Prop. 1980/81:111

Regeringens proposition 1980/81:111

med förslag till besvärsregler vid allmän
fastighetstaxering, m. m.;

beslutad den 12 februari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås atl en möjlighet införs för
fastighetstaxerings-nämnd att mot ägarens vilja i vissa fall besiktiga en
fastighet. Beslut om sådan besiktning föreslås fattas av länsrätt. Talan mot
beslut om besiktning får enligt förslaget inte föras.

Vidare behandlas besvärsregler vid allmän
fastighetstaxering. Det föreslås att nuvarande regler skall behållas med i
huvudsak oförändrat innehåll.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga första gången i
fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 111

Prop. 1980/81:111 2

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighelslaxeringslagen
(1979:1152) dels att nuvarande 18 kap. 30 § skall betecknas 18 kap. 41 §, dels
att 21 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 18
kap. 290 §§, samt tre nya kapitel, 22-24 kap., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

29 §'

Faslighetstaxeringsnärnnden får

besiktiga fastighet åven i annat fall ån som avses i 8 §,
om uppgift som behövs för all taxera en fastighet saknas eller det finns
grundad anledning anta atl uppgift som fasfighels-ågare lämnat är felaktig
eller ofullständig. Besiktning får dock ske endasi om tillförlitlig uppgift
inte utan avsevård olågenhet kan erhållas på annal sätt och uppgiften är av
väsentlig betydelse för åsättande av en riktig taxering. I fråga om besiktning
enligl denna paragraf gäller 30-40 §§.

30 §

Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar
om besiktning på framställning av fastighetstaxeringsnämnden.

Mot beslut om besiktning får talan inte föras.

31 §

I beslut om besiktning skall redovisas vad denna skall
avse. Om del finnes påkallat får åven lid för besiktningen bestämmas.

Beslutet
skall senast vid förrättning

1 Förutvarande 18 kap. 29 § upphävd genom 1980:1087.

Prop.
1980/81:111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för verkställighet mot bevis lämnas fill fastighetsägaren
och annan, hos vilken verkställighet sker. Kan beslutet inte överlämnas vid
förrättningen skall det snarast därefter delges genom försorg av den som verkstälU
besiktningen.

32 §

Har fastighetstaxeringsnämnd gjort framställning om
besiktning och behövs inte längre åtgärden skall nämnden genast anmäla detta fiU
länsrätten.

33 §

Länsrätten skall omedelbart upphäva beslut om besiktning
när anmälan enligt 32 § har skett.

34 §

Innan bes/ut om besiktning verkställs skaU fasfighetsägaren
beredas tillfälle all inställa sig tiU förrättningen. Detsamma gäller nyttjanderäits-havare
som berörs av åtgärden.

Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt
uppskov kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna, får
verkställighet ändå ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är
närvarande. År den, hos vilken besiktning av bostadsutrymme skall ske, inte
närvarande, får dock förrättningen genomföras endast om del kan antas att
fastighetsägaren eller annan söker förhala besiktningen eller att den av annat
skäl kommer att försenas.

Prop.
1980/81:111

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.?5 §

Fastighetsägaren och annan hos vilken verksiällighei sker
har rätt atl tillkalla vittne. Förrältningen får dock inte i onödan uppehållas
i väntan på alt vittne skall inställa sig.

36 §

Besiktning skall verkställas så atl den innebär minsta
möjliga olägenhet för den som berörs av besiktningen. Skada får inte förorsakas
på egendom. Lås och annan slängningsan-ordning får dock brytas.

37 §

Verkställighet av besiktning i bostadsutrymme får inte
utan medgivande av den som berörs därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8.

38 §

Fastigheisiaxeringsnämndens ord

förande, konsulent eller ijänstenian

som biträder nämnden verkställer

beslut om besiktning. Om del är

påkallat får annan ledamot i nämn

den närvara.

Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas
av kronofogdemyndigheten.

39 §

Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig alt lämna de
upplysningar som behövs för besiktningens verkslällande samt all lämna
tillträde fill fastigheten och dess byggnader.

Prop.
1980/81:111

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

40

Angående verkställighet av beslul om besiktning skall
utfärdas bevis. Vad i 31 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om
besiktning skall i tillämpliga delar gälla åven bevis om verkställighet. År den
som skall erhålla bevis inle närvarande vid förrättningen, skall bevis lämnas åven
lill någon .som kan anses företräda honom, om sådan person är närvarande.

21 kap. Om besvär över fastighetsfaxeringsnämnds beslut

Talan mot fastighetstaxerings-nämnds beslut förs genom
besvär hos läns rätten.

Besvär
får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande
kommun och taxeringsinlendenl.

1 §-

Besvär av ägare av fasfighel skall ha inkommit senast den
15 september under taxering.såret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober
månad under laxeringsåret.

Taxeringsinlendenl har rätt alt anföra besvär intill
utgången av november månad under laxeringsåret. Han skall inom samma tid ange
yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hånsyn lill utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första
stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret,
får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten hel I eller delvis bfiräder
besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får
besvär inte anföras

2 Senaste lydelse 1980:149. 'Senaste lydelse 1980:149.

Prop.
1980/81:111

Nuvarande lydelse

hos länsrätten rörande samma taxering.

Föreslagen lydelse

2 §

Har besvårshandlingarna
sänts till annan länsrätt ån den som har att pröva besvären, ulgör delta inte
hinder för målets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas tdl
den länsrätt som skall pröva besvären.

3 §

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den
15 september under taxeringsåret.

4 §

Kommuns
besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxeringsåret.

Taxeringsinlendent har rätt atl anföra besvär intill utgången
av november månad under taxeringsåret. Han skaU inom samma fid ange yrkanden
och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighei
eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

6 §

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i 3 §
angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret, får länsrätten
pröva besvären om taxerings-intendenten helt eller delvis biträder besvären i
sak.

Prop.
1980/81:111

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

7 §

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får
besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

8 §

Vid prövning av mål om faslighets-taxering består
länsrätten av en lagfaren domare, värderingstekniska ledamöter samt nämndemän
som särskiU utsetts för att deltaga vid behandlingen av sådana mål.

Rätten år domför med en lagfaren domare och tre andra
ledamöter, varav minst en värderingsleknisk ledamot och minst två nämndemän, om
inte annal följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Fler än fyra ledamöter, utöver den lagfarne domaren, får inte tjänstgöra i
rätten.

9 §

Värderingsteknisk ledamot i länsrätt skall vara myndig
svensk medborgare och ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Bland de
värderingstekniska ledamöterna skaU finnas företrädd sådan sakkunskap belräffande
olika slag av fasligheter.

Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar skall också till-lämpas beträffande värderingsleknisk
ledamot.

10 §

Nämndeman som avses i 8 § utses för tiden från och med den
1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger

Prop.
1980/81:111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rum, tiU och med den 30 juni det är då sådan taxering sker
nästa gång.

Värderingsleknisk
ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för fid som sägs I första stycket.

22 kap. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut

1 §

Besvär över länsrätts beslut i mål om fastighetstaxering
får, även om det ej följer av 33 § förvaliningspro-cesslagen (1971:291),
anföras om länsrätten har ändrat fasfighelens taxering Ulan alt klaganden har
yrkat sådan ändring.

Mot länsrätts beslul i fråga, som avses i 20 kap. 15 §,
får talan inte föras.

3 §

Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen
ha kommU in

om besvären har anförts av fastighetsägare, inom två
månader från det han har fått del av det överklagade heslutet, samt

om besvären har anförts av taxeringsintendent eller kommim,
inom två månader från den dag, då länsrättens beslul meddelades.

4 §

Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering beslår
kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt Ivå av de särskilda ledamöter som
avses I

5 §. Ulevaro av en av de särskilda

ledamöterna hindrar dock inle all

Prop.
1980/81:111 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mål avgörs om tre av kammarrättens ledamöter är ense om
slutet.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får
regeringen beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, au
bestämmelsen om an särskilda ledamöter skall delta vid målens prövning inte
skall lillämpas.

5 §

Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarräti
minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om faslighetsförhåUanden
i allmänhet atl efter kallelse inträda såsom ledamöter I kammarrätten vid
handläggning av mål om allmän fasfighelslaxering. Av dessa personer skall i
fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap belräffande värdering av
skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfällsfastighet,
minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två
beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under
den tid, för vdken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i
hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara myndig svensk medborgare.
Han får inle vara i konkurstillstånd.

6 §

Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående
inkallande av de särskilda ledamöterna lill tjänstgöring i kammarrätt samt
angående ordnandet av kammarrätts arbele

Prop. 1980/81:111

Nuvarande Ivdelse

10

Föreslagen lydelse

med handläggning av mål om aUmän fastighetstaxering och
därmed sammanhängande frågor.

Särskild ledamot får för lid, under vdken han varit
inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen eller myndighet .som regeringen bestämmer.

7 §

Vid besvär över kammarrätts beslut i mål om allmän
fastighetstaxering skall besvårshandlingen ha kommit in inom två månader från
den dag då klaganden har fått del av beslutet.

23 kap. Om besvär i särskild ordning

1 §

Har ägare av fasfighel, som skaUfå underrättelse enligt 20
kap. 18 §, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti imder
taxeringsåret, får ägaren anföra besvär intiU utgången av året efter
taxeringsåret.

2 §

Den som enligt 21 kap. 1 § får föra talan mot
fastighetstaxeringsnämnds beslut får före utgången av femte året efter
taxeringsåret anföra besvär,

1. om fastighet genom förbiseende

inle har blivit laxerad,

2.
om
taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet eller om värde har bestämls
för egendom som avses i 7 kap. 16 §,

3.
om
faslighet har upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från
skatteplikt, eller har

Prop.
1980/81:111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

undanlagils frän skatteplikt, trots att så inte hade bort
ske,

4.
om
fastighet eller del av fastighet har taxerats på mer än en ort eller eljest
blivit duhbeltaxerad,

5.
om
taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivU oriktigt på grund av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6.
om
eljest sädana omständigheter föreligger, som bort föranleda väsenlUgt
annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären,

7.
om
underrättelse som avses I

20 kap. 14 eller 18 § har haft felaktigt

innehåll.

3 §

Besvär enligt detta kapitel prövas av länsrätten. Har
taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarräti pröva målet. Har taxeringen
prövats av kammarräti eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär enligt
delta kapitel finnes böra upptas tdl prövning, förordna att målet skall upptas
och vidare handläggas av länsrätt.

4 §

Anförs besvär i särskild ordning hos länsrätt, skall
bestämmelserna i

21 kap. 2 § tillämpas.

24 kap. Övriga bestämmelser om besvär

1 §

Besvärsräll, som enligt 21-23 kap. gäller för ägare av fasfighel,
fillkommer den som vid ingången av tax-

Prop.
1980/81:111 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eringsårel är ägare av faslighet liksom den som därefter,
dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare
av fastigheten ävensom arrendalor, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens
ikraftträdande, gentemot ägare har au ansvara för skatt för fastighets
garantibelopp.

2 §

Taxeringsintendent får inom den för honom gällande
besvärstiden anföra besvär till fastighetsägarens förmån. Därvid har han samma
behörighet som fastighetsägare.

3 §

Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid
prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen har
verkställts på orätt ort eller har underlånis på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inle höjas utöver
vad tidigare har bestämls, om inle sådan höjning har yrkats i besvären.

4 §

Angående fullföljd av talan mol beslut i anledning av
besvär som har anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses 13 §,
skall i fillämpliga delar gälla vad I denna lag i övrigt är föreskrivet
angående besvär rörande allmän fastighetstaxering.

5 §

Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts
beslut i mål

Prop. 1980/81:111 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

angående fasfiglieistaxering, får även motpart föra talan
mot beslutet, åven om den för honom föreskrivna besvårstiden har utgått; dock
åligger del honom all inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av
den tid inom vdken de först anförda besvären skolat anföras.

A terkallas eller förfaller eljest den första
besvärstalan, är även den senare besvärstalan förfallen.

6 §

I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som år
föreskrivet för kommun gälla även för landstingskommun och annan menighet, som
får utöva beskattningsrätt.

7 §

Av länsrätt behandlad fastighetstaxeringsfråga får
återförvisas lill rätten för förnyad behandling.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången i fråga om allinän fastighetstaxering år 1981.

Prop. 1980/81:111 14

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 158, 160-162 och 164-169 §§ skall upphöra att
gälla,

dels att rubrikerna närmast före 158, 164, 167 och 168 §§
skall utgå.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om allmän
fastighetstaxering år 1981.

Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas i fråga
om fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

I Lagen omtryckt 1971:399. 167 § 1 mom. 1973:1106

Senaste
lydelse av 167 § 2 mom. 1973:1106

158 § 1979:175 167 § 3 mom. 1979:175

160 § 1979:175 167 § 4 mom. 1979:175

161 §1979:175 168 §1979:175

162 §1979:175 169 §1979:175

164 § 1 mom. 1979:175 lagens rubrik 1974:773

164 § 2 mom. 1979:175 rubriken närmast före 164 § 1973:1106,

164 § 3 mom. 1979:175

Prop.
1980/81:111 15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 11, 12, 16-19 och 21 §§ lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2

Kammarrätt är delad i avdelningar. Regeringen får bestämma
att avdelning skall vara förlagd till annan ort än den där domstolen har sitt
säte.

Avdelning består av presidenten eller en lagman såsom
ordförande samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en är vice ordförande.

Om särskild sammansättning av Om särskild sammansättning av

kammarrätt vid behandling av mål kammarrätt vid behandling
av mål

om fastighetstaxering finns bestäm- om fastighetstaxering finns bestäm

melser i taxeringslagen (1956:623). melser i fastighetstaxeringslagen

Bestämmelser om särskild samman- (1979:1152). Bestämmelser om sär-

sättning vid behandling av kommu- skild sammansättning vid behand-

nalbesvärsmål finns i 13 a §. ling av
kommunalbesvärsmål finns i

13a§.

12 i-"*

Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än
fyra lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.

När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i
rätten, är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler
än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall ej sitta i
rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän

1. vid prövning av besvär över beslut
som ej innebär att målet avgöres,

2. vid förordnande rörande saken i
avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls
beredande,

3. vid beslut varigenom domstolen
skiljer sig från målet utan att detta prövats i sak.

Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med
annat mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet.

' Lagen omtryckt 1979:165. 2 Senaste lydelse 1980:274. -'
Senaste lydelse 1980:274.

Regeringen
bestäiumer i vilken omfattning åtgärd som avser endast måls beredande får
vidtagas av lagfaren ledamot i kammarrätten eller annan tjänsteman vid denna.

Nuvarande lydelse

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i taxeringslagen (1956:623). Bestämmelser om domförhet vid
behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.

Föreslagen lydelse

Om domförhet vid behandling av inål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i fastighelslaxeringslagen (1979:1152). Bestäiumelser oiri domförhet
vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.

16 §
Länsrätt får efter beslut av regeringen vara delad i avdelningar. Avdelning
består av ordförande och minst två rådmän. Ordförande är lagmannen eller en
chefsrådman.

Om
särskild sammansättning av länsrätt vid behandling av iriål om
fastighetstaxering finns bestäiumelser i taxeringslagen (1956:623).

Oiri
särskild samiriansättning av länsrätt vid behandling av mål om
fastighetstaxering finns bestämiriel-ser i fastighelsta.xeringslagen
(1979:1152).

17 §

Länsrätt ar domför med en lagfaren domare och tre
nämndemän om inte annat följer av 18 S. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i
rätten.

Om domförhet vid behandling av Om domförhet vid behandling av

mål om fastighetstaxering finns, för- mål om
fastighetstaxering finns, för

utom i 18 §, bestämmelser i lax- utoiri i 18 §, bestämmelser i ftisfig-

eringslagen (1956:623). hetstaxeringslagen (1979:1152).

Regeringen bestämmer hur många näirindemän som skall
finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar
tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

18 r

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som
avser endast måls beredande vidtages,

2.
vid sådant
förhör med vittne eller sakkunnig soin begärts av annan länsrätt samt vid
sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd
av 57 § saniiria lag.

■• Senaste lydelse 1980:978.

Prop. 1980/81:111 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.
vid beslut som
avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om ålerkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran Ulls vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att
ett sådant beslut bör meddelas,

5.
vid annal
beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet
prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen 2. mål enligt bevissäkringslagen

(1975:1027) för skatte- och avgifts- (1975:1027) för skatte- och avgifts

processen, enligt lagen (1978:880) processen, enligt lagen (1978:880)

om betalningssäkring för skatter, om betalningssäkring för skatter,

tullar och avgifter, om handlings tullar och avgifter, om besiktning

undantagande från taxeringsrevi- enligt fastighetstaxeringsiagen

sion, skatterevision eller annan (1979:1152), om handlings undanta-

granskning och om befrielse från gande från taxeringsrevision, skatte

skyldighet att lämna kontrolluppgift revision eller annan granskning och

enligt taxeringslagen (1956:623), om befrielse från skyldighet att läm

na kontrolluppgift enligt taxeringsla

gen (1956:623),

3.
mål om
omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960:97),

4.
mål enligt
uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5.
mål om
uppdelning av tax- 5.
mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8§3 mom. sista eringsvärde
enligt 20kap. 15 § fasstycket kommunalskattelagen tighetstaxeringslagen
(1979:1152), (1928:370),

6.
mål som avser
ändring av taxerad inkomst med högst 1 000 kronor,

7.
mål enligt
skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med
parternas samstämmiga mening,

8.
mål om
rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt
körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att varning meddelas eller om det
är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall
återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål i vilket saken är uppenbar.

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 111

Prop.
1980/81:111 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val
förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som inte ingår i
landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem
emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län
förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så
många ledamöter som motsvarar den kvot, som erhålls om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökad med 1. Om
förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet När val av de nämndemän som

nämndemän i kammarrätt och läns- ingår i länsrätt vid
behandling av mål

rätt. När val av de nämndemän som om fastighetstaxering skall ske fram-

ingår i länsrätt vid behandling av mål går av fastighetstaxeringslagen

om fastighetstaxering skall ske fram- (1979:1152). Av de övriga nämnde-

går av taxeringslagen (1956:623). männen i länsrätt och av nämnde-

männen i kammarrätt väljs halva antalet vart tredje år.

Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i
kammarrätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts fill
nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall. om han är
behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets
han är kyrkobokförd,

21 §

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men
får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar giltigt hinder, får
rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda
uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Bestämmelser om mandatperiod Bestämmelser om mandatperiod

för sådan nämndeman som ingår i för sådan nämndeman som
ingår i

länsrätt vid behandling av mål om länsrätt vid behandling av mål om

fastighetstaxering finns i taxeringsla- fastighetstaxering finns i fastighets

gen (1956:623). taxeringslagen (1979:1152).

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som
återstår. Ändras antalet nämndemän, får nytilllrädande nämndeman utses för
kortare tid än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om
fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

Prop.
1980/81:111 19

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-01-15

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Äsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson,
Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss
med förslag till besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, m. m.

1
Inledning

Chefen
för finansdepartementet bemyndigades den 16 september 1976 att fillkalla en
kommitté (Fi 1976:05), 1976 års fastighetstaxeringskommitté', för att se över
reglerna för fastighetstaxeringen.

Kommittén
har avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:32 och 33) Fastighetstaxering 81, (SOU
1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader, (Ds B 1980:4)
Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering, (Ds B 1980:5) Villabeskattning
81 samt (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering,
följdändringar m. m. De två första delbetänkandena handlar om frågor av
grundläggande betydelse för 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Dessa
betänkanden har lagts till grund för lagstiftning på området (prop. 1979/80:40,
SkU 1979/80:17, rskr 1979/80:121, SFS 1979:1152-1155 samt prop. 1979/80:86, SkU
1979/80:46, rskr 1979/80:280, SFS 1980:149-150). Betänkandet (Ds B 1980:5)
Villabeskattning 81 har nyligen föranlett lagstiftning (prop. 1980/81:42, SkU
1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1054-1058). I de båda återstående betänkandena
behandlas främsl vissa kompletteringar fill de redan antagna taxeringsreglerna.
Betänkandet (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering,
följdändringar m. m. innehåller förslag som sträcker över fiera områden. Jag
har i prop. 1980/81:61 med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen
av ägare till s. k. specialbyggnader m. m. tagit upp de delar av betänkandet
som

'
Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, fastighetsrådet Bertil Hall,
riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, bitr.
skattedirektören Lars Malmberg, riksdagsledamoten Börje Stensson samt
skattedirektören Ulla Wadell.

Prop. 1980/81:111 20

lämpligen borde behandlas av riksdagen under hösten 1980.
Detta gällde vissa följdändringar till den nya fastighetstaxeringslagen. Dessa
frågor har behandlats av riksdagen och föranlett lagstiftning (SkU 1980/81:17, rskr
1980/81:67, SFS 1980:956-966).

I delbetänkandet (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän
fastighetstaxering har kommittén lagt fram förslag om sanktioner mot den som
inte i rätt tid fullgör sin deklarationsskyldighet. Jag uttalade i sistnämnda
proposition att frågan om införande av förseningsavgift bör tas upp i samband
med kommande ändringar av fastighetstaxeringen med utgångspunkt bl. a. i
väntade ytterligare förslag från kommittén.

Jag behandlade i nämnda proposition även de av kommittén
upptagna frågorna om påföljder vid lämnande av felaktiga uppgifter vid
fastighetstaxeringen.

De av kommittén framlagda förslagen om vissa
sekretessbestämmelser har genom nyligen företagen ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, (prop. 1980/81:70, SkU 1980/81:19, rskr
1980/81:108, SFS 1980:1087) kommit att sakna aktualitet.

Jag avser nu att ta upp de återstående frågorna i
betänkandet (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering,
följdändringar m. m.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en
sammanfattning av kommitténs förslag och som bilaga 2 de delar av kommitténs
lagförslag som behandlas i lagrådsremissen. Beträffande nu gällande regler samt
kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta
ärende bör som bdaga 3 fogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena i de delar som tas upp i lagrådsremissen. .

2 Föredragandens överväganden 2.1 Inledande synpunkter

Jag avser nu att behandla de delar av kommitténs förslag,
som syftar till att förbättra beslutsunderlaget vid fastighetstaxeringen samt
att öka det allmännas kontrollmöjligheter. I denna del har kommittén främst föreslagit
att fastighetstaxeringsnämnd i vissa fall mot ägarens vilja skall kunna
besiktiga en fastighet.

Kommittén har också föreslagit regler om besvär vid allmän
fastighetstaxering, som i huvudsak innebär att nuvarande regler skall gälla
även i fortsättningen. Den största ändringen i denna del tar sikte på att öka
möjligheterna till besvär i särskild ordning. Detta förslag innebär bl. a. att
om en domstol skulle frångå en av riksskatteverket, RSV, eller länsstyrelse
utfärdad anvisning i ett enstaka fall så skulle härigenom en möjlighet öppnas
att i särskild ordning ändra även andra ägares fastighetstaxeringar. Jag kommer
att behandla även dessa frågor.

Prop. 1980/81:111 21

2.2 Beslutsunderlag och kontrollmöjligheter

2.2.7 Allmänt

Underlaget för fastighetstaxeringsnämndernas beslut är i
första hand de uppgifter som lämnas av fastighetsägarna i
fastighetsdeklaration. Bestämmelser om ägarens uppgiftslämnande finns i 18
kap. FTL. Dessa uppgifter är dock, enligt kommittén, ofta felaktiga eller
ofullständiga och utgör därför en påtaglig felkälla vid fastighetstaxeringen. 1
18 kap. FTL regleras även vissa myndigheters uppgiftsskyldighet.

