Prop. 1980/81:118

Prop.
1980/81:118

Regeringens proposition

1980/81:118

om ekonomisk-politiska åtgärder;

beslutad den 26 februari 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till
ekonomisk-politiska åtgärder inom social-, budget-, jordbruks- och
bostadsdepartementens verksamhetsområden. Förslagen ingår tillsammans med
andra ålgärder i det ekonomiska handlingsprogram som regeringen offentliggjorde
den 3 februari 1981 inför riksdagens allmänpolitiska debatt. Huvuddelen av
dessa andra åtgärder redovisas översiktligt.

På beskattningsområdel föreslås att kostnad för resor till
och från arbetet skall anses som en personlig levnadskostnad till den del
kostnaden inte överstiger 1 000 kr. och följaktligen i den delen inte längre
vara avdragsgill vid beskattningen. Vidare föreslås att kravet på tidsvinst för
rätt till avdrag för resa med egen bil skärps från 1,5 timmar till 2 timmar.

Som ell led i strävandena atl minska oljeberoendet
föreslås en höjning av skatten på olja med 77 kr. per m\ Därigenom uppnås även
all skattebelastningen på olja och elektricitet blir mer likformig. Vidare
föreslås att beskattningen av elektricitet lindras i landets norra delar.

I syfte atl stimulera skogsavverkningen införs etl extra
avdrag för enskilda skogsägare under perioden den 1 januari 1981-den 30 juni
1983. Avdraget finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften.

Vidare föreslås en yllerligare minskning av
livsmedelssubventionerna med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och med 200 milj.
kr. den 1 januari 1982, allt räknat per helår. Liksom tidigare skall
konsumtionsmjölken inte beröras av minskningen.

I anslutning lill minskningen av livsmedelssubventionerna
föreslås elt särskilt stöd till fierbarnsfamiljerna. Ell flerbarnsstöd införs
den 1 januari 1982 med 750 kr. per år för familjer med tre barn och ytterligare
1 500 kr. per

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Prop. 1980/81:118 2

år
vid varje därpå följande barn.

Slutligen föreslås en
extra upptrappning av garanliräntenivån för vissa årgångar av statligt belånade
hyreshus. Åtgärden ligger i linje med strävandena atl minska de skillnader i
kapitalkostnader som beror på byggnadens ålder.

Prop.
1980/81:118

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri

Föredragande:
statsråden Dahlgren, Söder, Wirtén och Danell Proposition om
ekonomisk-politiska åtgärder

Chefen
för budgetdepartemenlet, statsrådet Wirtén, anför.

1 Inledning

I
min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår (prop. 1980/ 81:100 bil.
2) aviserade jag atl ylterligare åtgärder skulle komma att föreslås i syfte att
minska statens budgetunderskott. En första redovisning av dessa gavs i ett
ekonomiskt handlingsprogram som regeringen offentliggjorde den 3 februari 1981
inför riksdagens allmänpolitiska debatt. Jag återkommer nu till dessa frågor,
varvid dock några berörs mera översiktligt eftersom de kommer att bli föremål
för ytterligare behandling i senare sammanhang.

Jag
har i detta ärende samrått med cheferna för utrikes-, social-, ekonomi-, jordbruks-,
handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen samt med
statsrådet Danell.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Samhällsekonomisk och statsfinansiell bakgrund

Chefen
för ekonomideparlemenlet har i årets finansplan utförligt redovisat sin syn på
den ekonomiska utvecklingen under åren 1980 och 1981 liksom de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som motiveras härav. Jag skall i detta sammanhang
därför endast - efter samråd med chefen för ekonomidepartementet - i all
korthet erinra om den samhällsekonomiska bakgrunden till de åtgärder som nu är
aktuella.

Till
en del kan de svenska balansproblemen förklaras av den svaga internalionella
utvecklingen. De flesta industriländer har under 1970-talel

Prop.
1980/81:118 4

fåll problem som liknar de svenska. Delta sammanhänger bl.
a. med den dramatiska utvecklingen av oljepriserna efter år 1973.
Balansproblemen har emellertid blivit större i Sverige än i flerlalel andra
industriländer. Delta beror till stor del på den alltför snabba offentliga
utgiftsexpansionen.

