Prop. 1980/81:107

Prop.
1980/81:107

Regeringens proposition 1980/81:107

om
den statliga skoladministrationen m. m.

beslutad
den 12 februari 1981.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BRITT
MOGÅRD

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas den statliga skoladministrationens, dvs. skolöverstyrelsens
(SÖ) och länsskolnämndernas framtida roll, uppgifter och organisation.

Fördelningen
av uppgifter mellan SÖ och länsskolnämnderna renodlas. De strategiska
uppgifterna samt andra uppgifter av central, riksövergri-pande karaktär
föreslås åvila SÖ. SÖ skall främst ansvara för övergripande och långsiktiga
uppgifter såsom planering, forskning, utvecklingsarbete av generell karaktär
samt utvärdering. SÖ:s uppgift att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av
beslut inom skolväsendets område betonas. Den operativa verksamheten föreslås
så långt möjligt ligga på länsskolnämnderna. Varje länsskolnämnd föreslås få
ansvaret för utveckling, samordning, planering och tillsyn av skolväsendet i
sitt län.

SÖ
skall vara central förvaltningsmyndighet för ärenden om utbildning med undantag
av högskoleutbildning. Vissa delar av det centrala tillsynsansvaret för den
kommunala högskoleutbildningen föreslås dock av prakfiska skäl ligga kvar på
SÖ.

Förslag läggs också fram om decentralisering och förenklingar inom det
skoladministrativa området. Nuvarande bestämmelser om statlig lokalbehovsprövning
och skissritningsgranskning beträffande skolbyggnader föreslås upphöra. Vidare
föreslås att de ärliga besluten om gymnasieskolans organisation decentraliseras
liksom skolchefs- och skolledartillsättningar. Systemet med ordinarie tjänster
som lärare föreslås bli avvecklat. En förenklad instansordning för besvär över
beslut av skolmyndighet föreslås. 1 Riksdagen I980I81.1 saml. Nr 107

Prop. 1980/81:107 2

Inom
SÖ föreslås finnas fyra avdelningar - en för den obligatoriska utbildningen, en
för gymnasieskolutbildningen, en för vuxenutbildningen samt en för
administrativa frågor. Ett planeringssekretariat föreslås bli inrättat för att
bl. a. samordna arbetet med anslagsframställning, verksamhetsplanering samt
planering på lång sikt. I verksstyrelsen föreslås ingå företrädare för de
politiska partierna. Ett centralt planeringsråd för samverkan mellan skola och
arbetsliv föreslås bli inrättad. Antalet tjänster vid SÖ föreslås minskas från
654 till högst ca 450.

Varje
länsskolnämnd föreslås få stor frihet att utforma sin egen organisation inom
ramen för en för samtliga nämnder gemensam grundstruktur. Under en
lekmannanämnd och en chef för nämndens kansli föreslås länsskolnämnderna ha en
skolinspektör för vart och ett av två ansvarsområden - obligatorisk utbildning
resp. frivillig utbildning. Länsskolnämndernas nya organisafion föreslås
genomföras i huvudsak inom ramen för oförändrat antal tjänster.

En
enhetlig tjänsteorganisation för i huvudsak pedagogiska arbetsuppgifter inom
den statliga skoladministrationen föreslås bli införd.

Den
statliga skoladministrafionens nya organisation föreslås träda i kraft den 1
juli 1982. De föreslagna personalförändringarna förutsätts kunna vara
genomförda den 30 juni 1985 och ske i takt med naturlig avgång och genom
omplaceringar.

En
särskild organisafionskommilté ges i uppdrag atl lämna förslag om
detaljutformningen av den nya organisationen.

Prop.
1980/81:107 3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-12

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Mogård

Proposition
om den statliga skoladministrationen m. m.

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
utbildningsdepartementet den 8 september 1972 en kommitté (U 1972:08) med
uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stal och kommun i fråga om
grundskolan och gymnasieskolan m. m. Kommittén antog namnet utredningen om
skolan, staten och kommunerna (SSK). Utredningen överlämnade i oktober 1978
sitt betänkande (SOU 1978:65) Skolan. En ändrad ansvarsfördelning.

SSK:s
uppdrag, som från början omfattade en total översyn av ansvarsfördelningen på
skolans område, kom framför allt på grund av den pågående reformverksamheten
att successivt begränsas. SSK:s betänkande är i första hand inriktat på
grundskolan och innehåller i stort principer och riktlinjer för en fortlöpande
decentralisering främst i vad avser pedago-giskt-organisatoriska frågor samt
utvecklingen av statsbidragssystemet. Några ätgärder med anledning av SSK:s
förslag i dessa delar är inte nu erforderliga. Däremot behandlar Jag i denna
proposition SSK:s förslag när det gäller skolväsendets personal. Kommitténs
förslag i vad avser inriktningen av det fortsatta decenlraliseringsarbetet på
utbildningsområdet samt konsekvenser för den statliga skoladministrationen får
sin behandling i anslutning till mina förslag i det följande med anledning av
skoladministrativa kommitténs betänkande. En sammanfattning av SSK:s förslag i
vad avser avsnitten En ändrad ansvarsfördelning. Skolans personal. Kommunal
skoladministration och Statlig skoladministration bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över SSK:s belänkande avgetts av socialslyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV),
dåvarande statens personalnämnd, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), SÖ,
länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Söderman-

Prop.
1980/81:107 4

lands,
Östergöfiands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelserna i Östergötlands,
Jönköpings, Malmöhus, Blekinge, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Jämtlands och Norrbottens län, elevvårdskommittén (U 1978:06),
inlegrationsulredningen (U 1978:07), decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01),
statskontroltkom-mittén (Kn 1976:06), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sveriges socialdemokrafiska kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund.
Moderata ungdomsförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund. Riksförbundet Hem och
Skola (RHS) och Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Yttranden
från följande kommuner och landsting har fogats till resp. länsskolnämnds
yttrande: Stockholms, Håbo, Östhammars, Uppsala. Eskilstuna, Flens,
Katrineholms, Nyköpings, Oxelösunds, Strängnäs, Vingåkers, Linköpings, Mjölby,
Ödeshögs, Eksjö, Jönköpings, Nässjö, Vaggeryds, Värnamo, Lessebo. Ljungby,
Markaryds, Växjö. Hultsfreds, Västerviks, Vimmerby, Nybro, Kalmar, Borgholms,
Karishamns, Kariskrona, Olofströms, Sölvesborgs, Osby, Kristianstads,
Örkelljunga, Hässleholms, Bjuvs, Landskrona, Lunds, Malmö, Sjöbo, Svalövs,
Ystads, Burlövs, Falkenbergs, Halmstads, Hylte, Kungsbacka, Göteborgs,
Kungälvs, Sotenäs, Uddevalla, Öckerö, Alingsås, Borås, Färgelanda, Marks, Trollhättans,
Ulricehamns, Vårgårda, Skara, Götene, Tingsryds, Mullsjö, Vara, Skövde,
Tidaholms, Arvika, Filipstads, Torsby, Åijängs, Säffle, Karlstads, Karlskoga,
Askersunds, Örebro, Hällefors, Arboga, Fagersla, Hallstahammars, Surahammars,
Västerås, Falu, Avesta, Vansbro, Ludvika, Mora, Bollnäs, Sandvikens,
Sundsvalls, Örnsköldsviks, Kramfors, Sollefteå, Skellefteå, Umeå, Vilhelmina,
Arjeplogs, Haparanda, Piteå, Luleå, Pajala och Kiruna kommuner samt landstingen
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

Däijämte
har yttranden kommit in från Skurups, Strömsunds, Södertälje, Ragunda, Smedjebackens,
Kinda, Emmaboda, Åre, Vännäs, Ängelholms och Gullspångs kommuner.
Hörselfrämjandets Riksförbund, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS),
länsavdelningarna av Svenska kommunförbundet i Kalmar och Skaraborgs län samt
BD-kretsen av Sveriges Lärarförbund.

En
sammanställning av remissyttrandena över SSK:s betänkande bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet

Prop.
1980/81:107 5

Rodhe
den 7 december 1978 en kommitté (U 1978:17) för att göra en översyn av den
statliga skoladministrationen. Kommittén antog namnet skoladministrativa
kommittén (SAK).

Enligt
sina direktiv (dir. 1978:99) hade kommittén i uppdrag att mot bakgrund av
utvecklingen inom SÖ:s verksamhetsområde och samhället i övrigt göra en översyn
av bl.a. SÖ:s, länsskolnämndernas och fortbildningsavdelningarnas
arbetsuppgifter och organisation. I syfte att så långt möjligt befria den
statliga skoladminstrationen från löpande, förvaltningsmässiga och kontrollerande
uppgifter hade kommittén också att överväga olika möjligheter att decentraUsera
befogenheter och ansvar till kommunerna i skilda utbildningsfrågor.
Översynsarbetet skulle inriktas på att åstadkomma en minskning av den totala
statliga skoladministrationen.

SAK
överiämnade i mars 1980 sitt betänkande (SOU 1980:5) Förenklad
skoladministration — principer för ny organisation. En sammanfattning av
betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 3.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, statens handikappråd, statistiska
centralbyrån (SCB), statskontoret, RRV, SAV, statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN), statens institut för personaladministration och personalutbildning
(SIPU), UHÄ, centrala studiestödsnämnden (CSN), SÖ, statens institut för
läromedelsinformation (SIL), statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
statens invandrarverk (SIV), länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Krisfianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Gofiands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, utredningen om
läromedelsmarknaden (ULÄ, U 1976:04), kommittén om kommunal vuxenutbildning
(komvux-utredningen, U 1978:04), elevvårdskommittén, integrationsutredningen,
huvudmannaskapskommittén (U 1978:16), skolförfattningsutredningen (U 1979:12),
kommittén angående skolor med enskild huvudman (U 1979:13),
kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05), kommunaldemokratiska kommittén (Kn
1977:07), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, SACO/SR, TCO, SAF,
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Elevförbundet, Sveriges elevers
centralorganisafion (SECO), RHS, HCK, De handikappades riksförbund (DHR),
Sveriges folkhögskolelevers förbund (SFEF), Samarbetsorganisationen för
Sveriges Vuxenstuderande (SOSVUX), Folkbildningsförbundet, Sveriges Hantverks-
och Industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO), Studieförbundet
Vuxenskolan, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) och Centerns
ungdomsförbund, Stockholms, Göteborgs, Malmö, Uppsala, Norrköpings, Linköpings,
Västerås, Botkyrka, Järfälla, Solna, Nynäshamns, Eskilstuna,
Mjölby,

Prop. 1980/81:107 6

Gnosjö,
Lessebo, Nybro, Emmaboda, Kristianstads, Lunds, Ystads, Halmstads, Borås,
Trollhättans, Vara, Karlstads, Arvika, Torsby, Örebro, Nora, Köpings, Falu,
Boriänge, Gävle, Ljusdals, Sundsvalls, Örnsköldsviks, Östersunds, Umeå,
Skellefteå, Vilhelmina, Luleå, Pajala och Kiruna kommuner, landstingen i
Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.

Yttranden
har dessutom kommit in från skolstyrelsen i Kalmar, Lantbrukets Yrkesnämnd,
Skogsbrukets Yrkesnämnd, Trädgårdsnäringens Yrkesnämnd, Svenska
Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR), Hörselfrämjandet, TCO-S
Västerbotten, Sveriges skoladministrativa förening och Statens skolinspektörers
förening.

UHÄ
har bifogat yttranden från samtliga regionstyrelser. LO har bifogat yttrande
från Statsanställdas förbund (SF). Länsskolnämnden i Gotlands län har bifogat
yttrande från Gotlands kommun.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende
som bilaga 4.

Jag
har tidigare denna dag föreslagit regeringen att lägga fram proposition om
skolforskning och personalutveckling med anledning av bl.a. förslag från
skolforskningskommittén (U 1978:09) i betänkandet (SOU 1980:2) Skolforskning
och skolutveckling. Jag tar dock här ställning till vissa organisatoriska och
personella konsekvenser för den statliga skoladministrationen av de förslag om
forskning och personalutveckling jag har lagt i den nämnda propositionen.

Chefen
för utbildningsdepartementet har i budgetpropositionen 1981 anmält sin avsikt
att senare föreslå regeringen att under våren 1981 lägga fram en proposition om
folkbildning m. m. Bl. a. kommer där vissa förslag från 1975 års
folkbildningsutredning (U 1975:19) och från komvux-ulredningen (U 1978:04) att
behandlas, vilka har viss betydelse för organisationen av den statliga
skoladministrationen.

2
Föredragandens överväganden

Mina
överväganden och förslag i d;t följande avser i första hand ungdomsskolan. I
tillämpliga delar avser de dock även särskolan, den kommunala och statliga
vuxenutbildningen, grundutbildningen för vuxna, folkhögskolan och
folkbildningen saml arbetsmarknadsutbildningen, dvs. all utbildning som f. n.
befinner sig inom SÖ:s ansvarsområde.

För
tydlighetens skull vill jag nämna alt Jag med kommun och skojslyrel-se i
förekommande fall avser även landstingskommun och utbildningsnämnd. Med skolan
avser jag i denna proposition i huvudsak grundskolan, gymnasieskolan,
särskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning saml grundutbildning för vuxna.

Prop. 1980/81:107 7

För
överblickens och sammanhangets skull redovisas i anslutning till de förslag som
tas upp till behandling även vissa förslag som inte fordrar beslut av
riksdagen.

Jag
har samrått med cheferna för utbildningsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet
i de frågor som berör deras ansvarsområden. I vad avser särskolan harjag
samrått med statsrådet Holm och beträffande personal med statligt reglerade
tjänster med stalsrådel Johansson.

2.1
Decentralisering och skoladministration

En
av de bärande tankarna i de reformer som genomförts pä utbildningsväsendets
område under det senaste decenniet har varit decentralisering av beslut och
ansvar från central nivå till lägre nivåer. På skolområdet har härvid främst
frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun aktualiserats. Intresset
av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter
och att bättre anpassa skolans verksamhet i kommunerna till skiftande lokala
förhållanden har varit etl huvudmotiv för ett ökat kommunalt inflytande över
skolan. Genom kommunsammanläggningarna har även de praktiska möjligheterna
ökat för kommunerna all själva ta över handläggningen av sådana skolfrågor som
tidigare handlagts av central och regional expertis.

Strävan
all vidga del lokala inflytandet över del vardagliga skolarbetet har gällt och
gäller vägarna att förverkliga den av riksdag och regering beslutade
skolpolitiken. Del har vidare blivit nödvändigt atl alltmer effektivt utnyttja
befintliga resurser inom skolväsendet för att nå skolans mål. Decentraliering,
ökat lokalt engagemang och ansvarstagande samt en ökad samverkan mellan
utbildning, arbetsliv och frilid utgör vikliga medel i strävandena att förverkliga
utbildningsmålen.

Det
är bl.a. mot den här bakgrunden man skall se etl anlal skolutredningar som
verkat på 1970-lalel och som haft tyngdpunkten lagd på all utreda möjligheterna
till decentralisering inom skolväsendel.

Utredningen
om skolans inre arbete (SIA) hade främst till uppgift atl utreda frågan om
åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan m.m. Utredningen
konstaterade bl.a. atl skolans arbele måste omfatta också andra inslag än
enbart undervisning, vilka smidigt kunde anpassas till individer och
situationer. Gränserna mellan olika former av arbetsinsatser kunde och borde
inte i detalj regleras genom cenirala bestämmelser.

Riksdagens
beslut om reformering av skolans inre arbete m. m. och elt nytt
statsbidragssystem för grundskolan (prop. 1975/76:39, UbU 1975/ 76:30, rskr
1975/76: 367 och prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/ 78:260) innebar
en långtgående decentralisering av ansvarel för skolans organisation och
resursanvändning. Genom denna decentralisering har den statliga styrningen av
grundskolan begränsats. Däremot har ingen decentralisering av beslut om
skolans mål och innehåll skett. Den grundläggande principen om en likvärdig
utbildningsstandard i hela landel ligger fast.

Prop. 1980/81:107 8

Medan
SIA:s arbete koncentrerades på atl förbättra skolmiljö och arbetssätt, hade
SSK i uppdrag att se över ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om
organisation, resurser och administration inom skolväsendet. SSK ansåg att
kommunerna - åtminstone på sikl - borde ges ett fullständigt ansvar för skolans
drift.

SSK
betonade dock att ett kommunalt driftansvar måste balanseras av ett statligt
ansvar för skolans mål, ett enhetligt skolsystem och en likvärdig
ulbildningsstandard. Staten skulle även i framtiden ansvara för den övergripande
planeringen av skolans utveckling. Sådana cenirala krav liksom skyldigheten att
slå vakt om elevernas rätt i samhället och skolan samt elevens skyldigheter
måste enligt SSK även fortsättningsvis regleras av staten i lag.

SSK:s
förslag kan ses som ett vidareförande av SIA:s förslag och de olika beslut som
togs i anslutning till reformeringen av skolans inre arbele. Remissopinionen är
i princip positiv till den av SSK förordade förändringsinriktningen. Opinionen
avspeglar dock samtidigt en viss försiktighet i fråga om hur långt
decentraliseringen på skolområdet bör gå. Medvetandet om svårigheterna att
upprätthålla en i hela landet likvärdig utbildningsstandard vid en omfattande
decentralisering är påtagligt. Farhågor framförs för att standarden mellan
olika kommuner särskilt i ett kärvt ekonomiskt läge kan komma att variera mer
än tidigare.

Stor
vikt vid decentralisering har också lagts i riksdagens beslut år 1979 om ny
läroplan för grundskolan (prop. 1978/79: 180, UbU 1978/79: 45, rskr 1978/79:
422). De lokala arbetsplanerna, friheten att anordna lokalt utformade
tillvalskurser på högstadiet osv. är uttryck för tron på att lokall
ansvarslagande och anpassning till lokala förutsättningar är en viktig del i en
väl fungerande skola.

Såväl
i mål och riktlinjer som i kursplanerna framträder dock tydligt strävan atl
säkra ett fast statligt grepp om de för en likvärdig ulbildningsstandard
grundläggande momenten i utbildningen. Mål och riktlinjer, liksom
kursplanernas huvudmoment, har gjorts konkreta, koncentrerade och bindande för
skolans personal. I gengäld skall SÖ:s kompletterande kommentarmaterial
uttryckligen ge råd, hjälp och förslag lill tänkbara, alternafiva lösningar i
skilda undervisningssituationer, men ej längre ha karaktär av centrala anvisningar.

1970-lalets
reformer på skolområdet har i allt väsenlligt rört grundskolan. Genom
direktiven lill gymnasieutredningen (U 1976: 10) och som en följd av den s.k.
ungdomspropositionen år 1980 (prop. 1979/80: 145) har emellertid även
gymnasieskolans karaktär av strikt centralstyrd skolform ifrågasatts.
Gymnasieulredningen skall bl.a. undersöka möjligheterna till ökad lokal
anpassning av delar av det gymnasiala utbildningsutbudet och ökade inslag av
praktik i utbildningen. Genom riksdagens beslut våren 1980 om ökad förläggning
av gymnasial utbildning till företag och andra arbetsplatser (prop. 1979/80:
100 bil. 12 p. C 18 och prop. 1979/80: 145,

Prop. 1980/81:107 9

UbU
1979/80: 34, rskr 1979/80: 363) har likaså det lokala inflytandet över delar av
gymnasieskolan ökats. Liksom för grundskolan har del ömsesidiga beroendet
mellan gymnasieskolan och den kommunala verksamheten i övrigt ökat.

När
det gäller den kommunala vuxenutbildningen är ansvaret redan nu i stor
omfattning decentraliserat till kommuner och landstingskommuner. Verksamhetens
inriktning och organisation får nämligen i hög grad bestämmas av
skolhuvudmännen själva. De centrala kraven på likvärdighet i vad avser
utbildningens mål och innehåll tillgodoses genom de ramar, som anges i läroplanerna.
Även grundutbildningen för vuxna är i hög grad decentraliserad. Den kommunala
vuxenutbildningen är f. n. föremål för översyn genom komvux-utredningen. Dess
förslag förväntas inte komma att ge anledning till stora förändringar i den
statliga skoladministrationen.

Den
här beskrivna utvecklingen mot ett ökat kommunalt och lokalt ansvar för skolan
- faktisk och föreslagen - får naturligen konsekvenser för hela
skoladministrationen i landet. Dessa sammanhänger dock i huvudsak med de
förändringar som skett inom ungdomsskolan. SAK, vars uppdrag varit att se över
den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter, organisation och
arbetsformer, kan därför närmast ses som en "konsekvensutredning".
Kommittén har haft till huvuduppgift att redovisa och bearbeta de förändrade
krav på den statliga skoladministrationen som redan beslutade skolreformer
ställer. Arbetet skulle göras mot bakgrund av utvecklingen på skolans område
och i samhället i övrigt. Härutöver skulle SAK emellertid också överväga vilka
ytterligare möjligheter som finns att decentralisera befogenheter och ansvar
till kommunerna.

De
förslag till förändrad uppbyggnad och inriktning av den statliga
skoladministrationen som SAK lagt fram och till vilka remissinstanserna i
allmänhet anslutit sig, anser jag i allt väsentligt väl ägnade att ligga till
grund för en genomgripande skoladministrativ reform. Alla viktiga beslut i
fråga om grundskolans reformering är nu fattade. Det är därför angeläget att
den pågående processen i riktning mot ett ökat lokalt ansvarstagande ges stöd
genom en förändring också av skoladministrationen. Förestående förändringar av
gymnasieskolan torde komma att dröja ytterligare några år. De förändringar som
där kan förutses rör framför allt studieorganisationen. De torde endast
marginellt behöva påverka den statliga skoladministrationens uppbyggnad och
arbetssätt. Jag anser alltså att den statliga skoladministrationen bör
förändras med sikte på en ny organisation och delvis nytt arbetssätt fr. o. m,
budgetåret 1982/83.

Innan
jag övergår till att redovisa de villkor och förutsättningar i övrigt som SAK
uppställer för decentralisering på skolområdet, och som jag i allt väsentligt
instämmer i, vill Jag ta upp en fråga som rör kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun, och som berörts av flera remissinstanser.

Prop.
1980/81:107 10

Remissbehandlingen
av SAK:s betänkande visar att många instanser ställer sig tveksamma till om
kommunerna f.n. har förutsättningar och resurser för att ta över ytterligare
ansvar för skilda skolfrågor. Härvid pekar bl.a. SÖ hksom många länsskolnämnder
på att faktisk beredskap, villighet och möjlighet att ta emot ytterligare
uppgifter varierar kraftigt mellan små och stora kommuner. Detta liksom
kommunernas olikartade ekonomiska förutsättningar kan leda till ökade
standardskillnader mellan kommunerna. Flertalet instanser anser också att SAK
underskattat kostnaderna för en decentralisering. Jag vill i detta sammanhang
anföra följande.

De
olika beslut om decentralisering, från SIA-reformen fram till beslutet om en ny
läroplan för grundskolan, som riksdagen i stor enighet tagit och som Jag har
redovisat i det föregående, har baserats på en förvissning om att man lokalt
har vilja och förutsättningar att ta över ett betydande ansvar för
skolverksamheten. I samband med besluten om skolans inre arbete, ett nytt
statsbidragssystem och en ny läroplan för grundskolan har staten tillskjutit
betydande resurser för att kommunerna skall kunna ta ett ökat ansvar för
skolan. Jag vill bl.a. erinra om riksdagens beslut om en ökad och samlad resurs
för grundskolans pedagogiska och organisatoriska ledning (prop. 1977/78: 85,
UbU 1977/78: 21, rskr 1977/78:260 och prop. 1979/ 80: 100 bil. 12 s. 264 f.,
UbU 1979/80:26, rskr 1979/80: 301) samt en lokal genomföranderesurs under
redovisningsåren 1980/81-1983/84 i samband med genomförandet av 1980 års
läroplan för grundskolan (prop. 1978/79: 180, UbU 1978/79:45, rskr
1978/79:422). Genom olika statsbidragssystem, främst skatteutjämningssystemet,
har även mindre och resurssvaga kommuner getts ökade förutsättningar att ta
ett ökat ansvar för skilda samhällsuppgifter.

Enligt
min uppfattning ryms SAK:s förslag om decentralisering, vilka är av begränsad
karaktär, väl inom ramen för den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun. De förslag till förenklingar och rationaliseringar av olika
handläggningsrutiner inom skilda områden, som SAK föreslagit och som jag
återkommer till i det följande, bör i stället innebära kostnadsbesparingar. Det
blir färre beslutsnivåer vid handläggningen av många frågor, samtidigt som
beslutstiderna blir kortare. De flesta beslut som i dag fattas av regional
eller central statlig myndighet grundas på utredningar och förslag från den
lokala, kommunala nivån. Att också det reella beslutet och slutliga ansvaret i
vissa ärenden nu föresläs bli förlagt till kommunal nivå bör totalt sett
innebära en förenkling och kostnadsbesparing. Något behov av
resursförstärkningar kan detta inte leda till. Några remissinstanser har
framhållit, att man bör vara uppmärksam på att man inte ersätter den nuvarande
statliga beslutsbyråkratin med en ny kommunal sådan. RRV pekar i detta
sammanhang bl.a. på risker för en "lokal centralism", som i sig också
kan innehålla tendenser till byråkratiskt godtycke och bristande insyn. Jag
delar uppfattningen att det är

Prop. 1980/81:107 II

viktigt
att undvika att en byråkrati ersätts med en annan. Det får emellertid
förutsättas att man från kommunernas sida är medveten om detta. Någon anledning
för staten att reglera det kommunala beslutsfattandet finns därför inte.

Som
utgångspunkt för sina förslag har SAK belyst vissa villkor och förutsättningar
för decentralisering på skolområdet. Jag vill i detta sammanhang också erinra
om att riksdagen år 1979 har antagit vissa allmänna riktlinjer för arbetet med
decentralisering i den offentliga verksamheten (prop. 1978/79: 111, KU 1978/79;
35, rskr 1978/79:364). I dessa markeras det angelägna i att decentralisera
samhällsförvaltningen genom att överföra beslutsfunktioner från central nivå
till regionala och lokala instanser. Decentralisering blir härigenom ett
politiskt mål men den är också ett medel för att uppnå vissa angelägna syften,
såsom

-
större utrymme för hänsyn till
lokala förutsättningar och behov,

-
ökat inflytande från medborgarnas
sida och bättre kontakter mellan myndigheter och medborgare samt

-
effektivare förvaltning genom
kortare beslutsvägar.

I
likhet med SAK anser jag att de allmänna principerna för decentralisering
också bör gälla för utbildningsområdet. Principerna måste dock underordna sig
de grundläggande mål och strävanden, som kännetecknar svenskt
utbildningsväsende. Det finns därför en bestämd gräns för hur långt
decentraliseringen kan drivas. Beslut om ekonomiska resurser till verksamheten
måste även fortsättningsvis fattas på central nivå. Mål och riktlinjer för
skolan måste fastställas av de centrala pohtiska instanserna och en likvärdig
utbildningsstandard i hela landet måste upprätthållas. Grundläggande
rättssäkerhetskrav skall tillgodoses. Regering och riksdag måste också ha ett
ansvar för att skolan ger erforderlig hjälp till elever med svårigheter och
särskilda behov. Härvid bör särskilt olika minoritetsgruppers behov
uppmärksammas. Grundläggande frägor om elev- och personalmedverkan i skolan
och arbetssättets utveckling liksom om samarbetet såväl mellan hem och skola
som mellan skola och arbetsliv ställer också krav på centrala, statliga
instrument för att slå vakt om sådana grundläggande principer för
utbildningsverksamheten. Remissbehandlingen av SAK:s betänkande visar också en
betydande enighet om de grundläggande krav, som bör styra
decentraliseringsarbetet på utbildningsområdet.

Skolutvecklingen
måste alltså äga rum i ett spänningsfält mellan kraven på enhetlighet och
likvärdighet å ena sidan samt nödvändigheten av anknytning till lokala
förhållanden och ökat kommunalt inflytande, personalens engagemang samt
elevernas intressen och medbestämmande ä den andra.

Den
decentralisering beträffande grundskolan som följer av besluten om skolans inre
arbete, ett nytt statsbidragssystem och en ny läroplan är, som jag har
redovisat, omfattande och långtgående. Liksom SAK anser jag att frågan om att
ytterligare öka det kommunala och lokala ansvaret för

Prop. 1980/81:107 12

grundskolans
organisation och resursanvändning måste bli beroende av en utvärdering av
reformerna. Det finns enligt min mening inte skäl att nu överväga ytterligare
decentraliseringsåtgärder inom här angivna områden.

De
allmänna riktlinjer, utgångspunkter och krav som präglat decentraliseringen
inom grundskolan i fråga om organisation, resursanvändning och undervisningens
innehåll bör däremot i ökad utsträckning även gälla gymnasieskolan.
Gymnasieskolans särskilda förutsättningar jämfört med grundskolan, i vad avser
bl.a. det förhållandet att flertalet studievägar skall ge behörighet för
högskolestudier eller kompetens för ett visst yrke eller yrkesområde,
uppställer dock bestämda gränser för hur långt decentraliseringen inom
gymnasieskolan kan genomföras.

För
att garantera de utbildningspolitiska målen måste gymnasieskolans planering
styras av centrala ramar. Planeringen måste tillgodose krav på likvärdig
tillgång till utbildning i olika regioner i landet och en gymnasieskolorganisation,
som totalt sett är avpassad till arbetsmarknadens behov och efterfrågan,
individernas önskemål samt samhällets resurser. Samtidigt måste dock
planeringen anpassas till lokala situationer, befolkningsstruktur, förbindelse
vägar och arbetsmarknad. Den bör därför inom vissa centralt reglerade ramar
vara decentraliserad till regional och/eller lokal nivå. Jag behandlar den
frågan i det följande.

Den
fortsatta utvecklingen av skolan måste nu ske genom ett samspel mellan å ena
sidan ett vidsträckt lokalt ansvarstagande för skolans drift och å andra sidan
ett antal centrala styrinstrument som möjliggör ett effektivt genomslag för den
statliga skolpolitikens principer. 1 ett decentraliserat system, där en
omfattande detaljreglering av skolverksamheten ersätts av lokalt ansvar för
skolans drift, blir de kvarvarande statliga styrinstrumenten mera
betydelsefulla för att balansen mellan lokala anspråk samt kraven på god
resurshushållning, 'riksgiltighet och likvärdighet skall kunna upprätthållas.

Den
behovsstyrda fördelningen av statsbidraget till grundskolan är ett uttryck för
detta. Jag vill erinra om att Jag i årets budgetproposition har föreslagit en
ytterligare förskjutning av statsbidragsgivningen i riktning mot ökad
behovsstyrning.

Jag
vill vidare erinra om att Jag tidigare i dag i en särskild proposition har
föreslagit sådana förändringar rörande principerna för skolforskning och
personalutveckling (prop. 1980/81:97), som samtidigt ökar det lokala ansvarstagandet
för skolans och skolpersonalens utveckling samt stärker statens möjligheter att
styra personalutbildningsutbudet. Mina förslag i proposifionen utgör sålunda
ett tillämpningsexempel på den principiella uppläggning av skolpolitiken, som
jag anser bör vara vägledande i fortsättningen, dvs. lokal frihet i allt som
rör den praktiska uppläggningen av skolans verksamhet, men ett fastare grepp om
sådana instrument - i detta fall utbudet av personalutbildning - som är av
strategisk betydelse för att med god resurshushållning förverkliga
rikspolitiska beslut om skolan.

Prop.
1980/81:107 13

Som
jag redan har nämnt, utgör också de nyligen fastställda målen och riktlinjerna
i 1980 års läroplan för grundskolan (SFS 1980:64), liksom de nyligen
fastställda kursplanerna exempel på denna princip. Ansvaret för den praktiska
uppläggningen av skolarbetet vilar nu på de lokala skolstyrelserna och
skolorna. Verksamheten med lokala arbetsplaner är ett konkret uttryck för att
statlig detaljreglering nu avlöses av lokal anpassning och lokalt
ansvarstagande hos dem som direkt berörs av verksamheten. Samtidigt skärps
emellertid uppmärksamheten på att mål och riktlinjer samt kursplanemas
huvudmoment utgör bindande föreskrifter. I samma mån som de lokala olikheterna
får sätta sin prägel på skolan, ökar betydelsen av att de för skolan centrala
riktlinjerna verkligen följs.

Den
skoladministrafiva reform som nu föreslås innebär att den stafliga
skoladministrationens arbetssätt på motsvarande sätt förändras. Dagens
skoladministrativa struktur avspeglar den långtgående centrala reglering som
hittills präglat den svenska skolan. Således ligger tyngdpunkten på SÖ, medan
länsskolnämnderna länge haft en mera begränsad roll. Det förändrade arbetssätt
som nu föreslås gälla innebär också en markerad tyngdpunktsförskjutning i
riktning från SÖ mot länsskolnämnderna inom ramen för en enhetlig statlig
skoladministration. Detta är en följd av att de statliga styrinstrumenten
ändrar karaktär.

Enligt
SAK bör den statliga skoladministrationen dels vara ett instrument för
genomförande av skolpolifiska beslut, dels utarbeta underlag för regeringens
och riksdagens beslut i skolpolifiska frågor.

Jag
kan i stort acceptera SAK:s beskrivning av skoladministrationens roll men
beskrivningen behöver, vilket bl.a. SÖ påpekat i sitt yttrande, ytterligare
konkretiseras.

1
ett decentraliserat skolsystem utgörs de centrala styrinstrumenten alltjämt av
föreskrifter i skollag och skolförordning, mål och rikthnjer, fim-och
kursplaner, statsbidragsförordningar, dimensioneringsbeslut, behörighetsföreskrifter,
personalutbildningsutbud m. m. Den statliga skoladministrationens uppgift att
följa skolutvecklingen och fillse att regeringens och riksdagens skolpolifiska
intentioner förverkligas i skolans vardag, bör emellertid i fortsättningen inte
fullgöras genom detaljerade föreskrifter från SÖ. Den stadiga
skoladministrationens uppgift blir då att främst genom fältkontakter följa och
utvärdera verksamheten, sammanställa och vidareföra data och erfarenheter,
föreslå erforderiiga förändringar samt genom råd och stöd för den lokala
skolutvecklingen främja de övergripande mål som fastslagits av riksdag och
regering. Ett vikfigt inslag i detta arbete är att noggrant följa och
rapportera de ekonomiska konsekvenserna av fattade beslut. Allt detta kräver
att den statliga skoladministrationen far en fungerande fältorganisation med
personal som genom sin kompetens är väl skickad att fullgöra denna nya typ av
tillsyn över skolverksamheten.

Utgångspunkten
för en fördelning av uppgifter inom den statliga skoladministrationen bör vara
följande. De mer övergripande och långsikfiga,

Prop. 1980/81:107 14

dvs.
de strategiska, uppgifterna samt andra uppgifter av central karaktär bör åvila
SÖ. SÖ:s uppgifter bör avgränsas och konkretiseras. Den verkställande och
löpande, dvs. den operativa, verksamheten inom den statliga
skoladministrationen bör så långt möjligt ligga på länsskolnämnderna. Det
innebär bl. a. att administrafionens behov av direkta fältkontakter i huvudsak
skall tillgodoses genom länsskolnämndsorganisationen. Jag är medveten om att
det även i framtiden hos både SÖ och länsskolnämnderna måste finnas inslag av
såväl långsiktiga som mer löpande uppgifter. En klar kompetensskillnad i detta
hänseende mellan de olika nivåerna bör dock åstadkommas.

Länsskolnämnderna bör
bilda den statliga skoladministrationens fältorganisation. En sådan fältorganisafion
motiveras av att SÖ som centralt organ varken bör eller kan verka för löpande
stöd till eller löpande fillsyn av verksamheten på lokal nivå. Detta fordrar
dels relativt ingående kunskaper om den lokala situationen, dess problem och
behov, dels en nära förankring i den lokala miljön. Länsskolnämnderna bör, som
SAK också föreslagit, ha stor självständighet och stort eget ansvar att inom
ramen för tilldelade resurser inrikta och organisera verksamheten. Varje nämnd
bör därvid ha ett utvecklings- och tillsynsansvar för samtliga skolor och
utbildningar som tillhör nämndens verksamhetsområde.

En enhetlig
skoladministration ökar möjligheterna för administrationen att göra lämpliga
kraftsamlingar till prioriterade utvecklings- eller problemområden. I likhet
med SAK anser jag att SÖ bör ha ansvaret för att trygga nödvändig samordning
mellan olika nivåer i hela skoladministrationen. För att underlätta en sådan
samordning bör SÖ och länsskolnämnderna också ges en likartad organisatorisk
struktur.

Den
statliga skoladministrationens verksamhet måste utgå från vissa ramar,
fastställda av riksdag och regering. Ramarna bör vara av övergripande
karaktär, men bör samtidigt vara så klara och tydliga att de inte ger utrymme
för skilda policyuttolkningar inom skolväsendet eller skoladministrationen.

1
svensk skolpolitik har strävan länge varit att åstadkomma samlande lösningar i
frågor som är centrala för skolan. Delta har varit av stort värde för
skolväsendet, då man härigenom kunnat räkna med kontinuitet och stabilitet i
utvecklingen. Men enigheten har ofta nåtts på ett relativt högt, principiellt
plan, som lämnat betydande frihet för tolkning av besluten i skilda riktningar.
Jag ser det som angeläget att en klarare gränsdragning mellan å ena sidan de
politiskt beslutande instansernas ansvar och uppgifter och å andra sidan
skoladministrafionens kommer till stånd.

SÖ:s omorganisation år
1964 medförde att verket fick ett betydande självständigt utvecklingsansvar
såväl på det pedagogiska som pä andra för skolan centrala områden. I
kombination med relativt allmänt hållna beslut från de politiskt ansvariga
instanserna, har en praxis därvid kommit att utvecklas som successivt överfört
inflytandet över många policyfrågor på

Prop. 1980/81:107 15

skolområdet fill den stafliga skoladministrationen. Den
oklarhet som härigenom uppkommit om den rätta kompetensfördelningen mellan
politiska och administrativa instanser, är enligt min mening
otillfredsställande. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag
fill sådana ändringar i SÖ:s instruktion, att kompetensfördelningen mellan
regeringen å ena sidan och den statliga skoladministrationen å den andra
tydligare markeras.

Den centrala politiska nivån, dvs. regering och riksdag,
skall utforma och fastställa de mål och riktlinjer samt ange de intentioner,
som skall styra verksamheten inom och utvecklingen av det svenska skolväsendet
och vuxenutbildningen samt fatta beslut om ekonomiska resurser till
verksamheten. Det bör vidare vara en uppgift för den politiska nivån att ange
ramar för förverkligandet av dessa mål och intentioner. Det kan ske i form av
t. ex. rikfiinjer, angivande av tillvägagångssätt, anvisande av medel och
resursstyrning.

Underlag för de skolpolifiska besluten kan komma både från
den statliga och kommunala skoladministrationen samt från det polifiska
systemet eller samhället i övrigt. Med ett sammanfattande begrepp skall alltså
den centrala politiska nivån till övervägande del svara för strategisk
styrning av det svenska skolväsendet.

Den centrala skoladministrativa nivån, SÖ, bör som sin
viktigaste uppgift ha att tillse att de av den centrala politiska nivån fastställda
målen och strategierna förverkligas. Härutöver bör SÖ, vilket SAK också
föreslagit, ha till uppgift att bidra med underlag fill förändringar och
utveckling av mål och strategier. Underlaget bör utvisa olika alternativa
förslag fill utformning och lösningar samt belysa konsekvenserna av de
redovisade alternativen inte minst ur ekonomisk synvinkel.

SÖ bör ansvara för den strategiska planeringen av
skolväsendet inom de ramar som angetts av den politiska nivån. Denna planering
bör vara långsiktig och redovisa olika handlingsalternativ. SÖ bör vidare
inrikta och samordna ett fortlöpande utvecklingsarbete som i huvudsak bör
bedrivas regionalt och lokalt.

SÖ:s uppgifter kan sammanfattas på följande sätt:

— Långsiktig och övergripande planering, dvs. strategisk
planering av skolväsendet som helhet och dess olika delar. Denna planering bör
bilda underlag för beslut både på den centrala politiska nivån och
underiiggande nivåer. Planeringen bör bedrivas kontinuerligt och allsidigt
belysa de ekonomiska konsekvenserna av alternativa handlingslinjer samt
anpassas till de riktlinjer, som ges av den politiska nivån. En viss del av
denna planering bör också bedrivas under samverkan med centrala myndigheter med
planeringsansvar inom andra samhällssektorer.

— Fortlöpande aktiv tillsyn av att de politiska målen för
skolväsendet förverkligas. De främsta instrumenten för denna verksamhet är en
aktiv fältorganisation och information från denna, löpande utvärdering i egen

Prop. 1980/81:107 16

regi,
utarbetande av kommentarmaterial fill läroplanerna, utveckling av modeller bl.
a. för verksamhetsplanering, för regional och lokal utvärdering och för lokal resursanvändning.

— Utvärdering
av verksamheten inom skolväsendet. Denna utvärdering bör till vissa delar bygga
på den information och de resultat som kommer fram genom lokal och regional
utvärdering. Utvärderingen på den centrala nivån bör vara av såväl pedagogisk
och sociologisk som ekonomisk karaktär. Resultatet av denna utvärdering bör
användas dels för beslut på den politiska nivån, dels i SÖ:s egen planering och
annan verksamhet inom SÖ och skolväsendet i övrigt.

— Ansvar
för att det bedrivs ett fortlöpande forsknings- och utvecklingsarbete avseende
utvärdering samt förändring och förbättring av utbildningsverksamheten.

— Fortlöpande
läroplansarbete för de skilda skolformerna i nära samverkan med lokal och
regional nivå.

— Information
om förändringar inom skolområdet.

Den
regionala skoladministrativa nivån, dvs. länsskolnämnderna, bör i egenskap av
den statliga skoladministrationens fältorganisation ansvara för utveckling,
samordning och planering av skolväsendet i länet. De har att utöva tillsyn
över att målen och riktlinjerna för skolan förverkligas samt stimulera, stödja
och ge råd till kommunerna i deras arbete med skolans utveckling. Detta innebär
att verksamheten i stor utsträckning måste bedrivas ute i kommuner och skolor.
Länsskolnämndernas huvuduppgift kan sammanfattas i att de har att verka för
att skolväsendet i länet arbetar efter de mål, strategier och planer som
dragits upp på den politiska nivån och den centrala myndighetsnivån.

Den
kommunala/lokala skoladministrativa nivån, dvs. skolstyrelserna och
landstingens utbildningsnämnder, bör svara för den "löpande
administrationen" av skolans verksamhet - dvs. ha ett driftansvar - inom
ramen för fastlagda politiska mål och strategier samt de planer och det
utvecklingsstöd som erhålls från central och regional myndighels-nivå. Även de
enskilda kommunerna har genom sina politiska organ ett ansvar för utveckling av
utbildningsverksamheten.

Rollerna
och relationerna inom hela skoladministrationen kan förenklat sammanfattas pä
följande sätt:

— Den
centrala politiska nivån, dvs. regering och riksdag, har en styrroll gentemot
skoladministrafionen.

— Den
centrala statliga skoladministrationen, dvs. SÖ, har en planerings-och
utvärderingsroll gentemot regionala och kommunala/lokala nivåer. -Den regionala
statliga skoladministrativa nivån, dvs. länsskolnämnderna, har en
utvecklingsroll gentemot den kommunala/lokala nivån.

— Den
kommunala/lokala nivån, dvs. främst skolstyrelser och utbildningsnämnder, har
en genomförande- och utvecklingsroll, som grundas på en hög grad av eget
ansvarstagande.

Prop. 1980/81:107 17

Med utgångspunkt i denna sammanfattande beskrivning av vad
den nu föreslagna skoladministrativa reformen innefattar, övergår Jag till att
mera i detalj redovisa mina överväganden rörande den statliga skoladministrationens
uppgifter.

2.2 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun — den
statliga skoladministrationens uppgifter

SAK sammanfattar den statliga skoladministrationens
huvuduppgifter under funktionerna skolutveckling, planering och administration
samt har grupperat sina förslag i anslutning till dessa funktioner.

Till
skolutvecklingen för SAK bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbete),
utvärderingsarbete, läroplansarbete, personalutveckling, läromedelsutveckling
och elevvård. Till planeringen räknar SAK bl.a. dels långsiktig och
övergripande planering, dels planering för olika utbildningsformer, dels ock
verksamhetsplanering. Till funktionen administration för kommittén bl.a.
statsbidragsadministration, personaladministration och handläggning av
besvärsärenden. Några remissinstanser anser den av SAK valda uppdelningen
mindre lämplig. Så framhåller t. ex. SAF att planering är ett nödvändigt
hjälpmedel för både skolutveckling och administration, samt att
administrationen är en förutsättning för skolutvecklingen. SÖ understryker bl.
a. att funktionen skolutveckling inrymmer inslag av såväl övergripande
planering som verksamhetsplanering.

Jag är
medveten om svårigheterna att åstadkomma en beskrivning av arbetsuppgifterna
som till alla delar dels beaktar sambanden mellan olika funktioner och
delfunktioner inom utbildningsväsendet, dels avgränsar dessa från varandra på
ett naturligt sätt. Jag anser dock alt SAK:s indelning i huvudsak är
ändamålsenlig när det gäller att belysa dels ansvarsfördelningen mellan stat
och kommun i olika utbildningsfrågor, dels det ansvar och de arbetsuppgifter
som bör ankomma på den statliga skoladministrationens olika nivåer och
organisatoriska delar i övrigt. Jag har emellertid funnit det lämpligt atl i
det följande behandla den långsiktiga och övergripande planeringen i huvudsak
under funktionen skolutveckling.

2.2.1 Skolutveckling

Utvecklingen av skolan berör, som SAK också framhåller,
flera skilda förhållanden, såsom arbetssätt, utbildningens innehåll, organisationsformer
samt fysisk och social miljö. Elevernas och skolpersonalens roll, inflytande
och ansvar, relationerna hem och skola saml samspelet mellan skola, arbetsliv
och samhället i övrigt måste härvid ägnas särskild uppmärksamhet.
Skolutvecklingen måste påverkas och stimuleras på etl systematiskt sätt.
Planering, forskning, utvärdering, utvecklingsarbete och försök liksom
information och personalutbildning utgör viktiga ingredienser i en fortlöpande
skolutveckling. Häri ingår arbetet med att utveckla mål och riktlinjer, tim-
och kursplaner samt lokala arbetsplaner m. m. Naturiigt 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
107

Prop. 1980/81:107 18

är
att decentraliseringen på skolans område också innebär att kommuner och skolor
kommer att ha ett allt slörre ansvar för skolans utveckling och förändring.
Detta får konsekvenser för den stafliga skoladministrationens arbetsuppgifter,
roll och organisation.

I propositionen om
skolforskning och personalutveckling harjag bl.a. mot denna bakgrund föreslagit
ett ökat lokalt ansvar för utvecklingsarbetet. Jag har vidare föreslagit att
resurser för ett lokalt utvecklingsarbete och personalutveckling bör tilldelas
kommunerna. Mot bakgrund av dessa förslag bör den statliga
skoladministrationens uppgifter på central nivå koncentreras till mer
långsiktiga, övergripande planerings- och utvecklingsfrågor. På regional nivå
bör den statliga skoladministrationen främst stödja och stimulera det lokala
utvecklingsarbetet.

Som
jag nyss anförde behandlar jag i huvudsak underfunktionen skolutveckling också
den långsiktiga och övergripande planeringen. SAK förutsätter att SÖ framöver
måste ta ett stort och aktivt ansvar för alt planeringen drivs utifrån mer
övergripande och långsiktiga perspektiv. Remissinstanserna instämmer överiag i
detla. Syftet med en sådan planering anger SAK vara atl den skall vara
inriktad på atl ge underlag för skolpolifiska beslut samt åstadkomma en allmän
kunskapsuppbyggnad om skolsektorn och dess utveckling. Planeringen bör inriktas
mot atl analysera nuläget och framtida utvecklingsmönster samt ange
alternativa handlingsvägar. Jag ansluter mig till kommitténs beskrivning.
Vikten av en väl utvecklad planeringsverksamhet understryks också av del
förhållandet att skolutvecklingen liksom annan samhällsutveckling under
överskådlig tid måsle anpassas lill en ekonomisk åtstramning, vilket också SÖ
framhållit i sitt yttrande. Ett centralt inslag i planeringsarbetet måste
därför vara att hela tiden beakta de ekonomiska konsekvenserna, såväl de
statliga som de kommunala.

SAK visar på behovel av
olika typer av långsiktigt inriktade studier, som bör ligga till grund för
beslutsfattandet. Jag kan i stort ansluta mig till kommitténs förslag om
studiernas inriktning. Många av dessa studier görs lämpligen utanför skolsektorn
t. ex. inom olika forskningsinstitutioner, andra myndigheter och
arbetsmarknadens organisationer. Det bör dock ankomma på SÖ att dels vid behov
bevaka att sådana studier kommer till stånd, dels bedöma hur resultatet av
studierna kan och bör påverka skolans utveckling. I propositionen om
skolforskning och personalutveckling harjag tidigare denna dag angett några
konkreta områden som bör prioriteras i den långsiktiga forskningen. Jag har i
samband därmed betonat att forskningen bl. a. bör användas för att möjliggöra
effektivisering. Naturligt är alt dessa förslag även påverkar planeringen.
Liksom SAK anser Jag att planeringen bör inriktas mot att ta fram alternativa
handlingsprogram, som regering och riksdag kan ta ställning lill. Enligt min
uppfattning bör SÖ därför ge en samlad redovisning av sådana program eller
planer i de årliga

Prop. 1980/81:107 19

anslagsframställningarna
samt i långtidsbedömningarna. Planerna bör också redovisa konsekvenserna av
olika alternativ samt hur och i vilken takt föreslagna ändringar bedöms kunna
förverkligas. Det Jag nu har anfört innebär att nuvarande uppläggning av och
innehåll i anslagsframställning, långtidsbudget och långtidsbedömning behöver
utvecklas och kompletteras. Enligt vad Jag har erfarit har SÖ påbörjat ett
sådant utvecklingsarbete.

Jag
vill i det här sammanhanget betona att den långsikfiga och övergripande
planeringen måste ske på ett samordnat sätt inom den statliga
skoladministrationen. Planeringsprocessen bör i stor ulslräckning ha karaktären
av dialoger, där planeringsresullat successivt växer fram genom ett samspel
mellan olika arbetsenheter inom SÖ och mellan SÖ och länsskolnämnderna. För
länsskolnämndernas del bör planeringen i första hand ulgå från ell regionalt
perspektiv. Den måste dock i grunden baseras på de planer och riktlinjer för
skolans utveckling som dras upp centralt av regering och riksdag samt SÖ.

1
propositionen om skolforskning och personalutveckling harjag visat på det nära
samband som finns mellan å ena sidan långsiktig och övergripande planering samt
å andra sidan verksamheter som forskning, utveckling, utvärdering och
läroplansarbete. 1 samma proposition harjag föreslagit atl
forskningsverksamheten framdeles bör ges en långsiktig prägel och därvid främst
belysa problem i och konsekvenser av olika långsiktiga handlingsalternativ. Jag
har vidare utgått från alt SÖ även fortsättningsvis bör ha det centrala
ansvaret för forskningen inom skolsektorn och vuxenutbildningen samt disponera
etl särskilt anslag för detta ändamål.

Som jag tidigare har
anfört och vilket jag närmare har utvecklat i propositionen om skolforskning
och personalutveckling, bör ansvaret för utvecklingsarbetet i slörre
utsträckning än lidigare ligga lokall. Detta innebär alt utvecklingsarbetet
inom den statliga skoladministrationen delvis ändrar karaktär. På den centrala
nivån bör utvecklingsarbetet inriktas på frågor av generell, strategisk natur
dels som ett led i den mer långsiktiga och övergripande planeringen samt
utvecklingen av skolan och vuxenutbildningen, dels som stöd och stimulans för
del lokala utvecklingsarbetet. En väsentlig uppgift för SÖ bör vara att främst
med hjälp av länsskolnämnderna följa det lokala utvecklingsarbetet och till
fältet återföra erfarenheler från detta arbete. Länsskolnämndernas resurser bör
i betydande utsträckning inriktas mot att stödja och följa kommunernas
utvecklingsarbete. Detta innebär enligt min mening inte att nämnderna skall la
ansvar för verksamheten i ett rektorsområde eller en skola. Däremot krävs att
nämndernas personal regelbundet och mer än f.n. verkar ute på fältet i den
direkta skolverksamheten för att ge råd och service och förmedla erfarenheter
från andra skolor, som kan vara till nytta för det lokala utvecklingsarbetet.
Inte minst viktigt är att man lokalt kan få hjälp och slöd utifrån alt se,
värdera och planera sin egen verksamhet. Del är nämligen ofta svårt att inom en
organisation kritiskt granska och bedöma den egna verksamheten.

Prop.
1980/81:107 20

Nära
integrerad med det lokala utvecklingsarbetet är personalutvecklingen. Jag har
fidigare i propositionen om skolforskning och sonalutveckling föreslagit att
kommunerna ges etl stort självständigt ansvar för planering av och beslut om
olika insatser för skolpersonalens utveckling. Mina förslag utgär dock från att
staten även i framtiden bör ha kvar elt ansvar för inriktningen av personalens
fortbildning och vidareutbildning. Enligl mina förslag skall SÖ löpande
kartlägga utbildningsbehovet samt föreslå regeringen inriktningen av och
innehållet i olika personalutbildningsinsatser. SÖ skall vidare ha etl ansvar
för atl sådan personalutbildning som inte kan arrangeras inom högskolans ram
kommer till stånd. Vidare ankommer det på SÖ att utvärdera den organisation av
personalutbildningen som Jag har förordat i nämnda proposition.