Kommittén
föreslår inte ändrade regler för inhämtande av uppgifter via fastighetsdeklarafionen
eller för myndigheters uppgiftslämnande. Dessa frågor avser kommittén att
behandla i elt senare belänkande angående rullande fastighetstaxering. För alt
ytterligare förbättra underlaget vid fasfighetstaxeringen föreslår kommittén
att lämnade uppgifter skall kunna kontrolleras genom en besiktning av
fastigheten. Detta skall kunna ske även mot fastighetsägarens vilja. En sådan
tvångsbesiktning skall dock bara få ske om inte andra mindre ingripande
kontrollåtgärder är tillräckliga.

Jag kommer nu att behandla frågan om införande av s. k. tvångsbesikl-ning.

2.2.2 Besiktning 2.2.2.1 Allmänt

För att en faslighet skall kunna besiktigas vid
fastighetstaxering krävs enligt nuvarande regler att ägaren lämnar sitt
samtycke (18 kap. 8 §FTL). En tvångsbesiktning är möjlig först sedan taxeringen
överklagats. Länsrätt kan nämligen enligt 23 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291), FPL, förordna om s. k. syn.

Kommittén föreslår att en sådan ivångsbesiktning skall
kunna ske redan i första instans. Så skall dock bara få ske om det föreligger
grundad anledning att anta att felaktiga uppgifter har lämnats. Endast
misstankar om mer väsentliga fel får föranleda tvångsbesiktning. Principen
skall vara att en kontroll av fastighetsägarens uppgifter i första hand skall
ske på annat sätt än genom en besiktning mot fastighetsägarens vilja.

Förslaget att införa tvångsbesiktning har fått ett blandat
mottagande av remissinstanserna. De flesta remissinstanser berör frågan
huruvida behov av tvångsbesiktning föreligger eller inte och en majoritet anser
att så är fallet. Andra instanser anser att de nuvarande möjligheterna till
inhämtande av uppgifter är fillräckliga, såsom begäran av uppgifter från
ägaren, inhämtande av uppgifter från myndigheter, frivillig besiktning och
länsrätts möjlighet att i besvärsmål företa syn. Några remissinstanser anser
att tvångsbesiktning skulle utgöra en i den enskildes privatliv särskilt
ingripande åtgärd. Frågan om förslaget uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet
behandlas av flera remissinstanser.

Prop. 1980/81:111 22

Jag vill för egen del anföra följande.

Det år ostridigt att det i vissa fall finns ett behov av
att kunna ivångsbesiktiga en fastighet. Sådana möjligheter finns också i dag,
men endast när en taxering överklagats. Det ligger emellertid ett stort värde i
att redan i första instans, taxeringsnämnderna, ha tillgång till sådana
uppgifter som är erforderliga för ett rikfigt taxeringsresuhat. Ökade möjligheler
lill besiktning på detta stadium bör kunna bidra till att strävan efter
likformiga och rättvisa taxeringar bättre kan tillgodoses. 1 sammanhanget vill
jag också erinra om att en ivångsbesiktning av nu aktuellt slag inte är något
helt nytt för vårt skattesystem. Redan i dag finns det möjligheter vid t. ex.
inkomstbeskattningen att genom motsvarande åtgärder söka få fram material för
att åstadkomma en riktig taxering. Sådana bestämmelser finns bl. a. i 56-58 §§
taxeringslagen (1956:623), TL, och i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-
och avgiftsprocessen, bevissäkringslagen.

Enligt min mening föreligger det även vid
fastighetstaxeringen ett behov av att mot en ägares vilja kunna kontrollera
riktigheten av lämnade uppgifter genom en besiktning. Jag föreslår därför att
en sådan möjlighet införs. Höga krav måste emellertid ställas på att besiktning
endast sker när det finns ett verkligt behov härav. Besiktningar som berör
bostadsutrymmen utgör ett kännbart intrång på den enskildes integritet och
därför måste särskilda rättssäkerhetsgarantier finnas.

2.2.2.2 Förutsättningar för tvångsbesiktning

Enligt kommittén bör som förutsättning för
tvångsbesiktning gälla att uppgift som behövs för att taxera en fastighet inte
utan avsevärd olägenhet kan erhållas på annat sätt som anges i 18 kap. FTL.
Kommittén anser vidare att tvångsbesiktning endast skall få ske om det finns
grundad anledning anta att uppgift är felaktig eller bristfällig och om
uppgiften är av väsentlig betydelse för att åsätta en riktig taxering. Med
felaktig uppgift bör enligt kommittén jämställas avsaknaden av en uppgift.

De flesta remissinstanserna har godtagit eller lämnat
förslaget utan erinran i denna del. Några remissinstanser anser att
förutsättningarna för tvångsbesiktning bör skärpas.

För egen del vill jag nämna följande. Innan
tvångsbesiktning sker bör nämnden i första hand utnyttja de upplysningskällor
som i övrigt finns, såsom uppgifter från fastighetsägaren, olika
myndighetsregister, frivillig besiktning m. m. Frågan är då huruvida tvångsbesiktning
endast skall få ske, som några remissinstanser föreslagit, om det inte skulle
gå att få fram uppgifter på annat sätt. Ett sådant rekvisit skulle emellertid
enligt min mening innebära att möjligheten till tvångsbesiktning skulle
begränsas alltför kraftigt och syftet med den nya möjligheten till stor del
förfelas. Tidsaspekten, dvs. att uppgiften måste föreligga inom viss tid för
att kunna användas, måste vägas in. I uttrycket "inte utan avsevärd
olägenhet" ligger att nämnden i första

Prop. 1980/81:111 23

hand skall utnyttja sådana upplysningskällor som nyss
nämndes. Jag finner detla vara väl avvägt och det innebär också att
tvångsbesiktning bara skall ske i undantagsfall. För att besiktning mot ägarens
vilja skall få ske skall det också vara fråga om felaktigheter av väsentlig
betydelse. Det går knappast att mer exakt ange gränser i denna del, utan här
får en bedömning ske i varje enskilt fall.

Jag vill föreslå några i huvudsak redaktionella ändringar
i kommitténs förslag till 18 kap. 29 och 30 §§.

Dessa bestämmelser vinner i klarhet och överskådlighet om
de sammanförs i en paragraf, 18 kap. 29 §. Vidare bör avsaknad av uppgift
uttryckligen anges i lagtexten liksom att det skall finnas grundad anledning
anta att uppgiften är felaktig m.m.

Jag vill avslutningsvis nämna att besiktningar enligt FTL
alltså kan ske i två former, dvs. som frivillig besiktning enligt 18 kap. 8 §
eller som tvångsbesiktning enligt 18 kap. 29 §. Givetvis bör den förstnämnda
formen vara den som utnyttjas så långt det är möjligt.

2.2.2.3 Beslut och verkställighet

Den föreslagna tvångsbesiktningen har, som jag tidigare
nämnt, likheter med andra kontrollåtgärder i skattesystemet. Det gäller
taxeringsrevision enligt 56 § TL och t. ex. eftersökning enligl
bevissäkringslagen. Kommittén anser att besiktning vid fastighetstaxeringen är
så till vida mindre ingripande än bevissäkring att besiktningen endast får avse
egendom som år att hänföra till fastighet eller som har betydelse för hur denna
värderas. Enligt kommittén bör vid tvångsbesiktning gälla samma slags regler
till förmån för den enskilde som nu finns i fråga om övriga tvångsmedel av
liknande karaktär. Förslagen i fråga om beslut om och verkställighet av beslut
om tvångsbesiktning har därför utformats med nämnda bestämmelser som förebild.

Förslagen har i allmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Kritik har riktats mot enskilda punkter. Den
fråga som har rönt det största intresset hos remissinstanserna är vem som skall
pröva en framställning om tvångsbesiktning. Enligt kommittén skall detta vara
länsrätten.

Förslaget i denna del har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Flera remissinstanser förordar i stället skattechefen som beslutande.

För egen del vill jag nämna följande.

För det första kan konstateras att det måste finnas en
från taxeringsnämnden fristående instans som prövar dessa frågor. Valet står
här mellan skattechef och länsrätt. Det är viktigt att beslut om tvångsbesiktning
kommer till stånd snabbt. Detta skulle kunna tala för att skattechefen fick
fatta beslutet eftersom förfarandet hos denne skulle kunna göras jämförelsevis
enkelt och smidigt. Väljer man länsrätt kommer prövningen att förläggas till

Prop.
1980/81:111 24

en instans som ligger utanför taxeringsorganisationen och
som utgör en domstol. Önskemålen om snabbhet och smidighet tillgodoses här
genom kommitténs förslag att länsrätt i dessa ärenden normalt skall vara beslutsför
med en domare och alt talan mot länsrättens beslul inte skall få föras.

Jag ansluter mig till förslaget att länsrätt skall fatta
beslut om tvångsbesiktning. Jag kan här erinra om att man i bevissäkringslagen
gjort skillnad mellan eftersökning i rörelselokaler m. m. och i privatutrymme.
Skall eftersökningen avse privatutrymme fordras beslut av länsrätt. Med tanke
på att privatutrymmen inte sällan kan väntas bli berörda av en tvångsbesiktning
ter det sig därför naturligt att även här låta länsrätten pröva frågan. Jag
vill också framhålla att den nya möjligheten skall användas restriktivt, varför
antalet ärenden om tvångsbesiktning bör bli begränsat. De farhågor som på sina
håll yppats om en alltför stor tillkommande arbetsbörda för länsrätterna är
därför enligt min mening ogrundade. Mot länsrättens beslut bör, som kommittén
föreslagit, talan inte få föras. En sådan ordning är nödvändig om besiktning
skall kunna komma till stånd under sådan tid att institutet får någon praktisk betydelse.

Enligt förslaget skall fastighetstaxeringsnämnden
skriftligen göra framställning om tvångsbesiktning.

Förslaget
har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Några remissinstanser berör
skattechefens roll i samband med sådan framställning. Vidare framförs
synpunkter om att taxeringsintendent bör kunna göra framställning om
tvångsbesiktning. Även andra frågor behandlas av remissinstanserna.

Enligt min
mening bör framställningen om tvångsbesiktning göras av nämnden. Jag är f. n.
inte beredd att tillmötesgå önskemålen om att skattechefen skall yttra sig över
nämndens framställning eller liknande. Det kan i och för sig vara värdefullt
med en sådan ordning, men med hänsyn till den ringa tid som finns till
förfogande för besiktning torde den inte kunna tillämpas generellt. Jag är inte
heller beredd att föreslå att taxeringsintendent skall kunna göra framställning
om tvångsbesiktning. Enligt förslaget skall endast nämnden ha sådan möjlighet.
Länsrätten har redan rätt att besluta om besiktning enligt 23 § FPL om
taxeringen är föremål för prövning i rätten. Frågan kan aktualiseras på nytt
när erfarenheter av den nya ordningen har vunnits.

Jag vill i
sammanhanget nämna att i 3 § FPL anges att ansökan skall ske skriftligen och i
4 § samma lag att i ansökningshandling eller liknande skall anges vad som yrkas
och de omständigheter som åberopas fill stöd härför. Vid länsrättens
handläggning av framställningar om besiktningar blir FPL även i övrigt
tillämplig. Det innebär bl. a. att framställning om besiktning normalt skall
kommuniceras med fastighetsägaren och att denne har möjlighet till
invändningar. Några särbestämmelser i dessa frågor behöver därför inte tas in i
FTL.

Jag föreslår att 18 kap. 30 § FTL utformas i enlighet med
vad jag nu har nämnt. I fråga om förslaget att länsrätt i mål om
tvångsbesiktning skall vara

Prop. 1980/81:111 25

domför med en domare vill jag nämna följande. I mål enligt
bevissäkringslagen är länsrätten domför med en domare om det inte är påkallat
av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt. Motsvarande bör
gälla i mål om tvångsbesiktning. En bestämmelse om detta bör tas in i 18 §
tredje stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslaget innebär vidare att i länsrättens beslut skall
redovisas vad besiktningen skall avse. Om det är påkallat får även tid för
besiktning bestämmas.

Jag vill för egen del anföra följande. I framställningen
om tvångsbesiktning bör preciseras vad besiktningen i första hand skall avse.
Givetvis kan kravet på en sådan precisering inte drivas alltför långt, det kan
t. ex. inte bli tal om att ange vilka enstaka detaljer på byggnad som nämnden
önskar besiktiga. Skulle däremot ett besiktningsbeslut avse t. ex. en jordbruksfastighets
ekonomibyggnader kan detta inte tas till grund för en besiktning av även
mangårdsbyggnaden. Om det vid förrättningen skulle uppstå etl behov att
besiktiga även den sistnämnda byggnaden bör nämnden lämpligen i första hand
försöka få till stånd en frivillig besiktning av denna. Skulle detta inte vara
möjligt får, om förutsättningarna är uppfyllda, länsrätten fatta ytterligare
ett beslut om besiktning. Nu kan det antas att komplikationer av detta slag bör
tillhöra ovanligheten. Nämnden får från början göra en så noggrann bedömning
som möjligt av vad man önskar besiktiga. Fastighetsägaren har sedan möjlighet
att i sitt yttrande över nämndens ansökan uttala sina önskemål i fråga om
besiktningens omfattning. Med ledning av föreliggande material skall sedan
länsrätten bestämma besiktningens omfattning.

Jag anser vidare att det i vissa fall kan finnas anledning
för länsrätten att besluta om tid för besiktningen. Detta kan t. ex. vara
fallet om fastighetsägaren försöker förhala en besiktning. En bestämmelse
härom bör införas.

Enligt kommitténs förslag skall beslut om tvångsbesiktning
mot bevis lämnas till fastighetsägaren eller annan, hos vilken verkställighet
sker. Överlämnandet skall enligt förslaget ske senast vid förrättningen. Om
beslut inte kan överlämnas vid förrättningen skall det delges genom rättens
försorg. Liknande bestämmelser finns i 23 § bevissäkringslagen. Jag ansluter
mig till kommitténs förslag och bestämmelserna bör införas i 18 kap. 31 § FTL.
Jag vill emellertid föreslå den ändringen att delgivningen skall ske genom
försorg av den som verkställt besiktningen.

Efter det att framställning om tvångsbesiktning har gjorts
kan omständigheter inträffa som medför att besiktning inte längre behövs. 1
dessa fall bör naturligtvis ingen tvångsbesiktning genomföras. 1 detta fall bör
nämnden anmäla detta till länsrätten. En regel om detta har kommittén tagit in
i 18 kap. 33 § FTL. Länsrätten skall då upphäva beslutet om besiktning. Detta
framgår av den föreslagna regeln i 18 kap. 34 § FTL. Har något beslut ännu inte
fattats av länsrätten skall målet avskrivas. Någon särskild regel om detta

Prop.
1980/81:111 26

behövs inte. Jag föreslår att kommitténs förslag tas in i
18 kap. 32 och 33 §§ FTL.

Kommittén föreslår att i 18 kap. 35 § FTL tas in
bestämmelser om fastighetsägares och nyttjanderättshavares rått att närvara vid
förrättningen. I 36 § samma kapitel föreslås regler om rätt för
fastighetsägaren eller annan hos vilken verkställighet sker att tillkalla
vittnen. Förrättningen skall dock inte få i onödan uppehållas i väntan på att
vittnen skall inställa sig. Besiktning föreslås skola verkställas så att den
innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av åtgärden. Skada skall
inte fä orsakas på egendom. Emellertid föreslås att lås och annan
stängningsanordning får brytas (18 kap. 37 § FTL). Besiktning i bostadsutrymmen
får enligt förslaget inte påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8, om inte medgivande
härtill föreligger från den som berörs av besiktningen (18 kap. 38 § FTL).

Förslagen häri regel godtagits av remissinstanserna.
Statens vattenfallsverk m. fl. anser att från den föreslagna rätten att bryta
lås och annan stängningsanordning bör i vart fall undantas industriella och
andra objekt, där åtgärden kan framkalla fara för person och egendom eller
förorsaka väsentliga följdverkningar utanför taxeringsintresset.

Kommitténs förslag i förevarande delar har sina
motsvarigheter i bevissäkringslagen. Förslagen är enligt min mening
välmotiverade och jag föreslår att de tas in i 18 kap. 34-37 §§ FTL.
Beträffande frågan om brytande av lås m. m. vill jag först erinra om att
besiktning över huvud taget skall ske i sådana former att minsta möjliga
olägenheter uppstår. Åtgärder av nyss nämnt slag kan vidare bara bli aktuella
om fastighetsägare eller nyttjande-rättshavare inte finns på plats eller inte
vill öppna.

1 kommitténs förslag till 18 kap. 39 § FTL finns
bestämmelser om vem eller vilka som bör eller skall verkställa besiktningen.
Enligt kommittén bör fastigheisiaxeringsnämndens ordförande, konsulent eller
tjänsteman som biträder nämnden närvara. Även ledamot i nämnden får enligt
förslaget närvara om det är påkallat. Brytande av lås och annan
stängningsanordning skall enligt förslaget ske av kronofogdemyndigheten.

Vid besiktningen bör enligt min mening bara närvara de
personer som skall granska ifrågavarande deklaration eller eljest inför nämnden
lägga fram förslag till beslut om taxering av fastigheten. Det kan av
integritetsskäl vara olämpligt att låta ledamöterna i nämnden delta vid
besiktningen. Därför bör som kommittén har föreslagit viss restriktivitet
härvidlag föreskrivas. Annan ledamot i nämnden än oi;dföranden bör emellerfid
kunna närvara t. ex. om han besitter särskild kunskap om det förhållande som
besiktningen skall avse. Däremot bör inte nämnden som helhet delta i
tvångsbesiktning. Jag föreslår att kommitténs förslag införs i 18 kap. 38 § FTL.
Jag kommer senare (avsnitt 2.2.2.4) att ytterligare behandla frågor om
deltagande vid besiktningen.

Enligt kommittén skall fastighetsägare vara skyldig att
lämna de upplysningar som behövs för besiktningens verkställande samt lämna
tillträde till

Prop. 1980/81:111 27

fastigheten och dess byggnader (18 kap. 40 § FTL).

Jag har tidigare föreslagit att fastighetsägaren skall
beredas tillfälle att närvara vid förrättningen. Närvaro är emellertid inte
något absolut krav för verkställighet. Enligt min mening bör emellertid
föreskrivas att fastighetsägaren skall ha skyldighet att lämna upplysningar
och tillträde till egendomen. Om fastighesägaren inte lämnar tillträde till
egendomen blir det aktuellt att tillämpa de föreslagna bestämmelserna i 18 kap.
36 och 38 §§ FTL om att stängningsanordning får brytas av
kronofogdemyndigheterna. Jag föreslår att kommitténs förslag tas in i 18 kap.
39 § FTL.

Kommitténs förslag innebär vidare att bevis skall utfärdas
över verkställd besiktning. Beviset skall enligt förslaget lämnas till eller
delges fastighetsägaren på samma sätt som har föreslagits gälla beträffande
beslut om besiktning. Om fastighetsägaren företräds av annan person vid
förrättningen bör bevis enligt förslaget lämnas även till denne.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna
och jag ansluter mig till detsamma. Jag vill emellertid nämna att jag i fråga
om delgivning av beslut om besiktning har föreslagit att sådan delgivning skall
ske genom försorg av den som verkställt besiktningen, i stället för som
kommittén föreslagil genom länsrättens försorg. Motsvarande kommer därvid att
gälla i fråga om bevis om verkställd besiktning. Bestämmelsen bör tas in i 18
kap.

40 §
FTL.

Den av mig föreslagna tvångsbesiktningen bör i och för sig
kunna tillämpas första gången redan vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Emellertid torde tvångsbesiktning, med hänsyn till
ikraftträdandebestämmelserna, i praktiken inte komma att äga rum vid denna
taxering.

2.2.2.4 Sekretess, m. m.

Det av kommittén föreslagna tillägget till 18 kap. 42 § FTL
om sekretess vid besiktning behövs numera inte genom att sekretesslagen
(1980:100) trätt i kraft den 1 januari 1981. Kommitténs förslag innebär vidare
att föreskrifterna om tystnadsplikt i 18 kap. 29 § FTL och straffstadgandet i
30 § samma kapitel flyttas till 42 resp. 43 § samma kapitel. Genom nyligen
gjord ändring i FTL har 18 kap. 21 och 29 §§ FTL upphört att gälla (SFS
1980:1087). Jag föreslår därför att 18 kap. 43 § FTL i kommitténs förslag
betecknas 18 kap.

41 §
FTL.

Jag vill i sammanhanget ta upp en fråga som har behandlats
av en remissinstans. Enligt 23 § FPL får vid syn som rätten företar
yrkeshemlighet röjas endast om det finns synnerlig anledning därtill. Enligt
remissinstansen kommer fastighetstaxeringsnämnden, om det inte införs en motsvarande
bestämmelse i FTL, att kunna framtvinga upplysningar som inte behöver lämnas
till domstol i samband med besvärsprövningen. Förfarandena vid besiktning av
länsrätten och av fastighetstaxeringsnämnden skiljer sig åt i vissa i detta
sammanhang väsentliga avseenden. Förfarandet vid länsrätten är

Prop. 1980/81:111 28

offentligt om inte rätten förordnar annat. I mål hos
länsrätten kan den vars egendom besiktigas ha en enskild motpart, som har rätt
att närvara vid besiktningen. I dessa fall föreligger skäl atl ha en
bestämmelse om atl yrkeshemlighet i regel inte får röjas. I fråga om den nu
föreslagna tvångsbesiktningen är förhållandena annorlunda. Vid besiktningen
skall enligl förslagel kunna närvara nämndens ordförande, konsulent eller
tjänsteman som biträder nämnden och tjänsteman vid kronofogdemyndigheten.
Vidare kan, om det är påkallat, även annan ledamot i nämnden än ordföranden
närvara. För dessa personer föreligger tystnadsplikt om vad de kan ha iakttagit
vid besiktningen. Det torde endast i undantagsfall kunna hända att någon av
dessa som deltar i besiktningen själv skulle ha något intresse av en
yrkeshemlighet som iakttas. Samma kan för övrigt vara förhållandet beträffande
domstols ledamöter. Vidare finns vid den föreslagna tvångsbesiktningen inte
enskild motpart, som har rätt att närvara vid besiktningen. Jag anser med
hänsyn till vad jag nu har nämnt att någon bestämmelse liknande den i 23 § FPL
inte är nödvändig. Jag vill emellertid betona vikten av begränsat deltagarantal
i sådana, säkerligen mycket ovanliga, besiktningar där den nu beskrivna
konfliktsituationen kan tänkas uppkomma.

2.3 Rättelse och besvär

2.3.1 Allmänt

Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir
överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt likformiga och
rättvisa (1 kap. 2 § FTL). Detta förutsätter att de uppgifter som ligger till
grund för taxeringen är riktiga och fullständiga.

Fastighetstaxeringsnämnden, vars arbete med taxeringen
skall vara avslutat senast den 5 maj under taxeringsåret, arbetar under en kort
tidrymd med ett omfattande material. Detta innebär att det kan inträffa att de
av nämnden beslutade taxeringarna blir oriktiga i ett eller annat avseende. Fel
kan också inträffa då lokal skattemyndighet skall föra över fastighetstaxeringsbeslutet
i fastighetslängden.

De möjligheter som enligt gällande lagstiftning finns att
korrigera felaktiga beslut är rättelse av lokal skattemyndighet, besvär i
vanlig ordning och besvär i särskild ordning.

Lokal
skattemyndighets behörighet att rätta felaktiga taxeringsbeslut regleras i 20
kap. 23 § FTL. Sådan rättelse får göras, om inte särskilda skäl föranleder att
länsrätten bör avgöra frågan, när beslut om taxering blivit oriktigt till följd
av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp eller
annan uppgift från den allmänna faslighetsdeklarationen. Efter den 1 december
under taxeringsåret får rättelse beslutas endast om anmärkning i fråga om
felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala

Prop. 1980/81:111 29

skattemyndigheten. Kommittén föreslår ingen ändring i
lokal skattemyndighets behörighet att rätta felaktigheter.

