om kommunalekonomiska frågor inför år 1981
237 sidor, varav 200 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 200 av 237 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:90, om kommunalekonomiska frågor inför år 1981
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:90 Regeringens proposition
1979/80:90
om
kommunalekonomiska frågor inför år 1981;
beslutad
den 28 februari 1980.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de ålgärder eller de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska frågor inför år 1981.
Förslagen
i propositionen har två gmndläggande utgångspunkter. För det försia måste den
kommunala utgiftsökningen dämpas jämförl med utvecklingen de senaste åren. För
det andra är del av statsfinansiella skäl angelägel aU begränsa ökningstakten i
de statliga transfereringarna till kommunsektorn.
Under
den senaste treårsperioden har den kommunala konsumlionsökningen uppgått till
4 å 5% per år i volym. En fortsatt kommunal konsumtionsökning i samma takt som
under de senaste åren är inle förenlig med samhällsekonomisk balans.
Den
kommunala utgiftsexpansionen åren 1979 och 1980 har kunnal ske inom ramen fören
relativt måttlig höjning av det kommunala skatteuttaget. Den kommunala sektorns
finansiella situation är således f. n. generellt sett god. De bedömningar som
nu kan göras visar atl det finansiella utgångsläget kan förvänlas vara gott
även år 1981.
Mot
den angivna bakgrunden föreslås i propositionen, efler överiäggningar mellan
regeringen och represenlanler för kommunförbunden, en viss omprövning av de
statliga Iransfereringarna lill kommunsektorn år 1981 för att därigenom också
en dämpad ökningstakt i de kommunala utgifterna skall kunna uppnås. Förslagen
innebär atl laklen i genomförandet av skatteutjämningsreformen omprövas så atl
det andra steget i reformen, som skulle ha genomförts år 1981, fördelas med
hälften år 1981 och 1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 90
Prop.
1979/80: 90 2
återstående del år 1982. Den ökning av
skalleuljämningsbidragel på ca 1 700 milj. kr. som skulle ha inlräffal år 1981
fördelas därmed jämnt över åren 1981 och 1982 med ca 850 milj. kr. per år.
Del särskilda bidrag om 45 kr. per invånare, som
övergångsvis för år 1980 utgår lill landstingskommuner och landstingsfria
kommuner uianför skatteutjämningssyslemel med totalt ca 100 milj. kr., förnyas
inle för år 1981. Vidare föreslås all vissa specialdestinerade statsbidrag
främst på skolans område slopas, vilket innebär all de slalliga
transfereringarna härigenom reduceras med ca 70 milj. kr. år 1981. För hell år
uppgår slalsbidragsbortfallet lill ca 355 milj. kr. Det största bidraget som
föreslås slopat är skolbyggnadsbidragel.
Trols den förordade långsammare takten i genomförandet av
skatteutjämningsreformen och förslagen om avveckling av vissa specialdestinerade
statsbidrag blir nettoeffekten en betydande real förbältring av den statliga
bidragsgivningen lill den kommunala sektorn år 1981. Del anges vara av
grundläggande betydelse atl den reducerade ökningen av de slalliga
Iransfereringarna inte kompenseras med höjningar av de kommunala
skattesatserna.
Särskild kompensation föreslås ulgå inom ramen för extra
skatteutjämningsbidrag för år 1981 till de kommuner och landstingskommuner som
drabbas hårt av den långsammare takten vid genomförandet av skatteutjämningsreformen.
Ca 150 kommuner och sex landstingskommuner beräknas få denna särskilda
kompensation om sammantaget ca 135 milj. kr.
Frågan om den kommunala volymutvecklingen åren 1981 -1983
kommer att behandlas vid fortsatta överläggningar under mars månad. En redovisning
av dessa frågor kommer alt lämnas i komplelteringspropositionen i vår. Det
framhålls alt det är angeläget atl kommuner och landstingskommuner redan nu
inriktar sig på en myckel restriktiv prövning av utgifterna inför år 1981.
Regeringen är också inriktad på att i fortsättningen i slörre ulslräckning än
tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insalser och alt noga granska de
ekonomiska verkningarna för den kommunala seklorn av statliga beslul.
I propositionen tas även upp vissa frågor om de kommunala
avgifterna.
Uldrag
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-02-28
Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri
Föredragande: statsråden Mundebo, Mogård, Söder
Proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1981
Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Mundebo, anför.
1 Inledning
I min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår
(prop. 1979/ 80: 100 bil. 2) tog jag särskilt upp frågan om den alllför snabba
ulgiftsex-pansionen i den kommunala sektorn och behovet av ålgärder för alt
åstadkomma en dämpning. Jag fann det då ofrånkomligt atl laklen i genomförandet
av skatteutjämningsreformen omprövas samt alt en avveckling av vissa
specialdestinerade statsbidrag diskuteras. Efler all ha hafl överläggningar med
företrädare för kommunerna och landstingskommunerna avser jag att nu ta upp
frågor om den kommunala ekonomin inför år 1981 lill behandling.
Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justitie-,
social-, ekonomi-, utbildnings-, jordbruks- och kommundepartemenlen samt med
stalsråden Mogård och Danell.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Utrymme för utbyggnad av den kommunala verksamheten
Kommunerna och landstingskommunerna har under senare år
fått en allt slörre tyngd i den svenska ekonomin. Den kommunala konsumlionens
andel av bruttonationalprodukten (BNP) i löpande priser har ökat från ca 13 %
till ca 20% under 1970-talel. Jag har i årels budgetproposition konstaterat
att den kommunala utgiftsutvecklingen numera på ett avgörande sätt påverkar den
samhällsekonomiska balansen. Därför måsle den kommuna-
Prop.
1979/80:90 4
la sektorns ekonomi i allt större ulslräckning bli föremål
för statsmakternas uppmärksamhet.
Utrymmet för en ulbyggnad av den kommunala verksamheten är
i hög grad beroende av de samhällsekonomiska förutsättningar som råder. Regeringens
bedömningar av den kommunala ulvecklingen och de ålgärder som kan bli akluella
atl vidta för all påverka denna utveckling måsle således ses mol bakgrund av de
allmänna rikllinjer för den ekonomiska politiken som anges i årets finansplan.
Jag skall därför i korthet återge vissa huvuddrag i finansplanen som är av vikl
för den forlsalla diskussionen om kommunernas ekonomi.
Chefen för ekonomidepartemenlel framhåller där all den
ekonomiska politiken måsle inriklas på all skapa förutsäitningar för en
successivi ökad export och för en dämpad utveckling av importen. Della kräver
för del första all tillväxten och sysselsättningen i den utlandskonkurrerande
sektorn främjas. För det andra måste vårt oljeberoende minska. För del iredje
måsle ökningen av såväl offentlig som prival konsumlion hållas tillbaka för all
skapa realt uirymme för den nödvändiga strukturomvandlingen och för
kapacilelsulbyggnaden i den utlandskonkurrerande sektorn. De åtgärder som
behöver vidlas måste utformas på ell sådant sätt alt de svaga grupperna
skyddas.
Ulrymmet för inhemsk konsumlionsökning, såväl offenllig
som privat, blir således ytterst begränsat under de närmasle åren. Den
offentliga seklorn måsle därför åläggas slor restriktivitet. F. n. är
tillväxten i de offenlliga utgifterna alllför snabb. Om denna utveckling skulle
fortsätta kommer del samhällsekonomiska utrymmet för reallönestegringar alt bli
utomordentligt begränsat, vilket i sin lur försvårar möjligheterna atl nå
avtalsuppgörelser som är förenliga med en balanserad ekonomi. De förändringar
i de internationella förutsättningarna som har inträffat sedan årets finansplan
och budgelförslag framlades synes yllerligare ha begränsal utrymmet för
konsumtionsökning inom landet.
För både den statliga och den kommunala sektorn krävs
således atl utgifternas ökningstakt dämpas. För statens del gäller atl alltför
stora budgetunderskott, bl. a. via effeklerna på kredilmarknaden, riskerar all
på flera sätt hota den samhällsekonomiska balansen. Samtidigt är möjlighelerna
att minska budgetunderskottet genom skattehöjningar begränsade.
1 förslaget lill statsbudget för budgetåret 1980/81 som
nyligen lagts fram för riksdagen redovisar jag resultatet av en hård statlig
budgetprövning. De statliga utgifternas ökningstakt har dämpats krafligl
jämfört med lidigare år. Statens konsumlion och invesleringar, dvs. slalens
egen eftertVågan på reala resurser, beräknas minska. Åven de statliga
transfereringarna till förelag och hushåll har blivil föremål för en restriktiv
prövning. Flera väsentliga besparings- och omprioriteringsförslag har lagts
fram för atl begränsa ökningen av dessa iransfereringsutgifter. Det är mot
denna bakgrund som även iransfereringarna lill den kommunala seklorn måste
ses.
Prop.
1979/80:90 5
Del är mycket angeläget atl även den kommunala
konsumlionens ökningslakt dämpas under de närmasle åren. Under den senasle treårsperioden
har konsumlionsökningen uppgått till 4 å 5 % per år. En fortsall ökning i samma
takt är inte förenlig med samhällsekonomisk balans. En sådan utveckling skulle
bl. a. innebära en alllför snabb ökning av den kommunala seklorns andel av
samhällels tolala reala resurser. Vidare leder en forlsall mycket snabb ökning
av den kommunala konsumtionen med nödvändighet till slora skattehöjningar.
Antingen måsle kommuner och landstingskommuner höja skallen eller också
Ivingas staten öka transfereringarna lill den kommunala seklorn med statliga
skattehöjningar som följd. Via olika former av kompensationskrav riskerar
skattehöjningar att i sin tur ge upphov till ett ökat inflationstryck som kan
undergräva vår internationella konkurrenskraft.
1 sina grundläggande drag har denna samhällsekonomiska
bild förelegat i flera års tid. Det är bl. a. mol denna bakgrund som regeringen
och de båda kommunförbunden under senare år har kommit överens om alt den kommunala
konsumlionsökningen behöver begränsas. För första gången enades parterna i
juni 1978 om en preciserad riktpunkt för den kommunala konsumlionens
volymutveckling, nämligen 3 % per är åren 1979 och 1980. Överenskommelsen har i
riksdagen godkänls av de fyra största partierna och har säledes en bred
parlamentarisk förankring.
1 årels finansplan redovisas olika samhällssektorers reala
inkomsl- och utgiftsutveckling enligt den s. k. BNP-deflatorn. Denna reala
utveckling har erhållits genom alt utgifter resp. inkomsler omräknats med
hänsyn lill prisutvecklingen för brullonationalproduklen (den s. k.
BNP-deflatorn eller implicitprisindex för BNP). Detta beräkningssätt innebär
atl t. ex. utgifternas utveckling direkl kan jämföras med
bruttonationalproduktens utveckling. Del bör därvid uppmärksammas alt
prisutvecklingen varierar mellan olika samhällsseklorer. Sålunda ligger
exempelvis den slatliga och kommunala prisutvecklingen normalt över
bruttonationalproduktens prisutveckling. Eflersom volymutvecklingen för varje
seklor beräknas med hjälp av seklorns prisindex kommer sålunda volymutveckling
resp. real utveckling enligt BNP-deflatorn all avvika från varandra. För den
offenlliga seklorn kommer volymutvecklingen normalt att vara lägre än den
reala utvecklingen mätt med BNP-deflatorn. En ökning av den kommunala konsumtionsvolymen
med överenskomna 3 % svarar vid normala prisrelationer mot en real
utgiftsökning med ca 4,5%. Skillnaden mellan 3% och 4,5 % beror bl. a. på atl
den kommunala verksamheten är mer arbelskraftsinlensiv än vad som gäller för
ekonomin i genomsnitt. Därtill kommer all den regislrerade
produktivitetsutvecklingen i kommunal sektor liksom i hela den offenlliga
seklorn är långsammare än produktivitetsökningen i ekonomin i genomsnitt.
1 finansplanen anges som riktpunkt för den nödvändiga
dämpningen av den samlade offenlliga reala utgiftsökningen atl den i varje fall
inte bör
Prop.
1979/80: 90 6
vara snabbare än ökningslaklen i BNP. Del blir därvid inle
minsl vikligl atl prioritera mellan socialförsäkringssektor, kommunal seklor
och statlig seklor. Sell som ell genomsnitt över en längre period är del
osannolikt all vi uppnår en snabbare BNP-tillväxt ån omkring 3%. Om den
kommunala konsumtionen skulle fortsätta att öka i samma takt som under de
senasle åren och hela ansvaret för en anpassning till en ökningstakt på ca 3%
för de sammanlagda offenlliga utgifierna skulle ligga på slaten så innebär
della alt det skulle kräva en real utgiftsminskning för slaten. En så hård åtstramning
i den statliga seklorn år inte önskvärd. Skall därför det angivna riktmärket
för den offentliga utgiftsutvecklingen kunna nås är det nödvändigt alt
kommunerna och landstingskommunerna drar ned ökningstakten i sin konsumlion så
alt man håller sig inom överenskomna ramar. Åven inom dessa ramar kommer den
kommunala sektorn atl få en från utgiftssynpunkt prioriterad slällning jämförl
med del utrymme som återstår för staten.
Den kommunala utgiflsexpansionen för åren 1979 och 1980
beräknas emellertid som nämnts ligga klart över den riktpunkt på 3% per år som
angavs i överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden. Enligt den
preliminära nalionalbudgelen 1980 ökade den kommunala konsumtionen med 5% år
1979, vilket är ca två procenlenheler mer än vad som överenskommils. Endasi en
liten del av ökningen förklaras av en torlsalt utbyggnad av anlalel
beredskapsarbelen för arbetslös ungdom. Expansionen av den mer permanenta
verksamhelen är således större än vad som är samhällsekonomiskl godtagbart. Den
budgeterade utgiftsökningen år 1980 ligger också klarl över den överenskomna riktpunkten.
Kommunförbundens egna bedömningar, grundade på enkäter till kommunerna och
landstingskommunerna, tyder på en budgeterad ökningstakt på mer än 4,5 % för
den kommunala konsumtionen.
Den kommunala utgiflsexpansionen år 1979 har kunnat ske
inom ramen för en jämförelsevis begränsad höjning av det genomsnillliga
kommunala skatteuttaget, nämligen med 31 öre. Delsamma gäller för år 1980 då medelutdebiteringen
endast har ökat med 7 öre. Kommunsektorns finansiella situation är således f.
n. generelll sett god. För år 1980 bidrar i första hand två faktorer lill del
gynnsamma finansiella utgångsläget. Kommunalskatterna höjdes mycket kraftigt
förär 1978. Under delta år slopades också den allmänna arbetsgivaravgiften.
Tillsammans med en relativt långsam prisoch löneutveckling ledde detta till
betydande överskott år 1978. Dessa överskott las nu upp i 1980 års kommunala
budgetar. Därtill kommer den mycket krafiiga ökning av de statliga
transfereringarna som följer av att det första steget i skatteutjämningsreformen
genomförs år 1980. Landstingskommunernas finansiella ställning är mycket god
med belydande överskott i finansiellt sparande både år 1979 och år 1980.
Kommunerna beräknas däremol få etl underskott i finansiellt sparande om 1-2
miljarder kr. år 1980, som bl. a. täcks genom en netloupplåning på
kredilmarknaden.
Prop.
1979/80: 90 V
Kommunernas och landstingskommunernas finansiella
situation år 1981 blir i hög grad beroende av pris- och löneutvecklingen åren
1980 och 1981. Under förulsällning atl pris- och löneulvecklingen kan hållas
inom samhällsekonomiskt acceptabla gränser och de kommunala utgifternas volymökning
dämpas jämfört med innevarande år kan del finansiella sparandet för kommuner
och landstingskommuner år 1981 beräknas bli av samma siorieksordning som är
1980. Åven för år 1979 kan överskollen i de kommunala boksluten beräknas bli
betydande. Dessa överskott får las upp i 1981 års kommunala budgetar.
Sammanlaget pekar dessa bedömningar på atl kommunala skattehöjningar i huvudsak
bör kunna undvikas även för är 1981. Kommunsektorns finansiella läge skulle
självfallel avsevärt försämras om priser och löner skulle öka myckel snabbt
eller om den kommunala utgiflsexpansionen skulle fortsätta i oförminskad takt.
Slalsbidragen till kommuner och landstingskommuner har
ökat myckel snabbi under de senasle åren. De lolala bidragen åren 1978- 1980
lill den samlade kommunala sektorn (inkl. församlingar) framgår i följande
tablå.
Milj. kr. Löpande priser
1978 1979 1980
Allmänna statsbidrag 6715 7350 9625
Speciella slalsbidrag 23 541 26
980 28900
Summa 30 256 34330 38 525
Statsbidragen har årligen ökat med 12-13 % i löpande
priser under dessa år, vilket klart överstiger inflalionstaklen. Tar man hänsyn
till atl bidragel Ull skyddade verkstäder har fallil bort fr. o. m. år 1980,
eftersom huvudmannaskapet för verksamheten har överförts från
landstingskommuner eller kommuner till regionala stiftelser, blir ökningstakten
år 1980 ännu något högre. Den snabba slatsbidragsökningen förklaras bl. a. av
skatteutjämningsreformen fr. o. m. år 1980 samt av den successiva utbyggnaden
av barnomsorgen.
Åven för år 1981 kan statsbidragen beräknas öka kraftigt.
Med nu gällande bidragsregler kan ökningen beräknas till drygt 13% i löpande
priser.
Jag har i detla avsnill tecknat den samhällsekonomiska
bakgrunden lill de slulsalser och förslag till ålgärder som jag kommer all
redovisa i del följande. Förslagen har två grundläggande ulgångspunkter. För
del försia måste den kommunala utgiftsökningen dämpas jämförl med de senasle åren.
För det andra är del av slalsfinansiella skäl angelägel all begränsa
ökningslaklen i statens transfereringar.
Prop.
1979/80:90 8
2.2 Förslag till åtgärder inför år 1981
Statens försök att påverka den ekonomiska utvecklingen i
kommunsektorn har i huvudsak sketl genom överläggningar mellan regeringen och
de båda kommunförbunden. Därutöver innebär naluriiglvis statsmakternas ätgärder
i olika avseenden all förutsättningarna för den kommunala verksamheten
påverkas. Della gäller såväl utformningen av den ekonomiska politiken i slort
som beslut som innebär krav på kommunala insatser inom olika
verksamhetsområden. Åven via utformningen och omfattningen av
statsbidragsgivningen påverkas den kommunala verksamhelen.
I propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin
förordade jag alt frågan om en begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen
i försia hand bör bli föremål för överläggningar mellan stat och kommun. De
framlida formerna för överläggningarna logs också upp till diskussion. Jag var
inle beredd alt förorda en lagstiftning om begränsning av det kommunala
skatteuttaget. Åven riksdagen anslöt sig till denna linje (FiU 1978/ 79:35,
rskr 1978/79:335).
1 kompletteringspropositionen våren 1979 (prop. 1978/79:
150 bil. 2) framhöll jag att för att överläggningarna mellan stat och kommun
skall te sig meningsfulla är det nödvändigt att träffade överenskommelser också
får genomslag i kommunernas och landstingskommunernas faktiska handlande.
Erfarenheterna visar att många kommuner och landstingskommuner för år 1979
liksom i budgetarbetet för år 1980 inte synes ha följt de riktlinjer som anges
i den överenskommelse om den kommunala konsumtionens volymökning som
regeringen och kommunförbunden enades om i juni 1978. Med anledning av vad som
anfördes i komplelteringspropositionen 1979 uttalade riksdagen att ytterligare
åtgärder för att begränsa den kommunala tillväxten måste prövas om den
kommunala expansionen visar tecken på att fortsätta i samma takt som hittills,
trots träffade överenskommelser (FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452).
Utvecklingen åren 1979 och 1980 visar alt regeringens överenskommelser med
kommunförbunden inle har resulterat i en dämpning av den kommunala
volymexpansionen.
Del hävdas ofla att en anpassning av den kommunala
verksamheten till en lägre expansionstakt tar viss tid. Jag betonade också i
propositionen om den kommunala ekonomin att jag har förståelse för delta. Vad
som är bekymmersamt är emellertid att någon påtaglig uppbromsning inte har
påbörjats under de senaste åren.
I propositionen om den kommunala ekonomin anförde jag att
etl slort anlal kommuner och landstingskommuner får kraftiga
resursförst-ärkningar genom skatteutjämningsreformen. Jag betonade alt
förutsättningen för att en överföring i denna storleksordning skulle vara samhällsekonomiskt
motiverad var att det finansiella utrymme som därigenom skapas i stor
utsträckning används för atl sänka skatterna. Om resurserna i stället används
lill en volymexpansion utöver den överenskomna riktpunkten för
Prop.
1979/80:90 9
är 1980 har syftel med de föreslagna ätgärderna förfelals.
Redan i årels budgetproposition kunde jag dock konstatera atl endast sex
kommuner och en landsiingskommun sänkte skatten för år 1980. Samtidigt har kommuner
och landstingskommuner budgeterat en snabbare genomsnittlig volymexpansion än
den överenskomna.
Jag har i föregående avsnitt redovisat atl den kommunala
seklorns finansiella situation f n. generellt selt är god. Erfarenhelerna från
åren 1979 och 1980 ger enligl min mening vid handen alt kommunerna och landstingskommunerna
många gånger har svårt all slå emot utgiflstryckel i ett läge då finansiella
resurser finns tillgängliga.
Jag anser alt forlsalla överläggningar mellan regeringen
och kommunförbunden är av slorl värde. Överläggningarna ger berörda parter
möjligheter att föra fram synpunkter på den framtida kommunala ulvecklingen. De
är ett forum för informationsutbyte och ger parterna tillfälle atl redovisa de
problem och svårigheier som föreligger. Här kan de samhällsekonomiska
aspekterna vägas mol de kommunalekonomiska förutsättningarna. 1 propositionen
om den kommunala ekonomin behandlade jag formerna för fortsalla överläggningar.
Denna fråga har nu förts ytterligare steg framåt. Jag förordade bl.a. alt en
särskild arbelsgrupp med representanter för regeringskansliet och de båda
kommunförbundens kanslier skulle bereda underlaget för överiäggningarna.
Gruppen skulle vidare löpande följa den kommunala utvecklingen och la fram ell
förbättrat statistiskt underlag.
Den särskilda gruppen har konstituerats och arbetat i nära
ett år. Bl.a. har en översyn sketl av de meloder som används för att mäta den
kommunala volymutvecklingen. Kommunförbunden har gått ul med särskilda enkäter
till samtliga kommuner och landstingskommuner i samband med budgetarbetena
inför åren 1979 och 1980. Därmed är underlaget för att bedöma den budgeterade
kommunala volymutvecklingen nu bällre än Udigare. Utvecklingsarbetet på delta
område fortsätter. Vidare ger arbetsgruppen goda förutsättningar för berörda
parter atl samordna tillgänglig information och analysera de slatliga och
kommunala prognoserna för de närmaste åren.
Mot denna bakgrund har det varit naturligt för mig atl la
initiativ till nya överläggningar i början av år 1980. Den försia fasen av
dessa överläggningar är nu avslutad. Därvid har i försia hand den kommunala
seklorns finansiella situation år 1981 behandlals. Åven den kommunala volymutvecklingen
detta år har berörts. Avsikten är att frågor om volymutvecklingen för åren
1981-1983 skall las upp lill en mer detaljerad analys och diskussion i den
andra fasen av överläggningarna under mars månad.
Jag har nyss konstaterat atl kommunernas och
landstingskommunernas utgiftsutveckling bl.a. är beroende av de lillgängliga
finansiella resursernas sloriek. Del är därför nalurligl alt överväga åtgärder
som innebär en viss åtstramning av kommunsektorns finansiella utrymme.
Skalleinkomsterna och statsbidragen är de största inkomstposterna. Det är
nödvändigl
Prop.
1979/80: 90 10
atl nu pröva slorleken av de lolala statliga Iransfereringarna
till kommunsektorn år 1981. Denna åtgärd bör även ses mol bakgrund av de
statsfinansiella perspektiv somjag har redovisat i det föregående (avsnitt
2.1). Den restriktiva prövningen av de statliga transfereringsutgiflerna måsle
även omfatta slalsbidragen lill kommuner och landstingskommuner.
I fråga om ålgärderna inför år 1981 anförde jag i
budgetförslaget för näsla budgelår alt det är ofrånkomligt att takten i
genomförandel av skalleuljämningsreformen omprövas. Del andra stegel, som
skulle ha genomförts år 1981, bör fördelas med hälften år 1981 och återstående
del år 1982. Reformeringen av skatleutjämningssystemet föreslås således vara
genomförd i sin helhel först år 1982. Vidare angav jag att del bidrag om 45 kr.
per invånare som övergångsvis för år 1980 ulgår till landstingskommuner och
landstingsfria kommuner uianför skatteutjämningssyslemel inle bör förnyas för
år 1981. Detta bidrag uppgår lill ca 100 milj.kr. år 1980. Jag uttalade också
all en avveckling av vissa specialdestinerade bidrag m. m. borde las upp lill
diskussion i della sammanhang. Enligt min bedömning kan det nuvarande
investeringsbidraget lill skolbyggnader slopas, liksom en del andra bidrag på i
försia hand skolområdet. Jag har därvid samrått med berörda statsråd.
Den förbättrade konstruktion av skatteutjämningssyslemel
som beslulades av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79: 95, FiU 1978/79: 35,
rskr 1978/ 79: 335) innebär alt en större rättvisa uppnås i fråga om
kommunernas resp. landstingskommunernas ekonomiska förutsättningar. Härmed förstärks
möjlighelerna för en likvärdig kommunal service i olika delar av landel. Delta
grundläggande och belydelsefulla mål för skalleuljämningen påverkas inte av den
något långsammare taklen i genomförandel av reformen. För att för framtiden
förbereda en ylterligare utjämning mellan kommunerna resp.
landstingskommunerna harjag tillkallat en särskild utredare som skall se över
statistik och kalkylmetoder för beräkning av grundgarantin i
skalteuljämningssystemet. Della får ses som elt led i den fortlöpande
anpassning av skatleutjämningssystemet till ändrade förhållanden som
behöver ske.
Jag vill i detta sammanhang även peka på att utjämningen
mellan olika kommuner hänger samman med den kommunala beskattningen av juridiska
personer. Jag konstaterade i propositionen om den kommunala ekonomin våren
1979 atl etl antal vikliga frågor måste beredas mer i delalj innan etl konkrel
förslag lill beslul kan föreläggas riksdagen på detla område. Riksdagen (FiU
1978/79: 35, rskr 1978/79: 335) anslöl sig lill denna uppfaUning och ansåg atl
frågan om de juridiska personernas beskattning borde bli föremål för fortsatt
utredning. Denna översyn har inlells inom regeringskansliel med sikle på att
la fram en promemoria som kan remitteras.
Jag föreslår således all skatteutjämningsreformens andra
steg fördelas jämnt över åren 1981 och 1982. Den reducerade ökningen fördelar
sig jämnt mellan kommuner och landstingskommuner. Storieken av del andra
Prop.
1979/80:90 11
slegel, som lidigare beräknals lill ca I 500 milj. kr.,
kan nu närde definitiva bidragen för år 1980 är kända beräknas uppgå till ca I
700 milj. kr. Forlfarande föreligger osäkerhei i beräkningen av reformen bl.
a. beroende på den inverkan beaktandet av KBT år 1981 kan få. Fördelningen av
reformen på två år innebär således att skatteutjämningsbidragen ökar med ca 850
milj. kr. per år åren 1981 och 1982 som en effekt av ändrade bidragsregler. Som
en jämförelse kan anges alt en procentenhets snabbare ökning av den kommunala
konsumtionsvolymen ökar de kommunala utgifterna med 700-900 milj. kr.
Ulöver effekterna av ändrade bidragsregler besläms
skatteutjämningsbidragens sloriek av del kommunala skatteunderlagets
utveckling samt av del kommunala skatteuttaget. Del bör sålunda observeras atl
de ordinarie skatteutjämningsbidragen lotalt beräknas öka med ca 1 400 milj.
kr. till år 1981 trots den förordade långsammare taklen i genomförandel av
reformen.
Förslaget all avveckla investeringsbidraget lill
skolbyggnader fr. o. m. den 1 juli 1981 medför elt bidragsbortfall på ca 320
milj. kr. för ett helt år. Statsrådet Mogård kommer senare denna dag (bilaga 3)
att föreslå vissa övergångsåtgärder för atl mildra verkningarna vid
borttagandet av detla bidrag. Utbetalningen av skolbyggnadsbidrag under år 1981
avser delvis också skolbyggn-ddsprojekt som beviljats bidrag under tidigare år.
Bidrags-bortfallet för kommuner och landstingskommuner under år 1981 på grund
av avvecklingen av skolbyggnadsbidraget kommer därför att begränsas till ca 40
milj.kr. Förslaget all avveckla ett anlal mindre bidrag på främst skolans
område medför sammantaget ell bidragsborlfall på ca 30 milj. kr. år 1981. De
bidrag som omfallas av förslagen redovisas i följande tablå.
Statsbidrag Bidragsbortfall
för helt är (milj. kr.)
Sjukhusvård för flyktingar och därmed jämställda 6,0
Landstingskommuns avlöning av föreståndare vid elevhem
för elever i gymnasieskola 0,2
Koslnader för vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan
och gymnasieskolan 0,05
Lantbruks- och lanlhushållsskolor, vissa bidrag 2.8
Skogsbrukets yrkesutbildning, vissa bidrag 17,0
Hyra av vissa skollokaler' 9,0
Byggnadsarbeten inom skolväsendet' 320,0
Kommunal vuxenutbildning, koslnader för lärares
resor och traktamenten i glesbygd 0,5
Summa 355,6
' Avvecklas fr. o.m. 1981-07-01
Ett slopande av specialdestinerade slalsbidrag enligl
tablån innebär etl bidragsbortfall för kommuner och landstingskommuner om ca
355 milj. kr. för hell år, varav ca 280 milj.kr. faller på kommunerna. För år
1981 begränsas dock effekten som framgått ovan till ca 70 milj. kr., varav ca
40 milj. kr. avser kommunerna och ca 30 milj. kr. landstingskommunerna.
Prop.
1979/80: 90 12
En
någol slörre del av de föreslagna bortfallande specialdestinerade statsbidragen
berör således kommunerna. Jag har därtör efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet och efler överläggningarna med kommunförbunden funnit
att sludieslödsutredningens förslag (Ds U 1978:15) om all föra över det
ekonomiska ansvaret för gymnasieskolelevernas resor och inackordering till
kommunerna f. n. inte bör genomföras.
Jag
har i del föregående (avsnill 2.1) konstaterat all landstingskommunernas
finansiella situation genomsnittligt sett kan bedömas vara bättre än
kommunernas år 1981. Huvuddelen av statens bidrag lill landstingskommunerna är
emellertid avtalsbundna och har därför inte kunnat diskuteras i detla
sammanhang. Särskilda förhandlingar skall senare äga mm med
landstingskommunerna inför år 1981 om bl. a. statsbidragen till den psykiatriska
vården samt landstingskommunernas ersättning till slalen för skyddade
verksläder. Den tolala omfattningen av medelsöverföringarna mellan slalen och
landstingskommunerna år 1981 kommer således all slutligt avgöras först vid
dessa förhandlingar.
Trols
den förordade långsammare takten i genomförandel av skatteutjämningsreformen
kommer skatteutjämningsbidragen som nämnts atl öka kraftigl år 1981. Åven om
den föreslagna avvecklingen av vissa specialdestinerade slatsbidrag beaktas
blir nettoeffekten en belydande real förbättring av den statliga
bidragsgivningen till den kommunala sektorn år 1981. Jag vill således betona
att det inle är fråga om atl totall sett minska de slalliga överföringarna lill
den kommunala seklorn ulan endasi atl hålla nere ökningstakten. Jag redovisade
i det föregående (avsnill 2.1) atl statsbidragen beräknas öka med drygl 13% i
löpande priser till år 1981 med nu gällande bidragsregler. Effektema av de
förslag som jag här har förordat ger en ökningstakt för de tolala statliga
bidragen till kommuner och landstingskommuner år 1981 på ca 11 %. Det betyder
att iransfereringarna till den kommunala sektorn ulgör en myckel expansiv
faktor i den statliga budgeten trols dessa ålgärder i begränsande syfte.
Jag
vill på nytt betona all syftel med de föreslagna ålgärderna är att begränsa de
tillgängliga finansiella resurserna i den kommunala sektorn för att därigenom
uppnå en dämpning av den kommunala utgiftsexpansionen. Det är därför av
gmndläggande belydelse alt kommuner och landsfingskommuner inte kompenserar
den reducerade ökningen av de statliga transfereringarna med höjningar av de
kommunala skattesatserna. Om en fortsatt snabb kommunal volymexpansion
finansieras med höjda skatter omöjliggörs den utveckling mot balans i
samhällsekonomin som är nödvändig. Det förtjänar också att framhållas att
utrymmet för kommunerna och landstingskommunerna på kreditmarknaden inte
beräknas öka år 1981 jämfört med innevarande år, eftersom det kommer att bli
nödvändigt alt bereda utrymme för de strukturinvesteringar som behövs för att
åstadkomma en förbättring av vår bytesbalans. Andra sektorers anspråk på
kreditmarknaden måste därför stå tillbaka.
Prop. 1979/80: 90 13
Möjlighelerna för enskilda kommuner och landstingskommuner
all anpassa sig lill de föreslagna åtgärderna är naturligtvis varierande. Både
den finansiella situationen och behoven att öka utgifterna skiljer sig ät
mellan kommunerna. I budgetförslaget för nästa budgetår anförde jag att vissa
ökade medel behöver avsättas lill exlra skatteutjämningsbidrag för år 1981 för
att förhindra att någon kommun drabbas oskäligt hårt av den förordade
uppdelningen av det andra stegel i skatteutjämningsreformen.
Extra skatteutjämningsbidrag har för år 1980 beviljals med
totall ca 96 milj. kr. Syfiet med del exlra bidraget är alt läcka brisier i det
ordinarie skatteutjämningsbidraget och ge stöd till de kommuner som av olika
skäl har hamnat i ekonomiska svårigheter. Den allmänna ekonomiska situationen
hos den sökande kommunen ulgör allmänl kriterium vid bidragsprövningen. Jag
föreslär att särskild hänsyn las till de kommuner och landstingskommuner som
drabbas hårt av den långsammare taklen vid genomförandet av
skalleuljämningsreformen genom alt ulökade resurser anvisas för extra
skatteutjämningsbidrag för år 1981.
Särskild kompensation inom ramen för extra skalleuljämningsbidrag
bör enligl min mening ges lill de kommuner och landstingskommuner för vilka
bortfallet av ordinarie skalleuljämningsbidrag uppgår lill minsl 25 öre per
skattekrona, jämfört med det bidrag som skulle ha utgått vid en fullt genomförd
skatteutjämningsreform år 1981. Kompensation bör lämnas för hela den del av
bortfallet som överstiger 25 öre per skattekrona. Ca 150 kommuner och sex
landstingskommuner kan beräknas få extra skatteutjämningsbidrag för år 1981
med sammantaget ca 135 milj. kr. enligt denna regel.
Därutöver skall naturligtvis extra skatteutjämningsbidrag
ulgå i normal omfattning och enligt sedvanliga kriterier. Vid prövningen av
extra skalleuljämningsbidrag bör särskild uppmärksamhel bl. a. ägnas åt de
effekler som elt slopande av skolbyggnadsbidraget kan få på mindre kommuner som
avser alt göra omfattande investeringar i skollokaler.
Den alltför snabba utgiftsökningen åren 1979 och 1980 är
som nämnts inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Denna ökning förklaras
av flera faktorer. Fördel första har den "automatiska"
utgiftsökningen, dvs. den ökning som beror av bl. a. en förändrad
befolkningsstruktur, blivit slörre än beräknal. Detla gäller framför allt
effekterna av elevutvecklingen inom skolområdel. För det andra har kommuner och
landstingskommuner haft en alltför hög ambitionsnivå vad gäller ulbyggnad och
förbättrad slandard inom olika kommunala områden. För del Iredje har regering
och riksdag lagl nya uppgifler på kommuner och landstingskommuner, vilket
naturligtvis också till en del har bidragit till den alltför snabba kommunala
volymutvecklingen.
I de fortsatta överläggningarna om den kommunala
volymutvecklingen under de närmaste åren är det viktigt att noggrant analysera
den "automatiska" utgiftsutvecklingen och konsekvenserna av redan
fattade statliga
Prop.
1979/80:90 14
beslut. Delta ger en uppfattning om det utrymme för
utbyggnad av kommunal verksamhet som redan är inlecknat.
Den del av den kommunala utgiftsökningen som gär att
påverka hänför sig till de nya beslut som årligen kommer all fallas på lokal,
regional och cenlral nivå. Del är därt"ör av stor belydelse att regeringen
och kommunförbunden diskuterar vilka områden som bör prioriteras inom en viss
angiven ökningstakt. Därutöver bör konkrel anges vilka områden som vid knapphet
på resurser måste stå tillbaka. Det kan därvid bli nödvändigt atl även la upp
redan fattade beslul om reformer till förnyad prövning såväl vad gäller
inriktningen som takten i genomförandet.
1 regeringsdeklarationen betonades alt regeringen avser
att noga granska de ekonomiska verkningarna för den kommunala seklorn av
slalliga beslul. Jag angav också i budgetpropositionen att regeringen för sin
del är inriklad på atl i fortsättningen i störte utsträckning än tidigare vara
restriktiv med krav på kommunala insalser. Slalsmaklerna måste också i del
löpande arbetet klarlägga olika reformers effekler på den kommunala
volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin. Jag vill starkt betona vikten
av siörsta återhållsamhet både från stal och kommun när del gäller krav på
snabbi genomförande av nya reformer och ambitionshöjningar inom beflntliga
verksamheter.
Möjligheterna till omprövning av befintlig verksamhel
behöver las i anspråk i en hell annan utsträckning än tidigare. Jag vill här
erinra om vad jag anförde i propositionen om den kommunala ekonomin om viklen
av etl ökat kostnadsmedvetande i den kommunala verksamheten. Genom fortlöpande
rationaliseringsverksamhel kan besparingar och omprioriteringar av olika slag
komma lill slånd. Del ligger också ell ansvar på slaten all göra bedömningar av
detla slag, eftersom en betydande del av den kommunala verksamheten bedrivs
inom ramen för åligganden enligt speciallagstiftning.
En viktig del i detla sammanhang ulgör de statliga
myndighelernas föreskrifter och råd för den kommunala verksamhelen. I
budgetpropositionen angav jag alt del är av stor vikt atl man från
myndighelernas sida avslår från atl utfärda för kommunerna och
landstingskommunerna kostnadsdrivande detaljföreskrifter av olika slag. Det finns
därvid anledning att betona vikten av att även befinlliga normer blir föremål
för en översyn i syfte alt rensa ut sådana normer som verkar koslnadsdrivande.
Del finns fortfarande elt storl anlal föreskrifier som behöver ses över för alt
mildra statens krav på kostnadskrävande åtaganden från kommunernas sida. Med
hänsyn till detla och lill alt del är angeläget atl kungörelsen (1970:641,
omtryckt 1977: 629) om begränsning i myndigheters rält atl meddela föreskrifter,
anvisningar och råd får genomslag i myndighelernas fakliska handlande har
regeringen intensifierat bevakningen av dessa frågor.
Statsmakterna har dessulom en allmän strävan att minska
den statliga detaljregleringen av den kommunala verksamheten. Minskningen av
den slalliga delaljkonlrollen ulgör enligt min mening ett verksamt sått alt
Prop.
1979/80: 90 15
begränsa förekomslen av koslnadsdrivande föreskrifier,
normer m. m. från statliga myndigheter. Samtidigt skärps naturligtvis det
lokala och regionala ansvaret när det gäller att utnyttja den ökade friheten
till att uppnå kostnadsminskningar och rationaliseringar.
Frågorna om den kommunala volymutvecklingen åren 1981-1983
kommer somjag tidigare nämnt alt behandlas vid de fortsatta överiäggningarna
under mars månad. Jag räknar med all återkomma till en redovisning av dessa
frågor i komplelteringspropositionen senare i vår.
Någon preciserad riktpunkt för den kommunala
volymutvecklingen år 1981 har ännu inte lagts fast i avvaktan på de fördjupade
studier som återstår atl ulföra. Den redovisning av de samhällsekonomiska
perspektiven som jag lämnat i del föregående (avsnitt 2.1) visar emellertid
atl utrymmet för ulbyggnad av den kommunala verksamhelen kommer atl vara mycket
begränsal år 1981. Del är därtbr angeläget alt kommuner och landstingskommuner
redan nu inriktar sig på en myckel restriktiv prövning av utgifterna inför år
1981.
2.3 Vissa frågor rörande kommunala avgifter
Jag har i det föregående starkt betonat viklen av alt den
kommunala utgiflsexpansionen begränsas. 1 viss ulsträckning kan härvid de
kommunala avgifterna användas som elt medel för all dämpa efterfrågan på kommunala
tjänster. Kommunerna bör därför löpande pröva avgifterna även utifrån dessa
syften. Som jag anförde i prop. 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin får dock
inle avgifterna inom den sociala seklorn användas på etl sådant sätt att de som
mesl behöver de socialt inrikiade tjänsterna utestängs.
1 nämnda proposition berörde jag också frågan i vad mån
statens prisoch kartellnämnd (SPK) och vissa andra stafliga myndigheler i
prisdämpande syfte skall kunna påverka kommunernas taxesältning. Det kan
ifrågasältas om statliga myndigheter bör ha inflytande över de kommunala
avgifternas storiek och därmed över hur stor del av den kommunala verksamheten
som skall skaltefinansieras. Jag konstaterade dock atl del här föreligger en
målkonflikt. Å ena sidan eftersträvas av flera skäl en lugn prisutveckling och
å andra sidan finns del etl starkt inlresse av att de kommunala avgifterna
följer med kostnadsutvecklingen och även används för atl styra efterfrågan på
vissa kommunala tjänster. En avvägning mellan dessa molslridiga intressen måste
därför göras. Jag ansåg emellertid alt del inle då fanns tillräckligt underlag
för att ta definitiv slällning i denna fråga.
Därefler har regeringen i maj 1979 beslutat alt minska
anlalel slatliga myndigheler som har samrådsskyldighet med SPK i frågor som rör
avgiftshöjningar avseende den egna verksamheten eller t. ex. sådan kommunal
verksamhet för vilken myndighelen fastställer taxorna. Denna skyldighet åligger
nu endast ett fåtal myndigheter, däribland Iransportrådet. Åven
Prop. 1979/80:90 16
kommunala
busslrafikförelags taxor omfattas därvid av transporirådels prövning. På detta
område kan emellertid förändringar komma atl aktualiseras. I den
trafikpolitiska propositionen (prop. 1978/79: 99) framhöll föredraganden
således att det kan ifrågasältas om det är nödvändigt att en statlig myndighel
fastställer taxorna i den kollektivtrafik som har länshuvudman enligl lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollekliv persontrafik. Föredraganden
ansåg dock att erfarenheterna av huvudmannaskapsförändringen bör avvaklas en
lid innan man gör en sådan förändring i fråga om taxefastställelsen.
Förutom
på detla område och på luflfartsområdet har slaten numera ingen direkt
prisreglerande inverkan på kommunala avgiftshöjningar. Den anmälningsskyldighet
lill SPK som föreligger innan höjningar vidtas ulgör enligl min mening ett
naturiigt inslag i den prisövervakande verksamheten och kan inte anses innebära
några påtagliga olägenheter för den kommunala avgiftssällningen.
Vid
min behandling av den kommunala avgiftsfinansieringen i propositionen om den
kommunala ekonomin våren 1979 berörde jag också förslagel från 1976 års
kommunalekonomiska utredning (SOU 1977:78) om all kommunema skall ges rält atl
la ul högre avgifler av fritidshusägare än av permanenlboende främst vad
beträffar vatten och avlopp saml renhållning. Flera remissinstanser ställde sig
positiva lill förslagel och pekade på atl det skulle innebära en utjämning
mellan kommuner med slor fritidsbebyggelse och övriga kommuner. Några
remissinstanser ansåg atl frågan borde ulredas ytterligare eftersom
tillräckligt underiag för beslul inle hade redovisats.
Jag
delade uppfattningen att tillräckligt underlag för beslut om atl införa en
möjlighet alt differentiera avgifterna för fritidsboende i förhållande lill
permanenlboende inte då förelåg. Jag ansåg att frågan först måsle studeras mer
i detalj både vad gäller det ekonomiska utfallet för berörda kommuner och
förslagets kommunalrältsliga aspekter.
Finansutskottet
(FiU 1978/79: 35) ansåg också alt del var angelägel all etl fortsatt arbete i
denna fråga kom till stånd. Riksdagen anslöt sig lill denna uppfaUning (rskr
1978/79: 335).
De
principer som är av grundläggande belydelse för den kommunala avgiftssällningen
är självkoslnadsprincipen och likslällighelsprincipen. 1 detta sammanhang har
likställighetsprincipen särskild aktualitet. Denna princip innebär atl
kommunerna inte får beslämma avgifter så att vissa kommunmedlemmar eller
grupper av kommunmedlemmar gynnas eller missgynnas i förhållande till andra.
Avgifterna får differentieras endast om det sker på objektiv gmnd.
Den
här aktuella frågan om en differentiering av avgifter för fritidshus har under
det senaste året beretts inom regeringskansliet i en särskild arbelsgmpp med
företrädare för justitie-, budget-, jordbruks-, bostads- och
kommundepartementen. I gmppen har även Svenska kommunförbundel
Prop. 1979/80:90 17
varit
representerat. Gruppen har gått igenom bl.a. ekonomiska och rättsliga aspekter
i fråga om en avgiflsdifferenliering för fritidshus avseende främsl vatten och
avlopp samt renhållning. Avgifler inom andra områden har inte bedömts vara av
intresse i detta sammanhang. Ett antal kommuner med omfaltande
fritidsbebyggelse har studerats särskilt.
Studierna
av de kommunalekonomiska aspeklerna har inle givit vid handen atl
differentierade avgifter för vatten och avlopp saml renhållning är en fråga av
storl kommunalekonomiskt intresse. Endast ett mindre antal kommuner ser det som
angelägel att möjlighelen öppnas alt ta ut högre avgifter av fritidsboende än
av permanenlboende. Dessa kommuner har i allmänhet låg kostnadstäckningsgrad
via avgifterna. Enligt gjorda uppskattningar är högst en femtedel av landets
fritidshus anslutna till kommunala vatten- och avloppsnät.
Om
avgifterna för fritidshus skulle höjas upp till självkoslnaden för vatten och
avlopp beräknas inkomstökningen för hela kommunsektorn motsvara en utdebitering
på 2-3 öre per skattekrona. För enskilda kommuner kan naturligtvis effekterna
bli avsevärt högre. För några kommuner med låg koslnadsläckningsgrad och
relativt hög andel anslutna fritidshus kan det vara fråga om en merintäkt som
svarar mol 20-30 öre per skattekrona. Allmänt sett torde en differentiering av
renhållningsavgifterna ge ett lägre ekonomiskt utfall än vad gäller vatten- och
avloppsområdet. Här är också täckningsgraden genomgående högre än för vatten-
och avloppsavgifterna. I relativt många kommuner ger renhållningsavgifterna
nästintill full kostnadstäckning.
Det
föreligger således inga avsevärda fördelar med en avgiftsdifferentiering från
kommunalekonomisk synpunkl generellt selt. Däremot slår det klart atl några
kommuner skulle kunna få ell inle obetydligt tillskott om man tillämpade
differentierade avgifter pä ett sådant sätt att full kostnadstäckning erhölls
för fritidshus. Det torde dock med hänsyn Ull kostnadseffekterna för de
fritidsboende i flertalet fall vara svårt alt gå så långl. Åven för de kommuner
där en avgiflsdifferenliering teoretiskt skulle kunna ge en avsevärt slörre
kostnadsläckning torde således de praktiska möjlighelerna vara begränsade. Här
kommer man också in på de andra effekter som frilidsboendel har på den
kommunala ekonomin. Enligl vad jag har inhämlal från fritidsboendekommittén
(Bo 1978:01) tyder de ekonomiska studier som man där genomför på att
frilidsboendel i många avseenden medför positiva ekonomiska effekter, bl.a.
genom atl bällre fömtsättningar skapas för att behålla service och hålla uppe
sysselsättningen i berörda kommuner. Jag vill även peka på atl man i
skatteutjämningssystemels gmnd-garanli beaktar förekomslen av fritidshus.
Ulöver
den kommunalekonomiska betydelsen av differentierade avgifter för fritidshus
har flera kommuner betonat atl del kan framslå som orättvist att
fritidshusägare som är mantalskrivna i andra kommuner subventioneras av den
skatlebelalande permanenlboende befolkningen i de 2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
90
Prop.
1979/80: 90 18
fall avgifterna för vallen och avlopp saml renhållning
inle ger full kostnadsläckning.
Följande argumenl kan anföras för en
avgiflsdifferenliering. Den kommunalekonomiska belydelsen av differentierade
avgifter kan vara relalivi stor för vissa kommuner. Anslutningen av fritidshus
till kommunala vatten- och avloppsnät kan också inom många områden i landel
väntas öka, vilkel kan leda lill större merintäkter om taxorna får
differentieras för fritidsboende. Vidare kan ekonomiska orättvisor i form av
skatlesubven-tion från permanenlboende lill fritidsboende minskas om avgifterna
får differentieras. Kostnaderna för en utbyggd va-kapacitet får med nuvarande
avgifisprinciper bäras av samlliga abonnenter även om del är fritidshusen som
ger upphov till en högre förbrukning under vissa delar av året.
Mot en differentiering kan följande argument anföras. Den
kommunalekonomiska betydelsen av differentierade avgifter kan generellt sett
bedömas vara relativt liten. Delta förklaras bl.a. av att andelen friUdshus
som är anslutna till kommunala vatten- och avloppsnät är relativt låg. Om
överkapacitet finns inom va-området behöver inle heller en låg täckningsgrad
för va-avgifterna innebära all anslulning av fritidshus ulgör en ekonomisk
belaslning för kommunen. Därtill kan frilidsboendel ha många positiva effekler
på den kommunala ekonomin. Olika praxis i fråga om alt utnyttja en möjlighel
alt differentiera avgifler skulle kunna leda till orättvisor mellan
fritidsboende i olika kommuner. Vidare kan höjda taxeringsvärden, ökade
transportkostnader m. m. tala för all man bör vara ytterst återhållsam med atl
tillåta atl frilidsboendel belastas med ylterligare koslnader.
Sammanfattningsvis kan jag konstalera all del inle har
framkommil sådana uppgifler om betydelsen av en möjlighet lill avgiflsdifferenliering
att del framslår som angelägel atl en sådan införs. Härtill kommer de inte
oväsentliga problem som hänger samman med svårighetema alt avgränsa vad som
skall anses vara fritidsboende. Del är också svårt all bedöma konsekvenserna
för fritidsboendet av en avgiflsdifferenliering. Vidare torde differentierade
avgifter kräva en omfattande administration. En differentiering skulle
förmodligen också vara etl ytterligare incitament för de fritidsboende atl söka
utnyttja delad mantalsskrivning för att på så sätl undvika ökade koslnader.
Allt detla talar enligt min mening för atl den här diskuterade möjligheten till
avgiflsdifferenliering inte bör införas. Jag har vidare efter samråd med chefen
för kommundepartementet bedöml alt en genombrytning av den kommunala
likslällighelsprincipen kräver starkare skäl än vad som här kan anföras.
Jag vill i anslutning till detla betona all det föreligger
vissa möjligheter till s. k. leknisk differentiering redan med gällande
lagsliflning. En kommun kan således ta ut högre avgifter inom t. ex.
fritidshusområden än vad som annars skulle debileras enligt den kommunala
taxan, om det är motiverat av lekniska skäl. Rättspraxis visar i frågan om
vatten och avlopp all
Prop.
1979/80: 90 19
principen all avgiftsskyldighelen skall fördelas mellan
fastigheterna efter skälig och rättvis grund inte utesluter all avgiften
besläms till elt högre belopp för fasligheler inom ett visst område än för
övriga fasligheter. Kostnaderna för anslutningen av fastigheterna inom området
måste då vara avsevärt högre än för de övriga fastigheterna på grund av
terrängförhållanden eller andra omständigheter. En sådan differentiering måste
således vila på en koslnadsmässig grund.
I fråga om renhållningsavgifterna har en högre kostnad per
hämtnings-tillfälle för fritidshusägare än för permanenlboende inle ansetts
strida mol likställighetsprincipen. En sådan differentiering har i rättspraxis
godtagits med hänsyn lill fördelningen av kommunens fasta kostnader.
Rättspraxis i fråga om renhållningsavgifter visar också atl mindre olikheter i
behandlingen av fritidsboende i förhållande lill permanenlboende i vissa fall
måste accepteras av praktiska och administrativa skäl samt med hänsyn till
bebyggelseförhållanden.
Sammanfattningsvis kan således konstateras all
differentiering av avgifter kan godlas om skillnader i kommunens kostnader för
dessa ijänster, t. ex. på grund av fritidshusens belägenhet, motiverar det.
Kommunerna har därför med nuvarande lagstiftning i viss utsträckning möjlighel
all låla fritidshusägarna betala sin del av de faktiska fasta och rörliga
kostnaderna för va och renhållning.
Avslutningsvis villjag fästa uppmärksamhelen på alt
frilidsboendekommittén avser att belysa konsekvenserna för de fritidsboende av
olika åtgärder samt de samlade effekterna på den kommunala ekonomin av frilidsboendel.
Jag har i ärendei om differentierade avgifler samrått med
cheferna för justitie-, jordbruks- och kommundepartemenlen samt med statsrådet
Danell.
Statsråden Mundebo, Mogård och Söder utvecklar härefter de
närmare riktlinjerna för utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa
anföranden och förslag redovisas i underprolokollen för social-, budgel- och
utbildningsdepartementen.
Chefen för budgetdepartementet anför.
3 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag och övriga statsråd har anfört
hemställer jag alt regeringen i en proposition
Prop. 1979/80:90 20
dels
föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anförl om den
kommunala
ekonomin inför år 1981, dels förelägger riksdagen vad jag och de övriga
föredragandena har
anfört
för de åtgärder eller ändamål som vi har hemställt om.
4
Beslut
Regeringen
ansluler sig lill föredragandenas överväganden och beslular atl genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anförl för de åtgärder
eller de ändamål som de har hemställt om.
Regeringen
föreskriver att anföranden och förslag som redovisas i social-, budget- och
utbildningsdepartementens underprotokoll skall bifogas propositionen som
bilagorna 1-3.
Prop. 1979/80:90 21
Bilaga 1
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanlräde 1980-02-28
Föredragande:
statsrådet Söder
Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt avser
socialdepartementets verksamhetsområde
(1)
Ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flykting-
Landstingskommunerna
kan få ersättning av staten för vård av flyktingar på sjukvårdsinrättningar.
Ersättning lämnas i enlighet med bestämmelserna i det s. k. utomlänsavtalet och
betalas ut av socialstyrelsen från anslagel I 4 Ersättningar till kommunerna
för hjälp till utländska medborgare, flyktingar m. m. Statens kostnader för
sjukhusvård av flyktingar uppgick till ca 5,7 milj. kr. för budgetåret
1978/79. Därav uigjorde ca 4,5 milj. kr. ersättning till landstingskommunerna
medan resten var ersättning till karolinska sjukhuset. För budgetåret 1979/80
beräknas ersättningen till landstingskommunerna uppgå till ca 6 milj. kr.
En
arbelsgrupp inom regeringskansliet föreslog i promemorian (Ds S 1979: 7)
Ersättning Ull kommunerna för hjälp lill flyktingar och personer som väntar på
uppehållstillstånd bl.a. atl ersättningen för sjukvårdskostnader för flyktingar
skulle avskaffas. I prop. 1979/80: 38 om ersättning till kommunerna för hjälp
till flyktingar m. fl. förordade jag inte några ändrade regler i detla avseende
utan landstingskommunerna skulle tills vidare kunna få ersättning från
socialstyrelsen för vissa kostnader för flyktingar. Jag framhöll emellertid att
möjligheterna att förenkla administrationen genom samordning med andra ersättningar
borde tas upp till prövning i samband med kommande överläggningar med
sjukvårdshuvudmännen om ersättning från den allmänna försäkringen eller i annat
lämpligl sammanhang.
Som
chefen för budgetdepartementet anfört kan det vara lämpligt att nu ta upp denna
fråga till behandling. Den speciella statliga ersättningen från
socialstyrelsen Ull landstingskommunerna för sjukvårdskostnader för flyktingar
utgör en ytterst liten del av de totala kostnaderna
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
verksamhelsområdel och är utom i vissa undantagsfall av ringa ekonomisk
belydelse för landstingskommunerna. Den betungande administrationen som
ersäuningen medför i första hand för staten står inte i rimlig relation lill
ersättningens ekonomiska betydelse. Jag föreslår därför att ersättningen från
socialstyrelsen slopas den 1 januari 1981.
Ersättningen
utbetalas till landstingskommunerna i efterskott. Därigenom påverkas inte
förslaget i budgetpropositionen om anslagsberäkning för budgetåret 1980/81.
Kostnaderna
för sjukhusvård av flyktingar, som är inkvarterade i mottagningsföriäggning
kommer liksom f. n. all ersältas av arbetsmarknadsverket.
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt
godkänna vad jag anförl om slopande av nuvarande ersättning från
socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättning av
flyktingar.
Prop.
1979/80:90 23
Bilaga 2
Uldrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanlräde 1980-02-28
Föredragande: statsrådet Mundebo
Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor
Inför år 1981 såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde
(1) Fullföljande av skatteutjämningsreformen
Skatleutjämningssystemet syflar till att utjämna de stora
skillnader som finns mellan kommuner, landstingskommuner resp. kyrkliga
kommuner i fråga om skattekraft och kostnader för bedrivande av kommunal
verksamhel. Bidragssystemet är etl av de främsla medlen för atl skapa
förutsättningar för en i möjligasle mån likvärdig kommunal service i olika
delar av landet.
Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/79: 95, FiU
1978/79: 35, rskr 1978/79:335) om en omfattande reformering av
skalleutjämningssyslemet med början år 1980. Reformen innebär dels en väsentlig
förbältring i utjämningen av de ekonomiska förulsältningarna mellan kommuner
resp. landstingskommuner, dels en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom
skatleutjämningssystemet överförs till den kommunala sektorn.
Utjämningen förbättrades i del nya syslemel genom att
antalet skatle-kraftsklasser utökades från sex till tolv. med intervaller om
endast 3% av medelskallekraflen mot lidigare 5 eller 10%. Denna förfinade
indelning i skaltekraflsklasser baserades på de kosinadskalkyler och särskilda
bedömningar som kommunalekonomiska ulredningen (KEU 76) har gjorl över det
geografiska lägets betydelse för varje kommun och landstingskommun saml
bebyggelsestrukturens inverkan på de enskilda kommunernas kostnader. Den
grundgaranli som lillförsäkras kommuner och landstingskommuner enligl den i
lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag gjorda inplaceringen i
skattekraftsklasser komplelleras med lillägg eller avdrag på grund av
åldersslrukluren i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessulom ulgär
lillägg till kommuner med snabb befolkningsminskning. Dessa tillägg och avdrag
beräknas årligen av SCB och anges liksom grundgarantin i procent av
medelskaltekraften.
Genom alt nivån för garanlerad skattekraft genomgående har
höjts ökar
Prop.
1979/80: 90 24
överföringen av medel från staten till den kommunala
seklorn kraftigt på grund av reformen. Grundgarantin i den lägsta
skatlekraflsklassen i det nya systemet ulgör således 103 % av
medelskaltekraften mot 95 % i del bidragssyslem som gällde före år 1980. 1 den
högsla skatlekraflsklassen gäller en grundgaranli på 136% av medelskallekraflen
mol lidigare 130%, Till ökningen bidrar även ivå spärregler. Den ena spärregeln
innebär atl avdrag för gynnsam åldersslruktur inte får medföra atl den
tillförsäkrade skattekraften i nägot fall kommeratt undersliga 100% av
medelskattekraften. Enligt den andra spärreglen får inle heller den
tillförsäkrade skattekraften understiga den garanti som gällde för år 1979.
ökad med tre procentenheter.
Vad jag hår har sagt om den skattekraft som tillförsäkras
kommuner och landstingskommuner gäller när systemet är fulll utbyggt. Jag har
lidigare denna dag förordat all skalleuljämningsreformen bör vara hell
genomförd försl år 1982. Under del elappvisa genomförandel åren 1980 och 1981
måste vissa övergångsregler tillämpas. Del bör särskill uppmärksammas all den
först nämnda spärregeln inte gäller under dessa två år.
De övergångsbeslämmelser som gäller för år 1980 enligt
skatleutjäm-ningslagen innebär i princip atl kommunerna och
landstingskommunerna får hälften av det ökade tillskott av skatteunderlag som
tillkommer dem enligt det reformerade skatteutjämningssyslemel jämfört med de
regler som tillämpades för år 1979. Vid jämförelsen med år 1979 skall ulöver
det skatteunderlag som tillförsäkrades dem enligl den för år 1979 gällande
lagen (1973:433) om skalleuljämningsbidrag även beaklas ökningen av del
garanterade skatteunderlaget med två procentenheter enligt förordningen (1978:
875) om särskilt slalsbidrag lill kommuner och landstingskommuner under år
1979.
För år 1980 får kommuner och landstingskommuner
skatteutjämningsbidrag med tillsammans 6482 milj. kr. enligt de
övergångsbestämmelser som jag har redogjort för. Detta innebär en ökning med
2003 milj. kr. jämfört med år 1979.1 1979 års bidrag om tillsammans 4479 milj.
kr. för kommuner och landstingskommuner ingår då del särskilda statsbidraget om
två procentenheter av medelskaltekraften med 711 milj. kr. Bidragen för åren
1979 och 1980 fördelas på kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner
enligt följande (milj. kr.).
1979 1980
Kommuner 2 705 3793
Landstingskommuner 1774 2 689
Kyrkliga kommuner 125 131
Summa 4604 6613
Kommunerna har dessutom beviljats exlra
skatteutjämningsbidrag med 115 milj. kr. för år 1979 och 96 milj. kr. för år
1980.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2
Budgetdepartementet
TS
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skalleuljämningsbidragen
för år 1980 motsvarar en kommunal skattesats på 2:91 kr./skr. i genomsnill för
landel eller cirka 808 kr. per invånare. I förhållande lill år 1979 har
reformen inneburil ökade bidrag molsvarande 67 öre per skattekrona. 1 följande
labell redovisas hur bidragen fördelar sig länsvis under åren 1979 och 1980. De
extra skatteutjämningsbidragen ingär i bidragssummorna liksom
skatteutjämningsbidragen lill de kyrkliga kommunerna, som inte har berörts av
reformen.
LänsvLs
fördelning av skatteutjämningsbidrag åren 1979 och 1980
1979'
1980
Förändri
ng till
1980
Län
Totalt
P.g.a.
av
reformen
Milj.
kr.
Kr./skr.
Milj. kr.
Kr./skr.
Kr./inv.
Milj. kr.
Milj. kr.
Kr./skr,
Slockholms
87.3
0:18
182,5
0:34
120
95,2
113.3
0:21
Uppsala
64,9
1: 16
116,3
1:85
481
51,4
42,7
0:68
Södermanlands
66,5
1: 13
144.1
2:21
572
77,6
58,1
0:89
Östergötlands
121.7
1:32
226,2
2:19
576
104,5
102,6
0:99
Jönköpings
131,6
1:90
228.4
2:98
755
96,8
86,0
1: 12
Kronobergs
100.6
2:61
164,8
3:83
956
64,2
61.7
1:43
Kalmar
209,9
4:04
298,4
5:11
1235
88,5
90,9
1:56
Gotlands
135,7
12:00
148,4
11:63
2687
12,8
1.5
0:12
Blekinge
115,5
3:42
173.0
4:59
1 122
57,5
51.8
1:37
Kristianstads
168,0
2:76
279,3
4:11
1001
111,3
85,7
1:26
Malmöhus
97,7
0:52
212,4
1:01
286
114,7
107,1
0:51
Hallands
115,0
2:27
177,4
3:10
774
62,3
54,3
0:95
Göteborgs
och Bohus
160,5
0:87
212,9
1:04
298
52,4
50,6
0:25
Älvsborgs
238,5
2:52
373,7
3:53
881
135,2
116,8
1:10
Skaraborgs
184,3
3: 16
300,1
4:60
1 117
115,8
94,1
1:44
Värmlands
240,6
3:74
346,1
4:83
1216
105,5
79,8
1:11
Örebro
61.8
0:94
146,0
2:01
532
84,2
77,9
1:07
Västmanlands
44.8
0:71
84,4
1:20
325
39,6
33,8
0:48
Kopparbergs
200,6
3:10
313,1
4:36
1096
112,4
75,8
1:06
Gävleborgs
253,4
3:73
339,4
4:50
1 154
86,1
54,7
0:72
Västernorrlands
368,6
5:85
437,9
6:23
1634
69,3
38,5
0:55
Jämtlands
349,4
11:95
408,0
12:30
3029
58,6
29,9
0:90
Västerbotlens
474,8
8:66
548,1
8:93
2 266
73,3
15,5
0:25
Norrbottens
728,1
11:63
847,8
12:35
3 176
119,8
12,8
0: 19
Summa
4719,6
2:28
6708,6
2:91
808
1 989,0
1535,8
0:67
'
Inkl. den förhöjning med två procentenheter som hänför sig till 1979 års
särskilda slatsbidrag.
