Prop. 1980/81:116

Prop. 1980/81:116 Regeringens proposition

1980/81:116

om kommunalekonomiska frågor inför år 1982;

beslutad den 26 februari 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i
bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de ålgärder eller de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska
frågor inför år 1982.

Enligl regeringens bedömning krävs en dämpning av den
kommunala verksamhetens volymökning lill ca 1 % år 1982 och en yllerligare
förstärkning av statsbudgeten under budgetåret 1981/82.

Regeringen föreslår åtgärder för är 1982 som innebär en
långsammare ökning i kommunalskalleinkomsterna genom en höjning av del
kommunala grundavdraget (1,7 miljarder kr.) och en minskning av del kommunala
skatteunderlaget från juridiska personer (1,0 miljarder kr.). Förslagen avser
del underlag på vilket förskoll på kommunalskatt och medelskaltekrafl beräknas.
De innebär en motsvarande förstärkning av statsbudgeten. Resterande åtgärder
avser specialdestinerade statsbidrag som föreslås minska med drygt 50 milj. kr.
Samtidigt tillförs kommunerna 1 miljard kr. genom alt skatteutjämningsreformen
fullföljs. Nello innebär förslagen att kommunsektorns finansiella utrymme år
1982 minskas med ca 1,8 miljarder kr. i förhållande lill lägel om inga
ändringar gjorts i nuvarande regler.

För atl göra det möjligt för kommuner och
landstingskommuner all fullfölja den nödvändiga ulgiftsdämpningen år 1982 måsle
staten avslå från att ålägga kommunerna uppgifter vilka leder lill en ökad
kommunal verksamhetsvolym. Regeringen kommer under våren att återkomma till
överväganden avseende omprövning av sådana lidigare fattade beslul som driver
fram ökningar i verksamhels volymen.

I propositionen föreslås alt 100 milj. kr. avsätts för slöd
i kompenserande syfte lill ekonomiskt särskilt svaga kommuner saml ca 6 milj.
kr. för all förhindra slora inkomstbortfall för kyrkliga kommuner. Avsikten är
all dessa medel skall fördelas vid prövning av exlra skatteutjämningsbidrag.
ti Riksdagen 1980/81:116. I saml. Nr 116

Prop. 1980/81:116 2

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Äsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri

Föredragande:
statsråden Wikström, Wirtén och Boo

Proposition
om kommunalekonomiska frägor inför år 1982

Chefen
för budgetdepartemenlet, stalsrådel Wirtén anför.

1
Inledning

I
min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår (prop. 1980/81: 100 bil.
2) aviserade jag åtgärder som syftar lill all begränsa del finansiella utrymmet
för kommunsektorn för år 1982. Jag framhöll därvid all utrymmet bör minskas i
en omfallning som går ulöver vad enbart en slatsfinansiell neutralisering av
skatteutjämningsreformens sista del skulle innebära. Sedan dess har
överläggningar med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna
förevarit och jag avser nu all ta upp frågor om den kommunala ekonomin inför år
1982 till behandling.

Jag
har i detla ärende samrått med cheferna för ekonomi-, ulbildnings-och kommundepartemenlen
saml med statsrådet Mogård.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Samhällsekonomiska och statsfinansiella utgångspunkter

Den
svenska ekonomin kännetecknas av betydande balansbrisler som till avsevärd del
är av långsiktig strukturell natur. Dessa balansbrisler gör det svårt all nå de
grundläggande målen för den ekonomiska politiken nämligen god tillväxt, full
sysselsättning, låg inflation, rättvis inkomstfördelning och regional balans. I
besparingsproposilionen (prop. 1980/81:20) hösten 1980 underslröks de betydande
problem del slora bylesbalansunderskollel innebär och atl delta medför
allvarliga följder för prisstabilitet och sysselsättning både på lång och kort
sikt. En primär uppgift för den ekonomiska polifiken

Prop.
1980/81:116 3

måste
därför vara atl reducera underskottet i bytesbalansen. Den nuvarande utvecklingen
måsle således brytas, underskottet i bytesbalansen minskas och jämvikten i
ekonomin på sikl återställas.

För
att uppnå detta mäste förutsättningar skapas för en industriell tillväxt och
för en ökning av svensk industris andelar såväl utomlands som på
hemmamarknaden. Detla ställer mycket slora krav på den ekonomiska polifiken.
Eftersom bylesbalansunderskottet inte avspeglar en hög investeringsnivå utan
en hög konsumtionslakl läggs en snabbi växande förränlningsbör-da på framlida
generationer. Den ekonomiska politiken måsle därför med nödvändighet inriktas
på all hålla fillbaka en offentlig och privat konsumlionsökning. När del gäller
den offentliga konsumtionen svarar kommunsektorn för närmare 70 "Jo och
för nästan hela ökningen. I årets finansplan har närmare belysts de
förutsättningar som gäller för den ekonomiska politiken del närmaste året. Jag
finner därför inte skäl all i detta sammanhang ytterligare beröra den aktuella
situationen.

De
problem som den svenska ekonomin slår inför under den första hälften av 1980-lalet
har ingående belysts av 1980 års långtidsutredning (SOU 1980: 52). Utredningens
analyser bekräftar all den ekonomiska politiken kommer atl ställas inför
utomordentligt slora krav om jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas
under loppet av 1980-lalel med bibehållen full sysselsättning. Långtidsutredningens
slutsatser understryker viklen av all besparings-propositionens strävanden all
begränsa den offentliga utgiflsexpansionen fullföljs. Särskild vikt måste
därvid läggas vid åtgärder som syftar till att hålla tillbaka den kommunala konsumlionsökningen.
Långtidsutredningen visar atl del samhällsekonomiska utrymme som står lill
förfogande för den kommunala sektorns expansion är väsentligt mer begränsat än lidigare
och all del krävs en kraffig dämpning av ökningstakten jämfört med senare delen
av 1970-talet. Dä ökade den kommunala konsumtionen med 4—5 "la per år, en
ökning som till en inle oväsentlig del berodde på statliga beslul och överenskommelser
mellan slaten och kommunerna om exempelvis utbyggnad av barnomsorgen.

Mot
bakgrund av erfarenheterna från tidigare försök att dämpa expansionen föreslog
regeringen våren 1980 i en särskild proposition om den kommunala ekonomin atl
kommunsektorns finansiella utrymme skulle begränsas inför år 1981, bl. a.
genom en uppdelning av andra stegel i skatteutjämningsreformen pä två år.
Vidare drog regeringen i 1980 års kompletteringsproposilion upp riktlinjer för
de olika kommunala verksamheternas volymutveckling de närmaste åren mot
bakgrund av det samhällsekonomiska utrymmet enligt de bedömningar som då
gjordes. För år 1981 redovisas i de kommunala budgetarna en dämpning av
ökningstakten. Ökningen av konsumtionen uppskattas i finansplanen till omkring
3 %. Jämfört med del av långtidsutredningens beräknade utrymmet på 1 "lo
är del emellertid inle en tillräckligt stark dämpning. Regeringen har ännu inle
tagit ställning fill långtidsutredningens slutsatser som helhet men del står
ändå hek klart all del samhällsekonomiska

Prop. 1980/81:116 4

utrymmet
för kommunsektorn inte är slörre än vad långtidsutredningen anger. År 1982
måste den kommunala tillväxten bringas ned lill ca 1 %. En kraffig yllerligare uppbromsning
är således nödvändig.

Jag angav i
budgetförslaget att jag efter överläggningar med kommunförbunden avser alt i
årets kompletteringsproposilion föreslå atl staten vidtar erforderliga omprövningsålgärder
för alt den kommunala verksamhetens volymutveckling skall kunna rymmas inom
samhällsekonomiskt godtagbara ramar under de närmaste åren. Riktlinjer bör då
ges för den kommunala verksamhetens utveckling år 1982 och de närmaste åren
därefter. Redan nu kan dock konstateras atl det torde bli ofrånkomligt atl
ompröva takten i utbyggnaden även på de prioriterade områdena för alt en
samhällsekonomiskt godtagbar utveckling skall kunna realiseras. Samtidigt måsle
staten avslå från all lägga på kommunerna nya uppgifter. Enligl min mening bör
de överläggningar om volymutvecklingen som kommunförbunden kommer att inbjudas
fill under våren omfatta bl. a. frågan om vilka omprövande ålgärder i kosl-nadsminskande
syfte från statsmakternas sida som kan erfordras för alt minska expansionslaklen
i den kommunala verksamhetens konsumlionsvo-lym fill ca 1 % för år 1982.

Jag
har tidigare i andra sammanhang uttalat alt statens påverkan på den kommunala
verksamheten i första hand bör ske genom all finansiella ramar anges medan del
i princip bör ankomma på kommunerna att själva göra prioriteringarna mellan
olika verksamheter. Staten bör genom omprövning av uppgifter som lagts på
kommunerna och genom slopande av långtgående detaljstyrning från statliga
myndigheters sida underlätta sådana prioriteringar. Stat-kommungruppens (Kn
1980:03) arbele syftar till atl la bort koslnadshöjande slallig
detaljreglering. Gruppens arbete kommer under våren all intensifieras.

Kommunsektorns
finansiella situation år 1981 beräknas enligt den preliminära nationalbudgeten
och med de pris- och löneantaganden som där görs bli god med ett positivt
finansiellt sparande. I nationalbudgeten framhålls alt beräkningarna gäller
hela kommunsektorn och alt bilden kan avvika mellan olika kommuner resp.
landstingskommuner. Enskilda kommuner och landstingskommuner kan 1. o. m. få
underskott. Landstingskommunerna torde sammanlaget ha en bällre finansiell silualion
än primärkommunerna.

Jag
angav i budgetförslaget alt allmänt sett borde de finansiella förutsättningarna
för kommunsektorn le sig gynnsamma även år 1982. Denna bedömning grundades på
alt de höga löneökningarna år 1980 slår igenom i kommunsektorns
skatteinkomster år 1982 och på förulsällningen all en avsevärt dämpad
volymökning kommer lill stånd samtidigt som pris- och löneutvecklingen dämpas.
De räkneexempel som senare har gjorts om den finansiella situationen år 1982
för kommuner och landsfingskommuner sammantagna visar också delta. En mer
oförmånlig pris- och löneutveckling leder givelvis till en försämrad finansiell
ställning. Den ekonomiska situationen torde emellertid även delta år variera i
betydande grad mellan enskilda kommuner och

Prop. 1980/81:116 5

landstingskommuner.
Jag återkommer till hur sådana förhållanden bör beaktas vid genomförandet av
de åtgärder som jag avser atl föreslå i det följande.