Några remissinstanser anser att denna rättelsemöjlighet
bör utvidgas.

För egen del vill jag om denna fråga nämna följande. 1
proposition 1980/81:69 föreslogs en utvidgning av bl. a. lokal skattemyndighets
rättelsemöjlighet vid inkomsttaxeringen. Förslagen godtogs av riksdagen (SkU
1980/81:15, rskr 1980/81:62, SFS 1980:1015). 1 propositionen uttalade jag att
det är angeläget att tillvarata varje möjlighet att minska väntetiderna för de
skattskyldiga och att underlätta arbetssituationen för personalen på länsrätterna
och på besvärsenheterna vid länsstyrelsernas skatteavdelningar. Jag nämnde
vidare att det inom justitie- och budgetdepartementen övervägs vad som kan
göras för atl effektivisera och förenkla skatteprocessen. Jag uttalade att mer
ingripande åtgärder lämpligen bör övervägas inom ramen för en grundlig översyn,
som jag får återkomma till i ett senare sammanhang. Jag anförde vidare att
vissa förenklingar även bör kunna ske i fråga om de besvärsmål, som kan
förväntas inkomma till länsrätterna med anledning av den förestående allmänna
fastighetstaxeringen. Jag tänkte på möjligheterna att förenkla förfarandet 'vid
följdändringar med anledning av ändrat taxeringsvärde.
Fastighetstaxeringskommittén kommer emellertid, enligt vad jag har erfarit, att
i ett kommande betänkande föreslå vissa sådana förenklingar. Kommittén kommer
även, enligt vad jag har erfarit, att behandla lokal skattemyndighets
befogenhet att rätta fastighetsbeteckningarna, vilket har berörts av några
remissinstanser. Jag avstår därför från att nu lägga fram förslag i dessa
avseenden och återkommer till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Jag kommer i de följande avsnitten att behandla kommitténs
förslag till regler om besvär i vanlig ordning och besvär i särskild ordning.

2.3.2 Besvär i vanlig ordning

2.3.2.1 Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

I 21 kap. 1 § FTL finns bestämmelser om när besvär senast
skall anföras över fastighetstaxeringsnämnds beslut m. m. (prop. 1979/80:86, SkU
1979/ 80:46, rskr 1979/80:280, SFS 1980:149). I övrigt saknas hitfills i FTL
bestämmelserom besvär. Anledningen till att bestämmelserom besvarstid-punkt
infördes separat var att den deklarationsskyldige redan vid deklarationstillfället
ansågs böra känna till vid vilken tidpunkt besvär senast skulle anföras över
fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Kommittén föreslår i förevarande betänkande i fråga om
besvär över nämndens beslut att kretsen av besvärsberättigade skall vara
oförändrad mot vad som gäller nu. Således skall besvärsrätt tillkomma
fastighetsägare, kommun och taxeringsintendent. Nyttjanderättshavare bör
således enligt kommittén liksom f. n. inte tillerkännas besvärsrätt. Kommittén
föreslår

Prop.
1980/81:111 30

vidare att besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut
liksom f. n. skall anföras hos länsrätten. Bestämmelserna om besvärsinstans och
om besvärs-berättigade föreslås intagna i 21 kap. 1 § FTL. Nuvarande
bestämmelser i nämnda paragraf föreslås bli uppdelade på flera paragrafer och
intagna i 21 kap. 3-7 §§.

Förslagen i denna del har i allmänhet godtagits eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser berör frågan
om taxeringsintendents besvärstid och bestämmelsen om att denne inom denna tid
skall ange grunderna för sin besvärstalan.

Jag instämmer i kommitténs synpunkter och föreslår att
kommitténs förslag till 21 kap. 1-7 §§ genomförs. Jag är däremot inte beredd
att tillmötesgå de remissinstanser som föreslår en förlängning av intendentens
besvärstid m. m.

I 20 kap.
12 § finns bestämmelser om vad som skall redovisas i fastighetstaxeringsnämnds
beslut. 1 beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3,
dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4-7, nämligen

1.
fastighetens
indelning i taxeringsenheter,

2.
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3.
skattepliktig
enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje
värderingsenhet,

4.
storleken av
sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,

5.
storleken av
riktvärde,

6.
storleken av
värderingshyra enligt 11 kap. 4 §, bruttokapitaliserings-faktor enligt 11 kap.
6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, brytningsfaktor och värdet per
kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 §, utbyggd effekt,
taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15
kap. 3 § och återanskaffningskost-nad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

7. säreget förhållande som har föranlett justering av
riktvärde.

Kommittén anser att besvärsrätten bör omfatta alla ändringsyrkanden som

avser
själva beslutet, dvs. 20 kap. 12 § första stycket punkterna 1-3. Beslutsskäl,
dvs. förhållanden som avses i punkterna 4 och 5, arealuppgifter m. m. bör
enligt kommittén som huvudregel inte få överklagas självständigt. Däremot bör
enligt kommittén de kunna åberopas som grund för en ändring av beslutet under
förutsättning att omständigheten sakligt har prövats i taxeringsärendet. Har
grunderna för beslutet rättslig betydelse även i annat sammanhang bör även ett
självständigt överklagande av grunderna tillåtas i vissa fall. Den närmare
innebörden av denna regel bör enligt kommittén utformas i praxis.

Kommitténs uttalanden har i allmänhet godtagits eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna och jag biträder desamma.

Bestämmelser om länsrätts sammansättning och domförhet m. m.
vid fastighetstaxering finns i 160-162 §§ TL. Dessa bestämmelser infördes i

Prop.
1980/81:111 31

samband
med genomförandet av länsdomstolsreformen (prop. 1978/79:86, JuU 1978/79:27, rskr
1978/79:216, SFS 1979:175). Motsvarande stadganden fanns tidigare i lagen
(1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Huvuddelen av
bestämmelserna i denna lag fördes över till lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. I 16-19 och 21 §§ sistnämnda lag finns hänvisning till TL
i fråga om särskild sammansättning av länsrätt och om domförhet m. m. vid
behandling av mål om fastighetstaxering.

Kommittéii
föreslår att bestämmelserna i 160 och 161 §§ TL överförs till FTL. Förslaget
innebär även att 162 § TL förs över till FTL. Emellertid föreslås den ändringen
att de värderingstekniska ledamöterna i länsrätt i fortsättningen skall
förordnas av regeringen i stället för som nu av länsstyrelsen. Kommittén
föreslår vidare att erforderliga följdändringar görs i lagen otn allmänna
förvaltningsdomstolar.

Förslagen
har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet av remissinstanserna.

Även jag godtar i huvudsak
förslagen. Jag vill emellertid ta upp en fråga som behandlas av en
remissinstans. Den avser det nu gällande stadgandet att sammanträde med
samtliga länsrättens ledamöter får hållas för överläggning rörande de
värderingsgrunder som avses skola tillämpas. Kommittén föreslår att detta
stadgande förs över till FTL. En sådan bestämmelse är enligt min mening
obehövlig och kan ge en felaktig uppfattning om vilka beslul som får fattas vid
sammanträdet. Vårderingsgrunderna skall nämligen framgå av lag, förordning
eller föreskrifter/anvisningar av RSV eller länsstyrelse. Länsrättens samtliga
ledamöter kan sammanträda för att få information om de bestämmelser m. m. som
gäller för domstolens arbete. Sådana sammanträden kan emellertid hållas utan
stöd av lagbestämmelse. Jag föreslår därför att nämnda stadgande utgår ur
kommitténs förslag. Vidare föreslår jag vissa i huvudsak redaktionella
ändringar i kommitténs förslag till 21 kap. 8 § FTL och 19 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. Kommitténs förslag till 21 kap. 8-10 §§ FTL och till
följdändringar i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör med nämnda
ändringar genomföras.

2.3.2.2
Besvär över länsrätts och kammarrätts beslut

Bestämmelser
om besvär över länsrätts beslut finns i 164 § TL. Enligt 1 mom. nämnda paragraf
får besvär anföras av ägare av den fastighet, som beslutet avser, samt av
vederbörande kommun,

1. om klaganden besvärat sig hos länsrätten över
fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2. om länsrätten ändrat fastighetens taxering utan att
sådan ändring påyrkats av klaganden.

Taxeringsintendenten
får anföra besvär över länsrätts beslut om länsrätten inte har bifallit
intendentens besvär eller, efter besvär av annan, har ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut (164 § 2 mom. TL).

Prop.
1980/81:111 32

Enligt 33 § FPL får talan föras av den som beslutet angår,
om det gått honom emot. Uttrycket "den som beslutet angår" torde för
fastighetstaxeringens vidkommande enligt kommittén innefatta fastighetens
ägare, taxeringsintendenten samt den kommun som har intresse av kommunal skatt.

Någon
särbestämmelse i detta avseende erfordras således inte i FTL enligt kommittén,
som föreslår att ett nytt kapitel, 22 kap., införs med bestämmelser om besvär
över länsrätts och kammarrätts beslut. Enligt kommittén inbegrips situationen i
164 § 1 mom. 1) TL - dvs. att klagandens talan inte bifallits- i kriteriet i 33
§ FPL att beslutet gått vederbörande emot. 1 fråga om den situation som anges i
164 § 1 mom. 2) anser kommittén, att det i FTL bör föreskrivas att besvärsrätt
föreligger om länsrätten har ändrat fastighetens taxering utan att sådan
ändring har yrkats av klaganden. Kommittén anser vidare att bestämmelsen i 164
§ 2 mom. TL om intendents besvärsrätt inryms under 33 § FPL. Kommitténs förslag
innebär att bestämmelserna om besvärsrätt för fastighetsägare, kommun och
taxeringsintendent förs samman till ett gemensamt stadgande, 22 kap. 1 § FTL.

Förslaget har i allmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Även jag godtar förslaget.

Enligt 168
§ TL skall bestämmelserna i 106 § TL även gälla besvär över allmän
fastighetstaxering. 1106 § TL sägs att taxeringsintendent inom den för honom
gällande besvärstiden får anföra besvär till den skattskyldiges förmån och att
han därvid har samma behörighet som den skattskyldige.

Kommittén föreslår att en bestämmelse med motsvarande
lydelse förs in i FTL. Kommittén anser att bestämmelsen med hänsyn till att den
gäller talan i samtliga domstolsinstanser bör tas in i det avsnitt i FTL som
föreslås innehålla gemensamma bestämmelser om besvär.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit eller lämnat förslaget utan erinran. JK anser att
bestämmelsen, eftersom den endast torde ha avseende på fall som rör besvär över
länsrätts och kammarrätts beslut, bör tas in i 22 kap. FTL. Enligt JK torde
nämnda rätt utan särskilt stadgande tillkomma taxeringsintendent i fråga om
talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Enligt min
mening bör bestämmelsen utformas på sätt kommittén föreslagit. För att
förtydliga att nämnda besvärsrätt även tillkommer taxeringsintendenten i fråga
om talan mot nämndens beslut bör bestämmelsen, som kommittén föreslagit, tas
in i 24 kap. FTL.

Över länsrätts beslut vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering om sådant uppdelningsvärde som nu regleras i 20 kap. 15 § FTL
fick talan inte föras. Kommittén föreslår att en liknande begränsning i talerätten
skall gälla även i fortsättningen. En bestämmelse härom föreslås bli intagen i
22 kap. 2 § FTL.

Förslaget
har inte mött någon kritik av remissinstanserna. Jag ansluter mig till
kommitténs förslag.

Kommittén föreslår att nuvarande bestämmelser om tid för
att anföra

Prop. 1980/81:111 33

besvär över länsrätts beslut skall överföras till FTL och intas
i 22 kap. 3 §.

Förslaget har inte föranlett remissinstanserna fill någon
kritik och jag föreslår att det genomförs.

I lagen om allmänna förvaltningsdomstolar hänvisas till
bestämmelser i TL i fråga om kammarrätts sammansättning och domförhet vid
behandling av mål om fastighetstaxering.

Kommitténs förslag innebär att bestämmelserna i 165 § 1
mom. TL om kammarrätts domförhet överförs till 22 kap. 4 § FTL med en ändring i
sak. Ändringen innebär att i bestämmelserna inte tas med stadgandet att minst
två ordinarie ledamöter skall delta. Därigenom kommer 24 § kammarrättsinstruktionen
(1979:571) att bli tillämplig, liksom vid mål om inkomsttaxering.

Vidare föreslår kommittén att bestämmelserna i 165 § 2 och
3 mom. TL överförs till FTL, 22 kap. 5 och 6 §§. Förslaget innebär ocksä, att
nuvarande bestämmelse i 166 § TL om när besvär senast skall anföras över
kammarätts beslut, skall intas i 22 kap. 7 § FTL. Förslaget innebär vidare att
hänvisningarna till TL i 11 och 12 §§ lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
skall avse FTL.

Förslagen har i allmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna.

Jag ansluter mig till förslagen. Emellertid vill jag
föreslå att i 22 kap. 6 § FTL införs ett andra stycke motsvarande 173 § 4 mom. TL,
som behandlar ersättningsfrågan för de särskilda ledamöter i kammarrätt som
finns vid mål om fastighetstaxering,

2.3.3 Besvär i särskild ordning 2.3.3.1 Allmänt

I vissa fall kan ett beslut om fastighetstaxering
överklagas även efter det att tiden för att anföra besvär i vanlig ordning
utgått. Talan förs i sådana fall genom besvär i särskild ordning. Bestämmelser
härom finns nu i 167 § 1 och 2 mom. TL. Enligt 1 mom. kan fastighetsägare, som
inte har fått underrättelse om innehållet i fastighetstaxeringsnämndens
slutliga beslut senast den 25 maj under taxeringsåret, anföra besvär intill
utgången av året efter taxeringsåret. 12 mom. anges vissa situationer där
besvär kan anföras av behörig klagande intill utgången av femte året efter
taxeringsåret.

Kommitténs förslag innebär alt dessa bestämmelser med i
stort sett oförändrat innehåll överförs till FTL. Vissa ändringar föreslås
emellertid. De kanske viktigaste ändringarna är att en utvidgning av
besvärsrätten föreslås föreligga, dels om de uppgifter på vilka taxeringen
grundats är oriktiga -bortsett från mindre fel -, dels om en domstol vid
prövning av besvär över taxeringen frångår en anvisning om riktvärden. Dessa
nya besvärsgrunder

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 111

Prop.
1980/81:111 34

har av kommittén ansetts inte kräva någon ändrad lydelse
av nuvarande bestämmelser.

Förslagen har i allmänhet fått ett positivt mottagande äv
remissinstanserna. Flera remissinstanser har eiriellertid synpunkter på
förslagen, framför allt i fråga om nämnda utvidgning av tillämpningsområdet.

För egen
del vill jag nämna att jag i stort ansluter mig till förslagen. Jag kommer
emellertid att föreslå vissa mindre ändringar. I fråga om en utvidgning av
tillämpningsområdet på sätt kommittén föreslår har jag, liksom flera
remissinstanser, uppfattningen att en sådan kan vara motiverad men att denna i
så fall måste komma till uttryck i lagtexten. Jag kommer i de följande
avsnitten alt behandla kommitténs förslag i fråga om besvär i särskild ordning.

2.3.3.2 Utebliven eller för sent erhållen underrättelse

Kommittén föreslår att nuvarande möjlighet till
extraordinär besvärsrätt enligt reglerna i 167 § 1 mom. TL bibehålls i huvudsak
oförändrade. Förslaget innebär att ägare skall ha rätt att anföra besvär i
särskild ordning om han inte senast den 15 augusti under taxeringsåret fått
underrättelse om fastighetstaxeringsnåmnds beslut om fastighetstaxering.
Tidsgränsen den 15 augusti, i stället som f. n. den 25 maj, valdes med hänsyn
till att besvär i vanlig ordning av fastighetsägare enligt 21 kap. 1 § FTL
skall anföras senast den 15 september. Rätten att anföra besvär i särskild
ordning i detta fall föreslås oförändrat föreligga intill utgången av året
efter taxeringsåret.

Kommittén föreslår att i FTL införs ett nytt kapitel, 23
kap., om besvär i särskild ordning. Den nu aktuella bestämmelsen skall därvid
tas in i 1 § i detta kapitel.

Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Även jag
ansluter mig till förslaget.

2.3.3.3 Oriktigt taxeringsbeslut, m. m.

1167 § 2 mom. TL anges när rätt till besvär i särskild
ordning föreligger på grund av oriktigt taxeringsbeslut. Kommitténs förslag
innebär att nuvarande bestämmelser i huvudsak oförändrade förs över till 23
kap. 2 § FTL. Förslaget innebär som tidigare nämnts emellertid även att en viss
utvidgning av besvärsrätten skall införas utan att bestämmelsens ordalydelse
ändras.

Jag kommer nu att behandla varje föreslagen besvärsgrund
för sig.

Fastighet har genom förbiseende inte blivit taxerad

Denna besvärsgrund föreslås av kommittén gälla även i
fortsättningen. Förslaget innebär även ett tillägg så till vida att besvärsrätt
skall föreligga även när del av fastighet genom förbiseende inte blivit
taxerad. Enligt kommittén föreslås detta tillägg för att undvika oklarhet
huruvida underlåtenhet att taxera viss del av fastighet faller under
bestämmelsen.

Prop. 1980/81:111 35

Jag delar liksom remissinstanserna kommitténs uppfattning
att nuvarande bestämmelse bör finnas även i fortsättningen. Förslaget att även
underlåtenhet att taxera del av fastighet skall ingå i bestämmelsen innebär emellerfid
att den kommer att avse t. ex. fall då hela fastighetens areal inte har
beaktats vid fastighetstaxeringen och de fall då en byggnad inte har blivit
värderad. Felet kan avse en så liten areal eller en så obetydlig byggnad att
taxeringen påverkas endast i mindre grad. Det kan i vissa fall även ligga en
medveten bedömning bakom felet som då inte bör kunna angripas genom besvär i
.särskild ordning. Jag anser på grund härav att orden "del av fastighet"
bör utgå ur lagtexten. Frågan huruvida besvär i särskild ordning bör föreligga
när del av fasfighel av förbiseende inte blivit taxerad bör i stället kunna
bedömas enligt någon av de övriga grunderna för särskilda besvär.

Taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet eller
felaktigt skattepliktsbeslut föreligger

Kommittén föreslår att dessa besvärsgrunder oförändrade
förs över fill FTL.

Förslaget har i allmänhet inte mött några erinringar från
remissinstanserna. Jag godtar förslagen men vill nämna följande. Egendom som
enligt 7 kap. 16 § FTL inte skall åsättas något värde men som är skattepliktig
var vid föregående fastighetstaxering i regel inte skattepliktig. Denna egendom
kommer nu inte atl omfattas av besvärsgrunden att felaktigt skattepliktsbeslut
föreligger. Enligt min mening bör extraordinär besvärsrätt föreligga om sådan
egendom felaktigt åsatts värde. Detta bör ske genom ett tillägg av denna
innebörd till bestämmelsen om extraordinär besvärsrätt när taxering har ägt rum
av annan egendom än fastighet.

Dubbeltaxering

Enligt 167 § 2 mom. 4) TL föreligger besvärsrätt om fasfighel
taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fasfigheten
inte bort äga rum.

Kommittén föreslår att besvärsrätt även i fortsättningen skall
föreligga om fastigheten har taxerats på mer än en ort. Några andra fall av
dubbeltaxering än taxering på mer än en ort bör enligt kommittén inte kunna
förekomma och föreslår därför att besvärsråtten begränsas till de fall
fastighet har taxerats på mer än en ort. Förslaget innebär vidare att
besvärsrätt bör föreligga även när del av fastighet har taxerats på mer än en
ort.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de
flesta remissinstanserna.

För egen del vill jag nämna följande. Jag instämmer i det
påpekande som gjorts av en remissinstans om att dubbeltaxering kan tänkas äga
rum utan att det sker på olika orter. Bestämmelsen bör utformas sä att den
avser även detta fall. Någon remissinstans har ansett att det synes obehövligt
att ange att besvärsrätt skall föreligga när del av fastighet har taxerats pä
mer än en ort.

Prop.
1980/81:111 36

eftersom det måste antas atl hänförande av egendom till
två olika taxeringsenheter inte sker utan att taxeringsnämnden gör ett sådant
uppenbart förbiseende som avses i kommitténs förslag till punkt 5. Det kan
emellertid enligt min mening finnas fall när del av fastighet har dubbeltax-erats
utan att sådant uppenbart förbiseende har ägt rum. En självständig besvärsrätt
bör därför enligt min mening föreligga även när del av fastighet har dubbeltaxerats.

Jag vill erinra om att jag tidigare har föreslagit att
orden "del av fastighet" skall utgå ur kommitténs förslag att
besvärsrätt skall föreligga om fastighet eller del av fastighet genom
förbiseende inle har blivit taxerad. Det kunde därför förefalla naturligt att
ta bort orden "del av fastighet" från även denna bestämmelse.

1 det
föregående fallet, när del av fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,
kunde del av fastighet avse en så liten areal eller en så obetydlig byggnad att
taxeringen påverkas endast i mindre grad. I det fallet bör extraordinär
besvärsrätt enligt min mening inte alltid föreligga. Förhållandet är något
annorlunda vid dubbeltaxering av del av fastighet. Här torde det i regel vara fräga
om ändring av taxeringen i högre grad än i föregående fall. Dessutom är en
extraordinär besvärsräll vid fall när del av faslighet blivit dubbeltaxerad
normalt till fastighetsägarens förmån. Besvär i detta fall torde i allmänhet
avse endast en sänkning av taxeringsvärdet.

Feltaxering på grund av felräkning m. m.

Kommittén föreslår att den särskilda besvärsgrunden att
taxeringsbeslutet blivit felaktigt på grund av felräkning m. m. eller annat
uppenbart förbiseende skall föras över till 23 kap. 2 § FTL.

Förslaget har godtagits eiler lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Även jag ansluter mig till förslaget.

Väsentligt annorlunda taxering

Extraordinär
besvärsrätt föreligger enligt 167 § 2 mom. 6) TL om sådana omständigheter
föreligger som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl
föreligger för prövning av besvären.

Kommitténs
förslag innebär att bestämmelsen överförs till 23 kap. 2 § FTL. Kommittén föreslår
att extraordinär besvärsrätt enligt denna grund skall föreligga även när en
skattedomstol genom lagakraflvunnet beslut har frångått en anvisning om
riktvärden. Detta är enligt kommittén en utvidgning av besvärsrätten jämfört
med nuvarande ordning. Kommittén anser dock att denna utvidgade besvärsrätt
inte kräver någon ändring av bestämmelsen. Kommittén föreslår vidare att
extraordinär besvärsrätt skall föreligga när taxeringen blivit felaktig på
grund av att ett felaktigt eller ofullständigt underlag för taxeringen har
legat till grund för denna. Detta föreslås gälla oavsett hur felaktigheten har
uppkommit och i vilken riktning taxeringen bör ändras. Kommitténs förslag
innebär vidare att, i de fall ett

Prop.
1980/81:111 37

krav på taxeringsvärdeförändring skall föreligga, skall
gälla den förutsättningen för prövning av besvären att taxeringsvärdet bör
ändras med minst 10%. Enligt kommittén är väsentlighetskravet uppfyllt om
indelningen i taxeringsenheter bör ändras eller om beskattningsnaturen bör
ändras. Kommittén anser att någon ändring av bestämmelsen inte är nödvändig.

De föreslagna utvidgningarna av besvärsgrunden har
godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Olika
.synpunkter och förslag har emellertid framförts. Särskilt har flera
remissinstanser ifrågasatt om inte utvidgningen av tillämpningsområdet bör
komma till uttryck i lagtexten.

För egen
del vill jag nämna följande. Intres.set av att få likformiga och rättvisa fasfighetstaxeringar
talar för en utvidgning av besvärsrätten på sätt kommittén föreslår. Mot detta
står intresset av att lagakraftägande beslut skall stå fast.

