Prop. 1980/81:110

Prop.
1980/81:110

Regeringens proposition

1980/81:110

om
ändring av procentsatserna m. m. för kvarskatteavgiften;

beslutad
den I2febmari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Den
som inte har betalat tillräckligt med preliminär skatt under inkomståret kan
undgå kvarskatteavgift enligt uppbördslagen (1953:272) genom att göra
fyllnadsinbetalning senast den 30 april året därpå. Denna tidsgräns är f. n.
absolut och gäller alltså även då den skattskyldige har fått anstånd med
självdeklarationen till någon dag efter den 30 april. I propositionen föreslås
att den skattskyldige i sådana fall skall kunna göra fyllnadsinbetalning senast
den 30 Juni och få inbetalningen beaktad vid avgiftsberäkningen. En viss avgift
skall den skattskyldige dock betala.

Nuvarande kvarskatteavgift utgår efter 6% om den slutliga skatten överstiger
den preliminära skatten med högst 5000 kr. och i annat fall efter 8%. Avgiften
kan under vissa förutsättningar sättas ned. Den beräknas då efter 3%. Med
hänsyn till förändringarna i det allmänna ränteläget föreslås i propositionen
att avgiften höjs med två procentenheter till 8, 10 resp. 5 %. Beträffande
anståndsfallen föreslås att avgiften skall utgå med 2 % av det skattebelopp,
som har betalats preliminärt under tiden den I maj-den 30 Juni.

De
nya bestämmelserna om en nedsatt avgift i anståndsfallen skall enligt
propositionen kunna tillämpas redan i år. 1 övrigt föreslås bestämmelserna bli
tillämpade första gången vid den åriiga debiteringen av slutlig skatt år 1982.

1
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 110

Prop. 1980/81:110 2

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)' dels att 27 § 3 mom. och 85 § 2
mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 27 S skall införas ett nytt
moment, 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

3 mom.' Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den
preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skattskyldige
erlägga avgift (kvarskatteavgift) med sex procent av det överskjutande
beloppet, om detta uppgår till högst femtusen kronor, och i annat fall med åtta
procent.

Avgiftsbelopp,
som understiger femtio kronor påföres ej. Vid bestämmande av procenttalet för
avgiften och vid beräkning av avgiften gäller,

att i den slutliga skatten icke inräknas skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen;

att i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 2 mom.
under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst
efter inkomståret;

att det belopp, på vdket avgiften skall beräknas, avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär
skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av kvarskatteavgift.
Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen
gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna
i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande tillämpning beträffande kvarskatteavgift.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den
preliminära skatt, som skall gottskrivas honom enligt 2 mom., skall den skattskyldige
betala en avgift (kvarskatteavgift) med åtta procent av det överskjutande
beloppet, om detta uppgår till högst femtusen kronor, och i annat fall med tio
procent.

Avgiftsbelopp
som understiger femtio kronor påförs ej. Vid bestämmande av procenttalet för
avgiften och vid beräkning av avgiften gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan
preliminär skatt som avses i 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april
året efter inkomståret;

att det belopp, som avgiften skall beräknas på, avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras
debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms
därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga
debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande
skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771. Senaste lydelse 1978:201.

Prop.
1980/81:110

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklara-tlonen
till någon dag efter den 30 april taxeringsåret, betalat in preliminär skatt
för inkomståret efter den 30 april men senast den 30 Juni taxeringsåret, skall
länsstyrelsen på ansökan av den skattskyldige nedsätta kvarskatteavgiften
enligt följande.

Kvarskatteavgiften skall beräknas efter två procent på
den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den enligt
första stycket inbetalade skatten. Avgiften i övrigt skall beräknas som om
betalningen hade gjorts senast den 30 april taxeringsåret. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 mom.

Ansökan
skall ha kommit in fill länsstyrelsen före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften
påfördes.

