet i Helsingforskonventionen och av
best ä mmelserna om flytande kemikalier i
bulk. I fr å ga om sistn ä mnda best ä mmelser
kommer en ny lagstiftning ä ven att bilda grundvalen f ö r en till ä mpning
i Sverige av Helsingforskonventionen, vilken till ä mpning kan komma att b ö rja f ö re till-l ä mpningen av motsvarande best ä mmelser i MARPOL-protokollet.
Det ligger i sakens natur att den lagstiftning som beh ö vs
Prop.
1979/80:167 106
med anledning av ett svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet - och ett ikrafttr ä dande av Helsingforskonventionens best ä mmelser om flytande kemikalier i bulk - m å ste f å karakt ä ren av ramlagstiftning i vilken regeringen eller den
myndighet som regeringen utser i stor utstr ä ckning
bemyndigas att besluta om de svenska best ä mmelsernas
inneh å ll. Ett s å dant tillv ä gag å ngss ä tt ä r ofr å nkomligt p ä grund av konventionsbest ä mmelsernas detaljerade tekniska inneh å ll som dessutom kan komma att ä ndras med t ä mligen
kort varsel f ö r att anpassas till den tekniska
utvecklingen. D ä rtill kommer att bl.a. fr å gan om vem som skall svara f ö r omh ä ndertagandet
av v ä tska inneh å llande lastrester av flytande kemikalier m å ste ö verv ä gas n ä rmare,
liksom fr å gan om vem som skall svara f ö r kostnaderna. Av sj ö fartsverkets och naturv å rdsverkets
skrivelser (jfr. avsnitt 6.2) framg å r
att mottagning av s å dana lastrester i f ö rsta hand b ö r
ske p å platser d ä r kemikalierna lossas fr å n fartygen.
Ä ven
i fr å ga om de tidpunkter d å olika konventionsbest ä mmelser skall b ö rja till ä mpas av Sverige beh ö vs det bemyndiganden f ö r regeringen
att meddela beslut. Till grund f ö r s å dana beslut kan ligga antingen att vissa
konventionsbest ä mmelser tr ä der i kraft eller att vissa best ä mmelser i en konvention som har tr ä tt i kraft skall b ö rja till ä mpas internationellt eller att man
fr ä n svensk sida anser sig b ö ra till ä mpa
vissa konventionsbest ä mmelser nationellt trots att de
inte har tr ä tt i kraft.
Exempel p ä fall d ä konventionsbest ä mmelser
ä r avsedda att b ö rja till ä mpas
f ö rst efter konventionens ikrafttr ä dande utg ö r
best ä mmelserna i bilaga II till MARPOL-protokollet och regel 5
i bilaga IV
till
Helsingforskonventionen om flytande kemikalier i bulk. Exempel fr ä n senare ä r
p å att internationella ö verenskommelser som inte hade tr ä tt i kraft internationellt likv ä l sattes i kraft nationellt av Sverige ä r dels 1969 och 1971 å rs ä ndringar i oljeskyddskonventionen
vilka ä ndringar inf ö rdes i svensk lagstiftning genom 1972
Prop. 1979/80:167 107
å rs
lag, dels Helsingforskonventionen vars best ä mmelser
om f ö rebyggande av f ö rorening fr ä n
fartyg, med undantag av reglerna om flytande kemikalier i bulk, inf ö rdes i svensk lagstiftning genom 1976 å rs lag.
N ä r det g ä ller MARPOL-protokollet kan nationell till ä mpning av vissa best ä mmelser f ö re protokollets ikrafttr ä dande komma i fr å ga,
med st ö d av en s ä rskild resolution (nr 1) som antogs av
TSPP-konferensen. I resolutionen uppmanas staterna bl.a. att, oberoende av om
protokollet har tr ä tt i kraft d å , till ä mpa
protokollets best ä mmelser om nya oljetankfartyg fr å n de tidpunkter som har angetts i protokollet och
att i st ö rsta m ö jliga utstr ä ckning
till ä mpa best ä mmelserna om SBT/CBT/COW i fr ä ga om existerande oljetankfartyg fr å n den 1 juni 1981 ("target date") eller
snarast m ö jligt d ä refter. Rekommendationen riktar sig till staterna i
egenskap av b å de flagg- och hamnstater och l ä mnar utrymme f ö r
individuella bed ö mningar fr ä n staternas sida.
Fr å gan hur Sverige skall st ä lla sig till rekommendationen, s ä rskilt i fr å ga
om "target date" betr ä ffande
existerande fartyg, m å ste bli f ö rem å l f ö r ett politiskt avg ö rande, d ä r milj ö - och sj ö fartspolitiska
h ä nsyn f å r beaktas. Tillr ä ckligt
underlag f ö r ett st ä llningstagande finns dock inte f.n. d ä informationen om andra staters planer ä nnu ä r mycket
ofullst ä ndig och det knappast kan komma i
fr ä ga att Sverige till ä mpar rekommendationen bara som hamnstat, dvs. f ö reskriver SBT/CBT/COW som villkor f ö r fartygs tilltr ä de
till svenska hamnar men inte generellt f ö r
svenska fartyg. Om lagstiftningen utformas som en ramlagstiftning p å s ä tt som har
angetts i det f ö reg å ende, f å r regeringen m ö jlighet att senare ta st ä llning till de fr ä gor
som ber ö rs i TSPP-konferensens resolution
nr 1, mot bakgrund av remissyttranden och fylligare information om andra
staters planer.
Prop. 1979/80:167 108
7.3 Samordning av g ä llande
best ä mmelser om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg
som framg å r av redog ö relsen f ö r
g ä llande r ä tt finns best ä mmelser
om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr ä n fartyg i 1976 å rs
lag och 1972 å rs lag samt i regeringsf ö rfattningar i anslutning till resp. lag.
1976 å rs lag - som grundar sig p å Helsingforskonventionen och som g ä ller inom Ö stersj ö omr å det och
Sveriges sj ö territorium utanf ö r detta - inneh å ller
best ä mmelser om f ö rbud mot utsl ä pp
fr å n fartyg av olja, toalettavfall,
fast avfall, m.m. och om omh ä ndertagande
fr å n fartyg av oljehaltigt barlast-
och tankspolvatten, oljeavfall fr å n
fartygs maskinrum o.d., toalettavfall och fast avfall. D ä rut ö ver inneh å ller lagen f ö reskrifter
om bl.a. s ä rskilda å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg, tillsyn, besv ä r och ansvar. Vad g ä ller vissa av dessa h ä nvisas till
best ä mmelser i 1972 å rs lag, vilka d ä rigenom
blir g ä llande ä ven i fr å ga
om å tg ä rd mot vattenf ö rorening som avses i 1976 ä rs lag.
19 72 å rs lag - som
grundar sig p å oljeskyddskonventionen m.ed d ä ri fram t.o.m. 1971 beslutade ä ndringar - inneh å ller
mera generellt g ä llande best ä mmelser, bl.a. om f ö rbud mot utsl ä pp av olja m.m. fr å n fartyg p å
det fria havet utanf ö r Ö stersj ö omr å det, fartygs konstruktion och utrustning samt kontroll och ö vervakning.
Best ä mmelserna i Helsingforskonventionen
till f ö rebyggande av vattenf ö rorening fr å n
fartyg ä r h ä mtade fr å n MARPOL-konventionen, d ä r ö stersj ö omr å det
behandlas som ett specialomr å de. Bl.a.
med h ä nsyn till best ä mmelsernas art av s ä rreglering f ö r ett klart avgr ä nsat omr å de
togs de upp i en s ä rskild lag (1976 å rs lag) vid sidan av 1972 å rs lag vars inneh å ll
- vilket framg å r av det tidigare anf ö rda - d ä rigenom
begr ä nsats till mera generelllt g ä llande regler (jfr. prop. 1975/76:5 s. 93).
Prop. 1979/80:167 109
Best ä mmelserna i 1976 å rs lag och 1972 ä rs
lag f å r 'anses vara t ä mligen sv å r ö versk å dliga, inte
minst p ä grund av att det i den f ö rstn ä mnda lagen f ö rekommer h ä nvisningar
till best ä mmelser i den senare. Som framg å r av vad som har anf ö rts i avsnitt 7.2 medf ö r ett
svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet att
vissa till ä gg till och ä ndringar i g ä llande
best ä mmelser m å ste g ö ras. Bl.a.
skulle i b ä de 1976 ä rs lag och 1972 å rs
lag beh ö va f ö ras in f ö reskrifter om utsl ä pp av andra skadliga kemikalier ä n olja. Vidare skulle i 1976 å rs lag beh ö va
tas in f ö reskrifter om omh ä ndertagande av rester av n ä mnda kemikalier. En s å dan l ö sning skulle f ä till f ö ljd
att best ä mmelserna i lagarna blev ä n mer sv å r ö versk å dliga. Mot
bakgrund av det anf ö rda f ö resl å s att best ä mmelserna om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg f ö rs samman i en lag och i en f ö rordning i anslutning till denna.
I det f ö rslag till
ny lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg som har utarbetats har tagits upp dels -
med vissa sakliga ä ndringar som framg å r av det f ö ljande
- g ä llande best ä mmelser i 1976 å rs
lag och 1972 å rs lag, dels de ytterligare best ä mmelser som f ö ranleds
av ett tilltr ä de till MARPOL-protokollet. I
samband med att nu g ä llande best ä mmelser har f ö rts
in i den nya lagen har ocks ä en spr å klig bearbetning av best ä mmelserna gjorts. Den nya lagen har ocks å indelats i kapitel i syfte att erh å lla b ä ttre ö versk ä dlighet.
Den f ö reslagna lagen har i å tskilliga avseenden - liksom 1972 och 1976 å rs lagar - karakt ä ren
av s.k. ramlag. S å lunda inneh å ller lagen bemyndiganden f ö r regeringen eller den myndighet som regeringen
utser att meddela f ö reskrifter bl.a. om f ö rbud mot utsl ä pp
fr å n fartyg av andra skadliga flytande
kemikalier som transporteras i bulk ä n
olja och om omh ä ndertagande av rester av s å dana kemikalier samt om fartygs konstruktion och
utrustning. De f ö reslagna bemyndigandena f å r ses mot den bakgrunden att flertalet av de f ö reskrifter som avses svarar mot s ä dana regler i MARPOL-protokollet och
Helsingforskonventionen som ä r av teknisk
Prop. 1979/80:167 IIO
natur och som t ä mligen
snabbt kan komma att ä ndras. D ä rtill kommer att n ä mnda regler i viss utstr ä ckning
p ä grund av s ä rskilda best ä mmelser
blir g ä llande f ö rst efter det att protokollet resp. konventionen har
tr ä tt i kraft. De bemyndiganden som f ö resl å s g ö r det s å ledes
m ö jligt f ö r regeringen eller den myndighet som regeringen
utser att tidsm ä ssigt anpassa svenska f ö reskrifter till ikrafttr ä dandet av motsvarande internationella regler.
7.4 S ä rskilda fr å gor
7.4.1 Avgifter f ö r
omh ä ndertagande av rester och avfall fr ä n fartygs drift
Som framg å r av avsnitt
6.3 har sj ö fartsverket hemst ä llt att det inf ö rs
en best ä mmelse med ett direkt f ö rbud mot att ta ut s ä rskild avgift f ö r omh ä ndertagande av s å dant avfall som avses i 10 § 1976 å rs
lag, dvs. oljeavfall fr å n fartygs maskinrum o.d.,
toalettavfall och fast avfall. Inf ö randet
av en s å dan best ä mmelse har emellertid - som ocks å framg å r
av n ä mnda avsnitt - avstyrkts av Svenska
hamnf ö rbundet. Ett avgiftsf ö rbud kan under vissa f ö rh å llanden enligt f ö rbundet medf ö ra
att en del hamnar inom ramen f ö r systemet
med de allm ä nna hamnavgifterna m.m. inte helt
kan t ä cka kostnaderna f ö r mottagning, dvs. kostnaderna f ö r mottagning tar f ö r stor del av inkomsterna fr å n
hamnavgifterna etc. F ö rbundet anser att det i f ö rsta hand ä r
de mindre och medelstora hamnarna som skulle drabbas. F ö r att mildra de kostnadsm ä ssiga verkningarna av ett f ö rbud mot s ä rskilda
avgifter f ö resl ä r f ö rbundet att hamnarna ges m ö jlighet att f å
sina kostnader f ö r mottagning av visst avfall t ä ckta p å
annat s ä tt, n ä mligen genom medel fr å n en s ä rskild fond som finansieras via den statliga
fyravgiften. Fonden b ö r enligt f ö rslaget f ö rvaltas
av sj ö fartsverket och utbetalning av
medel ske kalender å rsvis p å basis av hamnens styrkta sj ä lvkostnader.
Sj ö fartsverket f å r anses ha framf ö rt
starka sk ä l f ö r att ett uttrckligt £ö rbud mot
att ta ut s ä rskild avgift f ö r omh ä ndertagande
av s å dant avfall som avses i 10 § 1976 å rs
lag b ö r inf ö ras i lagstiftningen. Det kan h ä r
s ä rskilt fram-
Prop. 1979/80:167 111
h å llas att det under r å dande f ö rh å llanden f ö religger
en uppenbar risk f ö r att allt fler hamnar b ö rjar ta ut s ä rskild
avgift f ö r omh ä ndertagande av avfallet. En s å dan
utveckling kan leda till att mottagningsanordningarna utnyttjas i allt mindre
utstr ä ckning och att de olagliga utsl ä ppen ö kar. Hamnf ö rbundets inv ä ndning
att ben ä genheten att avl ä mna avfall i hamn inte p å verkas av avgifterna har belysts utifr å n f ö rh å llandena i tv å
hamnar under en begr ä nsad tidsperiod. Detta material
till å ter emellertid knappast n å gra s ä kra
slutsatser ens om dessa hamnar.
N å gon anledning att ompr ö va st ä llningstagandena
i prop. 1975/76:5 (s.' 89 och 92) i avgiftsfr å gan kan allts å inte anses f ö religga. I enlighet med uttalandena i propositionen
- vilka riksdagen (JoU 1975/76:16, rskr 1975/76:58) l ä mnade utan erinran - b ö r de kostnader som en hamninnehavare f å r vidk ä nnas enligt lagen (1965:54) om
kommunala renh å llningsavgifter f ö r omh ä ndertagande
av ifr å gavarande avfall belasta
hamnverksamheten och beaktas vid best ä mningen
av hamnavgift, grundpenning eller motsvarande avgift.
Mot denna bakgrund f ö resl å s d ä rf ö r att i den nya lagen inf ö rs ett uttryckligt f ö rbud mot att ta ut s ä rskild
avgift f ö r omh ä ndertagande av oljeavfall fr ä n
fartygs maskinrum o.d., toalettavfall och fast avfall. F ö rbudet b ö r
g ä lla ä ven i fr å ga om omh ä ndertagandet av rester av skadliga ä mnen som transporteras annorledes ä n som bulklast.
Ett s å dant f ö rbud b ö r
utformas som ett f ö rbud f ö r innehavare av hamn att av fartygets redare eller ä gare ta ut n å gon
s ä rskild avgift f ö r omh ä ndertagande
- mottagning och annan hantering - av ifr å gavarande
rester och avfall.
Innehavare av en hamn ä r,
oavsett om hamnen ä gs av kommunen eller ä r privat ä gd,
den som f ä r anses vara skyldig att ta emot
fartygsavfall inom hamnomr å det och d ä refter ö verl ä mna avfallet f ö r
bortforsling. Detta f ö ljer av den allm ä nna principen att den som ä ger, nyttjar eller p å annat s ä tt f ö r-
Prop. 1979/80:167 112
fogar ö ver en
fastighet (fastighetsinnehavaren) ä r
skyldig att samla upp avfall, som uppkommer p å fastigheten, och i avvaktan p å
bortforsling f ö rvara avfallet p å ett godtagbart s ä tt.
S å vitt avser fartyg i f ä rjetrafik f å r
fartygets redare eller ä gare anses f ö rfoga ö ver
hamnanordningarna p ä ett s å dant s ä tt
att han b ö r j ä mst ä llas med innehavare av hamn n ä r det g ä ller
ansvarighet f ö r renh å llningen vid dessa anordningar och n ä r det g ä ller
skyldighet att erl ä gga kommunala renh å llningsavgifter.
I vissa fall f ö rekommer
det att kommunen utkr ä ver avgift f ö r bortforsling av fartygsavfallet direkt fr ä n fartygets redare eller ä gare. Med undantag f ö r fartyg i f ä rjetrafik strider detta f ö rfaringss ä tt
mot den nyss n ä mnda principen att hamnens innehavare
i egenskap av fastighetsinnehavare ä r
ansvarig f ö r renh å llningen inom hamnomr å det. Dessutom motverkas h ä rigenom
str ä vandena att underl ä tta f ö r fartygen
att bli av med fartygsavfall p å ett milj ö m ä ssigt
godtagbart s ä tt.
N ä r det g ä ller inansi-eringsf å an kan det under vissa ogynnsamma f ö rh å llanden uppst å kostnadsm ä ssiga
ol ä genheter f ö r enstaka hamnar i f ö revarande sammanhang. En anledning h ä rtill ä r med stor sannolikhet att
mottagningen av avfallet i hamnarna ä nnu
inte har hunnit ordnas p ä ett rationellt s ä tt. Det material hamnf ö rbundet har lagt fram till st ö d
f ö r sitt f ö rslag om en s ä rskild
fond som finansieras via den statliga fyravgiften utg ö r emellertid inte tillr ä ckligt underlag f ö r
ett st ä llningstagande i den riktning f ö rbundet har f ö reslagit.
S å lunda saknas uppgifter om
omfattningen av hamnarnas mottagning av oljerester fr å n fartygens maskinrum. Inte heller finns det ber ä kningar p å
hur stor kostnadst ä ckningsgraden ä r genom uttaget av hamnavgifter etc. Med h ä nsyn h ä rtill
synes det f.n. saknas tillr ä ckliga sk ä l att bifalla f ö rbundets
f ö rslag. Huruvida det finns anledning
till en annan bed ö mning, n ä r erfarenhet har erh å llits av effekterna av den f ö reslagna
lagstiftningen p ä omr å det, kan inte ö verblickas f.n.
Prop. 1979/80:167 113
7.4.2 Tillsyn
1972 å rs lag inneh å ller inga materiella best ä mmelser om tillsynen av att reglerna om fartygs
konstruktion och utrustning efterlevs. I st ä llet
s ä gs i 16 § att tillsynen ut ö vas
enligt lagen (1965:719) om s ä kerheten p ä fartyg (sj ö s ä kerhetslagen) i fr å ga om fartyg som skall underg å regelbundna
tillsynsf ö rr ä ttningar enligt den lagen. I 1976 å rs
lag finns det inte heller n ä gra best ä mmelser om tillsyn. Sj ö s ä kerhetslagen har i 7 kap. utf ö rliga best ä mmelser
om olika tillsynsf ö rr ä ttningar. Dessutom finns i 1 kap. vissa grundl ä ggande best ä mmelser
om tillsyn.
Det ä r i och f ö r sig naturligt att den nuvarande lagstiftningen om
å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg inte inneh å ller n å gra uttryckliga best ä mmelser om tillsyn. Oljeskyddskonventionen saknar n ä mligen helt regler om detta. Regler om besiktningar
och inspektioner finns dock intagna i MARPOL-konventionen. Dessa regler har
sedan byggts ut och sk ä rpts genom MARPOL-protokollet (jfr.
avsnitt 3.1 och 4).
J ä mf ö rt med oljeskyddskonventionen inneh å ller
MARPOL-protokollet avsev ä rt fler best ä mmelser om fartygs konstruktion, utrustning och
drift. De tekniska best ä mmelserna i bilagorna till
protokollet ä r i m å nga fall detaljerade. Till f ö ljd
h ä rav torde det bli n ö dv ä ndigt med en
relativt omfattande reglering p ä detta omr å de n ä r
protokollet har tr ä tt i kraft och/eller skall b ö rja till ä mpas
av Sverige. De tekniska best ä mmelserna
torde till st ö rsta delen f ä utf ä rdas av sj ö fartsverket. Enligt MARPOL-protokollet skall
administrationen vid besiktningar kontrollera att kraven p å konstruktion, utrustning och drift ä r uppfyllda. Om s å
ä r fallet, skall certifikat utf ä rdas. Certifikaten ä r avsedda att tj ä nstg ö ra som "pass" bl.a. vid bes ö k i fr ä mmande staters hamnar. Vederb ö rande administration har genom att utf ä rda ett certifikat tagit p å sig ansvaret f ö r
att detta ä r riktigt och att fartygets
konstruktion, utrustning och drift d ä rmed
har godk ä nts. I fr ä mmande staters hamnar skall kontroll av ett fartyg
8 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop. 1979/80:167 114
normalt begr ä nsas
till att fastst ä lla att det finns giltiga
certifikat ombord. Denna nya internationella reglering av fartygs konstruktion,
utrustning och drift samt om certifikat, besiktningar och inspektioner g ö r det n ö dv ä ndigt att f ö ra
in s ä rskilda best ä mmelser om tillsynsf ö rr ä ttningar i lagstiftningen om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr ä n fartyg. Ä ven
om tillsynen enligt denna skall inriktas p ä
krav som betingas av milj ö sk ä l, b ö r den samordnas med motsvarande
reglering i sj ö s ä kerhetslagen, som ä r v ä l k ä nd f ö r olika intressenter inom sj ö farten.
Best ä mmelser om tillsyn har tagits upp i
den f ö reslagna lagens 6 kap. De ä r inte lika detaljerade som motsvarande best ä mmelser i sj ö s ä kerhetslagen. N ä r
best ä mmelserna har utformats har
grundtanken varit att skapa den ram som beh ö vs
f ö r den framtida
tillsynsverksamheten. Genom verkst ä llighetsf ö reskrifter av regeringen eller den myndighet som
regeringen utser kan den reglering som beh ö vs
tillskapas successivt. Innan MARPOL-protokollet skall till ä mpas av Sverige torde det inte beh ö vas n å gra mer
detaljerade tillsynsbest ä mmelser i regeringsf ö rfattning ä n
dem som redan finns. I detta f ö rsta skede
inneh å ller utkastet till f ö rordning bara ett f ä tal best ä mmelser om tillsyn. I dessa talas
det om vilka myndigheter som skall ut ö va
tillsynen och vidare l ä mnas vissa bemyndiganden till sj ö fartsverket. I n ä sta
skede, n ä r MARPOL-protokollet skall b ö rja till ä mpas
av Sverige, blir det n ö dv ä ndigt att bygga ut reglerna i f ö rordningen
bl.a. genom att ange vilka typer av tillsynsf ö rr ä ttningar som skall f ö rekomma och hur ofta s å dana f ö rr ä ttningar skall ä ga rum.
7.4.3 P å f ö ljder m.m.
Enligt 1972 å rs
lag och 1976 å rs lag d ö ms den som upps å tligen
eller av oaktsamhet bryter mot f ö rbud mot
utsl ä pp av olja eller andra skadliga ä mnen fr ä n
fartyg till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett å r. F ö r ö vertr ä delser av f ö rbud att anv ä nda fartyg som inte ä r konstruerade eller ut-
Prop. 1979/80:167 II-' »
rustade p å f ö reskrivet s ä tt
eller saknar f ö reskrivet certifikat och f ö r ö vertr ä delser av f ö rbud
att f ö ra vatten i br ä nsletank f ö reskrivs
i 1972 ä rs lag b ö ter som p å f ö ljd. Ä ven
fartygets redare eller ä gare kan d ö mas i n ä mnda
fall, om han har haft eller bort ha vetskap om g ä rningen.
Under senare å r
har Scunh ä llets å tg ä rder f ö r att motverka olagliga utsl ä pp av skadliga ä mnen,
s ä rskilt av olja, tilldragit sig ett
allt st ö rre intresse, bl.a. med anledning
av stora oljeutsl ä pp som har f ö rekommit. S ä v ä l en f ö rb ä ttring av m ö jligheterna
att uppt ä cka olagliga utsl ä pp som en sk ä rpning
av p å f ö ljderna f ö r s å dana utsl ä pp har tagits upp i olika
sammanhang, bl.a. i riksdagen (se JoU 1976/77:10 samt JoU 1978/89:32 och rskr
1978/79:401). I bet ä nkandet JoU 1973/79:32 (s. 5) framh ö ll utskottet att det - f ö r att man skall kunna komma till r ä tta med problemet med de olagliga utsl ä ppen - kr ä vs
att ocks å m ö jligheten att tillgripa str ä ngare
p å f ö ljder ä gnas s ä rskild uppm ä rksamhet.
Mot bakgrund av det anf ö rda
och d å utsl ä pp av olja och andra skadliga ä mnen
kan orsaka betydande skador p ä den marina
milj ö n och avsev ä rda ol ä genheter
i ö vrigt f ö resl ä s i promemorian
att straffmaximum f ö r brott mot best ä mmelserna om f ö rbud
mot utsl ä pp av s ä dana ä mnen h ö js fr å n f ä ngelse i ett å r
till f ä ngelse i tv å ä r. H ä rigenom f ö rl ä ngs preskriptionstiden f ö r s ä dana brott
fr ä n tv å till fem å r.
N ä r det g ä ller brott mot s å dana
f ö reskrifter om fartygs konstruktion,
utrustning och drift som har meddelats av milj ö sk ä l kan den nu g ä llande straffsatsen, b ö ter, inte anses tillr ä cklig. I
samband med den ö versyn av regelsystemet p ä detta omr å de
som g ö rs i promemorian (se n ä rmare specialmotiveringen till 4 kap. 2 § f ö rslaget till
lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr ä n fartyg) f ö resl å s ocks å att
straffsatsen f ö r h ä r ifr å gavarande brott sk ä rps och best ä ms
- i likhet med vad som g ä ller enligt sj ö s ä kerhetslagen
f ö r liknande brott - till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst sex m å nader.
Prop. 1979/80:167 116
En t ä nkbar å tg ä rd f ö r att ytterligare minska antalet olagliga utsl ä pp av olja m.m. fr å n fartyg kan vara n å gon form av
s ä rskild ekonomisk p å f ö ljd som
riktar sig mot dem som kan ha ekonomisk vinning av s ä dana brott. En f ö ruts ä ttning f ö r
att en s ä dan p å f ö ljd skall bli verkningsfull ä r dock att det finns m ö jligheter att i st ö rre utstr ä ckning ä n
nu identifiera fartyg varifr å n olagliga
utsl ä pp g ö rs. I sammanhanget b ö r framh å llas att f ö rslag
om en ny ekonomisk p å f ö ljd har lagts fram i departementspromemoriorna (Ds Ju 1978:5) F ö retagsb ö ter,
vilken promemoria inneh å ller en kartl ä ggande unders ö kning
av korporativt ansvar, och (Ds Ju 1979:10) F ö retagsb ö ter, vilken promemoria inneh å ller f ö rslag
till lagtexter. Promemoriorna ä r f.n. f ö rem å l f ö r remissbehandling. Fr å gan om inf ö randet
av en ny ekonomisk p å f ö ljd och den n ä rmare utformningen av en s å dan p å f ö ljd torde f ä
ö verv ä gas sedan nyssn ä mnda promemorior har
remissbehandlats.
I 11 § 1972 ä rs lag finns best ä mmelser
om s ä rskilda å tg ä rder mot f ö rorening fr ä n
fartyg, bl.a. f ö rbud och f ö rel ä gganden som ä r p å kallade f ö r att f ö rhindra
eller begr ä nsa utsl ä pp av olja m.m. Den som bryter mot ett s å dant f ö rbud
eller f ö rel ä ggande d ö ms till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r. F ö r att ö ka m ö jligheterna
att motverka ö vertr ä delser av f ö rbud och f ö rel ä gganden i s å dana och liknande fall f ö resl å s best ä mmelser som inneb ä r
att vite skall kunna uts ä ttas i beslut om f ö rbud eller f ö rel ä ggande.
7.5 Uppr ä ttade lagf ö rslag m.m.
I enlighet med de i det f ö reg ä ende redovisade ö verv ä gandena har
uppr ä ttats f ö rslag till lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n
fartyg (bil. 3.1). N ä rmare synpunkter p å lagf ö rslagets
inneh å ll l ä mnas i specialmotiveringen (avsnitt 7.6).
Den f ö reslagna nya lagen g ö r det n ö dv ä ndigt att g ö ra
en f ö ljd ä ndring i dumpningslagen. F ö rslag
till lag om ä ndring i lagen (1971:1154) om f ö rbud mot dumpning av avfall i vatten har d ä rf ö r uppr ä ttats (bil. 3.2).
Prop. 1979/80: 167 117
Till komplettering av f ö rslaget
till lag om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg har utarbetats ett utkast till f ö rordning om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr ä n fartyg. Utkastet å terfinns i bil. 4.
Prop. 1979/80:167 118
7.6 Specialmotivering till f ö rslaget till ny lag om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg
1 kap. Inledande best ä mmelser
IS
paragrafen kan j ä mf ö ras med 3 §
i 1976 ä rs lag. I paragrafen finns vissa
definitioner som i huvudsak ö verensst ä mmer med MARPOL-protokollet och
Helsingforskonventionen.
" ö stersj ö omr å det"
definieras, i enlighet med MARPOL-protokollet, som allt vattenomr å de i Ö stersj ö n och inloppet till denna och omfattar s å ledes ä ven
bukter, vikar, hamnar etc.
"Fartyg" definieras p å samma s ä tt
som i 1976 ä rs lag. Begreppet omfattar allts å ocks å
fritidsfartyg. Best ä mmelsen i 10 kap. 2 § om undantag m ö jligg ö r att lagens best ä mmelser
till ä mpas p å fritidsfartyg, s å som
det anges i Helsingforskonventionens art. 8, i den m å n s ä l ä mpligen kan ske.
Definitionen av begreppet "skadligt ä mne", som inte har n ä gon motsvarighet i g ä llande r ä tt, ä r h ä mtad fr å n MARPOL-protokollet, vars definition i sak ö verensst ä mmer
med Helsingforskonventionens definitioner av "skadligt ä mne" och "f ö rorening". Begreppet "skadligt ä mne", s å dant
det definieras i 2 § , omfattar de i 1976 ä rs lag definierade begreppen "olja",
"toalettavfall" och "fast avfall", men ocks å andra flytande skadliga kemikalier som
transporteras i bulk ä n olja, liksom skadliga ä mnen som transporteras annorledes ä n i bulk.
Begreppet "utsl ä pp"
definieras som varje utsl ä pp fr å n fartyg, oberoende av orsak. Som exempel n ä mns i definitionen - i enlighet med b ä de MARPOL-protokollet och Helsingforskonventionen -
utstr ö mning, kvittblivning, spill, l ä ckage, utpump-ning, utspridning och utt ö mning. Det b ö r
noteras att begreppet utsl ä pp med denna
definition ä ven omfattar vad som i 1972 å rs lag (1 §
f ö rsta stycket) kallas utfl ö de, dvs. utsl ä pp
till f ö ljd av olycksh ä ndelse.
Prop. 1979/80:167 119
I g ä llande f ö rfattningar om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg finns definitioner p å olja i 3 §
1972 ä rs lag och i 3 § 1976 å rs
lag. Definitionen p å olja i 1972 å rs lag omfattar best ä ndiga oljor, dvs. r å olja, sm ö rjolja, dieselolja och annan br ä nnolja. I 1976 ä rs
lag omfattar definitionen p å olja d ä remot alla oljor, s å lunda ä ven s.k. l ä tta oljor. Definitionerna ö verensst ä mmer
med reglerna i oljeskyddskonventionen resp. Helsingforskonventionen. Vidare
finns i 3 § 1976 å rs lag definitioner p å toalettavfall och fast avfall som ö verensst ä mmer med reglerna i Helsingforskonventionen.
Definitionerna p å olja, toalettavfall och fast
avfall i Helsingforskonventionen ö verensst ä mmer i sin tur med motsvarande regler i MARPOL-protokollet.
I den f ö reslagna
paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen utser att
meddela f ö reskrifter om vad som skall f ö rst å s med olja,
annan skadlig flytande kemikalie som transporteras i bulk ä n olja och skadliaa ä mnen i ö vrigt. Till den sistn ä mnda kategorien h ö r
skadliga ä mnen som transporteras till sj ö ss annorledes ä n
i bulk, n ä mligen i f ö rpackad form eller i fraktcontainer, flyttbara
tankar eller landsv ä gs- och j ä rnv ä gstankvagnar.
Hit h ö r ocks å toalettavfall och fast avfall.
I paragrafen bemyndigas vidare regeringen eller den myndighet
som regeringen utser att meddela f ö reskrifter
om vad som skall f ö rst å s med oljetankfartyg.
Anledningen till att dessa definitionsfr å gor delegeras till regeringen eller den myndighet
regeringen utser ä r att fr å gorna ä r
av teknisk natur och konventionsbundna.
2 kap. F ö rbud mot f ö rorening fr å n
fartyg
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 2 §
1976 ä rs lag samt ä ven 4 § 1972
å rs lag.
Prop. 1979/80:167 120
Enligt paragrafen g ä ller
best ä mmelserna i 2 kap. i fr å ga om alla s å dana
utsl ä pp av skadliga ä mnen fr å n
fartyg som h ä rr ö r fr ä n eller eljest st ä r i samband med fartygens drift. Undantag g ö rs d ä rvid - i ö verensst ä mmelse
med 2 § 2. i 1976 å rs lag seimt Helsingforskonventionen och
MARPOL-protokollet - f ö r utsl ä pp av skadliga ä mnen
som ä r en omedelbar f ö ljd av utforskning, utvinning och d ä rmed f ö renad,
ej landbaserad hantering av havsbottnens mineraltillg å ngar, t.ex. utsl ä pp
av olja som efter det att den har utvunnits ur havsbottnen f ö rvaras i en anordning vid en oljeplattform. Med
"fartygens drift" avses fartygens normala anv ä ndning. Uttrycket "eljest st ä r i samband med fartygens drift" avses t ä cka de fall d å
utsl ä pp sker till f ö ljd av olycksh ä ndelse.
Av paragrafens formulering f ö ljer att best ä mmelserna i kapitlet inte g ä 3ler dumpning och inte heller utsl ä pp av skadliga ä mnen
f ö r forsknings ä ndam å l. N å gon motsvarighet till undantagsbest ä mmelserna h ä rom
i 2 § 1976 ä rs lag och i Helsingforskonventionen och
MARPOL-protokollet beh ö vs d ä rf ö r inte i f ö revarande lag.
2_
Paragrafens f ö rsta
stycke t ä cker 4 § i 1976 å rs
lag. F ö rbudet mot utsl ä pp av olja f ö resl ä s g ä lla Sveriges
sj ö territorium och Ö stersj ö omr å det i ö vrigt.
Som en f ö ljd av att Ö stersj ö omr å det enligt 1 kap. 2 § f ö rsta stycket omfattar allt
vattenomr å de i Ö stersj ö n och inloppet till denna kommer f ö rbudet att g ä lla
ä ven inom vissa delar av andra staters
inre vatten, n ä mligen bukter, vikar, hamnar etc. F ö rbudet mot utsl ä pp
g ä ller s å lunda f ö r
svenska fartyg ä ven n ä r de befinner sig inom n ä mnda
delar av andra staters inre vatten.
I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen eller den
myndighet som regeringen utser att meddela f ö reskrifter
om f ö rbud mot utsl ä pp av olja utanf ö r
Sveriges sj ö territorium och ö stersj ö omr å det i ö vrigt.
Bemyndigandet har tillkommit f ö r att m ö jligg ö ra
meddelande av s å dana f ö reskrifter som
Prop. 1979/80: 167 121
nu finns i 1 §
f ö rsta och tredje styckena och 2 § 1972 ä rs
lag. Enligt 1 § f ö rsta stycket f ä r p å det fria havet utanf ö r ö stersj ö omr å det olja inte t ö mmas
ut fr å n tankfartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton och inte heller fr ä n annat fartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 500 registerton. Enligt 1 § tredje stycket f å r
regeringen f ö rordna att f ö rbud enligt f ö rsta
stycket skall g ä lla ä ven i fr å ga om mindre fartyg. I 2 § anges vissa undantag fr å n f ö rbudet
enligt vilka olja f ä r sl ä ppas ut i str ä ngt begr ä nsad omfattning och under s ä rskilt angivna f ö ruts ä ttningar.
Bemyndigandet i paragrafens andra stycke ä r vidare avsett att kunna utnyttjas f ö r att meddela s å dana
f ö reskrifter om f ö rbud mot utsl ä pp
av olja som ä r upptagna i MARPOL-protokollet
och som avser vattenomr å den utanf ö r Sveriaes sj ö territorium
och ö stersj ö omr å det i ö vrigt.
Med "f ö reskrifter
om f ö rbud" mot utsl ä pp avses i paragrailens andra stycke - liksom i 3 § - s å v ä l totalf ö rbud
som. f ö rbud att annat ä n under s ä rskilt
angivna fcruts ä ttninaar a ö ra utsl ä pp.
Det geografiska till ä mpningsomr å det f ö r paragrafen
ä r inte begr ä nsat till svenskt sj ö territorium. I detta avseende f ö reter
paragrafen likheter med 4 § i 1976 å rs lag och 1 § i
1972 å rs lag. Till skillnad fr ä n sistn ä mnda
paragraf men i likhet med 4 § i 1976 å rs lag ä r
2 § inte heller begr ä nsad till det fria havet s å vitt avser vattenomr å den utanf ö r svenskt sj ö territorium. Anledningen till att denna
konstiuk-tion har valts f ö r 2 § i f ö rslaget ä r att s å dana
utsl ä pp fr å n svenska fartyg som strider mot svenska - p å internationella ö verenskommelser grundade - f ö reskrifter
skall kunna f ö ranleda straff enligt svensk
lagstiftning oberoende av var utsl ä ppen
har skett, inom eller utom svenskt sj ö territorium,
dvs. ä ven om de har ä gt rum inom annan stats sj ö territorium. Den f ö reslagna paragrafens utformning st å r
d ä rmed i ö verensst ä mmelse
med art. 4 i MARPOL-konventionen. N ä r
det g ä ller fartyg som inte ä r registrerade i Sverige
Prop. 1979/80: 167 122
blir de f ö reskrifter
som finns i eller meddelas med st ö d
av 2 § till ä mpliga i f ö rsta hand inom svenskt sj ö territorium.. D ä rut ö ver blir de till ä mpliga
p å fr ä mmande fartyg i den m å n svensk
domsr ä tt enligt best ä mmelserna i brottsbalken f ö religger.
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 4 §
i 1972 å rs lag samt 5, 6 och 8 §§ i 1976 å rs
lag. I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
utser att meddela f ö reskrifter om f ö rbud mot utsl ä pp
av andra skadliga ä mnen ä n olja. Med st ö d av bemyndigandet kan meddelas
bl.a. s å dana f ö reskrifter som finns upptagna i 5 och 6 §§ 1976 å rs
lag. Bemyndigandet g ö r det ocks å m ö jligt att
meddela f ö reskrifter om f ö rbud mot utsl ä pp
av andra skadliga kemikalier ä n olja,
exempelvis flytande kemikalier i bulk, i enlighet med Helsingforskonventionen
och MARPOL-protokollet.
LS
Paragrafen har en motsvarighet i 1 § f ö rsta stycket
i 197 2 ä rs lag i vilken best ä mmelse f ö reskrivs
att utfl ö de av olja fr å n fartyg skall f ö rhindras
s å l å ngt det ä r m ö jligt. I 1976 å rs lag finns d ä remot ingen motsvarighet, eftersom begreppet
"utsl ä pp" d ä r omfattar ä ven
utfl ö de (se prop. 1975/76:5, s. 94).
Ocks å enligt den nu f ö reslagna lagstiftningen omfattar begreppet
"utsl ä pp" utfl ö de, dvs. utsl ä pp
till f ö ljd av olycksh ä ndelse (se specialmotiveringen till 1 kap. 2 § ). Likv ä l
har i den f ö reslagna paragrafen tagits upp en s ä rskild best ä mmelse
om skyldighet att begr ä nsa utsl ä pp till f ö ljd
av olycksh ä ndelse s å l ä ngt det ä r m ö jligt. Detta
har skett f ö r att frcimh ä va vikten av att s å dana å tg ä rder vidtas.
3 kap. Mottagning av f ö rorenat
barlast- och tankspolvatten fr å n fartyg,
m.m.
Paragrafen motsvarar 9 §
i 1976 å rs lag. I f ö rtydligande
Prop. 1979/80: 167 123
syfte har dock orden "p ä annan plats" i andra stycket bytts ut mot "i andra
fall".
LA
Paragrafen ä r ny. Betr ä ffande motiven f ö r
best ä mmelsen h ä nvisas till avsnitt 7.2.
Paragrafen motsvarar 10 § i 1976 å rs lag.
4 §
Paragrafen ö verensst ä mmer i sak med 11 § 1976 å rs lag med det till ä gget att regeringen i andra stycket ocks ä bemyndigas att meddela f ö reskrifter om avgift f ö r mottagning av barlastvatten eller tankspolv ä tska som inneh å ller
lastrester av flytande kemikalier.
5_i
Paragrafen har ingen motsvarighet i g ä llande r ä tt.
Betr ä ffande bakgrunden till och motiven
f ö r inf ö randet av den nya best ä mmelsen h ä nvisas till avsnitt 7.4.1.
I paragrafen - liksom i en del andra best ä mmelser i lagen - anv ä nds det fr å n 19 72 och 19 76 å rs lagar h ä mtade
uttrycket "fartygets redare eller ä gare".
N ä gon anpassning till sj ö s ä kerhetslagen
som anv ä nder begreppen "redaren eller
den som i redarens st ä lle brukar fartyget" f ö resl å s inte,
eftersom anv ä ndningen av n ä mnda begrepp i bl.a. sj ö s ä kerhetslagen
f.n. ä r f ö rem å l f ö r ö verv ä ganden i s ä rskild ordning. Resultatet av
dessa ö verv ä ganden, som kan ber ä knas f ö religga h ö sten
1979, blir sannolikt v ä gledande ocks å f ö r
lagstiftningen om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n fartyg.