I de fall
en anvisning om riktvärden genom lagakraftägande beslut har frångåtts av en
skattedomstol talar enligt min mening rättviseaspekterna för att besvärsrätt
skall föreligga. Jag är således i princip positiv till en sådan besvärsrätt.
För alt besvärsrätt skall föreligga skall det emellertid verkligen röra sig om
ett frångående av riktvärdeanvisningen och inte om en justering av
taxeringsvärdet på grund av säregna förhållanden. Jag vill framhålla att det
normalt är så att riktvärdena bygger på de mest tillförlitliga utredningar om fastigheternas
marknadsvärden som går att få fram som underlag för värderingen. Emellertid kan
naturligtvis felräkningar och oriktiga beräkningar förekomma också i detta
sammanhang. Det kan också tänkas inträffa i något enstaka fall att fasfighetsägaren
kan lägga fram en bättre statistik för beräkning av värdena ån den som legat lill
grund för riktvärdena. Liksom tidigare torde det emellertid finnas skäl att
frångå riktvärdena endast i enstaka fall. Några remissinstanser anser att denna
besvärsrätt inryms under nuvarande lydelse av bestämmelsen. Jag anser
emellertid att en sådan besvärsrätt bör framgå av lagtexten genom ett tillägg
till denna.

Jag delar uppfattningen att det föreligger ett behov att
att kunna rätta felaktiga taxeringar om oriktigt eller bristande
taxeringsunderlag föreligger. Den utvidgade besvärsrätt som kommittén har
föreslagit syftar till att åstadkomma ett taxeringsresultat som skulle ha
blivit följden om fastighets-taxeringsnämnden från början hade haft korrekta
och fullständiga uppgifter. Fastighetsägaren åsamkas således inte någon
egentlig rättsförlust. Jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning alt
denna besvärsrätt bör föreligga. Den bör emellertid komma till uttryck i
lagtexten.

Enligt förslaget fill lagtext skall krävas att väsentligt
annorlunda taxering bort ske för att besvärsrätt skall föreligga. Detta stämmer
överens med vad som gäller f. n. Begreppet väsentligt annorlunda taxering torde
enligt uttalanden i förarbetena fill bestämmelsens införande (Ds Fi 1969:7, prop.
1969:147) tolkas med ledning av vissa av de skäl för ny taxering som gäller vid
särskild fastighetstaxering. Nytaxering skall ske bl. a. om indelningen i

Prop. 1980/81:111 38

taxeringsenheter bör ändras, om skattepliklsförhållande
bör ändras eller om sådan feltaxering skett att taxeringsvärdet bör ändras med
20 %. Kommittén föreslår att kravet på väsentligt annorlunda taxering bör vara
uppfyllt i de två första fallen. I de fall då villkoret om taxeringsvärdeförändring
är tillämpligt anser kommittén att en värdeförändring på 10 % skulle uppfylla
kravet. Detta föreslås av kommittén gälla utan någon ändring av bestämmelsen,
vilket har mött kritik från fiera remissinstanser.

Jag delar uppfattningen, som framförs av flera
remissinstanser, att de av kommittén föreslagna ändringarna i förhållande till
vad som gäller f. n. i princip bör komma till uttryck i lagtexten. Liksom
kommittén anser jag att det vore praktiskt att vid den extraordinära
besvärsprövningen ha samma regler för taxeringsvärdeförändring som gäller vid
den särskilda fastighetstaxeringen. Enligt vad jag har erfarit kommer
kommittén inom kort att överlämna ett betänkande om hur den särskilda
fastighetstaxeringen skall utformas för framtiden.

Med hänsyn till det nyss anförda bör därför frågan om
grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen och nu nämnda extraordinära
besvär bedömas i ett sammanhang. Jag vill därför avvakta betänkandet innan jag
tar slutlig ställning till hur dessa besvärsgrunder närmare bör utformas så att
såväl frängående av anvisning som felaktigt taxeringsunderlag kan åberopas som besvärsgrund.
Jag avser att återkomma med förslag i dessa delar senare i år. Tills vidare bör
de särskilda besvärsgrunderna i dessa delar behållas i sin nuvarande form och
de kan då utformas på sätt kommittén har föreslagit.

Felaktig underrättelse

Kommitténs förslag innebär att bestämmelsen i 167 § 2 mom.
7) TL överförs till 23 kap. 2 § 7 FTL. Jag godtar förslaget.

2.3.3.4 Övrigt om besvär i särskild ordning

I 167 § 3 mom. TL regleras vilken domstol som skall pröva
extraordinära besvär m. m. 14 mom. samma paragraf finns för de fall
extraordinära besvär anförs hos länsrätt en hänvisning till 75 § TL, som anger
hur det skall förfaras om besvårshandlingarna har sänts till annan länsrätt än
den som skall pröva besvären.

Kommittéförslaget innebär att dessa bestämmelser förs över
till 23 kap. 3 och 4 §§ FTL. Jag godtar förslaget.

2.3.4 Övriga bestämmelser om besvär, m. m.

I 168 och 169 §§ TL finns allmänna bestämmelser om besvär,
som i huvudsak är gemensamma för samtliga instanser.

■ Kommittén anser att dessa regler bör gälla även i
fortsättningen. Vissa av bestämmelserna har enligt kommittén närmast karaktär
av verkställighets-

Prop. 1980/81:111 39

föreskrifter och bör därför tas in i
fastighetstaxeringsförordningen (1979:1193). Övriga bestämmelser föreslås bli
överförda till ett eget kapitel i FTL, 24 kap.

24 kap. 1 § föreslås av kommittén innehålla de
bestämmelser om besvärsrätt som nu finns intagna i 168 § första stycket TL.
Sådan rätt fillkommer enligt förslaget den som vid ingången av taxeringsåret är
ägare till fastighet liksom den som därefter, men senast före ingången av femte
året efter taxeringsåret, har blivit ägare till fasfighel samt vissa arrendatorer,
som har att ansvara för skatt för fasfighets garantibelopp.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Några remissinstanser har framfört kritiska synpunkter.

Jag vill för egen del nämna följande. Jag anser att
bestämmelserna i FTL om ägares besvärsrätt skulle vinna i klarhet om i
förslaget fill 24 kap. 1 § FTL görs en hänvisning till 21-23 kap. FTL.

I 24 kap. 2 § FTL föreslås taxeringsintendents besvärsrätt
till fastighetsägarens förmån bli intagen. Jag har tidigare (avsnitt 2.3.2.2)
behandlat denna besvärsräll och därvid anslutit mig till förslaget.

Kommitténs förslag till 24 kap. 3 § FTL stämmer överens
med bestämmelserna i 169 § första och andra styckena TL. Den ändringen
föreslås att bestämmelserna för samfliga tre instanser förs samman fill ett
gemensamt stycke.

Kommitténs förslag till 24 kap. 4-7 §§ FTL innebär ett
överförande av motsvarande bestämmelser från TL.

Jag ansluter mig till förslagen.

Jag vill vidare ta upp en fråga som rör
ikraftträdandebestämmelserna till ändringen i lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. Äldre bestämmelser i denna lag bör tillämpas i fråga om
fastighetstaxering år 1980 och tidigare. Jag föreslår att
ikraftträdandebestämmelserna utformas i enlighet härmed.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar.

Det
under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Petri.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4\

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1980/81:111 40

4
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.

5
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81:111 41

Bilaga 1

Sammanfattning
av bet ä nkandet Besv ä rsregler vid allm ä n fastighetstaxering, f ö ljd ä ndringar-m.m.
(Ds B 1980:8)

I
delbet ä nkandena Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32 och 33), Fastighetstaxering
81 Industribyggnader (SOU 1979:81) och F ö rseningsavgift vid allm ä n
fastighetstaxering (Ds B 1980:4) har kommitt é n i allt v ä sentligt
behandlat de fr å gor som avser 1981 å rs allm ä nna
fastighetstaxering. Lagstiftning har skett p å grundval av de tv å f ö rsta dolbet ä nkanden (prop.
1979/80:40, SkU 17, rskr 121, SFS 1979:1152-1154 resp. prop. 1979:80, SkU 46, rskr
280, SFS 1980:149-150). Kommitt é n har vidare i delbet ä nkandet Villabeskattning 81 (Ds
B 1980:5) lagt fram f ö rslag r ö rande 1981 å rs villabeskattning. Detta bet ä nkande
liksom bet ä nkandet ang å ende f ö rseningsavgift remissbehandlas f.n.

Kommitt é n
redovisar i f ö religgande delbet ä nkande å terst å ende delar
av utredningsuppdraget i fr å ga om 1981 å rs allm ä nna fastighetstaxering. D ä rvid
behandlas fr å gor som r ö r beslutsunderlag och kontrollm ö jligheter
vid fastighetstaxerings.n, r ä ttelse och besv ä r, p å f ö ljder
samt sekretessbest ä mmelser. Vidare l ä gger kommitt é n fram f ö rslag
till f ö ljd ä ndringar i andra f ö rfattningar med anledning av
fastighetstaxerinos lagen.

I
ett senare betankande avser kommitt é n att redovisa ö verv ä ganden r ö rande s ä rskild
fastighetstaxering och ett system med s.k. rullande fastighetstaxering.

Beslutsunderlaget
vid fastighetstaxeringen grundar sig till stor del p å de
uppgifter som fastighets ä garna l ä mnar. Kommitt é n f ö ruts ä tter dock att en st ö rre del av de uppgifter i
framtiden kommer att kunna h ä mtas fr å n olika myndighets-register. Denna fr ä ga kommer
att behandlas i samband med kommitt é ns ö verv ä ganden ang å ende rullaride fastighetstaxering. Ä ven
kontrollen av l ä mnade uppgifter b ö r ske med hj ä lp av de
data om fastigheterna som finns registrerade hos myndigheterna. En m ö jlighet
till kontoll best å r ä ven i en ut ö kad r ä tt

Prop.
1980/81:111 42

till
besiktning, vilket kommitt é n f ö resl å r skall g ä lla vid 1981 å rs allm ä nna fastighetstaxering.

Betr ä ffande r ä ttelse
och besv ä r vid allm ä n fastighetstaxering f ö resl å r kommitt é n att
nuvarande regler skall g ä lla ä ven i forts ä ttningen med i stort sett of ö r ä ndrat
inneh å ll. Kommitt é n f ö resl å r ä ven en viss utvidgning av till ä mpningsomr å det f ö r besv ä r i s ä rskild
ordning. S å dan besv ä rsr ä tt f ö resl å s f ö religga dels om de uppgifter p å vilka
taxeringen grundas ä r oriktiga - bortsett fr å n
bagatellfel - dels om en domstol vid pr ö vning av besv ä r ö ver taxeringen fr å ng å r en av
RSV eller l ä nsstyrelse utf ä rdad anvisning. De f ö reslagna besv ä rsgrunderna
har ansetts inte kr ä va n å gon ä ndrad lydelse av nuvarande lagregler.

Nuvarande
best ä mmelser i fr å ga om oriktiga uppgifter vid allm ä n
fastighetsdeklaration innefattar straffp å f ö ljd i de fall oriktigheten har l ä mnats upps å tligt
eller av grov oaktsamhet. Kommitt é n konstaterar att omfattningen av det straffbara
omr å det i och f ö r sig ä r v ä l avv ä gd och b ö r beh å llas. Det har dock visat sig att best ä mmelserna
inte till ä mpas i praktiken. Kommitt é n f ö rordar d ä rf ö r en effektivisering
av den anm ä lningsskyldighet som redan enligt nuvarande ordning
å vilar
fastighetstaxeringsn ä mndens ordf ö rande, lokala skattemyndigheten och skattechefen.
N ä rmare anvisningar h ä rom b ö r utf ä rdas av RSV efter samr å d med riks å klagaren.

Best ä mmelser
om handlingssekretess och tystnadsplikt vid fastighetstaxeringen f ö resl å s
anpassas till den nya sekretesslagstiftningen.. Detta inneb ä r att
dessa fr å gor inte beh ö ver s ä rskilt regleras i FTL efter den 1 januari 1981.

Uppgifter
fr å n fastighetstaxeringen har betydelse inom m å nga olika
omr å den. Det ursprungliga och alltj ä mt fr ä msta--syft:et med fastighetstaxeringen ä r att ta
fram underlag f ö r den kommunala garantibeskattningen. Uppgifterna
anv ä nds vidare f ö r en m ä ngd andra ä ndam å l framf ö r allt inom beskattnings-

Prop.
1980/81:111 43

omr å det. Som e:-:empel
h ä rp å kan n ä mnas schablonbeskattningen av en- och tv å familjsfastigheter,
realisationsvinstbeskattningen och kapitalbeskattningen. Fastighetstaxeringen
har betydelse ä ven utanf ö r beskattningsomr å det, t.ex. vid f ö rv ä rv av
jordbruks- och hyresfastigheter och vid till ä mpningen av vissa
kapitalplacerings- och fonderingsregler. H ä rav f ö ljer att ä ndringar av reglerna f ö r
fastighetstaxeringen ocks å ger upphov till vissa f ö ljd ä ndringar
p å andra omr å den.

Kommitt é n har i
delbet ä nkandet Villabeskattning 81 (Ds B 1980:5) redovisat ö verv ä ganden
och f ö rslag r ö rande schablonbeskattningen av villor. Detta uppdrag
grundade sig p å s ä rskilda till ä ggsdirektiv till kommitt é n. I ö vrigt har
kommitt é n ansett det ligga utanf ö r utredningsuppdraget att ta upp de f ö ljdfr å gor som
uppkommer genom att niv å n p å taxeringsv ä rdena stiger vid 1981 å rs allm ä nna fastighetstaxer
ing. D ä remot, har kommitt é n behandlat s å dana■f ö ljdfr å gor' sum uppkommer genom de nya
skattepliktsreglerna och andra ä ndringar av principiell natur vid
fastighetstaxeringen.

Med
h ä nsyn till den i FTL inf ö rda huvudsaklighetsprincipen n ä r man avg ö r om en
fastighet skall vara skattepliktig eller inte f ö resl å r kommitt é n att m ö jlighet
inf ö rs att f å ett officiellt v ä rderingsutl å tande ä ven f ö r
skattefria fastigheter. Detta f ö resl å s ske genom att till ä mpningsomr å det f ö r lagen
om s ä rskilt uppskattningsv ä rde p å fastighet vidgas.

Reglerna
om indelning av byggnader och mark i FTL - tidigare ingick dessa n ä stan
uteslutande i RSV:3 anvisningar - styr i h ö g grad taxeringsbesluten om skatteplikt,
beskattningsnatur och indelning i taxeringsenheter. Dessa regler f ö ranleder
en mindre f ö ljd ä ndring i st ä mpelskattelagen som r ö r fr å gan om
vilka kommunala markf ö rv ä rv som skall vara undantagna fr å n st ä mpelskatteplikt.

Prop.
1980/81:111 44

Skattepliktsbest ä mmelserna
har inte enbart ä ndrats med avseende p å huvudsaklighetsprincipen.
En annan f ö r ä ndring ä r att man i allt v ä sentligt har slopat kravet p å att ä gander ä tten
skall tillkomma s ä rskilt angivna ä garkategorier f ö r att
skattefrihet skall f ö religga. Vidare har en anpassning till dagens samh ä llsf ö rh å llanden
skett genom att de skatte-befriande anv ä ndingsomr å dena utvidgats. Dessa ä ndringar
har f ö ranlett kommitt é n att f ö resl å vissa ä ndringar i KL, Si och Sf.

Ä garkravets slopande f ö resl å s i
princip sl å igenom vid inkomsttaxeringen. Kommitt é n har s å lunda f ö reslagit
att ä gare till fastighet som avses i 3 kap. FTL skall frikallas fr å n
skattskyldighet f ö r inkomst av fastigheten i aen m å n
inkomsten h ä rr ö r fr å n s å dan allm ä nnyttig verksamhet som ä garen sj ä lv
bedriver. D ä remot har kommitt é n inte ansett sig kunna f ö resl å att ocks å huvudsaklighetsprincipen
skall sl å igenom vid inkomsttaxeringen p å det
viset att inkomst fr å n f ö rv ä rvsk ä lla vari fastighet ing å r alltid
skall vara antingen i sin helhet skattefri eller skattepliktig. Kommitt é n har i
st ä llet f ö reslagit att nuvarande ordning skall beh å llas.
Detta inneb ä r att inkomst av fastighet som anv ä nds delvis
i allm ä nnyttig och delvis kommersiell verksamhet kommer att ber ä knas
endast i fr å ga om den sistna.Tinda verksamheten.

Vissa
fastighetskategorier har dock ansetts inte b ö ra å tnjuta n å gon skattelindring
ut ö ver garantiskatteeffekten. Det r ö r sig h ä r om kommunikationsanl ä ggningar,
distributionsanl ä ggningar och reningsanl ä ggningar
d ä r ä garen f ö resl å s bli oinskr ä nkt skattskyldig f ö r inkomst av fastighet ä ven. efter
den 1 januari 1981.

Vid
f ö rm ö genhetstaxeringen ä r i dag aULa skattefria
fastigheter generellt undantagna fr å n f ö cm ö genhetsskatteplikt. De skall allts å inte tas
upp som tillg å ng vid f ö rm ö genhetsber ä kningen. Denna regel har emellertid inte n å gon st ö rre

Prop. 1980/81:111 45

skattelindrande
effekt. Fastighet m å ste n ä mligen i dag ä gas av vissa angivna r ä ttssubjekt
f ö r att kunna undantas fr å n skatteplikt vid fastighetstaxeringen och dessa r ä ttssubjekt
ä r
normalt inte ö ver huvud skattskyldiga till f ö rm ö genhetsskatt.
Museer, vissa kyrkobyggnader och kommunkationsan-l ä ggningar m.m.
kan dock ä gas av n å gon som normalt ä r f ö rm ö genhetsskattskyldig.
Ä garkravets
slopande i den nya FTL har f ö ranlett kommitt é n att f ö resl å en inskr ä nkning i
den generella skattefriheten vid f ö rm ö genhetstaxeringen f ö r skattefria fastigheter.
Inskr ä nkningen inneb ä r att den som ä r skattskyldig till f ö rm ö genhetsskatt
skall ta upp ä ven skattefri fastighet som tillg å ng vid f ö rm ö genhetsber ä kningen dock
ej museibyggnader, kommunikationsanl ä ggningar m.m. Ber ö rda fastigheter f ö resl å s kunna å s ä ttas s ä rskilt
uppskattningsv ä rde.

Vidare
redovisar kommitt é n vissa rent redaktionella f ö ljd ä ndringar til
FTL. Det r ö r sig bl.a. om ä ndringar med anledning av
att skattskyldigheten f ö r t ä kt.mark i vissa fall f ö rts ö ver fr å n ä gare till
nyttjander ä ttshavare. Ö verv ä ganden redovisas ocks å r ö rande
vissa fr å gor som ansetts b ö ra ber ö ras men
som inte f ö ranlett n å got f ö ljd ä ndringsf ö rslag fr å n kommitt é n. Detta ä r i n å gra fall betingat av att inom budgetdeparte.mentet f.n.
behandlas vissa f ö ljdfr å gor till FTL s å som fastighetsbegreppet vid
realisationsvinstbeskattning och substansminskningsavdrag f ö r takt.

F ö ljd ä ndringarna
f ö resl å s tr ä da i kraft den 1 januari 1981 d å 1981 å rs
fastighetstaxeringsbeslut skall b ö rja g ä lla.

Prop.
1980/81:111 46

Bilaga 2

Fastighetstaxeringskommitt é ns f ö rfattningsf ö rslag

1
F ö rslag till

Lag
o.m ä ndring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

dels
att 18 kap. 21 och 29-43 §§ och 21 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall inf ö ras tre nya kapitel, 22-24 kap. av nedan angivna
lydelse.

18
kap.

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

21
§

Vad
i 16-20 §§ ä r sagt om Vad i 16-20 och 4 2 s5 ar

fastighetsdeklaration g ä ller sagt om fastighetsdeklara-

ä ven
betr ä ffande andra upp- tion g ä ller ä ven betr ä ffan-

gifter, som l ä mnas till led- de andra uppgifter, som

ning vid allm ä n fastighets- l ä mnas till ledning vid

taxering och betr ä ffande av allm ä n fastighetstaxering

myndighet vid ta;<er ingskon- och betr ä ffande av myndig

troll uppr ä ttade handlingar. het vid ta.xer ingskontroll

uppr ä ttade
handlingar.

29 §

Inneh å llet

i de

klaration

f å r.

uto.m i

de fa

11 som an-

qes i

19
§ ,

inte

yppas f ö r

annan

ä n den

som

sj ä lv f å r

ta de

1 av de

klara

tionen i

fr å ga Ej

heller

f å r f

ö r obe-

h ö rig

uppenb

laras

vad som

Ka

n uppgift som

beh ö vs

f ö r

att ta;<ei:a en

fastig-

het

inte utan avsev ä rd o-

l ä ge

nhot erh å llas

p ä
an-

nat

s ä tt som
anges

; i detta

kapi

tel f å r fastiqhets-

taxeringsn ä mnd besiktiga

fast

igheten ä ven i

. andra

Nuvarande
Ivdelse

upplysts

eller i ö vrigt

yttrats vid sammantr ä de

med fasti

.ghetstaxerings-

F ö reslagen
lydelse

fall
ä n
som avses i 3 g. I fr å '-ja om s å dan besiktning g ä l ler 3 0-41 S.jj.

Den
som till ledning vid

allm ä n
fastighetstaxering

upps å tligen
eller av grov

oakt

:3amhet l ä mnat
handling

med

oriktig uppgift och

d ä ri

genom f ö ranleder
fara

f ö r

att taxeringen blir f ö r

l å g

d ö mes
till b ö ter eller

f ä nc

lelse i h ö gst sex
m å na-

der. De

;n som upps å tligen el-

ler

av grov oaktsamhet

underl å ter att
l ä mna all-

m ä n

fastighetsdeklaration

d ö mes
till b ö ter.

I

ringa fall d ö mes ej

till

. ansvar enligt f ö rsta

eller andra stycket.

Besiktning
f å r ske

en-

dast om det finns an

led-

ning anta att s å dan

upp-

gift, som avses i 29

§,

ä r felaktig eller brist-

f ä llig
och uppgiften

ä r

av v ä sentlig
betydel

se

f ö r å s ä ttande
av en

rik-

tig
taxering.

31
§

L ä nsr ä tten i
det l ä n d ä r

fastigheten ä r bel ä gen be-

slutar om besiktning

p å

framst ä llning
av fas

tighets-

taxeringsn ä mnden.

Mot beslut om besi

ktning

32
§

f å r talan
inte f ö ras.

I
beslut om besiktning skall redovisas vad denna

Prop. 1980/81:111

Nuvarande lydelse

48

F ö reslagen lydelse

33 §

34 §

skall avse. Om det finnes p å kallat f å r ä ven tid f ö r besiktningen best ä mmas. Beslutet skall senast vid f ö rr ä ttning f ö r verkst ä llighet
mot bevis l ä mnas till fastighets ä garen och annan, hos vilken verkst ä llighet sker. Kan beslutet inte ö verl ä mnas vid f ö rr ä ttningen
skall det delges genom r ä ttens f ö rsorg.

Har

fastig

ihetstaxerinas-

n ä mnd

gjort

fra:T',3t ä ll

ninc

om besiktnir

ig och beh

ö vs

inte

l ä ngre

å tg ä rden .

skall

n ä mnd

en gena

iSt anm ä la

det-

ta till r ä tten.

L ä nsr ä tten

skall
omedel-

bart
upph ä va

beslut
om be-

siktning
n ä r

anm ä lan enliai

33 5 har skett.

