Prop. 1980/81:117

Prop.
1980/81:117

Regeringens proposition

1980/81:117

om
utbildning för uppdrag i u-land m. m.;

beslutad
den 26 februari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all den u-landsulbildning som hittills bedrivits vid Sandöskolan
i Kramfors kommun reformeras och byggs ut genom all huvuddelen av den
språkutbildning som styrelsen för internalionell utveckling (SIDA) bedriver
och ulbildningen av den nya fredskåren förläggs till Sandöskolan. SIDAs
språkundervisning vid kursgården Lövudden i Västerås avvecklas.

Vapenfria
tjänstepliktiga föreslås kunna fullgöra en del av sin tjänstgöringsskyldighet
i form av u-landsutbildning. Även tjänstgöring i u-land som fredskårsdeltagare,
volontär e.d. får tillgodoräknas som fullgjord del av grundutbildningen.

1
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 117

prop.
1980/81:117 2

1 Förslag till

Lagom ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs alt 27 § I mom. värnpliktslagen (1941:967)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

27 §

l."De värnpliktigas utbildningstid.

Värnpliklsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetilionsutbildning.
Repelitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda
övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär
befattning vid armén, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1.
menig kategori
G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2.
menig kategori E
minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befallning, minst
325 och högst 350 dagar,

3.
gruppbefäl
minst 290 och högst 315 dagar,

4.
plutonsbefäl
minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst
395 och högst 450 dagar,

5.
kompanibefäl
samma lid som för plutonsbefäl saml ytteriigare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning lill militär
befattning vid flottan, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1.
menig kategori
G minst 285 och högst 310 dagar,

2.
menig kategori F
minst 325 och högst 350 dagar,

3.
menig kategori E
minst 415 och högst 440 dagar,

4.
gmppbefäl minst
325 och högst 350 dagar,

5.
plulonsbefäl
minst 415 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens-
eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar,

6.
kompanibefäl
samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig,
som uttagits för utbildning till militär befattning vid kustartilleriet, skall
fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2.
gruppbefäl
minst 290 och högst 315 dagar,

3.
plutonsbefäl
minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefalt-ning, minst 320 och
högst 345 dagar,

4.
kompanibefäl
samma lid som för plulonsbefäl saml yllerligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagils för utbildning till militär
befattning vid flygvapnet, skall fullgöra gmndutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2.
menig kategori E
minst 325 och högst 350 dagar,

3.
gruppbefäl
minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller
underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar.

' Lagen omtryckt 1969:378. Senaste lydelse 1980:349.

Prop. 1980/81:117 3

4.
plulonsbefäl
minst 335 och högst 360 dagar,

5.
kompanibefäl
samma lid som för plulonsbefäl saml ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning lill civilmilitär
befallning, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1,
apotekare minst
200 och högst 225 dagar,

2,
läkare minst
200 och högst 225 dagar,

3,
läkarassistent
minst 230 och högst 255 dagar,

4,
personalvårdsassislenl
minst 320 och högst 345 dagar,

5,
tekniker vid
armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6,
systemtekniker
vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar.

7,
meteorolog
minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig,
som uttagits till handräckningsljänst, skall fullgöra grundutbildning som
omfattar vid

1.
armén minst 220
och högst 245 dagar,

2.
flottan minst
285 och högst 310 dagar,

3.
kustartilleriet
minst 220 och högst 245 dagar.

4.
flygvapnet
minst 310 och högst 335 dagar.

B. Värnpliktig
skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfalta för värnplik

fig i befallning för

1.
menig högst 21
eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan eller i särskilt
kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2.
gmppbefäl högst
25 eller, i befallning för gruppbefäl på stamstridsfartyg vid flottan, högst
32 dagar,

3.
plutons- eller
kompanibefäl högst 32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfalta för
värnpliktig i befattning för

1.
menig högst 15
dagar,

2.
gmppbefäl högst
15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl, högst 22 dagar,

3.
plutons- eller
kompanibefäl högst 22 dagar.

För
värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådanl hjälpfartyg som del
krävs speciella åtgärder för atl rusta får krigsförbandsövningen utsträckas att
omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning som menig radiosignalist
eller, på stamstridsfartyg, i annan kvalificerad befattning, liksom för
värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartyg som det krävs
speciella åtgärder för atl rusta får krigsförbandsövningen utsträckas till all
omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvarlermäs-lare
eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö-rare kan
liden för krigsförbandsövningen utsträckas till atl omfatta högst två dagar
utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för
en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg
vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig
i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värn

pliktig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan

åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar.

Särskild övning
skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid
flygvapnet. Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild
betydelse

Prop. 1980/81:117 4

för genomförande av förbandels mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt
kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan
åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta
dagar.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild
fackövning. Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om
den värnpliktige medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan
efter egen ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under minst 335 och högst
360 dagar samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsut-bUdningen
kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. För den som
har antagits lill bistånds- och kataslrofutbildning före lagens ikraftträdande
gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §' Vapenfri Ijänstepliktig skall fullgöra tjänst i
verksamhet, som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Tjänstgöringen skall ske hos statlig, kommunal eller landsfingskommunal
myndighet eller hos förening eller stiftelse som regeringen bestämmer.

Den som har antagits tdl bistånds- och
katastrofutbildning får fullgöra vapenfri tjänst i sådan utbddning.

' Senaste lydelse 1978:524.

Prop. 1980/81:117

7a§

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
medge att vapenfri tjänstepliktig, som har tjänstgjort i biståndsarbete utomlands,
skall tillgodoräkna den tjänstgöringen som fullgjord del av grundutbildning
enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. För den som
har antagits fill bistånds- och kataslrofutbildning före lagens ikraftträdande
gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520)

Härigenom föreskrivs att 3 § familjebidragslagen
(1978:520) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Med tjänsteplikfig avses den som har inkallats för att

1. enligt värnpliktslagen (1941: 1. enligt värnpliktslagen (1941:

967), lagen (1966:413) om vapenfri 967) eller lagen (1966:413) om va-

tjänst eller särskilda bestämmelser penfri tjänst fullgöra grundutbild-

om bistånds- och katastrofal- ning eller repetilionsutbildning i

bildning fullgöra grundutbildning omedelbar anslutning till grundut-

eller repetilionsutbildning i omedel- bildningen,

bar anslutning till grundutbildningen,

2.
fullgöra sådan
föreskriven utbildning lill befallning för kompanibefäl eller motsvarande
utbildning som icke fullgörs enligt värnpliktslagen,

3.
tjänstgöra vid
hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänstgöra i befattning inom
totalförsvaret, om utbildningen eller tjänstgöringen skall pågå minst fem dagar
i följd och icke ger rätt till dagpenning som motsvarar vad vämpliktig erhåller
under repelifionsulbildning eller rätl till lön enligt de gmnder som gäller för
anställd personal.

Vid tillämpning av bestämmel- Vid tillämpning av bestämmel

serna om näringsbidrag avses med serna om
näringsbidrag avses med

tjänstepliktig även den som har in- tjänstepliktig
även den som har in

kallats för all fullgöra tjänstgöring kallats
för atl fullgöra tjänstgöring

enligl civilförsvarslagen (1960:74) enligl
civilförsvarslagen (1960:74)

och den som har inkallats till annan och
den som har inkallals till annan

utbildning eller tjänst- utbildning eller tjänstgöring
enligt

göring enligt värnpliktslagen, lagen värnpliklslagen
eller lagen om va-

om vapenfri tjänst eller särskilda penfri
tjänst än som anges i första

bestämmelser om bistånds- och ka- stycket.

tastrofutbildning än som anges i

första stycket.

Prop. 1980/81:117

Denna
lag träder i kraft den I januari 1982. För den som har antagits till bistånds-
och katastrofutbildning före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom
föreskrivs atl 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I § Denna
lag gäller ersättning av slaten vid personskada och tillämpas på

1. den
som fullgör tjänstgöring 1. den som fullgör tjänstgöring

eller genomgår utbildning eller eller genomgår utbildning eller

inskrivningsprövning enhgt värn- inskrivningsprövning enligt värn

pliktslagen (1941:967), lagen pliklslagen (1941:967), lagen

(1966:413) om vapenfri tjänst, civil- (1966:413) om vapenfri Ijänsl, civil

försvarslagen (1960:74), 9a § försvarslagen (1960:74) eUer 9a §

krigssjukvårdslagen (1953:688) el- krigssjukvårdslagen (1953:688),

ler
särskilda bestämmelser om bistånds- och katastrof utbildning,

2.
den som dellager i
räddningstjänst eller övning med brandslyrka enligl brandlagen (1974:80),
skyddsarbete enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar
m. m. eller flygräddnings-tjänsl enligl luftfartslagen (1957:297),

3.
den som är inlagen för vård i kriminalvårdsanstall,
ungdomsvårdsskola, allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för
alkoholmissbrukare eller arbetsanslalt samt den som är häktad eller anhållen
eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstall, häkte
eller polisarrest.

Regeringen
får föreskriva all lagen skall tillämpas även på den som frivilligt deltager i
verksamhet inom totalförsvaret eller i annal fall än som avses i första stycket
dellager i verksamhet för alt avvärja eller begränsa skada för människor eller
egendom eller i miljön.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1982. För den som har anlagils lill bistånds-
och kataslrofutbildning före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

Prop.
1980/81:117 7

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande:
Statsminister Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri

Föredragande:
statsrådet Wikström

Proposition
om utbildning för uppdrag i u-land m. m.

1
Inledning

Med
slöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för utrikesdepartementet
den 6 juli 1979 en särskild utredare med uppdrag all utreda utbildningsbehovet
för del svenska framtida utvecklingssamarbetet. I september 1980 överlämnade
utredningen sitt betänkande, (SOU 1980:38) "Utbildning för uppdrag i u-land".

U-landsutbildningsutredningen
föreslog alt en stiftelse skulle inrättas under utrikesdepartementet med
uppgift att verka för förbättrad utbildning av utresande svensk u-landspersonal.
Vidare föreslogs en ändrad inriktning av den utbildningsverksamhet som idag
bedrivs vid Sandöskolan i Kramfors. Utredningens förslag har remissbehandlats.

En
översikt över den nuvarande u-landsutbildningen, huvuddragen i utredningens
förslag samt etl sammandrag av inkomna remissvar och yttranden bör fogas lill
protokollet i delta ärende som bilaga 1 -3.

2
Föredraganden

2.1
Allmänna överväganden

Utredningen
konstaterar att stora delar av den svenska personal som sänds ut för arbete i u-länder
får otillräcklig utbildning. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har
för sin del efter hand byggl upp en utbildningsorganisation i egen regi såväl
för språkundervisning som för övrig u-landsförberedelse med både allmän och
mera specialiserad inriktning.

Prop. 1980/81:117 8

Den
stiftelse, beslående av elt u-centrum i Stockholm/Uppsala-området och separat
språkenhet vid Sandöskolan, som utredningen föreslår för att råda bot på de
nuvarande bristerna, utsätts för åtskillig kritik av remissinstanserna. Den
organisatoriska formen och det geografiska åtskiljandet av språkundervisningen
från övrig u-landsutbildning anses av många som mindre lämpliga. Man anser det inle
heller belagt atl den av utredningen föreslagna undervisningen vid u-centmm
skulle komma att efterfrågas i den utsträckning som utredningen fömtsätter.

Jag
delar dessa farhågor och föreslår därför en något mindre långtgående reform än
vad utredningen förordar. De uppenbara brislerna i den nuvarande u-landsutbildningen
bör rättas till och rafionaliseringsmöjligheter tillvaratas. Organisationen bör
utformas så atl den lätt kan anpassas till förändrade behov och ökad
efterfrågan.

Den
utbildning som krävs för uppdrag i u-länder bör i första hand sökas hos
samhällets ordinarie utbildningsresurser. Endast då dessa är ofullständiga bör
kompletterande utbildning anordnas av dem som ansvarar för det svenska u-landsbiståndet
och därmed för personalens kvalifikationer. Undervisningen i u-landskunskap är
många gånger inte fillräckligt specialinriktad. Utbudet av undervisning i
vissa språk, som swahili och portugisiska, är mycket begränsat. I de
vanligaste språken krävs många gånger specialundervisning för särskilda
yrkesgrupper.

Förutom
kompletterande undervisning krävs ökad information om del utbud som finns i
Sverige av u-landsundervisning och språkkurser. Sådan information bör förmedlas
av nämnden för u-landsutbildning, vars inrättandejag i det följande kommer all
föreslå, saml av SIDA.

Den
utbildning som bedrivs vid Sandöskolan är av speciell art. Den syftar lill atl
underlätta rekrytering av biståndsarbetare och öka intresset för och kännedomen
om förhållanden i u-länderna. Kombinerad med kataslrofutbildning har den även
utgjort ell alternativ fill värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänstgöring.

Även
om många av dem som genomgått utbildningen vid Sandöskolan senare engagerat sig
i u-landsverksamhet, måste den dock anses vara en alltför dyrbar
utbildningsform. Ulbildningen har kostal drygt lOOOOO kr per elev.

Del
är värdefullt att man genom biståndsutbildning stimulerar intresset för u-landstjänsl.
Detta bör dock kunna ske även med en kortare kurs än den hittillsvarande. En
sådan reform gör del inte möjligt all bibehålla den allmänna u-landsulbildningen
som alternativ till värnpliktstjänstgöring. Ulbildningen bör däremot kunna
utgöra ett Ijänstgöringsalternativ inom den vapenfria tjänstgöringen. Ett krav
för antagning till den allmänna u-landsutbildningen bör för samtliga elever
vara all de genomgått yrkesutbildning.

Under
de senaste åren har en omfattande erfarenhet av u-lands- och biståndsutbildning
samlats vid Sandöskolan. Jag finner det angeläget att denna erfarenhet
tillvaratas. Även regionalpolitiska skäl lalar för att nuva-

Prop.
1980/81:117 9

rande
utbildningsvolym vid Sandöskolan bibehålls. 1 språkundervisningen har ett
värdefullt samarbete kommit lill stånd mellan Sandöskolan och Statens skola för
vuxna i Härnösand (SSVH). Detla samarbete bör vidareutvecklas. Även möjlighelerna
lill samarbete med högskolan bör uppmärksammas.

Mot
denna bakgrund förordar jag att bislåndsutbildningen vid Sandöskolan bibehålls
i förkortad form och att den språkundervisning som SIDA idag bedriver vid
kursgården Lövudden i Västerås överförs till Sandö. Jag ser det också som
naturligt att utbildningen av fredskårsdeltagare förläggs till Sandö.

En
reform med den inriktning jag föreslår kräver inte någon större omorganisation.
Sandöskolan bör dock i framliden, i mån av kapacitet, även kunna erbjuda sin
utbildning till andra grupper än svensk biståndspersonal. Den nuvarande biståndsutbildningsnämnden
(BUN) bör därför omvandlas till nämnden för u-landsutbildning som skall vara
huvudman för u-lands- och språkundervisningen vid Sandöskolan, Någon stiftelse
av den typ utredningen föreslår anser jag - i likhet med rtiånga remissinstanser
-- inle vara nödvändig. Några nya statliga finansiella åtaganden krävs inle.

SIDA
bedriver även u-landsutbildning vid styrelsens kursgård i Uppsala. Ulbildningen
vänder sig såväl till SIDA-, UD- och FN-anslällda som personal i företag,
organisationer och myndigheter nried verksatnhet i u-land. Verksamheten vid
kursgården i Uppsala omfattar allmänna och speciella kurser av normalt högst
tio dagars längd, rådgivning om förberedelseutbildning samt individuell
undervisning. Kurserna är normall nära knutna till SIDAs egen verksamhet. Sedan
1979 har SIDA rätt atl avgiftsbelägga denna kursverksamhet.

Jag
anser det angelägel atl SIDA ytterligare intensifierar sina ansträngningar att
erbjuda sådan utbildning för alla personalkategorier som skall arbeta i u-land,
oavsett uppdragsgivare och destinationsland. Del är också angeläget att
utbildningen bedrivs i former, där de olika avnämarna själva ges ansvar för
utbildningens innehåll och uppläggning.

På
sikt bör dock övervägas att överföra huvudmannaskapet även för kursgården i
Uppsala från SIDA lill nämnden för u-landsutbildning. SIDA skulle därvid så
långt möjligt kunna utnyttja nämndens kursutbud även för den verksamhet som
idag bedrivs i Uppsala.

De
förslag jag nu framlägger är utarbetade i samråd med cheferna för försvars-,
social- och utbildningsdepartementen.

2.2
Allmän u-landsutbildning och fredskårsutbildning

Syftet
med den ettåriga bistånds- och kataslrofutbildning, som sedan 1972 bedrivs vid
biståndsutbildningsnämndens (BUN) skola på Sandö i Kramfors kommun, är att
skapa en bas för rekrytering av personal för bistånds- och katastrofarbete i u-länder.
Utbildningen har efter hand allt-

Prop. 1980/81:117 10

mera
fått karaktär av allmän u-landsutbildning i rekryteringsfrämjande syfte. Detta
har blivit fallet inte minst efter tillkomsten av arméstabens beredskapsslyrka
för FN-ljänsl.

U-landsutbildningsutredningen
föreslår all bistånds- och katastrofutbildningen vid Sandöskolan helt läggs
ned. Många remissinstanser betonar dock vikten av att bibehålla den
rekryteringsfrämjande effekt som utbildningen uppenbarligen haft.

Jag
anser alt den allmänna u-landsutbildningen bör behällas i rekryteringsfrämjande
syfte och som medel att öka kännedomen om och intresset för förhållanden i u-länder.
Utbildningen bör dock väsentligt förändras. Den ettåriga utbildningen bör
ersättas av två enterminskurser. Härigenom ökas skolans utbildningskapacitet.
Sedan beredskapsstyrkan för FN-tjänst inrättats har behovet av kataslofutbildning
i den allmänna u-landskursen bortfallit. Språkundervisningen bör få en starkare
inriktning på yrkesområden och, så långt möjligt, tilltänkta Ijänstgöringsländer.
Kursuppläggningen och rekryteringen av kursdeltagare bör vara inriktade på det
svenska u-landssamarbelets behov. De länder som erhåller svenskt bistånd bör
särskilt uppmärksammas. Det bör vara möjligt att anordna kurser speciellt inriktade
på yrkesgrupper, som särskilt efterfrågas.

Sandöskolans
totala kapacitet är 140 elever. Hittills har ca 100 elever årligen genomgått etlårskursen.
Av det totala antalet elevplalser bör ca 75 reserveras för allmän u-landsutbildning.
Genom att två kurser anordnas årligen kan man på detta sätt la emot 150 elever.

U-länderna
efterfrågar yrkesutbildade biståndsarbetare. Genomgången yrkesutbildning — med
en för u-landsljänslgöring lämplig inriktning — bör därför vara en
förutsättning för antagning till kurserna.

Då
en del av de värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som antagils till den
nuvarande ettårskursen beviljats anstånd, kan denna typ av utbildning
avvecklas först i och med utgången av budgetåret 1982/83. Den första enterminskursen
bör kunna anordnas våren 1982. Antalet kursdeltagare måste dock begränsas
intill dess etlårskurserna helt avvecklats. Elevantalet i ettårskursen 1981/82
begränsas lill 75 och kursen 1982/83 till ell trettiotal elever.

I
budgetpropositionen 1980/81: 100 (bil. 6) har föreslagit att medel anvisas
till stöd för en ny svensk fredskår med enskilda organisationer som huvudmän.
Under förutsättning att riksdagen bifaller detla förslag kommer fredskåren
successivt alt byggas upp i de enskilda organisationernas regi. Före utresa bör
fredskårsdellagarna genomgå 10-12 veckors utbildning, vartill vid behov kommer
särskild språkträning. Jag föreslår att även denna utbildning förläggs till Sandöskolan.
Till en början bör tre allmänna kurser för fredskårsdeltagare anordnas per år
med ett tjugotal deltagare i varje kurs. Utbildningen bör så långt möjligt
samordnas med de allmänna enter-minskurserna vid skolan.

Prop. 1980/81:117 II

2.3
Språkutbildning för u-landstjänst

1
syfte att mera effektivt utnyttja befinlliga resurser föreslår jag att den språkutbildning,
som SIDA bedriver vid kursgården Lövudden i Västerås, avvecklas, samtidigt som
språkundervisningen vid Sandöskolan byggs ul så alt man där skall kunna erbjuda
motsvarande kurser. Det gäller såväl undervisning till gymnasienivå i engelska
och portugisiska som utbildning i andra språk och mera fackinriklad
undervisning. Det inledda samarbetet mellan Sandöskolan och SSVH med hemstudier
varvade med intensivin-ternat bör ytterligare utvidgas sä alt u-landsintresserad
personal i ökande omfattning kan påbörja studier vid SSVH i avvaktan på
rekrytering för u-landsuppdrag.

Av Sandöskolans
elevplatser bör i genomsnitt ca 40 kunna utnyttjas för språkutbildning.
Kurserna bör läggas upp efter i första hand det behov som SIDA idag tillgodoser
vid kursgärden Lövudden, inklusive avgiftsfinansierad utbildning för annan
svensk personal, t.ex. från näringslivet, som inför tjänstgöring i u-land är i
behov av språklräning. Sandöskolan bör således, i mån av kapacitet, beakta
möjligheterna alt genom etl system för avgiftsfinansiering erbjuda språkkurser
till näringslivet och andra organisationer och myndigheter än SIDA.

Den
språkutbildning, som skall ingå i den allmänna u-landsundervisning-en och i fredskårsutbildningen,
bör så långt möjligt vara inriktad på dellagarnas kommande arbetsuppgifter och
Ijänstgöringsländer. Enskilda fredskårsdeltagare kan även behöva
kompletterande språkutbildning i anslutning till ulbildningen för fredskårsdeltagare.

Vid Lövuddens kursgård
finns idag 19 tjänster, som ingår i SIDAs organisation. Fyra av dessa tjänster
belastar SIDAs ordinarie löneanslag och resten finansieras ur den anslagspost,
som SIDA disponerar för rekrytering och utbildning av fällpersonal.

För att Sandöskolan i
fortsättningen skall kunna la över Lövuddens nuvarande uppgifter föreslår jag
att ca tio av de 19 tjänsterna vid Lövudden överförs till nämnden för u-landsutbildning.
Av dessa tio tjänster är åtta språklärartjänster och två administrativa
tjänster. De båda sistnämnda tjänsterna bör genom avtal disponeras av SSVH.
Därutöver bör ytteriigare medel kunna överföras från SIDAs anslagspost för
rekrytering och utbildning av fältpersonal till nämnden för u-landsutbildning
för rådgivning, marknadsföring, språktester etc. Genom denna sammanföring av
resurserna förutser jag alt vissa rationaliseringsvinster kan göras.

Sedvanliga
personalpolitiska åtgärder kommer att vidtas i enlighet med vad som anförts i prop.
1980/81:100 (bil. 3, punkt 5).

Speciella övergångsarrangemang
kan bli nödvändiga såväl vad beträffar fördelningen av tillgängliga anslag för u-landsutbildning
som för den berörda personalen vid Lövudden. Överflyttningen av
kursverksamheten och nedläggningen av verksamheten vid Lövudden bör avslutas
under år 1981.

Prop. 1980/81:117 12

2.4
Värnpliktsfrågor

Riksdagen
beslutade år 1970, med anledning av prop. 1970: 162 om bistånds- och
katastrofutbildning av värnpliktiga m.m. (SU 1970:221, rskr 1970:436), att
värnpliktiga som har särskilda förutsättningar och fyller vissa krav skulle
beredas tillfälle att inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten
genomgå en särskild bistånds- och kataslrofutbildning. Målel för denna
utbildning var att skapa en reserv för rekrytering av svensk personal för
bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete samt för katastrofhjälp.
Utbildningen skulle vidare utformas så att den kunde utgöra gmnd för
krigsplacering inom totalförsvaret, främst civilförsvaret.

Denna
utbildning har varit förlagd till Sandöskolan. Den reform av u-landsutbildningen
som nu föreslås får vissa konsekvenser för värnpliktstjänstgöringen. Efter
samråd med chefen för försvarsdepartementet föreslår jag följande
förändringar.

Då den
allmänna u-landsutbildningen nu föreslås avkortad lill en termin och då kataslrofutbildning
inle kommer alt ingå i kursen, är det inte längre möjligt att behålla den
allmänna u-landskursen som ett alternativ till värnpliktstjänstgöring. Däremot
bör den allmänna u-landskursen kunna ingå som en del av utbildningen av
vapenfria tjänstepliktiga. Jag förutsätter att totalt ca 30 vapenfria
tjänstepliktiga kan beredas utrymme vid de två årliga kurserna vid Sandöskolan.
Ett krav för antagning måste dock vara att de vapenfria tjänstepliktiga
avslutat en yrkesutbildning, vars inriktning bedöms vara lämplig för u-landstjänstgöring.
Därigenom ökar förutsättningarna att u-landsutbildningen kommer till
användning i u-landsljänst.

Den
lagstadgade tjänstgöringstiden för vapenfria tjänstepliktiga är minst 395 dagar
och högst 420 dagar. Jag förordar att enterminskursen, som anordnas på Sandöskolan
av nämnden för u-landsutbildning, under en försöksperiod av fem år får utgöra
ett Ijänstgöringsalternativ för vapenfria tjänstepliktiga. Antagningen av
vapenfria tjänstepliktiga till enterminskursen bör administreras av AMS
vapenfrisektion i samråd med nämnden för u-landsutbildning. Den fortsatta
grundutbildningen för dessa vapenfria anvisas av arbetsmarknadsstyrelsens vapenfriseklion.

De
vapenfria som nämnden för u-landsutbildning anser lämpliga för enterminskursen
bör beviljas anstånd med huvuddelen av grundutbildningen tills en för u-landstjänstgöring
lämplig yrkesutbildning är avslutad.

Under
den fortsatta gmndutbildningen är de vapenfria skyldiga att genomgå bl.a. 4-6
veckors civilförsvarsutbildning i syfte att möjliggöra en krigsplacering och
framtida repetitionsövningar inom civilförsvaret.

Enterminskursen
kan öppna möjlighet för den vapenfria tjänstepliktige att få anställning i u-land
som fredskårsdeltagare, volontär eller i därmed jämförbar tjänst innan han har
avslutat den vapenfria gmndutbildningen. I sådana fall bör han genom anstånd
med den kvarvarande gmndutbildningen ges tillfälle att böija u-landstjänstgöringen
under förutsättning alt sådan

Prop. 1980/81:117 13

tjänstgöring
kan påbörjas normalt inom ett år efter avslutad u-landskurs. Sådan
tjänstgöring, som i regel bör omfatta två år, bör kunna tillgodoräknas honom
som del av gmndutbildningen. Beslut om tillgodoräknande bör fattas i det
enskilda fallet av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den
nu föreslagna u-landsutbildningen för vapenfria Ijänsteplikliga skall efter en
försöksperiod på fem år utvärderas.

Möjligheten
att i enskilda fall tillgodoräkna u-landstjänstgöring som en del av den
vapenfria tjänsten har funnits fidigare, men har inle lagreglerats. Jag
föreslår nu att denna möjlighet skrivs in i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.

Övriga
föreslagna lagändringar betingas av atl den allmänna u-landskursen vid Sandöskolan
inte längre kommer att vara ell alternativ till värnplikt. Under förutsältning
av riksdagens bifall till denna proposition avser chefen för
försvarsdepartementet att föreslå regeringen att upphäva den nu gällande
kungörelsen om bistånds-och kataslrofutbildning(1971:355), varför hänvisningar
till denna kungörelse bör utgå ur de aktuella författningarna.