2 mom. Har
skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror den kvarstående skatten av
förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrelsen i
det län, där avgiften påförts, efter ansökan besluta att avgiften skall utgå
med endast tre procent.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit
till länsstyrelsen före utgången av året näst efter det då avgiften påfördes.
(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och
beror skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhällande,
som den skattskyldige inte har kunnat råda över, får länsstyrelsen i det län,
där avgiften har påförts, efter ansökan av den skatlskyldige besluta att
avgiften skall utgå med endast fem procent.

Vid
beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del av
avgiften som har beräknats efter två procent enligl 27§ 4 mom.

Ansökan skall ha kommit in till länsstyrelsen före
utgången av året efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmel-

Senaste lydelse 1974:853.

Prop.
1980/81:110 4

ser
i 27§ 3 mom. och äldre bestämmelse i 85§ 2 mom. om procentsats gäller dock
fortfarande i fråga om kvarskatteavgift, som avser skatt på grund av 1981 eller
tidigare års taxering samt pä grund av eflertaxering för år 1981 eller tidigare
år.

Prop.
1980/81:110 5

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-12

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om ändring av procentsatserna m. m. för kvarskatteavgiften

1
Inledning

Jag
tar i det följande upp frågan om hur beräkningen av kvarskatteavgiften enligt
uppbördslagen (1953:272), UBL, skall ske när den skattskyldige har fått anstånd
med sin självdeklaration till någon dag efter den 30 april taxeringsåret. Med
hänsyn till förändringen i det allmänna ränteläget kommer jag också att
föreslå- en viss uppräkning av de procentsatser som kvarskatteavgiften f. n.
beräknas efter. Innan Jag redovisar bakgrunden till mina överväganden skall Jag
först lämna en kort redogörelse för de nu gällande bestämmelserna.

Inbetald
preliminär skatt avräknas i sin helhet vid debiteringen av den slutliga
skatten. Kvarskatteavgift utgår emellertid enligt 27 § 3 mom. UBL med viss
procent av det belopp varmed den skattskyldiges slutliga skatt överstiger den
preliminära skatt som betalats senast den 30 april under taxeringsåret. Vid
beräkningen av avgiften får den skattskyldige sålunda inte tillgodoräkna sig
preliminär skatt, som han har betalat efter den 30 april. Är det överskjutande
beloppet högst 5000 kr. beräknas avgiften efter 6% och i annat fall efter 8%.
Avgiftsbelopp som understiger 50 kr. påförs dock inte. Det belopp på vilket
avgiften beräknas skall vidare avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Detta innebär att mellanskillnaden måste uppgå till minst 900 kr. för att
avgift skall påföras.

Avgiften,
som inte är avdragsgill vid taxeringen, kan enligt 85 § 2 mom. UBL nedsättas om
skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten beror på förhållande som
den skattskyldige inte har kunnat råda över. Avgiften skall därvid beräknas
efter 3%. Att en avgift skall utgå också i sådana fall har motiverats av att
dröjsmålet med skatteinbetalningen annars skulle medföra en ränte vinst för
den skattskyldige.

Prop.
1980/81:110 6

Beslut
om nedsättning får meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av den
skattskyldige. För att en ansökan skall kunna prövas skall den ha kommit in
till länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.

Bestämmelser
om anstånd med självdeklaration finns i 34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623), TL.
Anstånd kan medges den som visar att han på gmnd av särskilda omständigheter är
förhindrad att avlämna sin självdeklaration inom föreskriven tid. Anstånd får
inte utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till utgången av maj
månad under taxeringsåret. Enligt vad som uttalades i förarbetena (prop.
1977/78:181, SkU 1977/ 78:55, rskr 1977/78:362) bör anståndstiden aldrig
sträckas utöver den 15 Juni under taxeringsåret.

