Sök i Ratio Lex

om ordningshållning vid offentliga tillställningar m.m.

235 sidor, varav 134 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 134 av 235 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:17, om ordningshållning vid offentliga tillställningar m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17

Regeringens proposition

1979/80:17

om
ordningshållning vid offentliga tillsfällningar m. m.

beslutad den 6 september
1979

Regeringen
föreslår riksdagen au antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

BERTIL
HANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
proposirionen föreslås nya regler om kostnader för ordningshållning vid
offentliga tillställningar. Ideella föreningar befrias från skyldighet att
ersätta polisens kostnader för sådan ordningshållning. Andra anordnare skall
enligt förslaget normall ersätta polisens kostnader för ordningshållning, om
tillställningen anordnas i vinningssyfte. Om anordnaren inte fullgör sin
ansöknings- eller anmälningsskyldighet i tid eller inte följer de ordnings- och
säkerhetsföreskrifter som har meddelats för tillställningen, skall han åläggas
att ersätta de kostnader som beror på hans försummelse. Detta gäller även i
fråga om ideella föreningar.

Beträffande
både offentliga tillställningar och allmänna sammankomster föreslås vissa
mindre ändringar i allmänna ordningsstadgan resp. lagen om allmänna
sammankomster för att klarlägga anordnarens ansvar för ordningshållningen.

Tillståndskravet
för anordnande av motortävlingar föreslås kvarstå men polisslyrelsen skall
kunna medge en anordnare befrielse från detta krav, när fara för ordning och
säkerhet inte föreligger. Vissa ändringar i allmänna ordningsstadgan föresläs
för att minska risken för olyckshändelser och andra olägenheter för gångirafikanter.
Det gäller främst synskadade och andra handikappade.

Författningsändringarna
avses träda i kraft den 1 januari 1980.

Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 2

1 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om allmänna
ordningsstadgan

(1956:617) dels atl 2, 12, 14-17, 27 och 28 §§ skall ha
nedan angivna lydelse, dels an i stadgan skall införas två nya paragrafer, 17 a
och 17 b §§,av nedan

angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § '

Nuvarande lydelse

Allmän
plats inom sladsplanelagl område må icke begagnas för upplag eller avsijälpning
eller lagas I anspråk for försäljningsstånd, ställningar och dylikt, såframt ej
tillstånd därtill lämnals av polismyndigheten. Ej heUer eljest må allmän
plats, som nyss nämnts, utan tillstånd av polismyndigheten nyttjas på sätt som
icke överensslämmer med det ändamål för vilkel den upplåtits eller anvisats
eller som ej är allmänt vedertaget. Vad sålunda stadgas om Ianspråktagande av
allmän plats for försäljnings-ändamål skaU dock icke gälla i fråga om salutorg
och Uknande plals som i vederbörlig ordning upplåtits till allmän
försäljningsplats.

Innan tillstånd meddelas, skall yttrande Inhämtas från den
kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt. Därest denna avstyrker,
må tillstånd ej meddelas.

Föreslagen lydelse

Allmän plals inom sladsplanelagl område/år ;>jfe
användas för upplag, avsijälpning, försäljningsstånd, ställningar och Uknande
utan polismyndighetens Ullstånd. Sådan plats får inle heller i övrigt utan
tillstånd av polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med
det ändamål för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inte är
allmänt vedertaget. Tillstånd krävs dock inte for försäljning på salutorg och
Uknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

Innan tillstånd meddelas, skall polismyndigheten inhämla
yttrande från den kommunala nämnd som kommunen har bestämt, öm denna avstyrker,
får tillstånd inte meddelas.

Vid tillståndsprövningen skall polismyndigheten ta
särskild hänsyn ttll gångtrafikens Intresse och om lillslånd beslutas meddela
de föreskrifter som behövs for att förhindra olyckshändelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Senasle lydelse 1972:784,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

I
fråga om allmänna vägarskaU vad I försia stycket sägs äga tillämpning endast
såvitt avser åtgärd, som ej är reglerad i väglagen (1971:948).

Föreslagen lydelse

1
fråga om allmänna vägar gäUer kravet pä polismyndighetens tdlsiånd endast
beträffande åtgärd som inte är reglerad i väglagen (1971:948).

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §2

A
allmän plals må ojfentllg tillställning ej anordnas utan tillstånd av
polismyndigheten.

Sådant tillstånd fordras
även eljest jor anordnande av offentlig danstillställning, pornografisk
föreställning, cirkusföreställning, tivoli-och marknadsnöjen samt därmed
jämförlig nöjestillställning ävensom tävling och uppvisning i motorsport och
professionell brottning.

Offentlig
tillställning får inle anordnas på allmän plats utan tillstånd av
polismyndigheten.

Sådant
tillstånd fordras även /' annat JaU Jör offentlig danstillställning,
pornografisk föreställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen
och därmed jämförlig nöjestillställning samt tävling och uppvisning i
motorsport och professionell brottning.

Om det kan ske utan
fara for ordning och säkerhel, får polismyndigheten befria en sammanslutning
eller annan anordnare. från skyldigheten att söka lillslånd enligl andra
styckel beträffande tUlställningar av ett visst slag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om tillstånd att
anordna offentlig tillställning skall göras skriftligen i god lid före
tillställningen. Föreskrives ej annal med stöd av 22 § andra stycket, skall
ansökan om möjligt göras å sådan tid, att den är polismyndigheten tillhanda
senast å femte dagen före tillställningen. Ansökan skall innehålla uppgift angående
anordnaren, tid och plats för tillställningen samt dennas art och huvudsakliga
utformning.

Ansökan om tillstånd att
anordna offentlig tillställning skall göras skriftligen i god tid före
tillställningen, öm Inte annal föreskrivs med stöd av 22 § andra styckel,
skall ansökningen om möjligt göras så tidigt att den är polismyndigheten tillhanda
senast på sjunde dagen före tillställningen.

Ansökningen skall
innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för tillställningen, dennas
art och huvudsakliga ulformning samt de åtgärder rörande ordning och säkerhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Senasle
lydelse 1973:561.

3 Senasle
lydelse 1972:184.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Erfordras ulöver vad unsökun innehåller ylterligure uppgifler,
äger polismyndigheten förelägga anordnaren au inkomma med upplysningar eller
ock själv föransiaha om ulredning. För undersökning som kräver särskild
fackkunskap må på anordnarens bekostnad anlitas sakkunnig.

Ej må,
ulom då medgivande enligl 21 § försia slyckel påkallas, föreläggande avse
skyldighet att tillhandahålla handling angående eller redogörelse för
innehållet i dramatisk eller annan muntlig framslällning som är avsedd all
förekomma vid tillställningen.

Om beslut i anledning av ansökan skall meddelas skriftligt
besked.

Föreslagen lydelse

vid lillsiällningen som anordnaren avser all
vidtaga.

öm det behövs, Jår polismyndigheten förelägga anordnaren
all inkomma med yllerligare uppgifler eller själv ombesörja ulredning. För undersökning
som kräver särskild fackkunskap får sakkunnig anlilas på anordnarens
bekostnad.

Föreläggandet Jår inie avse skyldighet att tillhandahålla
handling angående eller redogörelse för innehållet i dramatisk eller annan
muntlig framslällning som avses förekomma vid tillställningen. Detta gäller
inte, om medgivande behövs enligt 21 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 §

Anmälan om offentlig tillställning skall göras skriftligen
eller muntligen och om möjligt å sådan tid, att den är polismyndigheten
tillhanda senast å tredje dagen före tillställningen.

Anmälan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, Ud och plats för tillställningen
samt dennas art och huvudsakliga utformning. Där så erfordras må
polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

Anmälan om offenllig tillställning skall göras skriftligen
eller muntligen och om möjligt så tidigt att den är polismyndigheten tillhanda
senasl på.femte dagen före tillställningen.

Anmälningen skall innehålla uppgifl om anordnaren, tiden
och platsen för lillsiällningen, dennas art och huvudsakliga utformning samt de
åtgärder rörande ordning och säkerhet vid tUlställnlngen som anordnaren avser
att vidtaga. Om det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren att
inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

16§

Anordnaren har att svara för att god ordning råder vid
tillställningen samt är pliktig att ställa sig UU efterrättelse de
foreskrifter med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten
meddelar. Envar som åsidosätter sådan foreskrift mä avvisas.

Vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller
utomhus inom inhägnat område, må rusdrycker ej .rörläras annal än i samband
med tillåten uiskänkning därav, såvida ej polismyndigheten med hänsyn UU
särskilda omständigheter det medgiver. Rusdrycker, som ej må forläras vid
lillstäUningen, må ej heller förvaras i lokalen eller å platsen.

Vid meddelande av föreskrifter, som i forsla slycket avses,
skall iakttagas, att anordnaren ej åsamkas onödig koslnad eller
tillstäUningens hållande eljesl onödigt försvåras.

Anordnaren skallsvara för all god ordning råder vid
tillställningen.

Vid en offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller
utomhus inom inhägnat område, får sprit, vin eller starköl inle drickas annal
än i samband med tillåten servering av sådana drycker. Polismyndigheien får
dock, om särskilda omständigheter fåreligger, medge alt så sker. Spril, vin
eller starköl som inle.får drickas vid tillställningen,/ar;'n/e heller förvaras
i lokalen eller på platsen.

Polismyndigheien
får meddela de föreskrifter som behövs för alt upprätt-hållu ordning och
säkerhel vid lillstäUningen. Föreskrifterna får innefalta skyldighel for
anordnaren atl anlita förordnade ordningsvakter och annan personal. De får inte
medföra att anordnaren belastas med onödiga kostnader eller an möjlighelen att
hålla lUlställningen onödigtvis försvåras på annat sätt. Innan polismyndigheten
meddelar föreskrifter om ordning och säkerhet, skall myndighelen samråda med
anordnaren, om denne begär det och det inle är uppenbari obehövligt.

Den som
inte följer de föreskrifter som polismyndigheten har meddelat får avvisas från
tillställningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\n'

Nuvarande Ivdelse

Anordnaren må av polismyndigheten åläggas bekosla sädan
ord nings-håUning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger
rum inom lokal eller plats, där of/énilig lillstäUnlng hålles, samt vid
ingångarna och särskilda parkeringsplatser.

A nnan ordningshållning genom polispersonal må anordnaren
ej åläggas bekosta, med mindre länsstyrelsen med hänsyn till omständigheterna
del medger.

Ombesörjes
polisbevakning, som anordnaren enligt vad nu sagts må åläggas bekosla, av
polispersonal, gäller ifråga om ersättningsskyldighet till statsverket vad
därom i vederbörlig ordning blivh bestämt.

Föreslagen lydelse

Den som
anordnar en offentlig tillställning i vinningssyfte skall ersätta polisens
kostnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen. Detla gäller
dock inie, om anordnaren är en sådan ideell, förening som avses i 53 § 1 mom.
första styckel e) kommunalskattelagen (1928:3701 Ersättningsskyldighet får
nedsättas eller efterges, om särskilda skäfföreligger.

Polismyndigheten beslular om ersältningsskyldighet.
Därvid får det högsta belopp som kan ha bestämts enligt 17 a § inte
överskridas.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om hur
polisens kostnader för ordningshållning skaU beräk-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senasle lydelse 1964:677.

17a§

Beslut med anledning av ansökan enligt 14 § eller anmälan
enligt 15 § skall meddelas skyndsaml. Beslutet skaU innehålla de föreskrifter
om ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar för lillstäUningen.
Vidare skaU beslutet innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren kan
komma att åläggas atl belala i ersättning för polisens koslnader för
ord-ningshåUning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17bl

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Om anordnaren inte har gjorl ansökan enligt 14 § eller
anmälan enligl 15 § eller inte har fullgjort unsöknings-eller
anmälningsskyldigheten inom lid som anges I dessa paragrafer och beslul enligl
17 a § på grund därav inle har kunnat meddelas före tillsläU-ningen, skall
polismyndigheten ålägga honom att ersälla polisens koslnader för
ordningshåUning som har föranlelts av lillsiällningen, i den mån kostnaderna
beror på anordnurens försummelse. Delsumma gäller om anordnaren inle har
följt de Jöreskrlfler om ordning och säkerhet som har meddelats för
lillsiällningen. Vad som sägs 1 denna paragrqfgäller även ifrågu om anordnare
som inte är ersäitningsskyl-dig enligl 17 §.

öm de koslnader som beror på anordnarens försummelse inle
kan beräknas med tiUräcklig säkerhel, skaU polismyndigheien uppskatta dem tiU
skäligt belopp.

Ersättningsskyldighet
enligl första stycket får nedsältas eller efterges, om särskUda skäl
föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27 r

Mot beslut
som polismyndighet eller kommunal myndighet meddelat pä grund av denna stadga
eller lokal ordningsstadgaySres talan hos länsstyrelsen genom besvär.

Beträffande
klagan över kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§ och över
länsstyrelsens beslul med anledning av sådan klagan finnas bestämmelser i
kommunallagen//95i.-75i7 Of/; A:ow-

Beslut som
en polismyndighet eller en kommunal myndighet har meddelat på grund av denna
stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Ifråga
om klagan över en kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§
och över länsstyrelsens beslut med anledning av sådan klagan finns
bestämmelser i kommunallagen (1977:179).

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Senasle lydelse 1976:1003.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvurunde
lydelse

munullagen (1957:50).for Stockholm. Mol länsstyrelses
beslut om föreläggande av viie.föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol unnut beslut av länsstyrelse på grund av denna
stadga eller lokal ordningsstadga och mot socialstyrelsens beslul enligt 21 §
föres hos regeringen genom besvär.

Beslul som på gmnd av denna siadga eller lokal
ordningsstadga meddelas av polismyndighet, länsstyrelse eller kammarrätt skall
utan hinder av besvär lända till efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

Föreslagen
lydelse

Länsslyrelsens beslut om föreläggande av vite elierom
ersättningsskyldighet enligl 17 eller 17 b § överklagas hos kammarrätten genom
besvär.

Annal beslut av länsslyrelsen på grund av denna stadga
eller lokal ordningsstadga överklagas hos regeringen genom besvär. Delsamma
gäller socialslyrelsens beslut enligl 21 §.

Beslut som på grund av denna stadga eller lokal
ordningsstadga meddelas av polismyndigheten, länsstyrelsen eller kammarrätlen
skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas. Detta gäller dock inie beslut om ersättningsskyldighet enligl 17
eller 17 b §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 § *

Bryler
någon mol bestämmelserna i 2-6 §§ eUer underlåler någon att hörsamma
.foreskrift, förbud eller påbud som meddelals med slöd av8 § denna stadgu eller
bryter någon mot bestämmelse i lokal ordningsstadga eller i reglemente eller
taxa som avses i 25 §, dömes till böter, högst femhundra kronor. Har
förseelsen avsett åliggande av slörre vikt eller har därigenom förorsakats
avsevärd skada eller olägenhet dömes till böter.

Handlar barn, som ej fyllt femlon år, i strid mot
bestämmelserna i 6 § försia eller andra stycket, skall den som har
vårdnaden om barnet

Den som bryler mol 2-6 §§ eller mol en bestämmelse i lokal
ordningsstadga eller i reglemente eller taxa, som avses i 25 §, eller underlåter
att följa en föreskrift eller ett.förbud eller påbud som har meddelats med stöd
av 2 eUer 8§ döms till böter, högst femhundra kronor.

Om
förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada
eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter. TIU böter
döms också den som har framkallat fara för personskada genom all bryta mol 2 §
eller föreskri fl som har meddelals med slöd av 2 §.

öm ett barn, som inte har fylll femlon år, handlar i strid
mol 6 § första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om
barnel

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1971:672.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

straffas
på sätt i försl a slyckel denna straffas enligl forsla eller andra

paragraf sägs, därest
han icke gjort stycket denna paragraf Detla gäller

vad på honom ankommii
för all inte, om vårdnadshavaren har gjorl

förhindra förseelsen. vad
som ankommer på honom för au

förhindra
förseelsen.

Denria
lag träder i krafl den 1 januari 1980,

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

dels
att 5-8 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 8a§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

5 § >

Ansökan om tillstånd att
anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid före sammankomsten
och om möjligt å sådan tid att ansökan är polismyndigheten tillhanda senast
å femte dagen före sammankomsten. Ansökan skall innehålla uppgift angående
anordnaren, lid och plats för sammankomsten samt dennas art och huvudsakliga
utformning.

Erfordras utöver vad
ansökan innehåller ytterligare uppgifler, äger fwlis-myndigheten förelägga
anordnaren att inkomma med upplysningar eller ock sjålvföranstalta om
utredning. Ej må föreläggande avse skyldighet att tillhandahålla handling
angående eller redogörelse för innehållet i föredrag, tal eller annan
muntlig framslällning som är avsedd att förekomma vid sammankomsten.

Om beslul 1 anledning av ansökan skaU meddelas skriftligt besked.

Föreslagen
lydelse

Ansökan
om tillstånd att anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid
före sammankomsten och om möjligt så tidigt att ansökningen är
polismyndigheten tillhanda senasl på sjunde dagen före sammankomsten.

Ansökningen
skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för sammankomsten,
dennas art och huvudsakliga utformning samt de ålgärder rörande ordning och
säkerhet vid sammankomsten som anordnaren avser all vidtaga.

Om del behövs,.får
polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med yllerligare uppgifter
eller själv ombesörja utredning. Föreläggandet får inte avse skyldighet att
tillhandahålla handling angående eller redogörelse för innehållet i föredrag,
tal eller annan muntlig framslällning som avses förekomma vid sammankomsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1971:615.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Anmälan om allmän sammankomst skall göras skriftligen
eller muntligen och om möjligt åsådan Ud atl den är polismyndigheten tillhanda
senast å tredje dagen före sammankomsten.

Anmälan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, lid och plats för sammankomsten
sam/dennas art och huvudsakliga utformning. Där så erfordras må
polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

6§

Föreslagen
lydelse

Anmälan om allmän sammankomst skall göras skriftligen
eller muntligen och om möjligt5d//rf;gf att den är polismyndigheten tillhanda
senast på femte dagen före sammankomsten.

Anmälningen
skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för sammankomsten,
dennas art och huvudsakliga utformning saml de ålgärder rörande ordning och
säkerhet vid sammankomsten som anordnaren avser alt vidtaga. Om del behövs, får
polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anordnaren har att svara för att god ordning råder vid
sammankomsten samt är pliktig att ställa sig Ull efterrättelse de föreskrif
ter med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Envar
som åsidosätter sådan föreskrift må avvisas.

Vid
meddelande avföreskrifter skaU Iakttagas att anordnaren ej åsamkas onödig
kostnad eller sammankomstens hållande eljest onödigt försvåras.

7 §

Anordnaren skallsvara för att god ordning råder vid
sammankomsten.

Polismyndigheten får meddela de föreskrifter som
behövs.föralt upprälthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten.
Föreskrifierna får innefatta skyldighel för anordnaren att anltta personal.
Skyldighel att anlita förordnade ordningsvakter får föreskrivas endasi i fråga
om konserter. Föreskrifterna får inte medföra atl anordnaren belastas med
onödiga kostnader eller au möjligheten att hålla sammankomsten onödigrvis försvåras
på annat sätt.

Innan polismyndigheien meddelar

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrifter om ordning och säkerhet, skaU myndigheten
samråda med anordnaren, om denne begär det och del inte är uppenbart
obehövligt.

Den som inte följer de föreskrifter som polismyndigheien
har meddelat får avvisas från sammankomsten.

8§

Anordnaren må ej åläggas bekosta Den som anordnar en aUmän sam-

ordningshållning vid aUmän samman- mankomsi får inie
åläggas all ersätta

komsl genom polispersonal eller för- polisens kostnader för ordningshåll-

ordnade ordningsvakter. ning som föranleds av sammankom

sten.

8a§

Beslul med anledning av ansökan enligt 5 § eller anmälan
enligt 6 § skaU meddelas skyndsamt. Beslutel skall Innehålla de föreskrifter om
ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar för sammankomsten.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1980.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 13

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-30

Närvarande:
Statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Wikström,
Friggebo, Winén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De
Geer, Cars, Gabriel Romanus, Bondestam

Föredragande:
Statsrådet Hansson

Lagrådsremiss
om ordningshållning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster

1
Inledning

Ordningsstadgeutredningen
(Kn 1977:02)' har avlämnat betänkandet (Ds Kn 1978:2) Kostnader för
ordningshållning vid ofTentliga tillställningar m. m. I betänkandet behandlas -
ulom frågor som rör ordningshållning vid offentliga tillställningar och
allmänna sammankomster - tillslåndskravet för motortävlingar och uppställning
av föremål på gångbanor. Betänkandet bör fogas till protokollet i detla ärende
som bUaga I.

Efter remiss har yttranden
över betänkandel avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens
handikappråd, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Hallands och Kopparbergs län, 1975
års polisutredning (Ju 1975:08), Malmö kommun. Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation. Föreningen Sveriges
länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer. Landstingsförbundet, Svenska
bilsportförbundei. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundel, Svenska motorcykelförbundet, Svenska racerbåtförbundet och
Sveriges riksidrotlsförbund. Länsstyrelserna har överiämnat yttranden från
polisstyrelserna i Norrtälje, Solna, Stockholms, Södertälje, Täby, Linköpings,
Mjölby, Motala, Norrköpings, Eksjö, Jönköpings, Värnamo, Falkenbergs och
Halmstads polisdistrikt samt Ekerö,

'
Räiischefen Erik Neergaard, särskild ulredare, samt polisöverintendenien Gustaf
Andersson, kanslichefen Gerhard Ericsson, revissionssekreieraren Hans
Palmcrantz, direktören Rolf Romson och depariemenisrådei Bo Svensson, samlliga
sakkunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 14

Norrtälje,
Stockholms, Sundbybergs, Södertälje, Täby, Vaxholms, Norrköpings, Jönköpings,
Vetlanda, Falkenbergs och Halmstads kommuner.

Synpunkter
på betänkandel har lämnats av K. G. Jansson, Slockholm,som är synskadad.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

2
Allmän motivering

2.1
Ordningshållning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster

2.1.1
Förslaget i stort

Bestämmelser
om offenlliga tillställningar och allmänna sammankomster finns i allmänna
ordningssladgan (AOst) resp. lagen om allmänna sammankomster (LAS). Offentlig
tillställning är enligt 9 § AOst tävling och uppvisning i sport och idrott,
danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreställning, tivoli-
och marknadsnöjen, festtåg och tillställning av annat slag som anordnas för
allmänheten och inte avses i LAS. Enligt 1 § LAS tillämpas lagen på allmän
sammankomst, som hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i
allmän eller enskild angelägenhet. LAS tillämpas vidare på allmän sammankomst
som är all hänföra till föreläsning eller föredrag för undervisning eller
meddelande av allmän eller medborgeriig bildning eller till religionsövning.
Sedan den 1 januari 1977 tillämpas LAS också på allmän teaterföreställning,
konsert, biografföreställning eller annan allmän sammankomst för framförande
av konstnäriigt verk.

Tillstånd
av polisstyrelsen fordras enligt 12 § AOst resp. 3 § LAS för offentlig
tillställning och allmän sammankomst på allmän plats. Tillstånd atl hålla
sammankomst får vägras bara om det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller
allmän ordning. För vissa slag av tillställningar fordras tillstånd oavsett var
de skall anordnas. Anmälningsskyldighet gäller för icke till-slåndspliktiga
offentliga tillställningar som anordnas inom stads- och byggnadsplanelagt
område (13 § AOst). Motsvarande anmälningsskyldighet gäller i fråga om
sammankomster, dock bara om de ordnas utomhus (4 § LAS).

Den
som anordnar en offenllig tillställning eller allmän sammankomst skall svara
fbr all god ordning råder vid lillsiällningen eller sammankomsten (16 § AOst,
7§ LAS). Anordnaren är skyldig atl följa de ordnings- och säkerhetsföreskrifter
som polisstyrelsen meddelar. När ordningsföreskrifter meddelas, skall
polisstyrelsen se lill att anordnaren inte åsamkas onödiga koslnader och att
möjligheterna i övrigt att hålla tillställningen eller sammankomsten inte
försvåras onödigtvis. Om kostnader förordningshållning genom polispersonal
eller förordnade ordningsvakter uppkommer vid en offenllig tillställning, kan
anordnaren åläggas atl betala dem (17 § AOst).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 15

Länsstyrelsens
medgivande fordras för atl polisstyrelsen skall kunna ålägga anordnaren att
belala annan ordningshållning än den som avser lokalen eller platsen där
tillställningen hålls, ingångarna eller särskilda parkeringsplatser. Den som
anordnar en allmän sammankomst kan inte åläggas atl ersätta polisens koslnader
för ordningshållning. Med hänsyn till vikten av atl församlingsrätten inle
underkastas andra inskränkningar än sådana som är oundgängligen nödvändiga har
det ansetts riktigast att samhället undantagslöst tar på sig kostnaderna för
ordningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter vid
allmänna sammankomster (prop. 1956:143 s. 301).

1
kungörelsen (1964:793) om ersättning till statsverket vid anlitande av polismän
för polisbevakning på enskild bekostnad finns närmare bestämmelser om den
ersättning som skall betalas för ordningshållning vid offentlig tillställning.
För varje polisman skall betalas 85 kr. per timme. Före den 1 juli 1977 var
beloppel 18 kr. per timme. För häst, hund eller transportmedel skall betalas
visst belopp per timme resp. kilometer. Enligt kungörelsen skall anordnaren
vidare ersätta statens kostnader med anledning av att en polisman skadas vid
tjänslgöringen och skador på ulrustning som används vid ordningshållningen.

Frågan om befrielse från
skyldigheten att betala kostnaderna förordningshållning genom polispersonal
och förordnade ordningsvakter vid idrottsarrangemang aktualiserades i motioner
vid 1974 års riksdag. Kulturutskottet (KrU 1974:21), som vidgade frågan till
att avse alla offentliga tillställningar med uttalat ideellt syfte, ansåg att
skäl talade för att anordnare av sådana tillställningar befriades från
kostnadsansvaret för polisbevakning. Riksdagen (rskr 1974:322) hemställde att
Kungl. Maj:t skulle överväga en ändring av de nuvarande bestämmelserna.

Ordningsstadgeutredningen
fick i direktiven (Dir. 1977:15) i uppdrag att överväga ändringar i AOst med
anledning av bl. a. riksdagens framställning. Utredningen avlämnade i maj 1978
silt betänkande Kostnader för ordningshållning vid offentliga tillställningar
m. m.

Utredningen
föreslår alt ideella föreningar skall befrias från skyldigheten alt betala
ordnignshållning genom polispersonal vid offentlig tillställning. Vid avgränsningen
av de föreningar som skall anses vara ideella följs de principer som har
dragits upp i prop. 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella
föreningar m. m. Efter förslag i propositionen har genom ändringar i bl, a. 53
§ 1 mom. kommunalskattelagen vissa ideella föreningar befriats frän
skattskyldighet för kapitalinkomster och inkomster av tillfällig
förvärvsverksamhet (realisationsvinster). För skattefrihet krävs att föreningen
har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål, t. ex. religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnäriiga, idrottsliga eller därmed
jämföriiga kulturella ändamål. Det krävs också alt föreningen i sin verksamhet
uteslutande eller så gott som uleslutande tillgodoser allmännyttiga
ändamål,att den inte vägrar någon inträde som medlem utan all särskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 16

skäl
föreligger och all den bedriver en verksamhel som skäligen svarar mot dess
tillgångar. Ideella föreningar som inte behöver betala skatt för inkomst av
kapital m. m. är enligt 54 § frikallade från skattskyldighet för vissa
inkomsler av fastighet och rörelse. För skattefrihet krävs att inkomsten till
huvudsaklig del härrör från verksamhel som har en nalurlig anknytning till
föreningens allmännyttiga ändamål eller som av hävd har utnyttjats som
finansieringskälla för ideellt arbete.

Ordningsstadgeutredningens
förslag innebär alltså all ideella föreningar som är allmännyttiga och öppna
samt använder sina inkomsler i del ideella arbelel inte kan åläggas att belala
polisens kostnader förordningshållning. En anordnare som inte är ideell
förening skall enligt utredningsförslaget kunna åläggas skyldighet att belala,
om tillställningen anordnas i vinningssyfte. Skyldighelen all betala skall i
princip omfatta alla polisens koslnader för ordningshållning som föranleds av
tillställningen. F. n. betalar anordnaren i regel endasi för s. k.
innerbevakning. Utredningen anser att det inte flnns betänkligheter mot att,
när skyldigheten att betala begränsas till tillställningar av kommersiell natur,
låla anordnarna ersätta alla de kostnader för ordningshållning som de åsamkar
det allmänna.

På
grund av anordnarens ansvar för att god ordning råder vid en tillställning
fullgörs ordningshållningen till största delen av denne. Förslaget om befrielse
från skyldighel att betala polisens kostnader för ordningshållning medför
enligl utredningen risk för att åtgärder för atl upprätthålla ordningen som f
n. vidtas av anordnaren övervältras på polisen. I utredningens förslag ingår
därför regler som avses hindra att så sker. Reglerna innebär att det på förhand
skall fastställas hur kravet på ordning skall tillgodoses vid tillställningen
och att försumliga anordnare drabbas av ekonomiska sanktioner. Jag återkommer i
det följande till utredningens förslag i denna del.

Genom
riksdagens beslut med anledning av prop, 1975/76:209 om fri- och rättigheter i
grundlag har 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) ändrals så atl den mötesfrihet som
varje medborgare är tillförsäkrad gentemot det allmänna omfattar frihet alt
anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat
liknande syfte eller för framförande av kosntnär-ligi verk. Ulvidgningen av del
skyddade området för mötesfriheten ledde efter förslag i prop. 1976/77:39 till
att LAS i stället för AOst gjordes tillämplig på bl. a. konserter och teater-
och biografföreslällningar. Enligt utredningen har en konsekvens av delta
blivit alt en del renodlat kommersiella arrangemang, l. ex. konserter av
kommersielll inrikiade popgrupper, har blivit att betrakta som allmänna
sammankomster. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att samma regler
beträffande skyldighet atl svara för polisens kostnader för ordningshållning
skall gälla för allmänna sammankomster som för offentliga tillställningar.

Ulredningens
förslag har fått etl gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget atl
bara andra anordnare än ideella föreningar skall kunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 17

åläggas
atl ersätta polisens kostnader för ordningshållning och att sådan skyldighet
skall kunna åläggas bara om tillställningen eller sammankomsten anordnas i
vinningssyfte tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga
remissinstanser. Rikspolisslyrelsen och polisutredningen påpekar dock att
förslagel inte står i överensslämmelse med de budgetpolitiska strävandena under
senare år att avgiftsbelägga vissa tjänster som polisväsendet utför. De
tillstyrker ändå förslagel, eftersom det uppfyller ett gammalt önskemål och kan
beräknas medföra endast en förhållandevis måttlig kostnadsökning för staten.
Riksåklagaren och kammarrätten i Göteborg avstyrker förslaget att den som
anordnar allmän sammankomst skall kunna åläggas att bekosta ordningshållning.
Enligt riksåklagaren kan kostnaderna komma att bli ett reellt hinder mot att en
allmän sammankomst anordnas. Han anser därför att förslaget inle kan anses
förenligt med RF:s bestämmelser om mötesfrihet. I allt fall behöver frågan
enligt riksåklagarens mening övervägas ytteriigare, innan förslaget genomförs,
Kammarrällen i Göteborg anser att andra inskränkningar i församlingsfriheten än
sådana som är oundgängligen nödvändiga inte bör göras.

För
egen del vill jag anföra följande.

F.
n. har polisslyrelsen diskretionär befogenhet att debitera den som anordnar en
offenllig tillställning kostnaderna för polisbevakning. Polisstyrelsen kan
alltså ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet, när den prövar
betalningsfrågan. Polisstyrelsen torde i regel tillämpa beslämmelserna på sätt
som är generöst mot anordnaren. Även anordnare av ideellt inriktade
tillställningar kan emellertid åläggas betalningsskyldighet. Risken för
brislande enhellighet i tillämpningen är enligt min mening en allvariig nackdel
med den nuvarande ordningen. Eftersom de ideella organisationer som främst
lorde beröras av frågan om betalningsskyldighet är idrottsföreningarna, vill
jag framhålla att idrottsrörelsen har stor belydelse för den förebyggande
hälsovården och atl den gör stora insatser för att aktivera och la hand om
ungdomar. Synpunkter av detta slag låg för övrigt lill grund för de motioner
som ledde till riksdagens begäran om utredning. Enligt min mening ter det sig
vidare motsägelsefullt att det allmänna å ena sidan ger ett betydande stöd lill
idrotten, liksom lill annan ideell verksamhet, och å andra sidan förbehåller sig
möjligheten atl ta betalt för den ordningshållning som behövs vid
tillställningar vilkas syfte lill stor del är all ytteriigare bidra till
flnansieringen av den rent ideella verksamheten. Om höjningen den 1 juli 1977
av avgifterna för polisbevakning kombineras med en slrängare praxis när det
gäller åläggande av betalningsskyldighet, kan det få betydande ekonomiska
konsekvenser för många ideella organisationer. En sådan utveckling skulle, som
utredningen framhåller, strida mol de tendenser på bl. a. skatteområdet som har
kunnat förmärkas mot en förmånligare behandling av ideella föreningar.

När
det gäller de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag kan jag
inskränka mig till alt hänvisa till betänkandel. Vad ulredningen anför i

2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 17

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 18

denna
del har inte föranlett erinringar från remissinstanserna. Jag delar
utredningens uppfattning att det inkomstbortfall för slaten som etl genomförande
av förslaget kan leda till får antas bli begränsal.

Utredningen
anser att det är anordnarens ideella karaklär och inte tillställningens art som
skall vara avgörande. Bakom denna inställning lorde ligga prakliska skäl. Del
synes nämligen vara enklare alt ställa upp regler för när en anordnare skall
anses vara ideell än att i författning särskilja de fall när en tillställning
skall anses ha ideell karaktär. Bedömningen av en tillställnings ideella
karaklär skulle sannolikt i stor utsträckning få prövas skönsmässigt av de
tillämpande myndigheterna. Härtill kommer atl det enligt min mening finns skäl
att behandla alla tillställningar som anordnas av ideella anordnare på samma
sätt. De tillställningar som inle har ideell karaklär syflar nämligen i regel
till att finansiera den rent ideella verksamheten eller har i varje fall ett
klart samband med denna verksamhet.

Jag
förordar alltså att ideella föreningar inte skall vara skyldiga all ersätta
kostnaderna för polisbevakning vid offentliga tillställningar. Jag återkommer i
det följande till den närmare utformningen av förutsättningarna för
kostnadsbefrielsen och till frågan om undanlag i vissa fall bör göras från
principen om kostnadsfrihet.

Andra
anordnare än ideella föreningar skall enligt utredningens förslag kunna åläggas
skyldighet att belala polisens koslnader för ordningshållning bara när
tillställningen anordnas i vinningssyfte. Remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslaget på denna punkt. Jag biträder förslaget men vill
emellertid erinra om atl en strikt tolkning av begreppel vinningssyfte kan leda
till svårigheter. Jag delar utredningens uppfattning atl förhållandena kan vara
sådana alt kostnadsansvaret bör falla bort eller sättas ner, även när
vinningssyfte fär anses föreligga.

Utredningen anser att
kostnadsansvaret, när det föreligger, bör omfatta i princip alla kostnader för
polisbevakning som föranleds av tillställningen. Eflersom kostnadsansvaret
enligt utredningens förslag omfattar bara arrangemang som i vinningssyfte
anordnas av annan än ideell förening, anser utredningen atl den nuvarande indelningen
i s. k. innerbevakning och s. k. ytterbevakning, som främst avser
trafikövervakningoch ordningshållning på gator och vägar uianför platsen för
tillställningen, inte längre behövs. Utredningens förslag har föranlett bara
något enstaka uttalande från remissinstanserna. Hovrälten för Väslra Sverige
tillstyrker förslaget, medan Folkets husföreningarnas riksorganisation och
Folkparkernas centralorganisation anser att varje ordningshållande insats
utanför samlingslokaler måste organiseras och bekostas av det allmänna. Jag
förordar att ulredningens förslag genomförs.

Enligt vad jag har
föreslagit i det föregående uppkommer skyldighet för anordnaren alt svara för
polisens kostnader för ordnignshållning vid offentlig tillställning bara när
annan än ideell förening anordnar en tillställning i vinningssyfte. Det kan då
knappast finnas anledning till betänkligheter mot

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 19

en
ordning som innebär au anordnaren regelmässigt skall vara skyldig att svara för
alla kostnader för ordningshållning som tillställningen föranleder. Häri
ligger- bortsett från alt ersättning utöver de verkliga kostnaderna inle kan få
tas ut - dock ett krav på att kostnaderna skall vara föranledda just av
tillställningen. Delta innebär att kostnader som föranleds av att polisens
insatser för ordningshållning måsle dimensioneras med hänsyn till risken for
demonstrationer och andra mer eller mindre organiserade åtgärder som kan sägas
rikta sig mot tillställningen inte får tas ut av anordnaren. Koslnader som
föranleds av att en tillställning kan väntas kräva insatser av polisen för atl
upprätthålla ordningen bland dem som kan sägas delta i tillställningen får
däremot anses vara föranledda av denna.

Med
anledning av de principiella aspekier som riksåklagaren och kammarrätlen i Göleborg
har lagl på utredningsförslaget såvitt gäller kostnadsansvaret för
ordningshållning vid allmänna sammankomster vill jag framhålla följande.

Reglerna
i LAS avser utövandet av de i RF fastslagna mötes- och
demonstrationsfriheterna. Mötesfriheten avser enligt 2 kap. 1 § RF frihet att
anordna och bevista sammankomst för upplsyning, meningsyllring eller annal
liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk. Med
demonstrationsfrihel avses enligt samma lagrum frihet att anordna och deltaga i
demonstration på allmän plals. Mötes- och demonslrationsfrihe-terna får enligt
2 kap. 14 § begränsas endast av hänsyn till bl. a. ordning och säkerhet vid
sammankomsten eller demonstrationen eller lill trafiken.

Tillstånd
att hålla allmän sammankomst får enligt 3 § LAS vägras bara om det är
nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning. Den begränsning i
mötesfriheten som tillslåndskravet innebär är därför otvivelaktigt förenlig
med bestämmelserna i RF. Föreskrifterna i 7 § LAS om anordnarens ansvar för
ordningen vid sammankomsten utgör en del av lillståndsregleringen och därför
måsle också de anses förenliga med RF. Man bör enligt min mening kunna se på
samma sätt på en regel om att anordnaren är skyldig att svara för polisens
kostnader för ordningshållning vid sammankomsten. En förutsättning härför är
dock att kostnaderna avser sådan ordningshållning som är nödvändig med hänsyn
lill ordning och säkerhet vid sammankomsten eller till trafiken i samband med
sammankomsten.

Även
om den av utredningen föreslagna regeln om kostnadsansvar vid allmänna
sammankomster måste anses vara förenlig med RF, kan man ifrågasätta om det är
lämpligt att införa en sädan regel i LAS. Som jag redan har nämnt har del
hiuills ansetts principiellt riktigast atl samhällel står för kostnaderna för
den ordningshållning vid allmänna sammankomster som ombesörjs av samhällets
organ. Alt vissa slag av sammankomster har förts över från AOst lill LAS har
sin grund i alt området för den grundlagsskyddade mötesfriheten har utvidgats.
Det kan på goda grunder hävdas alt försiktighet bör iakttas när del gäller att
införa sådana begränsningar i mölesfrihelen som i och för sig är förenliga med
RF, t. ex. ell kostnadsansvar för samhällets

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 20

ordningshållning
vid allmänna sammankomster. Detta får visseriigen lill följd att också
anordnare av vissa utpräglat kommersiella arrangemang undgär kostnadsansvar. De
olägenheler som följer härav är emellertid obetydliga. I sammanhanget mäste
också beaklas att det är myckel svårt alt i författning dra en från alla
synpunkter godtagbar gräns mellan de sammankomster som aldrig bör vara
förenade med kostnadsansvar och de sammankomster där ett sådant skulle kunna
komma i fråga. Jag anser på dessa grunder atl man inte bör öppna nägon
möjlighet att ta ut ersättning för samhällels kostnader för ordningsshållningen
vid en allmän sammankomst.

2.1.2
Närmare om förutsättningarna för befrielse frän kosinadsansvaret

Enligt
vad jag har förordat i det föregående kan polisstyrelsen ålägga andra anordnare
än vissa ideella föreningar att bekosta sådan ordningshållning genom
polispersonal som föranleds av offentlig tillställning som anordnas i
vinningssyfte. I fråga om bestämningen av de föreningar som inle kan åläggas
kosinadsansvar hänvisas i utredningens lagförslag lill 53 § 1 mom. första
stycket e kommunalskattelagen. Föreningar som avses i detta lagrum är inte
skattskyldiga för inkomst av kapital och lillfällig förvärvsverksamhet.
Utredningens förslag innebär att det för befrielse frän kosinadsansvar krävs
att föreningen är allmännyttig och öppen samt använder sina inkomster i del
ideella arbetet. Säväl ändamålet för verksamhelen som den faktiskt bedrivna
verksamheten måste vara allmännyttiga. I kravet på öppenhet ligger att
föreningen inle utan särskilda skäl får vägra någon inlräde i föreningen. Av
föreningens inkomster måste huvuddelen användas för det ideella ändamålet.
Utredningen anser att byalag, aktionsgrupper och kommittéer med ideell
inriktning, som ofta saknar föreningsform och rättslig handlingsförmåga, vid
tillämpningen bör behandlas på samma sätt som ideella föreningar, om de i
övrigt uppfyller de krav som skattelagstiftningen ställer på föreningarna. Även
i vissa andra jämförbara situationer bör polisstyrelsen enligt utredningsförslaget
underiåta att ålägga betalningsskyldighet.

Mol
utredningens förslag i fråga om avgränsningen av de föreningar som inte skall
kunna åläggas kostnadsansvar anför riksåklagaren att det skulle vara
naturiigare au skapa en självsländig regel och atl anknylningen till begreppet
ideell förening utesluter andra juridiska personer med likartad verksamhet.
Länsslyrelsen i Jönköpings län anser det olämpligt alt hänvisa lill ell visst
lagrum i en annan författning, nämligen kommunalskattelagen, och därigenom
underiåta att ge klart besked i AOst om vilken kategori som avses. För egen del
anser jag att den lösning som föreslås i betänkandet är lämplig. Jag har
lidigare redogjort för nackdelarna med atl låta tillställningens art vara
avgörande. Genom hänvisningen till kommunalskattelagen får man enligt min
mening en från saklig synpunkt lämplig avgränsning av de ideella föreningar som
bör undantas från skyldighel all svara för kostnaderna för polisbevakning. Jag
anser vidare att begreppet ideell förening bör i den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 21

utsträckning
del är möjligt ha samma innebörd i olika författningar. Denna slåndpunkl delas
av bl. a. riksskatteverket, som inte har haft något att invända mot
ulredningens förslag. De svårigheter som hänvisningen lill skattelagstiftningen
kan medföra lorde enligt min mening vara begränsade och av övergående natur. De
undanröjs för övrigt inte genom alt en motsvarighet till bestämmelserna i
kommunalskallelagen tas in i AOst. Reglerna om skattefrihet för vissa ideella
föreningar tillämpas första gången på del beskattningsår för vilket taxering i
första instans sker år 1979. En praxis kommer därefter alt växa fram i
taxeringsarbetel. Polisstyrelsen mäsle naturiigtvis i varje enskill fall göra
en självsländig bedömning av frågan om en förening skall anses vara ideell. Om
föreningen emellertid kan visa all den i taxeringssammanhang har bedömts
uppfylla de krav som anges i kommunalskattelagen, synes polisstyrelsen ha all
anledning att godta denna bedömning, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Som riksskatteverket framhåller kan del emellertid inte uteslutas att olika
bedömningar någon gång görs i laxerings- resp. avgiftsfrågan. Risken för att så
kommer all ske är emellertid så ringa all man enligt min mening inle bör låla
den få någon betydelse för ställningstagandet till utredningsförslaget. Jag
förordar alltså atl förslaget genomförs.

Innan
jag går vidare, vill jag framhålla alt milt förslag, liksom utredningens,
innebär au kostnadsansvar utesluts i fråga om alla offentliga tillställningar
som anordnas av en förening som uppfyller de krav som ställs upp i 53 § 1 mom.
första stycket e kommunalskallelagen. Om denna förutsättning är uppfylld
beiräfTande föreningen, blir alltså den akluella tillställningens karaktär utan
belydelse.

Ulredningens
förslag innebär att polisstyrelsen får möjlighel alt göra undantag från
avgiftsskyldighelen för andra anordnare än de som inte får åläggas
kostnadsansvar. Några remissinstanser anser att det är angeläget att de fall i
vilka undantag bör göras preciseras.

Möjlighelen
att göra undanlag bör enligl min mening kunna tillämpas både på ideella
föreningar som inte helt uppfyller vad som krävs för skattefrihet och på andra
organisationer som kan anses jämställda med ideella föreningar. Det bör inte
vara uteslutet att använda undantagsmöjligheten när den organisation som står
bakom tillställningen saknar rättslig handlingsförmåga och en enskild person
därför måste fungera som anordnare. Jag vill emellertid betona att möjlighelen
alt läla andra anordnare än ideella föreningar slippa att stå för kostnaderna
för polisbevakning bör användas med återhållsamhet. Detla är motiverat särskilt
som frågan blir aktuell bara när tillställningen anordnas i vinningssyfte. Jag
anser alt del knappast är möjligt att i författning ange i vilka fall andra
anordnare bör jämställas med ideella föreningar.

Ulredningen
har övervägt om undantag från den principiella kosinadsbe-frielsen för ideella
föreningar bör göras i fråga om vissa sportarrangemang. Mol etl förslag att
ideella föreningar generelll skall befrias från skyldighel alt svara för
kostnader för polisbevakning vid offentlig tillställning kan enligl

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 22

utredningen
invändas att de tillställningar som föranleder insatser från polisens sida ger
anordnaren inläkter och att del är rimligt att statens kostnader betalas med en
del av intäkterna. Undanlag skulle således kunna tänkas i fråga om sådana
sportgrenar där intäkterna frän tävlingar är betydande samtidigt som
förhållandevis stora insatser av polispersonal kan behövas för
ordningshållning. De tävlingar som utredningen lar upp i della sammanhang ar
vissa fotbolls- och ishockeymatcher och motortävlingar. Nägra remissinstanser
anser att undantag från kostnadsbefrielsen för ideella föreningar bör göras i
fråga om vissa mycket kommersielll inrikiade sportevenemang. Polisstyrelsen i
Halmstads distrikt framhåller i detta sammanhang att många idrottsföreningar
driver en rent professionell verksamhel med dyra spelarinköp och avlönade
idrottsmän. Även om jag känner en viss sympati för dessa remissinstansers
synpunkter, anser jag att övervägande skäl talar för utredningens uppfattning
att alla sportgrenar och alla tävlingar m. m. bör behandlas lika när det gäller
kostnaderna för ordningshållning. Som utredningen framhåller ger långt ifrån
alla tävlingar inom de sportgrenar där kommersiella inslag förekommer stora
inläkter. Atl de kräver stora insatser av polispersonal torde höra till
undantagen. Intäktema frän de inkomstgivande arrangemangen har vidare stor
betydelse för de anordnande föreningarnas möjligheter att finansiera
verksamheten i övrigt. Härtill kommer alt det knappast är möjligt att på etl
tillfredsställande sätt i författning ange de fall i vilka föreningen skulle
vara skyldig att slå för polisens kostnader för ordningshållning.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län påpekar atl vissa tillställningar samlar myckel stor publik
och ger den anordnande föreningen en avsevärd ekonomisk vinning. Länsstyrelsen
ifrågasäller om inte betalningsskyldighet bör finnas kvar i dessa fall med
hänsyn till de stora ordningshällningsproblem som uppstår vid t. ex.
midsommarfestligheterna i Dalarna. Länsstyrelsen uppger att den har tagit
initiativet lill en nedloning av midsommarfestlighe-lerna. Jag tolkar detla så
att ålgärder har vidtagils för att de krav på ordning och säkerhet som mäste
ställas upp skall kunna tillgodoses, Somjag tidigare har nämnt ankommer det
redan nu pä anordnaren att svara för atl god ordning råder vid en
tillställning. En följd härav måste enligt min mening bli atl en anordnare skall
vidla de åtgärder som behövs för atl ordning och säkerhet skall kunna
upprätthållas och som inle är av den karaktären att de bör ankomma pä polisen.
Jag återkommer i det följande till frägan om anordnarnas skyldigheter i detta
hänseende. Jag kan emellertid inte finna alt möjligheterna att få en anordnare
att vidtaga de åtgärder som behövs för att upprätthälla ordning och säkerhet
försämras genom förslaget om befrielse från skyldighelen alt belala koslnader
för polisbevakning. Jag är medvelen om att det vid festligheter av det slag som
länsstyrelsen syflar pä kan vara svårt att ställa ett tillräckligt antal
polismän lill förfogande, liksom att anskaffa ordningsvakter och annan personal
i tillräckligt anlal för uppgifter som inte måste utföras av polismän. Om
kravet på ordning och säkerhet inte

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 23

kan
tillgodoses på annat sätl, återstår för polisstyrelsen ingen annan utväg än att
vägra ge tillstånd till en tillställning med den omfattning och utformning som
anordnaren har avsett. Även om detla aren otillfredsställande utväg som bör
tillgripas försl i sista hand, anser jag att det inte är lämpligt att skapa
undantagsregler för de tämligen fåtaliga fall som kan medföra svårigheter av
det slag som länsstyrelsen har redovisat. Sådana undantagsregler skulle
nämligen leda till atl principen om koslnadsbefrielse för ideella föreningar
genombryts på etl sätt som skulle medföra osäkerhet om rättsläget.

