Sök i Ratio Lex

om ändring i konkurslagen (1921:225)

224 sidor, varav 176 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 176 av 224 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:83, om ändring i konkurslagen (1921:225)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Regeringens proposition

1979/80:83

om
ändring i konkurslagen (1921:225);

beslutad den 7 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen atl anla del förslag som har
tagits upp i bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJ Ö RN F Å LLDIN

H Å KAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler om näringsförbud i
samband med konkurs, s. k. konkurskarantän. Reformen är ett led i den
forlgående revisionen av konkurslagstiftningen och i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.

Enligt nuvarande regler får en person som försatts i
konkurs inte driva rörelse under konkursen. Det föreslås att det vid sidan av
detta förbud skall finnas ett mer långtgående näringsförbud som förutsätter
prövning i det enskilda fallet. Detta näringsförbud skall kunna meddelas
gäldenär som är näringsidkare. Om gäldenären är ett aktiebolag eller liknande
juridisk person, skall förbud kunna meddelas den som är eller senare än två år
innan konkursansökningen gjordes har varit ställföreträdare för den juridiska
personen eller som faktiskt handhar eller under nämnda tid har handhaft
ledningen eller förvaltningen av företaget.

En grundförutsättning för att näringsförbud skall kunna
meddelas är att konkurs har inträffat. Vidare skall den ifrågavarande personen
ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt ha grovt
åsidosatt vad som ålegat honom i hans näringsverksamhet. Förbud skall också
kunna meddelas den som upprepade gånger har förekommit i konkurs, om han i
näringsverksamhet som har föregått konkurserna har åsidosatt vad som ålegat
honom som näringsidkare och näringsförbud är påkallat av särskilda skäl.

Den som meddelats näringsförbud får i princip inte driva
näringsverksamhet som är bokföringspliktig enligt bokföringslagen (1976: 125).
Han får inte heller vara styrelseledamot eller i annan egenskap vara
ställföreträdare för aktiebolag eller vissa andra slag av juridiska personer
eller - utan

1 Riksdagen 1979180. t saml. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 2

atl
formellt vara ställföreträdare - faktiskt handha ledningen eller förvaltningen
av företaget.

Näringsförbud
skall kunna meddelas att gälla inte bara under konkursen utan också sedan denna
avslulals. Förbudet skall emellertid vara tidsbegränsat. Maximitiden är enligl
förslaget fem år med viss möjlighet till förlängning.

Frågor
om näringsförbud skall prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare.

Den
som bryter mot ett meddelat näringsförbud skall enligt förslaget kunna dömas
lill fängelse i högsl två år. 1 ringa fall skall påföljden vara böter eller
fängelse i högsl sex månader.

Reformen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 3

Förslag till

Lagom ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom
föreskrivs i fräga om konkurslagen (1921: 225) dels atl 55. 185 b, 199 a och
212 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nio nya
paragrafer. 199 b- 199 j SS. av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvaltaren
skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så
ock om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvill de kunnat utrönas. I
berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskill anmärkas, huruvida förhållande har förekommit som kan
föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, alt gäldenären gjorl sig skyldig lill gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen varil bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika
anmärkt, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Förvaltaren skall så snarl ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de kunnal ulrönas. 1 berättelsen skall upplagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har
förekommit som kan föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig
anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skali grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i
sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Finns det skälig anledning till antagande all gäldenären
eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i
199 h § har förfarit på ett sådant sätt att näringsförhud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara
därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och
tillsynsmydigheten samt varje borgenär, som del begär.

Senasle lydelse 1979:340.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Nuvarande lydelse

Om förvaltaren finner alt gäldenären kan misstänkas för
gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att
gäldenären kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhel, som har
samband med verksamhelen.

Föreslagen lydelse

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för
gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare dårom och
därvid angiva grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och del under konkursförvaltningen kommer fram atl
gäldenären kan misstänkas för annal brotl av ej ringa beskaffenhet, som har samband
med verksamheten. Kan del misstänkas atl gäldenären eller, om denne är en
juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 199 b § har förfarit på
ett sädant sätt att näringsförbud enligt samma paragraf kan ineddelas, skall
Jörvallaren omedelbarl iinderräitu åklagaren om della och ange grunden för
misstanken.

185 b S' I
fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51,51 a och 52 SS, 53 S första
slycket, 57 §, 58 S första och andra styckena saml 60 S andra stycket
motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 S motsvarande tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvaltaren
skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om
orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall
anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga alt gäldenären gjort
sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns anledning till sädant antagande, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket
bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen ingivas.

Förvaltaren
skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgifl om
orsakema till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall
anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga atl gäldenären ort
sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns anledning till sådant antagande, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilkel
bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen ingivas. Finns det skälig an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Senaste lydelse 1979: 340.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ledning till anlagande att gäldenären eller, om denne är
en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 199 h § har förfarit på
ett sådant sätl all näringsförbud enligl samma paragraf kan meddelas, skall
åven det angivas jämte grunden för antagandel.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld
skall förvaltaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där
gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller
pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka della i bouppteckningen.

Bouppteckningen
skall jämte uppgifter enligl andra styckel tillställas konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten snarasl och senast en månad från konkursbeslutet. När
särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren bevilja uppskov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för all ha gjort sig skyldig
till gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att
gäldenären kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhet, som har
samband med verksamheten.

Om
förvaltaren finner att gäldenären kan misslänkas för att ha gjort sig skyldig
till gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram atl
gäldenären kan misstänkas för annat brotl av ej ringa beskaffenhet, som har
samband med verksamheten. Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är
en juridisk person, någon sådan förelrädare som avses 199 b § har jörfarit på
ett sådant sätl att näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall
förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för
misstanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gäldenären
må icke under konkursen driva rörelse, med vars utövande följer bokföringsskyldighet.

Gäldenären
får inte under konkursen driva näringsverksamhet, varmed följer
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Verksamhet som innebär
utövning av rättighet som avses i 2 kap. I § regeringsformen eller 1 kap. 1 §,
4 kap. 1 §,6 kap. I § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock
inte av förbudet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1968:559.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

199 b §

Ar gäldenären en enskild näringsidkare och har han
jörjärit grovt olillhörligl mol borgenärerna eller på annal sätt grovt
åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare, får utöver vad som jöljer av
199 a § förbud all idka näring meddelas honom för en lid av högsl fem år
(näring.sjörbiid).

Om gäldenären är etl akiiebolag, etl handelsbolag eller en
ekonomisk jörcning eller en sådan ideell förening eller stiflelse som drivii
näringsverksamhet, varmed .följer hokjöringsskyldighel enligl bokföringslagen
(1976:125), gäller vad som sägs i försia stycket den som företräder eller senare
än Ivå år innan konkiirsansökningen kom in harjöreträtt den juridiska personen
aniingen som ställJÖreträdare eller genom alt faktiskt handha ledningen eller
förvaltningen av dess angelägenheter.

Näringsförbud får också meddelas den som upprepade gånger
har förekommit i samhand med konkurs antingen som gäldenär eller som
företrädare för en juridisk person enligl vad som sägs i andra stycket, om han
I näringsverksamhet som har föregåti konkurserna har åsidosatt vad som ålegat
honom som näringsidkare och näringsförbud är påkallat av särskilda skäl.

199 c §

Den som har meddelats näringsförbud får inte driva
näringsverksamhet av den art som omfattas av förbudet enligt 199 a §. Han får
inte heller såsom styrelseledamot eller i någon annan egenskap vara
ställföreträdare för en sådan juridisk person som avses i 199 b § eller
faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Föreligger
särskilda skäl, får en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

viss näringsverksamhet undanlas från näringsförbudet.

1 ett beslut om näringsförbud får faslslällas en senare
dag frun vilken jörbiidel skall gälla.

199 d §

Talan om näringsförbud förs av allmän åklagare vid allmän
domstol. Angående utredningen och förfarandet i mål om näring.sjörbiid skall,
om annat inle föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar gälla vad som i
allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott, för vilket är
stadgat fängelse i högsl ett år.

Talan om näringsförbud får las upp av rätlen i den ort där
konkursen är eller har varit anhängig. Bestämmelserna i 24 och 25 kap. rältegångsbalken
skall inle tillämpas i fråga om näringsförhud.

Talan om näringsförbud skall väckas senast två år från
dagen jör konkursbeslulet. Så långe konkursen pågår får dock lalan väckas.

199 e §

Tillsynsmyndigheten skall, om inte förvaltaren gjorl någon
anmälan om näringsförbud lill åklagaren enligl 55 § eller 185 b §, göra en
sådan anmälan, så snarl det finns anledning lill det.

Tillsynsmyndigheten skall till sin anmälan .foga den
utredning som jlnns tillgänglig hos myndigheten.

199 f§

Ett lagakraflvunnet beslut om näringsförbud kan på begäran
av den som förbudet avser hävas helt eller delvis, när ändrade förhållanden
eller något annat särskilt skäl jöranleder det.

Beträffande mål om hävande av näringsförbud gäller i
tillämpliga delar vad som i 199 d § första stycket har föreskrivits om talan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelsi

om näringsförhud. Mål om hävande av näringsjörhiid las
upp av den lingsräli som lidigare liar handlagt målel om näring.sjörbiid eller
av rälien i den ort där sökanden har sill hemvist, om råtlen med hänsyn lill
utredningen saml koslnader och andra omsländigheier finner det lämpligt. Mål
om hävande av nnringsförhiid jår avgöras ulan huvudförhandling om saken är
uppenbar.

199 g §

Om särskilda skäl jöranleder del, får rälien meddela
näringsförbud jör tiden lill dess frågan om näringsförbud slutligt har
avgjorls (tillfälligt näringsjörhiid).

I fråga om lillfälligt näringsförbud gäller reglerna i
199 c § andra och tredje styckena.

Enfråga om tillfälligt näringsjörhiid las upp på yrkande
av åklagaren. Innan ett tillfälligl förbud meddelas skall den som yrkandet
avser få tillfälle att yllra sig i frågan, såvida det inte finns anledning antaga
att han har avvikit eller i övrigl håller sig undan. Rälten får hålla
förhandling förfrågans prövning. Till förhandlingen skall den som avses med
yrkandet kallas personligen. I kallelsen skall han erinras om att frågan kan
avgöras även om hun inle insläller sig. Om förfarandet i övrigt vid en sådan
förhandling gäller i lillämpliga delar föreskrifierna i 24 kap. 14 § rättegångsbalken.

Ett beslut om tilljälllgl närings-jörbiid skall genast
lända till efterrättelse. Besluiel skall delges den som avses med förbudet.

Mot ett beslut om tillfälUgt näringsförhud, som har
meddelals under rättegången, skall talan föras särskilt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

199 h §

Om rätten meddelar ell lilljälligl näringsförhud, skall
den, om inle lalan enligt 199 d § redan har väckts, utsätta den tid inom vilken
sådan talan skall väckas. Denna får inte bestämmas längre ån vad som är
oundgängligen behövligt. Är den utsatta tiden inle lillräcklig. får rälien på
framslällning som åklagaren har gfin-l före tidens utgång medge förlängning av
tiden.

Om lalan enligt 199 d § inle har väckls inom den
föreskrivna tiden och det inte heller har kommit in en framställning om
förlängning av tiden, skall beslutet om tillfälUgt näringsförbud omedelbart
hävas. Detsamma gäller om talan återkallas eller lämnas utan bifall eller om
annars skäl för del tillfälliga näringsförbudet inte längre föreligger. Om
talan bifalls skall rätten pröva om det tillfälliga näringsförbudet fortfarande
skall beslå.

Rätten får i samband ined domen .självmant förordna om
tillfälligt näringsförbud.

199 i §

Riksskatteverket skall.föra ett register över
näringsförbud och tillfälliga näringsförbud.

199 j §

Det åligger tillsynsmyndigheten att vaka över att
näringsjörbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs saml att anmäla
överträdelser av förbud till åklagaren.

212 §"

Gäldenär som bryter mot 199 a § Gäldenär
som bryter mot 199 a §

straffes med dagsböter. döms till böter.

Den som överträder ett näringsförbud eller ett
tillfälligt näringsförbud döms till fängelse i högst två år eller, om brottet
är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

" Senaste lydelse 1968:559.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Överträds ell näriiigsjhrbiul. tår del förlängas med högsl
fem år. Sker jlera jörlängiiingar. Jår den sammanlagda liden för förlängning
inle vara mer än fem år. Talan om förlängning skall väckas innan jör-hiidslidcn
har gåll ul.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Äldre bestämmelser gäller forlfarande i fråga om
konkurser, i vilka konkursbeslul har meddelats före nämnda dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1980-01-10

Närvarande: stalsminislern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren,
Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till ändring i konkurslagen
(1921:225)

1 Inledning

Sedan ett antal år pågår en genomgripande revision av
konkurslagstiftningen. Översynen sker etappvis. År 1975 genomfördes efter
förslag av lagberedningen omfattande ändringar i den materiella konkursrätten,
bl.a. i reglerna om återvinning lill konkursbo.

Ytterligare ändringar har gjorts är 1979 bl.a. i reglerna
om förvaltning och lillsyn i konkurs, konkursgäldenärs rörelsefrihel och
tvångsmedel mol konkursgäldenär (prop. 1978/79:105, LU 1978/79:19, rskr
1978/79:309). De nya reglerna har trätt i kraft den 1 januari 1980 (SFS
1979:340). Reformen bygger på förslag av konkurslagskommittén (Ju 1971:06) i
två delbelänkanden (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m.m. och (SOU 1977:29)
Konkursförvaltning.

Konkurslagskommittén har genom tilläggsdirektiv den 3
februari 1977 (Dir 1977:09) fått i uppdrag att närmare överväga de problem som
har samband med att vissa mindre nogräknade gäldenärer missbrukar
konkursinstitutet genom upprepade konkurser. Enligt direktiven har kommittén
haft att pröva hur man från konkursrältsliga utgångspunkter kan stävja detta
missbruk. Därvid skulle undersökas bl.a. frågan om förbud för gäldenär att
under viss tid efter konkursens avslutande driva bokförings-pliktig verksamhet
(konkurskarantän).

Kommittén' har i februari 1979 avlämnat delbetänkandet
(1979:13)

' Ledamöter justitierådet Bengt Rydin, ordförande,
rådmannen Arne Wilhelmsson, verkställande direktören i Ackordscentralen
Stockholm Sven Åvall samt advokaten Anders R. Öhman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 12

Konkurs och rätten atl idka näring. Kommittén föreslår i
betänkandel nya regler om näringsförbud i samband med konkurs. Reglema syftar
till att komma åt kvalificerade missbruk av näringsfriheten. Kommitténs lagförslag
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av
justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten över Skåne
och Blekinge. Slockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt,
domstolsverket, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, bankinspektionen,
statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatieverkei (RSV), kommerskollegium,
marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, patent- och
registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen,
företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03), datainspektionen, Sveriges
domareförbund, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare.
Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges kronofogdar. Svenska
bankföreningen, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen. Finansieringsföretagens
förening. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation.
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
Familjeföretagen (SHIO), Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukarnas riksförbund.
Kooperativa förbundet. Svenska företagares riksförbund, Sveriges
Ackordscentral, Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska
handelskammarförbundet. Sveriges köpmannaförbund och SHIO har avgett ett
gemensamt yllrande.

Remissinstanserna har bifogat yttranden,

RÅ från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
från länsåklagaren för speciella mål Thorsten Rosenberg och från läns-åklagarna
i Kopparbergs län och Malmöhus län,

RSV från kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Karlstad, Ömsköldsvik och Östersund,

kommerskollegium från handelskamrarna i Stockholm,
Norrköping, Växjö, Visby, Malmö, Gävle och Skellefteå, gemensamt yttrande, samt
från handelskammaren i Örebro,

länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna
i Malmö, Helsingborg och Lund samt handelskammaren i Malmö,

Föreningen Sveriges kronofogdar från lokalavdelningarna
för Bergslagen, Östra Sverige, Västra Sverige och Stockholms län.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 13

2 Allmän motivering 2.1 Gällande rätt

En konkurs medför betydande inskränkningar i gäldenärens
möjligheter att utöva ekonomisk verksamhet så länge konkursen pågår. Enligt 20
S konkurslagen (KL) är gäldenären efler konkursbeslulet inte berättigad att
råda över egendom som hör till konkursboet eller atl åla sig förbindelser som
kan göras gällande i konkursen. Till konkursboet hör enligl 27 S KL i princip
all egendom som var gäldenärens. när beslutel om konkurs meddelades, eller som
tillfaller honom under konkursen. Gäldenären behåller dock rådigheten över viss
egendom. Av det som han förvärvar genom eget arbete under konkursen får han
nämligen behålla vad som går åt till hans försörjning och till underhåll ål
annan. Enligt 97 S KL jämförd med 65 § utsökningslagen (1877:31 s.l) får
gäldenären vidare från konkursboet erhålla, förutom underhåll och kläder i
viss ulslräckning, nödvändiga arbetsredskap och andra nödvändiga lösören. Han
är oförhindrad att ådra sig nya skulder under konkursen men de får enligt 100 S
KL inte göras gällande mot konkursboet.

Enligt 199 a § KL får gäldenären under konkursen inle
driva rörelse varmed följer bokföringsskyldighet.

Av olika bestämmelser i aktiebolagslagen (1975:1385)
framgår atl den som har försatts i konkurs inte så länge konkurstillståndet
varar får vara stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor,
firmatecknare, granskare eller likvidator i aktiebolag (se 2 kap. 1 S, 8 kap. 4
och 11 SS, 10 kap, 2 och 14 §§ samt 13 kap. 7 S). Den som är i konkurstillstånd
får inte heller vara fullmäktig i riksbanken (31 § lagen 1934:437 för Sveriges
riksbank) eller stiftare av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag
(5 och 167 §§ lagen 1948:433 om försäkringsrörelse), bankaktiebolag (4 S lagen
1955:183 om bankrörelse) eller sparbank (4 S lagen 1955:416 om sparbanker).

Inom näringslagstiftningen förekommer regler om att viss
näringsverksamhet i princip inte fär utövas av den som är i konkurs. Se bl.a.
2 S lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse och 3 §
bilskrotningsför-ordningen (1975:348). I 6 S lagen om hotell- och
pensionatrörelse föreskrivs vidare att ett konkursbo under vissa
förutsättningar under högst elt år kan få fortsätta att driva den verksamhet
för vilken gäldenären beviljats tillstånd. Bestämmelser med huvudsakligen samma
innehåll förekommer i 33 § vapenkungörelsen (1974:123) samt 2 kap. 7 §
yrkeslrafiklagen (1979:559). För utövande av näringsverksamhet hänvisas i vissa
fall lill föreskrifter eller villkor för idkande av handel eller rörelse i
allmänhet. Så sker t.ex. i 3 och 4 8§ lagen (1919:240) om
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, 10 och 22 S§ förordningen
(1949:341) om explosiva varor, 18 § vapenlagen (1973:1176) och 13 S lagen (1977:293)
om handel med drycker.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 14

Enligl 5 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen fär den som är
i konkurs inle vara utgivare av periodisk skrift.

Av 7 och 14 SS lagen (1968:555) om rält för utlänning och
utländskt företag all idka näring här i rikel följer atl näringstillstånd inle
får meddelas utlänning eller utländskt företag, som i eller ulom landet är
försalt i konkurs.

I fråga om juridisk person innebär en konkurs i allmänhet
att den juridiska personen upphöratt existera, se bl.a. 13 kap. 19 S
aktiebolagslagen och 94 S lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Endasi om
överskott skulle uppstå i konkursen kvarslår den juridiska personen. Den skall
emellertid träda i likvidation. Beträffande handelsbolag gäller enligt 29 S
lagen (1895:64 s.l) om handelsbolag och enkla bolag att bolaget genasi skall
träda i likvidation, om en bolagsman försätts i konkurs.

Den som är i konkurstillstånd får inle utöva domartjänsl
(4 kap. I S rättegångsbalken, RB), vara ledamot eller föredragande i allmän
förvaltningsdomstol (24 S lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar),
vara ledamot i bostadsdomstolen (8 S lagen 1974:1082 om bostadsdomstol) eller i
frsäkringsdomstol (13 S lagen 1978:28 om försäkringsdomslolar) eller vara
advokat (8 kap. 2 och 7 SS RB). Han får inle heller vara rättegångsombud,
rältegångsbitrade eller försvarare (12 kap. 2 och 22 SS samt 21 kap. 2 och 3 SS
RB) eller överförmyndare eller ledamot av överförmyndarnämnd (19 kap. 8 S
föräldrabalken). 1 olika förordningar finns liknande bestämmelser om
revisorer, mäklare, fastighetsmäklare och notarius publicus.

2.2 Konkursutvecklingen och förekomsten av upprepade
konkurser

År 1965 avslutades 1.306 konkurser i landet. Av dessa var
omkring 590 (45 %) fattigkonkurser. Konkurserna, särskill fattigkonkurserna,
har sedan dess ökal kraftigt i antal. Åren 1974-1978 avslutades resp. 4.566,
4.305, 4.145, 3.554 och 3.803 konkurser. Av dessa var resp. 3.197 (70%), 3.126
(73%), 3.129 (75 %). 2.613 (74%) och 2.703 (71 %) falligkonkurser. Antalet
beslutade konkurser där gäldenären var aktiebolag uppgick år 1964 till 352
(24%) och år 1974 till 2.497 (59%).

Det höga antalet fattigkonkurser under 1970-talel kan
delvis förklaras av den slora nybildning av små akiiebolag som inleddes i
början av 1960-talet och som kulminerade år 1972. Under denna lid ökade de s.k.
5.000-kronors-bolagen starkt. De har ofta hafl kort livslängd vilket kan tyda
på att de många gånger bildades av skattetekniska skäl och för mindre seriösa
syften.

Vid utgången av år 1978 uppgick antalet aktiebolag till ca
120.500. En stor del av dem driver ingen verksamhet. Detta är fallet med de
vilande bolagen, dvs. bolag som tidigare har drivit verksamhet, och med skrivbordsbolagen
som har bildats för att kunna användas först vid en senare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 15

tidpunkt. Antalet vilande bolag vid 1973 års utgång har
uppskattats till 15.000 och anlalel skrivbordsbolag till 30.000.

År 1973 höjdes det föreskrivna minimibeloppet för
aktiekapitalet från 5.000 till 50.000 kr. Såvitt gäller ny bolagsbildning
trädde reformen i kraft i juni nämnda år. I fråga om bolag som bildats tidigare
och vars aktiekapital är lägre än 50.000 kr. gäller övergångsvis att bolagel
skall upplösas vid utgången av år 1981, om inte aktiekapitalet dessförinnan
höjts till angivna belopp. Samtidigt med att aktiekapitalets minimibelopp
höjdes infördes principielll förbud för aktiebolag alt låna pengar till
aktieägare m.fl. (12 kap. 7 S aktiebolagslagen). De nya reglema om
aktiekapitalels storlek och låneförbud är ägnade att minska anlalel
akliebolagskonkurser. Reformens effekt i detta hänseende bör dock inte
överskattas.

Det finns inga närmare undersökningar om i vilken
utsträckning en och samma person själv eller som företrädare för juridisk
person har varit i konkurs flera gånger. 1 rapporterna Företagskonkurser
(statens industriverks utredningar SIND 1975:2) samt Etableringar och
konkurser i byggnadsindustrin (SIND 1976:2) har emellertid lagts fram visst
material som ger en bild av förekomsten av upprepade konkurser.

I SIND 1975:2 redovisas en undersökning beträffande
frekvensen av fall där huvuddelägare i akiiebolag och enskilda rörelseidkare,
vilkas företag försatts i konkurs under år 1972 i Malmöhus län, tidigare hade
varit i konkurs personligen eller stått bakom konkursdrabbade företag.
Undersökningen omfattade 160 personer. 31 av dessa var enskilda näringsidkare.
Övriga personer hade drivit näring genom aktiebolag, i vilket de innehade 10
procent eller mer av aktiema och dessutom huvudsakligen ansvarade för bolagets
förvaltning. Tidigare studier sades i rapporten ha visat atl det i fråga om
företagsstorlek och företagsform rådde god överensstämmelse mellan
konkursföretag i Malmöhus län och hela landet.

Av de 31 enskilda näringsidkarna hade två varil gäldenärer
i vardera två tidigare konkurser. Bland övriga 129 personer hade 19 varit
invecklade i en tidigare konkurs, personligen eller som huvuddelägare i en
juridisk person. Ingen hade varil inblandad i flera än tre konkurser. Av
undersökningsresultatet framgår att ungefär var sjunde företagare hade
uppträtt i mer än en konkurs. Bortsett från etl par extrema fall hade det i
genomsnitt gått knappt fem år mellan den år 1972 beslutade konkursen och en
tidigare konkurs eller mellan två tidigare beslutade konkurser.

Ingen som varit inblandad i ett aktiebolags konkurs hade
åter gått i konkurs som enskild näringsidkare. Näslan hälften av de tidigare
enskilda näringsidkare som försatts i konkurs hade däremot före nästa konkurs
startat verksamhet i aktiebolagsform.

Beräkningarna i undersökningen bygger på uppgifter från de
berörda personema själva. Det kan därför enligt undersökningen tänkas att de
har varil engagerade i fler konkurser än som uppgetts. Med hänsyn till ett
bortfall pä 26 procent i undersökningen främst bland enmansägarna till

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 16

aktiebolag med ell aktiekapital om 5.000 kr. - och lill
att ett mindre antal personer varit förtegna vid uppgiftslämnandet kan det,
enligl vad som sägs i undersökningen, inte uteslutas att den faktiska
förekomsten av upprepade konkurser har varit större än den som konstaterats.

Den i SIND 1976:2 framlagda undersökningen är be- gränsad
lill byggnadsindustrin. Syftel med undersökningen var att kartlägga i vilken
ulslräckning företagare (föielagsägare) varit huvudgäldenär i mer än en
konkurs. Studien omfattar 845 företag som försatts i konkurs under åren 1971-
1974 och i vilka konkurser fackliga organisationer har bevakat innestående
lönefordringar och semesterersätlningar. Undersökningen grundar sig på
uppgifter från lokalavdelningar inom Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Svenska bleck- och plåtslagareförbundet. Svenska elektrikerförbundet och
Svenska målareförbundet. Från 23 av företagen saknas svar. Den undersökta
gruppen består således av 822 företag.

Undersökningen visar atl av de berörda företagarna 83,6
procent inte lidigare varil i konkurs som företagare. 11,4 procent hade
tidigare varit försatta i konkurs en gång, 2,8 procent två gånger, 1,0 procent
tre gånger, 0,4 procent fyra gånger, 0,2 procent fem gånger, 0,4 procent sex
gånger, 0,1 procent sju gånger och 0,1 proceni nio gånger. 16,4 procent av företagarna
hade sålunda lidigare i denna egenskap varit indragna i konkurs.

Omkring 20 procent av de upprepade konkurserna inträffade
inom ett år, närmare 50 proceni inom två år och drygt 60 proceni inom tre år
från föregående konkurs. Den genomsnittliga tiden mellan konkurserna var
bortsett från några ytteriighelsfall 2,3 år.

I utredningen påpekas alt konkursbenägeheten synes vara i
det närmaste dubbelt så stor för byggnadsindustrin som för näringslivet i dess
helhet. Det understryks emellertid alt resultaten av undersökningen bör tolkas
med viss försiktighet.

För att få förhållandena belysta har även
konkurslagskommitténs sekretariat undersökt ett antal företagskonkurser, främst
fall då det har varit fråga om upprepade konkurser. Undersökningen avser
förhållandena som de förelåg omkring årsskiftet 1977/1978.

Det material som kommitténs sekretariat har gått igenom
visar enligt vad kommittén sammanfattningsvis anför att upprepade konkurser
förekommer i ej ringa omfattning. Verksamheten har då nästan uteslutande
bedrivits i form av aktiebolag. Bolaget har kontrollerats av en person som ofta
har varit ställföreträdare för eller dominerande aktieägare i bolaget. Bolagets
formella ledning kan emellertid ha legal på någon annan, t.ex. den andra maken
eller en tidigare anställd. 1 dessa fall synes dock enligt kommittén
vederbörande själv ha haft ett bestämmande inflytande över den verksamhet som
har bedrivits. Bolagens aktiekapital har endast undanlagsvis överstigit
5.000-10.000 kr.

Konkurserna har till övervägande del handlagts som
fattigkonkurser. När de handlagts i ordinär form har detta ofta berott på att
säkerhet ställts

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 17

för konkurskoslnaderna. Medelvärdet av skulderna i de
konkurser som handlagts som fattigkonkurser (de som övergått lill ordinär
konkurs undanlagna) är omkring 350.000 kr. Som jämförelse kan nämnas atl molsvarande
värde enligt en av kommittén år 1973 gjord undersökning av fattigkonkurser som
avskrivits åren 1970 och 1971 var i runda lal 67.000 kr. resp. 69.500 kr. (SOU
1974:06). Vidare konstaterar kommittén atl skulderna för skatter och allmänna
avgifler i de undersökta konkurserna är mycket stora i förhållande till övriga
skulder. Uppenbart är att långsamheten i uppbördsförfarandel många gånger har
varil en förutsätlning för den verksamhet som bedrivits. Ofta synes bolaget ha
drivits vidare trols atl vederbörande har haft insiki om all bolaget varit på
obestånd eller att likvidalionsskyldighet förelegat.

I samtliga undersökta företagskonkurser som handlagts i
ordinär form utom en har förvaltaren uttalat misstanke om gäldenärsbrott.

För att man skall få en rättvisande bild av det enskilda
konkursfallet måste detla enligt kommitténs uppfattning bedömas i etl slörre
sammanhang. Vid en sådan bedömning lorde åtminstone beträffande ett par fall
kunna konstateras atl konkurs varit ofrånkomlig och en för vederbörande fulll
förutsebar följd av det säll på vilket verksamhelen bedrivits. Gemensamt för dessa
fall synes vara att bolagen medvetet drivits med föriust. Bolagen har saknat
tillgångar samtidigt som de belastats med avsevärda skulder, främst skatter och
allmänna avgifter. Kort före den oundvikliga konkursen har verksamheten
flyttats över till ett annat bolag.

1 ett fall har vederbörande med hjälp av s.k. grå och
svart arbetskraft utfört entreprenadarbeten åt störte företag. Verksamheten har
bedrivits genom en rad aktiebolag, vilka i tur och ordning gått i konkurs och
ersatts av ett nytt bolag. Bolagens livslängd har varit utomordentligt kort.
Verksamhet har sålunda inte drivits längre än ett drygt halvår i ett och samma
bolag. Vederbörande förefaller att ha varit inriktad på att tillgodogöra sig
innehållna källskattemedel och andra medel på borgenärernas bekostnad. I vissa
av bolagen har styrelsen haft sitt säte på orter långt från det geografiska
verksamhetsområdet, något som försvårat myndigheternas kontroll. Det kan också
noteras att den drivande kraften bakom verksamheten i några fall inte har
ingått i styrelsen.

Ett av de undersökta fallen utgör exempel på en särskild
form av upprepade konkurser genom att flera bolag har drivits parallellt. Den
använda associationsrättsliga konstruktionen har möjliggjort att vissa
kostnader för de anslällda, bl.a. källskatter och sociala avgifter, styrts till
ett bolag som saknat tillgångar. När skulderna blivit stora har bolaget, ofta
efter egen ansökan, försatts i konkurs. Vid flera tillfällen har bolagets namn
ändrats kort före konkursen. Om ett annat bolag har erhållit det förra bolagets
namn, kan genom namnändringarna kunderna ha hållits ovetande om faktiska
förhållanden. Postadress, brevpapper osv. har då varit desamma som tidigare.
Enligt uppgift har i en sådan situation kunderna endast

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 83

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 18

underrättats om nytt bank- och postgiro. Förfarandet har
bl.a. haft till följd atl betalningar som egenlligen skolat tillfalla
konkursbolaget i stället flutit in i del nya bolaget.

1 några av fallen har den statliga lönegarantin tagits i
anspråk med betydande belopp.

Några fall karaktäriseras av att en mångfald konkurser har
inträffat under en förhållandevis korl tid. Borgenärerna, främst det allmänna,
har ofta gåll miste om betydande belopp. Återkommande inslag i ett av fallen är
en uppenbart bristfällig bokföring. Vidare har brott mot uppbördslagen
förekommit i stor omfattning. Verksamheten synes ofta ha fortsatts trots insiki
om alt bolagel varit på obestånd eller att likvidationsplikt förelegat. Också
här kan den statliga lönegarantin ha spelat en viss roll. Man kan inte bortse
från möjligheten alt verksamheten drivits vidare mot bakgrund av att det
allmänna träder in och betalar lönerna.

1 ett annat fall har flera bolag trätt i likvidation.
Oavsett om så har skett efter beslut på bolagsstämma eller om
likvidationsskyldighet inträtt till följd av underlåtenhet att till patent- och
registreringsverket ge in föreskrivna handlingar kan förfarandet ha varit ett
led i strävanden atl utan publicitet låla ett bolag försvinna. Till bilden hör
atl namnändring förekommit i samband med att bolagen trätt i likvidation.
Vissa likvidationsbolag som haft betydande skulder har försatts i konkurs
efter ansökan av kronofogdemyndigheten. I etl fall har en verksamhet successivt
flyttats niellan tre bolag. De sammanlagda skulderna är betydande. Två bolag
har helt tömts på tillgångar. Såväl enskilda borgenärer som det allmänna har
gjort stora förluster.

För en närmare redogörelse av de undersökta fallen
hänvisas till kommitténs betänkande.

2.3 Kommitténs förslag

För att man skall komma till råtta med de rådande
missförhållandena är det enligt kommitténs mening nödvändigt att införa nya
reglerom näringsförbud i samband med konkurs (konkurskarantän). Kommittén, som
anser att det nuvarande förbudet enligt 199 a S KL är otillräckligt, föreslår
att det införs etl ulvidgat näringsförbud som förutsätter prövning i det
enskilda fallet.

När det gäller personkretsen föreslår kommittén att
näringsförbud skall kunna meddelas gäldenär som är näringsidkare. Om gäldenären
är ett aktiebolag eller liknande juridisk person, skall förbud kunna meddelas
den som är eller senare än ett år innan konkursansökningen gjordes har varit
ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhar eller
under nämnda lid handhaft ledningen eller förvaltningen av företaget.

En grundförutsättning för alt näringsförbud enligt
förslaget skall kunna meddelas är att konkurs har inträffat. Det krävs vidare
att vederbörande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 19

har förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller
att han på annat sätt har grovt åsidosatt vad som ålegat honom som
näringsidkare. Slutligen skall förbud kunna meddelas den som genom alt
upprepade gånger ha förekommit i konkurser eljest visal sig uppenbart olämplig
att driva näringsverksamhet.

Innebörden av etl förbud är enligt förslaget atl den
förbjudne inle får driva en näringsverksamhet som är bokföringspliktig enligt
bokföringslagen (1976:125). Han får inte heller vara styrelseledamot eller i
annan egenskap vara ställföreträdare för akiiebolag eller vissa andra slag av
juridiska personer eller utan atl formelll vara ställföreträdare faktiskt
handha ledningen eller förvaltningen av företaget.

Näringsförbud skall kunna meddelas atl gälla inle bara
under konkursen ulan också sedan denna har avslutats. Förbudet skall emellertid
vara tidsbegränsat. Maximitiden för giltigheten av etl förbud är enligt
förslaget fem år.

Vad angår själva förfarandet föreslås alt frågor om
näringsförbud skall prövas av marknadsdomstolen efter ansökan av
näringsfrihetsombudsmannen.

Den som bryter mot ett meddelat näringsförbud skall enligt
förslagel kunna dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall
påföljden vara böter eller fängelse i högst sex månader. Frågor om överträdelse
av förbud och om utdömande av påföljd skall prövas av allmän domstol.

Den föreslagna ordningen ger enligt kommittén möjligheler
atl komma åt kvalificerade missbruk av näringsfriheten. Man kan också räkna med
alt regleringen får en allmänt sanerande och avhållande verkan lill förmån för
ett sunt näringsliv.

Kommittén har med beaktande av det föreslagna
näringsförbudet övervägt om inte del nuvarande automatiska förbudet enligl 199
a S KL kan utgå. Med hänsyn främst till sambandet mellan denna bestämmelse och
ett stort antal näringsrättsliga författningar har kommittén likväl funnit det
lämpligast aU 199 a § fär stå kvar.

2.4 Närmare om bakgrunden till kommitténs förslag, m.m.

Med utgångspunkt bl.a. i kommiltésekrelariatets
undersökningar av inträffade upprepade konkurser kan man enligt kommittén
urskilja tre huvudtyper av fall, där lagstiftaren nu kan ha anledning atl
överväga åtgärder. Till en början finns, anför kommittén, konkurser där
gäldenären eller, om denna är juridisk person, den som stått bakom den
juridiska personen genom brottsligt förfarande har åsidosatt borgenärernas
eller det allmännas intressen. Gäldenärs- och skattebrotten är här de mest framträdande,
men andra brott förekommer också.

En andra kategori utgörs enligt kommittén av konkurser där
det bestående intrycket är att den för verksamheten ansvarige även om brott

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 20

inle har konstaterats eller ens misstänkts har förfarit
uppenbart ansvarslöst mol borgenärer och samhälle. I dessa fall har åtgärder
vidtagils som förefaller ha syftat till ekonomiska fördelar på borgenärernas
och del allmännas bekostnad.

Slutligen finns konkurser utan inslag av vare sig
brottsligt förfarande eller uppenbar ansvarslöshet. Man får här intryck av alt
oförmåga eller missriktade ambitioner hos fötetagsledningen eller
okontrollerbara yltre omständigheter har medverkat till konkursen.

Kommittén framhåller att de pålalade förhållandena inle
uteslutande utgör ett konkursrättsligl problem. Väsenlliga förutsättningar för
de förfaranden som förekommit är möjligheten alt driva verksamhet utan
personligt ekonomiskt ansvar, främst genom akiiebolag, och den i huvudsak fria
elableringsrätt som råder här i landet. En annan viktig omständighet är alt det
ofta dröjer länge innan skatter och allmänna avgifter som inte har betalats på
förfallodagen blir föremål för indrivning. Problemen med de upprepade
konkurserna hör alltså även lill associations-, närings- och skatterättens
områden.

De illojala förfaranden som det är fråga om är enligt
kommittén ofta hänförliga till den ekonomiska brottsligheten.
Brottsförebyggande rådet har till uppgift bl.a. att närmare överväga former och
riktlinjer för lagstiftningsåtgärder mol sådan brottslighet. Inom ramen för
rådels verksamhet har publicerats en inom rådets kansli upprättad rapport
(1978:1) Konkurser och ekonomisk brotlslighel. 1 rapporlen belyses hur
konkursinslitutet använts för atl uppnå orälimätig ekonomisk vinning i
transaktioner som slutat med konkurs.

Kommittén pekar på vissa åtgärder som är ägnade att stävja
de förfaranden som innefatlar missbruk av konkursinslitutet. Man betonar bl.a.
vikten av alt den nya ordning för handläggning av mindre konkurser som lagts
fram i prop. 1978/79:105 kommer lill stånd. Enligt propositionsförslaget, som
numera också lett till lagstiftning (SFS 1979:340), skall förvaltningen och
tillsynen - särskilt i de mindre konkurserna - göras effektivare. Frågan om
gäldenärsbrott och återvinning skall alltid utredas.

Vidare är det angelägel, framhåller kommittén, att samhällets
insatser inriktas på att ge lokala skattemyndigheter, länsstyrelser samt kronofogde-,
polis- och åklagarmyndigheter ökade resurser och kontrollmöjligheter.
Ulbildning i associationsrättsliga, skatterättsliga och företagsekonomiska
frågor är här av slor betydelse. Möjligheterna till information och samverkan
mellan olika myndigheter bör också förbättras.

Kommittén anser emellertid att kompletterande
lagstiftningsåtgärder är nödvändiga. Man pekar i detla hänseende bl.a. på
skatteområdet, där ändrade rutiner och ökad kontroll kan leda till snabbare och
effektivare indrivning. Detta kan indirekt få konkursförebyggande effekter
genom att ekonomiskt icke bärkraftiga verksamheter avvecklas tidigare än
eljest. Av stor betydelse vore också en översyn av reglerna i aktiebolagslagen
om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 21

möjligheterna alt ändra aktiebolags firma och säte samt om
likvidation. Åven andra åtgärder inom främsl området för skatte- och
associationslagstiftningen berörs av kommittén.

Kommittén, som för sin del haft alt lösa den mera
begränsade frågan hur man inom konkurslagstiftningens ram skall kunna råda bot
på missbruket av konkursinstitutet, har gjort den bedömningen atl det vid sidan
av andra åtgärder behövs nya regler om näringsförbud som gör det möjligt all i
samband med konkurser ingripa mer effektivi mot förekommande missbruk. Den
nuvarande bestämmelsen i 199 a § KL är olillräcklig i flera hänseenden.
Förbudet gäller t.ex. när fysiska personer har gått i konkurs men däremot inte
när konkursgäldenären är ett aktiebolag eller liknande juridisk person. Vidare
varar förbudet endast så länge konkursen pågår. Eftersom här aktuella konkurser
i allmänhet handläggs i summarisk form och därför avslutas tämligen snabbt, får
förbudet ofta kort giltighetstid.

Som en bakgrund till sitt förslag till utvidgat
näringsförbud berör kommittén även gällande inskränkningar i näringsfriheten
saml den diskussion som förts under senare år i Sverige rörande s.k.
elableringskontroll.

Kommittén konstaterar inledningsvis att all näringsverksamhet
är fri för svenska medborgare, om inte annal är uttryckligen föreskrivet.
Principen om fri elableringsrätt fanns tidigare inskriven i förordningen
(1864:41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen).
Förordningen har numera upphävts men principen gäller fortfarande.

På åtskilliga områden finns emellertid begränsningar i
näringsfriheten. Vissa lyper av näringsverksamhet är förbehållna staten eller
staten närstående företag. Detla gäller t.ex. beträffande tillverkning och
försäljning av rusdrycker saml detaljhandel med läkemedel. Vissa yrken får
utövas endast av den som visat sig ha erforderlig kompetens såsom i fråga om
läkare, tandläkare och veterinärer. På andra områden, där det i och för sig
råder fri elableringsrätt, förekommer ett frivilligt auktorisationsförfarande
genom kommerskollegium, handelskammare eller branschförening. Så är fallet
exempelvis beträffande revisorer och fastighetsmäklare.
Auktorisa-tionsförfarandet för advokater kan också nämnas i sammanhanget.

I andra branscher åter krävs tillstånd av en offentlig
myndighet för utövande av näringsverksamhet. Skälen härför varierar. 1 vissa
fall är motivet att det finns behov av samhällelig kontroll över utnyttjandet
av landets naturtesurser eller över andra typer av verksamhet av allmän vikt. I
andra fall är det fråga om en verksamhet av särskilt ömtålig natur. I allmänhet
har man velat ha garantier för att den ifrågavarande verksamheten bedrivs på
ett ekonomiskt tillförlitligt sätt och för att utövaren av verksamheten i
övrigt uppfyller de lämplighetskrav som kan ställas. I en del fall motiveras
tillståndsplikten snarast av hänsyn till allmän ordning. Som exempel på lagar
där elableringskontroll föreskrivs kan nämnas lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1968:555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 22

rikel, jordförvärvslagen (1979:230).
kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen (1974:182), yrkeslrafiklagen
(1979:559) saml vapenlagen (1973:1176). En speciell form av konlroll gäller
enligt resegaranlilagen (1972:204). som föreskriver alt den som anordnar
sällskapsresor i förvärvssyfte skall ställa säkerhet hos kommerskollegium.

Frågor om elableringskontroll har vid flera tillfällen
under de senaste åren behandlats i riksdagen. 1 stor utsträckning har del rört
sig om frågor som hafl samband med regionalpolitiken. 1 andra fall har det
gällt krav på elableringskontroll i särskill utsatta branscher där konkurser
varit vanliga.

Även andra synpunkter på etableringen av företag har förts
fram i den allmänna debatten. I en rapport, som LO-SÄF:s näringspolitiska grupp
avlämnade år 1972, uttalades att det fanns goda skäl alt se över möjligheterna
att förebygga att förelag startades av personer som inle kände till
förhållandena inom den bransch där de etablerade sig eller inte hade tillräcklig
kompetens eller, i vissa branscher, uppenbariigen inte hade möjlighet alt
fullgöra sina ekonomiska åtaganden för atl säkerställa arbetstagarnas krav på
trygghet i anställningen.

Frågor rörande elableringskontroll togs också upp i två
motioner vid 1975 års riksmöte. I dessa pekades på lendensen att
anställningsförhållanden undviks och ersätts med entreprenadavtal. Med
anledning av de båda motionerna framhöll näringsulskotlel (NU 1975:14 s. 79)
alt det för sysselsättningen och över huvud för den ekonomiska utvecklingen
var väsentligt att näringslivet fortlöpande fick tillskott av nya företag.
Detta ansågs tala mot inskränkningar i etableringsfriheten. Samtidigt fann
utskottet det vara angeläget att man i möjligaste mån sökte undanröja och
förebygga förekommande missförhållanden. Utskottet ansåg det vara önskvärl atl
en samlad översyn av de problem som hade med elableringsrällen atl göra kom
till slånd. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet hade anfört (rskr 1975:102).

Under hösten 1978 lade en arbetsgrupp under ledning av
konsumentverket fram rapporten (KOV 1978:8-01) Auktorisation och konsumentskydd.
Där diskuteras i vilken utsträckning och i vilken form auktorisation av
näringsidkare bör användas som medel för att förbättra konsumenternas
situation. 1 rapporten intas en restriktiv hållning till auktorisation som
konsumentskydd. Konsumentverket har därefter i skrivelse till regeringen den 7
december 1978 aktualiserat frågan om näringsförbud beträffande företagare som
uppenbart missköter sig i förhållande till konsumenterna.

1 riksdagen har vid upprepade tillfållen uttalats stöd för
åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet (NU 1975/76:54 s. 49 och
1976/77:30). I anslutning till behandlingen i riksdagen av propositionen
1978/79:105 om konkursförvaltning m.m. berördes frågan om konkurskarantän och
kommitténs nu aktuella belänkande. Lagutskottet, som hade att behandla
motionsyrkanden i ämnet (LU 1978/79:19 s. 82), noterade att avsikten var

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 23

atl proposition om konkurskarantän skulle föreläggas
riksdagen. Utskottets majoritet ansåg därför någoisärskill initiativ från
riksdagens sida ej vara påkallal och hemställde att motionerna avslogs.
Riksdagen (majoriteten) biföll utskottets hemställan.

2.5 Remissyttrandena

Kommitténs betänkande har fåll elt genomgående positivl
mollagande under remissbehandlingen. Med ett undanlag - Sveriges advokaisamfund
~ har inte någon remissinstans framfört erinringar mot kommitténs förslag om
att etl utvidgal näringsförbud skall kunna meddelas i samband med konkurs.
Flera inslanser framhåller visseriigen alt etl införande av näringsförbud
innebär ett slort ingrepp i den principiella näringsfrihet som av hävd råder i
landet. Med hänsyn till syftel med förslaget anser dock dessa inslanser atl det
bör godtas. En förutsättning för den nya regleringen är emellertid atl
näringsförbud tillgrips endast i svårare fall av missbruk och atl
rättssäkerheten Iryggas på olika sätt.

Även enskildheterna i kommittéförslaget har i huvudsak
godtagits av remissinstanserna. Hit hör förslaget att del skall krävas särskild
prövning för meddelande av näringsförbud. Detsamma gäller personkretsen, förulsältningar
för förbud, förbudels innebörd, förbudstidens längd, kontroll av förbudels
efterlevnad och sanklionssyslemet.

Däremot är meningama delade när det gäller lämpligt
beslutande organ vid prövning av frågor om näringsförbud. Många remissinstanser
har lillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Åtskilliga instanser
har emellertid ställt sig avvisande lill tanken på marknadsdomstolen som beslutande
organ och i stället förordat en annan myndighel, främst allmän domstol.

En sammanställning av remissyttrandena finns som nämnts i
bilaga 2.

2.6 AUmänna överväganden

Som framgått av vad som har sagts i del föregående har
uppmärksamheten under senare år alltmer riktats mot otillbörliga förfaranden i
samband med näringsverksamhet. I första hand har diskussionen gällt fall då en
näringsidkare har förfarit otillbörligt eller t.o.m. brottsligt mot borgenärerna.
Även andra förfaranden som inneburit åsidosättande av en rörelseidkares
skyldigheter har varil i blickpunklen. Genom sitt beteende har näringsidkaren
kunnat skaffa sig ekonomiska fördelar på det allmännas och enskildas bekostnad.
Gemensamt för de olika förfarandena är alt de vart och ett på sitt sätt
innefattar ett missbruk av näringsfriheten. I fall då vederbörande har gått i
konkurs har man också talat om missbruk av konkursinstitutet.

1 sammanhanget har man också haft för ögonen de fall där
en och samma

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 24

person upprepade gånger gått i konkurs eller flera gånger
förekommit på gäldenärssidan i en juridisk persons konkurs. Också i sådana fall
har vederbörande kunnat skaffa sig ekonomiska fördelar. Åven vissa av dessa
fall kan hänföras lill missbruk av konkursinstitutet.

Vid missbruk av konkursinslitutet förhåller det sig ofta
så att verksamhelen har driviis i form av aktiebolag och atl skalleskulderna i
förhållande lill andra skulder är slörre än i genomsniltskonkursen. Många
gånger har det i dessa fall kommit fram misstankar om brottslighet i samband
med konkurserna. 1 första hand har del varit fråga om gäldenärsbrott saml
överträdelser av regler på associations-, närings- och skallerättens områden.
Missbruket av konkursinslitutet kan på det sättet ingå som elt led i en
ekonomisk brottslighet.

Av betydande intresse i sammanhanget är att få en bild av
omfattningen och inriktningen av missbruket av konkursinslitutet. Kommittén
redovisar i sitt betänkande olika försök som tidigare har gjorts för att
närmare kartlägga omfattningen av missbruket. Genom undersökningar i egen regi
har också kommittén sökt belysa förekomsten av missbmk i samband med konkurser.
Kommittén anser det för sin del klarlagt att ett missbruk förekommer i icke
ringa omfattning. En så gott som enig remissopinion med representanter för
domstolar, åklagare och exekutiva myndigheter liksom för näringslivsorganisationer
räknar med att elt så omfattande missbmk förekommer atl lagstiftningsåtgärder
nu är påkallade. Samma inställning har förts fram i riksdagen. Endast en
remissinstans anser att förekomsten av missbruk bör utredas mer ingående.

I och för sig är det naturiigtvis möjligt att fortsätta
kartläggningsarbetet för att få fram en mera fullständig bild av
konkursmissbruket. En sådan undersökning skulle emellertid säkerligen vara
tidsödande och förenad med avsevärda svårigheter och kostnader. Detta
sammanhänger delvis med brister i registreringen av konkurser men också med
svårigheterna att utreda de ofta invecklade transaktioner som förekommit före
konkursutbrottet. Någon sådan ytterligare undersökning är heller inte
erforderlig som underlag för en lagreglering. Jag anser i likhet med kommittén
och flertalet remissinstanser alt behovet av effektiva åtgärder på området är
tillräckligt väl belagt.

För att komma till rätta med del påtalade missbruket har
kommittén i linje med sina direktiv föreslagit en skärpning av lagstiftningen
genom regler om ett utvidgat näringsförbud.

I Sverige råder i princip näringsfrihet om inte annat är
uttryckligen föreskrivet. Det föreslagna näringsförbudet utgör otvivelaktigt
ett intrång i näringsfriheten. Som tidigare påvisats begränsas näringsfriheten
emellertid redan nu i viss mån genom speciallagstiftning när detta är påkallat
av särskilda skäl. Rätten till en fri näringsutövning kan inte heller rimligen
åberopas till skydd för näringsidkare som driver sin rörelse utan hänsyn till
borgenärer och andra. Starka rättviseskäl talar för att åtgärder sätts in mot

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 25

gäldenärer som genom konkursinslitutet bereder sig
otillbörliga förmåner på samhällets eller enskildas bekoslnad.

De sanktioner som hittills stålt till buds på detta omräde
har bl.a. genom reglernas utformning samt genom bristande resurser och
kontrollmöjligheter visat sig otillräckliga. Enligt min uppfattning är ell
utvidgat näringsförbud ett sätt bland flera som bör prövas för att förhindra
den typ av missbruk som förekommer inom konkursinslitutets ram. Regler om
näringsförbud kan tjäna ett preventivt syfte och därmed utgöra ett komplement
till andra påföljder, exempelvis straffansvar för gäldenärsbrott och personligt
betalningsansvar i vissa fall för skatter. Ett åläggande av näringsförbud har
den fördelen framför de sistnämnda åtgärderna att man därigenom kan hindra att
någon fortsatt verksamhel över huvud tagel kommer till stånd. Härigenom kan
ekonomiska skadeverkningar för det allmänna och enskilda undvikas.

Under remissbehandlingen har möjligheterna atl åstadkomma
en effektiv reglering ifrågasatts. Det har framhållits att elt förbud alt driva
näringsverksamhet torde få begränsad betydelse i praktiken, hur lagstiftningen
än utformas. Jag är medvelen om riskerna för kringgående och all det även i
övrigt kan uppstå svårigheter vid tillämpningen av regler om näringsförbud.
Detta gäller särskilt i fall då näringsidkare anlitar bulvaner för sin
verksamhet. Innehållet i betänkandet och remissyttrandena ger dock vid handen
att det här ändå är möjligt att skapa ett värdefulll instrument när det gäller
att stävja missbruk i samband med konkurs. Samtidigt måste naturligtvis
kontrollfrågan lösas på etl så tillfredsställande sätt som möjligt. Jag
återkommer till den frågan i del följande.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt förordar jag att
kommitténs förslag läggs till gmnd för lagstiftning. En möjlighet att under
vissa förutsättningar förbjuda en person att driva näringsverksamhet bör alltså
införas. Vilka fömtsättningar som bör gälla för ett näringsförbud och hur etl
förbud närmare bör utformas ämnar jag behandla i det följande. Redan här vill
jag emellertid påpeka att det i och för sig finns skäl att överväga om inte ett
näringsförbud bör kunna tillgripas även i andra fall än då en person har gått i
konkurs. Inom associationsrätten kan exempelvis likvidation i vissa fall
missbrukas på samma sätt som konkursinstitutet. Det skulle emellertid föra för
långt att i detta lagstiftningsärende ta upp frågan om näringsförbud i ett
vidare sammanhang än det vari kommittén prövat frågan.

2.7 Förbudet i 199 a § KL

Som framgått av tidigare avsnitt är en konkursgäldenärs
möjligheter att utöva tjänst eller fullgöra uppdrag inskränkta så länge
konkurstillståndet varar. En konkurs medför också bl.a. förbud för gäldenären
att stifta aktiebolag och att inneha vissa befattningar i sådant bolag. Han är
även hindrad att utöva näringsverksamhet av skilda slag enligt vad som är
särskilt före-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 26

skrivet i förfallningar vid sidan av KL. Enligt 199 a S KL
gäller generellt alt gäldenären inte får idka rörelse varmed följer
bokföringsskyldighet. Denna beslämmelse är slraffsanklionerad i 212 S KL.

Kommittén har övervägt om regleringen i 199 a S KL fyller
en sådan funktion atl den bör finnas kvar i nuvarande utformning. Beslämmelsen
tar sikle på fysiska personer som har försatts i konkurs men däremot inte på
aktiebolag eller liknande juridiska personer. Den som är ställföreträdare t.ex.
för etl aktiebolag som har gått i konkurs är alltså oförhindrad att driva ny
verksamhet personligen eller genom annan juridisk person. Del torde inte heller
vara ovanligt atl vederbörande hell enkell sätter sig över förbudet.

Kommittén pekar också på alt det av 20 S KL följer alt
gäldenären inle kan fortsätta en verksamhet med egendom som ingår i ett
konkursbo. Dessa bestämmelser inskränker rent faktiskt gäldenärens möjligheter
att driva en rörelse.

Bestämmelsen i 199 a S KL har alltså enligt kommittén
mycket begränsad belydelse som självständigt hinder för en konkursgäldenär all
driva en näringsverksamhet. 199 a § spelar emellertid en central roll i det
närings-rättsliga systemet. I ett slort anlal förfallningar av näringsrättslig
karaktär finns sålunda föreskrifier som fömtsätter paragrafens existens. Detta
gäller inle bara sådana författningar i vilka uttryckligen hänvisas till
reglema för idkande av handel eller drivande av rörelse i allmänhet utan även
andra (jfr redogörelsen i utredningsbetänkandet s. 70-72). Om 199 a S upphävdes,
skulle i de berörda författningarna behöva föras in särskilda föreskrifter av
innebörd att den som är i konkurs inte får utöva den verksamhel som avses med
författningen i fråga. 1 och för sig kan naturligtvis en sådan ordning också
länkas. Kommittén har dock inte ansett sig böra pröva sådana frågor. Därtill
kommer att regleringen i 199 a § trots allt fyller en viss funktion som hinder
för en konkursgäldenär att driva näringsverksamhet i allmänhet.

Med hänsyn till det anförda har kommittén stannat för att
199 a § KL bör behållas i sak oförändrad.

Endasi ett fåtal remissinstanser behandlar särskilt
förbudet enligt 199 a S KL. Samtliga tillstyrker kommitténs förslag. För min
del anser jag att förbudet i 199 a § KL bör behållas i huvudsak oförändrat.

2.8 Automatiskt näringsförbud eller särskild prövning

När det gäller det utvidgade näringsförbudet i samband med
konkurs är det en grundläggande fråga om ett sådant förbud liksom enligt 199 a
8 KL bör gälla automatiskt från konkursutbrottet eller om en särskild prövning
av det föreliggande fallet bör ske. Kommittén förordar etl system med
individuell prövning. Som skäl härför anförs bl.a. att ett automatiskt förbud
förutsätter möjlighet till dispensprövning i stor utsträckning och att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 27

en sådan prövning torde bli omfattande och betungande.
Vidare anförs att regleringen i ett system med individuell prövning kan göras
flexibel och inriktas på sådana personer som har grovt åsidosatt borgenärernas
eller del allmännas intressen och atl reglerna kan ulformas så, att de även kan
tillämpas på den som är närstående till en juridisk person.

Flertalet remissinstanser har godtagit kommitténs förslag
att etl utvidgat näringsförbud inte skall inträda automatiskt ulan föregås av
en prövning i varje särskilt fall. Några inslanser förordar dock ett
automatiskt näringsförbud i vissa speciellt svåra fall av missbruk.

Jag avser i det följande atl förorda en ordning där
näringsförbud endast skall komma i fråga vid allvarliga fall av missbruk i
samband med konkurs. Det kan alltså inte komma i fråga atl hindra varje
näringsidkare som har gått i konkurs all i fortsättningen bedriva näring. Detta
innebär i sin tur atl elt system med automatiskt näringsförbud skulle behöva
förses med ganska vidsträckta undantag eller dispensmöjligheter. Även om etl
automatiskt system har vissa fördelar, bl.a. genom alt ett näringsförbud får
omedelbar verkan, skulle de nödvändiga dispensmöjligheterna kräva etl
omfattande och tungrott prövningsförfarande. Som kommittén påpekar är det från
bl.a. administrativa synpunkter angeläget atl prövningen i stället får avse
fall där ett näringsförbud verkligen är påkallat.

Som nyss nämnts har några remissinstanser ifrågasatt om
inte ett automatiskt förbud borde finnas för särskilt flagranta fall,
exempelvis om samma'person förekommer i flera konkurser under en kortare
tidsperiod. Enligt min mening skulle även ett sålunda utformat system kunna
träffa gäldenärer som gått i konkurs huvudsakligen på grund av omständigheter
varöver de inte själva kunnat råda. Det torde också vara förenat med praktiska
svårigheter att utforma ett förbud med i princip individuell prövning men rned
automatik i vissa fall.

Sammanfattningsvis anser jag sålunda atl övervägande skäl
talar för den av kommittén förordade lösningen. Jag förordar alltså att frågan
om näringsförbud prövas från fall lill fall.

2.9 Personkretsen

Den tidigare berörda regeln i 199 a § KL innebär att en
konkursgäldenär som är en fysisk person är underkastad ett automatiskt
näringsförbud. Det krävs i och för sig inte att gäldenären är näringsidkare.
Förbudet torde emellertid i praktiken ha aktualitet endast i fråga om
gäldenärer som driver näringsverksamhet. Enligt kommitténs mening behöver ett
utvidgat förbud bara omfatta gäldenärer som är näringsidkare. Kommittén anser
dock att personkretsen bör vidgas. En bidragande orsak till företeelsen med
m.issbruk av konkursinslitutet är att den som står bakom verksamheten har
kunnat undgå det personliga betalningsansvaret för uppkomna skulder.
Regleringen bör därför enligt kommittén rikta sig även mot den eller dem

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 28

som ingår i ledningen för sådana juridiska personer som
regelmässigt driver näringsverksamhet och beträffande vilka personligl
betalningsansvar saknas, dvs. aktiebolag och ekonomiska föreningar. Också företrädare
för handelsbolag saml för ideella föreningar eller stiftelser, som faktiskt
driver näringsverksamhet, bör kunna träffas av förbud.

Kommittén pekar vidare på atl det i samband med upprepade
konkurser förekommit att den eller de som i verkligheten har stått bakom och
kontrollerat den bedrivna verksamheten, t.ex. i elt aktiebolag, inte varit
ställföreträdare för eller ens haft någon utåt synlig anknytning till bolaget.
Det är enligt kommitténs mening angeläget att näringsförbud kan meddelas även
den som, ehuru inte formellt, faktiskt har styrt företagel och lelt dess
verksamhet.

Det är vidare angeläget, fortsätter kommittén, att förbud
skall kunna avse sådana personer som efler att ha varit ställföreträdare för
den juridiska personen eller faktiskt handhaft ledningen eller förvaltningen
av dess angelägenheter har lämnat företaget. Utan en sådan möjlighel kan
reglerna kringgås genom att vederbörande kort före konkursen avsäger sig sitl
uppdrag eller på annat sätl drar sig undan.

Kommittéförslaget innebär sålunda att näringsförbud skall
kunna meddelas gäldenär som är näringsidkare. Om gäldenären är etl aktiebolag,
ett handelsbolag eller en ekonomisk förening skall förbud även kunna meddelas
den som är eller senare än ett år innan konkursansökningen kom in har varit
ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhar eller
under nämnda tid handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.
Detsamma föreslås gälla om gäldenären är en ideell förening eller en stiftelse
som har drivit näringsverksamhet varmed följer bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125).

Kommitténs förslag i fråga om personkretsen för ett
utvidgat näringsförbud har fått ett i storl sett positivt motlagande. Inte
någon instans menar att kretsen har gjorls alltför vid. Däremot föreslås från
flera håll att kretsen skall utvidgas, bl.a för all man skall kunna hindra
näringsidkare att driva näringsverksamhet genom bulvan. Stora svårigheter
uppstår i praktiken att bevisa att ett bulvanförhållande föreligger. För att
näringsförbudet så långt möjligt skall få verkan i praktiken förordas därför
från vissa håll att personkretsen skall omfatta inte bara dem som faktiskt
handhar eller handhaft ledningen eller förvaltningen av en juridisk person utan
också dem som har eller har haft det dominerande ekonomiska intresset i
företaget.

Jag anser i likhet med kommittén att ett utvidgat
näringsförbud bör avse både fysiska personer och företrädare för juridiska
personer som driver näringsverksamhet. En bidragande orsak till missbmk i
samband med konkurs är att den som står bakom verksamheten har kunnat undgå det
personliga betalningsansvaret för uppkomna skulder. De personer som kommittén
har föreslagit bör därför ingå i den krets som skall kunna träffas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 29

av näringsförbud. Alt å andra sidan vidga krelsen så att
den skulle omfatta även dem som har eller har haft ett dominerande ekonomiskt
intresse i en juridisk persons verksamhel skulle enligl min mening föra alltför
långl. Redan med kommitténs förslag torde man i slor utsträckning kunna komma
till rätta med bulvanförhållanden. På grund härav är jag inte beredd att
tillstyrka det angivna förslaget från vissa remissinsianser.

Flera remissinstanser har uppmärksammat alt man med den av
kommittén föreslagna regleringen inte kommer lill rätta med bulvanförhållanden
i andra fall än då näringsverksamheten bedrivs genom en juridisk person. Det
förekommer emellertid inte sällan, påpekas det, att en verksamhet som har
drivits av en fysisk person efter konkurs drivs vidare av en make eller annan
närstående till konkursgäldenären. Med utgångspunkt i detta förhållande är etl
par instanser inne på att även en person som är närslående till konkursgäldenär
som är fysisk person skall kunna meddelas näringsförbud.

Det problem som remissinstanserna här har pekat på torde
vara av mycket begränsad praktisk betydelse. Missbruk av näringsfriheten lorde
som de gjorda utredningarna visar i de allra flesta fall förekomma vid
näringsverksamhet som bedrivs utan personligl betalningsansvar för de
ekonomiska intressenterna. Med hänsyn härtill och lill de tillämpningssvårigheter
som skulle uppslå med den ifrågasatta regeln följer jag också

på denna punkt kommitténs förslag. ____________

Ett par remissinstanser förordar en ulslräckning av den
tidsfrist på ett år som har föreslagits när det gäller förutvarande
ställföreträdare o.d. Som jag senare skall ålerkomma till bör visserligen de
förfaranden som skall gmnda ett näringsförbud inte ligga alltför långt tillbaka
i liden. Jag delar emellertid uppfattningen att nämnda gräns i en del fall kan
vara alltför snäv. Nuvarande uppbördssystem för skatter och avgifter är
uppbyggt så att det i vissa fall tar lång tid innan en exekutionstitel finns
och frågan om konkurs aktualiseras. Också i övrigl kan förhållandena vara
sådana att en person bör kunna drabbas av ett näringsförbud, även om konkursen
har dröjt något. Om man har en ettårsgräns för dem som har lämnat företaget
före konkursutbrottet skulle reglerna om näringsförbud få alltför liten
räckvidd. Fristen bör därför enligt min uppfattning bestämmas till två år.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså att kommitténs
förslag beträffande personkretsen godtas med den ändringen att ettårsfristen
förlängs till två år.

2.10 Förutsättningar för forbud

Kommittén föreslår att förbud skall kunna meddelas en
näringsidkare som har förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på
annat sätt har grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare eller
som genom upprepade konkurser eljest visat sig uppenbart olämplig att driva
näringsverksamhet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 30

Flertalet remissinstanser godlar att näringsförbud skall
kunna meddelas i den omfattning som följer av kommitléförslagel. Elt mindre
antal inslanser anser dock alt förutsättningarna för näringsförbud i vissa hänseenden
är alltför restriktiva. Bl.a. görs gällande att rekvisiten "grovt"
och "uppenbart" bör kunna utgå. En instans menar alt den föreslagna
bestämmelsen inte uppfyller de krav i fråga om precision som måsle slällas på
en lagstiftning av straffrätlslig karaktär. Ett par andra instanser
ifrågasäller det lämpliga i att i detla sammanhang införa etl förbud som
grundar sig på gäldenärens inkompetens alt driva näringsverksamhet.

Enligt min mening är det inle möjligt att i en lagregel
utförligt beskriva alla tänkbara förfaranden som bör kunna föranleda
näringsförbud. En kasuistiskl utformad bestämmelse skulle alltför lätt kunna
kringgås. Det kan därför inle undvikas att regeln får en allmänt hällen
utformning. Det får ankomma på rättstillämpningen atl närmare bestämma regelns
innebörd.

Jag har redan inledningsvis angett inriktningen av den nu
aktuella reformen och då framhållit vikten av atl man på etl effektivt sätt
söker komma lill rätta med de missbmk som förekommer i samband med konkurs.
Härvid bör ett samlat grepp tas så att alla former av missbruk inbegrips i en
reglering. Man bör alltså ej begränsa reformen så att näringsförbud endast
knyts lill förfaranden som är kriminaliserade eller nära gränsar till vad som
är straffbart.

Jag vill samtidigt understryka att näringsförbud i princip
bara bör komma i fråga vid kvalificerade fall av illojala förfaranden. I den
delen anser jag att de formuleringar som innefattas i kommitléförslagel är väl
avvägda och ägnade att tillgodose syftena med reformen. Som huvudförutsättningar
för meddelande av näringsförbud bör därför gälla att vederörande har förfarit
grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt har grovt åsidosatt vad
som ålegat honom såsom näringsidkare.

När det sedan gäller förslagel alt näringsförbud även
skall kunna meddelas den som genom upprepade konkurser har visat sig uppenbart
olämplig att driva näringsverksamhet anser jag att en sådan regel är alltför
obestämd och all den kan träffa en del fall där näringsförbud inte är påkallal.
Också vid upprepade konkurser måste det krävas att det har förekommit
förhållanden som kan anses innefatta missbruk av näringsfriheten. Detla kan
lämpligen uttryckas så, atl näringsförbud kan meddelas den som upprepade gånger
har förekommit i konkurs, om han i näringsverksamhet som har föregått
konkurserna har åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare. Dessulom bör
krävas att näringsförbud är påkallat av särskilda skäl. Jag föreslår en regel
av den angivna innebörden.

Vid prövningen av om förulsältningarna för näringsförbud
är uppfyllda måste en helhetsbedömning göras av gäldenärens beteende före
konkursen eller konkurserna. Vissa enskilda förfaranden är emellertid ägnade
att tillmätas särskild vikt vid bedömningen. När det gäller de olika rekvisiten
vill jag därvid anföra följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 31

Vid bedömningen av om en näringsidkare har förfarit grovt
otillbörligt mot sina borgenärer bör i försia hand beaktas om det har
förekommit sådana transaktioner som är främmande för en under affärsmässiga
former driven verksamhel. Av betydelse är här handlingar genom vilka gäldenären
har minskal sina tillgångar eller ökat sina skulder så. alt borgenärernas
utsikter alt få betalt för sina fordringar har förringats eller gått helt
förlorade. Som jag utvecklar i fortsättningen bör även vissa förfaranden som
närmasl är att hänföra till den löpande verksamheten las med. Det gäller här
transaktioner som - isolerade eller sammantagna -har haft till följd att
betydande belopp har undandragits borgenärskollektivet eller viss borgenär.

