Sök i Ratio Lex

om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m.m.

56 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:29, om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 Regeringens proposition

1979/80:29

om
åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m.;

beslutad
den 25 oktober 1979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

KARIN SÖDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1973
års riksdagsbeslut om införande av en tandvårdsförsäkring innefattade också
riktlinjer för folktandvårdens utbyggnad intill utgången av år 1979. Denna
utbyggnad har blivit fördröjd och numera beräknas den avsedda vårdvolymen för
folktandvården kunna uppnås någon gång under perioden 1982-1984. En
förutsättning härför är dock att hela nettotillskottet av tandläkare tillförs folktandvården.

Med
utgångspunkt i förslag från 1978 års tandvårdsutredning föreslås därför i
propositionen att den till tandvårdsförsäkringen knutna etablerings-begränsningen
för privatpraktiserande tandläkare förlängs att gälla t. o. m. år 1982. Vidare
föreslås vissa förändringar i de regler som gäller för kvotering av nya
tandläkare till folktandvården och en viss begränsning av möjligheterna att
anställa vikarierande tandläkare.

1
propositionen föreslås en utvidgning av folktandvårdens vårdskyldighet fr. o, m.
år 1981 till att gälla alla barn och ungdomar t. o. m. 19 års ålder. Socialstyrelsen
skall dock kunna ge viss dispens från vårdskyldigheten där resurser saknas för
att tillgodose tandvårdsbehovet för samtliga åldersgmpper. De särskilda regler
som gäller för tandvårdsförsäkringens ersättning till folktandvårdens huvudmän
föreslås fortsätta att gälla t. o. m. år 1982.

På
gmndval av en utredningsrapport som avlämnats av socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning
föreslås i propositionen att formella möjligheter öppnas för en ökad delegering
av arbetsuppgifter från tandläkare till övrig tandvårdspersonal.

I
propositionen läggs också fram vissa andra förslag med anknytning till den
allmänna försäkringen. Bl. a. föreslås att riksförsäkringsverket får utvidgade
möjligheter att debitera preliminära arbetsgivaravgifter i vissa fall.

1 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 2

För
att förhindra att ersättning samtidigt kan utgå från olika ersättningssystem
föreslås också att motsvarande begränsningar som f n. gäller för rätten till
sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring också skall gälla för
lagen om arbetsskadeförsäkring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 3

1
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att
punkterna 2 och 9 övergångsbestämmelserna till lagen(1973:456)om ändring i lagen(1962:381)om
allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

2.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket skall tills vidare oc/; llll dess
Konungen .förordnar annal gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med
det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 §
andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457).

Förordnande som avses i
första Slyckel kan begränsas lill viss eller vissa åldersklasser.

9'. Om
riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av
tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av år
1979 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt
8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Föreslagen lydelse

2.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket skall tills vidare gälla utgifter
för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han
ej omfattas av tandvård som sägs i 2 § andra stycket första punkten
folktandvårdslagen (1973:457).

9.
öm riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av
tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av
år 1982 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt
8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980.

'
Senaste lydelse 1975:1156.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 4

2
Förslag till

Lag
om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrivs att
punkterna 2 och 3 övergångsbestämmelserna till folktandvårdslagen (1973:457)
skall ha nedan angivna lydelse.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

2.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket om erbjudande av behandling skall tills
vidare och till dess Konungen .förordnar annat icke gälla barn till och med det
år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton
år.

Förordnande som avses i
försia Slyckel kan begränsas llll viss eller vissa åldersklasser.

Föreslagen lydelse

2.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket om erbjudande av behandling skaliyöV år 1980
icke gälla barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och
med det år då de fyller sjutton år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för
patienten skall lills vidare och llll dess Konungen förordnar annal icke gälla
ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år, om de ej omfattas av
tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke. Av ungdomar för vilka
avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50 procent av de högsta
patientavgifter som gäller enligt särskilda bestämmelser.

Förordnande som avses 1
försia Slycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser

Från och med år 1981
.får socialstyrelsen Ulls vidare .for ell år i sänder undantaga
landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun från skyldighel
all enligl 2§ andra slyckel erbjuda behandling lill barn till och med det år då
de Jy ller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år. Undantagande
kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

3.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för
patienten skall icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller sjutton
år, om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke.
Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50
procent av de högsta patientavgifter som gäller enligt särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 5

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandlä-

karyrket

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1963:251) om behörighet
att utöva

tandläkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Den som genomgåll av socialstyrel- Regeringen, eller efler
regeringens sen för ändamålei föreskriven utbild- bemyndigande socialslyrelsen,
får ning må biträda behörig utövare av besluta Jöreskrlfler om utbildning av tandläkaryrket
med utförande av den som skall bilräda behörig utövare land- och munhyglenisk
behandling. av tandläkaryrket och om I vilken

ulslräckning den som genomgålt ulbildningen får lämna sådanl
bilräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

' Senaste lydelse 1971:622.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 6

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga
om lagen (1962:381) om allmän försäkring' att 17 kap. 1 § skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

17

Föreslagen lydelse kap.

S2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det pensionsbelopp, som
först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall
minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligt denna lag i den mån
pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Minskning som nu sagts skall
ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas
förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall
minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av
ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda
sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas
folkpension. Vad i detta stycke stadgas om minskning av pension då sjukpenning
har utgått gäller även när utbildningsbidrag enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349)
har utgått.

Det pensionsbelopp, som
först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall
minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligt denna lag i den mån
pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Minskning som nu sagts skall
ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas
förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall
minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytteriigare
nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension. Vad
i detta stycke stadgas om minskning av pension då sjukpenning har utgått
gäller även när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och
särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349) har
utgått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lagen
omtryckt 1977:630.

2 Senaste
lydelse 1979:505.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 7

Har
vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) befunnits att den
försäkrade även efter det pensionen beviljats, är berättigad att vid sjukdom uppbära
sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen
föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle
hava utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad i första och andra
styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande belopp, varmed
förtidspension ökas i anledning av ytteriigare nedsättning i den försäkrades
förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom
föreskrivs att 22 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 §

Riksförsäkringsverket
äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av
preliminär avgifl.

Om
den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som följer av 20
§ försia slyckel eller Jlnnes böra höjas genom jämkning, bör arbelsgivaren
beredas Ull/alle alt ytlra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller
jämkning sker.

Har
uppgift, som arbelsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift eller för
jämkning av sådan avgift frångåtts av riksförsäkringsverket, skall beslutet
delgivas arbetsgivaren.

Riksförsäkringsverket
äger anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning
av den preliminära avgiften.

Lämnar
en arbelsgivare inte begärda uppgifter, får den preliminära avgiften
uppskattas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Arbetsgivaren
bör beredas tillfälle att yttra sig innan den preliminära avgiften besläms
eller jämkning sker om den preliminära avgiften finnes böra

1.
beslämmas enligl andra
stycket,

2.
Ulgå med högre belopp än
som följer av 20 § försia styckel eller

3.
höjas genom jämkning.

Har
den preliminära avgiften beslämts utan ledning av uppgift från arbelsgivaren
eller har en uppgift, som arbelsgivaren lämnat för beräkning av den
preliminära avgiften eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av
riksförsäkringsverket, skall beslutel delges arbetsgivaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938. Lagen omtryckt 1974:938.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 9

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvurunde
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap. 8§ För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvård eller konvalescentvård minskas
sjukpenningen med belopp som framgårav 3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i 3 kap. 15 § lagen om allmän Jörsäkring skall lillämpas
även belräffande sjukpenning som u Igår från arbetsskadeJÖrsäkringen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Lagen omtryckt 1977:264.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 K

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-10-25

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell

Föredragande:
statsrådet Söder i vad avser punkterna 1-2, 4-6, statsrådet Holm i vad avser
punkten 3.

Proposition
om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m.

1
Inledning

Den
allmänna tandvårdsförsäkringen infördes år 1974. Under den tid försäkringen
gällt harolika problem aktualiserats. Med tiden framstod därför behovet av en
översyn av tandvårdsförsäkringen och vissa frågor i anslutning till försäkringen
som alltmer angeläget. Ett av dessa problem var att det framstod som allt
klarare att den målsättning för folktandvårdens utbyggnad som satts upp av
riksdagen inte skulle kunna uppnås till den planerade tidpunkten, utgången av
år 1979. Dåvarande departementschefen erhöll därför den 22 december 1977
regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning för översyn av
tandvårdsförsäkringen. Enligt sina direktiv (Dir 1977:133) skulle utredningen
behandla vissa frågor med förtur så att förslag i dessa frågor skulle kunna
lämnas till riksdagen senast under år 1979. Dessa frågor avsåg den regionala
fördelningen av tandvårdsresurserna, utbyggnadsprogrammet för den organiserade
barn- och ungdomstandvården samt ett eventuellt nytt beslut i fråga om elableringsreglerna.

Utredningen',
som antagit namnet 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01), avlämnade i januari
1979 ett delbetänkande med förslag i de prioriterade frågorna (SOU 1979:7
Tandvården i början av 80-talet). En sammanfattning av utredningens förslag
fogas till protokollet i detta ärende

'
Överdirektör Svante Englund, ordförande, riksdagsledamot Nils Carlshamre, landstingsråd
Halvard Claesson, ombudsman Gerd Dahl, riksdagsledamot Hans Gustafsson, landstingsledamol
Sylve Öfslröm.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 11

som
bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena
fogas till protokollet som bilaga 3.

Enligt
nu gällande regler får person som genomgått av socialstyrelsen föreskriven
utbildning biträda tandläkare med tand- och munhyglenisk behandling. De
personalkategorier som främst avses är tandhygienister, profylaxtandsköterskor
och tandsköterskor. Socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning har i
rapporten Den framtida arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom
tandvården (Ds S 1978:19) föreslagit att tandhygienister, tandsköterskor och
profylaxtandsköterskor skall få utvidgade arbetsuppgifter.

Arbetsgivarnas
avgifter till socialförsäkringen m. ft. ändamål debiteras enligt regler i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Riksförsäkringsverket har i skrivelse till regeringen den 18 april 1979 påtalat
vissa missförhållanden i samband med den preliminära avgiftsdebiteringen samt
föreslagit att verket får utvidgade möjligheter att debitera preliminär avgift
i vissa fall.

När
sjukpenning utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns det i
lagen bestämmelser som förhindrar att den kan utgå samtidigt med andra förmåner
av samma karaktär. Motsvarande bestämmelser saknas då sjukpenning utgår enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

De
här nämnda frågoma tas upp till behandling i det följande.

2
Tandvårdsförsäkringen och utbyggnaden av folktandvården

2.1
1973 års riksdagsbeslut

I
samband med beslutet om att införa en allmän tandvårdsförsäkring beslutade
riksdagen också att folktandvården fr. o. m. år 1974 skulle vara en i lag ålagd
skyldighet för landstingen. En närmare redogörelse för innebörden av denna
skyldighet fogas till protokollet som bilaga 1, p. 1.

Riksdagen
uttalade sig samtidigt också om den plan för folktandvårdens utbyggnad för
tiden efter den 1 januari 1974 som redovisades i regeringens proposition (prop.
1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973:212). Planen grundade sig på prognoser som
redovisats av 1970 års tandvårdsförsäkringsutredning. Enligt dessa prognoser
skulle landstingen vid utgången av år 1979 kunna svara för all tandvård ål barn
och ungdomar i åldrarna 0-19 år samt för 30-35 % av vuxentandvården i landet.
En förutsättning härför var dock att hela nettotillskottet av tandläkare under
prognosperioden tillfördes folktandvården.

För
att säkerställa en sådan utveckling intogs i lagen om allmän försäkring en
övergångsregel som möjliggjorde för riksförsäkringsverket att, om det

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 12

fanns
anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt
tillgodosett, i den utsträckning som behövdes begränsa anslutningen av nya
privatpraktiserande tandläkare lill tandvårdsförsäkringen. Denna regel, den s.
k. etableringsbegränsningsregeln, gällde ursprungligen t. o. m. år 1975 men har
föriängls av riksdagen och gäller f. n. till uigången av år 1979 (prop. 1975/76:44,
SfU 1975/76:15, rskr 1975/76:66). En närmare redogörelse för regelns akluella
utformning lämnas i bilaga 1, p. 2.