Del
slatsfinansiella läget har utvecklats på ell myckel ogynnsamt säll under de
senaste åren. Trots all betydande besparingsåtgärder har beslutals hösten 1980
och alt 1981 års budgetproposition kännetecknas av en stark återhållsamhet
fortsätter budgetunderskottet all öka. Jag anförde i budgetförslaget att det
mot denna bakgrund är nödvändigt att överväga ytterligare ålgärder för all
minska del förutsedda underskottet för budgetåret 1981/ 82. Jag har fidigare
denna dag föreslagil alt sådana ålgärder vidtas med en helårseffekl på ca 5
miljarder kr. Jag återkommer i del följande i detalj till de förslag som berör
den kommunala sektorn.

Jag
har här något berört kommunsektorns situation och de samhällsekonomiska och slatsfinansiella
förutsättningar som tillsammans med vad som angetts i årets finansplan och
budgetförslag ulgör bakgrunden fill de ålgärder som jag avser all föreslå i del
följande. I likhet med vad som gällde för de åtgärder som beslutades våren
1980 om den kommunala ekonomin för år 1981 har förslagen avseende år 1982
således två grundläggande utgångspunkter. För del första måsle av
samhällsekonomiska skäl den kommunala utgiftsökningen dämpas avsevärt de
närmaste åren. För det andra måsle av slatsfinansiella skäl åtgärder vidtas
som innebär en förstärkning av statsbudgeten.

2.2
Förslag till åtgärder inför år 1982

Är
1982 genomförs den sisla delen av den år 1979 beslutade skatteutjämningsreformen
med en ökning av de statliga transfereringarna till kommunsektorn med närmare
1 miljard kr. som följd. Totalt beräknas skatteutjämningsbidragen, till följd
av regeländringen och automatiken i systemet mellan år 1981 och år 1982, öka
med inemot 2 miljarder kr. I budgetförslaget aviserade jag att den sista delen
av skatteutjämningsreformen bör statsfinansiellt neutraliseras för atl
förstärka statsbudgeten. Vid beräkningarna i budgetpropositionen har en sådan
neutralisering förutsatts. Jag anförde också i budgetförslaget all åtgärder
därutöver behöver vidtas för all begränsa del finansiella utrymmet i
kommunsektorn år 1982. Delta är nödvändigt om del skall finnas förutsättningar
att begränsa den kommunala verksamhetens volymökning lill ca 1 "/o är
1982.

I
del följande kommer jag all föreslå ålgärder som sammanlagt innebär atl kommunsektorns
inkomsler år 1982 blir omkring 2,8 miljarder kr. lägre än annars skulle ha
blivit fallet. Genom all kommunsektorn tillförs inemot 1 miljard kr. i det sisla
stegel i skatteutjämningsreformen innebär förslagen atl kommunsektorns
finansiella utrymme minskas med ca 1,8 miljarder kr. Överläggningar har
förevarit mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden i dessa
frågor. Som jag har nämnt i det föregående avser jag au senare under innevarande
riksmöte efter yllerligare överläggningar med

Prop. 1980/81:116 6

kommunförbunden
la upp frågan om begränsning av den kommunala volymtillväxten i etl någol
längre lidsperspektiv.

Innan
jag går in på de konkreta åtgärderna vill jag någol beröra vissa allmänna
förutsättningar vad gäller de olika kommunala inkomstkällorna.

I
budgetförslaget lill årets budgetproposition pekade jag särskilt på den Stora
del av de slalliga utgifterna som beslår av transfereringar lill enskilda,
förelag, kommuner m. m. Jag konstaterade därvid att dessa transfereringar i
betydande grad är direkt knutna till någon index eller på annal sätt beroende av
pris- och löneutvecklingen. Härigenom kommer utgiftsutvecklingen i slor utsträckning
alt ske automatiskt. Både i besparingsproposilionen hösten 1980 och i nämnda
budgetförslag framhöll jag nödvändigheten av all begränsa en sådan automatisk
tillväxt av olika utgifter.

Jag
nämnde i budgetförslaget atl flerlalel av bidragen lill kommunsektorn räknas
upp automatiskt vid stigande pris- och lönenivå. Det gäller såväl de viktigaste
bland de specialdestinerade statsbidragen (social hemhjälp, färdtjänst,
barnomsorg, skolor) som skatteutjämningsbidragen. Sammanlaget uppgår statens
utgifter för dessa transfereringar lill inemot 37 miljarder kr. budgetåret
1981/82. Statsbidragen har ökal med 15—20 "la per år mellan år 1976 och år
1980. Statsbidragen har också kommit alt finansiera en ökande andel av
kommunsektorns samlade utgifter. I början av 1970-lalel svarade statsbidragen
för ca 25 "la av kommunsektorns totala inkomster. I dag uppgår denna
andel till ca 28 "la. Det kan noteras alt redan en oförändrad andel skulle
ha inneburit snabbt stigande utgifter för staten på grund av den kraftiga
kommunala utgiftsutvecklingen. Den ökade andelen hänger främst samman med
utvecklingen av statsbidragen lill barnomsorg saml ökningen av skatteutjämningsbidragen.
Även statsbidragen lill social hemhjälp och färdtjänst har dock ökal krafligl.
Expansionen belräffande färdtjänsten har varit så stark all statsmakterna har
beslutat all införa ell expansionslak. Som jag anförde i budgetförslaget har
statsfinanserna utvecklats på ell sådanl sätt all staten inte längre har förulsällningar
all på samma säll som hittills år från år öka transfereringarna till
kommunsektorn.

1
detla sammanhang vill jag någol beröra vad slalskonlrollkommittén (Kn 1976:06)
redovisat i fråga om förenklad slalsbidragsgivning i sitt slutbetänkande (SOU
1980:10) Ökad kommunal självslyrdse. I prop. 1980/81:80 om Ökad kommunal
självstyrelse och minskad byråkrati har chefen för kommundepartementel
behandlat resultatet av kommitténs arbete i övrigt. 1 nämnda proposition finns ocksä
en redogörelse för remissyttrandena. Med anledning av förslag från slalskonlrollkommittén
i slutbelänkandel har regeringen nyligen gett myndigheterna i uppdrag atl i
samband med arbelel med anslagsframställningarna för budgetåret 1982/83 se över
statsbidragsförfall-ningar, tillämpningsföreskrifter och allmänna råd i syfte
all åstadkomma förenklingar och besparingar. Mol bakgrund av vad jag nyss har
anfört vill jag också understryka atl det inle är aktuellt all som slalskonlrollkommittén
förordat närmare överväga exempelvis ökad förskottsbetalning av statsbidrag.

Prop. 1980/81:116 7

Slalskontrollkommittén
har redovisat en positiv inställning lill ökade inslag av prestalionsrelaterade
statsbidrag inom ramen för den specialdesfinerade statsbidragsgivningen och
till avveckling av anläggningsbidrag där driftbidrag utgår för all uppnå
förenklingar i de specialdestinerade statsbidragen. Det ankommer enligl min
mening i första hand på regeringen all i samband med den omprövning av
stimulansbidragen i det årliga budgelarbelel som riksdagen slälll sig bakom (prop.
1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) överväga även sådana ålgärder i
syfte alt uppnå förenklingar och besparingar.

När jag i del följande
föreslår vissa ålgärder för all begränsa del finansiella utrymmet i
kommunsektorn förutsätter jag samfidigt all kommunerna endast om synnerliga
skäl föreligger kompenserar bortfallet av inkomsler genom höjning av
kommunalskallen. Jag vill betona atl sådana höjningar av kommunalskatterna som
mer påtagligt skulle motverka de åtstramande ålgärder jag föreslår inle är
samhällsekonomiskt acceptabla. Kommunalskatlesatserna har för övrigt nu i
allmänhet också nått en sådan höjd alt del måsle vara utomordentligt svårt atl
motivera ytterligare höjningar för kommuninvånarna.

Kommunala avgifter tas ut
av medborgarna för olika slag av kommunala tjänster. För vissa verksamheter som
el-, vatten- och avloppsförsörjning samt renhållning utgör avgifterna den
dominerande inkomstkällan och mälet bör där vara att uppnå full
kostnadstäckning (självkostnad) via avgifterna. Jag är dock medveten om att
vissa kommuner har svårt att nå full kostnadstäckning för vallen och avlopp på
grund av ogynnsamma geografiska förhållanden. Givetvis mäste verksamheten
bedrivas effektivt så att kostnaderna och därmed avgifterna inte blir onödigt
höga. Jag vill i detla sammanhang erinra om atl riksdagen (FiU 1979/80:5)
uttalat atl huvudprincipen vid kommunala investeringar i byggnader och
anläggningar bör vara alt de genomförs efter etl upphandlingsförfarande med
anbudskonkurrens. Även i andra sammanhang bör ell liknande förfarande kunna
bidra fill ökad effektivitet och minskade kostnader.

Under senare år har kostnadsutvecklingen
på olika industriella områden i allmänhet varit snabbare än lidigare. Delta har
ofta medfört en eftersläpning i justeringar av kommunala taxor, vilkel lett fill
en lägre avgiflsfinansie-ringsgrad eller med andra ord en ökad skattefinansiering
av olika verksamheter. Mol denna bakgrund bör del enligl min mening finnas
utrymme för en snabbare anpassning av de kommunala taxorna lill koslnadsförändringarna.
På kolleklivlrafikområdel är del angeläget atl de nya länshuvudmännen inte inledningsvis
sätter läxorna alltför lågt. Det har ofta visat sig svårt att i ell senare
skede genomföra en nivåändring på taxorna.

När
del gäller det sociala området är del av fördelningspolitiska skäl naturligt
att avgifterna ger en lägre täckningsgrad. Emellertid har avgiflsfinansie-ringsgraden
för andra verksamheter än de industriella successivt minskat under senare
delen av 1970-talet, från 16 "Ja år 1975 till 13 "Ja år 1980. Enligt

Prop.
1980/81:116 8

kommunförbundels
undersökning beror bl. a. den. år från år successivt sjunkande avgiflsfinansieringsgraden
för barnomsorgen och en motsvarande tendens för äldreomsorgen dels på alt
taxorna ofta ligger på samma nivå i flera år, dels på alt när de höjs de inte
sätts tillräckligt högt för alt kompensera de årliga koslnadsslegringarna.
Självfallet måste avgifterna inom den sociala sektorn utformas på etl sådanl säll
alt dessa tjänster når dem som har det största behovet därav. Enligl min mening
kan del dock i ell ansträngt ekonomiskt läge inle vara rimligt att generelll
sänka kraven på ersällning från dem som utnyttjar avgiftsbelagd kommunal
service.