Rikspolisstyrelsen,
länsstyrelsen i Östergötlands län och nägra polisstyrelser befarar att ideella
föreningar kan komma att uppträda som bulvaner för kommersiella intressenter.
Som rikspolisstyrelsen påpekar kan det vara så att rent kommersiella inlressen
utgör syftet med en tillställning. Behållningen kan till belydande del gå till
annat ändamål än den ideella föreningens verksamhet. En idrottsförening kan 1.
ex. officiellt stå som anordnare, medan den reella anordnaren är en annan.

När
del föreligger ett bulvanförhållande, bör föreningen enligt min mening inte
heller i formelit hänseende anses som anordnare. Det kan naturiigtvis ibland
vara svårt för polisstyrelsen alt urskilja sådana fall. Delta kan vara fallet
särskilt när det är fråga om tillställningar som avses bidra till
finansieringen av en föreningsverksamhel. Om föreningens medlemmar spelaren
väsentlig roll i planeringen,administrationen och genomförandet av
tillställningen, bör föreningen naturligtvis betraktas som anordnare. En
omständighet som talar för en motsatt bedömning är atl en väsentlig del av
behållningen från en tillställning skall tillfalla en utomstående som i
verklighelen svarar för uppgifter av det slag som jag nyss har nämnt. Ingel
hindrar naturiigtvis att föreningen anlitar någon annan för att svara för
begränsade uppgifler vid en tillställning. Atl en ideell förening kan genomföra
etl storl arrangemang utan att detta tjänar kommersiella intressen utgör
Vasaloppet och Lidingöloppet exempel på.

Även
om gränsdragningen mellan de arrangemang som skall anses ha en ideell förening
som anordnare och andra där de kommersiella intressena spelar en aktiv roll kan
bli svår i vissa fall, är det ofta så atl arrangemang av samma slag återkommer
flera gånger. Polisstyrelserna kan sålunda utgå från tidigare erfarenheter vid
sin prövning. Om det blir nödvändigt att göra en bedömning utan sådan
erfarenhet, bör det ankomma pä föreningen atl visa all det är den som är
anordnare.

2.1.3
Anordnarens skyldigheler

Den
som anordnar en offentlig tillställning eller allmän sammankomst skall enligt
16 § AOst och 7 § LAS svara för atl god ordning råder vid tillställningen eller
sammankomsten. Han är skyldig att rätta sig efter de ordnings- och
säkerhetsföreskrifter som polisstyrelsen meddelar. Vid meddelande av sådana
föreskrifter skall polisstyrelsen iaktta alt anordnaren inle

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 24

åsamkas
onödiga kostnader och att tillställningens eller sammankomstens hållande inte i
onödan försvåras på annat sätt.

Ulredningen
anser att huvudansvaret för ordningshållningen även i fortsättningen bör ligga
pä anordnaren. Någon förändring i detta hänseende avses sålunda inte ske. I
belänkandet föreslås däremot att planeringen av ordningshållningen inför en
tillställning eller sammankomst regleras närmare. I första hand skall härigenom
garanteras att anordnaren inte - om han befrias från skyldighet att ersätta
staten för polisbevakning - övervältrar sin skyldighet att svara för ordningen
på det allmänna. En god planering medför enligt ulredningen lägre kostnader för
slaten och mindre personliga olägenheter för polispersonalen men även fördelar
för anordnaren. Denne bör före tillställningen eller sammankomsten kunna få
fastställt vilka åtgärder som han skall vara skyldig att vidta. Han bör ocksä
kunna få elt besked om det högsta belopp som han kan åläggas att betala för
polisbevakning vid en tillställning.

Föreningen
Sveriges polischefer och några polisstyrelser befarar atl utredningsförslaget
om koslnadsbefrielse för ideella föreningar leder till att anordnarna kommer
att kräva större polisiära resurser för ordningshållning. Jag delar
utredningens uppfattning att huvudansvaret för ordningshållningen vid både
ofTentliga tillställningar och allmänna sammankomster liksom hittills bör ligga
pä anordnaren. Denne kan fullgöra sin skyldighet själv eller genom anlitad
personal av olika slag. Han kan ocksä vidta andra åtgärder, t. ex. utforma in-
och utgångar pä visst sätt eller begränsa antalet åskådare. Det är enligt min
mening helt klart alt en förutsättning för att en tillställning eller
sammankomst över huvud taget skall få äga rum är atl anordnaren kan fullgöra de
skyldigheter i fråga om ordning och säkerhet som ankommer pä honom. Från
idrottsrörelsens sida har under remissbehandlingen framhållits att de
föreslagna ändringarna i AOst och LAS inte får leda till att polisstyrelserna
genom att föreskriva att anordnaren skall anlila förordnade ordningsvakter i
realiteten ålägger anordnaren att bekosta ordningshållning. Genom
utredningsförslaget överlämnas bedömningen av behovet av bl. a. polismän och
ordningsvakter lill praxis. Jag ansluter mig lill utredningens inställning. De
principer för hur ordningshållningen bör utformas vid tillställningar och
sammankomster som polisstyrelserna f n. tillämpar på grundval av praktiska
erfarenheler bör kunna vara vägledande även för framtiden. Utredningen drar i
redovisningen av en enkätundersökning slulsalsen att man kanske kan anta att
polismän ibland har använts när man har kunnat klara sig med ordningsvakter.
Jag anser att det inte är möjligt att göra bestämda uttalanden om när poliser
skall användas för ordningshållning vid tillställningar och sammankomster. Som
jag tidigare har framhållit har emellertid anordnaren huvudansvaret för ordning
och säkerhet vid en tillställning eller sammankomst. Polisen skall svara för
kvalificerade polisiära uppgifter, d. v. s. främst förhindra brotl, ingripa när
brott har förövats och övervaka trafiken på gator och vägar. Det måsle alltså
överiämnas åt de

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 25

tillämpande
myndigheterna alt i det enskilda fallel bedöma när poliser skall användas för
ordningshällning vid tillställningar och sammankomster.

Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation och Folkparkernas centralorganisation
föreslår att staten skall ta över ansvaret för all ordningshållning utanför
samlingslokaler eller all ordningshållning vid arrangemang som anordnas av
ideellt och allmännyttigt verksamma organisationer. Som framgår av vad jag
tidigare har anfört ansluter jag mig till utredningens förslag alt nuvarande
principer för anordnarnas ansvar för ordningshållning vid offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster skall lillämpas även i framtiden.
Vidare föreslår jag att anordnarna i flertalet fall skall slippa att belala
polisens kostnader. Jag är inte beredd alt föreslå atl slaten lar över ansvaret
för ordningshällningen i den omfattning som de nu berörda remissinstanserna
föreslår.

2.1.4
PrövnlngsfÖrfarandet

I
betänkandet framhålls att den skyldighet att svara för god ordning som ankommer
på anordnaren bör leda till atl denne pä förhand går genom de åtgärder som
behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid tillställningen eller
sammankomsten. Ålgärderna bör enligt ulredningen redovisas i ansökningen eller
anmälningen. De kan vara av olika slag. Anordnaren kan utforma in- och utgångar
samt disponera åskådarplatser på sådant sätt atl ordnings- och säkerhetsproblem
inte uppkommer. Del kan ocksä bli aktuellt alt anlita förordnade
ordningsvakter, funktionärer eller annan personal. I betänkandet framhålls att
det kan vara lämpligt att anordnaren i sin ansökan eller anmälan anger om han
anser att polispersonal behövs för att upprälthälla ordningen och i vilken
ulsträckning detta är fallet.

Vid
prövningen av ansökningen eller anmälningen ankommer del enligt utredningen på
polisstyrelsen att meddela de föreskrifter som skall gälla för tillställningen
eller sammankomsten. Ell godkännande av anordnarens förslag till hur
ordningshållningen skall ske bör enligt utredningens mening medföra alt
polisstyrelsen meddelar föreskrifter om att de åtgärder som anordnaren själv
har föreslagit skall vidtas. Ytteriigare föreskrifter kan naturiigtvis också
meddelas. Utredningen nämner all det är praxis att förordnade ordningsvakter
anlitas direkt av anordnaren. Ulredningen anser alt polisstyrelsen redan nu kan
föreskriva att sådana ordningsvakter skall anlitas. Beträffande allmänna
sammankomster torde sådana föreskrifter enligt utredningen bli aktuella främst
när det gäller sammankomster för vilka anordnaren enligt utredningens förslag
skall kunna åläggas att svara för kostnaderna för polisbevakning.

En
anordnare som skall betala kostnaderna för polisbevakning skall enligt
utredningsförslaget genom beslut pä förhand frän polisstyrelsen få besked om
det högsta ersättningsbelopp som han kan komma att drabbas av. Det slutliga

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 26

ersättningsbeloppet
beslutas, när polisstyrelsen utfärdar räkning lill anordnaren.

Utredningen
framhåller alt polisstyrelserna alltid bör sträva efter att göra förfarandel så
enkelt som möjligt. Polisstyrelsen bör sålunda när så behövs eller är lämpligl
ta kontakt med anordnaren före tillställningen eller sammankomsten. Utredningen
anser vidare det naturligt atl ärenden av della slag handläggs skyndsamt. En
anordnare som kommer in med en ansökan eller anmälan inom den tid som anges i
14 och 15 §§ AO st resp. 5 och 6 §§ LAS bör alllid kunna få beslutet före
tillställningen eller sammankomsten.

Remissinstanserna
godtar i allmänhel utredningens förslag i fråga om prövningsförfarandei, I det
följande tar jag upp de invändningar i särskilda frågor som remissinstanserna
har framfört.

Några
remissinstanser anför alt anordnarens skyldighet att anlita förordnade
ordningsvakter f n, inte gmndas på polisstyrelsens befogenhet att meddela
ordnings- och säkerhetsföreskrifter utan på möjligheten att ålägga den som
anordnar en offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning.

Jag anser att de nuvarande
bestämmelserna inte är helt klara på denna punkt. Del synes lämpligt atl
hänföra frågan om anlitande av förordnade ordningsvakter lill polisstyrelsens
befogenhet au meddela ordningsföreskrifter. Jag anser därför alt det i 16 §
AOst och 7 § LAS bör uttryckligen anges att polisstyrelsen får föreskriva all
anordnaren skall anlita förordnade ordningsvakter och annan personal. Med
annan personal avser jag bl. a. säkerhets-funktionärer vid tävlingar, väklare
och vaktmästare. Det bör anmärkas att föreskrifterna får avse bara personal som
behövs för att upprätthålla kravet på ordning och säkerhet. Den lösning som jag
nu har förordat stämmer väl överens med principen atl anordnaren har
huvudansvaret för ordning och säkerhet vid tillställningen eller sammankomsten.
Som ulredningen framhåller är det redan nu så alt det är anordnaren och inte
polisen som anlitar förordnade ordningsvakter, liksom annan personal. När det
gäller sammankomster kan det enligt min mening bara i undantagsfall finnas
skäl att föreskriva atl anordnaren skall anlita förordnade ordningsvakter.
Ordningsvakter lorde ytterst sällan behövas annat än vid sammankomster av rent
kommersiellt slag, t. ex. vissa popkonserter. Jag vill erinra om att polisstyrelsen,
när ordningsföreskrifter meddelas, skall se till att anordnaren inte åsamkas
onödiga koslnader och att tillställningens eller sammankomstens hållande inte
försvåras i onödan (16 § AOst, 7 § LAS). Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har
anfört atl betänkligheter inle behöver möta mot förslagel all föreskrifter om
skyldighet all anlita ordningsvakter skall kunna meddelas också för allmänna
sammankomster. Som polisutredningen framhåller måste bedömningen av frågan om
polispersonal eller ordningsvakter skall svara för bevakningen alltid ske med
hänsyn tiil behovel av mer eller mindre kvalificerad personal. Av vad jag nu
har sagl följer att 17 § AOst och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 27

8
§ LAS bör reglera endast frågan om polisens kostnader för ordningshållning.

Som
jag har nämnt förut finns bestämmelser om den ersättning till staten som skall
betalas, när polisman anlitas för polisbevakning som enskild är skyldig att
bekosta, i en särskild kungörelse. Ersällning skall betalas med 85 kr. per
timme. Vidare skall resekostnader, traktamentet och polismannens övriga
kostnader med anledning av uppdraget ersättas. Om hästar, hundar eller
transportmedel, som tillhör staten, används vid bevakningen, skall ersättning
belalas med visst belopp per timme resp, efter körsträcka. I kungörelsen
föreskrivs också att den enskilde skall svara för de koslnader som uppkommer
för slaten, om en polisman eller egendom som tillhör en polisman skadas, samt
för skador på statens maleriel. Föreskrifter om skyldighet för enskilda
personer eller organisationer att betala kostnader för polisbevakning vid
offentliga tillställningar hör till de föreskrifter som enligt 8 kap, 3 § RF
skall meddelas genom lag. I 17 § AOst bör enligl min mening tas in bara de
grundläggande föreskriftema om betalningsskyldigheten. Genom dessa föreskrifter
bör klargöras att bara sådana kostnader som föranleds av tillställningen eller
sammankomsten får tas ut och att ersättning inte får tas ul med belopp som
överstiger polisens verkliga koslnader. Regeringen bör -med stöd av 8 kap, 9 §
RF - bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka koslnader som skall ersältas
och om storieken av ersättningsbeloppen. En förordning som utfärdas med stöd av
sädant bemyndigande bör få utformas så att polisen får möjlighet att kräva
ersättning även för kostnader som blir aktuella bara i undantagsfall eller som
av andra skäl inte kan regleras närmare i förordningen. Enligl min mening är
det dock inte möjligt att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om
skyldighet för anordnaren att belala ersättning för skador som uppkommer vid
tillställningen. Frågan om anordnaren är skyldig att svara för sädana skador
bör avgöras i det enskilda fallet och med tillämpning av vanliga
skadeständsrättsliga regler.

Nägra
remissinstanser befarar att det kan bli svårt för polisstyrelsema att
fastställa ett högsla ersättningsbelopp före en tillställning. Remissinstansernas
farhågor avser emellertid främst de kostnader för vissa skador som skall
betalas enligt den nuvarande kungörelsen. Med den ordning somjag har förordat
blir det inte aktuellt att ta hänsyn lill risken för sädana skador. Om
ordningshällningen planeras i god tid före en tillställning, är det enligt min
mening möjligt att klarlägga vilka insatser som kommer att krävas frän polisens
sida. De kostnader som anordnaren kan få betala kan därefter beräknas med
ledning av den förordning som jag föreslär att regeringen skall få bemyndigande
att ulfärda. En förutsättning är naluriiglvis atl anordnaren ger in sin ansökan
eller anmälan i god tid. Om ansökningen eller anmälningen ges in sä sent alt
polisstyrelsen inle fär lid att noga överväga frågan och diskutera den med
anordnaren, kan polisstyrelsen bli tvungen atl bestämma ett högre belopp än som
annars hade varit nödvändigt. Detta behöver enligt min mening inte medföra
några olägenheter av betydelse, eftersom det

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 28

slutliga
ersättningsbeloppet skall bestämmas försl efler tillställningen. Med stöd av
vad jag nu har anfört bilräder jag utredningens förslag alt polisstyrelsen på
förhand skall ge anordnaren besked om det högsta ersättningsbelopp som han kan
komma att drabbas av.

Ansökan
om tillstånd och anmälan skall om möjligt göras senast fem resp. tre dagar före
tillställningen eller sammankomsten (14 och 15 §§ AOst, 5 och 6 §§ LAS). Med
anledning av vad några remissinstanser har anfört föreslår jag alt dessa tider
ändras till sju resp. fem dagar före tillställningen eller sammankomsten.
Somjag lidigare har framhållit är det angeläget att ansökan eller anmälan görs
i god tid. Med hänsyn till möjlighelerna aU i tid få till slånd en överprövning
av polisstyrelsens beslul ligger della också i anordnarens intresse.
Trafiksäkerhetsverkel anser atl en ansökan om tillstånd till motortävling bör
ges in senast en månad före tävlingen. Jag vill med anledning av deUa hänvisa
till 22 § andra slyckel AOst. Där anges bl. a. att rikspolisstyrelsen i samråd
med vägverket och trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter och anvisningar
om tid för ansökan om tillstånd att anordna tävling och uppvisning i
motorsport.

Utredningen
framhåller att det behövs ny ansökan eller ny anmälan eller komplettering av
den tidigare ansökningen eller anmälningen, om förutsättningarna ändras i
någol hänseende som har betydelse för tillståndsfrågan eller utformningen av
evenluella föreskrifter. Uttalandet har föranlett invändningar från nägra
remissinsianser. Om förutsättningarna ändras så väsentligl alt det ter sig
främmande att tala om samma tillställning eller sammankomst, får enligt min
mening gällande förvaltningsrättsliga principer anses innebära att ny ansökan
eller anmälan eller komplettering av den tidigare ansökningen eller anmälningen
krävs.

Polisutredningen
har väckt frågan om polisstyrelsen kan kompleltera redan meddelade ordnings-
och säkerhetsföreskrifter, om förutsällningarna ändras. Med anledning härav
villjag framhålla följande. I anordnarens ansvar för att god ordning råder vid
en tillställning eller sammankomst ligger att han måsle vidtaga olika åtgärder
för att möla de hol mot ordning och säkerhel som kan uppkomma. På motsvarande
sätt kan del bli nödvändigt för polisen alt meddela nya föreskrifter. Som en
yttersta åtgärd kan polisstyrelsen under vissa förulsällningar inställa eller
upplösa tillställningen eller sammankomsten. De ordnings- och
säkerhetsföreskrifter som polisstyrelsen kan meddela avser bl. a. vilka
resurser som anordnaren skall ha tillgängliga för alt tillgodose kraven på
ordning och säkerhet. Enligt min uppfattning följer det av gällande
förvaltningsrättsliga principer att nya eller ändrade ordnings- och
säkerhetsföreskrifter som innebär atl anspråken pä anordnaren ökas fär meddelas
bara om det påkallas av trängande säkerhetsskäl. Vissa tillställningar kan
innebära sådana risker för ordning och säkerhel atl ändrade förulsältningar
enligl min mening inte sällan kan medföra att sådana skäl får anses föreligga.
Om förhållandena har ändrats så väsentligl alt det ter sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 29

främmande
att lala om samma tillställning eller sammankomst, kan polisslyrelsen naluriiglvis
pröva behovel av ordnings- och säkerhetsföreskrifter oberoende av den
bedömning som har gjorts tidigare.

Sammanfattningsvis vill
jag anföra att jag finner utredningens förslag lill prövningsförfarande
ändamålsenligt. Det har fördelar ur planeringssynpunkl för bäde anordnarna och
polisen. Om förslagets intentioner i fråga om smidig och enkel handläggning
följs, behöver det enligl min mening inte befaras all prövningsförfarandet blir
tungrott. Med anledning av vad Föreningen Sveriges polischefer har anfört vill
jag framhålla att även jag anser att frågan om hur ordningshållningen skall
utformas bör prövas oberoende av kostnadsfördelningsfrågan så alt den från
praktisk synpunkl bästa lösningen uppnås.

2.1.5
Sanktionsregeln

Enligl
utredningens mening behövs en sanktionsregel för att en anordnare inte skall
underiåta att fullgöra sina skyldigheler i fråga om ordningshållningen. I
betänkandet föresläs att en anordnare som inle har kommil in med sin ansökan
eller anmälan i sådan tid att polisstyrelsen har kunnat meddela beslut före
tillställningen skall Iå betala samtliga de kostnader för ordningshällning
genom polispersonal som tillställningen föranleder. Om anordnaren har
underiåtit all följa meddelade ordningsföreskrifter, bör han enligt utredningen
få betala kostnaden för sådan ordningshållning som har orsakats av denna
underiåtenhet. Ulredningen föreslår vidare att polisstyrelsen ges möjlighet atl
göra avsteg från sanklionsregeln, när särskilda skäl föreligger. Som exempel på
särskilda skäl nämner utredningen bl. a. det fallet att kosinadsbeloppet
framslår som orimligt stort vid en jämförelse med vad kostnaden normalt är vid
en tillställning av jämförbart slag.

Polisutredningen
ifrågasätter om inte sanktionsregeln har fått en väl kategorisk avfattning. Polisutredningen
föreslår alt polisstyrelsen får diskretionärt bedöma om betalningsskyldighet
skall åläggas den som har anordnat en tillställning utan att ge in sin ansökan
eller anmälan i tid. Enligl kammarrätten i Göleborg drabbar sanktionsregeln
sådan anordnare som normalt skall slippa betalningsskyldighet hårdare än andra
anordnare. Kammarrätten ifrågasätter om inte sanktionsregeln bör utformas så
att den drabbar olika slags anordnare på etl så likartat sätl som möjligt,
länsstyrelsen i Stockholms län påpekar atl en tillställning i regel inte får
hållas ulan tillstånd eller anmälan och att del i 29 § AOst finns bestämmelser
om straff för den som åsidosäller tillstånds- eller anmälningsskyldigheten.
Sanklionsreglerna bör enligt länsstyrelsen i Jönköpings län omfatta också
kostnaderna för sådana förordnade ordningsvakter som polisen kan behöva anlila
för ordningshållningen.

Jag
delar uppfattningen att en sanklionsregel av det slag som utredningen föreslår
behövs vid sidan av straffbestämmelserna och alt en sådan regel bör

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 30

gälla
också för anordnare av offenlliga tillställningar som enligl mitt förslag
normalt inte kan åläggas skyldighel atl belala kostnader för polisbevakning.
Regeln bör innebära att en försumlig anordnare går miste om kostnadsbefrielsen
och får belala de merkoslnader för polisen som hans försumlighet har orsakat.
Den som enbart har åsidosatt polisens ordningsföreskrifter bör dock inte på
grund därav kunna åläggas atl betala mera än de kostnader för ordningshållning
som har föranlells av försummelsen.

Enligl
mitt förslag skall den som anordnar en sammankomst inte kunna åläggas all
ersälla polisens koslnader för ordningshållning. Jag anser att det stämmer bäst
överens med de överväganden som ligger till gmnd för förslaget atl en
sanktionsregel görs tillämplig bara pä tillställningar. Den bör utformas så alt
den läcker också del fallet att ansökan eller anmälan över huvud taget inte har
gjorts. 1 sädana fall kan polisens insatser kräva mycket personal eftersom
några förberedelser inte har kunnat göras.

När
det gäller tillämpningen av sanktionsregeln mäste det naturligtvis krävas att
endast polisens självkostnader tas ut och atl kostnaderna har föranlelts av
tillställningen resp, av att anordnaren inte har följt de ordnings-och
säkerhetsföreskrifter som polisstyrelsen har meddelat. Vid debileringen bör
polisstyrelsen naturligtvis inte få överskrida de belopp som anges i de
föreskrifter som regeringen enligl vad jag har förordat i det föregående bör fä
bemyndigande alt utfärda. Jag vill anmärka att till polisens kostnader
naturiigtvis kan höra kostnader för förordnade ordningsvakter som polisen har
fält kalla in för all upprätthålla ordning och säkerhel. Övervägande skäl lalar
enligt min mening för att polisstyrelsen bör få fritl pröva om och i vilken
utsträckning betalningsskyldighet skall åläggas en försumlig anordnare. Det bör
alltså vara möjligt både att låla betalningsskyldigheten bortfalla och att
sälla ner den. Normalt bör en försumlig anordnare åläggas betalningsskyldighet
men polisstyrelsen bör få möjlighet att anpassa skyldigheten efter
omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel pä skäl för en mildare
bedömning kan nämnas, att anordnarens försummelse inle är av allvariigt slag
och att ersättningsbeloppet framstår som orimligt stort vid en jämförelse med
vad kostnaden normall är vid en tillställning av jämförbarl slag.

2.2
Tillståndskravet för motortävlingar

För
anordnande av tävling och uppvisning i motorsport fordras enligt 12 § AOst
tillstånd av polisstyrelsen. Detta gäller oavsett om tillställningen äger rum
på allmän plals eller ej. När del gäller tävling med fordon på väg krävs också
tillstånd av länsslyrelsen. Föreskrifter och anvisningar för polisstyrelsens
prövning m. m. meddelas av rikspolisstyrelsen i samråd med trafiksäkerhetsverkel
och vägverket (22 §).

Sveriges
motorfederation. Svenska bilsportförbundei. Svenska motorcykelförbundet och
Svenska racerbåtförbundet har hos regeringen begärt all

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 31

tillstånd
av polisstyrelsen inte längre skall behövas för tävling och uppvisning med
motorfordon pä plats som inte är allmän. Sveriges riksidrotlsförbund har
instämt i denna begäran. Ordningsstadgeutredningen har behandlat frågan i
betänkandel (Ds Kn 1978:02) Kostnader för ordningshållning vid offentliga
tillställningar m. m.

Ulredningen
anför bl. a, följande. Inom en slor del av molorsporten är olycksriskerna slora
för både förare och åskådare, om inte säkerhetsåtgärder av olika slag vidtas.
Även om det måste vitsordas atl motorsporlorganisa-tionerna och enskilda
motorklubbar lägger ner ett betydande arbete på atl öka säkerheten, kan
samhällel därför inle undandra sig del yttersta ansvaret för att
säkerhetsaspekterna tillgodoses. Det är inte tillräckligt att generella
föreskrifter och anvisningar i säkerhetsfrågor meddelas av slalliga myndigheler.
Sådana föreskrifter och anvisningar har för övrigt ännu inte meddelals för alla
typer av motortävlingar. Vid vissa lyper av motortävlingar uppkommer
regelmässigt allvarliga ordningsproblem. En del motortävlingar lockar en slor
publik och kräver slora insalser från både polisens och anordnarens sida för
att tillgodose kravet på ordning och säkerhet. Med hänsyn lill del anförda
måste samhällel enligl utredningen i det enskilda fallet kunna utöva prövning
och kontroll av tävlingar och uppvisningar i motorsport. Denna prövning och
konlroll måsle ske oavsett platsen för arrangemanget. Utredningen anser därför
all det nuvarande tillslåndskravet bör behållas.

För
egen del kan jag till alla delar instämma i vad utredningen har anfört. Jag
anser alltså - liksom så gott som alla remissinstanser utom riksidrottsförbundel,
bilsportförbundei och racerbåtförbundet - att det nuvarande tillslåndskravet
bör behållas. Med anledning av vad riksidrottsförbundel har anfört vill jag
framhålla atl motorsporten innebär sä stora risker för både deltagare och
åskådare att samhället måste kunna utöva tillsyn och kontroll både i det
enskilda fallet och genom generella föreskrifter och anvisningar.
Tillståndskravet innebär därför inte att molorsponorganisationerna särbehandlas
i förhållande till andra idrottsorganisationer. Enligt min mening finns det
inte heller anledning alt se tillståndskravet som uttryck för bristande tilltro
till det arbete som motorsporlorganisationerna och de ansvariga statliga
myndigheterna lägger ner för att öka säkerheten vid motortävlingar.

I betänkandet föreslås att
polisstyrelsen skall kunna medge befrielse från tillståndskravei när det gäller
vissa motortävlingar på plats som inte är allmän. Polisstyrelsens möjlighet att
medge befrielse frän tillståndskravet bör enligt utredningen avse också andra
tillställningar som kräver tillstånd oavsett var de anordnas, t. ex.
danstillställningar. En förutsättning för befrielse skall dock vara att
tillställningen inle föranleder ordnings- och säkerhetsproblem. Möjligheten
lill befrielse bör enligl utredningen tillämpas restriktivt. För egen del kan
jag ansluta mig till utredningens förslag, vilkel har föranlett invändningar
från bara någon enstaka remissinstans. Undantagsregeln bör tillämpas
restriktivt och användas endast i den mån det kan ske

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 32

utan
fara för ordning och säkerhet. När det gäller motortävlingar synes utrymmet för
tillämpningen av undantagsregeln i praktiken vara begränsat till
speedwaytävlingar och liknande tävlingar som vid återkommande tillfällen
anordnas på särskilt iordningställda banor. Som framhålls i betänkandet måste
polisstyrelsen klart ange gränserna för medgivandet, t, ex. vilken typ av
tillställning som medgivandel avser, vilken plats som får utnyttjas och den tid
som befrielsen avser. Elt medgivande bör också kunna förenas med villkor
rörande ordning och säkerhel. Jag vill liksom utredningen framhålla atl
anordnarens skyldighet att svara för god ordning kvarstår, även om han har
befriats från tillslåndskravet.

Rikspolisstyrelsen
ifrågasätter riktigheten av utredningens ståndpunkt att det inte behövs en
särskild bestämmelse därom för att polisstyrelsen skall kunna återkalla ett
beslul om befrielse frän tillslåndskravet. Jag vill framhålla alt s. k.
gynnande förvallningsbeslul i princip inte får återkallas. Återkallelse anses
dock kunna ske när det är påkallat av trängande säkerhetsskäl. Jag vill erinra
om att polisstyrelsen enligl 13 § AOst och 4 § LAS kan medge befrielse från
anmälningsskyldighet och om att del inte finns nägra bestämmelser om att sådana
medgivanden kan återkallas. Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att
det inte finns skäl att uttryckligen föreskriva att ett beslut om befrielse
från tillståndskravet kan återkallas.

2.3
Uppställning av föremål på gångbanor

Gångbanor
och andra allmänna platser inom sladsplanelagl område får enligt 2 § AOst inle
las i anspråk för upplag, försäljningsstånd, ställningar m. m. utan
polisstyrelsens tillstånd. Vidare krävs medgivande av kommunen. Polisstyrelsen
kan vid tillståndsgivningen meddela ordningsföreskrifter. Om någon bryter mot 2
§ eller mol ordningsföreskrift m, m. som avses i 8 § kan polisstyrelsen enligt
31 § förelägga vite eller på den försumliges bekostnad vidta åtgärd som åligger
denne. Som slraff kommer normalt endasi penningböter i fråga (28 §).

Ulredningen
har särskilt med hänsyn till trafikens utveckling funnil del mycket angeläget
att gående - i första hand barn, äldre och handikappade personer - utan fara
kan la sig fram på gångbanor. Kritik har enligl utredningen riktats mot att
bestämmelserna om ianspråktagande av allmän plats inte efterievs i tillräcklig
utsträckning och mot att övervakningen av efterlevnaden inte är
tillfredsställande. Utredningen anser det rimligt att utgå från all
polisstyrelserna bl. a. mol bakgrund av ett uttalande av JO i frågan vidtar
ålgärder för att få en förbättrad efterievnad och övervakning till stånd.

I
belänkandet föreslås vissa mindre ändringar i Aöst. En erinran om atl
polisstyrelsen vid tillståndsprövningen skall ta särskild hänsyn till gångtrafikens
intresse införs sålunda i stadgan. Vidare blir normalstraffet enligt
utredningens förslag dagsböter, när en förseelse mot bestämmelserna om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 33

ianspråktagande
av allmän plals medför personskada eller fara för personskada. Beträffande
övriga sanktionsmedel föreslås inte nägon ändring i gällande regler men
utredningen påpekar att det för att olyckshändelse skall kunna förhindras ofta
kan bli nödvändigl alt snabbt vidta åtgärder på den försumliges bekostnad, I
fråga om övervakningen anförs i betänkandel att förulsättningar bör finnas för
ett samarbete mellan kommunerna och polisen för att åstadkomma en förbättring.

Utredningsförslaget
i denna del har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Även jag kan ansluta mig till förslagen om ändringarna i AOst. Jag älerkommer i
specialmotiveringen till nägra detaljfrågor. Jag anser att det är mycket
angeläget att gångirafikanter, och dä i första hand barn, äldre och
handikappade, skall kunna känna sig irygga och säkra när de använder gångbanor.
Förhållandena har hittills inle alltid varit godtagbara. De ändringar i AOst
som nu föreslås ger fömlsällningar för förbättringar. En mera ingående
författningsreglering är enligt min mening inte en framkomlig väg när det
gäller atl komma till rätta med de olycksrisker och andra olägenheler som kan
föranledas av alt gångbanor las i anspråk för andra ändamål än gångtrafiken.
Som framgår av betänkandet kan förbättrad information och övervakning bidraga
till atl minska riskema för olycksfall. Informationskanaler har inom vissa
polisdistrikt etablerats mellan polisen och de synskadades organisationer.
Della sker inom ramen för polisens serviceverksamhet, vilken för övrigt
övervägs inom polisutredningen. Övervakningen har uppmärksammats av JO. Vidare
framhålls i betänkandet atl ett samarbete mellan kommunerna och polisen bör
kunna åstadkomma en bätlre övervakning. Jag vill till detla endast lägga att handikappfrågorna
- lill vilka frägan om säkerheten på gångbanor hör - ägnas stort inlresse inom
kommunema, mycket tack vare insatser från handikapporganisationernas sida.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättals
förslag till

1.
lag om ändring i allmänna
ordningsstadgan (1956:617),

2.
lag om ändring i lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster. Det under 2 angivna förslagel har
upprältats i samråd med chefen för

justitiedepartementet.

Förslagen
bör fogas till regeringsprolokollel i delta ärende som bilaga 3.

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 17

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 34

4
Specialmotivering

4.1 Begreppet
polisstyrelse

I
betänkandet föresläs atl ordet "polismyndighet" i olika
böjningsformer i AOst och LAS byls ul mol "polisstyrelse" i
motsvarande form.

Polisutredningen
anför att de föreslagna ändringarna formellt sett är helt korrekta men att
uttrycket polisstyrelse kan orsaka missförstånd hos allmänheten, eftersom
beslut enligt AOst och LAS som meddelas i polisstyrelsens namn kan uppfattas
som meddelat av förtroendemannaslyrelsen, vilket aldrig är fallet.

Polisutredningen
har till uppgift bl. a. att studera den lokala polisorganisationen och
förtroendemännens deltagande i besluten, l. ex. beslut om lillslånd all hålla
allmän sammankomst eller offenllig tillställning. Enligl min mening synes det
mot bakgmnd av vad polisutredningen har anfört lämpligast att avvakta
polisutredningens fortsatta arbete, innan uttrycket polismyndighet ändras.

4.2 Språkliga
justeringar

I de
paragrafer som ändras har gjorts vissa språkliga jusleringar. De avses inle
innebära några sakliga ändringar.

4.3 Allmänna
ordningsstadgan

2§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om förutsättningarna för atl allmän plals skall få
användas för annal ändamål än den är avsedd för. I betänkandel föreslås att en
bestämmelse att polisstyrelsen vid tillståndsprövningen skall la särskild
hänsyn till gångtrafikens intresse och meddela de föreskrifter som behövs för
all förhindra olyckshändelser skall las in i 8 § som ger polisen möjlighet att
meddela ordningsföreskrifter för verksamhet på allmän plals. Jag kan ansluta
mig till rikspolisstyrelsens uppfattning att det ur systematisk synpunkt är
riktigare att ta in bestämmelsen i 2 § AOst som reglerar tillståndsprövningen.
Bestämmelsen har därför tagits in i denna paragraf

Huvudregeln
är att allmän plats skall användas för det ändamål som platsen är avsedd för.
En gångbana skall således stå till de gåendes förfogande. När någon vill
använda en gångbana för annat ändamål, måsie han ha tillstånd av
polisstyrelsen. När polisslyrelsen gör sin tillståndsprövning, skall den bedöma
hur starkt det inlresse är som utgör skälet för att den allmänna platsen
används för annal ändamål än det avsedda. Genom den nya bestämmelsen föreskrivs
att polisstyrelsen vid sin bedömning skall ta särskild hänsyn lill
gångtrafikens intresse. Detta har stor betydelse med hänsyn till dagens
trafiksituation och syn på handikappfrågorna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 35

Som
utredningen framhåller måsle olika åtgärder vidtas för att skydda
gångtrafikanterna och minska olägenheterna för dem, när det visar sig
nödvändigt att ta i anspråk gångbanor för särskilda ändamål. Polisstyrelsen
skall avgöra vilket markområde som får tas i anspråk. En naturiig strävan bör vara
att uppställningen skall inkräkta så litet som möjligt pä gängbanan. Enligt den
nya bestämmelsen skall polisstyrelsen när den meddelar tillstånd avgöra vilka
föreskrifter som behövs för att den allmänna platsen skall få användas för
upplag, trottoarserveringar, försäljningsstånd, ställningar eller liknande.
Föreskrifterna kan avse l. ex. att en container skall avgränsas med bockar
eller annan anordning, att ett hinder skall förses med akustisk apparatur som
varnar synskadade eller att en avskärmad passage skall anordnas vid sidan av
byggnadsställningar som har satts upp på gängbanan. De kan ocksä innefatta
ålgärder för att minska riskerna, när gängtrafikanter tvingas ul i körbanan
eller när barn kan komma osedda ut i körbanan bakom etl upplag invid vägen.

När
det gäller frågan om tillståndsförfarandet framhålls i belänkandet att en
kortvarig uppställning som inte föranleder olycksfallsrisker eller andra
olägenheter bör kunna handläggas på ett smidigt sätt. Jag delar utredningens
uppfattning att en ansökan per lelefon bör kunna godtas i ett enkelt ärende. En
sådan ansökan kan remitteras till kommunen på gmndval av anteckningar frän
telefonsamtalet. Generellt kan sägas att polisstyrelserna självfallet alltid
bör sträva efter att tillämpa ett sä enkelt förfarande som möjligt.
Förenklingar synes vara möjliga främst när det gäller personer som återkommer
ofta med ansökningar av samma slag.

12 §

Paragrafen
innehåller f n. bestämmelserom att tillstånd krävs för offentlig tillställning
på allmän plals. Vidare uppställs elt generellt lillständskrav för vissa slag
av tillställningar. Polisstyrelsen ges genom ett nytt iredje stycke möjlighet
att medge en anordnare befrielse från skyldigheten att söka tillstånd. Den nya
bestämmelsen motsvarar den möjlighel till befrielse från anmälningsplikt som
redan finns i 13 § tredje styckel. Polisstyrelsens möjlighet att medge
befrielse avser alla tillståndsplikliga tillställningar med undantag för sådana
som anordnas på allmän plals.

Polisstyrelsens
möjlighel atl medge befrielse från tillståndskravet är, som framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2), avsedd för vissa tillställningar där del
inle förekommer ordnings- eller säkerhetsproblem, t. ex. speedwaytävlingar.
Möjligheten bör emellertid utnyttjas restriktivt. Befrielse skall komma i fråga
endast i den mån det kan ske utan fara för ordning och säkerhet. Detta leder
till att befrielse inte kan komma i fråga beträffande pornografiska
tillställningar. Polisstyrelsen behäller, även om befrielse har medgetts, elt
övergripande ansvar. Om styrelsen finner atl en meddelad befrielse medför fara
för ordning och säkerhet och att förutsättningarna för befrielsen alltså inte
längre föreligger, bör denna återkallas. Som

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 36

framgår
av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) behövs inte någon bestämmelse om att
återkallelse kan ske i sädant fall.

14
och 15 §§

De
ändringar som görs i dessa paragrafer har behandlats utförligt i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.3 och 2.1.4). I sak innebär ändringarna att bäde
ansökan och anmälan skall innehålla uppgift även om de ätgärder rörande ordning
och säkerhel som anordnaren ämnar vidtaga.

Bestämmelsen
om skriftligt besked i 14 § tredje stycket har tagits bort. Den är onödig med
hänsyn till innehållet i 18 § förvallningslagen (1971:290). Del kan påpekas alt
en anordnare naturiigtvis skall underrättas, om en anmälan leder till ett
beslut om t. ex. ordningsföreskrifter för en tillställning eller ett högsta
ersättningsbelopp (jfr 17 a §).

16§

Paragrafen
behandlar bl. a. polisstyrelsens möjlighet all meddela föreskrifter för
offentliga tillställningar. I enlighet med vad som anförs i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.4) har paragrafen ändrats så att del klart framgår
all föreskrifierna får innefatta skyldighet för anordnaren att anlila
förordnade ordningsvakter och annan personal.

17
och 17a§§

Innehållet
i dessa paragrafer har behandlats utföriigt i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1).

28 §

Ändringen
i denna paragraf innebär atl dagsböter blir normalstraff om fara för personskada
har framkallats genom en förseelse mot bestämmelserna i 2 § eller mot en
föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § andra stycket. Det är uppenbart
att hänsyn inte skall las till en obetydlig fara för personskada.

32 §

Sanktionsregeln
har behandlats utföriigt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5).

4.4
Lagen om allmänna sammankomster

Ändringarna
i 5-7 §§ LAS molsvarar de ändringar som har gjorts i 1416 §§ AOst (se den
allmänna motiveringen avsnitt 2.1). Ändringen i 8 § LAS är närmast av redaklionelll
slag. Liksom hittills skall anordnaren aldrig kunna åläggas atl ersätta
polisens kostnader för ordningshållning vid en allmän sammankomst. Den nya 8 a
§ LAS motsvarar i huvudsak den nya 17 a §

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 37

AOst.
Skillnaden är att något högsta ersättningsbelopp inte skall bestämmas vid
allmän sammankomst,

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i allmänna
ordningssladgan (1956:617),

2.
lag om ändring i lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster,

i
vad förslagen avser ordningshållning vid ofTentliga tillställningar och
allmänna sammankomster.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 39

Bilaga 1

KOSTNADER FÖR ORDNINGSHÅLLNING VID OFFENTLIGA
TILLSTÄLLNINGAR M. M,

Betänkande av orcJningsstadgeutredningen

Ds Kn 1978:2

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 40

Till
statsrådet och chefen för kommundepartementet

Regeringen
bemyndigade den 27 januari 1977 chefen för kommundepartementet att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av allmänna
ordningsstadgan. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den
15 februari 1977 som ulredare rättschefen Erik Neergaard.

Samma
dag förordnades som sakkunniga i utredningen polisöverintendenien Gustaf
Andersson, avdelningsdirektören Gerhard Ericsson, revisionssekreteraren Hans
Palmcrantz, direktören Rolf Romson och departementsrådet Bo Svensson samt som
sekreterare hovrättsassessom Ulf Bjurman.

Utredningen
- som kallat sig ordningsstadgeutredningen - får härmed överiämna delbetänkande
i fråga om kostnader för ordningshällning, till-, ståndskravel för
motortävlingar samt uppställning av föremål på gångbanor.

Stockholm
i maj 1978 Erik Neergaard

/Ulf
Bjurman

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 41

Innehåll

Sammanfattning
............................................... 43

Författningsförslag 45

1
Förslag till lag om ändring i
allmänna ordningsstadgan (1956:617) 45

2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1956:618) om allmänna sammankomster 51

Kapitel
1 Utredningens uppdrag ......................... 54

Kapitel 2 Utredningens
arbete ............................. .... 54

Kapitel 3 Allmän historik
.................................... .... 55

Kapitel
4 Koslnader för ordningshållning ............... 56

4.1
Inledning ........................................... 56

4.2
Gränsdragningen mellan
sammankomster och tillställningar 57

4.3
Blandad sammankomst och
tillställning ...... .... 60

4.4
Anordnarens ansvar .............................. .... 61

4.5
Koslnader för ordningshällning,
särskilda regler om ideell verksamhet 61

4.6
Ordningsvaklsuiredningens
enkätundersökningar 65

4.7
Ulredningens
enkätundersökning ............ .... 66

4.8
Det allmännas ekonomiska stöd
till idrottsrörelsen .... 69

4.8.1
StaUigt stöd .............................. .... 69

4.8.2
Landstingskommunalt stöd.............. .... 69

4.8.3
Kommunalt stöd............................ .... 70

4.9
Övriga ekonomiska uppgifter ................... .... 70

4.10
Riksdagens hemställan............................ .... 71

4.10.1
Motionerna.................................. .... 71

4.10.2
Remissyttranden........................... .... 71

4.10.3 Riksdagen 75

4.11 Utredningen.......................................... .... 75

4.11.1
Allmänna synpunkter ................... .... 75

4.11.2
Anordnarens åligganden ................. 79

4.11.3
Ideella anordnare ........................ .... 80

4.11.4
Vinningssyfte vid allmänna
sammankomster .. 83

4.11.5
Prövningsförfarandei .................... 84

4.11.6
Sanktionsregeln............................ .... 86

Kapitel
5 Tillslåndskravet för motortävling............... 87

5.1
Inledning ........................................... 87

5.2
Motorfederationens
framställning ........... .... 88

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 42

5.3
Inh ä mtade yttranden .......................................... 88

5.4
Ulredningen........................................... 90

Kapitel 6 Uppställning av
föremål på gångbanor ..... .... 92

6.1
Inledning ........................................... 92

6.2
JO-ärendei ......................................... .... 93

6.3
Interpellalion i riksdagen........................... 95

6.4
Handikappfr å gan ................................................... 95

6.5
Ulredningen........................................... 96

6.5.1
Allmänna synpunkter ................... 96

6.5.2
Tillståndsprövningen ..................... 97

6.5.3
Föreskrifter ................................ 98

6.5.4
Information ................................................ 99

6.5.5
Sankiionsmedel.............................. ... 99

Kapiiel
7 Specialmolivering ............................. 101

7.1
Allmänna
ordningssladgan .................. 101

7.2
Lagen om allmänna
sammankomster .... 102

Bilaga
1 .......................................................... ... 103

Bilaga 2 ................................................................................ 114

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 43

Sammanfattning

1
betänkandet behandlas frän om koslnader för ordningshushällning,
tillståndskravet för motortävlingar och uppställning av föremål på gångbanor.

Utredningen föreslår atl
ideella föreningar skall befrias frän betalningsskyldighet förordningshållning
genom polispersonal vid offentliga tillställningar. Vid avgränsningen av de
föreningar som skall anses vara ideella har ulredningen funnit det riktigt att
följa de principer som har dragils upp i prop. 1976/77:135 om ändrade regler
för beskattning av ideella föreningar, m. m. Där anges att föreningarna skall
vara allmännyttiga och öppna samt använda sina inkomsler i det ideella arbetet.
Utredningen anser att polisstyrelsen skall kunna ålägga andra anordnare än
ideella föreningar betalningsskyldighet, om tillställningen anordnas i
vinningssyfte. När betalningsskyldighet föreligger, skall anordnaren enligt
ulredningens förslag i princip ersätta alla kostnader för polisbevakning som
föranleds av tillställningen. Detta är en mera omfattande skyldighet än vad som
gäller nu.

Det primära ansvarel för
ordningen vid tillställningar ligger redan nu på anordnaren och enligt
utredningens mening bör sä vara fallet även i framtiden. För att förhindra atl
åtgärder som f n. vidtas av anordnaren övervältras på det allmänna (polisen)
föreslår utredningen etl förfarande som skall göra det möjligt att före tillställningen
få fastställt vilka åtgärder som anordnaren skall vara skyldig atl vidla.
Utredningen anser all det är en fördel för anordnaren att före tillställningen
kunna få fastställt vad som ankommer på honom. Vidare skall anordnarens skydd
förslärkas genom alt han pä förhand skall kunna få fastställt vilken högsta
ersättningsskyldighet gentemot staten som han kan komma att drabbas av.
Utredningen föreslåren ekonomisk sanklionsregel genlemot försumliga anordnare.
Den som inle lämnar in sin ansökan eller anmälan i rätt tid skall, om detta
leder till att beslut inie kan meddelas före tillställningen, kunna åläggas atl
betala hela polisens kostnad. På molsvarande sätt skall den som inle följer
meddelade föreskrifter kunna åläggas att belala den koslnad för polisbevakning
som orsakas av försummelsen.

Motsvarande
regler föresläs för allmänna sammankomster. Anledningen härtill är att
begreppet allmänna sammankomster numera innefattar t. ex. pop-galor som ofta
anordnas i elt klart vinningssyfte. Utredningen anser det rimligt att
anordnaren i sådana fall får svara för det allmännas kostnader för
ordningshållning.

Ulredningen anser att
tillslåndskravet för anordnande av motortävlingar m. m. bör kvarstå.
Anledningen härtill är dels de risker för olyckor som föreligger, om inte
tillräckliga säkerhetsärgärder vidtas, dels de allvarliga ordningsproblem som
uppkommer vid vissa typer av motortävlingar. Vid några slag av motortävlingar
förekommer dock knappast några säkerhels-eller ordningsproblem. För att
underlätta arbelet för både polisen och dem

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 44

som
anordnar sådana tävlingar föreslår utredningen atl polisstyrelsen skall kunna
medge befrielse frän tillståndskravet. Detla förslag är avsett som en
undanlagsregel, som skall tillämpas restriktivt och endasi i den mån det kan
ske ulan fara för ordning och säkerhet.

Hinder
på gångbanor kan medföra risk för olyckshändelser och andra olägenheter, Detla
gäller inle bara för synskadade och andra handikappade utan för all
gångtrafikanter, bäde vuxna och barn. Utredningen anser därför alt
polisslyrelsen vid tillståndsprövningen bör sträva efter att annan mark än
gängbana tas i anspråk för upplag, containers, försäljningsstånd m. m. En
föreskrift om att särskild hänsyn skall tas till gångtrafikens intressen
föresläs. När gångbanor måste las i anspråk, skall polisstyrelsen enligt
ulredningens förslag i tillständsbeslutet meddela föreskrifter som syflar lill
all minska riskerna för olyckshändelser. Ulredningen redovisar de
sanktionsregler som finns och påpekar att även kommunerna bör kunna medverka
till en bättre efterlevnad av de bestämmelser som syftar till att skydda den
enskilde. Vidare införs dagsböter som normalstraff, när någon har orsakat fara
för personskada i samband med att allmän plats tas i anspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Författningsförslag

1.
Förslag till

Lag
om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617);

Härigenom
föreskrives i fräga om allmänna ordningsstadgan (1956:617)'

dels
att i 2, 6, 13, 16, 18-20, 26 och 29 §§ ordet "polismyndighet" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "polisstyrelse" i motsvarande
form,

dels
au 8, 12, 14, 15, 17, 27, 28 och 31 §§ skall ha nedan angivna

lydelse, '

dels atl i sladgan
skall införas en ny par-agraf, 17 a §, av nedan angivna

lydelse. ;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För särskilda fall äger
polismyndigheien meddela de ordningsföreskrifter som finnas erforderiiga med
avseende å handel och därmed jämföriig hanlering, som bedrives utomhus ä
allmän plats eller angränsande område, samt annan verksamhet eller annat
förehavande, som äger mm å allmän plals och ej är all hänföra lill offentlig
tillställning eller allmän sammankomst. Dylika föreskrifter mä avse jämväl
användande av badplats eller lägerområde, vartill allmänheten äger tillträde,
samt hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande. Vid
meddelande av föreskrifter skall iakttagas vad i 7 § andra stycket sägs.