Vikt bör kunna fästas vid om gäldenären inför en hotande
konkurs genom gåva eller annan liknande åtgärd, t.ex. försäljning till
underpris, har avhänt sig egendom av belydelse eller fört ul avsevärda
tillgångar ur landel i avsikt att hålla dem uianför konkursen. En näringsidkare
kan emellertid ha förfarit grovt otillbörligt mol sina borgenärer, även om det
inle har förekommil omständigheter av det slag som nu nämnts. Det måsle här
göras en samlad bedömning av gäldenärens sätt alt driva verksamheten. Av
betydelse är om en rörelse har drivits vidare under förbrukande av avsevärda
medel utan motsvarande nytta för rörelsen och om gäldenären genom alt fortsätta
rörelsen i hög grad försämrat eller omintetgjort borgenärernas utsikter alt få
betalt. T.ex. bör kunna beaktas om en föriusl-bringande rörelse har fortsatts
under utnyttjande av den möjlighel att få kredit som vederbörande har just
därför att han driver en rörelse. Särskill bör beaktas den självtagna kredit
som möjliggörs av gällande uppbördssystem och av att det ofta dröjer länge
innan skatter och allmänna avgifter, som inte har betalats på förfallodagen,
blir föremål för indrivning. En annan omständighet som kan komma i betraktande
är om vederbörande har inlåtit sig i rena spekulationsaffärer ulan hänsyn till
borgenärerna. Jag vill emellertid understryka att vilken riskfylld enstaka
transaktion som helst givetvis inte får tillmätas betydelse. Risken för förlust
måste vara höggradig och sättas i relation till vederbörandes ekonomiska
ställning i slort. Stora personliga uttag ur rörelsen i form av lön eller andra
förmåner liksom ersältningar till närstående är ocksä omständigheter som kan
spela in.

Det förekommer att personer organiserar sin verksamhet
genom flera formellt sett fristående bolag eller andra juridiska personer,
vilka i realiteten är att betrakta som en ekonomisk och produktionsmässig
enhel. Genom sådana juridiska konstmktioner kan maskiner och andra lillgångar
tillföras ett bolag som mer eller mindre saknar skulder, samtidigt som de
kostnader som uppkommer i verksamheten kan styras lill och samlas hos ett bolag
som i stort sett saknar tillgångar. Även sådana förfaranden bör kunna beaktas
vid förbudsprövningen. Detsamma gäller andra omständigheter som kan vara led i
strävanden att vilseleda skattemyndigheter och

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 32

andra borgenärer. Så kan vara fallet med namnändringar
eller det förhållandet all ell bolag har sitt säte långt från det ställe där
rörelsen drivs. Hänsyn bör också las lill om aktiebolagslagens
likvidalionsbestämmelser har iakttagits.

Även om en näringsidkare inte har föriarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna kan han på annal sätl ha grovt åsidosatt vad som
genom uttryckliga lagbestämmelser eller eljest ålegat honom i egenskap av
näringsidkare. Som jag tidigare har föreslagit bör även en sådan underlåtenhet
kunna utlösa etl näringsförbud. Här kommer till en början bokföringslagstiftningen
i blickpunkten. Denna lagstiftning har bl.a. till syfte att bereda skydd ål den
bokföringsskyldiges borgenärer. Bokföringen ligger emellertid också till grund
för taxeringen och utgör över huvud en informationskälla när del gäller ett
företags ekonomiska ställning och resultat. Om och på vilket säll bokföringsskyldigheten
har fullgjorts är därför omständigheter som bör ha belydelse för bedömningen
av om näringsförbud bör meddelas. 1 linje med det nu sagda bör även beaktas om
näringsidkaren har iakttagit sin skyldighet all sända in föreskrivna handlingar
och uppgifter t.ex. till akliebolagsregislret eller till handelsregistret hos
länsstyrelserna. Det sätt varpå han fullgjort sina skyldigheter mot skatte- och
indrivnings-myndigheterna bör också beaklas. En omständighet som härvid kan ha
betydelse är t.ex. om han har underiåtit att avge deklarationer.

Otillbörliga förfaranden i anslulning till en konkurs kan
ha följdverkningar som sträcker sig längre än till vad som har samband med det
direkta borgenärsintresset. Exempel härpå är de konsekvenser som kan inträda
för de anställda när ett företag går i konkurs. När det gäller de anställda bör
särskilt beaktas om möjlighet att undvika konkurs har förelegat. Hänsyn bör
också kunna tas lill om regionalpolitiskt stöd har använts för annat ändamål än
för vilket det har utgått. Åven arbetsrättsliga förhållanden är att beakta,
t.ex. om s.k. grå arbelskrafl har förekommit. Genom att begagna sig av sådan
arbetskraft och genom att anlita den ovan omtalade konstruktionen med flera
bolag kan en mindre nogräknad företagare konkurrera med andra ulan atl behöva
la hänsyn till källskatter och sociala avgifter. Kostnader kan styras lill elt
av bolagen med den avsikten att - när skulderna har blivit stora och eventuella
tillgångar har förts över till annat rättssubjekt - bolagel skall försättas i
konkurs.

Om en person har förfarit otillböriigt mot borgenärerna
eller på annat sätt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare utan att
förfarandena kan anses som grova, kan det bli aktuellt att meddela näringsförbud
med stöd av den tidigare förordade, kompletterande regeln. Det krävs emellertid
i sådant fall att vederbörande har förekommit i minst en konkurs utöver den
aktuella. Vidare skall näringsförbud vara påkallat av särskilda skäl. Härmed
markeras att det skall göras en helhetsbedömning, varvid bl.a. den tidrymd som
har förflutit mellan de olika konkurserna får beaktas. Har en person mellan två
konkurser drivit näringsverksamhet en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 33

relativt lång tid utan att någon anmärkning kan riktas mot
verksamheten bör förhållanden som hänför sig till den äldre konkursen i
allmänhet inte läggas honom till last. Jag vill också framhålla att även om det
i och för sig är tillräckligl med två konkurser för att näringsförbud skall
kunna meddelas med stöd av den nu aktuella regeln, det framför allt är i fall
då vederbörande har förekommit i fler än två konkurser som regeln fyller elt
behov.

Under remissbehandlingen har påpekats av några instanser
alt man vid förbudsprövningen bör beakta om vederbörande i ett bolag som gått i
konkurs har ålagts personligt betalningsansvar för skatt enligl 77 a S
uppbördslagen (1953:272). Jag delar remissinstansernas uppfattning att även en
sådan omständighet måsle vägas in när man prövar en fråga om näringsförbud.

Som kommittén har påpekat kan del hända att en företagare
trols ansträngningar och betydande personliga uppoffringar inte lyckas undvika
konkurs. Orsakerna härtill kan skifta. Vikande konjunkturer är ett skäl. Andra
orsaker är felaktiga kalkyler, bristande erfarenhet, otillräckliga resurser,
alltför snabb expansion eller överdriven optimism. Ofta kan inle en enda
anledning anges utan flera omständigheter sammantagna förklarar obeståndet.
Andra än rent företagsekonomiska överväganden kan ha lett till alt ett företag
trots avsevärda föriuster har fortsatt sin verksamhet t.ex. i en bygd med
sysselsättningssvårigheter. Del allmänna kan sålunda genom lån eller bidrag ha
medverkat till att driften av aktiebolag och andra företag, som från en strikt
företagsekonomisk synpunkt hade bort läggas ned, fått leva vidare.

I situationer av nu beskriven art måste enligl min mening,
såsom kommittén också har framhållit, stor försiktighet iakttas vid prövningen
av om näringsförbud bör meddelas. En utgångspunkl för prövningen måste vara all
näringsförbud bara skall tillgripas vid allvarliga missbruk. Att driva en
rörelse innefattar ofta ett risktagande och är inte sällan förenal med ett
betydande mått av osäkerhet beträffande det ekonomiska utfallet. För att
företagsamhet skall kunna fortleva måste en inte ringa grad av risktagande
accepteras. Del är angeläget att regler om näringsförbud inte ges en
tillämpning som innebär en hämsko för seriös näringsverksamhet. 1 fall då
staten genom olika insatser av exempelvis regionalpolitiska skäl stödjer en
näringsverksamhet som i och för sig visar bristande lönsamhel bör detta räknas
näringsidkaren till godo vid en eventuell förbudsprövning.

En remissinstans tar upp frågan vilken betydelse det skall
ha att näringsverksamheten har drivits endast i mindre skala. Som en särskild
grupp omnämns sådana enskilda rörelseidkare som gör personlig konkurs och som
driver sin verksamhet utan biträde av flera än två årsanställda personer och i
vars rörelse den årliga bruttoomsättningen understiger det belopp som anges i 1
§ bokföringslagen. Beträffande dessa hävdas att

3 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 83

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 34

näringsförbud ofta framstår som en meningslös eller
olämplig sanktion. Jag vill med anledning därav framhålla atl det inle bör
finnas någol hinder alt inskrida med näringsförbud i fall då den aktuella
verksamheten har haft ringa omfattning. När del gäller näringsidkare som
praktiskt sett står löntagarna nära - dit hör ofta bl.a. hantverkare och
konstnärliga yrkesutövare - bör man dock givelvis undvika en tillämpning av
den nu aktuella reglelingen som allvarligt hotar vederbörandes
försöijningsmöjligheter. Även i andra fall kan en viss hänsyn behöva tas lill
en persons möjligheter atl i fortsättningen försörja sig för den händelse han
skulle drabbas av ett näringsförbud. Här kan det ibland bli aktuelll alt
tillgripa den möjlighel till patliellt näringsförbud somjag ämnar förorda i del
följande.

Kommittén har ullalal alt näringsförbud bör kunna
meddelas, även om vederbörande inte har beretts ekonomisk vinning eller annan
fördel genom företagna transaktioner. Jag ansluter mig lill denna ståndpunkt.
Det bör inte heller krävas att näringsidkaren har handlat i avsikt alt undandra
borgenärerna eller del allmänna några belopp eller atl han har insett all hans
förfaranden skulle få sådan effekt. Med hänsyn till regleringens inriktning på
fall som sammantaget ulgör kvalificerade illojala förfaranden torde dock. som
kommittén påpekar, näringsförbud sällan bli aktuellt om inte vederbörande har
varit i ond tro.

Sammanfattningsvis vil! jag på nytt understryka atl de
olika förfarandn somjag nu har beskrivit inle skall kunna utlösa näringsförbud
i andra fall än då näringsidkaren vid en samlad bedömning får anses ha gjorl
sig skyldig lill ett grovt illojalt beteende.

2.11 Förbudets innebörd

Ell förbud som är grundat på en individuell prövning kan
enligt kommittén ges mer eller mindre ingripande verkningar. Till en början
synes klart att den som är underkastad förbudet inte skall få driva näringsverksamhet.
Med näringsverksamhet avser kommittén detsamma som enligt bl.a.
bokföringslagen. Det skall alltså vara fråga om verksamhet som är yrkesmässig
och av ekonomisk art. Förbudet bör enligt kommittén kunna inskränkas till
verksamhel som är bokföringspliktig enligt bokföringslagen. En sådan
begränsning innebär bl.a. atl jordbruk och skogsbruk undantas (se I S
bokföringslagen).

Regleringen bör också, anför kommittén, innefatta ett
förbud mot att vara styrelseledamot eller på annal sätf vara ställföreträdare
för sådana juridiska personer som i allmänhet bedriver näringsverksamhet,
nämligen akiiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Med hänsyn till
viklen av att vederbörandes fakliska möjligheler att driva näringsverksamhet
begränsas bör i fråga om nämnda juridiska personer någon inskränkning inle
göras till dem som driver näringsverksamhet. Bidragande till della
ställningstagande är alt vederbörande inte lorde ha något berät-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 35

tigal inlresse av alt kunna förelriida t.ex. aktiebolag
som inte driver näringsverksamhet. Annorlunda förhåller det sig med idella
föreningar och stiftelser. De bildas ofla för andra syften än att driva
näringsverksamhet och den som har meddelats förbud bör i sådana fall vara
oförhindrad atl förelräda föreningen eller stiftelsen. Enligt kommitténs mening
bör legle-ringen således omfatta akiiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar,
även om de inle driver bokföringspliktig näringsverksamhet, samt sådana ideella
föieningar och stiftelser som dtiver bokföringspliktig verksamhet.

.Kommittén påpekar atl den som har meddelats förbud kan
söka kringgå detta genom all anlita en bulvan. Bulvanskap föreligger exempelvis
när en annan person för den förbjudnes räkning endast formellt utgör styrelse i
elt bolag, medan den förbjudne själv i realiteten sköter ledningen och förvaltningen
av bolagets angelägenheler. För att hindra sådana kringgåenden föteslår
kommittén att etl näringsförbud också skall innefatta den situationen all
någon ulan all formelll vara ställföreträdare fakliskl handhar ledningen eller
förvallningen av tidigare nämnda juridiska personers angelägenheter.

Kommittén har övervägt om inte regleringen även bör
innefatta förbud mot atl ha en på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse grundad väsenllig gemenskap med de nämnda juridiska personerna (jfr 29
a § andra st. 1 KL). En sådan reglering skulle dock enligt kommittén föra för
långt, varför kommittén avvisat en sådan lösning.

Kommitténs förslag har fått ett i huvudsak positivl
bemötande. Elt par remissinsianser har dock ifrågasatt lämpligheten av atl
knyta näringsförbudet till bokföringslagen och därmed undanta jordbmk och
skogsbruk. Det är också flera remissinstanser som tar upp problemen med bulvanförhållanden.
Bl.a. framhålls det speciella problem som ligger i alt någon har ett
dominerande inflytande över en juridisk person till följd av ett aktieinnehav
eller någon annan andelsrätl i den juridiska personen. Några instanser
uttrycker farhågor för atl avsaknaden av förbud alt inneha aktier kommer atl
leda lill att kontrollen över bolagen i större utsträckning än i dag ulövas via
aktieinnehavet.

För min del anser jag del liksom kommittén mest
ändamålsenligt alt knyla ell näringsförbud till bokföringslagens
näringsidkarbegrepp. När det gäller jordbruket och skogsbruket har det inle
framkommil någol behov av atl stävja missbruk av näringsfriheten genom
näringsförbud. Jag anser sålunda att dessa områden kan lämnas uianför. 1 likhel
med kommittén anser jag vidare att regleringen bör omfatta aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar, även om de inte driver
bokföringspliktig näringsverksamhet, samt sådana ideella föreningar och
stiftelser som driver bokföringspliktig verksamhet.

När det sedan gäller bulvanproblematiken delar jag
kommitténs uppfattning atl man genom elt näringsförbud bör kunna hindra en
person från

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 36

atl - utan atl formelll vara ställföreträdare - faktiskt
handha ledningen eller förvaltningen av tidigare nämnda juridiska personers
angelägenheter. Redan härigenom torde man i stor utsträckning komma till rätta
med bulvanförhållanden. Att bygga ut regleringen och även förbjuda en person
att inneha aktier o.d. skulle, som kommittén har framhållit, föra mycket långt.
Om intressegemenskap av sådant slag föreligger när förbud meddelas, skulle en
avveckling av gemenskapen bli nödvändig. Också under förbudstiden skulle en
avveckling kunna komma atl aktualiseras inte bara när personen i fråga genom
egel handlande har kommil i sådan ställning att otillåten intressegemenskap
uppstått utan också när så inte är fallel, t.ex. om aktier har tillfallit honom
genom arv. En reglering av antytt slag skulle framför allt i det senare fallel
kunna uppfattas som opåkallad, Vidare skulle en skyldighel alt avveckla den
ekonomiska gemenskapen kräva komplicerade regler för hur avvecklingen skall
ske. Möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av ett sådanl förbud torde -
även om tillgängliga registersystem utvecklas ytterligare - vara begränsade.
Jag anser alltså att näringsförbudet inte bör innefatta ett förbud atl inneha
aktier i elt bolag eller att ha annan likartad ekonomisk intressegemenskap med
de nu aktuella juridiska personerna.

Om den som har meddelals förbud söker kringgå della genom
bulvan, ger den föreslagna regleringen, anför kommittén, möjlighet alt ingripa
både mot den beträffande vilken förbudet gäller och mot den som uppträder som
bulvan för honom. Regleringen hindrar visseriigen inte att den som har
meddelats förbud genom aktieinnehav kontrollerar bolagsstämman, dvs. det organ
som väljer styrelsen, och därigenom sätter en för honom lämplig person att leda
bolagets verksamhet. Om emellertid den som har valts til! styrelseledamot vid
förvaltningen av bolagets angelägenheter handlar efter kontinueriiga direktiv
från den som har meddelats näringsförbud eller med dennes samtycke, bör man
kunna bedöma situationen så att den som omfattas av förbudet i själva verket
handhar ledningen och förvallningen av bolagets angelägenheter. Han bryler
därmed mot näringsförbudet, samtidigt som styrelseledamoten (bulvanen) blir att
anse som medhjälpare till överträdelsen. Kommittén föreslår i det följande att
överträdelse av meddelat förbud skall följas av straff och att fängelse skall
ingå i straffskalan. Härigenom blir brottsbalkens regler om medverkan tillämpliga
och även bulvanen kan alltså dömas lill ansvar.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter
kommittén anförl. Jag vill tillfoga att i många fall måsle den som har ett
dominerande ägarinflytande i ett fåmansföretag även antas faktiskt handha
ledningen och förvallningen av företagels angelägenheler. 1 bolag med sådana
ägarförhållanden är det naturiigt att bolagsstämman ofta är en formalitet.
Beslutsprocessen torde i många fall likna den som förekommer i etl
enmansföretag som inte drivs i form av aktiebolag. Det sagda innebär att ägaren
av ett enmansbolag normalt måste sälja aktierna för att inte bryta ett
näringsförbud.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 37

I och för sig är det tänkbart att någon har del
huvudsakliga ägarinflytande! i ett bolag ulan atl aktivt delta i verksamheten.
Det finns emellertid sårskild anledning att undersöka om del inle föreligger
ett kringgående i fall då den huvudsaklige ägaren har meddelats näringsförbud.

Ekonomiskt inflytande över ett företag kan förekomma även
på annat sätt än genom aktieinnehav e.d. Genom att låna medel till ett förelag
kan en person få den faktiska kontrollen överföretagel. Även på andra sått kan
förelagets ledning komma i beroendeförhållande till en person. Sådana
omständigheter måste också beaklas när det uppkommer fråga om bulvanskap.

Sammanfattningsvis anser jag att den föreslagna
regleringen ger goda möjligheler atl inskrida mol bulvanförhållanden, även om
man inle ställer upp etl direkt förbud mol aktieinnehav och liknande.

Kommittén har övervägt om förbudet i det aktuella fallet
bör kunna begränsas till att avse en viss typ av näringsverksamhet men har
avvisat denna lanke. Syftet med ett förbud är, framhåller kommittén, inte alt
sanera en viss eller vissa branscher eller att avhålla någon från att utöva ell
vissl yrke. Vad det gäller är att hindra de personer det här är fråga om från
atl driva någon verksamhet över huvud. Några remissinsianser förordar dock att
en möjlighet införs att beslula om ell partiellt förbud.

Enligt min mening talar vissa principiella skäl för att ha
ett undantagslöst förbud. Å andra sidan skulle det ibland kunna framstå som
obilligt mot en person all meddela honom ell generellt näringsförbud och därmed
hindra honom från atl driva näringsverksamhet i obetydlig skala inom ett helt
annat område än det där han förut varit verksam. En remissinstans nämner som
exempel del fallet atl en förutvarande byggnadsentreprenör vill överta en
mindre kioskrörelse. Enligt min mening talar övervägande skäl för att införa en
möjlighet att när ell näringsförbud meddelas undanta viss lyp av
näringsverksamhet från förbudet. En förutsätlning för partiellt förbud bör vara
att särskilda skäl föreligger. Härigenom behöver inte den situationen uppstå
att man i gränsfallen avstår helt från att meddela i och för sig befogade
förbud. Inte heller behöver ett näringsförbud få alltför drastiska
återverkningar för den enskildes möjligheter att försörja sig.

2.12 Förbudstidens längd

Förbudei i 199 a S KL för gäldenären att driva rörelse
gäller endast så länge konkursen pågår. Förbudets faktiska varaktighet är med
andra ord beroende av konkursens omfattning och beskaffenhet samt den snabbhet
med vilken konkursen fullföljs. Kommittén framhåller att ett ulvidgat förbud
som gäller bara under konkursen skulle få alltför ringa praktisk effekt. Det
finns heller inte, menar kommittén, några sakliga skäl för att giltighetstiden
för ett näringsförbud med den av kommittén föreslagna inriklningen skall vara
beroende av konkursförfarandets längd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 38

Pä grund av del anförda anser kommittén atl ell
näringsförbud bör kunna meddelas att gälla inte bara under konkursen utan också
sedan konkursen har avslulals. Förbudet bör dock vura tidsbegränsat. Giltighetstiden
för ett förbud föteslås vara högst fem år räknat frän dagen för beslutet. 1
beslutet skall dock kunna bestämmas en senare dag från vilken beslutet skall
gälla. Omständigheterna i del särskilda fallel kan vara sådana alt man inte kan
begära att en avveckling skall ske omedelbart.

Kommitténs förslag alt förbudstiden skall kunna bestämmas
till högsl fem är har fått ett blandat mottagande. Några inslanser tillstyrker
förslaget men flera förordar en utsträckt förbudstid i vissa fall. Bl.a.
föreslås en lid på lio år för svårare fall. Atl det skall vara möjligt att
senarelägga förbudets ikraftträdande har inle mölt någon erinran under
remissbehandlingen.

Enligt min mening torde det normall inte vara påkallal atl
låla ett näringsförbud gälla längre tid än fem år. Jag anser därför alt ett
förbud inte från början bör kunna ges längre giltighetstid än fem år. Om
emellertid förbudet sedermera överträds, bör del vara möjligt alt förlänga
giltighets-liden. Vid behov bör förlängning kunna ske i flera omgångar. En
yttersta tidsgräns för förlängning bör dock finnas. Den synes kunna sättas lill
fem år. 1 övrigt bilräder jag vad kommittén anfört om tidpunkten för ikraftträdande
av förbudei.

2.13 Förfarandet

Kommittén behandlar utförligt frågor som rör förfarandet.
Bl.a. diskuleras ingående frågan vilken myndighet som bör anförtros uppgiften
att besluta om det utvidgade näringsförbudet. Valet har härvid främsl ansetts
böra stå mellan allmän domsiol och marknadsdomstolen. Kommittén har stannat för
att marknadsdomstolen skall få beslutanderätten. Vid prövningen av frågor om
näringsförbud skall domstolen ha samma sammansättning som vid handläggning av
ärenden enligl konkurrensbegränsningslagen (1953:603). Talan inför
marknadsdomstolen skall föras av näringsfrihelsombudsmannen (NO). Om del finns
anledning att meddela näringsförbud, skall förvaltaren i konkursen underrätta
tillsynsmyndigheten. Finner myndighelen atl näringsförbud bör meddelas, skall
den göra anmälan om delta till NO.

Kommitténs förslag har i denna del fått ett blandat
mottagande. Många remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
ulan erinran. Åtskilliga instanser, däribland förelrädare för både
näringslivet och domstolama, har emellertid ställt sig avvisande lill tanken
på marknadsdomstolen som beslutande organ. En stor del av dessa har i stället
förordat allmän domstol. Några ensiaka instanser har fört fram länsrätt eller
länsstyrelse.

Förespråkarna för de allmänna domstolama har i allmänhet
utförligt motiverat sin ståndpunkt. Skålen kan sammanfattas sålunda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 39

Tyngdpunkten vid prövningen av frågor om näringsförbud bör
närmast liggu på en bedömning av olika civil- och straffrättsliga frågor saml
exekutions- och uppbördsfrågor. Allmänna näringsrätlsliga lämplighetsbedömningar
bör, åtminstone till dess ytterligare erfarenheter av den nya sanktionen
vunnils, ges en mer underordnad roll vid prövningen. Näringsförbud kommer
mestadels att bli aktuellt vid gäldenärsbrott m.m. och bör i sådana fall
behandlas i samband med bestämmande av påföljd för dessa brotl. Om
förbudsfrågan behandlas i anslutning till brottmålet kan samma
utredningsmaterial ligga till grund för beslul både i ansvarsfrågan och i
frågan om näringsförbud. Parallella utredningar behöver alltså inte företas.
Vidare är det värdefullt med en gemensam prövning av de olika frågorna eftersom
ell beslul om näringsförbud bör påverka straffmätningen.

De allmänna domstolama fär i flera sammanhang ta ställning
lill företagsekonomiska och därmed besläktade spörsmål. Vidare kan de allmänna
domstolarna erbjuda en instansordning, vilket saknas om marknadsdornslolen blir
beslutsmyndighet. Vid meddelande av beslut av så ingripande art som
näringsförbud kan rättssäkerheten inle anses tillräckligt tillgodosedd genom
en prövning i bara en instans. Olägenheten med långa handläggningstider i flera
inslanser kan molverkas genom atl en möjlighet till interimistiskt beslut om
näringsförbud införs. F.ö. blir förfarandet inför marknadsdomstolen ocksä
tidskrävande. Genom sin lokala anknytning är de allmänna domstolama bäst
skickade att handlägga näringsförbudsfrågor.

Några av de remissinstanser som är kritiska mot valet av
marknadsdomstolen har också anfört att ordningen med anmälan från förvaltaren
i konkursen till tillsynsmyndigheten som i sin tur skall vända sig till NO är
invecklad och tungrodd. Från några håll invänds det all tillsynsmyndigheterna
saknar utredningsresurser. Det är också iveksaml om det är möjligt atl inom
överskådlig lid förse tillsynsmyndigheterna med sådana resurser. Enligt en
remissinstans har kommittén underskattat svårigheterna alt utreda och bedöma
de invecklade ekonomiska förhållanden som regelmässigt förekommer i fall där
näringsförbud kan bli aktuella. Ett par instanser berör särskilt NO:s roll.
Dennes hittillsvarande uppgifter har varit hell inrikiade pä att på olika sätt
skydda näringsfriheten. Det ifrågasätts om det är lämpligl att NO nu skall
tillvarata även del allmännas intresse att stoppa näringsidkare som faller
under det nya näringsförbudet.

För min del anser jag till en början att
räUssäkerhetssynpunklema måste tillmätas stor betydelse vid valet av
beslutsorgan. Ett beslut om näringsförbud kan ju lä en myckel ingripande
betydelse för den som drabbas. Vidare bör beaktas att det vid prövningen av
frågor om näringsförbud kan komma upp både juridiska och ekonomiska spörsmål
som ofta är av invecklad beskaffenhet. Vad som sagts nu talar starkt för att
frågor om näringsförbud handläggs av en domstol. I likhel med kommittén och det
stora flertalet remissinstanser anser jag alt valet bör stå mellan allmän

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 40

domstol och marknadsdomstolen. Mot länsrätterna lalar
bl.a. atl de inte har erfarenhet av konkurs- och straffrättsliga frågor. Dessa
domstolar bör därför enligl min mening inle komma i fråga.

Onekligen finns det flera skäl som kan anföras till förmån
för marknadsdomstolen. 1 domstolen finns förutom kvalificerat juridiskt
kunnande även tillgång till ekonomisk expertis. Domstolen har också genom sin
speciella inriktning särskilda insikter i näringslivets förhållanden.

Å andra sidan rymmer ärenden om näringsförbud mänga lyper
av frågor där de allmänna domstolarna har särskild sakkunskap. Näringsförbud
torde i de flesta fall aktualiseras till följd av all gäldenären har åsidosatt
lagfästa skyldigheter mot sina borgenärer eller mot del allmänna. Tyngdpunklen
i prövningen lorde ofta ligga på olika civil- och straffrättsliga frägor. Till
de spörsmål som kan bli aktuella och som redan nu har anknytning till de
allmänna domstolarnas verksamhetsområde hör frågor om del har förekommit
gäldenärsbrott eller brotl mot uppbördslagen (1953:272).

Jag vill också framhålla att de företagsekonomiska problem
som kan bli aktuella i ärenden om rtäringsförbud inte torde vara mer
komplicerade än sådana som allmän domstol ibland kan fä ta ställning till i
brottmäl eller civilmål. Allmän domstol har vidare möjlighet all vid behov höra
revisorer och annan ekonomisk expertis.

En omständighet som kan synas tala för marknadsdomstolen
är atl tillämpningen av näringsförbudet inle får komma i konflikt med de
principer som ligger bakom konkurrensbegränsningslagen. Jag vill emellertid
framhålla atl näringsförbud bara skall aktualiseras vid allvarliga fall av
missbruk av konkursinslitutet. Det kan inte komma i fråga atl underiåta att
meddela elt i övrigt befogat näringsförbud bara av omsorg om den effektiva
konkurrensen. Det nu anförda argumentet för marknadsdomstolen kan därför inte
tillmätas så stor betydelse.

Vid valet av domstol bör, som jag tidigare har framhåll
il, rättssäkerhetsaspekten tilläggas stor vikt. Vid tillkomsten av
marknadsdomstolens föregångare marknadsrådet uttalades atl även högt ställda
rätlssäkerhelskrav kunde tillgodoses trots att myndighetens beslut inte kunde
överklagas. Särskilt pekades på myndighetens sammansättning och på förfarandet
där. Dessa uttalanden bör ses mol bakgrund av vilka ärenden som anförtroddes
myndigheten. Från början gällde det ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen
och lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring. Senare har tillkommit
ärenden enligt lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och den
nya marknadsföringslagen (1975:1418). Det föreligger en avsevärd skillnad
mellan å ena sidan ärenden av denna art och å andra sidan en för en enskild
person så allvarlig och ingripande åtgärd som ett förbud att under flera år
driva näringsverksamhet. Rättssäkerhetskraven talar enligt min mening starkt
för att den som drabbas av ett näringsförbud får möjlighet att i en högre
instans föra talan mot beslutel. 1 det hänseendet

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 41

har de allmänna domstolarna sålunda etl avgjort försteg
framför marknadsdomstolen.

Om prövningen av näringsförbud förläggs till de allmänna
domstolarna kan dessulom betydande effektivitetsvinster och besparingar uppnås.
I realiteten får man, som jag tidigare har anlyll. räkna med atl frågor om
straffansvar aklualiseras i flertalel fall då näringsförbud kommer i fråga.
Båda spörsmålen kan i ett förfarande knutet till allmän domstol utredas och
prövas gemensamt. Det betyder alt resurser som redan nu är tillgängliga kan
utnytljas effektivare. Det innebär ocksä all del omständliga förfarande före
den egentliga förbudsprövningen som kommittén har föreslagit med prövning av
tillsynsmyndighet och NO kan undvikas. Det behöver heller inte bli aktuellt aU
ge NO åligganden som står i viss motsättning till hans uppgifter atl värna om
näringsfriheten.

Mot en ordning med de allmänna domstolarna som
prövningsinstanser kan invändas alt del kan ta tid innan ett lagakraftvunnet
avgörande föreligger. Önskemålet om atl i vissa fall få fram ett avgörande
snabbt kan emellertid, somjag kommeratt beröra i del följande, tillgodoses
genom att man inför en möjlighet till interimistiska förordnanden. Det torde
inte heller vara förenat med några slörre lagtekniska svårigheter att anknyta
prövningen av näringsförbud till förfarandereglerna vid allmän domstol. Detta
gäller oavsell om ålal i anslutning till konkursen kommer i fråga eller

ej.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att övervägande skäl
talar för att de allmänna domstolarna blir beslutsorgan i frågor om
näringsförbud. Jag anser inte att det finns anledning alt koncentrera
beslutsrätten till någon viss allmän domstol eller grupp av allmänna domstolar.
Inte heller finns det anledning all ge domstolen en särskild sammansättning,
utan erforderlig speciell sakkunskap bör kunna tillföras domstolen enligt de
gällande reglerna om bevisning.

När det gäller den nyss berörda frågan om interimistiska
förordnanden påpekar kommittén att det kan dröja ganska länge från det att
näringsförbud har aktualiserats i konkursen till dess att saken kan prövas
slutligt. Det kan därför ifrågasättas om inte interimistiskt beslut om
näringsförbud skall kunna meddelas. Kommittén har emellertid, utifrån den
förutsättningen att marknadsdomstolen skall vara beslulande organ, stannat för
att inte lägga fram ett sådant förslag. Som skäl härför anges bl.a. atl
interimistiska beslut skulle ha ganska lilen prakiisk betydelse, eflersom de
bara torde kunna avse nyetablering.

Flera remissinsianser uttalar sig för en regel om
interimistiskt beslut. För egen del anser jag att snabbhet i förfarandet är av
slor betydelse för effektiviteten hos näringsförbudet, som ju är avsett för
allvariiga fall av missbruk. 1 en del fall torde det redan på ett tidigt
stadium av utredningen med tämligen hög grad av sannolikhel visa sig om
förutsättningarna för meddelande av ett näringsförbud föreligger, t.ex. vid
uppenbart kriminella

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 42

törfatanden ditt kanske bttaffprocessuella tvångsmedel
tillgrips. Samtidigt kan handläggningen av målel inför tingsrätten av olika
skäl fördröjas. Genom ett överklagande kan det vidare dröja innan etl
lagakraflvunnet avgörande föreligger. I sådana situationer kan del vara
angelägel att näringsidkaren med omedelbar verkan avstängs från möjligheten atl
bedriva fortsatt näringsverksamhet. Jag anser alltså, somjag tidigare har
antytt, alt en möjlighet att meddela interimistiskt förbud bör införas. Ett
sådant förbud bör kunna meddelas säväl i det fallet att en talan om näringsförbud
ännu inte väckts som då ell mål om näringsförbud redan är anhängigt hos
domstolen. Beslut om interimistiskt näringsförbud bör vidaie kunna meddelas
även om förutsättningarna för ett slutligt näringsförbud inte äl helt
klarlagda. Detta innebär att ell nägot mindre mått av uttedning bör kunna räcka
för meddelande av det interimistiska förbudei.

Liksom när det gäller etl slutligt förbud kan
omständigheterna vara sådana att man inle kan begära att en avveckling av redan
föreliggande engagemang skall ske omedelbart. Även ett interimistiskt förbud
bör därför kunna fastställas atl gälla från viss senare dag. Det bör vidare
vara möjligt atl vid behov låta en viss näringsverksamhet undanlas från det
till-falliga näringsförbudet.

För att önskemålet om snabba avgöranden ylterligare skall
tillgodoses bör allmänt gälla att handläggningen av frågor om näringsförbud
skall ske skyndsaml.

Kommittén har föreslagil all ett beslut om näringsförbud
skall kunna hävas om ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder
det. Den som hP'' meddelats förbud bör alltså kunna begära hos vederbörande
domstol att förbudet havs. Förslaget har inte mött någon erinran och jag
biträder förslaget. Det bör också i analogi med vad som tidigare sagts om
partiellt näringsförbud vara möjligt att besluta om partiell hävning.

Jag vill i sammanhanget framhålla att domstolen inte bör
kunna ompröva elt avgörande all ogilla en talan om förbud. 1 samband med en ny
konkurs böt däremot en fråga om näringsförbud ånyo kunna aktualiseras.

När det sedan gäller frågan om det förfarande som skall
föregå domstolsprovningen innebär kommitténs förslag, somjag tidigare har
nämnt, att om det kan finnas anledning att meddela näringsförbud, så skall
förvaltaren i konkursen underrätta tillsynsmyndigheten. Finner myndigheten alt
ett näringsförbud bör meddelas, skall den göra anmälan om detta till NO. Denne
kan i sin tur göra en ansökan om förbud hos marknadsdomstolen.

Kommitténs förslag har fått ett huvudsakligen positivt
mottagande av de remissinstanser som förordat marknadsdomstolen som beslutsorgan.
Av de instanser som förordar allmän domstol förespråkar flertalet som särskill
har uttalat sig i frågan att åklagare skall föra talan om näringsförbud. Några
instanser förordar tillsynsmyndigheten eller kronofogde. Från något håll
framförs tanken att låta talerätten vara beroende av om ålal har väckls. Har
detta skett skulle åklagare föra talan, i annat fall kronofogde.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 43

Vid utformningen av föifarandel bör beaklas att det i
allmänhet är konkurstörvaltaren som har de bästa förutsättningarna att i första
hand bedöma om det kan finnas anledning att rneddela näringsförbud. I hans
uppgifter ingår bl.a. atl ta reda på orsakema lill gäldenärens obestånd. Genom
hans medverkan kan också förhållanden belysas som är av betydelse för frågan om
näringsförbud. Det är därför nalurligt att låta förvaltaren lämna besked när
det förefaller finnas anledning atl meddela näringsförbud. Sådant besked bör
kunna lämnas omedelbart ulan alt färdigslällandel av förvaltarberätlelse eller
förvaltaruppgift avvaktas.

Även om förvaltaren i enlighet med det sagda har en viktig
roll i sammanhanget, bör det åvila en myndighet atl verkställa den ulredning
som är behövlig för att pröva om talan om näringsförbud skall väckas och atl
utföra denna lalan.

Väljer man atl låta allmän domstol pröva frågor om
näringsförbud, blir det inte längre aktuellt alt låta NO föra talan. Valet av
laleberätligad myndighel bör i stället stå mellan allmän åklagare och
tillsynsmyndigheten i konkursen. Somjag tidigare har framhållil torde frågor om
näringsförbud ofta komma att aklualiseras i samband med en ansvarstalan. Även
om åtal inle väcks kan en förundersökning som belyser gäldenärens förehavanden
före konkursen ha ägt rum eller inletts. Processekonomiska hänsyn lalar därför
för att åklagaren åtminstone i dessa fall skall få föra talan inför domstol.

För de fall då något brottsligt förfarande inte är
aktuellt skulle det kunna ligga närmare lill hands alt låta tillsynsmyndigheten
föra talan om näringsförbud. Intresset att ha ett så enhetligt förfarande som
möjligt talar emellertid för atl man även i dessa fall låter allmän åklagare
bli laleberätligad. Till förmån för detta alternativ kan också åberopas
åklagarnas allmänna processvana. Det saknas heller inte exempel på fall där
åklagaren anförtrotts uppgiften att föra det allmännas talan utan atl del
samtidigt är fråga om ansvarstalan. Ett fall är talan om förverkande (jfr 17 S
lagen 1946:804 om införande av nya rättegångsbalken). Andra exempel är lalan
enligt lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen
(1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Sammanfattningsvis anser jag därför att talan om
näringsförbud alltid skall föras av allmän åklagare.

Är åklagaren ansvarig för talans utförande saknas det
anledning att inte låta honom svara även för den föregående utredningen. Har
förundersökning enligt rättegångsbalken (RB) i ett brottmål inletts torde det
dock ibland vara obehövligt med en särskild ulredning i förbudsfrågan. I varje
fall behöver denna utredning inte bli så omfattande. Liksom vid ulredning av
brott bör åklagaren kunna anlita bilräde av polismyndigheten.

Även om tillsynsmyndigheten inte för talan och svarar för
ulredningen i förbudsfrågor är del angeläget att myndigheten medverkar i utredningsarbetet.
Tillsynsmyndigheten kan genom tidigare kännedom om gälde-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 44

nuren och genom sin befallning med konkursboet ha tillgång
lill material av betydelse för frågan om näringsförbud. Det är angeläget att
detta material tillförs utiedningen. Genom att ett samarbele kommer lill slånd
mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten och å andra sidan polis- och
äklagarniyndigheterna kan också dubbelarbete undvikas.

1 och med atl åklagaren får ansvaret för utredningen i
förbudsfrågan bör det också vara lill åklagaren som förvaltaren lämnar sitt
besked om all det finns anledning att meddela näringsförbud. Även
tillsynsmyndigheten bör kunna ta initiativ lill en utredning genom atl lämna
ell sådanl besked. Åklagaren bör emellertid också självmant, utan atl någon
anmälan har kommil in från förvaltaren eller tillsynsmyndigheten, kunna ta upp
en fråga om näringsförbud.

För frågan om näringsförbud kan åtskilligt malerial vara
av betydelse utöver det som har kommil fram i samband med konkursen eller en
eventuell brottsutredning. Frän kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhel
kan komma upplysningar av intresse. Genom upplysningar från revisorer,
anslällda och andra som kommil i kontakt med gäldenärens näringsverksamhet kan
också många omständigheter klarläggas. Vidare kan hos skilda myndigheler.
exempelvis skattemyndigheter och domstolar, uppgifter finnas om gäldenären.

En viktig upplysningskälla är givetvis den person som kan
bli träffad av förbudet. Denne har i många fall ell direkt intresse av atl
medverka i utredningen för att klarlägga att påtalade förfaranden inte är
obehöriga. Man får emellertid räkna med silualioner i vilka han inte vill
medverka och där tillräckliga uppgifter inle kan fås på något annat sätt.
Detta kan gälla såväl när del samtidigt pågår en förundersökning enligt RB i
etl brollmål som då en utredning om näringsförbud sker ulan anknytning till ett
brottmålsförfarande. Åklagaren bör därför ges befogenhet att besluta om
hämtning till förhör och i övrigl använda tvångsmedel mot vederbörande i syfte
atl utreda frågan om näringsförbud. Innan närmare erfarenheter vunnits av
tillämpningen av det utvidgade näringsförbudet anser jag däremol inte att del
under ulredningsfötfarandet i förbudsfrågan eller senare i målet bör ges möjligheter
att använda sådana personella tvångsmedel som häktning och reseförbud.

När del gäller den närmare ulformningen av förfarandel
inför domstolen kommer, somjag tidigare har framhållit, frågor om näringsförbud
ofta att aklualiseras i samband med frågor om straffansvar. Det bör vara
möjligt atl pröva en fråga om näringsförbud i samma rättegång som ansvarstalan.
Brottmålsreglerna blir då tillämpliga på hela förfarandet.

Man får ernellertid också räkna med att en talan om
näringsförbud förs särskilt. Sä långl möjligt bör enhetliga regler tillämpas
för näringsförbudstalan oavsett om förening sker med en ansvarstalan eller ej.
Slarka skäl lalar för atl mål om näringsförbud behandlas enligt regler för mål
vari allmänt åtal förs. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till vilka
brottmålsregler som bör vara tillämpliga. Det kan påpekas alt det inte finns

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 45

enhelliga regler för alla brottmålskategorier utan atl
reglerna i vissa avseenden är olika beroende på brottets svårhetsgrad.

En konsekvens av atl brottmålsregler skall gälla i
tillämpliga delar blir att reglema i rättshjälpslagen (1972:429) för
rättshjälpsformen rättshjälp åt misslänkl i brottmål kan lillämpas.

Även i mål om hävande av näringsförbud bör samma
brottmålsregler gälla i tillämpliga delar.

Kommittén har föreslagit vissa lidsgränser för
ansökningsförfarandet. Tillsynsmyndighetens anmälan til! NO skall enligt
förslagel göras så snart del kan ske och senasl etl år från dagen för
konkursbeslutet. NO:s ansökan hos marknadsdomstolen föreslås ske senast tre
månader från det tillsynsmyndighetens anmälan kom in till honom.

Under remissbehandlingen har bl.a. yppats farhågor för all
den tid som står lill buds för all inleda elt förfarande vid marknadsdomstolen
blir för kort.

Den mot vilken ett näringsförbud kan riktas bör som
kommittén framhåller inle någon längre tid behöva sväva i ovisshet om huruvida
han kan komma att drabbas av ett förbud. Å andra sidan behövs tid för att
utreda förbudsfrågan. I en del fall, t.ex. då vederbörande har organiserat sin
verksamhet med flera olika bolag eller med bulvan, kan utredningen vara
komplicerad. Avvecklingen av konkursboet kan bli långdragen och
missförhållandena kan komma fram försl på ett sent stadium. Vidaie måste
beaktas det samband som i många fall kommer att finnas mellan en
förundersökning och utredningen av frågan om näringsförbud.

En avvägning mellan å ena sidan intresset för den enskilde
av att snabbt få besked och å andra sidan behovet av tid för utredning och
bedömningar i förbudsfrågan leder enligt min mening till atl det bör bestämmas
en frist som är någol längre än den kommittén har förordat. Talan om näringsförbud
bör sålunda anhängiggöras senast inom två år från dagen för konkursbeslutet.
Anhängiggörandet bör dock alltid kunna ske så länge konkursen pågår. 1 många
fall torde den som kan drabbas av ett näringsförbud inte behöva sväva särskilt
lång tid i ovisshet om myndigheternas inställning i förbudsfrågan. Delta
följer av möjligheten att meddela honom interimistiskt näringsförbud. Intresset
av snabbhet i ulredningsförfarandet bör också kunna tillgodoses genom att
utredningen i förbudsfrågor prioriteras.

Vid frågor om förlängning av tiden för näringsförbud i
anledning av överträdelse av förbudet bör i princip samma förfarande tillämpas
som vid meddelande av ett ursprungligt förbud. I många fall torde det vara
möjligt all handlägga frågan om förlängning i den rättegång som avser ansvar
för överträdelse av förbudet. Frågor om förlängning av ett näringsförbud bör
dock alltid anhängiggöras innan förbudstiden utgår.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 46

2.14 Kontrollfrägor

Enligt koirimitténs bedömningar torde del inte bli
särskilt vanligt att nåiingsförbud meddelas. Kommittén räknar med att
bestämmelserna om niiringsförbud främst får en förebyggande och avhållande
verkan. Den anser att det inte är påkallat att inrälla ett särskilt organ eller
att bygga upp en vidlyftig konlrollapparal för lillsyn av alt meddelade förbud
inte överträds. Utan att framlägga direkta förslag anger kommittén dock vissa
riktlinjer föl hur en konlroll av all näringsförbud efterievs skall kunna
anordnas. Kommittén berör därvid först handels-, förenings- och
aktie-bolagsiegistren.

1 handelsiegister, som förs hos länsstyrelsen, registreras
enskilda näringsidkare och handelsbolag saml ideella föreningar och stiftelser
som idkar näring. 1 föreningsregister, som också förs hos länsstyrelsen,
registreras ekonomiska föreningar. Akiiebolag slutligen registreras centralt
för hela landel i akliebolagsregislret, som förs hos patent- och
re-gistreringsveiket.

Kommittén påpekar alt det utvidgade näringsförbudet avser
inte bara rätten att starta en ny verksamhet eller alt åla sig nya uppdrag atl
förelräda sådana juridiska personer som omfallas av förslaget. Det innebär
också atl uppdrag eller molsvarande som vederbörande redan har, när elt förbud
meddelas, skall avvecklas. Med hänsyn härtill är det enligl kommittén angelägel
att man kan få reda på vilka företag som personen i fråga är knuten lill.
Kommittén konstaterar alt möjligheterna att få uppgifter i detta hänseende från
nämnda register fn. är begränsade, Regislren utgår från den firma under vilken
personen, fysisk eller juridisk, har registrerats eller - såvitt angår
juridiska personer med organisationsnummer - från delta nummer. Registren är
uppbyggda efter korl- eller lösbladssystem. Detta har lill följd att det inle
är praktiskt möjligt atl genom registren ta fram uppgift om i vilka bolags-
eller föreningsstyrelser en viss person förekommer. I fråga om andra
företagsformer än akiiebolag gäller dessutom atl regislrering kan ha skett på
mer än etl håll. Vad gäller akliebolagsregislret kommer emellertid
möjlighelerna att få behövliga uppgifter att förbättras lill följd av övergång
från ett manuellt till ett databaserat regisler.

Kommittén berör också andra register från vilka uppgifter
om en viss persons engagemang i företag skulle kunna hämtas. Ett sådant
regisler är del på dala grundade referensregister som förs hos RSV för
beskattningen. Registret innehåller uppgifter om bl.a. vissa fåmansföretag
enligt 35 S I a mom. kommunalskallelagen (1928:370) som till övervägande del
ägs direkl eller indirekt av en eller ett fåtal personer. Registret används för
all fastställa s.k. samgranskningsförhållanden mellan företag och dess ägare samt
mellan moderbolag och helägda dotterbolag. Ur registret kan erhållas uppgifter
om vilka personer som är registrerade som ägare för ett visst bolag och i vilka
bolag en viss person är ägare. Registret kommer att byggas ut så att det
omfattar fler typer av fötetag ån fn.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 47

Eti annat dataregister håller på att upprättas inom del
s.k. REX-projektel, som gället elt riksdatasystem för exekutionsväsendet. I
samband ined delta arbele pägår fn. en försöksverksamhet inom Slockholms,
Södermanlands och Uppsala län. Under innevarande budgetär tas Göieborgs och
Bohus län med i denna verksamhet. I registret införs alla gäldenärer - både
fysiska och juridiska personer - som har restförts för obetalda skatter, böter
eller andra på indrivning beroende medel. Om gäldenäten har försatts i konkurs,
förs del in i registret.

Kommittén framhåller att det tilltänkta, på dala grundade
aktiebolags-registret och referensrcgistiet för beskattningen skapar
förutsättningar för att man i viss ulslräckning skall kunna få reda på vilka
företag som den berörda personen har anknytning till. Kommittén förordar vidare
att ett centralt register rörande meddelade näringsförbud upprättas. Registret
föreslås bli offentligt och förlagt till RSV. Otn ett konkursregister inrättas
- varom diskussioner har förts i olika sammanhang tidigare - är det enligt
kommilién nalurligt alt låta det omfatta även beslut om näringsförbud.

Kommilién anser alt behovet av information om meddelade
förbud blir tilli äckligt tillgodosell genom ett centralt register, varför
någon geneiell anteckningsskyldighel om förbudei i handels-, förenings-eller
aktiebolagsregister inte behövs. Vid en ansökan om registrering föreslås vederbörande
få avge en försäkran om att han inte är underkastad näringsförbud. Etl sådan
försäkran bör vara slraffsanklionerad. Enligt kommittén bör den myndighet hos
vilken regislrering av vederbörande näringsidkare redan har ägt rum underrättas
om förbud som meddelas efter registreringen. Kommittén finner det önskvärt att
registreringsmyndigheten kontrollerar om någon avveckling sker.

Remissinstansema har i slort ställt sig positiva lill de
riktlinjer för kontrollen som kommittén har förordat. 1 enskilda frågor har
dock avvikande synpunkter framförts.

I likhet med kommiuén finner jag det antagligt att
föreliggande reform framför allt får en förebyggande och avhållande verkan. För
att reformen skall få denna verkan fordras emellertid atl den förenas med vissa
åtgärder för kontroll av efterlevnaden av regleringen. En tillräckligt ulbyggd
konlroll lorde inte stå att få förrän om några år, när aktiebolagsregistret har
förts över på data. Detta förhållande behöver dock inte medföra att den nu
aktuella reformen skjuts pä framtiden. Redan nu kan en rad åtgärder vidtas för
atl skapa förutsättningar för en konlroll.

1 del följande skall jag främst uppehålla mig vid frågor
som bör få en lösning redan nu. På den punkten vill jag först framhålla att det
är väsentligl för både myndigheter och enskilda att lätt kunna få tillgäng
till uppgifter om meddelade förbud. Den som har meddelats förbud bör inle kunna
bli registrerad som företrädare för näringsverksamhet i handels-, förenings-
eller aktiebolagsregistren. Detla förutsätter en cenlral registrering av
förbud. Olika statliga organ som har eller kan få borgenärs ställning

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 48

gentemot en näringsidkare har ocksä ett intresse av
information från ett sådant regisler. Delsamma gäller privata långivare och
andra finansiärer av näringsverksamhet, exempelvis leverantörer. Vidare underlättas
utredningsarbete vid misstanke om överträdelse av förbudet om det finns en
cenlral registrering av näringsförbud.

På grund av del sagda anser jag i likhel med kommittén och
flera remissinstanser alt en central registrering av meddelade näringsförbud
bör komma till ständ. Registreringen bör omfalta även interimistiska näringsförbud.

1 fråga om förläggningen av ett centralt register över
näringsförbud har delade meningar framförts från remissinstanserna. Utöver
kommitténs förslag om förläggning till RSV har föreslagits patent- och
registreringsverket saml NO. Frågan hänger samman med spörsmålet om
upprättande av ett konkursregisler. Flera inslanser förordar att ett sådant
register upprättas.

Enligl min mening lalar starka skäl för att ett register
över näringsförbud förläggs lill RSV. De kronofogdemyndigheter som är
tillsynsmyndigheter i konkurs har en viss roll i syslemel med näringsförbud.
RSV är centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet. Inom
verket pågår som har nämnts arbelet på REX-projektet.

I likhet med kommittén anser jag det naturligt alt låta
uppgifler om näringsförbud ingå i ett konkursregister om ett sådant inrättas.
Införandet av det nya näringsförbudet bör emellertid enligt min uppfattning
inte i och för sig motivera inrättandet av etl särskilt konkursregister. Detta
behövs inte för att kontrollera efterlevnaden av redan meddelade förbud och
inte heller är elt konkursregister nödvändigt för att ta ställning till en
förbudsfråga när en sådan aktualiseras. Frågan om konkursregisler rymmer även
allmänt exekutionsrältsliga aspekier. Jag är inte beredd all i delta ärende
förorda alt ett särskilt konkursregister för hela riket upprättas utan denna
fråga får avgöras i annat sammanhang.

Sammanfattningsvis anser jag atl registret över
näringsförbud bör förläggas till RSV. Uppgifterna i legistret om vilka som har
meddelals näringsförbud bör vara offentliga.

Somjag tidigare har framhållit bör inte den som har
meddelats näringsförbud kunna bli registrerad som enskild näringsidkare eller
som ställföreträdare för aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
eller för ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet. Sådan
registrering sker i handels-, förenings- och aktiebolagsregistren. Kommitténs
förslag om att det vid ansökan om registrering skall fogas en försäkran om att
vederbörande ej är underkastad näringsförbud kan ifrågasättas. Betydligt
säkrare är naturiigtvis ett bevis från myndighet att något näringsförbud ej
föreligger. Genom att näringsförbudsregislret förläggs till RSV bör det inte
vara förenat med störte svårigheier eller koslnader all framställa bevis som
kan bifogas en ansökan om registrering. Ett alternativ

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 49

som bör undersökas är att låla RSV kontinuerligt hålla
patent- och registreringsverket och länsstyrelsema informerade om
näringsförbudsregistrets noteringar. Del synes ej nödvändigt att i detta
ärende ta en slutgiltig ställning i denna fråga.

Meddelar en domstol ett näringsförbud, bör underrättelse
ske till näringsförbudsregistret. Detsamma bör gälla om ett förbud upphävs helt
eller delvis eller om det förlängs. Även om interimistiska näringsförbud bör
underrättelse lämnas till registret. Är del känt att vederbörande förekommer i
aktiebolags-, förenings- eller handelsregister bör, som kommittén har
föreslagit, underrättelse också ske till det registret.

En viktig fråga är i vad mån olika myndigheter skall vara
skyldiga att kontrollera att ett meddelat förbud efterlevs. Som framgår av det
följande bör näringsförbudet sanktioneras av straffpåföljd. Underlåter den som
har träftats av ett förbud att ställa sig detta till efterrättelse ankommer det
ytterst på polis- och åklagarmyndigheterna att beivra överträdelsen. Av
naturliga skäl måste det i många fall bli svårt för polisen att få kännedom om
en överträdelse. Detta sammanhänger delvis med att det saknas målsägande som
kan göra anmälan om brottet. Det kan därför ifrågasättas om inte andra
myndigheter borde medverka i kontrollen av förbudets efterlevnad. I detta
sammanhang finns det anledning att erinra om det utredningsuppdrag som
regeringen genom beslut den 28 juni 1979 har meddelat brottsförebyggande rådet
(BRÅ). 1 beslutet uppdrogs åt BRÅ att inom ramen för översynen av
lagsfiftningen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten se över
bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet mellan
myndighelema samt föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder m.m. Med hänsyn
härtill anser jag att det är för tidigt att nu ta ställning till frågan om att
ålägga någon annan myndighet än polis-och åklagarmyndigheterna en generell
skyldighet att utforska i vad mån den som har underkastats förbud fortsätter
att driva näringsverksamhet.

Det finns emellertid anledning att särskilt beakta de fall
där det är aktuellt att avveckla näringsverksamhet som pågår vid den tidpunkt
då förbud meddelas av domstolen. I sådana fall skulle det framstå som stötande
om det inte sker en effektiv tillsyn över att avveckling verkligen äger rum.
Nära till hands för denna uppgift ligger tillsynsmyndigheten i konkursen.

Enligt min mening bör det alltså ankomma på
tillsynsmyndigheten att -utöver skyldigheten att vid behov anmäla fråga om
förlängning av näringsförbudet - särskilt övervaka att den som har meddelats
förbud avvecklar sin näringsverksamhet. Sker inte detta bör tillsynsmyndigheten
anmäla förhällandet till polisen. Som ett led i sin övervakning bör
tillsynsmyndigheten bl.a. kontrollera huruvida vederbörande vidtar åtgärder
för att bli avförd från exempelvis aktiebolagsregistret.

Olika myndigheter kan i sin verksamhet komma i kontakt med
personer som trots näringsförbud driver näringsverksamhet. Detta kan
gälla

4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 83

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 50

exempelvis kronofogdemyndigheterna i den exekutiva verksamheten,
länsstyrelsernas skatteavdelningar, de lokala skattemyndigheterna,
riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen. Utan att det framgår
ullryckligt av särskilda föreskrifter måste det anses förenligt med dessa
myndighelers verksamhel och dessulom önskvärt att de anmäler överträdelser av
näringsförbud till polisen.

När det gäller kontrollmöjligheterna i samband med
näringsförbud kommer förhållandena som tidigare sagts snart att avsevärt
förbättras. Överföringen av aktiebolagsregistret lill data beräknas vara
slutförd under år 1982. Vid uppbyggnaden av detta register liksom övriga
tidigare nämnda dalabaserade register är det viktigt all man beaktar de
särskilda önskemål som kan föranledas av beslämmelserna om näringsförbud.

2.15 Sanktioner vid överträdelse av förbud

Den lämpligaste reaktionen mol överträdelse av
närngsförbud är enligt kommitténs mening straff Straffet föreslås bli fängelse
i högst två år. I ringa fall föreslås dock påföljden bli böter eller fängelse i
högst sex månader.

Kommittén diskuterar om del straffrättsliga
sanklionssyslemet bör kompletteras med påföljder av ekonomisk natur, i första
hand en möjlighet att i förbudei utsätta vite. Överträdelse av förbud som
förenats med vite skulle då inte föranleda ansvar. En ordning med vite anses
dock vara mindre lämplig. Vederbörande skulle enligt kommittén bl.a. kunna
medvetet kalkylera med viiesbeloppet vid överträdelse av förbudet.

Kommittén har också övervägl att låla den som genom t.ex.
ett aktiebolag överträder förbud drabbas av personligt betalningsansvar för
bolagets skulder. Kommittén har emellertid inte velat föreslå ett sådant
betalningsansvar. Enligl kommittén lorde reglerom personligt betalningsansvar
ha betydande preventiva verkningar i de fall där vederbörande har utmätningsbara
lillgångar. 1 de fall där näringsförbud har meddelats synes dock den avhållande
effekten vara osäker.

När det gäller straffbestämmelsen rörande överträdelse av
199 a § KL föreslår kommittén att den skall finnas kvar oförändrad.

Kommitténs val av straff som sanktion har fått ett i
huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Flera instanser föreslår
därutöver att personligt betalningsansvar skall kunna ådömas den som överträder
näringsförbud genom att driva näringsverksamhet i form av exempelvis
aktiebolag. En instans anser alt etl annat sanktionssystem än det kommittén
har föreslagit bör övervägas. Föreläggande av vite framhålls därvid som en
sanktion med en tillräckligt återhållande effekt.

I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser
jag att straff är den lämpligaste sanktionen. Jag anser också att
straffbestämmelsen enligl kommitténs förslag har fått en lämplig utformning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 51

Det är givetvis viktigt alt bestämmelsen ges en
tillämpning som bidrar till att den som har meddelats näringsförbud verkligen
avstår frän att idka näring under den tid förbudei gäller. Näringsförbud är
avsett atl meddelas endast vid allvarliga missbruk av näringsfriheten.
Inträffar det att den som har meddelats förbud fortsätter en verksamhet med i
stort sett samma karaktär som den tidigare bör enligt min mening
frihetsberövande påföljd normalt väljas.

Åtminstone f n. anser jag det inte erforderiigt att
komplettera den föreslagna straffsanktionen med bestämmelser om personligt
betalningsansvar. I de fall näringsförbud har meddelats synes också den
avhållande effekten av etl personligl betalningsansvar vara osäker. Om
emellertid erfarenheterna av tillämpningen av det nya näringsförbudet visar att
behov av etl vidgat sanktionssystem föreligger får saken tas upp till förnyat
övervägande.

Jag har tidigare (avsnitt 2.12) förordat att ett
ursprungligt näringsförbud skall kunna förlängas vid överträdelse av förbudet.
Utan att formellt utgöra en påföljd ulgör föriängningen en reaktion i anledning
av överträdelsen.

Jag har lidigare också föreslagit att det automatiska
förbudet enligt 199 a S KL för gäldenären att under konkursen driva
bokföringspliktig rörelse skall behållas. Nuvarande straffbestämmelse bör, i
likhet med vad kommittén har förordat, stå kvar. Om gäldenären har meddelats
det utvidgade förbudet innan konkursen har avslutats, kommer de båda förbuden
att en tid gälla vid sidan av varandra. Startar gäldenären en förbjuden verksamhet
under tid då förbuden gäller samtidigt får överträdelse av det utvidgade
förbudet anses konsumera åsidosättande av förbudet i 199 a §. Om gäldenären
har påböljat den nya verksamheten före den tidpunkt från vilken det utvidgade
näringsförbudet skall gälla, fär straff ådömas både för överträdelse av 199 a
§, nämligen såvitt avser tiden från den dag då verksamheten började lill den
dag från vilken beslutet om näringsförbud gäller, och för brotl mol det
särskilda förbudet.

Den som har meddelats förbud kan söka kringgå detta genom
bulvan. Den föreslagna regleringen ger som jag tidigare har antytt möjlighet
att ingripa både mol den beträffande vilken förbudei gäller såsom gärnings man
och mot bulvanen såsom medhjälpare. Vid bedömningen av vad som skall anses som
medhjälp bör allmänna regler om ansvar för medverkan gälla.

Överträdelse av näringsförbud utgör elt s.k.
kollektivdelikt. Vederbörande blir således dömd för sitt handlande ända fram
till den senasle tidpunkt som domen avser. Om vederbörande därefter fortsätter
att trotsa förbudet, kan han ställas under nytt åtal för en verksamhet som han
har bedrivit efter angivna tidpunkt.

Utredning och åtal bör handhas av polismyndighet och
allmän åklagare enligt vanliga regler. Frågor om överträdelse av förbud och om
utdömande av påföljd skall prövas av allmän domstol.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 52

2.16
Kostnader för reformen

Kommittén
anser det inte möjligt alt närmare uppskatta antalet konkurser i vilka frågan
om näringsförbud kommer alt aktualiseras. Beräkningar av kostnaderna är därför
svåra atl göra. Kostnaderna torde emellertid enligt kommitténs uppfattning bli
ganska begränsade. De nya uppgifter som läggs på tillsynsmyndigheterna antas av
kommittén inte behöva föranleda några omedelbara personalförstärkningar där.
Däremot kan det behövas resursförstärkningar hos NO och marknadsdomstolen.

Några
remissinstanser har berört kommitténs kostnadsberäkningar och har därvid i
huvudsak instämt i vad kommittén har anfört.

Ävenjag
anser del svårt att göra en tillförlitlig uppskattning av det årliga antalet
fall där ett näringsförbud aktualiseras. Försl efter någon tids erfarenhet av
lagens tillämpning torde det vara möjligt att göra en mera säker bedömning av
behovet av personalförstärkning.

Genom
den reform av konkurslagstiftningen som har trätt i kraft den I januari 1980
tillförs vissa av de kronofogdemyndigheter som skall vara tillsynsmyndighet
ökade personalresurser för sin verksamhet. Redan härigenom har skapats visst
utrymme för tiUsynsmyndighetema att hantera frågor om näringsförbud.
Huvudansvaret för utredningen av frågor om näringsförbud kommer dock att ligga
på polis- och åklagarmyndigheterna där en redan uppbyggd organisation står
till buds. Somjag tidigare framhållit kommer näringsförbud att aktualiseras i
många fall där utredning görs av andra orsaker, såsom förundersökning vid
gäldenärsbrott. Några ytterligare nämnvärda resurser behöver då inte användas
för näringsförbudsfrågan. Dessa förhållanden gör enligt min mening att några
omedelbara personalförstärkningar inte blir behövliga hos någon av de
myndigheter som kommer atl få utreda frågor om näringsförbud. Inte heller
domstolarna torde behöva resursförstärkningar. Erfarenheterna av de nya
reglerna får visa i vad mån resurser på sikt bör tillföras myndigheterna.

2.17
Ikraftträdande m.m.

Det
är angeläget att de nya bestämmelsema om näringsförbud träder i kraft så snart
som möjligt. Jag föreslår att reformen träder i kraft den 1 juli 1980.

Som
en övergångsregel bör på vanligt sätt föreskrivas att äldre bestämmelser
fortfarande skall gälla i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet har
meddelats före dagen för ikraftträdandet.

Enligt
förslaget kan näringsförbud meddelas bl.a. den som upprepade gånger har
förekommit i konkurs. Den senaste konkursen måste i såfall ha beslutats efter
ikraftträdandet. Vid förbudsprövningen bör emellertid hänsyn kunna tas även
till konkurser som har inträffat före ikraftträdandet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 53

Likaledes bör domstolama kunna ta hänsyn till övriga
belastande omständigheter som har inträffat före ikraftträdandet.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1921:225). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

De ändringar i KL som berörs i det följande utgår från den
lydelse lagen har fr.o.m. den 1 januari 1980.

55 och 185 b §§

I 55 5 finns i första och andra styckena bestämmelser om
förvaltarberätlelse i ordinär konkurs och i tredje stycket föreskrifter om
undertättelse från förvaltaren till äklagaren om misstänkt brottslighet.
Molsvarande bestämmelser beträffande mindre konkurser återfinns i 185 b §.

När det gäller förvaltarberättelsen och dess motsvarighet
förvaltaruppgift i mindre konkurser föreskrivs att där bl.a. skall anmärkas
huruvida skälig anledning finns till antagande att gäldenären gjort sig skyldig
till gäldenärsbrott. Finns sådan anledning skall grunden därför anges. Redan
innan berättelsen resp. uppgiften avgivits kan misstanke om gäldenärsbrott
föreligga. Eftersom det är viktigt att fömndersökning mot gäldenären kan
inledas så fort som möjligt har förvaltaren, om han finner att gäldenären kan
misstänkas för gäldenärsbrott, ålagts skyldighet att omedelbart underrätta
allmän åklagare om misstanken. Samma underrättelseskyldighet gentemot
åklagaren gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under
konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för annat brott
av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten.

Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13)
skall förvaltaren göra anmälan till åklagaren, om det kan finnas anledning att
meddela näringsförbud. Bestämmelserna om förvaltarens skyldighet pä den punkten
har utformats delvis efter mönster av nyss nämnda regler. Sålunda föreskrivs i
55 § första stycket och 185 b § andra stycket att om det finns skälig anledning
till antagande att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon
sådan företrädare som avses i 199 b § har förfarit på ett sädant sätt att
näringsförbud enligt sistnämnda paragraf kan meddelas,

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 54

skall det anges i förvaltarberättelsen resp.
förvaltaruppgiften. Även grunden för antagandet skall anges.

I 55 S iredje stycket och 185 b S femte stycket föreskrivs
vidare att om det kan misstänkas all gäldenären eller, om denne är en juridisk
person, någon sådan företrädare som avses i 199 b 8 har förfarit på ett sådant
sått att näringsförbud enligl denna paragraf kan meddelas, skall förvaltaren
omedelbart undertätta åklagaren och ange grunden för misstanken. Att
förvaltaren underrättat åklagaren fritar honom inte från skyldigheten att i
förekommande fall i förvaltarberättelsen resp. förvaltaruppgiften anmärka att
anledning finns att överväga näringsförbud. Som följer av lagtexten behöver
förvaltaren inte särskilt ange att det inte finns skäl att meddela
näringsförbud.

Hur pass omfaltande undersökningar som bör göras av
förvaltaren i fräga om omständigheter som kan föranleda näringsförbud får
bedömas med beaktande av omständigheterna i varje särskill fall. En
utgångspunkt härvidlag måsle vara att det är ett samhälleligt inlresse och ett
intresse för borgenärskollektivet att missbruk av näringsfriheten i samband med
en konkurs utreds och att ett fortsatt missbruk förhindras genom näringsförbud.
I mänga fall kan transaktioner som förvaltaren stöter pä i samband med
utredningen av konkursboet utgöra omständigheter som bör beaktas vid en
förbudsprövning. Förvaltaren bör därutöver också kunna inhämla kompletterande
material som enbart tar sikte på förbudsfrågan även om detla inte får bli någon
huvuduppgift för honom. Det bör också framhållas att förvaltarens utredning
skall ta sikte på att fastställa om det finns någon misstanke att vederbörande
förfarit på sådant sätt att näringsförbud kan meddelas. Det är alltså inte
meningen atl förvaltaren på konkursboets bekostnad skall göra en fullständig
utredning i förbudsfrågan. Att verkställa en sådan ankommer i första hand på
polis- och åklagarmyndigheten.

När förvaltaren tar ställning till om han skall underrätta
åklagarmyndigheten måste han givetvis göra sin bedömning pä det material som
finns tillgängligt för tillfället. Det utredningsmaterial som är tillgängligt
för förvaltaren torde ofta vara begränsal, varför bedömningen blir i
motsvarande mån osäker. Åklagarmyndigheten skall emellertid, sedan
undertättelse kommit in, vid behov se till aU det företas en mer fullständig
utredning till belysning av näringsförbudsfrägan. Härvidlag bör givetvis
förvaltaren lämna alla upplysningar av betydelse som han förfogar över och vara
beredd att tillhandahålla erforderiigt material. Även tillsynsmyndigheten bör
tillhandagå med sådant material som den har tillgång till. Till följd av
åklagarmyndighetens utredning kan det visa sig att exempelvis förfaranden som pä
ett tidigt stadium framstår som obehöriga kan fä godtas. Frågan om
näringsförbud kan dä få falla.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 55

199 a S

Beträffande denna paragraf kan hänvisas lill den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.7). 1 förhållande till gällande lydelse har gjorts den
ändringen atl förbudet endasi avser näringsverksamhet varmed följer
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Näringsverksamhet som är
underkaslad reglerna i jordbruksbokföringslagen (1951:793) faller alltså
uianför förbudet.

199 b S

Paragrafen har behandlats utförligt i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.9 och 2.10). Paragrafen upptar förutsättningarna för
meddelande av näringsförbud och personkretsen.

Paragrafen inleds i första slycket med en bestämmelse som
tar sikte på det fallet att gäldenären är en fysisk person som har idkat
näring. Förbud kan då meddelas, om gäldenären har förfarit grovt otillbörligt
mot borgenärerna eller på annal sätt grovt har åsidosatt vad som ålegat honom
som näringsidkare. Genom andra stycket blir regleringen tillämplig även när etl
akiiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag har försatts i
konkurs. Detsamma gäller om gäldenären är en ideell förening eller en stiftelse
som har drivit bokföringspliktig näringsverksamhet. Förbud kan då meddelas den
som är eller senare än två år innan konkursansökningen kom in har varit
ställföreträdare för den juridiska personen eller faktiskt handhar eller under
nämnda tid har handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.
Samma förutsättningar för förbud som gäller för fysisk person skall gälla för
ställföreträdare för den juridiska personen eller därmed likställd. Det är
alltså denne själv som skall ha förfarit på angivet sätt. Om flera
konkursansökningar har förelegat samtidigt och beslut om konkurs har meddelats
i anledning av en annan ansökning än den som först kom in skall tvåårsperioden
bestämmas med utgångspunkt från dagen för den första ansökningen (17 8 KL).

