om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren
18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:91, om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:91 Regeringens proposition
1979/80:91
om
statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren;
beslutad
den 28 febmari 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS
DAHLGREN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att statligt slöd skall lämnas lill vissa åtgärder för
en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren.
I Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 91
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:91
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-02-28
Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Dahlgren
Proposition
om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren
1
Inledning
Med
stöd av regeringens bemyndigande den 21 oktober 1976 tillkallade chefen för jordbmksdepartementet
en särskild utredare' med uppdrag atl utreda frågan om en ändrad reglering av
Hjälmaren. Ulredningen, som anlog namnet Hjälmarutredningen 1976 (Jo 1976:10),
avlämnade i april
1978
rapporten (Ds Jo 1978: 3) Valtenförbund
för Hjälmaren och i augusti
1979
betänkandel (Ds Jo 1979:10)
Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren. Efler remiss har yttranden över
betänkandet avgelts av statens vägverk,
Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiel, riksrevisionsverkei,
lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk,
länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Västmanlands län, Södermanlands
läns landsting, Örebro läns landsting, Örebro, Eskilstuna, Laxå, Vingåkers,
Katrineholms, Arboga, Kumla och Hallsbergs kommuner, Hjälmarens
vattenvårdsförbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Hjälmarens och Kvismarens
sjösänkningsbolag, Alfa Laval AB samt Gränges Kraft AB. Vidare har en skrivelse
inkommit från Hjälmare Kanal och Jäders Bmk AB.
Statens
vägverk har bifogat yttranden av vägförvaltningarna i Södermanlands,
Västmanlands och Örebro län. Lantbmksstyrelsen har bifogat yttranden av lantbmksnämnderna
i samma län. Fiskeristyrelsen har bifogat yttrande av fiskeriintendenten i
övre södra distriktet.
'
Riksdagsledamoten Erik Larsson.
Prop.
1979/80:91 3
En karta över Eskilslunaåns avrinningsområde bör bifogas
protokollet som bilaga 1.
Utredningens sammanfattning av sitt betänkande bör bifogas
prolokollel som bilaga 2. Belräffande nuvarande förhållanden, tidigare
utredningar och utredningens närmare överväganden hänvisas lill belänkandet.
En sammanställning av remissinsiansernas yttranden bör
bifogas protokollet som bilaga 3.
2 Föredragandens överväganden
Hjälmaren har en yta av ca 480 km och är därmed lill slorleken
landets fjärde sjö. Hjälmaren har sill utlopp i Eskilstunaån som rinner ul i
Mälaren vid Torshälla. Från Hjälmaren rinner också Hjälmare kanal. De största
tillflödena är Svartån och Täljeån (Kvismare kanal).
Hjälmaren regleras alltsedan sjön år 1888 blev föremål för
en sjösänkning, "den stora sjösänkningen", varvid medelvattenståndet
sänktes 1,3 m. Vatlenhushållningsbestämmelserna för regleringen har därefler inle
ändrats. Enligt dessa bestämmelser skall regleringen bedrivas mellan dämningsgränsen
-f 22,22 m och sänkningsgränsen -(-21,62 m. Regleringen sker vid Hyndevadsdammen
i Eskilstunaån. Huvudman för regleringen är Hjälmarens och Kvismarens
sjösänkningsbolag.
De olika intressen som framför allt berörs av
vattenståndet i Hjälmaren är jordbmk, fiske, naturvård, friluftsliv, sjöfart
och kraftproduktion.
Del har visal sig atl regleringsgränserna ofla över- resp.
underskrids. Sålunda har under perioden 1888-1978 dämningsgränsen i samband med
stora flöden i medeltal överskridils vart Qärde år, och sänkningsgränsen i
samband med torra somrar och höstar underskridits i medeltal vartannat eller
vart tredje år. Det högsla vattenstånd som har uppmätts är -1-22,48 m (år 1924)
och del lägsta är -1-21,15 m (år 1976). De höga vattenstånden, vilka i allmänhel
inträffar under våren, leder till skador för jordbruket. De låga vattenstånden
är Ull olägenhel för naturvård, friluftsliv, sjöfart och fiske.
En ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren bör enligl Hjälmamtred-ningen
utformas så alt den eliminerar nackdelarna med nuvarande reglering utan att
man därför ändrar på medelvattenslåndel sommartid. Ulredningen har därför
föreslagit olika förändringar av nuvarande vatlenhushåll-ningsbestämmelser samt
olika åtgärder i Svartån, Eskilstunaån och Hjälmare kanal, vilka samlliga har
till ändamål atl göra del möjligt all dämpa vattenståndsstegringen i samband
med stora vårflöden och minska vatlen-ståndssänkningen under torrperioder.
De föreslagna vallenhushållningsbestämmelserna avviker
från de nu gällande framför allt genom atl de föreskriver atl tappningen från
sjön om möjligt skall avpassas så atl vattenståndet sommartid följer en linje
med ti
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr. 91
Prop. 1979/80:91 4
vattenståndet
-1-21,95 m den 20 maj och -1-21,73 m den 30 seplember. Sänkningsgränsen
-1-21,62 m får i vissa fall underskridas under vintern, dock med högst 12 cm
ned till nivån -(-21,50 m. Dessulom sänks minimi-tappningen från Hjälmaren
genom Eskilstunaån och Hjälmare kanal från nuvarande 5,1 m'/s till 3,1 m'/s,
varav 3,0 m/s genom Eskilstunaån och 0,1 m'/s genom Hjälmare kanal. För beslämmande
av tappningen från Hjälmaren inför vårfloden ulnylljas en hydrologisk modell
för Hjälmaren, vilken utarbetats av SMHI.
Utredningen
har dessutom föreslagit att vissa rensningar utförs i Eskilstunaån samt all en
del av Hyndevadsdammen byggs om. Åtgärderna i Svartån innebär ett något ändrat handhavande
av de befintliga regleringarna där samt utvidgning av elt par regleringar.
Utredningen anser det nödvändigl med förbättrad valtenståndsbestämning i
Hjälmaren och föreslår att tre nya mätstationer uppförs.
Enligt
ulredningen börden föreslagna vallenhushållningsplanen och därmed
sammanhängande åtgärder genomföras av ett valtenförbund för Hjälmaren.
Kostnaderna för att genomföra den ändrade regleringen har beräknats till 8
milj. kr. i del penningvärde som rådde vid utgången av år 1978. Utredningen
föreslår att dessa kostnader helt bestrids av slalen.