Mina
förslag innebär vidare atl länsskolnämndernas uppgifter inom
per-sonalutbildningsområdet ändrar karaktär. Nämnderna kommer inte i framtiden
att annal än undantagsvis ha något ansvar för atl anordna ämnes- och individinriktad
personalutbildning. I huvudsak skall nämnderna biträda kommuner och skolor i
deras personalutvecklingsarbete, framför allt i form av stödinsatser och olika
lagutbildningar.

Länsskolnämnderna
bör också biträda SÖ i arbetet med atl identifiera olika
personalutbildningsbehov. Del jag här har anfört innebär atl den organisation
för fortbildning av skolväsendels personal som i dag finns hos
länsskolnämnderna i form av fortbildningsledare, fortbildningskonsulenter och
andra särskilda fortbildningsresurser bör upphöra. Detta bör ske fr.o.m. den 1
juli 1982. Jag återkommer i det följande till nämndernas framlida
personalorganisation.

Planeringen
av skolans verksamhet och utveckling oavsett om den sker på lång eller kort
sikt och oavsett om den sker på central, regional eller lokal nivå förutsätter
en konlinueriig utvärdering av verksamheten. Etl ökat kommunalt ansvar för
skolan förskjuter tyngdpunkten i utvärderingen så att denna i stor
utsträckning blir en lokal angelägenhet. Utvärderingen blir en fortlöpande
aktivitet i den vardagliga planeringen och ingår som ett led i den lokala
verksamhetsplaneringen. Den lokala utvärderingen behöver emellertid
kompletteras med jämförelser och bedömningar i förhållande till andra
kommuner. I första hand bör den uppgiften ankomma på länsskolnämnderna.
Härigenom kan nämnderna också, vilkel SAK betonar, göra en egen bedömning av
hur de mål och riktlinjer som riksdag och regering har fastställt för
utbildningsväsendet uppfylls i länen samt hur utbildningsresurserna utnyttjas.

I
beslutet om reformeringen av skolans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU
1975/76:30, rskr 1975/76:367) underslröks vikten av en central utvärdering som
inkluderar sådan forskningsverksamhet och sådana undersökningar i övrigt som
fordras för en samlad bedömning av skolans verksamhet. Etl ökat lokalt ansvar
för skolan med bl. a. en friare resursanvändning innebär enligt min mening
ökade krav pä att man centralt följer vad som

Prop. 1980/81:107 21

händer
lokalt både i fräga om organisafion, resursfördelning och resultat.
Resultatvärdering och analys av vilka förutsättningar som producerar vilka
resultat bör härvid utgöra tyngdpunkten i det centrala arbetet. Den centrala
utvärderingen avser alltså den insamling, bearbetning och analys av information
som krävs för den centrala nivåns ställningstaganden rörande skolans mål,
riktlinjer, verksamhet, resurser och resultat. Liksom SAK anser Jag att SÖ även
framdeles skall ha ansvaret för en sådan utvärdering. SAK har i det här
sammanhanget betonat att en förutsättning för att planeringen av skolans
utveckling på lång sikt skall fungera effektivt är att utvärderingsverksamheten
har en bred inriktning, både i förhållande till planeringsarbetet och till
verksamheten i övrigt. Även RRV har i sitt yttrande över SAK:s betänkande
betonat behovet av en bred utvärdering, inkluderande ekonomisk och
organisatorisk utvärdering. Jag instämmer i dessa båda uttalanden.

Enligt
min mening bör den centrala utvärderingen i slörre utsträckning än nu utnyttja
resultat från den utvärdering som görs lokalt och regionalt. Inte minst bör
härvid länsskolnämndernas direkta fälterfarenheler på ett mer systematiskt och
kontinuerligt sätt än f. n. las till vara i SÖ:s verksamhet.

Den
centrala utvärderingen kan emellertid inte enbart baseras på resultat från den
utvärdering som sker på länsnivå och kommunal nivå. Även en mer teoretiskt
inriktad forskning är ett naturligt inslag i den centrala utvärderingen. Den
kan också omfatta informationsinsamling direkt hos kommuner, skolor, avnämare m.fl.,
i vilket arbete länsskolnämnderna så långt möjligt bör medverka. Det bör
ankomma på SÖ atl närmare fastlägga formerna för den cenirala utvärderingen
liksom formerna för en samverkan i utvärderingsfrågor inom den statliga
skoladministrationen. Jag har tidigare framhållit att detta bör ske genom ett
samspel mellan arbetsenheterna inom SÖ och mellan SÖ och länsskolnämnderna.
RRV framhåller i sitt yttrande att utvärderingens organisation och samordning i
SÖ har uppenbara brister, vilket bl.a. medför svårigheier för den interna och
externa informationsspridningen. Den grundorganisation av SÖ och länsskolnämnderna
som Jag kommer att föreslå i det följande bör åtminstone till en del motverka
de brister i den centrala utvärderingen som bl. a. RRV visat på. Jag vill här
också hänvisa till vad Jag i det följande kommer att anföra om bl. a. den
framtida utvärderingen av gymnasieskolan.

Den
statliga skoladministrationens utvärderingsuppgifler utgör grundläggande
inslag i en aktiv tillsyn av utbildningsverksamheten i syfte att uppnå de
utbildningspolitiska målen och därigenom främja en likvärdig
utbildningsstandard i hela landet. I samma syfte bör den statliga skoladministrationen
även stimulera och stödja arbetet med den lokala utvärderingen. För
länsskolnämndernas del blir del här i första hand fråga om att biträda kommuner
och skolor med insatser närmast av rådgivande karaktär. Jag erinrar om vad jag
tidigare har framhållit om nödvändigheten av att

Prop. 1980/81:107 22

länsskolnämndens
personal i ökad omfattning verkar ute i kommuner, rektorsområden och skolor.
Detta utgör en viktig förutsättning för atl nämnderna skall kunna dels stödja
arbetet med lokal utvärdering och utveckling, dels göra egna observationer av
skolverksamheten. SÖ:s insatser när det gäller service för den lokala
utvärderingen bör inte i första hand inriktas på direkta fältkontakter. 1
stället bör SÖ utveckla alternativa metoder och modeller för lokal planering
och utvärdering.

Jag
behandlar i det här sammanhanget även verksamhet med konstruktion av prov. SAK
framhåller att det i stort kommer att föreligga följande behov av prov,
nämligen

-
prov som hjälpmedel för
normering av betygsättning i vissa ämnen i grundskola och gymnasieskola,

-
diagnostiska prov som
vägledning för planering av undervisningen i vissa ämnen och skolformer, för
resursfördelning etc. samt

-
prov som led i utvärdering av
olika slag.

Jag
kan i stort ansluta mig till SAK:s bedömningar. I likhet med kommittén anser
Jag att SÖ även i fortsättningen bör ha ansvar för provkonslruk-tionsverksamheten
i stort inom de ramar som gäller f. n. Formerna för finansiering av prov, t.
ex. standardprov, centrala prov och diagnostiska prov har aktualiserats i olika
sammanhang. Den frågan bör enligt min mening närmare övervägas av den organisationskommitté,
som Jag anser bör tillkallas för att förbereda genomförandet av en ändrad
statlig skoladministration.

Jag
övergår nu till att behandla läroplansarbetet. Läroplanerna utgör i dag
omfattande och konkreta plandokument för skolans utveckling. En stor del av
underlaget till läroplansarbetet kommer fram som ett resultat av översiktlig
och långsikfig planering, forskning, utvecklingsarbete, försöksverksamhet,
uppföljning och utvärdering.

Utgångspunkten
för SAK:s förslag i fråga om avvägning av ansvaret mellan stat och kommun för
läroplansarbelel är i stort följande. Staten fastställer mål och riktlinjer
samt lim- och kursplaner, som läcker huvuddelen av arbetet i grundskolan
liksom de kompetensgivande studievägarna inom gymnasieskolan samt motsvarande
utbildningar inom vuxenutbildningen. De remissinstanser som yttrat sig i
frågan instämmer allmänt i kommitténs förslag, som i huvudsak innebär atl nu
gällande ansvarsfördelning mellan stat och kommun i läroplansarbelel ligger
fast.

SAK
föreslår emellertid att delar av tim- och kursplanearbelel för lokalt
arbetsmarknadsanknutna specialkurser i gymnasieskolan decentraliseras till
lokal nivå pä samma sätt som skett för de korta yrkesinriktade kurserna.
Kommittén förutsätter därvid att della arbete sker inom vissa centralt
fastlagda resurs- och timplaneramar. I denna fråga är remissinstanserna
splittrade. Sä anför t. ex. SÖ alt del inle är problemfritt atl låta lim- och
kursplaner för sådana kurser utformas lokalt. Det finns enligt SÖ negativa
erfarenheter av en stor mängd s.k. individuella tim- och kursplaner.

Prop. 1980/81:107 23

Landstingsförbundet
å sin sida menar att systemet med ramtimplaner borde kunna ges en vidare
användning än vad SAK föreslagit. Även för linjer och andra specialkurser bör
tider för grupper av ämnen anges som en ram med maximi- och minimitid. Syftet
skulle vara att genom flexibilitet tillgodose samma krav på
undervisningsresultal i olika miljöer. Västmanlands läns landsting tillstyrker
också SAK:s förslag om ett ökat lokalt ansvar för tim- och kursplanearbelel för
de arbelsmarknadsanknutna specialkurserna. SSA-råden och yrkesråden skulle
därmed kunna få en aktivare roll i uppläggningen av utbildningen. Även
skolstyrelsen i Kalmar tillstyrker förslaget och visar på de goda erfarenheter
styrelsen fält vad gäller utformningen av lokala korta yrkesinriktade kurser.

Jag
vill för min del anföra följande. Kravet på en likvärdig utbildning förutsätter
att staten även framdeles fastställer mål och riktlinjer, timplaner i grundskolan
samt för gymnasieskolans linjer och kompetensgivande specialkurser. Staten bör
vidare fastställa kursplaner för ämnesbundna mål och huvudmoment inom en
gemensam sektor av grundskolan samt inom gymnasieskolans linjer och
kompetensgivande specialkurser. Motsvarande bör gälla utbildningar inom den
statliga och kommunala vuxenutbildningen, vilka bygger på grundskolans och
gymnasieskolans tim- och kursplaner. Läroplaner för särskilda yrkesinriktade
kurser inom kommunal vuxenutbildning bör även i fortsättningen fastställas av
SÖ. Arbetet bör bedrivas i fortlöpande samråd med arbetsmarknadens parter.

Det
allmänna läroplansarbetet för grundskolan och gymnasieskolans linjer är
komplicerat. Utformning av mål och riktlinjer liksom avvägning av innehåll i
form av tim- och kursplaner måste vila på allmänna värderingar och förutsätter
därför politiska ställningstaganden. Detta innebär att beslut om mål och
riktlinjer samt tim- och kursplaner skall fattas av regeringen inom de ramar
riksdagen anger. Del bör emellertid vara en väsentlig uppgift för SÖ att på
basis av bl. a. planering, forskning, uppföljning och utvärdering fortlöpande
utarbeta underlag för sädana politiska ställningstaganden. Liksom SAK anser
jag att betydande delar av etl sådant beredningsarbete kan äga rum i
anslutning till regionalt och lokall utvecklingsarbete. Förutom atl sådana
erfarenheler kan ligga till grund för förändringar av läroplaner, i första hand
tim- och kursplaner, bör de även kunna ge uppslag för annat utvecklingsarbete.
SÖ bör därför fortlöpande utge kommentarmaterial till läroplanen.

1
propositionen om läroplan för grundskolan m.m. behandlades även frågan om
förändringar av läroplanen. Min företrädare, statsrådet Rodhe, angav då att
läroplansarbetet även för grundskolan i fortsättningen i likhet med vad som
tillämpas för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen borde kunna
ske med successiva förändringar bl. a. på grundval av en fortlöpande
utveckling. Jag delar den uppfattningen. Det bör därför ankomma på SÖ att
fortlöpande bevaka läroplanernas aktualitet och vid behov till regeringen
föreslå erforderliga förändringar.

Prop.
1980/81:107 24

Det finns skäl att erinra om att riksdagsbeslutet år 1979
om ny läroplan för grundskolan (prop. 1978/79:180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422)
innebår en betydande decentralisering av läroplansarbetet för den skolformen.
Jag föreslår därför inga ytterligare decentraliseringsålgärder inom
grundskolan. SSK lade i sitt betänkande (SOU 1978:65) Skolan. En ändrad
ansvarsfördelning fram förslag till ramtimplaner och översiktliga kursplaner,
vilka dock endast berörde grundskolan. Med hänsyn till beslutet våren 1979 om
ny läroplan för grundskolan saknar förslagen aktualitet i detta sammanhang.
Även för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen bör i huvudsak
nuvarande ansvarsfördelning i läroplansarbetet mellan stat och kommun ligga
fast i avvaktan bl. a. pä förslag från gymnasieutredningen och
komvux-utredningen. Jag vill dock starkt understryka viklen av ett aktivt
lokalt ansvar för en fortlöpande förnyelse i läroplanerna.

I likhet med SAK anser Jag dock att tim- och
kursplanearbetet för lokalt arbelsmarknadsanknutna specialkurser bör
decentraliseras inom vissa centralt fastställda resurs- och timplaneramar.
Härigenom skulle del, vilket ocksä några remissinsianser påpekat, vara möjligt
alt nä en bättre anknytning till det lokala arbetslivets behov och fill
elevernas förutsättningar och intressen. Det bör ankomma på SÖ att besluta för
vilka utbildningar endasi ramtimplaner bör fastställas.

Det jag nu har anfört innebär för den statliga
skoladministrationen sammanfattningsvis följande när det gäller
läroplansarbetet.

SÖ:s
uppgift bör vara att bedriva ett fortlöpande läroplansarbete på grundval av
forskning och olika studier såväl nationellt som internationellt, löpande
utvärdering av utbildningsverksamheten, erfarenheter från försöks- och
utvecklingsarbete på olika nivåer i skolsystemet m. m. Syftet är att dels ta
fram underlag för regeringens beslut i sådana läroplansfrågor som gäller mål
och riktlinjer samt tim- och kursplaner, dels utarbeta samt utge stöd-,
informations- och kommentarmaterial kring läroplaner.

Genom den direktkontakt länsskolnämnderna skall ha med
länets skolor får de en viktig funktion att fylla främst när det gäller att på
olika sätt stödja arbetet med att omsätta läroplanen i praktisk verksamhet.
Nämndernas uppgifter i läroplansarbetet består också i att till SÖ kontinuerligt
förmedla iakttagelser m. m. som kan aktualisera läroplansjusteringar, behov av
ytterligare stöd- och kommentarmaterial m. m. Härutöver bör länsskolnämnderna
på olika sätt medverka i det centrala läroplansarbetet. Det kan ske genom
deltagande i olika av SÖ ledda arbets- eller projektgrupper. Det bör också,
där så är lämpligt, ske genom att SÖ till nämnderna lägger ut skilda
läroplansuppdrag. Förutsättningarna för länsskolnämndernas medverkan i
läroplansarbetet ökar genom att de har att dels fastställa sådana kursplaner
för grundskolan som utarbetas i kommunerna, dels vid behov utarbeta lokala
kursplaner för kurser inom det fria tillvalet i grundskolan.

Prop, 1980/81:107 25

SAK
konstaterar att det centrala läroplansarbetet inkluderar ett flertal
funktioner, som i dag är utspridda på olika arbetsenheter inom SÖ. Det rör sig
om utvärdering, FoU-arbete, läromedelsfrågor, lokal- och ulrustningsfrågor,
planerings- och dimensioneringsfrågor, personalutveckling osv. Bilden
kompliceras även av det faktum att stora delar av läroplansarbelel måste ske i
nära kontakt med etl stort antal externa intressenter, inle minst med
representanter för arbetslivet. Kommunförbundet understryker i sill yttrande
vikten av central ledning och samordning av läroplansarbetet. Så konstaterar
förbundet bl.a att alla funktioner i läroplansarbelel måste beaktas, t. ex.
frågor om läromedel, lokaler, utrustning och inte enbart det
pedagogiskt-melodiska innehållet i läroplanerna. LRF anser bl.a. att samarbetet
på alla plan med näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, yrkesnämnder
och yrkesråd m.fl. organ i läroplansarbetet bör utvecklas på ett mer allsidigt
sätt än som skett hittills. Det gäller enligt förbundet främst innehållet i den
praktiska arbetslivsorienteringen och del fria studievalet i grundskolan, de
yrkesinriktade linjerna och specialkurserna i gymnasieskolan samt den särskilda
yrkesinriktade vuxenutbildningen.

Jag vill för egen del
anföra följande. Komplexiteten i läroplansarbetet är stor. Det är därför inte
möjligt att enbart genom organisatoriska åtgärder komma till rätta med alla de
frägor som rörledningen och samordningen av läroplansarbetet. Det förslag om en
sakinriktad organisation av SÖ, som jag redovisar i det följande, kommer dock
att förbättra nuvarande situation. Varje sakenhet kommer nämligen att för sin
utbildningssektor få ett samlat ansvar för i princip alla de moment som ingår i
etl läroplansarbete, såsom innehåll och metodik, läroplansuppföljning,
forskning, läromedel, lokaler, utrustningar, planerings- och
dimensioneringsfrågor samt frågor om personalutbildning och statsbidrag.

Som
SAK påvisar i sitt belänkande, har läroplansarbetet skiftande karaktär och
inriktning inom olika utbildningar och ulbildningsformer, men det finns också
stora likheter. Vissa delar av ungdomsskolans läroplaner kan t. ex. med eller
utan anpassning användas inom den kommunala vuxenutbildningen och
arbetsmarknadsutbildningen. Detta innebär också, vilket komvux-utredningen
påpekat, att förändringar i ungdomsskolans läroplaner kan få konsekvenser för
vuxenutbildningen, vilket måste bedömas och beaktas. Många frågor som berör
läroplansarbetet är också generella för samfliga utbildningsformer. För
yrkesinriktad vuxenutbildning krävs också läroplaner som inte har någon
motsvarighet i ungdomsskolan. Elt effektivt utnyttjande av
skoladministrafionens resurser för läroplansarbete kräver enligt min mening att
ledningen och samordningen av läroplansarbetet mellan olika utbildningsformer
inom SÖ ägnas stor uppmärksamhet.

1
likhet med många remissinstanser, bl.a. AMS, LRF och LO, vill Jag understryka
behovet av samverkan mellan SÖ och bl.a. arbetslivets intressenter. Jag kommer
därför i det följande att föreslå att särskilda expertmedel avsätts bl. a. för
att tillgodose behovet av medverkan från högskolan

Prop. 1980/81:107 26

och
arbetslivets organisationer i arbetet med atl utveckla och utvärdera
utbildningsverksamheten.

Jag
övergår nu till att behandla den statliga skoladministrationens roll och
uppgifter när det gäller läromedelsutveckling. Jag vill först erinra om att
utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) i betänkandet (SOU 1980: 15)
Läromedlen i skolan lagt vissa förslag om inriktningen av de statliga
insatserna på läromedelsområdet i framtiden samt hur dessa bör utformas. ULÄ
har härvid bl. a. behandlat frågan om hur granskningen av och informationen om
läromedel skall organiseras. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f. n.
inom regeringskansliet.

I
avvaktan på beredningen av ULÄ:s förslag är jag inle beredd att mera i detalj
fastlägga SÖ:s uppgifter på läromedelsområdet. Jag vill dock framhålla, att SÖ
liksom tidigare bör bevaka läromedelsfrågorna som ett led i sitt allmänna
verksamhetsansvar. SÖ:s arbete på läromedelsområdet bör i större utsträckning
än vad som i dag är fallet organisatoriskt samordnas med övrigt planerings-,
forsknings- och utvecklingsarbete liksom med läroplansarbetet. För detta talar
också den vidgning av läromedelsbegreppet som riksdagen fattade beslut om i
anslutning till ny läroplan för grundskolan (prop. 1978/79:180, UbU
1978/79:45, rskr 1978/79:422). Jag kommer därför att i det följande föreslå en
organisation av SÖ som bättre än nu skapar möjligheter för en sådan samordning.
Förslaget innebär också en reducering av de rätt betydande personella resurser
som SÖ i dag disponerar för läromedelsarbete.

Underfunktionen
skolutveckling behandlar SAK även elevvårdsfrågor. Kommittén konstaterar att
elevvårdsarbetet i skolan är en kommunal angelägenhet och att den statliga
skoladministrationen främst skall biträda med utvecklingsarbete och stöd. SAK
menar också att elevvårdsfrågorna inte kan särskiljas från andra pedagogiska
funktioner. För SÖ och länsskolnämnderna innebär detta att elevvårdsfrågorna
måste integreras i övrig verksamhet framför allt i arbetet med uppföljning och
utvärdering av utbildningsverksamheten.

Remissinstanserna
ansluter sig i stort till SAK:s förslag. SÖ anser t. ex. att elevsocial
expertis i första hand bör knytas till läroplansarbetet. SACO/ SR pekar på
faran i att elevvården kan bli ett alltför utslätat begrepp om inte de
kunskaper som den särskilda elevvårdspersonalen besitter tas lill vara. TCO
konstaterar att olika specialistfunktioner inte får stå vid sidan av den
samlade skolverksamheten. Det är nödvändigt att elevvårdsfrågorna bildar
utgångspunkt i allt uppföljnings- och utvärderingsarbete även på central nivå.
Utvecklingsarbetet bör utgå från de elevsociala aspekterna som en grundläggande
förutsättning i skolans arbete.

Elevvårdskommittén
har i en promemoria (PM 16/79:3, 1979-08-13) med anledning av tilläggsdirektiv
(dir. 1979:37) behandlat behovet av länsskol-psykologtjänsterna samt centralt
planerings- och utvecklingsarbete inom elevvården. Promemorian bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Prop. 1980/81:107 27

Elevvårdskommitténs
promemoria har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör
fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 6.

Elevvårdskommittén
konstaterar liksom SAK, att elevvården är en kommunal angelägenhet.
Verksamheten bör därför enligt kommittén bli föremål för kommunala överväganden
och beslut. Kommittén betonar också att elevvårdsarbetet inte är en
specialistfunktion. Det kan inte avskiljas från annan skolverksamhet. Denna
syn bör enligt elevvårdskommittén genomsyra alla nivåer i skolväsendet. För
länsskolnämnderna innebär detta att deras uppgift att främja skolväsendets
utveckling bör omfatta all skolverksamhet och riktas mot samfiiga
befattningshavare i skolan. Det finns bl. a. därför enligt kommitténs mening
inte skäl att i instrukfionen för länsskolnämnderna särskilt ange att nämnderna
skall främja skolpsykolo-gisk verksamhet. Inte heller bör sådana uppgifter
koncentreras fill en speciell befattning för vilken särskild kompetens i form
av psykologexamen fordras. Elevvårdskommittén föreslår därför att
länsskolpsykolog-tjänsten blir omvandlad till en tjänst, som reserveras för
sökande med särskilda kunskaper och erfarenheter inom områdena
forskningsmetodik, metodutveckling och organisationsutveckling samt med goda
kunskaper om och praktisk erfarenhet från tjänstgöring i skola.

1 fråga om SÖ:s uppgifter
på elevvårdsområdet anser elevvårdskommittén att dessa frågor, som nu i stor
utsträckning är koncentrerade till en särskild byrå, på ett naturligt sätt bör
integreras i övrig verksamhet framför allt i arbetet med uppföljning och
utveckling av skolverksamheten.

Många remissinstanser
tillstyrker elevvårdskommitténs förslag i sin helhet. Några anser dock att
frågan om länsskolpsykologtjänsterna måste bedömas utifrån länsskolnämndernas
totala personalbehov och inte brytas ut ur sitt sammanhang. I fråga om
kommitténs förslag att omvandla länsskolpsykologtjänsterna till tjänster för
personal med särskilda kunskaper och erfarenheter inom forskningsmetodik samt
metod- och organisationsutveckling går remissinstansernas åsikter isär.
Kommunförbundet menar t. ex. att länsskolpsykologtjänsterna bör avvecklas helt
och avvisar förslaget att ersätta psykologtjänsterna med en annan
specialistfunktion.

Jag vill för egen del
anföra följande. I likhet med SAK och elevvårdskommittén samt majoriteten av
remissinstanserna anser jag att elevvårdsarbetet inte kan avskiljas från annan
skolverksamhet. Det ingår i olika delar av skolans verksamhet. Som jag framhöll
i direktiven till elevvårdskommittén vilar ansvaret för den elevvårdande
verksamheten på rektor och varje lärare, speciellt klassföreståndaren. För att
bringa klarhet i de orsaker, som kan ligga bakom elevernas svårigheter, samt
för att i mån av behov planera och genomföra mera speciella åtgärder, behöver
dock skolledning och lärare hjälp av särskild expertis inom skolhälsovård,
skolpsy-kologi, skolkuratorsverksamhet samt studie- och yrkesorientering. Skolans
särskilda elevvårdsfunktionärer skall i nära samarbete med varandra

Prop. 1980/81:107 28

och
med skolledare, lärare och övrig personal verka för atl bevara och befordra
elevernas fysiska och psykiska hälsa samt främja alla insatser, som syftar till
elevernas optimala utveckling. Elevvårdsarbetet är alltså ingen
specialistfunktion utan är, som också elevvårdskommittén framhåller, närmast
fråga om problemlösning och utveckling i det dagliga arbetet och måste
återfinnas i all verksamhet i skolan.

Organisationen
av elevvårdsarbetet är en kommunal angelägenhet. Något särskilt statsbidrag
för verksamheten utgår inte. De särskilda personella resurserna för elevvården
i kommunerna är numera betydande. Den statliga skoladministrationens framtida
uppgifter och resurser inom elevvårdsområdet måste ses mot denna bakgrund.
Härtill kommer också det faktum, vilkel bl.a. Östergötlands läns landsting
framhåller i sitt yttrande över SAK:s betänkande, att utvecklingsarbetet inom
elevvärden i hög grad bör inriktas på vardagsnära realiteter i skolornas
verksamhet. Ansvaret för det arbetet måste därför i huvudsak ligga lokalt.

Sammantaget innebär det
jag här har anfört, att den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter
inom elevvårdsområdet bör minska. Detsamma gäller de speciella resurser som
f.n. finns hos SÖ och länsskolnämnderna för handläggning av elevvårdsfrågor.
SÖ:s och länsskolnämndernas uppgifter inom elevvårdsområdet bör framdeles i
högre grad än vad som hittills har skett integreras i det löpande arbetet att
utvärdera och utveckla skolan. Utgångspunkten bör härvid vara att kommunerna
har det primära ansvaret för elevvården och dess utveckling. SÖ och länsskolnämnderna
bidrar med stöd och utvecklingsarbete. För länsskolnämndernas del innebär
detta att länsskolpsykologtjänsterna bör avvecklas fr. o. m. den 1 Juli 1982 i
samband med övergången till en ny organisation. Jag är emellertid inte beredd
att biträda elevvårdskommitténs förslag om att omvandla nuvarande tjänster som
länsskolpsykolog till andra tjänster med krav på särskild och centralt reglerad
kompetens. I stället bör den resurs som motsvaras av nuvarande tjänster som
länsskolpsykolog ingå i en samlad personalresurs för länsskolnämnderna främst
för pedagogiska arbetsuppgifter. Härvid torde också den erfarenhet och
kompetens som nuvarande innehavare av länsskolpsykologtjänsterna besitter på
bästa sätt tas tillvara för nämndernas utvecklande och stödjande pedagogiska
uppgifter. Jag återkommer i det följande till frågan om personalresurser för
länsskolnämnderna.

När
det gäller SÖ:s arbete med elev värdsfrågorna anser jag i likhet med bl. a. TCO
att dessa frågor bör ingå i allt uppföljnings- och utvärderingsarbete på
central nivå. Naturligt är att dessa frågor också måste inordnas i det löpande
utvecklings- och läroplansarbetet. Jag kommer därför i det följande att förorda
alt sådana uppgifter på elevvårdsområdet, som f.n. handläggs av en särskild byrå
på SÖ. i fortsättningen ombesörjs inom var och en av sakenheterna. Med hänsyn
till vad jag i det föregående har sagt om kommunernas stora ansvar för
elevvårdsarbelel bör de rätt betydande resurser som SÖ f. n. förfogar över för
elevvårdsarbete kunna minskas.

Prop.
1980/81:107 29

Kvarvarande
resurser i form av fast personal bör i stor utsträckning inriktas på uppgifter
inom studie- och yrkesorienteringen. Skolhälsovården utgör en viktig del av
den samlade elevvården och har till uppgift att följa elevens totala
utveckling. Jag anser det angeläget att SÖ har resurser för att följa det
allmänna hälsotillståndet hos landets elever och vid behov föreslå åtgärder —
inte minst gäller detta alkohol-, narkotika- och tobaksområdet. SÖ bör därför
även framdeles ha en skolöverläkare. Behovet av särskild specialistkompetens
inom elevvårdsområdet i övrigt bör kunna tillgodoses inom ramen för de rörliga
medel som kommer att stå till SÖ:s förfogande.

2.2.2
Planering

Jag
har i föregående avsnitt behandlat den statliga skoladministrafionens uppgifter
i vad avser långsiktig och övergripande planering i huvudsak när det gäller
skolans och vuxenutbildningens kvalitativa utveckling. Vid sidan om denna mer
strategiskt inriktade planering finns det också behov av en i huvudsak
driftsinriktad, kvantitafiv planering bl.a. för planering av utbildningsutbud
som studievägar, kurser m.m. samt för personal, lokaler och andra resurser för
utbildningsverksamheten. Denna del av planeringen måste, vilket också SAK
framhåller, i hög grad anpassas fill lokala situationer, befolkningsstruktur,
förbindelsevägar, arbetsmarknad m. m. Liksom SAK anser Jag därför att denna
typ av planering så långt möjligt -inom vissa ramar som garanterar
måluppfyllelsen och att de ekonomiska resurserna inte överskrids - bör vara
decentraliserad till regional och/eller lokal nivå. Jag föreslår därför i det
följande att de årliga besluten om dimensionering och lokalisering av
gymnasieskolan decentraliseras fill länsskolnämnderna inom vissa centralt
fastställda totalramar. Vidare föreslår jag att kommunerna thi ett i huvudsak
självständigt ansvar när det gäller skollokaler.

2.2.2.1
Gymnasieskolans organisation

Planeringen
för gymnasieskolans organisation omfattar långsiktig planering, årliga
organisationsbeslut samt fastställande av elevområden för utbildningarna.

I likhet med SAK och nära
nog samtliga remissinstanser anser Jag att SÖ även i framtiden skall bära
huvudansvaret för den långsiktiga planeringen avseende gymnasieskolans
organisation. Hit räknar Jag arbete med anslagsframställning och
långtidsbedömning. Den långsiktiga planeringen omfattar också frågor om
nylokalisering av gymnasiala utbildningar i form av beslut om ny
gymnasieskolort och gymnasieskolenhet. Organisa-lionsöverväganden i samband med
kommuns utredning, prövning och fastställande av lokalbehov Ofr prop,
1978/79:90 bil. 3:1 s. 75), dvs. förändringar som i allmänhet kräver nya eller
förändrade lokaler ingår också i den långsiktiga planeringen liksom beslut om
mer genomgripande omorganisa-

Prop.
1980/81:107 30

fioner av en kommuns gymnasieskola i övrigt, t. ex. beslut
om indragning av skolenhet samt övergång från specialkurs till linje av
gymnasieskola. Sådana förändringar påverkar nämligen ofta gymnasieskolor i
andra regioner i olika grad. Den långsiktiga planeringen bör resultera i mer
långsikfiga organisationsbeslut till vilka den årliga planeringen bör knyta an.

Planeringen för olika utbildningar på kort sikt som
resulterar i årliga beslut om lokalisering och dimensionering av gymnasieskolans
studievägar, bör emellertid enligt SAK på central nivå endast ske översiktligt
medan den mer detaljerade planeringen inom givna ramar bör ske på regional och
lokal nivå. Så är redan fallet för flertalet utbildningar och SAK menar att
detta i högre grad bör gälla även för de årliga organisationsbesluten för
gymnasieskolan. SAK redovisar två alternativ för decentralisering av beslut om
gymnasieskolans årliga organisation.

SAK:s alternativ I, dvs. med länsskolnämnden som ansvarig
beslutsmyndighet, tillstyrks av 58 remissinstanser, nämligen statskontoret,
RRV, SAMN, AMS, 19 länsskolnämnder, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län,
elevvårdskommittén, integrationsutredningen, TCO, SACO/SR, SAF, LRF,
Norrköpings, Solna, Nynäshamns, Eskilstuna, Mjölby, Gnosjö, Nybro, Lunds,
Ystads, Torsby, Falu, Ljusdals, Sunds-vaUs, Vilhelmina, Luleå och Kiruna
kommuner samt landstingen i Kristianstads, Malmöhus, Kopparbergs, Gävleborgs
och Västernorrlands län. Länsskolnämnden i Kopparbergs län tillstyrker
alternafiv 1 men finner det inte uteslutet att man på sikt kan överlåta
planeringen åt kommunerna. Stockholms kommun, som även tillstyrker alternativ
I, menar att man även bör pröva om besluten kan föras över till landstingets
utbildningsnämnd.

SAK:s alternativ 2, dvs. med kommunal beslutanderätt,
fillstyrks av följande remissinstanser, nämligen länsskolnämnderna i
Stockholms, Örebro (med vissa modifieringar) och Blekinge län, komvux-utredningen,
kommunaldemokratiska kommittén. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Folkbildningsförbundet, Göteborgs, Malmö, Uppsala, Linköpings, Botkyrka,
Järfälla, Halmstads, Borås, Trollhättans, Karlstads, Köpings, Örnsköldsviks
(med modifieringar), Östersunds, Umeå och Pajala kommuner samt landstingen i
Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands,
Jämfiands och Västerbottens län.

Båda alternafiven avvisas helt av LO och SECO. LO anser
inte att SAK fillräckligt har redovisat och belyst konsekvenserna av förslagen.
SECO hyser farhågor för att SAK:s förslag skall leda till misshushållning genom
att man i varje län kommer att sträva efter att anordna sä många utbildningar
som möjligt utan att ta fitlräcklig hänsyn till utbildningskapaciteten utanför
länet m.m.

Prop. 1980/81:107 31

UHÄ
understryker vikten av att gymnasieskolplaneringen blir enkel, men att hänsyn
samtidigt tas till elevernas efterfrågan och arbetsmarknadens behov såväl
regionalt som i riksperspektivet. Den utformning av ramar, som SAK föreslagit,
innebär enligt UHÄ betydande risker för att studievägar som inte kräver
omfattande planering av och stora kostnader för lokaler och utrustning kan bli
överdimensionerade. En tendens i denna riktning har sedan några är funnits
beträffande vissa utbildningar. Detta medför konsekvenser för
högskoleutbildningen och talar för en fastare styrning än den SAK föreslagit
för att dimensioneringen av gymnasieskolan på riksnivå skall motsvara
uppställda mål.

Även
SÖ är tveksam fill SAK:s förslag i detla avseende och framhåller risken för att
lättarrangerade studievägar utan krav på dyrbar utrustning och med höga
sökandetal blir överdimensionerade. SÖ förordar därför att frågan om
decentralisering av beslut om gymnasieskolans årliga organisafion utreds
ytterligare.

Jag
vill först ange vissa utgångspunkter som bör ligga fill grund för en bedömning
av formerna för beslut om dimensionering och planering av gymnasieskolan och
därvid bl. a. erinra om utbildningsutskottets uttalande (UbU 1978/79:40 s. 18)
i anledning av motion 1978/79:628 om organisa-tionsbeslul för gymnasieskolan.

För
att kunna utnyttja intagningsplatserna i gymnasieskolan fullt ut bör de
organisatoriska beslutsfunktionerna decentraliseras i så hög grad som det är
möjligt.

Ett
ökat lokalt och regionalt inflytande över planeringen av gymnasieutbildningen
skulle göra det möjligt att snabbare möta nya behov och tillgodose efterfrågan
på olika typer av gymnasieskolutbildning.

En
ny ordning för beslut om gymnasieskolans organisation måste utformas så att
den underlättar ett förverkligande av de utbildningspolitiska målen. En ny
beslutsordning bör beakta bl. a. avvägningen av utbildningsutbudet mellan
arbetsmarknadens behov och elevernas efterfrågan, kraven på likvärdig tillgång
till utbildning i olika regioner samt en ändamålsenlig hushållning med
samhällets utbildningsresurser. Dessutom bör en ny beslutsordning garantera
stabilitet i planeringen genom tidiga organisationsbeslut. Den bör också
möjliggöra snabba justeringar när så erfordras även på ett sent stadium i
planeringsprocessen.

Planeringsarbetet
i samband med besluten om gymnasieskolans ärliga organisation kännetecknas av
en avvägning mellan behovet av styrning utifrån riksgiltiga krav å ena sidan samt
anpassning till regionala och lokala förhållanden å andra sidan. Att utifrån
detla finna en organisatorisk nivå för besluten som samtidigt tillgodoser alla
de krav som kan ställas på beslutsrutinen torde inte vara möjligt. Ett
beslutssystem för gymnasieskolans organisation bör därför utformas så att
flera nivåer i skoladministrationen deltar och samverkar.

Prop.
1980/81:107 32

Länsskolnämnderna utgör en mellannivå i det
skoladministrativa beslutssystemet. Hos dem finns en omfattande kännedom om lokala
förhållanden. De utgör samtidigt en del av den statliga skoladministrationen.
De har möjlighet att på länsplanet stämma av gymnasieskolans inriktning och
dimensionering i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner. Detta
talar för att beslut om gymnasieskolans årliga organisation i framtiden hör
fattas av länsskolnämnden. Denna aspekt förstärks om man — som jag tidigare har
förordat - betraktar den stafliga skoladministrationen som en helhet.

Jag föreslår en decentralisering av de årliga besluten om
dimensionering och lokalisering av studievägar inom gymnasieskolan till
länsskolnämnderna. Förslaget utgår från nu gällande bestämmelser om
statsbidrag lill driften av gymnasieskolor och anknyter till SAK:s alternafiv
1.

Det av SAK redovisade planeringssystemet finner Jag i allt
väsentligt vara ändamålsenligt. Dock bör avvikelser och tillägg göras i
följande avseenden.

-
Beslut om ramar
för den totala dimensioneringen av gymnasieskolan fattas av riksdag och
regering och bör i stället för nuvarande ettårsbeslut utformas som flerårsramar
avseende årselevplalser.

-
Beslut om
fördelning av årselevplalser mellan olika sektorer inom denna totalram bör
fattas av riksdag och regering.

-
Beslut om
fördelningen av sektorsramar mellan länen fattas av SÖ.

-
Beslut om
organisationen i varje kommun bör fattas av länsskolnämnd och avse varje
studieväg för sig, dvs. avse bestämd linje eller specialkurs.

-
Beslut om vissa
mindre frekventa utbildningar av riksintresse bör även i framtiden fattas
centralt av SÖ.

Regering och riksdag fastställer förutom de övergripande
utbildningspolitiska målen även lolaldimensioneringen av gymnasieskolan och
dess fördelning på olika utbildningsvägar. Sä bör ske även i fortsättningen.
Hur ramarna härför utformas får slor betydelse för utformningen av beslutssystemet
som helhet. Det är bl.a. genom denna planering som den statliga
skoladministrationen kan styra och fördela de tillgängliga resurserna.

De ramar för totaldimensionering av gymnasieskolan och den
fördelning på studievägar som nu årligen fastställs av riksdag och regering
medför vissa problem för den beslutande myndigheten liksom för kommunerna pä
grund av den kortsiktiga karaktär som dessa beslut har. Som påpekats av flera
länsskolnämnder, bör därför dessa ramar avse en något längre tidsperiod. Elt
sådant förfarande skulle medge att organisationsbeslul kunde fattas vid
tidigare lidpunkt än f. n. Besked om kommande läsårs organisation kunde
därigenom nå skolorna i så god fid att dessa bättre kunde utnyttja den
planeringstid de behöver inför ett nytt läsår.

En mera långsiktig planering skulle enligt min mening vara
till fördel för alla i planerings- och beslutsprocessen inblandade parter. Jag
föreslår därför att beslul om ramar för gymnasieskolans dimensionering i
forlsältningen utformas som flerårsramar. Beslutet bör avse en period om tre
år.

Prop. 1980/81:107 33

där
dimensioneringsbeslutet för det andra och tredje året ges formen av
bemyndigande om planeringsramar. Detta förutsätter en ny typ av beslul av
riksdag och regering, som inte behöver vara så detaljerade som nu men vars
utformning ändå måsle beakta behovet av att centralt styra avvägningen mellan
olika typer av utbildningar.

Flera
remissinsianser, däribland UHÄ och SÖ, har i sina remissyttranden över SAK:s
belänkande påtalat riskerna för atl vissa lättanordnade studievägar kan komma
att bli överdimensionerade vid etl ökal regionalt och lokalt ansvar för
organisationsbeslulen. För alt undanröja sädana risker bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt konstruktionen av de ramar med vilka riksdagen och
regeringen i framtiden skall styra fördelningen av utbildningsresurserna. Jag
förordar därvid en annorlunda utformning av ramarna än vad som gäller f. n.
Ramarna bör enligt min mening uppdelas i något vidare sektorer sä att de bättre
avspeglar arbetslivets efterfrågan på utbildade med viss inriktning.

Jag
föreslår följande utformning av de dimensioneringsstyrande ramarna i vad avser
gymnasieskolans organisation.

Sektor

Studievägar

Frekvens

läsåret

1980/81

1)
Humanislisk-Samhälls-

velenskaplig

H, S, So, Mu

18,9

2)
Vård-Social-

Konsumtionsleknisk

Ko, Ss, Vd

17,0

3)
Ekonomisk-Merkantil

E, Ek, Dk

17,9

4)
Teknisk-Naturveten-

skaplig

N, T, Te, Du

18,6

5)
Teknisk-Industriell

Ba, Be, Et, Fo, Li,

Pr, Tr, Ve

23,8

6)
Jordbruk-Skogsbruk

Jo, Sb, Td

2,1

I
de angivna frekvenstalen ingår enbart linjer och grundskoleanknutna
specialkurser, dvs. den s. k. stora ramen. Det finns starka skäl för alt även
den s. k. lilla ramen, dvs. specialkurser som är kortare än ett år samt sådana
specialkurser som fordrar tidigare gymnasial utbildning eller viss ålder, bör
ingå i sektorsramarna. Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att
överväga denna fråga.

Vid
fastställandet av antalet elevplatser inom planeringssystemet måste hänsyn tas
till att flera sektorer innehåller studievägar av olika längd. En förskjutning
av elevintresset inom en sådan utbildningssektor, exempelvis från tvååriga till
treåriga studievägar kan få betydande och icke förutsedda kostnadskonsekvenser.
De centrala besluten om gymnasieskolans dimensionering bör därför uttryckas
som antal årselevplalser per sektor. Detta innebär konkret att ett givet antal
årselevplalser "räcker" till fler intagningsplatser om de utnyttjas
för tvååriga studievägar än om de utnyttjas för tre- eller fyraåriga.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 107

Prop.
1980/81:107 34

Härigenom skapas utrymme för en vidgad lokal och regional
handlingsfrihet inom de ramar som länen får disponera. Centrala önskemål alt
påverka dimensioneringen av viss studieväg bör i första hand tillgodoses genom
allmänna riktlinjer. Endast i undanlagsfall bör kapaciteten pä enskild
studieväg låsas genom centrala beslul. Jag återkommer till denna fråga i
samband med organisationen av mindre frekventa utbildningar.

Den av mig föreslagna ramstrukturen bör i fortsättningen
användas av SÖ i verkets anslagsframställningar, i riksdagens och regeringens
beslut om medelstilldelning samt av SÖ vid fördelning av länsramar. Sedan det
årliga beslutet om fördelning av årselevplalser på sektorer har fallats bör
någon omfördelning mellan sektorerna inte komma i fräga, då detla skulle
motverka syftet med ramarna.

Det föreslagna planeringssystemet reglerar, liksom det nu
använda, endast intagningen till gymnasieskolan. För att åstadkomma en ekonomiskt
rationell organisation för hela gymnasieskolan är dock frågan om den närmare
utformningen av organisationen i högre årskurser av stort intresse. Denna
fråga bör behandlas ytterligare i samband med den översyn av
statsbidragssystemet för gymnasieskolan som jag fidigare har anmält (prop.
1980/81:20 s. II).
Till dess att detta
skett får det utrymme som uppstår vid bortfall av elever under studietiden inte
användas för att öka organisationen.

Det nya planeringssystemet bör träda i kraft fr.o.m.
läsåret 1983/84. Beslut enligt det nya planeringssystemet kommer därför alt tas
första gången under hösten 1982. I 1982 års budgetproposition bör därvid dimensioneringen
för läsåret 1982/83 anges enligt hittillsvarande syslem. Denna bör emellertid
kompletteras med planeringsramar för läsåren 1983/84 och 1984/85 enligt den
utformning Jag här har angivit.

Jag övergår nu till atl behandla de nya rutinerna för de
årliga besluten om dimensionering och lokalisering av gymnasieskolan. Med
utgångspunkt i befintlig gymnasieskolorganisalion, aktuellt befolkningsunderiag
och med beaktande av den totalram och de övriga riktlinjer som anges av riksdag
och regering fastställer SÖ dimensioneringen, dvs. antalet årselevplalser för
varje län {länsram) fördelad på de sektorer som anges i totalramen. SÖ bör dock
behålla en utjämningsresurs i reserv för beslut om vissa lågfrekventa
utbildningar samt för att vid eventuella behov senare kunna förstärka
länsramarna.

Inom de planeringsramar som SÖ fastställer för länet
fördelar länsskolnämnden årselevplatserna på länets gymnasieskolkommuner. För
atl möjliggöra detta måsle nämndens beslut enligt min uppfattning avse
organisation per studieväg. Vid behov bör kommunerna liksom nu kunna begära
ändring av sin gymnasieskolorganisation. Länsskolnämnden bör omgående kunna
fatta beslut härom så länge ändringen ryms inom länsramen. Fordras tilldelning
ulöver länsramen måste emellertid SÖ först besluta om ändring i länsramen,
antingen i form av omfördelning mellan länen eller också som tilldelning ur den
cenirala utjämningsresursen.

Prop.
1980/81:107 35

Som jag tidigare har förordat, bör SÖ även framdeles
besluta om organisationen av vissa mindre frekventa utbildningar i
gymnasieskolan främsl sådana inom det yrkesinriktade området, vilka betjänar en
begränsad arbetsmarknad. Dessa utbildningar är kvantitativt marginella, men är
av avgörande betydelse för möjligheten all organisera gymnasieskolulbildning
avsedd för mindre frekventa yrkesområden eller branscher. Om sådana
utbildningsbehov skall kunna tillgodoses i gymnasieskolan inom en ekonomiskt
försvarbar ram måste utbildningsplatserna koncentreras till några få orter i
landel med åtföljande krav på stora upptagningsområden. Beslut om ny- och
omlokalisering samt i viss mån ändrad dimensionering av sådana lågfrekventa
utbildningar är därför en fråga av vikt även utanför elt enskilt län, i vissa
fall t. o. m. elt riksintresse. Varje förändring i organisationen, om än
liten, utgör alltså relativt sett en betydande förändring. Jag finner därför att
vissa särskilda rutiner bör gälla för lågfrekventa utbildningar.

Begreppet lågfrekvent utbildning är inte entydigt. 1
samband med SÖ:s underlag för länsskolnämndernas beslut om elevområden sätts
exempelvis gränsen f. n. vid lokalisering till högst 25 orter i landet. En stor
del av dessa lågfrekventa utbildningar utgörs av parallellutbildningar till
linjer och specialkurser, som följer äldre läroplaner och endast har ett
mycket lokalt rekryteringsområde. Vid en genomgång av dessa studievägar i
avsikt alt urskilja utbildningar av mer allmänt riksintresse kan antalet
troligen begränsas betydligt. Omfattningen av dessa lågfrekventa studievägar
av riksintresse bör kunna Justeras årligen. Till denna grupp kan även föras
vissa utbildningar som har karaktär av försöksverksamhet och därigenom också
kräver ett centralt planeringsansvar. SÖ har som central instans bättre
förutsättningar än länsskolnämnderna att fatta beslut om förändringar rörande
dessa lågfrekventa utbildningar genom bl.a. kontinuerligt samråd med de
centrala yrkesnämnderna och andra intressenter. En annan fördel med en central
beslutsnivå för dessa utbildningar är att SÖ vid fördelning av länsramarna kan
ta särskild hänsyn till förekomsten av utbildningar med ett stort antal elever
från andra län. Utbildningsplatserna på dessa studievägar behöver i så fall
inte inkräkta på länets övriga utbud. Del bör uppdras åt SÖ att upprätta och
årligen revidera förteckning över lågfrekventa utbildningar med beaktande av
vad jag har anfört.

Jag finner det således mot denna bakgrund ändamålsenligt
att vissa beslut om lokalisering och dimensionering av mindre frekventa
studievägar även i framtiden fattas centralt av SÖ. Del är dock endast i de
fall någon förändring föreslås av tidigare beslut om resp. utbildnings lokalisering
eller dimensionering som SÖ:s beslut bör erfordras. Sådan förändring bör,
förutom av skolhuvudmännen, även kunna initieras av länsskolnämnden eller SÖ.
Härigenom bör antalet beslut bli relativt litet. Förslaget innebär, att
länsskolnämnden vid de årliga besluten om gymnasieskolans organisation
urskiljer de ärenden som avser förändrad lokalisering eller

Prop.
1980/81:107 36

dimensionering av vissa särskilt förtecknade lågfrekventa
studievägar och vidarebefordrar dessa med eget yttrande till SÖ för beslul.

Nuvarande beslutssystem tillgodoser genom sin konstruktion
en god central kunskap om gymnasieskolans dimensionering och lokalisering. Så
blir inte automatiskt fallet vid decentraliserade beslut om gymnasieskolans
årliga organisation. SAK framhåller därför vikten av att beslutsordningen även
i framtiden utformas så atl en central kunskap ständigt finns tillgänglig om
gymnasieskolans dimensionering och lokalisering. För atl garantera detta finner
jag det nödvändigt att SÖ fortlöpande också i framtiden via en särskild
rapporteringsrutin kan följa förändringar i gymnasieskolorganisationen i
länen. För att dessa rutiner skall fungera måste vissa krav ställas på
standardisering och formalisering av organisationsbeslulen. Dessa bör därför
fattas vid en och samma tidpunkt i samtliga län. En förteckning över
studievägarnas lokalisering och dimensionering i riket bör även i framliden
framställas årligen. Det bör uppdras ål SÖ att efter samråd med länsskolnämnderna
fastställa dessa rutiner.

Jag avser atl föreslå regeringen att uppdra åt SÖ och SCB
alt efter samråd med företrädare för skolhuvudmännen närmare pröva hur det
nuvarande informationssystemet behöver förändras med anledning av mina förslag
till förändrat planeringssystem för gymnasieskolans organisation.

De förslag
om ny beslutsordning för gymnasieskolans årliga organisation som Jag har lagt
fram innebär Jämfört med nuvarande ordning en decentralisering av beslutsnivån
och bör leda fill atl beslut om gymnasieskolans organisation kan meddelas
tidigare än vad som f. n. är fallet. I och med atl besluten i fortsättningen
las på regional nivå bör detla också innebära större möjlighet till samverkan
med andra ulbildningsformer liksom med andra organ på länsnivå i frägor av
belydelse för gymnasieskolans organisation, t. ex. länsarbetsnämnden och
länsstyrelsen i fråga om länsplaneringen. Länsplaneringen skall utgöra
underlag för samordning av åtgärder i regionalpolitiskt syfte mellan den
statliga verksamhetens olika sektorer och planeringen i landsting, kommuner
och näringsliv. Härigenom bör gymnasieskolans relationer lill andra
samhällssektorer och samhällsutvecklingen i stort bli bättre belysta och
analyserade än f. n. Detta gäller inte minst relationen lill arbetsmarknaden
där den resurs som de regionala planeringsråden för samverkan mellan skola och
arbetsliv utgör måsle beaktas.

Jag finner det också angelägel att betona att kommunens
inflytande över gymnasieskolans organisation kvarstår oförändrat i det av mig
förordade systemet. Oberoende av vilket planeringssystem som tillämpas för
gymnasieskolan kommer det slutliga anordnandet av utbildningar reellt att avgöras
av styrelsen för skolan. Fortfarande har kommunen grundansvaret för planering
och utveckling av gymnasieskolan på lokal nivå. Det är skolhuvudmännen som har
initiativräll när del gäller organisationsfrågor. Utan

Prop.
1980/81:107 37

ett
kommunalt beslut som grund kan ny utbildning aldrig etableras i en kommun.

De
kommunala ambitionerna och anspråken måste dock avstämmas mot de totalt
disponibla resurserna i samhället. Denna process kommer att ske inom den
statliga skoladministrationen där SÖ och länsskolnämnderna i samverkan och allt
efter beslutsnivå bär ansvaret för att riksdagens och regeringens beslut
förverkligas.

SAK
har också föreslagit ett förenklat system för fastställande av elevområden för
gymnasieskolan.

Enligt
vad jag har erfarit skall fr. o. m. läsåret 1981/82 i samarbete mellan SÖ och
länsskolnämnderna prövas vissa förenklade rutiner vid fastställande av elevområde
för studievägar som finns i högst 25 kommuner i landet. I avvaktan på
erfarenheter härav är Jag inte nu beredd all föreslå någon ändring i gällande
system för fastställande av elevområde i gymnasieskolan.

2.2.2.2
Skolbyggnader

SÖ:s
uppgifter på skolbyggnadsområdet bör enligt SAK i huvudsak begränsas till
sådana utvecklingsuppgifter som sammanhänger med verkets ansvar för
pedagogiskt utvecklingsarbete.

