om ändringar i utbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:69, om ändringar i utbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:69 Regeringens proposition
1979/80:69
om
ändringar i ulbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
beslutad
den 6 december 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag
av regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
JAN-ERIK
WIKSTRÖM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås viss breddning av den sceniska ulbildningen samt en ulökning
med 20 poäng av musikdramatiska linjens och skådespelarlinjens omfattning.
Förlängningen av utbildningen gör det möjligt att lägga in en längre
praktikperiod i denna. Vidare föreslås även en kortare ulbildning på
scenområdet, kompletteringsutbildning, för yrkesverksamma scenartister med
bristfällig grundutbildning.
I
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 69
Prop. 1979/80:69
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-12-06
Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och stalsråden Ullslen, Bohman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Wikström
Proposition
om ändringar i utbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
1
Inledning
Genom
beslut den 26 februari 1976 uppdrog regeringen åt kulturrådet och dåvarande
universitetskanslersämbetet (UKÄ) atl i samråd göra en översyn av ulbildningen
vid dåvarande statens scenskolor, dvs. numera scenskolan i Stockholm,
musikdramatiska skolan i Stockholm, institutionen scenskolan vid universitetet
i Göteborg och institutionen för skåde-spelamtbildning vid universitetet i
Lund.
Kulturrådet och UKÄ tillsatte en arbetsgrupp för all fullgöra
översynen. Arbelsgruppen har redovisai resultatet av sitt arbete dels i UKÄ-rapporl
1976: 5 Utbildningen vid statens scenskolor. Organisation, undervisning, kostnader,
dels i UHÄ-rapport 1978: 1 Utbildningen vid statens scenskolor. I en gemensam
skrivelse den 2 oktober 1978 har kulturrådet samt universitels- och
högskoleämbetet (UHÄ) föreslagit ändringar i den sceniska utbildningen. Detta
har skell med uigångspjnkt i arbetsgruppens förslag och med hänsyn tagen till
den remissopinion som kommil fram vid UHÄ: s remissbehandling av sistnämnda
rapport. Myndigheterna har med skrivelsen överiämnal rapporten. UHÄ har i sina
förslag lill anslagsframställning för budgetåret 1980/81 lämnal en reviderad
kostnadsberäkning för de i nämnda skrivelse föreslagna åtgärderna. Skrivelsen
och en sammanfattning av rapporten bör fogas lill prolokollet i delta ärende
som bilagorna 1 och 2.
Prop. 1979/80:69 3
2
Föredragandens överväganden
I
början av 1960-talet fanns i Sverige fem elevskolor för ulbildning av skådespelare.
De var knuina lill olika teatrar. Dessulom fanns ett anlal privata skolor. Efler
det atl skådespelamtbildningens organisation hade diskuterats och utretts under
en följd av år beslutade statsmaklerna år 1964 att inrätta statliga scenskolor
i Stockholm, Göteborg och Malmö (prop. 1964:66, SU 1964: 115, rskr 1964:250).
Utbildningen vid de två senare skolorna delades på försök upp på en lyrisk och
en dramatisk linje. Utbildningen vid scenskolorna skulle vara treårig och
antalet nybörjarplatser 15. Verksamhelen började den 1 juli 1964.
Ett
av skälen Ull reformen var atl det gamla systemet ansågs leda till allvarliga
pedagogiska olägenheter. Man menade att eleverna för tidigt och i för stor
utsträckning togs i anspråk för rolluppgifler och att lärarna inte hade lillräcklig
Ud för sina pedagogiska uppgifter. De var i många fall samtidigt anställda som
skådespelare vid teatrarna.
Den
1 januari 1968 inrättades en statlig skola för musikdramaUsk ulbildning i
Stockholm (prop. 1967: 41, SU 1967: 56. rskr 1967: 154; jfr prop. 1966: 95, SU
1966: 111 och 125, rskr 1966: 253). Intill dess hade sådan utbildning
meddelats vid musikhögskolans operaklass.
1
sin utvärdering av den ulbildning som ges vid scenskolorna konslalerar kulturrådets
och UHÄ:s arbelsgmpp att det var ett för skådespelarutbild-ningen positivl
skede som inträdde i och med att utbildningen skildes från teatrarna. Problemen
i dag för denna utbildning anser man vara risk för isolering från teatern och
från andra utbildningar inom teaterområdet, brister i praktiken, tidspress och
bristande samordning mellan skilda undervisningsmoment. Läget är enligt arbetsgmppen
i stort sett detsamma för den musikdramaUska utbildningen. Utifrån denna
situation föreslår kulturrådet och UHÄ ändringar i den berörda utbildningen.
Förslagen innebär bl.a. en förlängning av utbildningen med ett år, en ökning
av antalet nybörjarplatser från 32 till 41 platser, en kompletteringsutbildning
på två terminer för scenartister med brister i grundutbildningen och försök med
pedagogisk utbildning for berörda lärare.
Utvecklingen
inom teatern under senare år har ökat kraven på skåde-spelama. Det kollektiva
arbetssätt, som i dag tillämpas inte bara i de fria teatergruppema utan också
vid institutionsteatrarna, medför krav på deltagande i hela arbetsprocessen. 1
den uppsökande teatern är kontaklarbetet med publiken en viktig del av arbetet.
Ökad uppmärksamhet måste ägnas sjukas och handikappades behov av
kulturaktiviteter. Della har berörts bl.a. i betänkandet (SOU 1979:26)
Sjukvårdens inre organisation, där det påpekas att kulturakUviteter stöder och
kompletterar den rehabiliterande verksamheten. Sång- och musikinslagen har
ökat i lalleatems repertoar. På musikdramatiska artister ställs allt större
krav på dramaUsk ak-Uon.
Prop. 1979/80:69 4
De
nya förhållandena gör det enligl min mening angeläget med vissa förändringar i
scenskolornas utbildning. I samband med att jag redovisar mina förslag kommer
jag all beröra även vissa frågor som högskolemyndigheterna själva beslutar i.
Utredningen
har övertygat mig om att en utökning av utbildningslinjerna inom scenområdet är
nödvändig. Utökningen bör dock begränsas till 20 poäng. De allmänna
utbildningslinjerna musikdramatiska linjen och skådespelarlinjen bör således omfalla
140 poäng. Genom förlängningen bör man i första hand tillgodose behovet av
praktik. Jag föruisätter att i ulbildningen skall ingå såväl studiebesök som
kortare perioder av miljöpraktik men även en termins handledd praktik. Eftersom
lokala förhållanden skiftar starkt kan praktiken behöva ges varierad
utformning varvid kvalitetskraven bör beaktas. De utbildningsansvariga bör
därför inom ramen för givna resurser ha stor frihet i uppläggning av praktiken.
Jag vill i detta sammanhang framhålla projektsamarbete och samproduktion mellan
högskoleenhet och institutionstealer och/eller fria gmpper som en väg att ge de
studerande praktisk erfarenhet av den verksamhel som de utbildas för. För
praktiken krävs vissa resurstillskott till scenskolorna, bl.a. för administration.
Jag förutsäller alt man i överläggningar mellan parterna skall kunna åstadkomma
en modell för avlal som reglerar de allmänna förutsällningarna för praktiken.
Kulturrådet
och UHÄ har föreslagit breddning i skilda avseenden av utbildningen på
scenområdet. Därvid nämns behov av ökad undervisning i sång och musik, i försia
hand vid de sceniska utbildningarna i Stockholm och Göteborg, eftersom teaterns
alltmer varierade uttrycksformer kräver ökade kunskaper i dessa avseenden hos
skådespelaren. Man framhåller även behovet av en förslärkning av de teoretiska
momenten i undervisningen genom lärarinitierade självstudier och teoretisk
undervisning som är anpassad till skilda projekt. Jag ställer mig posifiv till
nämnda breddning och fördjupning. Sådana ålgärder bör också bli möjliga genom
de re-surstillskotl som jag tar upp i den kostnadsberäkning som jag redovisar i
det följande.
Kulturrådet
och UHÄ anför atl större utrymme bör ges för projektarbete med inriktning på
radio och film/TV, t. ex. i samarbete med dramatiska institutet. Jag vill i detla
sammanhang betona värdet och nödvändighelen av samarbete med olika utbildningar
inom högskolan. En viktig tanke bakom högskolereformen är just att få till
stånd ökade kontakter mellan skilda utbildningar. Jag vill även erinra om mina
uttalanden i prop. 1976/77: 59 om ulbildning och forskning inom högskolan m. m.
(UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246) rörande behovet av forskningsanknytning
för skilda utbildningar.
Arbetsmarknaden
för dem som genomgålt skådespelarlinjen är för närvarande förhållandevis god.
Samtidigt finns emellertid ett slort behov av kompletterande utbildning för
skådespelare som har brislfällig ulbildning.
Prop.
1979/80:69 5
Med
hänsyn lill alt det ekonomiska läget för närvarande tvingar till slark restriktivitet
med nya åtaganden harjag bedömt atl det nu är mera angeläget att söka Ullgodose
behovel av kompletterande utbildning än alt vidga kapaciteten på
skådespelarlinjen.Jag är därför inte beredd att biträda förslaget om ändrad
dimensionering av skådespelariinjen. För denna linje bör således anlagningstalet
vara sammanlagt 32 och för musikdramatiska linjen sammanlagl 12.
Med
hänsyn till atl en slor del av skådespelarkåren har bristfällig utbildning har
under senare år bedrivils fortbildning med resurser som har frigjorts i
samband med minskad antagning av siuderande i grundutbildningen. Kulturrådet
och UHÄ föreslår att en mera permanenl och breddad sådan utbildning skall ges
och benämnas kompletteringsutbildning. Enligt förslagel bör utbildningen ses
som en förminskad grundutbildning. Två terminer sätts som en riktpunkt för
omfattningen. Den skall erbjudas såväl enskilda artister som grupper och
planeras med hänsyn till de studerandes skiftande erfarenheter och behov. För fillträde
Ull utbildningen skall krävas några års yrkesverksamhet som skådespelare.
Då,
som nyss nämnts många scenartister har en bristfällig ulbildning för sin
verksamhet anser jag att det är angelägel att de kan erbjudas en kompletterande
utbildning av det slag myndigheterna föreslår. Medel för denna utbildning bör
enligt min mening anvisas under anslagel D 9. Utbildning för kultur- och
informationsyrken, eftersom det är fråga om en mera reguljär verksamhet.
Utbildningen bör främsl kunna anordnas som särskilda kurser. För att bekosta
verksamheten bör ske en successiv omfördelning av medel från anslaget D 10.
Lokala och individuella linjer och enstaka kurser som f. n. får användas bl. a.
för motsvarande ändamål. Del bör vara möjligt att utöver särskilda arrangemang
utnyttja grundutbildningens kurser. Jag räknar med en stegvis ökad antagning
av studerande fill kompletteringsutbildningen i enlighet med vad jag anger i
kostnadsberäkningen. Det ankommer på UHÄ atl meddela närmare föreskrifier om utbildningen.
Jag fömtsätter
att fortbildning skall kunna ges skådespelare och musikdramatiska artister i
grundutbildningens ämnen och/eller fördjupningskurser i dessa genom bl. a.
enstaka kurser. Vad sedan gäller yrkandet om särskilda medel för teatrarnas
personalutbildning i övrigt anser jag alt det bör ankomma på teatrarna själva
att i sin ekonomiska planering avsätta medel för sådan utbildning.
Kulturrådet
och UHÄ har i sin framställning tagil upp frågan om den pedagogiska ulbildningen
av lärare och lärarutbildare på scenområdet. Jag anser det viktigi att de
försök som myndigheterna föreslår kan genomföras. Det bör kunna ske inom ramen
för de resurser som står till UHÄ: s förfogande för forskning och ulvecklingsarbete
för högskolan.