När
så befinnes påkallat med hänsyn till den allmänna ordningen,

För särskilda fall äger
polisstyrelsen meddela de ordningsföreskrifter som finnasi erforderiiga med
avseende å handel och därmed jämförlig hantering, som bedrives utomhus å
allmän plals eller angränsande område, saml annan verksamhel eller annat
förehavande, som äger rum å allmän plats och ej är au hänföra lill offentlig
tillställning eller allmän sammankomst'. Dylika föreskrifter må avse jämväl
användande av badplats eller lägeroinråde, vartill allmänheten äger tillträde,
samt hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande. Vid
meddelande av föreskrifter skall iakttagas vad i 7 § andra stycket sägs.

När;
så befinnes påkallal med hänsyn till den allmänna ordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse av

2
§ 1972:784

6§
1973:1178

13
§ 1972:784

19
§ 1969:413

26
§ 1964:677

29
§ 1973:561.

2
Senasle lydelse 1971:672.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvurunde lydelse

mä
nämnda myndighet förbjuda verksamhet eller förehavande, som i första stycket
sägs, samt påbjuda borttagande av försäljningsstånd, ställning och dylikt som
utan tillstånd anbringats å eller invid allmän plats.

Visar sig behov föreligga
av allmänna föreskrifter i sådant eller annat hänseende, skall myndigheten göra
anmälan därom till kommunfullmäktige.

Föreslagen lydelse

må
polisstyrelsen förbjuda verksamhet eller förehavande, som i första stycket
sägs, samt påbjuda borttagande av försäljningsstånd, slällning och dylikt som
utan tillstånd anbringats å eller invid allmän plats.

Visar
sig behov föreligga av allmänna föreskrifter i sådant eller annat hänseende,
skall polisstyrelsen göra anmälan därom till kommunfullmäktige.

Vid
tillsiåndsprövning enligt 2 § skall polisstyrelsen laga särskild hänsyn Itu
gångtrafikens inlresse och om tUlstånd beslutas meddela de föreskrifter som
behövs för alt förhindra olyckshändelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
§3

Å allmän plats mä offentlig till- Ä allmän plats må offentlig tillställ

ställning ej anordnas ulan lillslånd ning ej anordnas utan tillstånd av

av polismyndigheien. polisstyrelsen.

Sådant
tillstånd fordras även eljest för anordnande av offentlig danstillställning,
pornografisk föreställning, cirkusföreslällning, tivoli- och marknadsnöjen
samt därmed jämföriig nöjestillställning ävensom tävling och uppvisning i
motorsport och professionell brottning.

Befrielse från
skyldighet att söka tillsiånd enligt andra styckel kan av polisstyrelsen, i den
mån del kan ske Ulan fara för ordning och säkerhel, medgivas sammanslutning
eller annan anordnare belräffande tlllstäUnlngar av visst slag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14
r

Ansökan om tillstånd att
anordna offentlig tillställning skall göras

Ansökan om tillstånd att anordna
offentlig tillställning skall göras

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Senaste lydele 1973:561.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skriftligen
i god tid före tillställningen. Föreskrives ej annat med slöd av 22 § andra
stycket, skall ansökan om möjligt göras å sådan lid, all den är
polismyndigheten tillhanda senast å femte dagen före tillställningen.
Ansökan skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för
tillställningen saml dennas art och huvudsakliga utformning. Erfordras
utöver vad ansökan innehåller yllerligare uppgifler, äger polismyndigheien
förelägga anordnaren att inkomma med upplysningar eller ock själv
föranstalta om ulredning. För undersökning som kräver särskild fackkunskap må
på anordnarens bekostnad anlitas sakkunnig.

Föreslagen lydelse

skriftligen
i god lid före lillsiällningen.: Föreskrives ej annal med stöd av 22 § andra
stycket, skall ansökan om möjligt göras å sådan tid, atl den är polisstyrelsen
tillhanda senast | å femte dagen före tillställningen. Ansökan skall innehålla
uppgift angående anordnaren, lid och plats för tillställningen, dennas ärt och
huvudsakliga utforming samt de åtgärder rörande ordning och säkerhet vid
tillställningen som anordnaren avser atl vidtaga. Erfordras utöver vad ansökan
innehåller ytteriigare uppgifter, äger polisstyrelsen förelägga anordnaren
atl inkomma med upplysningar eller ock själv föranstalta om utredning. För
undersökning som kräver särskild fackkunskap må på anordnarens bekostnad
anlitas sakkunnig. Ej mä, utom då medgivande enligt 21 § första stycket
påkallas, föreläggande avse skyldighet att tillhandahälla handling angående
eller redogörelse för innehållet i dramatisk eller annan muntlig framställning
som är avsedd att förekomma vid tillställningen.

Om beslul i
anledning av ansökan

skull meddelus skriftligt besked. \

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 §

Anmälan om offentlig
tillställning skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt å sådan
tid, att den är polismyndigheten tillhanda senast å tredje dagen före tillställningen.

Anmälan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för lillsiällningen
samt dennas art och huvudsakliga ulformning. Där så erfordras må
polismyndigheien förelägga anordnaren all inkomma

Anmälan
om offentlig tillställning skall göras skriftligen eller munlligen och om
möjligt å sädan tid, att den är polisstyrelsen tillhanda senast å tredje dagen
före tillställningen.

Anmälan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för tillställningen,
dennas art och huvdsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och
säkerhet vid lillsiällnigen som anordnaren avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senasle lydele 1972:184.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

Föreslagen lydelse

att vidtaga. Där så erfordras måpolis-styrelsen förelägga
anordnaren alt inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §5

Anordnaren må av polismyndigheten åläggas bekosta sådan
ordningshällning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger
rum inom lokal eller plals, där offentlig tillställning hålles, saml vid
ingångarna och särskilda parkeringsplatser.

Annan ordningshållning genom polispersonal må anordnaren
ej åläggas bekosla, med mindre länsslyrelsen med hänsyn lill omsländighelerna
det medgiver.

Ombesörjes polisbevakning, som anordnaren enligt vad nu
sagts må åläggas bekosta, av polispersonal, gäller I fråga om
ersättningsskyldighet till statsverket vad därom I vederböriig ordning blivit
bestämt.

Anordnare, som ej är ideeUförening hänföriig under 53 § 1
mom. försia Slyckel e) kommunalskallelagen (1928:370), kan av polisstyrelsen
åläggas bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal som föranledes av
offentlig lillsiällning, som anordnas i vinningssyfte.

I fråga om ersättnig till slaten för ordningshållning
genom polispersonal meddelas föreskrifter av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17a§

Beslul
med anledning av ansökan enhgt 14 § eller anmälan enligl 15 § skall meddelas
skyndsamt. Beslutet skaU innehåUa de föreskrifter rörande ordning och säkerhel
som polisstyrelsen meddelar för lillsiällningen samt uppgift om det högsta
belopp som anordnaren kan komma alt åläggas belala för ordningshåUning genom
polispersonal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27 § 6

Mot beslut som polismyndighet eller kommunal myndighet
medde-

Mot beslut
om polisstyrelse eller kommunal myndighet meddelat på

opaginerad Kontrollera mot PDF

sSenasle lydelse 1964:677,

opaginerad Kontrollera mot PDF

niunallagen (1957:50)
för Slockholm.

Mot
länsstyrelses beslut om föreläggande av vite föres lalan hos kammarrätlen
genom besvär.

Talan mot annat beslut
av länsstyrelse på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga och mot
socialstyrelsens beslul enligt 21 § föres hos regeringen genom besvär.

Nuvarande lydelse

lat
på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga föres lalan hos
länsstyrelsen genom besvär.

Beträffande
klagan över kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§ och över
länsstyrelsens beslut med anledning av sådan klagan finnas bestämmelser i
kommunallagen ('/Wi .7557 oc/?/iow-

Beslul
som på gmnd av denna siadga eller lokal ordningsstadga meddelas av polismyndighet,
länsstyrelse eller kammarräll skall ulan hinder av besvär lända till efterrättelse,
såvida ej annoriunda förordnas.

Föreslagen
lydelse

grund
av denna stadga eller lokal ordningsstadga föres lalan hos länsstyrelsen genom
besvär. Talun mot beslul som avses 117 a § skall handläggas skyndsaml.

Beträffande klagan över
kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§ och över länsstyrelsens
beslut med anledning av sådan klagan finnas bestämmelser i kommunallagen
(1977:179).

Beslut som på grund av
denna stadga eller lokal ordningsstadga meddelas av polisstyrelse, länsstyrelse
eller kammarrätt skall ulan hinder av besvär lända till efterrätlelse, såvida
ej annoriunda förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 §'

Bryter någon mot
bestämmelserna i 2-6 §§ eller underiäter någon atl hörsamma föreskrift, förbud
eller påbud som meddelats med stöd av 8 § denna stadga eller bryter någon mol
beslämmelse i lokal ordningsstadga eller i reglemente eller taxa som avses i
25 §, dömes lill böter, högst femhundra kronor. Har förseelsen avsell
åliggande av större vikt eller har därigenom förorsakats avsevärd skada eller
olägenhet, dömes till böter.

Bryter någon mot
bestämmelserna i 2-6 §§ eller underlåter någon att hörsamma föreskrift, förbud
eller påbud som meddelats med stöd av 8 § denna stadga eller bryter någon mot
beslämmelse i lokal ordningsstadga eller i reglemente eller taxa som avses i
25 §, dömes till böter, högst femhundra kronor. Har förseelsen avsett
åliggande av större vikt el ler har därigenom förorsakats avsevärd skada eller
olägenhet, dömes till böter. TUI böter dömes också, om genom förseelsen har
förorsakats per-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1976:1003. 'Senaste lydelse 1971:672.

4
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

50

opaginerad Kontrollera mot PDF

sonskada
eller Jara för sådan skada. Handlar barn, som ej fyllt femton år, i strid mot
bestämmelserna i 6 § försia eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om
barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, däresi han icke
gjorl vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har nägon underlåtit att
utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som åligger honom enligt denna
stadga eller lokal ordningsstadga eller med stöd av sådan siadga meddelad
ordningsföreskrift, och fullgör han icke genast efter därom erhållen
tillsägelse vad han försummat eller kan han icke anträffas med sädan
tillsägelse, äger polismyndigheten förelägga vite eller, där så anses
nödigt, låta verkställa arbelet eller åtgärden på den försumliges bekostnad.

31
§8

Har
nägon underlåtit att ulföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som åligger
honom enligt denna stadga eller lokal ordningsstadga eller med slöd av sådan
stadga meddelad ordningsföreskrift, och fullgör han icke genast efler därom
erhållen tillsägelse vad han försummat eller kan han icke anträffas med sådan
tillsägelse, äger polisstyrelsen förelägga vite eller, där så anses nödigt,
låta verkställa arbetet eller åtgärden på den försumliges bekostnad.

öm
ansökan enligt 14 § eller anmälan enligl 15 § ej har gjorts inom lid som anges
i dessa paragrafer och om på grund därav beslul enligl 17 a § ej har kunnal
meddelas före tillstäU-ningen, skall anordnaren åläggas alt ersätta hela den
kostnad för ordningshällning genom polispersonal som har föranlells av
ttllsiällningen. Om anordnaren ej har följl de föreskrifter rörande ordning
och säkerhel som har meddelats för lillsiällningen, skaU han åläggas att
ersätta den kostnad för sådan ordningshållning som har föranletts av denna
underiåtenhet.

Vad
som sägs I andra stycket gäller ej, om särskilda skäl talar däremot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979. »Senaste lydelse 1964:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster;

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1956:618) om allmänna sammankomster'

dels all i 3, 4,
7, 9-11 och 15 §§ ordet "polismyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mol "polisstyrelse" i motsvarande form, dels att 5, 6,
8 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas två
nya paragrafer, 8 a och 17 §§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om tillstånd atl anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid
före sammankomsten och om möjligt å sådan tid att ansökan är
polismyndigheten tillhanda senast å femte dagen före sammankomsten. Ansökan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten
samt dennas art och huvudsakliga utformning.

Erfordras ulöver vad
ansökan innehåller ytteriigare uppgifter, äger polismyndigheten förelägga
anordnaren all inkomma med upplysningar eller ock själv föranstalta om utredning.
Ej må föreläggande avse skyldighet att tillhandahålla handling angående
eller redogörelse för innehållet i föredrag, tal eller annan muntlig
framställning som är avsedd

5§

Ansökan
om tillstånd atl anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid
före sammankomsten och om möjligt ä sädan tid alt ansökan är polisstyrelsen
tillhanda senast å femte dagen före sammankomsten. Ansökan skall innehålla
uppgifl angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten, dennas art och
huvudsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och säkerhet vid
sammankomsten som anordnaren avser att vidtaga.

Erfordras
utöver vad ansökan innehåller ytteriigare uppgifter, äger polisstyrelsen
förelägga anordnaren alt inkomma med upplysningar eller ock själv föranstalta
om utredning. Ej må föreläggande avse skyldighet alt tillhandahålla handling
angående eller redogörelse för innehållet i föredrag, tal eller annan muntlig
framställning som är avsedd alt före-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse av 3§ 1974:580 4 § 1972:785

10
§ 1970:226

11
§ 1970:226 15 § 1971:615,

Senaste
lydelse 1971:615.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

att
förekomma vid sammankomsten.

Om beslut i unledning
av ansökun Skall meddelas skriflligl besked.

Föreslugen lydelse

komma
vid sammankomsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anmälan
om allmän sammankomst skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt ä
sådan tid atl den är polismyndigheten tillhanda senast å tredje dagen före
sammankomsten.

Anmälan skall innehålla
uppgift angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten samt dennas art
och huvudsakliga ulformning. Där sä erfordras mä polismyndigheten förelägga
anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

6§

Anmälan
om allmän sammankomst skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt ä
sädan tid att den är polisstyrelsen tillhanda senast å tredje dagen före sammankomsten.

Anmälan skall innehålla
uppgift angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten, dennas art och
huvudsakliga utformning saml de åtgärder rörande ordning och säkerhet vid
sammankomsten som anordnaren avser atl vidtaga. Där så erfordras må
polisstyrelsen förelägga anordnaren alt inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anordnaren
må ej åläggas bekosta ordningshåUning vid allmän sammankomst genom
polispersonal eller förordnade ordningsvakter.

8§

Anordnare,
som ej är IdeeU förening hänföriig under 53 § 1 mom. första stycket e)
kommunalskattelagen (1928:370), kan av polisstyrelsen åläggas bekosla sådan
ordningshåUning genom polispersonal som föranledes av allmän sammankomst, som
anordnas i vinningssyfte.

I
.fråga om ersättning tUl slaten for ordningshållning genom polispersonal
meddelas föreskrifier av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8a§

Beslut med anledning av ansökan enligt 5 § eller anmälan enligt 6 §
skall meddelas skyndsamt. Beslutel skall Innehålla de föreskrifier rörande ordning
och säkerhel som polisstyrelsen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

meddelar för sammankomsten saml fPPgi.fi om det högsta
belopp som anordnaren kan komma an åläggas betala Jör ordningshåUning genom
polispersonal.

13 §3

Mot beslut som polismyndlghei Mot beslut som polisstyrelse
med-

meddelat på grund av denna lag föres delat pä gmnd av denna lag föres

talan hos länsstyrelsen genom be- lalan hos länsstyrelsen genom be

svär, svär. Talan mol beslul som avses i

8 a § skall handläggas skyndsaml.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt lagen och mot
socialstyrelsens beslut enligt 12 § föres hos regeringen genom besvär.

Beslut som på gmnd av denna lag Beslut som på grund av
denna lag meddelas av länsstyrelse eller polis- meddelas av länsstyrelse eller
polismyndighet skall utan hinder av styrelse skall utan hinder av anförda
anförda besvär lända till efterrät- besvär lända lill efterrättelse, där ej
telse, där ej annoriunda förordnas. annorlunda förordnas.

17§

Om ansökan enligt 5 § eller anmälan enligt 6 § ej har
gjorts inom tid som anges 1 dessa paragrafer och om pd grund därav beslul
enligl 8a§ ej har kunnat meddelas före sammankomsten, skaU anordnaren åläggas
att ersätta hela den kostnad för ordningshåUning genom polispersonal som har
föranletts av sammankomsten. Om anordnaren ej har följt de föreskrifter rörande
ordning och säkerhet som har meddelats för sammankomsten, skall han åläggas att
ersätta den kostnad för sådan ordningshällning som har föranletts av denna
underlåtenhet.

Vad som sagts i första stycket gäller ej, om särskilda
skäl talar däremot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. 'Senaste
lydelse 1974:580.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 54

1
Utredningens uppdrag

Direktiven
för utredningen (Dir 1977:15) meddelades i beslut vid regeringssammanträde den
27 januari 1977. Departemenlschefen, statsrådet Anlons-son, anförde bl. a.
följande.

Bl,
a. genom framställningar av riksdagen och olika organisationer har fråga väckts
om sakliga ändringar i flera av beslämmelserna i AOst'.Enligl min mening bör en
särskild utredare tillkallas för att se över AOst i syfte att anpassa stadgan
till RF:s bestämmelser om normgivningsmakten. I utredarens uppdrag bör ocksä
ingå atl överväga vissa sakliga ändringar i AOst.

Sveriges
Motorfederation har begärt atl 12 § AOst ändras så all lillslånd av
polismyndigheten inte längre skall behövas för tävling eller uppvisning med
motorfordon på plals som inte är allmän. Enligt federationen har motorsporten
genom det generella tillståndskravet satts i särställning i förhällande till
övriga idrotter.

Med
anledning av etl antal motioner vid 1974 ärs riksdag har riksdagen efter
hemställan frän kulturutskottet anhållit atl regeringen måtte överväga en sådan
ändring i gällande bestämmelser att avgift för polisbevakning inte skall få
krävas i fräga om ideellt inriktade ofientliga tillställningar (KrU 1974:21,
rskr 1974:322).

Utredaren
bör vidare överväga åtgärder för att undanröja eller minska de olycksrisker och
olägenheter som uppställning av containers, byggnadsställningar, cyklar m. m.
på gängbanor kan medföra särskill för synskadade.

Utredaren
bör också kunna la upp frågor som har samband med de frägor som jag nämnt i det
föregäende.

Jag
har inte funnit det nödvändigt att närmare ange efter vilka riktlinjer som
utredningsarbetet bör bedrivas. Jag vill emellertid framhålla atl flera av de
frägor som ingår i uppdraget är av sådan karaktär att kontakter med myndigheter
och organisationer måsle bli ett väsentligt inslag i arbetet.

2
Utredningens arbete

Utredningen
har valt att kalla sig ordningsstadgeutredningen.

Arbetet
har i enlighet med den plan som har upprättats den 31 mars 1977 till en början
ägnats ål kartläggning och analys av problemen. Som ett led i arbetet har
utredningen sammanträffat med företrädare för bl. a. Sveriges
riksidrottsförbund och Sveriges motorfederation. Härvid har riksidrottsförbundet
hänvisat till att kostnaderna för polisbevakning har kraftigl höjts med verkan
fr. o. m. den 1 juli 1977 genom ändring (SFS 1977:454) i kungörelsen (1964:793)
om ersättning till statsverket vid anlitande av polismän för polisbevakning på
enskild bekoslnad. Förbundet har hemställt atl frågan om kostnader för
ordningshållning bryts ur del stönre utredningsarbetet och behandlas i ett
delbetänkande. Utredningen har funnit det vara lämpligt aU göra så. 1
delbetänkandet tas också upp två andra frågor, nämligen frägan om

' allmänna ordningsstadgan (1956:617, ändrad senast
1977:926), 2 regeringsformen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 55

tillslåndskravet
för motortävlingar samt frägan om uppställning av föremål på gängbanor.

Utredningen
har i fråga om kostnader för ordningshållning samrått med 1975 års
polisutredning (Ju 1975:08) och ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15).

1
fråga om kostnader för ordningshållning har utredningen haft tillgång till
undersökningsmaterial som ordningsvakisutredningen har samlal in. Utredningen
har vidare genom en enkät lill vissa polisstyrelser undersökt bl. a. i vilken
utsträckning ordningshällningen vid offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster utförs genom poliser och förordnade ordningsvakter samt i vilken
utsträckning anordnare av offentlig tillställning har ålagts bekosla
ordningshällningen.

Över
Sveriges motorfederations framställning beträffande tillståndskravet för
motortävlingar har ulredningen inhämtat yttranden frän rikspolisstyrelsen,
statens trafiksäkerhelsverk, statens vägverk, länsstyrelserna i Östergötlands
och Jönköpings län samt Svenska försäkringsbolags riksförbund.

3
Allmän historik

De
ordningsföreskrifter som fanns före 1868 ärs ordningsstadga för rikets städer
utgjordes av en svåröverskådlig mängd författningar utfärdade av olika statliga
och kommunala myndigheter. Inle sällan stod bestämelserna dessutom i strid mol
författningar av högre staisrättslig valör. Justitiekanslern log omkring år
1840 initiativet till en förändring. Detla ledde först på milten av 1850-talel
till att en kommitté tillkallades med uppdrag att försöka skapa en bättre
författningsreglering på området. Kommitténs arbete resulterade i etl förslag
till ordningsföreskrifter för rikets samtliga tätorter. Förslagel lades till
gmnd för den år 1868 utfärdade ordningsstadgan för rikets städer.

De
förändringar som samhällel genomgick och som radikall ändrade fömtsättningarna
för 1868 års stadga kunde inte i längden mötas med ändringar i denna. Stadgan
blev föråldrad och år 1938 fick en sakkunnig i uppdrag atl se över
författningen. Sedan utredningsarbetet vilat 1939-1943 och ytteriigare en
sakkunnig förordnats, framlades år 1944 eu belänkande med förslag till allmän
ordningsstadga (SOU 1944:48).

Förslagel
hade karaktären av en allmän ordningsstadga för såväl tätbebyggda områden som
den egentliga landsbygden. Flertalet av de materiella föreskrifterna i 1868 års
ordningsstadga fördes över till den föreslagna allmänna ordningsstadgan. Vidare
inarbetades i stadgan etl stort antal föreskrifter, som var vanliga i lokala
ordningsstadgor.

Förslaget
remissbehandlades och utsattes därvid för så härd krilik att det inte ansågs
kunna läggas till gmnd för lagstiftning. Anmärkningarna riktades särskilt mol del
stora antalet delaljbestämmelser. Nya sakkunniga tillkallades därför år 1949,
och dessa avlämnade år 1954 betänkandet (SOU 1954:37)

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 56

Allmän
ordningsstadga m. m. Betänkandet innefattade förutom förslag till allmän
ordningsstadga bl. a. förslag till lag om allmänna sammankomster och lag
angående skyldighet att renhälla gata m. m. Efter remissbehandling framlades en
proposition som bifölls av 1956 års riksdag (prop. 1956:143,1 LU 1956:37,rskr
1956:401,SFS 1956:617-619). AOst har därefter ändrats sjutton gånger,

I
förarbetena lill AOst fömtsattes att Svenska kommunförbundet (tidigare Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund) skulle utarbeta etl
normalförslag till lokal ordningsstadga och torghandelsstadga. Så har också
skett.

4
Kostnader för ordningshåUning 4.1 Inledning

Offenllig
tillställning är enligl 9 § försia slyckel AOst tävling och uppvisning i sport
och idrott, danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag, som
anordnas för allmänhelen och som inle avses i lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster (LAS, senast ändrad 1976:1005). LAS äger tillämpning pä allmän
sammankomst som hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i
allmän eller enskild angelägenhel eller som är atl hänföra lill föreläsning
eller föredrag för undervisning eller meddelande av allmän eller medborgeriig
bildning eller till religionsövning. Vidare äger lagen tillämpning på allmän
teaterföreställning, konsert, biografföreställning eller annan allmän
sammankomst för framförande av konstnäriigt verk. Bestämmelserna i LAS skall
gälla även om vid sammankomsten förekommer mindre inslag som avser
underhållning eller förströelse av annat slag än framförande av konstnärligt
verk (1 §).

För
offentlig tillställning pä allmän plats samt - oavsett var tillställningen
hålls - för offentlig danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen samt därmed jämförlig nöjeslillställning fordras
tillstånd av polisstyrelsen. Tillstånd fordras också alllid för tävling och
uppvisning i motorsport och professionell brottning (12 § AOst). Enigt 13 §
AOst skall andra lillslällningar anmälas till polisstyrelsen, om de hålls inom
stads- eller byggnadsplanelagt omräde eller, efter särskilt förordnande därom,
inom vissa andra områden. Polisstyrelsen kan i viss utsträckning medge
befrielse från anmälningsskyldighet.

Tillstånd
av polisstyrelse fordras också för allmän sammankomst på allmän plats.
Tillstånd till en sammankomst får vägras endasi om det är nödvändigt med hänsyn
till trafik eller allmän ordning (3 § LAS). Om allmän sammankomst på annan
plats utomhus inom stads- eller byggnadsplanelagt område än allmän plats skall
anmälan göras till polisstyrelsen. Länsstyrelsen får om det är oundgängligen
erforderligt för ordningens upprätthållande utvidga

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 57

anmälningsskyldigheten
till att gälla även inom andra områden och, med vissa undanlag, allmänna
sammankomster som hålls inomhus. Befrielse från anmälningsskyldighel kan också
medges i fråga om allmän sammankomst (4 § LAS).

Anordnare
av offentlig tillställning och allmän sammankomst skall svara för atl god
ordning råder vid tillställningen eller sammankomsten. Han är skyldig att rätta
sig efter de ordnings- och säkerhetsföreskrifter som polisstyrelsen meddelar.
Den som åsidosätter sädan föreskrift får avvisas från tillställningen eller
sammankomsten. Polisstyrelsen skall när den meddelar föreskrift se till att
anordnaren inte åsamkas onödig kostnad eller att möjligheterna i övrigt att
hålla tillställningen försvåras (16 § AOst, 7§ LAS).

Anordnare
av offentlig tillställning kan av polisstyrelsen åläggas bekosta
ordningshällning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter.
Ordningshållningen skall avse lokal eller plats där tillställningen hälls samt
ingångarna och särskilda parkeringsplatser. Annan ordningshällning genom
polispersonal får anordnare åläggas bekosta endast om länsslyrelsen med hänsyn
till omständigheterna medger det (17 § AOst).

Anordnare
av allmän sammankomst får inle åläggas bekosla ordningshällning genom
polispersonal eller förordnade ordningsvakter (8 § LAS).

Storieken
av den ersättning som anordnaren skall betala är beslämd i kungörelsen (1964:793)
om ersättning till statsverket vid anlitande av polismän för polisbevakning pä
enskild bekostnad. Under mer än tio år uppgick ersättningen när en polisman
anlitades lill 18 kr. för varje påbörjad timme av polismannens tjänstetid. För
att anpassa ersättningen till kostnadsutvecklingen inom polisväsendet höjdes
beloppet med verkan fr. o. m. den 1 juli 1977 till 85 kr. för varje påbörjad
timme.

4.2
Gränsdragningen mellan sammankomster och tillställningar

Församlingsfrihet
har av ålder förutsatts gälla i värt land såsom en i princip erkänd
medborgeriig rättighet. Den saknade uttryckligt förfaltningsstöd före år
1956.11944 års betänkande framhölls att skäl visseriigen kunde anföras för att
församlingsrätten reglerades i lag. Å andra sidan syntes det inte påkallat att
ge bestämmelserna om offentliga tillställningar - vartill sammankomster dä
hänfördes - en så hög staisrättslig valör. Det var vidare enligt utredningen
fördelaktigt att föreskrifterna om offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster var sammanförda i en författning. Ordningsstadgan skulle därför
menade utredningen fortfarande omfatta även de bestämmelser som avsåg
församlingsrätten.

I
1954 års belänkande ansågs det däremol vara påkallat att omgärda
församlingsrätten med del skydd som följde av reglering i lag. Utredningen
föreslog att för sammankomster skulle meddelas utförliga bestämmelser i en
särskild lag utan hänvisning till administrativa tillämpningsföreskrifter samt

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 58

att
andra tillställningar liksom lidigare skulle uttömmande regleras i en
ordningsstadga.

1
prop, 1956:143 följde departementschefen detta förslag. För församlingsfriheten
skulle enligt departementschefen råda största möjliga frihet. Endast
inskränkningar som framstod som nödvändiga för att upprätthålla ordning och
säkerhel i samhällel eller för att förhindra att enskild medborgares fri- och
rättighet kränktes skulle få göras i denna frihel (prop. s. 143). Den särskilda
lagen skulle tillämpas på allmän sammankomst som hölls för överläggning, opinionsyttring
eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet eller som var all hänföra
till föreläsning eller föredrag för meddelande av allmän eller medborgerlig
bildning eller till religionsövning (prop. s. 153). Lagen skulle bli tillämplig
på t. ex. politiska möten. Dessa var enligt departementschefen att betrakta som
sammankomster för bibringande av information. Detsamma skulle gälla
demonstrationståg. Föreläsning och föredrag i bildningssyfte var också enligt
departementschefen sådana typiska sammankomster som borde falla in under lagens
bestämmelser.

Departementschefen
fann det inle möjligt alt definiera offenllig tillställning generellt (prop.
s. 154). I stället räknades de vanligaste slagen av offentliga tillställningar
upp i AOst. Uppräkningen omfattade teaterföreställning, konsert, tävling och
uppvisning i sport och idrott, danstillställning, biografloreställning,
cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg saml tillställning av
annat slag, som anordnades för allmänheten och som inte avsågs i LAS.
Departementschefen konstaterade att det i flertalet fall var fråga om
nöjestillslällningar, ofta s. k. allmänna folknöjen. Som ytteriigare exempel
nämndes i propositionen revy-, kabaret- och varieiéföreställningar,
musikunderhällning, dansuppvisning och gymnastikuppvisning.

Beträffande
avgränsningen mellan allmän sammankomst och offentlig tillställning hade
erfarenheterna enligt departementschefen visat att del knappast var möjligt att
på ett fullständigt sätt deflniera begreppen, utan man var tvungen att
överlämna åt rättstillämpningen alt i sisla hand fastslå var gränsen skulle gå.

I
prop. 1956:143 (s, 154) angavs att processioner och liknande - t, ex.
begravningståg vilkas syfte är förflyttning och vilka inte innebär demonstration
eller avser att samla publik - inle är atl betrakta som allmänna sammankomster
eller offentliga tillställningar. Atl i författningen anges endast festtåg
innebär enligt departementschefen dock inte att alla andra processioner faller
utanför tillämpningsområdet. Han anförde vidare följande.

Det
fär i varje särskilt fall bli beroende av processionens art. Åtskilliga
processioner avser just att samla publik och torde även i övrigt vara av den
karakiären, alt de bör betraktas som offentlig tillställning. I vissa andra fall
däremot, då syftet är att samla publik, t. ex. sedvanlig skyltning, förevisningar
på museum och liknande, får det anses uppenbart att det inte är fråga om
tillställning. Redan av uttrycket "tillställning" torde det framgå
att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 59

därmed
inle avses sedvanlig skyltning, såsom exempelvis julskyltning. Även om denna
skyltning består av filmförevisning eller uppträdande av människor eller djur
i skyltfönster bör sådant i regel ej beiraktas som offenllig lillsiällning.
Polisens allmänna befogenhet att vidtaga åtgärder för ordningens
upprätthållande torde vara tillräcklig i sådana sammanhang. Ej heller eljesl
bör vanlig reklam för att väcka allmänhetens köpintresse anses som
tillställning. Först om det blir fråga om mera omfattande och publikdragande
evenemang torde man kunna lala om tillställning. Sålunda lär varumassor och
särskilda utställningar regelmässigt få betraktas som tillställningar enligt
ifrågavarande bestämmelser. Detsamma torde gälla särskilt arrangerade
offentliga mannekänguppvisningar.

Genom
riksdagens beslut med anledning av prop. 1975/76:209 om fri- och rättigheter i
grundlag ändrades 2 kap. 1 § RF så att den mötesfrihet som varje medborgare är
tillförsäkad gentemot det allmänna kom att omfatta frihet att anordna och bevista
sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för
framförande av konstnärligt verk (KU 1975/ 76:56, rskr 1975/76:414, KU
1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:871). Departementschefen framförde i
propositionen (s. 110) som sin mening all utgångspunkten vid avgränsandet av
det område som skulle skyddas genom beslämmelserna om mötesfriheten i siörsta
möjliga utsträckning skulle korrespondera med yttrande- och
informationsfriheterna. Principen borde vara att sammankomster som avsåg sådant
framförande eller delfående av yttrande som skyddas av reglerna om yttrande-
och informationsfriheterna skulle omfattas av RF:s skydd för mötesfriheten.

Detta
innebar enligl departementschefen bl. a. att sammankomster för framförande av
konstnärliga verk borde beredas samma skydd som t. ex. politiska eller
religiösa sammankomster. Gmndlagsskyddet borde utformas så atl det i princip
omfattade alla former av scenisk framställning. Det fanns inte någon anledning
att, såsom hade föreslagits, från del skyddade området undanta t. ex. sådana
konserter och sammankomster för högläsning ur litterära verk eller för
förevisning av film som inte kan betraktas som medier för opinionsyttring.
Begränsningar i mötesfriheten skulle fä göras endast av hänsyn till rikets
säkerhet, till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller till trafiken eller
för att motverka farsot.

Utvidgningen
i RF av del skyddade området för mötesfriheten till att omfatta även
sammankomster för framförande av konstnäriiga verk, t. ex. konserter, teater-
och biografföreslällningar, ledde genom prop. 1976/77:39 till au reglerna härom
fördes över från AOst till LAS (KU 1976/77:16, rskr 1976/77:56, SFS
1976:1003,1005). Väsentligen likartade bestämmelser gäller för möten enligt
AOst och LAS, framhöll departementschefen i propositionen (s. 7). Han anförde
vidare.

1
vissa hänseenden har emellertid allmänna sammankomster ett starkare skydd än
offentliga tillställningar. Tillstånd till allmän sammankomst får vägras endast
om det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning. Någon
motsvarighet till denna regel finns inte i fråga om offentlig

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 60

tillställning.
På liknande sätt är fömtsättningarna för alt inställa eller upplösa allmän
sammankomst och för att förbjuda förnyande av sammankomsten snävare än
belräffande offentlig tillställning. De möjligheter som föreligger att vägra
tillstånd till och ingripa mot allmän sammankomst ansluter till de inlressen
för vilka RF i dess nya lydelse tillåter begränsning av mötesfriheten, medan
tillståndsvägran och ingripande i fråga om offentlig tillställning kan ske även
i andra fall. Enligt min mening bör därför den reglering av mölen som lagen om
allmänna sammankomster innehåller nu göras tillämplig också på sammankomster
för framförande av konstnärligt verk. Som en följd därav bör samtidigt sådana
sammankomster undantas från regleringen i allmänna ordningsstadgan.

Belräffande
innebörden av begreppel sammankomst för framförande av konstnäriigt verk
hänvisades i prop, 1976/77:39 lill specialmotiveringen i prop. 1975/76:209
angående fri- och rättigheter i grundlag. Där framförde departementschefen bl.
a. att bestämningen "konslnäriig" i detta sammanhang bör uppfattas
som beteckning på vissa former av yttranden, inte i första hand som ett
kvalitetskrav (prop. 1975/76:209 s. 143). Om ändamålet med en sammankomst är
framförande av verk som till sin typ kan hänföras till någon konslnäriig
uttrycksform -1, ex. film, musik eller ett verk avsett för scenisk
framställning - bör sammankomsten normalt anses omfattad av RF:s skydd för
mötesfriheten, även om det framförda verkets konstnärliga värde i ett viss fall
inte skulle vara särskilt framträdande. Grundlagsskydd föreligger enligt
departementschefen däremot inte, om det framstår som helt främmande för vanligt
språkbruk att i nägot hänseende tala om framförande av konstnärligt verk.

4.3
Blandad sammankomst och tillställning

Svårigheier
vid den praktiska tillämpningen av AOst och LAS erbjuder de fall där det
förekomer dels inslag som är att hänföra till sammankomst, dels sådana som är
atl hänföra lill tillställning. Huvudregeln är att skilda bestämmelser blir
lillämpliga nå de olika inslagen. En sådan regel blir emellertid många gånger
osmidig och opraktisk. 1 1 § tredje slycket LAS intogs därför en undanlagsregel.
Enligt denna skall beslämmelserna om allmänna sammankomster gälla även om vid
sammankomsten förekommer mindre inslag som avser underhållning eller
förströelse. Departementschefen anförde i prop. 1956:143 att om ett politiskt
möte efterföljdes av ett par sångnummer av en berömd sångare syntes - även om
publik kan anlas ha samlats i stor utsträckning för sängens skull -
sammankomsten likväl böra inbegripas under LAS (prop. s. 155). 1 de fall när
tvekan uppstod om en tillställning var alt hänföra till det ena eller andra
slaget borde enligl departementschefen i regel den författning anses tillämplig
som gav större frihel för anordnaren, dvs. LAS. Avgränsningsfrågorna ansågs i
prop. 1956:143 vanskliga att bedöma. De lorde ha blivil ännu mer invecklade i
samband med alt sammankomster för framförande av konstnäriigt verk fördes över
från AOst till LAS.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 61

4.4
Anordnarens ansvar

Bestämmelser
om ansvaret för ordningshållningen vid offentlig tillställning och allmän
sammankomst finns, som har nämnts fömt, i 16 § AOst och 7 § LAS.

Departementschefen
anförde i prop, 1956:143 atl utgångspunkten torde böra vara atl det i första
hand är anordnaren av en lillsiällning eller sammankomst som har att svara för
att god ordning råder. Denna princip är enligl vad departementschefen framhöll
av grundläggande belydelse. En regel om att polismyndigheten skulle kunna
meddela föreskrifterom ordning och säkerhet var enligl departementschefen också
väsenllig. Han anförde vidare alt anordnaren i vissa fall kan ombesörja
ordningshållningen själv eller genom anlitad personal men att förhållandena
ofta är sådana att det krävs personal med särskilda kvalifikationer, i första
hand polispersonal. Polisstyrelsen skulle då kunna föreskriva det antal
ordningsvakter och poliser som skall tjänstgöra vid tillställningar.
Föreskrifternas art och innehåll skulle enligt departementschefen få bli
beroende av vad som skäligen var påkallat i det särskilda fallet.

Med
slöd av 22 § AOst kan i lokal ordningsstadga bestämmas vilka föreskrifter som i
allmänhel skall meddelas beträffande tillträde till offentlig tillställning och
den ordning som skall iakltas vid sådan tillställning. Någon motsvarighel till
denna bestämmelse ansågs inte behövas för allmänna sammankomster.

4.5
Kostnader för ordningshållning, särskilda regler om ideell verksamhet

Skyldigheten
att bekosta polisbevakning är ofta en ekonomiskt tyngande börda för de
organisationer och andra sammanslutningar som anordnar tillställningar,
framhölls det i 1954 års betänkande. Uttalandet gällde idrotlstävlingar och
nöjestillställningar som anordnas för alt med inflytande medel främja
organisationernas ändamål. Sammankomster och tillställningar av rent ideell
natur torde däremot enligt utredningen mera sällan föranleda behov av
polisbevakning. Utredningen ansäg det vara önskvärt alt hinder för
fullföljandet av behjärtansvärda syften undanröjdes i den mån det var möjligt.
För att lillgodose detta önskemål skulle staten enligt utredningen svara för s.
k. ytterbevakning. Regeln skulle dock inte vara undanlagslös. I fråga om en del
särskilt publiksamlande och vinstgivande tillställningar ansågs det vara
rimligt alt anordnaren fick stå för kostnad för ytterbevakning i viss
utsträckning. Kostnader för polisbevakning eller för förordnade ordningsvakter
vid sammankomster skulle enligt utredningens mening i allmänhet belalas av det
allmänna.

Ulredningen
ansåg att ändamålet med vinningen borde ligga till grund för bedömningen av
frågan om anordnarens skyldighel att svara för kostnader

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 62

för
polisbevakning m, m. skulle kunna begränsas till tillställningar som anordnas i
vinningssyfte i motsats till ideellt syfte. Atl enbart med hänsyn till arten
utan avseende pä ändamålei befria vissa slag av tillställningar torde inte
kunna komma i fråga. Det ideella ändamålet kunde vara av olika slag. Vidare
kunde det sältas i fråga om organisationer med även de mest lovvärda ändamål
skulle utan någon begränsning få anordna tillställningar som medförde kostnader
för det allmänna, I belänkandel framhölls att enkla och klara regler inte kan
ställas upp ulan atl en prövning blir nödvändig från fall till fall.

Departemenlschefen
anförde i prop. 1956:143 (s. 211) bl. a. följande.

När
det gäller kostnader för denna polisbevakning delar jag helt utredningens
uppfattning, att det icke kan komma i fråga atl införa en generell befrielse
för anordnaren frän att svara för kostnaderna. Det synes mig uppenbart att t,
ex. vid en nöjestillställning, som anordnas i renl vinningssyfte ulan att vara
förenad med något ideellt ändamål, det inte kan vara rimligt att befria
anordnaren från kostnaderna för erforderlig polisbevakning och låta del
allmänna bära kostnaderna.

Å
andra sidan synes det mig i viss mån slötande, att vid en sammankomst av rent
ideell natur ålägga anordnaren atl själv svara för kostnaderna för
polisbevakning. Det återstår då ingen annan utväg än att göra en avvägning och
på ett skäligl sätt fördela kostnaderna mellan anordnaren och det allmänna.
Redan den gjorda uppdelningen av lillslällningar i offentliga tillställningar
och allmänna sammankomster innebär en i förevarande hänseende lämplig
indelning.

Alt
såsom utredningen föreslagit i fråga om offentliga tillställningar låta
anordnaren svara för kostnaderna för polisbevakning inom lokal eller plats, där
tillställningen hålles, samt vid ingångarna och särskilda parkeringsplatser
synes mig innebära en rimlig och skälig avvägning.

Med
bestämmelsen torde få avses endast sådana parkeringsplatser som är belägna i
anslutning till platsen för tillställningen och som begagnas sä gott som
uteslutande av besökare vid tillställningen.

Såsom
utredningen föreslagit synes en sådan bestämmelse icke böra vara undantagslös.
Vid särskill stora och vinstgivande tillställningar kan det vara rimligl all
låla anordnaren svara för en slörre del av kostnaderna för polisbevakning,
alltså även för bevakning utanför platsen för tillställningen, s. k.
ytterbevakning. Sådant åläggande bör föregås av en noggrann prövning av de
förhandenvarande omständigheterna och denna prövning-som blir av grannlaga
natur - anser jag, i likhet med utredningen, böra ankomma på länsstyrelsen.
Genom att låta länsstyrelsen pröva saken, markeras än lydligare att del här
gäller undantagsfall. Bland de omständigheter, som bör beaklas vid prövningen,
må nämnas tillställningens art och omfallning saml den ekonomiska vinning som
tillställningen kan förväntas medföra.

Med
hänsyn lill vikten av att församlingsrätten inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är oundgängligen nödvändiga fann departementschefen
atl det från principiell synpunkt var riktigast att samhället'

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 63

undantagslöst
tog på sig kostnaden för ordningshållning genom polispersonal eller förordnade
ordningsvakter vid allmän sammankomst (prop. s. 301),

Ideellt
inrikiade organisationer behandlas förmånligt i flera sammanhang,
Särskillgällerdettapåskatteområdet. Enligt 3 § lagen (194l:416)om arvsskatt och
gåvoskaU (ändrad senast 1977:1174)(AGL) är stiftelser och sammanslutningar som
fullföljer vissa höggradigt allmännyttiga ändamål befriade från både arvsskatt
och gåvoskatt. Om det allmännyttiga inslaget är av något mindre höggradig
natur, är mottagaren enligt 38 § AGL befriad från gåvoskatt. Arvsskatten
beräknas enligt 28 § enligt regler som är gynnsammare än de som gäller för
testamentstagare i allmänhet. Till denna grupp hänförs också kyrka, kommun och
landstingskommun.

Skattefrihet enligt 3 §
åtnjuter stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligl ändamål all under
samverkan med t. ex. militär myndighet stärka rikets försvar. I gruppen ingår
vidare stiftelser och sammanslutningar vars huvudsakliga ändamål är atl främja
barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, att främja vård av
behövande ålderstigna, sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning. Skattefriheten går dock förlorad, om stiftelsen
eller sammanslutningen har till syfte att i sin verksamhet tillgodose
medlemmarnas ekonomiska intressen. Ändamålet får vidare inte vara alt
lillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter.

Stiftelser och
sammanslutningar som har till huvudsakligt ändamål all främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnäriiga, idrottsliga eller andra därmed
jämföriiga kulturella eller annars allmännyttiga ändamål eller att främja
landets näringsliv är befriade från skyldighet att betala gåvoskatt och
eriägger arvsskatt enligt förmånligare regler. Det krävs dock att
sammanslutningen inte har lill syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intresse. Till denna gmpp hänförs också folkets husföreningar,
bygdegårdsföreningar och andra liknande sammanslutningar som har till främsta
syfle att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Genom ändringar (prop.
1976/77:135, SkU 1976/77:45, rskr 1976/77:323, SFS 1977:572, 573) i bl. a. 53 §
1 mom. och 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har vissa ideella föreningar befriats från skattskyldighet
för kapitalinkomster och inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinster).
Vidare har skattefrihet införts för rörelse- och fastighetsinkomsier som
antingen har naturlig anknylning lill föreningens allmännyttiga ändamål eller
hänför sig lill verksamhet som av hävd brukar utnytljas som flnansieringskälla
för ideellt arbete. Exempel på inkomst av det första slaget är inträdesavgift
till idrotts-och kulturevenemang och exempel på inkomst av del andra slaget är
överskott på bingo och andra lotterier (prop. s. 84).

De
föreningar som omfattas av ändringarna skall vara allmännyttiga och öppna samt
använda sina inkomster i det ideella arbetet. För att en förening skall anses
allmännyttig skall ändamålet för föreningens faktiskt bedrivna

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 64

verksamhet
vara allmännyliigi. Som allmännyttiga räknas bl. a. religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga och idrottsliga ändamål. Arbetsgivarföreningar,
fackföreningar, branschföreningar och andra föreningar med huvudsakligt ändamål
att främja sina medlemmars ekonomiska intressen omfattas inle av skattebefrielsen
(prop. s. 72).

En
allmännyttig ideell förening beskattas alltså endast för vissa fastighets-och
rörelseinkomster. Genom lagändringarna har sådan förening fått rätt till etl
gmndavdrag på 2 000 kr. Slutligen kan nämnas alt allmännyttig ideell förening
har befriats från skyldighet all erlägga förmögenhetsskatt för det kapital som
är nerlagt i den inkomstgivande verksamheten.

Departementschefen
framhöll i prop, 1976/77:135 bl. a. följande (prop. s. 71),

Ideella
föreningar kännetecknas av atl enskilda personer samverkar för all främja
sädana ändamål som i regel utan vidare brukar anses allmännyttiga. Just denna
på det enskilda initiativet grundade form av samverkan har enligt min mening eu
myckel belydande värde för vårt samhällsliv. Jag vill här särskill betona att
värdet inte bara ligger i att de ideella föreningarna förbättrar livsvillkoren
för stora persongrupper och därigenom utgör ett värdefullt komplement till det
allmännas insatser. Ett minsl lika stort värde har enligt min mening själva föreningsarbetet,
dvs. del förhållandet atl enskilda personer frivilligt och oftast ulan
ersällning samverkar för att lösa olika ideella uppgifter. Lagstiftningen måste
därför utformas så att goda fömtsättningar skapas för föreningsverksamhet av
detta slag. Av gmndläggande betydelse i detta sammanhang är givetvis den i
regeringsformen inskrivna rälien lill mötesfrihet, föreningsfrihet och
religionsfrihet. Även skattelagstiftningen bör emellertid utformas så att den
inte motverkar förekomsten av ett vitalt föreningsliv. Samtidigt måste
naturligtvis tillses atl reglema inte fär ett sådanl innehåll att de kan
utnyttjas för att uppnä inte avsedda skatteförmåner.

Mot
den nu redovisade bakgrunden anser jag atl flera av de skäl som bmkar åberopas
som stöd för att alla ideella föreningar skall vara oinskränkt skattskyldiga
inte är bärande. Det råder enligt min mening inte något tvivel om att del är
mer angelägel alt gynna förekomsten av ett mångsidigt föreningsväsen än atl
upprätthålla tesen att allmännyttig verksamhet inte skall stödjas genom
skatteförmåner. Med tanke på arten av föreningarnas verksamhet och omfattningen
av de arbetsinsatser som ulförs av deras medlemmar bör det allmänna i stor
utsträckning kunna avslå från krav på au föreningarna skall bidra till finansieringen
av den offentliga sektorns utgifter. De anförda skälen för beskattning av
ideella föreningar har således enligt min mening inle sådan styrka alt de utgör
något hinder mot en långlgående lindring av beskattningen.

Även
i lagen (1968:430) om mervärdeskatt behandlas ideell verksamhet förmånligt.
Från skatteplikt undanlas således enligt 8 § 6 bl. a. periodisk publikation som
väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att
verka för religiöst, nykterhelsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt
eller försvarsfrämjande ändamål eller atl företräda handikappade eller
arbetshindrade medlemmar.