Sedan
år 1979 finns det ytteriigare en anståndsgrund. Den som i varaktigt bedriven
rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration kan
efter ansökan få tillstånd av lokal skattemyndighet att avlämna klienternas
deklarationer under tiden den I april-den 31 maj under taxeringsåret.
Deklarationerna skall i så fall levereras enligt en upprättad tidsplan. Denna
möjlighet gäller bara i fråga om skattskyldiga, som annars skulle ha varit
skyldiga att deklarera senast den 31 mars under taxeringsåret. Vid ansökningen
skall fogas en förteckning över de deklarationsskyldiga. Om ansökningen
bifalls skall den som finns upptagen i förteckningen anses ha erhållit anstånd
till den dag då deklaration senast får avlämnas enligt tidsplanen.

Ett
anstånd med att lämna självdeklaration påverkar f. n. inte den tidsgräns vid
vilken fyllnadsinbetalning senast skall göras för att den preliminära skatten
skall tillgodoräknas vid beräkningen av kvarskatteavgift. Tidsgränsen den 30
april är med andra ord absolut.

2
Framställningar om en utsträckning av tiden för fyllnadsinbetalning

Lantbrukarnas
riksförbund m. fl. har i skrivelse till chefen för budgetdepartementet
hemställt att bestämmelserna om kvarskatteavgiften ändras så att
avgiftsbefrielse kan medges för den som har anstånd med självdeklarationen
till någon dag efter den 30 april och gör erforderlig fyllnadsinbetalning av
preliminär skatt senast den 15 juni under taxeringsåret. Som skäl för
framställningen anfördes att nuvarande krav på att fyllnadsinbetalning skall
göras senast den 30 april motverkar syftet med de utvidgade möjligheterna för
revisionsbyråer m.fl. att lämna deklarationerna successivt fram till den 31 maj
under taxeringsåret. Byråerna vet inte i förväg vilka klienter som behöver göra
fyllnadsinbetalningar och kan inte anpassa sitt arbete så att de tar dessa
klienter först. Eftersom de klienter som inte har fått sina skatteberäkningar
före den 30 april kräver besked av byråerna för att

Prop.
1980/81:110 7

kunna
göra nödvändiga fyllnadsinbetalningar, blir arbetet för dessa sön-derryckt.

Frågan
om kvarskatteavgiftens utformning har också tagits upp i riksdagen (mot.
1979/80: 352). Motionärerna framhöll att tidsgränsen för fyllnadsinbetalningar
medför olägenheter för den som fått anstånd med deklarationen till någon dag
efter den 30 april och begärde en översyn av bestämmelserna.

Skatteutskottet
(SkU 1980/81:2) delade motionärernas uppfattning att den som har fått anstånd
kan ha svårigheter att i rätt tid bedöma i vad mån han bör göra
fyllnadsinbetalning. Utskottet konstaterade vidare att de olägenheter som detta
medför drabbar ett begränsat antal skattskyldiga och bl.a. innebär att
fyllnadsinbetalningar inte framstår som meningsfulla för dem som trots sådana
betalningar måste betala kvarskatteavgift. Enligt utskottets uppfattning bör
regeringen och riksskatteverket skyndsamt undersöka om det går att finna
acceptabla utvägar för att helt eller delvis lösa problemen.

Med
hänsyn till att frågan redan uppmärksammats av regeringen genom tidigare
framställning av Lantbrukarnas riksförbund m.fl. ansåg utskottet att någon
särskild framställning av riksdagen inte erfordrades. Utskottet avstyrkte
därför motionen i den män den inte var tillgodosedd med vad utskottet anfört
och hemställde att riksdagen skulle avslå den. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan.

3
Riksskatteverkets förslag

Riksskatteverket
(RSV) har i en promemoria av den 29 december 1980 övervägt hur bestämmelserna
om kvarskatteavgiften kan ändras med hänsyn till de förut redovisade
synpunkterna.