Byggnadsstyrelsen
har fäll ett uppdrag om fortsall planering av lokaler för scenskolan och
musikdramatiska skolan i Stockholm i vilket också in-
Prop.
1979/80:69 6
går att pröva en samlokalisering av dessa verksamheter. I avvaklan
på resultatet härav är jag inle nu beredd att ta ställning till kulturrådets
och UHÄ: s förslag om samlokalisering av scenulbildningarna i Stockholm.
1 fråga om behörighetskraven till scenulbildningen anser
jag i likhet med kulturrådet och UHÄ att genomgången gymnasieutbildning inte
bör vara formelll krav.
1 anledning av myndigheternas förslag om uppdrag till
gymnasieutredningen atl utreda frågan om studiegång som kan utgöra
förberedelse för fortsatt konslnäriig utbildning vill jag erinra om att
utredningen enligt vad jag har inhämlal prövar frågan om estetisk utbildning
inom gymnasieskolan.
Kulturrådet och UHÄ har i förbigående berört bristen på ulbildning
för tealertekniker. Svensk teaterunion har i skrivelse till regeringen
föreslagit ulredning om sådan utbildning. Jag avser att återkomma Ull
regeringen i denna fråga i annat sammanhang.
Som framgått i del föregående bör de förändringar som jag
nu förordar genomföras slegvis och medel för första året beräknas enligl
följande sammanställning.
Tidplan och kostnadsberäkning
Är I (1980/81)
Praktik (studiebesök, miljöpraktik) 34000kr.
Lärarresurser för musikalisk instudering
(SiS, UG) 115000"
Sekretariatsresurser 384000"
Kompletteringsutbildning (SiS 4 stud.,
MDS 2 stud., UL 2 stud., UG 2 stud.) 427000"
Kostnadsökning år 1: 960000kr.
Ar 2 (1981/82)
Kompletteringsutbildning (SiS -(- 2 stud., MDS -I- 1
stud., UL -I- 2 stud., UG -l- 1 stud.) Ökad teoriundervisning Lärarutbildning
inom ramen för resurser som står till UHÄ: s förfogande
År 3 (1982/83)
Praktik m. m.
År 4 (1983/84)
Kompletteringsutbildning (SiS + 2 stud., MDS -I- I stud., UL
-t- 2 stud., UG -i- 1 stud.)
Förkortningar: SiS = scenskolan i Stockholm, MDS =
musikdramatiska skolan i Stockholm, UL = universitetet i Lund, UG =
universitetet i Göteborg.
Jag avser att återkomma lill regeringen i anslagsfrågorna
vid min anmälan av budgetproposition såvitt avser det försia året. Medel för
de följande åren får prövas i det årliga budgetarbetet.
Prop. 1979/80:69 7
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att besluta alt
1. de
allmänna utbildningslinjerna, musikdramatiska linjen och skå-
despelarlinjen,
skall omfatta 140 poäng,
2. kompletteringsutbildning
och praktik skall anordnas vid de sce
niska utbildningarna i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående.
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1979/80:69 8
Bilugu
1
Kulturrådets samt universitets- och högskoleämbetets skrivelse
angående utbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
1 Uppdraget och ärendets behandling
Statens
kulturråd och UHÄ gavs 1976-02-26 genom beslul av regeringen i uppdrag att i
samråd göra en översyn av ulbildningen vid slalens scenskolor. Statens
kulturråd och dåvarande UKÄ Ullsatle genom gemensamt beslul 1976-05-13 en
arbetsgrupp för alt fullgöra den anbefallda översynen. Enligt direktiven överlämnade
kulturrådet och UHÄ i anslutning till kulturrådets anslagsframslällning för
1977/78 en redovisning av scenskolornas organisation, undervisningsformer och
kostnader för utbildningen (UHÄ-rapport 1976: 5). Arbetsgruppens slutrapport.
Utbildningen vid statens scenskolor (UHÄ-rapport 1978: 1) har remissbehandlats
genom UHÄ: s försorg. Slutrapporten har behandlals inom UHÄ: s planeringsberedning
för kultur- och informationsyrken samt de humanisUska och teologiska
fakulteterna, inom nämnden för teater, musik och dans, inom kulturrådet saml
inom UHÄ: s och kulturrådets styrelser vid sammanträde 1978-09-13 resp.
1978-09-28. Statens kulturråd och UHÄ överiämnar med denna gemensamma skrivelse
arbetsgruppens slutrapport, inkomna remissyttranden saml prolokoll över skilda
ställningstaganden i samband med beredningen av ärendet inom statens kulturråd
och UHÄ. Uppdraget är därmed fullgjort.
2
Remissopinionen
Ett
slort anlal myndigheler, fackliga organisationer och andra fackorgan inom teaterområdet
har yttrat sig över arbetsgruppens förslag om en förändrad utbildning av
skådespelare och musikdramatiska artister. En överväldigande majorilel av remissinslanserna
släller sig bakom ulredningens huvudförslag att de sceniska utbildningarna
förlängs Ull atl omfatta fyra år samt att den förlängda studietiden skall ge
utrymme för praktik, en förstärkning av vissa teoretiska moment saml
projektstudier av betydelse för den framtida verksamheten som skådespelare.
Flertalet
remissinsianser stöder även arbelsgmppens förslag att det årliga intaget av
studerande i skådespelarutbildningen ulökas. Arbetsgruppens övriga förslag har
genomgående fått ett positivt bemötande av remissinstanserna. Enligl statens
kulturråds och UHÄ: s uppfattning ger remissopinionen stöd för en reformering
av de sceniska utbildningarna i huvudsak enligt de principer och förslag som
presenterats av arbetsgmppen. 1 det följande redovisar statens kulturråd och
UHÄ sina egna ställningstaganden och kommentarer till förslagen med beaktande
av remissinstansernas synpunkter.
Prop. 1979/80:69 9
3
Ökade krav på de sceniska utbildningarna
Arbetsgruppens
två rapporter om de sceniska utbildningarna ger en ingående belysning av
organisatoriska, ekonomiska och pedagogiska problem. Framför allt finns nu ell
underlag för all bedöma de krav som slälls på skådespelare och musikdramaUska
artister mot bakgrund av bl.a. utvecklingen på teaterområdet. En bred
remissopinion och även statens kulturråd och UHÄ kan helt inslämma i
arbetsgruppens syn på hur teatemt-vecklingen påverkat och påverkar
skådespelarens arbete och därmed kraven på skådespelaren. Utöver kunskaper och
färdigheter för den traditionella skådespelarrollen måste utbildningen
förbereda för en breddad yrkesroll. Här avses forlgående förändringar av såväl
teaterns former, t.ex. barnteater och uppsökande teater, som en fortgående
demokratisering av teaterns inlerna arbelsformer. Även en regionalisering av
teatern i Sverige och utveckling av nya konstnärliga uttrycksmedel släller
ökade krav på skådespelaren. Sammantaget har kraven på teoretiska och prakliska
färdigheter ökat. Sedan de sceniska utbildningama under 1960-talel skildes från
teatern har en helt ny utbildningssituation inträtt. Utbildningen har inle
längre samma omedelbara anknytning lill det prakliska teaterarbetet, varför den
av många - inom och uianför scenutbildningen - upplevs som isolerad från
teatern och arbetet inom denna. Isoleringen från det prakUs-ka teaterarbetet
ställer den färdigutbildade skådespelaren inför påtagliga omslällningsproblem
vid utträdet i arbetslivet och vid anpassningen till den professionella
teaterns produktionsvillkor, som många gånger kan te sig hell annorlunda än de
som gäller i arbelet med elevproduktionema vid skolorna. Slalens kulturråd och
UHÄ kan, med slöd av remissopinionen, hell instämma i arbetsgruppens bedömning
av den nuvarande situationen i denna del. Det är därför ytterst angeläget atl
man nu kommer Ull rätta med frågan om ulbildningens anknytning till det
praktiska teaterarbetet och skapar etl växelspel mellan denna och teatern genom
införandet av praktik i olika former. En bällre anknytning mellan utbildning
och teater skall ske med bibehållande av de pedagogiska fördelar som finns med
från teatern frislående scenulbildningar. Teatern i dess egenskap av anslällare,
de blivande skådespelarna och den sceniska ulbildningen som sådan har alla
fördelar av en närmare konlakl mellan ulbildning och yrkesliv. Arbetsgruppens
analys visar att de försök som gjorts med praktik och olika former av samarbetsprojekl
varil otillräckliga bl. a. på grund av bristande tid och andra resurser.
Teaterns
utveckling och därmed ökade krav på skådespelarna saml behovel att bryta ulbildningamas
relativa isolering från det praktiska teaterarbetet motiverar enligl statens
kulturråd och UHÄ en reformering av de sceniska utbildningarna.
Enligt
direktiven har statens kulturråd och UHÄ hafl till uppgifl all -efler en
inledande analys av koslnader och undervisningsformer - överväga alternativa
pedagogiska och studieorganisaloriska lösningar som är mindre kostnadskrävande
än de nuvarande, men fortfarande förenliga med utbildningens mål och uppgifler.
Huvudalternativet skulle hålla sig inom ramen för oförändrade totalkostnader
för ulbildningen.
Uppgiften
enligt direktiven måste enligl statens kulturråds och UHÄ:s uppfattning
konfronteras med den bild av ökade krav som ställs på skådespelarutbildningen.
Det har också varit en uppgift enligt direktiven all bedöma hur utbildningen
svarar mot utvecklingen på teaterområdet och att överväga olika former för de siuderande
atl under utbildningen få vidgade
11 Riksdagen I979I80. 1 saml. Nr 69
Prop. 1979/80:69 10
kontakter
med och praktiska erfarenheter av yrkeslivet på teaterområdet. De ökade kraven
på skådespelarutbildningen återspeglar i väsentliga avseenden en utveckling
som varit följden av och som ligger i linje med de av statsmakterna år 1974
fastställda kulturpoliliska målen. De sceniska utbildningarna härjämte en utbildningspolitisk
även en kulturpolitisk funktion, som måsle tillmätas den allra största
betydelsen. Liksom andra konstnärliga ulbildningar är de sceniska
utbildningarna vikliga instrument för alt förverkliga de kulturpoliliska målen
och verksamheler som har stöd i dessa. Statens kulturråd och UHÄ vill med dessa
påpekanden slå fast atl en reduktion av resurserna för de sceniska
utbildningarna står i strid med kulturpolitiska krav och ambitioner som
statsmakterna ställt sig bakom.
Arbetsgruppen
har i slutrapporten framhållit att den enda åtgärd som utan myckel belydande
kvalitetssänkning för utbildningarnas del skulle kraftigl minska kostnaderna
för utbildningarna är nedläggning av en eller flera skolor och koncentration av
ulbildningen till en eller två platser i landet. Statens kulturråd och UHÄ
delar arbetsgrupppens uppfattning att en sådan åtgärd står i strid dels med det
allmänt erkända värdel av en pluralistisk organisation, som ger uirymme för
varierande ulbildningsformer och skiftande konstnärliga profiler, dels med en
allmän slrävan till decentralisering av kulturiivet. Det framlida behovet av
skådespelare visar att det inie finns några moliv för en reduktion av nuvarande
utbildningskapacitet.
Bakom
direktiven ligger uppenbariigen föreställningen dels atl skådespelarutbildningen
är oförsvarligt kostnadskrävande, dels att arbetsmarknadssituationen för
skådespelare är särskilt ansträngd. Som arbetsgruppen redovisat är den
jämförelsevis höga kostnaden per elev betingad av det ringa antalet elever vid
varje enhel saml av ulbildningens karaklär och uppläggning. För alt utbilda
skådespelare krävs en relativt hög undervisningstäthet och till inle ringa del
en individuell undervisning i vissa ämnen. Kostnaderna per elev är dock inte
högre än t.ex. under ämneslärarutbildningens avslutande år eller i arkitektutbildningen.