6_i
Paragrafens f ö rsta
stycke motsvarar 12 § f ö rsta stycket i 1976 å rs lag.
Paragrafens andra stycke kan j ä mf ö ras med 12 § andra och
Prop. 1979/80: 167 124
tredje styckena i 1976 å rs
lag. Enligt den f ö reslagna best ä mmelsen f å r
ett fartyg inte lastas eller repareras, om den som svarar f ö r att beh ö vlig
mottagnings- och behandlingsanordning f ö r
oljehaltigt barlast- och tankspolvatten finns underl å ter att vid anordningen omh ä nderta s å dant
vatten fr ä n fartyget. Formuleringen ger vid
handen att f ö rbudet riktar sig mot den som
lastar ut olja eller driver reparationsverksamheten. Ä ndringen har tillkommit mot bakgrund av att viss
kritik riktats mot den nuvarande best ä mmelsen
i 12 § andra stycket 1976 å rs lag. Den f ö reslagna
best ä mmelsen klarl ä gger p å
ett tydligare s ä tt att den som svarar f ö r att beh ö vlig
anordning finns inte f å r underl å ta att ta emot oljehaltigt vatten, om fartyget skall
lastas med olja eller repareras. Detta inneb ä r
bl.a. att, om uppgift enligt f ö rsta stycket
om l ö sningsmedel e.d. medf ö r att den som svarar f ö r verksamheten vid anordningen inte anser sig kunna ta emot det f ö rorenade vattnet, utlastning eller reparation av fartyget
inte f å r ske.
Paragrafens tredje stycke har ingen motsvarighet i c ä llande r ä tt.
Det inneh å ller ett bemyndigande f ö r regeringen eller den myndighet som regeringen
utser att med avseende p ä mottagningsanordningar f ö r lastrester av flytande kemikalier meddela f ö reskrifter motsvarande de i f ö rsta och andra styckena upptagna.
IS
Paragrafen motsvarar 13 § 1976 ä rs lag med det till ä gget att bemyndigandet att meddela f ö reskrifter omfattar ä ven anordningar f ö r mottagning av lastrester av
flytande kemikalier.
8_1
Paragrafen t ä cker
14 § i 1976 å rs lag. I f ö rh å llande till g ä llande
r ä tt har det till ä gget gjorts att vitesf ö rbud skall kunna anv ä ndas ä ven med avseende p å lastning eller lossning av annan skadlig flytande kemikalie som
transporteras i
Prop.
1979/80:167 125
bulk ä n olja. Vidare har i klarg ö rande syfte
tillagts att
vid behov ä ven å tg ä rd f ö r utbyggnad av en
anordning f å r
vidtas p ä bekostnad
av den som har att svara f ö r anord
ningen.
4 kap. Fartygs konstruktion, m.m.
LÄ
Paragrafen motsvarar 5 §
i 1972 å rs lag. Det f ö reslagna bemyndigandet omfattar ä ven f ö reskrifter
om fartygs drift. H ä rigenom t ä cks bemyndigandet i 7 § i 1972 å rs lag i fr å ga om att svenska fartyg inte f å r f ö ra vatten i
br ä nsletankar. Ä ven MARPOL-protokollet kommer att f ö ranleda f ö reskrifter
om fartygs drift, bl.a. om CBT.
Det b ö r ocks å framh å llas
att bemyndigandet ä r avsett att kunna anv ä ndas f ö r
att utf ä rda s ä rskilda krav p å fartygens konstruktion, utrustning
och drift f ö r olika farvatten. Bemyndigandet
kan d ä rf ö r t ä nkas komma till anv ä ndning f ö r
att skydda inre vatten som ä r speciellt
k ä nsliga fr ä n milj ö synpunkt.
Som exempel kan n ä mnas att speciella krav st ä lls f ö r att
oljetankfartyg skall f å trafikera M ä laren eller V ä nern.
Fartygen skall d ä - f ö r att f å f ä rdas d ä r -ha s ä rskilda certifikat som visar att de uppfyller de s ä rskilda kraven h ä rf ö r.
2_1
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 6 §
i 1972 ä rs lag. I den f ö reslagna paragrafen bemyndigas regeringen eller den
myndighet som regeringen utser att meddela f ö reskrifter om att fartyg - f ö r
att f å anv ä ndas till sj ö fart eller, s å vitt avser utl ä ndska
fartyg, till sj ö fart inom Sveriges sj ö territorium - skall dels ha certifikat som avses i 1
§ , dels vara s å underh å llna
att de i fr å ga om konstruktion och utrustning
uppfyller f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av 1 § ,
dels drivas i enlighet med f ö reskrifter
som har meddelats med st ö d av 1 § .
Prop. 1979/80: 167 126
I det f ö reslagna
bemyndigandet har gjorts en inskr ä nkning
i de nuvarande m ö jligheterna att f ö reskriva att svenska fartyg inte f å r anv ä ndas till sj ö fart. Det f å r
n ä mligen anses att den reglering som
f.n. g ä ller f ö r svenska fartyg inte ä r tillfredsst ä llande. I 6 § i 1972 å rs
kung ö relse anges s å lunda att svenska fartyg f ä r anv ä ndas till sj ö fart endast om de ä r konstruerade och utrustade enligt de f ö reskrifter som meddelas med st ö d
av 5 § i 1972 å rs lag. Enligt ordalydelsen f å r svenska fartyg inte anv ä ndas till sj ö fart,
om de har brister i konstruktionen eller utrustningen. Detta synes g ä lla oavsett arten och omfattningen av bristerna. Det
ä r klart att ett s å vittg å ende
stadgande varken ä r realistiskt eller beh ö vligt. Konstruktionen med ett generellt f ö rbud utan krav p å
s ä rskilt beslut av tillsynsmyndighet
ä r ocks ä mindre l ä mplic.
En s å pass ingripande å tg ä rd som ett f ö rbud kan inte rimliaen f å f ö rekomma p å annat s ä tt
ä n genom ett myndighetsbeslut i det
enskilda fallet. J ä mf ö relse kan i detta sammanhang g ö ras
med sj ö s ä kerhetslagen, d ä r nyttjandef ö rbud enligt 8 kap. 1 § kan tillgripas bara i vissa kvalificerade fall.
F ö rklaringen till den nuvarande
regleringen ä r att s ö ka i best ä mmelsen
i 4 § f ö rsta stycket i lagen (1956:36) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg. Enligt den paragrafen (i
dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1968) fick svenskt tankfartyg med en
bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton
inte anv ä ndas till sj ö fart, om fartyget inte var utrustat med antingen
anordningar som f ö rebygger att best ä ndig br ä nnolja
fl ö dar ut i fartyget eller med inr ä ttning som hindrar vattenf ö rorening. Ett f ö rbud
att nyttja fartyg till sj ö fart under dessa f ö ruts ä ttningar
synes godtagbart, eftersom kraven var begr ä nsade
och klart specificerade. Dessa begr ä nsningar
togs bort i 1972 å rs lagstiftning. F ö rbudet i 6 §
i 1972 å rs kung ö relse att anv ä nda
fartyg till sj ö fart ä r genom 5 § i lagen och 5 § i kung ö relsen
relaterat till de f ö reskrifter som sj ö fartsverket utf ä rdar
om fartygs konstruktion och utrustning. Ju fler s å dana f ö reskrifter som utf ä rdas, desto sv å rare
blir det att uppr ä tth ä lla nuvarande ordning.
Prop. 1979/80: 167 127
N ä r MARPOL-protokollet skall till ä mpas fullt ut av Sverige beh ö vs det relativt omfattande best ä mmelser om fartygs konstruktion, utrustning och
drift. Enligt protokollet skll det vid besiktningar kontrolleras att fartygen
uppfyller f ö reskrifterna. Som bevis h ä rp å skall utf ä rdas certifikat. Med denna uppbyggnad synes det vara
mest naturligt att bemyndigandet i f ö revarande
paragraf f å r avse f ö reskrifter om att fartyg s);all ha certifikat f ö r att f å
anv ä ndas till sj ö fart. H ä rigenom
f ä r man i princip samma reglering som
redan nu enligt 6 § andra stycket i 1972 å rs lag g ä ller
f ö r utl ä ndska fartyg. Den omst ä ndigheten
att det finns giltiga certifikat ombord inneb ä r dock inte n ä gon garanti f ö r att fartyget alltid ä r i godtagbart skick. Bemyndigandet beh ö ver d ä rf ö r inrymma en m ö jlighet att meddela f ö reskrifter om att fartygen skall vara s å underh å llna
att de i fr å ga om konstruktion och utrustning
uppfyller f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av 1 §
och om att fartygen skall drivas i enlighet med f ö reskrifter som har meddelats med st ö d
av 1 § .
5 kap. Dagb ö cker m.m.
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 8 §
i 1972 å rs lag i vilken det finns vissa
best ä mmelser om oljedagbok. Den f ö reslagna paragrafen har utformats som ett
bemyndigande f ö r regeringen eller den myndighet
som regeringen utser att meddela f ö reskrifter
om dagb ö cker och andra handlingar som inneh å ller uppgifter r ö rande
hanteringen av skadlioa ä mnen ombord p å fartyg. Den ä ndrade
lydelsen f ö ranleds av att b å de Helsingforskonventionen och MARPOL-protokollet
har regler om lastdagb ö cker avseende hanteringen av
flytande kemikalier i bulk och att i MARPOL-protokollet finns regler om
dokument r ö rande f ö rekomsten och placeringen ombord p å ett fartyg av skadliga ä mnen som transporteras i f ö rpackad form eller i fraktcontainer, flyttbara
tankar eller landsv ä gs- och j ä rnv ä gstankvagnar.
Dessa regler å terfinns i bilagor till
Prop. 1979/80: 167 128
konventionen och protokollet och kan d ä rmed komma att ä ndras
relativt snabbt. Dessutom kan det i framtiden bli aktuellt med ytterligare
dagb ö cker eller handlingar avseende
skadliga ä mnen som transporteras till sj ö ss.
LS
Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 § i 1972 å rs
lag. Best ä mmelsen i 17 § om utl ä ndska
fartyg har inte givits n ä gon motsvarighet med h ä nsyn till utformningen av 1 § i detta kapitel. I ö vrigt ä r ä ndringarna av redaktionell art.
6 kap. Tillsyn
Vissa allm ä nna
synpunkter p å inneh å llet i detta kapitel har l ä mnats i avsnitt 7.4.2.
1 och 2 §§
I dessa paragrafer behandlas de b å da huvudformerna av tillsynsf ö rr ä ttningar, i
1 § de regelbundet å terkommande besiktningarna och i 2 § inspektionerna som utf ö rs n ä r tillsynsmyndigheten
finner det p å kallat.
I specialmotiveringen till 4 kap. 1 § har l ä mnats
exempel p å vad som avses med f ö reskrifter om fartygs drift.
Kontroll av utl ä ndska
fartyg skall enligt 3 § ske genom inspektion. Detta ö verensst ä mmer
med reglerna i sj ö s ä kerhetslagstiftningen. I MARPOL-protokollet ges f ö reskrifter om hur kontrollverksamheten skall ut ö vas . N å aon
motsvarighet till dessa finns inte i svensk lagstiftning. Trots detta ö verensst ä mmer
den praktiska tillsynen av utl ä ndska fartyg
i Sverige med n ä mnda f ö reskrifter. Det ä r
d ä rf ö r angel ä get att de snarast tas upp i den
svenska lagstiftningen. I 3 § har d ä rf ö r f ö rts in best ä mmelser
som i huvudsak svarar mot art. 5 i MARPOL-protokollet.
Prop.
1979/80: 167 129
4_i
Paragrafen ä r ny. S å som tidigare har framh å llits i avsnitt 7.4.2 kommer det - n ä r MARPOL-protokollet skall till ä mpas
av Sverige - att beh ö vas relativt omfattande regler om
tillsynsf ö rr ä ttningar. Det b ö r ankomma p å regeringen eller den myndighet som regeringen utser
att meddela de f ö reskrifter som beh ö vs.
Ll
Paragrafens f ö rsta
mening kan j ä mf ö ras med 16 och 18 §§ i
1972 å rs lag och med 17 § i 1976 å rs lag, vilken paragraf
h ä nvisar till 18 § i 1972 å rs lag. Den
andra meningen har
sin f ö rebild i 1 kap. 6 § andra stycket sj ö s ä kerhetslagen.
18 § i 1972 ä rs lag har inte f å tt
n å gon motsvarighet i den nya lagen. I
1972 å rs lag h ä nvisar 16 §
- som behandlar tillsyn ö ver efterlevnaden av best ä mmelserna om fartygs konstruktion och utrustning -
till sj ö s ä kerhetslagen i fr ä ga om fartyg som ä r f ö rem å l f ö r
regelbundna tillsynsf ö rr ä ttningar enligt den lagen. Alla fartyg blir emellertid inte f ö rem å l f ö r s å dan tillsyn.
Det fanns d ä rf ö r ett behov av att kunna utse tillsynsmyndighet f ö r andra fartyg ä n
dem som avses i 16 § . Med den nya uppl ä ggningen, som inneb ä r att tillsynen ö ver fartygen helt regleras i vattenf ö roreningslagstiftningen, beh ö vs ingen motsvarighet till 18 § i 1972 ä rs
lag s å vitt avser tillsynen ö ver fartygen. Inte heller i ö vrigt torde ett s å dant
stadgande beh ö vas i lagen.
LS
Paragrafen motsvarar 1 kap. 15 § i sj ö s ä kerhetslagen.
LS
Paragrafen motsvarar 1 kap. 7 och 8 §§ i sj ö s ä kerhetslagen. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § i sj ö s ä kerhetslagen.
9 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop.
1979/80: 167 130
LI
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § i sj ö s ä kerhetslagen.
7 kap. S ä rskilda å tg ä rder mot
vattenf ö rorening
i_S
Paragrafen har ingen motsvarighet i g ä llande lagstiftning, om man bortser fr å n best ä mmelsen
i 5 § andra stycket sj ö trafikf ö rordningen
(1962:150) som inte i f ö rsta hand syftar till att reglera
trafiken med handelsfartyg. Enligt paragrafen f ä r regeringen eller den myndighet som regerinaen utser f ö reskriva s ä dana
begr ä nsningar av eller f ö rbud mot trafik i svenska farvatten som beh ö vs f ö r att f ö rebygga vattenf ö roreningar.
S ä dana trafikf ö reskrifter torde bli ett verksamt medel f ö r att f ö rebygga
vattenf ö roreningar, ö vertr ä delser av f ö reskrifterna kan f ö ranleda å tg ä rder enligt 7 kap. 4 § och
straffansvar enligt 9 kap. 4 och 6 §§ .
LS
Paragrafen har ingen motsvarighet i g ä llande r ä tt.
Best ä mmelsen g ö r det m ö jligt
att av milj ö sk ä l meddela generella f ö reskrifter
om villkor f ö r l ä ktring av skadliga ä mnen inom
Sveriges sj ö territorium. Med h ä nsyn bl.a. till att vissa vattenomr å den kan vara s ä rskilt
k ä nsliga f ö r f ö roreningar ö ppnas i paragrafen ocks å m ö jlighet att
meddela generella f ö rbud mot s å dan l ä ktring.
3_i
Paragrafen motsvarar 14 a § i 1972 å rs lag som behandlas i prop.
1978/79:176. H ä rut ö ver kan n ä mnas att andra meningen i
paragrafen ocks å ger m ö jlighet att f ö reskriva
underr ä ttelseskyldighet som avses i regel
6 i bilaga IV
till
Helsingforskonventionen.
4_i
Denna paragraf saknar motsvarighet i g ä llande lagstiftning. S å som framg å r av specialmotiveringen till 4
kap. 2 § kan
Prop. 1979/80: 167 131
kritik riktas mot best ä mmelserna
i 6 § i s å v ä l 1972 ä rs lag som 1972 å rs
kung ö relse. 4 kap. 2 § i lagf ö rslaget
har d ä rf ö r f å tt en annan utformning och
inriktats bl.a. p å att man skall kunna kr ä va att fartyg skall ha certifikat f ö r att f ä
anv ä ndas till sj ö fart. Den regeln beh ö ver dock kompletteras med best ä mmelser
som g ö r det m ö jligt f ö r
myndiahet att ingripa i s ä dana fall d å ett fartyg - med g ä llande certifikat - f ö reter v ä sentliga brister i fr å ga om konstruktion, utrustning eller drift som avses i 4 kap. 1 § . Ingripande b ö r
ocks å kunna f ö rekomma vid ö vertr ä delser av s å dana
s ä rskilda trafikf ö reskrifter som utf ä rdas med st ö d av 7 kap. 1 § . F ö rsta stycket
i f ö revarande paragraf har utformats i
enlighet h ä rmed. Bland de å tg ä rder som sj ö fartsverket eller annan myndighet, som regeringen
utser, skall kunna vidta i s å dana fall
kan n ä mnas f ö rel ä ggande att
fartyget skall f ö lja viss f ä rdv ä g eller anl ö pa viss hamn eller annan uppeh ä llsplats.
I paragrafens andra stycke finns en likaledes ny best ä mmelse om att myndigheten f ä r ingripa med f ö rel ä ggande att bristerna skall avhj ä lpas n ä r
ett fartyg har brister i fr å ga om
konstruktion, utrustning eller drift men det inte finns tillr ä ckliga sk ä l
f ö r å tg ä rd enligt f ö rsta stycket. Enligt 8 § kan s ä dana
f ö rel ä gganden kombineras med vite, och 9 §
g ö r det m ö jligt f ö r
myndigheten att l å ta verkst ä lla å tg ä rderna p å
redarens eller ä garens bekostnad.
5_S
Paragrafen motsvarar i stort sett 11 § f ö rsta stycket
i
1972 å rs lag (med h ä nvisning i 17 §
i 1976 å rs lag).
I paragrafen har orden "annat som ä r skadligt" bytts ut mot "annat skadligt ä mne". Med anledning h ä rav har ytterligare f ö ruts ä ttningar f ö r f ö rbud eller f ö rel ä ggande inf ö rts, n ä mligen
att det finns grundad anledning anta att svenskt territorium eller svenska
intressen i ö vrigt kan skadas i avsev ä rd m ä n. Av 1 kap.
2 § framg å r vad som skall f ö rst å s med skadligt ä mne.
P å grund h ä rav bortfaller behovet av
Prop. 1979/80: 167 132
en f ö reskrift motsvarande den som nu
finns i 11 § tredje stycket 1972 å rs lag. Vidare har i paragrafen - som komplettering
till 8. i paragrafen - f ö reskrivits att f ö rbud kan avse ä ven
lastning, lossning, l ä ktring eller bunkring.
Paragrafen ö verensst ä mmer i sak med 12 a § i 1972 å rs lag, med det till ä gget att f ö rbud
kan meddelas ä ven i fr å ga om lossning av eller l ä ktring fr å n
fartyget. Den nya f ö reskriften ä r avsedd att ö ka
m ö jligheterna att framtvinga ett
fullg ö rande av f ö reskriven f ö rs ä kringsskyldighet m.m.
I paragrafen, som inte har n å gon motsvarighet i g ä llande r ä tt, anges att ett beslut om f ö rbud eller f ö rel ä ggande enligt 4 - 6 § allt efter omst ä ndigheterna f å r riktas mot fartygets bef ä lhavare, redare eller ä gare. Best ä mmelsen har tillkommit i klarg ö rande syfte och mot den bakgrunden att det enligt 8 § andra stycket kan s ä ttas ut vite i beslut om f ö rbud
eller f ö rel ä ggande enligt 4 eller 5 § .
LS
Paragrafens f ö rsta
stycke kan j ä mf ö ras med 12 § f ö rsta meningen i 1972 å rs lag (med
h ä nvisning i 17 § i 1976 å rs
lag). I stycket f ö reskrivs att beslut enligt 4 eller
5 § om f ö rbud skall inneh å lla uppgift om de å tg ä rder som
skall vidtas f ö r r ä ttelse och att beslut enligt samma paragrafer om f ö rel ä ggande skall
inneh å lla uppgift om den tid inom vilken å tg ä rderna skall
vara vidtagna.
Paragrafens andra stycke har ingen motsvarighet i g ä llande r ä tt.
Motiven f ö r inf ö randet av den nya best ä mmelsen
framg å r av avsnitt 7.4.3.
LS
Paragrafen t ä cker
11 § andra stycket i 1972 å rs lag (med h ä nvisning
i 17 § i 1976 å rs lag). I paragrafen ö ppnas
Prop. 1979/80: 167 133
m ö jlighet till tv ä ngsingripande ä ven
i det fall, d å n ä gon underl å ter att vidta en å tg ä rd enligt
beslut som har meddelats med st ö d av 4 § .
10 §
Paragrafen ö verensst ä mmer i sak med 13 § i 1972 å rs lag (med h ä nvisning i 17 §
i 1976 ä rs lag) med det till ä gget att skyldigheten att anm ä la beslut och vidta å tg ä rder g ä ller ä ven n ä r en myndighet med st ö d av 4 § har f ö rbjudit ett fartygs avg å ng eller vidare resa.
Paragrafen motsvarar 15 § i 1972 å rs lag (med h ä nvisning i 17 §
i 1976 ä rs lag).
8 kap. Besv ä r
m.m.
Paragrafen ö verensst ä mmer i sak med 14 § och 19 § f ö rsta stycket f ö rsta meningen i 1972 ä rs lag, till vilka best ä mmelser 17 §
i 1976 å rs lag h ä nvisar. I paragrafen har dock gjorts det till ä gget att ä ven
beslut enligt 7 kap. 4 eller 6 § som har
meddelats av annan ä n sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren eller av en annan myndighet ä n sj ö fartsverket
skall underst ä llas sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren.
LS
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 19 §
i 1972 ä rs lag, till vilken paragraf 17 § i 197 6 å rs
lag h ä nvisar.
Paragrafens f ö rsta
stycke ö verensst ä mmer med 19 §
f ö rsta stycket andra meningen i 1972 å rs lag med det till ä gget att ä ven beslut av sj ö fartsverket genom sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren i fr å ga
som avses i 7 kap. 4 § ö verklagas hos kammarr ä tten genom
besv ä r.
Paragrafens andra stycke motsvarar i sak 19 § andra och
Prop.
1979/80: 167 134
tredje styckena i 1972 å rs
lag och har anpassats till den i f ö rsta
stycket f ö reslagna regleringen.
3_1
Paragrafen motsvarar i sak 20 § i 1972 ä rs
lag (med h ä nvisning i 17 § i 1976 å rs
lag).
Att en domstol eller myndighet som har att pr ö va besv ä r
enligt i § kan f ö rordna att det ö verklagade
beslutet inte skall g ä lla tills vidare, dvs. f ö rordna om inhibition, beh ö ver inte anges s ä rskilt
i lagen. R ä tten att f ö rordna om inhibition f ö ljer av f ö rvaltningsprocesslagen (1971: 291),
s å vitt avser beslut som ö verklagas hos kammarr ä tt, och av f ö rvaltningslagen (1971:290), s å vitt avser beslut som ö verklagas hos sj ö fartsverket. N ä r det g ä ller
beslut som ö verklagas hos regeringen till ä mpas f ö rvaltningslagens
regler om inhibition utan st ö d av
uttryckligt lagstadgande.
9 kap. Ansvar m.m.
i_l
Paragrafen motsvarar 21 § 1. och 2. i 1972 å rs lag och
19 § i 1976 ä rs lag med den ä ndringen
att straffmaximum har h ö jts fr å n f ä ngelse i ett
ä r till f ä ngelse i tv å
å r. Motiven h ä rf ö r framg å r av avsnitt 7.4.3.
2_i
Paragrafen motsvarar i sak 22 § i 1972 å rs
lag och 20 § i 1976 å rs lag. I paragrafen har straffmaximum h ö jts p å samma s ä tt som i 1 § .
IS
Paragrafen inneh å ller
de ansvarsbest ä mmelser i vilka b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r f ö reskrivs.
Paragrafen t ä cker
21 § 3. i 1972 å rs lag, till vilken be-
Prop. 1979/80:167 135
st ä mmelse 17 § i 1976 å rs
lag h ä nvisar. I paragrafen har dessutom
inf ö rts straffbest ä mmelser f ö r
brott mot f ö reskrift eller f ö rbud som har meddelats med st ö d av 7 kap. 1 eller 2 § och f ö r brott mot f ö rbud eller f ö rel ä ggande som har meddelats med st ö d av 7 kap. 4 § .
LS
Paragrafen, i vilken de fall har samlats f ö r vilka b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader
f ö reskrivs som p å f ö ljd, har
motsvarigheter i 22 a och 23 §§ i 1972 å rs lag och 21 § i
1976 å rs lag.
Punkten 1 motsvarar 21 §
andra meningen i 1976 å rs lag.
Best ä mmelserna i punkten 2 kan j ä mf ö ras med 23 § andra stycket i 1972 å rs lag. S å som har n ä mnts i avsnitt T.4.3 har brott mot f ö reskrifter som meddelas med st ö d av 4 kap. r ö rande
fartygs konstruktion m.m. ansetts b ö ra
medf ö ra er. allvarligare p å f ö ljd ä n den i 1972 å rs
lag f ö r motsvarande fall angivna, b ö ter. N ä mnda
brott har d ä rf ö r tacits upp i f ö revarande punkt bland brott p å vilka b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader
kan f ö lja.
Punkten 3 t ä cker dels 23
§ f ö rsta stycket i 1972 å rs lag och
21 § f ö rsta meningen i 1976 å rs lag, dels
22 a § i 1972 å rs lag.
Enligt punkten 4, som ä r
ny, d ö ms fartygets redare eller ä gare, om han underl å ter att i enlighet med 6 kap. 9 §
se till att fartyget blir f ö rem å l f ö r
obligatoriska besiktningar. Stadgandet motsvarar i sak best ä mmelsen i lo kap. 1 § sj ö s ä kerhetslagen.
Ll
I paragrafen behandlas de fall d ä ö vertr ä delser medf ö r
b ö tesstraff.
Paragrafens tv å
f ö rsta punkter kan j ä mf ö ras med 22 § i
Prop. 1979/80: 167 136
1976 å rs lag. Ny ä r straffbest ä mmelsen
i punkten'1 avseende ö vertr ä delser av det i 3 kap. 5 §
inf ö rda f ö rbudet att ta ut s ä rskild
avgift f ö r mottagning och annan hantering
av rester och avfall fr å n fartyg i vissa fall.
Stadgandet i punkten 3 om ansvar f ö r den som l ä mnar
tillsynsmyndighet oriktig uppgift f ö r
att erh å lla certifikat eller f ö r att f å
giltighetstiden f ö r certifikat f ö rl ä ngd ä r ocks å
nytt. Det motsvarar 10 kap. 9 § f ö rsta stycket sj ö s ä kerhetslagen.
I paragrafens punkt 4 - och i 6 § - har tagits upp motsvarigheter till den
straffbest ä mmelse som nu finns i 5 § kung ö relsen
(1974:1106) om m ä rkning av lastrester i tankfartyg,
vilken f ö rfattning b ö r upph ä vas
i samband med att den nya lagen och d ä rtill
h ö rande f ö rordning tr ä der
i kraft.
LS
Motsvarigheter till paragrafen finns i 24 § 1972 å rs
lag, till vilken paragraf 17 § i 1976 å rs lag h ä nvisar,
i 23 § 1976 å rs lag och i 5 § kung ö relsen (1974:1106) om m ä rkning av
lastrester i tankfartyg.
I j ä mf ö relse med best ä mmelserna i 1972 och 1976 å rs lagar har i f ö revarande
paragraf antalet fall d å fartygets redare eller ä gare kan d ö mas
till ansvar ut ö kats icke ov ä sentligt. Detta ä r
en f ö ljd av den nya regleringen i 7 kap.
1, 2 och 4 §§ och 11 § f ö rsta
stycket.
2-S
Best ä mmelsen ä r ny. Den har f ö ranletts
av den nya m ö jligheten att i f ö rbud eller f ö rel ä gganden enligt 7 kap. 4 eller 5 § s ä tta ut vite.
Har vite satts ut, b ö r en ö vertr ä delse av f ö rbudet eller f ö rel ä ggandet inte kunna medf ö ra straffansvar f ö r
den som vitesf ö rel ä ggandet riktar sig mot. Paragrafen har en motsvarighet i 10 kap. 4 § andra stycket sj ö s ä kerhetslagen.
Prop.
1979/80: 167 137
LS
Paragrafen motsvarar 25 § i 1972 å rs lag, till vilken best ä mmelse 17 §
i 1976 å rs lag h ä nvisar.
10 kap. Ö vrigt
L_i
Paragrafen motsvarar 26 § i 1972 å rs lag, till vilken best ä mmelse 17 §
i 1976 å rs lag h ä nvisar.
LI
Paragrafen motsvarar 18 § i 1976 å rs lag.
Med st ö d av
bemyndigandet kan meddelas f ö reskrifter f ö r bl.a. de undantagssituationer som anges i 7 § 1976 å rs
lag. Att undantag inte f å r strida mot vissa internationella
ö verenskommelser, bl.a.
Helsingforskonventionen, framg å r av 3 § .
Paragrafen kan j ä mf ö ras med 18 §
i 1976 ä rs lag.
Best ä mmelsen har i f ö rh å llande till
18 § byggts ut. S å lunda anges att inte bara undantag utan ä ven f ö reskrifter
som meddelas med st ö d av lagen inte f å r strida mot vissa best ä mmelser i internationella ö verenskommelser. De best ä mmelser som avses ä r dels s å dana som ä r bindande f ö r
Sverige, f.n. best ä mmelserna i oljeskyddskonventionen
med 1969 å rs ä ndringar, ingreppskonventionen och Bonn ö verenskommelsen (jfr. avsnitt 2), dels best ä mmelser som inte ä r
bindande f ö r Sverige men som enligt vad
regeringen f ö reskriver skall iakttas i f ö revarande h ä nseende.
Exempel p å best ä mmelser av sistn ä mnda slag ä r 1971 å rs
ä ndringar i oljeskyddskonventionen,
som redan har satts i kraft f ö r svensk del
genom 1972 å rs lagstiftning, och best ä mmelserna i Helsingforskonventionen om f ö rbud mot och begr ä nsning
av utsl ä pp fr ä n fartyg, vilka best ä mmelser -med
undantag f ö r reglerna om flytande kemikalier i
bulk -
Prop. 1979/80: 167 138
har satts i kraft genom 1976 å rs lagstiftning. Om och i den m å n MARPOL-protokollets best ä ramelser skall till ä mpas innan de har blivit bindande f ö r
Sverige, kan regeringen med utnyttjande av bemyndiganden i lagen, bl.a. det som
ä r upptaget i f ö revarande paragraf, meddela n ö dv ä ndiga f ö reskrifter.
Att allm ä nna folkr ä ttsliga regler, som inte ä r nedlagda i konventioner som ä r bindande f ö r
Sverige, skall iakttas har inte ansetts n ö dv ä ndigt att uts ä ga
uttryckligen i den f ö reslagna lagtexten.
Ikrafttr ä dande- och ö verg å ngsbest ä mmelserna
Den nya lagen b ö r
snarast m ö jligt tr ä da i kraft och ers ä tta 1972 och 1976 å rs lagar.
Sora tidpunkt h ä rf ö r f ö resl ä s d ä rf ö r den 1 juli 1980. Undantag h ä rifr å n g ö rs i fr å ga om best ä mmelserna
om mottagning av barlastvatten och tankspolv ä tska som inneh å ller lastrester av flytande
kemikalier. Dessa best ä mmelser, som å terfinns i 3 kap. (2 § , 4 § andra stycket, 6 § tredje stycket, 7 och 8 §§ ), bygger p å
reglerna i Helsingforskonventionen och MARPOL-protokollet oro flytande
kemikalier som transporteras i bulk. N ä mnda
regler skall emellertid b ö rja till ä mpas internationellt f ö rst vid tidpunkter efter ö verenskommelsens
ikrafttr ä dande. Enligt
Helsingforskonventionen skall tidpunkten best ä mmas inom ett ä r efter konventionens ikrafttr ä dande och enligt MARPOL-protokollet skall best ä mmelserna b ö rja
till ä mpas internationellt tre å r efter protokollets ikrafttr ä dande eller vid den senare tidpunkt som best ä ms inom IMCO. Med h ä nsyn h ä rtill f ö resl å s betr ä ffande nu ifr å gavarande
best ä mmelser i lagen att regeringen f å r f ö rordna om
ikrafttr ä dandet.
Prop.
1979/80: 167 1.39
8 Sammanfattning
I denna promemoria f ö resl ä s att regeringen f ö rel ä gger riksdagen f ö rslag om godk ä nnande
av 1978 ä rs MARPOL-protokoll, den
internationella ö verenskommelse som antogs p å en av FN:s sj ö fartsorganisation
IMCO i februari 1978 anordnad diplomatkonferens och som ä r avsedd att ers ä tta
1973 å rs internationella havsf ö roreningskonvention (MARPOL-konventionen).
MARPOL-protokollet inneh å ller en rad betydande sk ä rpningar av kraven p å konstruktion, utrustning och drift av oljetankfartyg samt i fr å ga om inspektion och certifiering av s ä dana fartyg. Samtidigt har i MARPOL-protokollet
tagits upp en best ä mmelse som inneb ä r ett uppskov i minst tre å r fr å n
protokollets ikrafttr ä dande med till-l ä mpningen av MARPOL-konventionens best ä mmelser om flytande kemikalier i bulk. I ö vrigt har MARPOL-protokollet samma inneh å ll som .MARPOL-konventionen.
I promemorian l ä ggs
fram f ö rslag till den lagstiftning som beh ö vs med anledning av ett svenskt tilltr ä de till MARPOL-protokollet. I samband h ä rmed redovisas en allm ä n ö versyn av lagstiftningen. Den har
haft till syfte att samordna f ö rfattningsregleringen
och g ö ra den mera l ä ttillg ä nglig,
men ocks ä att tillgodose ä ndringsbehov som inte har n ä got samband med ett svenskt tilltr ä de till MAFtPOL-protokollet eller med samordningen
av g ä llande best ä mmelser.
Huvudpunkterna i de lagstiftningsf ö rslag som l ä ggs
fram i promemorian ä r f ö ljande:
I den f ö reslagna
lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen utser att
meddela de f ö reskrifter som beh ö vs f ö r att genomf ö ra MARPOL-protokollets tekniska best ä mmelser, bl.a. i fr ä ga om utsl ä pp av flytande kemikalier som
transporteras i bulk och om mottagning av rester av s å dana kemikalier.
Lagf ö rslaget inneh å ller de grundl ä ggande
best ä mmelserna om tillsyn av fartyg i
form av besiktningar och inspektioner. Best ä mmelserna
saknar motsvarighet i g ä llande lag. Behovet av s å dana regler ä r
f ö ranlett av MARPOL-protokollets
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167 14 »
omfattande regler om fartygs konstruktion, utrustning och
drift och om certifikat. De f ö reslagna
best ä mmelserna ä r samordnade med motsvarande regler i sj ö s ä kerhetslagen.
I den f ö reslagna
lagen ö ppnas, i syfte att ytterligare f ö rb ä ttra det f ö rebyggande skyddet av den marina milj ö n, m ö jlighet att
meddela f ö reskrifter varigenom man kan begr ä nsa eller f ö rbjuda
fartygstrafik p å vissa farvatten och reglera eller
f ö rbjuda l ä ktring av olja och andra skadliga ä mnen inom Sveriges sj ö territorium.
P å f ö ljderna f ö r utsl ä pp fr ä n och anv ä ndning av fartyg i strid mot g ä llande best ä mmelser
sk ä rps i lagf ö rslaget genom h ö jning
av straffmaximum f ö r brotten. Inf ö rande av en s ä rskild
ekonomisk p å f ö ljd f ö r brott mot best ä ramelser i lagstiftningen om vattenf ö rorening fr ä n
fartyg f ö resl å s bli f ö rem å l f ö r ö verv ä ganden sedan s ä rskilda departementspromemorior om f ö retagsb ö ter
(Ds Ju 1978:5 och Ds Ju 1978:10) remissbehandlats.
F ö r att ö ka m ö jligheterna
att motverka ö vertr ä delser av beslut om f ö rbud och f ö rel ä gganden som
har meddelats f ö r att hindra eller begr ä nsa utsl ä pp
av olja och andra skadliga ä mnen har i
lagf ö rslaget tagits upp en best ä mmelse enligt vilken i s ä dana beslut kan uts ä ttas vite.
I den f ö reslagna
lagen har ocks å f ö rts in ett uttryckligt f ö rbud
f ö r hamninnehavare att ta ut n å gon s ä rskild avgift
f ö r mottagning och bortforsling av oljeavfall
fr å n fartygs maskinrum m.m. H ä rigenom ges lagst ö d
ä t den i prop. 197 5/76:5 anvisade
ordningen som inneb ä r att kostnaderna f ö r omh ä ndertagande
av ifr å gavarande fartygsavfall skall tas
ut generellt, via hamnavgifter och liknande avgifter, och inte av de enskilda
fartyg som l ä mnar avfallet.
Best ä mmelserna om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg har bearbetats spr å kligt och f ö rts
samman i eri lag, som skall ers ä tta b å de 1972 och 1976 ä rs
lagar p ä f ö revarande omr å de. Den nya lagen f ö resl å s tr ä da i kraft den 1 juli 1980.
Prop. 1979/80: 167 141
Bilaga 1
PROTOCOL OF 1978 RELATING TO THE INTERfJATIOHAL CONVENTION
FOB THE PRETCKTION 07 POLLJTIOK FROM SHIPS, 1973
THE PARTIES TO THE PRESENT PROTOCOL,
fffiCOGNIZIHG the significant contribution which can be
made by the International Convention for the Prevention of Pollutiori from
Ships, 1973, to the protection of the marine environment from pollution from
ships,
RECOGNIZING ALSO the need to improve further the
prevention and control of marine pollution from ships, particulariy oil
tankers,
RECOGNIZING FURTHER the need for implementing the
Regulations for the Prevention of Pollution by Oil contained in Annex I of that
Convention as early and as widely as possible,
ACOOWLEDGING HOWEVER the need to defer the application of
Annex II of that Convention until certain technical problems have been
satisfactorily resolved,
CONSIDERING that these objectives may best be achieved by
the conclusion of a Protocol relating to the International Convention for the
Prevention of Pollution from Ships, 1973,
HAVE AGREED as follows:
ARTICLE I General Obligations
1. The Parties to the present Protocol undertake to
give effect to
the provisions of:
(a)
the present
Protocol and the Annex nereto which shall constitute an integral part of the
present Protocol; and
(b)
the
International Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973
(hereinafter referred to as "the Convention"), subject to the
modifications and additions set out in the present Protocol.
2. The provisions of the Convention and the present
Protocol shall
be read and interpreted together as one singie instrument.
Prop. 1979/80: 167 142
3. Every reference te the present Protocol constitutes
at the same time a reference to tne Annex hereto.
A.RTICLE II Isplementation
of .'innex II
of the Convention
1.
Kotwithstanding
the provisions of Artide lld) of the Convention, the Parties to the present
Protocol agree that they siiall not be bound by the provisions of Annex II of the Convention for a period of
three years from tne date of e.ntry into force of the present Protocol or for
such longer period as may be decided by a two-thirds ma.iority of the Parties
to the present Protocol in the Marine Environment Protection Committee
(hereinafter referred to as "the Committee") of the
Inter-Governmental Maritime Consultative Organisation (hereinafter referred to
as "the Organization").
2.
During the
period specified in paragraph 1 of this Artide, the Partief to the present
Protocol shall not be under any obligations nor entitled to claim any
privileges under the Convention in respect of matters relating to Annex II of the Convention and all reference
to Parties in the Convention shall not include the Parties to the present
Protocol in so far as matters relating to that Annex are ?oncerned.
ARTICLE III
Communication of Information
The text of Artide ll(l)(b) of the Convention is replaced
by the following:
"a list of nominated surveyors or recognised
organisations which are authorized to aet on their behalf in the administration
of matters relating to the design, construction, equipment and operation of
shipr-carrying harmful substances in accordance with the provisions of the
Regulations for circulation to the Parties for information of their officers.
The Administration shall therefore notify the Organization of the specific
responsibilities and conditions of the authority delegated to nominated
surveyors or recognized organisations."
Prop. 1979/80: 167 143
ARTICLE IV Signature,
Ratification, Acceptance, Approval and Accession
1. The present Protocol shall be open for signature at
the
Headquarters of the Organization from 1 June 1978 to 31 May 1979
and shall thereafter remain open for accession. States may become
Parties to the present Protocol by:
(a)
signature
without reservation as to ratification, acceptance or approval; or
(b)
signature,
subject to ratification, acceptance or approval, follcwed by ratification,
acceptance or approval; or
(c)
accession.
2. Ratification,
acceptance, approval or accession shall be effected
bv the deposit of an instrument to that effect with the Secretary-
General of the Organization.
ARTICLE V Entry into Force
1.
The present
Protocol shall enter into force twelve months after the date on which not less
than fifteen States, the combined merchant fleets of which constitute not less
than fifty per cent of the gross tonnage of the world's merchant shipping, have
become Parties to it in accordance with Artide IV of the present Protocol.
2.
Any instrument
of ratification, acceptance, approval or accession deposited after the date on
which the present Protocol enters into force shall take effect three months
after the date of deposit.
3.
After the date
on which an amendment to the present Protocol is deemed to have been accepted
in accordance with Artide I6 of the Convention, any instrument of ratification,
acceptance, approval or accession deposited shall apply to the present Protocol
as amended.
Prop. 1979/80: 167 144
ARTICLE VI
Amendments
The procedures set out in Artide 16 of the Convention in
respect of amendments to the Artides, an Annex and an Appendix to an Annex of
the Convention shall apply respectively to amendments to the Artides, the Annex
and an Appendix to the Annex of the present Protocol.
ARTICLE VII Denunciation
1.
The present
Protocol may be denounced by any Party to the present Protocol at any time
after the expiry of five years from tne- date or. which the Protocol enters
into force for that Party.
2.