De
utvecklingsuppgifter, som enligt SAK bör ankomma pä SÖ, bör främst beakta
sambandet mellan undervisningsplanering och skolbyggnadsplanering. SAK anser
att ett viktigt inslag härvid är alt beakta nya och förändrade utbildningars
krav på lokaler och lokalutformning. SÖ bör även kunna inifiera och leda ett
allmänt utvecklingsarbete i vad avser skolans fysiska miljö. SÖ bör bl. a.
kunna utarbeta generella underiag och modeller som hjälpmedel samt lämna
allmänna råd för den lokala skolbyggnadsplaneringen. Detta innebär, anser SAK,
att SÖ på olika sätt måste följa utvecklingen på skolbyggnadsområdet såväl nationellt
som internationellt.

Beslut
har fattats att avveckla statsbidraget till investeringar i skolbyggnader
fr.o. m. den Ijuli 1981 (prop. 1979/80:90 bil. 3, FiU 1979/80:25, rskr
1979/80:287). Genom det övergångsbidrag som beslutats kommer statsbidraget
till investeringar i skolbyggnader att vara helt avvecklat den 1 juli 1982.

Jag
delar SAK:s uppfattning att SÖ:s uppgifter på skolbyggnadsområdet i vad avser
skolor och utbildningar med kommunalt och landstingskommunalt huvudmannaskap i
huvudsak bör begränsas till sådana uppgifter som sammanhänger med verkets
ansvar för skolans utveckling. SÖ bör därför även fortsättningsvis ha viss
kompetens och vissa resurser för utvecklingsuppgifter och
rådgivningsverksamhet, vilket också nära nog samtliga remissinstanser
framhåller. SÖ:s nuvarande uppgifter i vad avser byggnader för folkhögskolor
och statliga utbildningar, bl. a. specialskolan och arbetsmarknadsutbildningen,
berörs dock inte av mina förslag.

SÖ:s
utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet bör enligt min mening

Prop. 1980/81:107 38

främst
inriktas på kartläggning av nya och förändrade utbildningars lokalbehov och
lokalutformning. Som Jag tidigare har anfört förordar jag atl SÖ även i
fortsättningen bedriver rådgivnings- och serviceverksamhet på skolbyggnadsområdet.
Den bör syfta till att ge kommuner och landstingskommuner stöd i frågor om
skolbyggnadsplanering så att de lokalmässiga förutsättningarna för en likvärdig
utbildningsstandard i hela landet så långt möjligt kan uppfyllas. Rådgivnings-
och serviceverksamheten bör enligt min mening även kunna tillgodose det växande
informationsbehov som decentralisering, samverkan och medbestämmande skapar.

Enligt
min mening bör SÖ:s främsta uppgifter pä skolbyggnadsområdet vara att ge råd
och meddela erfarenheter, som kommunerna kan få del av genom att vända sig till
SÖ. Jag förordar därför alt SÖ utarbetar särskilda underlag för planeringen av
skolans fysiska miljö. Dessa planeringsunderlag bör utformas som stöd för
skolhuvudmännens analys och beräkning av lokalbehov vid ny-, till- eller
ombyggnad av skollokaler.

Planeringsunderlagen
bör inte innehålla föreskrifter, utan genomgående ha karaktären av allmänna
råd. De bör i likhet med kommentarmaterialet till grundskolans läroplan
successivt förnyas och aktualiseras. Planeringsunderlag bör i första hand
finnas för grundskolan och de mest frekventa studievägarna i gymnasieskolan.
Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att utarbeta sådana underlag för
lokalplanering.

Utöver
den allmänna och övergripande rådgivnings- och serviceverksamheten bör SÖ
kunna ge råd och service kring enskilda objekt vad gäller lokalbehov och
lokalulformning. Denna objektsbundna verksamhet bör vara frivillig för
kommunerna och omfalla samtliga skolformer under kommunalt och
landstingskommunalt huvudmannaskap. Enligl min mening bör också huvudmännen för
enskilda statsunderstödda skolor ha möjlighet att få råd och service i
skolbyggnadsfrågor.

Mot
bakgrund av vad Jag har anfört om SÖ:s framtida uppgifter på
skolbyggnadsområdet bör nuvarande bestämmelser om statlig lokalbehovsprövning
och skissritningsgranskning med åtföljande kontroll upphöra att gälla fr. o. m.
den 1 juli 1982.

I
propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 (prop. 1979/80:90 bil.
3 s. 37) anmälde jag att RRV i sitt remissyttrande över departementspromemorian
(DsU 1979: 15) Nya former för finansiering av skolbyggandet ifrågasatt om inte
SÖ:s frivilliga skissritningsgranskning borde ävgiftsfinansieras för att
efterfrågan skulle bli rätt bedömd. Jag fann liksom RRV att denna fråga
lämpligen borde prövas i samband med behandlingen av SAK:s förslag om SÖ:s
organisation.

Enligt
min mening bör en sådan avgiftsfinansiering av SÖ:s rådgivnings-och
serviceverksamhet övervägas när ett par års erfarenheter vunnits av den
verksamhet pä skolbyggnadsområdet som jag här har föreslagit.

Prop.
1980/81:107 39

2.2.2.3
Stadigvarande undervisningsmateriel

SAK
har redovisat syfiet med statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel
i gymnasieskolan. För många av gymnasieskolans studievägar är etableringen
förenad med betydande kostnader för den första uppsättningen stadigvarande
undervisningsmateriel. I synnerhet gäller detla de yrkesinriktade
studievägarna. Enligt SAK utgör bidraget en viklig stimulansfaktor vid
nyetablering eller utökning av yrkesinriktade studievägar.

Nuvarande
bidragssystem för undervisningsmateriel med bl.a. avräkning av befintlig
materiel som kan samutnyltjas kräver enligt SAK en väsentlig arbetsinsats på SÖ
innan bidragsunderlaget kan fastställas. SAK anser att bidragsgivningen i vad
avser undervisningsmateriel till olika utbildningar bör ses över ytterligare i
syfte att förenkla den administrativa handläggningen.

I enlighet med riksdagens
beslut våren 1979 (prop. 1978/79:95 bil. 4, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335)
har fr. o. m. den 1 Juli 1980 statsbidraget till kostnader för anskaffande
eller förhyrande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
begränsats till naturvetenskaplig linje, fyraårig teknisk linje och närliggande
specialkurser, tvååriga yrkesinriktade linjer och närliggande specialkurser
samt kommunal högskoleutbildning, den senare i vad avser tekniska yrken och
vårdyrken.

I
linje med riksdagens beslut bör enligt SAK övervägas möjligheterna att
ytterligare begränsa bidragsgivningen till enbart sådana utbildningar, som
ställer krav på kvalificerad och dyr utrustning och som således i första hand
behöver ett stimulansbidrag. SAK föreslår vidare alt bidragets storlek prövas
i syfte atl verkligen åstadkomma önskad stimulanseffekt. Vidare bör enligt
kommittén möjlighelerna prövas alt ändra bidragskonstruk-lionen i riktning mot
mer schabloniserade bidrag, som har kvar eller förstärker stimulanseffekten men
som ger en avsevärt förenklad slalsbi-dragshantering. I samband med en översyn
av bidragssystemet med här angiven inriktning bör också möjligheterna prövas
atl låta länsskolnämnderna besluta om statsbidrag för undervisningsmateriel.

Inom
regeringskansliet har tillsalts en arbetsgrupp med uppdrag att bereda frågor
bl. a. om bidragssystemet för undervisningsmateriel. Arbetet är inriktat på att
söka finna mer schabloniserade bidrag som ger en avsevärt förenklad
statsbidragsadministralion. Arbetsgruppen har också till uppgift alt pröva
möjligheten att låta länsskolnämnderna besluta om statsbidrag till
undervisningsmateriel. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag
vill slutligen behandla frågan om normalutrustning. 1 likhet med SAK anser jag
att det finns etl direkt samband mellan utbildningsinnehåll och utrustning. 1
läroplansarbetet måste därför bedömas vilken materiel

Prop. 1980/81:107 40

som
bör anskaffas för att stödja utvecklingen av ämnet i fråga och hur anskaffad
materiel kan användas för att begränsa investeringskostnaderna. Enligt min
mening bör SÖ liksom hittills utfärda förteckningar över normalutrustning för
ämnen på högfrekventa studievägar. Med normalutrustning avser jag den
uppsättning stadigvarande undervisningsmateriel som behövs för att
undervisningen i ell ämne skall kunna bedrivas. Normalutrustningens omfattning
avgörs av utbildningsinnehållet enligt kursplan för resp. ämne.
Normalulrustningslistorna bör utarbetas samtidigt med lim- och kursplanerna.

2.2.3
Administration

Innan
jag behandlar SAK:s förslag till decentralisering och förenklingar inom det
administrativa området villjag erinra om att SAK utöver det som redovisas i
betänkandet i en separat skrivelse (PM 29, 1979-12-14) föreslagit olika
konkreta åtgärder i syfte alt minska och förenkla skoladministrationen. Jag har
redan i propositionen (prop. 1979/80:90) om kommunalekonomiska frågor inför år
1981 behandlat de flesta av SAK:s förslag i promemorian när det gäller
statsbidrag. Promemorian har därefter remissbehandlats i de delar som inte
redan har underställts riksdagen. Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet
kommitténs förslag.

Övriga statsbidragsförslag
bereds f.n. inom regeringskansliet och Jag avser att senare återkomma till
regeringen när del gäller dem.

Beträffande merparten av
de andra förslag som SAK redovisar i promemorian ankommer det på regeringen
att besluta. Jag avser atl senare föreslå regeringen alt falla beslut i dessa
avseenden i syfte atl ylterligare minska och förenkla administrationen.

Jag avser att i det
följande lämna en redovisning av vissa statsbidragsbeslut och övergår därefter
till alt behandla de förslag om statsbidragsadministration,
personaladministration och besvär över beslut av skolmyndighet som SAK
redovisar i sitt betänkande. Jag tar också upp SSK:s förslag i vad avser tillsättning
m. m. av personal inom skolväsendel.

2.2.3.1
Statsbidragsadministration

I
propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 (prop. 1979/80:90 bil.
3 s. 33 f.) behandlade jag SAK:s förslag i PM29 när det gäller vissa
statsbidrag fill Jord- och skogsbruksulbildningar. bidrag till kostnader för
vissa icke-ordinarie lärare (s. k. uppsägningslön) och bidrag lill avlönande av
föreståndare vid elevhem med landstingskommunal huvudman. I samma proposition
behandlade Jag även frågan om statsbidrag till byggnadsarbeten inom
skolväsendel och efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet SAK:s
förslag om statsbidrag lill kostnader för lärares resor och traktamente i
samband med kurser som anordnas inom kommunal vuxenutbildning i glesbygd.
Förslagen innebar en avveckling av ifrågavarande statsbidrag. Riksdagen
beslutade i enlighet med förslagen (FiU 1979/80:25. rskr 1979/80:287).

Prop.
1980/81:107 41

Riksdagen
fattade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) beslut
om avveckling av vissa statsbidrag, nämligen statsbidrag enligt den s. k.
bestridandeförordningen, statsbidrag till bostäder för lärare, lill audivisuell
utrustning och till inventarier i teknikverkslad i grundskolan, samt om
förenkling av vissa andra slatsbidragsregler. Med anledningav
besparingspropositionen (prop. 1980/81:20, UbU 1980/81:15, rskr 1980/81: 120)
har riksdagen nyligen fallat beslut om avveckling av statsbidraget för
särskilda kostnader vid utbildning på heltid för industri och hantverk.

Det nya statsbidraget för
grundskolan som fastställdes genom beslut av riksdagen vid 1975/76 och 1977/78
års riksmöten (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367 och prop.
1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260) har också inneburit stora
administrativa förenklingar.

Att statsbidrag pä detta
sätt förenklats och/eller inordnats i annan statlig bidragsgivning, främst
skatleutjämningssystemet, har inneburit stora administrativa vinster för såväl
statliga som kommunala myndigheter.

Det
pågår även översyn av andra statsbidrag på utbildningsområdet dels i vissa
kommittéer, dels inom utbildningsdepartementet.

SSK har övervägt olika
modeller för ett nytt statsbidragssystem för grundskolan och därvid förordat
att elevantalet bör bilda grunden för alt beräkna statsbidragets storlek för de
olika kommunerna. Ett sådant presta-tionsrelaterat system förhåller sig
neutralt lill kommunernas kostnader samt val av resursslag och
skolorganisation. SSK anför emellertid att nuvarande statsbidragssystem bör
utvärderas fortlöpande och att SSK inte anser det realistiskt att föreslå
omedelbara ändringar av ett syslem som inte fått lid att verka och innan
kommunerna kunnat anpassa sig och dra fördel av den ökade frihet som
SlA-beslulet medger. SSK:s uttalande om det realistiska i omedelbara
förändringar av statsbidragssystemet stöds av nästan alla remissinstanser. En
utvärdering av del nya statsbidraget för grundskolan pågår. Enligl min mening
bör resultatet av detta arbele avvaktas och Jag anser därför atl SSK:s förslag
om ny modell för statsbidragssystemet inte bör föranleda någon åtgärd.

Jag
övergår nu till att behandla SAK:s förslag pä stalsbidragsområdet.

I
likhet med SAK vill Jag framhålla alt förenklingar och inordnande av
statsbidrag i annan statlig bidragsgivning inte bara innebär administrativa
fördelar utan även - vilket är av ännu större betydelse - möjliggör ett ökat
lokalt ansvar för skolverksamheten. Jag vill i detta fall ansluta mig till de
utgångspunkter för utvecklingsarbetet inom statsbidragsområdet som SAK har angett,
nämligen att bidragsreglerna bör

-
främja en likvärdig
utbildningsstandard i hela riket,

-
beakta huvudmännens skilda
förutsättningar att bedriva verksamheten,

-
stå i överensstämmelse med
ansvarsfördelningen i övrigt,

-
tillgodose decentralisering och
ökad lokal beslutanderätt.

Prop. 1980/81:107 42

— stimulera
till en effektiv verksamhet och en god hushållning av medel hos såväl stal som
huvudman saml

— utformas
så att administrationen av statsbidragen blir enkel.

Jag
finner även all de principer för ansvarsfördelningen inom
stalsbi-dragsadministrationen som SAK föreslagit i huvudsak bör gälla, dvs. samma
myndighetsnivå skall svara såväl för beslut om underlag för statsbidrag som för
kontroll och granskning. Därvid bör i princip länsskolnämnderna hanlera statsbidrag
i här nämnda avseenden lill skolor med kommunal huvudman och skolor med annan
huvudman i de fall de har samma utbildningsinriktning och bidragssystem. I
övrigt bör SÖ hantera statsbidragen. 1 likhet med SAK finner jag inte skäl
föreslå någon ändring av det förhållandet atl SÖ betalar ut nästan samtliga
statsbidrag för skolväsendet. Såvitt gäller hanteringen av statsbidrag till
kommunal vuxenutbildning och grundutbildning för vuxna bör inte några
förändringar genomföras så länge komvux-utredningens arbete pågår.

SAK
framhåller att den administrativa insatsen för såväl stat som kommun kan
begränsas om storleken av vissa komponenter som ingår i grundskolans
tilläggsbidrag kan fastställas och låsas för en längre lidsperiod. Jag vill i
detta fall hänvisa lill vad Jag tidigare denna dag har anfört i propositionen
om skolforskning och personalutveckling om lön med B-avdrag för studier. När
det gäller frågan om en låsning av övriga i tilläggsbidraget ingående
komponenter bör denna övervägas inom ramen för utvärderingen av grundskolans
statsbidrag.

SAK
framlägger vissa förslag när det gäller bidrag till personell assistans och
till tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade elever. SAK har föreslagit en
översyn av de administrativa rutinerna för ansökan och rekvisition av
statsbidraget till företagsskolor. Dessa statsbidrag harjag behandlat i
budgetpropositionen (prop. 1980/81:100 bil. 12), där jag har föreslagit att
statsbidragen avvecklas. Behovet av bidrag till personell assistans samt
tekniska och andra stödåtgärder för handikappade elever i gymnasieskolan skall
enligt mitt förslag i stället beaktas vid fördelningen av anslaget Särskilda
ålgärder på skolområdet.

När
det gäller driftbidraget till gymnasieskolor framlägger SAK vissa förslag som
bereds i den översyn av statsbidraget till gymnasieskolan som jag anmälde i
besparingspropositionen (prop. 1980/81:20 bil. 8 s. II).

SAK
har lagt etl principförslag om nytt statsbidragssystem för särskolan. Förslaget
har överiämnats lill omsorgskommittén (S 1977:12).

När
det gäller statsbidraget till enskilda yrkesskolor fordras enligt SAK en
radikal förändring av bidragsreglerna för att minska
statsbidragsadministrafionen. Denna fråga liksom frågan om statsbidrag till
andra skolor med enskild huvudman behandlas av kommittén angående

Prop. 1980/81:107 43

skolor
med annan huvudman än stat och kommun (U 1979: 13). Komvux-utredningen (U
1978:04) ser över statsbidragsbestämmelser för den kommunala
vuxenutbildningen. För grundutbildningen för vuxna har chefen för utbildningsdepartementet
föreslagit ett förenklat statsbidragssystem i budgetpropositionen 1981.

Bidragen
till kontakttolkutbildning bör enligt SAK helt inordnas i bidragen till
sludiecirkelverksamhet resp. folkhögskolor. Jag har, efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet, beslutat atl inle föreslå några förändringar i detta
avseende.

SAK
föreslår att administrationen av bidrag till kommunal högskoleutbildning förs
över till myndighet inom högskoleadministrationen. Jag behandlar detta förslag
i del följande i samband med frågan om tillsynen av den kommunala
högskoleutbildningen.

För atl förenkla
statsbidragsgivningen till institutioner, föreningar eller enskilda personer
föreslår SAK alt regleringsbreven ändras så atl bidragen utbetalas mol redovisningsskyldighet
inför SÖ. Utbetalningar av statsbidrag till ett tjugotal olika institutioner
och föreningar sker f. n. först sedan SÖ granskal redovisningen och
redogörelser för bidragets användning. Denna redovisningsskyldighet bör enligt
SAK i fortsättningen anses fullgjord genom intyg från auktoriserad eller av
statlig myndighet utsedd revisor. Jag vill för egen del betona att granskning
av redovisningen i första hand åvilar mottagarens revisorer. 1 enlighet med
bestämmelserna i förordningen (1980:718) om revision vid revisionskontor åvilar
det externa revisionsansvaret SÖ:s revisionskonlor. Den granskning som SÖ nu
gör bör därmed upphöra.

SAK
framhåller slutligen att behovet av redovisningsrevision minskar, i varje fall
för det kommunala skolväsendel, om SAK:s förslag genomförs. Omfattningen av mer
för val t ningsre visione II
t inriktade insatser skulle däremot
inte påverkas. Jag vill i detla sammanhang erinra om riksdagens beslut (FiU
1979/80:41, rskr 1979/80:394) med anledning av de i prop. 1979/80: 150 (bil. 2)
framlagda förslagen om den statliga revisionsverksamheten. Regeringen föreskrev
genom beslut den 18 september 1980 att vad som har anförts i propositionen och
utskottsbetänkandel skall ligga till grund för den statliga revisionsverksamhetens
organisation och arbetsformer. Regeringen utfärdade samma dag den nyss nämnda
förordningen om revision. Av denna förordning framgår atl institutioners,
kommuners, föreningars och enskilda personers redovisning av mottagna
statsbidrag granskas av del revisionskontor som granskar verksamheten vid den
myndighet som tecknar utbetalningsbesked beträffande statsbidraget.

Jag
kan konstalera, atl praktiskt tagel alla konkreta förslag som SAK har lagt fram
i PM 29 och i betänkandet när det gäller förenklingar av statsbidrag har
genomförts eller kommer att genomföras om mina förslag i 1981 års
budgetproposifion bifalls av riksdagen. Behovet av administrativa resurser för
hantering av statsbidrag minskar således i hög grad.

Prop. 1980/81:107 44

2.2.3.2 Personaladministration

1 det följande behandlar Jag vissa personaladministraliva
frågor avseende i första hand personal med statligt reglerade anställningar i
skolor och utbildningar med kommunall huvudmannaskap, dvs. frågor som berör i
huvudsak skolledare och lärare i grundskola, gymnasieskola, kommunal
vuxenutbildning och — till en del — kommunal högskoleutbildning. Mina förslag
fär dock - vilket Jag redovisar i det följande - konsekvenser för personal även
vid andra skolformer som står under SÖ:s inseende.

SSK har i
sitt betänkande fört en principiell diskussion om ett vidgat och mer samlat
kommunalt inflytande över och ansvar för all skolpersonal. Utgångspunkten för
SSK:s diskussion har varit ett fullständigt kommunall driftansvar för skolan.
Från denna utgångspunkt har utredningen skisserat en utveckling innebärande atl
samtliga nu statligt reglerade tjänster i skolväsendel kommunaliseras. SSK
konstaterar dock att en sådan utveckling måsle ske stegvis och under en längre
lidsperiod. Utredningen har därför övervägt etl antal andra mindre långtgående
alternativ när det gäller avvägningen av ansvarel mellan stat och kommun för
skolledare och lärare.

SSK förordar ett alternativ där alla tjänster inom
skolväsendel - alltså även skolledare och ordinarie lärare - tillsätts av
kommunen. Beträffande skolcheferna, dvs. skoldirektör, biträdande skoldirektör,
förste rektor och rektor tillika skolchef, föreslås den statliga regleringen
utgå och tjänsterna bli helt kommunala. Tjänsterna som skolledare liksom
tjänsterna som lärare föreslås förbli statligt reglerade. Behörighet och
befordringsgrunder bör enligt SSK även i fortsättningen regleras av staten
författningsvägen. Reglerna för inrättande av tjänst föresläs kvarstå
oförändrade. Rätten att anföra förvaltningsbesvär skall enligt SSK:s förslag
finnas kvar.

Remissinstanserna tillstyrker med få undantag förslaget
att skolchefs-tjänsterna tillsätts av kommunen. Ungefär en fjärdedel av dem som
tillstyrker kommunal tillsättning föredrar emellertid all tjänsterna även i framtiden
är statligt reglerade och all förvallningsbesvär även i fortsättningen får
anföras över tillsättningsbesluten. Kommunal tillsättning av skolchefer
avstyrks dock av SACO/SR, TCO, några länsskolnämnder och kommuner.

SSK:s förslag om tillsättning av rektorer, biträdande
rektorer och studierektorer saml ordinarie lärare tillstyrks bl.a. av RRV,
SAV, SPN, statskontoret. Kommunförbundet, Landstingsförbundet, tolv länsskolnämnder
samt majoriteten av landstingskommunerna och kommunerna. Även SÖ tillstyrker
förslaget men anser alt lektorstjänsterna även i fortsättningen bör tillsättas
av SÖ.

Förslaget om kommunal tillsältning av skolledare och
lärare avstyrks däremot av bl.a. fem länsskolnämnder och några kommuner. Dessa
instanser pekar framför allt på svårigheter som uppkommer vid en lokal
tillsättning när det gäller meritvärdering och samordning mellan sökande till
tjänster i flera kommuner. Några instanser avråder också frän att nu

Prop. 1980/81:107 45

genomföra en förändring av tillsäftningsproceduren mol de
berörda personalorganisationernas önskemål. SACOISR och TCO avstyrker
kategoriskt SSK:s förslag.

Många remissinstanser tar också upp frågan om
ordinarieskapet för lärare. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser
i.ex. att ordinarieskapet bl.a. mot bakgrund av nuvarande
trygghetslagstiftning inte längre har någon arbetsrättslig betydelse och därför
bör bringas att upphöra. Även SÖ ifrågasätter om inte uppdelningen i ordinarie
och icke-ordinarie lärartjänster - när framöver tillsättning med
konstitutorialets rättsverkningar inte längre skall ske - blir av så ringa
praktisk betydelse att man bör överväga om inte de ordinarie lärartjänsterna
bör avskaffas i den betydelsen att nya sådana tjänster ej inrättas eller
tillsätts.

SAK
konstaterar inledningsvis att direktiven begränsat kommitténs möjligheter att
framlägga förslag, som ändrar ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vad
gäller tillsättningsärenden. SAK:s överväganden har därför begränsats till
förslag om decentralisering inom den statliga skoladministrationen. Kommittén
utgår emellertid från atl SSK:s förslag om bl.a. lillsätlning av skolchefer,
skolledare samt ordinarie lärare kommer att beredas inom regeringskansliet
ungefär samtidigt med kommitténs egna förslag. Eu genomförande av SSK:s förslag
innebär då att SAK:s förslag i tillsättningsfrågorna kommer att sakna
aktualitet.

SAK föreslär alt skoldirektörs- och biträdande
skoldirektörstjänster i fortsättningen tillsätts av SÖ i stället för av
regeringen och atl länsskolnämnderna övertar ansvaret för de
tillsättningsärenden som i dag åvilar SÖ, med undantag av lektorstjänsterna.
Dessa bör enligt kommittén fortfarande tillsältas av SÖ.

Även om del inte ingick i SAK:s uppdrag atl lägga fram
förslag, som innebar förändring av nuvarande uppgiftsfördelning mellan stal och
kommun beträffande tillsättning av arbetstagare med statligt reglerade
tjänster, har SAK emellertid ansett det motiverat alt belysa de tunga
administrativa insatser, som är förenade med nuvarande system med ordinarie
tjänster och tillsättning härav. Kommittén har ingående behandlat dels grunden
för det i dag statliga tillsätiningsarbetel i fråga om lärartjänster, nämligen
ordinarieskapet, dels nuvarande tillsältningsordning för ordinarie tjänster.

SAK konstaterar att tillsättningen av ordinarie
lärartjänster är en tids-och arbetskrävande procedur. SAK ifrågasätter därför
om resultatet av denna administrativa procedur är sådant all del tungrodda
förfarandet är berättigat. Då skillnaderna mellan ordinarie och exlra ordinarie
tjänst i dag är obetydliga skulle det enligt SAK:s uppfattning inte innebära
någon större förändring om man ersatte dagens anställningsformer med i princip
två huvudformer för anställning av lärare, nämligen dels tillsvidareanställning
utan tidsbegränsning, dels anställning för begränsad tid. Nuvarande former för
statlig reglering av behörighet och meritvärdering bör i så fall bibehållas.

Prop. 1980/81:107 46

Flertalet
remissinstanser hänvisar fill de uppfattningar de tidigare redovisat i samband
med yttranden över SSK:s förslag. Det innebär alt många instanser anser att
alla tjänster på skolområdet i princip bör tillsättas av kommunen. Framför
allt anser man att tjänsterna som skolchef bör tillsättas på samma säll som
gäller för andra kommunala förvaltnings-chefstjänster.

Kommunförbundet
och Landstingsförbundet tillstyrker SAK:s förslag men menar atl utvecklingen
bör gå mot etl genomförande av SSK:s förslag om ett kommunalt driftansvar och
därmed en kommunal lillsätlning av alla tjänster på skolområdet.

Många
remissinstanser lar också upp frågan om ordinarieskapet för lärare i dess
nuvarande form och menar att det har spelat ul sin roll.

Efter
att i allmänhet ha erinrat om tidigare principiella ställningstaganden
tillstyrker majoriteten av remissinstanserna SAK:s förslag om tillsättning av
skolchefer och skolledare. När det gäller förslaget att SÖ även i framtiden
skall tillsätta lektorstjänslerna är remissopinionen splittrad. Förslaget
tillstyrks av bl. a. SÖ. De flesta länsskolnämnder föreslår alt lektorstjänsterna
skall tillsältas av nämnderna. Även SAMN förordar en decentralisering av
lektorslillsätlningarna.

SACO/SR
och TCO avvisar SAK:s samtliga förslag lill förändringar av del nuvarande
systemet för ijänstetillsältningar.

Som
grund för mina fortsatta överväganden villjag anföra följande.

Jag har redan i
inledningen angett vissa riktlinjer som enligt min mening bör prägla
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område. Av vad jag har
anfört följer, att jag, även om frågan ses i ell långt tidsperspektiv, inle kan
ställa mig bakom tanken på så genomgripande förändringar för skolväsendels
personal som SSK:s förslag om elt fullständigt kommunalt driftansvar för
skolan innebär. Flertalet tjänster inom det kommunala skolväsendet är i dag
statligt reglerade. Detta innebär att avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Enligt min
mening bör i princip alla tjänster som nu är stafiigt reglerade också vara det
i fortsättningen. Jag anser också att den författningsreglering som f. n.
gäller för dessa tjänster bör behållas i en i stort sett oförändrad omfattning.

Frågan
om tillsättning av tjänster som skolledare, biträdande skolledare och lärare i
skolväsendel har under lång tid varit föremål för överväganden och diskussioner
i olika utredningar och i andra sammanhang. Skilda förslag har därvid
redovisats. Förslagen har i allmänhet haft det gemensamt alt de i första hand
syftat lill atl lägga lillsätlningsbeslulen lokall. Omfattningen av och
innehållet i det lokala ansvaret har dock skiftat i utredningsförslagen.

Remissinstanserna
har med anledning av de olika förslagen visat motsatta uppfattningar. Nästan
alla som företräder arbetsgivarsidan, dvs. kommuner, landstingskommuner och
deras intresseorganisationer saml olika

Prop. 1980/81:107 47

statliga myndigheter, anser atl tillsättningsfrågorna bör
beredas och beslutas inom den lokala förvaltning, där persorialen är verksam.
Berörda arbetstagarorganisationer har däremot hittills bestämt avvisat varje
tanke på någon förändring av den nuvarande tillsätlningsordningen.

Jag anser likväl starka skäl tala för att tillsättningen
av här berörda tjänstekategorier decentraliseras och i samband därmed förenklas
inom ramen för en bibehållen statlig Ijänstereglering. Jag föreslår därför i
det följande ändrade regler beträffande tillsättning av skolchefer, skolledare
och lärare. Vad som i det följande föreslås i fråga om ordinarieskapet för
lärare inom skolväsendet bör tillämpas också beträffande andra statliga eller
statsunderstödda skolor såsom särskolan, sameskolan, specialskolan,
statsunderstödda privatskolor och folkhögskolor. Mina förslag om tillsättning
av skolchefer och skolledare bör också få konsekvenser för särskolan. Enligt
vad Jag har erfarit avser statsrådet Holm att senare förelägga regeringen
förslag i fråga om tillsättning av särskolchef och skolledare i särskolan. När
det gäller tillsättning av skolledare vid specialskolor som avses i
specialskolförordningen (1965:478), privatskolor som avses i privatskolförordningen
(1967:270), riksinlernatskolor. Bergsskolan i Filipslad och folkhögskolor bör
emellertid inte någon ändring av nuvarande tillsättningsordning ske.

Skolchefer

Tjänst som skolchef i kommun och tjänst som särskolchef är
de enda kommunala förvaltningschefstjänster, som tillsätts av staten. Tjänst
som skoldirektör och biträdande skoldirektör tillsätts f.n. av regeringen. Om
det i en kommun finns endast en ordinarie heltidstjänst som rektor under
skolstyrelsen är tjänsten förenad med en arvodestjänst som skolchef (rektor
tillika skolcheO. En sådan tjänst tillsätts i den ordning som gäller för
rektorstjänslen, dvs. f. n. av SÖ. Om det i kommunen finns två eller flera
ordinarie heltidstjänster som rektor under skolstyrelsen skall en av rektorerna
vara innehavare av en arvodestjänst som skolchef (förste rektor) om det inte
finns skoldirektörstjänsl. Arvodestjänst som förste rektor tillsätts f. n. av
SÖ, som också tillsätter reklorsljänsterna. Denna ordning har gällt alltsedan
den lokala ledningsorganisationen fördel allmänna skolväsendet efter förslag av
1951 års skolslyrelseutredning (SOU 1955:31) fick sin nuvarande utformning år
1957 (prop. 1957:61, SU 1957:97. rskr 1957:253). Tjänst som särskolchef
tillsätts f. n. av SÖ.

Beslutet om atl Kungl. Maj:l - numera regeringen - skulle
tillsätta tjänster som skoldirektör och biträdande skoldirektör angavs då skola
gälla bara för en övergångstid. Den övergångstiden har nu varat i mer än 20 år.
Jag anser atl den omfattande decentralisering lill kommunerna i olika
skolfrågor, som skett under de senaste årtiondena, nu bör få som logisk följd
alt varje kommun också fullt ul anförtros ansvarel att genom sin skolstyrelse
tillsätta samtliga skolchefstjänster med undantag av tjänst som

Prop.
1980/81:107 48

rektor tillika skolchef, vilken måste tillsättas i samma
ordning som rektors-tjänsten, dvs. av länsskolnämnden enligt vad Jag kommer att
förorda under avsnittet om skolledare. Besvär över skolstyrelses beslut bör
kunna anföras direkt hos SÖ. Jag återkommer i det följande till förslag om en
förenklad besvärsordning bl.a. rörande tjänstetillsättningar. Den nya ordningen
bör gälla fr. o. m. den 1 Juli 1982.

Skolledare

Med skolledare avser Jag i det följande rektor och
studierektor i grundskola, gymnasieskola, statlig och kommunal vuxenutbildning
samt biträdande rektor vid gymnasieskola.

Skolledarna
har i dag och kommer ännu mer uttalat i framliden att ha nyckelpositioner i
skolsystemet. Den decentralisering i vitala utbildningsfrågor som redan har
skett direkt till rektorsområden och skolor ställer stora krav pä skolledarna i
arbetet med att utveckla skolarbetet i den riktning, som anges av riksdag och
regering. Jag anser det därför befogat att staten som ytterst ansvarig för
upprätthållandet av en likvärdig utbildningsstandard i hela landet har ett
fortsatt inflytande över tillsättningen av skolledare. Liksom tidigare måste
dock det lokala inflytandet få göra sig gällande vid tillsättning av
skolledare. Jag anser det emellertid befogat atl även framdeles låta den
statliga skoladministrationens erfarenhet och överblick komma till uttryck vid
urvalet av skolledare. Med hänsyn till vad jag har sagt om vikten av atl det
lokala inflytandet måste få spela en betydande roll vid tillsättningen av
skolledare och biträdande skolledare bör själva tillsättningsbesluten förläggas
lill myndighet så nära kommunen som möjligt. I likhet med SAK föreslår Jag, atl
rektors- och studierektors-tjänster i grundskola, gymnasieskola samt slallig
och kommunal vuxenutbildning liksom tjänst som biträdande rektor vid
gymnasieskola tillsätts av länsskolnämnden efter förslag av styrelsen för
skolan. Besvär över länsskolnämndens beslul bör få anföras hos SÖ. Jag
återkommer i det följande till förslag om en förenklad besvärsordning. Vad Jag
nu har sagt gäller inte sådana tjänster som i dag tillsätts av styrelsen för
skolan. Dessa bör även i fortsättningen tillsättas av denna.

Förslaget bör genomföras den Ijuli 1982.

Lärare

Det nuvarande systemet för tillsättning av lärare i
skolväsendel har fungerat i princip oförändrat sedan år 1958, då
länsskolnämnderna inrättades. Sammanfattningsvis kan sägas gälla atl
länsskolnämnden tillsätter ordinarie lärartjänster med undantag för
leklorstjänster. Icke-ordinarie tjänster tillsätts av styrelsen för skolan.

Det år 1958 införda systemet innebar, att man fick samma
tillsättnings-system för fast anställda lärare vid statliga och kommunala
skolor, vilket vid den tidpunkten var en viktig reform. Del innebar bl.a. alt
de kommunala skolstyrelserna inte längre frilt kunde välja den de ville ha
bland

Prop.
1980/81:107 49

behöriga
sökande till en fast tjänst. Med den statliga tillsättningen underlättades
också samordningen mellan olika tillsättningar. De sökande fick härigenom
tillfälle att samtidigt söka flera tjänster.

Skolstyrelsernas
roll vid tillsättningen av icke-ordinarie lärartjänster har förändrats från att
ha avsett anställningar med sämre förmåner än för ordinarie lärare till att
gälla tjänster med i stort sett samma förmåner som gäller för ordinarie lärare.
Den statliga tillsättningen av ordinarie tjänster har övergått till att bli en
huvudsakligen formell procedur, som kräver stora arbetsinsatser. Proceduren är
dessulom tungrodd och långdragen.

Under
senare tid har den arbelsrättsliga lagstiftningen, som i princip är gemensam
för hela arbetsmarknaden, verkat utjämnande och förenhetli-gande mellan den
privata och den offentliga sektorn. Av olika skäl har emellertid de ordinarie
tjänsterna inom lärarområdel hittills behållit en särställning.

Ordinarie tjänster som
lärare inom skolväsendel tillsattes före den I januari 1977 med konstitutorial.
I samband med att lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) trädde i
krafl den 1 januari 1977 avskaffades anställningsformen konstitutorial. I LOA
föreskrivs att Ijänsl skall tillsättas med förordnande eller, där regeringen
så bestämmer, med fullmakt. Med stöd av LOA föreskrevs i skolförordningen med
giltighet fr. o. m. den 1 januari 1977 att ordinarie lärartjänst skall
tillsättas med förordnande tills vidare. I samband härmed infördes en
övergångsbestämmelse i skolförordningen att äldre bestämmelser om
konstitutorial skulle tillämpas för förordnande på ordinarie tjänst som lärare
vilket meddelats under något av åren 1977 och 1978. Motsvarande bestämmelser
infördes även i sameskolförordningen (1976:216) och specialskolförordningen
(1965:478). Övergångsbestämmelsen som tillkom efter framställning av
vederbörande arbetstagarorganisationer har senare förlängts vid flera
tillfällen och gäller nu till och med utgången av Juni 1981. Någon ytterligare
förlängning skall inte ske. Arbetstagarorganisationerna har också under hand
underrättats om detta. Av äldre bestämmelser följer atl uppsägning enligt lagen
(1974: 12) om anställningsskydd (LAS), t. ex. vid arbetsbrist, inte kan komma i
fråga för den som innehar konstitutorial. Detsamma gäller den som under tiden
den 1 januari 1977—den 30 Juni 1981 fått en ordinarie tjänst som lärare på
vilken den nämnda övergångsbestämmelsen är tillämplig.

Någon
väsentlig skillnad mellan ordinarie lärartjänster som tillsätts efter utgången
av juni 1981 och icke-ordinarie lärartjänster kommer således inte längre att
finnas. F. n. finns författningsbestämmelser om olika tjänstetyper för lärare.
Det finns enligt min mening inte något skäl att i fortsättningen inrätta eller
återbesätta ordinarie lärartjänster. Inrättad ordinarie lärartjänst bör dras
in när innehavaren avgår. Genom denna åtgärd skapas likformighet med större
delen av det statligt reglerade tjänsteområdet i övrigt och lärarnas
undantagsställning upphör.

Mitt
förslag innebär att i framtiden alla lärartjänster, med undantag för
lektorstjänsterna till vilka Jag återkommer i del följande, skall tillsättas av

4
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 107

Prop. 1980/81:107 50

styrelsen
för skolan. 1 och med atl lärare har statligt reglerad anställning gäller
enligt LOA att vid tjänstetillsättning avseende skall fästas endast vid sakliga
grunder såsom förtjänst och skicklighet. Närmare föreskrifter om detta meddelas
i författning. Det är följaktligen inte fråga om alt införa en ordning som ger
möjligheter till godtycke vid urvalet av sökande. För att åstadkomma en
likformig bedömning av frågor som rör tillsättning av lärare i hela landel bör
besvär över tillsättningsbeslut i fortsättningen kunna anföras direkt hos SÖ.
Jag återkommer i det följande till förslag om en förenklad besvärsordning.

Enligt min mening bör den
här förordade förändringen ses som en varaktig lösning på frågan om lärarnas
ställning och lärartjänsternas reglering. Det av mig förordade
tillsättningsförfarandet bör ses som ett uttryck för en avvägning mellan
statens och kommunernas anspråk på inflytande över denna tjänstekategori.

Ett
genomförande av de föreslagna förändringarna beträffande lärartjänsterna för
med sig vissa problem, som måste lösas. Jag anser t. ex. vad gäller
anställningstryggheten att regeringen bör vara beredd atl överväga möjligheten
atl i sådana turordningsregler vid uppsägning m. m. som fastställs genom
förordning låta anställning under viss längre tid få tillgodoräknas oavsett
anställningskommmun. Härigenom underlättas lärares flyttning mellan
kommunerna. Turordningsreglerna i förordningen (1977:98) om turordning vid
uppsägning av vissa lärare med statligt reglerad anställning i kommun m. m.
måste därför ses över, liksom reglerna i skolförordningen och andra
författningar. Jag avser att i detla syfte återkomma till regeringen med
erforderliga förslag lill ändringar i berörda förordningar, vilka kan lillämpas
fr. o. m. den 1 Juli 1982.

I
vad avser anställningstryggheten för lärare med statligt reglerad anställning
villjag anföra följande.

Vid behandlingen av
frågorna om anställningsskyddet för offentliga tjänstemän har lagstiftaren gått
ut från atl sådana regler i LAS som delvis skulle innebära en försämring av
tjänstemännens skydd naturligtvis inte skulle göras tillämpliga (jfr prop.
1974:88 s. 172, prop. 1974: 174 s. 47, prop. 1975:78 s. 171). Detta gäller
bl.a. lärarområdel.

Det
är i flertalet fall givetvis förmånligare för en lärare atl få behålla en
anställning än att tvingas sluta, även om för sådanl fall skadestånd utgår i
samband därmed. I LOA saknas också motsvarighet eller hänvisning till 39 § LAS.
Och som framgår av 7 kap. I § LOA får en arbetstagare inte tvångsentledigas i
något fall annat än med slöd av uttrycklig föreskrift i LOA. Detta gäller bl.
a. lärare.

Regeln
i 39 § LAS om upplösning av anställningsförhållandet är inte tillämplig pä det
statligt reglerade lärarområdel (jfr även prop. 1974:88 s. 233). Därav följer
att inte heller därmed sammanhängande skadeståndsregeln i samma paragraf kan
vara tillämplig. Reglerna är lika lite tillämpliga på lärarområdel som på det
statliga reglerade området i övrigt.

Vad
här har anförts framgår också av en departementsrapport i proposi-

Prop. 1980/81:107 51

tionen om myndigheters skadeståndsansvar i vissa
personalärenden, m. m. (prop. 1978/79:84 bil. 1 s. 27).

I fråga om lektorstjänslerna finns f. n. inga direkta
motsvarigheter på icke-ordinariesidan. Jag avser återkomma med förslag till
regeringen i fråga om anställningsformen för tjänst som lektor. Jag vill dock
redan nu anmäla att jag i likhet med SAK anser alt SÖ liksom nu bör tillsätta
lektorstjänster oavsett tjänstetyp. För detta talar det förhållandet att det inte
finns något generellt behörighets- och merilvärderingssystem för lektorstjänster.
Frågor om behörighet och meritvärdering måsle därior ägnas särskild
uppmärksamhet och föregås av en prövning i varje enskilt fall.

Jag anser att mina förslag bör genomföras den I juli 1982.
Detta innebär att ordinarie lärartjänster inte bör fä ledigkungöras efter
utgången av juni 1981.

Förslaget att ordinarie lärartjänster i fortsättningen
inte skall inrättas eller återbesättas innebär vissa besparingar i fråga om
personal både hos SÖ, länsskolnämnderna och skolstyrelserna. I fråga om SÖ och
länsskolnämnderna återkommer Jag i det följande.

Betyg i lärarutbildningen och meritvärdering vid
tillsättning av lärartjänster

Jag har i det föregående utgått från atl nuvarande principer
vid tillsättning av lärartjänster alltjämt skall gälla. Slor enighet synes
också råda om behovet av etl poängmässigl merilvärderingssystem. Då det finns
etl starkt samband mellan etl formaliseral, poängmässigt merilvärderingssystem
å ena sidan och betygsättningen i lärarutbildningen å andra sidan har Jag
ansett det nödvändigt att i det här sammanhanget även behandla betygen i
lärarutbildningen.

Jag har för avsikt att återkomma i frågan om riktlinjer
för betygsättningen i lärarutbildningen i den proposition om vissa
lärarutbildningsfrågor, som Jag avser att senare föreslå regeringen att
förelägga riksdagen bl.a. med anledning av förslag från 1974 års
lärarutbildningsutredning (LUT 74). Redan här villjag emellertid anföra
följande.

Som bakgrund lill mina ställningstaganden i frågan om
betyg i lärarutbildningen ligger en inom utbildningsdepartementet upprättad
promemoria. Promemorian, som bör fogas lill protokollet i detta ärende som
bdaga 7, redogör för grunddragen i nuvarande system för tillsättning av
lärartjänster samt redovisar tidigare behandling av frågan om betyg i lärarutbildningen.

Diskussionerna
om betyg i lärarutbildningen har ocksä rört meritvärderingen vid ansökan till
lärartjänst. Sveriges Lärarförbund och Svenska facklärarförbundet har sålunda
lagt fram förslag till etl merilvärderingssystem, enligt vilket enda grund för
tjänstetillsältning skulle vara sammanlagd tid för lärartjänstgöring, annan
yrkesverksamhet samt studier efter lärarutbildningen.

Som Jag förut har erinrat om skall enligt LOA vid
tillsättning av statligt

Prop.
1980/81:107 52

reglerade
tjänster avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och
skicklighet. Jag anser att det skulle strida mot denna bestämmelse att
tillsätta lärartjänster enbart med utgångspunkt i en tidsfaktor. En bedömning
av den sökandes skicklighet måsle därför ingå, eller under alla omständigheter
ÄWH/;« ingå, i tillsältningsunderlaget.

Det
nuvarande poängmässiga n\eritvärderingssystemet bygger bl.a. på förekomsten av
kvalitelsbetyg, dvs. betyg enligl en mer än Ivågradig skala, såväl i
lärarskicklighel som i olika ämnen. Dessa betyg och de poängsummor de ger får
enligl grunderna för systemet i tillfredsställande grad anses spegla de
sökandes skicklighet i lagens mening. Det är också genom förekomsten av dessa
betyg som elt särskilt, formaliseral meritvärderingssystem för lärare har
kunnat byggas upp. Jag delar SÖ:s uppfattning att man, om kvaliletsbetygen i
lärarutbildningen skulle försvinna, inle kan behålla nuvarande praxis enligt vilken
framräknade merilpoäng är den främsta grunden för urval vid
lärartillsätlningar. Man får då i stället bilda sig en uppfattning om de
sökandes skicklighet genom att lägga vikt vid bl.a. under hand inhämtade
upplysningar om de sökande och resultat av intervjuer.

Samtliga
berörda arbetstagarorganisationer synes anse, atl nuvarande praxis, där
tjänstetillsättningen i stort sett sker på basis av framräknade merilpoäng, har
fungerat bra och om möjligt bör behållas. Jag delar denna uppfattning och har
därför förståelse för alt man även fortsättningsvis, så långt möjligt, skall
kunna arbeta med ett poängsystem som grundläggande vid urvalet. Jag har dock
avvisat tanken på ell meritvärderingssystem som enbart skulle beakta
tidsfaktorn, dvs. sammanlagd tid för lärartjänstgöring, annan yrkesverksamhet
samt studier efter lärarutbildningen. Därför bör meritvärderingssystemel även i
framtiden innebära all meritpoängen i rimlig grad ger uttryck för den sökandes
skicklighet.

Vad Jag här har anfört om
sambandet mellan kvalitelsbetyg och merilvärderingssystem innebär att
kvalitetsbeiyg i lärarutbildningen enligt min uppfattning bör finnas kvar. Jag
är dock för min del beredd att ta hänsyn till den kritik som från olika håll
riktats mol kvalitelsbetyg i lärarskicklighel. Remissinstanserna har med
anledning av LUT 74:s förslag också varit mera negativa mot kvalitetsbetyg i
lärarskicklighel än mol sådana betyg i ämnesleori.

Undersökningar har visat
att det föreligger en positiv korrelation mellan betyg i ämnesteori och i lärarskicklighel.
De som har höga betyg i ämnesteori har således ofta också högt betyg i
lärarskicklighel och tvärtom. Med beaktande också av denna omständighet anser
Jag atl betyget i lärarskicklighel nu bör kunna tas bort. Jag vill därtill
framhålla att enligt föreskrifterna i högskoleförordningen betyg skall sättas
på kurs eller del av kurs. Sammanfattande betyg av del slag som betyget i
lärarskicklighel utgör har sålunda normalt inle förutsatts förekomma i den nya
högskolan.

Jag
vill dock påpeka atl ett bibehållande av kvalitetsbetygen i ämnesteori och
slopande av betyget i lärarskicklighel kan komma att uppfattas

Prop. 1980/81:107 53

så,
att den teoretiska delen av lärarutbildningen är den viktigaste och att de
studerande kan komma att rätta sina arbetsinsatser därefter. En sådan
utveckling är inte acceptabel och denna fråga måste därför ägnas särskild
uppmärksamhet. Jag återkommer till detta i en proposition om vissa lärarutbildningsfrågor.

Det ankommer på UHÄ att
inom ramen för de grundläggande föreskrifterna i högskoleförordningen eller
särskilda föreskrifter av regeringen besluta om betyg i lärarutbildningen. Jag
avser alt återkomma till regeringen med förslag till särskilda föreskrifter om
betyg i lärarutbildningen i enlighet med vad jag här har förordat. Med hänsyn
till den debatt som förts i betygsfrågan bör emellertid riksdagen beredas
tillfälle att ta del av det Jag nu har anfört.

Enligt min mening bör
betyg i lärarskicklighel ges sista gången höstterminen 1981. Ett slopande av
betyget i lärarskicklighel får naturligtvis konsekvenser för nuvarande merit
värderingssystem bl. a. i vad avser vikt-ningen mellan de olika komponenterna i
merilunderiaget. Det ankommer på SÖ att meddela de ändrade anvisningar för
meritvärdering som blir följden av mina förslag. Jag räknar med att de ändrade
anvisningarna skall kunna tillämpas vid lärartillsättning fr. o. m. den 1 juli
1982.

2.2.3.3
Besvär över beslut av skolmyndighet

Jag
övergår nu till att behandla SAK:s förslag beträffande förvallningsbesvär inom
skolområdet. SAK föreslår bl.a. alt besvär i fortsättningen över huvud taget
inte skall få anföras över vissa skolbeslut. Del rör sig här om dels beslut,
som utgör etl led i elt successivt förfarande, I.ex. skolstyrelses förslag om
tillsättning av tjänst som skolledare, dels beslut, där behovet av insyn och
påverkan från berörda parter är väl tillgodosett pä annat sätt, i.ex. beslut om
vissa instruktioner för befattningshavare, dels ock beslut, som en högre
instans knappast kan överpröva med säkrare resultat, I.ex. beslut om förmåner
ur maximerade anslag och beslut om fördelning av länsskolnämndsresurs inom
grundskolans statsbidragssystem. Kommittén föreslår vidare som huvudregel alt
överprövning endasi skall få ske i en instans. Enligt SAK bör därför länsskolnämnden
bli enda prövningsinstans för talan mot skolstyrelsebeslul. SÖ föreslås bli
enda prövningsinstans beträffande länsskolnämndsbeslul. Undantag från denna
huvudregel bör blott finnas för de fall, då en önskvärd enhetlig bedömning för
hela riket inte kan erhållas på annat sätt eller då det är väsentligt för
utvecklingen på skolområdet alt besvär kan fullföljas lill regeringen.

Remissinstanserna
accepterar allmänt de principiella utgångspunkter som SAK föreslår skall ligga
lill grund för besvärsinslitutet inom skolområdet. Flertalet tillstyrker ocksä
kommilléns förslag atl besvär över beslul av skolmyndigheter i allmänhet endast
skall kunna anföras i en instans. Kommunalbesvärskommittén anser härvid att
SAK:s förslag väsenlligen bygger på de tankar på vilka den nya organisationen
för förvaltningsrättsskipningen vilar. SÖ menar emellertid att behovet av
enhetlighet och likfor-

Prop. 1980/81:107 54

mighet
i handläggningen av besvärsärenden talar för att SÖ och inte länsskolnämnderna
bör anförtros besvärsärenden. Skolförfattningsutredningen tillstyrker i
princip förslaget om överprövning av beslut enbart i en instans. Utredningen
understryker dock betydelsen för den enskildes rättssäkerhet av att del i
slutinstansen finns — förutom nödvändig fackkunskap — tillgång lill juridisk
sakkunskap. RRV, statens handikappråd, länsskolnämnderna i Uppsala och
Jämtlands län samt HCK anmäler dock tveksamhet till SAK:s förslag om
besvärsordning.

Jag
vill anföra följande. I och med att skolväsendet utgör en s. k. specialreglerad
sektor kan förvaltningsbesvär f. n. anföras över många beslut som fattas av
kommunala skolmyndigheter. Enligt min mening bör redan genomförd och beslutad
decentralisering av olika skolfrågor också föranleda en begränsning av
möjligheterna atl anföra förvaltningsbesvär över kommunala beslut i sådana
frågor. Jag ansluter mig härvid i huvudsak lill SAK:s förslag. I sammanhanget
vill Jag också erinra om vad jag lidigare vid min anmälan lill propositionen om
skolforskning och personalutveckling anfört om att sådant beslul av
skolstyrelse som avser anmälan lill fortbildning inte bör kunna överklagas.
Förvaltningsbesvär bör enligt min mening i framtiden kunna anföras
huvudsakligen i fall där den enskildes rättssäkerhet eller behovet av en enhetlig
bedömning inle annars i tillräcklig mån kan tillgodoses. Det är angeläget att
i dessa fall förenkla instansordningen.

SAK
föreslår som huvudregel att besvär över beslut av styrelsen för skolan bör få
anföras hos länsskolnämnden som enda prövningsinstans i sådana ärenden där
förvaltningsbesvär även i framliden bör få anföras. Jag anser emellertid alt
behovel av enhetlighet och likformighet i handläggningen av vissa
besvärsärenden är så uttalat alt besvär över styrelsens beslul i sådana fall
bör få föras i en för hela landet central instans. Hit räknar Jag bl. a.
ärenden om tillsättning av tjänster och vikariat som skolledare, biträdande
skolledare och lärare samt tjänstledighet för sådan personal. Även andra
frågor som rör enskilds rätt kan vara av sådan karaktär alt de med hänsyn lill
den enskildes rättssäkerhet bör prövas av en central instans. För att
åstadkomma en förenklad instansordning föreslår jag atl besvär över beslul av
styrelsen för skolan i fortsättningen bör få anföras direkt hos SÖ i samtliga
sådana ärenden där förvaltningsbesvär även i framtiden får anföras. 1 vissa
besvärsäienden är instansordningen f. n. styrelsen för skolan, länsskolnämnden,
kammarrätten och regeringsrätten. I fortsättningen bör beslut av styrelsen för
skolan i sådana ärenden få överklagas direkt hos kammarrätten.