En relativt hög resursinsats per elev är nödvändig om utbildningens mål skall
nås. I nuläget sker della med stora svårigheter. 1 jämförelse med lidigare
beräkningar har erfarenheterna visat all det centrala ämnet scenframställning
kräver ett ekonomiskt och tidsmässigt utrymme inom ulbildningen, som inte
svarar mot anvisade resurser. Följden har blivit all andra ämnen blivit
eftersatta inom ramen för en treårig utbildning. Även bortsett från de ökade
krav som nu och i framtiden kommer att slällas på skådespelaren är det enligl statens
kuhurråds och UHÄ:s uppfattning ogörligl att reducera nuvarande kostnadsnivå.
En sådan ålgärd skulle medföra en kvalitetssänkning, som ytterst skulle drabba
teatern och svenskt kullurliv.
Med
ulgångspunkt i arbetsgruppens beho- sberäkningar kan statens kulturråd och UHÄ
slå fast att det inte finns motiv för att reducera utbildningarnas nuvarande
intagningskapacitet och därmed reducera kostnaderna. Tvärtom visar
undersökningarna att det finns klara och entydiga skäl att öka
grundutbildningens kapacilet till den nivå som gällde 1971/72. Brislen på
överensstämmelse mellan antalet utbildade skådespelare och den årliga
tillströmningen till yrket är för stor, vilket även motiverar en ökad salsning
på kompletterings- och fortbildning under kommande år. De sceniska
utbildningarna har under en följd av år fått vidkännas en ogynnsam
anslagsutveckling. Vissa år har anslagen minskats samtidigt som man endast
delvis fått kompensation för ökade personal- och lokalkostnader. Även med denna
utgångspunkl finner statens kulturråd och UHÄ en sänkning av nuvarande
kostnadsnivå omöjlig att genomföra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:69 1 i
Utvecklingen
på teaterområdet kräver förbättringar av utbildningen. En sammanvägning av
ökade krav på skådespelarutbildningen, såväl kvanti-taUvt som kvalilaUvt, och behovel
att bryta utbildningarnas isolering och öka kontakterna med yrkeslivel på
teaterområdet är bärande motiv för en reformering av de sceniska
utbildningarna. För alt genomföra denna i slora delar kulturpolitiskt
motiverade förnyelse av utbildningarna krävs enligl statens kulturtåds och UHÄ;
s bedömning ytterligare resurser.
I
det följande redovisar slalens kulturråd och UHÄ sina ställningstaganden till
huvudförslagen i en reform av de sceniska utbildningarna och följer därvid i
stort arbetsgruppens disposition i slutrapporten.
4
Framtida "teaterhögskolor"
1
den tealerpoliliska diskussionen under senare år har tanken på en mer samordnad
ulbildning för olika yrkesgrupper med inriklning på teaterområdet ofta
återkommit. Olika yrkesgrupper, som nu utbildas separat och i skilda
utbildningar, skall i stället ges samordnad utbildning inom ramen för
"teaterhögskolor". Det bakomliggande motivet är all del kollekliva
arbetssättet och samverkan mellan olika yrkeskategorier blir allt nödvändigare
och vanligare. En sådan samordnad utbildning skall bidra till att övervinna
samordningssvårigheter, bristen på gemensaml språk och utbildningsbarriärer
mellan olika personalgrupper inom teatern som i del praktiska arbetet skall
fungera tillsammans. Arbetsgruppens förslag om ett fortsatt utredningsarbele
kring möjlighelerna alt inrätla "teaterhögskolor" har vunnit etl
starkt stöd i remissopinionen.
Statens
kulturråd och UHÄ ställer sig bakom moliven för förslagel om inrättandet av
"teaterhögskolor", innebärande en mer samordnad utbildning av olika
yrkesgrupper verksamma inom teaterområdet. Frågan om inrättandet av
"teaterhögskolor" är emellertid ett problemkomplex som för sin
lösning kräver etl långsiktigt perspektiv och under alla omständigheter skall
ses skild från förslagen om en reformering nu av de sceniska utbildningarna.
Del är i nuläget från flera utgångspunkter - oklart vilka förutsättningar som
finns att i Sverige inrälta "teaterhögskolor". Till oklarheterna hör
frågan vilka utbildningsgrupper som kan komma att beröras och i vilken
omfattning. Behovet av utbildade med olika funktioner inom teatern är starkt
skiftande, likaså vägarna all nå kompelens för yrkesverksamhet inom teaterns
skilda funktioner. För vissa yrkeskategorier inom teatern, t.ex. tealertekniker,
saknas i nuläget helt i utbildningen, vilket i sig är en besvärande brist. Det
är även oklart på vilka nivåer inom utbildningsorganisationen skilda
utbildningar hör hemma. Högskolereformen har medfört atl de sceniska
utbildningarna och andra tänkbara utbildningar inom en
"teaterhögskola" har skilda organisaloriska förutsätlningar på olika
orter i landet. Vilka konsekvenser detta har för förverkligande av en mer
samordnad utbildning inom teaterområdet är idag svårt alt bedöma. Statens
kulturråd och UHÄ avser att ytteriigare behandla frågan och återkomma med
förslag om en särskild utredning.
S
Utbildningens omfallning fKh innehåU
Fyraårig
skådespelarutbildninglmusikdramatisk utbildning
Motiven
för en förlängd scenisk utbildning har redovisats i avsnitt 3. En bred
remissopinion slöder arbetsgruppens förslag i denna del. Statens kul-
Prop,
1979/80:69 12
lurråd och UHÄ föreslår att regeringen förelägger
riksdagen förslag om alt skådespelarlinjen och den musikdramatiska linjen
förlängs från 120 till 160 poäng.
En förlängning av även den musikdramatiska linjen rymmer
speciella problem. Delade meningar har också kommil lill uttryck i
remissopinionen när del gäller motiven att föriänga musikdramatiska linjen. Man
har hänvisat till det omfattande kravet på röstlig förutbildning och menat att
en fyraårig utbildning efler en lång förberedande sångutbildning kan le sig av-skräckanL.e.
Konsekvensen kan bli atl sångbegåvade elever med dramatiskt intresse avslår
från ulbildningen. Som flera remissinstanser framhållit, bl. a. berörda
skolor, bör det vara möjligt att avsluta utbildningen efler tre år för elev som
uppnåll tillräcklig rösfiig och scenisk mognad. Det förekommer redan nu all
elever avslutar ulbildningen lidigare än beräknal, i slor ulsträckning beroende
på möjlighelerna till engagemang. Enligt statens kulturråds och UHÄ:s
uppfattning bör en fyraårig utbildning vara en normal väg genom utbildningen,
en riktpunkt för planeringen av undervisningen och en grund för
resursberäkningen. Inom det musikdramatiska verksamhetsområdet har arbelsgruppen
pekat på utvecklingstendenser som innebär en breddning av de musikdramatiska
artistemas möjliga arbetsuppgifter. Slalens kulturråd och UHÄ delar
arbetsgruppens bedömning att en linjeuppdelning mot vissa yrkesroller bör
undvikas och atl en bred ulbildning ulan specialisering är atl föredra. Från
skolomas sida har man framhållit all en breddning inte får ske på bekostnad av
den s. k. klassiska sångkonsten, som även i fortsättningen måsle slå i centrum
för den röstliga skolningen. Denna uppfattning slår inle i strid med arbetsgmppens
förslag, där det uttryckligen betonas att utbildningen bör breddas med
bibehållande av de musikaliska och sångliga krav man hittills haft. Breddningen
avser i första hand en ökad kontakt med olika former av musikteater, nya
teaterformer och publikgrupper etc. En viklig aspekl när del gäller breddningen
av utbildningen är att man skapar elt större utrymme för den dramatiskl-sceniska
delen av utbildningen, inte minst för att de musikdramatiska artisterna skall
kunna svara mot tendensen till ett ökat lyriskt inslag i lalleatern. En väg att
nå detta är - föruiom en föriängning av ulbildningen att i enlighet med
skolornas önskemål skärpa kravet på röstlig förutbildning, vilket kan minska
fixeringen vid den röstliga skolningen under utbildningen. Kravel på röstlig
förutbildning avser UHÄ utforma i samråd med de ulbildningsansvariga och
konkretisera i den utbildningsplan för musikdramatiska linjen som senare
fastställs.
En förlängd skådespelar- och musikdramatisk ulbildning
motiveras i första hand av behovel att bryla isolering och införa praktik i
utbildningarna. Andra viktiga moliv är atl kunna sprida ut undervisningen under
fyra år i stället för tre i syfte alt minska en nu alllför hög undervisningslälhet
samt atl ge ökat uirymme för vissa undervisningsmoment som nu är eftersatta
men som är nödvändiga med hänsyn lill tealerutvecklingens krav.
Praktikfrugor
I enlighet med arbetsgruppens förslag föreslår statens
kulturråd och UHÄ att praktik i form av studiebesök, miljöpraktik och en längre
sammanhållen handledd praktik vid instilutionslealrar och/eller fria grupper,
alternativt samproduktion mellan scenskola och teater, införs i de sceniska
utbildningarna. Då möjligheterna att realisera en anknytning av utbildningen lill
det praktiska teaterarbetet skiftar mellan olika regioner i landet bör de
utbildningsansvariga ha slor frihel vid uppläggningen av praktiken.
Prop. 1979/80:69 13
Samproduktioner
mellan scenskola och teater, där arbetet knyts till skolornas övningsscener,
är etl alternativ som bör prövas under kommande år.
Huvudansvaret
för planeringen av praktiken bör såsom arbetsgruppen föreslagil åvila scenulbildningarna
i intim kontakt med teatrar och fria grupper. Det är väsentligt atl scenulbildningarna
tillförs administrativa resurser för arbetet med praktikfrågorna, vilka kan vänlas
bli tidskrävande och starkt öka skolornas externa kontakter.
En förulsällning
för att kunna förverkliga en praktik enligl arbetsgruppens inlenlioner är
enligt statens kulturråds och UHÄ: s uppfattning att kostnaderna för praktiken
täcks genom anslag till scenulbildningarna. Teatrarna kan inte i nägon större
utsträckning - utan all inkräkta på anlalel uppsättningar eller anslälla fårre
färdigutbildade skådespelare - bidra ekonomiskt lill ett förverkligande av
praktiken. De resurser som anvisas scenutbildningarna skall således täcka
teatrarnas merkostnader i samband med praktiken, varmed avses såväl kostnader
kring uppsättningen av nya pjäser alternativt en utvidgning av redan planerade
som föreställningsersättning lill eleverna. Det är emellertid ogörligt att
exakt beräkna kostnaderna för olika typer av praktik som kan utvecklas.
Statens kulturråd och UHÄ föruisätter alt en utbildningspraktik på
teaterområdet regleras genom avtal mellan scenskolorna och berörda teatrar i
varje enskilt fall. Enligt vad statens kulturråd och UHÄ inhämtat är arbetsgivar-
och arbetsta-garparten på teaterområdet inlresserade av att iräffa ett ramavlal
som reglerar de allmänna förulsällningama för en utbildningspraktik på
teaterområdet.
Förslaget
om praktik i form av handledd praktik - enligt förslaget omfattande en termin
och inplacerad under Qärde årets första termin härav remissinstanserna blivit
föremål för olika bedömningar. Man har ansett att praktiken med lika stor
fördel kan placeras under tredje studieåret bl. a. i syfte att få större möjligheler
att ålerföra erfarenheter fill utbildningen. Statens kulturråd och UHÄ delar
denna bedömning och föreslår att prakUken inplaceras antingen under tredje
eller fjärde året. Vidare bör praktikens omfattning - en termin - vara en
riktpunkt för planeringen. Utrymme bör ges för en anpassning mellan
scenskolornas undervisning och teatrarnas repertoarplanering, repeUtions- och
spelperioder i varje enskilt fall.