Kreditmarknaden
har under de senaste åren kännetecknats av betydande stramhet också när det
gäller utrymmet för kommunsektorns upplåning. Statsmakterna kommer atl söka
ytterligare begränsa utrymmet. Jag vill här nämna atl chefen för ekonomideparlemenlet
nyligen har föreslagit en begränsning av kommunernas och landstingskommunernas
rätt all ålerlåna inbetalda ATP-avgifter lill högst 100 milj. kr. Denna ram
överstiger den lånevolym som faktiskt utnyttjats under senare är.
Begränsningen kommer därför knappast all innebära en minskad kommunal
upplåning. Med anledning av alt det ekonomiska utrymmet för kommunsektorn under
kommande år torde bli avsevärt mer begränsat än vad som har varit fallet
hittills finns del särskild anledning atl noga överväga svårigheterna alt klara
de kapitaltjänstkoslnader som följer redan vid nuvarande nivå på den
långfristiga upplåningen. Inriktningen måste enligl min mening vara all så långl
möjhgt bringa ned behovel av nya lån genom en lägre investeringslakt där det inle
är motiverat av affärsmässiga skäl. Min bedömning i dessa frågor, som jag gör
efter samråd med chefen för ekonomidepartementet, baseras också på det faktum
att lånekostnaderna successivt heu' stigit genom kortare löplider och högre
räntenivåer.

Jag
övergår nu till all redovisa de ålgärder som jag föreslår inför år 1982 rörande
begränsning av det finansiella utrymmet i kommunsektorn. Jag framhöll i
budgetförslaget alt de finansiella åtgärder som vidtas för år 1982 till
avgörande del bör vara generella till sin karaktär.

Av
de ålgärder som jag föreslår avser två de kommunala skalleinkomsterna. Dessa
två är av generell karaktär och slår för den helt avgörande delen av de samlade
åtgärdernas omfattning, nämligen sammanlagt drygt 2,7 miljarder kr. Båda
åtgärderna rör såväl landstingskommuner som primärkommuner och kyrkliga
kommuner.

För
det första bör grundavdraget vid kommunal beskattning höjas från 6 000 kr. fill
7 000 kr. vid 1983 års taxering samfidigl som den s. k. särskilda skattereduktionen
minskas i motsvarande mån. Därigenom minskar det kommunala skatteunderlaget och
motsvarande förstärkning sker av statsbudgeten. Hänsyn härtill bör tas vid
beräkning och utbetalning av förskott på kommunalskatt (varmed här avses även
landstingsskatt och församlingsskatt) för år 1982 samt vid beräkning av medelskallekraflen
för år 1982. Härigenom kommer slalens utbetalningar av förskott på
kommunalskatt och

Prop.
1980/81:116 9

skatteutjämningsbidrag
för år 1982 att reduceras med drygt 1 700 milj. kr., varav drygt 1 600 milj.
kr. i kommunalskatt och ca 120 milj. kr. i skatteutjämningsbidrag. Det innebär
en motsvarande förstärkning av statsbudgeten redan detta år. Vad gäller den här
föreslagna uppjusteringen av grundavdraget vill jag anföra följande. Det
inflationsskydd som omfatlar den statliga skalleskalan berör även den särskilda
statliga skaltereduktionen. Denna räknas upp med ell belopp som motsvarar 40
"Ja av den s.k. basenhetens ökning. Till största delen är denna uppräkning
motiverad av en önskan alt eliminera den progressiviletsskärpning som sker när
grundavdraget vid den kommunala laxeringen hålls nominellt oförändrat.
Konstruktionen innebär emellertid atl kommunsektorn får tillgodoräkna sig en
inkomstökning som beror på all realvärdet av grundavdraget urholkas medan slaten
kompenserar de skattskyldiga för detta. Mitt förslag innebär atl justering
sker med hänsyn härtill. Jag utvecklar senare denna dag (bilaga 1) förslagel
mer i detalj. Jag vill här endast tillägga all i fråga om skatteutjämningsbidragen
får förslaget år 1982 fill effekt alt medelskaltekraflens ökning blir
långsammare än eljest vore fallet. Till den laglekniska regleringen av
grundavdraget och den särskilda skattereduktionen avser jag att återkomma
senare i annat sammanhang. Nu bör beslut fallas endasi om den särskilda
beräkningen av förskott på kommunalskatt m. m. som skall ske för år 1982.

Den
andra åtgärden av slor omfattning i detla sammanhang rör skatteunderlaget från
juridiska personer och därmed vid beskaltningen likställda skattskyldiga. Jag
föreslär att de förskott på kommunalskatt som utbetalas fill kommunerna år 1982
baseras på elt skatteunderlag från juridiska personer som är reducerat med 20 "Ja.
För år 1982 innebär förslaget såvitt nu.kan beräknas atl utbetalningarna av
förskoll blir över 800 milj. kr. mindre än enligl nu gällande regler. Del måsle
framhållas att stor osäkerhet vidlåder beräkningarna. Förslaget innebär vidare
all medelskaltekraflens ökning reduceras varvid skatteutjämningsbidragen för
år 1982 blir ca 215 milj. kr. lägre än annars vore fallet. Den av mig
föreslagna åtgärden i vad avser skatteunderlaget från juridiska personer får
alltså en sammanlagd effekt på drygt 1 miljard kr. för år 1982. Jag kommer
senare denna dag (bilaga 1) atl utveckla mina förslag i denna del. Inom budgeldeparlementet
ularbelas f. n. en promemoria om översyn av den kommunala beskaltningen av
juridiska personer. Jag avser atl återkomma till frågan om den kommunala
beskattningen av juridiska personer efter ytterligare överväganden när della arbele
har avslutats.

Vad
gäller effekten av nämnda ålgärder kan konstateras all de slår relativt jämnt
med motsvarande ca en krona per skattekrona i reducerad ökning i inkomster
sammantaget för de kommuner och landstingskommuner som omfattas av skalleutjämningssyslemel.
För övriga 25 kommuner och Stockholms läns landstingskommun blir den
sammanlagda effekten normall ocksä av samma storlek. De kommuner och
landstingskommuner som får ökade f 2 Riksdagen 1980/81:116. 1 saml. Nr 116

Prop. 1980/81:116 10

tillskott
via sista stegel i skatteutjämningsreformen påverkas naturligtvis inte i lika slor
ulslräckning.

För
de kyrkliga kommunerna föreslår jag all en särskild kompensation skall
utbetalas som innebär atl inte någon får en reducering av inkomsterna som
överstiger 20 öre per skattekrona inkl. effekten av den av riksdagen hös-len
1980 beslutade reduceringen av skatteutjämningsbidragen.

Jag
övergår nu till alt beröra de övriga förslag till ålgärder som tas upp av vederbörande
statsråd mer i detalj senare denna dag. Förslagen avser fill största delen
avveckling av vissa specialdestinerade statsbidrag på skolans område med lolalt
drygt 50 milj. kr. för helt år (bilaga 2).

Senare
denna dag (bilaga 3) kommer chefen för kommundepartementel all föreslå att
kriterierna för ersättning till kommun avseende kostnader för räddningstjänst enligl
21 § tredje stycket brandlagen (1974:80) skärps. Ersällning bör ulgå för den
del av kostnaden som överstiger 2 öre per skallekrona. Vid beräkning av
ersättning bör beaktas tillskott av skalleunderlag vid brist på skattekraft.

Jag
vill i sammanhanget framhålla att för landstingskommunerna kvarstår viktiga
finansieringsfrågor inför år 1982. Del gäller främsl storleken på er-sällningarna
från sjukförsäkringen saml de ekonomiska förhållandena avseende den
psykiatriska vården och de skyddade verkstäderna. Dessa frägor är f. n. föremål
för förhandlingar i särskild ordning. Jag vill särskilt betona att statens
utgångspunkt är alt få lill stånd avtal som realt sett inte ökar ersättningen lill
landstingskommunerna. Verksamheten vid de skyddade verkstäderna överlogs av
staten fr. o. m. år 1980. Ersättningen lill staten härför behandlas vid
förhandlingarna om statens bidrag för den psykiatriska vården. Etl arbete
kommer också atl inledas med sikte pä atl ersälla de nuvarande bidragen med elt
mer generelll bidrag.

Enligl
min mening kommer här föreslagna ålgärder alt ge förutsättningar för en
betydligt lägre expansionstakt för år 1982 i de kommunala verksamheternas
volym än f. n. Jag vill erinra om vad jag i det föregående framhållit om
nödvändigheten av atl kommuner och landsfingskommuner inte genom skattehöjningar
eller exempelvis ökad upplåning kompenserar det inläkls-bortfall som de av mig
föreslagna åtgärderna kommer all leda till. I stället bör ålgärder sällas in på
ett aktivt omprövnings-och ralionaliseringsarbete. Som jag också framhållit
avser jag atl efter forlsalla överläggningar med kommunförbunden återkomma lill
regeringen vad avser förutsättningarna för den kommunala verksamhetens
utveckling de närmaste åren och de omprövningsålgärder som blir erforderliga
både frän stal och kommun för alt den kommunala volymökningen skall kunna
hållas inom samhällsekonomiskt acceptabla ramar. Om de här berörda åtgärderna
sammantagna visar sig vara otillräckliga för all uppnå del uppsatta volymmålet
om ca 1 "Ja för år 1982 avser jag atl återkomma till regeringen med
förslag lill ytterligare ålgärder.

Möjlighelerna
för enskilda kommuner och landstingskommuner all år

Prop. 1980/81:116 11

1982
möta de ålgärder som jag har föreslagil i del föregående är naturligtvis olika.
Vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan, som jag anförde i budgetförslaget,
utsättas för slörre påfrestningar än andra. Enligl min mening bör dessa
särskilt utsatta kommuners förhållanden kunna beaktas vid genomförande av
åtgärderna.