Mina
förslag innebär att länsskolnämnderna kommer att avlastas samtliga
besvärsärenden, vilket är till fördel, då utrymmet för pedagogiska
arbetsuppgifter härigenom ökar. Förslaget innebär också en total arbetsav-laslning
inom den statliga skoladministrationen. Jag förutsäller då att SÖ inle mer än
vad som oundgängligen krävs skall inhämta länsskolnämndernas yttranden i
skilda besvärsärenden.

Prop. 1980/81:107 55

I skollagen finns föreskrifterom besvär över vissa beslut
av styrelsen för skolan. Vidare innehåller skolförordningen föreskrifter om
besvär över beslut som har meddelats enligt förordningen eller enligl
bestämmelser som avses där. Även i andra författningar finns ofta särskilda
föreskrifter om besvär. Den nuvarande besvärsordningen enligl skolförordningen
har tidigare behandlats av riksdagen (prop. 1956:182, KSU 1956:1, rskr 1956:420
och prop. 1962:136, SäU 1962:2, rskr 1962:334). För den framfida
besvärsordningen inom skolområdet bör enligt min mening, ulöver del jag
tidigare har anfört, de allmänna riktlinjer gälla som jag anger i det följande.

I likhet med SAK anser Jag att som huvudregel bör gälla
all överprövning i besvärsärende endast får ske i en instans. Mitt förslag
innebär därför att besvär över beslut av styrelsen för skolan regelmässigt bör
få anföras hos SÖ som enda instans. Förslaget innebär också atl regeringen
avlastas ett antal besvärsärenden, vilket skulle tillgodose de önskemål, som
framförts bl.a. i propositionen (1978/79:111) om ålgärder mot krångel och
onödig byråkrati m. m. Jag vill emellertid efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet anföra följande.

För lärare inom den statliga högskolan gäller den
ordningen att besvär över en lokal högskolemyndighets tillsättningsbeslut kan
anföras hos UHÄ och fullföljas hos regeringen. I fråga om de lärartjänster som
UHÄ till.sät-ter kan besvär över tillsättningsbeslut anföras hos regeringen.
Enligt min mening talar många skäl för ett enhetligt ställningstagande till
besvärs- och fullföljdsmöjligheterna för lärare både inom det allmänna
skolväsendet och inom högskolan. Inom regeringskansliet bereds f. n.
lärartjänstutredningens betänkande (SOU 1980:3) Lärare i högskolan med förslag
till ny tjänsteorganisation för högskolan, vilket även innefattar förslag i
fråga om tillsättning av tjänster som lärare i högskolan samt ordningen för
anförande av besvär över beslut om tjänstetillsättning. Frågan om möjligheterna
för lärare att fullfölja besvär över tjänstetillsätlningsbeslul hos regeringen
bör därför enligt min mening beredas i ett sammanhang. Regeringen kommer senare
att föreläggas förslag i detta hänseende. Jag är därför inte f. n. beredd att
föreslå någon ändring av gällande bestämmelser om rätt alt anföra besvär hos
regeringen över beslul i ärenden om lillsätlning av statligt reglerad tjänst i
skolväsendet och vikariat på sådan tjänst.

Beträffande beslut av länsskolnämnd bör i huvudsak gälla
att besvär får anföras hos SÖ som enda prövningsinstans i samtliga överklagbara
frågor utom i fråga om beslut om tjänstelillsätlning, basresurser, gymnasieskolans
årliga organisation och skolenheter. I dessa ärenden bör i vart fall t. v. på
sätt som sker nu besvär kunna fullföljas hos regeringen.

Besvär över beslut av SÖ bör liksom hittills kunna anföras
hos regeringen. Vidare bör självfallet, liksom f.n. beslut i besvärsärende av
kammarrätt kunna överklagas till regeringsrätten.

Jag kommer i del följande alt föreslå att UHÄ från SÖ
övertar det centrala myndighetsansvaret för vissa frågor inom den kommunala
hög-

Prop. 1980/81:107 56

skoleutbildningen.
Del bör få ankomma på regeringen att avgöra i vilken utsträckning UHÄ i stället
för SÖ bör vara besvärsinstans i fråga om ärenden som rör den kommunala
högskoleutbildningen.

De
författningsändringar som krävs med anledning av vad jag har anfört i det
föregående bör träda i kraft vid den eller de lidpunkter som jag senare avser
att återkomma med förslag till. Det bör få ankomma på regeringen att bestämma
lämplig tidpunkt såvitt avser andra författningsbestämmelser än
lagbestämmelser. Vad Jag har föreslagit bör i tillämpliga delar kunna genomföras
även i fråga om besvärsregler för andra skolformer som står under SÖ:s
inseende.

2.2.4
TiUsynsuppgifter

Syftet
med den statliga tillsynen är att slå vakt om att de mål och riktlinjer, som
fastställs av regering och riksdag, förverkligas i en praktisk
utbildningspolitik. Samtidigt blir den statliga tillsynsfunktionen mer komplicerad
och svårare att utöva när regelsystemet minskar och ändrar karaktär.
Decentraliseringen har också medvetet inriktats på alt öka de lokala politiska
instansernas liksom andra gruppers inflytande över skolverksamheten, vilkel
påverkar tillsynsarbetet. Sammantaget innebär detla, att den stafliga tillsynen
måste ändra karaktär samt utgå från ett ökat lokalt inflytande.

Många
remissinstanser, som yttrat sig över SAK:s betänkande, diskuterar
tillsynsbegreppet. Man är i allmänhet enig om att det framför allt är kraven på
en enhetlig och likvärdig skolutbildning som motiverar statlig tillsyn av
skolverksamheten. RRV framhåller, i likhet med SÖ, ett annat viktigt
samhällsintresse som också bör bevakas nämligen atl de resurser som samhället
ställer till skolans förfogande ulnylljas effektivt. Många instanser anser
också atl tillsynsbegreppel bör preciseras, t. ex. genom en beskrivning av
vilka konkreta aktiviteter SÖ och länsskolnämnderna skall ägna sig ål saml
vilka skyldigheter, befogenheter och sanktionsmöjligheter den statliga
skoladministrationen skall ha.

Jag
vill för min del anföra följande. De förslag Jag har redovisat i det föregående
innebär att tyngdpunkten i SÖ:s och länsskolnämndernas tillsynsarbete läggs på
utveckling och planering bl.a. genom utbyte av erfarenheter och information.
Tillsynsarbetet bör bedrivas så atl skolverksamheten studeras lill sina
verkningar, diskuteras med de direkt berörda och följs upp genom t. ex. tester
och enkäter. Resultaten kan sedan jämföras med rapporter och erfarenheter från
andra orter och regioner saml diskuteras med berörda parter. Enligl min mening
blir en tillsyn som bedrivs på delta sätt främst en fortlöpande
rådgivningsverksamhet. Den statliga skoladministrationen är mindre en
kontrollant och mer en samtalspartner. Det jag nu har anfört innebär att
tillsynsverksamheten, som tidigare främst har inneburit styrning i form av
detaljreglering, kontroll samt olika administrativa och formella
beslutsfunktioner, ersätts med en tillsyn av indirekt karaktär. Denna betonar
övergripande planering och utvärdering samt handledning, rådgivning och
stimulans för det lokala arbetet.

Prop. 1980/81:107 57

Kommunerna arbetar f. n. med krav på stark begränsning av
den kommunala verksamheten. En kommunal myndighet kan ha svårigheter att hävda
besparingsaspekter mot tillsynsmyndigheternas allmänna råd beträffande
verksamheten trots att dessa bara framförs i diskussionsform. Även sådan form
av tillsyn kan verka kostnadsdrivande. Jag vill därför betona vikten av att
tillsynsmyndigheterna beaktar att tillsynsarbetet inte bedrivs så att det
verkar kostnadsdrivande på den kommunala verksamheten utan i stället utgär
från kraven på effektiv och rationell planering av skolverksamheten.

Några
remissinstanser tar upp frågan om inte den statliga skoladministrationen måste
ha möjligheter att vidta korrigerande åtgärder när kommunala beslut innebär
allvarliga avsteg från de ulbildningspolitiska målsättningarna och principen
om en likvärdig utbildningsstandard. Liksom SAK anser jag emellertid att ett
sådant ansvarsutkrävande i ett decentraliserat system i första hand måste ske
på kommunalpolitisk väg. Det vore inte förenligt med tanken bakom
decentraliseringen att först ta bort ett statligt, i stora avseenden detaljerat
regelsystem och sedan ersätta det med något slags statligt sanktionssystem, i
vilket statliga myndigheter kunde vidta korrigerande åtgärder riktade mot
kommunerna. Jag föreslår därför inga nya sådana föreskrifter utöver de som nu
finns, I.ex. vad som gäller länsskolnämndernas fastställande av antalet
basresurser i grundskolan (SFS 1978:345). De statliga skolmyndigheterna kan
vidare återkräva statsbidrag som inte har använts för de ändamål som avsetts.

Däremot bör den statliga skoladministrationen ha
skyldighet att påtala när lagar och andra bindande föreskrifter inte följs.
Detta kan ske vid besök i kommunerna eller genom skrivelse till skolstyrelsen
eller annan kommunal myndighet. Det måste självfallet också ankomma på den statliga
skoladministrationen att vid behov föreslå regeringen att vidta sådana
ändringar av gällande beslut och regelsystem att riksdagens och regeringens
intentioner klarare framgår,

2.3 Den statliga skoladministrationens organisation,
arbetsformer och resurser

2.3.1 En statlig skoladministration

Den stafliga skoladministrationen består i dag av många
olika organ med varierande kopplingar till varandra och den centrala
myndigheten, SÖ. På mellanregional nivå återfinns fortbildningsavdelningarna.
De är formellt knutna till resp. länsskolnämnd men står verksamhetsmässigt
direkt under SÖ:s ledning. På regional nivå finns länsskolnämnderna, vilka f.
n. fungerar relativt fristående från SÖ. Kursstyrelserna är regionala organ
för arbetsmarknadsutbildningen. De är kopplade till såväl SÖ som AMS och på den
regionala nivån till länsarbetsnämnderna. Däremot har de en relativt obetydlig
anknytning till länsskolnämnderna. Den består i huvudsak i att
länsskolinspektören eller en skolinspektör ingår som ledamot i kurs-

Prop. 1980/81:107 58

styrelsen. På den lokala nivån finns de statliga skolorna,
t. ex. specialskolor, sameskolor, statens skolor för vuxna och
utbildningscenter för arbetsmarknadsutbildning. Verksamhetsmässigt är dessa
skolor i varierande utsträckning knutna till både den regionala
organisationen, länsskolnämnd resp. kurssiyrelse och den cenirala
organisationen, SÖ resp. SÖ och AMS. Till denna bild av den statliga
skoladministrationen skall på central nivå läggas SIL samt nämnder av typen
pedagogiska nämnden och läromedelsnämnden samt på regional nivå de regionala
planeringsråden för samverkan mellan skola och arbetsliv. Särskilda
tjänsteorganisationer, såsom gymnasieinspektionen och
skolkonsulentorganisationen hos SÖ samt fon-bildningskonsident- och
länsskolpsykologorganisationerna vid länsskolnämnderna har också kommit att
verka eller uppfattas som delvis fristående inom den statliga
skoladministrationen.

Det är
naturligt, att det här beskrivna organisationsmönstret skapar svårigheter för
ledning och samordning av verksamheten inom den statliga skoladministrationen.
Oklarheter i de olika organens roller och kompetensfördelningen dem emellan
skapar också risker för dubbelarbete och ineffektivt resursutnyttjande.
Överblicken och kontrollen av tillgängliga resurser försväras.

Flera av
de organ, som i dag ingår i den statliga skoladministrationen har en gång
tillkommit för att lösa ett specifikt problem. Efter det att problemet upphört
eller ändrat karaktär har dock organen fortsatt sin verksamhet fast med delvis
annan funktion eller andra arbetsuppgifter. För att förenkla och effektivisera
den statliga skoladministrationen är det nu angeläget att sä långt möjligt
renodla det organisatoriska systemet. Bl.a. i detta syfte harjag i
propositionen om skolforskning och personalutveckling lidigare i dag lagt
förslag om avveckling av fortbildningsavdelningarna. Jag har vidare föreslagit
att den pedagogiska nämnden i SÖ upphör. Till frågan om läromedelsnämnden och
dess verksamhet avser Jag återkomma sedan beredningen av ULÄ:s betänkande
avslutats.

Vidare kommer jag i det följande att föreslå en mer
enhetlig tjänstestruktur inom den statliga skoladministrationen i stället för
nuvarande tjänster som gymnaieinspektör, skolkonsulent och fortbildningskonsulent.
Jag har redan tidigare föreslagit att nuvarande tjänster som länsskolpsykolog
och fortbildningsledare avvecklas. Vissa andra angelägna och önskvärda åtgärder
i liknande riktning, I.ex. effekfivisering av arbetsmarknadsutbildningens
organisation och administration, måste dock vänta i avvaktan på resultat från
pågående översyns- och beredningsarbete.

Ett annat sätt att förenkla och effektivisera
skoladministrationen är att åstadkomma en - Jämfört med dagens läge - mer
utvecklad samverkan mellan SÖ och länsskolnämnderna.

SAK beskriver den statliga skoladministrationen som en
förmedlande länk mellan den politiska, beslutande nivån och den lokala,
verkställande nivån. En förutsättning för att den statliga skoladministrationen
skall fun-

Prop.
1980/81:107 59

gera
effektivt i denna förmedlande roll är att dess båda huvuddelar - SÖ och
länsskolnämnderna - fungerar som en helhet. Yttrandena över SAK:s betänkande
pekar på att samordningen mellan SÖ och länsskolnämnderna f. n. är otillräcklig
och att den slalliga skoladministrationen inte fungerar som en helhet. En av
anledningarna härtill är att det synes råda osäkerhet om vilka roller SÖ resp.
länsskolnämnderna skall spela i ett decentraliserat utbildningssystem.

I
likhet med SAK och flertalet av de remissinstanser, som har yttrat sig i
frågan, anser jag därför att den statliga skoladministralionen i landet måste
fås att verka på ett samlat och samordnat sätt. Kommunförbundet har I.ex. i
sitt yttrande varnat för en utveckling av länsskolnämnderna mot regionala
överstyrelser med ungefär likartade uppgifter som SÖ. Bl.a. detta visar på det
angelägna i att åstadkomma en klarare uppdelning av arbetsuppgifter mellan SÖ
och länsskolnämnderna liksom en bättre precisering av rollerna samt en
utförligare beskrivning av relationerna mellan berörda parter än vad som nu är
fallet.

Jag
har redan i inledningen angett utgångspunkten för en fördelning av uppgifter
inom den statliga skoladministrationen. Jag har där angett att det bör ankomma
på SÖ att trygga den nödvändiga samordningen mellan olika nivåer i hela
skoladministrationen. Jag vill utöver det Jag tidigare har anfört ange vissa
ytterligare riktlinjer som bör vägleda samarbetet inom den statliga
skoladministrationen.

I
det föregående harjag understrukit den statliga skoladministrationens, främst
SÖ:s, ansvar för den övergripande och långsiktiga planeringen av skolväsendets
utveckling. Denna planering ligger naturligtvis till grund för den interna
verksamhetsplaneringen inom den statliga skoladministrationen.

En
konsekvens av mina förslag är alt verksamhetsplaneringen måsle utvecklas både
vid SÖ och länsskolnämnderna Jämfört med dagens förhållanden. Till en del bör
den också baseras på gemensamma förutsättningar och därför lämpligen ha vissa
gemensamma drag i uppläggningen. Jag avser att föreslå regeringen alt uppdra åt
SÖ att efter samråd med länsskolnämnderna fastställa ett gemensamt system för
verksamhetsplanering. De verksamhetsplaner som tas fram hos länsskolnämnderna
och SÖ bör också regelbundet sammanställas genom SÖ:s försorg.

Det
jag nu har anfört om en mer samordnad planering inom den statliga
skoladministrationen bör även i tillämpliga delar gälla överföringen av
utvärderingsdata och annan information från lokal och regional nivå till den
centrala nivån. För att tillgodose vissa delar av SÖ:s behov av kunskap om
rådande förhållanden i skolväsendet, vilken bl.a. skall ligga till grund för
planeringsverksamheten, måste länsskolnämndernas rapportering till SÖ
fördjupas och systematiseras jämfört med vad som nu är fallet. Jag avser att
föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att i samverkan med länsskolnämnderna
närmare utveckla och utforma en sådan mer systema-

Prop. 1980/81:107 60

tisk
informationsöverföring inom ramen för skoladministrationens tillsyns-och
uppföljningsansvar.

Jag
övergår nu till att behandla den statliga skoladministrationens framtida
verksamhetsområde och organisation.

2.3.2
Verksamhetsområde

SÖ
är f.n. central förvaltningsmyndighet för ärenden om utbildning med undanlag av
statlig högskoleutbildning och sådan kommunal högskoleutbildning som
regeringen anger särskilt. Till SÖ:s verksamhetsområde hör alltså grundskolan, sameskolan,
specialskolan, särskolan, gymnasieskolan, andra skolor och utbildningar för
barn, ungdomar och vuxna som anordnas av staten eller med statsbidrag av
kommun, landstingskommun eller enskild, den kommunala högskoleutbildningen, den
kommunala och statliga vuxenutbildningen, grundutbildningen för vuxna, den del
av arbetsmarknadsutbildningen som huvudsakligen bedrivs vid särskilda utbildningscenter
saml folkhögskolan och folkbildningen. SAK föreslår att SÖ:s ämbetsområde, med
undantag för den kommunala högskoleutbildningen, t. v. behålls oförändrat.

Det
centrala myndighetsansvaret för den kommunala högskolan är f. n. delat mellan
SÖ och UHÄ. SÖ har det direkta myndighetsansvaret, bl. a. i fråga om
statsbidragen, vilkel sammanhänger med att en stor del av den kommunala
högskolan institulionellt och tjänsteorganisatoriskl är integrerad med
gymnasieskolan. UHÄ har det övergripande ansvarel för utbildningens utveckling
och dimensionering m.m. och lämnar in anslagsframställning till regeringen
bl.a. pä grundval av underlag som SÖ tillhandahåller.

1
fråga om den kommunala högskoleuibildni ngen menar SAK atl de problem som f.n.
är förknippade med ett splittrat centralt myndighetsansvar för högskolan lalar
för alt UHÄ bör ha tillsynsansvar för den kommunala högskoleutbildningen.
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslagel. Även SÖ anser alt del
finns skäl alt överföra lillsynsan-svarel fill UHÄ. SÖ menar aU del är tungrott
och medför dubbelarbete atl ha elt delat ansvar mellan verken för organisationen
av kommunal högskoleutbildning och för petilaarbelet. UHÄ pekar på alt
konsekvenserna av det delade planeringsansvaret är klart negaliva då det gällt
atl samordna planeringen och utbildningen av högskolan i stort, såväl den
statliga som den kommunala. Även huvudmannaskapskommittén tillstyrker SAK:s förslag
men anser att genomförandel av elt sådanl förslag underiättas av eller
förutsätter ålgärder även på andra områden. Etl överförande av tillsynsansvaret
till UHÄ bör därför enligt kommittén tidsmässigt samordnas med bl.a.
genomförandet av lärartjänstutredningens förslag.

Jag
delar SAK:s och remissinstansernas åsikt all de problem som f. n. är
förknippade med elt splittrat centralt myndighetsansvar för högskolan motiverar
att UHÄ får tillsynsansvaret även för den kommunala högskole-

Prop,
1980/81:107 61

utbildningen.
Ett överförande av ansvar från SÖ till UHÄ kan också ske oberoende av kommande
ställningstaganden till de förslag som huvudmannaskapskommittén (U 1978:16)
nyligen lämnat i betänkandet (SOU 1981:9) Enhefligt huvudmannaskap för
högskolan - förstatligande av de medellånga vårdutbildningarna. Kommitténs
förslag på denna punkt överensstämmer även med den här förordade lösningen.

UHÄ
bör således enligt min mening tilldelas hela det centrala myndighetsansvaret
för frågor som gäller högskoleplanering, dvs. utbildningens dimensionering,
innehåll och organisation samt lokalisering, anslagsframställningar och
antagningsfrågor.

Delar
av den kommunala högskolan har samma lärare, skolledare, lokaler och
utrustning som gymnasieskolan. Jag är därför inte nu beredd att förorda att
arbetsuppgifter rörande den administrativa tillsynen över dessa områden
överförs till UHÄ annat än vad gäller sådan utbildning (f.n.
sjuksköterskeutbildningen) som regleras särskilt och ej har ett väsentligt
samband med gymnasieskolan. När det gäller det kamerala ansvaret för
statsbidragen till kommunal högskoleutbildning anser Jag i likhet med SAK att
ansvaret för den del som är integrerad med gymnasieskolan även i fortsättningen
bör vila på SÖ medan ansvaret för övriga statsbidrag bör överföras till
högskolemyndighet. Den kommunala högskolans samband med gymnasieskolan
förutsätter ett fortsatt nära samarbete mellan SÖ och UHÄ. Vidare kan de
gränsdragningsfrågor som jag nyss berört behöva utredas ytterligare. Även
ordningen för anförande av besvär bör därvid beaktas. Regeringen kommer senare
att föreläggas förslag i dessa frågor, bl.a. om ett utredningsuppdrag fill
berörda myndigheter så att förändringarna kan träda i kraft den 1 juli 1982.

Vissa
ändringar i SÖ:s uppgifter när det gäller folkbildningsområdet kommer att
föreslås i den proposition om folkbildning m.m. som chefen för
utbildningsdepartementet avser föreslå regeringen att förelägga riksdagen under
våren 1981. Ändring i SÖ:s uppgifter inom arbetsmarknadsutbildningen kan
senare komma att aktualiseras som ett resultat av arbetet i utredningen (A
1980:02) om arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag.

Länsskolnämnderna
har f. n. i princip inseende över de skolor och utbildningar som tillhör SÖ:s
ämbetsområde med undantag för arbetsmarknadsutbildningen, folkhögskolan och
folkbildningen. SAK föreslåratt nämndernas verksamhetsområde blir oförändrat.

Remissinstanserna
har i allmänhet lämnat förslaget utan erinran eller kommentarer, utom såvitt
avser arbetsmarknadsutbildningen. Några remissinstanser anser att det
samarbete med bl.a. arbetsmarknadsutbildningen, som i dag sker inom
kursstyrelsens ram, inle är tillräckligt. En intensivare och effektivare
samordning av och mellan all gymnasial utbildning i ett län kräver andra och
mer utvecklade insatser på regional nivå än vad som f.n. är fallet. Några
remissinstanser anser för sin del att etl sätt att

Prop.
1980/81:107 62

komma lill rätta med dessa samordningsproblem vore atl ge
länsskolnämnden i princip samma ansvar för arbetsmarknadsutbildning som för
gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

Med hänsyn
till pågående utredningsarbete bl.a. inom utredningen om
arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag är Jag inte beredd alt
föreslå någon ändring av länsskolnämndernas verksamhetsområde. Jag avser alt
senare återkomma till regeringen med förslag i anledning av riksdagens
uttalande om initiativ till åtgärder som främjar ett bättre utnyttjande av
utbildningsresurserna pä det gymnasiala stadiet i anslutning till behandlingen
av propositionen om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20,
UbU 1980/81: 15 s. 12, rskr 1980/81: 120).

Länsskolnämnderna bör alltså liksom hittills ha inseende
över del obligatoriska skolväsendet, gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen,
grundutbildningen för vuxna samt i förekommande fall statlig vuxenutbildning
och enskild undervisningsverksamhet.

I SAK:s uppdrag ingick även att överväga behovet av att föra
över vissa myndighetsutövande och förvaltande uppgifter från länsskolnämnd till
länsstyrelse. Enligt SAK bör nämnderna ha ett så långt möjligt samlat regionalt
ansvar för olika utbildningsfrågor. Kommittén förordar därför att nuvarande
uppgiftsfördelning mellan länsskolnämnd och länsstyrelse ligger fast även i
framtiden.

Endast några få remissinstanser har kommenterat förslaget.
Länsskolnämnden samt länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om de
särförhållanden som gäller länsskolnämnden saml länsstyrelsen i Gollands län
enligl kungörelsen (1971:367) om vissa uppgifter inom skolväsendel för
länsstyrelsen i Gotlands län. Erfarenheterna talar enligt såväl
länsskolnämnden som länsstyrelsen för alt den regionala skolförvaltningen i
Gotlands län bör ges samma organisatoriska utformning och arbetsförhållanden
som gäller i övriga län.

I likhet
med SAK anser jag att nuvarande uppgiftsfördelning mellan länsskolnämnd och
länsstyrelse i huvudsak bör ligga fast. När det gäller ansvar, arbetsuppgifter
och organisation för länsskolnämnden i Gotlands län anser jag emellertid att
dessa frågor principiellt bör behandlas på samma sätt som gäller för övriga
länsskolnämnder i landet. Vissa anpassningar av såväl uppgifter som
organisation för länsskolnämnden i Gotlands län kan dock även i framfiden
behöva vidtas. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt den
organisationskommitté, som jag föreslår skall tillkallas för att förbereda
genomförandet av en ändrad statlig skoladministrafion, att belysa behovet av
och föreslå sådana erforderliga anpassningar.

2.3.3 Arbetsuppgifter

Mina lidigare redovisade förslag liksom förslagen i
propositionen om skolforskning och personalutveckling innebär en fortsatt
decentralisering av ansvar och befogenheter i skilda utbildningsfrågor till
såväl lokal som

Prop. 1980/81:107 63

regional
nivå. Detta i kombination med mina principiella förslag om den statliga
skoladministrationens framtida roll får naturligen konsekvenser för SÖ:s och
länsskolnämndernas organisation och verksamhetsinriktning. Förslagen innebär
sammanfattningsvis följande.

1
Den statliga
skoladministrationens - främst SÖ:s - planering utvecklas och drivs mer
uttalat än tidigare utifrån övergripande och långsiktiga perspektiv samt
inriktas på att ta fram alternativa handlingsvägar för skolans och
vuxenutbildningens utveckling som underlag för ulbildningspolitiska beslut.

2
Skolforskning liksom
utvecklingsarbete av mer övergripande karaktär leds från resp. bedrivs på i
huvudsak central nivå.

3
Utvecklingsarbete sker i
huvudsak på lokal och regional nivå.

4
Planering av och beslul om
olika personalutvecklingsinsatser för skolväsendets personal sker lokalt.
Inriktningen av personalutbildningen, dvs. fortbildning och vidareutbildning,
anges av riksdag och regering. SÖ svarar för behovskartläggning, långsiktig
planering och utvärdering samt förtecknar den utbildning för vilken kommunerna
får disponera utvecklingsbidraget. Länsskolnämnderna svarar för slöd och
rådgivning till kommunerna. En stor del av utbildningen sker inom högskolans ram.

5
Central och regional
utvärdering av utbildningsväsendet ökar i betydelse och inriktas mot
uppföljning av utbildningens innehåll, organisation, resursfördelning,
kostnader och resultat. Arbetet med lokal utvärdering stöds aktivt dels genom
utvecklande av modeller, tekniker och metoder främst genom SÖ:s försorg, dels
genom personella insatser av rådgivande karaktär i huvudsak av
länsskolnämnderna.

6
SÖ ansvarar även
fortsättningsvis för provkonstruklionsverk-samhel.

7
Centralt läroplansarbete
bedrivs fortlöpande och inriktas pä att ta fram underlag för regeringens beslul
om mål- och riktlinjer saml lim-och kursplaner för grundskolan samt
gymnasieskolans linjer och kompetensgivande specialkurser. Motsvarande gäller
utbildning inom den del av vuxenutbildningen, som bygger på grundskolans resp.
gymnasieskolans läroplaner. Läroplansarbetet inriktas i övrigt på att
fortlöpande utveckla alternativa ramar, modeller, metoder m.m. för den lokala
utbildningsplaneringen.

8
Lä ro medels försörj ning är i
huvudsak en kommunal angelägenhet.

9
Elevvårdsarbete är i huvudsak
en kommunal angelägenhet.

10
Beslut om dimensionering och
lokalisering av skolor och utbildningar sker övergripande på central nivå saml
mer detaljerat på regional och lokal nivå. Gymnasieskolans årliga organisation
fastställs av länsskolnämnderna inom vissa av SÖ angivna planeringsramar.

11
Skol b yggnads frågor handläggs
lokalt. SÖ behåller endast vissa utvecklings- och rådgivningsuppgifter.

Prop. 1980/81:107 64

12
Administration
minskar i omfattning bl.a. genom förenklingar inom statsbidragsområdet,
avveckling av systemet med ordinarie tjänster som lärare samt ett förenklat
system för handläggning av besvärsfrågor.

13
SÖ bör ansvara
för information om bl.a. förändringar inom skolområdet som har beslutats av
riksdag, regering, SÖ eller annan central myndighet. Informationen bör ske på
sådant sätt att den enkelt kan tillgodogöras av dem som den är avsedd för.

2.3.4 Skolöverstyrelsen

SÖ:s framtida verksamhet kommer, om mina förslag
genomförs, mer än tidigare all inriktas på övergripande och långsikliga
uppgifter. På grundval av planering, forskning, utvecklingsarbete och
utvärdering bör SÖ kontinueriigt förse regering och riksdag med underiag för
utbildningspolitiska beslut. SÖ bör vidare aktivt fillse att de mål och
riktlinjer för skolväsendet förverkligas som riksdag och regering lagt fast.
Jag har fidigare beskrivit de olika instrument och medel som SÖ bör förfoga
över i delta arbete. Jag vill också betona SÖ:s ansvar för att trygga nödvändig
samordning mellan organ på central, regional och lokal nivå på skolområdet.

2.3.4.1 Vissa utgångspunkter

Vid den omorganisation som skedde av den centrala statliga
skoladministralionen år 1964 präglades skolsektorn av en omfattande reformverksamhet.
För att förverkliga dessa reformer utformades SÖ:s organisation enligt den s.
k. funktionsprincipen. Organisationen byggdes alltså upp efter
arbetsuppgifternas (funktionernas) art, inte efter arbets- eller sakområden.
Valet av organisationsmodell påverkades av alt man ville framhäva ell antal
funktioner som då bedömdes vara strategiska. Bland dessa funktioner kan nämnas
forsknings- och utvecklingsarbete, fortbildning, långsiktig planering och
läromedelsproduktion.

1
praktiken kom emellertid denna princip inte helt att tillämpas, ulan
kompletterades med en organisationsprincip av s. k. sakinriktad karaktär. Denna
senare princip utgår för SÖ:s del från att den organisatoriska grunden utgörs
av olika ulbildningssektorer. SÖ kan därför i dagslägel betraktas som en
"blandorganisation" med tonvikt lagd på funktionsprincipen.

Den
nuvarande funktionsorganisationen har, som SAK närmare redogör för i sitt
belänkande, i olika avseenden visat sig vara behäftad med brister. Dessa har
successivt förstärkts, vilkel lill stor del kan förklaras av alt utvecklingen
på skolans område ställt nya och annorlunda krav på SÖ och SÖ:s organisation.
Genom den omfattande reformering av skolväsendel och vuxenutbildningen som ägt
rum sedan SÖ fick sin nuvarande organisation har i stort utformningen av
grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen lagts fast. Skolutvecklingen
kännetecknas nu av ett mer fortlöpande förändringsarbete. Ökade ansträngningar
behöver nu sättas in för atl åstadkomma en konsolidering inom både
utbildningssektorn som helhet

Prop.
1980/81:107 65

och SÖ som central förvaltningsmyndighet inom
utbildningsområdet. Härtill kommer alt verksamheten för överskådlig lid måste
bedrivas under starka ekonomiska restriktioner.

1 likhet
med SAK anser jag alt SÖ:s nuvarande organisation inle bör bestå i sin
grundstruktur. I stället bör organisationen enligt SAK:s förslag i huvudsak bli
"sakinriktad". Grundstrukturen bör alltså baseras på de olika
ulbildningsseklorerna. Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker också en
sådan organisation. En sakinriktad organisation bör innebära ökade möjligheter
att göra helhetsbedömningar av och åstadkomma erforderlig samordning inom
varje utbildningssektor.

För atl
underlätta styrningen och ledningen av SÖ är del, som SAK också framhåller,
viktigt atl begränsa antalet enheter i organisationen. Härigenom skapas
förutsättningar för en mer effektiv ledning och samordning av verksamheten.

Det jag
lidigare har sagt om behovet av atl inrikta SÖ:s verksamhet mot mer
övergripande, långsiktiga frågor innebär alt mer operativt inriktade beslut bör
tas på lägre nivåer än f. n. inom organisationen. En långtgående delegering bör
därför komma lill stånd inom verkel. En sådan är också nödvändig för att en
sakinriktad organisation skall kunna fungera. De mer strategiskt inriktade
besluten bör däremot tas högre upp i organisationen, vilket innebär atl SÖ:s
ledning i framtiden i ökad utsträckning måsle få lid atl ägna sig åt olika
strategiska frågor. Härigenom bör möjligheterna öka att åstadkomma
helhetsbedömningar och lämplig resursfördelning inom den statliga
skoladministrationen. Det strategiska och långsiktiga tänkandet måste över
huvud taget på olika sätt komma till medvetet uttryck i planeringssystem och
arbetsformer.

Del jag
hittills har anfört innebär att sakenheterna bör ges möjligheler all fungera
mera självständigt i vissa ärenden. Dessutom bör varje enhet ha ett samlat
ansvar för resp. ulbildningsseklor. Delta innebär att flerlalel av de
funktioner som i dag är utspridda inom olika delar av SÖ, främst lill planeringsavdelningen
(P), avdelningen för fortbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (L) samt
administrativa avdelningen (A), så långt möjligt förläggs till sakenheterna.
Ökade beslutsbefogenheter och elt ökal ansvar för resp. ulbildningsseklor bör
vidare innebära all sakenheterna i arbetet med t. ex förslag om
försöksverksamheter och lill förändringar av kursplaner o.d. bör ta hänsyn
till de statliga och kommunala kostnaderna för förslagen samt att göra
uppföljning av olika utbildningar inte enbart ur pedagogisk utan även ur
ekonomisk synvinkel.

Genom en
ökad delegering av beslutsfattandet bör också bättre förutsättningar än nu
skapas för en effektivare ledningsfunktion - både för verket som helhet och för
de olika enheterna. En förutsättning härför är att enheternas verksamhet hålls
samman genom dels ett gemensamt system för verksamhetsplanering, dels ett
system för övergripande och långsiktig planering, som båda är kopplade till
arbetet med långtidsbedömningen och de århga anslagsframställningarna.

5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 107

Prop.
1980/81:107 66

2.3.4.2 Den nya organisationen

Jag övergår nu till att behandla ramarna för SÖ:s nya
organisation. I likhet med SAK anser Jag det inte möjligt att vid
organisationsutformningen en gång för alla åstadkomma en organisationsstruktur
som är den bästa. Organisafionen måste byggas för fortlöpande utveckling och
anpassning, där det gäller att successivt finna nya former.
Organisationsuppbyggandet måste dock baseras på vissa ramar, fastställda av
riksdag och regering. Sådana ramar bör främst tillgodose kravet på att de
polifiska intentionerna kommer att avspeglas i verksamheten. Detta innebär att
den nivå som motsvarar dagens avdelningar i SÖ:s organisation bör fastläggas,
av regeringen efter riksdagens principiella godkännande. Detaljorganisationen
bör emellertid i stor utsträckning påverkas och utformas samt successivt kunna
förändras av SÖ självt inom vissa av regeringen fastställda ramar.

En sakinriktad organisation

SÖ:s organisation bör enligt mitt förslag i huvudsak bli
sakinriktad, dvs. arbetsuppgifterna bör i sina huvuddrag fördelas på
avdelningar med ett samlat ansvar för utveckling och planering av samt
statsbidragen till olika grupper av utbildningar.

SAK
redovisar följande två alternativ, som enligt kommittén var för sig kan läggas
till grund för en framtida sakinriktad organisation av SÖ, nämligen

alternativ I

-
en enhet för
den obligatoriska utbildningen,

-
en enhet för
gymnasieskolan och

-
en enhet för
all vuxenutbildning;

alternativ 2

-
en enhet för
den obligatoriska utbildningen,

-
en enhet för
gymnasieskolan samt den statliga och kommunala vuxenutbildningen,

-
en enhet för
arbetsmarknadsutbildningen samt

- en
enhet för folkhögskolan och folkbildningen.

Remissopinionen är splittrad i denna fråga. Av de instanser
som yttrat sig om SÖ:s organisation föredrar majoriteten något av de av SAK
skisserade alternativen. Mänga instanser har emellertid fört fram andra
alternativa förslag främst i vad avser gruppering av de frivilliga
utbildningarna.

Det finns dock en klar majoritet bland remissinstanserna
för att ärenden rörande den obligatoriska utbildningen koncentreras till en
särskild enhet.

Innan jag går in på att närmare behandla hur den
sakinriklade organisafionen bör utformas vill jag ange några utgångspunkter,
som enligt min uppfattning bör prägla organisationsarbetet.

Prop. 1980/81:107 67

1.
Antalet direkt
under verksledningen ställda enheter bör begränsas. Detta underlättar ledningen
och samordningen av verksamheten. Ju färre antalet enheter är desto lättare bör
del också bli alt genomföra framlida förändringar ulan alt samtidigt behöva
förändra organisationens grundstruktur.

2.
Varje enhet bör
så långt möjligt ha ett helhetsansvar för sin utbildningssektor. Enheterna bör
alltså kännetecknas av en hög grad av homogenitet. En sådan organisation
skapar bl.a. ökade förulsällningar för alt delegera uppgifter och ansvar inom
SÖ.

3.
SÖ:s
organisation bör vara sådan atl den underlättar kontakterna mellan nivåerna och
tryggar nödvändig samordning mellan organ på central, regional och lokal nivå.

4.
Enheterna bör
inte vara sä stora, atl ledningen av och samordningen inom enheterna försvåras.

I likhet med SAK och majoriteten av remissinstanserna
anser Jag all den obligatoriska utbildningen har en tillräckligt stor
omfattning och en sådan homogenitet alt den kan bilda underlag för en egen
avdelning.

Vad man
härefter kan överväga är hur de frivilliga utbildningarna skall grupperas för
all åstadkomma en ändamålsenlig organisation. Varianterna kan bli många, vilket
bl.a. remissyttrandena visat. Jag anser dock att de alternativ SAK redovisar
kan utgöra en grund för mina överväganden. Intresset knyts då främst lill
frågan om all sammanföra den statliga och kommunala vuxenutbildningen samt
grundutbildningen för vuxna med gymnasieskolan eller med den övriga
vuxenutbildningen. SAK pekar på elt antal för- och nackdelar med båda
alternativen. Jag kan i stort instämma i vad SAK anför.

Vissa skäl
talar för alt den redan förekommande samverkan mellan gymnasieskolan och den
del av den kommunala vuxenutbildningen som motsvarar gymnasieskolan borde
utvecklas ytterligare. Gymnasieulredningen och komvux-ulredningen har i
uppgift att närmare överväga möjligheterna härtill. Utredningen om
arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag har direktiv med liknande
innebörd. En ökad samordning mellan de olika ulbildningsformerna skulle
sannolikt främjas om de sammanfördes till en och samma enhet inom SÖ. Det finns
emellertid ocksä vissa skäl som talar emol en sådan organisationsförändring.
Elt sådant skäl är att vuxenutbildningen inte enbart svarar mot
gymnasieskolnivån utan ocksä mot lägre nivåer inom ungdomsskolan. Della är i
särskild grad gällande för grundutbildning för vuxna, grundvux. Ell annal skäl
är behovel av avvägningar mellan olika vuxenutbildningsinsatser. Med hänsyn
lill del pågående utredningsarbetet är jag därför inte nu beredd alt
tillstyrka ett sammanförande av uppgifter som rör gymnasieskolan och den
kommunala vuxenutbildningen till en enda enhet inom SÖ. Frågan bör emellertid
kunna prövas på nytt när ökad klarhet nåtts om gymnasieskolans, den kommunala
vuxenutbildningens och arbetsmarknadsutbildningens framti-

Prop. 1980/81:107 68

da inriktning och organisation. Jag förordar därför alt
samtliga gymnasieskolfrågor t.v. samlas i en avdelning och samtliga
vuxenul-bildningsfrågor i en avdelning.

Sammanfattningsvis föreslår Jag atl SÖ organiseras på tre
sakenheter, nämligen

-
en avdelning
för den obligatoriska utbildningen,

-
en avdelning
för gymnasieskolutbildning samt

-
en avdelning
för vuxenutbildning (statlig och kommunal vuxenutbildning, grundutbildning för
vuxna, folkhögskolor och folkbildning samt arbetsmarknadsutbildning).

De tre avdelningarna skall enligt mitt förslag ha ett
samlat ansvar för verksamheten inom resp. utbildningssektor. De skall alltså ha
ansvar för planering, statsbidragsfrågor, utveckling och tillsyn av
verksamheten inom sektorn i fråga. Verksamheten bör härigenom kunna styras mer
integrerat än vad som sker i dag. Organisationen bör också skapa
förutsättningar för en mer systematisk planeringsverksamhet inom de skilda
ulbildningsseklorerna.

Lednings-, samverkans- och stödfunktioner

Den sakinriklade organisationen av SÖ som Jag här har
förordat med ett samlat ansvar för resp. utbildningssektor påverkar i stor
utsträckning de avdelningar inom SÖ som i dag inte är alt betrakta som
sakenheter, nämligen avdelningarna P, L och A. Sakenheterna kommer alltså
enligt mitt förslag att överta merparten av de funktioner och arbetsuppgifter
som i dag åvilar avdelningarna P och L samt vissa arbetsuppgifter frän avdelning
A.

Det är naturligtvis inte möjligt att i en organisatorisk
struktur av den karaklärjag har föreslagil klara alla de samband saml behov av
samverkan och ledning som finns i en organisation. Samtidigt finns det vissa
gemensamma frågor, som inle är möjliga eller lämpliga alt hänföra till en viss
enhet med ansvar för ell bestämt sakområde. Av denna anledning måsle också SÖ:s
nya organisation kompletteras med särskilda enheter och organ eller andra
arrangemang närmasl av funktionell karaktär. Dessa bör dock främst ha en
stödjande funktion gentemot de tre utbildningsavdelningarna. Strävan bör också
vara att minska antalet stödjande enheter eller organ och omfattningen av de
arbetsuppgifter dessa har att utföra.

SAK föreslår bl.a. av de skäl som här har berörts att den
sakinriklade organisationen kompletteras med en ad m i ni st ral i v e nhet för
frågor inom bl.a. ekonomi, personaladministration, administrativ
rationalisering och förvaltningsjuridik. Vidare förordar kommittén att en
särskild enhet för utveckling och utvärdering inrättas för vissa övergripande
och samordnande uppgifter i vad avser bl.a. FoU-arbete. utvärdering och
fortbildning. För atl ytteriigare förstärka ledningen och samordningen av SÖ:s
verksamhet föreslår kommittén att ett mindre stabsorgan knyts direkl fill
verksledningen.

Prop.
1980/81:107 69

Remissinstanserna
har i allmänhet inle kommenterat förslagel om den administrativa enheten.
Däremot har förslagel om en särskild enhet för utveckling och utvärdering samt
inrättandet av etl stabsorgan medfört splittrade reaktioner. Statskontoret
anser I.ex. det principiellt tveksamt atl organisatoriskt förlägga en lednings-
och samordningsfunktion till elt stabsorgan. Alltför lätt uppstår starka
kompelenslvister mellan stabs- och linjeorganisationen. Inte heller SÖ vill
förorda inrättandet av elt stabsorgan av den modell SAK föreslagil. SÖ
konstaterar dock all verksledningen behöver ha tillgång till kvalificerade och
omedelbart gripbara sekretariats-resurser för krävande dagliga samordnings-,
informations- och utredningsuppgifter. Behovet av sådana resurser är speciellt
påträngande inför och under ell organisalionsskede. SÖ föreslår därtör atl en
s. k. ad-hoc-grupp slälls till verksledningens förfogande för biträde med
planerings- och samordningsuppgifter.

Några
remissinstanser befarar att det kan uppkomma ohka gränsdragningsproblem och
tvister mellan sakenheterna, enheten för utveckling och utvärdering samt
stabsorganet. Några instanser ifrågasätter behovet av en särskild utvecklings-
och utvärderingsenhet över huvud taget och anser att en sådan enhets uppgifter
i huvudsak bör utföras inom sakenheterna.

Jag
vill i denna fråga anföra följande. Den av mig förordade organisationen ger
sakenheterna ett - jämfört med SAK:s förslag - mer samlat ansvar för planering
och utveckling av resp. utbildningssektor, vilket bör minska lednings- och
samordningsproblemen. I princip finns det, som Jag tidigare har nämnt, ändå
behov av vissa typer av stödjande och samordnande funktioner även i den nya
organisationen. Det finns således behov av att koncentrera viss löpande
administration, som är gemensam för SÖ och andra delar av den statliga
skoladministrationen, till en särskild enhet. I likhet med SAK anser Jag det
nödvändigt med ett för den statliga skoladministrationen sammanhållet expert-
och metodkunnande inom personal-och ekonomiadministration, administrativ
rationalisering och juridik. Denna verksamhet bör, som SAK föreslår, lämpligen
hänföras till en administrativ avdelning.

Jag
vill i det här sammanhanget understryka det SAK anfört om handläggningen av
olika administrativa frågor inom den statliga skoladministrationen. Dessa bör
så långt möjligt handläggas nära sakfrågorna. Jag delar kommitténs uppfattning
att SÖ:s uppgifter avseende I.ex. statsbidragsgranskning m. m. bör föriäggas
till resp. sakenheter. Ett sådant sammanförande av ekonomiadministrafiva
uppgifter med pedagogiska och planerande uppgifter syftar till att åstadkomma
en ökad kostnadsmedvetenhet inom organisationen. Förslaget syftar också till
att öka verkets möjligheter att styra och kontrollera resurstilldelningen och
resursanvändningen inom skola och vuxenutbildning. Jag avser föreslå att
regeringen uppdrar åt den blivande organisafionskommittén att närmare pröva den
framtida uppgiftsfördelningen i olika administrafiva frågor mellan den
administrativa avdel-

Prop. 1980/81:107 70

ningen
och verkets sakenheter liksom mellan SÖ och länsskolnämnderna. Härvid bör
särskild uppmärksamhet ägnas de ekonomiadministrativa frågorna. 1 övrigt kan
jag i stort ansluta mig lill SAK:s förslag om de uppgifter som bör ankomma på
den administrativa avdelningen. Mina förslag om decentralisering av
skolledarlillsältningarna saml avvecklingen av systemet med ordinarie tjänster
som lärare påverkar den administrativa avdelningen i betydande grad. Förslagen
innebär att avdelningens personalstyrka kan minskas jämfört med nuvarande
förhållanden.

Det
finns emellertid också behov av samordning av andra för sakenheterna gemensamma
frågor och/eller andra väsentliga uppgifter än de administrativa, som inte
naturligt faller inom enbart en enhets arbetsfält. Härtill kommer, vilket också
SÖ påpekar i sitt yttrande, atl det inte alltid är möjligt att sprida
specialistkunnande lill alla sakenheter. SÖ varnar för att en långt driven
renodling av principen för sakinriktning kan leda till att organisationen
sönderfaller i ett antal självständiga enheter som får svårt alt dra nytta av
varandras erfarenheter. SÖ har härvid bl.a. pekat på de möjligheter till
samordning och etl effektivare resursutnyttjande som en s. k.
matrisorganisalion skulle kunna ge.

Jag
vill för egen del anföra följande. En matrisorganisalion innebär att
organisationen byggs upp i två dimensioner, vilket bl.a. leder till alt varje
medarbetare har två chefer. En matrisorganisalion av del här slaget kan I.ex.
bestå av en funktionsorganisation i den ena dimensionen och en sakinriktad
organisation i den andra dimensionen.

Erfarenheten pekar på att
det uppstår flera problem med organisationer som övergår från en endimensionell
organisation lill en fast tvådimensionell organisation av matristyp. I stället
för att lösa olika organisationsproblem ger den nya organisationen upphov till
nya och kanske än mer kritiska problem. Anledningen lill delta är att
övergången mellan de båda organisationsprinciperna ofta blir alltför
omfattande. Enligt min bedömning är det inte lämpligt att förändra SÖ:s
organisation till en renodlad matrisorganisalion.

Däremot
bör man vid tillämpning av den av mig förordade organisationsprincipen kunna
använda sig av etl tvådimensionellt tänkande, som innebär alt man horisontellt
tillskapar strukturer av temporär karaktär. Statskontoret anser att man för
att tillgodose behovet av samverkan över enhetsgränserna bör överväga
tvärgående program. Programmen avses främst komplettera linjeorganisationen på
sådana områden, där del krävs olika slag av specialistkunskap och särskilda
insatser från flera enheter inom ämbetsverket.

Inom
SÖ finns många uppgifter som kräver samarbete över enhetsgränserna och där
tekniken med programläggning synes värd atl pröva. i.ex. läroplansarbele,
forskningsplanering, fortbildningsplanering, studie- och yrkesorientering,
utveckling av skolans miljö, information, verksamhetsplanering samt invandrar-
och handikappfrågor.

Prop. 1980/81:107 71

Tekniken
innebär i sina huvuddrag följande. Etl program inrättas när elt mer omfattande
arbete behöver utföras med deltagare från flera enheter. För detla program
formuleras mål och kriterier på måluppfyllelse. Resurser tilldelas programmet
i samband med den åriiga verksamhetsplaneringen. För varje program utses en
programgrupp, där berörda enheter är representerade samt en programansvarig
person för ledning och samordning av det löpande arbetet.

Arbetet
i programmen bedrivs lämpligen i projekt, där medarbetarna hämtas frän berörda
enheter. För varje projekt utses en projektledare från någon arbetsenhet som
deltar i projektet. Programmen kan även omfatta samarbete med andra myndigheter
eller andra intressenter utanför SÖ, t. ex. arbetsmarknadens parter. Programmen
bör växa fram som resultat av en fortgående dialog mellan olika arbetsenheter
på skilda nivåer i organisationen och verksledningen. Det bör således ankomma
på SÖ alt besluta om vilka frågor som bör handläggas inom ramen för program.

Jag
anser för egen del att den teknik som programorganisalionen representerar i
första hand bör väljas för att åstadkomma erforderlig samordning av för
sakenheterna gemensamma frågor eller uppgifter som inte naturligt faller inom
en enda enhets arbetsfält. För atl skapa kontinuitet och stadga i en sådan
samverkansorganisation bör den fastställas i samband med verksamhetsplaneringen.
Principen för en sådan samverkansorganisation bör emellertid också regleras i
verkets instruktion.

Det
jag nu har anfört, innebär alt behovet av en särskild enhet för utveckling och
utvärdering, som SAK föreslår, minskar. Jag anser emellertid att vissa mer
övergripande, långsiktiga och för hela skolsektorn gemensamma forsknings-,
planerings- och utvecklingsfrågor bör koncentreras till en direkt till
verksledningen knuten stabsenhet av karaktären planeringssekretariat.
Sekretariatet bör även svara för atl samordna SÖ:s och i förekommande fall
länsskolnämndernas verksamhet med avseende pä arbete med anslagsframställning,
verksamhetsplanering samt planering på lång sikt. Planeringssekretariatet bör
också biträda verksledningen med samordningen av de olika delarna av SÖ:s
verksamhet samt mellan SÖ och länsskolnämnderna.

Vid
SÖ skall även i fortsättningen finnas ett revisionskontor (RK). RK:s ställning
och arbetsuppgifter regleras i den tidigare nämnda förordningen om revision
vid revisionskontor.

1
fråga om verksledningen anser jag atl den liksom nu bör beslå av en generaldirektör
och en överdirektör.

I
syfte atl ytterligare förslärka ledningen och samordningen av SÖ:s verksamhet
förutsätter jag i likhet med SAK att avdelningscheferna i högre grad än vad som
nu är fallet biträder verksledningen i denna uppgift. Detla kan I.ex. ske inom
ramen för en ledningsgrupp - direktion. I syfte atl underlätta samordningen
inom den statliga skoladministralionen kan man enligt min uppfattning även
överväga, om inte en direktion av den karaktär

Prop. 1980/81:107 72

jag här har berört bör innehålla en företrädare även för
länsskolnämnderna. Det bör emellertid ankomma på SÖ alt utöver del Jag här har
anfört själv avgöra formerna för ledning och samordning av verksamheten.

Den grundorganisation av SÖ, som jag här har föreslagit,
innebär att de tre sakenheterna var och en inom sin ulbildningsseklor skall
svara för de uppgifter, som ankommer på SÖ inom i huvudsak följande områden,
nämligen

-
långsiktig och
övergripande planering,

-
forskning samt
utvecklingsarbete av generell karaktär,

-
utvärdering av
utbildningsverksamheten,

-
personalutveckling,

-
läroplansarbete,

-
läromedel,
utrustning och lokaler samt

-
planering av
utbildningsutbud i form av skolor, linjer och kurser, löpande
slalsbidragsfrågor och andra ekonomiska frågor.

Jag förutsätter vidare i likhet med SAK atl arbete med
elevsociala frågor, studie- och yrkesorientering liksom arbete med t. ex.
invandrarfrågor och handikappfrågor ingår som integrerade delar i
sakenheternas arbele.