Statens
kulturråd och UHÄ avser att ingående följa praktikverksamhe-len inom de
sceniska utbildningarna och utvärdera denna med hänsyn Ull måluppfyllelse,
planering, kostnader och pedagogiska konsekvenser.
Teoretisk
undervisning och projektarbeten
Teaterns
alltmer varierande uttrycksformer har som arbetsgruppen redovisat bl.a. ökat
kravet på skådespelarens sångförmåga och musikkunskaper. Inom ramen för en
fyraårig utbildning är del angelägel all undervisningen i sång och musik ulökas,
i försia hand vid de sceniska utbildningarna i Stockholm och Göteborg.
Resurser för tjänster i musikinstude-ring bör tillföras de sceniska
utbildningarna på dessa orter.
En
treårig utbildning har - samtidigt som kraven på den sceniska grundträningen
ökat - inte kunnat ge eleverna en tillräcklig teoretisk referensram avpassad
för deras kommande verksamhel som skådespelare. Här avses t.ex. kunskaper om
kulturpolitik, det svenska samhällel, teaterhistoria, svensk och utländsk
dramatik samt historia, nödvändiga för såväl arbetet med enskilda pjäser,
uppsökande teater och nya publikgrupper som för skådespelarens möjligheter att
påverka sina egna arbetsvillkor
Prop.
1979/80: 69 14
inom
teatern. Statens kulturråd och UHÄ delar arbetsgruppens bedömning att en
fyraårig utbildning ger bättre förutsätlningar alt förstärka de teoretiska
momenten, vilket kan ske dels genom lärarinitierade självstudier dels genom en
till olika projekt anpassad teoretisk undervisning.
Teaterns
utveckling och kraven på skådespelarna ulgör motiv för all inom skådespelarutbildningen
ge speciell uppmärksamhet åt projektarbeten med inriktning på barn- och ungdomstealern
saml den uppsökande teatern. Som arbetsgruppen föreslagit bör varje årskull
elever arbeta med minst ell barnteaterprojekt, helst flera, så atl även ungdomsleaterns
problem uppmärksammas. Miljöpraktiken bör utnyttjas för orientering om barnteaterns
problem och förutsäitningar. Det är angeläget att de sceniska utbildningarna
ger sitl bidrag till en utveckling och förnyelse av barn- och ungdomstealern.
Den uppsökande teaterns problem kan uppmärksammas i anslutning lill elevproduktionema
men även i form av fristående projekt. I detta sammanhang bör man pröva
möjligheterna att knyla projektarbeten eller elevproduklioner lill den
folkrörelseanknutna teatern. Projekt i samarbete mellan dramaUker och
skådespelare i grundutbildningen bör påbörjas och med fördel ha den uppsökande
teaterns problem som utgångspunkt. Inom en fyraårig grundutbildning bör del
även vara möjligt alt ge något större utrymme och uppmärksamhet ål
projektarbeten med inriktning på radio och film/TV. I sådana projektarbeten är
dramatiska institutet en naturlig samarbetspartner. Statens kulturråd och UHÄ
delar de synpunkler som i delta sammanhang förts fram av SR/TV och dramaliska institutet.
Samarbetsprojekt
med andra ulbildningar inom del sceniska områdel, bl. a. dramaliska institutet,
bör vara naturliga i ulbildningen som en förberedelse för det kollektiva arbele,
som i allt högre grad kännetecknar teaterarbetet. Flera remissinstanser har
framhållit nödvändigheten av elt utvidgal samarbele mellan de sceniska
utbildningarna och olika universitetsämnen. Enligt vad statens kulturråd och
UHÄ erfarit har redan ett samarbele inletts och flera projekt påbörjats. En
naturlig grund för etl ökat samarbete finns vid uppläggningen och
utvärderingen av konstnärligt ulvecklingsarbete, en verksamhet som statens
kulturråd och UHÄ förutsätter kommer att växa inom ramen för de resurser för
forskningsanknytning som disponeras av regionslyrelserna.
UHÄ
avser fastställa utbildningsplaner efter samråd bl.a. med statens kuhurråd och
berörda utbildningsansvariga som ger högskolestyrelser och linjenämnder stor
frihet vid uppläggningen av utbildningen. Vidare bör utbildningsplanerna på
lämpligt sätl ge uttryck för att utbildningen skall främja de kulturpolitiska
målen.
Ökad
teoretisk undervisning i anslutning till olika undervisningsblock, framför allt
i scenframställning och projektarbete med inriktning på centrala
problemområden, kräver ökade resurser.
6 Komplelleringsutbildning och fortbildning
Fortbildning
av skådespelare och musikdramatiska artister ulan gmndutbildning eller med
ofullständig sådan har bedrivils vid samtliga scenskolor sedan 1972/73, då
antalet förstaårselever i den treåriga grundutbildningen minskade från femton till
tolv. Verksamhelen som hittills benämnts fortbildning bör enligt arbetsgruppens
förslag i fortsättningen benämnas kompletteringsutbildning.
Prop. 1979/80:69 15
Arbetsgruppens
utvärdering av försöksverksamhelen med fortbildning av skådespelare visar att
den har fyllt och kommer atl fylla ett stort behov. Det finns ett växande
intresse för kompletteringsutbildning och fortbildning bland verksamma leaterarbetare.
Den hittillsvarande verksamhelen har i hög grad hämmats av resursbrist, vilket
medfört betydande svårigheter att individualisera undervisningen med utgångspunkt
i skiftande erfarenhetsbakgrund och kunskaper hos de studerande. Då endast
drygt en tredjedel av verksamma skådespelare har genomgått grundutbildning och då
risken för arbetslöshet och undersysselsättning är betydligt större för gruppen
skådespelare ulan grundutbildning kommer kompletteringsutbildningen atl ha
stor betydelse under lång tid framöver. Denna uppfattning stöds av en enig
remissopinion, som i vissa fall önskat prioritera kompletteringsutbildningen ytteriigare.
Statens
kulturråd och UHÄ anser, vilket också arbelsgruppen föreslagil, att en
betydligt slörre andel av skådespelarkåren än vad som nu är fallet bör ha möjlighel
att få en god, grundläggande yrkesutbildning. Eftersom det rör sig om personer
som redan har etablerat sig som skådespelare och är verksamma teaterarbetare
bör utbildningen erbjudas i kompletteringsutbildningens form.
Behovsundersökningarna visar all en sådan utbildning svarar mot ett stigande
behov bland verksamma skådespelare. Kompletteringsutbildningen, vilken kan ses
som en förminskad grundutbildning, får dock inte bli en genväg lill skådespelaryrket
eller en ersättning för grundutbildningen. Kravel för tillträde till
utbildningen bör därför vara elt antal år som yrkesverksam skådespelare. Vid
sidan av kompletteringsutbildningen, som betingas av skådespelarkårens utbildningsmässiga
sammansättning och tillströmningen till yrket, måste grundutbildningens kapacitet
vara hög och ulökas.
En
riktpunkt för kompletteringsutbildningens omfattning bör vara två terminer. Den
bör rikta sig lill såväl enskilda elever som gmpper med bristande
grundutbildning, planeras med hänsyn till elevernas skiftande erfarenheter och
behov och ges resurser för en individualiserad undervisning i större utsträckning
än vad som hittills varit fallet. Kompletteringsutbildningen bör anordnas som
en individuell utbildningslinje eller sådan kurs som anordnas med medel ur
sektorsanslaget.
En
förbättrad och utökad kompletteringsutbildning kräver ytterligare resurser.
Statens kulturråd och UHÄ föreslår att kompletteringsutbildningen tillförs
resurser och får expandera enligt arbetsgruppens förslag. De medel för
fortbildning, som nu disponeras av regionslyrelserna under anslaget lokala
linjer och enstaka kurser, bör föras över till sektorsanslaget och föras
samman med de resurser för kompletteringsutbildningen som föreslås enligt ulbyggnadsplanen
1979/80-1983/84.
Fortbildning
i gängse mening har hittills inle anordnats för verksamma skådespelare och musikdramaUska
artister. Huvudsyftet med en fortbildning på teaterområdet är atl skådespelare
och musikdramatiska artister skall kunna dels vidmakthålla de kunskaper
grundutbildningen givit, dels hålla kunskaper och färdigheter a jour med de
krav teatern fortlöpande ställer.
Behovet
av fortbildning har bekräftats av arbetsgruppens undersökningar. Exempel på
angelägna fortbildningsområden ges i arbetsgruppens rapport.
Remissopinionen
har givit uttryck för skilda uppfattningar när det gäller frågan om vilken
instans som skall ha ansvaret för fortbildningsverksamheten. Med ulgångspunkt
i de behov som finns anser statens kulturråd och
Prop. 1979/80:69 16
UHÄ
att ansvaret för fortbildning med utgångspunkl i gmndulbildningens ämnen
och/eller fördjupningskurser i dessa bör åvila scenskolorna med utnyttjande av
anslagel för ensiaka kurser, medan statens kulturråd bör ha ansvarel för
fortbildning som med fördel kan äga mm vid t.ex. teatrar. Teatercentrum och
inom olika organisationer på teaterområdet. Då högskolans resurser för enstaka
kurser inte kan utnyttjas för t. ex. stöd till seminarieverksamhet inom organ
utanför högskoleområdet är ett delat ansvar för fortbildningen nödvändigl och
naturligt. Särskilda resurser för fortbildning bör anvisas statens kulturråd fr.o.
m. 1980/81.
7
Dimensionering och lokalisering
Flertalet
remissinstanser stöder arbetsgruppens förslag all antalet förstaårselever i
grundutbildningen av skådespelare ulökas från nuvarande totalt 32 elever till
41. Det betyder all man återgår Ull den intagning om 15 elever som Udigare
gällde vid respekUve scenutbildning. En Ulls vidare oförändrad årlig inlagning
om totalt 12 elever lill den grundläggande musikdramatiska ulbildningen har inle
mött några invändningar i remissopinionen. Slalens kulturråd och UHÄ anser att
arbetsgruppen övertygande visat att det finns goda skäl alt återgå lill den lidigare
intagningen.
Några
remissinstanser har med stöd av arbetsgruppens egna beräkningar av det årliga
tillskottet av skådespelare ställt frågan om det inte finns skäl att ytteriigare
öka intagningen till grundutbildningen. Även med den föreslagna ökningen är del
mindre än hälften av det årliga Ullskotlel av skådespelare som kan erbjudas en
god yrkesutbildning. 1 några fall har önskemål om en ytteriigare expansion av
grundutbildningen förenats med krav på alt en ny scenutbildning etableras i
Norrland. Enligl statens kulturråds och UHÄ:s uppfattning skall den måttliga
ökningen av antalet studerande i grundutbildningen ses i sammanhang med
förslaget om en relativt kraftig kapacitetsökning av
kompletteringsutbildningen. Genom att särskilda resurser föreslås bli anvisade
för kompletteringsutbildningen frigörs resurser för en måttlig ökning av
antalet elever i grundutbildningen oeh en återgång till del antal elever i
grundutbildningen som gällde 1972/73. Förhoppningsvis innebär denna ökning alt
antalet skådespelare utan grundutbildning som årligen strömmar lill yrket,
reduceras. En ytterligare ökning kan och bör inle nu komma Ull stånd.
Osäkerheten om den framlida arbelsmarknaden för skådespelare är relalivi slor.
Till detta kommer lokalmässiga och pedagogiska aspekter som lägger hinder i
vägen för en ylterligare expansion inom befintliga enheter.
Flera
remissinsianser har starkt betonat behovet av en prioritering av kompletteringsutbildningen.