Den
största betydelsen har skatteutjämningsbidragen för Golland och de fyra
nordligaste länen. Som framgår av labellen molsvarar bidragen för år 1980 en
kommunal skattesats på 12:35 kr. per skattekrona i Norrbotlens län, 12:30 kr. i
JämUands och 11:63 kr. i GoUands län. I kronor per invånare ulgör bidragen i de
nämnda tre länen 3 176 resp. 3029 och 2687. Minst betydelse - sett med länet
som enhet - har skatteutjämningssystemet för Stockholms län, där bidragen
motsvarar 0:34 kr./skr. och 120 kr.l inv.
De
södra och mellersta delarna av landet får de största bidragsökningarna genom
reformen. För år 1980, då somjag tidigare har nämnt reformen lill hälften är
genomförd, får således Kalmar, Skaraborgs, Kronobergs och
Prop.
1979/80: 90 26
Blekinge län bidragsökningar som molsvarar resp. 1:56.
1:44, 1:43 och 1:37 kr/skr. medan ökningarna för Gotlands, Slockholms saml
Göieborgs och Bohus län siannar vid resp. 0:12, 0:21 och 0:25 kr./skr.
Bidragsökningarna i de fyra nordligaste länen uppgår till mellan 0:19 kr./skr.
för Norrbotlens län och 0:90 kr./skr. för Jämtlands län.
Jag vill här erinra om att kommunernas kostnader för
kommunala bosladstillägg lill folkpension (KBT) inle har beaktats vid
beräkningen av skatteutjämningsbidragen för är 1980. Hänsyn lill
kostnadsskillnader för KBT kan enligl övergångsbeslämmelserna lill den nya
skatieutjämningsla-gen las först för år 1981 på grund av alt enhetliga regler för
KBT inte har införts förrän fr. o. m. år 1980. För enskilda kommuner kan detla
leda till relativt stora skillnader i ökning av skatteutjämningsbidrag för år
1980 jämförl med ökningen vid genomförande av den återstående hälften av
reformen. Della kan givelvis också i sin tur påverka jämförelsen för länen. Den
av riksdagen våren 1979 anlagna lagen om skatteutjämningsbidrag förutsätter alt
den andra hälften av skatteutjämningsreformen genomförs är 1981. Somjag har
nämnt lidigare denna dag vid behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna
inför år 1981 (avsnitt 2.2) finner jag del ofrånkomligl atl takten i
genomförandel av skatteutjämningsreformen omprövas. Jag föreslår därför att
del andra slegel av reformen fördelas över två år.
Hälften av denna andra etapp bör genomföras år 1981 och
resterande del år 1982. Den förskjuining av reformens genomförande som jag
förordar förutsätter en ändring av skatleuljämningslagen. Denna ändring kan
lämpligen ske genom en komplellering av övergångsbeslämmelserna till lagen.
Inom budgetdepartementel har upprättats ell förslag lill lagändring, som bör
fogas till prolokollel i della ärende {bilaga 2.1).
Den särskilda övergångsbestämmelsen för bidragsårel 1981
innebär följande för de kommuner och landstingskommuner som har en lägre egen
skattekraft än den som lillförsäkras enligt 8 § andra slyckel lagen om
skalteuljämninsbidrag minskad med en procentenhet, dvs. lägre än den totalt
garanterade skattekraften för bidragsåret 1979 inkl. det särskilda slalsbidag
om två procentenheter som utgick för nämnda år. Skatteutjämningsbidraget för
bidragsårel 1981 beräknas på del tillskott av skatteunderlag som erhålls vid
tillämpning av 8 § andra slycket varvid den där angivna ökningen skall göras
med två procenlenheler i stället för tre, utökat med tre fjärdedelar av
skillnaden mellan detla tillskott och det tillskoll som erhålls vid tillämpning
av 7 och 8 {i§. För kommuner och landstingskommuner som har en högre egen
skallekrafi än den som anges i 8 § andra stycket minskad med en procentenhel
innebär övergångsbestämmelsen följande. Skatteutjämningsbidraget för
bidragsårel 1981 beräknas på tre fjärdedelar av skillnaden mellan det
tillförsäkrade skatteunderlaget enligt de nya reglerna och det egna lägre
skalteunderiaget. De tillskott av skalleunderlag som pä delta säll erhålls
genom atl tre fjärdedelar av skillnaden
Bilaga
2 Budgetdepartementet 27
räknas fram skall inte avrundas lill hela hundratal
skattekronor. Spärregeln enligl 8 § försia slyckel, dvs. eU lägsla garanterat
skaUeunderiag motsvarande 100% av medelskattekraften, skall inte heller för
bidragsåret 1981 äga tillämpning på det sålunda framräknade tillskottet.
Genomförandel av hälften av del andra steget i
skatteutjämningsreformen år 1981 beräknas öka de ordinarie skatteutjämningsbidragen
med ca I 400 milj. kr. jämfört med år 1980. Härav hänför sig 850 milj. kr. till
själva reformen medan 550 milj. kr. beror på skalleunderiagels utveckling. Som
jag senare skall redovisa i samband med behandlingen av anslaget D 2. Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 beräknas de lotala
skatteutjämningsbidragen för år 1981 inkl. exlra skatteutjämningsbidrag uppgå
lill 8 238 milj. kr. Detta innebär en forlsall kraftig ökning i överföringen av
medel från staten till den kommunala sektorn för della ändamäl. Ökningen
framgår av följande sammanställning över skatteutjämningsbidragens utveckling
fr. o. m. år 1974, då den tidigare gällande lagen om skatteutjämningsbidrag
trädde i kraft.
Skatteutjämningsbidrag' till den kommunala sektorn åren
19741981 (milj. kr.)
1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1594
1648
1638
1949
2 279
2 820
3 889
4 753
861
907
916
1092
1357
1774
2689
3 347
98
103
108
113
119
125
131
138
Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner
Summa 2 553 2 658 2 662 3154 3755 4719 6 709 8238
' Inkl. extra skatteutjämningsbidrag.
- Inkl. den förhöjning med två procentenheter, som hänför
sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner
och landstingskommuner.
Av ökningen sedan föregående år på 1 990 milj. kr. hänför
sig I 536 milj. kr. till skatteutjämningsreformen
medan återstoden på 454 milj. kr. framför allt beror på
det kommunala skatteunderlagets utveckling.
Effeklerna av atl hänsyn till kommunernas koslnader för
KBT skall tas vid beräkningen av bidragen för år 1981 har inte kunnat beräknas
på nuvarande stadium. Den totala bidragsökningen torde dock bli någol mindre
än den ovan angivna på grund av inverkan av KBT-kostnaderna.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
alt anlaga förslagel till lag om ändring i lagen om
skatteutjämningsbidrag.
Prop.
1979/80:90 28
(2)
Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81
DRIFTBUDGETEN
ÅTTONDE HUVUDTITELN
D. Bidrag och ersättningar till kommuner
D 2. Skatteutjämningsbidrag Ull kommunerna m. m.
1978/79 Utgift 3 892 174 593 1979/80 Anslag 5 325 000000
1980/81 Förslag 7474000000
I prop. 1979/80:100 (bil. 11 s. 46) har regeringen
föreslagil riksdagen att, i avvaklan på särskild proposition i ämnet, till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. beräkna eU förslagsanslag av 7
356000000 kr. Jag anhåller nu all få ta upp denna fråga.
Skatteutjämningsbidrag utgår lill kommuner,
landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Del reformerade skatleuljämningssyslem
som börjar Ullämpas fr. o. m. år 1980 innebär all kommuner och
landstingskommuner liksom tidigare indelas i skaltekraflsklasser. Antalet
klasser ökar från tidigare sex lill tolv. Klasserna är indelade i
treprocenlsinlervall från 103 % upp till 136% av medelskaltekraften. Genom
klassindelningen anges den grundgaranti som gäller för kommuner och
landstingskommuner.
Gmndgarantin kompletteras med hänsyn Ull kommunernas och
landstingskommunernas åldersstruktur. De kommunala verksamheter som omfattas
av åldersstruklurfaktorn är pensionärsservice, grundskola, förskola,
barnomsorg, slalskommunala bostadsbidrag och kommunala bostadstilllägg till
folkpension (KBT). Åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna beaktas
för landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna.
Relativt seU höga kostnader på grund av åldersstmkturen
ger lillägg till grundgaranlin medan kommuner och landstingskommuner med
relativt sett låga kostnader i detta avseende får vidkännas avdrag. Kommuner
med snabb befolkningsminskning får dessutom lillägg. Kostnadsskillnader på
grund av åldersstruktur liksom i förekommande fall kostnader för snabb
befolkningsminskning räknas fram årligen och omvandlas till hela procent av
medelskaltekraften.
Vid faslslällandel av den lotalgaranli, som erhålls genom
atl grundgarantin kompletteras med lillägg och avdrag för åldersstruktur och
ev. tillägg för befolkningsminskning, gäller två spärregler som jag tidigare
har redogjort för. Jag har även i del föregående redovisat de övergångsbeslämmelser
som enligl lagen gäller vid tillämpningen av skatteuljämningssyste-
Bilaga
2 Budgetdepartementet 29
met för år 1980. Mina överväganden om takten för
skatteutjämningsreformens genomförande har föranlett det förslag till
komplellering av övergångsbeslämmelserna atl även avse år 1981 som jag också
har redogjort för tidigare.
De kyrkliga kommunerna omfattas inte av
skatteutjämningsreformen. Dessa får samma skatteutjämningsbidrag i kronor
räknat som under år 1973 men med en åriig uppräkning om 5% av närmasl
föregående års bidragsbelopp.
Jag vill i detla sammanhang nämna att jag i prop.
1978/79:95 betonade atl det var nödvändigt atl förbättra underlaget inför en
framtida översyn av grundgaranlin i skalleutjämningssyslemet. Jag har därför,
somjag lidigare denna dag har nämnl, med slöd av regeringens bemyndigande den
20 december 1979 tillkallat en särskild ulredare (dir. 1979:149) med uppdrag
att ulveckla statistik och kalkylmetoder för gmndgarantin.
Vid sidan av del ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen
ocksä besluta om extra skatteutjämningsbidrag efter prövning från fall lill
fall. Den allmänna kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är
en utgångspunkl vid denna prövning. Syftet med del exlra bidraget är att täcka
brisier i det ordinarie skatleutjämningssystemet och ge slöd till de kommuner
som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Vissa omständigheter som
har påtalats under förarbelena lill skalteuljämningsrefornien anser jag bör
särskilt beaktas under de närmasle åren vid beviljande av extra
skatteutjämningsbidrag. Således kan några kommuner särskilt missgynnas av atl
ell anlal specialdestinerade statsbidrag avvecklas i samband med all reformen
genomförs eller genom de ändrade reglerna för KBT och slalskommunala bostadsbidrag.
Vissa kommuner har specielll höga koslnader för invandrare, andra på gmnd av
slora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag och några
lill följd av snabb befolkningsökning.
För all förhindra alt någon kommun eller landstingskommun
drabbas oskäligt hårt av den föreslagna uppdelningen av del andra steget i
skatteutjämningsreformen harjag tidigare denna dag förordal all särskild
kompensation skall ges inom ramen för exlra skatteutjämningsbidrag till de kommuner
och landstingskommuner för vilka bortfallet av ordinarie skatteutjämningsbidrag
uppgår lill minsl 25 öre per skallekrona jämfört med del bidrag som skulle ha
utgått vid en fullt genomförd skatteutjämningsreform år 1981. Kompensation bör
lämnas för hela den del av bortfallet som översliger 25 öre per skattekrona.
Därigenom skulle bidragsramen för extra skalleuljämningsbidrag behöva vidgas
med ca 135 milj. kr. år 1981 jämfört med innevarande år. Jag räknar med
oförändrad nivå för de exlra skalleuljämningsbidrag som prövas i sedvanlig
ordning eflersom del i nuläget är svårt att överblicka hur stort behovet blir
därvidlag.
Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag skall inges senast
den 31 mars året före bidragsårel enligt lagen (1979: 362) om
skatteutjämningsbidrag.
Prop.
1979/80:90 30
Med hänsyn till all den särskilda kompensation somjag
föreslår ulgör en speciell form av extra bidrag av engångskaraktär bör dessa
bidrag kunna beviljas utan ansökan.
Jag övergår nu lill beräkningen av anslagel för budgetåret
1980/81. Medelsbehovel under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under
andra hälften av år 1980 och försia hälften av år 1981. Storleken av de
beslulade skatteutjämningsbidragen för år 1980 och beräknade bidrag för år 1981
framgår av följande sammanställning.
.Skatteutjämningsbidrag åren 1980 och 1981 (milj. kr.)
1980 1981
Kommuner
3 793
4 554
Landstingskommuner
2689
3316
Kyikliga
kommuner
131
138
Extra
skalteutjämningsbiclrag
96
230
Summa 6709 8 238
Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1980 lill
sammanlagt 6613 milj. kr. Bidragen under år 1981 är beroende av den fortsatta
utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma
år. Vidare är skatteutjämningsbidraget för år 1981 avhängigt av de
skatte-kraflsgaranlier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid
omräkningen under sommaren 1980 av åldersstruklurfaktorerna. Vid denna
omräkning skall för försia gången även hänsyn tas till kommunernas koslnader
för KBT. Kostnaderna kan alliså inle nu beräknas med säkerhel. Om man ulgår
från 1980 års skattesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget samt
att åldersstruktur m. m. i kommuner och landstingskommuner är desamma som för
år 1980 kan de sammanlagda bidragen för år 1981 beräknas lill 8 238 milj. kr. I
detta belopp ingår då en beräknad höjning av summan för extra
skalleuljämningsbidrag med ca 135 milj. kr. beroende på den särskilda
kompensation, som jag har föreslagit bör utgå lill följd av uppdelningen av del
andra stegel i genomförandet av skatteutjämningsreformen. Hälften av beloppen
för resp. kalenderår 1980 och 1981, 7 474 milj. kr. utbetalas under budgetåret
1980/81. Jag förordar aU anslaget förs upp med detla belopp.
Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen atl
1. bemyndiga regeringen atl utge särskild
kompensation till kommuner och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med
vad jag har förordat,
2. Ull Skatteutjämningsbidrag tdl
kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa eU förslagsanslag av 7474000000
kr.
Bilaga
2.1 Budgetdepartementet
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2.1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag
Härigenom
föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1979; 362) om
skatteutjämningsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydels
opaginerad Kontrollera mot PDF
För bidragsåren 1980 och 1981 skall skalteunderiaget
enligt 2*) vid 1979 resp. 1980 års taxeringar ökas med bidragsunderlag enligt
beslämmelserna i förordningen (1972: 140) om skaltebortfallsbidrag och jusleras
enligl 2§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighels utdebitering av skatt m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
bidragsårel 1980 skall vidare följande gälla. Beräkningen av skatteutjämningsbidrag
skall utgå från del tillskott av skalleunderlag som erhålls vid tillämpning
av 8 § andra slycket varvid den där angivna ökningen skall göras med två
procentenheter i slällel för tre. Delta lill-skoll av skalleunderiag skall
därefler ökas med hälften av skillnaden mellan å ena sidan vad som erhålls
vid tillämpning av 7 och 8 SS och å andra sidan UllskoUel av skatteunderlag
enligt föregående mening eller del egna skatteunderlaget, om della är högre.
För bidragsåren 1980 och 1981 skall vidare följande gälla.
Beräkningen av skalleuljämningsbidrag skall ulgå från det tillskott av skatteunderlag
som erhålls vid tilllämpning av 8S andra stycket varvid den där angivna
ökningen skall göras med två procentenheter i stället för tre. Delta tillskott
av skatteunderlag skall därefler ökas med ,/ör bidragsårel 1980 hälften och
för bidragsårel 1981 Ire fjärdedelar 'dv skillnaden mellan å ena sidan vad som
erhålls vid tillämpning av 7 och 8§§ och å andra sidan tillskottet av
skatteunderlag enligt föregående mening eller del egna skatteunderlaget, om
detla är högre.
Bestämmelserna i 7§ om kommunala bostadstillägg lill
folkpension till-lämpas försia gången i fråga om bidragsåret 1981.
Åldre
bestämmelser skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsårel 1979 och tidigare
år.
Denna lag träder i kraft den I juli 1980.
Bilaga 3 Utbildningsdepartementet 33
Bilaga 3
Uldrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-02-28
Föredragande: statsrådet Mogård
Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor
inför år 1981 såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Chefen för budgetdepartemenlet har tidigare i dag
behandlat frågan om slalsbidragsgivningens omfattning under år 1981. Med
hänvisning härtill aktualiserar jag i del följande elt antal specialdestinerade
bidrag som ärav mindre belydelse för kommunernas ekonomi och fordrar en
omfattande administration. Vidare behandlar jag bidraget till skolbyggande inom
skolväsendet som begränsar kommunernas möjligheler lill bällre och samordnad
planering.
Skoladministrativa kommittén (U 1978: 17) har i en
promemoria (PM 29, 1979-12-14) redovisat vissa förslag till ålgärder i syfte
alt minska och förenkla administrationen bl.a. när det gäller statsbidrag till
jord- och skogsbmksuibildningar, bidrag till kostnader för vissa icke-ordinarie
lärare (s. k. uppsägningslön), bidrag lill avlönande av föreståndare vid
elevhem med landslingskommunal huvudman saml statsbidrag lill kostnader för
lärares resor och traktamente i samband med kurser som anordnas inom kommunal
vuxenulbildning i glesbygd. Dessa bidrag behandlar jag i del följande.
En arbelsgrupp inom regeringskansliet har under hösten
1979 lagl fram rapporten (DsU 1979: 15) Nya former för finansiering av
skolbyggandel. Rapporten, som har remissbehandlals, ligger lill grund för mina
förslag angående statsbidraget för skolbyggandel.
(1) Bidrag till driften av grundskolor m. m.
Enligl förordningen (1978:345) om statsbidrag till
driftkoslnader för grundskolan, m.m. utgår statsbidrag till kostnader för vissa
icke-ordinarie lärare. Bidraget utbetalas från anslaget Bidrag till driften av
grundskolor m. m. Kostnaderna avser s. k. uppsägningslön för lärare i
grundskolan. 1 statsbidrag har för redovisningsåret 1978/79 utbetalats endasi
sammanlagt 25000 kr. Skoladministraliva kommittén har dessutom i sin nyssnämnda
promemoria påtalat att beslämmelserna är onödigt krångliga. Jag föreslår,
3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 34
atl bidragel upphör alt utgå för lid fr.o. m den I januari
1981. Jag återkommer i del följande lill molsvarande fråga för gymnasieskolan.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta att stalsbidragel för s. k. uppsägningslön för
vissa ickeordinarie lärare i grundskolan skall upphöra fr. o. m. den I januari
1981.
(2) Bidrag till driften av gymnasieskolor
Enligl nu gällande bestämmelser om statsbidrag lill
skogsbrukets yrkesutbildning (SÖ-FS 1979: 241) utgår slalsbidrag bl. a. som
elt allmänt driftbidrag. För budgetåret 1979/80 är medelsbehovet för det
allmänna driftbidragel beräknal lill 16380000 kr. Fördelningen sker med
utgångspunkt i ett bidrag per planerad kursvecka om 7065 kr. för maskinteknisk
kurs och 4710kr. för övriga kurser. Del allmänna driflbidragels storlek
fastställs inför varje budgelår efter överläggningar mellan regeringen och
Landslingsförbundet. Skoladministrativa kommittén (SAK) ullalar i sin nyss
nämnda PM atl nuvarande syslem med avlal bör avvecklas. För skolledares och
lärares resor i samband med prakliska övningar i skogen och
fyllnadstjänstgöring ulgår enligl nämnda bestämmelser statsbidrag till ersällning
för resekostnader och traktamenten i de fall sådan ersättning skall ulgå enligl
kollektivavtal med vederbörande personalorganisation och med belopp som anges i
kollektivavtal. Del lolala slalsbidrag som ulgår för delta ändamål uppgår till
440000 kr. SAK framhåller alt detta bidrag kräver en omfattande
stalsbidragshantering och alt del bör avlösas.
Enligl min mening bör dessa bidrag upphöra all utgå för
lid fr. o. m. den 1 januari 1981.
Enligl förordningen (1963:493) om statsbidrag till
lantbruks- och lant-hushåUsskolor utgår till huvudman för lantbruksskola och
lanthushållsskola som regeringen berättigat till statsunderstöd statsbidrag
till bestridande av bl. a. avlöningsförmåner, däribland ersällning för
flyttningskostnad för rektor och lärare (avlöningsbidrag), kostnader för
elevernas hälsovård (hälsovårdsbidrag) och övriga driftkostnader (allmänt
driftbidrag). Det totala slatsbidrag som utgår för ifrågavarande ändamål
beräknas för budgetåret 1980/81 uppgå till ca 2,8 milj. kr. varav som
hälsovårdsbidrag ca 45 000 kr. och som flyttningsersältning ca 10 000 kr. Jag
vill i detla sammanhang även erinra om att slalsbidraget för bl. a.
flytlningskoslnadsersältning för rektor, studierektor eller lärare vid
grundskolor slopals fr. o. m. den 1 januari 1980 (prop. 1978/79:95 bil. 4, FiU
1978/79:35, rskr 1978/79:335, SFS 1979:863).
Hälsovårdsbidraget och del allmänna driftbidragel bör
enligl min mening kunna upphöra aU utgå för lid fr. o.m. den 1 januari 1981.
Fr.o.m. samma tidpunkt bör inte heller slatsbidrag utgå till
nyttningskostnadsersältning.
Bilaga 3
Utbildningsdepartementet 35
Jag vill även ta upp frågan om statsbidrag till
landstingskommun för lön till föreståndare vid elevhem för elever i
gymnasieskola. Enligt förordningen (1979:454) om statsbidrag till avlöning av
föreståndare vid elevhem inom viss kommunal utbildning m. m. ulgår efter
medgivande av skolöverstyrelsen sådanl statsbidrag med högst 10000 kr. för år.
Samma belopp får ulgå i bidrag för år för avlöning ål sådan avlösare ål
föreståndare som även är medhjälpare i elevvårdsarbelel. Del lotala statsbidrag
som ulgår för delta ändamål uppgår till ca 200000 kr. SAK föreslår atl bidragel
avlöses för kommunal huvudman.
Jag anser alt bidraget har myckel ringa betydelse för
landstingskommunernas ekonomi. Det bör därför kunna upphöra atl ulgå för lid
fr. o. m. den I januari 1981, såvitt avser landstingskommunerna.
Vidare vill jag hänvisa till vad jag har anfört under
punklen Bidrag till driften av grundskolor m.m. om avvecklingen av
stalsbidragel för s.k. uppsägningslön för lärare i grundskolan. Statsbidrag
till motsvarande koslnader för vissa icke ordinarie lärare i gymnasieskolan
ulgår enligt förordningen (1966: 115) om statsbidrag till driftkostnader för
viss kommunal utbildning. Bidragel ulgår ur anslaget Bidrag lill driften av
gymnasieskolor. Det totala statsbidraget för uppsägningslön för lärare i
gymnasieskolor torde inle överstiga 20000 kr. Jag föreslår att även detta
bidrag upphör att utgå för tid fr. o. m. den 1 januari 1981.
Jag vill även hänvisa lill vad jag kommer all anföra om
statsbidrag till förhyrande av lokaler under punkten Bidrag lill
byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1.
besluta att
slalsbidragen lill skogsbrukets yrkesutbildning, såvill gäller allmänt
driftbidrag, och bidrag för skolledares och lärares resor i samband med
praktiska övningar i skogen och fyllnadstjänstgöring, skall upphöra fr. o. m.
den 1 januari 1981,
2.
beslula all
bidragen lill lantbruks- och lanthushållsskolorna, såvitt gäller
flyttningskostnadsersättning, hälsovårdsbidrag och allmänl driftbidrag, skall
upphöra fr. o. m. den I januari 1981,
3.
besluta atl
statsbidraget till landsiingskommun för lön lill föreståndare vid elevhem för
elever i gymnasieskolan skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1981,
4.
besluta att
stalsbidragel för s. k. uppsägningslön för vissa ickeordinarie lärare i
gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
(3) Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Riksdagen har som sin mening gett regeringen lill känna
alt regelsystemet för finansieringen av skolbyggandel bör ses över och all de
förslag som översynen kan ge anledning lill, i den mån så är erforderligl för
deras
Prop. 1979/80: 90 36
genomförande, utan dröjsmål föreläggs riksdagen för beslul
(UbU 1977/ 78: 17, rskr 1977/78: 194).
Våren 1979 lillsalles inom regeringskansliel en
arbelsgrupp med uppdrag alt bereda frågor kring finansiering av skolbyggandet.
Två av ulgångspunklerna för arbetet var att den statliga delaljslyrningen av
skolbyggandet avsevärt bör minskas i syfle att öka det lolala kommunala
ansvarel för skolbyggandet resp. atl finansiera skolbyggandet på etl sätt som
främjar en effektiv kommunal resursanvändning. En grundläggande utgångspunkt
för arbelsgruppen var vidare alt frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun låg uianför utredningsuppdraget. Arbetsgruppens uppgift var atl söka
finna tekniska lösningar för finansieringen av skolbyggandel saml all belysa
konsekvenserna i olika avseenden av dessa lösningar.
Arbelel har resulterat i en departementspromemoria (DsU
1979:15) Nya former för finansiering av skolbyggandet. Arbetsgruppens förslag
innebär alt investeringsbidraget till skolbyggnader slopas. Förslagel innebär
också atl de nuvarande möjlighelerna i vissa fall alt få bidrag till
förhyrningar av skollokaler försvinner. Den förändring i kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun som förslaget innebär förutsätts komma atl beaklas i
samband med de överläggningar om den kommunala ekonomin som riksdagen våren
1979 ullalade sig för (prop. 1978/79: 95, FiU 1978/ 79: 35, rskr 1978/79:335).
Arbetsgruppens förslag innebär också att den statliga
slyrningen via investeringsramar försvinner. Den statliga styrning som gruppen
från skolpolitiska utgångspunkter funnit rimlig skulle kunna åstadkommas med
andra åtgärder, såsom förfaltningsreglering, läroplaner och cenirala anvisningar,
slatliga myndigheters fastställande av skolorganisation m. m. Enligl gmppens
mening finns det också behov av ell kontinuerligt forsknings-och
utvecklingsarbele på skolbyggnadsområdet saml av en rådgivnings-och
serviceverksamhet i form av en frivillig granskning av skissritningar.
Arbetsgmppens förslag bör fogas lill prolokollel i detta ärende som bilaga 3.1.
Efter remiss har yttrande över arbetsgmppens förslag
avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ),
bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), riksbanken. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Arvidsjaur, Botkyrka, Bromölla, Danderyds, Faluns,
Gagnefs, Göteborgs, Jönköpings, Luleå, Malmö, Stockholms, Trollhättans, Umeå
och Upplands-Bro kommuner, Malmöhus och Örebro läns landstingskommuner.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACOISR (SACO/SR) och Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF).
SÖ har lill sill yttrande fogat yllranden från
länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs. Kristianstads.
Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län. LO har
bilagt elt yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.
Bilaga 3
Utbildningsdepartementet 37
Vidare har skrivelser i ärendet inkommil från
länsskolnämnderna i Södermanlands. Jönköpings. Kalmar, Göteborgs och Bohus,
Ålvsborgs. Skaraborgs och Jämtlands län. Skrivelser i årendel har även inkommit
från länsslyrelsen i Gollands lån och följande kommuner, nämligen Haninge,
Karlstad, Norrköping och Nybro.
En sammanställning av remissyUrandena bör fogas till
protokollet i detta
ärendet som bilaga 3.2.
Nära nog samtliga remissinstanser anför att det är
önskvärt med en minskad statlig slyrning av skolbyggnads verksamhelen i syfte
bl.a. att underlätta en mer flexibel skolplanering öka del kommunala
ansvarslagandel, möjliggöra en bällre planering och ell effektivare
resursutnyttjande och eliminera den bristande överensstämmelsen mellan lokal
och central planering på skolbyggnadsområdet.
Svenska kommunförbundet anser liksom Landstingsförbundet
att handläggningen av ell skolbyggnadsärende är omständlig och tidskrävande
samt försvårar huvudmännens planering. Etl slopande av statsbidraget och därmed
sammanhängande detaljplanering av skolbyggandel skulle möjliggöra bättre
planering och effektivare resursutnyttjande.
1 likhet med flertalet remissinsianser delar jag
arbetsgruppens uppfattning att nuvarande slalsbidragsgivning inle behövs som
styrmedel från skolpolitiska utgångspunkter. De skolpolitiska strävandena
behöver inle vara knutna Ull stalsbidragsvillkor utan kan komma till utlryck i
skollag, skolförordning, läroplaner och cenirala anvisningar.
Med utgångspunkt i skolpolitiska mål, så som de kommer
till uttryck i statsmakternas beslut, har SÖ utarbetat centrala anvisningar för
beräkning av lokalbehov och utformning av lokaler för grundskolan och den
integrerade särskolan samt de flesta studievägarna inom gymnasieskolan. För
undervisningslokaler anger de staUiga lokalnormerna den yla som behövs för alt
en ändamålsenlig undervisning skall kunna bedrivas enligt läroplanens
inientioner. Jag delar arbetsgmppens uppfattning alt denna form av styrning
förtitsätter alt det bedrivs ett kontinuerligt forsknings- och ulvecklingsarbete
på skolbyggnadsområdel.
Enligt min mening finns det också behov av en rådgivnings-
och serviceverksamhet på skolbyggnadsområdet. En cenlral funktion intar här
granskningen av skissritningar. Jag anser emellertid inte alt en obligatorisk
granskning är förenlig med principen alt kommunen skall ha det fulla ansvaret
för skollokalernas utformning. Jag återkommer Ull denna fråga i samband med
ställningstagandena lill förslag från skoladministraliva kommittén (SAK).
För att efterfrågan på den frivilliga
skissrilningsgranskningen skall bli rätl bedömd ifrågasätter RRV om denna
verksamhel inle bör ävgiftsfinansieras. Jag finner liksom RRV att denna fråga
lämpligen bör prövas i samband med atl SÖ:s organisation behandlas med
anledning av de förslag som SAK avser att lämna inom korl.
Prop. 1979/80: 90 38
Enligt min mening bör kommunerna själva kunna göra en
lämplig avvägning mellan olika säll all lillgodose behovel av skollokaler inom
de ramar som de tidigare redovisade styrmedlen ger. Della gäller såväl
skollokalernas ulformning som skolbyggnadsverksamhetens omfattning. Några av
riksdagen beslutade årliga investeringsramar för skolbyggnadsverksamheten bör
således inle längre finnas. Jag delar arbetsgruppens bedömning att
investeringsramarna begränsar kommunernas möjligheler alt samplanera
skollokaler och övrigt samhällsbyggande. Bakom denna ståndpunkt släller sig
också flertalel remissinsianser. Behovel atl reglera skolinvesleringar-nas
omfattning är vid etl slopat investeringsbidrag främst betingat av
samhällsekonomiska skäl. Det är därtör nalurligl att en mer övergripande
bedömning sker samlat för den kommunala verksamheten i samband med de årliga
överläggningarna mellan slal och kommun om den kommunala ekonomin. Någon
separal slyrning av skolbyggnadsverksamhetens omfattning blir därmed inle
nödvändig. Däremol kommer, liksom för andra kommunala invesleringar, enskilda
skolbyggnadsprojekt att omfattas av den byggnadstillslåndsgivning som ulövas
enligl lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.
Jag övergår nu lill frågan om slöd för finansiering av
investeringar i skolbyggnader. Statsbidrag lill kommun och landsiingskommun för
investeringar i skolbyggnader utgår dels enligt förordningen (1957:318) om
statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal utbildning, dels enligl
förordningen (1961:405) om statsbidrag till byggnadsarbeten vid lantbmkets
yrkesskolor. Del tolala statsbidraget beräknas för budgetåret 1980/ 81 till ca
320 milj. kr.
När det gäller behovet av finansieringsstöd har
arbelsgruppen konstaterat all investeringsbidragets betydelse för den lotala
kommunsektorns ekonomi är relaUvt liten. Under 1978 uppgick
investeringsbidraget lill ca 300 milj. kr., vilkel motsvarade ca 20% av
kommunernas och landstingskommunernas totala utgifter för
skolbyggnadsverksamhelen. Dessa svarade i sin tur för ca 12% av kommunernas
och landsUngskommunernas lotala investeringsutgifter. Sett i relalion till
kommunsektorns totala investeringsvolym uppgick således bidraget lill ca 2 %.
Del svarade vidare mot 0,3% av kommunsektorns lotala utgifter och mot ett
kommunalskalteullag på ca 15 öre.
Remissinstanserna intar en klarl avvisande attityd till
förslagel all slopa del slatliga investeringsbidraget utan atl samlidigl
kompensation ges förde resurser som därvid skulle försvinna. 1 della avseende
avstyrks arbetsgruppens förslag av flertalel av de kommunala
remissinslanserna. Det är dock endast etl fålal som förespråkar de alternativa
vägar för finansieringsstöd - bostadslån, statlig lånefond eller en
priorilering av lån på kreditmarknaden - som arbelsgruppen diskuterar.
Huvudinvändningen mot förslaget i denna del gäller således inle behovet av att
erhålla finansieringsstöd vid ett slopat investeringsbidrag utan hänför sig
till frågan om kost-
Bilaga
3 Utbildningsdepartementet 39
nadsfördelningen mellan stat och kommun. Chefen för
budgeldeparlementet har lidigare i dag behandlal den lotala omfattningen av de
statliga Iransfereringarna till kommuner och landstingskommuner år 1981.
Mol denna bakgrund och med hånvisning lill vad jag har
anfört tidigare både om den allvarliga begränsning som varje syslem med
särskilda investeringsramar för skolbyggandel ulgör och möjligheterna all på
annal sätt säkerställa den styrning som erfordras från skolpolitiska
ulgångspunkler bör enligt min mening investeringsbidraget till skolbyggnader
avvecklas. Något skäl för all från fmansieringsslödsynpunkl avlösa
investeringsbidraget med en utbyggnad av de allmänna driftbidragen till
skolväsendet finns enligt min mening inle. Inte heller kan del mot bakgrund av
vad jag har anfört om de negativa effeklerna av investeringsramar vara aktuellt
atl förenkla investeringsbidraget genom alt schablonisera detla.
De bedömningar som arbelsgruppen har gjort i fråga om
behov av investeringsstöd innebär atl sådanl stöd inle erfordras generelll
selt. Gruppen diskulerar dock olika alternativ ifråga om slöd för finansering
av skolinvesteringar i form av bostadslånefinansiering, statlig lånefond och en
prioriterad långivning på sätt som sker för fjärrvärmeinvesteringar. Bland
remissinslanserna är bl.a. SÖ, bosladsslyrelsen och några kommuner positiva
till finansiering via bostadslånesyslemet. En kommun förordar den typ av
prioriterad långivning som tillämpas för finansiering av fjärrvärme.
Arbetsgruppen bedömer en finansiering av
skolbyggnadsverksamhelen via bostadslån som olämplig på grund av främst de
allvarliga kredilmark-nadsmässiga konsekvenser som en så kraftig ulvidgning av
den prioriterade långivningen på kredilmarknaden skulle innebära. Skulle
bostadslån dessutom kombineras med räntebidrag skulle det innebära etl lolall
sett betydligt mer omfattande statligt slöd än del nuvarande investeringsbidraget.
Dessutom anser gruppen all finansiering med bostadslån skulle få negativa
effekler på den kommunala resursanvändningen. Jag delar gruppens bedömningar
härvidlag. Jag återkommer någol senare lill frågan om finansiering av
skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
Arbetsgruppen finner även all en statlig lånefond eller en
sådan prioriterad långivning som tillämpas för finansiering av fjärrvärmeverk
har påtagliga nackdelar. I princip kommer samma prioriteringsproblem som är
förknippade med nuvarande investeringsramar atl uppstå vid allernalivet med en
statlig lånefond. I fråga om elt system med priorilering i särskild ordning på
kreditmarknaden anförs atl en omfattande administration torde krävas samt att
etl sådant syslem skulle på ell olyckligt sätt bidra till en fortsatt
seklorisering av kreditmarknaden. Jag delar dessa bedömningar, som inte heller
föranlett några erinringar från remissinstanserna.
I likhet med arbetsgruppen anser jag således atl
kommunernas finansiering av de kostnader som molsvarar bortfallet av
statsbidraget till skolbyggnader ca 20% av bmllokoslnaderna för en
skolbyggnad - i försia
Prop.
1979/80: 90 40
hand bör ske på samma sätl som redan nu sker för
resterande 80% av brullokostnaden, nämligen genom skattefinansiering och
lånefinansiering på den allmänna kredilmarknaden. Arbelsgruppen har efler
studier av siluationen i etl urval kommuner konslaleral all det kan bli fråga
om ökade kostnader för kommunerna som i genomsnitt under en planperiod på fem
år molsvarar mellan 20 och 30 öre per skattekrona.
1 fråga om möjligheter till lånefinansiering kan allmänl
konstateras atl enbart variationen i den totala kommunala upplåningen mellan
olika år vida översliger den upplåning som molsvarar elt slopat
investeringsbidrag till skolbyggandet. Del finns således allmänt sett inga
starka skäl för ell särskilt finansieringsstöd.
Ett behov av finansiellt slöd kan emellertid som
arbetsgruppen pekar på uppkomma i relalivi små kommuner som avser alt investera
i lokaler för gymnasieskolan saml i vissa kommuner som har stora koslnader på
grund av snabb befolkningsökning. 1 dessa fall är del väsenlligt alt behovet av
stöd kan prövas särskilt. Jag anser efler samråd med chefen för budgetdepartementet
atl denna prövning bör ske vid beslut om extra skatteutjämningsbidrag.
Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt Svenska
kommunförbundet f. n. ser över de interkommunala ersättningarna i syfle att
åstadkomma en rättvisare fördelning av kostnaderna för gymnasieskolan än f. n.
Jag har i här berörda frågor om överväganden belräffande
kreditmarknaden och bostadslånefinansiering av skolbyggandet samrått med
cheferna för ekonomi- och bostadsdepartementen.
Statsbidragen till skolbyggnader bör enligt min mening avvecklas
fr.o.m.den Ijuli 1981. Den i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80: 100 bil.
12) föreslagna investeringsramen på 900 milj.kr. för budgetåret 1980/81 berörs
således inte av detta förslag. Genom all bidragel slopas först den I juli 1981
ges kommunerna och landstingskommunerna viss tid för atl kunna anpassa sin
finansiella planering lill de förändrade finansieringsvillkor som kommer att
gälla för tiden därefler.
För att ytterligare ge möjligheter till den anpassning som
behövs förordar jag att den planeringsram på 500 milj. kr. (molsvarande ca 175
milj. kr. i statsbidrag) för budgetåret 1981/82 som riksdagen fatlal beslut om
(prop. 1978/79: 100 bil. 12, UbU 1978/79: 28, rskr 1978/79; 246) får ulnylljas
för atl övergångsvis, under budgetåret 1981/82, användas av SÖ för beviljande
av statsbidrag lill investeringar i skolbyggnader. Den här aktuella planeringsramen
har ännu inte fördelats på skolbyggnadsprojekt av SÖ. Vid den fördelning som
jag förordar alt SÖ får i uppdrag atl göra bör enbart gymnasieskolprojekt tas
med. Dessa gymnasieskolbyggen bör från skolpo-litisk synpunkt vara
oundgängligen nödvändiga. Vidare bör endasi relalivi omfattande byggnadsprojekt
komma ifråga för statsbidrag. Övergångsbidraget bör i första hand ulgå lill
mindre kommuner som annars skulle kunna få svårigheier alt genomföra projektet
i enlighet med faslslällda planer.
Bilaga
3 Utbildningsdepartementet 41
Den övergångsåtgärd som föreslås för budgetåret 1981/82
medför att bidrag till skolbyggandel kommer att belalas ut t. o. m. budgetåret
1983/84. Belastningen på anslaget kan beräknas bli 326 milj. kr. budgetåret
1980/81, ca 250 milj. kr. budgetåret 1981/82, ca 120 milj. kr. budgetåret
1982/83 och ca 45 milj. kr. budgetåret 1983/84. Det är således först under
budgetåret 1984/85 som bidrag inte längre kommer alt belalas ul till
investeringar i skolbyggnader.
Med hänsyn till denna övergångsåtgärd och vad jag har
anfört om möjligheterna till exlra skatteutjämningsbidrag föreligger enligt min
mening goda fömtsättningar att klara den förändring i finansieringssitualionen
som ett slopande av investeringsbidraget innebär.
Jag vill också ta upp frågan om statsbidrag lill
förhyrande av lokaler. Bidragsgivningen är begränsad till lokaler för viss
utbildning i gymnasieskolan. Enligt 14 § förordningen (1966: 115) om
statsbidrag lill driftkostnader för viss kommunal utbildning utgår statsbidrag
för särskilda koslnader för förhyrande av skollokaler för utbildning för
industri och hantverk eller för sjömän i gymnasieskolan med belopp som
länsskolnämnden bestämmer i varje särskilt fall.
Enligt en särskild förordning (SÖ-FS 1979; 241) om
statsbidrag till skogsbmkets yrkesutbildning för budgetåret 1979/80 ulgår
statsbidrag bl.a. lill förhyrande av skollokaler för skogsbruksutbildning.
De ställningstaganden som här redovisas för
investeringsbidraget får även följder för prövningen av slalsbidragen till
förhyrande av lokaler för viss utbildning i gymnasieskolan. Arbetsgruppen anser
all bidragel till förhyrning av skollokaler måsle upphöra som en konsekvens av
förslaget att avveckla bidragel lill skolbyggande. Jag delar denna inställning.
1 annat fall skulle den kommunala resursanvändningen snedvridas på etl omotiverat
sätl.
Under anslagel Bidrag till driften av gymnasieskolor har
för budgetåret 1980/81 statsbidraget lill kostnader för förhyrande av
skollokaler beräknats komma atl uppgå till 9 milj. kr. Jag föreslår alt även
detta bidrag upphör fr.o.m. den Ijuli 1981.
Bestämmelser om finansiering av skollokaler i integrerade
serviceanläggningar finns i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946,
omtryckt 1976:788, ändrad senasl 1979:1019). Bostadsslyrelsen föreslog i sin anslagsframställning
för budgetåret 1979/80 att i en integrerad anläggning endast den del av skolans
lokaler som samutnyltjas skulle komma i fråga för bostadsfinansiering.
Arbetsgmppen har ansell detla förslag välgrundat. Några invändningar häremol
har inte förts fram av remissinstanserna. Efter samråd med chefen för
bostadsdepartementet förordar jag att bostadsslyrelsens här återgivna förslag
genomförs den I juli 1981.
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl
I. beslula om avveckling av statsbidraget till
investeringar i skol-
Prop.
1979/80:90 42
byggnader fr.o.m. den I juli 1981 i enlighel med vad jag
har förordat,
2.
beslula att
stalsbidragel lill förhyrande av skollokaler skall upphöra fr. o. m. den 1
juli 1981 i enlighel med vad jag har förordat,
3.
godkänna vad
jag har förordal om möjlighet lill bostadslån för skollokaler i integrerade
serviceanläggningar.
(4) Bidrag till undervisningsmateriel inom
gymnasieskolan m. m.
Enligt kungörelsen (1949:455) angående statsbidrag till
anskaffning av maskiner in. m. vid vissa anstalter för lantbruksundervisning
utgår statsbidrag med tre fjärdedelar av vad skolans huvudman visar sig ha
utgivit till anskaffning och montering av maskiner, redskap och dylikt, som
erfordras för undervisning i maskin- och redskapslära eller, i fråga om
lanlhushållsskola, för undervisning rörande de viktigasle hushållsmaskinerna
ävensom för undervisning i husdjurslära med mjölkhushållning och i
trädgårdsskötsel vid lantmannaskola, lantbruksskola, lanthushållsskola,
trädgårdsskola, fruklodlingsskola eller jordbrukels yrkesskola.
Enligt nuvarande bestämmelser om statsbidrag till
skogsbrukets yrkes-ulbUdning (SÖ-FS 1979: 241) utgår statsbidrag till koslnader
för anskaffande av försia uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel,
däri inbegripet laboralorieutrusining och elevbibliotek saml anskaffning som
föranleds av all undervisningen i kurs läggs om eller utvidgas. Anskaffning
skall ske efter en av skolöverslyrelsen fastslälld normalutruslningslista eller
godkänd plan. Slatsbidrag ulgår med tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.
Slalsbidrag ulgår även till kostnader för förhyrande av sädana störte och
dyrbara maskiner inom skogsbruket som behövs för undervisningsändamål med tre
fjärdedelar av kostnaderna.
Enligl min mening bör statsbidrag lill första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje,
tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser ulbildning för jordbruk,
skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser ulbildning för
husligt arbete i form av konsumlionsutbildning av samma art som vid
lanthushållsskola fr.o.m. den 1 januari 1981 ulgå på säll som gäller för övriga
tvååriga yrkesinriktade linjer samt yrkesinriktade specialkurser enligt
förordningen (1957: 318) om slalsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal
utbildning. Det innebär att bidrag bör utgå med 50% av den beräknade kostnaden.
Överstiger den beräknade kostnaden 500000 kr. för en klass under hela
utbildningen på linjen eller specialkursen bör bidrag utgå med 75%.
Statsbidraget till kostnader för anskaffande av första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel avseende bl.a. annan tvåårig
linje i gymnasieskolan än tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje eller
musiklinje saml specialkurser inom samma områden får enligt förordningen
(SÖ-FS 1979: 143) om statsbidrag till kostnader för förhyrning av första uppsätt-
Bilaga
3 Utbildningsdepartementet 43
ningen
stadigvarande undervisningsmateriel inom viss kommunal utbildning m, m.
användas lill förhyrande av undervisningsmateriel. De särskilda bestämmelser,
som gäller för förhyrande av större och dyrbara maskiner inom skogsbmket som
behövs för undervisningsändamål, somjag lidigare redovisat, bör enligt min
mening upphöra all utgå för tid fr. o. m. den I januari 1981.
Jag
hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen
alt
godkänna de riktlinjer jag har förordal i fråga om slalsbidrag till första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje,
tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser utbildning för jordbruk,
skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning för
husligt arbete i form av konsumlionsutbildning av samma art som vid
lanthushållskola.
(5)
Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.
Enligt
gällande bestämmelser utgår statsbidrag lill kostnader för lärares resor och
traktamente i samband med gymnasieskolkurs och grundskolekurs som anordnas
inom kommunal vuxenulbildning i glesbygd. Bidragel utgår med 75% av kostnaderna
för resekostnadsersätlning och traktamente enligt allmänna resereglementet
(1952:735). Resekostnadsersäll-ningen beräknas därvid enligl reseklass B.
Stalsbidragel ulbelalas av skolöverstyrelsen efler rekvisition av kommunen.
Medelsbehovel för budgetåret 1980/81 har beräknats lill ca 500000 kr.
Skoladministrativa kommittén (SAK) har i sin tidigare nämnda promemoria
föreslagil atl statsbidraget till resor och traktamenten ur revisionsteknisk
synvinkel behandlas pä samma sätt som lönebidraget. Alternativt anser SAK atl
detta statsbidrag bör avlösas inom skalteuljämningsystemel. Jag förordar all
detta statsbidrag upphör att utgå för tid fr. o. m. den I januari 1981.
Jag
hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen
att
beslula atl statsbidraget lill koslnader för lärares resor och traktamenten i
samband med kurser som anordnas inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra
fr. o. m. den 1 januari 1981.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:90 45
Bilaga
3.1
NYA FORMER FÖR FINANSIERING AV SKOLBYGGANDET
DsU 1979:15
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:90 46
TILL STA TSRÅDET BRITT MOGÅRD
Den 4 april 1979 bildades en arbetsgrupp inom
regeringskansliet med företrädare för ulbildningsdeparlemenlel,
bostadsdeparlemeniet. budgetdepartementel och ekonomideparlemenlet och med
uppgifl att bereda frågor kring finansiering av skolbyggandet. Till gruppen
knöts även företrädare för skolöverstyrelsen, bostadsslyrelsen och Svenska
kommunförbundet.
Gruppen har hafl följande sammansättning;
tf skolinspektören Lars du Rielz, utbildningsdepartementet
departementssekreteraren Ingrid Dalen, bostadsdepartementet skolinspektören
Olle Engquisl, utbildningsdepartementet departementssekreteraren Björn Jonsson,
ekonomidepartemenlel departementssekreteraren Bo Jonsson, budgetdepartementet
byrådirektören Hans Kranlz, ulbildningsdeparlemenlel sekreteraren Nils Erik
Edström. Svenska kommunförbundet lillsynsläraren Per Gunvall, skolöverslyrelsen
sekreteraren Jan Hedvall, Svenska kommunförbundet avdelningsdirektören Gunnar
Stahre, bostadsslyrelsen byrådirektören Monica Wahlquist, skolöverstyrelsen.
Till ordförande i arbetsgruppen förordnades Lars du Rielz
och till sekrelerare Hans Krantz.
Arbetsgruppen överlämnar härmed sin rapport Nya former för
finansiering av skolbyggandet.
Till rapporlen har fogals en reservation av ledamöterna
Nils Erik Edström och Jan Hedvall.
Arbetsgruppens uppdrag är härmed slutfört.
Stockholm
den 20 november 1979.
LARS DU
RIETZ
Ingrid
Dalen Olle Engquisl
Bo Jonsson Hans
Kranlz
Per Gunvall Jan
Hedvall
Monica Wahlquist
Björn Jonsson Nils Erik Edström Gunnar Stahre
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 47
Innehållsförteckning
Sammanfattning ............................................................ ... 49
1
Utgångspunkter
......................................................... 54
2
Nuvarande
finansieringssystem .................................. 58
2.1 Finansiering av kommunala investeringar ............. 58
2.1.1
Statliga
investeringsbidrag............................ 58
2.1.2
Långfristiga
lån ........................................... ... 59
2.1.3
Skattefinansiering
av invesleringar ............. ... 60
2.2
Slatsbidrag Ull
skolbyggandet ................................ ... 60
2.3
Lån till
folkhögskolebyggen ................................... 62
2.4
Finansiering av
skollokaler i integrerade serviceanläggningar . 63
2.4.1
Det statliga
bostadslånesystemels tillämpningsområde 63
2.4.2
Begreppel
inlegrerad serviceanläggning ..... 64
2.4.3
Komponenler i
det StaUiga bostadslånesystemet 65
2.4.4
Säkerhet för
bostadslån .............................. 66
2.4.5
Finansiering
under byggnadstiden .............. ... 66
2.4.6
Sluilig
finansiering.......................................... 66
2.4.7
Kapilalkostnadsvillkor 67
2.4.8
Vissa villkor
för rätt till statligt bostadslån .... ... 67
2.4.9
Administration
............................................ .. 67
2.4.10
Statens
styrning av bostadsbyggnadsvolymen 68
2.5 Statlig styrning av skolbyggandel .......................... 68
2.5.1
Slyrning genom
förfaltningar och läroplaner 68
2.5.2
Slyrning genom
statsbidragsvillkor ............. .. 70
2.5.3
Styrning genom
investeringsramar................ 71
2.5.4
Styrning genom
byggnadstillstånd ............. 74
2.6 Handläggning av skolbyggnadsärenden ............... .. 75
2.6.1
Fastställande
av skolorganisationen .......... .. 75
2.6.2
Lokalbehovsprövning..................................... .. 75
2.6.3
Granskning av
skissritningar ...................... .. 76
2.6.4
Ansökan om
slalsbidrag ................................ .. 77
2.6.5
Slatsbidragsbeslul
saml avräkning av kvotkostnad från investeringsram 78
3 Tidigare förslag till förändringar .................................. .. 78
3.1
Hyresbidrag per
elev och år..................................... .. 78
3.2
Kommunalekonomiska
utredningens förslag ......... .. 82
4 Skoladministrativa kommittén ...................................... .. 83
5 Principer för slalsbidragsgivning .................................. .. 84
5.1
Allmänna
principer .................................................. 84
5.2
Principer för
investeringsbidrag ............................. .. 87
5.3
Skatleutjämningssystemet
.................................... .. 87
6
Kreditmarknaden
......................................................... 90
7
Statsbidragets
kommunalekonomiska betydelse ........ 92
7.1 Kommunernas
utgifter för skolbyggandel 92
7.1.1
Kommunernas
kapitalutgifter 1975-1977 inom utbildningsområdet 92
7.1.2
Kommunernas
kapitalutgifter 1979-1983 inom utbildningsområdet 93
7.1.3
Slatsbidrag
lill skolbyggnader .................... 94
7.2 Landstingskommunernas
utgifter för skolbyggandel 95
Prop. 1979/80:90 48
7.3
En undersökning av skolbyggnadsprojekl i fem kommuner ... 96
7.3.1
Val av kommuner ............................... .. 96
7.3.2
Skolbyggnadsplaner 1979-1983 ............ .. 97
7.3.3
Slatsbidrag 1979-1983 ...................... .. 97
7.3.4
Studier av enskilda
skolbyggnadsprojekt 98
7.3.5
Konsekvenser för kommunernas
likviditet vid ett slopande av statsbidraget 100
7.3.6
Kommunernas finansiella
förulsältningar . . 103
7.3.7 Alternativ
till finansiering genom statsbidrag 104
Bilaga
1 Summa årliga utbetalningar - inbetalningar i tusental kr.
enligt
nuvärdesmetoden ....................... 106
Bilaga
2 Summa årliga utbetalningar - inbetalningar enligl nu-
värdesmetoden
år 04 i milj. kr................ Ill
8 Överväganden
............................................... 113
8.1 Alternativa specialdestinerade statsbidrag ...... 113
8.2 Kommunernas behov av finansieringshjälp.......... 115
8.3 Allmänna aspekier på val av finansieringssystem för
skolbyggnadsverksamheten 119
8.4 Styrning av skolbyggnadsverksamhelen .......... 120
8.4.1
Skolpolitiska utgångspunkter ............... 120
8.4.2
Bostadspolitiska utgångspunkter .......... 121
8.4.3
Allmänna ekonomisk-politiska
ulgångspunkter 123
8.5 Finansieringssystem
för skolbyggnadsverksamheten 125
8.5.1
Finansiering på den allmänna
kreditmarknaden 125
8.5.2
Finansiering genom
bostadslånesystemet 127
8.5.3
Finansiering genom statlig lånefond ......... 129
8.5.4
Finansiering i särskild ordning på den
allmänna kreditmarknaden 132
9 Ställningstaganden
.......................................... 134
9.1 Statsbidrag till skolbyggnader ....................... 134
9.2 Behov av finansieringsstöd ........................... 135
9.3 Finansieringsalternativ ................................. 135
9.4 StaUig styrning .......................................... 136
Reservation
..................................................... 137
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 49
Sammanfattning
Promemorian
inleds med en redovisning av det uppdrag riksdagen lämnade regeringen våren
1978 om en översyn av regelsystemet för finansiering av skolbyggandet (kapitel
1). Vi anger där följande utgångspunkter för vårt utredningsarbete;
Översynen
bör underlätta en flexiblare skolplanering och bör leda till
att
den statliga detaljstyrningen av skolbyggnalionen avsevärl minskas i syfte alt
öka del kommunala ansvarel för skolbyggandel,
atl
skolbyggandel finansieras på etl sätt som främjar en effekUv kommunal
resursanvändning,
att
återanvändning av friställda skollokaler för annal ändamål än undervisning
underlättas,
att
samordning av skollokaler och lokaler för boendeservice främjas,
alt
nuvarande köproblem inom skolbyggnadssektorn elimineras varigenom bl. a. en
kommunal totalplanering av och ell kommunall totalansvar för kommunens
byggnadsinvesteringar möjliggörs.
En
grundläggande utgångspunkt för vårt arbete har vidare varit att frågan om
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun ligger utanför ramen för vårl
utredningsuppdrag. Vår uppgift har varit alt söka finna tekniska lösningar for
finansieringen av skolbyggandet, som står i överensstämmelse med de ovan
angivna utgångspunklema, samt atl belysa konsekvenserna i olika avseenden av
dessa lösningar.
I
kapitel 2 belyser vi hur man i kommuner och landstingskommuner finansierar
sina tolala invesleringar. Vidare redovisas de bestämmelser som nu gäller för
statsbidragsgivningen Ull skolbyggandel, för lån lill folkhögskolebyggen saml
för finansieringen av skollokaler i integrerade serviceanläggningar. Kapitlet
avslulas med en översikl av den statliga slyrningen av skolbyggandel samt
handläggningen av skolbyggnadsärenden.
Skolbyggnadsbidraget
har tidigare varit föremål för förslag till förändringar. I kapitel 3 beskrivs
ell förslag om all ersätta investeringsbidraget med ett hyresbidrag per elev
och år som lades fram år 1970. Remissyttrandena var till övervägande del
kritiska och förslaget föranledde inte någon förändring av bidragssystemet. Vi
redovisar också 1976 års kommunalekonomiska ulrednings (KEU 76) överväganden
om atl slopa skolbyggnadsbidragel. En metod för alt säkerställa
lånemöjligheler för skollokaler vore enligl ulredningen alt låla de slatliga
bostadslånen gälla även för skolbyggnader. KEU 76 ansåg dock att det låg
uianför utredningens område att närmare belysa frågan.
1
kapitel 4 tar vi upp vissa punkter i direktiven till den skoladministrativa
kommittén (SAK). En av utgångspunkterna för kommilléns arbele bör vara alt söka
åstadkomma ett vidgat kommunalt skolansvar och en mins- 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
90
Prop.
1979/80:90 50
kad belastning på den statliga skoladministrationen.
Inslagen av myndighetsutövning och delaljkontroll bör kunna minska och beslut i
många ärenden decentraliseras.
De principer för statsbidragsgivningen som lades fasl vid
riksdagens beslul om den kommunala ekonomin våren 1979 redovisas i kapitel 5.
Där konstaleras bl.a. alt en successiv förskjutning av tyngdpunkten i statsbidragsgivningen
bör ske så atl skalleuljämningsbidragen svarar för en ökad andel på de
speciella bidragens bekostnad. På grund av skatleutjämnings-systemets stora
betydelse för kommunernas ekonomi redovisar vi hur del reformerade skatteutjämningssyslemel
är uppbyggt och vilka ekonomiska effekter det har. Vi pekar bl.a. på atl
skatteutjämningssyslemel är så konstruerat all kommunernas koslnader för
grundskolan utjämnas. Åven möjligheten att söka extra skatteutjämningsbidrag
redovisas.
För all finansiera invesleringar upptar kommunerna lån på
kredilmarknaden. I kapitel 6 går vi översiktligt igenom kredilmarknadens
funktion och vilket totalt utrymme som står lill buds för kommunernas
upplåning. Vi konstaterar därvid atl föredraganden i propositionen
(1978/79:165) om den svenska kapitalmarknaden har ullalal atl del inle finns
något som tyder på atl del inom överskådlig lid skall vara möjligt att öka det
uirymme som kommunerna och landsUngskommunema kan tillålas la i anspråk på den
svenska kreditmarknaden. Frågan om kommunemas och landstingskommunernas totala
upplåningsutrymme på kreditmarknaden ligger utanför vårt egentliga
ulredningsområde. Vi nolerar dock att investeringsbidraget, sett i relation
lill kommunernas och landstingskommunernas tolala upplåning, är litet saml att
variationerna i nyupplåningen mellan olika år kan vara större än det lotala
investeringsbidraget. Dessulom påpekas all investeringsbidraget vid nuvarande
ordning lar kreditmarknadsresurser i anspråk genom att bidraget i nuvarande
budgetläge i sin helhet kan sägas bli finansierat genom statlig upplåning.
Totall för landet molsvarar investeringsbidraget (ca 300
milj. kr.) ca 15 öre per skattekrona. För atl utröna hur stor kommunalekonomisk
betydelse statsbidraget lill skolbyggnader kan ha. har vi genomförl en sludie
i fem kommuner med relalivi omfattande skolbyggnadsprojekt. Denna studie
redovisas i kapitel 7, där vi också ger en bild av den totala omfattningen av
invesleringarna i landet saml av de toiala kommunala invesleringarna. För
landsUngskommunerna redovisas molsvarande uppgifter. Vi konstaterar därvid atl
skolbyggnadsinvesteringarna för landstingskommunerna utgör en myckel lilen
verksamhel. Vi drar därför den slutsatsen att det inle finns anledning alt
närmare analysera statsbidragets kommunalekonomiska konsekvenser för
landstingskommunerna.
Studien av de fem utvalda kommunerna visar atl ett
slopande av investeringsbidraget för deras del skulle medföra etl
inkomstbortfall, som i genomsnitt under en planeringsperiod på fem år enligl de
kommunalekonomiska flerårsplanerna motsvarar mellan 21 öre och 31 öre per
skattekrona. För ett enskilt år kommer man som allra högst upp i 82 öre.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 51
Fyra alternativa sätt att ersätta ett statsbidragsbortfall
för de skolbyggnadsprojekl som särskilt studerats i de fem kommunema har
använls för att ytteriigare få belysning av investeringsbidragets roll. Vid en
nuvärdesberäkning av de olika alternativen har vi funnit atl nuvarande
statsbidrag är det förmånligaste finansieringsalternativet på lång sikt. Vid
ett slopat bidrag skulle en skattefinansiering av hela bortfallet från
finansieringssynpunkt vara förmånligare på lång sikl än olika slag av
upplåning. Selt från likviditetssynpunkt ställs dock större krav på kommunerna
om skattefinansiering av bortfallet skall ske hell eller delvis. Under en
femårsperiod varierar behovet av likvida medel för de studerade
skolbyggnadsprojekten vid ett slopat statsbidrag mellan 13 och 45 öre per
skallekrona. Ju större andel av slalsbidragsbortfallet som lånefinansieras
desto mindre blir behovet av likvida medel. Skulle en generell möjlighel lill
bostadslånefmansie-ring öppnas för skolor, minskar i stället behovet av likvida
medel med mellan 22 och 52 öre per skattekrona, jämfört med nuvarande
finansieringssystem.
I undersökningen konstateras slutligen att kommunernas
finansiella slällning varierar myckel och därmed även förulsältningarna atl
möta ökade krav på resurser.
I våra överväganden i kapitel 8 konstateras atl även om
väsentliga förenklingar kan göras av statsbidragssystemet kommer varje form av
investeringsbidrag all ställa krav på ramar för slalsbidragsgivningens totala
omfallning. Ell tungt argument mot olika lyper av specialdestinerade
investeringsbidrag är all de investeringsramar som krävs minskar kommunernas
möjligheler att totalplanera och ta egel ansvar för sin investeringsverksamhet.
Belräffande etl driftbidrag ulformal som elt hyresbidrag per elev och år kan vi
inle finna atl de få fördelarna uppväger alla de nackdelar som är förenade med
ell sådanl syslem. 1 fråga om atl förslärka de nu ulgående driftbidragen lill
skolan vid ett slopat investeringsbidrag konstateras atl della inle
överensstämmer med de principer för statsbidragsgivningen som riksdagen
beslutade om våren 1979.
I våra överväganden konstaterar vi alt det för
kommunsektorn som helhet inte kan anses föreligga någol behov av
finansieringsstöd vid ett slopal investeringsbidrag för skolbyggnader, men alt
del evenluelll kan finnas behov av stöd i enskilda kommuner. Vi finner också
all bidragel ulgör en så lilen del av den tolala landstingskommunala
verksamhelen aU något behov av finansieringsstöd över huvud laget inle kan
anses föreligga för landstingskommunerna.
Mol bakgrund av den företagna studien framhåller vi att
ett slopat investeringsbidrag i normalfallel fär en begränsad effekt för
flertalet kommuner. Särskilt gäller della om kommunerna lånefmansierar
statsbidragsbortfallet. De ökade skatteutjämningsbidragen, som beslutades
våren 1979, medverkar också till att förbättra den finansiella situationen i
flertalet kommuner. Dessa blir även bältre mstade i likviditetshänseende. Etl
slopande
Prop.
1979/80: 90 52
av slalsbidraget torde således få relativt begränsade
konsekvenser för kommunernas tolala ekonomi. Vi hänvisar också lill möjlighelen
att söka exlra skalleuljämningsbidrag om en enskild kommun särskilt missgynnas
då det specialdestinerade bidragel slopas eller om en kommun får stora
koslnader på grund av snabb befolkningsökning.
Vi övergår sedan i kapitel 8 till all allmänt belysa
konsekvenserna av olika finansieringssystem, varvid vi bl. a. konslalerar atl
del är en allmänl omfattad strävan alt kommunerna genom ökat ansvar och minskad
statlig detaljstyrning skall kunna avgöra den kommunala resursanvändningen.
Från denna ulgångspunkt diskuterar vi sedan olika former av slyrning av
skolbyggnadsverksamhelen.
När det gäller de skolpoliiiska strävandena konstaterar vi
alt de inle behöver vara knutna lill statsbidragsvillkor ulan kan komma lill
ultryck i skollag, skolförordning, läroplaner och centrala anvisningar, vid
faslslällande av skolorganisation m.m. Enligl vår mening finns det också behov
av ell kontinuerligt forsknings- och utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet
samt av en rådgivnings- och serviceverksamhet bl.a. i form av en frivillig
skissgranskning. Vi menar all dessa senare slyrmedel från skolpolitiska
ulgångspunkler är tillräckliga och atl kommunerna själva bör få svara för
skolbyggnadsverksamhelen inom de ramar och riktlinjer som dessa styrmedel ger.