De förfaranden som skall kunna föranleda näringsförbud
måste ha skett i den näringsverksamhet som har avslutats med konkursen.
Åtgärder som inte har samband med vederbörandes egenskap av konkursgäldenär
eller företrädare för konkursgäldenären skall alltså inte beaktas. De
otillbörliga förfaranden som skall kunna gmnda ett förbud bör heller inle ligga
alltför långt tillbaka i tiden före konkursutbrottel. Förbudsprövningen innebär
ju en bedömning av en persons lämplighet att - efter att ha allvarligt
miss-bmkat näringsfriheten eller konkursinstitutet - i fortsättningen få driva
en näringsverksamhet. Detta fömtsätter att det framför allt är aktuella
beteenden som är av betydelse för frågan.

1 tredje stycket har tagits in en föreskrift som avser
fömtsättningarna för näringsförbud vid upprepade konkurser. Bestämmelsen har
berörts i den

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
83 56

allmänna motiveringen (avsnill 2.10). Även enligt tredje
stycket krävs att vederbörande har åsidosatt vad som ålegat honom som
näringsidkare. Till skillnad mol vad som gäller enligl första stycket behöver
dock de förfaranden som har föregått konkurserna inte vara grova, tagna var
för sig. I kravet på att näringsförbud skall vara påkallat av särskilda skäl
ligger dock att vederbörande vid en samlad bedömning skall ha gjort sig skyldig
till ett så kvalificeral missbruk av näringsfriheten att situationen kan anses
jämställd med fall som avses i första stycket. Kravet på särskilda skäl innebär
också att de konkurser som åberopas i allmänhet bör ligga varandra relativt
nära i tiden. Vidare bör framhållas att även om det i princip är tillräckligt med
två konkurser för att näringsförbud skall kunna utlösas enligt tredje stycket,
så lorde regeln framför allt bli tillämplig när det har förekommit fler än två
konkurser.

De förutsätlningar för att meddela ett näringsförbud som
har angelts i tredje stycket avser bara de konkurser som åberopas som grund för
näringsförbudet. Skulle en person ha gått i konkurs flera gånger och har han
åsidosatt sina åligganden i samband med några men inte alla konkurserna kan
han alltså likväl meddelas näringsförbud.

Personkretsen vid näringsförbud enligt tredje stycket är
densamma som vid övriga fall av förbud. 1 var och en av de konkurser som
åberopas skall personen alltså vara eller ha varit enskild gäldenär eller, om
gäldenären är en juridisk person av angiven art, vara eller senare än två år
innan respektive konkursansökning kom in ha varit företrädare för den
juridiska personen i enlighel med vad tidigare har sagts. Bestämmelsen omfattar
bäde ställföreträdare och den som utan att formellt vara ställföreträdare
faktiskt har handhaft ledningen av ett företag.

När elt näringsförbud är aktuellt i samband med en
juridisk persons konkurs fär frågan om vem som skall meddelas förbudet avgöras
med utgångspunkt i de faktiska förhållandena. Regleringen är sålunda tillämplig
på den som har haft det reella inflytandet och beslutanderätten över
verksamhelen. Den som faktiskt - ehuru utan att formellt ha varit ställföreträdare
har utövat befogenheter som tillkommer företagsledningen kan med andra ord
träffas av förbud. Detsamma gäller beträffande den som utåt har ansvarat för
driften. Ingenting hindrar att flera personer meddelas förbud med anledning av
en och samma konkurs.

Vid bedömningen av om näringsförbud bör meddelas torde
inte sällan sådana förfaranden som faller inom det kriminaliserade området
komma i betraktande. Vid förbudsprövningen behöver emellertid inte avgöras, om
vederbörande har gjort sig skyldig till något brottsligt. Lagföring i anledning
av begångna brott i samband med konkursen behöver alltså inte ovillkoriigen avvaktas.
En annan sak är att det, som har antytts i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.13), ofta kan vara lämpligt att förbuds-och ansvarsfrågor behandlas
samtidigt. I vilket fall som helst torde en eventuell förundersökning med
anledning av brott kunna lämna åtskilligt material som är av betydelse för
förbudsfrågan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 57

Jag
vill i det sammanhanget ta upp ett särskilt problem som har berörts av några
remissinstanser. Problemet gäller om domstolama vid bestämmande av påföljd för
brott bör beakta del men som den tilltalade lider genom att han i anledning av
brottsligheten åläggs näringsförbud. Enligt min mening bör frågan om
näringsförbud vara helt skild från frågan om påföljdsbestämning. Det saknas
därför anledning att i lagen ge några regler i ämnet. Detta utesluter
självfallet inte atl ett meddelat näringsförbud kan, liksom andra
omständigheter i ett brottmål, beaktas när rätten bestämmer en brottspåföljd.
Detta får anses följa av de allmänna grundsatser som gäller för
påföljdsbestämning.

Förbud
får meddelas att gälla under högst fem är. Omständigheterna i det enskilda
fallet fär vara avgörande i fråga om hur läng tid vederbörande inom denna ram
bör vara underkastad förbud. Om flera personer anses böra meddelas förbud till
följd av en och samma konkurs, kan förbudstiden bestämmas olika för dem ifall
skäl därtill föreligger. Har någon enligt 199 g 8 meddelats ett tillfälligt
näringsförbud bör den tid som vederbörande varit underkastad sådant förbud
inkluderas i förbudstiden när denna bestäms enligt förevarande paragraf.

199
c §

Paragrafen
upptar bl.a. bestämmelser om innebörden av ett meddelat förbud och meddelande
av partiellt förbud.

Den
som har meddelats näringsförbud fär enligt första stycket inte driva
näringsverksamhet varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.
Han är alltså, som har framhållits i den allmänna motiveringen, oförhindrad att
driva skogsbruk eller jordbruk. Han fär vidare ta anställning hos annan. Om
hans arbetsgivare är sådan juridisk person som anges i paragrafen, får han dock
inte uppträda som ställföreträdare för den juridiska personen eller faktiskt
handha ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Med
ställföreträdare avses i förevarande sammanhang inte bara ordinarie
styrelseledamot samt verkställande och vice verkställande direktör utan även
t.ex. suppleant och firmatecknare.

Som
sagts tidigare skall den som har meddelats förbud avveckla uppdrag eller
motsvarande som han har vid beslutet om förbud. Om han är bolagsman i
handelsbolag kan annan bolagsman i handelsbolaget vara berättigad att påfordra
bolagets likvidation (jfr 27 § lagen 1895 nr 64 s. 1 om handelsbolag och enkla
bolag).

För
att den som har meddelats näringsförbud inte skall sväva i tvivelsmål om vad
sådant beslut innebär bör vad som sägs därom i första stycket av förevarande
paragraf lämpligen framgå av beslutet.

I
andra stycket i paragrafen har tagits in en föreskrift om möjligheten att
meddela partiellt förbud. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.11).

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 58

1 beslut om förbud skall enligl tredje slyckel kunna
fastställas en senare dag frän vilken förbudei skall gälla. Möjligheten kan
utnyttjas, om näringsidkaren t.ex. behöver en tid för avveckling av uppdrag
som han redan har när förbud meddelas. Hur lång tid som bör stå till förfogande
för avvecklingen får bedömas efler de omständigheter som kommer fram i del
särskilda fallet. Det kan inte uteslutas att den som underkastats näringsförbud
innan förbudstiden gått ut ånyo driver en verksamhel som går i konkurs. Skall i
anledning av den nya konkursen nytt näringsförbud meddelas bör det förhållandet
atl den första tiden inte löpt ut inle föranleda atl del nya förbudei
fastställs alt gälla från en viss senare dag. Ett beslut bör kunna utformas så
atl det iräder i kraft omedelbarl sedan det vunnil laga kraft med den
reservationen atl åtgärder för avveckling av särskilt angiven verksamhel fär
vidtas intill en viss senare dag.

Ett särskilt spörsmål är huruvida förevarande paragraf bör
innehålla en erinran om att ett näringsförbud inte får innebära inskränkning i
den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten för varje svensk medborgare atl
framställa tryckalster och sprida tryckta skrifter. 1 likhel med kommittén
anser jag att någon sådan bestämmelse inte behövs. Någon motsvarande föreskrift
finns fö. inle i den nuvarande 199 a 8 KL.

Grundfömtsättningen för atl ett näringsförbud skall fä
meddelas är atl en konkurs har inträffat. Av 25 8 KL följer att ett beslut om
konkurs går i verkställighet utan hinder av att det har överklagats. Liksom
beträffande övriga frågor som har samband med en konkurs har förvaltaren och
tillsynsmyndigheten att, när en konkurs har beslutats, genast vidta de åtgärder
som kan följa av de nu akluella reglerna. Detta överensstämmer i princip med
att det nuvarande förbudet i 199 a 8 KL jämte andra föreskrivna hinder att
inneha viss tjänst osv. med anledning av att en konkurs inträffat torde ha
omedelbar verkan. Om ett konkursbeslut efter fullföljd talan upphävs i högre rätt,
förfaller därmed frågan om meddelande av förbud.

För tydlighetens skull bör till sisl påpekas att, om någon
överträder ett meddelat förbud, detta i och för sig ej innebär att
rättshandlingar som han i samband därmed har företagit blir ogiltiga. En annan
sak är alt ogiltighet kan bli följden, om han personligen är försatt i konkurs
Ofr 20 och 21 §8 KL).

199 d 8

I paragrafen ges föreskrifter om förfarandet vid
meddelande av näringsförbud. Talan om näringsförbud förs av allmän åklagare
vid allmän domstol. Angående utredningen och förfarandet i mål om näringsförbud
skall, om annat inte föreskrivs i KL, i tillämpliga delar gälla vad som i
allmänhet är föreskrivet om mäl som rör allmänt åtal för brott, för vilket är
stadgat fängelse i högst ett år. RB:s förfaranderegler är alltså tillämpliga om
inget annat har angetts särskilt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 59

Hänvisningen till de allmänna reglerna om mål om brott,
för vilket är stadgal fängelse i högsl etl år, innebär atl särregler för
bölesmål (1 kap. 3 8 tredje slyckel RB) eller mål vari brottet ej förskyller
mer än böler (jfr 6 kap. I S. 21 kap. 2 S, 30 kap. 6 8, 46 kap. 15 S och 51
kap. 21 S RB) ej skall tillämpas i mål om näringsförbud. Tillämpliga blir inte
heller regler i RB som föruisätter atl målel rör brolt som kan medföra högre
straff än fängelse i ett är (jfr 27 kap. 2 §, 27 kap. 16 8 och 36 kap. 5 8 RB).

Beslämmelsen om tillämpliga brottmålsregler innebär att
frågor om näringsförbud skall prövas av tingsrätt som första domstol och atl
rätten därvid skall bestå av en lagfaren domare och nämnd. Även i hovrälten
skall nämndemän som regel medverka vid avgörandet.

Åven när det gäller frägan om vilken tingsrätt som skall
ta upp frågor om näringsförbud gäller i princip allmänna brottmålsregler. Detta
innebär att en lalan om näringsförbud kan anhängiggöras vid rätten i den ort
där de förfaranden har förekommit som grundar talan (19 kap. 1 8 första stycket
RB). Det är också möjligt atl väcka talan vid vederbörandes allmänna
tvistemålsforum (19 kap. 1 8 tredje stycket RB). Förs en talan om ansvar för
brott samtidigt med en talan om näringsförbud kan även 19 kap, 6 8 RB få
belydelse för valet av forum. 1 andra stycket av förevarande paragraf har
dessutom föreskrivits att mål om näringsförbud får tas upp av rätten i den ort
där konkursen är eller har varit anhängig.

Talan om näringsförbud väcks alltså av allmän åklagare
(jfr 20 kap. 2 8 RB). Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13)
gäller ingel krav på anmälan om näringsförbud från förvaltaren i konkursen eller
från tillsynsmyndigheten. Reglerna om åtalsplikt och åtalsunderlåtelse (20 kap.
6 och 7 88 RB) saknar aktualitet i mål om näringsförbud. Detsamma gäller lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Däremot blir
reglerna om rätt till frikännande dom vid nedläggande av ätal (20 kap. 9 8 RB)
tillämpliga.

Reglerna i 21 kap. om den misstänkte och hans försvar
skall tillämpas i mål om näringsförbud. Dessa mål torde så gott som
undantagslöst kräva att vederbörande har försvarare.

Reglerna i 23 kap. RB om förundersökning har gjorts
tillämpliga vid utredningen av frägor om näringsförbud. Med hänsyn till det
allvarliga ingrepp elt näringsförbud kan ha för den enskilde kan utredningen om
förbud aldrig anses vara av enkel beskaffenhet. Det blir alltså inte aktuellt
att en polismyndighet med tillämpning av 23 kap. 3 8 RB leder utredningen.
Genom att förfarandet anslutits till de allmänna brottmålsreglerna gäller
förundersökningskungörelsen (1947:948) i tillämpliga delar på förundersökningsförfarandet.
Det förtjänar påpekas alt lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
inte blir aktuell i ett mål om näringsförbud.

Av tvångsmedlen i 24-28 kap. RB är det endast beslag samt
husrannsakan och övriga tvångsmedel enligt 28 kap. som kommer i fråga i mål om
näringsförbud. Häktning, anhållande, gripande och reseförbud (24 och

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 60

25 kap. RB) har i paragrafens andra stycke särskill
undantagits. Kvarstad och skingringsförbud (26 kap. RB) saknar aktualitet.
Bestämmelsen om telefonavlyssning (27 kap. 16 8 RB) är som har framgått av det
tidigare sagda ej tillämplig.

Vid omröstning skall 29 kap. tillämpas. Omröstningen i en
förbudsfråga skall ske fristående frän en eventuell omröstning i en fråga om
ansvar och påföljd för broll som prövas samtidigt.

Jag har lidigare förordat en möjlighet för den som har
underkastats eft näringsförbud att få detta hävt helt eller delvis. En
bestämmelse om detta har tagits upp i 199 f 8. Regeln innebär i en viss mening
att ett näringsförbud inte vinner rättskraft mot den som har drabbats av
förbudet. Regeln i 30 kap. 9 S om res judicata sätts alltså delvis ur spel
genom regeln i 199 f §. Om en talan om näringsförbud har ogillats utgör dock 30
kap. 9 § alltid hinder att frågan prövas på nytt i samma instans.

Av 45 kap. 1 8 RB följer att talan om näringsförbud väcks
genom ansökan om stämning. Stämningsansökningen skall bl.a. innehålla uppgift
om den mot vilken talan förs och de enskilda förfaranden som skall grunda
näringsförbudet med angivande av tid och plats för dessa (jfr 45 kap. 4 8 RB).

1 tredje stycket av förevarande paragraf har tagits in
föreskrifter om den tid inom vilken åklagaren har att anhängiggöra en talan om
näringsförbud. Utgångspunkten för fristen är i det fall som avses i 199 b 8
tredje stycket den senaste konkursen. Fristen får inte förlängas. Om den inte
kan iakttas, kan näringsförbud inte meddelas med anledning av den konkurs som
närmast föranleder åklagarens talan. En annan sak är att förhållandena i
konkursen kan beaktas, om ett näringsförbud mot personen i fråga aktualiseras
i samband med en ny konkurs.

Det kan i sällsynta fall inträffa att en underrätts beslut
om konkurs upphävs av hovrätten men därefter fastställs av högsta domstolen. 1
ett sådant fall bör högsta domstolens beslut i princip uppfattas som ett helt
nytt konkursbeslut och alltså vara utgångspunkt för beräkningen av
tvåårs-fristen. Om undertättens beslut om konkurs inte ändras i en högre
instans, skall fristen räknas från dagen för underrättens beslut.

199 e 8

Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens roll i
förfarandet. Av första stycket följer att tillsynsmyndigheten självständigt
skall pröva huruvida en anmälan om förbud bör göras hos åklagaren.

Av andra stycket framgår att tillsynsmyndigheten skall
till åklagaren överlämna allt det material som myndigheten har och som är av
betydelse i näringsförbudsfrågan. Mot bakgrund av de särskilda möjligheter som
tillsynsmyndigheten har när det gälleratt få kännedom om näringsidkarens
förhållanden (jfr avsnitt 2.13) är det angeläget att myndigheten söker åstad-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 61

komma ett så fylligt material som möjligt. Även sedan
anmälan gjorts bör det finnas utrymme för tillsynsmyndigheten att i samråd med
polis och åklagare aktivt verka för att behövlig ulredning kommer till slånd.

199 f 8

Paragrafens försia stycke innehåller en regel om att
näringsförbud kan hävas på begäran av den som förbudet avser. Förutsättningen
för atl förbud skall få hävas är att ändrade förhållanden eller något annat
särskilt skäl föranleder det. Om ett sådant villkor är uppfyllt kan rätten
sålunda häva förbudet innan den bestämda förbudstiden har gått till ända. Som
exempel på hävningsfall kan anges att den som har meddelats förbud ärver en
mindre rörelse i slutet av förbudstiden och det inte finns anledning alt befara
atl han skall ge sig in i några otillbörliga transaktioner. Särskilda skäl till
hävning kan också föreligga, om vederbörande åberopar andra väsentliga
omständigheter eller bevis som inte har förebragts tidigare. Liksom det är
möjligt att meddela ett partiellt näringsförbud kan ell beslut om hävning
inskränkas till viss typ av näringsverksamhet.

1 andra slycket föreskrivs att reglerna för mål om
näringsförbud skall i tillämpliga delar gälla i mål om upphävande av ett sådant
förbud. Vidare ges regler om forum. Slutligen föreskrivs att mål om hävande av
näringsförbud fär avgöras utan huvudförhandling om saken är uppenbar. Genom
denna bestämmelse blir det möjligt att på handlingama såväl bifalla som avslå
elt yrkande om hävande av förbud.

199 g 8

I paragrafen har tagits upp regler om interimistiskt
näringsförbud. Ett sådant förbud har i lagtexten givits beteckningen
tillfälligt näringsförbud. Ett sådant förbud skall kunna meddelas redan innan
talan enligt 199 d 8 har väckts. Har sådan talan väckts skall domstolen också
kunna meddela tillfälligt förbud under hela förfarandet fram till dom i målet.
Vid prövningen av om kravet på särskilda skäl är uppfyllt fär bl.a. beaktas å
ena sidan vilka följder fortsatt näringsverksamhet kan fä för det allmänna och
för borgenärer samt å andra sidan vilka ekonomiska och andra konsekvenser ett
förbud skulle medföra för den som drabbas av det. Naturligtvis skall det
föreligga sannolikhet för att ett tillfälligt förbud kommer att följas av en
dom på förbud. År frågan om näringsförbud svårbedömd bör därför ett tillfälligt
förbud inte meddelas.

Av andra stycket framgår att det även vid lillfälligt
näringsförbud är möjligt att differentiera förbudet så att en viss
näringsverksamhet undantas. Andra stycket medger också uppskov med
ikraftträdande av det tillfälliga näringsförbudet. Om det exempelvis behövs ett
visst rådrum för den behöriga avvecklingen av ett engagemang, kan förbudet i
denna del fä

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 62

träda i kraft från en senare dag medan förbudet i
övrigt genast blir gällande.

När det gäller förfarandet vid frågor om tillfälligt
näringsförbud har det inle ansetts behövligl att ge särskilda regler om
exempelvis domförhet, behörig domstol och omröstning. Detla får ses mot
bakgrund av att brolt-målsreglerna till följd av sambandet med talan om
näringsförbud i princip är lillämpliga. 1 vissa hänseenden har dock särskilda
förfaranderegler föreskrivits. I tredje styckel har sålunda föreskrivits att
en fråga om tillfälligt näringsförbud tas upp på yrkande av åklagaren. Något
krav på atl yrkandet skall vara skriftligt har inle ställts upp. Av prakliska
skäl torde emellertid ett yrkande som regel få skriftlig form. Om frågan om
tillfälligt näringsförbud kommer upp vid en huvudförhandling där frågan om slutligt
förbud handläggs, kan åklagaren givetvis framställa silt yrkande munlligen.

1 tredje slycket har vidare tagits upp vissa ytterligare
förfaranderegler. Där föreskrivs bl.a. att den som avses med etl lillfälligt
näringsförbud skall få lillfälle att yttra sig i frågan, såvida del inte finns
anledning anta atl han har avvikit eller i övrigl håller sig undan. Rätlen får
hålla förhandling för frågans prövning. Med hänsyn till det allvarliga ingrepp
etl näringsförbud kan innebära för en enskild person torde förhandling ofla
vara påkallad. Genom en hänvisning i slycket skall reglerna i 24 kap. 14 8 RB
om häktningsförhandling gälla i tillämpliga delar. I stycket har också givits
en regel om kallelse av den som avses med yrkandet om förbud. Att försvarare skall
kallas följer av 21 kap. 9 8 RB. Hålls en förhandling om tillfälligt
näringsförbud i utevaro av den som avses med förbudei är det av särskild vikl
att hans intressen bevakas av en försvarare.

Av Qärde stycket framgår atl etl beslul om tillfälligt
näringsförbud omedelbart skall lända till eftertättelse. Vid tillämpningen av
denna regel skall självfallel beaktas sådanl uppskov med ikraftträdandet som
kan ha beslämts enligt andra stycket jämfört med 199 c 8 tredje stycket. Beslut
om tillfälligt näringsförbud skall alltid delges den som avses med förbudet.

Genom bestämmelsen i femte stycket jämställs beslut om
lillfälligt näringsförbud som har meddelals under rättegången med vissa
liknande beslul som avses i 49 kap. 4 8 RB. Även beslut om tillfälligt näringsförbud
som har meddelats innan talan om näringsförbud har väckts är alt anse som
beslul under rättegången. Har ell beslul om tillfälligt näringsförbud meddelats
i samband med dom gäller för fullföljden mot beslutet 49 kap. 8 § första
styckel RB. Detta är en följd av att allmänna broltmålsregler gäller för
förfarandet.

199 h 8

I paragrafen har tagits in bestämmelser om bl.a vissa
frister som skall gälla när etl tillfälligt näringsförbud har meddelals innan
någon talan enligt 199 d 8 har väckts. I första stycket ges en möjlighet till
förlängning av den

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 63

utsatta
tiden efter framställning av åklagaren. För prövningen av framställningen är
förhandling inte nödvändig. Om det är behövligl, bör dock förhandling hållas.
En sådan förhandling är då att jämställa med en förhandling enligt 199 g 8-
Ytterligare förlängning av tiden kan sedermera meddelas.

Enligt
andra stycket skall beslut om tillfälligt näringsförbud i vissa situationer
hävas. Delta kan ske när som helst under förfarandet och fordrar inte särskild
begäran av part. Om talan bifalls skall domstolen pröva om del tillfälliga
näringsförbudet fortfarande skall bestå.

Enligt
Iredje stycket i paragrafen får domstolen i samband med att målet avgörs
besluta om tillfälligt näringsförbud. Detta kan ske utan att något yrkande
väckts av åklagaren.

19918

Paragrafen
upptar en bestämmelse om näringsförbudsregister (jfr avsnitt 2.14).

199J8

1
paragrafen har tagits in en föreskrift om den i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.14) berörda skyldigheten för tillsynsmyndigheten att övervaka
efterlevnaden av näringsförbud och av tillfälliga näringsförbud.

212
8

Straffbestämmelserna
i paragrafens första och andra stycken har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.15). 1 paragrafens tredje stycke har tagits in en
föreskrift om förlängning av förbudstiden vid överträdelse av ett
näringsförbud. Förlängning får ske med högst fem år. Sker förlängning flera
gånger fär den sammanlagda tiden för förlängning inte vara mer än fem år. I
bestämmelsen har ocksä angetts fristen för väckande av talan om förlängning.
Frägor om förlängning torde normalt komma att prövas samtidigt med
ansvarsfrågan i anledning av överträdelse av näringsförbud. Även på frågor om
förlängning blir de allmänna förfarande-reglema för brottmål tillämpliga.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i
konkurslagen (1921:225).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga I Ulredningens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921; 225)
dels att 55, 185 b, 199 a och 212 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
lagen skall införas två nya paragrafer, 199 b och 199 c SS, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

55 §'

Förvaltaren
skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så
ock om orsakerna lill gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I
berättelsen skall upptagas en översikl över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskill anmärkas, huruvida förhållande har förekommit som kan
föranleda återvinning till konkursboet och humvida skälig anledning
förefinnes till antagande, atl gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall gmnden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika
anmärkt, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Förvaltaren skall så snarl ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har
förekommit som kan föranleda återvinning till konkursboet och humvida skälig
anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning lill antagande, som nyss sagts, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
varil bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i
sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Finns anledning atl meddela förbud enligt 199 b §, skall även
det angivas jämte grunden härför.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara
därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.

' Som nuvarande lydelse har upptagits den lydelse som
föreslagits i lagrådsremiss 28.9.1978 med förslag till ändring i konkurslagen
(1921:225), m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Nuvarande lydelse

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för
gäldenärsbrott. skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken.

65

Föreslagen lydelsi

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för
gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva gmnden för misstanken. Finns anledning all meddela förbud enligt
199 b S. skall.förvaltaren omedelbart underrälia lill-synsmyndigheten och
angiva grunden för anledningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

185 b P 1 fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga
51,51a och 52 SS, 53 S första slycket, 57 S, 58 8 försia och andra slyckena
samt 60 S första stycket motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 S molsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvaltaren
skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om
orsakerna lill gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt
skall anmärkas, om det har förekommil förhållande som kan föranleda återvinning
lill konkursboet och om det finns skälig anledning antaga att gäldenären
gjort sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns anlednig lill sådant
antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det
senasle årel före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare
anmärkas vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts. 1 sådanl fall skall samtidigt den av gäldenären senast
uppgjorda balansräkningen ingivas.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommit förhållande
som kan föranleda återvinning lill konkursboet och om del finns skälig
anledning antaga att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns
anledning till sådant anlagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste året före konkursansökningen varil bokföringsskyldig,
skall vidare anmärkas vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts. 1 sädant fall skall samlidigl den av
gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas. Om anledning finns all
meddela förbud enligi 199 b §. skall även del angivas jämle grunden härför.

Så snart kunskap har vunnils om löne- eller pensionsskuld
skall förvaltaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där
gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhel. Finns ej löne-
eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämle uppgifter enligl andra slycket
tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad
från konkursbeslulet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren
bevilja uppskov.

* Som nuvarande lydelse har upptagits den lydelse som
föreslagits i lagrådsremiss 28.9.1978 med förslag till ändring i konkurslagen
(1921: 225), m. m.

5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 83

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om förvaltaren finner att gälde- Om förvaltaren finner all gälde-

nären kan misstänkas för att ha nären kan misstänkas för
atl ha

gjort sig skyldig till gäldenärsbrott, gjort sig skyldig till gäldenärsbrott,

skall han omedelbart undertätta all- skall han omedelbart undertätta all

män åklagare därom och därvid an- män åklagare därom och därvid an

giva grunden för misstanken. giva grunden för misstanken. Finns

anledning all meddela förbud enligt 199 b §, skall
förvaltaren omedelbarl underrätta tillsynsmyndigheten och angiva grunden för
anledningen.

199 a 8

Gäldenären må icke under kon- Gäldenären
får icke under kon-

kursen driva rörelse, med vars ul- kursen driva
näringsverksamhet, övande följer bokföringsskyldighet. varmed följer
bokföringsskyldighet

enligl bokföringslagen (1976:125).

199 b 8

År gäldenären näringsidkare och har han förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom såsom näringsidkare eller har han genom upprepade konkurser
eljest visal sig uppenbari olämplig all driva näringsverksamhet, kan ulöver
vad som följer av 199 a § förbud all idka näring meddelas honomför en lid av
högst fem år. Den som meddelats sådant förbud.får ej driva näringsverksamhet,
varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125), eller
såsom styrelseledamot eller i annan egenskap vara ställföreträdare för
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller för ideell förening
eller stiftelse, som driver näringsverksamhet av angivet slag, eller faktiskt
handha ledningen eller förvaltningen av sådan juridisk persons angelägenheter.

Om gäldenären är sådan juridisk person som avses i första
slycket, kan förbud som sägs där meddelas även den som är eller senare än ett
år innan konkursansökningen kom in varil ställföreträdare för den jitri-

= Senaste lydelse 1968:559.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

diska personen eller som fakliskl handhar eller under
nämnda lid handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheler.

199 c S

Fråga om förhud enligl 199 b prövas av marknadsdomstolen
efter ansökan av näringsfrihetsoni-budsmaiuien. Sådan ansökan får göras efler
anmälan av lillsyiis-niyndigheten. Tillsynsmyndighetens anmälan skall göras så
snarl del kan ske och senast ell år från dagen före konkursbeslulet.
.Nä-ringsfrihetsomhudsmannens ansökan skall göras senast tre månader från del
anmälningen kom in till ombudsmannen.

I beslul om förhud kan fastställas viss senare dag från
vilken beslutel skall gälla.

Beslut om förhud kan efter ansökan av den som förbudei
avser hävas, när ändrade förhållanden eller annal särskill skäl föranleder
det.

212 S'' Gäldenär som bryter mot 199 a S straffes med
dagsböter.

Den som bryler i?iol förbud enligt 199 b § dömes lill
fängelse i högsl ivå år eller, om brottet är ringa, lill böler eller fängelse i
högsl sex månader.

Denna lag Iräder i kraft den

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 68

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. alt 1, 3, 4, 9. 11, 13, 14 och 20 SS saml rubriken närmasl
före 13 8 skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Marknadsdomstolen
handlägger ärenden enligl lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet, marknadsföringslagen (1975:1418)
och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.

Föreslagen lydelse

I S'

Marknadsdomstolen
handlägger ärenden enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet, marknadsföringslagen (1975:1418) och
lagen (1971:112) om förbud mol oskäliga avtalsvillkor iam/ ärenden om förbud
enligt 199 b S konkurslagen (1921:225).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsdomstolen
beslår av ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka
två är särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för
ärenden om marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

Marknadsdomstolen
består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka
två är särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och
ärenden om förbud enligt 199 b § konkurslagen (1921:225) och en för ärenden om
marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordföranden
och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamoten
för ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insiki i näringslivets
förhållanden och ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga
avtalsvillkor särskild insiki i konsumentfrågor. Ordföranden, vice
ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan
anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

Ordföranden
och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamoten
för ärenden om konkurrensbegränsning och orn förbud enligl 199 b §
konkurslagen (1921:225) skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden
och ledamolen för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor särskild
insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda
ledamötema får ej utses bland personer som ftan anses företräda företagarintressen
eller konsument- och löntagarintressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senasle lydelse 1976:37. «Senaste lydelse 1976:37.
»Senaste lydelse 1976:37.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

69

opaginerad Kontrollera mot PDF

För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna
finns en eller flera ersättare. Beslämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.

9 8'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsdomstolen
är beslutför, möter är närvarande. I beslut skall företagarintressen samt
konsument-Av de särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende om
konkurrensbegränsning endasi den som ulsells för sådana ärenden och vid
handläggning av ärende om marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor endast
den som utsetts för sådana ärenden.

när ordföranden och fyra andra ledalika antal ledamöter
som förelräder

och löntagarintressen deltaga.

Av de särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av
ärende om konkurrensbegränsning eller ärende om förbud enligt 199 b §
konkurslagen (1921:225) endasi den som utsetts för sådana ärenden och vid
handläggning av ärende om marknadsföring elle oskäliga avtalsvillkor endast
den som utsetts för sådana ärenden.

Ordföranden
kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande åtgärd och pröva fråga om
avskrivning av ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För konkurrensbegränsningsfrågor
finns en näringsfrihetsombudsman och för frågor om marknadsföring och frågor
om oskäliga avtalsvillkor en konsumentombudsman.

För
konkurrensbegränsningsfrågor och frågor om förbud enligt 199 b § konkurslagen
(1921:225) finns en näringsfrihetsombudsman och för frågor om marknadsföring
och frågor om oskäliga avtalsvillkor en konsumentombudsman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ombudsman
utses av regering för viss tid och skall vara lagkunnig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förfarandel
i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor

Förfarandet
i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor saml om förbud eidigt
199 b § konkurslagen (1921:225)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 88 marknadsföringslagen (1975:1418) eller 1
§ lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor göres skriftligen. Av
ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning
sökanden åberopar.

Ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 88 marknadsföringslagen (1975:1418) eller 1
8 lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor eller om förbud
enligt 199 b § konkurslagen (1921:225) göres skriftligen. Av ansökningen skall
framgå de skäl på vilka ansökningen gmndas och den utredning sökanden åberopar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse 1976:37. » Senaste lydelse 1976:37.
«Senaste lydelse 1976:37.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sökanden
och hans motpart skall beredas tillfälle atl vid sammanlräde inför
marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkler och förebringa den utredning de
vill åberopa. Till sådanl sammanlräde skall konsumentombudsmannen kallas.
även om han ej är sökande.

Sökanden och hans niotpail skall beredas tillfälle att vid
sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa. / ärende om marknadsföring och om oskäliga
avtalsvillkor skall konsumentombudsmannen kallas lill sådant sammanlräde, även
om han ej är sökande.

Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse
äga rtim i den ulsträckning domstolen bestämmer.

20 8«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
inlaga, kallelse, föreläggande, part eller annan, sker del genom delgi

Delgivning av beslul av marknadsdomstolen, vilket
innefaltar vitesföreläggande enligl lagen (1953:603) om motverkande i vissa
fall av konkurtensbegränsning inom näringslivet, marknadsföringslagen
(1975:1418) eller lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, får ej
ske enligt 12 8 delgivningslagen (1970:428), med mindre anledning förekommer
all den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

beslut
eller annan handling tillställas vning.

Delgivning av ansökan om förbud enligt 199 b §
konkiirslagen (1921:225) eller av beslut av marknadsdomstolen, vilkel
innefatlar vitesföreläggande enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa
fall av konkurrensbegränsning inom näringslivel, marknadsföringslagen
(1975:1418) eller lagen (1971:112) om förbud mol oskäliga avtalsvillkor, fär ej
ske enligt 12 S delgivningslagen (1970:428), med mindre anledning förekommer
att den sökte avvikit eller eljesl håller sig undan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i kraft den

' Senaste lydelse 1972:732. ' Senaste lydelse 1976:37.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 71

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänt om förslaget

1.1 Justitiekanslern

Konkurslagskommittén hat enligl tilläggsdirektiv haft att
övervåga hur man från konkursrältsliga utgångspunkter kan stävja missbruk av
konkursinslitutet. Kommittén har enligt min mening väl skilt sig från
uppdraget. Från de synpunkter jag har att beakla finns ingen erinran mot
förslagen i betänkandet.

1.2 Riksåklagaren

Del alllmer utbredda missbruket av konkursinslitutet
åsamkar både del allmänna och enskilda avsevärda förluster och olägenheter.
Sålunda undandras härigenom betydande belopp hänförliga till skatter och andra
offentliga avgifter. Likaså drabbas ofta enskilda borgenärer av föriuster.
Genom den slalliga lönegarantin är det i huvudsak sörjt för att arbetstagare
inte omedelbart blir ekonomiskt drabbade vid en konkurs. 1 de fall företagel
upphör med sin verksamhel innebär givetvis en konkurs etl avsevärl avbräck även
för arbetslagarna. Den nuvarande ordningen innebär en betydande arbetsotrygghet
för denna grupp. Ett systematiskt utnyttjande av konkursinslitutet ingår också
ofta som ett led i brottsligt förtärande. Det är alltså frän skilda synpunkter
angeläget att samhället vidlar åtgärder som kan stävja det ifrågavarande
missbruket. Del av konkurslagskommittén anvisade näringsförbudet bör kunna
tjäna som elt medel mol osund affärsverksamhet. Jag anser alt förslaget bör
kunna läggas till grund för lagstiftning.

1.2.1 Överåklagaren i Stockholm

Enligt de erfarenheler som vunnits inom åklagarmyndigheten
i samband med utredning av brott i anslulning till konkurs är kommitténs
förslag om etl utvidgal näringsförbud ett välbehövligt instrument i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten.

1.2.2 Överåklagaren i Göieborgs åklagardisiriki

Konkurslagskommitténs uppdrag innefattar att inom ett avgränsat områ

de bidraga lill en lösning av de problem, som missbruk av konkursinstitutet

innebär. Med hänsyn bl.a. lill del nära sambandet mellan detta missbruk

och den organiserade ekonomiska brottsligheten är del av vikt atl man

utnyttjar det instrument som lagstiftningen utgör. Det nu avgivna förslagel

om utvidgat näringsförbud bygger på de i lagrådsremissen den 28 septem

ber 1978 föreslagna ändringarna i konkursiagen. Såsom kommittén påpe

kat torde dessa föreslagna ändringar i sig innebära en begränsning av

möjlighelerna att missbruka konkursinstitutet. Jag biträder dock kommit

téns uppfattning atl etl utvidgat näringsförbud kan komma att fylla en icke

oviktig funktion såsom komplement till de övriga lagändringarna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 72

1.2.3 Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt

Förslaget att införa ett tidsbegränsat näringsförbud för
personer, som i samband med konkurs befinnes ha grovt åsidosatt allmänna eller
enskilda inlressen. är välmotiverat.

1.2.4 Länsåklugare Thorsten Rosenberg

De föreslagna reglerna och slraflbestämmelserna föranleder
från åkla-garsynpunkl inte någon erinran i sak.

1.2.5 Länsåklagaren i Kopparbergs län

Kommittén har enligt direktiven haft alt närmare överväga
hur man från konkursrätlsliga utgångspunkter kan slävja missbruk av
konkursinslitutet. Såsom den framhållit i betänkandet ulgör emellertid
konkurslagstiftningen endasi en del av del regelsystem som möjliggör de
förtaranden som kan sägas ligga bakom beteckningen missbruk av
konkursinslitutet. Det är framför allt fräga om överträdelser och kringgåenden
av regler inom associations-, närings- och skatterätten samt utnylljanden av
brisier och ofullsländigheler i denna lagstiftning för att nå ekonomiska
fördelar. Jag anser det viktigt alt understryka delta förhällande, enär
direktiven synes mig alltför mycket ha begränsal kommitténs möjligheler all
komma med konstruktiva förslag som effektivt och pä ett tidigare stadium
begränsar missbruk av konkursinstitutet.

Ulredningen innehåller ingen fullständigare kartläggning
och analys av de upprepade konkurserna. Jag har sedan 1950 handlagt ett flerlal
mål angående gäldenärsbrott i Kopparbergs län och kan inte erinra mig att
upprepade konkurser i numera förekommande omfattning inträffade under 1950 och
1960-talen. I början av 1970-talel förekom upprepade konkurser inom vissa
personaliniensiva branscher. Verksamheten kunde drivas under viss tid genom
alt innehållna men inte inbetalade källskatter fick ingå såsom rörelsekapital.
Det var i flera fall en förutsätlning för att rörelsen skulle kunna hållas
igång alt uppbörds- och skattebrott förövades.

Säsom kommittén framhållit i de sammanfattande
synpunklerna utvisar de slumpvis utvalda exemplen, som troligen är ganska
representativa, att dessa oftast rör aktiebolag med elt obetydligt
aktiekapital. Det förefaller därior vara lika befogat alt lala om missbruk av
associationslagstiftningen. De redovisade fallen uppvisar en provkarta på olika
brott. En kombination av fördomsfrihet och uppfinningsrikedom hos en del av
företagarna ger anledning till misströstan om vederbörandes mottaglighet för
lagföring, slraff och administrativa påbud. Det finns tydligen inom affärslivet
en troligen stor seklor som kännetecknas av obefintlig, ofullständig och falsk
bokföring. Särskild uppmärksamhel förtjänar de aktiebolag som aldrig haft något
aktiekapital eller fortsätter verksamheten sedan aniingen aktiekapitalet helt
förbrukats eller förbrukats i sådan omfattning att bolaget skulle ha trätt i
likvidation. Ell omfattande missbruk av "tomma'" bolag har förekommil
och förekommer alltjämt, pel finns också anledning att ofta räkna med fusk i
samband med alt aktiekapitalet inbetalas genom apportbildning. I några fall i
Kopparbergs län har på så sätt tillgångar överförts från förelag som därigenom
försalls på obestånd eller vars redan inträffade obestånd därigenom förvärrats.
Den frikostiga kredit- och långivningen utan kontroll av förelagarnas personer
eller säkerheter också i några fall då stat och kommun varit borgenärer har
lett sig minsl sagt anmärkningsvärd och varit föga ägnad att stärka
ansvarskänslan hos gäldenärerna.

Med det ovan anförda harjag velat yppa tveksamhet rörande
effekten av

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 73

ett näringsförbud när det gäller att komma till rätta med
den ekonomiska bioltslighelen. Skadan är redan skedd då lottitsättningarna för
ett sådant förbud föreligger. Elt näringsförbud kan möjligen i förening med
andra åtgärder bidra till att någol minska den ekonomiska brottsligheten.

Då ett näringsförbud hänger samman med den näringsfrihet
som i princip råder i Sverige hade det varil av värde med en närmare analys av
näringsfrihetens reella innebörd. Denna frihet torde, vilket också kommittén
noterat, vara begränsad. Krav pä elableringskontroll framförs med jämna
mellanrum, bl.a. från fackföreningar, t.ex. inom byggnads- och
restaurangbranschen. Dessa krav torde inte komma att tystna. Med de skyldigheter,
som samhället genom olika lagar och förordningar lägger på företagarna synes
vissa minimikrav i fråga om kompetens och oförvitlighet befogade. Jag har
liksom de flesta åklagare i flera fall i samband med åtal för gäldenärs- och
skallebrott kommit i konlakl med personer, som särskilt beträftande bokföring
och deklarationer varit häpnadsväckande inkompetenta.

Vad ovan anförls motiverar enligt min mening den översyn
som riksdagen efterlyst 1975 och som också konsumentverket aktualiserat i
skrivelse lill regeringen 1978 med hänsyn till konsumentintresset. Frågan om
elableringskontroll är inlimi knulen till hur regleringen av etl näringsförbud
sker. Med den betydelse som ulredningen lagt i termen elableringskontroll är
det befogat att ta upp lill diskussion frågan om institutet näringsförbud skall
behöva användas när del gäller tillståndspliktiga näringar. Om en näringsidkare
exempelvis icke inlevererar för sina anställda innehallen källskatl eller
använder "grå" arbetskraft borde detta åtminstone i flagranta fall
vara etl tillräckligl skäl för atl diskvalificera honom. Att låta en
näringsidkare, som driver en lillståndspliktig rörelse med grå arbelskrafl
fortsätta med sin verksamhet framstår såsom ren flathet från samhällets sida
och undergräver moralen hos dem som försöker atl iakttaga lagar och
förordningar.

1.2.0 Läiisäklagaren i Malmöhus län

Det av konkurslagskommittén framlagda förslaget om
införande av möjlighelen att efler särskild prövning meddela etl
""näringsförbud"' för näringsidkare, som i samband med konkurs
anses ha förfarit grovt otillbörligt mol borgenärer eller på liknande sätl
visal sin olämplighet, är en nyhet inom svensk lagstiftning. Del kan emellertid
knappast råda tvivel om atl etl reelll behov av ett sådant stadgande föreligger.
För detta talar också den redogörelse, som lämnas över ulländsk rätl på
området, därvid särskilt Västtysklands lagstiftning förefaller vara av
intresse.

1.3 G ö ta hovratt

Hovrätten delar kommitténs uppfattning att det är
angeläget att ingripa mot dem som på olika sätl missbrukar konkursinstitutel.
En skärpning av lagstiftningen i syfle att hindra sådant missbruk måste anses
vara i hög grad påkallad.

Kommittén har valt atl i sitt förslag genomföra en
skärpning av lagstiftningen genom regler om näringsförbud. En sådan ordning
har på skilda sätt genomförts i utländsk lagstiftning. Hovrätten anser också
att regler om näringsförbud kan vara etl lämpligl sätt att angripa
missförhållandena. När det gäller den närmare utformningen av ett sådant system
finns det emellertid skäl att slälla sig mera tveksam till den av kommittén
valda utformningen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 74

1.4 Hovrätten över Skåne oeh Blekinge

Betänkandet förtjänar enligt hovräitens mening ell högt
belyg. Kommitténs förslag är väl avvägda och belyses på ett förtjänstfullt
sätl genom den grundliga och skickligt genoinförda analysen av aktuella
problem. Hovrällen tillstyrker atl förslaget lägges lill grund för
lagsliflning.

1.5 Stockholms tingsrätt

Allmänl

Under de senaste åren har alltmer uppmärksamhel riklats
mot vad sorn fått benämningen ekonomisk brottslighet, etl något oklart begrepp
som fått stå för skilda företeelser. En lyp av transaktioner som kan räknas dit
är när näringsidkare genom strafflielagda handlingar skaffar sig ekonomiska fördelar
på samhällels och borgenärernas bekoslnad. Det har emellertid visat sig atl
molsvarande fördelar ibland kan uppnås ulan att handlandet är straflbelagl och
att därvid ibland konkurs ingår som en del i förtärandet. De lill
konkurslagskommittén givna tilläggsdirektiven är ett led i det arbele som pågår
i form av ulredningar och översyn av lagstiftning mot ekono misk brottslighet.
I tilläggsdirektiven påpekas behovet av atl motverka "missbruk av
konkursinstitutet från gäldenärens sida genom upprepade konkurser". Den
uppgift kommittén erhöll var alltså atl närmare överväga hur man från
konkursiättsliga utgångspunkter kan stävja missbruk av konkursinslitutet. Vad
som därvid främst sades komma i blickfältet våren ulvidgning av förbudei i 199
a S konkurslagen. Som en länkbar lösning angavs att elt sådant förbud skulle
kunna meddelas också för viss tid efter konkursens upphörande.

Tingsrälten vill till en början kraftigl understryka vad
kommittén inledningsvis påpekar, nämligen att det som har betecknats som
missbruk av konkursinslitutet inle utgör ett fristående konkursrättsligl
problem, utan att konkurs endast är ett inslag i ett handlingsmönster som
mindre nogräknade personer kan begagna sig av för atl skaffa sig ekonomiska
fördelar på samhällels och borgenärernas bekostnad. Däremol förhäller del sig
många gånger så atl verkningarna av gäldenärens tidigare handlande kommer i
dagen försl i och med att konkurs inträffar. Det är enligl tingsrättens mening
angeläget atl man ingriper avsevärt lidigare än nu sker och innan betydande
ekonomiska skador uppstått för det allmänna och för andra borgenärer mot
personer som driver näringsverksamhet i sådan form atl de inle har personligt
betalningsansvar för i rörelsen uppkomna förbindelser och som inle följer
gällande regler inom associations-, närings- och skatterätt. Detta
åsidosättande av på olika områden gällande regler är ej sällan tecken på en
pågående ekonomisk brottslighet.

Syftet med upprepade konkurser är ibland atl ägaren söker
undkomma skatter och allmänna avgifter. Som ell moment i detta förfarande kan
ingå byten av firma och säte för att vilseleda myndighelerna. För atl förhindra
della kan del vara lämpligt alt - som också BRÅ i en ulredning föreslagil -låta
patentverket pröva om ändring av firma och säte är påkallat av marknadsmässiga,
organisatoriska eller andra godiagbara skäl.

Tingsrätten anser att ingripanden bör göras tidigare än
för närvarande mot juridiska personer som inte inom föreskriven tid inkommer
med redovisningshandlingar. - Åsidosättande av bokföringsskyldighet och
skyldighet att bevara räkenskaper, underlåtenhet alt i rält lid eller
överhuvudlagel

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 75

inge deklarationer, anmälningar lill regisler o.dyl. kan
ytligt sett framstå som oidningsfrågoi. Ofta är emellertid sådana brisier tecken
på att verksamhelen inte sköts och atl risk för skador för del allmänna och
andra borgenåier föreligger. - Staten som boigenät förlorar ej sällan slora belopp
i konkurser. Hvroi, vissa leveranlörsskulder och liknande måste belalas för att
rörelsen skall kunna fortsätta, men staten får vänta, och väntar också. En
bättie samordning mellan olika myndigheter bör kunnu leda lill alt uteblivna
inbetalningar av skatter och allmänna avgifler snabbt blir kända i hela sin
omfattning. 1 dag ges ofta anstånd med inbetalning av källskatter för en eller
flera uppbördsterminer, eventuellt görs en mer eller mindre realistisk
avbetalningsplan upp. Under liden förfaller ytteriigare skatter till belalning
och även för små företag med bara några anställda kan del snarl bli avsevärda
skulder särskill om dessa sätts i relation till verksamhetens omfallning och
ekononiiska burkraft. Del förefaller ibland som om sluten som indrivare, i
förhoppning om ull kunna få någon del av skulden betald, vuntur väl länge med
ansökan om konkurs och undertiden stiger skulderna i en tukt som gör en
fortsatt verksamhel omöjlig. Det förhållandet atl skatter och allmänna avgifter
är skyddade mot återvinning kan leda till att staten avvaktar med
konkursansökan i hopp om någon betalning iu i det sisla. Andta borgenäter kan
vara ovetande om gäldenärens ekonomiska slällning och under den lid som går
kan de lida betydande förluster. Efler lönegaranlilagens tillkomst är inte
heller löneborgenärer så angelägna om att få konkurs till slånd på ett så tidigt
stadium som tidigare.

Enligt tingsrättens erfarenhel förekommer i inte så få
fall att förvaltaren i sin berättelse enligl 55 S konkurslagen anger all
misslanke om brolt finns. Knappasi i några fall leder den vidare utiedningen
till åtal. En del av förklaringen till delta måste vara alt polis- och
åklagarmyndigheter - i vart fall hitintills - saknat såväl personella som
ekonomiska resurser för att utföra den typ av utiedningai som krävs vid sådana
brott som det här är fråga om. I och med att det blivit alltmer uppenbart vad
den ekonomiska bioltslighelen innebär bl.a. rent samhällsekonomiskt har en
förbättring sketl i form av ökad personal och bättie utbildning. Än bällre
resurser och säkerligen specialutbildad personal krävs emellertid både hos
polis och åklagare samt inom domaikåren.

Enligt tingsrättens mening är alltså det väsentliga alt
ingripa mol otillåtna förfaranden i näringsverksamhet på elt tidigt stadium,
främst för utt förhindra ekonomiska skador för det allmänna och andra
borgenärer. I vissa fall mäsle samhället också ha möjlighet att sloppa personer
som ägnar sig åt kvalificerat missbruk av näringsverksamhet och då kan näringsförbud
vara etl medel. Tingsrätten ansluler sig lill kommitténs förslag om införande
av bestämmelser om elt näringsförbud i konkurslagen med i huvudsak den av
kommittén föreslagna utformningen.

1.6 Göteborgs tingsrätt

Mot den bakgrund som kommittén har tecknat i betänkandet
och på grundval av den ertarenhet som finns samlad på tingsrätten bl.a. genom
handläggningen av konkurser anser tingsrälten att den föreslagna utvidgningen
av näringsförbudet är motiverad.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 76

1.7 Malmö tingsrätt

Tingsrätten tillstyrker att lagstiftning sker uv i
huvudsak det innehåll som föreslagils i belänkandet. Behovel därav framgår
klart uv de exempel på ekonomisk brottslighet med utnyttjande av bl.a.
konkurser, som redovisas i belänkandet och i Brotlsförebyggande rådets rapport
1978: 1 "Konkurser och ekonomisk brottslighet"'.

1.8 Domstolsverket

Frän de synpunkter domstolsverket har att beakla har
verket inte någon erinran mot förslagel.

1.9 Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen tillstyrket i allt väsenlligl de
föteslagna lagstiftningsåtgärderna.

l.IO Brottsförebyggande rådet

Biottsförebyggunde rådet (BRÅ) har genom remiss anmodats
atl avge yttrande över rubricerade belänkande. BRÅ har granskat förslagel
främst med utgångspunkt från de erfarenheler som framkommit i samband med den
inom rädel bedrivna översynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk
brollslighet och mot bakgrund av undersökningen (BRÅ Rapport 1978: 1)
Konkurser och ekonomisk brottslighet. Vidare har BRÅ behandlat förslagel frän
allmänna kriminalpolitiska synpunkter.

Suinmanfätlning

BRÅ tillstyrker i storl sett kommitténs förslag till en
regel om näringsförbud i konkurslagen. BRÅ anser emellertid att ärenden om
näringsförbud bör behandlas av allmän domstol.

Allmänl om förslaget (avsnitt 6.1)

Under senaie år har uppmärksamheten alltmer fästs vid
olika former av missbruk av associationsformer och vid tekniken med
systematiska konkurser. Nu förestår en reform uv lagstiftningen om
konkursförvaltning som bör kunna leda till atl tillsynen i konkurs avsevärt
förbättras och atl gälde-närsbrotlsligheten m. m. bekämpas effektivare. Genom
andra ätgärder för att förbättra registerhållningen (främsl av
aktiebolagsregistret), genom aviserade ändringar i uppbördslagsliftningen (jfr
prop. 1978/79: 161) och genom ändringar i den associationsrättsliga
lagstiftningen bör risken för upptäckt och lagföring av gäldenärs- och vissa
skattebrott bli större. Metoden atl laborera med systematiska konkurser bör
därmed bli mera sällan förekommande. BRÅ vill i försia hand underslryka vikten
av att missbruk av konkursinstitutet mötes med allmänt förebyggande insatser av
nu nämnl slag.

Missbruket av konkursinslitutet är emellertid enligt nu
lillgängliga fakta ett allvarligt missförhållande i samhället. Den
traditionella synen på konkursen som en djupt ingripande händelse med negaliva
ekonomiska och sociala följdverkningar för gäldenäten har ålminstone i
praktiken förlorat myckel av sin betydelse. Anledning kan däiför finnas atl på
nya vägar söka inskärpa samhällets ogillande av konkursmissbruk.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 77

Eifaienheierna i vissu undtu länder synes tala för att en
konkurstättslig sanktion i form uv elt förbud ull idka näring iiven viss tid
eftet konkursens avslutunde hör kunna tjänu som ell lämplig! komplement till de
övrigu åtgiiider som kan riktas mot gäldenären i samband med konkursen. BRÅ
tillstyrker mol dennu bakgrund atl en sanktion i form uv näringsförbud - i
sioit sett enligt kommitténs förslag - nu föis in i svensk lult.

Det ur emellertid angelägel för BRÅ utt understryka alt
rådet ser detla som en speciell lösning for en särskild silualion. Problemet om
näringsförbudet lämpligen bör kommu i frågu som en mer allmänt använd
utom-slruffsrutlslig sanktion går BRÅ inte in niirniare på i detta sammanhang.
Inte heller anser sig BRÅ ha anledning att närmare diskutera sådunu tank-bura
ulternativ eller komplement till ett konkursrättsligt näringsförbud som
ställande av säkerhet för eller tvångsföi vultning uv verksamheten, jfr
tese-garanlilagen lesp. bostadsförvaltningslagen.

BRÅ vill emellertid påpeka utt sanktionsformen
näringsförbud, även med det begränsade tillämpningsområde som hur är i frågu.
tangerar vissu ulimunna kriminalpoiitiska fiägor, nämligen valet av lämpliga
sanktions-former inom stiuffrälten och problemet kring s.k.
sanktionskumulation. Tillämpningsproblem liknande de som länge diskuterats
beträffande siluationen trafikbrott-körkortsåterkallelse blir nu genom
kommitténs förslag uktuellu också i fråga om bl.a. siluationen
gäldenärsbrott-näringsförbud. BRÅ anser inte att man helt kan gå förbi frågan
om etl beslutat näringsförbud böt påverka slraffmätningen i lindrande riktning
i fråga om ett gäldenärsbrott, jfr för övrigt 33 kap. 98 brottsbalken. Härvid
kan erinras om problemen kring användningen av s.k. ovärdighetspåföljder. BRÅ
går dock hår inte närmare in på dess frågor utan hänvisar rent allmänt till
diskussionen av dessa problem i Nytt straffsystem (BR.A Rapport 1977: 7)
avsnitt 10,2.5, 10.3 och 11.3.4.

Kommittén har sysslat med den begränsade frågun att inom
konkurslagstiftningens ram råda bol pä missbruk av konkursinslitutet. Därvid
har mun även pekat på andra områden där förbättringar kan göras såsom i fiåga
om aktiebolagslagens regler om likvidation m. m.

BRÅ vill i sammanhanget endasi erinra om den under rådets
översyn av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet utarbetade
promemorian (BRÅ PM 1979:5) AKTIEBOLAGSLAGEN - förstärkt skydd för det bundna
kapitalet, mm som numera lagts fram. I promemorian föteslås bl.a. vissa
ätgärder mot obefogade byten av aktiebolags firma. Däremot föteslås inte något
förbud mot användande av den eller de firmor som figuterat i samband med
innehavarens konkurs (firmakarantän). BRÅ menar atl införande av ett sädant
tidsbegränsat förbud bör övervägas. Ett sådant förbud kan dock inte föras in
utan föregående firmarältsliga överväganden. Vidare skulle det vara värdefullt
att ha någon tids erfarenheter av elt konkursrättsligl näringsförbud när frågan
om firmakarantän prövas. Nu pågår en översyn av aktiebolagsregistret. Vidare
föreligger planer på atl inrätta etl centralt konkursregister. BRÅ menar alt
man redan i dessa tekniska sammanhang bör beakta det eventuellt framtida
behovet av firmakarantän.

1 sammanhanget bör avslutningsvis nämnas atl man inom
ramen för BRÅs arbete atl se över lagstiftning mot organiserad och ekonomisk
brollslighet nu avser atl granska ytteriigare frågor på aktiebolagsrättens
område främst vad gäller formema för likvidationsförfarandet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 78

1.11 Bankinspektionen

1 betänkandel föreslås ålgärder i syfle all komma till
rätta med vissa missbruk av konkursinslitutet från gäldenärers sida.
Bankinspektionen anser att de framlagda förslagen i väsentliga delar är väl
grundade och tillstyrker, med de jämkningar som föranleds av synpunkter som
inspektionen anför i del följande, att förslagen genomförs.

1.12 Riksrevisionsverket

Riksievisionsvetkel (RRV) tillstyrker
konkurslagskommitténs förslag om utvidgning av konkurslagens näringsförbud i
den av kommittén förordude formen med surskild prövning i del enskilda fallel.

1.13 Riksskatteverket

Missbruk av konkursinslitutet utgör ell väsenlligl inslag
i den ekonomiska brottsligheten. Ålgärder som syftat till förhindrande av
sädani missbruk ur dåiföi angelägna.

Föislagel om utvidgat näringsförbud skall förhindra att
vissa konkurs-gäldenärei forlsulter att bedriva näringsverksamhet. De konkursgälde-nårer
som avses är de som genom t. ex. upprepade konkurser eller genom andru grovt
otillbörliga förfaranden visat sig olämpliga att driva näring. RSV delar
uppfattningen att det krävs utökade möjlighter för alt kunna ingripa mot dessa
arter av missbruk.

Det framlagda förslagel ulgör enligt RSVs mening etl
betydelsefullt komplement lill de mer omfattande reformer på konkursrättens
område som nyligen föreslagits av regeringen (prop 1978/79: 105 med förslag
till ändt ingar i konkursiagen m.m.). RSV tillstyrker därför förslaget om utvidgat
näringsförbud.

1.13.1 Kronofogdemyndigheten i Slockholm

1 likhet med kommittén anser jag alt det finns behov av en
utvidgning av

näritigsförbudel i 199a 8 konkurslagen till att omfatta även tiden efter

konktii sens upphörande för att stävja missbruk uv konkursinstitul genom

upptepade konkurser. Del framlagda belänkandet ger dock anledning till

vissa invändningar.---

1.13.2 Kronofogdemyndigheten i Göleborg
Kronofogdemyndigheten har med intiesse tagit del av kommitténs betänkande och
funnit den föteslagna lagstiftningen angelägen och funktionell. Anlalel fall
av konkursmisshruk har under senare lid ökal markant. Kronofogdemyndigheten som
har en lång och omfattande eifarenhet av aktuella problem kan ange många
exempel pä olika missbruk utöver de typfall som redovisais av kommittén. En
reform för all komma lill rälla med dessa missförhållanden är både brådskande
och viktig. Näringsförbudet i sig välkomnas däiför i hög grad. På vissa
punkter har kronofogdemyndigheten dock en från förslaget avvikande mening.

1.13.3 Kronofogdemyndigheten i Malmö
Kronofogdemyndigheten hälsar med tillftedsställelse alt konkurslagskommittén
nu föreslår en lagstiftning som möjliggör elt ingripande mot den eller de
personer som missbrukar konkursinslitutet och/eller utnyttjar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 79

överträder eller kringgår de regler som gäller inom
associations- närings-och skutteiätten. Enligt kronofogdemyndighetens
uppfuttning föieligger det elt ukut behov av en lagreglering som möjliggör ett
kraftfullt ingripande mot det allmänt förekommande missbruket. De exempel pä
missbruk som kommittén redovisar i avsnitt 4 år ingalunda någru exttemu och
sällsynt fötekommande fall. Kronofogdemyndigheten i Mulinö distrikt kun med
lätthet mångfaldiga exemplen. Brottsförebyggande rådet har genom sina
undersökningar också visal på det allmänt förekommande konkursmissbruket.
Behovet av ull kunna ingripa mot det utbteddu missbruket ät alltså väl
dokumenterut. Det av kommittén föreslagna niiringsförbudet åt enligl
kronofogdemyndighetens uppfattning ell mycket viktigt inslag i försöken att
komma tillrätta med det rådande missbrukel. Det förhållandet att kommittén för
förbud inte lagt tonvikten på antalet konkurset ulun pä de omständigheter under
vilka gäldenären gått i konkurs gör förslaget surskilt värdefullt.
Kronofogdemyndigheten vill emellertid resu vissu invändningar mot detsammu.

1.13.4 Kronofogdemyndigheten i Östersund

Det har länge varit känt alt näringsidkare missbrukat
frumför allt aktie-bolagsfortnen för atl driva rörelse rned bl.a. skatteflykt
som mål. De lagstiftningsåtgärder, som hittills vidtagils mot vissa
fåmansbolagsägare och andra inte seriösa företagare har knappast varit
verkningsfulla. Kronofogdemyndigheten (KFM) kan ofta under konkursutredningar
iaktta förhållanden, som konstituerar misstanke om gäldenärsbrott och undra
straffbara eller eljesl otillbörliga handlingar. Inte sällan underlåter man
avsiktligt att iaktta reglerna om bokföringsskyldighet och skyldighet atl
förvara räkenskapsmalerial. Del ligger i sakens nalur att slora svårigheter
föreligger atl styrka alt brotl och återvinningsgrundande transaktioner
förekommit.

Försl under senare år har man tagit fram vetenskapliga
undersökningar och annan dokumenlation, som visar på atl skallebedrägeri, gäldenärsbrott.
valutabrott och i övrigt av rättsordningen ogillade transaktioner kan förekomma
i större omfattning än som kunnat förutses.

De ännu gällande reglerna om handläggning av s.k.
fatligkonkurs ger stora möjligheter att dölja olika illojala affärshändelser
och s.k. skatte-smilning - särskill fattigkonkurs efler egen ansökan. KFM vill
också framhålla alt gällande likvidulionsiegler i självu verket innesluter ännu
större möjligheter för bolagsmän och andra alt ostört avveckla en rörelse, som
drivits i direkt syfte alt uppnå obehöriga vinster.

Den kännedom som vunnils angående omfattningen av vissa
näringsidkares regelbrott mol rättsordningen ger anledning alt anmärka, att
det är ett rättvisekrav mol det stora flertalel lojala företagare atl lagstiftaren
nu ingriper med kraftigt verkande medel mol de s. k. ekonomiska brottslingarna.
Uppenbarligen är det sedan länge påkallat atl lagstifta om "konkurskarantän".
KFM vill tillstyrka, alt konkurslagskommitténs förslag upphöjs till lag. KFM
har dock vissa erinringar mot förslaget och vill anmärka atl det omfattande
missbruket av rätten atl frilt idka näring motiverar atl reglerna om
"konkurskarantän" konstrueras så att de får en uttalat preventiv
effekl.

1.13.5 Kronofogdemyndigheten i Karlstad

1 det framlagda betänkandet föreslås vissa tillägg i
konkurslagen och lagen om marknadsdomstol m. m.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 80

Genom betänkandet kan i flagranta full s.k.
konkurskuruntän under högst fem år utdömas uv murknadsdomstoicn. Detla innebur
att konkursgäldenär eller dess slullföretiudure hindras från att under dennu
tid driva bokföringspliktig rörelse ellei ull konttolleru juridisku personets
verksamhet. Åven bulvunförhållunden träffas av näringsförbudet.

Myndighelen finner lagförslaget vara en god lösning på elt
i många år diskuterat problem. Vissa leflektioner har gjorls vid studiet uv
förslagel. vilka häl nedan ledovisus.

Den i svensk rätt forhärskande principen om en
nuringsfiihel inskränks endusl obetydligt. Lugförsluget hat nämligen i sin
motivering udden riktad mol uppenbart olämpliga näringsidkare eller
näringsidkare som vid upprepade tillfällen försätts i konkurs.

1.13.6 Kronofogdemyndigheten I Örnsköldsvik

Kronofogdemydigheten finner atl förslaget bör genomföras
och bedömer atl bestämmelser om näringsförbud även i indi ivningsarbetet gent
emot förelag kan fullgöra en viss preventiv funktion.

1.14 Kommerskollegium

Uppenbarligen har konkursinstitutel undei senare år
missbrukals i flera fall med inte sällan omfaltande ekonomiska förluster för
berörda fordringsägare, inte minsl det allmänna. För ull bryla denna
utveckling fordras kraftfulla korrigerande ålgärder. Konkurslagskommittén har
härvidlag hell inriktat sitt arbete på att utforma ett system med
näringsförbud. Alternativa framkomstvägar har överhuvudtagel ej undersökts.
Åven om kommittén härvidlag till stor del varit bunden av sina direktiv, hade
det varit önskvärt att fä belyst alternativa eller kompletterande vägar att
komma till rätta med missförhållandena. Kollegiet är inle övertygat om att ett
system med näringsidkare kommer att bli helt verkningsfullt. Det torde kunna
användas endast i elt begränsat antal fall. Då det emellertid är angeläget alt
komma till rätta med konkursrnissbiukel, tillstyrker kollegiet att försök görs
med näringsförbud huvudsakligen enligt den av kommittén förordade linjen.

1.14.1 Handelskanirarna i Stockholm, Norrköping, Växjö,
Visby, Malmö, Gävle och Skellefteå

Kommittén föreslår atl möjligheler införs alt meddela
konkursgäldenär näringsförbud. Fömtom atl konkurs inträffat skall krävas att
vederbörande förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer, på annat sätt
grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare eller genom upprepade
konkurser eljest visat sig uppenbari olämplig all driva näringsverksamhet.
Innebörden av förbudet, som maximalt skall kunna gälla under fem år, är alt den
förbjudne inle får driva bokföringspliktig verksamhet. Frågan om näringsförbud
skall prövas av Marknadsdomstolen efter ansökan uv Näringsfrihelsombudsmannen.

Näringsförbud innebär en synnerligen ingripande och
långtgående ålgärd mot den näringsidkare som drabbats härav. 1 sak innebär del
alt vederbörande under många år kan komma atl sakna försörjningsmöjligheter.
Handelskamrarna är därför myckel tveksamma lill institutet näringsförbud, som
strider mot principen om näringsfrihet och som ävenledes saknar direkt
motsvarighet i gällande rätt. Samtidigt är dock inte handelskamrarna främmande
för att det kan finnas områden, där "nor-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 81

mala" lagstiftningsåtgärder inte framstår som
verkningsfulla. Skall ett förbudsinslilul införas bör del dock endast kunna
komma ifråga på områden, där behovet härav gjort sig särskilt gällande. Stor
uppmärksamhet måsle därvid ägnas uppgiften alt säkra all lillämpningsområdel
inle blir vidare ån vad som är erforderligt. Likaså måste förutsättningarna för
meddelande av förbud ges en adekvat och klar utformning. Handelskamrarna vill
i det sammanhanget erinra om vad flera handelskamrar anförde i yttranden över
Konsumentverkels rapport "'Konsumentskydd vid bilrepa-ralioner".

När del gäller del nu föreliggande förslaget torde det
vara ovedersägligt att konkursinslitutet kommit att missbrukas i inte obelydlig
omfattning. Genom att de företag varom det här är fråga inte sällan drivs utan
hänsyn till skatter och andra avgifter har de åven i konkurrenshånseende en
menlig inverkan på den seriösa företagsverksamheten. De sanktioner som förefinns
på detta område har även på grund av bristande resurser och konlrollsvårigheler
visat sig mer eller mindre verkningslösa.

Handelskamrarna vill därför inte motsätta sig atl en
lagstiftning i den riktning som föreslagits införs. Anknytningen till
konkurslagsliftningen medför att man får en naturiig avgränsning av
tillämpningsområdet. Handelskamrarna vill även som sin mening uttala att det
föreslagna systemet är att föredra framför någon form av auktorisation eller
annan liknande elableringskontroll.

1.14.2 Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som genom
remiss den 9 mars 1979 beretts tillfälle inkomma med yttrande över konkurslagskommitténs
betänkande "Konkurs och rätten att idka näring" (SOU 1979: 13), får
härmed med instämmande i kommitténs överväganden tillstyrka att framlagda
förslag till lag om ändring i konkurslagen samt förslag till ändring i lagen om
marknadsdomstol m. m. lägges till grund för blivande lagstiftning.

1.15 Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen delar helt kommitténs bedömning angående
behovet av nya regler om näringsförbud i samband med konkurs, och domstolen
kan i allt väsentligt tillstyrka kommitténs nu framlagda förslag om ett
utvidgat näringsförbud. De föreslagna bestämmelserna har enligt marknadsdomstolens
mening till största delen getts en ändamålsenlig ulformning. Vissa synpunkter
på förslaget vill domstolen dock framföra.

1.16 Näringsfrihetsombudsmannen

Såsom framhålles i del remitterade betänkandet är all
näringsverksamhet här i landet för svenska medborgare fri om inte annat är
uttryckligen föreskrivet. Rätten till fri näringsutövning kan dock rimligen ej
åberopas till skydd för sådan näringsidkare, som genom att exempelvis undandra
sig skatter och andra avgifter till det allmänna, skaffar sig fördelar i konkurrensen
gentemot näringsidkare som fullgör sina skyldigheter mot det allmänna.
Konkurslagskommitténs förslag atl komplettera konkurslagen med regler som gör
det möjligt att efter prövning i varje enskilt fall ingripa mot missbruk av
konkursinstitutet genom näringsförbud ligger i linje med NOs i andra sammanhang
deklarerade uppfattning att åtgärder inriktade mot

6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 83

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 82

den enskilde missbrukaren från samhällels sida för all
komma lill rälla med missförhållanden inom näringslivet är all föredraga
framför åtgärder av generell och branschomfallande natur.