Denunciation
shall be effected by the deposit of an instrument of denunciation with the
Secretary-General of the Organization.
3.
A denunciation
shall take effect twelve months after receipt of the notification by the
Secretary-General of the Organization er aftrr the expiry of any other longer
period which may be indicated in the notification.
ARTICLE VIII Depositary
1.
The present
Protocol shall be deposited with the Secretary-General of the Organization
(hereinafter referred to as "the Depositary").
2.
The Depositary
shall:
(a) inform all States which have signed the present
Protocol or acceded thereto of:
(i) each new signature or deposit of an instrument cf
ratification, acceptance, approval or accession, together with the date
thereof;
(ii) the date of entry into force of the present Protocol;
(iii) the deposit of any instrument of denunciation of th-
present Protocol together with the date on which it was
received and the date on which the denunciation takes effect;
Prop. 1979/80: 167 145
(iv) any decision made in accordance with Artide II (l) of the present Protocol;
(b) transmit certified true copies of the present Protocol
to
all States which have signed the present Protocol or
acceded thereto.
3. As soon as the present Protocol enters into force, a
certified true copy thereof shall be transmitted by the Depositary to the
Secretariat of the United Nations for registration and publication in
accordance with Artide 102 of the Charter of the United Nations.
ARTICLE IX
Languages
The present Protocol is established in a singie original
in the English, French, Russian and Spanish languages, each teit being equally
authentic. Official translations in the Arabic, German, Italian and Japanese
languages shall be prepared and deposited with the signed original.
IN WITNESS WHEREOF the undersigned being duly authorized
by their respective Governments for that purpose have signed the present
Protocol.
DONE AT LONDON this seventeenth day of February one
thousand nine hundred and seventy-eight.
10 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 167
Prop. 1979/80: 167 146
ANNEX
MODIFICATIONS AND ADDITIONS TO THE INTERNATIONAL
CONVENTION POR THE PREVENTION OF POLLUTION FROM SHIPS, 1973
ANNEX I REGULATIONS POR THE PREVENTION OF POLLUTION
BY OIL
Regulation 1
Definitions
Paragraphs (1) to (7) - No change
The existing text of paragraph (8) is retlaced by
the following:
(8) (a) 'Major conversion' means a conversion of
an existing ship:
(i) which EiibEtantially alters the dimension:: or
carrying capacity cf the ship; or
(ii) which changes the type of the ship; or
(iii) the intent of which in the opinion of the
Administration is substeintially to prolong its life; or
(iv) which otherwise so alters the ship that, if it
were a
new ship, it would become subject to relevant
provisions of the present Protocol not applicable to it as an existing ship.
(b) Notwithstanding the provisions of siib-paragraph
(a) of this paragraph, conversion of an existing oil tanker of 20,000
tons dead-weight and above to meet the requirements of Regulation 13 of
this Annex shall not be deemed to constitute a major conversion for the
purposes of this Annex.
Paragraphs (9) to (22) - No change
The existing text of paragraph (23) is replaced by the
following:
(23) 'Lightweight' means the displacement of a ship in
metric tons without cargo, fuel, lubricating oil, ballast water, fresh water
and feed water in tanks, consumable stores, and passengers and crew and
their effects.
Prop. 1979/80: 167 147
Paragraphs (21) and (25) - No change
The following paragraphs are added to the existing text:
{36} Notwithstanding the provisions of paragrapli (6) of this Regulation,
for the purposes of Regulations 13, 13B, 13E and l8(5) of this Annex, "new
oil tanker" means an oil tanker:
(a)
for which the
building contract is placed after 1 June 1979; or
(b)
in the absence
of a building contract, the keel of which is laid, or which is at a similar
stage of construction after 1 January 1980; or
(c)
the delivery of
which is after 1 June 1982; or
(d) which has undergone a major conversion:
(i) for which the contract is placed after 1 June 1979;
or
(ii) in the absence of a contract, the construction work
of which is begun after 1 January 1980; or
(iii) which is completed after 1 June 1982,
except that, for oil tankers of 70,000 tons deadweight and
above, the definition in paragraph (6) of this Regulation shall apply for the
purposes of Regulation 13(1) of this Annex.
(27)
Notwithstanding
the provisions of paragraph (7) of this Regulation, for the purposes of
Regulations 13, 13A, 13B, 13C, 13D and 18(6) of this Annex, "existing oil
tanker" means an oil tanker which is not a new oil tanker as defined in
paragraph (26) of this RegiHation.
(28)
"Crude
oil" means any liquid hydrocarbon mixture occurring naturnlly
in the earth whether or not treated to render it suitable
for transportation and includes:
(a)
crude oil from
which certain distillate fractions may have been removed; and
(b)
crude oil to
which certain distillate fractions may have been added.
(29) "Crude oil tanker" means an oil tanker
engaged in the trade of
carrying crude oil.
Prop. 1979/80: \67 148
(30) "Product carrier" means an oil tanker
engaged in the trade of carrying oil other than crude oil.
Regulations 2 and 3 - No change
Regulation k
The existing text of Regulation k is replaced by the following:
Survevs and Inspections
(1) Every oil tanker of 150 tons gross tonnage and above,
and everj' other ship of UOO tons gross tonnage and above shall be subject to
the surveys specified below:
(a) An initial survey before the ship is put in service
or before
the Certificate required under Regulation 5 of this Annex is
issued for the first time, which shall include a complete
survey of its structure, equipment, systems, fittings,
arrangements and material in so far as the ship is covered
by this Annex. This survey shall be such as to ensure
that the structure, equipment, systems, fittings, arrangeroftr.ts and material
fully comply with the applicable requireitents of this Annex.
(b) Periodical surveys at intervals specified by the
Administration, but not exceeding five years, which sn ä ll
be such as to ensure that the structure, equipment,
systems, fittings, arrangements and material fully comply
with the requirements of this Annex.
(c) A minimum of one intermediate survey during the
period of
validity of the Certificate which shall be such as to ensure
that the equipment and associated pump and piping systems,
induding oil discharge monitoring and control systems,
crude oil washing systems, oily-water separating equipment
and oil filtering systems, fully comply with the appli;-able
requirements of this Annex and are in good working order.
In cases where only one such intermediate survey is
carried out in any one Certificate validity period, it shall be held not before
six months prior to, nor later than six
Prop. 1979/80:167 149
months after the half-way date of the Certificate's period
of validity. Such intermediate surveys shall be endorsed on the Certificate
issued under Regulation 5 of this Annex.
(2)
The
Administration shall establish appropriate measures for ships which are not subject
to the provisions of paragraph (1) of this Regulation in order to ensure that
the applicable provisions of this Annex are complied with.
(3)
(a) Surveys of
ships as regards the enforcement of the provisions of this Annex shall be
carried out by officers of the Administration. The Administration may, however,
entrust the surveys either to surveyors nominated for the purpose or to
organisations recognised by it.
(b)
The
Administration shall institute arrangements for ur.scheduled inspections to be
carried out during the period of validity of the Certificate. Such inspections
shall ensure that the ship and its equipment remain in all respects
satisfactory for the service for which the ship is intended. These inspections
may be carried out by their own inspection services, or by nominated surveyors
or by recognized organisations, or by other Parties upon request of the
Administration. Where the Administration, under the provisions of paragraph
(l) of this Regulation, establishes mandatory annual surveys, the above
unscheduled inspections shall not be obligatory.
(c)
An
Administration nominating surveyors or recognizing organizations to conduct
surveys and inspections as set forth in sub-paragraphs (a) and (b) of this
paragraph, shall as a minimum empower any nominated surveyor or recognized
organization to:
(i) require repairs to a ship; and
(ii) carry out surveys and inspections if requested by
the appropriate authorities of a Port State.
The Administration shall notify the Organization of the
specific responsibilities and conditions of the authority delegated to the
nominated surveyors or recognized organizations, for circulation to Parties to
the present Protocol for the information of their officers.
Prop. 1979/80: 167 150
(d) When a nominated surveyor or recognized organization
determines that the condition of the ship or its equipment does not correspond
substantially with the particulars of the Certificate or is such tnat the ship
is not fit to proceed to sea without presenting an unreasonable threat of harm
to the marine environment, such surveyor or organisation shall immediately
ensure that corrective action is taken and shall in due course notifj' the
Administration. If such corrective action is not taken the Certificate should
be withdrawn and the Administration shall be notified immediately; and if the
ship is in a port of another Party, the appropriate authorities of the Port
State shall also be notified immediately. When an officer of the
Administration, a nominated surveyor or recognized organization has notified
the appropriate autliorities of the Port State, the Government of the Port
State concemed shall give such officer, surveyor or organization any necessary
assistance to carry out their obligations under this Regulation. Wnen
applicable, the Government of the Port State concemed shall take such steps as
will ensure that the ship shall not sail until it can proceed to sea or leave
the port for the purpose of proceeding to the nearest appropriate repair yard
available without presenting an unreasonable threat of harm to the marine
environment.
(e) In every case, the Administration concemed shall
fully guarantee the completeness and efficiency of the survey and inspection
and shall undertake to ensure the necessary arrangements to satisfy this obligation.
(ti) (a) The condition of the ship and its equipment shall be maintained
to conform with the provisions of the present Protocol to ensure that the ship
in all respects vill remain fit to proceed to sea without presenting an
unreasonable threat of harm to the marine environment.
(b) After any survey of the ship under paragraph (1) of
this Regulation has been completed, no change shall be made in the structure,
equipment, systems, fittings, arrangements or material coverod by the survey,
without the sanction of the Administration, except the direct replaceraent of
such equipment and fittings.
Prop.
1979/80: 167 151
(c) Whenever on accident occurs to a ship or a defect is
discovered which substantially affects the integrity of the ship or the
efficiency or completeness of its equipment covered by this Annex the master or
owner of the ship shall report at the earliest opportunity to the
Administration, the recognized organization or the nominated surveyor
responsible for issuing the relevant Certificate, who shall cause
investigations to be initiated to determine whether a survey as required by
paragraph (l) of this Regulation is necessary. If the ship is in a port of
another Party, the master or owner shall also report immediately to the appropriate
authorities of the Port State and the nominated surveyor or recognized
organization shall ascertain that such report has been made.
Regulations 5, 6 and 7
In the existing text of these Regulations, delete all
references to "(1973)" in relation to the International Oil Pollution
Prevention Certificate.
Regulation 8 Duration of Certificate The existing text of
Regulation 8 is replaced by the following:
(1)
An
International Oil Pollution Prevention Certificate shall be issued for a period
specified by the Administration, which shall not exceed five years from the
date of issue, provided that in the case of an oil tanker operating with
dedicated clean ballast tanks for a limited period specified in Regulation
13(9) of this Annex, the period of validity of the Certificate shall not exceed
such specified period.
(2)
A Certificate
shall cease to be valid if significant alterations have taken place in the
construction, equipment, systems, fittings, arrangements or material required
without the sanction of the Administration, except the direct replacement of
such equipment or fittings, or if intermediate surveys as specified by the
Administration imder Regulation lt(l)(c) of this Annex are not carried out.
Prop.
1979/80: 167 152
(3) A Certificate issued to a ship shall also cease to be
valid upon transfer of the ship to the flag of another State. A new
Certificate shall orJ.y be issued when the Government issuing the new
Certificate is fully satisfied that the ship is in full compliance with the
requirements of Regulation l4(i*)(a) and (b) of this Annex. In the case of a
transfer between Parties, if requested within three months after the transfer
has token place, the (jovernment of the Party whose flag the ship was formerly
entitled to fly shall transmit as soon as possible to the Administration a copy
of the Certificate carried by the ship before the transfer and, if available, a
copy of the relevant survey report.
Regulations 9 to 12 - No change
The existing text of Regulation 13 is replaced by the
following Regulations:
Regulation 13
Segregated Ballast Tanks. Dedicated Clean Ballast TanKS
and Crude Oil Washing
Subject to the provisions of Regulations 13C and 13D of
this Annex, oil tankers shall comply with the requirements of this Regulation.
New oil tankers of 20,000 tons deadweight and above
(1) Every new crude oil tanker of 20,000 tons deadweight
and above
and every new product carrier of 30,000 tons deadweight and above
shall be provided with segregated ballast tanks and shall comply with
paragraphs (2), (3) and (1*), or paragraph (5) as appropriate, of this
Regulation.
(2) Tne capacity of the segregated ballast tanks shall
be so
determined that the ship may operate safely on ballast voyages without
recourse to the use of cargo tanks for water ballast except as
provided for in paragraph (3) or (U) of
this Regulation. In all
cases, however, the capacity of segregated ballast tanks shall be at
least such that, in any ballast condition at any part of the voyage,
induding the conditions consisting of lightweight plus segregated
ballast only, the ship's draughts and trim can meet each of the
foUov/ing requirements:
Prop. 1979/80: 167 153
(a) the moulded draught amidships (dm) in metres
(without
taking into account any ship's deformation) shall not
be less than:
dm = 2.0 + 0.02L;
(b)
the draughts at
the forward and after perpendiculars shall correspond to those determined by
the draught amidships (dm) as specified in sub-paragraph (a) of this paragraph,
in association with the trim by the stern of not greater than 0.015L; and
(c)
in any case the
draught at the after perpendicular shall not be less than that which is
necessary to obtain full immersion of the propeller(s).
(3) In no case shall ballast water be carried in cargo
tanks except on those rare voyages when weather conditions are so severe that,
in the opinion of the master, it is necessary to carry additional ballast water
in cargo tanks for the safety of the ship. Such additional ballast water shall
be processed and discharged in compliance with Regulation 9 of this Annex and
in accordance with the requirements of Regulation 15 cf this Ajinex and entry
shall be made in the Oil Record Book referred to in Regulation 20 of this
Annex.
(Ii) In the case of new crude oil tankers, the additional
ballast permitted in paragraph (3) of this Regulation shall be carried in cargo
tanks only if such tanks have been crude oil washed in accordance with
Regulation 13B of this Annex before departure from an oil unioading port or
terminal.
(5)
Notwithstanding
the provisions of paragraph (2) of this Regulation, the segregated hallast
conditions for oil tankers less than 150 metres in lenh shall be to the
satisfaction of the Administration.
(6)
Every new crude
oil tanker of 20,000 tons deadweight and above shall be fitted with a cargo
tank deaning system using crude oil washing. The Administration shall undertake
to ensure that the system fully complies with the requirements of Regulation
13B of this Annex within one year after the tanker was first engaged in the
trade of carrying crude oil or by the end of the third voyage carrying crude
oil suitable for crude oil washing, whichever occurs later. Uniess such oil
tanker carries crude oil which is not suitable for crude oil washing, the oil
tanker shall operate the system in accordance with the requirements of that
Regulation.
Prop. 1979/80:167 154
Existing crude cii tankers of UoQOO tons deadweight and
above
(7)
Subject to the
provisions of paragraphs (8) and (9) of this Regulation every existing crude
oil tanker of ho,000 tons deadweight and above shall be provided with
segregated ballast tanks and shall comply with the requirements of paragraphs
(2) and (3) of this Regulation from the date of entry into force of the present
Protocol.
(8)
Existing crude
oil tankers referred to in paragraph (T) of this Regulation may, in lieu of
being provided with segregated ballast tanks, operate with a cargo tank deaning
procedure using crude oil washing in accordance with Regulation 13B of
this Annex uniess the crude oil tanker is intended to carry crude oil which is
not suitable for crude oil washing.
(9)
Existing crude
oil tankers referred to in paragraph (7) or (8) of this Regulation may, in lieu
of being provided with segregated ballast tanks or operating with a cargo tank
deaning procedure using crude oil washing, operate with dedicated clean ballast
tanks in accordance with the provisions of Regulation 13A of this Annex for the
following period:
(a)
for crude oil
tankers of 70,000 tons deadweight and above, until two years after the date of
entry into force of the present Protocol; and
(b)
for crude oil
tankers of 1*0,000 tons deadweight and above but below 70,000 tons deadweight,
until four years after the date of entry into force of the present Protocol.
Existing product carriers of lO.OOO tons deadweight and
above
(10) From the date of entry into force of the present
Protocol, every
existing product carrier of 1*0,000 tons deadweight and above shall be
provided with segregated ballast tanks and shall comply with the
requirements of paragraphs (2) and (3) of this Regulation, or,
alternatively, operate with dedicated clean ballast tanks in accordance
with the provisions of Regulation 13A of this Annex.
An oil tanker qualified as a segregated ballast oil tanker
(11) Any oil tanker which is not required to be provided
with
segregated ballast tanks in accordance with paragraph (1), (7) or
(10) of this Regulation may, however, be qualified as a segregated
Prop.
1979/80: 167 155
ballast tanker, provided that it complies with the
requirements of paragraphs (2) and (3), or paragraph (5) as appropriate, of
this Regulation.
Regulation 13A Requirements for Oil Tankers with Dedicated
Clean Ballast Tanks
(1) An oil tanker operating with dedicated clean ballast
tanks in
accordance with the provisions of Regulation 13(9) or (10) of this
Annex, shall have adequate tank capacity, dedicated solely to the
carriage of clean ballast as defined in Regulation l(l6) of this Annex,
to meet the recuirements of Regulation 13(2) and (3) of this Annex.
(2)
The
arrangements and operational procedures for dedicated clean ballast tanks shall
comply with the requirements established by the Administration. Such
requirements sn ä ll contain at least all the
provisions of the Specifications for Oil Tankers with Dedicated Clean Ballast
Tanks adopted by the International Conference on Tanker Safety and Pollution
Prevention, 1978, in Resolution II4 and as may be revised by the Organization.
(3)
An oil tanker
operating with dedicated clean ballast tanks shall be equipped with an oil
content meter, approved by the Administration on the basis of specifications
recommended by the Organization*, to enable supervision of the oil content in
ballast water being discharged. The oil content meter shall be installed no
later than at the first scheduled shipyard visit of the tanker following the
entry into force of the present Protocol. Until such time as the oil content
meter is installed, it shall immediately before discharge of ballast be
established by examination of the ballast water from dedicated tanks that no
contamination with oil has taken place.
(h) Every oil tanker operating with dedicated clean ballast tanks shall be
provided with:
Reference is made to the Recommendation on International
Performance and Test Specifications for Oily-Water Separating Equipment and Oil
Content Meters adopted by the Organization by Resolution A.393{X).
Prop. 1979/80: 167 156
(a) a Dedicated Clean Ballast Tank Operation Manual
detailing
the system and specifying operational proceduree. Such a
Manual shall be to the satisfaction of the Administration
and shall contain all the information set out in the
Specifications referred to in paragraph (2) of this
Regulation. If an alteration affecting the dedicated clean
ballast tank system is made, the Operation Manual shall
be revised accordingly; and
(b) a Supplement to the Oil Record Book referred to
in
Regulation 20 of this Annex as set out in Supplement 1 to
Appendix III of this Annex. The Supplement shall be
permanently attached to the Oil Record Book.
Regulation 13B Requirements for Crude Oil jashing
(1) Every crude oil washing system required to be
provided in
accordance with Regulation 13(6) and (8) of this Annex shall comply
with the requirements of this Regulation.
(2)
The crude oil
washing installation and associated equipnent and arrangements shall comply
with the requirements established by the Administration. Such requirements
shall contain at least all the provisions of the Specifications for the Design,
Operation and Control of Crude Oil Washing Systems adopted by the International
Conference on Tanker Safety and Pollution Prevention, 1978, in Resolution 15
ond as may be revised by the Organization.
(3)
An inert gas
system shall be provided in every cargo tank and Elop tsmk in accordance with
the appropriate Regulations of Chapter II-2 of the International Convention for
the Safety of Life at Sea, 1971*, as modified and added to by the Protocol of
1978 Relating to the International Convention for the Safety of Life at Sea,
1971*.
(1*) With respect to the bollasting of cargo tanks,
sufficient cargo tanks shall be crude oil washed prior to each ballast voyage
in order that, taking into account the tanker's trading pattern and expected
weather conditions, ballast water is put only into cargo tanks which have been
crude oil washed.
Prop. 1979/80: 167 157
(5) Every oil tanker operating with crude oil washing
systems shall be provided with:
(a)
an Operations anä Equipment Manual detailing the system and equipment
and specifying operational procedures. Such a Manual shall be to the
satisfaction of the Administration and shall contain all the information set
out in the Specifications referred to in paragraph (?) of this Regulation. If
an alteration affecting the crude oil washing system is made, the Operations
anc Equipment Manual shall be revised accordingly; and
(b)
a Supplement to
the Oil Record Book referred to in Regulation 20 of this Annex as set out in
Supplement 2 to Appendix III of this Annex. The Supplement shall be
permanently attached to the Oil Record Book.
Regulation i 3C Existing Tankers Engaged in Specific
Trades
(1) Subject to the provisions of paragraphs (?) ar.d (3)
of this
Regulation, Regulation 13(7) to (10) of this Annex shall not apply to
an existing oil tanker solely engaged in specific trades between;
(a)
ports or
terminals within a State Party to the present Protocol; or
(b)
ports or
terminals of States Parties to the present Protocol, where:
(i) the voyage is entirely within a Special Area as
defined in Regulation 10(l) of this Annex; or
(ii) the voyage is entirely within other limits designated
by the Organisation.
(2) The provisions of paragraph (l) of this Regulation
shall only apply
when the ports or terminals wnere cargo is loaded on such voyages are
provided with reception facilities adequate for the reception and
treatment of all the ballast and tank washing water from oil tankers
using them and all the following conditions are complied with:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80: 167 isx
(a)
subject to the
exceptions provided for in Regulation 11 of this Annex, all ballast water,
induding clean ballast water, and tank washing residues are retained on board
and transferred to the reception facilities and the entry in the appropriate
Sections of the Supplement to the Oil Record Book referred to in paragraph (3)
of this Regulation is endorsed by the competent Port State authority;
(b)
agreement has
been reached between the Administration and the Governments of the Port States
referred to in subparagraph (l)(a) or (b) of this Regulation conceming the use
of an existing oil tanker for a specific trade;
(c)
the adequacy of
the reception facilities in accordance with the relevant provisions of this
Annex at the ports or terminals referred to above, for the purpose of this
Regulation, is approved by the Governments of the States Parties to the present
Protocol within which such ports or terminals are situated; and
(d) the International Oil Pollution Prevention
Certificate is
endorsed to the effect that the oil tanker is solely engaged
in such specific trade.
(3) Every oil tanker engaged in a specific trade shall be
provided with a Supplement to the Oil Record Book referred to in Regulation 20
of this Annex as set out in Supplement 3 to Appendix III of this Annex. The
Supplement shall be permanently attached to the Oil Record Book.
Regulation 13D
Existing Oil Tankers Having Special Ballast Arrangements
(1) Where an existing oil tanker is so constructed or
operates in such a manner that it complies at all times with the draught and
trim requirements set out in Regulation 13(2) of this Annex without recourse to
the use of ballast water, it shall be deemed to comply with the segregated
ballast tank requirements referred to in Regulation 13(7) of this Annex,
provided that all of the following conditions are complied with:
Prop. 1979/80: 167 159
(a)
operational
procedures and ballast arrangements are approved by the Administration;
(b)
agreement is
reached between the Administration and the Governments of the Port States
Parties to the present Protocol concemed when tne draught and trim requirements
are achieved through an operational procedure; and
(c)
the
International Oil Pollution Prevention Certificate is endorsed to the effect
that the oii tanker is operating with special ballast arrangements.
(2)
In no case
shall ballast water be carried in oil tanks except or those rare voyages when
weather conditions are sc severe that, ir, t-,: opinion
of the master, it is necessary to carry additional ballart water in cargo tanks
for the safety of the ship. Such additional ballast water shall be processed
and discharged in compliance with Regulation 9 of this Annex and in accordance
with the requirements cf Regulation 15 of this Annex, and entry shall be made
in the Oil Record Book referred to in Regulation 20 of this Annex.
(3)
An
Administration which has endorsed a Certificate in accordance with sub-paragraph
(l)(c) of this Regulation shall communicate to tr:.-Organization the
particulars thereof for circulation to the Partie.--. tr the present Protocol.
Regulation 13E
Protective Location of Segregated Ballast Spaces
(1) In every new crude oil tanker of 20,000 tons
deadweight and above and every new product carrier of 30,000 tons deadweight
and above, tlio segregated ballast tanks required to provide the capacity to
comply with the requirements of Regulation 13 of this Annex which are located
within the cargo tank length, shall be arranged in accordanr-' with the
requirements of paragraphs (2), (3) and C*) of this Regulation to provide a
measure of protection against oil outflow in the event of grounding or
collision.
Prop.
1979/80: 167 160
(2) Segregated ballast tanks and spaces other than oil
tanks within the cargo tank length (L ) shall be so arranged as to comply with
the following requirement:
2PA + 2PA > J[l,
(b + 2D)] c
s "- t '
where: PA " the side shell area in square metres for
each
c
segregated ballast tank or space other than an oil tank
based on projected moulded dimensions,
PA = the bottom shell area in square metres for each such
tank or space based on projected moulded dimensions,
t = length in metres between the forward and after
extremities of the cargo tanks,
B = maximiom breadth of the ship in metres as defined in
Regulation 1(21) of this Annex,
D = moulded depth in metres measured vertically from the
top of the keel to the top of the freeboard deck beam at side amidships. In
ships having rounded gunwales, the moulded depth shall be measured to the point
of intersection of the moulded lines of the deck and side shell plating, the
lines extending as though the gunwale were of angular design,
J =0.1*5 for oil tankers of 20,000 tons deadweight
0.30 for oil tankers of 200,000 tons deadweight and above,
subject to the provisions of paragraph (3) of this Regulation.
For intermediate values of deadweight the value of
"J" shall be determined by linear interpolation.
Whenever symbols given in this paragraph appear in this
Regulation, they have the meaning as defined in this paragraph.
Prop. 1979/80: 167
(3) For tankers of 200,000 tons deadweight and
above the value of "J" may be reduced as follows:
opaginerad Kontrollera mot PDF
or 0.2 whicnever
is greater
J
reduced =
A
where: a = 0.25 for oil tankers of 200,000 tons
deadweight
a =0.1*0 for oil tankers of 300,000 tons deadweight
a =0.50 for oil tankers of 1*20,000 tons deadweight
and above.
For intermediate values of deadweight the value of
"a" shall be determined by linear interpolation.
O = as defined in Regulation 23(l)(a) of this
Annex, c
O = as defined in Regulation 23(l)(h) of this
Annex,
O = the allowable oil outflow as required by
Regulation 2l*(2) of this Annex.
(1*) In the determinatlon of "PA "
and "PA " for segregated ballast
c s
tanks and
spaces other than oil tanks the following shall apply:
(a) the minimiBii width of each wing tank or space
either of which
extends for the full depth of the ship'E side or from the
deck to the top of the double bottom shall be not less than
2 metres. The width shall be measured inboard from the
ship'E side at right angles to the centre line. Where
a lesser width is provided the wing tank or space shall not he taken into
account when calculating the protecting area
"PA "; and
c
(b) the minimum vertical depth of each double bottom
tank or
space shall be B/15 or 2 metres, whichever is the lesser.
Where a lesser depth is provided the bottom tank or rpacc
shall not be taken into account when calculating the
protecting area "PA ".
The minimum width and depth of wing tanks and double
bottom tanks shall be measured clear of the bilge area and, in the case of
minimum width, shall be measured clear of any rounded gunwale area.
11 Riks da.ven 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop. 1979/80: 167 162
Regulation ll* - No change
Regulation 15
In the existing text of this RegiHation. delete reference
to "19 f 3)" in relation to the International Oil Pollution
Prevention Certificate.
Regulations l6 and 17 - No change
Regulation 18
Pumping. Piping and Discharge Arrangements of Oil Tankers
Paragraphs (1) to (1*) - No change
The following paragraphs are added to the existing text:
(5) Every new oil tanker required to be provided with
segregated
ballast tanks, or fitted with a crude oil washing system shal cocply
with the following requirements:
(a)
it shall be
equipped with oil piping so designed and installed such that oil retention in
the lines is minimized; and
(b)
means shall be
provided to drain all cargo pumps ond all oil lines at the completion of cargo
discharge, where necessary by connexion to a stripping device. The line and
pump drainings shall be capable of being discharged both ashore and to a cargo
tank or a slop tank. For discharge ashore a special small diameter line shall
be provided for that purpose and connected outboard of the ship's manifold
vailves.
(6) Every existing crude oil carrier required to be
provided with
segregated ballast tanks, or fitted with a crude oil washing system
or operated with dedicated clean ballast tanks, shall comply with
the provisions of paragraph (5)(b) of this Regulation.
Regulation 19 - No change
Prop. 1979/80:167 163
Regulation 20
In the existing text of this Regulation. delete reference
to "(1973)" in relation to the International Oil Pollution Prevention
Certificate.
Regulations 21 to 25 - No change
Appendix I - LIST OF OII £ No change
Appendix II -
FORM OF CERTIFICATE The existing form of Certificate is replaced by the
following form:
opaginerad Kontrollera mot PDF
INTERNATIONAL OIL POLLUTION PREVENTION CERTIFICATE
Issued under the provisions cf the Protocol of 1978
Relating to the International Convention for the Prevention of Pollution
from Ships, 1973, under the Authority of the Government of
(full
designation of the country)
opaginerad Kontrollera mot PDF
by
(full designation of the competent person or organization
authorized under the provisions of the Protocol of 1978 Relating to the International
Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Name of Ship
Distinctive
Number
or
Letters
Port of Registry
Gross Tonnage
lype of ship:
Crude oil tanker*
Product carrier*
Crude oil/product carrier*
Ship other than an oil tanker with cargo tanks coming under Regulation 2(2) of Annex I of
the Protocol*
Ship other than any of the above*
Date of building or major conversion contract ............................................
Date on which keel was laid or ship was at a similar stage
of
construction or on which major conversion was comnenced ......................
Date of deliveiy or completion of major conversion ...................................
* Delete as appropriate.
Prop.
1979/80: 167 165
PART A ALL
SHIPS
The ship is equipped with:
for ships of 1*00 tons gross tonnage ond above:
(a)
oily-water
separating equipment* (capable of producing effluent with an oil content not
exceeding 100 parts per million)
(b)
an oil
filtering system* (capable of producing effluent with an oil content not
exceeding 100 parts per million)
for ships of 10,000 tons gross tonnage and above:
(c) an oil discharge monitoring and control
system*
(additional to (a) or (b) above) or
(d) oily-water separating equipment and an oil
filtering system* (capable of producing
effluent with an oil content not exceeding
15 parts per million) in lieu of (a) or (b)
above.
Particulars of requirements from which exemption is
granted under Regulation 2(2) and 2(1*)(a) of Annex I of the Protocol:
Remarks:
Delete as appropriate ,
Prop. 1979/80:167 166
Endorsement for existing ships*
This is to certify that this ship has now been so equipped
as to comply with the requirements of the Protocol of 1978 Relating to the
International Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, BS
relating to existing ships**
Signed ........................................................
(Sipiature of duly authorized official)
Place ..........................................................
Date
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
This entry need not be reproduced on a Certificate
other than the first Certificate issued to any ship.
The period after the entry into force of the Protocol
within which oily-water separating equipment, oil discharge control systems,
oil filtering systems and/or slop tank arrangements must be provided is set
out in Regulations 13A( 3), 15(1) and l6(l*) of Annex I of the Protocol.
Prop. 1979/80: 167
FART B OIL TANKERS*
167
opaginerad Kontrollera mot PDF
Carrying
Capacity
of Ship
(m3)
Deadweight
of Ship
(metric
tons)
Length
of
Ship
(m)
It is certified that this ship is constructed and
equipped, and must operate, in accordance with the following:
1. This ship is:
(a)
required to be
constructed according to and complies with**
(b)
not required to
be constructed according to**
(c)
not required to
be constructed according to, but complies with**
the requirements of Regulation 2l* of Annex I of the
Protocol.
2. This ship is:
(a)
required to be
constructed according to and complies with**
(b)
not required to
be constructed according to**
the requirements of Regulation 13E of Annex I of the
Protocol.
* This Part should be completed for oil tankers
induding combination carriers, and those entries which are applicable should
be completed for ships other than oil tankers which are constructed and
utilized to carry oil in bulk of an aggregate capacity of 200 cubic metres or
above.
Delete as appropriate.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167 IfiH
3. This ship is:
(a)
required
to be provided with segregated ballast tanks according to, and complies with*
(b)
not
required to be provided with segregated callast tanks according to*
(c)
not
required to be provided with segregated bailu.st tiinkG according to, but
complies with*
(d) in accordance with Regulation 13C or 13D of
Annex i of the
Protocol, and as specified in Part C of this Certificate,
exempted from*
the requirements of Regulation 13 of Annex I of the
Prctoccl
(e) fitted with a cargo tank deaning system using
crude oil
washing in accordance with the provisions cf Regulation 11-.B
of Annex I of the Protocol, in lieu of being pro-vide,-: with
segregated ballast tanks*
(f) provided with dedicated clean ballast tanks ir:
acoriarice
with the provisions of Regulation 13A of Annex I of tlie
Protocol, in lieu of being either provided with segregated
ballast tanks or fitted with a cargo tank deaning sy.en
lising crude oil washing*
Delete as appropriate.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1*. This ship is:
(a)
required to be
fitted with a cargo tank deaning system using crude oil washing according to,
and conilies with*
(b)
not required to
be fitted with a cargo tank deaning system using crude oil washing according to*
the requirements of Regiilation 13(6) of Annex I of the
Protocol.
Segregated ballast tanks**
The segregated ballast tanks ore distributed as follows:
Tank
Volume (m)
Tank
Volume (b3)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dedicated
Clean Ballast Tanks**
This ship is operating with dedicated clean ballast tanks
until in accordance with the requirements of Regulation 13A of Annex I of the
Protocol.
The dedicated clean ballast tanks are designated as
follows:
(date)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tank
Volume (m3)
Tank
Volume (m3)
Delete fts appropriate. * Delete if not applicable.
Prop. 1979/80: 167 170
T
t.anua
This is to certify that this ship has been supplied with:
(a)
a valid
Dedicated Clean Ballast Tank Operation Manual in accordance with Regulation 13A
of Annex I of the Protocol**
(b)
a valid
Operations and Equipment Manual for Crude Oil Washing in accordance with
Regtilation 13B of Annex I of the Protocol**
Identification of the valid Manual ...............................................
Signed: ...................................................................
(Signature of duly authorized official)
Place: ....................................................................
Date: ....................................................................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
Identification of the valid Manual ...............................................
Signed: ...............................................................
(Signature of diily authorized official)
Place:......................................................................
Date:
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
* Delete if not applicable. ** Delete as appropriate.
Prop. 1979/80: 167 171
PART C EXEMPTIONS*
This is to certify that this ship is:
(a) solely engaged in trade between ....................................................
and ................................................ in
accordance vi tb
RegiHation 13C of Annex I of the Protocol**; or
(b) operating with special ballast arrangements in
accordance
with Regiilation 13D of Annex I of the Protocol**
and is therefore exempted from the requirements of
Regulation 13 of Annex I of the Protocol.
Signed...........................
(Signature of duly authorized official)
Place ....................................
Date .....................................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
* Delete if not applicable. * Delete as appropriate.
Prop. 1979/80: 167 172
THIS IS TO CERTIFY:
That the ship has been surveyed in accordance with
Pegulatior. -of Annex 1 of the Protocol of 1978 Relating to the
Intematio.al Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973,
conceming the prevention of pollution by oil; and
that the survey shows that the structure, equipment,
systems, fittings, arrangement and material of the ship and the condition
thereof are in all respects satisfactory and that the ship complies
with the applicable requirements of Annex I of tnat Protocol,
Ihis Certificate is valid until ...............................................
subject to intermediate
survey(s) at intervals of ...................................................
Issued at ..........................................................................
(Place of issue of Certificate)
19 .....................................................
(Signature of duly authorized official)
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
Prop. 1979/80:167 173
INTERMEDIATE SURVEY
Ttiis is to certify that at sm intermediate survey
required by Regulation U(l)(c) of Annex I of the Protocol 1978 Relating to
the International Ckjnvention for the Prevention of Pollution from Ships ,
1973, this ship and the condition thereof were found to comply with the
relevant provisions of that Protocol.
Signed........................................................
(signature
of duly authorized official)
Place ........................................................
Date .........................................................
Kext intermediate survey due .......................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
Signed.......................................................
(Signature
of duly authorized official)
Place ........................................................
Date .........................................................
Next intermediate survey due .......................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
Signed .......................................................
(signature
of duly authorized official)
Place .......................................................
Date .........................................................
Next intermediate survey due .......................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
Sigped .......................................................
(signature
of duly authorized official)
Place ........................................................
Date .........................................................
(Seal or stamp of the Authority, as appropriate)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Aunendix III
FORM OF OIL RECORD BOOK
Ihe following forms of Supplements to the Oil Record Book
are added to the existing form:
Sunnlement 1
FORM OF SUPPLEM3JT TO OIL RECORD BOOK FOR
OIL TANKERS OPERATED WITH DEDICATED
CLEAN BALLAST TANKS*
Name of ship .................................................................................................................
Distinctive number or letters ............................................................
Total cargo carrying capacity ......................................... cubic
metres
Total dedicated clean ballast capacity ............................. cubic
metres
The following tanks are designated as dedicated clean
ballast tanks:
Tank
Volume (m)
Tank
Volume (m3)
NOTE: The periods covered by the Supplement should be
consistent with the periods covered by the Oil Record Book.
* This Supplement should be attached to the Oil Record
Book for oil tankers operating with dedicated clean ballast tanks in accordance
with Regulation 13A of Annex I of the Protocol of 1978 Relating to the
International Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973.
Other information as required should be entered in the Oil Record Book.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(A) Ballasting of dedicated clean ballast tanks
101.
Identity of tank(s) ballasted
102.
Date and position of ship when water intended for
flushing, or port ballast was taken to dedicated clean ballast tank(B)
103.
Date and position of ship when puii5)(s) and lines were
flushed to slop tank
lOU.
Date and position of ship when additional ballast water
was taken to dedicated clean ballast teuik(s)
105.
Date, time and position of ship when (a) valves to slop
tank,
(b) valves to cargo tanks,
(c) other valves affecting the
clean ballast system were
closed
106.
ftaantity of clean ballast token on board
The undersigned certifies that, in addition to the above,
all sea valves, cargo tank and pipeline connexions and connexions between tanks
or inter-tank connexions, were secured on the completion of ballasting of
dedicated clean ballast tanks.
Date of entry ...................... Officer in charg é ............................
Master
opaginerad Kontrollera mot PDF
(B) Discharge of clean ballast
107.
Identity
of tank(s)
108.
Date,
time and position of ship at start of discharge of clean ballast (a) to sea,
or (b) into reception facility
109.
Date,
time and position of ship upon completion of discharge to sea
110.
Quantity
discharged (a) to sea, or (b) into reception facility
111.
Was the ballast water checked for oil contamination
before discharge?
112.
Was the discharge monitored during discharge by an oil
content meter?
113.
Was there any indication of oil contamination of the
ballast water before or during discharge?
111*.
Date and position of ship when pump and lines were
flushed after loading
115. 1
Date, time and position of ship when (a) valves to slop
tank,
(b) valves to cargo tanks,
(c) other valves affecting the
clean ballast system were
closed
i 116. 1
Quantity of polluted water transferred to slop tank(3).
(Identify slop tank(s))
The undersigned certifies that, in addition to the above,
all sea valves overboard discharge valves, cargo tank and pipeline connexions
and connexions between tanks or inter-tonk connexions, were secured on
con5)letion of discharge of clean ballast and that the pump(s) and pipes
desipiated for clean ballast operations were properly cleaned upon completion
of discharge of clean ballast.
Date of entry ......................... Officer in charg é
Master ...............
Prop.
1979/80:167 177
Supplement 2
FORM OF SUPPLEMENT TO OIL RECORD BOOK FOR CRUDE OIL
TANKERS
OPERATING WITH A CARGO TANK CLEANING PROCEDURE
USING CRUDE OIL WASHING*
Name of ship ................................................................................
Distinctive number or letters .....................................................
Total cargo carrying capacity ................................ cubic
metres
Voyage from.................................... to ................................
(Port(s)) (date) (Port(s)) (date)
NOTES: The periods covered by the supplement should be
consistent vith the periods covered by the Oil Record Book.
The cargo tanks crude oil washed should be those laid down
in the Operations and Equipment Manual required by Regulation 13B(5)(a) of the
Protocol.
A separate column should be used for each tank washed or
water rinsed.
This Siipplement should be attached to the Oil Record Book
for crude oil tankers operating vith a cargo tank deaning procedure using crude
oil washing in accordance with Regulation 13B of Annex I of the Protocol of
1978 Relating to the International Convention for the Prevention of Pollution
from Ships, 1973, and is intended to replace Section (e) of the Oil Record Book.
Details of ballasting and deballosting and other information required should be
entered in the Oil Record Book.
12 Rik.sdagen 1979/80. 1 .saml. Nr 167
opaginerad Kontrollera mot PDF
( a) Crude
oil washing
201.
Date
when ond port where crude oil washing was carried out or ship'E position if
carried out between two discharge ports
202.
Identity of tank(s) washed (see Note l)
203.
Number of machines in use
20l*.
Commenced washing
(a) date and time
(b) ullage
205.
Washing pattem employed (see Note 2)
206.
Washing line pressure
20T.
Completed or stopped washing
(a) date and time
(b) ullage
208.
Remarks
The tanks were washed in accordance with programmes given
in the Operations and Equipment Manual (see Note 3) and confirmed dry on
completion.
Date of entry .................... Officer in chargé
Master .............
opaginerad Kontrollera mot PDF
Note 1
liote 2
Note 3
When an
individual tank has more machines than can be operated simultEmeously, as
described in the Operations and Equipment Manual, then the section being crude
oil washed should be identified, e.g. No.2 centre, forward section.
In accordance with the Operations ond Equipment
Manijal, enter whether single-stage or multi-stage method of washing is
employed. If multi-stage method is used, give the vertical are covered
by the machines and the number of times tliat are is covered for that
particular stage of the programme.
If the programmes given in the Operations and Equipment
Meinual are not followed, then details must be given under Remarks.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(B) Water rinsir.g or flusning of tank bcttoms
209.