Eftersom
vårdresurserna inte gav utrymme för landvård åt alla åldersgrupper barn och
ungdomar infördes i folklandvårdslagen en övergångsregel som tillsvidare undantog
barn t. o. m. 5 års ålder och ungdomar i åldern 17-19 år från landstingens
vårdskyldighet. Regeringen fick möjlighet atl gradvis införa vårdskyldigheien
för de olika åldersklasserna. Samtidigt intogs övergångsvis 17-19-åringama i
tandvårdsförsäkringen. Möjlighel öppnades även här för regeringen att i takt
med ulvidgningen av landstingens vårdskyldighei upphäva anslutningen av de akluella
åldersgrupperna till försäkringen. Regeringen har inte ulnyiljai dessa
möjligheter.

För
atl medverka lill en rättvis regional fördelning av det tillgängliga landläkariillskottet
för folktandvården föreslog socialstyrelsen och riksförsäkringsverket på
hösten 1974 ett system för kvotering av nyanställningsmöjligheter för
tandläkare. Regeringen uppdrog ål socialstyrelsen att meddela erforderliga
bestämmelser. Detta uppdrag har därefter förnyats flera gånger, senast för år
1979. En närmare redogörelse för systemet lämnas i bilaga I, p. 3.

För
vuxentandvården inom folktandvården gäller tandvårdstaxans vanliga ersättningsregler
med vissa smärre undantag. Föratt ge landstingen resurser för den planerade
utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården infördes särskilda regler för
ersättningen från tandvårdsförsäkringen för denna vård. Syftet med de särskilda
ersättningsreglerna är att landstingens nettokostnader för folktandvården
skall bibehållas vid dåvarande nivå räknal vid oförändrat prisläge. En närmare
redogörelse för ersättningsreglerna lämnas i bilaga 1, p. 4.

Tandvårdsutredningens
förslag innebär att målsättningen för folktandvårdens utbyggnad skall stå fasl.
Tidpunkten för när denna utbyggnad kan vara färdig beräknar utredningen till
någon gång under perioden 1982-1984. De medel som i dag används för atl trygga
utbyggnaden - etableringsbegräns-ningen, kvoteringsregeln och de särskilda
ersättningsreglerna - anser utredningen bör få föriängd giltighet t.o.m.
utgången av år 1982. Då bör statsmakterna ha tagit slällning till de mera
långsiktiga förslagen i utredningens huvudbetänkande. Vissa modifieringar
beträffande etablerings- och kvoteringsreglerna föreslås för atl skapa en
jämnare regional fördelning av tandläkarresurserna. Jag kommer i det följande
att mer i detalj redovisa ulredningens förslag och mina ställningstaganden till
förslagen. Jag har i dessa frågor samrått med stalsrådel Holm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 13

2.2
Målsättningen för folktandvårdens utbyggnad

Den
målsättning som statsmakterna vid 1973 års beslut lade fasl innebar att folktandvården
skulle ta hand om all landvård för barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år. Vidare
borde ca 30-35 % av vuxentandvården ske inom folktandvården. Denna målsättning
beräknades vara uppfylld vid utgången av 1970-talet. Som jag redovisat tidigare
gäller under utbyggnadstiden särskilda övergångsregler för förskolebarn och
ungdomar i åldern 17-19 år.

Ulredningen
har jämförl 1973 års prognos med utfallet för åren 1974-1977. Därvid
konstateras att utfallet för åldersgruppen 6-16 år ligger ca 10 procentenheter
under prognosen. För åldersgruppen 3-5 år är utfallet ca 40 procentenheter
under prognosen för år 1977 medan det för 17-19-åringarna under hela perioden
har varit något högre än prognosen. För vuxentandvården slutligen ligger
utfallet år 1977 7-8 procentenheter under prognosen.

Räknat
i tandläkartimmar ligger utfallet år 1977 för folktandvården ca 1,2 milj.
limmar under prognosen, för privattandvården däremot ca 0,9 milj. timmar över
prognosen. En stor del av detta förklaras dock av att det enligt 1970 års
utrednings beräkningar vid försäkringens införande fanns en överkapacitet på privatpraktikersidan
med 0,5 milj. timmar. En annan orsak är atl del under år 1974 skedde en kraftig
överströmning av tandläkare från folktandvård till privatpraktikervård. Ytteriigare
en orsak till den stora skillnaden mellan prognos och utfall för antalet
tandläkartimmar inom folktandvården är atl sysselsättningsgraden för
folktandvårdens tandläkare är lägre än vad som antogs då prognosen giordes.

Utredningens
beräkningar visar nu att gällande målsättning för folktandvårdens utbyggnad
inte kan uppnås vid utgången av år 1979. Enligt utredningens mening bör dock
den nu gällande målsättningen ligga fast, även om tidpunkten då den kan uppnås
skjuts framåt i tiden. Denna uppfattning delas av remissinstanserna. Även jag
ansluter mig till utredningens uppfattning på denna punkt. 1973 års
målsättning för folktandvårdens ulbyggnad bör således ligga fast t. v. i avvaklan
på de evenluella förslag i denna fråga som utredningen tar upp i sitt kommande huvudbelänkande.

Utredningen
har sammanställt fiera prognoser över tillgång och efterfrågan på
tandvårdsresurser under början av 1980-talet. Utredningen har även lålil göra
en egen beräkning. Den tidpunkt då folktandvårdens resursefterfrågan skulle
kunna tillgodoses, dvs. då målsällningen för utbyggnaden kan uppnås, varierar
mellan de olika beräkningarna. Utredningen framhåller att dessa beräkningar bör
omges med betydande osäkerhetsmarginaler. En sammanvägning av de olika
prognoserna ger emellertid enligt utredningens uppfattning vid handen atl
folktandvårdens utbyggnad till avsedd nivå bör kunna vara slutförd någon gång
under perioden 1982-1984. En fömtsäUning härför är dock att nettotillskottet av
landläkare även i fortsättningen i sin helhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 14

tillförs
folktandvården.

Utredningens
prognos har lämnals ulan erinran av de fiesta remissinstanserna. 1 vissa fall
har dock anförts en viss tveksamhet lill de redovisade beräkningarna över tandläkartillgången.

Utredningens
prognoser visar enligt min mening att det tidigare nämnda målet lor folktandvårdens
utbyggnad inte kan uppnås före utgången av år 1982 även om hela
nettotillskottet av tandläkare fram till denna tidpunkt tillförs
folktandvården. Till utvecklingen efter denna tidpunkt återkommer utredningen i
sitl huvudbetänkande. Fram till dess behövs emellertid enligt min mening de
olika styrinstrument som i dag används för att trygga utbyggnaden.

2.3
Vårdskyldigheien Jör .förskolebarn och ungdomar i åldern 17-19 år

Förskolebarn
och ungdomar i åldern 17-19 år ärf n. genom en övergångsbestämmelse till
folktandvårdslagen undanlagna från landstingens vårdskyldighet.
Socialstyrelsen har gjort en regional prognos över behov av och lillgång på
tandläkarresurser för att fullständigt ta hand om tandvården för barn och
ungdomar. Beräkningarna avser åren 1980-1983 och utgår från att tandläkarna
fördelas på bästa möjliga sätt mellan landstingen. Vid tillämpning av den
prioritering mellan åldersgrupperna som lades fasl i 1973 års målsättning -
dvs. atl försl klara landvården för 6-16-åringarna, därefter 3-5-åringarna och
slutligen 17-19-åringarna - visar beräkningarna att vid uigången av år 1982 är
det endasi fem landsting som inte klarar tandvården för 19-åringarna. Enligl
beräkningarna är resurserna tillräckliga för atl klara tandvården för 3-16-åringarna
under hela beräkningsperioden. År 1980 saknar sex landsting resurser för
omhändertagande av 17-åringarna, 16 landsting klarar inte l8-åringarna medan 21
landsting inte klarar 19-åringarna.

1
syfte att påskynda genomförandel av 1973 års beslut föreslår utredningen att
nuvarande generella dispens från vårdskyldigheten för förskolebarn och ungdomar
upphör alt gälla fr. o. m. år 1981. Utredningens prognosmalerial visar
emellertid att vårdresurserna inte räcker till för att ta hand om samtliga barn
och ungdomar från denna lidpunki. Utredningen föreslår därför att socialslyrelsen
skall få möjlighet att ge dispens från vårdskyldigheten. Sådan dispens föreslås
kunna lämnas för etl år i sänder och begränsas till viss eller vissa
åldersklasser.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslagen. TCO anser att dispensförfarandet medför
risk alt 17-19-åringarna inte får nödvändig vård. Dispensförfarandet bör
därför undvikas och målel uppnås genom förstärkta resurser för folktandvården.
SACO/SR och tandläkarförbundel ansluter sig i princip lill

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 15

förslaget
men pekar på vissa prakliska problem i de fall landvården för 17-19-åringar ges
inom ramen för vårdavtal mellan landstingei och privatpraktiserande
tandläkare. Socialslyrelsen tillstyrker förslagel och förklarar atl styrelsen
är beredd atl administrera etl dispensförfarande. Några landsting har
emellertid invändningar mol utredningsförslaget. 1 vissa fall anser man att vårdskyldigheten
fr. o. m. år 1981 bör utsträckas endast t. o. m. 17-åringar eller i vissa fall 18-åringar,
I andra fall anser man att tidpunkten för utökningen av vårdskyldigheien bör
genomföras från en senare tidpunkt.

Det ärenligt
min mening av stor vikt att åtgärder vidtas som kan påskynda folktandvårdens
utbyggnad. Utredningens prognosmaterial visar också att under år 1981 kommer
nära nog samlliga landsting all kunna klara land vården för förskolebarn och 17-18-åringarna.
Del belyder att en övervägande andel av de förskolebarn och ungdomar som nu
inte omfattas av vårdskyldigheten kommer atl kunna fä regelbunden vård. Mot
denna bakgmnd ansluter jag mig lill förslagel att ulvidga vårdskyldigheten till
atl omfatta barn och ungdomar t.o.m. 19 års ålder. Del bör ankomma på socialstyrelsen
att åriigen besluta om dispens från denna vårdskyldighet för de
landstingskommuner som inte kan lillgodose tandvårdsbehovet för alla åldersgmpper.
Jag fömtsätter att slyrelsen vid den närmare utformningen av dispensreglerna
lar hänsyn till den gällande prioriteringen mellan olika åldersgmpper av barn
och ungdomar och till de praktiska problem som redovisats av vissa
remissinstanser.

Den
här förordade ulvidgningen av vårdskyldigheien medför ändringar i punkterna 2
och 3 i övergångsbeslämmelserna till folktandvårdslagen (1973:457) samt punkl 2
i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

2.4 Begränsning av privaiprakliserande landläkures etablering

En
förutsätlning för utredningens beräkning av när folktandvårdens utbyggnad kan
vara genomförd är alt hela nettotillskottet av tandläkarresurser tillgodoförs
folktandvården. Ett av de viktigste medlen för atl säkerställa detta är
bestämmelserna om etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare. Ulredningen
visar att etableringsbestämmelserna medverkat till att antalet tandläkartimmar
i privatpraktikertandvård hållils i stort sett konstant sedan bestämmelserna
sattes i kraft. Utredningen föreslår därför all etableringsbestämmelserna skall
ges fortsatt giltighet lill uigången av år 1982. Frågan om bestämmelsernas
giltighet efter denna tidpunkt avser utredningen återkomma till i sitt huvudbelänkande.

Den
närmare utformningen av etableringsbestämmelserna fastställs av riksförsäkringsverket.
Enligt de regler som gäller fr. o. m. den 1 mars 1978 får privatpraktiserande
tandläkare i princip föras upp på försäkringskassas förteckning över till
tandvårdsförsäkringen anslutna privatpraktiserande tandläkare endast om ersättningselablering
föreligger, dvs. om den nye

s. 16 Kontrollera mot PDF

prop. 1979/80:29 16

tandläkaren
övertar en verksamhet som tidigare bedrivits av en ansluten tandläkare. Vidare
gäller att landläkare som efter nämnda tidpunkt övertar en privatpraktik
utanför storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö blir ortsbunden, dvs.
han får inle flytta praktiken från orten.

För atl
i göriigaste mån ylterligare bidra till en jämnare regional fördelning av
resurserna föreslår utredningen att en begränsning av flytlningsmöjlighe-terna
införs även för tandläkare som var etablerade före den 1 mars 1978.
Begränsningen innebär att en flyttning av praktiken till ovannämnda storstadsområden
inte berättigar till fortsatt anslutning till försäkringen.