Styrning av skolbyggnadsverksamheten belyser vi även från
bostadspolitiska utgångspunkter. Vi understryker därvid bl. a. all vi finner
det angeläget atl bostadslånesyslemet för integrerade
boendeserviceanläggningar vid elt slopande av investeringsbidraget till
skolbyggnader tillämpas på ett sådanl sätt att s. k. lånearkileklur inte
uppstår, dvs. alt lånemöjligheterna inle påverkar anläggningarnas ulformning på
ell från funktionssynpunkt olämpligt sätt. Vi anser det dock befogal alt göra
endast en mindre ändring när del gäller de nuvarande möjligheterna att få
bostadslån lill skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
Styrning av skolbyggnadsverksamheten utifrån
samhällsekonomiska överväganden menar vi bör ske i så övergripande sammanhang
som möjligt, och våra överväganden därvidlag ulgår från alt kommunerna skall
ges största möjliga frihel att prioritera mellan sina olika verksamheter för
all så effektiv resursanvändning som möjligt skall uppnås. Slalsmaklerna kan dock
av bl. a. arbetsmarknadspoliliska skäl vilja gå in och styra den direkla
resursanvändningen.
Vid våra överväganden om finansieringssystem för
skolbyggandel utgår vi från atl något generellt behov av finansieringshjälp
inle föreligger. Med hänsyn lill resursprioriteringen ser vi klara fördelar med
en finansieringsordning där kommunema själva svarar för finansieringen via
löpande inkomster eller genom upplåning på allmänna kreditmarknaden. Ell
sådant system är enligt vår uppfattning bäst förenligt med strävandena att
genom kommunalt ansvar för skolbyggnadsverksamhelen främja den kommunala
resursanvändningen.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 53
Varken från skolpolitiska, bostadspolitiska eller från
allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter kan vi finna att etl system med
finansiering på den allmänna kreditmarknaden innebär några nackdelar.
Fördelarna är däremot många. Vi pekar bl.a. på den ökade reella möjligheten
till samplanering av investeringar i kommunerna, fränvaron av negativa
effekter på kreditmarknaden saml att någon ny statlig administration inte
behöver byggas upp.
För att belysa vilka möjligheter som står till buds, om
del ändå skulle bedömas att ett behov av finansieringsstöd generellt sett kan
anses föreligga, har vi från mer allmänna ulgångspunkter övervägt tre olika
stödformer.
Vi har därvid först studerat bostadslånesystemet. Vi kan
inle finna att slatliga bostadslån är en lämplig stödform när del gäller alt
ersätta elt slopal slatsbidrag till skolbyggnader. Bostadslånesyslemet är så
uppbyggt atl kostnaden för samtliga låneberältigade lokaler ulgör låneunderlag.
Hela koslnaden för skolbyggnaden skulle alltså komma att finansieras genom
bostadslån, inte endasi den del som täcks av nuvarande investeringsbidrag.
Detla skulle beiyda ell statligt stöd och en prioritering på kreditmarknaden
av skolbyggnadsverksamhelen i en utsträckning som inte kan motiveras. Vi har
även pekat på att bostadslånesyslemet har etl relativt komplicerat
regelsyslem, som snarare skulle försvåra än underlätta den administrativa
hanleringen av skolbyggnadsfinansieringen i jämförelse med dagens ordning.
De övriga två allemativen som kan länkas är en statlig
lånefond för skolbyggen eller en priorilering på kreditmarknaden av den lyp som
lånen till fjärrvärmeanläggningar utgör. Vi har i våra överväganden kommit fram
lill all de för- och nackdelar som är förknippade med vart och ell av dessa
båda alternativ inle avsevärt skiljer sig ål, varför vi inte är beredda all
förorda del ena allernalivet före del andra.
Våra förslag i kapitel 9 innebär all investeringsbidraget
till skolbyggnader bör slopas och all något nyll bidrag inle bör införas. Den
förändring i kostnadsfördelningen mellan stal och kommun som delta förslag
resullerar i förutsätter vi kommer alt beaktas i samband med överläggningarna
mellan stat och kommun om den kommunala ekonomin.
Vid våra överväganden om kommunernas behov av
finansieringsstöd har vi funnit alt det generelll sett inle föreligger behov av
särskilt finansieringsstöd vid ell slopande av investeringsbidraget. Den
undersökning som vi har gjorl i elt begränsal antal kommuner tyder inte på atl
de kommunalekonomiska konsekvenserna blir särskill slora. Vi pekar också i
detta sammanhang på den avsevärda förbättring i finansieringsförutsättningar
som flerlalel kommuner får genom del reformerade skatteutjämningssyslemel, där
också kostnaderna för grundskolan uljämnas.
Mol denna bakgrund bör enligt vår mening finansieringen av
bortfallet av statsbidraget till skolbyggnader i försia hand ske med
skattefinansiering och/eller lånefinansiering på den allmänna kredilmarknaden.
Prop. 1979/80: 90 54
Om
del i speciella fall skulle visa sig finnas behov av finansieringsstöd,
exempelvis när en lilen kommun eller en kommun med snabb befolkningsökning i
ell trängt ekonomiskt läge skall göra en slörre investering i en gymnasieskola,
bör behovet av stöd kunna tillgodoses genom exlra skatteutjämningsbidrag.
De
överväganden som vi har redovisai när del gäller de alternativ som står tiil
buds i fråga om finansieringsstöd, om sådant behov ändå generelll sett skulle
bedömas föreligga, leder oss lill att avvisa en utvidgning av
bo-stadslänesystemet. Vi konstaterar all en slallig lånefond eller den lyp av
prioriterad lånefinansiering som gäller för fjärrvärme då i stället ligger
närmast till hands alt överväga.
Våra
förslag innebär alt den statliga styrningen via investeringsramar försvinner.
Den slalliga styrning som vi från skolpolitiska ulgångspunkter finner riktig
kan åstadkommas med andra ålgärder såsom författningsreglering, statliga
myndigheters fastställande av skolorganisation m.m.
1
Utgångspunkter
Riksdagen
har (UbU 1977/78:17, rskr 1977/78:194) med bifall till motionen 1977/78: 739
saml med anledning av motionen 1977/78; 761 och motionen 1977/78; 1156
(yrkandet 1) som sin mening gett regeringen till känna att regelsystemet för
finansieringen av skolbyggandet bör ses över och atl de förslag som översynen
kan ge anledning lill i den mån så är erforderligt för deras genomförande utan
dröjsmål föreläggs riksdagen för beslul.
I
motionen 1977/78:739 sägs atl en sida av det nuvarande statsbidragssystemet är
alt kommunerna på eget ansvar kan låta uppföra de byggnader som kommunen anser
nödvändiga för medborgarnas service med undanlag av skolor. Ån mer besvärande
upplevs systemet då skolbyggnader samplaneras med annan kommunal verksamhet.
Motionärerna anför vidare att motivet för ett stalligl investeringsbidrag till
skolbyggen har varil att underlätta för huvudmännen att bygga erforderliga
skollokaler och att främja likvärdig slandard. Det kan dock i dag ifrågasättas
om det statliga skolbyggnadsbidraget underlättar för kommunernas planering.
Motionärerna
anser vidare att situationen på skolbyggnadsområdet är så allvarlig alt en
snabb översyn måste komma till stånd. Översynen bör gälla frågan om
skolbyggandets finansiering i sin helhet, dvs. både bidrag och lån. Därvid bör
beaktas behovet av att kunna reglera investeringsvolymen som elt led i en aktiv
konjunkturpolitik och se över behovet av centrala anvisningar om skollokalernas
ulformning. Det material som tidigare och nu arbetande ulredningar har tagit
fram kan ulgöra ett gott underlag och möjliggöra en översyn med sikte på atl
snabbt få en ändring till stånd.
Motionen
1977/78:761 behandlar frågan om finansieringen av en skolanläggning som har
hela länet som upptagningsområde. Mot bakgrund av
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 55
silualionen vid glasskolan i Nybro hemställs i motionen
alt riksdagen hos regeringen begär särskilda slatsbidragsregler för
gymnasieskolor som betjänar ett större område än den egna regionen.
I motionen 1977/78:1156 (yrkandet 1) framhålls att den
kommunala vuxenutbildningen måsle få samma ekonomiska fördelar som grundskolan
och gymnasieskolan, bl. a. i vad gäller bidrag till lokaler och ulruslning. I
motionen anlas alt det i slora kommuner finns skollokaler dimensionerade också
för vuxenutbildningens behov samtidigt som vissa kommuner och specielll mindre
sådana i glesbygd inte har denna tänkta reserv.
Med anledning av motionerna har utbildningsulskottet (UbU
1977/ 78:17) bl. a. anfört följande.
I en promemoria (Ds U 1970:12) från
utbildningsdepartementet har lidigare diskulerals ell förslag lill
statsbidragssystem för skolbyggnader utformat som hyresbidrag per elev och år.
Förslagel skulle ses som ett allernaliv lill de nuvarande investeringsbidragen
till skolbyggnader och skulle i princip vara ett driftbidrag. Vid en sådan
konstruktion av stalsbidragel skulle de nackdelar som är förknippade med
systemet med investeringsramar och som pålalas i motionen 1977/78: 739
elimineras. A andra sidan skulle en övergång från nuvarande investeringsbidrag
lill etl driftbidrag per elev och år få lill konsekvens alt skolhuvudmännen
gick miste om kapitallillskotlel i anslutning lill byggnationen. Denna del av
byggkostnaden måsle således finansieras på annat sätl. I promemorian
diskuterades tänkbara metoder atl motverka all finansieringsproblem skulle
uppstå i och med förändringen.
I betänkandet (SOU 1977:48) Översyn av de speciella
slalsbidragen till kommunerna har 1976 års kommunalekonomiska ulredning (KEU
76) påpekal atl en metod för all säkerslälla lånemöjligheter för skollokaler
vore all låta de slalliga bostadslånen gälla även för skolbyggnader. I belänkandet
har ulredningen även diskuierat frågan om en översyn av statsbidragen till
skolbyggnader.
Utbildningsutskottet anser att vad som anförts dels i
motionen 1977/ 78: 739, dels av KEU 76 väl motiverar att regelsystemet för
finansieringen av skolbyggandet ses över. Del material som tidigare och nu
arbetande ulredningar har tagil fram bör kunna utgöra etl gott underlag och
möjliggöra alt översynen kan genomföras snabbt. Denna bör även omfatta i motionen
1977/78:761 och motionen 1977/78:1156 (yrkandet 1) behandlade lokalfrågor.
Som framgår av ovanstående redovisning av riksdagens
uppdrag lill regeringen har riksdagen inte i detta sammanhang berört frågan om
statsbidrag till undervisningsmateriel och invesleringar i elevhemsbyggnader.
KEU 76 hade i del lidigare nämnda belänkandel (SOU 1977:48)
Översyn av de speciella statsbidragen till kommunema föreslagil atl
slalsbidrag lill kostnader för anskaffande av första uppsättningen
stadigvarande undervisningsmateriel för gymnasieskolan skulle slopas på grund
av stalsbi-
Prop. 1979/80: 90 56
dragels
ringa ekonomiska belydelse för kommuner och landstingskommuner.
SÖ
ansåg i sitt remissvar atl bidraget utgjorde en avgörande stimulansfaktor vid
etablerandet av nya utbildningsvägar, som kunde vara kostnadskrävande för
berörda landstingskommuner och kommuner.
Föredraganden
i bil. 4 till propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79; 95) ansåg
i likhet med SÖ att bidragel till undervisningsmateriel hade slor ekonomisk
betydelse för kommunema och landstingskommunerna vid uppbyggande av en
skolenhet, av vissa linjer eller specialkurser eller vid utökning av
elevantalet. Därför föreslogs att bidraget skulle behållas för
naturvetenskaplig och fyraårig leknisk linje och närliggande specialkurser,
tvååriga yrkesinriktade linjer samt yrkesinriktade specialkurser och kommunal
högskoleutbildning, den senare i vad avser lekniska yrken och vårdyrken.
Bidraget föreslogs utgå med 50 % av den beräknade koslnaden. Översleg koslnaden
5(K)000 kr. för en klass under hela utbildningen på linjen eller specialkursen
borde bidrag liksom f. n. utgå med 75 %.
Nuvarande
bestämmelser om atl bidrag i vissa fall kan ulgå med 90 % till landstingskommun
för gymnasieskola och högskoleutbildning som inte utgör sjuksköterskeulbildning
borde slopas liksom bestämmelser om all bidrag för sjuksköterskeutbildning i
undantagsfall utgår Ull kommuner och landstingskommuner med två tredjedelar av
kostnaderna. De särskilda uirustningsbidrag som utgår för speciella ändamål,
t.ex. lill gymnasial utbildning för gravt hörselskadade elever och gravt
rörelsehindrade elever, skulle även fortsättningsvis kunna utgå.
De
föreslagna förändringarna borde gälla fr. o. m. den 1 juli 1980.
Föredraganden
tog också upp frågan om statsbidrag lill förhyrande av ulrustning för
gymnasieskolan. Denna möjlighel har den I juli 1979 införts för de studievägar
som enligl ovannämnda förslag skulle komma i fråga för statsbidrag fr. o. m.
den 1 juli 1980.
Föredraganden
ansåg vidare atl bidragen lill audivisuell ulruslning saml bidraget till
invenlarier i teknikverkslad i gmndskolan hade mycket ringa belydelse för
kommunernas ekonomi. Därför föreslogs att dessa bidrag skulle avvecklas fr. o.
m. den I januari 1980.
KEU
76 hade anfört atl även investeringsbidragen lill grundskolans och
gymnasieskolans elevhemsbyggnader hade ringa ekonomisk betydelse för kommunerna
och därför borde upphöra. Medlen borde överföras till skatleutjämningssystemet.
Remissinstanserna
ansåg emellertid all investeringsbidraget till elevhemsbyggnader hade karaktär
av stimulansbidrag och att bidragel hade stor ekonomisk betydelse för
glesbygdskommuner och för kommuner som anordnade utbildningar med mycket stort
upplagningsområde.
Föredraganden
ansåg i likhet med remissinstanserna alt bidrag till investeringar för
grundskolans och gymnasieskolans elevhem skulle utgå även i
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 57
fortsättningen. 1 sammanhanget behandlades även frågan om
enhetliga bestämmelser för statsbidrag Ull koslnader för uppförande av elevhem
m. m. Därvid föreslogs alt slatsbidrag i samtliga fall fr. o. m. den 1 juli
1979 skulle utgå med 50 % av de beräknade kostnaderna för anskaffande eller
förhyrande av elevhem. När särskilda skäl förelåg borde emellertid bidrag lill
anskaffande av elevhem kunna ulgå med 75 % av de beräknade kostnaderna efter
beslut av regeringen i varje särskilt fall. Bestämmelser om bidrag Ull
förhyrande av elevhem borde liksom hittills begränsas Ull gymnasieskola och
kommunal högskoleutbildning.
Utbildningsutskottet (UbU 1978/79; ly) fann liksom
föredraganden atl statsbidraget till stadigvarande undervisningsmateriel inom
gymnasieskolan uigjorde en stimulansfaktor och atl det därför inle helt borde
avskaffas. Utskottet kunde för sin del acceptera förslaget till ändrade
slatsbidragsregler med hänsyn lill att skatteutjämningsbidragen reformerades.
Utskottet tillstyrkte regeringens hemställan om
bemyndigande att meddela nya bestämmelser om statsbidrag lill koslnader för
uppförande av elevhem.
Riksdagen beslutade i enlighet med vad som här redovisats
(FiU 1978/ 79; 35, rskr 1978/79:335).
Enligt vad vi erfarit behandlar f n. skoladministrativa
kommittén (SAK) bidragel lill stadigvarande undervisningsmateriel.
Mot bakgrund av vad ovan har anförts har vi funnit att
frågor om utmstningsbidrag och bidrag lill investeringar i eievhemsbyggnader
inte bör prövas i samband med våra ställningstaganden beträffande skolbyggnadsbidraget.
Vi har inte heller prövat frågan om bidrag till
lokalkostnader för svensk undervisning i utlandel. Bestämmelserna om delta
bidrag gäller sedan år 1978 och innebär att statsbidrag utgår med 50 % av
årskostnaden för de lokaler som behövs för undervisningen.
Frågan om lån till byggnadsarbeten vid folkhögskolor
omfattas inte heller av våra överväganden och förslag.
Parallellt med vår översyn av formerna för finansiering av
skolbyggandet har ett utredningsarbete bedrivils i utbildningsdepartementet i
syfte att möjliggöra en flexiblare skolplanering. En sänkning av elevantalet i
de största skolanläggningama, nyetablering av små skolanläggningar för gmndskolan
och gymnasieskolan samt en ökad geografisk spridning av utbildningen är några
av de frågor som därvid har behandlats och som har nära anknytning till
finansieringen av skolbyggandel. Utredningen, som kommer att redovisas i en
särskild promemoria, har visat all en flexiblare skolplanering avsevärt skulle
underlättas av etl ökal kommunalt ansvar för såväl planering som finansiering
av skolbyggandet.
De köproblem som nuvarande investeringsramar har
åstadkommit inom skolbyggnadssektom har exempelvis gjort det nödvändigt atl vid
statsbidragsgivningen prioritera byggnadsprojekt, som leder till atl den
totala
Prop.
1979/80:90 58
lokalkapacitelen inom skolväsendet ökar. Endasi i
undanlagsfall har under senare år slalsbidrag kunnal ges lill projekt som innebär
all redan befinlliga (och fullt användbara) lokaler ersätts med nya. Detta har
i sin lur gjort det näslan omöjligt att genom aktiva åtgärder minska
elevantalet i stora skolanläggningar, om delta leder till underbeläggning. Åven
om de friställda lokalerna mycket väl skulle kunna användas för annan
verksamhet än undervisning, t. ex. för fritids- och kulturverksamhet, har
statsbidragsgivningen lagt hinder i vägen, eflersom bidrag inte har kunnat
erhållas till nya lokaler ål de elever som flyttas från skolan.
De utgångspunkter vi har hafl för vår översyn av
finansieringssystemet för skolbyggandet kan sammanfallas på följande sätt.
Översynen bör underlätta en flexiblare skolplanering och
bör leda till
all den statliga detaljstyrningen av skolbyggnationen
avsevärt minskas i syfle alt öka del kommunala ansvaret för skolbyggandel,
att skolbyggandet finansieras på etl sätt som främjar en
effektiv kommunal resursanvändning,
att återanvändning av friställda skollokaler för annat
ändamål än undervisning underlättas,
atl samordning av skollokaler och lokaler för
boendeservice främjas,
atl nuvarande köproblem inom skolbyggnadssektom elimineras
varigenom bl. a. en kommunal lotalplanering av och ett kommunalt totalansvar
för kommunens byggnadsinvesteringar möjliggörs.
En gmndläggande utgångspunkt för vårt arbele har vidare
varit att frågan om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun ligger uianför
ramen för vårt utredningsuppdrag. Vår uppgifl har varil att söka finna tekniska
lösningar för finansieringen av skolbyggandet, som slår i överensslämmelse med
de ovan angivna ulgångspunklerna, samt att belysa konsekvenserna i olika
avseenden av dessa lösningar.
2 Nuvarande nnansieringssystem
2.1 Finansiering av kommunala investeringar
2.1.1 Stadiga investeringsbidrag
Utvecklingen av de statliga investeringsbidragen till
kommuner och landstingskommuner under perioden 1973-1977 framgår av tabell 2.1.
Investeringsbidragens andel av bruttoinvesteringarna' varierar för kommunernas
del mellan 14 och 18 % och för landstingskommunernas del mellan 14 och 20 %. De
höga siffrorna för år 1973 hänger samman med de investeringsstimulanser som då
sattes in.
' Byggnads- och anläggningsarbeten samt inköp av
transportmedel, maskiner och inventarier.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet
59
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 2.1 Statliga investeringsbidrag och deras andel av
kommunernas och landstingskommunernas bruttoinvesteringar åren 19731977
(löpande priser).
År
Investeringsbidrag milj.
kr.
Investeringsbidrag i procent av
bruttoinvestering
ar
Kommuner
Landsting
Kommuner
Landsting
1973
1 194
303
18
20
1974
1 110
284
16
17
1975
1075
362
14
18
1976
1218
351
15
17
1977
1384
322
14
14
Källa: SCB, Kommunemas finanser
2.1.2 Långfristiga lån
Flertalet kommuner söker i betydande ulsträckning
finansiera sina kapitalutgifter genom lån. Den lolala omfattningen av dessa
långfristiga lån varierar år från år. I tabell 2.2 anges slorleken av de
kommunala bmltoin-vesteringarna och vilken omfallning den långfristiga
upplåningen hafl i kommuner och landstingskommuner åren 1960 1977.
Tabell 2.2 Kommunernas och landstingskommunernas
bruttoinvesteringar och långfristiga upplåning åren 1960-1977 (löpande
priser).
År
Bruttoinvesteringar
Nya län milj
. kr.
Nya
lån
i
procent
milj. kr.
av bruttoinvesteringar
Kommuner
Landsting
Kommuner
Landsting
Kommuner Landsting
1960
1842
267
763
30
41
11
l%1
2086
284
691
51
33
18
1%2
2 444
318
1373
131
56
41
1963
3 025
407
1427
74
47
18
1964
3 668
490
1886
96
51
20
1965
4 105
593
1722
99
42
17
1966
4 435
738
2241
182
50
25
1967
5 182
954
2461
158
47
17
1968
5 874
1232
2536
251
43
20
1969
6 330
1282
2251
295
36
23
1970
7 142
1462
2394
227
34
16
1971
6466
1652
2864
405
44
25
1972
6984
1714
3 143
4%
45
29
1973
6787
1539
3 106
458
46
30
1974
7021
1639
2449
392
35
24
1975
7 439
2002
3 880
752
52
38
1976
8 137
2081
3606
641
44
31
1977
10098
2379
3 751
586
37
25
Källa: SCB, Kommunemas finanser 1977
Det framgår av tabellen att kommunerna har avsevärt större
upplåning än landstingskommunerna. Den andel av bruttoinvesteringarna som finansieras
med lån har varierat kraftigt under den angivna perioden. För kommunerna har
upplåningen legat mellan 33 och 56 % av bruttoinvesteringarna, medan
molsvarande intervall för landstingskommunerna är 11-41 %. Upplåningens
relativa omfallning sammanhänger både med lägel på kredilmarknaden olika år
och med invesleringsulvecklingen.
Prop. 1979/80:90 60
2.1.3
Skattefinansiering av invesleringar
Av
det material som redovisas i tabellerna 2.1 och 2.2 framgår atl
landstingskommunerna har en betydligt större skattefinansiering av investeringama
än kommunerna. För åren 1973- 1977 uppgick den skattefinansierade delen av
investeringarna till mellan 30 och 40 % för kommunemas del och till mellan 40
och 55 % för landstingskommunemas del.
Det
bör här noteras atl siffrorna i detta avsnitt och de två föregående är
genomsnitt för hela landet. Avsevärda variationer förekommer mellan enskilda
kommuner resp. landstingskommuner. Det finns t. ex. kommuner som hell
skallefinansierar sina investeringar.
2.2
Statsbidrag tili skolbyggandet
Enligt
förordningen (1957:318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal
utbildning (omtryckt senast 1974:393, ändrad senast 1979: 865) utgår
statsbidrag till kommun och landstingskommun avseende byggnadsprojekt för
- grundskola,
- gymnasieskola med undantag av jordbmksutbildning,
- särskola lokalsamordnad med grundskola eller
gymnasieskola,
- kommunal högskoleutbildning samt
- sjöbefälsskola. Statsbidrag utgår lill
- kostnader för nybyggnad, om- och tillbyggnad av
permanenta skollokaler,
- kostnader för mer omfattande ändrings- och
reparationsarbeten i permanenta skollokaler,
- kostnader för inköp eller övertagande av byggnad
samt kostnader för alt iordningställa sådan byggnad för skoländamål samt
- kostnader
för uppförande av provisoriska skollokaler.
Statsbidrag till permanenta skollokaler utgår i förhållande till ett bidrags
underlag.
Vid
ny- och tillbyggnad av permanenta skollokaler bestäms bidragsunderlaget med
utgångspunkl i elt gmndbelopp av 9(X) kr. per m* behovsprövad nettogolvarea.
Med nettogolvarea menas stalsbidragsberättigad golvarea för undervisning,
förvaring av skolmateriel, adminislraUon och skolmåltidsverksamhet samt
uppehållsrum för elever. Gmndbeloppet, som hänför sig till kostnadsläget den 1
januari 1956, skall omräknas med hänsyn till därefter inträffade
byggkostnadsförändringar. Omräkning skall vidare ske med hänsyn till
olikheterna i byggkostnader mellan skilda orter.
Vid
ombyggnad av permanenta skollokaler bestäms däremot bidragsunderlaget i varje
särskilt fall med de av kommun eller landsUngskommun beräknade kosinadema som
gmnd.
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 61
Slatsbidrag
till provisoriska skollokaler ulgår med 400 kr. per m behovsprövad
nettogolvarea. Omräkning av bidragsbelopp med hänsyn tiil kostnadsförändringar
eller ortsindex sker inte.
En
förutsättning för slalsbidrag är alt erforderliga biutrymmen (sekundärarea)
hör lill lokalerna. Till sekundärarean räknas bl. a. kommunika-lionsulrymmen,
kappmm, omklädnadsrum, lokaler för sanitära ändamål saml utrymmen för tekniska
installationer.
Slatsbidrag
till investeringar i lokaler för jordbmksutbildning inom gymnasieskolan utgår
enligt förordningen (1961:405) om statsbidrag till byggnadsarbeten vid
lantbmkets yrkesskolor (ändrad senast 1979:866). Statsbidrag kan beviljas
huvudman för sådan utbildning för atl anskaffa eller upprusta permanenta
skollokaler saml för atl uppföra provisoriska skollokaler.
Till
skillnad från vad som gäller för gymnasieskolan i övrigt besläms
bidragsunderiagel för jordbmksutbildningens lokaler alllid med ulgångspunkt i
de av huvudmannen beräknade kostnaderna. Bidragsunderlaget får emellertid inte
utan särskilda skäl översliga ett grundbelopp av 900 kr. omräknat med hänsyn
till byggnadskostnadsföråndringar som har inträffat efter den 1 januari 1956
samt olikheter i byggnadskostnaderna mellan skilda orter.
Statsbidrag
till provisoriska skollokaler för jordbmksutbildning utgär med 400 kr. per m
behovsprövad nettogolvarea. Omräkning av bidragsbelopp med hänsyn till
kostnadsförändringar eller ortsindex sker ej.
Enligl
förordningen (1957; 318) om slatsbidrag lill byggnadsarbelen inom viss kommunal
ulbildning ulgår slatsbidrag med 35-80 % av bidragsunderlaget. Procentsatsen
är kopplad till kommunens skatteunderlag per invånare enligt en i förordningen
intagen labell. Denna saknar dock aktualitet eflersom kommunernas
skalleunderlag har ökat myckel kraftigt sedan tabellen fastställdes år 1957.
Den faktiska slatsbidragsprocenten varierar i dag mellan 35 och 37.
Statsbidraget
lill landstingskommun bestäms dock till belopp som utgör hälften av
bidragsunderiagel, om skolanläggningens upptagningsområde för elever omfatlar
hela länel.
Slatsbidrag
lill investeringar i permanenta lokaler för tvåårig jordbrukslinje och för
utbildning vid lanlbmksskolor och lanthushållsskolor ulgår med högst 50 % eller
vid särskilda skäl 75 % av bidragsunderlaget.
Till
permanenta skollokaler för skogsbmkets yrkesutbildning utgår statsbidrag med 50
% av bidragsunderlaget.
Slalsbidrag
ulgår också med 50 % lill kommun för sådan högskoleutbildning som utgör
sjuksköterskeutbildning.
Statsbidraget
till invesleringar i skolbyggnader utgör för grundskolan och gymnasieskolan
sammantagna genomsnittligt ungefär 20 % av den totala produktionskostnaden
(inkl. inredning och utrustning). Någon statistik som anger hur de olika
finansieringskällorna tas i anspråk för skol-
Prop.
1979/80:90 62
byggnader finns inte särredovisade. Om man ser till att
statsbidraget uppgår lill ca 20 % av bruttoinvesteringen för skolbyggnader,
dvs. en något högre andel ån investeringsbidragens andel av de tolala kommunala
och landstingskommunala bruttoinvesteringarna, innebär det alt skatte- och
lånefinansiering inom skolbyggnadssektom kan hållas på en någol lägre nivå än
den som gäller för kommunernas samlade bruttoinvesteringar.
Slalsbidrag kan i vissa fall åven ulgå lill förhyrande av
lokaler. Bidragsgivningen är begränsad lill lokaler för gymnasieskolan. Enligl
14 § förordningen (1966:115) om slatsbidrag lill driftkoslnader för viss
kommunal ulbildning ulgär slatsbidrag för särskilda kostnader för förhyrande av
skollokaler för ulbildning för industri och hantverk eller för sjömän i
gymnasieskolan. Bidrag ulgår med belopp som länsskolnämnden beslämmer i varje
särskill fall.
Enligt en särskild förordning om statsbidrag till
skogsbrukets yrkesutbildning ulgår slalsbidrag bl. a. lill förhyrande av
skollokaler för skogsbruksutbildning med hälften av kostnaderna. SÖ bestämmer
i varje särskilt fall bidragels belopp och utbetalar detla.
2.3 Lån till folkhögskolebyggen
Enligt förordningen (1977: 552) om lån till
byggnadsarbeten vid folkhögskolor kan stalligl lån beviljas lill nybyggnad,
tillbyggnad eller ombyggnad av lokaler som är avsedda för permanenl användning.
Hil räknas även bosläder för lärare och siuderande. Lån beviljas inte till
underhållsarbeten.
För detta ändamål har en särskild lånefond bildals.
Fondens uppgift är att underlätta tillgången på kapilal för byggnadsarbeten vid
folkhögskolor.
Län utgår med högst 55 % av låneunderlaget, som beräknas
antingen efter den s.k. enhelsprismetoden eller efter beräknad byggnadskostnad.
Lån får emellertid inte överstiga 2 milj. kr.
Låneansökan slälls till SÖ och skall föregås av lokalbehovsprövning
och skissgranskning. Lånet utbetalas när byggnaden är färdigställd.
Inteckning till säkerhel för lånet skall vara belägen inom
90 % av det värde som beräknas kunna åsättas fastighelen eller tomträtten vid
tiden för utbetalning av lånet. Del beräknade värdet är lika med låneunderlaget
plus uppskattat eller taxerat markvärde.
Amorteringsplan fastställs av SÖ. Amorteringstiden får
inte överstiga 30 år. Räntan beräknas efter samma räntesats som tillämpas för
industrigarantilån.
Bilaga 3.1 Utbildningsdepartementet 63
2.4 Finansiering av skollokaler i integrerade
serviceanläggningar
2.4.1 Del slalliga hosladslånesysteniels
lillämpningsområde
Statligt bostadslån kan utgä för ny- och ombyggnad av
bostäder och lokaler för boendeservice. Beslämmelserna om statligt bostadslån
återfinns i bosladsfinansieringsförordningen (1974:946), omlrycki 1976:788,
ändrad senasl 1979:423) samt i förordningen (1978:384) om beräkning av
läneimderlag och pant värde för bostadslån (ändrad senast 1979; 619) och i
förordningen om lidskoefficienl (den senasle, för november och december 1979,
1979:842).
Belåningsbara lokaler är sådana lokaler 'som har till
ändamäl att förse de boende inom ett bostadsområde med varor och tjänster"
(prop. 1972:72). Det skall vidare vara fråga om lokaler som det finns elt klart
behov av inom bostadsområdet. Som exempel på sådana nämner bostadsslyrelsen i
sina föreskrifter lill bostadsfinansieringsförordningen (BOFS 1979:20) bl.a.
dagligvarubulik, biblioteksfilial, samlings-, hobby- och klubblokaler (högst
500 m"), fritidsgård (högst 1000 m"). matservering (högst 500 m-).
Vissa servicelokaler kan visserligen inle belånas med
stalligl bostadslån men får räknas in i det s.k. panlvärdel. Det gäller lokaler
som är till pålaglig nylta för de boende inom samma område och som kan anses
fylla elt normall servicebehov. Som exempel på lokaler som kan ingå i panlvärdel
men inte i låneunderlagel nämner bosladsslyrelsen idrottshall (högst I 500 m-).
1 prop. 1978/79:209 har regeringen föreslagil all panlvärdelo-kaler får ingå i
låneunderlagel, både då det gäller nybyggnad och då det gäller ombyggnad.
Riksdagen har ännu inte tagil ställning lill förslagel.
Begreppet bostadsområde är centralt inom
bostadsfinansieringssystemet. Riksdagen har om della uttalat (CU 1972:28) alt
en anknytning lill begreppet grannskapsenhel bör eftersträvas, så all
lokalbelåningen "främjar de på sikl ur allmän samhällssynpunkl och för de
boende mest angelägna servicebehoven, då i regel sådana som molverkar
skillnader i de boendes förutsätlningar och därav följande
segregalionstendenser".
Bostadsstyrelsen anger LM-skolans upplagningsområde som
elt riklmärke för hur nära bostaden en servicelokal bör ligga. Vissa
funktioner, som i och för sig tillgodoser elt normalt servicebehov, förekommer
dock sällan med samma begränsade befolkningsunderlag som LM-skolans. Som gräns
för deras betjäningsområde får därför enligl bostadsstyrelsen godlas elt
befolkningsunderlag molsvarande en högstadieskola. Som exempel på sådana
funktioner nämner styrelsen hälsovårdscenlraler och vissa urvals-butiker.
Skollokaler är i princip uteslutna från
bostadslånesyslemet. Undantag från huvudregeln görs dock i vissa fall för s. k.
integrerade skollokaler. Enligt 24 § i bostadsfinansieringsförordningen får
skollokaler inräknas i låneunderlagel efter medgivande av bostadsslyrelsen om
Prop.
1979/80:90 64
1
de med hänsyn
lill belägenhet och samordning med andra lokaler ulgör en inlegrerad del av en
anläggning för boendeservice
2
anläggningen
till övervägande del beslår av sädana andra lokaler
3
skollokalerna i
väsentlig utsträckning nedbringar behovet av övriga lokaler.
Utan hinder av vad som sägs under punkt 2 får sådana
skollokaler räknas in i låneunderlagel som är utformade sä alt de kan bli till
pålaglig nytta för dem som bor inom området, dock endast om -andelen sådana
lokaler är belydande.
Om skollokalerna skall kunna erhålla slalliga bostadslån,
måsle de självfallel också uppfylla de allmänna krav som gäller för belåning
av lokaler för boendeservice.
2.4.2 Begreppel integrerad seviceanläggning
Servicekommittén definierade (SOU 1970:68) en inlegrerad
serviceanläggning som en anläggning i vilken vissa funktioner dubbelutnylljas
och lokaler och personal samordnas på sådant sätt att bl. a. bätlre service kan
åstadkommas samtidigt som personal och lokalareor kan reduceras jämförl med
konventionella lösningar.
De servicelokaler som vanligtvis samordnas med skolan i en
inlegrerad serviceanläggning är barnsluga, fritidshem eller kvartersgård,
bibliotek, restaurang samt utrymmen för allehanda fritidsaktiviteter, såsom samlingslokal,
gymnaslikulrymmen och hobbylokaler. Vid samordning med en högstadieskola är
servicefunktionerna vanligtvis mer varierade än när det är fråga om en låg- och
mellanstadieskola, eflersom upptagningsområdet då i regel är slörre och skolan
innehåller mer lokaler för differentierade ändamål.
1 de projekl som varil aktuella för statlig
bostadsbelåning under de senaste åren har det sällan förekommit alt
boendeservicelokalerna har utgjort den övervägande delen av anläggningens area.
Bostadslån till hela skolan har därför utgått endasi i några få fall.
Däremot förekommer del oftare alt vissa skollokaler i en
anläggning belånas med statligt bostadslån. Under budgetåret 1978/79 belånades
vissa lokaler i sammanlagt 22 skolor, flertalet för låg- och mellanstadiet, på
detla sätt. Som en jämförelse kan nämnas alt del lotala anlalel
gmndskolepro-jekt lill vilka slalsbidrag utgick under samma period uppgick till
54.
Som villkor för atl bostadslån skall utgå gäller, föruiom
att det skall vara fråga om en inlegrerad serviceanläggning, att skollokalerna
i väsentlig utsträckning skall nedbringa behovet av övriga lokaler och att
andelen skollokaler, som kan bli till påtaglig nytta för de boende, är
betydande.
Den praxis som utbildats med stöd av beslämmelserna i
bostadsfinansieringsförordningen innebär
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 65
1.
all flera
funktioner skall ha adderats lill skolan för atl den skall anses utgöra en
inlegrerad anläggning,
2.
att ca 25-30%
av anläggningens hela area skall beslå av skollokaler som är utformade på ett
sådanl sätt att de kan bli lill pålaglig nytta för de boende,
3.
att
skollokalerna har anpassats så atl ocksä de akluella
boendeservice-funktionernas krav kan tillgodoses. Vanliglvis sker delta genom
atl skolans area ökas och exlra ulrustning ansk-affas.
2.4.3 Komponenler i del slalliga bostadslånesyslemet
Del slatliga bostadslånesyslemet har två komponenter; lån
och räntebidrag.
Det statliga bostadslånels sloriek bestäms vid nybyggnad
på grundval av etl låneunderlag som molsvarar beräknade mark- och
byggnadskoslnader. Låneunderiaget utgör summan av elt anlal schablonbelopp,
avseende tomt- och grundberedningskoslnader, egenlliga byggnadskostnader m. m.
Summan av de egentliga byggnadskostnaderna m. m. räknas om med hänsyn till
dels skillnader i kostnadsläge mellan olika delar av landel, med hjälp av
orlskoefficienter, dels koslnadsökningar över liden, med hjälp av
tidskoefficienter.
Vid beräkning av låneunderlagel för skollokaler borträknas
vad som har utgått i statsbidrag.
Statligt bostadslån utgår vid nybyggnad
-
med 30 % av
låneunderiaget, när låntagaren är kommun, allmännyttigt bostadsföretag,
landsiingskommun eller bostadsföretag, vari landstingskommun äger beslämmande
inflytande och som arbetar ulan enskilt vinstsyfte
-
med 29 % av
låneunderlaget om låntagaren är bostadsrättsförening (under vissa villkor
beträffande bl. a. kommunall inflytande)
-
med 25 % av
låneunderiaget om lånet avser småhus som skall bebos av låntagaren och
låntagaren är enskild person
-
med 22 % av
låneunderlaget i övriga fall.
Räntebidrag utgår endast till kostnaden för ränta på den
del av underiiggande kredil och av bostadslånet som belöper pä låneunderiaget
för bostäder, däri inbegripet låneunderiag för lokaler om det inte översliger
20000 kr. Enligt en regel, som infördes den I juli 1979, kan dock räntebidrag
medges för bostadsutrymmen även när de tillfälligl utnyttjas som barnstuga.
Räntebidrag ulgår för skillnaden mellan å ena sidan de
fakliska räntekostnaderna för såväl bostadslån som underliggande län och å
andra sidan en av staten garanterad ränta beräknad på ursprungligt
bidragsunderlag. För del försia året av lånetiden är den garanterade räntan 3,4
%, när lånet avser nybyggnad av bostäder som skall hyras ut eller upplåtas med
bo- 5
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop. 1979/80:90 66
stadsrätt.
Också vid ombyggnad av sådana bostäder är den garanterade räntan vanliglvis 3,4
% det försia året. Den garanterade räntesatsen skall för varje följande år av
lånetiden höjas med 0,25 procentenheter för nyssnämnda bosläder.
2.4.4 Säkerhet
för bostadslån
För
bostadslån skall slällas säkerhet i form av panträtt i fastighelen eller
tomträiien, om låntagaren är annan än kommun, samfällighetsförening eller
allmännyttigt bostadsförelag, för vars bostadslån kommun gått i borgen som för
egen skuld.
Om
panträtt upplåts till säkerhet för bostadslån i samband med nybyggnad skall
inteckningen vara belägen inom 100, 99, 95 eller 92 % av det s. k. pantvärdet,
beroende på med vilken andel av låneunderlagel som lånet ulgår.
Panlvärdel
motsvarar låneunderlaget med vissa tillägg för lokaler m.m. Det är alltså på
samma sätt som läneunderlaget uppbyggt av etl antal schablonmässigt fastställda
delbelopp. Om del lidigare nämnda förslaget i prop. 1978/79:209 godlas av
riksdagen kommer pantvärdet i flertalet fall alt bli identiskt med
låneunderlaget.
2.4.5 Finansiering
under byggnadstiden
Överenskommelser
träfffas årligen mellan regeringens delegation för bostadsfinansiering och
bankinslilulen om deras medverkan när det gäller att ställa byggnadskrediter
till förfogande för bostadsbyggandet. Överenskommelsema omfaltar såväl
nyproduktion som ombyggnad av bosläder och bostadskomplement.
Överenskommelsen
omfallar byggnadskostnader som slutligt finansieras med bostadslån och
prioriterade boltenlän. Eventuella överkostnader måsle byggherren själv skaffa
medel för att täcka.
2.4.6 Slutlig
finansiering
Prioriterade
bottenlån upp till 70 % av pantvärdet vid nybyggnad tillhandahålls i huvudsak
av de tre bostadsinsliluten BOFAB, Spintab och stadshypoleksinstitulionen.
Formema för prioriteringen kommer all ändras, om regeringens förslag i prop.
1978/79; 165 om den svenska kapitalmarknaden vinner riksdagens bifall.
Innebörden i nu berörd del kommer dock atl bli densamma som lidigare.
Bostadsinsliluten
finansierar sin långivning i huvudsak genom obligationsförsäljning.
Obligationerna köps främst av AP-fonden, de privata försäkringsbolagen och
bankema. I de årliga överenskommelserna mellan delegationen för bostadsfinansiering
och bankema ingår också ett åtagande från bankernas sida om obligalionsköp av
viss omfattning.
Eventuella
överkostnader finasieras med topplån som normalt lämnas av bankema.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 67
2.4.7 KapUalkostnadsvillkor
För bottenlån ulgår ränta efter den räntesats som
tillämpas på den allmänna kredilmarknaden. Räntebidrag utgår, som tidigare
nämnls, för den del av lånet som belöper på låneunderlagel för bosläder.
Amorteringstiden för bottenlånen år i fråga om nybyggnad
av skollokaler i integrerade serviceanläggningar vanligtvis 40 är.
Räntan på del slalliga bostadslånet fastställs åriigen av
regeringen. För år 1979 är räntesatsen 10 %. Också på det slatliga bostadslånet
utgår räntebidrag till den del lånet belöper på låneunderlagel för bostäder.
Amorteringstiden för det statliga bostadslånet är i fråga
om nybyggnad 30 år och i fråga om ombyggnad det antal år som bestäms med hänsyn
till husels återslående användningstid och den tid ombyggnadsålgärden kan
nyttiggöras, dock högsl 30 år. Rak amortering lillämpas för lån lill nybyggnad
som belöper på lokaler. För lån lill ombyggnad lillämpas annuitetslån.
Topplånen skall i regel amorteras på kort tid, ofla på 10
år, och löper med högre ränta än lånen inom låneunderlagel.
2.4.8 Vissa villkor för rätt till statligt bostadslån
Bostadslån utgår, utom när det är fråga om vissa småhus,
endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud eller genom
prövning av anbud utan föregående förhandling med anbudsgivare. Denna
bestämmelse, som kallas konkurrensvillkoret, har till syfte att bl. a. stimulera
lävlingsmomentel i upphandlingen och motverka osunda konkurrensbegränsningar.
Som villkor för att bostadslån skall utgå gäller vidare
atl den beräknade kostnaden för byggnadsförelaget inte väsentligt får översliga
pantvärdet. Vid prövningen av om detta villkor är uppfyllt, den s. k.
koslnadsprövning-en, skall hänsyn las lill produktionsförhållandena och till
byggnadsobjek-tels kvalitet.
2.4.9 Administration
Låne- och bidragsverksamheten ulövas av bosladsslyrelsen,
länsbostadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommuns låneförmedling och
annan verksamhet som sammanhänger med den är kommunens slyrelse, om inte
kommunen har beslutat att verksamheten skall utövas av annat kommunalt organ.
Beslul om bostadslån fattas i regel av länsbostadsnämnden.
Kommunens förmedlingsorgan skall yttra sig i varje ärende.
Länsbostadsnämndens beslut kan överklagas hos
bosladsslyrelsen. Talan mot styrelsens beslut kan föras hos regeringen.
Beslut beträffande bostadslån till skollokaler fallas av
bosladsslyrelsen. Talan mol styrelsens beslut kan föras hos regeringen.
Prop.
1979/80:90 68
2.4.10 Statens styrning av bosladsbyggnadsvolymen
Riksdagen fastställer årligen på förslag av regeringen en
ram för den statligt belånade nyproduktionen under de tre närmaste åren.
Riksdagen har sedan många år regelmässigt bemyndigat
regeringen all vidga ramen om det behövs av sysselsättningsskäl. Under senare
år har den av riksdagen fastställda nybyggnadsramen inte ulnytljals fulll ul.
För år 1979 har riksdagen medgell atl bosladsbyggandei får ske ulan rambegränsningar.
Ramen för del stalligl belånade nybyggandel har hittills
uttryckts i kvadratmeter våningsyla. Bostadsslyrelsen har i årels
anslagsframställning föreslagit att man år 1981 övergår lill atl uttrycka ramen
i kvadratmeter primär bruksarea. Bostadsstyrelsen har regeringens uppdrag atl
överväga bl. a. om nybyggnadsramen kan uttryckas i ett ekonomiskt mått i
stället för i ell yimåtl.
Inom ramen skall rymmas såväl bosläder som lokaler.
Regeringen fördelar årligen nybyggnadsramar på län samt pä
Göteborgsregionen. Länsslyrelserna fördelar de länsvisa ramarna på kommunerna
inom länel. Varje kommun har sedan atl själv beslämma hur ramen skall fördelas
mellan bostäder och lokaler.
Skollokaler, som finansieras med statligt bostadslån,
avräknas mol såväl bostadsbyggnadsramen som den särskilda investeringsramen för
skolbyggande.
2.5 Statlig styrning av skolbyggandet
2.5.1 Styrning genom förfaltningar och läroplaner
Enligl skollagen (1962: 319) skall kommunen sörja för
undervisningen av barn i grundskola (2 § a). Kommunen är skyldig atl bestrida
de kostnader detta medför och som inle beslrids av andra medel (48 §). 1
skollagen sladgas motsvarande skyldighel belräffande gymnasieskolan för kommun
eller landstingskommun som anordnat sådan skola (49 §).
Skollagen innehåller också korlfaltade bestämmelser om
skolstyrelsens uppgifler, om landstingskommuns utbildningsnämnd och dess
åligganden, om länsskolnämnden samt om SÖ som högsta tillsynsmyndighet under
riksdag och regering.
Skollagen innehåller vidare bestämmelser om individens
rätt till undervisning. I övrigt innehåller skollagen bestämmelser om
elevområden m.m., om centrala myndigheters inspektionsrätt samt om
besvärsmöjligheter.
Skolförordningen (1971:235) innehåller dels
tillämpningsföreskrifter till skollagen, dels bestämmelser som reglerar
verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan.
1 tillämpningsföreskrifterna regleras mera i detalj bl.a.
skollagens be-
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 69
stämmelser om styrelsen för skolan, om undervisningen, om
elevområden m. m. och om kommuns och landstingskommuns skyldigheter.
I skolförordningens andra avdelning anges hur arbetet i
grundskolan och gymnasieskolan skall anordnas. Här preciseras bl. a.
bestämmelser om läroplaner, ämnen och läroböcker, om klass- och
gmppsammansättningar. Sammanfattningsvis behandlas hår frågor i anslulning till
ulbildningen, både allmänna och särskilda bestämmelser.
Skolförordningens tredje avdelning innehåller bestämmelser
om skolans personal och i den fjärde avdelningen finns bestämmelser om besvär.
I anslulning lill bestämmelser i lagar och förordningar
utfärdar SÖ efter bemyndigande av regeringen anvisningar och kompletterande
bestämmelser som publiceras i SÖ;s författningssamling (SÖ-FS).
På skolbyggnadsområdel utger SÖ en särskild skriftserie
SKOLHUS som innehåller anvisningar, utredningsrapporter och kommenlarer om lokalplanering.
Verksamheten inom skolväsendel regleras också genom
bestämmelser i läroplaner. I läroplanerna anges mål och riktlinjer för skolans
arbete saml allmänna anvisningar för skolans verksamhet. I övrigt innehåller
läroplanerna limplaner och kursplaner saml anvisningar och kommentarer i anslutning
till kursplanema.
Når det gäller frågor om långsiktig organisation, dvs.
skolenhetemas lokalisering och dimensionering, är ansvaret delat mellan stat
och kommun.
Beträffande grundskolan fastställer kommunen själv
organisalionen efler samråd med länsskolnämnden. Om särskilda skäl föreligger
får dock länsskolnämnden förordna alt skolenhet av grundskolan skall anordnas
eller indragas fr. o. m. nästkommande läsår (skolförordningen 2 kap. 22 §). Om
skolenhet, i vilken gymnasieskola skall ingå, beslutar skolöverslyrelsen efler
samråd med de kommuner och landstingskommuner som beröres. Innan ärendei
avgöres, skall yllrande inhämlas från länsskolnämnden. År ärendet av större
regionalpolitisk betydelse, skall yllrande inhämtas även från länsslyrelsen
(skolförordningen 2 kap. 20 §).
Kommun och landstingskommun har ansvaret för att dess
skolor har erforderliga och lämpliga lokaler. Skolenhet för gmndskola eller
gymnasieskola skall enligl skolförordningen vara försedd med lämplig mark,
lokaler och invenlarier. Skolenheten skall ha bibliotek och annan utrustning
som behövs för en tidsenlig ulbildning (2 kap. 24 §).
När del gäller att utöva detla ansvar finns det dock vissa
begränsningar i den kommunala friheten. För det första får inte ny-, lill-
eller ombyggnad av skolhus för gymnasieskolan ske förrän SÖ har prövat
lokalbehovet. För del andra får inle ändringar av skolhus för gmndskolan eller
gymnasieskolan vidtagas utan föregående anmälan till länsskolnämnden
(skolförordningen 2 kap. 25 §).
Prop.
1979/80:90 70
2.5.2 Styrning genom stalsbidragsvillkor
Ett syfte med statligt inflytande över
skolbyggnadsverksamhelen har varil att tillse att undervisningens kvalitel och
en likvärdig ulbildningsstandard upprätthålls oberoende av skolans storlek och
kommunens ekonomiska förhållanden. Av slor betydelse är därvid att skolorna
förses med tillräckliga och ändamålsenliga lokaler. SÖ utarbetar därför
lokalnormer, som efter godkännande av regeringen läggs till grund för
lokalbehovsprövningen. Dessa normer, vilka lillkommil efter ingäende analyser
av de allmänna krav på skolans verksamhet som kommer lill utlryck i skollag,
skolförordning, läroplan etc, anger bl.a. den area som behövs för att en
ändamålsenlig undervisning skall kunna bedrivas. Lokalnormerna ger således en
garanti för alt alla skolor med en viss given organisation vid nybyggnad eller
större om- och tillbyggnader får en likvärdig fysisk skol-standard oberoende
var i landet de byggs.
Förhållandet att slatsbidrag ulgår lill en del av
kostnaderna för investeringar i skollokaler kan anföras som ytterligare ett
moliv för statligt inflytande över skolbyggandet.
Som en särskild förutsättning för statsbidrag till
skolbyggnadsinvesle-ringar gäller att nettogolvarean för ett
skolbyggnadsprojekl inle får översliga den lolala nettogolvarean enligt SÖ:s
lokalnormer. Från funktions-synpunkt är lokalnormerna således miniminormer,
samtidigt som de från kostnadssynpunkt är maximinormer, vilka enligt
stalsbidragsbeslämmelserna inte får överskridas.
Enligt gällande bestämmelser får inle heller de beräknade
kostnaderna för ett skolbyggnadsförelag översliga bidragsunderlaget. Del åvilar
SÖ att kontrollera alt de beräknade kostnaderna för skollokaler inte innehåller
överkostnader. Syftel med denna konlroll är dels att hålla kostnaderna för
skolbyggandet på skälig nivå, dels alt beräkna den del av kostnaderna som skall
avräknas från investeringsramen. Någon statlig konlroll av de verkliga
kostnaderna förekommer inle och bedömningar av kostnadsnivån för
skolbyggnadsverksamheten sker således uleslutande från beräknade kostnader.
Vad lokalernas utformning belräffar ger slalen anvisningar
i form av planeringsunderlag. De centralt utarbetade underlagen anger den
erforderliga nettogolvarean för de aktiviteter som utrymmet eller utrymmena är
avsedda för. Den enskilda kommunen har därefler att fördela den totala
nettogolvarea som svarar mot skolans organisation på olika utrymmen efter de
pedagogiska överväganden som görs i kommunen.
Förutom genom lokalnormer och planeringsunderiag har
staten inflytande över skolanläggningarnas utformning genom granskning av
skissrilning-ar. För gymnasieskollokaler är granskninget oblig-atorisk. För
grundskolan är granskningen obligalorisk endast om lokaler för särskolan
inlegreras med grundskolelokaler. Vid granskningen har staten dels en kontrollerande,
dels en rådgivande funktion belräffande byggnadens funktion och ekonomi samt
planlösningens utfomning och skollomlens disponering.
Bilaga 3.1 Utbildningsdepartementet 71
2.5.3 Slyrning genom investeringsramar
Som tidigare nämnls har i olika sammanhang krilik riktals
mot den slatliga regleringen av skolbyggandet. Denna kritik lorde ha sin grund
även i annal ån handläggningsrutiner och slatsbidragsbestämmelser.
Inom varje län upprättar länsskolnämnderna en förteckning
över de av kommunerna anmälda skolbyggnadsobjekten, vilka
angelägenhelsgrade-ras. Över länsskolnämndens förteckning och
angelägenhelsgradering skall länsslyrelsen yllra sig.
Länsskolnämndernas förteckningar sammanställs av SÖ efler
anvisningar från regeringen till en riksplan. Av nuvarande anvisningar framgår
bl. a. att SÖ i försia hand skall beräkna medel för byggnadsobjekl där
allernaliva lokaler saknas och där byggnadsobjekl för gymnasieskola medför en
väsenllig ulökning av utbildningskapaciteten för främst yrkesinriktad utbildning
SÖ redovisar i anslagsframställning investeringsbehovet
och lämnar förslag till investeringsram för pelilaåret.
Efter förslag från regeringen i budgetpropositionen
fastställer riksdagen varje år en investeringsram. För innevarande budgetår har
riksdagen beslulal om en ram på 900 milj. kr. SÖ disponerar 850 milj. kr. och
regeringen 50 milj. kr.
Utöver investeringsramen fastställer riksdagen
planeringsramar för de fyra följande åren. Regeringen bemyndigar därefter SÖ i
regleringsbrev all lämna förhandsbesked om slalsbidrag molsvarande en
investeringsram per år av samma storlek som planeringsramarna för resp. år. För
budgelären 1980/81-1983/84 gäller följande planeringsramar (milj. kr.).
1980/81 1981/82 1982/83 1983/84
600 500 300 300
Syftet med planeringsramarna är all genom en långsikiig
planering främja ell förbilligande av skolbyggandel. Enligl SÖ:s anvisningar
åligger det länsskolnämnderna alt medverka lill all syslemel med
planeringsramar kan genomföras.
Investeringsramarna bör utnyttjas på etl sådanl sätl all
skolbyggnadsverksamheten i siörsta möjliga ulslräckning bidrar till
säsongutjämning i arbelsmarknadens behov av arbetskraft. Vid planeringen av
skolbyggnadsverksamhelen skall därför SÖ samråda med AMS och kommunerna med
länsarbetsnämnderna.
Ulöver de ordinarie investeringsramarna har skolor byggis
av arbelsmarknadspolitiska skäl inom s.k. extraramar. Under 1970-lalet har
regeringen hittills vid 19 tillfällen faltal beslut om extraramar. Under
budgetåren 1977/78 och 1978/79 utgjorde extraramarna 28 resp. 34 % av den
totala investeringsramen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 2.3 visar skolbyggnadsverksamhelens omfattning samt
"bygg-kraften" under budgelären 1961/62-1979/80. Alt kostnadslägel
den I januari 1962 valls som utgångspunkt beror på alt riksdagen delta år
fattade beslul om grundskolans genomförande.
Tabell 2.3 Omfattningen av
skolbyggnadsverksamheten under budgetåren 1961/62-1979/80 i milj. kr.
Budget å r
Ordinarie ram
Exlra ram(-ar)
Total ram
Total ram omr ä knad
i kostnadsl ä ge den 1 januari 1962
1961/62
296
296
296
1962/63
421
40
46!
443
1963/64
441
441
409
1964/65
483
10
493
436
1965/66
548
548
460
1966/67
570
570
460
1967/68
630
150-1-50-1-10
840
652
1968/69
630
60
690
52!
1969/70
630
630
441
1970/71
600
600
330
1971/72
500
50-1-.50
600
365
1972/73
450
450
254
1973/74
450
50-1-504-25
575
280
1974/75
450
6
456
201
1975/76
475
3l-f50-HOO
656
257
1976/77
600
100
700
239
1977/78
600
47-f83-l-60-l-.38-l-11
839
247
1978/79
720
148-1-220
1088
313
1979/80
900
23-1-29
952
238
Tabell 2.4 visar hur de skolbyggnadsprojekt som rymts inom
de ordinarie investeringsramarna 1976/77-1979/80 saml inom planeringsramen för
1980/81 är fördelade på kommuner av olika storlek. Del genomsnittliga anlalel
skolbyggnadsärenden per kommun under den redovisade femårsperioden stiger från
1,4 i de minsta kommunerna med mindre än 10000 invånare till 9,7 i de tre
storstadskommunerna. Ca två tredjedelar av samtliga kommuner och landstingskommuner
har under perioden uppburit eller kommer atl uppbära statsbidrag till ett eller
flera skolbyggnadsprojekt. 1 dessa kommuner uppgår antalet skolbyggnadsärenden
under femårsperioden till i genomsnitt 2,4 per kommun. Om det totala antalet
skolbyggnadsärenden slås ul på samlliga kommuner och landstingskommuner blir
kvoten 1,5 ärenden per kommun under fem år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet
73
opaginerad Kontrollera mot PDF
TT
o ,;, §
« c o -J -r j
o g S M.S
m
opaginerad Kontrollera mot PDF
IU C 3
li
£
C
ort
>
o
c
o
r*-i
£
«
1
O
O
o
rJ
c
c
O
C
(N
0
(
L.
'5
O
O
o
V)
cs
C
c
3
l £
E
>.
E o
JS
1
O
C
E 2
2 E
il j 2 « i
J Si S
o o c o « ; ;ra n.j « H to j
Prop.
1979/80:90 74
Kommunernas önskemål om atl få bygga nya skolor har alltid
varit slörre än vad statsmakterna kunnal medge. En omfattande köbildning har
därior alltid funniis. Den av riksdagen beslutade investeringsramen för 1979/80
svarar mol ca 26 % av vad länsskolnämnderna inför della år bedömde vara lämplig
investeringsnivå.
1 tabell 2.5 redovisas länsskolnämndernas samlade
bedömning av investeringsbehovet saml beslutade ordinarie investeringsramar
under 1970-lalel.
Tabell 2.5 Lansskulnämndernas bedömning av
investeringsbehovet samt de ordinarie investeringsramarnas storlek under
1970-talet i milj. kr.
1970/71
1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80
Budgetår
Investeringsbehov
Beslutad ordinarie
enligt
länsskolnämnderna
mvestermgsram
746
600
877
500
831
450
1003
450
1083
450
!32l
475
1600
600
1900
600
2 300
720
3.500
900
Under större delen av 1970-talet har de av statsmakterna
beslulade investeringsramarna ulgjorl mindre än hälften av del
investeringsbehov som länsskolnämnderna redovisat. Den förhållandevis
begränsade investeringsvolym som staten medgivit har inneburil atl många
kommuner inle kunnal bygga sina skolor vid planerad tidpunkt, vilket i sin lur
har medförl ökade kostnader och mindre möjligheter all lillgodose lokalbehovet
när det är som mest angelägel.
2.5.4 Styrning genom byggnadstillstånd
Skolbyggnadsverksamhelen omfattas liksom allt annal
byggande av lagen om byggnadstillstånd (1971; 1204), enligt vilken regeringen
kan förordna att byggnadsarbete ej får påbörjas ulan särskilt lillslånd, om
sådanl förordnande behövs med hänsyn lill samhällsekonomiska förhållanden eller
läget på arbelsmarknaden eller andra väsenlliga intressen. Enligl nu gällande
förordning om byggnadstillstånd (1971; 1205) ingår statsbidrags-finansierade
skolor. Ull skillnad från exempelvis kommunala förvallningsbyggnader och
sjukhus, ej bland de byggnadsprojekt som kräver byggnadstillstånd. Bland dessa
projekl ingår däremol skolor som uppförs ulan slalsbidrag. Skälet till den
skilda behandlingen av skolor som uppförs med resp. ulan stöd av slatsbidrag är
att de som uppförs med statsbidrag slyrs genom de lidigare nämnda ramarna för
statsbidragsgivningen.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 75
2.6 Handläggning av skolbyggnadsärenden
Den slalliga handläggningsordning som nu gäller för skolhyggnadsären-den
omfallar fem huvudmoment:
-
fastställande
av skolorganisationen,
-
lokalbehovsprövning,
-
granskning av
skissrilningar,
-
ansökan om
statsbidrag,
-
slatsbidragsbeslul
samt avräkning av kvotkostnad från investeringsram.
2.6.1 Faslslällande av skolorganisationen
Atl fastställa den långsiktiga skolorganisationen är
detsamma som alt fastställa skolenheternas och skolanläggningarnas lokalisering
och dimensionering. Elt beslut om en skolenhets organisation förutsätter en
utredning, och på grundval av denna utarbetas etl eller flera förslag till
skolorganisation.
Enligt SÖ;s anvisningar för handläggning av
skolbyggnadsärenden (SKOLHUS nr 3 1974) bör kommunen, då fråga uppkommer om atl
anskaffa skollokaler, börja organisationsutredningen med en översyn av
befinllig organisation i kommunen. I vissa lägen måsle man vid översynen åven
ta i beaklande skolorganisationen i grannkommunerna. Elevernas fördelning på
skolenheter omprövas därvid med hänsynstagande lill framtida förändringar i
befolknings- och bebyggelseutvecklingen.
När organisalionen är fastslälld (se avsnitt 2.5) kan
kommunen vidta ålgärder som tar sikle på lokalema.
2.6.2 Lokalbehovsprövning
När skolorganisationen bestämts kan lokalbehovet prövas
och fastslällas.
Enligl 2 kap. 3 § skolförordningen ankommer del på
styrelsen för skolan att utreda behovel av skollokaler och föreslå
kommunfullmäktige eller, i fråga om landstingskommuns gymnasieskola,
landstinget de åtgärder som behövs.
Innan kommun eller landstingskommun verkställer ny-, till-
eller ombyggnad av skolhus för gymnasieskolan, skall SÖ ha prövat
lokalbehovet. Åndring av skolhus för grundskolan eller gymnasieskolan får inte
vidtagas ulan föregående anmälan lill länsskolnämnden (skolförordningen 2 kap.
25§). Denna beslämmelse om prövning av lokalbehovet gäller således oavsett om
kommunen avser atl söka slatsbidrag eller inte.
Till slöd för kommunernas ställningstagande vid prövning
av lokalbehovet för grundskolan och den integrerade särskolan har SÖ utarbetat
och efter regeringens medgivande fastställt lokalnormer, som finns utgivna i
SÖ;s skriftserie SKOLHUS. Lokalnormema anger den erforderliga netlo-
Prop.
1979/80:90 76
golvarean för olika lokaler som skolan behöver för bl. a.
undervisning, administration, elevvård och skolmåltider.
SÖ har även utarbetat och fastställt normer för beräkning
av lokalbehov för gymnasieskolan och den kommunala högskoleutbildningen.
Normerna omfattar numera de allra flesta studievägarna inom gymnasieskolan. För
övriga studievägar tillämpar SÖ vid beslut om lokalbehov normer av provisorisk
karaktär eller s. k. praxisnormer.
SÖ:s normer och anvisningar för bedömning av lokalbehov
gäller i första hand nybyggnader men utgör även underiag för disponering och
bedömning av lokalbehov vid ombyggnad av befintliga lokaler.
Enligl stalsbidragsförordningen skall en skolas
planlösning överensstämma med de lokalnormer som SÖ meddelar. Avvikelser som
är pedagogiskt väl underbyggda får dock göras. Vidare får nettogolvarean för
ell enskilt objekt inte överstiga den lotala nettogolvarean enligt lokalnormerna.
Innan SÖ beslular om lokalbehovet för gymnasieskolan
uireds lokalbehovet av skolstyrelsen eller landstingels utbildningsnämnd. 1
ulredningen bör enligl SÖ:s anvisningar ingå förslag till lokalprogram, som bör
vara etl lotalprogram, dvs. omfalta hela den berörda skolenhetens lokalbehov.
Till slöd för beräkning av veckolimbelaslning av
gymnasieskolans lokaler har SÖ utarbetat tabeller med särskild handledning för
all underiälla kommunernas arbete med alt beräkna lokalbehovet.
Efter utredning om lokalbehovet inges framställning om
prövning av lokalbehovet lill länsskolnämnden, som med egel yttrande överlämnar
framställningen lill SÖ.
Efler prövning av lokalbehovet beslutar SÖ vilka lokaler
som behövs. Skollokalernas storiek anges i m nettogolvarea.
SÖ:s beslut i ärenden rörande lokalbehovsprövning för
gymnasieskolan innebär i praktiken även ett preliminärt beslut om att kommun
eller landstingskommun kan påräkna slatsbidrag för uppförande av nya lokaler
och för ombyggnad av befintliga lokaler inom den vid lokalbehovsprövningen
fastställda totala nettogolvarean och det därav följande bidragsunderlaget. Vid
ombyggnad kan huvudmannen med SÖ:s beslul som grund göra en ungefäriig
beräkning av statsbidragets sloriek.