Mina förslag innebär att de nuvarande avdelningarna L och
P avvecklas. De uppgifter som i dag åvilar avdelning L kommer såvill gäller
frågor om FoU-planeringall fördelas på planeringssekretariatet och resp.
sakenheter samt såvitt gäller uppgifter för provkonslrukiion och läromedel på
resp. sakenheter. Planeringsavdelningens nuvarande uppgifter kommer i fråga om
viss övergripande, långsiktig planermg atl överföras till planeringssekretariatet.
Övriga uppgifter som f. n. ankommer på planeringsavdelningen övertas av
sakenheterna. Hänsyn börda las till vad jag i del föregående har förordat om
decentralisering av beslut om gymnasieskolans organisation och
skolbyggnadsfrågor.

Jag har tidigare berört frågan om SÖ:s informationsansvar.
Det bör ankomma på den blivande organisationskommittén att lägga fram förslag
om hur denna funktion skall organiseras.

Jag ser ett flertal fördelar med den av mig förordade
organisationen av SÖ. Framför allt bör förutsättningarna öka att mer samordnat
än nu samla resurserna för långsiktigt inriktad planerings- och
utvecklingsverksamhet. Beslutsfattandet bör också kunna effektiviseras.
Besluten fattas, där kompetensen erfarenhets- och kunskapsmässigt är bäst.
Delta innebär ökade möjligheter till delegering av ansvar och befogenheter inom
organisationen. Ledningen och samordningen av verksamheten bör underiättas
dels genom att antalet direkt under verksledningen stående enheter minskar,
dels genom tillskapandet av ett planeringssekretariat.

Den föreslagna organisationen bör vidare skapa
förutsättningar att åstadkomma en flexibel och mindre hierarkiskt uppbyggd inre
organisation. Jag vill hänvisa till och instämma i vad SAK anför i sitt
betänkande

om
behov, villkor och förutsättningar för en mer lättröriig organisation. Det
kommittén anför i denna fråga bör vara vägledande för det fortsatta arbetet med
den mer detaljerade organisationen av SÖ. För att skapa yUeriigare utrymme för
flexibilitet och minska den byråkratiska belastningen bör antalet byråer
begränsas kraftigt jämfört med dagens organisation. SÖ är i dag organiserad på
17 byråer, som fördelas mellan avdelningarna enligt SÖ:s bestämmande. Jag
bedömer att SÖ:s nya organisation under avdelningsnivå i framtiden kan
begränsas till högst åtta byråer. Det jag nu har anfört bör bilda utgångspunkt
för arbetet med den mer detaljerade organisationen av SÖ. Jag återkommer i det
följande till formerna för detta arbete.

Jag
sammanfattar mitt förslag om en ny organisatorisk grundstruktur för SÖ i
följande skiss:

Verksstyrelse

Verksledning

Revisionskontor

Planeringssekretariat

Avdelning
f ö r obligatorisk utbildning

Avdelning f ö r gymnasieskolutbildning

Avdelning f ö r vuxenutbildning

Avdelning
f ö r administration

2.3.4.3
Verksstyrelsen

Frågan
om verksstyrelsens sammansättning har behandlats av såväl SSK som SAK. En
utgångspunkt för SSK:s överväganden var att ett förverkligande av SIA-reformen
och ett ökat kommunalt ansvar för skolverksamheten innebär en väsentlig
vidgning av möjligheterna för de allmänna intressena att mer direkt påverka skolans
drift och utveckling såväl lokalt som regionalt. En annan utgångspunkt för
SSK:s bedömning var att skolans personal genom medbestämmandelagen fått ökade
möjligheter att genom samråd och förhandlingar direkt påverka sin
arbetssituation och arbetsmiljö.

SÖ:s
huvuduppgifter att göra övergripande bedömningar och svara för en långsiktig
utveckling av skolan som samhällsfunktion talade enligt SSK

Prop. 1980/81:107 74

för
ett starkt inflytande från allmänna intressen i verkets styrelse. Riktlinjerna
för styrelsens sammansättning borde därför utformas så, att representation för
allmänna intressen verkligen garanterades. SSK ansåg också att de allmänna
intressena kunde förstärkas genom atl styrelsen fick visst partipolitiskt
inslag.

Endast
några få remissinstanser yttrade sig med anledning av SSK:s överväganden om
verksstyrelsens sammansättning. Flertalet av dem som uttalade sig förordade
dock att styrelsen utökades med representanter för de politiska partierna.

SAK
är jämfört med SSK mer konkret i sitt slällningstagande i fråga om
sammansättningen av SÖ:s verksstyrelse. Kommittén förordar sålunda att de
allmänna intressena i verksstyrelsen förstärks genom att företrädare för
riksdagspartierna ingår i styrelsen. Dessutom bör både kommuner och
landstingskommuner i egenskap av huvudmän för skolan vara företrädda. Även
verksledningen bör ingå i styrelsen enligt SAK:s förslag.

Med
dessa principiella ställningstaganden som grund diskuterar kommittén två
alternativ för verksstyrelsens sammansättning. Alternativ I utgår från att
styrelsen har en begränsad storlek och att representationen för de allmänna
intressena i verksstyrelsen tillgodoses i huvudsak på förslag av
riksdagspartierna. Den samverkan med centrala förvaltningsmyndigheter och olika
intresseorganisationer i samhället, som är en viktig förutsättning för SÖ:s
verksamhet, får då enligt SAK ske på annat sätt än genom en direkt
styrelserepresentation. Enligt kommitténs bedömning bör styrelsen i detta
alternativ bestå av tre representanter för riksdagsparfierna, en representant
för kommunerna, en för landstingskommunerna samt generaldirektören och
överdirektören. De senare bör liksom nu vara styrelsens ordförande resp. vice
ordförande. För ledamöterna, med undantag för generaldirektören och
överdirektören, bör utses personliga ersättare.

SAK:s
alternativ 2 innebär att styrelsen ulöver företrädare för riksdagspartier,
kommuner, landstingskommuner och verksledning bör innehålla representanter för
de stora arbetsmarknadsorganisationerna, eleverna samt AMS och UHÄ. En sådan
ordning kan enligt kommittén skapa förutsättningar att på ett mera direkt sätt
tillgodose verkets behov av sådana kunskaper om och erfarenheter från skilda
samhällssektorer, som bör beaktas i SÖ:s centrala planering av skola och
utbildning.

1
detta alternativ föreslås styrelsen bestå av generaldirektören (ordförande),
tre representanter för riksdagspartierna, en representant för kommunerna, en
för landstingskommunerna, fyra representanter för de stora
arbetsmarknadsorganisationerna, dvs. LO, TCO, SACO/SR och SAF, en representant
för vardera AMS och UHÄ samt en representant för eleverna. Antalet ledamöter i
styrelsen skulle därvid komma att uppgå till 13. Personliga ersättare bör utses
för var och en av ledamöterna.

SAK
föreslår att alternativ I läggs till grund för sammansättningen av SÖ:s
verksstyrelse. Kommittén ser del som en fördel att styrelsen blir av begränsad
storlek, vilket skapar gynnsamma förutsättningar för ett aktivt

Prop. 1980/81:107 75

och
effektivt styrelsearbete. Bakom SAK:s bedömning ligger också det förhållandet,
att det är svårt att i en verksstyrelse samla representation för alla de
intressen — myndigheter och organisafioner - som direkt eller indirekt berörs
av SÖ:s verksamhet. En samverkan mellan SÖ och olika samhällsintressen bör
enligt kommittén ske i annan ordning än genom en direkt styrelserepresentation.
SAK menar vidare att det föreslagna alternativet också innebär — bl.a. genom
inslaget av partipolitisk representation - att de allmänna intressena
verkligen kommer alt bli företrädda i SÖ:s ledning.

SAK har också prövat
behovel av en mer fast organisation av rådgivande eller beredande nämnder av
ungefär det slag som UHÄ har genom sina planeringsberedningar. Kommittén anser
dock inte att det finns tillräckliga motiv alt föreslå något system med
rådgivande nämnder.

Endast några få
remissinstanser - RRV, länsskolnämnden i Jämtlands län, LRF, Elevförbundet,
Centerns ungdomsförbund. Mjölby och Trollhättans kommimer saml
skoladministrativa föreningen — tillstyrker den av SAK förordade
sammansättningen av SÖ:s verksstyrelse. Merparten av instanserna förordar
kommitténs alternativ 2 som bl. a. innebär att arbetsmarknadsorganisationerna
samt AMS och UHÄ blir representerade i styrelsen. Länsskolnämnderna i
Stockholms och Kalmar län, LO, SACOISR, SECO samt SHIO föredrar nuvarande
sammansättning av verksslyrelsen. SÖ liksom länsskolnämnden i Örebro län
avvisar förslaget om företrädare för politiska partier i styrelsen. SA V är
tveksam till alt personalföreträdare ingår med tanke på den ökande lokala
förhandlingsverksamheten. SCB, länsskolnämnden i Västerbottens län.
Landstingsförbundet och Hallands läns landsting anser att sammansättningen av
SÖ:s styrelse bör prövas i samband med en allmän översyn av formerna för
sammansättning av även andra ämbetsverks styrelser.

Endast
SÖ, UHÄ och TCO kommenterar SAK:s överväganden om en särskild
beredningsorganisation i SÖ. UHÄ och TCO anser att erfarenheterna av UHÄ:s
planeringsberedningar talar för att man bör pröva en sådan organisation även
för SÖ. SÖ å sin sida avvisar en särskild beredningsorganisation vid sidan av
verksstyrelsen.

Innan jag redovisar min
syn på verksstyrelsens sammansättning och uppgifter vill jag anmäla att SÖ i
skrivelse den 5 december 1979 har föreslagit att ett centralt planeringsråd för
samverkan mellan skola och arbetsliv skall inrättas. Planeringsrådet föreslås
få följande sammansättning nämligen en representant vardera för SÖ, AMS,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO/SR, SAF, elevorganisationer
som representerar ungdomsskolan, elevorganisationer som representerar vuxenutbildning
och högskoleutbildning samt RHS. SÖ har samtidigt föreslagit att
yrkesvägledningsnämnden upphör och ifrågasatt behovet av delegationen för
ungdomens sysselsättningsfrågor. Kostnaderna för det centrala planeringsrådet
har beräknats till 260000 kr. Jag behandlar även dessa frågor i detta
sammanhang.

Prop. 1980/81:107 76

Jag vill inledningsvis i likhet med SAK understryka att
det är omöjligt atl i en verksslyrelse av hanlerbar storiek samla
representation för alla de intressen - myndigheter, organisationer och andra
grupperingar i samhället - som på ell eller annal säll berörs av SÖ:s
verksamhet. Enligl min mening är en slyrelserepresenlation inle heller den
lämpligaste formen för en samverkan mellan ämbetsverket och skilda
samhällsintressen. En sådan samverkan bör därior ske i andra former.
Verksslyrelsens främsta uppgift är att företräda verket och därigenom hela
utbildningsverksamhetens intressen och åsikler, vilkel enligt min uppfattning
starkt begränsar utrymmet för olika partsintressen i styrelsen. Jag har då
också tagit hänsyn till att skolans personal genom medbestämmandelag och
medbestämmandeavtal har slora möjligheter atl genom samråd och förhandlingar
påverka sin arbetssituation och arbetsmiljö på i princip alla nivåer inom den
samlade skoladministrationen.

Jag delar därför såväl SSK:s som SAK:s uppfattningar alt
en intresserepresentation i SÖ:s verksstyrelse bör fullgöras av företrädare
för stora grupper av medborgare och vida sektorer av samhällslivet. Jag anser
det därför vara naturligt alt styrelsen i framtiden innehåller representanter
för riksdagspartierna. 1 likhet med SAK anser Jag atl också kommunerna och
landstingskommunerna i egenskap av huvudmän för utbildningsverksamheten bör
vara företrädda i verksstyrelsen. Även verksledningen bör ingå i styrelsen.

Jag
föreslår atl SÖ:s verksslyrelse ges följande sammansättning. Utöver
generaldirektören och överdirektören, vilka liksom nu bör vara styrelsens ordförande
resp. vice ordförande, bör i styrelsen ingå sju ledamöter som regeringen utser
särskilt, nämligen fem representanter för riksdagspartierna saml en
representant vardera för kommunerna och landstingskommunerna. För var och en
av ledamöterna, med undantag för generaldirektören och överdirektören, bör
utses en personlig ersättare. Jag har inle förutsatt några ändringar av de
bestämmelser om personalförelrädaresrält att närvara och yttra sig vid
handläggning av ärenden i myndighels lekman-naslyrelse som finns i kungörelsen
(1974:224) om personalförelrädare i statlig myndighels styrelse m. m.

För att ge den nya verksslyrelsen möjligheler alt medverka
i arbetet med att förbereda en ändrad organisation av den statliga
skoladministralionen bör den tillträda den I november 1981.

När det gäller verksstyrelsens uppgifter villjag i likhet
med SAK framhålla vikten av atl styrelsens insatser koncentreras på
inriktningen av den statliga skoladministrationens verksamhet i samband med den
långsikliga och övergripande planeringen, arbetet med anslagsframställningen,
verksamhetsplaneringen samt utvärderingen och tillsynen av utbildningsverksamheten.

1 sin verksamhet är SÖ i hög grad beroende av den
utveckling som sker i arbetslivet. Genomgående krävs som etl väsenlligt inslag
i de övervägan-

Prop. 1980/81:107 77

den SÖ har atl göra kunskap, underlag och synpunkter från
arbetslivets organisationer.

De förslag jag redan tidigare har lagt fram om en flexibel
organisation för SÖ skapar goda förutsättningar för en utvecklad samverkan
mellan verkel och arbetslivet. Jag kommer vidare i del följande bl. a. att
föreslå att SÖ får disponera särskilda medel för atl tillgodose verkets
kontinueriiga behov av kunskap om och erfarenheler från arbetslivet. För att
ylterligare vidga möjligheterna till samverkan mellan SÖ, skilda myndigheter
och arbetslivet bör elt centralt planeringsråd för samverkan mellan skola och
arbetsliv nu inrättas i enlighet med SÖ:s förslag och anknytas lill SÖ. Jag
ansluter mig i huvudsak till SÖ:s förslag om sammansättning av planeringsrådel
men förordar att även UHÄ får en representant i rådet. Jag beräknar kostnaderna
för det centrala planeringsrådet till ca 300000 kr. Jag föreslår att det
centrala planeringsrådet inrättas fr.o.m. den I november 1981. Kostnaderna som
bör få belasta anslaget till skolöverstyrelsen uppgår därmed till ca 200000kr.
under budgetåret 1981/82.

Del ankommer på SÖ och AMS att besluta om
yrkesvägledningsnämnden, som är etl organ för samverkan mellan bl. a. AMS,
kommunerna och arbetsmarknadens parter.

Mot bakgrund av det jag har förordat om ett centralt
planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv samt riksdagens beslul
(prop. 1979/ 80: 145. UbU 1979/80: 34, rskr 1979/80: 363) om skolans ansvar för
16- 17-åringarnas utbildnings- och sysselsätlningssitualion har behovel av
delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor minskat. Enligt vad jag har
inhämtat kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet därför atl föreslå
regeringen alt delegationen avvecklas.

2.3.5 Länsskolnämnderna

De förslag jag redovisar i denna proposition innebär atl
länsskolnämndernas roll och uppgifter inom ramen för en statlig
skoladministration preciseras mer än tidigare. 1 egenskap av den statliga
skoladministrationens fältorganisation får länsskolnämnderna sett i relation
till den lokala skoladministralionen i landel en mer direkt stödjande och
iniiiativska-pande roll. Även om nämnderna från SÖ övertar vissa
planeringsuppgifter och administrativa uppgifter kommer länsskolnämnderna mer
än tidigare att kunna inrikta verksamheten pä pedagogiska uppgifter. Sä
avlastas nämnderna i framtiden allt arbele med tillsältning av lärare. Arbetet
med att pröva besvär bortfaller helt med anledning av mina förslag i det föregående.
Jag hänvisar också lill mina förslag i propositionen om skolforskning och
personalutveckling, som bl. a. innebär att nämnderna framdeles avlastas all
handläggning av frågor som rör lärares ansökan om tjänstledighet för studier
med B-avdrag. För atl skapa ytteriigare utrymme för en pedagogisk och
fältinriklad verksamhet kommer jag i det följande alt förorda att nämndernas
personalorganisation förstärks med kvalificerade handläggare

Prop.
1980/81:107 78

på mellannivå främst för vissa planeringsuppgifter och
kvarvarande administrativa uppgifter.

Mina tidigare redovisade förslag liksom förslagen i
propositionen om skolforskning och personalutveckling innebär atl
länsskolnämnderna skall

-
ansvara för
utveckling, samordning och planering av skolan,

-
stimulera,
stödja och ge råd till kommunerna,

-
i samarbete med
kommunerna och SÖ medverka till löpande utvärdering av skolans verksamhet,

-
främja
utvecklingsarbetet på regional och lokal nivå,

-
utöva tillsyn
över alt målen och riktlinjerna för skolan förverkligas saml

-
utföra olika
förvaltningsuppgifter.

Jag" vill vidare anföra följande. Länsskolnämndernas
verksamhet har hittills främst av historiska skäl haft tyngdpunkten förlagd
till grundskolan. Förekomsten av en central gymnasieinspektion har också
praktiskt lett till alt nämnderna begränsat sina insatser för gymnasieskolan.
SAK har vidare visat på att länsskolnämndernas insatser för den kommunala
vuxenutbildningen varierar i betydande omfattning mellan olika nämnder.

Den syn jag tidigare har redovisat på länsskolnämnderna
som den statliga skoladministrationens fältorganisation innebär att nämnderna
i framliden i betydligt högre grad än vad nu är fallet skall fullgöra
uppgifter även för gymnasieskolan. Jag kommer i del följande all föreslå alt
nämnderna övertar vissa tillsyns- samt stöd- och rådgivningsuppgifler frän den
nuvarande gymnasieinspeklionen. Om kommande förslag från komvux-ulredningen
innebär förändringar i länsskolnämndernas ansvar i förhållande lill kommunal
och statlig vuxenutbildning samt grundutbildning för vuxna får regeringen
återkomma till riksdagen. F. n. föreslår jag inte någon sådan förändring.

2.3.5.1 Vissa utgångspunkter

Med utgångspunkt i SAK:s betänkande och remissinstansernas
synpunkter redovisar jag i det följande ett anlal problem, som kännetecknar
länsskolnämndernas nuvarande organisation. Dessa bör, tillsammans med de
faktorer Jag har belyst i del föregående, så långt möjligt beaktas vid en
förändring av organisationen.

Länsskolnämndernas nuvarande organisation beslår enligl
SAK:s beskrivning i huvudsak av etl antal tjänster eller befattningar med
skilda funkfioner. Innehållet i dem är oftast centralt reglerat och väl
definierat. Olika arbetstagare kan i ytterlighetsfallet fungera var för sig och
oberoende av varandra. Bilden av länsskolnämndens organisation som helhet blir
härigenom otydlig. Länsskolnämndens arbete är också lill större delen styrt
utifrån. Flera olika styrsystem detaljreglerar nämndarbetet, I.ex. en centralt
formad arbetsordning, centralt preciserade tjänster, centralt formade
projektpaket och en delaljreglerande anslagsstruktur i kombination med
obetydliga fria medel.

Prop,
1980/81:107 79

Specialiseringen lill del beteendevetenskapliga området
samt den ämnesmetodiska kompetensen hos nuvarande arbetstagare anses av några
remissinstanser för snäv för länsskolnämndens nya roll. Uppgifterna all
utveckla system för utvärdering, planering och etl rådgivningsinriktat arbetssätt
kräver kunskap om bl.a. planering, ekonomi, organisation och sociologi.

Tjänster i mellanställningen mellan handläggare och
kontorspersonal saknas så gott som helt, vilkel upplevs som ineffektivt.
Fåtalet tjänstekategorier och nivåer gör också atl länsskolnämnden har få
karriärvägar och därigenom små möjligheter till rörlighet, arbetsrotation m. m.

Kansliets ledningsfunktion och den inre styrningen utövas
olika vid länsskolnämnderna. Helhetsintrycket är att det råder stor osäkerhet
om hur ledningsfunktionen bör utövas. Remissvaren ger varierande uppfattningar
och visar motsatta förväntningar på den framtida organisationen i detta
avseende. Behovet av en fast och tydlig ledningsstruktur, arbetsfördelning och
kontinuitet förordas av vissa remissinstanser. Andra remissinstanser däremot
anser att ledningsfunktionen bör nedtonas till förmån för lagarbete och
flexibilitet.

2.3.5.2 Den nya organisationen

Med hänsyn till länsskolnämndernas begränsade storlek och
med beaktande av att nämndernas uppgifter ofta griper in i varandra föreslår
SAK inte någon på bestämda arbetsenheter baserad organisation. Kommittén
begränsar sig lill alt föreslå att nämndernas verksamhet organiseras under en
chef på det sätt som varje nämnd själv beslutar inom ramen för tillgängliga
personella och andra resurser. SAK förutsätter härvid att nämndernas
resursdisposition inle mer än nödvändigt låses genom centrala bestämmelser.

Remissinstansernas uppfattning om länsskolnämndernas
organisation går isär. Flertalet instämmer dock i SAK:s förslag atl
länsskolnämnderna bör ha en flexibel organisation och själva kunna besluta om
arbetsfördelningen. Vissa remissinstanser förordar däremot en mer fast
organisation och menar all nämnderna bör ha en organisationsstruktur som liknar
SÖ:s. Tjänstestrukturen bör också enligt några remissinsianser så långl möjligt
vara enhetlig vid samtliga länsskolnämnder i landet.

Som jag lidigare har betonat, är länsskolnämnden en del av
den statliga skoladministrationen. Samordning och planering av verksamheten
underlättas därför om länsskolnämnderna erhåller en med SÖ likartad organisatorisk
struktur. Inom ramen för en sådan organisation bör länsskolnämndernas arbete
präglas av stor frihet och självständighet. Länsskolnämnderna måsle därför
enligt min mening friare än nu få förfoga över sina resurser. Detla är en
grundläggande förutsätlning för en aktiv och kontinuerlig organisationsutveckling,
en meningsfull planering och elt arbete baserat på egna initiativ.

Prop.
1980/81:107 80

Jag har i del föregående föreslagit all SÖ:s organisation
baseras på tre avdelningar, var och en ansvarig för en bestämd
ulbildningsseklor - den obligatoriska ulbildningen, gymnasieskolulbildningen
och vuxenutbildningen. Jag anser atl en motsvarande grundstruktur bör prägla
även länsskolnämndernas organisation. Delta innebär emellertid inle atl
länsskolnämnderna bör indelas i fasta enheter. Organisationen bör dock
underlätta en samordnad, enhetlig planering och elt samlat ansvarstagande för
den obligatoriska utbildningen å ena sidan samt de frivilliga utbildningarna,
dvs. gymnasieskola, kommunal och slallig vuxenutbildning saml grundutbildning
för vuxna å andra sidan. Länsskolnämnderna bör därför under en nämnd ha en chef
för nämndens kansli, länsskolinspektören, och en skolinspektör för vart och
elt av de två huvud- eller ansvarsområdena - den obligatoriska utbildningen
resp. den frivilliga ulbildningen.

I likhet med SAK anser jag, att man inte mer än vad Jag nu
har angivit centralt bör föreskriva hur nämnderna skall fördela eller disponera
sina personella resurser. Den av mig angivna organisatoriska grundstrukturen
bör utöver att åstadkomma viss enhetlighet inom den statliga skoladministrationen
även skapa utrymme för en successiv utveckling och anpassning av organisation
och arbetsformer på det sätt som varje länsskolnämnd beslutar om. En detaljerad
organisation måste av naturiiga skäl baseras på en utvecklad regional
verksamhetsplanering, som klargör mål. krav, problem, aktiviteter, resursbehov
osv. Detta innebär att organisationen och arbetsformerna måsle vara flexibla
och successivt kunna anpassas till nämndernas varierande förutsättningar, regionala
särdrag, särskilda intentioner osv. Det jag tidigare har anfört om elt mer
flexibelt arbetssätt hos SÖ i form av program och projekt bör i tillämpliga
delar gälla även för länsskolnämnderna.

2.3.5.3 Lekmannanämnden

SAK föreslår atl en lekmannanämnd även fortsättningsvis
skall stå i ledningen för länsskolnämnderna. Sammansättningen av nämnden bör
vara oförändrad. Däremot föreslår kommittén att den ledamot, som utses av SÖ,
bör ha kunskap om och erfarenhet av pedagogiskt utvecklingsarbete.

De remissinsianser som har yttrat sig i frågan anser det
naturligt att länsskolnämnderna skall ledas av en lekmannanämnd även i
framtiden. Nuvarande sammansättning av lekmannanämnden föredras av merparten av
instanserna.

I likhet med SAK och remissinstanserna anser även jag att
en lekmannanämnd skall stå i ledningen för länsskolnämnderna. Jag föreslår
ingen ändring av nämndens sammansättning. Med hänsyn lill all länsskolnämndens
uppgifter inom del pedagogiska utvecklingsarbetet nu kommer atl framträda mer
än lidigare anser Jag del viktigt att någon ledamot av nämnden besitter
särskild kunskap om och erfarenhet av sådanl arbele.

Prop. 1980/81:107 81

Jag
finner det naturligt alt i första hand SÖ beaktar detta när styrelsen utser sin
företrädare i länsskolnämnden. Jag anser det emellertid inte vara nödvändigt
att någon särskild föreskrift om detta utfärdas.

1 likhet med SAK och med
hänvisning till vad Jag lidigare har anfört om uppgifterna för SÖ:s
verksstyrelse anser Jag, atl lekmannanämnden främsl skall handlägga viktigare
frågor som rör planering, utveckling, resursfördelning, utvärdering och
tillsyn av länets skolor. Jag vill i det här sammanhanget särskilt betona
betydelsen av att nämnden aktivt engagerar sig i planeringsfrågorna. Dessa
frågor får också en särskild tyngd i en ekonomisk åtstramningssituation. För
att skapa ökat utrymme för nämnden att handlägga frågor av den art som Jag nu
har berört bör nuvarande instruktion för länsskolnämnderna ändras. Jag avser
föreslå regeringen att uppdra åt den blivande organisationskommittén atl med
den inriktning jag här har angett föreslå erforderliga författningsändringar.
Strävan därvid bör vara att åstadkomma en hög grad av delegering lill och inom
kansliorganisationen.

Det
ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om tjänstetillsättningar vid
länsskolnämnderna. För sammanhangets skull villjag redovisa, att Jag i annan
ordning avser föreslå regeringen att samtliga tjänster, med undantag av tjänst
som länsskolinspektör och tjänst som skolinspektör, skall tillsättas av
länsskolnämnderna. F.n. tillsätts tjänst som länsskolpsykolog,
fortbildningsledare och byrådirektör av SÖ. Även i framtiden bör, såsom
hittills, tjänst som chef för länsskolnämndens kansli, dvs. länsskolinspektör,
och tjänsterna som skolinspektör tillsättas av regeringen.

2.3.6
Personal för pedagogiska arbetsuppgifter

Regeringen
bemyndigade mig den 10 april 1980 att tillkalla en arbetsgrupp för att inom
utbildningsdepartementet, i avvaktan på riksdagens ställningstagande lill
kommande regeringsförslag, interimistiskt bereda frågor kring en förändrad
statlig skoladministration. Arbetsgruppen har antagit namnet SAK-gruppen.

1
en promemoria (PM 4, 1980-10-24) har SAK-gruppen föreslagit en enhetlig
tjänstestruktur för och en förändrad inriktning av den personal, som i
framtiden skall svara för vissa pedagogiska arbetsuppgifter inom den statliga
skoladministrationen. Förslaget innebär i sina huvuddrag atl nuvarande
tjänster som skolkonsulent, gymnasieinspektör och fortbildningskonsulent
ersätls med dels fasla tjänster med tillsvidareanställning, dels medel för
korttidsanställning av experter. Promemorian har utarbetats efter överläggning
med SÖ saml med de lokala arbetstagarorganisationerna hos SÖ,
länsskolnämnderna och fortbildningsavdelningarna.

Jag
behandlar promemorian i det följande. En sammanfattning av promemorian bör
fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 8.

I
samband med beredningen av SAK-gruppens promemoria har överläggningar ägt rum
den 3 november 1980 mellan representanter för ulbild- 6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
107

Prop. 1980/81:107 82

ningsdepartementet.
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO och SACO/SR samt den 4 november 1980
med representanter för länsskolnämnderna. LO och SAF, vilka inbjudits till
överläggningarna var förhindrade att delta. SAF har den 18 november 1980
inkommit med skriftliga synpunkter på promemorian. Varken vid överiäggningarna
eller i SÄF:s yttrande framkom några principiella erinringar mot arbetsgruppens
förslag om en mer enhetlig tjänstestruktur inom den statliga
skoladministrationen. Kommunförbundet liksom Landstingsförbundet anmälde dock
tveksamhet mot förslaget att utvidga länsskolnämndernas uppgifter i fråga om
gymnasieskolan.

Jag
vill med anledning av SAK-gruppens promemoria anföra följande. I det föregående
harjag beskrivit den splittrade bild som den statliga skoladministrationen
uppvisar i dag. Till denna bild hör utöver olika myndigheter och organ på
skilda nivåer i skolsystemet flera olika slag av tjänster inriktade på i huvudsak
pedagogiska arbetsuppgifter. Innehavarna av dessa tjänster verkar på olika
arbetsfält inom den statliga skoladministrationen samt har varierande
inriktning och specialisering. För alt förenkla och effekfivisera
skoladministrationen bör enligt min mening även tjänsteorganisationen så långt
möjligt göras enheflig inom den statliga skoladministrafionen.

Innan
jag går in på frågan om en mer enhetlig tjänstestruktur för i huvudsak
pedagogiska arbetsuppgifter inom den statliga skoladministrationen vill jag
först behandla gymnasieinspeklionen och dess nuvarande verksamhet.

Jag har i det föregående
föreslagit atl den statliga skoladministrationens mera direkt fältinriktade
uppgifter i framtiden huvudsakligen skall ombesörjas av länsskolnämnderna. Jag
anser det därför naturligt atl också den gymnasiala utbildningens behov av
stimulans och stöd för del lokala utvecklingsarbetet tillgodoses främsl genom
länsskolnämnderna. På motsvarande sätt bör nämnderna svara för behovel av
allmän information om och insyn i den gymnasiala utbildningen. Nämnderna bör
också svara för erforderlig tillsyn och i förekommande fall kontroll av denna
utbildning. Häri inräknar Jag uppgiften alt medverka lill en ekvivalering av
belygsättningen i gymnasieskolan och motsvarande delar av vuxenutbildningen.
Jag har då också tagil hänsyn till alt länsskolnämnderna i framliden kommer alt
få vidgade uppgifter i vad avser gymnasieskolans planering enligl mina tidigare
redovisade förslag. Förslagen innebär ocksä alt de regionala planeringsråden
för samverkan mellan skola och arbetsliv får vidgade uppgifter när det gäller
gymnasieskolans planering och utveckling i länet.

Del
jag nu har anfört innebär att länsskolnämnderna bör överta vissa uppgifter, som
i dag fullgörs av gymnasieinspektionen. Jag vill i delta sammanhang särskilt
betona del SAK-gruppen anför i sin promemoria om behovet av atl i bl.a.
rådgivnings- och tillsynsverksamheten särskilt uppmärksamma de lågfrekventa
utbildningarna och ämnena i gymnasieskolan. Del arbetsgruppen anför i denna
fråga bör beaktas vid planeringen av olika

Prop. 1980/81:107 83

insatser för utvärdering och utveckling av gymnasieskolan
och den kommunala vuxenutbildningen.

SAK-gruppen behandlar i sin promemoria också utvärderingen
av den gymnasiala utbildningen med utgångspunkt i gymnasieinspektionens nuvarande
verksamhet. Jag delar arbetsgruppens mening atl del numera varken är
ändamålsenligt eller möjligt alt genomföra en utvärdering av den gymnasiala
utbildningen i hela landet. I.ex. med avseende pä kunskaper och färdigheter,
genom särskilda ämnesföreträdare och med en organisation av del slag
gymnasieinspektionen utgör. I likhet med arbetsgruppen anser jag atl en central
utvärdering av den gymnasiala ulbildningen bör komma till stånd i annan form än
gymnasieinspektionen. Utvärderingen av gymnasieskolan behöver inte samtidigt
avse samtliga gymnasieskolor utan endast ell sådanl urval, som garanterar alt
utvärderingen bygger på en tillräckligt representativ information.
Utvärderingen kan t.ex. avse en viss sektor av den gymnasiala ulbildningen,
vissa bestämda ämnen eller grupper av ämnen och övergripande funktioner såsom
skolmiljö och elevvård. Utvärderingen bör givetvis även omfatta besök i skolor
och kontakt med avnämare, arbetslivets representanter i övrigt m.fl. Denna
utvärdering bör även omfatta kommunal och statlig vuxenutbildning. Det bör
ankomma på SÖ atl närmare fastlägga formerna för en sådan utvärdering av olika
delar av de gymnasiala utbildningarna. Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt
SÖ atl utföra detta arbete och därvid beakta vad arbetsgruppen framhåller i sin
promemoria om utvärdering av gymnasieskolan liksom om olika ålgärder i syfte
atl främja en likvärdig betygsällning i denna skolform.

Mina förslag innebär sammanfattningsvis alt den nuvarande
gymnasiein-speklionens funktioner dels fördelas mellan SÖ och
länsskolnämnderna, dels får andra arbetsformer. Nuvarande tjänster som
gymnasieinspektör bör därför avvecklas fr. o. m. den I juli 1982.

Jag övergår nu till att behandla frågan om en mer enhetlig
tjänstestruktur för i huvudsak pedagogiska arbetsuppgifter inom den statliga
skoladministrationen. Jag delar härvid SAK-gruppens mening alt det hos SÖ och
länsskolnämnderna i framtiden bör finnas dels fasta tjänster för övergripande
pedagogiska arbetsuppgifter, dels medel för korttidsanställning av experter med
bl. a. ämnesspecifik inriktning. De erfarenheter, som arbetsgruppen redovisar
beträffande den nuvarande skolkonsulentorganisationen, lalar för atl de fasla
tjänsterna bör avse anställning som löper tills vidare och inle anställning för
viss bestämd tid. Jag föreslår däiför atl nuvarande tjänster som skolkonsulent
avvecklas fr.o.m. den I juli 1982. Motsvarande bör gälla tjänst som
folkbildningskonsulent.

Jag har tidigare förordat att nuvarande tjänster som
fortbildnings-konsulent vid länsskolnämnderna avvecklas. Dessa konsulenter är
nu halvtidsanställda i kombination med halvtidstjänstgöring som lärare.

Systemet med att kombinera två tjänster har, som
SAK-gruppen visar, vissa nackdelar. Jag anser därför att länsskolnämnderna i
likhet med SÖ bör få disponera ett antal fasta heltidstjänster för pedagogiska
uppgifter.

Prop.
1980/81:107 84

SAK-gruppen föreslår alt såväl SÖ:s som länsskolnämndernas
fasta pedagogiska personal i framtiden till övervägande del mer bör
representera en bred pedagogisk kunskaps- och erfarenhetsbas än en särskild
ämnesspecifik inriktning. Jag biträder förslagel och vill understryka del
arbetsgruppen anför om viklen av atl den fasta personalen också representerar
kunskap om och erfarenhet av administration, ekonomi, planering m.m. inom
utbildningsväsendet, 1 övrigt ansluter Jag mig lill det arbetsgruppen anför om
inriktningen av de fasta tjänsterna. Den av mig föreslagna tjänsteorganisationen
bör inrättas fr. o. m. den 1 juli 1982.

Det Jag hittills har förordat innebär att antalet tjänster
för pedagogiska arbetsuppgifter kan reduceras jämfört med dagens förhållanden.
Samtidigt förutsätter mina förslag att SÖ och länsskolnämnderna tillförsäkras
vissa rörliga resurser för att fortlöpande kunna tillgodose behovet av skilda
specialistkunskaper. Jag ansluter mig helt till vad SAK-gruppen anför i denna
fråga. För att åstadkomma stadga och kontinuitet i personalplaneringen bör
resurser motsvarande elt visst bestämt anlal tjänster avsättas för detta
ändamål. De rörliga resurser, som Jag här har förordat skall ställas till den
statliga skoladministrationens förfogande, bör endast undantagsvis användas för
anställning av personal för längre tid än sex månader. Jag vill i detta
sammanhang i likhet med arbetsgruppen särskilt framhålla viklen av resurser för
en kontinuerlig medverkan från arbetslivets organisationer i arbetet med atl
utveckla och utvärdera skolverksamheten. För atl garantera en sådan medverkan
bör särskilda medel reserveras för detla i anslutning till den årliga
medelstilldelningen.

2.3.7 Resurser

Jag har i det föregående - liksom lidigare denna dag i
propositionen om skolforskning och personalutveckling - lagt förslag som får
betydande konsekvenser för den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter.
Jag har vidare föreslagit förändringar som påverkar uppgtftsfördelningen inom
den statliga skoladministrationen. Jag vill dock erinra om atl mina förslag
endast i begränsad omfattning berör vuxenutbildningen. På detta område, med
undantag för arbetsmarknadsutbildningen, ligger sedan länge beslutanderätten i
stor omfattning på lokal nivå. Grundläggande för mina förslag har varit en
strävan att - med ett bibehållande på central nivå av beslul med konsekvenser
för hela riket, t. ex. beslut om ekonomiska resurser till skolverksamheten -
åstadkomma en fortsatt decentralisering och tyngdpunktsförskjutning av ansvar
och befogenheter i olika utbildningsfrågor till den lokala nivån. När det
gäller uppgiftsfördelningen inom den statliga skoladministralionen har mitt
riktmärke varit att uppgifter inte skall ligga på högre myndighetsnivå än vad
som krävs för att trygga dels erforderlig samordning, dels likformighet i
behandlingen av sådana ärenden där rättssäkerheten fordrar det.

Mina förslag innebär att den statliga
skoladministrationens behov av

Prop.
1980/81:107 85

personal
och andra resurser minskar totalt sett. I likhet med SAK anser jag att en
detaljerad genomgång av den statliga skoladministrationens organisation och
uppgifter bör läggas till grund för en beräkning av personal- och resursbehovet
i övrigt. Jag anser det dock nu vara nödvändigt all ange vissa ramar som bör
vara vägledande för sådana fortsatta och mer detaljerade beräkningar. Behovet
av sådana resursramar har också understrukits av remissinstanserna. För SÖ:s
del utgår jag i mina beräkningar i huvudsak från att ange storleksordningen på
det minskade personalbehovet med anledning av bortfall av olika verksamheter
som riktlinjer för organisationskommitténs arbete, till vilket Jag återkommer
i avsnitt 2.4.

I
det följande använder Jag begreppet tjänst som liktydigt med heltidsårsarbetskraft.

Skolöverstyrelsen

Enligt
uppgifter i SAK:s betänkande uppgick antalet anställda i SÖ den 15 februari
1979 till ca 775 personer. I detta tal var då även tillfälliga och
korttidsanställda experter inräknade. Den I oktober 1980 omfattade den
personal, för vilken SÖ hade ett verkligt arbetsgivaransvar, totalt 700
personer. I detta tal är alltså inte kortfidsanställd, tillfällig personal medräknad.
SÖ:s totala personal omräknat i tjänster uppgick den I oktober 1980 till 654.
För mina fortsatta överväganden utgår jag från detta tal.

Huvuddelen
av SÖ:s personal är anställd med förordnande som löper tills vidare. Viss personal
— i huvudsak gymnasieinspektörer och skolkon-sulenter - har emellertid
tidsbegränsade förordnanden.

Tjänsternas
fördelning på olika kategorier och lönefält framgår av följande
sammanställning:

Kategori

Lönefält

Antal tjänster

Verksledning

Avdelningschefer

F 23/25 och

31

Byråchefer,
motsv

högre

Vissa
sekUonschefer

Gymnasieinspektörer

32

Handläggare

F 20/21-F 21/23

35

Skolkonsulenter

62

Handläggare

F I1-F20

138

Experter,
motsv

55

Assistenter, biträden

Bg IC-F 10

301 654

SÖ
har personal som avlönas inte bara från anslaget fill skolöverstyrelsen (C 1)
utan även från andra anslag vilka SÖ disponerar. Tjänsternas fördelning på
olika anslag framgår av det följande:

Prop. 1980/81:107 86

Anslag

Antal tjänster

Skolöverstyrelsen

a)
Avlöningar (C 1)

576

b)
Expertis (C 1)

41

Pedagogiskt
utveckli

ng:

sarbele
(C 7)

20

Andra
sakanslag

17 654

Mina överväganden och förslag som jag presenterat lidigare
i dag i propositionen om skolforskning och personalutveckling saml vad jag har
anfört i det föregäende innebär omfattande verksamhetsförändringar som
möjliggör en avsevärd reducering av personalbehovet inom den slalliga
skoladministrationen, främst inom SÖ.

Inom följande områden skapas således genom förändringar av
verksamheten i SÖ förutsättningar för personalminskning.

1.
Decentralisering
av utvecklingsarbete och vissa tillsynsuppgifter.

2.
Ändrad
inriktning av tjänster för personal med pedagogiska arbetsuppgifter.

3.
Ändrade
insatser på elevvårdsområdet.

4.
Ändrade
insatser på läromedelsområdet.

5.
Decentralisering
av gymnasieskolans planering m. m.

6.
Decentralisering
inom skolbyggnadsområdet.

7.
Decentralisering
av personaladministrationen avseende skolväsendels personal.

8.
Förenklad
statsbidragsadministralion.

9.
Ändrat
tillsynsansvar för den kommunala högskoleutbildningen.

10. Förenkling och rationalisering
avseende ärende- och uppgiflshand-läggning.

11. En ändrad organisationsstruktur av
SÖ, innebärande bl.a. högst åtta byråer saml elt minskal behov av
kontorspersonal m. m.

Jag beräknar personalminskningen hos SÖ fill sammanlagt
207 tjänster.

Som jag tidigare har redovisat fanns hos SÖ den 1 oktober
1980 654 tjänster. Genom mina förslag i budgetpropositionen (prop. 1980/81: 100
bil. 12 s. 241) kommer SÖ:s personal alt minska redan budgetåret 1981/82 genom
de åtgärder som jag där har föreslagit. 1 minskningen med 207 tjänster
innefattas budgetpropositionens minskningar. Jag föreslär alltså atl antalet
fasta tjänster i SÖ i framtiden beräknas till 447, eller högst ca 450.
Därutöver beräknar Jag särskilda medel för expertis m. m. motsvarande 30
tjänster. Dessa medel bör endast få användas för atl skapa erforderlig
flexibilitet i SÖ:s verksamhet samt för att tillförsäkra SÖ särskild kunskap
och kompetens för planerings-, utvecklings- och utvärderingsarbete. Medlen bör
således inte få användas för alt öka antalet fasta tjänster vid SÖ.

Det bör ankomma på den blivande organisationskommittén atl
till rege-

Prop.
1980/81:107 87

ringen framlägga detaljerade förslag till
personalminskning inom de områden som jag har angett i det föregående.

Jag kommer senare alt föreslå atl SÖ:s nya organisation
skall träda i kraft den 1 juli 1982. Anpassningen av personalresurserna vid SÖ
är emellertid en fråga på något längre sikl. Den bör så långt som möjligt ske i
takt med den naturliga avgången. Jag förutsätter dock atl man därutöver måste
sätta in aktiva omplaceringsåtgärder där omplacering såväl inom den statliga
skoladministrationen som till andra tjänster utanför den statliga
skoladministrationen kan bli nödvändig. Vidare kommer inskolning på nya
arbetsuppgifter att bli aktuell i många fall. Sådana åtgärder bör självfallet
genomföras enligt gällande lagstiftning och arbetsrättsavlal.

Organisationskommittén bör lägga fram förslag om den
närmare tidsplan och de åtgärder som erfordras för atl anpassa SÖ:s
personalorganisation till den nya organisationen. Organisationskommittén bör
därvid mer i detalj kunna överväga resursbehovet och inför budgetbehandlingen
hösten 1981 lägga fram förslag om anslagsram som kan ligga till grund för
regeringens förslag lill riksdagen inför ikraftträdandet av den nya
organisationen. Jag vill också peka på vikten av att i samband med
organisationsförändringen eftersträva de jämslälldhetsmåi, som riksdag och
regering har angett.

Den aktuella personalsituationen hos SÖ liksom den nu
förutsebara personalavgången bör tillsammans med de aktiva
personalanpassningsåt-gärder som Jag har föreslagit i det föregående innebära
alt den av mig föreslagna högsta ramen för SÖ:s personaldimensionering - ca 450
tjänster — uppnås under budgetåret 1984/85.

Det bör ankomma på den blivande organisationskommittén att
föreslå hur personalresurserna bör fördelas mellan verkets olika arbetsenheter.
Jag förutsätter härvid att bestämda personalresurser avdelas för de centrala
planeringsuppgifter SÖ har att genomföra i enlighet med vad jag tidigare har
anfört. Kommittén skall också beakta att antalet chefstjänster skall begränsas
till vad mitt organisationsförslag kräver, dvs. förutom generaldirektör och
överdirektör, en tjänst som chef för planeringssekretariatet, fyra
avdelningschefstjänster samt högst åtta byråchefsljänster. Mina förslag om ny
organisation av SÖ innebär att en betydande del av personalen måste flytta från
en arbetsenhet lill en annan. Likaså innebär mina förslag att många personer
får nya eller förändrade arbetsuppgifter. Det bör vara organisationskommitténs
uppgift att närmare överväga erforderliga övergångs- och anpassningsåtgärder i
samband med genomförandet av den nya organisationen.

Länsskolnämnderna

Antalet tjänster - med den definition av begreppet tjänst
som jag tidigare har angett — vid länsskolnämnderna uppgick den 1 oktober 1980
till totalt 413. De fördelade sig på olika tjänstekategorier enligl följande:

Prop.
1980/81:107 88

Tjänstekategori Antal tjänster

Länsskolinspektör 24

Skolinspektör 42

Avdelnings- eUer byrådirektör 25

Länsskolpsykolog 23

Fortbildningsledare 23,5

Fortbildningskonsulenter 121,5'

Biträdes- och assistentpersonal 254

413

Härutöver finns vid länsskolnämnderna tjänster som konsulent
för verksamhet bland rörelsehindrade elever och bland dövblinda samt arvodestjänster
som sekreterare i de regionala planeringsråden för samverkan mellan skola och
arbetsliv. Dessa tjänster berörs inte av de förslag Jag lägger i det följande.
Jag vill dock framhålla betydelsen av all den resurs, som motsvaras av tjänsten
som sekreterare i det regionala planeringsrådel, ingår som en integrerad del i
länsskolnämndens samlade personalresurs.

Kostnaderna för tjänsterna som fortbildningsledare och
fortbildningskonsulenl belastar f.n. anslaget Fortbildning m.m. och
kostnaderna för regionala planeringsräd anslaget Bidrag lill studie- och
yrkesorientering m.m.

De förslag som Jag har lagt fram i det föregående liksom
förslagen i propositionen om skolforskning och personalutveckling får betydande
konsekvenser för länsskolnämndernas uppgifter och resursbehov. Jag sammanfattar
i det följande de ur resurssynpunkt viktigaste förslagen.

1.
Länsskolnämnderna
får ett vidgat ansvar och ökade uppgifter för ulvecklingsaibelel. Särskilda
medel om totalt 4 milj.kr. tilldelas genom omfördelning länsskolnämnderna för
detta ändamål. Dessa medel får dock inte användas för atl öka antalet fasla
tjänster vid nämnderna.

2.
Länsskolnämndernas
nuvarande uppgifter i vad avser fortbildning av skolväsendels personal ändrar
karaktär. Den särskilda organisation för fortbildning som i dag finns hos
länsskolnämnderna i form av fortbildningsledare, forlbildningskonsulenter och
andra fortbildningsresurser upphör. De medel som länsskolnämnderna i dag
disponerar under anslaget Fortbildning m. m. överförs till anslaget
Länsskolnämnderna. Endasi en del av dessa medel bör få användas för avlöning av
fast anställd personal.

3.
Länsskolnämndernas
nuvarande befattning med handläggning av i huvudsak lärares ansökningar om
tjänstledighet för studier med lön med B-avdrag upphör. Detta innebär en
administrativ arbelsavlastning för länsskolnämnderna.

4.
Länsskolnämnderna
övertar vissa rådgivnings- och lillsynsuppgifler för gymnasieskolan och den
kommunala vuxenutbildningen från nuvarande gymnasieinspektion i SÖ.

' Motsvarar 243 halvtidsanställda
forlbildningskonsulenter.

Prop. 1980/81:107 89

5.
Tjänsterna som tänsskolpsykolog
vid länsskolnämnderna avvecklas.

6.
Beslut om gymnasieskolans
årliga organisation överförs från SÖ lill länsskolnämnderna. Jag beräknar att
delta inte kommer atl medföra något ökat resursbehov vid nämnderna, då dessa
redan i dag aktivt medverkar och lill SÖ avger yttranden över samtliga frågor
som rör gymnasieskolans planering i resp. län.

7.
Länsskolnämnderna övertar från
SÖ tillsättningen av vissa skolledar-tjänster. Inte heller denna
uppgiftsförändring innebär enligt min mening något behov av resursförstärkning
hos nämnderna, då dessa f. n. redan yttrar sig över varje
skolledartillsältning.

8.
Länsskolnämnderna avlastas all
tillsättning av ordinarie lärare. Enligt uppgift i SAK:s betänkande beräknades
nämndernas arbete med tillsätl-ningsfrågorna redovisningsårel 1978/79 motsvara
ca 10-12 tjänster.

9.
Länsskolnämnderna avlastas
också samtliga ärenden som rör besvär över beslut av styrelsen för skolan.

Sammanfattningsvis innebär
det jag här har anfört alt länsskolnämndernas framtida personalbehov i
huvudsak ryms inom ramen för nuvarande anslag lill länsskolnämnderna och
länsskolnämndernas personal under anslaget till fortbildning.

Som jag tidigare har
angett innebär mina förslag sammantaget att länsskolnämnderna mer än lidigare
kan inrikta verksamheten på pedagogiska arbetsuppgifter. För att skapa ett
ytterligare ökat utrymme för en pedagogisk, fältinriklad verksamhet föreslår
Jag att nämndernas personalorganisation förstärks med handläggare på
mellannivå främst för vissa planeringsuppgifter och administrativa uppgifter.
Dessa bör i huvudsak biträda skolinspektörerna och den övriga pedagogiska
personalen med uppgifter som rör arbetet med skolledartillsättningar,
elevområden, basresurstilldelning för grundskolan, gymnasieskolans årliga
organisation, remissyttranden m.fl. Milt förslag innebär atl länsskolnämndernas
pedagogiska personal i väsentligt högre utsträckning än f. n. bör verka ute i
den direkta skolverksamheten, i kommuner, rektorsområden och skolor. De bör
också i större utsträckning än nu kunna ägna uppmärksamhet åt kommunal
vuxenutbildning och grundutbildning för vuxna. Det Jag här har anfört innebär
också att länsskolnämndsorganisationen kan skapa ökade förutsättningar framför
allt för den nu anställda personalen i lägre lönegrader atl vidga sina arbetsuppgifter.

Jag beräknar
länsskolnämndernas personalbehov till följande. Jag har vid mina beräkningar
utgått från att de sex s. k. tvåinspeklörslänen förstärks med vardera en
skolinspektörsljänst. Jag har vidare räknat med alt länsskolnämnderna i
Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län vardera erhåller ytterligare
en tjänst som skolinspektör. Jag har också utgått från atl i stället för
nuvarande tjänster som länsskolpsykolog, fortbildningledare och
fortbildningskonsulent bör vid länsskolnämnderna inrättas ett antal fasta
tjänster för pedagogiska arbetsuppgifter med den inriktningjag tidigare har
förordat.

Prop. 1980/81:107 90

Tjänstekategori Antal tjänster

Chef för länsskolnämndens kansli,

länsskolinspektör 24

Skolinspektör 51

Avdelnings-
eller byrådirektör 25

Kvalificerad handläggare för pedagogiska

arbetsuppgifter 76

Handläggare på mellannivå för främsl

planeringsuppgifter och administrativa

uppgifter 40

Biträdes-
och assistentpersonal 124

340

Vid
sidan om den fasta personalen om totall 340 tjänster bör länsskolnämnderna
disponera medel motsvarande 76 tjänster för att lillgodose nämndernas behov av
särskild sakkunskap inom skilda områden. Dessa medel bör inle få användas för
att öka antalet fasla tjänster vid länsskolnämnderna. Milt förslag innebär alt
antalet fasla tjänster och de rörliga resurserna sammantaget motsvarar 416 tjänster.

Den
ram om totall 340 fasta tjänster Jag nu har angett avser personaldimensioneringen
för samtliga länsskolnämnder i landet. Det bör ankomma på den blivande
organisationskommittén alt föreslå hur dessa tjänster skall fördelas på de
olika länsskolnämnderna. Organisationskommittén bör ocksä pröva
länsskolnämndernas resursbehov för övrigt. Kommittén bör därför inför
budgetbehandlingen hösten 1981 lägga fram förslag till anslagsram för
länsskolnämnderna, som kan underställas riksdagen inför ikraftträdandet av den
nya organisationen. Det Jag tidigare har angett i fråga om behovel av olika
omskolningsinsatser och andra anpassningsåtgärder för SÖ:s personal bör i
tillämpliga delar också gälla personalen vid länsskolnämnderna. Även
länsskolnämndernas nya organisation bör träda i kraft den 1 Juli 1982.

1
budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 12 s. 233) framhöll jag att
man för framtiden borde överväga att föra över länsskolnämndernas redovisning
och utbetalningar från länsstyrelserna till SÖ. SÖ har i anslagsframställningen
för budgetåret 1981/82 redovisat att sädana överväganden pågår inom SÖ och atl
den tidigaste tidpunkten för elt överförande enligt SÖ:s bedömning är den I
Juli 1982. Jag förutsätter atl överförandel kan komma lill stånd den I juli
1982.

