Prop. 1980/81:112

Prop.
1980/81:112 Regeringens proposition

1980/81:112

om samtycke
och tillstånd till adoption;

beslutad
den 12 februari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl en adoption skall kunna
genomföras ulan samtycke av den som skall adopteras, om denne är förhindrad att
lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller
psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande
förhållande.

Vidare föreslås atl gällande regler om tillstånd av
domstol lill adoption förtydligas, så alt det framgår atl sådant tillstånd får
lämnas bara om sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller
det annars med hänsyn lill del personliga förhållandet mellan den som vill
adoptera och adoptivbarnet finns särskild anledning till adoptionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112

Prop.
1980/81:112 2

Propositionens
lagförslag

Förslag
till

Lag om
ändring i föräldrabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om föräldrabalken' dels att 4 kap. 5 och 6 §§ skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i 4 kap. skall införas en ny paragraf, 5 a §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5 §

4 kap.

Utan
eget samtycke må den som fyUt tolv år ej adopteras, dock må, utan hinder av
att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är under sexton år,
därest det kan antagas lända honom till skada alt han tillfrågas.

5§

Den som har fyllt tolv år får inle adopteras utan eget
samtycke.

Sådanl samtycke behövs dock inte, om den som skall
adopteras

1.
år under
sexton år och del skulle skada honom eller henne all bli fillfrågad, eller

2. är varaktigt förhindrad att lämna
samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk
abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande förhållande.

Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunna tillräckligt
återhämta sig efter nedkomslen. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhäftitas
samtycke av adoplanlen eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Samtycke enligt andra stycket fordras ej av den som
är sinnessjuk.

5 a§

Den som
inle har fyllt arton år får ej adopteras ulan föräldrarnas samtycke. Moderns
samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomslen.
Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas
från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder år gift med någon av
barnets föråldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk.

Balken omtryckt 1978:853.

Prop. 1980/81:112

Nuvarande lydelse

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är
sådant faU för handen beträffande envar av dem som enligt andra stycket skall
samtycka lill adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan
förmyndares samtycke.

6 §2

Rätten skall pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga
rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen/;/i/je5 lända till gagn för
barnet samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra del eller eljest
särskild anledning är till adoptionen.

Ansökningen må ej bifallas, om å någondera sidan vederlag
år givet eller utfast, ej heller om bidrag till barnets underhåll år avtalat,
med mindre fråga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och beloppet
inbetalts till socialnämnden i den församling, där adoplanlen är kyrkobokförd,
eller till nämnden utfärdats förbindelse å beloppet, vilken blivit av sökanden
och nämnden godkänd. För belopp, som inbetalts fill nämnden, skall genom dess
försorg hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag inköpas
en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, där ej enligt

Föreslagen lydelse

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. År
detta fallet beträffande var och en av dem som enligt första stycket skall
samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets
förmyndare.

Den som är förklarad omyndig/år inte adopteras utan
förmyndarens samtycke.

Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger
rum. Tillstånd/År ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt
sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med
hänsyn tiU det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns
särskild anledning till adoptionen.

Ansökningen
får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning
eller om det har avtalals om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag i
form av engångsbelopp är dock inte hinder för tdlsiånd till adoptionen, om
beloppet har inbetalts till socialnämnden i den församling där adoplanlen är kyrkobokförd
eller om det till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess försorg hos riksförsäkringsverket eller ett svenskt
försäkringsbolag inköpas en

2 Senaste lydelse 1981:26.

Prop.
1980/81:112

Nuvarande lydelse

avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet må
på annat lämpligt sätt användas för barnels underhåll.

Avtal om vederlag eller underhåll, som bort föranleda
avslag å ansökningen därest avtalet varu för rätten kunnigt, vare, även om
ansökningen bifaUes, utan verkan.

Föreslagen lydelse

efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt barnet,
o»! inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på
något annal lämpligt sätt för barnets underhåll.

Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha
medfört atl ansökningen avslogs om rätlen hade känt fill avtalet, är utan
verkan även om ansökningen bifalls.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1981. Vad som sägs i 4 kap. 6 § andra stycket om
socialnämnden skall dock till utgången av år 1981 avse barnavårdsnämnden.

2.
De nya bestämmelserna
tillämpas även när en ansökan om adoption har gjorts före ikraftträdandet men
då ännu inte har slutligt prövats.

Prop.
1980/81:112 5

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-15

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo. Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om samtycke och tillstånd till adoption

1 Inledning

Gällande regier om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken.
Riksdagen har förordat att reglerna om samtycke lill adoption av den som skall
adopteras ses över. En annan fråga, som har uppmärksammals i den allmänna
debatten, är vad som ligger i del nuvarande kravet på atl en adoption skall
vara till fördel för barnet och att det i övrigt skall finnas sårskild
anledning lill adoptionen för atl en domstol skall ge tillstånd till den.

De frågor som sålunda aktualiserats har behandlats i
departementspromemorian (Ds Ju 1980:8) Samtycke och tillstånd till adoption.
Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian
som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena som bilaga 2.

I lagstiftningsärendet har samråd skett med
justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2 Allmän motivering

2.1 Samtycke till adoption

En adoption har vittgående följder för den som skall
adopteras (adoptivbarnet). Genom adoptionen får adoptivbarnet ställning som
barn lill den som adopterar (adoplanlen), medan de rättsliga banden till de
biologiska föräldrarna och deras släkt skärs av (utom i fall då en make
adopterar den andra makens barn). Med hänsyn till de genomgripande förändringar
som en adoption sålunda kan medföra har möjligheterna att adoptera kringgärdats

Prop.
1980/81:112 6

på olika sålt.

En förutsättning för att en adoption skall tillåtas är att
domstol finner att adoptionen är till fördel för den som skall adopteras.
Därvid är dennes egen inställning till adoptionen av största betydelse. Enligt
4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken gäller i princip etl obligatoriskt
krav på samtycke av den som har fyllt 12 år. Även beträffande ett barn under 12
år bör man emellertid fästa stor vikt vid dess inställning, beroende på barnets
mognad och ålder.

Kravet på
samtycke av den som skall adopteras gäller .även om denne på grund av psykiskt
handikapp e. d. saknar rättslig handlingsförmåga och därför inte kan lämna ell
giltigt samtycke. Det innebär att någon adoption inte kan komma till stånd i
ett sådant fall. I rättspraxis finns exempel på fall där modern till ett
utvecklingsstört barn har gift sig med en man som genom en adoption har velat
ge barnet rättslig ställning som barn i äktenskapet men där kravet på samtycke
av barnet har hindrat detla. I etl rättsfall, där del utvecklingsstörda barnet
hade ett syskon som blev adopterat, uttalade högsta domstolen att starka
sakliga skäl talade för att även det utvecklingsstörda barnet borde ha kunnat
adopteras, trots att barnet inte själv var i stånd att lämna samtycke (NJA 1975
s. 727).

1 en motion till 1976/77 års riksmöte (mot. 1976/77:661)
begärdes en översyn av föräldrabalkens regler om krav på eget samtycke vid
adoption. Lagutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning av motionen (LU
1976/77:17) att utskottet ansåg skäl tala för alt reglerna om eget samtycke
mjukades upp, så alt del.blev möjligt atl adoptera också dem som inte kunde
lämna samtycke. Utskottet förordade att frågan blev föremål för en översyn.
Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade anfört. Detta gavs till känna för
regeringen genom rskr 1976/77:144. Frågan behandlades på nytt av riksdagen med
anledning av en motion till 1979/80 års riksmöte (mot. 1979/80:1609). I sitt
belänkande med anledning av motionen underströk lagutskottet vikten av att
problemet snarast löstes (se LU 1979/80:23). Riksdagen anslöt sig även här till
vad utskottet hade anfört.

1 departementspromemorian föreslås att man inför ett
undantag från kravet på samtycke i fall då den som skall adopteras lider av en
sådan psykisk sjukdom e. d. att hans eller hennes inställning till adoptionen
inte kan inhämtas under överskådlig lid. En lämplig lagteknisk lösning är
enligt promemorian att det, efter mönster av reglerna i 10 kap. 1 § föräldrabalken
om omyndighetsförklaring, föreskrivs att samtycke av den som skäll adopteras
kan undvaras i fall då denne är förhindrad att lämna samtycke på grund av
psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat
slag.

I promemorian framhålls att den föreslagna bestämmelsen
inte träffar sådana fall där kommunikation med den som skall adopteras är
utesluten på grund av en kroppslig sjukdom eller därför atl denne befinner sig
i ett tillstånd som inle kan betecknas som en fysisk eller psykisk sjukdom men
som ligger sjukdomen nära och kanske är resultatet av en sjukdom. Som exempel

Prop.
1980/81:112 7

nämns det fallet atl en trafikskadad för överskådlig tid
är förhindrad att meddela sig med omvärlden, sedan det av skadan orsakade
sjukdomsförloppet har avstannat. Enligt promemorian finns det knappas något
behov av en undantagsregel i dessa fall, eftersom det inte går att etablera
någon personlig kontakt mellan dem .som skulle kunna komma i fråga som
adoptivföräldrar och den sjuke eller skadade.

Remissinstanserna
har överlag ställt sig positiva till förslaget att samtycke inte behöver
inhämtas från den som skall adopteras i fall då denne inte kan lämna samtycke
på grund av ett psykiskt handikapp e. d. Flera remissinstanser ifrågasätter
dock om inte ett motsvarande undantag från kravet på eget samtycke bör
uppställas för fall då hindret för samtycke beror på en kroppslig sjukdom eller
en trafikskada.

För min del anser jag det otillfredsställande att en
adoption inte kan komma till stånd i fall då ett psykiskt handikapp e. d.
medför att samtycke inte kan lämnas. Detta är särskilt olyckligt när den
tilltänkta adoptionen, såsom i rättsfallet NJA 1975 s. 727, avser syskon av
vilka något inte kan lämna samtycke. Elt undantag från kravet på eget samtycke
bör därför uppställas med avseende på dessa fall. När det sedan gäller fall då
den som skall adopteras är för överskådlig tid förhindrad alt lämna samtycke på
grund av en kroppslig sjukdom eller en trafikskada, torde skälen för en
undantagsregel vara mindre starka. Som har framhållits under
remissbehandlingen finns det emellertid inte några sakliga skäl som talar för
att dessa fall behandlas på ett annat sätt än då hindret för all lämna ett
giltigt samtycke består i ett psykiskt handikapp e. d. Undantagsbestämmelsen
bör därför utformas så att den omfattar även dessa situationer. Det behöver
knappast befaras att en sådan utvidgning av möjligheten att adoptera skulle
komma att missbrukas. En särskild garanti ligger i den domstolsprövning som
krävs vid alla adoptioner.

Sammanfattningsvis förordar jag alt samtycke inte behöver
inhämtas från den som skall adopteras, om denne är varaktigt förhindrad atl
lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller
psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande
förhållande.

Enligt 4
kap. 5 § första stycket föräldrabalken gäller att den som är under 16 år får
adopteras utan eget samtycke, om det kan antas skada honom eller henne att bli
tillfrågad. Bestämmelsen, som kom lill år 1958 för alt bl. a. främja den
nordiska rättslikheten, angavs i första hand ta sikte pä fosterbarn som
adopteras. Enligt förarbetena kunde det nämligen allvarligt skada ett barn i
pubertetsåldern att få reda på atl fosterföräldrarna inle var barnels riktiga
föräldrar. Det förutsattes att bestämmelsen skulle tillämpas endast i klara
fall (se prop. 1958:144 s. 219).

Under
remissbehandlingen har bl. a. socialstyrelsen och nämnden för internationella
adoptioner föreslagit att bestämmelsen avskaffas, eftersom det numera anses
viktigt för barnets utveckling att barnet på etl tidigt stadium

Prop. 1980/81:112 8

får kännedom om sitt biologiska ursprung. Också jag anser
att det är tveksamt om bestämmelsen bör behållas. Frågan har emellertid samband
med det allmänna spörsmålet om ett barns ställning i rättsliga sammanhang. Del
spörsmålet övervägs f. n. av utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. Enligt
min mening är det lämpligt att den nu väckta frågan behandlas av denna
utredning. Jag lar därför inte ställning till frågan i detta sammanhang.

Ulöver del nu berörda spörsmålet är det. som jag senare
skall återkomma till, en del andra frågor som har kommit upp i detta
lagstiftningsärende och som lämpligen bör behandlas av utredningen om barnens
rätt. Jag avser atl senare föreslå regeringen att ge ulredningen de
tilläggsdirektiv som behövs.

14 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken föreskrivs att
den som är under 18 år inte får adopteras utan att de biologiska föräldrarna
har samtyckt till adoptionen. Enligl 4 kap. 5 § tredje stycket föräldrabalken
behövs dock inte samtycke av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i
vårdnaden eller på okänd ort. I departementspromemorian har dessa bestämmelser
med endast vissa språkliga justeringar förts över till en ny paragraf, 4 kap. 5
a § föräldrabalken.

Under remissbehandlingen har Göta hovrätt, domstolsverket
och socialstyrelsen ifrågasatt om det inte för enhetlighetens skull finns anledning
att i dessa bestämmelser använda samma medicinska terminologi som i den
tidigare behandlade bestämmelsen om samtycke av den som skall adopteras.

Som nämnts i promemorian har riksdagen förordat alt del
genom regeringens försorg sker'en översyn av terminologin i de bestämmelser i föräldrabalken,
giftermålsbalken och ärvdabalken där uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet
förekommer (LU 1975/76:33 s. 113 ff, rskr 397). Den översynen har ännu inte
genomförts, bl. a. därför att den har samband med det arbete som f. n. bedrivs
av socialberedningen (S 1980:07). Att det finns anledning att redan nu behandla
terminologifrågan i ett begränsat avseende innebär inte att den nämnda
översynen i övrigt bör föregripas i detta sammanhang. Frågan om en ändring av
terminologin i bestämmelserna om samtycke från föräldrar får därför anstå. Jag
vill samtidigt understryka vad som har sagts i promemorian om att den
terminologi som har valts när det gäller ett undantag från kravet på eget
samtycke vid adoption får ses som en i viss mån provisorisk lösning, som får
omprövas under det försatta arbetet på terminologifrågan i dess helhet.

2.2 Tillstånd till adoption

Enligt 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken skall
domstolen pröva om det är lämpligt att en adoption äger rum. Domstolen får ge
tillstånd till adoptionen endast om den är till fördel för barnet och dessutom
sökanden

Prop. 1980/81:112 9

har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det
annars finns särskild anledning till adoptionen.

Enligt förarbetena till adoptionsbestämmelserna bör en
adoption tillåtas endast då del finns särskild anledning att skapa ett familjerättsligt
förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras. 1
förarbetena sägs sålunda att adoptionsinstitutef inte bör få användas för att ge
möjlighet till en namnändring som annars inte skulle ha tillåtits eller för att
kringgå arvsskatte- eller arbetsmarknadsbestämmelser. Det har emellertid inte
ansetts möjligt att i lagen uppställa några mera preciserade villkor för
domstolens tillstånd till en adoption, ulan en lämplighetsprövning får företas
i varje särskilt fall (se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken
och vissa delar av ärvdabalken avd. Il den 15 sept. 1913, s. 36, återgivet i
NJA II 1917 s. 474).