Huvuddelen
av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat del utan
erinran. Riksförsäkringsverket betvivlar dock atl den föreslagna skärpningen av
elableringsreglerna är tillräcklig för atl säkerställa folktandvårdens
utbyggnad. Även RRV vill att frågan om ytteriigare skärpning av reglema
övervägs. Liknande tankar framförs av LO. Landstingsförbundet acceplerar
utredningens ställningstagande i denna fråga, men menar alt ytteriigare ålgärder
måste diskuteras i utredningens fortsatta arbete. Tandläkarförbundet förklarar
alt man kan acceptera en förlängning av etableringsbegränsningen. Emellertid
bör - liksom nu - reglernas detaljerade innehåll fastslällas för ett år i
sänder. Förbundet förutsätter också att tillämpningsmyndigheten får direktiv om
en smidig tillämpning av reglerna så att sociala och ekonomiska orättvisor
undviks. SAF redovisar motsvarande åsikler. Många landsting tillstyrker
utredningens förslag. Vissa landsting föreslår skärpning av reglerna medan
andra föreslår en försiktig uppmjukning.

Jag
anser att övervägande skäl talar för att bestämmelsen om etableringsbegränsning
bör förlängas lill utgångenavår 1982. Som utredningen visat har bestämmelsen hittills
fyllt sitt syfte, nämligen att styra nettotillskottel av tandläkare till
folktandvården. Den närmare utformningen av etableringsbestämmelserna ankommer
på riksförsäkringsverket. Enligt min mening utgör ulredningens förslag därvid
en god gmnd. Särskilt viktigt är att pröva möjligheterna att åstadkomma en
bättre regional fördelning av tandläkarresurserna bl. a. genom det av ulredningen
föreslagna förbudei mot fiytining av privatpraktik till storstadsområdena.

Det
är oundvikligt att en etableringsbegränsning medför vissa problem för den
enskilde. Dessa kan dock minskas om beslämmelserna tillämpas på smidigasi
möjliga sätt inom ramen för sitl syfte. Enligt min mening är del värdefulll med
en åriig omprövning av bestämmelsernas närmare utformning, främst för att
möjliggöra en anpassning av bestämmelserna till ulvecklingen på området.

Vad
jag nu anförl medför behov av ändringar i punkt 9 övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 17

2.5
Kvotering av landläkare inom Jölkiandvurden

Genom
de kvoteringsbeslämmelser som socialslyrelsen har meddelat regleras hur många
anställningsmöjligheter för nya tandläkare som varje landsting får utnyttja
under den akluella kvoleringsperioden. 1 bestämmelserna regleras också i
vilken utsträckning vakanser på grund av olika ledigheter får täckas genom
vikariat. Avsiklen med syslemel är all förbällra tandläkartillgången för de
landsting som har det största utbyggnadsbehovet.

Ulredningen
har gjort en värdering av kvoteringssystemets effekt. Enligt utredningens
mening har kvoteringssyslemel bidragit lill en jämnare resursfördelning mellan
landstingen. Kvoteringssyslemel bör därför behållas 1. v. intill utgången av år
1982. Utredningen avser atl återkomma i sitt huvudbelänkande med förslag lill
långsikliga ålgärder på detta område.

Hittills
har ulbyggnadsgraden inom barn- och ungdomstandvården varil styrande för kvollilldelningen.
1 takt med atl denna utbyggnadsgrad ökal bör enligl ulredningen behovet av en
jämnare fördelning av tandvårdsresurser för vuxna kunna beaklas mer än hittills.
Genom att ulbyggnaden av vuxentandvården och barn- och ungdomstandvården sker parallelll,
dvs. tandläkare inom folktandvården ägnar en viss andel av sin arbetstid åt
vuxentandvård, kommer den starkaste utbyggnaden av vuxentandvården att ske i de
regioner där utbyggnadsbehovet på barn- och ungdomssidan är slörst. Tas de
privatpraktiserande tandläkarnas vuxentandvård in i bilden visar sig delta
medföra alt den siörsta ulbyggnaden av vårdresurser för vuxna kommer att
inträffa i de regioner som redan i dag har den siörsta tillgången på sådana vårdresurser.
Eftersom privatpraktikervårdens storiek förutsätts hållas konstant genom etableringsregelns
tillämpning kan en jämnare regional fördelning av tandläkartillgången för
vuxenvård erhållas endasi genom slyrning av folktandvårdens utbyggnad på detta
område. Utredningen föreslår därför att socialstyrelsen vid sin kvotering inte
skall medge huvudmän som har en stor tandläkartäthet för vuxna inom sitt område
en större tilldelning än vad som är nödvändigl för alt dessa huvudmän skall
kunna klara landvården för barn och ungdomar.

Tandvårdsutredningen
har undersökl reglerna för anställning av vikarierande tandläkare inom
distriktstandvården. Enligt utredningen har nuvarande regler i kvoteringssyslemel
för tillsättning av vikarier lelt lill att många nyutexaminerade tandläkare
stannat på fakultetsorterna för alt där tjänstgöra som vikarierande tandläkare
i stället för att söka tjänst inom folktandvården på andra orter. Utredningen
föreslår därför att en begränsning görs av anlalel vikariat inom
folktandvården. Som en lämplig avvägning föreslås alt andelen vikarial inte
skall få ulgöra mer än 5 % av antalet uppehållna ijänster.

Förslagel
all vid kvoteringen större hänsyn skall kunna las lill resursbehovet för
vuxentandvården tillstyrks eller lämnas ulan erinran av ftertalet
remissinstanser. Socialslyrelsen bedömer dock ulrymmet för omfördelning

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 29

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 18

av
tandvårdsresurser till förmån för vuxna som ytterst begränsat de närmaste åren.
Landslingsförbundel anser att kvoteringssystemet i första hand måste la hänsyn till
utbyggnadsbehovet för bam och ungdom.

Tandvårdsulredningens
förslag att de landsting som har störst resurstillgång för vuxna vid
kvoteringen huvudsakligen skall tilldelas resurser i förhållande till behovel
av utbyggnad för barn och ungdom möter däremot motstånd hos några
remissinstanser. Tandläkarförbundet motsätter sig förslaget om det innebär atl
rena barntandläkartjänster kommer alt inrättas. Slockholms läns landsting har
samma inställning.

Utredningens
förslag om en begränsning av vikariaten är det som mött de fiesta
invändningarna hos remissinstanserna. Bland dem som tillstyrkt förslagel finns
socialstyrelsen, som anser att begränsningen verkar för en bättre regional
fördelning. Även landstingsförbundet tror alt begränsningen, lillsammans med
övriga ändringar av kvoteringsreglerna, kan åstadkomma en viss regional
utjämning. SACO/SR och tandläkarförbundet säger sig ha en viss förståelse för
skälen lill förslaget. Man anser dock att en omprövning bör ske av procenttalet
liksom en närmare analys av vilka kriterier som bör ligga till gmnd för
begränsningen. TCO avvisar förslaget och anser att en bättre regional
fördelning av tandvårdsresurserna bör åstadkommas med andra medel. Ett stort
antal landsting anser antingen att procentsatsen är för låg eller att olika
tjänstekategorier bör undantas från begränsningen.

Jag
delar utredningens uppfattning att en kvotering av nya tandläkare mellan
landstingen behövs ytteriigare en tid. De förslag till förändring av kvoteringsreglerna
som tandvårdsutredningen har lagt fram syftar till att på kort sikt åstadkomma
en viss förbältring i den regionala fördelningen av tandvårdsresurser för
vuxna. Detta är enligt min mening en angelägen uppgift. Del står dock klart att
några avgörande förändringar inte kan åstadkommas på den korta tid det här
gäller, särskilt som kravet på utbyggnad av barn- och ungdomstandvården gäller
samtidigt. Utredningens förslag bör kunna leda i rätt riktning. Vid
utformningen av de nya kvoteringsreglerna är del dock enligt min mening
önskvärt att iaktta en viss försiktighet så att reglerna inte medför inrättandet
av rena barntandläkartjänster. Det kan emellertid bli nödvändigt att acceptera
en viss förskjutning av relationen barntandvård-vuxentandvård inom vissa
landstingsområden för att nå den eftersträvade regionala utjämningen av
vårdresurserna för vuxna.

Kvoteringsregelns
innehåll har fastställts av socialstyrelsen efter uppdrag av regeringen. Jag
har för avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt socialstyrelsen alt efter
samråd med landstingsförbundet fastställa kvoteringsregler för åren 1980-1982.
De nya reglerna bör därvid utarbetas mot bakgrund av de förslag som lagts fram
av 1978 års tandvårdsutredning och de synpunkler på dessa förslag som lämnals
av remissinstanserna samt med beaklande av vad jag här har anfört.

I
vad avser förslaget om en gräns för andelen vikarierande tandläkare anser jag,
i likhet med utredningen, det eftersträvansvärt med en nedskärning av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 19

vikariaten,
framför allt i fakultetslandslingen. Utredningens förslag om procentsatsens
storlek bör emellertid enligl min mening övervägas ytteriigare av
socialstyrelsen när de nya kvoteringsreglerna utformas. En annan viktig fräga,
som bör övervägas av slyrelsen, är de administrativa konsekvenserna av en sådan
vikariatsbegränsning.

2.6
Ersällning Ull fblkiandvårdens huvudmän

Syftet
med de särskilda regler i tandvårdstaxan som gäller för ersättning från
tandvårdsförsäkringen till folktandvårdens huvudmän har varit alt ekonomiskt
trygga genomförandet av folktandvårdens utbyggnad. Detta skulle ske genom att
folktandvårdens nettokostnader, räknat i fast prisläge, skulle behållas på den
nivå de hade vid utbyggnadsperiodens början. Tandvårdsutredningen har genomfört
beräkningar som visar att denna målsättning har nåtts. Utredningen har därför
föreslagit att nuvarande ersättningsregler ges föriängd giltighet till utgången
av år 1982. Avsikten är att utredningen skall redovisa ett mera långsiktigt
förslag i sitt slutbetänkande.

Samtliga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även
jag delar utredningens mening att gällande ersättningsregler bör föriängas att
gälla t. o. m. utgången av år 1982, i avvaktan på ett kommande förslag om
reglernas långsikliga utformning. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att
utfärda de bestämmelser som behövs i denna fråga.

3
Arbetsuppgifter för vissa personalkategorier inom tandvården

Kungl.
Maj:t uppdrog den 29 november 1974 åt socialstyrelsen att i samråd med
dåvarande universitetskanslersämbelet och skolöverstyrelsen utreda den
långsiktiga efterfrågan på tandvårdspersonal. Socialstyrelsen tillsatte
därefter en särskild utredning, socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning, för
att fullgöra uppdraget.

Tandvårdspersonalutredningen
har redovisat resultaten av sitt arbete i en diskussionspromemoria samt tre
rapporter. Diskussionspromemorian och tvä av rapporterna har remissbehandlats.
Ärendet bereds f n. inom regeringskansliet. Jag vill emellertid redan nu ta
upp frågan om ändrade arbetsområden för vissa personalgrupper inom tandvården.
I rapporten (Ds S 1978:19) Den framtida arbetsfördelningen mellan olika
personalkategorier inom tandvården har tandvårdspersonalutredningen föreslagit
att tandhygienister, tandsköterskor och profylaxtandsköterskor skall få
utvidgade arbetsuppgifter.

Yttrande
över denna rapport har kommit in från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), landstingsförbundet,
samtliga huvudmän för folktandvården utom Uppsala

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 20

läns
landsting och Jämtlands läns landsting. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR,
Sveriges landläkarförbund. Svenska tandsköterskeförbundet (STF), Sveriges
tandhygienistförening, Sveriges landteknikers riksförbund. Riksföreningen för
tandhälsa (Tandvärnet) samt Sveriges förenade studentkårer (SFS).

Tandhygienisternas
nuvarande arbetsuppgifter regleras av socialstyrelsens instruktion för
tandhygienist (MF 1969:77). I instruktionen anges att tandhygienisten skall
-efter tandläkares anvisning - undervisa i munhygien, individuellt eller
gruppvis, samt kontrollera och tillrättalägga inövade munhygienprogram i
förebyggande syfte saml leda och övervaka kollektiv lokalbehandling med fiuorider
i kariesförebyggande syfte. Vidare skall hygienisten under tandläkares
överinseende avlägsna hårda och mjuka tandbeläggningar och fyllningsöverskott
samt polera tänder och tandrestaurationer, utföra viss röntgenfotografering
samt avtryckstagning för studiemodeller, la saliv- och plackprov, insamla
kostuppgifter samt utföra individuell lokalbehandling med fiuorider och andra
karies- eller parodontitfö-rebyggande ämnen.