RSV
erinrar om att en nedsättning av kvarskatteavgiften enligt nuvarande
bestämmelse i 85 § 2 mom. UBL kan medges bara om skillnaden mellan den slutliga
och preliminära skatten beror pä förhållande som den skattskyldige inte har
kunnat råda över. Verket anser att denna förutsättning bör gälla ocksä i fråga
om den som har fått anstånd med deklarationens avlämnande till någon dag efter
den 30 april. Att medge en nedsättning av avgiften enbart av det skälet att
anstånd har meddelats, och alltså oberoende av att den skattskyldige i
verkligheten kanske ändå kunnat beräkna hur stor fyllnadsinbetalning han
behöver göra, skulle enligt verkets mening innebära en orättvisa gentemot de
skattskyldiga som inte fått anstånd. Den omständigheten att den skattskyldige
fått anstånd bör därför enligt verkets uppfattning vara endast en av de
omständigheter som skall beaktas vid bedömningen huruvida skillnaden mellan den
slutliga och preliminära skatten kan anses ha berott på förhållande som den
skattskyldige inte kunnat råda över. Verket föreslår att bestämmelser med denna
innebörd införs

Prop. 1980/81:110 8

genom ett tillägg i anvisningarna till 85 § UBL. Enligl detla
tillägg krävs vidare att den skattskyldige skall ha gjort sin
fyllnadsinbetalning senast den 30 Juni under taxeringsåret för att få den
tillgodoräknad vid avgiftsberäkningen. Verkets förslag innebär i övrigt inte
någon ändring i förhållande till vad som gäller nu och avgiften skall alltså
också i anståndsfallen nedsättas till 3% av det belopp med vilket den slutliga
skatten överstiger den preliminära skatt som har betalats senast den 30 april
under taxeringsåret.

4 Föredragandens överväganden

4.1 Inledning

Vårt uppbördssystem är utformat med sikte på alt både
arbetstagare och egna företagare under inkomståret skall betala in en
preliminär skall som sä nära som möjligt svarar mot den slutliga skatt som
debiteras under det följande året. En viss överdragning till debiteringsåret
har dock fått medges. Den källskatl som innehålls under inkomstårets sista
månader skall sålunda betalas in av arbetsgivarna senast den 18 Januari under
debiteringsåret. Under denna månad infaller också den sisla uppbörden av
debiterad preliminär B-skatt. De skattskyldiga har därutöver fått ett visst
utrymme för fyllnadsinbetalningar av preliminär skall ulan alt betalningen
skall anses ha skett för sent. Frågan vilken tid som de skattskyldiga skäligen
bör ha för deHa bedömdes i samband med införandet av tidigare bestämmelser om kvarskatteränta
är 1951. Den 30 april har sålunda gällt som gräns för fyllnadsinbetalning sedan
detta år.

Nuvarande kvarskatteavgift. som år 1975 ersatte den dittills
gällande kvarskatteräntan, är en viktig faktor i uppbördssystemet. Den skall
vara ell påtryckningsmedel som förmår de skattskyldiga all genom bl.a. fyllnadsinbetalningar
bidra till en god överensstämmelse mellan den slutliga och den preliminära
skatten. Den har vid införandet också avvägts med tanke på den ränteförlust som
statsverket gör om den slutliga skatten i stället betalas som kvarstående skatt
under mars och maj året efter debiteringsåret.

4.2 Tidpunkten för fyllnadsinbetalningen m. m.

De ändringar som gjordes år 1978 i bestämmelserna om
anstånd med att lämna självdeklaration innebar i princip inte något nytt i
förhällandet till möjligheterna att göra fyllnadsinbetalning. De skattskyldiga
kunde nämligen redan tidigare medges anstånd som löpte ut efter den 30 april
under taxeringsåret, dvs. efter den tidpunkt då en fyllnadsinbetalning senast
skall ha gjorts för att den skall kunna beaktas vid beräkningen av kvarskalteav-