1 rättspraxis har tillstånd till en adoption vägrats i
fall då det huvudsakliga syftet har varit atl ge det tilltänkta adoptivbarnet
möjlighet att förvärva adoptantens släktnamn, vilket en annan bärare av namnet
hade motsatt sig (NJA 1920 s. 449). Vidare finns ett antal hovrättsavgöranden
där tillstånd till adoption inte har getts i fall då det huvudsakliga ändamålet
med adoptionen har varit att underlätta för ett utländskt barn atl få tillstånd
att stanna i Sverige. Sålunda uttalade Svea hovrätt i ett beslut den 18
december 1978 alt en adoption med detla syfte inle kunde anses vara till sådan
fördel för barnet som avses i 4 kap. 6§ första stycket föräldrabalken, dvs. att
medföra en varaktig och verklig familjeanknylning mellan adoplanlen och
adoptivbarnet. I rättstillämpningen finns emellertid exempel på andra
avgöranden som visar atl det kan föreligga en viss osäkerhet om hur hithörande
bestämmelser skall tolkas.

I departementspromemorian föreslås därför att
bestämmelserna i 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken om domstolens
lämplighetsprövning förtydligas, så atl del klart framgår alt det måste
föreligga en särskild anledning att genom adoptionen befästa ett personligt
förhållande mellan adoplanlen och adoptivbarnet. I promemorian sägs att det
normalt bör vara fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det
som föreligger mellan föräldrar och barn.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget i denna
del i allmänhet godtagits. Sveriges advokatsamfund och ulredningen om barnens
rätt ifrågasätter dock om det finns något behov av att förtydliga 4 kap. 6 §
första stycket föräldrabalken.

Enligl min mening är del, med hänsyn till den tveksamhet
som trots allt råder om hur de ifrågavarande bestämmelserna skall tolkas,
befogat att lagtexten förtydligas. Detta kan lämpligen ske på det sätt som har
föreslagils i promemorian. Jag förordar därför att detta förslag genomförs.

Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill
jag nämna att jag avser att i samarbete med domstolsverket sörja för alt
domstolarna på lämpligt sätt informeras om bl. a. den lagändring som jag nu har
förordat.

Prop. 1980/81:112 10

Under remissbehandlingen har nämnden för internalionella
adoptionsfrågor även berört bestämmelserna i 4 kap. 6 § andra stycket föräldrabalken,
som innebär att en ansökan om adoption i princip inte får bifallas om del från
någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om del har avtalats om
bidrag till barnets underhåll. Enligt nämnden bör bestämmelserna utformas så
att det är möjligt för en socialnämnd alt ge ekonomiskt stöd till
fosterföräldrar även efter det att de har adopterat etl fosterbarn.

För min del kan jag visserligen från principiell synpunkt
se vissa nackdelar med detla förslag. Frågan bör dock utredas närmare. Enligt
min mening är det lämpligt att den övervägs av ulredningen om barnens rätt, som
redan tidigare har varit inne på ett närgränsande spörsmål (se SOU 1979:63 s.
78).

2.3 Övriga frågor

Under remissbehandlingen har nämnden för internationella
adoptionsfrågor och Förbundet adoptionscentrum berört frågan om utländska
barns rättsliga ställning i Sverige i de fall en förespeglad adoption i Sverige
inte fullföljs här. Med anledning härav vill jag framhålla atl dåvarande chefen
för justitiedepartementet den 29 mars 1977 har beslutat att en skrivelse från
Sveriges socionomförbund belräffande samma fråga skulle överlämnas lill
utredningen om barnens rätt för att beaktas i utredningens arbete. Utredningens
förslag i denna del bör avvaktas innan slutlig ställning tas till den väckta
frågan.

Förbundet adoptionscentrum har även tagit upp frågan om
Sveriges anslutning till 1965 års Haagkonvention om behörig myndighet,
tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Denna fråga
behandlades i prop. 1971:113 med förslag till lag om internationella
rättsförhållanden rörande adoption, m. m. (s. 27). Frågan sköts emellertid då
på framtiden. Samtidigt framhölls att ett sådant tillträde om möjligt borde ske
gemensamt med övriga nordiska länder. Vid denna tidpunkt hade endast Österrike
tillträtt konventionen. Numera har även Storbritannien och Nordirland samt
Schweiz ratificerat den. Enligt min mening år tiden nu inne atl bestämma sig
för om Sverige skall tillträda konventionen. Det synes lämpligt att frågan
övervägs av utredningen om barnens rätt. Utredningen bör därvid samråda med de
andra nordiska länderna.

Göta hovrätt har i sitt remissyttrande framhållit att det,
bl. a. från systematisk synpunkt, kan finnas anledning all i ell slörre
sammanhang se över adoptionsbestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken. En sådan
översyn bör enligt hovrätten avse även frågan huruvida de olika åldersgränser
som nu gäller är lämpliga.

1 det föregående har jag förordat alt utredningen om
barnens rätt skall överväga flera olika frågor som rör adoption. Ulredningen
bör enligl min mening ta upp också de spörsmål som Göta hovrätt har väckt.

Prop. 1980/81:112 11

2.4 Ikraftträdande m. m.

De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli
1981. Som har föreslagits i promemorian bör de nya bestämmelserna kunna
tillämpas även när en ansökan om adoption har gjorts före ikraftträdandet men
då ännu inte har slutligt prövats. En föreskrift om detta bör alltså tas in i
övergångsbestämmelserna.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu anfört har inom
justitiedepartementet upprättals elt förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
Förslaget bör fogas till protokollet i detla ärende.'

4
Specialmotivering

4
kap.

5§

Den som har fyllt .tolv år får inte adopteras utan eget
samtycke. Sådanl samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

1.
är under
sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller

2.
är
varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av
något annat Uknande förhållande.

Paragrafen har redigerats om och innehåller nu endast
regler om samtycke av den som skall adopteras. De regler som f. n. finns i andra-fjärde
styckena om samtycke av andra än denne har brutits ut och förts över till en ny
paragraf, 4 kap. 5 a §.

Första stycket. Bestämmelsen överensstämmer med vad som
gäller f. n. Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen kan
framhållas att bestämmelsen förutsätter att den som skall adopteras har lämnat
sitt samtycke av fri vilja. Ett samtycke som har framtvingats genom påtryckningar
i en eller annan form är inte giltigt och kan alltså inte läggas till grund för
en adoption. Om det finns anledning att misstänka att ett samtycke av ett underårigt
barn inte motsvarar barnets verkliga vilja, kan domstolen vid sin prövning av
adoptionsansökningen enligt 4 kap. 6 § föranstalta om en barnpsykiatrisk
undersökning e. d. för att få klarhet i denna fråga.

Andra stycket. Undantagsbestämmelsen i punkt 1 motsvarar
vad som gäller f. n. Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1)
bör emellertid ulredningen om barnens rätt överväga om det är lämpligt att
bestämmelsen behålls i fortsättningen.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med
det som är fogat till propositionen.

Prop.
1980/81:112 12

Undantagsbestämmelsen i punkt 2 är däremot en nyhet. Efter
mönster av bestämmelserna i lO kap. 1 § om omyndighetsförklaring föreskrivs lill
en början att samtycke av den som skall adopteras kan undvaras när denne är
varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag. Beträffande
innebörden av dessa uttryck kan hänvisas till förarbetena till 10 kap. 1 S
(framför allt SOU 1970:67 s. 64-67; jfr SOU 1964:40 s. 210-224 och prop.
1966:53 s. 159-163). Samtycke kan vidare underlåtas när kommunikation med det
tilltänkta adoptivbarnet är utesluten på grund av något annat liknande
förhållande. Det kan röra sig om en fysisk sjukdom eller om etl tillstånd som
ligger sjukdomen nära och kanske är resultatet av en sjukdom. 1 den allmänna
motiveringen nämns som exempel att en trafikskadad är förhindrad att meddela
sig med omvärlden, sedan det av skadan orsakade sjukdomsförloppet har
avstannat. Bestämmelsen är avsedd att tolkas restriktivt. Av lagtexten framgår
att hindret att lämna samtycke inte får vara övergående.

Att det föreligger ett hinder av angiven natur torde i
allmänhet böra styrkas genom läkarintyg. Några särskilda föreskrifter om
bevisningen har emellertid inte ansetts nödvändiga.

5 a §

Den som inte har fyllt arton år/År ej adopteras utan
föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har
återhämtat sig tillräckligt efter nedkomslen. Vid adoption av någon annans
adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar
eller om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda
dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är
sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller pn okänd ort. År detta fallet
beträffande var och en av dem som enligt/ör5W stycket skall samtycka till
adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnels förmyndare.

Den som är förklarad omyndig får inte adopteras ulan
förmyndarens samtycke.

Första stycket. Frånsett vissa redaktionella ändringar
överensstämmer bestämmelserna med dem som f. n. finns i 4 kap. 5 § andra
stycket.

Bestämmelsen i andra meningen infördes år 1968 i samband
med att Sverige anslöt sig till 1967 års europarådskonvention om adoption av
barn (prop. 1968:114, ILU 31, rskr 227). Enligt konventionen får ett samtycke
av modern ej godtas, om det inte har lämnats så lång tid - ej understigande sex
veckor - efter barnets födelse som kan vara föreskriven i lag. Har någon sådan
tid inle föreskrivits, skall samtycke ha lämnats vid en tidpunkt då modern
enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat tillräckligt återhämta sig
efter nedkomslen.

Förbundet adoptionscentrum har i detta lagstiftningsärende
påpekat att svenska domstolar i vissa fall har ifrågasatt genomförandet av en
adoption i fall då en moder i utlandet har lämnat sitt medgivande inom en
kortare tid än den sexveckorstid som föreskrivs i europarådskonventionen.
Förbundet

Prop. 1980/81:112 13

anser att ett sådant medgivande bör godtas i Sverige, om
medgivande kan ske i barnets ursprungsland inom denna kortare tid.

Frågan behandlades i prop. 1968:114 (s. 17). Föredragande
statsrådet fann det inte lämpligt att någon bestämd tid fastställdes i lag utan
ansåg att man fick bedöma från fall till fall om modern var så återställd
fysiskt och psykiskt att hon kunde fatta ett väl överlagt beslut. Bedömningen
borde i första hand ankomma på den som gjorde utredningen i ärendet. Domstolen
kunde begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som hade förflutit
mellan födelsen och samtycket. Tiden borde i allmänhet inte understiga sex
veckor. Om samtycke hade lämnats tidigare än lagen medgav, fick detta rättas
till genom att modern i efterhand bekräftade att hon vidhöll sitt samtycke.

Vad som sålunda anfördes vid införandet av den nu gällande
bestämmelsen i andra meningen får alltjämt anses vägledande. Det innebär att
det vid en prövning av svensk domstol - som enligt 2§ lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption har att tillämpa svensk lag
även vid adoption av ett utländskt barn - saknar betydelse vilken tid som kan
ha föreskrivits i barnets ursprungsland när det gäller moderns samtycke.

Andrastycket. Bestämmelserna överensstämmer i sak med dem
som f. n. finns i 4 kap. 5 § tredje stycket.

Uttrycken "sinnessjuk" och "sinnesslö"
i första meningen kan senare komma att ändras som en följd av den översyn som
sker genom regeringens försorg i fråga om terminologin i de bestämmelser i föräldrabalken.
giftermålsbalken och ärvdabalken där dessa uttryck förekommer f. n, (se avsnitt
2.1 i den allmänna motiveringen).

Tredje stycket. Bestämmelsen överensstämmer, med endast
några smärre språkliga justeringar, med den som f. n. finns i 4 kap. 5 § fjärde
stycket,

6§

Rätten skall pröva om det är lämpligt atl adoptionen äger
rum. Tillstånd/(?/-ges endasi om adoptionen är till fördel för barnet samt
sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller del annars rned
hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns
särskild anledning till adoptionen.

Ansökningen/(7/-
inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller
om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag iform av
engångsbelopp är dock inte hinder för tiUslånd till adoptionen, om beloppet har
inbetalats till socialnämnden i den församling där adoplanlen är kyrkobokförd
eller om dei till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden
skall genoin dess försorg hos riksförsäkringsverket eller ett svenskt
försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt
barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas
på något annat lämpligt sätt för barnets underhåll,

Elt avtal om ersättning eller underhåll, som borde
ha inedföri atl

Prop. 1980/81:112 14

ansökningen avslogs om rätten hade känt lill avtalet, är
utan verkan åven om ansökningen bifalls.

Första stycket. Bestämmelsen har förtydligats så att det
framgår alt det, förutom kravet att adoptionen skall vara till fördel för
adoptivbarnet, måste föreligga en särskild anledning till adoptionen med hänsyn
till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet. En sådan särskild
anledning är att sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet. Det
förutsätter i regel atl barnet är under 18 år (jfr bl. a. hovrättens för Västra
Sverige beslul den 2 april 1975, SÖ 39, och hovrättens för Övre Norrland beslut
den 20 augusti 1979, SÖ 1062). Även i övrigt kan det i särskilda fall finnas
anledning alt genom en adoption befästa ett personligt förhållande mellan
sökanden och adoptivbarnet. Del bör då, liksom när sökanden har uppfostrat
eller vill uppfostra barnet, normalt vara fråga om ett förhållande av väsenlligen
samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn (se
lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken
avd. II den 15 sept. 1913, s. 36, återgivet
i NJA 11 1917 s. 474). En allmän önskan att bereda någon möjlighet att vistas i
Sverige för att denne därigenom skall få bättre levnadsvillkor är sålunda inle
i sig elt tillräckligt skäl för en adoption (se t. ex. hovrättens över Skåne
och Blekinge beslut den 30 januari 1974, SÖ 2024, och den 30 maj 1980, SÖ
2106). Detsamma gäller när adoptionen inte har något annat syfte än all göra
det möjligt för den som skall adopteras att få uppehålls- eller arbetstillstånd
här i landet (jfr Walin, Föräldrabalken, 3:e uppl., 1979, s. 499 samt bl.a.
hovrättens för Övre Norrland beslut den 23 mars 1978, SÖ 2012, och det i den
allmänna motiveringen omnämnda beslutet av Svea hovrätt den 18 december 1978,
1; SÖ 60).

Med anledning av eU yttrande från en remissinstans bör
påpekas att bestämmelsen i och för sig inte hindrar en adoption när den som skgll
adopteras är så gravt skadad att någon personlig kontakt mellan denne och
sökanden inte kan skapas. Att samtycke av den som skall adopteras inte behövs i
detta fall framgår av den nya bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 2.

Under remissbehandlingen har nämnden för internationella
adoptioner och Förbundet adoptionscenlrum pekat på det probleni som uppkommer
då makar i Sverige har tagit emot ett utländskt barn i avsikt att adoptera det
men sedan av olika skäl inte vjll fullfölja adoptionen. Även om det då finns
andra makar i Sverige som är villiga att adoptera barnet, kan del enligt dessa remissinsianser
visa sig svårt alt få fram ell nytt samtycke från barnets företrädare
utomlands. I sådana fall har man därför ibland förfarit så atl de första
makarna ändå formellt har adopterat barnet samtidigt som de har lämnat samtycke
till att barnet "omadopteras" av de andra makarna. Remissinstanserna
anser att uttrycket "särskild anledning" bör inbegripa också sådana
fall.

Med anledning av delta bör framhållas att det inte kan
anses föreligga

Prop. 1980/81:112 15

några särskilda skäl till en adoption som görs enbart för
formens skull, 1 praktiken bör del finnas möjligheter att på annat sätt komma
till rätta med det problem som remissinstanserna nu har pekat på. Som har sagts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) ankommer det på ulredningen om
barnens rått att överväga bl. a. denna fråga.