Ulredningens
förslag har bemötts posilivt av flertalet remissinstanser. Det har dock framförts
krav både på lägre och högre vattenstånd sommartid. Kritik har också framförts
mot tappningsplanen vad avser dess inverkan på kraftproduktionen i Eskilstunaån
och Hjälmare kanal. Några remissinstanser har i ett par avseenden framfört
invändningar mol förslagel att staten skall bekosta de föreslagna åtgärderna.
För
egen del villjag framhålla den stora betydelse vatlenståndsförhållan-dena har
för de intressen som har anknytning till Hjälmaren. Vad gäller jordbmket har
den fortgående markytesänkningen på jordbruksmarkerna kring sjön till följd av bortodling
m. m. lett till att verkningarna av sjösänkningen delvis eliminerats. Genom invallning
har en del av sjösänkningsjordarna gjorts mindre utsatta för valtenståndsvariationerna
men för de jordar främst på sjöns norra sida - där invallning inte varil ekonomiskl
motiverad, är sjöns vallenstånd av största betydelse för möjligheterna att
bruka jordarna. Höga vattenstånd under vår, sommar och höst är därför fill
skada för jordbruket. För övriga intressen är det däremot väsentligl alt vattenståndet
under samma årstider inte .sjunker till för låg nivå. Vid låga vattenstånd
uppstår breda sterila strandplan, djur- och växtliv i slrandzonen skadas och
bladvassen får ytterligare möjligheter atl breda ul sig. Dessutom försvåras
båtfart och fiske samtidigt som badmöjligheterna försämras. Det vattenstånd som
råder vid nuvarande sänkningsgräns torde emellertid kunna accepteras från nu
nämnda synpunkter.
1
den fysiska riksplaneringen har Hjälmarområdet tillmätts slor belydelse från
skilda synpunkter. Enligt länsstyrelsernas redovisning omfattar Hjälmarområdet
betydande områden av primärt inlresse för jordbmket.
Prop.
1979/80:91 5
Hjälmaren har även klassificerats som riksobjekt från frilidsfiskesynpunkl
och anses också betydelsefull för yrkesfisket. Några öar saml vissa områden
kring Hjälmaren har bedömls vara av riksintresse från naturvårdssynpunkl.
Hjälmaren är också av stor betydelse för det rörliga friluftslivet, främst
fritidsfiske, båtsport och bad. Större delen av Hjälmarområdet har i flera
avseenden angetts vara av riksintresse för kulturminnesvården.
Mot bakgmnd av Hjälmarens betydelse för skilda intressen
uttalade regeringen i beslut rörande fullföljande av riktlinjer för hushållning
med mark och vatten den 1 mars 1979 belräffande Södermanlands län och den 15
mars 1979 beträffande Örebro län och Väslmanlands län bl. a. att frågor om vattenvård
och vatlenreglering bör uppmärksammas särskill vid det fortsatta
planeringsarbetet.
Med hänvisning till vad jag nu har sagl anser jag atl del
är ell belydande allmänt intresse att åtgärder vidlas för att förbättra vatlenslåndsförhållan-dena
i Hjälmaren.
Frågor om tillåtligheten av vattenreglering som inte
huvudsakligen avser torrläggning av mark samt byggande i vatten och ändrad
vattenhushållning prövas enligt vattenlagen (1918: 523) av vallendomstol eller
av regeringen. Normalt sker prövningen vid vattendomstol. Regeringen har dock
enligt 4 kap. 17 § vattenlagen möjlighet att förbehålla sig prövningen av
tillåtligheten av vissa slags företag som är av betydande omfattning eller
ingripande beskaffenhet. Med stöd av denna beslämmelse har regeringen i vaUen-rättskungörelsen
(1971: 789) förbehållit sig lillållighetsprövningen bl. a. av vattenreglering i
de största sjöarna i landet, bl. a. Hjälmaren. Alla ändringar av nuvarande
reglering, vilka påverkar vattenståndet i sjön eller vatten-avrinningen ur
sjön, skall därför prövas av regeringen.
Jag avser aU i det följande redogöra för hur jag ser på Hjälmarulredning-ens
förslag fill en ändrad vaUenhushållning i Hjälmaren samt i vilken utsträckning
jag ansei" atl staten bör betala kostnaderna för genomförandet av en ny vattenhushållningsplan
för Hjälmaren.
Av vad jag tidigare har anfört framgår atl det finns olika
uppfattningar om hur regleringen bör bedrivas. Hjälmamtredningens förslag är
ett försök lill avvägning mellan dessa uppfattningar. Krilik mol förslagel har
likväl -eller kanske jusl därför - framförts från företrädare för flertalet av
de olika intressegmpperna. Förslaget har sålunda mött krifik från såväl naturvårds-,
jordbmks- som kraftproduklionssynpunkt, men däremot inte från fiskesynpunkt. Natufvårdsintresset
torde i huvudsak sammanfalla med fritids- och båtfartsintressena. Likaså torde skogsbmksinlresset
i allt väsentligt sammanfalla med jordbmksintresset.
Alla de nu nämnda intressena är av stor allmän betydelse
och jag finner inte skäl att fillmäta något av dem större tyngd än de andra. I
likhet med Hjälmamtredningen bedömer jag därför atl den framfida regleringen av
Hjälmaren måste utformas genom en avvägning mellan de berörda intressena. Det
är således inte möjligt atl reglera Hjälmaren på etl sådant sätt att alla blir
helt tillgodosedda.
Prop. 1979/80:91 6
Med
hänsyn lill de förhållanden somjag nu har berört finns det knappasi uirymme för
några mera ingripande förändringar av nuvarande reglering. Regleringen bör
därför i enlighet med Hjälmamtredningens förslag även i framtiden bedrivas inom
i huvudsak del intervall som 1888 års regleringsbestämmelser anger. Man bör
även i fråga om medelvattenslåndel under vegetationsperioden (mitlen av april
slulel av september) ulgå från i slort selt oförändrade förhållanden. Enligt
utredningen skulle detla innebära att vattenståndet i slutet av maj bör vara -1-21,95
m och att det därefter bör avsänkas rätlinjigt ned till nivån -1-21,73 m i slulel
av seplember. Under det forlsalla arbetet med en lappningsplan kan del givetvis
komma alt visa sig nödvändigt att justera dessa nivåer något. I enlighet med
vad som framförts av några remissinstanser bör man med hänsyn lill kraftproduktionen
även undersöka effeklerna av att någol öka de föreslagna avvikelserna från den
räta linjen mellan de nämnda nivåerna.