Jag
anser det inte befogat att ange några bestämda kompetenskrav för personalen vid
länsskolnämnderna. Utgångspunkten bör dock vara den, att länsskolnämndernas
personal sammantaget har kvalificerad kunskap om och erfarenhet av olika skol-
och utbildningsformer saml pedagogiskt utvecklingsarbete. Vidare bör personalen
ha kunskap om och erfarenhet av administration, ekonomi, planering m. m.

Prop.
1980/81:107 91

2.4
Genomförande

Som
jag har anfört i det föregående bör en särskild organisationskommitté lämna
förslag till detaljutformningen av SÖ:s och länsskolnämndernas organisation.
Den bör vidare svara för vissa uppgifter som sammanhänger med avvecklingen av
fortbildningsavdelningarna, vilka jag redogjort för i propositionen om
skolforskning och personalutveckling. Kommittén bör utarbeta underlag för
regeringens och riksdagens närmare beslut om SÖ:s resp. länsskolnämndernas
uppgifter, resurser och inre organisation.

Organisationskommittén
bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt i mina i det föregående redovisade
förslag om den statliga skoladministrationens roll, uppgifter och
organisation, vad jag lidigare denna dag har anfört i propositionen om
skolforskning och personalutveckling samt riksdagens beslut i anledning av
dessa förslag. Jag kommer senare att begära regeringens bemyndigande atl
tillkalla ledamöter m. m. i organisationskommittén och föreslå direktiv för
denna. Jag förutsäller alt.SÖ och länsskolnämnderna i de former som kan komma
atl bedömas ändamålsenliga aktivt medverkar i sin egen omorganisation.

Med
hänsyn till de omfattande uppgifter som organisationskommittén har att svara
för när det gäller att förbereda ett genomförande av omorganisationen är det
av vikt att kommitténs arbete kommer i gång snabbi.

Jag föreslår att SÖ:s och
länsskolnämndernas nya organisafion träder i kraft den 1 Juli 1982. En första
uppgift för organisationskommittén bör därför vara att före den 1 september
1981 efter samråd med SÖ till regeringen framlägga förslag om erforderlig
medelsram för SÖ och länsskolnämnderna avseende budgetåret 1982/83. Kommittén
bör även efter samråd med SÖ utarbeta en plan för en successiv anpassning av
SÖ:s personalorganisation, så att mitt förslag om ram för SÖ:s
personaldimensionering kan vara genomfört senast den 30 Juni 1985. Även denna
plan bör inges fill regeringen före den 1 september 1981. Motsvarande plan i
vad avser länsskolnämndernas personalorganisation bör upprättas och inges samtidigt.
Det bör vidare ankomma på organisationskommittén att efter samråd med UHÄ och
SÖ lämna förslag om fördelningen av fortbildningsavdelningarnas personal på
berörda högskoleenheter och SÖ saml om avveckling av sådan personal som inte
kommer alt kunna tas i anspråk vare sig inom högskolan eller inom den statliga
skoladministrationen. En plan för avvecklingen av fortbildningsavdelningarna
bör också inges till regeringen föreden I september 1981.

Minskningen av
personalstyrkan ner till nivån i mina ramförslag bör kunna genomföras i första
hand genom den naturliga personalavgången. Den återstående minskningen av
personalen får genomföras genom omplacering. Härvid kan - särskilt vad gäller
SÖ:s och forlbildningsavdelningarnas personal - omplacering lill andra
tjänster utanför den statliga skolad-

Prop.
1980/81:107 92

ministrationen
komma i fräga. Byle av arbetsuppgifter och omplaceringar inom den statliga
skoladministralionen torde bli aktuellt i flera fall, vilket bl.a. kan slälla
krav på särskilda utbildningsinsatser. Behovet av utbildning för atl
underlätta personalens omställning till nya arbetsuppgifter bör därför särskilt
beaktas av organisationskommittén. Med hänsyn till SÖ:s och länsskolnämndernas
nuvarande personalstrukluroch för alt underlätta omplaceringar bör kommittén
särskilt uppmärksamma utbildningsbehovet för administrativ personal i lägre
lönegrader.

Som
grund för beräkningen av det framtida medelsbehovel för SÖ och
länsskolnämnderna bör organisationskommittén lägga fram förslag om
tjänstestruktur och tjänsternas fördelning på SÖ:s olika arbetsenheter och
mellan var och en av länsskolnämnderna. Delta bör ske med utgångspunkt i mitt
förslag till totalram för verksamheten och med beaktande av vad riksdagen kan
komma att besluta med anledning av mina förslag.

I
organisationskommitténs uppdrag bör också ingå att avge förslag om
övergångslösningar och andra åtgärder, som kan komma alt erfordras för att
anpassa den statliga skoladministrationens verksamhet till de förslag som jag
har lagt fram. Kommittén bör även utarbeta förslag till nya instruktioner för
SÖ och länsskolnämnderna samt till de förfaltningsförändringar i övrigt, som
kan bli erforderliga.

SÖ:s
nuvarande organisation är i en rad avseenden bunden genom beslut av riksdagen.
För att underlätta SÖ:s övergång till en ny organisation den I juli 1982 kan
vissa förberedande åtgärder behöva vidtas innan dess. Regeringen bör därför
inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om sådana ätgärder. Bemyndigandet
bör gälla även åtgärder beträffande länsskolnämnderna.

3
Hemställan

Med
hänvisning till det anförda hemställer Jag att regeringen dels föreslår
riksdagen alt

1.
godkänna vad jag har förordat
om läroplaner för lokall arbelsmarknadsanknutna specialkurser i
gymnasieskolan,

2.
godkänna vad jag har förordat
om flerårsramar för dimensioneringen av gymnasieskolan och årliga beslut om
gymnasieskolans organisation,

3.
godkänna förslagel om
avveckling av statlig lokalbehovsprövning och skissritningsgranskning,

4.
godkänna förslagen om
tillsättningsmyndighet för statligt reglerade tjänster som skolchef,
biträdande skoldirektör, rektor, studierektor och biträdande rektor,

5.
godkänna förslaget om
avveckling av systemet med ordinarie tjänster som lärare.

Prop. 1980/81:107 93

6.
godkänna vad Jag har anfört om
anställningstrygghet för lärare med statligt reglerad anställning,

7.
godkänna vad jag har förordat
angående besvär över beslut av skolmyndighet,

8.
godkänna vad jag har förordat
om det centrala tillsynsansvaret för kommunal högskoleutbildning,

9.
godkänna de riktlinjer för den
stafliga skoladministrationens roll och uppgifter på central och regional nivå,
som jag har förordat,

10.
godkänna de riktlinjer för
skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas ledning, organisation och
personalresurser, som Jag har förordat,

11.
godkänna att skolöverstyrelsens
och länsskolnämndernas nya organisafion skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1982,

12.
godkänna förslaget om
inrättande av ett centralt planeringsråd för samverkan mellan skola och
arbetsliv,

13.
att till Skolöverstyrelsen för
budgetåret 1981/82, utöver vad regeringen föreslagit i prop, 1980/81:100 bil.
12, anvisa ytteriigare 200000 kr.,

14.
godkänna förslaget om
avveckling av nuvarande system för tjänster som skolkonsulent och
gymnasieinspektör vid skolöverstyrelsen samt fortbildningsledare,
fortbildningskonsulent och länsskolpsykolog vid länsskolnämnderna samt

15.
bemyndiga regeringen att vidta
de övergängsåtgärder som behövs för att skolöverstyrelsens och
länsskolnämndernas nya organisation skall kunna träda i kraft den 1 juli 1982,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad Jag har anfört om

16. betyg
i lärarutbildningen.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1980/81:107 94

Bilaga
1

Sammanfattning av Skolan. En ändrad ansvarsfördelning.
Slutbetänkande (SOU 1978:65) av utredningen om skolan, staten och kommunerna
(SSK)

Utredningen
om skolan, staten och kommunerna (SSK) tillsattes i september 1972.
Sekretariatet började sitt arbete den I januari 1973.

1
Utredningens uppgifter och arbete

Utredningens
huvudsakliga uppgift kan kortfattat sägas vara att göra en total översyn av
ansvarsfördelningen på skolans område. Översynen berör främst förhållandena
mellan staten å ena sidan samt primärkommuner och landstingskommuner å andra
sidan. Den berör också frågor rörande ansvars- och uppgiftsfördelningen i
skolfrågor mellan olika myndigheter -kommunala och statliga - samt mellan
enskilda människor i och kring skolan. Direktiven förutsätter alt
utredningsarbetet inriktas på atl öka varje enskild kommuns möjligheler att
påverka skolverksamheten. Därvid bör man eftersträva atl den enskilda skolan
eller annan lokal enhet får besluta i och ta ansvar för olika pedagogiska,
organisatoriska och ekonomiska frågor.

Dagens
ansvarsfördelning innebär att vi i praktiken har ett dubbelt huvudmannaskap för
skolan. Ansvaret för skolans drift och ledning är delat mellan stal och kommun.
Det finns inle någon som kan ta etl totalt och samlat ansvar för skolans drift
och ekonomi. Direktiven anger all vi även i framliden skall ha ett delat eller
dubbelt huvudmannaskap. Så skall t. ex. staten även fortsättningsvis ha elt
samlat ansvar för skolans mål och innehåll samt dess enhetlighet och
likvärdighet. Slaten skall också svara för en betydande del av skolans
finansiering. Vad del nu främst gäller är att rikta in ansträngningarna på att
med ett bibehållet dubbelt huvudmannaskap men med en ändrad ansvarsfördelning
söka åstadkomma en mer samlad ansvarssituation.

Utredningen
har inlett arbetet med att redovisa hur och i vilken omfattning statliga
myndigheter övar inflytande på skolans verksamhet. Resultatet av det arbetet
har redovisats i betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna.
Ansvaret på skolans område hänger naturligt samman med ansvaret för skolans
ekonomi. Ulredningen har däiför gjort omfattande undersökningar av
statsbidragsgivningen till skolväsendet och även analyserat och belyst
kommunernas kostnader för skolan. Resultatet av arbetet har redovisats i
belänkandet (SOU 1976: 10) Skolans ekonomi.

För
att få till stånd en allmän och öppen diskussion om utredningens arbete och om
vissa grundläggande frågor som berör ansvarsfördelningen

Prop.
1980/81:107 95

på
skolområdet utgav utredningen betänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan.

Remissbehandlingen
tillförde utredningsarbetet väsentliga och konstruktiva synpunkter.

I
syfte att få fram underlag för bedömning av hur inflytandet och ansvaret för
skolans verksamhet bäst skulle kunna förankras hos skolans olika intressenter
initierade utredningen år 1974 en försöksverksamhet i Uppsala kommun.

I
belänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan
redovisas tidigare diskussioner om och ställningstaganden till huvudmannaskapen
för specialskolan och särskolan saml skäl för och emot framtida primärkommunalt
huvudmannaskap för dessa skolformer. Den diskussion utredningen initierade i
betänkandet Individen och skolan om ramtimplan och förstärkningsanordningar
utvecklades till en motsvarande diskussion för specialskolan och särskolan i
en särskild diskussionspromemoria den 19 juni 1975. Även den promemorian har
remissbehandlats.

Arbetet,
som från början i första hand avsåg grundskolan, gymnasieskolan, särskolan och
specialskolan utvecklades efter hand till att även beröra enskilda skolor och i
viss mån vuxenutbildningen. Pågående reformverksamhet på skolans område Jämte
nytillkomna utredningar har emellertid påverkat omfattningen av del slutliga
ulredningsområdet. Ulredningen konstaterar dock samtidigt att åtskilliga av
utredningens förslag som bl.a. redovisats i tidigare betänkanden och i
särskilda promemorior kommit alt utgöra underlag för beslut om förändringar i
skolsystemet eller om direktiv för andra skolutredningar. Det utredningen
främst åsyftar är SIA-reformen, ett nytt statsbidragssystem för grundskolan,
översynen av grundskolans läroplan samt tillkomsten av gymnasieutredningen och
omsorgskommittén. Gymnasieutredningen kom i princip alt överta arbetet för gymnasieskolan
inkl. frågan om ell nytt statsbidrag lill gymnasieskolan. Arbetet med
statsbidraget till gymnasieskolan har nu överlämnats lill gymnasieutredningen
för fortsatt bearbetning.

Arbetet
beträffande ansvarsfördelning m. m. inom särskolan och specialskolan har
övertagits av omsorgskommitlén och utredningen om integration av handikappade
elever i det allmänna skolväsendet. Utredningen har därför den 11 Januari 1978
redovisat sitt utredningsmaterial om specialskolan och särskolan tiil
utbildningsdepartementet som underlag för det fortsatta utredningsarbetet för
dessa skolformer.

På
uppdrag av regeringen har utredningen den 2 maj 1977 redovisat sitt
karlläggningsarbete beträffande de statsunderstödda enskilda skolorna. Dessa
utreds nu av en särskild sakkunnig.

Av
redovisningen framgår att utredningens uppdrag successivt begränsats.
Betänkandet är därför i första hand inriktat på grundskolan vad gäller
pedagogisk-organisatoriska frågor saml statsbidragen. Övervägandena när

Prop.
1980/81:107 96

det
gäller ansvaret för skolans personal är dock tillämpliga också för
gymnasieskolan och andra skolformer under kommunalt huvudmannaskap.

2
En ändrad ansvarsfördelning

2.1 Direktivens
inriktning

Utredningens
direktiv att se över ansvarsfördelningen på skolans område är långtgående.
Syftet är att skapa möjligheter för skolan att bättre än nu anpassa
verksamheten till lokala behov och förutsättningar. Genom alt ge individerna i
skolan möjlighet att i större utsträckning än nu påverka sin egen verksamhet
bör också störte engagemang, intresse och arbetstillfredsställelse för dem som
arbetar i skolan kunna skapas. Behov finns av ändringar när det gäller ansvaret
för skolans organisation, verksamhetens uppläggning och skolans resurser.

2.2 Förändringsinriktning

Utvecklingen
mot en förskjutning av ansvaret för skolan från staten till kommunerna började
med SlA-beslutet, men utredningens direktiv pekar på en mer omfattande
ansvarsförändring. Kommunerna bör ges ett fullständigt ansvar för skolans
drift. Detta ansvar - ett kommunalt driftansvar - innebär följande.

Inom
ramen för en lagstiftning som fastslår det statliga ansvaret för skolans mål,
enhetlighet och likvärdighet har kommunerna fullt ansvar för verksamheten.
Ansvaret omfattar främst följande områden:

-
utformning av skolverksamheten
inom ramen för en av statsmakterna fastställd översiktlig läroplan (med mål och
riktlinjer, ramiimplan, kursplaner och allmänna anvisningar),

-
skolans organisation - dvs.
elevernas fördelning på skolenheter, klasser, grupper m. m.,

-
skolans resurser och
resursfördelning - dvs. uppsättningen och utnyttjandet av personal, lokaler,
utrustning m. m.,

-
skolans administration samt

-
ett ekonomiskt totalansvar för
skolan inom ramen för ett helt elevba-seral statsbidragssystem.

Den
förändring i skolan som nu inletts bl. a. genom SIA-beslutet kräver stora
insatser och lång tid för att genomföras. Utredningen har tagit hänsyn till
detta och har därför lagt förslag av mer utvecklande och långsiktig karaktär.

2.3 Skäl
för och emot en decentralisering

Kommunsammanslagningarna
och tillväxten i kommunernas ansvar och verksamhet har skapat förutsättningar
för en förskjutning av uppgifter från

Prop.
1980/81:107 97

statliga till kommunala organ. Utredningen pekar bl. a. på
atl en decentraliserad förvaltning skapar goda förutsättningar atl anpassa
verksamheten till lokala förhållanden. Så t. ex. ökar skolans möjligheler att
tillgodose elevernas varierande behov om avvägning och beslut om olika
ålgärder kan ske lokalt. Man kan härigenom också skapa ett ökat inflytande på
olika skolfrågor från personalens och elevernas sida. Del är också en fördel
om handläggningen av ärenden kan ske så nära verkställighetsplanet som möjligt.

Det är naturligt att övergängen till etl ökat lokalt
inflytande pä skolans verksamhet också är förenad med en rad problem.
Svårigheterna med elt stort lokalt ansvar för skolan kan sammanfattas i risk
för en utveckling mot ett mera oenhetligt skolsystem. Delta påverkar också
förhållandena för den nu statligt reglerade skolpersonalen.

En annan svårighet i detta sammanhang är risken för atl de
lokala enheterna och kommunerna kan bli isolerade och få färre impulser till
utveckling av skolan. Det blir en viktig gemensam uppgift för stat och kommun
att motverka eventuella tendenser lill isolering.

2.4 Enhetligt skolsystem och likvärdig utbildningsstandard

En omfördelning av beslutanderätten mellan stal och kommun
i olika frågor på skolans område får inle leda till atl den grundläggande
principen om etl enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard för
landets alla delar åsidosätts. En kommande lagstiftning på skolområdet måste
därför koncentreras på att utöver skolans mål reglera och garantera kraven på
enhetlighet och likvärdighet i skolsystemet.

Utredningen definierar begreppet enhetligt skolsystem som
en enhetlig struktur inom varje skolform över hela landet med gemensamma regler
för skolplikt, stadie- och årskursindelning och utbudet av studievägar.

Begreppet likvärdig utbildningsstandard kan bestämmas i
tre steg:

a)
Alla barn och
ungdomar skall ha tillgång till en likvärdig utbildning oavsett bostadsort,
ekonomiska förhållanden, kön, begåvning, utvecklingsnivå, intresseinriktning,
föräldrarnas studiebakgrund och intresse för barnens studier.

b)
Alla skall ha
lika rätt och bör få samma möjligheter lill skolutbildning, vilket i sin tur
innebär atl

c)
skolan måste
göra särskilda insatser för dem som har behov av stöd och stimulans.

Utredningen presenterar studier i fråga om grundskolan som
belyser några frågor av vikt vid bedömningen av begreppet likvärdig
utbildnings-standard. Det rör sig främst om skillnader mellan olika regioner,
kommuner och skolor i fråga om materiella och personella resurser, elevernas
skolprestationer, hur dessa senare har samband med olikheter i fråga om resurser
och arbetssätt m.fl. 7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 107

Prop,
1980/81:107 98

Utredningen
konstaterar bl.a. att skillnaderna i elevernas studieförut-sältningar är vida
större inom en kommun än mellan genomsnittet för kommunerna. Åtgärderna inom en
kommun måste därför styras mot att de största ansträngningarna görs för de
elever som har det sämsta utgångsläget. En fortsatt pedagogisk utveckling med
syfte bl.a. alt minska spännvidden i skolan främjas genom atl man
decentraliserar beslutsfattandet och ansvar till kommuner och skolor. Ett
vidgat lokalt ansvarstagande för skolan bör kunna skapa bättre förutsättningar
än generella statliga regler för att elevernas skilda behov skall bli
tillgodosedda.

Utredningens
undersökningar visar emellertid alt frågan att skapa Jämlikhet inte bara är en
utbildningsfråga ulan en bred socialpolitisk fråga. Därför måste samhällets
olika insatser för barn och ungdom tas med i bilden. Ett ökat kommunalt ansvar
för skolan underiättar detta.

2.5
Instrument för enhetlighet och likvärdighet

Huvudansvaret
för skolans enhetlighet och likvärdighet åvilar staten men också kommunerna var
och en för sig och i samverkan har elt ansvar i detta sammanhang.

Det
kommunala driftansvaret för skolan måste balanseras av elt statligt ansvar för
bibehållande av ett enhetligt skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard.
De medel staten har till sitt förfogande för alt uppnå enhetlighet och
Ukvärdighet är en central översiktlig ulvecklingsplanering av skolan, en
enhetlig grundutbildning av lärarna, en central information och rådgivning
grundad pä utvecklingsarbete och forskning samt en central utvärdering.
Härutöver befordras enhetlighet och likvärdighet genom statlig service i fråga
om information om läromedel och stöd till produktion av läromedel för små och
speciella målgrupper. Enhetligheten befordras också genom kommunal samverkan i
skolfrågor.

Den
övergripande centrala utvecklingsplaneringen av skolan knyts till forsknings-
och utvecklingsarbete av olika slag. Detta senare kan gälla målen för
utbildningen och hur läroplanernas mål skall kunna förverkligas.
Utvecklingsarbetet gäller inte bara undervisningsmetodik och inlärningspsykologi.
Det är viktigt att utröna vilka förutsättningar i fråga om I.ex. skolans miljö
som gynnar elevernas utveckling liksom hur skolans organisation och miljö kan
påverka inlärningens förutsättningar och undervisningens effekter.
Utvecklingsarbetet handlar också om utveckling av planeringsmodeller för
flexibel resursanvändning för bättre måluppfyllelse, studium av den fysiska
arbetsmiljön såsom skollokalisering, skolenheternas storlek, lokalutformning,
utrustning samt läromedelsutformning och läromedelsorganisation. Resultaten
från detta utvecklingsarbete bör samlas och spridas genom central information och
rådgivning till kommunerna.

Naturligt
är atl vissa delar av del pedagogiska utvecklingsarbetet och det därpå byggande
mera detaljerade lokala kursplanearbetet och undervis-

Prop. 1980/81:107 99

ningsplaneringen kan och bör genomföras i kommunerna. Däremot
måste övergripande och långsiktiga läroplansfrågor behandlas inom ett utvecklingsarbete
som styrs direkt på central nivå. Skolöverstyrelsen bör därför ha resurser för
en översiktlig läroplansuppföljning och därtill knuten utveckling av
ramtimplaner och översiktliga kursplaner.

För atl lillgodose kraven på enhetlighet och likvärdighet
är insatser inom grundutbildningen och fortbildningen av skolledare och lärare
betydelsefulla. Medan staten är huvudman för grundutbildningen bör kommunerna
ha ansvaret för fortbildningen. Statens ansvar för fortbildningen bör i första
hand avse de allmänna riktlinjerna för fortbildningen samt samordning och
bistånd med rådgivning och service vid fortbildningens uppläggning.

Uppföljning och utvärdering är moment i planerings- och
beslutsprocessen inom skolan som syftar till att granska utfallet av vidtagna
åtgärder samt till atl bilda underlag för beslut om ändrade åtgärder eller nya
handlingsprogram. Varje organisatorisk nivå bör svara för den utvärdering som
hänför sig till ansvarsområdet i fråga. Den cenirala utvärderingen bör sålunda
avse den insamling, bearbetning och analys av information som krävs för
statsmakternas ställningslagande rörande t. ex. skolans mål, innehåll,
enhetlighet, resultat och resurser. Den får inle utformas så all den begränsar
kommunernas frihet att utforma skolans verksamhet och den får inte heller
utformas så att den blir betungande. Så långl möjligt bör därför den lokala
utvärderingens resultat utnyttjas. Staten bör erbjuda kommunerna service i
fråga om uppföljning och utvärdering genom information och rådgivning samt
tillhandahållande av prov och andra instrument. Denna service får inte heller
utformas så att den får en slarkl styrande effekt till men för det lokala
ansvarstagandet.

Beroende på behovel och önskemålen i de enskilda
kommunerna kan det finnas anledning att den statliga skoladministrationen
erbjuder service även på andra områden än de tidigare nämnda såsom
administration, juridik, statistik, skolbyggnation och läromedel.

2.6 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

En uppdelning av ansvaret på etl samlat ansvar för skolans
drift på kommunerna och ett statligt ansvar för skolans mål, enhetlighet och utveckling
bör enligt utredningens mening inle bara skapa praktiska förutsättningar för
en rationell drift och verksamhet i övrigt utan också engagera medborgarna
samt skolans personal och elever i skolans verksamhet. Utredningen
rekommenderar alt ett utvecklingsarbete inleds på olika fält för att på sikl
införa elt kommunalt driftansvar för skolan.

Prop. 1980/81:107 100

3
Ramtimplan och översiktliga kursplaner för grundskolan

Eftersom
en ny läroplan måste få verka en lid innan del går all dra några slutsatser av
de erfarenheter som görs av den nya läroplanen avstår utredningen från att
föreslå några ytterligare läroplansförändringar.

Med
utgångspunkt i skolöverstyrelsens förslag till reviderad läroplan för
grundskolan ger utredningen exempel på hur timplanen i förslaget kan modifieras
så att den blir en ramtimplan. Härigenom öppnas bl.a. möjligheter all
omfördela undervisningstiden mellan olika ämnen liksom att minska antalet
limmar per årskurs.

För
att kommunerna skall kunna införa en ramiimplan krävs att skolans regelsystem i
övrigt på olika sätt anpassas till den större lokala friheten att planera
skolans verksamhet. För att man skall kunna utnyttja de variationsmöjligheter
i fråga om tid för olika slag av verksamheter som en ramtimplan erbjuder, måste
skolans resurser kunna användas friare. Genom en schabloniserad beräkning av
statsbidragen utan centrala krav pä en viss bestämd organisation och
resursuppsätlning erhåller lärare, skolledare och skolenheter en avsevärt ökad
frihet vid planeringen och utformningen av skolans arbele. Det är anledningen
lill att utredningen också lägger förslag till ändrade ansvarsförhållanden när
det gäller skolans personal och till ett nytt statsbidragssystem.

För
att medge lokala beslul om organisationen bör staten inle fastställa centrala
normer för skolans organisation. Kvarvarande bestämmelser om att staten
reglerar elevernas fördelning på skolenheter bör därför avvecklas så snart man
åstadkommil ett statsbidragssystem som inte längre är relaterat till en viss
skolorganisation.

4
Skolans personal

Elt
ökat lokalt ansvar för skolans organisation och för utformningen av
skolverksamheten förutsätter att man lokalt också kan förfoga över skolans
resurser på ett friare sätt än vad som nu är fallet. Intresset knyts i första
hand till skolans personal och då till den statligt reglerade personalen, dvs.
skolledare och lärare.

4.1
Reglering av personalfrågor

Ansvarsfördelningen
mellan staten och kommunerna när del gäller skolans personal kan kortfattat
beskrivas på följande sätt. Staten har i bl.a. skollag och skolförordning
förbehållit sig rätlen atl utfärda organisatoriska föreskrifter för skolledare
och lärare samt genom den s. k, slällförelrädar-lagen (1965:576) att träffa
löneavtal för denna personal. För övriga anställda i skolan svarar kommunerna
för dessa uppgifter. Ulredningen beskriver

Prop.
1980/81:107 101

kortfattat
hur den nuvarande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun är beskaffad när
oet gäller skolans personal. Utredningen behandlar frågor om avtalsbestämmelser
och förhandlingsordning, inrättande av tjänster, tillsättningsfrågor m.m.

Arbetsgivaransvaret för
skolans anställda är uppdelat på flera myndigheter och organisationer, såsom
skolstyrelsen, kommunens personalmyndighet. Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, länsskolnämnden, statens personalnämnd, socialslyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens avtalsverk och regeringen. Det finns inte någon som
har etl sammanhållet och totalt arbetsgivaransvar och inte heller någon som har
de samlade arbetsgi-varbefogenheterna. Systemet har medfört en detaljreglering
av personalfrågorna där varje arbetsgivare utfärdat sina föreskrifter och
regler. Regleringen har lett till ett tungrott system som skapar svårigheter
för hela skolverksamheten.

De praktiska svårigheterna
med nuvarande system sammanhänger främst med att skolverksamheten inte lätt
låter sig delas i en statligt reglerad och i en kommunalt reglerad sektor. Del
behövs personal som verkar inom båda sektorerna. Den bristande samordningen
mellan det statliga och det kommunala avtalsområdet försvårar en rationell
personalplanering och innebär också negativa konsekvenser för de anställda. I
samband med förberedelserna inför SIA-reformen har dessa svårigheter
ytterligare markerats.

Det medbestämmandeavtal
för det statliga arbetslagarområdei som nyligen slutits berör inte skolområdet.
Staten har inte ansett sig ha möjlighet att avtala i frågor som för sitt
genomförande är beroende av kommunernas ställningstagande. Avtalsverket och
kommunförbunden har förklarat sig beredda att uppträda gemensamt i
förhandlingar i MBL-frågor på skolområdet. De frågor som blir av särskilt
intresse inför kommande MBL-förhandlingar är att skolledares och lärares
förhållanden allmänt sett inle bör föranleda någon särbehandling Jämfört med
övrig skolpersonal eller med övriga kommunalanställda. En situation med skilda
MBL-avtal på skolområdet skulle ytterligare förstärka problemen på
personalsidan och allvarligt försvåra genomförandet av SIA-reformen.

4.2
Behov av förändringar av ansvaret för skolans personal

Ett
samlat kommunall ansvar för utbildning av och omsorg om all ungdom i skolåldern
kräver att kommunerna ges en ökad förfoganderätt över skolans resurser. Om man
vill åstadkomma ett mer samlat kommunall ansvar för skolverksamheten kan den
nuvarande splittringen av ansvaret för skolans personal inte kvarstå. Skolans
resursanvändning skall utgöra en del av en total kommunal planering för atl nå
skolans mål. Samverkan mellan olika personalkategorier inom skolan och utanför
skolan är därvid nödvändig. Kommunerna bör därför ges ett ökat inflytande på de
frågor som berör skolledare och lärare.

Prop. 1980/81:107 102

De
praktiska olägenheter som är förenade med bristen på samordning mellan regler
och avtal som är hänförliga till statligt resp. till kommunalt reglerade
tjänster talar för ett mer sammanhållet arbetsgivaransvar.

4.3
Utvecklingslinjer

Mot
bakgrund av denna redovisning har utredningen övervägt ett antal alternativa
utvecklingsvägar när det gäller det framtida personalansvaret för skolledare
och lärare. Utredningen understryker att ett genomförande av förslagen måste
föregås av förhandlingar och slutligen regleras i kollektivavtal. Etl sådant
arbete blir omfattande och kan komma alt ta betydande tid.

Ett
fullständigt kommunalt driftansvar för skolan förutsätter en kom-munalisering
av samtliga nu statligt reglerade tjänster i skolväsendet. Samtidigt måste ett
elevrelaterat statsbidrag enligt den modell utredningen skisserar införas.
Statens ansvar för skolans mål och innehåll, dess enhetlighet och likvärdighet
bör då utformas på det sätt som utredningen angett. Behovet av statliga regler
för inrättande av skolledar- och lärartjänster bortfaller. Den stafliga
regleringen av behörighet bör begränsas till vad som krävs för att garantera
enhetlighet och likvärdighet i skolsystemet. Däremot försvinner de statligt
reglerade befordringsgrunderna. Lärare och skolledare likställs helt med andra
kommunala tjänstemän. Kommunerna har vidare ensamma ansvaret för
förhandlingsverksamheten.

Detta
alternativ är långtgående och får betydande konsekvenser för personalorganisationerna
och deras förhandlingsarbete och förhandlingsorganisation. Det får också stora
konsekvenser för den statliga förhandlingsorganisationen och för den statliga
skoladministrationen. Motsvarande konsekvenser uppstår naturligen också för den
kommunala förvaltningen.

Utredningen
har även övervägt två miruJre långtgående och varandra närliggande alternativ
när det gäller att ändra ansvaret för skolledare och lärare. I det första av
dessa två alternativ överförs ansvaret för skolchefsfunktionen helt till
kommunen. Den statliga regleringen av tjänster som skoldirektör, förste rektor,
rektor tillika skolchef samt biträdande skoldirektör utgår helt. Anställnings-
och löneförhållanden regleras av kommunerna på samma sätt som gäller för
övriga kommunala förvaltningschefer.

Den
nuvarande statliga regleringen av löne- och anställningsvillkoren för lärare,
rektorer, biträdande rektorer och studierektorer kvarstår. För att minska
problemen med ett fortsatt delat arbetsgivaransvar sker förhandlingsverksamheten
för skolledare och lärare med OASEN (statens och kommunernas samarbelsnämnd i
lönefrågor) som arbetsgivarpart.

Fördelen
med gemensamma förhandlingar med OASEN som arbetsgivarpart är att kommunerna
och staten får ett gemensamt inflytande på och ansvar för de ekonomiska
konsekvenserna av avtalen. Del blir också

Prop.
1980/81:107 103

möjligt
att mer entydigt än nu reglera arbetsgivarskyldigheten, dvs. vem av
arbetsgivarparterna som skall svara för vad och på vilken nivå - central,
regional, lokal - osv.

Förhandlingssamverkan
i OASEN bör också skapa möjligheler alt åstadkomma ett gemensamt MBL-avtal för
såväl statligt som kommunalt reglerad personal på skolområdet.

I
detta kvarstår i stort den statliga organisatoriska regleringen för skolledare
och lärare oförändrad. På grund av att antalet avtalsbara frågor ökar får
visserligen kommunerna genom förhandlingssamverkan i OASEN ett större
inflytande även på frågor, som tidigare ensidigt reglerats av staten.
Ulredningen menar dock att det nu finns anledning all gå något längre när det
gäller att flytta över ansvar från stat till kommun pä personalområdel.

Utredningen förordar
därför ett alternativ som skiljer sig från det närmast föregående på del
sättet att - utöver vad som där anges - alla tjänster inom skolväsendet, alltså
även tjänster som rektor, biträdande rektor och studierektor saml ordinarie
lärare, tillsätts av kommunen. Behörighetskrav och befordringsgrunder i den
mån de inte är avtalsbara regleras alltjämt av staten i författning. Motsvarande
gäller regler för inrättande av tjänst. Rätten att anföra besvär finns kvar. Vi
förordar också att större vikt i framtiden skall läggas vid den s. k. fjärde
befordringsgrunden vid tillsättning av lärartjänster. Detta bör åtminstone på
sikt ge kommunerna ökad frihet vid tillsättning av lärare.

Genom det här alternativet
och med särskilt beaktande av att kommunerna får ett reellt inflytande i
förhandlingsarbetet bör enligt utredningens mening kommunernas ansvar för
skolans personal öka. Förutsättningar skapas atl ytterligare öka det lokala
ansvaret för skolverksamheten. På sikt bör förslaget också underlätta att
åstadkomma ett samlat kommunall ansvar för all skolpersonal.

5
Statsbidrag till grundskolan

Ett
vidgat lokalt ansvar för skolans verksamhet påverkar frågan om formerna för
statens bidragsgivning lill kommunerna. För alt skolor och kommuner skall få en
ökad frihet vid planeringen och utformningen av skolans arbete krävs atl
statsbidraget kan beräknas och fastställas utan centrala krav på en viss
bestämd skolorganisation eller en viss bestämd resursuppsätlning.

Med
beaktande av direktiven och med hänsynstagande till förslagen i fråga om den
framtida ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område ställer
utredningen bl.a. följande krav på ett nytt statsbidragssystem för skolan.

-
Det bör möjliggöra och
stimulera till en ökad lokal beslutanderätt.

-
Det bör garantera att den
nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan slaten och kommunerna inte
förändras.

Prop. 1980/81:107 104

—
Det bör beakta
sådana skillnader som finns mellan olika kommuner och som påverkar
skolverksamheten.

—
Det bör bidra
till atl upprätthålla etl enhetligt skolsystem och en likvärdig
ulbildningsstandard.

—
Del bör vara
värdebeständigt.

—
Det bör vara
administrativt enkelt och stimulera lill en effetiv verksamhet.

Nuvarande statsbidragssystem är kostnadsrelateral men har
schabloninslag som innebär atl statsbidraget inte helt styr skolans
organisation och resursanvändning. Enligl utredningens mening är det både
möjligt och lämpligt att utveckla detla system som en början till en framtida
övergång till ett helt prestalionsrelateral bidragssystem.

Elt nytt statsbidragssystem skall alltså förhålla sig
neutralt till kommunernas kostnader saml val av resursslag och skolorganisation.
Det är därför nödvändigl att finna andra grunder att basera beräkningen av
statsbidraget på än I.ex som nu är fallet kostnader för lärare och skolledare.
Under utredningsarbetets gång har därvid framkommit alt endasi två lämpliga
neutrala grunder finns för fördelning av stalsbidragel, nämligen anlalel elever
i skolan och antalet invånare, totalt eller i en viss åldersgrupp. Utredningen
har funnit atl elevantalet bör bilda grunden för alt beräkna statsbidragets
storlek för de olika kommunerna.

Ett nytt statsbidragssystem för grundskolan bör
konstrueras enligl följande principer.

Kommunens statsbidrag i kronor per elev (K) erhålls som
produkten av kommunens bidragsgrad (B) och del genomsnittliga statsbidraget per
elev i riket (R). För alt fastställa kommunens bidragsgrad (B) vägs följande
faktorer in, nämligen kommunens stödområdestillhörighet. befolkningsutvecklingen
under de senaste fem åren, andelen tätortsinvånare av befolkningen i kommunen,
elevantalet i kommunen, andelen elever i lågstadieåldern och andelen elever i
högstadieålern.

Det genomsnittliga stalsbidragel per elev i riket (R)
fastställs ett visst ulgängsår på basis av del beslutade statsbidraget och
justeras sedan årligen med hänsyn till löne- och prisutvecklingen.

Utredningen konstaterar dock att en övergång till ett
schabloniserat statsbidragssystem kommer att medföra vissa ekonomiska
omfördelningseffekter för enskilda kommuner även sedan vissa
befolkningsmässiga och geografiska faktorer beaktats. Det finns ingen möjlighet
atl med rimliga ansträngningar och med bibehållet krav på alt del nya systemet
skall vara administrativt lätthanterligt konstruera ett bidragssystem som kan
ta hänsyn till alla de faktorer som i dag påverkar bidraget. En viss
omfördelning är det pris som får betalas för att dels möjliggöra ett ökat
lokalt ansvar och inflytande, dels uppnå ett administrativt enkelt syslem.

För ett fortsatt etappvis utvecklingsarbete rörande
statsbidragsgivningen för grundskolan föreslår utredningen att nuvarande
statsbidragssystem

Prop.
1980/81:107 105

fortlöpande
utvärderas. Utredningen har inte ansett det realistiskt att nu föreslå
omedelbara ändringar av ett syslem, som inle fått lid att verka. Efter hand bör
dock systemet kunna modifieras med sikte dels på alt öka det kommunala ansvaret
för skolan, dels pä att vinna administrativa förenklingar. Lämpliga
modifieringar diskuteras i betänkandet.

6
Kommunal skoladministration

Den
kommunala skoladministrationen styrs f.n. i slor utsträckning genom statliga
bestämmelser och beslul. Della beror delvis på att tjänster som skolchef,
biträdande skoldirektör, skolledare, biträdande skolledare m. fl. avlönas
enligt statliga avtal och är statsbidragsgrundande.

Principen
om ett samlat driftansvar för skolan får naturligen konsekvenser på det
skoladministraliva området. Fullt genomfört måste detta innebära alt inga
andra statliga regler om skolväsendets kommunala ledning bör finnas än
skollagens bestämmelser om skolstyrelser och utbildningsnämnder. Hur
ledningsorganisationen i övrigt skall se ut, vilka befattningshavare som skall
finnas och vilka uppgifter dessa skall ha blir kommunens sak att besluta om.
Här bör man dock överväga följande.

Om
skolstyrelsen görs till det enda i skolförfattningarna reglerade lokala
ledningsorganet måste styrelsen falla alla de beslut som f. n. ankommer på
styrelsen, rektorerna, olika konferenser och samarbelsnämnderna. Skolstyrelsen
måste också ange vem som skall svara för verkställigheten av de fattade
besluten, antingen genom befattningsbeskrivningar och instruktioner eller
genom beslut i de enskilda fallen.

En
spridning av beslutsfattandet kan då med nuvarande lagstiftning ske endast
genom att man utnyttjat kommunallagens bestämmelser om delegation. Ett sådant
förfaringssätt är emellertid tungrott och komplicerat inom en så stor
förvaltning som skolstyrelsens. Åtskilliga beslut som måste fallas inom den
kommunala skoladministralionen är dessutom av den arten all de bör avgöras på
annat sätt än genom beslul av skolstyrelsen. Dit hör bl.a. en rad beslut om
enskilda elever som bör fattas i nära samråd med elev och föräldrar. Man bör
därför överväga om del inle är lämpligl all lägga fast vilka ärenden som skall
avgöras inom rektorsområdet eller skolenheten och av vem eller vilket organ.

6.1
Kommunens centrala skolledning

Med
hänvisning till de utvecklingslinjer utredningen förordat i fråga om ansvaret
för skolans personal bör skollagens och skolförordningens bestämmelser om
skolchefer kunna beskäras avsevärt. Tjänsternas konstrukfion blir en kommunal
angelägenhet. Motsvarande bör också gälla för biträdande skoldirektör.
Organisationen av skolstyrelsens och utbildnings-

Prop.
1980/81:107 106

nämndernas
kanslier är redan nu en kommunal angelägenhet. Någon anledning att införa
några föreskrifter om skolkansliernas organisation finns inte.

Ett
slörre kommunalt ansvar för skolans organisation torde inle automatiskt leda
till någon ökad arbetsbelastning i kommunen. Det grundläggande arbetet görs
redan nu inom den kommunala skolförvaltningen. Större förändringar sker främst
när det gäller personaladministrationen och beslut om hur olika resurser skall
kombineras för atl man skall nå ett bestämt mål. Som följd av den ökade
handlingsfriheten kommer som tidigare nämnts kommunen också atl få ett ökat
behov av att utvärdera och utveckla verksamheten i skolan.

Etl
överförande av beslutanderätten om tillsättningen av tjänster som skolledare
och ordinarie lärare från statliga till kommunala myndigheter enligt det
alternativ utredningen förordar torde inte medföra något större merarbete för
kommunerna. Kommunerna tillsätter redan i dag betydligt flera lärartjänster än
de statliga skolmyndigheterna. Om tjänsterna för lärare och skolledare i ett
senare skede blir kommunalt reglerade kommer däremot den kommunala förhandlingsorganisationen
att få kraftigt utökade arbetsuppgifter.

Utredningen har
understrukit behovet av en omfattande och systematiserad utvärdering av
skolans verksamhet för att tillgodose enhetlighet och likvärdighet. Med ett
stort kommunalt ansvar för skolverksamheten blir utvärderingen på ett helt
annat sätt än i dag elt kommunall intresse. Det blir därför nödvändigt att
kommunerna avdelar tillräckliga resurser härför. Även om en betydande del av
utvärderingsarbetet skall utföras i rektorsområdena och skolenheterna måste
resultatet av utvärderingen föras vidare för att utnyttjas i planeringsarbetet
på skolstyrelsenivån. En ingående kännedom om förhållandena i skolorna är
nödvändiga för att skolstyrelsen skall kunna fördela de tillgängliga resurserna
mellan rektorsområdena. Skolstyrelsen behöver vidare information för att kunna
leda utvecklingen av kommunens skolväsen, initiera och stimulera försöks- och
utvecklingsarbete samt planera fortbildningen av skolans personal m. m. Den
centrala skolledningen måste därför ha tillgång till kvalificerad personal för
sådana arbetsuppgifter.

Utredningen
berör i detta sammanhang ansvarel för personalfortbildningen. Fortbildningen
måste utgå från de problem och svårigheier som skolstyrelse, skolledare och
övriga anställda upplever i det dagliga skolarbetet. Huvuddelen av
fortbildningen bör alltså ägnas pedagogiska, metodiska och skolsociala frågor.
Del är naturligt att kommunerna har ansvaret för fortbildning av all
skolpersonal. Några statliga bestämmelser om hur verksamheten på kommunal nivå
skall organiseras bör inte finnas. Det statliga ansvaret i fräga om
fortbildning bör främst avse de allmänna riktlinjerna för fortbildningen samt
samordning och bistånd med rådgivning och service vid fortbildningens
uppläggning i den omfattning kommunerna önskar.

Prop.
1980/81:107 107

7
Statlig skoladministration

Statens
övergripande ansvar för skolans mål och innehåll samt för ett enhetligt
skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard måste prägla den statliga
skoladministrationens organisation och uppgifter. Som framgår av redovisningen
i det föregående (2) har utredningen förtecknat ett antal instrument som staten
måste ha till sitt förfogande för att garantera enhetlighet och likvärdighet.
Det är naturligt att dessa instrument återspeglas som viktiga funktioner eller
uppgifter i den statliga skoladministrationen.

Elt
ökat kommunalt ansvar för skolans verksamhet får självfallet konsekvenser för
den statliga skoladministrationen. Förändringen av den slalliga skoladministrationen
kan enligl utredningens mening inte ske i ett slag utan måsle växa fram
successivt i takt med förverkligandet av SIA-reformen och andra statsmakternas
ställningstaganden till skolans utveckling. Utredningen anger därför endasi
länkbara utvecklingslinjer i fråga om skoladministrationen så långl de nu kan
överblickas.

En
ändrad ansvarsfördelning i skolan i riktning mot ett kommunalt driftansvar
ställer krav på en statlig skoladministration av främst utvecklande och
erfarenhetsförmedlande karaktär och med stödjande och stimulerande uppgifter.
En förskjutning bör ske från en tidigare myndighetsutövande funktion till en
mer rådgivande funktion.

Statens
ansvar koncentreras främst på den övergripande och föränd-ringsinriktade
utvecklingsplaneringen av skolan framför allt rörande skolans mål och
innehåll. Planeringen sammanhänger intimt med andra viktiga statliga uppgifter
som utvärdering, utveckling och grundutbildning av skolpersonal. Den syftar i
första hand till att ta fram underlag för statsmakternas beslut om förändring
av skolan samt för atl slå vakt om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig
utbildningsstandard.

Ett
kommunalt driftansvar innebär en minskad belastning på den slalliga
skoladministrationen när det gäller löpande administration, förvaltning och
administrativ service. I takt med förändringar i ansvarel för skolledare och
lärare minskar också de statliga arbetsuppgifterna inom det personaladministrativa
fältet. Den utveckling utredningen förordar när det gäller statsbidragssystemet
innebär att den ekonomiadministrativa statliga regleringen av skolan minskar.
Kommunerna har redan nu ansvar för utveckling, anskaffning och vård av skolans
resurser (läromedel, inventarier och utrustning). Med hänsyn till statens
övergripande ansvar för skolan bör dock vissa fasta resurser för initiering och
samordning av hithörande utvecklingsarbete finnas inom den statliga
skoladministrationen. Detsamma gäller för skolbyggnadsfrågorna.

7.1
Centralorganisation

Den
centrala statliga skoladministrationens - skolöverstyrelsens - uppgift är
bl.a. att tillse att de av riksdagen och regeringen fastställda målen

Prop. 1980/81:107 108

för
skolan blir förverkligade. En av de viktigaste uppgifterna blir all tillse alt
principen om etl enhetligt skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard
upprätthålls. I takt med förändringar i ansvarsfördelningen på skolans område
bör organisationen utvecklas fill att i huvudsak omfatta utvärdering och
utveckling saml långsiktig och övergripande planering av skolan.
Skolöverstyrelsens roll skulle bli dels att betjäna regering och riksdag med
beslutsunderlag för utvecklingen av skolan, dels att föra ul resultat av
utvärderings- och utvecklingsarbetet till skola och kommun som underlag för
dessas planering och utveckling.

En
förskjutning av ansvarel från stat lill kommun för grundskolan på del sätt
ulredningen skisserat påverkar endasi i begränsad utsträckning skolöverstyrelsens
organisation och dimensionering. En motsvarande utveckling inom gymnasieskolan
och vuxenutbildningen torde emellertid på sikt kräva en relativt omfattande
omstrukturering av organisationen.

En
organisationsförändring bör även föranleda en översyn av ledningsfunktionen på
skolöverstyrelsen. SIA-reformen och etl fullföljande av våra utvecklingslinjer
när det gäller ansvaret för skolan innebär en väsentlig vidgning av
möjligheterna för de allmänna intressena atl lokalt och regionall påverka
skolans drift och utveckling. En annan utgångspunkt är atl skolans personal
genom medbestämmandelagen numera har fått ökade möjligheler att genom samråd
och förhandlingar direkt påverka sin arbetssituation och arbetsmiljö.

Elt centralt verk som har
till huvuduppgift att göra övergripande bedömningar och svara för en
långsiktig utveckling av skolan som samhällsfunktion borde ha ett starkt
inflytande frän allmänna intressen i sin styrelse. Utredningen har övervägt om
lekmannastyrelsen i skolöverstyrelsen bör ha intresserepresentation eller en
rent partipolitisk sammansättning. För en partipolitisk sammansättning talar
att man därmed skulle få en renodlad representation för allmänna intressen. Mot
detta kan anföras att en sådan ordning skulle vara svårförenlig med svensk
förvaltningstradition som strikt framhåller verkens självständighet i
förhållande till regeringen. En annan invändning är att en partipolitisk
sammansättning skulle beröva ämbetsverken en värdefull sakkunskap och
förankring i samhällets olika intressegrupper. Detta talar för all
intresserepresentalionen inte bör utmönstras ulan i stället avvägas mot
partirepresentationen och ämbetsman-nainslaget i verksstyrelsen.

Utredningen
förordar atl riktlinjerna för styrelsens sammansättning utformas så att
representationen för allmänna intressen garanteras. De allmänna intressena kan
förstärkas genom att man ger styrelsen ell visst partipolitiskt inslag.
Utredningen förutsätter att del i styrelsen framöver också finns plats för den
kommunala och den ämnesmässigt närliggande statliga förvaltningen. Önskar man
en breddning av representationen kan detta åstadkommas genom atl till styrelsen
koppla beredande nämnder. Till en nämnd skulle även representanter för olika
specialintressen kunna

Prop.
1980/81:107 109

knytas.
Nämnder skulle exempelvis kunna finnas för olika utbildningssektorer eller för
andra specialområden.

Vid
en organisationsöversyn kan det finnas anledning att också överväga
ämbetsmannarepresentationen i styrelsen och vem som skall vara styrelsens
ordförande. Samtidigt måste ansvarsfördelningen mellan styrelsen, eventuella
nämnder, ordförande, verkschef och övriga chefer övervägas. Detsamma gäller de
framtida arbetsformerna i verket.

7.2 Regional
organisation

Om
kommunerna och deras skolstyrelser får ett väsentligt ökat ansvar för skolans
verksamhet i enlighet med våra utvecklingslinjer kommer det alt starkt förändra
de regionala uppgifterna inom skolväsendet. Länsskolnämnderna bör därför
utvecklas till att bli regionala pedagogiska resurscentra med uppgift att
stimulera, stödja och ge råd till de enskilda kommunerna. De skall också i
samarbete med kommunerna svara för den löpande utvärderingen av skolans
verksamhet. Nämnderna bör ha en parlamentarisk ledning.

På
grund av de begränsningar som skett i utredningens arbetsområde är det inte
möjligt att ta ställning till det konkreta innehållet i länsskolnämndernas
kommande verksamhet och organisation. Länsskolnämndsulred-ningen ansåg för sin
del att vissa regionala planeringsuppgifler för skolan skulle kunna överföras
från länsskolnämnderna till länsstyrelserna. Då nämndernas viktigaste planeringsuppgifter
avser gymnasieskolan och denna fråga nu utreds av gymnasieutredningen kommer
denna utrednings överväganden att påverka uppgiftsfördelningen mellan de
förändrade länsskolnämnderna och länsstyrelserna i fråga om den regionala
skolplaneringen.

Den
av oss föreslagna organisationsutredningen kommer att utreda frågan om
uppgiftsfördelningen i fråga om myndighetsutövande och förvaltande funktioner
mellan central och regional statlig skoladministration. Denna bör därvid också
överväga vilket organ på regional nivå som skall svara för dessa
arbetsuppgifter.

7.3 Genomförande

För
att förändringen av den statliga skoladministrationen skall accepteras krävs
etl starkt medinflylande från personalens sida. Förändringen kan inle
genomföras i ett slag utan måste utformas successivt. Utredningen föreslår att
en organisationsutredning tillsätts med inslag av lämplig
intres-serepresenlalion. Organisationsarbetet bör ske i nära samverkan med skolöverstyrelsen
samt länsskolnämnderna. Utredningen kan komma att behöva arbeta under några år
för atl successivt kunna pröva de administrativa och organisatoriska
konsekvenserna av riksdagens kommande utbildningspolitiska beslut.

Prop. 1980/81:107 110

Organisafionen
av den statliga skoladministrationen är starkt beroende av resultaten från
många pågående utredningar, såsom gymnasieutredningen,
lärarutbildningsutredningen, komvux-ulredningen, omsorgsutredningen och
utredningen om FoU-arbetets mål och medel. Efter hand som dessa
utredningsresultat föreligger bör organisationsutredningen dels pröva möjligheterna
till decentralisering av administrationen även för sådana utbildningsområden
som utredningen inte behandlat, dels pröva de organisatoriska konsekvenserna
för den statliga skoladministrationen.

Utredningen framhåller att
skolöverstyrelsen redan nu bör undersöka vilka beslut och vilket ansvar som med
snar verkan kan decentraliseras till länsskolnämnder och kommuner bl. a. mot
bakgrund av SIA-reformen och beslut om en ny läroplan för grundskolan. En stor
del av detta förändringsarbete bör kunna ske inom den ordinarie
verksamhetsplaneringen. Den fortlöpande verksamhetsutvärderingen och
verksamhetsplaneringen bör även kunna omfatta en belysning av det cenirala
verkels framtida roll i enlighet med utredningens intentioner. Sådana
överväganden bör kunna höja beredskapen inför kommande
organisafionsförändringar.

Prop.
1980/81:107 111

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över SSK:s betänkande
(SOU 1978:65) Skolan. En ändrad ansvarsfördelning

1 Utredningens uppgifter och arbete

Utredningens huvudsakliga uppgift var kortfattat att göra
en total översyn av ansvarsfördelningen på skolans område. Översynen berörde
främst förhållandena mellan staten å ena sidan samt primärkommuner och landstingskommuner
ä andra sidan. Direktiven förutsatte att utredningsarbetet inriktades på att
öka varje enskild kommuns möjligheler att påverka skolverksamheten.

Många remissinsianser konstaterar atl under den lid
ulredningen arbetat har direktiven ändrats flera gånger och andra utredningar
har fått ta över flera av SSK-ulredningens ursprungliga uppgifter.