Date and
position of ship when rinsing or flushing was carried out
210.
Identity of tank(s) and date
211.
Volume
of water used
212.
Transferred
to:
(a) reception
facilities
(b) slop
tank(s)
(identify slop
tank(s))
opaginerad Kontrollera mot PDF
Date of entry
Officer
in chargé
Master .............
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80: 167 IH »
Supplement 3
FORM OF SUPPLEMENT TO OIL RECORD BOOK
POR OIL TANKERS ENGAGED IK
SPECIFIC TRADES*
Name of ship ...................................................................................
Distinctive number or letters .......................................................
Total cargo carrying capacity .................................... cubic
metres
Total ballast water capacity
required for compliance with
Regulation 13(2) and (3) of
Annex I of the Protocol ................................................. cubi
c metres
Voyages from................................... to ..........................................
(Port(s)) (Port(s))
NOTE: The periods covered by the Supplement should be
consistent with the periods covered by the Oil Record Book.
This Supplement should be attached to the Oil Record Book
for oil tankers engaged in specific trades in accordance with Regulation 13C of
Annex I of the Protocol of 1978 Relating to the International Convention for
the Prevention of Pollution from Ships, 1973, and is intended to replace
Sections (d), (f), (g) and (i) of the Oil Record Book. Other information
required shoiild be entered in the Oil Record Book.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167
(A) Loading of ballast water
301.
Identity of tank(E) ballasted
302.
Date and position of ship when ballasted
303.
Total quantity of ballast loaded in cubic metres
30li.
Method
of calculating ballast quantity
305.
Remarks
306.
Date and signature of officer in chargé
307.
Date and signature of Master
(B) Re-allocation of ballast water within the ship
308.
Reason for re-allocation
309.
Date and
signature of officer in chorge
310.
Date and
signature of Master
opaginerad Kontrollera mot PDF
(c) Ballast water discharge to reception facility
311.
Date and port(s) where ballast water was discharged
312.
Name or desiation of reception facility
1 '
Total quantity of ballast water discharged in cubic
metres
1
311*.
Method
of calculating ballast quantity
315.
Date
and signature of officer in chargé
i
316.
Date
and signature of Master
317.
Date, signature and stamp of port authority official
Prop. 1979/80: 167 1»
ANNEX II
REGULATIONS FOR THE CONTROL OF POLLUTIOK EY NOHOUS LIQUID
SUBSTANCES IN BULK
No change
ANNEX III
REGULATIONS FOR THE PREVENTION OF POLLUTION BY HAPilFUL
SUBSTANCES CARRIED BY SEA IN PACKAGED FORMS, OR IK
FREIGHT CONTAINERS, PORTABLE TANKS OR ROAD AND
RAIL TANK WAGONS
No change
ANNEX IV
REGULATIONS FOR THE PREVENTION OF POLLUTION BY SEWAGE FROM
SHIPS
No chEinge
ANNEX V
REGULATIONS FOR THE PREVENTION OF POLLUTION BY GARBAGE
FROM SHIPS
No change
Prop. 1979/80: 167 184
Bilaga 2 ( Ö vers ä ttning)
1978 Ars PROTOKOLL
TILL 1973 ARS INTERNATIONELLA KONVENTION TILL F Ö RHINDRANDE AV F Ö RORENING FRAN FARTYG
DE F Ö RDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM INSER det betydande bidrag som 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg kan l ä mna till skyddet av den marina milj ö n mot f ö rorening
fr å n fartyg,
SOM Ä VEN INSER behovet av att
ytterligare f ö rb ä ttra å tg ä rderna f ö r att f ö rhindra och kontrollera havsf ö rorening fr å n
fartyg, i synnerhet oljetankfartyg,
SOM VIDARE INSER behovet av att de regler om f ö rhindrande av f ö rorening
genom olja som upptagits i bilaga I till koiventionen blir till ä mpade s å
snart och s å allm ä nt som m ö jligt,
SOM EMELLERTID ERK Ä NNER
n ö dv ä ndigheten av att uppskjuta till ä mpningen
av bilaga II
till konventionen till
dess att vissa tekniska problem har l ö sts
p å ett tillfredsst ä llande s ä tt,
SOM ANSER att dessa m å l
b ä st kan uppn å s genom antagande av ett protokoll till 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg,
HAR Ö VERENSKOMMIT om f ö ljande:
ARTIKEL I
Allm ä nna f ö rpliktelser
1. De f ö rdragsslutande
parterna f ö rbinder sig att till ä mpa best ä mmelserna
i
a)
detta protokoll
och dess bilaga, som utg ö r en integrerande del av
protokollet, och
b)
1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg (i det f ö ljatvde ben ä mnd
konventionen), med de ä ndringar och till ä gg som anges i detta protokoll.
2. Best ä mmelserna
i konventionen och i protokollet skall l ä sas
och tolkas
tillsammans som ett enda instrument.
Prop. 1979/80: 167 I8.S
3. Varje h ä nvisning
till detta protokoll inneb ä r samtidigt en h ä nvisning till protokollets bilaga.
ARTIKEL II
Till ä mpning av bilaga II till
konventionen
1.
Utan hinder av
best ä mmelserna i artikel 14 punkt 1 i
konventionen ä r de f ö rdragsslutande parterna ense om att de ej skall vara
bundna av f ö reskrifterna i bilaga II till konventionen under en tid av
tre å r fr å n dagen f ö r ikrafttr ä dandet av detta protokoll eller under den l ä ngre tid som kan komma att beslutas med tv å tredjedels majoritet av de f ö rdragsslutande parterna i den av Mellanstatliga r å dgivande sj ö fartsorganisationen
(i det f ö ljande ben ä mnd organisationen) tillsatta kommitt é n f ö r skydd av
den marina milj ö n (i det f ö ljande ben ä mnd
kommitt é ti).
2.
Under den i
punkt 1 i denna artikel angivna tiden skall de f ö rdragsslutande parterna ej ha n å gra
skyldigheter och ej heller kunna å beropa
n å gra r ä ttigheter enligt konventionen i fr å gor
som h ä nf ö r sig till bilaga II till
konventionen. H ä nvisningar till f ö rdragsslutande parter i konventionen skall ej
innefatta f ö rdragsslutande parter till detta
protokoll s å vitt avser fr å gor som h ä nf ö r sig till n ä mnda
bilaga.
ARTIKEL III
Tillhandah å llande av
information
Texten i artikel 11 punkt 1 b) i konventionen ersattes med
f ö ljande text:
"en f ö rteckning ö ver utsedda inspekt ö rer och godk ä nda organisationer som bemyndigats
att p å deras v ä gnar vidtaga å tg ä rder i fr å gor
som r ö r utformning, konstruktion,
utrustning och drift av fartyg som transporterar skadliga ä mnen enligt vad som f ö reskrives i reglerna, vilka uppgifter organisationen skall delge de f ö rdragsslutande parterna i och f ö r information till dessas tj ä nstem ä n.
Administrationen skall d ä rvid underr ä tta organisationen om de s ä rskilda å ligganden
som utsedda inspekt ö rer eller godk ä nda organisationer bemyndigats fullg ö ra och om villkoren f ö r bemyndigandet."
opaginerad Kontrollera mot PDF
ARTIKEL IV
Undertecknande, ratificering, godtagande, godk ä nnande och anslutning
1. Detta protokoll skall vara ö ppet f ö r
undertecknande i organisationens lokaler fr å n
den 1 juni 1978 till den 31 maj 1979 och skall d ä refter vara ö ppet f ö r anslutning. Stater kan bli fbrdragsslutande parter
genom
a)
undertecknande
utan f ö rbeh å ll f ö r ratificering, godtagande eller
godk ä nnande, eller
b)
undertecknande
med f ö rbeh å ll f ö r ratificering, godtagande eller
godk ä nnande, f ö ljt av ratificering, godtagande eller godk ä nnande, eller
c)
anslutning.
2. Ratificering, godtagande, godk ä nnande eller anslutning skall verkst ä llas genom deposition av ett instrument d ä rom hos organisationens generalsekreterare.
ARTIKEL V
Ikrafttr ä dande
1.
Detta protokoll
skall tr ä da i kraft tolv m å nader efter den dag d å minst 15 stater, vilkas handelsflottor sanmianlagt har minst 50
procent av v ä rldshandelsflottans bruttodr ä ktighet, blivit f ö rdragsslutande
parter enligt artikel IV i
detta protokoll.
2.
Instrument
avseende ratificering, godtagande, godk ä nnande
eller an slutning som deponerats efter den dag d å detta protokoll tr ä der i kraft
blir g ä llande tre m å nader efter den dag d å instrumentet deponerats.
3.
Efter den dag d å en ä ndring i
detta protokoll anses ha godtagits enligt artikel 16 i konventionen skall
instrument avseende ratificering, godtagande, godk ä nnande eller anslutning som deponeras g ä lla det ä ndrade
protokollet.
Prop. 1979/80:167 187
ARTIKEL VI
Ä ndringar
De f ö rfaranden som anges i artikel 16 i
konventionen i fr å ga om ä ndringar i artiklar, bilagor och bihang till bilaga
till konventionen skall ä ga raotsvarande till ä mpning i fr å ga
om ä ndringar i artiklar, bilagan och
bihang till bilagan till protokollet.
ARTIKEL VII
Upps ä gning
1.
Detta protokoll
f å r av f ö rdragsslutande part upps ä gas n ä r som helst
efter utg å ngen av fem å r r ä knat fr å n den dag d å
protokollet tr ä der i kraft f ö r denna f ö rdragsslutande
part.
2.
Upps ä gning skall verkst ä llas genom att ett upps ä gningsinstrument
deponeras hos organisationens generalsekreterare.
3.
En upps ä gning blir g ä llande
tolv m å nader efter den dag d å organisationens generalsekreterare mottagit
meddelandet eller efter utg å ngen av den
l ä ngre tid som kan vara angiven i
meddelandet.
ARTIKEL VIII
Depositarie
1.
Detta protokoll
skall deponeras hos organisationens generalsekreterare (i det f ö ljande ben ä mnd
"depositarien").
2.
Depositarien
skall
a) informera alla stater, som har undertecknat detta
protokoll eller anslutit sig till detsamma, om
1)
varje nytt
undertecknande eller varje ny deposition av instrument avseende ratificering,
godtagande, godk ä nnande eller anslutning samt
tidpunkten h ä rf ö r,
2)
dagen f ö r ikrafttr ä dandet
av detta protokoll,
3)
deposition av
instrument avseende upps ä gning av detta protokoll samt dagen
f ö r mottagandet och den dag d å upps ä gningen
blir g ä llande,
Prop. 1979/80: 167 188
4) beslut enligt artikel II punkt 1 i detta protokoll,
b) ö verl ä mna bestyrkta avskrifter av detta protokoll till alla stater som har
undertecknat protokollet eller anslutit sig till detsamma.
3. S å snart detta protokoll har tr ä tt i kraft, skall depositarien ö verl ä mna en
bestyrkt avskrift d ä rav till F ö renta nationernas sekretariat f ö r registrering och publicering enligt artikel 102 i
F ö renta nationernas stadga.
ARTIKEL IX
Spr å k
Detta protokoll ä r
uppr ä ttat i ett enda exemplar p å engelska, franska, ryska och spanska spr å ken, varvid varje text ä ger lika vitsord. Officiella ö vers ä ttningar
till arabiska, tyska, italienska och japanska spr å ken skall utarbetas och deponeras tillsammans med det undertecknade
originalet.
x) TILL BEKR Ä FTELSE
H Ä RAV har undertecknade , d ä rtill vederb ö rligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat
detta protokoll.
SOM SKEDDE I LONDON den sjuttonde februari
nittonhundrasjuttio å tti ä .
x)
Namnteckningarna uteslutna
BILAGA
Ä NDRINGAR
I OCH TILL Ä GG TILL 1973 Ä RS INTERNATIONELLA KONVENTION TILL F Ö RHINDRANDE AV F Ö RORENING
FRAN FARTYG
BILAGA I
REGLER TILL F Ö RHINDRANDE
AV F Ö RORENING GENOM OLJA
Regel 1
Definitioner
Punkterna 1 till 7 - Ingen ä ndring
Nuvarande text i punkt 8 ersattes med f ö ljande:
8. a) med "v ä sentlig
f ö r ä ndring" f ö rst å s f ö r ä ndring av ett existerande fartyg som
1)
v ä sentligt ä ndrar
fartygets dimensioner eller lastkapacitet, eller
2)
ä ndrar fartygets typ, eller
3)
enligt
administrationens bed ö mning g ö res i syfte att v ä sentligen
f ö rl ä nga fartygets livsl ä ngd, eller
4) p å annat s ä tt ä ndrar
fartyget s å , att det, om det hade varit
ett nytt fartyg, skulle ha varit underkastat vissa best ä m
melser i detta protokoll som ej ä r till ä mpliga p å
fartyget
som existerande fartyg.
b) Utan hinder av f ö reskrifterna
i a) i denna punkt, skall en f ö r ä ndring av ett existerande oljetankfartyg med minst
20 000 tons d ö dvikt, som g ö res f ö r att
uppfylla kraven i regel 13 i denna bilaga, ej anses utg ö ra en v ä sentlig
f ö r ä ndring vid till ä mpningen av denna bilaga.
Punkterna 9 till 22 - Ingen ä ndring
Nuvarande text i punkt 23 ersattes med f ö ljande:
23. med "fartygets vikt tomt" f ö rst å s fartygets
deplacement i metriska ton utan last, bunkerolja, sm ö rjolja, barlastvatten, f ä rsk- och matar-vatten i tankar, f ö rbrukningsf ö rr å d samt passagerare och bes ä ttning och deras bagage.
Prop. 1979/80: 167 190
Punkterna 24 och 25 - Ingen ä ndring
F ö ljande nya punkter inf ö res i den nuvarande texten:
26. vid till ä mpningen
av reglerna 13, 13B och 13E och av punkt 5 i regel 18 i denna bilaga med
"nytt oljetankfartyg" f ö rst å s, utan hinder av f ö reskrifterna i punkt 6 i denna regel, ett oljetankfartyg
a)
f ö r vilket byggnadskontrakt tecknas efter den 1 juni
1979, eller
b)
n ä r byggnadskontrakt ej finns, vars k ö l str ä ckas eller
som befinner sig p å motsvarande byggnadsstadium efter
den 1 januari 1980, eller
c)
som levereras
efter den 1 juni 1982, eller
d) som har underg å tt
en v ä sentlig f ö r ä ndring
1)
f ö r vilken kontrakt tecknas efter den 1 juni 1979,
eller
2)
n ä r kontrakt ej finns, om byggnadsarbetet p å b ö rjas efter
den 1 januari 1980, eller
3)
som avslutas
efter den 1 juni 1982,
varvid dock i fr å ga
om oljetankfartyg med minst 70 000 tons d ö dvikt
definitionen i punkt 6 i denna regel skall iakttagas vid till ä mpningen av regel 13 punkt 1 i denna bilaga,
27. vid till ä mpningen
av reglema 13, 13A, 13B, 13C och 13D och av
punkt 6 i regel 18 i denna bilaga med "existerande
oljetankfartyg" forst å s, utan hinder av f ö reskrifterna i punkt 7 i denna regel, ett
oljetankfartyg som ej ä r ett nytt oljetankfartyg enligt
definitionen i punkt 26 i denna regel,
28. med "r å olja"
f ö rst å s varje flytande kolv ä teblandning
som f ö rekommer
naturligt i jorden, vare sig den ä r
behandlad eller ej f ö r att g ö ras l ä mp
lig f ö r transport, och inkluderar
a)
r å olja fr ä n
vilken vissa destillationsfraktioner kan ha avl ä gsnats, och
b)
r å olja till vilken vissa destillationsfraktioner kan
ha tillsatts,
29.
med "r å oljetankfartyg" f ö rst å s ett oljetankfartyg som anv ä ndes i fart f ö r
transport av r å olja,
30.
med
"produkttankfartyg" f ö rst å s ett oljetankfartyg som anv ä ndes i fart f ö r
transport av annan olja ä n r å olja.
Prop. 1979/80:167 191
Reglerna 2 och 3 - Ingen ä ndring
Regel 4
Nuvarande text i regel 4 ersattes med f ö ljande:
Besiktningar och inspektioner
1. Varje oljetankfartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 150 registerton
och varje annat fartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 400 registerton skall underg å nedan angivna besiktningar:
a)
En f ö rsta besiktning, innan fartyget s ä ttes i trafik eller innan det
certifikat som kr ä ves enligt regel 5 i denna bilaga
utf ä rdas f ö rsta g å ngen, vilken besiktning skall
omfatta en fullst ä ndig besiktning av fartygets
konstruktiva delar, utrustning, system, anordningar, arrangemang och material,
allt i den utstr ä ckning fartyget ä r underkastat f ö reskrifterna i denna bilaga. Denna
besiktning syftar till att s ä kerst ä lla, att de konstruktiva delarna,
utrustningen, systemen, anordningarna, arrangemangen och materialet helt
uppfyller till ä mpliga f ö reskrifter i denna bilaga.
b)
Periodiska
besiktningar med mellantider som fastst ä lles av administrationen, dock ej ö verstigande fem å r, vilka besiktningar syftar till
att s ä kerst ä lla att fartygets konstruktiva
delar, utrustning, system, anordningar, arrangemang och material helt uppfyller
f ö reskriftema i denna bilaga.
c)
Minst en
mellanbesiktning under certifikatets giltighetstid, vilken besiktning syftar
till att s ä kerst ä lla att utrustningen och tillh ö rande pimip- och r ö rledningssystem, d ä ri inbegripet kontroll- och ö vervakningssystem f ö r utsl ä pp av olja, system f ö r tankreng ö ring med r å olja, separeringsutrustning f ö r olje-blandat vatten och
oljefiltreringssystem, helt uppfyller tilll ä mpliga f ö reskrifter i denna bilaga och ä r i funktionsdugligt skick. Om
endast en s å dan mellanbesiktning utf ö res under certi-fikatets
giltighetstid, skall den g ö ras ej tidigare ä n sex
m å nader f ö re och ej senare ä n sex m å nader efter den dag d å halva giltighetstiden f ö r certifikatet utl ö per. Intyg om s å dana mellanbesiktningar skall
upptagas i det certifikat som har utf ä rdats med st ö d av
regel 5 i denna bilaga.
Prop. 1979/80: 167 192
2.
Administrationen
skall i fr å ga om. fartyg som ej ä r underkastade f ö reskrifterna
i punkt 1 i denna regel vidtaga l ä mpliga
å tg ä rder f ö r att s ä kerst ä lla att till ä mpliga f ö reskrifter
i denna bilaga iakttages.
3.
a)
Besiktningar av fartyg med avseende p å
iakttagandet av f ö re-
skrifterna i denna bilaga skall utf ö ras av tj ä nstem ä n hos administrationen. Administrationen f å r dock anf ö rtro
besiktningarna antingen å t inspekt ö rer som utses f ö r
ä ndam å let eller å t organisationer som godk ä nts av administrationen.
b) Administrationen skall vidtaga å tg ä rder f ö r att stickprovs
inspektioner skall kunna utf ö ras under
certifikatets giltig
hetstid. S å dana inspektioner skall s ä kerst ä lla att
fartyget och
dess utrustning vidmakth å lles i ett i alla avseenden till
fredsst ä llande skick f ö r den fart f ö r
vilken fartyget ä r av
sett. Dessa inspektioner kan utf ö ras av
administrationens
egen personal eller av utsedda inspekt ö rer
eller av godk ä nda
organisationer eller, p å beg ä ran av administrationen, av andra
f ö rdragsslutande parter. Om
administrationen enligt f ö reskrif
terna i punkt 1 i denna regel till ä mpar
ett system med obligato
riska å rliga besiktningar, ä r n ä mnda
stickprovsinspektioner
ej obligatoriska.
c) En administration, som utser inspekt ö rer eller godk ä nner
organi
sationer f ö r att utf ö ra besiktningar och inspektioner enligt
vad som anges i a) och b) i denna punkt, skall under alla f ö r
h å llanden bemyndiga varje utsedd
inspekt ö r eller godk ä nd orga
nisation att
1)
kr ä va reparationer av ett fartyg, och
2)
utf ö ra besiktningar och inspektioner p å beg ä ran av beh ö rig myndighet i en hamnstat.
Administrationen skall underr ä tta organisationen om de s ä rskilda å ligganden
som de utsedda inspekt ö rerna eller de godk ä nda organisationerna har bemyndigats fullg ö ra och om villkoren f ö r bemyndigandet, vilka uppgifter organisationen skall delge de f ö rdragsslutande parterna i och f ö r information till dessas tj ä nstem ä n.
d) N ä r en utsedd
inspekt ö r eller godk ä nd organisation finner att
ett fartygs skick eller dess utrustning i v ä sentliga
avseenden
ej ö verensst ä mmer med uppgifterna i certifikatet eller ä r av
s å dan beskaffenhet, att fartyget ej ä r l ä mpat att g å till sj ö ss
Prop. 1979/80:167 193
utan att utg ö ra
ett osk ä ligt hot om skada p å den marina milj ö n,
skall inspekt ö ren eller organisationen omg å ende tillse att r ä ttelse
sker och i vederb ö rlig ordning underr ä tta administrationen. Om r ä ttelse ej sker, b ö r
certifikatet indragas oth skall administrationen omg å ende underr ä ttas.
Befinner sig fartyget i en annan f ö rdragsslutande
parts hamn, skall dessutom beh ö rig
myndighet i hamnstaten omg å ende underr ä ttas. N ä r
en tj ä nsteman hos administrationen, en
utsedd inspekt ö r eller en godk ä nd organisation har underr ä ttat den beh ö riga
myndigheten i hamnstaten, skall hamnstatens regering ge tj ä nstemannen, inspekt ö ren eller organisationen all erforderlig hj ä lp vid fullg ö rande
av de skyldigheter som f ö ljer av denna regel. 1 tillämpliga lall skall regeringen i ifr å gavarande hamnstat vidtaga å tg ä rder som s ä kerst ä ller att
fartyget ej avg å r, innan det kan g å till sj ö ss
eller l ä mna hamnen f ö r att g å
till n ä rmaste l ä mpliga reparationsvarv, utan att utg ö ra ett osk ä ligt
hot om skada p å den marina milj ö n.
e) Vederb ö rande
administration svarar i varje fall helt f ö r
besiktningens och inspektionens fullst ä ndighet
och effektivitet och f ö rbinder sig att vidtaga
erforderliga å tg ä rder f ö r att kunna fullg ö ra denna skyldighet.
4. a) Fartygets skick och dess utrustning skall vidmakth å llas s å
att de uppfyller f ö reskrifterna i detta protokoll f ö r att s ä kerst ä lla att fartyget i alla avseenden f ö rblir l ä mpat
att g å till sj ö ss utan att utg ö ra
ett osk ä ligt hot om skada p å den marina milj ö n.
b) Sedan besiktning av fartyget enligt punkt 1 i denna
regel har avslutats, f å r ej utan administrationens
medgivande ä ndring g ö ras i fr å ga
om konstruktiva delar, utrustning, system, anordningar, arrangemang och
material som besiktningen har omfattat, utom direkt utbyte av utrustning eller
anordningar.
c) N ä rhelst en olycksh ä ndelse drabbar ett fartyg eller en brist uppt ä ckes, som i v ä sentliga
avseenden p å verkar fartygets beh ö riga skick eller effektivititeten eller fullst ä ndigheten hos den utrustning som avses i denna
bilaga, skall fartygets bef ä lhavare
eller ä gare rapportera senarst m ö jligt till den administration, den godk ä nda organisation eller den utsedde inspekt ö r som ä r
ansvarig f ö r utf ä rdandet av ber ö rt certifikat och som skall tillse
att unders ö kning ig å ngsattes f ö r
att fastst ä lla, om besiktning enligt f ö reskrifterna i punkt 1 i denna regel ä r erforderlig. Om fartyget ä r i en annan f ö rdragsslutande
parts hamn, skall bef ä lhavaren eller ä garen ocks å
omg å ende rapportera
13 Rik.sdagen 1979180. I .saml. Nr 167
Prop. 1979/80: 167 194
till beh ö riga
myndigheter i hamnstaten, och den utsedde inspekt ö ren
eller den godk ä nda
organisationen skall f ö rvissa sig om att s å dan
rapport har avgivits.
Reglerna 5, 6 och 7
I dessa reglers nuvarande text utg å r beteckningen "(1973)" i samband med det
internationella oljeskyddscertifikatet.
Regel 8
Certitikatets giltighetstid
Nuvarande text i regel 8 ersattes med f ö ljande:
1.
Ett
internationellt oljeskyddscertifikat skall utf ä rdas med en av administrationen fastst ä lld giltighetstid som ej f ä r
ö verstiga fem å r fr å n dagen f ö r utf ä rdandet. I
fr å ga om oljetankfartyg som anv ä nder s ä rskilt
avdelade rena barlasttankar under en begr ä nsad
tid, som anges i regel 13 punkt 9 i denna bilaga, f å r dock certifikatets giltighetstid inte ö verstiga den angivna tiden.
2.
Certifikat
skall upph ö ra att g ä lla, om v ä sentliga
ä ndringar har vidtagits utan
administrationens medgivande i fr å ga
ora f ö reskrivna konstruktiva delar,
utrustning, system, anordningar, arrangemang eller material, med undantag f ö r direkt utbyte av utrustning eller anordningar,
eller om mellanbesiktningar som f ö reskrivits
av administrationen med st ö d av regel 4 punkt 1 c) i denna
bilaga ej har utf ö rts.
3.
Ett certifikat
som utf ä rdats f ö r ett fartyg skall ocks å upph ö ra att g ä lla, n ä r
fartyget ö verg å r till en annan stats flagga. Nytt certifikat skall utf ä rdas f ö rst
sedan den regering som utf ä rdar det nya certifikatet funnit
helt klarlagt att fartyget i allt uppfyller f ö reskrifterna i regel 4 punkterna 4 a) och b) i denna bilaga. Vid ö verf ö ring mellan
f ö rdragsslutande parter skall
regeringen i den stat vars flagga fartyget tidigare var ber ä ttigat att f ö ra,
om framst ä llning d ä rom g ö res inom tre
m å nader efter ö verf ö ringen, s å snart som m ö jligt
till administrationen ö verl ä mna kopia av det certifikat som fartyget innehade f ö re ö verf ö ringen och, om m ö jligt,
kopia av den till ä mpliga besiktningsrapporten.
Reglerna 9 till 12 - Ingen ä ndring
Prop. 1979/80: 167 195
Nuvarande text i regel 13 ersattes med f ö ljande regler:
Regel 13
Segregerade barlasttankar, s ä rskilt avdelade rena barlasttankar och och tankreng ö ring med r å olja
Om annat ej f ö ljer
av f ö reskrifterna i reglerna 13C och 13D
i denna bilaga, skall oljetankfartyg uppfylla kraven i denna regel.
Nya oljetankfartyg med minst 20 000 tons d ö dvikt
1. Varje nytt r å oljetankfartyg
med minst 20 000 tons d ö dvikt samt varje
nytt produkttankfartyg med minst 30 000 tons d ö dvikt skall vara f ö rsett
med segregerade barlasttankar och uppfylla f ö reskrifterna
i punkterna 2,
3 och 4 eller, i f ö rekommande
fall, punkt 5 i denna regel.
2. De segregerade barlasttankarnas kapacitet skall
fastst ä llas s å ,
att fartyget kan framf ö ras s ä kert under barlastresor utan att ta i an
spr å k lasttankar f ö r vattenbarlast med det undantag som anges i punkt 3
eller 4 i denna regel. I varje fall skall dock de segregerade barlast
tankarnas kapacitet vara minst s å dan att
fartygets djupg å ende och trim
vid varje barlastf ö rh å llande under varje del av en resa, d ä ri inbegripet
f ö rh å llanden med endast fartygets vikt tomt och segregerad barlast, kan
uppfylla ettvart av f ö ljande krav:
a) det mallade djupg å endet midskepps (dm) i meter (utan beaktande
av deformation av fartyget) skall ej vara mindre ä n
dm = 2,0 + 0,02 L,
b)
djupg å endet vid f ö rliga
och aktra perpendiklarna skall motsvara det som best ä mmes av djupg å endet
midskepps (dm) enligt a) i denna punkt tillsammans med ett trim p å aktern av h ö gst
0,015 L, och
c)
i varje fall
skall djupg å endet vid aktra perpendikeln vara
minst s å stort som beh ö vs f ö r att uppn å full neds ä nkning
av propellern (propellrarna).
3. I inget fall f å r barlastvatten f ö ras i lasttankar utom p å de s ä ll
synta resor, d å v ä derleksf ö rh å llandena ä r s å sv å ra att det enligt bef ä l
havarens bed ö mning ä r n ö dv ä ndigt att f ö ra
extra vattenbarlast i last
tankar f ö r att fartyget skall vara s ä kert. S å dan
extra vattenbarlast
skall hanteras och sl ä ppas ut med iakttagande av regel 9
i denna bilaga
och i enlighet med f ö reskrifterna i regel 15 i denna
bilaga, och anteck
ning skall g ö ras i den oljedagbok som avses i
regel 20 i denna bilaga.
Prop.
1979/80: 167 196
4.
1 fr å ga om nya r å oljetankfartyg
skall den extra barlast som till ä tes i punkt
3 i denna regel f ö ras i lasttankar endast, om dessa
tankar f ö re avg å ngen fr å n
oljelossningshamn eller -terminal har blivit rengjorda med r å olja enligt regel 13B i denna bilaga.
5.
Utan hinder av
f ö reskrifterna i punkt 2 i denna
regel g ä ller i fr å ga om oljetankfartyg med en l ä ngd som understiger 150 meter att barlastf ö rh å llandena med
segregerad barlast skall vara godk ä nda
av administrationen.
6.
Varje nytt r å oljetankfartyg med minst 20 000 tons d ö dvikt skall vara f ö rsett med ett system f ö r reng ö ring av lasttankar med r å olja. Det å ligger
administrationen att tillse att systemet i allt uppfyller f ö reskrifterna i regel 13B i denna bilaga inom ett å r efter det att tankfartyget f ö rsta g å ngen
anv ä nts i fart f ö r transport av r å olja
eller, om detta intr ä ffar senare, vid slutet av den
tredje resa under vilken r å olja som
ä r
l ä mplig f ö r reng ö ring
med r å olja transporterats. S å vida inte s å dant
oljetankfartyg transporterar r å olja som ej ä r l ä mplig f ö r reng ö ring
med r å olja, skall oljetankfartyget anv ä nda systemet enligt f ö reskrifterna i n ä mnda regel.
Existerande r å oljetankfartyg
med minst 40 000 tons d ö dvikt
7.
Om annat ej f ö ljer av f ö reskrifterna
i punkter 8 och 9 i denna regel, skall varje existerande r å oljetankfartyg med minst 40 000 tons d ö dvikt vara f ö rsett
med segregerade barlasttankar och uppfylla f ö reskrifterna
i punkterna 2 och 3 i denna regel fr å n
och med dagen f ö r ikrafttr ä dandet av detta protokoll.
8.
Existerande r ä oljetankfartyg som avses i punkt 7 i denna regel f å r, i st ä llet
f ö r att vara f ö rsedda med segregerade barlasttankar, anv ä nda ett system f ö r
reng ö ring av lasttankar med r å olja i enlighet med f ö reskrifterna i regel 13B i denna bilaga, s å vida ej r å oljetankfartyget
ä r avsett att transportera r å olja som ej ä r
l ä mpad f ö r reng ö ring
med r å olja.
9.
Existerande r å oljetankfartyg som avses i punkt 7 eller 8 i denna
regel f å r, i st ä llet f ö r
att vara f ö rsedda med segregerade
barlasttankar eller att anv ä nda ett
system f ö r reng ö ring av lasttankar med r å olja, anv ä nda
s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
i enlighet med f ö reskrifterna i regel 13A i denna
bilaga, under f ö ljande tid:
a) i fr ä ga om r å oljetankfartyg med minst 70 000 tons d ö dvikt,
intill tv ä å r efter dagen f ö r
ikrafttr ä dandet av detta protokoll, och
Prop. 1979/80: 167 197
b) i fr å ga om r å oljetankfartyg som har 40 000 tons d ö dvikt eller mer men mindre ä n 70 000 tons d ö dvikt,
intill fyra ä r efter dagen f ö r ikrafttr ä dandet
av detta protokoll.
Existerande produkttankfartyg med minst 40 000 tons d ö dvikt
10. Fr å n och med
dagen f ö r ikrafttr ä dandet av detta protokoll skall
varje existerande produkttankfartyg med minst 40 000 tons d ö dvikt vara
f ö rsett med segregerade barlasttankar
och uppfylla f ö reskrifterna i
punkterna 2 och 3 i denna regel eller alternativt anv ä nda s ä rskilt av
delade rena barlasttankar i enlighet med f ö reskrifterna
i regel 13A i
denna bilaga.
Oljetankfartyg som f å r
betraktas som oljetankfartyg med segregerade barlasttankar
11. Varje oljetankfartyg som ej beh ö ver vara f ö rsett
med segregerade
barlasttankar i enlighet med punkt 1, 7 eller 10 i denna regel f å r dock
betraktas som ett tankfartyg med segregerade barlasttankar, f ö rutsatt
att det uppfyller f ö reskrifterna i punkterna 2 och 3
eller, i f ö rekom
mande fall, punkt 5 i denna regel.
Regel 13A
F ö reskrifter f ö r oljetankfartyg med s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
1.
Ett
oljetankfartyg som anv ä nder s ä rskilt avdelade rena barlasttankar i enlighet med f ö reskrifterna i regel 13 punkt 9 eller 10 i denna
bilaga skall ha tillr ä cklig tankkapacitet avdelad
uteslutande f ö r f ö r-rande av ren barlast, definierad i regel 1 punkt 16 i denna bilaga,
f ö r att uppfylla f ö reskrifterna i regel 13 punkterna 2 och 3 i denna
bilaga.
2.
Arrangemang och
hanteringsmetoder avseende s ä rskilt
avdelade rena barlasttankar skall uppfylla de f ö reskrifter som meddelas av administrationen. S å dana f ö reskrifter
skall inneh å lla å tminstone samtliga de f ö reskrifter
som ä r upptagna i "Specifikationer
f ö r oljetankfartyg med s ä rskilt avdelade rena barlasttankar" i den
lydelse som har fastst ä llts av 1978 å rs internationella konferens om tankfartygss ä kerhet och f ö rebyggande
av havsf ö rorening genom Resolution 14 och
som f å r ä ndras av organisationen.
3.
Ett
oljetankfartyg som anv ä nder s ä rskilt avdelade rena barlasttankar skall vara
utrustat med en oljehaltm ä tare, som ä r godk ä nd
av adminis-
Prop.
1979/80: 167 "
trationen p å grundval av
specifikationer som rekommenderas av organisationen , f ö r att m ö jligg ö ra ö vervakning
av oljehalten i barlastvatten som slappes ut. Oljehaltm ä taren skall installeras senast vid
cljetank-fartygets f ö rsta planenliga varvsbes ö k efter ikrafttr ä dandet
av detta protokoll. Intill dess oljehaltm ä tare
har installerats, skall det omedelbart f ö re
utsl ä pp av barlast, genom unders ö kning av barlastvatten fr å n s ä rskilt
avdelade tankar, klarl ä ggas att ingen f ö rorening med olja har skett.
4. Varje oljetankfartyg som anv ä nder s ä rskilt
avdelade rena barlasttankar skall vara f ö rsett
med:
a)
En handbok f ö r anv ä ndning av s ä rskilt avdelade rena barlasttankar, vilken i detalj
beskriver systemet och specificerar hanteringsmetoder. Denna handbok skall vara
godk ä nd av administrationen och skall
inneh å lla all den information som anges
i de specifikationer som avses i punkt 2 i denna regel. Om en ä ndring som ber ö r
systemet med s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
g ö res, skall handboken ä ndras p å
motsvarande s ä tt.
b)
Ett supplement
till den oljehandbok som avses i regel 20 i denna bilaga,i enlighet med
supplement 1 till bihang III till denna bilaga. Supplementet skall p å ett varaktigt s ä tt
fogas vid oljedagboken.
Regel 13B
F ö reskrifter f ö r tankreng ö ring
med r å olja
1.
Varje system f ö r tankreng ö ring
med r å olja som skall finnas enligt regel
13 punkterna 6 och 8 i denna bilaga skall uppfylla f ö reskrifterna i denna regel.
2.
Installationen
f ö r tankreng ö ring med r å olja
och tillh ö rande utrustning och arrangemang
skall uppfylla de f ö reskrifter som meddelas av
Se
"Rekommendation om internationella utf ö rande-
och provningsspecifikationer f ö r
separeringsutrustning f ö r oljehaltigt vatten och oljehaltm ä tare", antagen av organisationen genom
Resolution A.393 (X).
Prop. 1979/80: 167 IW
administrationen. S å dana
f ö reskrifter skall inneh å lla å tminstone
samt liga de f ö reskrifter som ä r upptagna i "Specifikationer f ö r utformning, anv ä ndning
och kontroll av system f ö r tankreng ö ring med r å olja"
i den lydelse som har fastst ä llts av 1978
å rs internationella konferens om
tankfartygss ä kerhet och f ö rebyggande av havsfbrorening genom Resolution 15 och
som f å r ä ndras av organisationen.
3.
Ett
inertgassystem skall finnas i varje lasttank och sloptank i enlighet med till ä mpliga regler i kapitel II-2 i 1974 å rs internationella konvention om s ä kerheten f ö r
m ä nniskoliv till sj ö ss i den lydelse den har erh å llit genom ä ndringar
och till ä gg enligt 1978 å rs protokoll till 1974 ä rs internationella konvention om s ä kerheten f ö r
m ä nniskoliv till sj ö ss.
4.
Med avseende p ä barlastning av lasttankar skall tillr ä ckligt m å nga
lasttankar reng ö ras med r å olja f ö re
varje barlastresa s å att, med beaktande av
tankfartygets trafikm ö nster och med beaktande av f ö rv ä ntade v ä derleksf ö rh å llanden, vattenbarlast beh ö ver f ö ras endast i
lasttankar som har rengjorts med r å olja.
5.
Varje
oljetankfartyg som anv ä nder ett system f ö r tankreng ö ring
med r å olja skall vara f ö rsett med:
a) En handbok f ö r
anv ä ndning och utrustning,vilken i
detalj be
skriver systemet och utrustningen och specificerar hanterings
metoder. Handboken skall vara godk ä nd
av administrationen och
skall inneh å lla all den information som anges i
de specifika
tioner som avses i punkt 2 i denna regel. Om en ä ndring som
ber ö r systemet f ö r tankreng ö ring
med r å olja g ö res, skall hand-
. boken ä ndras p ä motsvarande s ä tt.
b) Ett supplement till den oljedagbok som avses i
regel 20 i
denna bilaga,i enlighet med supplement 2 till bihang III till
denna bilaga. Supplementet skall p å
ett varaktigt s ä tt fogas
vid dagboken.
Regel 13C
Existerande tankfartyg sysselsatta i s ä rskild fart
1. Om annat ej f ö ljer
av f ö reskrifterna i punkterna 2 och 3 i
denna regel, skall regel 13 punkterna 7 - 10 i denna bilaga ej ä ga till ä rapning
p å ett existerande oljetankfartyg som
ä r sysselsatt uteslutande i s ä rskild fart mellan
Prop. 1979/80: 167 200
a)
hamnar eller
terminaler inom en stat som ä r f ö rdragsslutande part, eller
b)
hamnar eller
terminaler i stater soir, ä r f ö rdragsslutande parter, om
1)
resan i sin
helhet f ö retages inom ett specialomr å de som avses i regel 10 punkt 1 i denna bilaga,
eller
2)
resan i sin
helhet f ö retages inom andra gr ä nser som fastst ä lles
av organisationen.
2. F ö reskrifterna
i punkt 1 i denna regel skall ä ga till ä mpning endast n ä r
de hamnar eller terminaler, d ä r last
intages p å ifr å gavarande resor, ä r f ö rsedda med mottagningsanordningar som ä r tillr ä ckliga f ö r mottagning och behandling av allt barlast- och
tankspolvatten fr å n oljetankfartyg som anv ä nder dem och samtliga f ö ljande villkor ä r
uppfyllda:
a)
att, om annat
ej f ö ljer av de undantag som medges i
regel 11 i denna bilaga, allt barlastvatten inklusive rent barlastvatten och
rester efter tankspolning beh å lles ombord
och ö verf ö res till mottagningsanordningar och att anteckningen d ä rom i vederb ö rliga
delar av det supplement till oljedagboken som avses i punkt 3 i denna regel
bestyrkes av beh ö rig myndighet i hamnstaten,
b)
att ö verenskoimnelse har tr ä ffats mellan administrationen och regeringama i de hamnstater som
avses i punkt 1 a) eller b)
i denna regel i fr å ga
om anv ä ndningen av ett existerande oljetankfartyg
f ö r s ä rskild fart,
c) att mottagningsanordningarna i de hamnar eller
terminaler som
avses ovan har befunnits tillr ä ckliga
enligt till ä mpliga f ö re
skrifter i denna bilaga och att de, f ö r
till ä mpningen av denna
regel, har godk ä nts i detta avseende av
regeringarna i de f ö r
dragsslutande stater inom vilka ifr å gavarande
hamnar eller ter
minaler ä r bel ä gna, och
d) att p ä
det internationella oljeskyddscertifikatet intygas att
oljetankfartyget ä r sysselsatt uteslutande i s å dan s ä rskild
fart.
3. Varje oljetankfartyg som ä r sysselsatt i s ä rskild fart skall vara
f ö rsett med ett supplement till den
oljedagbok som avses i regel 20 i
denna bilaga, i enlighet med supplement 3 till bihang III till denna bi
laga. Supplementet skall p å ett varaktigt s ä tt fogas
vid oljedagboken.