Naturvårdsverket
hävdar i sitl remissyttrande all nuvarande medelvattenslåndel är resultat av
otillåtna sänkningar under sänkningsgränsen och otillåtet höga tappningar i Eskilstunaån
under torrperioder. Delta påslående vinner inle slöd i ulredningen. Såsom
framgår av denna lorde det snarasl vara så att del på gmnd av ofullkomligheler
i nuvarande bestämmelser över huvud taget inte är möjligt att under långvariga
torrperioder undvika att sänkningsgränsen underskrids. Det är av samma skäl för
övrigt inte heller möjligt att undvika att dämningsgränsen ibland överskrids.
Inte
ens med den av utredningen förordade tappningsplanen blir det möjligt atl
undvika att sänkningsgränsen ibland underskrids. Della skulle dock komma att
inträffa betydligt mer sällan och under kortare perioder än f. n. Vattenståndet
skulle inte heller komma atl sjunka så lågt som nu. Vill man helt undvika att
sänkningsgränsen underskrids, vilkel enligl naturvårdsverket är etl mycket
starkt krav från naturvårdssynpunkl, måste enligt utredningen minimitappningen
i Eskilstunaån minskas lill betydligt under 3 m'/s. Vid så låga vattenföringar
kan del emellertid enligt utredningen befaras att vattenkvalitén i Eskilstunaån
blir oacceptabel från hälsovårds- och miljövårdssynpunkt. En annan möjlighet
är att vattenståndet i Hjälmaren under våren och försommaren höjs för all man
på delta sätt skall få elt större magasin all ta av under en långvarig
torrperiod under senare delen av sommaren och hösien. Delta skulle vara lill
avsevärd nackdel för jordbmket. I likhet med Hjälmarutredningen bedömer jag aU dessa
åtgärder inte är realistiska. Jag delar Hjälmarutredningens uppfattning om att
en förhandstappning av sjön ned till nivån -(-21,50 m inför slora vårflöden
knappast skulle leda till några skador av betydelse.
Kammarkollegiet
har i sitl remissyttrande fäst uppmärksamheten på alt en sänkning av
vattenståndet under våren kan få konsekvenser för fågellivet i Kvismaren. Med
hänsyn till avrinningsförhållandena från Kvismaren torde emellertid
vattenståndet där inte komma atl påverkas nämnvärt. Del är dock viktigt att
frågan uppmärksammas vid det fortsatta arbetet med en
ändrad reglering av Hjälmaren. 1 enlighet med vad som
framförts av länsstyrelsen i Södermanlands län finns del även anledning att
följa regleringens inverkan på andra vårdefulla våtmarker runl Hjälmaren.
Den föreslagna tappningsplanen kommer enligt lantbmksstyrelsen
och lantbmksnämnderna atl ge effekler som totall innebär en förbättring för jordbmket.
Tappningsplanen skulle få vissa konsekvenser för
kraftproduktionen i Eskilstunaån och Hjälmare kanal. I de fem kraftverken i Eskilstunaån
produceras f. n. knappl 18 milj. kWh/år. Enligl Hjälmarutredningen skulle
tappningsplanen komma att leda lill etl produktionsbortfall av drygt 0,2 milj.
kWh. Förlusten härigenom skulle dock värdemässigt lill största delen uppvägas
genom att samtidigt en del sommarkraft förs över till vinterkraft. I de tre
kraftverken i Hjälmare kanal produceras årligen 2 milj. kWh, vilkel enligt
kraftverksägaren genom rationaliseringar av driften kommer all öka till 2,5
milj. kWh. Kraftbortfallet till följd av den föreslagna tappningsplanen har beräknals
till 0,6 milj. kWh.
Bortfallet i kraftproduktionen beror på en lägre tappning
i Eskilstunaån och Hjälmare kanal sommartid än vid nuvarande reglering. Denna
minskade tappning är oundviklig om vatlenslåndsförhållandena i Hjälmaren under
torrperioder skall kunna förbättras. Med hänsyn lill den slora belydelse en
sådan förbättring skulle få för naturvård, friluftsliv och fiske anser jag att
man får acceplera konsekvenserna för kraftproduktionen. Evenluell ersättning
till kraftverksägarna härför bör täckas av staten, eftersom det i första hand
är de allmänna intressena som tillgodoses med den minskade tappningen.
I den föreslagna tappningsplanen ingår rensningar av viss
omfattning i Eskilstunaån. Syftet med rensningarna är att öka avbördningsförmågan
i ån och på så vis minska vattenslåndsstegringarna i samband med slora
vårflöden. Rensningarna skulle därför vara till nylla för jordbruket. 1 ulredningen
visas atl avbördningsförmågan i Eskilstunaån försämrats kontinuerligt sedan
sjösänkningen genomfördes och den är numera långl ifrån tillräcklig för att
hindra att vattenståndet vid slora vårflöden inle skall överskrida dämningsgränsen.
Denna försämring kan anlas komma alt fortgå i oförminskad takt. En rensning av
ån är därför närmast att betrakta som elt led i etl normall underhåll av
vattendraget. Jag anser därför all rensningar bör utföras.
I utredningen diskuteras tre rensningsalternativ, vilka
skulle kosta totalt 3,3 resp. 7,8 och 13,3 milj. kr. Nyttan för jordbmket av
del billigaste alternafivet har beräknats lill 2 milj. kr. Nyttan av de dyrare
alternativen skulle enligt ulredningens bedömning visserligen bli slörre men
ökningen skulle inte slå i rimligl förhållande till de högre kostnaderna. De
dyrare alternativen skulle dessutom orsaka betydande skador för bebyggelsen och
naturmiljön kring ån. Med hänsyn härtill och till de fördelar som redan del billigasle
alternativet skulle ge jordbruket anser jag i likhet med Hjälmarutredningen
att rensningarna bör utföras enligt detta alternativ.
Prop. 1979/80:91 8
Eflersom
del är jordbruket som i försia hand har nylta av rensningarna menar några
remissinstanser alt jordbruket även bör bekosta dessa. Kostnaderna skulle i så
fall fördelas på delägarna i Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, som
är huvudman för den nuvarande regleringen. Sjösänkningsbolaget saknar
emellertid akluell delägarförteckning och alt upprätta en ny sådan förteckning
är med hänsyn till tidsåtgången och kostnaderna enligl min mening ogörligt.