För den
som antagits till bistånds- och katastrofutbildning före de föreslagna
lagarnas ikraftträdande skall de äldre bestämmelserna gälla.

2.5
Organisation och finansiering

Som
jag föreslagit tidigare bör alltså en nämnd för u-landsutbildning inrättas som
ersättning för den nuvarande biståndsutbildningsnämnden. Nämnden för u-landsutbildning
föreslås få följande huvuduppgifter:

— all
vara huvudman för u-lands- och språkutbildningen vid Sandöskolan

— att
ge allmän u-landsutbildning i syfte att främja rekrytering av svensk personal
för uppdrag i u-land

— att
ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare och volontärer från enskilda
organisationer

— att
i samarbete med Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) ge språkutbildning
som förberedelse för u-landstjänst

— att
i samarbete med SIDA bistå myndigheter, enskilda organisationer, företag och
enskilda med information och rådgivning om lämplig förberedelse- och
språkutbildning

— att
vid behov och inom ramen för tillgängliga resurser anordna kurser i u-landsfrågor
för olika intresserade grupper och organisationer

— att
i förhållande till SIDA vara rådgivande organ i frägor rörande utbildning som
förberedelse för u-landstjänst

— att
i samverkan med myndigheter, enskilda organisationer, utbildningsanstalter och
företag utveckla och förbättra de pedagogiska metoderna för
förberedelseutbildning för u-landsuppdrag.

Prop. 1980/81:117 14

Regeringen
kommer senare atl, på gmndval av riksdagens beslul, utfärda instmktion för
nämnden för u-landsutbildning.

I
det föregående harjag föreslagit atl de 140 elevplatserna vid Sandöskolan
utnyttjas så att ca 75 reserveras för den allmänna u-landsutbildningen, ca 25
för fredskårs- och volonlämtbildning samt ca 40 elevplatser för språkutbildning.
Denna fördelning skall dock betraktas som ungefärlig, då nämnden bör ha stor
frihet att anpassa utbildningen till framtida behov och efterfrågan.

Nämnden
för u-landsutbildning föreslås inleda sin verksamhet den I juli 1981. Den
första allmänna enterminskursen beräknas starta i januari 1982. I samband
därmed bör nedläggningen av Lövudden vara avslutad.

Under
fömtsättning att riksdagen godkänner denna proposition kommer regeringen senare
att utse ledamöter och suppleanter i nämnden för u-landsutbildning. Nämnden
föreslås bestä av representanter för SIDA, enskilda organisationer,
näringsliv, utbildningsmyndigheter, fackliga organisationer samt en representant
för AMS' vapenfrisektion. Därtill kommer en personalrepresentant.

Jag
har i årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100, bil. 6) föreslagit att 12,5
milj. kr. anvisas under förslagsanslaget C 5. Biståndsutbildningsnämnden.
Delta anslag bör överföras på den föreslagna nämnden för u-landsutbildning. I
nämndens resurser ingår dessutom de tjänster och medel, som jag nyss föreslagil
skall överföras från SIDA. Med undantag för de allmänna u-landskurserna bör
utbildningen vara avgiftsbelagd. Utbildningen av SIDAs fältpersonal och
deltagare i den nya fredskåren bör således finansieras via SIDAs anslag för
dessa ändamål.

3
Upprättade lagförslag

1
enlighet med vad jag har anfört har inom ulrikesdepartemenlet upprättats
förslag fill

1.
lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967)

2.
lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri Ijänsl

3.
lag om ändring i
familjebidragslagen (1978:520)

4.
lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd. Ändringarna i värnpliktslagen är av en
så enkel beskaffenhet att det inte

är
påkallat att höra lagrådet. Ändringarna i lagen om vapenfri tjänst är närmast
att anse som en kodifiering av ett gällande system. Inte heller i fråga om det
lagförslaget anser jag det erforderiigt att höra lagrådet.

Prop. 1980/81:117 15

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels
att antaga förslagen till

1.
lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967)

2.
lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst

3.
lag om ändring i
familjebidragslagen (1978:520)

4.
lag om ändring i lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd. dels att

5
godkänna de riktlinjer för den framtida u-landsutbildningen som

jag
förordat i det föregående, 6. godkänna den av mig förordade omorganisationen av
biståndsutbildningsnämnden till nämnden för u-landsutbildning, 1. bemyndiga
regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder som i övrigt behövs
för att omorganisationen av u-landsutbildningen skall kunna genomföras. De
under 1-3 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för
försvarsdepartementet. Det under 4 angivna förslaget har upprättats i samråd
med chefen för socialdepartementet.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1980/81:117 16

Bilaga
1

Utdrag ur U-landsutbildningsutredningens betänkande (SOU
1980:33) Utbildning för uppdrag i U-land

3 Nuvarande rekrytering, förberedelse och utbildning för
u-landstjänst

3.1 Den svenska resursbasen

Med
den svenska resursbasen avses i det följande alla svenskar med yrken och
kunskaper som efterfrågas i u-länderna och som i princip är beredda att
acceptera ett längre u-landsuppdrag. Tidigare har denna resursbas i huvudsak
utgjorts av högutbildad personal och den tendensen fortsätter inom biståndet. 1
allt högre grad kommer nu emellertid stora grupper kollek-tivansluten personal
in i bilden bl, a. genom en stjgande svensk byggexport, fackligt bistånd och
svenska industrietableringar i u-länder. (Avsnitt 2.2.1.)

Även
om resurebasen genom denna definition är mycket vid, finns det klara
indikationer på att den inom vissa yrkes- och erfarenhelsomräden icke svarar
mot behoven och kanske t. o. m. är i avtagande. Inom flertalet områden tycks
orsaken förr vara en minskande beredvillighet atl acceptera uppdraget än
bristande tillgång på kompetenta personer. Hindren för u-landsrekrytering har
växt. Därom tycks alla utsändande företag och organisationer vara överens -
utom de med ideell bakgrund. Bristande språkkunskaper och iiiternationellt
intresse, båda makars yrkesarbete, dåligt meritvärde och beroencle av den höga
svenska levnadsstandarden har angivits som begränsande faktorer på svensk sida.
Försämrad säkerhet, ökat socialt och politiskt tiyck och försämrade
levnadsvillkor i vissa länder har också nämnts som hjnder för rekrytering.

Vi
har emellertid icke funnit skäl att systematiskt jämföra efterfrågan och
tillgång på ojika personalkategorier. Eftersom i flertalet fall endast en mindre
andel v en yrkeskår är beredd att acceptera ett erbjudande om u-landstjänst, skylle
jämförelsen bli relevant först om denna andel - den aktuella resurslaasen - kan
beräknas. Detta kan ej ske med tillräcklig noggrannhet. Vi har dock icke
kunnat undgå att notera vissa speciella typer av u-landsuppdrag där den
rekryterande organisationen tvingats konstatera att fä eller inga kvalificerade
kandidater står att få i Sverige. Dessa behandlas vidare i kapitel 5, avsnitt
2, under rubriken "Fackkunskaper och arbetsmiljö" samt under 6.5.2.3
"Allmän internationalisering". Rekryteringsproblemen och några
möjliga åtgärder att minska dem diskuteras kortfattat under avsnitt 6.4. Detta
kapitel ägnas istället åt de metoder olika organisationer, myndigheter och
företag använder för att välja ut och förbereda personal för arbete i u-länder,
Vidare ges en översikt över den ii-landsutbildning som med statliga rnecjel ges
till utresande personal i några i-länder.

Prop.
1980/81:117 17

3.2 Kriterier för rekrytering

Goda
yrkeskunskaper är ett grundläggande rekryteringskriterium bland alla organisationer
och företag som sänder ut personal till u-ländema. Därtill är de flesta överens
om att arbetets art och de annoriunda levnadsförhållandena ställer särskilda
krav pä den personal som sänds ut och också pä medföljande familjemedlemmar.
Rekrytering för u-landsarbete bör därför ta hänsyn till dessa särskilda
faktorer. De som hitintills arbetat mest med att utforma och fillämpa kriterier
för urval av personal för arbetsuppgifter utanför Sverige är SIDA, missionen
och en del andra enskilda organisationer. Diskussionen nedan tar sikte på det
för personalkategorin generella snarare än det för varje arbetsuppgift
specifika.

3.2.1
Biständspersonal

SIDA
rekryterar årligen ca 300 personer till biståndsarbete och arbete inom FN-systemet
m. m. (avsnitt 2.2.2). Under många år har man arbetat med kriterier för urval
och förberedelse av biständspersonal och man ställer bäde formella krav och
personlighetskrav pä kandidater till u-landsarbete.

Bland
viktiga formella krav kan nämnas god yrkesutbildning, yrkeserfarenhet och
språkkunskaper. Till personlighetskraven hör:

D Socialt
omdöme samt förmåga fill arbets- och miljöanpassning.

D Uthållighet
och tålamod.

D Initiativförmäga.

D God fysik
och god psykisk hälsa.

D Pedagogisk
och administrativ förmåga.

De
som rekryteras bör också ha en medvetenhet om sina egna värderingars relativitet
och en öppenhet för alt värderingarna i stationeringslandet kan vara annoriunda.

Familjefrågorna
är viktiga. Om inle den medresande familjen fungerar i den nya omgivningen gär
det ut över den kontraktsanställde biståndsarbetarens möjligheter att göra ett
bra arbete. Därför intervjuas och språktestas också som regel medföljande make.
Stor vikt läggs vid språkfärdighet och så långt möjligt försöker man undvika
att sända ut någon med lägre språkkunskaper än vad som motsvarar gymnasienivå
i språket. Till detta används särskilda språktest i engelska, franska, spanska
och portugisiska. Testen mäter en persons hör- och textförståelse samt tal-
och skrivförmåga i femgradiga skalor där 5 står för jämföriig med inhemsk
innevånares behandling av språket och O för inga kunskaper. Nivä 3 motsvarar
ungefär gymnasiekunskaper i engelska. Med ledning av arbetsbeskrivningen kan
språkkraven för varje tjänst fastställas i form av en spräkkravsprofil. Mot
denna jämförs sedan varje kandidats språkkunskaper. Språktesten fungerar inte
bara som urvalsinstmment. Testresultatet ligger också till gmnd för planering
av den utresandes vidare spräkträning.

Rekryteringstiden
för en biståndsarbetare är lång - upp till ett är - beroende pä bl. a. långa
väntetider för godkännande från mottagarlandet, en omfattande utbildning och
upp till tre månaders uppsägningstider i Sverige.

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 117

Prop. 1980/81:117 18

3.2.2-3.2.3 Mission och ö vriga enskilda organisationer

Dessa
grupper rekryterar omkring 250 personer per är. (Avsnitt 2.2.3.) Samma krav på
yrkeskunskaper och liknande personlighelskriterier som för biståndet gäller för
dem, men också de egna målen för verksamheten spelar stor roll. Personlig tro
och/eller identifikation med organisationens mål utgör den grund från vilka de
flesta utgär vid urval. I ökande grad använder sig många enskilda
organisationer av personlighetskriteriema och målen för verksamheten i
urvalskurser. Deltagarna ges där möjlighet att "spegla" sin egen
inställning och sina förväntningar mot organisationens mål och syften samtidigt
som de får information om arbets- och levnadsförhållanden i u-land. Inom Afrikagmpperna
används detta slag av utbildning även i urvalssyfte, medan inom flertalet organisafioner
urvalsutbildningens syfte är alt fungera som instrument för ett personligt
ställningstagande om man vill salsa på u-landstjänstgöring.

3.2.4 Industri och handel

Det
är svårt atl göra nägra generella bedömningar av hur det svenska näringslivet
ser på olika kriterier för urval och hur man arbetar med rekrytering av
personal till u-landsart)ete. Dels skiljer sig olika branscher åt, dels möter man
olika synsätt frän företag till företag i samma bransch - ja t. o. m. mellan
olika enheter i samma företag. Vissa drag tycker vi oss dock ha kunnat
särskilja utan att för den skull kunna säga att de är allmänt förekommande.
Kravet pä goda yrkeskunskaper hos utresande personal är emellertid alltid väl
definierat. Medvetenhet finns om att arbete i främmande miljöer ställer
särskilda personlighetskrav, men de är sällan så vedertagna alt de finns i
skriftlig form, även om vissa rekryterare arbetar inofficiellt med dem.
Eftersom ansvaret för u-landsuppdrag ofta är utdelegerat på olika resultatenheter
inom företagen är det dock inte säkert att de kommer till uttryck pä samma sätt
vid all anställning av personal.

Genom
att utlandsverksamheten ofta kommit till pä ett sent stadium och bedrivs vid
sidan av den svenska verksamheten har mänga förelag inte tillräckligt beaktat
att inlernalionalisera hemmaorganisationen. Endast få har dragit konsekvenserna
av sina utlandsengagemang så tillvida att språkkunskaper, internationell
erfarenhet och vilja atl ta u-landsarbete tillmäts allmän vikl vid rekrytering till
tjänster i Sverige. Inte heller tycks u-lands-verksamma företag i nägon störte
omfattning betrakta utlands- eller u-landstjänstgöring som ett normalt
förekommande inslag i hemmapersonalens arbete och utveckling. Inom vissa
förelag har detta lett till att man fått två kategorier personal - hemma- och
utepersonal.

Det
är som regel förelaget som söker personer som är villiga atl resa ut och man
lägger mindre vikt vid motiven för utresa. Här skiljer förelagspersonal sig till
en del från bistånds-, solidaritets- och missionspersonal som ofta har etl
ideellt motiv bakom sin önskan alt arbeta i u-land och som inte sällan själva
har sökt sig till dessa organisationer för att f u-landsarbete.

Genomgående
för företagen är att man anser sig ha relativt kort tid pä sig mellan beslut om
u-landsstalionering och tills dess personen skall vara

Prop. 1980/81:117 19

pä
plats. Rekryteringstiden är emellertid olika lång för olika personalgrupper och
branscher. Chefspersonal och högre tekniker rekryteras med relativt långt
varsel, 6-12 månader, medan personal på lägre nivå kan rekryteras med sä kort framförhållning
som 4-6 veckor Inom byggnads- och anlägg-ningsinduslrin är rekryteringstiden
allmänt kortare. Relativt stora personalstyrkor (30-100 personer) kan behöva
rekryteras inom några månader.

Näringslivets
engagemang i u-länder innebär stora ekonomiska risker och med ovan nämnda
tidsknapphet kan det ibland synas viktigare atl chansa och snabbi få ut
personal i arbete för atl undvika förseningar och straffavgifter än atl försöka
finna personer som uppfyller önskvärda personlighetskriterier Inte sällan har
man också erfarenhet av att det faktiskt har gått bra. Möjligen kalkylerar man
också i sådana fall med ett visst bortfall. Det finns emellertid en ökad
medvetenhet om vad det kostar inle bara i tid och pengar utan också i mänskliga
problem och lidande att behöva ta hem personal som inte finner sig tillrätta.

Inom
framförallt de företag som säljer tekniskt avancerade produkter och tjänster måsle
man i huvudsak rekrytera internt. Några förelag har därför lagt upp ett- eller
tvååriga inskolningsprogram med utlandsslationering som en del av rekrytering
och urval. Några rekryterar huvudsakligen sin personal pä hög- och mellannivå,
bland dem som hemifrån genom sitt arbete tidigare haft kontakter med landel
ifråga. På lägre nivåer inom byggnads- och gruv-sektorerna rekryterar man i
första hand personal med tidigare u-landser-farenhet och det finns idag en
ganska stor kär svenska yrkesarbetare som tar arbete i land efter land utan att
komma hem till Sverige annat än på kortare besök. Ofta rekryterar förelagen
denna personal från varandra och några av de viktigaste kriterierna för urval
av dessa "moderna rallare" är yrkeskunskaper, arbetsförmåga och
nykterhet.

Familjefrågorna
ägnas inom de flesta företag som regel föga uppmärksamhet.
Anställningsintervju med medföljande make förekommer bara inom nägra av de mest
medvetna företagen. En del byggföretag, som oftast har sin personal boende i "camp",
upplever inte att man behöver ställa andra krav än de man normalt ställer i
Sverige - yrkeskunskaper, personlig duglighet, samarbelsförmäga. Samtidigt
framhåller dock svensk personal som bor i camp att det krävs mer av personalen
och deras familjer för atl klara av livet i en sädan.

3.2.5
Militär FN-personal

Armestabens
FN-avdelning rekryterar för närvarande personal till tre kategorier av militär
FN-tjänst:

Personal
till FN-bataljonerna

Observatörer
och medlemmar i övervakningskontingenten i Korea

Personal
till specialenheten för katastrofhjälp.

I
det första fallet utbildas ärligen tvä beredskapsbataljoner om ca 700 man. Antagningen
sker på basis av ansökningar från män som genomgått militär grundutbildning
samt etl mindre antal kvinnor. För etl flertal befattningar ställs krav på goda
språkkunskaper i engelska. Observatörer anställs för upp-

Prop. 1980/81:117 20

drag
i Mellanöstern, Kashmir och Korea till etl antal av ca 40 per år. Specialenheten
för katastrofhjälp rekryteras på grundval av yrkesfärdigheter, språkkunskaper
och tidigare utlandserfarenhet. Omkring 70 % har tidigare tjänstgjort i FN-bataljon.
Det föreligger svårigheter att rekrytera personal med kunskaper i franska och
spanska inom vissa yrkesområden som vatten och saniiet.

3.3 Information och förberedelseutbildning

Sammanlagt
läggs idag ned ca 30 milj. kr per år i utbildning inför u-landsarbete. De
tunga posterna i detta är SIDA:s förberedelseutbildning med 12,1 milj. kr
budgeterade för 1979/80 och biståndsutbildningsnämnden med 10,8 milj. kr för
samma period. En undersökning bland de 18 största företagen visar alt man åriigen
lägger ut ca 5 milj. kr på språkutbildning, varav dock endasi en del är direkt hänföriig
till u-landsarbele. Till della kommer en viss begynnande förberedelseulbildning.
De enskilda organisationernas utbildningskostnader är mer svårberäknade
eftersom myckel av deras utbildning sker i samarbete med folkhögskolor och
studieförbund. Inom UD:s och SIDA:s internutbildningsanslag finns ocksä vissa
poster som kan hänföras till u-landsulbildning.

Ändå
är del så atl slora delar av den svenska personal som idag sänds ut för arbele
i u-länder får mycket lite utbildning. Det gäller framförallt personal från det
svenska näringslivet. Biståndspersonal, missionspersonal och personal från de idella
organisationerna får som regel en mer omfattande utbildning. I det följande ges
en översikt över den utbildning som förekommer inom myndigheter, enskilda
organisationer och företag.

3.3.1
Bilateral och multilateral personal

1
SlDA;s utbildning av biständspersonal deltar SIDA:s konirakisanslällda, korttidsanställda
och fredskårsdeltagare saml svenskar i FN-tjänst. Medresande makar och barn
med grundskolan bakom sig erbjuds att delta. Tidigare har även personer med
anknytning till bistånd men rekryterade av andra organisationer än SIDA
erbjudits att delta på eventuella restplalser och utan ersättning lill SIDA.
Fr. o. m. budgetåret 1979/80 tar SIDA emot dessa grupper på ordinarie kursplats
och mol avgift fastställd av riksrevisionsverket. Denna debitering tillämpas
även när SIDA föreskriver förberedelse av konsultanställda utresande i förelag
som får uppdrag inom biståndets ram vare sig man erbjuder deltagande i SIDAs
ordinarie kurser eller "skräddarsyr" förberedelsen för företaget.
Under de första nio månaderna av budgetåret 1979/80 har SIDA avtalat om och
delvis genomfört utbildning för 90 personer lill ett belopp av cirka 500000
kronor.

Utbildningens
yttersta mål är att underlätta fältarbelarfamiljens anpassning till
levnadsförhållandena i tjänslgöringslandet och alt stärka den anställdes
förutsättningar för arbelel. Den har karaktären av en kedja av informations-
och utbildningsåtgärder som tillsammans belyser olika sidor av liv och arbele i
u-länderna samt biståndets roll och u-ländernas sociala och ekonomiska
situation. En väsentlig del av utbildningen utgörs av språkträning.

Prop. 1980/81:117 21

3.3.1.1 Utbildning
före kontrakt

Före
kontrakt kan förekomma både rekryteringsfrämjande kurser, kurser för självurval
och orienteringsdagar. Rekryteringsfrämjande kurser anordnar SIDA för att komma
i kontakt med eftersökta yrkesgrupper och väcka intresse för u-Iandsarbete. De
har vanligen formen av tvådagars intematkurser ofta över ett veckoslut och de
anordnas av SlDA:s rekryteringssektion i samarbete med sektorbyråer och länderbyrä
vad avser projekt- och landinformation. Vid dessa kurser medverkar också
hemvändande biståndsarbetare. Kurser Jör självurval - s. k. förrekryteringskurser
- anordnas sedan några år tillbaka därför att många biståndsarbetare genom den
allmänna förberedelsekursen först i slutet av utbildningen tyckt sig komma till
sådan insikt om biståndsarbetets natur och krav att de har kunnat ta ställning till
om de vill bli biståndsarbetare. Förtekryteringskursen är på fyra dagar och
syftar till alt redan innan urval till anställning ge deltagarna möjlighet att
mot en realistisk bild av u-landsverkligheten fatta beslut om de är
intresserade av arbetet som biståndsarbetare. Kursen består av grupparbeten
och diskussioner stödda av film, video och diabilder kring teman som hjälp,
utveckling, anpassning, språk, boende m. m. I centmm står frägor som motiv för u-landsarbete,
egna och andras förväntningar, biståndsarbetarens och familjens situation och
mottagarens och givarens syn på biståndet. Kursen behandlar däremot inte
anställningsvillkor och liknande. Dessa kurser genomförs av SIDAis kursgård i
Uppsala som också ansvarar för den egentliga allmänna förberedelseutbildningen.
Först i samband med urvalet fär kandidater och makar under sammanlagt en halv
dag information om uppdragslandet och dess utvecklingssituation, den
efterfrågade arbetsinsatsen samt SlDA:s anställningsvillkor och de rådande
levnadsförhållandena för biständspersonal i landet som ett underiag för att
kunna ta ställning fill elt eventuellt erbjudande om anställning. Inför
kontraktsskrivning erbjuds kandidater och makar också en tvådagars orientering
med sarnma huvudtema som vid urvalsinformalionen, men kompletterad med mer praktiska
frågor före utresa.

3.3.1.2 Efter
kontrakt

I
rekryteringens slutskede genomgår de utresande allmän förberedelsekurs på internat
under två veckor i Uppsala. Kursen anordnas av SIDA:s fältutbildningssektion.
Ett viktigt syfte är att förstärka och utveckla attityder och färdigheter som
underlättar arbetet och anpassningen i uppdragslandet. Särskilt viktig är
respekten för mottagarlandets värderingar, solidariteten med strävanden som
stöds genom biståndet och medvetenheten om de egna värderingarnas relativitet.
Kursen tar upp olika teman alltifrån svensk biståndspolitik, utvecklingsteorier
- utvecklingsstrategier och biståndsarbe-tarrollen till familjens situation och
hälsofrågor. Dessa kunskapsområden, gemensamma för alla utresande, bildar bakgmnd
till den enskildes studier av det egna uppdragslandet, sektorn och arbetet. En
fördjupning av land och projektkunskaper sker ofta i form av projektarbete inom
kursens ram och med hjälp av tillkallade resurspersoner. Kursledarfunktionen i
den allmänna förberedelsekursen är av central pe-

Prop. 1980/81:117 22

dagogisk
betydelse. En väsentlig del av denna funktion är att se till att varje
deltagare konfronteras med ovanstående frågeställningar och om möjligt blir
varse sina egna reaktioner och attityder rörandet det som behandlas samt flr
tillfälle att bearbeta sina upplevelser med hjälp av övriga deltagare och
kursledningen. Denna funktion hos kursledningen har lett till att alla kurser
bemannas med två kursledare. En strävan är att i sådana ledarpar komplettera
kursgårdens permanenta stab med tillfälliga kursledare som representerar t ex
SIDA i Stockholm eller annan organisation, som har något att erbjuda i
utvecklingsarbetet. Nyligen hemvända biståndsarbetare anlitas ocksä.

Vid
kursgården i Uppsala arbetar fömtom föreståndaren tre kursledare, en
materialansvarig och tre kursassistenter Bemanningen motsvarar 7 manår med
hänsyn tagen till deltider. Fyra befallningar på kursgården ingår i SIDAs ordinarie
tjänsteuppsättning och belastar SIDAs personalanslag. Övriga personalkostnader
tas från sakanslaget för rekrytering och utbildning av fältpersonal till
vilket budgetsiffrorna nedan hänför sig. Kursgården har som ovan angivits
möjlighet att utöver tillsvidareanställda anlita föreläsare och att korttidsanslälla
personal för hela kurser eller delar av dem. Normalt brukar man anlita 15-20
personer per kurs. Under 1979/80 har hållits II allmänna
förberedelsekurser med 200 deltagare till 20 länder. Genomsnittligt har varje
kurs haft deltagare till 5 länder. Budgeten för de allmänna kurserna var
1979/80 1 825 000 kronor varav 385 000 i dagpenning till kursdeltagarna (motsvarande
försäkringskassans sjukpenning). Den genomsnittliga kurskostnaden per dygn och
deltagare har beräknats till 640 kronor.

Språkträning
utgör en lika självklar del av SIDA:s förberedelse som de ovan beskrivna
allmänna förberedelseavsnitten. Även om mängden språkutbildning varierar med
de utresandes förkunskaper och de krav som finns uppställda för varje tjänst är
endast undantagsvis de utresande så kompetenta att de helt kan avstå från
språkutbildning.

De
inom SIDA:s verksamhet vanligast förekommande arbetsspråken är engelska,
portugisiska och swahili. SIDA anordnar tvåveckors intensivkurser i allmän
respektive arbetsorienterad engelska. I portugisiska består SIDA:s kurs av fyra
veckors självstudier i hemmet på nybörjarnivå med telefonstöd från SIDA följd
av fyra veckors inlensivutbildning på SlDA:s kursgård i Västerås och som tredje
led fyra veckors fortsatt inlensivutbildning vid universitetet i Lissabon. Swahili
har under de senaste åren blivit allt viktigare för biståndspersonal till
Tanzania och måste kunna användas parallellt med engelska eller t. o. m. som första
språk. Därför ger SIDA nu kurser enligt samma mönster som gäller för
portugisiskan, dvs. 4-t-4-)-4 veckor. Den sista fyraveckorskursen är föriagd till
Zanzibar fr. o. m. juni 1980.

I
franska och spanska har SIDA f. n. inte någon reguljär utbildning annat än som
del av SIDA:s långsiktiga intemutbildning. SIDA medverkar dock till att
utbildning finns tillgänglig vid behov.

I
vietnamesiska och i lokalspråk såsom amharinja, setswana, chibemba och lao tar
SIDA fram självstudiekurser och försöker finna lärare som kan stötta deltagare
vilka ägnar sig åt sädana studier. SIDA försöker också ordna enstaka
intensivkurser i dessa språk när speciella behov påkallar det och kan medverka
till att ta fram resurser för språkundervisning i andra ur svensk synvinkel
udda språk.

Prop.
1980/81:117 23

dagogisk
betydelse. En väsentlig del av denna funktion är att se till att varje
deltagare konfronteras med ovanstående frågeställningar och om möjligt blir
varse sina egna reaktioner och attityder rörandet det som behandlas samt fär
tillfälle att bearbeta sina upplevelser med hjälp av övriga deltagare och
kursledningen. Denna funktion hos kursledningen har lett till att alla kurser
bemannas med två kursledare. En strävan är att i sådana ledarpar komplettera
kursgårdens permanenta stab med tillfälliga kursledare som representerar t ex
SIDA i Stockholm eller annan organisation, som har något att erbjuda i
utvecklingsarbetet. Nyligen hemvända biståndsarbetare anlitas också.