I
betänkandet (DsB 1977:2) Avdrag för gåvor föreslås skattefrihet för gåva

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 65

till
vissa ideella samfund och organisationer. Mottagarkrelsen har dock begränsats.
Anledningen härtill anges i belänkandet vara dels administrativa och
kontrollmässiga hänsyn, dels att - med hänsyn till att avdragsrätl för gåvor är
nägot nytt i svensk skattelagstiftning - en viss återhållsamhet bör iakttagas,
innan erfarenhet har vunnils om hur avdragsrätten fungerar och utnyttjas i
praktiken. Förslaget avser bara gåvor som lämnas under åren 1978-1981 och
utredningens avsikt härmed är bl. a. atl kretsen av berörda organisationer skall
prövas på nytt inom några år. Avdragsrätt föreslås i betänkandet för gåvor till
bl. a. trossamfund och därmed jämföriiga organisationer samt organisationer
som ulövar socialt inriktad verksamhet eller utövar internationell
biståndsverksamhet. Organisationer som främjar uppfostran av barn eller
utbildning, forskningsorganisationer- utom sådana som bedriver
sjukdomsbekämpande verksamhet m. m. - försvarsorganisationer, de politiska
partierna, idrottsorganisationer samt organisationer som främjar konstnäriiga
eller andra kulturella ändamål omfattas inte av förslaget. Beträffande
idroltsorganisationer anför utredningen (bet. s. 66) atl del mot bakgrund av
att avdragsrätten inte skall omfatta gåvor till organisationer som främjar
uppfostran av barn eller utbildning är uteslutet att föreslå avdragsrätt för
gåvor till idrottsorganisationer. Härtill kommeratt idrottsrörelsen - även inom
riksidrottsförbundets ram - inrymmer föreningar av mycket skiftande karaklär
och storlek. Om en avdragsrätt infördes, skulle uppenbariigen utomordentliga
svårigheter föreligga atl se till att inte givarna själva kunde dra nytta av
gåvorna i form av bättre möjligheter för dem och deras anhöriga atl utöva den
egna idrotten, företa resor m. m. Nämnas bör också, anför utredningen, att del
professionella inslaget inom idrotten på senare är har ökat markant. Mänga
idrottsföreningar driver en verksamhet med starka kommersiella inslag. Det
skulle uppenbarligen vara mycket svårt att - om idrotten omfattades av
avdragsrällen - se till att avdrag inle medgavs också för gåvor avseende
verksamheter av denna art. Utredningen anser därför att en avdragsrätt till
förmån för idrottsliga ändamål skulle tynga systemet pä ett sätt som inte kan
anses försvarbart.

4.6
Ordningsvaktsutredningens enkätundersökningar

Ordningsvaktsutredningen
har tillfrågat landels polisstyrelser om de tillämpar någon princip för att
bestämma antalet förordnade ordningsvakter vid tillställningar som enligl
styrelsens beslut skall ha sådan bevakning. Ett exempel pä en sådan princip
angavs vara atl antalet ordningsvakter anpassas efter ett visst antal gäster
(t. ex. en ordningsvakt per 100 gäster). Flertalet polisstyrelser har
emellertid svarat att de inte tillämpar nägon bestämd princip. I de fall en
sådan princip används ges i regel föreskrifter om en eller två ordningsvakter
för ett visst antal gäster (oflasl mellan 100 och 200). Med hänsyn till
arbetarskyddet föreskrivs i regel minst tvä ordningsvakter.

Inom
tolv polisdistrikt har undersökts i vilken utsträckning föreskrift om

5
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 17

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 66

ordningsvakt
förekommer. Resultatet framgår av följande sammanställning

Tillställning Aldrig
Ibland Ofta I regel Alltid

1.

Teaterföreställning

12

2,

Konserter

8

4

3.

Tävlingar och uppvisningar i sport och idrott

5

5

4,

Danstillställningar

1

5,

Biograflbreslällningar

12

6.

Pornografiska före-slällningar

61

7,

Cirkusföreslällningar

6

2 1

8,

Tivoli- och marknadsnöjen

3

4 1

9,

Festlag

12

10

, Tillställningar av annal slag

52

4

'
Förekommer ej inom sex av distrikten 2 Tre polisstyrelser har ej besvarai
frågan

1
varierande omfattning tar polis och anordnare kontakt med varandra före en
tillställning för att diskutera ordningshållningen vid denna. I några enstaka
distrikt äger dock över huvud laget inte någon kontakt rum. I andra tas konlakl
endast med arrangörer av större tillställningar saml när en ny nöjeslokal
öppnas, ordningsproblem har uppstått eller annars särskild anledning därtill
föreligger. I en del polisdistrikt förekommer kontakter mera regelmässigt.
Kontaktema är i allmänhet informella och de sker ofta per telefon. När det
gäller örre tillställningar eller större arrangemang kan dock mera formella
sammanträden förekomma.

4,7
Utredningens enkätundersökning

Från
polisstyrelsema i 29 polisdistrikt' har inhämtats uppgifter om
ordningshållningen genom förordnade ordningsvakter och polismän vid offenfliga
tillställningar och allmänna sammankomster Utredningen har också undersökt i
vilken utsträckning ålägganden enligt 17 § AOst för anordnare att bekosta
ordningshållning har meddelals. Uppgifterna avser tiden den 1 juli 1976 - den 1
oktober 1977. Inom de 29 polisdistrikten har anordnare under budgetåret 1976/77
ålagls belala sammanlagt omkring 350 000 kr. Della kan jämföras med den totala
summan för budgetåret som låg pä omkring 610 000 kr. Enkätundersökningen kan
alltså antas ge en god bild av förhållandena.

'
Solna, Slockholms, Mjölby, Värnamo, Hässleholms, Kristianstads, Simrishamns,
Ängelholms, Malmö, Göteborgs, Alingsås, Borås, Kinna, Trollhättans,
Ulricehamns, Vänersborgs, Åmåls, Avesta, Boriänge, Falu, Ludvika, Malungs,
Mora, Rättviks, Lycksele, Skellefteå, Storumans, Umeå och Vilhelmina
polisdistrikt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 67

Som
framgårav bilaga 1 tabellerna A -C anordnas offentliga tillställningar i myckel
ringa utsträckning av kommunerna. 1 den mån kommunerna anordnar offentliga
tillställningar begränsar de ocksä sin verksamhel till vissa typer av
tillställningar, nämligen dels kulturella arrangemang, dels danser, dels tivoli
och marknadsnöjen, festtåg, midsommarfester, valborgsmässoaftons firande och
liknande. Danserna torde uteslutande kunna hänföras lill kommunala
ungdomsgårdar eller pensionärsträffar.

Ideella
anordnare (begreppet används med samma innebörd som begreppet ideell förening i
prop. 1976/77:135, jfr avsnitt 4.5 och 4.11.3) svarar för omkring en fjärdedel
av tillställningarna. De anordnar de flesta slag av tillställningar. En
indelning i tvä grupper kan göras, nämligen dels de sport-och
idrottsarrangemang som är ändamålei med den ideella verksamheten, dels olika
tillställningar, t. ex. danser, loppmarknader och basarer som anordnas för att
bekosta verksamheten.

Andra
anordnare än kommuner och ideella anordnare svarar för omkring tre fjärdedelar
av de ofTentliga tillställningarna. Det är huvudsakligen fråga om
nöjestillställningar av olika slag.

Konserter saml teater- och
biografföreslällningar m. m. överfördes, som har nämnts förut, den 1 januari
1977 frän AOst till LAS. Av tabell B och C framgår emellertid att konserter
eller musikfestivaler och teaterarrangemang har behandlats som offentliga
tillställningar även efter denna lidpunkt. Detta kan ses som ett tecken pä att
polisstyrelsen i den praktiska tillämpningen har svårigheter att avgöra om elt
arrangemang är en tillställning eller en sammankomst. Att myndigheterna har
sådana svårigheter har framförts till utredningen vid direkta kontakter med
några polisstyrelser. Att så är fallet framgår också av de exempel som
redovisas under bokslaven S för offentliga tillställningar och under bokstaven
k för allmänna sammankomster. Dessa exempel visar ocksä att avgränsningen
mellan offentliga tillställningar och allmänna sammankomster, å ena sidan, samt
andra arrangemang, å andra sidan, kan välla svårigheier

De resurser som har
använts för att hålla ordning vid offentliga tillställningar redovisas i
tabellerna D-G. I många fall, dock inte vid danser samt tivoli- och
marknadsnöjen, används ett större anlal polismän än ordningsvakter. Detta kan
ha sin förklaring i atl polisstyrelsen ofla underiäter att meddela föreskrifter
och att anordnaren ändå anlilar förordnade ordningsvakter. Vidare kan han
anlita flera ordningsvakter än vad som har föreskrivils. En annan förklaring
kan vara att anordnaren anlitar funktionärer eller annan personal utan
särskilda befogenheler för att upprätlhålla ordningen. En viss förändring synes
emellertid ha inlrält under liden den 1 juli-den 1 oktober 1977. Det
föreskrivna antalet ordningsvakter har ökat i förhällande lill del antal
polismän som har använts. Della kan möjligen antagas vara en följd av den
kraftiga höjningen av timtaxan för polisbevakning (från 18 kr. till 85 kr.).
Även om hänsyn las lill dessa omständigheter, kan man kanske anta att polismän
ibland har använls när man kunnat klara

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 68

sig
med ordningsvakter.

Ulredningen
har uppmärksammats på att polisstyrelserna har svårigheier med gränsdragningen
mellan innerbevakning och ytterbevakning. Detta framgår ocksä av undersökningsresultatet.
Förhållandet mellan det antal polismän som har använts för innerbevakning resp.
ytterbevakning sådant del framgår av tabellerna D-F kan inte gärna återspegla
del verkliga förhållandet. Detla framgår av att anordnarna vid några typer av
tillställningar har ålagts att enligt 17 § förstastycket AOst betala för fler
polismän än som har redovisats som använda för innerbevakning. I tabell F
redovisas att 772 polismän har använts vid tillställningar för innerbevakning
och att anordnarna har ålagts betala för 1009 polismän i innerbevakning.
Siffrorna kan lill en viss del förklaras av all en del av de polismän som har
redovisats under ytterbevakning även, sannolikl under själ va tillställningen,
har deltagit i innerbevakningen. Trots della torde del vara rimligl att anta
att flera av de polismän som har redovisats under ytterbevakning rätteligen
borde tagits upp under innerbevakning.

Undersökningen
visar tydligt atl polisstyrelserna är återhållsamma med att ålägga anordnare
att belala förordningshållning. Åläggande enligt 17 § andra styckel att betala
för yttre ordningshållning har i förarbetena till AOst ansetts böra förekomma
endast i undantagsfall. Av tabell G framgår att bestämmelsen har tillämpats
endast vid dragsterlävling eller annan motortävling samt tivoli- och
marknadsnöjen.

Av
svaren på enkäten kan utläsas att nägra former av sport och idrott -hästsport,
fotboll, ishockey och motorsport - kräver särskilt stora polisinsatser,
motorsporten dock i mindre omfattning än som kanske var väntat.
Danstillställningarna kräver mycket stora mängder ordningsvakter, men ligger på
en blygsam nivå i fräga om polismän, särskilt om man beaktar det slora antalet
sådana tillställningar som förekommer Ofr labell A-C). Slutligen kan del
påpekas alt tivoli- och marknadsnöjen kräver omfaltande polisbevakning.

Av
labell H framgår atl huvuddelen av de allmänna sammankomsterna anordnas av
ideella anordnare. Kommunerna har blivit anordnare av sammankomster försl sedan
konserter, teater- och biografföreslällningar m. m. har förts över lill LAS den
1 januari 1977. Andra anordnare av kulturella sammankomster förekommer
naturiigtvis också. Vad gäller "demonstrationer i övrigt" torde de
"andra anordnarna" vara fackföreningar. Dessa faller inle under
begreppet ideell anordnare i den bemärkelse som avses i detla sammanhang. De
arrangemang som har upptagits under bokstaven k lorde endast visa att begreppet
allmän sammankomst inte är entydigt.

Redovisningen
i tabell J av använda resurser för ordningshållning vid allmänna sammankomster
upptar endast ett fåtal ordningsvakter. Anordnaren kan inle åläggas att
bekosta ordningsvakt, men han torde i praktiken ofla anlita sådan.
Polisslyrelsen saknar som regel kännedom om dessa ordningsvakter, och det är
därför svårt att få fram riktiga uppgifter. De största

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 69

polisinsatserna krävs vid demonstrationer i övrigl, vilket
kan förklaras av att dessa avser aktuella och ofta kontroversiella ämnen. Även
vanliga politiska sammankomster kräver insatser. Polismän används i inle
oväsentlig omfattning vid sammankomster för framförande av konstnäriiga verk.

4.8 Det allmännas ekonomiska stöd till idrottsrörelsen

4.8.1 Slutligt stöd

Det statliga stödet till idrotten var under budgetåret
1976/77:

ändamål milj. kr, fördelas genom

lokall aklivilelsstöd 35,0 statens ungdomsråd

allmänt slöd lill idrolten 89,1 Sveriges riksidrollsförbund

slöd lill idrotls- och 30,4 slalens naturvårdsverk

friluftsanläggningar

AMS-bidrag till idroUs-

och friluftsanläggningar 20-25 arbetsmarknadsstyrelsen

174,5-179,5 För budgetåret 1977/78 är anslagen för det
allmänna stödet till idrotten

107.1 milj. kr. och stödet till idrotts- och
friluftsanläggningar 36,1 milj. kr.

Del lokala aktivitetsstödet utgär för mölen i lokala föreningar med minst

fem deltagare i åldern 5-25 är. Riksidrottsförbundet
fördelar det allmänna stödet till idrotten (organisationsstödel) till sina
specialförbund samt lill organisationer inom och utom förbundet. Stöd lämnas
även till motionsverksamhet för studerande vid vissa högskolor.

Mälei vid fördelningen av stödet till idrotts- och
friluftsanläggningar, som är ett stimulansstöd, är att öka allmänhetens
möjligheler till idrott, friluftsliv, turism och rekreation.

Medel delas ut till kommuner, idrottsföreningar och andra
organisationer. Anslaget används vidare för riksanläggningar för
idrottsrörelsens behov samt för skötsel och underhåll av vandringsleder i
fjällväriden.

AMS-bidragen är avsedda för alt stimulera sysselsällningen
inom ett visst område och de har under senare år kommit framförallt Norriand
till del.

4.8.2 Landstingskommunalt stöd

Landstingskommunall slöd utgär enligt Landstingsförbundets
rekommendationer till de av Sveriges riksidrottsförbunds
distriktsorganisationer som är representerade inom landstingsområdet och vars
riksorganisationer får slöd lill sin centrala verksamhet ur det slatliga
anslaget. Stödet är avsell för kostnader för administration samt instruktions-
och utbildningsverksamhet. Dislriktsorganisationerna får enligt
rekommendationerna själva avgöra anslagets fördelning dels mellan
organisationerna, dels mellan administrativ

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 70

verksamhet
och gemensam eller separat utbildningsverksamhet. Landstingskommunernas bidrag
har enligt vad som har inhämtats från Landstingsförbundet totalt uppgått till
följande belopp.

1975 1976 1977

10,6 13,0 18,6 milj. kr

4.8.3
Kommunall stöd

Uppgifter
om det kommunala stödet har lämnats av Svenska kommunförbundet. Uppgiftema
avser hela den kommunala fritidsverksamheten. De totala driflsanslagen har
enligt förbundet beräknats till följande belopp

1975 1977

Adminislralion

200

230

Fritidsgårdar

230

280

Övrig
egen kommunal verksamhel

100

150

Konlantbidrag
till organisationer

230

300

Anläggningar

763

990

1523

1 950 milj. kr.

Av
kontantbidraget till organisationer går 70 % lill idrottsorganisationer.
Anläggningarna är till 90 % idrottsanläggningar. Kommunförbundet beräknaratt de
används till 50 % av idrottsorganisationer. I övrigt används de inom skolans
verksamhet och av allmänheten. Av kommunernas nettoinvesteringar inom
fritidssektorn år 1975 beräknas 90 96 eller 280 milj. kr. ha använts till
idrottsanläggningar. Investeringarna lorde ha varit ungefär lika stora år 1977.

4.9
Övriga ekonomiska uppgifter

Statens
inkomster för polisbevakning på enskilds bekostnad har enligt vad som har
inhämlals från rikspolisstyrelsen uppgått till följande belopp i kr. för
budgetår

1971/72

780 100

1972/73

682 500

1973/74

573 736

1974/75

556 161

1975/76

575 196

1976/77

609 837

Kostnaden
för anlitande av polisman har under de redovisade budgetåren varil 18 kr. för
varje påbörjad timme av polismans ijänslelid. Som nämnts förut (avsnitt 4.1) är
kostnaden numera 85 kr. för varje timme.

Från
några bevakningsbolag har inhämtats att kostnaden för förordnad ordningsvakt
varierar mellan ca 65 och 90 kr. per timme beroende på om det

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 71

är
fråga om dagtid eller kvällstid resp, vardag eller lördag/söndag (annan
helgdag). Om uppdraget avser ett enstaka tillfälle kan koslnaden komma upp i ca
110 kr. per timme.

4.10
Riksdagens hemställan

4.10.1 Motionerna

Imolioner(1974:167,453,1021,1024,1361)
vid 1974 ärs riksdag framhölls allmänt idrottens viktiga funktioner och stora
belydelse i värt samhälle. Idrottsrörelsens uppgifter inom friskvården - den
förebyggande hälsovården - liksom dess förmåga au aktivera och ta hand om
ungdom underslröks. Del påpekades att mycket av den tid som idrottsledare
skulle vilja ägna ät själva idrotten, trols ökat stöd från del allmänna, gick
ät till att skaffa föreningarna och klubbarna inkomster för deras verksamhet.

Mot
denna bakgrund angavs den nu gällande ordningen atl arrangörer av
idrotlstävlingar mäste betala för polisbevakning vara betungande för
idrotts-organisationerna och utgöra en källa lill irritation. Motionärerna
ansåg att idrottsarrangemang i detta hänseende var missgynnade i jämförelse med
andra arrangemang, för vilka polisbevakningen sköts pä samhällets bekostnad,
t. ex. demonstrationer.

Yrkandena
i några av motionerna syftade lill alt polisbevakning vid idrottsarrangemang skulle
vara kostnadsfri för arrangören. 1 en motion föreslogs kostnadsbefrielse också
för det fall atl polisslyrelsen har föreskrivit att förordnade ordningsvakter
skall användas, medan kraven i en annan motion inskränktes lill att avse all
polisbevakning uianför idrottsarena.

4.10.2 Remissyttranden

Kullumtskoltet
inhämtade yttranden över motionerna från rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i
Jönköpings län (som hörde polisstyrelserna i Eksjö, Jönköpings, Vetlanda och
Värnamo polisdistrikt), länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län (som hörde
polisstyrelserna i Göieborgs, Kungälvs, Mölndals .x:h Uddevalla polisdistrikt),
Sveriges riksidrotlsförbund. Folkets husföreningarnas riksorganisation.
Folkparkemas centralorganisation. Föreningen Sveriges polismästare och
Föreningen Sveriges länspolischefer.

Motionsförslagen
om kostnadsfri polisbevakning vid idrottsarrangemang tillstyrktes - i en del
fall med vissa förbehåll - av rikspolisstyrelsen, Riksidrotlsförbundel,
Folkparkemas centralorganisation, Polismästarför-eningen och
Länspolischefsföreningen. Motionerna avstyrktes av länsstyrelsen i Jönköpings
län. Utredningen av frågan förordades av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län samt Folkets husföreningarnas riksorganisation.

Uppfattningarna
var delade bland polisstyrelserna. Polisstyrelserna i Jönköpings och Mölndals
distrikt tillstyrkte i huvudsak motionärernas

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 72

förslag.
En positiv inställning intogs även av polisstyrelserna i Kungälvs och Uddevalla
dislrikl liksom av polisstyrelsen i Göteborgs distrikt som förordade utredning.
Med olika grader av skärpa avvisades förslagen av polisstyrelsema i Eksjö,
Vetlanda och Värnamo polisdistrikt.

Rikspolisstyrelsen
redovisade inkomsterna för ett antal år från polisbevakning pä enskild
bekostnad. Totalt uppgick dessa inkomster under budgetåret 1966/67 till 2 151
900 kr. Härav härrörde 925 000 kr. från idrottsarrangemang av olika slag.
Budgetåren 1971/72 och 1972/73 var de tolala inkomslerna 780 100 kr. resp. 682
500 kr., varav 481000 kr. resp. 478 500 kr. avsåg idrottsarrangemang. Styrelsen
uppgav att anledningen till att inkomsterna från idrottsarrangemang hade
sjunkit var att bevakningen i allt större utsträckning skedde genom anlitande
av ordningsvaktutbildad personal i slällel för polismän. Den ersättning som
arrangörerna hade att eriägga för denna personal betalades inte till
polisväsendet.

Länsslyrelsen
i Jönköpings län ansåg alt motionärernas förslag om kostnadsfri polisbevakning
vid idrotisarrangemang i och för sig kunde anses välmotiverade. Hela frågan var
dock enligt länsstyrelsen komplicerad och konsekvenserna av ett bifall till
förslaget svära att överblicka. Exempelvis skulle det i praktiken vara mycket
svårt att göra en gränsdragning mellan vad som var atl anse som
idrottsarrangemang och annan offentlig tillställning. Vidare var det omöjligt
att överblicka storieken av de ökade krav på ordningshållning och därmed
förenat merarbete för polisen som skulle bli följden vid ett bifall till
motionsförslagen.

Polisstyrelsen
i Eksjö polisdistrikt, som grundade sitt avstyrkande på i huvudsak samma motiv
som länsstyrelsen, framhöll vidare att en befrielse frän kostnaderna för
polisbevakning skulle komma endast vissa föreningar till godo, eftesom
polisbevakning behövdes bara vid vissa större idrottsarrangemang. Den
publikdragande idrotten skulle därigenom bli gynnad, trots att denna idrott i
regel torde vara i mindre behov av ekonomiskt stöd än den icke publikdragande
idrotten.

Polisstyrelsen
i Jönköpings polisdistrikt anförde bl. a. att många gånger var de
administrativa kostnaderna vid små tävlingar nästan lika slora som vad
samhället betingade sig i ersällning och därför talade i dessa fall intet mot
bifall till motionärernas förslag. Vid stora idrottsarrangemang skulle del
allmänna däremot vid bifall till motionerna åsamkas kostnader för de stora
insalser av personal som krävdes. Vad motionärerna hade anfört talade enligt
polisstyrelsens uppfaUning dock för au inie heller slörre idroiisarrangemang
borde belastas med koslnader för polisbevakning. Alt göra skillnad pä slörre
och mindre tävlingar var inte praktiskt möjligt. Befrielsen borde dock
begränsas att gälla endasi amatöridroitslävlingar och endast bevakning genom
polispersonal.

Polisslyrelsen
i Vetlanda polisdistrikt ansåg inte att idrottsarrangemang intog någon
särställning gentemot andra offentliga lillslällningar som skulle motivera
befrielse från den nuvarande skyldigheten att bestrida kostnader för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 73

ordningshållning.
Atl vinsten från idrottsarrangemang gick till ideella ändamål var inte nägot
som gjorde dessa tillställningar unika. Detta förekom i mycket stor
ulsträckning beträffande offentliga tillställningar av annat slag.
Polisslyrelsen vände sig vidare mot den jämförelse som motionärerna gjorde
mellan idrottsarrangemang och demonstrationer. Samhällets stöd till idrotten
gmndades på framställningar, vilka även innefattade beräknade koslnader för
ordningshållning vid idrottsarrangemang, framhöll polisstyrelsen. Denna ordning
var riklig. Ett bifall till motionärernas förslag skulle vidare innebära etl
påtagligt merarbete för polisväsendets del, vilket inte kunde anses försvarbart
med hänsyn till personalläget i flertalet polisdistrikt.

Polisstyrelsen i Värnamo
polisdistrikt ansåg atl närmare preciseringar om vilken typ av idrottsarrangemang
som avsågs saknades i motionerna. Enligt polisslyrelsen talade inga skäl för
att man skulle subventionera stora motortävlingar med etl flertal inblandade
ekonomiska intressenter, bl. a. cigarett- och TV-iillverkare, genom att
kostnadsfritt slälla personal till förfogande. En formula 1-tävling i
Anderstorp som besöktes av omkring 50 000 betalande personer krävde ett drygt
hundratal polismän från andra distrikt och 10-35 polismän från det egna
distriktet. För bevakning inom tävlingsområdet anlitade anordnaren dessutom
25-60 man från ett vaktbolag. Vidare ansåg polisstyrelsen att, med hänsyn till
att arrangörer av politiska, kulturella och andra ideella aktiviteter kunde
förmodas komma med motsvarande krav om kostnadsbefrielse, anspråken på polisen
kunde bli mycket omfattande.

Länsstyrelsen i Göleborg
och Bohus län ansåg alt principen borde vara den att anordnaren borde ha
huvudansvaret för att evenemangen genomfördes i god ordning genom egna
funktionärer, som hade att följa de närmare föreskrifter som utfärdades av
resp. polisstyrelse. Polisens uppgift borde inskränkas till att övervaka att
brottslig verksamhet och allvariigare ordningsförseelser inte förekom saml att
upprätthålla ordning vid arrangemang av Slörre format, där en mer kvalificerad
övervakning krävdes. Länsstyrelsen uppgav vidare atl det på mindre orter i
länet sommartid förekommer en hel del större evenemang som inte är hänförliga
till idrottsarrangemang men som ofta anordnas av idrottsföreningar för att
stärka föreningarnas kassor. Dessa festligheter drar väldiga människomassor och
kräver stora och dyrbara poliskommenderingar, vilka hittills har varit utan
kostnad för arrangörerna. Enligt länsslyrelsens uppfattning var de i motionerna
framförda åsikterna från rättvisesynpunkt sä viktiga att en närmare ulredning
av hilhörande frågor var motiverad.

Polisstyrelsen i Göieborgs
polisdistrikt ansåg att det vid de allra flesta idrottsevenemang inte behövs
polispersonal för ordningshållning pä idrottsplatser. Vid en begränsad
polisiär medverkan var det enligl polisstyrelsens uppfattning mycket som talade
för att nödvändig bevakning med polispersonal vid idrottstävlingar av
amatörkaraktär bekostades av allmänna medel.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 74

Några
remissinstanser ansåg att motionärernas syfte kunde uppnås utan ändring av 17 §
AOst,

Polisstyrelsen
i Uddevalla polisdistrikt hade invändningar mot flera av de argument som i
motionerna anfördes som skäl för kostnadsfri polisbevakning. Bl, a,
ifrågasatte polisstyrelsen den jämförelse som gjordes mellan idrottsarrangemang
och demonstrationer och menade att det med hänsyn till vikten av atl undvika
intrång i församlingsfriheten måste framstå som rimligt att det alllmänna
svarar för kostnaderna för ordningshållning i samband med demonstrationer. Motionerna
avstyrktes till den del de avsåg att ordningshållningen ombesörjs av
ordningsvakter skulle vara avgiftsfri. Om polisbevakning vid
idrotisarrangemang skulle vara kostnadsfri, fanns det enligt polisstyrelsens
mening från polisiär synpunkt ingen anledning att göra skillnad mellan
bevakning innanför och uianför idrottsarena eller mellan amatöridrott och annan
idrott.

Sveriges
riksidrottsförbund delade motionärernas uppfattning att det var mycket
angeläget att det allmänna övertog idrottens kostnader för polisbevakning vid
idrottsarrangemang. Dessa kostnader var enligt förbundels mening mycket
betungande för idrottsrörelsen. Det var vidare naturligt att samhällel vid
idrottsarrangemang, liksom redan nu är fallet vid t. ex. demonstrationer,
bekostade den polisbevakning som polisen kunde finna erforderlig.

Folkels
husföreningarnas riksorganisalion påpekade att man som en konsekvens av bifall
till motionerna kunde få motsvarande önskemål från andra arrangörer av
offentliga tillställningar, t. ex. danser pä festplatser och i samlingslokaler.

Folkparkernas
centralorganisation påpekade att polisstyrelsen ensidigt beslulade om
omfattningen av bevakningen genom förordnade ordningsvakter i t. ex.
folkparkerna. Kostnaderna för folkparkernas del var enbart sommartid ca 3 milj.
kr. Enligl organisationens mening värdet mot bakgmnd härav principiellt riktigt
atl staten svarade för de kostnader som avsåg den allmänna ordningshållningen
vid alla arrangemang som anordnas av ideellt och allmännyttigt verksamma
organisationer. Detla borde gälla ordningshållning genom förordnade
ordningsvakter, i vart fall beträffande bevakningen utanför själva
anläggningen.

Föreningen
Sveriges polismästare underströk att ell bifall till motionerna inte borde
föranleda större krav pä polisinsatser än vad olika polisstyrelser utifrån
sakligt grundade bedömningar ansåg erforderiigt. Föreningen hyste stark
tveksamhet inför tanken atl även idrottsarrangemang av professionell karaklär
skulle omfattas av kostnadsbefrielse. Det föreföll föreningen rimligt all
tillställningar där del ekonomiska inlresset var dominerande fick bära alla
kostnader som var förknippade med arrangemanget.

Föreningen
Sveriges länspolischefer hade ingenting att erinra mot att kostnaderna för
ordningshållning genom polispersonal vid idrottsarrangemang stannade på
sialsverket. Samtidigt framhöll föreningen dock atl delta

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 75

inte
fick medföra att ordningshållningen vid idrottsarrangemang i större
utsträckning kom att ske genom polispersonal än vad som nu tillämpades och
bedömdes erforderligt.

4.10,3
Riksdagen

Kulturutskottet
(KrU 1974:21) uttalade att utskottet, i likhet med flera remissinstanser, hade
förståelse för de önskemål som hade framförts i motionerna. Man kunde
emellertid enligl utskottet inte bonse från att det fanns komplicerade
avgränsningsproblem och andra rättvisesynpunkter än de som hade angetts i
motionerna. Till gruppen offentliga lillslällningar hörde åtskilliga andra
typer av arrangemang än idrottsarrangemang, om vilka det med all rätt kunde hävdas
all de hade elt ideellt syfte. Inom gruppen "idrottstävlingar och
uppvisning i sport och idrott" var vidare arten av arrangemang mycket
varierande. Utskottet erinrade också om det samband som förelåg mellan
koslnader för polisbevakning och koslnader för ordningsvakter.

Utskottet,
som ville vidga frågeställningen till alt avse alla offentliga tillställningar
med uttalat ideellt syfte, ansåg att skäl talade för atl anordnare av sådana
tillställningar befriades från kostnadsansvaret för polisbevakning.

Utskottet
hemställde därför atl riksdagen med anledning av motionerna skulle hemställa
atl Kungl. Maj:t övervägde en sådan ändring i gällande bestämmelseratt avgift
för polisbevakning inte skulle få krävas, när fräga var om ideellt inrikiade
offenfliga tillställningar.

Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1974:322).

4.11
Utredningen

4.11.1
AUmänna synpunkter

Den
som anordnar offentlig tillställning som kräver polisbevakning kan åläggas att
betala för bevakningen (17 § AOst). Polisstyrelsen kan emellertid avstå frän
att debitera anordnaren härför. Så sker också i betydande ulslräckning. Statens
inkomster för polisbevakning pä enskilds bekostnad uppgick under budgetåret
1976/77 till endast drygt 600 000 kr. Inkomsterna kan emellertid beräknas bli högre
under innevarande budgetär med hänsyn lill alt avgiften nästan har femdubblais
med verkan fr. o. m. den 1 juli 1977.

Från
arrangörshäll har under en följd av år riktats kritik mot att polisen tar
betalt för sina insatser vid offentliga tillställningar. Man hänvisar därvid
ofta till att anordnare av allmänna sammankomster aldrig behöver betala för
polisbevakning (8 § LAS). Många anordnare av idrottsevenemang menar att idrott
aren samhällsnyttig verksamhet som inte bör jämställas med livolin.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 76

marknadsnöjen
och andra kommersiella tillställningar utan snarare bör behandlas på samma sätt
som t. ex, demonstrationer.

Frågan
fick en dramatisk illustration i samband med Davis Cupmatchen år 1975 i Båstad
mellan Sverige och Chile där polisstyrelsen utställde en räkning pä Svenska
lennisförbundet för polisbevakningen på ett så högt belopp som 640 708 kr.'
Orsaken till alt stora polisinsatser behövdes var de omfattande demonstrationer
som förekom i samband med matchen. Tennisförbundet fick enligl beslul av
regeringen den 28 april 1977 betala 36 0(X) kr.

Riksdagen
hemställde år 1974 atl man skulle överväga en sådan ändring av bestämmelserna
atl avgift för polisbevakning inte skall få krävas när fråga är om ideellt
inriktade offentliga tillställningar. Bakom denna hemställan torde ligga en
allmän önskan att stödja folkrörelserna i värt land bl. a. genom att lätta de
ekonomiska bördorna för ideella föreningar och organisationer. Detta kommer
till uttryck bl. a. i den nyligen genomförda ändring i skattelagstiftningen
som innebär att ideella föreningar befrias frän skatteplikt för
kapitalinkomster och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet sami vissa
rörelse- och fastighetsinkomster.

Utredningen
vill för sin del inte frånkänna den nuvarande ordningen vissa förtjänster. Del
är inte rimligt att t. ex. en nöjeslillställning som anordnas i rent
vinningssyfte utan att vara förenad med någol ideellt ändamål skall få fri
polisbevakning pä det allmännas bekostnad. Å andra sidan är det i viss mån
stötande om anordnaren av ett idrottsevenemang som arrangeras för atl
finansiera ideell verksamhet bland barn och ungdom drabbas av kostnader för
polisbevakning. Men mellan dessa ytteriigheter ligger en rad mellanformer. Vid
tillkomsten av AOst löstes problemel genom att polisstyrelsen gavs en
diskretionär befogenhet atl debitera anordnare av offentlig tillställning
kostnaderna för polisbevakning. Del innebär alt polisstyrelsen kan ta hänsyn
till samtliga omständigheter i det särskilda fallel, när den prövar betalningsfrågan.
1 praxis synes polisstyrelserna ocksä tillämpa regeln generöst. Som allmän
regel gälleratt man släller slörre ekonomiskt anspråk på anordnaren, om
tillställningen är inriktad på ekonomisk vinst för honom än om det är fräga om
en tillställning med mera ideellt syfte.

Men
den nuvarande ordningen har också nackdelar. Även om den sammanlagda inkomslen
för slaten är blygsam, kan kostnaden bli betungande för dem som betalar.
Svårigheterna alt förutse polisstyrelsens beslut är ofrånkomliga i ett
diskretionärt system. Och det förhållandet att anordnare av ideellt inriktade
offentliga tillställningar riskerar och ibland faktiskt åläggs
betalningsskyldighet för polisbevakning väcker kritik. Denna kan beräknas

' Beloppet är beräknal efler en taxa av 18 kr./iim. for
varie polisman. De verkliga kostnaderna för slalen var enligt en
sammanställning som har upprättats inom rikspolisslyrelsen 5,3 milj, kr,, varav
1,7 milj, kr, utgör normal lönekostnad forden använda personalen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 77

hårdna
i takt med all avgiften för polisbevakning höjs som en följd av
kostnadsutvecklingen för polisverksamheten. Hittills tycks polisstyrelserna
ibland ha avstått från atl ta ut avgift med hänsyn till att avgiftsbeloppen
enligt taxan lidigare inte på långl när motsvarade de verkliga kostnaderna.
Skulle de högre avgifterna kombineras med en skärpt praxis för debiteringen,
kan många ideella organisationer komma i en bekymmersam ekonomisk situation.
En sädan utveckling skulle strida mot de tendenser som har kunnat förmärkas
under senare lid mol en förmånligare behandling av ideella föreningar.
Utredningen menar därför atl liden nu är inne att ge anordnare av ideellt
inriktade offentliga tillställningar fri polisbevakning. Det ställer sig
naturiigt för utredningen att göra avgränsningen av de anordnare som sälunda
bör gynnas med utgångspunkt i de principer som har dragits upp i prop.
1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar m. m.
Utredningen återkommer i det följande till avgränsningsfrågan.

Till allmän sammankomst
hänfördes tidigare sammankomst som hålls för överiäggning, opinionsyttring
eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet eller som är att hänföra
till föreläsning eller föredrag för meddelande av allmän eller medborgerlig
bildning eller till religionsövning (1 § LAS). Ulvidgningen av grundlagsskyddet
lill att omfalta sammankomster för framförande av konstnäriiga verk fick till
följd atl konserter, teater- och biografföreslällningar m. m. fördes över från
AOst till LAS. Lagen tillämpas ocksä pä annan allmän sammankomst för
framförande av konstnäriigt verk. Som offentlig tillställning kvarstår tävling
och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, pornograflsk
föreställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt
tillställning av annat slag, som anordnas för allmänheten och som inte avses i
LAS (9 § AOst).

Sammankomst
för framförande av konstnäriigt verk regleras således numera i LAS.
Lagstiftaren har försiktigtvis poängterat atl man i detta sammanhang bör avstå
från att försöka mäta verkets konstnäriiga värde. Avgörande skall i stället
vara om verket typiskt sett kan hänföras till någon konstnärlig uttrycksform.
Som exempel pä sådan form anges flim, musik eller verk avsett för scenisk
framställning.

De
nyss angivna exemplen pä konslnäriig uttrycksform utgör uppenbarligen inte
någon uttömmande uppräkning. Andra sätt att framföra konstnärligt verk kan
därför tänkas falla under begreppet allmän sammankomst. Frågan är då om en
tillställning av sådant slag som anges i 9 § AOst kan hänföras till sammankomst
för framförande av konstnärligt verk. Svaret torde bli nej. Visseriigen görs i
den allmänna debatten ofta gällande att cirkus är konst på samma säll som
teater. Inom idrottsrörelsen menar man inte sällan att sport och idrott är en
kulturyttring. Vidare kan gränsfall tänkas mellan pornografiska
föreställningar, å ena sidan, och teater- och balettföreställningar, å andra
sidan. Klart är atl en hel del anordnare anser att gränsdragningen mellan
allmän sammankomst och offentlig tillställning inle har gjorts på etl sådant
sätt att det är motiverat att låta den vara avgörande för

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 78

frågan
om betalningsskyldighet för polisbevakningen.

Genom
överföring från AOst lill LAS av konserter samt teater- och
biografföreställningar m. m. har vissa renodlat kommersiella arrangemang kommit
att betraktas som allmänna sammankomster. Konserter av kommersiellt inriktade
popgrupper kan nämnas som exempel pä detta. Fr. o. m. den 1 juli 1977 är som en
följd härav anordnare av popkonserter befriade frän den skyldighel att betala
det allmännas kostnader för ordningshållningen som åvilade dem så länge
konserterna betraktades som offentliga tillställningar. Mot denna konsekvens av
ändringarna i lagstiftningen har bl. a. frän polishåll framförts kritik till
utredningen. Det framstår nämligen som stötande alt renodlat kommersiella
arrangemang som lämnar ett betydande överskott åt anordnarna inte belastas med
koslnader för polisbevakning i motsats till t. ex. en idroiisiävling, som
anordnas av en ideell förening med små ekonomiska resurser.

Mot
bakgrund av det anförda anser utredningen alt samma regler beträffande
skyldighel all svara för koslnader för polisbevakning bör gälla för offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster. Utgångspunkten bör vara att
arrangemang som anordnas i vinningssyfte och som inte har ideell anordnare bör
få bära kostnaderna för polisbevakningen. Beslämmelserna om betalningsfrihet
för ideella anordnare måste enligt ulredningens mening kompletteras med regler
som hindrar att arrangören pä det allmänna vältrar över det ansvar för
ordningshållningen som han bör ha.

Enligt
2 kap 12 § RF får bl. a. mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas
genom lag. Begränsning får göras endast för atl tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den fär aldrig gä utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller
sträcka sig så långt att den utgör ett hot mol den fria åsiktsbildningen som
en av folkstyrelsens grundvalar. I 2 kap. 14 § föreskrivs att mötesfriheten och
demonstrationsfriheten får begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet,
lill ordning och säkerhet vid sammankomster eller demonstrationer eller lill
trafiken eller för att motverka farsot. En lagregel som innebär att anordnare
av allmän sammankomst kan åläggas att bekosta ordningshällningen vid
sammankomster kan inte anses strida mol RF:s bestämmelser om gmndläggande fri-
och rältigheter, särskilt som det endast är fråga om ell betalningsansvar inom
ramen för polisens självkoslnader.

Den
reform som sälunda förordas innebär ett inkomstbortfall för staten. Den totala
inkomsten för polisbevakning på enskild bekostnad är dock från Slatsfinansiell
synpunkl av mindre belydelse. Beaktas bör all reformförslaget i huvudsak gynnar
idrottsrörelsen, som redan nu anses böra få ett starkt stöd av samhället. Ett
skäl för utredningens förslag är att syftet med samhällets stora insatser för
idrottsrörelsen, vilka har redovisats lidigare (avsnill 4.8), inom vissa
idrottsgrenar motverkas av skyldigheten att belala polisbevakningen, särskilt
sedan avgiften har höjts till en nivä som motsvarar den faktiska kostnaden.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 79

Under
senare år har statens inkomster för polisbevakning på enskilds bekostnad
uppgått till omkring 600 000 kr, per år(se avsnill 4.9). Den höjning av
avgifterna som genomfördes den I juli 1977 skulle i och för sig kunna länkas
leda till en motsvarande höjning av inkomsterna, alltså till knappl 3 milj. kr.
per år. Hittills har de administrativa kostnaderna i samband med uttagande av
avgifter för polisbevakning framstått som så höga i förhållande lill avgifterna
atl polisstyrelserna ibland har underlåtit att debitera avgift. Efter
avgiftshöjningen torde det inte längre finnas anledning atl underiåta
debilering av sädana skäl. Detla skulle leda till en viss inkomstförstärkning
för staten. Å andra sidan kan det, om utredningens förslag inte genomförs,
antas att avgiftshöjningen medför att polisstyrelserna i ökad utsträckning
underiäter att ta ut avgift av hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för
anordnarna. Avgiftshöjningen kan vidare antas leda till att anordnarna i större
utsträckning än hittills vidtar ålgärder för atl själva svara för
ordningshållningen. Detta motverkar en ökning av polisens koslnader för
ordningshållning vid tillställningar och sammankomster. Enligt ulredningens
förslag är det endast anordnare av ideellt inriktade tillställningar som
befrias frän skyldighet att bekosla ordningshållning genom polispersonal. Ökade
inkomster för staten följer vidare av utredningens förslag att vissa anordnare
av sammankomster, t. ex. popkonserter, skall vara betalningsskyldiga.
Slutligen anser utredningen att betalningsskyldigheten, när den föreligger,
bör omfatta i princip alla kostnader för polisbevakning som föranleds av
tillställningen eller sammankomsten. Detla bör medföra en viss inkomstförstärkning.

Del
inkomstbortfall för slaten som ulredningens förslag leder till är svårt att
beräkna med nägon säkerhet. Med hänsyn lill det nyss anförda kan det dock antas
att inkomstbortfallet blir begränsal.

4.11.2
Anordnarens åligganden

Enligl
16 § AOst och 7§ LAS ankommer det pä anordnaren av såväl offentlig
tillställning som allmän sammankomst atl svara för att god ordning råder vid
sammankomsten eller tillställningen. Förstahandsansvarel ligger säledes på
anordnaren. Denne fullgör sin skyldighet själv eller genom anlitad personal.
Ofla anlilar anordnaren förordnade ordningsvakter för uppgiften. Detta kan i
fråga om offentlig tillställning ske pä grund av föreskrift av polisslyrelsen.
Del är dock inte ovanligt atl anordnare på egel initiativ anlitar förordnade
ordningsvakter. Enligt utredningens mening bör även i fortsättningen
huvudansvaret för ordningshållningen ligga på anordnaren.

Närmare
bestämmelser om hur anordnaren skall fullgöra sin skyldighet finns inte. Inte
heller erbjuds etl förfarande - förutom möjligheten för polisstyrelsen alt
meddela föreskrifter - för att bestämma innebörden av skyldigheten i det
enskilda fallet. 1 praktiken har dock polisen och anordnaren ofta före en
tillställning eller sammankomst överläggningar om hur ordnings-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 80

hållningen
skall utföras.

Utredningen
anser all planering av ordningshållningen inför en tillställning eller
sammankomst bör regleras närmare. 1 försia hand behövs delta för atl garantera
att anordnaren inte- om han befrias frän skyldigheten all ersätta Slalen för
polisbevakning - skall på del allmänna vältra över sin skyldighet att hålla
ordning. Det allmänna har alltid det yttersta ansvaret för ordningen i
samhället. Polisen mäste rycka in när de resurser som den enskilde anordnaren
utnyttjar inle är tillräckliga eller när anordnaren underiäter att fullgöra sin
skyldighet. För polisen är det angeläget att på förhand kunna planera insatser
med polispersonal. Detta leder till lägre kostnader för det allmänna. Vidare
medför en god planering mindre personliga olägenheter för polispersonalen. Det
ligger i sakens nalur att tillställningar och sammankomster som regel äger rum
närde flesta människor är och vill vara lediga. Om den enskilde polismannen i
god lid får vela när han kan räkna med atl behöva tjänstgöra, ger det
polismannen större möjlighet atl använda sin fritid på ett ändamålsenligl sätt,
Etl mera fast förfarande har emellertid även fördelar för anordnaren. Denne kan
nämligen därigenom i god tid före tillställningen eller sammankomsten få
fastställt vilka åtgärder som han skall vara skyldig att vidta. För anordnaren
synes det vara en väsentlig fördel, om han före tillställningen eller
sammankomsten kan få besked om vilka kostnader för polisbevakning som han kan
få svara för.

4.11.3
Ideella anordnare

Utredningen
har tidigare anfört att ideella föreningar bör fä en förmånlig behandling vid
en ändring av reglema om skyldighet att betala det allmännas koslnader för
ordningshållningen. Redovisningen av ulredningens enkätundersökning visar att
skyldigheten f n. till myckel stor del faller på anordnare av tillställning för
sport eller idrott. Del är alltså i regel fråga om idrottsförening eller
liknande organisation.

Vid
en avgränsning av de ideella anordnare som bör befrias från
ersättningsskyldigheten har utredningen ansett det ligga närmasl lill hands att
knyta an till de ändrade reglerna för beskattning av ideella föreningar m. m.
För skattefrihet krävs att föreningarna är allmännyttiga och öppna samt att de
använder inkomsterna i del ideella arbetet. För att en förening skall anses som
allmännyttig måsle såväl ändamålet för verksamhelen som den faktiskt bedrivna
verksamheten vara av allmännyttig natur. Som allmännyttiga anges bl. a.
religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga och idrottsliga
ändamål. Däremot utelämnas arbetsgivarföreningar, fackföreningar,
branschföreningar och andra föreningar med huvudsakligt ändamål att främja sina
medlemmars ekonomiska intressen. I kravel på öppenhet ligger att föreningen
inte utan gilliga skäl får vägra någon inträde i föreningen. Av föreningens
inkomster mäste huvuddelen användas för det ideella ändamålet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 81

Ulredningen
finner att samma krav kan ställas upp för en anordnare som skall få befrielse
frän atl bekosta ordningshållning genom polispersonal. 1 detta fall kand et
kanske anses särskill moliverat, eftersom del är fråga om en kostnad som läggs
pä den ideella verksamheten eller på ett evenemang som anordnas för alt
finansiera den ideella verksamheten. De synpunkter i avgränsningsfrågan som
förs fram i del tidigare nämnda betänkandet (Ds B 1977:2) Avdrag för gåvor (se
avsnitt 4.5) kan inte anses ha betydelse för bedömningen i detta sammanhang.

Ulredningen
anser säledes atl ideella föreningar av det slag som är befriade från
skatteplikt för bl. a. kapitalinkomster och inkomst av lillfällig förvärvsverksamhet
bör slippa betala det allmännas kostnader för ordningshållning.

Den
föreslagna lösningen innebär i första hand en lättnad för idrottsrörelsen. Att
samhället betraktar den verksamhet som idrottsrörelsen driver som värdefull
framgår inle minst av omfattningen av bidragsgivningen som har redovisats
tidigare (avsnitt 4.8). Invändningar har trots detla framförts mol alt idrotten
befrias från betalningsskyldighet. Man har hänvisat till idrottens ökade
kommersialisering och har menat att den ideella karaktären därmed har minskat.
Vidare har påpekats att det är de mest kommersiella grenarna som kräver de
största insatserna från polisens sida.

Från
idrottsrörelsens sida hävdas emellertid att även nu berörda idrottsföreningar
har slora ekonomiska problem. Det överskott som kan erhållas genom t. ex. en
fotbollsmatch i division I behövs för att finansiera en omfattande
idrottsverksamhet på "bredden".

Bilsporten
är kanske den sport som i det allmänna medvetandet främst förknippas med stora
ekonomiska intressen. Enligt uppgifler från Svenska bilsportförbundei omfattar
förbundet 380 klubbar med 80 000 medlemmar, varav 30 000 tävlar aktivt.
Förbundet redovisar vidare omkring 7 000 utbildade funktionärer och nästan 700
tävlingar åriigen. Nettointäkterna från tävlingar är enligt förbundet mycket
ringa. Den största tävlingen, världsmästerskapet i formel 1 i Anderstorp, som
anordnades för första gången år 1973, har gått med underskott åren 1974,1975
och 1976 samt beräknas gä jämnt ut år 1977.