Den skulle inle heller, som någon remissinstans har hävdat, komma till
användning vid bildandel av ett valtenförbund för Hjälmaren. Endasi de slörre
torrläggningsföretagen påverkar nämligen vattenståndet på etl sådant sätt atl
de bör vara medlemmar i ell valtenförbund och långtifrån alla jordbmksföretag
kommer därför att vara medlemmar i förbundel. Jag anser med hänvisning till vad
jag nu har anfört att staten bör stå även för de koslnader som föranleds av
rensningar i Eskilstunaån.
För atl
regleringen skall kunna skötas enligt den föreslagna tappningsplanen krävs
enligt utredningen all den mindre sektionen av regleringsdammen i Hyndevad byls
ul mol en modern damm. Som framhålls i utredningen uppfördes den befintliga
regleringsdammen för över 90 år sedan. Den har en konstruktion som inte fyller
de krav som man i dag måste slälla på en damm med vilken en sjö av Hjälmarens
storlek och betydelse regleras. Även tillgång till Ullförlitliga vattenslåndsobservalioner
är väsentlig för regleringens handhavande. Därför behövs ell par nya stationer
för vattenståndsavläsning. En ombyggnad av Hyndevadsdammen och uppförandet av
ytterligare mätstationer skulle gagna samtliga intressen som berörs av
regleringen, inte minst del allmänna naturvårds-intresset. Jag förordar därför atl
slaten lar på sig de kostnader som föranleds av ifrågavarande åtgärder.
Vad
gäller övriga dammar i Eskilstunaån och invallningen nedströms Torshälla, som
Eskilstuna kommun behandlar i sitt yttrande, torde de' redan planerade
ombyggnaderna m. m. inte vara föranledda av Hjälmamtredningens förslag till nya
vattenhushållningsbestämmelser. Jag anser därför alt slaten inte bör betala
kostnaderna för dessa åtgärder.
Av
vad jag nu har anfört framgår att jag i allt väsentligt ansluter mig till utredningens
förslag till ändrad vaUenhushållning i Hjälmaren. Detta förslag måste givetvis
bearbetas vidare samt därefter prövas enligl vattenlagen. Jag vill därför
betona att det först är efter den ingående behandling av förslagets inverkan på
olika intressen som sker vid en sådan prövning, som den ändrade
vattenhushållningen kan få sin slutliga utformning.
I
likhet med Hjälmamtredningen anser jag det naturligt att det fortsatta arbetet
med en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren omhänderhas av ett vattenförbund
för Hjälmaren. Jag har erfarit att länsstyrelserna i berörda län har tagit
initiativ till bildandet av ett sådant förbund och att vissl förberedelsearbete
nu pågår.
1
detta sammanhang vill jag också peka på möjligheterna att, när fömt-
Prop. 1979/80:91 9
sättningar
härför föreligger, utföra erforderliga arbelen såsom beredskapsarbelen. Jag ulgår
från att detta beaktas i planeringen och att samråd därvid sker med
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Den
sammanlagda kostnaden för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren av det slag
jag här har förordal och de ylterligare ålgärder som enligl min uppfattning bör
vidtas i samband härmed uppgår lill 7 milj. kr. i del penningvärde som rådde
vid uigången av år 1978. Härtill kommer kostnaderna för detaljprojektering, vatlendomslolsbehandling
m.m., vilka kan uppskattas till 15% av genomförandekostnaderna, dvs. till drygt
1 milj. kr. Även dessa kostnader bör bestridas av statsmedel. Det sammanlagda medelsbehovet
uppgår därför till ca 8 milj. kr.
Med
hänsyn till tidsåtgången för planering och projeklering av arbetena samt för
prövningen enligt vattenlagen torde endast en mindre del av del tolala beloppel
behöva tas i anspråk under de närmaste åren.
Under
budgetåret 1980/81 torde därför medelsbehovel inskränka sig till 0,5 milj. kr.
för fortsatta ulrednings- och projekteringskostnader. Detla belopp bör belasta
anslaget Ersättningar för vissa besiktningar och syneförrättningar under
tionde huvudtiteln.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1.
godkänna atl statligt stöd till
fortsaU utrednings- och projekteringsarbete för en ändrad vattenhushållning i
Hjälmaren och härmed förenade åtgärder lämnas enligt de gmnder som jag har
förordat i det föregående,
2.
medge att kostnaderna för det
statliga stödet får bestridas från förslagsanslaget Ersättningar för vissa
besiktningar och syneförrättningar under fionde huvudfiteln.
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.
Prop. 1979/80:91
Bilaga
1
Prop. 1979/80:91 11
BUaga2
Sammanfattning av Hjälmarutredningens betänkande (Ds Jo
1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren
Hjälmamtredningen
Ullsatles hösten 1976. Vår huvudsakliga uppgift har varit att undersöka fömtsättningama
för en reglering av Hjälmaren som bättre än den nu gällande regleringen
tillgodoser de skilda inlressen som är förenade med sjöns nyttjande. Vi fick också
i uppgifl att undersöka vilka möjligheter det finns att åstadkomma en ny
organisation för administrationen av Hjälmarens reglering. I den sistnämnda
delen avgav vi en delrapport våren 1978 (Ds Jo 1978: 3) Vattenförbund för
Hjälmaren.
Hjälmaren
regleras alltsedan sjösänkningen genomfördes år 1888. Vattenhushållningsbestämmelserna
för regleringen har inte ändrals sedan dess. Enligt dessa skall regleringen
bedrivas mellan dämningsgränsen -(-22,22 m och sänkningsgränsen -(-21,62 m.
Hjälmaren har sitt utlopp i Eskilstunaån, som rinner ut i Mälaren. Från
Hjälmaren rinner också Hjälmare kanal. Största tillflödet är Svartån, som
rinner ul i Hjälmaren vid Örebro.
De
olika intressen som framför allt berörs av vattenståndet i Hjälmaren är jordbmk,
fiske, naturvård, friluftsliv, sjöfart och kraftproduktion.
Det
har visat sig att regleringsgränsema ofta över- resp. underskrids. Sålunda har
under perioden 1888-1978 dämningsgränsen i samband med stora flöden i medeltal
överskridits vart Qärde år, och sänkningsgränsen i samband med torra somrar och
höstar underskridits i medeltal vartannat eller vart tredje år. Det högsla
vattenstånd som har uppmätts är -1-22,48 m (år 1924) och det lägsta är -1-21,15
m (år 1976). De höga vattenstånden, vilka i allmänhet inträffar under våren,
leder till skador för jordbmket. De låga vattenstånden är till nackdel för
naturvård, friluftsliv, sjöfart och fiske.