2.6.3 Granskning av skissritningar
Efter beslut om lokalbehovet upprättas skissritningar lill
skolbyggnadsföretaget. Kommuner skall vid upprättande av skissritningar ge
länsläkaren, skolläkaren och den berörda skolpersonalen tillfälle alt yttra
sig om ritningama. Granskning av skissritningar sker hos SÖ. Granskningen av
skissritningar för gmndskoleprojekl är frivillig. Om lokaler för särskolan
ingår i gmndskoleprojektel är emellerUd granskningen obligatorisk.
Syftet med granskningen är alt ge kommunerna råd och synpunkter
avseende den pedagogiska funktionsdugligheten och byggnadsekonomin.
Bilaga 3.1 Utbildningsdepartementet 77
SÖ:s synpunkter och rekommendalioner sammanfallas i en
skrivelse som tillställs skolans huvudman. Enligl SÖ;s anvisningar har kommunen
vad gäller skissgranskade gmndskoleprojekl frihel att följa eller avvisa SÖ:s
rekommendationer. Följer kommunen SÖ;s rekommendalioner behöver huvudritningar
inle bifogas ansökan om statsbidrag till investeringar i lokaler för
grundskolan.
2.6.4 Ansökan om slatsbidrag
Ansökan om statsbidrag upprättas enligt fastställt
formulär och inges Ull länsskolnämnden, som med eget yllrande insänder
handlingarna till SÖ. Till ansökningen skall bifogas
-
uldrag av
prolokoll som visar all kommunen för sin del beslutat utföra byggnadsförelaget,
-
landstingskommunens
yttrande om byggnadsföretaget vad beträffar integrerad särskolas organisation
och ritningar,
-
uppgifler om
kommunens ekonomiska förhållanden,
-
huvudritningar
samt situationsplan (vissa undantag vad gäller grundskolan),
-
skissrilningar
som granskals av SÖ,
-
förteckning
över lokaler för skoländamål eller evenluelll andra ändamål med uppgifl om
areor saml molivering lill evenluella avvikelser från behovsprövning, gällande
lokalnormer eller rekommendationer vid förelagen skissgranskning,
-
uppmälningsrilningar/relalionsrilningar
(insänds vid om- och tillbyggnad),
-
ekonomisk och
teknisk redovisning (kostnader för ombyggnad skall redovisas separat) samt
-
rumsvis
uppställd koslnadsspecifikation (insänds endast om SÖ begär detla).
Härutöver skall lämnas uppgifter om att kommunens beslut
att ulföra byggnadsförelaget vunnit laga kraft samt atl föreskrivna yllranden
av länsläkaren, skolläkaren och den berörda skolpersonalen har inhämlals.
Uppgifl skall också lämnas belräffande eventuella åtgärder
för sjukvårdsändamål under beredskapsförhållanden.
Vidare skall lämnas uppgifterom skolanläggningens
organisation samt, i fråga om grundskola, kommunens beslul om lokalbehovet och
underlaget för detla.
Slutligen skall i fråga om gymnasieskolan anges antalet
gymnasieskolelever från annan kommun i anläggningen.
Enligt särskilt formulär skall kommun eller
landstingskommun redovisa de beräknade kosinadema för byggnadsföretaget. Detta
gäller även då stalsbidragel skall bestämmas utifrån nettogolvarean. Försl
måste emellertid icke bidragsberättigade kostnader frånräknas den sammanlagda
beräk-
Prop.
1979/80:90 78
nade
koslnaden i syfte all få fram en rensad produktionskostnad som skall jämföras
med bidragsunderlaget för bedömning av kostnadens skälighet.
Från
den lolala produktionskostnaden skall frånräknas vissa mark- och tomtkostnader,
t. ex. lösen av mark, anslutningsavgifter för el, vallen och avlopp saml
kostnader för ulvändiga ledningar och planering. Vissa bygg-herreomkostnader,
såsom koslnader för utredningsarbete som föregår det egentliga
projekteringsarbetet, förväntade kostnadsökningar från den tidpunkt då
slatsbidragsansökan inges och intern ränta, skall också frånräknas. Detsamma
gäller exlraordinära grundläggningskoslnader, inredning och ulrustning som inle
hänförs lill byggnaden, merkoslnader för skyddsmm och förberedande ålgärder
för beredskapssjukhus samt kostnader för lokaler eller lokalarea för annat
ändamål än skolans.
2.6.5
Slatsbidragsbeslul saml avräkning av kvotkostnad från investeringsram
Beslut
om slatsbidrag till skolbyggnadsinvesleringar fattas av SÖ. Länsslyrelsen
utbetalar slatsbidrag efler rekvisition av kommun eller landstingskommun.
Normalt sker utbetalning av statsbidraget vid tre tillfållen, nämligen med
hälften då bygget påbörjas, med en fjärdedel då byggnaden är under lak samt med
en fjärdedel då bygget är slutfört. Statlig avsyning förekommer inte längre.
Kommunen har alt ange om byggnadsföretaget utförts i huvudsaklig
överensslämmelse med vad som förutsatts vid beslut om Slalsbidrag.
Samlidigl
med beslut om statsbidrag gör SÖ en avräkning av kvolkosl-naden från
investeringsramen. Enligl gällande bestämmelser skall den med bidragsunderiagel
jämförbara rensade produktionskostnaden samt ett till-lägg, ca 10%, för
kostnader för ulvändiga ledningar och planering avräknas från
investeringsramen. Denna avräkning sker, till skillnad från utbetalning av
bidraget, vid ell enda tillfälle.
3
Tidigare förslag till förändringar
3.1
Hyresbidrag per elev och år
Som
vi lidigare nämnt har i en promemoria (Ds U 1970:12) från utbildningsdepartementet
diskuterats etl förslag lill statsbidragssystem för skolbyggnader utformat som
hyresbidrag per elev och år. Förslagel skulle ses som elt alternativ lill
nuvarande investeringsbidrag till skolbyggnader och skulle i princip vara etl
driftbidrag.
Följande
allmänna moliv angavs för ändringar av statsbidragssystemet
-
en översyn motiverades i början av 1970-talel särskilt av gymnasieskolans
införande.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 79
-
kommunerna hade
visat ökat intresse för atl samplanera skollokaler och lokaler för andra
ändamål,
-
statsbidrag i
form av investeringsbidrag hade ansetts främja nybyggnation framför
förhyrning,
-
handläggningsordningen
för statsbidrags- och byggnadsärenden var onödigl komplicerad,
-
bidraget kunde
enbart ulgä till huvudman för skolorna,
-
bidragssystemet
krävde exakta normer för lokalernas sloriek,
-
det år 1965
införda skatteutjämningsbidraget saml de ökande kommunstorlekarna och det
därmed mera jämnt fördelade skatteunderlaget kommunerna emellan kunde anses
motivera alt bidragel gjordes oberoende av skalleunderlaget.
De principiella ulgångspunklerna för en ny form av
slatsbidrag till skolbyggnader enligt utbildningsdepartementets promemoria
från år 1970 kan sammanfattas i följande punkter
-
beräkningsgrunder
för bidrag lill grundskola och gymnasieskola skulle vara enhetliga,
-
bidragskonslruktionen
skulle vara neutral lill om lokalbehov tillgodosågs via förhyrning eller
byggnation,
-
bidragskonslruktionen
skulle möjliggöra regional samplanering och samutnytljande av lokaler,
-
bidragskonslruktionen
skulle vara enkel,
-
handläggning av
byggnads- och bidragsärenden skulle förenklas,
-
bidragsformen
skulle främja rationalisering och effektivitet i skolbyggandet.
Dessa utgångspunkter ansågs lällasl alt lillgodose genom
alt investeringsbidraget omformades till etl driftbidrag - hyresbidrag per elev
och år - kombinerat med ell lånesystem.
En av utgångspunkterna vid en övergång från byggnadsbidrag
av investeringsbidragstyp till etl bidrag av driftbidragslyp var, all
kostnadsfördelningen mellan stal och huvudman i möjligasle mån skulle
bibehållas. Beräkningarna utgick alltså från alt bidragel skulle motsvara del
av den s. k. kvotkostnaden, dvs. bidragsunderlaget (900 kr.), uppräknat med
byggnadskoslnads- och ortsindex, saml kostnader för ulvändiga ledningar och
planering.
Eflersom etl hyresbidrag skulle ulgå kontinuerligt per
elev och år måsle bidragsbeloppet periodiceras för atl kostnadsfördelningen
skulle kunna bibehållas.
I de fall minskning av elevantalet i en glesbygdskommun
var en följd av avflyttning från kommunen skulle det i vissa fall vara rimligl
med någon form av modifiering av regeln att bidraget strikt följde elevantalet.
Om ett hyresbidrag utgick för samlliga elever skulle det
innebära att
Prop. 1979/80:90 80
kommunema
fick statsbidrag för redan uppförda skolbyggnader två gånger. För alt undvika
denna effekt och därmed bibehålla en i huvudsak oförändrad kostnadsfördelning
ansågs det nödvändigl att tillämpa någon form av reduktionsregel, som innebar,
all det statsbidrag som erhållits av den enskilda kommunen visst antal år bakåt
i tiden avräknades.
Ett
hyresbidrag per elev och år i form av elt driftbidrag som ersättning för det
slalliga investeringsbidraget lill skolbyggnalionen skulle medföra, atl
huvudmännen gick miste om ett kapitaltillskott motsvarande investeringsbidragets
storlek i samband med byggandet. Denna del av byggnadskoslnaderna måsle
således finansieras på annat sätl vid ell eventuellt hyresbidrag. Tre
altemativa möjligheter diskuterades.
1. självfinansiering eller allmänna lån,
2. slalliga lån molsvarande investeringsbidraget i
enlighet med bostadslånekungörelsen,
3. lån molsvarande investeringsbidraget enligl en
speciell förtaltning som möjliggjorde lån enligt ungefär samma principer som
bostadslånekungörelsen.
Planeringen
av lokalbehov för undervisningen skulle ske på i slort selt samma sätt som
tidigare. Investeringsplaner, som skulle grunda sig på kommunernas
lokalbehovsberäkningar, borde samordnas och justeras på regional nivå för atl
sedan sammanslällas och jusleras på cenlral nivå och framläggas i samband med
petita. Statens ställningstagande till investeringsplanerna skulle liksom
tidigare ha formen av investeringsramar.
För
atl säkerställa att krediter motsvarande dessa ramar fanns tillgängliga skulle
speciella överenskommelser - oavsell finansieringsform -kunna träffas med
kreditinstituten. Vilka myndigheter på lokal, regional resp. cenlral nivå som
skulle handha prövningen av låneärendet blev beroende av låneformen.
Det
var enligl departementspromemorian inte självklart atl den handläggningsordning
som gällde för bostadslåneärenden borde appliceras i alla detaljer på
skolbyggnadsärendena.
Nuvarande
ordning förutsattes gälla om kommunema helt självfinansierade byggandet. Del
slulliga ställningstagandet fömtsattes emellertid ske inom länsskolnämndema,
som då hade atl tillse atl centralt utfärdade anvisningar följdes.
Det
skulle kunna vara en fördel med tanke på möjligheterna till en regional
samplanering av lokalbehov om SÖ:s anvisningar angående skolbyggandet gavs
karaktären av minimikrav. Detla gällde framför allt lokalnormerna.
Den
helt övervägande delen av remissinstansema ansåg, att bestämmelserna om
statsbidrag till skolbyggnader borde ändras. Meningama gick visserligen isär
vad gällde förändringens omfattning och inriktning. Oavsett vilken principiell
utformning remissinstanserna fann lämpligast, var de dock i stor ulslräckning
ense om att vid en förändring främst följande krav
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 81
borde tillgodoses, nämligen att ett integrerat byggande
underiällas, atl huvudmännens procenluella andel av byggnadskoslnaderna inte
ökas, all betingelserna för skolans verksamhel beaktas, alt huvudmännens handlingsfrihet
ökas samt alt handläggningen av byggnadsfrågorna förenklas.
Det framhölls atl kommunerna hade alt följa en rad
bestämmelser belräffande skollokalernas storlek och utformning, skollomlens
sloriek, läge och beskaffenhet m. m. Man var medveten om att dessa bestämmelser
verksamt hade bidragit lill förverkligandet av en någorlunda likvärdig
skolbyggnadsstandard kommunerna emellan. Främst ansågs detla ha varit av betydelse
i mindre kommuner, för vilka ett skolbygge ofta var ekonomiskt och administrativt
betungande. 1 samma mån som kommunerna genom sammanläggningar blev slörre,
ökade emellertid tillgången till kvalificerade specialisler för den enskilda
kommunen, varigenom risken för felplaneringar o.dyl. minskade. Man borde
därför utan fara kunna fortsätta den uppmjukning av de statliga föreskrifterna
som ägt mm under senare år.
Nästan samtliga remissinstanser behandlade frågor som
sammanhängde med etl integrerat uppförande och utnyttjande av skolbyggnader.
Ålskilliga av de till integrering posilivt inställda instansema framhöll, alt
om byggnadsprogrammet för skolans utrymmen kunde behandlas friare och
skollokalerna i byggnadsteknisk mening inte behövde lösas som en från övrig
bebyggelse avskild och intern angelägenhel, uppstod möjligheler till nya
byggnadsfunktionellt värdefulla kombinationer. Samordningen ansågs kunna leda
till att skolan traditionellt tillhöriga utrymmen kunde användas för andra
funktioner i samhällel, aniingen i principiellt oförändrad form eller med
modifikationer som även kunde visa sig vara till fördel för skolans verksamhel.
Ett integrerat byggande ansågs medföra lokalmässiga,
personella och funktionella vinster. Några remissinsianser framhöll att ell
integrerat byggande gick all förverkliga enligl gällande bidragssystem. Bestämmelserna
ansågs dock böra komplelleras med alternativ som medgav rält till avvikelser,
då sådana kunde motiveras eller visade sig nödvändiga.
Flera remissinstanser anförde synpunkter av negaliv art
mot ett till driftbidrag omformat investeringsbidrag, och åsikterna om
hyresbidrag per elev och år gick vilt isär. Ett flertal remissinstanser log mer
eller mindre avslånd från det föreslagna bidraget.
Det föreslagna bidragssystemet ansågs kunna på ell
negaiivi sätl påverka statsbidragsgivningen till glesbygdskommuner med
sviktande elevunderiag. Elt driftbidrag beräknat på del elevantal för vilket
skolan var lokalbehovsprövad skulle vara mer rätlvist. Ett kompletterande
bidrag erfordrades som kompenserade kommuner med små skolenheter och små
klasser.
SÖ anförde bl. a. att ett bidrag per elev och år kunde
komma att medföra en ojämn fördelning från rättvisesynpunkt. 1 stället borde
etl driftbidrag 6
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 82
per klass och år övervägas ytterligare. Särskilt i kommuner
med små klasser gav ett bidrag per elev ett för kommunen ogynnsamt ulfall.
RRV hävdade att ulgångspunklen för bestämning av metod för
beräkning av slalsbidrag borde vara all åstadkomma slyming och effektivitet i
skoldriflen.
Några remissinstanser ansåg alt det föreslagna
bidragssystemet inle tillräckligl beaklade kopplingen mellan kvalilativa krav
och bidrag. Förslaget ansågs inte heller ägnal all främja en anpassning av
skolbyggandel efter ändrade förutsätlningar.
De i departementspromemorian diskuterade tre vägarna all
täcka bortfallet av investeringsbidraget behandlades i ett storl anlal
utlåtanden.
Alternativet alt genom självfinansiering eller allmänna
lån tillgodose medelsbehovet betecknades av flera remissinstanser som den från
administrativa synpunkter enklaste lösningen. I övrigl ställde man sig dock
avvisande till allernalivet. Självfinansiering skulle direkl komma all påverka
skattesatsen. Lån kunde visa sig svåra atl erhålla vid önskad tidpunkt och
förorsakade betydande räntekostnader.
1 valet mellan de övriga båda alternativen fördelade sig
remissinslanserna ungefär lika.
Endast elt relalivi lilel anlal remissinsianser behandlade
olika meloder alt beräkna låneunderlagel.
Slutligen underslrök näslan samtliga remissinsianser atl
eventuella förändringar borde leda till ökad samordning på olika nivåer samt
lill decentralisering av handläggnings- och beslutsfunktioner lill regionala
och lokala organ.
3.2 Kommunalekonomiska utredningens förslag
Kommunalekonomiska ulredningen (KEU 76) framhöll (SOU
1977:48 och SOU 1977; 78) atl det viktigaste motivet för ett stalligl
investeringsbidrag till skolbyggandet har varil att underlätta för huvudmännen
atl bygga erforderliga lokaler oberoende av kommunstorlek och skalleunderlag.
Vidare anförde KEU 76 alt del nuvarande statsbidraget har ansells befrämja alt
undervisningslokaler med likvärdig standard kunnal byggas ganska oberoende av
huvudmännens ekonomiska förhållanden. Detla sammanhänger även med de
anvisningar om lokalernas ulformning m. m. som SÖ ulfärdal i anslulning till
statsbidragsbestämmelserna.
KEU 76 fann efter genomgång av gällande bestämmelser alt
principerna för investeringsbidragen lill skolbyggnader varierar beroende på
skolform och huvudman.
Utredningen ansåg det nödvändigt atl beslutanderätten vad
gäller skolbyggnademas utformning i stor utsträckning delegeras till
kommunerna. Detta skulle enklast kunna ske genom atl statsbidragsgivningen
upphörde.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 83
Genom en sådan ålgärd skulle också handläggningen av
byggnads- och bidragsärendena förenklas.
KEU 76 framhöll dock att åtgärder måsle vidtas för att
motverka de finansieringsproblem som uppkommer för kommunerna om de skulle gå
miste om etl kapilallillskoll motsvarande investeringsbidragels sloriek i
samband med byggandet.
Utredningen ansåg atl en metod för atl säkerställa
lånemtijligheter för skollokaler vore att låla de slalliga bostadslånen gälla
åven för skolbyggnader. Detta skulle kunna gälla antingen elt belopp
motsvarande nuvarande investeringsbidrag eller en ännu slörre andel av
investeringskostnaderna. Frågan om all pröva om nuvarande bidrag kan ersättas
med slatliga bostadslån låg dock utanför direktiven till utredningen.
Vidare pekade KEU 76 på atl de i bidragsbeslämmelserna
intagna skat-tekraftsgraderingarna bör utmönstras då dessa sedan långe förlorat
sin betydelse.
KEU 76 ansåg atl en statsbidragsöversyn inom ramen för
nuvarande syslem också borde syfla lill all undersöka i vad mån handläggningen
av byggnads- och bidragsärenden ylleriigare kan förenklas sä att kommunerna
mera fritt kan förfoga över det från staten erhållna kapitaltillskottet. En
översyn borde åven enligl KEU 76 omfatta frågan om all göra bidragsgivningen
neutral till egna eller förhyrda lokaler.
Endasi ett fåtal remissinstanser. SÖ, bostadsstyrelsen och
ett tiotal kommuner, tog upp KEU;s behandling av skolbyggnadsbidragel. SÖ ansåg
alt nuvarande bidrag är av stor belydelse för kommunernas skolbyggnadsverksamhet,
men hade inle något att erinra mot alt en prövning gjordes om bidraget kunde
ersättas med statliga bostadslån. SÖ hade inte heller någol all erinra mol en
översyn för alt finna mer enhetliga principer för bidragens utformning saml att
man i del sammanhanget uppmärksammar statsmakternas möjligheter atl genom
investeringsramar och tilläggs-ramar reglera skolbyggnadsverksamhelen.
Bostadsstyrelsen framhöll att en utvärdering behövde göras
av systemet med bostadslån till skolor som ulgör en integrerad del av en
anläggning för boendeservice innan man var beredd att ta ställning till om
bostadslän skall ulgå till alla skolbyggnader.
Av kommunerna ställde sig tre klarl positiva till ett
slopal bidrag som ersäUs med bostadslån, två var något mer iveksamma och fem
(Söderkommunerna i Stockholms län) ställde sig myckel Iveksamma.
4 Skoladministrativa kommittén
I december 1978 fattade regeringen beslut om en översyn av
den slatliga skoladministralionen.
Prop. 1979/80:90 84
Inom den skoladministrativa kommittén (SAK) som därefler
tillsattes (U 1978:17) pågår f n. en översyn av framför allt SÖ;s,
länsskolnämndernas och forlbildningsavdelningarnas arbelsuppgifler och
organisation.
Utgångspunkten för organisationsöversynen bör. enligt
direktiven, vara gällande ansvarsfördelning mellan stal och kommun på
skolområdel.
SAK har dock all överväga vilka ylterligare möjligheler
som finns atl decentralisera befogenheler och ansvar lill kommunerna. Syftet
bör därvid vara atl i ännu högre grad än som redan har skett befria såväl SÖ
som länsskolnämnderna från löpande, förvaltningsmässiga och konlrollerande
uppgifler.
SAK skall även pröva hur arbetsuppgifterna skall fördelas
mellan SÖ och länsskolnämnderna liksom utformningen av den lokala statliga
skoladministrationen för arbetsmarknadsutbildningen, specialskolan, den
statliga vuxenutbildningen m. m.
Riktmärket för översynsarbelel skall vara att inga
uppgifler skall ligga på högre myndighetsnivå än vad som är nödvändigt för
samordningen och rättssäkerheten. Alla möjligheler alt decentralisera, förenkla
och avveckla delaljkonlroller skall övervägas dock med beaktande av alt viktiga
generella mål inte äventyras.
Den statliga skoladministrationens uppgifler bör inriklas
på atl tillse all de av riksdag och regering fastställda målen för skolan
förverkligas och alt ularbela underlag för statsmakternas beslul i
skolpolitiska frågor. En av de viktigaste uppgifterna för den statliga
skoladministrationen blir att tillse att principen om ett enhelligl skolsystem
och en likvärdig ulbildningsstandard upprätthålls.
SÖ:s cenirala uppgifler bör vara att bedriva forsknings-
och utvecklingsarbete på skolområdel, löpande utvärdera verksamheten i skolan
samt att bedriva en långsiktig och övergripande planering. Grundläggande vid
handläggningen av dessa uppgifter måsle vara del faklum all ulbildningen i hela
landet skall hålla samma slandard, dvs. vara likvärdig.
Länsskolnämnderna bör ulvecklas lill alt bli regionala
pedagogiska resurscentra med uppgift atl slimulera, stödja och ge råd lill
kommunerna samt bilräda kommunerna med den löpande ulvärderingen av skolans
verksamhet.
5 Principer för statsbidragsgivning
5.1 Allmänna principer
I samband med riksdagens beslut våren 1979 om den
kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335)
behandlades principerna för statsbidragsgivningen till kommuner och
landstingskommuner.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet S5
Kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) framhöll (SOU
1977:48 och SOU 1977:78) all syftena med den nuvarande statsbidragsgivningen
till kommuner i första hand är att
-
ge ett allmänt
finansiellt stöd,
-
utjämna
skillnader i servicenivå och uldebiteringsbehov,
-
stimulera
utbyggnaden av viss kommunal service,
-
ge Slöd av
konjunktur- och arbetsmarknadspoliliska skäl.
Syftar statsbidragsgivningen till att ge ett allmänt
finansiellt stöd finns det enligl KEU 76 inle skäl all bevara nuvarande syslem
med en rad speciella slalsbidrag lill kommuner och landstingskommuner. Etl
sådant allmänt syfte nås lika väl genom allmänna statsbidrag. KEU 76 fann inte
heller att de speciella statsbidragen allmänt sett i någon större utsträckning
leder till en utjämning av skillnader i servicenivå och skallesats. Skatleutjämningssystemet
angavs i det avseendet vara klart atl föredra. Utredningen förordade därför
atl ett antal speciella slatsbidrag skulle avvecklas och att de medel som
frigjordes skulle föras över lill skalteuljämningssystemet. Grunderna för
skalleuljämningsbidragel redovisas i avsnitt 5.3.
Om syftet med statsbidragsgivningen är all stimulera
ulbyggnad av vissa kommunala tjänster eller att slödja kommunerna och
landstingskommunerna som ett led i konjunktur- och arbetsmarknadspolitiken
ansåg KEU 76 att det finns skäl för en fortsatt specialdestinerad statsbidragsgivning.
KEU 76 konstaterade dock alt det normall inle bör komma i fråga att införa nya
speciella statsbidrag liksom inte heller att räkna upp de nuvarande speciella
bidragen ulöver vad en följsamhet lill pris- och volymutvecklingen kräver. KEU
76 prioriterade således förbättringar av skal-teuljämningen framför nya eller
höjda speciella statsbidrag.
Remissinslanserna ansåg över lag all KEU:s förslag alt
slopa vissa speciella statsbidrag och i slällel tillföra kommunerna och
landstingskommunerna medel i mer generella former var ett steg i rätt
riktning.
Föredraganden i propositionen om den kommunala ekonomin
instämde i de grundläggande principer för statsbidragsgivningen till kommuner
och landstingskommuner som KEU 76 och del stora flertalet remissinstanser
förordat. En successiv förskjuining av tyngdpunkten i statsbidragsgivningen
bör ske så alt skatteutjämningsbidragen svarar för en ökad andel på de
speciella statsbidragens bekostnad.
En sådan utveckling ansågs för del första som etl
naturligt led i priorileringen av en förbällrad och ulbyggd skatleutjämning.
Genom att avveckla ett antal speciella bidrag frigörs medel som kan användas
för att finansiera förstärkningar av skalleutjämningssystemet.
För del andra medför de speciella statsbidragen normalt en
omfattande administration för både stat och kommun. Den statliga administrationen
av bidragen innebär lill en helt dominerande del granskning och kontroll m. m.
av de uppgifler som lämnas i bidragsansökningarna. För bidragsmot-
Prop.
1979/80:90 86
tagaren krävs ofla etl belydande arbete i fråga om
uppgiflsinsamling m. m. för alt kraven på bidragsrekvisitionernas innehåll
skall uppfyllas. 1 många fall är del fråga om uppgifter som enbart är
intressanta i samband med statsbidragsgivningen och inte för verksamheten som
sådan. Ell slopande av speciella slalsbidrag bör därför vara eti verksamt sätt
all minska byråkrati och krångel såväl i den statliga administrationen som i
de kommunala förvaltningarna.
Det iredje huvudmotivet för att slopa speciella
slatsbidrag är atl detta kan ses som ett led i arbetet med att minska
statskontrollen och den statliga regleringen av kommunal verksamhet. Den
specialdestinerade statsbidragsgivningen är nämligen i stor ulslräckning
förenad med en detaljerad reglering av den bidragsberättigade verksamheten. En
minskning av antalet speciella bidrag bör öka förutsättningarna för atl de
kommunala insatserna anpassas till lokala förhållanden och prioriteringar och
inte styrs av statsbidragsreglerna. Det är också angeläget att de kvarvarande
speciella bidragen ses över och alt onödiga detaljföreskrifter tas borl. Statskontrollkommittén
arbetar bl. a. med denna inriklning för atl åstadkomma administrativa
förenklingar.
Både KEU 76 och många remissinstanser ansåg emellertid att
del finns anledning alt även i fortsättningen slimulera utbyggnaden av
angelägen kommunal verksamhel via specialdestinerade bidrag. Föredraganden i
propositionen delade denna uppfattning och angav alt statsmakterna måsle ha
möjlighel alt ge bidrag till viss verksamhel i de fall mycket starka skäl alt
slimulera utbyggnaden av verksamheten bedöms föreligga. Liksom ulredningen
betonade dock föredraganden atl stor restriktivitet bör iakltas i fråga om
bidrag av stimulanskaraktär.
1 likhet med ulredningen och remissinstanserna förordade
föredraganden alt stimulansbidragen bör omprövas regelbundet. En sådan omprövning
lorde ankomma på regeringen att årligen göra i budgetarbetet. Ökade bidrag
borde enligt föredraganden i första hand ges via skatteutjämningssyslemel och
inte i form av nya eller förstärkta specialdestinerade bidrag. Nya speciella
bidrag till kommuner och landstingskommuner borde således införas endasi i
undantagsfall.
Föredraganden delade hell de synpunkter som bl. a. KEU 76
anförde i fråga om allmänna driftbidrag till vissa kommunala verksamheter. En
bidragsgivning via skatteutjämningssyslemel är klart atl föredra framför
allmänna driftbidrag lill vissa seklorer. Dels möjliggör skatteutjämningsbidragen
en angelägen utjämning mellan kommunerna resp. landstingskommunerna, dels
undviker man de svårigheter alt på lämpligt sätt avgränsa kosln-aderna för den
bidragsberättigade verksamheten som skulle uppstå med allmänna seklorsbidrag.
Riksdagen (FiU 1978/79:35) delade den principiella syn på
de specialdestinerade statsbidragen som redovisades i propositionen nämligen
atl en ökad andel av den statliga resursöverföringen till den kommunala seklorn
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 87
bör ske via skatteutjämningssystemet på de speciella
statsbidragens bekoslnad. Riksdagen biträdde således principen atl slopa
speciella statsbidrag och överföra medlen till skatteutjämningssyslemel.
Enligt riksdagens mening utesluter denna princip dock inte all det även i
fortsättningen kan finnas anledning all i vissa fall stimulera utbyggnaden av
angelägen kommunal verksamhet med specialdestinerade bidrag.
5.2 Principer för investeringsbidrag
KEU 76 berörde något slalsbidragsgivningens belydelse för
finansiering av viss investeringsverksamhet. Man konslalerade därvid all
investeringsbidragen minskar kommunernas behov att lånefinansiera investeringarna.
De svårigheier som kommunerna ansågs ha att på annat sätt än via slatsbidrag
finansiera investeringar gjorde del i vissa fall nödvändigt att behålla
specialdestineringen lill vissa kommunala invesleringsändamål.
Regering och riksdag tog inte särskilt ställning till
principerna för investeringsbidragen. Vi utgår i våra överväganden från de
grundläggande principer som har behandlals i föregående avsnitt. Frågan om
behov atl särskilt statligt finansieringsstöd för genomförande av
investeringsverksamhet måste prövas förutsättningslöst från fall till fall. Vi
återkommer därför lill överväganden om förutsällningarna för kommunerna att
finansiera skolbyggnadsinvesleringar i etl senare avsnill.
5.3 Skatteutjämningssystemet
Skalteuljämningssystemet syflar lill alt utjämna slora
skillnader mellan kommuner resp. landstingskommuner vad gäller skattekraft
(antal skattekronor' per invånare) och kostnader. I systemet las hänsyn lill
geografisk belägenhet och bebyggelsesimktur samt kommunemas och landstingskommunernas
åldersstruktur. Genom skatleutjämningssystemet uppnås en betydande utjämning av
de kommunala skatlesalsema även om stora skillnader i utdebitering fortfarande
kvarslår. Skalleuljämningssystemets huvuddrag enligt riksdagens beslut våren
1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79; 35, rskr 1978/79; 335) återges i det
följande.
1. Kommuner och landstingskommuner indelas liksom tidigare
i skaltekraflsklasser. Antalet klasser ökar från nuvarande sex till tolv. Klasserna
är indelade i treprocentsintervall från 103 % upp till 136 % av medelskaltekraften.
Genom klassindelningen anges den grundgaranli som skall gälla för kommuner och
landstingskommuner.
Till grund för inplaceringen av kommuner och
landstingskommuner i skattekraftsklasser ligger särskilda bedömningar och
kalkyler. För kommunernas del har skillnader på gmnd av geografiski läge och
bebyggelse-
' En skattekrona är lika med 100 kr. i beskattningsbar
inkomst.
Prop.
1979/80:90 88
struktur därvid beaktats. Vid inplaceringen av kommunerna
i skattekraftsklasser har hänsyn tagils lill all skillnaden i grundgaranli
mellan enskilda kommuner inom geografiski begränsade områden, i huvudsak resp.
län, inle skall vara alllför slor. Den slulliga klassindelningen har därför
inslag av geografisk zonindelning.
2. Grundgaranlin enligl punkt I kompletteras med hänsyn
lill kommunernas och landstingskommunernas åldersstruktur. De kommunala verksamheter
som omfattas av åldersslruktursfaklorn är
-
pensionärsservice,
-
grundskola,
-
obligalorisk
förskola (dellidsgrupper),
-
barnomsorg
(exkl. förskolans deltidsgrupper),
-
kommunala
bostadstillägg till folkpension (KBT).
-
slalskommunala
bostadsbidrag.
För landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna
(Gotland, Malmö och Göteborg) beaktas åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna.
Kommuner och landstingskommuner vars åldersstruktur
orsakar relativt sett höga kostnader erhåller lillägg till gmndgarantin, medan
de med låga koslnader i detta avseende får vidkännas avdrag.
Grundgaranlin komplelleras vidare med lillägg lill de
kommuner som har en snabb befolkningsminskning.
Man kan då räkna fram en total skattekraftsgaranti för
kommuner och landstingskommuner, som består av grundgarantin enligt punkt I med
lillägg eller avdrag för åldersstruktur och i tillämpliga fall tillägg för
snabb befolkningsminskning enligl punkt 2. Den tolala garanlin uttrycks som
procent av medelskaltekraften. Kommuner och landstingskommuner med en egen
skattekraft som överstiger den för kommunen eller landstingskommunen
garanterade slår även i fortsättningen uianför skatleutjämningen.
Vid fastställandet av den totala garanlin för kommuner och
landstingskommuner tillämpas två spärregler.
a. Avdrag för gynnsam åldersstruktur i förekommande
fall justerad med
lillägg för snabb befolkningsminskning, får inle leda till alt en kommun
eller landstingskommun någol år erhåller lägre skattekraflsgaranli än
100 % av medelskaltekraften i riket.
b. Samtliga kommuner och landstingskommuner garanleras
en viss höj
ning av skatlekrafLsgarantin i förhållande till nuvarande regler. Den fram
räknade tolala garantin tillåts därför inte undersliga den skallekrafi som
under år 1979 tillförsäkras i nuvarande system, ökad med en procentenhel
av medelskattekraften. Vid jämförelsen med nuvarande skattekraftsga-
ranti skall hänsyn tas till dels de tillägg som enligt nuvarande regler
tillkommer för sommarslugekommuner och för befolkningsminskning, dels
lill alt det särskilda statsbidraget till kommuner och landstingskommuner
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 89
under år 1979 innebär att skattekraflsgaranlin i praktiken
har höjts med två procenlenheler. Denna spärregel har fått en utformning som i
försia hand är lill fördel för norta Sverige.
Grundgarantin ligger t. v. fast. Åldersslmkturfaktorn och
därmed lolal-garantin räknas däremot om årligen.
Av den redovisning av det förbättrade
skatteutjämningssytem som nu har lämnals framgår att en av de kommunala
verksamheter som omfattas av åldersstrukturfaktorn är grundskolan. Detta
innebär att kommuner som har höga kostnader för grundskolan beroende på ett
stort antal elever får delta beaktat vid fastställandet av den lolala
skattekraflsgaranlin. Vid beräkningarna för grundskolan har beaktats
kapitalljänslkoslnaderna för investeringar i skolbyggnader.
Av sammanfattningen framgår att gymnasieskolan däremot
inte beaktas vid hänsynslagande till kostnader för åldersslmkturfaktorn. Delta
hänger samman med de stora lekniska svårigheter som föreligger i att på etl
tillförlitligt och rättvist sätt väga in kostnaderna för gymnasieskolan i
åldersslmkturfaktorn. I propositionen om den kommunala ekonomin våren 1979
framhöll därför föredraganden vikten av alt de interkommunala ersättningarna på
området i stället ses över. Svenska kommunförbundel har nu inlett en sådan
översyn där bl. a. frågan om ersättning för kapitaltjänstkoslnader kommer att
tas upp.
Ulöver det ordinarie skalleuljämningsbidragel finns del
möjligheter atl efter särskild ansökan hos regeringen fä extra
skatteutjämningsbidrag. Ulgångspunkt för prövning om sådant bidrag skall ulgå
är kommunens allmänna ekonomiska situation. Föredraganden i proposition om den
kommunala ekonomin våren 1979 ullalade alt vissa omständigheter särskill bör
beaklas de närmaste åren vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag.
Således kan det länkas alt enskilda kommuner blir särskilt missgynnade genom
att specialdestinerade statsbidrag avvecklas. De stora kostnader på grund av
snabb befolkningsökning som kan drabba vissa kommuner bör också särskill
uppmärksammas. Extra bidrag har utgått Ull olika kommuner med sammanlagt 115
milj. kr. för år 1979 och med 96 milj. kr. för år 1980.
Totall sell molsvarar de ökade skatteutjämningsbidragen
enligt reformen, som får fullt genomslag år 1981, ell minskat genomsnittligl
utdebiteringsbehov på ca 1:15 kr./skr. (kronor per skallekrona). Delta ökade
resurstillskott fördelas jämnt mellan kommuner och landstingskommuner. De
största bidragsökningarna får de södra och mellersta delarna av landel. Kalmar.
Skaraborgs och Kronobergs län får bidragsökningar molsvarande resp. 2: 75, 2;
57 och 2: 55 kr./skr., medan ökningarna för Stockholms samt Göteborgs och Bohus
län siannar vid 0:39 resp. 0:41 kr./skr. Bidragsökningarna i de fyra
nordligaste länen uppgår lill mellan 1:54 kr./skr. för Jämtlands län och 0; 28
kr./skr. för Norrbollens län. Betydelsen av reformen varierar kraftigl mellan
de enskilda kommuner-
Prop.
1979/80:90 90
na resp. landstingskommunerna. För ett 20-tal kommuner i
södra och mellersta Sverige betyder de ökade skatteutjämningsbidragen över 2
kr./ skr. och för yllerligare ca 115 kommuner och åtta landstingskommuner över
1 kr./skr. i minskal uldebiteringsbehov. För år 1980 är det endast etl 25-lal
kommuner och en landsiingskommun som har så hög egen skattekraft alt de i
praktiken inte omfallas av skatteutjämningssystemels skatle-kraftsgaranlier.
Däribland återfinns de tre siörsta kommunerna och landstingskommunen i
Slockholms län samt i övrigl kommuner som med några undanlag befolkningsmässigt
är relativt stora.
Del är framför allt befolkningsmässigt små och medelstora
kommuner som får kraftigt förstärkta resurser genom det reformerade skatleutjämningssystemet.
Del lorde också vara dessa kategorier som har jämförelsevis sämre
förutsättningar atl realisera erforderlig upplåning på kreditmarknaden.
Den allmänna princip som reformeringen av
skalteuljämningssystemet har följl innebär att elt antal specialdestinerade
bidrag har slopals lill ell sammanlagt belopp som motsvarar ca 10 öre per
skattekrona i utdebitering.
6 Kreditmarknaden
För att del samlade sparande som sker i samhällel skall
komma till så god användning som möjligt är del självfallet mycket viktigi atl
detta sparande fördelas mellan olika krediltagare på ell bra sätt. Frågan om
hur fördelningen av krediler sker på den svenska kredil- och kapitalmarknaden
är därför mycket betydelsefull.
Den svenska kapitalmarknadens struktur och funklionssäll
har ingående analyserals av kapilalmarknadsutredningen. Utredningens resultat
har legat till grund för propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop.
1978/79; 165), vilken ännu ej har behandlats av riksdagen.
Den svenska kapitalmarknaden innehåller ett betydande
element av regleringar. Ett viktigt skäl lill detta är enligt
kapitalmarknadsutredningen alt de ekonomisk-politiska målsättningarna innefattar
en priorilering av vissa slag av investeringar. Detla gäller bl. a. den
statligt belånade produktionen av bostäder och bostadskomplement saml all
övrig nyproduktion av bostäder. För dessa investeringar sker i princip en real
planering. Denna kan innebära betydande avsleg från en marknadsbestämd
fördelning av realkapilalel. Kreditpolitikens uppgift när det gäller
bostadsfinansieringen blir mot den bakgrunden all skapa finansiellt utrymme för
dessa investeringar på kapitalmarknaden. Det statligt belånade
bostadsbyggandet finansieras efter färdigställande med långfristiga lån Ull
kraftigt subventionerade räntor. Marknadsräntan sätts alltså ur funktion som
kostnadsfaktor. Denna ränta sätts också delvis ur funktion på långivårsidan.
Upplåningen för
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 91
bostadsändamål placeras i stället genom likviditetskrav,
överenskommelser med kreditinstituten o.dyl. Samma förhållande gäller i
princip för den slalliga upplåningen.
Som ett led i regional-, närings- och sysselsättningspolitiken,
har krediter ställts lill förfogande vid sidan av kredilmarknaden.
Detta har tillsammans med utlåningen för bostadsändamål
medförl en försvagning av kreditmarknaden som fördelare av finansiellt kapital.
Utredningen drar emellertid slutsatsen alt de snedvridningar i kreditfördelningen
som uppkommer av dessa orsaker kan accepteras och ofla är eftersträvade
resultat av den ekonomiska politiken. Denna uppfattning delas av föredraganden
i propositionen om den svenska kapitalmarknaden. Vad gäller kommunerna och
landstingskommunerna betonar föredraganden vikten av all den kommunala
volymutvecklingen anpassas lill det samhällsekonomiska resursutrymmet och att
det därför är nödvändigt atl den kommunala expansionstakten dämpas ytterligare
under de närmaste åren. Della krav på en långsammare ulbyggnad, som är
realekonomiskt motiverad, medför också lättnader i finansiellt hänseende.
Föredraganden ansluler sig vidare lill kapilalmarknadsulredningens bedömning
alt det inte finns något som tyder på all det inom överskådlig lid skall vara
möjligt att öka det utrymme som kommunerna och landstingskommunerna kan tillåtas
ta i anspråk på den svenska kredilmarknaden.
Det ingår självfallet inte i vårt uppdrag all la närmare
slällning lill vilken kommunal expansionstakt som från olika ulgångspunkter är
möjlig och önskvärd. Inte heller tillhör frågan om kommunernas och
lanstingskom-niunernas totala upplåning på kreditmarknaden vårt egentliga
utredningsområde. Frågan har dock betydelse för vår bedömning av kommunernas
och landstingskommunernas möjligheter att genom upplåning på kreditmarknaden
finansiera en del av skolbyggnadsverksamheten. Vi vill därför, när det gäller
frågan om investeringsbidraget, peka på all detta endast uppgår till ca 300
milj. kr. jämfört med en lolal kommunal bmlloupplåning på ca 4 000 milj. kr.
Vidare kan variationen i brutloupplåningen från år lill år vara betydande.
Under år 1978 uppgick bruttoupplåningen till 4 700 milj. kr., medan den under
år 1979 beräknas uppgå till 4000 milj. kr. Dessutom lar investeringsbidraget
vid nuvarande ordning kreditmarknadsresurser i anspråk genom atl bidraget i
nuvarande budgetläge i sin helhet kan sägas bli finansierat genom prioriterad
slallig upplåning på kreditmarknaden.
Eventuella brisier i kredilmarknadens funktionssätt vad
gäller kommunernas och landstingskommunernas möjligheter atl erhålla krediter
behandlas också av kapilalmarknadsutredningen. Bl.a. övervägs införandet av
ett nyll kommunkredilinstilut.
Utredningen, remissinslanserna och föredraganden avvisar
dock en sådan förändring bl.a. på grund av alt ett nytt institut med någon
form av övergripande ansvar för kommunernas och landstingskommunernas lånefinansiering
inte skulle vara förenlig med principerna för den kommunala självstyrelsen.
Prop.
1979/80:90 92
Föredraganden anser slutligen att utvidgningar av
bostadslånen i vissa fall kan vara etl smidigt sätt atl slyra kredilslrömmama.
En sådan slyrning bör emellertid endast tillämpas för investeringar som på
samma säll som bostadsinvesleringarna är föremål för real planering. Med hänsyn
lill den prioriterade seklorns sloriek finns det enligl föredragandens
uppfattning över huvud taget skäl att inla en restriktiv inslällning vid
bedömning av vilka ylterligare lyper av investeringar som skulle kunna bli
berättigade lill statliga lån.
7 Statsbidragets kommunalekonomiska betydelse
7.1 Kommunernas utgifter för skolbyggandet
7.1.1 Kommunernas kapitalutgifter åren 19751977 inom
utbildningsområdet
Kommunernas lotala kapitalutgifter ökade mellanåren 1975
och 1977 med 2,7 miljarder kr. lill 10 miljarder kr. Kapitalutgifterna inom
utbildningsområdet ökade under samma tid relativt selt något snabbare från 0,9
miljarder under år 1975 till 1,4 miljarder kr. under år 1977.
Tabell 7.1 Kommunernas kapitalutgifter åren 19751977 i
resp. års prisläge (milj. kr.)
1975 1976 1977
Totala kapitalutgifter 7 420 8 118 10 083
Kapitalutgifter för utbildning 9!8 1163 1411
Ulbildningens ande! av tolala kapitalutgifter 12% 14% !4 %
Källa:SCB. Kommunernas finanser 1975, !976och !977.
De i labell 7.1 redovisade kapitalutgifterna beslår av
byggnads- och anläggningsarbeten, inköp av fastigheter och anläggningar samt
inköp av transportmedel, maskiner och inventarier.
1 labell 7.2 redovisas omfattningen av kommunernas
skolbyggnadsverksamhet. Kartläggningen har gjorls med ulgångspunkt i
bruttoinvesteringarna i byggnads- och anläggningsarbeten. De program i
kommunernas redovisningssystem som innehåller investeringar i skolbyggnader är
följande: 61 Lokaler och invenlarier för skolväsendel
64
Grundskola
65
Gymnasieskola
66
Vuxenutbildning
Bilaga 3.1 Utbildningsdepartementet 93
Tabell 7.2 Kommunernas kapitalutgifter för byggnads-
och anläggningsarbeten inom programmen 61 och 6466 åren 19751977
1975
1976
1977
Byggnads-
och anl ä ggningsarbeten 6! och
64 66, mili. kr.
736,6
949.6
! 163.5
Ö kning i %
28,9
22.5
S Ö :s byggnadsprisindex
280.2
314,8
360,4
Volym ö kning av byggnads- och anl ä ggnings-
arbeten i %
14.7
7.0
/Cu/Zh; SCB, Räkenskapssammandrag 1975,
1976och 1977.
Kommunernas kapitalutgifter för byggnads- och
anläggningsarbeten inom programmen 61 och 6466 ökade mellan åren 1975 och 1976
med ca 29 % och mellan åren 1976 och 1977 med ca 23 %. 1 absoluta lal uppgick
kapitalutgifterna under år 1977 lill ca 1,2 miljarder kr. Volymmässigt ökade
kommunernas byggnads- och anläggningsarbeten med ca 22 % mellan åren 1975 och
1977. Prisförändringarna har beräknals med utgångspunkt i skolöverstyrelsens
byggnadsprisindex. Detta index används vid beräkning av statsbidrag (se avsnitt
2.2).
Tabell 7.3 Jämförelse mellan skolöverstyrelsens
byggnadsprisindex och tillväxten av skatteunderlag
Är SÖ:s byggnads- Ökning Totalt skatteunderlag inkl. Ökning
prisindex i % tillskott på grund av brist i
%
på
skattekraft (milj.skr.)
!975
280,2
1 298,0
1976
314.8
!2,4
! 445,9
!977
360.4
!4,5
! 728.0
1978
427.79
18,7
! 981,8
197.51978
52,7
1!,4 19,5
14,7
52.7
Som framgår av tabell 7.3 ökade skolöverstyrelsens
byggnadsprisindex mellan åren 1975 och 1978 med 52,7 % från 280,2 under år 1975
lill 427,79 under år 1978. Under motsvarande tidsperiod ökade del lotala
skatteunderlaget inkl. tillskottet av skalleunderiag på grund av brisl på
skattekraft med exakt samma procenttal. Mellan dessa år har alltså kommunernas
skatteintäkter vid oförändrad utdebitering ökal i samma takt som
förändringarna i byggnadsprisindex. Något direkt samband mellan förändringar i
byggnadsprisindex och Ullväxlen av skalleunderiag lorde inte råda, och
relationen mellan dessa två tal varierar också avsevärt mellan enskilda år.
7.1.2 Kommunernas kapitalutgifter åren 19791983 inom
utbildningsområdet
Kapitalutgifterna för byggnads- och anläggningsarbeten
beräknas inom huvudprogram 6 Ulbildning öka med ca 0,8 miljarder kr. mellan
åren 1977 och 1979frånca 1,1 miljarder kr. år 1977 till ca l,9miljarder kr. år
1979enligl den senasle kommunalekonomiska långlidsplanen KELP 7983. Som
Prop.
1979/80:90 94
framgår av tabell 7.4 väntas en årlig volymminskning av
bruttoinvesteringarna inom skolväsendet efter år 1979. För hela perioden
19791983 beräknas kapitalutgifterna inom utbildningsområdet i genomsniu
minska med ca 12 % per år. Ubildningens andel av kommunernas totala
kapitalutgifter beräknas under perioden minska något från 17 %underår I979till
13 %un-der år 1983. En uppgång förvänlas dock ske under år 1980 i byggande av
undervisningslokaler för gymnasieskolor och vuxenulbildning. Erfarenhelsmässigl
redovisar kommunerna i slutet av KELP-perioderna vanligtvis en avtagande
investeringstakt beroende på svårigheier alt bedöma behovet av investeringar
långt fram i tiden. Invesleringarna kommer därför med slor sannolikhet att bli
större i slutet av perioden än vad KELP 7983 uppvisar.
Tabell 7.4 Bruttoutgifter för byggnads-och
anläggningsarbeten åren 197919831 1979 års priser (milj. kr.)
1979
!980
198!
1982
!983
1979 1983
Totalt f ö r utbildn.
! 961
! 795
! 51!
! 262
! 003
7 532
d ä rav grundskola
! 430
! 180
977
800
594
4 981
dlirav gyninasiesk.
och viixcnutbildn.
482
556
472
407
368
2 285
Totalt f ö r kommunerna
!1 629
10 915
9 643
8 434
7 606
48 227
Utbildningens
andel
av
tolala bruttoutg.
17 %
16%
!6%
15 %
!3 %
16%
Källa: SCB. KELP7983 preliminära uppgifler.
Kapitalutgifterna för skolbyggnader i KELP 7983 avviker
markant från de kostnader som anges av skolöverslyrelsen i samband med
redovisning av investeringsbehov, investeringsramar m. m. I KELP fördelas
kapitalutgifterna över flera år, om en investering i exempelvis en skola lar
flera år att genomföra. SÖ redovisar däremot de tolala kostnaderna för en
skolinvestering på elt enda år, startåret. Ett visst av SÖ angivet investeringsbehov
ett budgetår avser således i själva verkel investeringar som kommer att
genomföras under ftera år. De kostnader som SÖ redovisar omfattar dessulom
endast de s. k. kvotkostnaderna (de rensade produktionskostnader jämle
koslnader för ulvändiga ledningar och planering som skall avräknas från
investeringsramen). Dessa kostnader är betydligl lägre än de tolala
investeringskostnaderna.
7.1.3 Statsbidrag till skolbyggnader
Som framgår av labell 7.5 beräknas statsbidraget till
skolbyggnader (inkl. bidragel för första uppsättningen stadigvarande
undervisningsmateriel till gymnasieskolan) öka från 223 milj. kr. under
budgetåret 1976/77 till 358 milj. kr. under budgetåret 1979/80, dvs. med 135
milj. kr. Beloppen är summan av vad som tilldelats länsstyrelserna (inkl. exlra
ramar) för utbetalning lill kommunerna. Statsbidraget till gymnasieskolor har
haft den största ökningen från 42 milj. kr. under budgetåret 1976/77 till
beräknat 162 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Statsbidraget till grundskolor
har däremot i stort sett varil oförändrat under motsvarande period.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 95
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 7.5 Statsbidrag till grundskolor och gymnasieskolor
budgetåren 1976/77 1979/80 (milj. kr.)
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80
157,5
178,0
!60,7
38,5
98.0
16!.5
!7,7
35,6
35,6'
213,7
31!,6
357,8
Byggnadei'för grundskola 160,7
Byggnader för gymnasieskola 4! .8
Undervisningsmateriel
för gymnasieskola 20,2
Summa 222,7
' Skattat värde.
Vid en jämförelse mellan statsbidraget och kommunernas
tolala skalleunderiag inkl. tillskottet på grund av brist på skattekraft
motsvarar statsbidraget under åren 19771979 en utdebitering på mellan 13 och
15 öre per skattekrona (skr.). Därav ulgör statsbidraget lill första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmaleiel till gymnasieskolan ca I öre
per skr. Statsbidraget har i denna jämförelse omräknats från det slalliga
budgetåret till kommunernas budgelår. Ett slopande av stalsbidragel till
skolbyggnader skulle alltså om kommunerna väljer att helt skaltefinansiera
inkomstbortfallet molsvara en höjning av medeluldebiteringen i landel med ca
13 öre per skr.
7.2 Landstingskommunernas utgifter för skolbyggandet
Landstingskommunernas kapitalutgifter åren 19751977 inom
utbildningsområdet framgår av tabell 7.6.
Tabell 7.6 Landstingskommunernas kapitalutgifter åren
19751977 i resp. års priser (milj. kr.)
1975 1976 1977
Totala
kapitalutgifter
2 002
2 125
2 416
Kapitalutgifter
f ö r utbildning
89
122
134
Utbildningens
andel av
totala kapitalutgifter
4 9f
6%
6%
Kulla: SCB. Kommunernas finanser 1975, !976och 1977.
Av tabellen framgår atl kapitalutgifterna för
utbildningsområdet ulgör en mycket lilen del av landstingskommunernas totala
kapitalutgifter. Omfattningen är också avsevärl mindre än för kommunerna. År
1977 motsvarade landstingskommunernas skolinvesteringar ca en tiondel av
kommunernas. Av landstingskommunernas totala exierna utgifter under år 1977
utgjorde kapitalutgifterna inom ulbildningsområdel endast 0,4 %.
Ser man till landstingskommunernas flerårsplanering, såsom
den framgår av LKELP 78 (tabell 7.7), förväntas skolsektorns andel av de lolala
kapitalutgifterna hålla sig relativt konstant under perioden 19791983.
Prop.
1979/80:90 96
Tabell 7.7 Landstingskommunernas kapitalutgifter åren
197919831 1978 års priser (milj. kr.)
1979 1980 1981 1982 1983
Totala kapitalutgifter 3 42! 3 564 3 188 2 744 2 433
Kapitalutgifter för utbildning 279 210 200 157 132
Utljildningens andel av
lotala kapitalutgifter 8 % 6 % 6 % 6 % 5 %
Källa: Landstingsförbundet, LKELP 78.
Eftersom invesleringar i skolbyggnader utgör en liten del
av landstingskommunernas totala kapitalutgifter har någon särskild sludie inle
ansetts behövlig för all belysa konsekvenserna för landstingens del av elt
slopande av statsbidraget lill skolbyggnader.
7.3 En undersökning av skolbyggnadsprojekt i fem kommuner
7.3.1 Vul av kommuner
Fem kommuner har valls ut i syfte atl närmare belysa de
kommunalekonomiska konsekvenserna av ett slopande av statsbidraget lill skolbyggnader.
De utvalda kommunerna är Ale, Haparanda, Håbo, Sigtuna och Västerås. Samtliga
dessa kommuner har nyligen genomfört eller håller på att genomföra omfaltande
skolbyggnadsprojekt. Sigtuna och Västerås bygger båda nya gymnasieskolor. Håbo
kommun har byggt en ny högstadieskola och Ale kommun planerar alt under år 1980
bygga en likadan. Haparanda kommer under år 1980 atl bygga en låg- och mellanstadieskola.
Samtliga fem kommuner har haft en befolkningsökning mellan
åren 1971 och 1979. Håbo, som under sjuttiotalet har varit en av landets mest
expansiva kommuner, har mer än fördubblat sin folkmängd mellan åren 1971 och
1979, Ale kommun har under samma tid haft en befolkningstillväxt motsvarande
näslan 30 %. Fram lill år 1983 förvänlas Håbo fortsätta sin kraftiga expansion,
medan övriga kommuners befolkningstillväxt beräknas blir relativt måulig (se
tabell 7.8).
Tabell 7.8 Antal invånare, faktisk utveckling åren
19711979 och prognos fram till år 1983
Antal invånare vid årets
börian
Ale
Haparanda
Håbo
Sigtuna
Västerås
Faklisk
utveckling
197!
1979
Prognos 1983
17 637
22 865
23 650
8 888
9 275
9 600
6 150 12 580
14 450
26 298
28 248
29 500
116 673
117 599
119 500
Källa: SCB, Årsbok för Sveriges kommuner 197! och KELP
7983.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 97
7.3.2 Skolbyggnadsplaner åren 19791983
Västerås kommun beräknar i KELP 7983 atl under den
kommande femårsperioden investera 126 milj. kr. i skolbyggnader (se tabell
7.9). Huvuddelen eller 71 milj. kr. avser gymnasieskolor. Även Sigtuna kommun
bygger en ny gymnasieskola. Av ell totalt anslag för skolbyggen under perioden
på 22 milj. kr. avser 18 milj. kr. investeringar i gymnasieskolbyggnader.
Stora delar av anslagen för gymnasieskolorna i Västerås och i Sigtuna har
budgeterats före år 1979, trots atl utbetalningarna görs under år 1979och
därefter. Ale och Haparanda har i KELP 7983 beräknat anslagen lill
skolbyggnader under perioden lill 28 resp. 17 milj. kr. Håbo kommun har
uppskattat molsvarande anslag till 9 milj. kr.
Tabell 7.9 Bruttoutgifter för byggnads- och
anläggningsarbeten inom huvudprogram 6 i 1979 års prisläge (milj. kr.)
1979
1980
1981
1982
1983
Ale
därav
grundskola
2.9 2.9
19.5 19.5
4.5 4.5
0,8 0.8
Haparanda därav grundskola
gymnasieskola
1.5 1.1 0,4
7,3 7.3
1.4 1.4
3,8 3,8
2.6 2,6
Håbo därav grundskola
6,2 6.2
2,0 2.0
0,5 0,5
Sigtuna därav grundskola
gymnasieskola
7.3 0,9 6.4
12,7 0.7 12.0
1,1 l.l
0,4 0,4
0.4 0,4
Västerås därav grundskola
gymnasieskola
-38.0 17,0 21,0
22.0 7,0 15,0
22,0 7,0 15,0
26,0 10,0 16,0
18.0 14,0 4,0
Källa: SCB, KELP 7983.
7.3.3 Statsbidrag åren 19791983
Studien av det nuvarande statsbidragels betydelse för de
fem kommunerna har gjorls med utgångspunkl i kommunernas antaganden om
statsbidrag i KELP 7983. Förutom statsbidraget lill skolbyggnader har även
bidragel lill första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel lill
gymnasieskolan ingått i jämförelsen på grund av alt det i vissa fall förelegal
svårigheter alt särredovisa bidragen.
Om statsbidraget till skolbyggnader skulle slopas har
kommunerna i huvudsak att välja mellan atl kompensera inkomstbortfallet genom
skattefinansiering och/eller lånefinansiering. 1 del följande räkneexemplet
har angivna statsbidrag i KELP 7983 slällls i relalion till del tolala
skatteunderlaget i syfte att beskriva vad statsbidraget under enskilda år
motsvarar i utdebitering per skr. Statsbidraget omfatlar byggnader och för
Västerås och Sigtunas del även första uppsättningen stadigvarande
undervisningsmateriel lill gymnasieskolan. Håbo kommun harej medtagits i denna
jämförelse eftersom slalsbidraget för 1979 års utgifter budgeterats redan i
1978 års budget.
7 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 90
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av labell 7.10 framgår att statsbidraget för Sigtuna
kommun under någol år molsvarar en utdebitering på upp mol 82 öre per skr.
Genomsnittligt för hela femårsperioden molsvarar statsbidraget en utdebitering
på lägst 21 öre (Ale kommun) och högst 31 öre (Haparanda kommun). Del bör
emellertid som tidigare nämnls noteras all kommunerna erfarenhetsmässigt i
slulel av KELP-perioderna redovisar en avtagande investeringsverksamhet
beroende på svårigheter att bedöma behovet av investeringar långt fram i tiden.
Investeringsvolymen i skolbyggnader kommer därför med stor sannolikhet atl bli
slörre i slutet av perioden än vad KELP 7983 uppvisar. Statsbidragels sloriek
kan av den anledningen ha beräknats för lågl under de sisla åren av perioden.
Tabell 7.10 Statsbidrag omräknat till utdebitering åren
19791983
Ale
Haparanda
Sigtuna
V ä sler å s
Totalt
skalleunderlag inkl.
tillskoll p å
grund av brisl
p å skattekraft i 1979 å rs
budget (milj. skr.)
5,4
3,0
7,1
31,2
1979
Ber ä knat statsbidrag.
milj. kr.
0,6
0,4
3,2
6.0
IVIolsvarar
i utdebitering
per skr.
0:1!
0:13
0:45
0:19
1980
Ber ä knat statsbidrag.
milj. kr.
3,9
2,0
5.8
13,4
Motsvarar
i utdebitering
per skr.
0:72
0:67
0:82
0:43
1981
Ber ä knat statsbidrag.
milj. kr.
0,9
0,4
13,5
Motsvarar
i utdebitering
per skr.
0:17
0:13
0:43
1982
Ber ä knat statsbidrag.
milj. kr.
1,1
10,7
Motsvarar
i utdebitering
per skr.
0:37
0:34
1983
Ber ä knat slatsbidrag.
milj. kr.
0,2
0,7
3,0
Molsvarar
i utdebitering
per skr.
0:04
0:23
0:10
1979 1983
Motsvarar
i genomsnitilig
utdebitering per skr.
och å r
0:21
0:31
0:25
0:30
7.3.4 Studier av enskilda skolbyggnadsprojekt
I syfte atl analysera de finansiella och
likvidilelsmässiga konsekvenserna av ell slopande av statsbidragsgivningen till
skolbyggnader har etl skolbyggnadsprojekl i vardera av de fem kommunerna
specialsluderals.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 99
Finansieringssätlel varierar något mellan kommunerna.
Väslerås och Haparanda skallefinansierar investeringarna i sin helhet, medan
Ale, Sigtuna och Håbo lånefinansierar belydande delar av utgifterna.
ALE, Kyrkbyskolan
Kyrkbyskolan i Nödinge är en fyraparallellig
högstadieskola som är under projektering. Skolan finns med i skolöverstyrelsens
plan över skolbyggnadsföretag inom 1980/81 års planeringsram. Byggstart för projektet
beräknas till år 1980.
Finansiering i 1979 års prisläge
Areor
(milj. kr.)
Slatsbidrag 4,2
Bruttoarea 5 175 m;
Lånefmansiering 9,7
Nettogolvarea 2 931 m"
Skatlefinansiering 9,6
Total kapitalutgift 23,5
HAPARANDA, Mattilaskolan
Mattilaskolan i Haparanda är en enparallellig låg- och
mellanstadieskola som kommer atl integreras med en förskola. Skolan är till
sill yttre nästan idenlisk med en låg- och mellanstadieskola som år 1977
färdigställdes i Haparanda.
Finansiering i 1979 års prisläge Areor
(milj. kr.)
Statsbidrag 1,9 Brultoarea 2 098 m-
Skattefmansiering 2,9 Nettogolvarea 1 142 m-
Total kapitalutgift 4,8
HÅBO, Kvarnbacksskolan
Kvarnbacksskolan i Håbo kommun färdigställdes i böljan av
år 1979. Skolan är en fyra-femparallellig högstadieskola som uppförts i
anslulning till en befinllig treparallellig låg- och mellanstadieskola.
Bostadslån enligt bosladsfinansieringsförordningen har utgått med 8,8 milj. kr.
för s. k. integrerade skollokaler.
Finansiering i 1978 års prisläge Areor
(milj. kr.)
Slatsbidrag 4.2 Bruttoarea 6 655 m"
Länermansiering 14,1 Nettogolvarea 3 481 m"
Skattefinansiering 7,0
Total kapitalutgift 25,3
opaginerad Kontrollera mot PDF
SIGTUNA, Märstagymnasiet
När
Märstagymnasiel las i bruk under höstterminen 1980 kommer Sigtuna kommun att få
en egen gymnasieskola. Tidigare har kommunen anlitat gymnasieskolor i
närliggande kommuner. Når skolan är helt ulbyggd beräknas elevantalet uppgå
lill ca 925, fördelat på teoretiska och yrkesinriktade linjer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansiering i 1979 års prisläge (milj. kr.)
Areor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsbidrag 15,9
Lånefinansiering 34,3
Skattefinansiering 20,5
Total kapitalutgift 70,7
Bruttoarea
Nettogolvarea
17 870 m-8 358 m-
opaginerad Kontrollera mot PDF
VÄSTERÅS, Wenströmska skolan
Wenströmska skolan avsesalt byggas etappvis mellanåren
1979 och 1983. Skolan kommer i de tre försia etapperna all ge plats för I 200
gymnasieelever. Projektet ingår i SÖ:s investeringsram.
Eventuellt kommer beslul alt fattas om ytteriigare en
elapp för ca 250 elever.
Etapp
Byggtid
Inriktning
Antal elever
1 2
3
juli 1979 juni 1980
juli 1980 juni 1982 juli 1982 dec. 1983
Yrkesinriktade linjer Teoretiska linjer Yrkesinriktade
linjer
350 550 300
Finansiering i 1979 å rs
prisl ä ge (milj. kr.)
Areor
Bruttoarea
Nettogolvarea
Statsbidrag 38,0
Skallefinansiering 99,0
Total
kapitalutgift 137,0
Etapp 1 13 000 m-Elapp2 16 000 m-
Etapp3ca4 500 m-
33 500 m-
8 187 m-8 500 m-
2 700 m=
19 387 m-
7.3.5 Konsekvenser för kommunernas likviditet vid ett
slopande av statsbidraget
Ell slopande av statsbidraget till skolbyggnader får
naturligtvis finansiella konsekvenser för kommunerna. Kommunens val av
finansiering av inkomstbortfallet avgör också i vilken grad likviditeten
påverkas kortsiktigt. I de kalkyler som redovisas i delta avsnitt har de fem
kommunernas finansieringsplaner för de fem skolbyggnadsprojekten
likviditetsmässigt jämförts med alternativa finansieringsplaner.