Vid
kursgården i Uppsala arbetar fömtom föreståndaren tre kursledare, en
materialansvarig och tre kursassislenter. Bemanningen motsvarar 7 manår med
hänsyn tagen till deltider. Fyra befattningar på kursgården ingår i SIDAs ordinarie
tjänsteuppsättning och belastar SIDAs personalanslag. Övriga personalkostnader
tas från sakanslaget för rekrytering och utbildning av fältpersonal till
vilket budgetsifTrorna nedan hänför sig. Kursgården har som ovan angivits
möjlighet att utöver tillsvidareanställda anlita föreläsare och att korttidsanslälla
personal för hela kurser eller delar av dem. Normalt brukar man anlita 15-20
personer per kurs. Under 1979/80 har hållits 11 allmänna förberedelsekurser med
200 deltagare till 20 länder. Genomsnittligt har varje kurs haft deltagare till
5 länder. Budgeten för de allmänna kurserna var 1979/80 1 825 000 kronor varav
385 000 i dagpenning till kursdeltagarna (motsvarande försäkringskassans
sjukpenning). Den genomsnittliga kurskostnaden per dygn och deltagare har
beräknats till 640 kronor.

Språkträning
utgör en lika självklar del av SlDÄ:s förberedelse som de ovan beskrivna
allmänna förberedelseavsnillen. Även om mängden språkutbildning varierar med
de utresandes förkunskaper och de krav som finns uppställda för varje tjänst är
endast undantagsvis de utresande så kompetenta att de helt kan avstå från
språkutbildning.

De
inom SlDA:s verksamhet vanligast förekommande arbetsspråken är engelska,
portugisiska och swahili. SIDA anordnar ivåveckors intensivkurser i allmän
respektive arbetsorienterad engelska. I portugisiska består SlDA:s kurs av fyra
veckors självstudier i hemmet på nybörjarnivå med telefonstöd från SIDA följd
av fyra veckors inlensivutbildning på SIDA:s kursgård i Västerås och som tredje
led fyra veckors fortsatt intensivutbildning vid universitetet i Lissabon. Swahili
har under de senaste åren blivit allt viktigare för biståndspersonal till
Tanzania och måste kunna användas parallellt med engelska eller t. o. m. som
första språk. Därför ger SIDA nu kurser enligt samma mönster som gäller för
portugisiskan, dvs. 44-4-I-4 veckor. Den sista fyraveckorskursen är föriagd till
Zanzibar fr. o. m. juni 1980.

I
franska och spanska har SIDA f. n. inte någon reguljär utbildning annat än som
del av SIDA:s långsiktiga internutbildning. SIDA medverkar dock lill att
utbildning finns tillgänglig vid behov.

I
vietnamesiska och i lokalspråk såsom amharinja, setswana, chit)emba och lao lar
SIDA fram självstudiekurser och försöker finna lärare som kan stötta deltagare
vilka ägnar sig åt sädana studier. SIDA försöker också ordna enstaka
intensivkurser i dessa språk när speciella behov påkallar det och kan medverka till
atl ta fram resurser för språkundervisning i andra ur svensk synvinkel udda
språk.

Prop. 1980/81:117 24

1
Sveriges programländer med biståndskontor åligger det kontoren att hjälpa
biståndsarbetarna all identifiera fortbildningsbehoven och att åtgärda dem.
Kontoren skall därvid i första hand utnyttja de resurser landet kan ställa till
förfogande och därtill underiätta för uppdragslandet atl i egen regi genomföra
sådana aktiviteter som landet har intresse av. En annan viktig form av
fortbildning i uppdragslandet som stöds av biståndskontoren är språkutbildning
både i arbetsspråk och i lokalspråk.

1
många länder där SIDÄ;s personalinsatser är stora finns eller har funnits särskilda
utbildningsansvariga (Training Officers) med ansvar för uppföljning av
utbildningsverksamheten på fältet. Under senare år har denna del av
verksamheten på mänga håll kommit all tonas ned. Skälen härför har varit flera;
atl den utbildningsansvariges arbetsuppgifter bör skötas av de sektor-och
programansvariga som normalt har alla yrkeskontakter med biståndspersonalen;
att utbildningen riskerar att få karaktär av kuratorsverksamhet och utbildning
för svensk gruppsammanhållning snarare än atl ge utblickar för ökad
internationalisering och att intresset för deltagande varit varierande. Ett annal
viktigt skäl har också varit brist på personal vid bislåndsambas-saderna vilket
lett till att uibildarna kommit atl utnyttjas för andra ändamål. Det har
emellertid ånyo börjat diskuterats om inle dessa tjänster åter skulle ges slörre
vikt inom administrationen av personalbiståndet i samarbetsländerna.

Där
så har kunnat ske har SIDA samarbetat med lokala utbildningsinstitutioner för atl
ge land- och lokalspråksutbildning. Erfarenheterna har varit blandade. Det har
som regel visat sig svårt att få en kontinuitet i ulbildningen och metoder och
resurser har ibland varit av sådant slag atl det inte gått atl fortsätta
samarbetet. Mot delta kan anföras alt just detta är en god introduktion till
förhållandena i u-land. Det finns emellertid någonstans mellan dessa båda
synpunkter en gräns för vad som kan vara försvarbart. SIDA prövar emellertid
allt framgent olika former av samarbete med lokala institutioner. Ett exempel
härpå är det nyligen inledda samarbetet i swahili med ett språkinslitut på Zanzibar.

3.3.1.4
SIDA:s utbildning till biståndsambassaderna samt övrig internutbildning

För
SlDA-personal och medföljande vuxna familjemedlemmar gäller samma principer för
utbildning som för biståndspersonal dvs. de skall ha tillräckliga kunskaper i
arbetsspråket, gärna även kunskaper i lokalspräk och en allmän förberedelse
inför arbetet i den nya miljön. Utbildningen i swahili är obligatorisk för stationering
i Tanzania och Kenya. T. o .m. hösten 1979 fick personal lill
biståndsambassaderna samma allmänna förberedelsekurs som biståndsarbetarna.
Sedan denna av utresande SIDA-personal kritiserats som för allmän och för lite
orienterad mot arbelel vid biståndsambassaderna infördes vid SlDA:s kursgård i
Uppsala särskilda åtta dagars förberedelsekurser för utresande till
biståndsambassaderna. Som komplement till förberedelseutbildningen anordnas
också individuella briefingprogram av varierande längd. Språkutbildningen före
utresa är liksom för biståndsarbetarna baserad på testresultat som ställs emot
en för varje tjänst upprättad språk-

Prop. 1980/81:117 25

profil.
Som regel deltar utresande SIDA-personal sedan i den ordinarie språkutbildningen
på Lövudden. Eftersom utbildningen omfattar SIDA-personal betraktas den
budgetmässigt som intemutbildning även om den till större delen genomförs av
verkets faltutbildningssektion. Budgeten för förberedelse för tjänstgöring vid biständsambassad
uppgår till 400 000 kronor och betalning sker via intemdebitering.

Utbildningen
står öppen även för utresande UD-personal och vuxna familjemedlemmar men
används endast i mindre omfattning av dem. Som skäl för detta har bl. a.
anförts att tiden för omstationering frän ett land till ett annat varit kort
och att mänga som omstationeras till biständsländer har tidigare u-landserfarenhet.

Inom
SIDArs övriga intemutbildning är det vid sidan av språkutbildningen inte så
mycket som görs med mälet att kunna förstå och arbeta i och med främmande
kulturer. Det mesta av utbildningen bedrivs i form av korta kurser och ämnen
som administrationen, svenska, kommunikation, muntlig framställning och
ledarutveckling dominerar. Två kurser behandlar utvecklingsroll och
biståndsmetodik. Därtill kan en kurs om konsultupphandling indirekt sägas
behandla frågor av vikt för samarbetet med u-länder. Annars förekommer u-landsrintiktad
utbildning mest inom den fackutbildning som anordnas internt av SlDA:s
sektorbyråer. Någon mer långsiktig yrkesutbildning för biständsadministratörer
som den i USA och Västtyskland finns ej. Det förekommer dock varje år att ett
antal personer får tjänstledighet med B-avdrag för att studera för arbetet
viktiga ämnen. Dämtöver lämnas vissa bidrag till litteratur för studier som
bedöms som angelägna för verket.

Språkutbildningen
inom SIDA sker dels via Vuxengymnasiet, dels via lärare som anställs pä
timbasis. Genom Vuxengymnasiet anordnas kurser i franska, spanska och
portugisiska som C-språk. Samarbete sker med UD ifråga om dessa kurser. Detta
är nödvändigt eftersom kravet på 12 elever per kurs annars inte alltid kan
uppfyllas.

Den
egna undervisningen vidtar på högre eller specialiserade nivåer, normalt efter
det atl elevema uppnått 2,5 enligt SIDA:s skala. Den kan vara upplagt på så
sätt att den innehåller två intensivveckor, sex eftermiddagspass (fyra timmars)
samt tjugo timmars enskild undervisning. Hämtöver finns enveckaskurser i t. ex.
förhandlingsfranska och förhandlingsengelska. Även dessa kurser sker i
samarbete med UD. Det material som används är normalt anpassat till
arbetssituationen och utgörs bl. a. av tidskrifter frän Afrika och artiklar om
afrikanska länder. Normalt ges bäde för- och eftertesl, och ibland förekommer
även större utvärderingar. Lärarna är timanställda och betalas enligt utländskt
lektorsarvode (150-160 kronor/timme inkl. LKP) eller per vecka för
intensivkurser (ca 5 500/2 veckor).

Intemutbildningsbudgeten
omfattar för 1979/80 1,04 MKr, varav 620 000 kronor för utbildning av
hemmapersonalen och 400 000 kronor för förberedelse för biståndskontorstjänstgöring.
Språkutbildningen svarar för 540 000 kronor varav 327 000 kronor går till
förberedelse inför u-landstjänst. Det totala antalet utbildningsdagar per
anställd har för samma period beräknats till i genomsnitt högst 10 arbetsdagar
eller 5 %.

Prop. 1980/81:117 26

3.3.2
UD:s internutbildning

Grundstommen
i UD:s internutbildning är den 12-15 månader långa utbildningen av nyanställda
handläggare. Antalet kursdeltagare år 1979/80 var 17, varav 3 internrekryterade
och 14 som valts ut bland över 1 000 sökande. Utbildningen är uppbyggd på
avvägda delar praktisk tjänstgöring, språkträning och kompletterande teoretisk
träning. Strävan är alt utforma den indviduella delen av utbildningen så, att
den kompletterar handläggarens tidigare utbildning och yrkeserfarenhet. Efter ulbildningen
skall dellagarna vara väl förberedda för tjänstgöring vid utlandsmyndighet.

Målet
för handläggamtbildningen är följande:

"Efter
genomgången utbildning bör handläggaren

D
kunna handlägga kommersiella, konsulära och administrativa ärenden samt
informationsfrågor

D
besitta goda kunskaper om Sverige, svensk förvaltning, svensk utrikespolitik,
handelspolitik, biståndspolitik och internafionell rätt

D
kunna formulera skriftliga rapporter och promemorior samt bereda och föredra
olika ärenden

D
känna till arkivets funktion samt behärska bokföring, kurirsändning, telex,
radio, chiffer och maskinskrivning

D ha viss kännedom om
internationell förhandlingsteknik

D
väl behärska engelska, ha god behandling av franska i tal och skrift samt om
möjligt även ha gmndläggande kunskaper i ett tredje språk, företrädesvis ryska,
spanska eller tyska

D vara informerad om
förhållandena i sitt kommande slaiioneringsland."

I
den övriga allmänna internutbildningen dominerar som pä SIDA kortare kurser i
förvaltningskunskap, skriftlig och munfiig framställning samt chefsutbildning
och samarbetsträning. Andra viktiga inslag i utbildningen är seminarier för
att följa upp utvecklingen inom olika områden av vikt för utrikesförvaltningen
som i t. ex. sjöfart, totalförsvar, handel samt inrikes-och utrikespolitik.

Personal
och medföljande makar som skall resa ut till u-land har möjlighet att genomgå förberedelseulbildning
i SIDA:s regi, men denna möjlighet används endasi i mindre omfattning. (Avsnill
3.3.1.4)

Tjänstledighet
med B-avdrag för vidare studier förekommer och enskilda personer kan fl gä
längre specialutbildning vid svenska och utländska universitet.

Språkutbildningen
är omfattande. Utrikesförvaltningen har av naturiiga skäl behov av ett myckel
stort antal språk och utbildning artangeras i olika omfång och med olika
ambitionsnivå i 33 språk. Intresset för rena lokalspråk uppges på gmnd av
arbetets karaktär inte vara sä stort. Nästan samtliga som arbetar inom UD
behärskar engelska väl, men det finns också etl behov av kunskaper i franska
och spanska. Nivån är dock generellt lägre och ytterligare utbildning anses i
många fall behövas.

UD
haregen undervisande personal (huvudsakligen i franska), men köper också i hög
grad utbildning från olika organisationer I huvudsak tillgodoses behoven på
följande sätt:

Prop. 1980/81:117 27

1. Inom
handläggarutbildningen, som innehåller

a. ca 70 timmar engelska
genomförda av Stockholms universitet

b. franska
antingen som en specialinriktad 20-poängskurs genomförd av

universitetet i Uppsala eller som B- eller C-språk i den kommunala vux

enutbildningens (Komvux) regi

c. en kortare kurs i
diplomatisk franska med lärare från UD

d. eventuell intensivkurs
i ytteriigare språk allt efter stationeringsort.

2. 1
den kontinuerliga .språkutbildningen, som är elt led i UD-personalens

fortbildningsprogram. Den omfattar för närvarande

a. franska
som B-gymnasiekurs i Komvux regi samt som poslgymnasial

kurs genom lärare som timanställs av UD

b. portugisiska som
gymnasiekurs i Komvux regi

c. ryska som poslgymnasial
kurs genom lärare timanställd av UD

d. spanska som
gymnasiekurs i Komvux regi

e. tyska som poslgymnasial
utbildning genom lärare timanställd av UD.

3. Specialkurser
(ofta intensivkurser) inför utlandsslationering eller förflytt

ning. Dessa varierar givetvis mycket ifråga om omfattning och inriktning.

Elt fiertal organisationer och förelag anlitas för undervisning. Som tidigare

nämnts samarbetar man med SIDA eller utnyttjar SIDA:s utbildning

på Lövudden när det gäller t. ex. portugisiska och swahili. Nägra har

deltagit i de intensivkurser i engelska och franska som anordnas av Umeå

universitet. Ofta är liden för förberedelser inför förflyttning kort. In

dividuella intensivkurser är därför vanliga. Man anlitar då i Sverige privata

språkutbildningsförelag och studieförbunden saml språkskolor i utlandet.

Andra
lösningar förekommer också. Två personer studerar t. ex. finska på tjänstetid.
Ett antal personer deltar i korrespondensuibildning via Hermods. Ca 30
personer stationerade utomlands studerar engelska via s. k. långdislansundervisning
anordnad av Uppsala universitet. Härutöver läser ca 20 engelska eller franska
vid universitet på kvällstid.

Omfattningen
av UD:s språkutbildningen är, som framgår av ovanstående stor. Totall dellog
under ht 1979 145 personer i de kurser som arrangerades i Stockholm inom UD,
därav 45 i Komvuxkurser och 15 i intensivkurser i samarbete med SIDA. Till de
145 skall också läggas dem som deltar i den språkutbildning som ingår i handläggarutbildningen.

Sammanlagt
deltog 424 personer dvs. 35 % av personalen i någon språkutbildning som
arrangerades inom eller genom UD under budgetåret 1978/79; 5 500
utbildningsdagar användes vilket motsvarar 4 per anställd. Budgeten för
språkutbildning omfattar ca 600 000 kronor för innevarande budgetår av en total
budget på 2 MKr. Antalet utbildningsdagar för övriga ämnen, exklusive handläggarutbildningen,
var 6 000 eller 5 per anställd.

3.3.3 Enskilda organisationer

Inom
missionen och övriga enskilda organisationer som Afrikagrupperna och UBV ser
man ofta hela kedjan av urval, utbildning, u-landsarbete och återföring som en
enhet. 1 Sverige finns grupper som på frivillig basis arbetar akfivt med att
stödja verksamheten i u-länderna och att informera om förhållandena där.

Prop. 1980/81:117 28

3.3.3.1
Afrikagrupperna och UBV

Inom
Afrikagrupperna (avsnitt 2.2.3) har bildats fackgrupper inom sjukvård, jordbruk
och pedagogik. Dessa grupper fungerar som en länk mellan den svenska
resursbasen och solidariietsarbetarna i u-land och medverkar vid den
yrkesmässiga förberedelsen före utresa.

Rekrytering
och utbildning börjar med en uttagning till urvalskurser. Under denna ges viss
information till de sökande. De som antas kallas sedan till ett Ivåveckors förberedelseseminarium
som ligger till grund för den slutliga uttagningen. Efter urvalskursen
diskuterar man individuellt med varje dellagare motiven för utresa och vederbörandes
möjligheter att göra ett bra arbete i u-land. Det förekommer alt man lackar nej
till kandidater men oftare att man gemensamt kommer överens om att en person
skall vänta med u-landsuppdrag tills han/hon hunnit skaffa sig mer mognad och
erfarenhet och/eller språk- och yrkeskunskaper. Afrikagrupperna anser själva alt
denna satsning på urvalsutbildning har varit lyckad. Sedan starten har cirka
150 personer deltagit. Utvärderingar som gjorts har varit mycket positiva. I
anslutning till varje förberedelseseminarium planeras också in en uppföljning
som föriäggs lill ett veckoslut några månader senare. Dessa träffar ägnas åt
fortsatta studier och planering inför ett eventuellt arbete i Afrika. För solidariletsarbetare
som har arbeiat klart men som väntar på språkutbildning och utresa anordnas s.
k. avstampsseminarier. 1 dessa går man igenom aktuell information om
tjänstgöringsländerna och ger praktiska råd och anvisningar inför utresan. SärskiW
vikt läggs också vid Afrikagruppernas behov av information från dem som
arbetar på fältet. Afrikagruppen sänder också regelmässigt personal inom hälsosektorn
till kursen i u-landshälsovård vid Uppsala universitet vilken till del
finansieras av SIDA. Man har goda erfarenheler av denna kurs. I u-land anordnar
Afrikagmpperna regelbundna möten och seminarier. Information om dessa möten
tillställs hemmaorganisationen. Brev och rapporter spelar för övrigt en viklig
roll i Afrikagruppernas informations- och utbildningsverksamhet.

Man
samarbetar i sin utbildningsverksamhet med folkhögskolor, men har anmält visst
behov av hjälp med enkla kursgårdsfaciliteter för förberedelseutbildningens
olika stadier.

Afrikagruppernas
språkutbildning omfatlar endasi portugisiska. Tidigare följde man SlDA:s
utbildning i detta språk, men har nu föriagl hela in-tensivstudiedelen lill etl
privat språkinslitut i Portugal, Centro Audiovisual de Linguas. Utbildningen
sträcker sig över åtta veckor, med fyra limmars undervisning per dag. Denna
kurs föregås normalt av självstudier i Sverige via vuxengymnasium och
studieförbund. Inom Afrikagmpperna är man inte helt nöjd med nuvarande
arrangemang. Bland annat anser man att antalet undervisningstimmar i Lissabon
är för litet och man försöker bygga ul undervisningen genom att i utbildningen
ta mer kontakt med portugisiska organisationer utanför Centro Audiovisual.

Afrikagrupperna
skulle ha velat utnyttja SlDA:s utbildning bl. a. i portugisiska mer än man
gör idag. Alt det inte blivit så beror dels på att SIDA endast kunnat erbjuda ströplatser
vid uppkomna vakanser och dels på att de volontärbidrag som utbetalas av SIDA
tidigare inte räckt till för att betala vad SIDA tar för deltagande i kurs. Man
valde därför alt flytta huvuddelen

Prop.
1980/81:117 29

av
språklräningen fill Portugal. Kursmaterialet för de inledande självstudierna
har dock utarbetats i samarbete med SIDA. Diskussioner pågår för närvarande med
SIDA om att ätemppta samarbetet med utbildning i portugisiska.

Inom
UBV (Utbildning för biståndsverksamhet) genomförs förrekryteringskurser med
spanska och latinamerikakunskap som huvudämnen. Medan förkurserna pågår söker
organisationen lämpliga arbeten för de aktuella volontärerna. Dessa kurser
utgör den gmnd från vilken den vidare utbildningen sedan planeras.
Språkutbildningen i spanska i vilken land- och fackutbildningen är integrerad
omfattar åtta veckors intensivutbildning i Sverige, för närvarande föriagd fill
Jakobsbergs folkhögskola, och nio veckor vid ett språkinstitut i Bolivia.
Språkutbildningen är utformad helt efter UBV:s egna behov och i stor omfattning
medverkar organisationens egna medlemmar som organisatörer och lärare.

3.3.3.2
Missionssamfunden

Utbildningsverksamheten
är inom de flesta missionssamfund omfattande. Utmärkande för denna utbildning
är dess religiösa förankring och betoningen av goda kunskaper i lokalspråk. I
likhet med de tidigare nämnda Afrika-gmppema och UBV har många missionssamfund
som mäl för utbildningen att låta deltagania få "spegla" sin
personlighet och sina förväntningar mot samfundets mäl och verksamhet men med
mer betoning på självurval. Man lägger stor vikt vid familjens roll under
vistelsen i u-land och medföljande vuxna familjemedlemmar deltar alltid i
utbildningen. Det är för övrigt vanligt att båda makarna sänds som jämbördiga
missionärer eller missionsarbetare. Vissa samfund samarbetar i utbildningen
nära med till missionen knutna folkhögskolor Delar av utbildningen föriäggs
också utomlands både av kostnadsskäl och för värdet av en tidig konfrontation
med en annan kultur. I stationeringslandet lar ofta mottagande kyrka på sig ett
ansvar för att utbildningen på plats fullföljs. Volontärer som sänds ut med volontärbidrag
från SIDA får som regel samma utbildning som övrig personal. Mänga sänder
regelbundet deltagare både till Sandöskolans 10-mänaderskurs och till kursen i u-landshälsovård
som anordnas av Uppsala universitet (avsnitt 4.2.3.1). Man har positiva
erfarenheter av bådadera och har med god behållning även kunnat sända personal
med mångårig erfarenhet av u-landshälsovård till den senare. Utbildningen inom
de i anlal u-landsstationerade fyra siörsta organisationerna skiljer sig i
uppbyggnad och omföng.

Inom
Svenska Missionsförbundet, skiljer man på personal med längtids-och
korttidsengagemang där det senare innebär en tidsbegränsad anställning, som
regel på 2 år.

De långtidsengagerade
kan vara pastorsmissionärer, sjukvårdspersonal samt administratörer, tekniker
och lärare m. fl. I gmppen korttidsengagerade ingär bl. a. volontärer.

Långtidsengagerad
personal fär utöver gmnd- och yrkesutbildning upp lill ett års
missionärsutbildning vid förbundets teologiska seminarium pä Lidingö. Tiden där
ägnas åt missionshistoria och missionskunskap och också ål språk och
förhållandena i u-länder. Huvuddelen av språkutbildningen

Prop.
1980/81:117 30

har
bibelutbildning, korta introduktionskurser, en u-landslinje med språkinslag på
en termin, och inlensivutbildning i engelska, franska och swahili. Även
pingstmissionen föriägger stora delar av sin språkutbildning utomlands, och
samarbetar med kristna språkskolor i England, Frankrike och Belgien. Lokalspråksutbildningen
är föriagd till stationeringsländerna. Den normala utbildningstiden för
utresande personal är ca elt år.

3.3.4
Industri och handel

Det
svenska näringslivet satsar relativt sett mindre på planmässig information och
utbildning inför u-landstjänsl än man gör inom bistånd, enskilda organisationer
och mission. Man använder sig i högre grad av individuella personalutvecklingsåigärder,
enstaka kurser och muntlig information där man kan finna den. Fördel stora
flertalet svenskar som reser ut i näringslivets tjänst beslår den allmänna
förberedelsen i några timmar eller högst några dagars information om
förhållandena i stationeringslandet. Informatören är som regel en person som
bor eller nyligen har vistats i landel. Informationen stöttas ofta av viss
litteratur som utlandspersonalavdelningen skaffat fram. Etl viktigt element i
denna briefing är de engelska Employment Conditions Abroad, på vilka många
företag prenumererar.

Inom
de flesta störte företag finns ett relativt stort utbud av språkutbildning,
ofta i samarbete med Komvux och studieförbund. Inom några förelag har man byggt
upp egna språkutbildningsenheler. I de små och medelstora företagen är
emellertid även språkutbildningen eftersatt visar en utredning som genomförts
av Exportrådet.'

Frågan
om förberedelseutbildning har dock fått ökad aktualitet genom olika inträffade
incidenter med rättslig efterföljd och med hemsändningar och brutna kontrakt till
följd. De fackliga organisationerna har därför börjat ställa krav på att
utresande personal skall få nägon form av organiserad utbildning eller
information. En arbetsgrupp har bildats mellan SAF, LO och PTK för atl
diskutera dessa frågor.

Under
senare är har SIDA också i enlighet med riksdagens beslut börjat ställa högre
krav pä att personal från företag som deltar i biståndsfinansierad verksamhet i
u-land skall väljas ut enligt SIDA:s kriterier för urval av biståndspersonal
och att de skall genomgå någon slags förberedelseutbildning inför uppdrag.
(Avsnitt 1.1 och 3.3.1.)

Inom
nägra företag med stora åtaganden i u-länder har förberedelsefrågorna på
senare tid uppmärksammals allt mer och viss utbildning förekommer i ökande
omfattning. LM har t. ex. genomfört ett omfattande utbildnings- och briefingprogram
inför sina stora engagemang i Saudi Arabien. Trots att svenska företag varit
verksamma där i många är kunde man inte finna någon lämplig utbildning i
Sverige, utan anlitade istället det brittiska briefingcentret Farnham Castle
(avsnitt 3.4.5). Ändra störte svenska företag anordnar nu också viss
"kulturutbildning" på upp till en vecka för utresande personal och
medföljande vuxna familjemedlemmar.

Svenska
exportföretag har också börjat samarbeta i u-landsutbildnings-frågor eftersom
man som regel varje företag för sig har för få utresande

Prop.
1980/81:117 31

föriäggs
dock utomlands till Frankrike, England och USA samt Costa Rica eller för
lokalspråk som kikongo och hindustani fill stationeringsländerna. Denna
språkutbildning kan ta upp till ett år. Hälsovårdspersonal går också tropikmedicinsk
kurs i Uppsala, London eller Antwerpen och i utbildningen ingår också viss
praktik vid sjukhus i stationeringslandet. De korttidsenga-gerades utbildning
omfattar en kortare allmän förberedelsekurs kombinerad med egna
litteraturstudier och språkträning under ca 3 månader beroende på förkunskaper.
Därtill kan viss kompletterande utbildning ges.