Våra
beräkningar av olika regleringsaltemativ har visal att del inte är möjligt att
höja Hjälmarens medelvattenstånd under sommaren utan att detta leder till
allvarliga skador för jordbmket. Dessa skador skulle visserligen till största
delen kunna förebyggas genom invallningar. Kostnaderna för sådana invallningar
skulle emellertid bli mycket stora och flerfaldigt översfiga värdet av de
skador de skulle förebygga. Vi har därför bedömt att fördelama för övriga
intressen av en höjning av vattenståndet inte tillnärmelsevis uppväger skadoma
för jordbmket eller kosinadema för att förebygga sådana skador. En sänkning av
sjöns medelvattenstånd skulle ytterligare försämra de redan
otillfredsställande förhållandena för naturvård, friluftsliv, sjöfart och
fiske.
En
ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren bör enligt vår mening i stället inriktas
på att i möjligasle ulsträckning eliminera nackdelarna med nuvarande reglering
utan atl man därför ändrar på medelvattenståndet sommartid. Vi har därför
föreslagit olika förändringar av nuvarande vattenhushållningsbestämmelser samt
olika åtgärder i Svartån, Eskilstunaån och Hjälmare kanal vilka samtliga har
till ändamål att göra det möjligt att dämpa vattenståndsstegringen i samband
med stora vårflöden och minska vattenståndssänkningen under torrperioder. Vi
har dessutom slälll samman en lappningsplan - betecknad lappningsplan III: 12
- vilken tillsammans med vissa regleringstekniska åtgärder i Svartån och Hjälmare
kanal bör kunna tjäna som utgångspunkt för en ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren.
Prop. 1979/80:91 12
De
i lappningsplanen föreslagna vallenhushållningsbestämmelserna avviker från de
nu gällande framför allt genom atl de föreskriver att vattenståndet sommartid
om möjligt skall följa en lutande linje med vattenståndet -1-21,95 m den 20 maj
och -(-21,73 m den 30 seplember. Sänkningsgränsen -t-21,62 m får i vissa fall
underskridas under vintern, dock med högst 12 cm ned till nivån -1-21,50 m. Dessulom
sänks minimitappningen från Hjälmaren genom Eskilstunaån och Hjälmare kanal
från nuvarande 5,1 m/s till 3,1 mVs, varav 3,0 m/s genom Eskilstunaån och 0,1 m'/s
genom Hjälmare kanal. För bestämmande av tappningen från Hjälmaren inför
vårfloden utnytljas en hydrologisk modell för Hjälmaren, vilken utarbetats av SMHI.
En fömtsättning för atl vattenståndet under våren skall kunna hållas på den
nivå som anges i planen är atl rensningar vidlas i Eskilstunaån, dels mellan
utloppet vid Biby och Hyndevadsdammen, dels mellan Hyndevadsdammen och Rosenholmsdammen,
Vi bedömer även all del erfordras en ny damm över den mindre åfåran i Hyndevad
för all regleringen skall kunna bedrivas på önskat sätt.
En
reglering enligt den föreslagna lappningsplanen kommer att leda till kraftförluster
i Hjälmare kanal till ett värde av i medeltal 60000 kr./år.
Beträffande
Svartån har vi funnil att befinlliga regleringsmagasin i huvudfåran och i
Laxån i viss ulsträckning skulle kunna användas på ett sätt som bättre än del
nuvarande tillgodoser önskemålen i fråga om vattenstånd i Hjälmaren. Detta
skulle kunna ske ulan atl ändamålei med regleringarna, kraftproduktion och
vallenförsörjning, åsidosätts. Vi har dessulom funnit att magasinen i Västra
Laxsjön och Borasjön bör kunna utvidgas någol utan att detta leder till större
skada eller intrång för motstående inlressen. För att resultatet av regleringen
skall bli del som vi avser med vårt förslag till ändrad reglering, anser vi all
del är nödvändigt med förbättrad vattenståndsbestämning i Hjälmaren. Vi föreslår
därför atl ombyggnaden av mätstationen vid Notholmen fullföljs och att tre nya
stationer uppförs, varav en i Hjälmaren och två i anslutning lill Hyndevadsdammen.
Vi
föreslår att det bör ankomma på ett vattenförbund för Hjälmaren att genomföra den
föreslagna vallenhushållningsplanen för Hjälmaren.
Kostnaderna
för att genomföra den föreslagna vattenhushållningsplanen och därmed
sammanhängande åtgärder har vi beräknat till inemot 8 milj. kr. Vi föreslår att
dessa kostnader bestrids av staten.
Prop.
1979/80:91 13
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttranden över Hjälmarutredningens
betänkande (Ds Jo 1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren
Utredningens förslag har fåll etl i huvudsak posilivi mottagande
vid remissbehandlingen. De av utredningen föreslagna ändringarna av vatten-hushållningsbeslämmelserna
och därmed sammanhängande åtgärder tillstyrks av flertalet remissinsianser.
Likaså tillstyrks atl ansvarel för atl ulredningens förslag genomförs bör åvila
ett vattenförbund för Hjälmaren. Flertalet remissinstanser Ullstyrker också alt
kostnaderna för genomförandel av förslaget bestrids av slaten.
Enligt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
synes utredningens förslag väl lämpade atl förbättra förhållandena kring Hjälmaren,
men det bör även ställas krav på underhåll av invallningar kring sjön, liksom
på underhållsrensningar i Eskilstunaån. SMHI anser även att
vattenhushållningsbestämmelserna är i huvudsak ändamålsenliga. SMHI påpekar att
del finns möjlighet all utföra hydrologiska prognoser även under sommar och
höst vilka kan förbättra bedömningsunderlaget vid regleringen.
Kammarkollegiet tillstyrker ulredningens förslag lill lappningsplan
i huvuddrag. Kollegiet anser emellertid att de föreslagna rensningarna i Eskilstunaån
inte är ekonomiskl försvarbara. Kollegiet bedömer vidare att en ökad reglering
av Väslra Laxsjön och Borasjön skulle drabba dessa sjöar hårt. Enligt
kollegiets mening bör önskemålet om en bätlre reglering i Hjälmaren inte få gå
ut över andra sjöar inom sjösystemet. Kammarkollegiet ifrågasätter nödvändigheten
av en ombyggnad av Hyndevadsdammen. Eflersom enda skälet till ombyggnaden är
att handhavandet av regleringen skulle underlättas frågar sig kollegiet om del inle
är regleringsintressenler-nas sak att stå för den delen. Kollegiet framhåller
slutligen atl en sänkning av vattenståndet under våren kan få konsekvenser för
fågellivet i Kvismaren och effekterna därvidlag bör därför utredas för alt
därigenom möjliggöra ett ställningstagande till eventuella skadeförebyggande
åtgärder.