Man har bl.a. hänvisat lill arbetslösheten bland skådespelare och den stora
andelen skådespelare utan gmndutbildning. I slort sett tillgodoser
arbetsgruppens förslag detta önskemål. Enligt statens kulturråds och UHÄ: s
uppfattning får dock inte arbetslösheten eller undersysselsättningen bland
verksamma skådespelare las till intäkt för alt antalet elever i
grundutbildningen hålls tillbaka, specielll i en situation då scenskoleutbildade
skådespelare har en betydligt bätlre arbetsmarknadssituation än outbildade
eller de med kortare grundutbildning. Ett oförändrat eller minskal intag till
grundutbildningen påverkar inte det årliga nyUllskottet av skådespelare.
Risken är snarare att nytillskottet är detsamma, men att de som ägnar sig åt
yrket som skådespelare är sämre utrustade. Del är inte försvarligt att två
tredjedelar av de skådespelare, som
Prop. 1979/80:69 17
årligen
börjar i yrket, inte kan ges en god yrkesutbildning. De måste nöja sig med
andra kortare ulbildningar, vilka i många fall är av tvivelaktigt värde. Enligt
statens kulturråds och UHÄ.s uppfattning måste såväl grundutbildningen som
kompletteringsutbildningen expandera för atl andelen skådespelare med god
yrkesutbildning skall ökas.
Statens
kulturråd och UHÄ avser atl i samråd överväga frågor rörande en ytterligare utökning
av antalet platser i grundutbildningen och formerna för en ytteriigare
expansion. Därvid skall bl.a. prövas behovet av och förutsättningarna för en
förläggning av grundutbildning, kompletteringsutbildning och fortbildning av
skådespelare till Norriand. Ett sådanl lokaliseringsalternativ för en ny
scenisk utbildning bör ses som en del av en samlad ekonomisk, social och
kulturell bedömning.
8
Pedagogutbildning och vissa lärarfrågor
Rekryteringen
av lärare lill de sceniska utbildningarna och bristen på utbildning av lärare
vid scenskolorna har länge varit uppmärksammade problem. Många olika förslag
till utbildning av lärare och andra yrkeskategorier inom teatern har förts
fram sedan mitten av 1960-talet, men någon systematisk utbildning av lärare
vid scenskoloma har inle kommit till stånd. I nuläget står begränsade och helt
otillräckliga resurser till scenulbildning-arnas förfogande för viss
personalutbildning. Under begränsad tid, högsl en termin, har några fä
intresserade teaterarbetare kunnat följa mer erfarna lärare i
scenframställning och på detta sätt förbereda sig för en eventuell framtida
verksamhet som lärare.
Försök
med en mer systematisk och något mer omfattande utbildning av lärare i
scenframställning vid scenskolan i Stockholm har visal att intresset är stort
bland aktiva leaterarbetare. Det visar också behovel av att lärare i scenframslällning
ges en mer enhetlig, metodisk grund alt stå på i siu arbete som lärare i
scenframställning. En framUda lärarutbildning inom teaterområdet behöver vända
sig till samtliga lärarkategorier inom de sceniska utbildningama. Sannolikl
kommer dock behovet av utbildning av lärare i scenframställning atl vara slörsl.
Utbildningsbehovet
för blivande lärare vid de sceniska utbildningama avser till innehållet såväl
allmänna pedagogiska kunskaper som en introduktion till den speciella metodik
som används vid resp. utbildning. Det är, som skolorna framhållit i sina
remissyttranden, viktigi alt utbildningen av lärare tar sikte på att skapa en
bas för större ämnesintegration och undervisning i lärarlag, vilkel är nalurligt
med hänsyn lill den projektinriktning studierna har vid de sceniska utbildningama.
En viktig förutsättning för att på sikt kunna rekrylera lärare till scenutbildningarna
är att ett växelspel mellan yrkesverksamhet och undervisning kommer UH stånd med
bibehållande av trygga anställningsförhållanden vid teatern. Som skoloma
framhållit är det vidare viktigt att läramas Uänstgöringsförhållan-den ändras
på så sätt att de möjliggör en undervisning i lärarlag. Då dessa frågor
behandlas av lärartjänslulredningen har statens kulturråd och UHÄ inle
anledning all närmare gå in på dem i detta sammanhang.
Arbetsgruppens
förslag till lärarutbildning är att betrakta som ett provisorium, ägnat att
lösa en akut brist på kort sikt. Det har bemötts positivl av remissinstansema
och statens kulturråd och UHÄ föreslår att medel anvisas UHÄ för genomförandet
av den föreslagna utbildningen, som kan utgöra en gmnd för bedömningen av hur
en framtida lärarutbildning skall utformas.
Prop. 1979/80:69 18
9 Samlokalisering
av scenskolorna i Stockholm
Arbetsgmppen
har haft atl pröva frågan i vilken utsträckning en samlokalisering av de båda
scenskolorna i Stockholm kan leda till gemensamt utnyttjande av olika
undervisningsresurser. Statens kulturråd och UHÄ delar arbetsgruppens
uppfattning att del av pedagogiska skäl är motiverat med en ökad samordning
mellan de sceniska utbildningarna i Stockholm. För delta talar erfarenhetema
från Göteborg, där de båda scenutbildningslinjerna delvis har integrerats,
samt ulvecklingen mot ett större samarbete mellan olika personalgrupper inom
teatern. Vissa inlegraUonsvinsler kan troligen också göras genom gemensamt
utnyttjande av vissa personella resurser. De lokalmässiga förutsättningarna
för en samlokalisering i f. d. Katarina realskolas lokaler prövas med
utgångspunkt från förslag av byggnadsstyrelsen som för närvarande remissbehandlas
av berörda skolor och LUP-kommitlén för Stockholm, som har programansvaret. LUP-nämn-den
och UHÄ medverkar genom att utarbeta underlag för programbeskrivning i konlakt
med berörda skolor. Enligl statens kulturråds och UHÄ:s uppfattning bör
riktpunkten för det fortsatta planeringsarbetet vara att musikdramatiska skolan
inryms i Katarina realskolas lokaler under förutsättning atl skolans krav om
egen scen samt övriga undervisningslokaler kan tillgodoses. I samband med den
planerade utbyggnaden prövas även möjlighelerna att inrymma andra utbildningar
inom teaterområdet.
10 Vissa
övriga frågor
Enligt
direktiven har statens kulturråd och UHÄ haft att pröva scenskolornas möjligheler
atl medverka i nya slag av artislulbildningar, t.ex. utbildning av varieiéartister.
Statens kulturråd och UHÄ vill i detta sammanhang hänvisa till arbetsgruppens
analys av begreppet varietéartist och instämmer i slutsatsen alt scenskoloma
inte har möjlighet att erbjuda varieiéartister en lämplig ulbildning. Elt
eventuellt fortsalt utredningsarbele kring utbildningen av cirkus- och varieiéartister
bör för Sveriges del prövas i anslulning till kulturrådets sludie av
cirkuskonstens villkor i vårt land. Del är dock lämpligare alt frågan om en
framtida utbildning av cirkus- och varieiéartister behandlas inom Nordiska
rådet, där förslag om samnordiska insalser för cirkuskonsten väckts moUonsvägen.
1 likhet med arbelsgruppen och berörda remissinstanser som yttrat sig anser slalens
kulturråd och UHÄ att tidpunkten för förslag om en särskild kompletterande
utbildning för dansare inte är lämplig.
Svensk
teaterunion/svenska ITl-rådel har i juni 1978 hos utbildningsministern
hemställt all frågan om ulbildning av teatertekniker blir föremål för särskild
utredning. Några remissinsianser har i sina yttranden framhållil belydelsen av
en tealerteknikerutbildning. Statens kulturråd och UHÄ kan instämma i
uppfattningen att det är en stor brist att tealerteknikerutbildning inte finns
i Sverige.
Några
remissinsianser har berört frågor rörande förutbildning och behörighetskrav
för tillträde till de sceniska utbildningarna. Man har hävdat all, ifråga om
behörighetskraven, de sceniska utbildningarna inle bör skilja sig från övriga
högskoleutbildningar. UHÄ finner inte några skäl atl nu frångå sin tidigare
uppfattning att genomgången gymnasial utbildning inte bör vara ell krav för fillträde
Ull de sceniska utbildningarna. På sikt är UHÄ berett att ånyo pröva
behörighetsfrågan och då i samband med atl en lämp-
Prop. 1979/80:69 19
ligt
utformad förutbildning på gymnasial nivå kommer lill slånd. UHÄ vill i detta
sammanhang ge silt stöd åt arbetsgruppens uppfattning all elt utredningsarbete
påbörjas med syfle att pröva möjligheterna atl i gymnasieskolan införa en
estetiskt inriktad studiegång, som kan utgöra en allmän förberedelse för fortsaU
konstnärlig utbildning bl.a. inom teater- och medieområdet. Uppgiften bör
lämpligen anförtros gymnasieulredningen.
11
Kostnader och priorileringar
En
reformering av de sceniska utbildningarna enligt riktlinjer presenterade under
punklerna 1- 10 medför en kostnadsökning på lolalt 2543 tkr. vid fulll
genomförd reform jämfört med nulägel. Statens kulturråd och UHÄ föreslår etl
successivt genomförande av reformen under åren 1979/80- 1982/83 med årliga
resurstillskott enligl bifogade koslnadsöver-sikl. Del successiva genomförandel
av reformen ulgår från alt principbeslul om förlängning av utbildningen fallas
under våren 1979. Reformen genomförs i följande sleg.
År I
(1979/80) antas elever till en fyraårig utbildning. Miljöpraktik införs i
utbildningen. Sång- och musikundervisningen förslärks. Antalet utbildningsplatser
i årskurs I återgår lill 15 per skola. Tjänster som scenskole-sekreterare
inrättas. Kompletteringsutbildningen, som hittills bekostats med sänkt antal
elever i grundutbildningen, kräver tillskott för all nuvarande omfattning
skall kunna bibehållas.
År 2
(1980/81) ökas resurserna för kompletteringsutbildningen för atl kapaciteten
skall kunna ulökas. Ulbildningens innehåll förnyas och utvidgas genom atl
resurser för ökad leoriundervisning, projektstudier och olika samarbetsprojekl
lillkommer. Ulbildningen av lärare vid scenskolorna inleds och en fortbildning
på teaterområdet påbörjas.
År 3
lillförs scenulbildningama resurser för atl praktik vid insUtulions-teatrarna/fria
grupper alternativt samproduktion skall kunna genomföras.
År 4
har scenulbildningarna elever i fyra årskurser. Kompletteringsutbildningen
byggs ut fill sin fulla omfattning.
Hemsiällan
Mot
bakgrund av det ovan anförda och med hänvisning till arbetsgruppens rapport
hemställer slalens kulturråd och UHÄ
att
regeringen förelägger riksdagen förslag om en reformering av de sceniska utbildningama
atl
skådespelariinjen och den musikdramatiska linjen förlängs till att omfatta 160
poäng
all
en förlängd utbildning utnyttjas för införande av praktik, ökad teoriundervisning
samt projetarbelen med inriktning på centrala problemområden
all
anlalel elever i skådespelarutbildningen utökas samt all kompletteringsutbildningen
byggs ut till atl omfatta elt slörre antal elever
all
fortbildning erbjuds verksamma teaterarbetare genom kuser och seminarier vid
scenskolor, teatrar. Teatercentrum m. fl.
atl
ulbildning av lärare vid de sceniska utbildningarna påbörjas och resurser för ändamålei
anvisas UHÄ
Prop. 1979/80:69 20
aU
förslaget om en framlida teaterhögskola blir föremål för en särskild ulredning,
där också frågan om en utbildning för tealertekniker tas upp, liksom möjlighetema
all åstadkomma en ulbildning för cirkus- och varietéartisler
alt
de sceniska utbildningama anvisas resurser för adminislralion, grundutbildning
och prakUk enligt bifogad koslnadsöversikt och utbyggnadsplan.