Örebromissionen
har en egen missionsskola med en 17 veckors akademisk utbildning (20 poäng)
under UHÄ:s överinseende. Budgeten för en sådan kurs uppgår till ca 80 000
kronor. Kursen omfattar bl. a. missionskunskap, kultur och u-landsfrågor,
psykologi och kunskapsöverföring, tropisk häl-solära och motorkunskap samt viss
språkutbildning. Huvuddelen av språkutbildningen ges separat under 6 månader
till 1 år i England, Frankrike och Brasilien. Till detta kommer också där så
behövs lokalspråksutbildning av samma längd. Missionskursen i Sverige är öppen
för deltagare utanför Örebromissionen, och genom att den står under UHÄ:s
överinseende är deltagarna berättigade till studiemedel. Efter ca tre år i u-land
bmkar Örebromissionen ge återkommande utbildning bl. a. för att samla upp erfarenheter
från fältet. Hittills har man haft en kurs med 30 deltagare.

Internationell kyrkotjänst
(International Church Service [ICSD ansvarar för rekrytering och utbildning
till Svenska Kyrkans Mission, (SKM), Evangeliska Fosteriandsstiftelsen (EFS)
och Lutherhjälpen. Man rekryterar kyrkoarbetare, lärare, hälsovärdspersonal,
tekniker, ekonomer etc. 1 den utbildning som ges ingår urvalskurser och
förberedelseutbildning av ungefär samma slag som de SIDA ger samt kompletterande
fackutbildning och en omfattande språkutbildning både i de stora europeiska
språken och i lokalspråk. Språkutbildningen omfattar främst engelska och
utresande missionspersonal sänds till Selly öaks College i Birminghamn. Man
utnyttjar inte enbart del senares språkutbildning som varit av ojämn kvalitet
utan även en Training and Missions Course. Normalt är alt en hel familj far till
Selly Oak och går på olika kurser. För barn finns möjligheler atl följa vanlig
skolgång. Vanligtvis tillbringar deltagarna en termin i England, men de som
behöver kan gå upp till tre terminer, vilket motsvarar elt läsår. För
utbildning i franska, spanska och portugisiska har olika modeller prövats med
privatundervisning i Sverige och intensivutbildning i Frankrike, Spanien och
Brasilien. Lokalspråkskunskaper betraktas som synnerligen viktiga. Ansvaret för
den utbildningen ligger huvudsakligen på mottagande kyrka, och den räknas som
ett led i anpassningen till de nya förhållandena. 1 swahili ges utbildning i 6
månader i Moshi i Tanzania. ICS har rekryterat elever frän Sandöskolan och har
goda erfarenheler av detta. Eleverna har dock problem med språkfärdigheter. SKM
har i samarbete med Uppsala Universitet arrangerat en rekryteringsfrämjande
och fackutbildande kurs för diakoner. EFS driver också missionsanknuten u-landsutbildning
vid sin folkhögskola Halland i Undersåker.

Pingstmissionen
rekryterar samma personalkategorier som övriga missionssamfund. Deras
utbildning i Sverige sker till största delen pä de till pingströrelsen knutna
folkhögskolorna Mariannelund och Kaggeholm där man

Prop. 1980/81:117 32

för
all kunna anordna adekvat utbildning. Genom att de utresande är få och ofta
skall till många olika länder har man svårt att ge en land- eller regioninrikiad
utbildning. En alltför generell förberedelse ses som mindre värdefull av
företagen. Samma svårigheter med för många länder och för oregelbundet
tillflöde av deltagare rapporteras för övrigt av både PA-rådet och ALl/RATI som
trots flera försök inte lyckats få igång en gemensam förberedelseutbildning för
näringslivet.

S/ifhr
därför tagit initiativ lill bildande av en grupp för u-landsut-bildningsfrågor
med dellagande av utbildare från de större svenska exportföretagen i avsikt
att åstadkomma störte samordning i dessa frågor.

Vissa
företag anlitar idag konsulter inom Sverige eller utomlands för genomförande av
förberedelseutbildning. Några företag har i samband med svenska biståndsinsatser
använt sig av SlDÄ;s förberedelseulbildning men denna har uppfattats som för
allmän och för lång i förhållande till sitt innehåll och ibland som väl
"indoktrinerande".

Förutsättningen
för att näringslivet skall kunna bli en regelbunden avnämare av
förberedelseutbildning är att den är tillgänglig på kort varsel, land- eller regioninrikiad
och upplevs ha betydelse fördel kommande arbetet.

Del
bör slutligen noteras att personal i ledande ställning inom företagen i ökande
omfattning bereds möjlighet att resa ut till det tilltänkta stationeringslandet
och informera sig om förhållandena där. Annars begränsas ofta utbildningen i u-land
till en planmässig introduktion och viss ekonomisk medverkan till
språkutbildning.

Företagens
språkutbildning är mer omfattande men varierar myckel från företag fill företag
i omfattning, uppläggning och genomförande. Det är dock svårt att få en
uppfattning om hur mycket av språkutbildningen som är inriktad pä personer som
skall på uppdrag i u-länder resp. i-länder och hur mycket som är del av
företagets ordinarie personalutveckling. För många företag är det dessulom så atl
omfattningen varierar från etl år till ell annal på grund av att kontrakt
slutförs och nya upprättas med andra länder. Vår företagsenkäi visar alt vid 18
stöne företag är engelska det klart dominerande språket även när del gäller
nuvarande utbildning., trots atl flera företag kräver goda kunskaper redan för
anställning. I de 18 företagen får drygt 200 personer varje år utbildning i
engelska inför u-landsuppdrag, dvs. ca hälften av dem som rekryteras inom dessa
företag. Spanska tycks komma därnäst med ca 50, därefter portugisiska med ca 40
och franska med ca 30. Företagens hela språkutbildning har betydligt stöne
omfattning än vad ovanstående siffror visar. Över 1 000 personer i de
undersökta företagen lär t. ex. undervisning i engelska.

De
kostnader som budgeteras för språkutbildning av företagen uppgår till över 5 MKr.
Det har i vissa fall varit svårt att fh fram uppgifter om detta på grund av en
långt gående decentralisering inom vissa koncerner. Budgetarna varierar från O till
ca 1 MKr, kostnader för föriorad arbetstid ej inräknade, och de största
företagen svarar för stöne delen av det totala beloppet. Ett företag har
angivit att det principiellt avsätter 20000 kronor för språkutbildning per
utresande person.

Emellertid
bekostar samhället en minst lika stor del av företagens organiserade
språkutbildning. Tolv av förelagen utnyttjar studieförbunden och

Prop.
1980/81:117 33

genomför
studiecirklar i språk delvis på betald arbetstid. Tre företag använder sig
dessutom av den kommunala vuxenutbildningen för gymnasiekurser i framförallt
franska och spanska, likaså delvis pä betald arbetstid eller i direkt
anslutning till arbetstiden. 1 det antal personer som följer språkkurser inom
företagen ingår därför även sädana som följer studieförbundskurser eller
kommunala vuxenutbildningen i företagens regi.

Några
företag har egen språkutbildning i den meningen att de har språklärare
anställda. Tre av dem som ingår i undersökningen har hel- eller
deltidsanställda lärare och ytterligare tvä har regelbundet timarvoderade lärare.
Samtliga dessa ca 25 lärare är väl kvalificerade för sina uppgifter. De har för
det mesta akademisk utbildning och har det språk de undervisar i till sitt
modersmål. De känner företagsmiljön och utnyttjas därför också som översättare
och spräkkonsulter.

Vissa
företag använder sig av olika slag av språktest bäde för anställning och för
utbildningsplanering. Testen utgörs av allt frän informella intervjuer till formaliserade
skriftliga och muntliga prov för nivågruppering och annat slag av pedagogisk
planering.

För
övrigt utnyttjar företagen flera av de språkutbildningsföretag som finns i
landet, framförallt när det gäller enstaka personer i ledande ställning. För
chefspersonal används också utbildningsmöjligheter utomlands. Äv de ca 200
personer som flr språkutbildning i engelska för u-landsuppdrag går ca 25 på
kurser i England. Dämtöver följer ca 10 personer undervisning i vardera
franska, spanska och portugisiska. Både svenska och utländska spräkutbildningsföretag
anlitas.

Behovet
av olika lokalspråk anses vara litet. Två företag har nämnt ett behov av
kunskaper i arabiska, tvä i vietnamesiska. De säger också samtidigt att
intresset bland medarbetarna att lära sig dessa språk inte är särskilt stort. Detta
beror sannolikt på att den tid som de har till sitt förfogande inte betraktas
som tillräcklig, och atl de normalt anser att de klarar sig med engelska i
arbetet. Dessa företag har också angivit engelska som första språk och arabiska
resp. vietnamesiska i andra hand.

3.3.5
Militär FN-perso na I

Utbildningen
av personal till FN-bataljonerna varar i tre veckor för officerare och i två
veckor för övriga anställda. I utbildningen ingår bl. a. FN:s regler för
fredsbevakning. Efter inkallelse och i samband med avfärd tillkommer ytteriigare
en vecka med tyngdpunkten lagd pä landkännedom med bl. a. den historiska,
kulturella och politiska bakgrunden till situationen i landet. Utbildningen ges
vanligtvis av befäl förtrogna med landel samt ett mindre antal inkallade
föreläsare. Under utlandstjänstgöringen erbjuds bl. a. språkutbildning pä
fritid. Under vinterhalvåret deltar omkring 30 % av personalen i denna, under
sommarhalvåret avsevärt färte.

I
enlighet med Sveriges utfästelser att hålla två bataljoner i beredskap -
inklusive eventuella bataljoner i tjänst - utbildas ärligen 1 380 man i två omgångar.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 117

Prop. 1980/81:117 34

Observatörer
till Mellanöstern, Kashmir och Korea får särskild utbildning i samarbete med
den finska arméns FN-avdelning. Utbildningen, United Nations Mililary Observer Staff
Officer Course, anordnas höst och vår i resp. Finland och Sverige med 70 dellagare
i varje omgång. Totall deltar från Sverige drygt 40 per år. Kursen drivs helt
på engelska. Den varar en månad och har en klar länderinriklning. Såväl civila
som militära lärare hämtas frän de nordiska länderna. Kursen bedöms mycket
positivt av arméstabens FN-avdelning- de nordiska observatörerna anses av
många vara bättre förberedda än andra länders vars personal icke har tillgång
till motsvarande utbildning.

Utbildningen för
katastroftjänst är för närvarande kort, en vecka i form av ett katastrofspel.
Avsikten har snarast varit att sammanföra gmppen kring en relevant övning och
att klargöra rollen. En mer omfattaiide utbildning kommer alt utarbetas, men
detta är förenat med stora problem eftersom man på förhand varken känner till
arten av katastrof, språkområde eller land. För dem som hitintills sänts ut på
uppdrag har 1-2 dagars lan-dorieniering anordnats utomlands i samband med
uppdraget.

Arméstabens
FN-avdelning undersöker för närvarande möjligheten att etablera ett
utbildningscenter för militär FN-tjänst föriagl till nägot regemente eller
eventuellt en kursgärd. Den sammanlagda utbildningsvolymen i Sverige är omkring
2 6(X) manveckor per år.

3.4 Andra länders utbildning för u-landsarbete

Industriländer
som lämnar bistånd eller har andra former av kulturellt, tekniskt och
ekonomiskt samarbete med u-länder ger som regel någon form av förberedelseulbildning
för utresande personal och ofta också medföljande makar. I det följande lämnas
en kortfattad översikt över något av den utbildning som sker med statlig
medverkan i de nordiska länderna samt i Frankrike, Holland, Kanada, Storbrittanien,
USA och Västtyskland.

3.4.1
De nordiska länderna

De
nordiska biståndsorganens utbildningsverksamheter är varandra ganska lika.
Delta beror till del på att den allmänna synen på personalbistånd och förberedelsefrägorna
är relativt lika och ocksä på att man kunnat enas om en gemensam målsättning
för utbildningsverksamheten. (Uppsala Statement bil 1.) Uppbyggnad av
utbildningsverksamheten har i alla fyra länderna skett parallellt och utbytet
av information och idéer har tidvis varit livligt. Det förekommer ett
regelbundet utbyte av kursplaner och material och framförallt i språk har man
sänt kursdeltagare till varandras kurser. Ungefär en gång om året brukar hållas
en nordisk utbildningskonferens för ömsesidig information och utbyte av tankar
och idéer samt för uppföljning av gemensamma projekt. De konkreta
samarbetsprojekten har emellertid varit fä. Språktestet i engelska har
utarbetats av en nordisk testgmpp och används i alla fyra länderna. Även i
franska, spanska och portugisiska har test utarbetats i huvudsak av SIDA, men
i samarbete med övriga länder. Ge-

Prop.
1980/81:117 35

mensamt
har de fyra nordiska länderna också köpt in och pedagogiskt bearbetat ett
omfattande videomaterial frän Tanzania.

3.4.1.1
Danmark

Det
danska biståndsorganet Danidas utbildning av biståndsarbetare är obligatorisk
för alla bilaterala experter och biträdande experter inom FN-systemet som
skall resa ut för första gången. De som tidigare gått den allmänna förberedelsekursen
kan fl gå den om de tar nytt u-landsuppdrag. Danida lägger vikt vid att
medföljande makar gär samma utbildning, vilket 75 % av dem gör. Kursdeltagama
får ersättning för mistad arbetsförtjänst och hemarbelande makar får bidrag
till barnpassning.

Antalet
danskar i bilateral eller multilateral tjänst 1979 var 465 personer och de som
under samma år genomgick utbildning i Danidas regi var 136 personer, varav 92
experter och 44 medföljande makar.

Liksom
SIDA:s utbildning omfattar den danska praktisk information före utresa, en
orienteringskurs och språkutbildning samt, i vissa fall, kompletterande
fackutbildning. Den praktiska informationen lämnas så snart en kandidat blivit
godkänd av mottagariandets myndigheter. Som regel ges den individuellt vid
besök på Danida eller bara per brev eller telefon. Orienteringskursen är tre
veckor lång och syftar till att ge deltagarna ökad insikt i
utvecklingsländernas situation och att förbereda dem på de samarbets-och
anpassningsproblem de kommer att ställas inför under vistelsen i landet och i
arbetet tillsammans med människor med främmande kulturmönster. På varje kurs
finns som regel deltagare som skall till många olika länder. Tyngdpunkten i
utbildningen ligger därför mest på att ta fram och belysa problem och
förhållanden frän många olika håll för att ge deltagarna störte medvetenhet och
självständighet inför det nya och främmande de kommer att möta.
Språkutbildningen bygger pä varje persons testresultat. Den är obligatorisk för
alla som inte uppnår för arbetet uppställd målprofil. Utbildning i engelska
sker vid Danidas kurscenler, medan den i franska, spanska och portugisiska är
av så liten omfattning att den brukar anordnas individuellt eller på något
privat språkinstitut. Utbildningstiden i engelska varierar från en till sex
veckor. Medföljande makar får högst tre veckor. Utbildning i swahili är
obligatorisk för experter till Tanzania och den ges vid den danska fredskårsorganisationens
kursgärd, Usa River i Tanzania. Experter till Kenya som önskar swahili kan få
sådan utbildning på plats. Danida kan vidare låna ut text- och bandmaterial för
ytteriigaife 8-10 lokalspråk och har en gång anordnat en sexveckors
intensivkurs i bengali för experter till Bangladesh. Kompletterande
fackutbildning kan ges på individuell basis, normalt dock inte längre än tvä
veckor.

Danida
har ett kurscenter ca 50 km norr om Köpenhamn med plats för ca 40 deltagare.
Kurscentret är väl utrustat med bibliotek, språklaboratorium, video och
bildmaterial. För orienteringskurserna är tre kursledare anställda, varav en
samtidigt är chef för centret. För engelskundervisningen har man två utländska
lärare. Hälften av personalstyrkan är fast anställd och hälften på ivåårskontrakl.
Därutöver används på varje orienteringskurs tio till femton personer som
föreläsare och till engelskutbildning inkallas efter behov ytteriigare lärarkrafler.

Prop.
1980/81:117 36

Bilaga
2

Utdrag ur U-landsutbildningsutredningens betänkande (SOU
1980:33) Utbildning för uppdrag i U-land

7 Utredningens förslag

7.1 Översikt över utredningens förslag

7.1.1
Bakgrund

Sveriges
kontakter med länderna i den tredje väriden har sedan 1960-talet blivit mer
mångsidiga och ökat i omfattning. I takt härmed har det svenska samhället
tillförts kunskaper av betydelse för medvetandet om det ömsesidiga beroendet
mellan industri- och utvecklingsländer. Mänga uttalanden från statsmakterna,
nya samarbetsorgan och utredningar som t. ex. konsultexportutredningen vittnar
om ett intresse för en bredare u-landspolitik och för nya former av samarbete.
Detta motsvaras också av en önskan från många u-länder om nya former av svensk
medverkan i utvecklingsprocessen med bland annat insatser av näringsliv och stafiiga
myndigheter. Biståndet har skapat good-will. Den svenska solidaritetspolitiken
och frånvaron av större koloniala engagemang är faktorer som i många u-länder uppfattas
positivt. Det bör finnas goda förutsättningar för vidare insatser i u-länderna
från svensk sida.

Insatsen
av svensk personal i u-länderna och vid mellanstatliga organ är omfattande. Den
uppgår till omkring 6 (XX) anställda jämte 3 (X)0 medföljande vuxna och 4 500
barn som för näringslivets, enskilda organisationers, biståndets eller olika
departements och myndigheters räkning stationeras i u-länder för perioder över
ett år (kapitel 2). Därtill kommer en styrka på 1 100 man militär FN-personal.
Insatsen i form av personal, som arbetar med u-länder i Sverige och sådana som
utför kortare uppdrag i u-länder, kan icke preciseras, men antalet berörda
personer uppskattas till minst 20 000. Antalet u-landsstationerade har ökat
markant under 60 och 70-talen, främst på gmnd av ökningen i svenska bilaterala
och multilaterala biståndsinsatser och näringslivets aktivitet i några av de oljeproducerande
länderna. Personalinsatserna i de fattigaste länderna beror till en viss del
pä att SIDA allt oftare ger företag och organisationer i uppdrag att genomföra
biståndsinsatser. Sammantaget har företagen fördubblat sina personalinsatser i
u-länderna på fem år och svarar nu för halva antalet stationerade. Någon prognos
för framtiden är icke möjlig att ge, men inget antyder att personalinsatserna
skulle minska radikalt inom de närmaste åren (avsnitt 6.3).

Ökningen
i antalet arbetstillfällen för svenskar i u-länderna har dock icke motsvarats
av efterfrågan på u-landsarbete frän svenskar. Tvärtom har flera företag,
enskilda organisationer och SIDA betonat att det är svårare att re-

Prop.
1980/81:117 37

krytera
idag än för tio år sedan (avsnitt 6.4). Bland centrala problem nämns att
medföljande maka eller make måste lämna sitt arbele och sällan kan beredas
arbete på den nya bostadsorten, bekymmer för barnens skolgång och vanan vid en
hög levnadsstandard med välordnade förhållanden. Oro över säkerhetsproblem,
politiska och sociala förhållanden och varuknapphet i vissa länder bidrar. Till
en del är detta en attitydfråga. Men tillgången på kvalificerade kandidater
reduceras också starkt med ökande krav på nya språk parat med det svenska
samhällets anglophona inriktning. Detta har medfört svårigheter atl rekrytera
personal till andra språkområden. Inom samarbetet med u-länder har också börjat
efterfrågas personal med yrkeskunskaper för vilka ingen motsvarande utbildning
finns i Sverige (avsnitt 6.5.2.3).

Arbete
i främmande miljö är heller icke problemfritt (kapitel 5). För alt kunna
föreslå lämpliga utbildningsåtgärder har vi företagit en probleminventering
med avseende på svenskars arbete och liv i främmande miljöer. Resultatet är
positivt i så måtto att de flesta synes behärska sin situation och uppleva
tillfredsställelse i arbetet. Intet tyder heller pä att svensken fungerar sämre
än andra i-landsmedborgare. Höjs ambitionsnivån blir resultatet ett annat: I
karikatyr kan man säga att mänskliga samarbets-, kommunikations- och
umgängesproblem är så vanliga att de uppfattas som normala och undanträngs. Endasi
toppen på isberget syns i form av öppna konfrontationer eller från endera sidan
avbmtna kontrakt. Problem med den egna eller familjens anpassning, praktiska
frågor säsom bostad, skolgång etc. är icke heller ovanliga. Bristande
språkkunskaper, framför allt i de lokala språken sätter gränser för många
utlandssvenskars arbetseffektivitet och sociala umgänge. För mänga familjer
resulterar del i en social isolering och handlingsföriamning. Det framgår vidare
att svensk yrkesutbildning och praktik icke alltid svarar mot arbetsuppgiftens
krav. Avvikande klimat, jordarter, materialtillgång, lokala bestämmelser är
uppenbara problemkällor. Mer allvariigt är troligen förekomsten av en etnocentrism
i yrkestänkandet -många är inle medvetna om i hur hög grad svenska tekniska
lösningar, produktionssätt och arbetsmetoder är ett resultat av miljö,
samhällssystem och värderingar.

Sammantaget
leder dessa problem inte bara lill enstaka stora problemprojekt som når tidningarnas
framsidor, utan till en allmänt sänkt effektivitet. Dämtöver skadar de allvariigt
utbytet över kullurgränserna. Vi är övertygande om att dessa problem till en
del kan undvikas genom en bättre rekrytering och utbildning.

På
kort sikt är en förbättrad rekrytering och utbildning inför utresa viklig. Bland
framträdande svagheter som bör åtgärdas (avsnitt 6.5.1) har vi noterat följande:

(a) Beslut om anställning och utresa gmndas i mänga
fall pä otillräcklig information. Den antällde får veta för lite om arbete,,
miljö och levnadsomständigheter och arbetsgivare underiäter ofta att inhämta
information om motiv och andra förhållanden som kan påverka situationen för
båda parter. Resultatet är en mindre god rekrytering och att det förekommer att
anställda känt sig lurade.

(b) Endast ca hälften av alla utresande får någon
systematisk förberedelseutbildning. Den utbildning som förekommer framför allt
inom det svenska näringslivet tar ännu i mindre omfattning hänsyn till att
arbetet

Prop. 1980/81:117 38

skall
bedrivas i främmande kulturer. Medföljande familjemedlemmars utbildningsbehov
försummas.

(c)
Slutligen är den utbildning som ges behäftad med avgjorda svagheter Genomgående
är den för svagt inriktad på framtida värdland och arbete. Språkundervisningen
lämnas till ett för sent stadium med onödigt stor andel intensivspråksundervisning
och lokalspråken undervärderas av flertalet organisationer. Detta är kostsamt
och ineffektivt. Behovel av kompletterande fackutbildning, information om
arbetet före utresa och inskolning pä orten, t. ex. genom överiappning med
företrädare, försummas ofta.

Framför
allt de företag och organisationer som har egen utbildning är medvetna om dessa
problem och söker lösa dem, vilket dock försvåras av vissa omständigheter
(avsnitt 6.5.1.2). Den främsta är att utbildningsutbudet är spritt på så många
händer att ingen har underiag för erforderlig specialisering. Utbildningen
kräver en sådan specialisering och variationsrikedom att den, väl genomförd,
blir alltför kostsam för en enskild arbetsgivare. Bland dem, som erbjuder en
allmän förberedelseutbildning, tvingas man sammanföra 5-15 personer representerade
3-10 destinationsländer i olika världsdelar. Atl lägga fokus pä
destinationsland och arbetsuppgifter blir svårt. 1 språk är förhållandel
likartat, valet står ofta mellan kostsam intensiv språksundervisning med 1-2
personer per lärare eller ingen alls. Andra bidragande orsaker är de korta
tidsfristerna mellan anställning och utresa, atl kunnandet är spritt på mänga
händer och därför svåråtkomligt samt att många av de berörda organisationerna
fortfarande är bristfälligt internationaliserade. Det är inte sällan lättare
att göra karriär vid hemmaorganisationen, och stora åsiktsskillnader om
personalfrågor förekommer ofta mellan utlandspersonal och hemmarorganisationen.

På
lång sikl aren fortsall internationalisering av utbildningsväsendet troligen
den effektivaste åtgärden. Bland centrala problem (avsnitt 6.5.2) framstår
språkens svaga ställning inom nästan all yrkesutbildning samt etl, med tanke på
utlandsarbetsmarknadens storiek och betydelse för Sverige, väl etnocenlriskl
innehåll. På högskolan ingår språkundervisning i endasi elt fåtal yrkeslinjer
och utländsk facklitteratur förekommer sällan annat än på engelska. Vidare
synes målen för högskolans internationalisering icke tillräckligt klart beakta
utbildning för utlandstjänst. De särskilda international iseringsanslagen
torde ha fält större effekt om en större andel hade tilldelats enskilda stora
projekt.

Vad
beträffar den biständs- och katastrofutbildning som äger rum på Sandö har vi
måst konstalera att vi icke finner den vara motiverad längre. Konstruktionen utbildning
som värnplikisalternativ förutsätter relativt unga deltagare och tillgången på
tjänster för dessa är sämre än ursprungligen förväntat. Resultatet har blivit
att få kommit ut I u-landsarbete (14 % av tidigare elever) och då vanligen
efter väntetider på 5-6 år. Detta har i sin tur medfört pedagogiska nackdelar.
Till utbildningens försvar har anförts att den utgör den enda systematiska
utbildningen av sin art för att långsiktigt påverka resursbasen. Vi konstaterar
dock att även av de första årskullarna har icke mer än omkring 25 % av eleverna
kommit ut i u-landsarbete. Dess re-sursskapande effekt har således icke varit
stor (avsnitt 4.7,6.5.2.4 och 7.3.3).

7.1.2
Förslagets huvuddrag

För
att möta ovan anförda utbildningsproblem föreslår utredningen att en stiftelse
upprättas under utrikesdepartementet med uppgift att verka för en förbättrad
utbildning för u-landsljänst och därmed också för en förbättrad rekrytering.
Genom stiftelsens försorg ställs utbildnings- och rådgivningsresurser till
förfogande för alla de arbetsgivare och organisationer som är ansvariga för
svensk personal utomlands. Stiftelsen skall driva två institutioner, nämligen
en för rådgivning och landinriktad förberedelseutbildning inför u-landstjänst (u-landscentmm)
samt en grundläggande språkutbildning inför u-landstjänst (språkenheien). Det
yttersta ansvaret för alt utresande personal och familjemedlemmar ges en god
förberedelse bör dock även i fortsättningen åvila resp. arbetsgivare.
Stiftelsen styrs av sina huvudintressenter: stat, företagsamhet och enskilda
organisationer. Dess arbete finansieras genom dels statsbidrag, dels avgifter.
Den bör förfoga över medel föregen kursutveckling och för att finansiera
pedagogisk utveckling och studier inom sitt intresseområde. Stiftelsen skall
samverka med UHÄ för atl främja högskoleutbildningens anpassning till den
internationella arbetsmarknadens behov.

UD

Huvudintressenter

Stiftelse

--..

U-lands-centrum

Spr ä kenhet

U-landscentret, vilket
förordas bli föriagl lill Stockholm-Uppsala området, skall erbjuda och meddela landinriktad
förberedelseutbildning enligt överenskommelse med resp. arbetsgivare. Centret
skall utöver fasta kurser vara berett anordna skräddarsydda kurser och enskilda
studieprogram med kort varsel och allmänt ställa sitt kunnande och sina
resurser till förfogande. Det skall vidare kunna ge råd lill företag m. fl.
angående förberedelser för flyttningar till och uppdrag i u-länder. Syftet med
verksamheten skall vara att underiätta arbetsinsatsen i landet och bidra till
anställdas och medföljande familjemedlemmars sociala anpassning. Då detta är
både av nationellt intresse och elt arbetsgivarintresse, föreslås att
kostnaderna fördelas på ett administrativt enkelt sätt mellan stat och
arbetsgivare. För den senare kategorin bör detta huvudsakligen ske i form av
deltagaravgifter.