De alternativa finansieringskalkyler som valls är
följande.
Alternativ 1 Kommunens plan för finansiering av projektet
inkl. statsbidrag.
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 101
Allernaliv
2 Kommunens plan för finansiering med undanlag av statsbidraget som
bortfaller. Slalsbidragsbortfallet kompenseras i sin helhel med
skattefinansiering.
Alternativ
3 Kommunens plan för finansiering med undantag av statsbidraget som
bortfaller. Statsbidragsbortfallet kompenseras med 50 % skattefinansiering och
50 % lånefinansiering.
Alternativ
4 Kommunens plan för finansiering med undanlag av slalsbidraget som
bortfaller. Slalsbidragsbortfallet kompenseras i sin helhel med
lånefinansiering.
Alternativ
5 Hela skolbyggnadsprojektel finansieras med bostadslån och ulan slatsbidrag.
Finansieringsplanerna
redovisas i 1979 års prisnivå för samtliga kommuner med undanlag av
Kvarnbacksskolan i Håbo, som redovisas i 1978 års prisläge.
Tatiell 7.11 Alternativa nnansieringsplaner (milj. kr.)
Alt.l
Alt. 2
AU. 3
AU.4
AU. 5
Kyrkbyskolan
i Ale:
Statsbidrag
4,2
15-åriga
lån
9,7
9,7
11,8
13,9
Bostadslån
23,5
Skattefinansiering
9,6
13,8
11,7
9,6
Summa
23.5
23,5
23,5
23,5
23,5
Mattilaskolan
i Haparanda:
Statsbidrag
1,9
15-åriga
lån
0,9
1,9
Bostadslån
__
4,8
Skattefinansiering
2,9
4,8
3,9
2,9
Summa
4.8
4.8
4.8
4.8
4,8
Kvarnbacksskolan
i Håbo:
Statsbidrag
4,2
15-åriga
lån
5,3
5,3
7,4
9,5
Bostadslån
8,8
8,8
8,8
8.8
25.3
Skattefinansiering
7,0
11,2
9,1
7,0
Summa
25,3
25,3
25,3
25,3
25,3
Märstagymnasiel
i 5i|
>luna:
Slatsbidrag
15.9
__
__
___
15-åriga
lån
34,3
34,3
42,2
50,2
Bostadslån
--
70,7
Skattefinansiering
20.5
36,4
28,5
20,5
Summa
70,7
70,7
70,7
70,7
70,7
Wenströmska
skolan i
Västerås:
Slatsbidrag
38,0
___
15-åriga
lån
19,0
38,0
Bostadslån
__
137,0
Skattefmansiering
99,0
137,0
118,0
99,0
Summa
137.0
137,0
137,0
137,0
137,0
Prop.
1979/80:90 102
ln- och utbetalningarna varierar tidsmässigt mellan de
olika finansieringsalternativen från 1 år upp lill 34 år. För att kunna
jämföra allemativen har därför i bilaga I (s. 103107) in- och utbetalningarna
vid olika tidpunkter omräknats lill en gemensam lidpunki. Den melod som därvid
använts har varit nuvärdesmeloden. Diskonleringsränlan har vid beräkningarna
fastställts till 6 %. Hänsyn har vid bedömning av diskonleringsränlan bl. a.
lagils till långtidsutredningens (LU 78) antaganden om den framlida
prisutvecklingen. Räntan på bostadslån och övriga lån har beräknals till 10 %,
vilket ger en realränta' på ca 4 % på den lånefinansierade delen av
investeringarna. Bostadslånen avser lill 30 % slatliga bostadslån och lill 70 %
prioriterade boltenlän. Amorteringstiden för bostadslånen har beräknats till
30 år. Rak amortering har tillämpats för slatliga bostadslån.
Ka-pitalkostn-aderna för bottenlån h-ar beräknats efter annuitetsprincipen.
Tabell 7.12 Summa nuvärde av utbetalningar
inbetalningar enligt bilaga I med en diskonteringsränta på 6 % (milj. kr.)
Alt. 1
Alt. 2
Alt. 3
All.4
Alt.5
Kyrkbyskolan
i Ale
21,6
25,8
26,3
26,7
33,6
Mattilaskolan
1 Haparanda
2,9
4,8
5,1
5.3
6,9
Kvarnbacksskolan
i H å bo
26.1
30.3
30,8
31.3
36,1
Miirstagymnasiet
i Sigtuna
62,9
78,8
80,6
82.5
101,1
Wenstr ö mska skolan i V ä ster å s
99,0
137,0
138,2
139,5
169,2
Med ulgångspunkt i de förutsättningar som redovisais ovan
blir summan av nuvärdet för samlliga skolor lägst i alternativ 1 (labell
7.12). Alternativet med statsbidrag till skolbyggnader är alltså från
finansieringssynpunkt på lång sikt förmånligast för kommunen. Om stalsbidragel
upphör skulle bäsla allemativet för kommunen på längre sikl vara alt
skaltefinansiera hela inkomstbortfallet. Alternativen 35 ger ett högre nuvärde
än allernaliv 1 och 2 beroende på en större andel lånefinansiering. Allernaliv
5, som har den siörsta andelen lånefinansiering, uppvisar det högsla nuvärdet. Påpekas
bör att om realräntan varit lägre än 4 % i kalkylema hade alternativen 35
varit förmånligare för kommunerna än vad tabell 7.12 visar. Om realräntan
fastställts till ±0 % hade allemativen 25 på lång sikt varit likvärdiga.
1 bilaga 2 (s. 108 O redovisas i ell räkneexempel de
kortsiktiga likvidilelsmässiga konsekvenserna av de alternativa
finansieringsplanerna.
Stora krav kommer att ställas på likviditeten under
investeringsskedet om kommunema väljer alt kompensera statsbidragsbortfallet
enligt altemativ 2 eller 3. Detta förhållande gäller främst för Sigtuna
kommuns del med hänsyn till Märslagymnasiets sloriek. Skulle Sigtuna kommun
välja atl kompensera hela inkomstbortfallet genom skattefinansiering
(alternativ 2)
' Realränta är en nominell ränta som är korrigerad för
penningvärdesförändringen under en viss period.
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet
103
ökar behovel av likvida medel under invesleringsskedel (år
0) med 2: 25 per skr. Om däremol halva inkomstbortfallet lånefinansieras och andra
halvan skaltefinansieras (allernaliv 3) kan motsvarande behov av tillskoU på
likvida medel år O för Sigtunas del beräknas till 1:13 per skr. Genomsnittligt
under försia femårsperioden varierar behovel av tillskott på likvida medel
enligl labell 7.13 med mellan 13 och 45 öre per skr. i alternativ 2, 1035 öre
per skr. i alternativ 3 och 524 öre per skr. i allernaliv 4.
Tabell
7.13 Genomsnittligt behov av tillskott på likvida medel per skr. under
första femårsperioden enligt bilaga 2
Alt. 2
AU. 3
Alt.4
Alt. 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kyrkbyskolan
i Ale Mattilaskolan i Haparanda Kvarnbacksskolan i Håbo Märstagymnasiet i
Sigtuna Wenströmska skolan i Väslerås
0:16
0:12
0:08
-0:22
0:13
0:10
0:07
-0:07
0:36
0:28
0:20
-0:30
0:45
0:35
0:24
-0:33
0:24
0:15
0:05
-0:52
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om slalsbidragsbortfallet kompenseras genom
skattefinansiering är behovel av tillskott på likvida medel således slörre ån
om inkomstbortfallet finansieras genom upplåning. Skulle kommunerna få
möjlighet alt bostads-lånefinansiera skolorna i sin helhel (allernaliv 5)
minskar behovet av likvida medel under försia femårsperioden med mellan 7 öre
per skr. för Mattilaskolan i Haparanda och 52 öre per skr. för Wenströmska
skolan i Väslerås beroende bl. a. på all det då saknas behov av
skallefinansiering.
7.3.6 Kommunernas finansiella förutsättningar
Allernaliven 24 kommer i jämförelse med alternativ I all
innebära en ökad finansiell belaslning på kommunerna. Om statsbidragsbortfallet
skall kompenseras genom egna medel, måsle kommunerna ha en god likviditet om
utdebileringshöjningar skall kunna förhindras. 1 labell 7.14 har de fem
kommunernas likviditet sinsemellan jämförts. Finansieringskapitalel, som ulgör
skillnaden mellan omsättningstillgångar och kortfristiga skulder, har därvid
använts som ett mått på likviditeten.
Tatiell 7.14 Finansieringskapital åren 197619781 milj. kr.
1976
1977
1978
KapUal
Motsvarar per skr.
KapUal
Molsvarar per skr.
Kapital
Motsvarar per skr.
Ale -1- 9,4 Haparanda + 10,8 H å bo - 6,9 Sigtuna - 8,1 V ä sler å s
-1-118,0
-1-2:78 -1-5:60 -4:70 -1:75 -1-5:95
+ 10,6 -1- 9,7
- 6,5
- 9,8
-1-115,1
-1-2:59 -1-4:20 -3:43 -1:79
-1-4:77
-1- 27,2 -1- 8,0 - 21,5 -f 11,8 -1-178,4
-H5:76 4-3:01 -9:32 -H:88 4-6:35
Källa: SCB, Kommunernas finanser 1976 och 1977. 1978
års bokslut för resp. kommun.
Prop.
1979/80:90 104
Finansieringskapitalel har ökat i storiek mellan åren 1976
och 1978 i Ale, Sigtuna och Väslerås, medan Haparandas finansieringskapilal
minskal något. Den största minskningen har dock -ägt rum i Håbo, som i 1978 års
bokslut redovisar ell negaiivt finansieringskapilal molsvarande 9: 32 per skr.
Västerås och Ale uppvisar i 1978 års bokslut del siörsta finansieringskapitalel,
6: 35 per skr. resp. 5: 76 skr. Med ulgångspunkt i finansieringskapilalets
storiek skulle alltså Väslerås och Ale ha de största förutsättningarna alt
klara en skattefinansiering utan utdebileringshöjningar, medan motsatt
förhållande skulle gälla för Håbo.
Om slalsbidragsbortfallet kompenseras genom lånefinansiering,
skulle Sigtuna kommuns redan i dag höga långfristiga låneskuld per invånare
ytteriigare öka (se tabell 7.15). En ökad upplåning skulle inte vara lika
kännbar för Ale kommun med hänsyn till kommunens låga låneskuld per invånare.
Även Västerås har en låg långfristig låneskuld per invånare, om det beaktas att
den största delen av låneskulden avser lomtråttsverksamhet och affarsdrivande
verk (elverk, fjärrvärmeverk och hamnverksamhel), som ej ingår i den kommunala
verksamheten i de övriga kommunerna. Haparanda och Håbo kommuners låneskuld är
i verkligheten betydligt slörre än vad tabell 7.15 visar, om hänsyn tas till
den budgeterade ej verkställda upplåningen, som i 1978 års bokslut uppgick till
13 resp. 15 milj. kr.
Tabell 7. IS Långfristig låneskuld per den 31 december
1978
Skuld milj. kr. Skuld per invånare kr.
Ale 60,7 2 653
Haparanda 23,6 2 549
Håbo 41,5 3 297
Sigtuna 125,0 4 424
Västerås 407,4 3 464
7.3.7 Alternativ till finansiering genom slatsbidrag
De alternativa finansieringsplanerna förutsätter att
skattefinansiering och/ eller lånefinansiering är möjliga alternativ för
kommunerna all läcka slalsbidragsbortfallet med. Della resonemang bygger
emellertid på leoreliska antaganden. Huru vida skattefinansiering eller
lånefinansiering är realistiska alternativ för den enskilda kommunen beror dels
på kommunens egna ekonomiska förutsättningar, dels på om utrymme finns på
kreditmarknaden för ökad upplåning.
En skattefinansiering förutsätter att någon eller några
av följande handlingsvågar är möjliga för kommunen:
Omprövning av
befintliga verksamheler.
Senareläggning
av planerade investeringar och/eller verksamheter.
Minskning av
finansieringskapitalet genom t. ex. disposition ur fonder.
Höjning av
utdebiteringen.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 105
En
finansiering av slalsbidragsbortfallet genom ökad upplåning förutsätter bl. a.
att utrymme finns på den allmänna kreditmarknaden eller på den prioriterade
lånemarknaden. Dessutom erfordras atl kreditinstituten beviljar kommunerna lån
vid investeringstillfället. Statsbidrag är från kommunens synpunkt en säkrare
finansieringskälla än skatte- eller lånefinansiering under förutsättning att
statsbidrag beviljas.
Prop. 1979/80:90 106
Bilaga I
Summa ärliga utbetalningar inbetalningar i 1 OOO-tal kr.
enligt nuvärdesmetoden
Nuvärdefaktorn (1 + i) "
d ä r i = r ä ntesats
n = anlal å r
Diskonteringsr ä nta 0,06 (6 %)
ALE, Kyrkbyskolan
Är___________ AltJ______ AU. 2_____ AU. 3_____ Alt. 4_____ AU.
5
O 9 650 13 850 11750 9 650
1 518
1 518
1 848
2 178
2 533
1 375
1 375
1 674
1 973
2 369
1 243
1 243
1 513
1 783
2 215
1 122
1 122
1 366
1 530
2 071
1 010
1 010
1 229
1 449
I 936
907
907
1 105
1 302
1 810
813
813
990
1 167
1 692
727
727
885
1 043
1 582
648
648
788
929
1 478
575
575
700
825
1 381
508
508
619
730
1 291
448
448
545
643
1 206
392
392
477
563
1 127
341
341
417
490
1 053
291
291
355
419
983
918 858 801 748 698
652 608 568 530 494
461 430 401 374 349
1
2
3 4
5
6 7 8 9 10
II
12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26 27 28 29 30
Summa 21568 25 768 26 261 26 674 33
617
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 107
HAPARANDA, Mallilaskolan_________________________ ___
Ä r
__________ Alt. 1______ Alt. 2______ AU. 3______ Alt.4_______ Alt. 5
O 2 930 4 830 3 880 2 930
150
299
522
136
271
488
123
245
456
III
221
426
99
199
398
90
179
372
80
160
349
72
143
326
64
127
304
56
113
284
50
100
266
44
88
248
38
77
232
34
67
216
25
55
202
189 176 165 154 143
134 125 117 109 101
95 88 82 77 68
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
2! 22 23 24 25
26 27 28 29 30
Summa 2 930 4 830 5 052 5 274 6 912
Är
All. 1
Alt. 2
AU. 3
AU, 4
AU. 5
7 000
II
160
9 080
7000
26 137
I
2
3
4 5
6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17 18 19 20
21
22 23 24 25
26 27 28 29 30
Summa
1 782
1 782
2 109
2 436
2 724
1 642
! 642
1 938
2 234
2 547
1 512
1 512
1 780
2 048
2 381
1 392
1 392
1 633
1 875
2 227
1 279
1 279
1 497
1 715
2 082
1 177
1 177
1 372
1 568
1 946
1 081
1 08!
1 256
1 431
1 819
991
991
1 148
1 304
1 700
909
909
1 048
1 188
1 589
833
833
957
1 081
1 485
763
763
872
982
1 388
698
698
794
891
1 297
638
638
722
807
1 211
582
582
655
730
1 131
526
526
594
656
1 057
344
344
344
344
987
322
322
322
322
922
300
300
300
300
861
280
280
280
280
803
262
262
262
262
750
244
244
244
244
700
228
228
228
228
654
213
213
213
213
610
199
199
199
199
569
185
185
185
185
531
173
173
173
173
495
162
162
162
162
462
151
151
151
151
431
140
140
140
140
402
129
129
129
129
373
30 297
36 134
31 278
30 787
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 109
SIGTUNA, Märstagymnasiel
Ä r Alt.l Alt.2 AU.3 Alt.4 Alt.5
20 500 36 400 28 450 20 500
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
II 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26 27 28 29 30
Summa
5 393
5 393
6 643
7 893
7 621
4 884
4 884
6 016
7 148
7 126
4416
4416
5 440
6 463
6 664
3 985
3 985
4 909
5 832
6 231
3 589
3 589
4 420
5 252
5 825
3 225
3 225
3 972
4 719
5 446
2 890
2 890
3 560
4 229
5 090
2 582
2 582
3 181
3 779
4 758
2 301
2 301
2 834
3 367
4 446
2 043
2 043
2 517
2 990
4 156
1 807
1 807
2 226
2 645
3 883
1 .59!
1 591
1 960
2 328
3 629
1 394
1 394
1 717
2 040
3 389
1 214
1 214
I 495
1 776
3 166
1 047
1 047
1 291
1 534
2 958
2 762 2 580 2 409 2 249 2 100
1 961 1 830
1 714 1 594 1 487
1 387 1 294 1 207 1 126 1 049
S2 86!
78 761
80 631
82 495
101 137
Prop.
1979/80:90 110
VÄSTERÅS, Wenslrömska skolan
Å r
Alt. 1
Alt. 2
Alt. 3
Alt.4
AU. 5
0
14 500
19 000
19 000
19 000
19 000
)
26 500
40 000
33 250
26 500
- 9 000
->
16 750
19 000
20 001
21 003
23 983
3
19 750
30 000
24 157
18 314
-14 340
4
21 500
29 000
25 211
21 421
- 1 208
5
2 232
4 464
1! 552
6
2 016
4 033
10 801
7
1 818
3 636
10 098
8
1 636
3 271
9 440
9
1 468
2 936
8 825
10
1 314
2 628
8 250
11
1 173
2 346
7710
12
1 044
2 087
7 206
13
925
1 850
6 733
14
817
1 633
6 292
15
718
1 436
5 879
16
627
1 254
5 491
17
378
755
5 131
18
328
655
4 791
19
132
263
4 475
20
4 179
21
3 903
22
3 643
23
3 401
24
3 175
25
2 963
26
2 765
27
2 581
28
2 407
29
2 246
30
2 095
31
1 955
32
1 183
33
I 103
34
459
Summa
99 000
137 000
138 245
139 485
169 167
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet
111 Bilaga 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
l.f
S 8.
o CT
o CT r-~
00 r r r t
ö ö ö ö o
14-4-4-4-
o ö 1
c> !jN av w-i
o r-l m
r
o
r-l
OOOO 14-4-4-4-
T
m o o o o 14-4-4-4-
O 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
., i £ « = -S « =
. c "O c 3 M «
5 :g " >
> .E U
1 C a nj C X)
r- o o
o o\
o' ' ' o
I + + + +
ov iri
w-i w - O
r4 o o o ö '
I -t- + + + I
o Ov ov
Ov 00
r-' o o ö o
I + + + +
opaginerad Kontrollera mot PDF
O ~'n h
* On r-
----- o
o
g
O o
r- r--
-------- o
o
o
o rj n r, r-i r.i r
s
OOOO
4-4-4-4-
O 4-
1 o o o o 1 4- 4- 4- 4-
o 4-
1 O O o
o
14-4-4-4-
0
4-
J S > > .S )
fc c9 a c
r- Ȁ
w-i fN
o' O o' o' rl' 4-4-4-4- 4-
r.1 m r.j
r O
o' o' o' o' 4-4-4-4- 4-
r- vO VI in f o' o o' o' r' 4-4-4-4- 4-
S 8.
ooooo
4-4-4-4-4-
ooooo 4-4-4-4-4-
OOOOO
4-4-4-4-4-
CM I OU
JO n >
c 13 c 3 oo n - a c Si
m rn m fN f-J
rl' o' o' o' O f 4-4-4-4-4- 4-
O fN V-|
o' o' o' o'
4-4-4-4-4- 4-
f.-! pn m fN
4-4-4-4-4-
" .5 .
öä
r 5 S.
o
4-
: £
3
O 4-
O 4-
o 4-
o
4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
u « > I .E
!=
U :« I .C
r4 s » 3-e sje
. c T3 c 3 00 M C M M C X)
Q c
i"
C;, a
a;
5:4-
( Ä SKo-
t
ttj 1- rt
« Su ,_
,
>
£
c-g n 3 - £ .E ao
ä i2 Te
r-. in-
r r*
TT C/5
.Q o; -T * .
5o-,
O 00 \o m C rC -' _' -: -
' fN m - C/3
opaginerad Kontrollera mot PDF
fN o o o ö I 4- 4-
4- +
-
m Ov m fN
TI -7; fN o r in
ö ö ö ö
4- I 4- I I I
i r| rj
r4 CN
r-;
>/ « -i rsl
r
0
0' rl rg
r rl
1 +
+ + +
1
TT yr' r
tt rl
r*
m rt
+ 1 + 1 1
0 00 1
in m c » in rn m fi fN
fN
»
0
in
0
0 ö ö ö
4-4-4-4-
Ö
4-
ö
4-
If? 1
ö
4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
n r
o t » f-. » ri r-J
4-4-4-4-
in
pn TJ. » ' I » '
o'
4- I 4- I I
opaginerad Kontrollera mot PDF
O o Ö Ö 4-4-4-4-4-
ooooo 4-4-4-4-4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
O pn o CTn pn
00 ' o' n'
4-4-4-4-4- 4-
» n 00 rn - r- m pn
4-4-4-4-4-
fN
4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
4-
fn
r- pn - » J- -.T
-7 - » O pn fN r)
Ö ö ö ö Ö ö
4-4-4-4-4- 4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
3in
=3 1,. 1
r| f*- » 1, ;: - ppC rvT o r-'
';: 4- 4- 4- 4- 4-
opaginerad Kontrollera mot PDF
I.
» _ Ov_ _ 0
n
g
ln ln r- 00 in
0
in ''
*' -.t
pn
Tf VO
sD Ov
c n------------ n
§ ;
£ 8
0 fN m .*-
M
fN fn 1 »
i/i
in
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 113
8 Överväganden
8.1 Alternativa specialdestinerade statsbidrag
Vi har i del föregående konstaterat all det finns starka
krav på förenklingar och minskad detaljreglering när det gäller statens styrning
av kommunerna. Delta är också innebörden av direktiven till SAK. Nuvarande
konstruktion av investeringsbidraget till skolbyggnader och den handläggningsordning
som är förenad härmed förutsätter en omfattande administration saml en
relativt långtgående detaljstyrning. Atl ylterligare komplicera
bidragssystemet, som föreslås i två av de motioner som behandlats i kapitel 1,
anser vi vara uleslulel.
Mot denna bakgrund har vi i första hand prövat
möjligheterna att förenkla nuvarande investeringsbidrag för alt öka
kommunernas handlingsfrihel och ansvar för skolbyggnadsverksamheten. Därvid har
särskilt en ökad schablonisering övervägts.
Schablonen skulle exempelvis kunna grundas på vissa
miniminormer för skolbyggen. Förutsättningen är då all SÖ även i fortsättningen
utfärdar normer för skollokaler. Lokalbehovsprövningen - även för gymnasieskolan
- skulle göras av kommunerna på grundval av SÖ:s normer och anvisningar. Vid
slatsbidragsansökan skulle kommunerna inle behöva redovisa de beräknade
produktionskostnaderna ulan endasi den vid lokalbehovsprövningen fastställda
nettogolvarean. Någon kontroll av överareor och koslnader skulle ej ske.
Kvolkoslnaden. dvs. den koslnad som avräknas från investeringsramen, skulle
liksom bidragsunderiagel beräknas schablonmässigt med ulgångspunkt från den
samlade nettogolvarean. Slalsbidraget skulle ulgöra en fasl andel av
bidragsunderiagel. Vid om- och lillbyggnadsprojekl, där en schablonisering kan
vara svår all genomföra, skulle liksom hittills slalsbidraget och kvolkoslnaden
kunna grundas på de beräknade kostnaderna från fall lill fall.
Även ett schabloniserat investeringsbidrag skulle kräva
administrativa insatser från SO:s sida för granskning och prövning av de
enskilda sialsbidragsansökningarna. Schabloniseringen skulle dock kunna leda
till väsentliga förenklingar i bidragsadministralionen jämförl med nuläget.
Fortfarande skulle dock den nackdelen kvarslå alt statsbidragssystemet lockade
kommunerna all välja alternativet nybyggnation i stället för förhyrning.
Ell schabloniserat investeringsbidrag torde liksom
nuvarande bidrag kräva statliga investeringsramar. Den begränsning som ramarna
ulgör innebär alt samplanering av skollokaler och övrigt samhällsbyggande försvåras.
Därmed minskar kommunernas möjligheler atl lolalplanera och la etl eget ansvar
för sin investeringsverksamhet. Della utgör etl tungt argument mot
investeringsbidrag med begränsade investeringsramar över huvud laget. 8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
90
Prop.
1979/80:90 114
Vi återkommer i ett senare avsnitt lill en annan aspekt på
investeringsramarna, nämligen ramarnas funktion som statligt medel att påverka
de kommunala investeringarnas omfallning utifrån bedömningen av del samhällsekonomiska
lägel.
1 deballen har förts fram förslag om övergång från
investeringsbidrag lill hyresbidrag, utformat som ett driftbidrag per elev och
år. Vi har lidigare i kapitel 3 redogjort för elt sådanl förslag och de
konsekvenser som det skulle föra med sig. Vi vill här särskilt peka på de
problem som skulle uppkomma om man inför reduklionsregler för alt hindra atl
kommunerna får statsbidrag för redan uppförda skolbyggnader två gånger. Ell
sådanl system skulle bli komplicerat och svårhanleriigl, vilkel även har
påtalats i elt flertal remissyttranden. En annan nackdel med ell driftbidrag
per elev och år är den inverkan som elevutvecklingen i befintliga skolor skulle
få på bidragets sloriek. Ell minskal elevunderiag skulle innebära minskade bidrag
även om lokalbehovet är oförändral. Även andra nackdelar har redovisats i
kapitel 3.
En övergång lill ell allmänt hyresbidrag per år innebär i
princip all man periodicerar nuvarande investeringsbidrag och fördelar
utbetalningarna över en serie av år. Delta påverkar inte statens behov av all
begränsa den tolala bidragsvolymen i samma ulslräckning som nu sker genom
investeringsramarna. Däremot skulle inte staten längre ha någon möjlighet att
genom bidragsramen slyra investeringsvolymen. Eflersom någon direkl koppling
inle längre skulle finnas mellan investeringarnas faktiska omfallning och
bidragels storlek, skulle hyresbidraget snabbt övergå lill alt bli ell allmänt
driftbidrag till skolväsendel. Om hyresbidraget dessulom relateras lill antalet
elever, förslärks karakiären av allmänt driftbidrag eflersom elevantalet utgör
etl myckel grovt mått på en kommuns aktuella investeringsbehov.
Såvill vi har kunnal finna skulle därför en övergång från
investeringsbidrag till hyresbidrag per elev och år innebära all bidragets
nuvarande behovsrelalering i slor ulslräckning går förlorad ulan atl några
väsenlliga vinsier uppnås.
Samma invändningar kan resas mol all bygga ul nuvarande
driftbidrag lill grundskolan och gymnasieskolan med bidrag även till
kommunernas kapitaltjänstkostnader för skolbyggnader. Driftbidragen är till
helt övervägande del avsedda att täcka kommunernas lärarlönekostnader.
Kopplingen mellan dessa kostnader och investeringsbehovet är svag. Speciellt
gäller detta för gymnasieskolan, där nettogolvarean per elev varierar mycket
starkt mellan olika studievägar och där de mest utrymmeskrävande utbildningarna
har de i genomsnill lägsla lärarlönerna.
En avlösning av investeringsbidraget lill skolbyggandet
med någon form av allmänl driftbidrag lill skolsektorn skulle alltså innebära
att bidraget i slor utsträckning mister sin nuvarande slarka behovsrelalering,
vilket i sin tur innebär en ändrad kostnadsfördelning mellan kommunerna. Denna
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 115
ändrade kostnadsfördelning skulle inle slå i
överensslämmelse med målet för den nyligen beslutade reformeringen av det
kommunala skatleutjämningssystemet.
De slutsatser som vi här har dragit överensstämmer helt
med vad föredraganden i prop. 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin har anfört
om atl en bidragsgivning via skalleuljämningssyslemel klart är atl föredra
framför allmänna driftbidrag till vissa seklorer av den kommunala verksamheten.
Riksdagen delade denna uppfattning.
Om man önskar avlösa nuvarande investeringsbidrag till
skolbyggandet med någon annan form av statlig bidragsgivning, bör transferering
via skalleuljämningssyslemel i försia hand komma i fråga. Delta framgår även av
riksdagens beslul med anledning av den ovannämnda propositionen om den
kommunala ekonomin. Där anges att en successiv förskjutning av tyngdpunkten i
statsbidragsgivningen bör ske. Skatteutjämningsbidraget bör därvid svara för en
ökad andel på de speciella statsbidragens bekoslnad.
Som vi redan angivit i kapitel I ligger dock frågan om
kostnadsfördelningen mellan siat och kommun och därmed även omfattningen av de
statliga transfereringarna lill kommunerna uianför vårl utredningsuppdrag.
8.2 Kommunernas behov av nnansieringshjälp
En sund grundprincip i all ekonomisk verksamhet är all den
som har ansvaret för utgifterna också skall ha ansvaret för hur dessa utgifter
skall finansieras. Om kommunernas ansvar för skolbyggnadsverksamheten ökas, bl.
a. i syfle atl möjliggöra en effektivare användning av de kommunala
resurserna, så bör ulgångspunklen också vara att kommunerna själva skall svara
för finansieringen av denna verksamhel, såvida inte myckel starka skäl lalar
emol delta. Syftel med en sådan ordning är att kommunernas val mellan olika
finansieringsalternativ, mellan olika sätt att tillgodose behovet av
skollokaler samt mellan behovet av skollokaler och behovet av andra kommunala
investeringar skall ske på en så god grund som möjligt.
Denna grundsyn utesluter inte att någon form av
finansieringsstöd till skolbyggnadsverksamhelen ges, om särskilda skäl för
detla finns. Vi har därför studerat om något behov av finansieringsstöd
föreligger, saml vilka faklorer som talar för resp. emol ell sådanl slöd.
När det gäller behovet av finansieringsstöd kan först
konstateras all investeringsbidragets betydelse för den totala kommunsektorns
ekonomi är relativt liten. Under år 1978 uppgick investeringsbidraget lill ca
300 milj. kr., vilkel motsvarade ca 20% av kommunernas och landstingskommunernas
totala utgifter för skolbyggnadsverksamheten. Dessa svarade i sin lur för ca
12% av kommunernas och landstingskommunernas totala investeringsutgifter. Selt
i relation till kommunsektorns lolala investeringsvolym uppgick således
bidragel lill ca 2%. Del svarade vidare mol 0,3% av
Prop.
1979/80:90 116
kommunsektorns lolala utgifter och mot ett
kommunalskatteuttag på ca 15 öre.
För kommunsektorn som helhel framstår det enligl vår
bedömning som möjligt alt genom omprioritering, besparing eller skaltehöjning
klara ett slopande av investeringsbidraget ulan orimliga konsekvenser. Till
delta kommer att kommunsektorn får ökade resurser genom de kraftigt förslärkla
skalleuljämningsbidrag som riksdagen beslulade om våren 1979.
Investeringsbidraget är inte heller större än att det i ett normall
kredit-marknadsläge borde vara möjligt för kommunsektorn alt i viss utsträckning
ersätta ett slopat investeringsbidrag med upplåning på den allmänna
kreditmarknaden. Belastningen på kredilmarknaden av atl bidraget ersätts med
lånefinansiering kan ses mot bakgrund av alt den lotala kommunala
brutloupplåningen under år 1978 uppgick lill ca 4 700 milj. kr. och under år
1979 kan beräknas uppgå lill ca 4000 milj. kr. Investeringsbidraget svarade
alltså år 1978 mot drygt 6% av kommunernas tolala bruttoupplåning. Del var
dessulom mindre än variationen i brutloupplåningen mellan åren 1978 och 1979.
Selt i relation lill den lolala omslutningen på kredilmarknaden motsvarade
bidragel ca 0,4%.
Även om del alltså för kommunsektorn som helhet enligt vår
uppfattning inle föreligger något behov av finansieringshjälp, är det
naluriiglvis tänkbart alt behovel av sådan hjälp kan vara större för enskilda
kommuner. För landstingskommunerna utgör investeringsbidraget en så lilen del
av den tolala verksamheten alt något behov av finansieringshjälp inle kan anses
föreligga. För atl studera behovet av finansieringshjälp bland kommunerna har
vi utfört den sludie som har redovisats i kapitel 7.
Studien omfallar, som tidigare nämnts, fem
befolkningsmässigt expanderande kommuner som har genomförl eller håller på alt
genomföra skolbyggnadsprojekl som i flerlalel fall är relalivi omfaltande.
Enligt studien skulle ell slopande av investeringsbidraget för de studerade
kommunerna medföra etl inkomstbortfall som i genomsnitt under en femårsperiod
motsvarar en utdebitering på mellan 21 öre och 31 öre per skr. För ell enskill
år motsvarar investeringsbidraget som mesl 82 öre per skr. Ingen hänsyn har i
studien tagils lill den ökning av inkomster som kommunerna kan tänkas erhålla
genom den beslulade förbättringen av det kommunala skatteutjämningsbidraget.
Den slutsats som kan dras av studien är atl om kommunerna
inte erhåller något ökat kommunalt skatteutjämningsbidrag, om de inle minskar
sina utgifter, om de inle har någon överlikviditet och om de inle kan öka sin
lånefinansiering, så måsle etl bortfall av investeringsbidraget kompenseras med
en skattehöjning av storleksordningen 21 öre lill 31 öre per skr. Även om
lånefinansieringen ökas, kan ett bortfall av investeringsbidraget leda till
krav på en viss ökning av skatteuttaget. Della aktualiserar frågan om
statsmakterna bör bidra med någon form av finansieringshjälp till kommunerna.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 117
Denna fråga kan inle besvaras utan en närmare diskussion
om vad finansieringsproblemet beror på. Två typer av finansieringsproblem kan
urskiljas. Det ena är i grunden ett kostnadsproblem och sammanhänger med den
ändrade kostnadsfördelning mellan stat och kommun som etl slopande av
investeringsbidraget innebär. Det andra problemet är ett likviditelsproblem
och uppkommer om kommunerna inle kan ersätta bortfallet av investeringsbidrag
med upplåning på den allmänna kredilmarknaden i den omfattning som de önskar.
Vad gäller den förstnämnda lypen av finansieringsproblem
har vi redan i kapitel I sagl att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
är en fråga som ligger utanför ulredningsuppdragel och som i sin helhel bör
lösas inom ramen för de årliga överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden
om den kommunala ekonomin.
För kommunerna i vår studie innebär ell bortfall av
investeringsbidraget till de specialstuderade skolbyggnadsprojeklen alt de
måsle räkna med minst den skallehöjning som anges i allernaliv 4 (se labell
7.13), där hela bortfallet av investeringsbidraget lånefinansieras till
marknadsmässiga villkor, såvida kommunerna inte har resurser i form av likvida
medel eller genom andra åtgärder såsom effektivisering och omprioriteringar kan
anpassa utgifterna efler de förändrade ekonomiska förutsättningarna. För de
fiesta av de undersökta kommunerna ökar dock de likvida medlen genom den
beslutade reformeringen av skalleuljämningssyslemel.
Den andra lypen av finansieringsproblem uppkommer, som
tidigare nämnts, om kommunerna inle kan ersätta bortfallet av
investeringsbidrag med upplåning på den allmänna kredilmarknaden. Det gäller då
finansieringsproblem som ligger vid sidan av frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun. Finansieringsproblemen har i stället sin grund i,
antingen atl kredilmarknadens funktionssätt är brislfälligl, eller i atl statsmaklerna
med hänsyn till kravet på samhällsekonomisk balans för en kreditpolitik som har
lill syfte atl genom kreditbegränsning hålla tillbaka kommunernas och andra
sektorers efterfrågan på varor och ijänsler. Kommuner som inte erhåller ökade
skatteutjämningsbidrag och inle har reserver i form av likvida medel kan då,
på grund av att möjlighelerna lill lånefinansiering än begränsade, tvingas
tillgripa skallehöjningar som är slörre än vad som för kommunerna i studien
anges i alternativ 4.
Ett alternativ lill skaltehöjning är självfallet att genom
prioritering och effektivisering försöka begränsa de tolala utgifterna. Inte
minst i etl någol längre perspektiv torde delta vara en framkomlig väg. Vi vill
i detla sammanhang peka på, alt ett slopande av investeringsbidraget kan komma
att medföra atl de hinder för en effektivisering, som den statliga slyrningen
av skolbyggnadsverksamhelen i vissa fall kan ha inneburil, lill övervägande
del bortfaller. 1 del längre perspektivet är det vidare genom en god planering
möjligt att minska den finansiella påfrestning som elt slörre
skolbyggnadsprojekl kan innebära för en kommun. Delta kan ske genom
Prop.
1979/80:90 118
att medel i slörre ulsträckning än f. n. i förväg
reserveras för ändamålet eller genom atl kommunens lolala
investeringsverksamhet avvägs så all andra kommunala invesleringar minskas
under den tid skolbyggnadsprojektel genomförs. Vid en jämn total kommunal
investeringsnivå minskar nämligen den finansiella påfrestningen genom att
behovel av lånefinansiering inle utsätts för kraftiga variationer mellan åren.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla följande. Ell
slopande av investeringsbidraget får i normalfallet en begränsad effekt för
flertalet kommuner. Särskill gäller della om kommunerna lill viss del
lånefinansierar slalsbidragsbortfallet. 1 normala kreditmarknadslägen bör
detta utan större svårigheter kunna ske på den allmänna kredilmarknaden. I ett
längre perspektiv bör det också vara möjligt atl genom priorilering,
effektivisering och god planering minska den finansiella påfrestning som elt
slopande av investeringsbidraget i vissa fall skulle kunna medföra på kort
sikt. De ökade skatteutjämningsbidragen som beslulades våren 1979 medverkar
också lill all förbättra den fiansiella situationen i fiertalet kommuner och
därmed göra dessa bällre rustade i likvidilelshänseende.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser vi alt elt
slopande av investeringsbidraget får relativt begränsade konsekvenser för
kommunernas totala ekonomi. Dessulom har vi i avsnill 5.3 noterat atl
föredraganden i propositionen om den kommunala ekonomin våren 1979 ullalade all
vid beviljande av exlra skatteutjämningsbidrag bör hänsyn las till atl enskilda
kommuner kan länkas bli särskill missgynnade genom att specialdestinerade
slalsbidrag avvecklas. Vi förutsätter atl denna princip kommer all tillämpas
även vid etl slopande av investeringsbidraget lill skolbyggnader. Behovet av
all ersätta investeringsbidraget med någon annan form av statligt
finansieringsstöd lill skolbyggnadsverksamhelen, på grund av att konsekvenserna
för den kommunala ekonomin annars skulle bli alllför negativa, framstår i
konsekvens därmed som litel.
De problem som i vissa fall skulle kunna uppkomma på grund
av atl en kommun inle kan erhålla lånefinansiering på den allmänna kredilmarknaden
skulle i princip kunna lösas genom nägon form av finansieringsslöd, som
säkerställer att kommunerna, oavsell siluationen på den allmänna
kreditmarknaden, alllid kan lånefinansiera sina skolbyggnadsprojekt. Även om
konsekvenserna för den kommunala ekonomin av etl slopat investeringsbidrag är
relativt små och behovel av elt finansieringsslöd mot den bakgrunden kan
framslå som relativt litel, skulle etl finansieringssystem där kommunerna på
någol säll garanleras lån för sin skolbyggnadsverksamhet emellertid kunna vara
moliveral av andra skäl. Vi har därför från mer allmänna utgångspunkter pröval
vilka faklorer som lalar för resp. mot införandel av den typen av
finansieringssystem, jämfört med etl finansieringssystem där kommunerna själva
svarar för finansieringen bl. a. genom upplåning på den allmänna
kreditmarknaden.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 119
8.3 Allmänna aspekter på val av finansieringssystem för
skolbyggnadsverk-samheten
En prövning av olika finansieringssystems för- och
nackdelar måsle alltid ulgå från alt samhällels totala resurser är begränsade
och atl det därför gäller atl välja ett finansieringssystem som främjar etl så
effektivt utnyttjande av dessa resurser som möjligt. Elt sätl att uppnå en ökad
effektivitet i det kommunala resursutnyttjandet är att ge kommunerna etl ökal
ansvar för hur de samlade kommunala resurserna skall utnytljas. Elt annat sätl
är att statsmaklerna genom ramar för olika verksamhetsområden försöker styra
den kommunala resursanvändningen mol ökad effekliviiel.
Om man väljer den sistnämnda vägen, kan man med
utgångspunkl i hur resursfördelningen skett hävda alt finansieringssystemet
helsl bör vara sådanl all det möjliggör för kommunerna atl med minsla möjliga
svårigheter finansiera den resursanvändning som slatsmaklerna ansett bör komma
tiil slånd. Man brukar säga atl slalsmaklerna vid en sådan ordning gör en real
planering av resursanvändningen, lill vilken finansieringssystemet sedan i
största möjliga ulsträckning bör anpassas. Ett typexempel pa ell område där en
sådan ordning eftersträvas är bostadsbyggandet.
Om man i slällel väljer vägen all försöka förbättra del
kommunala resursutnyttjandet genom atl ge kommunerna etl ökal ansvar för hur de
samlade kommunala resurserna skall utnyttjas, blir bilden av finansieringssystemels
roll en annan. Det är då utomordentligt vikligl alt finansieringssystemet är
neutralt i den mening atl del i så lilen ulsträckning som möjligt styr
kommunernas val mellan olika säll all använda de kommunala resurserna.
I verkligheten är bilden .självfallet inte så enkel som
den nu har beskrivits. Vid en real planering med ramar kan kommunerna ges etl
inflytande över resursanvändningen genom all en ram kan omlätla flera kommunala
verksamhetsområden. I etl system där kommunerna i princip har ansvaret för hur
de samlade kommunala resurserna skall användas kan statsmakterna på olika sätt
påverka den kommunala resursanvändningen. Etl flertal olika slyrmedel kan
därvid användas. Exempel på sådana är Ivingande lagstiftning, rekommendalioner
och olika ekonomiska slyrmedel såsom avsiktliga skillnader i
finansieringsmöjligheterna för olika kommunala verksamhetsområden.
Den är en allmänt omfaltad strävan att kommunerna genom
ökat eget ansvar och minskad slallig detaljstyrning skall kunna avgöra den
kommunala resursanvändningen. Frågan om vilkel finansieringssystem som skall
gälla för skolbyggnadsverksamheten kan inle ses isolerad från denna slrävan.
Även om huvudinriktningen är atl öka det kommunala ansvarel för skolbyggandel
kan del ändå av olika skäl finnas anledning för statsmakterna atl utöva en
viss slyrning. En väsenllig fråga vid valel av finansie-
Prop.
1979/80:90 120
ringssystem är då i vilka avseenden statsmakterna vill
styra skolbyggnadsverksamheten och i vilka former styrningen skall ske.
Staten kan vilja slyra skolbyggandet från i huvudsak tre
utgångspunkter. Slyrningen kan vara betingad av skolpolitiska, bostadspolitiska
eller allmänna ekonomisk-politiska överväganden. När del gäller formerna för
slyrningen är självfallet inle del enda krav som kan ställas all de är lämpliga
för att uppnå den önskade styreffekten. Ell beslul om slyrning och om slyrmedel
kan inte ske bara med hänsyn lill vilka styreffekter som uppnås. Hänsyn måste
självfallet tas också till styrmedlets administrativa konsekvenser och till de
negativa effekter på ekonomins funktionssätt i ston som styrmedlet eventuellt
kan ha. När finansieringssyslemels utformning fungerar som styrmedel, måste
särskild hänsyn tas lill de negativa konsekvenser för ekonomins funktionssätt
i storl som kan uppkomma genom effekter på statsbudgeten och/eller på
kreditmarknaden.
Vi övergår nu till all diskulera vilka styreffekter på
skolbyggnadsverksamheten som slatsmaklerna kan länkas vilja uppnå från olika
ulgångspunkter. Därvid behandlas också vilka styrmedel som kan användas för
att uppnå önskade styreffekter. De administrativa konsekvenserna av olika
styrmedel samt konsekvenserna för ekonomin i storl som olika styrmedel medför
behandlas längre fram i samband med redovisningen av de olika
finansieringssystemens för- och nackdelar.
De alternativ för finansiering som vi behandlar i del
följande ulgår från att det nuvarande investeringsbidraget till skolbyggande
slopas. Huvudalternativet är etl system där kommunerna genom löpande inkomsler
och upplåning på den allmänna kredilmarknaden själva svarar för finansieringen.
Därefter redovisas Ire alternativa vägar att underlätta den kommunala
finansieringen av skolbyggnadsverksamheten. Del försia alternativet är en
ulvidgning av bostadskreditgivningen till alt generellt omfatta skollokaler.
Del andra alternativet innebär att en statlig lånefond för skolbyggnader
inrättas och det Iredje alternativet alt ett finansieringssystem, liknande det
som nu används för fjärrvärmefinansieringen, införs. Fören närmare redovisning
av de sistnämnda finanseringsalternativen hänvisas lill avsnitt 8.5.
8.4 Styrning av skolbyggnadsverksamheten
8.4.1 Skolpolitiska utgång.spunkter
Vi har i avsnitt 2.5 redovisat de slyrmedel som nu finns
och moliven för dessa.
Ell styrmedel att uppnå fastställda mål för skolan är och
kommer också i framtiden att vara tvingande lagstiftning. Exempel på detla är
alt varje kommun enligt skollagen skall sörja för undervisningen i grundskolan.
Molsvarande skyldighet gäller beträffande gymnasieskolan för kommun eller
landstingskommun som anordnat sådan skola. Kommuner och lands-
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 121
tingskommuner kommer även i fortsättningen atl ha ansvarel
för att skolorna har erforderliga och lämpliga lokaler.
Skollag, skolförordning och läroplaner släller krav på bl.
a. lillgången på skollokaler. Med utgångspunkl från skolpolitiska mål, så som
de kommer till utlryck i bestämmelser och läroplaner, har centrala anvisningar
utarbe tats för lokalbehov och ulformning av skollokaler. För undervisningslokaler
anger de slatliga lokalnormerna den area som behövs för all en ändamålsenlig
undervisning skall kunna bedrivas enligl läroplanens intentioner. Denna form
av styrning förutsätter enligt vår uppfattning att det bedrivs etl
kontinuerligl forsknings- och utvecklingsarbele på skolbyggnadsområdet. Ell
viktigt inslag i detta arbele bör vara alt beakla de krav som bl.a. nya
verksamhelsformer och nya ulbildningar släller på skolbyggnaderna.
Ett annal slyrmedel, om än indirekl. är den rådgivnings- och
serviceverksamhet som bedrivs på skolbyggnadsområdet. Vi har funnil att del
finns behov av en sådan verksamhel. Härvidlag har skissrilningsgranskningen en
central funktion. Som vi tidigare nämnt är syftet med denna granskning att ge
kommunerna råd och synpunkler avseende den pedagogiska funktionen och
byggnadsekonomin. En obligatorisk granskning synes inte vara förenlig med
principen alt kommunen skall ha del fulla ansvaret för skollokalernas
ulformning. Skissrilningsgranskningen bör därför vara frivillig för både
grundskolan och gymnasieskolan.
En Iredje typ av styrmedel är olika former av ekonomisk
stimulans. Etl exempel på detla är den nuvarande statsbidragsgivningen. Den
typen av styrmedel behövs inte från skolpolitiska utgångspunkter. Kommunerna
kan själva väntas göra en lämplig avvägning mellan olika säll att tillgodose
behovet av skollokaler inom de ramar som de två förstnämnda styrmedlen ger.
Detta gäller såväl skolbyggnadsverksamhetens omfattning som skollokalernas
utformning. Någol behov för statsmakterna all genom real planering styra
skolbyggandels omfattning föreligger inte från skolpolitiska ulgångspunkter.
Enligt vår bedömning är det därför en lämplig ordning atl
kommunerna själva får ansvara för skolbyggnadsverksamhelen inom de ramar och
riktlinjer som de två förstnämnda styrmedlen innebär. Yllerligare slyrmedel
kan emellertid behövas på grund av att statsmakterna från andra ulgångspunkter
än skolpolitiska vill påverka skolbyggandet. Som tidigare nämnts kan en sådan
slyrning vara motiverad från bostadspolitiska och allmänna ekonomisk-politiska
ulgångspunkter.
8.4.2 Bostadspolitiska utgångspunkter
Bostadspolitiken rör inte bara frågor som sammanhänger med
själva bostaden utan också frågor som har med olika lyper av boendeservice alt
göra. Anledningen lill atl skolbyggnadsverksamheten behöver bedömas inle bara
från skolpolitiska utan också från bostadspolitiska ulgångspunkter är främst
all skollokalerna såviit avser grundskolan är viktiga bostadskomplement.
Prop.
1979/80:90 122
Som tidigare nämnls omfattas lokaler för boendeservice i
princip av bostadsfinansieringssystemel. Skälet lill delta är alt
statsmakterna därigenom vill främja de för de boende mest angelägna
servicebehoven, och då i regel sådana som molverkar skillnader i de boendes
förutsättningar och därav följande segregalionstendenser. Skollokaler omfattas
dock f. n. inle generelll av bostadsfinansieringssystemel. Om statsbidraget
slopas skulle det kunna ligga nära till hands all ändra på detta förhållande.
Mot bakgrund av statsmakternas särskilda slyrning av skolverksamheten genom
skollag, läroplaner m. m. vill vi framhålla all det dock enligt vår uppfattning
är möjligt - också i en silualion där investeringsbidraget slopas - all
tillgodose de boendes behov av service i form av skolverksamhet, utan att låla
skolbyggandel omfattas av bostadsfinansieringssystemel.
En annan aspekl på skolbyggandel, som är iniressant ur
bostadspolitisk synvinkel, är att skollokalerna i vissa fall kan användas för
att lillgodose de boendes behov av annan boendeservice än skolverksamhet. Ell
sådanl samutnytljande av lokaler innebär självfallel ett effektivt resursutnyttjande,
om lokalerna kan ulformas så all de på ell fullgott säll fyller såväl skolans
som de boendes behov. Om samulnytljandet kan ske endast lill prisei av all
varken skolans eller de boendes behov tillgodoses på ett acceptabelt sätl, har
däremot resursanvändningen snarast försämrats genom samulnytljandet.
Den avvägning som måsle ske mellan skolans och de boendes
behov kan i princip i det enskilda fallel göras av kommunerna. Detta hindrar
emellertid inte att statsmakterna genom olika slyrmedel kan påverka kommunernas
val. Från skolpolitiska ulgångspunkler sker detla f. n. genom de krav som
skollag, läroplaner, slatsbidragsbestämmelser m. m. ställer. Statsmakterna
påverkar dessulom kommunernas val genom att låla skilda finansieringsförutsättningar
gälla för sedvanliga skollokaler och för skollokaler som utgör en inlegrerad
del av en anläggning för boendeservice. Om lokalerna uppfyller vissa krav,
vilka redovisais i avsnitt 2.4, kan slatliga bostadslån utgå för skollokalerna.
1 de fall skollokalerna ulgör mindre än hälften av den totala
boendeserviceanläggningen utgår bostadslån för samlliga skollokaler i
anläggningen. 1 övriga fall kan under vissa förutsättningar bostadslån utgå
för de skollokaler som samutnyttjas.
Man kan diskutera om det, med hänsyn lill effektiviteten i
den kommunala resursanvändningen, är en lämplig ordning all ha skilda
finansierings-syslem för olika typer av skollokaler. Vi anser för vår del all
etl enhelligl finansieringssystem för hela skolbyggnadsverksamheten har vissa
fördelar. Vi vill emellertid också framhålla, all det bör vara möjligt all
avsevärt begränsa de negativa effekter som skilda finansieringssystem skulle
kunna länkas ge upphov till.
Bostadsslyrelsen har i sin anslagsframslällning för
budgetåret 1979/80 pekal på en möjlighet att molverka de negaliva effekler som
kan uppkomma, nämligen atl - i en inlegrerad anläggning - endast låta den del
av
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 123
skolans lokaler som samutnyltjas komma i fråga för
bostadsfinansiering.
Vi anser atl bostadsslyrelsens förslag är välgrundat och stöder detta.
Dessutom anser vi det angeläget all bostadslånesystemet för integrerade
boendeserviceanläggningar vid ett slopande av investeringsbidraget lill
skolbyggnader till-
lämpas på ell sådanl sätt alt s.k. lånearkileklur inle
uppslår, dvs. alt lånemöjlighelerna inle påverkar anläggningarnas utformning på
ett från funktionssynpunkl olämpligt sätt.
8.4.3 Allmänna ekonoinlsk-politiska ulgångspunkter
Statsmakterna har från allmänna ekonomisk-politiska
ulgångspunkter elt behov av alt kunna påverka efterfrågan på varor och Ijänsler
i ekonomin. Inte minsl behöver kommunernas och landstingskommunernas efterfrågan
kunna påverkas.
Vad som från allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter
behöver kunna påverkas är inle så myckel hur stora resurser som kommunerna och
landstingskommunerna använder för olika verksamheter, utan snarare hur slora
resurser de totalt lar i anspråk. Behovel av en sådan mer övergripande
slyrning bör i princip vara förenlig med en slrävan all åstadkomma en effektiv
kommunal resursanvändning genom all låta kommunerna själva ta ell slorl ansvar
för hur de samlade resurserna fördelas mellan olika kommunala verksamheler. 1
praktiken kan del emellertid visa sig svårt alt finna lämpliga slyrmedel för en
mer övergripande slyrning. Del kan då från allmänna ekonomisk-politiska
utgångspunkter bli nödvändigl atl slyra den kommunala efterfrågan inom ett
vissl område, t.ex. skolbyggnadsverksamhelen, trots de negativa effekter som
detta kan ha pä möjlighelerna all åstadkomma en rationell kommunal
resursanvändning.
Vi ulgår i del följande från atl statsmakterna, vad gäller
skolbyggandet, eftersträvar en ordning där den kommunala resursanvändningen
förbättras genom alt kommunerna får ett ökat ansvar för hur slora kommunala
resurser som skall användas för detta ändamål samt på vilkel säll dessa
resurser bäst skall utnyttjas. Mol bakgrund av delta och vad som ovan anförls
framslår det enligt vår bedömning som angelägel all den slyrning som från
allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter är nödvändig sker på en så
övergripande nivå som möjligt, och all någon direkl slyrning av skolbyggandets
omfallning från dessa utgångspunkter helsl inte sker.
F.n. slyrs, som lidigare redovisats i avsnitt 2.5,
skolbyggnadsverksamhelens omfattning i betydande ulsträckning genom en ram för
statsbidragsgivningen. Om investeringsbidraget slopas bortfaller della
slyrmedel. Detta innebär emellertid inle alt en ramstyrning av skolbyggandet
därmed inte kan ske. Skolbyggnadsverksamhelen omfallas nämligen liksom allt
annat byggande av lagen om byggnadstillstånd. Som lidigare nämnls ingår, enligl
nu gällande förordning om byggnadstillstånd, stalsbidragsfinansierade skolor
ej bland de byggnadsprojekt som kräver byggnadstillstånd. Bland dessa
Prop.
1979/80:90 124
projekt ingår däremot skolor som uppföres ulan
statsbidrag. Om statsbidraget slopas skulle enligt gällande lagstiftning
samlliga skolbyggnader kräva byggnadstillstånd. Frågan om byggnadstillstånd
kommer då alt prövas av arbelsmarknadsstyrelsen, eller efter dess
bemyndigande, av länsarbetsnämnderna.
Ell allernativl förtärande är alt regeringen fastställer
ramar, inom vilka byggnadstillstånd får beviljas. Della förtärande används f.n.
vad gäller icke statligt belånat bostadsbyggande och användes tidigare också
för sjukhusbyggande. Enligt vår bedömning bör emellertid slyrningen av skolbyggandel
i försia hand ske på elt mer övergripande sätt. Endasi om en sådan mer
övergripande styrning i vissa akuta situationer visar sig otillräcklig, bör
möjlighelen övervägas alt genom en ram för skolbyggnadsverksamheten styra
dennas omfattning.
Som en jämförelse kan nämnas de förändringar som vidtagits
när del gäller statsmakternas slyrning av sjukhusbyggande. Som nyss nämnts
styrdes detla tidigare genom ramar för byggnadstillstånd, men numera prövas
frågan om byggnadstillstånd för sjukhusbyggande av arbetsmarknadsstyrelsen
eller, efler dess bemyndigande, av länsarbetsnämnderna. Ingen ram finns för det
tolala sjukhusbyggandeis omfallning. För projekl över I milj. kr. skall
socialstyrelsens och sjukvårdsdelegalionens synpunkler beaklas. För år 1980
prövas projekl överstigande 50 milj. kr. av regeringen. Etl system liknande
della skulle självfallel kunna införas även för skolbyggandet. Enligt vår
bedömning bör dock i försia hand ännu mer generella styrmetoder eftersträvas.
1 propositionen om socialstyrelsens uppgifler och
organisation m.m. (prop. 1979/80:6) har föreslagits atl frågan om
sjukvårdsinvesleringarna skall behandlas i de årliga överläggningarna om
kommunernas ekonomi. Dessa överläggningar bör enligt propositionen utökas till
att omfalta även de kommunala invesleringarna.
Om ett system liknande detta infördes för
skolbyggnadsverksamheten, skulle kommunerna och landstingskommunerna ha stora
möjligheter att själva välja vilka resurser som bör avsättas för skolbyggande.
Del ligger emellertid utanför vårl utredningsuppdrag att ta ställning lill
vilka mer övergripande slyrmedel som bör användas.
Vid sidan av en mer övergripande slyrning kan det från
allmänna ekonomisk-politiska ulgångspunkter finnas behov av en detaljstyrning,
t.ex. av enskilda skolbyggnadsprojekt. Detta är främst betingat av
sysselsättningspolitiska skäl, men den allmänna silualionen på t.ex.
byggmarknaden kan också spela roll. Vi vill i detta sammanhang särskill peka på
den säsongmässiga styrning av enskilda projekt som länsarbetsnämnderna utövar.
Denna styrning måsle självfallel ske även framdeles och grundas på lagen om
byggnadstillstånd. Vid sidan av den direkta slyrningen av byggnadsverksamheten
genom byggnadstillstånd är det också möjligt atl styra byggnadsverksamheten
genom invesleringsavgifler. Delta skedde senasl under
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 125
år 1977 (SFS 1977: 322, 323, 1064) men omfattade då ej
skolor. I en akul silualion borde man enligt vår bedömning i princip kunna
överväga en Slyrning av skolbyggandet med sådana avgifter, om alternativet är
en direkl ramstyrning av skolbyggnadsverksamheten.
Vi vill också fästa uppmärksamheten på den styrning som
sker genom bidrag till beredskapsarbeten. Genom denna styrning kan kommunernas
skolbyggande päverkas, när behov av detta föreligger av sysselsättningspolitiska
skäl. Det statsbidrag som ulgår till beredskapsarbeten är i allmänhet slörre
än del slalsbidrag som i dag ulgår till skolbyggnader. Vid ett slopat
statsbidrag lill skolbyggandet kommer kommuner och landstingskommuner som
genomför skolbyggnadsprojekl som beredskapsarbete att erhålla större
slalsbidrag än vid nuvarande ordning. Mot den bakgrunden förutsätter vi att
skolbyggnadsprojekl endasi i undantagsfall och efler prövning av regeringen i
varje särskill fall genomförs som beredskapsarbeten.
Om finansieringssystemet, trots de skäl som enligt vår
uppfattning talar mot en sådan ordning, skulle utformas i avsikt alt styra
skolbyggandet från skolpolitiska eller bostadspolitiska ulgångspunkler, kommer
frågan om statsmakternas slyrning från mer allmänna ekonomisk-poliiiska utgångspunkter
i etl annat läge. En slyrning som avser alt genom etl förmånligt
finansieringssystem, såsom bostadsfinansieringssystemel, stimulera skolbyggandet
kan bl.a. medföra att en kreditpolitisk åtstramning knappast berör
skolbyggnadsverksamhelen.
8.5 Finansieringssystem för skolbyggnadsverksamheten
De alternativ för finansiering av skolbyggandel som
presenleras i de följande avsnitten kommer alla all belysas från
skolpolitiska. bostadspolitiska och allmänna ekonomisk-politiska
utgångspunkter. Särskild hänsyn kommer att las till hur de olika
finansieringssystemen kan länkas främja en effektiv kommunal resursanvändning.
Systemens konsekvenser för ekonomins funktionssätt i storl
kommer också alt uppmärksammas. Slulligen kommer de olika finansieringssystemens
administrativa konsekvenser alt något kommenleras.
8.5.1 Finansiering på den allmänna kreditmarknaden
Etl finansieringssystem, där finansiering sker på den
allmänna kreditmarknaden, innebär atl kommunerna genom löpande inkomsler eller
genom upplåning på den allmänna kredilmarknaden själva svarar för finansieringen
av skolbyggnadsverksamheten. Etl sådanl syslem är enligt vår bedömning bäsl
förenligl med strävanden alt genom ett ökat kommunalt ansvar för skolbyggandet
främja en effektiv kommunal resursanvändning. Genom en sådan ordning kan
kommunernas val mellan olika finansieringsalternativ, mellan olika sätl alt
tillgodose behovet av skollokaler saml mellan behovel av skollokaler och behovel
av andra kommunala investe-
Prop.
1979/80:90 126
ringar ske under så likvärdiga förutsättningar som möjligt
och inte styras av de särskilda finansieringsmöjligheter som elt förmånligt
finansieringssystem för skolbyggandel skulle innebära.
Från skolpolitiska utgångspunkter kan sägas all ell syslem
med finansiering på den allmänna kredilmarknaden varken gynnar eller
missgynnar skolan. Syslemel har i sig ingen slyreffekt vare sig på
skolbyggnadsverksamhelens omfallning eller skollokalernas ulformning. Som
lidigare framhållits finns emellertid inte heller något behov av atl från
skolpolitiska ulgångspunkler slyra skolbyggandel genom finansieringssyslemels
utformning. Den styrning som från skolpolitiska ulgångspunkler kan vara
nödvändig, kan ske genom skollag, läroplaner, rådgivning m. m.
Från bostadspolitiska utgångspunkter kan sägas atl etl
system med finansiering på den allmänna kredilmarknaden innebär en relalivi
slark styrning mot skollokaler i integrerade serviceanläggningar, om nuvarande
regler för finansiering av sådana lokaler bibehålls. Om bostadsfinansieringen
av skollokalerna i integrerade serviceanläggningar slopas och ersätts av
finansiering på den allmänna kreditmarknaden, försvinner denna slyreffekt.
Därigenom minskar risken för s. k. lånearkileklur. Å andra sidan skulle en
finansiering av de nu bostadslåneberältigade lokalerna på den allmänna
kreditmarknaden kunna innebära atl de boendes behov av boendeservice kom atl
beaktas i alltför lilen ulsträckning. Som tidigare nämnts finns det möjligheter
atl komma till rätta med de risker för snedvridning som skilda
finansieringssystem för sådana skollokaler som även ulnylljas för boendeservice
och andra skollokaler kan medföra. Vi anser därför alt det vid en finansiering
av skolor på den allmänna kreditmarknaden bör vara möjligt att utan några
större negativa effekler på effektiviteten i den kommunala resursanvändningen
låta sådana skollokaler som också utnytljas för boendeservice erhålla
bostadslån. Reglerna bör dock ändras på del sätt som vi nämnt i avsnitt 8.4.2.
Från allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter kan sägas
all ett system med finansiering på den allmänna kreditmarknaden innebär all
skolbyggnadsverksamhelen omfallas av den indirekta styrning av kommunernas och
landstingskommunernas efterfrågan på varor och tjänster som kan ske med
kreditpolitiska medel. Detla är en lämplig ordning, om statsmaklerna
eftersträvar en så generell styrning av skolbyggandet som möjligt.
Statsmakternas slyrning av skolbyggnadsverksamhelen förutsälls i konsekvens
härmed även i övrigl ske med relativt generella medel på del sätt som tidigare
beskrivits i avsnitt 8.4.3.
Elt system med finansiering på den allmänna
kredilmarknaden saknar enligl vår uppfattning negativa effekler på ekonomins
och särskill då kreditmarknadens funktionssätt i slort.
Vad gäller systemets administrativa konsekvenser kan vi
konslalera all någon ny statlig administration inte krävs. Tvärtom medför
systemet, jämfört med nuvarande finansieringssystem, administrativa
förenklingar
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 127
genom atl den administration som är knuten lill
investeringsbidraget slopas.
Jämfört med ett alternativ där statsmakterna anger ramar
för skolbyggnadsverksamheten och samtidigt säkerställer denna verksamhets
finansiering, torde finansiering på den allmänna kredilmarknaden i kombination
med en slyrning av skolbyggandel med mer generella styrmedel ge bätlre
förutsätlningar för en samplanering och samtidig utbyggnad av skolor och
bosläder. En situation där slalsmaklerna garanlerar skolbyggnadsverksamhetens
finansiering ulan all ge några ramar för skolbyggandels omfattning, vilken
från planeringssynpunkt skulle kunna te sig idealisk, är enligt vår bedömning
inte realislisk.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla alt del nu beskrivna
finansieringssystemet har belydande fördelar. Några direkla nackdelar med
systemet kan vi inte se. De finansieringsproblem som vissa kommuner, vilka inte
erhåller ökade skalleuljämningsbidrag, möjligen skulle kunna möla avser
egentligen inle ell vissl skolbyggnadsprojekls finansiering ulan sammanhänger
i så fall snarare med dessa kommuners möjligheter att finansiera hela den
verksamhel de bedriver.