Innan beslut om besiktning verkst ä lls skall fas-

Prop.
1980/81:111

Nuvarande
lydelse

49

Föreslagen"lydelse

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 111

36 §

tighets ä garen
beredas till-

f ä lle att
inst ä lla sig till

f ö rr ä ttningen.
Detsamma

g ä ller nyttjander ä ttshava-

re som ber ö rs av å tg ä rden.

Kan
den som avses i f ö r-

sta stycket inte utan n ä mn-

v ä rt
uppskov kallas till

f ö rr ä ttningen
eller instal.-

la sig vid denna, f å r verk-

st ä llighet
ä nd å ske under

f ö ruts ä ttning
att s ä rskilt

tillkallat vittne ä r n ä r-

varande. Ä r den,
hos vil-

ken besiktning av
bostads-

utrymme skall ske, inte

n ä rvarande,
f å r dock f ö r-

r ä ttningen
genomf ö ras en-

dast om det kan antas
att

fastiqhets ä qaren
eller an-

nan s ö ker f ö rhala besikt-

ningen eller att den av

annat sk ä l
kommer att f ö r-

Fa

istighets ä garen
och

an-

nan

hos vilken verkst ä

11ig-

het

sker har

r ä tt att

till-

kall

.a vittne.

F ö rr ä ttningen

f å r

dock inte

i on ö dan

up-

peh å

lilas i v ä ntan p å a

tt

vittne skall

inst ä lla

sig.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

37 §

38 §

39 §

Besiktni

ng skall

verk-

st ä llas s å

att den

inneb ä r

minsta m ö j

liga ol ä

genhet

f ö r den som ber ö rs

av be-

siktningen

. Skada

far inte

f ö rorsakas

p å egen

dem. L å s

och
annan

st ä ngning sanord-

ning f å r dock
brytas.

Verst ä llighet av besikt-

ning

i

bostadsutr■

y'mme f å r

inte

utan medg

ivande

av

den

som ber ö rs

d ä rav

p å -

b ö r j

as

mellan

kl.

19

och

kl. 8.

Fastighetstaxerincsn ä r.in-

dens
ordf ö rande, konsulent

eller tj ä nsteman som bi-

tr ä der n ä mnden
verkst ä ller

beslut ora
besiktninq. Om

det ä r p å kallat f å r annan

ledamot
i n ä mnden n ä rvara.

Å tg ä rd som avses i 37 §

sista
meningen skall verk-

st ä llas av kronorogdemyn-

digheten.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

40 §

Vid

besiktning
ä r fas-

tighets ä garen skyldig att

l ä mna

de
upplysningar som

beh ö vs f ö r
besiktningens

verkst ä llande samt att l ä m-

na
tilltr ä de till fastig-

heten

och dess
byggnader.

41 §

Ang å ende verkst ä llighet

av
beslut om besiktning

skall
utf ä rdas bevis. Vad

i 32 § andra stycket f ö re-

skrivs r ö rande beslut om

besiktning
skall ä ga mot-

svarande
till ä mpning p å be-

vis om verkst ä lliqhet. Ä r

den som
skall erh å lla be-

vis inte
n ä rvarande vid

f ö rr ä ttningen,
skall bevis

l ä mnas ä ven
till n å gon som

kan
anses f ö retr ä da honom,

om s å dan person ä r
n ä rvaran-

de.

42 §

Innehållet i deklaration

f å r ,

utorr

1 i

de f

ill som

an-

ges i

19

§ ,

inte

yppas

f ö r

annan

ä n

den

1 som

sj ä lv

f å r

ta de

1 av

■
de

iklarationen

i

fråga.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
1

.vdelse

Ej
heller

f å r f ö r obe-

h ö rig
uppenbaras vad som

upplysts ell

.er i ö vriqt

yttrats vid

sammantr ä de

med fastighetstaxerings-

n ä mnd
eller

vid besikt-

ning enligt

denna lao.

43 §

Den
som till ledning vid

allm ä n fastighetstaxering

upps å tligen
eller av grov

oaktsamhet l ä mnat
handling

med oriktig uppgift och

d ä rigenom
f ö ranleder fara

f ö r att
taxeringen blir

f ö r l å q d ö mes
till b ö ter

eller f ä ngelse
i h ö gst se:-:

m å nader.

Den som upps å tligen
eller

av grov oaktsamhet
under-

l å ter att
l ä mna allm ä n fas-

tighe tsdeklara tion d ö mes

till b ö ter.

I ringa fall d ö mes ej

till ansvar enligt f ö rsta

eller andra stvcket.

Prop.
1980/81:111 53

21
kap.

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

1 § '

Besv ä r av ä gare av
fastig-

het skall ha inkommit
senast

den 15 september under
taxe-

rings å ret.

Kommuns
besv ä r skall an-

f ö ras f ö re utg å ngen av
ok-

tober m å nad
under taxerings-

å ret.

Taxeringsintendent har

r ä tt att
anf ö ra besv ä r in-

till ut å ngen av
november

m å nad
under taxerings å ret.

Han skall inom samma tid

ange yrkanden och
grunder

f ö r besv ä rstalan,
om inte

med h ä nsyn
till utred-

ningens vidlyftighet el-

ler andra synnerliga sk ä l

l ä nsr ä tten
medger anst å nd.

Inkom.r.er
besv ä r fr å n ä ga-

re av fastighet efter
den i

f ö rsta
stycket angivna tiden

men f ö re utg å ngen av
novem-

ber m å nad
under taxerings-

å ret, f å r l ä nsr ä tten pr ö va

besv ä ren om
taxeringsinten-

denten helt eller delvis
bi-

tr ä der i
sak.

Har l ä nsr ä tten
avgjort be-

sv ä r ö ver
viss taxering, f å r

Talan mot :

fastighets-

taxeringsn ä mnds
beslut

f ö rs
genom b(

esv ä r hos

l ä nsr ä tten. Besv ä r f å r

anf ö ras av

ä qare av den

fastiqhet

beslutet r ö r

samt av ve-

derb ö rande
kommun och

taxeringsint

endent.

'senaste
Ivdelse 1980:149

Prop. 1980/81:111 54

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

besv ä r inte
anf ö ras hos l ä nsr ä tten r ö rande samma taxering.

2 §

Har

besv ä rshandl

ingarna

s ä nts

till
annan l ä nsr ä tt

ä n den

som har
att

pr ö va

besv ä r

en, utg ö r de

tta inte

hinder

f ö r m å lets

pr ö vning.

Handlinqarna
skall

d å ome-

delbar

t ö vers ä ndas

till den

l ä nsr ä tt som
skall

pr ö va

besv ä ren.

3 §

Besv ä r av

ä qare

av f

astig-

h

et

skall h

a
inkommit

senast

d

en

15

sept

ember

under

taxe-

rinasaret.

4 §

Kommuns
besv ä r

skall
anf ö r-

as

f ö r

■e
utg å naen

av
oktober

m ä

nad

under taxerinqs å ret.

5 §

Taxeringsintondent
har r ä t: att anf ö ra besv ä r intill utg å ngen av november .m å nad under taxer ings å ret.

Prop. 1980/81:111

Nuvarande lydelse

55

F ö reslagen lydelse

6 §

7 §

8 §

Han

skall
inom samma tid

ange
yrkanden och grunder

f ö r

besv ä rstalan, om inte

med

h ä nsyn till utred-

ningens
vidlyftighet eller

andra
synnerliga sk ä l l ä ns-

r ä tten medger anst å nd.

Inkommer

besv ä r

fr å n ä qa-

re av fasti

.ghet e

fter den
i

3 § angivna

1 tiden

men f ö re

utg å ngen av novem

ber m å nad

under
taxerings å ret, f å r

l ä nsr ä tten

pr ö va

besv ä ren

ora tar-ierinc

IS in ten

den t en

helt
eller

delvis

bitr ä der

besv ä ren i sak.

Har l ä nsr ä tten

avgjort

besv ä r ö ver viss

taxering,

f å r

besv ä r inte anf ö ras

hos

l ä nsr ä tten r ö rande sam-

ma taxerinq.

Vid pr ö vning av m å l om

fastighetstaxering
best å r

l ä nsratten av en lagfaren

domare,
varderingstekniska

ledam ö ter och n ä mndeman.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

R ä tten ä r domf ö r med en laq-

faren
domare och tre

andra le-

dam ö ter, varav minst

en v ä rde-

ringsteknisk
ledamot

och

minst tv å n ä mndem ä n.

om inte

annat f ö ljer av 18 §

laaen

(1971:289)
om allm ä nna f ö r-

valtningsdomstolar.

Fler ä n

fyra
ledam ö ter, ut ö v

sr den

laqfarne
domaren f å r

inte

tj ä nstg ö ra
i r ä tten.

Samman-

trade
med samtliqa 1

edam ö ter

f å r dock h å llas
f ö r

ö verl ä ac-

ninq r ö rande de v ä rd

er inas-

grunder
som avse.s sk

ola
till-

9
§

lampas.

Varder ingsteknisk

ledamot
i

l ä nsr ä tt

skall
vara

myndig

svensk medborgare
oc

:h ha sa
k-

kunskap
i

fr ä ga om E

astiqhets-

v ä rdering

. Bland
de

v ä rder inqs-

tekniska

ledam ö terna

i skall fin-

nas f ö retr ä dd
s å dan

sakkunskap

betr ä ffan

de olika
si

.ag av fas-

tiqheter.
Bes tamm

elsen i
20

§ andra

stvcket
1

agen
(1971:

28 9) om

allmanna

f ö rvaltninqsdomstolar

skall
ock

s ä till ä mpa

is betr ä f-

fande v ä r

derinqsteKnisk
leda-

mot.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

10
§

N ä mndeman
som avses i 3 §

utses f ö r tiden
fr å n och med

den 1 juli det å r.

d å allm ä n

fastighetstaxering

ä ger rum,

till och med den 30

juni
det

å r d å s å dan taxerin

ig sker

n ä sta g å ng.

V ä rderingsteknisk

ledamot;
i

l ä nsr ä tt f ö rordnas

av rege-

ringen f ö r tid
som

s ä qs i

f ö rsta
stycket.

22 kap.

Om besv ä r ö ver l ä nsr ä tts och
kammarr ä tts beslut

1
§

Besv ä r ö ver l ä nsr ä tts
beslut i m å l om fastighetstaxering f ä r, f ö ruto.m i
de fall som avses i 33 § f ö rvaltningsprocesslagen (1971:291) anf ö ras om l ä nsr ä tten har ä ndrat
fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat s å dan ä ndring.

2
§

Mot
l ä nsr ä tts beslut i fr å ga, som avses i 20 kap. 15 § f å r talan
inte -f ö ras.

3
§

Vid
besv ä r ö ver l ä nsr ä tts beslut skall besv ä rshandlingen ha kommit in

om
besv ä ren har anf ö rts av fastighets ä gare, inom tv å m å nader fr å n det han
har f å tt dei av det ö verklagade beslutet, samt

om
besv ä ren har anf ö rts av taxeringsintendent eller kommun,

Prop.
1980/81:111 58

inom
två månader från den'dag, då länsrättens beslut meddelades.

4 §

Vid
pr ö vning av m å l om allm ä n fastighetstaxering best å r kammarr ä tt av tre
lagfarna ledam ö ter samt tv å av de s ä rskilda ledam ö ter som avses i 5 § . Utevaro av en av de s ä rskilda
ledam ö terna hindrar dock inte att m å l avg ö rs om tre av kammarr ä ttens ledam ö ter ä r ense om
slutet.

Utan hinder av vad som s ä gs i f ö rsta
stycket f å r regeringen betr ä ffande vissa grupper av ifr å gavarande
m å l f ö reskriva, att best ä mmelsen om att s ä rskilda
ledam ö ter skall delta vid m å lens pr ö vning inte skall till ä mpas.

5
§

Regeringen
f ö rordnar f ö r h ö gst fem å r i s ä nder f ö r varje kammarr ä tt minst nio, h ö gst tjugo
i praktiska v ä rv f ö rfarna personer med god k ä nnedom om
fastighetsf ö rh å llanden i allm ä nhet att efter kallelse intr ä da s å som ledam ö ter i ka.mmiarr ä tten vid handl ä ggning av
m å l, som avses i 4 § . Av dessa personer skall i fr å ga om
varje kammarr ä tt .minst tre ä ga kunskap betr ä ffande v ä rdering
av skogsmark och v ä xande skog, minst tv å betr ä ffande v ä rdering
av vattenf ä llsfastighet, minst tv å betr ä ffande v ä rdering
av jordbruksfastighet i ö vrigt och minst tv å betr ä ffande v ä rdering
av annan fastighet i ö vrigt. Avg å r s å dan person under den tid, f ö r vilken
han har blivit utsedd, f ö rordnar regeringen annan person i hans st ä lle.

Ledamot
som h ä r s ä gs skall vara myndig svensk medborgare. Han f å r inte
vara i konkurstillst å nd.

6 S

Regeringen
meddelar n ä rmare f ö reskrifter ang å ende inkallande av de i 5 § n ä mnda
ledam ö ter till tj ä nstg ö ring i kammarr ä tt samt ang å ende ordnandet av kammarr ä tts
arbete med handl ä ggning

Prop.
1980/81:111 59

av
mål angående all.män fastighetstaxering och därmed sammanhängande
frågor.

7 §

Vid
besv ä r ö ver kammarr ä tts beslut i m å l ang å ende allm ä n fastighetstaxering skall besv ä rshandlingen
ha kommit in inom tv å m å nader fr å n den dag d å klaganden har f å tt del av beslutet.

23
kap. Om besv ä r i s ä rskild ordning

1 §

Har
ä gare
av fastighet, som skall f å underr ä ttelse enligt 20 kap. 18 § , inte f å tt s å dan
underr ä ttelse senast den 15 augusti under taxerings å ret, f å r ä garen anf ö ra besv ä r intill
utg å ngen av å ret efter taxerings å ret.

2 §

Den
som enligt 21 kap. 1 § f å r f ö ra talan mot fastighetstaxe-ringsn ä m.nds
beslut f å r f ö re utg å ngen av femte å ret efter taxerings å ret anf ö ra besv ä r,

1. om
fastighet eller del av fastighet genom f ö rbiseende

inte har blivit taxerad

2.
om taxering har ä gt rum av
annan egendom ä n fastighet

3.
om fastighet har upptagits s å som
skattepliktig fast ä n den ä r undantagen fr å n skatteplikt, eller har undantagits
fr å n skatteplikt, trots att s å inte hade bort ske

4.
om fastighet eller del av
fastighet har taxerats p å mer ä n en ort

5.
om taxeringsbeslut betr ä ffande
fastigheten har blivit oriktigt p å grund av felr ä kning, misskrivning eller annat uppenbart f ö rbiseende,

6.
om eljest s å dana omst ä ndigheter
f ö religger, som har bort f ö ranleda v ä sentligt annorlunda taxering och s ä rskilda sk ä l f ö religger
f ö r pr ö vning av besv ä ren

Prop.
1980/81:111 60

7.
om underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 §§, har
haft felaktigt innehåll.

3 §

Besv ä r enligt
detta kapitel pr ö vas av l ä nsr ä tten. Har taxeringen pr ö vats av l ä nsr ä tten,
skall kammarr ä tt pr ö va m å let. Har taxeringen pr ö vats av
kammarr ä tt eller regeringsr ä tten, skall regeringsr ä tten pr ö va m å let.

Regeringsr ä tten och
kammarr ä tten f å r, om besv ä r enligt detta kapitel finnes b ö ra upptas
till pr ö vning, f ö rord:ia att m å let skall upptas och vidare handl ä ggas av l ä nsr ä tt.

4
§

Anf ö rs besv ä r i s ä rskild
ordning hos l ä nsr ä tt, ä ger 21 kap. 2 § motsvarande till ä mpning.

24
kac. ö vriaa best ä mmelser om besv ä r

1
§

Besv ä rsr ä tt tillkommer
den som vid ing å ngen av taxerings å ret ä r ä gare av
fastighet liksom den som d ä refter, dock senast f ö re ing å ngen av
femte å ret efter taxerings å ret, har blivit ä gare av fastigheten ä vensom arrendator,
vilken j ä mlikt avtal, ing å nget efter
kommunalskattelagens ikrafttr ä dande, gentemot ä gare har att ansvara f ö r skatt E ö r
fastighets garantibelopp.

2 §

Taxeringsintendent
f å r inom den f ö r honom g ä llande besv ä rstiden anf ö ra besv ä r till fastighets ä garens f ö rm å n. D ä rvid har han
samma beh ö righet som fastighets ä garen.

Prop. 1980/81:111 61

3 §

Finner
l ä nsr ä tt, kammarr ä tt eller regeringsr ä tten vid pr ö vning av
besv ä r r ö rande allm ä n fastighetstaxering, att taxeringen har verkst ä llts p å or ä tt ort
eller har underl å tits p å r ä tt ort, f å r r ä tten, efter vederb ö randes h ö rande,
vidtaga erforderlig r ä ttelse. Taxeringen f å r dock inte h ö jas ut ö ver vad
tidigare har best ä mts, om inte s å dan h ö jning har yrkats i besv ä ren.

4 §

Ang å ende
fullf ö ljd av talan mot beslut i anledning av besv ä r som har
anf ö rts i s ä rskild ordning, s å ock i fr å ga, som
avses i 3 § , skall i till ä mpliga delar g ä lla vad i denna lag i ö vrigt ä r f ö reskrivet
ang å ende besv ä r r ö rande allm ä n fastighetstaxering .

5 §

Har
part anf ö rt besv ä r ö ver l ä nsr ä tts eller kammarr ä tts beslut i m å l ang å ende fastighetstaxering,
f å r ä ven motpart f ö ra talan mot beslutet, ä ven om
den f ö r honom f ö reskrivna besv ä rstiden har utg å tt; dock å ligger
det honom att inko.mma med s å dana besv ä r inom en m å nad fr å n utg å ngen av den tid inom vilken de f ö rst anf ö rda besv ä ren har
skolat anf ö ras.

Å terkallas eller f ö rfaller eljest den f ö rsta besv ä rstalan, ä r ä ven den
senare besv ä rstalan f ö rfallen.

6 §

I
fr å ga om besv ä r enligt denna lag skall vad som ä r f ö reskri vet
f ö r kommun g ä lla j ä mv ä l for landstingskommun och annan menighet, som ä ger ut ö va beskattningsr ä -tt.

Prop.
1980/81:111 62

7 §

Av
l ä nsr ä tt behandlad fastighetstaxeringsfr å ga f å r å terf ö rvisas
till r ä tten f ö r f ö rnyad behandling.

Denna
lag tr ä der i kraft s å vitt avser 18 kap 21 § och 29-43 §§ tv å veckor
efter den dag, d å lagen enligt uppgift p å den utkommit
fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling samt i ö vrigt den
1 januari 1981 och skall till ä mpas f ö rsta g å ngen i fr å ga om allm ä n fastighetstaxering å r 1981.

Prop. 1980/81:111 63

2 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
taxeringslagen (1956:623)

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om taxeringslagen (1956:523)

att 158, 160-162 och 164-169 §§ skall- upph ö ra
att g ä lla och att rubrikerna n ä rmast f ö re
158, 164 och 168 §§ skall utg å .

Lagen omtryckt 1971:399

Senasce lydelse av

153 § 1979:175

160
§ 1979:175

161
§ 1979:175

161
§ 1979:175

162
S 1979:175

164 § 1-3 mom. 19 79:175

164
§ 4 mom. 1971:399 155 § 1971:399

165
§ 1971:399

157 § 1-2 mom. 1973:1106

157 § 3-4 mom. 1979:175

153 § 1979:175

159 § 1979:175

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1931 och skall till- l ä mpas
f ö rsta g å ngen i fr å ga
om allm ä n fastighetstaxering å c 1981.

Best ä mmelserna skall dock alltj ä mt till ä mpas
i fr å ga om fastighetstaxering å r 1980 och tidigare.

Prop. 1980/81:111 64

3 F ö rslaq till

Lag om ä ndring i
lagen (1971:289) om allm ä nna f ö rvaltningsdomstolar

H ä tiaenom f ö reskrivs i fr å ga
om lagen om allm ä nna f ö rvaltningsdomstolar (1971-.289)

att 11, 12, 16-19 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

11 § 2

Kam.marr ä tt ä r delad i avdelningar. Regeringen f å r best ä mma
att avdelning skall vara f ö rlagd till annan ort ä n den d ä r
domstolen har sitt s ä te.

Avdelning best å r
av presidenten eller en lagman s å som ordf ö rande sa.mt av minst tv- å kammarr ä ttsr å d, av vilka en ä r
vice ordf ö rande.

Om s ä rskild sammans ä ttning Om s ä rskild sammans ä ttning

av kammarr ä tt vid
behandling av kammarr ä tt vid behandling

av m å l om fastighetstaxering av m å l om fastighetstaxering

finns best ä mmelser i ta:<erinas- finns best ä mmelser i fasti » :;-

lagen (1956:623). Best ä mmelser hetstaxeringslagen (1979:1152)

om domf ö rhet vid
behandling av Best ä mmelser om domf ö rhet vid

kommunalbesv ä rsm å l finns i behandling av kommunalbesv ä rs-

13 a § . m å l finns i 13 a § .

12 § -

Kammarr ä tt ä r domf ö r
med tre lagfarna ledam ö ter. Fler ä n fyra lagfarna ledam ö ter f å r ej sitta i r ä tten.

N ä r det ä r s ä rskilt f ö reskrivet att n ä mndeman
skall ing å i r ä tten, ä r kammarr ä tt domf ö r
m.ed tre lagfarna ledam ö ter och tva n ä mndem ä n. Fler an
fyra lagfarna ledam ö ter och tre n ä mndem ä n f å r i s å dant fall ej
sitta i ratten. Kammarr ä tt ä r dock domf ö r utan n ä mndem ä n

1, Lagen om trvek t 1979:165

Senaste lydelse 1980:274

Senaste lydelse 1980:274

Prop. 1980/81:111 65

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

1.
vid pr ö vning av
besv ä r ö ver beslut som ej inneb ä r att m å let avg ö res,

2.
vid f ö rordnande
r ö rande saken i avvaktan p å m å lets avg ö rande samt vid annan å tg ä rd som
avser endast m å ls beredande,

3.
vid beslut varigenom domstolen
skiljer sig fr å n m å let utan att d ö tta pr ö vats i sak.

Handl ä gges m å l som
avses i andra stycket gemensamt med annat .-r. å l, f å r n ä mndem ä n deltaga
vid handl ä ggningen ä ven av det senare m å let.

Om
domf ö rhet vid behandling Om domf ö rhet vid behandling

av m å l om fastighetstaxering av m å l om fastighetstaxering

finns best ä mmelser i taxerings- finns best ä mmelser i
fastig-

lagen (1956:623). Best ä mmelser hetstaxeringslagen (1979:1152).

om domf ö rhet vid behandling av Best ä mmelser om domf ö rhet

kommunalbesv ä rsm å l finns i vid behandling av kommunalbs-

13
a § . sv ä rsm å l finns i 13 a §

Regeringen
best ä mmer i vilken omfattning å tg ä rd som avser endast m å ls beredande f- å r
vidtagas av lagfaren ledamot i kammarr ä tten eller annan tj ä nsteman vid denna.

16 §

L ä nsr ä tt f å r efter
beslut av regeringen vara delad i avdelningar. Avdelning best å r av ordf ö rande och
minst tv ä r å dm ä n. Ordf ö rande ä r lagmannen eller en chefsr å dman.

Om
s ä rskild sammans ä ttning Om s ä rskild sammans ä ttning

av
l ä nsr ä tt vid behandling av av l ä nsr ä tt vid
behandling av

m å l om fastighetstaxering m å l av fastighetstaxering

finns
best ä mmelser i taxer ings- finns best ä mmelser i fastig-

lagen (1956:623). hetstaxeringslagen (1979:1152).