Tandsköterskornas
nuvarande arbete består främst i alt assistera tandläkaren i samband med
patientbehandlingen. Andra omfattande arbetsuppgifter är skötsel av instmment
och utrustning. Vanligtvis rengör och steriliserar även landsköterskorna
instrumenten. Bland de administrativa arbelsuppgifterna ingår att kalla
patienter, ta emot betalning, skriva rapporter och sköta viss löpande
bokföring. Instmktion för tandsköterskor saknas då det inte föreligger krav på
behörighet för att få utöva tandsköterskeyrket.

Även
hygientandsköterskor och profylaxtandsköterskor assisterar tandläkaren men
informerar dessutom om munhygieniska åtgärder. Inom barn-och ungdomstandvården
ingår bland profylaxtandsköterskornas arbetsuppgifter polering av tänder och
lokal fiuorbehandling.

Tandvårdspersonalulredningen
föreslår att tandhygienisternas arbetsområde skall omfatta, fömtom nuvarande
arbetsuppgifter, även viss lokalanes-tesi, kontrollerande kariesregistrering,
puts av nyligen utförda tandfyllningar samt alt skriva recept på fiuorpreparat.

Tandsköterskorna
skall enligt utredningen även i framtiden assistera tandläkare. Vidare skall
tandsköterskorna arbeta inom den förebyggande vården samt kunna ta
röntgenbilder. Vissa andra behandlingsmoment skall kunna delegeras av
tandläkare till tandsköterska.

Profylaxtandsköterskorna
skall ulöver nuvarande arbetsuppgifter kunna utföra polering på vuxna
patienter, svara tor informationsverksamhet utanför landläkarmottagningen samt
utföra översiktlig kariesregistrering på skolbarn. Utredningen föreslår att
hygientandsköterskorna i framtiden inte skall utgöra en särskild
personalkategori. Utbildningen skall direkt inriktas mot kompetens som
profylaxtandsköterska.

Utredningen
föreslår vidare att vissa kliniska arbetsuppgifter skall kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 , 21

delegeras
från tandläkare till tandsköterskor inom specialist- och specialland-vården.

Enligl
2 § lagen om behörighel atl utöva tandläkaryrket (1963:251) får den som
genomgått av socialstyrelsen föreskriven utbildning biträda tandläkare med
tand- och munhyglenisk behandling. Med stöd av förarbelena har behörighetslagen
tolkats så atl delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till profylaxiandsköterskor
och tandhygienister endast får avse vissa munhygieniska åtgärder. Delegering
av röntgenundersökningar och kliniska arbetsuppgifter som s. k. aviryckslagning
anses inte formellt möjlig med nuvarande lagbestämmelser. Av
tandvårdspersonalutredningens arbetsstu-die framgår dock att tandsköterskorna
redan i dag i viss utsträckning utför sådana arbelsuppgifter, t. ex.
röntgenundersökningar.

Utredningen
föreslår att behörighetslagen ändras så alt en ökad delegering av arbelsuppgifter
blir formellt möjlig.

Samtliga
remissinstanser biträder i huvudsak utredningens förslag om ökade arbelsuppgifter
för tandhygienister, tandsköterskor och profylaxiandsköterskor. Till förslagen
om att tandhygienister och profylaxtandsköterskor skall kunna utföra kariesregistrering
har dock fiera remissinstanser ställt sig iveksamma, bl. a. socialstyrelsen,
odontologiska fakulteten i Lund, landstingsförbundet, Sveriges tandläkarförbund
samt några landsting.

Vid
de privata tandtekniska laboratorierna fanns år 1976 minst 500 tandtekniska
biträden med mycket varierande utbildning och arbetsuppgifter.
Tandvårdspersonalutredningen har föreslagit att tandtekniska biträden skall
ingå även i den framtida laboratorieverksamheten. Utredningen konstaterar att
den tandtekniska verksamhelen innehåller en rad arbetsmoment av rutinkaraktär
som bör utföras av assisterande personal. Med en sådan personalkategori kan de
tandtekniska resurserna lättare anpassas till förändringar i efterfrågan på
tandtekniska arbeten. Utredningen har lämnat förslag till lämpliga
arbetsuppgifter för tandtekniska biträden som bedöms kunna inbespara omkring 25
% av tandteknikernas arbetstid. Utredningen bedömer att utbildningen till tandtekniskt
biträde behöver omfatta åtta veckor. Denna bör utgöra en etapputbildning till
tandtekniker.

Samtliga
remissinstanser utom skolöverstyrelsen och Norrbottens läns landsting
tillstyrker utredningens förslag i denna del. Skolöverstyrelsen anser att hell
nya personalkategorier bör utbildas endast om myckel starka skäl lalar för
detta. Skolöverstyrelsens strävan är att begränsa antalet utbildningar för alt
ge möjlighet till bredare basutbildningar samt till återkommande utbildning.

För
egen del vill jag understryka alt förutsättningen för att förbättra tandhälsan
hos befolkningen är en kraftigt ökad satsning på förebyggande åtgärder. Den
minskning av medelbehandlingstiderna som ägt rum inom den av folktandvården
bedrivna organiserade barnlandvården brukar tillskrivas effekterna av sådana
åtgärder. Genom en ökad delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till
annan vårdpersonal, i första hand inom tandhälsovården,

3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 29

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 22

kan
de knappa landläkarresurserna utnyttjas bättre. Tandläkare deltar i dag dessulom
i begränsad ulsträckning i förebyggande arbete. Tandvårdspersonalutredningens arbetsstudie
visar atl den andel av arbetstiden som tandläkare kunnal ägna åt förebyggande ålgärder
uppgår lill mellan 5 och 10 %.

Jag
finner det vara angelägel att en ökad satsning på förebyggande åtgärder och ett
bätlre utnyttjande av knappa tandvårdsresurser stimuleras. Mot denna bakgrund
ansluter jag mig lill utredningens förslag att genom en ändring i
behörighetslagen skapa formella förulsättningar för en ökad delegering av arbelsuppgifler
från tandläkare till landhygienister och till olika kategorier av
tandsköterskor. Jag ansluler mig också till utredningens förslag att tandlekniska
biträden skall kunna ingå i den tandtekniska verksamheten.

Jag
har för avsikt ati föreslå regeringen att uppdra åt socialstyrelsen att efter samråd
med bl. a. landslingsförbundet och berörda personalgrupper ange vilka arbelsuppgifter
som kan ingå i tandhygienisternas, tandsköterskornas, profylaxtandsköterskornas
och de tandtekniska biträdenas arbetsområden. Jag vill här också nämna all jag
avser alt efter samråd med statsrådet Mogård föreslå regeringen att uppdra åt
skolöverstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen utreda förutsällningarna
för att anordna försöksutbildning av tandtekniska biträden.

Jag
vill även nämna att chefen för utbildningsdepartementet har för avsikt atl
senare i anslutning till anmälan av frågan om tandläkamtbildningens
dimensionering även la upp frågan om den framtida dimensioneringen av tandhygienislulbildningen.

4
Samordning av pensions- och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknads-kungörelsen

I
propositionen 1978/79:162 om sjukförsäkringsförmåner vid arbetsmarknadsutbildning
och vissa vuxenstudier m. m. föreslogs en ändring i 17 kap. 1 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Ändringen innebär bl. a. att i de fall
utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen och vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen betalats ut för samma tidsperiod som pension enligt lagen om
allmän försäkring så skall en samordning av förmånerna ske. Förslaget godtogs
av riksdagen (SfU 1978/79:21, rskr 1978/79:299).

Det
har därefter visat sig att lagtextens utformning i vad avser utbildningsbidraget
leder till det icke avsedda resultatet att även stimulansbidraget kommer atl
tas med vid avräkningen. Detta förhållande bör rättas till. Det kan ske genom
att ordel utbildningsbidrag i lagtexten byts ut mot ordet dagpenning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 23

5
Utvidgad möjlighet att debitera preliminära arbetsgivaravgifter

Arbetsgivarnas
avgifter till socialförsäkringarna m. fi. ändamål debileras enligt regler i
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. (AVGL).

Arbelsgivaravgifterna
beräknas av riksförsäkringsverket och debiteras i regel som dels en preliminär
avgift, dels en slutlig avgift.

Den
preliminära avgiften skall i princip motsvara den slutliga avgiften för nästföregående
år. I vissa fall då sådan slutlig avgift inte har påförts arbetsgivare eller
den preliminära avgiften kan förvänlas i mer betydande omfattning avvika från
den slutliga avgiften för samma år skall särskild beräkning eller jämkning ske
av den preliminära avgiften.

Riksförsäkringsverket
fårenligt 22 § AVGL anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller
jämkning av preliminär avgift.

Riksförsäkringsverket
har i skrivelse den 18 april 1979 framhållit att de nuvarande bestämmelserna i
praktiken inte har ansetts innebära att preliminäravgift kan fastställas genom
uppskattning om arbetsgivaren underlåler att lämna uppgifter för beräkning av
avgiften. Genom att inle lämna begärda uppgifter kan en arbetsgivare till följd
härav i vissa fall skaffa sig en inte obetydlig avgiftskredit eller helt
undandra sig avgiftsskyldigheten. Reglerna för debitering av den preliminära
avgiften har på bl. a. denna punkt utsatts för kritik.

Riksförsäkringsverket
har i anledning av de påtalade missförhållandena föreslagit att 22 § AVGL
ändras sä att preliminära arbetsgivaravgifter genom uppskattning av avgiftsunderiaget
skall kunna påföras arbetsgivare som inte lämnar begärda uppgifter för
beräkning av den preliminära avgiften.

Den kritik som i nu
förevarande avseende har riktats mot avgiftssystemet torde i allt väsentligt
vara befogad. Jag biträder därför riksförsäkringsverkets förslag. I enlighet
med vad verket har föreslagit bör i 22 § AVGL föras in en bestämmelse av
innebörd att den preliminära avgiften i de fall uppgifter inte har lämnats av
arbetsgivaren får uppskattas efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning. Innan den preliminära
avgiften bestäms med stöd av den nu föreslagna regeln bör arbetsgivaren beredas
tillfälle aft yttra sig. Då avgiften har bestämts utan ledning av uppgift från
arbetsgivaren skall denne delges beslutet på samma sätl som då sådan uppgift
har frångåtts.

6
Inskränkning i vissa fall av rätten till sjukpenning vid arbetsskada

Vid
arbetsskada utgår ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)
till den som är försäkrad enligt den lagen.

Vid
sjukdom orsakad av arbetsskada har den skadade om han är sjukförsäkrad enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) rätt till

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 24

samma
förmåner från sjukförsäkringen, bl. a. sjukpenning, som vid annan sjukdom under
90 dagar efter det att skadan inträffade, den s. k. samordningstiden. Vid
sjukdom som efter samordningstidens slut sätler ned den försäkrades förmåga all
skaffa sig inkomsl genom arbele med minst hälften utgår sjukpenningen däremot
från arbelsskadeförsäkringen.

Enligl
beslämmelserna i 3 kap. 15 § AFL skall sjukpenningen i vissa fall minskas eller
inte alls betalas ul. För tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genomgår bistånds- eller kataslrofutbildning utgår
således inle sjukpenning från sjukförsäkringen. Sjukpenning utgår inte heller
under tid då den försäkrade är inlagen i annal barnhem än mödrahem eller i
ungdomsvårdsskola eller är häktad eller intagen i kriminalvårds- eller arbetsanslalt.
Sjukpenning utgår dock vid sjukdom som inträffar under tid då den försäkrade
vårdas eller annars får vistas utom skolan eller anstallen och då bereds
tillfälle att förvärvsarbeta. Har den försäkrade i annat fall och av annan
orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekoslnad utgår inte heller
sjukpenning. För dag då den försäkrade är intagen i vårdanstalt för
alkoholmissbrukare skall sjukpenningen reduceras på vissl sätt.