I likhet med vad som
gäller den särskilda kompensation för år 1981 och vad som skall gälla för år
1982 i fråga om den särskilda kompensation som utlovats lill de kyrkliga
kommunerna bör regeringen enligl min mening inhämta riksdagens bemyndigande
för att inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag kunna utge särskild kompensafion
lill kommuner och landstingskommuner. Då de generella ålgärder som föreslås
bli vidtagna för år 1982 inte skiljer på ekonomiskt starka och ekonomiskt
svaga kommuner föreslås att en ram på 100 milj. kr. sätts av lill särskild
kompensation för fördelning bland kommuner och evenluellt landstingskommuner
som för år 1982 bedöms ha en särskilt svag ekonomisk silualion. Vid en sådan
bedömning på kort sikt kommer bl.a. likviditeten in i bilden. Bedömningar i della
hänseende bör göras i samband med prövning av ansökningar om exlra skatteutjämningsbidrag
för alt erhålla en samordnad beredning. Vid bedömningen får effekterna av de
begränsande åtgärder som föreslås bl. a. ställas mot ökade inkomsler via den sisla
delen av skatteutjämningsreformen. Kyrkliga kommuner som drabbas hårt av de
föreslagna åtgärderna bör som jag nämnde i det föregående få särskild kompensation
till den del åtgärdernas effekter, inkl. effekterna av den lidigare beslutade
minskningen i skatteutjämningsbidragen för år 1982, överstiger 20 öre per
skallekrona för den kyrkliga kommunen.

Ulöver den särskilda
kompensationen bör extra skalleuljämningsbidrag ulgå i normal omfallning enligl
sedvanliga kriterier.

Jag vill här
avslutningsvis framhålla all vissa av de ekonomisk-politiska åtgärder som jag
tidigare denna dag i annal sammanhang har lagt fram påverkar den kommunala
ekonomin. Jag förordade därvid bl. a. att avdrag för resa lill och från arbelel
endasi skall medges för kostnader som överstiger 1 000 kr. saml alt avdrag för
resa med egen bil lill och från arbetet endast skall medges om tidsvinsten
uppgår till minst 2 timmar mot 90 minuter enligt nu gällande regler. Ätgärderna
skulle leda lill en ökning av det kommunala skatteunderlaget med i
storleksordningen 3 miljarder kr. Jag avser att senare i annat sammanhang
återkomma med förslag till åtgärder för att neutralisera denna effekt.

Cheferna
för budget-, utbildnings- och kommundepartemenlen anmäler sina förslag lill ålgärder.
Anförandena och förslagen redovisas i underprolokol-len för budget-,
utbildnings- och kommundepartementen.

Prop. 1980/81:116 12

Chefen
för budgetdepartemenlet anför.

Med
hänvisning lill vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att
regeringen i en proposition

dels
bereder riksdagen atl la del av vad jag nu har anfört om den kommunala
ekonomin inför år 1982, dels förelägger riksdagen vad jag och övriga
föredraganden har anfört för de ålgärder eller de ändamål som vi har hemställt
om.

Regeringen
ansluter sig fill föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition
förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de
ändamål som de har hemställt om.

Regeringen
beslutar all de anföranden och förslag som redovisas i under-protokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Prop.
1980/81:116 13

Bilaga
1

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frägor inför är 1982 såvitt avser
budgetdepartementets verksamhetsområde

(1)
Skatteunderlag och skatteutjämning

Höjning
av det kommunala grundavdraget m. m.

När
elt inflationsskydd infördes i fråga om den statliga inkomstskatten (prop.
1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr 1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071) fick
frågan om elt inflafionsskydd för grundavdragen, som då uppgick till 4 500 kr.
vid laxeringen fill såväl statlig som kommunal inkomstskatt, anstå till dess yllerligare
överväganden rörande kommunernas ekonomi skulle ske på grundval av
slutbetänkande från 1976 års kommunalekonomiska utredning.

Sedermera infördes ell
indirekt inflationsskydd av grundavdraget (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU
1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:915). Detta åstadkoms genom en årlig
inflationsuppräkning av den särskilda skattereduktion som medges enligt 2 § 5
mom. uppbördslagen (1953:272). Tekniskt innebar reformen all den särskilda
skattereduktionen, som uppgick till 400 kr., uttrycktes som 0,4 basenheter
minskal med 1 600 kr. Basenheten som ligger lill grund för den inflalionsskyddade
skatteskalan var ursprungligen på 5 OCX) kr. och uppräknas med hänsyn lill
förändringar i penningvärdet. Jämfört med elt direkl inflafionsskydd av
grundavdragen och den särskilda skattereduktionen var den valda metoden
fördelaktigare för skattskyldiga med marginalskallesalser under ca 35 "Ja
men mindre förmånlig vid högre inkomster.

Under
1970-lalels första år hade olika regler tillkommit som inslag i olika skalleomläggningar,
vilka avsevärt komplicerade beräkningen av det kommunala skatteunderlaget. Enligl
vissa regler skulle staten tillskjuta skalleunderlag samtidigt som vissa
skattepliktiga ersättningar, bl. a. sjukpenning, skulle frånräknas. Dessa
särregler avskaffades genom beslut år 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr
1978/79:335). För atl övergången fill de

Prop. 1980/81:116 14

nya
reglerna skulle bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan slaten och
kommunerna höjdes samtidigt grundavdraget vid laxeringen lill kommunal
inkomstskatt med 1 500 kr. lill 6 000 kr., medan den särskilda skattereduktionen,
som helt belastar statsbudgeten, sänktes i motsvarande mån. I anslutning
härtill avskaffades grundavdraget vid laxeringen lill slallig inkomstskatt, vilkel
påkallade dels en leknisk anpassning av stalsskatleskalan, dels en mindre
justering av den särskilda skallereduktionen (prop. 1979/ 80:58, SkU
1979/80:20, rskr 1979/80:137, SFS 1979:1156—1162). Den särskilda skaltereduktionen
utgör sedan dess 0,4 basenheter minskal med 2 000 kr. Den årliga uppräkningen
som alltså sker med 40 "Ja av basenhetens ökning motsvarar mer än väl etl direkl
inflationsskydd av det kommunala grundavdraget och den särskilda
skattereduktionen.

Del
indirekta inflalionsskyddel innebär atl kommunsektorn tillförs ell ökal
skatteunderlag genom all grundavdragels reala värde minskar, medan de
skattskyldiga kompenseras för della av slaten. I ell läge där del är angelägel
atl begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn och förstärka
statsbudgeten måste denna överföring av skatteinkomster från staten lill
kommunsektorn motverkas. Därför bör nu en yllerligare höjning ske av del kommunala
grundavdraget med 1 000 kr. lill 7 000 kr. och en motsvarande minskning av den
särskilda skattereduktionen genomföras.

Grundavdrag
tillkommer fysiska personer, som har vistats i riket under hela eller någon
del av beskattningsåret. Om vistelsen inte har varat hela året eller om den
skattskyldige har uppburit sjöinkomst reduceras grundavdraget. I vissa fall kan
även dödsbon få grundavdrag. Ell särskilt grundavdrag om 2 000 kr. gäller för
vissa ideella föreningar. Den förut angivna höjningen berör inte detta avdrag.

Höjningen
av det kommunala grundavdraget kan lillämpas försl fr. o. m. 1983 års taxering
(inkomståret 1982). Denna ligger lill grund för utbetalning av förskott av kommunalskatlerhedel
under år 1984 samt slutlig avräkning under samma år mol de förskott som har
utbetalats under år 1982. Dessa förskott skall i sin tur beräknas på grundval
av 1981 års taxering. För all åtgärderna skall få effekt på kommunsektorns
finansiella utrymme redan år 1982 krävs därför att en särskild justering av
förskottet sker med hänsyn lill höjningen av grundavdraget. 1 annal fall
kommer också reformen all på elt olyckligt säll slå igenom med dubbel effekt år
1984. I och för sig gäller detsamma om de förskoll som skall utbetalas under år
1983 och jag avser all i ell senare sammanhang la upp denna fråga. Den
särskilda beräkningen innebär således atl underlaget skall reduceras lill vad
som skulle följa av ell grundavdrag på 7 000 kr. Härvid bör dock av
administrativa skäl en viss förenkling och schablonisering kunna göras. Bl. a.
bör man kunna bortse från de fåtaliga fall där grundavdrag skall ulgå endast
för en del av året eller ulnylljas i annan kommun än hemortskommunen.

Frågan
om den kommunala beskattningen av juridiska personer logs upp i förelagsskatteberedningens
slutbetänkande (SOU 1977: 86) och behandlades

Prop.
1980/81:116 15

även
av 1976 års kommunalekonomiska utredning (SOU 1977:78). Frågan har därefter,
som tidigare har redovisats i prop. 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor
inför år 1981, lagils upp fill fortsatt utredning inom regeringskansliet. Vid
sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i sill av riksdagen
godkända belänkande (FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287) att det var angeläget
att frägan om de juridiska personernas kommunala beskattning snarast får en
lösning eftersom den hänger samman med den forlsalla utjämningen i
skattehänseende mellan de olika kommunerna.

Utredningsarbetet
är ännu inte avslutat och jag är därför inte beredd att nu göra några
uttalanden om hur dessa frågor på längre sikt bör lösas. 1 den akluella
situationen finner jag det emellerfid lämpligl alt låta begränsningen av
kommunsektorns finansiella utrymme lill viss del åstadkommas genom en schablonmässig
reducering av skatteunderlaget från juridiska personer. 1 första hand bör
beslut nu fattas om att detta skall ske vid beräkning av förskott på kommunalskallemedel
m.m. under år 1982. Jag vill emellertid understryka atl den indragning av
medel från kommunsektorn della innebär är avsedd all vara definitiv, dvs. någon
återbetalning i samband med slutavräkningen är inle aktuell. Minskningen bör
uppgå till 20 "Ja av underlaget.

Sammanfattningsvis
innebär förslagen att det förskott på kommunalskatt, landstingsskatt och
församlingsskatt som skall utbetalas under 1982 skall beräknas på ell underlag
justerat dels med hänsyn till en höjning av det kommunala grundavdraget från 6
000 kr. till 7 000 kr., dels genom all 20 "Ja av de beskattningsbara
inkomsterna från juridiska personer och därmed vid beskattningen jämställda
skattskyldiga fränräknats. Bestämmelser härom bör tas in i en särskild lag.
Inom budgeldeparlementet har upprättats förslag till lag som bör fogas fill
protokollet i detla ärende (bilaga l.l). Jag avser alt senare i annat
sammanhang återkomma med förslag lill lagleknisk reglering av höjningen av
grundavdraget och minskningen av den särskilda skattereduktionen samt angående
den kommunala beskattningen av juridiska personer.

Skatteutjämningsbidragen

Skalleutjämningssyslemel
syftar fill atl utjämna de slora skillnader som finns mellan enskilda kommuner,
landstingskommuner resp. kyrkliga kommuner i fråga om skattekraft och
kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Bidragssystemet är ell av de
främsta medlen för all skapa förulsällningar för en i möjligaste mån likvärdig
kommunal service i olika delar av landel.