Prop.
1980/81:110 9

gift
eller s, k, ö-skatteränta. De problem som de nya anständsreglerna har medfört
sammanhänger framför allt med den ökning av antalet anstånds-berättigade som
uppkommit genom atl revisionsbyråer m. fl. fått möjlighet att successivt
avlämna klienternas deklarationer under tiden den I april-den 31 maj. De
svårigheter som det kan möta att beräkna skatten innan deklarationen har blivit
klar berör nu ett störte antal skattskyldiga än tidigare och medför samtidigt
problem för byråerna i deras planläggning av deklaralionsarbetet. Denna
utveckling är naturligtvis inte tillfredsställande och Jag delar
skatteutskottets uppfattning att man bör söka lösa frågan. Som skatteutskottet
har antytt bör man därvid eftersträva en sådan ordning att det också för den
som har fått anstånd till någon dag efter den 30 april framstår som
meningsfullt att göra fyllnadsinbetalning.

Enligt
RSV:s förslag skall den som fått anstånd till någon dag efter den 30 april
kunna få kvarskatteavgiften beräknad efter 3 % om han gör fyllnadsinbetalning
under tiden maj—Juni. En förutsättning härför är dock att den skattskyldige
inte ändå kunnat beräkna hur stor inbetalning han behöver göra. Nedsättningen
är vidare enligt verkets förslag inte knuten enbart till det belopp som betalas
under denna period. Den skall beräknas på samma sätt som f.n., dvs. pä
skillnaden mellan den slutliga skatten och den preliminära skatt som har
betalats senast den 30 april under taxeringsåret.

Jag
anser att utgångspunkten bör vara att den som har fått anstånd till någon dag
efter den 30 april alltid skall ha möjlighet att göra erforderlig fyllnadsinbetalning
när deklarationen är klar och fä inbetalningen beaktad vid avgiftsberäkningen.
Jag kan alltså inte ansluta mig till RSV:s förslag att länsstyrelsen i varje
särskilt fall skall pröva om anståndsmedgivandet och andra omständigheter
medfört förhällande som den skattskyldige inte har kunnat råda över.

Den
nedsättning av kvarskatteavgiften, som den skattskyldige skall få på detta
sätt, bör enligt min mening komma i fråga endast beträffande den del av
avgiften som hänför sig till skatt som täcks av fyllnadsinbetalningen. Nedsättningen
bör vidare avvägas med hänsyn till den räntevinst som den skattskyldige gör
genom att han kan skjuta upp betalningen tvä månader räknat från den 30 april
under taxeringsåret. Den procentsats som med detta synsätt skall bestämmas bör
självfallet bli lägre än den procentsats -f. n. 3 % - som skall tillämpas när
avgiften nedsätts pä grund av förhällande som den skattskyldige inte har
kunnat råda över. I sådant fall är Ju kredittiden längre.

Det
bör tilläggas att en betalning som görs under tiden den I maj-den 30 Juni bör
behandlas på samma sätt som andra inbetalningar som har gjorts i rätt tid, när
det gäller att bedöma om den slutliga skatten överstiger den preliminära
skatten med mer än 5 000 kr.

Som
Jag har nämnt förut skall Jag i ett följande avsnitt ta upp frågan om procentsatserna
för kvarskatteavgiften. Jag kommer i anslutning till detta

Prop.
1980/81:110 10

att
ocksä ta ställning till vilken procentsats som bör gälla i fråga om
inbetalningar som i samband med anstånd görs under tiden maj-juni. Jag övergår
nu till att behandla frågan hur skattemyndigheterna skall få impuls att
nedsätta avgiften på belopp som har betalats in under denna tid.

Enligt
RSV:s förslag måste den skattskyldige göra ansökan hos länsstyrelsen för att
fä avgiften nedsatt. Verkets förslag anknyter i denna del också i övrigt till
nuvarande bestämmelser om nedsättning. Ansökan skall sålunda ha kommit in till
länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.

Denna
lösning är i första hand en konsekvens av verkets förslag att ett anståndsbeslut
inte i och för sig skall ge rätt lill en nedsättning utan bara skall vara en av
de omständigheter som skall beaktas vid prövningen huruvida kvarskatlen beror
på förhållande som den skattskyldige inte har kunnat råda över. Med mitt
förslag kommer frågan principiellt i ett annat läge.