Prop. 1979/80: 167 201
Regel 13D
Existerande oljetankfartyg med s ä rskilda barlastarrangemang
1. Om ett existerande oljetankfartyg ä r s å konstruerat
eller anv ä n
des p å s å dant s ä tt, att det alltid uppfyller de
krav p å djupg å ende och
trim som anges i regel 13 punkt 2 i denna bilaga utan att beh ö va anv ä nda
sig av vattenbarlast skall det anses uppfylla de krav p å segregerade bar
lasttankar som avses i regel 13 punkt 7 i denna bilaga, under f ö ruts ä ttning
att samtliga f ö ljande villkor ä r uppfyllda:
a)
att
hanteringsmetoder och barlastarrangemang ä r
godk ä nda av administrationen,
b)
att ö verenskommelse har tr ä ffats mellan administrationen och regeringarna i ber ö rda f ö rdragsslutande
hamnstater i de fall
d å kraven p å djupg å ende
och trim uppfylles genom en hanteringsmetod, och
c) att p ä
det internationella oljeskyddscertifikatet intygas att
oljetankfartyget anv ä nder s ä rskilda barlastarrangemang.
2.
I inget fall f ä r barlastvatten f ö ras
i oljetankar utom p å de s ä llsynta resor, d å v ä derleksf ö rh å llandena ä r s å sv å ra att det enligt bef ä lhavarens bed ö mning
ä r n ö dv ä ndigt att f ö ra extra vattenbarlast i lasttankar f ö r att fartyget skall vara s ä kert. S å dan
extra vattenbarlast skall hanteras och sl ä ppas
ut med iakttagande av regel 9 i denna bilaga och i enlighet med f ö reskrifterna i regel 15 i denna bilaga, och
anteckning skall g ö ras i den oljedagbok som avses i
regel 20 i denna bilaga.
3.
En
administration, som i enlighet med punkt 1 c) i denna regel har intygat p ä ett certifikat att oljetankfartyget anv ä nder s ä rskilda
barlastarrangemang, skall tillst ä lla
organisationen n ä rmare uppgifter h ä rom f ö r
vidarebefordran till de f ö rdragsslutande parterna.
Regel 13E
Skyddande placering av segregerade barlastutrymmen
1. I varje nytt r ä oljetankfartyg
med minst 20 000 tons d ö dvikt och i varje nytt
produkttankfartyg med minst 30 000 tons d ö dvikt
skall av de segregerade barlasttankar, som kr ä vs f ö r att ge den kapacitet som
uppfyller f ö reskrifterna i regel 13 i denna
bilaga, de som ä r bel ä gna inom lasttank-l ä ngden
arrangeras i enlighet med f ö reskrifterna
i punkterna 2, 3 och 4 i
Prop. 1979/80: 167 202
denna regel f ö r
att ge ett visst m ä tt av skydd mot oljeutfl ö de i h ä ndelse
av grundst ö tning eller kollision.
2. Segregerade barlasttankar och andra utrymmen ä n oljetankar inom lasttankl ä ngden (L ) skall vara arrangerade s ä att de uppfyller f ö ljande krav:
r PA - IPAg> J [ Lj (B + 2D)]
d ä r
PA = ytan i kvadratmeter av sidobordl ä ggningen f ö r
varje segregerad
barlasttank eller utrymme som ej ä r oljetank, baserad p å projektionen av mallade dimensioner,
PA = ytan i kvadratmeter av bottenbordl ä ggningen f ö r
varje s å dan tank eller s å dant utrymme, baserad p å projektionen av mallade dimensioner,
L = l ä ngden i
meter mellan f ö rliga och aktra ä ndpunkten av lasttankarna,
B = fartygets st ö rsta
bredd i meter som den definieras i regel 1 punkt 21 i denna bilaga,
D = mallat djup i meter m ä tt midskepps vertikalt fr å n
k ö lens ö versida till ö versidan av fribordsd ä ckets d ä cksbalk
i fartygssidan. I fartyg med rundad ö verg å ng mellan sida och d ä ck skall det mallade djupet m ä tas
till sk ä rningspunkten av de mallade
linjerna f ö r d ä ck och sidobordl ä ggning, varvid linjerna f ö rl ä nges som om ö verg ä ngen vore av
rektangul ä r utformning,
J = 0,45 f ö r
oljetankfartyg med en d ö dvikt av 20 000 ton, 0,30 f ö r oljetankfartyg med minst 200 000 tons d ö dvikt, om annat ej f ö ljer av punkt 3 i denna regel.
F ö r mellanliggande d ö dviktsv ä rden
skall v ä rdet p ä "J" ber ä knas genom linear interpolation.
N ä rhelst de symboler som anv ä ndes i denna punkt f ö rekonmier i denna regel skall de ha den inneb ö rd som anges i denna punkt.
3.
F ö r tankfartyg med minst 200 000 tons
d ö dvikt f å r v ä rdet p å "J" minskas enligt nedanst å ende:
opaginerad Kontrollera mot PDF
J , reducerat
J
I-
( ° c f ° sV
eller 0,2 om detta v ä rde
ä r st ö rre
Prop. 1979/80: 167 203
1 denna formel ä r
a =
0,25 E ö r oljetankfartyg med 200 000 tons d ö dvikt, a = 0,40 f ö r
oljetankfartyg med 300 000 tons d ö dvikt,
a = 0,50 f ö r oljetankfartyg med minst 420 000
tons d ö dvikt,
F ö r mellanliggande d ö dviktsv ä rden
skall v ä rdet p ä "a" ber ä knas genom linear interpolation.
O = enligt definitionen i regel 23 punkt 1 a) i denna
bilaga, O = enligt definitionen i regel 23 punkt 1 b) i denna bilaga, O = till ä tligt oljeutfl ö de
enligt f ö reskrifterna i regel 24 punkt 2 i
denna bilaga.
4. Vid ber ä kning
av PA och PA f ö r segregerade barlasttankar och
andra utrymmen ä n oljetankar skall f ö ljande ä ga
till ä mpning:
a) Den minsta bredden av varje vingtank eller
utrymme, som
str ä cker sig ö ver fartygssidans hela djup eller fr å n d ä cket
till ö versidan av dubbelbottnen, skall ej
understiga 2 meter.
Bredden skall m ä tas inombords fr å n fartygssidan i r ä t vinkel
mot mittlinjen. D ä r en mindre bredd ä r fbr handen, skall bot
tentanken eller utrymmet ej beaktas vid ber ä kning
av den skyd
dande ytan "PA ".
' c
b) Det minsta vertikala djupet av varje dubbelbottentank
eller
utrymme skall vara B/15 eller 2 meter, om detta m å tt ä r mindre.
D ä r ett mindre djup ä r f ö r handen,
skall bottentanken eller ut
rymmet ej beaktas vid ber ä kning av den skyddande ytan "PA
".
Den minsta bredden och det minsta djupet av vingtankar och
dubbel-bottentankar skall m ä tas utan
beaktande av slaget och, i fr å ga om den
minsta bredden, utan beaktande av rundad ö verg å ng mellan d ä ck
och fartygssida.
Regel 14 - Ingen ä ndring
Regel 15
I denna regels nuvarande text utg ä r beteckningen "(1973)" i samband med det
internationella oljeskyddscertifikatet.
Prop. 1979/80: 167 204
Reglerna 16 och 17 - Ingen ä ndring
Regel 18
Pump-, r ö rlednings-
och utsl ä ppsanordningar i oljetankfartyg
Punkterna 1 till 4 - Ingen ä ndring
F ö ljande nya punkter inf ö res i den nuvarande texten:
5. Varje nytt oljetaijcfarryg som skall vara f ö rsett med segregerade
barlasttankar eller som ä r utrustat med system f ö r tankreng ö ring
med
r å olja, skall uppfylla f ö ljande krav:
a)
Det skall vara
utrustat med oljer ö rledningar som ä r s å utformade
och installerade, att m ä ngden olja som blir kvar i
ledningarna blir s å liten som m ö jligt.
b)
Det skall
finnas m ö jligheter att t ö mma alla lastpumpar och alla oljeledningar, d å lossningen avslutas, om s ä ä r n ö dv ä ndigt genom
anslutning till en strippinganordning. Oljerester fr å n ledningar och pumpar skall kunna t ö mmas b å de
i land och till en lasttank eller sloptank. F ö r t ö mning i land skall det finnas en s ä rskild ledning med liten diameter, vilken ledning
skall vara ansluten bordvarts om fartygets manifoldventiler.
6. Varje existerande r ä oljetankfartyg som skall vara f ö rsett med
segregerade barlasttankar eller som ä r
utrustat med ett system f ö r
tankreng ö ring med r å olja eller som anv ä nder s ä rskilt avdelade rena bar
lasttankar, skall uppfylla f ö reskrifterna
i punkt 5 b) i denna regel.
Regel 19 - Ingen ä ndring
Regel 20
1 denna regels nuvarande text utg å r beteckningen "(1973)" i samband med det
internationella oljeskyddscertifikatet.
Reglerna 21 till 25 - Ingen ä ndring
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang I
F Ö RTECKNING Ö VER
OLJOR
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ingen ä ndring
Bihang II -
FORMUL Ä R F Ö R CERTIFIKAT
Nuvarande formul ä r
f ö r certifikat ersattes med f ö ljande formul ä r:
INTERNATIONELLT OLJESKYDDSCERTIFIKAT
Utf ä rdat enligt f ö reskrifterna i 1978 ä rs protokoll till 1973 ä rs internationella
konvention till f ö rhindrande av f ö rorening fr å n
fartyg enligt bemyndigande av regeringen i
(landets fullst ä ndiga
namn)
(fullst ä ndigt namn p å beh ö rig person
eller organisation som bemyndigats enligt f ö reskrifterna
i 1978 ä rs protokoll till 1973 ä rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg)
1
] Fartygets namn
--------------------- 1
Registreringsnummer
eller signalbokst ä ver
Hemort
Bruttodr ä ktighet
1
1
Fartygstyp:
R å oljetankfartyg
Produkttankfartyg
R å olje-/produkttankfartyg
Fartyg som ej ä r
oljetankfartyg och som har lasttankar som avses i regel 2 punkt 2 i bilaga 1
till protokollet
Annat fartyg ä n
de ovan angivna
Dag f ö r kontrakt p å byggnad eller v ä sentlig
f ö r ä ndring ..................................................
Dag f ö r k ö lstr ä ckning, eller d å fartyget befann sig p å motsvarande byggnads
stadium eller d å v ä sentlig f ö r ä ndring p å b ö rjades ............................................................
Dag f ö r leverans eller slutf ö rande av v ä sentlig
f ö r ä ndring .............................................
Det ej till ä mpliga strykes.
Prop. 1979/80: 167 206
DEL A ALLA FARTYG
Fartyget ä r utrustat
med
(avser fartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 400 registerton)
a)
separeringsutrustning
f ö r oljehaltigt vatten (som l ä mnar ett utfl ö de"vars
oljeinneh ä ll ej ö verstiger 100 delar p ä en miljon delar)
b)
ett oljefiltreringssystem
(som l ä mnar ett utfl ö de vars oljeinneh å ll ej ö verstiger 100 delar p å en miljon delar),
(avser fartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 10 000 registerton)
c) ett system f ö r ö vervakning och kontroll av oljeutsl ä pp (ut ö ver
utrustning enligt a) eller b) ovan), eller
d) separeringsutrustning f ö r oljehaltigt vatten och ett oljefilt-
reringssystem (som l ä mnar ett utfl ö de vars oljeinneh å ll
ej
ö verstiger 15 delar p ä en miljon delar) i st ä llet f ö r utrust
ning enligt a) eller b) ovan.
Uppgifter om f ö reskrifter
fr å n vilka undantag medgivits enligt
regel 2 punkterna 2 och 4 a) i bilaga I till protokollet:
Anm ä rkningar:
Det ej till ä mpliga strykes.
Prop. 1979/80: 167 207
P å teckning avseende existerande
fartyg
Det intygas att detta fartyg nu har utrustats s ä , att det uppfyller kraven i 1978 å rs protokoll till 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg s å vitt avser existerande fartyg
Underskrift ..................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
Plats ............................................................................
Dag ..............................................................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Denna p å teckning beh ö ver ej g ö ras
p å andra certifikat ä n det f ö rsta
certifikat som utf ä rdas f ö r ett fartyg.
Den tid efter protokollets ikrafttr ä dande, inom vilken separeringsutrustning f ö r oljehaltigt vatten, system f ö r kontroll av oljeutsl ä pp, oljefiltreringssystem och/eller sloptanksarrangemang m ä ste installeras, anges i regel 13 A punkt 3, regel 15
punkt 1 och regel 16 punkt 4 i bilaga I till protokollet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
DEL B OLJETANKFARTYG
Fartygets lastkapacitet
(m)
Fartygets d ö dvikt
(metriska ton)
Fartygets !
l ä ngd
(m)
1 t
1
Det intygas att fartyget ä r konstruerat och utrustat och skall anv ä ndas i enlighet med f ö ljande:
1. Detta fartyg
a)
skall vara
konstruerat enligt, och uppfyller
b)
beh ö ver ej vara konstruerat enligt
c)
beh ö ver ej vara konstruerat enligt, men uppfyller f ö reskrifterna i regel i 24 i bilaga 1 till
protokollet.
2. Detta fartyg
a)
skall vara
konstruerat enligt, och uppfyller
b)
beh ö ver ej vara konstruerat enligt f ö reskrifterna i regel 13 E i bilaga I till
protokollet.
Denna del skall ifyllas f ö r oljetankfartyg, d ä ri
inbegripet kombinationsfartyg. Till ä mpliga
anteckningar skall g ö ras f ö r andra fartyg ä n oljetankfartyg, om de ä r konstruerade f ö r
och anv ä ndes till transport av olja i bulk
med en sammanlagd rymd av minst 200 kubikmeter.
Det ej till ä mpliga strykes.
Prop. 1979/80:167 209
3. Detta fartyg
a)
skall
vara f ö rsett med segregerade barlasttankar
enligt, och uppfyller
b)
beh ö ver ej vara f ö rsett med segregerade barlasttankar
enligt
c)
beh ö ver ej vara f ö rsett med segregerade
barlasttankar, men uppfyller
d) ä r, i enlighet med regel 13 C eller 13 D i bilaga 1 till
proto
kollet och i enlighet med vad som anges i del C av detta certi
fikat, undantaget fr ä n
f ö reskrifterna
i regel 13 i bilaga I till protokollet.
e) ä r utrustat med ett system f ö r reng ö ring av lasttankar med r å olja
i enlighet med f ö reskrifterna i regel 13 B i bilaga
I till proto
kollet, i st ä llet f ö r att vara f ö rsett med segregerade barlast
tankar .
f) ä r f ö rsett
med s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
i enlighet
med f ö reskrifterna i regel 13 A i bilaga
1 till protokollet, i
st ä llet f ö r att antingen vara f ö rsett med segregerade barlast
tankar eller vara utrustat med ett system f ö r reng ö ring av last
tankar med r å olja .
Det ej till ä mpliga strykes.
14 Rik.sdagen 1979180. I saml. Nr 167
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. Detta fartyg
a)
skall vara
utrustat med ett system f ö r reng ö ring av lasttankar med r å olja enligt, och uppfyller
b)
beh ö ver ej vara utrustat med ett system fbr reng ö ring av lasttankar med r å olja enligt
f ö reskrifterna i regel 13 putdtt 6 i
bilaga 1 till protokollet.
Segregerade barlasttankar
De segregerade barlasttankarna ä r f ö rdelade
enligt f ö ljande:
Tank ] Volym
! (m-')
1
Tank
Volym (m)
i
S ä rskilt avdelade rena barlasttankar
Detta fartyg anv ä nder
s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
fram till
den .................................... i enlighet med f ö reskrifterna i
(datum)
regel 13 A i bilaga 1 till protokollet.
De s ä rskilt avdelade rena
barlasttankarna ar utvalda enligt f ö ljande:
Tank
Volym (m)
Tank
Volym
i
1-----------------------
Det ej till ä mpliga strykes.
Strykes om ej till ä mpligt.
Prop. 1979/80:167 211
Handbok
Det intygas att detta fartyg har f ö rsetts med
a)
en
giltig handbok f ö r anv ä ndning av s ä rskilt avdelade rena bar
lasttankar,i enlighet med regel 13 A i bilaga I till protokollet".
b)
en
giltig handbok f ö r reng ö ring av lasttankar med r å olja (anv ä ndning och utrustning), i enlighet
med regel 13 B i bilaga I till protokollet .
G ä llande
handboks identitetsbeteckning
Underskrift .
(Underskrift av vederb ö rligen bemyndigad tj ä nsteman)
Plats ........................................................................
Dag ...........................................................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad
som ä r
till ä mpligt)
G ä llande
handboks identitetsbeteckning ................
Underskrift ...............
(Underskrift av vederb ö rligen bemyndigad tj ä nsteman)
Plats .........................................................................
Dag ...........................................................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Strykes om ej till ä mpligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167
DEL C undantag''
Det intygas att detta fartyg
a) ä r sysselsatt uteslutande i fart
mellan
och ............................................... , i
enlighet med regel 13 C i
bilaga I till protokollet , eller
b) anv ä nder s ä rskilda barlastarrangemang i enlighet med regel 13 D
i bilaga 1 till protokollet
och d ä rf ö r ä r undantaget fr å n f ö reskriftema
i regel 13 i bilaga I till protokollet.
Underskrift ...............................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
Plats Dag ..
(Myndighetens
sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
opaginerad Kontrollera mot PDF
X
Strykes om ej till ä mpligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Det ej till ä mpliga
strykes.
Prop. 1979/80: 167 213
DET INTYGAS
att fartyget har besiktigats enligt regel 4 i bilaga I
till 1978 å rs protokoll till 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr ä n fartyg, avseende f ö rhindrande av f ö rorening
genom olja, och
att besiktningen har visat att fartygets konstruktiva
delar, utrustning, system, anordningar, arrangemang och material och dessas
skick ä r i alla avseenden tillfredsst ä llande och att fartyget uppfyller till ä mpliga f ö reskrifter
i bilaga I till protokollet.
Detta certifikat g ä ller
till
under f ö ruts ä ttning att fartyget underg å r mellanbesiktning(ar) med mel
lantider av ................................................................................................................
Utf ä rdat i ....................................................................
(plats d ä r certifikatet
utf ä rdats)
.19....................................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Prop. 1979/80: 167 214
MELLANBESIKTNING
Det intygas att vid mellanbesiktning som avses i regel 4
punkt 1 c) i bilaga I till 1978 ä rs protokoll
till 1973 ä rs internationella konvention till
f ö rhindrande av f ö rorening fr å n
fartyg detta fartyg och dess skick befunnits uppfylla till ä mpliga f ö reskrifter
i detta protokoll.
Underskrift ............................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
Plats ......................................................................................
Dag ........................................................................................
Tidpunkt f ö r n ä sta mellanbesiktning ...................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Underskrift ............................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
Plats ......................................................................................
Dag ........................................................................................
Tidpunkt f ö r n ä sta mellanbesiktning ...................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Underskrift ............................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman)
Plats ......................................................................................
Dag ........................................................................................
Tidpunkt f ö r n ä sta mellanbesiktning ...................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
Underskrift ............................................................................
(Underskrift av vederb ö rligen
bemyndigad tj ä nsteman
Plats ......................................................................................
Dag ........................................................................................
(Myndighetens sigill eller st ä mpel, enligt vad som ä r till ä mpligt)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang III - FORMUL Ä R
F Ö R OLJEDAGBOK
F ö ljande formul ä r f ö r supplement
till oljedagboken fogas till det nuvarande formul ä ret:
Supplement 1
FORMUL Ä R F Ö R SUPPLEMENT TILL OLJEDAGBOK FOR OLJETANKFARTYG SOM
ANV Ä NDER S Ä RSKILT AVDELADE RENA BARLASTTANKAR
Fartygets namn .................................................................................................
Registreringsnummer eller signalbokst ä ver ...................................................
Total lasttanksvolym ................................................................... kubikmeter
Total tankvolym f ö r
s ä rskilt avdelade rena barlasttankar .............................
....................................................................................................... kubikmeter
F ö ljande tankar ä r utvalda att vara s ä rskilt avdelade rena barlast' tankar:
Tank
Volym (m)
Tank
Volym (m)
Anm ä rkning: De tider som t ä ckes av supplementet skall sammanfalla med de tider
som t ä ckes av oljedagboken.
Detta supplement skall fogas till oljedagboken f ö r oljetankfartyg som anv ä nder s ä rskilt
avdelade rena barlasttankar i enlighet med regel 13 A i bilaga I till 1978 å rs protokoll till 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr å n fartyg. Annan erforderlig
information skall inf ö ras i oljedagboken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167
A.
Barlastning av s ä rskilt avdelade rena barlasttankar
101.
Barlastade
tankens(arnas) identitet sbe teckning (ar)
102.
Dag och
fartygets position n ä r
vatten avsett f ö r renspolning eller hamnbarlast
togs in i s ä rskilt avdelad(e) ren(a) bar
lasttank(ar)
103.
Dag och
fartygets position n ä r
pump(ar) och ledningar renspo lades till sloptank
104. I Dag och fartygets position n ä r extra barlastvatten togs in I i s ä rskilt avdelad(e) ren(a) I barlasttank(ar)
i
105.
Dag,
tidpunkt och fartygets position n ä r a) ventiler till sloptank, b) ventiler till lasttankar, c) andra
ventiler som p å verkar systemet med rena
barlasttankar st ä ngdes
106. I M ä ngd ren barlast som har I tagits ombord
_1_
Undertecknad
intygar att, f ö rutom ovanst å ende, alla sj ö ventiler, lasttanks- och r ö rledningsanslutningar samt f ö rbindelser mellan tankar blivit s ä krade sedan barlastning av de s ä rskilt avdelade rena barlasttankarna
avslutats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dag f ö r anteckning
Ansvarigt
bef ä l Bef ä lhavare ....
opaginerad Kontrollera mot PDF
B. Utsl ä pp av ren barlast
107.
Tankens(arnas) identitetsbeteck- I ning(ar)
i
108.
Dag, tidpunkt och fartygets position n ä r utsl ä pp av ren barlast a) i havet
eller b) till mottagningsanordning p å b ö rjades
109.
Dag, tidpunkt och fartygets position n ä r utsl ä pp i havet avslutades
110.
M ä ngd
som har sl ä ppts ut a) i havet eller b) till
mottagningsanordning
111.
Har barlastvattnet f ö re utsl ä ppet kontrollerats med avseende p ä oljef ö rorening?
112. Har utsl ä ppet ö vervakats med oljehaltm ä tare under utsl ä ppet?
113. '
Har f ö re eller under utsl ä ppet
iakttagits n å got
tecken p å olje-j f ö rorening av barlastvattnet? 1
114. Dag och fartygets position n ä r pump och ledningar renspolades
efter lastning
1
115.
Dag, tidpunkt och fartygets position n ä r a) ventiler till sloptank, b)
ventiler till lasttankar, c) andra ventiler som p å verkar systemet med rena
barlasttankar st ä ngdes
116.
i
t
1
M ä ngd
f ö rorenat vatten som har ö verf ö rts till sloptank(ar) (Sloptankens(arnas)
identitetsbeteck-ning(ar) anges)
1
Undertecknad intygar att, f ö rutom ovanst å ende, alla sj ö ventiler, ventiler f ö r ö verbordsutfl ö de, lasttanks- och r ö rledningsanslutningar samt f ö rbindel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:167 1 218
ser mellan tankar blivit s ä krade sedan utsl ä pp av ren barlast avslutats
och att
den pump (de pumpar) och r ö rledningar som ä r utvalda f ö r systemet
med rena barlasttankar rengjorts noggrant sedan utsl ä pp av ren barlast
avslutats.
Dag f ö r anteckning .............................. Ansvarigt
bef ä l
Bef ä lhavare ....
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167 219
Supplement 2
FORMUL Ä R F Ö R SUPPLEMENT TILL OLJEDAGBOK F Ö R R Ä OLJETANKFARTYG
SOM ANV Ä NDER ETT SYSTEM F Ö R RENG Ö RING
AV LASTTANKAR MED RAOLJa''
Fartygets namn .......................................................................................................
Registreringsnuimner eller signalbokst ä ver ........................................................
Total lasttanksvolym ......................................................................... kubikmeter
Resa fr å n .......................................................... till
...............................................
(hamn(ar)) (datum) (hamn(ar)) (datum)
ANM Ä RKNINGAR: De tider som t ä ckes av supplementet skall sammanfalla med de tider
som t ä ckes av oljedagboken.
De lasttankar som har rengjorts med r å olja skall vara de som anges i den handbok som f ö reskrives i regel 13 B punkt 5 a) i protokollet.
En s ä rskild kolumn skall anv ä ndas f ö r
varje rengjord eller vattensk ö ljd tank.
Detta supplement skall fogas till oljedagboken f ö r r å oljetankfartyg
som anv ä nder system f ö r reng ö ring
av lasttankar med r å olja i enlig het med regel 13 B i
bilaga 1 till 1978 å rs protokoll till 1973 å rs internationella konvention till f ö rhindrande av f ö rorening
fr ä n fartyg och ä r avsett att ers ä tta
oljedagbokens punkt e). N ä rmare uppgifter om barlastning och
utpumpning av barlast samt annan erforderlig information skall inf ö ras i oljedagboken.
A. Reng ö ring med r å olja
201. Dag och hamn d ä r
reng ö ring med r å olja utf ö rdes
eller farty- I
gets position, om reng ö ringen I har utf ö rts mellan tv å loss- I ningshamnar
202.
; Rengjord(a) tanks(ars) identi- I tetsbeteckning(ar) (se not 1)
'203.
Antal spolkanoner
i bruk
204. Reng ö ringen
p å b ö rjad , a) dag och tidpunkt { b) ullage
205. Anv ä nt reng ö ringsm ö nster
' (se not 2)
206. I Tryck i reng ö ringssystemet
207. . Reng ö ringen
fullbordad eller avslutad
a)
dag och
tidpunkt
b) ullage
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tankarna
rengjordes i enlighet med programmen i handboken (se not 3) och konstaterades
vara torra vid avslutad reng ö ring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dag f ö r anteckning
Ansvarigt bef ä l
Bef ä lhavare ....
opaginerad Kontrollera mot PDF
Not 1 N ä r en enskild
tank har fler spolkanoner ä n som kan man ö vreras
samtidigt i enlighet med vad som s ä gs i handboken, skall den sektion som blivit
rengjord med r å olja anges, t.ex. nr 2 center, fr ä mre sektionen.
Not 2 Anteckna, i enlighet med handboken, om enstegs-
eller flerstegsmetod anv ä ndes f ö r reng ö ringen.
Om flerstegsmetoden anv ä ndes, ange den vertikala sektor som
t ä ckes av spolkanonema och antalet g å nger som denna sektor t ä ckes under denna s ä rskilda del av programmet.
Not 3 Om de program som anges i handboken inte f ö ljes, skall n ä rmare
uppgifter inf ö ras under Anm ä rkningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167
B. Vattensk ö ljning eller spolning av tankbottnar
209. I Dag och fartygets position n ä r
I sk ö ljning eller spolning utf ö rdes
210. , Tankens (arnas) identitetsbeteck-| : ning(ar)
samt dag
211. ' Anv ä nd vattenm ä ngd
212. ' Ö verf ö rd till
a)
mottagningsanordningar
b)
sloptank(ar) 1 (sloptankens(amas) identi- | tetsbeteckningar anges) !
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dag f ö r anteckning
Ansvarigt bef ä l Bef ä lhavare ....
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167 I
Supplement 3
FORMUL Ä R F Ö R SUPPLEMENT TILL OLJEDAGBOK F Ö R OLJETANKFARTYG SOM Ä R SYSSELSATTA I S Ä RSKILD FART
Fartygets namn ...............................................................................................
Registreringsnummer eller signalbokst ä ver ..................................................
Total lasttanksvolym .................................................................. kubikmeter
Total vattenbarlastkapacitet
som kr ä ves f ö r uppfyllande av
regel 13 punkterna 2 och 3 i bi
laga I till protokollet ................................................................. kubikmeter
Resor fr ä n ................................. till .....................................
(hamn(ar)) (hamn(ar))
Anm ä rkning:
De tider som t ä ckes av supplementet skall sammanfalla
med de tider som t ä ckes av oljedagboken.
Detta Supplement skall fogas till oljedagboken f ö r oljetankfartyg som ä r sysselsatta i s ä rskild fart i enlighet med regel 13
C i bilaga I till 1978 ä rs
protokoll till 1973 å rs intemationella
konvention till f ö rhindrande av f ö rorening fr å n fartyg och ä r avsett att ers ä tta oljedagbokens punkter d), f),
g) och i). Annan erforderlig information skall inf ö ras i oljedagboken.
A. Intagande av barlastvatten
301.
I Barlastad(e) tanks(ars) ; identitetsbeteckning(ar)
302.
Dag och
fartygets position vid barlastningen
303.
Total m ä ngd intagen barlast i kubikmeter
304. Metod f ö r ber ä kning av barlastm ä ngden
305. ' Anm ä rkningar
-i-
opaginerad Kontrollera mot PDF
306.
Dag och
underskrift av ansvarigt bef ä l
opaginerad Kontrollera mot PDF
307. . Dag och underskrift av bef ä lhavaren
B. Omf ö rdelning av barlastvatten inom fartyget
308.
Anledning till omf ö r delningen
1
1 1
309.
Dag och underskrift av ansvarigt bef ä l
1
310.
Dag och underskrift av bef ä lhavaren
'
c. Avl ä mnande av barlastvatten till mottagningsanordning
i 311. 1 Dag och hamn(ar) d ä r barlastvatten avl ä mnades
1
!
; 1 i
i
312. Mottagningsanordningens namn eller beteckning
1 1
i ; !
313. Total m ä ngd avl ä mnat barlast-vatten i kubikmeter
1
314.
Metod f ö r ber ä kning av bar- ) '
lastm ä ngden
:
1
315. :
Dag och underskrift av an- t i svarigt
bef ä l ' t
316.
Dag och
underskrift av bef ä lhavaren
317. Dag, underskrift och st ä mpel av tj ä nsteman vid hamnmyndighet
Prop. 1979/80:167 225
BILAGA II
REGLER F Ö R KONTROLL
AV F Ö RORENING GENOM SKADLIGA FLYTANDE Ä MNEN I BULK
Ingen ä ndring
BILAGA III
REGLER TILL F Ö RHINDRANDE
AV F Ö RORENING GENOM SKADLIGA Ä MNEN SOM TRANSPORTERAS TILL SJ Ö SS I F Ö RPACKAD
FORM ELLER I FRAKTCONTAINER, FLYTTBARA TANKAR ELLER LANDSV Ä GS- OCH J Ä RNV Ä GSTANKVAGNAR
Ingen ä ndring
BILAGA IV
REGLER TILL F Ö RHINDRANDE
AV F Ö RORENING GENOM TOALETTAVFALL FR Ä N FARTYG
Ingen ä ndring
BILAGA V
REGLER TILL F Ö RHINDRANDE
AV F Ö RORENING GENOM FAST AVFALL FR Ä N FARTYG
Ingen ä ndring
15 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 167
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80: 167
Iiii.:
F ö rfnttninqsf ö rslaq
1 F ö rslag till
Lag om å tg ä rder mot vnttrnfnrorening fr å n fartyg
H ä rigenom f ö reskrivs f ö ljande.
1 kap. Inledande best ä mnelser
1
§ Donna lag g ä ller å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr.in fartyg.
2
§ I lagen anv ä nds beteckningar som har f ö ljande betydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö stersj ö omr å det
Fartyg
Skadligt ä mne
Utsl ä pp
Allt
vattenomr å de i den egentliga Ö stersj ö n
med Bottniska viken, Finska viken och inloppet till Ö stersj ö n
upp till latitudparal-lellcn genom Skagen i Skagerack vid 57 4 4,8' nord
Fartyg, sviivarc, fast eller flytande plattform samt
annan flytande anordning som anv ä nds
till sj ö ss
Olja och annat ä mne
som, om det kommer ut i havet eller annat vattenomr å de, kan inneb ä ra
risker f ö r m ä nniskors h ä lsa, vara skadligt f ö r levande tillg å ngar
och don marina faunan och floran, skada sk ö nhets-
och rekre.Ttions-Vcirdcn eller st ö ra
annat i i: t tr.ii t i gt utnyttjande av havet
Utsl ä pp fr.'in fartyi), oberoende av orsakcti,
s.'soni utst r ö inning, kvittblivning, spill, Kickagc,
utpumpning, utspridninn eller utt ö mning
Prop. 1979/80: 167 227
3 § Regeringen eller den myndighet
som regeringen vitser meddelar f ö reskrifter
om vad som vid till ä mpningen av lagen f ö rstAs med olja, iinnnn skadlig flytande kemikalie
som transporteras i bulk an olja, skadliga ä mnen
i ö vrigt och oljetankfartyg.
2 kap. F ö rbud mot f ö rorening fr å n
fartyg
1
§ Best ä mmelserna i detta kapitel g ä ller s å dana
utsl ä pp av skadliga ä mnen fr ä n
fartyg som h ä rr ö r fr å n eller elje'?t st ä r i samband med fartygens drift. Best ä mmelserna g ä ller
dock inte i fr ä ga om s å dana utsl ä pp
av skadliga ä mnen som ä r en omedelbar f ö ljd
av utforskning, utvinning och d ä rmed f ö renad, ej landbaserad hantering av havsbottnens
mineraltillg å ngar.
2
§ Innm Sveriges sj ö territorium och ö stersj ö omr å det utanf ö r detta f å r
olja inte sl ä ppas ut fr å n fartyg utan skall beh ä llaF ombord eller avl ä mnas till mottagningsanordningcr f ö r
olja.
I fr ä ga om annat vattenomr å de meddelar regeringen eller den myndighet som
regeringen utser f ö reskrifter om f ö rbud mot utsl ä pp
av olja.
3 § Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser
meddelar f ö reskrifter om f ö rbud mot utsl ä pp
fr å n fartyg av
andra skadliga ä mnen ä n olja.
** 5 Utsl ä pp till f ö ljd c\v olycksh ä ndelse av skadligt ä mne, som enligt denna lag elli:r f ö reskrift
som har meddelats mod st. ö d av lagen inte f ä r sl ä ppas ut fr ä n fartyg eller f å r
sl ä ppas ut endast under vissa f ö rh å llanden,
skall begr ä nsas s ä l å ngt det ä r m ö jligt.
Prop. 1979/80: 167 228
3 kap. Mottagning av f ö rorenat
barlast- och tanksnolvatten fr å n fartyg, m.n.
1 § Anordningar f ö r mottagning och behandling av oljehaltigt
barlast- eller t&nkspolvatten skall finnas p ä s å dana platser
inom Sveriges territorium d ä r olja
lastas eller oljetank
fartyg repareras. Den som lastar ut olja eller driver repa
rationsverksamheten svarar f ö r att beh ö vlig mottagnings-
och behandlingsanordning finns.
Regeringen
f å r f ö reskriva att mottagnings- och behandlingsanordningar f ö r oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten skall
finnas ä ven i andra fall. Regeringen best ä mmer vem som skall svara f ö r anordningarna.
2
§ Anordningar f ö r mottagning av barlastvatten eller tankspolv ä tska som inneh å ller
lastrest av annan skadlig flytande kemikalie ä n olja skall finnas p å de platser
inom Sveriges territorium som regeringen f ö reskriver.
Regeringen f ö reskriver ocks å vem som skall svara f ö r anordningarna.
3
§ Om mottagning fr å n fartyg, i andra fall ä n som avses i 1 och 2 §§ , av rester och avfall som inneh å ller
skadliga ä mnen och h ä rr ö r fr å n fartygens drift finns s ä rskilda best ä mmelser.
4 § N å gon avgift f å r inte tas ut f ö r omh ä ndertagande
vid
anordning som avses i 1 § f ö rsta stycket av oljehaltigt
barlast- eller tankspolvatten fr å n fartyg som
lastas eller
repareras hos den som svarar f ö r
anordningen.
I fr å ga om avgift f ö r mottagning och behandling som avses i 1 § andra stycket och mottagning som avses i 2 § meddelar regeringen f ö reskrifter.
5 § Innehavaren av en hamn f å r inte av fartygets redare
eller ä gare ta ut n å gon s ä rskild
avgift f ö r mottagning
och annan hantering av rester och avfall som anges i 3 § .
Prop. 1979/80: 167 229
6 § Den som avl ä mnar oljehaltigt barlast- eller tankspol
vatten till mottagningsanordning som avses i 1 § skall l ä mna
uppgifter om l ö sningsmedel eller andra ä mnen i vattnet som
har betydelse f ö r behandlingen.
Ett fartyg f å r
inte lastas eller repareras p ä plats som
avses i 1 § , om den som svarar f ö r att beh ö vlig
mottagnings-och behandlingsanordning finns underl å ter att omh ä nderta oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten
fr å n fartyget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
s å dana f ö reskrifter som beh ö vs i fr å ga om mottagning av barlastvatten
eller tankspolv ä tska som inneh å ller last-rest av annan skadlig flytande kemikalie ä n olja.
7 § F ö reskrifter om utformning och drift av anordningar
som avses i 1 och 2 §§ meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser.
8 § I fall d å en anordning som avses i 1 eller 2 § saknas
eller ä r otillr ä cklig f å r
regeringen eller den myndighet
som regeringen utser vid vite f ö rbjuda att
1.
olja lastas,
2.
annan skadlig
flytande kemikalie som transporteras i bulk ä n
olja lastas eller lossas,
3.
fartyg
repareras, eller
4.
annan
verksamhet bedrivs som kan orsaka f ö rorening
genom olja eller annan skadlig flytande kemikalie ä n olja.
Meddelas inte f ö rbud
f å r regeringen eller den myndighet
som regeringen utser vidta å tg ä rder f ö r
inr ä ttande, utbyggnad eller drift av
anordningen p å bekostnad av den som har att svara
f ö r denna.
4 kap. Fartygs konstruktion m.m.
1 § Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser meddelar f ö reskrifter
om fartygs konstruktion, utrustning och drift f ö r att f ö rebygga eller begr ä nsa vattenf ö roreningar
och om certifikat som visar att s ä dana
f ö reskrifter ä r uppfyllda.
Prop. 1979/80: 167 230
2 £ Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser f å r f ö reskriva att fartyg, f ö r att f å anv ä ndas till sj ö fart eller, s å vitt
avser utl ä ndska fartyg, till sj ö fart inom Sveriges sj ö territorium, skall
1.
ha certifikat
som avses i 1 § ,
2.
vara s å underh å llna
att de i fr å ga om konstruktion och utrustning
uppfyller f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av 1 § ,
3.
drivas i
enlighet med f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av 1 § .
Med certifikat f ä r
i fr å ga om utl ä ndska fartyg likst ä llas handlingar som har utf ä rdats
av beh ö riga utl ä ndska myndigheter.
5 kap. Dagb ö cl.er
m.m.
1
§ Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser meddelar f ö reskrifter
om dagb ö cker och andra handlingar som inneh å ller uppgifter om hanteringen av skadliga ä mnen ombord p å
fartyg.
2
§ Polismyndighet, tullmyndighet,
tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 §
och annan myndighet som regeringen utser f å r
ta del av de handlingar som avses i 1 § .
Inom fr ä mmande lands sj ö territorium ä r
bef ä lhavare p å svenska fartyg skyldiga att l å ta beh ö riga
utl ä ndska myndigheter ta del av s å dana handlingar.
6 kap. Tillsyn
1 § Svenska fartyg, vilka omfattas av f ö resltrifter enligt 4 kap. 1 § om konstruktion, utrustning eller drift, skall besiktigas
innan de s ä tts i trafik och d ä refter genomg å regelbundna
besiktningar.
Genom besiktningarna skall s ä kerst ä llas att fartygen i fr å ga om konstruktion, utrustning och drift uppfyller
de
Prop. 1979/80: 167 231
f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av 4 kap. 1 § .
2 § Ut ö ver regelbundna besiktningar skall ett fartyg under
g å inspektion n ä r tillsynsmyndighet som avses i 5 § finner
det p å kallat.
Vid inspektion skall kontrolleras att fartyget och dess
utrustning och driftf ö rh ä llanden uppfyller kraven p å
ett fullgott skydd mot vattenf ö roreningar.
3 § Tillsyn av utl ä ndska fartyg sker genom inspektion. S å
dana inspektioner skall
begr ä nsas till en granskning av
certifikat som avses i 4 kap. 1 § eller
motsvarande hand
lingar utf ä rdade av beh ö riga utl ä ndska
myndigheter och av
handlingar som avses i 5 kap. 1 § , s å vida det inte finns
grundad anledning anta att fartyget eller dess utrustning
eller driftf ö rh å llanden i v ä sentliga avseenden avviker
fr å n uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna.
4 £ N ä rmare f ö reskrifter om tillsynsf ö rr ä ttningar som
av
ses i 1 - 3 §§ meddelas av regeringen eller den
myndighet
som regeringen utser.
5
§ Tillsyn ö ver efterlevnaden av best ä mmelserna om fartygs konstruktion, utrustning och
drift ut ö vas av den myndighet som
regeringen utser. Myndigheten f å r uppdra å t sakkunnig att bitr ä da vid tillsynsf ö rr ä ttningar eller att utom riket verkst ä lla s å dana f ö rr ä ttningar.
6
§ Regeringen f å r f ö rordna att
unders ö kning av fartyg och utrustning som
f ö retas av utl ä ndsk myndighet eller av klassificeringsanstalt skall
godk ä nnas som tillsynsf ö rr ä ttning
verkst ä lld av svensk myndighet samt att certifikat
som utf ä rdas efter s å dan unders ö kning
har samma giltighet som certifikat utf ä rdat
av svensk myndighet.
7
§ Den som verkst ä ller tillsynsf ö rr ä ttning eller bitr ä der
vid s å dan f ö rr ä ttning skall l ä mnas tilltr ä de
till fartyget
f ö r att g ö ra n ö dv ä ndiga unders ö kningar
och ta del av de handlingar r ö rande
fartyget som finns ombord.
Polismyndighet skall l ä mna
den handr ä ckning som beh ö vs f ö r tillsyn
enligt denna lag.