Språkenheten,
vilken förordas bli föriagd till Sandö, skall i första hand meddela för
utresande personal jämte familjer anpassade inlernalkurser i språk upp till
högst gymnasienivå.' Villkor för deltagande skall vara att utresa är så nära
förestående att samhällets normala språkutbildning inte är tillräcklig.
Eftersom utbildningen i delta fall är att betrakta som en komplettering av
tidigare skolutbildning och av nationellt intresse bör den vara avgiftsfri.
Arbetsgivaren förutsätts betala kost, logi, resor och eventuella löneförmåner
för deltagarna. Språkutbildningen till högre nivå än 3 och
arbetsspråksundervisning föreslås organiserad och finansierad av arbetsgivaren.

'
Eller ungefäriigen nivå 3 på SIDA:s femgradiga spräkiestskala.

Prop. 1980/81:117 40

På
sikt skall stiftelsen, genom sina bägge institutioner, även åta sig uppgifter
av kontakt- och förmedlingskaraktär. En sådan är att samla upp erfarenheter
både i Sverige och utomlands och att vara kontaktpunkt mellan utbildare inom
organisationer, myndigheter och företag som sänder ut personal. Den bör
därigenom kunna bidra till en fortsatt internationalisering av de företag och
organisationer som svarar för svensk personal utomlands.

Utredningen
framför vidare vissa allmänna rekommendationer till arbetsgivare m. fl.
angående rekrytering och urval av personal och om den utbildning och
information som bör ges inför u-landstjänst.

n
Företag och organisationer som rekryterar stora delar av sin personal internt,
bör lägga större vikt vid dessa frägor redan vid rekryteringen till arbetet i
Sverige. Språkkunskaper, internationell medvetenhet och villighet alt ta arbele
utomlands bör tillmätas mer vikt än vad som nu sker.

D
Större vikt bör läggas av de flesta arbetsgivare vid att kandidater till u-landsarbele
får korrekt och relevant information innan beslut om anställning eller utresa
fattas. Detta kan bl. a. ske genom s. k. rekryteringsutbildning. Framförallt
för organisationer med extern rekrytering är detta ett verksamt sätt att
förbättra rekryteringen och minska risken för senare problem. En tidig kontakt
medger också att intresserade, men ännu inte fullt kompetenta personer, kan
upplysas om sina möjligheter och brister. Personer med otillräckliga
språkkunskaper bör normalt hänvisas till på hemorten tillgänglig utbildning
eller en u-landsanpassad korrespondensundervisning. Riktig information före konlraktsskrivning
är elt rimligt krav från den anställde - jämförbart med rättigheter såsom i
förväg fastställda lönevillkor Kunskaper i lokala språk bör mer än vad som
hitintills skett uppmärksammas som merit vid anställning och lönesättning
(avsnitt 3.4.6).

D
De möjligheter som står till buds att underiätta arbete och social anpassning
via utbildning före utresa bör utnyttjas. Väridsvid erfarenhet pekar på att
personal som arbetar över språk- och kulturgränser kan öka sin effektivitet och
främja sin anpassning genom olika former av utbildning. Detta gäller inte bara
språk, vilket är allmänt accepterat, utan även för värdlandet specifika
yrkeskunskaper, arbetsmetoder m. m. samt överhuvudtaget för kunskaper om landet
och dess folk. Utbildningen bör gälla all personal jämte familjemedlemmar, inte
bara chefspersonal.

D
Det kan vara fördelaktigt att dela denna utbildning mellan Sverige (ev. annat
i-land) och värdlandet. Intresse för fortsatta studier i värdlandet bör
uppmärksammas och stödjas. En möjlighet är att medel ställs till ambassadernas
förfogande för att stödja lokal studiecirkelverksamhet. Samtidigt är det
viktigt alt en utbildning i värdlandet inte får former som ytteriigare ökar den
u-landsstationerade svenskens beroende av svensk organisation och svensk gmpptillhörighet.

D
Arbetsgivare bör medverka till att hemvändande personers erfarenhet utnyttjas
inte enbart inom den egna organisationen, utan även nationellt. Denna
återkoppling av erfarenhet är en fömtsättning för de föreslagna institutionernas
verksamhet.

Prop.
1980/81:117 41

De
av utredningen föreslagna institutionerna avses underiätta för arbetsgivare
och rekryterande organisationer att följa dessa rekommendationer.

Vad
beträffar långsiktig utbildning förordar vi konkret att den av oss föreslagna
stiftelsen samverkar på lämpligt sätt i fördelningen av de särskilda internationaliseringsmedlen
inom UHÄ. Detta bör säkerställa ett utnyttjande av stiftelsens erfarenhet av
ändamålsenligheten av svensk högre yrkesutbildning vid utlandstjänst. Vi
stöder vidare en fortsatt internationalisering av högskolan. Därvid bör dock
arbetsmarknadsperspektivet betonas starkare än vad som hitintills har skett.
Språkens ställning, och särskilt då andra språk än engelska på yrkesutbildningslinjerna
bör särskilt beaktas. Vi föreslår vidare atl en slörre andel av de särskilda
internationaliseringsmedlen reserveras för uiveckling av enstaka större kurser
inom särskilda bristområden.

Vi
förordar också en ökad användning av stipendier och forskningsanslag m. m. för
studier i u-/änder eller över för u-länder relevanta problem.

För
den händelse beslut fattas om en ny fredskår föreslår vi en för denna och för
intresserade volontärer från enskilda organistioner sammanhållen utbildning. Vi
vill genom värt förslag framhäva fredskårstjänstens karaktär av utbildning för
internationell tjänst och för en informatörsroll i Sverige. Enligt förslaget
kan fredskårsutbildning och fredskårsljänst ses som delar av något större som,
utöver fredskårsuppgiflen, även fyller ett långsiktigt svenskt behov av
resursbasutveckling. De formella ulbildningsdelarna i Sverige föreslås föriagda
till Sandö. Utbildningen kan antingen ske i fredskårens regi eller för
fredskåren I den föreslagna stiftelsens regi. I bägge fallen förutsätts
utbildningen finansierad av fredskårs- och volonlärmedel.

Ulredningen
föreslär vidare alt den katastrof- och biständsutbildning som nu bedrivs vid
biståndsutbildningsnämndens skola på Sandö och som kan genomgås som alternativ till
värnplikt gradvis avvecklas. Utredningen finner inga starka sakskäl som talar
för att ersätta det alternativ till värnplikt och vapenfriutbildning som
således skulle bortfalla med ett nytt Internationellt eller u-landsinriktat alternafiv.
För den händelse statsmaklerna finner ett sådanl önskvärt skisseras dock en
länkbar modell. Icke heller denna är emellertid fri från invändningar.

Ovanstående
förslag kan förverkligas genom omvandling av existerande nämnder och
institutioner med tillägg av en enhet för land- och region-utbildning.
Utredningen föreslår således alt stiftelsen samt dess enhet för språkutbildning
och u-landscentmm inrättas genom omvandling av den nuvarande
biståndsutbildningsnämnden och dess skola för biständs- och kataslrofutbildning.
Tillkomsten av u-centret balanseras av att SIDA kan överföra en del av sina
nuvarande kurser till stiftelsen och som följd härav bör kunna upphöra med en
av sina kursgårdar.

Synpunkter
på genomförandet avges i avsnitt 7.5.

Preliminära
beräkningar visar att de i betänkandet föreslagna ätgärderna skulle kunna
rymmas inom nuvarande anslag för biståndsutbildningsnämnden, även om
utbildningskostnaderna för en ny fredskår medräknas.

Prop.
1980/81:117 42

Särskilda yttranden

1.
Av Torgil Ringmar, SIDA

Den
biståndspolitiska utredningen (BPU) framhöll i sitt betänkande (SOU 1977:13)
att utbildning med syfte att förstärka och öka den svenska resursbasen för
insatser i u-länderna hittills varit av otillräcklig omfattning. Föreliggande
utredning ger i kap. 4 några exempel på sädan utbildning, som bedrivs vid
svenska universitet och högskolor, inom studieförbund, vid folkhögskolor och i
vuxengymnasier. Utredningen räknar också verksamheten vid Sandöskolan i
Kramfors som en del av den långsiktiga utbildningen för arbete i u-land.

Vad
gäller högskolorna och Sandöskolan redovisar utredningsmannen ett anlal
genomförda undersökningar och egna studier. Han konstaterar bl. a. att av de
agronomer som sedan 1969 gått kursen i tropiskt lantbruk vid
lantbruksuniversitetet har 8,4 % kommit ut i u-landstjänst. Studierna av Sandöskolan
har visat alt av de elever som under de sju första åren utbildats vid skolan
har i genomsnitt 16 % erhållit tjänst i u-land (av den första årskursens elever
32 %).

Utredningsmannen
föreslår, bl.a. av kostnadsskäl, alt den nuvarande verksamheten vid Sandöskolan
avvecklas. Någon bedömning av kostnaderna i förhållande lill del kvantitativa
resultatet i fråga om andra delar av den långsikliga u-landsutbildningen, t.
ex. av agronomer vid lantbruksuniversitetet, har utredningsmannen Inte gjort.

Utbildningen
vid Sandöskolan är en verksamhet med effekt på lång sikl. Den är alt anse som
en grundläggande och förberedande utbildning för kommande biståndsarbetare.
Därmed utgör denna utbildning den hittills mest omfattande och målmedvetna
insatsen i vårt land för att på ell tidigt stadium påverka den svenska
resursbasen.

Utifrån
säväl BPU:s som utredningsmannens bedömning av det angelägna i att utöka och
förbättra den långsiktiga utbildningen för u-landsarbete kan jag inte stödja
hans förslag att den nuvarande verksamheten vid Sandöskolan skall avvecklas.

Jag
delar utredningsmannens uppfattning alt fredskårs- och volontärverk-samheten
fyller ett långsiktigt utbildningsbehov vid sidan av att vara en viktig del av
det samlade biståndsarbetet. Eftersom verksamheten pågätt sedan mitten av
1960-talet kan den dock inte betraktas som något fillskott i ansträngningarna
att förbättra den långsiktiga u-landsutbildningen.

Utredningsmannen
redovisar i det inledande avsnittet av kap. 3 en för-

Prop.
1980/81:117 43

ändrad
efterfrågan av personal för u-landstjänst. Mot tidigare dominans för högutbildad
personal har under de senaste åren kollektivansluten personal i allt högre grad
börjat efterfrågas, bl. a. som ett resultat av en stigande svensk byggexport,
fackligt bistånd och svensk industrietablering i u-länder. Samtidigt pekar han
på ökande svårigheier att rekrytera personal för u-landsuppdrag och anser atl
inom flertalet yrkesområden orsaken oftare tycks vara en minskande
beredvillighet att acceptera uppdraget än bristande tillgång pä kompetenta
personer. I elt sädani läge ser utredningsmannen fortsatt internationalisering
inom ramen för universitetens och högskolornas ordinarie utbildning som bästa
sättet för en breddning av den svenska resursbasen. I ljuset av de blygsamma
resultat som hittills åstadkommits inom den högre ulbildningen och med tanke på
pågående förändring av efterfrågan på personal för u-landstjänst är det svårt
att dela hans uppfattning.

En
annan omständighet som enligt min mening talar för all vid Sandöskolan behålla
en utbildning som liksom den nuvarande påverkar den svenska resursbasen med
långsiktig verkan är det för varje är ökande intresset hos
"frivilliga" (dvs. icke värnpliktiga) att söka sig till skolan. Under
de senaste åren har deras antal överstigit de värnpliktigas. Andelen yrkesutbildade
och yrkeserfarna är högre bland de "frivilliga" än bland de värnpliktiga.
Motivation och beredvillighet att söka u-landsarbete tycks ocksä vara starkare
hos den gruppen.

Utredningsmannen
ser "inga starka sakskäl" för en koppling mellan värnplikt och
biståndsutbildning eller u-landstjänst och förordar därför ingen sädan koppling
i framtiden. För min del har jag ingen svårighet atl se biståndsverksamheten
som en del av vårt lands ansträngningar atl åstadkomma avspänning och
bibehålla fred i väriden. Jag betraktar det därför som en tillgång att
möjligheten finns för värnpliktiga atl bland olika alternativ för atl fullgöra
samhällstjänst kunna söka och komma i fråga för u-landsutbildning. För
biståndsverksamheten är det också pä sikt rekryteringsfrämjande att i etl
tidigt skede av yrkesutbildningen nå efterfrågade yrkesgmpper med en gedigen
språkträning och atl gmndlägga ell djupt intresse och engagemang för
internationella frågor och utvecklingssamarbete.

Med
hänvisning till det föregående föreslår jag

att
den centrala verksamheten vid Sandöskolan liksom hittills utformas med syfte
att påverka den svenska resursbasen och att u-landsulbildningen även i
fortsättningen skall utgöra ett alternativ till värnplikten;

att
speciallinjer- i huvudsak enligt utredningsmannens förslag-skall kunna inrättas
vid Sandöskolan, dels för utbildning av fredskårsdeltagare och volontärer och
dels för språkutbildning, och

att
kortkurser (veckosluts- och veckokurser) kring internationella frägor och biståndsproblem
skall kunna hållas vid Sandöskolan.

Både
innehåll och utformning av den centrala verksamheten vid Sandöskolan kan
behöva förändras. Erfarenheter från skolans personal och från fömtvarande
elever bör därvid tillmätas särskild vikl.

Ätgärder
för påverkan av den svenska resursbasen i syfte att underiätta rekryteringen till
tjänster i u-land är synneriigen angelägna. SIDA har i ett flertal
anslagsframställningar och i andra sammanhang påtalat detla. Enskilda
organisationer som med statliga medel bedriver biståndsverksamhet

Prop. 1980/81:117 44

känner
av behovet. Företag med ambitioner att investera och etablera sig i u-länder är
beroende av tillgängen på personal med kunskaper och färdigheter för u-landsarbete.
Direktiven för den föreliggande ulredningen framhåller också behovet av
långsiktiga utbildningsinsatser med u-lands-inriktning. Jag anser inte atl
utredningsmannen på denna punkt lagt fram tillräckligt konkreta och
konstruktiva förslag. En verksamhet som i det sammanhanget hade varit värd mer
uppmärksamhet än vad den fått är t. ex. de u-landslinjer som från senare delen
av 1960-talet finns inrättade vid etl anlal folkhögskolor.

2.
Av Tord Janebäck, försvarsdepartementet

Utredningens
slutsats är, alt inga starka sakskäl synes tala för en koppling mellan
värnplikt och biståndsutbildning eller u-landshjälp. Det är därför logiskt atl
en sådan koppling inte förordas i den framtida u-landsutbild-ningsorganisationen.
Det finns därför heller ingen anledning att vidare aktualisera frågan om
huruvida fullgjord fredskårsutbildning och fredskårsljänst skall
tillgodoräknas säsom fullgjord värnpliktstjänstgöring eller vapenfri
tjänstgöring.

3.
Av Krister Lewenhaupl, svenska arbetsgivarföreningen.

Utredningens
förslag kan om de genomförs bli av stort värde både för det svenska
utvecklingsbiståndet och för de i utlandet verksamma svenska företagen och
deras utsända personal.

Det
finns ett växande behov av information -och kunskaper om andra länder som gmnd
för företagens utlandsverksamhef. Det gäller både för de kommersiella
aktiviteterna och för genomförandet'av utländska projekt, leveranser etc.
Personal behöver utbildas och förberedas för att göra effektiva arbetsinsatser
för företaget utanför Sveriges gränser. Det föreslagna u-landscentret kan
spela en betydelsefull roll härvidlag.

Då
ställning skall tas till förslaget om ett sådant center, bör det noteras att
den verksamhet, som detla center till viss del föreslås ersätta, uteslutande har
sina rötter inom den offentliga sektorn och har betjänat den offentliga
sektorns arbetsgivare och anställda. En väsentlig del ay marknadsunderiaget för
det föreslagna u-landscentret skulle emallertid utgöras av det privata
näringslivet och dess anställda. Det är därför ytterst angeläget att en balans
upprätthålls i inflytandet över utformningen av och innehållet i den verksamhet,
som skall bedrivas vid centret mellan utvecklingsbiståndets intressegrupper
samt arbetsgivare och arbetstagare inom den privata sektorn.

I
och för sig sträcker sig näringslivets och de privatanställdas intresse längre
än till att enbart avse kunskaper och informationer om u-länderna. Den satsning
som här föreslås, borde inle enbart begränsas fill u-länderna. Förslagets
begränsning i denna del får enbart ses mot bakgrund av utredningens tillkomst
och utredningsdirektiven. Anser man att svensk verksamhet i utlandet stärks av
de åtgärder, som utredningen föreslår, vore

Prop. 1980/81:117 45

det
logiskt att denna verksamhet också fick omfatta länder med vilka Sverige har
ett omfattande kommersiellt utbyte. Möjligen kan undantag göras för de övriga
nordiska länderna i vilka förhållandena får anses tillräckligt väl kända eller
möjligheterna att få erforderiiga informationer vara gynnsamma.

Prop.
1980/81:117 46

Bilaga
3

Sammanställning av remissvar på betänkandet Utbildning för
uppdrag i u-Iand (SOU 1980:38)

1.
Organisatoriska modellen, inkl. frågor om huvudintressenter, stiftelseformen
samt allmänna synpunkter

A. Sammandrag
av remissorganens synpunkter

Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA), Statens industriverk (SIND),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR och
Landsorganisationen (LO) m.fl. tillstyrker utredningens förslag till
organisationsmodell, men påpekar flera brister i förslaget. SIDA önskar att
efterfrågan på stiftelsens tjänster belyses bättre. SIDA förordar ocksä att
klarhet bör skapas om Sandöskolans framlida roll innan slutgiltigt beslut
fattas om u-centrums uppgifter samt att u-centrums verksamhet byggs upp stegvis
med tyngdpunkten på rådgivning och stimulans av u-landsutbildning inom olika
delar av samhället. SACO/SR finner utredningens förslag belräffande stiftelsens
roll, beslutsfunktioner och sammansättning inte tillräckligt klariagt.
Länsstyrelsen i Västernorriands län stöder förslaget om en stiftelse med två
institutioner men anser all man för båda inslilutionerna bör utnyttja
resurserna vid Sandöskolan. Statskontoret konstaterar atl SIDAs egen u-landsutbildning,
trots direktiven, inte diskuterats av utredningen. Svenska
Arbetsgivarföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund (SI) motsätter sig av
statsfinansiella skäl att det för utbildning och dokumentation för u-landstjänst
upprättas ett särskilt organ. Svenska Handelskammarförbundet är tveksamt till
att samla u-landsutbildningen under en stiftelse av den föreslagna typen. Den
administrativa uppbyggnaden kring stiftelsen kan med tiden hindra den erforderliga
anpassningen av verksamheten.

Biståndsutbildningsnämnden
(BUN), Riksrevisionsverkei (RRV), och Kramfors kommunstyrelse avstyrker
förslaget om en stiftelse. Enligl RRV är utredningens argument för
stiftelseformen ej övertygande. BUN förordar alt BUN - eventuellt efter
förändring av dess sammansättning och namn — erhåller stiftelsens uppdrag till u-landsutbildning
med u-centrum förlagt lill Sandöskolan.

De
flesta remissorgan anser att existerande resurser bättre bör utnyttjas.

B. Remissvar

Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) stöder i princip utredningens förslag om
inrättande av en stiftelse, trots flera brister i utredningen. Bl. a. önskar
SIDA att efterfrågan på stiftelsens tjänster belyses bättre, att klarhet skapas
om Sandöskolans framtid innan slutgiltigt beslut fattas om de uppgifter u-centrum
skall ha. Vidare anser man alt u-centrums verksamhet bör byggas upp stegvis
med tyngdpunkten på rådgivning och stimulans av u-landsutbildning inom olika
delar av samhället.

Biståndsutbddningsnämnden (BUNj
är tveksam till utredningens förslag om en stiftelse under UD för en
förbättrad utbildning för u-landsuppdrag och förordar att BUN - eventuellt
efter förändring av dess sammansättning och uppgifter - erhåller detta
uppdrag. BUN föreslår att det lill en början inrättas två studiehandledartjänster
för u-landsutbildning, vilka anknyts till SIDA:s kursgård i Uppsala respekfive
Sandöskolan.

Prop. 1980/81:117 47

BUN rekommenderar att verksamheten vid Sandöskolan, liksom
hittills, utformas i syfte alt påverka den svenska resursbasen.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) anser det viktigt atl
utnyttja den kunskap om olika u-landsregioner som finns vid världsdelsinstiluten
och universiteten.

Statskontoret konstaterar att en verksamhet inom ramen för
SlDA:s myndighetsansvar trots direktiven inte diskuterats av utredningen. Inte
heller har alla möjligheter att använda sig av existerande statliga
utbildningsorgan analyserats. Såväl baskunskaper som yrkesorienlerad utbildning
i engelska och tyska förmedlas genom statens institut för personaladministration
och personalutbildning (SIPU) av universiteten i Slockholm och Umeå.
Eventuella samordningsvinster av en gemensam upphandling av
statsförvaltningens språkutbildning bör mot denna bakgrund utredas närmare. 1
det sammanhanget bör för- och nackdelar med olika associationsformer -
förvaltningsenhet, stiftelse eller aktiebolag - liksom lämplig huvudman för
verksamheten, övervägas på nytt.

Statskontoret erinrar om alt, i de fall då verksamheten lill
huvudsaklig del skall drivas som en affärsmässig rörelse, bör aktiebolagsformen
bättre än stiftelseformen tillgodose kraven på ekonomisk stadga.

Inom budgetdepartementet arbetar f.n.
kursgårdsutredningen, vars förslag bör inväntas innan ett ställningstagande
görs till hur de nuvarande anläggningarna bör omdisponeras. En motsvarande
översyn av SIDA:s befinlliga utbildningsresurser bör också genomföras.

Riksrevisionsverket (RRV) avstyrker förslaget om en
språkenhet och ett u-centrum. Om förslagel ändå genomförs vill RRV avstyrka
förslaget om stiftelseform, då utredningens argument för denna inte är
övertygande. RRV förespråkar ett effektivare ulnyltjande av SIDAs
utbildningsverksamhet, även med avseende på privata näringslivet. SIDA borde
också inrätta en servicefunktion med uppgift alt hjälpa företag och
organisationer som ordnar egen utbildning. Detta kunna - pä uppdragsbasis -
gälla även icke-programländer.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är positivt lill
förslaget om en stiftelse men betonar alt stiftelsen inte får konkurrera med
högskolan utan måste samverka med denna i fråga om u-landsinriklade
aktiviteter. UD bör planera inrättandet av en stiftelse i samverkan med
utbildningsdepartementet. Det är angeläget att en representant från UHÄ ingår
i styrelsen för stiftelsen. U-centrum och språkenheien bör ej splittras.

Statens Industriverk (SIND) har inget all erinra mol
utredningens huvudförslag. Det är vikfigt att näringslivet är med vid
utformningen av verksamheten och dess innehåll.

Ambassaden i Alger förordar en stiftelse frislående från
UD. Förslaget är administrafivl betungande och onödigt resurskrävande. En
enklare variant förordas.

Ambassaden i Bankok anser att förslaget ej är väl
motiverat. Vilka skäl har avgjort lokaliseringen? Varför skall språkenheten och
u-centrum skiljas från varandra? Båda bör ligga i Sandö. Ambassaden anser
vidare att BUN bör förändras och att en utvidgning och breddning av
utbildningen bör komma lill stånd.

Ambassaden i Bissau föreslår att stiftelsens kansli
förläggs lill Sandö.

Ambassaden i Brasilia stöder i princip förslaget. Det
finns idag elt stort behov av utbildning för svenskar med uppdrag i u-land.

Ambassaden i Colombo menar att utbildningsdepartementet
bör bli huvudman för stiftelsen om undervisningen ska innehålla mer än ren
landinformation.

Prop. 1980/81:117 48

Ambassaden I Dacca framhåller atl förslaget att avveckla BUN
och satsa på nämnda stiftelse är en vettig resursomfördelning.

Ambassaden I Dar-es-Salaam instämmer i utredningens
huvudförslag, samt fiilstyrker förslagel till finansiering av stiftelsens
verksamhet

Ambassaden
i Gaborone anser att utredningens förslag om alt samordna utbildningen för
olika kategorier är bra. En blandning av deltagare från organisationer och
näringsliv kan bidra till ett ökat utbyte och överföring av kunskaper och erfarenheler.

Ambassaden
i Guatemala finner förslaget vara överdimensionerat för sitt syte. Existerande
utbildningsorgan borde kunna tillgodose utbildningsbehovet. Huvudansvaret för
rekrytering och utbildning bör ligga på arbetsgivaren, som har den bästa
kunskapen om vad personalen behöver.

Ambassaden i Haag tillstyrker förslaget.

Ambassaden i Jeddah anser att näringslivet aktivt bör medverka
vid utformningen och innehållet i den föreslagna stiftelsens verksamhet.

Ambassaden
i Luanda anser alt det föreligger ett stort behov av landkännedom och u-landskunskap
hos företagen. Ambassaden tillstyrker i princip utredningens förslag om att öka
de svenska resurserna till allmän landorienterad förberedelseutbildning inför
uppdrag i u-land och till språkutbildning. Ambassaden tar dock inte ställning
till hur detta skall ske.

Ambassaden
i Lusaka ansluter sig i stort till utredningens förslag. Det är viktigt all SÖ
representeras i stiftelsens styrelse.

Ambassaden
i Tripoli ansluter sig till utredningens bedömningar, slutsatser och förslag.

Utbildningsberedningen
anser det betydelsefullt att tillgängliga utbildningsresurser bättre utnyttjas
och samordnas samt att den i betänkandet skisserade breddade
utbildningsverksamheten kan erbjudas samfiiga kategorier av utresande svensk u-landspersonal.

Nordiska
Afrikainstitutet anser att institutet kan bistå den föreslagna sfiftelsen med dokumentafions-
och biblioteks- samt forskningsverksamhet. Institutet fömtsätter att kontakt
upprättas mellan u-centret och institutet.

Fonden för
industriellt samarbete med u-länder (Swedfund) anser sig inte ha underlag för
att närmare yttra sig orn den föreslagna organisatoriska formen eller den av
utredningen diskuterade personalpolitiken för verksamheten.

Svenska
Röda Korset (SRK) biträder utredningens förslag att en stiftelse inrättas med
uppgift att verka för en förbättrad utbildning av utresande svensk u-landspersonal.

SRK föreslår att stiftelsen också får ett övergripande
samordningsansvar och nära samverkar med den föreslagna fredskårsinstitutionen.
SRK förordar att BUN utnyttjas vid inrättandet av stiftelsen.

Stockholms UniversUets rektorsämbete ser positivt på att
förberedelseutbildningen organiseras av en stiftelse. Formen verkar
ändamålsenlig.

Socialantropologiska institutionen vid Stockholms
universitet fiilstyrker förslaget om en sfiftelse. Institutionen har redan ett samarbelsavial
med SIDA, där institutionens resurser ställs till SIDA:s förfogande. Institutionen
pekar på de överlappande intressen som finns mellan institutionens arbetsområde
och betänkandets förslag.

Tekniska Högskolan, u-landsenheten, är inte beredd att ta
klar ställning för eller emot utredningens förslag, då konsekvenserna för
nuvarande utbildningar är alltför svåra att överblicka.