Prop. 1979/80:69 21
Bilaga
2
Sammanfattning av betänkandet om utbildningen vid sta tens
scenskolor (UHÄ-rapport 1978:1)
Uppdraget
lill universilets- och högskoleämbetet och statens kulturråd alt göra en
översyn av utbildningen vid statens scenskolor innefatlar dels en pedagogisk
och sludieorganisalorisk del, dels en koslnadsmässig.
Mot
bakgrund av en samlad bedömning av hur verksamhetsområdet för de utbildade har
utvecklats och hur utbildningen anpassats lill denna utveckling skall behovet
av förändringar i ulbildningen övervägas. Vissa mer specificerade uppdrag ges
bl. a. skall den försöksverksamhet med fortbildning som scenskolorna bedrivit
sammanfattas och utvärderas och möjlighetema att erbjuda ulbildning inom dess
ram även för andra gmpper av artister, än de som verksamheten hittills vänt
sig till, belysas. Direktiven framhåller även alt olika former för de
studerande atl under utbildningen få kontakter med och praktiska erfarenheler
av yrkeslivel inom teaterområdet skall övervägas. Arbetsmarknadssituationen,
dimensioneringen av utbildningen samt vissa lokalfrågor ingår också i
uppdraget.
Till
den kostnadsmässiga delen av uppdraget hör all inledningsvis analysera
nuvarande koslnader för utbildningen saml att söka finna alternativa
pedagogiska och studieorganisaloriska lösningar som är mindre kostnadskrävande
än de nuvarande men fortfarande förenliga med ulbildningens mål och uppgifler.
I
arbetsgruppens försia delrapport: Ulbildningen vid statens scenskolor (UKÄ-rapporl
1976: 5) redovisades scenskolornas organisation, undervisning och koslnader.
Av särskill inlresse lorde kostnadsredovisningen vara. Den visar att
undervisningskostnaden per elev och år i skådespelarut-bildning är ca 30000
kr., ett belopp som överträffas av flera andra utbildningar som inle
tillnärmelsevis har scenskoleuibildningens höga undervisningslälhet.
Kostnadsnivån för skådespelarutbildningen är resultatet av en rad övergripande
bedömningar av anslagsgivande myndigheter, kulturrådet och skolonas ledning.
Ur kulturpolitisk synpunkl har värdel av en mångsidig och decentraliserad ulbildning
vid flera tillfällen betonats. De arbelsmarknadsmässiga bedömningarna har lelt lill
en sänkning av antalet elever vid skolorna, vilket ökal kostnaden per
utbildningsplats. Ur pedagogisk synpunkt har det vidare varit nödvändigt med
en relativt hög lärartäthet och individuell undervisning i vissa ämnen för alt
ulbildningens mål skall kunna uppfyllas. Av kostnadsredovisningen framgår
vidare atl anslagsökningarna till scenskolorna under de senasle sex åren inte
täckt kostnadsökningarna.
De
slutsatser arbetsgruppen drog av de undersökningar som relateras i delrapporten
var all den enda årgärd som ulan myckel betydande kvalitetssänkningar för ulbildningens
del skulle minska utgifterna krafligl är nedläggning av en eller flera skolor
och koncentration av utbildningen till en eller två plalser. Mol bakgrund av de
kulturpliliska bedömningar av fördelen med en lill flera skolor decentraliserad
utbildning som vid ett flerlal tillfällen betonats av riksdag och regering
sade arbetsgruppen sig inle beredd att - ulan all särskilda nya direkliv därom
gavs - undersöka kostnadskonsekvensen av att lägga ned någon scenskola.
Prop.
1979/80:69 22
Skådespelarutbildningens situation
Teaterområdet har under de senaste åren genomgått en rad
förändringar som vidgai kraven på dagens artist jämfört med de krav den Iradifionella
skådespelarrollen släller.
Del kollektiva arbetssätt som initierades av de fria
grupperna bedrivs nu även inom andra mindre ensembler och inom vissa grupper på
de stora teatrarna. Arbelssällel innebär ökade krav på dellagande i hela
arbetsprocessen, inle bara i arbetet på sin roll. Arbetsformen förutsätter
förmåga till samarbele med andra grupper inom teatern liksom belydligl ökade
kunskaper om en tealerproduktions olika delområden.
Den uppsökande teatern, barn- och ungdomstealern,
föreningsteatern, där kontaklarbetet med publiken både före och efter själva
föreställningen är en viklig del av arbetet, ställer också nya krav på
skådespelaren. Kring teaterföreställningen bedrivs ofta etl pedagogiskl arbele,
som föruisätter insikter av olika slag. För all nå ut till olika publikgrupper,
av vilka många är ovana vid teater, krävs dessutom kunskaper om del svenska
samhället saml olika gruppers sociala och kullurella villkor.
Vidare har ytterligare krav ställts på skådespelaren genom
en pålaglig ökning av sång- och musikinslag i teaterrepertoaren. Della
förhållande, liksom del kollektiva arbetssättet och den uppsökandet teatern,
gör del befogal att lala om en breddad yrkesroll för skådespelare. De grundläggande
färdigheter som krävs för den traditionella skådespelarrolen fordrar forlfarande
lika myckel utbildningstid som tidigare, varför den breddning av skådespelarens
yrkesroll som ulvecklingen medfört har måst komma till därutöver.
De utvecklingstendenser som kan urskiljas inom teatern
sedan 1960-talets mitt har påverkat ulbildningen vid scenskolorna. Skolorna har
i olika former och olika utsträckning strävat efter alt föra in utbildningsmoment
som har sin grund i teaterns utseende i dag eller önskemålen om hur en framlida
teater bör se ut. Detta har bidragit till en ansträngning av skolans
ekonomiska situation, eftersom reformerna har måst genomföras inom oförändrade
eller minskade anslag.
Många av de problem som skådespelarutbildningen i dag slår
inför är desamma som man haft sedan scenskolornas start. Från såväl avnämar-håll
som från skolorna själva är man övertygade om att det var ett för skå-despelamtbildningen
posilivt skede som inlrädde i och med alt utbildningen skildes från teatrarna.
Arbetsgruppen menar att utbildningens problem i dag ligger huvudsakligen inom
följande områden: risken för isolering från teatern och från andra utbildningar
inom teaterområdet, bristande praktik-möjligheter under utbildningen, lidspressad
ulbildning med undervisningslälhet på 35- 40 limmar per vecka saml bristande
samordning mellan olika undervisningsmoment.
De musikdrumulisku utbildningurnas situation
I dagens språkbruk innefattas i begreppen musikteater och
musikdramatik en rad olika konstformer från opera till tallealer med musik-
och sånginslag. Arbetsgruppen har i sitt utredningsarbete huvudsakligen begränsat
sig till sådana konstformer där avkall på den klassiska sångkonstens krav inte
kan göras.
De utvecklingslinjer som finns inom lalleatems område
märks även inom musikteatern, även om de där inte framträder lika tydligt.
Ökande krav reses på den musikdramatiska artistens vilja och förmåga atl la ansvar
för en större del av föreställningen och alt verka för en stimulering av
Prop. 1979/80:69 23
intresset
för konstformen. Kraven på flexibilitet och kommunikation med publiken har ökal
i arbele med uppsökande teater och barn- och ungdomsteater.
Specifikt
för musikteatem är förhållandet sång - scenisk akiion. Alltjämt förekommer atl
såväl musikdramatiska artister som publik mest intresserar sig för sången,
medan den dramaliska aktionen, den sceniska trovärdigheten, kommer i andra
hand. En ökande insikt om det dramatiska elementets betydelse för konstformens
framtid medför ökade krav på de musikdramatiska utbildningarna.
Ytterligare
en lendens av belydelse för de musikdramatiska utbildningarna är breddningen
av de musikdramatiska artisternas yrkesområde. Undersökningar av utexaminerade
elevers sysselsättning visar atl utbildningarna tycks förbereda för ell betydligl
bredare register än enbarl operasångarens. Arbelsgruppen anser atl man kan
tala om ell anlal olika yrkesroller, som alla släller krav på musikdramatisk
utbildning. Operasångaren vid både stora teatrar och mindre musikteaterensembler
är en sådan yrkesroll. Teaterkoristen är en annan yrkesroll för den
musikdramatiskt utbildade artisten. Musikleater i icke-institutionella former
har också vidgai den musikdramatiska artistens arbetsfält.
De
musikdramatiska utbildningama arbetar i mycket stor utsträckning med samma
problem som skådespelarutbildningen. Tidspressen och bristen på praktik har
också av musikdramatiska elever framhållits som problem.
Därutöver
brottas de musikdramatiska utbildningama med problem som har med fömtbildning
och rekrytering alt göra. Det lar ofla mycket lång lid för en röst atl nå sin
fulla utveckling och den musikdramatiska ulbildningen är tänkt att komma in i
slutskedet av denna utveckling. De sökande har ofta mycket varierade
förkunskaper och vissa år har man haft svårt alt få tillräckligt kvalificerade
sökande. Skälen härtill kan sökas i dels bristfällig informalion om de musikdramaUska
utbildningarna men delvis också i del faktum alt man tidvis kunnat få
engagemang vid vissa musikteatrar trols bristande scenisk utbildning.
Framtida
utbildning i teaterhögskola
De
utvecklingstendenser som finns inom teatern tyder på atl del kollekfiva
arbetssättet och samverkan mellan olika yrkesgrupper inom teatern blir allt
nödvändigare. Behovet av en breddad yrkesroll för såväl skådespelare som musikdramatiska
artister talar för en ökad samordning mellan olika utbildningar inom
teaterområdet. De små regionala ensemblernas behov av allsidigt ulbildade
artister understryker också behovet av ökad inlegrering mellan exempelvis scenskoleutbildningen
och den ulbildning som dramatiska institutet bedriver.
Arbetsgruppen
anser att utbildningama inom teaterområdet bör samordnas i teaterhögskolor.
Frågan om en mer integrerad teatemtbildning inom ett antal teaterhögskolors ram
kräver atl man går in på en rad utbildningar vid sidan av skådespelarutbildningen
och den musikdramatiska ulbildningen och därmed faller den utanför arbetsgmppens
uppdrag. Arbetsgruppen föreslår därför atl frågan om en för olika yrkesgmpper
inom teaterområdet mer integrerad utbildning görs till föremål för en särskild utredning.
Förändringar
i grundutbildningen av skådespelare
Utvecklingen
av skådespelarens verksamhetsområde har lelt till att utbildningen vid scenskoloma
blivit allt mer komprimerad.En rad nya ul-
Prop. 1979/80:69 24
bildningsmoment
har tillkommit. Samtidigt kräver färdighetsträningen i lal, sång, rörelse och scenframslällning
lika mycket tid som tidigare. Med nuvarande undervisningstäthet på upp lill 45
timmar i veckan är elevernas möjligheler till självständigt kreaUvt arbete, lill
enskilda studier och till aktivt samhällsengagemang så gott som obefintliga. Arbelsgruppen
anser att en ulglesning av ulbildningen måsle ske. Nödvändigheten av alt lösa frågan
om införande av praktik i utbildningen gör också en förlängning av ulbildningen
ofrånkomlig. Arbelsgmppen föreslår således att grundutbildningen förlängs med
ett år.
Skådespelarutbildningen
bör enligt arbetsgruppens mening vara en sammanhållen fyraårig ulbildning som
ger de blivande skådespelarna generella kunskaper och skådespelartekniska färdigheler
för verksamhel inom stora och små ensembler. Inom denna ram bör scenskolorna
liksom nu ha stor frihet att ulforma ulbildningen.