17 § 5

L ä nsr ä tt ä r domf ö r med en
lagfaren domare och tre n ä mnde.Ti ä n om inte annat f ö ljer av 13 § . Fler ä n fyra n ä mndem ä n f å r inte
sitta i r ä tten.

4
Senaste lydelse 1979:165

Senaste
lydelse 1979:165 5
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 111

Prop. 1980/81:111 66

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

Om
domf ö rhet vid behandling Om domf ö rhet vid behandling

av
m å l om fastighetstaxering av m å l om fastighetstaxering

finns, f ö rutom i 18 § , be- finns, f ö rutom i 18 § , be-

st ä mmelser i
taxeringslagen st ä mmelser i fastighetstaxe-

(1956:623) . ringslagen (1979:1152).

Regeringen
best ä mmer hur m å nga n ä mndem ä n som skall finnas i varje l ä n f ö r tj ä nstg ö ring i l ä nsr ä tten. L ä nsr ä tten f ö rdelar tj ä nstg ö ringen
mellan n ä mndem ä nnen efter samr å d med dem.

§ 18

L ä nsr ä tt ä r domf ö r med en
lagfaren domare ensam

1.
n ä r å tg ä rd som
avser endast m å ls beredande vidtages,

2.
vid s å dant f ö rh ö r med vittne
eller sakkunnig som beg ä rts av annan l ä nsr ä tt samt vid s å dant f ö rh ö r i ä rende enligt utl ä nningslagen (1954:193) som
beg ä rts med st ö d av 40 § sam.ma lag,

3.
vid beslut._som avser endast r ä ttelse av
felr ä kning, felskrivning eller annat uppenbart f ö rbiseende,

4.
vid beslut, s å vitt g ä ller
svenskt k ö rkort, trafikkort eller traktorkort, om å terkallelse
tills vidare eller, s å vitt g ä ller utl ä ndskt k ö rkort, om v ä gran tills vidare att godk ä nna k ö rkortet,
n ä r det ä r uppenbert att s å dant beslut b ö r
meddelas,

5.
vid annat beslut som inte
innefattar slutligt avg ö rande av m å l.

6.
m å l om besiktning en-liqt fastiqhetstaxeringsla-

gen
(1979: 1152).

Om
det inte ä r p å kallat av s ä rskild anledning att m å let pr ö vas av fullsutten
r ä tt, ä r l ä nsr ä tt domf ö r med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
pr ö vning av m å let i sak.

Vad
som s ä gs i andra stycket g ä ller ä ven vid avg ö rande av

1.
m å l om utd ö mande av vite,

2.
m å l enligt beviss ä kringslagen
(1975:1027) f ö r skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen
(1979:880) om betalningss ä kring f ö r skatter, tullar och avgifter, om handlings
undantagande fr ä n taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning
och om

Senaste
Ivaelse 1930:335

Prop. 1980/81:111 67

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

befrielse
fr å n skyldighet att l ä mna kontrolluppgift enligt taxeringslagen
(1956:623),

3.
m å l om omh ä ndertagande
f ö r utredning enligt 30 § barnav å rdslagen (1960:97),

4.
m å l enligt uppb ö rds- och
folkbokf ö ringsf ö rfattningarna med undantag av m å l om
arbetsgivares ansvarighet f ö r arbetstagares skatt,

5.
m å l om uppdelning av taxe-
m å l om uppdelning av taxeringsv ä rde enligt 8 § 3 mom. ringsv ä rde enligt 20 kap. 15 g sista
stycket kommunalskattela- fastighetstaxeringslagen

gen
(1928:370), (1979:1152),

6.
m å l som avser ä ndring av
taxerad inkomst med h ö gst 1000 kronor.

7.
m å l enligt skatte- och
taxeringsf ö rfattningarna i vilket beslutet ö verensst ä mmer med
parternas samst ä mmiga mening,

8.
m å l om r ä ttshj ä lp genom
offentlig t bitr ä de i ett ä rende hos en annan myndigfiet,

9.
m å l i vilket saken ä r
uppenbar.

19
§

N ä mndeman i
kammarr ä tt och l ä nsr ä tt utses genom val. Val f ö rr ä ttas av
landstinget eller, om i l ä net finns kommun som inte ing å r i
landstingskommunen, av landstinget och kommunfullm ä ktige med
den f ö rdelning dem emellan som l ä nsstyrelsen best ä mmer efter befolkningstalen.
I Gotlands l ä n f ö rr ä ttas val av kommunfullm ä ktige i
Gotlands kommun.

Valet
skall vara proportionellt, om det beg ä rs av minst s å
m å nga ledam ö ter som motsvarar den kvot, som erh å lls om
antalet n ä rvarande ledam ö ter delas med det antal personer som valet avser, ö kad med
1. Om f ö rfarandet vid s å dant proportionellt val ä r s ä rskilt f ö reskrivet.

Vart
tredje å c v ä ljes halva Vart tredje å r v ä ljes
halva antalet n ä mndem ä n i kammarr ä tt antalet n ä mndem ä n i kammarr ä tt och l ä nsr ä tt. N ä r val av
de och l ä nsr ä tt. N ä r val av' de n ä mndem ä n som ing å r i l ä nsratt n ä mndem ä n som ing å r i l ä nsr ä tt

Senaste
lydelse 1979:165

Prop.
1980/81:111 68

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

vid
behandling av m å l om fas- vid behandling av m å l om fastighetstaxering
skall ske fram- tighetstaxering skall ske framg å r av
taxeringslagen (1956:623). g å r av fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Regeringen
f å r f ö r visst l ä n f ö rordna att n ä mndem ä n i kammarr ä tt skall v ä ljas bland dem som f ö r samma mandatperiod har
utsetts till n ä mndem ä n i hovr ä tt. N ä mnde.man i hovr ä tt f å r ä ven i
annat fall, om han ä r beh ö rig d ä rtill, tj ä nstg ö ra som n ä mndeman i den kammarr ä tt inom vars domkrets han ä r kyrkobokf ö rd.

N ä mndeman i
kammarr ä tt och l ä nsr ä tt utses f ö r sex å r men f å r avg å efter tv å å r. Om n ä mndeman i s å dan r ä tt visar giltigt hinder, f å r r ä tten
entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio å r har r ä tt att fr å ntr ä da
uppdraget. Upph ö r n ä mndeman att vara valbar eller beh ö rig, 'f ö rfaller
uppdraget.

Best ä mmelser
om mandatperiod Best ä rrimelser om mandatperiod

f ö r s å dan n ä mndeman som ing å r f ö r s å dan n ä mndeman
som ing å r

i l ä nsr ä tt vid behandling av i l ä nsr ä tt vid
behandling av

m å l om f astighetsta:-cer ing m å l ora fastighetstaxering

finns
i taxeringslagen finns i fastighetstaxerings-

(1956:623). lagen (1979:1152).

N ä r
ledighet uppkommer, utses ny n ä mndeman f ö r den tid som å terst å r. Ä ndras antalet n ä mndem ä n, f å r nytill
tr ä dande n ä mndeman utses f ö r kortare tid ä n som f ö ljer av f ö rsta
stycket.

Senaste
Ivdelse 1979:165

Denna
lag tr ä der ikraft den 1 januari 1981

Prop. 1980/81:111 69

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Besvärsregler
vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds B 1980:8)

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern
(JK), domstolsverket, kammarkollegiet, Svea hovrätt, kammarrätterna i Göteborg
och Sundsvall, hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg, länsrätterna i
Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Jämtlands samt Norrbottens län, centralnämnden för fastighetsdata (CFD),
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens planverk
(planverket), statens lantmäteriverk (LMV), statens vattenfallsverk
(Vattenfall), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs samt
Norrbottens län, länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON), arrendelagskommittén,
stämpelskatteulredningen, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), HSB:s
riksförbund. Kooperativa förbundel (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF),
Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen), Svenska kommunförbundel
(Kommunförbundet), Svenska kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen),
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska
lokaltrafikföreningen (Lokaltrafikföreningen), Svenska sparbanksföreningen
(Sparbanksföreningen), Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet), Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
industriförbund (Industriförbundet), Sveriges jordägareförbund
(Jordägareförbundet), Sveriges Radio AB, Sveriges redovisningskonsulters
förbund (SRF), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR).

Härutöver har yttrande inkommit från Stig Ekmark.

Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ett
gemensamt utarbetat svar. Elverksföreningen åberopar som sitt yttrande det av
Vattenfall och Kraftverksföreningen gemensamma svaret. LRF har som sitt
yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund delar de synpunkter som har
framförts i nämnda yttrande. Jordägareförbundet hänvisar till de synpunkter som
framförs i Lantbrukarnas riksförbunds yttrande samt avger eget svar. SAF och
Industriförbundet har avgett ett gemensamt remissvar.

I följande sammanställning redovisas endast yttranden över
de delar av betänkandet som tas upp i de remitterade förslagen. De sifferbeteckningar
som anges efter olika rubriker syftar på motsvarande avsnitt i betänkandet.

Prop.
1980/81:111 70

2.1 Uppgifter från myndigheter m. m. (2.2.3)

Planverket konstaterar under hänvisning till
byggnadsnämndernas ökade arbetsbelastning med tillfredsställelse att kommittén
inte har föreslagit någon utvidgning av nämndernas uppgiftsskyldighet.

Enligt TOR
bör byggnadsnämndernas rapportering även innehålla uppgifter om sådant, som
iakttagits i samband med den besiktning som vidtas för byggnadsnämndens räkning
i anledning av beviljat byggnadslov. LMV och CFD framför synpunkter i fråga om
lokal skattemyndighets möjlighet till rättelse av fastighetsbeteckningarna i
fastighetsbanden så atl dessa skall komma att överensstämma med de officiella
beteckningarna i jord- och stadsregister (fastighetsregister).

LMV anför:

Inför AFT 81 har - enligl överenskommelse mellan
centralnämnden för fastighetsdata, LMV och riksskatteverket - en rättelserutin
införts så att fastighetsbeleckningarna i fastighetsbanden i så slor
utsträckning som möjligt skall komma att överensstämma med de officiella
beteckningarna i jord- och stadsregister (fastighetsregister). Rättelserna har
gjorts genom s. k. HB-avisering från fastighetsregistermyndigheten till lokala
skattemyndigheten. Det är av stor vikt att denna rältelserulin kan fortsätta
även efter 1981-01-01. Sådana rättelser bör givetvis kunna ske utan
besvärsförfarande -detta bör enligt LMVs mening på något sålt komma lill
uttryck i lagstiftningen.

Liknande synpunkter framförs av CFD.

2.2 Besiktning (2.2.4) Allmänt

Förslaget att införa tvångsbesiktning har fått ett blandat
mottagande av remissinstanserna. Många remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget att införa tvångsbesiktning utan erinran. Hit hör bl. a. JK, RRV,
Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, länsrätterna i Stockholms, Värmlands,
Jämtlands, Norrbottens och Jönköpings län, länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, RSV, LMV, Lokaltrafikföreningen,
Advokatsamfundet och HSB.

Flera remissinstanser ställer sig negativa till förslaget
att införa ivångsbesiktning, bl. a. länsrätterna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Östergötlands län, länsstyrelsen i Stockholms län, LRF och KF.

De flesta
remissinstanserna berör frågan huruvida behov av tvångsbesiktning föreligger
eller ej. Övervägande antalet remissinstanser anser att det föreligger eller
kan föreligga behov av tvångsbesiktning. Andra instanser anser att de nuvarande
möjligheterna till inhämtande av uppgifter är tillräckliga, såsom begäran om
uppgifter från ägaren, inhämtande av uppgifter från myndigheter, frivillig
besiktning, länsrättens möjlighet att i

Prop. 1980/81:111 71

besvärsmål företa syn. Några remissinstanser anser att
tvångsbesiktning skulle utgöra en i den enskildes privatliv särskilt ingripande
åtgärd. Frågan om förslaget uppfyller krav på rättssäkerhet behandlas av flera
remissinstanser.

Svea hovrätt anser att underlaget vid fastighetstaxeringen
är bristfälligt och bör förbättras. Hovrätten anser att ökade möjligheter till
besiktning bör kunna bidra till att taxeringarna blir så likformiga och
rättvisa som möjligt och menar att några mer vägande invändningar inte kan riktas
mot principen att besiktning skall kunna genomföras även mot fastighetsägarens
vilja. Förslaget är enligt hovrätten ägnat att ligga till grund för
lagstiftning.

Kammarrätten i Göteborg anser att besiktning är ett
värdefullt instrument för att fä till stånd ett rikligt laxeringsresultat och
anser det vara angeläget att besiktning kan ske även om fastighetsägaren inte
samtycker till det. Kammarrätten pekar på möjligheten att taxeringsnämnden får
avstå från tvångsbesiktning och att taxeringsiniendenten i stället anför besvär
i de mål där besiktning behövs men ej kunnat komma till stånd. Länsrätten kan
då tillämpa bestämmelserna i FPL om syn och rätta till de taxeringsbeslut som
blivit felaktiga på grund av brister i utredningen. Om man väljer en sådan linje,
kan man enligt kammarrätten undvara ivångsbesiktning.

Kammarrätten i SundsvaU anser atl de uppgifter som lämnas
i fastighetsdeklarationer ofta är felaktiga eller ofullständiga och att det är
uppenbart att dylika brister i uppgiftslämnandet utgör en påtaglig felkälla vid
fastighetstaxeringen. Kammarrätten menar att det torde föreligga ett visst
behov av att kunna företa besiktning även mot fastighetsägarens vilja.

Även länsrätten i Stockholms län menar att förslaget får
anses motiverat med hänsyn till intresset av att uppnå en materiell rättvisa i
bedömningen av underlaget för fastighetens taxeringsvärde.

Länsrätten i Värmlands län menar att behovet av
tvångsbesiktning i och för sig torde vara begränsat. Genom den anknytning till
förvaltningsprocessen, som förfarandet får i och med länsrättens medverkan och
genom de regler som föreslås för själva besiktningsförrättningen, har en
godtagbar avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och riktig taxering
åstadkommits. För det behov som ändock kan finnas tillstyrker länsrätten därför
förslaget.

Även länsstyrelsen i Ötergötlands län tillstyrker
förslaget och pekar på dess preventiva funktion.

TOR framhåller att besiktning mot fastighetsägares vilja
av många torde uppfattas som ett väsentligt ingrepp i den personliga
integriteten och att denna möjlighet bör utnyttjas med största försiktighet.
TOR uppger att del emellertid är angeläget att man vid fastighetstaxeringen
ökar möjligheten till kontroll av de uppgifter, som skall ligga till grund för
taxeringen. Besiktning av fastighet är enligt TOR att betrakta som en viktig
kontrollåtgärd.

Advokatsamfundet anser att kommittén anfört godtagbara
skäl för lagstiftning om besiktning av fastighet mot fastighetsägarens vilja.
En sådan

Prop.
1980/81:111 72

åtgärd är emellertid, enhgt samfundet, av ingripande slag
och måste emellertid förbindas med särskilda rättssäkerhetsgarantier.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker förslaget,
kan inte finna att de skäl som har förts fram för tvångsbesiktning, som är
avsedd för rena undantagsfall, är så starka alt institutet bör införas.
Länsrätten framhåller att behov av besiktning föreligger ytterst sällan och att
den då i regel kan genomföras efter överenskommelse med fastighetsägaren. Man
pekar även på åtskilliga praktiska svårigheter.

Även länsrätten i Östergötlands län anser att kommittén
inte har anfört skäl som kan motivera att institutet tvångsbesiktning införs i
fastighetstaxeringssammanhang. Länsrätten erinrar om att länsrätt i besvärsmål
har rätt att göra syn av en fastighet ocksä mot ägarens vilja. För det fåtal
fall då tvångsbesiktning kan anses erforderlig, bordet, enligt länsrätten,
räcka med att sådan går att få till stånd hos länsrätten.

Liknande synpunkter anförs av länsrätten i Malmöhus län,
som även betonar integritetsaspekten.

Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker att en
tvångsbesiktning införs eftersom en sådan inte står i rimlig proportion till
det långtgående ingrepp i fastighetsägarens privata förhållanden en
tvångsbesiktning innebär.

Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller att den inte känner till något fall där
fastighetsägare vägrat besiktning och uppger att den föreslagna lagstiftningen
kan uppfattas som mera våld än nöden kräver. Liknande åsikt framförs av
länsstyrelsen i Hallands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län är f. n. inte beredd att
tillstyrka förslaget. Skulle det emellertid visa sig att bestämmelser om
tvångsbesiktning fyller ett starkt behov bör frågan, enligt länsstyrelsen,
övervägas på nytt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vill inte motsätta sig ett
införande av den föreslagna besiktningsmöjligheten. Länsstyrelsen uttrycker
emellertid farhågor för att lagstiftningen inte kommer att tillämpas och även
bli okänd för fastighetsägarna.

Vattenfall m .ft. anser att tvångsbesiktning ingriper i
hög grad i fastighetsägarens intresseområde. Vattenfall m. fl. menar att om en
rätt till tvångsbesiktning över huvud taget skall anses godtagbar ur rättssäkerhetssynpunkt,
bör del krävas att varje risk för dess tillämpning genom misstag kan uteslutas.
Vidare anser Vattenfall m. fl. att det bl. a. bör fordras att rekvisiten för
tillåtlighet av besiktningsbeslut erhåller en mer strikt utformning.

Kommunförbundet ifrågasätter om inte förslaget om
tvångsbesiktning går väl långt och anser att kommittén borde ha övervägt
åtgärder där samma effekt kan åstadkommas på ett enklare och mindre resurskrävande
sätt.

Enligt FARbör införande av tvångsåtgärder ske med
försiktighet och alltid ställas i relation till vikten av att få fram den
aktuella informationen. Med hänsyn härtill och då tillfredsställande underlag
praktiskt taget undantagslöst torde kunna erhållas utan tvångsbesiktning,
ställer sig FAR tveksam till om

Prop. 1980/81:111 73

det verkligen kan anses motiverat att vid
fastighetstaxeringen införa en regel om tvångsbesiktning för erhållande av
underlag för taxeringen.

SAFm. fl. finner med hänsyn bl. a. till gällande regler om
syn behovet av det föreslagna nya regelsystemet om besiktning om tillhopa 13
paragrafer mera vara ett uttryck för en strävan till perfektionism än ett
verkligt behov och ifrågasätter om det bör införas.

Sveriges fastighetsägareförbund anser det tveksamt om
regler om tvångsbesiktning verkligen är erforderliga men anser att det i
undantagsfall, såsom då frivillig besiktning inte kunnat ske, kan vara
motiverat med tvångsvis besiktning. Förbundet anser att förslaget bl. a. inte
uppfyller kraven på tillfredsställande skydd för rättssäkerheten och den
personliga integriteten och föreslår därför vissa ändringar.

Lantbrukarnas skattedelegation, som avstyrker förslaget,
anför:

Enligt delegationens erfarenhet är det ibland av visst
värde att vid fastighetstaxering besiktning utförs. Initiativet till sådan
besiktning kommer i allmänhet från fastighetsägaren själv. Man kan därför i
regel utgå från att det ligger i fastighetsägarens eget intresse att besiktning
kommer till stånd.

Mot bakgrund härav anser delegationen att det inte finns
något egentligt skäl att införa tvångsregler för besiktning. Fastighetsägarens
samtycke bör således erfordras liksom hittills. I annat fall uppkommer risk för
motsättningar mellan fastighetsägare och fastighetstaxeringsnämnd. Till bilden
hör att de uppgifter som lämnas vid fastighetstaxeringen ofta är svåra att
precisera och mera har karaktär av bedömningsfrågor. Har fastighet bytt ägare
kan det visa sig omöjligt att över huvud taget utreda vissa frågor i efterhand.
Att i sådanl läge föranstalta om tvångsåtgärder skulle uppfattas som stötande.
Delegationen anser dessutom att den av kommittén åberopade parallellen med
inkomsttaxeringen haltar på grund av att fastighetstaxeringen har mindre
ekonomisk betydelse än inkomsttaxeringen.

KF anser att förslaget inte bör genomföras inte minst med
tanke på att det innebär långtgående ingrepp i den personliga integriteten.
Enligt KF:s mening är det i de fall där Iredska förekommer lämpligare och mer
effektivt att utnyttja vitesinstitutet.

Sveriges villaägareförbund uppger sig inte ha något att
erinra mot förslaget under förutsättning att tillämpningsområdet inte blir
vidare än vad kommittén har tänkt sig. Förbundet har därvid också fäst vikt
vid att beslut om besiktning skall fattas av domstol.

LMV, som tillstyrker förslaget, framhåller att den i
egenskap av central myndighet för fastighetsvärderingen har stort intresse av
att fastigheternas klassificeringsdata är korrekta, eftersom flera av de
värderingsmetoder som i dag används bygger på fastighetstaxeringens beskrivning
av fastigheternas storlek, byggnader m. m.

Prop.
1980/81:111 74

2.2.1 Förutsättningar (2.2.4.1)

Förslaget om under vilka förutsättningar tvångsbesiktning
skall få ske har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Några remissinstanser har uttryckliga synpunkter på
förslaget i denna del. Hit hör bl. a. JK, Svea hovrätt, kammarrätterna i
Göteborg och Sundsvall, länsrätten i Norrbottens lån, länssryrelsen i
Östergötlands län, TOR, VattenfaU m.fi, SBEF och Sveriges
fastighetsägareförbund.

JK anser att i 18 kap. 30 § bör klart framgå att med
oriktig uppgift skall jämställas avsaknad av uppgift.

Enligt Svea hovrätt syftar 18 kap. 29 § enligt dess
lydelse närmast på den situationen att uppgift saknas medan i 18 kap. 30 §
talas om uppgift som är felaktig eller bristfällig. Bestämmelserna synes,
enligt hovrätten, vinna i klarhet och överskådlighet om de sammanförs i en
paragraf. Även kammarrätten i Göteborg tar upp frågan om att sammanföra de
nämnda lagrummen.

Frågan om det skall krävas att det föreligger grundad
anledning anta att felaktiga uppgifter har lämnats för att tvångsbesiktning
skall få ske har berörts av kammarrätten i Sundsvall och länsrätten i
Norrbottens län.

Länsrätten i Norrbottens län, som påpekar, att i
kommitténs motivering har angetts att det skall föreligga grundad anledning,
anser atl i 18 kap. 30 § bör införas ordet grundad, om kommitténs avsikt har
varit att detta kriterium skall föreligga.

Kammarrätten i Sundsvall anser däremot att det inte bör
krävas alt det föreligger grundad anledning att anta att felaktiga uppgifter
har lämnats. Enligt kammarrätten bör tvångsbesiktning kunna användas utan att
misstanke om att felaktiga uppgifter lämnats föreligger. Kammarrätten anser
att det inte heller bör krävas att uppgifterna är av väsentlig betydelse för åsättande
av en riktig taxering.

Några
remissinstanser anser att förutsättningarna för tvångsbesiktning bör skärpas. Hit
hör bl. a. VattenfaU m. fl., SBEF och Sveriges fastighetsägareförbund.

Vattenfallm. fl. anser att rekvisiten för tillåtlighet av
besiktningsbeslut bör erhålla en mer strikt utformning. Exempelvis bör i
lagtexten - utöver besiktningsändamålets synnerliga väsentlighet - krävas, att fastighetslax-eringsnämnden
i sin framställning till länsrätten lämnar dokumentation som visar dels
åtgärder vilka vidtagits för att erhålla de väsentliga uppgifter som avses med
framställningen, dels att fastighetsägaren vid upprepade tillfällen varit
oanträffbar eller underlåtit att lämna begärda uppgifter eller motsatt sig
medverkan genom uppgifter eller frivillig besiktning.

Enligt SBEF bör tvångsbesiktning endast få ske i de fall
uppgifter på annat sätt över huvud taget inte går att få fram. I förslaget till
18 kap. 29 § bör därför, enligt SBEF, lokutionen "utan avsevärd
olägenhet" utgå. Liknande synpunkt framförs av Sveriges
fastighetsägareförbund.