Enligt 4
kap, 10 § föräldrabalken skall domstolen inhämta upplysningar om bl. a.
adoptivbarnet och adoplanlen. Om barnet inte har fyllt 18 år skall yttrande
inhämtas från barnavårdsnämnden både i adoptantens hemkommun och i den kommun
där den som har vårdnaden är kyrkobokförd. Detla är av vikt för aft domstolen
skall kunna få ett tillräckligt underlag för sin bedömning av om adoptionen bör
äga rum. I fall då den som skall adopteras är under 18 år torde etl
tillfredsställande underlag i regel föreligga genom den utredning som
barnavårdsnämnden ombesörjer. I andra fall kan det vara lämpligt all domstolen
inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan tillföra ärendet upplysningar
av värde, exempelvis från arbelsmarknads-eller utbildningsmyndigheter eller -
när en medborgare i ett utomnordiskt land skall adopteras - från
invandrarverket. Med anledning av vad vissa remissinsianser har anfört kan
framhållas atl invandrarverkets inställning kan behöva inhämtas även i fall då
den som skall adopteras är under 18 år. Detta gäller naturligtvis särskilt då
det finns anledning att misstänka att adoptionen syftar till atl kringgå
gällande invandringsbestämmelser.

Enligt 19 § första stycket tingsrättsinstruktionen
(1975:511) är en tingsno-larie med minst ett och elt halvt års tjänstgöring
behörig att handlägga bl. a. ärenden om tillstånd till en adoption. Under
remissbehandlingen har påpekats att det inte är lämpligt atl en ansökan om
adoption prövas av en tingsnotarie i fall då del kan misslänkas atl ansökningen
har gjorts i avsikt atl kringgå gällande invandringsbeslämmelser. Med anledning
av delta påpekande kan framhållas att en tingsnotarie enligt 19 § andra
stycket tingsrätts-instruktionen inte får förordnas att handlägga ett ärende
som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars avgörande av annan orsak
kräver särskild erfarenhet. Ärenden om internationella adoptioner torde ofta
kunna anses höra lill denna kategori, även om de inte rör några motstridiga
intressen i sig.

Andra stycket. På grund av att riksförsäkringsanstaltens
uppgifter numera ombesörjs av riksförsäkringsverket har vad som sägs i tredje
meningen om anstalten ändrats till att avse verket. I övrigt har bestämmelserna
underkastats en språklig översyn.

Tredje stycket. Bestämmelsen har endast justerats
redaktionellt.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Vad som
sägs i 4 kap, 6 § andra

stycket om socialnämnden skall dock lill utgången ay år 1981 avse

barnavårdsnämnden.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även när en ansökan om
adoption har

Prop.
1980/81:112 16

gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt
prövats.

Punkt 1. 1 4 kap. 6§ andra stycket finns f.n. vissa
föreskrifter om barnavårdsnämnden. Riksdagen har nyligen beslutat att vad som
sägs i bl. a. de bestämmelserna om barnavårdsnämnden skall fr. o. m, den 1
januari 1982 avse socialnämnden (se SoU 1980/81:15. rskr 130), För tiden till
dess att denna lagändring träder i krafl skall föreskrifterna i 4 kap. 6 §
andra stycket alltjämt gälla barnavårdsnämnden.

Punkl2.
Denna övergångsbestämmelse innebär bl. a. att, om situationen är sådan som anges
i den nya bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 2. en ansökan om adoption som
har gjorts före ikraftträdandet inte efter denna lidpunkt får avslås på den
grunden att samtycke inte föreligger av den som skall adopteras. Det kan
tilläggas att, om ansökningen redan har hunnit slutligt prövas före
ikraftträdandet och då avslagits med hänsyn lill att samtycke saknas, något
hinder inle finns för sökanden atl återkomma sedan den nya bestämmelsen har
trätt i kraft.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1980/81:112 17

Bilaga 1

JUSTITIEDEPARTEMENTET

SAMTYCKE OCH TILLSTÅND TILL ADOPTION

Promemoria med förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Ds Ju 1980:8

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112

Prop. 1980/81:112 18

Promemoriane huvudsakliga innBhäll

I promemorian föreslås att en adoption skall kuuna genomföras
utan saffltyoke av den som skall adopteras, om denne är förhindrad att lämna
samtycke på grund av paykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller
psykisk abnormitet av annat slag.

Vidare föresläs att da nuvarande bestämmelserna om domstolamas
prövning av lämpligheten av en adoption förtydligas så att det klart framgår
att tillstånd till adoptionen fär

gea endast om det med hänsyn till det personliga förhällandet
mellan den som vill adoptera och den so.-n skall adopteras finns särskilda
skäl till adoptionen.

Se föreslagna lagändringarna avses träda 1 kraft den 1
Juli 1981.

F ö rslag
till

Lag om ä ndring i f ö r ä ldrabalken

1

H ä rigenom f ö reskrivs i fr ä ga om f ö r ä ldrabalken

dela att 4 kap, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i 4 kap. skall inf ö ras
en ny paragraf, 5 a § , av
nedan angivna lydelse.

ITuvarande
Lydelse

F ö reslagen Lydelse

5
§

Utan eget samtycke m å den som fyllt tolv å r e.1 adopteras, dock m å , utan hinder av att samtycke e.i f ö religger, adoption ske av den som ä r under sexton å r, d ä r est det kan antagas l ä nda honom till skada att han tillfr å gas.

5
§

Den som har fyllt tolv å r f å r Inte adopteras utan eget
samtycke.

S å dant
samtycke beh ö vs dock inte, om den som skall
adopteras

1.
ä r under sexton å r och det skulle skada honom eller
henne att bli tillfr å gad,
eller

2.
ä r f ö rhindrad att l ä mna samtycke p å grund av psykisk s.-jukdom. h ä mmAd f ö rst å ndautveckling eller psykisk
abnormitet av annat slag.

Den som ej_ fyllt aderton ä r m å ej adopteras utan f ö r ä ldrarnas samtycke. Modems samtycke
skall hava

Den som inte har fyllt arton ä r f å r

ej adopteras utan f ö r ä ldrarnas
saratycke. Modems samtycke skall ha

Balken omtryckt 1978:853.

Nuvarande
lydelse

Före3la/;en
lydelse

lämna'. ssdan
ho:i hiinnit tillrä';klii;;t återhämta si.g of t or nedkomsSen. Vid adoption
av adoptivbarn skall i .tällnt in hämtas 3anit,Yolcfl ay adoptAOten eller,
ora .a. .idoptarat a.;idi;e aakens barn, :iv 'n;<k,a.rna.

läjina-i;;! .3KdBr. hon har h.innit

n.iiirctrcifen. Vid adoption ';7 n;i."150:_äS:; nans
adoptivbarn skp.ll i .-it,.-;" i a' .s>--tycke lr.h.''.ri?:a3 f r.''.n
_'4i>iiiyj;''-rj:_:.devn 9lle\\ .jis 5';rtne hi-,r v;o:-j".-jrat qiji
3ak£S_ b .nr.-:, r,T £.&d3 -..iVai-r.i,

.Snmtyclre
enligt anra_ stycket fordraa ej nv don som är sinnessjuk, si.r.essio,
utan del i vårdnaden eller ä okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande
envar av dem som enligt andra stycket skall santyoka till adoptionen, skall
i stället samtycke inhämtas frän barnets förmyndare.

Samtycke enliijt
för-".ta ."tycret bohöTa ej av den sots är rj-.iine,'!-äjuk, ainnssalö, utan d'3l i v5rd-naden
»ller £å okänd ort. Jr detta fallet beträffande var och en av dem som enligt
första stycket skall samtycka till adoptionen, skall 1 stället samtycke
inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndaros
samtycke.

Don som är
förklarad omyndig fär inte adopteras utan förmyndarens samtycke.

Rätten skall- pröv.i., huruvida adoptionen l.Hjppliffen .iiå
ä;:3 nim. Ej må tillstånd >=;iva3, ned mindre adoptionen finnes lända
till c.s:n för barnet samt sökanden uppfostrat barnet eller vill
uppfostra det eller eljest fiärsk.ild anlodnin.; är till adoptionen.

6 §

Katten skall pröva om det är I:i-''iT.'-li£:t att
adoptionen ä,!?or njm. TillFfånd får ges endast om adoption-rn :ir_ till
fördel för barnet saint sökanden har tspp-fostrat barnet eller vill
uppfostra det eller det .a.inars med hänsTi till det personliga forhållandet
mellan sökanden och b.u-iiet firiiis särskild anloining till adoptionen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

j\.i,-ckjiin-en nå ej biralla.s, om £. nåj'ondera sidan
vgderlaff är givet eller ut fär. t ■ ej heller om bidrag till barnets anderhåll
är avtg lat, med mindre fr.-ro a,r om bidra/j- med

:11a oc!i

3t be] o'■.■!, en

helor;.■;+. inbetaltci tili bamavårds-- 'i-mion i der, f"c;->-:;r.ir:iin:r,
där ?.Qop- 'ant';n -Sr kyrkobokförd,
eller lill nä-.n(.'iVi uiräudatc förbindeLje ä_ bs.-L'';.'~'., vilken
b"'.ivjt .v Eök.anden O';!: r]:irji,:!--u fi'.di-.ävia ■ For belopp,
:jc;i. inbe'-?.lt3 till nifinien, skal] ijer;c;i: dess furaor. hois riksför.qäjc-

rir

■'in.=:t.jlten eller svenskt fö:'-

liäkringribolar inkiipss en efter un-dsrliål Is..k.yldi
;jhf'ten lärapad Livränta It b.virnet, där ej enligt avtalet hinder möter
eller n;-jiinden finner att beloppet n]_å. pä annat läj:ipligt Eätt anvärlas
för barnets underhall .

Arisötain.ijen får inte bifallas, om det 1'rån någon
sida har .q-etts el] er utlov.at3 ersättninf: eller on det har avtalats om
bidrag till ba.mets underh-? 11. Underhålls-

bidrag i foi-ra av engångsbelopp är dock.

inte hinder for tillstånd till adop-__

tio.nen,
om beloppet har inbetalts till barnovårdsnänndén i dec församling där adopi
.-j-nten är kyrkobokförd eller om. dtet till nä.7inden har utfärdats eri
förbindelse på beloppet, vilken har ;-';odkäjits av sökanden ooh nä;mQen.
För det belopp som har inbetalts till nämnden skali genom dess fcrccrg koB riksföi-säkringsverket
eller ett svenskt försäkrin.gsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten
anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden firjier
att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för bo.mets
underhåll.

Avt■z
om vederla-.c; eller under-.håll , som bort föranleda avslag ansökningen
därest avtalet varit för rätten kunnigt, vare, även om ansökningen bifalles,
utan verkan.

Ett
avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört ett ansökningen avslogs
om rätten hade känt till avtalet, är ut-an verkan även om ansökningen bi-falIs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli I98I.

De nya bestämmelserna tillämpas även när en ansökan om
adoption har gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte- har slutligt
prövats.

Prop. 1980/81:112 22

1 INIiEDNING

F ö r att
en adoption skall komma till st å nd m å ste vissa f ö rut s ä ttningar vara uppfyllda. Bl.a, f å r den som har fyllt 12 ä r inte adopteras utan att aj ä lv ha samtyokt till adoptionen. Om
denne p å grund av psykisk sjukdom, utvecklingsst ö rning e.d, inte kem l ä mna ett giltigt samtycke, g å r det 1 regel inte att genomf ö ra adoptionen.

Riksdagen har vid ett par tillf ä llen uttalat att det finna sk ä l att mjuka upp reglerna om eget
samtycke till adoption, s å att ä ven den som inte har f ö rm å ga att l ä mna ett s å dant samtycke kan adopteras.
Riksdagen har ö verl ä mnat å t reg » -ringen att best ä mma 1 vilken foro reglerna akall
ses ö ver (se LU 1976/77:17; jfr IU
1979/80!23).

£ n annan fr ä ga,som har uppm ä rksammats 1 den allm ä nna debatten, ä r vad som skall kr ä vas f ö r att en domstol akall g « tillst å nd till en adoption. Det kan vara
tveksamt vad som ligger 1 det nuvarande kravet p å att, f ö rutom att adoptionen skall vara till
f ö rdel f ö r den som skall adopteras, det
skall finnas s ä rskild anledning till adoptionen.

De fr å gor som s å lunda har aktualiserats behandlas i
denna promemoria.

Prop.
1980/81:112 23

2 G Ä LLANDE
ORDNING I SVERIGE

2.1 F ö r ä ldrabalkens adoptionsregler

G ä llande regler om adoption finns i 4
kap. f ö r ä ldrabalken. De inneb ä r att den
som adopteras (adoptivbarnet) f å r r ä ttslig st ä llning
som barn till den som adopterar (adoptanten).

Genom adoptionen upph ö r
de r ä ttsliga banden till barnets biologiska
f ö r ä ldrar, utom i fall d ä barnet adopteras
av n å gon som ä r gift med en biologisk f ö r ä lder.

F ö r att en adoption skall komma till
st å nd fordras tillst å nd av domstol (4 kap. 1 § ). Domstolen f å r
ge s å dant tillst å nd endast om adoptionen ä r till f ö rdel
f ö r adoptivbarnet ooh dessutom adoptanten
har uppfostrat eller vill uppfostra adoptivbarnet eller annars s ä rskild anledning finns till adoptionen. En ans ö kan om adoption f ä r
inte bifallas om vederlag f ö rekommer (4
kap. 6 § ).

Den aom har fyllt 12 å r
f å r inte adopteras utan eget samtycke.
Ett undantag g ä ller dock, om den som skall adopteras
ä r under 16 ä r ooh det kan antas skada honom eller henne att bli
tillfr å gad (4 kap. 5 § f ö rsta
stycket).

Den som ä r under 18 ä r f ä r inte
adopteras utan att de biologiska f ö r ä ldrarna har samtyckt till adoptionen (4 kap. 5 § andra stycket). Samtycke beh ö vs dock inte av den som ä r sinnessjuk, sinnessl ö , utan del i v å rdnaden eller p å ok ä nd ort. Ar
detta fallet betr ä ffande b å da f ö r ä ldrarna, skall i st ä llet samtycke inh ä mtas fr å n barnets f ö rmyndare
(4 kap. 5 § tredje stycket).

Den som har f ö rklarats
omyndig f å r inte adopteras utan f ö rmyndarens samtycke (4 kap. 5 § fj ä rde
stycket).

Domstolen skall inh ä mta
upplysningar om adoptivbarnet ooh

adoptanten samt huruvida ers ä ttning eller underh å llsbidrag

Prop.
1980/81:112 24

har getts eller utlovats. On barnet inte .har fyllt 18 å r skall yttrande inh ä mtas fr å ri barnav å rdsn ä jnnden b å de i den kommun d ä r
adoptanten och i den kommun d ä r den som
har v å rdnaden ä r kyrkobokJ' ö rd
(4 kap. 10 § f ö rsta stycket).

Om det ä r m ö jligt skall domstolen h ö ra ä ven en , • V1an f ö r ä lder som Inte beh ö ver ge sitt samtycke till adoptionen (4 kap, 10 § andra stycket).