De "låga" siffrorna för utresta Sandöskoleelever
bör inte ligga till gmnd

Prop.
1980/81:117 49

för
beslut om avveckling. Samma förhållanden gäller BUN-elever som de studenter som
genomgått u-landskurser vid Tekniska högskolan nämligen att efter genomgång av u-landskurserna
måsle eleverna skaffa sig minst etl par års yrkeserfarenhet innan u-ljänst kan
bli aktuell. Därför anser högsko lan atl man bör avvakta ytterligare några år
innan man bedömer Sandöskolans rekryteringsfrämjande effekt.

Lunds
imiversitet ansluter sig i stort till utredningens förslag. En brist i
utredningen är den osäkra inventeringen av utbildningseflerfrågan hos näringslivet.

Umeå
universitet fiilstyrker utredningen i dess huvuddrag. Man ansluter sig till T.
Ringmars särskilda yttrande i det principiella resonemanget.

Latinamerikainstitutet
anser att existerande resurser bör utnyttjas i rådande ekonomiska krisläge.

Ett
stort behov föreligger för en utvidgad förberedelseutbildning föf u-landspersonal.
Den bör kunna bygga på den dokumentafions-, ulbildnings-och konsultkapacitet om
u-länder, som finns samlad eller representerad vid världsdelsinstitut och ämnesinstilutioner
inom universitet och högsko lor samt på de strävanden till behovsanpassad land-
och regionutbildning som görs pä skilda håll inom universitetsvärlden.

Svenska
Handelskammarförbundet avstyrker utredningens förslag och föreslår istället att
en förbättrad förberedelseutbildning åstadkoms genom en bättre samordning av
redan befintliga resurser, inkl. det kunnande som finns inom de stora
exportföretagen.

Förbundet
är tveksamt till alt samla u-landsutbildningen under en stiftelse av den
föreslagna typen. Den administrativa uppbyggnaden kring stiftelsen kan med
tiden hämma den erforderliga anpassningen av verksamheten. Man bör istället
utnyttja exempelvis universitetens språkcentra.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län stöder förslaget om en stiftelse med två avdelningar, men
anser att man kan utnyttja resurser vid Sandöskolan och delar inte utredningens
slutsats att stiftelsen behöver två kursgårdar. Det blir en enklare
organisation med mindre samordningsproblem om u-centret och språkenheten är
förlagda till en kursgård och att verksamheten leds av en kursgårdschef. De
resurser och det kunnande som behövs för u-cenirum finns på Sandöskolan. Det är
knappast ändamålsenligt att bygga upp en ny liknande resurs i Uppsala-Stockholm.
"Länsstyrelsen ser denna fråga som en viktig mätare på viljan att hävda de
regionalpolitiska mål som statsmakterna fastställt."

Förslaget
innebär att ell tidigare lokaliseringsbeslut urholkas genom att ett antal
tjänster överföres från Kramfors kommun till någon kommun i Uppsala-Stockholms-områdel.
Detta är inle förenligt med de ursprungliga intentionerna med lokaliseringen
och förvärrar ytterligare sysselsättningsproblemet i Ådalen.

Länsstyrelsen
delar inte utredningens bedömning av merkostnaden för resor och finner att
kostnadsfrågan i sin helhet inte behandlats tillräckligt grundligt.

Länsstyrelsen
påminner om det samarbete som SSVH och BUN har som bl.a. omfattar utveckling av
utbildningsmaterial och gemensamt utnyttjande av lärarpersonal.
Sundsvall/Härnösands högskola har som sin speciella inriktning en
internationell utbildning. Högskolan kan både bidra till och utnyttja
stiftelsens kurser på Sandö.

Kramfors kommunstyrelse
hemställer atl utredningarnas (fredskåren H-u-landsutbildningsberedningen)
förslag i vad de innebär inskränkningar av den nuvarande verksamheten på Sandö
ej genomförs. 4
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 117

Prop.
1980/81:117 50

Pä Sandöskolan finns redan såväl materiella som personella
resurser för en omfattande u-landsutbildning. Skolans personal och den
erfarenhet om u-landsutbildning, som samlats vid skolan, utgör en unik och för u-landsutbildning
värdefull tillgång, som ej bör förslösas genom att splittras pä flera
institutioner och på flera platser inom landel till förfång för den framtida
utbildningen av u-landspersonal. Regionalpolitiska skäl lalar för att den
utbildningsenhet, som skapats på Sandö, hålles samman och om behov därav
föreligger tillföres ytterligare resurser. Samarbetet som skolan haft med
Sundsvalls-Härnösands högskola och med Statens skola för vuxna bör ytterligare
utvidgas.

Svenska Arbetsgivarföreningen och Sveriges Industriförbund
{SAF och SI) "motsätter sig av statsfinansiella skäl alt det för
utbildning och dokumenlafion för u-landsljänst upprättas ell särskilt
organ".

Verksamheten måste bli marknadsanpassad. Samtliga intressenter
måste ha ett reellt inflytande över verksamhetens utformning. Verksamheten
skall inte endast avse u-länder utan inriktas på arbete i samtliga länder med
vilka Sverige har kommersiellt utbyte.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) ställer
sig i huvudsak positiv till utredningens förslag. SHIO ansluter sig lill Lewen-haupts
särskilda yttrande. U-cenlrel bör ocksä förmedla information och kunskaper med
länder med vilka Sverige har omfattande kommersiellt utbyte. Stiftelsens tvä institutioner
bör lokaliseras på etl ställe, sä nära dess avnämare som möjligt. Samtliga
intressenter bör ha etl rejält inflytande över utformningen av verksamheten.
Verksamheten bör vara marknadsanpassad. Elt villkor för atl stiftelsen skall
bildas är atl kostnaderna ryms inom nuvarande ramar för biståndsutbildningen.
Detta kräver därför vissa rationaliseringar inom nuvarande bislåndsutbildningsorgan.
Samhällsekonomiska skäl talar för att man vid detaljplaneringen av centret bör
syfta till att få så pass god ekonomi på verksamheten atl nettokostnaden kan
inrymmas i nuvarande kostnadsramar.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar
utredningens uppfattning om behovet av en förbättrad och samordad utbildning.

TCO anser att pedagogiska styrgrupper bör knytas till
såväl u-centrum som språkenhet. TCO understryker behovet av facklig
representation i både stiftelsens styrelse och styrgrupper.

TCO anser att personalfrågorna inte fått en
tillfredsställande lösning och ifrågasätter om utredningens förslag kan och bör
genomföras på det sätt och i den takt som föreslås. TCO saknar en lösning för
personalen vid en minskning av verksamheten vid SIDAs kursgårdar.

TCO finner det olyckligt att inte utredningen tagit upp
utbildningen av militär personal till FN-bataljonerna samt till observatörs-
och katastrof-tjänst. Den grundläggande utbildningen i u-landskunskap och språk
bör vara gemensam för civil- och militärpersonal, dels av principiella skäl,
dels därför att vissa resurser annars mäste dubbleras. Delsamma gäller uppfölj-nings-och
informatörskurser efter uppdragens genomförande. Eftersom de militära uppdragen
kan vara av särskilt känslig natur, bör stor vikt läggas vid rekrytering och
urval. Uppdragsgivaren har ansvarel, men kan därvid ha god nytta av samverkan
med u-centret.

TCO välkomnar utvidgningen av uppdraget att även gälla
näringslivet men vill peka på risken atl de beräknade höga avgifterna vid u-landscentret
kommer att innebära att frivilliga organisationer inte kommer atl kunna utnyttja
kurserna.

Centralorganisationen SÄCO/SR tillstyrker endast
preliminärt utred-

Prop. 1980/81:117 51

ningens förslag då stiftelsens roll, beslutsfunktioner och
sammansättning inte är tillräckligt klarlagda. Stiftelsens verksamhet borde
kunna genomföras i samverkan med de nordiska länderna. Av utredningens förslag
framgår inte om målsättningen om bättre förberedelse inför u-landsuppdrag bäst
tillgodoses med en uppdelning av verksamheten i tvä institutioner. Världsinstiluten
bör utnyttjas i större utsträckning.

Landsorganisationen (LO) tillstyrker utredningens förslag lill
organisationsmodell för utbildning och information för tjänstgöring i u-land,
såväl vad avser den föreslagna stiftelsen som vad avser u-centrum och språkenheten
vid Sandöskolan. LO förutsätter beträffande styrelsens sammansättning och
verksamhetens ledning alt avnämarintressen och arbetsmarknadsparter garanteras
representation och inflytande.

Afrikagruppernas rekryteringsorganisation (ARO) anser att
existerande resurser bör las tillvara. "Det gär inle att undvika intrycket
att utredningen egentligen tillsatts för alt skapa ett alibi för elt redan
fattat beslut om atl lägga ned BUN:s verksamhet vid Sandöskolan".

Centerns Ungdomsförbund (CUF) instämmer i utredningens
huvudförslag.

Centralinstitutet för nordisk Asienforskning (CINA)
föreslår atl en utbyggnad av väridsdelsinstitulen bör övervägas som alternativ
till utredningens förslag. Skulle utredningens förslag förverkligas bör
kontinuerlig kontakt hällas mellan u-centrums kunskapsbank och CINA.

Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) delar åsikten att
utbildningen av utresande svenskar måste förbättras, men påpekar samtidigt att
det redan idag finns många andra möjligheter som folkhögskolor,
världsdelscentra etc. för att få detaljerad kunskap om u-länder. En bällre
information och samordning är alt föredra.

FPU påminner om att de ideella ungdomsorganisationerna, bl.a.
FPU. var pådrivande när Sandöskolan inrättades. Härigenom skulle ett alternativ
skapas för de många ungdomar som ansäg all arbetet i u-länder var ett bättre
sätt än normal värnplikt alt minska klyftor och konfliktrisker i världen.
Kritiken mot Sandöskolan är överdriven. Sandöskolan har, i förhällande till
jämförbara linjer, en hög andel som lar tjänst i u-länder och dessutom är många
av de elever som inte åker ut aktiva för u-länderna i Sverige. FPU vill dock inle
motsätta sig en ökad koppling mellan utbildning och u-landstjänst. Därigenom
skulle etl ännu bällre nyttjande av resurserna nås.

Kooperativa
förbundet (KF) och Swedish Cooperalive Centre (SCC) ansluter sig till förslagel
om finansiering och organisation av språkutbildning vid Sandöskolan och
verksamheten vid u-centrum. KF och SCC fäster stor vikt vid atl avnämarna kan
styra de bägge institutionernas mål och verksamhet genom medlemskap i den
föreslagna stiftelsen.

Lutherhjälpen
biträder i stort utredningens förslag. En representant för missionssamfunden
bör vara med i den föreslagna stiftelsens styrelse.

SWEDEC
International AB har inte nägot att erinra mol stiftelseformen som sådan men
ifrågasätter om den föreslagna organisationen i övrigt är bäst lämpad för sitt
ändamål. Stiftelsen skulle bättre kunna motsvara efterfrågan pä företagens
önskemål om de två institutionerna var relativt samordnade pä samma ort.
Styrelsens för stiftelsen fär inte bli alltför stor. Intresserade företag bör
få inflytande på styrelsens sammansättning.

Televerkets
kommersiella konsultföretag (SWEDTEL) stöder förslaget om etablering av spräkenhet
och u-centrum. 1 stiftelsens styrelse förutsätter Swedtel all de verksamheter
i samhället som är ekonomiskt ansvariga

Prop. 1980/81:117 52

för u-landstjänsterna blir i stort sett proportionellt
representerade. Swedtel har svårt att finna underbyggda motiv för en fysisk och
administrativ uppdelning av verksamheten. Både med hänsyn till integrering av
språkträningen och finansiering av verksamheten borde en
"kombinerad" ut-bildningscenlral vara mest fördelaktig.

Svenska Kyrkans Mission (SKM) vill kraftigt rekommendera
att huvudlinjerna i utredningens förslag genomförs.

Svenska Missionsrådet är positivt till utredningens förslag.

Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU) avvisar förslaget tiil
organisatorisk modell. Svenska företag synes få ett alltför stort inflytande
på utformningen av verksamheten.

SKU anser det mer rikligt att utnyttja existerande
resurser vid universiteten och att satsa på de utbildningsanordnare som redan
finns inom del statliga utbildningsväsendet samt den fria
folkbildningsverksamheten, än att tillskapa nya organisationsformer.

Högskolan i Sundsvall/Härnösand påpekar att den
ledningsorganisation som gäller för högskolan inte avviker särskilt markant
från utredningens förslag. Stiftelsen, som utredningen föreslår som
ledningsgrupp, skulle mycket väl kunna inordnas inom högskoleväsendet. En
avgiftsbeläggning av utbildningen är också möjlig inom högskoleväsendet. Den
nära kontakt som högskolan i dag har med företrädare för näringsliv, fackliga
organisationer m. m. mäste vara av stort värde vid planeringen av u-landsutbildningen.
Huvudmannaskapet för u-landsutbildningen bör ligga inom utbildningsdepartementet
.

LO-distriktel i mellersta Norrland delar inte utredningens
slutsats att stiftelsen behöver ny lokalisering och därmed utökade utgifter. De
i utredningen nämnda resurserna är av staten redan etablerade på Sandö, och de
båda enheterna kan med fördel förläggas dit. Ett genomförande av utredningens
förslag strider mot regionala strävanden som staten uttalat och skulle medföra
ökad arbetslöshet i ett av landets hårdast drabbade områden.

Sandöskolan, 1979/80 års och nuvarande elevkårer anser i
ett utförligt förslag atl existerande resurser bör utnyttjas bättre. Såväl u-centrum
som spräkenhet föreslås lokaliserade till Sandö. Förslagen i utredningen och
förslagen i fredskårsutredningen bör samlas till en lösning. En samordnad
utbildningsverksamhet har sex viktiga funktioner: 1. Internationalisering
(utvidgning av internationella inslag i högskolornas utbildning och en vidareutbildning
av nyckelgrupperna), 2. Breddning av rekryteringsbasen, 3. Språkutbildning, 4.
Förberedelseutbildning, 5. Rådgivning och upplysning och 6. Landorientering.
Resurserna för utbildning under punkterna 1—5 finns redan på Sandöskolan medan
landorienteringen bör ligga sä centralt som möjligt. Den tidigare BUN och
fredskåren bör slås samman till en u-landsulbildning och en 'volontärkär".

Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets
avdelningar vid Sandöskolan underkänner utredningsförslaget att skapa en
stiftelse p. g. a. a) behovsbedömningen är helt otillfredsställande b) SIDA och
BUN skulle tillsammans kunna klara de arbetsuppgifter som stiftelsen förväntas
uträtta. Lämpligen bör det ske så atl SIDA ges ansvar för den direkta
förberedelseutbildningen och BUN arbetar med långsiktig resursbreddning.
Stiftelseformen skulle för BUN-personalen innebära en försämring i
anställningstrygghet, nägot som SF och ST motsätter sig.

SF och ST har inkommit med ett omfattande alternativt
förslag lill verksamhet vid Sandöskolan och föreslår alt det till Sandö
förläggs

Prop.
1980/81:117 53

-
vidareutbildning av
nyckelgrupper, t.ex. lärare och fackföreningsfolk som ett led i de allmänna inlernalionaliseringssträvandena,

-
kurser för breddning av
resursbasen, främst riktade till för u-landsarbete särskilt efterfrågade
grupper, t.ex. jägmästare, valleningenjörer, utbidningsplanerare. Kurserna bör
ge akademiska poäng och ingå i examen.

-
språkutbildning enligt
utredningens förslag. Samordning med andra anordnare av språkutbildning förutsätts.

-
fredkårsutbildning

-
allmänt förberedande och landorienterade
kurser för de personalkategorier som ej tillgodoses genom SlDA:s eller
fredskärens förberedelseutbildning.

-
rådgivning enligt utredningens
förslag.

Sveriges
Läkarförbund anser det betänkligt att utredningen föreslär alt den nu enda
rekryteringsbreddande biståndsutbildningen avvecklas, i all synnerhet som nägot
alternativ, - en mer effektiv och mindre kostnadskrävande utbildning - ej
dokumenterats i ulredningen. Det är inte klarlagt att avkastningen och utbytet
kommer att bli större med utredningens förslag.

Utbildning
för u-landsinriktat arbete och stationering i u-länder — utformning, behov och
efterfrågan

A.
Sammandrag av remissorganens synpunkter

Utbildningsberedningen,
ambassaderna i Dacca, Luanda, Lusaka och Landsorganisationen (LO) stödjer
utredningens bedömning.

Många remissinstanser
anser dock att efterfrågan på den framtida u-landsutbildningen inte
tillräckligt analyserats i ulredningen. Nägra remissinstanser påpekar dock alt
det finns ett behov av långsiktig utbildning som bidrar till förbättrat
rekryteringsunderlag utöver vad utredningen föreslår.

Flera
remissinstanser anser atl biståndsanslaget ej skall användas för att finansiera
utbildning för svenska näringslivet.

Ambassaderna
i Colombo, Gaborone och Guatemala anser att kompletterande utbildning av
personal och familjemedlemmar i såväl lokalspräk som u-landskunskap i
tjänstgöringslandet är viklig.

B.
Remissvar

Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) påpekar att en av oklarheterna i
utredningen är näringslivets efterfrågan pä stiftelsens tjänster.

Biståndsutbildningsnämnden
(BUN) delar utredningens uppfattning att det yttersta ansvaret för en god
förberedelse av utresande personal och familjemedlemmar åvilar arbetsgivaren.
Härigenom främjas en fortsatt och fördjupad internationalisering av det svenska
samhället.

Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC) anser atl den allmänna internafionaliseringen av
kursplaner och litteratur bör drivas med särskild hänsyn till Sveriges behov av
kontakter med tredje världen. Förbättrade språkkunskaper utgör en viktig del
av och förutsättning för denna internationalisering. 5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
117

Prop. 1980/81:117 54

Svenska Institutet (SI) understryker att den kompelens som
finns i Sverige för bedömning och planering av förstudier som rör bredare samarbete
än så länge är mycket begränsad. SI instämmer därför i de förslag till
utbildningsmöjligheter med inriktning på bredare samarbete som skisseras i
betänkandet.

Statskontoret anser att utredningens bedömning av behovet
av utbildningen är alltför vag. En grundligare marknadsanalys, som belägger
utredningens bedömningar, bör vara förutsättningen för ett ställningstagande
enligt förslaget. Frågan om graden av avgiftsfinansiering bör samtidigt
diskuteras. Vidare bör inle språkundervisningen vara avgiftsfri då del gäller
undervisning som inte anordnas genom samhällets normala kursutbud.

Riksrevisionsverket (RRV) finner att ulredningen har
brister i analysen av behov och resurser, vilket gör att bedömningen av
efterfrågan i kostnadskalkylen blir osäker. Troligtvis kommer företag under
alla omständigheter att ordna en del av sin förberedelseutbildning i egen
regi. En ytterligare brist är alt SIDAs och andra biståndsfinansierade organs
behov inte behandlats närmare.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) betonar det
väsentliga med en klar arbetsfördelning mellan den långsiktiga
förberedelseutbildningen för tjänstgöring utomlands - vilken bör förbli en
högskoleuppgift - och en mer kortsiktig funktionsinriktad utbildning.

Ambassaden I Addis Abeba framhåller betydelsen av atl det
inom en förbättrad förberedelseutbildning läggs stor vikt vid bearbetningen av
attityder och värderingar. En samnordisk förberedelseutbildning borde utretts
mer. Ambassaden föreslår alt utbildningsanslag ges till ambassaderna för att
anordna studiecirklar i språk och värdlandskunskap.

Ambassaden i Alger anser förslaget vara för dyrbart.

Ambassaden i Bissau anser det som en brist atl utredningen
inte tar upp de kvalitativa aspekterna av personalbistånd och ifrågasätter om
en kurs på ett par veckor kan "förstärka och utveckla" attityder.
Mycket litet sägs om mottagarländernas syn på personal av olika slag.
Utredningens skisserade lösning vilar på lika osäker grund som BUN visade sig
göra, då ingen prognos görs för de framlida behoven av personal i olika
sammanhang.

Ambassaden
i Colombo framhåller alt förbättrad landinformation och utbildning i stationeringslandet
med hjälp av lokala resurser borde berörts i utredningen. Ambassaden
ifrågasätter gemensam utbildning av olika personalkategorier. "En utlandsstationerad
som arbetar helt integrerad i en lokal institution utan arbetsmässigl stöd från
en hemmainstitution torde ha utbildningsbehov väsentligen av ett annat slag än
den som arbetar för och under detaljinstruktioner från en i Sverige baserad
institution".

Ambassaden i Dacca anser det uppenbart att den utbildning
stiftelsen skall ge i många fall endast blir ett komplement till den fackinriktade
utbildning som uppdragsgivaren måste ge. Ambassaden instämmer i atl del
yttersta ansvaret för personalens utbildning måste vila hos resp. arbetsgivare.
Medföljande anförvanters tillvaro utomlands har stor betydelse. En lämplig
person kan misslyckas om inte familjen har förmåga och möjlighet att klara den
ofta svära sociala anpassningen utomlands.

Ambassaden i Gaborone stöder förslaget alt ordna
vidareutbildning exempelvis genom studiecirkelverksamhet vid u-landsambassader.
En förberedande utbildning före utresan bör kompletteras med kurser efter ankomsten
till mottagarlandet. Utbildning i lokalspräk är viktig och är förmodligen det
bästa sättet att öka förståelsen för den främmande kulturen och att underlätta
kontakter med lokalbefolkningen.

Prop. 1980/81:117 55

Ambassaden i Guatemala ser inte atl den föreslagna stiftelsen
kan erbjuda en tillräckligt attraktiv, mångsidig och specifik u-landsutbildning
för sä vitt skilda behov.

Ambassaden är kritisk till rekommendationen att svenska
ambassader utomlands aktivt bör medverka i anordnandet av kurser. Den svenska
anknytningen vid u-landsuppdrag bör tonas ner och lokala utbildningsmöjligheter
torde vara betydligt mer värdefulla.

En djupare analys av Sveriges framtida u-landsverksamhet,
dess inriktning, struktur och behov bör göras. Utifrån en sådan analys skulle
man bättre kunna bilda sig en uppfattning om behovet av u-landsutbildning och
om del är meningsfullt atl satsa pä existerande institutioner.

Ambassaden i Hanoi betonar vikten av kunskaper i
lokalspråk och föreslär vidare att hemvändande personal bör få delta som
informatörer eller lärare i den av utredningen föreslagna utbildningen.

Ambassaden i Lusaka ställer sig positiv till att
ambassaderna anordnar sludiecirkelverksamhet i värdlandsanknulna frågor.
Förslaget innebär en slor förbättring för främst näringslivets personal och det
är värdefullt att även UD-personal kommer i åtnjutande av delar av den
utbildning som utredningen skisserat. Eventuellt kunde detta läggas in som del
i eller som en utökning av UD:s handläggarulbildning. Del skulle dä bli tillfälle
för UD-anställda alt fä kontakt med näringslivets folk för utbyte av synpunkter
på bl. a. kommersiella frågor.

Ambassaden i New Delhi påpekar alt u-centrum och språkenheien
kan fylla en funktion men del bör påvisas all ett avnämarintresse finns utifrån
givna ekonomiska villkor.

Utbddningsberedningen stöder bl.a. institutionellt
samarbete. Inom ramen för ett sädant stöd bör institutioner med begränsad u-landserfarenhet
kunna erbjudas möjlighet att utnyttja de föreslagna utbildningstjänsterna.

Fonden för industriellt samarbete med u-länder SWEFUNDs
verksamhet kommer att i växande utsträckning bidra till att efterfrågan på den
i utredningen behandlade utbildningen ökar och "välkomnar därför förslaget
att säväl den landinriktade utbildningen som språkutbildningen görs tillgänglig
pä lika villkor för alla intressegrupper inom det svenska samhället. Samtidigt
gäller dock att de gedigna erfarenheter SIDA under åren skaffat sig bör
utnyttjas i verksamheten." SWEFUND instämmer i utredningens förslag vad
gäller utbildningens innehåll.

Svenska Röda Korset anser atl utredningen borde ägnat
utrymme ät de problem som möter en hjälporganisation vid korttidsanställning i
samband med katastrofer.

Tekniska Högskolan finner det anmärkningsvärt att
prognoser för bedömning av det framlida utbildningsbehovet inte gjorts utan
man har nöjt sig med att konstalera att sådan inte är möjlig och att Sveriges
nuvarande u-landskontakter torde fä tas som ungefärligt mått pä det totala
behovet.

Uppsala
Universitets rektorsämbete anser att det bör ytterligare utredas hur svenskar
med utbildning utomlands skall fä tillgodoräkna sig utländsk studentexamen,
utländsk akademisk examen, åtnjutande av svenska studiemedel för studier
utomlands och utländska betyg vid ansökan till lokala utbildningslinjer i
Sverige. Motiveringen är att erfarenhet frän utlandet ger dels språkkunskaper
utöver det vanliga, dels anpassningsslyrning i åtminstone ett annat land än
Sverige.

Lalinamerikainstitutet finner del anmärkningsvärt att
utredningen avfärdar möjligheten till samnordiska åtgärder, trots att man
tidigare pekat på att målsättningen för utbildningsverksamheten är densamma i
de nordiska

Prop. 1980/81:117 56

grannländerna. Institutet föreslår att frägan om
förberedelseutbildning för uppdrag i u-land, med hjälp av universitet och
högskolor, uireds ylterligare. Institutet kan inte finna att ulredningen klart
kunnat motivera en kostnad av angiven storieksordning, mot bakgrund av rådande slatsfinansiella
läge.

Svenska Handelskammarförbundet konstaterar alt intresset
för landinriktad förberedelseutbildning ökat på senare är. På kortare sikt
behövs kortare och landinriktade kurser. För atl tillfredsställa företagarens
behov av förberedelseulbildning erfordras enligt Handelskammarförbundet stor
flexibilitet. En förbättrad förberedelseutbildning inför utlandsslationering
skulle öka svenskars förutsättningar alt anpassa sig i främmande miljöer.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl
"betänkandet anger en viss osäkerhet i sin bedömning av företagens
förväntade efterfrågan på u-centmms och spräkenhetens tjänster. SIDAs
utnyttjande är heller inte klariagt."

Centralorganisationen SACOISR påpekar att "då
verksamheten föreslås finansierad med dels statsbidrag och dels avgifter, hade
det även varit av belydelse att utredningen mer penetrerat intresset från
enskilda organisationer, statliga organ och näringslivet."

Landorganisationen
(LO) instämmer i utredningens slutsals vad avser utbildningsbehovets
omfattning, samt tillstyrker utredningens förslag, vad gäller utbildningens
omfattning och inriktning.

Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund (SI) konstaterar att
det inom näringslivet föreligger ett utbildnings- och dokumentationsbehov inför
arbete utomlands men motsätter sig dock av slatsfinansiella skäl atl det för
detta ändamål upprättas elt särskilt organ.

Afrikagruppernas rekryteringsorganisation (ÄRO) anser att
utredningen inte ger information om hur stor efterfrågan är från näringslivet
pä den föreslagna typen av utbildning.

Folkpartiets
Ungdomsförbund (FPU) motsätter sig alla försök att urholka biståndsanslagen
genom alt bedriva en inhemsk näringspolitik över biståndsbudgelen. En
finansiering av utbildning med svenska biståndsmedel för näringslivet skulle
vara ell allvarligt avsteg från de principer som väglett svensk biståndspolitik
och ytterligare urholka biståndsanslaget.