1.17 Konsumentverket

Konsumeniverkel släller sig posilivi lill alt ålgärder
vidlas för all komma till rätta med missbruk av konkursinstitutet. Alt så sker
hur betydelse också från konsumentsynpunkt. Konsumenlverkel/KO har i sin
verksamhet i flera fall uppmärksammat hur konsumenter kommit i kläm genom att
de inle fåll ul sina fordringar på l. ex. erlagd handpenning av företag som
försalts i konkurs. 1 några av dessa fall har omständigheterna pekat på etl
medvelel utnyttjande av konkursinstitutet.

Den av kommittén föreslagna möjlighelen att meddela
näringsförbud bör enligt verkets mening kunna stävja det medvetna utnyttjandet
av konkurs, utan att därtör rättssäkerheten åsidosätts. Verkel vill därför
tillstyrka förslaget. Delta ligger för övrigt i linje med del förslag om
tillsyn över fordonsverkstäder som verket lagl fram i sin rapport 1977:5
""Konsumentskydd vid bilreparationer"". I rapporten
konstaleras att det med hänsyn lill konsumentskyddet behövs en möjlighet att
meddela särskilt missskötsamma näringsidkare i branschen näringsförbud för
viss tid eller tills vidare. I rapporlen diskuleras hur ett sådant system bör
vara utformat. Verkets förslag är atl näringsförbud skall kunna meddelas av
marknadsdomstolen på lalan i försia hand av KO.

Även om verket tillstyrker att det nu framlagda förslagel
genomförs bör man enligt verkets mening överväga om inte på sikt näringsförbud
bör kunna tillgripas också som medel atl komma till rätta med andra former av
oseriös näringsverksamhet än konkursmissbruk. Borgenärsintresset är endast etl
av de intressen som bör skyddas. Vid ett framtida övervägande av frågan om
näringsförbud ur ett vidare perspektiv bör de ertarenheler man kan vinna genom
den nu föreslagna ordningen vara av värde.

Del finns inte heller anledning alt vänta med lagsliflning
om näringsförbud på det konsumenirättsliga omrädel vad gäller bilreparaiioner.
Också ertarenheterna av sådan lagstiftning bör i framtiden kunna tjäna som underlag
för bedömning av frågan om generellt näringsförbud bör införas.

1.18 Patent- och registreringsverket

Elt effektivt samhällsengagemang för alt uppdaga och
beivra ekonomisk brotlslighel är inte bara en kriminalpolitisk fråga utan har
också en vidare belydelse för att upprälthålla respekten för den fria
näringsverksamheten i vårt land och för en posiliv syn på det ekonomiska livet
här.

Patentverket delar därför de synpunkter som i betänkandet
anföres till stöd för kraftfulla insalser för alt komma åt personer som ägnar
sig åt ekonomisk brottslighet.

Erfarenheterna från den kamp som förs mot denna form av
brottslig verksamhet visar hur svårt det är att med samhällspåföljder av olika
slag träffa dem som är ansvariga och därför angelägnast att hindra i deras
verksamhel.

Mot denna bakgrund är del särskilt viktigi alt i ett
lagstiftningsarbete som syftar lill en viss skärpning av samhällets reaktioner
mot den ekonomiska brottsligheten finna instrument som kan väntas ge verklig
effekt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 83

Denna synpunkt får ökad styrka om man, som utredningen
föieslär. väljer en lösning som inför någonting principiellt nyll idel svensku
rättssystemet, nämligen ell näringsförbud.

Den UV kommittén valda lösningen ligger i och för sig näru
till hands, eftersom huvudsyftet med lugstiflningen måste vura utt förhindra
utt personer, som visut sig grovt olumpligu härför, ägnar sig åt kommersiell
vetk-sumhet.

1.19 Arbetsmarknadsstyrelsen

Under senare tid har allt större uppmärksamhet riktats mol
problemet med missbruk av konkursinslitutet genom upprepade konkurser. I dessa
"missbruksfall"" har verksamhelen oftasi drivits i form av
mindre aktiebolag. Skatteskulderna har varit förhållandevis stora och
konkurserna har till övervägande del handlagts som fattigkonkurser, där det
inte görs någon utredning om orsakerna till konkurser, återvinningsmöjligheter
eller om gäldenärsbrott föreligger. I de fall där konkursen har handlagts som
ordinär konkurs har förvaltaren ofta uttryckt misstanke om atl gäldenärsbrott
har begåtls.

1 propositionen 1978/79: 105 föreslås bland annal att det
nuvarande systemet med fatligkonkurs ersätls av en ny ordning för handläggning
av mindre konkurser. I dessa konkurser skall alltid förordnas en förvaltare,
som skall utteda orsakerna till obeståndet, undersöka om det finns återvinningsmöjligheter
och om det finns misstanke om gäldenärsbrott. Detla kommer sannolikt alt
begränsa missbruket av konkursinslitutet penom all det blir svårare alt vid en
konkurs dölja otillbörliga dispositioner. För att man effektivi skall kunna
molverka missbruk krävs emellertid ytterligare atl möjligheter finns alt i
samband med konkurser ingripa mol den som grovt missbrukar den näringsfrihet
som principiellt råder i Sverige. Kommittén föreslår däiför att näringsidkaie
under vissa förhållanden skall kunna meddelas förbud atl under en tid av högsl
fem år idka näringsverksamhet (näringsförbud).

AMS tillstyrker etl system med näringsförbud. Del lorde
vara väl ägnat att komma till rätta med de grövre formerna av missbruk av
konkursinstitutet. Beslul om förbud att idka näringsverksamhet när gäldenären
är en juridisk person bör för all vara verkningsfullt rikta sig mot den som
faktiskt haft hand om ledningen av den juridiska personens verksamhel. - - -

1.20 Statens industriverk

Indusiriverkel har vid granskning av det framlagda
förslagel icke funnil anledning all på någon punkt anföra avvikande mening.

Industriverket tillstyrker därtör det framlagda förslaget
i sin helhet.

1.21 Länsstyrelsen I Stockholms län

Den ekonomiska brottsligheten har under senare år tagit
nya och delvis allvarligare former. En slor andel av denna brottslighet
representeras av företagare, vilka genom att bl.a. utnyttja trögheten i
uppbördssyslemet och bristerna i skattekontrollen i förening med etl
systematiskt utnyttjande av konkursinstitutel på kort tid kan tillskansa sig
mycket stora belopp på -i första hand - det allmännas bekostnad. Vanligt är all
sådana företagare underlåter att inbetala arbetsgivaravgifter och innehållen
källskatt för sina

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 84

anställda. De redovisar ingen mervärdeskatt och använder
sig ofta av svart eller grå arbetskraft. Därefter gär de i konkurs, varvid
skulderna avskrivs och de kan ånyo återuppta verksamheten på ovan beskrivna
sått. De straff verksamhelen så småningom kan föranledu är tneiendels så
lindriga att de ej torde ha något brottsförebyggande effekt.

Från samhällels sida har mun på senure lid uppmärksammut
nämnda missförhållanden och sökt vidiagu ålgärder till förekommande därav. Ett
led i dessu slruvanden ulgör föreliggande betånkunde. Häri föreslås alt
muiknudsdomslolen under vissa förutsättningat skall kunna ålägga konkursgäldenären
näringsförbud under viss tid. dock längst fem år. Samma skall - ifrågu om
juridisk person - gällu den som är ellet senare än ell år innan konkui sansökningen
gjordes varit ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt
handhar eller under nämnd tid handhaft ledningen eller förvallningen av denna.
Beslämmelserna härom föreslås bli infötda i konkursiagen under 199 bS och
därvid kompleltera del under 199 a 8 summu lug intagna näringsförbudet, enligl
vilkel gäldenären under konkursen inte får drivu rörelse med vars utövande
följer bokföringsskyldighet.

Frän principiella ulgångspunkler torde kunna hävdas att
närings- och yrkesfrihelen ingår bland de ""klassiska""
fri- och rättigheterna, även om den inle är grundlagsfäst. Ell införande av det
nu föreslagna näringsförbudet skulle därtör kunna uppfattas som ett intrång i
dessa rältigheter. Emellertid begränsas näringsfriheten redan nu i betydande
mån genom speciallagstiftning, vilken tillkommit med hänsyn till såväl allmänna
som enskilda intressen. Mol bakgmnd härav samt vad som tidigare anförts om de
näringsidkare som systematiskt utnyttjar konkursinstitutel föreligger enligt
länsslyrelsens mening så slarka skäl att införa möjligheten lill näringsförbud
av det slag som nu föreslagits att eventuella invändningar med hänsyn till
näringsfriheten måste vika. Länsslyrelsen vill fastmer med skärpa understryka
vikten av alt legala möjligheter skapas för att samhället på ett snabbi och
effektivt sätt skall kunna sätta stopp för den typ av missbruk som särskill de
upprepade konkurserna regelmässigt utgör.

1.22 Utredningen (1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i
skatteprocessen

Kommittén har i betänkandet lämnat lagförslag med
anledning av till-läggsdirektiv den 3 februari 1977. Enligt dessa har kommittén
att överväga hur man från konkursrättsliga utgångspunkter kan slävja rådande
missbruk av konkursinstitutel och då särskill del missbruk som tar sig ultryck
i upprepade konkurser i fråga om en och samma gäldenär.

Missbruket av konkursinstitutel har under senaie år fått
en allt större utbredning. Metoderna har även blivit allt mer utstuderade.
Kommitténs förtjänstfulla redogörelse för och analys av olika konkursfall talar
sitt tydliga språk härvidlag.

De nu antydda förhållandena medför långtgående
skadeverkningar för såväl staten som enskilda borgenärer. USS vill i
sammanhanget särskilt framhålla de betydande förluster som staten gör
beträffande sina fordringar på skatter och avgifter. Det visar bl.a.
resultatet av de undersökningar som kommittén i etl tidigure belänkande (SOU
1977:29) har företagit angående förekomsten av skattefordringar i
fattigkonkurser. För det allmänna är det således synnerligen angeläget att
motverka de alltmer förekommande meloderna att genom konkurs undgå
betalningansvaret för skatter och avgifter.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 85

Hänsyn lill den allmännu skattemorulen ktävei vidure. ull
missbruk uv konkursfötfurundet molurbetus med kruft. Av ruttviseskiil kun det
inte uccepteras alt indrivningssyslemel på dettu sått sätts ur spel uv vissu
skultegäldenurer för att bereda dem otillbörligu förmåner på undi a
medboi-gures bekoslnad. Åtgärder som sätts in för utt bekumpu skattefusket blir
dessulom met eller mindre verkningslösu.

USS delar sålundu kommitténs uppfuttning utt det finns ett
uttulut behov av utt åtgärder sätts in fiån sunihullels sidu för utt stuvju
missbruk uv konkursinslitutet. USS anser - i likhel med kommittén - utt del
ocksä ;ii viktigt att man bl. a. genom lugsiiftning med det snuruste söker
bromsu den pågående utvecklingen. Förhållundena utomlunds - vilka kommittén har
redovisat på ett komprimerul men ändå mycket klarläggande sätt - tulur starkt
för utt föt bättringar kun åsludkommus.

Vid vul UV åtgärder föt alt komma till rutta med det nu
uktuellu pioble-mel kan olika lösningar övervägas. Dessa dikteras bl.u. uv hur
vittomfut-lande och/eller ingripunde teglering som år önskvärd. Oliku uspekter
göt sig därvid gällunde. Mot varundra får vugus näringspolitiska,
marknuds-mässiga. fiskala, sociala m.fl. synpunkter.

De områden inom vilku åtgärderna skull gälla påverkar
sjulvfullct även valet och utformningen uv dessa lösningar.

1.23 Företagsobeståndskommittén

Allmänt sett vill kommittén uttala att ett systematiskt
missbruk uv konkursinslitutet måste stävjas. Konkurslagskommitténs i
betänkandet redovisade undersökningar av ett antal konkurser visar tydligt
storleken av de förluster som opriorileiade borgenärer och det allmännu kan
drabbas av. I vissa full kan förlusterna leda till att borgenärer, inle minst
leverantörer, hamnar på obestånd med ylterligare konkurser som följd.

Den föreslagna ordningen med näringsförbud bör ge
möjligheter atl komma åt de kvalificerade missbruksfallen och hålla de aktuella
personerna borta från näringsverksamhet. Företagsobeståndskommittén instämmer
i konkurslagskommitténs bedömning atl regleringen bör få en allmänt sanerande
och avhällande verkan till förmän för ett sunt näringsliv. Såvitt kommittén kan
bedöma förefaller förulsältningarna för att näringsförbud skall kunna meddelas
vara väl avvägda. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
företagsobeståndskommittén konkurslagskommitténs förslag.

1.24 Datainspektionen

Datainspektionen har intet att erinra mot de
förtattningsförslag som framförs i belänkandel.

1.25 Sveriges domareförbund

Delade meningar kan inte råda om angelägenhelen av att
åtgärder på olika områden vidtages mol den ekonomiska brottsligheten. Det av
konkurslagskommittén föreslagna förbudet att idka näring kan tjäna ett sådanl
syfte. Domareförbundet har därtör i princip inget alt erinra mot en lagstiftning
i ämnet. Förbundet vill dock framhålla att förbud att driva näringsverksamhet
torde få begränsad betydelse hur lagstiftningen än utformas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 86

1.26 Sveriges advokatsamfund

Kommitténs förslag är föranlett uv tilläggsdirektiven den
3 februari 1977. De fördjupade undersökningar i fråga om upprepade konkurser,
som departementschefen i dessa direktiv ansell nödvändiga för ställningslagande
till vilku åtgärder som krävs, har av kommittén begränsats till sex redovisade
fall, där en och samma person förekommil på gäldenärssidan. varjämte
redogörelse lämnas för ett pur läll, där gäldenärer varil i konkurs endasi en
gång.

Det är samfundels uppfattning atl de inskränkningar i
principen om näringsfrihet, som kommittén föreslår, ej bör komma till slånd
ulan en mer ingående ulredning såväl med avseende å hittillsvarande förekomst
av missbruk av konkursinstitutel som med avseende å ändamålsenlighelen av
näringsförbud lill motverkande av sådant konkursmissbruk.

I en nyligen framlagd proposition (1978/79: 105) föreslås
all Irågan om gäldenärsbrott och återvinning skall utredas i alla konkurser.
Samfundet, som här utgår från atl de föreslagna ändringarna i
konkursförtarandet kommer alt genomföras, anser att del finns goda skäl anta
att dessa kommer all leda till att missbruk av konkursinslitutet genom
upprepade konkurser i fortsättningen blir mer sällan förekommande. Mot bakgrund
därav torde andra lagstiftningsåtgärder kunna anslå i avvaktan på ertarenheterna
av den nya ordningen för handläggning av mindre konkurser. Under tiden kan
frågan om ett utvidgat näringsförbud bli föremål för en mer genomgripande
utredning än den konkurslagskommittén nu verkställt.

1.27 Föreningen Sveriges statsåklagare

Ertärenheien visar all del blivit vanligl att
konkursinstitutel missbrukas och planmässigt utnyttjas i brottsligt syfle.
Kommitténs uppdrag har varil att inom konkurslagstiftningens ram motverka detla
och annal missbruk genom upprepade konkurser.

Genom den i belänkandet nämnda lagrådsremissen den 28
september 1978 har föreslagits ålgärder som är ägnade atl begränsa missbruk av
konkursinstitutel. Handläggningen av fattigkonkurser göres effektivare, förvaltare
skall utses och ges vidgade uppgifter, förvaltningen slälls under lillsyn av
kronofogdemyndighet varjämte reglerna för de personella tvångsmedlen vid
konkurs skärps.

Konkurslagskommittén har i betänkandet inriktat sig i
huvudsak på en lämplig ordning för atl hindra den som missbrukat
konkursinstitutet att göra det igen och föreslår en utvidgning av möjligheterna
atl använda näringsförbud.

Slalsåklagartöreningen anser att ett vidgat näringsförbud
är i hög grad ägnal begränsa möjligheterna atl missbruka konkursinstitutel och
biträder därtör i del väsentliga kommilléns förslag. Näringsförbud i enlighet
med förslaget kan emellertid få förödande verkningar för den av förbudet drabbade,
särskilt som förbudet i princip skall gälla icke bara nya uppdrag att företräda
juridiska personer utan även uppdrag som vederbörande redan innehar. Av
rättssäkerhetsskäl bör därför ställas stora krav på den utredning och del
förfarande som skall ligga till grund för beslut om näringsförbud.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 87

1.28 Föreningen Sveriges äklagare

Föreningen tillstyrker förslagel om införande av elt på
individuell prövning grundat näringsförbud för sådanu personer som åsidosatt
borgenärernas, de anställdas eller samhällets intressen.

1.29 Föreningen Sveriges kronofogdar

Del har länge varit känl att vissa fåmansbolag och många
andra näringsidkare missbrukat konkursinslitutet för att avsluta en verksamhel
och genom konkursen dölja brottsliga och eljesl mot borgenärema otillbörliga
transaktioner. De liberala reglerna i aktiebolagslagstiftningen, t. ex. möjlighelerna
att snabbt byta slyrelse, ändra styrelsesäte och firma samt atl ha bolag
vilande, har i sin lur främjat skatteflykt och skentransaktioner. Bristerna i
systemet för registrering av juridiska personers styrelser samt det förhållande
atl någol konkursregister inte finns gör del svårl atl ulöva någon effektiv
kontroll över personer, som kan misstänkas för inte seriös verksamhet.
Kronofogdemyndigheterna (KFM) kan också i samband med konkursulredningar
iaktta, att man inte sällan avsiktligt underlåtit alt iaktta reglerna om
bokföringsskyldighet samt om skyldighet alt förvara räkenskaper. Många
konkursgäldenärer försöker hävda, att bokföringsskyldigheten iakttagits, men
alt böckerna förkommit av olika anledningar. Föreningen vill sålunda peka på
alt bevis- och kontrollsvårigheterna är påtagliga samt att därtör
förhållandena motiverar elt näringsförbud sä konstruerat att förbudei får en
markant preventiv effekl. 1 sammanhanget förtjänar det anmärkas, att under
senare är verkställda metodiska undersökningar tyder på atl skallebedrägeri
och gäldenärsbrott samt eljesl av rättsordningen ogillade transaktioner
sannolikt förekommer i myckel stor omfattning - samtidigt som del kan
konstaleras, atl det relativt sällan inträffar alt någon döms till ansvar eller
t.ex. att återvinningstalan i konkurs anställs.

Det stora flertalet näringsidkare, som lojalt driver sin
verksamhel. har därför ett starkt rättvisekrav, att lagstiftaren nu ingriper
med bl. a. bestämmelser om ""konkurskarantän"". Föreningen
tillstyrker regler om näringsförbud enligl konkurslagskommitténs riktlinjer
med vissa erinringar och tillägg.

1.29.1 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Bergslagen

1 det framlagda betänkandel föreslås vissa ändringar i
konkurslagen och lagen om marknadsdomstol m. m.

Genom betänkandet kan i flagranta fall s.k.
konkurskarantän under högst fem år utdömas av marknadsdomstolen. Detta innebär
att konkursgäldenär eller dess ställföreträdare hindras från att under denna
tid driva bokföringspliktig rörelse eller att kontrollera juridiska personers
verksamhel. Även bulvanförhållanden träffas av näringsförbudet.

Avdelningen finner lagförslaget vara en god lösning på ett
i mänga är

diskuterat problem. Vissa reflektioner har gjorts i studiet av förslaget,

vilka här nedan redovisas: Genom förslaget får man anse, alt den i svensk

rätt förhärskande principen om näringsfrihet endast obetydligt inskränks.

Lagförslagel har nämligen i sin motivering udden riktad mol uppenbart

olämpliga näringsidkare eller näringsidkare som vid upprepade tillfällen

försätts i konkurs.---

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 88

1.29.2 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning
jör Östra Sveri

ge

Vi finner att del föreslagnti förbudei bör kunnu bli elt
medel bland flera behövliga i kampen mot ekonomisk brottslighet och illojalt
och stötande utnyttjande av skattemedel för egen vinning.
Kronofogdemyndigheterna har i stor utsträckning kännedom om personer som
återkommande är konkursgäldenärer både som egna företagare eller som
ställföreträdare i bolag samt i vilkas konkurser förekommit uppseendeväckande
saker. En preventiv effekl skulle kunna uppnås på de återkommande
konkursgälde-närerna och verka återhållande på presumtiva sådana.

1.29.3 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning för
Västra Sveri-

.i?e

Antalet fall av konkursmissbruk har under senare tid ökat
märkbart. En lagstiftning som ger möjlighet atl komma lill rätta med missbruket
välkomnas därtör. Åven om lokalavdelningen i stort ansluter sig lill förslagel
har dock föreningen på vissa punkter en annan uppfattning.

1.29.4 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning
jör Slockholms

län

Den i dag gällande näringsfriheten är i viss ulsträckning
begränsad. Förslaget om ytterligare begränsning grundar sig i princip på
näringsrättsliga överväganden saml på transaktioner och andra förfaranden som
kan anses otillbörliga från borgenärssynpunkl.

De förutsättningar som skall uppfyllas för att
näringsförbud skall kunna meddelas efler konkurs är av skiftande slag. 1 mycket
stor ulslräckning skulle näringsförbudet kunna tillämpas i Stockholms län på
näringsidkare som går i konkurs.

Lokalavdelningen finner därtör att övertygande skäl
framförts för etl

näringsförbud.---

1.30 Svenska bankföreningen och Post- och Kreditbanken

Svenska Bankföreningen har, utifrån de synpunkter
föreningen företräder, ingen erinran mot de i betänkandel framlagda förslagen.

1 behandlingen av detta ärende har Post- och Kreditbanken.
PKbanken. deltagit. Banken ansluter sig till bankföreningens yttrande.

1.31 Svenska sparbanksföreningen

Föreningen lillslyrker förslagel.

1.32 Finansieringsföretagens förening

Föreningen har, utifrån de synpunkter föreningen
förelräder, inga erinringar mot de framlagda förslagen.

1.33 Landsorganisationen i Sverige

LO har i sitt remissvar över Konkurslagskomitténs
betänkande "Kon

kursförvallning"" (SOU 1977:29) pekat på nödvändigheten av att
närings

förbud eller konkurskarantän införes. Det är därför positivt atl kommittén

nu lägger fram elt förslag om näringsförbud.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 89

Enligt LOs mening leder de föreslagna
handläggningsreglerna inte bara till att antalet meddelade näringsförbud kommer
atl bli enstaka, utan även till alt en stor del av den preventiva effekten går
föriorad. Del år tveksamt om de personer som samvetslöst utnyttjar
konkursinslitutet för egen vinning kommer atl avskräckas från fortsatt
brottslig verksamhet under den tid det åtgår innan marknadsdomstolen avgör
frågan om näringsförbud.

Skall man över huvud laget kunna tänka sig elt system som
det nu

föreslagna, krävs att det förstärks på åtskilliga områden.

LO vill påpeka att näringsförbud aldrig kan bli mer än ett
litet bidrag i kampen mot ekonomisk brottslighet och annan osund
näringsverksamhet. Andra ålgärder måste samtidigt förberedas och sättas in för
att om möjligt förhindra den "första" konkursen. Brottsförebyggande
rådet har i olika promemorior föreslagit atl förlursregler i vissa skattemål
införes och atl regler om förstärkt skydd fördel bundna kapitalel inlöres. LO
anseratt det är vikligl atl dessa frågor genomförs snarasl.

LO menar även att samhällel måsle gå in pä elt aktivare
sätt när det gäller kontrollen av konkurserna. Elt sätl är all tillskapa ell
slalligl institut för företagsrekonstruktioner och skapa möjligheter för statligt
inflyiande och kontroll av ackordscenlralerna i enlighel med motion 1978/79;
1028. Etl annal sätt atl förhindra oseriös näringsverksamhet, som enligt LO
måste prövas, är införande av elableringskontroll inom vissa branscher. Det är
branscher där den fria elableringsrällen missbrukats på etl sådant sätt atl
anslällda gått miste om sina rättigheter och samhället undandragits skatter och
avgifler. Inom dessa branscher är del nödvändigt alt samhället får en ökad
insyn och möjlighel lill kontroll.

LO är inte heller främmande för införande av auktorisation
för näringsidkare inom vissa branscher eller för näringsidkare som blivil
försatta i konkurs ett flertal gånger. Personkretsen skulle därvid kunna vara
densamma som i utredningens förslag. Därigenom skulle alla i den kretsen
ingående personer få dokumentera sin lämplighet innan de på nytt får starta
näringsverksamhet.

Slutligen anser LO att en översyn bör göras av
Byggnadsstadgan 618 2 mom. sä att det av paragrafen framgår alt till
arbetsledare ej må utses sådan person som meddelats näringsförbud, såvida inle
arbetsledning av byggnadsobjektet föreligger genom anställning i byggnadsfirma.

1.34 Tjänstemännens centralorganisation

Betänkandet innehåller regler som syftar till att motverka
missbruket av konkursinstitutel. Detta föreslås ske genom att gäldenär som
visat sig olämplig som näringsidkare skall kunna meddelas näringsförbud upp
till fem år. Frågan om näringsförbud föreslås kunna prövas av marknadsdomstolen
efter ansökan av näringsfrihelsombudsmannen. Den som bryter mot meddelat
näringsförbud skall kunna dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall
skall påföljden vara böter eller fängelse i högst sex månader.

För att näringsförbud skall kunna meddelas skall
näringsidkaren ha förfarit grovt otillböriigt mol borgenärerna eller på annat
sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare eller genom
upprepade konkurser eljest visat sig uppenbart olämplig att driva
näringsverksamhet. Att näringsidkaren anlitat svart eller grå arbetskraft eller
underlåtit att belala in källskatter och sociala avgifter skall t. ex. enligt
kommittén anses utgöra sådant grovt åsidosättande av näringsidkarens åligganden
som kan medföra näringsförbud.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 90

När det gäller personkretsen föreslår kommittén alt om
gäldenären är etl aktiebolag eller liknande juridisk person, skall förbud kunna
omfatta även den som är eller senare än elt år innan konkursansökningen gjordes
har varit ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt
handhar eller under nämnda tid har handhaft ledningen eller förvaltningen av
dennu. Detta innebär bl.a. all såväl tjänstgörande som nyligen avgången
verkställande direktör eller styrelseledamot liksom även den som har anlitat
bulvan kun träffas av förbud.

TCO finner atl reglerna om utökat näringsförbud är väl
ägnade atl förebygga och förhindra del lilliagande missbrukel av
konkursinstitutel och lillslyrker därför förslagel.

Konkurslagskommitténs förslag och konkurslagstiftningen i
övrigt är bara etl av flera medel som samhällel kan begagna sig av för att
slävja den ekonomiska brottsligheten i samband med konkurser. För atl komma
tillrätta med problemen krävs en fortgående reformering av associations-,
närings- och skattelagstiftningen. TCO vill i sammanhanget kort beröra
associationslagsliftningen.

År 1973 höjdes det föreskrivna minimibeloppet för
aktiebolagens aktiekapital från 5 000 lill 50000 kronor. Med hänvisning till
de senasle årens prisutveckling och för all förhindra nybildning av aktiebolag
med mindre seriösa syften bör det enligl TCOs mening övervägas om inte
minimibeloppet för aktiekapital skall höjas ytterligare. 1 sammanhanget vill
vi även framföra vår uppfattning att det skulle vara mycket olyckligt och
motverka det lidigare beslutet om att höja aktiekapitalets minimibelopp all som
1974 års bolagskommitté nyligen föreslagit öppna en möjlighet till att bedriva
näringsverksamhet utan personligt betalningsansvar med ett lägre bundet
insatskapital än vad som föreskrivs för aktiebolag.

1.35 Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR bedömer den föreslagna lagstiftningen angelägen.
Antalet fall av konkursmissbruk har under senare lid ökat markant. Många
exempel på olika missbruk kan ges utöver de typfall som har redovisats av
konkurslagskommittén. En reform för att komma till rätta med missförhållandena
är både brådskande och viktig. Näringsförbudet välkomnas därför i hög grad. Pä
vissa punkter har SACO/SR dock en från förslaget avvikande mening.

1.36 Svenska arbetsgivareföreningen

Föreningen vill inledningsvis understryka alt
näringsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhällssystem. Rälten
att fritl idka näring har fundamental betydelse för marknadsekonomin och är
därmed avgörande för utveckling och välfärd. Enligt föreningen är det därför
nödvändigt alt med kraft värna om näringsfriheten, inle bara såsom en
demokratisk rättighet utan ocksä som en nödvändighet för det svenska samhällel.
Detta utesluter dock inte att begränsningar i näringsfriheten ibland kan vara
nödvändiga. Så är fallet inom vissa verksamheter där del krävs olika former av
konlroll och insyn i syfte atl förhindra missbruk. Föreningen vill dock som sin
principiella ståndpunkt framhålla atl det endast är i undantagsfall och då med
hänsyn till mycket starkt vägande skäl som näringsfriheten kan tillåtas bli
inskränkt. Det är utifrån denna grundin-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 91

ställning föieningen har bedömt kommitténs förslag om en
utvidgning av näringsförbudet i sambund med konkurs.

Kommitténs förslag syftar till att stävja missbruk av
konkursinslitutet.

Del får enligt föreningen anses belagt att ett omfattande missbruk förekom

mer, inte minst genom upprepade konkurser. Det vanliga är därvid alt

storu ekonomiska förluster drabbar borgenärerna, vilket i sin tur negativt

återverkar på seriöst bedriven företagsamhet. Mot denna bakgrund lillslyr

ker föreningen kommitténs förslag alt näringsförbud under vissa närmare

angivna förutsäitningar skall kunna särskilt meddelas den som försalts i

konkurs.-----

1.37 Sveriges industriförbund

Konkurslugskommitlén föreslår i sitt betänkunde att
möjligheter införs att meddelu konkursgäldenär näringsförbud under viss tid.
dock högst fem år. Elt näringsförbud skall - föruiom ull konkurs inträffat -
förutsätlu ull vederbörande fötfaril grovt otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare eller genom
upprepade konkurser eljest visat sig uppenbart olämplig alt driva
näringsverksamhet. Frägan om näringsförbud skall prövas av marknadsdomstolen
efter ansökun av näringsfrihelsombudsmannen.

Etl införande av institutet näringsförbud innebär
otvivelaktigt elt storl ingrepp i den principiella närings- och
elableringsfrihel som uv hävd råder i vårt land. Samtidigt som således mera
allmänna och grundläggande principer genombrytes innebär etl näringsförbud för
den drabbade en synnerligen långtgående och drastisk åtgärd. Ett näringsförbud
kan säkerligen av den enskilde komma alt upplevas som en form av straff. Vid
angivna förhållanden måste förbundel som sin övergripande och principiella
inställning klart ange. att institutet näringsförbud inte är lämpligl som ett
allmänt medel för atl kommat till rätta med uppkommande problem i näringsverksamheten.
För atl en så långlgående åtgärd som ett näringsförbud skall få tillgripas måste
det vara uppenbart att mycket speciella förhållanden föreligger och att andra
åtgärder inle kan anses verkningsfulla. Om möjligheler införes att meddela
näringsförbud med anledning av vad som inträffat på etl visst område måste stor
uppmärksamhet ägnas åt atl ge exakta och klara förutsättningar för i vilka
situationer ell förbud kan komma ifråga. Även i övrigt måste kraven på
rättssäkerhet vara väl lillgodosedda.

När det gäller konkursinstitutel torde del vara
ovedersägligt atl detta kommit att missbrukas i en inte blott ringa
utsträckning. Härigenom drabbas ocksä den seriösa företagsverksamheten. Genom
alt finansiera verksamhelen med bl.a. självpåtagna skattekrediter kan en
mindre nogräknad person konkurrera på bättie villkor än andra företagare inom
samma bransch. De senare utsätts härigenom för en illojal konkurrens och kan
drabbas av allvarliga ekonomiska skador. Med anledning av vad som nu anförts
vill förbundet inte motsätta sig en lagstiftning i den riktning som
föreslagits.

1.38 Sveriges grossistförbund

Konkurslagskommittén erinrar i sitt betänkande om att det
i princip råder näringsfrihet i vårt land. Det står med andra ord var och en
fritt att starta och driva näringsverksamhet.

Detta är en grundläggande rättighet i vårt samhällssystem,
som det är

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 92

angeläget all slå vakt om. Denna rättighet innebär
emellertid också skyldigheter, mot samhället och mot de anställda, mot kunder
och leverantörer. Den näringsidkare som inle är beredd alt uppfylla dessa
skyldigheter kan inle i varje läge fä åberopa näringsfriheten som skydd för sin
verksamhet. Det är därför rimligl all del skapas möjligheler för samhällel all
inskrida mol sådana näringsidkare som på olika säll missbmkar näringsfriheten.

Mot denna bakgrund är vi beredda atl acceplera
konkurslagskommitténs

förslag att elt utvidgat näringsförbud skall införas i konkurslagen. De

missförhållanden som visal sig föreligga på detta område är av sådan arl

och omfattning att det nuvarande förbudei enligt 199a 8 konkurslagen inle

är tillräckligt för alt man skall komma till rätta med dessa problem. En

lagskärpning är därtör motiverad.-----

Vi vill i detla sammanhang framhålla att vi i etl annal
sammanhang tagil ställning mol införande av näringsförbud. Det skedde i vårt
yttrande lill handelsdepartementet över konsumentverkets rapport 1977:5
""Konsumentskydd vid bilreparaiioner"". Vi framhöll i
detta yttrande alt inget företag i och för sig bör bedriva sin verksamhet
"i uppenbar strid med konsumentintresset". För all en så långtgående
åtgärd som elt näringsförbud skall få tillgripas synes del dock uppenbart all
myckel speciella förhållanden måsle föreligga och att inte andra åtgärder kan
vara verkningsfulla.

I konsumentverkets förslag ingick en rad åtgärder, främst
registrering av företag samt regler om garanti och försäkring, som enligt vår
mening borde kunna leda till en önskvärd sanering av bilreparationsbranschen.
Vi menade därtör atl det inle förelåg behov av en så draslisk åtgärd som ett
näringsförbud innebär, och vi avstyrkte därtör förslagel.

1 nu föreliggande sammanhang föreligger uppenbarligen inte
några andra möjligheter än införande av näringsförbud för att komma till rätta
med rådande missförhållanden. Delta leder till atl vi lillslyrker konkurslagskommitténs
förslag.

1.39 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund

Enligt 199a S konkurslagen fär inte gäldenär under
pågående konkurs driva rörelse som medför bokföringsskyldighet. I det
remitterade belänkandel föreslås att det i konkurslagen införs ett mer
långtgående näringsförbud. Detla föreslås gälla både för näringsidkare och för
ställföreträdare för en juridisk person eller personer som faktiskt handhar
eller under viss tid handhaft ledningen eller förvaltningen av denna. Beslut om
näringsförbud skall enligt förslaget fallas av marknadsdomstolen under
förutsätlning att gäldenären grovt åsidosatt borgenärernas, de anställdas eller
samhällets intressen. Etl sådant näringsförbud skall kunna gälla under högst
fem år.

Konkurslagskommittén visar att konkurser ålminstone i
vissa enstaka fall har utnyttjats på elt sådanl sätt att konkurrensen påtagligt
har snedvridits genom att man systematiskt låtit bli att betala
preliminärskatl, arbetsgivaravgifter el. dyl. Dessa enstaka fall påverkar
möjligheterna atl driva näringsverksamhet för ett betydligt större antal
företag. Trots atl varken konkurslagskommittén eller tidigare undersökningar
lyckats påvisa något betydande missbruk av konkursinstrumenlet eller någon
betydande förekomst av upprepade konkurser anser organisationerna att det kan
vara motiverat atl pä ett effektivt sätt försöka förhindra missbruken.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 93

Ell utvidgat näringsförbud i enlighel med kommitténs
förslag är då en möjlighet. Organisationerna vill emellertid understryka all
införandet av ett näringsförbud är elt mycket allvarligt ingrepp i
marknadsekonomin. Näringsförbud kan - om inslitutel används exlensivt eller i
övrigt onyanserat - minska dynamiken i ekonomin. Av ännu större betydelse är
troligen att alltför långtgående regler om näringsförbud kan minska företagarnas
vilja lill risklagande i ofla svårbestämda marknadslägen.

Elt näringsförbud är också en mycket allvarlig påföljd för
en enskild person. Möjlighelerna lill försörjning minskas avsevärt. Del är
också troligt att man genom alt vara verksam som företagare skaffat sig
kvalifikationer som inle är direkt meriterande vid vanliga
anställningsförhållanden. Svårigheterna kommer därför i flertalet fall atl vara
betydande för den som drabbats av näringsförbud alt få en anslällning på den
öppna arbelsmarknaden. Mot denna bakgrund är det enligt organisationernas
uppfattning bl.a. av rällssäkerhelsskäl hell nödvändigl att näringsförbud
endast får tillgripas när det är helt uppenbart att en fortsatt näringsverksamhet
från personens sida skulle medföra betydande skada för kunder, leverantörer,
anslällda. konkurrerande företag eller samhället.

Mot denna bakgrund anser SHIO-Familjeföretagen och
Sveriges Köpmannaförbund atl ett utvidgal näringsförbud endast skall få
tillgripas i flagranta fall samt atl rättssäkerheten på olika sätt måste
tryggas. Fortsättningsvis kommer kommitténs olika förslag att tas upp i
anslulning till deras behandling i betänkandet. 1 anslutning till detta anges
vilka begränsningar av näringsförbudet enligl kommitléförslagel som enligt
organisationernas uppfattning är nödvändiga för att en lagstiftning skall vara
acceptabel.

1.40 Lantbrukarnas riksförbund

LRF godtar att möjlighet att meddela näringsförbud införs,
liksom alt regler därom inarbelas i konkurslagen.

Som kommittén anför härden föreslagna 199 b§ konkurslagen
karaktär av generalklausul. Detta förhållande gör det enligt LRFs mening nödvändigt
att näringsförbud endast skall kunna meddelas efter individuell prövning av
varje särskilt fall. Generalklausulskaraklären innebär också att det överlämnas
åt praxis all ge de föreslagna reglerna ett reelll innehåll. Marknadsdomstolens
sammansättning och arbetssätt synes göra denna till rätt instans för prövning
av frägan om meddelande av näringsförbud. Emellertid bör enligt LRFs mening
under förslagets fortsatta behandling ändock ylterligare utredas om grunderna
för meddelande av näringsförbud kan ges etl mer precist innehåll, antingen
genom mindre generell lagtext eller i vart fall genom klariäggande
motivuttalanden för dem som kommer att beröras av lagsliftningen.

1.41 Kooperativa förbundet

KF inslämmer i kommitténs bedömning all samhället måste
ges ökade möjligheter att ingripa mot personer som genom upprepade konkurser
missbrukar konkursinstitutet. Etl näringsförbud av den typ kommittén föreslår
bör enligt KF:s mening på elt verkningsfullt sätt kunna bidraga till att
förhindra fortlöpande missbruk. KF tillstyrker därför att möjlighel att meddela
näringsförbud införes i konkurslagen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 94

1.42 Svenska företagares riksförbund

Förbundel delar utredningens uppfattning all någon form av
""karantän " är befogad för näringsidkare som flerfaldiga gånger
låter sina företag gä i konkurs genom atl grovt och avsiktligt bryta mol lagens
regler och ingångna avtal.

Utredningens förslag verkar tillgodose de
rätlssäkerhelskrav och gurun-tier mot missbruk som är absolut nödvändiga om man
avser alt hindru någon att driva rörelse under längre eller kortare tid.

Förbundel har sålunda intet all erinra mol en lagstiftning
av föreslagen art.

1.43 Sveriges Ackordscentral

Under senure år har frågan om lämpliga åtgärder från
statsmakternas sida mot den växunde ekonomiska brottsligheten i vårt land
alltmer trätt i förgrunden. Mot denna bakgrund måste det hälsas med
tillfredsställelse att kommittén funnit sig böra frumläggu ett förslag vilket
fär ses som ett led i kampen mot denna brottslighet och då på ett så viktigt
område inom det svenska näringslivet som konkursinstitutel utgör. Visserligen skulle
kunnu hävdus ull förslaget om näringsförbud strider mot den i Sverige allmänt
godtagna grundsatsen om rätl för envar alt frilt utöva näring, men enligl
ackordscentralens mening innefattar förslaget inle så långt gående ingrepp i
näringsfriheten alt de inte bör kunna godlagas med hänsyn till syftel med
förslagel. Uppenbarligen förhåller det sig så atl nuvarande lagregler av skilda
skäl visal sig inle vara så verksamma som lagstiftaren avsett. Det är alltför
ofla svårt alt med slöd av dem ingripa mot den som i sin näringsutövning
vägrar att uppfylla förpliktelser vilka för del allmänna rättsmedvetandet ter
sig självklara. Med hänvisning till dessa omständigheter vill ackordscenlralen
sålunda ansluta sig till förslaget om näringsförbud.

1.44 Föreningen auktoriserade revisorer

FAR lillslyrker konkurslagskommitténs förslag.

1.45 Svenska handelskammarförbundet

Kommittén föreslår att möjligheter införs att meddela
konkursgäldenär näringsförbud. Förutom atl konkurs inträffat skall krävas all
vederbörande förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer, på annat säll
grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare eller genom upprepade
konkurser eljest visat sig uppenbart olämplig alt driva näringsverksamhet.
Innebörden av förbudei, som maximalt skall kunna gälla under fem år, är att den
förbjudne inte får driva bokföringspliktig verksamhel. Frågan om näringsförbud
skall prövas av marknadsdomstolen efter ansökan av näringsfrihelsombudsmannen.

Näringsförbud innebär en synnerligen ingripande och
långtgående åtgärd mot den näringsidkare som drabbats härav. 1 sak innebär det
att vederbörande under många år kan komma atl sakna försörjningsmöjligheter.
Svenska handelskammarförbundet är därför mycket tveksamt lill instiiutel
näringsförbud, som strider mot principen om näringsfrihet och som ävenledes
saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. Samtidigt är dock inte förbundet
främmande för att det kan finnas områden, där "nor-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 95

mulu" lagstiftningsåtgärder inte framstår som
verkningsfulla. Skall elt förbudsinslilul införas bör det dock endast kunna
kommu ifrågu på områden, där behovet härav gjort sig särskild gällande. Stor
uppmärksamhel mäsle därvid ägnas uppgiften att säkra atl tillämpningsområdet
inte blir vidare än vad som är eiforderligt. Likaså måsle förutsällningarna för
meddelande av förbud ges en adekvat och klar utformning. Svensku
hun-delskammarförbundet vill i det sammanhanget erinra om vad flera handelskamrar
anförde i yttranden över konsumentverkets rapport "Konsumentskydd vid hilrepurationer".

När det gäller del nu föreliggande förslagel torde det
vura ovedersägligt att konkursinstitutel kommil atl missbrukas i inte obelydlig
omfattning. Genom att de företag varom det här är fråga inte sällan drivs utan
hänsyn till skatter och andra avgifler har de även i konkurrenshänseende en
menlig inverkan på den seriösa företagsverksamheten. De sanktioner som förefinns
på detta område har även på grund av bristande resurser och
kon-irollsvårigheter visat sig mer eller mindre verkningslösa.

Svensku handelskammarförbundet vill därför inte motsätta
sig att en lagstiftning i den riklning som föreslagits införs. Anknylningen
lill konkurslagsliftningen medför alt man får en naturlig avgränsning av
lillämpningsområdel. Förbundel vill även som sin mening uttala atl det
föreslagna systemet är atl föredra framför någon form av auktorisation eller
annan liknande elableringskontroll.

Enligt Svenska handelskammarförbundet bör dock lagtexten
ges en mer

preciserad utformning än som nu är fallet. Bland annat kan den föreslagna

lagtexten ge intrycket av att upprepade konkurser i sig kan föranleda

näringsförbud, vilkel rimligtvis inte kan vara avsikten.

2 Förbudet i 199 a § KL

2.1 Stockholms tingsrätt

Det nuvarande förbudet i 199 a 8 konkurslagen bör på de av
kommittén angivna skälen bibehållas.

2.2 Bankinspektionen

Del nuvarande näringsförbudet enligl 199 a 8 konkurslagen
(KL) är,

som kommittén framhållit, alllför begränsat och bör därtör komplelleras. 1

och för sig kunde man tänka sig atl nämnda paragraf upphävdes och

ersattes med en helt ny bestämmelse som därvid skulle la sikte på såväl de

förhållanden som regleras genom den nämnda bestämmelsen som förhål

landen beträffande vilka behov visats föreligga att skapa nya, ändamälsen

ligare regler. Kommittén har själv diskuterat denna fräga men funnit atl

sambandet mellan 199 a 8 och ett stort antal näringsrättsliga författningar

motiverar att bestämmelsen står kvar. Inspektionen kan ansluta sig till

kommitténs uppfattning och har därför ingen erinran mol atl paragrafen

behålls i sak oförändrad.-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 96

2.3 Marknadsdomstolen

Utöver det nya vidgade näringsförbudet föreslår kommittén
atl det f. n. gällande automatiskt verkande näringsförbudet i 199 a S
konkurslagen (KL) behålls. 1 anledning härav finner marknadsdomstolen
inledningsvis betydelsefullt framhålla alt ett bibehållande av 199 a 8
egentligen inte kräver nägon närmare argumentering. Alt konkurstillstånd
primärt såsom automatisk effekt måste förbjuda fysisk konkursgäldenär atl driva
rörelse är nog en självklarhet, och del är ju på denna närmasl självutlösande
omständighet som det av kommittén föreslagna näringsrättsliga systemet vilar.

2.4 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund

Kommittén föreslår atl förbudet enligt 199 a 8 KL bör
bibehållas i sak oförändrad. Organisationerna delar kommitténs uppfattning på
denna punkl.

3 Automatiskt förbud eller särskild prövning?

3.1 Överåklagaren i Stockholm

----- Med hänsyn till att del föreslagna näringsförbudet
är avsett att

komma till användning endast i mera kvalificerade fall
synes kommitténs förslag om särskild prövning i det enskilda fallet vara atl
föredra framför ett automatiskt näringsförbud med dispensförfarande.

3.2 Länsåklagaren i Kopparbergs län

I likhet med kommittén anser jag att ett näringsförbud
skall grundas på individuell prövning.

3.3 Stockholms tingsrätt

För att i ett givet fall fä veta om en gäldenär handlat pä
ett sådant sätt att näringsförbud är påkallat och för att utröna vilken person
elt sådant förbud bör drabba kommer det att i de flesta fallen krävas en viss
utredning. Ett automatiskt förbud som skulle gälla frän konkursutbrottet
skulle, som kommittén påpekar, medföra ett stort antal dispensärenden. I likhet
med kommittén anser tingsrätten därtör att ett förbud bör föregås av en prövning
i varje särskilt fall.

3.4 Brottsförebyggande rådet

Kommittén avvisar tanken på ett automatiskt verkande
förbud. BRÅ delar denna inställning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 97

3.5 Bankinspektionen

Kommittén föreslår alt särskild prövning i det enskilda
fullet skall införas, innan ett utvidgal näringsförbud meddelas. Sådun
särskild prövning skall gälla gäldenär som förtarit grovt otillbörligt mot sinu
borgenärer, gäldenär som på annal sätl grovt åsidosatt vad som ålegat honom som
näringsidkare saml gäldenär som upprepade gånger förekommit i konkurser och
därigenom visat sig uppenbart olämplig alt driva näringsverksamhet.
Inspektionen anser del väl motiverat ull ingripunde besiämmelser meddelas mol
gäldenär som här avses. Det måste sålunda anses rikligl all den som drabbas av
sådant förbud inle får drivu bokföringspliktig näringsverksamhet och alt viss
lid fastställs, före vars ulgång han inle får bedriva sådan verksamhel. Den
föreslagna maximitiden. 5 år, förefaller väl avvägd. Inspektionen vill
emellertid ifrågasätta, om inle gäldenärer som förekommil upprepade gånger i
konkurser - t.ex. minsl tre gånger under en femårsperiod - och därigenom visat
sig olämpliga atl driva näringsverksamhet, automatiskt borde bli föremål för
en någol slrängare behandling i förhållande till de övriga två fallen.
Personer, som ofta återkommer som konkursgäldenär. visar inte sällan en sädan
hänsynslöshet och försla-genhei som riktar sig mol allmänhet och samhället och
- inle minst - mot anställda i det konkursdrabbade företagel atl en
särbehandling här synes motiverad. Inspektionen förordar därför atl den
särskilda prövning som föreslagils av kommittén ersätts av etl förtärande,
enligt vilket näringsförbud automatiskt träder i funktion beträffande personer
som råkal i konkurs t.ex. minsl tre gånger under en femårsperiod. Den tid,
under vilken näringsförbudet i dessa fall skall gälla, bör inte vara för korl.
Förslagsvis bör liden bestämmas till tre år. Givetvis bör den som blivil
föremål för sådant automatiskt näringsförbud ha möjlighet alt begära befrielse
från förbudet. Prövningen av om förbudet skall upphävas bör ske av domstol. Det
bör därvid ankomma på klaganden atl visa eller göra sannolikt atl han icke kan
anses uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet. Kan han inle göra delta,
bör det automatiskt gällande näringsförbudet slå fast.

3.6 Riksskatteverket

Ocksä RSV anser att ett beslut om näringsförbud alltid
skall föregås av särskild prövning i det enskilda fallet. Även om den
föreslagna ordningen medför att etl förbud kan dröja någon tid är delta ändå
alt föredra framför elt automatiskt system som skulle drabba
konkursgäldenärerna utan urskillning.

3.6.1 Kronofogdemyndigheien i Stockholm

Kommittén redogör för vilka regler som gäller beträffande
näringsförbud i vissa länder, bl. a. Norge, där man har en automatiskt verkande
reglering om s. k. konkurskarantän. Enligt de norska bestämmelserna fär den som
under det senaste året före ett aktiebolags konkurs har varit styrelseledamot
eller verkställande direktör i bolaget inte stifta nytt aktiebolag eller äta
sig nya styrelseuppdrag eller bli verkställande direktör i annal akiiebolag
förrän två år efter konkursens början. Motsvarande gäller fysiska personer som
personligen har försatts i konkurs. Dispens från förbudet kan meddelas helt
eller delvis ifall del exempelvis inte föreligger misstanke om att vederbörande
gjort sig skyldig till brotl i anslutning till konkursen eller hans handlande i
bolaget har varit försvarligt. Dispens får också lämnas om

7 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 83

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 98

sådan bedöms rimlig och allmän hänsyn inte talar däremot.
Dispensprövningen är individuell och görs av den skifleretl som handlagt
konkursen (s 57).

Enligt min uppfattning är en automatisk reglering som den
norska konkurskarantänen i kombination med dispensmöjlighel alt föredra
framför del av kommittén föreslagna näringsförbudet, som är grundat pä särskild
prövning. Konkurskarantunens avhållande effekt måste bli betydligl starkare
genom att den verkar automatiskt och generellt. Del kan i detta sammanhang
erinras om kommitténs uttalande i betänkandel, alt syfiet med regleringen står
i samband med det pågående bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten (s.
75). Som bekant har ju den ekonomiska brottsligheten vilken inte minst tagit
sig uttryck i missbruk av konkursinstitutel - enligl uppgift på senare lid
lätt en sådan omfattning att den medfört ett avsevärt inkomstbortfall för del
allmänna. De motåtgärder som vidlas frän samhällels sida måsle därtör vara av
genomgripande natur för att uppnå åsyftad verkan. Jag delar inte kommitténs
uppfattning att det inle finns anledning att anta. alt gäldenärerna över lag
har betett sig på ett sådant sätt, att ett automatiskt näringsförbud är
motiverat (s. 73). Vid genomgång av bouppteckningar i de falligkonkurser, som
har följl efler ansökan av kronofogdemyndigheten visar del sig atl exempelvis
bokföringsbrolt är myckel ofta förekommande. Det kan misstänkas all även andra
former av brottslig verksamhet döljer sig i dessa konkurser men någon utredning
härom sker inle enligt nu gällande bestämmelser.

3.6.2 Kronojogdemyndighelen i Göleborg

Kronofogdemyndigheten godtar de skäl kommittén i sin
allmänna motivering anförl för all ett utvidgat näringsförbud skall föregås av
prövning i varje särskilt fall. Myndighelen vill dock i delta sammanhang
understryka all delta inte får föranleda alt endast ett fålal förbud kommer att
meddelas i framtiden. Till detta ämne återkommes senare i yttrandet.

3.7 Marknadsdomstolen

All näringsverksamhet här i landet är - såsom kommittén
anger - fri. om inte annat är uttryckligen föreskrivet. Med hänsyn härtill är
det enligt marknadsdomstolens syn väsentligl att det utvidgade näringsförbudet
endast kan tillgripas efter särskild prövning i det enskilda fallet. Etl
automatiskt verkande förbud skulle nämligen innebära ett alllför kraftigt
ingrepp i den principiella näringsfriheten: det utvidgade näringsförbudet är ju
uteslutande tänkt för dem som missbrukar näringsfriheten genom t. ex. ett
otillbörligt utnyttjande av konkursinstitutel. En inskränkning av del
utvidgade näringsförbudets effekt såsom avsleg från näringsfriheten åsladkoms
därutöver genom att näringsförbuden begränsas i tiden till högst fem år. Systemet
med särskild prövning och tidsbegränsade förbud torde också vara mest förenligt
med de inlressen som lagen (1955:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen) är
avsedd att främja, dvs. en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom
näringslivet. Medelst särskild prövning möjliggörs ju att ingripande i form av
näringsförbud kan förbehållas de fall då näringsidkare skaffat sig otillbörliga
konkurrensfördelar genom atl t. ex. inte fullgöra sina avgiftsskyldigheter
genlemot samhället.

Marknadsdomstolen ser det alltså som högst
tillfredsställande att systemet med särskild prövning förordas av kommittén.
Emellertid måsle även

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 99

elt så konstruerat näringsförbud belecknas såsom en
synnerligen ingripan

de åtgärd. Därför är det av väsentlig belydelse alt förtärandet beträffande

det utvidgade näringsförbudet kringgärdas med starka rättssäkerhetsga-

runtier. 1 dettu hänseende får marknadsdomstolen ultala atl förslaget synes

erbjuda belryggande garantier.--------

3.8 Länsstyrelsen i Stockholms län

Kommittén anför att ett system med automatiskt
näringsförbud har vissa administrativa fördelar. Förbudei kan dessulom få
omedelbar verkan. Etl automatiskt verkande näringsförbud vilar i princip på
uppfattningen alt alla konkursgäldenärer fört"aril klandervärt eller
felaktigt. Den statistik och övrig utredning, som finns rörande konkurser, ger
emellertid enligt kommitténs uppfattning inte anledning anta atl gäldenärerna
överlag handlat på sådant sätt alt ell automatiskt näringsförbud vore
moliveral.

Länsstyrelsen delar kommittén'; uppfattning i denna del.
Elt sä långtgående aulomaliskt förbud skull': överskrida gränsen för vad man
från nä-ringsfrihelssynpunkt kan anse moliverat. Del torde vidare få belydande
konsekvenser för näringsliv och arbetsmarknad. Slutligen skulle det trots
administrativa fördelar i vissa hänseenden även få betydande administrativa
nackdelar beroende på alla de dispenser från näringsförbudet som ett
automatiskt förbud måste förutsättas ge anledning till. Fördelen med ett
automatiskt system är atl del får omedelbar verkan utan något omständligl
rättsligt prövningsförfarande. Emellertid torde man på annal sålt kunna
lillgodose kravet på snabbhet. Länsstyrelsen återkommer härtill i det följande.

För vissa flagranta missbruksfall torde elt automatiskt
näringsförbud kunna övervägas. Lagtexten borde då utformas på sådant sätt att
den angav i vilka fall sädant förbud skulle inträda. Länsstyrelsen anser
emellertid att rältssäkerhetsintresset är av sådan lyngd alt en individuell
prövning av varje enskilt fall inte synes kunna underlåtas.

3.9 Föreningen Sveriges statsåklagare

Pä de skäl kommittén anfört bör det utvidgade
näringsförbudet icke inlräda automatiskt utan förutsätta en noggrann prövning i
del enskilda fallet.

3.10 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning för
Stockholms län

----- Kommitténs förslag att prövning skall ske i de
individuella fallen

medför dock att man inle uppnår någon större avhållande
effekt mot alt driva verksamhet i strid mot de krav som mäsle ställas. En
automatisk reglering motsvarande den norska konkurskarantänen i kombination med
dispensmöjlighel synes vara mer överensstämmande med dagens strävanden atl
komma lill rätta med bl.a. den ekonomiska brottsligheten. En fördjupad
utredning av hur det norska systemet skulle fungera i Sverige bör göras.

3.11 Landsorganisationen i Sverige

----- Förbudet har emellertid fått en sådan utformning att
det kan

ifrågasättas om det kommer att få någon större effekt.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 100

För atl råda bot på de grundläggande svagheterna i
kommitténs förslag föreslår LO dessutom atl regeln om näringsförbud utformas så
atl vissa förtaranden aulomaliskl medför näringsförbud. Grövre skallebroll i
samband med konkursen eller etl vissl mindre anlal (ex. två) konkurser bör
omedelbarl leda till näringsförbud.

3.12 Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR godtar de skäl konkurslagskommittén i sin allmänna
motivering har anförl för att etl utvidgat näringsförbud skall föregås av prövning
i varje särskilt fall. Centralorganisationen vill dock i delta sammanhang
underslryka. alt detla inle får föranleda all endast etl fålal förbud kommer
atl meddelas. SACO/SR delar inle konkurslagskommitténs uppfattning, att
institutets näringsförbud kommeratt komma till användning i endast mindre
ulsträckning. Tvärtom anser Centralorganisationen, alt mot bakgrund av det
utbredda konkursmissbrukei etl stort antal ärenden kommer att aktualiseras hos
utredande och beslutande organ.

3.13 Svenska arbetsgivareföreningen

-------- Föreningen vill därvid betona vikten av att
frågan om näringsför

bud, såsom kommittén föreslagil. prövas särskilt i det enskilda fallet. Ett

aulomaliskl verkande förbud skulle drabba även gäldenärer som oförskyllt

hamnat i konkurs. Dessutom skulle en sådan ordning inte vara förenlig

med principen om näringsfrihet.

3.14 Sveriges industriförbund

Förbundet lillslyrker atl näringsförbud endast kan
meddelas efter en prövning i det enskilda fallet. Ett sädant förfarande
framstår otvivelaktigt såsom mera tilltalande än ett system med etl automatiskt
näringsförbud då en konkurs inträffat. Det är uppenbart att varje fall i sig
kan inrymma sådana omständigheter atl en noggrann avvägning och ett
individuellt hänsynstagande måste ske.

3.15 Sveriges grossistförbund

Vi delar kommitténs uppfattning att ett näringsförbud inte
bör verka automatiskt. En särskild prövning bör föregå varje beslut om
näringsförbud, eflersom flertalet konkurser inte innefattar missbruk av det
slag som man från samhällets sida vill beivra. Vi tillstyrker därför kommitténs
förslag att näringsförbud efter prövning i varje särskilt fall skall kunna
meddelas näringsidkare som har förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna
eller på annal sätt har grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom
näringsidkare eller som genom upprepade konkurser eljest visat sig uppenbart
olämplig att driva näringsverksamhet. Genom denna formulering markeras att
näringsförbud skall ifrägakomma endast i särskilt kvalificerade missbruksfall.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 101

3.16 Sveriges hantverks- och industriorganisation -
familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund

Kommittén föreslår atl etl utvidgal näringsförbud inle
skall inträda automatiskt utan föregås av prövning i varje särskill fall.
Organisationerna anser atl etl automatiskt näringsförbud är hell uteslutet bl.
a. med tanke på rättssäkerheten. Förslaget om särskild prövning tillstyrkes
däiför.

4 Personkretsen

4.1 Justitiekanslern

----- Jag delar således kommitténs synpunkter i fråga om
kretsen av

personer som skall kunna drabbas av elt utvidgal
näringsförbud och anser

också all kommittén på ett förtjänstfullt sätl sökt exemplifiera de fall där

sådant förbud kan ifrågakomma.

4.2 Överåklagaren i Stockholm

När det gäller den föreslagna regleringens materiella innehåll
finns föl

jande att anföra. En genomgående erfarenhet av den icke seriösa ekono

miska näringsverksamheten är, att den ofta sköts med hjälp av olika

bulvaner och i formen av fåmansbolag. Kommittén har varit medvelen

härom och föreslär att för juridiska personer skall personkretsen, som kan

bli föremål för näringsförbud, omfatta inte bara dem som innehaft den

formella ledningen utan även dem som innehaft den reella ledningen. Här

uppkommer i praktiken ofta stora bevissvärigheter. Då det emellertid är av

synnerligen stort samhällsintresse att rält person drabbas av förbudet -

ofta är det ekonomiskt starka personer som figurerar i bakgrunden utan atl

varken formellt eller reellt framstå såsom ingående i ledningen - anser jag

att det finns skäl alt överväga om personkretsen inte också borde omfatta

dem, som har eller senare än ett år innan konkursansökningen innehaft det

dominerande ekonomiska inlresset i den juridiska personen.

4.3 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt

Enligl min mening bör två av de i förslaget behandlade
aspekterna pä frågan om näringsförbud ägnas särskild uppmärksamhet, därest ett
förbud skall fä önskad effekt. För det första krävs, såvitt avser den praktiska
betydelsen av förbud samt kontrollen av efterlevnaden, atl ett cenlrall,
rikstäckande registreringsförfarande anordnas. Ett förbud som ej blir känl har
självklart ingen effekt. Det är även väl känt att illojala gäldenärer medvetet
utnyttjar den i dag gällande, bristfälliga samordningen mellan lokala
myndigheter för atl undgå insyn och försvåra konlroll. De av kommittén
skisserade registreringsförfarandena torde, däresi de förverkligas, kunna vara
tillfyllest. För det andra måste, såsom även kommittén understryker, de
problem, som bulvanförhållanden medför, särskilt beaktas. Det är uppenbart att
ett näringsförbud bör omfatta även sådana konstruktioner för att få reell
betydelse.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 102

4.4 Länsåklagaren i Kopparbergs län

Beträffande personkretsen sägs i utredningen all del
förekommit alt den eller de som i verklighelen stått bakom och kontrollerat den
bedrivna verksamheten, t. ex. i etl aktiebolag, inte varit ställföreträdare för
eller ens haft någon utåt synlig anknylning till bolagel. I stället har den
formella bolagsledningen tjänstgjort som bulvan och handlat efter direkliv frän
annan. Regleringen bör med hänsyn härtill rikla sig även mol den eller dem som
ingår i ledningen för sädana juridiska personer som regelmässigt driver
näringsverksamhet och belräffande vilka personligt betalningsansvar saknas,
dvs. aktiebolag och ekonomiska föreningar. Den av kommittén beskrivna
silualionen att elt bolag letts av annan än den formella bolagsledningen torde
ofla föreligga utan att det rör sig om ett bulvanförhållande. Bulvanbegreppet
är i detta sammanhang oklart och svårutretl. Del kan exempelvis röra sig om en
person som lånat bolaget rörelsekapital och vill kontrollera verksamheten. En
sådan ambition kan naturligtvis mer eller mindre förenas med en strävan alt
helt behärska företaget. Andra komplicerade och svåråtkomliga
ansvarsförhållanden kan föreligga. Med tanke på alt konkurs är slulsteget i en
verksamhel som ofta bedrivits under lång tid och med växlande
ansvarsförhållanden synes det mig någol verklighetsfrämmande alt tro att man
annal än i yttersta undantagsfall kan klarlägga något som liknar ett
bulvanförhållande. Bulvanbegreppet kan möjligen renodlas i samband med
tillslåndskrävande verksamheler som i verklighelen bedrivs av annan än den som
har tillståndet. Jämför t. ex. I 8 lag den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i
fräga om fasl egendom.

I fråga om personkretsen bör det enligt min mening vara
möjligt alt söka viss ledning i brottsbalkens regler om medverkan.

4.5 Länsåklagaren i Malmöhus län

Jag finner knappast något atl invända mol
kommittéförslaget såvitt gäller reglernas materiella innehåll. Alt krelsen av
personer, som kan drabbas av förbudet, gjorts så omfattande att även exempelvis
styrelseledamot i en ideell förening kan komma ifråga, bör kunna accepteras
med hänsyn lill att förbudet riktar sig endasi mot dem, som gjort sig skyldiga
till speciellt anmärkningsvärda förtaranden.

4.6 Stockholms tingsrätt

Kommittén föreslår all näringsförbud skall kunna meddelas
gäldenär som är näringsidkare. Om gäldenären är elt aktiebolag eller liknande
juridisk person, skall förbudei kunna omfatta även den som är eller senare än
ett år innan konkursansökan gjordes har varit ställföreträdare för den
Juridiska personen eller som faktiskt handhar eller under nämnda tid handhaft
ledningen eller förvaltningen av denna. Kommittén har således satt en gräns
bakåt i tiden bestämd till ett år innan konkursansökan ingavs och uttalat att
detta gjorts i linje med i prop. 1978/79: 105 Konkursförvaltning m. m.
föreslagna bestämmelser om gäldenärs skyldigheter i konkurs. För meddelande av
näringsförbud tillkommer emellertid som förutsättning förutom konkurs atl
vederbörande skal! ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på
annat sätt grovt åsidosatt vad som genom uttrycklig bestämmelse eller eljesl
ålegat honom i egenskap av näringsidkare eller

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 103

genom upprepade konkurser ha visal sig uppenbari olämplig
alt drivu näringsverksamhet. Tingsrätten anser mot bakgrund härav uu en
tidsgräns på ett år är alltför kort och skulle kunna leda till alt de verkligt
unsvariga i vissa fall lyckas undandra sig påföljder av sitl handlande genom
ull sätta andra personer i silt ställe som formelll ansvariga, när den
ekonomiska situationen börjar bli brydsam och sedan ser till all konkursen
fördröjs. Tingsrätten har vid handläggning av konkurs- och Iikvidalionsärenden
beträffande aktiebolag selt åtskilliga exempel på atl de verkliga ledarna av
akiiebolag, när bolagels ekonomiska ställning hotals. lämnat sina poster i
bolagels ledning. Det väsentliga måsle vara atl förbud skall kunna meddelas
den som genom sitt handlande orsakai obestånd och konkurs. Möjligheterna att
påvisa sådant samband avtar naturligen med tiden och någon tidsgräns skulle
enligt tingsrättens mening inte behövas. - Risk föreligger även för att en tidsgräns
skulle kunna kringgås på så sätt att det genom i efterhand konstruerade
prolokoll orikligl uppges atl den verkligl ansvarige lämnat slyrelsen mer än
elt år innan konkursansökan ingavs.

4.7 Göteborgs tingsrätt

1 fråga om den personkrets som föreslås kunna träffas av
näringsförbud

och förbudets innebörd har tingsrätten ingen erinran.

4.8 Malmö tingsrätt

Beträffande den föreslagna lydelsen av 199 b 8 vill
tingsrätten påpeka, att det av lagrummets andra slycke ej framgår att - såsom
väl måsle vara kommitténs mening - samma förutsäitningar som anges i försia
styckel skall gälla för att näringsförbud skall kunna meddelas ställföreträdare
för juridisk person eller därmed likställd och att det är denne själv, som
skall ha visat sig vara olämplig som näringsidkare. - Enligt kommitténs uttalande
å sid. 104 i betänkandel avses med ställföreträdare även styrelsesuppleant.
Detta uttalande, vars överensstämmelse med rättspraxis kan ifrågasättas (se
Högsta Domstolens beslut SÖ 44/79), är emellertid ulan intresse, eftersom
förutsättning för näringsförbud alllid måste vara atl vederbörande handhaft
ledningen eller förvaltningen av den juridiska personens angelägenheter.

4.9 Riksrevisionsverket

Den personkrets som skall kunna åläggas förbud omfatlar
enligt kommitténs förslag i fråga om gäldenär som är juridisk person även den
som faktiskt handhar eller handhaft ledningen eller förvaltningen av den
juridiska personens angelägenheter. Även om missbruk av konkursinstitutet
genom bulvan oftast hänför sig till verksamhet som bedrivs i bolagsform, vill
RRV ifrågasätta om inte näringsförbud bör kunna meddelas den som haft det
fakliska inflytandet över verksamhelen ocksä i det fallet alt betalningsansvaret
för i verksamheten uppkomna skulder i försia hand åvilar fysisk person som
konkursgäldenär.

4.10 Kronofogdemyndigheten i Göteborg

Beträffande sista stycket i 199 b S anser myndigheten att
den däri angivna tidsfristen på ett år är väl knappt tilltagen. Bland annat på
grund av

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 104

brislerna i nuvarande uppbördssyslem bör förbud kunna
meddelas den som senare än åtminstone två år innan konkursansökningen kom in
varil ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhaft
ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

4.11 Kronofogdemyndigheten i Östersund

Kommittén har utformat förslagel så all även
""bulvaner"" skall omfattas av näringsförbud. Dessa
"bulvaner"' är ofla närstående lill gäldenären. Det föreligger
erfarenhetsmässigt mycket stora svårigheter att slyrka alt en närstående
"bulvan"" - aktieägare eller annan - i realiteten utövat inflytande
över näringsidkares verksamhel. Med hänsyn även till KFM:s praktiska
erfarenhet alt en närstående inte sällan formellt får ta över konkursgäldenärens
verksamhet - fastän konkursgäldenären forlfarande faktiskt styr verksamheten -
anser KFM det uppenbari att man efler mönsler av 29 a S konkurslagen bör stadga
all även närstående lill konkursgäldenären kan meddelas näringsförbud med
anledning av gäldenärens konkurs. I förekommande fal! skall del givelvis åligga
tillsynsmyndigheten att utförligt lägga fram de skäl, som kan åberopas lill
stöd för att den närstående skall underkastas förbud.

4.12 Kronofogdemyndigheten i Karlstad

Möjligheterna atl hindra gäldenären från alt genom
bulvaner kontrollera juridiska personers angelägenheler har i betänkandet
uttryckts på så sätt atl bulvanen definieras såsom den som jäkilskt handhar
ledningen eller förvaltningen. Delta utlryckssätt får anses vara del som bäst
täcker dessa förhållanden. I sammanhanget bör dock påpekas de bevissvårigheter
som i praxis kan uppkomma. Härtill kommer svårigheterna när verksamheten drivs
vidare i makes eller annan närståendes namn.

4.13 Kronofogdemyndigheten i Örnsköldsvik

Kronofogdemyndigheten finner atl kommittén sökt utforma
lagtexlen på ett sätl, som ska göra det möjligt att låta den verkligt ansvariga
fysiska personen drabbas av näringsförbud. I etl flertal konkurser finner man
emellertid att den eller de personer, som haft den faktiska ledningen och
inflytandet i en rörelse saknar förutsättningar härför och därför anlitar mer
eller mindre nogräknade bokföringsfirmor. Orsakerna till brislfällig bokföring,
förluster för borgenärerna m. m. står ofta att finna i dessas sätl att arbeta.
Genom den föreslagna individuella prövningen betr. näringsförbud kan man
förutse atl företrädare för företag i dessa fall inte drabbas men det är
beklagligt att man inte kan komma åt de verkligt "ansvariga". Detta
torde dock vara svårl inom ramen för konkurslagsliftningen.