Riksdagen
beslutade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335, SFS
1979:362) om en omfattande reformering av skalteuljäm-ningssystemel. Då
reformen innebar en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom skatleutjämningssystemet
överförs lill den kommunala sektorn uppdelades genomförandel i etapper. För år
1980 fick kommuner och landstingskommuner i princip tillgodoräkna sig hälften
av de ökade tillskoll

Prop.
1980/81:116 16

av skalleunderlag som tillkommer dem enligl del
reformerade skalteuljäm-ningssystemet jämfört med de regler som tillämpades för
år 1979. Genom beslul av riksdagen våren 1980 (prop. 1979/80:90, FiU
1979/80:25, rskr 1979/80:287, SFS 1980:340) uppdelades del andra steget i
skatteutjämningsreformen med hälften är 1981 och hälften år 1982. Under år
1982 fullföljs alltså reformen, som innebär en väsentlig förbättring i
utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp.
landstingskommuner.

Utjämningen
förbättrades i del nya systemet genom all anlalel skaltekraflsklasser utökades
från sex till tolv, med intervaller om endast 3 "Ja av medelskaltekrafien
mot tidigare 5 eller 10 "Ja. Denna förfinade indelning i
skattekraftsklasser baserades på de kostnadskalkyler och särskilda bedömningar
som kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) gjorde över det geografiska lägets belydelse
för varje kommun och landstingskommun saml bebyggelsestrukturens inverkan på de
enskilda kommunernas kostnader. Den grundgaranfi som tillförsäkras kommuner och
landstingskommuner enligl den i lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag
gjorda inplaceringen i skattekraftsklasser kompletteras med tillägg eller
avdrag på grund av åldersstrukturen i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessulom
utgår tillägg till kommuner med snabb befolkningsminskning. Dessa tillägg och
avdrag beräknas årligen av stafisliska centralbyrån och anges liksom grundgarantin
i procent av medelskallekraflen.

Genom alt nivån för garanterad skallekraft genomgående har
höjts ökar överföringen av medel från staten till den kommunala sektorn
kraftigt på grund av reformen. Grundgarantin i den lägsta skattekraftsklassen i
det nya systemet ulgör således 103 "Jo av medelskaltekrafien mot 95
"Ja i del bidrags-syslem som gällde före år 1980. I den högsta skattekraftsklassen
gäller en grundgaranti på 136 "Ja av medelskallekraflen mot tidigare 130
"Ja. Till ökningen bidrar även två spärregler. Den ena spärregeln innebär
att avdrag för gynnsam åldersstruktur inle får medföra alt den fillförsäkrade
skallekraften i någol fall kommer alt understiga 100 "Jo av medelskallekraflen.
Enligt den andra spärregeln får inte heller den tillförsäkrade skattekraften
understiga den garanti som gällde för år 1979, ökad med tre procentenheter.

För år 1981 får kommuner och landstingskommuner ordinarie skalleuljämningsbidrag
med tillsammans 8 048 milj. kr. Della innebär en ökning med 1 566 milj. kr.
jämfört med år 1980 och 3 569 milj. kr. jämfört med år 1979. I 1979 års skatteutjämningsbidrag
ingår då 711 milj. kr. som härrör sig från ökningen av det garanterade
skatteunderlaget med två procenlenheler enligl förordningen (1978:875) om
särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979.

Kommunerna
har därutöver beviljats extra skatteutjämningsbidrag med 115 milj. kr. för år
1979 saml 96 resp. 98 milj. kr. för åren 1980 och 1981. För år 1981 utgår
dessutom i form av exlra skatteutjämningsbidrag särskild kompensation till
kommuner och landsfingskommuner för alt sisla hälften av skalleuljämningsreformen
fördelades på två år med 95 resp. 33 milj. kr.

Skatteutjämningsbidragen
för år 1981 motsvarar en kommunal skattesats på 3:29 kr. per skattekrona (skr.)
i genomsnitt för landel eller drygt 1 000 kr./invånare. I förhållande fill år
1980 har reformen inneburit ökade bidrag motsvarande 34 öre/skr. och i
förhållande lill 1979 101 öre/skr. För all ge en bild av reformens belydelse
för olika delar av landel redovisas i följande tabell hur bidragen fördelar
sig länsvis under åren 1979 och 1981. De exlra skatteutjämningsbidragen inkl.
den särskilda kompensationen för år 1981 ingår i bidragssummorna liksom skatteutjämningsbidragen
till de kyrkliga kommunerna, som inle har berörts av reformen.

Länsvis
fördelning av skatteutjämningsbidrag åren 1979 och 1981

Förändring
tili 1981

1

Län

1979a

1981

Totalt

P.g.a.
reformen

Milj. kr.

Kr./skr.

Milj.
kr.

Kr./skr.

Kr./inv.

Milj.
kr.

Milj.
kr.

Kr./skr.

Stockholms

87.3

0:18

220,3

0:37

144

133,0

146,4

0:24

Uppsala

64,9

1:16

149,1

2:12

612

84,2

61,5

0:87

Södermanlands

66,5

1:13

189,8

2:61

752

123,3

103,1

1:42

Östergötlands

121,7

1:32

360,6

3:18

918

238,9

188,5

1:66

Jönköpings

131,6

1:90

278,9

3:25

920

147,3

143,1

1:67

Kronobergs

100.6

2:61

230,8

4:84

1 329

130,2

103,6

2:17

Kalmar

209,9

4:04

420,3

6:55

1 739

210,4

162,6

2:53

Gotlands

135,7

12:00'

166,1

11:59

3 001

30.4

3,7

0:26

Blekinge

115,5

3:42

237,5

5:70

1 546

122,0

95,3

2:29

Kristianstads

168,0

2:76

372,8

4:93

1 330

204,8

151,1

2:00

Malmöhus

97,7

0:52

263,2

1:13

354

165,5

154,3

0:67

Hallands

115,0

2:27

230,3

3:63

997

115,3

88,2

1:39

Göteborgs
och Bohus

160,5

0:87

253,5

1:12

356

93,0

71,5

0:32

Älvsborgs

238,5

2:52

485,5

4:14

1 141

247,0

193,4

1:65

Skaraborgs

184,3

3:16

389,6

5:41

1445

205,3

144,5

2:01

Värmlands

240,6

3:74

435,7

5:47

1533

195,1

142,7

1:79

Örebro

61,8

0:94

256,1

3:20

933

194,3

165,4

2:06

Västmanlands

44,8

0:71

115,7

1:49

446

70,9

56,5

0:73

Kopparbergs

200,6

3:10

399,7

4:98

1 393

199,1

141,0

1:76

Gävleborgs

253.4

3:73

425,5

5:09

1447

172,1

101,3

1:21

Västernorrlands

368.6

5:85

496,2

6:35

1 851

127,6'

66,1

0:85

Jämtlands

349.4

11:95

468,9

12:64

3 474

119,5

52,1

1:40

Västerbottens

474,8

8:66

624,1

9:11

2 560

149,3

24,4

0:36

Norrbottens

728,1

11:63

942,2

12:32

3 528

214,1

19,6

0:26

Summa

4 719,6

2:28

8
412,6

3:29

1011

3
693,0

2
579,8

1:01

»
Inkl. den förhöjning med tvä procentenheter som hänför sig till 1979 års särskilda
statsbidrag.

Prop. 1980/81:116 18

Den
siörsta betydelsen har skatteutjämningsbidragen för Gotland och de fyra
nordligaste länen. Som framgår av tabellen motsvarar bidragen för år

1981 en
kommunal skallesats på 12:64 kr./skr. i Jämtlands län, 12:32

kr./skr. i Norrbottens län och 11:59 kr./skr. i Gotlands län. I kronor per in

vånare ulgör bidragen i de nämnda tre länen 3 474 resp. 3 528 och 3 001.

Minst betydelse — sell med länet som enhet — har skatteutjämningssystemet

för Stockholms län, där bidragen motsvarar 0:37 kr./skr. och 144 kr. per in

vånare.

De
södra och mellersta delarna av landet får de största bidragsökningarna genom
reformen. För år 1981, då reformen är genomförd lill tre fjärdedelar, får
således Kalmar, Blekinge och Kronobergs län bidragsökningar som motsvarar
resp. 2:53, 2:29 och 2:17 kr./skr. i förhållande llll 1979 medan ökningarna
för Stockholms, Gollands saml Göteborgs och Bohus län stannar vid resp. 0:24,
0:26 och 0:32 kr./skr. Bidragsökningarna i de fyra nordligaste länen uppgår
till mellan 0:26 kr./skr. för Norrbottens län och 1:40 kr./skr. för Jämtlands
län.

Fullföljandet
av skalleuljämningsreformen år 1982 beräknas öka de ordinarie skatteutjämningsbidragen
med inemot 2 miljarder kr. jämfört med år 1981. Härav hänför sig 965 milj. kr. lill
själva reformen medan ca 1 miljard kr. beror på skatteunderlagets utveckling.
Jag anser del angelägel alt genomföra skalleuljämningsreformen för all minska
skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan enskilda kommuner och
landstingskommuner. Statsfinanserna tillåter emellertid inle ökade
transfereringar lill kommunsektorn. Jag har 1 del föregående föreslagit ålgärder
som minskar kommunsektorns intäkter mer än vad skatteutjämningsbidragen ger i
ökning. Dessa åtgärder är av generell natur och drabbar i stort sell alla
kommuner och landstingskommuner lika.

Del
skalleunderlag på vilkel förskoll av kommunalskatt beräknas för år

1982 minskas
genom höjning av grundavdraget med 1 000 kr. och genom att

skatteunderlaget från juridiska personer reduceras med 20 %. Skatteutjäm

ningsbidragen för år 1982 skall ocksä grundas på en medelskaltekrafl, som

beräknas på det genom åtgärderna minskade skatteunderlaget. Skatleuljäm-

ningsbidraget beräknas härigenom bli ca 335 milj. kr. lägre än vad det anneu's

skulle ha blivit. Reglerna härom bör tas in i den förutnämnda särskilda lagen.

Som
jag senare skall redovisa i samband med behandlingen av anslaget Skalleuljämningsbidrag
fill kommunerna m. m. för budgetåret 1981/82 beräknas de totala skatteutjämningsbidragen
för år 1982 inkl. exlra skatteutjämningsbidrag uppgå lill 9 760 milj. kr. Den
kraftiga ökningen av skatteutjämningsbidragen under senare år framgår av
följande sammanställning över bidragsulvecklingen fr. o. m. år 1976.