Den som har fått anstånd
med deklarationen till någon dag efter den 30 april och gjort
fyllnadsinbetalning under tiden maj-juni, får enligt mitt förslag en ovillkorlig
rätt till nedsättning av avgiften. Del skulle naturligtvis vara önskvärt att nedsättningen
kunde genomföras utan ett ansökningsförfarande. Det är emellertid enligt vad
Jag har inhämtat inte möjligt att nu bygga in sådana registreringar i ADB-systemet
att inbetalningar under maj-Juni kan beaktas vid avgiftspåföringen i samband
med debiteringen av slutlig skatt. Detta blir möjligt först om några år. I
avvaktan på detta får man därför acceptera att den som vill ha nedsättning
måste ansöka om det. Prövningen av ansökningen kommer enligt mitt förslag att
begränsas till frågan om den skattskyldige har fält anstånd med deklarationen till
någon dag efter den 30 april och till en omräkning av avgiften. Enligt vad Jag
har inhämtat kan länsstyrelserna genom sin registrering kontrollera att sökanden
fått anstånd. Jag finner inte någon anledning atl föreslå någon annan tid för
ansökan än den som gäller enligt 85 § 2 mom. UBL. Ansökan bör sålunda ha kommit
in till länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.

Vad
slutligen angår den praktiska tillämpningen av den föreslagna ordningen utgår
Jag från att RSV utfärdar anvisningar om hur de skattskyldiga skall informeras
om möjligheterna (ill nedsättning. Denna information kan lämnas i samband med anständsbeslutet
av de lokala skattemyndigheterna och av de revisionsbyråer m.fl. som har fått
rätt att lämna in klienternas deklarationer under tiden den 1 april-den 31 maj.

Jag
föreslår sålunda att den som fått anstånd med självdeklarationen till någon dag
efter den 30 april under taxeringsåret, skall kunna göra fyllnadsinbetalning
senast den 30 Juni samma år utan att behöva betala annars utgående kvarskatteavgift.
Pä den preliminärskatt som betalas under tiden maj-Juni skall den skattskyldige
i stället betala en avgift som är avvägd med hänsyn till den räntevinst som han
gör genom uppskovet. För att

Prop.
1980/81:110 II

nedsättning
skall ske fömtsätts slutligen att ansökan ges in före utgången av året efter
del då kvarskatteavgiften påfördes. Till frågan om vilken procentsats som bör
tillämpas vid nedsättningen och ikraftträdandet återkommer Jag i del följande.

Med
tanke på att den föreslagna ordningen inom några år bör kunna tillämpas utan
ansökningsförfarande och i stället ingå i den ordinarie debiteringen av
slutlig skatt föreslår Jag att bestämmelserna las in i elt nytt moment, 4 mom.,
till 27 § UBL.

4.3
Procentsatserna

De
procentsatser, 6 resp. 8, efter vilka kvarskatteavgiften beräknas har gällt
sedan avgiften infördes år 1974. Procentsatserna avvägdes bl.a. med hänsyn till
det ränteläge som rådde vid denna tid. När riksdagen år 1974 beslöt att den
dittills gällande kvarskatteräntan skulle ersättas med en inte avdragsgill kvarskatteavgift,
uppgick riksbankens diskonto till 7 %. Denna nivå vidmakthölls med vissa fluktuationer
fram till senare delen av år 1979. Sedan dess har diskontot höjts i flera steg
och är f. n. 12 %.