Balansbristerna i den svenska ekonomin försvårar en
ekonomisk politik för full sysselsättning och stabila priser. Vårt stora bytesbalansunderskotl
måsle finansieras med en löpande internationell upplåning av motsvarande
storlek. Delta skärper på elt påtagligt sätt vårt beroende av omvärlden och
innebär alt redan små störningar på den internafionella kapitalmarknaden skapar
betydande problem för Sveriges del.

En fortsatt upplåning av nuvarande omfattning leder oss
också förr eller senare in i en situation där våra utländska långivare börjar
ställa krav på vår ekonomiska politik. Härtill kommer att upplåningen lägger en
betydande förräntningsbörda på framlida generationer.

Det betydande underskottet i statsbudgeten verkar kraftigt
likvidiserande på ekonomin. Därigenom ställs kreditpolitiken inför myckel svåra
problem, samtidigt som inflationsbekämpningen försvåras. Kombinationen av slora
underskott i bytesbalansen och i den statliga budgeten framtvingar också ett
högt ränteläge, vilket motverkar den ökning av de produktiva investeringarna
som är nödvändig.

Om balansproblemen i den svenska ekonomin skall kunna
övervinnas är del nödvändigt atl näringslivets produktionsförmåga och
konkurrenskraft ökar under en följd av år. En sådan utveckling är också av stor
belydelse för möjligheterna att upprätthålla den fulla sysselsättningen.
Samtidigt måste den inhemska konsumlionslillväxten begränsas.

Den nödvändiga åtstramningen av den inhemska konsumlionslillväxten
måste i stor utsträckning åstadkommas genom att den offentliga utgiftsökningen
hålls tillbaka. Den statliga utgiftsökningen har i konsekvens härmed starkt
begränsats under senare år. Statens totala utgifter, exkl. ränlor, beräknas
minska i reala termer under både år 1980 och år 1981.

På senare år har den kommunala sektorn svarat för en väsenllig
del av den offentliga verksamhetens expansion. En långsammare kommunal
utgiftsökning är en förutsättning för att den nödvändiga expansionen av
industrin skall kunna komma till stånd. Genom atl den kommunala sektorn
begränsar sina anspråk på realt resursutrymme ökar också arbelsmarknadsparlernas
förhandlingsutrymme vilkel underlättar tillkomsten av måttfulla löneavtal.

Långtidsutredningen har angett att den offentliga
utgiftsökningen måsle begränsas till ca 2 % om året i reala termer och att den
kommunala volymexpansionen måste skäras ned till 1 % om året för att möjliggöra
en utveckling mot ökad balans i samhällsekonomin. Dessa bedömningar måste
enligt min mening betraktas som realistiska.

Tjänster som produceras inom den offentliga sektorn utgör
en oumbärlig del av vår välfärd. De offentliga utgifterna har också slor
betydelse för att

Prop. 1980/81:118 5

uppnå en rättvis inkomstfördelning. Del är emellertid
nödvändigt atl de offentliga utgifternas ökningstakt håller sig inom ramen för
tillväxten av våra totala resurser och för vad som är förenligt med en
balanserad ekonomi.

För atl den nödvändiga åtstramningen skall leda till en
positiv ekonomisk utveckling krävs också att vi skapar förutsättningar för en
expansion av den konkurrensulsalta sektorn i nästa konjunkturuppgång. Delta
kräver en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga i den svenska ekonomin.

Jag övergår nu till en kort redogörelse för den
statsfinansiella bakgrunden. I budgetförslaget har jag redovisat min bedömning
av budgetutvecklingen under innevarande och nästa budgetår. För innevarande
budgetår bedömde jag all budgetunderskottet med de antaganden som låg till
grund för beräkningarna i budgetförslaget skulle komma all uppgå till drygt 55
miljarder kronor och för nästa budgetår, 1981/82, till drygt 67 miljarder
kronor. Jag framhöll atl ökningen av budgetunderskottet var starkt oroande och
all det mot den bakgrunden var motiverat alt överväga ytterligare åtgärder för
att minska det förutsedda underskottet för budgetåret 1981/ 82.