8.5.2 Finansiering genom bostadslånesystemet
Finansiering av skolbyggnadsverksamhelen genom
bostadslånesyslemet innebär alt nuvarande finansiering genom skatter,
slatsbidrag, upplåning pä den allmänna kredilmarknaden m. m. ersätts med en
finansiering genom bostadslån av praktiskt taget hela kostnaden för
skolbyggnadsprojektet, på det sätl som redan sker för samuinyltjade skollokaler
i integrerade serviceanläggningar.
Etl sådant finansieringssystem innebär en långlgående
priorilering på kredilmarknaden av skolbyggnadsverksamhelen. Den stimulans av
skolbyggandet som priorileringen medför blir särskill slark om
bosladslånefi-nansieringen också innebär atl bidrag lill räntekostnaderna
utgår. Vi har tidigare framhållit alt det från skolpolitiska utgångspunkter
inte finns nägot behov av aU styra skolbyggnadsverksamhelen genom etl
förmånligt finansieringssystem. Den slyrning som från skolpolitiska
ulgångspunkler är nödvändig kan bäsl ske på annal sätt.
Med hänsyn till önskemålen om en effektiv kommunal
resursanvändning avvisar vi varje finansieringssystem med räntebidrag. Etl
sådanl bidrag skulle med största säkerhel leda lill en med hänsyn till andra
angelägna behov alllför omfattande skolbyggnadsverksamhet. Visserligen skulle
en sådan utveckling kunna motverkas genom någon form av ram för det tolala
skolbyggandel. En sådan ordning skulle dock enligl vår uppfattning vara
förknippad med belydande nackdelar. Dessulom skulle en övergång till bostadslån
med räntebidrag av den omfattning som i dag utgår till bosläder, för
skolbyggandet innebära ett totalt sell betydligl mer omfaltande stalligl stöd
än del nuvarande investeringsbidraget. Några moliv för en
Prop.
1979/80:90 128
sådan ökad belastning av statsbudgeten med nya utgifter
för del kommunala skolbyggandel är svåra atl finna.
Vär principiella invändning avser även en
bosiadslånefinansiering utan räntebidrag, även om de negativa effekterna på den
kommunala resursanvändningen i delta fall är mindre.
Från bostadspolitiska utgångspunkter skulle det vara i
huvudsak en fördel att låla skolbyggnadsverksamheten såvitt gäller grundskolan
ingå i bostadslånesystemet. Detta skulle underlätta en samplanering och en samordnad
utbyggnad av bosläder och de för de boende nödvändiga bostadskomplementen. En
invändning är dock alt en ulvidgning av den prioriterade upplåningen på
kredilmarknaden till att generelll omfatta även skolbyggnadsverksamhelen
negaiivi skulle kunna påverka möjlighelerna atl säkerställa den redan tidigare
prioriterade upplåningen. I detla sammanhang vill vi också erinra om all
gymnasieskolan inte kan anses falla inom vad som normalt brukar räknas som
boendeservice.
Del kan från bostadspolitiska utgångspunkter vara
intressant att nolera. alt en övergång till bostadsfinansiering av hela
skolbyggnadsverksamheten skulle innebära att finansieringssystemet i stort sett
miste sin styreffekt vad gäller utformningen av skollokaler i syfte atl
tillgodose de boendes behov av boendeservice. Därmed skulle den stimulanseffekt
till förmån för samordning av skollokaler med lokaler för annan boendeservice,
som nuvarande finansieringssystem medför, bortfalla.
Från allmänna ekonomisk-politiska ulgångspunkler innebär
en övergång till bostadsfinansiering av skolbyggnadsverksamheten, atl denna ej
berörs av den styrning av kommunernas efterfrågan på varor och Ijänsler som
statsmakterna utövar med kreditpolitiska medel.
Om bostadslån skulle ulgå för praktiskt taget hela
kostnaden för ett skolbyggnadsprojekt, så skulle della från
kreditmarknadssynpunkl innebära den allvarliga nackdelen all den prioriterade
upplåningen på kredilmarknaden skulle öka med ca 1,5 miljarder kr.' Del skulle
också innebära att kommuner som kunde ha erhållit en tillfredsställande
finansiering på den allmänna kredilmarknaden. skulle la prioriterade
kreditmarknadsresurser i anspråk. En bosiadslånefinansiering av skolbyggandet
skulle dessutom innebära alt relativt kortfristiga finansieringsbehov skulle
tillgodoses genom att myckel långfristiga, knappa finansieringsresurser togs i
anspråk. Hur mycket kommunernas och landstingskommunernas upplåning på den
allmänna kreditmarknaden samtidigt skulle minska är svårt att bedöma.
Kommunernas upplåning på den allmänna kreditmarknaden för skolbyggnadsverksamheten
beräknas under år 1979 uppgå till mellan 600 och 800 milj. kr.
' Vi har dä räknat med att de prioriterade lån som redan
nu utgår till skollokaler i integrerade serviceanläggningar uppgår till ca 300
milj. kr.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 129
Enligt vår uppfattning har en bostadslånefinansiering av
skolbyggandel så allvarliga kreditmarknadsmässiga nackdelar, att dessa i sig
själva motiverar all bostadslånesystemet inle ulnylljas för en generell
finansiering av skolbyggnadsverksamhelen. De negaliva effekterna på ekonomins
funktionssätt och på effektiviteten i den kommunala resursanvändningen skulle
självfallet minska om endast en del av koslnaden för skolbyggandet fick
finansieras genom bostadslån. En sådan ordning skulle emellertid ur administrativ
synvinkel vara klart olämplig, samtidigt som övriga negaliva effekter skulle
kvarstå, om än bli någol mer hanterliga.
De administrativa konsekvenserna av en övergäng till
generell bostadsfinansiering av skolbyggandel skulle självfallel vara att
ökade krav slälldes på bostadslånemyndigheterna.
Sammanfattningsvis framstår enligt vår bedömning
bostadsfinansiering av hela skolbyggnadsverksamheten som olämplig. De
allvarligaste nackdelarna är de kreditmarknadsmässiga konsekvenserna och
effekterna på den kommunala resursanvändningen. Den sistnämnda nackdelen blir
särskilt påtaglig om räntebidrag ulgår.
Därutöver bör framhållas att bosladslånesystemet har ett
relativt komplicerat regelsystem, som snarare skulle försvåra än underlätta
den administrativa hanteringen av skolbyggnadsfinansieringen i jämförelse med
dagens ordning. En övergång lill bosiadslånefinansiering skulle vidare göra
det svårt, om än inte omöjligt, alt ta de särskilda hänsyn lill skolpolitiska
och andra intressen än rent bostadspolitiska som kan visa sig erforderiiga.
Sådana hänsyn skulle under alla förhållanden göra regelsystemet ännu mer
kompliceral.
8.5.3 Finansiering genom statlig lånefond
Finansiering av skolbyggnadsverksamheten genom statlig
lånefond innebär att staten över statsbudgeten ställer lånekapilal lill
förtogande som läcker hela eller delar av kostnaden för elt
skolbyggnadsprojekt. 1 den mån lånemedel endasi utgår för en del av kostnaden,
svarar kommunerna och landstingskommunerna själva för den övriga finansieringen
bl.a. genom upplåning på den allmänna kreditmarknaden. Som exempel på en sådan
lånefond kan nämnas lånefonden för byggnadsarbeten vid folkhögskolor (se
avsnitt 2.3).
För atl finansiering genom statlig lånefond skall ha vissa
fördelar jämfört med bosladsfinansieringsallernalivel, måste
finansieringsvillkoren skilja sig från dem som gäller i det sislnämnda
systemet. Vi har vall att försöka skissera elt system med en statlig lånefond
så atl de negativa effekterna av systemet på effektiviteten i den kommunala
resursanvändningen och på kredilmarknaden blir mindre än i
bosladsfinansieringsallernalivet, samlidigl som påfrestningen på statsbudgeten
under lånefondens uppbyggnadsskede blir av samma storleksordning som den som
nuvarande statsbidrag ger upphov till. För atl uppnå detla bör för del försia
lånemöjlighelen i 9 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 130
fonden begriinsas lill ca 20 % av den tolala kostnaden för
skolbyggnadsinvesleringar. vilkel i stort sett molsvarar vad som nu läcks av
investeringsbidrag. För det andra bör amorteringstiden vara relativt korl,
förslagsvis 7- 10 år. För det tredje bör räntan sättas i nivå med den som kommunlå-neinstilulen
kräver för molsvarande lån.
Som lidigare framhållits föreligger enligt vär bedömning
inget behov av att från skolpolitiska utgångspunkter styra
skolbyggnadsverksamhelen med hjälp av finansieringssystemet. Det nyss beskrivna
systemet med statlig lånefond innebär jämfört med
bostadsfinansieringsallernativet en begränsad stimulans av
skolbyggnadsverksamheten. Stimulansen skulle främst avse kommuner som har svärl
att få upplåning på den allmännu kredilmarknaden. Mol bakgrund av della och mot
bakgrund av att lånevillkoren är ungefär desamma som de som gäller på den
allmänna kreditmarknaden och att dessutom endast 20 % av den lolala
projektkostnaden täcks av finansieringssystemet, anser vi alt det är svårt alt
se några stöne nackdelar med en statlig lånefond vad gäller effekterna pä
effektiviteten i den kommunala lesursanvändningen. Vi återkommer dock till
denna fråga vid diskussion om behov av ramar för fondens utlåningsverksamhet.
Från bostadspolitiska utgånspunkler kan sägas att
finansiering genom en statlig länefond inte innebär någon större förändring
jämfört med nuvarande situation, om nuvarande möjlighel alt erhålla bostadslån
till integrerade skollokaler behålls. Vi förutsätter därvid att lokaler som
erh-åUil bosladslån självfallel inte ocksä kan erhålla lån ur en särskild
länefond för skolbyggnadsverksamhet.
Om reglerna för bostadsfinansiering av skollokaler
förändras i den riktning som lidigare har diskuterats, begränsas de
snedvridningseffekter som skilda finansieringssystem kan ge upphov lill.
Från allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter kan
finansiering genom en slallig lånefond sägas vara elt mellanting av de två
system som diskuterats tidigare. En del av de styrmöjligheter med hjälp av
kredilpolitiska medel som föreligger när kommunerna själva svarar för
finansieringen, bl. a. genom upplåning på den allmänna kredilmarknaden.
föreligger också vid en statlig lånefond, även om styrmöjligheterna är mindre.
Om statsmakterna skall kunna ha konlroll över hur slora utgifter som utlåningen
från fonden förorsakar, måste dock en ram för utlåningen anges. En sådan ram
behöver dock inte ha särskilt allvarliga konsekvenser för effektiviteten i den
kommunala resursanvändningen, eftersom ramen inle avser rätten atl bygga. Om
finansiering kan ske på annat sätt, i.ex. genom upplåning på den allmänna
kreditmarknaden, kan skolbyggnadsprojektel ändå genomföras. Ett besvärligt
problem vid en sådan ordning är dock hur det totala låneutrymmet i fonden skall
fördelas pä de olika skolbyggnadsprojekten. Här uppkommer i princip samma
prioriteringsproblem som är förknippade med nuvarande investeringsramar. Del
torde säledes liksom nu fordras att en cenlral instans samlar in information
från samtliga kom-
Bilaga 3.1
Utbildningsdepartementet 131
muner och landstingskommuner om vilka invesleringar i
skollokaler som behöver genomföras samt de beräknade kostnaderna för dessa.
En lånefond får i inledningsskedet samma effekter pä
statsbudgeten som det nuvarande investeringsbidraget. Budgeibelastningen upphör
inte förrän efler ca 10 år. Om de extra statsutgifter som lånefonden
förorsakar finansieras genom upplåning i riksbanken, ökar likviditeten i
ekonomin med de negaliva kreditmarknadsmässiga konsekvenser som detta kan ha.
Om utgifterna i stället finansieras genom obligalionsupplåning, begränsas
likviditetsökningen i ekonomin. Den prioriterade upplåningen på kreditmarknaden
vid en sådan finansiering blir betydligt lägre än i
bostadsfinansieringsallernativet.
En viss yllerligare fördel innebär det förhållandet att
statsobligationer normalt är något mer lätlplacerade på marknaden än
bostadsobligationer. Även om lånefondsallernativet har uppenbara
kreditmarknadsmässiga fördelar jämförl med bostadsfinansieringsalternativet,
innebär del ändå alt den prioriterade upplåningen på kreditmarknaden under
fondens uppbyggnadsskede kommer atl öka med ca 300 milj. kr. per år.
Frän kreditmarknadssynpunkl har lånefondsalternativel
slutligen den fördelen framför bosladsfinansieringsalternalivet att den ger
möjlighet att avpassa amorteringstiden så all långfristiga knappa
ullåningsresurser inle används för alt lillgodose relativt kortfristiga
finansieringsbehov. Enligt vär bedömning är kommunernas och
landstingskommunernas upplåningsbehov nämligen främst betingat av alt det för
dem kan vara angeläget alt genom upplåning möta den finansiella påfrestning som
kraftiga variationer i investeringsverksamheten medför.
Vad gäller de administrativa konsekvenserna kan
konstateras atl ell tak för utlåningen från fonden medför ett särskill problem
alt fördela de tillgängliga resurserna på olika låntagare.
Vad gäller möjligheterna till samplanering och till
samtidig utbyggnad av skolor och bostäder lorde elt system med en statlig
länefond, där en ram för utlåningen anges, vara sämre än etl system med
finansiering pä den allmänna kreditmarknaden.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att ett syslem med en
statlig länefond ar baltre än ett system med bostadsfinansiering av hela
skolbyggnadsverksamheten. Jämfört med systemet där kommunerna själva svarar
för finansieringen bl.a. genom upplåning på den allmänna kredilmarknaden har
dock syslemel vissa belydande nackdelar. Främsl gäller della den
stalsbudgetmässiga påfrestningen och den därav troligtvis följande ökningen av
den prioriterade statliga upplåningen. Etl särskill problem är hur tillgängliga
lånemedel skall fördelas på olika låntagare.
Jämförl med ett system där kommunerna och
landstingskommunerna själva ansvarar för finansieringen bl. a. genom upplåning
på den allmänna kreditmarknaden, saknar systemet med en statlig länefond några
egentliga tordelar från de utgångspunkter vi angivit för vår analys. För de
kommuner
Prop.
1979/80:90 132
som vid ett slopande av nuvarande slalsbidrag evenluellt
skulle få behov av någon form av finansieringsstöd skulle systemet med en
statlig lånefond dock kunna vara till en viss hjälp.
8.5.4 Finansiering i särskild ordning på den allmänna
kredilmarknaden
Finansiering av skolbyggnadsverksamhelen i särskild
ordning på den allmänna kreditmarknaden innebär att ell finansieringssystem
liknande del som nu används för fjärrvärmefinansieringen införs. Detta syslem
innebär att kommunlåneinstiluten erhåller emissionslillslånd för
obligationslån, som i sin helhel skall användas för kreditgivning till kommuner
som avser att genomföra en fjärrvärmeulbyggnad. Normall har kommunerna på detta
sätt kunnat erhålla en finansieringshjälp som svarar mol del återstående
finansieringsbehovet sedan den finansiering de kunnal erhålla på annat sätl
först har avräknats.
Om systemet skall införas för skolbyggnadsverksamhelen
måsle någon central instans, t.ex. SÖ, samla in informalion från samtliga
kommuner och landstingskommuner om vilka invesleringar i skollokaler som
behöver genomföras samt om de beräknade kostnaderna för dessa. Om den finansiering
som kommunerna och landstingskommunerna räknar med att kunna erhålla på annal
håll skall avräknas från finansieringsbehovet, måsle uppgifler om redan
säkerställd finansiering också insamlas. Den insamlade informationen måste
analyseras av ålminstone en central instans. Därefter måste en adminisirativ
fördelning av krediterna ske. Någon garanti för atl en enskild kommun skall
kunna erhålla finansiering för en på förhand given del av
skolbyggnadsprojektels totalkostnad kan inle ges. Systemet kräver slutligen alt
en överenskommelse om finansiering enligt denna särskilda ordning träffas
mellan riksbanken och kommunlåneinstiluten.
Liksom vid diskussionen av de tre övriga
finansieringssystemen vill vi inledningsvis framhålla, alt det från skolpolitiska
utgångspunkter inle föreligger något behov av alt påverka skolbyggandel genom
att använda finansieringssystemet som elt slyrmedel. Den stimulans lill ökad
skolbyggnadsverksamhet som det nu diskuterade finansieringssystemet evenluellt
skulle kunna medföra kan mot den bakgrunden ifrågasättas med hänsyn lill
stimulansens inverkan på effektiviteten i den kommunala resursanvändningen.
Liksom i alternativet med en statlig lånefond bör dock den negaliva effekten i
detla avseende vara relalivi begränsad.
Finansieringssystemet skiljer sig inle vad gäller krav på
skollokalernas utformning från ett system där kommunerna själva svarar för
finansieringen, bl.a. genom upplåning på den allmänna kreditmarknaden. Det
skiljer sig inte heller i detta avseende från bostadslåne- eller
lånefondsalternativel. Delta förutsäller dock alt de möjligheler som finns att
knyta villkor beträffande skollokalernas utformning lill låneslödet inte
utnyttjas.
Frän bostadspolitiska utgångspunkter kan sägas att del nu
diskuterade finansieringssystemet i allt väsenlligt liknar systemet med en
statlig lånefond.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 133
Frän allmänna ekonomisk-politiska utgångspunkter kan
finansieringssystemet sägas ha i storl sett samma egenskaper som lånefondsallernativet.
Liksom i det alternativet måste en ram sättas för hur omfaltande utlåningen får
bli. Hur stor denna ram blir besläms av del uirymme för obligationsemissioner
för detla ändamål som enligl riksbankens bedömning föreligger. Fördelningen av
kommunläneinstitutens utlåning för skolbyggnadsverksamhet på olika kommuner
och landstingskommuner görs av instituten själva och medför således inle för
slatsmaklerna några särskilda avvägningsproblem av den lyp som skulle kunna
länkas förekomma om finansieringen sker i en statlig lånefond.
De kreditmarknadsmässiga nackdelarna av det nu diskuterade
finansieringssystemet är främst atl systemet bidrar till en ökad seklorisering
av kredilmarknaden och därmed till en försämring av kreditmarknadens funktionssätt.
Den ullåningsram som slår till förtbgande för annal än skolbygg-nadsverksamhel
och fjärrvärme kan komma alt begränsas som en följd av att
kommunläneinstitutens tolala upplåning inte kan tillåtas bli alltför stor och
att de medel som reserverats för skolbyggnadsverksamhet och Qärrvärme lar i
anspråk en belydande del av det utrymme som totalt är lillgängligl.
Vid en jämförelse mellan fjärrvärmeutbyggnad och
skolbyggande vill vi peka på alt förulsältningarna i de två fallen inle är
desamma. Framför allt föreligger etl behov av atl via finansieringssystemet
stimulera fjärrvärme-finansieringen, vilket inte är fallet vad gäller
skolbyggnadsverksamheten. Delta sammanhänger med alt fjärrvärmeutbyggnaden till
skillnad från skolbyggnadsverksamheten inte är någon obligatorisk kommunal
uppgifl saml atl den kräver myckel långfristiga lån för att kunna genomföras. 1
finansieringssystemet för fjärrvärme ingår som etl viktigt momenl atl lånen är
betydligt långfristigare än den typ av lån som kommunerna normall kan erhålla
på den allmänna kredilmarknaden.
Del kan vidare konstaleras atl finansieringssystemet
självfallel inte ger upphov till några negaliva stalsbudgetmässiga
konsekvenser. I della avseende skiljer sig syslemel inle från del
finansieringssystem där kommunerna och landstingskommunerna själva svarar för
finansieringen bl. a. genom upplåning på den allmänna kreditmarknaden.
De administrativa konsekvenserna av finansieringssystemet
har beskrivits inledningsvis. Vi har emellertid svårl alt bedöma om etl syslem
med finansiering genom statlig lånefond eller ett system med finansiering på
det säll som nu senasl diskulerals är bäsl ur adminisirativ synvinkel. Båda
systemen förutsätter en relativt omfattande administration.
Vad gäller möjligheterna till samplanering och lill
samtidig utbyggnad av skolor och bosläder lorde systemet i allt väsentligl ha
ungefär samma för-och nackdelar som systemet med slallig lånefond.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla au det nu diskuterade
finansieringssystemet är bällre än en finansiering via bostadslånesyslemet.
Prop.
1979/80:90 134
För- och nackdelarna är relativt lika dem som blir följden
av ell syslem med en statlig lånefond. En fördel är dock att den
statsbudgetmässiga påfrestningen blir mindre. En nackdel är all administrationen
eventuellt kan bli besvärligare samt att systemet kan öppna vägen för en
fortsatt seklorisering av kredilmarknaden, vilket med hänsyn lill ekonomins och
särskilt då kreditmarknadens funktionssätt i stort skulle vara olyckligt.
Jämfört med ett system där kommunerna och landstingskommunerna själva svarar
för finansieringen bl.a. genom upplåning på den allmänna kreditmarknaden saknar
detla syslem, liksom systemet med en statlig lånefond, några egentliga fördelar
från de utgångspunkter som nu beaklals. För de kommuner som evenluellt skulle
få behov av någon form av finansieringsstöd om nuvarande statsbidrag slopas
skulle syslemel dock kunna vara lill viss hjälp.
9 Ställningstaganden
9.1 Statsbidrag till skolbyggnader
Mot bakgrund av våra överväganden om det nuvarande
statsbidraget lill skolbyggandel föreslår vi alt detla bidrag slopas. Det är
främsl de problem som är förknippade med nuvarande investeringsramar som har
lett oss fram till denna slulsats. Givelvis har också behovel av förenklingar
och ökat kommunalt ansvarstagande för skolbyggandet inverkat på vårt ställningstagande
härvidlag.
Vi har i vår prövning inte heller funnit att ett
schabloniserat investeringsbidrag kan förordas. Investeringsbidraget bör ej
heller enligl vår mening avlösas av ett driftbidrag, vare sig i form av ett
hyresbidrag per elev och år eller av en utbyggnad av de allmänna driftbidragen
lill skolväsendel. Våra ställningstaganden innebär också all de nuvarande
möjlighelerna i vissa fall att få bidrag till förhyrning av skollokaler
försvinner.
Mot bakgrund av våra överväganden har vi inte funnil att
det finns några skäl alt införa nya specialdestinerade bidrag i enlighet med
vad som föreslogs i motionen 1977/78:761 och i motionen 1977/78:1156 (yrkandet
I) angående finansieringen av en
skolanläggning som har hela länet som upplagningsområde resp. bidrag till
lokaler och ulruslning för den kommunala vuxenutbildningen.
Den förändrade kostnadsfördelning mellan stat och kommun
som sammanlagt följer av våra ställningstaganden får förutsättas komma att
beaktas i samband med de överiäggningar om den kommunala ekonomin som riksdagen
våren 1979 har ullalat sig för (prop. 1978/79-. 95, FiU 1978/79: 35, rskr
1978/79:335).
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 135
9.2 Behov av finansieringsstöd
1 våra överväganden har vi funnit all del inte generelll
går alt faslslälla all det föreligger behov av ett särskilt stöd för
finansiering av invesleringar i skolbyggnader vid ett slopat
investeringsbidrag. Den undersökning vi har gjort i elt begränsat antal
kommuner visar all den ökade finansiella påfrestningen blir måttlig även vid
relativt omfaltande projekt. Sett i relalion lill den förslärkning av
skatleutjämningssystemet som riksdagen beslutade våren 1979 blir
påfrestningarna vid ett slopal skolbyggnadsbidrag i många, framför allt mindre
och medelstora kommuner blygsam.
Skatteutjämningsreformen innebär, vilkel är mycket viktigt
i detta sammanhang, atl kommunernas koslnader för grundskolan uljämnas. 1 skalteuljämningssystemet
har hänsyn tagits till kapitaltjänstkostnader för invesleringar i
grundskolebyggnader. Kommunernas kostnader för gymnasieskolan utjämnas dock
inle via skatteutjämningssystemet utan genom interkommunal ersällning. Dessa
ersältningar ses nu över av Svenska kommunförbundet i syfte atl åstadkomma en
rättvisare fördelning av kostnaderna för gymnasieskolan än f. n.
Vid ett slopat investeringsbidrag kan ell evenluellt behov
av finansiellt stöd i första hand beräknas uppkomma i relativt små kommuner som
gör större invesleringar för gymnasieskolan saml i vissa kommuner som har slora
koslnader på grund av snabb befolkningsökning. 1 överensslämmelse med vad som
anförls i propositionen om den kommunala ekonomin våren 1979 bör de ekonomiska
svårigheter som etl slopal investeringsbidrag kan medföra för dessa lyper av
kommuner särskill beaklas vid beviljande av exlra skatteutjämningsbidrag (prop.
1978/79: 95 s. 72 f.).
9.3 Finansieringsalternativ
1 försia hand bör kommunemas finansiering av koslnader som
motsvarar bortfallet av statsbidraget till skolbyggnader ske med
skattefinansiering och lånefinansiering pä den allmänna kreditmarknaden. Det
behov av stöd som kan uppslå vid vissa gymnasieskolinvesteringar bör kunna
tillgodoses genom exlra skatteutjämningsbidrag. För flertaler kommuner bör del
dock vaia möjligt att inom ramen för en utvecklad långsiktig planering själva
klara även större skolbyggnadsinvesteringar ulan någon större höjning av
skatteullagel.
För skollokaler i integrerade serviceanläggningar föreslås
en mindre ändring, nämligen att bosladslån endasi skall kunna ulgå till sådana
skollokaler som ulformas för atl användas också för andra ändamål än skolverksamhet.
Vi föruisätter alt bostadslånesyslemet för integrerade boendeserviceanläggningar
vid ell slopande av investeringsbidraget till skolbyggnader tillämpas på etl
sådanl sätt atl s. k. lånearkitektur inte uppslår, dvs.
Prop.
1979/80:90 136
alt lånemöjlighelerna inle påverkar anläggningarnas
utformning på ett från funktionssynpunkl olämpligt sätt.
De överväganden vi har redovisat när det gäller de
alternativ som slår till buds i fråga om finansieringsstöd, om sådant behov
ändå skulle bedömas föreligga generelll selt, leder oss lill all avvisa en
utvidgning av bostadslånesyslemet lill atl omfatta även icke integrerade
skollokaler. Vi konstaterar att en statlig lånefond eller den typ av
prioriterad långivning som gäller för fjärrvärmeinvesleringar då i stället
ligger närmast till hands att överväga.
9.4 Statlig styrning
Våra förslag innebär att den nuvarande statliga slymingen
av skolbyggnalionen via investeringsramar och priorileringar inom dessa
försvinner. Den priorilering och styrning som av skolpolitiska skäl behövs kan
åstadkommas genom andra ålgärder såsom författningsreglering, slalliga myndighelers
fastställande av skolorganisation m.m. Statens behov alt utifrån
slatsfinansiella skäl ange investeringsramar för skolbyggandel skulle således
bortfalla. Däremot kvarstår behovet atl från samhällsekonomiska ulgångspunkter
ha möjlighelen till styrning av den kommunala investeringsvolymen som helhet,
där även skolbyggandel ingår som en del. Delta behov kan tillgodoses genom de
överläggningar om den kommunala ekonomin, som enligl riksdagens ullalanden
kommeratt bli regelbundet återkommande i framtiden. Hämtöver har statsmaktema
möjligheter all bl.a. med hänsyn till arbetsmarknadsläget via
byggnadstillståndsgivningen styra investeringarnas omfattning och regionala
fördelning. Via invesleringsavgifler och kredilmarknadspolitik kan också
investeringarnas omfattning påverkas.
För att åstadkomma en tidigareläggning av kommunala
skolinvesteringar kan statsmaklerna f. n. beslula om tilläggsramar ulöver den
fastställda reguljära investeringsramen. 1 ett syslem ulan statligt
skolbyggnadsbidrag kan i stället sedvanligt slalsbidrag lill kommunala
beredskapsarbelen komma i fråga. Ansökan om bidrag bör prövas av regeringen i
enlighet med vad som gäller i nuläget.
Bilaga
3.1 Utbildningsdepartementet 137
RESERVATION
av Nils Erik Edström och Jan Hedvall
Regeringskansliets arbelsgrupp kring finansiering av
skolbyggandet föreslår att del särskilda statsbidraget lill skolbyggnader
slopas. Etl slopande av statsbidraget skulle innebära att den statliga slyrning
som i dag sker genom ett omfattande granskningsarbele, investeringsramar etc.
försvinner. Detta är en för kommunerna positiv utveckling som bör möjliggöra
ett effektivare resursutnyttjande. Vi biträder därför arbetsgruppens förslag i
detta avseende.
Ett genomförande av arbetsgruppens förslag medför
emellertid en kostnadsövervältring från slalen till kommunerna på ca 350 milj.
kr. Denna förändring av kostnadsfördelningen skulle för kommunernas del
innebära ökade finansiella påfrestningar, som i vissa fall kan leda lill
betydande utdebiteringshöjningar. Detla kan inte anses vara förenligt med elt
samtidigt krav på återhållsamhet med kommunala skattehöjningar.
Arbetsgruppens majoritet anser alt etl slopande av
statsbidraget får relalivi begränsade konsekvenser på kommunernas lotala
ekonomi särskill sett i relation lill del finansiella lillskott som riksdagen
beslutade om under våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr
1978/79:335). Enligt vår mening innebär arbetsgruppens förslag atl riksdagens
beslul om ell finansiellt nettotillskott lill kommunerna på 575 milj. kr. under
år 1980 och ca 700 milj. kr. under år 1981 lill slora delar urholkas. Delta kan
inle ha varit riksdagens avsikt med reformen.
Arbetsgruppens förslag leder föruiom till
utdebileringshöjningar även till nya upplåningsbehov om kommunerna fortsättningsvis
skall kunna bygga erforderliga lokaler för undervisningen. Det föreligger en
inkonsekvens mellan arbetsgruppens antagande om atl finansieringen av
bortfallet av statsbidraget skall kunna ske genom lånefinansiering och
konstaterandet all kommunerna inle kan påräkna något utökat utrymme på
kredilmarknaden under en överblickbar framtid.
I ett läge då det framstår som alltmer angeläget atl inte
försämra kommunernas finansiella silualion borde arbelsgruppen enligt vär
uppfattning närmare ha undersökt om inte kommunerna pä ett adminislralivt
enkelt säll skulle kunna kompenseras för bortfallet av det nuvarande investeringsbidraget
t.ex. via tillskott i någon form lill skolans löpande driftbidrag.
Prop. 1979/80: 90 139
Bilaga
3.2
Sammanställning av remissyttranden över promemorian (DsU
1979:15) Nya former för finansiering av skolbyggandet
Prop. 1979/80:90 140
Innehållsförteckning
1
Slalsbidrag lill skolbyggnader ........................... . 141
2 Behov av finansieringsslöd ............................... . 160
3 Finansieringsalternativ ................................... . 164
4 Slallig slyrning ................................................. 180
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 141
1 Statsbidrag till skolbyggnader
Remissinslanserna intar en klarl avvisande attityd till
förslaget all slopa del nuvarande statsbidraget till invesleringar i
skolbyggnader ulan all samtidigt kompensation ges för de resurser som härvid
skulle försvinna. Pä delta säll avstyrks arbetsgruppens förslag av flertalet av
de kommunala remissinstanserna.
1.1 Statskontoret
Ell genomförande av arbetsgruppens förslag skulle
emellertid innebära en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun. De
ökade kommunala kostnaderna för skolan har arbelsgruppen beräknat lill ca 350
milj. kr. Statskontoret förutsätter atl denna fråga beaktas vid kommande
överläggningar om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79: 95. FiU 1978/79: 35,
rskr 1978/79:335). Med hänsyn till de betänkligheter som de kommunala
förelrädai"na i ai-belsgruppen givit utlryck för i sin reservation -krav
på höjd kommunal utdebitering och nya kommunala upplåningsbehov- finns enligt
statskontorets mening slarka skäl all överväga hur en etappvis avveckling av
nuvarande slatsbidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet, m. m. skulle
kunna genomföras.
Som etl försia sleg synes böra övervägas att avveckla
denna slatsbi-dragsform när det gäller skolenheter för grundskolan och andra
mindre skolbyggnadsprojekt. Evenluella krav på kommunal kompensation bör i
förekommande fal) byggas in i skatleutjämningssystemet, t.ex. extra bidrag
till små kommuner.
Det särskilda statsbidraget till investeringar i skolbyggnader
för gymnasieskolan synes enligl statskontorets mening ej böra avvecklas förrän
formerna för lånefinansiering eller annal finansiellt stöd till sådana skolbyggnadsprojekl
har blivil ytteriigare belysta. För närvarande pågår inom Svenska kommunförbundel
en översyn av principerna för interkommunal ersättning i syfte att åstadkomma
en mer rättvis fördelning av kostnaderna för gymnasieskolan. 1 della sammanhang
bör också beaktas all antalet ungdomar i gymnasieåldern blir ovanligt slorl
under 1980-talels försia år.
Särskilda åtgärder bör därför enligt statskontorets mening
vidtas för att i administrativt hänseende förenkla nuvarande statsbidragssystem
för gymnasieskolan. Statskontoret bedömer förutsällningarna för della som
goda. Uppslag och idéer lill sådana ålgärder kommer enligt vad statskontoret
erfarit att redovisas i skoladministrativa kommitténs (U 1978: 17) betänkande
som lorde föreligga inom korl.
1.2 Riksrevisionsverket
Riksrevisionsverkei (RRV) ansluler sig lill förslagel om
slopande av det speciella statsbidraget lill skolbyggnader, vilket ligger i
linje med de av
Prop.
1979/80: 90 142
riksdagen år 1979 godkända riktlinjerna för en reformering
av statsbidragsgivningen lill kommuner och landsting (prop. 1978/79: 95, FiU
1978/79: 35, rskr 1978/79:335). RRV erinrar i sammanhanget om atl verkel i
yttrande den 6 april 1978 över kommunalekonomiska utredningens slutbetänkande
(SOU 1977:78) framhållit all det statliga stödel lill kommunerna, med hänsyn
till de olägenheter med specialdestinerade slalsbidrag som denna ulredning
påtalat, i första hand borde utgä som ell allmänt skatteutjämningsbidrag.
1.3 Skolöverstyrelsen
Nuvarande investeringsbidrag ger en ekonomisk hjälp som
slår i diiekl proportion till kostnaderna för investeringen vid ny- och ombyggnad.
De små investeringsramarna under 1970-lalel slällda i relalion till kommunernas
redovisade byggbehov har dock skapat en kösituation som försvårar kommunernas
tidsplanering. Samordningen med andra lokaler för boendeservice försvåras, och
inflation och konjunktursvängningar kan medför atl värdet av statsbidraget
minskar medan skolprojekten väniar i kön. Själva stalsbidragsreglerna hindrar
dock inle samordning med andra lokaler eller en god återanvändning av
friställda lokaler för annal än undervisning. Författningen och därpå grundade
anvisningar skulle också kunna förändras i flera avseenden så atl systemet
kunde fungera smidigare. Gruppen pekar på sådana förenklingar men avvisar ett
bibehållet investeringsbidrag därför alt investeringsramar forlfarande skulle
behövas. Della skulle minska kommunernas möjligheter att lolalplanera och ta
egel ansvar. En djupare analys av just denna aspekt är önskvärd. Om
slalsbidragsbelopp i stället för invesleringar regleras via ramar och om
planeringen av dessa bidragsramar kan göras mer långsiktig kan kommunerna få
besked i önskad tid. Utifrån detla besked kan man vidla de planeringsätgärder
som är mesl lämpliga.
Bidrag lill förhyrning av skollokaler för yrkesinriktade
linjer med industri- och hantverksinriktning slopas liksom
investeringsbidraget enligl gruppens förslag. Många kommuner har startat
utbildning i förhyrda lokaler, i flera fall lill höga kostnader. Om
hyresbidraget slopas ökar dessa kommuners koslnader för skolverksamheten
avsevärt. Del torde vara administrativt komplicerat all reglera della med
inlerkommunala ersältningar och skatteutjämning. Andra kommuner som planerat
atl starta sädana utbildningar kan få svårl alt fullfölja sina planer om
stimulansen uleblir.
Om förhyrningen minskar i omfallning och kommunerna inte
heller har råd atl bygga lokaler uppnås inle uppslällda mål vad gäller antalet
utbildningsplatser främsl för yrkesinriktade linjer. Slopande av statsbidrag
och hyresbidrag leder till sämre villkor för lokalförsörjningen i kommunerna om
inle jämförbar kompensation ges. För gymnasieskolan kan etablering av vissa
utbildningar försvåras.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 143
1.4 Bostadsslyrelsen
Bostadsslyrelsen anser att arbetsgruppens förslag atl
slopa statsbidraget till skolbyggnadsverksamheten endast kan godlas under
förutsättning att della bidrag ersätts med etl särskilt finansieringsstöd.
Om skolbyggnadsverksamheten inte får bidrag eller annal
finansieringsstöd finns risk för senareläggning av angelägna skolprojekt.
Detla gäller både skolor som behöver ersältas och skolor i nya bostadsområden.
En sådan försening av boendeservicen medför negativ inställning till bostadsområdet
och kan påverka omflyttningar med segregation som följd.
1.5 Svenska kommunförbundet
Arbetsgruppens förslag är inte posilivi för kommunernas
ekonomi generellt sett och särskilt inle mol bakgrund av del bekymmersamma
kommunalekonomiska läge som kan förutses under den nu överblickhaia framtiden.
Slyrelsen delar därför inle arbetsgruppens bedömning att etl slopande av
investeringsbidraget får relativt begränsade konsekvenser för kommunernas
ekonomi. Enligt arbetsgruppens bedömning framstår det som möjligt för
kommunerna all genom omprioritering, besparing eller skattehöjning klara elt
slopande av investeringsbidraget ulan orimliga konsekvenser. 1 flera
sammanhang framhåller arbetsgruppen också att kommunerna får ökade resurser
genom de kraftigt förslärkla skatteutjämningsbidrag som riksdagen beslulade om
våren 1979. Slyrelsen konstaterar emellertid alt elt genomförande av
arbetsgruppens förslag leder till en årlig kostnadsomfördelning från slalen
till kommunerna på ca 350 milj. kr. Om man beaktar att riksdagsbeslutet våren
1979 innebär ell finansiellt nettolillskoit till kommunerna på 575 milj. kr.
under 1980 och ca 700 milj. kr. under 1981 framstår resursavlappningen enligl
styrelsens mening som mycket betydande. Givetvis blir effeklerna högsl
varierande mellan enskilda kommuner men för kommunerna som helhel måsle etl
sådanl inkomstbortfall försvåra tillgodoseendet av angelägna behov inte minst
inom skolans område. Enligl styrelsens mening är det därför inle försvarbart
atl reducera del finansiella nettotillskottet av den nyligen beslutade
kommunalekonomiska reformen i den omfattning som arbetsgruppens förslag
innebär. Arbelsgruppen har inle anvisal någon lösning av finansieringsfrågorna
för skolbyggandel. Olika alternativ har diskuterats men avvisats.
Styrelsen nödgas därför konstalera alt det i och för sig
goda initiativet att se över finansieringen av skolbyggandet i syfte att uppnå
behövliga förenklingar har utmynnat i enbarl ell förslag om att kommunerna
skall berövas ett statsbidrag. Utifrån det ansvar som Kommunförbundet måste
känna för kommunernas allmänna ekonomiska situation och för finansieringen av
skolbyggandet kan slyrelsen inle lillslyrka arbetsgruppens förslag.
Styrelsen föreslår atl en parlamentarisk utredning
tillsätts för att slutföra
Prop.
1979/80:90 144
den översyn av skolbyggandels finansiering som kan anses
inledd genom den insats arbelsgruppen utfört.
1.6 Landstingsförbundet
Enligt styrelsens uppfattning måste förenklingen av
statsbidragssystemet genomföras på elt sådant sätt atl del inle sker någon
kostnadsövervältring från stat lill kommun och atl enskilda landsting och kommuner
inle råkar i finansiella svårigheter. Styrelsen anser i likhet med utredningen
atl statsbidraget till skolbyggnader har en relativt lilen ekonomisk belydelse
för landstingen lolall sett. Under enskilda år varierar emellertid bidragels
betydelse avsevärt mellan landslingen beroende på skillnader i investeringsverksamhet.
Styrelsen anser atl denna variation borde ha belysts i ulredningen.
De enskilda landslingen kommer således all drabbas olika
hårt om bidraget slopas. Utredningen har inte gått in på vilka övergångsbestämmelser
som skall gälla om bidragel slopas. Enligl slyrelsen bör övergångsbestämmelserna
ulformas på elt sådanl sätt atl huvudmännen hinner anpassa sin planering efler
de nya förutsällningarna så all uppkomslen av omedelbara finansieringsproblem
motverkas. Huvudmän som har fått investeringsobjekt godkända för statsbidrag
bör därför även erhålla sådanl.
Mot bakgrund av vad som framförts ovan vill styrelsen icke
motsätta sig en avveckling av stalsbidragel lill skolbyggnader för landstingens
del. En avveckling förutsätter emellertid enligt styrelsen dels att de
statsmedel som frigörs lillförs landslingen på annal säll dels all
övergångsbeslämmelsema får en sådan utformning alt landslingen hinner anpassa
sin planering efler de nya förutsättningarna. Slyrelsen utgår ifrån atl dessa
frågor kommer att behandlas i samband med överläggningarna mellan stal och kommun
och väntar därtör tills dess med all la definitiv slällning Ull utredningens
förslag.
1.7 Arvidsjaur
Samlliga anvisade lösningar innebär skattehöjning, om
oförändrad kommunal slandard skall kunna upprätthållas. Med samma styrka som
utredningen påstår motsatsen kan vi göra gällande att det blir orimliga konsekvenser,
eftersom finansieringsbördan helt faller på kommunen.
Ulredningen har också fört in del refomerade
skalleutjämningssystemet i finansieringsbilden. Detta är vilseledande eflersom
den kostnadsfaktor som vägts in för grundskolan ulgörs av driftkoslnader plus
avskrivning och ränta på genomförda investeringar. Där finns ingel utrymme för
finansiering av nya investeringar. Del skulle också innebära en urholkning av
det
Bilaga 3.2
Utbildningsdepartementet 145
reformerade
skatteutjämningssystemels effekler på den kommunala ekonomin, vilket inte kan
godtagas.
1.8
Botkyrka
Kommuner,
som får ogynnsamma effekler av ell slopande av statsbidraget, borde enligl
utredningen kunna hänvisas till extra skatteutjämning. Botkyrka kommun värjer
sig mot denna utväg mol bakgrunden av alt andra myckel angelägna uppgifter
hänvisats till dessa bidrag.
Mot
denna bakgrund framstår del som angelägel att statsbidraget bibehålls i den
ulsträckning som f. n. gäller. Delta uppnås bäst enligt kommunens mening genom
atl den nuvarande ordningen för slatsbidrag bibehålls oavsett de invändningar som
kan riklas mot den slalliga regleringen. Detta ställningstagande klargör det
angelägna i all garanlier skapas för alt kommuner, som i framtiden har en
avsevärd skolutbyggnadsvolym erhåller hjälp till investeringarnas genomförande.
t ,9 Brom ö lla
Sannerligen
får kommunerna belala ett högt pris för de förmåner som erbjuds. Del kärva
ekonomiska lägel har föranlett regeringen alt allvarligt tillhålla kommunerna
om försiktighet, när det gäller beslut om invesleringar, som medför ökade
skatteuttag. Skulle riksdagen besluta enligt ulredningens förslag innebär det,
att staten l'ägger ytterligare bördor på kommunernas ekonomi. Skolsektorn är
redan nu en mycket lung post i kommunens årliga budget. Ökade koslnader för
skolbespisning, reparationer av skolbyggnader, undervisningsmateriel,
skolskjutsar, ulbyggnad av kommunal vuxenutbildning m. m. inger inga
förväniningar om att skolan i fortsättningen kommer alt kräva mindre utrymme i
budgeten.
Men
all som nu föreslås i utredningen (Ds U 1979: 15) en väsentlig del av
kostnaderna vid skolbyggandet överförs från staten på kommunerna kan inle slå
oemotsagt. Kommunerna kan inte åta sig ytteriigare kostnader. Del nuvarande
invecklade statsbidraget avvecklas och ersattes lämpligast med etl driftbidrag.
För grundskolans del bör det enklast kopplas lill den lokalarea, som utgår med
anledning av elevunderlaget. Eftersom samma generella förulsältningar ej kan
tillämpas inom gymnasieskolan bör andra principer för driftbidragel utarbetas
där. Ell alternativ lill förslaget om driftbidrag vore alt slaten gick in med
den låneform, som gäller för byggandet av bostäder. Därvid skulle även
kommunerna komma i åtnjutande av ulgående räntesubventioner. Om detta kunde
befrämja etl ökat skolbyggande, så atl del uppdämda behovel av nya skolor
minskas, vore denna lösning den mesl allraktiva. 10 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
90
Prop.
1979/80: 90 146
1.10 Danderyd
Del är------ anmärkningsvärt, att utredningen inle velal
föreslå någon
form av kompensation till kommunerna via del löpande
driftbidragel.
1.11 Falun
Under förutsättning att kommunerna erhåller ett garanterat
särskilt skalleuljämningsbidrag åtminstone under en övergångstid tillstyrker
Falu kommun att det slatliga investeringsbidraget avseende lokaler för
grundskolan avskaffas.
Falu kommun kan dock med hänvisning till bl. a.
förhållandet alt gymnasieskolan inle är endast en kommuns angelägenhet ej
tillstyrka alt det slatliga invesleringsbidragel lill lokaler för
gymnasieskolan avskaffas. Falu kommun är dock angelägen om och tillstyrker atl
regelsystemet och handläggningsgången förenklas i största möjliga utsträckning
för gymnasieskolbyggen.
Slutligen bör enligl Falu kommims mening de särskilda
investeringsbidragen till försia uppsättningen stadigvarande
undervisningsmateriel i gymnasieskolan finnas kvar. då de utgör en betydande
stimulans för kommunerna i utvecklingen av gymnasieskolan.
l.llGagnef
Vad gäller finansieringssidan anser skolslyrelsen, atl
utredningen alltför lätt konstaterar, alt slopandet av slalsbidraget ej får
några större konsekvenser för kommunernas ekonomi. Skolstyrelsen ställer sig
tvivlande lill atl kommunerna utan bekymmer kan ta den föreslagna
kostnadsöverföringen frän slal till kommun. Vidare skulle skolstyrelsen gärna
se ett mera konkret förslag till lånefinansiering av skolbyggnadsprojekt.
1.13 Göteborg
Utredningens förslag all statsbidraget till skolbyggande
slopas utan alt samtidigt Irågan om kompensation i annan form klaras ul kan
inle accepteras. Utredningens hänvisning till principslällningstagandet atl
minska mängden av specialdestineiade statsbidrag håller inle. Här är del inle
fråga om elt bidrag av ringa ekonomisk betydelse. För Göieborgs dei kan bidraget
beräknas uppgå till 15-18 milj. kr/år. Det får överhuvudlagel anses märkligt
och vittnar inte om insikter i kommunernas ekonomiska förhållanden all
arbelsgruppen kunnal göra den bedömningen alt statsbidragets ekonomiska
konsekvenser för kommunerna är så begränsade, alt ett borttagande av bidragel
inte motiverar kompensation med finansieringsstöd i annan form.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 147
Ulredningen anför att en kompensation genom
skatteutjämningssyslemel skulle ligga närmasl lill hands om någon kompensation
överhuvudtaget skulle övervägas. Även detta förslag ler sig oacceptabelt. Del
är inle motiverat atl införa ett uijämningsmål i delta sammanhang. Kompensationen
bör motsvara bortfallet av det akluella statsbidraget även för de kommuner som
står utanför skatteutjämningssyslemel.
Kommunstyrelsen yrkar på atl del slatliga stödel till
skolbyggandel bibehålles tills dess att frågan om kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna lösts i en mera genomgripande reform. Med hänsyn till de
brister som följer av det nuvarande systemels utformning, ser kommunslyrelsen
posilivi på all den byls ul mol slalsbidrag i annan form, t.ex. genom ökade
driftbidrag.
1.14 Haninge
För expansiva kommuner som exempelvis Haninge och Botkyrka
kommer framlagt förslag atl få vittgående konsekvenser. Kommunerna har på
1970-talet tagit på sig en stor del av ansvarel för bosiadsförsörjningen i
Stor-Stockholmsområdet. Befolkningsökningen har till största delen utgjorts av
barnfamiljer med låga inkomsler och med ett starkt tryck på kommunal service
främst då inom de ofrånkomliga och myckel kostnadskrävande skol- och
barnomsorgsseklorerna. Della har lell lill avsevärt lägre skatteunderlag och
högre utdebitering än för länet i genomsnitt. Följden har också blivil alt
ulbyggnaden av annan nödvändig kommunal service har fåll stå tillbaka. Varje
ytterligare övervältring av kostnader från stat till kommun inom skolområdet
medför för ovannämnda kommuners del ofrånkomligt ell behov av ökad
utdebitering.
Med hänvisning lill ovan anförda sakskäl anser Haninge
kommun del oacceptabelt med ett slopande av investeringsbidraget lill
skolanläggningar med mindre än all kommunen lill fullo kompenseras på annat
säll. Etl möjligt säll vore all kompensera ett bortfallet investeringsbidrag
via ett tillskott i någon form till skolans löpande driftbidrag.
I.IS Jönköping
Della är en skatteövervällring lill kommunerna som
Jönköpings kommun ej kan acceplera. Kommunen instämmer i reservanternas
uttalanden om atl de skatteutjämningsbidrag som riksdagen beslulal blir
urholkade om del föreliggande förslaget antages.
Prop.
1979/80: 90 148
1.16 Karlstad
Kommunen åberopar som eget yttrande skrivelse från
länsskolnämnden i Värmlands län.
Om förslagel kommer atl realiseras blir del enligl
nämndens mening etl dråpslag mol skolbyggnalionen i landel. En mängd angelägna
skolbyggnadsprojekt kommer inle alt kunna realiseras av kostnadsskäl. Arbetsmarknadspolitiska
skäl kommer atl avgöra vilka projekt som skall realiseras, och
skolbyggnadsstandarden kommer all visa stora skiljaktigheter mellan kommunerna,
en utveckling som länsskolnämnden med skärpa motsätier sig.
1.17 Luleå
Kommunen avstyrker förslaget om inle staten i del slutliga
beslutet i ärendet garanlerar atl kommunerna på någol säll erhåller ersättning
för nuvarande slatsbidrag.
1.18 Malmö
Kommunen avstyrker i enlighet härmed föreliggande förslag
om slopandet av nuvarande system med statsbidrag till skolbyggnader. Som kompletterande
uppgift beträffande verkningarna av förslagel må framhållas, alt dettas
genomförande skulle för Malmö kommun medföra bortfall av slalsbidrag om ca 20
milj. kr. för objekl uppiagna i kommunens flerårsplan för åren 1980-1984.
Nu föreliggande promemoria har utmynnat i ell förslag till
slopande av nuvarande investeringsbidrag lill skolbyggnader och även nuvarande
bidrag till förhyrning av lokaler, utan alt la upp frågan om kompensation till
kommunerna. Detta kommer således att innebära en ökad ekonomisk belaslning på
kommunerna i form av dels alternativ finansiering av de bortfallande
statsbidragen dels räntekostnader i de fall finansieringen sker genom ökad upplåning.
För Malmö kommuns del skulle detta innebära att
kompensation ej erhålls då kommunen f. n. ej omfattas av
skatteutjämningsbidraget.
Borttagandet av statsbidraget innebär således atl den
utjämningseffekt som detta inneburit mellan olika kommuner, med hänsyn till
investeringskostnader, bortfaller. Dessa investeringar omfaltar dessulom ofla
slora, enskilda objekt, vilka, som ovan angells, faller ojämnt på olika
kommuner.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet '49
1.19 Norrköping
Det är tveksamt om kommunema kan sägas bli kompenserade
för bortfallet av slalsbidrag för grundskolebyggnader. För
gymnasieskolbyggnader är del däremot enligt en proposition klart uttalat atl
kompensation ej skall utgå.
Därför föreslås alt de ekonomiska konsekvenserna av ell
slopande av nuvarande investeringsbidrag närmare utreds specielll dä vad gäller
kompensation för kommunerna via syslemel med skalleuljämningsbidrag.
1.20 Nybro
Skolslyrelsen tillstyrker utredningsgruppens förslag om
alt slopa investeringsbidraget till grundskolebyggnader under förutsätlning
att kommunerna totalt sell genom ell förbättrat
skatteutjämningsbidrag kompenseras för det inkomstbortfall som detla medför,
all kommuner med svag bärkraft och relativt selt stora
investeringsbehov kompenseras genom alt reella möjligheter lill extra
skatteutjämningsbidrag skapas samt
alt skollokaler och andra lokaler för boendeservice
behandlas lika ur lånesynpunkt.
Skolstyrelsen anser all de speciella investeringsbidragen
för gymnasieskolan måsle bibehållas samt alt skolenheter, som har hela län
eller hela landel som upplagningsområde, måsle särbehandlas i de fall, då dessa
har exceptionellt stora investerings- och driftkostnader. 1 annat fall måste
slaten helt svara för investeringar i och driften av sådana skolenheter.
1.21 Stockholm
Med den kommunalekonomiska utveckling som kan förutses och
i en silualion där kommunerna får la på sig allt större uppgifter - särskill
när del gäller prioriterade områden som exempelvis barnomsorgen och äldrevården
- måsle varje ålgärd som försämrar kommunernas ekonomiska förulsällningar
avvisas. Förslaget framslår som deslo mer allvarligt då del utgör endast ell
exempel på olika åtgärder som från statsmakternas sida vidtagils för all
övervältra kostnaderna på kommunema. Särskilt för Stockholms kommun, som inte
alls fär kompensation för bortfall av specialdestinerade slalsbidrag genom det
allmänna skalleuljämningssystemet, innebär den föreliggande ulredningens
förslag försämrade ekonomiska förutsättningar.
Prop.
1979/80:90 150
Om de statliga investeringsbidragen till skolbyggandet
bortfaller i enlighel med ulredningens förslag uppkommer betydande ekonomiska
konsekvenser för Slockholms kommun. För de nybyggnadsprojekl som nu ingår i
kommunens femårsplanering - Tensta gymnasium, verkstadsbyggnad vid Åsö
gymnasium saml Igelbäcksskolan - skulle alltså beräknat statsbidrag bortfalla.
Föruiom de direkla finansieringsproblem - ökade svårigheter atl tillgodose
kommunens långfristiga upplåningsbehov lorde kunna förutses - uppkommer som en
följd av bortfallet årliga koslnadsökningar för kommunen för dessa projekt.
Nuvärdet av dessa kostnadsökningar kan beräknas till ca 40 milj.kr. Om dessutom
nuvarande hyresbidrag såsom föreslås i utredningen till viss särskilt
kostnadskrävande utbildning indrages kommer kommunen härulöver alt åsamkas en
årlig kostnad (i dagens prisläge) av ca 5 milj. kr.
När ulredningen för sin del har kommil lill den
uppfallningen att det varken ur ekonomiska eller finansiella aspekier finns
anledning all ersätta investeringsbidraget med elt statligt stöd i andra former
har utredningen också förbisett del nuvarande statsbidragels funktioner som en
stimulansfaktor. Eu bortfall av stalsbidragel kan således medföra att ur
funktions-synpunkt olämpliga lokaler ej kan las ur bruk eller måste bibehållas
under långlid.
Vidare bör påpekas alt inom nyexploateringsområden kan -
tvärtemot vad ulredningens förslag bl. a. syftat till - en samplanering med
annan byggnation komma att försvåras, vilkel går slick i stäv med vad förslagel
säger sig åsyfta. Bidragsbortfallet försvårar självfallet också en anpassning
av skolbyggandet efter ändrade förulsättningar.
De negativa effeklerna ur de synpunkler som nyss berörts
av utredningens förslag torde bli särskilt märkbara när det gäller gymnasieskolan
med dess höga investeringskostnader. I sammanhanget bör också erinras om att en
gymnasieskola i allmänhet har elt elevområde som omfattar flera kommuner och
inle sällan är riksrekryterande. Bidragsbortfallel kommer självfallet atl
minska incitamentet för den enskilda kommunen atl ensam svara för
gymnasieskolans lokalbehov. I synnerhet kan detla beräknas bli fallel när del
gäller speciellt kostnadskrävande utbildningar såsom de yrkesinriktade. Med
tanke inte minsl på strävandena att genom en ökning av antalet elevplatser i
gymnasieskolan minska ungdomsarbetslösheten vore detta en olycklig utveckling.
De problem som nyss åsyftas har av ulredningen förutsatts
kunna lösas genom interkommunala ersättningar. Med de erfarenheter som hittills
vunnits av detta system, mäste man hysa stora farhågor för att tillräcklig
kompensation inte kommer atl erhållas på detta sätl. Det nuvarande systemet
löser ej heller de stora finansieringsproblem som den byggande kommunen
åsamkas.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 151
1.22 Trollhättan
Kommunen finner alt ulredningens förslag, att
invesleringsbidragel för skolbyggande slopas, alt något nytt bidrag inte
införes samt att kommunerna hänvisas lill finansiering på den öppna
kredilmarknaden, inte slår i överensslämmelse med ulgångspunklerna för
ulredningen.
Trollhättans kommun kan ej acceplera en sådan
kostnadsövervältring från staten lill kommunerna som det nuvarande
statsbidraget utgör netto, nämligen 350 milj. kr. per år. Den av ijänslemän i
berörda departement, verk och organisationer sammansatta arbetsgruppen torde ej
haft tillräckliga kunskaper om den anslrängda kommunala ekonomin, när man
hävdat att kommunerna utan plåga kan bära della inkomstbortfall. Arbetsgruppen
lorde här ha i huvudfrågan åstadkommit elt förslag som i hög grad påverkar del
man sade ligga uianför uppdragel. nämligen frågan om kostnadsfördelningen
mellan slal och kommun.
1.23 Umeå
Utifrån den effekl skalleuljämningsbidragel har för Umeås
del och den redan höga skattefinansieringen av invesleringarna i kommunen,
kommer elt slopande av investeringsbidraget alt få en ytterst negaliv inverkan
på kommunens ekonomi. Etl slopande av investeringsbidraget måsle kopplas med
villkor som kompenserar statsbidragsbortfallet.
1.24 Upplands-Bro
Förslaget om slopande av investeringsbidragen medför en
betydande kostnadsövervältring från staten lill kommunerna. Förslaget innebär
ökade finansiella påfrestningar för Upplands-Bro kommun och behov av utdebiteringshöjningar,
betydligl slörre än vad ulredningens undersökning i fem kommuner visar.
Arbelsgruppen avfärdar de ekonomiska följderna av all
slopa investeringsbidragen med atl del får relativt begränsade konsekvenser på
kommunernas lolala ekonomi selt i relalion lill det finansiella tillskott som
riksdagen beslulade om våren 1979. Delta avslöjar utredningens brisl på verklighetsförankring
och oförmåga atl se på konsekvenserna för de enskilda kommunerna. Genom atl
göra genomsnittsberäkningar för samlliga kommuner undgår man alt se, atl ett
slopande av slalsbidragen för Upplands-Bro skulle ha inneburil en årlig
uldebileringsökning om 75 öre under åren 1972-1977. Med del skolbyggnadsprogram
vi har motsvarar de beräknade slalsbidragen 1979- 1983 ca 80 öre i
uldebileringshöjning.
Förslagel är hell oförenligl med statsmakternas krav pä
återhållsamhet med kommunala skallehöjningar.
Prop.
1979/80:90 152
Upplands-Bro kommun avstyrker på del bestämdaste
arbetsgruppens förslag om slopande av investeringsbidrag till skolbyggnader.
1.25 Malmöhus läns landstingskommun
Utredningens förslag om slopande av de särskilda
statsbidragen till investeringar i skolbyggnader kan enligt nämndens mening
tillstyrkas endast under den beslämda förulsällningen, all överenskommelse
iräffas om full kompensation lill skolhuvudmännen för de ekonomiska
konsekvenser som blir en följd av förslagens genomförande.
1.26 Örebro läns landstingskommun
Ett uteblivet slatsbidrag för byggnation av en större
skolenhet ökar betydligt utbildningskostnaderna per elev och påverkar även
utdebileringsbehovet. Förslaget sirider därmed mol statens krav på
återhållsamhet med kommunala skattehöjningar.
1.27 Landsorganisationen i Sverige
Förslagel är betänkligt av fiera skäl. Det är i dag stora
skillnader mellan kommuner vad gäller behovel atl uppföra nya skolbyggnader.
Ell allmänl skallebidrag kan inte läcka kostnaderna för en kommun som tvingas
bygga nya skollokaler. Samlidigl kan en annan kommun som fått sill skolbyggnadsbehov
tillgodosett gynnas genom etl allmänl skalleuljämningsbidrag. Detta kan allvariigt
påverka det framlida skolbyggandel.
1 ell utbildningspoliliskt perspektiv kan slopandet av elt
särskill bidrag för skolbyggande få myckel negaliva följder. Förslagel innebär
all kommunerna i framtiden kan tvingas välja mellan atl göra investeringar i skolbyggnader
eller andra viktiga investeringar. En sådan avvägning kan läll leda lill all
skolbyggnader inte prioriteras.
Samtidigt föreslås - i bl. a. budgetpropositionen - alt
företag ska erhålla krafligl ökade bidrag för ulbildning av ungdomar. Vi befarar
all kommunerna av direkla kostnadsskäl ivingas förlägga yrkesinriktad
gymnasieutbildning i företag, på företagens villkor, utan att det är
utbildningspoliliskt motiverat. Della skulle enligt Landsorganisationens
bestämda uppfattning lätt innebära en kraftig kvaliletsförsämring av den
yrkesinriktade gymnasieutbildningen, därmed också allvarliga konsekvenser för
den svenska gymnasieskolan.
Vi föreslår att arbetsgruppens förslag lämnas utan
beaklande. Vi föreslår också all särskill slalsbidrag för skolbyggande
bibehålls och alt regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt kommitté
med uppgift alt utarbeta elt förslag till enklare handläggning av
skolbyggnadsärenden och där de utbildningspolitiska målen inte eftersatts.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 153
1.28 Svenska kommunalarbetareförbundet
Förbundet instämmer i atl ett generelll stöd till
kommunerna i form av ell skalleuljämningsbidrag är fördelaktigare för
kommunerna än de ända-
målsriktade statsbidragen. Men om det slopade investeringbidraget
skall ersättas enbarl med skatteutjämningsbidrag kommer
detla alt
urholkas på elt sätl som inte kan ha varit riksdagens
avsikt.
1.29 Tjänstemännens centralorganisation
Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO) anser all
bortfallet av del särskilda statsbidraget och finansieringen genom skattemedel
inle får innebära att byggandet av erforderiiga skollokaler senareläggs eller
omintetgörs. Sedan utredningen framlade sitl förslag vilket TCO i princip
kan lillslyrka med vissa reservationer har regeringen i årets budgetproposition
anmält att den avser all föreslå riksmöiet att ompröva och delvis skjuta upp
del redan beslulade andra slegel i skatteutjämningsreformen.
1 detta läge kan TCO för sin del inle tillstyrka atl de av
arbelsgmppen föreslagna nya formerna för finansiering av skolbyggandet nu
genomförs. Om arbetsgruppens förslag likväl genomförs mol TCO:s avslyrkan förutsätter
TCO atl den slatliga styrningen som sker genom bl.a. anvisningar också kommer
atl inrymma bestämmelser om skolbyggnadsnormer. De krav läroplaner,
skolförordning och andra beslul ställer på skollokalerna bör regleras av
cenirala myndigheler så atl lokalnormerna ger en garanti för atl alla skolor
med lika organisation får en likvärdig fysisk slandard oberoende av var i landel
de byggs.
1.30 Centralorganisationen SACO/SR
Förslaget innebär en kostnadsövervältring från staten till
kommunerna. Kommunförbundels representanter i arbetsgruppen har i en
reservation angett ökade koslnader för kommunerna till ca 350 milj. kr. Det är tveksamt
om den ändrade kostnadsfördelningen mellan stat och kommun tillfullo skulle
kunna beaktas vid de årligen återkommande överläggningarna om den kommunala
ekonomin. Slorieksordningen av det finansiella nelto-tillskott till kommunerna
för 1980 och 1981 som riksdagen fattat beslul om innebär all endasi en del av
kommunerna därigenom skulle kunna erhålla medel för sina grundskolebyggen
motsvarande de belopp som ulgår vid ell bibehållet statligt investeringsbidrag.
Om förslaget genomförs skapar man enligt
Centralorganisationen SACO/SR:s (SACO/SR) mening under en ganska lång
tidsperiod en interkommunal orättvisa. Den kommun som har slora
skolbyggnadsbehov missgynnas, eftersom man i etl generelll
skalteutjämningssystem knappasi
Prop.
1979/80:90 154
kan ta hänsyn lill de betydande skillnader som finns
mellan olika kommuner i fråga om behovet all uppföra nya skolbyggnader. En
kommun som nyligen fått sitt skolbyggnadsbehov tillgodosett kan också komma att
gynnas genom etl allmänt skatteutjämningsbidrag. 1 försia hand kommer
gymnasieskolkommuner alt missgynnas. För starkt expanderande kommuner kan
också negativa effekter vad gäller skolbyggnader för högstadiet befaras.