Prop. 1980/81:111 75

VattenfaU m. fl. anser att det kan ifrågasättas om rätt
till besiktning enligl beslut av länsrätt bör generellt avse alla slag av
taxeringsobjekt. Vattenfall m. fl. anför:

Från den föreslagna rätten att bryta lås och annan
stängningsanordning bör i vart fall undantas industriella och andra objekt, där
åtgärden kan framkalla fara för person och egendom eller förorsaka väsentliga
följdverkningar utanför taxeringsintresset. Det kan nämligen ej förutsättas att
kronofogdemyndigheten efter ålgärd ombesörjer de nödvändiga och sakkunniga
skyddsåtgärder som erfordras, dels för att utestänga obehöriga, dels för att
tillförsäkra fastighetsägaren omedelbart tillträde m .m. Det torde vara
självklart att brytande av lås ej skall få ske exempelvis i kärnkraftverk och
andra kraftverksanläggningar. Delsamma torde emellertid böra generellt gälla
inom såväl industrisektorn som andra verksamheter för bl. a. byggnader,
förrådsutrymmen m. m., där fara för försvarsintresse, allmänt försörjningsintresse
eller för strålningsskada, elolycksfall, brand eller annan skada ej helt kan
uteslutas. Beträffande de återstående taxeringsobjekt, där brytande av lås
undantagsvis skulle få medgivas, bör åtgärden ej få komma till stånd utan att
betryggande skyddsåtgärd mot stöld eller annan skada företas genom
kronofogdemyndigheten på det allmännas ansvar.

Dessutom kan här påpekas att besiktning av
kraftverksanläggningar ej kan tillföra uppgifter som är väsentliga för
anläggningarnas taxering och som skulle kunna motivera besiktning
överhuvudtaget.

Några remissinstanser berör frågan om besiktning av
fastighet utan att vare sig fastighetsägarens medgivande eller beslut om
tvångsbesiktning föreligger.

Hit hör bl. a. Svea hovrätt som bl. a. anger att vissa
uttalanden av kommittén kan inge läsaren föreställningen att förslaget tar
sikte på invändig besiktning av byggnad. Lagtexten antyder emellertid inte
någon sådan begränsning och en sådan torde, enligt hovrätten, inte heller vara
åsyftad eller motiverad. I praktiken torde ha förekommit att
fastighetstaxeringsnämnderna utan fastighetsägarens medgivande eller vetskap
har företagit ulvändiga okulärbesiktningar av byggnader. Enligt hovrättens
mening är sådana besiktningar inte väl förenliga med allmänna
förvaltningsrättsliga principer. Även såvitt avser ulvändiga besiktningar bör
taxeringsnämnderna, enligt hovrätten, vara hänvisade att komma överens med
fastighetsägaren eller atl utverka tillstånd att genomföra besiktningen.

2.2.2 Beslut och verkställighet (2.2.4.2)

Förslagen om beslut och verkställighet av beslut om
tvångsbesiktning har berörts av flera remissinstanser. Förslagel har i
allmänhet i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran. Den fråga som har
rönt det största intresset hos remissinstanserna är vem som skall pröva en
framställning av tvångsbesiktning.

Förslaget att prövningen av framställning om
tvångsbesiktning skall ske av länsrätten har godtagits eller lämnats utan
erinran av bl. a. kammarrätten i

Prop.
1980/81:111 76

Göteborg, länsrätterna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands
och Norrbottens län, länsstyrelserna i Östergöfiands, Hallands och Norrbottens
län, VattenfaU m.fi. Advokatsamfundet, Lokaltrafikföreningen, HSB, Sveriges
fastighetsägareförbund, SRF och Sveriges vdlaägareförbund.

Många remissinstanser anser att denna prövning bör ske av
skattechefen. Hit hör bl. a. JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Sundsvall,
länsrätterna I Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Jönköpings län, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län och TOR.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att beslul om
tvångsbesiktning bör kunna fattas av skattechefen eller, efter delegation av
honom, av chefen för taxeringsenheten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs lån föreslår att skattechefen
får besluta om tvångsbesiktning samt att möjlighet tillskapas för skattechefen
att delegera rätten att besluta om besiktning, ex.vis till chef för lokal
skattemyndighet.

Kammarrätten i Göteborg framhåller alt länsrätt är första
instans i mål om fastighetstaxering och därför har goda förutsättningar att
bedöma om besiktning behövs. Vidare framstår länsrätten i allmänhetens ögon som
obunden och opartisk. Det är därför, enligt kammarrätten, riktigt att låta
länsrätten besluta om besiktning. Kammarrätten ställer sig emellertid tveksam
till förslaget att fastighetstaxeringsnämnden skall ansöka om besiktningsbeslut
och föreslår i stället skattechefen.

Länsrätten i Malmöhus län anser att, om Ivångsbesiktning
anses böra införas, bör garantier skapas för att institutet används med stor restriktivitet.
Den diskretionära prövningen synes komma att i allför hög grad belasta
länsrätten. Enligt länsrätten borde därför en första prövning och sållning av
taxeringsnämndernas framställningar om tvångsbesiktning uppdras åt
skattechefen, som därefter skulle ha att till länsrätten anmäla de fall, där
sådan besiktning vore befogad.

Länsrätten i Jämtlands län uppger att eftersom
tvångsbesiktning avses att användas endast i rena undantagsfall torde den ökade
arbetsbelastningen för länsrätten endast ha marginell betydelse.

Länsrätten i Norrbottens län föreslår att skattechefen
särskilt åläggs att yttra sig över fastigheisiaxeringsnämndens framställning.

JK anför:

För egen del anser jag med hänsyn till bland annat kravet
på snabbhet och enkelhet i förfarandet att beslutanderätten i denna fråga bör
kunna anförtros skattechef. Några betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt
inger inte en sådan lösning. En besiktning av detta slag kan inte anses vara
lika ingripande i privatlivet som eftersökning i privata utrymmen som kräver
beslut av länsrätt.

Prop. 1980/81:111 77

Domstolsverket, som förordar alt beslutanderätten skall
tillkomma myndighet inom taxeringsorganisationen, anför:

Kommittén konstaterar att beslut om sådan besiktning, med
tanke på den sakliga kompetensen, torde kunna fattas av envar av skattechefen
och länsrätten. Domstolsverket delar denna uppfattning. Under det senaste
budgetåret tillfördes länsrätterna drygt 170 000 nya besvärsmål och hade vid
utgången av budgetåret en inneliggande balans om drygt 260 000 mål.
Arbetssituationen på länsrätterna kan karaktäriseras som ansträngd och enligt
verkets uppfattning måste mycket starka skäl föreligga om länsrätterna skall
tillföras någon ytterligare målgrupp. De skäl kommittén har anfört för att
beslutanderätten skall läggas på länsrätt kan inte anses ha sådan tyngd.

Enligt RRV bör rätten alt besluta om besiktning tillkomma
skattechefen.

Svea hovrätt föreslår att beslut om besiktning skall
ankomma på skattechefen. Förfarandet blir då snabbt och smidigt. Beslutet bör
enligt föreskrift i lagen omedelbart kunna verkställas.
Rättssäkerhetsaspekterna kan tillgodoses genom att talan mot beslut om
besiktning får föras hos länsrätten. Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen kan
länsrätten förordna om inhibition. Som besvärsinstans bör länsrätten besluta i
vanlig sammansättning. Rätt att föra talan mot länsrättens beslut torde redan
av tidsskäl inte kunna komma i fråga.

Advokatsamfundet anser att länsrättens beslut om
besiktning skall få överklagas i ordinär förvallningsprocessrättslig ordning
likaväl som beslut om eftersökning enligt bevissäkringslagen.

Länsrätten i Stockholms län anser att övervägande skäl föreligger
för att beslutanderätten tillerkänns skattechefen.

Även kammarrätten i Sundsvall anser att man uppnår ett
snabbt och smidigt förfarande om beslut fattas av skattechefen. Likaså menar/n>75ra»e«
/ Göteborgs och Bohus län att beslut om besiktning bör kunna fattas av
skattechef eftersom ett sådant beslut får anses jämförbart med beslut om
taxeringsrevision. Taxeringsnämnden skulle då ha att vända sig till skattechefen
med en begäran om besiktning. Med ett sådant förfarande kan nämnderna, enligt
länsrätten, också på ett smidigare sätt få erforderlig hjälp med en genomgång
av handlingarna och en bedömning av om andra åtgärder än besiktning lämpligen
kan vidtas.

Även länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att beslut om
taxeringsrevision, som enligt länsstyrelsens mening är mer ingripande i
privatlivet än tvångsbesiktning, fattas av skattechefen. Länsstyrelsen befarar,
att om länsrätten blir den myndighet som skall fatta beslut, reformen blir ett
slag i luften på grund av att fastighetstaxeringsnämnderna kommer att finna det
lättare att skönstaxera än att inge en formell, omsorgsfullt motiverad
skriftlig framställning om ivångsbesiktning till länsrätten.

Även enligt TOR är skattechefen att föredra.

Prop. 1980/81:111 78

Några remissinstanser berör frågan om även
taxeringsintendent bör ha rätt att göra framställning om tvångsbesiktning.

Lånsstyrelsen i Stockholms län finner det angeläget att,
om förslaget genomförs, besiktning kan ske även i samband med besvär över åsätt
taxeringsvärde och att därför taxeringsintendent får rätt att begära besiktning.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Gävleborgs och Norrbottens län.

Några remissinstanser har synpunkter på hur framställningen
om tvångsbesiktning skall ske och vad denna bör innehålla för uppgifter samt
frågor rörande kommunikation av framställningen.

Kammarrätten i Sundsvall anser att beslut om ivångsbesiktning
bör fattas utan att framställningen därom kommuniceras med fastighetsägaren.

Enligt VattenfaU m. fl. bör i lagtexten krävas atl faslighetstaxeringsnämn-den
i sin framställning till länsrätten lämnar dokumentation som visar dels
åtgärder vilka vidtagits för att erhålla de väsentliga uppgifter som avses med
framställningen, dels att fastighetsägaren vid upprepade tillfällen varit
oanträffbar eller underlåtit att lämna begärda uppgifter eller motsatt sig
medverkan genom uppgifter eller frivillig besiktning. Vidare bör enligt
Vattenfall m. fl. krävas att varje framställning delges fastighetsägaren.

Sveriges fastighetsägareförbund kräver att kommunikation
med fastighetsägaren skall vara obligatorisk vid handläggningen i länsrätten.

SRF anser att kommunikation alltid skall ske när det är
praktiskt möjligt.

TOR anser att framställning om besiktning i enlighet med 3
§ förvaltningsprocesslagen bör göras skriftligen och att i framställningen bör
preciseras vad besiktningen i första hand skall avse.

Frågan om vad beslutet om tvångsbesiktning skall innehålla
berörs av JK, som anför:

Kommittén har vidare i detta avsnitt föreslagit alt det i
beslut om besiktning skall redovisas vad denna skall avse. Detla torde innebära
att inget annat än vad som anges i beslutet får bli föremål för besiktning. Det
synes emellertid vara oundvikligt att vid en besiktning även andra iakttagelser
göres. Av vad kommittén anfört på s. 103 i betänkandet i anslutning till att
det i framställningen om besiktning bör preciseras vad denna i första hand
skall avse, framgår också atl om del vid besiktningen uppenbaras att byggnaden
i något annat avseende avviker från deklarationens beskrivning bör hänsyn
härtill tas när fastighetstaxeringsnämnden beslutar om fastighetstaxeringen.
Enligt min mening bör därför i beslut om besiktning redogörelsen om vad denna
skall avse utformas på sådant sätt att det framgår att även andra vid
besiktningen gjorda iakttagelser kan komma att beaktas vid beslut om
fastighetstaxering.

Några remissinstanser tar upp frågan om tidpunkten för
tvångsbesiktningen.

Enligt Svea hovrätt torde frågan om när en besiktning
skall ske närmast böra hänföras till verkställigheten av beslutet och inte
upptas i beslutet om

Prop. 1980/81:111 79

besiktning. Hovrätten anser atl del därför kan
ifrågasättas om inte stadgandet härom i 18 kap. 32 § bör utgå.

Kammarrätten i Göteborg anför i denna fråga:

I utsökningslagen finns det bestämmelser om hur
kronofogdemyndigheten skall verkställa en utmätning. För att underlätta för
myndigheten att hantera de föreslagna bestämmelserna om besiktning bör dessa i
största möjliga utsträckning anpassas till utmätningsbestämmelserna. Om
länsrätten skall bestämma tid för besiktningen, måsle länsrätten samråda härom
med fastighetsägaren, med den inom taxeringsnämnden som skall utföra besiktningen
och - om tvång måste utövas - med kronofogdemyndigheten. Skulle besiktningen av
någon anledning inte komma till stånd vid det tillfälle som länsrätten bestämt,
skulle länsrätten få bestämma ny tid för besiktning. Detta förfarande synes
omständligt. Bestärnmelserna bör i stället utformas så att den som skall utföra
besiktningen och fastighetsägaren i första hand själva får komma överens om
tiden för besiktningen. Måste kronofogdemyndigheten anlitas för att
besiktningen skall komma till stånd, bör myndigheten - på samma sätt som vid
andra förrättningar - få bestämma tidpunkten.

Enligt länsrätten i Malmöhus län borde länsrätten inte
belastas med de rent praktiska arrangemangen omkring besiktningen, såsom
tidsbestämning o. dyl.

TOR anför i denna del:

Kommittén har föreslagit att tiden för besiktningen bör,
om dét är påkallat, anges i beslutet. Man har därvid tagit bestämmelserna om
taxeringsrevision som förebild. Enligt TOR:s uppfattning är dessa beslut inte
helt jämförbara. Taxeringsrevision utförs av tjänstemän under arbetstid.
Beslutet har normall faltals av tjänstemannens chef eller liknande. 1 fråga om
fastighetstaxeringen utförs eventuell besiktning av en fritidsgranskande ordförande.
Tid för besiktning bör därför endast sättas ut i beslutet om nämnden begärt
detta i sin framställning.

Fråga om delgivning av beslut om tvångsbesiktning berörs
av några remissinstanser.

Kammarrätten i Göteborg anför:

Enligt förslaget skall beslutet om besiktning vid
förrättningen lämnas till fastighetsägaren eller den som disponerar de utrymmen
som besiktigas. Denna bestämmelse kan i och för sig godtas. Om det inte finns
någon som kan ta emot beslutet, skall - enligt förslaget - beslutet delges
fastighetsägaren genom länsrättens försorg. Om ingen är närvarande från
fastighetsägarens sida och öppnar för "besiktningsmannen", torde
besiktningen inte kunna verkställas utan kronofogdemyndighetens medverkan. Det
bör då ankomma på denna myndighet att underrätta fastighetsägaren om den
förestående förrättningen och lämna bevis om förrättningen efteråt.
Kammarrätten ser inga bärande skäl för att länsrätten skall delge beslutet
sedan förrättningen ägt rum. Det finns inte heller någon anledning atl
föreskriva alt beslutet skall delges före förrättningen, eftersom länsrättens
beslut inte skall kunna överklagas.

Sveriges fastighetsägareförbund kräver att alla som berörs
av besiktningen, fastighetsägare och hyresgäster, genom domstolens försorg i
sådan tid att

Prop.
1980/81:111 80

skäligt rådrum erhålls, delges besked om när besiktningen
kommer att äga rum.

Även SRF anser att myndigheten skall ha skyldighet att
underrätta den skattskyldige om besiktningsbeslutet.

TOR anger att kommunicering med fastighetsägaren om
besiktning är ett viktigt inslag i rättssäkerheten men påpekar vikten av att kommuniceringen
inte får fördröja verkställigheten av besiktningsbeslutet i alltför stor
omfattning.

Svea hovrätt berör frågan när tvångsbesiktning inte längre
behövs efter det alt framställning om tvångsbesiktning gjorts eller beslut om ivångsbesiktning
föreligger. Hovrätten anför:

Fastighetsägaren skall enligt 35 § i princip beredas
tillfälle att närvara vid förrättningen. Närvaro är emellertid inte något
absolut krav för verkställighet. 40 § synes förutsätta att fastighetsägaren
alltid är närvarande när besiktning sker. Paragrafen saknar motsvarighet i
bevissäkringslagen och torde kunna utgå.

Några remissinstanser behandlar frågan om vem som bör
verkställa beslut om tvångsbesiktning.

Advokatsamfundet anser atl verkställighet av
besiktningsbeslut bör överensstämma med motsvarande bestämmelser för eftersökning
enligt bevissäkringslagen. Enligt samfundets mening bör sålunda all
verkställighet av besiktningsbeslut ankomma på kronofogdemyndighet.

Enligt länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län mening bör
bestämmelser om besiktning - om sådana bestämmelser tillskapas - utformas på så
sätt att hos nämnder där konsulent finns skall denne alltid medverka. Vid
besiktning av småhus bör besiktning inte verkställas av nämndsordförande eller
av tjänsteman ensam utan bör, enligt länsstyrelsen, i vart fall ytterligare
någon ledamot av nämnd medverka.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anför:

Kommittén föreslår att en besiktning skall utföras av
ordföranden i nämnden eller av en konsulent eller tjänsteman som biträder
nämnden. I vissa fall kan detta kanske vara tillräckligt, t. ex. om
besiktningen har beslutats för att kontrollera en viss preciserad fråga. I
realiteten torde dock besiktningen bli av mera allmän karaktär. Enligl
länsrättens uppfattning är det därvid naturligt att nämnden är företrädd på ett
sådant sätt alt den är beslutför.

2.2.3 Sekretess (2.2.4.3)

Kammarrätten i Göteborg anför:

Den nya sekretesslagens bestämmelser om sekretess och
tystnadsplikt kommer atl gälla för uppgifter som lämnas och iakttagelser som
görs i samband med en besiktning. Skyddet för yrkeshemligheter är emellertid
inte lika gott i förslaget som i FPL. När rätten företar syn för besiktning,
får

Prop. 1980/81:111 81

yrkeshemlighet röjas endast om del finns synnerlig
anledning därtill, 23 § FPL. Om det inte införs en motsvarande bestämmelse vid
fastighetstaxeringsnämndens besiktning, kommer nämnden att kunna framtvinga
upplysningar som inte behöver lämnas till domstol i samband med besvärsprövningen.
Kammarrätten antar att det är ett förbiseende att någon motsvarighet till
skyddet för yrkeshemligheter i 23 § FPL inte har föreslagils.

2.3 Rättelse och besvär

AUmänl

De flesta remissinstanserna har i huvudsak godtagit eller
lämnat förslagen utan erinran. Den fråga som har rönt det största intresset hos
remissinstanserna är förslaget om utvidgning av rätten att anföra besvär i
särskild ordning.

2.3.1 Rättelse av lokal skaltemyndighet (3.1.1)

Några remissinstanser behandlar frågan om utvidgning av
lokal skattemyndighets rällelsebefogenheler m. m. Hit hör domstolsverket,
länsrätterna i Värmlands och Norrbottens län, länsstyrelserna i Uppsala, Örebro
och Gävleborgs län samt RSV.

Domstolsverket erinrar om den pågående diskussionen om
reformering av taxeringsprocessen, framför allt förslaget om atl besvär skall
inges lill skattemyndigheterna för prövning enligl olika nya institut. Enligt
verkets uppfattning borde här avsevärda vinster kunna göras främst genom att
den lokala skattemyndighetens möjligheter till rättelse reellt förbättras,
sammanställningen av aktmalerial underlättas och påskyndas samt, inte minst,
länsrätterna i en större utsträckning än f. n. ges tillfälle att avgöra i sak tvistiga
mål. Verket anser att dessa frågor förtjänar att aktualiseras även inför den
kommande allmänna fastighetstaxeringen.

Även enligt länsrätten i Värmlands län bör förfarandet med
rättelse genom lokal skattemyndighets försorg kunna utökas, förslagsvis på det
sättet att taxeringsintendent ger fastighetsägaren ett föreläggande, som, om
det godkänns, överlämnas till lokal skattemyndighet för anteckning i fastighetslängden.
Det bör, enligt länsrätten, också övervägas om inte fastighetsägares besvär som
är av rättelsekaraktär och som tillstyrkts av taxeringsinlendent, skall kunna
avskrivas från handläggning i länsrätten genom att lämnas över till lokal
skaltemyndighet för ändring i fastighetslängden på sätt fastighetsägaren
yrkat.

Bl.a. länsstyrelsen i Gävleborgs län behandlar ÖBO-projektel
och föreslår att detta projekt bereds tillfälle all se över bestämmelserna i 20
kap. 23 § FTL angående en eventuell utvidgning av lokala skattemyndighetens rätlelsemöj-ligheter.
Även enligt länsstyrelsen i Örebro lån bör en ändring av gällande bestämmelser
övervägas i syfte att förenkla handläggningen av de ärenden

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 111

Prop. 1980/81:111 82

vilka gäller enkla och odiskutabla felaktigheter och som
kommit till myndigheternas kännedom först i samband med att regelrätta besvär
anförts.

Lånsrätten i Norrbottens lån anser, att den tidsgräns som
finns för lokal skattemyndighets befogenhet att rätta uppenbar felaktighet m. m.
bör tas bort."Fel av den sort, som det här är fråga om, bör enligt
länsrätten inte belasta länsrättens verksamhet.

RSV anser att det finns skäl att utöka LSM:s befogenheter
att rätta även andra otvistiga fall än de som anges i 20 kap. 23 § FTL för att
avlasta länsrätterna och länsstyrelsernas besvärsenheter.

2.3.2 Besvär i vanlig ordning (3.2.2)

Förslagen i denna del har i allmänhet godtagits eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. På några enskilda punkter har
kritiska synpunkter framförts.

Några remissinstanser berör frågan om taxeringsintendents
besvärstid över beslut av fastighetstaxeringsnämnd m. m.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att, för att taxeringsiniendenten
skall få praktisk möjlighet att tillvarata rättviseaspekten och kravet på
likformighet, taxeringsintendents besvärstid bör framflyttas med minst en
månad.

Även länsrätten i Göteborgs och Bohus län samt länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att taxeringsintendents besvärstid är för snävt
tilltagen.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län förordar att
taxeringsintendenten skall ha rätt att anföra besvär intill utgången av januari
månad året efter taxeringsåret och att han då utan inskränkning inom samma tid
skall ange yrkanden och grunder.

Kammarrätten i Göteborg anför:

121 kap. 5 § FTL föreslås en bestämmelse om anstånd för taxeringsiniendenten
att ange grunderna för sin besvärstalan. Det finns numera en allmän bestämmelse
i 5 § FPL om vad rätten skall göra, om grunderna inte är angivna på ett
fullständigt sätt. En särbestämmelse i FTL - som då skulle tillämpas i stället
för den allmänna regeln i FPL - behövs inte.

Kommittén behandlar frågan om grunderna för att ett
taxeringsbeslut skall kunna överklagas. Om grunderna angrips då ett yrkande om
ändrat värde framställs, skall grunderna givetvis prövas. Tveksamhet finns bara
i de fall då grunderna angrips utan yrkande att något värde skall ändras.
Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att det finns fall då en sådan talan
skall tas upp till prövning. En förutsättning härför är emellertid att
grunderna har belydelse utanför taxeringsprocessen. Det exempel som nämnts (s.
131) om typkodens betydelse för tillämpningen av förköpslagen synes emellertid
vara mindre väl valt, eftersom taxeringsbeslutets bevisvärde i en rättegång
inför fastighetsdomstolen torde vara mycket ringa.

Prop. 1980/81:111 83

I 21 kap. 8 § andra stycket sista punkten FTL föreslås en
bestämmelse -som nu finns i TL- att samtliga länsrättens ledamöter skall få
sammanträda för överläggning rörande de värderingsgrunder som skall tillämpas.
En sådan bestämmelse måste vara obehövlig och kunna ge en felaktig uppfattning
om vilka beslut som får fattas vid sammanträdet.