Länsskolnämnderna i Kristianstads och Värmlands län samt
Halmstads kommun anser atl slutliga ställningstaganden till utredningens
förslag kan göras först när bl.a. gymnasieutredningen, komvux-utredningen och
omsorgskommitlén har tagit ställning till de relationsfrågor mellan stal och
kommun inom skolområdet, som var och en av dem har haft atl utreda. Även
utredningen om SÖ:s och länsskolnämndernas funktion bör inväntas.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser det väsenlligt alt
man får en enhetlig utveckling för de olika kommunala skolformerna. Därför bör
några mer långtgående förändringar inte beslutas enbart grundade på förhållanden
som rör grundskolan.

Allmänna synpunkter på utredningens förslag.

Flera
remissinstanser betraktar SSK:s slutbetänkande som etl diskussionsunderlag och
anser att det innehåller få konkreta förslag. Uttalanden i den riktningen görs
av RRV, länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge. Älvsborgs, Kristianstads, Värmlands och Västmanlands län, Oxelösunds,
Linköpings, Vimmerby, Örebro, Vårgårda, Växjö, Karlskoga, Sollefteå och
HaUstahammars kommuner, länsstyrelsen i Jönköpings län, TCO och SAF.

Örebro kommun anser att möjlighelerna all öka den
kommunala demokratin, förstärka det kommunala inflytandet över skolan,
decentralisera beslutsrätten och fördjupa samverkan i arbetslivet borde ha fått
en utföriigare analys mot bakgrund av del delade ansvarel för skolan.

Stockholms läns landsting anser atl elt vidgat kommunall
ansvar skulle medföra ökad effektiv samordning mellan skolan och familje- resp.
socialpolitiska åtgärder, då sociala faktorer visat sig dominera elevernas
förut-

Prop. 1980/81:107 112

sättningar att tillgodogöra sig skolgången. Landstinget
anser vidare atl nuvarande ansvarsfördelning i praktiken innebären dubbelt
huvudmannaskap för skolan, vilkel medför att varken stat eller kommun kan ta
ell helt och samlat ansvar för skolans drift och ekonomi. Härigenom försvåras
möjligheterna till en rationell drift och etl effektivt resursutnyttjande.

Lessebo kommim anser atl svårigheten blir atl samtidigt
som kommunerna får större frihet att utforma skolverksamheten, så skall ändå
denna verksamhet bindas av vissa statliga bestämmelser. Olika tolkningar och
uppfattningar kan här lätt få fritt spelrum.

Skaraborgsavdelningen av Svenska kommunförbundet betonar
att SSK-utredningens principiella utvecklinglinjer för skolområdet, innebärande
successiv och kraftig tyngdpunktsförskjutning av ansvaret för skolarbetet till
de lokalt verksamma organen och deras personal, måste bedömas som
utomordentligt värdefulla bidrag för atl lösa skolans akluella problem.

RRV betonar alt nuvarande osäkerhet belräffande den
statliga skoladministrationens uppgifter och organisation medför stora
olägenheter för skolan.

Värnamo och Landskrona kommuner understryker vikten av att
ulredningar inom skolväsendet samordnas bällre än tidigare. Även Alingsås och
Vårgårda kommuner beklagar bristen på samordning mellan de senaste årens
ulredningar på skolområdet. Liknande synpunkter framförs av Moderata
ungdomsförbundet.

2 En ändrad ansvarsfördelning

De flesta remissinsianser är i princip positiva lill den
förändringsinriktning av långsiktig karaktär som förordats i betänkandet mol
ett samlat kommunall driftsansvar för skolan inom ramen för en statlig
lagsliflning.

Kommunförbundet betonar att utredningens principiella
utvecklingslinjer för skolområdet, innebärande en successiv och kraftig
tyngdpunkts-förskjutning av ansvaret för skolarbetet till de lokalt verksamma
organen och deras personal, måste bedömas som utomordentligt värdefulla bidrag
för att lösa skolans akluella problem. Del skisserade reformprogrammet bör
enligt styrelsens mening läggas fast av statsmakterna och utgöra den
principiella grundvalen för den fortsatta stegvisa förnyelsen.

Landstingsförbundet menar alt etl överförande av det
totala driftansvaret för skolan lill kommunerna innebär slora förändringar i
skolans sätt att arbeta. Del måste därför ske gradvis och under madverkan av de
inblandade parterna. Effekterna på den kommunala ekonomin måste noggrant
studeras.

Enligt statskonlrollkommitléns mening är del av synnerlig
vikt att de decenlraliseringssträvanden som i dag finns i samhället och som
riksdagen vid olika tillfällen under senare år uttalat sig för, även får slå
igenom på

Prop.
1980/81:107 113

skolområdet. Det lokala initiativet bör ges en
framträdande roll. Därav följer nya angelägna krav på ändrad ansvarsfördelning.
Utvecklingen mot fullständigt driftansvar bör ske successivt enligt en särskild
genomförandeplan. Utredningens betänkande bör kunna läggas till grund för en
sådan plan.

Nässjö kommun menar att del inte får bli så att en
överflyttning av ansvaret till kommunen innebär att SÖ:s anvisningar i stället
ersätts med anvisningar från Svenska kommunförbundet.

Jönköpings läns landsfing understryker angelägenheten av
alt den statliga detaljregleringen av skolan avvecklas.

Kalmar, Säffle, Torsby, Göteborgs, Sotenäs kommuner och
SACOISR förutsätter atl kommunerna kompenseras resursmässigl för de ökade arbetsinsatserna.
Filipstads och Växjö kommuner finner alt utredningen inte presenterat de
ekonomiska följdverkningar förslaget kan få för kommunerna.

Länsskolnämnden i Västerbottens län ansluter sig i princip
till utredningens utvecklingslinjer för en ökad decentralisering. F. n. synes
emellertid de flesta kommuner vara för små för atl överta väsentliga delar av
ansvaret. Även slora kommuner ställer sig tvekande lill ell ökal ansvar, varvid
de framför allt fruktar för ökade kostnader bl.a. i form av mer personal.
Kostnadsfördelningen stat - kommun torde kantra över till kommunernas nackdel.
Det krävs ytterligare utredning av de ekonomiska konsekvenserna av elt
förverkligande av de utvecklingslinjer, som utredningen skissar.

Små kommuner, framhåller Vansbro kommun, länsskolnämnderna
i Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län saml elevvårdskommittén,
kan fä svårigheter att klara driftansvaret utan slöd från statlig myndighet.

Länsskolnämnden i Malmöhus län och Markaryds kommun finner
att tidigare reformer erbjuder goda samordningsmöjligheter och fördelning av
ansvaret. Alt nu föreslå långtgående förändringar torde vara olämpligt.
Decentralisering får inte göras till ett självändamål i synnerhet som del inle
alllid innebär fördelar.

HCK har långt ifrån enbart goda erfarenheter av
decentraliseringar och ett ökat kommunall ansvar. Handikappade ulgör i dessa
sammanhang alltid en minoritet. För atl garantera dem samma rättigheter som
alla andra medborgare fordras alt staten tar det ekonomiska ansvaret för de
extra resurser som den handikappade eleven behöver.

Ulredningen finner att en omfördelning av beslutsrätten
mellan stat och kommun i olika frågor på skolans område inte får leda lill all
den grundläggande principen om ett enhetligt skolsystem och likvärdig utbildningsstandard
för landets alla delar åsidosätts. En kommande lagstiftning pä skolområdet
måste därför koncentreras på att ulöver skolans mål reglera och garantera
kraven på enhetlighet och likvärdighet i skolsystemet. 8 Riksdagen 1980/81. I
saml. Nr 107

Prop. 1980/81:107 114

Flertalet
remissinstanser instämmer i atl någon rubbning av denna princip inte får ske.

Flens
kommun menar dock att en ändrad ansvarsfördelning i enlighet med
utredningsförslaget betyder atl slalens grepp om utbildningsväsendet försvagas.

Linköpings
kommun anser atl enhetlighet och likvärdighet endasi kan garanteras genom ett
statligt ansvar för skolans mål, enhetlighet och utveckling.

Värnamo
kommun vill ha en lagstiftning som garanterar nämnda princip.

Nässjö
kommun menar att en långtgående decentralisering kan innebära elt oenhetligt
skolsystem på sikl. Denna risk får inte undervärderas i dagens samhälle där
rörligheten är stor.

Markaryds
kommun påpekar att dagens resurser tenderar att minska. Om del kommunala
inflytandet ökar i etl sådanl läge föreligger säkert en risk atl skolan inte
får erforderliga resurser. Standarden kan då bli olika i kommunerna.

Länsskolnämnden
I Blekinge län anser att ell decentraliserat ansvar kan leda till ett mindre
enhetligt skolsystem. De lokala skolenheterna och kommunerna kan bli mer
isolerade. Impulserna lill vidareutveckling kan bli färre.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län menar atl något avkall på kravet om ett enhetligt
skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard inle får göras. Riskerna för
ett oenhetligt skolsystem kan inte förbises även om olika yttre ramar inte
alltid utgör garanti för enhetlighet.

Länsskolnämnden
i Norrbottens län menar atl del är av synnerlig vikt att man i del fortsatta
arbetet med frågor som rör ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på
skolans område särskilt beaktar glesbygdskommunernas behov av speciella
garantier för atl denna princip skall kunna lillämpas.

Utredningen
finner atl en likvärdig ulbildningsstandard i rikets olika delar uppnås först
då alla elever får lika möjligheter till utbildning oberoende av
kommuntillhörighel. Det innebär inte bara atl elever med lika
studieförutsältningar i lika avseenden skall beredas möjlighet få etl
Jämförbart utbyte av utbildningen oberoende av i vilken del av landet de bor.
Innebörden måste vidgas till atl gälla att eleverna oberoende av
studieförutsättningar i olika avseenden genom skolans förmedling skall kunna
tillägna sig baskunskaper och grundläggande färdigheter som kan betraktas som
en rättighet för alla. Eftersom spridningen av studieförutsältningar är vida
slörre inom en kommun än mellan genomsnittet för kommunerna innebär ett sådanl
program i första rummet alt skolväsendet inom en kommun skall styras mot att de
största ansträngningarna görs för de elever som har det sämsta utgångsläget.

RRV
ställer sig iveksamt till om decentraliseringen i sig ökar möjligheterna alt
styra resurser till fördel för missgynnade elever. RRV menar att

Prop. 1980/81:107 115

SÖ:s roll och uppgifter när det gäller atl vaka över
skolans enhetlighet och likvärdiga utbildningsstandard bör preciseras. Särskilt
är det viktigt att klargöra vad SÖ kan och bör göra, om SÖ i sin utvärdering av
skolsystemet finner all enhetlighet och likvärdig standard inle tillgodoses.

En viktig grund för resursfördelning lill svaga elever är
enligl utredningen den utvärdering som görs i kommunerna. Man pekar pä att
information bör inhämtas om den omgivande sociala miljön, elevgruppernas sammansättning,
skolans lokaler och den fysiska miljön som helhet, skolans personaltillgång
m.m.

RRV anser att en sådan informationsinsamling är så viklig
alt SÖ borde utarbeta vägledande underlag för hur den enkelt kan gå till och
vilken information som är viktigast. I undersökningen av förstärkningsresursens
användning fann RRV all kommuner och länsskolnämnder har myckel stora
svårigheter både när del gäller alt fastställa elevers varierande behov, inom
och mellan kommuner, och alt översätta dessa behov i konkreta resurser. SÖ
borde här, menar RRV, la på sig en mer aktiv roll för all följa upp och
försäkra sig om alt behövliga resurser knyts till de skolor som har problem med
exempelvis hög personalomsättning, stor andel problemelever, dålig social
miljö osv.

Oxelösunds, Vingåkers, Örnsköldsviks, Arjeplogs och
Stockholms kommuner och Landstingsförbundet anser atl hänsynstagande till
elevers skilda behov underlättas av ett ökat lokalt beslutsfattande. Del är
viktigt atl insatserna för de elever som har problem ligger på en hög och jämn
nivå oavsett kommuntillhörighel.

Växjö, Markaryds, Ljungby, Osby och Kiruna kommuner anser
atl oberoende av orsakerna till att elever behöver exlra insatser är det kommunens
uppgift atl i möjligaste mån söka utjämna de skillnader som finns och offra
resurser därtill. Värmlands läns landsting instämmer ocksä i detta.

//CA" anför atl för att klara en integrering av
handikappade elever på elt bra säll fordras oftast betydande insatser i form av
bl. a. exlraresurser. Enligt HCK saknas delta i många fall i dagens skola. HCK
kräver därför att etl specialdestinerat statsbidrag införs för att tillgodose
de särskilda behov som handikappade elever har i skolan. Genom delta kan man
garantera att dessa elever får sitt behov av specialundervisning, tekniska
hjälpmedel, personlig assistans och dylikt täckt och därmed ges möjlighet till
en utbildning som är likvärdig övriga elevers. Integrationsutredningen och
Hörselfrämjandets riksförbund instämmer i stort i detta.

Av utredningen föreslagna instrument är alt den
övergripande centrala ulvecklingsplaneringen av skolan knyts till forsknings-
och utvecklingsarbete av olika slag. Vidare är insatser inom grundutbildningen
och fortbildningen av skolledare och lärare belydelsefulla. Medan slaten är
huvudman för grundutbildningen bör kommunerna ha ansvaret för fortbildningen.

Prop.
1980/81:107 116

Vidare bör varje organisatorisk nivå svara för den
utvärdering som hänför sig till ansvarsområdet i fråga.

Remissinstanserna instämmer i allmänhet i utredningens
förslag lill instrument för att upprätthälla enhetligt skolsystem och
likvärdig ulbildningsstandard.

SÖ instämmer i en central översiktlig utvecklingsplanering
av skolan, en enhetlig grundutbildning av lärarna, en central information och
rådgivning grundad på utvecklingsarbete och forskning samt en central
utvärdering.

Katrineholms, Vingåkers, Kristianstads, Osby och
Smedjebackens kommuner, länsskolnämnderna i Älvsborgs och Jämtlands lim,
länsstyrelsen i Jämtlands län m.fl. instämmer i atl personalfortbildning bör
vara kommunal under slallig påverkan.

Några kommuner är däremot tveksamma till ett kommunall
ansvar för lärarnas fortbildning. Bl.a. påpekas all det kan vara svårt atl
förse minoriteter bland lärargrupperna med en fullgod fortbildning inom sill
ämnesområde.

Are kommun kan till viss del acceptera etl kommunalt
ansvar för lärarnas fortbildning men den bör kompletteras med central
fortbildning.

Trollhättans kommun finner det värdefullt att fortbildningen
kan anpassas efter lokala förhållanden och utformas med hänsyn till kommunens
struktur, näringsliv och skolorganisation. Kommunen vill dock framhålla vikten
av att en viss del av fortbildningen även i framtiden sker över
kommungränserna. Delta kan ordnas genom interkommunal samverkan men bör i
första hand vara en angelägenhet för länsskolnämnderna. I betänkandet sägs inle
vad som avses med fortbildning. Del talas ej om vidareutbildning. En klar
gränsdragning måsle göras mellan fortbildning och vidareutbildning. Det bör
vidare klargöras all slaten även i fortsättningen skall svara för
vidareutbildningen av t. ex. speciallärare.

Jönköpings kommun understryker särskilt atl samverkan
mellan kommunerna framslår som erforderlig för att skolsystemet skall uppnå
målen i fråga om enhetlighet och likvärdighet.

Lännsskolnämnderna
i Gotlands och Jämtlands län och länsstyrelsen i Jämtlands län vill understryka
att utvärdering skall ske på alla nivåer i skolan.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län anser all länsskolnämnden
måste ges en uppgift inom utvärderingen, vilket är helt nödvändigt om den skall
kunna bära sin del av ansvarel.

3 Ramtimplan och översiktliga kursplaner för
grundskolan

Riksdagen har under våren 1979 behandlat regeringens
proposition om läroplan för grundskolan (prop. 1978/79: 180, UbU 1978/79:45.
rskr 1978/ 79:422). Propositionen behandlar grundskolans utformning bl. a. vad
gäller

Prop. 1980/81:107 117

timplan,
frågan om samverkan mellan förskola-lågstadiet och mellan lågstadiet-mellanstadiet.
Vidare har regeringen den 30 oktober 1980 utfärdat förordning om timplaner och
föreskrifter för timplaner i 1980 ärs läroplan för grundskolan samt förordning
om kommentarmaterial i 1980 års läroplan för grundskolan. Med anledning härav
tas inte remissinstansernas synpunkter i läroplansfrågan med i denna
redovisning.

4
Skolans personal

SSK
anför att ett fullständigt kommunalt driftansvar förutsätter en
kom-munalisering av samtliga nu statligt reglerade tjänster i skolväsendet. Huvuddelen
av de statliga organisatoriska föreskrifterna utgår och kvar blir endast sådana
regler som behövs för atl garantera skolans mål och enhetlighet. Hit hör
behörighetsregler för lärarpersonalen. Däremot behövs inle sådana av staten
fastställda regler för skolledarna. Kommunerna övertar ansvaret för
förhandlingsverksamheten. Den statliga besvärsrätten bortfaller. Ändringar i
ansvarsfördelningen måste ske stegvis och under en längre tidsperiod.

Merparten
av remissinstanserna har inte tagit ställning fill det av SSK beskrivna
slutmålet, vilkel innebär fullständig kommunalisering av samtliga statligt
reglerade tjänster i skolväsendet.

SSK:s
bedömning att elt fullständigt kommunalt driftansvar förutsäller en
kommunalisering av samtliga nu statligt reglerade tjänster i skolväsendet
finner SÖ vara i stort sett riktig. Vägen lill en kommunalisering av lärar- och
skolledartjänsterna torde emellertid, om beslut fattas att den skall beträdas,
vara ganska lång att gå. I yttrandet har SÖ i etl mera långsiktigt perspektiv
diskuterat och föreslagit åtgärder som fordras för att först och främst mera
påtagligt komma lill rätta med de olägenheter som finns i det nuvarande
läraranställningssystemet och som vidare är behövliga för att åstadkomma
kommunaliseringen av lärar- och skolledartjänsterna, om man vill genomföra en
sådan. Betydande svagheter i det hittillsvarande läraranställningssystemet har
för SÖ kommit i dagen i det löpande arbetet med bl.a. tjänsletillsältnings- och
behörighetsärenden. Inte minst har konsekvenser av läroplansmässiga reformer
för SÖ belyst problemen med den hårda bundenheten och mängden av delaljregler i
statliga författningar och avtal, som reglerar anställnings- och
tjänstgöringsvillkor för lärare. Den slutsatsen har för flera år sedan dragits
att vi inle kan fortsätta pä detta sätt hur länge som helst.

Vill
man pä allvar göra något ät regelsystemets enorma omfattning och komplexitet
och dess bristande funktionalitet, måste man överväga också grundvalarna och se
på sambanden mellan olika delar i systemet. Utvecklingen av arbetsrätten,
bl.a. genom lagarna om anställningsskydd och om medbestämmande i arbetslivet
har också lett lill alt det allt oftare uppstår

Prop. 1980/81:107 118

komplikationer med det s.k. dubbla huvudmannaskapet för
lärar- och skolledarpersonalen.

SÖ förordar att man penetrerar möjligheterna att radikalt
minska den statliga regleringen rörande rektorer och biträdande skolledare, i
vart fall rörande grundskolan, vilkel måste kombineras med överväganden om
inarbetande av statsbidraget lill skolledare i driftbidraget. Parallellt måste
etl grundligt förberedelsearbete göras för avtalsförhandlingar rörande skolchefer
och i samma etapp eventuellt berörda andra skolledare. Etl sådant arbete måste
inkludera lösningar på problem all verkligen ge stor frihet och flexibilitet i
resursutnyttjandet åt de enskilda kommunerna och alltså inte skapa nya centrala
låsningar, om ock i avtalets form. SÖ föreslår all man startåren
skolledarprojekt med det syfte SÖ skisserat. Det bör ledas av staten. Staten bör
inte såsom ställföreträdande arbetsgivare lämna ifrån sig avtalsfrågorna, om
dessa eller de offentligrättsliga grunderna för dessa inte är i ett skick, som
är klart tillfredsställande och som ger goda förutsättningar för utvecklingen
inom skolväsendet.

Det bör ocksä gälla beträffande lärarfrågorna. SÖ föreslär
därför alt det också startas elt lärarprojekt under statens ledning. Arbetet
bör kunna avsätta resultat i etapper. Elt sådant arbete måste få la tid, det
bör medge ett grundligt och konstruktivt länkande och inte minst innefatta
diskussioner mellan alla berörda parter.

Kommunförbundet och statskontrollkommittén anför att ett
samlat kommunalt huvudmannaskap för samtliga nu statligt reglerade tjänster i
skolväsendet måsle ingå som en integrerad del i utvecklingen med etl kommunalt
driftansvar.

Mjölby, Jönköpings, Nässjö, Lessebo, Karlshamns, Skara,
Vara, Tingsryds, Karlskoga, Södertälje, Säffle, Sölvesborgs, Borås och Marks
kommuner uttalar sig för kommunalt huvudmannaskap i likhet med Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Älvsborgs och Värmlands läns landsting. Så gör även
Landstingsförbundet, Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund och
länsavdelningen av Svenska kommunförbundet i Kalmar län.

Länsskolnämnden
i Hallands län och Landstingsförbundet anser inte att de av SSK redovisade
mindre långtgående alternativen löser problemen men får ses som ett steg mot en
slutlig kommunalisering. Även Statens personalnämnd (SPN) accepterar förslaget
som en etapp mot ett samlat kommunalt driftansvar för skolans organisation och
administration.

Älvsborgs läns landsting, Skaraborgs länsavdelning av
Kommunförbundet och Skövde kommun anser att kommunens inflytande bör öka i
högre grad och i snabbare takt än vad ulredningen föreslagit i något av sina
allernaliv och förordar därför en fullständig kommunalisering av samtliga nu
statligt reglerade tjänster i skolväsendet. Älvsborgs läns landsting förutsätter
fullständig kostnadstäckning medelst statsbidrag fill skolledar- och
lärariöner. Därigenom skulle även frågan om möjlighet för kommunalt anställda
vårdlärare att undervisa i teoretiska ämnen kunna lösas.

Prop. 1980/81:107 119

Decentraliseringsutredningen
ställer sig bakom riktlinjerna och anser också alt arbetet måste ske på lång
sikt. Detta får emellertid inle medföra alt inte mer kortsiktiga
decentraliseringsåtgärder vidtas, t. ex. inom ramen för skoladministrativa
kommittén.

RRV delar SSK:s
uppfattning att i etl kommunall driftansvar ingår bl. a. vidgat inflytande över
all skolpersonal. Såväl Landstingförhundet som Svenska kommunförbundet och
Eskilstuna kommun påpekar all dubbla administrativa rutiner, en för skolområdet
och en för det övriga kommunala området, hindrar en effektiv användning av
resurserna. Enligt Landstingsförbundet har delta särskilt visat sig inom vårdutbildningen,
då statligt och kommunalt anställda lärare verkar vid sidan av varandra.

SPN ställer sig tveksam
till beskrivningen att arbetsgivaransvaret inte är entydigt samlat vare sig hos
stat eller kommun. Statsmakterna har i olika sammanhang understrukit
kommunernas arbetsgivaransvar som huvudman för skolan. Den som är huvudman för
en verksamhet är också dess arbetsgivare. Att statsbidrag utgår till en viss
verksamhet befriar inte huvudmannen från arbetsgivaransvaret. I
arbetsgivaransvaret ligger även ett personaladministrativt åtagande.

LO
och Svenska kommunalarbetareförbundet anser det vara en fördel om samtliga
personalfrågor i kommunen handhas av ett personalorgan. LO och förbundet
betonar vidare att skolan innehåller andra personalgrupper än lärare. I
framtiden, med en sammanvägning av skoltid och fritid, kommer också andra
personalkategorier in i det pedagogiska arbetet,

Örebro kommun anför atl
det delade driftansvaret för skolan fortfarande är den största orsaken till alt
skolans personalpolitik visavi lärargrupperna i åtskilliga kommuner inte
uppnått samma nivå som för övriga anställda.

Länsskolnämnden
i Stockholms län ser ingen ovillkorlig koppling mellan statlig Ijänstereglering
och statlig tillsältning. En koppling av arbetsgivaransvar och tillsättning är
det naturliga för alla personalkategorier i kommunerna. Den ökade frekvensen
av omplaceringsfall i lärarkåren är ytteriigare en faktor som talar för en
kommunalisering av lärartjänster.

RHS menar att del
nalurliga synes vara alt skolans huvudmän står för det omedelbara
arbetsgivaransvaret. Om man syftar till decentralisering synes det vara
opraktiskt för atl inte säga orimligt all ha en för hela landel gemensam
avlalsreglering avseende alla detaljer av villkoren för lärarnas arbetsförhållanden.
Det hindrar inle att centrala uppgörelser för hela landet träffas gällande
olika grundläggande förhållanden för lärarnas löner och arbetsvillkor.

Folkpartiets
ungdomsförbund anser alt huvudmannaskapet för lärare bör ligga hos kommunen men
att behörighetskraven för lärar- och skolle-darljänsler bör utformas centralt.

Jönköpings
läns landsting anför all om kommunerna skall kunna få ett odelat driftansvar
för skolan är del nödvändigt alt slalens ställförelrädar-skap som arbetsgivare
avvecklas. Reformen bör emellertid kombineras

Prop.
1980/81:107 120

med ålgärder som gör samtliga kommuner någorlunda
Jämställda i ekonomiskt avseende för att kunna motsvara kravet på likvärdig ulbildningsstandard.
Landstinget förordar alt staten bör reglera behörighet och befordringsgrunder
för lärare även vid ett kommunalt driftansvar och att slallig besvärsrätt bör
finnas kvar.

Länsskolnämnden i Södermanlands län understryker vikten av
alt konsekvenserna för specielll personalorganisationerna av en fullständig kommunalisering
av samtliga statligt reglerade tjänster inom skolan troligen måste ytterligare
prövas och anför att ett eventuellt förverkligande kommer att ta lång tid.
Oxelösunds och Nässjö kommuner påpekar att en så omfattande förändring måste ske
successivt och i samverkan med berörda personalorganisationer.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län anför all inga
välmotiverade och välformulerade argument i väriden kan ge oss den kring
barnens behov centrerade skola, som SSK skisserar, så länge lärarnas arbele
grundas på undervisningsskyldighet istället för tjänstgöringsskyldighet.

Länsskolnämnden I Kronobergs län anser atl SSK överdriver
fördelarna med atl kommunalisera skolans personal. Elt närmare arbetsgivarsamar-bele
mellan olika offentliga arbetsgivare synes vara en bättre lösning än etl
enhetligt huvudmannaskap.

Växjö, Ljungby, Ödeshögs och Markaiyds kommuner avslyrker
likaså en kommunalisering.

SSK föreslår att ansvaret för skolchefs funktionen
överförs till kommunen. Den statliga regleringen av tjänster som skoldirektör,
förste rektor, rektor tillika skolchef samt biträdande skoldirektör utgår helt.
Anställnings- och löneförhållandena regleras av kommunerna på samma sätt som
gäller för övriga kommunala förvaltningschefer.

Remissinstanserna tillstyrker med få undanlag alt
skolchefstjänsterna tillsätts av kommunen. Ca en fjärdedel av dem som
tillstyrker kommunal tillsättning föredrar emellertid att tjänsterna skall vara
slalligl reglerade och att det skall finnas kvar statlig besvärsräll. Till
dessa hör bl.a. länsskolnämnden och länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsskolnämnden
i Kalmar län. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län tillstyrker under
förutsättning att besvärsrätten kommer att finnas kvar.

Länsskolnämnden i Kristianstads län har förståelse för
utredningens önskemål men finner atl del finns betydande fördelar med statligt
reglerade skolchefsljänsler. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anför att statliga
bestämmelser även i fortsättningen bör reglera antalet skolledare.

Kommunal tillsättning av skolchefer avstyrks av SACO/SR,
TCO, länsskolnämnderna i Jönköpings och Västerbottens län, Ljungby. Markaryds.
Hultsfreds. Västerviks, Osby. Örkelljunga, Bjuvs. Alingsås, Vårgårda. Kinda.
Tidaholms och Skellefteå kommuner samt skolstyrelserna i Sjöbo, Ulricehamn. Skurup,
Emmaboda, Eksjö och Are liksom av SFS.

SSK föreslår att förhandlingsverksamheten för skolledare
och

Prop. 1980/81:107 121

lärare
skall ske med statens och kommunernas samarbelsnämnd i lönefrågor (OASEN) som
arbetsgivarpart.

Del
stora flertalet remissinstanser har förordat förslagel all OASEN skall sköta
förhandlingsverksamheten. Få har emellertid särskilt berört denna fråga.

SAV anför följande: "Enligt
lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.
har SAV behörighet att förhandla och sluta kollektivavtal med bindande verkan
för bl.a. kommuner och landsting i fråga om löner, pensioner och flertalet
anställningsvillkor för skolledare och lärare vid grundskola, gymnasieskola m.fl.
skolor. Beträffande vissa anställningsvillkor saknar SAV sådan behörighet. Det
ankommer då på kommuner och landsting att förhandla och sluta avtal.

Genom
bl. a. arbetsrättsforraen har det avtalsbara området för skolledare och lärare
väsenfiigt vidgats. SAV har behörighet att förhandla och sluta avtal i vissa av
de nya avtalsbara frågorna, i andra inte. Medbestämmandelagen förutsätter en
anknytning mellan avtal om medbestämmanderätt och avtal om löner och allmänna
anställningsvillkor. Enligt propositionen 1975/ 76: 105 bil. 2 skall
organisationerna rikta samtliga sina avtalskrav mot staten i fråga om
arbetstagare som omfattas av slällföreirädarlagen. Som redan nämnts saknar
emellertid SAV möjlighet att i vissa frågor träffa avtal med bindande verkan. 1
nämnda proposition (s. 205) sägs vidare att för all överbrygga de olägenheter
som skulle kunna uppstå genom det mellan staten och kommunerna delade ansvaret
för berörda verksamhetsområden bör inom ramen för det samarbete som äger rum
mellan staten och kommunerna i lönefrågor m. m. byggas upp den
förhandlingssamverkan som behövs.

Med
utgångspunkt i vad som sägs i propositionen och för all minska problemen med
ett fortsatt dubbelt arbetsgivaransvar föreslår SAV att den
förhandlingssamverkan mellan staten och kommunerna i löne- och MBL-frågor som
behövs förläggs inom ramen för del samarbete som redan finns i OASEN. Den
formella befogenhetsfördelningen som f.n. gäller mellan stat och kommun och som
vilar på ställföreträdarlagens bestämmelser ändras därigenom självfallet inte.
Avtal sluts av SAV i de frågor SAV har avtalsbefogenhet och av kommunförbunden
i övriga frågor. De avtal SAV sluter får direkt bindande verkan för den
kommunala arbetsgivaren medan de avtal kommunförbunden sluter får formen av
rekommendationsavtal. Denna förhandlingssamverkan bör kunna omfatta samtliga
förhandlingsbara frågor som rör all personal som har sin arbetsplats i
skolan."

Länsskolnämnden
i Gotlands län biträder förslaget om ett vidgat samarbete på central nivå vid
förhandlingar om löner och anställningsvillkor, så att gemensamt MBL-avtal och
rationell planering underiättas. Karlshamns kommun anser det vara viktigt att
förhandlingssamverkan i OASEN byggs upp på ett sådant sätt att man skapar
förutsättningar alt i större utsträckning än hittills få en reell samordning
av de kommunala och statliga löneavtalen.

Prop. 1980/81:107 122

Malmö kommun är däremot mycket tveksam lill behovel av en
tredje förhandlingsmyndighel. Skall den statliga regleringen kvarbli för lärare
och skolledare finns det knappast någon anledning all flytta förhandlingsansvaret
från SAV.

Länsskolnämnden i Kalmar län anför alt då stalsbidragel
till skolväsendet fill stor del beror på utgående löner är det rimligt, att slaten
har etl väsentligt inflytande på löneuppgörelserna. Löneförhandlingarna bör därför
liksom hittills skötas av avtalsverket.

SÖ anser att innebörden av SSK:s förslag är oklar och alt
minst tre tolkningar är möjliga

— OASEN utnyttjas konsekvent för samråd, men slaten
förhandlar och träffar avtalen alltjämt såsom ensam arbetsgivarpart på grundval
av nuvarande ställföreträdarlagen.

— Staten och de två kommunförbunden förhandlar och
undertecknar gemensamt avtalen på arbetsgivarsidan.

— Den nuvarande nämnden för samråd,
OASEN, transformeras till elt nytt organ, som i eget namn förhandlar och
träffar avtal såsom legal ställföreträdare för kommunerna eller kanske med
förbehåll för regeringens och de båda kommunförbundens godkännande.

Tolkningen
nummer två förefaller länkbar att praktisera - utan lagändring - enbart om del
gäller alt avlalsreglera frågor som gäller såväl rent kommunalt reglerad
personal som statligt reglerad kommunal personal, t. ex. om det skulle gälla
ett medbestämmandeavtal för skolan, avseende den kommunala nivån och
inkluderande all slags skolpersonal. Utan lagändring eller annan
riksdagsåtgärd torde i övrigt knappast någon annan tolkning än den första vara
möjlig.

Uddevalla och Trollhättans kommuner påpekar att etl samlat
kommunalt ansvar medför en ökad förhandlingsorganisation för kommunerna och
alt kostnaden för denna bör bestridas av staten.

SSK föreslår ingen ändring i lärares rätt all samtidigt
söka flera ordinarie tjänster eller alt inneha ordinarie tjänst.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län anför atl den vill fästa uppmärksamhet på ett
förhållande som synes ha förbisetts när utredningen övervägde frågan om
tjänstetillsättning av lärare och som kan ha betydelse för frågans lösning.
Begreppet ordinarie tjänst, har, med den ändring som infördes i
skolförordningen fr. o. m. den 1 Januari 1977, inte samma materiella innehåll
som det hade före nämnda tidpunkt. Ändringen innebar att ordinarie tjänst som
lärare tillsätts med förordnande tills vidare, dvs. läraren är i princip uppsägningsbar.
Konstitulorialet upphörde som tillsält-ningsmetod. Denna bestämmelse har dock
satts ur spel genom övergångsbestämmelser som sedermera förlängts alt gälla
förordnanden som meddelats t.o.m. den 30 juni 1980. Enligt dessa skall äldre
bestämmelser om konstitutorial gälla för lärare som förordnas fram till denna
lidpunkt. När övergångsbestämmelserna upphör att gälla, finns det - med
nuvarande

Prop. 1980/81:107 123

trygghetslagstiftning
- inte något annat som skiljer ordinarie tjänst från extra ordinarie än all
tillsättningen sker av olika myndigheter. En naturlig utveckling är enligl
nämnden alt della ordinariebegrepp, som då inle längre har någon arbetsrättslig
betydelse, bringas atl upphöra. Della bör inle innebära någon försämring av
tryggheten för de anställda, eftersom anställningsförhållandena är
förhandlingsbara och möjlighet bör finnas att i kollektivavtalets form
översätta konstilulorialens Irygghetsgaranlier.

Även
SÖ ifrågasätter om inte uppdelningen i ordinarie och icke-ordinarie
lärartjänster - när framöver tillsättning med konstitutorialets rättsverkningar
inte längre skall ske - blir av så ringa praktisk betydelse atl man bör
överväga om inte de ordinarie lärartjänsterna på sikt bör avskaffas i den
betydelsen att nya sådana tjänster ej inrättas och ordinarie tjänster ej heller
tillsätts. SÖ redovisar i sitt yttrande ordningen vid tillsättningen av ordinarie
tjänster. Den tar mer än ett års tid och innebär mycket arbete för skolstyrelser,
länsskolnämnder och SÖ. SÖ redovisar vidare att av 2213 tjänster som ledigförklarades
i oktober 1977 enbart 319 tillsattes med sökande från annan kommun. 207 kunde
inte tillsältas då ingen sökande fanns. På övriga 1 687 tjänster blev det inte
nyrekrytering från annan kommun utan tjänsten tillsattes med lärare, som redan
hade anställning i kommunen.

Olika
tänkbara och önskvärda effekter kunde vara atl man därigenom uppnådde
riksrekrytering lill attraktiva tjänster, nämnvärt större anställningstrygghet
för den tillsatte, högre lön för den tillsatte. Jämnare fördelning över landet
av välmeriterade lärare, lämplig sammansättning av den enskilda skolans
personal, lugn arbetsmiljö genom en stabil lärarsamman-sättning. Proceduren ger
emellertid numera föga av dessa effekter i utbyte. Slutsatsen för SÖ:s del blir
att den nuvarande tillsältningsproceduren i sin omständlighel inte är
meningsfull; det arbete som ulförs ger inte positiva effekter som står i rimlig
proportion till arbetsinsatsen.

Del
är vid denna bedömning nödvändigt atl framhålla del faktum, att det redan nu är
de kommunala skolstyrelserna som tillsätter de flesta lärartjänsterna. Enligt
statistik från AMS har läsåret 1978/79 efter lediganmälan lill
arbetsförmedlingen tillsatts ca 15000 heltidstjänster som lärare för hel termin
eller längre tid.

SÖ
förordar alt lärarlillsättningen helt övergår lill de kommunala skolförvaltningarna.

Detta
kan enligt SÖ tillgå så, att ordinarie tjänster som lärare - liksom skett
beträffande ordinarie tjänster inom andra offentligrättsligt reglerade områden
— inte vidare tillsätts efter en viss fastställd tidpunkt. Ett upphörande av
ordinarietillsättningen fordrar inte några förändringar i det nuvarande
förfarandet vid tillsättning av tjänst som icke-ordinarie lärare.

Länsskolnämnden
i Hallands län menar att en naturlig ordning vore atl fr.o. m. den I juli 1980
upphöra med lillsätlning av ordinarie lärartjänster. Även länsskolnämnderna i
Blekinge och Skaraborgs län samt Uppsala och

Prop. 1980/81:107 124

Östhammars kommuner har ifrågasatt om de ordinarie
tjänsterna bör vara kvar. Statskontoret förordar atl frågan om
ordinariesättning av vissa lärartjänster - rrred de för- och nackdelar della
har - aktualiseras i överläggningar med berörda personalorganisationer.

Länsskolnämnden i Kalmar län anser atl frågan om ordinarieskapet
då det gäller lärartjänster bör lösas inom en snar framtid. Trygghetslagarna på
arbetsmarknaden är sådana att ordinarieskapet måste anses överflödigt. Om och när
de ordinarie tjänsterna avvecklas bör tillsättningen av skolledar- och
lärartjänster bli en kommunal angelägenhet.

SSK föreslår alt tjänster som rektorer, biträdande
rektorer och studierektorer samt ordinarie lärare tillsätts av kommunen.
Behörighetskrav och befordringsgrunder till den del de inle är förhandlingsbara
förblir reglerade av slaten författningsvägen. Slallig besvärsräll finns kvar.

Förslagel tillstyrks av RRV, SPN, statskontoret, länsskolnämnderna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Örebro, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Väslernorrlands
län, Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Kronobergs, Blekinge. Västmanlands,
Skaraborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns landsting, länsstyrelserna
i Malmöhus, Gävleborgs och Blekinge län. Svenska kommunförbundel och Landstingförhundet,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Centerns ungdomsförbund och
Folkpartiets ungdanisfärbitnd, statskontrollkommittén. Nacka, Östhammars,
Uppsala, Eskilstuna, Katrineholms, Nyköpings, Oxelösunds, Linköpings, Lessebo,
Vimmerby, Kalmar, Borgholms, Nybro, Jönköpings, Nässjö, Vaggeryds, Värnamo,
Karlshamns, Karlskrona, Landskrona, Lunds, Ystads, Göteborgs, Kungälvs,
Sotenäs. Uddevalla. Borås. Färje-landa, Trollhättans, Skara, Mullsjö, Vara. Årjängs,
Säjfie, Karlstads, Fagersto, Västerås, Avesta, Ludvika, Falu, Bollnäs,
Sandvikens. Örnsköldsviks, Umeå, Vilhelmina, Piteå. Luleå, Kiruna, Ragunda.
Smedjebackens, Strömstads, Södertälje och Gullspångs kommuner.

SÖ förordar alt ordinarie lärartjänster avskaffas på sikt
och atl lärarlillsättningen övergår lill de kommunala skolförvaltningarna. SÖ
framhåller, atl förändringarna motiveras av praktiska skäl. Samma eller likartade
skäl kan inte anföras till slöd för ändring av tillsättningen av leklorstjänster.
Samtliga lektorstjänster tillsätts av SÖ. Icke-ordinarie tjänster finns i
princip inte. Skolstyrelserna har således ingen erfarenhet av dessa tillsättningar.
Meritvärderingssystem (poängberäkning) finns inte och har hittills inte bedömts
vara lämpligt atl införa. Ofta måsle prövas om sökande har godtagbar
vetenskaplig kompetens.

Enligt SÖ är det emellertid inte självklart alt lektorsljänster
på sikt skulle behandlas annorlunda än lärartjänsterna i övrigt. Den samlade
översyn av läraranställningssystemet (lärarprojeklel) som SÖ förordar bör
rimligen omfatta även olika frågor rörande lektorsljänsterna. SÖ tillstyrker
förslaget om tillsättning av skolledare.

Prop.
1980/81:107 125

Även om SAV från de synpunkter verket har atl företräda
inte finner SSK:s förslag (alternativ 2) helt tillfredsställande, vill SAV
emellertid inte motsätta sig att förslaget genomförs. SAV erinrar om att ett
genomförande av SSK:s förslag om att skolchefsfunktionen och all tillsättning
av skolledare och lärare överförs till kommunen måste föregås av förhandlingar
och kan komma att ta betydande tid.

SPN ser detta förslag som en etapp i en önskvärd
utveckling mot ett samlat kommunalt driftansvar för skolans organisation och
administration. Även Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund och skolstyrelsen i Södertälje ser det endasi
som ett steg på vägen mot huvudmålet, ett samlat kommunalt huvudmannaskap.
Landstingsförbundet menar alt förslaget inte löser problemen med det delade
huvudmannaskapet.

Kramfors kommun menar att förslaget om tillsättning av
skolledare och lärare med bibehållande av besvärsrällen och behörighetskrav m. m.
reglerade av staten i sak inte innebär någon slörre förändring i förhållande
till nuläget utom vad gäller fjärde befordringsgrunden.

RRV anför att alternativ 2 är att föredra inle minst från
administrativ synpunkt. Samtidigt anser RRV atl det är nödvändigt att betona
vikten av att förhandlingsvägen nå en acceptabel lösning. Länsskolnämnden och
länsstyrelsen i Gävleborgs län samt Malmöhus läns landsting förutsätter att
ändringarna genomförs först efter överläggningar med berörda personalorganisationer.
Majoriteten i Stockholms kommun anser att slor vikt bör läggas vid alt berörda
personalorganisationer synes vara skeptiska mol kommunal tillsättning och
förordar därför att en eventuell övergång lill kommunal tillsättning sker efter
ingående förhandlingar och i samförstånd med berörda personalorganisationer. I
denna synpunkt instämmer länsskolnämnden i Stockholms län. Socialdemokratiska
reservanter i Stockholms kommun delar inte uppfattningen atl övergången skall
ske i samförstånd med berörda personalorganisationer. Det delade
huvudmannaskapet har, menar reservanterna, i dag så stora nackdelar atl det är
angeläget atl beslutanderätten snarast överförs till en av parterna.

Nacka kommun anför att om lillsätlning av skolledare och
lärare görs av kommunen så skulle det för dessa tjänster finnas goda
möjligheter alt via MBL-information och MBL-förhandlingar tillgodose
personalens krav på allmängiltiga regler för tillsättning. Ystads kommun har
svårt att förslå personalorganisationernas negativa inställning till en kommunalisering
av tjänstetillsättningarna. I ett MBL-avtal för den statligt reglerade lärarpersonalen
i kommunal tjänst bör personalorganisationerna kunna tillförsäkra sig
medbestämmande bl.a. i frågor rörande tjänslelillsätlningar och därmed få den
garanti man anser sig behöva mot elt tydligen befarat godtycke från
arbetsgivarens sida.

Hällefors kommun anser det otillfredsställande atl en
kommun inte själv fär tillsätta all personal och menar att det ligger elt visst
underkännande av

Prop.
1980/81:107 126

kommunens kompetens, i synnerhet som del i den offentliga
debatten ibland anförs att tillsättning av skolledare och lärare på högre
regionalt eller centralt plan betraktas som en garanti för en
"objektiv" bedömning fill skillnad mot en av kommunen förmodligen
mera subjektiv bedömning. Likartade farhågor tycks däremot komma i bakgrunden
när kommunen tillsätter kommunsekreterare och ekonomichef, socialassistenter
och bibliotekarier, fastighetsingenjörer och förskollärare för att ta några
exempel. Inte ens vid den kommunala tillsättningen av annan personal inom
skolan - skolsköterska och skolpsykolog, kanslipersonal och skolvärdar, ekonomipersonal
och vaktmästare etc. - ifrågasätts som regel den omsorg och oväld varmed tillsättningsfrågorna
behandlas. Hällefors kommun anser att besvärsrätten (förvaltningsbesvär)
samtidigt bör bortfalla.

Vara kommun finner inte atl lärarorganisationernas skäl
har den tyngd atl de kan motivera nuvarande olympliga syslem.

Länsskolnämnden i Stockholms län anser inte att bilden vid
tillsättningen av lärartjänster är lika entydig som i frågan om skolchefsljänsterna.
Nämnden är dock vid en samlad bedömning av utredningens överväganden, nämndens
mångåriga erfarenhet av tjänstetillsättningar i landels största län och
remissinstansernas synpunkter beredd alt förorda ett kommunalt
tillsättningsförfarande för lärare och skolledare med garanti för likvärdig
utbildningsstandard.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anför atl nämnden har
mångårig erfarenhet av lärartillsättning och förordnande av grundskolans
studierektorer och då kunnat konstatera att skolstyrelserna ofta gjort
meritmässiga felbedömningar trots atl det finns fastställda merilregler. Det
finns vidare en benägenhet, i synnerhet vid skolledartillsättningar, atl
skolstyrelserna föredrar sökande från den egna orten framför en mer meriterad
sökande från annan ort. Nämnden tillstyrker dock alternativ 2 som en tänkbar
utveckling under förutsättning alt kommunerna kompenseras med statliga medel
för merarbetet. Även länsstyrelsen i Malmöhus län förutsätter att kommunerna
kompenseras genom statsbidrag. Även Trollhättans, Gullspångs och Skara
kommuner påpekar behovet av ökade resurser.

Länsskolnämnden I Örebro län tillstyrker och anser att en
statlig be-svärsinstitufion bör behållas med tanke på behovet av likvärdig
bedömning av meriter men menar att det torde räcka med att besvär får anföras
hos länsskolnämnden.

Stockholms läns landsting pekar på exempel från
landstingels vårdutbildningar som talar för en kommunal tillsättning av alla
tjänster.

Västernorrlands läns landsting anser atl utredningens
förslag endasi innebär en angelägen förenkling av tjänstetillsättningarna inom
skolan eftersom behörighets- och befordringsgrunder skall förbli reglerade av slaten
i den mån de inle är förhandlingsbara. Del är svårt atl förslå atl inte
landstinget som i övrigt tillsätter alla befattningshavare oavsett nivå inte
också skulle klara tillsättning av lärare och skolledare.

Prop. 1980/81:107 127

Skolstyrelsen i Värnamo finner atl det föreligger
anledning att överväga om del inte på reklorsljänsler bör finnas möjlighet alt
utse andra befattningshavare än de som har pedagogisk utbildning. Skall beslutandefunk-lionen
flytlas ned på reklorsområdesnivå med ett brett medverkande från alla personal/elevkalegorier
inkl. målsmannarepresentaiion kommer slora krav på administrativ
lämplighet/utbildning alt krävas även på dessa ijäns-. ter.

Tillstyrker förslaget beträffande lärarna men ej beträffande
skolledarna gör länsskolnämnden i Kronobergs län och Vingåkers kommun. Länsskolnämnden
i Skaraborgs län avstyrker belräffande skolledarna.

Länsskolnämnden i Kalmar län anser atl tillsättningen av lärar-
och skolledartjänster skall göras av kommunen först då de ordinarie tjänsterna
avskaffats. Länsskolnämnderna i Hallands och Skaraborgs län har ifrågasatt om
uppdelning i ordinarie och exlra ordinarie tjänster bör bibehållas och anser atl
i så fall tillsällningsfrågan löses automatiskt.

Avstyrker förslaget beträffande kommunal tillsättning av
skolledare och lärare gör länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Gotlands,
Kristianstads och Västerbottens län. Länsskolnämnden i Västernorrlands län
föreslår atl länsskolnämnderna tillsätter de ordinarie lärarna. Länsskolnämnden
i Norrbottens län ansluter sig lill Bert Stålhammars reservation och redovisar
att de mindre kommunerna inte tar ställning eller motsätter sig förslaget. Länsskolnämnden
i Jämfiands län anser sig f. n. inte kunna ta ställning.

SACO/SR och TCO avslyrker förslaget. Avslyrker gör vidare Flens,
Ödeshögs, Eksjö, Hultsfreds, Väslerviks, Kalmar, Osby, Kristianstads, Örkelljunga,
Sjöbo, Alingsås, Ulricehamns, Vårgårda, Tidaholms, Mora, Skellefteå, Ragunda, Kinda
och Ängelholms kommuner saml Skolstyrelserna i Emmaboda, Skurup och Are liksom
SFS.

Länsskolnämnden i Kristianstads län avråder från all nu
genomföra en förändring av tillsältningsproceduren mot de berörda
personalorganisationernas önskemål.

SÄCO/SR instämmer i de synpunkler som framförts i det
särskilda yttrande som de fackliga organisationernas företrädare fogat till
utredningens slutbetänkande, i vilket betonas, att inga förbättringar skulle
uppnås genom att skolchefer, övriga skolledare och lärare fick kommunalt
reglerade anställningsvillkor. Tvärtom skulle en sådan ålgärd skapa en
berättigad oro hos dessa personalkategorier för atl ställas i ett
beroendeförhållande till lokala instanser som skulle rimma illa med kravet på
en självständig och kompetent lärarkår. SACO/SR förordar vidare att ställföreträdariagen
görs tillämplig även på syo-funktionärer.

TCO anför att TCO tidigare avvisat förslag lill
förändringar i tillsättningen av lärare och skolledare och inle finner
anledning all nu ändra sin inställning. TCO avstyrker således alt
tillsättningsbesluten förskjuls från central och regional nivå lill skolslyrelsenivå.
Personalfrågor måste lösas

Prop.
1980/81:107 128

enligt de regler som gäller för förhandlingar på det
berörda området. Utredningen har inte beaktat delta.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser atl en
decentralisering av alla skolledartjänster lill länsskolnämnderna bör
övervägas. Alingsås kommun däremot anser att SÖ är en naturlig
tillsättningsmyndighet för samtliga skolledartjänster utom de arvoderade sludierektorstjänslerna.

Ödeshögs kommun anser all det föreslagna förfarandet lätt
ger upphov till orättvisor med lokalpatriotiska bedömningar och skulle även
tvinga fram stora lönejusteringar på den kommunala ijänslemannasektorn. Flens
kommun anför att tjänstetillsättningarna på statens område är administrativt
betungande och kräver tillgång fill en expertis, som i varje fall de mindre
kommunerna inte har. Dispensärenden bör med hänsyn lill vikten av enhetlig
praxis handläggas av en central myndighet.

Alingsås och Ulricehamns kommuner delar den uppfattning
som anförs i reservation av Hans Nyhage och avstyrker därför förslaget.

SSK föreslår alt kommunerna beslutar själva om dispens vid
lillsätlning av tjänst.

Förslagel har avstyrkts av SÖ, länsskolnämnderna i
Södermanlands. Jönköpings, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus. Älvsborgs
och Skaraborgs län saml Västerås kommim. vilka anser att frågor rörande dispens
bör avgöras av slallig myndighet.

SÖ anför all lärarbristproblem inte kan lösas med hjälp av
dispenser. Andra möjligheter att ta tillvara icke lärarulbildade personers
erfarenheter än atl dispensvägen göra dem till lärare måste därför sökas. När SSK
föreslår alt behörighetskrav och befordringsgrunder skall regleras av staten
instämmer SÖ i delta. En konsekvens härav bör dock bli. atl dispens från
behörighetskraven också förblir en fråga för statliga myndigheter. Dispens i
samband med lillsätlning av viss tjänst bör fortsättningsvis, liksom nu,
meddelas av länsskolnämnden och s. k. generell dispens av SÖ. SÖ framhåller atl
möjlighet finns att väsentligt förenkla och schablonisera de numera alltför
krångliga behörighetsbestämmelserna. Genom tilläggsbestämmelser och
övergångsbestämmelser med mycket hög detaljeringsgrad har de nu gällande behörighetsföreskriflerna
blivit så invecklade att de mera motverkar än främjar sill syfte. En
genomgripande översyn bör därför komma till stånd.

SSK föreslår att större vikt läggs vid den s.k. fjärde befodrings-grunden
än f. n.

Merparten av remissinstanserna har inle särskilt berört
denna fråga. De som ulan särskild kommentar tillstyrker SSK:s förslag
beträffande tillsättningen av ordinarie lärare enligt alternativ 2, vilket
flertalet remissinstanser gör, kan således anses inte ha haft något att erinra
mot förslaget.

SÖ, länsskolnämnderna I Stockholms, Kronobergs, Gotlands
och Kristianstads län, Södermanlands och Jönköpings läns landsting samt Vaggeryds,
Vimmerby, Borgholms, Uppsala, Nybro, Karlshamns, Sölvesborgs,

Prop.
1980/81:107 129

Lunds, Hällefors, Kramfors, Västerås, Vilhelmina och Hallstahammars
kommuner har uttalat sig till förmån för förslaget.

Länsskolnämnden i Stockholms län tillstyrker men vill
betona alt endast sådana icke numeriskt mätbara meriter som är klart relevanta lill
tjänsternas beskaffenhet och skolans särskilda behov skall beaktas.