Det
hade varil önskvärt att kunna utföriigt belysa vad kostnaden för polisbevakning
har för ekonomisk betydelse vid olika idrottstävlingar och inom olika
idrottsgrenar. Detta har emellertid inte varit möjligt. Vissa ekonomiska
uppgifter har erhållils. Elt mera fullständigt malerial skulle sannolikt inte
ha kunnat erhållas ulan en ganska ingående undersökning av idrottens
kommersiella inslag och av de ekonomiska förhållandena i övrigt inom idrolten.
Ulredningen har funnit alt en sådan undersökning skulle kräva ett omfattande
arbete som inte kan anses motiverat med hänsyn till ulredningens uppdrag.

Mot
ett förslag att ideella föreningar generellt befrias från skyldighel att

6
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 17

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 82

svara
för kostnader för polisbevakning vid offentlig tillställning kan invändas att
de tillställningar som föranleder insatser från polisens sida ger anordnaren
inläkter och att del är rimligl alt statens koslnader belalas med en del av
intäkterna. Det allmännas kostnader är i regel små i jämförelse med intäkterna
för anordnaren. Sålunda ulgör kostnaden för polisbevakning, enligt vad
utredningen har inhämtat, vid en ishockeymatch i elitserien i genomsnitt
700-800 kr. För tiden efter den 1 juli 1977 kan kostnaden antas vara omkring
fem gånger högre och den totala intäkten 55 000-70 000 kr. Av beloppet betalas
7 000-9 000 kr. till Svenska ishockeyförbundet och serieföreningen. De
spelande klubbarna får vardera 13 500-17 500 kr.

Vid vissa motortävlingar
är statens koslnader för polisbevakning betydande. 1 sitt yttrande i frågan om
tillslåndskravet belräffande motortävlingar anför polisstyrelsen i Värnamo
distrikl att arrangörerna av formel 1 tävlingen i Anderstorp fär betala kanske
10 000 kr. (även denna summa torde numera vara femdubblad) av de
uppskattningsvis 200 000 kr. som utgör polisens kostnader med anledning av
tävlingen. Polisstyrelsen i Mjölby distrikt har beräknat polisens kostnader vid
etl antal större motortävlingar. Beräkningen (se bilaga 2) stämmer väl överens
med uppgifterna om Anderstorpstävlingen. Styrelsen påpekar att samhällets totala
kostnader emellertid uppgår till betydligt högre belopp. Sålunda tillkommer bl.
a. kommunala kostnader för skydd mol brand och iordningslällning av lägerområde
samt polisens planeringskostnader.

Mot bakgmnd av uppgifter
av det slag som nu har redovisats har utredningen övervägt om undantag från den
principiella kostnadsbefrielsen bör göras i fråga om vissa anordnare. Undantag
skulle dä kunna tänkas i fråga om sådana sportgrenar där intäkterna från
tävlingar är betydande samtidigt som förhållandevis stora insatser av
polispersonal kan behövas förordningshållning. Utredningen har emellertid
funnit övervägande skäl tala för atl alla sportgrenar bör behandlas lika i
delta avseende. Avgörande för detta slällningstagande har främst varil
avgränsningssvårigheter. Långtifrån alla fotbolls- och ishockeymatcher eller
motortävlingar ger stora intäkter för anordnaren eller kräver nämnvärda
insatser av polispersonal. Intäkterna från de inkomstgivande arrangemangen har
vidare slor belydelse för de anordnande föreningarnas möjligheter atl
finansiera sin verksamhet i övrigt.

När del gäller den närmare
bestämningen av de ideella föreningar som bör befrias från skyldighet att svara
för koslnader för polisbevakning anser ulredningen att det inte finns skäl alt
frångå den avgränsning som har gjorts i skattelagstiftningen på gmnd av
förslagen i prop. 1976/77:135. Etl ytteriigare skäl för detta ställningstagande
är atl begreppet ideell förening inte bör ges olika innebörd i olika
förfaf.ningar Så länge en förening uppfyller de krav som ställs upp i
skattelagstiftningen, bör den befrias från kostnadsansvaret. Härav följer bl.
a. att kostnader för polisbevakning skall slanna på det allmänna även när en
sådan ideell förening anordnar en danstillställning eller

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 83

liknande
som ger inkomster genom t. ex. entréavgifter, lotterier eller basarer.

En
hel del allmänna sammankomster och offentliga tillställningar arrangeras av
byalag, aktionsgrupper och kommittéer med ideell inriktning. Dessa har ofta
inte föreningsform och saknar därmed rättslig handlingsförmåga. I den formella
handläggningen torde den som uppträder på byalagets, gruppens eller kommitténs
vägnar behandlas som anordnare. Ulredningen anser atl dessa sammanslutningar
bör jämställas med ideella föreningar, om de i övrigt uppfyller de krav som i
skatlelagstiftningen ställs pä föreningarna, Beslämmelserna om skyldighet alt
betala kostnader för polisbevakning bör därför utformas så att det blir möjligt
att göra undantag från avgiftsskyldigheten beträffande andra än ideella
föreningar. Även i vissa andra silualioner bör polisstyrelsen underiåta att
ålägga betalningsskyldighet. Det kan t. ex. vara så alt en fackförening, som i
detta sammanhang inte behandlas som ideell förening i allmänhet, anordnar en tillställning
där hela behållningen skall lämnas till en insamling för ett ideellt ändamål.
En viss försiktighet mäste dock iakttagas, när undanlag görs från huvudregeln
om betalningsskyldighet för andra än ideella föreningar Det kan vara så att en
tillställning, fömtom att gagna det ideella ändamålet, även är till ekonomisk
fördel för anordnaren.

4.11.4
Vinningssyfte vid aUmänna sammankomster

Uppdelningen
på offentliga tillställningar och allmänna sammankomster infördes genom AOst.
De senare omfattar sådana arrangemang som åtnjuter gmndlagsskydd enligt RF:s
bestämmelserom medborgeriiga fri- och rättigheter. Begreppet allmän
sammankomst har emellertid vidgats som en följd av ändringar i RF. I begreppet
ingår numera även sammankomster för framförande av konstnäriiga verk. En
konsekvens härav har blivit att vid en del sammankomster, t. ex. popgalor,
föreligger ett klart vinningssyfte eller kommersiellt intresse. Inslag av
idealitet kan saknas helt.

Enligt
utredningens mening bör, som tidigare har framhållits, det allmänna inte bara
vid tillställningar utan också vid vissa slag av sammankomster kunna ålägga en
anordnare, som inte är ideell förening, att betala kostnader för
ordningshållning. Detta bör gälla sammankomster som anordnas i vinningssyfte.

Tillämpningen
av begreppet vinningssyfte kan någon gång medföra svårigheter. En teater kan t.
ex. få en slor del av sina kostnader täckta genom bidrag från det allmänna, men
verksamheten kan ändå anses ha etl vinningssyfte. Omständigheter av detta slag
bör polisstyrelsen pröva i det särskilda fallet, och det bör kunna leda till
att den ersättning som anordnaren skall belala bortfaller eller sätts ner. Även
andra särskilda omständigheter, som bör beaktas, kan naturiigtvis förekomma.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 84

Kooperativa
och fackliga föreningar kommer enligt utredningens förslag att kunna åläggas
skyldighet att svara för kostnader för polisbevakning. Tveksamhet kan kanske
föreligga om t. ex. en facklig förenings demonstrationer för bättre
avlöningsförmåner, vilken är att betrakta som allmän sammankomst, skall medföra
skyldighel att svara för kostnaderna för ordningshållning genom polispersonal.
En sådan sammankomst måste nämligen anses ha lill ändamål att främja medlemmars
ekonomiska intressen. Även om detta är rikligt, skulle det framstå som
stötande om skyldighel att svara för kostnaderna för polisbevakning föreskrevs
i ett sådant fall. Utredningen anser alltså att polisstyrelserna inte bör
föreskriva sådan skyldighet för kooperativa och fackliga föreningar vid
demonstrationer m.m. En särskild bestämmelse med detta innehåll behövs enligt
utredningens mening inte.

4.11.5
Prövningsförfarandei

Anordnarens
åligganden, som har berörts i avsnitt 4.11.2, bör leda till att denne, i
samband med att tillställningen eller sammankomsten planeras, går genom de
ätgärdersom behövs föratt upprätthålla ordningen och säkerheten. Dessa ätgärder
bör anordnaren enligt utredningens mening redovisa i sin ansökan eller anmälan.
Därmed lår polisstyrelsen redan från början ett underlag för sin prövning.

Åtgärderna
kan vara av olika slag. Det kan vara fråga om utformningen av in- och utgångar,
disponering av åskådarplatser och insatser av förordnade ordningsvakter,
funktionärer eller annan personal. Anordnaren kan också lämpligen ange om han
anser att ordningshållning genom polispersonal behövs och i så fall i vilken
utsträckning.

På
polisstyrelsen ankommer det att pröva om anordnarens förslag kan godtas eller
om ytteriigare föreskrifter behövs. Ett godkännande av anordnarens förslag bör
formelll innebära att polisslyrelsen meddelar föreskrifter enligt 16 § AOst
resp. 7 § LAS om att anordnaren skall vidtaga de åtgärder som han själv har
föreslagit. Föreskrifier om skyldighel alt anlila förordnade ordningsvakter är
att likställa med andra föreskrifter om ordningshållning. Sådana föreskrifter
kan alltså meddelas med stöd av 16 § AOst resp. 7§ LAS.

Åläggande
för anordnare atl betala slalen koslnader för ordningshållning genom förordnade
ordningsvakter har inte förekommit i praktiken. Ordningsvakterna anlilas
regelmässigt direkt av anordnaren. Beträffande allmänna sammankomster torde
föreskrifter om skyldighet att anlita förordnade ordningsvakter bli aktuella
främsl när det gäller sammankomster för vilka anordnaren enligt utredningens
förslag skall kunna åläggas skyldighet att svara för kostnaderna för
polisbevakning. Både när det gäller sammankomster och när det gäller
tillställningar måste polisslyrelsen, om den överväger atl meddela föreskrift
om ordningsvakter, beakta att anordnaren

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 85

inle
åsamkas onödig kostnad och att tillställningen eller sammankomsten inte onödigt
försvåras (7 § andra stycket LAS och 16 § tredje stycket AOst). Bestämmelsen i
17 § AOst - som f n. även upptar en möjlighet att ålägga anordnaren att bekosta
ordningshållning genom förordnade ordningsvakter-skall enligt ulredningens
förslag i fortsättningen endast reglera de fall när en anordnare kan åläggas
betala statens kostnader för ordningshållning genom polispersonal. Detsamma
kommer enligt utredningens förslag att gälla i fråga om 8 § LAS.

I
de koslnader för ordningshållning genom polispersonal som kan tas ul enligt
1964 års kungörelse ingår, fömtom kostnader för polismän, andra koslnader som
är nödvändiga för att polismännen skall kunna utföra ordningshållningen. Således
skall ersättningen omfatta koslnader för hjälpmedel som häst, hund,
motorfordon, bål eller helikopter. Vidare ingär enligl kungörelsen ersättning
för skada till följd av tänslgöringen på polismannen, dennes egendom eller
statens egendom.

Det
är väsentligt att anordnaren genom polisstyrelsens beslut lår besked om det
högsla ersättningsbelopp för polisbevakning som han kan komma att drabbas av. I
första hand har detta betydelse för anordnarens trygghet. Det utgör också en
beståndsdel i det sanktionssyslem som utredningen föreslår i del följande. Del
slulliga ersällningsbeloppel beslutas av naturiiga skäl först efter
tillställningen eller sammankomsten, när polisslyrelsen skall utfärda räkning
till anordnaren.

1
många fall torde - i vart fall när det gäller en erfaren anordnare - de
åtgärder som anordnaren föreslår komma att anses tillräckliga. När så inte är
fallet eller om ytterligare uppgifter behövs för att polisstyrelsen skall kunna
göra sin bedömning, bör polisstyrelsen kontakta anordnaren och diskutera
frägan. En sädan muntlig kontakt förekommer som regel redan nu. Polisstyrelsens
möjlighet enligt 14 och 15 §§ AOst resp. 5 och 6 §§ LAS att, när det behövs,
förelägga anordnaren att komma in med upplysningar för att komplettera en
ansökan eller anmälan eller att själv föranstalta om utredning för alt
komplellera en ansökan bör enligl ulredningens mening finnas kvar även i
fortsäliningen. Liksom hittills bör polisstyrelsen också, i fråga om
tillställning som kräver ansökan, kunna anlita sakkunnig på anordnarens
bekostnad.

Om
anordnarens förslag godlas och några förtydliganden inte behövs, bör
polisstyrelsens beslut om föreskrifter kunna utformas som en hänvisning till
förslaget. I andra fall kan en utföriig redovisning av ordningsföreskrifter
behövas. Ulredningen anser atl polisstyrelserna alltid bör sträva efter att
göra förfarandet sä enkelt som möjligt. Med utredningens förslag i fräga om
prövningsförfarandet bör man i flertalet fall kunna få ett smidigt förfarande,
särskilt som samma anordnare och samma typ av tillställning eller sammankomst
ofta återkommer.

Till
utredningen har framförts kritik mot atl anordnaren i vissa fall får
polisstyrelsens beslut sent, trots att ansökningen har lämnats i mycket god

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 86

tid.
Därvid har upplysts att anordnare av stora tillställningar som regel inger
ansökan under året före del är vamnder tillställningen skall äga rum. Enligt
uppgifl förekommer det att polisstyrelsens beslut ändå meddelas först strax
före tillställningen. För utredningen har framhållits att anordnarna av
planeringsskäl är angelägna om att få beslutet tidigt och att de vill ha
möjlighet alt fä beslutet överprövat i högre instans.

Utredningen
anser det nalurligt att ärenden av detta slag handläggs skyndsamt. En anordnare
som kommer in med en ansökan eller anmälan i den tid som föreskrivs i AOst
resp. LAS bör, när de krav som ställs på ansökningen eller anmälningen är
uppfyllda, alllid kunna få beslutet före tillställningen eller sammankomsten.
För tydlighetens skull bör anmärkas att något formelll beslut med anledning av
en anmälan behövs endast om ordningsföreskrifter skall meddelas eller
anordnaren kan komma att åläggas svara för kostnader för polisbevakning.

Det
beslut som polisstyrelsen meddelar beträffande en tillställning eller
sammankomst gäller naturiigtvis endast under förutsättning alt de uppgifter om
tillställningens eller sammankomstens utformning som lämnas i ansökningen
eller anmälningen inte ändras. Om fömtsättningarna ändras i något hänseende som
har betydelse för tillståndsfrågan eller utformningen av evenluella
föreskrifier, behövs en ny ansökan eller anmälan eller komplettering av den
tidigare ansökningen eller anmälningen.

Ersättningsregelns
tillämpningsområde begränsas med utredningens förslag till tillställningar och
sammankomster som i vinningssyfte anordnas av annan än ideell förening.
Ulredningen anser under sådana förhållanden att den tidigare indelningen i
innerbevakning och ytterbevakning inle längre behövs. Några betänkligheter mot
att tillställningar eller sammankomster av kommersiell natur skall bära de
kostnader för ordningshållning som åsamkas det allmänna kan inte anses
föreligga. Avgränsningen mellan ytterbevakning och den ordningshållning som
skall åvila det allmänna får prövas i varje särskill fall.

4.11.6
Sanklionsregeln

Utredningens
förslag om en prövning av frågorna om ordningshållning före en tillställning
eller sammankomst ger fördelar från planeringssynpunkt för både anordnaren och
polisen. För att en anordnare - och det gäller även anordnare som enligl
ulredningens förslag skall slippa betala ordningshållning genom polispersonal
- inte skall underlåta att fullgöra sina skyldigheter behövs en sanktionsregel.
En skötsam anordnare får på förhand veta vilken högsta koslnad som han kan
drabbas av och vilka ålgärder som han skall vidtaga vid tillställningen eller
sammankomsten. En anordnare som inte har kommit in med ansökan eller anmälan i
sådan tid att polisstyrelsen kunnat meddela beslut före tillställningen eller
sammankomsten bör få betala samtliga de koslnader för ordningshållning genom
polispersonal som tillställ-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 87

ningen
eller sammankomsten föranleder. Förslaget avser dels de koslnader som normalt
skulle ha uppkommit, dels de extrakostnader som kan uppkomma pä grund av försummelsen.
Har anordnaren underlåtit att följa meddelade ordningsföreskrifter bör han få
betala kostnaden för sådan ordningshållning som orsakas av denna underlåtenhet.

För att en sådan
sanklionsregel inte skall leda lill orimligt resultat i det särskilda fallet
anser utredningen alt polisstyrelsen bör lämnas en möjlighet att göra avsteg
från regeln, när särskilda skäl föreligger. Anordnarens ersältningsskyldighet
kan då falla bort eller sättas ner. Särskilda skäl kan vara t. ex. atl stora
kostnader har uppstätt därför att tillställningen har störts av en grupp
människor som besöker tillställningen eller sammankomsten för att slöra denna.
Ersättningsbeloppets storlek kan vidare framstå som orimligt vid en jämförelse
med vad kostnaden normall är vid en tillställning eller sammankomst av
jämförbart slag. Även andra särskilda skäl för nedsättning torde kunna
föreligga. Detla gäller framför allt för sammankomster.

5
Tillståndskravet för motortävling 5.1 Inledning

Enligt
12 § AOst fordras tillstånd av polisstyrelsen för anordnande av tävling och
uppvisning i motorsport oavsett om tillställningen äger mm på allmän plats
eller ej. Motsvarande gäller i fråga om offentlig danstillställning,
cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen m. m. Beträffande annan offenllig
tillställning krävs tillstånd endast om den skall anordnas pä allmän plats. I
annat fall krävs anmälan dock bara i fråga om tillställning inom
detaljplanelagi område. När det gäller tävling med fordon på väg krävs enligt
105 § vägtraflkkungörelsen (1972:603) också tillstånd av länsstyrelsen. Om
tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter utöver
trafikregler som behövs till förebyggande av fara eller olägenhet för trafiken
och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller som behövs av annat
skäl. Länsstyrelsen meddelar också lokal trafikföreskrift som behövs för
tävlingen. Föreskrifter och anvisningar för polisstyrelsens prövning samt om
tid för och innehållet i ansökan meddelas av rikspolisslyrelsen i samråd med
statens vägverk och statens trafiksäkerhelsverk (22 § andra slycket AOst). I
fråga om tävling pä väg meddelas sådana föreskrifter och anvisningar av
trafiksäkerhetsverket i samråd med rikspolisstyrelsen och vägverket (162 §
tredje stycket vägtrafikkungörelsen).

Vidare
kan nämnas att i 1 § lagen (1976:351) om motortävlingsförsäkring föreskrivs att
sådan försäkring skall finnas vid tävling med motordrivet fordon inom inhägnat
tävlingsområde. Med tävling likställs träning, övnings-körning, uppvisning
eller liknande användning av motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 88

5.2 Motorfederationens
framställning

Sveriges
motorfederation. Svenska bilsportförbundei, Svenska motorcykelförbundet och
Svenska racerbåtförbundet har i framställning lill regeringen begärt att 12 §
AOst ändras så all tillstånd av polisstyrelsen inte längre skall behövas för
tävling eller uppvisning med motorfordon pä plals som inte är allmän. Sveriges
riksidrotlsförbund har instämt i framställningen. I framslällningen anförs atl
det nuvarande tillslåndskravet innebär all motorsporten har satts i en
särställning som inte är motiverad med hänsyn til att de nyss nämnda
motorsportförbunden numera äranslutna till riksidrottsförbundel. Företrädare
för motorfederationen och motorsportförbunden har vid överiäggning med
utredningen framhållit bl. a. följande. Motorsporten har genom det generella
tillståndskravei satts i särställning i förhällande till övriga idrotter, som
bedrivs av organisationer som är anslutna till riksidrottsförbundel. Det har
förekommil all tillstånd vägrats på grund av subjektiva bedömningsgrunder i
stället för av sådana ordnings- och säkerhetsskäl som torde ha avsetls med
bestämmelsen. Tillslåndskravet medför i vissa fall praktiska svårigheter för
anordnaren, nämligen när en tävling skall arrangeras med kort varsel eller
tidpunkten för en tävling skall ändras. Säkerhetsfrågorna är numera väl
tillgodosedda genom del omfattande samarbetet mellan sporten och del slalliga
samarbelsorgan som består av företrädare för rikspolisstyrelsen,
trafiksäkerhetsverket och vägverket. Dessa myndigheler har meddelat generella
anvisningar enligt 22 § andra stycket AOst. Motorsportorganisationerna har
egen säkerhetsexpertis och bedriver omfattande utbildning av förare och funktionärer
i säkerhetsfrågor. I säkerhetsfrågor förekommer ett omfattande samarbele mellan
molororganisationer i olika länder. Motortävlingsförsäkringen, som har
tillkommit sedan tillståndskravet infördes, medför också alt stora
säkerhetskrav ställs på anordnare av motorsport.

5.3 Inhämtade
yttranden

Ulredningen
har inhämtat yttranden över motorfederationens framställning från
rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverkel och vägverket samt länsstyrelsema i
Östergötlands och Jönköpings län, som har hört polisstyrelserna i Mjölby och
Norrköpings resp. Värnamo polisdistrikt. Vidare har Svenska försäkringsbolags
riksförbund beretts tillfälle att yttra sig över framställningen.

Samlliga
remissinstanser har avstyrkt bifall till framställningen. Rikspolisstyrelsen
har dock förklarat att det möjligen kan övervägas att ersätta tillståndskravet
med anmälningsplikt. Vidare har rikspolisslyrelsen pekal på möjligheten att för
vissa motortävlingar-1, ex. speedwaylävlingar- som har en fåtalig men trogen
publik, införa en befogenhet för polisstyrelsen att medge befrielse från
tillståndskravet i den män det kan ske utan fara för

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 89

ordning
och säkerhet. En sådan möjlighel finns, framhåller rikspolisslyrelsen, i 13 §
tredje styckel AOst när det gäller anmälningsskyldighel. Svenska
försäkringsbolags riksförbund utgår från au en anmälningsplikt skulle kvarstå,
om kravet på tillstånd slopas.

Rikspolisstyrelsen
har anfört bl. a. följande. Eu grundläggande skäl au tillstånd krävs för
anordnare av tävling och uppvisning i motorsport är samhällels behov av
prövning och kontroll av sådana tillställningar från ordnings- och
säkerhetssynpunkt, oavsett var de äger rum. Genom samarbetet mellan
rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverkel och vägverket är säkerhetsaspekten
numera väl tillgodosedd. Rikspolisstyrelsen har sålunda nyligen meddelat
föreskrifter för säkerheten m. m. vid motorbanor och rallycrossbanor.
Föreskrifterna bör utesluta den brisl på enhetlighet vid polisstyrelsernas
tillståndsprövning som motorfederationen har påtalat. -Åtskilliga
motortävlingar lockar till sig belydande åskådarskaror. Detla medför att
polisens medverkan behövs för ordningshållning och trafikövervakning. Det är
därför helt klart att polisstyrelsen måste ha möjlighet att påverka den
allmänna ordningen i samband med tävlingarna. För polisstyrelsen är det
nödvändigt atl på ett så tidigt stadium som möjligt få vetskap om en planerad
tävling. - Även om tillslåndskravet ersätts med anmälningsplikt, måste
anordnaren kontakta polisstyrelsen. Det torde därför vara likgiltigt Hjr
anordnaren om det krävs tillstånd eller anmälan. Vid vissa tävlingar, där
anordnarens möjlighet att upprätthålla god ordning inte är tillfyllest, bör
polisstyrelsen inte fråntas möjligheten atl kunna avslå en ansökan om tillstånd.
Tungt vägande skäl synes därför föreligga för att behålla tillståndskravei.

Vägverket
har anfört bl. a. följande. Samarbetsorganet mellan rikspolisslyrelsen,
trafiksäkerhetsverkel och vägverket har utarbetat föreskrifter och anvisningar
m. m. för vissa slag av tävlingar. Ytteriigare förslag till föreskrifter är
under utarbetande. Inom motorsporten förekommer en mängd olika former och
banlävlingar, t. ex. racing med bil och motorcykel, rallycross, isracing,
go-cart. För racing med bil och rallycross finns säkerhetsföreskrifter. Dessa
är tillämpliga pä de sex motorbanorna i landet (Anderstorp, Falkenberg,
Kariskoga, Kinnekulle, Knutstorp och Mantorp). För isbanetävlingar och övriga
banlävlingar har säkerhetsföreskrifter ännu inte färdigställts. Flertalet av
molorbanorna kan med sina givna förutsäitningar med avseende på banslräckningar
ännu inle anses uppfylla de krav från säkerhetssynpunkt som rimligen kan
ställas. Fortlöpande förbättringar av säkerhetsanordningarna görs men på vissa
håll i otillräcklig utsträckning. Det har vidare förekommil att föreskrifter om
ändring av publikområden fått meddelas strax före tävling. När del gäller
rallycrossbanor har tillämpningen av föreskrifierna inle följis upp i sådan
ulsträckning att verket kan uttala sig om säkerhetssituationen på dessa banor.

Både
vägverket och trafiksäkerhetsverkel anser att frågan är för tidigt väckt och
alt det f n. inte bör göras någon ändring i AOsl:s bestämmelse om

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 90

tillståndskrav
beträffande motortävlingar. Enligt trafiksäkerhetsverkel har det vid kontroll
av säkerhetsanordningar på motorbanor visat sig att det finns skäl för fortsatt
kontroll.

Länsstyrelsen i
Östergötlands län har anfört i huvudsak följande. De problem som motortävlingar
medför för polisen är av två slag, nämligen problem angående dels säkerheien
för publik och dellagande tävlingsförare, dels ordningshållningen. Enligt 2 §
polisinstmktionen (1972:511) är polisen skyldig att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet. Det ärav största vikt att polisen även framdeles har möjlighet
alt ulöva eii avgörande inflytande över de säkerhetsanordningar som behövs för
allmänhetens skydd vid motortävlingar. Det kan inle vara rimligt att helt
överlåta åt anordnaren att svara för skydds- och säkerhetsåtgärderna. Om så
sker, kan man befara atl ålgärder för att skydda tävlande och publik blir
eftersatta, inte minst med hänsyn till anordnarens intresse av att tävlingen
skall ge vinst. Det har förekommit att anordnaren har varit obenägen alt utföra
de skydds- och säkerhetsanordningar som har föreskrivits. Vissa former av
motorsport drar till sig "bilburen ungdom" i stor mängd. Anhopning av
sådan ungdom har skapat mycket svåra ordningsproblem. För att bemästra dessa
problem har polispersonal behövts i sädan omfattning atl resurserna inom ett
län varit otillräckliga. Liksom tidigare bör möjligheten för polisstyrelsen att
inställa eller upplösa en tävling och att förbjuda förnyande av en tävling
finnas kvar, när ordnings-och säkerhetsfrågorna inte kan lösas pä ett tillfredsställande
säll. Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört liknande synpunkter.

Polisstyrelserna
har i sina yttranden bl. a. redogjort för de prakliska ordnings- och
säkerhetsproblem som uppkommer i samband med motortävlingar.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund ifrågasätter inte att de motorsportorganisationer
som ingär i Sveriges motorfederation tillgodoser säkerhetskraven vid sina
tävlingar, uppvisningar m. m. Etl slopande av tillståndskravet berör enligt
förbundet inte bara arrangörer inom federationen. Det finns risk att tävlingar
kan komma att arrangeras på olämpligt sätt, om ingen kontroll skulle ske. Nu
gällande tillståndskrav och anvisningar har legat till gmnd för
premiesättningen vid motortävlingsförsäkring och del finns risk för ökade premier,
om tillslåndskravet slopas.

5.4
Utredningen

Inom
en stor del av motorsporten är olycksriskerna för såväl förare som åskådare
betydande, om inte säkerhetsåtgärder av olika slag vidlas. Olyckor med
omfattande personskador, i några fall med dödlig utgång, har inträffat. Även om
det måste vitsordas att motorsportorganisationerna och enskilda motorklubbar
lägger ner ell betydande arbete på att öka säkerheten, kan samhället därför
inle undandra sig det yttersta ansvaret för att säkerhetsaspekterna tillgodoses.
Det är enligt utredningens mening inte tillräckligt att

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 91

föreskrifter
och anvisningar i säkerhetsfrågor meddelas av statliga myndigheler.

Vid
vissa typer av motortävlingar uppkommer regelmässigt allvarliga
ordningsproblem. Dessa kan ha sin grund i enbart del förhållandet att stora
mängder människor samlas vid en sådan tillställning. Vissa tävlingar lockar
emellertid till sig grupper av ungdomar som orsakar polisen svårbemästrade
ordningsproblem i anslutning till tävlingarna.

Enligt
utredningens mening måsle samhällel med hänsyn till det anförda kunna utöva
prövning och kontroll av tävlingar och uppvisningar i motorsport. Ytterst
ankommer det pä samhällel att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Denna
skyldighel fullgörs enligl AOst av polisen. Prövningen och kontrollen av dessa
tillställningar ur ordnings- och säkerhetssynpunkt måste ske oavsett på vilken
plats de äger mm.

Frågan
om tilståndskravet skulle kunna ersättas med en anmälningsplikt har berörts i
nägra yttranden. En del motortävlingar är emellertid sä stora publikmässigt
sett och kräver sädana insatser från både del allmännas och anordnarens sida
(jfr bilaga 2) för alt tillgodose allmän ordning och säkerhet att det enligt
utredningens mening framstår som självklart alt tillstånd mäste krävas.

De
särskilda föreskrifter och anvisningar för att tillgodose säkerheten som
meddelas av rikspolisstyrelsen kan inte anses undanröja behovet av en
tillståndsprövning. Föreskrifter och anvisningar har för övrigt ännu inte
meddelats för alla typer av motortävlingar. Vidare har föreskrifternas
tillämpning enligt några remissyttranden inte kunnat ske ulan motsättningar
mellan anordnare och polisstyrelser.

Ell
anmälningsförfarande kan enligt utredningens mening i vart fall inte ersätta en
tillståndsprövning vid alla motortävlingar m. m. Att åstadkomma en lämplig
uppdelning mellan tillståndsplikliga resp. anmälningspliktiga tävlingar skulle
vålla betydande svårigheter. Av betydelse är ocksä att skillnaden för en
anordnare inle behöver vara särskilt stor i praktiken.

Vid
en tävling där ordnings- och säkerhetsproblem kan väntas kräva omfattande
insatser behövs naturiigtvis ett utföriigt material frän anordnarens sida. Om
däremot problemen inte är av denna karaktär, kan ansökningsförfarandel göras
enkell. Bedömningen av om det material som anordnaren har gett in är
tillräckligt ankommer pä polisstyrelsen. Slyrelsen skall härvid uppenbariigen
inte lägga en större börda pä anordnaren än som krävs för att
tillståndsprövningen skall kunna göras pä ell tillfredsställande säll. Vilket
material som behövs får bero på omständigheterna i det särskilda ärendet.
Generellt kan sägas att det behövs ett utföriigare material när det gäller en
ny anordnare, ny moiorbana eller ny tävlingsform. Utföriiga uppgifter lorde
vara nödvändiga för tillställningar som erfarenhetsmässigt vållar problem.

Enligt
vad som har kommit fram genom bl. a. ordningsvaktsutredningens undersökningar
förekommer i samband med tillståndsprövningen inom de flesta polisdistrikt
informella kontakter mellan anordnare och polis (se avsnitt

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 92

4.6).
Härvid diskuteras prakliska problem i samband med tillställningarna.
Utredningen anser att sådana kontakter kan medverka till atl tillståndsprövningen
blir så enkel och smidig som möjligt, vilkel är lill fördel för både anordnare
och polisstyrelse. Utredningen har i det föregående föreslagil åtgärder för att
anordnaren skall så snabbt som möjligt få besked om sina skyldigheter i fräga
om ordningshållningen (avsnitt 4.11.5). De nu behandlade muntliga kontakterna
avser enbart alt underiätta tillståndsprövningen.

Utredningen
anser således att tillståndskravet inte bör ersättas med anmälningsplikt när
det gäller tävling och uppvisning i motorsport. Som rikspolisslyrelsen har
påpekat kan man dock inte bortse från att det vid vissa motortävlingar, bl. a.
speedwaytävlingar, i regel inte förekommer ordnings-eller säkerhetsproblem.
Enligt utredningens mening bör polisstyrelsen belräffande sådana tävlingar
kunna medge befrielse från tillståndskravet. Möjlighet lill motsvarande
befrielse frän anmälningsskyldighet finns enligt 13 § tredje stycket AOst.

Möjligheten
för polisstyrelsen alt medge en anordnare befrielse från det krav på tillstånd
som annars fordras för tillställningen bör tillämpas restriktivt. Avsikten är
inte att tillståndskravet skall ersättas med en anmälningsplikt. Befrielse
skall komma i fråga endast i den mån det kan ske utan fara för ordning och
säkerhet. I sitt beslut måsle polisstyrelsen klart ange gränserna för medgivandet,
t. ex. vilken typ av tillställning som det gäller, vilken plats som får
utnyttjas och den tid som befrielsen avser. Medgivandet skall också kunna
förenas med villkor rörande ordning och säkerhet. Anordnarens skyldigheter
enligt 16 § AOst gäller naturligtvis även om han befrias från tillslåndskravet.

Polisstyrelsens
möjlighet att medge befrielse från tillslåndskravet bör enligt utredningens
mening gälla alla offentliga tillställningar med undantag för sådana som skall
anordnas på allmän plats. När det gäller allmän plats måste självfallet
möjligheten till prövning i varje särskilt fall behållas. Befrielse blir, som
nämnts, aktuell endast när det kan ske utan fara för ordning och säkerhet.
Delta leder enligt utredningens mening lill atl befrielse inte kan komma i
fråga beträffande pornografiska föreställningar.

Om
polisstyrelsen finner att en meddelad befrielse från tillslåndskravet medför
fara för ordning och säkerhet och atl fömtsättningarna för befrielsen alltså
inte längre föreligger, skall denna återkallas. Någon bestämmelse om att
ålerkallelse skall ske är inte nödvändig.

6
Uppställning av föremål på gångbanor 6.1 Inledning

Enligt
2 § AOst fär allmän plats inom sladsplanelagl omräde inte utan
polismyndighetens tillstånd användas för upplag eller avsijälpning eller las i

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 93

anspråk
för försäljningsstånd, ställningar o. d. Innan tillstånd meddelas, skall den
kommunala nämnd som kommunen ha bestämt ha yttrat sig. Om nämnden avstyrker,
får tillstånd inte meddelas.

Polisstyrelsen
kan för särskilda fall meddela de ordningsföreskrifter som behövs i fråga om
handel och annan verksamhet på allmän plats utomhus (8 § AOst). När del är
påkallat med hänsyn till den allmänna ordningen, får polisslyrelsen förbjuda
sådan verksamhet och föreskriva att försäljningsstånd, ställning och dylikt
som utan tillstånd har satts upp pä eller invid en allmän plats skall tas bort.

Om
någon bryter mol 2 § AOst eller inte följer föreskrift eller förbud enligt 8 §,
skall han dömas lill penningböter (28 §). Om förseelsen har avsett åliggande av
större vikt eller har lett till avsevärd skada eler olägenhet, döms den felande
till dagsböter. Om någon har underiåtit alt vidta åtgärd som åligger honom
enligt AOst eller ordningsföreskrift som har meddelats med stöd av AOst, kan
polisstyrelsen förelägga vite eller låta verkställa åigärden på den försumliges
bekostnad (31 §). Beslut härom kan verslällas omedelbart (27 §).

Beträffande
uppställning av cyklar m. m. på gångbanor kan bestämmelser meddelas i lokala
trafikföreskrifter. Denna fråga regleras säledes inte genom AOst.

6.2
JO-ärendet

Justitieombudsmannen
(JO) meddelade den 20 november 1975 etl beslut med anledning av klagomål mot
polisstyrelsen i Stockhoms distrikt angående bristande övervakning. Klagomål
hade framförts mot polisen för att den inte övervakade all nödvändiga
skyddsanordningar anbringades på de platser där gatumark togs i anspråk för
upplag och liknande ändamål och för att åtgärder därför inte heller vidtogs,
när föreskrivna skyddsanordningar saknades eller gatumark utnyttjades ulan
tillstånd.

I
ett yttrande till JO anförde polisstyrelsen bl. a. följande.

Vid
prövningen av frågan om tillstånd vad gäller reklamskyltar, byggnadsställningar,
containers m. m. tas särskild hänsyn till fömtsättningarna för synskadade och
andra handikappade atl kunna passera den akluella platsen utan att skadas. I
lillståndsbevisen meddelar polismyndigheten när det exempelvis gäller
containeruppställning regelmässigt följande föreskrifter. "Container, som
fåll ställas upp på gångyta, skall med hänsyn till fotgängare -speciellt
handikappade - avgränsas mot gångtrafiken med bockar eller annan lämplig
anordning. Denna skall vara så stadig atl den ej ger vika om t. ex. en
synskadad person går emot den." Om läckt gång är föreskriven i samband med
tillstånd att sälla upp byggnadsställning fär enligt normal föreskrift inte
utrymmet under skyddstakel "belamras med upplag av byggnadsmaterial,
brukslavar eller dylikt. På ställningsspiror får inte finnas beslag eller
utskjutande delar, som hindrar gängtrafiken under ställningarna." Vidare
föreskrivs att "folplaitorna under siällningsspirorna skall med hänsyn
lill risken att snubbla placeras längs med slällningen".

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 94

Följs
dessa föreskrifter lojalt begränsas olycksriskerna för de handikappade. De
olaga uppställningarna av olika anordningar på allmän plats bidrar däremol i
hög grad till att göra trafikmiljön fariig för dessa. Atl komma till rätta
härmed är en fråga om övervakning, som f n. inte kan utföras i den omfattning
som är önskvärd på grund av personalbrist vid ordningspolisen.

Till
den påtagliga bristen pä laglydnad när del gäller uppställning på allmän plals
syns kommunens förhållandevis höga taxa för upplåtandel av marken i jämförelse
med riskerad påföljd väsentligen bidra. Uppställning av t. ex. en container
under högst en vecka kostar beställaren 137 kronor, varav 20 kronor utgör
expeditionsavgiften för polisstyrelsens tillslåndsbevis och återstoden
kommunens markhyra. Vid längre uppställningar än 7 dygn fördubblas markhyran
lill kommunen. Olaga uppställning av container föranleder normalt 50 kronor i
böter enligl den vid åklagarmyndigheten i Stockholm f n. tillämpade mallen för
ordinär engångsförseelse. Dä därtill kommer den relativt ringa risken för
upptäckt och beivran, måste ifrågavarande brottslighet belecknas som lönsam.
Skrivelse kommer emellertid i dagarna all ingivas till åklagarmyndigheten vari
ovannämnda problematik berörs.

Beslut
om viten och verkställighet pä försumlig uppställares bekostnad enligt 31 §
AOst har polismyndigheten meddelat i nägra fall av flagranta brott mot 2 § i
samma stadga. Erfarenhetsmässigt krävs etl pålitligt underlag i form av
iakttagelser på fältet för att dylika ärenden skall kunna drivas med framgång.
Med nuvarande brist pä övervakande personal kan endast enstaka fall behandlas
enligt förstnämnda lagrum.

Eftersom
övervakningsresurserna sålunda är begränsade, är det angeläget atl även andra
vägar prövas för atl lösa problemen. Polisstyrelsen är beredd uppta samråd med
kommunen om ökat antal cykelsläll, överväga om ylterligare föreskrifter vid
uppställningar på allmän plats erfordras samt vidga informationen till de
synskadade om trafikhinder på gångbanorna. Enklaste sättet för en synskadad att
få reda pä dylika hinder torde vara, att denne per telefon kontaktar aktuellt
polisvaktdistrikt. Kopior av lillståndsbevisen samlas i gatunamns- och
gatunummerordning på vaktdistrikten, så att det där går snabbt alt fä fram
uppgifter om uppställningar pä en viss vägsträcka. De handikappades intresseorganisationer
kommer att påminnas om denna informationsmöjlighet.

För
att tillgodose allmänhetens berättigade intresse av framkpmlighet och säkerhet
på gångbanan meddelar polisstyrelsen således särskilda villkor och föreskrifter
i markdispositionsärendena. Även de synskadades speciella intressen har
polisstyrelsen i möjligaste mån försökt atl beakta i detta hänseende, vilket
närmare framgår av ovanstående redogörelse. Villkor och föreskrifter är för
övrigt föremål för konlinueriig revidering. Den ovannämnda kontakten med
kommunen och åklagarmyndigheten i kombination med att de synskadade väl
utnyttjar informationsmöjligheterna om fasta hinder pä gångytorna kan
förhoppningsvis leda till förbättrade förhållanden för denna grupp av
handikappade. Nägon väsentlig utökning av övervakningen av gångytorna utöver
vad chefen för ordningsavdelningen utlovat, kan däremot f n. tyvärr ej
påräknas.

JO,
som inte fann nägon åtgärd påkallad från JO:s sida, anförde i silt beslut
följande.

Det
framgår av polisstyrelsens yttrande alt polisen har uppmärksamhet

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 95

riktad
på de problem som berörs i klagomålen. Detta finner jag tillfredsställande.
Jag har förslåelse för att personalbrist kan försvåra en effektiv övervakning,
men vill ifrågasätta om inle just denna lyp av övervakning till Slor del skulle
kunna utföras i samband med annan övervakningstjänsi och därför ej
nödvändigtvis kräva personalförslärkning. Jag vill även framhålla, alt de av
polisslyrelsen föreslagna alternativa åtgärderna för att lösa problemen
förefaller bli verkningslösa om polisens ifrågavarande övervakning ej är
effektiv.

6.3
Interpellalion i riksdagen

I
ett interpellationssvar den 21 januari 1977 anförde kommunministern bl. a.
följande.

Som
framhålls i interpellationen kan uppställning av byggnadsställningar, cyklar m.
m. på trottoarer och gångbanor medföra fara eller olägenhet för synskadade och
andra handikappade. Det är emellertid svårt att komma till rätta med detta
problem. Givetvis är det viktigt alt åtgärder sä långt möjligt vidtas för att
underiätta för synskadade och andra handikappade att ta sig fram på trottoarer
och gångbanor och att polisen ingriper mot otillåtna eller olämpliga
uppställningar av containers, byggnadsställningar, cyklar m. m. Som framgår av
del förut redovisade JO-ärendet, vilket gällde förhållandena i Stockholm,
räcker emellertid polisens resurser inte till föratt ingripa mot alla
förseelser av detta slag. Det kan antas att förhållandena är desamma även på
andra platser i landel, åtminstone i större tätorter. Det framgår emellertid
vidare av det redovisade JO-ärendet all polisstyrelsen i Stockholm är beredd
alt vidta olika åtgärder för att underiätta framkomligheten för gående
synskadade.

6.4
Handikappfrågan

Under
en följd av år har samhället medvelel slräval efter atl förbättra de
handikappades situation. Viljan att fortsätta delta arbete har uttalats bl. a.
i prop. 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella verksamhet.

Chefen
för utbildningsdepartementet anför i propositionen inledningsvis följande.

En
entydig innebörd i begreppet handikapp är svår alt ange. Handikapp har att göra
med människors skillnader i möjligheter. Handikappad är den som föds med en
funktionsbegränsning eller som drabbas av en sådan genom sjukdom eller skada.
Tidigare betraktades i allmänhel handikappet som nägot som var knutet lill den
enskilde individen. Den handikappade behövde samhällets hjälp i olika
avseenden. Så småningom har detla synsätt alllmer fått ge vika och i stället
betraktas nu handikapp som en fråga om förhållandet mellan individen och dennes
omgivning.

I
vilken utsträckning ett handikapp gör sig gällande beror till stor del pä hur
omgivningen är utmstad och fungerar.

Detta
nya synsätt, som har vuxil fram under stark medverkan frän de handikappades
egna organisatoner, präglar de krav som ställs pä samhällets insatser.
Handikappade människors situation måste förbättras främst genom

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 96

anpassning
av samhällel och inte i första hand genom åtgärder som är relaterade till den
enskilde.

Mälel
för handikappolitiken måste vara aU göra samhället tillgängligt för alla, att
ge människor med handikapp möjligheter atl delta i samhällsgemenskapen och att
leva på ett sätt som så långt som möjligt är likvärdigt med andras. Viktiga
insatser med detla syfte har gjorts i vårt land och handikappades ställning i
samhället har förändrats väsentligt. Vi befinner oss emellertid bara i början
av ett omfattande arbete. Vi måste i detla vara medvetna om att handikapp hör
till livets villkor. Vem som helst kan genom olycksfall eller sjukdom få
bestående funktionsbegränsningar. Barn med handikapp kommer även
fortsällningsvis att födas. Den ökande andelen gamla leder till att vi får allt
fler människor med syn- och hörselbesvär, rörelsehinder etc.

Arbelet
måste bedrivas efter flera olika linjer. Dels mate vi vidta åtgärder som gör
att handikappade kan leva så normalt som möjligt och i konlakt med andra. Dels
måste vi förebygga handikapp genom insatser i arbetslivet,
kommunikationsväsendet och genom förbättrad sjukvård. Såväl de kompenserande
som de förebyggande insatserna måste göras på samhällslivets alla områden.

Det
samhälle vi lever i är i stor utsträckning ett samhälle byggt för människor
utan handikapp. Utvecklingen ställer allt högre krav på oss till följd av en alltmer
avancerad teknik och höjda prestalionskrav bl. a. i arbetslivet. Många riskerar
härigenom att bli handikappade och ställas utanför gemenskapen. För att skapa
ett samhälle som på etl bättre sätt svarar mol alla människors behov krävs det
att allas erfarenheter tas till vara. Vi måste därför lära oss all människor
med handikapp har erfarenheter som är nödvändiga för den fortsatta
samhällsutvecklingen. Detta är en tillgång i den samhälleliga gemenskapen och
inte en belaslning.

Den
handikappolitik som vi vill föra och den attityd gentemot handikappade
människor som den fömtsätter ställer krav på alla människor. Vi måste alla lära
oss att bättre förstå handikappades problem. Ökade kunskaper gör det lättare
atl inse behovet av insatser och underlättar kontakter. Handikappfrågan är en
fråga om solidaritel som följaktligen berör alla och inte bara dem som pä grund
av skador eller sjukdom har en funktionsbegränsning.

I
kommittédirektiven (Dir 1977:89) Viss omsorg om handikappade anför
föredraganden bl. a. atl samhället har ansvarel för handikappfrågorna. Målel
för insalserna är att integrera de handikappade i samhällsgemenskapen och att
ge dem samma livsvillkor som andra. Strävanden i detta syfte har enligt
föredraganden förbättrat de handikappades situation på ett omvälvande sätt.
Alltjämt måste dock mycket stora krav slällas pä samhället föratt målet skall
näs.

6.5
Utredningen

6.5.1
AUmänna synpunkler

Särskilt
med hänsyn lill trafikens utveckling är det myckel angeläget att gående utan
fara kan ta sig fram pä gångbanor. Detta gäller i särskild grad barn, äldre och
handikappade personer. Det allmännas syn på handikapp-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 97

frågan
får anses framgå av vad chefen för utbildningsdepartementet anför i prop
1976/77:87.

Vid
utformningen av bestämmelserna i 2 § AOst om ianspråktagande av allmän plals
synes dessa synpunkter inle ha beaktats särskilt. Trafiksituationen var en
annan och synen pä handikappfrågan annorlunda vid tillkomsten av AOst,
Paragrafen har emellertid ett sådanl innehåll alt den tillsammans med stadgans
regler om särskilda ordningsföreskrifter, straff, vite m, m, även i dagens
situation ger myndigheterna goda möjligheter att minska de olycksfallsrisker
och olägenheter i övrigt som kan föranledas av atl allmän plals används för uppställning
av containers, försäljningsstånd, skyltskåp, byggnadsställningar, anordningar
för uteservering m. m.

Den
kritik som har framförts har främst riktats mot all beslämmelserna inte
efterievs i tillräcklig utsträckning och mot atl övervakningen av efterlevnaden
inte är tillfredsställande. Kritiken har alltså inte direkt gällt
bestämmelsernas ulformning. Skälet till den brislande övervakningen har angetts
vara att polisen inle har tillräckliga resurser för ändamålet. Det kan
emellertid vara rimligt att ulgå från att polisstyrelserna bl. a. mol bakgmnd
av del uttalande av JO som har redovisats tidigare vidtar åtgärder för att få
en förbättring till stånd. Enligt utredningens mening kan olycksfallsriskerna
och ölägenheterna för gångtrafiken minskas ytterligare, om vissa mindre
ändringar i AOst görs.

Utredningen
har inte funnit anledning alt la upp frågor som rör uppställning av cyklar,
mopeder m. m. eller uppsättning av vägmärken på gångbanor. Sådana frågor
regleras i vägtrafikförfattningarna eller i lokala trafikföreskrifter

6.5.2
Tillståndsprövningen

De
som ämnar ta allmän plats i anspråk underlåler ofla alt söka tillstånd. Detla
torde gälla särskilt när fråga är om uppställning e. d, under kort tid. För
polisen är det väsentligt att få kännedom om en planerad uppställning. Polisen
får då möjlighet att med stöd av 8 § AOst ingripa med ordningsföreskrifter
eller förbud.

En
orsak till atl man underiäter att ansöka om tillstånd kan vara att
lillståndsförfarandet uppfattas som besväriigt. Det skulle därför kunna
övervägas atl förenkla förfarandel och ersätta tillslåndskravet med en
anmälningsskyldighet, när utnyttjandet skall avse begränsad tid. Om det gäller
en uppställning under kort tid som inle föranleder olycksfallsrisker eller
andra olägenheter, kan emellertid en tillståndsansökan handläggas på ett enkell
och smidigt sätt, Det torde inte finnas något som hindrar att polisstyrelsen i
ell enkell ärende godtar en ansökan per telefon. En sädan ansökan kan
remitteras till kommunen pä grundval av anteckningar från telefonsamtalet.