Riksrevisionsverket anser sig inle kunna biträda ulredningens
förslag till åtgärder i Eskilstunaån eftersom enda effekten av dessa skulle vara
en ökning av jord- och skogsbmkets avkastningsförmåga som med fyra milj. kr.
understiger kostnaderna för åtgärderna. Om den dyrare tappningsplanen III: 12
väljs bör enligt verket möjligheterna att låla de gynnade intressena bära en
del av kostnaderna närmare ulredas. Regleringens positiva effekter för
naturvården och andra inlressen kan däremol enligl verket motivera all slaten
bär kostnaderna för lappningsplan III: 11.
Lantbruksstyrelsen samt lantbruksnämnderna i
Södermanlands, Västmanlands och Örebro län tillstyrker i allt väsentligt
utredningens förslag men anser att rensningarna i Eskilstunaån bör ges en någol
slörre omfattning än utredningen föreslagit och förordar ett rensningsalternafiv
mellan alt. 1 och all. 2. Lantbruksnämnden i Örebro län påpekar särskill alt
Eskilstunaåns avbördningsförmåga försämrats markant sedan reglerings-gränserna
fastställdes. Lantbruksstyrelsen framhåller att vid den kommande vatlendomslolsprövningen
bör även del framtida underhållet av berörda delar av Eskilstunaån prövas och
fastställas. Lantbmksmyndighe-terna anser att den föreslagna tappningsplan III:
12 totalt sett leder lill en
Prop. 1979/80:91 14
förbättring
för jordbmket jämfört med nuvarande förhållanden även om den av ulredningen
redovisade lappningsplan II
vore att föredraga. Myndigheterna
finner emellertid alt den förstnämnda tappningsplanen är den mesl realistiska
eftersom den gynnar flest intressen. Lantbruksstyrelsen påpekar att det torde
vara så gott som ogenomförbart all fördela några kostnader på berörda jordbmksföretag.
Slyrelsen lillslyrker därför att samtliga kostnader bestrids med statliga
medel.
Skogsstyrelsen
finner att utredningens behandling av de skogliga frågoma har varit alllför
översiktlig och all vattenståndets betydelse för skogsmarken mnt Hjälmaren
borde ha belysts närmare. Styrelsen förordar lappningsplan III: 12 saml betonar
vikten av en effektiv vattennivåövervakning och tillföriilliga
vårflödesprognoser.
Fiskeristyrelsen
tillstyrker utredningens förslag till tappningsplan. I etl yttrande till fiskeristyrelsen
har fiskeriintendenten i övre södra distriktet anfört att tappningsplanen
innebär en avsevärd förbättring för vårlekande fiskar i Hjälmaren vilket skulle
göra en ökad reproduktion möjlig.
Statens
naturvårdsverk anser att utredningens motstånd mot en
höjning
av medelvatlenståndet inte är befogad. Del nuvarande medelvattenslåndel är
resultat av otillåtna sänkningar under sänkningsgränsen och otillåtet höga
tappningar i Eskilstunaån under torrperioder. Om sänkningsgränsen respekterats
enligt de urspmngliga villkoren och beslämmelserna skulle medelvattenståndet ha
varit högre. Man bör vid resonemang om skadeverkningar utgå från detta högre tillåtna
medelvattenstånd. Någon beräkning av dess nivå har dock inte gjorts.
Jordbrukets
svårigheter och känslighet för höga vattenstånd har ökat under årens lopp på gmnd
av de torrlagda markernas hopsjunkning. För att bibehålla torrläggningseffekten
på dessa marker bör invallning ske och inte ytterligare sänkning av sjön.
Från
nalurvårdsintressets sida är det ett mycket starkt krav att vattenståndet i
Hjälmaren inle under några omständigheter tillåts sjunka under den redan år
1877 av Kungl. Maj:t fastställda sänkningsgränsen -t-21,62 m. Vaije
underskridande av denna gräns är ett steg på vägen mot en ödeläggning av
viktiga delar av Hjälmaren i princip på samma sätt som skelt med
Hornborgasjön.---
Mot bakgmnden
av de fördelar som jordbmket torde ha vunnit av sjösänkningen, ställer man sig
i delta sammanhang tveksam till talet om
allvarliga
förluster för jordbmket.
Naturvårdsverket
delar inle ulredningens uppfaUning om atl staten bör betala kostnaderna för de
föreslagna åtgärderna.
Verkel
anför: Enligl naturvårdsverkets mening tillgodoser en ny vattenhushållningsplan
både jordbruks- och andra intressen, även om verkets synpunkter rörande
sänkningsgränsens okränkbarhel beaktas. Jordbmket liksom andra intressen, såsom
kraftintresset bör därför svara för sin del av
kostnaderna.--
Statens
planverk framhåller att det vid utarbetande av en vattenhushållningsplan för
Hjälmarens vattenområde är viktigt att en vattenöversikt, plan för vård och
utnyttjande av sötvattentillgångarna nära ansluts till kommunernas översiktliga
markanvändningsplaner. Då det gäller Hjälmaren är det enligt verket inle bara
fråga om reglering, alltså kvanlitet vatten vid olika tidpunkter, utan även
kvaliteten på vattnet i sjön och tillrinnande vatten från omgivande kommuner.
Verket anser att ett samarbete bör etableras mellan kommunerna inom Hjälmarens
vattenområde sammanhållet av vattenförbundet, varvid de olika
samhällsintressena rådfrågas.
Prop. 1979/80:91 15
Statens
industriverk värderar inverkan på kraftproduktionen av den föreslagna
tappningsplanen till mellan -(-2,5 och -2 milj. kr. Verket bedömer också atl elt
ändrat handhavande av regleringarna i Svartån kan leda lill vissa
produktionsförluster för kraftverken där. Verkel anser emellertid att
fördelarna för övriga berörda intressen är så slora att utredningens förslag
bör genomföras. Verket framhåller slulligen säkerhetsfrågorna vid
dammanläggningarna i Eskilstunaån och verket anser all dessa bör undersökas
närmare.