4.14 Arbetsmarknadsstyrelsen

----- Den föreslagna personkretsen, som i storl sett
överensstämmer

med den som enligl prop. 1978/79: 105 skall vara
underkastad bestämmelserna om gäldenärens skyldigheter, är lämplig.

----- Det är tillfredsställande att förslaget ger
möjlighet atl ingripa mol

försök att genom bulvan kringgå näringsförbud.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 105

4.15 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Den redovisning uv fuklisk förekomst av missbruk av
konkursinstitutet som kommittén lämnat ger i och för sig inte stöd för att låta
det föreslagna utvidgade näringsförbudet omfatta andra personer än sädana som,
på sätt anges i lagförslaget, har eller har haft anknytning till aktiebolag. En
bredare redovisning av missbruksfall, där personerna är enskilda näringsidkare
eller har/haft anknytning till andra juridiska personer än aktiebolag hade
varit önskvärd som underlag för bedömning av hur vid den krets av personer bör
vara som kan drabbas av del utvidgade näringsförbudet.

Enligl länsstyrelsens erfarenhel är det emellertid
tämligen vanligt att enskilda näringsidkare uppfyller de av kommittén
föreslagna förutsättningarna för näringsförbud. Den "heltäckning" av
personkretsen som lagförslaget innebär bör enligt länsstyrelsens mening kunna
godtas för att undvika "kryphål" i lagen som kan utnytljas av mindre
nogräknade personer.

4.16 Sveriges advokatsamfund

Slutligen önskar samfundet någol beröra de problem som
avser möjligheterna till effektiv övervakning av efterlevnaden av
näringsförbud. Det är samfundets uppfattning att kommittén i alltför ringa grad
betänkt de avsevärda svårigheterna med alt fastställa och inskrida mot
bulvanförhållanden och även att beskriva efter vilka grunder avgränsningen av
bulvanförhållande skall ske. Särskilt i företag där flera medlemmar av samma
familj varit verksamma och där en för företaget ansvarig familjemedlem meddelas
näringsförbud, kommer avsevärd ovisshet att föreligga om annan familjemedlem,
som släller sig som ansvarig för nytt företag, kommer att anses på grund av
bulvanskap förfallen till ansvar för medhjälp till överträdelse av
näringsförbud eller ej. Det har i förfluten tid ej sällan förekommit atl en
verksamhel. som utgjort en familjs försörjningskälla, efter konkurs rekonstruerats
och ställts under annan familjemedlems ledning. Det synes vara av vikt att nu
åsyftade förfaranden och bulvanfrägan i övrigt ägnas ytterligare uppmärksamhet
och utredning innan slutgiltig ställning tas till den föreslagna
lagstiftningen.

Under hänvisning til! vad i del föregående anförts
avstyrker samfundet att förslaget i dess nuvarande form lägges till grund för
lagstiftning.

4.17 Föreningen Sveriges statsåklagare

------ Förslaget alt i förhållande till förbudet i 199 a 8
KL vidga den

personkrets som kan träffas av näringsförbud synes vara
väl avvägt.

----- Det är i hög grad tillfredsställande att det sätts
en spärt mot att

bulvan används för att kringgå näringsförbudet. Ett
allmänt intryck är att det blir allt vanligare att vid upprepade konkurser den
som faktiskt står bakom ett företag maskerar sin fortsatta verksamhet genom att
insätta en eller flera personer som formell men ej reell ledning av företaget.

4.18 Föreningen Sveriges kronofogdar

Kommittén har uppmärksammat, atl den som meddelats förbud
kan tänkas fortsätta verksamheten i t. ex. aktiebolagsform utan att själv formellt
stå som företrädare för bolaget. Systemet att anlita en eller flera bulvaner i
aktiebolag, handelsbolag och även andra företag är enligt

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 106

KFM;s ertarenhet inte ovanligt. Syftel med
bulvanförhållandet är i nulägel ofla alt den som har det reella ägarintresse!
och bestämmande inflytandet vill söka undgå personlig betalningsskyldighet för
bl.a. vissa skaller. Enligt den föreslagna lydelsen av 199 b 8 skall också den
som faktiskt har hand om ledning eller förvallning av vissa juridiska personers
angelägenheter omfattas av näringsförbudet. Sladgandel är säkerligen
välbehövligt -men Föreningen måste peka på all det i praktiken mera sällan kan
förebringas någon övertygande bevisning om atl ell bulvanförhållande verkligen
föreligger. Bevissvårigheter finns även i de ofta förekommande situationer, när
nägon anhörig formelll slår för en rörelse. För alt näringsförbudet så långt
möjligt skall få verkan i praktiken är del enligl Föreningens uppfattning
nödvändigt alt ge en något annorlunda och vidare beslämning av den
personkrets, som kan drabbas av förbudet.

Såvitt kan förstås av motiven skulle den som uppträder som
bulvan inle kunna meddelas förbud med mindre han själv eller del företag han
utåt förelräder försatts i konkurs. Men om bulvanskap kan påvisas bör den
formelle företrädaren kunna meddelas förbud i vissa fall. Del är vanligt att
den som efter en eller flera konkurser driver en rörelse anlitar någon anhörig
som bulvan. Föreningen vill därför föreslå all om någon meddelats näringsförbud
och del därefter visas, att någon honom närstående, som nämns i 29 a 8 KL,
företräder näringsverksamhet, vari den som fått förbud har väsentligl
ägarintresse eller väsentligl inflyiande, förbud skall kunna meddelas även den
närstående.

Ell sådant närståendeförbud skulle sålunda kunna göras
gällande även när rörelsen inte drivs i form av juridisk person, t.ex. när en
enskild näringsidkare som fått förbud försöker fortsätla samma rörelse men med
hustrun som "firmatecknare". Det är säkerligen nödvändigt alt fånga
in andra näringsverksamheter än de som drivs i form av juridisk person för att
inte förbudsbestämmelserna skall kunna kringgås.

En bestämmelse av det beskrivna innehållet mäste vara
ägnad alt kraftigl minska möjligheterna att kringgå meddelade näringsförbud.
Några betänkligheter mot etl sådant närståendeförbud kan inte finnas med hänsyn
till alt näringsförbud skall meddelas först efter noggrann utredning och
särskild talan och prövning vid domstol. 1 sammanhanget vill Föreningen
anmärka, atl den personkategori, mot vilken förbudet riktar sig, knappast ser
något avskräckande i de föreslagna bestämmelsema om straff för överträdelse av
förbudei.

Begreppen "väsentligt ägarintresse" och
"väsentligt inflytande" skulle ha i huvudsak samma innebörd som
motsvarande begrepp i 12 8 tredje stycket förmånsrättslagen. Det måste
uppenbarligen vara tillräckligt att ettdera av de två rekvisiten föreligger för
att näringsförbud skall kunna meddelas. De angivna förulsältningarna skulle
medföra ett något mindre krav på bevisning än vad som ligger i kommitténs
uttryck "faktiskt handha ledningen eller förvaltningen".

Den av Föreningen föreslagna beslämmelsen bör kunna fogas
till den föreslagna 199 b 8 som etl tredje stycke.

Föreningen vill beträffande innehållet i den nämnda
paragrafens andra stycke anmärka, att förbud bör kunna meddelas styrelseledamot
och annan, även når vederbörande tidigare än ett är före konkursansökan avgått
som företrädare för den juridiska personen. Den föreslagna ellårsgränsen är
alltför snävt tilltagen med hänsyn till bl.a. KFM:s erfarenhet atl
ställföreträdare, som t.ex. "urholkat" elt fåmansbolag, kan avgå
långt före det konkursansökan inges. En tidsgräns om minst två år skulle mot
bakgrunden av de praktiska erfarenheterna vara bättre motiverad.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 107

4.18.1 Föreningen Sveriges kronojogdars
lokalavdelning för Bergslagen

Möjlighetemu utt hindru gäldenären från ull genom bulvaner konlrolleru

juridisku personers angelägenheler hur i belänkandet
uttryckts på så sålt att bulvanen definieras såsom den aom fakliskl handhar
ledningen eller förvultningen. Deltu ullryckssuti får unses vura det som bäst
täcker dessa förhållanden. I sammanhanget bör dock påpekas de bevissvårigheler
som i pruxis kan uppkommu. Härtill kommer svårigheternu, når verksamhelen drivs
vidure i makes eller annan närståendes namn.

4.18.2 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning
för Väslra Sveri

ge

Dessulom bör tidsfristen ""ett år"' i sista
styckel av samma paragraf förlängas lill två år. detta med lanke på den
långsamhel som vidlåder vårt uppbördsförfarande.

4.19 Centralorganisationen SACO/SR

Den i 199 b S sisla stycket angivna lidsgränsen av elt år
anser SACO/SR vara för snävt tilltagen. Bland annat på grund av
skuttelugstiftningen, som i fleru fall innebär en debitering först efter två
år, bör förbud kunna meddelas den som senare än åtminstone två år innan
konkursansökningen kom in varit ställföreträdare för juridisk person eller som
faktiskt handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

4.20 Sveriges hantverks- och industriorganisation -
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén föreslär all näringsförbud skall kunna meddelas
näringsidkare och - om gäldenären är aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening - den som är eller senaie än etl år innan konkursansökan kom in har
varit ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhar
eller under nämnda lid handhaft ledningen eller förvaltningen av dessa
angelägenheter. Motsvarande gäller om gäldenärerna är en ideell förening eller
stiftelse som drivii näringsverksamhet. En nödvändig förutsättning för att en
sä bred personkrets skall kunna omfattas av ett utvidgal näringsförbud måste
enligt organisationernas uppfattning vara atl en individuell prövning sker för
var och en av personerna i samband med all frågan om näringsförbud bedöms i
anslutning till en konkurs. (Se även nedan under punkt 6.4.2)

Förslaget synes vura utformat så att indirekt
näringsverksamhet genom bulvan kan medföra näringsförbud respektive förhindras
endast om näringsverksamheten bedrivs i bolagsform. Likaså föreslås
eltårsregeln beträffande den som tidigare handhaft ledningen för företaget
elc. endast gälla om företagel är en juridisk person. 1 det sislnämnda fallet
torde dock ogiltighetsreglerna i 2 kap. KL i praktiken ha en likartad innebörd.
Organisationerna anser atl samma regler i princip skall gälla oberoende av i
vilken bolagsform företagel drivs. Regeringen bör därför överväga ifall elt
tillägg är nödvändigt i 199 b 8 för att uppnå detta.

Med ovan nämnda tillägg tillstyrkes förslaget belräffande
personkretsen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 \m

5 Förutsättningar för förbud 5.1 Riksåklagaren

Vad gäller förbudsbestämmelsen i 199 b 8 synes denna böra
utformas så att den direkt tar sikte på de särskilda element som anges i andra
meningen. Det år nämligen all märka alt bestämningen i första meningen både är
snävare och vidare än den som återfinns i andru meningen. Så t. ex. faller
funktionen som firmatecknare uianför bestämningen i första meningen. Det är med
hänsyn lill straffbestämmelsen (212 S) av särskild vikt att förbudsregeln görs
klar och entydig.

5.1.1 Överåklagaren i Göteborgs åklagardisiriki

Ytterligare en fräga förtjänar atl uppmärksammas.
Kommitténs förslag innebär alt näringsförbud skall kunna meddelas gäldenär som
förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller som på annat sätl grovt
åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare. Del är av synnerlig vikt
att samhället ingriper med kraft mot illojala förfaranden. Med hänsyn härtill
synes det angeläget alt möjlighelerna att nyttja näringsförbud ej onödigtvis inskränkes.
Den föreslagna fria prövningen av samtliga omständigheter i det enskilda fallel
talar för att den beslutande myndigheten inle bör låsas för hårt genom
lagtexlen. Jag menar således att ordet "grovt" bör kunna utgä ur
första ledet av stadgandet. I andra ledet bör "grovt", av angivna
skäl, ersättas av ""allvarligt"".

5.1.2 Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt

-------- Mot förslagets utformning såvitt gäller fömtsättningarna
för ut

färdande av sådant förbud och dess tidsbegränsning finnes intet att erinra.

5.1.3 Länsåklagaren i Kopparbergs län

Kommittén har till stor del beskrivit fömtsättningama för
ett förbud på elt sätt som i huvudsak täcker brottsbalkens rekvisit för de
olika gäldenärsbrotten och också rekvisilen för en del andra brotl säsom
skatte- och uppbördsbrott. Det må erinras om att för gäldenärsbrott är det
tillräckligt med rekvisitet obestånd. Enligl min erfarenhel är många
fört"aranden som leder till obestånd av den arten att etl näringsförbud är
befogat. Efter tillkomsten av den särskilda åtalsregeln i brottsbalken 11:8 st.
1 och med hänsyn till de bristande utredningsresurserna kan väl hävdas att det
i allmänhet är flagranta gäldenärsbrott som går till åtal. De näringsidkare som
döms för sådana brott är därför mestadels väl kvalificerade för näringsförbud.
Det i betänkandet särskilt omnämnda exemplet att en rörelseidkare fortsätter
en förlustbringande rörelse under utnyttjande av den möjlighet att få kredit
som vederbörande har just därför atl han driver rörelse utgör enligt
brottsbalkskommentaren vårdslöshet mot borgenärer. Jag tror att de flesta
åklagare numera underiäter alt verkställa förundersökning i sådana fall med
stöd av den förenämnda åtalsregeln. Enligt min ert'arenhet är denna typ av
gäldenärsbrott särskilt svår att utreda, enär ett klarläggande av rekvisiten
förutsätter en tillförlitlig bokföring eller åtminstone ett underlag som
medger en tillförlitlig rekonstruktion av bokföringen. En analys av
räkenskaperna och en ofta tidsödande utredning måsle verkställas. Etl åtal
resulterar nästan aldrig i någon kännbar påföljd. Emellertid är räkenskaperna -
i den mån det över huvud taget finns någon bokföring

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 109

- ofta så bristfälliga att utredning inle kun verkstullas.
Man möter här det kända förhållandet atl den som åsidosatt sin bokföringsplikt
oftu undgår ansvar för andra gäldenärsbrott än bokföringsbrolt. Också när del
gäller skattebrotten lönar det sig all slarva med räkenskaperna.

Ehuru kommittén vidlyftigt angivit förfaranden som är
straffbara som gäldenärs-, uppbörds- och skallebroll under rubriken
"Förutsättningar för förbud" har den framhållil all näringsförbudet i
princip skall grunda sig pä näringsrättsliga överväganden utan atl det angivits
vad som åsyftas härmed. Vad som innefattas i begreppel näringsräit synes mig
oklart.

5.1.4 Länsåklagaren i Malmöhus län

Det kan visserligen sägas, atl beskrivningen av dessa
förfaranden i lagtexten är myckel obeslämd. men i den allmänna motiveringen på
sidorna 75-78 finner man ganska konkreta beskrivningar av vud som åsyftas. I
själva verkel är det näslan genomgående sådanu förfuranden. som är omnämnda i
11 kapitlet brottsbalken, i skattebrottslagen och i uppbördslagen. Av mera
speciell beskaffenhet är egenlligen endasi kvalifikationen alt vederbörande
genom upprepade konkurser visat sig uppenbart olämplig atl driva
näringsverksamhet. Även en person med ett sådant förflutet blir sannolikt
misstänkt för gäldenärsbrott varje gång han återkommer.

5.2 Göta hovrätt

Kommittéförslaget innebär alt konkursgäldenär som är
näringsidkare eller den som ingår i ledningen för vissa juridiska personer, som
försatts i konkurs, skall kunna meddelas förbud atl idka näring om han efter en
prövning i det enskilda fallet av marknadsdomstolen befunnits ha förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare eller genom upprepade konkurser eljest visat sig
uppenbart olämplig att drivu näringsverksamhet. Förbudet är straffsanktionerat
och överträdelse kan medföra fängelse i högst två år.

1 motiven har närmare utvecklats vilka förfaranden som
skall kunna föranleda näringsförbud. Del anförs därvid all bedömningen i första
hand bör grundas på transaktioner som är främmande för en under affärsmässiga
former driven verksamhet. Av belydelse är här handlingar genom vilka gäldenären
har minskat sina tillgångar eller ökal sina skulder så alt borgenärernas
utsikler att få betalt för sina fordringar har förringats eller gått förlorade.
Man skall också ta hänsyn till om en rörelse har driviis vidare under
förbrukande av avsevärda medel ulan motsvarande nytta för rörelsen och om
gäldenären genom att fortsätta rörelsen i hög grad försvårat eller omintetgjort
borgenärernas utsikter att få betalt. Särskilt bör härvid beaktas den
självtagna kredit som möjliggörs av gällande uppbördssystem, vilket i sin tur
medför att det ofta dröjer länge innan skatt och allmänna avgifter, som inte
har betalats på förfallodagen, blir föremål för indrivning. En annan
omständighet som skall beaktas är om verksamheten bedrivs genom flera från
varandra formellt sett fristående bolag och lillgångar gjorts oåtkomliga för
borgenärerna genom atl kostnaderna samlats hos ell bolag, som saknar
lillgångar. Om och på vilket sätt bokföringsskyldigheten fullgjorts skall också
vara av betydelse för bedömningen. Hänsyn bör ocksä kunna tas till om
regionalpolitiskt stöd har använls för annat ändamål än för vilket del ulgått
samt till om vederbörande har spekulerat i den statliga lönegarantin. Också den
arbelsrättsliga lagsliftningen är att beakta.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 110

t.ex. om s. k. svart eller grå uibetskruft hur anlitats.
En person kan också genom indragning upptepade gånger i konkurser hu visat sig
uppenbart olämplig utt drivu näringsverksamhet. Huruvidu visst föifarande kan
föranleda unsvur t.ex. för oredlighet eller vårdslöshet mot borgenärer skall
inle ha någon betydelse fot förbudsfrågan.

Den föreslugnu lösningen förunleder betänkligheter från
såväl principiella som piaktisku synpunkler. En otdning. som ger en myndighet
befogenhet utt meddela förbud, som riktar sig mot viss person, förekommer
visserligen ullmänl inom föt valtningsrälten. Sådanu förbud ur emellertid inte
slraffsunklioneiade ulun förbundna med vite, som utdömes av ullmän domstol,
vurvid domstolen hur ull prövu förbudels luglighel.

Genom den föreslugnu bestämmelsen hur elt i myckel
allmännu oidalug

beskrivet förfurunde indirekt straffbelagts. 1 det storu flertalet fall torde
det

åsyftade fiirfurundet vura stiuffbart enligl gällande rätt. Med den ulform

ning bestämmelsen fått i förslagel uppfyller den inte de krav i frågu om

piecisering uv objeklivu och subjeklivu rekvisil som måste ställas på en

lagstiftning uv straffrätlslig karaklär. Den föreslagna ordningen står därför

i dålig öveiensstummelse med den legalitetsprincip som bör gälla inom

området för lagsliflning av nu ifrågavarande arl.

1 stället bör övervågas andra lösningar, som står i bättre
överensstäm

melse med allmänt omfatlude rätlssäkerhelskrav samt ger möjlighet lill

effektivate och mindre kostnadskrävande ingripanden mol de rådande

missförhållandena. En lösning som därvid bör kunna kommu i fråga är atl

knyla näringsförbud som särskild rättsverkan vid brolt. Som tidigare fram

hållits är de förfaranden som enligt kommittén bör föranleda näringsförbud

i regel straffbara enligt olika bestämmelser i brottsbalken eller inom spe

cialstraffrätten. Vad som i första hand kommer i fråga ät självfallet

gäldenärsbrotten i II kap.
brottsbalken, vilka innefaltar oredlighet mot

borgenärer, vårdslöshet mot borgenärer, mannamån mot borgenärer och

bokföringsbrott. Inom denna kalegori torde återfinnas huvuddelen av de

fall som kommittén åsyftar. Gäldenärsbrott kan föreligga även beträffande

den som handlar i gäldenärens ställe, t. ex. den som handlar för en juridisk

persons räkning. Åven den som. utan att inta sådan slällning atl han genom

rättshandling kan förplikta den juridiska personen, likväl självständigt

handlar för denne anses kunna begå gäldenärsbrott. Näringsförbud synes

också kunna vara befogat vid vissa andra brotl. exempelvis brott mol

uppbördslagen eller bedrägeri, skattebedrägeri och valulabrott, som be

gåtts under utövande av näringsverksamhet. Näringsförbud skulle därvid

på motsvarande sätt som enligt kommittéförslaget kunna meddelas efter en

prövning i det enskilda fallet. Som förutsättning för näringsförbud synes

böra uppställas att förfarandet i fiåga innefattar elt grovt åsidosättande av

vad som ålegat vederbörande som näringsidkare. Denna prövning skulle

liksom vid förvisning eller förverkande - göras i samband med brottmå

let. En sådan ordning framslår som betydligt mera tilltalande från rättssä

kerhetssynpunkt eftersom näringsförbudet då förutsätter brottsligt förfa

rande. Den innebär också ett effektivare ingripande eftersom näringsförbu

det inte förutsätter att vederbörande försatts i konkurs.

Belräffande den av kommittén föreslagna laglexlen har
hovrälten följande erinringar.

199 b §. Paragrafen bör lämpligen inledas med att ange
förutsättningarna för näringsförbudsmeddelande och vilken personkrets som kan
komma ifråga för sådant förbud. Avslutningsvis bör paragrafen ange innebörden
av meddelat förbud. Omredigering bör därför lämpligen ske enligt följande.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 111

År gäldenären näringsidkare och har hun förfarit grovt
otillbörligt mol borgenärerna eller på annat sätl grovt åsidosatt vad som
ålegat honom såsom näringsidkare eller har han genom upprepade konkurser eljest
visal sig uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet, kan utöver vad som
följer av 199 a 8 förbud atl idka näring meddelas honom för en lid av högsl fem
är. Om gäldenären är akiiebolag. handelsbolag, ekonomisk förening eller ideell
förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet varmed följer
bokföringsskyldighet enligl bokföringslagen (1976: 125) kan förbud meddelas
även den som är eller senare än ett år innan konkursansökningen kom in varit
ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhar eller
under nämnda lid handhaft ledningen eller förvallningen av dess angelägenheter.

Den som meddelats sådant förbud som avses i första stycket
får ej driva näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976: 125), eller såsom styrelseledamot eller i annan
egenskap var ställföreträdare för sådan juridisk person som avses i första
stycket eller faktiskt handha ledningen eller förvallningen av sådan juridisk
persons angelägenheler.

5.3 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Kommittén anför i avsnill 6.4.2 på s. 77 all det
förekommer att företagare trots ansträngningar och betydande personliga
uppoffringar inte lyckas undvika konkurs och att orsakerna härtill kan skifta.
Som orsaker anger kommittén vikande konjunklurer, felaktiga kalkyler, bristande
erfarenhet, otillräckliga resurser, alltför snabb expansion eller överdriven
optimism. Kommittén anför vidare all ofta kan inte en enda anledning anges ulan
flera från varandra fristående omständigheter sammantagna förklarar obeståndet
och atl en nyanserad bedömning av förhållandena i det enskilda fallet kan ge
till resullal all den föreslagna regleringen inte bör tillämpas trots att
betydande ekonomiska förluster har uppkommil. Hovrätten anser att nämnda
synpunkter får användas med synnerlig omsorg och fär ej tas till inläkt för att
personer, som uppenbari saknar förmåga att driva näringsverksamhet, tillåts
fortsätta därmed. Kommittén är något oklar i sina uttalanden om förbudets
användning mol sådana personer. Det kan ifrågasältas om inte sista styckel i
samma avsnitt innehåller en motsägelse.

5.4 Göteborgs tingsrätt

--------- Förutsättningarna för förbud exemplifieras
utföriigt i betänkan

det. Bland de förfaranden som skall kunna tas lill intäkt för ett näringsför

bud finns ocksä sådana som inle behöver ha direkt otillböriigt syfte. Bakom

förfarandena kan - som kommittén påpekar - ligga oerfarenhet, överdri

ven optimism, felaktiga kalkyler o.dyl. Oförutsedda eller oberäknat lång

variga konjunkturnedgångar kan locka lill chanstagning för att etl företag

skall kunna överleva tills förbättringar inträder. I många av dessa fall kan

ett näringsförbud inle vara motiverat, bl. a. därför atl risken för en upprep

ning är mycket liten - näringsidkaren har lärt sin läxa. Syftel med lagstift

ningen - nämligen alt hindra fortsatt missbruk av näringsfriheten och av

konkursinstitutel - bör pä lämpligt sätt infogas i författningstexten som en

omständighet att beakta vid prövningen om näringsförbud bör meddelas.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 112

5.5 Malmö tingsrätt

- - - Tingsrätten håller emellertid för troligt utt
lagstiftningen i den

utformning den fått i försluget ej kommer ull få någon effekt av betydelse i

kampen mot den ekonomiska brottsligheten. De strungu förulsättningur

som föreslås föi näringsförbud medför säkerligen atl sådana förbud kom

mer alt meddelus endast i etl fåtal fall.

Enligt den föreslagna lydelsen av 199 b 8 konkursiagen
skull gäldenären ha förfarit grovt otillbörligt eller ha j,')(>\7 åsidosutl
vud som älegul honom eller ha genom upprepade konkurser eljest visal s\g.
uppenbari olämplig ull driva näring. Med denna lydelse lorde lagrummets
tillämpningsområde bli sä inskränkt, atl näringsförbud iroligen kommer utt
meddelas endast i sällsynta fall. Enligl tingsrättens mening bör olämplighel som
näringsidkare vara den väsentliga förutsättningen för att ett näringsförbud
skall meddelas, på vad säll olämpligheten ådagalagts synes däremot vara uv
mindre betydelse. Om uppenbar olämplighet att driva näring upptages som gemensam
förutsättning och ordel grovt ulgår ur beskrivningen av övriga förutsättningar
för näringsförbud skulle lagrummets lilläinpningsområde vidgas och därmed dess
brottsbekämpande effekl ökas utan all rättssäkerheten och principen om
näringsfrihet trades för nära.

5,6 Brottsförebyggande rådet

Kommittén lämnar en ledogörelse (s. 75-78) om alla de
förhållanden som skall kunna beaktas vid den samlade bedömning som skall göras
av gäldenärens sätl att driva verksamheten. Ett flertal av dessa förhållanden
äger starkt samband med rekvisiten för gäldenärsbrott och
ålervinningssi-tualionerna. Härulöver nämns en del omständigheter som, även
enligt BRÅ:s uppfattning, är viktiga att beakta vid förbudsprövningen.
Emellertid sågs vidare att frågan huruvida etl visst förfarande kan föranleda ansvar,
t. ex för oredlighet eller vårdslöshet mol borgenärer, eller om en rättshandling
är återvinningsbar inte har någon avgörande belydelse för förbudsfrågan.
Vidare anförs att näringsförbud inte förutsätter att gäldenären berelts vinning
eller han agerat uppsåtligen. Slutligen anförs att regleringen är inriktad på
"verkligt kvalificerade fall av illojala förfaranden".

Kommittén anser sig inte kunna uppskatta antalet konkurser
i vilka frågan om näringsförbud kommer att aktualiseras. Möjligen tyder kommitténs
val av beslutsinstans på att man räknal med elt ganska begränsat anlal
förbudsärenden per år. BRÅ måsle fråga sig om kommittén menat att kanske 25-50
näringsförbud per är kan tänkas bli akluella? Ett sådant anlal fall bör då
jämföras med alt ca 500 misstänkta fall av gäldenärsbrott anmälts per år, varav
knappt 200 fall - i huvudsak bokföringsbrott -ärligen leder lill fållande dom.
Vidare bör uppmärksammas att det beträffande företagskonkurser uppskattats
förekomma gäldenärsbrott i 40-50 procent av faltigkonkurserna. varav 30-40
procent skulle avse dold, dvs. inle anmäld brottslighet.

Skulle förbudssanktionen regelmässigt tillämpas i samband
med gäldenärsbrott skulle den alltså kunna bli rätt vanligl förekommande. Med
hänsyn lill att effektiviteten hos den nu föreslagna formen för konkursförvaltningen
ännu inte kan bedömas gär det dock givelvis inle att bedöma hur pass vanlig
förbudssanktionen kan tänkas bli.

BRÅ anser emellertid aft del hade varit värdefullt om
kommittén sökt diskulera frågan om näringsförbudet varit tänkt atl förekomma
normalt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 113

eller mera sällan som en kompletteiunde sunklion i sumbund
med gulde-nätsbrott. Särskilt tanken att konstiueru niiringsförbudet som bl.u.
en surskild rättsverkan i anledning uv gäldenärsbrott och eventuellt vissa
undru broll skulle hu vuril värd behandling. BRÅ har vissa sympatier för en
lösning uv sist numndu slag. Fördelen härmed skulle vura att sanktionen skulle
bli lättare att tillämpa med hjälp av de enkla och konkreta rekvisit som kunde
anvundus för dessu full. Men en sådan regel skulle också vara förenad med
nackdelar, bl.u. atl förbudei skulle kunna Iräda in först efter en oftu
långvarig biollmålsutredning. Vidare föreligger vid sidan uv en sådun regel ett
klurt behov av atl kunna utnyttja sanktionen åven i de fall där, av olika skäl.
någon broltmålsprocess inle blir akluell.

Givetvis
kan man hysu tvekun i frågun om rätten utt driva näring viss tid efter konkurs
bör vara avhängig den allmänna lämplighetsbedömning som domstolen förutsätts
göru enligt en regel av den lyp kommittén föreslagil. Liknande regler finns
emellertid på andra håll i svensk rull, jfi- lagen om förvärv uv hyresfastighet
m.m. och bostudsförvaltningslagen.

Den av
kommittén föreslugnu lösningen har alltså förebilder. BRÅ anser sig kunna
tillstyrka atl en regel av i slort sett föreslagen utformning förs in i 199 b 8
konkurslagen. När effekterna av det nya förfarandel för konkursförvaltning så
småningom kan avläsas bör verkningarna av regeln om konkurskarantän utvärderas.
Dä bör man pröva om denna sanktionsform är lämplig som en mer permanent och
regelmässig reaktion mot konkurs-missbruk och andra närliggande förfaranden.

Regeln i
199 b 8 konkurslagen bör innehålla de föreslagna kvalifikatio

nerna "grovt" otillböriigt etc. och "grovt" åsidosatt etc.
1 dessa fall kan,

särskill då fråga är om en helt ny sanktion, finnas anledning att fordra alt

förbudei tillämpas med urskiljning. 1 de fall där gäldenären upprepade

gånger förekommit i konkurser bör emellertid enligt BRÅ:s mening nä

ringsförbud i större utsträckning träda in. Delta bör komma till klarare

uttryck i lagtexten. Regeln skulle kunna formuleras enligt följande: "Är

gäldenären - - - eller har han genom upprepade konkurser och vad i

samband därmed förekommit visal sig olämplig att driva näringsverksam

het ----- ". Även i dessa fall fordras dock ett inte obetydligt utrymme
för

domstolen alt underiåta att tillämpa förbudei. Särskill i
de fall dä fråga är om en personlig konkurs för sådana enskilda rörelseidkare
som driver sin verksamhel utan biträde av flera än två årsanställda personer
och i vars rörelse den artiga bruttoomsättningssumman understiger 200000 kr.,
jfr I 8 bokföringslagen, torde etl näringsförbud ofta framstå som en meningslös
eller olämplig sanktion. Sanktionen bör i sådana fall inle tillämpas så alt den
allvarligt hotar en persons försörjningsmöjligheter. Särskilt gäller detta
givetvis de fria yrkesutövare, författare och konstnärer etc. som i bokföringslagens
mening är näringsidkare. Det kan i sammanhanget för övrigt ifrågasättas om
sanktionen näringsförbud bör utformas så atl den kommer att innebära atl även
sädan verksamhet som bedrivs av sådana fria yrkesutövare förbjuds.

BRÅ anser att kommittén i allmänmotiveringen på ett
utmärkt sätt redovisat de många olika omständigheter som bör kunna tillmätas
vikt vid den samlade bedömningen av förbudsfrågan. BRÅ hade dock gärna sett alt
även sådana omständigheter som tidigare ackordsärenden och förekomslen av
solidariskt betalningsansvar för skatt enligt 77 a 8 uppbördslagen m. fl.
stadganden tagits upp. En närmare granskning av de allmänna domstolarnas
praxis i fråga om solidariskt betalningsansvar för skatt skulle troligen ge en
ytterligare belysning ät frågan om valet av tillämpningsområde för elt näringsförbud,
liksom åt bulvanproblemet.

8 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 83

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 114

5.7 Riksskatteverket

1 det framlagda förslaget är en grundförutsättning för att
näringsförbud skall meddelas att konkurs har inträffat. Också i övrigt har förslaget
starkt koncentrerats till förtaranden i samband med konkurs. RSV menar för sin
del atl även andra situationer där en rörelse avvecklas bör jämställas med
konkurssilualionen. Fatligkonkurs har hittills kunnat användas som elt sätt atl
ulan risk för insyn avveckla etl bolag. Den föreslagna skärpta konlrollen av
framför allt fattigkonkurser kan emellertid antas medföra att
likvidalionsinsiilulel kommer lill ökad användning i fortsättningen. Den
planerade lagstiftningen bör ta större hänsyn lill delta än som skelt i
betänkandet. 1 sammanhanget kan nämnas all åren 1977 och 1978 har totalt bl.a.
1924 resp. 1769 bolag upplösts genom konkurs, 898 resp. I 176 genom avslutad
likvidation saml 294 resp. 100 genom nedlagd likvidation.

Det kan enligt RSVs mening t.o.m. ifrågasättas om inte
likvidation, likaväl som konkurs, skall kunna initiera prövning om eventuellt
näringsförbud. I alla händelser skall likvidation kunna påverka den samlade bedömningen
av ärendei.

Enligt förslagel kan näringsförbud meddelas näringsidkare
som antingen förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt
grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare eller som genom
upprepade konkurser eljest visal sig uppenbari olämplig att driva näring.

Emellertid kan det inträffa atl näringsidkare på annat
sätl än genom upprepade konkurser kan visa sig uppenbart olämplig, utan att del
är fråga om de två specialfallen som nämns först i paragrafen. Som anförls
tidigare kan del t. ex. hända att konkursgäldenären tidigare agerat i samband
med likvidation på sädani säll att hans handlande kan i nu ifrågavarande avseende
jämställas med inblandning i upprepade konkurser. Ocksä andra jämförbara
situationer kan tänkas, t.ex. en ackordssilualion. RSV ifrågasätter därför om
inte ordalydelsen i lagrummet bör ändras så att också fall, där
konkursgäldenären på annal sätt än genom upprepade konkurser visat sig vara
uppenbart olämplig, kan utgöra grund för beslutet om näringsförbud. Någon gäng
torde dessulom redan tvä konkurser böra kunna utgöra grund för sådanl förbud
men del är inle helt klarl om delta ryms under ordalydelsen i förslagel.

5.7.1 Kronojogdemyndighelen i Göleborg

De stränga krav för tillämplighet som 199 b 8 stipulerar,
rimmar enligt kronofogdemyndighetens mening mindre väl med de i motiven
exemplifierade fallen på förfaranden, som skall föranleda förbud. För att
erhålla en större överensstämmelse mellan lagtext och motiv föreslås därför en
text med följande lydelse. ""År gäldenären näringsidkare och har han
förfarit otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt åsidosatt vad som
ålegat honom såsom näringsidkare eller har han genom en eller flera konkurser
eljest visat sig olämplig alt driva näringsverksamhet..."" Genom
denna redigering har ordet "grovt" strukits på två ställen,
benämningen "uppenbart" före olämplig att driva näringsverksamhet
borttagits och "upprepade" konkurser utbytts mot "en eller
flera". Efter denna omformulering får paragrafen en större räckvidd och
blir det lättare atl nå de mål som åsyftas med lagstiftningen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 115

5.7.2 Kronofogdemyndigheien i Malmö

I avsnill 6.4.2 ""Förutsättningar för
förbud" redovisas en rad omständigheter som enligl kommittén bör leda
till atl näringsförbud meddelas. Kronofogdemyndigheten vill helt instämma i
uti de trunsuktioner, åtgärder m. m. som redovisas på sid. 75 m-78 m är
omständigheter som skull ledu till all näringsförbud meddelas. Del år yitersl
värdefullt alt kommittén tagit fram och som grund för näringsförbud särskilt
betonat omständigheten atl konkursgäldenären utnyttjat bristerna i gällande
uppbördssyslem och lidsuldräkten mellan en skatts eller avgifts förfullodag
och dess restföring hos kronofogdemyndigheten. Som framgår av de redovisade
fullen (avsnitt 4.2) är del ell genomgående tema i framför allt
fatligkonkursernu, ull skulte-och avgiflsskuldernu är de dominerunde
skuldposternu. Detta förhållande upprepas i konkurs efter konkurs med samma
personer inblandade. Brottsförebyggande rådet har i en undersökning redovisai
all skalleskulder och avgifter lill del allmännu i genomsnitt utgjorde två
tredjedelar av de lolala skulderna i konkurserna. Del är alltså utomordentligt
angeläget all det tillskapas möjligheler all ingrip;, mol näringsidkare som pä
sätt bl. a. redovisas under avsnitt 4.2 ulnyiljai angivna brister i
uppbördssyslemet. Kronofogdemyndigheten släller sig tveksam lill om den av
kommittén föreslagna laglexlen ger dessa möjligheler. Genom att i lagtexten
använda rekvisitet grovt när del gäller otillbörliga förfaranden och åsidosättande
av näringsidkares skyldigheler, är det enligl kronofogdemyndighetens uppfattning
en överhängande risk för att man vid lagtillämpningen inskränker
tillämpningsområdet på elt sådanl sätl, att näringsförbud endast i undantagsfall
kommer atl meddelas. Om så blir fallet kommer den så efterlängtade och i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten så viktiga lagsliflningen atl bli
mindre betydelsefull. För all förhindra detla och för alt de i den allmänna
motiveringen angivna förfarandena verkligen kommer att ligga till grund för
näringsförbud, bör rekvisitet grovt tas borl ur lagtexten såväl belräffande de
otillbörliga förfarandena som beträffande åsidosättandet av näringsidkares
skyldigheter. Lagtexten bör således i akluella delar få följande utformning:
"... har han förfarit otillbörligt mot borgenärerna eller på annal sätl
åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare . .."".

Kronofogdemyndigheten vill i anslulning lill det nu
anförda kraftigt understryka, vad kommittén i inledningen till sitt betänkande
betonar, nämligen att de myndigheter som idag kontrollerar gällande regler inle
har tillräckliga resurser och all det ofta brister i informalion och samverkan
mellan de myndigheter som har att gemensaml bekämpa den ekonomiska
brottsligheten. Del är utomordentligt vikligl att betona, att del inle räcker
med alt enbart lagstifta, del gäller också att ge de tillämpande myndighelerna
tillräckliga resurser saml alt samordna dessa resurser.

5.7.3 Kronofogdemyndigheten i Östersund

Enligt förslaget skall som grundförutsättning gälla, atl
konkurs har inträffat. Som antytts är det enligt KFM:s mening tydligt atl
näringsförbud måsle kunna meddelas även med anledning av iakttagelser som görs
i samband med likvidation av juridisk person. Tillsynsmyndighel i konkurs måsle
ges befogenhel atl gå in och granska t.ex. etl aktiebolag under pågående
likvidation. Inom Brottsförebyggandet Rådet (BRÅ) lär övervägas förslag om
regler av innehåll att likvidation måste leda till bouppteckning och edgång
liksom vid konkursförfarande.

Vad gäller de särskilt beskrivna rekvisilen - "grovt
otillbörligt"" m.m. - har kommittén lämnat en utförlig exemplifiering
som KFM inte har

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 116

något ull erinru mot. Emellertid synes olika beskrivna
rättshandlingar och andra typföifaranden inte alltid korrespondera mol
lagtextens ordalydelse om att gäldenären grovt åsidosatt sina förpliktelser
eller eljest visat sig uppenbart olämplig. De understrukna kvalificerande
uttrycken kan leda lill en inte önskvärd lolkning och tillämpning. Under alla
förhållanden är det av preventiva hänsyn moliverat att ändra lagtexten genom
atl utesluta orden ""grov" och
""uppenbart"".

5.8 Handelskamrarna i Stockholm, Norrköping,
Växjö, Visby, Malmö,

Gävle och Skellefteå

Enligl handelskamrarnas mening bör dock lagtexten ges en
mer preci

serad ulformning än som nu är fallet. Bland annat kan den föreslagna

lagtexten ge intrycket av att upprepade konkurser i sig kan föranleda

näringsförbud, vilket rimligtvis inte kan vara avsikten.

5.9 Näringsfrihetsombudsmannen

Det föreslagna näringsfrihetsförbudet har utformats som en
generalklausul. Det ankommer på rätlslillämpningen all ge vägledning om
förbudels innehåll och innebörd. Konkurslagskommittén har i ulredningen
utvecklat synpunkler och överväganden om det föreslagna förbudels innehåll och
innebörd som om de vinner statsmakternas gillande - kan vara till god
vägledning för rättstillämpningen. Det är ivivelsutan av stort värde atl det i
lagförarbetena finns väl utvecklade synpunkler om olika situationer då
näringsförbud bör tillämpas.

5.10 Arbetsmarknadsstyrelsen

AMS anser att kommilléns förslag lill förulsättningar för
näringsförbud - som bland annal inte kräver upprepade konkurser i kvalificerade
missbruksfall - är lämpligt utformat liksom förslaget angående förbudets innebörd
och förbudstidens längd.

5.11 Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen anser i likhet med kommittén atl en
grundförutsättning för alt näringsförbud enligt konkurslagen skall kunna
meddelas måste vara att konkurs inträffat. Som ytterligare förutsättningar för
näringsförbud skall enligl kommitténs förslag gälla, alt näringsidkare har
förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt har grovt
åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare eller atl han genom
upprepade konkurser eljest har visat sig uppenbart olämplig att driva
näringsverksamhet. Härav framgår att den föreslagna bestämmelsen har karaktär
av generalklausul. Det torde emellertid vara svårt att i lagtext närmare
precisera förutsättningarna för näringsförbud, varför länsstyrelsen ej anser
sig ha anledning rikta någon anmärkning mot förslaget i denna del. Emellerfid
vore det värdefullt om det i förarbetena till den föreslagna bestämmelsen mer
konkret utvecklades vilka omständigheter som bör tillmätas betydelse vid
prövningen av näringsförbud. Sådana omständigheter, som enligt länsstyrelsens
mening borde utgöra skäl för näringsförbud är om näringsidkaren har

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 117

dömts för broll mot 80, 81 SS uppbördslagen eller 7- 10 88
skattebrotts-lagen,

åtalats för uppbördsbrotl, skattebrott eller
bokföringsbrolt.

underlåtit att avge deklarationer,

underlåtit att avlämna arbetsgivaruppgift och
kontrolluppgift,

underlåtit att låta registrera sig hos berörda
skatteavgiftsmyndigheter samt

utnyttjat svart eller grå arbetskraft.

Länsstyrelsen vill understryka att denna uppräkning inte
är uttömmande. Åven andra handlingssätt, av vilka en del finns angivna i
betänkandet, bör tillmätas betydelse vid förbudsprövningen.

Kommittén har i flera sammanhang gett uttryck för
uppfattningen att näringsförbud inle, i vart fall på sikt, torde komma att
aktualiseras särskilt ofla, eftersom beslämmelsen är inriklad endast pä grövre
missbruk av näringsfriheten. Länsstyrelsen har för sin del kunnat konstatera att
missbruk av konkursinstitutet förekommer i sådan omfattning att näringsförbud
lorde kunna komma atl aktualiseras i betydligt fler fall än vad kommittén
synes ha ulgått frän. En alltför restriktiv tillämpning med inriktning endasi
på etl fåtal grova fall skulle dessutom vara otillräckligt såväl med hänsyn
till förbudets direkta som preventiva effekter. Det vore därför enligt
länsstyrelsens mening värdefullt om det av kommittén förordade synnerligen
snäva tillämpningsområdet i någon män vidgades, vilket borde komma lill utlryck
i motiven för lagsliftningen.

5.12 Utredningen (1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen

Kommittén har enligl sina tilläggsdirektiv varit bunden
till konkursrätten. Man har därför med utgångspunkt i nuvarande förbud enligl
199 a 8 konkurslagen atl under konkurs driva bokföringspliktig
näringsverksamhet funnit det lämpligl att utsträcka näringsförbudet alt gälla
även för tid efter def atl konkursen avslutats. Sädant förbud föreslås kunna
följa om bokföringspliktig näringsidkare har förfarit grovt otillbörligt mot
sina borgenärer eller pä annat sätt grovt åsidosatt vad som har ålegat honom
som näringsidkare eller eljest visat sig uppenbart olämplig att driva
näringsverksamhet genom atl upprepade gånger ha förekommit i konkurser. En
gmndfömtsättning för samtliga dessa fall är att konkurs inträffat.

De angivna villkoren för beslut om näringsförbud kan delas
in i tvä grupper. Till den ena gruppen hänförs huvudsakligen brottsliga
förfaranden och till den andra villkor som är knutna till gäldenärens förmåga
och skicklighet att driva näringsverksamhet.

USS godtar i princip kommitténs förslag att i nuläget föra
in bestämmelser om ett utvidgat näringsförbud med konkursrättslig anknytning
men anser att de objektiva villkoren för ett sådanl förbud bör ges en delvis
annan utformning.

Enligt USS bör ett näringsförbud som har konkursrättslig
bakgrund rikta sig mot sådana personer som i samband med konkurs gör sig
skyldiga lill ekonomiska brott, främst gäldenärsbrott enligt 11 kap. brottsbalken
men även brotl enligt skattebrottslagen, varusmugglingslagen, valutalagen och
uppbördsförfattningarna. Ett näringsförbud som grundar sig på allmänna
företagsekonomiska, marknadsmässiga eller andra därmed jämförliga överväganden
bör inte införas i förevarande sammanhang. En person kan nämligen vara klart
olämplig att idka näringsverksamhet genom att begä

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 118

grova brolt av ekonomisk kaiuktur eller visu sig
inkompetent i största allmänhel utan ull hun för den skull behöver låku i
konkurs. En sådan lagstiftning bör dock vila på en mer allsidig utredning un
den som komtnitlén enligl sina direkliv hur huft att företu. USS vill
emellertid kraftigt understryku det angelägnu i ull dennu fråga snurust
reglerus genom lugsiiftning.

Arne Buekkevolds och Johun Hirschfeidls uvvikunde mening;

Vi delur inte USS-ulredningens uppfattning utt nu införu
sanktionen näringsförbud men alt göra den hell beroende av om gäldenären döms
för vissa brotl i samband med konkurs. Om en näringsförbudssanktion nu införs
bör den. i likhet med vud konkurslagskommittén föreslagit, kunna utdömas efter
en lämplighetsprövning uianför straffrättens ram.

Vi menar bl. a. ull man får räkna med fall där åtal av
olika skäl inle kan eller bör komma ifråga eller där gäldenären inte kan fällas
för brotl som har samband med den akluella konkursen men där ett näringsförbud
utdömt på grundval av en lämplighetsprövning kan vara väl så moliverat som i de
fall där han dömts för sådant broll. Vidare bör man inte borise från alt brottsutredningen
och domstolsprocessen i brottmålet kan bli långvarig och att utredningen i
näringsförbudsfrågan, liksom domstolsprövningen därav, därigenom kun bli
fördröjd även om en möjlighel till interimistiskt beslul öppnas. Den prövning
efler lämplighet och skälighet som konkurslagskommitténs förslag förutsätter
kan för övrigt inle heller undvaras i ell syslem där näringsförbudet direkt
knyts till vissa broll.

5.13 Sveriges advokatsamfund

Enligl kommitténs förslag skall näringsförbud kunna
meddelas icke blott den, som förfarit grovt otillböriigt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom såsom näringsidkare, ulan
även den. som genom upprepade konkurser eljest visal sig uppenbart olämplig att
driva näringsverksamhet.

Samfundet ifrågasätter om del kan anses påkallat all
medtaga det senare av de uppställda rekvisiten. Enligt vad som ullalas på sidan
77 under avsniitet Allmän motivering åsyftar kommittén fall där upprepade konkurser
beror pä oförmåga atl driva företag. Samfundet ulgår från atl en gäldenär, som
dokumenterat sin inkompetens genom upprepade konkurser, också saknar förmåga
att på nytt tillvinna sig del förtroende från leverantörer och andra
kreditgivare som är en förutsättning för forlsall näringsverksamhet. Under sådana
förhållanden skulle näringsförbud sakna självständig betydelse som hinder mot
fortsatt näringsverksamhet. Rent principiellt synes det dessutom stötande att
den rena inkompetensen skall föranleda samhällels ingripande. Emellertid anför
kommittén å sidan 104 under avsnittet Specialmotivering, atl vid bedömningen av
om någon är uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet sådana förfaranden
som faller inom del kriminaliserade området inte sällan lorde komma i betraktande.
Ej heller det senast anförda motiverar emellertid ett bibehållande av det
generella olämplighetsrekvisitet, emedan de förfaranden som utgör brott
undantagslöst torde kunna hänföras under något av de båda först nämnda
rekvisiten.

Samma principiella betänkligheter, som i del föregående anförts
mot tillgripande av näringsförbud i inkompetensfallen, möter givelvis ej mol
atl näringsförbud skall kunna tillgripas som en reaktion mol kriminalitet. Det

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 119

kun sålundu med vissl fog huvdus ull - i vurt fall
upptepude - såsom giildenursbrolt kriminuliseiude hundlingurav en nåiingsidkuie
borde medföru förverkunde uv den ullmännu rätten ull drivu näring. Å undiu
sidun låter det sig också sugas ull uven unnun omfattunde och upprepad ekonomisk
brottslighet borde kunnu medföru sådunt förvetkunde.

På grund av vad ovan sagts är det samfundets uppfattning
all näringsförbud borde kunna accepteras som en följd av kriminaliserade
förtäranden. En sådan påföljd vid sidan av de normala brottspåföljderna bör
dock utkrävas under samma rättssäkerhetsgarantier som omgärdar rättsskipningen
pä straffrättens område. Delta synes desto mer angeläget, som elt näringsförbud
ofta för den enskilde kan vara ett allvarligare ingrepp än de nuvarande
straffsanktionerna för gäldenärsbrott eller annan ekonomisk brottslighet.

5.14 Föreningen Sveriges statsåklagare

Såsom förutsättning för näringsfrihet föresläs i 199 b 8
KL - utöver all konkurs skall ha inträffat - att gäldenär, ställföreträdare
eller faktisk ledare av juridisk person skall ha förtaril "grovt otillbörligt
mot borgenärerna eller pä annat sån grovt åsidosatt vad som ålegat honom som
näringsidkare. - (Här bortses i detla sammanhang från näringsförbud på grund
av gäldenären visal sig uppenbari olämplig all driva näringsverksamhet). -Detla
synes innebära atl i de allra flesla fall där näringsförbud blir aktuelll har
brottsligt förtärande konstaterats. Motiven (sid 75-77) ger stöd för etl sådanl
antagande. Eflersom lagsliftningen aktualiserats av den moderna ekonomiska
brottsligheten är del konsekvenl. 1 det av kommittén förordade systemet med
snabb ulredning. snabbt förfarande, endast en dömande instans ulan möjlighet
att överklaga är det nödvändigt atl ställa sä kvalificerade krav för att
näringsförbud skall kunna meddelas. Detta hindrar icke att näringsförbud bör
kunna meddelas även den som visar sig uppenbarligen inkompetent atl driva
företag genom all flera gånger vara inblandad i konkurser.

5.15 Föreningen Sveriges åklagare

Kommittén föreslår all näringsförbud skall kunna meddelas
gäldenär som förfarit grovi otillbörligt mol borgenärerna eller som på annal
sätl grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare. Med hänsyn lill
vikten av att samhället får erforderlig möjlighet att med krafl ingripa mot
illojala förfaranden är det angeläget atl möjligheterna alt utnyttja del föreslagna
inslilulel inte görs alltför snäva. Det beslulande organet bör sålunda inte
låsas för hårt genom lagtexten. Föreningen anser däiför atl ordet grovt bör
kunna ulgå i det föreslagna stadgandets försia led och alt i det andra ledet
samma ord utbytes mol ordet allvarligt.

5.16 Föreningen Sveriges kronofogdar

Enligt förslaget skall som grundförutsättning gälla, atl
konkursbeslut fattats. Del är också nalurligt att etl näringsförbud formas
utifrån kriteriet att den som skall träffas med förbudet är eller varit försatt
i konkurs. Det måste emellertid observeras, att gällande regler om likvidation
innesluter ännu större möjligheter för bolagsmän och andra atl ostört avveckla
en rörelse, som drivits i direkt illojalt syfte. Del är enligt Föreningens
uppfäll-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 120

ning nödvändigt att skupu möjligheler atl meddela
näringsförbud även med utgångspunkl från de iakttagelser, som görs under
likvidation av juridiska personer. En hård bindning av näringsförbudet till
konkurs kan också antas medföra, atl man söker kringgå förbudssystemet genom
att föran-staltu om likvidution i t. ex. de fall där man nu inger egen ansökan
om försällande i konkurs. Tillsynsmyndigheten har visserligen f. n. små möjligheter
att granska t. ex. elt akiiebolag under pågående likvidation. Inom
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) kan mun emellertid komma atl överväga förslag om
alt likvidalionsförfarandet skall samordnas med konkursreglerna så att
likvidationsbeslul skall följas av bouppteckning och edgång. 1 samband med all
konlrollen av likvidationerna skärps måste uppenbarligen tillsynsmyndigheten
ges befogenhel all när som helst under pågående likvidation gå in och granska
företagel och dess företrädare.

Kommittén har i sin kommentar lill de olika rekvisiten i
den föreslagna lagtexlen relativt åskådligt exemplifierat de typförfaranden,
som skall kunna leda till näringsförbud. Föreningen har inte nägol väsentligl
atl erinra eller tillägga i frågu om de i moliven angivna förutsättningarna för
förbud, men dessa synes inle korrespondera mot lagtextens ord om alt gäldenären
skall ha förfarit 'tov7 otillbörligt
eWer grovt åsidosatt sina förpliktelser eller eljesl visat sig uppenbart
olämplig. De understrukna kvalificerande uttrycken kun ledu till en inte
åsyftad och alltför snäv tolkning samt tillämpning av näringsförbudet. För att
inle värdel av den föreslagna reformen skall förringas mäste enligt Föreningens
uppfattning orden '"grovt"" och "uppenbart" utgå ur
lagtexten. Som Föreningen tidigare framhållit föreligger starka skäl att söka
ge näringsförbudet en kraftig preventiv verkan. Den närmare innebörden av
kvalifikationerna för näringsförbudet måste inom detta nya rättsområde
bestämmas i den praktiska rättstillämpningen.

5.16.1 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning för
Östra Sveri

ge'

Vad som då oroar är den praxis och tillämpning av
lagstiftningen som kan komma att utbildas när utredningen bedömer alt "det
lorde inte bli särskill vanligt alt näringsförbud enligl 199 b 8 i förslaget
meddelas" (s. 94). På kionofogdemyndigheterna upplevs del säkerligen som
behövligt i etl stort antal fall med näringsförbud, i vart fall i nulägel.
Utredningen nämner elt anlal exempel pä omständigheter som skulle beaktas vid
etl förbudsmeddelande. Men det är myckel svårt all bilda sig en uppfattning om
"toleransgränsen".

5.16.2 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning för
Västra Sveri

ge

1 199 b 8 i förslaget ställs så hårda krav för
tillämplighet att syftet med lagen knappast kan uppnås.

5.17 Landsorganisationen i Sverige

Utgångspunkt måste härvid vara att näringsförbud skall
vara en vanlig

följd av en konkurs, men LO ifrågasätter om inte näringsförbud även skall

kunna meddelas i andra situationer. Ett sådant fall kan vara om en närings

idkare blivit fälld för grova skattebrott. Som en följd härav måste även

andra än tillsynsmyndigheten, exempelvis arbetstagarorganisation, lokal

skattemyndighet, skattedomstol, riksförsäkringsverket, riksskatteverket

eller allmän domstol, erhålla möjlighet att inge anmälan till NO.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 121

5.18 TJänstemännnens centralorganisation

TCO viil emellertid understryka atl det ur
aibetstagarsynpunkl är särskilt viktigt att näringsidkarens egenskaper som
arbetsgivare på elt mer uttryckligt sätt får lus med vid bedömningen. Det är
långt ifiån ovanligt ull samma personer som visat samvetslöshet mol sina
borgenäiet, bristande respekt för skattelagstiftningen m. m. också visat sig
vura klarl olumpligu som arbelsgivare. Bristande lespekt för ingångna kollektivuvtui
samt för den arbetsrättsliga lagstiftningen kännetecknar ofla denna grupp. En
allmän nonchalans mot arbetslagarnas enskildu och kollektiva intressen ur
ulllför vanlig.

Del framstår därför som ett önskemål från TCO atl del
ytterligare

understrykes att näringsidkarens beaktande uv arbetstagarintressen både

ur de enskildas och ur facklig synvinkel får ulgöra en viklig omständighet

vid bedömningen av huruvida och i vilken omfattning näringsförbud skall

meddelas.----

5.19 Svenska arbetsgivareföreningen

Enligt föreningen är kommitténs förslag i fråga om
näringsförbudets närmare omfattning och innebörd väl avvägt. Detta gäller inte
minst därigenom atl vederböriig hänsyn får anses ha tagits till intresset av
att den fria näringsverksamheten inte otillbörligt inskränks. Föreningen har
därför inget att erinra mol alt förslaget genomförs.

5.20 Sveriges industriförbund

I fråga om förutsättningarna för näringsförbuds meddelande
framstår det för förbundet som en självklarhet att endast sådana handlanden som
betraktas som uppenbara fall av illojalitet skall kunna leda till ett förbud.
Kommitténs inställning härvidlag torde vara densamma. Oaktat della vill
förbundet betona vikten av att den framtida tillämpningen av näringsförbudsinstitutet
blir ytterligt måttfull och präglas av en insikt om atl det är i de klara
missbruksfallen, som ett näringsförbud skall användas.

Orsakerna till en konkurs kan vara många. Trots belydande
ansträngningar och personliga uppoffringar kan ändock ett företag vara tvunget
alt gå i konkurs. Den dagsaktuella situationen visar, atl vissa branscher drabbas
av konjunkturnedgångar med åtföljande förelagsnedläggelser, vilka för bara
några år sedan framstod som högst osannolika. Regionala sysselsättningssvårigheter
kan också leda till att företagen får problem med att driva verksamheten
vidare. Exemplen visar att etl företags konkurs kan vara betingad av
omständigheter över vilka den enskilde inte kan råda och som mäste beaktas då
frågan om näringsförbud prövas.

Ett företags existens och fortsatta expansion är ofta
betingad av satsningar och invesleringar, som från den utgångspunkten att
framtiden aldrig år helt förutsebar, kan sägas bära ett mått av osäkerhet och
ulgör ett risktagande. I detta sammanhang är det för förbundet angelägel atl
betona, att företagsamheten för sin kontinuitet och vidareutveckling med nödvändighet
är beroende av att ett visst mått av risklagande sker. Tillämpningen av
reglerna om näringsförbud får aldrig ens visa ansatser till atl utvidga
förbudsinstitutet till områden, som ligger uianför de rena missbruksfallen.
Skulle något sådant ske finns en uppenbar risk för allvarliga konsekvenser för
näringslivet och därmed också för hela samhället. Dugliga människor

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 122

skull inte behöva tveku inför utt slartu näringsverksamhet
eller utt åta sig ett uppdrug inom ledning för elt fötelug. därför ull risk
finns för att vederhöiande drabbas uv etl näringsförbud om en konkurs sedermera
skulle inlriiffu. Det fötekommer också, att personer som anses som speciellt
kunniga på omtådet förmås ull gå in i ledningen föt utt mer eller mindre
försöka "ruddu" svåit utsaltu företug. Deltu sker oaklal uti
uppdruget är ytterst kiuvunde och risken för konkurs höggradig. Härvid står
inte bara företagets egna intressen på spel utun också, i lika hög grad,
samhällets och inle minst de anstulldus. Det frumstår som ungeläget, att den
faktiska möjlighete:i lill sådanu sumhullsnylligu insutser inte beskärs genom
försingel. Klaiu motivutlulunden bör ulltså finnus på ull sedvunlig - som seriös
betruktud - nuringsverksumhet ej skull drubbus genom den nu föreslagna
lagstiftningen.

5.21 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund

Såsom förslu förutsättning för ett näringsförbud föreslås
att konkurs skull ha iniräffut. Dennu förutsättning tillstyrkes.

I övrigt föteslås ull näringsförbud skall kunnu bli
aktuellt om gäldenären hur fötfurit grovt otillbörligt mol borgenären såsom
näringsidkaie eller om han har genom upprepade konkurser visat sig uppenbari
olämplig alt driva näringsverksamhet. Enligt organisationernas uppfattning är
dessa förutsätlningar för näringsförbud inle tillräckligt fast avgränsade
samtidigt som de preciseringar som görs i den allmänna moiiveringen och
specialmotiveringen inte är lillfyllesl. Som angivits ovan bör möjligheten alt
besluta om näringsförbud begränsas p. g. u. näringsförbudets allvarliga
verkningar för den enskilde.

Enligt organisationernas uppfattning kan det vid ensiaka
konkurser inte vara tillräckligt att gäldenären begått brottslig handling såsom
oredlighet eller vårdslöshet mot borgenär för att näringsförbud skall kunna bli
aktuelll. I sådana sammanhang måste också krävas att personen byggt upp en
sådan juridisk konstruktion för näringsverksamheten att t.ex. maskiner och
andra tillgångar har gjorts oåtkomliga för borgenärerna under det att en
betydunde del av de i verksamheten uppkomna kostnaderna styrts och samlats hos
ell bolag, som i stort sett saknar lillgångar. Organisationerna anser däiför
atl en nödvändig förutsätlning för näringsförbudet vid enstaka
konkurstillfällen skall vara alt personen beretts betydande ekonomisk vinning
genom konkursen samt att konkursen orsakats av eller inträffat i anslutning
till elt brottsligt handlande.

Vid upprepade konkurser bör kraven kunna sältas någol
lägre. Etl minimikrav för att näringsförbud skall få meddelas är, enligt
organisationernas uppfattning, dock att vederbörande berelts ekonomisk vinning
eller annan fördel genom de företagna transaktionerna i samband med konkurserna
samt atl han handlat i avsikt alt undandra borgenärerna eller det allmänna
betydande belopp. I det sistnämnda fallet torde det dock räcka med att personen
insett eller bort inse att förfarandet skulle kunna få en sådan effekt.

Enligt förslaget skall näringsförbud också kunna meddelas
om personen genom upprepade konkurser visat sig uppenbart olämplig att driva
näringsverksamhet. Organisationerna anser inte alt det är motiverat med
näringsförbud endast av delta skäl. Om näringsidkaren inte har någon vinning
av konkurserna och icke heller undandrar borgenärerna eller det allmänna

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 123

betydande belopp lorde vederbörande mesl skada sig själv
genom konkurs. De av kommittén gjorda undersökningarna motiverar inte heller
ett näringsförbud i delta fall.

Kommittén diskulerar inte vilka kriterier som skall
tillämpas om flera olika personer kan ifrågakomma för förbud efler en
bolagskonkuis. 1 specialmoliveringen anges dock all man utifrån de faktiska
förhållandena skall avgöra vem som skall meddelas förbudet. Del anges också atl
ingel hindrar all flera personer meddelas förbud. Enligt vad vi anfört ovan
anser vi alt näringsförbudet endast skall kunna meddelas de personer som fakliskl
haft vinning av konkursen.

Organisationerna anser således att de förutsättningar för
näringsförbud som kommittén föreslår bör skärpas betydligt. Kommittéförslaget
tillstyrkes således inte i den nuvarande utformningen.

6 Förbudets innebörd

6.1 Riksåklagaren

För att inte ett näringsförbud skall få alllför vittgående
konsekvenser för den enskilde bör det finnas en möjlighet alt besluta om
partiellt förbud. Det kan nämligen finnus situationer där hinder inle bör möta
mot atl gäldenären ges utrymme för annan verksamhet som han driver uianför de
traditionellt konkursbenägna branscherna. Härigenom skulle förbudsvapnet kunna
användas på etl mera nyanseral sätl. Alternativet kan annars bli att man i
gränsfallen avstår helt från all meddela i och för sig befogade förbud.

6.1.1 Överåklagaren i Stockholm

När del gäller den föreslagna regleringens materiella
innehåll finns följande att "öra. En genomgående eifarenhet av den icke
seriösa ekonomiska näringsverksamheten är, alt den ofta sköts med hjälp av
olika bulvaner och i formen av fåmansbolag. Kommittén har varit medvelen härom
och föreslår att för juridiska personer skall personkretsen, som kan bli
föremål för näringsförbud, omfatta inle bara dem som innehaft den formella
ledningen utan även dem som innehaft den reella ledningen. Här uppkommer i
praktiken ofta stora bevissvårigheter. Då det emellertid är av synneriigen
stort samhällsintresse att rätl peison drabbas av förbudei -ofta är del
ekonomiskl slarka personer som figurerar i bakgrunden ulan att varken formellt
eller teellt framslå såsom ingående i ledningen - anser jag att del finns skäl
atl överväga om personkretsen inte också borde omfalta dem, som har eller
senare än etl är innan konkursansökningen innehaft det dominerande ekonomiska
intresset i den juridiska personen. 1 konsekvens härmed skall etl sådanl förbud
ocksä medföra, atl den drabbade under akluell tid icke fär ha nägot dominerande
ekonomiskt intresse i sädan juridisk person som driver näringsverksamhet av
angivel slag.

6.1.2 Länsåklagaren i Kopparbergs län

1 och för sig finns ingel att erinra mot konstruktionen av
förbudet.

Vad kommittén anfört beträffande näringsförbud för
ställföreträdare för juridiska personer framstår såsom någol motsägelsefullt.
Aktiebolagen består till stor del av fåmansbolag med 1-3 personer i styrelsen.
Principi-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 124

ellt lur ingen - såsom kommittén tydligen funnit - kunnu
tvingus utt sulju sinu uktier. Meningen år enligt betunkundel inte ull genom
näringsförbudet göru något intrång i den tull som vederböiunde har på grund uv
sin egenskup av andelsägare. Näringsförbudet skall enligt förslaget rikta sig
mot ull t. ex. en uklieugure utövur de funktioner som tillkommer
stullföie-Irädare. Etl förbud som riktar sig mot innehavaren av
uktiemujorilelen i elt aktiebolag innebär enligl förslaget ull uktieäguren inle
kun tegistreius såsom ställföieträdure.

Vud
sälunda unföils beträffunde näringsförbud mot slullföieträduie för juridisku
personer måste enligl min mening ge unledning till tvekun om förbudets
innebörd. De flesla aktiebolag lär vara fåmunsbolag med 1-3 personer i
slyrelsen uv vilku ofta en hur en helt överväldigunde uktiemujo-rilel. Troligen
är i de flesta av dessa bolag bolagsstämman en proformaepi-sod som endusl
framgårav ett tämligen intetsägande protokoll. Beslutsprocessen i dessa bolag
är ofta lika primitiv som i etl enmansföretag, som icke drivs i form uv
aktiebolag. Den mot vilken näringsförbudet riklas kun inte fräntagas den makt.
som hans aktieinnehav berättigar honom till och han har kanske "kassan på
fickan". Blir det då av näringsförbudet realiter kvar något annat än en
namnteckning? Än oklarare blir sammanhangen om man laborerar med någol slags
bulvanförhållande. Enligl betänkandet torde för alt ett sädant förhållande
skall anses föreligga krävas att den, som valts till styrelseledamot, vid förvaltningen
av bolagels angelägenheter handlar efter kontinuerliga direktiv från den som
meddelats näringsförbud eller att förvaltningsåtgärder kräver dennes samtycke.
1 en sådan situation skulle alltså styrelseledamoten (bulvanen) kunna dömas för
medhjälp till överträdelse av meddelat förbud. Man måste fråga sig om delta
kan vara rimligl. Ägariniressel är förbundet med skyldigheter, t.ex.
skattskyldighet för delägarna i fåmansbolag. Härmed bör följa etl motsvarande
ansvar för företaget. Vidare är det tänkbart att den som meddelats
näringsförbudet kontinuerligl ger direktiv som maximalt är till fördel för
bolagel och dess borgenärer. Etl näringsförbud synes icke förenligt med
gällande associationsrättsliga principer.

6.2 Malmö tingsrätt

Ehuru tingsrälten sålundu föreslär ändringar i
lagförslaget för alt öka möjlighelen att använda näringsförbud i
brottsförebyggande syfte, vill tingsrätten ä andra sidan påpeka att det
föreslagna näringsförbudet ät kategoriskt och att möjlighet saknas atl
dispensera från eller ändra detla, bortsett frän möjligheten att helt upphäva
förbudet. Fall kan tänkas dä det skulle vara obilligt mot en person som
meddelats näringsförbud att hindra honom från atl driva näringsverksamhet i
obetydlig skala inom ett helt annal område än det där han förul varil verksam.
En förutvarande byggnadsentreprenör vill t.ex. starta eller överta en mindre
kioskrörelse. Tingsrätten föreslår därför att möjlighet införes att även delvis
häva ett näringsförbud eller att lämna dispens från förbudet utan att detsamma
häves.

6.3 Riksskatteverket

Som skäl för bestämmelsen alt i ett beslul om
näringsförbud kunna fastställa ett senare dalum för ikraftträdande har anförls
atl den som drabbas av förbudei har ett berättigat intresse av att fä vidta
åtgärder för att avveckla de uppdrag han innehar.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 125

Förbud enligt 199 b 8 meddelus endasi den som gjorl sig
skyldig till grovt otillbörliga förfaranden. I bedömningen ligget ull mun kun
befuiu sådanu förfarunden också i fortsättningen. Såsom ungetts i betänkandel
bör ärendena handläggus skyndsuml.

Enligl
RSVs mening är det inte lämpligl atl man. samtidigt som det konslaterus ull
vederbörande ur uppenbart olämplig all driva näringsverksamhet, ger personen i
fråga möjlighet atl under viss lid veika helt oförhindrat. Med kännedom om den
förslagenhel som inte sällan visas i sambund med ekonomisk brottslighet kan
del befaras utt frislen frum till beslutets ikruftträdunde skulle kunna
missbrukus.

Enligt RSVs rnening får intresset uv utt kunna uvvecklu
olika uppdrag i stället tillgodoses t.ex. genom att det i beslutet anges
""... åtgärder för uvveckling uv uppdrug i . .. AB får vidtas fram
till . . ."".

6.3.1 Kronofogdemyndigheien i Karislad

Niiringsförbudet år i försluget helt och hållet knutet
lill nyu bokföringslagens näringsidkarbegrepp. Denna lug innefattar även
rörelser av mycket begränsad omfallning, medan jord- och skogsbruk uv betydande
omfattning lämnas utanför. Myndigheten ifrågasätter därför denna strikta
koppling till bokföringslagen, ehuru dettu lugtekniskt klurt och tydligt
avgränsar näringsförbudets innebörd.