Prop. 1980/81:116 19

Skatteutjämningsbidrag*

lill
den kommunala selitorn åren 1976—1982 (milj. kr.)

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner

Summa

1 638 i 949 2 279 2 820 3 889 4 792 5 557

916 1092 1357 1774 2 689 3 482 4 115

108 J13 119 125 131 138 88

2 662 3 154 3 755 4 719'- 6 709 8 412
9 760

' Inkl. extra skatteutjämningsbidrag.

** Inkl. den förhöjning med två procentenheter, som hänför
sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner och landstingskommuner.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag all
regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om särskilda grunder för
beräkning av förskott på kommunalskatt m. m. och av skatteutjämningsbidrag år
1982.

(2) Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

ÄTTONDE HUVUDTITELN

D. Bidrag och ersättningar till kommuner

D 2. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1979/80 Utgift 5 353 048 201

1980/81 Anslag 7 474 000 000

1981/82 Förslag 9 086 000 000

I prop. 1980/81:100 (bil. 11 s. 69) har regeringen föreslagil
riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Skalleuljämningsbidrag
lill kommunerna m.m. beräkna ell förslagsanslag av 9 334 000 000 kr. Jag
an-häller nu atl få la upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner,
landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Jag har lidigare redogjort för
indelningen i skaltekraflsklasser i del reformerade skatleuljämningssyslem som
började lillämpas fr. o. m. år 1980 och som är helt genomfört fr. o. m. år
1982. Genom klassindelningen anges den grundgaranli som gäller för kommuner
och landstingskommuner.

Grundgaranlin kompletteras med hänsyn fill kommunernas och
landstingskommunernas åldersstruktur. De kommunala verksamheter som omfattas
av åldersstruklurfaktorn är pensionärsservice, grundskola, förskola,
barnomsorg, statskommunala bostadsbidrag och kommunala bostadsfillägg

Prop.
1980/81:116 20

fill
folkpension (KBT). Äldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna beaktas
för landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna.

Relativt
séll höga kostnader på grund av åldersstrukturen ger tillägg lill grundgaranlin
medan kommuner och landstingskommuner med relativt sett låga kostnader i detla
avseende får vidkännas avdrag. Kommuner med snabb befolkningsminskning får
dessutom tillägg. Kostnadsskillnader på grund av åldersstruktur liksom i
förekommande fall kostnader för snabb befolkningsminskning räknas fram årligen
och omvandlas till hela procent av medelskallekraflen.

Vid
fastställandet av den totalgaranti, som erhålls genom alt grundgaranlin
kompletteras med tillägg och avdrag för åldersstruktur och eventuellt tillägg
för befolkningsminskning, gäller två spärregler som jag lidigare har redogjort
för.

Enligl
lag (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun har
Stockholms läns landslingskornmun lämnat skatteutjämningsbidrag lill kommuner
i Stockholms län fr. o. m. år 1979. Lagen trädde i kraft den I januari 1978 och
gäller lill utgången av år 1981. I prop. 1980/81:75 föreslås atl den skall få
fortsatt giltighet till utgången av år 1984. En särskild utredare (Kn 1980:01)
prövar dels frågan om en mer permanent möjlighet till inomregional skatleutjämning
i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande möjlighet bör införas för
andra län.

Jag
vill i delta sammanhang nämna alt i prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin
betonades att del var nödvändigl all förbättra underlaget inför en framlida
översyn av skatteutjämningssyslemel. Med anledning härav har med slöd av
regeringens bemyndigande den 20 december 1979 en särskild utredare tillkallats
(kommunala grundgaranfiulredningen, B 1980:02) med uppdrag att utveckla
statistik och kalkylmetoder för grundgaranfin (Dir. 1979:149).

De
kyrkliga kommunerna omfattas inte av skatteutjämningsreformen. Dessa får samma skatteutjämningsbidrag
i kronor räknat som under år 1973 men med en årlig uppräkning om 5 "Jo av
närmast föregående års bidragsbelopp. För år 1982 skall dock enligl riksdagens
beslul (prop. 1980/81:20, FiU 1980/81:13, rskr 1980/81:88, SFS 1980:1031)
bidragsbeloppen minskas med 40 "Ja jämfört med vad som utgår år 1981.
Bidragsbelopp som undersfiger 5 000 kr. skall vidare inle utbetalas år 1982.
För atl förhindra all någon kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt av
reduceringen skall enligl riksdagens beslul särskild kompensafion ges inom
ramen för exlra skalleuljämningsbidrag.

Den
föreslagna minskningen av del skatteunderlag på vilket förskott på
kommunalskatt beräknas för år 1982 berör även de kyrkliga kommunerna. Dessa
drabbas således av dels minskade skalteinläkler, dels kraffigt reducerade skalleuljämningsbidrag
och får därför bära förhållandevis slörre inkomstbortfall än kommuner och
landstingskommuner. Jag föreslår därför alt det skydd mot alltför stort
bortfall av inkomsler för de kyrkliga kommunerna

Prop.
1980/81:116 21

som
riksdagen beslutade om i samband med reduceringen av skatteutjämningsbidragen
även skall omfatta effekterna av nu föreslagna åtgärder. Del samlade bortfallet
år 1982 av dels skatteutjämningsbidrag jämfört med 1981 års bidrag, dels
skalleintäkter på grund av nu föreliggande förslag får således inle för någon
kyrklig kommun översliga 20 öre/skr. Härmed avses alt inkomstbortfallet för
församling, i förekommande fall, inkl. församlingens andel av motsvarande
bortfall för pastorat eller annan kyrklig samfällighet, vari församlingen
ingår, inle får översliga 20 öre/skr. räknat på församlingens skalleunderlag. Bidragsborlfall
ulöver denna gräns kompenseras helt med extra skatteutjämningsbidrag.
Beräkningarna skall göras på del skatteunderlag och den skattesats som ligger
till grund för 1981 ärs budget. I flerförsam-lingspasloral och annan kyrklig samfällighet
som har beskatlningsräll fördelas kompensationen i förhållande fill
inkomstbortfallen. Den särskilda kompensationen beräknas lolalt uppgå till 6
milj. kr.

Sammantaget
innebär delta att skatteutjämningsbidragen (ordinarie och exlra) fill kyrkliga
kommuner beräknas minska från 138 milj. kr. år 1981 fill 88 milj. kr. år 1982.
I sammanhanget bör nämnas att chefen för kommundepartementel med stöd av
regeringens bemyndigande deti 18 december 1980 har fillkallat en särskild
utredare (Dir. 1980:91) för alt utreda frågan om kyrkofondens användning för
ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m. m.

Vid
sidan av del ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen också besluta om
extra skalleuljämningsbidrag efter prövning från fall lill fall. Den allmänna
kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är en utgångspunkt vid
denna prövning. Syftet med del exlra bidraget är all läcka brister i del
ordinarie skatteutjämningssyslemel och ge slöd lill de kommuner som av olika
skäl har kommit i ekonomiska svårigheier. Vissa omständigheter som har påtalats
under förarbetena till skatteutjämningsreformen anser jag bör särskilt beaktas
under de närmaste åren vid beviljande av extra skalleuljämningsbidrag. Således
kan några kommuner särskilt missgynnas av all ett anlal specialdestinerade
statsbidrag avvecklas i samband med att reformen genomförs eller genom de
ändrade reglerna för KBT och slalskommunala bostadsbidrag. Vissa kommuner har specielll
höga kostnader för invandrare, andra på grund av slora hyresföriusler i
kommunala och allmännyttiga bostadsförelag och några till följd av snabb
befolkningsökning.

Jag
har lidigare denna dag anfört alt vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan
utsättas för slörre påfrestningar än andra i samband med de ålgärder som jag
föreslår för alt begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn. Då de
föreslagna åtgärderna är av generell natur och i stort sett drabbar alla
kommuner och landsfingskommuner lika har jag föreslagit alt särskild
kompensation skall ges inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till de
kommuner och eventuellt landstingskommuner som för år 1982 bedöms ha en
särskilt svag ekonomisk silualion. Vid denna bedömning bör bl. a. hänsyn

Prop. 1980/81:116 22

tas till ökade inkomster genom del sisla stegel i
skatteutjämningsreformen. Till denna särskilda kompensation föreslås all 100
milj. kr. anvisas. Jag räknar med i stort sett oförändrad nivå, 100 milj. kr.,
för de extra skatteutjämningsbidrag som prövas i sedvanlig ordning eftersom
det i nuläget är svårt atl överblicka hur stort behovet blir därvidlag.
Bidragsramen för exlra skatteutjämningsbidrag, inkl. de särskilda
kompensationerna till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner som
jag här har föreslagil, skulle därmed uppgå lill 206 milj. kr.

Ansökan om extra skalleuljämningsbidrag skall inges senast
den 31 mars året före bidragsåret enligt lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag.
Med hänsyn fill atl de särskilda kompensafionerna fill dels kyrkliga kommuner,
dels kommuner och landstingskommuner som jag föreslår ulgör en speciell form
av exlra bidrag av engångskaraktär bör dessa bidrag kunna beviljas ulan
ansökan.

Jag övergår nu lill beräkningen av anslaget för budgetåret
1981/82. Medelsbehovet under detla budgetår avser bidrag som utbetalas under
andra hälften av år 1981 och första hälften av år 1982. Storleken av de
beslutade skatteutjämningsbidragen för år 1981 och beräknade bidrag för år 1982
framgår av följande sammanställning.

Sltatteuljämningsbidrag åren 1981 ocli 1982 (milj. kr.)

1981 1982

4 598

5 357

3 450

4 115

138

82

226

206"

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner Extra skatteutjämningsbidrag

Summa 8 412 9 760

a Inkl. särskild kompensation med 128 milj. kr. b Inkl. särskild
kompensation med 106 milj. kr.

Ordinarie skalleuljämningsbidrag uppgår under år 1981 till
sammanlagt 8 186 milj. kr. Bidragen under år 1982 är beroende av den fortsatta
utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år.
De åtgärder, som jag fidigare denna dag har föreslagit beträffande det
skalleunderlag pä vilket förskott på kommunalskatt beräknas för år 1982,
påverkar också som jag har redogjort för i del föregående den medelskaltekrafl
som ligger lill grund för 1982 års skalleuljämningsbidrag i minskande riktning.
Vidare är skalleuljämningsbidragel för är 1982 avhängigt de skatle-kraftsgarantier
för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren
1981 av åldersslrukturfaklorerna. Kostnaderna kan alliså inte nu beräknas med
säkerhet. Om man utgår från 1981 års skallesatser och antar en viss höjning av
skatteunderlaget saml att åldersstrukturen m. m. i kommuner och
landstingskommuner är desamma som för

Prop. 1980/81:116 23

år
1981 kan de sammanlagda bidragen för år 1982 beräknas till 9 760 milj. kr. Hälften
av beloppen för resp. kalenderår 1981 och 1982, 9 086 milj. kr. utbetalas
under budgetåret 1981/82. Jag förordar att anslaget förs upp med detla belopp.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. bemyndiga
regeringen atl utge särskild kompensation lill kommu

ner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för är 1982 i en

lighet med vad jag har förordat,

2. till
Skatteutjämningsbidrag tid kommunerna m. m. för budgetåret

1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 9 086 000 000 kr.