Som
jag nyss har nämnt är den försäkrade under samordningstiden berättigad till
samma förmåner vid arbetsskada som vid annan sjukdom. Reglerna i 3 kap. 15 § AFL
blir således tillämpliga under samordningstiden. För tiden därefter saknas
bestämmelser i LAF av motsvarande innebörd. Detta har visat sig leda till att
den försäkrade för samma tid har kunnal tillgodogöra sig dels sjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen dels annan ersättning exempelvis med stöd av värnpliktsförmånsförordningen
(1976:1008).

Det
framstår enligt min mening som omotiverat att olika regler i delta avseende
skall gälla för det fall sjukpenningen utgår under samordningstiden eller om
den ulgår för liden därefter. Jag föreslår därför att i LAF införs sådana bestämmelser
att de två regelsystemen på denna punkl kommer att stå i överensstämmelse med
varandra. Ändringen bör lämpligen göras sä atl 3 kap. 8 § LAF kompletteras med
ett andra stycke i vilket förs in en beslämmelse att reglerna i 3 kap. 15 § AFL
skall lillämpas äver\ beträffande sjukpenning som ulgår från
arbetsskadeförsäkringen. Den föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1
januari 1980.

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
alt anlaga följande inom socialdepartementet upprätlade lagförslag

1.
lagom ändring i lagen(1973:456)om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 25

2.
lag om ä ndring i folktandv å rdslagen (1973:457),

3.
lag om ä ndring i lagen (1963:251) om beh ö righet att ut ö va
tandl ä karyrket,

4.
lag om ä ndring i lagen (1962:381) om allm ä n f ö rs ä kring,

5.
lag om ä ndring i lagen (1959:552) om uppb ö rd av vissa avgifter enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring, m. m.,

6.
lag om ä ndring i lagen (1976:380) om arbetsskadef ö rs ä kring.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till f ö redragandenas ö verv ä ganden och beslutar alt genom proposition f ö resl å riksdagen
all antaga de f ö rslag som f ö redragandena har lagt fram.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 26

Bilaga 1

Gällande
regler

1
Folktandvårdens åligganden

Fram
till år 1974 var folktandvården i princip en frivillig uppgift för landstingen
och de landstingsfria kommunerna. Riksdagens beslut år 1973 om införandet av en
allmän tandvårdsförsäkring innefattade också ställningstagande till
utbyggnaden av folktandvården från 1 januari 1974. Folktandvården blev från
detta datum en i lag ålagd skyldighet för landstingen.

Enligt
2 § folktandvårdslagen skall landstingskommun svara för tandvård för barn och
ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen till och med det år de fyller
nitton år, i den mån behovet av tandvård inle tillgodoses i särskild ordning.
Barn och ungdomar skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling. De
skall också ges den vård för akuta besvär som de behöver. Tandvården skall vara
avgiftsfri för patienten.

övergångsvis,
till dess regeringen förordnar annat, är barn i åldern 3-5 år och ungdomar i
åldern 17-19 år undantagna från folktandvårdens skyldighet att meddela
avgiftsfri, organiserad tandvård. I de landsting 17-19-åringar inte erbjuds
sådan tandvård omfattas de av tandvårdsförsäkringen. För tandvård inom
folktandvården betalar dessa ungdomar endast halv patientavgift. Full tandvårdsersättning
utgår dock från den allmänna försäkringen till huvudmännen.

I 4
§ folktandvårdslagen sägs att "Landstingskommun skall i övrigt
tillhandahålla tandvård för vuxna i lämplig omfattning". I 6 § anges att folktandvården
står under tillsyn av socialstyrelsen.

Vissa
närmare föreskrifter om folktandvårdsplaner återfinns i folktandvårdskungörelsen
(1973:637). Enligt 3 § skall landstingskommun fastställa en plan över
folktandvården inom landstingskommunen. Av planen skall framgå indelning i
tandvårdsdistrikt, tandpoliklinikernas art, antal och belägenhet samt antal
tandläkartjänster.

I
övergångsbestämmelserna till folktandvårdslagen (1973:457) stadgas att
landstingskommun i en plan skall redovisa den utbyggnad som behövs för att tandvård
som sägs i 2-4 §§ i lagen skall kunna tillhandahållas. Folktandvårdsplanerna
skall således -som ett led i förverkligandet av folktandvårdens utbyggnadsprogram
- redovisa den utbyggnad av folktandvården som behövs för att en organiserad
barn- och ungdomstandvård skall kunna genomföras. Utbyggnaden av
specialisttandvården skall även redovisas.

2
Etableringsregeln

I
samband med beslutet om en allmän tandvårdsförsäkring lade riksdagen, som
nämnts, fast ett utbyggnadsprogram för folktandvården. Det innebar att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 27

folktandvården
skulle byggas ut så atl den vid utgången av 1970-lalet svarade för all barn-
och ungdomstandvård. Det förutsattes att den vid samma tidpunkt skulle svara
för 30-35 % av vuxentandvården. Samtidigt fick folktandvården ett lagfäst
vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och för specialisttandvården.

För
att säkerställa folktandvårdens behov av landläkare infördes en bestämmelse som
innebar all riksförsäkringsverket fick föreskriva att nya tandläkare inte fick
föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Sådan föreskrift skulle
meddelas om verket fann "anledning antaga att folktandvårdens behov av
tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett". Denna s. k. begränsningsregel
infördes i punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i
lagen om allmän försäkring.

I
samband med tandvårdsreformens genomförande skedde en övergång av tandläkare
från folktandvården till privatpraktikervård. Den uppkomna situationen
diskuterades i riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation, som vid årsskiftet
1973/74 tillsatte en särskild arbetsgrupp - den s. k. obs-gruppen - för att
följa tandvårdssituationens utveckling. I obs-gruppen, som fortfarande är
verksam, ingår representanter för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
landstingsförbundet och tandläkarförbundet.

Till
en början prövades olika utvägar av frivillig natur för att hindra övergången
av tandläkare till privat tandvård. Dessa ledde dock inte till avsett resultat,
utan riksförsäkringsverket fann det nödvändigt att tillämpa den ovan nämnda
begränsningsregeln. På begäran av landstingsförbundet och socialstyrelsen
beslöt verket den 6 juni 1974 att nya tandläkare inte fick föras upp på
förteckningarna. Anmälningar från tandläkare som avsåg påbörja verksamhet i
enskild tandvård skulle vila. Verket kunde dock medge dispens om särskilda
omständigheter undantagsvis förelåg. Detta skulle gälla t. o. m. utgången av
1974.

Även
i fortsättningen har riksförsäkringsverket funnit det nödvändigt att tillämpa
begränsningsregeln. För år 1975 föreskrev riksförsäkringsverket att tandläkare
i princip fick föras upp på förteckning endast om ersättningselablering
förelåg, dvs. om verksamheten avsåg att ersätta tidigare verksamhet i enskild
tandvård. Begränsningsregeln gällde ursprungligen till utgången av år 1975.
Efter förslag av riksförsäkringsverket - i samförstånd med tandläkarförbundet
- föriängdes den att gälla t. o. m. år 1979. Samtidigt uttalades att eventuella
föreskrifter om elableringskontroll skulle omprövas årligen. Riksförsäkringsverkets
föreskrift om ersättningselablering har sedermera föriängls vid olika
tillfällen. Den gäller nu t. o. m. utgången av år 1979. Från och med den 1 mars
1978 gäller även att tandläkare som avser överta tidigare verksamhet i enskild
tandvård får föras upp på förteckning med verkan endast så länge han bedriver
verksamheten uteslutande på den ort där den tidigare verksamheten bedrivits, om
inte synnerliga skäl föranleder annat. Någon sådan ortsbundenhet gäller dock ej
om ersättningselablering sker i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och
Malmö. Härigenom vill man

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 28

uppnå
alt landläkarmotlagningar utanför storstadsregionerna blir kvar på de orter där
verksamhet i privat tandvård lidigare bedrivits av en annan privatpraktiserande
tandläkare.

Enligt
riksförsäkringsverkels föreskrifter får tandläkare, som avser att bedriva
verksamhet i enskild tandvård vid sidan av hellidstjänstgöring inom folktandvården,
föras upp på förteckningen med verkan så länge hans tjänstgöringstid inom
folktandvården bibehålls oförändrad. Beslut i sådana ärenden fattas av
försäkringskassorna. 1 övrigt avgör riksförsäkringsverket alla ärenden angående
upplagande av tandläkare på förteckning efler utredning av försäkringskassan.
Det kan nämnas att försäkringskassan i samtliga fall skall inhämla yttrande
från den lokala samrådsgruppen för landvårdsfrågor inom kasseområdet.

De
riktlinjer som riksförsäkringsverket tillämpar i ärenden angående uppförande av
tandläkare på förteckning hos allmän försäkringskassa har föreslagits av
tandvårdsdelegationens obs-grupp. Denna arbetsgrupp medverkar även vid
handläggningen av dessa ärenden hos verket. I huvudsak tillämpas följande
praxis.

För
att ersättningselablering skall anses föreligga bör följande tre förutsätlningar
vara uppfyllda.

1. Den
tidigare verksamhel i enskild tandvård tandläkaren avser överta har

bedrivits på heltid (minst 30 lim/vecka) sammanhängande minst ett år.

Undantag härifrån kan medges pga. särskilda skäl såsom sjukdom eller

ålder.

2.
Den tandläkare som bedrivit den
tidigare verksamheten har avlidil, erhållit ersättningselablering inom annan tandläkarmotlagning
eller begärt utträde ur försäkringen pga. pensionering, övergång till
anställning inom folktandvården etc. Tandläkaren (i förekommande fall dödsboet)
måste vara införstådd med att ersättningselablering sker efter honom i del
aktuella fallet.

3.
Den tidigare verksamheten bör i
regel inle ha upphört för mer än ett år sedan.

Vidare
får tandläkare föras upp på förteckning hos en försäkringskassa om de redan lidigare
är verksamma som privatpraktiker och uppförda på förteckning hos annan försäkringskassa
(fiytining mellan kasseområden). Detta gäller dock inte tandläkare som efter
den 1 mars 1978 fått ersättningselablering efter privatpraktiserande
tandläkare som varil verksamma utanför storstadsregionerna Stockholm, Göteborg
och Malmö, Som nämnts gäller för dessa tandläkare en regel som innebär atl de
är uppförda på förteckning med verkan endasi så länge de bedriver verksamheten
uteslutande på den ort den tidigare verksamheten bedrivits, om inte synnerliga
skäl föranleder annat.

Som
tidigare nämnts får folktandvårdstandläkare bli uppförd på förteckning med
verkan så länge han arbelar åt folktandvården på heltid. Även i vissa andra
sammanhang medger riksförsäkringsverket att tandläkare får bli uppförd på
förteckning under omständigheter som i praktiken innebär en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 29

begränsning
av tandläkarens verksamhet i prival tandvård. Under vissa förutsättningar får
landläkare också bli uppförd under viss begränsad lid, t. ex. för att vikariera
för privatpraktiserande kollega, som är sjuk eller ledig i samband med barns
födelse. Tandläkare kan också i andra fall bli uppförd på förteckningen - med
eller ulan begränsning - på grund av synnerliga skäl.

3 Kvotering
av tandläkare till folktandvården

3.1 Socialstyrelsens
uppdrag

När
folktandvårdslagen infördes år 1974 hade huvudmännen kommit olika långt i sin ulbyggnad
av distriktstandvården. År 1980 skulle alla huvudmän vara klara med ulbyggnaden
av den organiserade barn- och ungdomstandvården. Denna utbyggnad förutsatte
att tillkommande landläkarresurser fördelades mellan huvudmännen så att de minsl
utbyggda landslingen under perioden fram till år 1980 skulle tillförsäkras
huvuddelen av de utökade resurserna. För atl åstadkomma detta övervägdes under
utarbetandet av reglerna för nuvarande elableringskontroll under hösien 1974
ett kvoteringssystem, varigenom tillkommande landläkarresurser skulle fördelas
mellan huvudmännen så att alla huvudmän kunde vara klara med sin ulbyggnad år 1980.

Elt
kvoteringssystem på folktandvårdssidan skulle tjänstgöra som ett medel all
fördela nytillkommande tandläkarresurser på elt sådanl sätt att
uppbyggnadsgraden i de olika landstingen slyrs mol en större likformighet landstingen
emellan saml att huvudmännen tillsammans inle inrättar fier tjänster per år än
vad netlotillskoltet av tandläkare medger.