Utredningen
anser atl ett anmälningsförfarande inte bör införas. Vid elt

7 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 17

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 98

sädani förfarande skulle kommunen inie kunna påverka
utnyltjandel av allmän plals. Etl anmälningsförfarande skulle vidare inte kunna
användas generelll. Både gränsdragningsproblem och andra prakliska problem
skulle uppkomma. Däremol bör polisstyrelserna alltid siräva efter atl tillämpa
ett så enkell förfarande som möjligt. Förenklingar bör vara möjliga främst när
det gäller personer som återkommer ofta med ansökningar av samma slag.

En annan orsak till att tillstånd inte söks kan vara atl
de avgifter som kommunerna tar ut när allmän plats tas i anspråk ofta
överstiger de bötesbelopp som utdöms vid uppställning utan tillstånd.
Utredningen föreslår i del följande alt dagsböter skall utdömas, om personskada
eller fara för sådan skada orsakas av en uppställning som har skett utan
tillstånd eller i slrid mol meddelade föreskrifter.

6.5.3 Föreskrifier

Vid tillståndsprövningen skall polisstyrelsen enligl 8 §
AOst, sedan den funnit atl lillslånd kan komma i fråga, avgöra vilka
föreskrifter som behövs för att den allmänna platsen skall få begagnas för
upplag eller avsijälpning eller tas i anspråk för försäljningsstånd, ställningar
eller dylikl. Föreskrifterna skall bl. a. syfta till att så långt det är
möjligt undanröja eller minska olycksrisker och olägenheter. Enligt
utredningens mening kan föreskrifter behövas särskilt när gångbana tas i
anspråk.

Till en början måste polisslyrelsen avgöra vilkel
markområde som får tas i anspråk. Härvid bör en naturlig slrävan vara atl
uppställningen skall inkräkla så litet som möjligt på gängbana. Vid en
avvägning mellan uppställning på körbana eller gångbana bör gångtrafikens
intresse väga tungt. Hänsyn måste dock även tas till andra angelägna intressen,
t. ex. att en kollektivtrafikfil inte spärras eller att fara inte uppkommer för
övrig trafik. Självfallet kan en uppställning på körbanan medföra fara även för
gående. Där det är möjligt, bör annan mark än gångbana eller körbana användas.
Enligt utredningens mening kan det för alt betona gångtrafikens intresse vara
lämpligl atl i 8 § AOst erinra om att polisstyrelsen skall ta särskild hänsyn
till delta intresse.

Om det visar sig nödvändigt att ta i anspråk gångbana,
måste enligl utredningens mening olika åtgärder vidtas för att skydda
gångtrafikanterna och minska olägenheterna för dem. Det kan ske genom atl
polisstyrelsen meddelar ordningsföreskrifter. Dessa kan avse t. ex. att en container
skall avgränsas med bockar eller annan anordning eller att elt hinder skall
förses med akustisk apparatur, som varnar synskadade. Ulredningen anser atl
polisstyrelserna bör vara skyldiga förena ett tillstånd med de föreskrifter som
behövs för atl förhindra olyckshändelse. Det bör lilläggas att föreskrifterna
naturligtvis också bör innefatta ålgärder för att minska riskerna när
gångtrafikanter ivingas ut i körbanan eller när barn kan komma osedda ut i
körbanan bakom ett upplag invid vägen. Även kommunerna kan medverka

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 99

tiil
alt skydda gängtrafikanterna genom att t, ex, ställa upp villkor för upplåtelse
av allmän plats.

6.5.4 Informalion

Enligl
2§ polisinstmktionen (1972:511) åligger det polisen bl.a. att lämna allmänheten
skydd, upplysningar och annan hjälp. När det gäller synskadade fullgörs detta
åliggande inom vissa polisdistrikt bl. a. genom all man lämnar information om
irafikhinder. Del skulle kunna övervägas att i AOst införa en bestämmelse om
skyldighet för polisstyrelsen atl underrätta berörd organisation för
synskadade om tillstånd som innebär att gångbana las i anspråk. Utredningen
anser emellertid att bestämmelsen i polisinstruklionen är till fyllest. För att
informationen skall kunna ge ett gott resultat krävs ett väl fungerande
samarbele mellan den lokala polisen och de synskadades organisationer på resp.
ort. Samarbetet torde till stor del vara beroende av de lokala förhållandena
och resurserna i olika avseenden. Atl polisen känner sitt ansvar för frägan
framgår av att ett sädant samarbete har vuxit fram inom vissa polisdistrikt.
Det kan också tilläggas att polisens serviceverksamhet är en av de frågor som
den pågående polisutredningen (Ju 1975:08) har fått i uppdrag att behandla.

6.5.5 Sankiionsmedel

Efterievnaden
av bestämmelserna om skyldighet att söka tillstånd är på vissa orter dålig. För
att få en förbättring till stånd behövs, fömtom bättre övervakning, lämpliga
sanktionsmedel. Utöver ätgärder som avses i 8 § finns i AOst bestämmelser om
bötesstraff, vite och polisstyrelses möjlighel att låta vidla åtgärd på den
försumliges bekostnad.

Straffet
vid överträdelse av bestämmelsen i 2 § om krav pä tillstånd för att allmän
plats skall få tas i anspråk är enligt 28 § penningböter. Om förseelsen har
avsett åliggande av större vikt eller har förorsakat avsevärd skada eller
olägenhet, är straffet dagsböter. I prop. 1956:143 (s. 132) underströk
departementschefen att normalstraffet borde vara penningböter och att dagsböter
borde komma i fråga endast vid allvariigare förseelser.

Angelägenheten
av alt skydda gångtrafikanterna bör enligt utredningens mening medföra att
normalstraffet blir dagsböler, när förseelsen medför fara för gångirafikanter.
Avsevärd olägenhet och även fara förgående, framförallt synskadade, måste ofta
anses uppkomma när t. ex. en container, byggnadsställningar eller en
uteservering ställs upp pä en gångbana utan tillräckliga skyddsåtgärder.
Bestämmelsen bör enligt utredningens mening ändras så att det klariäggs att
förorsakande av personskada eller fara för sädan skada skall medföra dagsböter.
Det bör observeras att straffbestämmelsen avser både uppställning utan
tillstånd och uppställning i strid mot meddelade föreskrifter. Beträffande
vite och möjligheten att på den försumliges bekostnad verkställa åtgärd för att
undanröja något som ulan tillstånd har ställts upp pä

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 100

allmän
plats kan anföras följande,

Enligl 1868 års
ordningsstadga kunde polisstyrelsen ålägga en person atl vid vile efterkomma
meddelad ordningsföreskrift. Även i 1944 års förslag upptogs en beslämmelse om
vite. Däremot togs någon beslämmelse härom ime in i 1954 års förslag. Skälet
till detla var enligl ulredningen atl sirafföesiämmelsernas omfattning inte gav
uirymme fören bestämmelse om vite, Departemenlschefen ansåg emellertid i prop,
1956:143 (s, 134) att fall kunde länkas då del kunde visa sig lämpligt att söka
nå rällelse genom vitesföreläggande. Alt omedelbart tillgripa den ulvägen atl
man låler utföra arbelet eller vidta åtgärden på den förslumliges bekostnad kunde
enligt deparlemenlschefen i vissa fall framslå som väl bryskt.
Vitesföreläggande borde därför vara ett alternativ till möjligheten att utföra
arbetet på den försumliges bekoslnad. Visade del sig att inte heller
vitesföreläggande var ett lillräckligl medel, borde giveivis möjlighelen alt
utföra arbetet på den försumliges bekostnad kunna tillgripas. Denna möjlighet
borde enligt departementschefen begagnas först sedan det verkligen hade visat
sig att den försumlige inte rättade sig efter tillsägelse och man sålunda hade
anledning räkna med att han tredskades. Det torde stundom inträffa, framhöll
deparlemenlschefen vidare, atl den försumlige inte kunde anträffas med
tillsägelse. Även i dessa fall borde möjlighel finnas alt ingripa, särskilt i
brådskande fall. Endast i undanlagsfall borde dock fä förekomma att man ingrep
utan atl den försumlige dessförinnan hade erhållit tillsägelse. Det borde få
ske endast sedan det verkligen hade visat sig att den försumlige inte kunde
anträffas och under fömtsättning alt ingripandet inte kunde anslå,

1 enlighet med vad
departementschefen hade anfört upptogs i 31 § AOst som förutsätlning för
ingripande atl den försumlige inte genast efter tillsägelse därom fullgjorde
vad han hade försummat eller att han inte hade kunnat anlräffas med sådan
tillsägelse. Uttrycket "genast" skulle enligt departemenlschefen
tolkas så att den försumlige borde få den tid på sig för alt vidta åigärden som
i del särskilda fallel var rimlig.

Utredningen anser att del
inte finns anledning att frångå departementschefens bedömning vid tidpunkten
för AOsi:s tillkomst. När del är möjligt bör alltså-om tvångsmedel måste
användas- vite i första hand tillgripas. För att olyckshändelser skall kunna
förhindras kan det dock ofta bli nödvändigt atl snabbi vidla ätgärder på den
försumliges bekostnad. Dessa kan bestå i att hindrel flyttas eller i atl olika
skyddsåtgärder vidtas.

Den enskildes
rättstrygghet tillgodoses genom att han kan få frågan om det fanns fog för
tvångsutförande prövad av domstol i samband med att kostnaderna för åtgärden
skall tas ul. Motsätter han sig att betala dessa, kan de nämligen tas ut endast
med stöd av domstolsutslag. I målet kan domstolen pröva bl. a. om ätgärden var
befogad och om det begärda beloppet är skäligl. På molsvarande sätt kan frågan
om etl vitesföreläggande var befogat prövas, när talan förs om utdömande av
vite.

1
fråga om övervakningen kan konstateras atl kommunerna har intresse av

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 101

att
medverka lill att reglerna om upplåtelse av allmän plats följs. En allmän plats
tillhör i regel kommunen och en ansökan om tillstånd är en fömlsätlning för
all kommunen skall kunna ulöva sin veioräll. Vidare verkar kommunerna mycket
aktivt för att förbättra de handikappades silualion genom insalser av olika
slag. Tryggheten på gångbanorna är ju i hög grad en handikappfråga.

Kommunens
personal lorde ofla uppmärksamma överträdelser av beslämmelserna. På gmnd av
det intresse som kommunen har av frågan bör del enligt utredningens mening
finnas förutsättningar för etl samarbele mellan kommunerna och polisen för att
åstadkomma en bällre övervakning av atl bestämmelserna följs. Elt visst
samarbele förekommer i samband med tillståndsprövningen. Huvuddeln av ansvarel
för övervakningen kommer naturligtvis-även om kommunerna kan hjälpa lill i viss
utsträckning-alltid atl falla pä polisen,

7
Specialmotivering

7.1
Allmänna ordningsstadgan

8§

Enligt
huvudregeln i 2 § AOst får allmän plals inte tas i anspråk förannal än det
ändamål som platsen är avsedd för. Gängbana skall således slå till de gåendes
förfogande. I paragrafen ges emellertid polisstyrelsen möjlighet att göra
avsteg frän huvudregeln. Vid prövningen skall slyrelsen göra en avvägning
mellan bl. a. gångtrafikens intresse och det inlresse som avses bli
tillgodosett genom tillståndet att använda gångbanan för upplag m. m. Som har
angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.5.2) har utredningen funnit atl
i AOst bör föreskrivas att polisstyrelsen skall ta särskild hänsyn till
gångtrafikens inlresse. Skälen härför har redovisats utförligt.

När
tillstånd meddelas, skall polisstyrelsen enligt ulredningens förslag (avsnitt
6.5.3) förena detla med de föreskrifter som behövs för att förhindra
olyckshändelse. Föreskrifter av detla slag torde redan nu förekomma i stor
utsträckning. Föreskrifterna avses skydda särskilt gångirafikanter. Bl, a.
måste hänsyn tas till de handikappade. Vidare bör tillslåndsmyndigheten se till
alt gående och då i första hand barn inle ivingas ut i trafiken. Därutöver kan
föreskrifter behövas för att förhindra alt barn, på grund av lek eller annal,
oväntal kan komma ut på körbanan, när uppställning sker intill vägkanlen. Även
andra föreskrifter kan naturligtvis komma i fråga.

12 §

1
ett nytt tredje stycke införs en möjlighet för polisstyrelsen atl befria en
anordnare från tillståndskravet. Beslämmelsen motsvarar den möjlighel till
befrielse från anmälningsplikt som redan finns i 13 § iredje slycket. Som har
nämnls i den allmänna motiveringen (avsnitt 5,4) anser utredningen att
polisstyrelserna skall vara reslriktiva när del gäller att befria anordnare
från tillståndskravet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 102

14
och 15 §§

I
den allmänna motiveringen (avsnill 4.11.2) har framhällits att huvudansvaret
för ordningshållningen vid en offenllig tillställning även i fortsättningen
bör ligga på anordnaren. Utredningen har vidare anfört alt planeringen av
ordningshållningen bör regleras närmare.

Enligt
utredningens mening är det naturligt att anordnaren vid planeringen av en
tillställning även tänker genom vilka åtgärder som behövs för atl tillgodose
kravet pä ordning och säkerhet. När han gör sin ansökan eller anmälan, bör han
veta hur ordningshållningen skall gå till. Hans ansökan eller anmälan bör
därför innehålla uppgift härom.

Sökande,
klagande eller annan part skall enligt 18 § förvaltningslagen (1971:290)
underrättas om innehållet i beslut varigenom myndighet avgör ärende, om det
inte är uppenbart obehövligt. Bestämmelsen om skriftligt besked i 14 § tredje
slyckel AOsl kan mol bakgmnd härav inle anses nödvändig. Av 18 § förvaltningslagen
får nämligen anses följa att anordnare skall underrättas om polisstyrelsens
beslut med anledning av ansökan. Utredningen anser säledes alt nuvarande 14 §
tredje stycket kan utgå. Anordnaren skall naturligtvis också underrättas, om en
anmälan föranleder ett beslut om t. ex. ordningsföreskrifter för en
tillställning.

17,
17 a och 27 §§

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.11) har motiven för ändringarna i 17 och
27 §§ och för föreskrifterna i den nya 17 a § redovisats utföriigt. Vid
prövningen av om en förening är hänföriig under 53 § 1 mom. första stycket e
kommunalskattelagen bör naturiigtvis den bedömning som har gjorts i
taxeringssammanhang följas, om inte särskilda skäl föranleder annat. Det bör
ankomma på föreningen att visa att den är hänföriig under nämnda lagmm. Under
ell övergångsskede kan polisstyrelserna bli tvungna atl göra en helt
självständig prövning, eftersom de nya beslämmelserna om skattefrihet för vissa
ideella föreningar tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

28 §

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 6.5.5) föreslås en mindre
juslering av paragrafens lydelse.

31 §

Sanktionsregeln
har behandlats utföriigt i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.11.6).

7.2
Lagen om allmänna sammankomster

Utredningen
föreslär att i huvudsak samma regler för ordningshällning skall gälla för
allmänna sammankomster som för offentliga tillställningar. Frågan har
redovisats utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.11).

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 103

Bilaga 1

Redovisning
av utredningens enkätundersökning

Offentliga
tillställningar

Tabellerna
A-C,

Tabellerna
avser tidsperioderna den I juli-den 31 december 1976, den 1 januari-den 30 juni
1977 resp. den 1 juli-den I oktober 1977. Av tabellerna framgår de olika
typerna av tillställningar - se indelningen nedan - fördelade på kommunal,
ideell och annan anordnare. På dessa anordnare fördelas också antalet
tillställningar där ersättningsskyldighet för innerbevakning har uppkommit och
ersättningsbeloppen.

Tabellerna
D-F,

Dessa
tabeller redovisar det antal polismän och ordningsvakter som har använts vid de
olika typerna av tillställningar under de tre tidsperioderna. Vidare framgår
vilka belopp som anordnare av olika typer av tillställningar har ålagts betala
för inner- och ytterbevakning.

Tabell
G

Denna
tabell ger en närmare redovisning för det fåtal fall där anordnare har ålagts
betala för ytterbevakning.

Olika
lyper av tillställningar

A
Konsert eller musikfeslival

B
Teater

C Hästsport

D
Fotboll

E
Ishockey

F
Dragsterlävling

G Helidrivers

H Motorbåtstävling

J Bil-, båt- och
flyguppvisning (även ballonguppstigning)

K Övrig motorsport

L Sportshow (t. ex.
Holiday on ice)

M Övrig sport och idrott

N Dans

O Pornografisk
föreställning

P Cirkus

Q
Tivoli och marknadsnöjen (t. ex. loppmarknad, folkparksnöjen, barnens dag,
basar)

R Festtåg (t. ex.
karnevalståg, luciatåg, barnens-dag-tåg)

S
Tillställning av annal slag (t. ex. midsommarfest, valborgsmässofirande,
mässor, invigningsfestligheier, kanalfeslligheter eller liknande, hundutställning)

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 104

AUmänna
summunkomsier Tabell H

Tabellen
redovisar olika typer av sammankomster fördelade på kommunal, ideell och annan
anordnare. En indelning i tvä perioder har gjorts med hänsyn lill att konserter
m, m, överfördes frän AOst till LAS den 1 januari 1977.

Tabell
J

Av
tabellen framgår i vilken utsträckning ordningsvakter och polismän uttnytljals
för ordningshållning vid sammankomster.

Olika
typer av sammankomster

a
Konsert eller musikfestival

b
Pop-gala

c
Musikmarsch

d
Teater

e
Religiöst möte

f
Religiös demonstration

g
Politiskt möte

h
Politiskt partis demonstration

j
Demonstrationer i övrigl

k
Övriga arrangemang som har redovisats som sammankomst (Hagaparks-fester,
gårdsfest. Skansenfester,julmarknad, Sveriges Lottadag, lassokastning,
fallskärmshoppning, flyguppvisning, Tumba tältparty, leknologkor-tege,
pensionärernas dag, TCO-dag, Skärholmspolisens dag och Franska skolans
terminsavslutning)

s. 1 Kontrollera mot PDF

s
E

T CO

fli c ca

O E

£ 2

S 8

o o

» /n "v-i

1 =i.

o E u c ra

c O = aj c
S

5 = «

c u c ra

3

i = g

c 1)
c ra

:S1:S|

E 1) c ra

E E o

nal 900 Ideell

2 403
Annan

3 303
Totall

ra

E E to

t/1

t/)

o

jx:

-

ra

~

"m

c

E

E

C

E

ra

o

3

c/5

.

C/

X

>-

N

rsl

Tt

r

rn

OO

oo ON

»

o-

ON

o

CNJ

fN un

*~

"

_

oo

O ON

to

ON Tt

'"

r

oo

NO

VO o

oo

ON

r- \o

oo

1 r

un r~-

3

E

C

E

"03

CO

C ra

o

S2

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

u

r- u-i iS rM lo g °

opaginerad Kontrollera mot PDF

c tu

OJ

-a

o E _ g -

o E (u c 2

' o " ä
" c o

i = «

E u c ra

:SS2lf2

3

I = "

t O) C
«

Q -_
4j c o

r Tj- so

oo (

r-- TJ-

t

o -= ' Co

li
S2

s. 1 Kontrollera mot PDF

an

c

c

(U

o

t

"O

:0

i\

li

o.

' .

Lm

>

a

!i,

0 £

O

C

s

|c

s

:a

§

» -

v

.j_

R

DU

.

C

n.

.Oj

'ij

t

O

t:;

E -

E OJ c =5

Ä
c 2

E = - § 2

o

= = ra r:

t (U c ra

:SS2lf £

o

c u c ra o 15 «
c o ii c 2

E (u c ra

:S
S2

3

t OJ c ra

l2f2

b tu era

°
" Ä = o ä i c 2

fN

oo

NO

o

rn

v-1

un

-

fS

rs

ON

rn

rn

NO

rvi

r

NO

m

r-

oo

m

NO

oo

r--

un

oo

-

u

E

c

E

13

TO

c

"c ö

o

22

s. 2 Kontrollera mot PDF

OJ c ra

N

X.

5 E _ g -

o E

C o 15 " C o

E _ = - E (U c ra

:Sl2

E o c ra

l2l

c u c ra

l2l,2

E a> c ra

1212

OO oo rn m

.;;

W

c

E

E

C

a

E

5

3

X

>-

N

CM

so

OO

f

rs)

» /

r

Os

rs

rn

v~.

On

rn

CM

un

-N

oo

W-l

c-i

Os

TT

r

rvj

*

r

oo

r

OO

On

oo

O

so

oo

=1

E E

"cJ

C

ra

C

" «

3:

l2

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

u

N

rn fN tj-oo oo rn

rn On TT

s. 1 Kontrollera mot PDF

O E

c o := *" c: o

oo oo oo oo

N

i = "

t o c ra

:Sl2,2

oo O OO

oo 1 On

rN| w-1 r

3

E (U c ra

:Sl2lf2

l2 ll £

s. 2 Kontrollera mot PDF

(U

O

an

c

£

-

Os

h-

a

e £

_C

*

'c

1

C)

i «

7

, 1

Tr

t

SS

5

s:

«

_a

. £ f

c

s:

£

III

(*M

:

a E

S E

c o

IJ C o

c2

N

>

X '

On o

CNl

u.

= å

o E

C _

o E

ra -=
c ra

c o

ro

C

O

c=
o

E

o

r 1 m

r4 oo o

c (u c ra

:Slll2

= ra

fc o c ra

:S2li2

oo oo

SO SO

E = -

i: = ra ii

E (u c ra

:Slll3

3

E

E o

ii

cs

C

S5 2

c

ra c ra

O

r.1 rs(

rs) rst

so so

i = i

b (u era

:S S2

s. 3 Kontrollera mot PDF

o

E

_

c ra

o

E

"03

c

"ra

c o

ra c

tD

2

C Ö

r-l

/ )

oo

oo

oo

oo

?: =: ra

E V = 2

o 15 .S = o

i-; c 2

i = «

E

:S1,2

ra

c

E

E

C

trt

E

ra

o

3

X

>

N

o

ly-1

o

rN

t-

o

r-

Os

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

si =g

N

>

E W c ra

O 15 S
c o ii c 2

i = "

c
O) c ra

S8S

O r- r-

3

E _

E 13

o :;: IJ

:S S2

c _

ra _

c ra

= O

s. 1 Kontrollera mot PDF

r-

. '

1 .

.60

C

D

u.

(U

O

ra

c

w

O

J

>

ca

ac

c

c

u

o

u.

:0

fc

l\

l\

ha CQ

On

en

"

c

»

'c

-Q

j

O

:c3

-5

5

O

-

. 1

a

*

ei

-tJ

C

É

o
1

b- ra - O C a> c 5

X o r tT

O E - - . «

= o

>

X '

o - « c o 2

O

i = «

E (U c ra

:Sl2li2

E o c ra

:Sl:ili2

i = "

fc O) c ra

:Sl2li2

CnI \o u r- o rs

ON Tj- -

i = g

E mera

:S1I,2 S 8

I = g

fc 1) c ra

:SS2

3

i = g

E OJ c ra

c

3

i = g

E (u c ra

5l2 I

E _

c 2

=:
ra

E

o

I-

:S S2

s. 2 Kontrollera mot PDF

-o

f2

C3

=5

ra O 2

a a

c

CL

O

ra

o

1/5

.o

tu rj

°

E

ra
r--

2

oo _

Vi

OD

c

1

s. 3 Kontrollera mot PDF

tn .ra o

2 IJ _.

J2 3;

E E

D. Cl 0

ra
tn

£

0

E

ra r-

"ra

OO-

{/i

OO

C

M

g.

00 rs TJ- O

rn O r-

O - -

O O rs T)-

so
-"T

rn I t/

rj- NO -tr "»I-

r NO rsl

r rs

O ON

04

rNi fN

rs

rj rg

ON 0

fN

nO

opaginerad Kontrollera mot PDF

r u-1 un r-- 00
rn

TT NO

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

On '

00 00 rs

TT cs
fN

S2

TT

s

opaginerad Kontrollera mot PDF

o c

> C

DD B

Os

* O w
Ul r- rs rn >o

opaginerad Kontrollera mot PDF

-I

rs no no NO
o \0 00 no rv) fN - m

opaginerad Kontrollera mot PDF

un

;.

Q.

ra o B

c

E ra

Q.

' *-

LT)

.n>

Xi
trt

c

E

ra
r~-

"ra

ao

trt

C

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO o

2

E Q.

E o

oo so r- o oo nD
fN rvi

rs ON nO no

On oo oo oo

rr \D

rn un U-. r--

r-i On

Tit- ~
m

r On

opaginerad Kontrollera mot PDF

S oi)

2 trt

11

NO r- . tT

oo m

rn oo un

r - Vi un oo rn rn rs rn

fN

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

c

raO

:ra

?>

> c

c

ii -

ra

0)

0 £

S r

E o

C/5

c

>. t05

's

i- r

e~

C

:ra

:ra

E

trt

oo

V)

*w

c

oo rn Tf Vl

w-i rn r- no r » rs

NO oo rs rs un -*- rs rn fN rs

- O
rn O

opaginerad Kontrollera mot PDF

TT m un r- u-i un

TT NO

I oo o O

opaginerad Kontrollera mot PDF

JS O 2

fc a E 2

»/ 00 O O

r- ON rs m

O O rn

nO O nO

SS

opaginerad Kontrollera mot PDF

ra c/J

On rn 00

rs r-

O

r- 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

E o

'c

c/l

ira

C

CO

:ca

a

rr:

VI

;a

5

">

a

ra

c

0\ O r ty TT cs Tj- m

S:

Ov rn m rs

rn

opaginerad Kontrollera mot PDF

-Cl

a

rs 00 00

TT rs rs 00 fN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1 labeU G

Offentliga tillställningar

Fördelning av koslnader enligl 17 § 2 st. AOst.
(ytterbevakning)

Tiden 1 juli-31 december 1976

Anordnare Kommunal Ideell Annan

X

1 1

Y

1 1

Z

11340 25 362

Typ av tillställning

Motortävling Mantorp Marknad Kivik

Totalt

2

2

36 702

Tiden
1 .januari-

-30
juni 1977

Kommunal

Ideell

Annan

1

1

11340

Dragracing Manlorp

Totall

1

1

11340

Tiden
1 jull-

-/
oklober 1977

Kommunal

Ideell

Annan

1 1

1 1

53 550 87 295

Dragracing Manlorp Marknad Kivik

Totall

2

2

140 845

X Samtliga tillställningar

Y Antal tillställningar med kostnader

Z Summa koslnader

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 112

Bilaga I tabeU H

Allmänna sammankomster

Typ av anordnare

Anordnare abcdefghj
k Totalt

Tiden 1 juli-31 december 1976

Kommunal

Ideell 1 244 5 777 24 81
28 I 160

Annan 7 10 17

Tiden I januari-1 oktober 1977

Kommunal 2 4 3 9

Ideell 14 I I 417 9 90 53 140 20 745

Annan 7 3 7 15 12 44

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 113

Bilaga
1 labell J

Allmänna sammankomster

Använda resurser för all hålla ordning

Tiden: f/uli 1976-1 oktober 1977

Samman Antal ordningsvakter Antal polismän
som Anlal polistimmar

komst som utnyttjats använts vid samman-

komster

1976-07-01 1977-01-01 1976-07-01 1977-01-01
1976-07-01 1977-01-01 -12-31 -10-01 -12-31 -10-01
-12-31 -10-01

24

141

17

91,5

2

4

2

4

12

46

13

22

33

51

14

13

34

29

102

68

275

325

283

567

1 033,5

2 821

398

1 192

4011

3 503

127

115

544,5

157,5

a 2

b

c

d

e

r

j

k 32

Summa 34 2 1939 2 034 5 933 7 169

8 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 17

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17

114
Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statistik från internationella dragstertävlingar på
Mantorp park 1975-1977

Polisens personalinsatser m. m.

År

Antal

Antal

Antal

Antal

Anlal

Anlal

Beräknad

Anordnarens

polismän

polislim.

adm. personal

fordon

hundar

hästar

tolal koslnad

koslnad

1975-höst

180

4 767

2

47

11

4

285 400

11 340

1976-vår

142

4 387

2

70

10

4

248 000

11 340

1976-höst

156

4 559

2

57

n

4

267 800

11340

1977-vår

128

3 747

2

29

4

6

246 000

11340

1977-hösl

III

3 108

2

37

9

6

218 800

Specifikation av den beräknade totalkostnaden

Är

ÖT/OB/Jour'

1
Trakt/Hoiell2

Fordon

Hästar/Hundar

Övrigt

1975-höst

235 071

20
520/15 000

5 640

1056/2 112

6000

1976-vår

196 556

19028/15000

8 400

1056/1920

6000

1976-höst

215 935

20
904/15 000

6 840

1056/2 112

6000

1977-vår

198 451

20 736/15
000

3 480

1 584/768

6000

1977-höst

172 094

17982/15000

4 440

1 584/1 728

6000

Anmärkning:

' ÖT beräknad efler löneklass 4.

2 Beräknad efler två hela dagirakiamenien;
hotellkostnaden uppskattad.

3 Bilkostnaden beräknad efler samma beräkningsgrund
som i SFS 1977:454, dvs. 8 kr/

mil. Körsträckan för varje fordon harberäknals uppgå till i genomsnitt 15 mil,
dvs. 120

kronor per fordon.

* Kostnaderna för hästar och hundar har beräknals efler
samma beräkningsgmnd som i SFS 1977:454, dvs. 11 kr per häst och 8 kr per hund
för varje påbörjad timme, vilkel gör 192 kr per hund och 264 kr per häsl.

5 Övriga kostnaden har uppskattats. Här ingår bl. a.
inhyrning av civila bussar, siallhyror, transporter utförda av expressbyrå,
hästtransporter, städning m. m.

Ingripanden m. m.

Ar

RFL

3§LT0

LOB

K-anm.

B-anm.

1975-hösl

7

7

23

12

4

1976-vår

4

9

20

17

-

1976-höst

2

2

25

8

2

1977-vår

20

-

19

11

4

1977-höst

8

4

7

9

-

Anmärkning:

RFL=Rusdrycksrörsäljningslagen (1954:521)

LTO=Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande

LOB=Lagen (1976:51 1) om omhändertagande av berusade personer m. m.

K-anm.=Anmälda brolt varpå fängelse kan ifrågakomma

B-anm.=Anmälda brotl med bötespåföljd

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 115

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1.
Ordningshällning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster

Förslaget
i stort

Ordningsstadgeutredningen
föreslår att samma regler beträffande skyldighet att svara för kostnader för
polisbevakning skall gälla för offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster. Ideella föreningar skall enligt förslaget inte behöva betala
kostnaderna för polisbevakning vid offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster. Andra anordnare skall i princip vara skyldiga att svara för
sådana kostnader, när tillställningen eller sammankomsten anordnas i
vinningssyfte. Ulredningsförslagel får i huvudsak ett positivt bemölande.
Hovrätten för Västra Sverige, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna 1
Stockholms, Östergötlands och Hallands län, polisstyrelserna i Linköpings,
Mjölby, Motala, Jönköpings och Värnamo distrikt, polisutredningen, åtta
kommuner och Svenska motorcykelförbundet tillstyrker förslaget eller lämnar det
uttryckligen utan erinran. Även om flertalet remissinsianser är positiva
ifrågasätter en del av dem de lösningar som utredningen föreslår på några
punkter. Delta redovisas närmare i del följande.

Principfrågan
om ideella föreningar skall befrias från skyldighel att betala kostnaderna för
polisbevakning berörs av några remissinstanser. Rikspolisstyrelsen påpekar alt
förslagel inle slår i överensslämmelse med de budget-politiska strävandena
under senare år. Dessa innebär bl. a. avgiftsbeläggning av vissa tjänster som
polisväsendet ulför. Trots detta ställer sig rikspolisstyrelsen positiv till
förslagel all ideella föreningar i princip befrias från skyldigheten att betala
kostnaderna för polisbevakning, när föreningarna själva anordnar ofTentliga
tillställningar eller allmänna sammankomster. Polisutredningen anför bl. a.
följande. Ett led i det besparingsarbete som har föranlelts av det allmänna
ekonomiska läget är att undersöka förutsättningarna för alt la ul avgift för
viss offenllig service åt enskilda eller juridiska personer eller att höja
gällande taxa för sådana avgifter. Polisutredningen är för egen del inte främmande
för tanken att det även på polisväsendets område kan finnas anledning au
överväga en avgiftsfinansiering i vissa speciella fall vid sidan av vad som
redan gäller i fråga om ofTentliga tillställningar. För en sådan ordning talar,
utöver de direkta statsfinansiella synpunkterna, bl. a. inlresset av att
polisen i första hand används för kvalificerade polisiära uppgifter, för vilkas
utförande den omfattande utbildning som polisen erhåller verkligen behövs. I
sammanhanget måste tilläggas alt det f. n. råder en avsevärd brist på poliser
På grund av tidigare eftersläpning kommer detta

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 116

tiUslånd
alt bestå under de närmasle åren, irots au utbildningskapaciteten nu utnyttjas
till fullo. Polisutredningen avser att i etl principbetänkande inom en snar
framtid redovisa resultatet av sina överväganden i fråga om ökad
avgiftsfinansiering inom polisens verksamhelsområde. - Ordningsstadgeutredningens
förslag atl de ideella föreningarna skall befrias från avgifl för
polisbevakning vid offentlig tillställning kan sägas stå i strid mot de
strävanden som sålunda har kommil att prägla den nuvarande budgetpolitiken.
Del är emellertid etl gammalt önskemål atl de ideella föreningarna, i synnerhet
idrottsföreningarna, befrias från de avgifter som det här är fråga om. Atl döma
av de uppgifter som redovisas i betänkandet blir också den kostnadsökning för
slaten som kan beräknas uppkomma förhållandevis måttlig. Mol denna bakgrund
vill polisutredningen inte motsätta sig förslaget.

Sveriges
riksidrotlsförbund konstaterar med tillfredsställelse att utredningen förordar
fri polisbevakning för anordnare av ideellt inriktade offentliga
tillställningar. Om utredningens förslag förverkligas, kommer enligt förbundet
ett av idrottsrörelsen sedan länge framfört önskemål atl tillgodoses.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt tungt vägande skäl talar för att
föreningar som verkar för religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrotlsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål - vilka ofta arbelar under
knappa ekonomiska villkor - befrias från kostnaderna för polisbevakning vid
offenlliga tillställningar.

Hovrällen
för Västra Sverige ansluter sig uttryckligen till utredningens förslag att
arrangemang som i vinningssyfte anordnas av annan än ideell förening skall få
bära kostnaderna för polisbevakning. Samma uppfattning har länsslyrelsen i
Stockholms län, polisstyrelsen I Täby distrikl saml Vaxholms och Norrköpings
kommuner.

Förslaget
atl anordnare av allmän sammankomst skall kunna åläggas att bekosla ordningshållning
genom polispersonal ifrågasätts av två remissinstanser, nämligen riksåklagaren
och kammarrätten I Göteborg. Kammarrätten delar utredningens uppfattning att
det kan te sig stötande atl vissa rent kommersiella sammankomster inle kan
åläggas svara för ordningshållning genom polispersonal. Kammarrällen anser ändå
atl förslaget inte bör förverkligas. Vid tillkomsten av LAS uttalade
föredragande departementschefen att det med hänsyn till kravet att
församlingsfriheten inte underkastas andra inskränkningar än som är
oundgängligen nödvändiga från principiell synpunkt var rikligast att samhället
undantagslöst log på sig kostnaderna för ordningshållning vid allmänna
sammankomster. Kammarrätten anser att della uttalande fortfarande bör följas.
Gränsdragningsproblemen omöjliggör enligt kammarrätten en från alla synpunkter
invändningsfri lösning av spörsmålet vilka sammankomster som skall belastas med
kostnader för ordningshållning. Kammarrällen tillägger atl polisstyrelsens
möjlighet att föreskriva all anordnaren skall anlita ordningsvakter på egen
bekostnad också bör bidra till att anordnare av t. ex. popkonserter inte kan
vältra över

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 117

alllför
stora kostnader på staten. Riksåklagaren anför följande. Förslagel innebär atl
möjlighel öppnas atl ålägga anordnare av allmänna sammankomster kosinadsansvar
för ordningshållning genom polispersonal. Sådana koslnader kan bli belydande
och de kan i vissa fall ulgöra ett reellt hinder för anordnande av allmän
sammankomst. Visserligen utgör kosinadsansvar för ordningshållning inle en
avgifl knuten till sammankomsten som sådan, men till sill innehåll måste den i
grundlagshänseende anses jämförbar med de avgifler som diskuteras i förarbetena
till regeringsformen, nämligen bevillningsavgifter och vissa skatter.
Utredningen har också själv synbariigen hafl vissa betänkligheter beträffande
åläggande av kostnadsansvar, eftersom man å ena sidan velat befria vissa
sammanslutningar från sådant ansvar och å andra sidan pekat ut andra anordnare
som ur inlegritelssynpunkt mindre skyddsvärda. 1 grundlagen görs emellertid
inle någon åtskillnad mellan olika anordnare och inte heller mellan olika
syften med sammankomsterna. Enligt riksåklagarens mening kan den föreslagna
lagändringen inte anses förenlig med grundlagens bestämmelser om mötesfrihet. I
allt fall behöver denna fråga ytteriigare övervägas, innan någon lagsliflning i
ämnet genomförs.

Hovräiien.for
Västra Sverige anser däremot att vad utredningen anför om atl samma regler
belräffande skyldighet alt svara för kostnader för polisbevakning, bör gälla
för offentliga tillställningar och allmänna sammankomster är övertygande.
Länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Kopparbergs län, polisstyrelserna i
Täby, Motala och Värnamo distrikl, polisutredningen och Norrköpings kommun åt
av samma mening.

Hovrällen
för Väslra Sverige ansluter sig lill utredningens uppfattning att
betalningsskyldigheten, när den föreligger, bör omfatta i princip alla kostnader
för polisbevakning som föranleds av arrangemanget.

Närmare
om förutsättningarna för befrielse från kostnadsansvaret

I
fråga om avgränsningen av de ideella anordnare som bör befrias från
ersättningsskyldighet har utredningens förslag fått ell i huvudsak positivt
mottagande. Synpunkter och invändningar framförs dock av några remissinstanser.

Riksskutieverkel
(RSV) som har begränsat sitt yttrande till endast denna fråga anför följande.
RSV delar ulredningens uppfattning atl ett begrepp som ideell förening bör ha
samma innebörd i olika författningar. RSV har ingel att erinra mot den
föreslagna tekniken att i AOst och LAS hänvisa till kommunalskattelagens regler
om ideella föreningar. RSV delar uppfattningen att det är föreningarna själva
som skall förse polisstyrelsen med de fakta som skall ligga till grund för
styrelsens bedömning. Med en sådan ordning bör polisstyrelsens behov av
kontakter med skattemyndigheterna i ärendena bli av begränsal omföng. RSV vill
påpeka alt skattemyndigheternas uppgiftslämnande till andra myndigheler
begränsas av beslämmelserna i 50 § 1 mom. sjätieslyckel och 3 mom.
taxeringslagen och 17 § sekretesslagen. Om

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 118

lagstiftaren
önskar att polisstyrelserna i större utsträckning skall få tillgång till
uppgifter om föreningar i skallemyndigheternas handlingar, bör denna avsikt
klargöras i förarbelena till en kommande lagsliflning. - RSV vill framhålla alt
polisslyrelsen i varje enskilt fall måste självständigt pröva frågan om
anordnaren är en sådan ideell förening som är hänföriig under 53 § 1 mom.
första slyckel e) kommunalskattelagen. Polisslyrelsen är inte bunden av
taxeringsnämnds eller skattedomstols beslut i denna fråga ulan prövar givetvis
ärendet på egel ansvar. Teoretiskt sett är inle polisstyrelsen bunden ens av
regeringsrättens bedömning av frågan, eftersom det är regeringen som i sista
instans prövar polisstyrelsens beslut i ärenden av detla slag. Det kan inte
uteslutas alt man i ensiaka fall kan komma att fatta olika beslut i taxerings-
resp. avgiftsfrågan. Några större olägenheter kan detta dock inte väntas medföra.

Hovrätten
för Västra Sverige anser att utredningens förslag att samma krav som ställs upp
för alt en ideell förening skall fl åtnjuta skattefrihet också skall gälla för
befrielse från skyldighet att bekosta ordningshållning genom polispersonal
synes lämpligt och följdriktigt. Länsstyrelsen I Slockholms län och
polisstyrelsen i Täby distrikt ger uttryck för samma mening.

Riksåklagaren
avstyrker däremot den föreslagna lösningen. Han anser att det är naturligt atl
skapa en självständig regel och att anknytningen till begreppet ideell förening
utesluter andra juridiska personer med likartad verksamhet. Enligt
riksåklagaren framgår av utredningens betänkande alt del inte är den anordnande
sammanslutningens juridiska form utan dess verksamhet och syften, som skall
vara avgörande för om kostnadsansvar skall åläggas eller inte. Detla uppnås
inte, om man strikt knyter an till begreppet ideell förening.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser atl det - särskilt som AOst och LAS är förfaltningar som
i hög grad gäller allmänheten - är olämpligt atl hänvisa till ett visst lagrum
i en annan författning och därigenom undvika att ge klart besked om vilken
kategori som avses. De från juridisk facksynpunkt klara fördelarna med
utredningens metod torde enligt länsstyrelsen inle uppskattas av den breda
allmänheten eller de tillämpande myndighelerna. Länsslyrelsen föreslår därför
att det i AOst och LAS tydligt anges vad som avses med "ideell
förening".

Riksrevisionsverkei,
som tillstyrker förslaget om kostnadsbefrielse för ideella föreningar, anser
att mer preciserade kriterier för prövning av frågan när andra anordnare skall
befrias från kostnadsansvaret behövs för att förhindra oenhetlig praxis vid
polisstyrelserna. Polisstyrelsen i Täby distrikt anför liknande synpunkter,
medan Folkeis Husföreningarnas riksorganisation anser att begreppet ideell
förening bör omfatta även fackliga organisationer.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att den nuvarande möjligheten att ålägga förening med
ideellt syfte kostnad för polisbevakning bör behållas. Den bör nyttjas med stor
återhållsamhet och det bör ankomma på länssty-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 119

relsen
atl pröva frågan. Med hänsyn till den allmännyttiga verksamhel som ideella
föreningar bedriver bör en övre gräns sällas för föreningens kostnads-andel.
Denna gräns kan enligl länsstyrelsens mening lämpligen vara hälften av
bevakningskosinaden. Svenska kommunförbundet anser all del bör övervägas om
kosinadsbefrielsen för ideella föreningar bör vara så generell som utredningen
föreslår. Enligt förbundet är det kanske motiverat atl undanta vissa myckel
kommersielll inrikiade arrangemang. Liknande synpunkter framförs av Föreningen
Sveriges länspolischefer. Föreningen tillstyrker dock utredningens förslag,
eftersom del knappast är möjligi atl utforma undantagsregler för de fall där
det i och för sig vore rimligt atl anordnaren fick betala kostnaderna för
polisbevakningen.

Enligt
länsslyrelsen I Jönköpings län är det stötande att ishockey-, fotbolls-och
tennistävlingar med deltagande a v högt betalda "proffs" fär förmånen
av kostnadsfri polisbevakning. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inle vissa
tävlingar-t. ex. rena uppvisningsarrangemang med professionella idrolls-män -
bör undantas från kostnadsbefrielsen. Många idrottsföreningar driver enhgl polisstyrelsen
i Halmstads distrikt en rent professionell verksamhet med dyra spelarinköp och
med avlönade idrottsutövare. Det är stötande att beteckna sådan verksamhel som
ideell, eflersom den ofla är renl affarsdrivande. Polisstyrelsen föreslår
därför att kostnadsbefrielsen skall omfatta bara föreningar vars hela aktiva
medlemskader uppfyller fordringarna för amaiör-skap enligt de normer som gäller
för deltagande i olympiska spel.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att utredningen har behandlat kostnadsfördelningsfrågan
väl ensidigt och anför bl. a. följande. I Kopparbergs län anordnas vissa
evenemang av sådan storlek, t. ex. Vasaloppet och midsommarfestligheterna, atl
de förtjänar atl framhållas i sammanhanget. Arrangemangen har det gemensamt att
de har svällt ut trots invändningar från polishåll. Anordnare är i flertalet
fall en idrottsförening, i ett fall en folkparksförening och i ett annat fall
en kommunal institution. De stora festtillställningarna har alltmer karaktären
av atl tillfredsställa och dra nytta av ungdomens behov av förströelse. De ger
anordnaren en högst avsevärd ekonomisk vinning. Samtidigt medförde mycket stora
besöksantalen att det krävs stora polisstyrkor för alt upprätthålla en
tillfredsställande ordning. Erforderliga resurser i fråga om ordningsvakter
finns inie au lillgå. Utvecklingen pekar mot en minskad lillgång på polismän
för ordningshållning vid festligheter av detla slag. Med anledning av de slarka
negativa sociala och polisiära följder som lillställningarna för med sig har
länsstyrelsen tagit initiativet till en nedtoning av midsommarfestlighelerna.
Det är angeläget att ytterst ha tillgång till ett styrmedel mot tillställningar
som trots atl de anordnas av förening med ideellt syfte erfarenhetsmässigt för
med sig problem i socialt, sanitärt och polisiärt avseende. Den nuvarande
möjligheten alt ålägga betalningsansvar bör därför behållas men användas med
stor återhållsamhet. Endasi länsstyrelse bör kunna ålägga en ideell förening

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 120

betalningsansvar.

En
del remissinstanser uttrycker farhågor för atl bulvanförhållanden kan
förekomma. Kommersiella sammanslutningar med klart vinningssyfte kan enligt
dessa remissinsianser i. ex. låla en ideell förening stå som anordnare mol viss
del i vinslen.

Rikspolisstyrelsen
framhåller följande. Utredningsförslaget fråntar polisstyrelsen möjligheten
all ålägga belalningsskyldighet även när synnerliga skäl lalar för atl den
ideella anordnaren bör stå kostnadsansvar för polisbevakningen, 1. ex. när
rent kommersiella intressen utgör syftet med tillställningen och behållningen
går lill ett annal ändamål än föreningens ideella aktiviteter.
Rikspolisslyrelsen vill peka på problemet med bulvananordnare och idrottsliga
arrangemang. Idrottsrörelsen är en heterogen samling av föreningsverksamheter,
som bedrivs med mer eller mindre starka ekonomiska inslag, inte minsl för all
möjliggöra idroitsulövning på toppnivå med professionellt tränade idrottsmän.
Idrottsrörelsen har därför stora finansiella behov och det är väl känt atl del
allmännas ekonomiska stöd inte förslår i alla fall. Idrottsrörelsens silualion
ulnylljas ofta av mindre seriösa samhällsmedborgare uteslutande för egen
vinning. Del kan ske genom att man låter idrottsföreningen officiellt stå som
anordnare, medan den reella anordnaren och vinsilagaren är en inom resp.
verksamheisfäli förslagen entreprenör. Dessa särskill för idrottsrörelsen ur
ekonomisk synpunkt oacceplabla bulvanförhållanden förekommer i dag exempelvis i
bingosammanhang. En sådan "ideellt" anordnad tillställning för allt
som oftast med sig problem som kräver polisinsatser.

Liknande
synpunkter framförs av sex polisstyrelser. Om en förening överlämnar åt någon
annan att ordna en tillställning, bör denne enligt polisstyrelsen i Falkenbergs
distrikt anses som anordnare, om han tar betalt för sitl uppdrag. Med hänsyn
till risken för bulvanförhållanden bör enligt länsslyrelsen i Ösiergöllands län
begreppet ideell förening klargöras mer delaljeral än vad som har skett i
betänkandet.

Anordnarens
skyldigheter

Ordningsstadgeutredningen
anser att huvudansvaret för ordningshållningen vid en offentlig tillställning
och allmän sammankomst även i fortsättningen skall ligga på anordnaren.
Planeringen av ordningshållningen bör enligl ulredningens mening regleras
närmare. Anordnaren bör i god tid före en lillsiällning eller sammankomst kunna
få fastställt vilka åtgärder som han skall vara skyldig atl vidta och vilka
kostnader för polisbevakning han kan få svara för.

Kammarrätten
i Göteborg, länsstyrelsen i Östergötlands län och fyra polisstyrelser befarar
all utredningens förslag kommer att leda lill att del från arrangörshåll krävs
större polisiära resurser för ordningshållning än tidigare. Föreningen Sveriges
polischefer anför följande. Föreningen kan inte frigöra sig

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 121

från
misstanken all arrangörer av offenlliga lillslällningar i vissa fall kommer all
förebara svårigheier alt anskaffa ordningsvakter för att därigenom komma i
åtnjutande av kostnadsfri polisbevakning. I minnet bör hållas atl det i dagens
läge är i slorl sett likgiliigl för arrangören ur ekonomisk synpunkt om hans
"egen" personal eller polismän slår för ordningshållningen.
Föreningen finner det ytterligt angelägel atl en evenluell kostnadsfrihet
införs endasi med del klart ullalade förbehållet alt del åvilar arrangören atl
på egen bekoslnad hålla civil bevakningspersonal och att polisbevakning endast
bör förekomma i de fall arbetsuppgifternas natur är sådan alt de enligl
polisstyrelsens bedömning oundgängligen fordrar närvaron av polis. Avgifisfriheten
får inle las lill intäkt för överflyttning av bevakningen eller tillsynen från
ordningsvakter eller vakter lill polispersonal. 1 en blivande proposition bör
enligt kammarrällen i Göteborg betonas att den omständigheten atl vissa
anordnare befrias från skyldighet att svara för kostnader förordningshållning
genom polispersonal inle får medföra en sådan överflyttning.