6.4 Patent- och registreringsverket

----- Del kan emellertid ifrågasättas om förslaget om
näringsförbud,

med den utformning del fått. är ägnat atl ge verklig
effekt.

Når det gäller näringsverksamhet i bolagsform föreslås
ingen begränsning av möjligheterna att inneha andelar eller aktier. Kommitténs
undersökningar av upprepade konkurser visar dock atl det inte är alltför
ovanligt att den person som får antas ha etl avgörande inflytande över ett bolag
inte ingår i bolagets styrelse. Kontrollen utövas istället i åtskilliga fall
via aktieinnehavet.

Enligt palentverkets mening kan ett förbud med den
föreslagna innebörden leda till atl konlrollen över bolagen i större
utsträckning än idag kommer atl utövas via aktieinnehavet. Detla kan medföra
att förbudet får en ytterst begränsad praktisk betydelse.

Kommittén har framhållil de praktiska problem som uppstår
om näringsförbudet skall inskränka även rälien att inneha aktier eller
andelar. Bland annat har påpekats att aktieinnehav i sådana bolag som är
aktuella i detta sammanhang inte registreras hos någon myndighet eller
inslilution. Om man vill ha ett effektivt näringsförbud kan man därför vara
nödsakad atl införa en möjlighet till kontroll av den av näringsförbudet
drabbades aktieinnehav. Detta förutsätlter ytterligare utredning.

I delta sammanhang bör uppmärksammas att möjlighel till
kontroll av ägarförhållandet i fåmansföretag kan komma atl erbjudas genom det
""re-ferensregister" som håller på alt byggas upp vid arbetet
med rationalisering av skatteadministrationen. Det kan anses troligt att de
bolag som förekommer i samband med konkursmissbruk mycket ofta är av det slag
som i kommunalskattelagen definieras som fåmansföretag och där ägarförhållandena
pä grund av defta kommer att bli föremål för registrering.

Patentverket är medvetet om de problem som kan uppstå om
näringsförbud skall medföra en skyldighel alt avyttra aktier. Ett allernaliv
lill avyttring kan vara förbud mot att utöva den rösträtt som är förbunden med

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 126

aktieinnehavet. Även dennu fråga behovet belysas genom
en närmare utredning.

6.5 Sveriges domareförbund

Vad gället det föreslugnu förbudels ulformning vill
förbundet ifrågusiitlu om förbudet ulltid skull meddelas för angiven tid i
absolut form utan möjlighet till uppmjukning i något avseende. Visseiligen
skull enligt 199 c S tredje slycket konkurslugen beslut kunna hävas när
särskilda skäl föranleder del. och som exempel på hävningsfall anförs (s. 106)
alt vederbörande under förbudstiden ärver en mindre rörelse. Det beslulande
organet förefaller dock få alllför snäva möjligheler. om det inle - i stället
för att bura kunna välja mellan totalt förbud eller icke förbud respektive
hävande uv förbud eller hell avslag å ansökan härom - skulle kunna undanlagsvis
få medge den som meddelas förbud ull t.ex. bedrivu just sagdu mindre rörelse
men ingen annan.

6.6 Föreningen Sveriges statsåklagare

Statsåklugarföreningen biträder kommitténs bestämning uv
innebörden UV näringsförbudet i den föreslagna 199 b 8 och i
straffbestämmelsen i

212 S. ----

6.7 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Bergslagen

Näringsförbudet är i förslagel helt och hållet knutet till
nya bokföringslagens näringsidkarbegrepp. Denna lag innefattar även rörelser
av mycket begränsad omfattning, medan jord- och skogsbruk lämnas utanför, även
om dessa är av belydande omfattning. Myndigheten ifrågasätter däiför denna
strikta koppling till bokföringslagen, ehuru detta lagtekniskt klarl och
tydligt avgränsar näringsförbudels innebörd.

6.8 Landsorganisationen i Sverige

När det gäller kontrollen bör särskilt bulvanproblemet
beaklas. Enligt LOs mening måste del närmare framgä efter vilka kriterier man
skall faslslälla alt ell bulvanförhållande föreligger. Eflersom förbudet inte
avses täcka själva aktieägandet. uppstår speciella bulvanproblem. En oseriös
person kan genom bolagsstämman i praktiken foi"tsätta med näringsverksamhet
så länge man inte kan visa all bolagsstämman sätter otillbörliga gränser för den
verkställande ledningens verksamhet. LO anser att lagförslaget på denna punkt
riskerar alt bli ett slag i luften, om inle aktieinnehav som svarar mol en
väsentlig andel i förelagel förbjuds.

6.9 Tjänstemännens centralorganisation

En brist i ulredningens förslag är att etl näringsförbud i
praktiken kan kringgås genom att del högsta beslutande organet bolagsstämman -
kan sälla "lämpliga" personer att leda bolagets verksamhel. Enligt
TCOs uppfattning bör konkurslagskommittén i denna del ytteriigare överväga
förstärkningar i lagtexten och motivskrivningarna.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 127

6.10 Sveriges grossistförbund

När del gäller förbudets innebörd och förbudstidens längd
h;'.t vi ingu invändningar mot kommilléns förslug.

6.11 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Organisationerna tillstyrker kommitténs förslug
beträffunde nuringsföt-budels innebörd med det lilläggel all delsumma även
skull förhindiu näringsverksamhet med hjälp av bulvaner i de fall dennu inle
sker i bolugs-fotm.

6.12 Lantbrukarnas riksförbund

Förslaget innebär att marknadsdomstolen i sitt beslul för
att engagemang i juridiska personer skall hinna avvecklas skull kunnu
fustslälla viss senare dag från vilken ett beslut om näringsförbud skall gälla.

Av motiveringen framgår inle om kommittén i samband härmed
hur pröval frägan om möjlighel för marknadsdomstolen att i beslutet om näringsförbud
i stället för förordnande om senare ikruftträdande av förbudet vid sidan av
eller i stället för detla undanta någol eller några engagemang av ovanstående
typ från förbudet. Enligt LRFs mening bör en regel av sådant innehåll
övervägas.

6.13 Sveriges Ackordscentral

Vid sin granskning av förslagets olika lagregler har
ackordscentralen funnit sig kunna godtaga dem som hänför sig till innebörden av
näringsförbud och förbudstidens längd samt lill påföljderna.

7 Förbudstidens längd

7.1 Överåklagaren i Stockholm

Kommittén har föreslagil att etl förbud skall kunna
meddelas för en tid av högsl fem år räknat från dagen för beslutet -
undantagsvis från en senare lidpunkt (199 b I st och 199 c 8 2 st KL). Med
hänsyn till kommitténs uppfattning, att förbud endasi förvänlas meddelas i ell
fålal väl kvalificerade fall synes denna tid kort. Del bör i fall av myckel
grov olillbörlighel eller upprepade brott mot meddelat förbud finnas uirymme
för att meddela förbud under avsevärt längre tid än fem år - förslagsvis tio
år. Enligt kommitténs förslag (199 c 8 3 st KL) skall för övrigt etl meddelat
förbud kunna hävas efter ansökan av den drabbade. Detta medför atl den som
drabbas av etl långt förbud har möjlighet atl, t. ex. genom atl gottgöra sina
tidigare borgenärer, själv medverka till atl förbudet kan avkortas.

7.2 Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt

- - - Mot förslagets utformning såviit gäller
förutsättningarna för utfärdande av sådant förbud och dess lidsbegränsning
finnes intet atl erinra. - - -

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 128

7.3 Stockholms tingsrätt

Enligl kommitténs förslag skall etl näringsförbud kunna
gälla i högst fem år. Tingsrälten anser att den tiden i vart fall för de mer
grava fallen är för kort. Det skulle framstå som stötande om en person som för
brolt i samband med näringsverksamheten ådöms etl långvarigl frihetsstraff genast
efler frigivningen kunde fortsätta med sådan verksamhel. Tingsrätten föreslår
därför atl fem år blir maximitid för normalfallen, medan för de allvarliga
fallen, t. ex. vid s. k. finansskandaler, förbud meddelas att gälla lills
vidare. I sådana fall skall förbudei kunna hävas först efter prövning av det
beslutande organet.

7.4 Malmö tingsrätt

Enligt tingsrättens mening är den föreslagna maximiliden
för näringsförbud fem år onödigt kort. Som kommittén framhåller å sid. 83 i
betänkandel kun följden i vissa fall bli atl förbudstiden går till ända innan
den aktuella konkursen avslutals. Då förbudstidens längd bör räknas från dagen
för förbudsbeslutet, bör därför den beslutande myndigheten ha möjlighet atl
bestämma längre förbudslid än fem år. Tingsrälten föreslår atl den maximala
förbudstiden sättes lill tio år. Den beslutande myndighelen bör bestämma
förbudstidens längd för varje särskilt fall med beaklande av
olämp-lighetsgraden och andra omständigheter.

7.5 Bankinspektionen

Enligt 199 a 8 KL får gäldenären, om han är fysisk person,
inte driva bokföringspliktig rörelse så länge konkursen pågår. Om gäldenären
skulle meddelas näringsförbud enligt den föreslagna 199 b 8, innan konkursen
har avslulals, kommer, som kommittén anfört, de båda förbuden atl gälla vid
sidan av varandra. De genom de båda förbuden gällande tiderna kan emellertid
komma att bli olika långa, om förbud med stöd av den föreslagna paragrafen
meddelats fysisk person. Om nämligen den med stöd av den föreslagna 199 b 8
meddelade förbudsliden utgår, innan konkursen avslulas, kommer formellt olika
förbudstider atl gälla enligt de båda paragraferna. Det synes riktigast alt
den föreslagna bestämmelsen utformas så att förbudsliden alltid skall gälla
minsl den lid som konkursen varar.

7.6 Riksrevisionsverket

Ikraftlrädandet av näringsförbud förutsätts kunna
uppskjutas för att bereda den drabbade tillfälle atl avveckla uppdrag att
företräda juridisk person som omfattas av de föreslagna bestämmelserna. För atl
förhindra missbruk bör enligt RRVs mening uppskov med förbudets ikraftträdande
endast gälla ålgärder för avveckling av sådana uppdrag. Förbudslidens längd bör
beslämmas med beaktande av uppskovets omfattning.

7.7 Kronofogdemyndigheten i Göteborg

Kronofogdemyndigheten biträder kommitténs inställning att
förbudei skall vara tidsbegränsat. Enligt kronofogdemyndighetens mening bör
dock maximitiden för giltigheten av förbudet göras längre än den föreslagna
femårsperioden. För de kvalificerade missbruksfallen rekommenderas där-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 I2'>

för en maximitid om tio är. Förslugsvis skulle 199 b S
kunnu undras enligt följunde: ""År guldenuren .... förbud ull idku
näring meddelus honom för en tid av högst fem åt eller vid synnerligu skäl för
en tid uv högsl tio år"".

7.8 Arbetsmarknadsstyrelsen

AMS unser all kommitténs förslag till förutsättningar för
näringsförbud - som bland unnut inte kräver upprepade konkurser i kvulificerade
missbruksfall - är lämpligt utformul liksom försluget angående förbudets innebörd
och förbudstidens längd. - - -

7.9 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Östra Sverige

- - - Vidare skulle överträdelse uv förbud kunnu medföru
förutom struff beslut om förlängning av förbudsliden.

7.10 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Västra Sverige

Vidaie bör möjlighet finnas alt utslräcka förbudslidens
längd lill högst 10 år vid kvalificerut missbruk.

Förslugsvis bör därför första meningen i 199 b S få
följande lydelse: ""Är gäldenären näringsidkare och hui hun förfarit
otillbörligt mot borgenärema eller pä annat sätt åsidosatt vad som ålegat
honom såsom näringsidkare eller hur han genom en eller flera konkurser visat
sig olämplig att driva näringsverksamhet, kun utöver vad som följer av 199 a S
förbud att idka näring meddelas honom för en tid av högst fem år eller vid
synnerliga skal för en lid av högsl 10 år.""

7.11 Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR biträder konkurslagskommitténs förslag, att
näringsförbud skall vara tidsbegränsat, men för de kvalificerade
missbruksfallen bör maximitiden för förbudet göras längre än den föreslagna femårsperioden.
Förslagsvis skulle 199 b 8 första styckel kunnu undras genom följande tillägg
till första meningen: .... eller vid synnerliga skäl för en tid av högst tio
år.

Näringsidkare, som har flera styrelseuppdrag eller
liknande, måste givetvis avveckla alla sådana uppdrag. Del bör föreskrivas
inom vilken tid avvecklingen skall ske. I lagtexten bör införas bestämmelse,
som ålägger beslulande organ att vid meddelande av näringsförbud även besluta
inom vilken tid uppdrag av ifrågavarande slag skall vara avvecklade.

7.12 Sveriges grossistförbund

När det gäller förbudels innebörd och förbudstidens längd
har vi inga invändningar mol kommitténs förslag.

7.13 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén föreslår att näringsförbudet skall kunna
meddelas utt gällu under högsl fem år. Det beslutande organet skall emellertid
kunna häva elt förbud i förlid. Organisationerna anser utt den föreslagna
längden kan vara rimlig.

9 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 83

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 130

7.14 Sveriges Ackordscentral

Vid sin grunskning uv förslagets oliku lugtegler hur
uckordscentrulen funnit sig kunnu godtugu dem som hänför sig lill innebörden uv
nitt ingslöi-bud och föibudstidens längd sumt till påföljdemu.

8 Förfarandet, beslutande organ m. m.

8.1 Justitiekanslern

- - - Inte heller försluget om hur sjulvu förfutundet
skull utfoimas föranleder någon eiiniun från min sida.

8.2 Riksåklagaren

I de full då frågu om näringsförbud uppkommer undei'
konkuisföifutun-del föreligger oftu också grund till untugunde ull
konkuisgåldenuten gjorl sig skyldig till brottsligt förfurunde. Allmun åklugare
bör duiföt rutinmässigt underrättas om när sådun fråga uppkommet. Härigenom
skupus en gutunti för att åkluguren i förekommande fall i etl tidigt skede kun
inleda förundersökning. I de fall förundersökning sålundu inleds torde man
också få lillgång till elt bullie och säkrare underlag för piövningen i
förbudsäien-del.

Vad guller fiågun om beslulsmyndighet finnes det i och för
sig skäl som lalar för att lägga uppgiften att piöva frågun om förbud på
konkursdomsto-lurna. Emellertid är det här fråga om etl näringsförbud grundat
på samhälls- och förelagsekonomiska avvägningar. Jag vill däiför inte motsätta
mig försluget alt prövningen sker i marknadsdomstolen. Förfarandel (s. 90-92)
bör dock kunna göras mindre kompliceral. Det finns annars - som utredningen
själv har fiamhållil - stor risk för alt hundluggningstidernu kun bli mycket
långa. För alt i någon mån nedbringa dessu olägenheter kun t.ex. förvultaren
åläggas att underälla näringsfrihetsombudsmannen (NO) samtidigt som
underrättelse går till tillsynsmyndigheten. Föruiom elt snabbare förfarande
skulle en sådun ordning innebära alt tillsynsmyndigheten kunde besparas
utredning i de fall NO anser alt del inle föreligger förutsättningar för
näringsförbud och utredningen i de allvarligare fallen ägnas större resurser. 1
de full förundersökning inletts bör dettu. som jag tidigare framhållit, också
kunna avkorta handläggningsliden i förbudsäiendet.

Med hänsyn till att konkursbenägna näringsidkure oftu
driver verksamhet med flera företag tulur enligl min mening slarka skäl för
alt försluget kompletteras med regler om interimistiskt näringsförbud. Som har
fiam-hållils av kommittén kan det dröja läng tid från det näringsförbud har
uklualiserats i konkursen till dess beslul föreligger. Det säger sig självi atl
en näringsidkare som riskerar näringsförbud kan fiestas atl lillgodogöra sig
lillgångar i annun näringsverksamhet som inte hat dragits in i konkursförfarandel;
han vel ju atl han kan tvingas avveckla all sin näringsverksam-hel. Del
föreligger däiför behov av en ordning med interimistiskt näringsförbud.

8.2.1 Överåklagaren i Stockholm

Enligt kommitténs förslag är det möjligt, att en gäldenär,
som är fysisk person och som således omfattus av förbudei enligl 119 u 8 KL och
vurs

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 131

konkurs uvslutas snubbt. Iiintier starta ny niiiing innuti
elt eventuellt nä-ringsföibud enligt 199 h 5 KL hinncf meddelas (sitl. X3).
Fiiriitoni atl elt sådant föthållande tent ullmåtit synes stötande hur del en
unnun nackdel. Om guldenuren stattut en tiy foielse med fleiu ;instulldu och
omfuttunde ekonomisku åtugunden iii" det klart uti dettu kommer att hu
inveikun på den kommande beslutsprocessen ungåentle näringsftiihud. För utt
undvika dettu bör del öveivugus om regler föv elt intetiniisliskt
beslutsf()ifuiundc borde införas. Ett inteiiinisliskt beslut boide i su full
;iven kunnu omfuttu stiillföietruduie för juridiska peisoncf. som ju inle
omfultas uv förbudet i 199 u S KL. Hiiiigenom uppnår mun möjlighet till elt
snubbi beslutsföifu-tunde och undviker ovan ungivuu olugciiheter.

Om kommitténs förslug till förfirundc utitus. skulle ett
intetitnistiskt beslut lutnpligen kunnu meddelas uv niiiingsfiihetsombudsmannen
efter unntiiiun av tillsynsmyndigheten. Konkuisförvultuten höi" då åluggus
utt gotu unniulun hiiroin till tillsynsmyndigheten, niii sk;il hutlill
föreligger. Om den som drabbas uv det i''.terimistisku beslutet inte ur nöjd därmed
skull hun kunnu begäiu piövning däiuv hos inui knudsdomstolen. Ett sådunt
regelsystem skulle vul stuiiitnu överens med motsvurunde regler föt beslug,
reseförbud m.m. i sttuffpiocessen.

Kommittén hur föteslagit alt tillsynsmyndigheten efter
utideitultelse fiän konkursloiv.iltarcn skull göiu unmiilun till
tiiiringsfiihetsombudsniun-nen senust inom ell år fiån dugen för
konkursbeslulet (199 c 8 1 st KL). Dennu tidsfrist synes val knupp. Som
kommittén uttulat (sid. 85 bl.u.) ur uvsiklen uti niiiingsföibud skall lillgripus
endList i kvulificetude full. Del kun också untugus ull övervågande delen uv de
full dui föibudsptövning blii' aktuell kommet utt fullu inom det ki
itninulisetade området. För utt kunnu la ställning lill frågun om förbud toide
det i flertalet full vara nödvändigt utt avvukta konkursförvultaicns utiedning
och berättelse jäm likt 55 8 KL och därpå evenluellt följunde polisutredning.
Sådun utredning nr oflusl myckel tidskrävande vuiför den ytteislu tidsgränsen
för lillsyns-myndighelens unmälun bör förlungas. Lämplig lidsgiuns ården
föieslugna. För de fall där konkutsen inom dennu tid iinnu icke år uvslutud bör
tidsfristen utslräckus till tre månuder efter konkursens uvslutunde.

8.2.2 Överåklagaren i Göieborgs åklagardisiriki

Del sukligu innehållet i det nu uvgivnu försluget orn
näringsförbud kan i princip godtagas. Kommittén hur föreslagit titt fråga om
förbud väcks uv tillsynsmyndighet, underställs näringsfiiheisombudsmannen och
därefter, pä talan av denne, slutgiltigt avgörs uv murknadsdomstolen. Fört"arandet
har stora fördelar - del är snabbi, enhetligt, lätt genomförbart och ej
särskilt kostnadskrävande. En fråga som dock insläller sig. berör
närings-frihelsombudsmannens roll i sammanhanget. Dennes hittillsvurunde uppgifler
har varil helt inriktude på atl pä olika sätt skydda näiingsfriheten. Enligt
förslaget skulle näringsfrihetsoinbudsmunnen verka för atl genomdriva förbud
inom samma område. Lämpligheten av ett sådunt motsatsförhållande inom en och
samma myndighet kan. enligl min mening, slarkl ifrågasällas. Vidare menar jag
att man bör överväga huruvida inte möjlighel bör finnas till omprövning av
näringsfrihelsombudsmunnens beslut att ej. trots tillsynsmyndighetens anmälan,
förti talan om förbud. En sådan möjlighet skulle lämligen enkell kunna anordnas
därest en beslämmelse infördes om alt sådanl negaiivt beslul skulle anmälas
till, förslagsvis, riksskatteverket - såsom central myndighet för bl.a. rikets
indrivningsverksamhet - vilket verk därvid skulle tilläggas kompetens atl
självstän-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 132

digl föra lalan inför marknadsdomstolen i ärendet. Om en
sådan prövnings-möjlighet tidsbegränsades skulle den inte belasta förtärandet
nämnvärt. I samband härmed vill jag även väcka frågan, huruvida icke
riksskatteverket helt kunde påläggas de uppgifter kommittén tilldelat
näringsfrihetsombudsmannen. En sädan lösning synes fördelaktig, bl. a. med
hänsyn till respektive myndighets övriga arbetsuppgifter.

8.2.3 Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt

----- Däremot kun jag inte biträda kommitténs förslag utt
fiågun om

näringsförbud skall prövas av marknadsdomstolen efter
ansökun uv näringsfrihetsombudsmannen. Som kommittén själv unför torde i de
flesta fall, då fråga om näringsförbud kan uppkomma, brottsligt förfarande
ligga till grund för en anmälan från konkursförvultaren. Det ter sig därför
naturligt och icke minst av effektivitets- och rättssäkerhetsskäl moliverat
ull den tingsrätt, som handlägger konkursen, prövur frågan om näringsförbud och
atl ansökan därom ingives uv den åklagarmyndighet, som ändå kan förväntas
behöva granska ärendet med hänsyn lill misstanke om guldenurs-och/eller
skattebrott. Kommitténs lill synes tyngst vägande argument mot tingsrätterna
som första instans vid prövning av frågan om näringsförbud är att en sådan prövning
icke skulle omfatta endast juridisku utun även företagsekonomiska och därmed
besläktade spörsmål och atl sådunu bedömningar skulle ligga vid sidan av de
uppgifter, som i allmänhet unkommer på tingsrätterna. Denna argumentering ur
icke hållbar. Domslolar och åklagarmyndigheter tvingas i sin verksamhel ull
syssla med de mest skiftande företeelser på olika områden. Del
företagsekonomiska kunnande, som erfordras för prövning av fråga om
näringsförbud, finnes med säkerhel företrätt såväl hos tingsrätlsdomare som
åklagare. Vad som dessutom gör tingsrätterna bäst skickade att handlägga
näringsförbudsfrågor är deras lokala anknytning med åtföljande personkännedom
och kunskaper om det lokala näringslivet.

Jag biträder sålunda kommitténs förslag med den ändringen
att jag föreslår att tingsrätterna blir första instans för prövning av frägor
om näringsförbud och uppgiften all ansöka till rälten om sådant förbud lägges
på allmän äklagare.

8.2.4 Länsåklagaren i Kopparbergs lån

Av det ovan anförda framgår alt ett näringsförbud mäste
föregås av en utredning som många gånger kan bli ganska omfaltande. Detla bör
särskilt beaklas i sådana fall då del inle föreligger någon förundersökning om
brottsligt förfarande. En sådan utredning kan knappast i allmänhet anlagas stå
till konkursförvaltarens förtogande om inte en revisor avgivit ett ullåtande
över befintliga räkenskaper. Viss utredning kan i vissa fall finnas hos
tillsynsmyndigheten. Jag vill vidare anmärka alt konkursförvaltarna är av
ganska skiftande kvalitet. Vissa förvaltare anmäler allt och andra intet.
Förvaltaruppdragen bör tilldelas för uppgiften särskilt kvalificerade advokater.
En specialisering bör eftersträvas. Då näringsförbudet riktar sig mol missbruk
av konkursinstitutel vill jag mot betänkandet anmärka all delta inle berörl det
inte ovanliga förhållandet atl samma personer kan mer eller mindre samtidigt
vara ansvariga för konkurser, som är anhängiga vid olika domstolar. Del synes
mig därför nödvändigt med en synkronisering av myndigheternas åtgärder i sådana
fall för att åstadkomma en samlad bedömning av förutsättningarna för elt
näringsförbud. Detta torde kräva databehandling av kronofogdarnas och
konkursdomstolarnas diarieföring samt av bolagsregistren.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 133

Någon beräkning uv untulet näringsförbud som kun lunkas
ifrågakommu hut kommittén icke unselt sig kunna göru. Det ur inle uteslutet utt
det hude gått ull få någon uppfuttning hurom med ledning av tillgänglig
stutislik över konkurser och guldenutsbioit. Jug iror nämligen att näringsförbud
kan kommu uti uktuuliserus i så många fall att följden uv försluget kan bli en
kostsam byiåkruti. Mycket beror härvid på vem som kommer utt besluta. Ut dennu
synpunkt bör den tingsrätt som handlägger konkursen hu de bastu
föiutsultningurnu atl med ulnytljunde uv kännedomen om denna och
konkursgäldenäien besluta om näringsförbud. Förutsättningen huiför åt
emellertid utt åtminstone en ordinurie domare eller kanske ännu hellre tre
lagfumu domure uvgör fiågun om nåiingsförbud. De ""näringsiutlsligu""
synpunkter som enligt försluget skall vara vägledande för näringsförbudet bör
kunnu lillförus uv nuringsfiihelsombudsmunnen vure sig han för talan ellei-
inte. Uppgiften att föra tulun kun på uppdrug och eventuellt enligt instruktion
uv nuiingsfrihetsombudsmannen unförtros allmän åklagare eller kronofogde.
Särskilt i sådunu fall då gäldenursbrotl föreligger lorde ullmän åklagare
lämpligen kunna föru tulan också om näringsförbud.

Vad ovan anförts grundar sig på den uppfattningen atl
frågan om näringsförbud kan bli akluell i betydligt fler fall än kommittén
antager och alt ett sådanl förbud ofla måsle föregås av en viss utredning.

Såsom framhållits i belänkandet skall enligt förslag lill
ändring i KL i lagrådsremissen både i ordinära och i mindre konkurser förvaltaren
ange orsakerna till gäldenärens obesländ i den mån dessa har kunnal utrönas.
Vidare skall han också uppge om del har förekommil förhållande som kan
föranleda återvinning till konkursboet och om gäldenären kan antas ha gjorl sig
skyldig lill gäldenärsbrott. Även grunden härför skall anges. Allt detla
förutsätter en åtminstone summarisk granskning av lillgängliga räkenskaper.
Härigenom måste förvaltaren i allmänhel vara den som har de bästa
förutsällningarna alt bedöma om det finns anledning att meddela näringsförbud.
Jug har därior svärl alt förstå varför inte förvaltaren som i regel är advokat
och som sådan brukar vara väl insatt i företagsekonomi och ha goda juridiska
insikter lår göra anmälan om näringsförbud till näringsfrihelsombudsmannen. Härvid
förutsätter jag atl förvaltaruppdragen anförtros vissa advokater, som får
specialisera sig på dessa. Vidare utgår jag säsom en självklarhet från all
förvaltaren handlar i samråd med tillsynsmyndigheten.

8.2.5 Länsåklagaren i Malmöhus län

Jag år därmed inne på de föreslagna bestämmelserna i 199 c
8 konkurslagen, där jag har en avgjort annan uppfattning än kommittén
beträffande hur förbudsfrågan skall tas upp. hur den skall utredas, vem som
skall föra lalan i saken och vem som skall avgöra den.

Jag anser nämligen alt del visserligen skall ingå i
konkursförvaltarens uppdrag atl lämna snabbt besked i de fall där han anser det
föreligga anledning att meddela näringsförbud (jfr föreslagen lydelse av 55 8
och 185 b 8 konkurslagen), men all della meddelande bör kunna synkroniseras med
uttalande om han anser det föreligga skälig anledning misstänka gäldenärsbrott.
Denna rapportering av förvaltaren bör snarast tillställas åklagaren, som
inleder förundersökning syftande till att klarlägga konkursgäldenärens samlliga
förhållanden. Det är orealistiskt all tro att konsumentombudsmannen på en tid
av maximalt 3 månader från inkommen anmälan skulle kunna åstadkomma en sådan
utredning. De uppgifter som kommer frän förvaltaren visar sig som regel hell
otillräckliga för en ätalsbedömning och

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 134

måste i minst lika hög grud vuru det för en
forbudsprövning. Utredning genom polis och åklugare måste ske i vanlig ordning,
kanske dock med en surskild förlLirsgivning åt de nu uktuellu urendenu.

Förbudsprövningeu bör görus vid ullmän domstol jiå talun
uv ullmän åklugure. vilket - enligt vud som förut sugis - i tegel sker i
sumbund med ett aiul för gäldenursbrotl eller unnut biotl som vederbörande
misstänkts för.

Som motivering kun unförus bl. u. följunde synpunkter.

1)
Det gäller hur
en fiågu uv siörstu betydelse för den enskildes förvärvsmöjligheter och
unseende.

2)
Broltmålsdomstoleti
hur en bättre processuell möjlighet utt sknffu sig en fyllig bedömning av
fallet. I motsuls lill kommittén unser jag utt kännedom om de lokulu
föihållundenu ur uv uvsevuid betydelse vid bedömningen.

3)
Frågan om
juridiskt biträde får sin lösning genom all konkurs-guldenåren kan få oftentlig
försvurure. vars uppdrag uutomutiskt kommer uti gällu även frågor som rör
nuringsförbudel.

4)
Ell beslut om
nuringsföibud böi påverku sirutfmälningen i brottmålet.

5)
De
niiiingspolilisku synpunklernu kun tillgodoses genom alt åklaguren i
lillämpliga fall samråder med näringsfriheisombudsniunnen. sedun förundersökningen
rärdigstullls.

6)
Uppföljningen
av ett näringsförbud sker sukrure om förbudet meddelals UV lokal domstol.

7)
Bevis om att
vederbörande inte har näringsförbud, inte är i konkurs och inte är
omyndiglörklarad utrårdas av summu domstol. (Den av kommittén på sid. 98 i
belänkandet ultalude åsikten ull vederbörandes egen försäkran all han ej var
underkastad näringsförbud skulle kunnu godlagas förefaller diskutubel).

8)
Öveihuvud
undvikes ett betydunde dubbelurbete om hela proceduren unförtros polis -
åklugure - allinän domstol.

8.3 Göta hovrätt

Även fiän pruktisku synpunkter kun allvarliga anmärkningur
riktas mot försluget. Som nyss fiumhållits torde fiertulet uv de föifurunden.
som enligt försluget skull medföru nuringsföibud. också innefatlu brotl enligl
gällande lätt. Det kun vara fiägu om exempelvis gäldenärsbiott, brott mot uppbördslagen
eller bedrägeri. I dessa fall skull alliså förundersökning inledas och fiågun
om åtal prövus. I dettu summunhung kan erinrus om alt den förestående reformen
uv konkui slugsliftningen kommer att medföru ull gäldenärsbrotten lorde bli
fötemål för ulredning i betydligt större utsträckning un hittills. Utredningar
om brott uv nu angiven urt är tegelmässigt komplicerade. Kommitténs förslug
innebui utt ett surskill utredningsföi-faiunde skall uga rum hos NO vid sidun
uv den förundersökning som polis och åklagare bedriver.

Utiedningurna har i huvudsuk summu syfle även om de i enu
fallet kan leda lill ålal och i andru fallet lill näringsförbud. En sädan
ordning föiefal-ler medföra ett onödigt slöseri med resurserna. Utrednitigsurbelet
hos NO. vilket skall bedrivas över helu lundet, lorde kräva avsevärda
personalförstärkningar. Om åtal väcks och NO ansöker om näringsförbud skall i
stort sett summu frågor behundlas dels i en broltmålsprocess hos allmän domstol
och dels i en process hos marknadsdomstolen. Även för marknuds-domslolens del
torde en betydunde utvidgning kommu alt krävas vilket i

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 135

sin tur kan försvugu domstolens ställning som förslu och
enda instans. Också för parter och ombud kun dennu ptocess kommu ull medföru
siotu kostnader eflersom summuntiudena i regel torde kommu ull hållus i Slockholm.
I den mån lultshjälp förekommer drubbur uven dessu kostnuder slaten.

Hovrälten anser utt de betänkligheter sotn ovan anförts
mot kommitténs förslug ur uv sädun beskaffenhet ull försluget inte böt luggus
lill grund för lagstiftning.

1 stället bör överviigus undru lösningur, som står i
buttre överensstämmelse med allmänl omfatlude rullssäkerhetskiuv sumt ger
möjlighet till effektivuie och mindre kostnudskrävunde ingripunden mol de
rädunde missförhållundenu. En lösning som därvid bör kunnu kommu i fråga är att
knyta näringsförbud som särskild lultsverkun vid
broll.

----- Som föiutsutlning för näringsförbud synes böiu
uppställus ull föi-

furundel i fråga innefultur etl grovt åsidosätlunde av vud
som ålegal vederbörande som näringsidkare. Dennu prövning skulle liksom vid
föivisning eller förverkande - görus i sumbund med brottmålet. En sådan ordning
fiamslår som belydligl meru tilllulunde från rällssäkerhelssynpunkl eftersom
näringsförbudet då förutsätter brottsligt förfarande. Den innebär också ett
effektivare ingripande eftersom näringsförbudet inte förutsätter all
vederbörande försults i konkurs. Från praktisk synpunkt vinner man den fördelen
utt tillämpningen av leglernn om näringsförbud inte behöver föt-luggus lill en
särskild myndighel ulun kun prövas vid ullmän domstol i broltmålsprocessen.

Mot den uv hovrätten förordade lösningen skulle kunna
hävdas atl de ulimunna domslolurnu suknur den speciellu sakkunskap i
näringslivsfrågor som finns föietrudd inom marknadsdomstolen. Enligt hoviättens
mening bör dock sådan sakkunskap på vanligl sätt kunnu tillföras de ullmännu
domstolurna beträffunde här akluella fall.

8.4 Stockholms tingsrätt

Kommittén har övervägt och redovisat lösningar om vilket
beslutsorgan som bör väljas. Övervägandena har gjorts mot bakgrund av krav på
alt mera genomgripande organisaloriska åtgärder skall undvikas, all kostnaderna
skall hällas nere samt all redan exislerande organ om möjligt skall anlitas.
Med dessa utgångspunkter delar tingsrätten kommitténs uppfattning alt
marknadsdomstolen bör anförtros uppgiften att besluta om näringsförbud. Av
kommittén anförda skäl härför finner tingsrätten tungt vägande.

Enligt förslagel skall näringsfrihelsombudsmannen få
ansöka om näringsförbud hos marknadsdomstolen endast efter anmälan från
tillsynsmyndighet. Tingsrätten finner inte vad kommittén anförl som skäl för
den ordningen bärande. Givetvis måsle näringsfrihetsombudmannen i regel bygga
sina aktioner på anmälan från någon som har insyn i förekommande konkurser.
Närmast till hands är då tillsynsmyndigheten. Enligl tingsrättens mening bör
näringsfrihetsombudmannen emellertid oavselt hur han fält kännedom om visst
förhållande kunna ansöka om näringsförbud. Etl sådant förfarande skapar bättre
förutsättningar för en enhetlig praxis än om del skulle bli beroende pä olika
tillsynsmyndigheters bedömande om en aktion skall inledas eller ej.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 136

Kommittén hur stunnat för att inte föreslå regler enligt
vilka interimistiskt beslut om förbud kun meddelus utan nöjt sig med ull
betona utt äienden om näringsförbud bör behundlas skyndsamt. Som skäl härtor
anger kommittén utt ell intertmistiski beslul skulle hu ganska liten belydelse.
eflersom sådant buru torde kunnu uvse nyetublering. Vidure unför kommittén utt
den omfattande utiedning som måste föregå även ett interimistiskt förbud och
förbudets ingripande verkningar för den enskilde t)ck-så talar mot en ordning med
interimistiska beslul. Tingsrätten är emellertid UV den uppfultningen ull del i
vissu tull tätt omgående kommer alt visu sig ull förulsättningur för förbud
töreligger, så I.ex. vid uppenbari kriminella förfaranden. Det finns då också
ell starkt behov uv att förhindra personen ifråga från atl fortsätta drivu
näringsverksamhet med risk för ytterligare skador. Del är inle ovunligt att cn
person upprepade gånger efter konkurs fortsätter med samma verksamhel som
tidigare i etl nytt bolag, dit han för över personul och kunder, medan
skuldernu lämnas kvar i konkursbolaget. Även i sådana läll av upprepade
konkurser kan det finnas behov uv att genom interimistiskt förbud omedelbart
kunna stoppa vidare verksamhel under den personens ledning. Ett interimistiskt
förbud bör. i likhet med ett slutligt förbud, kunna utformas sä atl det kan
fastställas att gällu från viss senare dag för atl den som förbudet drubbur
skall få lillfälle utt avveckla sina pågående uppdrag och vid behov skaffa
ersättare.

8.5 Göteborgs tingsrätt

- - -Även belräffande beslutande organ delar tingsrätten
kommitténs uppfattning.

8.6 Malmö tingsrätt

Tingsrätten övergår härefter till alt behandla fiägan om
vem som skall besluta om näringsförbud. Tingsrätten delar kommitténs
uppfattning, atl varken länsstyrelserna och länsrälterna eller kommerskollegium
och statens industriverk bör anlitas för uppgiften ull meddela näringsförbud.
Däremol finner tingsrätten utt de skäl kommittén anfört för att förorda
marknadsdomstolen i stallet för tingsrätterna är föga övertygande.

Prövningen uv om en person med hänsyn till de
förulsättningar som angives i lagförslagel är uppenbart olämplig att driva
näring är icke av annorlunda beskaffenhet än de bedömningar, som allmän domstol
har atl göra i ålskilliga mål, bl. a. i mål om ansvar för gäldenärsbrott.
Marknadsdomstolens uppgifter är av annan karaklär. De allmänna domstolarna
torde också vara mera förtrogna än marknadsdomstolen med problematiken kring
den ekonomiska brottsligheten.

Etl av de skäl kommittén anför för all finnu lingsråtierna
mindre lämpliga att handlägga frågor om näringsförbud är, att del kan ta lång
tid alt få saken avgjord. Delta skäl är emellertid inte heller bärande. Det
föreslagna förfarandet med marknadsdomstolen som beslutande myndighet blir ocksä
lidskrävunde. Först skall tillsynsmyndigheten i konkursen vända sig till
näringsfrihetsombudsmannen. vilken - efler ull hu hört konkursgäldenären -
skall bestämma om han hos marknadsdomstolen skall göra ansökan om
näringsförbud. Det kommer också alt bli en tyngande belaslning för
marknadsdomstolen om - såsom tingsrätten förordar - näringsförbud inle skall
bli så sällsynta som enligt kommitténs förslag. Tingsrätten befarar atl
förtärandet i marknadsdomstolen kan komma atl ta lika lång lid

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 137

som en prövning i tingsrätt och evenluelll i hovrätt. Det
ur enligl tingsrättens mening angeläget ut luttssukerhetssynpunkt, ull beslut
av så ingripunde Ull som meddelunde uv tuiringsförbud kun överklugus. För utt
få lill stånd ell snabbt avgörande i ullman domstol bör sludgus. atl ell
meddelat niiiingsförbud omedelburt skull gällu såvidu högre instans ej beslutur
om inhibition.

J ingsrätten kan inte heller förstå alt rättegångsbalkens
och ärendelagens bestämmelser ej skulle vuru lämpliga vid prövning av fiågor om
näringsförbud. Dessa bestämmelser tillämpas pä mänga frågor av skilda slag och
har tjänat som förebild för förvaltningsprocessen. Hur förfarandet i detalj
skall utformas måste bli föremål för ytterligare överväganden, men tingsrälten
anser uppenbart atl nämnd bör deltaga i avgörandet av frågor om näringsförbud.
Det torde vara möjligt atl med ett mycket enkelt grepp (jfr sid. 88 i
betänkandet) inordna dessa ärenden under reglerna om förtärandet inför allmän
domstol.

Tingsrätten anser på grund av del anförda alt frägor om
näringsförbud skall handläggas av de allmänna domstolarna.

8.7 Brottsförebyggande rådet

1 betänkandel föreslås att ärenden om näringsförbud skall
handläggas av marknadsdomstolen och med näringsfrihetsombudmannen som förelrädare
för det allmänna.

BRÅ anser emellertid alt övervägande skäl talar för all
dessa ärenden bör handläggas vid allmän domstol såsom tvistemål. Del allmänna
bör i denna process företrädas av den kronofogdemyndighet som samtidigt har
uppgiften som tillsynsmyndighet i den aktuella konkursen eller kanske -om ålal
samlidigl väckls för gäldenärsbrott - av åklagaren. En sådan lösning bör inle
vara främmande för nägot av de berörda organen. Jusl denna ordning tillämpar
dessa nämligen i fråga om mål om åläggande av belalningsskyldighet enligt 77a 8
uppbördslagen.

Genom en sådan lösning bör man kunna vinna avsevärda
utredningstekniska vinster. Kronofogde-, polis- och åklagarmyndigheter bör
effektivt kunna samordna utredningsarbetet i samband med konkurslillsynen. utredningen
angående eventuella gäldenärsbrott och undersökningen om behovet av
näringsförbud. BRÅ anser det vidare viktigt all lägga en betydande del av
ansvaret för dessa arbelsuppgifler på kronofogdemyndighet av det skälet att
just denna myndighet genom sitt fältarbete och lokalkännedom bör ha särskilt
goda förutsättningar alt också kontrollera efterlevnaden av förbudei.

BRÅ menar vidare atl tyngdpunklen i domstolens samlade
prövning i dessa ärenden närmasl bör ligga på en bedömning av olika exekutions-,
uppbörds-, civil- och straffrättsliga frågor. Allmänna näringsrätlsliga lämplighetsbedömningar
bör, åtminstone till dess ytterligare erfarenheler av denna sanktion vunnits,
ges en mer underordnad roll vid prövningen. Detla lalar också för atl allmän
domstol bör väljas som forum framför marknadsdomstolen.

Värdet av allmän domstols lokalkänndom bör heller inte
underskattas i sammanhanget. Ärenden om näringsförbud skulle kunna prövas med
nämnd om etl inflytande av lekmän anses önskvärt. BRÅ anser del dessutom
viktigt atl lillvarala den processekonomiska fördel som en möjlig koppling lill
etl eventuellt brottmål om gäldenärsbrott ulgör. BRÅ bedömer del vidare som
betydelsefullt att en principiellt ny och ingripande sanktion

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 138

uv denna typ blir föremål för sedvanlig praxisbildning
genom prövning i överinstanserna.

Ett av kommitténs främsta argument för vulel av
marknadsdomstolen är atl kravel på snabbhet i handläggningen därigenom bäst
skulle kunna tillgodoses. BRÅ delar uppfattningen att just snabbheten i
avgörandet ärav ytterst stor belydelse för sanktionens effektivitet. Delta
inlresse bör emellertid kunna tillgodoses även om processen förläggs till
allmän domstol genom alt reglerna komplellerus med bestämmelser som ger domstol
rutt utt lätta inlerimisliskl beslul och alt besluta om omedelbur
verkställighet utan uvvuktun pä laga kraft. BRÅ unser all säduna bestämmelser
inte kan undvurus.

8.8 Bankinspektionen

Kommitténs förslag beträffande hundläggningen uv frägan om
utvidgat näringsförbud förunleder vissa synpunkter. Förslaget innebur all
fiågan om meddelande av näringsförbud skull prövus uv muiknudsdomslolen efler
ansökan av näringsfrihelsombudsmannen. Sådan ansökun får göras först efter
anmälan av tillsynsmyndigheten (kronofogdemyndigheien). Enligt
bankinspektionens mening har emellertid frågor som här föreslås skola prövas av
murknadsdomstolen en betydligl vidare omfattning än de frägor som normalt kan
anses hänförliga till näringsiätlsligu spörsmål som skall underställas marknadsdomstolen.
I prövningen av om näringsförbud skull meddelas försumlig konkursgäldenär ingår
sålundu en bedömning av om förutsättningarna för meddelande av förbud är för
handen, frågor som i stor ulslräckning har anknytning till vad som ofta ingår i
allmän domstols prövning uv civil- eller brottmålskaruktär. Frågorna lorde
dessulom ofta hu beröringspunkter med mål som handlagts av konkursdomslolen. De
anförda omständigheterna talar enligt inspektionens mening för utt frågor av nu
förevarande slug, i stället för alt underställas marknadsdomstolen, blir
föremål lör allmän domstols prövning. Del bör ankomma på tillsynsmyndigheten
atl se till atl frågorom näringsförbud underställs sådan domstol. En
ytterligare fördel med att fiågor av detta slag bringas till allmän domstols
piövning är att möjlighet därigenom föreligger att få tveksamma full prövade i
flera inslanser. Det är här fråga om utomordentligt allvarliga ingripanden för
näringsidkare, för vilka elt näringsförbud kan innebära ekonomiska och andra
konsekvenser av belydande räckvidd. Mol denna bakgrund anser inspektionen det
vara en rättssäkerhelsfråga och en angelägenhel av stor vikl all laleräll
föreligger mot domstolsbeslut i frågor som här är aktuella.

8.9 Statskontoret

Statskontoret lillslyrker förslagen alt det skall ankomma
på tillsynsmyndigheten i konkursen - kronofogdemyndighet - alt anmäla fråga om
eventuellt näringsförbud till näringsfrihetsombudsmannen. Statskontoret
biträder också förslagel att marknadsdomstolen meddelar näringsförbud efter ansökan
av denne.

8.10 Riksrevisionsverket

RRV ansluter sig till kommilléns förslag om förfarandet i
ärenden om näringsförbud.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 139

8.11 Riksskatteverket

Enligt kommitténs förslug skull mui knadsdomstoleti
besluta otn näringsförbud efter ansökan fiän uäringsfrihetsombudmunnen (NOl.
Som förut-sätlningumu för utt meddelu sådunt förbud hut utformats iir
emellertid enligl RSVs mening konkurs-och struffrutlsligu uspekter uv stötte
betydelse än vud kommittén ansett. Kännedom och erfaienhel uv sådanu frågor ur
rimligen mindre hos NO och murknudsdoinslolen un hos t.ex. åkluguma och
allmänna domstolar. Det torde varu luttuie och mera tationellt ull nur så
erfordras tillgodose kraven på insikt i näringslivets förhållunden och
företagsekonomiskt kunnunde vid hundluggning infot ullmun donistt)! nn det iir
att tillföiu NO och murknadsdomstolen sakkunskap på konkurs- och stiuffiuttens
område. RSV unser därför ull del bör på nytt övervugus om inle en
beslutsordning med förslugsvis tingsruller på orter, diir tillsynsmyndighet
finns, ur utt föiedtu.

Verkel anser vidure all det inle enbart ur en nuckdel ull
beslul och näringsförbud kun prövas i flera instanser. Beslutet kun i
snubbhetens intresse kombineras med förordnunde om omedelburt ikraftträdande.

Tillsynsmyndighetens anmälan lill NO skall enligt
förslaget göras senast ett år från dagen från konkursbeslulet. Det är inte
ovanligt att avvecklingstiden för konkurs är lång, t.o.m. flera år. Detta kan
ha berott pä att utredningen av boel försvårats och fördröjts genom
konkursgäldenärens ovilju atl samarbeta eller genom att han håller sig undan
eller liknande. I sådana fall kan det länkas inträffa att allvariiga
missförhållanden kommer fram försl på ett sent sladium eller t. o. m. mer än
ett år efter konkursbeslutet. RSV anser det med hänsyn härtill böra
föreskrivas att tillsynsmyndighet alltid kan göra anmälan till NO så länge
konkursen pågår.

8.11.1 Kronojogdemyndighelen i Slockholm

Med anledning av remiss av rubricerade belänkande får
kronofogdemyndigheten i Slockholm överlämna och åberopa bifogat av kronofogden
G. von Rosen avgivet yttrande dock med den begränsningen att - under
förutsättning att kommitléförslagel genomförs - myndigheten ifrågasätter om
inte de nya länsrätterna bör väljas för uppgiften atl meddela näringsförbud.

Enligt min bedömning kommer förfarandet inför
marknadsdomstolen varken atl bli effektivt eller praktiskt. Frägan om
näringsförbud efter konkurs har mera samband med förekomsten av gäldenärsbrott
och andra förmögenhetsbrotl än med de ärenden om konkurrensbegränsning, marknadsföring
och förbud mol oskäliga avtalsvillkor som handläggs av marknadsdomstolen. De
allmänna domstolarna, tingsrätierna. som ju också har hand om konkursmål, måste
därtör vara bältre skickade all bedöma den typ av näringsförbud, som del här
kan bli fräga om.

8.11.2 Kronofogdemyndigheten i Göleborg

Kronofogdemyndigheten delar inte kommitténs åsikl alt uppdragel att

meddela ifrågavarande förbud bör anförtros
marknadsdomstolen. Dessa uppgifter bör istället åligga tingsräuerna såsom mest
lämpat organ. De allmänna domstolarna har lång erfarenhel av lagstiftningen om
konkurs, gäldenärs-, förmögenhels- och skattebrott, brott mol uppbördslagen och
aktiebolagslagen saml andra specialförfallningar som kan bli aktuella i
sammanhanget. Vid sin laglillämpning gör domslolarna inle bara juridiska utan
även vissa företagsekonomiska bedömningar. Till grund för de juri-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 140

disku uvgötuiidena ligger oftu föietagsekonomisku
ulredningar uv komplicerad katuklut". Mångu gånger låier domstolumu
vidute höiu holugsrevi-sorer eller unnun ekonomisk expertis. Tingsrutternu har
säledes enligt myndighetens åsikt fullgod kompetens för utt hundliigga uktuellu
pröv-ningsuienden. Kronofogdemyndigheten anser det vidure vuru betydelsefullt
utt piövningen läggs på lokul nivä. Längu tesvägur föi- purler och ombud
elimineius härigenom. Det medföi ocksä en intiniure och smidiguie kontukl
mellun beslutunde och uiredunde orgun. Den föreslagnu ordningen med tre orgun.
som ui engagerade i anmälnings- resp. ansökningsprocessen, förefaller onödigt
invecklud och tungrodd. Med hiinsyn härtill borde unsökningsförfurundet
lämpligen unkommu på tillsynstnyndigheten, som redun ulietl ärendei och bedömt
fiågun om iniliuliv till näringsförbud bör tus. Pä SU sätt behöver en ny
instuns inte sättu sig in i ärendet. De nyu urbetsuppgifternu kommer enligl
kronofogdemyndighetens ultevnuliv att spridus på ett stort untui lokulu och
regionulu myndigheler och kommer därför inle utt föranleda samma personalföistäikningsbehov
som enligt kommitténs förslag. Strävundenu mol enhetlig rultstillåmpning kan
tillgodoses genom utt domstolsverket och riksskatteverket följer utvecklingen
på omtådet och sprider uvgöiunden uv intiesse lill beiördu organ. De uv lingsräuerna
meddelade besluten om näringsförbud föreslås vidure gä i verkställighet utun
hinder uv att ändring i besluten söks. dvs. enligt summu legler som jml 25 8
konkurslugen för närvarande gäller för konkursbeslul. Den av kommittén påtalade
olägenheten med länga handläggningstider hos tingsiälternu för att få till
sländ elt näringsförbud försvinner härmed.

8.11.3 Kronofogdemyndigheien i Malmö

När det gäller ull välja det orgun som hur atl beslulu om
näringsförbud är det enligl kronofogdemyndighetens uppfuttning utomordentligt
viktigt dels att en enhetlig praxis snabbt tillskupus dels ull föifurundet
inför del beslulande organet blir så smidigt som möjligt sumtidigt som
ruttssäkerhets-kiuven beaklas.

Ur dessa synpunkler förefaller kommitténs förslag att
lägga förbudsprövningen på marknadsdomstolen välbetänkt. Kronofogdemyndigheten
vill emellertid ifrågasätta om ej murknudsdomstolen bör få möjlighet ull
meddela interimistiskt beslut beträffunde näringsförbud. Kommittén avvisar
visserligen deltu under moiiveringen alt interimistiskt beslut endast kan avse
nyetableringar och under hänvisning till förbudels ingripande verkningar för
den enskilde personen. Av 199 c 8 framgår alt det kan tu upp till ett år och
tre månader innan ansökan om näringsförbud görs hos marknadsdomstolen. Under
denna lid kan en näringsidkare hinna starta flera företug vilka han sedan måste
avveckla om han åläggs näringsförbud. Härutöver skall han avveckla sina
tidigare engagemang. Det kan onekligen vara lill fördel även för den enskilde
om han kan meddelas etl inlerimisliskl beslut, just genom atl delUi endast
avser nyetableringar. Genom etl interimistiskt beslut behöver han ej frestas
att sätta igång på nytt och sedan kanske lockas till olika slag av
manipulationer för att hålla en nystartad verksamhel igång vilken han
rätteligen skall avveckla efter ett meddelat näringsförbud. Självfallet måste
en så lång tidsutdräkt som ovan skisserats bli ett exceptionellt undantag och
skall etl interimistiskt beslul behöva tillgripas endast i vissa speciella
situationer, men möjlighelen ull meddela sådant beslut borde ändock finnas.

Kronofogdemyndigheten ansluter sig helt till kommitténs
förslag att anmälan om näringsförbud skall göras av tillsynsmyndigheten
(kronofogdemyndighet).

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 141

Enligl kommitténs förslag skull
nuringsfiihelsombudsmunnen, sedan anmälan gjorts av tillsynsmyndigheten,
.självmant prövy om ansökun om näringsförbud bör görus. Enligt
kronofogdemyndighetens uppfattning skali det tvärtom åliggu
näringsfrihetsombudsmunnen alt ulltid fullfölja en anmälan frän
tillsynsmyndigheten. Hur tillsynsmyndigheten funnil skäl till unmälun om
prövning uv näringsförbud skull frågan härom prövas direkl UV del beslutande
organet. Någol sakligt moliv för ull låla näringsfrihelsombudsmannen överpröva
tillsynsmyndighetens anmälan finns inte.

8.11.4 Kronofogdemyndigheien i Öslcrsiind

Uppgiften utt efler unmälun av tillsynsmyndigheten besluta
om näringsförbud föruisäller uppenbarligen ingående kännedom om och erfarenhel
av liUämpningen uv konkursrättsligu och siraffrällsliga regler. Kommitténs
argumentering för atl lägga dennu uppgifl pä marknadsdomstolen efter initiativ
uv näringsfrihetsombudsmannen är inle helt övertygande. Uppgiften borde i
princip unkommu på konkursdomstolurna. som bl.a. har den närmare kännedomen om
den aktuella konkursen. De olika rekvisilen för näringsförbud utgår närmast
frän en bedömning om gäldenären t. ex. gjort sig skyldig lill gäldenärsbroil
utifrån vad konkursulredningen visar. Argumentet om att man tillskapar en
enhetlig bedömning, om en och samma instans prövar frägor om näringsförbud, är
inle heller odiskulabell - det förutsätts ju all ell flertal
tillsynsmyndigheter aklualiserai frägan om förbud och dessu myndigheter kan ha
oliku bedönmingar. KFM har dock stannat lör uti murknudsdomstolen bör kunna
prövu näringsförbud under den viisenlligu förulsällningen ull domstolen
tillförs konkursrättslig expertis.

8.11.5 Kronojogdemyndighelen i Karislad

-------- Beträffande självu föriärandel har
rällssäkerhetsaspeklen tillgo

doselts yc/i genom att gäldenären försl efter välsignelse från såväl tillsyns

myndighet som näringsfrihetsombudsman kan ställas inför marknads

domstolen dels ock genom att gäldenären i de flesta fall kan erhålla allmän

rättshjälp.

8.11.6 Kronojogdemyndighelen i Örnsköldsvik

Förevarande lagrum behandlar den s. k.
förvaltarberättelsen. Enligt dess lydelse hittills och även enligt förslaget
skall förvaltaren ha en obligalorisk skyldighel all la slällning i vissa
avseenden. Han skall sålunda lämna uppgift om boets tillstånd och orsakerna
till obeståndet. Vidare om förhållande har förekommil, som kan föranleda
återvinning, om gäldenären kan misslänkas ha gjort sig skyldig till
gäldenärsbrott och hur denne, om han varil bokföringsskyldig, skött
bokföringen.

Kommiuén föreslår härefter ell tillägg i texten enligl
vilket förvaltaren skall ange om anledning att meddela näringsförbud
föreligger. Myndighelen vill ifrågasätta om inte förvaltaren bör åläggas atl
alltid redovisa alt han tagit slällning till denna fråga i likhel med
lagrummets utformning i övrigt. Kommitén har inle redovisai vartör man
inskränkl skyldigheten enbarl till fall. när förvaltaren finner att
näringsförbud bör meddelas. En obligatorisk skyldighet i detta avseende kan
tänkas aktivera förvaltarna atl verksamt bidra till den utredning, som skall
ligga till grund för tillsynsmyndighetens ställningslagande om anmälan skall
göras lill näringsfrihelsombudsmannen eller inle. Genom atl man ofla inom ramen
för konkursen anlilar revisions-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 142

kunnig personal för upprättande av delbokslui och
granskning av evenluell bokföring, skulle del underlätta om man redan på detta
studium fick sadun expertis" syn pä förhållundenu. Tillsynsmyndigheten hur
ofiu inle tillgång lill sukkunniga i del avseendet.

Pä ett fleriul håll åberopus tillsynsmyndighetens
peisonkunnedotn bl.u. som grund för ull lägga unmälningsskyldighelen till
näiingsfrihctsomhuds-niannen på dennu myndighet. Härmed följer ocksä skyldighet
föt dennu att tillhunduhållu eiforderligt uitedningsmuleriul. Idug är det inte
kiint hut tillsynsfunktionen skull otguniserus ule i lunilel. For ull
lillvatulu den åbeiop;dde personkännedomen torde krävus utt tillsynsfunktionen
inte cen-truliseias i ullt för hög grud.

Pä sid. 94 drav kommiuén sKitsulsen all näringsförbud
enligl 199 b 8 inte torde bli särskilt vunligt. Kronofogdemyndigheten är
skeptisk till dennu slulsuts. I Örnsköldsviks distrikt hur de senaste tvä åren
cu 30-40% uv antalet konkurser blivil föremål för prövning uv åklagare beu. brolt
som enligt försluget skulle kunnu ledu till nuringsföibud. 1 dettu summunhung
skull vidure beuktus alt något ställningslagunde till om konkursgäldenär gjort
sig skyldig till guldenäisbioU inte luges idug (bett.
"'futligkoiikui-serna") dvs. i bort emot 10% av untulet konkurser.
Med den uv kommittén fciteslugna hundläggningen av dessu från 1980 torde elt
slort untuI full. där näringsförbud kun ifiågusätlus. kommu ull uppdugus.

8.12 Kommerskollegium

Vad däremot gäller den föreslagna administrativa ordningen
vill kollegiet göra vissa reservationer. Uppenbarligen utgör missbruk av
näringsfriheten i olika former ett omfaUande och ökande problem, vilkel måste
mötas med åtgärder av olika slag. Del står också klarl atl punktvisa
regleringar av näringsfriheten i form av yrkesauklorisationer. tillstånd för
utövande av viss verksamhet etc. inte sällan ertordras för att skapa garanlier
föl all vissa pä prival grund bedrivna verksamheter drivs på från allmän
synpunkt acceptabelt sätt. Enligl kollegiets mening är det angeläget au undvika
splittring av resurserna i handhavandet av de regleringar och andra åtgärder
som eifordras i detta sammanhang. 1 stället bör strävas efler en sä långt
möjligt samlad organisation för dessa frågor.

1 det nu aktuella fallet har kommittén föreslagit att del
skall ankomma på näringsfrihetsombudsmannen alt föra lalan om näringsförbud.
Kollegiet vill utifrån ovan redovisade synsäll ifrågasätta om della är en
lämplig ordning. Det skulle innebära att ytterligare en myndighet kommer alt
handlägga ärenden om inskränkningar i näringsfriheten för vissa yrkesutövare.
Dessutom synes del tveksamt om näringsfrihetsombudsmannens uppgift att motverka
konkurrensbegränsningar bör föienas med en sådan uppgift som det här är fråga
om.

Kommerskollegium har ålagls handhavandet av ell flerlal
olika näringsrätlsliga regleringar. Härvid synes man ha utgått från att
kollegiet bör tillföras regleringar vilka ej utgör ett direkt led i
tillvaratagandet av särskilda inlressen, såsom miljöskydd, konsumentskydd eic,
eller i övrigl lill följd av frågornas arl bör handhas av annan myndighet och
då ofta på lokal nivå. Den nu föreslagna regleringen synes lill sin nalur inte
avvika från sådana regleringar som hittills förts till kommerskollegium. Med
hänsyn lill vad som ovan sagts om angelägenheten av att så långt möjligt
organisatoriskt hålla samman uppgifler på förevarande område, förordar
kollegiet alt uppgiften att föra talan om näringsförbud förs till kollegiet.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 143

8.12.1 Handelskamrarna i Slockliolni. Norrköping. Vä.xjö.
Visby. Malmö. Gävle och Skellefieå

-------- Vidure ifrägasutter hundelskamruinu om det inte
bör finnus möj

lighel utt överklugu beslut uv sådun ingtipunde arl vurom här iir frägu.

Blund annul med anledning härav förordar hundelskumrurna utt frågan om

näringsförbud prövus uv ullmän domstol.

8.13 Marknadsdomstolen

-------- Murknudsdomstolen uccepleiur sålundu den
föreslagnu ordning

en, utt det ut vidgude näringsförbudet skull hundhus inom den murknuds-

lätlsligu lätlskipningen med domstolen som dömande orgun och näringsfri

hetsombudsmunnen (NO) såsom föiunde del ullmännus tulun infot domsto

len. Härigenom skapas enligl domstolens bedömning garantier för atl

intiesset uv näringsfrihet och fri konkurrens beuktus. vilket intresse murk

nudsdomstolen och N(3 båda hur ull vurnu om enligt konkurrensbegräns-

ningslugen. Såsom kommittén anför är också genom den valda lösningen

intresset av lällssäkerhet vid piövning uv frågor om näringsförbud väl

tillgodosett genom gällunde regler om summunsättningen uv murknads

domstolen och förfarandet vid denna.

Specielll stor betydelse för lällssäkeiheten har
naturligtvis domstolens summunsättning. om domslolen i silt dömunde kunnat
manifestera en hög grad av enighel beträffande värderingur och slutsatser.
Härvidlag får murknudsdomstolen hänvisa till en under hösten 1978 av
riksdagens näringsulskoll gjord utredning (se NU 1978/79: 6). I utskottets
betänkande konslale-lur näringsutskottel bl.a. (s. 15) att marknadsdomstolens
uvgöiunden präglas UV en betydande enighet och av att förekommande
reservationer snarare är uttryck för individuella bedömningar än för kollekliva
reaktioner UV intresseiepresentanter; utskottet betonade i sammanhanget att
dettu måste betraktas som tillfredsställande.

Marknadsdomstolens sammansältning vid hundläggning av
ärenden om näringsförbud bör enligt förslaget kunnu vara densamma som vid
domstolens handläggning uv äienden enligl konkurrensbegränsningslagen. Därigenom
kommer alltså den särskilde ledumoten för ärenden om konkurrensbegränsning utt
tu del i handläggningen. Denne ledamot förutsätts enligt lagen (4 S 1 st 2 p
lagen /1970: 417/om marknadsdomstol m. m.) ha särskild insiki i näringslivets
förhållunden. I nu aktuellt uvseende delar marknadsdomstolen helt kommitténs
bedömning, och domstolen finner härvidlag angelägel betona lämpligheten av den
valda lösningen med tanke på atl del vid tillämpningen av den föreslagna
lagstiftningen gäller att inle borise från just de inlressen
konkurrensbegränsningslagen har atl tillvarata.

I anslutning till behandlingen av marknadsdomstolens
sammansältning vill domslolen något uppmärksamma kommitténs redovisning av
gällande inskränkningar i konkursgäldenärs rätt att driva näringsverksumhel.
Kommittén noterar härvid bl. a. alt den som är i konkurstillstånd inte får
utöva domartjänsl. Marknadsdomstolen vill i föievarande sammanhang påpeka att
det ifrågavarande kravet inte gäller domare i marknadsdomstolen (se 7 8 lagen
om marknadsdomstol m.m. och prop. 1970:57 s. 173), och domstolen vill starkt
ifrågasätta om inle delta krav bör införas även beträffande domare i
marknadsdomstolen, särskilt med hänsyn till nu akluella lagförslag.

Förfarandereglerna avseende ärenden enligl
konkurrensbegränsningslagen innehåller vissa särpräglade regler om ell s. k.
förhandlingsskede efler

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 144

avslutad räliegång (se 19-21 88
konkurrensbegränsningslugen) direkl avpussade för prövningen i
konkurrensbegrunsningsäienden. Följuktligen bör i stället såsom kommittén
föreslår reglema beträffande handläggning av ärenden om murknudsföring och
oskäligu avtalsvillkor i tillämpliga delur bringus ull gälla i fråga om
handläggning av ärenden om näringsförbud enligl 199 b 8 KL i förslaget.
Beträffande själva förfarandet vill domstolen uppmärksamma vissu speciella
frågor.

Genom utt bestämmelserna i lagen om marknadsdomstol m.m.
avseende förfulandet i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor
-såsom nyss konstaterats - föreslås bli lillämpliga på ärendena angående
näringsförbud skulle alltså marknadsdomstolen med stöd av den f.n. gällande
lydelsen av 15 8 lagen om marknadsdomstol m.m. under vissa betingelser kunna
avgöra ärende utan sammanlräde. Marknadsdomstolen vill emellertid ifrågasälla
huruvida del inte bör varu i del närmasle obliga-gatoriskl alt ärende angående
näringsförbud avgörs efler sammanlräde inför marknadsdomstolen. Del föreligger
särskild anledning att i nuläget aktualisera ett dylikl krav med tanke på atl
ifrågavarande 15 8 är föremål för vissl ändringsförslag från konsumentverket
(KOV), vilket förslag efter remissbehandling f.n. är under övervägande inom
hundelsdepurtemenlel. Enligt förslaget skulle möjlighelerna atl avgöra ärende
ulan sammanträde vidgas. Marknadsdomstolen skulle sålunda ges möjlighet - till
skillnud mol vad som nu gäller - att under vissa omständigheter självständigl
besluta ull ärende skall avgöras utan sammanträde. 1 silt remissvar tillstyrkte
domstolen del ifrågavarande förslagel (se marknadsdomstolens yttrande uv den 3
I januari 1979 över KOVs framslällning angående ändring i marknadsföringslagen
/I975; 1418/ och lagen om marknadsdomstol m. m. samt förordningen /1976: 429/
med instruktion för KOV, s. 4 f).

Marknadsdomstolens nuvarande maktmedel för alt få part
eller annan att inställa sig personligen inför domslolen inskränker sig till
vitesföreläggande (18 8 I st. 1 p. lagen om marknadsdomstol m.m.). Iakttas
inte föreläggandet, hai marknadsdomstolen möjlighet att öka trycket på vederbörande
genom ett förhöjt vite (18 8 3 st. I p. jämförd med 9 kap. 8 8 rältegångsbalken
/RB/). Vitesföreläggande utgör emellertid inte någon garanti för att part
verkligen inställer sig. Nuvarande reglering i lagen om marknadsdomstol m. m.
angående parts eller annans personliga inställelse måste i själva verket
betecknas som inadekvat. Som allmän grundsals lorde nämligen böra anses gälla
all ell syslem med Ivångsmedel för inställelse måste i slutskedet alltid
tillhandahålla det ovillkorliga tvångsmedlet hämtning. Saknas
hämtningsmöjligheten, måste domstolen resignera: att avgöra målet på handlingarna
sedan domstolen dessförinnan funnil sammanträde så angelägel att vederbörande
vid ett kanske mycket högt vite förelagts inställelse skulle ju innebära elt
erkännande av all domstolens tidigare bedömning varit ogrundad. Nu redovisade
synpunkter angående tvångsmedel för inslällelse har domstolen gett ultryck för
i del ovan nämnda remissvaret rörande vissa förslag från KOV. 1 nyssnämnda remissvar
hemställde marknadsdomstolen atl handelsdepartementet i samband med prövningen
av KOVs förslag måtte överväga frågan om införande av möjlighel för
marknadsdomstolen alt förordna om hämtning av part eller annan som kallats att
personligen inställa sig inför marknadsdomstolen. Vid handläggningen av den
nya ärendekategorin beträffande näringsförbud torde parts personliga
inställelse komma att påfordras i avsevärt Slörre utstiäckning än vad som sker
vid handläggningen av de nuvarande äiendekategoriernu. Därutöver finns del
grundad anledning anta all del

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 145

bland de konkursgäldenärer och undru som riskerur ull
drubbus uv näritigs-fötbud finns förhållandevis mångu som inle lojult kommer
ull inställu sig personligen eller genom ombud. Mot bakgrund uv det anförda
finns det följaktligen skäl att räkna med elt ökat behov uv ull kunna förordnu
om hämlning av purt eller annun som hur atl inställu sig personligen infot
murknudsdomstolen. Även i föievurunde remissärende finner därför domstolen
anledning understryka behovet uv befogenhet för murknudsdomstolen att förordnu
om hämlning.

Med hänsyn
till ull näringsförbud enligt försluget skull jämlikt 199 b 8 KL kunna hävus
enligt 199 c 8 tredje styckel KL liku väl som förbud enligt
murknadsföringslugen och lugen (1971:112) om förbud mol oskäliga uvtuls-villkor
(avtalsvillkorslagen) noterar kommittén (s. 107 f.) alt för motsvarande fall
inom tillämpningsområdenu för murknudsföringslugen och uv-tulsvillkorslugen
inle finns någon uttrycklig fiireskiift om i vilken foim unsökande om hävunde
skall göias. Med hänsyn härtill - fortsätter koinmittén - hur kommittén
avstått fiån alt föreslå någon särskild regel om formen för ansökun om hävande
a v näringsförbud. För egen del vill dock marknadsdomstolen härvidlag
ifrågasätta, om inte uttryckliga bestämmelser uvseende förfurundet vid ärenden
angående hävande uv tidigare meddelat näringsförbud bör övervägas under del
fortsatta lagsliflningsuibelet. Huvudsukligen summu bestämmelser som reglerar
förfarandet vid meddelande UV förbud bör enligt marknadsdomstolen gälla
härvid. I sammanhanget vill domstolen påpeka ull domslolen under sin
hittillsvurunde verksumhet ännu inte prövat fråga om hävande av tidigare
meddelat förbud enligt marknadsföringslagen eller avialsvillkorslagen. Det
första ärendei UV denna typ har helt nyligen anhängiggjorls hos
marknadsdomstolen. Det ärendet gäller förnyad piövning av förbud enligt
marknadsföringslagen, och under hundläggningen av ärendei har det visat sig ull
den ukiuella bestämmelsen i marknadsföringslagen (12 8) inte hell entydigt
anvisar hur förfarandet skull gestaltas (jfr prop. 1970: 57 s. 97 f samt
Bernitz. Ulf m.fl.. Otillbörtig marknadsföring, Nyköping 1970, s. 329 f). När
fråga är om hävande av förbud med sä ingripande verkningar som det nu uktuellu
näringsförbudet, bör enligt marknadsdomstolens bedömning inte nägra som helsl oklarheler
tillåtas kvarstå såvitt gäller spörsmålet hur ärendena skall handläggas.
Reglema bör följaktligen vura lika lydliga som motsvarande regler avseende
ärenden angående meddelande av förbud.