Sådana
överväganden ledde fram till att socialslyrelsen och riksförsäkringsverket -
efter samråd med landstingsförbundet - i en gemensam skrivelse den 5 december
1974 till socialdepartementet hemställde atl sådana bestämmelser utfärdades att
inrättandet av tjänst för tandläkare i folktandvården skedde efter
socialstyrelsens medgivande och i enlighel med ett av slyrelsen upprättat
fördelningsprogram. Kungl. Maj:t uppdrog därefter åt socialstyrelsen alt för
åren 1975 och 1976 meddela föreskrifier beträffande ianspråkiagande av tjänst
för tandläkare i landvårdande verksamhet hos landsiingskommun eller kommun.
Uppdraget att fördela tandläkarresurser inom folktandvården har senare av
regeringen föriängls att omfatta också åren 1977, 1978 och 1979.

3.2 Kvoteringssyslemel

I
anslutning lill atl socialstyrelsen första gången erhöll regeringens uppdrag all
fördela landläkarresurser ägde överiäggningar rum mellan socialstyrelsen och
landstingsförbundet. Övergripande diskussioner om avsikter och meloder fördes
liksom en mera i detalj gående penetrering av metodproblemen.

4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 29

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 30

Vid
överläggningarna kunde vissa gemensamma utgångspunkter för kvoteringen
fastläggas. Dessa redovisas nedan.

1. Kvoteringen
skall reglera tillväxten för respektive huvudman. Uppnådd

volym av besatta landläkartjänster inom etl landsting får ej reduceras.

2. Tillväxten regleras genom att socialslyrelsen anger
hur många nya landläkare huvudmännen får anslälla under en kvoteringsperiod.
Kvoteringen ger sålunda huvudmännen rätl att anslälla elt visst antal nya
tandläkare.

3. Landstingen behandlas som enheler, dvs. det är
landstinget som skall tilldelas kvot, ej enskilda kliniker. Landstinget
bestämmer sålunda självi var nya tandläkare skall anställas. Kvoteringen avser
ej tjänster utan möjligheler alt anställa nya tandläkare,
"anställningsmöjligheter".

4.1
samråd med landstingsförbundet fastställdes att vid kvotering fier "anställningsmöjligheter"
skulle fördelas än vad nettotillskottet av landläkare lill folktandvården vid
fördelningstillfället uppgick till. Vid varje kvoieringstillfälle behövs
sålunda en värdering av förväntat nettotillskott under kvoteringsperioden som underiag
för fastställande av den lotala kvotens storlek.

5.
Kvoten skall fördelas till huvudmännen i förhållande till deras utbyggnadsgrad,
varvid främsl hänsyn tas till utbyggnadsgraden av den organiserade barn- och
ungdomstandvården. Kriterier som beskriver utbyggnadsgraden tillämpas vid
fördelningen av kvoten huvudmännen emellan.

Till
skillnad från läkarfördelningsprogrammen anger socialstyrelsen vid fördelning
av medgivanden atl ianspråktagna tjänster för tandläkare - som påpekats -
endast hur många tandläkare landstinget under kvoteringsperioden får anställa
men ej vilka ijänsler som får besättas. Landstinget bestämmer sålunda självt på
vilka tjänster det vill placera den tilldelade kvoten av tandläkare.

3.3
Anslällning av vikarierande tandläkare

Ej
uppehållna tjänster på grund av tjänstledigheter förorsakade av sjukdom,
graviditet, militärtjänst eller av annan orsak som överstiger en månad och
omfattar minsl 50 % av tjänstgöringstiden får besättas med vikarierande
tandläkare till motsvarande antal tandläkare som erhållit tjänstledighet. Ej
uppehållna tjänster på grund av tjänstledigheter av mindre omfattning får inte
besättas med vikarierande tandläkare.

4
Ersättning från tandvårdsförsäkringen till folktandvården

4.1
Bakgrund

Enligl
sina direktiv skall landvårdsutredningen som ett led i översynen av tandvårdsförsäkringens
ersättningssystem pröva hur de särskilda bestäm-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 31

melserna
i 16-19 §§ tandvårdstaxan om ersättning till folktandvårdens huvudmän fallit
ut.

Utgångspunkten
vid ulformningen av detta ersättningssystem var atl huvudmännens nettokostnader
för folktandvården inte skulle stiga till följd av den i samband med reformen
planerade utbyggnaden. Med det ersättningssystem som infördes ville man slimulera
huvudmännen till en snabb utbyggnad av barn- och ungdomstandvården. I prop.
1973:45 anförde dåvarande socialministern att ersättningsreglerna bör gälla
under hela den utbyggnadsperiod som utredningen redovisat; alltså till slutet
av 1970-talet.

Utredningen
om tandvårdsförsäkringen beräknade nettokostnaderna för folktandvården år 1971 lill
330 miljoner kronor. För att säkerställa att fiertalet landsting med högre
kostnadsnivå än den genomsnittliga skulle få kostnadstäckning nedräknades detta
belopp lill 290 miljoner kronor. Landstingens samlade nettokostnader för
folktandvården efler försäkringens införande skulle således vid oförändrat
penningvärde ej överstiga detta belopp.

Vid
införandet av försäkringen behandlades inom folktandvården/ skoltandvården i
genomsnitt omkring 70 % av barnen i åldern 6-16 år. Försäkringsutredningens
förslag var därför att huvudmännen även i fortsättningen själva skulle svara
för kostnaden för vård av denna omfattning. Detla blev även statsmakternas
beslut. Kostnaden för därutöver behandlade barn och ungdomar skulle täckas av
försäkringen.

4.2 Ersättning
för vuxentandvård

Folktandvårdens
vuxentandvård ersätts efter samma regler som gäller för privattandvården. Vissa
skillnader finns dock. Folktandvården har för atl få lillämpa förenklade
redovisningsrutiner frivilligt avstått från att använda de två högre
latitudarvodena som finns i tandvårdstaxan. En annan skillnad är att
folktandvården har möjlighel alt reducera patientavgiften utan alt försäkringsersättningen
påverkas. Ytteriigare en skillnad är att folktandvården inte får tillämpa
specialisttaxan.

Från
summan av försäkringsersättningen för vuxentandvård avräknades från början ett
karensbelopp för varje vuxen försäkrad (20 år och äldre) bosatt inom
huvudmannaområdet. Karensbeloppet avvecklades successivt och upphörde i och med
1978 års ulgång. Karensbeloppel infördes för atl huvudmännen inte skulle
överkompenseras de första åren.

4.3 Ersättning
för barn- och ungdomsiandvård

Ersättningen
för barn- och ungdomstandvården ulgår med ett fast belopp för fullständigt
behandlat barn i åldrarna 3-5 år och ett annat fast belopp för barn och ungdom
i åldrarna 6-19 år. Ersättningsbeloppen fastställs för etl år i taget med
hänsyn till den genomsnittliga timkostnaden för barn- och

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 32

ungdomstandvård
i riket och den likaledes beräknade genomsnittstiden för fullständig
behandling.

Från
denna ersättning avräknas ett belopp för varje barn 6-16 år som är bosall inom
huvudmannaområdet. Detla belopp är ca 70 % av ersättningsbeloppet för 6-16-åringar
och molsvarar de koslnader som huvudmännen hade för barntandvården/skoltandvården
före försäkringens införande.

Samma
belopp som för 6-16-åringar utgår för varje fullständigt behandlad 17-19-åring,
under förutsältning att samtliga inom huvudmannaområdet bosalla ungdomar födda
samma år erbjuds fullständig, avgiftsfri vård. För den vård som 17-19-åringar
erhåller inom ramen för försäkringen får tas ul högst hälften av den avgift de
enligt taxan skulle eriagt som vuxna patienter. Full ersättning ulgår dock från
försäkringen.

Den
genomsnittliga behandlingstiden har sedan försäkringens införande schablonmässigt
beräknats till en timme för barn i åldern 3-6 år och två timmar för barn och
ungdom i åldern 7-19 år.

4.4
Garaniiregeln

Har
landstingskommuns kostnader för folktandvård under etl vissl år, räknade i det
pris- och löneläge som rådde år 1973, överstigit de kostnader landstingskommunen
haft för vården år 1973, ulgår ersättning med överskjulande belopp.

Riksförsäkringsverket
skall göra beräkningen av denna ersättning efler samråd med socialstyrelsen.

1970
års landvårdsförsäkringsutredning beräknade att garantiregeln skulle få en
begränsad användning och i första hand omfatta åren 1974 och 1975.1
propositionen nämndes dock inte någon tidsbegränsning eller begrän.sad användning
och garantiregeln återfinns fortfarande i tandvårdstaxan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 33

Bilaga
2

Sammanfattning
av 1978 års tandvårdsutrednings betänkande Tandvården i början av 80-talet
(SOU 1979:7)

I
Utdrag ur utredningens direktiv

Direktiven
för utredningsarbetet meddelades av dåvarande chefen för socialdepartementet
vid regeringssammanlräde den 12 december 1977 (Dir 1977:133).

Beträffande
utredningsarbetets bedrivande sägs i direktiven att förslag i frågan om den
regionala fördelningen av tandvårdsresurserna skall läggas fram i sådan lid atl
det - lillsammans med frågorna om ulbyggnadsprogrammel för den organiserade
barn- och ungdomstandvården och ett eventuellt nytt beslul i fråga om elableringsregler
- kan behandlas av riksdagen senasl under år 1979.

Om
dessa frågor sägs i direktiven följande.

Ulbyggnaden
av folktandvården

En
utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara att undersöka i vilken utsträckning
de mål för utbyggnaden av folktandvården lill år 1980 som beslutades i samband
med 1974 års tandvårdsreform kommer att kunna nås. Kommittén bör göra en
översyn av del nuvarande utbyggnadsprogrammet. Översynen bör ske med ledning av
material från socialstyrelsens tandvårdspersonalulredning rörande lillgång och
efterfrågan på resurser inom folktandvården och prognoser för utvecklingen
under 1980-talet. Kommittén bör också ulnyllja det malerial som kommer alt tas
fram inom riksförsäkringsverket på grundval av rapporten från
tandvårdsdelegationens OBS-grupp. Översynen bör sikta lill alt ange hur ulbyggnadsprogrammel
för den organiserade barn- och ungdomstandvården skall fullföljas efter år
1979. Kommittén bör samtidigt överväga del fastställda målet att bygga ut folktandvårdens
vuxentandvård så att den omfattar 30-35 96 av vuxenland-vården i landet. Detta
bör göras mol bakgrund av en bedömning av vad som från arbeismässiga synpunkter
ulgör en lämplig andel vuxentandvård inom folktandvården. Också bedömningen av
den sammanlagda tillgången på offenllig vård och vård i privatpraktik kan här
ha betydelse. Kommittén bör ange vilka resurser som krävs och inom vilken lid
del är realistiskt atl klara det uppställda målel för folktandvårdens
vuxentandvård. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med tandvårdspersonalulredningen.

Del
är angelägel att framhålla folktandvårdens stora betydelse för barnens och
ungdomarnas tandvård. Den organiserade tandvården under barnens och ungdomarnas
uppväxtår spelar en avgörande roll för att främja en god tandhälsa senare i livel.
När del gäller tandvården för vuxna - där folktandvården f. n. svarar för
mindre än 20 % - är folktandvården inte sällan

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:29 34

den
enda garanten för att tandvårdsresurser också står till buds i glesbygder och
andra delar av landet där de privatpraktiserande tandläkarnas antal är lågt.

Kommittén
bör uppmärksamma att försvarsministern har tillkallat en särskild utredningsman
för att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m. n. vid överförande
av den mililära fredstandvården lill folktandvården m. m.

Den
regionala fördelningen av tandvårdsresurser

Sammanställningar
som har gjorts av tandvårdspersonalulredningen visar att lillgången på
tandvårdsresurser är mycket ojämnt fördelad i landel. Antaletlandläkartimmarpervuxen
varar 19751. ex. omkring dubbelt så slort i landets tre folkrikaste kommuner
som i kommuner i en del norriandslän. Kommittén bör undersöka vårdsituationen i
bristområdena och överväga möjligheterna att åstadkomma en jämnare fördelning
av tandvårdsresurserna inom landet både inom den offentliga och den privata
sektorn. Överväganden bör göras mot bakgrund av erfarenheterna av de företagna
etablerings-begränsningarna inom tandvårdsförsäkringen och socialslyrelsens
fördelning av landläkartjänsler inom folktandvården. Kommittén bör föreslå ålgärder
för att H till stånd en bältre regional fördelning med ulgångspunkt i den sammanlagda
tillgången på offentlig vård och privatpraktikervård inom etl område. Med
hänsyn lill frågans angelägenhel bör den ges prioritet i kommitténs arbete.