Ulvecklingen
inom teatern mofiverar på några områden en förstärkning av undervisningen, en förslärkning
som bör vara möjlig att genomföra inom ramen för en förlängd ulbildning. Ett
område i behov av utökad undervisning är sång och musik. Arbetsgruppen finner
det angeläget att skolorna ökar undervisningen i sång och musik och föreslår
att scenskolorna i Göleborg och Slockholm tillförs var sin lärartjänst i
musikalisk instudering för detla ändamål.
Den lidspressade
utbildningen och svårigheier alt på etl nalurligt sätl förena mer teoretiskt inrikiade
moment med den projekUnriklade undervisningen har lelt lill en successiv
minskning av den teoretiska utbildningen. Arbelsgmppen finner en sådan
minskning beklaglig med tanke på att lealerulvecklingen och de kulturpoliliska
målen ställer ökade krav på skådespelarens allmänkulturella referensram. En
fyraårig grundutbildning kommer atl ge bättre förulsällningar för exempelvis
självstudier inför olika projekt. Arbelsgruppen föreslår att utbildningen
tillförs vissa resurser för att inifiera och handleda sådana studier.
I
arbetsgruppens uppdrag ingår specielll atl överväga olika former för de siuderande
all i ulbildningen få vidgade konlakler med och prakliska erfarenheter av yrkeslivel
på området. Arbetsgruppen har i denna fråga hafl diskussioner med företrädare
för yrkeslivet.
Behovel
av praktik kan spaltas upp i behovet av att fS erfarenheter dels från själva
teatermiljön, dels från samarbete under professionella beUngel-ser med
yrkesverksamma inom teaterområdet.
Arbelsgruppen
föreslår alt del förstnämnda behovet tillgodoses genom miljöpraktik, dvs.
eleven bereds tillfälle till både ell anlal korta, väl förberedda studiebesök
på teatrar i skolans närhel och möjlighet att under någon eller några veckors
lid vid ell par tillfällen följa en ensembles arbete. Miljöpraktiken föreslås
ske under de försia årens ulbildning.
Behovet
av mer ingående erfarenheter av teaterarbete under professionella betingelser
föreslår arbelsgruppen skall tillgodses genom atl en termin av den förlängda
utbildningen avsätts för praktik, förslagsvis det fjärde årels hösttermin.
Varje scenskola föreslås etablera fasl kontakt med två eller tre ensembler av olika
storlek. Praktiken bör planeras i samråd med de berörda ensemblerna och bör
kunna utformas olika för skilda elevgmpper. Samproduktioner där en gmpp elever lillsammans
med akU-va skådespelare arbetar fram en uppsökande föreställning, barn- och skolföreställning
eller liknande kan vara en värdefull form av praktik. Praktiktjänstgöring vid
en större teater där en grupp elever kan erbjudas mindre roll- och stalisluppgifier
kan vara en annan form.
Prop. 1979/80:69 25
Del
är angeläget atl repertoarplaneringen läggs upp med tanke på atl eleverna
endast kan medverka i föreställningar under en termin. Praktiken bör enligt
arbetsgruppens mening vara en del av utbildningen och elevema skall, när de
återkommer till skolan, ha möjlighet atl utvärdera praktiken och reparera
eventuella brister som upptäckts under leaterprakfiken.
Praktiken
bör följas av lärare från skolan. Dels är det viktigt atl skolan har möjlighel
alt följa elevemas arbete, dels bör vissa moment i den konU-nuerliga träningen
i lal, sång och rörelse kunna ges även under praktikperioden och dels skulle
de olika ensemblernas personal kunna få viss fortbildning genom skolans
försorg.
En
förutsättning för alt arbetsgruppens förslag skall leda till ett närmande
mellan scenskoleutbildningen och teatern är atl prakUken är väl förberedd och
att ulbildningen har resurser för atl bidra till de merkostnader det kan
innebära all ta emot prakfikanler.
Elt
av skådespelarutbildningens problem är den bristande samordningen mellan olika
undervisningsmoment som både lärare och elever upplever. Tid och resurser
skulle behövas för gemensam planering av och undervisning i vissa
utbildningsmoment och för arbete i lärarlag. Eftersom drygt två tredjedelar av
lärarkåren vid scenskolorna är timlärare har skolorna myckel små möjligheler
att få lill slånd en ökad samordning. Arbetsgruppen förutsäller atl dessa
frågor kommer atl tas upp till ingående behandling av utredningen om vissa tjänsleorganisatoriska
frågor inom högskolan.
För
att motverka den risk för isolering som påtalats som ett av skådespelarutbildningens
problem föreslår arbetsgruppen utökat samarbete med institutioner och grupper uianför
scenskolan. Samarbetsprojekl med andra utbildningar kan ses som pilotverksamhet
för framtida teaterhögskolor. Det ligger nära till hands alt det
hittillsvarande samarbetet med dramaUska institutets teateravdelning i första
hand utökas. För uppläggning och ulvärdering av konstnärligt utvecklingsarbete
är vidare ett samarbete med institutioner med tealervelenskaplig, sociologisk,
pedagogisk och annan samhällsvetenskaplig ulbildning och forskning värdefullt.
Förändringar
i grundutbildningen av musikdramatiska artister
Samma
skäl som i skådespelamtbildningen talar för förlängd utbildning lalar för
fyraårig ulbildning med praktik även för musikdramatiska artister.
Tidspressen, förorsakad av den höga undervisningstälhelen, reducerar - liksom
i skådespelarutbildningen - kraftigl möjlighetema Ull självstudier och andra
aktiviteter vid sidan av undervisningen och bidrar till att isolera eleverna
från världen utanför skolan. Avsaknaden av prakUk i ulbildningen upplevs som
en brisl också i den musikdramatiska utbildningen. Arbetsgruppen föreslår
därför att den musikdramatiska utbildningen förlängs med etl år.
På
grund av den individuellt beUngade röstutvecklingen och skiftande förkunskaper
vid utbildningens början kan vissa elever redan efter tre år ha nått en nivå
som gör det möjligt för dem alt utträda i yrkeslivet. Arbetsgruppen föreslår
att utbildningen skall kunna betraktas som avslutad för en sådan elev i och med
del iredje årets utgång.
Breddningen
av den musikdramatiska artistens verksamhetsområde har medfört att de musikdramatiska
utbildningarna måste förbereda för flera olika yrkesroller. Frågan om en
linjeuppdelning på exempelvis solist- och koristlinje eller opera- och
musikallinje har därvid aktualiserats. Med lanke på det låga elevantal del rör
sig om både i Stockholm och Göteborg an-
Prop. 1979/80:69 26
ser
arbetsgruppen att utbildningarna kan bereda varje elev möjligheter att utveckla
sina egna förutsättningar inom ramen för en utbildningslinje. Den individualisering
av undervisningen som elevernas personliga förutsättningar nödvändiggör bör
således kunna ske ulan atl musikdramatisk utbildning splittras på flera
linjer.
Arbetsgruppen
föreslår atl förlängningen av utbildningen används till ulglesning av
nuvarande kompakta utbildningsinnehåll och för införande av praktik i
utbildningen. De förslag arbetsgruppen framfört om utvidgat praktiksamarbete
mellan skådespelarutbildningen och teatern gäller även för utbildningen av
musikdramatiska artister.
Arbelsgmppen
anser det vidare vara angeläget att det dramatiska inslaget i ulbildningen ges
ökad tyngd. De positiva erfarenheterna från den delvis genomförda
integreringen mellan den dramaUska och den musikdramatiska utbildningen i
Göteborg talar för en liknande lösning även vad gäller scenskolorna i
Stockholm. En samförläggning av utbildningama i Stockholm är värdefull som ett
första steg i riktning mot teaterhögskolor och för att genom möjligheter till
nära samarbete öka det dramatiska elementets belydelse i den musikdramatiska
utbildningen.
Frågan
om en särskild förutbildning till den musikdramatiska utbildningen har
diskuterats. En sådan förutbildning bör kunna ske inom ramen för
musikhögskolans musikerlinje och bör vid sidan av vokal och musikalisk
skolning även ges inslag som utvecklar kroppen som uttrycksmedel och tränar
förmågan att improvisera och dramatisera. Förutbildningsfrågan kräver dock
ytterligare överväganden som arbetsgruppen förutsätter kommer att ske i del
fortsatta planeringsarbetet rörande musikerlinjens utformning.
Arbetsgruppen
föreslår att utbildningama förbättrar och utökar sin information fill
presumtiva sökande för att komma till rätta med åtminstone en del av de
rekryteringssvårigheter som utbildningarna tidvis haft.
Kompletteringsutbildning
Med
kompletteringsutbildning avser arbetsgruppen sådan särskild gmndutbildning som
anordnas för verksamma artister utan Udigare genomgången grundutbildning vid
scenskola eller elevskola. Syftet med den kompletlerande utbildningen är
detsamma som för gmndutbildningen, nämligen atl utbilda skådespelare och musikdramaUska
artister för scenisk verksamhet inom teater, film, TV m. m.
Kompletteringsutbildning
har anordnats som försöksverksamhet vid scenskolorna sedan 1971/72.
Utvärderingen av försöksverksamheten visar att behovet av
kompletteringsutbildning är stort men att de ekonomiska resurserna varit klart
otillräckliga. Försöksverksamheten har klart visat atl scenskolorna även i fortsättningen
bör ha möjligheter att anordna kompletteringsutbildning vid sidan av den
reguljära grundutbildningen.
Endast
ca 35% av skådespelarkåren har genomgått scenskole- eller elevskoleutbildning.
Av undersökningar, utförda i samarbete med Svenska tealerförbundet, framgår
att den relativt höga arbetslösheten bland skådespelare huvudsakligen drabbar
den kategori som har bristande grundutbildning. Mot denna bakgrund anser arbetsgmppen
det vara väsentligt atl en betydligt större andel av skådespelarkåren än för
närvarande får en god grundläggande yrkesutbildning och att den stora grupp som
i dag har ofullständig grundutbildning får möjligheter att komplettera denna.
De
komplelieringsstuderandes skiftande erfarenheter och olika behov gör det angeläget
med en utbildning med stor flexibilitet och med resurser
Prop. 1979/80:69 27
för
individualiserad undervisning. Kompletteringsutbildningen bör vara en särskild utbildningsväg
vid skoloma och ha egna ekonomiska resurser. Den bör i första hand inriktas mot
färdighetsträning inom ämnesområdena tal, sång, rörelse och scenframställning.
Arbetsgruppen
föreslår att scenskoloma i Malmö och Stockholm ges ekonomiska resurser
motsvarande 8- 10 helårsstuderande för att inom denna ram anordna
kompletteringsutbildning för skådespelare. Scenskolan i Göteborg och
musikdramatiska skolan i Stockholm föreslås lillsammans få en resursram
motsvarande 46 helårsstuderande för kompletteringsutbildning av musikdramaUska
artister. Inom dessa ekonomiska ramar bör skolorna ha frihet att anordna
utbildning av olika längd.
En
intagningsnämnd bör avgöra vilka som skall antas till kompletteringsutbildning.
Kriterier för antagning lill utbildningen föreslås för skådespelare vara fem
års professionell teaterverksamhet samt goda förutsättningar alt tillgodogöra
sig utbildningen. För musikdramatisk kompletteringsutbildning föreslås vokal
och musikalisk förutbildning på samma nivå som krävs för inträde till gmndutbildningen
samt dokumenterad flerårig yrkesverksamhet inom det musikaliska området vara
inträdesvillkor.
Dimensionering
Skådespelare
och musikdramatiska artisters arbetsmarknad finns huvudsakligen inom teater,
film, radio och TV. Arbetsfillfällena är i hög grad beroende av vilka statliga
och kommunala insatser som görs på kulturområdet.
Antalet
aktiva yrkesverksamma skådespelare i Sverige är ca I 200- 1 300. Av dessa är ca
500 fast anställda vid teatrar, ca 250 heltidsverksamma inom fria gmpper och
resten frilansare. Av hela skådespelarkåren har endasi 35% genomgått
utbildning vid scenskola eller någon av de tidigare elevskolorna vid teatrarna.