Kooperativa Förbundet (KF) och Swedish Cooperalive Centre (SCC)
ställer frågan om utformningen av den utbildning som u-centrum tillhandahåller
motsvarar efterfrågan från SIDA, UD, folkrörelserna och näringslivet.
Utbildning före utresan kan dock ej kompensera brister i de grundläggande
kvalifikationerna.

SWEDTEL befarar att den sociala anpassningen blir ett
huvudändamål i utbildningen på bekostnad av andra kunskapsområden. Utnyttjande
av de föreslagna centra beror detta väsenlligt på den effektivitet med vilken
utbildningen kommer att bedrivas samt kostnaden.

Svenska Fredskårsföreningen
framhåller att insljtutionernas tillkomst inte bör finansieras med
biståndsmedel, med tanke på u-centrums och språkenhetens kompetensområde, där
hela utvecklingsproblematikens ekonomiska och sociala aspekter inte ingår.

Svenska
Kyrkans Mission (SKM) instämmer i nödvändigheten av atl ha kunskap om den
lokala traditionen och religionens belydelse för människorna på platsen. SKM
föreslår beträffande religionernas faktiska roll i utvecklingen att en mindre
särskild utredning tillsätts som komplement till föreliggande utredning för att
hela den verklighet som u-landsarbelaren möter utanför sin egen kulturkrets
skall komma med i bilden.

Prop. 1980/81:117 57

Svenska Missionsrådets (SM) grundsyn är att de av
riksdagen fastställda biståndsmålen måste vara vägledande för användningen av
hela biståndsanslaget. Svenska företags verksamhet kan inte räknas in i denna
kategori.

Frikyrkan Hjälper (FH) framhåller att de beslutade
biståndsmålen mäste gälla för alla typer av biståndsanslag. Det svenska
näringslivets verksamhet i tredje världen ligger inte inom ramen för målen med
biståndssamarbetet. I den mån svenska företag anlitas i biståndsprojekt bör
personalen erhålla en utbildning som klargör att de utför biståndsarbete med
fastlagda mål. Den utbildning som har att göra med attitydförändringar, underutvecklingens
orsaker, traditionsmönster, religion och värdesystem, bör också på ett mer
markant sätt få plats i kursplanerna. De totala anslagen för ufiandsutbildning
får inte minskas.

Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU) hävdar att det är helt
oförenligt med svensk biståndspolitik att använda statsmedel anslagna för
utvecklingsarbete fill utbildningssatsningar, som ska ge svenska företag
större framgång på den växande marknad som många u-länder idag utgör. Den
utbildning som kommer i fråga skall styras av biståndspolitiska målsättningar.

Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SSU) har svårt att se
värdet i att från den totala u-landsutbildningen med kunskapsförmedling, färdighetsträning
och bearbetning av attityder och värderingar som viktigaste inslag bryta ut
vissa moment och för behandlingen av dem inrätta en särskild insfitution med
utbildning helt inriktad pä teoretiska kunskaper.

Sandöskolan, 1979/80 års och nuvarande elevkårer anser att
svenska biståndspengar inte bör användas för att finansiera utbildning för
näringslivet. Avgiftsbeläggningen av kurserna gör att endast företagen har råd
att utnyttja dem.

Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets
avdelningar vid Sandöskolan framhåller att biståndsanslaget är avsett att i sin
helhet användas för utvecklingssamarbete med u-länder. Därför är det fel att
använda biståndspengar till utbildning för näringslivet.

Svenska Läkarförbundet framhåller alt bristen på
vårdpersonal i u-länder, med vilka Sverige har biståndssamarbete, är mycket
stor och att rekryteringsbasen måsle vidgas. Läkarförbundet finner inle all
utredningens förslag underlättar en sådan breddning.

3 Landorienterad förberedelseutbildning — u-centrum
Lokalisering, funktion, personal, samordning med fredskår, språkenhet och SIDA

A. Sammandrag av remissorganens synpunkter

Landsorganisationen (LO), Svenska Kyrkans Mission (SKM),
Svenska Röda Korset (SRK), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt ambassaderna
i Brasilia och Haag stöder utredningens förslag om lokalisering av u-centrum.
Statskontoret, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Skolöverstyrelsen (SÖ),
Stockholms universitet m. fl. anser att u-cenlrum och språkenhet bör ligga
tillsammans.

En rad remissinstanser anser att säväl u-centrum som
språkutbildning skall lokaliseras till Sandöskolan.

SIDA, liksom ambassaden i Brasilia, föreslår alt u-centrum,
åtminstone

Prop.
1980/81:117 58

i början tills dess efterfrågan kunnat klarläggas, får en
förmedlande och rådgivande roll. BUN föreslår, som alternativ, att SIDAs
kursgård och Sandöskolan får var sin studiehandledare knuten till sig för
extern rådgivning.

Televerkets kommersiella konsultföretag SWEDTEL
förutsätter att styrningen av verksamheten vid u-centrum inte alltför starkt
påverkas av svenska biståndspolitiska målsättningar, medan Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund (SI) framhåller
vikten av att företag och näringsliv i stor utsträckning kan kontrollera
innehållet i u-centmms verksamhet.

Umeå universitet. Svenska Fredskårsföreningen. SKM, SRK,
Frikyrkan Hjälper samt ambassaderna i Havanna, Colombo och Bissau anser
däremot antingen att de biständspolitiska målsättningarna ska vara vägledande
för u-centrums verksamhet, eller att kritiska och analyserande metoder skall
användas i kursuppläggningen vid u-centrum.

Centralorganisationen SACO/SR, Lutherhjälpen, Kooperativa
förbundet (KF) och Swedish Cooperalive Centre (SCC), SFs och STs avdelningar
vid Sandöskolan samt TCO avslyrker tidsbegränsade anställningar vid ett
eventuellt u-centrum. Lutherhjälpen föreslår i stället atl u-landskun-skapen
hos de anställda uppehålls genom fältstudier medan styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) betonar vikten av att u-centrums "kunskapsbank" byggs upp i
nära samarbete med berörda u-länder och att utbildningen förankras i u-länder.

Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, ambassaden i
Tunis och Svenska Sparbanksföreningen anser att man borde diskuterat om inte
den föreslagna u-landsulbildningen kunde inlemmas i befintliga statliga organ.
En rad remissinstanser uttrycker farhågor alt befinlliga utbildnings- och
dokumentationsresurser inte skall komma till bästa användning vid u-centrum.
Framförallt framhålls atl institutioner som SIDA, de s. k. väridsdelsinstitulen,
den nuvarande Sandöskolan och dess lärarstab, vissa universitetsavdelningar,
privata företag samt motsvarande inrättningar i de övriga nordiska länderna
under flera år har samlat värderulla erfarenheter och kunskapsstoff om länder
och generella u-landsproblem.

B. Remissvar

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) föreslår
successiv uppbyggnad av u-centrum och koncentration till rådgivande och u-landsulbild-ningsstimulerande
uppgifter. SIDAs kurser bör, framför allt när del gäller biståndsländer, kunna
utnyttjas av stiftelsen.

Biståndsutbildningsnämnden (BUN) är tveksam till förslaget
alt nu upprätta ett u-centrum med uppgift att svara för bl.a. landinriktad
kunskapsförmedling som fristående element i förberedelseutbildningen av
utresande personal. BUN föreslär att, som alternativ till u-centrum, till en
början två tjänster som studiehandledare för u-landsutbildning inrättas och
anknyter den ena till SIDAs kursgärd i Uppsala, den andra till Sandöskolan.

BUN anser att, om det föreslagna u-cenlrum inrättas, samföriäggning
till Sandöskolan med den föreslagna språkenheten prövas. Därvid bör eventuell
komplettering av nuvarande lokalbesländ tas upp och samråd ske med
civilförsvarsstyrelsen.

Med erfarenhet från utbildningen vid Sandöskolan och frän SIDAs
förberedelsekurser har BUN svårt alt se värdet i att frän den totala u-landsutbildningen
med kunskapsförmedling, färdighetsträning och bear-

Prop. 1980/81:117 59

betning av attityder och värdering som viktigaste inslag
bryta ut vissa moment och för behandlingen av den inrätta en särskild
institution med en utbildning som föreslås bli nästan helt inriktad på
förmedling av teoretiska kunskaper.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) konstaterar att ulredningen
inte närmare behandlar hur u-centrums utbildning kan förankras i u-länder. Hur
skall "kunskapsbanken" kunna byggas upp utan elt nära samarbete med
resp. u-länder?

Riksrevisionsverket
(RRV) framhåller att utredningen inte går in pä hur förstaget påverkar SIDAs
utbildningskapacitet. Denna bör utnyttjas för att ge intresserade
organisationer en bättre u-landsutbildning.

Statskontoret
stöder förslagel att verksamheten kan ses i två avgränsade delar men anser att
en organisatorisk lösning bör eftersträvas där språkutbildningen och den
allmänna förberedelseulbildningen förläggs lill samma plats. Statskontoret
konstaterar att utredningen, trots direktiven inle har diskuterat en verksamhet
inom ramen för SIDAs myndighetsansvar.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÅ) anser att u-lands- och språkutbildningen bör
förläggas till samma kursort.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anser alt man av pedagogiska skäl
bör föriägga den allmänna förberedelse- och språkutbildningen lill en ort.
Besparingsskäl talar för en gemensam lokalisering av både u-centrum och
språkenhet. Utbildningsdepartementet bör ha ansvar för samordningen av u-landsutbildningen.
Det bör ytterligare utredas hur dels SIDAs personal, dels hemvändande experters
kunskaper bättre kan utnyttjas.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) vill att lokaliseringen av
berörda institutioner prövas ytteriigare. BUN föriades lill Sandöskolan av regionalpoliliska
skäl, vilka är lika starka nu som dä.

Ambassaden
i Addis Abeba är tveksam lill att ha språkcenlrum och u-centrum pä skilda
orter. Existerande resurser, exempelvis världsdelsinstitutionerna vid
universiteten, borde kunna utnyttjas bättre.

Ambassaden
i Bangkok framhåller att u-centrum inte bara bör ha utbildningspositiva
verkningar utan även opinionsbildande effekter.

Ambassaden
i Bissau frågar sig om utredningens förslag till pedagogik vid u-cenlrum skall
innebära "att kurser ordnas där missionärer inte skall ifrågasätta
mission, biståndsarbetare inle ska ifrågasätta biståndsverksamhet och
anställda inte ska ifrågasätta privat företagsamhet i u-land, utan u-cenlrum
skall tillhandahålla en 'saklig och balanserad blandning' passande för armén,
företagsamheten, ideella, politiska och religiösa organisationer samt
SIDA," och menar att resultatet då med stor sannolikhet kommer att bli
"en pedagogiskt utslätad, urvattnad soppa som inte blir särskilt efterfrågad
eller långlivad".

Ambassaden
i Brasilia påpekar att biståndsarbetare har elt annal utbildningsbehov än
näringslivels representanter och att det därför krävs en annorlunda
förberedelseutbildning. Stiftelsen bör förmedla kunskaper från olika häll
snarare än att ge egen undervisning. U-centrum och spräkenhet bör ligga i samma
region (Stockholms-området).

Ambassaden
i Colombo anser att u-centrum endasi torde bli en allmän dokumentationscentral
som knappast kan ersätta den intemutbildning som pågår exempelvis inom SIDA.

Ambassaden
i Dar es Salaam föreslår angående tidsbegränsade tjänster vid u-centrum att
organisationer, som kommer att utgöra rekryteringsbas, bör förklara sig beredda
bevilja tjänstledighet.

Ambassaden i Haag vill lokalisera u-cenlrum till
Stockholm/Uppsala.

Prop. 1980/81:117 60

Ambassaden i Havanna stöder utredningens förslag om
upprättandet av u-centrum. Kurserna får ej vara så korta alt kunskaperna
uttunnas. Av särskilt värde är att tillfälle ges till kritiska studier, studier
av bas- och bynivåer samt altilydförberedelser. Vid utformandet av u-centrum
bör man la vara på de kunskaper och erfarenheter beträffande utbildningens
innehåll som samlats på Sandöskolan.

Ambassaden i Islamabad tillstyrker utredningens förslag om
u-centrum.

Ambassaden
i Jeddah framhåller att del föreslagna u-centmm bör tillgodogöra sig de
erfarenheter som ett fiertal svenska företag nu besitter.

Ambassaden
i Lusaka ställer sig tveksam till att förlägga u-centrum och språkenhet till
skilda orter. Övervägande skäl talar för gemensamma lokaler.

Ambassaden
i New Delhi anser att u-centrum i viss utsträckning förefaller dubblera SIDAs
resurser. U-centrum kan fylla en funktion men det bör påvisas atl del finns ett
avnämarintresse utifrån givna ekonomiska villkor.

Ambassaden
i Tunis anser att u-centrum skulle kunna inlemmas i redan befintligt organ, I.ex.
SWEDEC. Koordinationssvårigheter skulle annars uppstå. I övrigt är ambassaden
positiv till förslag om mål för och uppläggning av u-centrum.

Svenska Röda
Korset (SRK) stöder utredningens förslag atl elt u-centrum bildas i Stockholm/Uppsala-området
eller ansluts lill en existerande institution i samma område. SRK föreslår
vidare att ulbildningen vid u-centrum inte enbart skall omfatta landorientering
ulan ocksä allmänna förberedelser (attitydpåverkan, kunskapsförmedling m. m.).

Stockholms
universitets rektorsämbete påpekar alt de kritiska och breda perspektiv som u-landsforskningen
kan ge är lika viklig som landorientering. Därför förutsätter universitetet
att olika forskningsinstitutioners u-landsexperter las i anspråk för alt
förmedla en allsidig analys av de sociala, kulturella och ekonomiska
förhållanden som väntar i u-landet.

Kontakten
mellan u-centrum och språkenheten synes bli indirekt. Universitetet menar atl
språkutbildningen inte kan skiljas från den övriga förberedande utbildningen.

Tekniska
Högskolan är skeptisk lill lokaliseringen av de två enheterna och ifrågasätter
lämpligheten att placera dem på olika orter i landel. Högskolan förespråkar en
central placering.

Uppsala
universitet påminner om atl del i Uppsala finns ett stort kunnande belräffande
Afrika söder om Sahara. Del förefaller rimligt att -inom ramen för u-cenlrum -
tillvarata skilda utbildningsorters speciella kunnande om väridens regioner.
Därvid bör Uppsala fä ett speciellt ansvar för utbildning och forskning om
Afrika söder om Sahara.

Lunds
universitet anser att u-cenlrum av regionpolitiska skäl bör ligga i
Göteborg/Malmö/Lund.

Umeå
universitet vill placera u-centrum i Sandö/Kramfors under medverkan av Umeå
universitet och understryker att det är nödvändigl at biståndsfilosofin bildar
den ideologiska basen för den planerade utbildningen.

Kramfors
kommunstyrelse anser att regionalpoliliska skäl talar för att behålla Sandöskolan
som en utbildningsenhet, som vid behov tillförs ytterligare resurser. Sandöskolans
personal och den erfarenhet av u-landsutbildning som samlats på skolan utgör
en unik och för u-landsutbildning värdefull tillgäng, som inle bör förslösas
genom att splittras på fiera institutioner och på flera platser i landet.

Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och Sveriges
Industriförbund (SI)

Prop.
1980/81:117 61

anser att den verksamhet som skall bedrivas måste bli marknadsanpassad
och på ett effektivt sätt kunna tillhandahålla utbildning för samtliga berörda
personalkategorier. Stiftelsen måste därför vara lyhörd och flexibel i takt med
marknadens växlande krav. Samtliga intressenter måste ha ett reellt inflytande
över verksamhetens utformning.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker den
anställningsform med lärartjänster vid u-centrum som innebär tidsbegränsning
upp lill två eller högst tre år. U-centmm bör förläggas till Stockholm/Uppsalaregionen.

Centralorganisationen SÄCO/SR betonar vikten av att den
personal som skall tjänstgöra vid u-centrum är anställd "tills
vidare" och inte på förordnande gällande viss tid.

Landsorganisationen (LO) delar utredningens uppfattning
alt utbildningen bör organiseras tillsammans med resurser för landinriktad rådgivnings-
och informationsverksamhet och föriäggas utanför SIDA.

Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) stöder utredningens förslag att skapa ett u-landscentrum.
Detta bör föriäggas centralt, för att göra det möjligt alt utnyttja närbelägna
resurser främst i form av personal med omfattande kunnande och erfarenheter
inom relevanta områden.

Afrikagruppernas rekryteringsorganisation (ARO) anser alt
om företagets efterfrågan så motiverar bör de själva inrätta och bekosta elt u-centmm.

Centerns Ungdomsförbund (CUF) anser att u-centrum bör
förläggas till Sandö av såväl ekonomiska som regionalpolitiska skäl.

Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) framhåller att innan man
binder sig för en så pass dyr investering som ett u-centrum bör andra
alternativ övervägas ytterligare. Skulle ett u-centmm behövas bör näringslivet
stå för kostnaderna. Detsamma gäller andra lösningar. En samhällsekonomisk
bedömning kan leda fill att staten bör stä för en del av kostnaderna. En sådan
åtgärd får ses som etl sätt att främja exporten och bör under inga
omständigheter belasta biståndsbudgeten.

Kooperativa Förbundet (KF) och Swedish Cooperalive Centre (SCC)
anser att etablerandet av ett u-centrum är en väg som bör prövas. KF och SCC
känner viss tveksamhet inför utredningens förslag att tidsbegränsa vissa av
nyckelposterna vid u-centrum. Representanter för u-länderna bör anställas.

Lutherhjälpen invänder mot tanken att vid u-centrum
tjänstgörande personal som regel skall verka där maximall tre år och påpekar
att det med en sådan målsättning torde bli svårt att få personal. Snarare bör
denna ha möjlighet att vidmakthålla och fördjupa sina kunskaper genom
fältstudier.

SWEDEC International AB är tveksam till tidsbegränsningen
av tjänsterna vid u-centmm. De pedagogiska erfarenheler som dessa tjänstemän
får under sin anställningstid kommer inte stiftelsen till godo.

Televerkets kommersiella konsultföretag SWEDTEL förutsätter
att, om u-centrum kommer att utnyttjas för de statliga myndigheternas
verksamhet i u-länderna (fredskårsutbildning eller katastrof- och
biståndsutbildning för värnpliktiga), denna inte i något avseende kommer att
finansieras via angivna deltagaravgifter.

Swedtel framhåller att den breda anslutning från industri
och näringsliv som ger god ekonomi fömtsätter att styrningen av verksamheten
inte alltför starkt påverkas av svenska biståndsinstitutioner eller
biståndspolitiska målsättningar.

Svenska Fredskårsföreningen anser atl den föreslagna förberedelseut-

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 117

Prop. 1980/81:117 62

bildningen till innehåll och metoder är en klar försämring
och en sänkning av ambitionsnivån i jämförelse med SIDAs nuvarande
förberedelseutbildning. U-centrum måste, om det kommer till stånd,.ges en
inriktning i samklang med målen för det svenska utvecklingssamarbetet och dess
utbildningsutbud måste ges en vidare målsättning och en mer aktiv pedagogik än
den utredningen föreslår. Alternativt bör det finansieras utanför biständsanslagen.

Svenska Missionsrådet (SM) anser att kostnaden vid u-centrum
är för hög för att en enskild organisation skall ha råd att utnyttja u-cenlrum.
En enskild organisation väljer därför att utbilda i egen regi eller något
internationellt kurscentrum. U-centmms inriktning och kostnadsläge är av avgörande
betydelse för möjligheterna att utnyttja kurserna. Biständspolitiska målen
skall vara vägledande.

Svenska Kyrkans Mission stöder lokaliseringen av u-centrum
men påpekar att avgifterna inte får bli alltför höga.

Svenska Sparbanksföreningen anser att det beträffande länderskunskap
redan finns ett rikt erfarenhets- och källmaterial samlat dels inom SIDA, dels
inom de s.k. världsdelsinstituten. Dessa källor bör i första hand utnyttjas.

Frikyrkan Hjälper finner den utbildning utredningen
föreslår vid u-centrum värdefull, men är tveksam om den föreslagna
utbildningen kräver ett centrum av den omfattning som anges i utredningen.
Andra mindre kostnadskrävande lösningar föresläs bli föremål för ytterligare
utredning.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) avstyrker
förslaget att u-centrum inrättas.

Sandöskolan, 1979180 års och nuvarande elevkårer anser
förslaget till verksamhet vid u-centrum präglas av en syn på utbildning som
passivt kunskapsinriktad. Man kan inte nå den förståelse för andra
kulturmönster och värderingar man eftersträvar enbart genom att lära sig fakta
om ett land; Utbildningen måste omfatta förståelse för underutvecklingens orsaker,
internationella beroendeförhållanden och biståndets effekter. Ell eventuellt u-centrum
bör förläggas till Sandö tillsammans med språkenheten.

Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets
avdelningar vid Sandöskolan avvisar bestämt anställning på "viss tid"
för en del av personalen på u-centrum. Pedagogiken vid u-centrum blir etl
passivt kun-skapsinhämlande. Förståelse för andra kulturmönster och värderingar
kan inte nås enbart genom att lära sig fakta om elt land. Utbildningen om u-länderna
måste sättas in i elt mer globalt perspektiv. U-centrum och språkenheten bör
lokaliseras till Sandö.

4 Språkundervisning inför u-landstjänst — språkenheten
Lokalisering, funktion, personal, samordning med fredskår, u-centrum och SIDA

A. Sammandrag av remissorganens synpunkter

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
Industriförbund (SI) anser att den föreslagna språkenheten bör ligga i Stockholm/Uppsalaområdet.
Ambassaden i Guatemala föreslår lokalisering till Stockholm/ Uppsala-området,
alternativt Göteborg/Malmö/Lund-omrädet.

Prop.
1980/81:117 63

En
rad remissinstanser förordar atl den föreslagna språkenheten knyts till Sandöskolan.
BUN, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Kramfors kommunslyelse.
Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) och Svenska Sparbanksföreningen
föreslår dessutom ett utvidgat samarbete mellan Sandöskolan och SSVH för
språkundervisning.

Ambassaderna i Brasilia,
New Delhi och Dar es Salaam saml SRK är tveksamma till den föreslagna nivån för
språkenheien och anser atl risk för dubblering föreligger. Ambassaderna i Dacca
och Nairobi samt Televerkets kommersiella konsultförelag (SWEDTEL) betonar
vikten av lokalspråksutbildning och välkomnar eller rekommenderar atl sådan
utbildning förläggs i värdlandet där så är lämpligt, eventelli genom respektive
ambassads försorg.

Riksrevisionsverkei
(RRV) anser all SIDAs språkutbildningskapacitet kunde utnyttjas effektivare.

Statskontoret,
Skolöverstyrelsen (SÖ) och Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) framhåller
att språkenheten bör föriäggas till samma plats som förberedelseutbildningen,
utan att la ställning lill lokaliseringen.

B.
Remissvar

Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) anser alt Statens Skola för Vuxna, Komvux
och Sandöskolan skulle klara språkutbildningen om nuvarande resurser byggdes ul.
En särskild språkenhet vid Sandöskolan behövs inte. Under stiftelens
uppbyggnadsskede skulle den utnyttja SlDÄs kursverksamhet och världsdelsihstilutens
dokumentation och erfarenhet.

Biståndsutbildningsnämnden
(BUN) framhåller alt det krävs ytterligare lärarresurser för att klara av den
föreslagna undervisningen. Den omfattande språkträning som eleverna vid Sandöskolan
erhåller ses som ytterligare skäl mot en nedläggning av skolans nuvarande
verksamhet. Samtidigt ställer sig BUN posifiv till utredningens förslag aU lill
Sandöskolan knyta den föreslagna språkenheten. Samarbetet med SSVH, som
inleddes sedan någon tid tillbaka, med s.k. varvad språkutbildning är en modell
som därvid ytterligare skulle kunna utvecklas.

Statskontoret
stöder förslagel att verksamheten kan ses i två avgränsade delar. Lokalspråksutbildningen
och den allmänna förberedelseulbildningen bör i stor utsträckning vara
beroende av samma material och lärare, varför en organisatorisk, lösning bör
eftersträvas där lokalspräkutbild-ningen och den allmänna
förberedelseutbildningen förläggs till samma plats. Också deltagarfamiljernas
samordningsproblem torde minska om en sådan lösning valdes.

Riksrevisionsverket
(RRV) föreslår effektivare utnyttjande av SIDAs utbildningskapacitet fo;r såväl
språk som annan förberedelseutbildning.

Ambassaden
i Brasilia anser alt språkenheten endast bör ge undervisning i speciella
språk.

Ambassaden
i Dacca betonar vikten av kunskap i lokalspråk och föreslår att den kunskap
som ges i Sverige bör kompletteras med en föriängd lokalspråkutbildning på
heltid vid ankomsten till värdlandet.

Ambassaden
i Dar-es-Salaam anser att språkenheten bör erbjuda kurser även pä högre nivå.
Arbetsgivarna bör ersätta språkenheten enligt samma grunder som föreslås för u-cenirum.

Ambassaden
i Guatemala anser att språkkunskaper kan inhämtas vid redan etablerade
läroanstalter. Lokaliseringen till Sandö skulle göra under-

Prop. 1980/81:117 64

visningen mindre attraktiv för avnämarna. Stockholm,
Uppsala, Göteborg eller Malmö skulle vara lämpligare.

Ambassaden i Islamabad tillstyrker utredningens förslag om
spräkenhet.

Ambassaden i Nairobi välkomnar utredningens förslag om alt
ställa medel till ambassadernas förfogande för främjande av studiecirklar i
värdlandsanknutna frågor samt studier i lokala språk. De personella och finansiella
resurserna för detta förslag förfogar ambassaderna inte över.

Ambassaden i New Delhi anser att "språkenheien torde
innebära en dubblering, i varje fall i den mån den erbjuder utbildning i
världsspråk, som ju finns säväl inom del allmänna skolväsendet som i alla
former av vuxenutbildning och det kan ifrågasättas om det inte är effekfivare atl
utnyttja existerande resurser". Syftet med språkenheten torde vara alt
bibehålla Sandöskolan.

Svenska Röda Korset (SRK) anser alt den grundläggande
språkutbildningen i engelska, franska och spanska upp till nivå 3 bör äga rum
vid universitet, vuxenutbildning, studieförbund m.m. SRK föreslåratt inten-sivträning
i språk och undervisning i lokala språk bl. a. förläggs till Sandöskolan.

Lunds universitet ser Sandöskolans föreslagna språkenhet
som en nödlösning.

Umeå universitet förordar all all språkutbildning bör föriäggas
till Sandöskolan.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund vill förlägga språkenheten till Stockholm/Uppsala-området.

Televerkets kommersiella konsultföretag (SWEDTEL) tror alt
del vore möjligt att föriägga utbildningen av vissa lokalspråk utomlands.

Afrikagrupperna (ARO) anser att man bör bygga ul SSVH och
framför allt kontakten SSVH-BUN.

Svenska Kyrkans Mission ISKM) är positiv till förslaget
alt Sandöskolans specialutbildning i språk blir kostnadsfri.

Svenska Sparbanksföreningen ifrågasätter behovet av ett
särskilt språkcentrum och anser att Statens skola för vuxna pä etl effektivare
sätt än hittills kan utnyttjas av både offentlga, enskilda organisationer och
företag.

Sandöskolan, 1979/80 års och nuvarande elevkårer instämmer
i förslaget att språkenheten förläggs till Sandö.

Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets
avdelningar vid Sandöskolan instämmer i utredningens förslag'atl
språkutbildningen förläggs lill Sandö och förutsätter samordning med andra anordnare.

Kursverksamheten vid Stockholms universitet (KV) säger sig
kunna erbjuda bättre och billigare språkutbildning än den föreslagna språkenheien.
Företaget har erfarenhet av att skräddarsy språkutbildning efter behov.