Etableringsregeln

Etableringsregeln
inom tandvårdsförsäkringen har tillämpats sedan år 1974. Enligt riksdagens
beslut kan regeln tillämpas längst t. o. m. år 1979, och riksförsäkringsverket
omprövar årligen de olika föreskrifterna om begränsningar i rätten för
privatpraktiserande landläkare att ansluta sig till försäkringen. Kommittén
bör överväga om det behövs en regel som möjliggör begränsningar i anslutningsrälten
också efter 1979 års utgång och hur en eventuell sådan regel skall utformas.
Prövningen bör ske mot bakgrund av effekterna av hittillsvarande föreskrifter.
De villkor som nu gäller för att flytta en elableringsrätt som privatpraktiker
från en ort till en annan bör uppmärksammas.

Ersättning
ttll tandvårdens huvudmän

I
direktiven ingår uppdrag att pröva ersättningsreglernas utformning och
nuvarande taxebestämmelser I anslutning lill denna fråga anför dåvarande socialministern:

Som
ett led i översynen av tandvårdsförsäkringens ersättningssystem bör kommittén
pröva hur de särskilda bestämmelserna om ersättning till folktandvårdens
huvudmän har fallit ut.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 35

2
Sammanfattning av utredningens förslag

1
samband med beslutel år 1973 om en allmän tandvårdsförsäkring log riksdagen
ställning till målet för utbyggnaden av den organiserade barn- och ungdomstandvården.
Den skulle vara fullt utbyggd före 1979 års ulgång. Till grund för beslutet låg
de prognoser om tandvårdsbehov för barn- och ungdom, efterfrågan från vuxna på
tandvård samt tillgång på tandvårdsresurser som redovisats av 1970 års försäkringsulredning.
Av flera skäl har ökningen av landläkarresurser inom folktandvården ej blivit
så slor som man räknade med. Till följd därav har utbyggnaden försenats. De nya
planer och prognoser som redovisas i detla delbetänkande lyder på att det mål
för utbyggnaden som angavs av 1973 års riksdag kommer att uppnås under perioden
1982-1984.

Utredningen
föreslår att den av riksdagen år 1973 angivna målsättningen skall ligga fasl
även efter år 1979 saml att statsmakternas nu gällande beslut om medel för att underiätta
ulbyggnaden av folktandvården skall förlängas att gälla till utgången av år
1982. Dessa medel är etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare,
kvotering av tandläkarresurser inom folk-landvården samt ersättning till
folktandvårdens huvudmän. Orsaken till den föreslagna föriängningen till och
med är 1982 är att utredningen räknar med alt statsmakterna vid denna tidpunkt
skall ha tagil ställning till förslagen i huvudbetänkandel.

Del
visas i betänkandet att landvårdsresurserna är ojämnt fördelade över landet.
Det är tyvärr inte möjligt att vidla några åtgärder som på kort sikt radikalt
förändrar denna silualion. För alt i någon mån förbättra den regionala fördelningen
av landvårdsresurser föreslås emellertid vissa ändringar i tillämpningen av de
nuvarande reglerna angående begränsning av etablering av privatpraktiserande
tandläkare och reglerna för kvotering av tandläkarresurser inom
folktandvården.

I
syfte all påskynda genomförandel av 1973 års beslut föreslås all 3-5-åringar
och 17-19-åringar fr.o.m. år 1981 fulll ut skall omfattas av
folktandvårdslagens vårdskyldighei. Ulredningen är medvelen om att detta inle
kommer att vara möjligt för samtliga landsting fr.o. m. år 1981. De landsting
som ej har möjlighet att redan från början klara av denna vårdskyldighei bör
dock kunna fö dispens.

Tandvårdsutredningen
föreslår som nämnts att den nu gällande regeln om begränsning av etableringen
av privatpraktiserande tandläkare skall få lillämpas intill utgången av år
1982. Enligt riksförsäkringsverkets praxis fSr verksamma privatpraktiserande
tandläkare, som inte är ortsbundna, bli uppförda på förteckning hos annan
försäkringskassa om de så önskar (flyttning mellan kasseområde). Enligl ulredningens
mening skulle del

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 36

medverka
till en bältre regional fördelning av landvårdsresurserna om flyttning mellan
kasseområden inte medgavs i de fall tandläkare utanför storstadsregionerna Slockholm,
Göleborg och Malmö önskar flytta in lill dessa områden. Tandläkare bör därför
få flytta till storstadsregionerna endasi om ersättningselablering föreligger.

Del
föreslås vidare i betänkandet atl den principiella uppbyggnaden av nuvarande
kvoteringssystem bibehålls. Avsikten med della system bör även i fortsättningen
vara atl reglera tillväxten av tandläkarresurser för folkland-vårdens huvudmän.
Vad gäller fördelningen av resurser för barn- och ungdomstandvården har
utredningen beräknal att behov av fortsatt kvotering föreligger fram till och
med år 1982. Del är därför lämpligl alt socialslyrelsen får föriängt uppdrag
att fördela anställningsmöjligheter mellan huvudmännen lill utgången av år
1982.

Socialslyrelsen
har vid tillämpningen av kvoteringssystemet låtit ulbyggnadsgraden inom barn-
och ungdomstandvården vara avgörande för fördelningen lill landstingen.
Utbyggnadsgraden inom vuxentandvården har dock beaktats och inom ramen för
systemet har vid flera tillfällen dispens givits till landsting som haft
särskilda behov av atl på vissa orter bygga ut vuxentandvården. För atl
åstadkomma en jämnare fördelning i landet av tandvårdsresurserna för den vuxna
befolkningen föreslår tandvårdsutredningen att socialstyrelsen, allteftersom
utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården fortskrider, i högre grad än hittills
bör beakla behovel av vuxentandvård vid kvoteringen.

Det
förutsätts vidare alt socialstyrelsen vid fördelning av anställningsmöjligheter
inte medger huvudmän med den största tandläkartätheten för vuxna en större
tilldelning än vad som är nödvändigl för att de skall kunna omhänderta barn och
ungdomar enligl i folktandvårdslagen fastställt vårdansvar. En sådan begränsad
utbyggnad inom dessa områden innebär att en någol bätlre regional fördelning av
vårdresurserna åstadkommes under perioden fram till år 1982.

Reglerna
för anställande av vikarierande tandläkare inom distriktstandvården har vidare
varit föremål för granskning inom ulredningen, som framhåller all andelen
vikariat inte bör utgöra mer än ca 5 96 av antalet uppehållna tjänster inom etl
landsting. En sådan begränsning skulle medverka till att bältre regional
fördelning av tandvårdsresurserna kom till stånd. En förutsältning härför är
att omfattningen av vikariat på den privala sektorn inle tillåts öka.

Tandvårdsulredningen
har slulligen analyserat utfallet av de särskilda bestämmelser som 16-19 §§
tandvårdstaxan innehåller om ersättning från försäkringen till landsting och
kommun som ej tillhör landsting för kostnader för folktandvårdens utbyggnad.
Dessa bestämmelser infördes med den avsiklen atl huvudmännens nettokostnader
för folktandvården inte skulle

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 37

stiga
till följd av den i samband med tandvårdsreformens genomförande planerade ulbyggnaden.
Analysen visar att landvårdshuvudmännen genomsnittligt fött täckning för sina ulbyggnadskoslnader
och all ersällningsregler-na därför haft avsedd effekl.

Riksdagsbeslutelår
1973 innebar all ifrågavarande ersättningsregler skulle gälla under hela den
utbyggnadsperiod som försäkringsulredningen redovisade, dvs. lill och med år
1979. Eftersom ulbyggnaden som lidigare framhållits blivit försenad föreslås
alt 16-19 §§ tandvårdstaxan skall gälla lill och med år 1982.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 38

Bilaga
3

Sammanfattning
av remissyttranden över 1978 års tandvårdsutrednings delbetänkande Tandvården
i början av 80-talet (SOU 1979:7)

Yttrande
över betänkandet har lämnats av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), överbefälhavaren, hälso-och sjukvårdsuiredningen,
Landslingsförbundel, landstingen i Slockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianslads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Väslmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbotlens
län samt av Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsiemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges landläkarförbund,
Sveriges tandteknikers riksförbund (STR) och av Försäkringskasseförbundet.

1 Allmänt

I
elt anlal av remissyttrandena lämnas synpunkler på frågor som ligger utanför nu
föreliggande delbetänkande från tandvårdsulredningen. I många fall rör dessa
synpunkter problem som kommer att behandlas i utredningens fortsatta arbete.
Redovisningen i denna sammanfattning omfattar inte den typen av synpunkter.

Allmänt
kan sägas att det stora flertalet remissinstanser är positiva till utredningens
förslag, en del med hänvisning till atl förslagen gäller på kort sikt. En viss
skepsis uttalas dock mot utredningens prognoser för utvecklingen av tandläkartillgången.
I många fall uttalas besvikelse över atl utredningen inte kunnat föreslå några
mer radikala ålgärder för atl på kort sikt åstadkomma en jämnare regional
fördelning av tandläkarna.

2 Remissinstanser
som tillstyrker utredningens förslag i dess helhet

Ulredningens
förslag har i sin helhet tillstyrkts eller lämnals utan erinran av socialslyrelsen,
stalskonlorel, överbefälhavaren, hälso- och sjukvårdsutredningen, landstingen
i Kalmar, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Väslerboltens och Norrbottens län samt av SAF och STR. 1 vissa fall
har dessa remissinstanser redovisai synpunkter på och kommentarer till
förslagen. Vidare redovisas också synpunkter på utredningens fortsatta arbete.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 39

3
Förslag som tillstyrkts av samtliga remissinstanser

Två
av ulredningens förslag har lillstyrkts eller lämnals ulan erinran av samtliga remissinsianser.
Det gäller förslaget alt målsättningen för folktandvårdens ulbyggnad skall
ligga fast. Del gäller vidare förslaget alt reglerna för ersättning från
tandvårdsförsäkringen till folktandvårdens huvudmän skall föriängas tills
vidare t. o. m. år 1982.

4
Skyldighet att fr. o. m. med år 1981 ta hand om alla barn och ungdomar t. o. m.
19 års ålder

Delta
förslag tillstyrks av fiertalet remissinstanser. Några har emellertid invändningar.

Östergötlands
läns landsting anser all del vore rimligare all från år 1981 införa vårdplikl
enbart för åldersgrupperna t. o. m. 16 års ålder. Samma sak föreslår Hallands
läns landsting, som vill atl vårdskyldighet för 17-19-åringar skall införas försl
år 1982. Jönköpings läns landsting anser förslaget orealistiskt och anser alt landstingei
fr. o. m. denna tidpunkt möjligen kan klara av barn och ungdom t. o. m. 17 års
ålder. Kronobergs läns landsting framhåller i silt yttrande att tidpunkten för
införandet av den utökade vårdskyldigheten borde vara år 1982. Blekinge läns
landsting anser alt del hade varit önskvärl om utredningen närmare analyserat
möjligheten för landstingen att organisera tandvården för ungdomar i åldern
17-19 år i delar av länel, dvs. kommunvis. Även Kristianstads läns landsting
och Ålvsborgs läns landsting föreslår i sina yttranden en ändring av gällande
regler så att organiserad vård för ungdomar övergångsvis skall kunna införas
kommunvis. Väslmanlands läns landsting föreslår att tidpunkten för ulökning av vårdskyldigheien
framflyttas till år 1983.

rCO
anser att det finns risk för att de 17-19-åringar som ännu inte omfattas av
ungdomstandvården inte flr nödvändig vård och atl de i praktiken ställs sist i
kön till vuxentandvården. TCO anser därför att dispensförfarandet bör undvikas
och alt målet bör uppnås genom förstärkning av medlen för folktandvårdens ulbyggnad.
SACO/SR erinrar om att de vårdavtal som i dag föreligger mellan den privata tandläkarsektorn
och landstingen i huvudsak omfattar barn i åldern 6-16 år. Dessa avtal torde
utan större svårigheier kunna utvidgas till att omfatta såväl förskolebarn som
ungdomar i åldrarna 17-19 år. SACO/SR fäsler dock uppmärksamhet på att vissa
svårigheter kan komma atl uppstå när det kommer till den praktiska
tillämpningen. Sveiiges tandläkarförbund har framfört samma synpunkter.