Enligl SACO/SR:s uppfattning föreligger en uppenbar risk
alt skolbyggnadsprojekt ges en lägre priorilel i kommunerna om slalsbidraget
slopas, och atl därmed arbelsmiljön i skolorna försämras. Speciellt gäller
detta gymnasieskolans yrkesinriktade linjer, som är kostnadskrävande och där
kommunerna redan idag har svårt att klara invesleringarna. Kommunerna kan i elt
sådant läge i alllför stor utsträckning välja all anordna inbyggd utbildning på
gymnasieskolans yrkesinriktade linjer i slällel för alt bygga för sådan
utbildning. Liknande problem kan befaras för särskolan. Det kan leda lill all integrering
av särskolans elever i grundskola och gymnasieskola inle kan genomföras i
önskvärd omfattning. Risken för överbeläggning av högstadieskolor kan även
komma atl öka.
SACO/SR anser----- all nuvarande slatliga
investeringsbidrag lill
skolbyggen lills vidare bör bibehållas. Del finns en
uppenbar risk all ell slopande av investeringsbidraget kommer atl bidra till
finansieringen av skalleuljämningsreformen utan all några fördelar för
skolbyggandel uppnås, som motiverar en sådan förändring.
Sammanfattningsvis anser SACO/SR att hela frågan om
skolbyggnadsverksamheten måste bli föremål för en förutsättningslös och
övergripande undersökning. 1 en sådan måste andra aspekter beaklas än de renl
iransfe-reringslekniska.
1.31 Svenska arbetsgivareföreningen
Förslaget berör ej Svenska arbetsgivareföreningens (SAF)
verksamhetsområde. Föreningen avstår därför från att ytlra sig.
1.32 Länsskolnämnden i Uppsala län
Nämnden vill försl påpeka all ärendei har stor belydelse
för samhällsplaneringen och borde därför ha fåll ett mera seriöst
remissförfarande. Frågan berör i första hand kommunerna och deras invånare.
Länsmyndigheterna och speciellt länsskolnämnderna arbetar aktivt med skolbyggnadsfrågorna
och även inom dessa myndigheter finns mångårig erfarenhet och sakkunskap. .Även
om förenklingar och decentraliseringar är angelägna, borde omläggningarna inle
forceras fram så snabbi att problemen inte
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 155
hinner analyseras.-- Nämndens yllrande blir på grund av
lidsbristen
därför ofullständigt och i huvudsak av principiell
karaktär.---- Till
komsten av storkommuner, rik erfarenhel av skolbyggnadsverksamhet
genom skolreformer och befolkningsomflyttningar saml slatliga skalteut-
jämningar av mycket större ekonomisk betydelse än investeringsbidragen
har skapat nya förutsäitningar för omprövning av nuvarande system.
Länsskolnämnden föreslår, atl nuvarande syslem för
investeringsbidrag för gymnasieskolan bibehålles. Länsskolnämnden anser det
vara värdefulll alt man diskuterar möjligheterna att överföra ansvaret av
skolbyggandet vad gäller grundskolan på kommunerna. Innan de ekonomiska
konsekvenserna för olika typer av kommuner har analyserals kan slutlig
ställning inle lagas. Intill dess måsle, enligl länsskolnämndens mening,
nuvarande statsbidragssystem bibehållas även för grundskolan.
Nämndens ordförande har reserverat sig mol beslutet och
anser att del finns slarka skäl all lillslyrka arbetsgruppens förslag när del
gäller avveckling av de specialdestinerade statsbidragen till skolbyggnader
för grundskolan.
Del vore värdefulll alt överföra ansvarel för
skolbyggandet lill kommunerna. Kommunerna skulle ekonomiskl kunna kompenseras
med elt lokalbidrag, ingående i statsbidraget för driften av skolan, som ett
tillskoU till varje basresurs. Jag delar därför arbetsgruppens uppfattning alt
statsbidragen lill skolbyggnader för grundskolan bör avvecklas.
1.33 Länsskolnämnden i Södermanlands län
Länsskolnämnden biträder förslagel all nuvarande
statsbidrag lill skolbyggnader slopas samt att den slatliga slyrningen av
skolbyggnadsverksamhetens omfattning via investeringsramar försvinner.
Länsskolnämnden föreslår emellertid att möjligheten till hyresbidrag för viss
gymnasial utbildning tills vidare behålls. Hänsyn måsle las lill behovel under
"puckelåren" av förhyrda lokaler för utbildningarna inom indusiri och
hantverk.
1.34 Länsskolnämnden i Östergötlands län
Länsskolnämnden ansluler sig till förslaget och kan
samtidigt berälla all dess priorilering av länels skolbyggande ter sig allt
svårare. EU sjuttiomillioners gymnasieskolbygge med kraftig inverkan på
regionalpoliliska arbetsmarknadsprognoser går knappasi att jämföra i
angelägenhet med en lilen bygdeskolas ofrånkomliga behov av elt par klassrum
för en dryg million. Ell skolbygge som planeras som en inlegrerad del i ett
slörre projekl, exempelvis försök med alternativa energiformer, kan kräva en
fast
Prop.
1979/80:90 156
lidsplanering oavselt om andra skolbyggen är ur
skolpolitisk synpunkl mer angelägna. För länsskolnämnden innebär alltså
förslaget inle bara en avlastning av det administrativa arbetet ulan också en
befrielse från en allt omöjligare uppgift.
Nuvarande slalsbidrag lill förhyrning av skollokaler
försvinner enligl förslaget. Della kan i vissa fall innebära en kraftig obalans
i en kommunalekonomisk långtidsbudget. Inom länel finns exempel på förhyrda
skollokaler för gymnasieskolan med ell årligt statsbidrag i slorleken en
million. Nämnden förutsätter atl elt hyresborlfall kan på elt eller annal sätt
kompenseras under en övergångslid.
1.35 Läns.skolnämnden i Jönköpings län
Även om de förslag som framläggs i promemorian skulle
innebära väsentliga fördelar finner länsskolnämnden all de ekonomiska
förulsättningar som anges i promemorian utgör ett alltför bräckligt underlag
för ett omedelbart beslul. Nämnden kan inte nu överblicka de konsekvenser etl
slopande av st-atsbidraget skulle innebära för skolbyggnadsverksamheten i
kommunerna.
1.36 Länsskolnämnden i Kronobergs län
I princip har länsskolnämnden ingel atl erinra mot alt
statsbidragsgivningen ersattes med en annan form för ekonomiskt
skolbyggnadsstöd ål kommunerna. Eflersom skolbyggnadsbehovel varierar i
avsevärd grad mellan olika kommuner kan del framlagda förslaget emellertid leda
till en belydande ekonomisk belastning för en del kommuner. Delta i sin tur kan
komma all medföra icke acceptabel standardskillnad mellan olika kommuners
lokaler.
1.37 Länsskolnämnden i Kalmar län
Länsskolnämnden kan inte finna atl sådana direkliv som de
av arbetsgruppen antydda utfärdats för gruppen. Nämnden finner därför
otillfredsställande atl arbetsgruppen i en lid då lagstadgat skattetak
allvarligt övervägs, framlägger förslag, som innebär inkomstbortfall för
kommunerna med beräknade 350 milj. kr. Nämnden anser att arbetsgmppen genom alt
glida förbi ovannämnda fråga gjort arbetet alltför lätt för sig.
Länsskolnämnden anser all de specialdestinerade
byggnadsbidragen utan större olägenhet snarast kan avvecklas för grundskolans
del. Däremot bör de bibehållas för gymnasieskolan intill dess det nuvarande systemet
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 157
avlösts av etl adminislralivt enkell syslem som på ell för
kommunerna godtagbart sätl även tillgodoser undervisningens intressen. Speciell
uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om bidrag för gymnasial ulbildning vid
skola med länet eller rikel som upplagningsområde.
Del nuvarande systemet med statsbidragsgivning lill
kommunerna är behäftad med en rad olägenheter. Dessa kan sammanfattas sålunda:
1.
Systemet är
tungrott och medför omfattande administration.
2.
Systemet för
med sig en detaljkontroll från statens sida som lill slor del är onödig.
3.
Syslemel bidrar
föga till skatleutjämning mellan kommunerna.
4. Syslemel missgynnar mindre kommuner.
Och som del allvarligaste argumentet
5. Systemet för med sig atl kommunerna ej kan planera
skolbyggnationen
på etl tillfredsställande sätt eftersom man inle vet om och när man får
genomföra etl sedan kanske flera år planerat byggnadsförelag. Specielll
otillfredsställande är det nuvarande systemet i fråga om byggnadsföre
lag, där skilda kommunala verksamheler samordnats och där skolverk
samhet ingår som en del.
Slulligen vill länsskolnämnden från sin principiella åsikl
framhålla som önskvärt alt en allmän översyn av statsbidragsgivningen görs.
Härvid bör statsbidraget till skolbyggande göras lill en komponent i etl
enhetligt, mera omfattande system. En sådan samlad statsbidragsgivning ulan
öronmärkta pengar skulle ge kommunerna slörre möjlighet lill en rationell,
ändamålsenlig och långsiktig planering.
1.38 Länsskolnämnden i Kristianstads län
Ett avskaffande av del särskilda statsbidraget lill
skolbyggnader kan inle, sell ur skolans synpunkl, vara lill fördel. Genom
bidragel har från statens sida ett vissl minimitillskott till skolbyggandel
kunnat garanteras. Ell kärvare ekonomiskl läge i kommunerna kan komma all
missgynna skolan i konkurrensen med andra vikliga investeringsobjekt. Risk
föreligger också för en ökad skillnad i standard belräffande skollokalernas
kvalitel och funktionsduglighet i skilda kommuner, vilket ytterst kan komma
att gå ut över elevernas förutsättningar atl få en likvärdig undervisning.
1.39 Länsskolnämnden i Malmöhus län
När därför arbetsgruppen nu föreslår alt del nuvarande
statsbidraget llll skolbyggnader skall försvinna och all skatteutjämningsbidragen
skall träda i dess ställe så delar nämnden gruppens uppfattning i själva
principfrågan.
Prop.
1979/80:90 158
Däremot innebär arbetsgruppens förslag inle en
"avlösning" på så sätl au de 300 milj. kr. som statsbidragsgivningen
beräknals lill förs över lill skatteutjämningsbidraget. Kommunerna får enligl
förslaget själva svara för boilfallet. Även om kommunerna den 1 januari 1980
blir 279 och får anlas vara bärkraftigare än de 995 kommunerna år 1965 saml att
300 milj.kr. i nulägel motsvarar ca 90 milj.kr. 1965 innebär arbetsgruppens
förslag en överföring av kostnaderna på kommunerna som enligt nämndens mening
inle kan accepteras.
Kommunerna bör enligt nämndens mening kompenseras för
statsbidragsbortfallet. I annal fall kan man inte undvika att reformen får en
skatiehöjande effekt.
1.40 Länsskolnämnden i Hallands län
Konsekvenserna av arbetsgruppens förslag är svåra atl lill
alla delar förulse. Del föreligger enligt nämndens mening viss risk för all
finansiellt starka kommuner med möjlighet att i slor utsträckning
skaltefinansiera sina objekt blir gynnade. Det finns också en uppenbar risk för
alt förslagel av såväl ekonomiska som finansieringslekniska skäl driver
kommunerna till höjningar av den kommunala uldebileringen.
Nämnden inser de fördelar som ligger i det föreliggande
förslagel men är betänksam inför de kommunalekonomiska och
finansieringstekniska konsekvenserna. Etl genomförande av arbetsgruppens
förslag bör enligl nämndens förmenande lills vidare begränsas lill all gälla
lokaler för grundskolan. För lokaler för gymnasieskolans behov borde
hittillsvarande bestämmelser alltjämt få gälla. Nämnden anser även all en
avveckling av investeringsbidraget för grundskolan direkt bör kompenseras genom
en schablonmässig uppräkning av förstärkningsresursen. Nämnden förutsätter
också atl några års respil ges med elt eventuellt genomförande så all den
kommunala budgetplaneringen hinner anpassas till de nya förhållandena.
1.41 Länsskolnämnden i Skaraborgs län
Sammanfattningsvis får länsskolnämnden anföra atl de skäl,
som förebragts i promemorian, ej är av den tyngd att nämnden för sin del är
övertygad om atl etl boritagande av del nuvarande investeringsbidraget skulle
få gynnsamma återverkningar på skolväsendets byggfrågor i rikels kommuner och
landstingskommuner. Snarast ger den elt iniryck av en i och för sig förslålig
och berättigad vilja lill återhållsamhet med invesleringar, men förslagen
innebär i realiteten endast en överflyttning av belydande samhällskostnader
från stat till kommun, vilkel inte är acceptabelt varken
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 159
ur rätlvisesynpunkl eller med hänsyn till önskemål om en
likformig skola av god standard i hela vårt land. Härtill kommer vissa andra
konsekvenser av negaliv karaklär, i försia hand risk för belydande svårigheier
för vissa ekonomiskt svaga kommuner atl genomföra hell nödvändiga skolbyggen
och en ökad ojämnhet vad byggnadernas kvalitet beträffar. 1 fråga om uppförande
av gymnasieskolor torde det vara hell orealistiskt atl tänka sig atl kommunerna
- även de större - skulle kunna ikläda sig dylika förpliktelser utan det stöd
som ett investeringsbidrag av nuvarande lyp innebär. Länsskolnämnden får därför
avstyrka de i promemorian framförda förslagen beträffande avskaffande av
investeringsbidragen till skolbyggnader och föieslär atl nuvarande bestämmelser
bibehålles men atl om så erfordras vissa administrativa förenklingar genomförs
och all besluten rörande statsbidrag flyttas från central lill regional nivå,
vilket skulle förutsätta en tilldelning av länsramar liksom inom vissa andra
förvallningssektorer.
1.42 Länsskolnämnden i Värmlands län
Länsskolnämnden finner all föreliggande ärende är en slor
fråga för länets kommuner och landsting och vänder sig med skärpa mol ulredningens
teoretiska och lättsinniga resonemang. Det är inle rimligt all i del svåra
ekonomiska läge, som föreligger för kommuner och landsting, fråntaga dem ell
statsbidrag, som i de flesta fall täcker 20% av kostnaderna. Del finns inom
Värmlands län medelstora kommuner, som under de närmaste åren har
skolbyggnadskoslnader på mellan 50-100 milj. kr.
Nämnden finner del helt nödvändigt med ett
remissförfarande med väl tilltagen remisstid för kommuner, landsting och
länsskolnämnder.
Om ovan nämnda förslag kommer alt realiseras blir det enligt
nämndens mening ett dråpslag mol skolbyggnationen i landet. En mängd angelägna
skolbyggnadsprojekt kommer inle all kunna realiseras av kostnadsskäl.
Arbelsmarknadspolitiska skäl kommer att avgöra vilka projekt som skall
realiseras, och skolbyggnadsstandarden kommer att visa slora skiljaktigheler
mellan kommunerna, en utveckling som länsskolnämnden med skärpa motsätter sig.
1.43 Länsskolnämnden i Västmanlands län
Länsskolnämnden i Västmanlands lät fiitner den tillmäua
remisstiden orimligt korl och helt oacceptabel, däresi en seriös handläggning
av ärendet avses. Nämnden nödgas därför avslå från all anmäla synpunkler i en
för skolans utveckling viktig resursfråga.
1.44 Länsskolnämnden i Gävleborgs län
Länsskolnämnden vill underslryka vad som sägs i rapporlen
atl föränd-
Prop.
1979/80:90 160
ringen i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun måste
beaktas i samband med överläggningar om den kommunala ekonomin.
1.45 Länsskolnämnden i Jämtlands län
Länsskolnämnden i Jämtlands län ser med lillfredsslällelse
att regeringen nu överväger förslag om en snabb ändring av gällande
finansieringsgrunder för skolbyggandel. En avveckling av den otidsenliga
regleringen av detla byggande är särskilt angelägen i fråga om grundskolan.
Länsskolnämnden finner del dock viktigi framhålla alt icke
generella statsbidrag bör finnas kvar för elevhem. För lokaler för gymnasier är
länsskolnämnden icke beredd föreslå en avveckling av gällande slalsbidrag.
Ulredningen har inte lillräckligl beaklal vissa kostnadskrävande linjers och
specialkursers beroende av stora elevområden, där investerings- och
driftkostnader orättvist kommer att drabba viss gymnasiekommun.
Länsskolnämnden avser -att belydande personella
besparingar kan göras både hos kommunerna och slaten om skolbyggnadsregleringen
för grundskolan försvinner.
1.46 Länsstyrelsen i Gotlands län
Även om statsbidraget är en förhållandevis liten del av
skolbyggnadskostnaden, får del dock slor betydelse mol bakgrunden av
föreliggande svårigheter med skattefinansiering, lånerestriktioner och det
mycket höga räntelägel. Elt bortfall av slalsbidraget kan förutsättas komma att
påverka lokalslandarden negativt, oavsett vilka föreskrifier som kan komma atl
nteddelas i stället för nuvarande stalsbidragsvillkor, då slandarden måsle bli
beroende av kommunens ekonomiska möjligheter.
Länsstyrelsen anser att statsbidraget i sin nuvarande form
till skolbyggnadskostnader för grundskolan inte bör avskaffas utan att
motsvarande belopp tillförs kommunerna genom skatteutjämningsbidraget eller på annal
lämpligt sätl samt att stalsbidragformen för gymnasieskolan bör bibehållas
oförändrad.
2 Behov av finansieringsstöd
2.1 Skolöverstyrelsen
Arbelsgruppen har funnit "att det inte generelll går aU
faslslälla all det föreligger behov av ett särskilt slöd för finansiering av invesleringar
i skolbyggnader vid eU slopal investeringsbidrag".
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 161
Det är dock enligl skolöverslyrelsen (SÖ) väsentligl för
en över landel likvärdig ulbildningsstandard alt del finns erforderiiga
skollokaler för grundskolans obligaloriska undervisning, Della gäller även
gymnasieskolan där utbildning i dag efterfrågas av ell elevantal som motsvarar
mer än 100% av årskullen 16-åringar. Om inle fullgoda lokaler finns att hyra
behöver kommunen bygga, och vid liden för investeringen behövs kapital.
Ekonomisk hjälp jusl då främjar byggandet av skollokaler. Ett sådanl slöd
betyder mesl för kommuner med svag ekonomi. Även för stora kommuner med god
ekonomi är dock stödel betydelsefullt vid slora projekt, t.ex. gymnasieskolor.
Ulbyggd skatteutjämning, ändrad interkommunal ersättning saml
exlra skalleutjämning innebär visseriigen ett stöd men inle i alla kommuner och
inte jusl vid liden för byggandet. Skalteuljämning och interkommunal ersällning
påverkas inle av om kommunerna har skolbyggen framför sig eller redan har byggt
dem med statsbidrag. Vissa kommuner skulle genom skatteutjämning i princip få slalsbidrag
två gånger för uppförda skolor. Delta redovisas av gruppen som en nackdel vid
hyresbidrag men lorde i princip gälla även vid skatteutjämning. I kommuner som
i ell nyll syslem enligl gruppens förslag skall bygga skolor ulan slalsbidrag
torde utsikterna aU få extra skatleutjämning betyda myckel för om vissa skolor
kan byggas eller ej. Specielll för slörre projekl fordras atl kommunen avsätter
medel under flera år för all undvika all höja den kommunala uldebileringen för
mycket. Della kommer all försena en del skolbyggen som skulle behöva starta snarasl
eflersom det långsikliga elevunderiagel kräver lokallillskoll. Skolsektorn vars
ulbyggnad i dag inle är prioriterad gentemot andra kommunala seklorer behöver
enligt SÖ slöd inom kommunerna. Den bör åtminstone inle missgynnas jämfört med
annan verksamhel för barn och ungdom lill vilken finansieringsstöd för lokaler
utgår.
Genomförandel av de reformer statsmakterna beslutat,
underlättas om kommunerna får finansieringsslöd vid bygglillfället. Elt exempel
är särskolans integrering i grundskolan och gymnasieskolan. Landstingets
verksamhet fordrar här stora utrymmen i primärkommunens skolbyggen. Om finansieringen
inle underlättas ökar kommunernas svårigheter all bygga lokaler för särskolan
jämfört med i nuvarande syslem.
Elt finansieringsstöd är alltså enligl SÖ angelägel i ell
nytt syslem för all inte villkoren för en likvärdig ulbildningsstandard skall
försämras. Särskill torde detta gälla inom gymnasieskolan, där det bl. a. blir
svårare all etablera nya kostnadskrävande utbildningar och inom grundskolans
högstadium där överbeläggningen kan komma all öka. (1 en invenlering år 1977
konstaterade SÖ att minsl 180 av ca 850 högstadieskolor var överbelagda med en
parallell eller mer.) Ett sådant slöd till alla enligt kommunerna angelägna
skolbyggen är önskvärt. Det medför också att statens rådgivande service byggd
på läroplanerna får bällre genomslagskrafl. I denna rådgivning ingår bl.a. atl
samordna pedagogiska, ekonomiska och tekniska krav samt att 11 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
90
Prop. 1979/80:90 162
underiälla
förändringar som kan behövas som följd av den pedagogiska ulvecklingen eller samhällsulvecklingen.
En
prioriterad statlig långivning bör därför i etl nytt syslem utformas och
dimensioneras så att den svarar mot kommunernas redovisade behov, det behov som
inle kunnat tillgodoses inom de senaste årens investeringsramar.
2.2 Landstingsförbundet
Som
ulredningen framhåller uppstår två lyper av finansieringsproblem om förslaget
genomförs. Del ena består i all kostnadsfördelningen totalt sett mellan stat
och kommun ändras. Det andra problemet är det likviditelsproblem. som kan
uppslå för enskilda huvudmän om bortfallet av investeringsbidraget inle kan ersältas
med upplåning i önskvärd omfattning.
2.3 Botkyrka
Även
om stalsbidragsandelen av den lolala skolulbyggnadskoslnaden är blygsam belyder
ändå bidraget mycket för kommunerna. Utredningen konstaterar att skolbyggnadsinvesleringarna
under åren 1975- 1977 utgjorde 14% av kommunernas totala investeringsvolym. Molsvarande
siffra för planerade invesleringar 1979-1983 ulgör 16%.
För
Botkyrka kommun spelar skolbyggnadsinvesteringarna en hell annan roll i de
totala invesleringarna än vad som genomsniltsandelen ulvisar. För perioden
1970-1978 utgjorde de 36% av den lolala investeringsvolymen och för perioden
1980-1984 kommer den planerade skolbyggnaden att utgöra 40% av lolalvolymen.
2.4 Falun
Genom
de effekter skalleuljämningsbidragen har för många kommuner kan Falu kommun lillslyrka
förslaget endast avseende grundskolan och då om ett garanterat särskilt skalleuljämningsbidrag
tillkommer åtminstone under en övergångstid.
2.5 Haninge
Arbelsgruppen
lalar vidare om atl möjlighel att söka exlra skatteutjämningsbidrag för specielll
drabbade kommuner bör föreligga. Det är för
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 163
Haninges del endast en teoretisk möjlighet. Redan nu är så
många faklorer hänvisade lill sådant bidrag för kommunens del, atl del bidrag
vi erhållit/ kan erhålla, långt ifrän ger täckning. Här kan nämnas att Haninge
för år 1980 skulle ha erhållit i slorieksordningen 45 milj. kr. om vi erhållil
kompensation på alla de faktorer som i regeringens proposition om den kommunala
ekonomin hänvisas till exlra skalleuljämningsbidrag. 1 verklighelen erhöll
kommunen 5,1 milj. kr. Atl hänvisa yllerligare faklorer lill det extra skalleuljämningsbidragel
är således en åtgärd som helt saknar läckning i verklighelen.
2.6 Luleå
Utredningen menar att det speciella skatteutjämningsbidraget
kommer all förbällra kommunernas ekonomi. Della blir lyvärr inle fallel i Luleå
kommun. Tillskottet blir bara ungefär I milj, kr. och läcker därmed självfallet
inle ell slopal bidrag till skolbyggandet.
2.7 Länsskolnämnden i Östergötlands län
1 likhel med reservanterna förutsätter länsskolnämnden att
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun hålls i stort sett oförändrad. Della
bör som arbetsgruppen anlyder ske genom ordinarie och exlra skalleuljämningsbidrag.
2.8 Länsskolnämnden i Kalmar län
1 sina ställningstaganden kommer arbelsgruppen fram lill
all vid slopal investeringsbidrag den ökade finansiella påfrestningen för
kommunerna blir måttlig även vid genomförandet av relalivi omfaltande projekl. Gmppen
har vid studiet av projekl ifrån utvalda kommuner funnil alt slopande av invesleringsbidragel
skulle medföra ell inkomstbortfall, som i genomsnill under en femårig
planeringsperiod motsvarar mellan 21 öre och 31 öre per skattekrona. För etl enskill
år kommer man som allra högsl upp i 82 öre. En dylik följdverkan vill länsskolnämnden
inle beteckna som måttlig ulan som belydande.
2.9 Länsskolnämnden i Skaraborgs län
I promemorian sägs bl.a. att investeringsbidragels belydelse
för kommunens lolala ekonomi är relativt lilen. Nämnden har ingen anledning
att här diskulera betydelsens relativa sloriek, men kvar slår, all möjlighelen
att erhålla slalsbidrag för etl planerat skolbygge många gånger varil avgörande
för att projektet över huvud tagel skulle komma till stånd.
Prop. 1979/80:90 164
3
Finansieringsalternativ
3.1
Skolöverstyrelsen
Ett
utbyggt skatleuljämningssyslem garanlerar inte atl stödet lill kommunema
kommer skolbyggandel eller ens skolväsendel litl del. Behovet av att så sker
varierar också, beroende på om kommunerna har behov av framtida skolbyggen
eller ej.
Frän
skolans synpunkler vore del bättre om slalsbidraget kunde ersättas med en
finansiering som i det enskilda objektet underlättade byggande av nödvändiga
skollokaler i minst samma utsträckning som statsbidraget gör nu. Det är därför
intressant att sludera hur de av gruppen föreslagna finansieringssälten kan lillgodose
denna önskan.
Äv
praktiska skäl bör finansieringen av gymnasieskolor och grundskolor vara lika.
Kommunalskatter.
Lån på allmänna kredilmarknaden Arbetsgruppens förslag bygger i huvudsak på
självfinansiering via kommunal utdebitering och lån på allmänna
kreditmarknaden, kombinerat med skatteutjämning. Detla system har fördelen all
kommunen friare än nu kan tidsplanera skolbyggandet. Den hjälp som nu ges vid bygglillfället
som bidrag uteblir dock helt, vilket som tidigare sagts endast delvis kan kompenseras
via utjämnande bidrag. Vissa kommuner kan få svårt både att höja skatten och
att få så stora lån på allmänna marknaden att även den del som nu täcks av
bidrag kan upplånas. Möjligheten att få lån kan påverkas bl.a. av kommunens
solvens och av möjligheterna lill lån från lånefond e.d. Kredilproblem kan leda
till atl del blir svårare än i det nuvarande systemet att bygga skollokaler i
vissa fall. Förutsättningarna för en likvärdig ulbildningsstandard i landet
kan då bli sämre än i del nuvarande systemet.
Statlig
lånefond alternativt finansiering i särskild ordning på den allmänna
kreditmarknaden, "fjärrvärmefinansiering"
Denna
lånegivning skulle enligt gmppen vara lill viss hjälp för de kommuner som
eventuellt skulle behöva finanseringsstöd om nuvarande slatsbidrag slopas.
Bidraget ersätts med lån lill molsvarande belopp (lånefond) resp. till den del
som inle kunnal finansieras på annat sätt ("Qärrvärme-lån").
Byggandet av skolor som får lån underiättas härigenom men kostnaderna för
räntor och amorteringar torde endast i vissa kommuner kunna kompenseras via skatteutjämning
m.m. Stödet blir enligl SÖ inle jämförbart med nuvarande investeringsbidrag
till alla kommuner. Etablering av en ny långivning speciellt för skolsektorn
kan få praktiska nackdelar. Central administration blir nödvändig med ramar,
behov av inventering och prioritering. Eftersom kapilalmarknadsutredningen
bedömer alt kommunerna troligen inte kan få ökat uirymme för krediler inom
överskådlig tid kan efterfrågan på lån via lånefond eller "Qärrvärmefinansiering"
bli
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 165
stor även om ränlor och amorteringstider inle blir specielll
gynnsamma. Hur slora prioriteringsproblemen blir jämfört med de nuvarande torde
bero på många faklorer, främsl låneramarnas sloriek och villkoren för lånen.
Erfarenheterna av systemet med driftbidrag och lånefond
för byggnadsarbeten vid folkhögskolan är inte goda vad avser
byggnadsverksamheten. Byggenskapen har minskal, och lånefonden ulnylljas endasi
i begränsad omfattning. Kritiken är så pass slark att rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation vill ha syslemel omprövat. Trots atl mycket skiljer
folkhögskolan och del allmänna skolväsendel vill SÖ nämna delta förhållande.
Finansiering genom bostadslån
Skollokaler i integrerade anläggningar kan under vissa
villkor få bosladslån i dag. Arbelsgruppen föreslår all sådana möjligheler
skall bibehållas.
Denna finansieringsform är ett gotl slöd vid invesleringstillfällel.
Det skulle förbällra skolbyggandels villkor om denna långivning kunde vidgas
till atl mer generelll gälla skolbyggande. Prioriterade krediler i form av
bostadslän till hela skolor kan i etl trängt kreditläge enligt SÖ underlätta
byggandet av angelägna skollokaler på liknande säll som ett investeringsbidrag.
Dessulom tillfredsställs önskemålet om en flexiblare skolplanering så som
gruppen formulerat della i fem alt-satser. Det ger kommunen stor frihet att
planera och att välja mellan angelägna investeringar, bostäder och
servicelokaler. Bosläder och lokaler kan följas ål såväl vid ulbyggnaden av
nya kommundelar som vid förnyelse av befintliga områden. Bosladslån skulle
också kunna underiälla upprustning av äldre skolor, och härigenom skulle gamla
och nya skolor kunna få mer likvärdig miljö. Samplanering med andra servicelokaler
underiättas väsentligt och finansieringen sker på lika villkor för olika seklorer
inom barn- och ungdomsomsorgen. Kommunerna är vana atl hanlera systemet även
om det är kompliceral.
Del är enligl SÖ inle någon definilionsmässig skillnad mellan
skolan och de lokaler som f. n. kan få bostadslån. 1 vid mening är undervisning
i både grundskolan och gymnasieskolan en service för de boende ungdomarna. Även
de vuxna boende får en slor del av sitt servicebehov tillgodosett i skolan,
lokaler för vuxenulbildning, frifidsverksamhel m. m. Man kan säga att varje
skola väsenlligl minskar behovel av andra servicelokaler. Närhelen till
servicen varierar dock. Lågstadieskolan har fördelen atl ligga nära boendel,
medan gymnasieskolan har etl större upplagningsområde. Den senare innehåller
dock fler lokaler som passar för varierande vuxenverksamheter.
Kommunen har inflytande över bostadslånekvotens fördelning
pä bostäder och lokaler av olika slag. Länsstyrelsen lorde också i etl syslem
med bosladslån generellt lill skolor kunna ge en kommun en slörre kvot om den
redovisar i sin länsplanering att ell större skolprojekt bör komma fram ell år.
Prop.
1979/80:90 166
Den prioriterade upplåningen skulle enligl arbetsgruppens
mening öka för myckel om alla skolor fick möjlighel lill bostadslån. SÖ vill
dock framhålla att krediterna inte utnyttjas hell i dag. Om lägel ändras så all
inle alla av kommunerna önskade bosläder och lokaler kan få lån, bör kommunen
ha möjlighel atl ange vilka objekl som är mesl angelägna för en god boendemiljö
totalt sell. De boendes önskemål om fullständig boendeservice innefallande
även skolor skulle i högre grad kunna beaklas i elt sådanl syslem.
SÖ vill av ovan nämnda skäl framföra önskemålet atl en
utvidgning av bostadslånefinansieringen yllerligare prövas, av praktiska skäl
för både grundskolor och gymnasieskolor. Om bostadslån generellt fill
skolbyggen anses stimulera för mycket bör det prövas om inle bosladslån ändå
kan ges lill en viss del av en grundskola eller gymnasieskola t. ex. genom maximering
av den belåningsbara delen. Även sådan, begränsad bostadslånegiv-ning
förefaller SÖ mer prakiisk än särskilda låneformer för skolsektorn.
Någon lidpunki för genomförandel anges inte i rapporlen. Eflersom
huvudalternativet till finansiering enligt gmppens förslag är skatter och lån
på allmänna marknaden kan speciella problem uppslå i övergången till ell sådant
syslem. Särskilt vid slora skolbyggnadsprojekt såsom gymnasieskolor och
troligen också högstadieskolor bör kommunerna få lid på sig all göra omprioriteringar
och/eller fondera medel före byggstarten för all inle budgelen skall bli för
hårt ansträngd. Del är nödvändigl alt sådana övergångsproblem beaktas om
arbetsgruppens förslag genomförs.
Ytterligare överväganden behövs enligl SÖ för all klargöra
kommunernas möjligheter atl i ett system utan statsbidrag ordna lokaler som
ger möjlighet till elt enhelligl skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard.
Inte minst mot bakgrunden av den senasle lidens diskussion om den kommunala
ekonomin krävs ytterligare analyser vilket bör ske inom ramen för en mer
övergripande ulredning. Arbetsgruppens rapport kan därvid utgöra underlag för
fortsalt diskussion bl.a. i anslutning till de fortsatta övervägandena om den
statliga skoladministrationens ulformning och inriktning.
Ledamolen Landslröm i SÖ:s slyrelse har avgivit särskill
yttrande och anför bl. a. följande.
De från allmän politisk synpunkt väsenlliga frågor som
kostnadsöver-vältringen från slaten på kommunerna aktualiserar är av den art
att de bör övervägas i en parlamentarisk utredning. Enligt min mening bör en
sådan tillsättas för atl fortsätta och slutföra den översyn av skolbyggandets
finansiering som kan anses inledd genom arbetsgruppens förslag.
3.2 Bostadsstyrelsen
Arbetsgmppen har vid sin bedömning av olika alternativa
finansierings-
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 167
system konslaleral alt det från bostadspolitiska synpunkler
skulle i huvudsak vara en fördel alt låla grundskolan ingå i bostadslånesyslemet.
Delta skulle enligt gruppen underiätta en samplanering och en samordnad utbyggnad
av bostäder och de för de boende nödvändiga bostadskomplementen.
Bosladsslyrelsen kan helt inslämma i denna bedömning.
En bostadslånefinansiering innebär alt bollenlånen kommer
alt ingå i den prioriterade sektorn av kapitalmarknaden. Arbelsgruppen har som
en invändning mol bosiadslånefinansiering anfört atl della negaiivi skulle
kunna påverka möjligheterna att säkerställa den redan tidigare prioriterade
upplåningen.
Frågan om bosiadslånefinansiering av skolbyggandel har lidigare
behandlals av bl. a. kapilalmarknadsutredningen (SOU 1978: II). Ulredningen såg en sådan
finansiering som en åtgärd som kunde allmänt underiälla kommunernas upplåning. Slyrelsen
ullalade i sill yllrande över detla betänkande all dess principiella
uppfattning av all bestämmelserna om bostadslån inte borde primärt ändras med
hänsyn lill kommunernas allmänna upplåningsproblem. En evenluell ulvidgning av
den krets av lokaler som kunde omfattas av bostadslånefinansieringen borde
sålunda prövas med hänsyn lill bosladsservice- och boendemiljösynpunkter.
De risker för en försämrad boendeservice som ell slopande
av invesleringsbidragel kan medföra saml de synpunkter på fördelarna ur
bostadspolitiska synpunkler med en bostadslånefinansiering, som arbelsgruppen
anfört och som styrelsen helt delar, är enligt styrelsens uppfattning starka
skäl för en bosiadslånefinansiering med hänsyn lill bostadsservice- och boendemiljösynpunkler.
Härtill kommer aU skollokaler är lika nödvändiga för boendeservicen i bosladsområdel
och lika vikliga som barnstugelokaler och andra sociala och kommersiella
lokaler som i dag får slalliga bostadslån.
Bosladsslyrelsen föreslår därför atl byggande av lokaler
för grundskolan finansieras med bostadslån. Skulle av andra skäl än de
bostadspolitiska en sådan finansiering inle anses genomförbar bör vissa
ändringar genomföras av de regler som i dag gäller för bostadslån till s. k.
integrerade anläggningar.
Bostadsslyrelsen ultalade i sin anslagsframställning för
budgetåret 1979/ 80 atl del sketl en successiv förändring av synen på skolans
roll i serviceutbudet vilket hafl sin motsvarighel i den fakliska ulvecklingen
på skolbyggnadsområdel. Från att i början ha bidragii med en mindre del av
lokalerna i en anläggning för boendeservice, är del nu i allt högre grad skolan
som utgör stommen i anläggningen. Della hänger lill slor del ihop med den
ändrade inriklningen av bostadsbyggandet. Slörre centrumanläggningar dil
huvuddelen av kommersiell och övrig service i eU område samlas byggs knappast
längre.
Styrelsen anförde vidare följande:
Prop.
1979/80:90 168
"För alt inle finansieringsförutsällningama i ett
ansträngt kommunalekonomiskt läge skall slyra serviceutbyggnaden i oönskad
riktning föreslår styrelsen slopande av regeln om inräkning av hela skolan i låneunderlagel
när anläggningen lill övervägande del beslår av andra lokaler. Ett sådant
slopande torde med hänsyn lill rådande förhållanden innebära en obetydlig
inskränkning i finansieringsförutsättningarna för skolor.
Lånemöjlighelerna för samuinyltjade skollokaler bör
bibehållas. Kravet på redovisning på den planerade användningen av lokalerna
bör dock skärpas. Därigenom kommer även sådana bas- och komplementutrymmen i
skolan som anses bli samuinyltjade att kunna inräknas i låneunderlagel. Del
blir således även forlsätlningsvis möjligt att i vissa fall få hela skolan
inräknad i låneunderlaget.
Enligt uppgift från SÖ är det numera mycket vanligt atl
skolorna, oavsett om de samordnas med andra lokaler eller inte, utformas så
att vissa utrymmen (matsal, samlingssal, gymnastik elc.) kan användas för
fritidsändamål. Denna tendens torde stärkas ytterligare i och med SIA-skolans
införande. Slyrelsen har för avsikt all efler samråd med SÖ närmare ange hur
redovisning av planerat samutnyttjande skall ske, som underlag för bedömning av
om lokalerna blir till påtaglig nytta för de boende."
1 avvaklan på den översyn av skolbyggandets finansiering
var departemenlschefen (prop. 1978/79: 100 bil. 16) inte beredd föreslå några
ändringar av de finansieringsmöjligheter som finns inom bostadslånesystemels
ram.
Slyrelsens förslag alt i en inlegrerad anläggning -
endast låla den del av skolans lokaler som samutnyltjas komma i fråga för
bostadsfinansiering anser arbetsgruppen vara välgrundat och stöder förslaget.
Arbetsgruppen påpekar atl stimulanseffekten lill förmån
för samordning av skollokaler med lokaler för annan boendeservice skulle
bortfalla om prövning av integrerade anläggningar upphörde. Vidare anser
arbetsgruppen det angelägel alt bosladslånesystemet för integrerade
boendeserviceanläggningar vid ett slopande av investeringsbidraget till
skolbyggnader tillämpas på ett sådant säll all s. k. lånearkileklur inle
uppstår.
Styrelsen delar inte arbetsgruppens uppfattning ulan anser
all kommunernas driflekonomiska bedömningar är en garanti för atl samordning
av skollokaler för annan boendeservice kommer till stånd och alt anläggningarna
utformas på ett från funktionssynpunkl lämpligt sätt.
3.3 Fullmäktige i Riksbanken
Fullmäktige vill ej ta slällning lill formerna för slalens
slöd till kommunerna. Kommer investeringsbidraget lill skolbyggande atl
avvecklas bör del dock inle ersättas med etl syslem med specialdestinerade krediler.
Fullmäktige vill likväl något kommentera de kreditmarknadsmässiga stödsystem
som arbelsgruppen behandlal.
Fullmäktige har vid ålskilliga tillfällen framhållil, alt
stor återhållsamhet
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 169
måste iakttagas i fråga om utökningar av del slatliga
bostadsfinansierings-systemets täckningsområde. Detta syslem, som är ulformal
för all tjäna elt bestämt ändamål, är redan mycket omfattande och släller stora
krav på prioriterade krediter. Eftersom det tolala kreditbehovet till
skolbyggande är belydligl större än de statliga bidragen, skulle ell inlemmande
av skolbyggandet i detta syslem ej obetydligt öka behovet av prioriterade
krediter. Bostadsfinansieringssystemel innehåller dessulom ett kraftigl subventionselement
i form av räntebidrag. Dessa räntebidrag är avpassade föratt reglera
kapitalkostnaderna för olika årgångar av bostadshus på elt för bostadsmarknaden
lämpligt sätt och lämpar sig föga för styrning av skolbyggandets
kapitalkostnader. Räntebidragen skulle behöva ändras eller avskaffas för skoldelen
vid ett evenluellt inlemmande. Med eller ulan räntebidrag skulle vidare en priorilering
av kreditgivningen nödvändiggöra etl bibehållande av den nuvarande ramslyrningen
av skolbyggandel, som är orationell. De administrativa arbetsuppgifterna skulle
öka. Fördelar skulle möjligen vara att söka i planeringen av boendeomräden.
Liksom arbetsgmppen anser fullmäktige att skolbyggandets inlemmande i del slatliga
bostadsfinansieringssystemel är en olämplig lösning. Detla alternativ bör inte
komma i fråga.
En anledning lill att skolbyggandets införande i
bostadsfinansieringssystemet kommit upp lill debatt är den atl redan nu vissa
skollokaler ingår i detla system. Della är fallel med de skollokaler som byggs
i s. k. integrerade anläggningar. 1 de fall skollokalerna ulgör mindre än hälften
av en boendeserviceanläggning utgär statligt bostadslån för samtliga
skollokaler i anläggningen. Avskaffas investeringsbidraget till skolbyggande
uppkommer risk atl serviceanläggningar byggs så atl de kommer alt inrymma en
större del av kommunens skollokaler än som nu är fallet. Denna följd av
investeringsbidragets avskaffande måste naturligtvis undvikas. Av detta skäl
föreslår arbetsgruppen en mindre ändring rörande reglerna för skollokaler i
integrerade serviceanläggningar. Statligt bosladslån skall kunna ulgå endast
till sådana skollokaler i integrerade anläggningar som utformas för att
användas ocksä för andra ändamål än skolverksamhet. Fullmäktige biträder della
förslag.
Alternativet med en slallig lånefond för finansiering av
skolbyggnader är av mindre inlresse ur kreditmarknadssynpunkl. Enligl den
skiss, som arbetsgruppen tecknar, skulle lån från fonden ges til! ett belopp
som svarar mot 20% av skolbyggnadsinvesteringarna eller ungefär vad del
nuvarande bidraget uppgår till. Lånen skulle ha en löplid om 7-10 år och räntan
bli den som kommunlåneinstitulen betingar för motsvarande utlåning. Någon
ökning av den prioriterade kredilgivningen uppkommer inle vid tillämpning av
detta alternativ.
Enligt fullmäktiges mening är detta alternativ det bästa
av de tre diskuterade. Skulle mot förmodan ell generelll stödsystem behöva
införas vid etl avskaffande av investeringsbidragen till skolbyggandel, bör
delta system väljas.
Prop.
1979/80:90 170
År 1977 infördes en melod alt underlätta finansieringen av
ijärrvärmein-vesleringar. Kommunlåneinstiluten tilläts emittera något längre
lån lill någol högre ränta för medelsanskaffning till nämnda invesleringar. Arbelsgruppen
diskulerar tillämpningen av en sådan finansieringsmetod också för skolbyggandet
och bedömer den som likvärdig med en statlig lånefond.
Fullmäktige delar inle denna åsikl. Del bör noteras alt
del medgivande riksbanken gav lill något längre lån med någol högre ränta för
finansiering av fjärrvärmeinvesteringar inte innebär atl den kommun som gör en fjärr-värmeinveslering
självklarl skall ha ett lån som hell eller ens lill viss procent täcker
investeringskostnaden. Molsvarande tillämpning vid skolbyggnadsinvesteringar
skulle sannolikt upplevas som en missräkning. För fullmäktige är en annan
synpunkt av ännu slörre vikl; det är angelägel atl så långl möjligt minska specialdestineringen
av krediler lill låntagares olika aktiviteter. Härtill kommer behovet av att
minska de adminislraliva arbetsuppgifterna. Inom finansieringssystemet för fjärrvärmeinvesleringarna
kartläggs behovet av specialdestinerade medel hos olika kommuner genom enkäter.
Detta arbele handhas av induslrideparlemenlel. På grundval av karlläggningen
gör sedan kommunlåneinstiluten kreditfördelningen mellan olika kommuner. Den
strävan lill förenkling, som finns i promemorian i övrigl, skulle inte
tillgodoses av elt system som har fjärrvärmefinansieringen som modell.
Däresi del skulle visa sig erforderligt med ett generelll
stödsystem vid avveckling av investeringsbidragen, bör enligl fullmäktiges
mening det nu diskuterade allernalivel inte komma i fråga.
Sammanfattningsvis vill fullmäktige anföra följande. Däresi
investeringsbidraget lill skolbyggande avskaffas, bör del icke ersältas av ett
system med specialdestinerade krediter. Skulle trots allt ell stödsystem för krediler
lill deUa byggande bedömas erforderiigt anser fullmäktige aU systemet med en
statlig lånefond bör väljas.
3.4 Arvidsjaur
Utredningen har övervägl ett schabloniserat
investeringsbidrag, baserat på nettogolvarea. Idén har avvisats under molivering
all någon möjlighel lill konlroll av överareor inle skulle finnas och aU del
finns risk för att kommunerna skulle komma aU välja alternativet nybyggnation i
slällel för förhyrning.
Denna inslällning röjer ett misstroende mot kommunerna,
som är helt ogrundat. Inställningen är tydligen den, atl kommunerna saknar
förmåga all göra vettiga ekonomiska och organisaloriska bedömningar när det
gäller skolans lokalfrågor. På annat sätt kan man inle förklara ulredningens ålgärd
atl förkasla en lösning som skulle innebära ell schablonbidrag med förenklade
handläggningsrutiner. Enligl vår mening har utredningen förfarit felakfigt
genom att inte presentera ett sådant förslag, som borde ligga
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 171
närmasl lill hands för alt finna nya former för
finansiering av skolbyggandet.
Utredningen har i stället förl in resonemanget på övergång
från investeringsbidrag lill hyresbidrag, ulformal som ell driftbidrag per
elev och år. Ett sådant förslag måste avfärdas av två skäl: För det försia
skall investeringsbidraget ulgöra elt kapitaltillskott i samband med byggandet
och för det andra är elevutvecklingen i landets grundskolor så oerhört olika
all en sådan utgångspunkt för bidraget är otänkbar, särskill med tanke på den
problematik i fråga om sviktande elevunderlag som gäller för glesbygdskommunernas
skolor.
Utredningens hänvisning lill all finansiering kan ske på
den allmänna kreditmarknaden är illa underbyggt, eftersom del inle motsvaras av
några garanlier all reella lånemöjligheter står lill kommunernas förfogande.
Till följd härav är den vägning som gjorls mol skolpolitiska, bostadspolitiska,
allmänna ekonomisk-politiska ulgångspunkter ulan värde.
Tvärt emot ulredningen anser vi all en anpassning lill bosladslånefinan-sieringen
är en av de få framkomliga vägarna för alt åstadkomma en form av generell
finansieringsform för anskaffning av skollokaler. Etl räntebidrag får ses som
en ringa kompensation för del bortfall som slopande av investeringsbidraget
innebär.
Vi kan inte instämma i alt lånesyslemet skulle vara en bätlre
finansieringsform än bosladslåneallernalivel. Av hell andra skäl anser vi dock
atl det knappast finns anledning att konkurrera om låneutrymmet för fjärrvärmeutbyggnad,
när del finns bättre alternativ som ligger närmare lill hands.
3.5 Botkyrka kommun
Att Botkyrka kommun skulle kunna kompensera sig för
statsbidraget genom att höja kommunalskatten framstår knappast realistiskt,
dels mot bakgrunden av den slora belydelse statsbidraget har för kommunen, dels
mot bakgrund av att skallen är högsl i Slockholmsregionen. All ytterligare öka
upplåningen framslår ur kommunalekonomisk synpunkt som djupt beklagligl.
Kommunens totala lånekostnad är räknal i andel av uldebileringen mer än
dubbelt av vad som gäller normalt. Tvärtom framstår en sanering av
lånekostnaderna som del mesl angelägna inslaget när del gäller all få kommunens
ekonomi på fötter igen.
Om del ur slatsfinansiell eller annan synpunkl bedöms som
helt uteslutet alt bidraget kvarslår i sin helhet är det utifrån kommunens
horisont angeläget atl man eftersträvar etl planerat avvecklingsförfarande. Att
i detalj ange konslruklionen i detla avseende kan vara svårl. Ell syslem borde ulformas
så att de kommuner där bortfallet av statsbidrag motsvarar en viss nivå i
utdebitering bör få behålla bidraget, som då bör utgå efler de
beräkningsgrunder som f. n. gäller.
Prop.
1979/80:90 172
3.6 Bromölla
-------- Praktiskt innebär förslagel alt de kommuner, som
ej kan skalte
finansiera stalsbidragsborlfallel, och det är de flesta, tvingas ul på den
öppna kredilmarknaden med dess begränsade tillgång på riskvilligt kapilal.
Antingen kan del då hända atl lånebehovet ej tillgodoses eller också, all
det sker till oskäligt hög räntekostnad. Det är föga stimulerande för de
kommunalt ansvariga atl se fram mol en sådan utveckling.
Etl avsnitt i undersökningen framhåller speciella aspekier
ur finansieringssynpunkt på skollokaler i integrerade serviceanläggningar. Föruiom
att kunna konstatera det positiva i att arbetsgruppen i della specialla fall
vidhåller gällande finansieringsform med bosladslån är del värt all påpeka
fördelarna av all så långl del är möjligt låla skolanläggningen ingå som
servicelokal i ell bosladsområde. Del innebär ekonomiska fördelar, eflersom
både personal och lokalareor kan reduceras jämförl med konventionella
lösningar.
3.7 Danderyd
Sammanfattningsvis kan alltså sägas, alt samtidigt som ulredningen
dels föreslår atl de slalliga investeringsbidragen skall slopas, dels därjämle
vidare underslryker, alt frågan om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun
ligger uianför ramen för utredningsuppdraget, saknar man möjlighel all peka på
andra finansieringsmöjligheter än de redan kända. Delta lorde minska
kommunernas benägenhet alt tillstyrka föreliggande ulredningsförslag.
3.8 Falun
I likhel med ulredningen finner Falu kommun del
förmånligast att genom skattefinansiering och lånefinansiering på den allmänna kredilmarknaden
koslnadstäcka elt skolbyggnadsförelag, varför denna del av ulredningens förslag
tillstyrks dä del gäller grundskolan och den inte ingår i en inlegrerad
serviceanläggning. För grundskolelokaler i integrerade serviceanläggning bör
även forlsätlningsvis finansiering kunna ske med bostadslån.
3.9 Göteborg
I enlighet med kommunstyrelsens yrkande saknar frågan om allernaliva
finansieringsformer aktualitet. Kommunslyrelsen vill ändå framhålla, atl om slällning
skulle behöva tas till olika låneformer, så är lån enligt boslads-lånereglerna
- på samma säll som för barnstugor - det lämpligaste alternativet. De skäl
utredningen anför för atl avvisa denna låneform ler sig föga bärkraftiga.
Kommunstyrelsen vill dock framhålla att fler alternativ
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 173
än de tre som nämns i rapporlen borde undersökas, varvid
man inte bör begränsa sig lill de former som redan finns på marknaden. Exempel
pä en ny variant, som borde utredas närmare vore all ge de s. k. bollenlåneinsti-tulen
rätl all lämna lån lill skolbyggnader. Möjligen skulle övervägas atl till denna
lånerält knyta villkoret att en statlig prövningsinstans godkänner byggnaden
för belåning. Det slalliga beslutet skulle då molsvara beslutet om statliga
bostadslån för t.ex. barnstugor, men ulan alt statligt bostadslån skulle ulgå.
Kommunen skulle vid en sådan ordning komma i åtnjutande av de relalivi
gynnsamma lånevillkor som är gängse för bottenlån. Dessa lån skulle vidare
prioriteras på kapitalmarknaden på samma sätl som bottenlån enligt bosladsfinansieringsförordningen,
3.10 Haninge
Det kan konstateras att framlagt förslag drabbar expansiva
kommuner som Haninge väldigt hårt. Detta lillsammans med regeringens förslag om
en senareläggning av den statliga skalleutjämningen, som också slår specielll
hårt mol kommuner av typ Haninge, leder till ökade klyftor mellan kommunerna
och molverkar den av slaten uttalade målsättningen om en utjämning av
kommunernas förutsättningar.
På samma sätl som det slopade investeringsbidraget drabbar
kommuner
na olika hårt varierar också behovel av lånefinansiering kraftigl bland
kommunerna. För en expansiv kommun som Haninge, som under de
närmaste åren tvingas lånefinansiera ca 110 milj. kr. för all klara en absolut
nödvändig skolutbyggnad, skapar en belastning av upplåningsbehovet med
det slopade invesleringsbidragel utan några garanlier för lånens placering
en näsl intill omöjlig silualion.--
Del är angeläget all en förbällring sker i fråga om
kapitalanskaffningen lill skolbyggnalion. Detla bör lämpligen ske genom att
kreditförsörjningen, på samma sätl som för barnstugeutbyggnaden, inordnas i det
statliga bosladslånesystemet. I likhet med vad som gäller för integrerade
skollokaler som i dag finansieras med bosladslån, bör ingen räntesubvention
utgå. Härigenom sker ingen ökad koslnad för slaten. En finansiering med
bostadslån skulle däremot trygga upplåningen för nödvändiga skolbyggnadsprojekt
med långa lån och därmed innebära en väsentlig avlastning av de drabbade
kommunernas ekonomiska problem. Arbetsgruppen framför som etl alternativt
förslag en statlig lånefond som täcker hela eller delar av koslnaden för elt skolbyggnadsprojekl.
I ell uppbyggnadsskede föreslås att lånemöjlighelen begränsas till ca 20% av
lånebehovet, vilkel i slort selt motsvarar det belopp som nu täcks av
investeringsbidrag. Låneliden skulle vara ca 7-10 år. Della löser lika litel
som en konstruktion likt den som gäller för fjärrvärmelån, för vilka inga garanlier
för placering finns, kommunernas upplåningsbehov.
Prop.
1979/80: 90 174
Vid elt beslut om slopande av investeringsbidrag för
skolbyggnationer måste kommunerna kompenseras genom atl finansieringsfrågan
till fullo löses förslagsvis genom en koppling till det statliga bostadslånesyslemet.
3.11 Jönköping
-------- Att öka utrymmet för kommunens upplåning torde
erfarenhets
mässigt ej vara möjligt, då kommunernas del av den svenska kreditmark
naden är synnerligen begränsad. Bortfallet av investeringsbidragen torde
därför finansieras genom ökad utdebitering. Detla innebär all i 1980 års
budget skulle ytterligare 5,5 milj. kr. läckas av skattemedel, vilkel motsva
rar 20 öre per skallekrona. Slorieksordningen torde bli densamma under
de närmasl kommande åren. Även om en sådan höjning av utdebiteringen
synes vara måttlig får den sättas i relation lill de volymökningar som
ofrånkomligen vänlas särskill på barnomsorgens, åldringsvårdens och al
koholistvårdens verksamhetsområden. Kommunens skatteintäkter bör i
första hand läcka ökade koslnader på dessa områden och ej användas lill
att finansiera uteblivna investeringsbidrag.
3.12 Malmö
Vad avser kommunernas möjligheter atl finansiera statsbidragsbortfallet
genom ökad upplåning pä den allmänna kredilmarknaden i enlighel med
arbetsgruppens förslag måsle man sälla detla i relalion till hänvisningen till
en bedömning av kapilalmarknadsutredningen. Man har inom kapilalmarknadsutredningen
således gjorl bedömningen all det f. n. inle finns någol som skulle lyda på alt
del inom överskådlig lid kommer all vara möjligt atl öka del uirymme som
kommunen kan få ta i anspråk på kreditmarknaden. Del andra
finansieringsalternativet som står till buds för kommunerna, ökad utdebitering,
synes, med hänsyn till del anslrängda ekonomiska läge kommunerna befinner sig i
och som redan medfört ökade kommunalskatter inte vara realistisk. Det skulle
sålunda erfordras en ökad utdebitering om genomsnittligt 15 öre i samtliga
landels kommuner för all täcka statsbidragsbortfallet på totall 300 milj. kr.
Helt naturligt skulle härvid uppstå stora variationer i utdebiteringsökning
mellan olika kommuner.
3.13 Norrköping
Möjlighelen för kommunerna att finansiera elt evenluelll
bortfall av del akluella statsbidraget genom lån bedöms av kommunen som mycket
liten. Slalens anspråk på kredilmarknaden bedöms bl. a. av konjunklurinslilutet
bli betydande under de närmaste åren. Atl, mol bakgrund härav, förutsätta en
ökad kommunal upplåning kan ej anses realistiskt. Statsbidragsbortfallet
kommer därför atl behöva finansieras genom kommunal skaltehöjning.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 175
Om investeringsbidraget likväl skulle bli föremål för ett
slopande bör lånemöjlighelerna underlättas. Därvid synes det lånesystem som lillämpas
för finansiering av Ijärrvärme vara det mest tilltalande, då delta är administrativt
enklare än atl utnyttja bostadslånesyslemet. Kommunen biträder således
arbetsgruppens uppfattning i detla stycke,
3.14 Nybro
Det förefaller då betydligt bätlre alt kompensera
kommunerna genom att utöka det statliga anslag som står lill förfogande för skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, med ell belopp som molsvarar del slopade invesleringsbidragel
lill skolbyggnader. Vid fördelningen av della nytillkommande belopp för skatteutjämningsbidrag
bör man avsätta viss del för atl skapa en reell möjlighet för kommuner med svag
bärkraft och slora investeringsbehov på skolområdet alt söka och erhålla ell
behovsprövat exlra skalleuljämningsbidrag.
Skolslyrelsen finner alt arbetsgruppens förslag om alt
avvisa bostadslå-nefinansering för grundskolelokaler i allmänhel samtidigt som
denna lånefinansiering bibehålls för en rad andra lokaler för boendeservice,
innebär all invesleringar i skollokaler slälls i ekonomisk strykklass, vilkel
knappast kan främja skolans intressen och ej heller en rimlig avvägning mellan
skolinvesteringar och andra invesleringar för boendeservice.
För atl undvika dessa olägenheler vill skolslyrelsen slälla
följande alter
nativ under diskussion. Skollokaler för grundskolan jämställs med övriga
bostadslåneberältigade lokaler för boendeservice. Enligt skolstyrel
sens mening borde ett sådant system, både främja en rationell kommunal
planering och skapa möjlighel för en ur konjunklursynpunkt önskvärd
styrning av den kommunala investeringsvolymen för bostäder och boende
service, inkl. skollokaler.
Skolslyrelsen är skeptisk till förslagel om all slopa
investeringsbidraget även för gymnasieanläggningar. Dessa skolanläggningar
betjänar nämligen etl belydligl slörre område än en enskild kommun, och den
samordning mellan bostadsplanering och skolplanering, som bör ske primärkommunalt,
när del gäller grundskolan, måste när del gäller gymnasieskollokaler, omfatta
ett större område än en kommun.
Enligt arbetsgruppens förslag skulle den enskilda
gymnasiekommunen
kompenseras för bortfallet av de statliga investeringsbidragen genom en
uppräkning av de interkommunala eleversättningarna. Enda möjlig
helen all skapa godiagbara eleversältningar skulle då vara all bygga dessa
på redovisade kommunala kostnader för gymnasieskolans drift eller också
alt gradera de schabloniserade ersättningsbeloppen med hänsyn till skolan-
Prop.
1979/80:90 176
läggningens ålder. Båda dessa alternativ är ur
primärkommunal synpunkt avskräckande med hänsyn till den arbetsinsats de
kräver.
----- Skolstyrelsen kan med bestämdhet konstatera, att de
kommunala
in
myndighelerna i Nybro under inga omständigheter skulle
reflekterat på all investera i permanenta lokaler för glasskolan, vilket var en
absolul nödvändig förutsättning för glasskolans drift, om arbetsgruppens
förslag om all hell slopa investeringsbidraget till gymnasiebyggnader hade
varit genomförbart.
3.15 Trollh ä ttan
I finansieringsfrågan finns det anledning inslämma i atl arbels
gruppen borde ha undersökl om inle kommunerna på etl administrativt
enkell sätl skulle kunna kompenseras för bortfallet av del nuvarande
investeringsbidraget. Enligt Trollhättans kommun bör det därför ligga när
masl lill hands alt kommunerna kompenseras via tillskoll i någon form till
skolans löpande driftbidrag.
3.16 Umeå
För bl.a. kommuner med etl osedvanligt storl skolbyggande
är det av slor vikl all skolbyggandet kan finansieras på etl enkell och smidigt
sätl. Umeå kommun vill därför priorilera bosladslån med räntebidrag.
Alla skollokaler (ulom möjligen gymnasieskolor) bör
finansieras via bostadsfinansieringsförordningen. Försl då får kommunerna möjlighel
atl planera för etl flexibelt lokalbyggande och även se till att skollokaler
byggs när de behövs. 1 dag styrs skolbyggandel i nya stadsdelar alllför mycket
av statsbidragsgivning via SÖ. Statsfinansiellt kan en sådan reform inte innebära
särskilt mycket. Slalen kan begränsa ulgående penningmängder via
bostadslåneramarna. Fördelen är alt kommunerna själva kan välja alt bygga
bostäder och/eller skolor. I dag kan vi bygga hur mycket bostäder som helsl,
men om vi får pengar till skolor vet vi aldrig.
3.17 Malmöhus läns landstingskommun
Utbildningsnämnden har principiellt samma uppfattning som
utredningen om att de specialdestinerade statsbidragen så långl möjligt bör ersällas
med skatteutjämningsbidragens generelll verkande finansieringsslöd. En
avgörande förulsällning för etl sådant synsätt är dock att staten inte
undandrar sig någon del av det gemensamma ansvarel för finansieringen av
viktiga samhällsfunktioner och att fattade riksdagsbeslut fullföljs.
Bilaga 3.2
Utbildningsdepartementet 177
3.18 Örebro
läns landstingskommun
Förvaltningsulskottel
konstaterar att det föreligger en inkonsekvens i arbetsgruppens förslag om
lånefinansiering och dess konstaterande alt kommunerna inle kan påräkna något
utökat utrymme på kreditmarknaden under överblickbar framtid. Den besvärliga
ekonomiska silualion som landet befinner sig i, löses enligt utskottets mening inle
genom övervältring av det ekonomiska ansvaret mellan olika offentliga
förvaltningar och vill for sin del understryka angelägenheten av att statliga
bidrag för finansiering av skolbyggandet i en eller annan form kvarstår.
3.19 Centralorganisationen
SACO/SR
Utredningens
förslag förutsätter atl kommunerna skall kunna kompensera bortfallet av del direkla
bidraget genom lånefinansiering. Samtidigt konstaterar gmppen atl kommunerna inle
kan påräkna något ökal utrymme på kredilmarknaden under överblickbar framtid. Arbelsgruppen
borde enligt SACO/SR:s åsikt ha avvisat tanken på lånefinansiering på den allmänna
kreditmarknaden. Detta särskill som vissa kommuner, som redan ådragit sig en
stor låneskuld, skulle få ytleriigl svårl all ta upp nya lån för finansiering
av skolbyggen om arbetsgruppens förslag genomförs.
Förhyrning
av skollokaler kan bli vanligare trols all ulredningen föreslår att
hyresbidraget slopas. Kommunerna kan av ekonomiska skäl låla privala
byggherrar uppföra skolbyggnader som de sedan hyr, eflersom vissa kommuner inte
kan låna upp medel för att uppföra lokaler. Della förekommer i ganska stor
utsträckning inom arbetsmarknadsutbildningen. Utformningen styrs då hårdare av
byggherren, och det blir svårare all beakla personalens och elevernas synpunkler
vid planeringen.
3.20 Länsskolnämnden
i Södermanlands län
Finansiering
via bostadslånesyslemet uppfyller länsskolnämndens krav från både skolpolitiska
och bostadspolitiska ulgångspunkter. Bosladslån underlättar även upprustning av
äldre skolor, varigenom gamla och nya skolor ges mer likvärdig miljö.
3.21 Länsskolnämnden
i Kronobergs län
Med
nuvarande läge på kredilmarknaden torde inle del framlagda förslaget medföra
avsedd frihet för kommunerna att organisera sin skolbyggnation. Det kommer
säkert att bli besvärligt att lånefinansiera också den del av kostnaden, som nu
motsvaras av statsbidraget.
12 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 178
3.22 Länsskolnämnden i Kalmar län
Arbetsgruppen anser atl om man önskar avlösa nuvarande
investeringsbidrag lill skolbyggandet med någon annan form av statlig bidragsgivning,
bör transferering via skalteuljämningssystemet i försia hand komma i fråga.
Länsskolnämnden vänder sig i detta slycke endasi mot ultryckel
"i första hand". I första hand bör enligt nämndens uppfattning
kommunerna på etl administialivt enkelt sätt ges kompensation för det
inkomstbortfall på beräknade 350 milj. kr. som genomförandet av arbetsgruppens
förslag beräknas komma alt medföra. De svårigheier som likväl kan komma att
uppkomma för vissa - i regel mindre kommuner bör i möjligasle mån elimineras
eller i varje fall minskas medelst skatteutjämningssyslemel.