8 £ Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser
meddelar f ö reskrifter
om avgifter till staten f ö r tillsyn av fartyg och om ers ä ttning å t
sakkunnig som anlitas f ö r tillsynsf ö rr ä ttning.
Detsamma g ä ller avgifter f ö r provning och granskning av material och utrustning
till fartyg.
9 6 Fartygets redare eller ä gare skall se till att fartyget blir f ö rem å l f ö r tillsyn som avses i 1 § .
7 kap. S ä rskilda å tg ä rder mot
vattenf ö rorening
1 £ Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser
f å r f ö reskriva s å dana begr ä nsningar av eller f ö rbud mot trafik i farvatten inom Sveriges sj ö territorium som beh ö vs f ö r att f ö rebygga vattenf ö roreningar.
2
§ Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar s å dana f ö reskrifter om l ä ktring
av skadliga ä mnen inom Sveriges sj ö territorium som beh ö vs f ö r att f ö rebygga vattenf ö roreningar.
Om det p å kallas av s ä rskilda sk ä l,
f å r ä ven f ö reskrifter om f ö rbud mot l ä ktring
meddelas.
3
§ Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser meddelar f ö reskrifter
om skyldighet att rapportera vattenf ö roreningar
och h ä ndelser som inneb ä r risk f ö r
s å dana f ö roreningar. Detsamma g ä ller f ö reskrifter
om skyldighet att l ä mna s å dana uppgifter om fartyg och fartygs last som beh ö vs f ö r att hindra
eller bek ä mpa vattenf ö roreningar.
4 § F ö reter ett fartyg v ä sentliga
brister i friga om kon
struktion, utrustning eller drift som avses i 4 kap. 1 §
eller ö vertr ä ds f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av
Prop. 1979/80: 167 233
1 § detta kapitel, f å r sj ö fartsverket
och ä ven annan myndighet som regeringen
utser meddela
1.
f ö rbud mot fartygets avg å ng eller vidare resa,
2.
f ö rbud att anv ä nda
viss utrustning,
3.
f ö rel ä ggande att
fartyget skall f ö la viss f ä rdv ä g,
4.
f ö rel ä ggande att
fartyget skall anl ö pa eller avg å fr å n viss hamn
eller annan uppeh å llsplats,
5.
f ö rel ä ggande i fr å ga om fartygets framf ö rande eller drift.
Om det inte f ö religger
tillr ä ckliga sk ä l f ö r å tg ä rd enligt f ö rsta stycket f å r
myndigheten, s å vitt avser brister i fr å ga om konstruktion, utrustning eller drift, meddela
f ö rel ä ggande att bristerna skall avhj ä lpas.
5 § Kommer olja eller annat skadligt ä mne ut fr å n
ett fartyg i strid mot g ä llande best ä mmelser eller kan det sk ä ligen befaras att s å sker och finns det grundad anledning att anta att svenskt
territorium eller svenska intressen i ö vrigt
kan skadas h ä rigenom i avsev ä rd m å n, f å r sj ö fartsverket
och ä ven annan myndighet som regeringen
utser meddela de f ö rbud och f ö rel ä gganden som ä r n ö dv ä ndiga f ö r
att hindra eller begr ä nsa vattenf ö roreningar. S å dant
beslut f å r avse
1.
f ö rbud mot fartygets avg å ng eller vidare resa,
2.
f ö rbud mot lastning, lossning, l ä ktring eller bunkring,
3.
f ö rbud att anv ä nda
viss utrustning,
4. f ö rel ä ggande att fartyget skall f ö lja
viss f ä rdv ä g,
5.
f ö rel ä ggande att
fartyget skall anl ö pa eller avg å fr å n viss hamn
eller annan uppeh å llsplats,
6.
f ö rel ä ggande i fr å ga om fartygets framf ö rande eller drift,
7.
f ö rel ä ggande att l ä ktra olja eller annat skadligt ä mne,
8.
f ö rel ä ggande att
lastning, lossning, l ä ktring eller bunkring skall
avbrytas,
9.
f ö rel ä ggande om
annan å tg ä rd f ö r att hindra eller begr ä nsa vattenf ö roreningar
genom olja eller annat skadligt ä mne.
Prop.
1979/80:167 -4
6 § Har betr ä ffande ett visst fartyg inte fullgjorts vad som f ö reskrivs i lagen (1973:1198) om ansvarighet f ö r oljeskada till sj ö ss om f ö rs ä kringsskyldighet eller skyldighet att st ä lla s ä kerhet, f å r sj ö fartsverket
och ä ven annan myndighet som regeringen
utser meddela
1.
f ö rbud f ö r
fartyget att anl ö pa eller avg å fr ä n svensk
hamn eller p å svenskt sj ö territorium bel ä gen
till ä ggsplats,
2.
f ö rbud mot lossning av eller l ä ktring fr å n
fartyget,
3.
i fr å ga om svenskt fartyg, f ö rbud mot fartygets vidare resa.
2 Beslut enligt 4 - 6 §
f å r allt efter omst ä ndigheterna riktas mot fartygets bef ä lhavare, redare eller ä gare.
LS Beslut enligt 4 eller 5 §
om f ö rbud skall inneh å lla uppgift om de å tg ä rder som skall vidtas f ö r r ä ttelse.
Beslut enligt samma paragrafer om f ö rel ä ggande skall inneh å lla uppgift om den tid inom vilken å tg ä rderna skall vara vidtagna.
I beslut enligt 4 eller 5 § f å r vite s ä ttas ut.
9 § Underl å ter n å gon att inom
f ö relagd tid vidta å tg ä rd san
å ligger honom enligt beslut som har
meddelats med st ö d av
4 eller 5 § eller kan
beslutet inte tillst ä llas honom, utan s å dant dr ö jsm å l som ä ventyrar
syftet med beslutet, f å r myndigheten l å ta verkst ä lla
å tg ä rden p å bekostnad av fartygets redare
eller ä gare. Detsamma g ä ller ä ven i annat
fall n ä r ett beslut har meddelats, om
omedelbar å tg ä rd p å kallas men inte kan v ä ntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.
10 § En myndighet som med st ö d av 4 - 6 §
har f ö rbjudit
ett fartygs avg å ng eller vidare resa skall, om
fartyget
befinner sig inom Sveriges sj ö territorium,
genast anm ä la
beslutet f ö r polis-, tull- och lotsmyndigheterna.
Dessa
skall vidta de å tg ä rder som kr ä vs f ö r att hindra avg å ngen
eller den vidare resan.
G ä ller f ö rbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom fr ä mmande lands sj ö territorium,
ä r bef ä lhavaren skyldig att
Prop.
1979/80:167 235
)) å bc'
11 § Regeringen eller den myndiglict
som rcgcrinyen utser meddelar f ö reskrifter
om s å dan m ä rkning av olja ombord p å fartyg som
beh ö vs f ö r att det skall kunna fastst ä llas
varifr å n f ö rorenande olja har kommit.
F ö r att unders ö ka varifr å n
f ö rorenande olja har kommit f å r polismyndighet eller den myndighet som har
befogenhet att meddela beslut enligt 5 §
ta oljeprov ombord p å ett fartyg och f ö r s å dant ä ndam å l avbryta
fartygets resa, om inte v ä sentlig ol ä genhet orsakas d ä rigenom.
8 kap. Besv ä r
m.m.
1
§ Har beslut enligt 7 kap. 4 - 6 § meddelats inom sj ö fartsverket av annan ä n chefen f ö r den avdelning till vilken fr å gor om s ä kerheten
p å fartyg h ö r (sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren)
eller har beslutet meddelats av n å gon
annan myndighet, skall det genast underst ä llas
sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren. S å dant beslut f å r
inte ö verklagas.
2
S Beslut, som
har meddelats av sj ö fartsverket genom sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren i fr å ga
som avses i 7 kap. 4 - 6 § , ö verklagas hos kammarr ä tten genom
besv ä r.
Beslut i annan fr å ga
som avses i denna lag ä n s å dan som avses i 7 kap. 4 - 6 §
ö verklagas genom besv ä r
1.
hos sj ö fartsverket, om beslutet har meddelats av myndighet
som inte ä r central f ö rvaltningsmyndighet, eller
2.
hos regeringen,
om beslutet har meddelats av sj ö fartsverket
eller av annan myndighet som ä r central f ö rvaltningsmyndighet.
3 § Beslut i fr å ga som avses i denna lag g ä ller omedelbart, om inte annat f ö reskrivs i beslutet. I fr å ga om beslut som skall underst ä llas sj ö s ä kerhetsdirckt ö ren
kan denne f ö rordna att beslutet tills vidare
inte skall g ä lla.
Prop. 1979/80: 167 236
9
kap. Ansvar m.m.
1
§ Till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst tv å å r d ö ms den som upps å tligen
eller av oaktsamhet bryter mot 2 kap. 2 §
f ö rsta stycket eller 4 § eller mot f ö reskrift
som har meddelats med st ö d av 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § , om inte g ä rningen
ä r belagd med straff i brottsbalken.
2
§ Har bef ä lhavaren eller det bef ä l, till vilket bef ä lhavaren
har ö verl å tit ansvaret f ö r tillsynen ö ver hanteringen ombord av skadligt ä mne, brustit i den tillsyn som beh ö vs f ö r att utsl ä pp inte skall ske i strid mot denna lag eller f ö reskrift som har meddelats med st ö d av den, d ö ms
denne till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
tv å å r.
3 S Till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett å r d ö ms den som
upps å tligen eller av oaktsamhet bryter
mot
1.
f ö reskrift eller f ö rbud
som har meddelats med st ö d av 7 kap. 1 eller 2 f,
2.
f ö rbud eller f ö rel ä ggande som har meddelats med st ö d av 7 kap. 4 eller 5 § eller
3.
f ö rbud som har meddelats med st ö d av 7 kap. e § .
4 § Till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst sex m å nader d ö ms
1.
den som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot f ö reskrift som har meddelats med st ö d av 3 kap. 7 § ,
om inte g ä rningen ä r belagd med straff i brottsbalken, milj ö skyddslagen (1969:387) eller lagen (1971:1154) om f ö rbud mot dumpning av avfall i vatten,
2.
bef ä lhavare som upps å tligen
eller av oaktsamhet bryter mot f ö reskrift
som har meddelats med st ö d av 4 kap.
2 § ,
3. den som upps å tligen
eller av oaktsamhet bryter mot
f ö reskrift som har meddelats med st ö d av 5 kap. 1 §
eller 7 kap. 3 § och
4. fartygets redare eller ä gare om han bryter mot 6 kap.
9 § .
Prop. 1979/80:167 237
5 § Till b ö ter d ö ms
1. den som bryter mot 3 kap. 4 § f ö rsta
stycket, 5 § ,
6 § f ö rsta eller
andra stycket,
2.
den som bryter
mot f ö reskrift som har meddelats med st ö d av 3 kap. 4 §
andra stycket eller 6 § tredje stycket,
3.
den som l ä mnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift f ö r att erh å lla
certifikat som utf ä rdas med st ö d av denna lag eller f ö r att f å giltiglietstiden f ö r s å dant certifikat
f ö rl ä ngd och
4.
bef ä lhavare som bryter mot f ö reskrift som har meddelats med st ö d av 7 kap. 11 §
f ö rsta stycket.
6 I Sl ä pps skadligt
ä mne ut i strid mot denna lag eller
f ö reskrift som har meddelats med st ö d av lagen,
å sidos ä tts f ö reskrift som
har meddelats med st ö d av 4 kap. 2 § eller 7 kap. 1 § ,
å sidos ä tts f ö reskrift
eller ö vertr ä ds f ö rbud som har meddelats med st ö d av 7 kap. 2 § ,
ö vertr ä ds f ö rbud eller å sidos ä tts f ö rel ä ggande som
har meddelats med st ö d av 7 kap. 4 eller 5 § ,
ö vertr ä ds f ö rbud som har
meddelats med st ö d av 7 kap. 6 § eller
å sidos ä tts f ö reskrift som
har meddelats med st ö d av 7 kap. 11 § f ö rsta
stycket,
d ö ms fartygets redare eller ä gare som om han
sj ä lv hade beg å tt g ä rningen, om
han har haft eller bort ha vetskap om g ä rningen.
7 § Bryter n å gon mot f ö rbud
eller forel ä ggande enligt 7 kap. 4 eller 5 § , som har f ö renats
med vite, skall han inte d ö mas till ansvar enligt 9 kap. 3
eller 6 § .
8 § M å l om ansvar f ö r brott som avses i denna lag eller
om
ers ä ttning enligt lagen f å r tas upp av tingsr ä tt, som ä r beh ö rig domstol enligt r ä tteg å ngsbalken eller 336 - 338 §§ sj ö lagen
(1891:35 s. 1) .
Prop. 1979/80: 167 238
10 kap. ö vrigt
1 § Denna lag ä r till ä mplig
p å statsfartyg, som inte an
v ä nds i aff ä rsdrift, endast i den m å n regeringen f ö rordnar
om det.
2 § Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser
f å r f ö reskriva
eller i enskilda fall medge undantag fr å n
denna lag. Vid meddelande av undantag f å r
f ö reskrivas s ä rskilda villkor.
3 § F ö reskrifter som meddelas med st ö d
av denna lag f å r inte strida mot s å dana best ä mmelser
i internationella ö verenskommelser som ä r bindande f ö r
Sverige och ej heller, i enlighet med vad regeringen f ö reskriver h ä rom,
mot andra best ä mmelser i internationella ö verenskomjnelser. Detsamma g ä ller i fr å ga
om undantag som avses i 2 § .
Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer, s å vitt avser best ä mmelserna
om mottagning av barlastvatten eller tankspolv ä tska som inneh å ller lastrest av annan skadlig
flytande kemikalie ä n olja.
I ö vrigt tr ä der lagen i kraft den 1 juli 1980, d å lagen (1972:275) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr ä n
fartyg och lagen (1976:6) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg inom ö stersj ö omr å det skall upph ö ra
att g ä lla.
Om det i en lag eller n å gon
annan f ö rfattning h ä nvisas till en f ö reskrift
som har ersatts genom en best ä mmelse i
denna lag, till ä mpas i st ä llet den nya best ä mmelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.2
F ö rslag till
Lag om ä ndring i
lagen (1971:1154) om f ö rbud mot dumpning av avfall i
vatten
H ä rigenom f ö reskrivs
att 2 § lagen (1971:1154) om f ö rbud mot dumpning av avfall i vatten skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
F ö reslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag ä r ej till ä mplig
p å s å dant utsl ä ppande av olja eller oljehaltig blandning
som avses i lagen (1972:275) om å tg ä rder mot vattenf ö rorening
fr å n fartyg eller lagen (1976:6) om å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg inom ö stersj ö omr å det eller p å avfall som h ä rr ö r fr å n fartygs
drift.
Denna lag till ä mpas
inte p å s å dana utsl ä pp av skadliga ä mnen fr å n
fartyg som avses i lagen (0000:000) om å tg ä rder r.ot vattenf ö rorening
fr å n fartyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1980.
1 Senaste lydelse 1976:8.
Prop. 1979/80: 167 240
Bilaga
B
Saininanställning av remissyttrandena över departementspromemorian
Ds K 1979:8
1
Allmänt
Sammanställningen
nedan följer i stort den indelning i avsnitt som återfinns i promemorians
kapitel 7, Överväganden och förslag.
Departementspromemorians
förslag har i sina huvuddrag mottagits positivt under remissbehandlingen.
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att förslagen
läggs till grund för lagstiftning. Flera remissinstanser betonar betydelsen av
att den föreslagna lagstiftningen genomförs för att förbättra skyddet av den
marina miljön. Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av rikspolisstyrelsen, fiskeristyrelsen,
generaltullstyrelsen, statens brandnämnd, de svenska ledamöterna av Nordiska oljeskyddsunionens
råd och Vattenvärnet. Svenska maskinbefälsförbundet år positivt till den
föreslagna lagstiftningen under förutsättning att maskinbefälsbemanning och
utrustning ombord samt mottagningsanläggningar i land anordnas så att
maskinbefälet kan följa bestämmelserna.
Kritiska
synpunkter som har kommii fram vid remissbehandlingen avser främst det
föreslagna förbudet att ta ut särskild avgift för omhändertagande av oljeavfall
från fartygs maskinrum o. d., toalettavfall och fast avfall samt utformningen
av bestämmelserna om flytande kemikalier i bulk.
2
Frågan om svenskt tillträde till MARPOL-protokollet
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att Sverige tillträder MARPOL-protokollet.
Riksåklagaren
finner det i hög grad önskvärt att Sverige tillträder MARPOL-protokollet.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller att det är av stor betydelse för den
marina miljön att vattenföroreningarna i havet minskas och att stora
ansträngningar görs för att så många sjöfartsnationer som möjligt tillträder de
internationella överenskommelserna till skydd för den marina miljön.
De
svenska medlemmarna av Nordiska oljeskyddsunionens råd påpekar att den från
deras synpunkt viktigaste frågan i MARPOL-protokollet gäller de däri ingående
föreskrifterna om uppskov med tillämpningsreglerna i Bilaga 11 om flytande
kemikalier i bulk, varigenom ratificering av protokollet förhoppningsvis kan
påskyndas och dess Bilaga I med regler till förhindrande av förorening genom
olja kan träda i kraft. Ledamöterna finner sistnämnda reglers ikraftträdande
angeläget såväl med hänsyn till de
Prop.
1979/80:167 241
skärpta bestämmelserna till förhindrande av oljeutsläpp
från fartygen som till att Helsingforskonventionens regler mot utsläpp av olja
därigenom skulle komma att tillämpas i Östersjöområdet också av fartyg från
stater utanför området.
Även fiskeristyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller betydelsen av att Helsingforskonventionens regler mot utsläpp av
olja i Östersjöområdet tillämpas också av andra fartyg än Östersjöstaternas.
3 Nya konventionsbestämmelsers tillämpning i Sverige
Vad först gäller frågan om svensk tillämpning av vissa bestämmelser
i MARPOL-protokollet i enlighet med konferensresolution nr I förutsätter.yVi/"''>''''''''att
Sverige kommer att tillämpa ifrågavarande bestämmelser från den I juni 1981 ("target
date"). Verket framhåller också att det är angeläget att Sverige verkar
för att övriga sjöfartsnationer i största möjliga utsträckning gör detsamma.
Verket förutsätter vidare att de regler som sätts i kraft i Sverige med stöd av
resolution nr 1 även blir tillämpliga på utländska fartyg som trafikerar
svenska hamnar. Verket utgår slutligen från att en "target date"-till-lämpning
enligt resolution nr I inte innebär ett fullständigt ikraftträdande av MARPOL-protokollets
tillsyns- och certifieringsregler, regler beträffande torrlastfartyg m. m. fr.
o.m. den Ijuni 1981.
Sveriges redareförening framhåller del angelägna i att MARPOL-protokollets
föreskrifter träder i kraft i Sverige samtidigt som i andra sjöfartsländer och
uttrycker förhoppningen att detta skall ske vid "target date".
Viktigt är emellertid, understryker föreningen, att detta ikraftträdande inte
kommer att gälla endast för svenska fartyg. Föreningen framhåller också vikten
av att den ansvariga myndigheten inte föreskriver skärpta krav för svenska
fartyg utöver dem som finns i protokollet. Skulle ändock sådana krav resas bör
de noga motiveras och deras ekonomiska liksom miljömässiga innebörd
klarläggas. Det förutsätts då, framhäller föreningen, att svenska staten pä
lämpligt sätt subventionerar dessa extra kostnader som i annat fall skulle
försätta svensk sjöfartsnäring i en konkurrensmässigt svår ställning.
Överåklagaren i Stockholm, Skånes handelskammare och Sjöassuradörernas
förening framhäller betydelsen av att efterlevnaden av konventionen blir
allmän bland sjöfartsländerna och att ett ikraftträdande av svensk lagstiftning
tidsmässigt anpassas till motsvarande åtgärder i andra sjöfartsländer.
Överåklagaren i Siockholm åberopar därvid konkurrensskäl och tillägger att det
är svårt att hävda en ensidig efterlevnad av dyrbara reformer på sjöfartens
område.
Även Sveriges varvsinduslriförening framhåller att de
svenska föreskrifter som föranleds av MARPOL-protokollet bör sättas i kraft
först när 16
Rik.sdagen 1979/80. I sand. Nr 167
Prop.
1979/80: 167 242
internationellt ikraftträdande har uppnåtts. Om
tillämpning skall ske från "target date" förutsätter föreningen att
en svensk tillämpning blir beroende av att ett större antal IMCO-stater av
betydelse i sammanhanget beslutar om motsvarande åtgärder, varvid utländska
fartyg måste behandlas på samma sätt som svenska.
Några remissinstanser har särskilt kommenterat
promemorians överväganden om bestämmelser avseende flytande kemikalier i bulk.
Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget att
regeringen får förordna om dessa bestämmelsers ikraftträdande. Detta bör ske,
framhåller verket, så snart de praktiska förutsättningarna föreligger och inte
anstå i avvaktan på en internationell tillämpning. Verkets preliminära
bedömning är att det skulle ta omkring ett och ett halvt år att göra de
installationer och övriga förberedelser i land för mottagning av
kemikalierester som krävs. Verkets bedömning baseras på förutsättningen att
mottagningsskyldigheten begränsas till i princip endast lossningshamnar och
reparationsvarv. Verket framhåller också att, även om frågan om avgifter för
omhändertagandet av bulkkemikalierester inte behandlas i promemorian, fiera skäl
talar för att ett avgiftsfritt system är olämpligt för dessa slag av avfall.
Svenska kommunförbundet framhåller att promemorian inte
ger någon tydlig bild av de krav i fråga om omhändertagande av kemikalierester
som kommer att drabba hamnkommunerna. Frågor rörande mottagningsanordningar
för kemikalierester bör enligt förbundet ägnas ökad uppmärksamhet och frågan om
huvudmannaskapet för mottagningsanläggningarna klarläggas.
Sveriges kemiska industrikonlor (kemikontoret),
som.begränsar sitt yttrande till frågor om flytande kemikalier i bulk. har
kritiska synpunkter på utformningen av 3 kap. i lagförslaget.
Kemikontoret påtalar till en början att promemorian går
förbi frågan om att rätt fördela det ekonomiska och operativa ansvaret mellan
hamnens ägare, lastens ägare samt befraktaren för omhändertagande av kemikalierester.
Kemikontoret finner det också mindre tillfredsställande att denna fråga hänskjuts
till regeringens avgörande i en framtid och förordar att man nu avgör åtminstone
grundprinciperna i fråga om kostnadstäckningen.
Kemikontoret framhåller vidare att omhändertagande i land
av kemikalierester endast bör komma i fråga i lossningshamnen. Det är då
skäligt att lastens ägare ikläder sig ansvaret härför. En förutsättning för
detta är dock att lastägaren ges möjlighet antingen att själv övervaka att
omhändertagandet sker så, att onödig kostnad undviks, eller att uppdra
omhändertagandet åt annan, t. ex. hamnens innehavare.
Kemikontoret framhåller också att bestämmelserna i 3 kap.
måste göra åtskillnad mellan rester av en last som har lossats och mer eller
mindre blandade rester ("slops") från laster lossade vid skilda
tillfällen hos andra lastmottagare. Av rättviseskäl bör det enligt kemikontoret
klart sägas ut i
Prop.
1979/80: 167 243
lagen att ägare av viss last saknar varje ansvar för
lastrester som inte har samband med hans egen last. Om avsikten är att tillåta
att lastrester av vilket ursprung som helst skall få avlämnas i vissa svenska
hamnar, bör detta täckas av särskilda bestämmelser. Kostnadsansvaret för sådan
service måste ovillkoriigen och utan inskränkningar falla på fartygets ägare.
Sveriges industrijörbund instämmer i sitt yttrande i vad
som har anförts av kemikontoret.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det f. n. inte
finns tillräckliga resurser att ta emot och destruera alla de olika sorters
avfall det kan bli fråga om vid genomförandet av MARPOL-protokollets tekniska
bestämmelser. Det accentuerar behovet av en snabb utbyggnad av Sakabs resurser
för inrättande av mottagnings-, mellanlagrings- och behandlingsanläggningar.
4 Samordning av gällande bestämmelser om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget att bestämmelserna om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg förs samman i en lag och en förordning i anslutning till lagen.
Enligt bl. a. riksåklagaren, hovrätten över Skåne och
Blekinge, kammarrätten iJönköping, brottsförebyggande rådet, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, generaltullstyrelsen och Sveriges
varvsindustriförening innebär sammanföringen av bestämmelserna en förbättring
och förenkling som ger överskädlighet och lättillgänglighet.
Även förslaget att lagstiftningen utformas som en
ramlagstiftning tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av samtliga
remissinstanser.
Statens nalurvårdsverk pekar på behovet av kontinuerlig
översyn av tillämpningsföreskrifterna med tanke på den tekniska utvecklingen
och kun,skapsutvecklingen i fråga om utsläppen.s miljöeffekter. Det är därför
riktigt, framhäller verket, att i en ramlagstiftning i stor utsträckning ge bemyndiganden
att besluta om de svenska bestämmelsernas innehåll.
Kammarrätten i Jönköping erinrar om att även 1972 och 1976
års lagstiftning om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i väsentliga
delar är utformade som en ramlagstiftning. Enligt kammarrätten har den
ordningen varit ändamålsenlig och inte vid tillämpningen föranlett sådana
svårigheter att man bör frångå nuvarande lagstiftningsteknik.
Sjöfartsverket framhåller att ett praktiskt problem vid
nationellt ikraft-sättande är att betydelsefulla regler skall träda i kraft vid
ett flertal olika tidpunkter. Genom att den föreslagna lagstiftningen har
utformats med utpräglad karaktär av ramlagstiftning underiättas ett sådant
ikraftträdande.
Brottsförebyggande rådet anser att den författningsteknik
som en ramlag utgör ofta innebär att bestämmelserna blir svårtillgängliga och
svår-
Prop.
1979/80:167 244
överskådliga. Med hänsyn till ämnets tekniska karaktär och
den snabba utvecklingen på området finner emellertid rådet denna
författningsteknik godtagbar. Rådet finner också att författningen är klart
utformad och att den tydligt uttrycker de krav som ställs upp till förhindrande
av förorening från fartyg.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det hade varit
önskvärt med preciserade regler i större utsträckning men finner sig sakna
tillräcklig anledning att motsätta sig den föreslagna författningstekniken.
5 Särskilda frågor
5.1 Avgifter för mottagning av rester och avfall från
fartygs drift
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget om förbud att ta ut särskild avgift för omhändertagande av
oljeavfall från fartygs maskinrum o. d., toalettavfall och fast avfall. Vissa
remissinstanser redovisar dock en tveksam eller negativ inställning.
Generaltullstyrelsen understryker kraftigt behovet av det
föreslagna förbudet, som enligt styrelsens uppfattning med stor sannolikhet
kommer att medverka till att antalet otillåtna utsläpp minskar i svenska
farvatten.
Sjöfartsverket uttalar tillfredsställelse med den
föreslagna ordningen som enligt verket gör det möjligt att fä till stånd ett
fungerande system för mottagning av avfall från fartyg.
Stockholms kommun anser att snara åtgärder krävs för att
effektivt motverka utsläpp i havet av bl. a. oljerester från fartyg. En
författningsenlig skyldighet för hamnarna att ta emot miljöfarligt spill är
därför angelägen. Finansiering av verksamheten via hamnavgifterna bör kunna
övervägas. Om samtliga hamnar erbjuder sådan service och tar betalt för den
-oavsett om den utnyttjas eller ej - kan det antas, framhåller kommunen, att
fartygen hellre använder än avstår från denna service.
Sveriges fartygsbefälsförening betonar vikten av att
hamninnehavare inte får ta ut någon särskild avgift för mottagning och bortforsling
av oljeavfall.
Stockholms handelskammare finner det värdefullt att förbud
införs för hamninnehavare att ta ut särskild avgift för mottagning och bortforsling
av oljeavfall från fartyg. Sådana kostnader bör, understryker handelskammaren,
tas ut generellt via de ordinarie hamnavgifterna. Skånes handelskammare
ställer sig bakom förslaget med hänvisning till att en särskild avgift kan
verka hämmande på benägenheten att utnyttja anläggningen. Handelskammaren, som
noterar att förslaget följer den i prop. 1975/76:5 anvisade ordningen,
understryker att hamninnehavaren - vanligtvis kommunen - bör verka för att
anläggningen kan utnyttjas även för annan typ av avfall så att därmed kostnaden
för anläggningen kan spridas i vidare mån och ej endast belasta
hamnverksamheten.
Prop.
1979/80:167 245
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det riktigt att
kostnaderna för omhändertagande av avfall skall tas ut generellt via
hamnavgifter och liknande avgifter. Länsstyrelsen betonar vikten av att
beräkningsgrunden för dessa kostnader blir likformig för hela riket.
Sveriges redareförening instämmer i promemorians
överväganden om förbud mot att ta ut avgift för omhändertagande av oljeavfall från
fartygs maskinrum, toalett- och fast avfall. Redareföreningen framhåller dock
att förbudet bör gälla generellt för alla fartyg, även fartyg i färjetrafik.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det skulle ha
varit lättare att ta ställning till förslaget, om man i promemorian hade lämnat
en redogörelse för vilka kostnader det gäller. Även utan ett sådant underlag
torde man dock, framhåller hovrätten, våga ansluta sig till den i promemorian
framförda farhågan att den iakttagna utvecklingen mot en tillämpning av en
särskild avgift för omhändertagande av avfallet kan leda till att de olagliga
utsläppen ökar. Hovrätten finner därför förslaget om införande av ifrågavarande
förbud välbetänkt, i vart fall från miljösynpunkt.
Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län är tveksamma till förslaget.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan om
"avgiftsfrihet" bör avgöras först efter en snabb utvärdering av
förhållandena beträffande befintliga mottagningsanläggningar mot bakgrund bl.a.
av deras påstådda låga nyttjandegrad. Länsstyrelsen pekar också på de
konkurrensnackdelar som "avgiftsfrihet" enligt hamninnehavarna
innebär för dem. Länsstyrelsen tillägger dock att miljöskyddsintressena väger
tyngre än konkurrensnackdelarna, om det kan göras sannolikt att den föreslagna
"avgiftsfriheten" är ett effektivt styrmedel.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att
frågan om avgiftsförbud utreds vidare. Flera ledamöter tillstyrker dock
"avgiftsförbudet" och föreslår att detta kombineras med en skyldighel
att avlämna avfallet.
Länsstyrelsen i Norrboltens län, som tillstyrker
förslaget, finner det angeläget att reglerna för att täcka kostnaderna för
mottagning av avfall övervägs ytterligare, sä att en sä rättvis fördelning som
möjligt kan ske och risken för att annars uppkommande högre kostnader i viss
hamn får en negativ effekt från konkurrenssynpunkt såvitt möjligt undviks.
Statens naturvårdsverk har ingen invändning mot avgiftsförbudel
för toalettavfall och fast avfall men är i övrigt negativt till förslaget.
Negativa ställningstaganden till förbud mot särskild avgift redovisas också av
Svenska kommunförbundet och Svenska hamnförbundet.
Statens naturvårdsverk framhåller att den grundprincip som
allmänt gäller i Sverige är att förorenaren får bära de direkta kostnaderna för
att rena och ta hand som sina föroreningar. Härigenom får förorenaren ett
direkt intresse av att på olika sätt minimera sina miljöskyddskostnader. För
fartygens del finns med del föreslagna avgiftssystemet inte detta incitament,
och hamnarna kan, beroende på vilket avfall som lämnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80: 167 24h
drabbas av kostnader för omhändertagandet som kraftigt kan
överstiga det generella mottagningspålägget på hamnavgiften.
Enligt verkets uppfattning är erfarenheterna hittills av
det "avgiftsfria" systemet alltför begränsade för att det skall vara
möjligt att bedöma vilken grad av styrande effekt den ena eller andra
avgiftsformen kan ha på utnyttjandet av mottagningsanläggningarna. Utformningen
av avgiftssystemet, fortsätter verket, torde f. ö. inte vara den avgörande
faktorn för att få fartygen att på avsett sätt leverera sitt avfall i land. För
detta krävs en effektiv kontroll, dels av att fartygen lämnar i land det man är
skyldig att lämna, dels av lastdagböcker o.d. sä att olagliga utsläpp kan
spåras upp och beivras. Den otillräckliga kontrollen och det faktum att
ifrågavarande konventionsbestämmelser ännu inte har blivit bindande för de
främmande fartyg som anlöper svenska hamnar torde, framhåller Verket, vara de
viktigaste orsakerna till att svenska oljemottagningsanläggningar hittills har
blivit dåligt utnyttjade.
Verket säger sig vara införstått med att ett
"avgiftsfritt" system kan innebära vissa fördelar i fräga om en del
avfallstyper, i synnerhet om systemet vinner internationell anslulning och
staterna tillämpar en effektiv kontroll. Verket har därför ingen erinran i
fråga om ett förbud mot särskilda avgifter för omhändertagande av
toalettavfall och fast avfall, särskilt som fartyg i färjetrafik ej föresläs
bli omfattade av förbudet. Verket vill dock inte tillstyrka förslaget om
avgiftsförbud för omhändertagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o. d.
eller av rester av skadliga ämnen som transporteras pä annat sätt än i bulk.
För dessa avfallstyper, för vilka hanteringskostnaderna kan bli betungande, bör
enligt verket hamnarna få ta ut särskilda avgifter av berörda fartyg.
Svenska hamnförbundet hänvisar till tidigare skrivelse i
vilken förbundet har avstyrkt sjöfartsverkets förslag att förbud införs mot
särskild avgifi för omhändertagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o. d.,
toalettavfall och fast avfall. Hamnförbundet anför följande ytterligare
synpunkter:
Den frekvens avlämning i svenska hamnar av sludge liksom
av annat oljeavfall m. m. rätteligen bör ha vid gällande bestämmelser har
hamnförbundet sökt att översiktligt bestämma för olika fartygstyper. Den ringa
frekvensen i dag ter sig överraskande trots den i stort gällande avgiftsfrihe-len.
I fråga om oljehaltigt barlastvatten från tankfartyg redovisas en liknande
iakttagelse i betänkandet REN TUR (s. 73). Vad gäller sludge syns bara något
enstaka rederi mera systematiskt ha gått in för att avlämna dylikt avfall i
hamn. Så är - trots utgående avgifier - fallet beträffande Piteå.
En individuell avgiftsfrihet skulle - så långt det i dag
går att se - belasta hamnarna mycket olika. Möjligheten att allmänt höja
hamnavgifterna för att täcka en svårbedömbar merkostnad saknar praktiskt värde
för huvuddelen av hamnarna. Slora kostnadsökningar - inle minst vad gäller
ränteposten - och stagnerande trafik lillsammans med ett trångt konkurrensläge
låser det samlade avgiftsuttaget. Konsekvensen av individuell avgiftsfrihet
blir i sak att kostnaderna belastar den hamnägande kommunen. En
Prop. 1979/80: 167 247
annan
följd är att det inte finns någon anledning för redaren att genom anordningar
ombord begränsa avfallskvantiteten med ytterligare merkostnader för hamnägaren
som följd.
I
promemorian antyds att mottagningen i hamnarna inte har hunnit att ordnas på
ett rationellt sätt. Hamnförbundet ifrågasätter detta. Avfallet hämtas med slamsugningsbil
vid fartygets sida. Detta sker genom det kommunala renhållningsverket eller
fristående entreprenör. Kostnaden beror på förutom kvantiteten -
transportsträckan till uppsamlingsstället, vartill kommer själva
behandlingskostnaderna. Mindre kommuner kan vid en samlad kalkyl finna
fördelaktigt att utnyttja anläggning i grannkommun. Den vägberoende kostnaden
blir därvid hög. Byggs egen anläggning ökar de fasta kostnaderna vilka på något
sätt ska fördelas på omhändertagna kvantiteter. Skillnaden i samlad kostnad
för vederbörande hamn och också den hamnägande kommunen kan - även om
statsbidrag erhållits för anläggningen - ligga i samma storleksordning.
En ytteriigare
faktor att ta hänsyn till är att ännu enbart Sverige syns vara inne på linjen
med individuell avgiftsfrihet vid avlämning av olika typer avfall. Skulle vid
aktuell och blivande svensk och utländsk lagstiftning sludge komma att
regelmässigt lämnas i hamn lär detta vid Sveriges särslällning i
avgiftshänseende hårt belasta de svenska hamnarna och då med en fördelning
mellan dessa som inte går att överblicka.
Hamnförbundet
anser att vid den osäkerhet som råder - en osäkerhet som i varje fall inte kan
skingras av de svenska hamnarna eller deras gemensamma organisation - bör
kostnaderna för avlämningen av sludge täckas av de statliga avgifter som
kollektivt och med långtgående uljämning hamnarna emellan tas ut i form av
fyravgifter och farledsvaruavgifter.
För
alt undvika ett betungande avräknings- och kontrollförfarande kan del vara
befogat alt de olika hamnarna bär en viss minimikoslnad. Denna bör dock inte
sättas högre än till tre procent av de under året uppburna hamnavgiflerna för
berörda fartyg, dvs. torrlastfartygen. Belopp härutöver ersälts av sjöfartsverkei
i efterskott med medel från en särskild anslagspost som i sin tur avräknas
från uppbörden av statliga avgifter.
I de
fall lastageplats med grundpenningtaxa är belägen innanför område för allmän
hamn kan krävas särskilt avräkningsförfarande.
Svenska
kommunförbundet framhåller att en bestämmelse som förbjuder hamninnehavare att
ta ut särskilda avgifter för mottagning och bortforsling av avfall och som
innebär att dessa kostnader måste belasta den allmänna hamnverksamheten - och
därmed hamnavgifterna - kommer att drabba hamnkommunerna myckel olika. Innan
beslut fattas i frågan bör därför, enligt förbundet, närmare klarläggas dels hur
kommunerna kommer atl drabbas av en sådan beslämmelse, dels vilken effekt en
avgiftsfrihet får pä fartygens befälhavare, redare m. fl. då det gäller att
begränsa avfallsproduktionen ombord. Om särskilda skäl talar för att avlämning
av avfall skall ske utan direkla kostnader, anser förbundet att det måste
klargöras av vem dessa kostnader kommer att bäras och hur de skall fördelas.
Förbundet instämmer också i Svenska hamnförbundets ifrågasättande av vad som
sägs i promemorian om alt mottagningen av fartygsavfall ännu ej hunnit ordnas
på ett rationellt sätt.
Prop. 1979/80:167 248
I
fråga om nu gällande förbud att ta ul avgift för omhändertagande av oljehaltigt
bariasl- och tankspolvatten framhäller Sveriges varvsindustriförening att man
tidigare har motsatt sig, och alltjämt motsätter sig, förbudet, om inte
reparationsvarven "ges full kompensation för de merkostnader de åsamkas i
förhällande till konkurrenter i andra länder, i flera fall i Öslersjösiaier som
ej satt i krafl motsvarande föreskrifter".
5.2
Tillsyn
Promemorians
allmänna överväganden om tillsyn kommenteras endast av ett par remissinstanser.
Brottsförebyggande rådet anser att de föreslagna skärpningarna av
bestämmelserna om certifikat, besiktning och inspektion bör kunna spela en
förebyggande roll mot olagliga utsläpp av olja. Sveriges redareförening
framhåller atl god tillsyn behövs för att komma ät fartyg som är undermåliga i
miljöhänseende. Denna tillsyn bör ske i form av stickprovskontroll av säväl
svenska som utländska fartyg.
Flera
remissinstanser, bl.a. kammarrätten i Jönköping, sjöfartsverket, statens
naturvårdsverk och Vattenvärnet framhåller att det ökade skydd mot föroreningar
för den marina miljön som åsyftas i den föreslagna lagstiftningen ställer krav
på att sjöfartsverket och andra myndigheter ges förstärkta resurser för att
fullgöra sina uppgifter.
Sjöfartsverket
framhåller att MARPOL-protokollets lillämpning i Sverige enligt
konferensresolution nr I kommer att medföra en avsevärd ökning av sjöfartsinspektionens
arbetsuppgifter. Protokollets ikraftlrädande kommer dessutom att resultera i
en toppbelastning under den tid som erfordras till dess samtliga berörda
svenska fartyg cerlifierats enligt protokollets krav. Under föruisättning att
toppbelastningen kan spridas, bl.a. genom att "target date"-tillämpningen
inte innebär ett fullständigt ikraftträdande av MARPOL-protokollets tillsyns-
och certifieringsregler, regler beträffande torrlastfartyg m.m. redan fr.o.m.
den 1 juni 1981, anser verket att denna övergående toppbelastning evenluelll
kan klaras genom övertidsuttag och omprioriteringar. Verket understryker
emellertid att sjöfartsinspektionen genom protokollets tillämpning kommer att
tillföras en avsevärd permanent arbetsbelastning. Verket har beräknat den tid
som krävs för inspektioner till tio personår och för tillsynsverksamhet på
centralförvaltningen till två personår. Vid beräkningen har verket tagit
hänsyn till bl. a. lillkommande besiktningar enligt SOLAS-protokollet och
nödvändig utbildning av personal i fråga om de nya reglerna. Verket
understryker att man med hänsyn lill vissa andra tillkommande uppgifter f. n.
inte kan ta på sitt ansvar att inom befintliga resursramar frigöra erforderiiga
resurser för att tillfredsställande lösa de uppgifter som tillkommer med
anledning av MARPOL-protokollets tillämpning.
Statens
naturvårdsverk framhåller alt förstärkta resurser krävs inte minst i
kvalitativt hänseende. Fartygstillsynen är i dag inriktad främst på
Prop.
1979/80:167 249
de säkerhelsmässiga aspeklerna och inte på miljöskyddet.
Detta innebär att myndigheterna måste ges ökad miljöskyddskompetens.
Överåklagaren i Stockholm år av den uppfattningen att den
föreslagna utökningen av inspektionsverksamheten kommer att kräva en betydlig
förstärkning av sjöfartsverket.