Socialstyre/sen,
som tillstyrker utredningens förslag, förklarar sig i sitt yttrande beredd atl
åta sig uppdraget att meddela dispens från gällande bestämmelser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 40

5
Etableringsbegränsningen

Huvuddelen
av remissinstanserna lillslyrker förslagen på denna punkt. Vissa instanser
föreslår dock en yllerligare skärpning av reglerna.

Riksförsäkiingsverkei
framhåller atl del bör vara elt gemensaml inlresse för alla berörda alt
lidrymden för sådana exlraordinära ålgärder som elablerings-begränsningen inle blir
längre än som oundgängligen påkallas. Delta kräver emellertid enligl verkets
mening all man tillvaratar de möjligheter som uppkornmer att lillgodose folktandvårdens
behov av tandläkare. Verkel betvivlar atl den skärpning av reglerna som
föreslås av utredningen är tillräcklig för atl säkerställa folktandvårdens
utbyggnad. Riksrevisionsverkei föreslår att man för att molverka en
förskjutning av den tidpunkt när målel för folktandvårdens utbyggnad skall vara
uppfyllt överväger möjlighelerna av en ytteriigare skärpning av elableringsreglerna
för privatpraktiker. Skärpningen skulle kunna utformas så, all till dess
balans mellan behov och resurser är nådd i landet som helhet bör ersältningsetabiering
inte utan särskild prövning få ske i områden med hög tandläkartälhet. Vidare
föreslår verket att man för att ytterligare gynna eftersatta områden, skulle
kunna överväga atl ge socialslyrelsen sådana ändrade instmktioner atl områden
med hög tandläkartälhet under en övergångsperiod inte får några nya tandläkare
inom distriktstandvården. Landslingsförbundel accepterar utredningens
ställningstagande i denna fråga men menar alt ytterligare åtgärder måste
diskuteras i det fortsatta arbetet. Frågan om flyttning av etablering överhuvudlaget
bör få ske och de effekter på landläkarsiluationen ett sådant beslul kan få bör
därvid enligt förbundel tas upp av ulredningen.

Många
av tandvårdshuvudmännen tillstyrker utredningens förslag. Några föreslår
emellertid skärpning av bestämmelserna. Andra åter föreslåren viss uppmjukning.
Jönköpings läns landsting anser all en skärpning bör ske vid beviljande av elableringsrätt
inom områden med stor tandläkartäthet. Skaraborgs läns landsting anser att
landstingen i samarbele med länens samrådsorgan i tandvårdsfrågor bör ges ökal infiytande
i etableringsärenden. Värmlands läns landsting menar alt begränsning av möjlighel
alt flylta praktik bör kunna gälla även andra områden än storstadsområden. Man
förordar också ett vidgat ansvar för de lokala samrådsorganen när det gäller
alt lösa fördelningen av tandläkare. Kopparbergs läns landsting anser att man
bör kunna minska antalet privatpraktiserande tandläkare i storstäderna. Detta kan
enligt landstingei åsladkommas genom köp och nedläggning av privatpraktiker som
tjänat ut. Gävleborgs läns landsting ifrågasätter om den begränsade skärpning
av reglema som föreslås på något avgörande sätt kan förbättra den regionala
obalansen. Väslernorrlands läns landsting anser alt utredningen borde ha tagit
upp frågan om flyttning av etableringar överhuvudlagel skall få ske och vilka effekler
delta skulle få. Man anser vidare att de lokala samrådsgrupperna snarast bör få
större befogenheter i frågor som rör etablering och fördelning av resurserna. Göieborgs
och Bohus läns landsting

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 41

accepterar
att reglerna om etableringsbegränsning får fortsälla att gälla men anser att
undantag bör kunna medges om slarka psykosociala skäl finns. Älvshorgs läns
landsting hävdar i sitt yttrande atl en viss etablering av privatpraktiserande
landläkare borde kunna lillålas i bristområdena genom förmedling av de lokala samrädsorganen.
Göteborgs kommun anser atl utredningen inte föreslår särskilt långtgående
åtgärder för atl komma tillrätta med resursfördelningen med hänsyn lill
vuxentandvårdens behov. Man anser att elableringsreglerna för
privatpraktiserande tandläkare borde bli föremål för en reell förändring.

Svenska
arbeisgivareföreningen har förståelse för de skäl som anges som grund för
förlängning av nu gällande beslut om etableringsbegränsning. Reglerna bör
emellertid ges en smidig tillämpning och omprövas åriigen. Enligt föreningens
mening är del vidare nödvändigl att med elableringskontroll förenade negativa
ekonomiska effekter i största möjliga utsträckning begränsas. LO tillstyrker ulredningens
förslag. Samlidigl framhålls emellertid all del bör övervägas om inle ylleriigare
begränsningar av elableringsrällen är nödvändiga med hänsyn till all landvårdsresurserna
är så ojämnt fördelade över landel. Man anser att det i nuvarande läge definitivt
inte finns någol underiag för uppmjukning av elableringsreglerna. SACO/SR säger
alt elableringsreglerna bör kunna mjukas upp allteftersom folktandvårdens
utbyggnad närmar sig slutskedet så att utrymme lämnas fören riktad privat nyetablering.

Tandläkarförbundet
förutsätter att tillsynsmyndigheten för klara direktiv om en smidig tillämpning
av reglerna så att uppenbara orällvisor av social eller ekonomisk nalur inle
uppslår. Dessutom fömtsätter förbundel alt myndighets beslut om begränsningsbestämmelsernas
innehåll - i likhet med vad som nu gäller - får fattas för en lid av högst ett
år i sänder. Sveriges tandteknikers riksförbund framhåller atl det inte kan
uteslutas atl skärpt etableringsbegränsning för tandläkare kan medföra negativa
ekonomiska konsekvenser framför allt för den privata tandlekniska sektorn.

6
Kvoteringsbestämmelserna

De fiesta
remissinstanser som yttral sig på denna punkt är eniga om behovel av en
kvotering. När del gäller reglernas närmare ulformning redovisas däremot ett
antal olika synpunkter.

Socialslyrelsen
tillstyrker förslagen men framhåller att den bedömer utrymmet för omfördelning
av tandläkarresurser till förmån för vuxna som mycket begränsat under de närmasle
åren. Landslingsförbundet vill inte motsätta sig förslagel men underslryker atl
så länge målsällningen för barn-och ungdomstandvården ligger fast måste
kvoteringen i försia hand ta hänsyn lill folktandvårdens utbyggnadsbehov för
barn och ungdom.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 42

Stockholms
läns landsting riktar invändningar mot förslaget om det innebär att
folktandvårdshuvudmän med den största landläkartälhelen för vuxna skulle lilldelas
anställningsmöjligheter som lill 100 96 eller på elt i relalion lill nuläget
markant avvikande sätt måste användas för barn- och ungdomstandvård.
Landstinget bedömer alt en sådan förändring skulle ytterligare fördröja genomförandel
av en organiserad tandvård för barn och ungdom i Slockholms läns landsting.
Södermanlands läns landsting framhåller att huvudmän som hittills prioriterat
barn- och ungdomstandvårdens uppbyggnad på vuxentandvårdens bekostnad ej får
missgynnas genom härför minskad kvoltilidelning. Ösiergöllands läns landsting
hyser den uppfattningen att gällande kvoftilldelningsregler inte är helt
ändamålsenliga. Om de lillämpas oförändrade skulle de kunna medföra alt i redan
gynnade områden en alltför snabb utökning av framför allt vuxentandvården
skulle ske, medan utökningen i redan missgynnade huvudmannaområden skulle
komma atl ske för långsamt. Jönköpings läns landsting framhåller att
fakultetsområdena har avsevärt lättare att rekrytera tandläkare till
folktandvården än landet i övrigt. Man anser därför att kvoteringen skulle
kunna avvecklas i samlliga landstingsområden utom fakultetsområdena. Hallands
läns landsting föreslår atl man tillämpar samma fördelningsprincip för
landläkare som för läkare, nämligen antal tjänster och ej antal tandläkare som
får anställas. Med nuvarande syslem finns en risk, anser landstinget, att
sökande som erbjuder sig atl arbeta heltid flr företräde framför två som söker
en tjänst. Etl sådant synsätt strider mot de värderingar som samhället i övrigt
omfaltar på del området. Enligt Göieborgs kommuns bedömning bör landläkartjänsler
som inrättas inom särtandvården undanlas från kvotering.

SACO/SR
och Tandläkarförbundel avvisar inte förslaget om elt bibehållande av
kvoteringssystemet men finner det ytterst angeläget atl parternas medverkan i
arbetet kring kvoteringsbesluten garanteras och formaliseras.

7
Begränsning av vikariatsförordnanden inom folktandvården

Av
utredningens förslag är detla det som fått de flesta invändningarna.

Socialslyrelsen
anser att en begränsning av vikariaten verkar för bätlre regional fördelning
under förutsättning att omfattningen av vikariat på den privata sektorn inte
tillåts öka.

Slockholms
läns landsting ställer sig tveksamt till förslaget. Lagar och kollektivavtal
ger de atställda rätt lill ledighet för studier och för omhändertagande av
småbarn. Man anser del inte troligt att någon tandvårdshuvudman skulle undvika
att fylla lediga vikariat i syfle att reducera sin procentandel vikarier. Såväl
Södermanlands läns landsting som Östergötlands läns landsting anser att
procentsatsen är för låg. Kristianstads läns landsting anser alt regeln om
begränsning av vikariaten måste kombineras med ell effektivt
uppföljningssystem. Malmöhus läns landsting hävdar att vikariat

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:29 43

som
är en direkt följd av atl tjänstens innehavare har ett lärarförordnande eller
forskarstipendium på en tandläkarhögskola bör undanlas från en eventuell
inskränkningsregel. Hullands läns landsting anser ait man med de möjligheter
som getts till olika slag av tjänstledigheter och med nuvarande vikariatsregler
har etl vikariatsbehov på ca 15 %. Del framhålls atl nuvarande kvoleringsregler
för vikarial medför en omfaUande adminislralion och landstinget föreslår alt
dessa begränsningar upphör. Även Göieborgs och Bohus läns landsUng ställer sig
tveksamt till förslaget och anser att fakultetslandstingens problem måste
beaktas. Västerbouens läns landsting anser atl den sociala tryggheten måste
garanteras för tandläkare som ijänstgör vid eller är under specialistutbildning
vid de odontologiska fakulteterna om vikariaten begränsas till högst 5 96.

Göieborgs
kommun anser att vikarial för tandläkare som lillfälligl tjänstgör som lärare
vid odontologisk fakultet skall undantas från vikarialskvote-ringen. Detsamma
bör gälla tjänster där innehavaren är ledig på gmnd av lagstiftning eller
kollektivavtal. Malmö kommun lillslyrker förslagel under förutsättning att
reglerna utformas så att Malmö folktandvårds möjligheter atl med egna resurser
upprätthålla den organiserade vården för barn och ungdom t. o. m. 19 års ålder
inte ävenlyras. Inte heller får den nuvarande nivån på den s. k.
anstaltstandvården försämras. Gollands kommunstyrelse anser att alllför
rigorösa begränsningar av vikariatsmöjligheterna bör undvikas.

TCO
avvisar förslaget och anser aft en bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna
bör åstadkommas genom andra medel. SACO/SR och Tandläkarförbundel säger sig ha
en viss förståelse för de skäl som ligger bakom förslaget men understryker
samtidigt kraftigl vikten av att tandläkarutbildningens fortsatt höga
kvalitetsnivå inle omöjliggörs. Man anser vidare att en omprövning av
procenttalet bör ske samt en noggrannare analys av vilka kriterier som bör
ligga lill gmnd för begränsningsreglerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
Stockholm 1979 63107

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 10 dokument.

  1. Bet. 1981/82:SfU3 om privat läkarvård och tandvård, m.m. s. 3 i texten
  2. Bet. 1980/81:SfU1 om privat läkarvård och tandvård s. 3 · s. 1978 i texten
  3. Bet. 1979/80:SoU43 Med anledning av propositionen 1979/80:148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. ni., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte mot… s. 4 i texten
  4. Bet. 1979/80:SfU16 Med anledning av propositionen 1979/80:128 om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m., j… s. 22 i texten
  5. Rskr. 1979/80:102 i texten

Visa alla 10