Arbetslösheten bland skådespelare är relativt hög. Skådespelare med bristande
eller ingen gmndutbildning är betydligt mer utsatta för arbetslöshet eller
undersysselsättning än skådespelare med god grundutbildning.
För
att bibehålla den omfattning svenskt tealerliv har i dag kommer ett vissl anlal
skådespelare atl behövas varje år för att ersätta sådana som går i pension
eller lämnar yrket av andra skäl. Arbetsgruppen räknar med att del krävs etl
tillskott på arbelsmarknaden av ca 50 skådespelare per år för au bibehålla
status quo.
Arbelsgruppen
bedömer en ökning av antalet arbetstillfällen för välutbildade skådespelare
som mycket trolig. Utbyggnaden av den uppsökande verksamheten, behovet av och
intresset för en uppbyggnad av länsteatrar liksom kulturrådels bedömning av
utvecklingen inom teaterområdet gör att man bör kunna räkna med en expansion av
arbetsUllfälien för skådespelare under den närmaste tioårsperioden.
Arbetsgruppen uppskattar att 35-40 arbetsUllfälien per år Ullkommer för dels
nya länsteatrar, dels expansion av befinlliga ensembler och grupper.
Sammanlagl
uppskattas behovet av nya skådespelare enligt ovan till 90 per år. För
närvarande tillförs skådespelarkåren högst 32 scenskoleutbildade skådespelare
per år medan majoriteten av nya yrkesverksamma skådespelare har ingen eller
bristfällig grundutbildning. Arbetslöshet bland outbildade eller kortUdsulbildade
skådespelare är enligt arbetsgruppens mening ett svagt argument för atl minska
antalet utbildningsplatser vid scenskolorna eller för att bibehålla nuvarande
låga nivå. Ett lågt elevintag på de statliga scenskolorna innebär inte att få
skådespelare tillförs arbets-
Prop.
1979/80:69 28
marknaden. Risken är snarare att tillskottet förblir
detsamma och atl de som tillförs arbetsmarknaden är betydligt sämre rustade för
yrket.
Arbetsgrupppens förslag fill dimensionering av skådespelarutbildningen
bygger på uppfallningen all skådespelare med god grundutbildning har större
chans all skaffa sig arbetstillfällen. För alt på sikl öka andelen skådespelare
med god utbildning måsle såväl grundutbildning som kompletteringsutbildning
för verksamma skådespelare öka. Arbetsgruppen föreslår all scenskolorna i Malmö
och Stockholm ökar sin elevintagning lill 15 per år och alt Göteborgsskolan
ökar andelen skådespelarelever i årskurs 1 från 8 fill 12.
Antalet yrkesverksamma musikdramatiska artister är svårare
att fä grepp om. Fasl anslällda vid musiklealrar var 1976ca 100 sångsolister
och ca 135 korister. Därtill kommer ca 40 personer som var heltidsverksamma i
fria musiklealergrupper saml elt förmodligen relativt slort antal frilansare
och dellidsverksamma. Medelåldern bland sångsolisler och korister vid teatrarna
är för närvarande relativt hög.
För en något ökad efterfrågan även på musikdramatiska
artister talar den höga medelåldern bland fast anställda sångsolisler och korister.
Den kulturpoliliska ambitionen all öka den uppsökande verksamhelen och sprida kultumtbudel
kan leda till fler arbetstillfällen för musiktealerartis-ter, om ytteriigare länsmusiklealrar
startar och om en ulökning av antalet musiklealergrupper sker. En utökning av
den föreslällningsverksamhet, där både lal och sång förekommer, är också en
tendens som på sikl kan vidga den musikdramatiska artistens arbetsmarknad.
Scenskolornas möjligheter att medverka i nya slag av
artistutbildningar
Arbetsgruppen skall enligl sitt uppdrag pröva scenskolomas
möjligheter atl medverka i nya slag av artislulbildningar varvid varieiéartister
nämns som exempel.
Varieté kan traditionellt definieras som en föreställning
sammansatt av olika nummer utan förbindelse med varandra s.k. skådenummer.
Dessa är ofta av olika genrer, har musikaliska eller komiska inslag eller
bygger på attraktioner där den fysiska skickligheten slår i centrum. En varietéartist
kan således vara sångare, akrobat, trollkonstnär, dansör, lindansare, clown,
jonglör, konstcyklist, buktalare etc. En stor del av dessa artister återfinns
även på cirkus, varför cirkus- och varietéartist har kommit atl användas som
synonyma begrepp. Det torde i dag finnas ca 40-50 svenska eller i Sverige
hemmahörande utländska artister som är yrkesmässigt verksamma inom cirkus- och varietébranschen.
Orsaken lill del låga antalet artister inom genren i vårt land lorde vara alt
söka dels i ell under den senasle 25-årsperioden sjunkande anlal
arbetstillfällen, dels i bristande utbildningsmöjligheter.
Gruppen cirkus- och varieiéartister är myckel heterogen.
Specialkunskaper av vilt skilda slag ryms inom gruppen. Den högl uppdrivna
fysiska skicklighet som ofta är nödvändig för en cirkus- eller varietéartist
kräver alt ulbildningen påbörjas i mycket unga år och att den dagliga träningen
sker som ett led i en arbetsprocess med andra verksamma artister i genren.
Arbetsgruppen anser all scenskoloma inte har möjligheter alt erbjuda en lämplig
ulbildning för varieiéartister.
Pedagogutbildning
Behovet av pedagogisk utbildning för lärare vid scenskola
har påtalats vid flera tillfällen. I första hand rör det sig om att ge blivande
lärare en pe-
Prop.
1979/80:69 29
dagogisk grundutbildning och insikt i scenskolornas
metodik. Också bland lärare som undervisat på scenskolorna ell anlal år finns
behov av all fördjupa och förnya sina pedagogiska och metodiska kunskaper.
Arbetsgruppens förslag om utvidgat samarbele mellan scenskolorna och ell anlal
teatrar kommer vidare att öka behovel ule på teatrarna av pedagogiskt intresserade
personer för handledning och inskolning.
Arbetsgmppen anser det vara viktigt atl en utbildning av leaterpedago-ger
kommer till stånd och föreslår att den läggs upp på följande sätl.
-
Två veckors
gemensam grundutbildning på helfid innehållande pedagogik,
undervisningsmetodik, kulturpolifisk orientering, diskussioner om scenskoleuibildningens
mål och metoder m.m.
-
Sexton veckors
deltidstjänstgöring som pedagogassistent vid en scenskola. AssistentUden bör
innefatta auskultaUoner inom såväl egel som andra lärares ämnesområden,
deltagande i lärarlag, undervisning under handledares överinseende samt
seminarieverksamhet kring skolans arbetsmetodik.
-
Utbildningen
avslutas med två veckors gemensam utvärdering av skolornas metodik, fortsatta
studier i pedagogik, undervisningsmetodik m.m.
Fortbildning
Med forbildning avser arbetsgruppen den
utbildningsverksamhet som är nödvändig för atl en skådespelare eller
musikdramatisk artist skall kunna dels vidmakthålla de färdigheter gmndutbildningen
eller motsvarande yrkeserfarenheter givit, dels uppdatera kunskapema från
grundutbildningen så att de svarar mot de krav dagens teaterverksamhet stället.
Arbetsgruppen anser det vara rikligt att sådan
fortbildningsverksamhet som behövs för att en artist skall hålla sig åjour med
utvecklingen inom sitt yrke betraktas som arbetsgivarens ansvar och sker på
betald arbetstid. Förutom den forbildning som är dirket knuten till
arbetsplatser bör en rad andra utbildningsanordnare kunna vara aktuella, t. ex.
dramaliska institutet. Teatercentrum, Svensk tealerunion, scenskolorna etc.
Fortbildning är ell viktigt slyrmedel för att påverka den
kulturpolitiska utvecklingen i riktning mol de kulturpolitiska mål riksdagen
satt upp. Arbetsgruppen föreslår därför atl statens kulturråd åläggs etl
övergripande ansvar för fortbildningsfrågor och i samband härmed lilldelas
ekonomiska resurser för att kunna slimulera och slödja olika fortbildningsinilialiv.
Samlokalisering av scenskolorna i Stockholm
Arbetsgruppen ser myckel positivl på att musikdramatiska
skolan, så snarl lokalfrågan är tillfredsställande löst, lokaliseras till f.d.
Katarina realskolas lokaler, där scenskolan nu är förlagd. Ett successivt ökat
samarbete mellan utbildningama, som en samförläggning kommer att leda till,
kan innebära alt olika undervisningsresurser utnyttjas gemensamt och därmed mer
rationellt. Även bortsett från de integrationsvinster som går alt göra anser arbelsgruppen
det vara utbildningsmässigt klart moliveral och helt i linje med ulvecklingen
på teaterområdet atl öka samarbetet mellan de två utbildningarna.
Kostnader och prioritering
1 delrapporten har arbetsgruppen redovisai kostnaderna för
nuvarande ulbildning samt analyserat faklorer som påverkar kostnadsnivån. Kostnadsanalysen
visade klart att den enda åtgärd som, utan myckel betydan-
Prop. 1979/80:69 30
de
kvalitetssänkningar för utbildningens del, skulle minska ulgiftema kraftigt
var en nedläggning av en eller flera skolor och koncentration av utbildningen
till en eller två platser. En sådan åtgärd har arbetsgmppen inte kunnat ställa
sig bakom bl. a. med hänvisning Ull den vikt regering och riksdag lagt vid
kulturlivets decentralisering.
Skolornas
redan ansträngda ekonomiska situation gör det omöjligt att föreslå reformering
av utbildningen inom ramen för oförändrade totalkostnader. Någon omdisponering
av skolornas nuvarande resurser för en bättre användning torde inte heller
vara möjlig. Så länge nya resurser inte tillförs utbildningen finner arbetsgmppen
inte skäl att föreslå några förändringar i utbildningens omfattning.
Arbetsgmppen
har tagit fasta på de delar av sina direktiv som anger att den skall komma med
förslag till förbättringar av utbildningen.
Arbetsgruppen
föreslår att ökade ekonomiska resurser för en successiv reformering av scenskoleutbildningen
tillförs under en fyraårsperiod.
År 1
antas elever till en fyraårig utbildning. Miljöpraktik införs i ulbildningen.
Sång- och musikundervisningen förstärks. Antalet utbildningsplatser i årskurs
I återgår till 15 per skola. Tjänsten som scenskolesekrete-rare inrättas.
Kostnaderna för förslagen beräknas till 757000 kr.
År 2
startar utbildningen av teaterpedagoger. Reformeringen av utbildningens innehåll
fortsätter och resursema för kompletteringsutbildningen utökas. Kostnaderna för
förslagen beräknas till 520000 kr.
År 3
infaller vissa kostnader för planeringen av praktikterminen. Kompletteringsutbildningen
byggs ut fill sin fulla omfattning och fortbildningen av yrkesverksamma
artister intensifieras. Kostnaderna för förslagen beräknas till 676 300 kr.
År 4
tillkommer 588000 kr. dvs. slörre delen av de kostnader arbetsgruppen beräknar
för praktiken.
Norstedts Tiyckeri, Stockholm 1979
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (11)
11 kopplingar i 6 dokument.
- Ds 1999:49 Att snubbla in i framtiden : en ESO-rapport om statlig omvandling och avveckling s. 51 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 s. 491 · s. 492 i texten
- Rskr. 1979/80:257 i texten
- Bet. 1979/80:UbU22 Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till utbildning för kultur- och informationsyrken, m. m., jämte motioner s. 1 · s. 2 · s. 3 · s. 4 · och 1 till i texten