5.3 Påföljder m. m.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran de föreslagna straffskärpningarna.
Riksåklagaren anför att påföljdsskärpningen för olagliga ulsläpp
av skadliga ämnen från fartyg får anses utgöra en viktig markering av att
samhället nu ser allt allvarligare på denna form av miljöförstöring. Erfarenheten
utvisar dock, säger riksåklagaren, att domstolarna beträffande brott av sådant
eller liknande slag som här är i fråga är mycket återhållsamma vid utmätningen
av siraff även i fall då strafflatituden omfaltar fängelse upp till ett eller
två år. Del torde därför böra understrykas att brott mot den nya lagen kan vara
mycket allvarliga och atl de följaktligen ej sällan bör föranleda frihetsstraff
av ej alltför ringa omfattning. Även om en straff-skärpning kommer till stånd
kan det dock med fog ifrågasättas, framhåller riksåklagaren, om de föreslagna sanklionsformerna
kommer att fä en tillräckligt preventiv effekl.
Enligt brottsförebyggande rådet finns det all anledning
att se allvarligt på vattenföroreningar från fartyg inle minst med hänsyn till
att ekonomiska överväganden ofta föregår utsläpp av miljöfariigt avfall. Mot
den bakgrunden kan enligt rådet ingen invändning riktas mot den föreslagna slraffskärpningen
för olagliga utsläpp.
Rådet framhåller vidare att straffsatserna i övriga
miljöförfattningar i allmänhel är lägre än de nu föreslagna. För att komma till
rätta med de skillnader i päföljdshänseende som finns mellan de olika
författningarna inom miljövårdsområdet bör, enligt rådet, mot bakgrund av att
miljön har kommit att beiraktas som ett mer betydelsefullt skyddsobjekt än
tidigare, en översyn av samtliga hithörande ansvarsbestämmelser företas. Det
bör därvid även övervägas om inte samhällets strängare syn på miljöbrott bör
resultera i att straObestämmelserna till skydd för miljön snarast förs in i
brottsbalken.
Hovrätten över Skåne och Blekinge tror inte att den
föreslagna straffskärpningen för olagliga utsläpp av olja kommer att ha någon
brottsförebyggande effekt, eflersom bevissvårighelerna är så stora atl risken
för en fängelsedom ler sig mycket liten. Hovrätten är ocksä kritisk mot att
straffskärpningen motiveras av önskemål om att föriänga preskriptionstiden för
ifrågavarande brott. Hovrätten finner dels att inget behov föreligger av en
sådan förlängning, dels atl ett sådanl straffprocessuellt skäl inte ensamt bör
få motivera att en regel om strängare påföljd införs.
Prop.
1979/80: 167 250
Överåklagaren i Malmö ifrågasätter om den föreslagna
straffskärpningen från böter till fängelse i högst sex månader för
överträdelser av vissa bestämmelser får avsedd effekt. Annan lagstiftning och
därmed sammanhängande rättspraxis avseende brott på vilka det formellt kan
följa högst sex månaders fängelse renderar i praktiken endast i sällsynta
undantagsfall strängare påföljd än böler. Vid en höjning av straffsatsen till
ett ärs fängelse skulle domstolarna, framhåller överåklagaren, troligen vara
mera benägna att i allvarligare fall verkligen också döma till frihelsberövande
påföljd.
Flera remissinstanser kommenterar och är positiva till den
i promemorian framförda tanken på en särskild ekonomisk påföljd som riktar sig
mot dem som kan ha ekonomisk vinning av olagliga utsläpp av olja m. m. från
fartyg.
Riksåklagaren anför att han i yttrande över betänkandet Ds
Ju 1978:5 Företagsböter och departementspromemorian Ds Ju 1979: 10 Företagsböter
har ställt sig tveksam till företagsböter som särskild ekonomisk påföljd och
förordat att i första hand förverkande- och/eller skadeståndsin-stiluten
utbildas så att de kan användas som ett effektivt sätt att motverka sådana
förfaranden som sker främsl i rent vinningssyfte. Föroreningar från fartyg sker
uppenbart i allmänhet i sådant syfte. Om en ordning med företagsböter övervägs
av lagstiftaren bör givetvis, framhåller riksåklagaren, sådana böter kunna
komma i fråga pä förevarande område.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser atl någon form av
särskild
ekonomisk påföljd är atl föredra framför skärpta
straffsanktioner. Hovrätten erinrar om vad som sägs i motionen 1975/76: 633 om
att lagstiftningen mot vattenförorening från fartyg bör kompletteras med beslämmelser
om en vattenföroreningsavgift för fartygsägare eller redare från vars fartyg
utsläpp skett i slrid mol gällande regler. Inför man en sådan avgift bör,
framhåller hovrätten, utgångspunkten för utdömande vara strikt ansvar men med
möjlighet till exculpation. Avgiften bör bestämmas schablonmässigt, varvid som
beräkningsgrund skulle kunna tjäna t. ex. uppskattade saneringskostnader.
Enligt brottsförebyggande rådet bör i avvaktan på en
eventuell lagstiftning om förelagsböter ekonomiska sanktioner av annan redan
existerande arl byggas ut inom de lagområden där sådana bedöms angelägna. Ett sådanl
område är, framhåller rådet, vattenförorening från fartyg, där det
straffrättsliga individuella ansvaret inte synes vara tillräckligt avhållande.
Därför bör ett avgiftssystem nu tas upp lill prövning. Man bör därvid
eftersträva en avgift som knyter an lill ett objektivt, lätt konstaterbart
faktum, är schabloniserad och förutsebar samt i princip inle ger utrymme åt
någon diskretionär prövning. Med hänsyn till dessa överträdelsers allvarliga
karaktär bör emellertid avgiften endast utgöra etl komplement till straffet.
Även de svenska ledamöterna i Nordiska oljeskyddsunionens
råd föror-
Prop.
1979/80: 167 251
dar någon form av särskild ekonomisk påföljd och menar att
den frågan bör tas upp i samband med lagstiftningsärendet i övrigt utan att
slutbehandling av förslaget om företagsböter avvaktas.
Statens nalurvårdsverk framhåller att bestämmelserna om
företagsböter sannolikt skulle få avsevärd betydelse på ifrågavarande område.
En reglering efter modellen strikt ansvar synes, enligt verket, böra
eftersträvas åtminstone på längre sikt.
Vattenvärnet ifrågasätter om inte förverkande som
brottspåföljd borde kunna användas i större utsträckning än f.n. Utsläppen sker
från fartyg som representerar höga värden. Om möjlighet fanns, framhåller
Vattenvärnet, att beslagta och sedan förverka fartyg eller laster i fartyg,
från vilket utsläpp skett eller eljest den brottsliga gärningen förövats,
skulle straffbestämmelserna få ökad effektivitet och utsläppen sannolikt
minska.
6 Övriga frågor
Rikspolisstyrelsen och överåklagaren i Stockholm
framhåller att den föreslagna lagstiftningen och utvidgningen av den svenska terrilorialvat-tengränsen
behöver förenas med en intensifierad övervakning av territorialvattnet.
Brottsförebyggande rådet pekar på behovet av ökad övervakning och betonar
vikten av att få till stånd klara regler för hur ansvaret för övervakningen
skall fördelas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det viktigt att ett
genomförande av lagstiftningen kombineras med bestämmelserna om lotsplikt.
Länsstyrelsen anser också att ett införande av anmälningsplikt för fartyg som
kommer till svenskt territorialvatten bör övervägas. Därigenom skulle destinationshamnen
snabbare kunna underrättas och fä tid att förbereda mottagningsanordningar.
7 Synpunkter på förslaget till lag om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
/ kap.
I§
Riksåklagaren föreslår att paragrafen utgår eftersom den
inte förmedlar annat budskap än vad som framgår av lagens rubrik.
2§
Statens naturvårdsverk föreslår att begreppel
"skadligt ämne" definieras på följande sätt: "Varje ämne som,
om det kommer ut i havel eller annat vattenområde, kan innebära risker för
människors hälsa, skada den
Prop.
1979/80:167 252
marina faunan och floran, skönhets- och rekreationsvärden
eller störa annat rättmätigt utnyttjande av havet eller annat
vattenområde". GeneraltuUstyrdsen anser alt ordet "kvittblivning"
bör utgå ur definitionen av begreppel "utsläpp" eftersom bl.a.
avlämnande av oljerester till en motlagningsanordning i land kan utgöra en kvittblivning.
Sjöfartsverket anser, med hänsyn till den framtida utvecklingen, att det är
lämpligt att definitionen på "skadligt ämne" utformas så att den
även omfattar gasformiga ämnen. Härigenom skulle reglerna i den nya lagen även
komma att omfatta åtgärder mol luftförorening från fartyg.
3§
Statens naturvårdsverk föreslår att paragrafen får
följande lydelse: "Regeringen eller den myndighet som regeringen utser
meddelar föreskrifter om vad som vid lillämpningen av lagen förstås med olja,
annat skadligt flytande ämne än olja, skadliga ämnen i övrigt och
oljetankfartyg".
2 kap.
Enligt Vattenvärnets mening bör bestämmelserna avse även
förbud mot utsläpp från fartyg av plaster o. d. som inte upptas av vattnet och
som har stor nedskräpningseffekt.
Vidare bör lagens beslämmelser om förbud mot utsläpp även
gälla mindre fartyg.
2§
Sjöfartsverket anser att paragrafens båda stycken bör
ersättas med elt generellt förbud mot utsläpp av olja avseende såväl svenskt
sjöterritorium och Östersjöområdet som andra vattenområden. De olika reglerna
för dessa vattenområden bör enligt verket fas upp som undantag i den till lagen
anslutande förordningen. Överåklagaren i Stockholm anser att åtminstone huvudsladgandet
om vad som åligger fartygen i fräga om utsläppsbegränsningar på det fria havet
bör las upp i lagen. Komplettering av huvudstadgandet kan ske genom
bemyndigande till regeringen att utforma detaljbestämmelser.
3 kap.
2 §
Industriförbundet och kemikontoret påpekar att hanteringen
av kemikalier skiftar beroende inle bara på lastens egenskaper utan också på
de lokala omständigheterna. 1 en viss hamn kan lossningen av en vara plötsligt
upphöra och en ny vara börja införas utan särskilt varsel. Mot bakgrund av
dessa växlande förhållanden bör inle regeringen utan sjöfartsverket fatta de
beslut som här avses.
Prop.
1979/80: 167 253
4 §
Statens naturvårdsverk anser att bestämmelsen om förbud
att ta ut avgift för omhänderlagande av oljehaltigt last- och tankspolvatten
bör intas i en förordning i anslutning till lagen i avvaktan på ytterligare
erfarenheter och en närmare uppföljning av mottagningsverksamheten i hamnarna.
5 §
Överåklagaren i Malmö anser att det föreslagna förbudet
kan ge anledning till tolkningssvårigheter och inbjuda till kringgående,
eftersom det endasl berör hamninnehavare samt fartygets redare och ägare.
Paragrafen bör därför ha följande lydelse: "Särskild avgift för mottagning
och annan hanlering av rester och avfall som anges i 3 § får inte
uttagas."
4 kap.
Överåklagaren i Stockholm anser att bestämmelserna i detta
kapitel av systematiska skäl bör placeras i lagsiiftningen om säkerheten på
fartyg. Statens industriverk anser att etl lillägg bör göras till delta kapitel
som innebär bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen
av Bilaga III lill MARPOL-protokollet.
5 kap.
1 §
Svenska maskinbefälsförbundet framhåller att
oljedagböckerna bör ulformas så att det blir krav på en särskild oljedagbok
omfattande all pump-ning som faller under maskinchefens ansvarsområde.
2 §
Överåklagaren i Stockholm anser att det bör framgå att i
paragrafen nämnda myndigheter har rätt att ta del av utländskt oljefartygs
oljedagbok på svenskl sjöterritorium. Med elt sådant lagstöd skulle övervakande
myndigheter kunna utföra sin övervakningsuppgift med större auktoritet.
6 kap.
Överåklagaren i Stockholm gör här samma anmärkning som i
fråga om 4 kap.
7 kap.
Möjlighelen att i miljöskyddande syfte reglera
fartygstrafik (1§) och läktring av olja (2 §) i vissa farvatten välkomnas av
flera remissinstanser, bl.a. fiskeristyrelsen, generaltullstyrelsen,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges fiskares riksförbund.
Prop.
1979/80:167 254
1 S
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut noterar
med tillfredsställelse möjligheten att föreskriva t. ex. begränsningar av
fartygstrafik inom vissa vattenområden.
Statens naturvårdsverk anser det väsentligt att
möjligheten att reglera fartygstrafik utnyttjas på vissa från miljösynpunkt
känsliga farvatten och nämner därvid Vänern-Göta älv, Mälaren samt
skärgårdsområdena. Enligt verket kan också viss fartygstrafik behöva begränsas
i hela Östersjön. 1 sammanhanget pekar verket vidare på de mycket speciella förhållanden
som råder på Mälaren och Vänern-Göta älv. Båda dessa vattenområden utnyttjas i
stor utsträckning dels som dricksvattentäkter, dels som transportvägar för olja
och kemikalier. Enligt verkets uppfattning bör MARPOL-protokollets bestämmelser
om fartygskonstruktion ses som ett minimikrav i svenska inre vatten. Skånes
handelskammare framhäller att förbud bl.a. mot fartygstrafik i vissa farvatten
måste utfärdas med stor försiktighet sä att inte Sveriges sjöfartspolitiska
relationer med omvärlden skadas.
2 §
Sjöfartsverket anser att paragrafen bör vara tillämplig
även på läklring mellan gasfartyg.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det viktigt att
möjligheten atl förbjuda läklring av olja och andra skadliga ämnen inom
Sveriges sjöterritorium verkligen kommer att utnyttjas. Länsstyrelsen tänker
därvid på de resonemang som har förts om alt vid kusten läktra olja från stora
oljetankfartyg till mindre kusttankfartyg för vidare befordran till
mottagningsstationerna.
5 §
Fiskeristyrelsen framhåller bland "intressen i
övrigt" enligt paragrafen särskilt fisket och erinrar om de utflyttningar
av fiskegränserna som sketl.
9 §
Sveriges redareförening anser att det av paragrafen bör
framgå att tvångsåtgärder avser de fall då fartyg skall nyttjas. Redaren bör
inte kunna tvingas atl reparera sitt fariyg när han hellre vill skrota det. När
han vill lägga upp fartyget, bör han själv få välja tidpunkten för reparation.
10 §
Generaltullstyrelsen jämför paragrafen med 8 kap. 3§
sjösäkerhetslagen enligt vilken tull- och lotsmyndigheterna endast skall
inställa på dem ankommande förrättningar för fartygets resa så länge ett förbud
gäller. Enligt styrelsen bör 7 kap. 10 § utformas så att den närmare preciserar
de olika myndigheternas åtgärder och även beaklar att tekniska ingrepp i ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80: 167 2-'-'
fartyg, t. ex. framdrivningsmaskineriet, kan vara det
effektivaste sättet att förhindra avgång eller vidare resa. Ett tekniskt
ingrepp kräver dock tillgång till teknisk sakkunskap som endast finns hos
sjöfartsverket och i viss utsträckning hos kustbevakningen. Styrelsen föreslår
därför följande ändrade lydelse av 7 kap. 10 S: "Den myndighel som med
stöd av 4-6 §§ har förbjudit ett fartygs avgång eller vidare resa skall, om
fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast vidtaga åtgärder för
att förhindra avgången eller den vidare resan. Ingrepp av teknisk natur i
fartyget får dock företagas först sedan erforderliga anvisningar inhämtats av
sakkunnig inom sjöfartsverket. Beslutet skall vidare omgående anmälas till
polis, tull-och lotsmyndigheler. Polismyndighet skall därvid lämna den
handräckning som erfordras och tull- och lotsmyndighet inställa på dem
ankommande förrättningar för fartygets resa så länge förbudet gäller."
8 kap.
1 §
Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att paragrafen
fått en sådan språklig utformning att man skulle kunna förledas tro att sjösäkerhetsdi-reklörens
beslut i fråga om ett honom underställt beslut inte får överklagas. Sveriges
redareförening gör en liknande invändning. Generaltullstyrelsen kan inte finna
skäl för att inte beslut enligt 3 kap. 8 § som meddelats av annan myndighet än
sjöfartsverket skall underställas sjösäkerhetsdirektören. Sädana beslut bör
enligt styrelsen inte få överklagas.
3 §
Riksåklagaren finner formuleringen "beslut som avses
i denna lag" oprecis och vill ersätta den med "beslut enligt denna
lag".
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det är
oklart vad som menas med att sjösäkerhetsdirektören skall kunna förordna att
underställningsbeslut inle skall gälla tills vidare. Länsstyrelsen frågar när
det slutligt avgörs om beslutet skall gälla.
9 kap. 2 §
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att paragrafen
behöver justeras språkligt, eftersom den använda formuleringen kan föranleda
den feltolkningen atl det är befälhavaren som skall dömas även i det fall dä
den som brustit i behövlig tillsyn är det befäl, till vilket befälhavaren har
överlåtit ansvaret för tillsynen över hanteringen ombord av skadligt ämne.
Överåklagaren i Stockholm framhåller att ansvaret för
tillsynen över hanteringen ombord av skadligt ämne många gånger inte formellt överiåts
utan följer av befälets allmänna tjänsteåligganden. Han föreslår därför att
bestämmelsen utformas "Har befälhavaren eller det befäl, till vilket
befäl-
Prop.
1979/80: 167 256
havaren har överlåtit ansvaret för tillsynen eller för
vilket ansvaret genom tjänstens beskaffenhet föreligger över hanteringen ombord
av skadligt ämne, brustit", etc. Svenska maskinbefälsförbundet hemställer
att paragrafen ändras så att maskinchefens ansvar för olagliga oljeutsläpp
klart regleras.
3 och 4 §§
Överåklagaren i Stockholm anser att den straffbara
personkretsen genom uttrycket "den som" blir alltför vid. Uttrycket
synes omfatta personer utanför fartygstjänsten, t. ex. lots, befraklare och bärgare.
9 kap. 4S första punkten kan omfatta personer som bl.a. hamnchefer och terminalföreslåndare,
en personkalegori som tidigare inte synes ha fallit under
ansvarsbestämmelserna.
4 § punkl 4 och 5
Riksåklagaren framhåller att i dessa bestämmelser bör
anges, i likhet med vad som har skett i övriga straffstadganden, vad som krävs
i subjektivt hänseende för straffbarhet.
5 § punkt 1
Riksåklagaren finner kriminalisering av förfarande i strid
mot bestämmelserna i 3 kap. 5 § föga ändamålsenlig, i allt fall om straffet
anges till böter, och anser att frågan bör regleras på civilrättslig väg.
6 §
Riksåklagaren framhåller att i paragrafens första led
saknas, i motsats till vad som gäller bestämmelsen i övrigt, hänvisning till
aktuella stadganden. En sådan hänvisning behövs för att fä det straffbara
området exakt bestämt.
7 §
Riksåklagaren påpekar att det i paragrafen angivna
förfarandet endast gäller när vitesföreläggandet och brottet avser en och samma
gärning. Bestämmelsen bör därför enligt riksåklagarens mening förtydligas så,
att sista ledel begränsas till ansvar enligt 9 kap. 3 § punkt 2 och 6 § fjärde
ledet.
Länsåklagaren i Östergötlands län anser att en
kriminalisering av överträdelser av förbud inte bör kombineras med vilesföreläggande
eller vice versa. Länsåklagaren i Kalmar län ställer sig däremot tveksam till
att en överträdelse av etl förbud eller föreläggande inte skall kunna medföra
straffansvar när föreläggandet har förenats med vite.
Prop.
1979/80:167 257
Biluga C De remitterade förslagen
1 Förslag till
Lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom föreskrivs följande.
I kap. Inledande bestämmelser
1
§ I denna lag
finns bestämmelser om förbud mot vattenföroreningar från fartyg, mottagning av
skadliga ämnen från fartyg, fartygs konstruktion samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller begränsa vattenföroreningar från fartyg.
2
§ I lagen
används beteckningar som har följande betydelse.
Beteckning Betydelse
Östersjöområdet Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken, Finska viken och inloppet till Östersjön upp
till latitudparallellen genom Skagen i Skagerack vid 57° 44,8' nord
Fartyg Fartyg,
svävare, fasta eller flytande plattformar samt
andra flytande anordningar som används till sjöss
Skadligt ämne Olja och andra ämnen som, om de kommer ut i
havet eller något annat vattenområde, kan innebära risker för människors hälsa,
vara skadliga för den marina faunan eller floran, skada skönhets- eller
rekreationsvärden eller störa annat rättmätigt utnyttjande av havet eller andra
vattenområden
Utsläpp Varje
ulsläpp i havet eller andra vattenområden, såsom
utströmning, kvittblivning, spill, läckage, utpumpning,
utspridning eller uttömning
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser
meddelar före
skrifter om vad som vid tillämpningen av lagen förstås med olja, andra
skadliga flytande kemikalier som transporteras i bulk än olja, skadliga
ämnen i övrigt samt oljetankfartyg.
2 kap. Förbud mot förorening från fartyg
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller sådana utsläpp
av skadliga ämnen från fartyg som härrör från eller i övrigt står i samband med
fartygens drift. Bestämmelserna gäller dock inte i fråga om sådana utsläpp av
skadliga ämnen som är en omedelbar följd av utforskning, utvinning och därmed
förenad, ej landbaserad hantering av havsbottnens mineraltillgångar.
17 Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 167
Prop.
1979/80: 167 258
2 § Inom Sveriges sjöterritorium och Östersjöområdet
utanför detta får
olja inte släppas ut från fartyg utan skall behållas ombord eller avlämnas
till mottagningsanordningar för olja.
I fräga om andra vattenområden meddelar regeringen eller
den myndighet som regeringen utser föreskrifter om förbud mot utsläpp av olja.
3
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om förbud mot
utsläpp från fartyg av andra skadliga ämnen än olja.
4
§ Om, till
följd av olyckshändelse, från fartyg släpps ut skadliga ämnen, beträffande
vilka gäller förbud mot utsläpp, skall utsläppet begränsas så långt det är
möjligt.
3 kap. Mottagning av förorenat barlast- och tankspolvatten
från fartyg, m.m.
1 § Anordningar för mottagning och behandling av oljehaltigt
bariast-
eller tankspolvatten skall finnas på de platser inom Sveriges territorium
där olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Den som lastar ut olja eller
driver reparationsverksamheten svarar för att det finns behövliga mottag
nings- och behandlingsanordningar.
Regeringen får föreskriva att mottagnings- och
behandlingsanordningar för oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten skall
finnas även i andra fall. Regeringen föreskriver också vem som skall svara för
anordningarna.
2
§ Anordningar
för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller lastrester
av andra skadliga flylande kemikalier än olja skall finnas på de platser inom
Sveriges territorium som regeringen föreskriver. Regeringen föreskriver också
vem som skall svara för anordningarna.
3
§ Om mottagning
av annal avfall frän fartyg än sådant som avses i I och 2 §§ finns särskilda beslämmelser.
4
§ Nägon avgift
får inte tas ut vid anordning som avses i 1 § första stycket för mottagning
eller behandling av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fariyg som
lastas eller repareras hos den som svarar för anordningen.
I fråga om avgift för mottagning och behandling som avses
i I § andra stycket och mottagning som avses i 2 § meddelar regeringen
föreskrifter.
5
§ Någon avgift
för mottagning eller annan hantering av avfall som anges i 3 § fär inte tas ul
av fartygens redare eller ägare. Vad nu har sagts utgör inte hinder mot att
kostnaderna för verksamheten täcks genom hamnavgifter eller motsvarande
generella avgifter.
6
§ Den som avser
att avlämna oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten till en motlagningsanordning
som avses i I § skall lämna uppgifter om lösningsmedel eller andra ämnen i
vattnet som har betydelse för behandlingen.
Ett fartyg får inte lastas eller repareras hos den som
svarar för alt det finns behövlig mottagnings- och behandlingsanordning som
avses i 1 § första stycket, om han underlåter att omhänderta oljehaltigt
barlast- eller
Prop.
1979/80: 167 259
tankspolvatten från fartyget. För de fall som avses i I S
andra stycket meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen utser
motsvarande föreskrifter om förbud mot lastning, reparation eller annan
verksamhet. 1 fräga om mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som
innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja meddelar
regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskrifter i de hänseenden
som avses i första och andra styckena.
7 § Föreskrifter om utformning och drift av anordningar
som avses i 1 och 2 §§ meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen utser.
4 kap. Fartygs konstruktion, m. m.
1
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om fartygs
konstruktion, ulrustning och drift för att förebygga eller begränsa
vattenföroreningar och om certifikat som visar att sådana föreskrifter är
uppfyllda.
2
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva atl fartyg, för att få
användas till sjöfart eller, såvitt avser utländska fartyg, till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium, skall
t. ha certifikat som avses i I §,
2. vara så underhållna att de i fråga om konstruktion
och utrustning
uppfyller föreskrifter som har meddelals med stöd av 1 S,
3. drivas i enlighet med föreskrifter som har meddelats
med stöd av I S.
Med certifikat får i fråga om utländska fartyg likställas handlingar som
har utfärdats av behöriga utländska myndigheter.
3 § Regeringen eller den myndighel som regeringen utser
meddelar före
skrifter om hur skadliga ämnen som transporteras till sjöss i förpackad
form eller i fraklcontainrar eller på liknande sätl skall hanteras för att
vaftenföroreningar skall förebyggas eller begränsas.
5 kap. Dagböcker m. m.
1
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om dagböcker
och andra handlingar rörande hanteringen av skadliga ämnen ombord på fartyg.
2
§ Polismyndighel,
tullmyndighet, tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 § och annan myndighet som
regeringen utser får i fräga om svenska fartyg ta del av de handlingar som
avses i I §. Detsamma gäller i fråga om utländska fartyg, som befinner sig inom
Sveriges sjöterritorium, i den mån regeringen föreskriver detta.
Inom främmande lands sjöterritorium är befälhavare på
svenska fartyg skyldiga att låta behöriga utländska myndigheter ta del av
sädana handlingar som avses i 1 §.
6 kap. Tillsyn
1 § Svenska fartyg, som omfattas av föreskrifter enligt
4 kap. 1 § om konstruktion, utrustning eller drift, skall besiktas innan de
sätts i trafik och
Prop.
1979/80: 167 260
därefler genomgå regelbundna besiktningar.
Vid besiktningarna skall fastställas om fartygen uppfyller
de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 § i fråga om
konstruktion, utrustning och drift.
2 § Fartyg skall undergå inspektion när en
tillsynsmyndighet som avses i
5 § anser att det behövs.
Vid inspektionen skall kontrolleras att fartyget och dess
utrustning och driftförhållanden uppfyller kraven på ett fullgott skydd mot
vattenföroreningar.
3
§ I fråga om
utländska fartyg som har certifikat som avses i 4 kap. I § eller motsvarande
handlingar som har utfärdats av behöriga ulländska myndigheler skall
inspektionen begränsas till granskning av dessa handlingar och av handlingar
som avses i 5 kap. I S, såvida det inte finns grundad anledning alt anta atl
fartyget eller dess utrustning eller driftförhållanden i väsentliga avseenden
avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna.
4
§ Närmare
föreskrifter om de tillsynsförrättningar som avses i l-3$§ meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser.
5
§ Tillsyn över
efterlevnaden av bestämmelserna om fartygs konstruktion, utrustning och drift
utövas av myndighet som regeringen utser. Myndigheten får uppdra åt sakkunniga
att utom riket verkställa tillsynsförrättningar.
6
§ Regeringen
får föreskriva att undersökning av fartyg och ulrustning som företas av en
utländsk myndighet eller av en klassificeringsanstalt skall godkännas som
tillsynsförrättning verkställd av svensk myndighet samt att ett ceriifikat som
utfärdats efter en sådan undersökning har samma giltighet som elt certifikat
utfärdat av svensk myndighet.
7 § Den som verkställer en tillsynsförrättning eller
biträder vid en sådan
förrättning skall lämnas tillträde till fartyget för att göra nödvändiga under
sökningar och ta del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord.
Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för
tillsyn enligt denna lag.
8
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om avgifter
till staten för tillsyn av fartyg och om ersättning åt sakkunniga som anlitas
för tillsynsförrättningar. Detsamma gäller avgifter för provning och granskning
av material och utrustning till fartyg.
9
§ Fartygets
redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår sådan tillsyn som avses i 1
§.
7 kap. Särskilda åtgärder mot vattenförorening
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser
får föreskriva sådana begränsningar av eller förbud mot trafik i farvatten inom
Sveriges sjöterritorium som behövs för att förebygga vattenföroreningar.
Prop.
1979/80: 167 261
2
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar sådana föreskrifter om läktring
av skadliga ämnen inom Sveriges sjöterritorium som behövs för att förebygga vattenföroreningar.
Om det finns särskilda skäl, får även föreskrifter om förbud mot läktring
meddelas.
3
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om skyldighet
att rapportera vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana
föroreningar. Delsamma gäller föreskrifter om skyldighet att lämna sådana
uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs för att förebygga eller bekämpa
vattenföroreningar.
4
§ Företer ett
fartyg väsentliga brister i fråga om konstruktion, utrustning eller drift i de
hänseenden som avses i 4 kap. 1 § eller överträds föreskrifter som har meddelals
med stöd av I § detta kapitel, får sjöfartsverket och även annan myndighet som
regeringen utser meddela
1.
förbud mot
fartygets avgång eller vidare resa,
2.
förbud att
använda viss utrustning,
3.
föreläggande atl
fartyget skall följa en viss färdväg,
4.
föreläggande
att fartyget skall anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan
uppehållsplats,
5.
föreläggande i
fråga om fartygets framförande eller drift.
Om det inte finns tillräckliga skäl för en ålgärd som nu
har sagts får myndighelen, när det gäller brister i fråga om konstruktion,
utrustning eller drifl, i slället meddela föreläggande att brislerna skall
avhjälpas.
5 § Kommer olja eller nägot annat skadligt ämne ut från
ett fartyg i strid
mot gällande bestämmelser eller kan det skäligen befaras att så sker och
finns det grundad anledning att anta att svenskt territorium eller svenska
iniressen i övrigt kan skadas härigenom i avsevärd mån, får sjöfartsverket
och även annan myndighet som regeringen utser meddela de förbud och
förelägganden som är nödvändiga för att hindra eller begränsa vattenför
oreningar. Sådana beslut får avse
1.
förbud mol
fartygets avgång eller vidare resa,
2.
förbud mot
lastning, lossning, läktring eller bunkring,
3.
förbud alt
använda viss utrustning,
4.
föreläggande
att fartyget skall följa en viss färdväg,
5.
föreläggande
att fartyget skall anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan uppehällsplats,
6.
föreläggande i
fråga om fartygets framförande eller drift,
7.
föreläggande
att läktra olja eller annat skadligt ämne,
8.
föreläggande
alt lastning, lossning, läktring eller bunkring skall avbrytas,
9.
föreläggande om
andra åtgärder för att hindra eller begränsa vattenföroreningar genom olja
eller andra skadliga ämnen.
6 § Har beiräffande ett visst fartyg inte fullgjorts vad
som föreskrivs om
försäkringsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet i lagen
(1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss, fär sjöfartsverket och
även annan myndighet som regeringen utser meddela
1.
förbud för
fartyget att anlöpa eller avgå från en svensk hamn eller från en tilläggsplats
som ligger på svenskt territorium,
2.
i fråga om etl
svenskt fartyg, förbud mot fartygets vidare resa.
18 Rik.sdagen 1979/80. I saml. Nr 167
Prop.
1979/80: 167 262
7
§ Beslut enligt
4, 5 eller 6 § får allt efter omständigheterna riktas mol fartygets
befälhavare, redare eller ägare.
8
§ Beslut enligt
4 eller 5 § om förbud skall innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas
för rättelse. Beslut om föreläggande enligt samma paragrafer skall innehålla
uppgifter om den tid inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna.
I beslut enligt 4 eller 5 S får vite sättas ut.
9 § Underlåter någon att inom den förelagda tiden vidta
åtgärd som
åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av 4 eller 5 § eller
kan beslutet inte tillställas honom utan sådant dröjsmål som äventyrar
syftet med beslutet, får myndigheten låta verkställa åtgärden pä bekostnad
av fartygets redare eller ägare. Detsamma gäller även i andra fall när ett
beslul har meddelals, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan väntas bli
vidtagen av den som avses med beslutet.
10 § Den myndighet som med stöd av 4, 5 eller 6 § har
förbjudit elt
fartygs avgång eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveri
ges sjötertitorium, genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyndig
heterna. polismyndigheten skall lämna den handräckning som behövs och
tull- och lotsmyndigheterna skall, så länge förbudet gäller, inställa de
förrättningar för fartygets resa som ankommer pä dem.
Gäller förbudet etl svenskt fartyg som befinner sig inom
främmande lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av
svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar till denna myndighet.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser
meddelar
föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för
att det skall kunna fastställas varifrån förorenande olja har kommit.
För alt undersöka varifrån förorenande olja har kommit fär
polismyndighet eller den myndighet som har befogenhet att meddela beslul
enligt 5 § ta oljeprov ombord på ett fartyg och för sådant ändamål avbryta
fartygels resa, om det inte leder lill någon väsentlig olägenhet.
8 kap. Besvär m. m.
1
§ Har beslut
enligt 7 kap. 4 § första stycket, 5 eller 6 § meddelats inom sjöfartsverket av
någon annan än chefen för den avdelning till vilken frågor om säkerheten på
fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören) eller har beslutet meddelats av någon annan
myndighet, skall det genast underställas sjösäkerhetsdirektören. Beslut som
skall underställas får inte överklagas.
2
§ Beslut som
har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören i fråga som avses
i 7 kap. 4 § första stycket, 5 eller 6 §, överklagas hos kammarrätten genom
besvär.
Beslut i andra frågor som avses i denna lag överklagas
genom besvär
1. hos sjöfartsverket, om beslutet har meddelals av en
myndighet som
inte är central förvaltningsmyndighet, eller
2. hos regeringen, om beslutet har meddelals av
sjöfartsverket eller av
en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighel.
Prop. 1979/80:167 263
3
§ Beslul i frågor som avses i denna lag gäller omedelbart, om inte annat
föreskrivs i beslutet. I fråga om beslut som skall underslällas sjösäkerhelsdirektören
kan denne förordna att beslutet inte skall gälla tills vidare.
9
kap. Ansvar m. m.
1 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 2 kap. 2 § första stycket eller 2 kap. 4 § eller
mot en föreskrifl som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra slycket eller
2 kap. 3 §, om inte gärningen är belagd med siraff i brottsbalken.
2 § Till böter eller fängelse i högst Ivå år döms
befälhavaren, om han har brustit i den tillsyn som behövs för att utsläpp inte
skall ske i strid mot denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen. Om befälhavaren har överlåtit ansvaret för tillsynen över hanleringen
ombord av skadliga ämnen till visst befäl eller sådanl ansvar följer av
tjänstens beskaffenhet, gäller vad nu har sagts i stället det befälet.
3 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den
som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap.
I eller 2 §.
2. ett förbud eller föreläggande som har meddelals med
stöd av 7 kap. 4 eller 5 S, eller
3. ett förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 %.
4 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol en föreskrift som
har meddelals med stöd av 3 kap. 7 §, om inte gärningen är belagd med
straff i brottsbalken, miljöskyddslagen (1969: 387) eller lagen (1971: 1154)
om förbud mol dumpning av avfall i vatten,
2. en befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryler
mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 S.
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol
en föreskrift som har meddelals med stöd av 4 kap. 3 §, 5 kap. 1 § eller 7 kap.
3 §,
4. fartygets redare eller ägare, om han uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mol 6 kap. 9 §.
5 §
Till böter döms
1. den som uppsåtligen bryter mot 3 kap. 4 § försia slycket,
3 kap. 5 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 §
andra stycket,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
3 kap. 6 § första eller andra stycket eller mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 3 kap. 6 § tredje stycket,
3. den som uppsåtligen lämnar en oriklig uppgift till
en tillsynsmyndighet för att erhålla etl certifikat som utfärdas med stöd av
denna lag eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat föriängd,
4. en befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot en föreskrift som har meddelals med slöd av 7 kap. 11 § första
stycket.
6 §
I. Släpps ett skadligt ämne ut i strid mot 2 kap. 2 §
första stycket
eller 2 kap. 4 § eller i strid mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2
kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §,
Prop.
1979/80: 167 264
2.
åsidosätts en föreskrifl
som har meddelals med slöd av 4 kap. 2 eller 3 § eller 7 kap. | eller 2 §,
3.
överträds ett
förbud eller åsidosätts etl föreläggande som har meddelals med stöd av 7 kap.
4 eller 5 S,
4.
överträds etl
förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 S. eller
5.
åsidosätts en
föreskrift som har meddelals med stöd av 7 kap. 11 S försia slycket,
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begålt
gärningen, om han har hafl eller bort ha vetskap om gärningen.
7
§ Bryter någon
mot ett förbud eller föreläggande enligt 7 kap. 4 eller 5 §, som har förenats
med vite, skall han inte dömas till ansvar enligt 9 kap. 3 § punkt 2 eller 6 § punkl
3.
8
§ Mål om
ansvar för brott som avses i denna lag eller om utdömande av vite eller om
ersättning enligt lagen handläggs av sådan domstol som anges 1336-338 §S
sjölagen (1891: 35 s. 1).
10 kap. Övrigt
1
§ Denna lag är lillämplig
på statsfartyg, som inte används i affärsdrift, endast i den mån regeringen
föreskriver det.
2
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva eller i enskilda fall
medge undantag från denna lag. Vid meddelande av undantag får särskilda villkor
föreskrivas.
3
§ Föreskrifter
som meddelas med stöd av denna lag får inte strida mot sädana bestämmelser i
internationella överenskommelser som är bindande för Sverige och ej heller, i
enlighet med vad regeringen föreskriver om detla, mot andra beslämmelser i
internationella överenskommelser. Detsamma gäller i fråga om undantag som
avses i 2 §.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen besiämmer,
såvitt avser bestämmelserna om motiagning av bariastvalten eller tankspolvätska
som innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja.
I övrigt träder lagen i kraft den I januari 1981, då lagen
(1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och lagen (1976: 6) om
älgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet skall upphöra
att gälla.
Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas
till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas
i stället den nya bestämmelsen.
Prop. 1979/80: 167 265
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten
Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i
vatten skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2
V
Denna iag är ej tillämplig på så- Denna lag tillämpas inte på så-
dant utsläppande av
olja eller olje- dana utsläpp av skadliga ämnen haltig blandning som avses
i lagen från fariyg som avses i lagen (1972:275) om ålgärder mot
vatten- (1980:000) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg eUer
lagen förorening från fartyg. (1976:6) om åtgärder mol vattenförorening
från fartyg inom Östersjöområdet eller på avfall som härrör från fartygs
drift.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1981.
3
Förslag till
Lag
om ändring i renhållningslagen (1979:596)
Härigenom
föreskrivs alt 15 § renhållningslagen (1979: 596) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Kommunen får föreskriva alt avgift skall erläggas för sådan bortforsling och sådanl
slutligt omhändertagande av avfall som sker genom kommunens försorg enligt
denna lag. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande eriäggas till kommunen
eller till den som utför renhållningen.
Ifråga
om avgift för hantering av avfall från fartyg finns särskilda bestämmelser i
lagen (1980:000) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Denna
lag träder i krafl den I januari 1981.
'
Senaste lydelse 1976: 8 Ofr 1976:572).
Prop. 1979/80: 167 266
4
Förslag till
Lagom
ändring i brandlagen (1974:80)
Härigenom
föreskrivs att 11 § brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Den
som utövar befälet vid räddningstjänst får, om fara för liv, hälsa eller
egendom eller för skada i miljön icke lämpligen kan avvärjas på annat sätt,
företaga sådant ingrepp i annans rätt som måste anses försvarligt med hänsyn
till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigl.
Han får sålunda bland annat bereda medverkande personal tillträde till
faslighet, avspärra olycksplats, nyttja brunn, vattenledning, telefon,
redskap, arbetsmaskiner, hästar, fordon och fartyg, fälla träd, anlägga moleld,
bortforsla grus, sand eller jord samt riva eller undanskaffa byggnad, upplag
eller annan egendom.
Denna
paragraf är tillämplig också vid räddningstjänst som avses i I § Iredje slycket
första punklen.
Förbud
eller föreläggande som Förbud eller föreläggande som
avses
i // § lagen (1972:275) om avses i 7 kap. 5 § lagen (1980:000)
åtgärder
mot vattenförorening från om åtgärder mot vattenförorening
fartyg
får ej meddelas med stöd av från fartyg får ej meddelas med slöd
denna
paragraf. av denna paragraf.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Prop.
1979/80: 167 267
Uidrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1980-03-17
Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner.
justitierådet Persson.
Enligt lagrådet den II mars 1980 tillhandakommet uidrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 28 februari 1980 har regeringen på hemställan av
statsrådet Adelsohn beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill
1. lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
2.
lagom ändring i
lagen (1971: 1154) omförbud mot dumpning av avfall i vatten,
3.
lag om ändring
i renhållningslagen (1979: 596),
4.
lag om ändring
i brandlagen (1974: 80).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorerna Erik HelKström och Lennart Alarik. Förslagen föranleder
följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg
4 kap.
1 och 2 §§
Bemyndigandet il 8 att utfärda föreskrifter innefattar -
till skillnad från bemyndigandet i 5 § i 1972 års lag - också föreskrifier om
fartygs drift. I
2 § första stycket 3. bemyndigas regeringen med
delegationsmöjlighet att
föreskriva att fartyg för att få användas till sjöfart skall drivas i enlighet
med föreskrifter som meddelats med stöd av I S. Eftersom redan ett
utnyttjande av bemyndigandel i I S leder till alt driftsföreskrifter blir
tillämpliga, kan 2 § i nu berört hänseende inte tilläggas annan betydelse än
att paragrafen tillhandahåller en möjlighet att förbjuda användningen av
fartyg som inte iakttar de med stöd av I § meddelade driflsföreskrifterna.