En
avgift av samma typ som kvarskatteavgiften finns också i fräga om
arbetsgivaravgifterna. Denna avgift, som utgår enligt lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AvgL), infördes
samtidigt med kvarskatteavgiften och beräknades på samma sätt som denna, dvs.
efter 6 eller 8 % beroende på den kvarstående avgiftens storlek. Avgiften
enligt AvgL har emellertid nyligen lagts om (prop. 1980/ 81: 16, SfU
1980/81:13, rskr 1980/81:9). Omläggningen innebar att procentsatserna höjdes
och differentierades. De nya bestämmelserna, som skall tillämpas första gången
år 1981, innebär att den särskilda avgiften skall påföras med 10 % om den
kvarstående avgiften uppgår till högst 5 000 kr., med 12 % om den kvarstående
avgiften överstiger 5 000 kr. men inte 30000 kr. och med 15 % om den
kvarstående avgiften överstiger 30000 kr. I fråga om den procentsats som skall
tillämpas vid nedsättning föreslogs däremot inte någon ändring. Avgiften skall
sålunda i sådant fall fortfarande beräknas efter 3 %.

Jag
anser alt det nu finns anledning atl också höja procentsatserna för kvarskatteavgiften
även om man enligt min mening bör lägga sig på en något lägre nivå än i AvgL.

Höjningen
av den särskilda avgiften enligt AvgL betingades inte bara av det ändrade ränteläget.
En höjning ansågs framför allt nödvändig med hänsyn till den stora
eftersläpning med inbetalningen av arbetsgivaravgifterna som hade kunnat
konstateras. De tidigare procentsatserna sades särskilt för arbetsgivare som
inte betalar skatt på vinsten eller som betalar låg vinstskatl inte ge någon
större stimulans till fyllnadsinbetalning. Detta gällde t.ex. företag med stora
föriustavdrag, kommuner och vissa kredit-och försäkringsinstitut. Efter den
höjning av det allmänna ränteläget som

Prop. 1980/81:110 12

skett
kunde ett dröjsmål med avgiftsbetalningen framstå som en billigare form av
likviditetsförstärkning än upptagandet av ett normalt lån. Höjningen av
procentsatserna sågs vidare som en ålgärd i avvaktan på en omläggning av
uppbördssystemet i enlighet med vad regeringen framhöll i kompletteringspropositionen
våren 1980. Enligt denna bör det bli möjligt att i framtiden knyta den
preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifterna till den lönesumma som redovisas
i samband med källskalleinbelalningen. Med en sådan reform kan det antas att
eftersläpningen kan nedbringas väsentligt.

När
det gäller procentsatserna för kvarskatteavgiften anser Jag att man bör
begränsa höjningen till vad som betingas av den förändring som inträtt i
ränteläget sedan avgiften infördes. Jag föreslår att avgiften skall utgå efter 8
% om det belopp som den skall beräknas på uppgår till högst 5000 kr. och i
annat fall efter 10 % , dvs. en höjning med två procentenheter. Om den
kvarstående skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte har kunnat
råda över kan avgiften f. n. nedsättas och beräknas efter 3 %. Även detta
procenttal bör enligt min mening höjas med två enheter, dvs. till 5. Jag vill
framhålla att förslaget givetvis bör ses mot bakgrund av att avgiften — i
motsats till sedvanlig ränta — inle är avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Jag
är härmed till sist framme vid frågan efter vilken procentsats avgiften bör
beräknas för den som pä grund av att han har erhållit anstånd med
deklarationens avlämnande får göra fyllnadsinbetalning senast den 30 Juni under
taxeringsåret. Jag anser en lämplig avvägning vara att den skattskyldige i
sådant fall får betala en avgift efter 2 % och föreslår därför denna procentsats.

4.4
Ikraftträdandet m. m.

De
nya bestämmelserna om fyllnadsinbetalning senast den 30Juni under taxeringsåret
bör kunna tillämpas redan innevarande år. Den föreslagna lagen bör därför träda
i kraft dagen efter den, dä uppgift om lagändringen har kommit ut från trycket
i Svensk författningssamling. Bestämmelserna om procentsatserna i övrigt bör
tillämpas första gängen vid den årliga debileringen av slutlig skatt år 1982.

Lagförslaget
är enligt min mening inte av sådan beskaffenhet att lagrådet behöver höras.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad Jag har anfört hemställer Jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta ett inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272).

Prop. 1980/81:110 13

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981