2.2 Bakgrunden till reglerna om samtycke till adoption

Best ä mmelsen i 4 kap. 5 § f ö rsta stycket
f ö r ä ldrabalken om att den som har fyllt 12 å r inte f å r adopteras utan eget samtycke har
h ä mtats fr å n 1917 ä rs
adoptionslag. I f ö rarbetena till denna lag angavs
att best ä mmelsen hade till f ö ljd att adoption inte tunda ska av den som var Ö ver 12 å r
och p å grund av sinnessjukdom eller sinnessl ö het saknade i- ä tte-lig
handlingsf ö rm å ga. N å got giltigt samtycke kunde n ä mligen inte avges i ett s å dant fall. Det ans å gs inte beh ö vligt att f ö r dessa fall inf ö ra
ett undantag fr å n kravet p å egot samtycke till adoption.

I 4 kap. 5 § f ö rsta stycket f ö r ä ldrabalken inf ö rdes
å r 1958 best ä mmelsen om att den som ä r under 16 å r
f å r adopteras utan eget samtycke om
det kan antac skada honom eller henne att bli tillfr å gad. Eest ä m.'>)elsen
anjjavs 1 f ö rsta hand ta sikte p å fosterbarn som adopteras. Enligt f ö rai'betec3 kunde det n ä mligen allvarligt skada ett barn 1 pubertets å ldern att f å
reda p å att fosterf ö r ä ldrarna inte
var bar- , nets riktiga f ö r ä ldrar. Det f ö rutsattes att best ä mmelsen skulle till ä mpas endast i klara fall (se prop, 1953:144 s. 219).

S

Prop. 1980/81:112 25

Ocks å best ä mmelson i 4 ka;;. 5 § andra stycket
on santycke • 3V adoptivbarnets biologiska f ö r ä ldrar h ä rr ö r fr å n 1917 ä rs
adoptionslag. Ursprungligen inneh ö ll
samaia stycke ä ven ett

undantag fr å n kravet p å .laatyoke av en f ö r ä lder, ora denne var sinnessjuk,
sinnessl ö , utan del i v å rdnaden eller p å
ok ä nd ort. I samband med att vissa ä ndringar gjord-s i f ö r ä ldrabalken å r 1971 redigerades 4 ksp. 5 L- om r. å att detta undantag flyttades ö ver till ett nytt tredje stycke. Dndantaget gavs .samtidigt
en generell avfattning, s å att det enligt orden avs å g var och en - och allts å inte bara f ö r ä ldrar - som var sinnessjuk, sinr.essl ö etc. Det kunde d ä rf ö r ifr å gas ä ttas om ett undantag fr å n kravet p å
samtycke g ä llde ä ven n ä r den 303 skulle adopteras var sinnessjuk,
sirnnssl ö etc. I r ä ttafallet NJA 1975 s, 727 kon.3taterade emellertid
h ö gsta domstolen att en s å dan inneb ö rd
inte kunde antas vara å syftad med lag ä ndringen. Å r
1975 ä .ndrades undantagsbest ä mmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket s å att det niunera klart framg å r att den avser endast fall d å en biologisk f ö r ä lder ä r sinnessjuk,
.-linnessl ö etc. och att best ä mmelsen allts å
inte ä r till ä mplig n ä r
den som skall adopteras saknar r ä ttslig
handlingsf ö rm å ga av en s å dan anledning.

Prop. 1980/81:112 26

3 G Ä LLANDE
ORDNING I DE ANDEA KORDISKA L Ä NDERNA

L-a.gstiftningen om .adoption i de ncrditka l ä nderna hjr ursprur.g- li,~er: tLllkoirjnit i nordiskt .ssjiiartoto. F ö ruts ä ttningarna f ö r adoption och dess r ä ttaverlcningar har i stcrt sett reglerats p ä ett enhetligt s ä tt,
iJetta g ä ller bl..a. reglerna om tillst.-dnd
av myndighet till adoptionen, Betr ä ffande
reglerna cm sajntycke av den som skall adopteras f ö religger dock vissa skil jaktig.hetor.

I Norge finns reglerna om adoption i 1917 å rs adoptionalag, som har ä ndrats senast å r
1956, HestHmmelserna om samtycke av den som skall adopteras ö verensst ä mmer
med g ä llande svenska regler. Vid adoption
av den so.m har fyllt 12 men inte 16 å r
g ä ller dock ett undant-ag fr å n kravet p å
eget samtycke endast f ö r f.ill d é fosterf ö r ä ldrar vill adoptera ett fosterbarn och det skulle skeda
barnet att bli tillfr å gat.

I Danmark antogs den nuvarande adoptionslagen å r 19T2. Ä ven
best ä mmelserna i den lagen om samtycke &v
den som skall adopteras ö verensst ä mmer med de svenska reglerna.

I Finland inf ö rdes den 1 januari 1980 en ny lag om adoption. Tidigare g ä llde att adoption inte kunde ske
utan samtycke av den som skulle adopteras, om denne var s ä utvecklad att man kunde f ä sta avseende vid hans eller hennes vil-jag.
I den nya lagen anges som en huvudregel att samtycke kr ä vs av den som ä r myndig eller har fyllt 15 ä r. Ett undantag g ä ller dock om denne p ä grund av sjukdom eller handikapp inte
kan uttrycka sin vilja. Enligt f ö rarbetena tar detta undantag inte sikte p å kortvarig och ö verg å ende of ö rm å ga utan avser endast varaktig of ö rm å ga. Ett behov av best ä mmelsen har ansetts f ö religga t.ex. 1 s å dana fall d å n å gon samtidigt vill adoptera syskon
och ett av dem till f ö ljd av
handikapp inte kan uttrycka sin å sikt. Om adoption inte kunde ske av det handikappade syskonet skulle
detta kunna vara till skada f ö r samh ö righeten mellan syskonen. Huvudregeln
om samtycke av den som ä r
myndig eller har fyllt 15 å r kompletteras av en best ä mmelse att adoption inte heller kan ske mot ett yngre barns vilja, om
barnet ä r s å utvecklat att avseende kan f ä stas vid dess uppfattning.

Prop.
1980/81:112 27

4 TIDIGARE RIKSDAGSBEHANDLING

I en motion till 11(>/11 å rs riksm ö te (mot.
1976/77:661) beg ä rdes en ö versyn av f ö r ä ldrabalkens best ä mmelser
om krav p ä egot samtycke till adoption. Enligt
motion ä ren fanns det anledning att ä ndra 4 kap. 5 §
f ö r ä ldrabalken s å , att ans ö kan om tillst å nd
att adoptera kan bifallas n ä r den som
skall adopteras inte kan l ä mna samtycke till adoptionen p å grund av psykisk sjukdom eller utvecklingsst ö rning. Motion ä ren
f ö rmodade att det inte var s ä rskilt m ä nga
s å dana fall sm uppstod men fann en
lag ä ndring motiverad bl.a. f ö r att tmd-vlka att syskon blev olika behandlade 1
ett adoptions ä rende.

Lagutskottet uttalade i sitt bet ä nkande med anledning av motionen (LU 1976/77:17) att
utskottet i likhet med motion ä ren ans å g sk ä l tala f ö r att reglerna om eget samtycke till adoption borde
mjukas upp s å att det blev m ö jligt att adoptera ocks ä dem som inte kunde l ä mna samtycke. En s å dan ä ndring av adoptionsreglerna kunde emellertid enligt
utskottet vara f ö renad med vissa gr ä nsdragningsproblem och andra sv å righeter vilka inte kunde f ö rutses. Utskottet f ö rordade d ä r f ö r att fr å gan blev f ö rem å l f ö r ö versyn.
Enligt utskottet borde det ankomma p å
regeringen att n ä rmare best ä mma formerna f ö r
utredningsarbetets bedrivande. Riksdagen ansl ö t sig till vad utskottet hade anf ö rt.
Detta gavs till k ä ima f ö r regeringen genom rskr 1976/77:144.

I en motion till 1979/80 å rs riksm ö te (mot. 1979/80:1609) behandlades å ter fr å gan
om samtycke av den som skall adopteras. Motion ä ren beg ä rde f ö rslag till en s å dan ä ndring av

f ö r ä ldrabalken att den som har fyllt 12 å r men ä r ur st å nd

vissa fall, att l ä mna
giltigt samtycke till adoption kan adopteras i \

Lagutskottet uttalade 1 sitt bet ä nkande med anledning av motionen (LU 1979/80:23)
att den av riksdagen beg ä rda ö versynen hade p å b ö rjats inom justitiedepartementet samt understr ö k vikten av att det genom motionen aktualiserade problemet
snarast l ö stes. Riksdagen ansl ö t sig till vad utskottet hade anf ö rt.

Prop. 1980/81:112 28

5 Ö VERV Ä G.-UiDKN OCH F Ö P-'?LAG
5,1 Samtycke till adoption

En adoption har victg ä ende
f ö ljder f ö r den som skall adopteras (adoptivbarnet). GenoE
adoptionen f å r adoptivbarnet st ä llning som bar;; till den som adopterar (adoptanten),
medan de r ä ttsliga hsndea till de biologiska f ö r ä ldrarne, och
der33 sl ä kt sVi ä rs av. .'iv naturliga sk ä l g ä ller detta dock
inte i f ö rh å llande till en
biologisk f ö r ä lder so.ii
ar gift med adoptanten. Syftet med en adoption i detta fall ä r ju att barnet ckaJl f å lika st ä llning
till dem b å da.

En adoption inneb ä r
s å ledes att alla de regler som ber ö r f ö r ä ldrar och barn blir till ä mpliga mellan adoptanten och adoptivbarnet. Som exempel
kan n ä mnas familjer ä ttens regler om v å rdnad, f ö rmynderskap och arv. Med h ä nsyn till de genomgripande f ö r ä ndringar son;
en adoption allts å kan medf ö ra har m ö jligheterna
att adeptera kringg ä rdats p å olika s ä tt

En f ö ruts ä ttning f ö r att en adoption skall till å tas ar att domstol finner att den ä r till f ö rdel
f ö r adoptivbarnet. D ä rvid ä r barr-ets
egen inBt ä lliiing tili sidopticnen av st ö rsta betydelse. Enligt 4 kap. 5 5 f ö r ä ldrabalken g ä ller i princip ett obligatoriskt krav p å samtycke av bam som har fyllt 12 å r. Ä ven betr ä ffande ett bam \ xnder 12
å r b ö r man emellertid fasta stor vikt vid dess inst ä llning, beroende p å barnets mognad och å lder.

Kravet p ä samtycke av
den aom skall adopteras g ä ller ä ven om denne p å grund av psykiskt handikapp e.d,
saknar r ä ttslig handlingaf ö rm å ga oeh d ä rf ö r inte kan l ä mna ett giltigt samtycke. Det inneb ä r att n å gon
adoption inte kan komma till st å nd i ett s å dant fall. Detta kan m å nga g å nger vara otillfredsst ä llande. I r ä ttspraxis
finns exempel p å fall d ä r mo-

Prop. 1980/81:112 29

dern till ett utvecklingsst ö rt barr. har gift sig med ou uan som genoa on .adoption har velat ge
barnet .r ä ttslig at ä llning som barn i ä ktenskapet raen d ä r kravet p ä samtycke ?,7 oai-not -har hindrat detta. I ett r ä ttafall, d ä r
det utvocklingssi. ö r-da barnet had-i ett syskon som
blev ?ido-ptorat, uttalade h ö gsta
domstolen att starka s.ikliga 3'!'.'il talade for att ä ven det utveoklingsst ö rda bjimet borJe h.a kijinat adopter,as, trots att barnet inte .ij ä lv v,r i sl å .nd
att l ä mna samtycke (MTA X975 s. l?.l), Soo tidigare n ä mnts har ocks å
riksdagen ansott att det finna 3k. ä l
att tijiia upp reglerna om e.get aauitvcke till .?,doption s å att det blir nbjligt att adoptera ä veri dem som inte kan l ä mna samtycke.

Det finns d ä rf ö r anledning att inf ö ra ott undantag fr ä n kravet p ä samtycke i fall d ä den som skall adopteras lider av en s å dan psykisk sjukdom e.d, att hans eller hennes inst ä llning till adoptionen inte kan inh ä ntas under ö versk å dlig tid. Det beh ö ver
knappast befaras att en s å dan utvidgning av m ö jligheterna att adoptera skulle komma att missbrukas.
En s ä rskild garanti ligger i den
domstolspr ö vning sota kr ä vs vid alla adoptioner.

Fr å gan ä r d å hur man lagtekniskt b ö r avgr ä nsa
de fall d ä r samtycke av den som skall
adopteras kan undvaras. Det kan synas ligga n. ä ra till hands att v ä lja den
formulering som finns i 4 kap. 5 §
andra stycket f ö r ä ldrabalken f ö r det motsvarande fallet att en
biologisk f ö r ä lder inte kan l ä mna giltigt samtycke till
adoptionen. Enligt denna best ä mmelse beh ö vs inte s å dant
samtycke om f ö r ä ldern ä r sinnessjuk eller sinnessl ö . Det ä r
emellertid tveksamt, om en s å dan formulering
skulle f ö r adoptivbarnens del helt t ä cka de fall som hittills har tilldragit sig .'st ö rst uppm ä rksamhet,
n ä mligen att den som skall adopteras
inte kan l ä mna samtycke p å grund av utvecklingsst ö rning (jfr SOU 1977:23 s. 208). Beak-ta.-s b ö r ocks å
att fo.rriiulerlngen ä r å lderdomlig och inte å terger den medicinska
terminologi som anv ä nds idag. Riksdagen har i ett annat
sammanhang f ö rordat att det genom regeringens f ö rsorg sker en ö versyn
av terminologin i de best ä mmelser i f ö r ä ldrabalken, gifterm å lsbalken och ä rvdabalken
d ä r uttryck-

Prop. 1980/81:112 30

en sinnessjukdom och sinnessl ö het f ö rekommer (Lu 1975/76:33 s. 113 ff, rskr 397).
Det kan d ä rf ö r inte anses l ä mpligt att f ö ra in nya best ä mmelser
i f ö r ä ldrabalken d ä r dessa uttryck anv ä nds.

I och f ö r sig finns
det sk ä l som talar f ö r att man avvaktar den ö versyn av terminologin i bl.a. f ö r ä ldraoalken
som viksdagen s å lunda har beg ä rt. Denna ö versyn
har ä nna inte genomf ö rts. Det beror bl.a, p å att fr å gan om terminologin n ä r det g ä ller
psykiskt st ö rda personer har aktualiserats ä ven s å vitt avser
andra f ö rfattningar ä n de familjer ä ttsli-ga,
bl.a. brottsbalken och lagen (1066:293) om beredande av sluten psykiatrisk v å rd i vissa fall (se SOD 1977:23, Socialstyrelsen redovisar
1977:14 och Ds S 1978:8). Det har synts naturligt att terminologifr ä gan l ö ses i ett samiianhang
p ä ett s ä l å ngt m ö jligt enhetligt s ä tt.

.ed anledning
av vad riksdagen har uttalat vid behandlingen av prop. 1979/80:1 om socialtj ä nsten (se SoU 1979/80:24 och 44, rskr 142 och 385)
har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitt é , socialberedningen (S 80:07), som f å tt till uppgift att bl.a. se ö ver
lagen om beredande av sluten psykiatrisk v å rd
i viasa fall. I sitt arbete torde denna kommitt é ocks å komma in p å en avgr ä nsning
av sjukdomsbegreppen, vilken kan bli av betydelse ä ven f ö r den n ä randa terminologifr ä gan. F ö r att fr å gan om ett undantag fr å n kravet p å eget samtycke vid adoption inte
skall f ö rdr ö ja.=i ytterligare b ö r emellertid
ett s ä rskilt f ö rslag i den delen l ä ggas fram nu. Detta f ö rslag f å i' sedan ompr ö vas
under det fortsatt.a arbetet p å teminologifr å gan i dess helhet.