Prop. 1980/81:116 24

Bilaga
1.1

Förslag
till

Lag
om särskilda grunder för beräkning av förskott på kommunalskatt m. m. och av skatteutjämningsbidrag
år 1982

Härigenom
föreskrivs följande.

Vid
bestämning av det förskott pä ko.mmunalskall, landstingsskatt och församlingsskall
enligl 4 § lagen (1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighels utdebitering av skall, m. m. och 84 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse
som skall utbetalas under år 1982 saml av skalleunderlag för bidragsårel 1982
enligt lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag skall beräkningen grundas på
elt justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet
skattekronor och skalleören enligl taxeringsnämndens beslul vid 1981 års
taxering skall omräknas lill del anlal som kan beräknas ha påförts, om
grundavdraget enligl 48 § 2 mom. första stycket kommunalskallelagen (1928:370)
hade uppgått till 7 000 kronor vid nämnda taxering. Vidare skall endast 80
procent av de skallekronor och skalteören som har påförts andra skattskyldiga
än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt
medräknas.

Denna
lag träder i krafl den I juli 1981.

Prop,
1980/81:116 25

Bilaga
2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
stalsrådel Wikström

Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frägor inför är 1982 sä-vitt avser
utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Riksdagen
har under de senaste åren vid etl flertal tillfällen förelagts förslag om
inordnande av vissa specialdestinerade statsbidrag i annan statlig bidragsgivning,
främst skatteutjämningssyslemel. Förändringarna har inneburit en avsevärd
administrativ avlastning såväl för slaten som för kommunerna.

I
del följande kommer jag efter samråd med stalsrådel Mogård alt föreslå slopande
av eller förenklingar i fråga om ytterligare ett antal specialdestinerade
statsbidrag.

(1)
Bidrag till driften av gymnasieskolor

I
förordningen (1966:115) om statsbidrag till driftkostnader för viss kommunal
utbildning (1966 års slalsbidragsförordning, omtryckt 1977:490) finns bestämmelser
om statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av bl. a.
gymnasieskolor. Enligt 11 § utgär statsbidrag till avlöningskostnader för s.
k. pedagogisk stödpersonal (bibliotekspersonal, biträden ät lärare och inslilulionstekniker).
Bidraget är sä konstruerat atl del utgår med visst belopp för varje klass i
årskurs 1 på två-, tre- eller fyraårig teoretisk linje (ulom musiklinje).
Vidare utgår visst belopp för varje gymnasieskolenhel som omfattar en eller
flera årskurser av två- eller fyraårig leknisk linje samt ett visst belopp för
vissa grenar i årskurs 4 av fyraårig teknisk linje vid en sådan skolenhet. För
budgetåret 1981/82 beräknas kostnaderna uppgå till drygt 30 milj. kr.

Bidraget
avser ej statligt lönereglerad personal. Del har ingen motsvarighet på grundskoleområdel.

Enligt
min mening bör detta specialdestinerade statsbidrag upphöra fr. o. m. den 1
januari 1982.

Jag
vill i sammanhanget erinra om all kommuns och landsfingskommuns skyldigheter på
biblioteksområdet regleras i skolförordningen (1971:235, omtryckt 1979:717).
Enligt 2 kap. 24 § skolförordningen skall en skolenhet i

Prop. 1980/81:116 26

vilken
ingår gymnasieskola eller grundskola ha bibliotek och annan utrustning som
behövs för en tidsenlig utbildning.

Skolöverstyrelsen
har våren 1966 (ASÖ 1965/66:39) publicerat riktlinjer för tillgång på bl. a.
bibliotekspersonal, bilrädespersonal och institutionslek-niker vid gymnasium
och fackskola. Då del specialdestinerade stalsbidragel för pedagogisk
stödpersonal nu föreslås upphöra bör statliga riktlinjer för tillgång på
personal av nämnda kategorier inle finnas.

Liksom
f. n. bör statsbidrag till avlöningskoslnader för pedagogisk slödpersonal även
i fortsättningen utgå till riksinlernatskolor och Bergsskolan i Filipstad.

Jag
övergår nu till att behandla frågan om statsbidrag tdl vissa kostnader för
utbildningar på bl. a. skogsbruks-. Jordbruks- och trädgårdsnäringens område.

1966
års statsbidragsförordning omfattar inle utbildningar på sådana linjer och
specialkurser i gymnasieskolan som avser jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring.
Inle heller inbegrips specialkurs som anordnas vid landsfingskommuns
gymnasieskola och som avser utbildning för husligt arbele.

Statsbidrag
till utbildningar på linjer och specialkurser som avser jordbruk,
trädgårdsnäring eller husligt arbete utgår lill landstingskommun och kommun som
är huvudman för sådana utbildningar enligl förordningen (1963:493) om
statsbidrag till driftkoslnader för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig
trädgårdslinje och vissa specialkurser i gymnasieskolan, m. m. (omtryckt
1980:712). Föreskrifierna i denna förordning gäller även för sådan huvudman
för lanlhushållsskola, som regeringen har förklarat berättigad lill statsbidrag.

Enligt
förordningen utgår statsbidrag lill kostnader för avlöningsförmåner för rektor
och ordinarie lärare saml, i den omfallning som skolöverstyrelsen bestämmer,
avlöningsförmåner för exlra ordinarie och exlra lärare, limlärare och pensionsavgängna
lärare (avlöningsbidrag) samt avgifter för rektor och lärare enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring (avgifisbidrag). Avlöningsbidrag lämnas, med
vissa undanlag, med belopp som motsvarar kostnaderna för de avlöningsförmåner
som skall ulgå enligt de anställnings- eller arbetsvillkor som gäller för
tjänsten enligt kollektivavtal eller annan föreskrift. Avgiftsbidrag utgår med
belopp som motsvarar den socialförsäkringsavgifi för sjukförsäkring,
folkpensionering och försäkring för tilläggspension som skolan har alt erlägga
enligt lagen om allmän försäkring. Avgiflsbidragel innebär full
kostnadstäckning till skillnad från vad som gäller belräffande utbildningar på
vilka 1966 ärs slalsbidragsförordning är tillämplig.

Vad
angår gymnasieskolans tvååriga skogsbrukslinje och specialkurser inom
skogsbrukels område gäller f. n. förordningen den 11 december 1980 om
statsbidrag lill skogsbrukets yrkesutbildning för tiden den 1 januari — den 30
juni 1981. Denna förordning innebär all 1966 ärs slalsbidragsförordning skall
tillämpas i fråga om statsbidrag till lönekoslnader. Vad gäller statsbidrag
till socialförsäkringsavgifler innebär 1980 års förordning en för bi-

Prop.
1980/81:116 27

dragsiagaren
fördelaktigare reglering än vad som gäller för de utbildningar som omfattats av
1966 års förordning.

Enligl min mening bör
enhetliga slatsbidragsbestämmelser gälla för driften av kommuners och landsfingskommuners
gymnasieskolor. Därför bör 1966 års slalsbidragsförordning få omfatta all
utbildning inom gymnasieskolan med kommun eller landstingskommun som huvudman.

F.
n. rekvireras och utbetalas statsbidragen till bl. a. utbildningarna på
jordbruks- och trädgårdsnäringens områden i efterskott efter budgetårets utgång.
Förändringen innebär således alt statsbidraget till dessa utbildningar kommer,
i likhet med vad som gäller gymnasiala utbildningar i övrigt, atl utbetalas
månadsvis.

De
förändringar jag har förordat bör enligl min mening gälla fr. o. m. den I juh
1981.

Mitt
förslag innebär att statsbidraget tili kostnaden för socialförsäkrings-avgifter
för de berörda utbildningarna bör minska med närmare 6 milj. kr.

Mina
förslag omfatlar inle sådan privat huvudman för lanthushållsskola som
regeringen förklarat berättigad lill statsbidrag.

(2) Bidrag
till byggnadsarbeten inom skolväsendet m.m.

Statsbidrag
lill kostnader för anskaffande eller förhyrande av lokaler för elevhem avsedda
för bl. a. elever i gymnasieskolan samt för anskaffande av inredning och
inventarier i sådana elevhem utgår till kommun och landstingskommun enligt
förordningen (1979:452) om statsbidrag till vissa elevhem.

Statsbidrag
till kostnader för anskaffande av lokaler för elevhem utgår i förhållande lill etl
bidragsunderlag. Delta skall bestämmas på grundval av de beräknade kostnaderna.
Bidrag utgär med hälften av bidragsunderlaget. Om särskilda skäl föreligger får
efter medgivande av regeringen bidrag ulgå med högst tre fjärdedelar av
bidragsunderlaget. I vissa fall får bidrag till anskaffande av elevhem även
omfatta bidrag till kostnader för anskaffande av inredning och inventarier.
Statsbidrag fill kostnader för förhyrande av lokaler för elevhem utgår med
hälften av de beräknade hyreskostnaderna.

Det
totala statsbidrag som utgår för ifrågavarande ändamål beräknas för budgetåret
1981/82 uppgå till ca 8 milj. kr. varav ca 7,5 milj. kr. beräknas utgå till
landstingskommunerna.

Jag
anser atl bidraget har mycket ringa betydelse för landstingskommunernas
ekonomi. Det bör därför kunna upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982 såvitt avser
landstingskommunerna.

(3) Bidrag
till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Statsbidrag
lill kostnader för anskaffande eller förhyrande av första uppsättningen
stadigvarande undervisningsmateriel för gymnasieskola och kom-

Prop. 1980/81:116 28

munal
högskoleutbildning utgår till kommun och landstingskommun enligl förordningen
(1980:714) om statsbidrag till kostnader för hörselleknisk utrustning m. m.
inom viss kommunal utbildning.

Statsbidrag lämnas med
50 % av den beräknade kostnaden. Uppgår den beräknade kostnaden för vissa
linjer och specialkurser för en klass under hela utbildningen pä linjen eller
specialkursen lill mer än 500 000 kr. lämnas bidrag dock med 75 "Ja.