Länsstyrelsen
1 Södermanlands län- delar utredningens uppfatt
ning om att nuvarande regleringsgränser bör behållas oförändrade och all
åtgärder bör vidtas för alt vattenståndet så långt som möjligt skall kunna
hållas inom gränserna.
---- Länsstyrelsen
anser all tappningsplan III: 12 i rimlig ulsträckning
tillgodoser
samtliga intressen som berörs av Hjälmarens vallenstånd med undanlag av kraflinlresset.
Länsstyrelsen
har ingen erinran mol att vattenståndet i Hjälmaren följer det rätlinjiga
sambandet mellan nivån -(-21,95 m den 20 maj och -(-21,73 m den 1 oktober. Den
föreslagna tappningsplanen synes fömtsatta att vattenståndet f22,10 m
uppnås vid månadsskiftet aprilmaj, vilket medför svårighet atl komma ned till
vattenståndet -(-21,95 m den 20 maj. Omarbetning behöver alltså ske, varvid
högre vattenstånd än -(-21,95 m den 20 maj bör kunna övervägas. För atl
begränsa kraftförlusterna bör därvid även diskuteras en någol större avvikelse
från den nämnda linjen än vad som redovisas i bil. 11 innan minimitappning
eller tappning utöver kraftverkens kapacilet tillgrips.
Länsstyrelsen
tillstyrker all förhandslappning inför vänlade slora vårflöden får ske ned fill
nivån -1-21,50 m. Ölägenheterna av en sådan sänkning torde vara begränsade och
uppvägs av atl höga vattenstånd kan undvikas under den efterföljande vårfloden.
Atl så kan ske måste vara av stor betydelse inte minst för jordbmket.
---- För
vissa av de våtmarker och strandskogar som under lång lid
utbildats
runt Hjälmaren är troligen de relativt ofta förekommande över
svämningarna under våren av betydelse. De sänkta vårvattenstånden kan
för vissa av dessa från naturvårdssynpunkl värdefulla områden innebära
en vattenbalans som på sikt medför en trivialisering av vegetationen och en
likartad igenväxning. Igenväxningen kan i sin tur innebära utarmning av
djuriivet. Det är angeläget all de värdefulla våtmarker som finns mnt
Hjälmaren närmare inventeras. Naturmiljöns:utveckling bör därefler följas
genom återkommande undersökningar när den ändrade regleringen ge
nomförts. Åtgärder kan behöva vidtas för alt förhindra försämring av ovan
nämnda och liknande naiurvårdsobjekt.
Länsstyrelsen
delar dock utredningens tveksamhet humvida minimi
tappningen 3 mVs i Eskilstunaån kan godlas i fortsättningen. Ytteriigare
undersökning bör göras vid låg valtenföring innan slutligt ställningslagande
sker. I detta sammanhang bör även behovet av förbättrad inblandning av
avloppsvattnet vid kommunens reningsverk saml möjlighelen all ulföra
korttidsreglering i Eskilstunaån undersökas.
De
föreslagna rensningarna i Eskilstunaån berör enligl länsstyrelsen områden som
är känsliga med hänsyn till bebyggelse, naturvård och kulturminnesvård.
Länsstyrelsen är därför tveksam till alt rensningarna ges Större omfattning än
vad som föreslås i utredningen. Om ytterligare rensning bedöms angelägen bör
den enligl länsslyrelsen ske genom fördjupning av de aktuella sektionema.
Prop. 1979/80:91 16
Länsslyrelsen
finner del nödvändigt atl regleringen av Hjälmaren sker med en modern damm. Om
en effektiv reglering kan ulföras genom att endast den mindre dammen byggs om
tillstyrker länsstyrelsen delta. Länsslyrelsen fömtsätter dock atl även den
större dammen samtidigt blir föremål för erforderiigt underhåll med hänsyn
till bl. a. läckage och säkerhel.
Länsslyrelsen
delar utredningens uppfattning alt reglering av Öljaren resp. utökad reglering
av Näshullasjön inte bör ske med hänsyn lill de skador sådana åtgärder skulle
medföra.
Länsstyrelsen
i Örebro län anser alt ulredningens ställningstaganden i stort är riktiga och
framhåller behovet av atl en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren kommer till
stånd så fort som möjligt. Länsstyrelsen anser dock atl den i tappningsplanen
föreslagna vatlenståndsnivån 4-21,95 m den 20 maj inte kan godlas eftersom
denna ändock inle i någol längre lidsperspektiv tillgodoser jordbmksintresset.
I slällel bör enligl länsstyrelsen ett vattenstånd på -(-22,00 m väljas,
vilket under torrår är gynnsammare för såväl de allmänna intressena som kraflinlresset.
För atl effektivt kunna förtappa sjön före väntad vårflod och även lällare
bemästra höga flöden anser länsstyrelsen atl ett slörre rensningsalternafiv i
utloppet ur sjön bör väljas. Enligt länsstyrelsen fömtsätter den föreslagna
regleringen all regleringsdammen vid Hyndevad moderniseras och att automatiska
vattenstånds-mälningsstationer utförs enligt utredningens förslag.
Länsstyrelsen anser atl minimitappningen till Eskilstunaån inle nu bör
fastställas lill 3 m/s utan föreslår att studium av åns vattenkvalitet i
Torshälla under perioder med minimivattenföring bör få bestämma vilken minimivattenföring
som kan godtas och vilken eventuell förstärkning av avloppsvattenreningen i Eskilstuna
som kan bli nödvändig. Länsstyrelsen förutsätter att alla kostnader, även förrätlningskostnaderna
för bildandet av etl valtenförbund, belalas av slaten.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser att föreslagen lappningsplan för Hjälmaren resulterar
i en rimlig avvägning mellan olika intressens anspråk på vattenstånd. Detta
erhålls enligt länsstyrelsen genom all föreslagna nivåer under
vegetationsperioden i stort överensstämmer med uppmätta medelvattenstånd. För
alt klara jordbmkets problem bedömer länsstyrelsen att del förutom nu
föreslagna åtgärder krävs avsevärda investeringar i invallningsförelag.
Örebro
kommun ansluler sig lill utredningens principiella slutsats att en ny vattenhushållningsplan
för Hjälmaren bör inriktas på all i möjligaste utsträckning eliminera
nackdelarna med nuvarande reglering ulan att man därför ändrar på medelvattenslåndel
sommartid. Kommunen finner även i övrigt de av utredningen föreslagna
åtgärderna rimliga. Kommunen anser emellertid att de föreslagna avvikelserna
från medelvattenlinjen är för små och att detta kommer au leda till dels
misshushållning av vatten från kraftproduktionssynpunkt, dels alltför ofta från
fritids- och miljösynpunkt oacceptabelt låga vattenstånd under torrperioder.