3.23 Länsskolnämnden i Malmöhus län
Det föreligger en inkonsekvens mellan arbetsgruppens
antagande att finansiera bortfallet av statsbidraget genom lånefinansiering och
samtidigt konstatera atl kommunerna inte kan påräkna någol utökat utrymme på kredilmarknaden.
Enligt rapporlen molsvarar etl bortfall av 300 milj. kr. ca 15 öre per
skattekrona, utslaget pä landets alla kommuner.
Även om en sädan hiijning kan te sig måttlig måste man ha klarl
för sig att den inte utan vidare kan las till intäkt för utfallet i de enskilda
kommunerna. Slödd på eriarenheien vel nämnden atl statsbidraget inle beiraktas
som negligerbart vid skolbyggandet. Härtill kommer att kommunerna i nu rådande
läge är uppmanade alt söka undvika varje höjning av den kommunala
utdebiteringen över huvud tagel.
3.24 Länsskolnämnden i Skaraborgs län
----- Vad beträffar lånefinansiering, vill nämnden erinra
om del läge
som även kreditinstituten befinner sig i med höjda
likviditetskvoter och andra begränsningar för utlåning. Länsskolnämnden har
konkreta exempel på aktuella skolbyggnadsföretag, vars projeklering var klar
men som just på grund av svårighelen atl låna upp erforderligl kapilal var nära
all få avskrivas eller uppskjutas på obeslämd lid. Lånefinansieringen måsle beaktas
som förknippad med betydande osäkerhetsfaktorer.
Promemorian anvisar även "prioritering och god planering"
som radikalmedel för atl genomföra skolbyggnadsinvesteringar. Det är självfallel
en riklig lanke, men om man tar i beaktandet, atl en lilen landsortskommun
genomför elt skolbygge med kanske fem eller lio års mellanrum, lorde en
utjämning av investeringsobjekten över åren vara ganska svårgenom-förbar.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 179
Det är möjligt att det finns kommuner som är mindre
beroende av del ekonomiska tillskoll som närmare 1/3 av investeringskostnaderna
innebär, men länsskolnämndens erfarenheler är andra.
Om invesleringsbidragel likväl, av statsfinansiella eller
andra skäl, skulle avvecklas, föreslår länsskolnämnden atl skolbyggnader
liksom vissa andra lokaler får belånas med slalliga bosladslån, Della skulle
underlätta för kommunerna att få sina skollokaler finansierade genom
prioriterade lån. Skall skolbyggnaderna trängas om utrymmet på den opriorilerade
kapitalmarknaden, kan detta få konsekvenser för skolan som inte nu går att
överblicka. Ur samhällels och skolans synpunkl ler del sig naturligt atl
skolans lokaler får den allra högsla priorilel. Konsekvenserna av de förslag
som framförs i promemorian skulle t. ex. i ell bosladsområde bli all alla
lokaler som har till ändamål all förse de boende med varor eller Ijänsler kan
belånas med statliga bosladslån t.ex. avdelningskontor för bank och posl,
biblioteksfilial, fritidsgård, förskola, lokaler för läkare och tandläkare, barna-
och mödravård m. m. medan skollokaler skulle undantagas.
Del bör också uppmärksammas all skolan och dess lokaler
numera spelar en större roll som servicelokaler åt innevånarna. En rält
omfattande frilids-, förenings- och ungdomsverksamhet är på de flesla håll föriagd
lill skolans lokaler under icke skoltid.
3.25 Länsskolinspektören vid länsskolnämnden i Örebro
län
När del gäller finansieringen är den mera svårbedömd. Jag
tycker nog personligen atl alla lokaler för service som kommunen släller lill
förfogande, skolor, fritidslokaler, barnstugor, idrotlslokaler etc, bör
finansieras på samma sätt, så atl inle olika finansieringsmetoder kan innebära atl
olika inslilulioner får föreiräde eller all olika nämnder i kommunerna kan ha
trumfkort på hand i förhållande lill varandra. Om alla lokaler skall finansieras
den allmänna lånevägen eller bosladslånevägen kan väl diskuleras liksom den
principiella utformningen av lånefinansieringen i sin helhel. Placeringen av de
kommunala lokalerna på bosladsbyggnadskvoten har givetvis fördelar för
kommunen, men kan innebära alt nybyggnader alltid får förtur före vettiga
ombyggnader av befinlliga lokaler. Allmänfinansiering är kanske därför all
föredra, men bör i så fall gälla alla lyper av kommunala servicelokaler.
3.26 Länsskolnämnden i Gävleborgs län
Beträffande förslagel lill finansiering, dvs.
skattefinansiering och lånefinansiering på den allmänna kredilmarknaden, vill
nämnden peka på all kostnadsfördelningen stal - kommun kan komma atl rubbas lill
kommunernas nackdel. Della måsle beaklas vid exempelvis fastställande av skalleuljämningsbidrag
som föreslås i rapporlen.
Prop.
1979/80:90 180
3.27 Länsskolnämnden i Jämtlands län
Erfarenhelerna av skollokaler i integrerade
serviceanläggningar är goda i länet. Finansieringsreglerna i del slatliga bostadslånesyslemet,
där det ulnylljals även för i centmmanläggningar ingående skollokaler lorde
behöva överses för vinnande av större flexibilitet. Ur kommunalekonomisk
synpunkt förutsälls atl tillgång lill förmånliga lån garanleras som fulll
motsvarar nu ulgående slalsbidrag.
Länsskolnämnden finner atl depariementsskrivclsen inte
berört problem med byggande av lokaler för arbetsmarknadsutbildningen, som i
princip följer reglerna för byggande med slalsbidrag lill lokaler för
gymnasieskolan. Här finns en möjlighel låla sedvanliga statsbidrag lill
kommunala beredskapsarbelen komma ifråga, liksom utredningens förslag om möjlighel
till tidigareläggning av kommunala skolinvesteringar av arbelsmarknadsskäl.
4 Statlig styrning
4.1 Statskontoret
Arbetsgruppen föreslår all del särskilda statsbidraget fill
skolbyggnader slopas. Härigenom skulle bl. a. den statliga slyrning som i dag
sker genom ett omfaltande granskningsarbele, särskilda investeringsramar, elc. hell
försvinna samlidigl som bätlre förutsätlningar skapas för elt effektivare
resursutnyttjande inom kommunerna. Stalskonlorel biträder syftet med
arbetsgruppens förslag i detta avseende.
4.2 Riksrevisionsverket
För alt efterfrågan på den skissgranskning, som föreslås
bli frivillig, skall bli rätt bedömd ifrågasätter RRV om denna verksamhel inle
bör ävgiftsfinansieras. Frågan kan lämpligen prövas i samband med att SÖ:s
organisation behandlas med anledning av de förslag skoladministrativa
kommittén (SAK) lämnar.
4.3 Skolöverstyrelsen
Då del gäller fördelningen av samhällels totala resurser lorde
en viss statlig slyrning alltid behövas. I dag samordnas genom
statsbidragssystemet med investeringsramarna den statliga styrningen från
samhällsekonomiska, skolfunktionella och arbelsmarknadsmässiga utgångspunkter.
I det system som arbelsgruppen föreslår sker slyrningen på annat sätt. Den kö
som i dag finns till ramarna lorde dock inle elimineras ulan flyltas lill olika
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 181
köer, för krediler på öppna marknaden och för bosladslån,
för medel från lånefond eller liknande saml för byggnadstillstånd. Många
kommuner torde göra anspråk på extra skatteutjämningsbidrag, specielll i
samband med slora högstadie- och gymnasiebyggen.
Gruppen anser all styrning av skolbyggandets omfallning
inte behövs från skolpolitiska synpunkler. Slyrning från bostadspolitiska och
allmänna ekonomisk-politiska synpunkler anses däremot nödvändig. För skolan är
del emellertid enligl SÖ väsentligl all samhällels begränsade resurser vid
statlig styrning når de från utbildningssynpunkt mest angelägna projekien. För
gymnasieskolan är cenlral styrning viktig eftersom denna oflasl inte är en angelägenhel
för enbart en kommun. En viss styrning kan ske via organisationsbeslul, där bl.
a. arbetslivets krav på ulbildning vävs in, och där placering av utbildningar
med större upptagningsområde än en kommun beslutas cenlrall i samråd med
kommunerna. Upptagningsområdet kan gå över länsgränserna och omfalla hela
landet. Del är vikligl alt staten kan påverka utbyggnaden enligt organisationsbeslulen.
Eftersom inte alla skolor f. n. kan få byggas i den lakl kommunerna önskar är
del rimligt alt staten som har överblicken inventerar behovet och rekommenderar
vilka projekl som från ulbildningssynpunkt är mest angelägna.
Slyrning från skolsynpunkl lorde i ell syslem enligl
gruppens förslag endast kunna knyias lill byggnadstillståndsgivningen, i etl
system liknande det som lillämpas för byggande ulan ramar inom sjukvården under
1979 och 1980. Det är i ell sådanl syslem vikligl att statlig skolmyndighet får
invenlera behovet och ytlra sig över angelägenhelen. Detta bör av ovan anförda
skäl göras av SÖ efter länsskolnämndens yllrande för gymnasieskolan. För
grundskolan bör länsskolnämnden ha ansvaret. Sysselsältningspolitiska skäl kan
komma all slyra mer än skolpolitiska vilket inle är önskvärl för skolan.
Slyrning via kreditgivningen lorde i arbetsgruppens syslem
endasi kunna ske via lånefonden eller "fjärrvärmelångivningen". Hil
vänder sig kommuner med kredilsvårigheter. Del innebär atl kommuner med god
ekonomi kan bygga skolor som är mindre angelägna sell i ett större perspektiv,
medan en priorilering görs mellan kanske mer angelägna objekl i kommuner med
mindre god ekonomi. Därför syns styrning via byggnadstillstånd i gruppens
syslem vara mer heltäckande. Vad nu sagts hindrar inte att även ansökningar
till lånefond e.d. bör bedömas från skolbehovssy npunkl.
Vad belräffar slyrning i del enskilda projeklel, av ulrymmesstandard
och fysisk utformning, anser SÖ liksom utredningsgruppen all den i princip kan
ske via sådana slyrmedel som bl.a. lagstiftning, organisationsbeslul,
läroplaner, cenirala anvisningar, forsknings- och ulvecklingsarbete, rådgivning
och service. Detta ligger i linje med SÖ:s framlida roll enligt direktiven lill
SAK. Det slälls dock nya krav på styrmedlen då de inte är kopplade lill
ekonomisk stimulans. Det bör därför ses över så atl de blir
13 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 182
ändamålsenliga i etl nytt syslem. Behovel av
personalresurser bör beaklas i anlulning till de fortsatta övervägandena om SAK:s
utformning och inriklning. Bl. a. behövs enligl SÖ utökat forsknings- och ulvecklingsarbete,
systematiska utvärderingar av byggda skolor, utbyggd information,
kursverksamhet, dokumentation och samordning. Nya rutiner fordras för all
tillföra slalen den information om förändringar i lokalbeståndel som i dag
kommer aulomaliskl i skissgransknings- och slalsbidragsärenden. Om denna
information uteblir kan SÖ inte i önskvärd utsträckning förmedla konlakler
mellan kommuner med likartade planeringsproblem. SÖ har låtit göra en utredning
"Samråd i skolbyggnadsprocessen" (skolhus aktuellt hösten 1979) som
behandlar dessa frågor. De resurser SÖ och länsskolnämnderna får efter den
pågående översynen av administrationen blir avgörande för styrmedlens kvalitel
och aktualitet.
4.4 Arbetsmarknadsstyrelsen
Del allmänna skolbyggandet har hittills kunnal utnyttjas i
belydande
omfattning för att utjämna såväl regionala som konjunkturella och säsong
mässiga svängningar inom byggbranschens arbetsmarknad. Genom
del nära samråd som förekommil mellan SÖ och arbelsmarknadsstyrelsen
(AMS) har sysselsältningsinlressel sålunda kunnat tillgodoses synbarligen ulan
konflikt med skolpolitiska överväganden. Främsl har detla varil möjligt genom atl
fortlöpande så belydande framförhållning förekommit, alt man vid varje
tillfälle kunnal finna från skolsynpunkl angelägna investeringsbehov lämpade
som sysselsättningsobjekl.
Belydelsen av att även i fortsättningen kunna uppehålla en
väl ulvecklad planering av skolbyggandet hos kommunerna, med en lika god framförhållning
i detaljprojekteringen som hittills, bör i della sammanhang understrykas. En
god planering i förening med en lillräcklig projektreserv både ökar
möjligheterna lill tidigareläggning av byggprojekt och underlättar planeringen
i övrigl rörande byggarbelsmarknaden.
I rapporten framhålls atl behovet all från
samhällsekonomiska synpunkler styra den kommunala investeringsvolymen kan
tillgodoses genom de överläggningar om den kommunala ekonomin, som enligl
riksdagens uttalanden kommer att bli regelbundel återkommande i framliden.
Vidare hänvisas till möjligheterna all bl.a. med hänsyn lill
arbetsmarknadsläge! via byggnadstillståndsgivningen styra investeringarnas
omfattning och regionala fördelning samt att via investeringsavgifter och
kreditmarknadspolitik påverka investeringarnas omfallning.
De här berörda styrinstrumenten synes emellertid främst ha
belydelse för atl i ell visst konjunkturiäge och med hänsyn till läget på
arbetsmarknaden begränsa den kommunala investeringsverksamheten. Som framhålls
i rapporten och som närmare belysts ovan, har emellertid del nuvarande
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 183
systemet med slalliga skolbyggnadsbidrag också erbjudit elt
instrumenl för atl i vissa lägen åstadkomma en tidigareläggning av de kommunala
skolin-vesteringarna. Ramstyrningen på delta område har sålunda ulgjort ell
komplement till de styrinstrument som finns belräffande de slalliga investeringarna
och investeringar inom den privala sektorn via investeringsfonder och invesleringsavdrag/invesleringsbidrag.
I rapporlen framhålles att, i ett syslem utan slalliga skolbyggnadsbidrag,
sedvanliga slalsbidrag för kommunala beredskapsarbelen i stället bör kunna
komma i fråga för att åstadkomma en tidigareläggning. Det kan emellertid enligt
slyrelsens mening ifrågasältas, om ett vidare ulnyltjande av
beredskapsarbetsformen för att tillgodose här berörda syften, är ändamålsenlig.
Slyrelsen kan dela uppfattningen alt skäl inte föreligger
alt från samhällsekonomiska synpunkler särbehandla skolbyggnadsinvesleringar i
förhållande lill andra kommunala byggnadsinvesteringar. Del av slyrelsen här
berörda spörsmålet om lämpliga instrumenl för att i vissa lägen slimulera en tidigareläggning
av de kommunala byggnadsinvesteringarna bör därför lämpligen behandlas i etl
vidare sammanhang än som skell i föreliggande rapport. Därvid bör bl. a.
beaktas i vilken mån ett statligt lånefondssystem, som någol diskulerals i
promemorian, kan lillgodose avsedda behov.
4.5 Svenska kommunförbundet
Handläggningen av ell skolbyggnadsärende är omständlig och
tidskrävande. Ofla uppslår köproblem eflersom de statliga bndragsramarna som
regel utgör mindre än hälften av det behov som länsskolnämnderna redovisat. Detla
medför en ryckighet i planeringen. Ett slopande av statsbidraget och därmed
sammanhängande detaljreglering av skolbyggandet skulle möjliggöra bättre
planering och effektivare resursutnyttjande.
4.6 Landstingsförbundet
Slyrelsen anser att ulredningens syfle all finna enklare
finansieringsformer för skolbyggandel är angelägel. Del nuvarande systemenl
för slalsbidragsgivning inom della område är, som utredningen visar, adminislralivt
betungande och försvårar huvudmännens planering.
4.7 Botkyrka
----- Eftersom man ger kommunen större ansvar för skolbyggandet
når man den i sammanhanget knappast relevanla slutsatsen atl
den "som har ansvarel för utgifterna också skall ha ansvaret för hur dessa
utgifter skall finansieras." Del vore riktigare alt slå fasl atl den som
kan påverka utgifterna också bör ansvara för deras finansiering. Kommuner som
har ett skolbyggnadsbehov av Botkyrkas karaklär kan inte själv påverka ulbygg-
Prop.
1979/80:90 184
nadstakten. Helt avgörande för utbyggnadstakten är den
lagstadgade skyldighet kommunen har all svara för lokaler lill undervisning.
Eftersom denna skyldighel fastlägger kommunens nivå helt när del gäller
lokalförsörjning är del nära nog verklighetsflykt all föra ell resonemang om möjligheler
att anpassa skolutbyggnaderna till annan planering. Atl sedan fastslå alt
kommunen mol denna bakgrund själv borde ta hand om finansieringen faller på sin
egen orimlighet.
4.8 Bromölla
Det försia mål utredningen eftersträvar är alt reducera
den statliga detaljstyrningen lill förmån för ökal kommunall ansvar i samband
med skolbyggandet. En sådan förändring skulle hälsas med lillfredsslällelse av
all den personal ule i kommunerna som handlägger skolbyggnadsärenden. Den
upplever den rådande byråkratiska ordningen i skolbyggnadssammanhang som både
onödig och krånglig. 1 expanderande kommuner händer del inle så sällan atl nyuppförda
skolor redan då de las i bruk visar sig ha brisl på lokalulrymmen. Det hade hell
säkert kunnat undvikas om kommunen själv hade fått större ansvar för skolbyggattdet.
På skilda områden såväl inom den statliga förvaltningen
som inom de fackliga centralorganisationerna förbereder man sig för en alltmer
ökad decentralisering av beslutsfunktionerna.
Alt skolbyggandet även bör komma ifråga i delta sammanhang
är ställt utom allt tvivel. SÖ skulle vara som elt serviceorgan, tillhandagå
kommunerna med råd och upplysningar vid utformning av skolor enligt senaste
rön från forsknings- och utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet.
4.9 Falun
Falu kommun instämmer i att regelsystemet för statsbidrag
till skolbyggnadsföretag bör ses över och förenklas. Nuvarande former och
regler för statsbidrag uppfattas ofta som stelbenta och byråkratiska. Många
gånger kan den prioritering av ett skolbyggnadsförelag som kommun och länsskolnämnd
är överens om ej uppfyllas av SÖ på grund av den alllför snäva
investeringsramen. Detta får då lill följd all den kommunala budgeten över invesleringar
i skolbyggnader ej kan genomföras enligl plan vilkel medför förseningar och ofla
svår lokalbrist t. ex. i etl nytt bostadsområde eller för gymnasieskolan. Sedan
kommunsammanläggningarna genomförts under 60-talet och början av 70-talel har
många slalliga detaljregleringar förändrats eller upphört genom atl kommunerna
fått ökade resurser för sin planering och verksamhel. Skolbyggnadsreglerna bör
också påverkas av detta synsätt.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 185
4.10Gagnef
Att den slatliga slyrningen via investeringsramar
försvinner uppfattas positivt. Skolstyrelsen anser det också av vikl, atl
forskningsarbete vad gäller skolbyggnation intensifieras samt att kommunerna
får möjlighet till rådfrågning vad gäller skissritningar m. m.
4.11 Göteborg
Det nuvarande statsbidragssystemet är administrativt sett
förhållandevis enkelt lill sin uppbyggnad. Ändå fungerar del enligl
kommunstyrelsens mening mindre bra. I försia hand beror detta på att slatsbidragsbesluten
erhålls för senl. Slalsbidragsfrågan är ofta inte klar när upphandlingen av
entreprenaden pågår, vilkel innebär osäkerhet om den exakta tidpunklen för när
projektet kan byggstartas.
Fränvaron av flerårsplaner för statsbidragsgivningen
innebär vidare en svårighet vid planeringen av lokalförsörjningen för skolan. Specielll
vid fleråriga projekt samt när snabba insalser behöver göras på lokalsidan, t.
ex. anskaffande av nya klassrumspaviljoner, är osäkerheten om slalsbidraget
ofta en försenande faklor.
Kommunstyrelsen delar ulredningens uppfattning all
nuvarande syslem för statsbidragsgivning med statliga investeringsramar
försvårar samplanering av skollokaler och övrigt samhällsbyggande. Dessa
problem har blivit mer aktuella efter riksdagens beslut om SIA-skolan, vilkel bl.a.
förutsätter en ökad integration mellan skolan och annan kommunal verksamhel,
t. ex. förskolan. Vid utbyggnad kan statsbidrag här ulgöra hinder för en
samtidig ulbyggnad och för samhället medföra ökade koslnader.
Om nuvarande statsbidrag skall finnas kvar bör därför flerårsplaner
för statsbidragsgivningen införas. Önskvärl är vidare all nuvarande beslämmelse
att byggstart inle får ske förrän beslul om slalsbidrag föreligger slopas.
Kommunerna bör tillåtas bygga vid den tidpunkt som från kommunens synpunkt är
mest lämplig och i förekommande fall kunna få ut slalsbidraget i efterhand.
Härigenom skulle man få en mer rationell handläggning av skolbyggnadsärendena,
vilkel med säkerhel skulle medföra besparingar. Ell fortsall utvecklingsarbete
på skolbyggnadsområdet bör även framdeles bedrivas genom SÖ:s försorg även om
statsbidraget slopas. Den rådgivnings- och serviceverksamhet som i dag finns på
SÖ, bl.a. i form av skissgranskning, fungerar bra och bör bibehållas.
4.12 Jönköping
----- Del nuvarande statsbidragssystemet gör del näslan
omöjligt för
kommunerna att genomföra skolbyggnalionen i den lakl och
vid den lidpunkt som är bäst ur kommunal synpunkt. Avgörande för igångsättning
av
Prop.
1979/80:90 186
ett skolbyggnadsförelag är all slalsbidragsfrågan är löst,
och i vissa fall kan en kommun tvingas vänta fiera år på statsbidrag.
Jönköpings kommun anser all del är vikligl all normer för
lokalbehov och lokalulformning finns som slöd i skolbyggnadsarbelel. Den
låsning lill normerna som nu är rådande är dock mindre tillfredsställande, och
en förändring, som innebär större frihet för kommunerna är därför posiliv.
Kommunen anser vidare atl den skissgranskning, som
förekommer hos SÖ, är övervägande fördelaktig eftersom SÖ:s experter har en
bred erfarenhet av skolbyggnation och på grund härav kan ge många goda råd
under projekteringsarbetet. Del är således värdefulll alt sådan skissgranskning
får fortsätta under frivilliga former för alla skolformer.
4.13 Malmö
-------- Det hade varil önskvärt att arbetsgruppen närmare
hade utveck
lat lankegångarna avseende ulformningen av den styrprocess som kommer
all kvarslå, då skolbyggnationen fortfarande utgör en del av samhällspla
neringen. Arbelsgruppen framhåller således bl. a.: "Däremol kvarslår be
hovet all från samhällsekonomiska ulgångspunkter ha möjlighet till styr
ning av den kommunala investeringsvolymen som helhel, där skolbyggan
del ingår som en del".
Inom skolområdel kvarstår dessutom en kraftig statlig slyming
i form av skollag, skolförordning, läroplan och rådande Ijänsleförhållanden,
som samtliga ställer krav på skollokalerna. Man kan i detta avseende inslämma i
ulredningens uttalande atl den slalliga detaljregleringen av skolbyggnation är
komplicerad och tungrodd. Dessa förhållanden bör del dock finnas goda möjligheler
all förenkla inom nuvarande syslem, vilkel således inte övervägts av arbelsgruppen.
4.14 Norrköping
De slatliga bidragsramarna skapar svårigheter i
skolplaneringen. Kö
problem uppstår.---
Etl borttagande av detaljregleringen av skolbyggnadsverksamheten
skapar förutsättningar för bättre kommunal planering och effektivare resursutnyttjande.
Norrköpings kommun vill poängtera behovet av fortsatt rådgivnings-och
serviceverksamhet som nu bedrivs på skolbyggnadsområdet via SÖ:s skolbyggnadsbyrå.
1 detta sammanhang intar skissgranskningen en central roll. De råd och synpunkler
avseende bl.a. den pedagogiska funktionen och byggnadsekonomin som härigenom
kommer kommunen till del har upptagits positivl. Kommunen lillslyrker att skissrilningsgranskningen
blir frivillig för grundskolan och gymnasieskolan.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 187
Vidare bör påpekas atl SÖ även framgent erhåller resurser
för kontinueriigt forsknings- och ulvecklingsarbete. Specielll bör beaklas de
krav nya verksamhetsformer och nya utbildningar släller på ulformning och
användning av lokaler och utrustning i nya och i befintliga byggnader.
4.15 Nybro
Skolstyrelsen bilräder arbetsgruppens slåndpunkl, att de
nuvarande investeringsbidragen försvårar en rationell planering av skolbyggnadsverksamhelen,
eftersom kommunen icke på planeringsstadiet kan vela om och när slalsbidrag
till skolbyggnader kan utgå. Den administrativa procedur, som är förknippad med
handläggningen av ell slatsbidragsärende är arbetskrävande och kräver en lång
handläggningslid. Om en kommun startar ell skolbyggnadsföretag innan slalsbidrag
beviljals förverkar kommunen i allmänhel sin räll lill statsbidrag. Allt delta
gör alt en tillfredsställande samordning mellan bostadsbyggnads- och
skolbyggnadsprogram är svår eller rent av omöjlig alt uppnå. Den uppgift som SÖ
har atl genom en prioritering som omfallar hela landet, avgöra vilka
skolbyggnadsförelag som skall få statsbidrag under vissl budgetår, upplevs av
kommunerna som omöjlig och resultatet därmed som föga rätlvist.
4.16 Stockholm
Del nuvarande statsbidragssystemet får anses vara
förhållandevis enkell i tillämpningen och fungerar på etl tillfredsställande säll.
Denna uppfattning har kommunen framfört i lidigare sammanhang med anledning av
förslag lill förändringar av statsbidragssystemet. Sålunda är de i stalsbidragsbestämmelserna
intagna reglerna om beräkning, ansökan och rekvisition okomplicerade och har
ej föranlett några problem. Även handläggningsförfarandet i fråga om
lokalbehovsprövningen är relativt enkelt. Det finns alltså inga skäl alt med utgångspunkl
från en enklare handläggningsordning slopa de statliga bidragen till skolbyggandet.
De av SÖ utfärdade normerna beträffande skollokalernas ulformning innebär dock
en alllför långtgående och omotiverad delaljreglering.
En invändning som kan framföras mot den nuvarande
ordningen gäller slatsbidragskvoten dvs. de investeringsramar som statsmakterna
anger för skolbyggandet. Det har i allmänhet dock inte inneburit några svårigheier
att inrymma nyproduktion av skolor i nyuppförda bosladsområden i kvoten.
Härigenom har möjliggjorts en av flera skäl önskvärd samplanering och
samproduktion med annan byggnation. Däremot visar erfarenheterna att problem
uppkommer när det gäller ombyggnad samt övrig nyproduktion. Delta har lett lill
betydande svårigheier för Stockholms kommun all genomföra beslutade
strukturförändringar inom skolväsendel och att anpassa skolor efter ändrade
standardnormer och nya krav i fråga om arbets-
Prop.
1979/80:90 188
miljö m. m. Statliga myndighelers beslut om nya
skolreformer har inte kombinerats med molsvarande ulökning av slatsbidragskvoten.
Utredningens förslag som innebär all den speciella
investeringsram som slatsbidragskvoten innebär skall slopas, kan mol denna
bakgrund innebära förbättringar. Å andra sidan föruisätter utredningen en
reglering av skolbyggandet ur allmänna ekonomiska och arbelsmarknadspolitiska aspekier
även om den därvid skulle ske på elt mer övergripande säll och inrikta sig på
den enskilda kommunens totala invesleringar. Kommunerna skulle härigenom får elt
ökat ansvar och inflytande på investeringarnas innehåll, vilket i och för sig
är posilivt. Men det är inle givel atl en sådan mera övergripande slyrning
leder lill alt skolbyggandel - på grund av kommunernas ekonomiska och
finansiella situation - kan erhålla det utrymme, som det nuvar-ande statsbidragssystemet
garanlerar. Ulredningen förutsätter för övrigl att skolprojekten skall kräva
byggnadstillstånd, som då -ulan särskild priorilering - prövas av arbelsmarknadsslyrelsen
eller länsarbetsnämnden. Dessulom ulgår ulredningen från all regeringen även i
fortsäUningen kan komma atl fastställa ramar inom vilka byggnadstillstånd får
beviljas för skolbyggandet. 1 det senare fallet kommer silualionen sålunda all
bli densamma som i nulägel.
Utredningen hävdar all del ur skolpolitiska aspekter
saknas anledning för staten att styra skolbyggandets omfattning genom etl
finansiellt slöd lill skolbyggandel. Den slyrning som kan vara nödvändig borde
istället enligt utredningen kunna ske genom de krav som följer av
skolförfattningar och läroplaner samt genom statliga lokalnormer. Dessa slyrmedel
synes emellertid påverka utformningen av skollokaler för den obligatoriska
skolan vid nyexploatering o. d. Möjlighelerna att med samma medel åstadkomma en
från samhällels synpunkt önskvärd styrning av investeringar mol en utbyggnad
av nya ulbildningar av icke obligalorisk karaklär, lorde vara mindre liksom all
lokalmässigt tillgodose nya intentioner för skolarbetet. Del nuvarande invesleringsbidragel
synes därför även ur skolpolitiska aspekier ha viktiga styrningsfunktioner.
4.17 Trollhättan
Skolbyggandet bör rimligtvis i kommunerna slyras pä lika
villkor med övriga kommunala investeringar. Den kommunalekonomiska långtidsplanen,
KELP, bör vara styrinstrumentet även vad gäller skolbyggandet. Det är därför i
hög grad otillfredsställande, när som nu den i kommunerna gjorda prioriteringen
mellan olika angelägna investeringar rycks sönder av att slatsbidrag lill etl
skolbygge ej kan erhållas. Ingen erinran finns sålunda mol arbetsgruppens
förslag i detta avseende.
1 della sammanhang finns skäl nolera, all arbetsgruppen velal
minska detaljstyrningen "i syfle atl öka det kommunala ansvaret för skolbyggan-
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 189
det". Om kommunen skall svara för 100% av skolbyggnadsinvesleringarna,
innebär detla givetvis ett ökal ansvarstagande i ekonomiskt hänseende. Det
finns emellertid all anledning hävda, all den som redan står för 80% av
investeringskostnaden (kommunen) väl känner och tar silt ansvar redan nu.
4.18 Umeå
Utredningen menar att utifrån vissa skolpolitiska
utgångspunkter det
finns tillräckliga slyrmedel och alt kommunerna inom de ramar och rikt
linjer som dessa styrmedel ger, kommunerna själva bör få svara för skol
byggnadsverksamheten.
1 dessa skolpolitiska utgångspunkter inslämmes helt.
4.19 Upplands-Bro
Upplands-Bro kommun är posilivi inställd till
administrativt enkla bidragssystem och en minskad slallig detaljstyrning av skolbyggnalionen
i syfte att åstadkomma en mera flexibel skolplanering.
4.20 Malmöhus läns landstingskommun
Del nuvarande systemet med särskilda slalsbidrag till invesleringar
i skolbyggandel har flera negaliva effekter. De statliga investeringsramarna
innebär ofla en alllför hård slyrning av landslingens och primärkommunernas skolbyggnadsverksamhel,
och de ekonomiska resurser som ställts till förfogande för statsbidragsgivning
har knappasi stått i rimlig proportion till de anspråk på skolverksamhetens
kvalitativa och kvantitativa utveckling, som statliga myndigheler samlidigl har
ställt på skolhuvudmännen. Därjämle har handläggningen av slalsbidragsärenden efler
hand blivil en alltmer otymplig och långt utdragen process, som medför elt
omfattande administrativt arbele för såväl skolhuvudmännen som statsverket och
ofta förorsakar förseningar av byggnadsprojekten och därigenom ökade byggnadskoslnader.
Del finns sålunda starka skäl för en radikal ändring av de
nuvarande förhållandena, vilkel också framhålls i utredningen.
4.21 Örebro läns landstingskommun
Förvaltningsutskottet biträder ulredningsförslagel vad
avser slopande av nuvarande statsbidragssystem i syfte att ge kommunerna en
friare och effektivare resursanvändning.
14 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 90
Prop.
1979/80:90 190
4.22 Landsorganisationen i Sverige
LO ser del som positivl alt handläggning av ärenden som
rör skolbyggnader förenklas. Del är också viktigt all kommunerna får möjlighel
atl samplanera skolbyggnadsverksamheten med annan kommunal verksamhet. Trots
alt LO har den uppfattningen kan vi ändå inte finna det motiverat atl det
särskilda stalsbidragel för skolbyggnader avvecklas.
4.23 Tjänstemännens centralorganisation
TCO delar i princip arbetsgruppens uppfattning aU ett
minskal statligt inflyiande bör ge kommunerna större möjligheter all planera skolbyggandet
och all pröva möjligheterna till integrerade anläggningar.
TCO konstaterar vidare att arbetsuppgifter som f. n.
utförs inom SÖ kommer att bortfalla om arbetsgruppens förslag genomförs.
Minskningen av arbetsuppgifierna är svår all bedöma. TCO anser del dock vara
självklart att de befattningshavare som berörs av förändringarna i försia hand
skall erbjudas liknande arbelsuppgifter inom verkel. Skulle delta primära krav
inte kunna tillmötesgås förulsätts berörda befattningshavare erbjudas vidareulbildning
för all kunna få andra arbelsuppgifler i försia hand inom SÖ eller vid annan slallig
myndighet.
Om handläggningen av slalsbidragsfrågor för skolbyggandel
slopas torde likväl behovel av rådgivning och informalion från SÖ:s sida till
kommunerna all öka kraftigl. Dessa uppgifter lämpar sig väl för en del av här
berörd personal. TCO fömtsätter att denna fråga beaklas i del fortsatta arbetet
med översynen av den statliga skoladministrationen.
4.24 Centralorganisationen (SACO/SR)
En målsätlning för ulredningen har varit atl eliminera
köerna. Köer kommer emellertid all finnas även om utredningsförslaget
genomförs, men då lill kreditinstitut, lånefonder, bostadslån och
byggnadstillstånd, där turordningen i kön inte kommer all styras av skolpolitiska
strävanden. SACO/SR vill framhålla alt skolpolifiska aspekter måste väga tungt
vid en priorilering.
Eu syfte med statligt inflytande är, som arbelsgruppen
också framhållil, att tillse att undervisningens kvalitel och en likvärdig ulbildningsstandard
upprätthålls oberoende av skolans storlek och kommunernas ekonomiska
förhållanden. Lokalnormerna ger en garanti för en likvärdig fysisk skol-slandard
oberoende av var i landet skolorna byggs. Dessa gmndläggande krav har inte
tillräckligt beaktats av utredningen.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 191
Handläggningsordningen i nuvarande syslem för statlig bidragsgivning
till byggnadsarbelen är dock onödigl komplicerad och tidskrävande för såväl
centrala, regionala som kommunala skolmyndigheter. Det bör vara möjligt atl
inom ramen för nuvarande system förenkla formerna för bidragsgivningen.
Arbetsgruppen har inte tillfredsställande utrett denna möjlighet. Nuvarande av
SÖ ulfärdade skolbyggnadsnormer bör enligl SACO/ SR:s mening beiraktas som
miniminormer. Förslag utöver dessa miniminormer bör del slå kommunerna frilt
alt ulforma. Dessulom bör man siräva efter atl skapa en bättre överensstämmelse
mellan formerna för bidrag till förhyrningar och investeringsbidrag till nya skolbyggen.
Investeringsbidraget har en viktig funktion som ell av fiera
väsenlliga styrmedel i den nuvarande handläggningen av skolbyggandet. Om man
väljer all ge kommunerna elt ökal ansvar för skolbyggnadsfrågor till atl omfalla
forsknings- och utvecklingsarbete, all bedriva en långsikiig och övergripande
planering, måste det finnas andra slyrmedel som garanlerar likvärdiga
arbetsförhållanden för dem som är verksamma i skolorna. Arbetsgruppen har inte
visat att dess förslag kommer all få dessa effekler.
1 delta sammanhang vill SACO/SR framhålla, att
investeringsramarna för skolbyggnadsverksamhelen bör höjas lill åtminstone den
nivå som anges i SÖ:s petita. Investeringsramarna har under senare år varil hell
otillräckliga, även om tillfälliga höjningar av ramarna företagils av arbetsmarknadspoliliska
skäl. Oavsell graden av slyrning är del angeläget att staten avsätter lillräckliga
resurser så alt en cenlral rådgivning och service till kommuner och landsting i
skolbyggnadsärenden kan få hög kvalitet och aktualitet. Skolprojekt är oftasi
omfattande och komplicerade och har arbetats fram lokall under lång lid och
under medverkan av olika intressenter. Delade meningar råder inle sällan om
hur problemen skall lösas. Samråd i enskilda byggnadsärenden har därför en slor
funktion att fylla, och i denna verksamhet spelar kvalificerade arbetsinsatser
av arkitekter självklart en viklig roll.
SÖ bör som hittills vara huvudman för den rådgivande
verksamheten. En anknytning lill SÖ gör elt nära samarbete möjligt mellan läroplansarbele
och skolbyggnadsplanering. SÖ som huvudman uppfyller även de krav på
objektivitet, som man måste slälla på en rådgivande verksamhet.
En avveckling av nuvarande investeringsbidrag måste sältas
in i ett större sammanhang än att enbarl avse en kostnadsöverföring lill kommunerna.
Arbelsmiljölagen släller slora krav på skolan som arbetsplats. Både SÖ och
arbetarskyddsstyrelsen utfärdar normer för skolbyggnader. Kompetensfördelningen
mellan myndigheterna är oklar.
En avveckling av investeringsbidraget och etl ökat ansvar
för skolbyggnadsverksamheten leder till yllerligare problem med
ansvarsfördelningen mellan huvudmännen. Ett annal problem är möjligheterna all
få gehör för krav på arbetsmiljöförbätlringar.
SÖ har i samband med rådgivningen i enskilda byggärenden bl.a.
till
Prop.
1979/80:90 192
uppgift att tillse personalens behov av utrymmen för
förberedelser och avkoppling tillgodoses i skolanläggningen. För att få utrymmesmässigt
likvärdiga arbetsförhållanden för personal i olika skolor finns ett behov av
jämförelse mellan olika kommuners planerade skolbyggen. Detla gäller givelvis
även undervisningslokalernas dimensionering och uppehållsutrymmen för elever.
Om arbetsgruppens förslag genomförs och statsbidragsgivningen
till byggandet av skollokaler upphör, bortfaller arbelsuppgifter som f, n.
utförs inom SÖ. SACO/SR förutsätter atl de befattningshavare som berörs av
förändringarna i försia hand skall erbjudas liknande arbetsuppgifter inom .SÖ.
Om statsbidiagshandläggningen slopas lorde med säkerhel behovel
av rådgivning och informalion från SÖ:s sida till kommunerna alt kraftigt öka.
En del av den personal som får minskade arbelsuppgifter om statsbidragsgivningen
slopas får därigenom ökade rådgivnings- och serviceuppgifter. SACO/SR
förutsätter atl denna fråga beaklas i del fortsatta arbetet med översynen av
den slatliga skoladministrationen.
4.25 Länsskolnämnden i Uppsala län
Länsskolnämnden anser att nuvarande system med slallig
styrning och investeringsbidrag bör bibehållas för gymnasieskolan. Med undantag
av de konsekvensändringar som följer av ovanslående slällningstagande delar länsskolnämnden
arbetsgruppens uppfattning om kvarstående statliga styrmedel. Det är dock nödvändigt
att klarare konkretisera hur den statliga styrningen av den kommunala
investeringsvolymen som helhet skall ske.
4.26 Länsskolnämnden i Södermanlands län
Länsskolnämnden vill underslryka arbetsgruppens krav på
kontinuerligt forsknings- och utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet samt
statliga resurser för rådgivnings- och serviceverksamhet. Det är viktigt atl
samspelet mellan cenlral, regional och lokal myndighet vidmakthålls. Den
lokala kunskapen av verksamhelen på fältet och den centrala breda erfarenhelen
inom skolbyggnadsområdet kommer vid detla samspel atl medverka till såväl
bättre pedagogisk funktion som ekonomisk besparing.
Från bostadspolitisk ulgångspunkt är del av utomordentlig vikl
atl finansieringssystemet ger möjlighet för en kommun att projektera, uppföra
och finansiera både bostäder, skola och andra bostadskomplement samtidigt i
nybyggnadsområden. Delta är enligt länsskolnämnden etl huvudkrav.
4.27 Länsskolnämnden i Östergötlands län
Arbetsgruppens förslag kan vid en första granskning te sig
radikalt. Den
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 193
sammanställning länsskolnämnden försökt göra visar dock
att förändringarna inte är alllför stora. De innebär dessulom att skolbyggandet
anpassas till samhällets allmänna byggnadsnormer.
Det finns kommuner som av ekonomisk försiktighet eller
pedagogiskt stillastående uraktlåter alt skaffa tidsenliga skollokaler. Här har
nuvarande statsbidragssystem kunnat fungera som pådrivare. Elt preliminärt
löfte om slalsbidrag eller en hög priorilering kan slimulera den kommunala
ansvarskänslan och påskynda en förbältring av skolarbelsmiljön. Denna
möjlighet till pådrivning försvinner dock om arbetsgruppens förslag genomförs.
Arbetsgruppen har i sin rapport förbisett della. Man
hänvisar till författningar och läroplaner som skolpolitiska slyrningsinstrumcnl.
Skollokaler kan slängas av brandmyndighelerna av brandriskskäl, av
hälsovårdsmyndigheterna av hälsoskäl och av skyddsombuden på grund av brisier
i arbelsmiljön. Länsskolnämndens möjlighet att med åberopande av skollag,
skolförordning eller läroplan döma ul skollokaler som pedagogiskl oanvändbara
är däremol ringa. Länsskolnämnden bedömer det emellertid vara Iroligl atl utan direkl
myndighetsutövning påverka en kommuns skolbyggande. Vägarna för denna påverkan
kan dock bli andra - och svårare - än hittills.
Del finns också kommuner med alllför slor iver atl
anskaffa skollokaler. Främst gäller det kanske mindre kommuners önskan atl
ordna gymnasial ulbildning. De statliga styrinstrumenten blir genom förslaget
dels skolpolitiska genom organisationsbeslul, dels ekonomisk-politiska genom
byggnadstillstånd. Del förutsätter en medveten organisalionsgranskning hos länsskolnämnden
och en nära samverkan mellan nämnden och de regionalpoliliska
planeringsmyndigheterna länsstyrelsen och länsarbetsnämnden.
All slalens skolpolitiska slyrning av skolbyggandel genom förslagel
blir svagare kan inte förnekas. Länsskolnämnden är likväl beredd atl anslula
sig lill arbetsgruppens förslag. Det är emellertid angeläget all följa effekten
av att den skolpolitiska styrningen av skolbyggandet försvagas.
4.28 Länsskolnämnden i Jönköpings län
Enligl länsskolnämndens mening är del vikligl all normer
för lokalbehovet och lokalulformning finns som slöd i skolbyggnadsarbetet.
Nämnden delar den i promemorian framförda uppfattningen atl kommunerna bör få
en vidgad frihel vid tillämpningen av normerna inom den givna totalramen.
Skissgranskningen är värdefull och ger - i den frivilliga
form den nu förekommer för grundskoleärenden - möjlighel att tillvarata erfarenheler
från liknande byggnadsförelag. Enligl nämndens mening bör skissgranskningen
göras frivillig även för gymnasieskola och kommunal högskola.
Den ekonomiska stimulans slalsbidraget är avsell all vara
har enligl länsskolnämndens mening inte fåll den odelal gynnsamma effekt som är
Prop.
1979/80:90 194
önskvärd. Nuvarande ekonomiska läge gör att ell ganska
oberäkneligt kösysiem uppstått. Kommunerna har inte med säkerhet kunnal påräkna
statsbidrag till nödvändiga byggnadsarbelen i rätl lid. Nämnden har konstaterat
att väntan på slalsbidrag i ålskilliga fall lett till irritation hos elever,
föräldrar och övriga berörda. Kommunerna har ofla klagat över atl fördröjning
och ryckighel i statsbidragsgivningen medför väsentliga fördyringar av
skolbyggnader.
Enligl nämndens mening skulle en styrning av skolbyggandet
kunna ske på ett enklare sätt än det nuvarande. Frågan om byggnadstillstånd
prövas för andra byggnadsarbelen av AMS eller länsarbetsnämnden. På samma säll
som nu sker i de fall kommunerna väljer all utföra ell skolbyggnadsförelag
utan statsbidrag kan länsskolnämnden i ell yttrande klargöra om
byggnadsförelaget är angeläget.
Kommunen skulle kunna ges lillfälle att själv tolka de
krav skollag, skolförordning och läroplanen släller på lillgången på
skollokaler och inom sin lolala byggnadsram fatta beslut om hur stora resurser
som skall användas för detla ändamål.
Med utgångspunkt i organisationsförslag för grundskola och
gymnasieskola som upprättas av kommunen och fastställs av länsskolnämnden
skulle kommunen ha frihet att fullfölja de enskilda byggnadsföretagen med
ledning av gällande lokalnormer och de erfarenheler som förmedlas vid en
frivillig skissgranskning. För gymnasieskolan kan med en sådan lösning en
samordningsfunktion bli nödvändig för att trygga lokalbehovet för mindre frekventa
ulbildningsvägar.
Angelägenhetsgraden av etl skolbyggnadsföretag skulle med elt
syslem som det här skisserade i försia hand komma all vägas mol projekl inom
den egna kommunen. Enligt länsskolnämndens mening är det rikligl. Men samtidigt
krävs en garanti för att nödvändiga skolbyggnadsföretag kommer till stånd vid
rätt lidpunkt. En närmare samordning med bostadsbyggandet är en av de möjligheler
nämnden vill peka på.
4.29 Länsskolnämnden i Kronobergs län
Nämnden är Iveksam till förslagel atl nuvarande
investeringsramar för skolbyggnation skall tas borl.
Samhällsplaneringen måste enligt nämndens uppfattning bl.a.
styras av en acceptabel fördelning av samhällets ekonomiska resurser inom olika
verksamhetsområden i kommunerna och inom landet i sin helhet.
Investeringsramarna och den årliga prioriteringen har i
detta sammanhang utgjort elt viktigt planeringsstöd. Samhället har ej
ekonomiska resurser atl på en gång lillfredsslälla alla redovisade önskemål om
nya skolbyggnader. Skillnaden mellan anvisade slalsbidragsmedel och kommunernas
önskemål om slatsbidrag utvisar myckel stora skillnader.
Bilaga 3.2
Utbildningsdepartementet 195
En
ekonomisk priorilering mellan olika servicesektorers behov och angelägenhetsgraderingen
mellan oUka skolbyggnadsföretag inom kommuner, landsting, län och landet i sin
helhel kommer alt behövas under överskådlig tid.
En
sådan priorilering på olika nivåer blir nödvändig även om del nuvarande
bidragssystemet avskaffas.
4.30
Länsskolnämnden i Kalmar län
Oaktat
frivilligheten torde flertalet kommuner låta SÖ granska skissritningar även
för grundskolans byggnadsförelag. Delta förhållande kan möjligen las som
intäkt för uppfallningen atl den service som SÖ på detta sätt tillhandahåller,
är av kommunerna allmänl uppskattad. 1 verklighelen torde kommunerna anse
granskningen som en nära nog obligatorisk del av del nuvarande systemet. Flerlalel
kommuner synes hysa uppfattningen, alt granskningen är nödvändig för atl slalsbidragsärendel
inle skall försenas eller genom ändringar i själva statsbidragsfasen avsevärt
fördyras.
Bland
de utgångspunkter för sill arbele, som arbetsgruppen anger, nämns dels all återanvändning
av friställda skollokaler för annat ändamål än undervisning bör underlättas,
dels att samordning av skollokaler och lokaler för boendeservice bör främjas.
Länsskolnämnden
vill understryka kravel på flexibilitet. 1 nuvarande läge med ständigt
sjunkande elevantal i årskullarna i gmndskolan är det av särskild vikt atl
friställda skollokaler läll kan omdisponeras för andra ändamål.
Enligl
nämndens åsikt finns inom SÖ ingen speciell kompetens när del gäller andra
lokaler än undervisningslokaler. Elt rigoröst efterföljande av SÖ-normerna i vatje
delalj lorde verka hämmande på kommunernas allmänna byggnadsverksamhet,
skolbyggnadsverksamheten däri inkluderad.
Det
år allmänt känl all i landel finns etl stort anlal allsidigt kunniga
arkitekter, kunniga också när del gäller skolans krav. På ett utomordentligt
gott sätl samråder dessa arkitekter såväl med kommunernas skolledare som med
företrädare för andra förvaltningsgrenar. Rent allmänt anser nämnden vidare att
den information som olika slag av fackpress ger inle bör förringas. Denna informalion
lillgodoför sig fällarbelarna på etl lika gott sätt som molsvarande personal
vid cenirala ämbetsverk. Nämnden finner alltså följdriktigt atl SÖ:s service
avseende granskning av skissritningar för skolbyggnadsförslag bringas att
upphöra samtidigt med avvecklingen av nuvarande statsbidragssystem.
Verksamheten bör då anses ha slutfört sin uppgift.
Dock
anser länsskolnämnden all kompetens forlfarande bör finnas inom SÖ för alt
följa utvecklingen på skolbyggnadsområdel både inom landel och internationellt.
Denna funktion bör hållas samlad och fullgöras i en expertgrupp. Expertgruppens
arbete bör samordnas med SÖ:s verksamhel
Prop. 1979/80:90 196
avseende
forsknings- och utvecklingsarbele saml läroplansarbete. För expertgruppen bör
anpassningen lill pedagogiken och metodiken vara det centrala. Rilningsgranskning
bör däremot inte längre förekomma.
Det
statliga ansvaret för skolbyggandel bör framdeles inskränkas lill alt länsskolnämnderna
i varje enskill fall godkänner förelaget såsom överensstämmande med den skolorganisatoriska
planeringen av länets skolväsende.
4.31
Länsskolnämnden i Kristianstads län
Länsskolnämnden
ifrågasätter, om det verkligen är bidragsformen och den därmed sammanhängande
handläggningsordningen som krånglar till proceduren beträffande skolbyggandet.
Del torde finnas andra, kanske mer primära orsaker, som slyr.
Byggnadsinvesteringarna
över huvud laget spelar en väsenllig roll för den ekonomiska utvecklingen och
samhällsutvecklingen i stort. Ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning,
full sysselsällning och en i olika avseenden balanserad ekonomisk utveckling ulgör
överordnade mål för samhällsutvecklingen, och byggnadsproduklionen måsle
anpassa sig därfill.
En
sådan anpassning förutsätter en styrning av byggnadsverksamheten. Syftet med
den är bl. a. att:
a. motverka
säsongmässiga svängningar i byggnadsaktiviteten;
b. påverka
byggnadsinvesteringarna i konjunkturstabiliserande riktning;
c. påverka
byggnadsinvesteringarnas geografiska fördelning i överens
slämmelse med målen för samhällets regionpolitik;
d. påverka
byggnadsinvesteringarnas fördelning på skilda byggnadssek
torer i överensstämmelse med samhällets ekonomiska och allmänl väl
färdspolitiska mål.
Ovanstående
styrfaktorer är av avgörande belydelse. I synnerhet punkten c. såsom en följd
av statsmakternas beslut om hushållning med mark och vatten, vilkel i sin tur lell
lill beslut om planeringsramar för länen (länsprogram).
Del
är, enligt nämndens mening, inte bidragssystemet ulan väntan på ekonomiska
resurser för att kunna handla, som under åren varit det allt överskuggande
problemet beträffande skolbyggandet.
1
rapporten framhålls, atl behovet kvarstår att från samhällsekonomiska
utgångspunkter ha möjligheten lill styrning av den kommunala investeringsvolymen
som helhet, där även skolbyggandel ingår som en del. Arbelsgruppen anser, att detla
behov kan tillgodoses genom de överläggningar om den kommunala ekonomin, som
enligt riksdagens uttalanden kommer atl bli regelbundel återkommande i
framtiden. Länsskolnämnden tycker inle att dessa uttalanden överensstämmer med
de krav som ställts på kommunerna om en långsiktig kommunalekonomisk planering.
Bilaga
3.2 Utbildningsdepartementet 197
Nämnden kan sålunda inle se lika optimistiskt som
arbetsgruppen på effekten av att la borl investeringsramarna för skolbyggnader
och i samband därmed också den slalliga slyrningen och priorileringen av
skolbyggnationen som den kommer lill ullryck i den nuvarande angelägenhetsgraderingen.
Skolbyggnalionen är en del av samhällsplaneringen, Etl
starkt intresse har frän statsmakternas sida sedan ca 15 år tillbaka ägnats ål
denna planering i syfte att utnyttja samhällets resurser av olika slag på ett
försvarbart sätl. Av förordningarna om länsplanering (SFS 1979:673) och om
regionalpolitiken (SFS 1979:639) följer som etl minimikrav, att länsskolnämnden
måsle få uttala sig om varje skolbyggnadsföretag och om del överensstämmer med
länels skolorganisatoriska planering. Detta minimikrav måsle framdeles, enligl
nämndens mening, forlfarande gälla.
SÖ beslular f, n. beträftande lokalbehovet för
gymnasieskolan. En decentralisering av besluten till kommunerna föreslås.
Den obllgatorska skissgranskningen för gymnasieskolan
avses också upphöra.
Enligt uppgift skissgranskar SÖ f. n. ca 70% av
skolbyggnadsföretagen avseende gmndskolan, trots all granskningen är frivillig.
Med hänsyn lill att skolbyggnadsföretagen för gymnasieskolan är mer
komplicerade och dessutom mindre ofta förekommande i kommunerna torde det vara
realistiskt att räkna med en ännu högre skissgranskningsfrekvens för denna
skolform. Länsskolnämnden finner det synneriigen angeläget, att SÖ fär behålla
sin nuvarande kapacilel belräffande personal och sakkunskap för att även
framdeles kunna ge kommunerna en värdefull service- och rådgivning beträffande
skolbyggnadernas ulformning, deras lokalprogram m. m. SÖ:s insatser hitintills
i dessa avseenden är enligl länsskolnämndens uppfattning mycket uppskattade av
och värdefulla för kommunerna.
4.32 Länsskolnämnden i Malmöhus län
Nämnden vill ge ullryck för den uppfattning all del
handläggningsförfarande som nu karakteriseras som omständligt och krångligt endasi
till en liten del och måhända mest skenbart har sin grund i bidragsystemel. Del
är väntan på ekonomiska resurser för att kunna handla som genom åren varit det
allt överskuggande problemet.
Nämnden kan därför inle ha samma optimistiska syn som
arbetsgruppen på effeklen av att ta bort investeringsramarna för skolbyggnader
och i samband därmed också den statliga styrningen och prioriteringen av skolbyggnationen
som den kommer lill ultryck i den nuvarande angelägenhetsgraderingen. Detta
inte minsl mot bakgrunden av arbetsgruppens eget uttalande: "Däremot
kvarstår behovet all från samhällsekonomiska ulgångspunkter ha möjligheten lill
slyrning av den kommunala investeringsvolymen som helhet, där även skolbyggandet
ingår som en del. Della
Prop. 1979/80:90 198
behov
kan tillgodoses genom de överläggningar om den kommunala ekonomin, som enligt
riksdagens ullalanden kommer alt bli regelbundel återkommande i
framtiden." Det är, som nämnden ser det, svårt all bringa detla uttalande
i harmoni med del krav som ställs på kommunerna om en långsiktig
kommunalekonomisk planering.
Det
hade varit önskvärl med en närmare analys av vad arbelsgruppen åsyftar med sitt
uttalande om styrprocessen, alldeles speciellt som kritikerna av dagens system
skjuter in sig jusl på detla område. Men här lämnar arbelsgruppen fältet öppet
för spekulationer.
Skolbyggnationen
utgör en del av samhällsplaneringen. Alllsedan år 1964 har denna planering
varit föremål för etl myckel starkt inlresse från statsmakternas sida. Detta
har bl.a. tagit sig ultryck i en statligt styrd planering som har som
övergripande mål alt på elt så försvarbart sätt som möjligt utnyttja samhällets
resurser av olika slag. Konkret har delta kommit till utlryck i bl. a.
förordningen om skyldighel för statlig myndighet att följa riktlinjerna för
regionalpolitiken (SFS 1979:639) och förordning om länsplanering (SFS 1979:
637).
Av
vad som sägs i dessa förordningar följer som ett minimikrav atl varje
skolbyggnadsföretag måste bli föremål för elt uttalande av länsskolnämnden
varur det bör framgå om förelaget överensslämmer med länels skolorganisatoriska
planering. Skulle så inle vara fallet måsle man sluta sig till atl del inle
uppfyller del generella krav som utformats enligl följande i nu gällande slalsbidragsförordning
(SFS 1957: 318), nämligen alt byggnadsarbetena skall planeras och utföras så atl
det allmännas utgifter inte blir högre än som är förenligl med en god
hushållning och ändamålsenlig planering av undervisningen.
Enligt
nämndens mening måste delta krav gälla oavsell vilkel system
som
kan komma att avlösa det nuvarande. Den kritik som genom
åren
riklas mol den rådande handläggningsordningen för skolbyggande har sin grund
mindre i handläggningsordningen än i de otillräckliga ekonomiska ramar som slällls
lill skolbyggandels förfogande. 1 della avseende är del svårl att inse att
arbetsgruppens förslag skall kunna åstadkomma någon ändring.
4.33
Länsskolnämnden i Hallands län
Den statliga
styrningen av skolbyggnadsverksamheten som tagit sig ultryck i bestämmelser och
normer för skolhusbyggen kan givelvis ibland te sig besvärande för kommunerna.
Man bör dock komma ihåg att väsentliga förändringar har skell i
handläggningsrutinerna under senare år så att det knappast är adekvat all nu lala
om detaljstyrning i skolbyggnadsärenden. Den styrning som nu sker har lill främsla
uppgift att se lill att skolan får en funktionell utformning ulan aft för den
skull bli onödigl kostnadskrävande. Många kommuner, särskill mindre sådana
upplever normsystemet
Bilaga 3.2
Utbildningsdepartementet 199
som
etl gott slöd i sin planering och SÖ:s skissgranskning som elt trygg-hetsskapande
led i byggnadsarbetet.
Ett
avskaffande av investeringsbidraget och den granskning SÖ gör i samband därmed
skulle givetvis öka kommunernas ansvar. Någon större frihet att ulforma
skollokalerna efter eget skön kan det dock knappast bli lal om. Lokalulformningen
kan komma att bli föremål för omfattande förhandlingar mellan arbelsgivaren och
berörda arbetsorganisationer. Vidare måsle givetvis en anpassning av
lokalutformningen ske med hänsyn till bl.a. arbetsmiljölagen. Andra statliga myndigheter
kommer därvid att utöva kontroll.
Länsskolnämnden
håller för Iroligt atl del kan behövas ålgärder för atl underlätta att
friställda skollokaler kan användas för andra ändamål än undervisning. Del
torde emellertid finnas vägar alt genom adminislraliva beslul nå detta syfle
ulan så viltgående förslag som del nu föreliggande.
Elt
av kommilléns syften med sina förslag har varil all söka eliminera köproblemen
inom skolbyggnadssektom. I sina ställningstaganden säger kommittén all del är
främst de problem som är förknippade med nuvarande investeringsramar som lell
fram lill slulsalsen all statsbidraget måsle slopas. Länsskolnämnden har svårt
all, enbarl med ledning av vad som framgår av rapporlen, inse del logiska i elt
dylikl ställningstagande. Syfiet med investeringsramarna har ju nämligen i försia
hand inle varil all minska slalens utgifter för skolbyggnader utan fastmer atl
söka begränsa den lolala investeringsvolymen inom skolområdel och minska del
tryck den förorsakar på samhällsekonomin. Detla syfte har kunnat nås genom all
under en lång följd av år faslslälla investeringsramar som sett från skolans synpunkl
varit alltför snäva. Från denna utgångspunkt är statsbidragskön en fullt nalurlig
företeelse och etl lecken på atl syfiet med de uppslällda investeringsramarna
har uppnåtts.
För
skolornas huvudmän har emellertid den förda politiken varit mycket prövande,
varför det ur deras synvikel kan vara befogat alt en kommun själv inom ramen
för en total investeringsvolym friare kan prioritera de skilda
investeringsobjekten.
4.34
Länsskolnämnden i Skaraborgs lan
Nämnden
är medveten om nödvändigheten i atl begränsa utgifterna för stat och kommun i
nu rådande ekonomiska läge. Åtgärder i rationaliserings- och besparingssyfte
måste vidtagas där så är möjligt men får dock ej ha sådana konsekvenser, att
resultatet av ålgärderna blir lill allvariigt men för den verksamhet som
berörs.
Innan
nämnden går in på frågan beträffande investeringsbidragets fortsatta existens,
vill nämnden något kommentera ett antal av de uttalanden, som gjorts i
departementspromemorian beträffande bl. a. handläggnings-
Prop. 1979/80: 90 200
ordningen, 1 skilda sammanhang har anförls, att
skolbyggnadsärenden lidigare skulle ha varil förenade med myckel byråkraliskl
krångel, vilkel allvariigl hindrat en rationell planering och
ärendehandläggning. Nämnden vill här erinra om alt flera faser i handläggningen
av skolbyggnadsärenden på sistone förenklats eller - såsom avsyningen - helt borttagits.
1 vissa fall har detla medförl inbesparing av administrativt arbete, i andra är
det diskutabelt om så mycket vunnils. Jämfört med vissa andra typer av
byggnadsverksamhet lorde skolbyggandel ej stå i särklass vad byråkratisk
handläggning beträffar.
Vad som enligl nämndens uppfattning är av större
betydelse, är den effekl på skolans slandard och likformighet som enligl
uttalanden av slalsmaklerna skall ligga lill grund för planering och annan
verksamhet inom undervisningsväsendel. Gällande bestämmelser, däribland slalsbidragskungörelsen
och SÖ:s byggnadsnormer, har som effekt haft alt kommunernas och landslingens
skolbyggnader har en kvalitet som är så jämn man kan begära och förekomslen av
nämnda föreskrifier borgar sålunda för en viss minimikvalilel över hela rikel.
Skulle en styrning härvidlag upphöra, vore mycket förlorat. Visserligen kan
viss reglering åstadkommas med hjälp av stadganden i förtältningar och
läroplaner, men del stöd som statsbidragsförordningen utgjort skall inte
underskattas.
4.35 Länsskolinspektören vid länsskolnämnden i Örebro
län
Det skulle vara av mycket stor belydelse om kommunerna
själva fick ta hela ansvaret för nybyggnader och reparaiioner av skollokaler. Självfallel
behöver de slöd och råd för ulformningen av lokalerna. Denna rådgivande verksamhel
bör erbjudas av SÖ. Sverige är inle slörre än alt det räcker med en sådan
rådgivningsbyrå. Jag finner del forlfarande upprörande att skolbyggen skall
vara etl led i sysselsättningspolitiken. Del är de vuxna man tänker på, inte
barnen som behöver utbildning. Det borde inte få förekomma atl skolan är etl
led i en sådan hantering.
4.36 Länsskolnämnden i Jämtlands län
Länsskolnämnden inslämmer i alt översynen av
finansieringssystemet bör medföra en minskad statlig detaljstyrning och en
effektivare kommunal planering och resursanvändning. Sålunda måste den
nuvarande statliga slyrningen av skolbyggandel via investeringsramar och
prioriteringar inom dessa försvinna. Kommunerna måste kunna långtidsplanera
sina skolbyggen likaväl som andra investeringsobjekt.
Länsskolnämnden vill understryka behovet av viss styrning
av byggnadsverksamheten av skolpolitiska skäl som bl.a. syftar till en
likvärdig ulbildningsstandard. Sålunda måste även fortsällningsvis lokalnormer,
lokalbehovsprövning och viss service i form av rilningsgranskning finnas
Bilaga 3.2
Utbildningsdepartementet 201
kvar
ungefär i sin nuvarande form. Del bör övervägas om inte ritningsgranskningen
skall göras obligatorisk. På detta sätt skulle skapas viss garanti för all de
allmänna krav på skolans verksamhel som kommer till ullryck i skollag,
skolförordningen, läroplan etc. blir lillgodosedda i lokalhänseende.
Prop. 1979/80:90 202
Innehållsförteckning
Proposition
..................................................... ... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1
1 Inledning ...................................................... ... 3
2 Föredragandens överväganden ......................... ... 3
2.1 Utrymme för utbyggnad av den kommunala verksamheten
... 3
2.2 Förslag till åtgärder inför år 1981 .................. 8
2.3 Vissa frågor rörande kommunala avgifler .......... .. 15
3 Hemställan .................................................... .. 19
4 Beslut ........................................................... 20
Bilaga
1 Socialdepartementets verksamhetsområde Bilaga 2 Budgetdepartementets verksamhelsområde
Bilaga 3 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Norstedts Trvckeri, Stockholm 1980
Doktrin (2)
- Erna Zelmin-Åberg, Ägandet av fast egendom som grund för det kommunala medlemskapet samt medlemskapets rättsverkan, FT 1991 nr 4 s. 250, på s. 260 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Offentliga biträden för barn i mål om vård enligt LVU, SvJT 1987 s. 137, på s. 142 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
62 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (60)
60 kopplingar i 30 dokument.
- SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan - ett besluts- och kunskapsunderlag - Volym 1 s. 1373 · s. 1480 i texten
- Prop. 1984/85:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
- Bet. 1983/84:UbU5 om vissa skolfrågor s. 6 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 s. 361 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- FT 1991 s. 250 Erna Zelmin-Åberg, Ägandet av fast egendom som grund för det kommunala medlemskapet samt medlemskapets rättsverkan s. 260 i texten
- SvJT 1987 s. 137 Offentliga biträden för barn i mål om vård enligt LVU s. 142 i texten