Statens skola för vuxna (SSVH) i Härnösand hänvisar till
det nuvarande samarbetet med SIDA och Sandöskolan och framhåller alt utbildning
för enskilda och grupper visar pä goda resultat till låga kostnader eftersom
redan gjorda investeringar i utbildningsplaner, lokaler, kompetenser och administration
har kunnat utnyttjas. Därför har SSVH goda möjligheter alt samordna lokala och
centrala insatser för ett skräddarsytt utbildningsprogram, SSVH har genom sin
uppgift atl vara komplement lill kommunal vuxenutbildning elt omfattande
kontaktnät över riket.

SSVH vill fästa uppmärksamheten på att den modell av
distansutbildning som skolan använder, myckel väl låter sig förenas med u-landsupp-

Prop.
1980/81:117 65

drag.
SSVH samverkar med Svenska Statens språkkurser på hemmaplan och
intensivspråkkurser utomlands.

Svenska
Statens Språkresor AB (SSS) påpekar att företaget, genom sitt pågående
samarbete med Statens Skola för Vuxna (SSVH), kan erbjuda språkträning
utomlands som ett komplement till SSVHs utbildningsmodell för specialiserad
språkutbildning.

5
Kompletterande fackutbildning

A. Sammandrag
av remissorganens synpunkter

SAREC
betonar att bl. a. de u-landsinriktade fackkurserna vid universiteten skapar
en kunskapsmässig bas för framtida u-landsarbete och därför bör byggas ut.

KTH
och Uppsala universitet pekar på möjligheterna att förbättra i återföringen av
fackkunskaper, från exempelvis konsulter via högskolan till utresande personal.

Umeå
och Uppsala universitet samt Latinamerikainstitutet framhåller att de redan nu
bedriver u-landsinriktad fackutbildning som delvis skulle kunna nyttiggöras vid
det föreslagna u-centrum.

B. Remissvar

Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC) anser det viktigt att u-lands-kunskaperna kommer
in redan i grundutbildningen och att man där skapar en bas för framtida u-landsarbete.
De vid flera universitet befintliga fackkurserna med u-landsinriktning bör
stödjas och byggas ut.

Tekniska Högskolan menar
att fackkunskapen i allmänhet torde återfinnas inom högskolevärlden som
resultat av konsultuppdrag, forskningsprojekt och utbytesverksamhet. Det
innebär alt kontakter med u-centrum och högskolorna måste upprättas. Enligt
utredningen bör arbetsgivaren medverka till att hemvändande personers
erfarenhet ställs till förfogande genom u-centrums försorg, men formerna
härför berörs inte. Dessa frågor är väsentliga för alt u-centrum skall kunna
fungera på ett tillfredsställande sätt och bör utredas ytterligare.

Umeå
universitet tar fasta på alt det i utredningen påpekas att hälsovårdsplanerare
i ökande grad efterfrågas av u-länderna. Vid universitetet i Umeå
utexaminerades hälsovårdsinspektörer. Fördjupningskurser planeras och flera
studerande förbereder sig för forskarutbildning. Om en fackutbildning skulle
komma till stånd inom detla område bör Umeå universitet bli huvudman för denna.

Vidare
anordnar "forum för främjande av tvärvetenskap" vid universitetet en
10 poängs kurs i humanekologi som direkl skulle kunna vara lämpad som
förberedelsekurs för u-landstjänst och utan svårighet skulle kunna
decentraliseras till Sandö eller ges på distans. Del kan också nämnas att det
vid ett flertal institutioner pågår projekt med inriktning pä u-landsfrågor och
att etl flertal experter med erfarenhet av biståndsarbete är verksamma vid
universitetet.

Latinamerikainstitutet
nämner i detta sammahang att institutet kontaktats av och preliminärt träffat
överenskommelse med Lunds universitet att under våren 1981 anordna en tredagarskurs
om Latinamerika, skräddarsydd för näringslivets och förvaltningens behov.
Kursens uppläggning och

Prop. 1980/81:117 66

utformning skulle ansluta till de inlernalkurser som fidigare
anordnats av Lunds universitet i arabvärldskunskap.

Uppsala universitets rektorsämbete påpekar atl u-landsinriktad
fackutbildning redan finns vid både Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.
Det torde med måttliga insatser från t.ex. SIDA, SAREC, näringslivet och
fackliga organisationer vara möjligt att öka utbytet av dessa utbildningar
avsevärt.

6 Långsiktig utbildning (högskolor och universitet)

A. Sammandrag av remissorganens synpunkter

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), Centralinstitutet för nordisk Asienforskning (CINA),
Svenska Missionsrådet (SM) och Svenska Kyrkans Mission (SKM) stöder
utredningens förslag om intensifierad internationalisering av utbildningsväsendet
och förordar nära samarbete mellan den föreslagna stiftelsen och
universitetsväsendet.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser atl
internationaliseringen bör omfatta hela skolan och att intemationella
sekretariat bör inrättas vid Universitets- och högskoleämbetet och
universiteten. Tjänstemännens bildningsförbund (TBV) instämmer vad beträffar internafionella
sekretariat vid högskolor.

CINA stöder förslagel om ökad salsning på stipendier och
forskningsanslag men anser liksom Nordiska Afrikainstitutet och Latinamerikainstilu-tel
all möjlighelerna för de existerande ulbildningsvägarna inom universitet och
högskolor att tillgodose delar av behovel av u-landsutbildning är goda.
Ambassaden i Guatemala anser att ökade medel bör avsättas för internationellt
forskningssamarbete med inbjudan av gästforskare och gästföreläsare.

SAREC påpekar att den föreslagna organisationen inte fär
utvecklas på bekostnad av den fackligt och ämnesmässigt integrerade u-landsutbildningen
vid universitet och högskolor.

B. Remissvar

Styrelsen för internationell uiveckling (SIDA) konstaterar
att samhällets utbildning syns otillräckligt anpassad till vårt faktiska
beroende av omväriden i allmänhet och omfattningen av våra kontakter med u-länderna.
För att få till ständ en större internationalisering av universitet och
högskolor krävs ell ökat tryck frän de intressenter, som i sin rekrytering till
u-landsuppdrag nästan dagligen konfronteras med bristande grundkunskaper. Den
föreslagna stiftelsen kan genom sin breda förankring hos dessa intressenter
komma att utöva ett sädani tryck.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) betonar
internationaliseringen av undervisningen vid universitet och högskolor och
understryker att "ulan en fortgående internationalisering och u-landsinriktning
av universitetens reguljära utbildning och forskning kommer den föreslagna
organisationen inte atl nå särskilt långt". Den får inte utvecklas pä
bekostnad av den fackligt och ämnesmässigt integrerade u-landsutbildningen inom
universiteten och högskolorna. Den måsle bli etl kompliment. Ulredningen har
betonat skillnaden mellan det föreslagna u-centrum och de akademiska

Prop. 1980/81:117 67

institutionerna. SAREC vill betona att del även behövs etl
nära samarbete och utbyte av erfarenheler.

Svenska institutet (SI) förslår att stiftelsen borde
samverka med UHÄ vid fördelningen av högskolornas sk internalionaliseringsmedel
och att dessa medel borde reserveras för enskilda större satsningar (lex u-landsutbildning).
SI framhåller alt betydligt större belopp i så fall måste anvisas. Den
nuvarande knappa tilldelningen är redan alltför hårt ianspråktagen för behov av
ren baskaraktär inom det internationella utbildningsutbytel.

Ambassaden i Guatemala anser att ökade medel bör avsättas
för internationellt forskningssamarbete med inbjudan av gästforskare och
gästföreläsare. Ett närmare samarbete bör komma till ständ mellan de olika
svenska institutionerna, som skapar u-landsarbele och den svenska utbildningsorganisationen.

Nordiska Afrikainstitutet saknar i utredningen en översikt
över den traditionella utbildningen med internationella inslag, som finns vid
de flesta universitet.

Stockholms universitet anser inte att utredningen
tillräckligt diskuterar den akademiska utbildningens centrala roll.

Uppsala univershet understryker vikten av ökad
internationalisering bl.a. för att samhället skall fä fram kvalificerad och för
u-landstjänst lämplig personal.

Latinamerikanska insfitutet föreslär all frägan om förberedelseulbildning
för uppdrag i u-land utreds ytteriigare särskilt vad gäller förutsättningarna
att uppnå en vidgad förberedelseulbildning genom utbyggnad av existerande,
såväl ämnes- och språkinriktad som land- och regionspeciali-serad
utbildningskapacitet inom universitet och högskolor.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
Industriförbund (SI) understryker vikten av en fortsatt internationalisering av
den svenska skolutbildningen samt en förbättrad språkutbildning.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar
utredningens uppfattning om internalionaliseringssträvandena men vill
framhålla att utbildningens internafionalisering bör omfatta hela skolan.
Internationella sekretariat vid UHÄ och universiteten bör inrättas för all
samordna internationaliseringen av utbildningen.

Centralorganisationen SACO/SR delar utredningens
uppfattning all långsiktig påverkan av den svenska resursbasen för u-landstjänstgöring,
i vid bemärkelse, bör ägnas mer uppmärksamhet.

Centerns Ungdomsförbund (CUF) föreslår atl u-ländernas
situation tas upp i det allmänna utbildningssystemet och all högskolorna får ökade
resurser att behandla ämnet.

Centralinstitutet jör nordisk Asienforskning (CINA) stöder
utredningens förslag om intensifierad internationalisering av den akademiska
undervisningen samt om ökad satsning pä stipendier och forskningsanslag. Den
sakkunskap som finns på universiteten bör utnyttjas bättre än vad utredningen
föreslär.

Svenska Kyrkans Mission (SKM) stöder förslaget om atl de
internationella frågorna kommer in i den normala utbildningsgången så tidigt
och medvetet som möjligt för att bredda basen för framtida rekrytering till u-landsljänst.
Universiteten bör få utökat stöd för ytteriigare internationalisering.

Svenska Missionsrådet (SM) anser att
internationaliseringen av den högre utbildningen bör stärkas.

Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU) förordar ökad satsning
på fortbild-

Prop.
1980/81:117 68

ning av universitetens lärare inom områden, som bedöms
angelägna för u-landsutbildningen.

Tjänstemännens
Bildningsförbund (TBV) instämmer i atl internationella sekretariat bör finnas
vid högskolorna.

7 Bistånds- och katastrofutbildningen på Sandöskolan

A. Sammanfattning av remissorganens synpunkter

Ambassaderna i Dar es Salaam, Guatemala och Tunis,
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Skolöverstyrelsen (SÖ), Svenska
Arbetsgivarföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund (SI),
Landsorganisationen (LO), Kooperativa förbundet (KF) och Swedish Cooperalive Centre
(SCC) samt Svenska Missionsrådet (SM) motsätter sig inte att den nuvarande
verksamheten vid Sandöskolan avvecklas enligt utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Svenska Röda Korset
(SKR), Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) och Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets
avdelningar vid Sandöskolan föreslår en omorganisation och nedskärning av den
nuvarande verksamheten i syfte att öka effektiviteten och kontakten med den
konkreta biståndsverksamheten, (lex genom förläggning av hela u-landsutbildningen
till Sandöskolan).

Biståndsutbildningsnämnden (BUN), ambassaden i Gaborone.
Centerns Ungdomsförbund (CUF), Centralorganisationen SACO/SR och Sveriges
Läkarförbund stöder helt eller delvis Torgil Ringmars särskilda yttrande.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ambassaden
i Havanna, Tekniska högskolan i Stockholm, Frikyrkan Hjälper och 1979/80 års
och nuvarande elevkårer vid Sandöskolan föreslär alt frågan om bistånds- och kalaslrofutbildningens
framtid vid Sandöskolan utreds ylterligare.

B. Remissvar

Styrelsen för internationell utveckUng (SIDA) vill ha en
översyn av den nuvarande utbildningen på Sandö. Nämnda översyn bör göras av
stiftelsen och bör ske med beaktande av vilka andra aktiviteter, inom ett brett
program för förberedelse och utbildning för uppdrag i u-land, som med fördel
kan förläggas till Sandöskolan.

Biståndsutbildningsnämnden (BUN) föreslär atl verksamheten
vid Sandöskolan liksom hittills utformas med syfte att påverka den svenska resursbasen
och anser att u-landsulbildningen även i fortsättningen bör kunna utgöra ett
alternativ till värnplikten. Den resursbreddande utbildningen vid Sandöskolan
bör utformas som 2-5 månadskurser för 60-80 deltagare och mer än hittills
inriktas på yrkesgrupper som efterfrågas i u-länderna. BUN föreslår vidare att
kortkurser kring internationella frågor och biståndsproblem anordnas på Sandöskolan
i samarbete med myndigheter, insfitutioner och organisationer.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) ansluter sig lill
förslaget att gradvis avveckla bistånds- och kalastrofutbildningen vid Sandöskolan.

Skolöverstyrelsen (SÖ) motsätter sig inte atl katastrof-
och bislåndsutbildningen på Sandöskolan gradvis avvecklas.

Ambassaden i Dar-es-Salaam biträder förslaget atl
bistånds- och kalastrofutbildningen avvecklas.

Prop. 1980/81:117 69

Ambassaden i Gaborone ansluter sig till Ringmars särskilda
yttrande när det gäller verksamheten vid Sandöskolan.

Ambassaden i Guatemala stöder utredningens förslag om
successiv avveckling av Sandöskolan.

Ambassaden I Havanna anser att den nuvarande verksamheten
vid Sandöskolan bör avvecklas. Dock försvinner därmed den enda nu existerande
långsiktiga och djuplodande bislåndsutbildningen. Behovet av en sådan utbildning
förefaller inte motsvaras av tillräckligt konkreta förslag i utredningen.

Ambassaden i Tunis ansluter sig till utredningens förslag
och därmed en effektivare användning av anslaget pä 11,4 miljoner kr som nu
endast fördelas på 100 elever på Sandöskolan.

Svenska Röda Korset (SRK) föreslår att utbildningen vid Sandöskolan
bibehålls, men atl skolans kapacitet bättre utnyttjas genom atl ett större
antal personer ges en kortare utbildning. På läng sikt påverkas därigenom den
svenska resursbasen ytterligare.

Tekniska
Högskolan anser att man bör avvakta ytterligare några år innan man bedömer Sandöskolans
rekryteringsfrämjande effekt. Tekniska Högskolan anser att någon form av
frivillig långsiktig bistånds- och kataslrofutbildning där antagningen
anpassas till rekryterande organisationers behov, måsle finnas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att Sandöskolan
i framtiden bör fungera som den föreslagna språkenheien och u-centrum.

Svenska Ärbetsgivarejöreningen
(SAF) och Sveriges Industriförbund (SI) har inga invändningar mot att den
nuvarande katastrof- och bislåndsutbildningen på Sandö läggs ned.

Centralorganisationen (SACO/SR) framhåller att förslagel
att lägga ned den speciella katastrof- och biståndsutbildningen vid Sandöskolan,
skulle innebära en allvarlig nedrustning av denna typ av biståndsutbildning.

Landsorganisationen (LO) tillstyrker att den nuvarande
verksamheten vid Sandöskolan läggs ner och ersätls i enlighet med utredningens
förslag.

Centerns Ungdomsförbund (CUF) anser att BUN-utbildningen
bör vara kvar, men över biständsanslagen. BUN-utbildningen bör kompletteras med
arbete i u-land.

Folkpartiets
Ungdomsförbund (FPU) anser att Sandöskolan fyller etl regionalpolitiskt syfte i
Ådalen. De säväl personella som materiella resurser som byggts upp vid skolan
bör beaktas vid en förändring. Staten har gjort stora investeringar i
utbildningslokaler och personalen har stor erfarenhet av u-landsutbildning. FPU
anser att Sandöskolans resurser bör utnyttjas i den nya organisationen. En fömtsättning
för en avveckling av den nuvarande verksamheten är dels atl utbildningen för de
enskilda organisationernas volontärer förläggs till Sandö och får en omfattning
motsvarande den nuvarande utbildningen dels alt volonlären har möjlighel att fä
räkna fullgjord u-landstjänstgöring som värnplikt.

Kooperativa förbundet och Swedish Cooperalive Centre
ansluter sig till utredningens förslag att verksamheten vid Sandöskolan upphör
och ersätts med fredskårs- och språkutbildning.

Svenska Missionsrådet (SM) instämmer i förslaget om
nedläggning av Sandöskolan i nuvarande former men påpekar att man bör
tillvarata den erfarenhet skolan har och dess lärarkår.

Frikyrkan Hjälper föreslår att Sandöskolans resurser
tillvaratas pä ett bättre sätt än vad utredningen föreslår. Möjligheten att ett
eventuellt u-landsgymnasium förläggs till Sandöskolan bör utredas.

Prop. 1980/81:117 70

Sandöskolan, 1979/80 års och nuvarande elevkårer påpekar
all för att förbättra utnyttjandet av skolans kapacitet har BUN:s personal och
elever sedan flera år föreslagit bl.a. en nedskärning i utbildningens längd och
en organisatorisk anknytning till arbete i u-länder. Det är viktigt att
utnyttja de resurser, och det kunnande som idag finns pä Sandöskolan, framför
allt lärare med flera års praktisk erfarenhet av biståndsarbete.

SFs och STs avdelningar vid Sandöskolan föreslår en
nedskärning av utbildningens längd och en organisatorisk anknytning till arbele
i u-länder.

En nedläggning av bistånds- och katastrofutbildningen vid Sandöskolan
är ett steg tillbaka. Den är den hittills siörsta och mest målmedvetna
satsningen på att bredda den svenska resursbasen.

Svenska Läkarförbundet ansluter sig i slora drag lill
Ringmars särskilda yttrande.

8 Värnpliktsalternativet

A. Sammandrag av remissorganens synpunkter

Biståndsutbildningsnämnden (BUN), Kramfors
kommunstyrelsen. Frikyrkan Hjälper, Svenska Missionsrådet (SM), Sveriges
Kristna Ungdomsråd, (SKU), ambasaden i Brasilia, Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund (SSU), Centerns Ungdomsförbund (CUF), Folkparfiets Ungdomsförbund
(FPU), Vapenfria Arbetsgruppen vid Sandöskolan och 1979/ 80 års och nuvarande
elevkårer vid Sandöskolan anser alt u-landsutbildningen även i fortsättningen
bör kunna utgöra elt alternativ lill värnplikten.

Umeå universilel anser alt värnpliktsutbildningen vid BUN
kan upphöra. Svenska Röda Korset (SRK) anser alt kravet på att
biståndsutbildningen vid Sandöskolan skall vara ett alternativ till värnplikt
kan modifieras eller till och med helt utgå. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) avstyrker förslaget att 4-6 månaders u-landsutblldning plus minst två års
u-landsarbete skall gälla som alternativ lill fullgjord värnplikt/vapenfri
tjänst. Man bör enligt TCO inte kräva längre alternalivtjänst än normal värnpliklstjänsl.
BUN tillstyrker atl fullgjord fredskårs- eller volontärs-tjänst i u-land om
minst 2 år skall kunna godkännas som genomförd värnplikt eller vapenfri tjänst
plus atl efter avslutat uppdrag i u-land gå igenom en uppsamlingskurs i Sverige
pä 2-4 veckor.

B. Remissvar

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) ansluter
sig lill utredningens bedömning, att det medför slora praktiska nackdelar att
ha biståndsutbildning som alternativ till värnplikt. Styrelsen påpekar dock
alt elt bi-ståndsinriktat alternativ för värnpliktiga och vapenfria ijänsteplikliga
har setts som positivt av flera medborgargmpper.

Biståndsutbildningsnämnden (BUN) föreslår atl verksamheten
vid Sandöskolan liksom hittills utformas med syfte atl påverka den svenska
resursbasen och anser alt u-landsutbildningen även i fortsättningen bör kunna
utgöra ett alternafiv till värnplikt. BUN tillstyrker att fullgjord fredskårs-
eller volontärtjänst i u-land om minst 2 år plus uppsamlingskurs i Sverige
skall kunna godkännas som genomförd värnplikt eller vapenfri tjänst.

Prop. 1980/81:117 71

Ambassaden i BrasUia ansluter sig till Ringmars yttrande.
Värnpliktiga bör kunna göra samhällstjänst i form av u-landsulbildning.

Ambassaden i Dar-es-Salaam biträder utredningens förslag lill
ell u-landsinriktat alternativ lill värnplikt och vapenfri tjänst.

Svenska Röda Korset (SRK) anser att kravet på atl bislåndsutbildningen
vid Sandöskolan skall utnyttjas som ett allernaliv till värnplikt bör kunna
modifieras eller helt utgå.

Umeå Univershet anser alt värnpliktsutbildningen vid Sandö
kan upphöra.

Kramfors kommunstyrelse anser atl förslaget atl avveckla
möjligheten att ersätta värnpliktstjänstgöring med biståndsutbildning är väl
underbyggt. Denna möjlighet torde ha haft avsevärd belydelse för rekrytering
av personal för u-landstjänstgöring. En sådan möjlighet bör fortfarande stå
öppen även vid en övergång till en förkortad men måhända mer renodlad fredskårsutbildning.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker den
modell som innebär att 4-6 månaders u-landsarbete skall gälla som alternativ
till fullgjord värnplikt/vapenfri tjänst. Man bör inte kräva längre alternativ
tjänst än normal värnpliklstjänsl.

Centerns Ungdom.sjörbund (CUF) anser att BUN-utbildningen
bör kvarstå som ett alternativ till värnplikt för dem som beviljats vapenfri
tjänst. Även fredskårsarbele! bör vara ell vapenfrill alternativ.

Folkpartiels Ungdomsförbund (FPU) anser alt en
förutsättning för en avveckling av den nuvarande verksamheten är dels att volonlärulbildning
förläggs till Sandö och får en omfallning motsvarande den nuvarande
utbildningen, dels att de enskilda organisationernas volontärer har möjlighet atl
få räkna fullgjord u-landstjänstgöring som värnplikt.

FPU påminer om atl Sandöskolan inrättades som etl
alternativ för dem som ansåg alt arbete i u-länder var ett bättre sätt än
normal värnplikt atl minska klyftor och konfliktrisker i världen.

Skulle förslaget lill fredskår inte genomföras eller
utbildningen föriäggs någon annanstans vill FPU inte förorda en förändring av
utbildningen vid Sandöskolan.

Kooperativa förbundel (KF) och Swedish Cooperalive Cenlre (SCC)
framhåller all man får råd atl utbilda fler biståndsarbetare om man överger
kopplingen mellan värnplikt och bislåndsulbildning/u-landstjänst.

Svenska Missionsrådet (SM) instämmer i Ringmars särskilda
yttrande i denna fråga.

Frikyran hjälper förordar att en speciell u-landsutbildning
och/eller genomförd fredskårstjänstgöring får utgöra alternativ till vapenfri
tjänst. 1 försöken att åstadkomma en breddning av ijänstgöringsallernatlven för
vapenfria har ulbildningen vid Sandöskolan varit etl av de mest meningsfulla,
även om alltför få fått tillgång till det.

Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU) menar att man bör utreda
möjligheten av ett fortsatt värnpliktsutbildningsalternativ med liknande
innehåll som nuvarande men till lägre kostnad.

Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SSU) ser det som en
tillgäng atl det finns möjlighet för värnpliktiga att bland olika alternativ
för alt fullgöra samhällstjänst kunna söka u-landsulbildning. Eventuellt kan
krav på alt ulföra viss tids tjänst i u-land kopplas till värnpliktsalternalivet
för att räknas som fullgjord samhällsplikt.

Sandöskolan, 1979/80 års och nuvarande elevkårer vill ha
kvar biståndsutbildningen som alternativ fill värnplikt. För alt motverka de
nuvarande

Prop. 1980/81:117 72

negafiva effekterna men behålla den positivt
rekryteringsbreddande effekten bör man, som alternativ lill värnplikt/vapenfri
tjänstgöring, kräva u-landstjänstgöring efter genomgången u-landsulbildning.
Med en värnpliktskoppling kan man nå annars svårrekryterade yrkesgrupper.

Statsanställdas förbunds och Statstjänstemannaförbundets avdelningar
vid Sandöskolan stöder den typ av värnplikisalternativ som utredningen
skisserat.

Vapenfria arbetsgruppen vid Sandöskolan föreslår alt
bistånds- och katastrofutbildningen vid Sandö inte läggs ner som ett alternativ
lill vapenfri tjänstgöring och värnplikt innan etl liknande alternativ
ersätter detta.

Arbetsgmppen föreslår också att fredskårsljänst och volontärtjänst
under två år inklusive utbildning räknas som elt tjänstgöringsalternativ för
vapenfria.

9 Fredskårsutbildningen

A. Sammanfattning av remissorganens synpunkter

Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Biståndsutbildningsnämnden (BUN), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU), Lutherhjälpen samt Statsanställdas förbunds
och Statstjänstemannaförbundets avdelningar vid Sandöskolan förordar att fredskårsutbildningen
föriäggs till Sandöskolan i Kiamfors. BUN. TCO, och FPU föreslår att enskilda
organisationer också bör erbjudas utbildning för volontärer vid Sandöskolan.
Svenska Röda Korset (SRK) föreslår en nära samverkan mellan den föreslagna
stiftelsen och fredskårsinsfilu-tionen.

Riksrevisionsverket (RRV) anser atl fredskären bör
införlivas med SIDA.

Frikyrkan Hjälper vill inte att statlig volonlärulbildning
skall vara krav för statliga bidrag.

B. Remissvar

Biståndsutbildningsnämnden (BUN) tillstyrker utredningens
förslag att till Sandöskolan förlägga speciallinjer dels för utbildning av fredskårsdeltagare
och volontärer och dels för förberedande och kompletterande språkutbildning. BUN
rekommenderar att Sandöskolans erfarenheler och resurser utnyttjas vid
rekryteringen till och vid hemmaadminislrationen av en fredskår utanför SIDA.

Riksrevisionsverket (RRV) anser atl fredskåren bör
införlivas med SIDA.

Svenska Röda Korset (SRK) föreslår atl stiftelsen också
får ett övergripande samordningsansvar och nära samverkar med den föreslagna fredskårsinstitutionen.

Lånsstyrelsen I Västernorrlands län instämmer i förslaget
att förlägga fredskären till Sandöskolan.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) tillstyrker att fredskårs-och
volontärsutbildningen samordnas. Detta kan ske i samband med en förändring av
nuvarande utbildning på Sandö. TCO har i princip tillstyrkt förslaget om ny
fredskår.

Prop.
1980/81:117 73

Folkpartiets
Ungdomsförbund (FPU) föreslår att utbildningen av freds-kårisler förläggs till Sandöskolans
lokaler. FPU vill också peka på möjligheten atl förlägga andra volontärorganisationers
utbildning till Sandöskolan.

Lutherhjälpen biträder
utredningens förslag om atl förlägga fredskåren till Sandöskolan.

Frikyrkan
Hjälper framhåller att den föreslagna utbildningen för u-lands-volontärer
utformas till erbjudanden till organisationer och inle krav.

Statsanställdas
förbunds och Statstjänstemannaförbundets avdelningar vid Sandöskolan föreslär
att fredskårsutbildningen föriäggs fill Sandö.

10
Övriga synpunkter

Ambassaden
i Dacca instämmer i förslaget all båda makars möjlighet fill arbete är en
viktig fräga som bör kunna tas upp vid förhandlingar om bistånds-eller samarbelsavial.

Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) anser atl makars möjlighet till arbete bör kunna tas
upp som en särskild punkt vid förhandlingar om bistånds- eller samarbetsavtal.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981