Kommunen framför vissa förslag för att motverka dessa effekter.
Eskilstuna
kommun anser att utredningens förslag innebär en reglering med alltför snäva
gränser och alt med hänsyn till kraflverksinlressena större avvikelser bör
kunna tillåtas. Utredningens förslag till åtgärder i form av rensningar i Eskilstunaån,
ombyggnad av Hyndevadsdammen saml erosionsskydd och mätstationer tillstyrks av
kommunen. Kommunen säger sig under utredningstiden ha konstaterat att två
kommunen tillhöriga dammar, Skjulstadammen och Faktoridammen, har kraftiga
rostangrepp på bärande balkar till sättluckorna och förslag har av kommunen
upprat-
Prop.
1979/80:91 17
lals
för ombyggnad av luckorna till en sammanlagd kostnad av ca 7 milj.
kr. Enligt kommunen bör dessa dammbyggnader genomföras i samband
med övriga regleringsåtgärder i Eskilstunaån och bekostas av staten. Kom
munen anser att slalen även bör bestrida kostnaderna för vissa vallför
stärkningar vid Nybyån, eventuell flyllning av intagspunklen för kommu
nens råvattenintag saml eventuella ålgärder för all molverka en försämring
av vattenkvaliteten nedströms ulsläppspunkten för kommunens avlopps
vatten till följd av lägre vattenföringar sommartid. Kommunen anför slutli
gen: - - - Eskilstuna kommun konslalerar sammanfattningsvis atl
Hjälmamtredningen ej i tillräckligt hög grad beaktat kraflverksinlressena
samt kommunens krav på ålgärder på vallar och dammar som måste
utföras utöver utredningens förslag. Dessutom saknas tillräckligt underlag
i ulredningen för alt bedöma hälsovårdsaspeklerna. I realiteten innebär
ovan nämnda synpunkter all Eskilsluna kommun ej kan acceptera ulred
ningen i sin nuvarande form, vilket innebär alt ulredningen måsle omarbe
tas och att kostnadsramen 8 milj. kr. avsevärl måsle ökas.
Laxå
kommun anser atl nyttan av en utökning av regleringsmagasinel i Väslra Laxsjön är
så lilen all åigärden ej kan anses motiverad.
Arboga
kommun anser atl en minimitappning om 0,1 m-Vs i kraftverkskanalen i Hjälmare
kanal är alltför låg med hänsyn till kraftproduktion, fågelliv och
fritidsfiske.
Hjälmarens
vattenvårdsförbund har i fråga om tappningsplanens utformning anfört liknande
synpunkter som Örebro kommun.
Enligt
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) förefaller del hell klarlagt all jordbmksintressena
i jämförelse med andra intressen från ekonomisk synpunkt intar den dominerande
slällningen. Av den anledningen måsle enligl LRF de blivande förändringarna i främsla
rummet inriktas på åtgärder lill fromma för jordbmket. LRF förordar därför en
reglering i enlighet med den av utredningen redovisade tappningsplan II, framför allt med hänsyn till den hastigare avsänkningen av
vattenståndet under våren. Rensningarna bör enligt förbundet utföras enligt
alt. 2. I andra hand säger sig dock förbundet kunna ansluta sig lill ulredningens
förslag.
Hjälmarens
och Kvismarens sjösänkningsbolag anför bl. a. alt elt
vattenstånd
av -(-21,95 m den 20 maj är för de ej invallade åkermarkerna
mnt Hjälmaren olyckligt. Redan i april bör Hjälmarens vattenstånd vara så
lågl att jorden kan böija utdräneras för att kunna bära maskiner och besås.
Med v.y. -1-21,95 m blir sådden normalt fördröjd till juni med risk för
omogen eller obärgad skörd. Vid nuvarande tappning har man under åren
1964-1977 vartannat år haft för vårbruket gynnsammare vallenstånd.
- En
hård nedtappning om våren är normall nödvändig för elt lönsamt
jordbmk och det torde bli ofrånkomligt att därvid en ökad vallenmängd går
kraftverken förbi, men de synes väl kompenserade genom ylterligare 12
cm magasin i Hjälmaren.- Sjösänkningsbolaget förordar därför be
släml att en ändring av regleringen sker enligt lappningsplan II.
Bolagel
tillstyrker att huvudman för regleringen blir elt valtenförbund. Alfa-Laval AB
framhåller atl de nya vattenhushållningsbeslämmelserna inte får leda till att
kraftproduktionen under vinterhalvåret blir försämrad.
- Utredningens
förslag att sjöns nivå i vissa fall före vårfloden skall sänkas
till -f 21,50 m och den 20 maj vara -(-21,95 m får enligl bolaget inle ovillkor
ligen genomdrivas om det innebär en tappning, som är större än kraftsta
tionernas maximala slukförmåga. Den föreslagna sommartappningen anser
bolaget är orealisfisk och innebär onödiga produktionsförluster och kost
sam hantering. Det bör enligl bolagel gå atl åstadkomma jämnare lappning-
Prop. 1979/80:91 18
ar
för att erhålla mindre spilltider och mindre minimitappningstider.
Gränges
AB anser atl de föreslagna vatlenhushållningsbeslämmelserna är helt oacceplabla
från kraftproduklionssynpunkt. Bolagel framhåller också risken för sämre
vattenkvalitet i ån på gmnd av längre perioder med minimitappning saml risken
för ökad erosion vid ofta förekommande höga vattenföringar.
Hjälmare
Kanal och Jäders Bruk AB hemsläller all någon ändring i nu gällande
tappningsbestämmelser för Hjälmare kanal inte görs och i vart fall att en
eventuell minimitappning inte besläms lägre än att olägenheter i form av
fiskdöd, obehaglig lukt, sinande bmnnar och igenväxning inte uppstår. Bolaget
påpekar att årsproduktionen från år 1980 kommer att öka med 0,5 milj. kWh/år fill
2,5 milj. kWh/år.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Bet. 1983/84:JoU10 om vattenvård s. 2 i texten
- Rskr. 1979/80:344 i texten
- Bet. 1979/80:JoU37 Med anledning av propositionen 1979/80:91 om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren jämte motioner s. 1 i texten