Sveriges
riksidroiislbrbund framhåller däremot atl de föreslagna ändringarna i AOst och
LAS inte får leda till att polisstyrelserna genom att meddela föreskrifier om
förordnade ordningsvakter i realiteten ålägger ideella anordnare atl bekosta
ordningshållning. Förbundel avstyrker därför utredningens förslag i den mån
dess förverkligande skulle göra det möjligt för polisstyrelsen att i praktiken
forlfarande låta kostnaderna för ordningshållningen hell eller delvis Slanna på
den ideella anordnaren.

Folkets
Husföreningarnas riksorganisalion godtar utredningens uppfattning atl
kostnaderna för ordningshållning genom ordningsvakter fortfarande skall bäras
av arrangörerna. Etl överflyttande av kostnadsansvaret för ordningshållningen
genom ordningsvakter till del allmänna skulle leda till att anordnaren
frånhändes varje inflytande över organisation och genomförande av
ordningshållningen i den egna lokalen. Varje ordningshållande insals uianför
samlingslokaler på 1. ex. parkeringsplatser måsle däremot enligt
riksorganisationen organiseras och bekoslas av del allmänna. Folkparkernas
centralorganisation framför liknande synpunkter och tillägger atl staten bör
svara för all ordningshållning vid arrangemang som anordnas av ideellt och
allmännyttigt verksamma organisationer.

Prövningsförfarandet

Ett
anlal remissinstanser, främst polisstyrelser, framför synpunkter angående
möjligheten atl meddela föreskrifterom att förordnade ordningsvakter skall
anlitas, förutsättningarna att på förhand fastställa ett högsla ersättningsbelopp
förordningshållning, tidpunkten när en ansökan senast skall inges och
skyldighelen atl inge en ny ansökan, när förulsäUningarna för en offentlig
tillställning eller allmän sammankomst ändras.

Polisstyrelsen
i Falkenbergs distrikl anför att utredningens ståndpunkt atl föreskrifter om
förordnade ordningsvakter kan meddelas med stöd av 16 §

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 122

AOst
och 7 § LAS inte stämmer överens med den allmänna uppfattningen, nämligen att
befogenheten grundar sig på 17 § AOst. Utredningens uppfaUning skulle enligt
polisstyrelsen leda till att det redan nu är möjligt att kräva atl
ordningsvakter anlitas på anordnarens bekostnad vid t. ex. en konsert. Detta
sirider mot lydelsen av 8 § LAS. Utredningens förslag att föreskrifter om
förordnade ordningsvakter skall kunna meddelas är lämpligt men 16 § AOst och 7
§ LAS bör kompletteras så att det framgår av lagtexten att sådana föreskrifter
kan meddelas. Länsstyrelsen 1 Jönköpings län anser också att det av AOsi och
LAS bör klart framgå au polisstyrelsen kan föreskriva alt förordnade
ordningsvakter skall anlitas. Polisstyrelsen i Eksjö dislrikl anser att det
måste vara möjligt atl med stöd av 7 § LAS föreskriva att anordnaren skall
bekosta ordningshållning genom förordnade ordningsvakter i de vanliga fall då
en ideell förening står som arrangör för t. ex. en pop-gala och behållningen
går till föreningens verksamhet.

Polisutredningen
anför följande. En ideell förening kommer enligt utredningens förslag även i
fortsättningen all kunna åläggas alt anlila ordningsvakter för bevakning vid
ofTentlig tillställning. Tydligt är att det kommer aU bli av stor betydelse
fören anordnare som är ideell förening om polisstyrelsen bedömer del nödvändigt
att ombesörja polisbevakning eller anser det tillräckligt atl ordningsvakter
svarar för bevakningen på föreningens bekostnad. I betänkandel framhålls att
polisstyrelsen, om den överväger att meddela föreskrift om ordningsvakter,
måste beakta att anordnaren inte åsamkas onödig kostnad och att tillställningen
eller sammankomsten inte onödigtvis försvåras. Del är naturiigtvis angeläget
att denna aspekt beaktas när bevakningsfrågan avgörs. Men bedömningen av frågan
om polispersonal eller ordningsvakter skall svara för bevakningen måsle ändå
alltid ske med utgångspunkt även från vilken grad av kvalificerad bevakning som
påkallas av tillställningens eller sammankomstens art och övriga
omständigheter. Bedömer polisstyrelsen att det från ordnings- och
säkerhetssynpunkt är tillräckligt att föreningen anlitar ordningsvakter för
bevakningen, torde styrelsen inte kunna anses skyldig att tillhandahålla
polispersonal för ändamålei enbart föratt bespara föreningen en koslnad.
Polisutredningen har för egen del uppfattningen att det i större utsträckning
än hittills bör vara möjligt alt avstå från alt belasta polispersonalen med de
bevakningsuppgifter som det här gäller. - Det bör anmärkas atl en konsekvens av
utredningens förslag kan bli att en ideell förening som ordnar en tillställning
flr betala bevakningskostnaden själv, om risken för ordningsstörningar är
förhållandevis ringa, medan staten svarar för koslnaden, om mera påtagliga
olägenheter från ordnings- och säkerhetssynpunkt kan befaras. Med den konstruktion
som har valts i förslaget och som bygger på att det är anordnarens rättsliga
status - inle, som kanske hade varit mer nalurligt, den akluella tillställningens
art - som är avgörande, synes emellertid denna konsekvens ofrånkomlig.

Det
högsta ersättningsbeloppet för ordningshållning bör enligt kammarrätten I
Göleborg motsvara den beräknade kostnaden för planerade och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 123

förutsebara
polisinsatser vid arrangemanget. Förutom kostnader för polisper-sona!
innefatlar beloppet alltså beräknad ersättning för evenluella hjälpmedel som
häst, hund, motorfordon m. m. Enligt kungörelsen om ersällning till statsverket
vid anlilande av polismän för polisbevakning på enskild bekostnad omfatlar
ersättningsskyldigheten, framhåller kammarrätten, även kostnader för vissa
skador. När sådana kostnader kan förutses, bör i del besked som polisen lämnar
anordnaren anmärkas att krav avseende sådan koslnad kan framställas i
efterhand. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till utredningsförslaget
beträffande prövningsförfarandet även om det, som vissa av polisstyrelserna i
länet har anmärkt, kan vara svårt att före en tillställning eller sammankomst
förutse de slutliga kostnaderna för ordningshållning genom polispersonal.
Polisslyrelsen i Täby dislrikl anför att det förefaller obegripligt hur en
polisstyrelse i förväg skall kunna ange etl högsta ersättningsbelopp.

Ett antal remissinstanser
anser att den föreskrivna tidpunkten för ingivande av en ansökan eller anmälan
ligger för nära tillställningen resp. sammankomsten. För all polisstyrelsen
skall få en rimlig minsta tid för behandling av ansökningarna bör det enligt
länsstyrelsen 1 Slockholms län i 14 och 15 §§ AOsl och 5 och 6 §§ LAS anges att
en ansökan eller anmälan bör ges in inom viss tid före tillställningen eller
sammankomsten. Om den nuvarande formuleringen - enligt vilken en ansökan eller
anmälan "om möjligt" bör ges in fem resp. tre dagar i förväg -
behålls, kan en anordnare komma dagen före en tillställning eller sammankomst
och kräva omedelbar handläggning, framhåller länsslyrelsen. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser att tidsfristerna bör ändras till fem resp. tre
söckendagar med hänsyn lill att polisstyrelsernas kansli bortsett från viss
beredskapstjänst, inle är i tjänst under sön- och helgdagar. Länsstyrelsen i
Hallands län, som anser att tidsfristerna är för knappt tilltagna för alt
polisstyrelsema skall kunna få lillräcklig tid för personalplanering, föreslår
atl tiderna föriängs till sju resp. fem vardagar. Polisstyrelsen I Halmstads
distrikt anför liknande synpunkler.

Trafiksäkerhetsverkel
anser att en ansökan om tillstånd att anordna en motortävling måste vara
tillståndsmyndigheten tillhanda i tillräckligt god tid så all bedömning, beslul
och genomförande av de ofta omfattande säkerhetsarrangemang som behövs för atl
begränsa riskerna för allmänheten kan hinnas med. Vid stickprovskontroller har
det visat sig atl motortävlingar ofta genomförs utan att föreskrivna
säkerhetsåtgärder har vidtagits. En bidragande orsak till detla torde enligt
verkets mening vara den korla tid som står lill buds från del tävlingstillslånd
har beviljats till dess tävlingen skall äga rum. Därför bör en ansökan om
tillstånd till motortävling ges in senast en månad före tävlingen.

Polisutredningen
erinrar om att det ibland kan vara svårt för polisen att lång tid i förväg
bedöma ordningsläget och anför följande. Förutsättningarna kan ändras radikall,
t. ex. genom atl polisen får kännedom om att omfattande demonstrations- eller
protestaktioner mot en idrottstävling planeras. Del

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 124

lorde
ställa sig svårl au, som ordningssiadgeuuedningen förutsäUer, ålägga anordnaren
au ge in en ny ansökan där de ändrade förutsättningarna specificeras. 1 slällel
torde polisen vid behov få meddela kompletlerande ordningsföreskrifter.
Ulredningens förslag lill en ny 17 a § AOst lorde få uppfaUas så, att den inle
lägger hinder i vägen mol att redan meddelade föreskrifter kompletteras i
sådana fall. Polisstyrelsen i Stockholms distrikt framhåller att
förhandsbedömningen kan vara vansklig av flera skäl. Ändrade förulsältningar
kan uppkomma i form av politiska händelser, oväntad framgång i marknadsföringen
av ell visst evenemang m. m. Erfarenheterna visar också att anordnarna inte
sällan kort före en tillställning eller sammankomst meddelar all
polisinsatserna måste ökas med anledning av uppgifler som har kommit lill
anordnarens kännedom efler det att anmälan eller ansökan getts in lill
polisstyrelsen. Polisstyrelsen I Täby distrikt framhåller att kravel på en ny
ansökan och en ny prövning vid ändrade förutsäitningar knappasi är ägnal alt
öka effektiviteten i myndighetens verksamhet.

Polisutredningen
godlar förslagel om en särskild regel om atl beslut med anledning av en ansökan
eller anmälan skall meddelas skyndsamt. Uttrycket "utan dröjsmål', återger
dock bättre vad som ler sig rimligt vid den avvägning som måsle ske, när flera
angelägna uppgifler skall handläggas. Polisstyrelserna i Täby och Norrtälje
distrikl anser atl en föreskrift om atl tillståndsärendena skall handläggas
skyndsamt är både onödig och olämplig, eflersom den kan ge en anordnare
anledning all kräva att även en för senl ingiven ansökan skall prioriteras
framför andra, kanske viktigare ärenden.

Föreningen
Sveriges polischefer anser att etl hell annal prövningsförfarande än det som
utredningen föreslår bör införas. Föreningen förordar ett
restituiionsförfarande. Prövningen av den lämpligaste uppläggningen av
ordningshållningen kan då ske ulan all kostnadsaspekter intar en central roll.
Reslitutionsfrågan bör prövas av annan myndighet än tillslåndsmyndigheten.
Föreningen hänvisar lill den i ett flertal olika sammanhang framförda
synpunkten all polisen så långl möjligt inte bör åläggas att syssla med fiskala
och liknande frågor.

Sanktionsregeln

Länsslyrelserna
i Ösiergöllands och Kopparbergs län saml Svenska kommunförbundet tillstyrker
den föreslagna sanklionsregeln.

Polisutredningen
har förslåelse för de skäl som har föranlett ordningsstadgeutredningen atl
föreslå en sanktionsregel. Polisutredningen vill emellertid sätta i fråga om
regeln inte har fått en väl kategorisk avfattning. Det kan sålunda erinras om
det inte ovanliga fallel att en demonstration anordnas utan tillstånd eller
anmälan. Polisens bevakning kan då vara personalkrävande, eflersom några
förberedelser ofta inle har kunnat vidtas. Detsamma gäller vissa former av s.
k, ockupationer som är atl hänföra till allmänna

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 125

sammankomster.
Några särskilda skäl i utredningsförslagels mening mot att låla anordnaren
betala hela kostnaden synes inte föreligga i dessa fall. Naturligtvis kan det
åtminstone ibland sägas vara skäligl att den som har anordnat en allmän
sammankomst utan tillstånd eller anmälan får betala i varje fall en del av bevakningskostnaden.
Samtidigt måste beaktas att komplikationer kan uppkomma, om det i enlighet med
utredningsförslaget skall vara elt tjänsteåliggande för polisen att driva in
avgiften. Detta beror inte minsl på det förhållandet atl del många gånger är svårl
att fastställa vem anordnaren är. Polisutredningen förordar därför i stället
all polisen - på samma sätt som enligt huvudregeln i lagförslaget - får
diskretionärt bedöma, om belalningsskyldighet skall åläggas den som har
anordnat en tillställning eller sammankomst utan atl ge in anmälan eller
ansökan i tid.

Kammarrätten
i Göleborg anför att den föreslagna sanktionsregeln drabbar sådana anordnare
som enligt förslaget skall slippa att svara för kostnaderna för
ordningshållning hårdare än andra anordnare, som ju även om de söker lillslånd
i rätt lid skall åläggas alt svara för dessa koslnader. Skillnaden mellan del
belopp som en anordnare kan åläggas atl belala, om han har ansökt i förväg och
det belopp som kan utgå på grund av sanktionsregeln torde normalt bli ganska
liten. För en ideell förening kan denna skillnad ändå bli betydande.
Kammarrätten ifrågasätter om inte sanktionsregeln bör utformas så alt den
drabbar olika slags anordnare på ett så likartal sätl som möjligt.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län och polisstyrelsen i Eksjö dislrikl anser att sanktionsregeln
bör utvidgas så all anordnaren kan åläggas att belala kostnaderna för
ordningshållning genom förordnade ordningsvakter. Det kan enligt polisslyrelsen
komma i fråga atl anlita ordningsvakter, om polispersonal inte kan avdelas
förordningshållningen.

Polisstyrelsen
i Solna distrikt anser all den föreslagna sanklionsregeln kan leda till
orimliga konsekvenser vid obetydliga försummelser från anordnarens sida.

Länsslyrelsen
i Slockholms län drar slulsalsen att ordningsstadgeutredningen anser att en
tillställning eller sammankomst skall få komma till stånd trots att något
tillslåndsbeslul inle föreligger eller anmälan inte har gjorts om
tillställningen eller sammankomsten. Ett sådant synsätt strider enligt
länsstyrelsens mening mot bestämmelserna i 12 och 13 §§ AOst och 3 och 4 §§ LAS
där del sägs alt en tillställning eller sammankomst inte får hållas utan
tillstånd eller anmälan. Påföljderna vid överträdelse regleras i 29 § AOst och
15 § LAS, framhåller länsstyrelsen. Polisstyrelsen i Täby dislrikl anför
liknande synpunkler.

2.
Tillståndskravet för motortävling

Utredningens
förslag att tillslåndskravet för anordnande av motortävling skall kvarslå och
att polisslyrelsen skall kunna medge befrielse från tillståndskravet i den mån
det kan ske utan fara för ordning och säkerhel

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 126

tillstyrks
eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Till de remissinstanser
som tillstyrker utredningens förslag hör kammarrätlen I Göleborg, rikspolisslyrelsen,
trafiksäkerhetsverket, länsstyrelserna I Slockholms, Östergötlands, Jönköpings
och Kopparbergs län, nio polisstyrelser, polisutredningen, Täby och
Norrköpings kommuner, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
kommunförbundet. De invändningar som några remissinstanser framför gäller dels
förslaget att tillståndskravei skall efterges i vissa undantagsfall,dels
förslaget att tillstånd i princip skall krävas för anordnande av motortävling.
I vartdera fallet är del tre remissinstanser som har annan mening än
utredningen.

Trafiksäkerhetsverkel
anser atl lillståndskravel bör behållas, eflersom särskilda säkerhetsåtgärder
av olika slag måste vidtas inför flertalet motortävlingar. Erfarenheterna
visar också att del behövs en fortlöpande kontroll av säkerhetsförberedelserna.
Dessutom finns enligt verket fortfarande åtskilliga former av motortävlingar
för vilka generella säkerhetsföreskrifter inte har meddelats. För sådana
tävlingar måste därför särskilda föreskrifter meddelas för varje tävlingstillfälle.
Verket anser dock att ett förenklat tillståndsförfarande kan tillämpas när det
gäller t. ex. speedwaytävlingar på permanenta och särskilt inrättade banor.

Hovrätten
för Västra Sverige anser att tillståndskravet bör behållas på de skäl som utredningen
anför. Vad utredningen anför om alt lillståndskravel kan efterges i vissa
undantagsfall synes däremot hovrätten inte helt övertygande. Enligt hovrättens
mening bör av hänsyn till deltagarnas och publikens säkerhet lillståndskravel
upprätthållas generellt i varje fall belräffande motortävlingar. Länsstyrelsen
1 Hallands län anför att vissa motortävlingar på särskilda motorbanor kan
innefatta slora faromomenl. Del krävs ställningstagande från fall till fall
till frågan vilken ordningshållning och vilka säkerhetsanordningar som måste
krävas. Därför anser länsstyrelsen att det undantagslösa tillslåndskravet bör
kvarstå. Olägenheterna för arrangörerna torde enligl länsslyrelsen inte bli
särskilt stora. Polisstyrelsen I Halmstads distrikt anför liknande synpunter.
Vägverket anser att tillståndskravet bör kvarstå för alt en effektiv kontroll
av ordnings- och säkerhetsförberedelserna i samband med motortävlingar skall
kunna ske.

Den
motsatta ståndpunkten intas av idrottsrörelsen. Sveriges riksidrotlsförbund
konstaterar med besvikelse att ulredningen förordal att tillslåndskravet
generellt skall tillämpas för anordnande av motortävlingar. Förbundet kan inte
acceptera att vissa av dess medlemsorganisationer särbehandlas på detta sätt.
Mötesfriheten flr inte begränsas genom atl enstaka polisstyrelser förvägrar
ideella anordnare av motortävlingar tillstånd till tävlingar inom avskilda
områden. De krav på säkerhel och ordning som enligt utredningen måste ställas
på sådana arrangemang kan mycket väl tillgodoses genom ett särskill
prövningsförfarande i samband med att anmälan görs om tävlingen. Enligt vad
förbundet har inhämtat är erfarenhelerna från samarbetsorganet mellan
rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverkel och vägverket mycket goda.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 127

Förbundet
anser därför-i motsats till utredningen-alt det är tillräckligt att
föreskrifter och anvisningar i säkerhetsfrågor meddelas av statliga myndigheler
med samarbetsorganet som riktgivare. - De överväganden som ulredningen anför
som moliv för atl lillståndskravel skall behållas synes snarare avse
arrangemangen kring tävlingarna än förhållandena inom tävlingsområdet.
Överväganden om publikens storlek och sammansättning bör vara ovidkommande vid
tillståndsprövningen. - Förbundel delar inle utredningens uppfattning alt
skillnaden mellan lillståndsplikl och anmälningsplikt ur anordnarens synvinkel
i praktiken är liten. Så länge lillståndskravel finns, kan tillstånd vägras.
Motsvarande begränsning i mötesfriheten blir inte akluell för anordnare med anmälningsplikt.
Det kan därför inträffa atl en polisstyrelse vägrar tillstånd till en tävling
med hänvisning till den personalbrisl som har uppstått genom att
anmälningspliktiga arrangemang samtidigt kräver omfattande insatser av
polispersonal. Della förhållande är oacceptabelt. - Med hänvisning till det
anförda föreslår förbundel atl motortävlingar inom inhägnat område undantas
från tillslåndskravet.

Liknande
synpunter anförs av Svenska bilsportförbundei och Svenska racerbåtförbundet.
Svenska motorcykelförbundet konstaterar med beklagande att utredningen inte har
funnit det möjligt atl jämställa motorcykelsporten med andra sporter ens när
del gäller tävlingar som äger rum på fasta anläggningar. Utredningens förslag
att polisstyrelsen i vissa fall skall kunna medge befrielse från skyldighelen
att söka tillstånd innebär emellertid enligt förbundet en avsevärd förbättring
i förhållande till nuläget beträffande huvuddelen av de tävlingar som anordnas
inom förbundets ram. Enligt förbundets mening skapas därigenom ett incitament
för den arrangerande klubben att fullgöra sina skyldigheter beträffande ordning
och säkerhet på bästa sätt. Detta kommer sannolikt att upplevas positivt och
därigenom bidra till en höjd säkerhets- och ordningsnivå. Förbundet vill därför
inte motsätta sig förslaget utan anser det angeläget att utredningens förslag
genomförs snarast.

Rikspolisstyrelsen
är av annan uppfattning än ulredningen i frågan om ett beslut om befrielse från
alt söka tillstånd kan ålerkallas när som helst, utan att föreskrift därom
finns i 12 § AOst. Om återkallelseinstitutet saknas i lag och det inte heller
är angivet i beslutet att återkallelse kan ske, torde enligt gällande
förvaltningsrättsliga principer ett myndighetsbeslut -särskilt om det är
posilivi för sökanden - inle kunna ålerkallas. Med hänsyn härtill bör enligt
slyrelsens mening i lagtexten anges atl beslutet kan återkallas, om skäl
föreligger. I förarbelena bör som återkallelsegrunder anges bl. a. att beslutet
har missbrukats och att det har utverkats genom vilseledande uppgifler.
Styrelsen anför vidare att ett beslut om befrielse från tillslåndskravet är och
bör vara kostnadsfritt enligt expeditionskungörelsen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund anför att nu gällande tillståndskrav och anvisningar har legat till
gmnd för den premiesätining som tävlingsförsäkringspoolen tillämpar. Poolen har
åberopat dem vid de återförsäkringar som har varil nödvändiga.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 128

Om
lillsiåndskraven slopas, finns del risk för all premiesätlningen måste tas upp
lill diskussion och att ålerförsäkringsgivaren därvid kommer atl begära högre
premier. Detla skulle medföra ökade premier för moioriävlingsförsäk-ringen. Den
befrielse från lillståndskravel som skulle kunna medges vid vissa angivna
motortävlingar bör ske med beaklande av dessa förhållanden, framhåller
förbundel.

3.
Uppställning av föremål på gångbanor

Remissinslanserna
är genomgående positivt inslällda lill ulredningens förslag om åtgärder för atl
minska de risker för olyckshändelser och andra olägenheler som hinder på
gångbanor medför. Ingen remissinslans avstyrker ulredningsförslagel men några
framför synpunkter i vissa delfrågor.

Rikspolisstyrelsen
anser att beslämmelsen atl polisslyrelsen vid sin tillståndsprövning skall ta
särskild hänsyn lill gångtrafikens intresse och meddela de föreskrifter som
behövs för att förhindra olyckshändelser bör tas in i 2 § AOsl i stället för i
8 § AOst som utredningen föreslår. Innehållet i beslämmelsen är mer ett
tillståndsprövningsrekvisit än en ordningsföreskrift.

Trafiksäkerhetsverkel
föreslår att del i föreskrifier eller anvisningar särskilt anges att
gångtrafikanternas säkerhet skall beaklas vid prövning av ansökningar om
tillstånd att ta uirymme på gångbana i anspråk för annat ändamål än gångtrafik.
Ansökningar om tillstånd lill uppställning av försäljningsstånd, skyltskåp,
trottoarserveringar och liknande anordningar på framför allt gångbanor bör
enligt verkel behandlas restriktivt, när det inte är fråga om breda gångbanor
där upplåtelse kan ske ulan olägenhel för gångtrafikanterna. Del kan ibland
visa sig nödvändigl att byggnadsställningar tillåts inkräkta på gångbana.
Tillstånd härtill bör emellertid enligt verkels mening förknippas med
skyldighel att vid behov anordna tillfällig gångbana, med skyddsanordningar
och uimärkningar, genom au 1. ex. intilliggande gatumark las i anspråk.

Föreningen
Sveriges länspolischefer anser au polisen redan nu är skyldig alt la särskild
hänsyn till gångtrafiken. Möjligen uppnår man den avsedda effekten - alt regeln
lillämpas - genom att diskutera frågan i den kommande propositionen utan alt
för den skull behöva utöka lagtexlen i 8 § AOst.

Kammarrätten
i Göleborg framhåller atl en effektivare övervakning -som i stor ulslräckning
bör kunna ske med hjälp av kommunernas personal - och information till
allmänhelen är vikliga medel när det gäller att få till stånd en bätlre
efterlevnad. Många torde inte känna till att tillstånd krävs för att få ställa
upp containers på allmän plals. Angående den laglekniska utformningen påpekar
kammarrätten att lilläggel till 28 § AOsl medför en skärpning även av påföljden
vid förseelser mol 3-6 §§ AOst. Delta synes inte ha varil avsett.

Kari
Gustav Jansson anför alt AOsi;s bestämmelser för gångbanor bör avse

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 129

även
cyklars, mopeders, motorcyklars och bilars uppställning på gångbanor.
Trottoarserveringar och byggnadsställningar medför enligl Jansson särskilt
Slora olägenheler och risker för olyckshändelser för blinda personer. Serveringarna
bör förbjudas. Vid olaglig uppställning bordel uppställda föremålet las i
beslag och bli förverkal, anser Jansson.

4.
Begreppet polisstyrelse

Polisulredningen
tar upp frågan om ordet "polismyndighet" i AOst och LAS bör bytas ul
mot "polisstyrelse". En sådan ändring är formellt sett helt korrekt.
Polisutredningen anser emellertid att uttrycket polisstyrelse kan sägas vara
missvisande. De ärenden enligt AOst som del gäller får enligt nuvarande ordning
aldrig hänskjutas lill polisstyrelsen i plenum. Enligt polisutredningens mening
bör därför termen polismyndighet behållas i AOst och LAS. Ell särskilt starkt
skäl för denna lösning är alt det inle sällan uppstår missförstånd hos
allmänheten på del sättet att ett beslut i polisstyrelsens namn uppfattas som
meddelat av förtroendemannaslyrelsen även när det i verkligheten har fattats av
ett polisbefäl, framhåller polisutredningen. I olika sammanhang har enligt
polisutredningen förts fram önskemål om att lermen polisstyrelse skall
reserveras för fall då styrelsen själv har agerat. Dessa önskemål har mötts med
förståelse inom utredningen.

9
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

De remillerade förslagen

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom
föreskrivs i fråga om allmänna ordningsstadgan (1956:617) dels att 2, 12, 14-17
och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all i stadgan skall införas två
nya paragrafer, 17 a och 32 §§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 V

Nuvurunde Ivdelse

Allmän
plats inom stadsplanelagt område må icke begagnas för upplag eller avsijälpning
eller tagas i anspråk .för försäljningsstånd, ställningar och dyUki, såframt ej
tUlstånd därtiU lämnals av poUsmyndighelen. Ej heller eljesl må allmän plals,
som nyss nämnls, utan tillstånd av polismyndigheten nyiijas på sätt som Icke
överensslämmer med del ändamål för vilket den upplåtils eller anvisats eller
som ej år allmänt vedertaget. Vad sålunda sladgas om ianspråktagande av aUmän
pluts för försäljnings-ändumål skaU dock icke gälla i fråga om saluiorg och liknande
plats som i vederbörlig ordning upplåtils till allmän försäljningsplats.

Innan tillstånd meddelas, skall yttrande Inhämtas från den
kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt. Därest denna avstyrker,
må lillslånd ej meddelas.

Föreslagen
lydelse

Allmän plats inom stadsplanelagt område får Inle användas
för upplag, avsijälpning, försäljningsstånd, ställningar och Uknande utan polismyndighetens
lillslånd. Sådan plats får inte heller i övrigt utan tillstånd av
polismyndigheten användas pä etl sätt som inte stämmer överens med det ändamål
för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inle är allmänt
vedertaget. Tillstånd krävs dock inte för försäljning på saluiorg och liknande
plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

Innan tillstånd meddelas, skall poUsmyndighelen Inhämta
yttrande från den kommunala nämnd som kommunen har bestäml. öm denna avstyrker,
.får tillstånd inte meddelas.

Vid liUslåndsprövningen skall polismyndigheien la
särskild hänsyn lUl gångtrafikens intresse och om tillstånd besluias meddela de
föreskrifter som

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1972:784.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

1
fråga om allmänna vägars/f// vad i försia styckel sägs äga tillämpning endast
såvitt avser åtgärd, som ej är reglerad i väglagen (1971:948).

Föreslagen lydelse

behövs
för all förhindra olyckshändelse.

I fråga om allmänna vägar
gäller kravet på polismyndighelens tillsiånd endast beträffande ålgärd som inte
är reglerad i väglagen (1971:948).

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §2

A
allmän plals må offentlig tillställning ej anordnas utan tillstånd av
polismyndigheten.

Sådant tillstånd fordras
även eljest Jör anordnande av offentlig danstillställning, pornografisk
föreställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen samt därmed
jämförlig nöjestillställning ävensom tävling och uppvisning i motorsport och
professionell brottning.

Offentlig
tillställning får Inte anordnas på allmän plals utan tillstånd av
polismyndigheten.

Sådant
tillstånd fordras även / annat fall för offentlig danstillställning,
pornografisk föreställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen
och därmed jämförlig nöjestillställning samt tävling och uppvisning i
motorsport och professionell brottning.

öm det kan ske ulan
fara för ordning och säkerhet, får polismyndigheten befria en sammanslutning
eller annan anordnare från skyldigheten att söka tillstånd enligt andra
sty'cket beträffande tillställningar av ett vissl slag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 §3

Ansökan om tillstånd atl
anordna ofTentlig tillställning skall göras skriftligen i god tid före
tillställningen. Föreskrives e/annat med stöd av 22 § andra stycket, skall
ansökan om möjligt göras å sådan lid, att den är polismyndigheten tillhanda
senasl å femte dagen före tillställningen. Ansökan skall innehålla uppgift
angående anordnaren, tid och plats för tillställningen saml dennas arl och
huvudsakliga utformning.

Senaste
lydelse 1973:561. Senaste lydelse 1972:184.

Ansökan om tillstånd att
anordna offenllig tillställning skall göras skriftligen i god lid före
tillställningen, öm inle annal föreskrivs med stöd av 22 § andra stycket,
skall ansökningen om möjligt göras så tidigt all den är polismyndigheten
tillhanda senast på sjunde dagen före tillställningen.

Ansökningen skall
innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för tillställningen, dennas
art och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Erfordras
ulöver vad ansökun innehåller ytterligare uppgifler, äger polismyndigheten
förelägga anordnaren att inkomma med upplysningar eller ock själv JÖransiulta
om utredning. För undersökning som kräver särskild fackkunskap må på anordnarens
bekostnad anlitas sakkunnig.

Ej
må, Ulom då medgivande enligt 21 § första slycket påkallas, föreläggande avse
skyldighet att tillhandahålla handling angående eller redogörelse för innehållet
i dramatisk eller annan munllig framställning som är avsedd atl förekomma vid
tillställningen.

öm
beslut I anledning av ansökan skall meddelas skriftligt besked.

Föreslagen
lydelse

huvudsakliga
utformning saml de ålgärder rörande ordning och säkerhet vid lillsiällningen
som anordnaren avser att vidtaga.

Om
det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma
medyiieriigare uppgifler eller själv ombesörja utredning. För undersökning som
kräversärskild fackkunskap får sakkunnig anUias på anordnarens bekostnad.

Föreläggandel
får inte avse skyldighel all tillhandahålla handling angående eller
redogörelse för innehållet i dramatisk eller annan muntlig framställning som
avses förekomma vid tillställningen. Detta gäller Inte, om medgivande behövs
enligl 21 §.forsla slycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15§

Anmälan
om offentlig tillställning skall göras skriftligen eller munlligen och om
möjligi å sådan lid, au den är polismyndigheten tillhanda senast å tredje dagen
före tillställningen.

Anmälan skall innehålla uppgift
angående anordnaren, tid och plals för tillställningen samt dennas arl och
huvudsakliga utformning. Där så erfordras må polismyndigheten förelägga
anordnaren att inkomma med närmare upplysningar! nämnda hänseenden.

Anmälan
om offenllig tillställning skall göras skriftligen eller muntligen och om
möjligt så tidigt atl den är polismyndigheten tillhanda senast på.femte dagen
före tillställningen.

Anmälningen
skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för tillställningen,
dennas art och huvudsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och
säkerhel vid lillstäUningen som anordnaren avser atl vidtaga, öm det behövs,
får polismyndigheten förelägga anordnaren alt inkomma med närmare upplysningar
i nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anordnaren har all svara för att god ordning råder vid
tillställningen samt är pliktig slälla sig Idl efterrätlelse de föreskrifter
med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Envar som
åsidosätter sådan föreskrift må avvisas.

Vid
offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat
område, må rusdrycker ejförtäras annat än i samband med tillåten uiskänkning
därav, såvida ej polismyndigheten med hänsyn UU särskilda omständigheter det
medgiver. Rusdrycker, som ej må förtäras vid tillställningen, må ej heller
förvaras i lokalen eller o platsen.

Vid meddelande av föreskrifter, som i första styckel
avses, skall iakttagas, all anordnaren ej åsamkas onödig kostnad eller
tillstäUningens hållande eljesl onödigt försvåras.

16 §

Anordnaren skall svara för att god ordning råder vid
tillställningen och föl/a de föreskrifter om ordning och säkerhet som
polismyndigheten medelår. Sådan .föreskrift får innefatta skyldighel for
anordnaren all anlila förordnade ordningsvakter och annan personal.

Den som inle följer de föreskrifter som polismyndigheten
har meddelai får avvisas.från tillställningen.

Vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller
utomhus inom inhägnat område, får sprit, vin och starköl inte drickas annat än
i samband med tillåten servering av sådana drycker. Polismyndigheten.får dock
om särskilda omständigheter föreligger medge att så sker. Sprit, vin och
starköl som inte får drickas vid tillställningen/aV inte heller förvaras i
lokalen eller på platsen.

När
polismyndigheten meddelar föreskrifter om ordning och säkerhet, skall
myndigheten se till alt anordnaren inte belastas med onödig kostnad och alt
möjligheten all hålla tillställningen inte i onödan försvåras på annat sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §

Anordnaren
må av polismyndigheten åläggas bekosta sådan ordningshållning genom
polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger rum inom lokal eller
plats, där ojfentllg tillstäUnmg hålles, samt vid ingångarna och särskUda
parkeringsplatser.

Polismyndigheten
får ålägga anordnaren atl ersätta polisens koslnader för ordningshållning som
föranleds av en offenllig tillställning, som anordnas i vinningssyfte. Della
gäller Inte anordnare som är IdeeU förening hänförlig under 53 § 1 mom. försia
slyckel e) kommunalskallelagen (1928:370f

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1964:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Annan ordningshållning genom polispersonal må anordnaren
ej åläggas bekosta, med mindre länsstyrelsen med hänsyn lill omsländighelerna
del medgiver.

Ombesörjes
polisbevakning, som anordnaren enligt vad nu sagts må åläggas bekosta, av
polispersonal, gäller i.fråga om ersättningsskyldighet tUl statsverket vad
däran I vederbörlig ordning blivit bestämt.

Föreslagen
lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om hur
kostnaderna for ordningshållning skaU beräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17a§

Beslut
med anledning av ansökan enligt 14 § eller anmälan enligl 15 § skall meddelas
skyndsamt. Beslutet skall innehålla de föreskrifter om ordning och säkerhet som
polismyndigheten meddelar för tillställningen. Vidare skaU beslutet Innehålla
uppgift om del högsta belopp som anordnaren kan komma alt åläggas att betala i
ersättning för polisens kostnader för ordningshåUning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 §5

Bryter
någon mot beslämmelserna I 2-6 §§ eller underlåler någon alt hörsamma
föreskrift, förbud eller påbud som meddelats med stöd av8 § denna siadga eller
bryter någon mol beslämmelse i lokal ordningsstadga eller i reglemente eller
taxa som avses i 25 §, dömes till böter, högst femhundra kronor. Har förseelsen
avsett åliggande av störte vikt eller har därigenom förorsakats avsevärd skada
eller olägenhel, dömes lill böter.

Den som
bryter mol 2-6 §§ eller mot bestämmelse i lokal ordningsstadga eller i
reglemente eller taxa, som avses i 25 §, eller underlåter att följa föreskrift,
förbud eller påbud som har meddelats med stöd av 2 eller 8 § dömes till böter,
högst femhundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Senaste lydelse 1971:672.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Handlar barn, som ej fyllt femlon år, i strid mot
beslämmelserna i 6 § första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om
barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke
gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Föreslagen
lydelse

Om förseelsen har avsett en skyldighel av större vikl
eller om avsevärd skada eller olägenhet har Jöror-skais genom förseelsen,
dömes till böler. Till böter dömes också den som har franikallal fåra Jor
personskada genom atl bryta mol 2 § eller föreskrift som har meddelals med stöd
av 2 § tredje styckel.

Om etl
barn, som inle har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 § försia eller andra
slyckel, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligl /ori/a och andra
styckena denna paragraf Dena gäller inle, om vårdnadshavaren har gjort vad som
ankommer på honom för atl förhindra förseelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 §'

Om anordnaren Inle har gjori ansökan enligt 14 § eller
anmälan enligl 15 § eller inte har fullgjort skyldigheten inom tid som anges i
dessa paragrafer och beslul enligl 17 a § på grund därav Inle har kunnal
meddelas före lillstäUningen, får polismyndigheten ålägga honom atl ersätta
alla polisens koslnader för ordningshållning som har föranletts av lillsiällningen.
Om anordnoren Inte hur följl de föreskrifier rörande ordning och säkerhel som
har meddelals för ilU-siäll ningen, får polismyndigheten ålägga honom all
ersätta den koslnad för ordningshållning som harföranletts av underiätenhelen.
Vad som sägs I denna paragraf gäller även om betalningsskyldighet inie kan
åläggas enligt I7§.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.

'Förutvarande 32 § upphävd genom 1964:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1956:618) om allmänna sammankomster dels au 5-8
§§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 8 a §, av nedan angivna

lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om tillstånd att anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid
före sammankomsten och om möjligt å sådan tid att ansökan är polismyndigheten
tillhanda senast å femte dagen före sammankomsten. Ansökan skall innehålla
uppgift angående anordnaren, lid och plats för sammankomsten samt dennas art
och huvudsakliga utformning.

Erfordrus
utöver vud ansökan innehåUer ylterligare uppgifler, äger polismyndigheten
förelägga anordnaren au inkomma med upplysningar eller ock s]älvföranstalta om
utredning. Ej må föreläggande avse skyldighet att tillhandahålla handling
angående eller redogörelse för innehållet i föredrag, tal eller annan muntlig
framställning som är avsedd att förekomma vid sammankomsten.

Om
beslut i anledning av ansökan skall meddelas skriflligl besked.

Ansökan
om tillstånd att anordna allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid
före sammankomsten och om möjligt så tidigt att ansökningen är
polismyndigheten tillhanda senast på sjunde dagen före sammankomsten.

Ansökningen
skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för sammankomsten,
dennas art och huvudsakliga utformning samt de ålgärder rörande ordning och
säkerhet vid sammankomsten som anordnaren avser att vidtaga.

Om
det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren alt inkomma med yf/erZ/gore
uppg//? er eller själv ombesörja utredning. Föreläggandet får inte avse
skyldighel att tillhandahålla handling angående eller redogörelse för
innehållet i föredrag, lal eller annan munllig framslällning som är avsedd
att förekomma vid sammankomsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1971:615.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Anmälan om allmän sammankomst skall göras skriftligen
eller munlligen och om mo]\\giå sådan tid att den är polismyndigheten tillhanda
senast å iredje dagen före sammankomsten.

Anmälan
skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten
samt dennas art och huvudsakliga utformning. Där så erfordras må
polismyndigheten förelägga anordnaren alt inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

6§

Föreslagen lydelse

Anmälan om allmän sammankomst skall göras skriftligen
eller muntligen och om mojhgiså tidigt att den är polismyndigheten tillhanda
senast på femte dagen före sammankomsten

Anmälningen
skall innehålla uppgift om anordnaren, Uden och platsen för sammankomsten,
dennas art och huvudsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och
säkerhel vid sammankomsten som anordnuren avser att vidtaga, öm del behövs, får
polismyndigheten förelägga anordnaren atl inkomma med närmare upplysningar i
nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anordnaren har all svara för atl god ordning råder vid
sammankomsten samt är pliktig atl ställa sig lUI eflerrältelse de föreskrifter
med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Envar som
åsidosätter sådan föreskrift må avvisas.

Vid meddelande av föreskrifter skall iakttagas att
anordnaren ej äsamkus onödig kostnad eller sammankomstens hållande eljest
onödigl försvåras.

7 §

Anordnaren skall svara för atl god ordning råder vid
sammankomsten och följa de föreskrifter om ordning och säkerhet som
polismyndigheten meddelar. Sådan föreskrift får innefatta skyldighet for
anordnuren ull anlita förordnade ordningsvakter och annan personal.

Den som inte följer de föreskrifter som polismyndigheten
har meddelat får avvisas/ran sammankomsten.

När poUsmyndighelen meddelar föreskrifter om ordning och
säkerhel, skall myndighelen se UU atl anordnaren inle belastas med onödig
kostnad och att möjlighelen alt hålla sammankomsten inte i onödan försvåras på
annal sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17

Nuvarande Ivdelse

Föreslugen lydelse

138

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anordnuren
må ej åläggus bekosta ordningshållning vid allmän saman-komsi genom
polispersonal eller förordnade ordningsvakter.

Polismyndigheien
Jår inle ålägga anordnaren att ersätta polisens kostnader för ordningshåUning
som föranleds av en allmän sammankomst

opaginerad Kontrollera mot PDF

8a§

Beslut med anledning av ansökan enligt 5 § eller anmälan
enligt 6 § skaU meddelas skyndsamt. Besluiel skaU innehålla de föreskrifier om
ordning och säkerhel som polismyndigheten meddelar för sammankomsten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 139

Uldrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanlräde 1979-01-25

Närvarande:
f d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Petrén, justitierådet Sven
Nyman, justitierådet Knutsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1978 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för kommundepartementel Hansson beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1.
lag om ändring i allmänna
ordningssladgan (1956:617),

2.
lag om ändring i lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster

i
vad förslagen avser ordningshållning vid offentliga lillslällningar och
allmänna sammankomster.

Förslagen
har föredragits inför lagrådet av hovrättsassessorn Ulf Bjurman.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådel.

Ursprungligen fanns
gemensamma regler för alla slag av sammankomster i 1868 års ordningsstadga för
rikets städer. Vid 1956 års reform skildes de bestämmelser som ansågs beröra
församlingsfriheten som medborgeriig rättighet ul och fick plats i en särskild
lag, lagen om allmänna sammankomster (LAS). Övriga regler intogs i den i
adminisirativ ordning anlagna allmänna ordningsstadgan (AOst). Denna uppdelning
av föreskrifterna om sammankomster på två författningar gjordes utifrån de
enligl 1809 ärs RF gällande statsrättsliga principerna för brukei av lag,
stiftad av konung och riksdag gemensaml, och av författning, som utfärdals av
konungen ensam. Föreskrifterna i 9-21 §§ AOsl om offentliga tillställningar och
de i 1-12 §§ LAS om allmänna sammankomster utformades i nära anslutning till
varandra och innehöll en i stort sett parallell reglering. 1 den föreliggande
lagrådsremissen fullföljs denna teknik. Deparlemenlschefen förordar sålunda, om
än med vissa viktiga undantag, en fortsatt likformig reglering på området.
Tillkomsten av 1974 års RF har tidigare föranlett en justering av
gränsdragningen mellan offentliga lillslällningar, som behandlas i AOst, och
allmänna sammankomster, som behandlas i LAS. Vissa tillställningar överfördes
därvid från och med år 1977 till gruppen allmänna sammankomster.

Del
statsrättsliga läget för lagstiftning på förevarande område lar anses ha
avsevärt förändrats i och med 1976 års ändringar i 2 kap. RF. Den genomgripande
omarbetningen av detta kapitel har lell till atl nu långl mera delaljerade
regler uppställts för lagstiftning som gäller bl. a. mötesfriheten och
demonslraiionsfriheten än tidigare. Här åsyftas framför allt reglerna i 12 och
14 §§ nämnda kapitel. I lagrådsremissen berör departementschefen

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 140

endasi
del senare lagrummel men har inle närmare ingått på belydelsen av de allmänna
föreskrifier för rältighetsinskränkande regler som innefattas i 12 §. Del
konstitutionella utgångslägel belräffande den lagstiftning varom nu är fråga
kommer atl ytterligare belysas i det följande.

Här
är lillfyllesl all fastslå atl lagstiftaren har relalivi fria händer då det
gäller atl utforma bestämmelser om offentliga tillställningar men atl han, då
det gäller begränsningar i den grundlagsskyddade rätlen alt anordna allmänna
sammankomster, har atl hålla sig inom den tämligen snäva ram som 2 kap. 1,12
och 14 §§ RF uppdrar. Då förevarande lagrådsremiss gäller endasi en delfråga,
torde den nu gällande systematiken kunna bibehållas i avvaktan på de slulliga
resultaten av pågående reformarbete beträffande AOsl. Den hittillsvarande
parallelliteten mellan AOst och LAS synes emellertid vid en mera genomgripande
omarbetning böra uppges.

Förslaget
till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Ingressen

Med
hänsyn till vad lagrådet föreslår i det följande bör den första att-satsen ges
följande lydelse: "(e/s alt 2,12,14-17 och 27-29 §§ skall ha nedan angivna
lydelse".

14
och 15 §§

Ordningsvaktsutredningen
föreslår i sitt förslag till lag om ordningsvakter att polismyndigheten skall
vara skyldig att, om anordnaren begär det, samråda med denne innan myndigheten
fattar beslut som innebär åläggande att anlita ordningsvakter vid offentlig
tillställning (se SOU 1978:33 s. 19,4 § förslag till lag om ordningsvakter, och
s. 120-122). Möjligen kunde bestämmelser a v delta slag antas redan nu.
Tilläggsregler om sådant samråd kan då infogas i förevarande paragrafer som nya
sista stycken av förslagsvis följande lydelse:

"Belräffande
skyldighet att anlita förordnade ordningsvakter skall polismyndigheten samråda
med anordnaren, om denne begär del."

16
och 17 §§

I
förevarande 16 § - liksom i 7§ LAS - slås fast alt anordnaren av tillställning
är skyldig att svara för god ordning och all ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar.
I lagrådsremissen föreslås att det i 16 § skall uttryckligen utsägas alt sådan
föreskrift får innefatta skyldighet att anlila förordnade ordningsvakter och
annan personal.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 141

En
huvudregel i svensk räll får anses vara atl ordningshållning i offentliga
sammanhang är en uppgifl som ankommer på det allmänna. Sådan ordningshållning
föruisätter nämligen regelmässigt åtminstone möjlighet alt vid behov tillgripa
tvångsmedel, vilka en enskild normalt icke får begagna mot en annan enskild och
sålunda icke heller anordnaren av en tillställning eller sammankomst genlemot
någon som dellar i tillställningen eller sammankomsten. Tvång mol annan får
ulövas endasi av person som av offentlig myndighet givits befogenhet därtill.
Sådan kompetens har, såviit nu är akluelli, dels polismän dels enskilda
personer, som enligt 90 § polisinstruklionen (1972:511) har erhållil särskilt
förordnande som ordningsvakter. Ordningshållning kräver därför, om full
effektivitet skall kunna garanteras, medverkan av personal av angivel slag. Det
framgår av remissen att en viss arbetsfördelning förutsattes mellan de båda
personalgrupperna. Mera kvalificerade uppgifler av polisiär natur, såsom att
förhindra brott, att ingripa när brott förövats och att övervaka trafik, bör
ankomma på polis, medan för mindre krävande uppgifter ordningsvakter främst
kommer i fråga.

Av
det ansvar, som enligt förevarande 16 § läggs på anordnare av tillställning att
sörja för ordningen vid denna, härleder lagstiftaren uppenbariigen en
principiell skyldighet att bekosta polis och ordningsvakter som behöver anlitas
härför. Att den, som genom att anordna en tillställning föranleder särskilda
ordningshällningsproblem, sålunda får svara för kostnaderna för dessa får
anses innefalta en godlagbar rättsgrundsats.

Förslagel
i lagrådsremissen innebär atl, vad gäller ordningsvakter som anlitas av
anordnare av tillställning, denne alltid skall svara för kostnaderna för vakterna,
medan polisens koslnader för ordningshållningen vid tillställning blott i
vissa fall skall utkrävas av anordnaren.

Beträffande
polisens kostnader för ordningshållningen är huvudregeln i 17 § att liksom
hittills polismyndigheten skall ha befogenhel att ålägga anordnaren av
tillställningen au ersätta dessa kostnader. Nyheter är enligt det remitterade
förslagel atl ideell förening som anordnare icke får åläggas
betalningsskyldighet och att sådan skyldighet vidare får åläggas endast
beträffande tillställning som anordnas i vinningssyfte.

Det
föreligger emellertid en viss motsättning mellan å ena sidan den föreslagna
lagtexten, som ger polismyndigheten en skönsmässig prövningsrätt att ålägga
anordnaren betalningsskyldighet utom i de två särskilda fallen, och å andra
sidan uttalanden i motiven, som måsle lolkas så atl anordnaren regelmässigt
skall svara för kostnaderna utom i de båda nämnda fallen. Därutöver skall
enligt moliven befrielse från kostnadsbetalning kunna ske blott undantagsvis.
Departementschefen nämner som exempel på tänkbara undantagsfall siluationen då
anordnaren är en ideell förening som icke hell uppfyller de i 53 §
kommunalskallelagen angivna kriterierna eller är en organisation som kan anses
jämställd med en ideell förening eller då en

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 142

enskild
person måsie fungera som anordnare i slällel för en ideell sammanslutning som
saknar rältslig handlingsförmåga.