Nybro och
Kramfors kommuner understryker vikten av att den s.k. flärde befordringsgrunden
får tillmätas större värde. De diskussioner som förts om en betygsfri
lärarutbildning visar att lärarkandidater i dag ej vill godkänna en
betygsättning för sin del. Hur skall då i framtiden en meritvärdering utan
betyg kunna åstadkommas. Andra kriterier måste kanske införas. Det är därför
skäl i alt söka förändra synen på meritvärdering. Vilhelmina kommun förordar
att fjärde befordringsgrunden tillämpas oftare än f. n. men att den får en
fastare substans.

Hällefors kommun anser att.ett överförande till kommunal
nivå av tillsättningen av lärare måste kombineras med en förändring av meritvärderingssystemet.

Ystads kommun understryker att den fjärde
befordringsgrunden måsle användas med största urskiljning. Sotenäs kommun anser
atl en konsekvens av att den fjärde befordringsgrunden ges större utrymme kan
bli elt mer utdraget tillsättningsarbete.

Lunds kommun förutsätter atl direktiv ges, som ger fjärde
befordringsgrunden ökat värde vid tillsättning av lärartjänster.

TCO anser att frågan om former för ledigförklarande, urval
bland sökande med hänsyn till specialisering, företrädesrätt osv. torde få
närmare övervägas sedan principbeslut fattals om en omläggning av
lärarutbildningen. SäCO/SR avvisar
förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter förslaget. Det
finns ej skäl att ändra vägningen av denna befordringsgrund därför atl
tillsättningen av ordinarie tjänster övergår från statlig till kommunal
myndighet.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anför att den fjärde
befordringsgrunden kan få alltför stor urvalstyngd och menar atl sökande till lärar-
och skolledartjänster kan uppställa elt absolut krav på att
tillsättningsärenden handläggs med en objektiv bedömning ulan snedblickar på
ovidkommande synpunkter. Svalövs kommun menar att del föreligger risk för att
subjektiva omdömen kan bli avgörande. Liknande synpunkter har skolstyrelsen i Skurups
kommun framfört.

Länsskolnämnden i Kalmar län är inte beredd att tillstyrka
all ökad vikt läggs vid fjärde befordringsgrunden.

Även länsskolnämnden i Gävleborgs län och Ragunda kommun
ifrågasätter förslaget. Det avstyrks vidare av Sjöbo, Flens och Kalmar kommuner
liksom av Göteborgs och Bohus läns landsting.

SFS
förordar att de grundläggande kraven på meritvärderingssystem skall vara 1.
objektiv meritvärdering, 2. riksrekrytering, 3.överklagnings-räU. 9 Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 107

Prop.
1980/81:107 130

SFS anser vidare alt skolförordningens tre
befordringsgrunder bör omarbetas så att tre nya meritgrunder skall gälla vid tjänstetillsätlning
av lärare, att den första befordrings-meritgrunden skall vara tjänst som
lärare, att den andra skall vara annan arbetslivserfarenhet, att den tredje
skall vara studier, att ett Ijärde urvalskriterium införs avseende den sökandes
speciella meriter, att ett femte införs avseende den sökandes ålder, atl inga
extra meritpoäng erhålls för betyg utöver godkänd för studier.

SSK anför att förslaget om lärartillsältning innebär att
kommunerna måste svara för den samordning som krävs så atl en sökande inle tillsätts
på flera tjänster. Skäl kan finnas atl överväga alt underiätta samordningen
genom en central service. Denna kan ombesörjas av i.ex. SÖ eller Svenska
kommunförbundet.

Länsskolnämnden i Gotlands län anser inle bara att
meritkontoret bör vara kvar utan också att det bör utökas så att samtliga som
söker tjänster, icke-ordinarie såväl som ordinarie, kan få meritbesked från
meritkontoret all foga lill sina ansökningshandlingar.

Även länsskolnämnden i Södermanlands län, Kalmar, Nacka,
Trollhättans och Hallstahammars kommuner förordar all meritkonloret skall vara
kvar.

Länsskolnämnden
i Kopparbergs län har noterat atl utredningen i fråga om behovet av central
service framställer SÖ och Svenska kommunförbundet som utbytbara. Enligt
nämndens mening måsle en decentralisering leda till en flyttning frän central
nivå till underliggande och då i siörsla möjliga utsträckning till lokal. 1 den
mån ansvar måsle ligga på central eller regional nivå bör det ligga pa
nuvarande statliga myndigheter. Det finns ingen anledning att låta
kommunförbunden träda i myndighets ställe, eftersom det inle skulle leda lill
stärkt självständighet hos kommunerna.

Även länsskolnämnden i Skaraborgs län påpekar alt
samordningen vid tjänstetillsättningar blir avsevärt mera komplicerad om
kommunerna själva skall sköta den. Ystads kommun påpekar behovet av interkommunala
samordningsfunktioner, då samma lärare samtidigt söker lärartjänst i skilda
kommuner, som ersätter nuvarande statliga.

Falu kommun har ingenting emol all samordningsservice
mellan kommunerna utförs av SÖ eller Svenska kommunförbundet.

Länsskolnämnden i Stockholms län anser det vara både
möjligt och befogat att lägga upp elt centralt lärarregister. Det skulle
förslagsvis åligga de enskilda lärarna alt hålla de egna personuppgifterna
aktuella.

Länsskolnämnden i Västerbottens län förordar att länsskolnämnderna
får utökade resurser för fortbildning av bl. a. lärare, kuratorer, psykologer m.fl.
eftersom de flesta kommunerna i landet är för små eller har för få
befattningshavare av en och samma kategori för all fortbildning inom kommunen
skall vara meningsfull.

Prop. 1980/81:107 131

5
Statsbidrag till grundskolan

SSK:s
uttalande om all del inle är realistiskt alt nu föreslå omedelbara modifieringar
av statsbidragssystemet samt att det är angelägel att man följer upp effekterna
av del nuvarande syslemel innan man beslutar sig för att förändra det stöds av
nästan alla remissinstanser.

Uttalande för all
nuvarande system kan behöva ersättas har gjorts av endast etl par
remissinstanser.

I
sina förslag har SSK skisserat ett prestalionsrelateral statsbidragssystem på
sikt.

Många remissinstanser
avstår från att kommentera eller ta ställning till modellen med det elevbaserade
statsbidragssystemet under hänvisning till att det nuvarande statsbidraget
infördes så sent som den I Juli 1978. Andra uttalar sig i och för sig positivt
om det elevbaserade stalsbidragel men hänvisar till det nyligen införda
systemet och slutligen andra avvisar förändringar med anledning av att det nya
systemet lillämpas första året 1978/ 79. Flertalet remissinstanser har avstått
från all ta definitiv ställning. Av dem som uttalat någon åsikt i frågan, dvs. etl
80-tal instanser, har flertalet ansett att modellen har övervägande fördelar
och därför lämpar sig för en fortsalt utveckling.

Utredningens förslag att
utbetalningen av statsbidraget skall ske helt under löpande redovisningsår har endasi
mött positiva kommentarer. Många betonar del angelägna i att statsbidraget till
grundskolan inte bakas in i skatteutjämningsbidrag utan även i forlsältningen specialdestineras.

Många har vidare uttryckt
oro för all glesbygdskommunerna skulle bli missgynnade av statsbidrag enligt
utredningens modell. Alt kommuner som har särskilt slor andel invandrare,
handikappade eller sociala problem behöver speciella resurser har också
betonats av ganska många remissinstanser.

Innan elt nytt
statsbidragssystem beslutas bör del, påpekar vissa remissinstanser, föregås av
analyser och försök, varvid man särskilt bör beakta bidragsutfallet jämfört med
nuvarande system. Många kommuner har betonat atl del inle får bli fråga om en övervältring
av kostnader på kommunerna.

SSK anser all en ökad schablonisering
av statsbidraget skulle medföra etl minskat behov av revisionsinsalser.

RRV anför att åtminstone
när det gäller förvaltningsrevision är detta knappast korrekt. Genom att kraven
på bl. a. utvärdering av skolans resultat kommer att öka i takt med schabloniseringen
av bidraget, är det rimligt att anta atl även granskningen av bl.a. den
utvärdering, som skolans myndigheter fullgör, kommer att öka i betydelse. Det
bör påpekas atl även SÖ:s revisionskontor kan bedriva förvaltningsrevision vid
sidan av sin redovisningsrevision.

Inte
heller SÖ delar utredningens uppfattning att den ökade schabloni-

Prop.
1980/81:107 132

seringen av statsbidraget torde medföra minskal behov av
revisionsinsatser. Det är snarare fråga om att såväl den kommunala som den
statliga revisionen bör ges en mer förvaltningsrevisionen inriktning. SÖ
påpekar vidare atl det fortfarande finns behov också av en redovisningsrevision
inom området från statens sida. Denna revision bör dock i första hand inriktas
pä den interna kontrollen - på såväl statlig som kommunal nivå -saml på den
kommunala revisionen inom området.

6 Kommunal skoladministration

SSK menar att principen om ett samlat kommunalt driftansvar
innebär atl inga andra slalliga regler om skolväsendets kommunala ledning bör
finnas än skollagens bestämmelser om skolstyrelser och utbildningsnämnder. För
att få en spridning av beslutsfallandel kan man utnyttja kommunallagens
bestämmelser om delegation. De nuvarande lagbestämmelserna medger dock endast
delegation lill avdelning inom skolstyrelsen, till enskild ledamot eller
suppleant i skolstyrelsen eller lill tjänsteman hos kommunen.
Delegationsrätten bör vidgas så att del blir möjligt alt delegera viss beslulanderäll
lill grupp av tjänstemän eller fill partssam-mansalla organ. SSK föreslår ocksä
alt man bör redan från början lägga fast vilka ärenden som alltid skall avgöras
inom rektorsområdet eller skolenheten och av vem eller vilka.

Länsskolnämnden i Kronobergs län och Ljungby kommun menar
att kvarvarande statliga bestämmelser om hur verksamheten på kommunal nivä
skall organiseras förenklar planering och beslutsfattande.

Svenska
kommunförbundet säger atl erfarenheler tydligt har visat att elt centralt
utfärdat regelsystem som uppifrån och detaljmässigl styr en verksamhet kan
motverka förändringar av de slag som nu önskas. Beprövad erfarenhet visar även
att elt ökat lokalt ansvar och närhet fill problemen lättare ger de önskade
förändringarna. Detla lalar för en fortlöpande decentralisering såväl från
stat till kommun som inom kommunerna.

SÖ
instämmer i att man även fortsättningsvis centralt i förtaltning skall reglera
vilka frågor som skall avgöras inom rektorsområdet/skolenheten liksom av vem
eller vilka/vilket organ. Skälet härför är atl kommunallagens möjligheler inle
innesluter delegation till grupp av tjänstemän eller lill ett organ med
företrädare för t. ex. personal och elever. En del redan befintliga organ enlig
3 kap. skolförordningen (konferenskapillel) har sådan konstruktion.

Länsskolnämnden i Kalmar län delar utredningens
uppfattning att ell fullt genomfört kommunall huvudmannaskap medför alt
kommunallagens bestämmelser måste ses över. Liknande synpunkter framförs av SPN,
Stockholms, Eksjö, Kalmar och Kungsbacka kommuner och Hallands läns landsting.

Prop. 1980/81:107 133

SSK föreslår att den instruktion för skolchefen som nu
finns i skollagen och skolförordningen ersätts av lokala instruktioner och
befattningsbeskrivningar. SPN, länsskolnämnderna i Gotlands, Göteborgs och
Bohus samt Älvsborgs län. Västernorrlands läns landsting, Stockholms, Svalövs
och Luleå kommuner, slalskontrollkommittén och Landstingsförbundet m.fl.
tillstyrker förslaget.

Landstingsförbundet anser att skollagens och
skolförordningens bestämmelser om skolchefer bör kunna beskäras avsevärt.
Primärkommuner och landsting är kompetenta atl själva utforma sin
administration. Viktigt är att man inte som nu har skilda regler för landsting
och primärkommuner utan utformar de regler som eventuellt blir kvar lika.
Liknande synpunkter framför Västernorrlands läns landsting.

Vaggeryds kommun tillstyrker förslaget under
förutsättningen att behörighetskraven för tjänsterna regleras centralt.

Växjö komniun anser atl antalet statsbidragsberättigade
tjänster jämte lönenivå bestäms av staten. Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnden
i Hallands län och Skövde kommun.

Bl. a. Eksjö, Alingsås, Ulricehamns och Vårgårda kommuner
avstyrker förslaget.

SSK säger att genom den lokala instruktionen skall
kommunen kunna uppdra åt skolchefen att också vara chef för annan verksamhet än
skolan, som lagts under skolstyrelsens förvaltning.

Osby kommun förutsätter att den förvaltning som svarar för
en tredjedel av varje kommuns samlade verksamhet regelmässigt måste ha en
förvaltningschef på heltid för skolförvaltningen. Liknande synpunkter förs
fram av länsskolnämnden i Kalmar län samt Vimmerby och Hällefors kommuner.

SÖ framhåller atl planering, uppföljning och utvärdering
blir angelägna kommunala uppgifter då ansvaret för skolan vidgas. De påverkar
ledningsresurserna i kommunerna och inom rektorsområdena. Inom den kommunala
skolledningen måste del finnas kvalificerad personal som kan avsätta
tillräcklig tid för att leda utvecklingen av kommunens skolväsende, dra i gång
försöksverksamhet och planera för fortbildning av skolans personal.

SAF anför att i en decentrahserad skola kommer
skolledningsfunktionen att få en annan karaktär än den nuvarande. Uppgifterna
blir i mindre utsträckning förvaltningsmässiga, utan utvecklas mot en planerande,
styrande och uppföljande funktion. Della ställer nya krav på skolledarna. Del
hade varit önskvärt alt SSK hade redovisat mera utföriigt vad dess övriga
förslag till förändringar innebär för den framlida skolledarrollen.

Länsskolnämnden i Östergötlands län säger atl innehållet i
förslaget kan komma att leda till en utökning av personal vid de cenirala skol
kanslier na. Liknande synpunkter förs fram av Mjölby, Halmstads, Götene,
Hällefors och Bollnäs kommuner, länsskolnämnden och länsstyrelsen i Gävleborgs
län.

Prop. 1980/81:107 134

Ängelholms kommun, Ålvsborgs läns landsfing och statskontrollkom-mUtén
m.fl. anser att kommunerna bör ha ansvaret för fortbildning av all
skolpersonal. Eksjö kommun delar utredningens syn i fråga om ansvarsfördelningen
för fortbildning, men vill betona vikten av att staten svarar för allmänna
riktlinjer, samordning, rådgivning och service vid fortbildningens uppläggning.

Länsskolnämnden i Värmlands län menar all en följd av
förändringarna mot ett ökat kommunalt ansvar blir att kommuner och landsting
själva måsle planera fortbildningen av all skolans personal. Eftersom detta
ställer krav på kvalificerad personal som ansvarar för fortbildningen, bör
landstinget självfallet samordna denna verksamhet med den fortbildningsverksamhet
som har byggts upp för övriga anställda inom landstinget, framför allt för
vårdpersonalen.

Kramfors kommun påpekar att det är viktigt främst för de
mindre kommunerna, att SÖ:s och länsskolnämndernas uppgift i ansvar för
hittillsvarande fortbildningsverksamhet består. Bl.a. de s.k. udda
lärargrupperna måste få sin fortbildning, vilket de mindre kommunerna inte kan
klara ensamma. Länsskolnämnderna m.fl. har i stort klarat den uppgiften bra.
Dessutom behövs också ett organ för samordning av fortbildningen inom länet.
Fortbildningen får därigenom också en koppling till länsskolnämnden som
pedagogiskt resurscentrum.

SÖ och länsskolnämnden i Värmlands län avslår från att
föra fram närmare synpunkter pä fortbildningsfrägorna i avvaktan på LUT 74:s
betänkande.

Krav på ökade resurser, personella och ekonomiska, förs
fram av de allra flesta remissinstanserna.

SÖ understryker att sådana uttalanden som fäster
uppmärksamheten på åtgärder för ökat kommunalt ansvarstagande också i vissa
hänseenden medför ökade kostnader i kommunerna. Det är synnerligen angeläget atl
kommande delegeringsåtgärder beslutas i full insikt om kostnadseffekter och med
klara lösningar av var kostnadsansvaret skall ligga.

Svenska kommunförbundet framhåller alt den kommunala
skolförvaltningen uppvisar olikheter i sina förutsättningar att ta emol nya
arbetsuppgifter, kvalitativt och kvantitalivt. Elt ökat behov av personal,
utbildning och fortbildning kommer att uppstå. Den ökning av resursbehovet, som
måste anses ofrånkomlig, bör dock hållas inom en rimlig nivå om utvecklingen
sker stegvis och efter en genomtänkt plan. Decentraliseringen från statliga
myndigheter måste därför samordnas med den kommunala resursplaneringen.
Därigenom ges möjlighet till viss begränsning av kostnaderna. En överföring av
frigjorda statliga resurser till kommunerna måste dessutom förutsättas, om
oförändrad kostnadsfördelning skall vidmakthållas.

Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Norrbottens län samt
Filipstads kommun anser att det ankommer på det fortsatta utredningsarbetet att
närmare analysera i vilken omfattning kommunernas kostnader kan beräk-

Prop. 1980/81:107 135

nas öka och i vilken utsträckning den kommunala
förvaltningsapparaten påverkas av de reformer som belänkandet förordar.

SSK
föreslår atl bestämmelserna i skolförordningen om rektorer och studierektorer i
vad avser grundskolan bör utgå. Del är dock praktiskt att i skolförordningen
ange alt del är skolledningen som skall fatta beslut av viss art och också svara
för den dagliga ledningen. Några bestämmelser om antalet rektorer som kommunen
får eller skall ha behövs inte.

Förslaget
tillstyrks av SPN, länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Värmlands
och Örebro län, Östergöfiands och Älvsborgs läns landsting, Stockholms, Håbo, Kristianslads,
Sjöbo och Kiruna kommuner samt länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län anser att ett ökat kommunalt ansvar även i fråga om
skolledningen i grundskolan är en naturiig utveckling. Redan nu är friheten att
använda skolledarresursen slörre än vad som framgår av utredningen. Nämnden
vill dock förorda en viss reglering av antalet skolledare, i varje fall under
en övergångsperiod. Nämnden känner nämligen en viss oro för att skolan skulle
komma atl få svårt atl hävda sitt behov av en skolledning av viss storlek, om
en sådan fråga skall prövas vid en fri jämförelse med övriga kommunala organ.

SAF anser atl
en decentralisering också bör innebära större frihet för kommunerna att själva
i stora drag avgöra skolorganisationen. Det förutsätter - vad föreningen
förstår - att nuvarande poängberäkningssystem med åtföljande arbelsområdesindelning
avskaffas och alt skolorganisationen byggs upp på andra grunder. Erfarenheter
från utvecklingen i näringslivet kan här ge vägledning. Skolorganisationen bör
byggas upp med relativt små enheter med stor självständighet och med eget
resultatansvar.

Förslaget
avstyrks av länsskolnämnden i Älvsborgs och Gävleborgs län, Falu skolstyrelse,
länsstyrelsen i Gävleborgs län, Vaggeryds samt Olofströms och Sollefteå
kommuner.

Länsskolnämnden
i Älvsborgs län påtalar tendensen att placera skolledartjänster vid den
centrala skolförvaltningen i kommunen i slällel för alt åstadkomma mindre
rektorsområden med bättre kontakt mellan skolledare och personal — elever -
föräldrar. Denna centraliseringstendens bör motverkas genom bestämmelser och
genom länsskolnämndens tillsyn.

Länsskolnämnden
och länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller atl rektorerna har nyckelposter
för elt väl fungerande skolväsende. Slora differenser mellan kommunerna i fråga
om "reklorsläthel" skulle sannolikt innebära avsevärd risk för alt
kravet på en mellan kommunerna likvärdig utbildningsstandard skulle
eftersättas. Enligt nämndens mening bör kommunerna visserligen ha en viss
frihet all besluta om antalet rektorstjänster liksom om antalet tjänster för
biträdande skolledare men denna frihet måste gälla inom ramar fastställda genom
statliga, centralt utfärdade föreskrifter.

Prop.
1980/81:107 136

Sollefteå kommun anser all några konkreta fördelar med att
låta kommunerna själva ta hand om organisationen av skolledningsfunktionen i
kommunen inle finns. Den nuvarande organisafionen fungerar tillfredsställande
och bidrar aktivt till alt de uppsatta utbildningspolitiskamålen hålls samfidigt
som ett fortlöpande förnyelsearbete mycket väl kan drivas inom de ramar som
statsmakterna dragit upp.

7 Statlig skoladministration

SSK föreslår atl den statliga skoladministrationen främst
skall utveckla skolan och förmedla erfarenheler. Den skall arbeta stödjande och
stimulerande. Den styrande och kontrollerande uppgiften tonas ned. En av de
viktigaste uppgifterna blir att se till att principen om etl enhetligt skolsystem
och en likvärdig ulbildningsstandard upprätthålls.

De flesta
remissinstanser delar utredningens syn på denna nya inriktning och förändrade
arbetssätt för den statliga skoladministrationen.

Tidaholms
kommun framhåller all om utredningens förslag till alla delar genomförs, måste
del ha lill följd, att de centrala och regionala skolinstan-serna avlastas en
del organisations- och tillsynsarbete och kan ägna sig åt en rådgivnings- och
utvecklingsfunktion. Denna serviceinriktning blir i hög grad nödvändig om
mindre kommuner utan större personella resurser för lokall utvecklingsarbete
skall kunna realisera ulbildningspolitiska mål.

Bollnäs
kommun anser alt centrala myndigheter bör effektivare än hittills ge
information i skolfrågor lill allmänheten. Länsskolnämnderna bör slå kommunerna
lill ijänsl med råd och information.

Några
remissinstanser anser alt den statliga skoladministrationen bör ha kvar viss
myndighetsutövning och tillsyn. Länsskolnämnden i Kronobergs län betonar atl
det med nödvändighet måste kvariigga såväl administrativa som
myndighetsutövande funktioner på den statliga skoladministrationen. Även
insatser av tillsynskaraktär kommer att vara erforderiiga. Länsskolnämnden och
länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att utvecklingen mot en mer rådgivande
verksamhet inte bör leda därhän, all staten avhänder sig befogenhet att
ingripa, om skolväsendel i någon del av landel eftersatts så att kravet på
enhetligt skolsystem och likvärdig utbildningsstandard inte tillgodoses. De
statliga myndigheterna bör även framdeles ha en klart utsagd tillsynsfunktion.
Liknande synpunkter framförs av Ängelholms och Sollefteå kommuner.

När del
gäller utredningens förslagom den framtida fortbildningen och dess organisation
har bl. a. några remissinstanser ställt sig tveksamma till utredningens
synpunkter. Länsskolnämnden i Hallands län vill med hänsyn bl.a. lill
fortbildningspersonalens behov av direkt personkontakt med skolpersonalen
avvisa varje eventuell tanke på en central styrning av lärarfortbildningen.
Nämnden avvisar också tanken på andra statliga regionala organisationer för
fortbildning än länsskolnämnderna.

Prop. 1980/81:107 137

Länsskolnämnden i Kopparbergs län anser att del är nog
viktigt att "en särskild statlig fortbildningsorganisation" finns om
man med organisation menar funktion. Nämnden menar att termen fortbildning i
dag läcker elt delvis annal innehåll än det ursprungliga som till sin natur var
övervägande ämnesinriktat. Dagens fortbildning kan beskrivas som ett delvis sladie-och
ämnesinriktat men huvudsakligen övergripande utvecklingsarbete vilkel är - och
av de berörda uppfattas som - en uppgift för alla anställda vid länsskolnämnden.
Det är därför omotiverat och för samarbetet inom nämnden störande att specialdestinera
pengar fill ett särskilt fortbildnings-anslag. Delta, liksom nämndens övriga
anslag, bör sammanföras lill ett ramanslag inom vilket de olika nämnderna kan
prioritera sina insatser, var och en mot sin speciella bakgrund. Som en
konsekvens av här fört resonemang bör naturligtvis också andra specifika
utbildningsorgan inom den statliga skoladministrationen omstruktureras.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anför att med den
kännedom länsskolnämnderna har om den trängda ekonomi många kommuner brottas
med, synes det helt naturligt att ett avsevärt statligt tillskott av resurser
erfordras för vissa typer av verksamhet. Detla gäller bl.a. lärarfortbildningen.
Anslag till verksamhet av detta slag torde vara de som i första hand drabbas,
då det gäller att skära ned kommunala kostnader.

Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Jämtlands län säger
att bl.a. personalfortbildning bör vara kommunal under statlig påverkan, och
att staten bör ta det ekonomiska ansvaret, vilket bäst sker genom samverkan i
länet mellan kommun och stal genom länsskolnämnden. De sex fortbildningsavdelningarna
under SÖ bör kunna avvecklas och deras uppgifter fördelas på länsskolnämnderna,
högskolan och SÖ. Frigjorda resurser bör i huvudsak gå till länsskolnämnderna
och kommunerna. SÖ:s uppgifter och service för skolutveckling och
personalfortbildning bör ses över.

SSK
förordar all frågan om elevernas rättssäkerhet bör utredas i särskild ordning.
Detta förslag tillstyrks av länsskolnämnderna i Gotlands och Göteborgs och
Bohus län, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och RHS. Förslaget om etl
särskilt juridiskt organ biträds inte av länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus
län som menar alt den sakkunskap i bl.a. Juridiska skolfrågor som redan finns
i nämnderna bör kunna utnyttjas.

SSK har inte närmare prövat ansvarsfördelningen mellan
kommun och stat avseende byggnadsfrågorna. Några remissinstanser har ändå
lämnat vissa synpunkter på denna fråga.

Nässjö kommun menar att SÖ:s service när det gäller
skolbyggnadsfrågor, upplevs som mycket angelägen. Även här har arbetet fått en
alltmer rådgivande karaktär. Det skulle vara svårt att utforma en
skolanläggning i kommunen utan hjälp av SÖ:s råd och anvisningar speciellt med
tanke på alla de krav som ställs från olika grupper och kommunens knappa ekonomiska
möjligheter. Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Jämtlands län

Prop.
1980/81:107 138

anser
att projektering etc. av de kommunala skolorna skulle kunna ske enligt samma
arbetsgång som för övrigt kommunalt byggande.

De
flesta remissinstanserna har ställt sig positiva lill den statliga skoladministrationens
funktion.

SÖ
anför att det på skilda ställen i betänkandet förekommer uttalanden om service
från den centrala skolmyndighetens sida som antyder ett slags idealbild av atl,
om en kommun bara önskar service på ett visst område, så skall myndigheten
självfallet ge sådan och det är alltså underförstått att centralmyndigheten
har resurser för detta (kvantitativt, kvalitativt och tidsmässigt). Det är enligl
SÖ:s mening angeläget alt man vid kommande ställningstaganden och
resursavvägningar skapar betydligt slörre klarhet härvidlag. Man behöver bl.a.
la ställning till om utpräglade serviceuppgifter - där staten inte har något
intresse av styrande, tolkande eller utvärderande art - i princip och på sikt
bör ligga på statlig myndighet eller tillhandahållas genom samverkan kommunerna
emellan, dvs. genom Kommunförbundel eller förbundel närslående organ.

RRV
finner med tillfredsställelse att utredningen inte anser atl SÖ skall vara
passiv visavi den lokala planeringen, resursanvändningen och utvärderingen.
RRV ställer sig iveksamt till om decentraliseringen i sig ökar möjligheterna
att styra resurser lill fördel för missgynnade elever. RRV menar vidare att SÖ:s
roll och uppgifter när det gäller atl vaka över skolans enhetlighet och
likvärdiga utbildningsstandard bör preciseras. Särskilt är det viktigt att
klargöra vad SÖ kan och bör göra, om SÖ i sin utvärdering av skolsystemet
finner alt enhetlighet och likvärdig standard inte tillgodoses.

Landskrona
kommun vill starkt understryka kravet på att framför allt SÖ omorganiseras,
varvid möjligheten att övert'öra därigenom lösgjorda resurser till kommunerna
särskilt bör uppmärksammas.

SFS
framhåller atl när det gäller ytteriigare decentraliseringar kan det vara av
värde att avvakta utvärderingen av decentraliseringen inom UHÄ:s
verksamhetsområde innan man tar steg i samma riktning inom SÖ:s område.

Karlshamns
kommun anser det positivt att SÖ skall svara för utformningen av behörighets-
och befordringsregler samt utgöra besvärsinstans i personalfrågor.

Länsskolnämnden i
Göteborgs och Bohus län menar i stället all ulredningen konstaterar - närmast
i förbigående - att SÖ kommer att utgöra statlig besvärsinstans i personalfrågor.
Det framgår ej om SÖ föreslås överta nämndens eller regeringens nuvarande
funktion i besvärsärenden. Om det förstnämnda fallet avses, vill nämnden, med
hänvisning till den Juridiska expertis som finns hos nämnderna, såväl bland
tjänstemännen som bland ledamöterna, och med tanke på den centralisering som
förslaget skulle innebära motsätta sig detta. Nämnden kan ej se någon anledning
lill att vare sig personal- eller elevbesvär skall föras högre upp än lill
regional nivå.

Prop. 1980/81:107 139

Luleå kommun anser att SÖ:s uppgifter kan begränsas. SÖ:s lillslåndsgivande
i organisafionsfrågor bör också kunna begränsas, liksom tillsättningsbesluten.
Endast överklagningsärenden bör gå lill SÖ och då för avgörande. Kommunen
ifrågasätter om besvärsärenden i tjänslelillsätlningar skall behöva föras upp
i regeringen för slutligt avgörande.

SSK har lämnat olika förslag till SÖ:s styrelses
sammansättning.

Mjölby
kommun anser alt SÖ:s sammansättning bör utformas så alt representationen för
allmänna intressen garanteras. Kommunen anser att man ger SÖ:s styrelse ett
partipolitiskt inslag så långt atl styrelsen erhåller politisk majoritet och
därmed politiskt ansvar. Även Moderata ungdomsförbundet anser att SÖ skall ha
en rent partipolitisk styrelse. Till sådana styrelser kan kopplas beredande
nämnder i vilka ingår representanter för specialintressen eller
allmänintressen. På della sätt undviks alt beslutsfattare med politiskt ansvar
sammanblandas med beslutsfattare som inte behöver la politiskt ansvar.
Väljarnas möjligheter atl utröna det politiska ansvaret minskar vid en sådan
sammanblandning.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser all en utgångspunkt
bör vara atl öka de allmänna intressena i SÖ:s styrelse. Detla kan ske genom
all såväl parlamentariskt valda representanter som representanter för
intresseorganisationerna ingår i styrelsen.

Liknande synpunkter framförs av Värnamo och Gullspångs
kommuner och Älvsborgs låns landsting. Karlshamns kommun anser det positivt att
SÖ:s styrelse får en bredare intresserepresentation bl.a. genom alt beredande
nämnder knyts till styrelsen.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län anför att vad gäller
partsintressen och andra allmänna intressen har nämnden den principiella
uppfattningen att dessa bör utöva inflytande på annat säll än genom verksslyrelsen.
För arbetsmarknadens parter borde det inom en representativ demokrati vara
riktigare att förbehålla sig rätten att förhandlingsvägen hävda strikt fackliga
intressen. Däremot bör det vara naturligt atl såväl dessa parter som
kommunförbunden och vissa intresseorganisationer bereds plats i ickeparlamentariska
informations- och rådgivningsorgan liksom i beredande nämnder. Denna kontakt
med allmänintressena bör avse all ge styrelsen ett i samhället väl förankrat
beslutsunderlag.

SSK föreslår att länsskolnämnderna utvecklas lill att bli
regionala pedagogiska resurscentra med uppgiften att stimulera, stödja och ge
råd till de enskilda kommunerna. En annan viklig uppgift blir att i samarbete
med kommunerna ansvara för löpande utvärdering av skolans verksamhet. Flertalet
remissinstanser är positiva till förslaget.

Länsskolnämnden i Kronobergs län påpekar all i fräga om
den regionala organisationen en ansvarsförändring mol ökat kommunalt inflytande
förändrar länsskolnämndernas uppgifter. Detta gäller i viss utsträckning.
Erfarenheterna visar emellertid, att decentralisering av beslut ökar beho-

Prop.
1980/81:107 140

vet av service och rådgivning från nämnderna. Den
föreslagna lyngd-punktsförändringen i nämndernas arbete från organisatoriskt
arbete mot pedagogiska uppgifter är ej längre någon nyhet. Denna förändring har
pågått under den tid utredningen arbetat och fortgår.

Ljungby kommun anser all länsskolnämndernas nuvarande
myndighetsutövning i princip inte bör ifrågasättas. Att skilja den regionala
pedagogiska funktionen från dito planeringsansvar och nuvarande myndighetsutövning
synes dock knappast möjligt. Liknande synpunkter framförs av Markaiyds kommun
och länsskolnämnderna i Blekinge, Hallands, Älvsborgs och Västernorrlands län.

Östergötlands läns landsting anser att länsskolnämnderna
bör få i uppdrag att fördela elevplatserna inom gymnasieskolan på
primärkommunala gymnasieregioner. För den landstingskommunala gymnasieskolan
bör antalet elevplatser tilldelas landstingen som själva får fördela dem på
skolenheter.

Nybro skolstyrelse framhåller att statlig beslutanderätt
och andra statliga arbetsuppgifter, som ej kan överföras på kommunerna i
görligaste mån överförs från SÖ till länsskolnämnderna. De regionala organen
har nämligen nära kontakt med skolstyrelserna och känner väl till
förhållandena i kommunerna. Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnden i
Kalmar län.

Håbo och Uppsala kommuner anser att om decentraliseringen av
beslutsrätten skall bli effektiv måsle den ske direkt från staten till
kommunerna utan medverkan av regionala, statliga organ.

Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker vikten av
att länsskolnämndernas framtida organisation och resurstilldelning blir sådan
alt de på elt aktivt sätt kan della i arbetet med länsplaneringen och
tillsammans med länsstyrelsen åstadkomma program för utbildningssektorn i den
långsiktiga pijaneringen. Liknande synpunkler har länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län.

SSK föreslår att länsskolnämnderna bör ha en
parlamentarisk ledning. Detta tillstyrks av Stockholms kommun, länsskolnämnderna
i Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Väslernorrlands
och Jämtlands län, länsstyrelsen I Jämtlands län och Svenska kommunförbundet m.fl.

Prop.
1980/81:107 141

Bilaga
3

Sammanfattning av skoladministrativa kommitténs förslag

1 Kommitténs
uppgifter och arbete

Skoladministrativa
kommitténs (SAK) uppgift är att se över den statliga skoladministrationens
arbetsuppgifter, organisation och arbetsformer. Direktiven ger följande
allmänna inriktning av översynsarbetet.

Den
statliga skoladministrationen har att tillse atl de mål för skolan som
statsmakten har fastställt förverkligas. Den skall också utarbeta underlag för
statsmaktens beslut i skolpolifiska frågor.

Den
statliga skoladministrationen skall liksom nu bedrivas på central och regional
nivå (samt på lokal nivå för utbildningar med statligt huvudmannaskap). På den
centrala nivån finns SÖ och på den regionala nivån länsskolnämnderna.
Översynsarbetet bör leda till en minskning av den totala statliga skoladministrationen.

Kommitténs
arbete har inletts med en kartläggning och analys av skoladministrationens
nuvarande organisation och verksamhet. Kommittén har också prövat
förutsättningarna att decentralisera ytterligare ansvar och befogenheter till
kommunerna. För varje område har kommittén analyserat och skisserat den
statliga skoladministrationens framtida roll och arbetsuppgifter. Principiella
förslag till fördelning av arbetsuppgifterna inom den statliga skoladministrationen
anges.

SÖ
hade hösten 1978 påbörjat en intern översyn av den statliga skoladministrationen
(SÖ/Ln-översynen) beslående av en partssammansall samordningsgrupp och ett
antal arbetsgrupper. Sedan direktiven utfärdats beslöt emellertid SÖ alt den
interna översynen skulle vila t. v. Däremot ställde SÖ arbetsgrupperna till
kommitténs förfogande för medverkan vid bl.a. fakta- och erfarenhetsinsamling.
Kommittén har under arbetets gång fortlöpande överlagt med samordningsgruppen
för SÖ/Ln-översynen samt de lokala arbetstagarorganisationerna på SÖ och länsskolnämnderna.

Till
kommittén har knutits en referensgrupp bestående av representanter för olika
intresseorganisationer i samhället. Kommittén har fortlöpande informerat och i
sak diskuterat med referensgruppen om översynsarbetets uppläggning och om de
förslag kommittén nu avger.

2 Decentralisering
och skoladministration

2.1
Decentraliseringssträvanden

Decentralisering
leder till en förändrad syn pä fördelning av ansvar och arbete mellan olika
myndighetsnivåer. De centrala organen får mera ren-

Prop. 1980/81:107 142

odlade
uppgifter och kan koncentrera sig på alt tillvarata riksövergripande intressen,
initiera reformer, stimulera samspelet i den löpande verksamheten, ge råd till
de regionala och lokala nivåerna osv.

När
det gäller decentralisering till kommuner/landsting konstaterar kommittén att
kommunernas och landstingens förmåga att ta på sig ökade samhällsuppgifter
förbättrats under de senaste årtiondena. Kommunerna är dock alltjämt ganska
olika med avseende på invånarantal, geografisk storlek, ekonomiska resurser
osv. Detta innebär att förutsättningarna all ta på sig ett väsentligt vidgat
ansvar för olika utbildningsfrågor kan variera från en kommun till en annan.
Det finns därför enligt kommitténs mening anledning att uppmärksamma detta i
decentraliseringsarbetet.

Riksdagen
har år 1979 lagt fast vissa allmänna riktlinjer för decentraliseringsarbetet.
Riksdagsbeslutet innebär bl.a. en markering av atl det är angeläget att
decentralisera samhällsförvaltningen genom att överföra beslutsfunktioner från
central nivå till regionala och lokala instanser. Decentralisering blir
därigenom ett politiskt mål. Samtidigt understryks att decentralisering också
är elt medel för att uppnå vissa angelägna syften. Decentralisering kan
emellertid inle ses som en överordnad princip. Den bör i stället ses som ett
viktigt mål, som en väsentlig strävan, vilken hela tiden får ställas i relation
till andra strävanden och mål.

2.2.
Decentralisering på utbildningsområdet

De
allmänna principerna för decentralisering bör gälla även för utbildningsområdet.
Dessa principer måsle dock ställas i relation lill de specifika målen för
skolsektorn. Decentralisering kan bli aktuell endast på de områden där den kan
förväntas leda fill en lika bra eller bättre uppfyllelse av de mål som
riksdagen angett för utbildningsväsendet.

SSK
belyste i sitt slutbetänkande (SOU 1978:65) de olika krav och synpunkter som
måste vägas samman vid en decentralisering. Utöver de aspekter som SSK
redovisat bör enligt kommitténs mening särskilt uppmärksammas att en
decentralisering också i praktiken måsle innebära möjligheter till ett ökat
lokalt ansvarstagande både på skolstyrelsenivå och den enskilda skolan. Det är
därför viktigt att en minskad statlig reglering inte motverkas genom centrala
ingripanden i andra former. Kvarvarande statlig reglering bör utformas så alt
den direkt främjar skolstyrelsernas och de enskilda skolornas ansvar.

Strävan
mot en ökad decentralisering på utbildningsområdet måste ha som utgångspunkt
kravet på likvärdig ulbildningsstandard i hela landel. Även om principen f. n.
gäller, pekar olika undersökningar på all en likvärdig utbildningsstandard inle
uppnås. Det är därför viktigt att skapa ökade förutsättningar för att nå delta
mål, vilket innebär att de av statsmakten fastställda målen och riktlinjerna
måste få ökad genomslagskraft i alla kommuner och skolor. Statsmaklen måste
sålunda ha medel lill sitt

Prop.
1980/81:107 143

förfogande
för att åstadkomma detla. Decentralisering av beslutsrätt till kommuner eller
till befattningshavare eller konferenser av anställda och elever på de enskilda
skolorna kan vara ett medel för att förverkliga olika mål.

Grundskolan
skall ge alla barn och ungdomar i huvudsak samma referensram genom att de får
kunskaper, färdigheter och erfarenheter inom den ram kursplanen anger.
Träningen av grundläggande färdigheter får därför inte göras beroende av skilda
prioriteringar i olika kommuner och skolor. De frivilliga utbildningarna,
framför allt gymnasieskolans linjer, måste pä liknande sätt ge alla elever
samma förutsättningar.

Kravet
på en likvärdig utbildningsstandard förutsätter därför viss enhetlighet, t.
ex. centralt utarbetade tim- och kursplaner, som täcker väsentliga delar av
skolarbetet. Det förutsätter emellertid också en frihet för skilda skolor att
genom olika resursanvändning och genom anpassning lill lokala förutsättningar
förverkliga målet. Enligt beslutet om ny läroplan för grundskolan bör således
ett ökat lokalt ansvar för organisationen och en friare resursanvändning ses
som medel att tillgodose samma krav i olika miljöer. Huvudsyftet är att i
första hand förbättra undervisningen för elever med svårigheter.

Skolans
arbete skall fostra eleverna till dugliga samhällsmedlemmar i ett demokratiskt
samhälle. Skall detta kunna ske måste eleverna i stor utsträckning få påverka
sitt eget arbete, vara med och utforma arbelssäll och miljö. Skolan skall också
låta eleverna få utlopp för sina intressen och hjälpa dem att utveckla nya
intressen. Den skall kunna knyta an till lokala utbildningsbehov inom
gymnasieskola och vuxenutbildning. Detta fordrar en vid ram för beslutsfattandet
i enskilda skolor och kommuner.

Skolutvecklingen
måsle därför äga rum i ett spänningsfält mellan kraven på enhetlighet å ena
sidan och nödvändigheten av anknytning till lokala förhållanden och lokal
arbetsmarknad, till personalens engagemang, elevernas intressen och
medbestämmande å den andra. Den måste möjliggöra — och även främja — sådan
olikhet som ryms inom ramarna för en likvärdig skolutbildning. Varje fråga om
decentralisering måste alltså bedömas med hänsyn till de förväntade fördelarna
och riskerna alt komma i konflikt med de övergripande målen för verksamheten.

2.3
Decentralisering inom olika huvudområden och utbildningsformer

FoU-arbetet
är elt centralt instrument för en långsiktig och övergripande planering av utbildningsseklorn.
Utvecklingsarbetet måste emellertid också stödja motsvarande planering och val
mellan arbetssätt och organisation på regional och lokal nivå. En betydande del
av utvecklingsarbetet bör därför enligt kommitténs mening ges formen av lokala
och regionala försök, som länsskolnämnder och kommuner svarar för.

På
vilken nivå - central, regional eller lokal - som läroplansarbetet

Prop.
1980/81:107 144

skall läggas beror på vilken tyngd kravet på enhetlighet
har i just den aktuella utbildningen jämfört med kravet på intresseanknylning
eller anknytning till lokal arbetsmarknad. Ställningstagandena fordrar en
avvägning, som utfaller olika för olika utbildningar.

Att välja arbetssätt liksom att utforma skolans inre
organisation är huvudsakligen en uppgift för den enskilda skolan.

Den långsiktiga och övergripande planeringen, som berör
val mellan alternativa värderingar och handlingsprogram, är en statlig uppgift.
Planeringen för olika utbildningsjörmer skall i praktiken omsätta de centralt
utformade handlingsprogrammen. Den måste därför styras genom centrala ramar,
som garanterar måluppfyllelsen. Planeringen måste samtidigt i hög grad vara
anpassad till lokala situationer, befolkningsstruktur, förbindelsevägar och
arbetsmarknad. Kommittén anser därför att den så långl möjligt bör vara
decentraliserad lill regional eller lokal nivå.

Den löpande administrationen, slutligen, bör så långl
möjligt vara en uppgift för kommunerna.

Det är naturligt att förutsättningarna och möjligheterna
alt decentralisera också varierar mellan olika utbildningsformer. För studiejörbundens
verksamhet och för jhlkhögskolorna är utrymmet för en ytterligare decentralisering
begränsat. Arbetsmarknadsutbildningen är starkt centraliserad och behovet av
decentraliseringsåtgärder är stort. När det gäller den kommunala
vuxenutbildningen är ansvaret för genomförandet redan nu i stor omfattning
decentraliserat till kommuner och landsting.

För grundskolans del innebär bl.a. riksdagens beslul om en
reformering av skolans inre arbete samt om ett nytt statsbidragssystem och en
ny läroplan en långtgående decentralisering av ansvarel för skolorganisationen
i de enskilda kommunerna. Kommittén föreslår inga ylterligare decentraliseringsåtgärder.
De redan beslutade åtgärderna påverkar emellertid i väsentliga avseenden den
statliga skoladministrationens roll.

Belräffande gymnasieskolan krävs bl.a. ändringar i
statsbidragssystemet innan man kan åstadkomma etl ökal lokalt inflytande över
gymnasieskolans organisation i den enskilda kommunen.

När det gäller ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
utgör frågan om ansvaret för de samlade utbildningsresurserna en viktig del i
decentraliseringsdiskussionen. Den statliga regleringen och styrningen är särskilt
framträdande för frågor som rör skolledare och lärare samt skolbyggnadsverksamheten.
Kommittén anser att del på dessa områden finns möjligheter till fortsatt
decentralisering av ansvar och befogenheter till kommunerna.

2.4 Den statliga skoladministrationens roll, arbetssätt
och uppgifter

I förhållande lill statsmakten har den statliga skoladministrationen
två huvuduppgifter, nämligen att

Prop.
1980/81:107 145

-
vara ett instrument för
genomförande av skolpolitiska beslut samt svara för att stödja skolutvecklingen
inom elt etablerat skolsystem saml att

-
på grundval av utvärdering och
långsiktig planering utarbeta alternativa handlingsprogram för statsmaktens
ställningstaganden.

Vid
arbetet med att förverkliga de intentioner som ligger bakom utbildningsreformerna
behöver kommunerna stöd från den statliga skoladministrationen. Kommunernas
krav berör främsl länsskolnämnderna. Behoven varierar helt naturligt mellan
olika kommuner.

Planeringen
inom den offentliga sektorn förutsätter samverkan mellan olika sektorsansvariga
myndigheter på både central och regional nivå. Arbetsmarknadens parter, elev-
och föräldraorganisationer samt andra grupper i samhället ställer också krav på
den statliga skoladministrationen.

Ett
vidgat lokalt ansvar för skola och utbildning innebär all den statliga skoladministrationen
måste arbeta på ett annat sätt än tidigare. Den traditionella
myndighetsutövningen, som bygger på detaljreglering, kontroll samt olika
administrativa och formella beslutsfunktioner, behöver förändras till atl mer
än tidigare innefatta handledning, rådgivning och stimulans för det lokala
arbetet.

Den
statliga skoladministrationen skall även fortsättningsvis utöva tillsyn över
utbildningsverksamheten. Verksamheten bör dock mer än tidigare bygga pä
ramstyrning, som anger allmänna riktlinjer, än på detaljreglering och
kontroll. Tillsynsverksamheten utgår från alt den statliga skoladministrationen
har alt verka för att de mål och riktlinjer, som fastställs av riksdag och
regering, förverkligas i praktisk skolpolitik. I delta sammanhang måste en
avvägning ske mellan å ena sidan ett ökal lokalt ansvar för skolutvecklingen
och å andra sidan kravet på likvärdig ulbildningsstandard.

Kommittén
förordar en aktiv tillsyn, som innebär all tyngdpunkten i tillsynsarbetet läggs
på ledning och utveckling bl.a. genom utbyte av erfarenheler och informationer.
Kommittén konstaterar härvid atl ansvarsutkrävandet i ett decentraliserat
system inte bör ske genom slallig tillsyn grundad på detaljerade föreskrifter
av den statliga skoladministrationen ulan i första hand måste ske på kommunalpolitisk
väg. Kommittén anser emellertid alt den stafliga skoladministrationen har
skyldighet att på olika sätt påtala när lagar, mål och riktlinjer eller andra
grundläggande principer för utbildningsverksamheten inle följs på det sätt
regering och riksdag avsett.

Kommittén
har grupperat den slalliga skoladministrationens uppgifter i tre funktioner,
nämligen skolutveckling, planering och administration.

Den
statliga skoladministrationens roll i skolutvecklingen föreslås omfatta
följande:

- information
och introduktion av strukturreformer, vilka utarbetats bl. a.

inom parlamentariska beredningar,

10
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 107

Prop. 1980/81:107 146

-
löpande förnyelse av generella
kursplaner,

-
utarbetande av
kommentarmaterial till läroplanerna,

-
FoU-arbete samt information om
forsknings- och försöksresultat som kan bilda underlag för lokal utveckling och
fortbildning samt

-
planering och utvärdering som
ger riksdag och regering beslutsunderlag för en fortlöpande förnyelse av mål
och riktlinjer.

Skolväsendets
planering är en gemensam uppgift för stal och kommun och

-
bör för statens del vara
generell och övergripande till sin karaktär,

-
bör även för kommuriernas del
vara inriktad på långsiktig planering och utveckling av den egna
skolverksamheten som helhet samt dess samband med andra kommunala verksamheter
och

-
bör utformas så att de centrala
och regionala insatserna fortlöpande skapar erforderiigt underiag för den
kommunala planeringen och omvänt.

Den
statliga skoladministrationens arbete med löpande administration bör reduceras.
Inslaget av myndighetsutövning, detaljreglering och kontroll kan minskas.

3
Skoladministrationens nuvarande organisation

3.1
Skolöverstyrelsen

3.1.1
Ämbetsområde

SÖ
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om utbildning med undantag av
statlig högskoleutbildning, om ej regeringen förordnar annat, och sådan
kommunal högskoleutbildning, som regeringen anger särskilt. Styrelsen är
central myndighet för fortbildning av lärare och andra arbetstagare inom sitt
verksamhetsområde. Till SÖ:s ämbetsområde hör

Länsskolnämnderna

Fortbildningsavdelningarna

Det
obligatoriska skolväsendet: grundskola, utlandsskolor, sameskolor och
specialskolor

Särskolor

Gymnasiala
skolor: gymnasieskola, riksinternatskolor, trädgårdsskolan i
Norrköping, Bergsskolan Filipstad, vissa privatskolor, enskilda yrkesskolor och
lärlingsutbildning hos hantverksmästare

Kommunal
högskoleutbildning

Vuxenutbildning:
statens skolor för vuxna, kommunal vuxenutbildning, grundutbildning för vuxna,
arbetsmarknadsutbildning (AMU), folkhögskolor, studieför-

Prop.
1980/81:107 147

hundens studiecirkelverksamhet,
löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet och undervisning för invandrare
i svenska språket

Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet

Fortbildning

Bidragsgivning till: vissa organisationer såsom elev- och
föräldraorganisationer, kontakttolkutbildning, avlönande av föreståndare vid
elevhem och gymnasieskolor, handikappades kulturella verksamhet.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)' och
internationellt kulturellt samarbete.

3.1.2 Arbetsuppgifter och organisation

SÖ:s arbetsuppgifter framgår av förordningen (1965:737)
med instruktion för skolöverstyrelsen. Enligt denna åligger det SÖ alt tillse
att utbildningens innehåll och metoder fortlöpande förnyas, utvecklas och
förbättras. Detta skall ske i takt med forskningens framsteg och utvecklingen
inom olika samhällsområden. Även erfarenheter utomlands skall beaktas. SÖ skall
vidare sörja för översiktlig och samordnad planering av utbildningsväsendets
omfattning, inriktning och organisation. Härvid skall hänsyn tas såväl till
den enskildes behov av och önskemål om utbildning som samhällets behov av
utbildad arbetskraft. Kostnadsutvecklingen skall föl-Jas och SÖ har att verka
för alt utbildningsväsendets resurser utnyttjas effektivt. Genom upplysning,
rådgivning och service skall SÖ stödja och främja utbildningsverksamheten på
det regionala och lokala planet. SÖ har också ett ansvar för atl kunskap om det
pedagogiska utvecklingsarbetet sprids till berörda myndigheter och organ.

Till SÖ:s uppgifter hör också att samordna verksamheten på
skilda områden inom utbildningsväsendet och atl anpassa ulbildningen lill olika
grenar av yrkeslivet. I detta syfte skall SÖ fortlöpande samarbeta med berörda
centrala förvaltningsmyndigheter och andra organisationer.

SÖ haren lekmannastyrelse. Verksledningen utgörs av en
generaldirektör och en överdirektör, som är generaldirektörens
ställföreträdare.

Verkel är organiserat på fem avdelningar, nämligen en
undervisningsavdelning för skolan (S), en undervisningsavdelning för
vuxenutbildning (V), en avdelning för fortbildning och pedagogiskt
utvecklingsarbete (L), en avdelning för planering (P) och en avdelning för
administrativa frågor (A). Inom SÖ finns 17 byråer, som fördelas mellan
avdelningarna enligt SÖ:s bestämmande. Varje avdelning leds av ett skolråd och
varje byrå av ett undervisningråd.

Hos SÖ finns vidare en skolöverläkare och sektioner för
information samt rationaliserings- och utredningsarbete. Vidare finns ett revisionskon-

' Verksamheten står under tillsyn av SÖ. Personalen är
formellt anställd vid SÖ med tjänstgöringen förlagd till CAN. SÖ har det
personaladministrativa ansvaret medan styrelsen för CAN har ansvaret för
verksamheten.

Prop. 1980/81:107 148

lor. Till SÖ är förlagd en redovisningscentral, som
betjänar ulöver den centrala myndigheten AMU:s kursorter, specialskolorna,
trädgårdsskolan i Norrköping, fortbildningsavdelningarna, statens skolor för
vuxna, statens institut för läromedelsinformation (SIL) och rikscenlralerna
för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH). Den svarar även för löneuträkning
till dessa myndigheter och enheter med undantag för de statliga vuxenskolorna.