I
förslagets 199 c 8 försia stycKet KL regleras anhängiggörandet uv frågor om
näringsförbud enligt förslagel till 199 b § KL. Bl. a. stadgas vissu frister
inom vilka tillsynsmyndigheten och NO har atl göra anmälan respektive ansökun.
Från rättssäkerhetssynpunkt torde ifrågavarande frisler ha slor belydelse; en
konkursgäldenär eller annan som riskerar att drabbas av näringsförbud skall
inte behöva sväva i ovisshel häröver alltför länge. Det skulle i sammanhanget
kunna ifrågasätlus huruvidu det inte utöver nyssnämnda frisler även borde gälla
en absolut tidsfrist för meddelande av näringsförbud. Meddelat näringsförbud
skulle t.ex. inle få kvarstå längre än viss lid efter konkursens uvslutunde
(jfr 35 kap. 6 8 brottsbalken). Enligt marknadsdomstolens värdering lorde det
emellertid knappast finnas nägol slörre praktiskt behov av dylik beslämmelse.
Risken för att handläggningen av ärendena skulle fördröjas på etl ur den
enskildes synvinkel oförsvarbart sätt ter sig inle pålaglig.

Genom
uttrycklig hänvisning i 16 8 lagen om marknadsdomstol m.m. äger bestämmelserna
i 5 kap. RB om offentlighet vid domstol motsvarande tillämpning vid
marknadsdomstolen. Härvid ges alltså marknadsdomstolen

10 Riksdagen 1979180. I .sand. Nr 83

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 146

möjlighet utt i vissu fall förordnu utt förhandling skull
hållus inom slängda dörtur. t.ex. om det skulle kunnu befutus utt till följd uv
offentligheten yrkeshemlighet skulle tiijus. Jämlikt 5 kup. I 8 Iredje slyckel
Iredje punkten RB skall i bioltmål. när skäl därtill finns, förhandling, som
angår peisonunders()kning. sinnesundersökning eller unnun utiedning rörunde den
tillluludes levuadsoiiiständighetef, äga mm inom stängdu döriur. Sist-näinndu
punkt i 5 kup. I 5. som uteslutunde uvser brollmål, kan ulliså inle åberopus uv
niurknadsdomstoleii vid förhundling i ärende ungäende nä-lingsföibttd. För
murknudsdomstolen fiumslår del som länkbart atl utredning angående t. ex.
kotikutsguklenuis levnudsoinständigheter kan uktuuliserus vid piövningen av
fiägoi om näringsförbud; en konkursgäldenär som drubbus av näringsförbud biii
ju i slorre eller mindre utsträckning härigenom betagen sin fi)tniågu utt
försötju sig och kunske också sin familj. Med beaktande häiuv tofde utredning
angående levnudsomständigheter hu viss relevuns för utt uvgöia huruvidu
niiiingsförbud skall meddelas. Följaktligen kun det enligl matknudsdomstolens
mening uppstå behov uv utt beträffunde nu ukuiellu föihällunden hållu
förhundling inom stängda dötlur. Mot bukgrund huruv hör nu uppmätksumniuile
fiågu öveivägus vid den fottsut-lu depurtementsbehundlingen.

8.14 Näringsfrihetsombudsmannen

Utredningen hur inte kunnut konkretisera i vilken
omfuttning det förekommer missbruk av konkursinstitutel som kan uktuulisera
ansökan till marknadsdomstolen om näringsförbud. Viss ledning kun möjligen
erhållas med utgångspunkl i untulei uninälningar för gäldenärsbrott. 1 en inom
brottsförebyggande lädels kansli uturbelad rapport "Konkurser och ekonomisk
brottslighet" (1978: I) redovisas
en sludie över gäldenärsbrotten i Stockholms kommun är 1974. Dettu år
uvslutades 1 029 konkurser i kommunen. Samma år polisanmäldes 40 personer i
kommunen för gäldenärs-hrott. Antalet avslutade konkurser lotalt i rikel var
summa år 4 566. En proportionell uppräkning uv untulet unmälningar för
gäldenärsbiott med utgångspunkt i dessa siffior skulle ge ungefär 175
anmälningar i helu lundet.

I lupporlen redovisus också vissa uppgifler från en studie
av Gösta Kedner. förelugsekonomiska institutionen vid Lunds universitet,
rörande gäldenärsbrotlslighel. Kedners undersökning omfattade de 10 sydligaste
länen och gällde endast föietagskonkurser som avslutades 1970. Av 755 uvslutude
konkurser vur 368 ordinära och 387 falligkonkurser. Till ätal anmäldes i de
ordinära konkurserna 30 procent uv gäldenärernu och i fattigkonkurserna 9
proceni av gäldenärernu. Dessa uppgifler ger vid hunden att det skulle hu
skett tolult närmuie 150 unmälningur av gäldenärsbrott i föietagskonkurser i
de 10 länen är 1970.

Kedner unser dock utt elt strikt iaktlagunde uv reglema i
11 kup. BrB i fiågu om dessa 755 uvslutude företagskonkurser hade borl
resullera i en anmälningsfrekvens på cu 40 proceni i de ordinära och 40-50
procent i futiigkonkuisernu. En sådan anmälningsfiekvens skulle ha resulterat i
cu 225 anmälningar. Om man gissningsvis antar att de 10 sydligaste länen svarar
för ungefär två tredjedelar av konkurserna skulle antalet anmälningar UV
gäldenärsbrott i hela lundet bli belydligl över 300.

Om hänsyn enbart skulle tas till dessu siffror skulle
antalet ärenden angående näringsförbud i varje fall i ett inledningsskede kunna
bli mycket storl, kanske något hundralal. Avgörande härvidlag blir i första
hand de

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 147

resurser som tillsynsmyndighelerna kun uvdelu loi
utietltiitig uv iitentien om näringsförbud. Vid sädun utredning iiiäsie
lillsytismyiidighel självlullet enligl förvaltningslagen (15 S) höra den som
avses hli föiemäl föt näringsförbud. Såsom ulredningen understnikit hor
liilsytisniyiuligheten fiamliig-gu sådunt utredningsiiiuteriul som kuii tjän;i
som uiHleilug f()i NOs ställ-ningstugunde.

Konkurslugskommitlén
hur belyst ett antal fall. som skulle kunna miui-veiu näringsförbud. I den inom
htollsföiebyggamie tådets kunsli ulaibetu-de lupporlen hur ledovisuts
yttetiigate ett antal fall av liknande slag. Ingen av dessa båda genomgångar
lämnar någon mera inträngande bflysniitg av de lekniska uUedningssvårighctema.
NO hui diick i si'i veiksumliel selt exempel på likurlade beteenden och
tvinguts uti iiiiedu dem. De eiluienhe-tei" som NO därvid gjort tyder pä
att lörhåli:iiii.leiia kan vara myckel kompliceruile. Sådunu omstäiuligheter
som uti boktöiiiigen ät oklar, tekniskt felaktig, ofullständig eller kanske
hel! ohefiiitlig lär visserligen fötitl-sättus vura belysta innan NO t;'.f
befattning med saken. Men kvar slär det förhällundel utt bristeinu - -om kanske
tillkommit lor utt dölju otillbörligu beteenden - i sig medför ull det kan
komma ;ilt behövas mycket resut skrä-vunde insutser från NOs sida i sumbund med
utföruudel uv Uiluii i domstolen.

En
surskild svårighet kun uppstä när det gäller ull bevisu vem uv lleiu
styielseledamöter eller ställföiettädare i jtiiiiiisku peisoiie; eller
koncerner eller personer utanför dennu krets som luktiskt huiidhuft ledningen
av verksamheten. NOs egnu eifarenheter lulur föt ult den verklige leduren gärnu
döljer sig och sinu föiehuvunden i invecklude beslutsprocesser dur unsvurei
formelll ligget på undrti petsonet.

Det är såsom uv det föiegäende fiumgäi inte nu möjligt uti
med nägon tillfredsställande grad uv säkerhet förulse hut många fall av
näringsförbud som årligen kan kommu att uktuuliserus hos NO. Redan itiförundet
uv instilulel näringsförbud kun på sikt väiitus fä en viss preventiv effekt.

8.15 Konsumentverket

Konsumentverket hur inget utt invändu mot utt uppgiften
u(t fötu tulun vid en utvidgning uv förbudet i konkurslugen anförtros at NO.
Sett i elt större sammanhang fötefallet det dock vuru en något fiummunde
uppgift för NO att föra tulun om näringsförbud. Om fiågan om näringsförbud blit
föremal för mer generella övetviigunden, synes det nödvändigl ull pa nytt prövu
vilken myndighel som bör hu lillsynsuppgiften och rutt utt fötu talan om sådanl
förbud.

8.16 Patent- och registreringsverket

Kommittén unser ull den särskildu insikt i näringslivets
förhällunden som krävs för tillämpning av försluget talat för utt piövningen av
frågor om näringsförbud läggs på marknadsdomstolen. Det faktum atl mycket
kvalificerade konkursrältsliga fiågor kan uppkomma undet denna inövning talai
dock enligl patentverkets åsikt för utt prövningen istället lägges pä ullmän
domstol. För dettu lalar också att frågor om överträdelse av näringsförbud
enligt förslaget kommer ull prövas i dennu ordning. Del bör Jessulom
uppmärksammas att del beslul om försättande i konkurs som ulgör en
förutsättning för utt näringsförbud skull kunnu meddelas futlus uv
lingsiät-ten. Åven andra frägor i sumband med konkutsen piövus uv lingsrnll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 14X

Kommittén hur understrukit vikten av att snubbi få lill
stånd elt slutligt beslut i ärenden rörande näringsförbud. Detta önskemål har
varit ett av skälen till atl prövningen föreslås ligga på en myndighet vars
beslut inte kan överklagas. Om dessa ärenden handläggs av tingsrälten, vars
beslut kan överklagas hos hovrälten, behöver detta inte innebära någon nämnvärd
förlängning av förfarandet. En belydande tidsvinst skulle kunna göras om
ärendena anhängiggjordes hos tingsrätten av kronofogdemyndigheien direkl.
Ärenden av delta slag bör också tilldelas förtur.

8.17 Arbetsmarknadsstyrelsen

Förbud att idka näring ulgör elt stort ingrepp i
näringsfriheten. Varje full bör därför prövas särskilt av ett organ som är
tillräckligt kvalificerat. AMS tillstyrker ult marknadsdomstolen fär pröva
frågor om näringsförbud.

Det föreslugna förfarandet vid ansökan om näringsförbud
innebär alt frågan om ingivande av ansökan om förbud kommer alt handläggas uv
kvalificerade organ, vilket AMS finner tillfredsställande. AMS ifrågasäller
dock om inte den enskilde näringsidkarens intresse av att snabbt fä vela
huruvida han kan komma alt drabbas av förbud bör medföru en snävare lidsgräns
för tillsynsmyndighetens anmälan, t.ex. sex mänader frän konkursbeslulet.
Särskill med hänsyn till de stora krav pä förvaltarens kvulifi-kalioner som
ställs i propositionen 1978/79; 105 fiSrefaller den tidsram pä elt år från
konkursbeslutet som kommittén har föreslagit alt vara onödigt vid.

8.18 Länsstyrelsen i Stockholms län

Kommitténs förslag utgår från all de ändringar i
konkurslagstiftningen, som tidigare föreslagils och som nu är föremål för
lagrådsremiss, kommer att genomföras. Bland dessa ändringar kan noteras en ny
ordning för handläggning av mindre konkurser i stället för de nuvarande
falligkonkur-sema saml vidare att förvaltare regelmässigt skall utses.
Förvaltningen skall stå under tillsyn av kronofogdemyndigheien.

Kommittén föreslår i del nu aktuella sammanhanget att
marknadsdomstolen skall avgöra frågan om näringsförbud. Frågan om förbud
förutsätts bli initierad av förvaltaren, som blir skyldig att snarasl möjligt
aniingen i särskild anmälan eller i förvaltarberättelsen eller förvaltaruppgiften
lämna besked, om det finns anledning all meddela näringsförbud. Därefter skall
tillsynsmyndigheten (kronofogdemyndigheten), så snarl ske kan. dock senasl ell
år efler konkursbeslulet, göra anmälan lill näringsfrihelsombudsmannen, vilken
har att lill marknadsdomstolen göra ansökan om näringsförbud. Denna skall
göras senast tre månader från del anmälningen kom in lill ombudsmannen. Först
därefter kan således marknadsdomstolen avgöra frågan om näringsförbud, ett
avgörande varöver klagan ej kan föras.

Enligl länsstyrelsens mening är det föreslagna förfarandet
onödigt omständligt och tidskrävande. Delta gäller särskilt i de fall, där det
framslår som uppenbart atl näringsförbud skall meddelas och där ett snabbt
ingripande är av belydelse för att förhindra fortsatt missbruk. Länsslyrelsen
ser del som angeläget atl kravet på rättssäkerhet tillgodoses, men detta borde
vid ovan nämnda situationer kunna ske i tillfredsställande grad även genom ett
enklare och snabbare förfarande.

Länsstyrelsen anser därför atl, i fall när en uppenbar
missbrukssilualion föreligger och ett snabbi beslul om näringsförbud är
påkallal, del bör

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 149

unkommu på länsstyrelsen att falla sädani beslul efter
anmälan av tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen torde vara bätlre skickad än
annan myndighet eller domstol att pä kort tid fatta beslut om näringsförbud,
eftersom man inom myndigheten normalt hur tillgång lill sådan inforinalion som
är av uvgörunde betydelse för frågun. Vidare finns vid länsslyrelserna personal
med juridisk och ekonomisk ulbildning och med praktisk erfarenhet av
ämnesområdet. Länsslyrelsens beslut skall emellertid kunna överklagas i
marknadsdomstolen. Länsstyrelsens beslut bör kunna träda i kraft ulun hinder UV
att det ej vunnit laga kraft. Förfall där ett omedelbart beslut inle är
påkallat lorde del av kommittén förordade förfarandel kunna tillämpas.
Härigenom anser länsstyrelsen att även rältssäkerhetskravel blir tillfredsställande
tillgodosett.

8.19 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen har i silt yllrande den 15 november 1977 på
angivna skäl föreslagit att länsstyrelsens lämplighel som lillsynsorgan bör
närmare undersökas. Skulle länsstyrelsen utses till tillsynsmyndighet i
konkurser, är del nalurligt alt länsstyrelsen även får uppgiften atl göra
anmälan till näringsfrihelsombudsmannen. då fråga uppkommil om näringsförbud.
Med hänsyn till bl.a. den samlade bild länsstyrelsen (uppbördsenhelen) i många
fall har av gäldenärer som försatts i konkurs är det lämpligt atl länsstyrelsen
får göra sådan anmälan. Som exempel på länsslyrelsens (uppbördsenhelens) goda
kännedom om gäldenärer kan nämnas att länsstyrelsen från lokala
skattemyndigheten erhåller granskningsrapporter i fall där arbetsgivaren
brustit i sin skyldighet atl belala och redovisa innehållna preliminärskaller.
Länsstyrelsen ålalsanmäler även ifrågasatta brott mot skatlebroitslagen och
uppbördslagen. I denna verksamhet samarbetar länsstyrelsen med kronofogde-,
åklagar- och polismyndigheterna. Det för-tjänar även att påpekas att
länsstyrelsen enligt 62 8 uppbördslagen beslular om att konkursframställan
skall göras mot skatlskyldig eller arbetsgivare som är ansvarig för
arbetstagares skatt. Länsstyrelsen beslutaräven om all föra talan om personligt
betalningsansvar enligl 77 a 8 uppbördslagen, 48 a 8 mervärdeskattelagen och 27
a 8 lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

För det fall atl slatsmaklerna följer
konkurslagskommitténs förslag att utse kronofogdemyndighet lill
tillsynsmyndighet vill länsstyrelsen, mot bakgmnd av del sagda, betona viklen
av atl de uppgifler - av nalur alt kunna gmnda näringsförbud - som finns hos
länsstyrelsen rutinmässigt tillförs kronofogdemyndigheten i egenskap av
tillsynsmyndighet. Uppgiftema kan sedan lillsammans med det material konkursförvaltaren
inkommer med samt övriga uppgifter av betydelse i sammanhanget bilda underlag
för anmälan till näringsfrihelsombudsmannen.

8.20 Utredningen (1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen

En följd av det system USS föreslår blir atl näringsförbud
kommer att meddelas såsom någon form av rättsverkan då nu angivna brolt har
blivil begångna i samband med konkurs. Huvudprincipen bör vara att domstolen
självmant skall pröva frågan om näringsförbud vid fällande dom i brottmålet.
Genom särskild reglering bör domstolen ges möjlighet att meddela interimistiskt
beslul om näringsförbud i de fall där sådanl förbud är angeläget redan under
den tid som ulredningen mol den misstänkte pågår. Erfa-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 150

renheten talar nämligen för ett sådant inslilui meil
hänsyn till utt konkurs-och brottsutredningar inte sällun tar avsevärd tiil i
;insptåk.

Näringsförbud i samband med konkurs blir med all
sannolikhet vanligl förekoiTimantle om den uv USS föreslagna ordningen
genomförs. Därigenom ökar den preventiva effekten av lagstiftningen. Mol
bakgrund av nuvarande ätulsfrekvens inom de brottsomräden som skulle kommu i
fråga kun det dock inte hundlu om mer än några hundratals full om aret. Den
effekliviserude tillsyn av konkursförvultningen som föreslås i prop. 1978/ 79:
105 bör eiTtellerttd medföra en ökning uv untulet mål ilär näringsförbud pä
grund uv ekonomisku brott blir föremål för prövning.

USS delar inte kommitténs uppfaUning alt murknadsdomstolen
är bäsl lämpad alt uvgöru frägan om näringsförbud. Skälen härtill är flera.
Enligl gällunde bestämmelser fär besvär inte anföras mot murknudsdomstolens
beslut. Här hundlur det om ett sä allvarligt ingrepp i den enskildes näringsfrihet
ull det av rättssäkerhetsskäl bör finnas möjlighet att få frägan om
näringsförbud prövad i mer än en instans. Om förbudet enligt vud ulredningen
föreslär - tills vidare knyts till vissu ekonomisku brott i sumband med konkurs
lular dessutom bl.u. processekonomiska skäl för alt låta allmän domstol fä
avgöra mål om niiringsförbud. Enligt kommitténs förslag skall även sädan
domstol avgöra mäl om (iverlriidelse uv meddelat näringsförbud. Sumlligu de
räitsverkningui som kun följa på en konkursgäldenärs otillbörliga handlande
blir härigenom föremal för en samlad behundling från domslolens sida. Anses
däremol utt även undru än straffrättsliga rekvisil skall kunna grunda
nuritigsförbud kun det ifrågsättas om inle prövningen härav på grund uv
förbudets förvaitningsrätlsliga karaktär bör läggas på allmän
förvaltningsdomstol.

8.21 Sveriges domareförbund

Enligt förbundets mening är det angeläget utt
lugstiflningen inte får karaktären av specialbeslämmelser. vilkel kan medföra
att den alltför sällan kommer i tillämpning. Detta kan bli följden om dylika
fr.gor skall handläggas av näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen,
särskilt som sådana förbud varom här är fråga får anses falla utom ramen för
vad dessa organ annars sysslar med. Vud nu sagts talar för all de myndigheter
och organ som enligt gällande rutt handlägger konkursfrågor också fär avgöra
frågor om förbud att idka näring. Därigenom skulle också skapas möjlighet atl
överklaga beslut om förbud, vilkel förbundet anser påkallat från
rättssäkerhetssynpunkt. Förbundet anser all kommittén överskattat betydelsen av
atl dessa frågor avgörs snabbt. Delta är inle mera angeläget här än på mänga
undra områden, där rättssäkerheten anses kräva möjlighet till överklagande.

De av kommittén föreslagna rekvisiten för meddelande av
näringsförbud kommer enligt förbundets mening att i rätlslillämpningen i
väsentliga delar överensstämma med de objektiva rekvisiten för gäldenärsbrotten
i 11 kap. brottsbalken. Den föreslagna lagtexlen i 199 b S konkurslagen har
visseriigen utformats pä annat sätl. men kommittén har i sin motivering (s.
75-78) i flera avseenden anknutit lill och även använt samma ordalag som i 11
kap. brottsbalken. Förutsättningarna för meddelande av näringsförbud skulle
därtör komma alt i väsentliga delar överensstämma med de objektiva rekvisiten
för gäldenärsbrott. Detta talar med styrka för all även frågor om näringsförbud
handläggs av allmän domstol, som har alt handlägga inle bara mål om
gäldenärsbrott utan också åtskilliga andra frågor som har samband med konkurs.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 151

Formerna för handläggning av frågor t)m niiringsförbud vid
tingsriill måste bli föremål för ytteriigare överväganden. Det bör vuru möjligi
atl pä elt eller annal sätt skapa en samordning med ätal för gäldenärsbrott.
varigenom en önskvärd förenkling av handläggningen uv frägor om näringsförbud
skulle kunna ernås. Hur erforderlig sumverkan mellan tillsynsmyndigheten och
åklagaren skall åvägabringas mäste närmare ulredas, men en tänkbar möjlighet är
atl anmälan om anledning till näringsförbud görs av tillsynsmyndigheten
samtidigt med alt åklagaren underrättas om misstanke om gäldenärsbrott. Om
anledning till näringsförbud ansågs föreligga, skulle yrkande kunna
framställas hos tingsiätten om interimistiskt beslul i avbidan pä all frägan
slutligt prövas, vilket normall skulle kunna ske i samband med älul för gäldenärsbrott
om sådanl åtal väcks. Det kan ifrågasältas om inte inlerimisliskl beslut skulle
kunna meddelas redan på grund av skälig misstanke om gäldenärsbrott. Någon mera
vidlyftig utredning skulle då inle heller behövas i detta tidiga skede. Då
interimistiskt beslut inle bör bestå under alltför lång tid, skulle tingsrätten
kunna åläggas alt bestämma sista dag för åtals väckande eller, om ätal ej
väcks, för fullföljd av yrkande om näringsförbud. En samordning med åtalsfrågan
skulle kunna bidra inte endast lill att handläggningen uv åtalsfrågan blev
snabbare utan också till alt gäldenärsbrott kom att utredas i slörre omfuttning
än vad nu är fallel. Della vore också i hög grad önskvärt såsom etl led i bekämpandet
av den ekonomiska brottsligheten. Atl de subjektiva rekvisiten för gäldenärsbrott
inte är till alla delar uppfyllda skulle inte behöva utgöra hinder mot att
meddela slutligt beslut om näringsförbud. Risk fanns kanske annars att
bestämmelsen skulle få sitt tillämpningsområde alltför inskränkl för atl tjäna
de syften som den avses göra.

De av kommittén angivna förutsättningarna för meddelande
av näringsförbud sammanfaller dock inte helt med rekvisiten för gäldenärsbrott.
Sälunda kan del, som kommittén föreslagit, finnas anledning att meddela
näringsförbud vid upprepade konkurser även när brottsligt förfarande inte kan
styrkas. I dessa fall bör särskild talan om förbud kunna föras vid tingsrätten aniingen
av åklagaren eller av tillsynsmyndigheten. Möjlighet att meddela interimistiskt
beslut bör övervägas även för dessa fall.

Skiljaklig mening

Beträffande förbundets yttrande i den del det lar
ställning till beslutande organ är Grolander och Palm skiljaktiga och förklarar
sig anse de skäl bärande som anförls i betänkandet (s. 87-90) för alt
marknadsdomstolen är del lämpligaste organet atl meddela näringsförbud. De
anser atl i andra hand, om tingsrätt anses böra ifrågakomma som sädani organ,
förtärandet bör anknylas till de regler som gäller för handläggning av
tvistemål och lalan föras av tillsynsmyndigheten.

8.22 Sveriges advokatsamfund

Även om näringsförbud skulle få etl så vidsträckt
tillämpningsområde, som kommittén föreslår, förefaller det ändock troligt, alt
frågan om förbud oftast aktualiseras efter konkurs, som leder till ålal för gäldenärsbrott
eller annan kriminalitet. Del måste i dessa fall vara utomordentligt vikligl
alt frågan tas upp till behandling i samband med påföljdsfrågorna i övrigt.
Samfundet erinrar här om de argument, som framförts för atl körkortsåterkallelse
skall prövas av domstol. Dessa måste väga än tyngre när det gäller

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 152

en sä genomgripunde påföljd som nät ingsföibud. Hur böt domstolumu
få tilinille till sumlidig piövning, så ull etl n;itingsföibud och liden för dettu
kun göt as beroende av sttaffmätningen i övrigt. Kommittén hur icke vurit friimmande
föt tanken utt låta prövningen ankomma på de allmänna domstolumu men uvlurdur dennu
blund annat med hänvisning till utt prövningen skull omfuttu även föielugsekonomisku
och därmed besluklude spörsmål och lill utt del i pi incip gäller om någon är uppenburt
olämplig ull drivu näringsverksumhel eller ej. Kommilléns åsikt är ult dettu
slugs bedömningar skulle liggu vid sidun uv de uppgiftet, som i ullmänhet
tillkommer tingstätternu. Samfundet hur sväit atl dela denna uppfuttning. De företugs-ekonomisku
spörsmål, som kun kommu upp i deltu summunhung, torde ej vuru mer koniplicerude
än säduna, som ullmän domstol hur ull befutlu sig med i oliku civilu mäl och i
mål. som rör ekonomisk brottslighet. Den lämplighetsprövning, som enligt belänkundel
skall äga rum, torde icke erbjuda avvägningspioblem, som näinnvärt skiljer sig
från dem, som uppkommet dä undru påföljdsfiågor skull avgöras. Även allmänna
rättssäkerhetssynpunkter tulur föl" att piövningen skull läggus på de allmännu
dom-stc)laina.

Samfundet ifiägusätler självfallet inte utt speciuldomstolarnu
tillgodoser tätlssäkerheten mol bukgrunden uv den rätlstiadilion och politiska
stabilitet som kännetecknar dugens svensku sumhälle. Men rättsordningen och
rättskipningen bör å andru sidun varu så organiserud ult den erbjudet den
enskilde största möjliga rättssäkerhet oberoende av den i framliden för
tillfället förhål skunde politisku situationen. Mot den bukgrunden ler del sig
ungeläget utt åt de ullmännu domstolama i största möjliga utsträckning
förbehålla beslutanderätten i fiäga om den enskildes rörelse- och verksam-hetsfiihel
saml rättigheter i övrigt.

Men även andru skäl än dessu talar för all den enskildes
rättssäkerhet skulle främjas om prövningen hänfördes lill de allmännu domstolumu.
Det är säledes otillfredsställande, ull den näringsförbudsprövning. som förslaget
förutsäller, skull kunnu grundas på en relativt summarisk redogörelse i föt vultarberättelsen
eller förvaltaruppgiften eller rent av på en anmälan enburt från lillsyningsmyndigheten
och atl nuringsfrihetsombudsmannens utiedning förutsattes bli endusl av
begränsad omfuttning. Principen unges vura, utt hun skall ta slällning pä del maleriul,
som konkursförvultningen eller lillsyningsmyndigheten släller till hans föifogunde.
Enligl kommitténs föl slag till ändring i gällande instruktion för näringsfrihetsombudsmunnen
skull denne höiu den, som uvses med förbudsframställningen ""när del
lämpligen kan ske"". En ordning, som bättre garanterar gäldenären ett
allsidigt tillvuralagande av huns intressen redun pä utredningssludiet, är
enligt sumfundets mening nödvändigt. Detta skulle lättast åstadkommas, om piövningen
förlades till de allmännu domstolurna.

Enligl förslagel skall marknadsdomstolens beslut icke
kunna överklagas, vilket klart strider mot de rätlssäkerhelsgurunlier mun i
andra närliggande sammanhang velat ge den enskilde såsom vid fall av
konkursbrott, köikortsindragning, uteslutning ur föieningar och organisationer
och vid hundläggning av uuklorisutionsfrågor. Om principiella skäl anses lala
för. all marknadsdomstolens avgöranden ej skall kunna överklagas, är detta
ytterligare ell skäl för atl låta prövningen ankomma på de allmänna domstolarna.
Den olägenhel. som kommittén anser ligga i. atl det kun tu lång tid alt utverku
ett slutligt uvgörunde på grund uv fullföljdsmöjligheterna. kun neutruliseras
genom en bestämmelse om. atl beslut fär omedelbart verkställas även om prövning
sker i högre instans. Den bör dock i så fall förenas med rätt alt påkalla inhibitionsbeslut
vid överprövning.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 153

8.23 Föreningen Sveriges statsåklagare

Konkurslugskommitlén avvisar att de ullmännu domslolurnu.
alltså i förslu instuns lingsiätlerna. är lämpligu ult beslutu om näringsförbud
enligt 199 b 8 KL och föreslår i stället all sådan fråga skull picivus av marknads-doinstolen
pä tulun av niiringsfrihetsombudsmunnen. Stulsåklagarför-eningen stiiller sig uv
flera skäl tveksam till en sådun lösning. Näringsförbudet blir mycket ingripunde
för den som träffas uv förbudet. Som ovan untytls måste däiför utredning och föifuiande
omgärdas uv sturku rättssä-kerhetsgarantier. Vud guller domslolsförfurundet
motsvaras dessu bäst uv de allmännu domslolurnas processuellu principer om munllighel
och omedelbarhet. Tingsrättemu har konkuisrätlslig expeitis och eifarenhet av lugsiiftning
och utiedningui om gäldenursbrotl, skultebrolt och andru för-mögenhelsbiolt.
Därtill kommer ull tingsrätt i del stora flertalet fall, där näringsförbud
aktualiseras, får handlägga brottmål, som anknyter till den aktuella konkursen.
Deltu innebär utt en myckel ingående och fullständig utiedning i det enskilda fallel
kommer att stå lill domstolens förfogande då frågan om näringsförbud skall piövus.
Motsvarande skulle knappasi gällu murknadsdomstolen om den väljs för uppgiften
alt meddela näringsförbud. Kommittén förutsätter atl marknadsdomstolen skall
snabbt få till stånd ett slutgiltigt beslut pä utredningsmaterial som tillhandahålles
av näringsfrihetsombudsmannen, men i huvudsak samlus av kronofogdemyndigheien.
Det är uppenbari att dessa myndigheter för närvarande saknar kapacitet att göru
utredningur som ens tillnärmelsevis kan motsvara förundersökning i brottmål.
Regler saknas i slorl selt om förfarande och befogenheter vid uttedning genom
kronofogdemyndighets försorg. Dessa myndigheters personal har icke utbildning
eller erfarenhet som gör dem lämpade göra bedömningar om de invecklade
kriminaliserade förfaranden som förekommer i samband med konkurs och oftast
bör vara utslagsgivande vid beslul om näringsförbud. Det kan ej heller vara
angeläget att hos kronofogdemyndigheterna tillskapa resurser för att göra
utredningar som i det väsentliga blir dubbleringar av förundersökningarna. För
övrigt är det Iveksamt om det är möjligt all inom överskådlig lid förse
kronofogdemyndighet med kvalificerade personella utredningsresurser. Trots
decenniers klagomål och strävanden har man icke inom polisväsendet kunnat bygga
upp en tillräcklig oiganisation för snabb handläggning av ekonomisk
brottslighet. - Även med beaktande av alt marknadsdomstolen har speciell kunnighel
och erfarenhet, finns ulltså risker att domstolen skulle nödgas att fatta
snabba beslut ungäende näringsförbud på sämre och mer begränsal utredningsunderiag
än vad tingsrätten har i anknytande broltmålsprocess. Detta äl, sett mot
bakgrund av alt marknadsdomstolens avgörande icke kan överklagas, knappasi
tillfredsställande. Det vore betänkligt om de olika domstolarna skulle - pä
grund av skiftande utredningsunderlag - komma till olika bedömningar av de
företeelser, som skall ligga till grund för straffsanktionen resp.
näringsförbud. Föreningen vill ifrågasätta om kommittén icke undervärderat
eller i vart fall icke tillräckligt belyst de svårigheter som föreligger atl ulreda
och bedöma de invecklade ekonomiska förhållanden som regelmässigt torde
förekomma i aktuella fall. Det kan förutses att tillsynsmyndigheten enligt
kommitténs modell måste för sin bedömning göra utredningar i avsevärt flera
fall än de där anmälan till näringsfrihetsombudsmannen verkligen sker.

Redan idag förekommer betydande olägenheter och
eftersläpningar i de ekonomiska brottmålen pä grund av den bristfälliga
kopplingen mellan de

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 154

udminisliutivu skultemälen avseende skuttebiott. kombineiude
med gul-denärsbroll och unnun btollslighel. Ur denna synpunkt iit det önskvätt utt
icke ytterligure kompliceru bilden och splittiu hundläggningen genom att införu
ett sepurut förfurunde vid nyu orgun för ull göru i väsenlligu delur parullellu
utredningur och giira bedömningar om speciellu följder föt näringsidkure uv
konkurser och ugeiunde i unslutning till dessa.

Ett gunska ordinärt förfurunde i de full där näringsfiiibud
blit uktuellt skulle enligt kommitténs förslug engugeru i vurt full följunde otgun.

1.
Konkursförfarande
vid allmän domstol, ulredning av förvaltare och tillsyn av kronofogdemyndighet

2.
Skattemål vid skatledomstolar,
utiedning av skatlerevisorei oftast i samråd med åklagare och polis, lalan av taxeringsinlendent.

3.
Brollmål vid
allmänna domstolar, utredning av åklagare och polis i samverkan med särskill
skatterevisorer.

4.
Talan om
näringsförbud vid murknudsdomstolen. ulredning uv kronofogdemyndighet och nuringsfrihelsombudsmun,
lalun uv den sistnämnde.

5.
Eventuella utredningur
vid speciellu myndigheler. exempelvis vid illo-jalu förfaranden på
arbetsrättens område m. m.

Etl väsenlligl skäl för all tingsrätt bör hundläggu
näringsförbudsfallen är ull i förekommunde fall beslut om näringsförbud bör vugus
in vid bestämmande uv påföljd i anknytande brottmål. Det kan erinrus om den intensivu
kritik som riktals mot att domstol icke unföitrotts ult pröva frågun om indragning
av körkort i samband med fusisiällunde av påföljd för Irufik-bro».

Om prövningen av näringsförbud förläggs till allmän
domstol, bör det vara möjligt för allmän åklagare alt självständigt och
oberoende uv unmä-lan frän tillsynsmyndighet föra lalan om näringsförbud i sumbund
med väckande av åtal. Föreningen unser del icke vuru rulionelll utt initiativet
till nåiingsförbud skall exklusivt vila på kronofogdemyndighet. Sannolikt
skulle åklagarens uttedning av brottmål, åtulsprövning och åtulsbeslut rönu
inverkan av en skyldighel för åklagare ult beuktu frågan om näringsförbud.

Slatsåklagarföreningen finner således sturku skäl tula för
all prövningen av näringsförbud icke skall ligga pä marknadsdomslolen. av ptincipiellu
skäl som också med hänsyn lill de betydunde kostnader som nödvändig
förstärkning av marknadsdomstolen, näringsfrihelsombudsmannens organisation
och kronofogdemyndigheternas utredningskapacitet skulle drugu, kostnader som i storl
skulle utebli om prövningarna läggs på de allmänna domstolarna.

För att trygga att näringsförbud kun inlräda snabbt kan
övervägas om allmän domstol bör tilläggas möjlighet att meddela interimistiskt föibud
i avbidan på avgörande av brottmål.

Slutligen vill föreningen rikta uppmärksamheten på frågan
om etl föifarande enligt kommitténs modell kan förhalas genom att
tillsynsmyndighetens beslut om anmälan till näringsfrihetsombudsmannen
överklagas.

8.24 Föreningen Sveriges åklagare

När det gäller frägan vilket organ som skall äga besluta
om näringsförbud anser föreningen atl övervägande skäl talar för alt uppgiften
anförtros åt ullmän domstol pä talan av allmän åklagare. Åtskilligt kan anföras
för en sådan ordning. Som kommittén själv påpekat finns konkursrättslig
expertis

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 155

diir och åtskilliga av de fall dät lötbudsprövning blir
aktuell toide komma att föranleda alliniint älul. Därvid kun fötbudsfiägun och
åtalet handläggas sumtidigt. elt förfulande som ur bäde ptocessekonomisk och
rättssäkerhetssynpunkt är tilltalande. Vidute kun med elt såduni system
förutses att piövningen ;iv fiågun hiiniviila talan om ålägg;inde av näringsföibud
bör unslullus alltid kommei ull görus uv åklugure med stot erfarenhet uv broll
i sumbund med konkurs. Vidute medför ett sådant system den fördelen utt en
åklagares beslul uti anstiilla ellet icke anstiilla tulun om niiringsförbud kun
överpiövus av överordnud åklugiue. Härigenom einäs godu möjligheter lill
kontroll uv bestiimmelsens lilliimpning. De uv kommittén unfördu skälen mot
ullmän domstol iir heller inle särskilt överlygunde. Tingsiälternu har
tvivelsulan stor erfurenhet av lämplighetsbedömningar av de mest skiftande
slag. Däiför torde bedömningen av om vederbörande är uppenbart olämplig ult bedrivu
näringsverksumhel eller ej icke överstigu detus föl mågu. Ej heller utgör del föt
hållundet atl domstols uvgörunde kan dras under iivcnätts prövning något hållbuil
urgument mot en sådun domstols lämplighet i föievurunde summunhung. Snuruie lulur
enligl fiiiening-ens mening sturku rättssäkerhetsskäl för utt tulun i vunlig
ordning skall kunnu fotas mot etl beslut om näiingsfötbud. En unnan sak är atl
domstolen b()r tilläggus befogenhet utt förordnu utt beslut om näringsförbud
skull gä i verkställighet ulun hinder uv alt beslutet icke vunnil laga kruft.
Exempel på sådan befogenhet finns på oliku håll bl.u. inom strufflagstiflningen
(Bl B 28: 3 2 st.). Med en sädun ordning kun mun äsludkommnen tillräckligt
effektiv verkställighet utun utt lältssäkerheten åsidosätts. Någon risk för bl islunde
enhetlighet i tillämpningen om uppgiften Uiggs på ullmän domstol behöver knuppust
befurus. Prejudikutbildning kommer ult ske på summa sätt som sker i undru typer
av uvgörunden och när det gäller åklagarnas verksamhel skulle givetvis vägledande
anvisningar kunnu ges av RÅ. Ej heller bör det enligt föreningens mening varu nödvändigl
med en särskild summunsättning uv ullmän domstol, exempelvis genom utt tillföra
den näringsrätlslig expertis, för att frågor om näringsförbud skall kunnu avgö-rus
pä ett lillfredsställunde säll.

8.25 Föreningen Sveriges kronofogdar

Kommiuén hur i sin diskussion om lämpligt beslutsorgun
stannat föratt marknadsdomstolen bör vara beslutunde efler iniliuliv uv näringsfiiheisombudsmannen.
Som avgörande skäl redovisas i belänkandet all det i ärenden angående
näringsförbud yttetst är fräga om utt bedöma om vederbörande är lämplig utt
driva näringsverksumhel eller inte. Kommittén unför att lämplighetsprövningen
innesluter frågor uv '"såväl juridisk som föietugsekonomisk nutur""
och finner det vuru en fördel att marknadsdomstolen är ett partssammansalt
organ. Vidaie understryks värdel uv att man snubbt kan fä en enhetlig pruxis
genom marknadsdomstolen.

Föreningen kun inte finnu alt dessa konkurslagskommitténs
angivna och andra skäl är övertygande. Till en böijan måste påpekas att
bedömningen av de grunder, som uppställts för näringsförbud, måsle vara
relativt fi ammande för de angivna organen. De primära rekvisiten anger ju utt
den beslutande myndighelen hur utt i första hand bedöma, om gäldenärsbrott
eller annan brottslig handling begåtts av näringsidkaren eller om denne eljest väsentligl
åsidosutl boigenärsinliessena. I bilden kun kommu in utt tu ställning lill om t.ex.
åteivinningsgrundunde trunsuktioner förekommit eller om näringsidkaren på ett
obehörigt sätt utnyltjut skalteuppbördssy-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 156

stemet genom själviugen längvurig kredit. Även undru kommilléns
uttulun-den. t.ex. utt fiägu kun vutu om feluktig unvändning uv pengut som ulbeluluts
i fortn uv legionulpoliliskl slöd eller missbiuk uv den stulligu lönegarantin, visur
på ull ullmän domstol läliuie bör kunnu beslutu i frägu om näringsföibud.

Om konkursdomslolen ellet tingsiätten i den ort
tillsynsmyndigheten finns får bcslutundeiätten. innebär detta alt den
nödvändiga dokumentationen frän konkuismålel finns lätt tillgänglig. Av slörre
vikl ur ull tillsynsmyndigheten i sumurbele med förvultaren och undru
myndigheter (länsstyrelsens revisionsenhel. kronofogdemyndighet, polis och åklugure)
snubbt och överskådligt kun tillhunduhållu tingsrätten en
"förundersökning". Tillsynsmyndigheten kun smidigt hällu konktukt
med lingstälten och på begärun förse tälten med kompletterande utredning. Det
bör i summanhanget särskilt anmärkas alt kiuvet på elt snabbt förfarande bällre
tillgodoses om ullmän domstol tilläggs beslutundeiätten.

Föieningen vill sålundu ifiågusättu om inle den ordningen
bör gällu, ull tillsynsmyndigheten, som hur den nära kunskapen om
näringsidkaren och dennes verksumhet, anhängiggör tulun om näringsförbud vid
tingsrätt. Näringsförbud bör kunnu prövas snurusl efter konkursbeslulet sumt
eljest så snart föt vallaren färdigställt beiätlelse enligl 55 S konkurslugen.
1 sum-munhangel anmärks ult nämnda paragraf bör kompletteras med beslämmelse
att förvaltaren bör ulredu och unge om han anser att näringsförbud kan ifrågakommu.
Beslut om näringsförbud bör kunnu överklagas i vanlig ordning - men bör gälla
även om näringsidkare anför besvär över beslutet. Som tidigare anförts bör
näringsförbud kunna meddelas även med anledning av beslut om likvidation av
juridisk person.

Om kommitténs förslag anses böra genomförus, måste enligl
Föreningens bestämdu uppfattning murknadsdomstolen vid piövning uv näringsförbud
förslärkus med domure, som hur långvarig eifarenhet av bl.u. konkursrättsligu
frågor. Likuså måste tillsynsmyndighetens uppgifter och samspel med näringsfrihetsombudsmunnen
och domstolen klarläggus.

8.25.1 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning
för Bergslagen

-------- Beträffande själva förfarandet har rättssäkerhelsaspekten
tillgo

dosetts dels genom utt gäldenären först efter välsignelse från såväl tillsy

ningsmyndighet som näringsfrihetsombudsman kan slällas inför marknads

domslolen, (/e/j ork genom att gäldenären i de flesla full kan erhålla allmän

rättshjälp. I sammanhanget bör dock påpekas, atl det synes nägot otymp

ligt med en handläggning i dylika ärenden via först konkursförvaltare,

därefter tillsyningsmyndighet, näringsfrihetsombudsman och marknads

domstol.

8.25.2 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning
för Östra Sveri

ge

Vi vill sätta ifrågu om inte näringsförbud skulle kunna
meddelas lokalt av

allmän domstol. Apparaten med marknadsdomslolen elc. synes onödigt

komplicerad och torde kunna medföra olämplig tidsutdräkt.

8.25.3 Föreningen Sveriges kronojogdars lokalavdelning för
Väslra Sveri

ge

Lokalavdelningen ansluter sig inte till att
marknadsdomstolen utses till beslutande organ i frågor om näringsförbud.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 157

Beslutsfattandet bör ligga pä lokal nivå. Tingsrätterna besiller
redan kompelens och lång erfarenhet av konkurs och gäldenärs- och skattebrott. Konlaklerna
mellan ulredare och beslulande organ lorde bli smidigare med tingsräuerna som
beslutsfattande organ. Några svårigheier att uppnå enhetlighet i
rättstillämpningen torde knappasi föreligga - i varje fall inte olösliga
problem. I andra hand bör övervägas om länsrätterna skulle kunna ifrågakomma
som beslutande organ.

8.25.4 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning för
Slockholms län

Kommittén framhåller på flera slällen all del är meningen
alt näringsförbud skall tillgripas endast i kvalificerade fall. Å andra sidan
uttalar kommittén all del gäller alt bedöma om vederbörande näringsidkare är
olämplig atl driva näringsverksamhet eller ej. Som skäl för att inle lägga
besluten hos länsstyrelserna anför kommittén att näringsförbud inle kommer all aklualiseras
särskill ofla och alt besluten därför bör centraliseras. Lokalavdelningen
anser all betydligl fler fall kommer all aklualiseras (se ovan) och atl länsslyrelserna
besiller den förhållandevis största kännedomen om näringsidkarna.
Länsstyrelserna och inle marknadsdomstolen bör därför vara beslutande organ.
Ansökan om näringsförbud bör inges av tillsynsmyndigheten.

8.26 Landsorganisationen i Sverige

Fördel andra bygger kommitténs förslag i utpräglad grad pä
"'katten pä råttan, råttan pä repel"-principen. I första hand skall
således förvaltaren undertätta tillsynsmyndigheten om att han anser att det
föreligger grund för näringsförbud. Härefter skall tillsynsmyndigheten
självständigt bedöma om förvaltarens slällningstagande är rimligt och
därefter, senast inom ett år, i sin tur göra anmälan till näringsfrihetsombudsmannen
(NO). NO skall likaledes självständigt la ställning till om del av
tillsynsmyndigheten anmälda fallel inom tre månader skall föras vidare lill
marknadsdomstolen. Slutligen har marknadsdomslolen att beslula om skäl
föreligger för näringsförbud. Marknadsdomstolen föreslås inte få möjlighel alt
meddela interimistiskt beslut.

----- Vidare bör möjlighet till interimistiskt förbud finnus.
Del skulle

t. o. m. kunna meddelas av NO och bli gällande som slulligl
beslul om den berörda näringsidkuien inte inom viss tid överklagar beslutet hos
NO. som dä i slällel måste föru tulan inför murknudsdomstolen för utt förbudet
skall bli definitivt.

8.27 Tjänstemännens centralorganisation

----- TCO vill i detta sammanhang föreslå all kommitténs
belänkande

komplelleras med en rekommendation till marknadsdomstolen
att när så påkallas av omständigheterna inhämta skriftliga yttranden från
berörda fackliga organisationer. Ett sådant remissförfarande torde vara väl
ägnat alt öka domstolens möjligheter att göra en allsidig bedömning. Men redan
konkursförvaltaren bör som regel informera de anställda och deras fackliga
organisationer om en tilltänkt begäran om förbud och samtidigt inhämta deras
synpunkter.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 158

8.28 Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR delar inte konkurslagskommitténs åsikt att
uppdraget utt meddela näringsföibud böi atiföttios marknadsdomstolen. Uppgiften
bot i stället anföilros tingsräitenia såsom mest lämpliga organ. De allmännu domstolumu
huf lång eifuienhet av lagsliflningen om konkurs, gäldenärs-, förmögenhets- och
skattebrott, broll mot uppbördslugen och uktiebolugs-lugen. De har även eifuienhet
fiån andru speciulföifultii ngur, som kun bli uktuellu i summanhunget. Domstolumu
gör vid sin lugtillämpning inte buru juridisku utun även vissu föielugsekonomisku
bediminingai och till grund för de juridisku uvgiirundenu ligger oftu förelagsekonomisku
ulredningai tiv komplicerad karaklär. Tingstättema har sålundu enligt SACO/SR:s
uppfuttning fullgod kompetens för atl hundliigga uktuellu piövningsären-den.
Det mäste dessulom vuru betydelsefullt, ull prövningen luggs på lokul nivå. Det
innebär korlare tesvägur för purler och ombud sumtidigt som en sädun ordning
skulle medföru en intimare och smidiguie konlakt mellun beslutande, uiredunde
och ansökande orgun. Den otdning som föreslås med tre orgun. som skull
engageras i anmälnings- och ansökningsptoces-sen. förefaller vuru onödigt invecklud
och tungrodd. Ansökningsför-furandel bör lämpligen unkommu pä fillsynsmyndigheten.
som redun hur utrett ärendet oeh bedömt fiågan om initiativ till näringsförbud
bör las. En ny instans behöver härigenom inte sättu sig in i ärendet. SACO/SR:s
förslug innebur vidaie, atl uppgiftemu kommer alt spridas på ell slort anlul
lokala eller regionulu myndigheler. Härigenom blir personulförstärknings-behovet
mindre än vad som blir följden av konkurslagskommitténs förslag. En enhetlig rältstillämpning
kan tillgodoses genom utt domstolsverket och riksskutleveiket följer
utvecklingen pä omtådet och sprider uvgöiunden uv intiesse till berördu organ. Tingsiätternus
beslut om näringsförbud föreslås vidaie gå i verkställighet utan hinder uv atl
ändring i besluten söks, dvs. enligt samma regler som jämlikl 25 8 konkurslagen
för närvaiande gäller för konkursbeslul. Den uv konkurslagskommittén påtulude
olägenheten med långa handläggningstider hos tingsrätterna föt atl få lill sländ
ett näringsförbud försvinner härmed.

8.29 Sveriges industriförbund

Förbundel berörde inledningsvis betydelsen av ett
näringsförbud forden enskilde. Denne kommer säkerligen alt uppleva förbudei som
en synneriigen draslisk och långlgående ålgärd. Rättssäkerheten kräver därför
-föruiom en klar utformning av förutsättningarna för elt förbud - att ett fall
där näringsförbud aktualiseras är ingående penetrerat och beslutet välgmndat.
Förutsättningarna härför torde öka om riktigheten av etl beslut kan prövas av
flera inslanser. Marknadsdomstolens avgöranden är inle överklagbara och
kommittén föreslår inle heller sådana möjligheter i fråga om elt meddelat
näringsförbud. Med hänsyn till vad som ovan anförts i frågan om rättssäkerhet
anser förbundet dock, att etl beslul om näringsförbud bör kunna föras vidare
till högre instans. Med anledning främst härav förordar förbundet alt de
allmänna domstolarna anförtros uppgiften att vara beslutande organ. Dessa
domstolar har också av iradilion erfarenheter att bedöma lämpligheten av
sanktioner, som - i likhel med näringsförbud - är riktade mot enskilda
personer.

Kommittén har pekal på olägenheten av att det kan la lång
lid ult utverka elt slutgiltigt avgöiande vid full av öveipiövning i de
allmänna

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 1,S9

domslolurnu. Mot dettu kun ställas dels betydelsen uv utt lätissäkeiheten
upptätthälles. dels möjligheten uv ull - om sä skulle visu sig ertorderiigt -
kunna behandla de uktuellu målen med förtur. Regler skulle sålundu kunnu tillskupus
vilka med ungivunde av vissa frister kräver skyndsam hundläggning fiån domsloluinus
sidu. när det gället fiågun om elt näringsförbud.

8.30 Sveriges grossislförbund

När det gäller förbudels innebörd och förbudstidens längd
har vi inga invändningar mot kommitténs förslag. Del har vi däremot i fråga om förfarandel.
Kommittén föreslär att beslut om meddelanden av näringsförbud skall fallas av
marknadsdomstolen, som har stor erfarenhet av all lillämpa sådana
generalklausuler som det föreslagna stadgandet i 199 b 8 utgör. Kommittén menar
också att intresset av rättssäkerhet vid prövning av frågor om näringsförbud är
väl tillgodosett genom gällande regler om sammansättningen av och förfarandet
vid marknadsdomstolen. Det fömtsätts därvid alt marknadsdomstolens
sammansättning skall vara densamma som vid handläggningen av ärenden enligt
konkurrensbegränsningslagen.

Mot detla talar dock att marknadsdomstolens beslut inte
kan överklagas. Vi framhöll i vårl lidigare omnämnda yllrande lill
handelsdepartementet att ell näringsförbud av den drabbade torde upplevas som
en form av slraff och att detla borde leda till att beslutet kan överklagas.
Delta gäller uppenbarligen också i fråga om näringsförbud i konkurssammanhang,
och även ell sädani beslul bör därför enligl vår mening kunna överklagas. Det
synes oss därför ligga närmast till hands att prövningen av frågan om
näringsförbud läggs pä allmän domstol.

8.31 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén föreslär atl marknadsdomstolen skall besluta om
näringsförbud. Mot bakgrund av den speciella sakkunskap som finns inom marknadsdomslolen
tillstyrkes förslaget. Eflersom elt näringsförbud är elt allvariigt ingrepp i
marknadsekonomin och hårt kan drabba den enskilde måste säkerhetsaspekterna
tillmätas en avsevärd betydelse. Organisationerna anser därför att
marknadsdomstolens beslut skall kunna överprövas hos HD.

Kommittén föreslår att endasi näringsfrihelsombudsmannen
skall få ansöka hos marknadsdomstolen om näringsförbud. Sådan ansökan skall få
göras efter anmälan frän tillsynsmyndigheten. Bäde tillsynsmyndigheten och
näringsfrihetsombudsmannen skall självständigt ta ställning till om frågan om
näringsförbud skall föras vidare. Enligl organisationernas uppfattning
tillfredsställer det föreslagna förfarandet de krav på rättssäkerhet och
sakkunskap som rimligen kan ställas. Förslagel tillstyrkes därför.

8.32 Kooperativa förbundet

Med hänsyn lill del väsenlliga ingrepp i principen om
näringsfrihet och den personliga friheten, som elt näringsförbud ulgör. anser
KF alt rättssäkerheten kräver alt etl förbud måsle kunnu öveiprövas. KF
föreslår att av marknadsdomstolen meddelat förbud skall kunna överklagas till
regeringen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 160

8.33 Svenska företagares riksförbund

Förbundel ställer sig dock tveksamt till tanken att låta
marknadsdomstolen avgöra mål av denna typ.

Med hänsyn lill ärendenas vikt och betydelse för enskild
persons rält atl frilt få driva näring förefaller det Förbundet riktigare atl
låta allmän domstol handlägga dessa frågor. Om så är nödvändigt bör
domstolarna tillföras den sakkunskap som kan anses vara behövlig.

Sammanfattning:

Förbundet tillstyrker utredningens förslag dock att mål om
näringsförbud bör handläggas av allmän domstol.

8.34 Sveriges Ackordscentral

----- 1 vad angår förfarandet biträder ackordscenlralen
kommitténs

förslag utom i vad avser frågan om vilken myndighet som
skall prövu yrkande av näringsförbud. Ackordscentralen avstår nämligen frän att
gä in på denna fråga.

8.35 Svenska handelskammarförbundet

----- Vidare ifrågasätter förbundet om det inte bör
finnas möjlighet att

överklaga beslut av sådan ingripande art varom här är
fråga. Bland annat med anlediiing härav förordar förbundel alt frågan otn
näringsförbud prövas av allmän domstol.

9
Rättshjälp

9.1 Marknadsdomstolen

Beträffande själva förfarandet vill marknudsdomstolen uvslutningsvis
understryku del angelägna i all pari vid prövning uv frågor om näringsförbud
ges möjlighel tiil rättshjälp. Enligt kommitténs bedömning torde något hinder
alt lämna rättshjälp i nu berörda full inte föreligga, vaiför kommittén
följaktligen inte heller föreslår någon beslämmelse i fiågan. Med tanke pade
synnerligen ingripande verkningar som etl näringsförbud kan medft'-ra, bör del
emellertid enligt marknadsdomstolen övervägas huruvida inte särskild
bestämmelse uttryckligen skall slå fast, alt den instämda parten alllid är
berättigad lill rättshjälp i dessa ärenden.

9.2 Sveriges hantverks- och industriorganisation -
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

För alt garantera en sakligt riktig prövning uv lalan om
näringsförbud äi det nödvändigt att näringsidkare och andra berörda personer hur
ekonomiska möjligheter atl få tillräckligt juridisk hjälp. Kommittén hänvisur
i delta sammanhang till proposition 1978/79:90 med förslag lill ändring i rällshjälpslagen
m.m. Kommittén konstaterar alt något hinder alt lämnu rättshjälp inte lorde föreligga
i samband med prövning av näringsförbud,

Emellertid noteras alt enligt 6 8 i RäUshjälpslagen skall
allmän rättshjälp beviljas om den beräknade årsinkomsten inle överstiger 8
basbelopp. En

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 16'

jämkning är möjlig t. ex. i full dä personens betalningsförmågu
är väsentligt nedsult p. g. u. skuldsättningar eller unnun särskild
omständighet.

Mot bukgrund av del ullvariigu ingrepp ett näringsförbud
innebär för den enskilde, de belydande rättegångskostnader som kun uppkommu sumt
skutlesystemets utjämnande eiukt, unset vi utt beloppsgränsen i lätts-hjälpslugen
i detta full är ulllför låg. Visserligen bör de ekonomisku förhållundenu i sumband
med en konkurs i mångu full innebäru att en jämkning kun ske så att rättshjälp
kun lämnas även för personer med höga inkomster. Delta är emellertid inle tilliäckligt.
Oigunisutionerna unsei därför att rättshjulpslagens regler i detta summunhung
bör kompletteras med en purliell rättshjälp för de personer som har inkomsler ulöver
K busbelopp. Denna partiella rättshjälp bör lämpligen betala 75 9f av rätle-gångskostnuderna
i samband med alt frågan om näringsförbud prövas. Vi föreslår alt etl tillägg
görs i tätlshjälpslagen i enlighet med detta.

10 Kontrollfrägor

10.1 Riksåklagaren

Kommittén har inle föreslagit någon särskild ordning för
övervakning av meddelade näringsförbud. Avsaknad av en sådan ordning kan
givetvis äventyra reformen. Eflersom de nuvarande registersystemen inle är
systematiserade lär del f n. inle vara möjligt att åstadkomma nägon effektiv
kontroll inom ramen för rimliga resurser. Från mera allmän synpunkt inger del
också betänkligheter atl genomföra en lagstiftning utun att del samtidigt
finns möjligheter eller resurser för kontroll uv efterievnaden. Kontroll-fiågan
är sålunda av avgörande belydelse och lagstiftningen bör enligl min mening inle
få träda i krafl med mindre erforderliga kontrollrutiner utarbetats.

10.1.1 Överåklagaren I Göteborgs åklagardistrikt

Enligt min mening bör två uv de i förslaget behandlade
aspekterna på

frågan om näringsförbud ägnas särskild uppmärksamhet, därest ell förbud

skall få önskad effekl. För det försia krävs, såvitt avser den praktiska

betydelsen uv förbud sumt konlrollen av efterlevnaden, alt etl centralt,

rikstäckande registreringsföifurande anordnas. Elt förbud som ej blir känl

har självklart ingen effekl. Del är även väl känt att illojala gäldenärer

medvetet utnyttjar den i dag gällunde. bristfålligu samordningen mellan

lokala myndigheler för ult undgå insyn och försvåru konlroll. De av kom

mittén skisserade registreringsförfarandena torde, därest de förverkligas,

kunna vura tillfyllest.---

10.1.2 Länsåklagaren i Kopparbergs lån

När del gäller konlrollen av ulfärdade förbud är kommittén
enligt min mening väl optimistisk. Erfarenheterna från efterlevnaden av nu
gällande förbud i 199 a S motiverar knappasi denna optimism.

10.2 Stockholms tingsrätt

Med utgångspunkt från sin egen erfarenhet vill tingsrätten
göra följande påpekanden. De register som i dag finns över aktiebolag,
handelsbolag m.fl. måsle förbättras. Personer som ingår i styrelser samt
bolagsmän

11 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 83

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 162

måste vura identifierade genom säväl numn som
personnummer. Aktuellu och fullstundigu udresser skull finnus legisttciade. Vidute
mäsle till le-gislreringsmyndighel inkomna äienden ungäende ändring uv lidigaie
le-gislrerad uppgift behandlas skyndsamt. I de fall då behörig slyrelse saknas böt
ingripande ske tidigute än för närvurunde. Nu nämnda brister försväiur
kontrollen uv utt gällunde föteskiifter efterlevs.

10.3 Malmö tingsrätt

----- Kontrollen uv att meddelade näringsförbud iakllas
kommer att

försvårus uv det sätt. pä vilket de oliku legislten över juridisku
personer och näringsidkure f. n. är upplugdu. Avsuknuden uv ett centralt, riksomful-tunde
konkursregisler. som iiven upptur meddelude näringsförbud, kommer också all i
hög grud inverku menligt på effektiviteten.

Tingsrätten kan inte unsluta sig till kommitténs
överväganden och föi-sliig angående registrerings- och kontrollfiågornu. Dessu frägor
måste övervägus yttetliguie. En oeftergivlig fötutsällning för ull den föreslugnu
lugstiflningen skall fä nägon effektivitet är enligl tingsrättens mening, utt
det upptäitas elt centralt register över konkurser och meddelude näringsföibud.
Tingsiätten vill vidure peku pä ult del ur kontrollsynpunkl inle kun anses godlugburt
ull den som söker registrering säsom näringsidkare eller såsom ställföreträdare
för juridisk person ej skull förete bevis om alt hun inle är underkustud
näringsförbud. Kommitténs lunke ult det kan räcka med utt en straffsanktionerad
försäkran avges är verklighetsfrämmande, om ej registreringsmyndigheterna hui
möjlighet att kontrollera riktigheten av försäkrun. Så skall emellertid enligt betänkundel
ej bli fallet.

10.4 Rikspolisstyrelsen

Styrelsen vill dock fiumhålla atl förslaget kiävei för att
uppnå uvsedd effekt genomgripande åtgärder belräfftinde nuvurunde registrering
av företrädare för juridiska personer. Styrelsen delur uppfultningen ull elt centrull
regisler över meddelude näringsförbud bör inrättas. Det torde vara nödvändigt
med etl fortlöpande informulionsutbyle mellun näringsförbudsre-gistrerande myndighel
och de myndigheter som handhar registrering av bokföringspliktiga juridisku
personer för all hindra personer som meddelals näringsförbud all börja
respektive fortsätta driva näringsverksamhet, varmed följer
bokföringsskyldighet.

Slyrelsen unset - i motsats till utredningen - det inle
vara lilräckligl alt den som ansöker om registrering i hundels-, förenings- och
aktiebolagsregistren endasi skull behövu uvge egen försäkrun om utt han inte
är underkaslad näringsförbud. Del får anses vara lika viktigt atl uppgift från
myndighel i dettu uvseende kan företes för registreringsmyndighet som det är
beträffande bevis frän lingsräit atl vederbörande inle är försall i konkurs.

Slulligen anser slyrelsen atl tillsynsmyndigheten skall
svara även för konlrollen alt den som meddelals näringsförbud i realiteten
avvecklar sina engagemang i bokföringspliktig näringsverksamhet.
Tillsynsmyndigheten bör ha skyldighet all anmäla underlåtenhet till polisen.

10.5 Brottsförebyggande rådet

Den lämpliga ulformningen av registrering uv meddelade
näringsförbud liksom behovet av aviseringar uv besluten är jusl nu rält svår
att bedömu.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 163

En översyn uv uktiebolugsregislret pägår. riksdagens civilulskoU
hur begärt en översyn uv REX-syslemet (CU 1978/79: 25) och en piopc>sition
med förslug lill skulteregislerlag uvvuktus. Mot denna bakgrund understryket
BRÅ endusl viklen uv atl uppgiflernu om meddelade förbud samlas i etl för
allmänheten och myndigheterna lätt tillgängligt register. BRÅ vill dessutom ifrågusätta
om inle kommiuén någol undeiskutiut behovet uv uviseting till skuggregisler hos
olika myndigheter. Utun effektiva regislreringsrutiner och andra åtgärder som underluttur
myndighetemus kontroll av alt meddelude förbud efterlevs skulle förbudssunklionen
föilotu mycket uv sin mening. BRÅ unset därför all frågun om viklen uv olika
myndigheters uktivitet för atl motverka överträdelser av meddelude föibud
särskilt böi uppmärksammas i en proposition i ämnet.

BRÅ hänvisar slutligen till vad rädel i det föregående unf()tt
om legistie-ringsförfarandel och frågun om firmakaruntän.

10.6 Statskontoret

I avsnittet om kontrollfrågor ultular kommittén att mun
inte behöver inrätla etl särskill orgun eller bygga upp en vidlyftig apparat
för tillsyn utt meddelade näringsförbud inte överträds. Slatskonlorel delar
denna uppfattning och kan i huvudsak godta de av kommittén uppdragna
riktlinjerna för hur kontrollen kan anordnas. Ämbetsverket lillslyrker därföi bl.u
förslaget alt meddelade näringsförbud registreras och att dennu registrering
sker centralt hos riksskatteverket. En central registrering uv förbuden skulle
innebära atl underrättelse om meddelat förbud inte behöver skickas lill alla subjektregistrerande
myndigheler, dvs. länsslyrelsernas hundels-och föreningsregister respektive akliebolagsregislret
vid putentverkels bolagsbyrå. Dessa myndighetei kan då i stället med hjälp uv
del centrull fördu registret förhindra alt nyregistrering görs av person som är
underkustud näringsförbud. Statskontoret ansluter sig däiför lill förslagel all
det vid ansökan om nyregistrering bör räcka med alt försäkran avges alt vederbörande
inle har meddelats näringsförbud.

För att se lill atl uppdrag, som berörs av meddelat
näringsförbud, avvecklas, bör - som kommittén föreslår - legistieringsmyndighel
där konkursgäldenären är registrerad, underrättas om förbudet. Kommittén finner
det önskvärt atl dessa registreringsmyndigheler kontrollerar huruvida
avveckling sker. Statskontoret anser för sin del utt det bör ankomma på
tillsynsmyndigheten i konkursen atl svara för denna kontroll.

Kommittén anför betiäffande berörda uvvecklingsfrägor atl
del är angeläget atl man kan få reda på vilku företag som personen i fråga är
anknuten lill. Möjlighelerna all erhålla uppgifter genom ovan nämnda subjektegisler
är f. n. begränsade. I likhel med kommittén anser slatskonlorel att förhållandena
härvidlag framdeles i rent tekniskt hänseende förbättras avsevärt bl. a. genom
det tilltänkta nya akliebolagsregislret och det referensiegister som håller på atl
inrättas i anslulning lill RS-projektet. Nyssnämnda register och ett
eventuellt centralt konkursregister torde även underlätta ställ-ningstagandet lill
frågan om näringsförbud bör meddelas.

10.7 Riksrevisionsverket

----- 1 avvaklan pä ytterligare utredning om möjligheterna
alt för infor

mation och kontroll använda de centrala ADB-register som är under upp

byggnad vid patent- och registreringsverkets bolagsbyrå och inom skatte-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 164

udminisliulionen, föiordar RRV att elt enkelt kortiegislet
över meddelude näringsförbud förs manuellt hos näringsfrihetsombudsmannen.

10.8 Riksskatteverket

Etl register över meddelade näringsförbud kun fiirläggus
till RSV. Regis-tieringen skulle dä ske inom företugsbeskutiningsregisiret
och/eller i REX-syslemet. Informutionen bör vura lilgänglig över länsgiänsernu.
Oavsett inom vilket eller vilku ADB-system behövlig infoimation göts
tillgänglig mäste registren komplellerus. vilket kräver viss tid. Dettu bör
dock inte föranleda utt nu föreslagen lagändring fördröjs.

Information bör nämligen kunna inhämuls även pä unnat sätt
även om det blir mer tidsktävunde och osäkert. Tillgång till uppgifter om en
persons uppdrag i oliku bolag är av väide för den utredning som
tillsynsmyndigheten och NO gör. Det är däiför angeläget ult uppgiftet om vederbörandes
lidigare och nuvurunde engugemung i andra bolag kun erhällus. Tillgäng till
register som täcker helu rikel är ocksä förutsättning för att erhålla kunskap
om uppiepude konkurser i olika delar a v lundet.

Ett näringsförbud uvser ocksä de uppdrug vederböiunde redun
innehur. Dessu uppdrug mäste uvvecklas. För förbudet som sådunt och eflerlevnu-den
av deltu är det ungelägel alt alln uppdrug ur kändu.

10.8.1 Kronofogdemyndigheien I Göleborg

Om reformen skall få avsedd effekl ur del synnerligen viktigi
atl arbelel beträffande legistreringen av meddelade näringsförbud igångsätts
omgående, så att denna fråga är löst när den föreslagnu lugstiflningen Iräder
i kraft. Kronofogdemyndigheten anser liksom kommittén all registret skall varu
offentligt.

10.8.2 Kronojogdemyndighelen i Malmö

Kommittén anser, atl det inle torde bli särskilt vunligt ult
näringsföibud meddelas. Kronofogdemyndigheten delar inle dennu uppfuttning.
Tvärtom äl det kronofogdemyndighetens uppfuttning utt i vurt full unmälningar
om ifrägusatt näringsförbud kommer ull bli fiekventu. Det ullmänl ullalade
behovet av en lagsliflning som den nu föreslagna tyder på dettu liksom
kronofogdemyndighetemus kunskaper om i vilku fall den nu föieslugnu
lagstiftningen skulle ha kunnat tillämpats.

Enligt kronofogdemyndighetens mening kun ell hell lillfredsställunde
kontrollsystem inte uppbyggas förrän elt centrull dutubuserut konkursregisler frumtagils
och ej heller förrän akliebolagsregislret uppbyggts sä, ull det är möjligt utt
från dettu register erhålla uppgifter om i vilka bolag viss person är
styrelseledamot. Även om de uv kommittén föreslugna kontioll-åtgärdernu lider
av vissa svagheter, vill kronofogdemyndigheten kruftigt understryka, att dettu
inte får hindra atl den föreslagnu lagstiftningen genomförs. Som myndigheten
inledningsvis framhöll ui behovet av lagstiftningen så påträngande ull dessu brisier
måsle uccepteras. Kontrollsystemet får kompletteras i efterhand. Det bör dock övervägus
om inte meddelade näringsförbud bör publiceras. Även om rättshandlingar som
företagits av någon som ålagts näringsförbud inte blir ogiltiga, finns del dock
skäl som talar för att förbudei ändock skall publiceras. Inle minsl bör
publicering varu av vikl när det gäller alt komma åt de personer som är villiga
att uppträda som bulvaner. Har ett meddelat näringsförbud publicerats, kan dessu
personer inle dölja sig bakom ett påslående om utt de inte kände lill ull uppdragsgivuren
ålagts näringsförbud.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 165

10.8.J Kroiiofogdeniyndigheteii i Östersund

Kommittén hur inte närmare utrett den rättsliga
bedömningen uv situu-tionen. niir någon överträder niiiingsförbud och föielur lältshundling
gentemot tiedje mun. Det unmärks utt denna överltädelse inle i och för sig innebäratt
rätlshundlingen blir ogiltig. Som tidigure fiumhållits unser KFM utt näringsförbudsreglemu
måste ges en kruftig preventiv verkun. En sådun effekt kun vinnus bl.a. genom utt
förkluiu ogiltiga de avtal och andru rättshundlingur som efter förbudet träffus
mellun gäldenären och tredje man. Det kun enligt KFM:s uppfuttning övervägas en
tegel om atl näringsförbud skull publiceius enligl kungöiundelagstiftningen
och utt lällshund-linguf som därefter företes mellun den uv förbud ttuffade
näringsidkaren i dennes röreiseverksamhel och iredje mun inle skall lillerkännus
giltighet. Det civilrällsligu regelsystemet om verkun uv uvtul med omyndigförklarud
skulle här kunnu vuru normerande.