2.3.3 Besvär i särskild ordning (3.2.3) Allmänt

Förslagen har i allmänhet fått elt positivt mottagande av
remissinstanserna. Flera remissinstanser har synpunkter på förslagen, framför
allt i fråga om utvidgning av tillämpningsområdet enligt 23 kap. 2 § 6 FTL.

Kammarrätten i Göteborg behandlar frågan om de föreslagna
tilläggen av orden "eller del av fastighet" i 23 kap. 2 § 1 och 4.
Kammarrätten anser att dessa tillägg inte kan godtas utan vidare. Bl.a. kan
"del av fastighet" avse en så liten areal eller en så obetydlig
byggnad att taxeringen påverkas endast i mindre grad. Här bör liksom i fråga om
ändringsförslaget under punkt 4 behovet av särskilda rättelsemöjligheter
tillgodoses genom övriga punkter.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Gävleborgs län
behandlar den föreslagna ändringen av bestämmelsen om besvär i särskild ordning
vid dubbeltaxering. Länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar att andra fall av
dubbeltaxering av fastighet än vad kommittén angett kan ske och föreslår vissa
ändringar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar upp besvärsmöjligheterna
om egendom som avses i 7 kap. 16 § FTL felaktigt åsatts taxeringsvärde.

I fråga om förslagen att utvidga besvärsrätten i särskild
ordning när domstol frångår anvisning eller när brister i taxeringsunderlaget
föreligger har remissinstanserna framfört flera synpunkter.

Flera remissinstanser ställer sig positiva till
utvidgningen. Detta gäller bl. a. domstolsverket, kammarrätten i Göteborg,
länsrätterna i Jämtlands och Jönköpings län, länsstyrelserna i Stockholms och
Uppsala län samt SABO.

Några remissinstanser är negativa till förslaget. Hit hör
bl. a. Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund.

Flera remissinstanser har ansett att eller ifrågasatt om
inte utvidgning av tillämpningsområdet bör komma till uttryck i lagtexten. Hit
hör bl. a. domstolsverket, Svea hovrätt, kammarrätterna i Göteborg och
Sundsvall, länsrätterna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Jönköpings län,
länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län samt Sveriges fastighetsägareförbund.

Några remissinstanser anser att eller ifrågasätter om inte
ett särskilt eftertaxeringsinstitut bör införas vid fastighetstaxering. Hit
hör bl. a.

Prop.
1980/81:111 84

kammarrätten i Sundsvall samt länsrätterna i Jämtlands och
Norrbottens län.

Domstolsverket finner att den föreslagna utvidgningen i
och för sig torde kunna inrymmas i nuvarande lydelse av 167 § 2 mom. 6) TL.
Verket vill dock framhålla det angelägna i all en sådan utvidgning kommer till
uttryck i elt tillägg till lagrummet. Härigenom skulle tolkningen av
förevarande bestämmelse underlättas högst betydligt.

Svea hovrätt, som i sak inte har något att erinra mot
förslaget, anger att i formellt avseende kan anmärkas att motivuttalanden inte
är bindande för de tillämpande myndigheterna. För all man skall uppnå atl den
åsyftade utvidgningen av besvärsrätten med säkerhet beaktas av myndigheterna torde
det, enligt hovrätten, således fordras att ändringen kommer till uttryck i
lagtexten.

Kammarrätten i Göteborg framför liknande synpunkter i
fråga om lagreglering.

Länsrälten i Jämtlands lån anger atl när det gäller vanlig
taxering har praxis intagit den ståndpunkten alt extraordinär besvärsräll inte
föreligger vid ändrad rättstillämpning. Fastmera ankommer det på den enskilde
att genom besvär bevaka sin rätt. Motsvarande gäller vid fastighetstaxering och
bör gälla även i sådana fall då en domstol frångår en anvisning enligt
länsrätten.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms lån torde den föreslagna
möjligheten att anföra besvär om skattedomstol frångått anvisning, som omfattar
flera fastigheter redan existera i praxis.

Enligt länsrätten i Norrbottens län kan det fall att
domstol avviker frän en anvisning anses ligga inom den tillämpning av punkten 6
då särskilt lokationen "särskilda skäl" som föreligger i dag.
Länsrätten rekommenderar att möjligheten att i efterhand ändra en beslutad
fastighetstaxering på grund av brister i underlaget utformas som etl fristående
institut i likhet med reglerna om eflertaxering vid inkomsttaxering.

Länsrätten i Malmöhus län anser att ändringen av
procentsatsen för när väsentligt annorlunda taxering skall föreligga borde ha
kommit till uttryck i lagtexten.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som ställer sig särskilt
positiv till förslaget till viss utvidgning av tillämpningsområdet för besvär i
särskild ordning, delar kommitténs uppfattning att denna utvidgning inte kräver
någon ändrad lydelse av lagreglerna. Länsstyrelsen utgår därvid ifrån att även
i propositionen anges att de föreslagna nya besvärsgrunderna skall inrymmas i
de oförändrade lagreglerna.

Länsrätten i Östergötlands län anför:

Det är mycket vanligt att samtliga ägare av fastigheter i
en gruppbebyggelse överklagar fastighetstaxeringsnämndens beslut och de måste
enligt gällande ordning förfara så för att inte göra en rättsförlust om en
nedsättning

Prop.
1980/81:111 85

av taxeringsnivån finns motiverad. Länsrätten skulle
besparas en oändlig mängd mål om fastighetsägare i en gruppbebyggelse i stället
kunde göra så alt bara en av dem överklagade och hans mål fick tjäna som
pilotmål. Vann han bifall i länsrätten, kammarrätten eller regeringsrätten,
skulle sedan övriga i gruppen få anföra följdbesvär hos länsrätten för att få
motsvarande nedsättning. Länsrätten föreslår därför all i 23 kap. 2 § som en
punkt 8 tilläggs "om fastighet tillhör en gruppbebyggelse och
taxeringsvärdet på annan fastighet i samma gruppbebyggelse satts ned efter
besvär av dess ägare".

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte
ändringar av byggnadsvärdena i grupphusbebyggelser med otvivelaktigt identiskt
lika byggnader alltid skall få ske även om ändringen skulle undersliga 10 %.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län, som föreslår atl beloppsförutsättningen för väsentligt
annorlunda taxering tas in i lagtexten, anser att 10 %-regeln bör kompletteras
med en beloppsmässig spärregel, förslagsvis 10 000 kr.

Enligl
länsstyrelsen i Östergötlands län kan det vara rimligt att en som det sedermera
visat sig felaktig anvisning tillämpats, som lett till att väsentligl
annorlunda taxering bort bli följden, av rättviseskäl även skall få åberopas
för rättelse i särskild ordning. Med det omfattande beslutsunderlag som i dag
tas fram vid provvärdering o. d. innan dessa anvisningar utfärdas, torde det
dock bli ytterst sällsynt att anvisningar frångås. Vissa tillämpningsproblem
kommer sannolikt att uppkomma i en del av dessa fall och stora krav måste
ställas på att skattedomstolen verkligen klargör att anvisningen frångåtts och
vad den korrigerade anvisningen skall anses omfalta för fastigheter, område
osv.

Länsstyrelsen
godtar den andra rättelsemöjligheten som sådan, liksom att en beloppsspärr bör
gälla. Beloppsspärrens storlek kan självfallet diskuteras. Länsstyrelsen anser
därvid att tioprocentsspärren bör kombineras med ett lägsta värde för ändring
om "minst 10 000 kr." för att undanta bagatellartade fall från
prövning. Genom att knyta grunden för rättelsemöjligheten till en felaktig
eller ofullständig uppgift i deklarationsmaterialet med bortseende från vem som
orsakat felet och anledningen till det bristfälliga materialet torde regeln bli
relativt enkel att tillämpa. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget rent
principiellt.

Länsrätten
i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inle möjligheten till extraordinär besvärsräll
ur rättvisesynpunkt alltid bör finnas om domstol har frångått en anvisning.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Kommittén föreslår vidare att möjligheten till besvär i
särskild ordning utvidgas. Enligl kommitténs uppfattning bör extraordinär besvärsräll
föreligga så snart etl oriktigt laxeringsunderlag konstateras. Någon formell
lagändring anses dock inte behövlig. För att den utökade rältelsemöjligheten
skall ge åsyftat resultat föreslår kommittén all fastighetstaxeringarna eftergranskas
i större omfattning än vad som hittills skett.

Delegationen anser även detta förslag betänkligt.
Kommittén gör enligt

Prop. 1980/81:111 86

delegationens
uppfattning en alltför slor sak av fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringen
har inte lika stor betydelse som inkomsttaxeringen och man bör inte driva
rättelsemöjligheterna så långt som kommittén föreslår. Man bör koncentrera sig
på de mera väsentliga fallen. Dessutom anser delegationen det viktigt att lagakraftsaspekten
beaktas så att man normalt kan utgå från att taxeringarna står sig när den
ordinarie besvärstiden löpt ut. Delta väger enligt delegationens uppfattning
tyngre än del kommittén anför på s. 167, nämligen att det från ordningssynpunkt
är ett väsenlligt intresse att alla förändringar i fråga om
fastighetstaxeringsförhållanden registreras.

SAF
m. fl. godtar förslagen med vissa undantag. Det är t. ex. inte utan vidare
givet att även kommun och taxeringsinlendent i del allmännas intresse bör äga
denna extraordinära besvärsrätt. Taxeringsintendent bör enligt SAF m. fl.
endast ha rätt att anföra besvär till fastighetsägarens förmån och någon extraordinär
besvärsrätt för kommunen bör inte införas.

SBEF
ifrågasätter den av kommittén använda metoden för atl utvidga den extraordinära
besvärsrätten. Enligt SBEF:s mening bör, om utvidgningen skall ske, detta komma
till uttryck i lagtexten. SBEF motsätter sig vidare att bestämmelserna om
extraordinär besvärsrätt skall få den räckvidd som föreslås.

Liknande
synpunkter framförs av Sveriges fastighetsägareförbund.

TOR,
som tillstyrker möjlighet till besvär i det fall domstol frångår en anvisning,
anför beträffande extraordinär besvärsrätt på grund av brister i taxeringsunderlaget
att behovet atl i efterhand kunna rätta lill en felaktig taxering delvis kan
elimineras, om ytterligare resurser satsas på granskningen i första instans.
Detta kan bl. a. ske genom att man i likhet med vad som gäller vid
inkomsttaxeringen, låter tjänstemän granska deklarationerna.

RRV
är tveksamt till möjligheterna att genom ökad eflergranskning få effekt av de
förbättrade rättelsemöjligheterna. Bristande personalresurser torde i förening
med növändigheten att prioritera andra angelägna kontrollåtgärder, enligt RRV,
lägga hinder i vägen härför.

Även
länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att det f. n. inle finns personella
resurser för någon omfattande eflergranskning av fastighetstaxeringen.

'Även
länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det mot bakgrund av rådande
arbetssituation vid flertalet skatteavdelningar och vid de lokala skattemyndigheterna
inte kan påräknas någon systematisk och mer betydande eflergranskning av
fastighetsdeklarationer såvida inte ytterligare personella resurser ställs
till förfogande.

Några
remissinstanser lar upp några frågor om vem som skall vara besvärsberättigad.

Svea
hovrätt anser att bestämmelsen i 24 kap. 1 § om vilka som är besvärsberättigade
inte överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 21 kap. 1 §. Bestämmelserna
bör bringas att överensstämma med varandra. Med hänsyn bl. a. till hänvisningen
i 23 kap. 2 § bör, enligt hovrätten, en fullständig reglering ske i 21 kap. 1 §.

Prop. 1980/81:111 87

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Föreslagen lagtext kan vid jämförelse mellan
Fastighetstaxeringslagen (FTL) 21 kap 1 §, 22 kap. 1 §, 23 kap. 1 och 2 §§ samt
24 kap. 1 § uppfattas som något oklar. Förslagsvis skulle 24 kap. 1 § kunna
erhålla följande ändrade inledning: "Besvärsrätt som enligt
förutsättningarna i 21-23 kap.

gäller för
ägare av fastighet" (tillkommer den som garantibelopp).

Därigenom skulle bl. a. undanröjas tänkbar tveksamhet vid
ägarskiften, exempelvis ny ägares talerätt enligt 23 kap. 1 § vid för sen
underrättelse till föregående ägare.

2.3.4 Övriga bestämmelser om besvär (3.2.4)

JK anser att i sak finns ingen erinran mot laxeringsintendenls
rätt all anföra besvär till fastighetsägarens förmån. Däremot anser JK att,
eftersom bestämmelsen endast torde ha avseende på fall som rör besvär över
länsrätts och kammarrätts beslut, bestämmelsen i stället bör flyttas och tas in
i 22 kap. FTL. Nämnda rätt torde enligt JK nämligen utan särskilt stadgande
tillkomma taxeringsintendenten i fråga om talan mot fastighetstaxeringsnämnds
beslut. Placeringen av bestämmelsen i 24 kap. kan lätt leda till icke avsedda
motsatsslut i fråga om övriga i 21 kap. 1 § omnämnda klagoberät-tigades
besvärsrätt anser JK.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det vore önskvärt
att tiden för anslutningsbesvär kunde förlängas till två månader liksom övriga
besvärstider.

2.3.5 Särskilda framställningar

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att
rättsförluster varje år orsakas skattskyldiga, som inte rätt förstått
innebörden av 102 § taxeringslagen och på grund härav underlåtit att yrka ändring
av inkomsttaxeringen eller avgivit framställning för sent. I detta hänseende
synes någon form av automatisk omräkning genom lokala skattemyndigheten kunna
övervägas. Härigenom skulle enligt länsstyrelsen dessutom en eftersträvansvärd
avlastning från länsrätterna och besvärsenheterna av bestyret med mål av mer
administrativ än rättslig art uppnås.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Södermanlands lån.

lA Sekretessbestämmelser (5.2)

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår, för att
osäkerhet inte skall råda om tystnadspliktens omfattning fram lill ikraftträdandel
av den nya sekretesslagstiftningen, att i 18 kap. 42 § fastighetstaxeringsiagen
uttryckligen anges att tystnadsplikten omfattar deklaration och övriga
handlingar som lämnas till ledning vid allmän fastighetstaxering.

Prop.
1980/81:111

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-02-03

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 15 januari 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirtén beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringsiagen (1979:1152),

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

3.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Curt Rispe.

Föredragningen inför lagrådet har pågått vid en tidpunkt
då lagförslagen ännu inte erhållit slutlig utformning och åtskilliga inom
lagrådet därvid framförda jämkningsförslag av väsentligen lagteknisk eller
redaktionell natur har beaktats i de förslag som genom remissen överlämnats
till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

18 kap.

31 §

Enligt första stycket andra meningen i förevarande
paragraf skall i beslut om tvångsbesiktning även tid för besiktningen
bestämmas, om det finnes påkallat. Anledning för länsrätten att besluta om tid
för besiktningen kan enligt motiveringen vara, att fastighetsägaren försöker
förhala en besiktning. Eftersom besiktningen verkställs av
fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller taxeringstjänsteman - med hjälp
av kronofogdemyndigheten om det behövs för att bryta lås eller annan
stängningsanordning - lär dock fastighetsägaren i allmänhet sakna möjlighet att
förhala besiktningen. I allt fall torde dessa möjligheter inte påverkas av att
länsrätten bestämmer tiden. Stadgandet kunde kanske få betydelse för att
tillvarata fastighetsägarens intressen, om besiktningen vållar denne speciella
olägenheter ifall den verkställs före eller efter viss tidpunkt. Emellertid
torde det inte behöva

Prop. 1980/81:111 89

befaras att önskemål i sådant hänseende, i den mån de är
befogade, lämnas obeaktade av den som skall verkställa besiktningen. Att
beslutet innehåller en bestämd tid för verkställighet kan å andra sidan medföra
svårigheter, om förhållandena ändras. När besiktningen skall äga rum, synes
vara en ren verkställighetsfråga, som inte bör regleras av domstolen.
Förevarande bestämmelse bör därför utgå ur förslaget.

21-24 kap.

Taxeringslagen upptog ursprungligen i skilda avsnitt
bestämmelser om dels allmän fastighetstaxering innefattande även reglerna om
besvärsförfarandet och dels särskild fastighetstaxering inbegripet
bestämmelserna om fullföljd av talan mot sådan taxering. På åtskilliga punkter
har reglerna gällande särskild fastighetstaxering givits i form av hänvisningar
till vissa angivna bestämmelser avseende allmän fastighetstaxering. 1 fastighelslaxeringslagen
(1979:1152) har upptagits - utom regler i materiellt hänseende-bestämmelser om
förfarandet vid allmän fastighetstaxering. Samtidigt har motsvarande
bestämmelser i taxeringslagen upphävts genom lag om ändring i taxeringslagen
(1979:1153). 1 övergångsbestämmelserna till denna lag anges att den träder i krafl
den 29 december 1979 och tillämpas första gången ifråga om 1981 års allmänna
fastighetstaxering. Reglerna om särskild fastighetstaxering liksom reglerna om
besvärsförfarandet beträffande såväl allmän fastighetstaxering som särskild
fastighetstaxering kvarstår i taxeringslagen.

Genom de nu föreslagna bestämmelserna i förevarande
kapitel avses att till fastighetstaxeringslagen flytta över reglerna om
besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, i samband varmed motsvarande
bestämmelser i taxeringslagen genom ett särskilt lagförslag föreslås upphävda.
Reglerna om besvärsförfarandet i fråga om särskild fastighetstaxering kvarstår
i taxeringslagen.

Vid överflyttningen av besvärsreglerna rörande allmän
fastighetstaxering till fastighetstaxeringslagen har taxeringslagens
bestämmelser rörande besvär över särskild fastighetstaxering med hänvisningar
till reglerna om allmän fastighetstaxering icke jämkats. I taxeringslagen
kommer alltså att finnas hänvisningar till stadganden som är upphävda. Som
exempel kan nämnas 192 och 193 §§ taxeringslagen, vilka hänvisar till 160,164
och 165 §§, som nu föreslås upphävda. Det tillämpade förfaringssättet har även
haft den verkan att när en i t. ex. 16 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar upptagen såväl allmän som särskild fastighetstaxering
gällande hänvisning till taxeringslagen ändras till att avse fastighetstaxeringsiagen
förvaltningsdom-stolslagen kommer att sakna hänvisning till de i taxeringslagen
kvarstående bestämmelserna om särskild fastighetstaxering.

Enligt föreslagna övergångsbestämmelser till det
lagförslag genom vilkel taxeringslagens bestämmelser om besvär angående allmän
fastighetstaxering upphävs skall äldre bestämmelser alltjämt tillämpas i fråga
om fastighets-

Prop. 1980/81:111 90

taxering år 1980 och tidigare. För särskild
fastighetstaxering 1980 och tidigare kommer därför att finnas tillämpliga bestämmelser.
Under år 1981 kan särskild fastighetstaxering ej äga rum varför den bristande
samordningen av bestämmelserna rörande besvär över allmän och särskild
fastighetstaxering ej då kan medföra olägenhet. Vad gäller tid efter 1982 års
ingång är att beakta all det grundläggande stadgandet i 13 § kommunalskallelagen
om särskild fastighetstaxering upphävts genom lag (1979:1154) om ändring i
kommunalskattelagen. Med hänsyn härtill måste det - trots de i taxeringslagen
kvarstående bestämmelserna om särskild fastighetstaxering - anses i hög grad
tveksamt huruvida enligt vad som kommer atl gälla efter föreliggande
lagförslags genomförande särskild fastighetstaxering kan äga rum efter 1982 års
ingång. Oavsett hur härmed må förhålla sig är en sådan oklarhet som föreligger
efter de aktuella förslagens genomförande icke tillfredsställande. Avsikten lärer
emellertid vara att genom nytt lagförslag senare år 1981 ge nya regler om
särskild fastighetstaxering. Under förutsätlning att sådan lagstiftning kommer
lill stånd kan det nu påtalade förhållandet icke anses utgöra hinder mot atl nu
genomföra det föreliggande förslagel.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1980/81:111 91

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri,
Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition med förslag till besvärsregler vid allmän
fastighetstaxering, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

3.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget.

Enligt 18 kap. 31 § första stycket andra meningen får i
beslut om s. k. tvångsbesiktning även tid för besiktningen bestämmas, om det
finnes påkallat. Lagrådet har ansett att bestämmelsen bör ulgå ur förslaget.

Jag anser att det i vissa fall kan vara elt
påtryckningsmedel på fastighetsägaren att tid för besiktning kan bestämmas
eller har bestämts av länsrätten. I andra fall kan det vara till fördel för
fastighetsägaren att tid för besiktning har bestämls. Med hänsyn härtill anser
jag att bestämmelsen bör kvarstå.

I anledning av vad lagrådet har påtalat i fråga om 21-24
kap. vill jag nämna att min avsikt är att under år 1981 föreslå regeringen att
en proposition om regler för särskild fastighetstaxering avges till riksdagen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 15 januari 1981.

Prop.
1980/81:111 92

Lagen (1981:37) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Genom en ändring av lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar (SFS 1981:37), som har utfärdals den 15 januari 1981, har
18 § lagen getts en ny lydelse som träder i kraft först den 1 januari 1982. Den
lydelse av 18 § som nu granskals av lagrådet kan väntas träda i kraft vid en lidigare
tidpunkt. Det innebär att lagen 1981:37 måste ändras före årsskiftet 1981/82.
Eftersom det inte kan uteslutas att ytterligare ändringar behöver göras i lagen
om allmänna förvaltningsdomstolar dessförinnan, anser jag emellertid att frågan
om ändring i lagen 1981:37 kan bero till hösten. Jag har på denna punkt samrått
med statsrådet Petri.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade
lagförslagen.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:111 93

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Lagförslag

1
Förslag till
lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) 2

2
Förslag lill
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) .... 14

3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar...................................................... 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15
januari 1981 19

1
Inledning................................................................... .... 19

2
Föredragandens
överväganden................................ 20

2.1
Inledande
synpunkter...................................... 20

2.2
Beslutsunderlag
och kontrollmöjligheter.......... 21

2.2.1
Allmänt................................................... 21

2.2.2
Besiktning.............................................. 21

2.2.2.1
Allmänt...................................... 21

2.2.2.2
Förutsättningar
för tvångsbesiktning .. 22

2.2.2.3
Beslut och
verkställighet........... 23

2.2.2.4
Sekretess, m.m......................... 27

2.3 Rättelse och besvär......................................... 28

2.3.1
Allmänt................................................... 28

2.3.2
Besvär i vanlig
ordning........................... 29

2.3.2.1
Besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut 29

2.3.2.2
Besvär över
länsrätts och kammarrätts beslut 31

2.3.3 Besvär i särskild ordning ....................... 33

2.3.3.1
Allmänt...................................... 33

2.3.3.2
Utebliven eller
för sent erhållen underrättelse 34

2.3.3.3
Oriktigt
taxeringsbeslut, m.m.... 34

2.3.3.4
Övrigt om
besvär i särskild ordning . . 38

2.3.4 Övriga bestämmelser om besvär, m. m.. 38

3
Upprättade
lagförslag .•........................................... 39

4
Hemställan................................................................ 40

5
Beslut....................................................................... 40

Prop. 1980/81:111 94

Bilaga
1 Sammanfattning av betänkandet Besvärsregler vid allmän

fastighetstaxering,
följdändringar m. m. (Ds B 1980:8) ... 41

Bilaga 2 Fastighetslaxeringskommitténs
förfaltningsförslag 46

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Besvärsregler vid
allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds

B 1980:8).........................................................
69

Utdrag av lagrådets
protokoll den 3 februari 1981 .... 88

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari

1981 ............................................................. 91