Vid inbyggd utbildning lämnas
dock inle statsbidrag lill kostnader för anskaffande eller förhyrande av
materiel för den undervisning som är förlagd till arbetsställe utom skolan.

Del lotala statsbidrag som
utgär för ifrågavarande ändamål beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till ca
41 milj. kr., varav ca 6,5 milj. kr. beräknas ulgå till landsfingskommunerna
för kostnader för anskaffande eller förhyrande av första uppsättningen
stadigvarande undervisningsmateriel.

Jag anser atl bidraget fill
första uppsättningen stadigvarande undervis-ningsrtiateriel har myckel ringa belydelse
för landstingskommunernas ekonomi. Det bör därför kunna upphöra fr. o. m. den
1 juli 1982 såvitt avser landstingskommunerna.

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all

1. godkänna
vad jag har förordat belräffande statsbidrag till kostna

der för pedagogisk slödpersonal,

2.
godkänna vad jag har förordat
beträffande statsbidrag till gymnasieskolans linjer och specialkurser inom
jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring samt husligt arbele,

3.
besluta atl statsbidraget till
landstingskommun för anskaffande eller förhyrande av lokaler för elevhem saml lill
inredning och inventarier i elevhem skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982,

4.
besluta atl statsbidraget till landstingskommunerna för anskaffande eller
förhyrande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel skall
upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982.

Prop.
1980/81:116 29

Bilaga
3

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
stalsrådel Boo

Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frågor inför är 1982 såvitt avser
kommundepartementets verksamhetsområde

Ersättning
för verksamhet vid räddningstjänst m. m.

Med
räddningstjänst förstås enligt 1 § brandlagen (1974:80, ändrad senast 1979:404)
verksamhet som syftar till att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller
annal nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor eller egendom eller i
miljö. Därvid förutsätts dock atl del rped hänsyn till behovel av ett snabbt
ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för räddningsåtgärderna
och omständigheterna i övrigt kan anses påkallat atl slaten eller kommun svarar
för all sådana ålgärder vidtas. I fräga om ålgärder som vidtas till havs eller
i kustvattnen, Vänern eller Mälaren för att avvärja eller begränsa skada lill
följd av utflöde av olja eller annal som är skadligt är lagen tillämplig bara i
den mån delta särskilt framgår av lagen. För vissa typer av räddningstjänst,
såsom flygräddningstjänst, gäller särskilda bestämmelser.

Den
allmänna räddningstjänsten enligl brandlagen är en kommunal uppgift. Vid
nödläge som kräver särskilt omfattande räddningsåtgärder skall emellertid
länsstyrelsen överta ledningen av räddningsarbetet (12 §). Dessutom svarar
tullverkets kustbevakning för oljebekämpning lill havs m. m.

Enligt
21 § brandlagen är kommun i vissa fall berättigad till ersättning av staten för
räddningstjänslkoslnader m. m. Della gäller i fråga om kostnader för dels
räddningstjänst med anledning av oljeutflöde som har skett till havs eller i kustvaltnen,
Vänern, Mälaren, Göta Älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal, dels
sanering av oljeskada som har uppställ lill följd av sådanl oljeulflöde. Ersällning
utgår dock bara för den del ay kostnaden som överstiger ett belopp som
regeringen bestämmer, f. n. 5 000 kr. Frågor om ersättning prövas av statens
brandnämnd. När det gäller andra nödlägen som har medfört särskilt höga räddningstjänslkoslnader
kan kommunerna vidare fä ersättning av statsmedel efter vad regeringen bestärtimer
i varje särskilt fall (21 § tredje stycket).

Föredragande
departementschefen anförde i prpp. 1973:185 med förslag

Prop. 1980/81:116 30

till
brandlag m. m. att han fann del rimligt alt kommunerna skulle ha möjlighet all
vid ell nödläge som har medfört särskilt höga kostnader för etl räddningsingripande
få ersällning av statsmedel. Avgörande för om ersättning skulle ulgå borde vara
dels kostnaden i absoluta tal, dels kostnadens storlek i förhållande lill
kommunens ekonomiska förutsättningar. EnUgt departementschefen var det inte
möjligt atl med etl ersättningssystem av detla slag närmare ange när ersällning
skulle utgå. Frågan skulle få prövas från fall till fall under hänsynstagande
till samtliga föreliggande omständigheter. Departementschefen förordade som en
allmän princip all de allra siörsta kommunerna skulle få ersällning för
kostnader med anledning av ell räddningsingripande som hade kostat minst 100
000 kr. och all motsvarande gräns för de minsta och ekonomiskt svagaste
kommunerna skulle sättas vid omkring 10 000 kr. Della innebar enligl
departementschefen atl frågan om ersällning skulle få avgöras efter en skönsmässig
bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligl
den praxis som har utvecklats sedan är 1974 har ersällning enligl 21 § tredje
stycket brandlagen i princip utgått när kommuner har drabbats av räddningstjänslkoslnader
som skulle medföra en beräknad utdebitering per skallekrona av mellan elt öre
för små kommuner och 0,7 öre för stora kommuner. Vidare har kommunerna normall
ansetts böra svara för en självrisk pä mellan 10 000 kr. för små kommuner och
100 (XX) kr. för stora kommuner. Anslaget, som är elt
förslagsanslag, ulgör 100 000 kr. Ersättningar har utgått under budgetåren
1977/78 med 2 730 000 kr., 1978/79 med 8 945 000 kr. och 1979/80 med 40 000 kr.

Kommun
kan enligt 1 och 3 §§ lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag få sådant
bidrag om skalteunderiaget understiger det underlag som motsvarar den
skattekraft som kommunen är tillförsäkrad enligt 7 och 8 §§ i lagen. Regeringen
får efter ansökan bevilja extra skalleuljämningsbidrag (13 §). Syftet med det
extra bidraget är att täcka brister i det ordinarie skatteutjämningssyslemel
och ge stöd till dem som av en eller annan anledning har hamnat i ekonomiska
svårigheter.

Enligl min mening är det
lämpligt att nu se över de allmänna principer som fillämpas när ersättning
utgår till kommun enligl 21 § tredje stycket brandlagen vid nödlägen som har
medfört särskilt höga räddningstjänslkoslnader. Avgörande för om ersättning
skall utgå bör liksom tidigare vara dels kommunens kostnad i absoluta tal,
dels kostnadens storlek i förhållande fill kommunens ekonomiska förulsällningar.
Vid bedömningen av de ekonomiska förutsättningarna måste betydelse tillmätas
det sammanlagda skatteunderlaget som står lill kommunens förfogande för all
läcka nettokostnaderna för den kommunala verksamheten. Till skillnad mot vad
som sker f. n. bör således, utöver laxerat skatteunderlag, ingå tillskott av
skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. Däremot bör inle del exlra
skatteutjämningsbidrag som en kommun kan ha fått ingå i underlaget. Som en
allmän princip bör gälla all ersällning lill kommun skall kunna ulgå för
kostnader som översti-

Prop.
1980/81:116 31

ger
en gräns som anges i öre per skattekrona. Jag har tidigare nämnt de principer
som i huvudsak har tillämpats av regeringen. Härutöver har en prövning skett i
del särskilda fallet. Enligt min mening bör i fortsättningen som en allmän
princip gälla atl gränsen för ersättning är två öre per skallekrona. Om denna
princip tillämpades i alla fall när kommuner kan få ersättning för en
räddningstjänstinsats skulle 22 kommuner vara ersättningsberättigade när kostnaden
överstiger 50 000 kr., 132 kommuner när kostnaden överstiger 100 000 kr., 178
kommuner när kostnaden överstiger 150 000 kr. och 206 kommuner när kostnaden
överstiger 200 (XX) kr. Jag förordar atl den nu redovisade principen bör
utgöra ell riktmärke vid bedömningen av ersättningens storlek och att frågan
om ersättning liksom tidigare prövas av regeringen från fall till fall under
hänsynstagande lill samtliga föreliggande omständigheter.

Enligt
21 § första stycket I. brandlagen i dess lydelse före den 1 januari 1980
var kommun berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för räddningstjänst
med anledning av skogsbrand, om räddningstjänsten inte hade avsett att avvärja
eller begränsa skada på egendom som kommunen ägde eller innehade. Ersällning
utgick då för den del av kostnaden som översteg 3000 kr. Genom beslut av
riksdagen (prop. 1978/79:95 bil. 7, FiU 1978/ 79:35, rskr 1978/79:335) har
emellertid det särskilda statsbidraget till skogs-brandsläckningskostnader
tagits bort. 1 propositionen (sid. 2) anförde föredragande statsrådet atl, om
kostnaderna för skogsbrandsläckning under elt år hade varit särskilt betungande
för en kommuns ekonomi, skulle delta kunna beaktas vid prövningen av om exlra skatteutjämningsbidrag
skall medges.

En
viss oklarhet råder på grund av uttalandet i proposifionen. Enligt 21 § tredje
stycket brandlagen är nämligen kommun berättigad till ersättning av statsmedel
för kostnad för räddningstjänst vid annat nödläge än räddningstjänst med
anledning av oljeulflöde lill havs m. m. och sanering efter sådanl utflöde
efter vad regeringen i varje särskilt fall bestämmer. Enligl lagen görs således
inte skillnad på skogsbrand och annat nödläge.

Enligt min mening finns
det inle skäl alt behandla kommuns kostnader för skogsbrandsläckning på annal
sätt än kostnader för andra räddningsljänslin-gripanden, t. ex. annan brand, oljeulflöde,
ras eller översvämning. Jag förordar därför att regeringen i fortsättningen
utnyttjar sin möjlighet enligt lagens ordalydelse att ge kommunerna
ersättning.

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna de riktlinjer för ersättning lill kommun av statsmedel för kostnad för
räddningstjänst som jag har förordat.

Prop. 1980/81:116 32

Innehållsförteckning

Proposition ......................................................... 1

Propositionens huvudsakliga
innehåll....................... .... 1

1. Inledning ,........................................................ 2

2. Föredragandens
överväganden............................. 2

2.1
Samhällsekonomiska och
statsfinansiella utgångspunkter 2

2.2
Förslag till åtgärder inför år
1982...................... .. 5

Hemställan........................................................... 12

Beslut ................................................................ 12

Bilaga
1. Budgetdepartemenlets verksamhetsområde.... 13

Bilaga 2.
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde 25

Bilaga
3. Kommundepartemeniets verksamhetsområde.. 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981