Motiven
kan knappasi läsas på annat sätl än att del är meningen all anordnare som ej är
i lagen frilagen från kosinadsansvar skall åläggas ersällningsskyldighel.
Möjligheten alt göra undantag sägs böra användas med återhållsamhet. Vad som
sålunda framstår såsom huvudregel bör framgå av laglexlen. Från praktisk
synpunkl ärdei väsentligt all anordnare av lillsiällning direkl ur AOst kan
utläsa när i princip skyldighel att betala det allmännas
ordningshållningskosinader vid lillsiällningen förefinns. Stadgandet bör
utformas med utgångspunkt härifrån.

Som
tidigare angivits ulgår det remitterade lagförslagel från alt, om polismyndigheten
enligl 16 § meddelar föreskrift av innehåU au anordnaren skall anlita
förordnade ordningsvakter eller annan personal, anordnaren -även om han är
ideell förening eller tillställningen anordnas ulan vinningssyfte - själv
skall bekosta denna ordningshållningspersonal. Givetvis får polismyndigheten
inle genom att föreskriva atl anordnaren skall anlita ordningsvakter minska
kostnaderna för polisbevakningen så att därigenom kostnadersom borl bäras av
polisen övervältras på en anordnare, som ej kan åläggas ersätta polisens
kostnader för ordningshållningen.

Vad
gäller avvisningsregeln i det nya andra stycket i 16 § vill lagrådet rikta
uppmärksamhelen på den oklarhet som synes råda om innebörden av gällande rätt
på denna punkt (se härom ordningsvaktsutredningen SOU 1978:33 s. 67-68).
Lagrådel vill för sin del framhålla att beslämmelsen i sin föreslagna form
visserligen ger anordnaren en klar rätt att vägra den som ej åtlyder meddelade
föreskrifier tillträde till tillställningen och au, om han redan deltar i
denna, anmoda honom att avlägsna sig men däremot knappast lorde ge anordnaren
rätt atl bruka våld för ändamålei. Bestämmelsen berättigar emellertid personal,
som eljest är utrustad med tvångsmakl, atl bruka våld för avvisning om så
behövs.

Med
hänsyn till ordningsstadgeutredningens pågående arbele begränsar lagrådel sig
belräffande 16 § lill att förorda en omdisponering av denna. Det föreslagna
fjärde slycket, som nära anknyter till första slycket, bör uppflyttas och bli
andra slyckel. Lagrådsremissens andra och iredje stycken, som gäller icke i
första hand anordnaren ulan de i lillsiällningen dellagande, blir då iredje och
fjärde styckena i paragrafen.

Vad
angår 17 § torde den med beaktande av vad ovan anförts kunna ges följande
lydelse:

"Den
som anordnar offentlig tillställning i vinningssyfte skall ersätta polisens
kostnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen. Delta gäller
dock icke om anordnaren är ideell förening hänförlig under 53 § 1 mom. första
stycket e) kommunalskallelagen (1928:370) eller om eljesl särskilda skäl
föreligger för befrielse från ersällningsskyldighel.

Polismyndigheien
beslutar om ersältningsskyldighet med tillämpning av

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 143

föreskrifter
som regeringen meddelar om hur kostnaderna för ordningshållningen skall
beräknas. Därvid får det högsta belopp som kan ha fastställts enligt 17 a § ej
överskridas."

Med
den utformning lagrådet sålunda föreslagit regeln om ersättningsskyldighet i
17 § skola erhålla, blir det vid tillämpningen huvudsakligen fråga om
bedömningar av rättslig natur. Anordnaren är pliktig betala polisens kostnader
beräknade efter i förväg fastställda normer under vissa förutsätlningar. All
klarlägga vad som är vinningssyfte och huruvida en sammanslutning är sådan
ideell förening som anges i lagen är spörsmål vä) ägnade för domstolsprövning.
Avsteg från huvudregeln kan visseriigen göras på grund av särskilda skäl, men
dessa har exemplifierats i motiven och rättstillämpningen på denna punkt torde
icke komma att innefatta ett större mått av skönsmässig prövning än som eljest
brukar anförtros domstolar. Enligl gällande principer för
förvaltningsdomstolarnas kompetens bör besvär över beslut i fråga om
ersättningsskyldighet enligt 17 § prövas av förvaltningsdomstol.

Lagrådet
förordar sålunda ett tillägg till 27 § tredje stycket om att talan mot
länsstyrelses beslut rörande ersättningsskyldighet enligt 17 § skall föras hos
kammarrätten.

Med
anledning av de ändringar som föreslås i 16 § bör hänvisningen i 29 § tredje
stycket lill 16 § andra stycket avse fjärde stycket av samma paragraf

32 §

Enligt
denna paragraf kan anordnare av offentlig tillställning åläggas
betalningsskyldighet mot det allmänna om han åsidosätter vissa förpliktelser
enligt AOst. I huvudsak är det fråga om försummelser som också är straffbara
enligt 29 §. Anordnare som är fysisk person kan därför drabbas både av straff
och av ersättningsskyldighet enligt denna paragraf Om anordnaren är juridisk
person kan denna åläggas ersättningsskyldighet, medan straff kan utkrävas av fysisk
person som svarar för den juridiska personens handlande. Vad som har uppburits
i avgifter eller eljesl i ersättning för bevistande av tillställningen kan
förklaras förverkat enligt 30 § andra stycket.

Ersättningsskyldighet
kan ifrågakomma i två typer av silualioner, dels då ansökan eller anmälan inte
har gjorts i rätt lid (första meningen) dels då anordnaren inte har följt
meddelade föreskrifter rörande ordning och säkerhel (andra meningen). I
sistnämnda fall avser ersättningsskyldigheten endast den kostnad för
ordningshållning som har föranlelts av underiätenhelen. En skyldighet att
ersätta sådan kostnad påminner närmast om etl skadeståndsansvar och synes i
och för sig inte ge anledning till erinran.

Även
i det fall som avses i första meningen kan polisens kostnader för
ordningshållning till viss del vara orsakade av anordnarens underiåtenhet alt

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 144

följa
gällande bestämmelser. Kostnaderna kan sålunda tänkas ha blivit högre än som
normalt skulle ha varil fallet, exempelvis därför alt exlra personal måsi
tillkallas med kort varsel eller därför att polispersonal måst utnyttjas för
ordningshållning som anordnaren annars skulle ha ålagls all själv svara för
genom anlitande av ordningsvakter. Av skäl som har anförts i anslulning lill paragrafens
andra mening har lagrådet ingen erinran i sak mot att anordnaren kan åläggas
ersättningsskyldighet för kostnader av detta slag.

Regeln
i första meningen är emellertid inte begränsad lill sådana kostnader som nu har
angetts utan öppnar möjlighet atl ålägga anordnaren ersättningsskyldighet för
alla polisens kostnader för ordningshållning i samband med tillställningen.
Till den del ersättningsskyldigheten sålunda går utöver de merkostnader som har
orsakats av anordnarens underlåtenhet att iakttaga föreskriven lid får
påföljden karakiären av en straffsanktion. Enligl departemenlschefen innebär
påföljden visseriigen endasi att anordnaren går miste om koslnadsbefrielse.
Denna beskrivning synes emellertid inle helt rättvisande när del är fråga om
att ålägga enskild skyldighet att betala för viss offentlig verksamhet som
annars skulle ha bekostats av del allmänna.

Under
senare år har för olika lagöverträdelser införts nya lyper av ekonomiska
sanktioner, vilka ocksä kan drabba juridisk person. Som exempel kan nämnas
skattetillägg och förseningsavgift enligt 116 a och 116c§§ taxeringslagen
(1956:623) saml de skilda slag av avgifler som kan tas ut enligt lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Del är i
dessa fall fråga om belopp som är absolut eller relativt bestämda i lagen, och
denna anger också under vilka omständigheter nedsättning eller eftergift kan
komma i fråga.

Storieken av det belopp
som skall betalas enligt den nu föreslagna paragrafen är inte angiven på annat
sätt än att del av bestämmelsen framgår, alt beloppet inte får överstiga de
kostnader för ordningshållning som faktiskt har föranlelts av tillställningen.
Dessa koslnader kan variera i hög grad, beroende på tillställningens arl och
omständigheterna i övrigt. Inom den ram som sålunda dras upp har den prövande
myndigheten full frihel all efter eget skön avgöra hur mycket anordnaren skall
åläggas atl betala. Ersättningsskyldighetens anknylning lill de fakliska
kostnaderna gör alt försummelser som ter sig ganska likvärdiga kan föranleda
sanktioner av myckel varierande kännbarhel. Härtill kommer att det vid
tillställning som anordnas i vinningssyfte av annan än ideell förening redan
av huvudregeln i 17 § följer att anordnaren kan åläggas all ersätta samlliga
polisens koslnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen.
Skulle ansökan eller anmälan i sådant fall ha inkommit för sent men beslul ändå
hinna meddelas före tillställningen, torde eventuella merkostnader som
föranleds av förseningen böra beaklas redan vid fastställande av maximibelopp
enligt 17 a §. Av det anförda följer att den som enligl 17 § blivit förpliktad
atl ersätta polisens koslnader för ordningshållning inle kan åläggas någon
ylterligare betalningsskyldighet enligt sanktionsregeln vid underiåtenhet atl
göra ansökan eller anmälan i rätl tid. För en viss kategori anordnare kommer
med andra ord

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 145

någon
påföljd enligl denna regel över huvud taget inte i fråga för sådan
underlåtenhet.

En
sanklionsregel som leder lill så godtyckliga resultat som den nu föreslagna kan
svåriigen godtas. Lagrådel vill därför föreslå atl regeln begränsas till att
avse sådana merkostnader som blir en följd av anordnarens underlåtenhet att
följa de föreskrifier som gäller. Om man anser sig behöva effektivare medel än
straffbestämmelserna i 29 § för att upprätthålla respeklen för gällande regler
om tid för ansökan och anmälan, synes ell syslem med normerade avgifler för
försenad eller ulebliven ansökan eller anmälan vara all föredra.

Om
ersällningsskyldigheten begränsas i enlighet med vad lagrådel föreslår, synes
bestämmelsen böra ulformas på sådant sätt att full ersällning för inerkoslnaden
i princip skall ulgå. Nedsättning eller eftergift bör emellertid kunna medges
om del föreligger särskilda skäl. Härigenom blir det möjligt au anpassa
påföljden till försummelsens beskaffenhet.

Det
remitterade förslagel innebär att beslut enligl paragrafen skall meddelas av
polismyndigheten. Talan mol dess beslul förs enligl 27 § första Slyckel hos
länsslyrelsen, vars beslut enligt Qärde stycket i samma paragraf kan överklagas
lill regeringen. Med hänsyn till sanktionsregelns karaktär bör emellertid
uirymme ges för en domstolsprövning. Då fråga i själva verket är om ell
skadeståndsliknande ersättningsanspråk, synes principiella skäl tala för atl
prövningen borde ske i ell partsförfarande inför allmän domstol. Prakliska
hänsyn lalar dock med viss styrka för att polismyndigheten får besluta i saken
i första instans och atl frågan försl besvärsvägen skall kunna bringas under
domstols prövning. Delta kan uppnås genom en föreskrift att talan mot
länsslyrelsens beslut skall föras hos kammarrätten.

På
grund av det nu anförda föreslår lagrådel att paragrafens första mening ges
följande lydelse: "Om anordnaren inte har gjort ansökan enligl 14 § eller
anmälan enligt 15 § eller inte har fullgjort sådan skyldighet inom lid som
anges i dessa paragrafer och beslul enligt 17 a § på grund därav inte har
kunnat meddelas före tillställningen, skall polismyndigheten ålägga honom att
ersätta polisens kostnader för ordningshållning som har föranletts av
tillställningen, i den mån kostnaderna beror på anordnarens underiåtenhet atl
fullgöra sin nämnda skyldighel."

Vidare
föresläs att i andra meningen ordet "får" byts ut mot
"skall" samt att lill paragrafen fogas elt andra stycke av följande
lydelse:

"Ersättningsskyldighet
enligt försia slyckel får nedsättas eller efterges om särskilda skäl
föreligger."

Om
vad lagrådet föreslagit här och vid 17 § beaklas bör 27 § tredje stycket ges
följande lydelse:

"Mol
länsstyrelses beslut om föreläggande av .vite eller om ersättningsskyldighet
enligt 17 eller 32 § föres talan hos kammarrätlen genom besvär."

10 Riksdagen 1979/80. Isaml. Nr 17

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 146

Om
sålunda ändring görs i 27 § bör i samband därmed hänvisningen i andra styckel
ändras att avse kommunallagen (1977:179).

Enligt
27 § femte stycket länder beslut enligl AOst av polismyndighet, länsstyrelse
eller kammarräll lill efterrättelse utan hinder av besvär såvida ej annoriunda
förordnas. Då delta med hänsyn till beslutets sanktionskaraktär ej bör gälla
beslul om betalningsskyldighet enligl 32 § vill lagrådet föreslå au följande
tillägg göres till 27 § femte stycket: "Detta gäller dock ej beslul om
ersättningsskyldighet enligt 32 §."

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

5
och 6 ;;§

Under
hänvisning till vad som anföres vid 14 och 15 §§ AOst och nedan vid 7 och 8 §§
kunde övervägas all till förevarande paragrafer lägga nya sista stycken av
följande lydelse:

"BeträlTande
skyldighet att anlita förordnade ordningsvakter vid konsert skall
polismyndigheten samråda med anordnaren, om denne begär del."

7
och 8 §§

Det
i lagrådsremissen framlagda förslagel till ändrad lydelse av förevarande
paragrafer innebär i sak framför allt all det uttryckligen anges att polismyndigheten
kan i föreskrift föranordnare av allmän sammankomst ålägga denne atl för
ordningshållningen vid sammankomsten anlila förordnade ordningsvakter och
annan personal. Hur rättsläget är på denna punkt enligt nu gällande rält
framstår icke som fulll klart.

Del
ligger närmast till hands att uppfatta förbudei i 8 § att ålägga anordnaren atl
bekosta ordningshållningen som ett förbud också att enligt 7 § utfärda
föreskrift för anordnare att anlita ordningsvakter, som denne skall betala.
Motiven synes stödja denna uppfattning (prop. 1956:143 s. 209-213).
Lagrådsremissen förefaller emellertid återspegla den uppfattningen att
polismyndighet kan meddela föreskrift rörande allmän sammankomst av innebörd au
anordnaren har alt anlita ordningsvakter på egen bekostnad. 1
specialmotiveringen till 8 § sägs också att den föreslagna ändringen närmasl är
av redaklionelll slag.

Om
nuvarande praxis finns vissa upplysningar i del i lagrådsremissen intagna
belänkandel av ordningsstadgeutredningen (DsKn 1978:2, Bilaga 1, tabell J).
Därav framgåratt under 1977 intill den 1 oktober, dvs. efter det atl
teaterföreställningar, konserter, biografföreslällningar m. m. överförts till
gruppen allmänna sammankomster, endasi två ordningsvakter utnyttjats för
ordningshållning vid sammankomst och då vid konsert eller musikfeslival. Under
senare halvåret 1976 anges på samma siälle två ordningsvakter ha

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 147

begagnats
för ordningshållning vid politiskt möte. Av intresse i sammanhanget är också
upplysningarna i ordningsvaktsutredningens betänkande (SOU 1978:33 s. 250). Där
uppges att det i inget av 12 av utredningen tillfrågade polisdistrikt
förekommit att anlitande av ordningsvakter föreskrivits beträffande teaterföreställningar
och biografföreställningar. Vidare redovisas alt sådan föreskrift meddelats
rörande konserter "ibland" i fyra distrikl och "aldrig" i
de övriga åtta distrikten.

Enligt
lagrådets mening är det önskvärt att rättsläget på förevarande punkt klariäggs
genom författningsändring. Förslaget i lagrådsremissen är så utformat atl
förbudei i 8 § begränsas all uttryckligen gälla endast polisens koslnader för
ordningshållning och att, som redan nämnts, ett tillägg görs till 7 § om rätt
för polismyndighet atl i föreskrift rörande allmän sammankomst ålägga
anordnaren av denna att anlita förordnade ordningsvakter och annan personal.

Det
framlagda förslaget kräver i första hand ett ställningstagande till frågan om
tillägget till 7 § kan anses grundlagsenligt. Detta gäller här närmasl
räckvidden av reglerna i 2 kap. RF om mötesfrihet och demonstrationsfrihel.

Enligt
2 kap. 1 § första styckel 3 och 4 RF är varje medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad mötesfrihet och demonstrationsfrihel. Enligt definitionen i
punkt 3 innebär mötesfrihet frihet bl. a. att anordna sammankomst för
upplysning, meningsyllring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnäriigt verk och enligt definitionen i punkt 4 demonstrationsfrihel
frihel alt bl. a. anordna demonstration på allmän plals. Inskränkningar i dessa
friheter får göras i vissa fall enligt regler i 2 kap. 12 och 14 §§ RF. Enligt
det senare lagmmmet får nämnda båda friheter begränsas endast av hänsyn till
vissa bestämda intressen, nämligen lill rikets säkerhet, till ordning och
säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen, till trafiken eller för att
motverka farsot. Vidare gäller enligt det förra lagrummet att en begränsning i
mötes- eller demonslraiionsfriheten aldrig får gä utöver vad som är nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får enligl
samma paragraf icke heller sträcka sig så långt att den blir ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar

Då
det i LAS talas om allmän sammankomst, innefattar begreppet enligt definitionen
i 1 § LAS, utom sammankomster enligt 2 kap. 1 § försia stycket 3 RF, även
demonstrationer.

Av
vad nyss sagts framgåratt det enligt RF är fullt lillåtligt att stifta lag som
medger inskränkningar i mötes- eller demonslraiionsfriheten för att trygga
ordning och säkerhet vid sammankomsten. Sådan lag kan ha varierande innehåll.
En form av inskränkning är att lägga ansvarel för ordning och säkerhet vid
sammankomst på anordnaren och därvid underförstå atl, om anordnaren ej går i
land med uppgiften, sammankomsien ej fr äga rum. Tillstånd att hålla
sammankomst kan sålunda förenas med sä stränga

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 148

ordnings-
och säkerhetsföreskrifter all sammankomsien ej kan genomföras. Exempel på sådan
föreskrift är au anordnaren vid sammankomsten skall anlita och bekosla
ordningspersonal lill belydande antal.

Sammankomst
och demonsiraiion är enligl RF omfaUande begrepp. Till sammankomst hänförs
bl.a. varje möte för upplysning och varje föreställning med framförande av
konstnärligt verk. Alla dylika sammankomster ulgör icke i normalfallet led i
den fria åsiktsbildningen, vilken är särskilt skyddsföremål enligl den nyss
återgivna regeln i 2 kap. 12 § andra stycket RF. Konserter och
biografföreslällningar framslår blott undanlagsvis som opinionsbildande i
samhällsfrågor. Inskränkningar i mötesfrihet beträffande dessa i form av
föreskrift alt anlita ordningsvakter kan därför normalt icke bli någol hol mot
åsiktsbildningen i här angiven mening.

Man
lorde böra ulgå från den grundläggande bedömningen att ett åläggande att
bekosla ordningshållning med ordningsvakter vid sammankomst kommer atl för en
möiesanordnare utan större ekonomiska resurser lätt bli likvärdigt med etl
förbud mol sammankomsien och att därmed ett hot mot den fria åsiktsbildningen
kan uppstå. Försiktigheten bjuder därför att lagstiftaren avstår från lagregler
som förpliktar anordnaren av sammankomst atl anlita ordningsvakter belräffande
sådana slag av sammankomster, vilka regelmässigt ulgör led i åsiktsbildningen.
Vanskligheter uppkommer då det blir fråga om att dra en gräns mellan sådana
sammankomster som regelmässigt är av opinionsbildande art och sådana som inte
är av detta slag. Ställd inför motsvarande problem vid utformningen av 8 §,
dvs. frågan om skyldighet atl ersälla polisens koslnader, har
departementschefen funnit det mycket svårt "all i författning dra en från
alla synpunkter godlagbar gräns mellan de sammankomster som aldrig bör vara
förenade med kostnadsansvar och de sammankomster där etl sådant skulle kunna
komma i fråga". Han har därför vad gäller 8 § avstått från en sådan
gränsdragning.

Det
skulle otvivelaktigt ligga närmasl till hands atl inla motsvarande ståndpunkt
då det nu gäller den indirekta form för åläggande av ordnings-hållningskostnad
som föreskrift att anlita ordningsvakter på egen bekoslnad Ulgör. Kan
anordnaren icke åläggas att direkt belala ordningshållningspersonal, bör han
icke heller kunna få eu sådanl åläggande på indirekt väg. En ny situation har
emellertid inträtt sedan från och med år 1977 allmänna sammankomster för
framförande av konstnäriigt verk - också sådana som anordnas i vinningssyfte -
hänförts under LAS. Härigenom har ett behov uppkommit av att -om än i begränsad
omfaUning - kunna pålägga anordnare av t. ex. popgalor och musikfestivaler
vissa ordningshållningskosinader i form av skyldighel alt anlita
ordningsvakter. Ordningsvaktsutredningen har utifrån prakliska erfarenheter
kommil fram till all ordningshållning genom ordningsvakter är försvarlig vid
konserter.

Enligl
lagrådels mening slår man nu närmast inför valet all antingen överhuvud icke
lillåia föreskrifier om anlitande av ordningsvakter beträf-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 149

fande
allmänna sammankomster eller tillåta sådana för en klart avgränsad grupp
sammankomster av vanligen icke opinionsbildande art. Med hänsyn till
föreliggande prakliska behov synes del, om del senare alternativet väljes,
lämpligast all följa ordningsvaklsuiredningens linje och begränsa regeln lill
all gälla konserter. Ell sådant alternativ kan inle anses slå i strid med de
berörda grundlagsreglerna. Då en dylik ordning närmast synes innebära ett
lagfästande av rådande praxis är lagrådel benäget all förorda denna ordning i
avvaklan på en allmän omprövning av hela frågan om användning av ordningsvakter
och den lagreglering av detta rättsområde, som kan bli en följd av
ordningsvaklsuiredningens förslag.

Lagrådet
vill understryka betydelsen av ett försiktigt bruk av en regel av della slag.
Det bör icke ifrågakomma att begagna möjligheten vid konserter av traditionellt
slag eller vid konserter med opinionsbildande syfie. Möjlighelen bör
reserveras för kommersielll inriktade sammankomster med särskilda
ordningshällningsproblem. Även i dessa fall måsie dock mölesfrihelen vara en
vägledande synpunkt vid polismyndighelens bedömning.

Lagrådets
slåndpunklslagande såvitt nu är i fråga avser blott förordnade ordningsvakter.
Vid särskilda slag av sammankomster kan del vara nödvändigt av säkerhelshänsyn
att polismyndigheten föreskriver medverkan t. ex. av brandpersonal eller
säkerhetskontrollanter av olika typer. Sådana föreskrifter är givelvis atl
anse som lillålliga ur grundlagssynpunkt.

För
alla föreskrifter om ordning och säkerhet vid sammankomst gäller bestämmelser i
2 kap. 12 § andra styckel RF om atl en begränsning i möles-eller
demonslraiionsfriheten icke får gå ulöver vad som är nödvändigl med hänsyn till
ändamålet med föreskriften, likaså att den ej får bli lill ett hol mol den fria
åsiktsbildningen. Denna grundsats torde böra komma lill klarare uttryck i
laglexlen än vad den hittillsvarande avfattningen ger vid handen. Lämpligen kan
lagtexten utformas i direkt anslutning till grundlagssiadgan-det.

Någon
regel om att anordnaren skall efterkomma de för sammankomsten lämnade
föreskrifterna erfordras ej,då försummelse härvidlag är straffbelagd enligt 15
§.

Vad
beträffar den mera allmänna frågan om ansvaret för ordningen vid sammankomsien
innebär lagrådsremissen icke någon ändring i förhållande lill vad nu gäller.
Anordnare föreslås även framgent skola svara för atl god ordning råder vid
sammankomsten.

Regeln
i 2 kap. 1 § RF om att varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
mötes- och demonstrationsfrihel får anses innebära en förpliktelse för närmast
polisen att tillse att möten och demonstrationer kan genomföras ur
ordningssynpunkl. Denna det allmännas övergripande skyldighel ligger t. ex.
bakom regeln i 10 § första stycket att polisen icke får tillgripa upplösning av
sammankomst förrän andra åtgärder visal sig otillräckliga för att återställa
ordningen eller bereda skydd för de tillstädes-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 150

varande.
Att inom ramen fördetta vida samhällsåliggande pålägga anordnare ett
förstahandsansvar för ordningen vid hans sammankomst kan icke föranleda någon
erinran från gmndlagssynpunkt.

Beträffande
bestämmelsen om avvisning av den, som icke följer polismyndighetens
föreskrifter, vill lagrådet hänvisa till vad lagrådet säger därom vid 16 och 17
§§ AOst. Bestämmelsen om avvisning bör placeras i elt särskilt stycke sist i 7
§.

En lagregel av det slag
som 8 § innehåller om att polismyndighet ej fär ålägga enskilda att betala det
allmännas kostnader i visst fall är i och för sig onödig. Med hänsyn till den
debatt som hithörande frågor väckt kan del dock vara moliverat all låla allmänheten
få en upplysning om rättsläget. En regel härom bör då få en positiv form och
ange vem som bär kostnaderna.

Under
hänvisning till det anförda föreslår lagrådel att 7 och 8 §§ ges följande
lydelse:

"7
§ Anordnaren skall svara för att god ordning råder vid sammankomsten.

Polismyndigheten
får meddela föreskrifter om ordning och säkerhet vid sammankomsten. Föreskrift
får icke gå ulöver vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål eller
utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Endast i fråga om konsert får
föreskrift innefatta skyldighet all anlita förordnade ordningsvakter.

Den som inle följer de
föreskrifter som polismyndigheten har meddelat får avvisas från sammankomsten.

8
§ Polisens koslnader för ordningshållning vid sammankomst skall slanna på
statsverket."

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 151

Uldrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1979-09-06

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Wirtén,
Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Cars, Tham,
Bondeslam

Föredragande:
stalsrådel Hansson

Proposition
om ordningshåUning vid offentliga tillställningar m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.
lag om ändring i allmänna
ordningsstadgan (1956:617),

2.
lag om ändring i lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster,

i
vad förslagen avser ordningshållning vid offentliga lillslällningar och
allmänna sammankomster.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

14
och 15 §S AOsl sami 5 och 6 §§ LAS

Enligt
lagrådel bör del övervägas att i dessa paragrafer införa regler om skyldighet
för polisstyrelsen alt, om anordnaren begär del, samråda med denne, innan
styrelsen fattar beslut som innebär åläggande för anordnaren att anlita
förordnade ordningsvakter. Lagrådel hänvisar till att förslag av denna innebörd
har lagts fram av ordningsvaktsutredningen i betänkandet (SOU 1978:33)
Ordningsvakter.

Av
ordningsvaktsutredningens betänkande (s. 117) framgår att samråd av detta slag
förekommer - i större eller mindre utsträckning - utom i några enstaka
polisdistrikt. I vissa polisdistrikt sker samråd endast med anordnare av större
tillställningar, när etl nytt nöjesetablissemang öppnas, när problem har
uppstått eller när annan särskild anledning lill samråd förekommer. I andra
polisdistrikt sker samråd regelmässigt.

Ordningsstadgeutredningen
framhåller i siu betänkande (s. 60) att de åtgärder för att upprätthålla
ordning och säkerhet som anordnaren föreslår i många fall torde komma att anses
tillräckliga. När så inte är fallet eller om

I
Beslul om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde den 30 november 1978.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 152

yllerligare
uppgifler behövs för all polisslyrelsen skall kunna göra sin bedömning, bör
polisstyrelsen enligl ulredningen konlakla anordnaren och diskulera frågan.
Utredningen konstaterar atl sådana muntliga kontakter som regel förekommer
redan nu. Ulredningen anser alt polisstyrelserna alltid bör sträva efier atl
göra förfarandel så enkell som möjligi.

1
lagrådsremissen framhöll jag att det, om ordningsstadgeutredningens inlenlioner
i fråga om smidig och enkel handläggning följs, inle behöver befaras atl
prövningsförfarandet blir tungrott. Jag avsåg därvid bl. a. samråd av det slag
som lagrådet syflar på. Jag har således samma grundinställning som lagrådel,
nämligen att samråd skall äga rum när en anordnare bedömer det som önskvärt.
Jag har av chefen för juslitiedeparlementel erfaril att
ordningsvaklsuiredningens förslag om samrådsskyldighet har lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Det kan därför inte anses föreligga hinder mot atl, i
enlighel med vad lagrådel förordar, genomföra förslagel redan nu.
Samrådsskyldighelen bör emellertid inte avse bara frågan om anlilande av
förordnade ordningsvakter. All samråd sker kan vara angelägel också när del
gäller innehållei i övrigl i polisstyrelsens föreskriflerom ordning och
säkerhet vid lillsiällningen eller sammankomsten. Samrådsskyldighet bör inle
föreligga, när samråd är uppenbart obehövligt, t. ex. när polisstyrelsen avser
att besluta föreskrifter som i ston seii stämmer överens med anordnarens
förslag. Jag förordar därför att del föreskrivs att polisslyrelsen skall
samråda med anordnaren, om denne begär del och det inte är uppenbart
obehövligt, innan slyrelsen meddelar föreskrifier om ordning och säkerhel.
Bestämmelser av detla slag bör enligl min mening tas in i 16 AOst resp. 7 §
LAS, som innehåller andra regler om ordnings- och säkerhetsföreskrifter, och
inte i 14 och 15 §§ AOst resp. 5 och 6 S§ LAS.

Enligt
min mening bör det ankomma på polisstyrelsen atl bestämma formen för samrådet.
1 fiertalet fall bör del liksom hiuills vara fulll tillräckligl med ell
inforinellt telefonsamtal. När del gäller arrangemang som kan beräknas medföra
omfattande insatser för att tillgodose kraven på ordning och säkerhet, torde
däremot etl sammanlräde mellan anordnaren och företrädare för polisstyrelsen
komma all behövas. Möjligheten atl ordna etl sådanl sammanträde är dock
beroende av att anordnaren kommer in med sin ansökan eller anmälan i god tid.

16
§ AOst och 7ij LAS

Enligt
vad som föreslås i lagrådsremissen skall i dessa paragrafer föreskrivas bl. a.
alt föreskrifter om ordning och säkerhet vid offentliga tillställningar och
allmänna sammankomster får innefatta skyldighel för anordnaren att anlita förordnade
ordningsvakter och annan personal. Dessa bestämmelser bör ses mol bakgrund av
de föreslagna bestämmelserna i 17 § AOst och 8 i; LAS. Förslaget innebär i den
delen att skyldighet att ersätta polisens kostnader för ordningshållning kan
åläggas endasi i fråga om lillsiällning som

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 153

anordnas
i vinningssyfie och all en ideell förening aldrig kan åläggas sådan skyldighel.
Liksom hiuills skall den som anordnaren allmän sammankomst inie kunnu åläggas
all ersälla polisens koslnader för ordningshållning.

Enligl
lagrådels mening får del anses innefatta en godtagbar rättsgrundsals att den
som genom alt anordna en offentlig tillställning föranleder särskilda
ordningshällningsproblem fårsvara för kostnaderna för dessa. Lagrådet har
alltså inte hafi något au invända mot föreskriften atl den som anordnar en
offentlig tillställning skall kunna åläggas alt anlita förordnade
ordningsvakter och annan personal.

Det
nuvarande rättslägel i fråga om möjligheten att ålägga en anordnare av en
allmän sammankomst all anlita förordnade ordningsvakter och annan personal
framstår enligt lagrådet inte som fullt klart. Enligt lagrådets mening är det
önskvärt all rättsläget klariäggs genom en författnirigsändring. Lagrådet går
därefter in på frågan om del förslag som läggs fram i lagrådsremissen är
förenligt med bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen (RF) om mötesfrihet och
demonstrationsfrihet.

Lagrådet anför att det
enligt RF är fullt tillåtligt att stifta en lag som medger inskränkningar i
mötes- och demorstrationsfriheten för att trygga oi'dning och säkerhel vid
sammankomsten. En form av inskränkning är enligt lagrådet au lägga ansvaret för
ordning och säkerhet vid sammankomsten på anordnaren och därvid underförstå atl
sammankomsien inte får äga rum,om anordnaren inte går i land med uppgiften. Man
torde enligt lagrådet bÖra ulgä från att ett åläggande att bekosta
ordningshållning med ordningsvakter vid en sammankomst fören möiesanordnare
utan större ekonomiska resurser lätt kan bli likvärdigt med ett förbud mol sammankomsten
och att därmed ett hot mot den fria åsiktsbildningen kan uppstå. Försiktigheten
bjuder därför att lagstiftaren avstår från lagregler som förpliktar anordnaren
atl anlita ordningsvakter vid sådana sammankomster som regelmässigt utgör ett
led i åsiktsbildningen. Genom att allmänna sammankomster för framförande av
kostnäriiga verk fr. o. m. år 1977 har hänförts under LAS har emellertid enligt
lagrådet uppkommit ett behov av alt kunna ålägga anordnare av t. ex. popgalor
och musikfestivaler vissa ordningshållningskosinader i form av skyldighet atl
anlila ordningsvakter.

Lagrådet
anser att man står inför valel atl antingen över huvud inte tillåta
föreskrifier om anlitande av ordningsvakter vid allmänna sammankomster eller
tillåta sådana för en klart avgränsad grupp sammankomster som vanligen inle är
av opinionsbildande art. Med hänsyn till det praktiska behov som föreligger
synes det, om det senare alternativet väljs, lämpligast att begränsa regeln
till att gälla konserter. En sådan regel kan enligt lagrådet inte anses stå i
strid med grundlagsreglerna. Lagrådet understryker belydelsen a v elt
försiktigt bruk av en regel av detla slag. Den bör inte begagnas vid konserter
av traditionellt slag eller vid konserter med opinionsbildande syfle. Möjligheten
bör reserveras för kommersiellt inriktade sammankomster med särskilda
ordningshällningsproblem. Även i dessa fall mäste dock enligt

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 154

lagrådets
mening mölesfrihelen vara en vägledande synpunkl vid polisstyrelsens
bedömning. Lagrådet framhåller att de redovisade synpunkterna avser bara
förordnade ordningsvakter. Föreskrifter om medverkan av t. ex. brandfjersonal
eller säkerhetskontrollanter av olika typer är enligt lagrådet givelvis all
anses som tillåtliga ur grundlagssynpunkt.

Föregen
del villjag framhålla att även förslaget i lagrädsremissen utgår från att en
möjlighet atl föreskriva skyldighet att anlila förordnade ordningsvakter vid
allmänna sammankomster bör utnyttjas endast för kommersiellt inriktade
sammankomster som erbjuder särskilda ordningshällningsproblem. Behovet av en
sådan möjlighet är, som också framgår av vad lagrådet anför, mest påtagligt i
fråga om s. k. popgalor och liknande artangemang. När det gäller sammankomster
av detta slag-vilka ofta är kommersiellt inriktade och kräver särskild personal
för ordningshållning - är det enligt min mening inte tillfredsställande atl del
allmänna får svara för kostnaderna för sädan ordningshållning som kan anförtros
åt annan personal än polismän. Ett molsvarande behov kan emellertid föreligga
också i fråga om andra sammankomster. Härtill kommer att polisens kostnader för
ordningshållning vid sammankomster redan enligl vad som föreslogs i
lagrådsremissen aldrig skall kunna tas ul av anordnaren. Från principiell
synpunkl kan också invändningar riklas mol en ordning som innebär atl skillnad
görs mellan konserter och andra sammankomster när det gäller möjligheten atl
föreskriva skyldighet atl anlita förordnade ordningsvakter. En sådan
gränsdragning kan också leda till praktiska problem bl. a. vid s. k. blandade
sammankomster.

Trols
de betänkligheter som jag nu har redovisat vill jag med hänsyn till vad
lagrådet har anfört föreslå att möjligheten att föreskriva skyldighet för den
som anordnar en allmän sammankomst att anlita förordnade ordningsvakter
begränsas till att gälla konserter. Jag vill framhålla att detta ställningslagande
i och för sig inte innebär att det blir förbjudet för en anordnare att på eget
initiativ anlita förordnade ordningsvakter förordningshållning vid andra sammankomster.

Lagrådet
anser att den nuvarande bestämmelsen i 7 § andra stycket LAS om att del vid
meddelande av ordnings- och säkerhetsföreskrifter skall iakttas "att
anordnaren ej åsamkas onödig kostnad eller sammankomstens hällande eljest
onödigt försvåras" bör ersättas av en regel som är utformad i direkt
anslutning till 2 kap. 12 § andra styckel RF. På denna punkt kan jag inte
ansluta mig till lagrådets uppfaUning. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § andra stycket
RF reglerar de begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna som får
göras i lagar och andra förfauningar. Den har pä grund härav fåu en tämligen
allmän avfattning och den kompletteras också av vissa andra lagrum i 2 kap. RF.
Den nuvarande bestämmelsen i 7 § andra stycket LAS ger enligt min mening ett
mera konkret utformat skydd för mötes- och demonslraiionsfriheten än en regel
som är utformad enligt lagrådels förslag. Jag anser därför alt den nuvarande
beslämmelsen bör behållas. Som föreslogs i lagrådsremissen bör dock både denna
bestämmelse och molsvarande regel i

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 155

16
§ AOst moderniseras i språkligt hänseende.

Som
lagrådet anför är det inte nödvändigt att föreskriva au anordnaren skall följa
polisstyrelsens föreskrifter. I stället bör det såväl i 7 § LAS som i

16 §
AOst uttryckligen anges att polisstyrelsen får meddela föreskrifter om

ordning och säkerhet.

Lagrådel framhåller alt
avvisningsregeln i 16 § AOsl visseriigen ger anordnaren en klar rätt att vägra
den som inte åtlyder polisstyrelsens föreskrifter tillträde till
tillställningen elleratt anmoda honom atl avlägsna sig men däremot knappast
rätt atl bruka våld för ändamålet. Bestämmelsen berättigar emellertid enligl
lagrådet personal som är utrustad med tvångsmakt att bruka våld, om det
behövs. Jag vill tillägga atl det av 24 kap. 1 § brottsbalken följer att anordnaren
utan att riskera ansvar i princip kan med våld hindra en person från att olovligen,
dvs. trots besked att han inte får komma in, tränga in i rum m. m. och med våld
avlägsna den som har trängt in olovligen.

Utöver
vad jag nu har angett bör vissa redaktionella ändringar i förhällande till
förslaget i lagrådsremissen göras i 16 § AOsl och 7 § LAS. Som tidigare nämnts
bör bestämmelser om polisens skyldighet au samråda med anordnaren innan ordningsföreskrifter
meddelas också tas in i dessa paragrafer.

17 §
AOst och 8 § LAS

Bestämmelserna
i 17 § AOst bör i allt väsentligt utformas enligt lagrådets förslag. Jag
biträder ocksä lagrådets förslag att talan mot länsstyrelsens beslut om
ersättningsskyldighet enligt 17 § skall föras hos kammarrätten. Detta
föranleder ändring i 27 §.

Jag
kan däremot inle ansluta mig till lagrådets förslag i fräga om utformningen av
8 § LAS. Paragrafen bör enligt min mening ges en lydelse som anknyter till
lydelsen av 17 § förstastycket AOst, vilket också föreslogs i lagrädsremissen.

17
b § AOsl (i lagrädsremissen 32 §)

Enligl
nuvarande bestämmelser i 17 § AOst kan den som anordnar en offentlig
tillställning åläggas au bekosta ordningshållning genom polispersonal och
förordnade ordningsvakter. Riksdagen har satt i fräga om avgift skall få krävas
när fråga är om ideellt inriktade offentliga tillställningar. Farhågor har
emellertid säväl under riksdagsbehandlingen som i remissvar över ordningsstadgeutredningens
betänkande uttryckts för att anordnare, om kostnadsbefrielse medges, skulle underiåta
att fullgöra de ordningshållnings-uppgifter som även därefter skall ligga pä
dem. I utredningsförslaget och i lagrådsremissen föresläs regler som avses
hindra att så sker. Dessa innebär bl. a. att det på förhand skall fastställas
hur kravet på ordning och säkerhet vid tillställningar skall tillgodoses.
Vidare skall en anordnare som normalt är

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 156

befriad
från betalningsskyldighet och som anordnar en tillställning ulan tillstånd gå
miste om kostnadsbefrielsen. För den föreslagna befrielsen ställs således som
villkor att anordnaren fullgör sin ansöknings- eller anmälningsskyldighet och
därmed gör det möjligt för polisen alt före tillställningen faslslälla bl. a.
vilka uppgifler i fråga om ordningshållning som han skall ha.

Till den del anordnarens
ersättningsskyldighet går ulöver de merkostnader som har orsakats av hans
underlätenhet att iaktta föreskriven tid för ingivande av ansökan eller anmälan
om tillställningen får påföljden enligt lagrådet karaktären av en
straffsanktion. Del är ju fråga om alt ålägga en enskild skyldighet att betala
för viss offentlig verksamhet som annars skulle ha bekostats av det allmänna.
Ersättningsskyldighetens anknytning till de faktiska kostnaderna gör att
försummelser som ter sig ganska likvärdiga kan föranleda sanktioner av myckel
varierande kännbarhet, anför lagrådet. Härtill kommer atl det vid en
tillställning som anordnas i vinningssyfte av annan än en ideell förening redan
av huvudregeln i 17 § följer atl anordnaren kan åläggas att ersätta polisens
samtliga kostnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen. Den
som enligt 17 § har blivit förpliktad att ersätta polisens kostnader för ordningshållning
kan inte åläggas någon ytterligare betalningsskyldighet enligl sanklionsregeln
vid underiåtenhet att göra ansökan eller anmälan i rätl tid. Lagrådet anseratt
sanktionsregeln leder till godtyckliga resultat och föreslår atl den begränsas lill
att avse sådana merkostnader som blir en följd av anordnarens underiåtenhet att
följa de föreskrifier som gäller.

Jag vill framhålla att den
sanktionsregel som avser försummelser i fräga om ansöknings- eller
anmälningsskyldigheten enligt förslaget i lagrådsremissen blir tillämplig bara
om anordnaren haråsidosatl bestämmelserna i AOsl på ett påtagligt säll. Del
förutsätts sålunda all anordnaren försummar all göra ansökan eller anmälan inom
den lid som anges i 14 resp. 15 §, att försummelsen leder till all polisslyrelsen
inte hinner meddela sill beslul innan tillställningen skall hållas och att anordnaren
ändå håller lillsiällningen. Av huvudregeln i 17 § följer all vissa anordnare
normall inle skall åläggas atl ersätta polisens kostnader. Enligl min mening
måste det anses fullt rimligl all som villkor för den särbehandling som
kostnadsbefrielsen innebär i princip kräva all anordnaren någorlunda lojall
följer de föreskrifier som ges i AOst. Det kan förtjäna påpekas atl försummelser
av det slag som förutsälls för all sanklionsregeln skall bli tillämplig kan
leda lill slora svårigheter för polisen. Den omsländigheten att regeln i
praktiken inte kommer att drabba en anordnare som inle gör sig skyldig lill någol
annat än att han kommer in någol senl med sin ansökan eller anmälan ser jag för
min del närmast som en - i och för sig väl motiverad - återhållsamhet med
användning av sankiionsregler. Atl sanktionsregeln inte drabbar den som redan
enligt huvudregeln åläggs all betala polisens samtliga kostnader för
ordningshållningen -alltså också de kostnader som föranleds av försummel-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 157

ser
från hans sida-är enligt min mening hell nalurligl. Vad jag nu har anfört
hindrar i och för sig inte all sanklionsregeln i enlighel med kigrådeis förslag
begränsas lill all gälla de merkostnader för polisen som beror på anordnarens
försummelse. Fördel fallet au anordnaren åsidosätter polisens ordnings- och
säkerhetsföreskrifter för lillstiillningen föreslogs också i lagrådsremissen en
sanktionsregel med en sådan innebörd. När del gäller försummelser i fråga om
ansöknings- eller anmälningsskyldigheten kan det befaras att en sanklionsregel
som avser bara polisens merkoslnader lill följd av försummelsen blir mindre
effektiv än en regel som gördel möjligt alt ålägga anordnaren all belala alla
polisens kostnader för ordningshållning. Med hänsyn lill intresset av all en sanklionsregel
inte drabbar vissa anordnare hårdare än andra är jag emellertid beredd au godla
lagrådets förslag.

En
svårighel med den lösningsomjagsålunda förordaräratldet i praktiken ofla kan
vara svårl all särskilja de merkoslntidersom beror på en försummelse alt ge in
ansökan eller anmälan i lid. Jag förordar därför all del föreskrivs alt polisslyrelsen
skall uppskaila merkoslnaderna till skäligl belopp, om de inte kan beräknas med
lillräcklig säkerhel. Som lagrådel föreslår bör sanklionsregeln utformas så atl
det klarare än i det remitterade förslagel framgår alt regeln normalt skall
tillämpas men atl nedsättning eller eftergift kan ske, om särskilda skäl
föreligger till det. Som jag anförde i lagrådsremissen bör polisstyrelsen
alltså få möjlighet atl anpassa betalningsskyldigheten efter omständigheterna i
det enskilda fallet. 1 fråga om anordnare som inte kan åläggas
betalningsskyldighet enligt 17 § bör enligt min mening nedsättning av skyldigheten
att betala polisens merkoslnader ofta kunna bli aktuell, när kostnaderna för
ordningshållningen inte är förhållandevis ringa.

För
att ytteriigare klarlägga alt den nu behandlade regeln skall betraktas som en
viss inskränkning i den föreslagna kostnadsbefrielsen anser jag atl den bör
placeras i anslulning lill reglerna i 17 § om kostnader för ordningshållning
och få beteckningen 17 b §. Jag biträder lagrådets förslag att talan mot länsslyrelsens
beslut om ersältningsskyldighet enligt 17 b § skall föras hos kammarrätten.
Beslut om sådan ersättningsskyldighet bör, som lagrådet påpekar, inte gälla
innan beslutet har vunnit laga kraft. Delsamma bör enligl min mening gälla i
fråga om beslut om ersättningsskyldighet enligt 17 §. Vad jag nu har förordat
föranleder ändringar i 27 §.

27
§ AOst

Som
framgår av vag jag har anförl i det föregående bör 27 § AOst ändras i enlighet
med lagrådets förslag att talan mot länsstyrelsens beslut om
ersättningsskyldighet enligt 17 eller 17 b § skall föras hos kammarrätten och
att beslut om ersättningsskyldighet enligl 17 b inte skall gälla innan det har
vunnit laga kraft. Enligt min mening bör dock också ändringen i sistnämnda
hänseende gälla både 17 och 17 b §§. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar
göras i 27 §.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:17 158

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl antaga förslagen till

1.
lag om ändring i allmänna
ordningsstadgan (1956:617),

2.
lag om ändring i lagen (1956:618)
om allmänna sammankomster med vidlagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:17 159

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... I

Lagförslag........................................................ 2

1
Förslag till lag om
ändring i allmänna ordningssladgan (1956:617) 2

2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1956:618) om allmänna sammankomster 10

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1978-11-30 13

1
Inledning..................................................... 13

2
Allmän motivering.......................................... 14

2.1...................................................... Ordningshållning
vid offentliga lillslällningar och allmän

na sammankomster................................. 14

2.1.1
Förslaget i stort............................ 14

2.1.2
Närmare om förutsättningarna
för befrielse från kostnadsansvaret 20

2.1.3
Anordnarens skyldigheter................ 23

2.1.4
Prövningsförfarandet..................... 25

2.1.5
Sanktionsregeln............................ 29

2.2
Tillståndskravet för
motortävlingar............ 30

2.3
Uppställning av föremål
på gångbanor....... 32

3
Upprättade lagförslag.................................... 33

4
Specialmotivering.......................................... 34

4.1
Begreppet polisstyrelse........................... 34

4.2
Språkliga justeringar............................... 34

4.3
Allmänna ordningsstadgan........................ 34

4.4
Lagen om allmänna sammankomster........... 36

5
Hemställan.................................................. 37

6
Beslut......................................................... 37

BUaga
1. Ordningsstadgeutredningens betänkande... 39

Bilaga 2. Sammanställning
av remissyttranden......... 115

Bilaga 3. De remitterade förfatlningsförslagen.......... 130

Utdrag
av lagrådets protokoll 1979-01-25............... 139

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1979-09-06 151

Doktrin (1)

  1. Hans-Heinrich Vogel, Omhändertaganden enligt 13 § polislagen. Kommentarer till två JO-beslut och prop. 1990/91:129, FT 1991 nr 2 s. 71, på s. 74 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

61 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (49)

49 kopplingar i 17 dokument.

  1. Prop. 2025/26:133 Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar s. 12 om s. 24 · s. 20 om s. 28 · s. 26 om s. 28 i texten
  2. SOU 2025:46 Tryggare idrottsarrangemang s. 246 om s. 24 · s. 247 om s. 24 i texten
  3. SOU 2024:52 Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet s. 219 om s. 86 · s. 221 om s. 28 · s. 222 om s. 24 i texten
  4. Prop. 2022/23:91 En ny lag om ordningsvakter s. 40 om s. 24 i texten
  5. SOU 2021:38 En ny lag om ordningsvakter m.m. s. 85 om s. 24 i texten

Visa alla 17

Rättsfall (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. HFD 2013 ref. 13 om s. 17 · om s. 18 ur registret · i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 4 dokument.

  1. Bull, Mötes- och demonstrationsfriheten, 1997 s. 434 om s. 78 · s. 549 om s. 19 · s. 550 · s. 678 i texten
  2. ERT 2013 s. 695 s. 698 om s. 21 · s. 698 om s. 23 · s. 705 om s. 80 i texten
  3. Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, 1996 s. 663 om s. 146 · s. 774 om s. 146 i texten
  4. FT 1991 s. 71 Hans-Heinrich Vogel, Omhändertaganden enligt 13 § polislagen. Kommentarer till två JO-beslut och prop. 1990/91:129 s. 74 i texten