En l ä mplig l ö sning synes d å
vara att efter m ö nster av be-at ä mmelsern3. i 10 kap. 1 § f ö r ä ldrabalken om omyndighetsf ö rklaring f ö reskriva
att samtycke av den som skall adopteras kan imdvaras i fall d å denne ä r
f ö rhindrad att l ä mna samtycke p å
grund av psykisk sjukdom, h ä mmad f ö rst å ndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat slag. En s å dan
best ä mmelse torde ganska v ä l t ä cka de fall
d ä r det framst å r som rimligt att en adoption kan genomf ö ras utan samtycke av den som skall adopteras.

Prop. 1980/81:112 31

Den f ö rordade best ä mmelsen tr ä ffar
visserligen inte s å dana fall d ä r kommunikation rned den som skall adopteras ä r utesluten p å
grund av en kroppslig sjukdom eller d ä rf ö r att denne befinner sig i ett tillst å nd som inte kan betecknas som en fysisk eller
psykisk sjukdom men sca ligger sjukdomen n ä ra
oeh kanske ä r resultatet av en sjukdom. Ett exempel
ä r en trafikskadad, som fiir ö versk å dlig tid ä r f ö rhindrad att
meddela sig med omv ä rlden sedan det av skadan orsakade sjukdom.jf ö rloppet har avstannat. I s ä dana fall finns emellertid knappast n å got egentligt behov av en undantagsregel av det slag
som nu diskuteras. Det g å r Ju inte att etablera n å gon n ä rmare
personlig kontakt mellan dem som skulle kunna komma i fr ä ga som adoptivf ö r ä ldrar och den sjuke eller skadade. Ooh det ö nskem å l att
ekonomiskt s ö rja f ö r ett barn som adoptionen ä r
ett uttryck f ö r kan f ö rverkligas p å
annat s ä tt, t.ex. genom ett testamentariskt
f ö rordnande.

Sammanfattningsvis f ö rordas
att ett undantag fr ä n kravet p ä eget samtycke till adoption st ä lls upp f ö r
det fall att den BOm skall adopteras ä r
f ö rhindrad att l ä mna samtycke p å
grund av psykisk sjukdom, h ä mmad f ö rst å ndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat slag. Att det f ö religger ett s å dant hinder f ö r att avge samtycke torde i allm ä nhet b ö ra
styrkas genom l ä karintyg. N å gra s ä rskilda f ö reskrifter om bevisningen kan dock inte anses n ö dv ä ndiga.

I samband med att den f ö rordade
undantagsbest ä mmelsen tas in i 4 kap. 5 § f ö r ä ldrabalken b ö r
paragrafen ä ndras s å att den i forts ä ttningen
behandlar endast samtycke av den som skall adopteras, medan de regler om
samtycke av adoptivf ö r ä ldrarna som f.n. finns d ä r
f ö rs ö ver till en ny paragraf, 5 a § .
Dessa regler b ö r samtidigt ä ndras n å got
rent redaktionellt.

Prop. 1980/81:112 32

5.2 Tillst å nd
till adoption

Enligt 4 kap. 6 §
f ö rsta -=;tyoket fSr ä l.irabalken skall domstolen, non tidigare liar n ä mnts,
pr ö va om det er l ä mpligt att en tillt ä nkt adoption ä ger rum. Domstolen f å r ge till-atan:! till adoptionen end-ast om den ä r till f ö rdel
f ö r barnet ooh dessutom s ö kanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra
det eller det annars fi.nns s ä rskild
anledning till adoptionen, .iv 4 kap. 10 §
f ö r ä ldrabalken framg å r .att domstolen har en s':yldlghet
att p å olika s ä tt skaf.fa .fram underlag f ö r sitt beslut. Bl.a. skall yttrande inh ä mtas fr ä n
barnav å rdsn ä mr.den, cm barnet inte h.ar fyllt 13 å r.

3nligt f ö rarbetena
till adoptionsbest ä nmelserna b ö r en adoption till å tas endast d å det finns s ä rskild anledning att tillskapa ett familjer ä ttsligt f ö rh å llande mellan den som vill adoptera och den som skall
adopteras. I f ö rarbetena s ä gs s å lunda att adoptLonsinstitutet
inte b ö r f ä anv ä ndas f ö r att ge m ö jlighet
till en namn ä ndring sora armars inte skulle ha
till å tits eller f ö r att kringg å
arvsskatte-eller arbstsmarknadsbest ä mmelser.
Det har emellertid inte ansetts m ö jligt
att i lagen uppst ä lla n å gra mera preciserade villkor f ö r
domstolens tillst å nd till en adoption, utan en l ä mplighetspr ö vning
f å r f ö retas i varje s ä rskilt fall (se lagberedningens f ö rslag till revision av gifterm å lsbalken och vissa delar av ä rvdabalken avd. II den 15 sept. 191? s. 36).

I r ä ttspraxis har tillst å nd till en adoption v ä grats i fall d å det huvudsakliga syftet har varit
att ge adoptivbarnet m ö jlighet att f ö rv ä rva adoptantens
sl ä ktnanun, vilket en annan b ä rare av namnet hade motsatt sig (NJA 1920 s. 449). ovea
hovr ä tt har vidare i ott beslut den 18 december 1978 uttalat att en
adoption, vars huvudsakliga syfte var att underl ä tta f ö r ett utl ä ndskt barn att f ä
tillst å nd att stanna i Sverige, inte kunde
anses vara till s å dan f ö rdel f ö r barnet som avses i 4 kap. 6 § f ö rsta stycket
f ö r ä ldrabalken, dvs. att medf ö ra
en varaktig och verklig familjeanknytning

Prop.
1980/81:112 33

mellan adoptanten och adoptivbarnet. I r ä ttstill ä mpningen finns emellertid exempel p å andra avg ö randen som visar att en viss os ä kerhet kan f ö religga i denna fr å ga.

Som framg å r av det
tidigare sagda r ä cker det inte att en adoption ä r till'-f ö rdel
f ö r den som skall adopteras. Det kr ä vs dessutom att denne har uppfostrats eller kommer
att uppfostras av adoptanten eller att det annars finns s ä rskild anledning till adoptionen.Vad som ligger i
uttrycket "s ä rskild anledning" kan v å lla tveksamhet. Best ä mmelsen i 4 kap. 6 § f ö rsta stycket f ö r ä ldrabalken om domstolens l ä mplighetspr ö vning
b ö r d ä rf ö r f ö rtydligas,s å att det klart framg å r att det m å ste
f ö religga en s ä rskild anledning att genom adoptionen bef ä sta ett personligt f ö rh å llande mellan adoptanten ooh
adoptivbarnet. Normalt b ö r det vara fr ä ga om ett f ö rh å llande av v ä sentligen
samma inneh å ll som det som f ö religger mellan f ö r ä ldrar och bam. Best ä mmelsen b ö r samtidigt ä ndras rent spr å kligt.

I detta sammanhang b ö r understrykas vikten av att domstolarna enligt 4 kap. 10
§ f ö r ä ldrabalken inh ä mtar tillr ä ckliga upplysningar om sk ä len till adoptionen. I fall d å den som skall adopteras ä r under 18 å r torde domatolen 1 regel f ä ett tillfredsst ä llande underlag f ö r sin bed ö mning genom den utredning som
barnav å rdsn ä mnden har verkst ä llt 1 ä rendet. I andra fall kan det vara l ä mpligt att domstolarna Inh ä mtar yttrande fr å n exempelvis n å gon social myndighet eller, n ä r en utl ä ndsk medborgare skall adopteras, fr å n invandrarverket.

5.3 Ikrafttr ä dande m.m.

De f ö rordade
lag ä ndringarna b ö r tr ä da i kraft den 1 Juli 1981.

De nya best ä mmelserna b ö r
kunna till ä mpas ä ven n ä r en ans ö kan om adoption har gjorts f ö re ikrafttr ä dandet men d ä ä nnu inte har slutligt pr ö vats. En f ö reskrift om detta b ö r tas in i ö verg å ngsbest ä mmelserna.

3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 112

Prop. 1980/81:112 34

Innehåll

sid.

FromckBorlans huvudsakliga innehåll 1

Lagförslag 2

1
INLEDNING 5

2
G Ä LLANDE ORDNING I SVERIGE 6

2.1
F ö r ä ldrabalkens adoptionsregler 6

2.2
Bakgrunden
till reglerna om samtycke 7
till adoption

3
G Ä LLANDE ORDNING I DE ANDRA NORDISKA
L Ä NDERNA 9

4
TIDIGARE
RIKSDAGSBEHANDLING 10

5
Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG 11

5.1 Samtycke till adoption 11

5.2 Tillst å nd till adoption I5

5.3 Ikrafttr ä dande m.m. 16

Prop.
1980/81:112 35

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1980:8) Samtycke och
tillstånd till adoption

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över departementspromeniorian avgetts av Göta hovrätt,
Stockholms tingsrätt, domstolsverket, statens invandrarverk, socialstyrelsen,
nämnden för internationella adoptionsfrågor, statens handikappråd, invandrarpolitiska
kommittén (A 1980:04), utlänningslagkommittén (A 1975:04), utredningen (Ju
1977:08) om barnens rätt, sociala centralnämnden i Stockholms kommun, sociala
centralnämnden i Södertälje kommun, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund. Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället, Förbundet adoptionscentruni,
Handikappförbundens centralkommitté och Svenska läkaresällskapet.

I
det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

1
Allinänna synpunkter

Göta
hovrätt, domstolsverket, statens handikappråd, Handikappförbundens centralkommitté
och Svenska läkaresällskapet:

Förslagen
tillstyrks eller lämnas utan erinran i huvudsak.

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen
tillstyrker de rent språkliga förändringar, som föreslagits i promemorian.
Lagtexten, sådan den utformats i det aktuella lagförslaget, står i god
överensstämmelse med det enkla och klara språkbruk, som man med fördel ser
ersätta ett tungrott och föråldrat språkbruk.

2
Samtycke till adoption

2.1
Göta hovrätt:

Hovrätten
anser--- att vissa av de föreslagna bestämmelserna bör erhålla

en
något annan lydelse. Sålunda bör - med hänsyn till att oförmåga att på grund av
psykisk sjukdom eller dylikt lämna samtycke skall vara av varaktigt slag-den
föreslagna regeln i 4 kap. 5 § 2. lyda: "är ur stånd att lämna giltigt
samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk
abnormitet av annat slag". Uttrycket "har hunnit återhämta sig" liksom
uttrycket "av båda makarna" i 4 kap. 5 a § första stycket bör ändras till
"har återhämtat sig" respektive "från båda makarna".

Prop.
1980/81:112 36

Hovrätten vill ifrågasätta om det inte för enhetlighetens
skull finns anledning att även i den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 5 a §
andra stycket redan nu införa samma medicinska terminologi som i 4 kap. 5 §.
Enligt hovrättens uppfattning finns det knappast skäl som talar för att man
avvaktar med en sådan ändring på grund av det pågående terminologiska
översynsarbetet.

2.2 Stockholms tingsrätt:

Tingsrätten biträder uppfattningen att det finns skäl att
mjuka upp reglerna om eget samtycke till adoption så att det blir möjligt att
adoptera även dem som inte kan lämna eget samtycke. Vad i promemorian anförts
som bakgrund till 5 § 2 st. 2 p. i förslaget finner tingsrätten mycket beaktansvärt.
Det borde enligt tingsrättens uppfattning även övervägas att låta ändringen
omfatta också sådana fall som nämns överst på s. 14, vid kroppslig sjukdom. Det
kan t. ex. på grund av ett fosterbarnsförhållande föreligga en redan etablerad
personlig kontakt och det är då rimligt att kunna genomföra en adoption utan
samtycke av den som skall adopteras. Förslagets 5 § 2 st. 2 p. kan lämpligen
kompletteras efter mönster av bestämmelsen i 18 kap. 3 § föräldrabalken. Då
rätten enligt 4 kap. 6 § i förslaget har att pröva att adoptionen är till
fördel för barnet, behöver inte befaras att en sådan utvidgning av
möjligheterna till adoption skulle komma att missbrukas.

2.3 Domstolsverket:

1 promemorian föreslås att de fall där samtycke av den som
skall adopteras kan undvaras skall lagtekniskt avgränsas efter mönster av
bestämmelserna i 10 kap. 1 § föräldrabalken, varigenom de mer tidsenliga
termerna psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av
annat slag kommer till användning. Även om förslaget härigenom kan komma att
föregripa det arbete som pågår i annat sammanhang med sjukdomsbegreppens avgränsning
anser domstolverket det välgrundat att inte använda de ålderdomliga
formuleringarna sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av
själsverksamheten.

Enligt domstolsverkets mening skulle det emellertid vara
en fördel om terminologifrågan löstes på ett enhetligt sätt i 5 och 5 a §§. I
likhet med vad som anförs i promemorian angående valet av terminologi i 5 § bör
därför även beträffande 5 a § ett särskilt förslag läggas fram nu, som sedan
får omprövas under det fortsatta arbetet på terminologifrågan i dess helhet.

Som
utgångspunkt för närmare överväganden i detta avseende föreslår domstolsverket
att 5 a § 2 st. ändras enligt följande. "Samtycke enligt första stycket
behövs inte av den som på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat slag är förhindrad att lämna ett sådant
samtycke. Samtycke behövs inte heller av den som inte har del i vårdnaden eller
vistas på okänd ort. Är detta fallet. . .".

Prop.
1980/81:112 37

2.4
Socialstyrelsen:

I
promemorian föreslås att det införs en lagstadgad rätt att frångå kravet på samtycke
av den som skall adopteras om denne på grund av psykiskt handikapp e. d. saknar
rättslig handlingsförmåga och därför inte kan lämna ett giltigt samtycke. Den
föreslagna lagtexten avser att reglera ett synnerligen svårbemästrat
rättsområde, som rör ömtåliga mänskliga förhållanden. En så pass betydelsefull
ändring i förhållande till gällande rätt, som i promemorian förordats, bör inte
genomföras utan starka skäl. Socialstyrelsen finner att de skäl, som i
promemorian åberopats till stöd för en sådan lagändring, har den tyngd som görs
gällande i promemorian. Av rättspraxis på området framgår likaledes att starka
sakliga skäl talar för att psykiskt utvecklingsstörda barn i vissa fall borde
få kunna adopteras även om de själva är ur stånd att lämna giltigt samtycke.
Socialstyrelsen finner ej anledning invända mot att undantag från samtycke vid
adoption på angiven grund lagfästes samt finner härutöver att den i promemorian
förslagna bestämmelsen i allt väsentligt tillgodoser högt ställda krav på
ändamålsenlig reglering av rättsområdet.

I
promemorian föreslås vidare att den nuvarande regeln i 5 § andra stycket föräldrabalken
överförs till en ny paragraf, 5 a §. Innehållet i paragrafen är i sak
oförändrat. Man har därför valt att bibehålla uttrycken
"sinnessjukdom" och "sinnesslöhet". Detta är naturligtvis
inte särskilt tillfredsställande. Uttrycken "sinnessjukdom" och "sinnesslöhet"
har utmönstrats ur modernt medicinskt språkbruk. I vårdlagarna har uttrycken
ersatts av andra medan de alltjämt kvarstår i viss annan äldre lagstiftning bl.
a. i föräldrabalken. Genom regeringens försorg sker en översyn av terminologin
i de bestämmelser bl. a. i föräldrabalken, där uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet
förekommer. Detta förhållande påtalas i promemorian, där detta likaledes anförs
som skäl för att nu inte föra in nya bestämmelser i föräldrabalken, där
begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet alltjämt används. Frågan om en ändring
av terminologin i reglerna om adoption i föräldrabalken bör, enligt vad som anförs
i promemorian; inte aktualiseras i föreliggande lagstiftningsarbete utan den
föreslagna lagtexten bör omprövas under det fortsatta arbetet på terminologifrågan
i dess helhet. Socialstyrelsen ställer sig emellertid tveksam till om man i
samma lag och t. o. m. i samma kapitel i lagen bör ha olika uttryck för i princip
samma psykiska tillstånd.