10.8.4 Kronofogdemyndigheten i Örnsköldsvik

I kommitténs resonemang kring konlrollen uv meddelande
näringsförbud nämns ingenting om ull tillsynsmyndigheten skull imdertättus om uv
marknudsdomstolen meddelade näringsförbud. Med hänsyn lill lillsyns-myndighelens/kronofogdemyndighelens
lokala anknylning och dess uppgift alt lill näiingsfrihetsombudsmannen anmäla
frågor om näringsförbud förulsälls utt tillsynsmyndigheterna kommer atl
underrättas om meddelade förbud.

10.9 Patent- och registreringsverket

För ult en person skull kunna bli registrerad som ställföreträdaie
för elt aktiebolag fordras att en försäkran om konkiirsfrihel avges i anmälan. Putentverkel
unser alt det ter sig nuiurligi all uppgifl rörande frihet från näringsförbud
lämnas i samma ordning som idag gäller beträffande kon-kursfrihel.

1 detta sammanhang aktualiseras frågan om inrättandet av etl
centralt register över meddelade näringsförbud. Praktiska skäl lalar för att
ett sådant register skall föras hos palentverket.

För att en uvveckling uv styrelseuppdrag skall kunna
övervakas och kontrolleras måste man kunnu utnyttja akliebolagsregistrels
personuppgifter. Dettu i sin lur föruisätter alt där infördu siällförelrädare
är angivna med personnummer. Så är emellertid ej alllid fallet, eflersom sådanu
uppgifter i elt mycket stort anlal fall saknas beträffande företrädare för
bolag som legistretats före ikraflitädandel av 1975 års aktiebolagslag.

För utt akliebolagsregistret skall kunna utnyttjas som en
effektiv infor-mulionskälln fordras sälunda att akiiebolag åläggs alt
komplettera med slällföreliädurnas personnummer i de full dessa saknas sä alt
tillgång lill fullsländiga uppgifter föreligger vid den lidpunki då akliebolagsregistret
är helt upplagt som elt dataregister. Detta kan ha skett tidigast vid utgången
av år 1982. Under de närmasle åren torde möjlighel inle finnas till övervakning
med utnyttjande uv akliebolagsregistrels personuppgifter.

10.10 Arbetsmarknadsstyrelsen

Kommittén anser alt det inte kommer att bli särskilt
vanligt att näringsförbud enligt förslaget meddelas ulan beslämmelsen kommer atl
få en förebyggande verkan. Det är därtör onödigt alt bygga upp en omfattande

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 166

kontrollorganisuiion för tillsyn utt meddelude förbud
efterlevs. AMS delar dennu uppfattning men vill understryka del ungelägna i utt
kontrollen dock blir lillräckligl effektiv. Etl centralt konkursregisler, som
även omfultur meddelude näringsförbud, skulle här kunna fä myckel stor belydelse.

10.11 Länsstyrelsen i Stockholms län

För utt näringsförbudet skull fä godtagbar effekl erfordrus
ult kontrollsystemet göts effektivi. Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslug
om en centrul registrering uv meddelude näringsförbud. I övrigl bör dessu
frågor i förslu hund kunnu lösus genom del kommunde på datubehundling giundude uktiebolugsregislret
hos putenl- och tegislreiingsveikel och det teferenste-gisler som håller på ult
inrätlus i unslutning till RS-ptojeklel.

10.12 Datainspektionen

Kommittén hur i uvsniltet 6.6 diskuterul kontrollfiägor
men har inle unsett det påkallat atl lägga fiam närmare utformude förslag i dessu
delur. Inspektionen vill dock redun i deltu summunhung kommenleru koinmilléns övervägunden
i denna del.

För alt efterlevnaden av meddelade näringsförbud skall
kunna kontrolleras, måsle någon form av regislrering ske. Det är enligt
datainspektionens mening lämpligt att denna regislrering - som kommittén
förespråkar - sker inom ramen för det planerade REX-syslemet eller evenluellt i
ett centralt konkursregister. Del bör i sammanhängd påpekas all REX-syslemet
fortfarande befinner sig på försöksstadiet med verksamhel i tre län och atl frägan
huruvida systemet kommer att byggas upp för drift i hela rikel i mer definitiv
form ännu slår öppen. Inlegrilelshänsyn lalar i och för sig för all
registeruppgifter av ifrågavarande negaiivi slag inte blir offentliga. 1 sakens
natur ligger emellertid att beslul om näringsförbud måste vara offentliga för
alt få avsedd verkan. Del intrång i personlig integritet som offentligheten kan
tänkas innebära är s. a. s. inte obehörigt. Föruiom alt ell flertal myndigheter
i sin verksamhel kommer att vara beroende av informalion om näringsförbud,
gäller samma informationsbehov på den enskilda sektorn. Uppgifl om
näringsförbudet är en väsentlig information för tilltänkta finansiärer m. fl.
när förbudet gäller men även därefter. Det kan vidare anlagas att näringsförbud
kommer alt meddelas i lämligen ringa omfattning och endast i kvalificerade fall
av konkursmissbruk. Med hänsyn härtill finner datainspektionen att
registeruppgifter om näringsförbud bör vara offentliga.

Kommittén berör frågan huruvida kreditupplysningar kommer
att innehålla uppgifl om meddelade näringsförbud. Bestämmelserna i
kreditupplysningslagen (1973: 1173) lorde inte utgöra hinder mol alt så sker.
De skäl som ovan anförts till stöd för att registeruppgifter av ifrågavarande
slag skall vara offenlliga lalar också för alt uppgifterna bör få ges positiv
spridning och ingå i kreditupplysningar. I kreditupplysningslagen finns vissa
särskilda regler för personupplysningar, varmed f.n. avses kreditupplysningar
om annan enskild person än den som är näringsidkare eller annars har så
väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna
förhållanden behövs,för alt belysa verksamhetens ekonomiska ställning. (I
departementspromemoria Ds Ju 1979:8 föreslås dock vissa i sammanhanget
betydelsefulla ändringar, mer härom nedan.) Eftersom en person, som - enligl de
av kommittén föreslagna reglerna - står under

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 167

näringsförbud, därmed är lagligen förhindrud all ulövti
näringsverksamhet, lorde en kreditupplysning om honom - under den tid
näringsförbudet gäller - vuru ult betrukta som personupplysning enligl
kreditupplysnings-lagens nuvurunde ulformning. En personupplysning fär - i motsuls
till övrigu kreditupplysningar - enligt 6 8 summu lug inte innehållu uppgift om
belulningsanmärkningar efler utgången uv del femte året efler del den noterade
händelsen inlridfai. Beträffande perdurerunde omständigheter uv denna art
räknas tiden frän det (omständigheten upphörde. Dennu femårs-frist börjar säledes
- såvitt avser det föreslagna näringsförbudet - löpa då förbudet upphör. 1 del
fall en person meddeluts fem års näringsförbud och inte därefter ånyo börjur bedrivu
näringsverksamhet kan säledes uppgift om näringsförbudet komma att ingå i
personupplysningar mer än lio år efler meddelandel av det konkursbeslut som
föregått förbudet. I den mån den som ålagls näringsförbudet ölerupptur näringsidkunde
verksamhet när förbudsliden gått till ändu, gäller emellertid inte ovtinnänmda lidsreslrik-tion.
Då kan således uppgiften om del dåmera upphörda näringsförbudet -lämnus i
upplysning om vederbörande ulan nägon rehubiliieringsregel. Den lid som gäller
uppgifter i personupplysning utsträcks om det i beslutet om näringsförbud
förordnas att beslutet skall gälla frän en senare dag. Datainspektionen vill
fästa uppmärksamheten pä dessa effekler av de förcslugnu reglerna men finner i förevurunde
sammanhang inte skäl att mer utförligt behandla frågan. I justiliedepartemenlels
promemoria kreditupplysning och inkasso (Ds Ju 1978:8) har föreslagits bl.a.
att personupplysningsbe-greppel skall omfatta alla fysiska personer, således
även företagare samt all den nu gällande femärsfristen för uppgifter i
personupplysning förkortas - med vissa undantag - till tre år. Ändringarna
föreslås gälla frän den I juli 1980. Promemorian remissbehandlas f. n.
Genomförs de i sagda promemoria föreslagna lagändringarna påverkas givetvis
ovan beskrivna, något komplicerade situation.

10.13 Sveriges domareförbund

Av naturliga skäl är det med hänsyn till nu rådande brist
på samordning av regislrering o.d. samt ovissheten hur det skall bli i
framtiden svårt att skapa en klar bild av hur problemen härvidlag skall lösas. Behovel
av etl konkursregisler för hela riket är uppenbart. I detla register bör också intus
samlliga meddelade näringsförbud. Frågan om detla register behöver vara offenlligl
samt problem med samordning av olika regisler lorde behöva övervägas närmare än
som gjorts i betänkandet.

Kommittén anser "önskvärt"' att
registreringsmyndighet i förekommande fall kontrollerar atl näringsförbud efterievs,
t.ex. genom atl tillse alt vederbörande faktiskt utträder ur styrelsen för akiiebolag,
och vid underlåtenhet polisanmäler detla. Emellertid har kommiuén inte funnit
påkallat atl lägga fram utformade författningsförslag i dessa frågor. I
avsaknad härav är del svårt att bilda sig en uppfattning om hur det skull
fungera i prakfiken. Det synes förbundet inte bara "önskvärt" all
kontroll sker utan fill och med nödvändigl. Denna konlroll skulle kunna ske
genom föreskrift om att utdrag ur ett cenlrall konkursregister skulle företes i
alla de fall där konkurstillstånd eller näringsförbud kan vara relevant.

10.14 Föreningen Sveriges kronofogdar

En särskild fråga är behovet av registrering och
kungörande av näringsförbud. Föreningen vill påstå, att förbuden måste
kungöras enligt föreskrif-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 168

terna i kungörundelagstiltingen - härefter skulle den ovan
skisserade ogiltighetsregeln få verkan. Vidare bör anmärkas, all ett starkt
behov föreligger av ett funklionerande konkursregisler samt regislrering av per-sondulu
om de fysisku personer, som upplräder som bolagsbildare och slyrelse i
aktiebolag.

10.14.1 föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning Jör
Östra Sverige'

Lagstiftningens uppläggning i övrigt tycks lämplig. När
det gäller bevakning och uppföljning av förbudet ligger det ju nära lill för
kronofogdemyndigheten all bevaka sådanl. Dessutom bör skyldighel stadgas i förtaltning
för t.ex. lokal skattemyndighet, länsstyrelsens firmaregister, akliebolagsregistret
etc. utt göra amnälan om överträdelse av näringsförbud.

10.14.2 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Slockholms län

En förutsättning för nuringsföibud är att registrering i
olika register sker av förbudet. Vidare måste dessa register vura
lättillgängliga. Någon klarhet hur de oliku registren skall fungera finns
tyvärr inte, vilket kan motverka en effektiv konlroll av olika näringsidkares
medverkan i konkursföretag.

10.15 Landsorganisationen i Sverige

Oavsett man väljer ell automatiskt eller ett individuellt
verkande förbud kommer konlrollen alt vara en viktig fräga. Enligl LOs mening
har kommittén tagit alltför lätt pä denna fråga. I betänkandel förlitar man
sig på reglernas preventiva effekl och att brotten alllid uppdagas förr eller
senare. Kommittén hänvisar vidare till del arbete som pågår med olika centrala
register. LO vill i detta sammanhang starkt betona nödvändigheten av att etl
centralt förelagsregister framtages så alt en samordnad kontroll av samtliga
företag kan ske. Registret bör läggas upp så att uppgifter kan erhållas om en
person belräffande dennes samlliga funktioner i olika aktiebolag, handelsbolag
och ekonomiska föreningur. Vid anmälan till registret bör göras klart för
näringsidkaren att registret kan komma att samköras mot olika skatleregister.
exempelvis vad gäller mervärdeskatleärenden. Etl centralt företagsregister är enligl
LOs mening nödvändigt för att få kontroll över den ekonomiska verksamheten.

Kommittén föreslår alt elt centralt register, som innehåller
alla meddelade förbud skall inrättas. LO anser inte alt del räcker med atl
registret blir offentligt. Beslut om näringsförbud bör även kungöras i Posl-
och Inrikes Tidningar.

10.16 Tjänstemännens centralorganisation

Av konkurskommitténs betänkande framgår att det inte finns
någon tillförlitlig statistik över inlräffade konkurser och personer som haft
ansvaret för konkursdrabbade företag. TCO vill understryka vikten av au ett
syslem för insamling och regislrering av statistiska uppgifler (inklusive
uppgifter om meddelade förbud) rörande konkurser kommer till slånd.
Arbetsmarknadens organisationer bör kontinueriigt erhålla information om
innehållet i delta register.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:83 169

Även vad gäller företagsregistien föreligger stora brisier
som försväiur eller i praktiken omöjliggör en kontroll av all meddelude förbud inle
överträds. TCO unser det därior synnerligen angeläget alt arbetet med alt
förbättra akliebolagsregistret och andra företugsregister intensifierus. Ulan
verkliga konlroll- och sunklionsmöjligheter riskerur kommitténs förslag atl
bli etl slag i luften.

10.17 Centralorganisationen SACO/SR

För alt en reform av ifrågavarande slag skall få uvsedd
effekt är det synnerligen viktigt, au arbetet beträffunde registreringen av
meddelade näringsförbud omgående sätts i gång. Regislreringsfrågan och dess
offentlighet måste vara löst, när den nu föreslagnu lagstiftningen träder i
kraft. SACO/SR anser liksom konkurslagskommittén. att förbudsregistrel skall
vara offentligt.

Registreringsmyndighet bör åläggas skyldighet atl vid
registrering av aktiebolag, handelsbolag och liknande kontrollera, alt
sökanden/näringsidkaren inte ålagts näringsförbud.

10.18 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén behandlar i övrigt kontrollfrägor, sanktioner
vid överträdelser av förbud, kostnader för reformen saml ikraftträdande och
övergångsbestämmelser. Organisationerna lämnar förslaget i dessa hänseenden
utan erinran.

11 Sanktioner vid överträdelse av förbud

11.1 Länsåklagaren i Kopparbergs län

------ Det är dock enligt min mening en illusion att tro
alt lagföring och

straff med böter och fängelse i högst två år för
överträdelse av förbudet är tillräckligt för att avhålla den kalegori av
näringsidkare som det kan bli fråga om från att driva bokföringspliktig
näringsverksamhet. Ett betydligt slrängare straff i kombination med etl
effektivt publiceringsförfarande torde vara erforderligt. Publiciteten är
troligen verksammare än kriminaliseringen. Den bidrar till att försvåra för vederbörande
atl få de lån och den kredit, som kan bli nödvändig för atl starta och driva
rörelse. Framför allt tror jag att det blir svårt att komma åt bulvaner genom
kriminalisering. Eftersom åtskilliga av de näringsidkare, som kan ifrågakomma
också lär komma atl lagforas och dömas för gäldenärsbrott, kommer troligen
påföljden för en överträdelse av ett näringsförbud att sakna nämnvärd
betydelse i jämförelse med påföljden för gäldenärsbrottet. Jämför
rättegångsbalken 20; 7 p. 2. Den föreslagna straffskalan för ringa fall synes
mig vara någol av en contradictio in adjecto.

11.2 Göta hovrätt

2I2§ 2 SI. Med hänsyn till de förfaranden mot vilka den
föreslagna lagstiftningen riklar sig finner hovrätten mindre lämpligl att
fängelse ingår i

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 170

straffskalan för ringa brott mol 199b 8. Beslämmelsen
härom bör däiför Ulgä. Parugrufens andra slycke bör omformulerus enligt
följande.

Den som bryter mot förbud enligl 199b 8 dömes till
fängelse i högst två är eller, om brottet är ringa, till böler.

11.3 Hovrätten över Skåne och Blekinge

1 uvsnitt 6.7 unför kommittén atl enligl dess mening
straffar den lämpligaste reaktionen från samhällels sida, om meddelat förbud
överträds. Kommittén diskuterar även om del straffrättsliga sanklionssyslemet
bör komplellerus med påföljder av ekonomisk natur, i första hand möjlighelen atl
i förbudei ulsalla vite. Kommittén anser emellertid att en ordning med vite är
mindre lämplig, eftersom vederbörande skulle kunna medvetet kalkylera med
vitesbeloppet vid överträdelse av förbudet och att vitels avhållande effekt i
detta sammanhang över huvud kan sättas i fråga. Hovrätten ifrågasätter om det
är sä självklart som kommittén anser att överträdelse av förbud skall följas av
straff. Pä många områden går strävandena mol avkriminalisering och depenalisering.
Del ligger något stötande i tanken alt döma en person till fängelse för all
han bedrivii en näringsverksamhet som eljest är tillålen för ulla andra
medborgare. Det behövs klara uttalanden i moliven om behovet av fängelse i
sådana fall. 1 annat fall kan man befara all straffet alllid blir böler.
Bötesstraffet blir en lindrig ekonomisk konsekvens, som vederbörande kan
kalkylera med på samma sätt som med vitet, Viten i den storleksordning som
marknadsdomstolen använder sig av i andra sammanhang torde däremot ha en
tillräckligt återhållande effekl. Med hänsyn lill det anförda anser hovrälten
alt elt annat sanktionssyslem än del av kommittén föreslagna bör övervägas vid
det fortsatta lagstiftningsarbetet.

11.4 Stockholms tingsrätt

Kommittén föreslår som sanktion för överträdelse av
meddelat näringsförbud fångelse i högsl två år eller, om brottet är ringa,
böter eller fängelse i högst sex månader. Det påpekas av kommittén att regleringen
i 199 b S konkurslagen riktar sig mol kvalificerade fall av illojala
förfaranden och all straffbestämmelsen bör ulformas så atl den som har
meddelats sådanl förbud verkligen avstår från att idka näring under förbudsliden.
Med denna målsättning, säger kommittén, är det viktigt att man på ett kännbart sätl
kan inskrida mot den som överträder förbudet.

Användande av vite kan synas ha vissa fördelar. Viiesbeloppet
skulle fastställas av samma organ som prövar frågan om förbud och som är insatt
i ärendei saml besitter särskild sakkunskap och erfarenhel från näringslivel.
Praxis i påföljdsfrägan skulle bli mer enhetlig. De personer som meddelas
förbud kommer att kalkylera med vad de riskerar vid en överträdelse och ett
högt vite skulle säkerligen i många fall ha en avhållande effekl. En viktig
faktor är emellertid atl det oftast kommer alt röra sig om personer som inle
har nägra tillgångar, i vart fall inga synliga. I dylika fall saknar ekonomisk
påföljd effekt. Mot bakgrund härav anser tingsrälten kommitténs förslag vad
gäller påföljd vara att föredraga. Således skall i normalfallet påföljden vara
fängelse. Med hänsyn till överträdelsens art bör i princip endast ovillkorlig
påföljd komma i fråga. Av kommitténs exempel framgår atl böter skall väljas endasi
för renl bagatellartade fall.

I avsnittet om sanktioner berör kommittén frågan om
personligt betal-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 171

ningsansvar för bolagels skulder för den som överträder
näringsförbud. Kommittén har stunnat för atl inte föreslå sådant ansvar.
Tingsrätten delar inte kommitténs tvekan beträffande effekten av sådant
betalningsansvar. Tingsrätten har den uppfaUningen atl velskapen om att den som
överträder ett meddelat näringsförbud kan komma alt bli personligen betalningsskyldig
för verksamhetens förbindelser skulle verka slarkl avhällande. Tingsrätten
föreslår därtör atl frägan om sädan personlig betalningsskyldighet närmare
utreds.

11.5 Kronofogdemyndigheten i Örnsköldsvik

I samband med ulformningen av sanktionen för överträdelse
av näringsförbud har kommittén diskuterat även ett personligl
betalningsansvar. Kronofogdemyndigheien beklagar att man inle fullföljt dessa
tankegångar, då elt sådant betalningsansvar enligl myndighelens uppfattning
skulle haft en avgörande preventiv effekt.

11.6 Konsumentverket

Det föreslagna straffrättsliga sanklionssyslemet finner
verket vara välmotiverat. Det bör ge möjligheter all kommu ål kvalificerade
missbruk av näringsfriheten.

11.7 Arbetsmarknadsstyrelsen

AMS delar kommitténs uppfaUning atl slraff är den lämpligasle
sanktionen vid överträdelse av näringsförbud. De föreslagna straffbestämmelserna
- som motsvarar dem vid stöld-, bedrägeri- och skaltebedrägeribrot-ten -
tillstyrks.

11.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Kommittén har övervägt (sid. 100) alt kombinera det
föreslagna näringsförbudet med personligt betalningsansvar vid överträdelse av
förbudei. Emellertid föieslär kommittén inte detta, då den avhållande effekten,
enligt kommittén, synes osäker.

Överträdes näringsförbud, riskerar näringsidkaren enligt
lagförslaget att drabbas av böter eller fängelse i högst två år. Vid
överträdelse kan man utgå från atl näringsidkaren väljer att driva
näringsverksamhet i form av aktiebolag, av den anledningen att han undgår
personligt betalningsansvar. Mindre nogräknade näringsidkare kan förväntas ta
risken all vid brott mot näringsförbudet ådra sig ett åtminstone första gången
mindre kännbart straff, om de kun undandra sig personligt betalningsansvar
genom att driva verksamheten i aktiebolagsform.

Länsstyrelsen anser däiför att ett personligl
betalningsansvar bör finnas för samlliga förbindelser som uppkommer under den
tid näringsidkaren driver näringsverksamhet i strid mol näringsförbudet.

11.9 Föreningen Sveriges kronofogdar

Kommittén har endast parentetiskt berört den situation,
som uppkommer när någon överträder näringsförbud och i den fortsatta
verksamheten företar rättshandling gentemot tredje man. Kommittén anmärker, atl
överträdelsen inle i och för sig innebär all rättshandlingen blir ogiltig.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 172

Föreningen har tidigure framhållil ult nuringsförbudel bör
ges en kraftig preventiv verkun. Med hänsyn härtill och till ult det ullmänl selt
är olillfredsslällande atl den som meddelals förbud ges möjlighel ull i
praktiken fortsätta bokföringspliktig verksamhet, kan ifrågasällas all man genom
särskild regel förklarar ogiltigu de uvtul och undru rätlshundlingai som en näringsidkure
företar sedan han fått förbud. Ogiltighetsregeln skulle gälla sä snurt förbud meddeluts
och ouvsell om besvär unföris över förbudsbe-slutel eller inte.

11.10 Tjänstemännens centralorganisation

Sanktionen för brott mot näringsförbud är enligl kommittén
böter eller fängelse. Elt sätt atl förslärka sanktionsmöjlighelerna är all -
liksom i exempelvis Frankrike - låtu den som genom I.ex. ell ukliebolag överträder
förbud drabbas av personligt betalningsansvar. (Jmfr. 13 kap. 2 8 akliebolugslugen.)
Kommittén har funnit utt ett personligt betulningsan-svar torde hu betydande
preventiva verkningar i de fall där vederbörande hur utmälningsbara lillgångar.
Med hänsyn till ull en person som meddelats näringsförbud kan ha belydande
tillgångar borde också ett personligt betalningsansvar övervägas.

11.11 Sveries hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén behandlar i övrigl kontrollfrägor. sanktioner
vid överträdelser av förbud, kostnader för reformen samt ikraftträdande och övergångsbeslämmelser.
Organisationerna lämnar förslagel i dessa hänseenden utan erinran.

11.12 Sveriges Ackordscentral

Vid sin granskning av förslagels olika lagregler har ackordscenlralen
funnit sig kunna godtaga dem som hänför sig lill innebörden av näringsförbud
och förbudslidens längd saml lill påföljderna.

12 Kostnader för reformen

12.1 Riksskatteverket

Antalet förväntade anmälningar från tillsynsmyndighet till
NO är svårt atl uppskatta men redan omkring 50 anmälningar under första året
kan medföra alt NO belastas hårt. NOs ulredningar torde, även om tillsynsmyndighet
fogar utredningsmaterial lill sin ansökan, bli omfattande och tidskrävande. NO
skall också enligt förslaget i regel höra den som framställningen berör, vilket
medför ytteriigare lidsåtgång. Årendena avviker dessulom till sin karaktär från
de ärenden som i dag förekommer hos NO. Det bör därför noga undersökas om NO
kommer att ha resurser för atl utreda ärenden om näringsförbud. RSV anser inte
att den för NOs handläggning föreskrivna tidsfristen (högsl tre månader) bör föriängas.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 173

12.1.1 Kroiiojiigdemyndiglieleii i Göleborg

Kronofogdemyndigheten delar inte kommitténs uppfattning atl institutet

kommer ult kommu lill användning i endusl mindre ulslräckning.
Tvärlom tror myndigheten ult elt slorl antul ärenden kommer ult aktuuliseras
hos utredande och beslutunde orgun. Med hänsyn till denna väntade frekvens UV
näringsförbud kommer det därför inte bli en ringu uppgift för berörda myndigheler.
Vilku kostnadseffekter försluget kommer utt få för tillsynsmyndighetens del är
för närvurande svårt ult överskåda. Dessa frågor får bli föremål för närmare ulredning
senare.

12.1.2 Kronojogdemyndighelen i Malmö

Kronofogdemyndigheten vill instämmu i kommilléns förmodande, all

det inte erftirdrus nägon personulförslärkning för de urbetsuppgifler
som läggs pä kronofogdemyndigheiernu. U nder de olika faserna av
indrivnings-arbetet får kronofogdemyndigheten de kunskaper och den kännedom om gäldenären
som erfordras för all - med vissa kompletteringar - tu slällning till en anmälun
om näringsförbud.

12.1.3 Kronofogdemyndigheten i Karlstad

Det merarbete som lugförsluget innebär för de
kronofogdemyndigheter som utgör lillsynsmydigheter synes inle kräva särskild
personalförstärkning. Detla gäller givetvis under fömtsättning att dessa
myndigheter för självu tillsynsfunktionen förstärks för detta ändumål.

12.2 Marknadsdomstolen

En av fördelarna med att anförtro marknadsdomslolen
prövningen av frågor om näringsförbud är. såsom kommittén framhåller, vikten av
atl snabbi få lill slånd elt slutgiltigt beslul. Härvid är del emellertid
angelägel att domslolens resurser förstärks. Atl på nuvarande sladium med någorlunda
säkerhel ange erforderliga behov är ogöriigt. Preliminärt torde domslolens
behov av ytterligare personal försiktigtvis i initialskedet kunna uppskattas lill
minst en handläggande jurisl. hovrättsfiskal, och ett kvalificerat kontorsbilräde.
Därutöver erfordras medel för förhyrning av yllerligare lokalutrymmen saml för
vissa ombyggnader av domslolens nuvarande lokaler.

12.3 Näringsfrihetsombudsmannen

I förevarande sammanhang må framhållas alt NO sedan
1967-07-01 arbetar med oförändrad personalram. Arbetsuppgifterna har under del
gångna decenniet ärendemässigt mer än fördubblats. Ärendena har tenderat atl
bli mer komplicerade och svårbedömda. Utredningen torde mot bakgrund av
tidigare här i yttrandet åberopat material ha underskattat behovet av resurser
hos NO för de föreslagna nya arbetsuppgifterna. Från utredningens sida har
framhållits behovet av juridiska och ekonomiska kunskaper för handläggningen av
näringsförbudsärenden. Resurser bör finnas för att kunna kritiskt granska bokföringen
och övriga ekonomiska transaktioner hos den företagare eller det företag som är
föremål för undersökning. Åven erfarenhel av den rättsliga handläggningen av
konkursmål och det processuella förfarandet inför domstol i brottmål synes
erforderlig. Del är alt märka atl NO förutses ha endast en begränsad tid -tre
månader - för sitl ställningslagande om ansökan om näringsförbud

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 174

skall göras i det enskildu fullet. Det torde varu svårt atl
rekrytera personal med erfarenhel både av revisionsverksamhet oeh domstolsverksamhel.
Man torde böra räkna med ell behov av förslärkning pä alla nivåer, besluts-,
föredragande- och biträdesnivä. Utöver en viss fasl rekrytering bör medel
anvisas för alt möjliggöra en flexibel anpassning lill variationer i unmälningsfrekvensen.

12.4 Sveriges advokatsamfund

Kommittén går icke närmure in på att beräkna kostnaderna
för reformen. Allmänt sägs emellertid, alt dessa är ganska begränsade. Dock
framgår alt det kan bli nödvändigt med personalförslärkningar hos näringsfrihetsombudsmunnen
och i marknadsdomstolen. Mot bakgrunden av den iveksamhel samfundet känner
inför reformen synes det samfundet ganska klart all de medel, som kommer att
behöva anslås, skulle kunna användas bällre pä annat sätt, exempelvis genom all
ge polis och åklagarmyndighet slörre resurser all ulredu ekonomisk brottslighet
i samband med konkurser. Här föreligger, som kommittén själv konstaterar, för
närvarande avsevärda brister och det händer alltför oftu. utt
konkursförvaltarnas anmärkningar mol gäldenärer icke leder någon vart beroende
på att utredningsresurser saknas hos berörda myndigheter.

12.5 Föreningen Sveriges kronofogdars lokalavdelning
för Bergslagen

För de kronofogdemyndigheter, som avses att ulgöra
tillsynsmyndigheter torde merarbetet med vad avser delta betänkande ej kräva nägon
särskild personalförstärkning. Dock bör det beaktas vid bemanningsförslag med
anledning av en kommande lillsynsreform att berörda myndigheter erhåller
härför erforderlig förslärkning.

12.6 Sveriges hantverks- och industriorganisation
familjeföretagen och

Sveriges köpmannaförbund

Kommittén behandlar i övrigt kontrollfrågor, sanktioner
vid överträdelser av förbud, koslnader för reformen saml ikraftträdande och
övergångsbestämmelser. Organisationerna lämnar förslaget i dessa hänseenden
Ulan erinran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3 Del remillerade lagförslagel

Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1921: 225)
dels an 55. 185 b, 199 a och 212 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i
lagen skall införas nio nya paragrafer, 199 b- 199 j SS, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

55 8'

Förvaltaren
skall sä snart ske kan upprälla skriftlig berättelse om boets tillstånd, så
ock om orsakerna till gäldenärens obesländ, såvitt de kunnat utrönas. I
berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har förekommil som kan
föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste årel före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika
anmärkt, vilkel bokföringssystem han har tillämpat och hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådanl fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären senasl uppgjorda balansräkningen.

Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de kunnat utrönas. 1 berättelsen skall upplagas en översikl över lillgångar
och gäld av olika slag ävensom särskill anmärkas, huruvida förhållande har förekommil
som kan föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilkel bokföringssystem
han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i
sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senasl uppgjorda
balansräkningen. Finns del skähg anledning till antagande att gäldenären
eller, om denne är en juridisk person, någon sådan.förelrädare som avses i
199 b § har förfarit på ett sådanl sätt atl näringsförbud enligt sarnma paragraf
kan meddelas, skall även det angivas jämte grunden för anlagandet.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara
därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål lillslällas konkursdomaren och
tillsynsmydigheten samt varje borgenär, som del begär.

' Senaste lydelse 1979:340.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande lydelse

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för
gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären
kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med
verksamhelen.

176

Föreslagen lydelse

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och därvid angiva
grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har drivii
näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram atl gäldenären
kun misstänkas för annat brolt av ej ringa beskaffenhet, som har samband med
verksamheten. Kan det misstänkas atl gäldenären eller, om denne är en juridisk
person, någon sådan företrädare som avses 1 199 b § har förfarit på etl sådanl
säll alt näringsförbud enligl samma paragraf kan meddelas, skall förvaltaren omedelbarl
underrätta åklagaren om detla och ange grunden för misstanken.

185 b 8' 1
fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51,51 a och 52 88, 53 8 första slycket,
57 8, 58 S försia och andra styckena saml 60 8 andra styckel molsvarande
tillämpning. Vidare äger 54 8 motsvarande tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvaltaren
skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om
orsakerna till gäldenärens obestånd, såvill de kunnal ulrönas. Samtidigt skall
anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning lill
konkursboet och om del finns skälig anledning antaga all gäldenären gjort sig
skyldig till gäldenärsbrott. Finns anledning lill sådant antagande, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket
bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts. 1 sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen ingivas.

Förvaltaren
skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgifl om
orsakerna till gäldenärens obestånd, såvill de kunnat ulrönas. Samtidigt skall
anmärkas, om det har förekommil förhällande som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga att gäldenären gjort
sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns anledning till sådant anlagande, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under del senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket
bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senasl uppgjorda
balansräkningen ingivas. Finns det skälig an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse 1979:340.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 177

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ledning till antagande atl gäldenären eller, om denne är
en juridisk person, någon sådan företrädare sorn avses i 199 b § har förfarit
på ell såduni säll atl näringsförhud enligl samma paragraf kan meddelas, skall
även det angivas jämle grunden för anlagandel.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld
skall förvaltaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheien i den ort där gäldenären
bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller
pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämle uppgifter enligt andra stycket
tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarasl och senast en månad
från konkursbeslulet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren
bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gälde- Om förvaltaren finner att gälde-

nären kan misstänkas för atl ha nären kan misstänkas för
alt ha

gjort sig skyldig lill gäldenärsbrott, gjorl sig skyldig till gäldenärsbrott,

skall han omedelbart undertätta all- skall han omedelbart undertätta all

män åklagare därom och därvid an- män åklagare därom och därvid an

giva grunden för misstanken. Det- giva grunden för misstanken. Det

samma gäller om gäldenären har samma gäller om gäldenären har

drivit näringsverksamhet och del drivii näringsverksamhet och det

under konkursförvallningen kom- under konkursförvallningen kom

mer fram att gäldenären kan miss- mer fram alt gäldenären kan miss

tänkas för annat broll av ej ringa tänkas för annat brott av ej ringa

beskaffenhet, som har samband beskaffenhel, som har samband

med verksamheten. med verksamheten. Kan del miss-

tänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk
person, någon sådan företrädare som avses i 199 b § har förfarit på ett sådant
sätt alt näringsförbud enhgt samma paragraf kan meddelas, skall .förvaltaren
omedelbart underrätta åklagaren om della och ange grunden.för niissianken.

199 a 8'

Gäldenären må icke under kon- Gäldenären
får inle under kon-

kursen driva rörelse, med vars ut- kursen driva
näringsverksamhet, övant/e följer bokföringsskyldighet. varmed följer
bokföringsskyldighet

enligt bokföringslagen (1976:125).

199 b §

År gäldenären en näringsidkare och har han förfarit grovt otillbör-ligi
mot borgenärerna eller på an-= Senaste lydelse 1968:559.

12 Riksdagen 1979180. I samt. Nr 83

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

178

opaginerad Kontrollera mot PDF

nal säll grovt åsidosatt vad som ålegat honom som
näringsidkare, jår utöver vad som följer av 199 a § förbud all idka näring
meddelas honom för en lid av högsl fem år (näringsförbud).

Om gäldenärer är etl akiiebolag, ell handelsbolag eller en
ekonomisk förening eller en sådan ideell Jörening eller stiftelse som drivii
näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125), gäller vad som sägs i försia styckel den som är eller senare än två
år innan konkursansökningen kom in har varit StällJÖreträdare för den
juridiska personen eller sorn faktiskt handhar eller under nämnda lid har
handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Näringsförbud får också meddelas den som upprepade gånger
har förekommit i konkurs antingen som gäldenär eller som företrädare eller
tidigare företrädare för en juridisk person enligt vad som sägs i andra slycket,
om han i näringsverksamhet som har föregått konkurserna har åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare och näringsförbud är påkallal av särskilda
skäl.

199 c S

Den som har meddelats näringsförbudfår ej driva
näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet eidigt bokföringslagen
(1976:125), eller såsom styrelseledamot eller i någon annan egenskap vara
ställföreträdare för en sådan juridisk person som avses i 199 b § eller
faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Föreligger särskilda skäl, får en viss näringsverksamhet undantas
från näringsförbudet.

I ett beslut om näringsförbud får fastställas en senare
dag från vilken förbudet skall gälla.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 179

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

199 d §

Tulan om näringsförbud förs av allmän åklagare vid allmän
domstol. Angående ulredningen och förfarandel i mål om näringsförbud skall, om
annal inle föreskrivs i denna lag, i lillämpliga delar gälla vad som i allmänhel
är föreskrivel om mål sorn rör allmänl åtal för brotl, Jör vilkel är stadgal
fängelse i högsl ell år.

Talan om näringsförbud får tas upp av rätlen i den ort där
konkursen är eller har varil anhängig. Beslämmelserna i 24 och 25 kap. rätlegångsbalken
skall inte tillämpas i fråga om näringsförbud.

Talan om näringsförbud skad väckas senasl två år från
dagen för konkursbeslulet. Så länge konkursen pågår får dock lalan väckas.

199 e §

Tillsynsmyndigheten skall, om inle förvaltaren gjort någon
anmälan om näringsförbud till åklagaren enligt 55 S eller 185 b S, göra en
sådan anmälan, så snarl del Jlnns anledning till del.

Tillsynsmyndigheten skall tdl sin anmälan foga den ulredning
som finns t dl gänglig hos myndighelen.

199 f§

En beslul om näringsförbud kan på begäran av den som förbudei
avser hävas helt eller delvis, när ändrade förhållanden eller någol annal
särskilt skäl föranleder det.

Belräffande mål om hävande av näringsförbud gäller 1
tillämpliga delar vad som 1 199 d § försia styckel har föreskrivits om talan om
näringsförbud. Mål om hävande av näringsförbud tas upp av den tingsrätt som
tidigare har handlagt målet om näringsförbud eller av rätten i den ort där
sökanden har sitt hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter finner det lämpligt. Mål om hä-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vande av näringsförbud får avgöras utan huvudförhandling
om saken är uppenbar.

199 g S

Om särskdda skäl föranleder det, får rätten meddela näringsförbud
för liden tdl dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts (tillfälligl
näringsförbud).

I fråga om tillfälligt näringsförbud gäller reglerna i
199 c § andra och tredje styckena.

Enfråga om tillfälligt näringsförbud las upp på yrkande
av åklagaren. Innan etl tillfälligt förbud meddelas skall den som yrkandet
avser få tillfälle att yttra sig i frågan, såvida det inte finns anledning antaga
att han har avvikit eller i övrigt håller sig undan. Rätten får hålla
förhandling förfrågans prövning. Till förhandlingen skall den som avses med
yrkandet kallas personligen. I kallelsen skall han erinras om att frågan kan
avgöras även om han inte instäUer sig. Om förfarandet i övrigt vid en sådan
förhandling gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 24 kap. 14 § rättegångsbalken.

Ett beslut om tillfälligt näringsförbud skall genast
lända till efterrätlelse. Beslutet skall delges den som avses med förbudet.

Mot etl beslul om tillfälligt näringsförbud, som har
meddelats under rättegången, skall lalan föras särskilt.

199 h §

Om rätten meddelar ett tillfälligt näringsförbud, skall
den, om inte talan enligt 199 d § redan har väckts, utsätta den tid inom vilken
sådan talan skad väckas. Denna får inte bestämmas längre än vad som är
oundgängligen behövligt. Är den utsatta tiden inte tillräcklig, fur rätten på
framställning som åklagaren har gjort före tidens utgång medge förlängning av
tiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om talan eidigi 199 d inle har väckls inom den
föreskrivna tiden och del inle heller har kommit in cn framslällning om
förlängning av liden, skall besluiel om tillfälligl näringsförbud omedelbart
hävas. Detsamma gäller om lalan ålerkallas eller lämnas utan bifall eller om
annars skäl för del tillfälliga näringsförbudet inle längre föreligger. Om lalan
bifalls skad rälten pröva om del tillfälliga näringsförbudet forlfarande skall
bestå.

Rätten får i samband med domen självmant förordna om tillfäUigt
näringsförbud.

199 i §

Riksskatieverkei skall föra ell regisler över
näringsförbud och tillfälliga näringsjörbud.

199 j §

Det åligger tillsynsmyndigheten all vaka över all
näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs samt att anmäla överträdelser
av förbud lill åklagaren.

212 8"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gäldenär
som bryter mol 199 a 8 straffes med dagsböter.

Gäldenär som bryter mot 199 a 8 döms till dagsböler.

Den som överträder ett näringsförbud eller ell tillfälligl
näringsförbud döms till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,
till böler eller fängelse i högsl sex månader.

Överträds ett näringsförbud, får det förlängas med högst
fem år. Sker flera förlängningar, får den sammanlagda tiden för förlängning inle
vara mer än fem år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudsliden har
gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I juli 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
konkurser, i vilka konkursbeslul har meddelals före nämnda dag,

* Senaste lydelse 1968:559.

13 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 83

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 1X2

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid summunlräde 1980-01-31

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner,
justitierådet Persson.

Enligt lagrådel den 29 januari 1980 tillhandakommet utdrag
av prolokoll vid regeringssammanträde den lOjanuari 1980 har regeringen på
hemställan av statsrådet Winberg beslulal inhämla lagrådets yitrunde över
förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225).

Förslaget har inför lagrådet fötedragits av
hovrättsassessorn Tomas Stahre.

Förslaget föranleder följande yttranden inom lagrådel:

Lagrådel:

I remissen till lagrådet framläggs förslag som syflar lill
alt skapa vidgade möjligheler alt ingripa mol otillbörliga förfaranden i
samband med näringsutövning. Angelägenheten av en reform på ifrågavarande
område synes väl dokumenterad i lagstiftningsärendet. Reformen sägs ulgöra etl
led även i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Förslaget tar emellertid
sikte inte enbarl på förfuranden som är kriminaliserade eller nära gränsar lill
vad som är straffbart.

Enligt förslagel skall näringsförbud kunna meddelas
näringsidkare och företrädare för juridiska personer. Lagrådel finner ingen
anledning lill erinran mot atl regler om ulvidgat näringsförbud införs för
tillgodoseende av reformens syfle. De förfaranden som skall utgöra grund för
meddelande av näringsförbud har angivits i en regel som fått en allmänt hållen
utformning. En sådan lösning synes böra godtas.

I lagstiftningsärendet har de föri"aranden som skall
stävjas ibland betecknats med det samlande Littrycket missbruk av
konkursinstitutet. Denna beteckning förefaller ej helt adekval. Visserligen
skall konkurs utgöra en förutsältning för alt förslagets bestämmelser skall vara
tillämpliga. Åtskilliga av de förfaranden som avses är emellertid sådana som inle
gärna kan sägas utgöra missbruk av konkursinstitutel. Såsom framhålles i
remissen är här också fråga om överträdelser av regler eller annal missbruk på
associations-, närings- och skatterättens områden och om arbetsrättsliga
förhållanden. Uttrycket missbruk av konkursinstitutel kan ge intryck av atl
förslagets räckvidd är mera begränsad än som är åsyftat.

Frågor om meddelande av näringsförbud skall enligt
förslaget prövas av allmän domstol på lalan av allmän åklagare. Denna ordning
för prövningen bör godtas.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 183

1 fråga om innebörden uv ett näringsförbud, såviii det nu
gällande uuto-mutiska förbudet som del utvidgade förbud förslagel upptar,
finner lagrådet såsom närmure ulvecklas i del följunde ull viss begränsning är
pukullad för alt konflikt med stadganden i regeringsformen (RF) och
tryckfrihetsförordningen (TF) skull undvikas.

Åven i vissa andra avseenden föreslår lagrådet jämkningar
i försluget.

Hellner lillägger för egen del:

Det föreslagna näringsförbudet är till sin allmänna
karaktär knappast av konkursrältslig art. Anknytningen lill konkurs framslår
som huvudsukligen formell, medan den maleriella grunden för näringsförbudet
utgörs av del säll, pä vilket näringsidkaren bedrivit sin verksumhet före
konkursen. Denna har i förslaget gjorts tili den omständighet som kan utlösa
näringsförbud, nägol som i och för sig är naturligt eftersom
konkursförfarandet ger tillfälle lill överblick över näringsidkarens uktuellu situution
och insyn i hans sålt all driva näringsverksamheten före konkursutbrollet.
Konkursen föranleder sälunda en undersökning huruvida just sådana förfaranden
förekommit i verksamheten som inte kan tolereras och som därför ger anledning
att ingripa med särskilda åtgärder för alt hindra näringsidkaren från att
upprepa sill oacceptabla handlingssält. Ingripandet har i fö'slagel fått formen
av etl näringsförbud, dvs. ett förbud för näringsidkaren bl.a. att bedriva bokföringspliktig
verksamhet.

Näringsförbudet utgör såsom understryks i
remissprotokollet en inskränkning i näringsfriheten. Del är inte ett slraff
eller annan särskild rättsverkan av brotl: de förfaranden som materiellt
grundar näringsförbud behöver inte innefatta brolt. Den föreslagna
lagstiftningen om näringsförud har med hänsyn härtill i fråga om sina allmänna
förutsättningar och silt syfte mycket gemensaml med näringsrätlsliga eller
andra regleringar, där tillståndslvång, legitimation eller auktorisation eller
annan form av kompetensprövning används som medel för alt åstadkomma sunda
förhållanden på något vissl område. Handhavandet av sådana regleringar har
regelmässigt lagts på förvaltningsmyndighet med möjlighet lill överprövning av
förvallningsdomslol. Det kan därför sägas all del nu föreslagna systemet med
näringsförbud allmänt sell skulle bätlre ansluta till de grundläggande
principerna i vår rättsordning för uppgiftsfördelningen mellan allmänna
domstolar på ena sidan och förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar
på den andra, om handhavandet av förbuden lagts på förvaltningssidan.
Härigenom hade också undvikits vissa formaliseringar av hanleringen som följer
av anknytningen lill broltmålsprocessen och vilkas värde från rällssäkerhelssynpunkl
är mera svårbestämt. Emellertid kan del på goda skäl antas att frågan om
meddelande av näringsförbud i del övervägande antalet fall kommer atl aklualiseras
i samband med ulredning om gäldenärsbrott eller annal ekonomiskt brotl. De
processekonomiska vinsier som

s. 184 Kontrollera mot PDF

F'rop.
1979/80:83 184

mäste anlas vara förenade med att utredning och
domstolsbehandling av brottspåföljd och näringsförbud kun ske i elt sammanhang moliverur
en ordning enligt förslaget, även om den innebur etl avsteg frän allmänna
principer för kompetensfördelningen mellan samhällsorganen.

199 u och 199 c 88 Lagrådel:

Förbudet mol näringsverksamhet såväl enligl 199 u 8 som enligl
de föreslagna nya beslämmelserna uvser näringsverksamhet, varmed följer
bokföringsskyldighet enligt bokföringslugen. Denna skyldighel ur numera mycket
långtgående. Särskild uppmärksamhet måsle därför ägnus frugun om förbuden i den
ulformning de fått i det remitterade förslaget kan kommu atl iräffa utövningen
av fri- och rättigheter som ålnjuler skydd enligl 2 kap. RF eller enligl TF.

Det står till en början klart att utövare av verksamheler
som omfattas av tryckfrihelsrätlsligt skydd kan vara underkastade
bokföringsskyldighet med uvseende på sådana verksamheler. Så snart etl
författarskap ulgör en självständigl bedriven yrkesverksamhet är förtattaren
näringsidkare i bokföringslagens mening, och med denna egenskap följer
bokföringsskyldighet. En reporter som är verksam yrkesmässigt på free-lance-basis
är också näringsidkare i angiven mening. Och framställning, saluhållande och
spridning av tryckta skrifter lorde regelmässigt ske i sådana former all
verksamheten ulövas av näringsidkare.

Men också när del gäller andra sidor av yilrandefrihelen
än tryckfriheten förekommer aktiviteter som är atl anse som näringsverksamhet,
med vilken följer bokföringsskyldighet vid yrkesmässig självständig utövning.
Exempelvis kan nämnas föreläsningsverksamhet, film- eller annan bildproduktion,
verksamhel som trubadur etc. allt innebärande atl yrkesutövaren gör bruk av
yttrandefriheten sädan den definierats i 2 kap. I 8 RF. Vidare förekommer bokföringspliktig
näringsverksamhet som faller inom områdena för grundlagsskyddad
informationsfrihet och mötesfrihet. Näraliggande exempel är yrkesmässig
nyhetsförmedling resp. teater- eller biografverksamhet, där utövaren
yrkesmässigt anordnar sammankomster för framförande av konstnärliga verk.

De angivna grundläggande fri- och rättigheternu kan - i
den mån fråga inte är om tryckfriheten som en i TF särskilt reglerad sektor av
yttrandefriheten - enligt 2 kap. 12 8 RF begränsas genom lag men endasi så långl
det är medgivet enligt samma lagrum.

Lagrådel kan inle finna annal än all såväl del förbud mot
näringsverksamhet som i del remitterade förslaget finns i form av elt
automatiskt verkande förbud enligt 199 a S som det näringsförbud som skall
kunna meddelas av domstol i särskilda fall med slöd av de föreslagna nya bestämmelserna
kan Iräffa verksamhet vilken är skyddad enligt RF eller TF. Beslämmelserna syflar
visseriigen inte till att hindra annan verksamhel än

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 185

sådun som bedrives yrkesmässigl. De reslriklioner del hur
är frägu om iir emellertid inte sådana som bestar i atl den enskilde verksumhetsutövaren
måste iakllaga vissu föreskrifter när hun gör bruk uv sina fri- och riutighe-ter
enligt de uktuellu grundlugsbuden ulan fråga är om direkla, i förväg meddelude
förbud som musle unses innebära hinder för honom utt ulnjutu självu fri- och
rättigheten. Det rör sig ulltså om en verklig konflikt mellun berättigande grundlagsstadgunden
och förbjudunde lugbestämmelser.

Remissprotokollel ger inle vid handen atl frågan övervägts
i vad mån den föreslagna lagstiftningens begränsningar uv grundlagsskyddade fri-och
rättigheter häller sig inom rumen för tillätnu begränsningar enligt 2 kap. 12 8
RF. Om syftet med restriktionerna på den enskildes frihet alt drivu näringsverksumhel
unges vuru att förhindra vissa otillbörliga ekonomiska transaktioner, kan det miijiigen
anses atl del är en onödigt långtgående ålgärd att förbjuda den berörde
yrkesmässig utövning överhuvudtagel av sådan verksamhel som gör bruk av yiirundefriheten
eller informu-lionsfrihelen. Den föreslagna begränsningen i mötesfriheten kan
enligt lagrådets mening inte anses tillåten, eftersom syftet därmed inte är sådanl
som enligl 2 kap. 14 8 RF legitimerar begränsningar i dennu frihet. Stöd saknas
vidare för de föreslagna förbuden i vad de träffar tryckfrihelsrätlsligt
skyddad näringsverksamhet.

Åven om möjlighel finns enligt 2 kap. 12 8 RF atl företa
vissa begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten för nu
aktuellt syfte synes de intressen som lagstiftningen vill lillgodose inle
påkalla atl be-gränsningsmöjlighelerna ulnylljas lill del yttersta.
Näringsverksamhet på yttrandefrihetens och informationsfrihetens områden synes
därför kunna behandlas på samma säll som verksamhel på Iryckfrihelens och
mötesfrihetens.

I lagstiftningsärendet aktualiseras lill följd av det
sagda frågan atl i lagen begränsa förbudsområdel så all konflikl med de grundlagsskyddade
fri-och rättigheterna undviks. Alternativet vore att tolerera en konflikt i lagen
och låta konflikien lösas vid tillämpningen. Detta skulle innebära att överträdelse
av förbudet enligt 199 a 8 inle föranleder någon påföljd, när överträdelsen
hänfört sig lill sådan grundlagsskyddad verksamhel som inle fält förbjudas.
Vidare skulle domstolarna inskränka näringsförbud enligt 199 c 8 till vad som
är grundlagsenligt eller, om sådan inskränkning inte gjorts, underlåta att döma
till påföljd vid överträdelse av grundlagsstridigt näringsförbud. Det är
emellertid tydligt att lagstiftning i slrid mol grundlag i förlitan på atl
rättsenlighet skall uppnås genom de rättstillämpande organens lagprövning är
högst otillfredsställande. Lagens förbud måste därtör så begränsas atl någon
konflikt med gmndlagsstadganden inle uppstår.

Lagtekniskt möler här vissa svårigheter. Det måste belecknas
som helt ogörligt atl direkl i de aktuella lagparagraferna beskriva gränserna
för de förbud mot näringsverksamhet som är grundlagsenliga. Den enda melod som
erbjuder sig torde vara atl förse lagens förbud med en reservation att

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 186

de inle guller den grundlagsskyddade näringsverksamheten. Della
medför visserligen den olägenheten ull den som drabbas uv ett förbud mot
näringsverksamhet fur besked om förbudels räckvidd först genom en lolkning av
grundlagen, men denna konsekvens får uccepteras.

Det förtjänar understrykas all den förordude reservutionen
för grundlagsskyddade fri- och rättigheter får belydelse endast med avseende pu
näringsverksamhet som enskild person bedriver. Någon reservation med syfte ull skyddu
den enskildes möjligheler ull varu ställföreträdare för en juridisk person
eller att faktiskt leda ett sådant rättssubjekts verksamhel uktuuliserus inte uv
grundlugsstadgandena.

Lagrådet får med hänsyn till vad nu anförts föreslå atl
199 a 8 ges det innehållet, alt gäldenären inte får under konkursen drivu
näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enligl bokföringslagen
(1976: 125). om verksamhelen inle innebär utövning av rättighet som avses i 2
kap. 1 8 regeringsformen eller 1 kap. I 8. 4 kap. I 8, 6 kap. I 8 eller 13 kap.
5 8 tryckfrihetsförordningen.

I fräga om 199 c 8 föresläs att försia slycket uppdelas i Ivå
meningar. Den första meningen bör innehålla beslämmelsen om förbud för den som
meddelats näringsförbud atl driva näringsverksamhet, varvid innebörden av
förbudet anges pä samma sätt som föreslagils belräffande 199 a 8. I den andra
meningen upptas beslämmelse om det hinder att vara ställföreträdare för
juridisk person m. m. som del remitterade förslagel innehåller,

förslagsvis utformat så: ""Han får ej heller
såsom styrelseledamot

dess angelägenheter."

199 b § Lagrådet:

Näringsförbud är enligt förslaget inle en brottspåföljd
eller särskild rättsverkan av broll. Genom den konstruktion som valls
framträder emellertid etl näringsförbud som en sanktion med anledning av vissa
förfaranden. Förulsällning för tillämpningen av stadgandet är att
näringsidkaren har förfarit på visst sätl. Detta förhållande skjuts i
förgrunden även i moiiveringen, där också rättviseskäl framhålls som grund för
åtgärder. Lagrådet har ingen erinran mot den avfattning stadgandet fåll i denna
del. Åven utan atl det särskilt framhålles i lagtexten torde emellertid vara klarl
alt vid prövningen av om förbud skall meddelas en bedömning skall ske av
näringsidkarens lämplighet att driva näring med hänsyn lill risken för framtida
otillbörliga förfaranden.

När i olika stadganden i konkurslagen talas om '"gäldenären"'
ulan närmare bestämning omfattar uttrycket alla kategorier av konkursgäldenärer,
alltså såväl fysiska som juridiska personer i konkurs. Vissa bestämmelser, där
uttrycket förekommer, kan emellertid i praktiken få tilllämpning endast
beträffande fysiska personer. Ett sådant sladgande är t. ex. 199

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 187

a 8. 1 första slycket av den föreslagna 199 b 8 talas
också om "gäldenär" utan annan begränsning än alt det skall vara
fråga om en näringsidkare. Formellt sett gäller stadgandet därför bäde fysisku
och juridisku personer som är i konkurs. Emellertid framgår klarl av ullalanden
i remissprotokollet att det föreslagna näringsförbudsinslitutet tar sikte enbarl
på fysiska personer. DeUa följer ocksä av den föreslagna lagstiftningens
uppläggning. Vad man velat komma åt är personer som allvarligt missbrukar
näringsfriheten antingen som enskilda näringsidkare eller som ställföreträdare
- i formell juridisk mening - eller faktiska handhavare av ledningen för juridiska
personer. För tydlighetens skull bör detta komma till ultryck i första styckel
genom atl ordel "'enskild" skjuts in närmasl före
"näringsidkare" i försia raden.

Avfattningen av tredje stycket erbjuder vissa svårigheter,
eftersom sladgandel skall omfalla flera tämligen olikartade silualioner.
Uttrycket "i konkurs"" är inle helt lyckat med tanke på att man
med stadgandet vill komma ål även en tidigare företrädare för en juridisk
person som är konkursgäldenär. Innebörden blir någol vidare om det citerade
uttrycket ersätts med förslagsvis "i samband med konkurs". Orden
"företrädare" och "tidigare företrädare"har en något oklar
innebörd mol bakgrund av andra stycket. Avsikten är alt tredje stycket skall
syfta på bäde "ställföreträdare" och den som "faktiskt handhar ...
etc." i andra stycket. Enligl lagrådets mening skulle både andra och Iredje
styckel vinna i klarhet om senare delen av andra slycket avfattas på följande
sätt: ". .. den som förelräder eller senare än två år innan
konkursansökningen kom in har företrätt den juridiska personen antingen som
ställföreträdare eller genom att faktiskt handha ledningen eller förvaltningen
av dess angelägenheler." I tredje styckel kan då orden "eller
tidigare företrädare" utgå.

Med den föreslagna omformuleringen åsyftas inte någon
ändring i sak av det remitterade förslagel. Med anledning av vissa remissutlalanden,
som tyder på att stadgandets innebörd på sina håll har misstolkats, bör framhållas
att när det i 199 b 8 liksom i 199 c 8 talas om person som fakliskl handhar
eller har handhaft ledningen eller förvaltningen av en juridisk persons
angelägenheter därmed avses den som, ulan atl vara i formell juridisk mening
ställföreträdare t.ex. såsom firmatecknare, i realiteten är den bestämmande i
företaget. Ofta har han den ställningen på grund av ell dominerande
aktieinnehav e.d. Men det kan också tänkas alt han styr verksamhelen
"bakom kulisserna" utan att ha någon utåt synlig position i
företaget. I de fall någon på detta sätt, med eller utan synlig anknytning till
företaget, har del fakliska bestämmandel över dess angelägenheter är ofta en
bulvan, som saknar verkligt inflytande, den formelle ställföreträdaren. 1 den
egenskapen kan ocksä han bli föremål för ett näringsförbud.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 188

199 d 8 Lagrådel:

Beträffande domstolsförtarundet i mål om näringsförbud
innebär det remitterade förslaget utt rätlegungsbulkens regler för broltmålsprocessen
skall gällu i tillämpligu delar. Den genomgång av olika processuelki frågor som
görs i specialmotiveringen lill 199 d S bör kunna vara lill god ledning vid den
pruktisku tillämpningen uv studgandel. En frågu som emellertid inle berörts i
motiveringen ur huruvida rätlegungsbulkens regler om målsägande kan bli lillämpliga.
Enligl lagrådels mening kan del i och för sig finnas fog för alt jämställa en
borgenär, som direkl drabbats av ett sådanl förfarande som kan grunda
näringsförbud, med en målsägande i brottmål (jfr 20 kap. 8 8 sisla slyckel rätlegångsbalken).
Det får sålunda anses all om en sådan person skall höras i ell mål om
näringsförbud vad som gäller om kallelse a och förhör med målsägande i brottmål
är all tillämpa: han skall alltså inte höras som vittne (jfr 36 kap. I 8 rältegångsbalken).
Däremot lorde avfattningen av 199 d 8 utesluta en laleräll för enskilda molsvarande
målsägandens älalsrätl. Av första meningen i paragrafen måste anses följa alt
talan om näringsförbud enbart kan föras av åklagare.

Den omsländighelen alt skadelidande borgenär i viss utsträckning
jämslälls med målsägande i brottmål får inte leda lill slulsalsen atl en sådan
borgenär ocksä är skadeständsberätiigad. Frågan om skadeståndsrält är alt
bedöma oberoende av kopplingen mellan den nya lagen och rältegångsbalken.

199 f 8 Lagrådet:

Stadgandet är utformat så all del i och för sig kan
omfatta beslut som inte vunnil laga krafl. Under föredragningen av ärendei har
upplysts all avsikten ocksä varil all stadgandet skulle ha denna innebörd. Det
är emellertid svårt atl se vilka fördelar från handläggnings- eller rättssäkerhetssynpunkt
eller i övrigt som skulle stå all vinna härigenom. De ändrade förhållanden
eller särskilda skäl som enligl stadgandet skulle kunna föranleda omprövning
kan lika väl åberopas i högre instans dil talan mol etl beslut i näringsförbudsfrägan
fullföljts. Eftersom mål om näringsförbud i princip skall följa samma regler
som brottmål finns det inget hinder att i överrätt åberopa nya omständigheter
och bevis. Det kan inte heller utan vidare antas att handläggningen skulle gå
snabbare, om man utnyttjar omprövningsmöjlighelen i stället föratt föra fiam de
nya omständigheterna i det fullföljda målel; även ett beslul om omprövning kan
överklagas. Och om saken är så uppenbar all ett bifall till sökandens yrkande
är all påräkna ulan större omgång, kan förutsättas att också ett avgörande i
överinstansen sker snabbt.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 83 189

Med hänsyn lill vad nu sugis bör omprövning fä ske endasi
av beslut som vunnil laga kraft. Lagrådet föreslår därior all ordel ""lagakraftvunnet"
skjuts in mellan "'Ett" och "beslut" i första stycket.

212 8 Lagrådel:

Utan särskild föreskrift torde del vara klart all
bestämmelserna i 199 g 8 om lillfälligt näringsförbud kan tillämpas också i elt
mål om förlängning av elt näringsförbud.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 190

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1980-02-07

Närvarande: slalsminislern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman. Mundebo, Wikslröm, Friggebo. Mogård, Dahlgren. Åsling,
Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i konkurslagen (1921: 225)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredruganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet berör inledningsvis innebörden av termen missbruk
av konkursinslitutet, vilken i lagrådsremissen ibland har använts som ett samlande
utlryck för de skilda förfaranden som under vissa förutsättningar kan utlösa
näringsförbud. Som lagrådel har påpekat är termen ej hell adekval, även om
konkurs utgör en förutsätlning för att bestämmelserna om näringsförbud över
huvud taget skall bli tillämpliga. Enligt min mening kan emellertid uttrycket
missbruk av konkursinslitutet, så som det har använts i remissprotokollet,
knappast ge anledning till något missförstånd när det gäller lagstiftningens
räckvidd och inriktning.

Lagrådet har i anslutning till 199 a och 199 c 88
konkurslagen (KL) tagil upp förhållandel mellan reglerna om näringsförbud samt
bestämmelserna i regeringsformen (RF) och tryckfrihetsförordningen (TF) om
skydd för vissa fri- och rättigheter. Lagrådet menar att förbuden i den ulformning
de fått i lagförslaget kan komma att Iräffa utövningen av fri- och rättigheter
som åtnjuter skydd enligt RF eller TF. När det gäller RF är det reglerna om
yttrandefrihet, informationsfrihet och mötesfrihet (2 kap. 1 8 1-3) som

' Beslut om lagrädsremiss faltal vid regeringssammanträde
den lOjanuari 1980.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 191

kan komma alt beröras, medan det i TF är bestämmelserna om
räll ull yttra sig och lämna uppgift i tryckta skrifter m.m. (I kup. 1 8). rätl
att framslälla tryckalster (4 kap. I 8). rätl atl sprida trycktu skrifter (6 kup.
1 8) saml räll att meddela uppgifter m.m. för offentliggörande i utländsk
skrift (13 kap. 5 8) som är av inlresse. För att konflikter med de angivna
grundlagsbestämmelserna skall undvikas föreslår lagrådet utt det förs in regler
om undantag från näringsförbudet i såväl 199 a som 199 c 8 KL.

Enligl min mening är del tveksamt om de föreslagnu
reglerna om näringsförbud verkligen innebär någon inskränkning av de grundlagsskyddade
rättighetema. Tveksamheten gäller främst RF: s rätlighetsregler. Av förarbelena
lill 2 kap. RF (prop. 1975/76:209 s. 114 f och 153 f) får nämligen anses framgå
all rätlighetsskyddet såviit gäller lagstiftningsåtgärder endasi lar sikte på
specifika angrepp på de olika rättigheterna. Någol sådanl angrepp utgör
knappast den nu föreslagna regleringen, som ju syftar till alt göra det möjligt
all ingripa mol näringsidkare av alla slag. vilka i sin verksamhet hur gjort
sig skyldiga till grovt illojala beteenden -ofla inom områdel för ekonomisk
brottslighet.

Vissa skäl lalar emellertid för atl lagrådets förslag bör godlas.
Sålunda anses jag det angelägel alt undanröja alla tveksamheter som skulle
kunna uppstå i rätlslillämpningen. Rimligtvis torde det inle heller få så stor
praktisk betydelse om det görs undanlag för de ifrågavarande slagen av
näringsverksamhet. Jag vill på den punkten liksom lagrådel understryka att
undantagen får betydelse endast beträffande näringsverksamhet som bedrivs av en
enskild person. Åven om undantagen införs blir det således möjligt att hindra
en person från atl vara ställföreträdare för en juridisk person eller att
faktiskt leda ett sådanl rättssubjekts verksamhel, oavsett om verksamheten
faller inom det grundlagsskyddade området eller ej.

Vad jag nu har sagt innebär att jag inte anser att del
finns lillräcklig anledning att - även om delta i och för sig skulle vara möjligi
- göra skillnad mellan å ena sidan RF: s och å andra sidan TF: s bestämmelser
och eventuellt göra undanlag endasi för verksamhel som faller under IF. Inle
heller anser jag att det finns skäl att - med utnyttjande av möjlighelerna till
rättighelsinskränkning enligl 2 kap. 12 8 RF - göra nägon skillnad mellan de
olika rätlighelerna i 2 kap. I 8 RF. I stället förordar jag aU undantagen i 199
a och 199 c 88 KL får den räckvidd som lagrådet har föreslagit. Jag godtar
också de föreslagna formuleringarna med vissa jämkningar.

Jag vill tillägga att det kan finnas anledning atl på nytt
diskutera de nu förordade undantagen från reglerna om näringsförbud om del
skulle visa sig alt undantagen medför praktiska olägenheler. Jag vill också
erinra om att det ingär i ytlrandefrihetsutredningens uppdrag atl överväga
vilka inskränkningar som i framtiden bör kunna göras når del gäller såväl
tryckfriheten som andra typer av yttrandefrihet.

Lagrådet har i anslutning lill 199 b, 199 d och 212 SS KL gjorl
vissa uttalanden. Jag har ingen erinran mot dessa. Lagrådet har vidare föreslagil

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 83 192

smärre ändringar i 199 b och 199 f 88. Förslagen bör
enligt min mening godlas.

2 Hemställan

Jag hemsläller att regeringen föreslär riksdagen att anta
det uv lugrådet granskade lagförslaget med vidlagna ändringar.

3
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen all anla del förslag som
föredraganden har lagl fram.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:83 193

Innehåll

Proposition ................................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ....... I

Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) .. 3

Uldrag av regeringsprolokollel den lOjanuari 1980 ........ .... 11

1
Inledning 11

2
Allmän molivering........................................................... 13

2.1 Gällande rätt ....................................................... 13

2.2 Konkursutvecklingen och förekomsten
av upprepade konkurser 14

.3 Kommitténs förslag ............................................ 18

.4 Närmare om bakgrunden till kommitténs förslag, m. m 19

.5 Remissyttrandena .............................................. 23

.6 Allmänna överväganden ..................................... 23

.7 Förbudet i 199 a 8 KL ........................................ 25

Automatiskt näringsförbud eller särskild prövning ........ 26

.9 Personkretsen ................................................... 27

. 10 FörutsäUningar för förbud .................................. 29

Förbudets innebörd ............................................ ... 34

. 12 Förbudstidens längd ........................................... 37

. 13 Förfarandet ....................................................... ... 38

. 14 Kontrollfrägor........................................................ ... 46

.15 Sanktioner vid överträdelse av förbud ............... 50

. 16 Kostnader för reformen ...................................... ... 52

.17 Ikraftträdande m. m............................................... ... 52

3
Upprällat
lagförslag ..................................................... ... 53

4
Specialmotivering
......................................................... ... 53

5
Hemställan ................................................................... ... 63

6 Beslul ......................................................................... ... 63

BUagor

Bilaga I Utredningens lagförslag .................................... ... 64

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden ............. 71

Bilaga 3 Det remitterade lagförslaget .............................. 175

Förslag lill lagom ändring i konkurslagen (1921:225) .... . 175

Utdrag av lagrådets protokoll den 31 januari 1980 ....... . 182

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 7
februari 1980 . 190

1
Anmälan av
lagrådsyttrande ....................................... 190

2
Hemställan .................................................................. . 192

3
Beslut ......................................................................... . 192

Norstedts Tryciceri, Stocicholm 1980

Doktrin (1)

  1. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 198 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

98 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (83)

83 kopplingar i 39 dokument.

  1. Prop. 2024/25:201 Utvidgade möjligheter att meddela näringsförbud på grund av brott s. 19 om s. 59 · s. 51 om s. 59 i texten
  2. Ds 2024:35 Ett utvidgat näringsförbud på grund av brott s. 40 om s. 57 i texten
  3. SOU 2023:52 Ett stärkt och samlat skydd av välfärdssystemen s. 658 om s. 43 · s. 661 om s. 41 i texten
  4. Bet. 2018/19:MJU11 Djurskydd om s. 39 i texten
  5. Bet. 2017/18:MJU24 Ny djurskyddslag i texten

Visa alla 39

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 2018 s. 431 »Hårförlängningsverksamheten« om s. 51 i texten
  2. NJA 1983 s. 163 om s. 57 i texten

Doktrin (13)

13 kopplingar i 9 dokument.

  1. Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, 1996 s. 643 om s. 184 · s. 725 om s. 184 · s. 774 om s. 184 i texten
  2. Leijonhufvud, Brotten mot borgenärer, 1986 s. 273 om s. 30 · s. 364 i texten
  3. Bogdan, Internationell konkurs- och ackordsrätt, 1984 s. 116 om s. 13 · s. 116 om s. 14 i texten
  4. ERT 2000 s. 209 s. 217 i texten · dokumentnivå
  5. Bogdan, Sveriges och EU:s internationella insolvensrätt, 1997 s. 54 om s. 14 i texten

Visa alla 9