Detla bör komma till uttryck genom att 2 S konstrueras som ett bemyndi
gande att förordna om påföljd för bristande efterlevnad av driftsföreskrift,
varvid som påföljd endast nylljandeförbud kan komma i fråga. Överträ
delse av sådant förbud kan i sin tur slraffsanktioneras säsom också skett i 9
kap. 4 § 2. i det remitterade förslaget.
Med certifikat som kan föreskrivas enligt I § skall enligt
2 S andra stycket i förslaget kunna likställas andra handlingar som utfärdals
av behöriga utländska myndigheter. Härvid får förutsättas att endast sådana
Prop.
1979/80: 167 268
handlingar kan godlas som fyller samma funkiion som ceriifikat.
Regeln
härom synes böra ha sin plals i omedelbar anslutning till
den punkl i
paragrafen, där certifikaten nämns.
I enlighet med det sagda förordar lagrådet att 2 § får
följande lydelse: "Regeringen eller den myndighet som regeringen ulser lar
föreskriva atl
fartyg inte får användas till sjöfart eller, såvitt avser
utländska fartyg, till
sjöfarl inom Sveriges sjöterritorium, om de inle
1.
har certifikat,
som avses i I S, eller motsvarande handlingar som har utfärdats av behöriga
utländska myndigheter,
2.
är så
underhållna alt de i fråga om konstruktion och utrustning uppfyller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 S,
3. drivs i enlighet med föreskrifter som har meddelats med
stöd av I S."
Med anledning av vad som i departementspromemorian under 4 kap. 2 §
uttalas om att förbud mot användning av fartyg till
sjöfart bör vara beroende av myndighets beslut i det enskilda fallet kan
framhållas atl även den nu föreslagna utformningen av paragrafen möjliggör
verkställighetsföreskrifter säväl med elt generellt gällande, automatiskt
inträdande nylljandeförbud med möjlighet till dispens i individuella fall som
med beslut om förbud i del enskilda fallet först efter särskild prövning av myndighel.
5 kap. 2§
Enligt första stycket i denna paragraf fär polismyndighet
och vissa andra myndigheter ta del av dagböcker och liknande handlingar ombord
på fariyg. Som exempel på handlingar som kan komma i fråga nämns i
specialmotiveringen oljedagböcker, lastdagböcker för hanteringen av flytande
kemikalier i bulk och dokument beträffande skadliga ämnen som transporteras i
förpackad form eller i fraktcontainrar eller på liknande sätt. Stadgandet
motsvarar 17 § i 1972 års lag. Även den paragrafen ger vissa myndigheter rätt
att ta del av handlingar ombord men befogenheten avser endast oljedagbok eller,
i fråga om utländskt fartyg, anteckningar som motsvarar oljedagbok.
Varken det nuvarande eller det föreslagna stadgandet är straffsanktionerat.
Det framgår inte av remissprolokollet hur långl befogenheten atl la del av
handlingarna sträcker sig, för den händelse den som förvarar handlingarna
vägrar myndigheten tillgång till dessa. Att myndigheten skulle kunna tillgripa
tvångsmedel för alt komma ät handlingarna kan knappast vara avsett i andra fall
än då en tillsynsmyndighet enligt det föreslagna stadgandet i 6 kap. 7 § vill
ta del av handlingar rörande fartyget; i en sådan situation har polismyndighet
alt lämna den handräckning som behövs.
I remissärendet har inte framkommit att avsaknaden av
sanktionsmöjligheter i 17 § i 1972 års lag inneburit några olägenheter. När
bestämmelserna nu får ett väsentligl vidare tillämpningsområde genom det
föreslagna stadgandet i 5 kap. 2 § synes det emellerlid finnas skäl atl
överväga en
Prop.
1979/80:167 269
annan utformning, så att syftet med bestämmelserna kan
tillgodoses även vid vägran att tillhandahålla handlingarna. En tänkbar lösning
är att utforma det nya stadgandet efter mönster av motsvarande regler i 300 §
sjölagen. Det skulle innebära atl det föreskrivs en straffsanktionerad
skyldighet för den som förvarar handlingarna att på begäran hålla dem
tillgängliga för ifrågavarande myndigheter. 5 kap. 2 S första stycket skulle i
enlighet härmed kunna ges följande lydelse: "Handlingar som avses i I § skall
i fråga om svenska fartyg på begäran hållas tillgängliga för polismyndighet,
tullmyndighet, tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 S eller annan myndighet
som regeringen utser. Detsamma gäller i fråga om motsvarande handlingar på
utländska fariyg, som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, i den män
regeringen föreskriver detta."
Den straffbestämmelse som enligt det anförda bör knytas
till det nu föreslagna stadgandet synes ha sin plats i 9 kap. 4 §. Delta
innebär att samma straffskala som enligt det remitterade förslaget gäller för
åsidosättande av föreskrift som meddelats med stöd av 5 kap. 1 § blir
tillämplig, dvs. böter eller fängelse i högst sex månader.
6 kap.
8 §
I 6 kap. 5 § anges att tillsynsmyndighet kan uppdra åt
sakkunniga att utom riket verkställa lillsynsförrältningar. Bakgrunden till
bestämmelsen är att det kan vara ändamålsenligt att tillsynsmyndigheten anlitar
lokala sakkunniga eller andra sakkunniga utanför myndigheten utan att knyla dem
till sig på sådant sätt att förrättningen blir en förrättning av myndigheten
själv. Den sakkunniges förrättning blir i nu avsedda fall i stället myndighelsulövning
genom enskild, och 5 § ger det enligt 11 kap. 6 S tredje stycket
regeringsformen nödvändiga lagstödet för denna ordning. Hur ersättningen till
den enskilde för hans arbete skall bestämmas kräver däremot inle nägon
reglering i lag utan bör på vanligt sätl regleras administrativt, naluriigen i
samband med att medel anvisas för ändamålet. Vad i paragrafen upptagits om ersäitning
till sakkunniga bör följaktligen utgå och paragrafen endast reglera
avgiftsskyldigheten till staten. Paragrafen bör följaktligen innehålla att
regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om
avgifter till staten för tillsyn av fartyg och för provning och granskning av
material och ulrustning till fartyg.
7 kap.
7-9 SS
Enligt 7 kap. 4-6 SS kan sjöfartsverket och annan
myndighet som regeringen utser besluta om vissa förbud och förelägganden i
individuella fall. Besluten får enligt 7 S allt efter omständigheterna riktas mol
ell fartygs befälhavare, redare eller ägare. Enligt 8 S andra stycket får vite
sättas ut i beslut som meddelas enligt 4 eller 5 S. Av 9 S framgår att den
beslutande 19
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop.
1979/80: 167 270
myndigheten får låta verkställa den åtgärd, som avses me.d
beslutet, på redarens eller ägarens bekosinad, bl. a. om beslutet inte kan i
lid tillställas den som ålagts atl utföra ålgärden. Förbud eller förelägganden
som anges i 4-6 SS är straffsanklionerade. 1 9 kap. 3 S stadgas sålunda siraff
för den som bryter mot ett sådant förbud eller föreläggande och enligt 6 S i
samma kapitel kan under vissa förutsättningar fartygets redare eller ägare
dömas, som om han själv utfört gärningen, om förbudet eller föreläggandel åsidosätts.
Slutligen är att nämna att om någon bryter mot ett förbud eller föreläggande
enligt 7 kap. 4 eller 5 S, vilket förenats med vite, sä skall han enligt 9 kap.
7 S inte dömas till ansvar.
Mot den ordning som föreslagits gälla enligt de nu nämnda
bestämmelserna i 7 kap. 7-9 SS kan vissa erinringar göras. Stadgandet i 7 S
synes få till följd att den personkrets som kan bli bunden av förbud och
förelägganden enligt 4-6 SS begränsas lill befälhavaren, redaren och ägaren.
Detta torde emellertid inte vara avsikten. Många av förbuden och föreläggandena
är av sådan art att de bör vara bindande också för andra personkategorier. I
vissa fall kan det också framstå som naturligt all ett beslul inte uttryckligen
riktas mot nägon viss person utan får en mera generell avfattning, t. ex. elt
förbud mot ett fartygs avgång eller vidare resa. Och straffbestämmelserna i 9
kap. 3 och 6 SS förutsätter synbarligen att kretsen av de personer som kan vara
föremål för förbuden och föreläggandena inle är begränsad till vissa
kategorier.
En annan sak är atl etl beslut om fullgörelse som är
förenat med vite måste uttryckligen riktas till en viss person. Motiveringen
till 7 S tyder också på att stadgandet tillkommit närmast med tanke på sådana
beslut. När det gäller vitesförelägganden framstår det som mera naturligt att
personkretsen begränsas till sådana som är de huvudsakligen ansvariga för ett
fartygs utrustning, drifl o.d., nämligen befälhavaren, redaren och ägaren.
Med hänsyn till det anförda bör enligt lagrådets mening
det föreslagna stadgandet i 7 S utgå och i slället till 8 § andra stycket fogas
ett lillägg av innebörd att föreläggande av vite får allt efter
omständigheterna riktas mot fartygels befälhavare, redare eller ägare.
Det remitterade förslaget innehåller ingen bestämmelse om
hur de som berörs av beslut enligt 46 §§ skall fä del av besluten. Av den ovan
nämnda bestämmelsen i 9 S framgår indirekt atl elt beslut skall "tillställas"
den som skall vidta de åtgärder som avses med beslutet. Detla innefaltar inget
krav på någon bestämd form för underrättelse om beslutet. Vid sådant
förhållande blir förvaltningslagens regler i detta avseende tilllämpliga.
Dessa innebär alt part skall underrättas om innehållet i beslut, varigenom ärendel
avgörs, om det inte är uppenbart obehövligt, och att underrättelsen fär ske
genom delgivning (18 S).
De beslut som kan komma i fråga enligt 4-6 SS kan vara
ganska ingripande för dem som berörs av besluten. Det framstår också som
önskvärt
Prop. 1979/80:167 271
att
man så långt möjligt förebygger tvister huruvida den som ett beslut angår fått
kännedom om detta. Vad nu sagls lalar för den ordningen alt besluten alltid
skall delges enligt delgivningslagens regler. Med vem eller vilka delgivning
skall ske får den beslutande myndigheten la ställning till frän fall till fall
allt efter omständigheterna. I undantagsfall kan ett beslut tänkas beröra en
obestämd krets, varför kungörelsedclgivning kan komma i fråga. En bestämmelse
om delgivning kan förslagsvis intas i 7 S i stället för det stadgande som
lagrådet föreslagit skola utgå och utformas på följande sätt; "Etl beslut
enligt 4, 5 eller 6 S skall delges den som beslutet rör." Detta föranleder
en ändring i 9 S, där ordet "tillställas" bör utbytas mot
"delges".
8
kap.
De i
förslaget under detta kapitel upptagna reglerna om besvär och underställning
bygger på den arbetsfördelning mellan sjöfartsverkets olika enheter på central
nivå som f. n. gäller enligt verkets inslruktion. Del har vidare under
föredragningen upplysts att förslaget syftar till atl, med tanke främst pä
brådskande fall, göra det möjligt för verkels regionala organ -sjöfarlsinspektionsdistrikten
- att besluta om förbud eller förelägganden enligt 7 kap. 4 S första slyckel. 5
S eller 6 S. I alla de fall då sådana åtgärder beslutats av annan än sjösäkerhelsdirektören.
vare sig det skett inom verkets centrala eller regionala organisation eller av
myndighet ulanför verket med stöd av föreskrift av regeringen, skall enligt
förslaget beslutet underställas sjösäkerhetsdirektören. Att underställning sker
skall emellertid inte föranleda att beslutet inte skall lända till omedelbar
efterrättelse. Däremot skall beslut som skall underställas inte kunna
överklagas genom besvär.
Mot
den föreslagna ordningen kan till en början invändas alt det allmänt sett är
olämpligt att i lag utgå från sådana organisatoriska förhållanden inom en
myndighet och sådana tjänslebenämningar som regelmässigt bestäms i
administrativ ordning, nämligen i instruktionen för myndigheten eller i
regleringsbrev eller annat administrativt beslut av jämförlig valör. Antingen
begränsas genom lagreglering handlingsfriheten i administrativa angelägenheler
eller fär lagen genom administrativa ändringar en annan innebörd än den som
fastlagts i den ordning som gäller för lagstiftning. De intressen som motiverar
en lagreglering av förhållandet mellan det allmänna och enskilda påkallar inte
föreskrifier i lag om den interna kompetensfördelningen inom myndigheten.
Bestämmelserna härom i 8 kap. I S bör därför utgå ur lagen och beslulskompelensen
i hithörande frågor inom sjöfartsverkei - centralt och regionalt - fastläggas i
verkets instruktion eller genom verkställighetsföreskrifter.
Eftersom
8 kap. 3 S föreskriver att beslut enligt lagen skall omedelbarl lända till
efterrättelse om inte annat föreskrivs i beslutet, bör beslut som avses i 1 §
utlösa rält för den enskilde att genom besvär påkalla förvaltningsdomstols
överprövning av beslutet. Detta bör gälla vare sig beslutet
Prop.
1979/80: 167 272
träffals av sjöfartsverkei eller av myndighet ulanför
verket och omprövas av detla. Om omprövningen leder till att det överklagade beslulel
upphävs, förfaller utan särskilt stadgande besvärstalan; klaganden har ju då på
annat sätt fått sina yrkanden lillgodosedda. 1 den mån omprövningen leder lill
ändring av beslutet på sätt som kan anses försämra klagandens ställning torde
ändringsbeslutet kunna angripas med en särskild besvärslalan liksom besvär bör
kunna anföras över det beslul som omprövningen föranleder i fall då det
ursprungliga beslulel inle överklagats av den enskilde. I enlighet med det
sagda föreslår lagrådet att 1 S får följande lydelse; "Har beslut enligt 7
kap. 4 S första stycket, 5 S eller 6 S meddelals av annan myndighet än sjöfartsverkei
skall det genast underställas verket."
I 2 S första slycket bör i enlighet härmed de avsedda
besluten betecknas som "beslut som har meddelals av sjöfartsverket"
utan referens till sjösäkerhetsdirektören. Likaså skall i 3 S lalas om beslul
som skall underställas sjöfartsverket.
Enligt de föreslagna bestämmelserna i 2 S andra stycket I.
skall besvär i andra frågor som avses i lagen än de i paragrafens första stycke
nämnda anföras hos sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighel
som inte är central förvaltningsmyndighel. I lagen regleras rätten atl ta ut
avgift för mottagande av avfall. I de fall då en kommunal förvaltning
exempelvis till följd av att kommunen är hamnägare fattar beslut om uttagande
av avgift för avfallsmottagning skulle enligt den föreslagna ordningen besvär
över det kommunala beslutet anföras hos sjöfartsverket genom förvaliningsbesvär.
Denna besvärsordning är emellertid enligt vad som upplysts under föredragningen
inte åsyftad. För att kommunalbe-svärsordningen enligt vanliga regler skall bli
tillämplig måste beslut av kommunala myndigheter undantagas i förevarande
paragrafs andra stycke, förslagsvis genom att villkorssatsen under 1. tillföres
orden "och ej heller kommunal myndighet".
9 kap.
Den nu föreslagna lagen har i betydande omfattning
utformats som en ramlag. I åtskilliga avseenden bemyndigas regeringen eller myndighel
som regeringen utser att meddela föreskrifter pä de områden lagsiiftningen
avser. Denna metod har valts bl. a. för att underlätta det successiva införandet
av bestämmelser i anslutning till inlernationella överenskommelser och en
anpassning av svensk lag i fråga om regler av leknisk natur som på det
internationella planet snabbi kan komma atl ändras.
De ansvarsbestämmelser som upptagits i förevarande kapitel
hänför sig till de skilda bestämmelserna i de lidigare kapitlen i lagen. Med
den uppläggning av lagen som tillämpats följer atl det sakliga innehållel i den
bestämmelse, som en straffbestämmelse anknyter till, i många fall inte framgår
av själva lagen utan avhänger av de föreskrifier som regeringen -eller
myndighet som regeringen ulser - meddelar. Det blir alltså genom
Prop. 1979/80: 167 273
sådana
föreskrifter som straffsladgandets reella räckvidd bestäms. Något principiellt
hinder mol en sådan ordning - vilken tillämpats även beträffande de lagar som
avses bli ersatta av den nu föreslagna lagen - föreligger inte. Den skärpning
av straffskalorna som nu föreslås måste emellertid uppmärksammas vid
övervägande av ulformningen av de bemyndiganden lagen skall ge.
Lagrådet
finner, med hänsyn även till vad i remissprotokollet upptages angående ulnyltjandel
av bemyndigandena, inle anledning lill erinran mot den melod som använts vid avfattningen
av straffsladgandena.
1
vissa av de beslämmelser som omfattas av straffsladgandena i förevarande
kapitel framgår tydligt om de är tillämpliga på förfaranden säväl inom som
utanför Sveriges gränser eller om de har någon territoriell eller nationell
begränsning. I ätskilliga andra fall ger emellertid bestämmelsernas avfattning
inte någon ledning i detta avseende. De flesta av dessa bestämmelser är sådana
som innehåller bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen utser
alt meddela föreskrifter. Med den utformning bestämmelserna fått torde följa
all de - i den män hinder inte möter pä grund av överenskommelser som nämns i
10 kap. 3 S - kan ges generell tillämplighet med endast sådana begränsningar
som kan följa av folkrätts-liga grundsatser. Vad som är att anse som
folkrättsligt gällande pä detta område kan emellertid erbjuda svårigheter att
fastställa, vilket påkallar särskild uppmärksamhet vid utnyttjandet av bemyndigandena.
I
fråga om brott som begåtts utom riket gäller för den straffrättsliga
kompetensen bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken. De straffskalor som nu
föreslås för brott mot lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den
leder till en vidsträckt kompetens för svenska domstolar.
1 S
Den
i denna paragraf föreslagna straffskalan, innebärande ett maximistraff av
fängelse i 2 år. medför att straffet i något fall kan sättas högre än vad som
skulle ske om straff bestämdes för gärningen enligt tillämplig bestämmelse i
brottsbalken. Brottsbalkens straffbestämmelser synes böra tillämpas endast i de
fall då de kan leda till strängare straff än det här föreslagna. Lagrådet
förordar att paragrafen jämkas med hänsyn härtill.
4 S
1
enlighel med vad lagrådet anfört vid 5 kap. 2 S bör denna paragraf kompletteras
med en föreskrift om siraff för del fall atl dagböcker och andra handlingar som
avses i 5 kap. I S inte lämnas ul när en behörig myndighet begär att få ta del
av dem. Föreskriften torde lämpligen kunna utformas som en ny punkt 4 med
förslagsvis följande lydelse; "4. den som uppsåtligen bryter mol 5 kap. 2 S
första stycket,".
Detta
leder till atl punkt 4 i del remitterade förslaget blir punkt 5.
Prop.
1979/80: 167 274
5 S
I anslutning till förslaget om kriminalisering av
överträdelser av förbud att ta ul avgift enligt förslagets 3 kap. 5 S, varvid
föredragande statsrådet -enligt vad som framgår av specialmotiveringen - avböjt
en civilrätlslig reglering i förevarande hänseende, ultalar föredraganden atl
"naturligtvis kan den som har tvingats utge avgift i civilrätlslig ordning
kräva ersällning härför". Om med detta avses att uttala att den betalande
alltid är berättigad lill ersättning torde uttalandet vara alltför
kategoriskt. Meddelas inle särskild föreskrift i denna fråga, lorde parternas
förhållanden bli att bedöma enligt allmänna avtals rättsliga principer. En
sådan bedömning torde inte leda till alt någon ersättningsskyldighet generelll
kan åläggas den som tagil ut avgift.
6 S
Den i paragrafen föreslagna ordningen syftar enligt vad
som kan utläsas av förarbetena till motsvarande eller närmast motsvarande stadganden
i 1972 och 1976 års lagar (24 S resp. 23 Sloch 1956 års lag i ämnel (7 S) lill atl
skapa ett incitament ocksä för redaren och ägaren av fartyget atl lillse all
lagens förbud eller med slöd av lagen meddelade föreskrifier till skydd mot
vattenförorening blir iakttagna. Straffansvar stadgas för redaren eller ägaren
om någon av de i paragrafen angivna händelserna inträffat och han känt till
eller bort känna till gärningen. Effektivitelssyfiel uppnås först om det för
straffansvar inte förutsätts alt den som är närmast ansvarig för det inträffade
- i allmänhet befälhavaren - alltid kan straffas. Ansvarei för redaren eller
ägaren inträder således också om ansvar för den närmast ansvarige är uteslutet
exempelvis på grund av att det brister i subjektivt hänseende. Med den
föreslagna paragrafens lydelse krävs för ansvar för redaren eller ägaren endast
alt han haft kännedom eller bort ha haft kännedom om gärningen. Har han saknat
möjlighet att förhindra den eller har han gjort allt han förmått för alt hindra
den föreligger ändå enligt den föreslagna lydelsen en situation som föranleder
ansvar. För att redaren eller ägaren verkligen skall kunna lastas för det
inträffade måste krävas att han underiåtit att göra vad som skäligen kunnal
fordras av honom för att förhindra det inte tillåtna förfarandet. Detta
förutsätter i huvudfallet att redaren eller ägaren känt till de faktiska
förhållandena, exempelvis att fartygets avgång förbjudits men alt befälhavaren,
kanske ovetande om förbudet, stod i begrepp att avsegla. I 1956 års lag
stadgades i enlighet med denna tankegång ansvar för redaren såsom för
gärningsman om det lagstridiga förfarandet skelt med redarens "vetskap
och vilja."
Syftet med det föreslagna ansvaret för redaren eller
ägaren synes komma till klarare uttryck och det straffbara området fä en mera
adekvat avgränsning om i enlighet med det sagda ansvar anges inträda vid
underlåtenhet av redaren eller ägaren att göra vad som skäligen kunnal fordras
av honom för att förhindra del inträffade. Ansvar blir då redan enligt ordaly-
Prop. 1979/80:167 275
delsen
uteslutet om han saknat varje praktisk möjlighet all avvärja överträdelsen av
förbudet eller föreskriften. 1 subjektivt hänseende kommer i första hand att
fordras vetskap om de faktiska förhållandena när överträdelsen ägde rum. Har
redaren eller ägaren försummat all hålla sig underrättad om förhållandena
fastän han bort göra detta, exempelvis därför att han hafl anledning räkna med
myndighets ingripande mot fartyget eller därför att det ingår i de normala
kontakterna mellan redare och fartyg, kan också denna försummelse hänföras till
underlåtenhet att göra vad som skäligen kunnat fordras av redaren för att han
skall kunna förhindra det otillåtna förfarandet med fartyget.
I
enlighet med det sagda förordar lagrådel att 6 S får en sådan utformning att,
om någon av de under I.-5. i paragrafen angivna händelserna inträffat,
fartygets redare eller ägare döms som om han själv begått gärningen om han
underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras av honom för att förhindra
det inträffade.
7 S
Enligt
detta stadgande skall den som bryter mol ett förbud eller föreläggande enligt
7 kap. 4 eller 5 S, som har förenats med vite. inte dömas till ansvar enligt 9
kap. 3 S 2 eller 6 S 3.
Såväl
enligt det remitterade förslaget som enligt lagrådets förslag vid 7 kap. 79 SS
kan vitesförelägganden riktas enbart mot befälhavare, redare och ägare. Om ocksä
straffansvar skulle komma i fräga i fall dä ett beslut med vitesföreläggande
åsidosätts grundas ansvaret, beträffande alla tre personkategorierna, på 9 kap.
3 S 2. Hänvisningen i 7 S till straffbestämmelserna framstår därfär som
överflödig, när det gäller 3 §. och direkt missvisande, när det gäller 6 S.
Hänvisningen bör alltså ulgå.
8 S
Enligt
della stadgande skall mål om ansvar för brott som avses i den föreslagna lagen
eller om utdömande av vite eller om ersättning enligt lagen handläggas av sådan
domslol som anges i 336-338 SS sjölagen. Vad som avses därmed är i första hand
de tingsrätter som utsetts att vara sjörätlsdomstolar, f.n. Luleå, Sundsvalls, Stockholms,
Kalmar, Malmö, Göleborgs och Karlstads tingsrätter. På grund av 336 S andra
stycket sjölagen kommer det föreslagna stadgandet dessutom atl avse vanliga
tingsrätter när det gäller mäl som uteslutande rör båtar, vilka inte hålls i
drift yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte.
Meningen
måste vara alt det föreslagna stadgandet skall innefatta också en forumregel.
Som det har avfattats anger det emellertid bara vilka typer av domstolar som är
behöriga att handlägga mål enligt lagen men säger ingenting om dessa domstolars
inbördes behörighel. Redan detta förhållande motiverar en omredigering av
lagtexten. Men dessutom synes vissa erinringar kunna riktas i sak mot den valda
lösningen.
Prop.
1979/80: 167 276
Del föreslagna stadgandet bör jämföras med 25 S i 1972 års
lag. Den paragrafen innebär all elt mål kan upptas antingen av tingsrätt som är
behörig enligt rättegångsbalkens regler eller av sjörällsdomstol som är behörig
enligt sjölagens regler. Av förarbetena till 1972 års lag framgår att man velat
ha en möjlighel all välja mellan vanlig lingsrätt och sjörällsdomstol med
hänsyn lill omständigheterna i målel. De synpunkter som därvid anfördes var att
brottmål enligt ifrågavarande lag kan vara av enkel beskaffenhel men all de
också kan vara sådana all särskild förtrogenhet med förhållandena inom sjöfarlen
är önskvärd hos den domarpersonal som skall handlägga målen (se prop. 1972: 38 s.
78).
Samma synpunkier gör sig gällande ocksä beiräffande den nu
föreslagna lagen. Enligt lagrådets mening är del emellertid inle bara den
omständigheten att målen kan vara av enkel beskaffenhet som talar för att man
bör ha möjlighet att föra talan vid vanlig tingsrätt. Många mål är också till
sin lyp sådana alt de inte kräver någon särskild förtrogenhet med
sjöförhållanden hos domarpersonalen. Som exempel kan nämnas mål om ansvar för
uttagande av avgift i strid mot 3 kap. 4 eller 5 SS eller om ansvar för
åsidosättande av föreskrifter enligt 3 kap. 7 S om utformning och drift av
mottagnings- och behandlingsanordningar.
Av väsentlig betydelse är vidare att brott mot den nya
lagen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen dessutom i
vissa fall kan innefatta brottsbalksbrott eller brott mot miljöskyddslagen
eller dumpningslagen. Om åklagaren yrkar ansvar enligt brottsbalken,
miljöskyddslagen eller dumpningslagen skall ell sådant åtal väckas vid vanlig
tingsrätt och forumreglerna i 19 kap. rättegångsbalken är lillämpliga
beträffande denna talan. Den i remissprotokollet föreslagna ordningen kan
därför leda till att en domslol är förhindrad att pröva ett brottmål i hela
dess vidd, när åtalet grundas alternativt på brottsbalken - eller nägon annan
tillämplig lag - och den nya lagen. Vidare kan den siluationen uppkomma att
åtal som väcks mot samma person för dels brott mot den nya lagen och dels brott
mot annan lag inte kan kumuleras, fastän både utredningsskäl och
processekonomiska skäl talar härför. 1 och för sig kan man delvis komma till
rätta med problem av detla slag genom att i de nya forumreglerna la in en beslämmelse
motsvarande den som nu finns i 336 S första stycket andra meningen sjölagen.
Innebörden av denna bestämmelse är att sjörättsdomstol är ensam behörig att
handlägga brottmål som avses i sjölagen, även om gärningen är belagd med
strängare straff i brottsbalken. Enligt lagrådets mening är emellertid den
ordning som nu gäller enligt 1972 års lag och som innebär en valmöjlighet
mellan vanlig tingsrätt och sjörällsdomstol ell smidigare och lämpligare system.
Lagrådet får alltså förorda att stadgandet ulformas efter
mönster av 25 S i 1972 års lag. Därvid bör dock ett förtydligande göras när det
gäller mål om ersättning. Vad som avses därmed är sådana tvister som kan
uppkomma när en redare eller ägare krävs på ersättning för åtgärder som enligt
7 kap. 9 S har verkställts på hans bekostnad. Detta bör framgå av lagtexten.
Prop. 1979/80:167 277
I
enlighet med det anförda bör paragrafen kunna utformas på följande sätt;
"Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om utdömande av vite
eller om ersättning för åtgärder som verkslällls enligt 7 kap, 9 S handläggs av
tingsrätt som är behörig domslol enligt rällegångsbalken eller enligt 336-338 SS
sjölagen (1891; 35 s. D."
10
kap.
2 S
Den maleriella
reglering i skilda hänseenden som är avsedd att åvägabringas på områden som
lagen rör skall - med den uppläggning det remitterade förslaget har - i
påfallande stor utsträckning komma till stånd med stöd av bemyndiganden i lagen
för regeringen eller myndighel som regeringen utser. I några hänseenden lägger
lagen fast de materiella reglerna. Emellertid öppnar 10 kap. 2 S för dessa
fall möjlighet till dispens. Dispensparagrafen begränsar sig inte lill de
paragrafer som lägger fast en viss materiell ordning på sakområdet utan har
fått en så generell avfattning att den möjliggör frångående av de olika bemyndigandenas
ramar, liksom den också medger avvikelser från besvärsreglerna och straffsladgandena.
Det är tydligt att dispensparagrafen fått en avfattning som skulle öppna
möjligheter till undantag längt utöver vad som åsyftats. Under föredragningen
har upplysts att behov av avvikelse från den i lagen fastlagda ordningen kan
förutses i de hänseenden som regleras i 2 kap. 2 S försia stycket samt 3 kap. I
S första slycket, 4 S första slycket och 5 S men att dispenser i övrigt inle
kan antas bli aktuella. Lagrådet hemställer alt dispensparagrafens räckvidd
begränsas till vad som befinnes nödvändigt och atl i vart fall ramarna för de i
lagen intagna bemyndigandena samt bestämmelserna i 8 och 9 kap. undantas från
dispensmöjlighet. Begränsningen kan lämpligen ske genom att i första meningen
av 2 S anges de särskilda lagrum från vilka regeringen eller den myndighel
regeringen utser fär föreskriva eller i enskilda fall medge undantag.
3 §
I
denna paragraf föreslås sladgande - förulom om att föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen inte fär strida mot bestämmelser i internationella
överenskommelser som är bindande för Sverige - om att regeringen kan bestämma
att föreskrifter inte heller fär strida mol bestämmelser i andra
internationella överenskommelser. I denna del har stadgandet avseende endast
på föreskrifter som meddelas av myndighet efter delegation av regeringen. Att
regeringen, när den utnyttjar sin delegationsmöjlighet enligt lagen, i den mån
så finnes påkallat kan föreskriva begränsningar i olika avseenden är självklarl
och behöver inte utsägas i lagen. Då vad som föreslås inte innebär någon
begränsning av regeringens handlingsfrihet inom ramen för givna bemyndiganden,
torde förevarande del av sladgan- 18 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 167
Prop. 1979/80:167 278
det
böra utgå och innehållet i paragrafen inskränkas till att avse vad som skall
iakttagas beiräffande för Sverige bindande överenskommelser.
Övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran.
Prop.
1979/80:167 279
Uidrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-03-27
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen. Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo. Mogård. Dahlgren. Äsling,
Söder. Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirlén, Holm. Andersson. Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell. Pelri
Föredragande: statsrådet Adelsohn
Proposition om åtgärder mot vattenförorening från fariyg
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till
1.
lag om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg.
2.
lag om ändring
i lagen (1971; 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
3.
lag om ändring
i renhållningslagen (1979; 596).
4. lag om ändring i brandlagen (1974; 80).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget till lag om åtgärder mol vallenföi-orcnlng från
fartyg
Jag tillstyrker att 4 kap. 2 S. 5 kap. 2 S. 6 kap. 8 S. 9
kap. 4. 6 och 8 SS saml 10 kap. 3 S ändras i enlighet med vad lagrådet har
föreslagit. Såsom lagrådet har föreslagit bör också hänvisningen i 9 kap. 7 S
till 3 S punkt 2 och 6 S punkt 3 samma kapilel utgå. Hänvisningen behövs inte
enligt min mening.
Lagrådet har framfört vissa erinringar mot den i 7 kap.
7-9 SS föreslagna ordningen. Jag godlar lagrådels uppfattning atl bestämmelsen
i 7 S bör avse endasl de fall dä vite sätts ut i beslut enligt 4 eller 5 S och atl
den sålunda ändrade bestämmelsen bör placeras efter de bestämmelser som finns i
8 S. Lagrådet har föreslagit att den ändrade bestämmelsen tas upp i elt lillägg
till andra stycket i 8 S. Till denna fråga ålerkommer jag i del följande.
Lagrådet har vidare föreslagil alt del i förevarande
paragrafer föreskrivs att beslul enligt 7 kap. 4, 5 eller 6 S alllid skall
delges enligt delgivningslagens regler. Den ordning som gäller nu i fråga om beslul
enligt 11 eller 12 a S i 1972 års lag - och som har bibehållits i del remitterade
förslagel -
' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 28 februari 1980.
Prop.
1979/80: 167 280
innebär i enlighet med förvaltningslagens regler atl part
skall underrättas om innehållel i beslul. varigenom ärendet avgörs, om del inle
är uppenbart obehövligt, och atl underrättelsen ,/r5c ske genom delgivning. De beslämmelser
som gäller f.n. har, enligt vad jag har inhämlal, inle vållat några olägenheter
i prakliken. Tvärtom anses del alt de - genom all erbjuda fiera möjligheier lill
underrättelse i lägen som ofta kräver slor snabbhei -ger den lämpligasle
lösningen. Med hänsyn lill vad jag nu har anförl förordar jag för egen del att
den i del remitterade förslaget inskrivna - och f. n. gällande - ordningen
bibehålls.
Vad jag nu har sagt innebär att jag inte anser atl 7 kap.
7 S bör få den av lagrådet föreslagna lydelsen. I stället förordar jag all i 7 S
las upp de beslämmelser som finns i 8 S första slyckel i det remitterade förslagel.
Till 8 S bör då föras dels den bestämmelse som finns i 8 S andra stycket i det
remitterade förslagel. dels den beslämmelse som enligt lagrådets förslag bör
las upp i ett nylt andra siycke i paragrafen, vilkel förslag jag, som framgår
av del föregående, har godtagit i sak. I 9 S bör en jämkning göras för all
uppnå en bättre överensslämmelse med terminologien i förvaltningslagen.
Vidare tillstyrker jag atl 8 kap. I S första meningen samt
2 och 3 §S ändras på del sätt lagrådet har föreslagit. Bestämmelser motsvarande
dem som utgår ur lagen bör i stället tas in i förordning i anslulning till
lagen. Däremoi ärjag inle beredd atl förorda all beslut, som skall underställas
sjöfartsverket, skall kunna överklagas innan beslulel har underställts verkel.
Delsamma gäller beslut som har fatlals av någon annan inom sjöfartsverket än
sjösäkerhetsdirektören och som skall underställas denne. Den ordning som gäller
sedan länge på della område och som - enligt vad som framkommil - har fungerat
på ett liilfredsslällande sätt bör bibehållas. Andra meningen i 1 S bör sålunda
kvarstå i lagen. När del gäller beslut som har fattals inom sjöfartsverket av
någon annan än sjösäkerhelsdirektören och som skall underslällas denne bör en
motsvarande bestämmelse tas in i förordning i anslutning lill lagen.
Med anledning av vad lagrådet har anförl i fråga om 9 kap.
I S har i paragrafen ordet "strängare" förls in i texten före ordel
"straff".
Vad lagrådel har anförl i anslulning lill 9 kap. 5 S
föranleder ingen erinran.
Med anledning av vad lagrådet har uttalat i anslutning lill
10 kap. 2 S har i paragrafen preciserats från vilka beslämmelser i lagen
undantag kan föreskrivas eller medges.
Uiöver vad lagrådel har föreslagil har vissa ändringar av huvudsakligen
redaklionell karaktär gjorts i förhållande till del remitterade förslaget. Bl.a.
har 7 kap. 2 S andra meningen ändrats. Det är dock inle avsett atl bestämmelsen
skall fä en vidare lillämpning än som anges i specialmotiveringen lill paragrafen.
Vidare har bestämmelserna i 7 kap. 5 S förenklats genom atl innehållel i punkt
8 har arbetats in i punkt 1 i samma paragraf
Prop.
1979/80: 167 281
och genom alt punkt 9 har uteslutits, samiidigi som
förteckningen på tänkbara åtgärder i paragrafen har knutits samman med sista
meningen i del inledande slyckel genom ordel "såsom", varigenom
markeras all del är fråga om exempel på åtgärder som kan vidlas.
Det bör
vidare framhållas atl del i 6 kap. kommer alt behövas en sekretessbestämmelse,
som anger att den som har lagil befattning med tillsyn enligt lagen inte obehörigen
får röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om
yrkeshemlighel m.m. En bestämmelse av denna innebörd finns i I kap. 9 S sjösäkerhetslagen.
Riksdagen har den 13 mars 1980 beslutat en ny sekretesslag. Med anledning härav
blir del nödvändigl all göra följdändringar i etl storl antal förfallningar.
bl. a. i sjösäkerhetslagen. Det är för tidigt att nu la ställning till hur
sekretessbestämmelsen i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
skall ulformas. Jag avser alt senare återkomma till denna fråga.
Oviiga lagförslag
Förslagen har lämnals ulan erinran av lagrådel.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen all dds
godkänna 1978 års prolokoll lill 1973 års inlernalionella konvenlion lill
förhindrande av förorening från fariyg. dds anlaga förslagen lill
1. lag om ålgärder mol vallenförorening från fariyg,
2. lagom ändring i lagen (1971: 1154)
om förbud mol dumpning av avfall i vallen,
3.
lag om ändring
i renhållningslagen (1979; 596).
4.
lag om ändring
i brandlagen (1974; 80).
dds uiöver
vad som föreslås i prop. 1979/80:100. bil. 9 s. 141. lill anslaget FariYgsverksamhet
för budgetåret 1980/81 under själle huvudliteln anvisa 400000 kr.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular atl genom proposiiion föreslå riksdagen atl anlaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
1979/80: 167 282
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ...... I
Lagförslag
......................................................................... 2
1.
Förslag till
lag om åtgärder mol vattenförorening från fariyg .... 2
2.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971; 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten
9
3.
Förslag till lag
om ändring i renhållningslagen (1979; 596) 10
4. Förslag
till lagom ändring i brandlagen (1974:80) ..... 10
Uidrag av protokoll vid regeringssammanlräde 1980-02-28
II
1 Inledning ................................................................... ..... II
1.1 Allmänt
II
1.2........................................................................... Internationellt
samarbele för atl förebygga vattenföroreningar
från fartyg ............................................................. ... 12
1.2.1
Oljeskyddskonventionen
.............................. ... 12
1.2.2
MARPOL-konventionen
.................................. ... 12
1.2.3
Helsingforskonventionen
............................. ... 15
1.2.4
Ingreppskonventionen
och ingreppsprotokollet 16
1.2.5
MARPOL-protokollet......................................... ... 16
1.3
Svensk lagsliftning
i anslutning till konventionerna.. ... 18
1.4
Utredningsförslag..................................................... ... 19
2
Internationella
överenskommelser ............................ ... 20
3
Gällande rält ................................................................. ... 20
3.1 Renhållningslagen m.m........................................... 20
4
Förslagen i departemenispromemorian
(Ds K 1979:8) . 21
5
Remissyttrandena
....................................................... ... 21
6
Allmän
motivering.......................................................... ... 22
6.1
Frågan om svenskt
tillträde till MARPOL-protokollet 22
6.2
Nya
konventionsbestämmelsers tillämpning i Sverige 23
6.3
Samordning av
gällande beslämmelser om ålgärder mol vattenförorening från fartyg, m.m 24
6.4
Avgifter för
omhändertagande av oljeavfall frän fartygs maskinrum, m. m 29
6.5
Tillsyn .................................................................... 35
6.6
Påföljder ............................................................... 38
7
Upprättade
lagförslag ................................................ 42
8
Specialmotivering
........................................................ ... 42
8.1
Förslag till
lag om åtgärder mol vallenförorening från fariyg 42
8.2
Övriga
lagförslag ................................................... 53
8.2.1
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten ........................................................................ 53
8.2.2
Förslaget
till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 53
8.2.3
Förslaget till
lag om ändring i brandlagen (1974: 80) .. 53
9 Hemställan ................................................................. 54
10 Beslut ........................................................................ 54
Bilagor
A Utdrag ur departementspromemorian (Ds K 1979; 8) Älgärder
mol
vattenförorening frän fartyg - Förslag lill ny
lagstiftning, m. m. . 55
B Sammanställning av remissyttrandena över departementsprome
morian Ds K 1979; 8 ......................................................... 240
C De remillerade lagförslagen ......................................... 257
Uidrag av lagrådets prolokoll 1980-03-17 ...................... 267
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-03-27
279
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1980
Doktrin (1)
- Måns Jacobsson, Skadeståndsrättslig reglering av oljeutsläpp från fartyg, SvJT 1982 s. 529 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
52 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (48)
48 kopplingar i 28 dokument.
- Prop. 2022/23:62 Mottagningsanordningar i hamn för avfall från fartyg s. 47 i texten
- Ds 2013:60 Tillsyn över civila statsfartyg s. 78 om s. 137 i texten
- SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 155 i texten
- SOU 2011:82 Ny lag om åtgärder mot förorning från fartyg s. 113 om s. 25 · s. 134 om s. 119 · s. 172 om s. 49 · s. 174 om s. 29 · och 1 till i texten
- Prop. 2008/09:229 Anslutning till och genomförande av barlastvattenkonventionen s. 68 om s. 274 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 3 dokument.
- Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 177 om s. 32 · s. 540 i texten
- Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, 1982 s. 107 i texten
- SvJT 1982 s. 529 Måns Jacobsson, Skadeståndsrättslig reglering av oljeutsläpp från fartyg s. 529 i texten