Enligt
4 kap. 5 § första punkten i föräldrabalken föreligger vid adoption i princip
ett obligatoriskt krav på samtycke av barn som har fyllt 12 år. Genom lagändring
1958 infördes ett undantag från kravet på barnets eget samtycke. Enligt denna
undantagsbestämmelse får barn under 16 år utan hinder av eget samtycke
adopteras om det kan antagas skada barnet om barnet tillfrågas. Av skäl, som
departementschefen anförde i prop. 1958:144, framgår att

4 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 112

Prop. 1980/81:112 38

önskan
att åvägabringa största möjliga nordiska rättslikhet på adoptionslagstiftningens
område i icke oväsentlig mån bidragit till att ifrågavarande undantagsbestämrnelse
infördes i svensk lagstiftning. Bestämmelsen angavs i första hand ta sikte på
fosterbarn, som i puberteten kunde förväntas ta allvarlig skada av att få
kännedom om att fosterföräldrarna ej tillika var barnets biologiska föräldrar.
Det uttalades att bestämmelsen skulle användas med stor restriktivitet.

Socialstyrelsen
sätter ifråga om denna bestämmelse alltjämt bör behållas. Öppenheten i foster- oeh
adoptivbarnsförhållanden har alltsedan 1958 ökat väsentligt och attityderna i
samhället beträffande dessa frågor har förändrats. Det är normalt av vikt för
barnets utveckling att barnet på ett tidigt stadium och före pubertetsåldern
får vetskap om de rätta förhållandena och sitt biologiska ursprung. I
fosterbarnstillsynen ingår såsom en angelägen uppgift att tillse att
fosterbarnet vid lämplig tidpunkt och på lämpligt sätt får denna kunskap. I de
sällsynta fall ett äldre barn vid tidpunkten för adoptionen saknar kunskap om
sitt biologiska ursprung är det numera regel att fosterföräldrarna i problematiska
fall får stöd från barnavårdsnämnden (eller annan berörd myndighet), som därvid
tillser att situationen på ett för barnet skonsamt sätt blir klarlagt. I dagens
samhälle framstår undantagsbestämmelsen i 5 § såsorn en onödig formalitet. Bestämmelsen
snarare bidrar till att skjuta konflikter på framtiden i stället för att
förebygga dem. På skäl som nu anförts föreslår socialstyrelsen att 5 § första
punkten i föräldrabalken utgår.

2.5
Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA);

NIA
tillstyrker att föräldrabalken, FB, ändras så att även ett barn över 12 år kan
adopteras oavsett att barnets psykiska tillstånd är sådant att det inte själv
kan lämna sjtt samtycke.

NIA
vill därutöver ifrågasätta nödvändigheten av att I FB 4 kapitlet 5 § ha kvar
möjligheten att underlåta att höra en ungdom under 16 år med anledning av att
det skuHe vara till skada för honom eller henne att bli hörd. Bestämmelsen
infördes 1958 och enligt promemorian gysåg den i första hand fosterbarn som i
puberteten skulle kunna ta allvarlig skada av att få kännedom om att
"fosterföräldrarna inte var barnets riktiga föräldrar". NIA vill
påpeka att öppenheten i foster- och adoptivbarnsförhållanden ökat väsentligt
sedan 1958 och attityderna i samhället till dessa frågor har förändrats.
Myndigheter som arbetar med fosterbarns och adoptivbarnsplaceringar är i dag
angelägna om att poängtera för foster- Qch adoptivföräldrar vikten av att
barnet på gtt mycket tidigt stadium får kännedom om de rätta

Prop.
1980/81:112 39

förhållandena
och om sitt ursprung. Detta arbete kan försvåras av paragrafens nuvarande
lydelse. NIA ifrågasätter således om denna undantagsbestämmelse längre fyller
någon funktion. Skulle i något enstaka fall en ungdom inte känna till
förhållandena och fosterföräldrarna önskar adoptera honom eller henne bör
fosterföräldrarna i stället få myndigheternas hjälp att klargöra situationen,
att skjuta upp ett sådant klargörande kan inte vara till fördel för barnet. NIA
föreslår därför att bestämmelsen tas bort i förslaget till ny lydelse av 4
kapitlet 5 §.

2.6 Utredningen
om barnens rätt:

Av
innehållet i promemorian framgår att det uppenbarligen finns anledning att
införa ett undantag från kravet på samtycke i fall den som skall adopteras
lider av sådan psykisk sjukdom e. d. att hans eller hennes inställning till
adoptionen inte kan inhämtas under överskådlig tid. Vi tillstyrker därför att 4
kap. 5 § föräldrabalken ändras och har inte någon erinran mot utformningen av
bestämmelsen.

För
att undvika att ifrågavarande utvidgning av möjligheterna att adoptera missbrukas
vill vi betona vikten av att domstolen enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken
inhämtar tillräckliga upplysningar från barnavårdsnämnd om skälen till
adoptionen.

2.7 Sociala
centralnämnden i Stockholms kommun:

Förvaltningen
finner det angeläget att även barn, som är ur stånd att lämna eget samtycke,
kan bli adopterade i de fall en adoption är till fördel för dem. Det är
emellertid beklagligt att man inte ansett sig kunna inbegripa även barn, som
inte kan lämna samtycke på grund av fysisk sjukdom eller kvarstående men efter
skada. Situationen för ett barn, som är utvecklingsstört på grund av
förlossningsskada, kan vara mycket lik situationen för ett barn som vid några
års ålder drabbas av en hjärnskada vid exempelvis en trafikolycka. Tidpunkten
för skadans uppkomst bör inte medföra att barn behandlas olika ur
adoptionssynpunkt. För ett friskt barn som adopteras kan det te sig stötande
att dess fysiskt sjuka syskon inte omfattas av adoptionen och att syskonen
därigenom skiljs åt i familjerättsligt hänseende.

2.8 Sociala
centralnämnden i Södertälje kommun:

Den
väsentligaste delen i förslaget utgörs av den utökade möjligheten att adoptera
person över 12 år även om denne av vissa skäl inte kan ge sitt samtycke till
adoptionen. Ändringen innebär bl. a. att den familjerättsliga ställningen för
barn i denna situation avsevärt förbättras. Även om bestämmelsen inte kommer
att beröra något stort antal personer är det värdefullt att ändringen kommer till
stånd.

Prop.
1980/81:112 40

Beträffande terminologin delar centralnämnden
uppfattningen att ändringar bör ske samtidigt i samtliga författningar som
berörs. Den beslutade översynen bör dock genomföras med det snaraste så att
föråldrade begrepp så snart som möjligt kan mönstras ut.

2.9 Sveriges advokatsamfund:

Av promemorians innehåll framgår att det finns anledning
införa undantag från kravet på samtycke i sådana fall där den som skall
adopteras lider av psykisk sjukdom e. d. av sådan art att hans eller hennes
inställning till adoptionen inte kan inhämtas under överskådlig tid. Samfundet
tillstyrker därför att 4 kap. 5 § föräldrabalken ändras på föreslaget sätt.
Samfundet har inte heller någon erinran mot utformningen av den nya
bestämmelsen och utgår från att fullständiga upplysningar kommer att inhämtas i
ett dylikt ärende, så att inte slopandet av kravet på samtycke kan ge anledning
till missbruk.

2.10 Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker förslaget att adoption skall
kunna ske även om den som skall adopteras är förhindrad att lämna samtycke på
grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet
av annat slag. Förbundet vill emellertid ifrågasätta om inte adoption bör göras
möjlig även i de i promemorian (sid 14) nämnda fallen att kommunikation med den
som skall adopteras är utesluten t. ex. på grund av trafikskada. Också i dylika
fall kan problem uppkomma åtminstone vid syskonadoption.

2.11 Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället:

Betr. 4:5 p. 1. så vill BRIS framhålla vikten av att så
långt som möjligt undvika att barn undanhålls vetskap om sitt biologiska
ursprung. Vår erfarenhet är att den chock som ett sent avslöjande av sådan art
innebär för barnet, kan ha mycket långvariga skadliga effekter. Oavsett i
vilken ålder och på vilket sätt ett sådant avslöjande sker, så innebär det
alltid att barnet måste starkt ifrågasätta även andra viktiga bitar av
tillvaron. BRIS efterlyser att alla som handlägger adoptionsärenden får
anvisningar om vikten av att alla barn får en trovärdig grund att stå på och
att hjälp av erfaren barnexpertis ges, att bearbeta de fall där barnen ännu
inte fått sådan vetskap. BRIS vill än en gång understryka vikten av att i
möjligaste mån undvika att 4:5 p. 1, skall behöva tillämpas.

Prop.
1980/81:112 41

2.12 Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC kan inte instämma i utredningens synpunkter om att det
skulle saknas skäl att, när lagen nu ändras, även göra det möjligt att
genomföra en adoption, om ett barn över 12 år p. g. a. fysisk skada inte kan ge
eget samtycke. I ett tänkt fall där barnet kommer till en familj för att
adopteras, och innan adoptionen hunnit fullföljas blir trafikskadat, skulle adoptanterna
enligt det framlagda förslaget fortsättningsvis bli förhindrade att fullfölja
det åtagande de gjort gentemot barnet, därför att barnets samtycke inte kan
inhämtas. Detta kan medföra konsekvenser särskilt vid adoption av två eller
flera syskon. Syskonband som avsetts bli vidmakthållna genom adoptionen skulle
därigenom kunna brytas. I samband med en adoption från utlandet skulle barnet
dessutom kunna ställas utan någon rättslig anknytning i Sverige, om inte barnet
tidigare lämnat eget samtycke. AC anser ur dessa aspekter det vore lämpligt att
i 5 § införa även ett undantag för den som skall adopteras och är förhindrad
att lämna eget samtycke p. g. a. sjukdom eller liknande.

I paragrafen nämns "föräldrarnas" samtycke i
första punkten och "adoptivförälderns" samtycke vid adoption av någon
annans adoptivbarn i tredje punkten.

AC finner att det klart bör framgå att båda adoptanternas
samtycke krävs vid en omadoption, om inte första punkten skall tolkas så att
"föräldrarna" avser antingen de biologiska föräldrarna eller
adoptivföräldrarna. AC ifrågasätter om inte texten kunde förenklas genom att i
stället använda uttrycket "rättsliga vårdnadshavaré". Eljest anser AC
att tredje punkten bör ändras till". . . i stället samtycke inhämtas från
adoptivföräldrarna eller om en förälder har adopterat sin makes barn, av båda
makarna."

Angående undantagen från krav på samtycke enligt 1 st.
ifrågasätter AC om inte ett undantag även här borde införas. Om t. ex. en
förälder är svårt trafikskadad och därför inte kan ge sitt samtycke skulle en
adoption såvitt AC förstår bli omöjlig, om icke föräldern i sådant fall fråntas
den rättsliga vårdnaden. AC tänker här närmast på t. ex. fallet att ett
adoptivbarn ganska nyligen anlänt till Sverige från utlandet, adoptionen hunnit
genomföras och barnet genom en sådan olyckshändelse blir
"föräldralöst". Huruvida möjlighet föreligger att i ett sådant fall,
om det gäller en ensamstående förälder eller om båda föräldrarna drabbats,
frånta denne eller dessa den rättsliga vårdnaden undandrar sig AC:s kännedom.

15 § stadgas att moderns medgivande ska ha lämnats sedan
hon har hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. I
Europakonventionen stadgas tiden 6 veckor för denna återhämtning. Denna
bestämmelse har i vissa fall

Prop.
1980/81:112 42

lett till att svensk domstol ifrågasatt genomförandet av
en adoption där modern i utlandet har lämnat sitt medgivande efter kortare tid.
AC finner att när ett medgivande lämnats i utlandet borde det stå helt klart
att man vid den svenska prövningen accepterar att medgivandet skett på de
grunder eller enligt den praxis som gäller i barnets ursprungsland.

2.13 Svenska läkaresällskapet:

När det gäller att avgöra om psykisk sjukdom förhindrar
den som skall adopteras att lämna sitt samtycke måste hänsyn tas till om
sjukdomen är övergående eller permanent. Samma är förhållandet vid bedömningen
om förälders förmåga att lämna samtycke. Bland annat av denna anledning får
Sällskapet föreslå att ett formellt stadgande om läkarintyg intages i lagen.

Förslaget tar även upp frågan om terminologi då det gäller
psykisk störning och hänvisar till en av riksdagen begärd modernisering och
översyn av denna terminologi. Det är Sällskapets uppfattning att en sådan
översyn bör komma till stånd så snart som möjligt, varigenom framförallt
uttryck såsom "sinnessjuk" och "sinnesslö" bör ersättas med
formuleringar som motsvarar en mer modern uppfattning om sådana tillstånds
karaktär.

3 Tillstånd till adoption

3.1 Göta hovrätt:

Enligt hovrättens mening överensstämmer uttrycket
"har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det" i 4 kap. 6 § första
stycket andra punkten knappast med nutida språkbruk. Bestämmelsen bör erhålla
följande lydelse: "Tillstånd . . . samt det huvudsakliga syftet är att
skapa eller befästa ett familjerättsligt förhållande mellan sökanden och barnet
eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dem finns
särskild anledning till adoptionen."

3.2 Stockholms tingsrätt:

Beträffande utformningen av 6 § anser tingsrätten - med
tanke på att adoptionen avser att befästa ett personligt förhållande - att man
bör överväga att rent språkligt förtydliga lagtexten sålunda: ". . . eller
det annars med hänsyn till att det föreligger ett personligt förhållande mellan
sökanden och barnet finns ..."

Det kan tilläggas att tingsrättens tredje och fjärde
avdelningar lämnat utan bifall åtminstone ett tiotal ansökningar om adoption ay
vuxna utlänningar med hänsyn till att avsikten med den tilltänkta adoptionen
varit att, med kringgående av regler för invandring, bereda personen tillfälle
att stanna i Sverige.

Prop.
1980/81:112 43

3.3 Statens invandrarverk:

Verket begränsar sitt yttrande till frågan om adoption av utomnordisk
medborgare som inte har uppehållstillstånd i Sverige och där syftet med
adoptionen kan vara att kringgå invandringsbestämmelserna.

Adoptionsreglerna i sin nuvarande utformning medger att
tillstånd att adoptera utomnordisk medborgare kan meddelas i fall där
vederbörande inte är berättigad till uppehållstillstånd enligt
utlänningslagstiftningen. Det har även förekommit att adoption kommit till
stånd då lagakraftvunna avlägsnandebeslut förelegat.

Enligt verkets uppfattning är det inte ovanligt att
adoptionen haft till främsta syfte att den adopterade skall få uppehållstillstånd
i Sverige. Sedan adoptionerna genomförts har i flera kända fall kontakterna
mellan parterna upphört. Det har vidare hänt att den adopterade sökt
uppehållstillstånd i Sverige för sina biologiska föräldrar.

Svea Hovrätt har i ett beslut den 18 december 1978 uttalat
att enligt nuvarande lydelse av 4 kap. 6 § 1 st. föräldrabalken skall
adoptionen leda till en varaktig och verklig familjeanknytning mellan adoptanten
och den adopterade. En adoption som huvudsakligen syftar till att underlätta
för den adopterade att få tillstånd i Sverige bör således inte vinna bifall.

Mot bakgrund att adoptionen syftar till att tillskapa ett familjerättsligt
förhållande kan ifrågasättas om reglerna ger utrymme för adoption mellan nära
anhöriga, t. ex. syskon. Den åsyftade familjeanknytningen kan i sådana fall
normalt redan anses föreligga genom den biologiska släktrelationen.

Tilstånd till adoption kan också ges om adoptanten vill
uppfostra den adopterade. Detta är enligt verkets uppfattning i normalfallet
inte relevant i fråga om en person som passerat skolpliktig ålder.

Domstolarna är enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken skyldiga
att på oUka sätt skaffa fram underlag för sitt beslut. Med anledning av att
verket i vissa fall beretts tillfälle yttra sig i ärenden om adoption av vuxna utomnordiska
medborgare har tingsrätten fått information om den tilltänkte adopterade, t.
ex. att vederbörande tidigare sökt tillstånd och åberopat andra skäl än vad som
nu är aktuella samt att ansökningen om adoption kunde vara ett försök att
kringgå utlänningslagstiftningen.

Enligt rådande praxis i utlänningsärenden beviljas i regel
uppehållstillstånd för ogift barn mellan 16 och 20 år om de har sina vårdnadshavaré
här. Enligt 30 § utlänningsförordningen är ogift utländskt barn under 16 år
undantagen från skyldighet att ha uppehållstillstånd om barnets vårdnadshavaré
eller när flera har vårdnaden, en av dem är svensk medborgare eller medborgare
i Danmark, Finland, Island eller Norge eller är bosatt här i riket och har
uppehållstillstånd. För utländsk medborgare över 20 år är enbart en önskan att
förena sig med föräldrar som bor i Sverige inte ett tillräckligt skäl för
uppehållstillstånd.

Prop. 1980/81:112 44

Även
om några formella hinder inte finns för verket att vägra uppehållstillstånd
fastän adoptionsbeslut föreligger är det olyckligt om en adoption ägt rum om
parterna därvid förutsatt att de kan förena sig i Sverige. Om beslut om
adoption skall vara styrande för tillståndsgivningen är det emellertid stötande
att den adopterade därigenom kan få en tillståndsmässigt förmånligare
behandling än vuxna barn som enligt gällande praxis långt ifrån alltid tillåts
bosätta sig hos sina biologiska föräldrar i Sverige.

Verket
anser att den som är äldre än 16 år och som adopteras här i Sverige inte av
denna anledning skall meddelas uppehållstillstånd när det sedermera visar sig
att det är fråga om en adoption i syfte att kringgå utlänningslagstiftningen.

Enligt förslaget till
ändring av 4 kap. 6 § föräldrabalken krävs bl. a. att det med hänsyn till det
personliga förhållandet mellan sökanden och barnet skall finnas särskild
anledning till adoption. Normalt bör det vara fråga om ett förhållande av
väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn.

Förslaget innebär att
förutsättningarna för adoption i viss mån preciseras. Fortfarande finns dock
risk för att domstol även i fortsättningen kan ge tillstånd till adoption på
felaktigt eller bristfälligt underlag. Verket anser därför att domstol, om det
inte är uppenbart obehövligt, bör inhämta yttrande från invandrarverket i
ärende om adoption av utomnordisk medborgare som fyllt 16 år. Detta bör
antingen framgå av lagtexten, t. ex. genom en ändring av 4 kap. 10 § föräldrabalken
eller genom ett uttalande i regeringens proposition med förslag till ändring av
4 kap. nämnda lag. Verket kan därvid upplysa domstolen om vederbörande är eller
har varit aktuell i ett tillståndsärende. Vidare kan verket rent allmänt
upplysa om förutsättningarna för att få tillstånd att vistas i Sverige och om
så erfordras göra en preliminär bedömning härav i det enskilda fallet.

Vad
beträffar barn under 16 år är dessa undantagna från skyldighet att ha uppehållstillstånd
i de fall som anges i 30 § utlänningsförordningen. Domstol bör vara uppmärksam
på att det även i dessa fall kan vara fråga om skenadoption i syfte att gå
förbi gällande invandringsbestämmelser och i förekommande fall infordra
yttrande från invandrarverket.

3.4
Socialstyrelsen:

Enligt
4 kap. 6 § i föräldrabalken skall domstolen verkställa en lämplighetsprövning
huruvida adoption må äga rum. Rätten skall därvid pröva om adoptionen är till
gagn för barnet. Lagen har enligt motiven förklarats vila på den uppfattningen
att adoption ej får bifallas av rätten utan att det föreligger särskild
anledning att tillskapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill
adoptera och den som skall adopteras. Det har emellertid ej ansetts

Prop. 1980/81:112 45

möjligt att i lagen uppställa några mera preciserade
villkor för domstolens lämplighetsprövning. I syfte att förbättra underlaget
för rättens bedömning föreslås i promemorian att lokutionen "särskild
anledning" förtydligas så att det framgår att det måste föreligga en
särskild anledning att genom adoptionen befästa ett personligt förhållande
mellan de blivande adoptivföräldrarna och adoptivbarnet. Socialstyrelsen anser
att den föreslagna lagtexten innebär ett förtydligande av regelns innebörd.
Styrelsen har därutöver anledning förmoda att den föreslagna lydelsen kommer
att skapa ökad förutsättning för en enhetligare rättspraxis på området.
Socialstyrelsen tillstyrker sålunda lagförslaget i denna del.

3.5 Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA):

Vad gäller ändringen av FB 4 kapitlet 6 § vill NIA påpeka
det angelägna i att en adoption genomförs även i de fall adoptanterna inte har
för avsikt att eller kan uppfostra barnet. Det kan gälla makar som gemensamt
tagit emot ett utländskt barn i avsikt att adoptera det men innan adoptionen
genomförts kommit fram till att de inte önskar fortsätta äktenskapet. Makarna
bör i dessa fall ändå adoptera gemensamt för att barnet skall få rättslig
anknytning till båda makarna med allt vad det innebär ang. rätt till
underhållsbidrag, barnpension, arv m. m. Det kan även gälla makar som av någon
anledning inte har kapacitet att sörja för den personliga omvårdnaden av ett
barn. Barnet kanske är sjukt, utvecklingsstört eller annat och någon annan adoptant
inte går att finna. De makar som tagit barnet till sig från ett annat land bör
vara skyldiga att adoptera barnet även om barnavårdsmyndigheten redan sörjt för
barnets vård pä annat sätt. Oftast har makarna handlingar från barnets hemland
där de förbundit sig att adoptera barnet i Sverige eller i förekommande fall
redan adopterat barnet utomlands. NIA anser det viktigt att den föreslagna
formuleringen "det personliga förhållandet" inbegriper även dessa
fall. Finner man sedan ett lämpligt adoptivhem kan barnet "omadopteras"
med de första adoptivföräldrarnas samtycke. Att få fram ett nytt samtycke från
barnets företrädare utomlands, när ett samtycke redan lämnats i de första
makarnas namn, kan vara en mycket vansklig uppgift.

Följden av att en adoption ej kommit till stånd i ett
fåtal ärenden av ovannämnda typ har blivit att det finns barn i Sverige som
tagits hit för adoption men som inte blivit adopterade och följaktligen inte
har någon som helst familjerättslig anknytning.

Då det gäller utländska adoptivbarn har det förekommit att
barn inte har kunnat adopteras av den anledningen att de omplacerats till
fosterföräldrar som inte ansett sig ha råd att avstå från fosterlön. Att finna
lämpliga fosterföräldrar till barn med problem kan vara mycket svårt.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112

Prop.
1980/81:112 46

Ett aktuellt ärende rören flicka som i 9-årsåldern kom
till en svensk familj. Flickan hade stora problem att anpassa sig till familjen
som visade sig inte ha kapacitet att klara av de problem som uppstod. Familjen
vägrade också att adoptera flickan med hänvisning till problemen. Flickan
omhändertogs och efter en tids vistelse på barnpsykiatrisk avdelning placerades
hon i fosterhem. Emellertid separerade fosterföräldrarna efter något år och
flickan blev kvar hos fostermodern tillsammans med tre biologiska barn i
familjen. Flickan har det bra i fosterhemmet och fostermodern skulle vilja
adoptera flickan men hon anser sig inte av ekonomiska skäl kunna göra det då
hon är beroende av fosterlönen. För närvarande är det ju inte heller möjligt
för en ensamstående adoptant att få bidragsförskott, 1 det här aktuella fallet
har man inte heller lyckats förmå de första fosterföräldrarna att adoptera
flickan vilket ju från början var avsikten,

NIA har till utredningen om barns rättsliga ställning
påtalat det oförsvarliga i förhållandet att makar som inför utländska
myndigheter åtar sig att adoptera ett barn sedan kan dra sig undan detta ansvar
i Sverige.

En social centralnämnd kan inte i förväg tillförsäkra en
adoptivförälder någon ersättning i stället för fosterlön då detta enligt 4
kapitlet 6 S skulle vara ett adoptionshinder.

NIA anser detta vara mycket beklagligt. Varje barn bör få
den trygghet det innebär att bli adopterad och därmed helt jämställd med ev.
syskon. Lagparagrafen bör därför utformas så att det är möjligt för en
socialnämnd att i mycket speciella fall inför en adoption tillförsäkra en adoptant
ett visst ekonomiskt stöd som också skulle kunna utgå sedan adoptionen
genomförts och till dess barnet uppnått en viss ålder.

Tilläggas kan att man i många anglosaxiska länder redan
genomfört en sådan reform som man benämner "suhsidized adoptions".

3.6 Invandrarpollti.ska kommittén:

Invandrarpolitiska kommittén begränsar sig i sitt yttrande
till den föreslagna förändringen av 4 kap, 6 § föräldrabalken.

Ett av syftena med ändringsförslaget är att förtydliga
kravet på en personlig relation mellan tilltänkta adoptanter och vuxna
utländska adoptivbarn så att invandringsbestämmelserna inte kringgås genom
adoptionen.

Den
föreslagna ändringen av ovannäinnda paragraf innebär en viss ytterligare
precisering av förutsättningarna för adoption. Enligt förslaget krävs att det
med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet skall
finnas särskild anledning till adoptionen - såvida det inte är frågan om att
sökanden har uppfostrat eller har för avsikt att uppfostra barnet. Man måste
emellertid gå till motivdelen av departementspromemorian för att det
inledningsvis nämnda invandringspolitiska syftet med paragrafen skall framgå
klart. Det skulle vara en klar fördel både om syftet

Prop.
1980/81:112 47

med bestämmelsen kunde framgå tydligare av lagtexten och
om rekommendationen att höra invandrarverket i fråga om adoption av vuxna
utländska medborgare kunde författningsregleras. I vart fall måste en effektiv
information ske i dessa frågor. Bakgrunden till dessa synpunkter behandlas
ytterligare i det följande.

Enligt rådande praxis beviljas utländska medborgare över
20 år endast undantagsvis uppehållstillstånd för bosättning här om huvudskälet
de kan åberopa är att föräldrarna bor i landet. Undantag har i praxis medgetts
för t. ex. ogift person som levt tillsammans med föräldrarna i hemlandet och
önskar förena sig med dessa inte alltför lång tid efter inflyttningen. För att
en bedömning i det enskilda fallet skall kunna göras måste självfallet
ytterligare omständigheter än de grundfaktorer som nämndes i detta exempel vara
kända. Ogifta barn mellan 16 och 20 år brukar i regel beviljas uppehållstillstånd
om de har sina vårdnadshavaré här. För barn under 16 år föreligger undantag
från skyldigheten att ha uppehålls- och arbetstillstånd om barnets vårdnadshavaré,
eller när flera har vårdnaden, en av dem är svensk medborgare eller inedborgare
i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller är bosatt här i riket och har
uppehållstillstånd.

1 ärenden om uppehållstillstånd för barn över 16 år måste
alltså en bedömning göras i varje enskilt fall. Det gäller att undvika att
domstol meddelar beslut i adoptionsärenden rörande utländska medborgare över 16
år utan att ha tillgång till den information om det tilltänkta adoptivbarnets
anknytning til! adoptanten som kan finnas hos invandrarverket. Det är ingen
lycklig lösning, vare sig för de enskilda personer som berörs eller för den
allmänna tilltron till samhällets rättstillämpning, om domstol meddelar
adoptionsbeslut i sådana fall då anknytningen till adoptanten enligt rådande
praxis inte är tillräcklig för att uppehållstillstånd skall kunna meddelas.

.Mot bakgrund av det anförda anser kommittén att det är viktigt
att invandrarverket hörs när det gäller adoption av vuxna utländska medborgare.
Åldersgränsen bör med hänsyn till de regler om uppehållstillstånd och till den
praxis som gäller bestämmas till 16 år.

3.7 Utlänningslagkommittén:

Under senare år har det förekommit fall av s. k.
vuxenadoption av utländska medborgare, där det funnits starka skäl anta att
adoptionen tillkommit för att kringgå invandringsreglerna. Myndigheterna dvs.
invandrarverket och regeringen har emellertid ändå inte ansett sig kunna vägra
den adopterade uppehållstillstånd här. I praxis har dessutom redan fattade avlägsnandebeslut
upphävts och den adopterade har fått tillstånd att stanna här. Den adopterade
har då kunnat komma i en bättre situation än utländska barn, som har sina biologiska
föräldrar här och åberopar denna anknytning som skäl för att få stanna; i vart
fall om barnen är över 20 år. Inte sällan har

Prop.
1980/81:112 48

det förekommit att den adopterades biologiska föräldrar,
sedan adoptionen väl ägt rum, anhållit om tillstånd att få invandra till
Sverige och då åberopat barnet/den adopterade för att få komma hit!

Praxis när det gäller uppehållstillstånd för barn är
följande. Ogifta utländska barn under 16 år är undantagna från skyldigheten att
ha uppehållstillstånd om deras föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré har
rätt att vistas här. Barn mellan 16 och 20 år beviljas i regel
uppehållstillstånd under samma förutsättningar. Barn över 20 år däremot som har
sina föräldrar här får uppehållstillstånd bara under vissa förutsättningar. En
viktig sådan är att barnet har bott med föräldrarna i hemlandet och att
föräldrarnas utflyttning till Sverige inte ligger alltför långt tillbaka i
tiden. I ärenden otn uppehållstillstånd för barn över 16 år, som har sina
föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré här, görs således en bedömning i
varje särskilt fall om tillstånd skall beviljas.

Barn som inte har sina föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré
här i riket kan få uppehållstillstånd bara om det föreligger synnerliga skäl. I
sådana ärenden görs en bedömning i varje särskilt fall om uppehållstillstånd
skall beviljas.

Den föreslagna ändringen av 4 kap. 6 § innebär att kravet
på ett personligt förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet skärps. Det
invandringspolitiska syftet med ändringen framgår dock inte av själva
författningstexten. Detta syfte framgår bara av motiven till lagtexten. Inte
heller framgår det annat än av motiven att bestämmelsen i 4 kap. 10 §, där det
föreskrivs att rätten skall "inhämta upplysningar om barnet och
sökanden", även kan innebära att yttrande bör inhämtas från
invandrarverket, när en utländsk medborgare skall adopteras.

Den föreslagna ändringen innebär enligt vår mening trots
detta en förbättring. I förarbetena till de nuvarande adoptionsbestämmelserna
uttalas att adoptionsinstitutet inte bör få användas för att ge möjlighet till
en namnändring som annars inte skulle ha tillåtits eller för att kringgå
arvsskatte- eller arbetsmarknadsbestämmelser. Genom den nu föreslagna ändringen
får anses framgå att adoptionsinstitutet inte heller bör komma till användning
för att kringgå invandringsbestämmelserna. Likaså är det bra att det pekas på
att invandrarverket bör höras när det gäller adoption av utländska medborgare.
Vi vill emellertid starkt understryka vikten av att domstolarna hör
invandrarverket i sådana ärenden. För att inte belasta invandrarverket med
onödiga remisser bör verket normalt inte höras när det är fråga om rena
barnadoptioner. Eftersom barn över 12 år inte får adopteras utan eget samtycke
kan 12 år och däröver vara en lämplig åldersgräns för fall där invandrarverket
bör höras.

Vi tillstyrker därför den föreslagna ändringen av
bestämmelsen.

Vi önskar dessutom tillägga följande synpunkter:

Det har upplysts för oss att notarier vid tingsrätt
handlagt sådana

Prop.
1980/81:112 49

adoptionsärenden där det varit fråga om adoption av vuxna
utlänningar, som saknat rätt att vistas här i landet. Enligt vår mening är
adoptionsärenden, i vilka man kan misstänka att adoptionsansökan tillkommit i
syfte att kringgå invandringsbestämmelserna inte av sådan enkel beskaffenhet
att de bör handläggas av notarier. Vi anser att domstolsverket bör fästa
domstolarnas uppmärksamhet på detta förhållande.

Eftersom
skälen till den föreslagna lagändringen - i vart fall när det gäller den
invandringspolitiska delen - endast kommer att framgå av motiven finns det
anledning för domstolsverket att gå ut med information till domstolarna även i
denna fråga.

3.8 Utredningen om barnens rätt:

Av förarbetena till nu gällande bestämmelser om adoption
framgår att syftet med en adoption är att skapa ett familjerättsligt
förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet. Detta avspeglar sig också i de
domstolsavgörande som finns i överinstanserna. Vi ifrågasätter därför om det
erfordras något förtydligande av bestämmelsen i 4 kap. 6 § föräldrabalken för
att domstolarna skall tillämpa lagen på det sätt lagstiftaren avsett.

3.9 Sociala centralnämnden i Stockholms kommun:

I förarbetena till nuvarande adoptionsbestämmelser
betonas, att adoption bör tillåtas endast för att skapa ett familjerättsligt
förhållande. I enstaka fall har trots detta adoptionsinstitutet kommit att
utnyttjas för att kringgå bestämmelserom arvsskatt, arbetsmarknad m. m. I
föreliggande promemoria understryker man på nytt att adoption bör förbehållas
fall där ett klart föräldra-barn-förhållande redan finns eller där man avser
att skapa en sådan relation. Förvaltningen delar helt denna uppfattning. Det
föreslagna förtydligandet i lagtexten framstår således som angeläget.

3.10 Sveriges advokatsamfund:

Eftersom det hittills inte synes ha vållat svårigheter att
tolka uttrycket "särskild anledning" till adoption, ifrågasätter
samfundet om det skall vara nödvändigt med ett sådant förtydligande av 4 kap. 6
§ föräldrabalken som föreslagits.

3.11 Sveriges domareförbund:

Förbundet tillstyrker också att bestämmelserna i 4 kap. 6
§ föräldrabalken förtydligas så att det klarare framgår vad som skall beaktas
vid lämplighetsprövningen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte det
föreslagna stadgan-

Prop.
1980/81:112 50

det lägger hinder i vägen för adoption när barnet är så
gravt skadat, att någon personlig kontakt mellan adoptanten och barnet inte kan
etableras. Den föreslagna lagändringen synes ha behandlats väl knapphändigt i
motiven.

3.12 Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället:

Betr. 4:6 1. vill BRIS föreslå följande ändring:
"Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd
får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har
uppfostrat barnet eller vill uppfostra det och det annars med hänsyn till det
personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning
till adoptionen."

Dessutom vill BRIS föreslå ett tillägg till 4:6 som helst
skall införas mellan de nuvarande st. 1 och st. 2, med följande lydelse:

"Ansökan
får inte bifallas om det från någons sida förekommit psykiska påtryckningar på
barnet i syfte att påverka barnets beslut i adoptionsfrågan".

BRIS är
medveten om svårigheterna att upptäcka sådana påtryckningar och vill förorda
att man gör en grundlig barnpsykiatrisk utredning för att få fram barnets
verkliga vilja i adoptionsfrågan, i de fall där barnet ursprungligen kommit
till den blivande adoptanten efter småbarnsåren och/eller där adoption inte
varit avsikten vid barnets ankomst till familjen.

3.13 Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC förutsätter att med uttrycket "barnet" i den
nya formuleringen avses den som skall adopteras, utan bestämd åldersgräns. Även
mellan två vuxna individer kan finnas särskild anledning till adoption, som inle
har till syfte att kringgå arvs- eller andra bestämmelser. Det kan t. ex. röra
sig om adoption av ett vuxet syskonbarn etc. eller överhuvud taget adoption av
och mellan vuxna personer, där motivet utgörs av ett redan existerande familjeliknande
förhållande. AC anser det vore olyckligt att kategoriskt förhindra sådan
adoption och förutsätter att det även i fortsättningen kan prövas i varje
särskilt fall.

AC vill
också peka på att det i enstaka fall kan visa sig vara till barnets bästa att
en adoption genomförs även av adoptanter som varken har uppfostrat eller avser
att uppfostra ett barn. En sådan situation kan t. ex. uppstå om ett barn från
ett annat land omplaceras från en familj till en annan innan adoptionen hunnit
genomföras enligt svensk lag. Det kan då vara omöjligt att gå tillbaka till
barnets födelseland för att få ett nytt medgivande för den nya adoptivfamiljen.
Omplaceringen görs i stället av svensk barnavårdsnämnd och på dess ansvar.
Förutsatt att den första familjen medverkar härtill kan en lösning i ett sådant
fall vara att den familjen fullföljer sitt åtagande gentemot barnet och
samtidigt lämnar samtycke till en omadoption till den familj till vilken barnet
omplacerats.

Prop.
1980/81:112 51

1 promemorian sägs (s. 16) att det kan vara lämpligt att
då det handlar om adoption av en person över 18 år som är utländsk medborgare
inhämta yttrande från invandrarverket, AC förutsätter att man här avser i
Sverige bosatta utländska medborgare. När det gäller adoption från andra länder
brukar yttrande kunna inhämtas från UD - svensk ambassad i utlandet.

AC finner att man vid tillämpningen av lagens bestämmelser
om adoption borde kunna ta hänsyn till att ett svenskt beslut om adoption ofta
numera i praktiken är ett fullföljande av ett åtagande gentemot barnet som
gjorts långt tidigare i samband med att ansökan om att få adoptera barnet
gjorts i utlandet. När något händer mellan detta åtagande och ansökan i svensk
tingsrätt, såsom att någon av parterna skadas och inte kan lämna sitt samtycke
eller att adoptanterna ändrar sitt beslut att adoptera riskerar man att barnet
i framtiden kommer att sakna rättslig anknytning i Sverige. I förarbetena till
lagen borde därför enligt AC:s mening finnas ett uttalande om att man i
särskilda fall kan ta hänsyn till det nämnda förhållandet.

AC finner också att det särskilt bör framhållas i
förarbetena att även vid prövningen enligt de nu aktuella paragraferna bör det
överordnade kriteriet för prövningen vara barnets bästa.

En fråga
som inte uppmärksammats tillräckligt i Sverige är vad som händer med de barn
som kommit till Sverige i adoptionssyfte, men som aldrig adopteras i Sverige.
Den vanligaste orsaken är att barnet placeras i en fosterfamilj och att den
första familjen då inte vill medverka till en adoption. Även i andra fall kan
det inträffa att ett barn från utlandet förblir oadopterat och således utan
rättslig anknytning i Sverige.

AC finner att socialnämnderna har för små resurser att
följa upp att alla föräldrar verkligen ansöker om adoption. AC finner också att
kommunerna har otillräcklig vägledning i frågan om vilka åtgärder som bör
vidtas i fall som dessa,

AC har
tagit upp denna fråga med utredningen om barnens rätt, men har även velat beröra
den i detta sammanhang, då den har stor betydelse vid adoptioner från utlandet.

4 Övriga frågor

4.1 Göta hovrätt:

Avslutningsvis vill hovrätten framhålla att det kan finnas
anledning att i ett större sammanhang se över bestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken.
bland annat i fråga om de olika åldersgränser som nu gäller. Det kan nämligen
ifrågasättas om alla dessa åldersgränser numera är sakligt motiverade. Även

Prop.
1980/81:112 52

från systematisk synpunkt skulle en del stå att vinna på
en översyn och omredigering av 4 kap.

4.2 Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC önskar--- också ta upp frågan om Sveriges
anslutning till

Haagkonventionen av år 1965 ang. behörig myndighet,
tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption.

I den
utredning som framlade förslag som sedermera ledde till beslut om införande av
Lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption (SOU 1969:11)
föreslogs att Sverige skulle ratificera Haagkonventionen. Någon sådan ratificering
har därefter inte skett. Såvitt AC kan bedöma uppfyller den svenska lagen de
krav som konventionen ställer. Man kan självfallet ifrågasätta värdet av en ratificering,
då ännu ett mycket litet antal stater ratificerat konventionen. Storbritannien
har emellertid nyligen ratificerat den. Det finns också anledning förmoda att
frågan om staters anslutning till konventionen kan väckas i FN, om frågan om
internationella adoptioner som planerat tas upp där under det närmaste året.

5 Ikraftträdande m. m.

5.1 Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen föreslår dessutom att beteckningen
barnavårdsnämnd i 6 § andra stycket bytes ut mot socialnämnd i enlighet med
terminologin i socialtjänstlagen. I övergångsbestämmelserna kan anges att detta
avser barnavårdsnämnd eller social centralnämnd intill 1982-01-01, tidpunkten
för socialtjänstlagens ikraftträdande.

5.2 Nämnden för internationella adoptionsfrågor
(NIA):

NIA----- föreslår dessutom att ordet barnavårdsnämnd i 4
kapitlet 6 § andra

stycket byts mot socialnämnd i enlighet med terminologin i
socialtjänstlagen. I övergångsbestämmelserna kan anges att vad som sägs om
socialnämnd fram till 1982-01-01 även gäller barnavårdsnämnd.

Prop.
1980/81:112 53

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-01-27

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 15 januari 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Winberg beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Göran Håkansson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Vängby tillägger för sin del följande:

I
specialmotiveringen till 4 kap. 5 a § sägs med avseende på kravet, att moderns
samtycke till adoptionen skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig
tillräckligt efter nedkomsten, att det vid prövning av adoptionsansökan enligt
svensk lag saknar betydelse vilken tid som kan ha föreskrivits i barnets
ursprungsland när det gäller moderns samtycke. Detta är otvivelaktigt riktigt
från teoretisk utgångspunkt. Allt internationellt- rättsligt samarbete bygger
emellertid på ett visst mått av tolerans mot och förståelse för varandras
regler och institutioner. Om utländsk lag har uppställt en regel om viss tid
för moderns samtycke som uppenbarligen har samma syfte som den svenska och om
modern samt de som i det främmande landet förberett adoptionsansökningen har
rättat sig efter denna regel, bör enligt min mening en svensk domstol ta
betydande hänsyn härtill, även om tiden skulle te sig väl kort från svensk
synpunkt. Det torde som regel vara mycket svårt att inhämta nytt samtycke från
modern.

I
specialmotiveringen till 6 § sägs det på tal om det fallet, att makar i Sverige
har tagit till sig ett utländskt barn i avsikt att adoptera det men sedan av
olika skäl inte vill fullfölja adoptionen, att det inte kan anses föreligga
några särskilda skäl till en adoption som görs endast för formens skull,
nämligen enbart för att möjliggöra att adoptanterna skall kunna lämna samtycke
till en ny adoption av andra adoptivföräldrar. Detta är i och för sig riktigt.
Skall barnet adopteras av andra, bör de formella problemen lösas på annat sätt.
Situationen blir emellertid ofta prekär för ett barn som ryckts upp från sin
hemmiljö och hämtats hit under förespegling gentemot hemlandets myndigheter om
adoption men som sedan övergivits av dem som velat adoptera det. Att återföra
barnet till hemlandet är som regel inte att tänka

Prop.
1980/81:112 54

på. Om de som tagit hit ett barn i syfte att adoptera det
över huvud taget från svensk synpunkt är godtagbara som adoptanter, bör normalt
kunna begäras av dem att de också fullföljer adoptionen och därigenom ger
barnet ett familjerättsligt status. Vill de ta ett föräldraansvar och adoptera
barnet - med bl. a, de ekonomiska konsekvenser detta medför - bör de få göra
detta även otn den rent faktiska vårdnaden om barnet måhända därefter behöver
ordnas på annat sätt. Jag menar sålunda att domstolen i en sådan situtation bör
kunna anse särskild anledning föreligga till adoptionen, om barnavårdsnämnden
anser att den bör genomföras.

Prop. 1980/81:112 55

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri,
Eliasson.

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om samtycke och tillstånd till adoption

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till lag om ändring i föräldrabalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. En ledamot
av lagrådet har dock för sin del anfört vissa synpunkter på ett par frågor som
rör internationella adoptioner. Den ena frågan avser betydelsen av den tid som
har förskrivits i barnets ursprungsland när det gäller moderns samtycke. Den
andra frågan rör det problem som uppstår när makar i Sverige har tagit hit ett
utländskt barn för att adoptera det men sedan inte vill fulfölja adoptionen.

Som jag framhållit i remissprotokollet angående frågan om
moderns samtycke innebär svensk rätt att samtycket skall ha lämnats sedan
modern har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Någon bestämd tid har
alltså inte fastställts, utan domstolen har att göra en fri prövning. Vid en
sådan prövning kan naturligtvis en viss hänsyn behöva tas till vad som gäller i
barnets ursprungsland.

När det gäller problemet med adoptioner som inte fullföljs
finner jag inte anledning alt frångå vad jag sagt i remissprotokollet. 1
princip kan det alltså inte anses föreligga någon särskild anledning till en
adoption när denna görs enbart för formens skull. Det kan dock inte uteslutas
att omständigheterna någon gång kan vara sådana att det finns särskild
anledning till en adoption även om adoptivföräldrarna inte kan utöva den
faktiska vårdnaden.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 1.5 januari 1981.

Prop. 1980/81:112 56

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1980/81:112 57

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... ..... 1

Propositionens lagförslag..................................... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 15 januari 1981 5

1
Inledning..................................................... ..... 5

2
Allmän motivering ......................................... ..... 5

2.1
Samtycke till adoption ........... ............. ..... 5

2.2
Tillstånd till adoption .............................. ..... 8

2.3
Övriga frågor ........................................ .... iO

2.4
Ikraftträdande m.m................................. ... 11

3
Upprättat lagförslag ..................................... 11

4
Specialmotivering ......................................... 11

5
Hemställan ................................................ 16

6
Beslut ........................................................ ... 16

Bilaga 1
Departementspromemorian ..................... ... 17

Bilaga 2 Remissyttrandena .................................. ... 35

Utdrag av lagrådets
protokoll den 27 januari 1981 . 53

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 12 februari 1981 55