Den i budgetförslaget redovisade ökningen av
budgetunderskottet uppgick således till ca 12 miljarder kronor. Jag pekade i
budgetförslaget på en rad tillfälliga omständigheter som bidrar till denna
utveckling, bl. a. den kraftiga ökningen av utbetalningarna av kommunalskallemedel
lill kommunerna. En exakt beräkning av hur stort underskottet skulle ha varit
om dessa tillfälliga faktorer inte hade spelat in är svår att göra men jag
bedömer att ökningen av budgetunderskottet då skulle ha uppgått till ungefär en
tredjedel av den angivna siffran.

Sedan budgetpropositionen framlades har ytterligare
händelser påverkat prognosen. Diskontohöjningen den 21 januari 1981 kan, om den
kvarstår under hela nästa budgetår, beräknas leda till en försämring av budgetsaldot
med ca 3 miljarder kronor. Å andra sidan torde den kortsiktiga effekten av ett
avtal på arbetsmarknaden i nivå med det den 2 februari 1981 träffade
preliminära avtalet mellan SAF och LO beräknas leda till en viss minskning av budgelunderskollel
för budgetåret 1981/82.

2.2 Ekonomiskt handlingsprogram

I årets finansplan har chefen för ekonomidepartementet angett
riktlinjerna för den ekonomiska politik som syftar till att skapa balans i den
svenska ekonomin. De ålgärder som jag nu kommer atl redovisa översiktligt
syftar fill atl möjliggöra en ökad produktion i näringslivet och en snabbare
ekonomisk tillväxt genom atl

-
stimulera
export, investeringar och sysselsättning,

-
begränsa de
offentliga utgifterna och hålla tillbaka statens budgetunderskott,

- förbällra den svenska ekonomins
funktionssätt.

Prop.
1980/81:118 6

Marginalskatterna m. m.

Marginalskatten uppgår för innevarande inkomstår till ca
50 % vid en taxerad inkomst på 60 000 kr., till ca 60 % vid 80 000 kr., till ca
70 % vid 95 000 kr. och till ca 80 % vid 125 000 kr. För inkomster som
understiger 30 basenheter, dvs. f. n. 192 000 kr., är marginalskatten maximerad
till 80 % och för inkomster däröver fill 85 %.

De höga marginalskatterna medför problem i en lång rad
avseenden. Helfidsarbete missgynnas i förhållande till deltidsarbete, extra
insatser eller byte fill en mer kvalificerad anställning lönar sig dåligt för
den enskilde löntagaren, riskerna för skattefusk och skatteflykt ökar.
Låneekonomins utveckling har också kraftigt påverkats av de höga marginalskattesatserna.
Dessa gör hushållen förhållandevis okänsliga för höga räntor vilket allvarligt
försvårar kreditpolitiken.

Medan
marginalskatterna skärptes kraftigt under första hälften av 1970-talet har de
sedan år 1976 i stort sett varit oförändrade. Detta beror på det reformarbete
som inleddes genom 1977 års lagsliflning (prop. 1977/ 78:49, SkU 1977/78:14, rskr
1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071), då bl. a. ett inflationsskydd infördes vid
inkomstbeskattningen. Därefter har även vissa direkta marginalskattesänkningar
skett men det är enligt min mening nu nödvändigt atl genomföra betydligt mer
långtgående sänkningar för de slora grupperna av heltidsarbetande
inkomsttagare. Jag kan i detta sammanhang nämna att ca 70 % i denna kategori
under innevarande år beräknas ha en inkomst som uppgår lill högst 90 000kr., ca
80 % en inkomst som uppgår fill högst 100 000 kr. och ca 90 % en inkomst som
uppgår fill högst 120 000 kr.

Riktlinjerna för en marginalskallereform bör - som har angetts
i del ekonomiska handlingsprogrammet - vara att marginalskatten för den helt
dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare sänks fill högst 50 %. Även
de högsta skattesatserna måsle sänkas och marginalskaltespärren anpassas till
detta. Reformen bör genomföras i tre steg under åren 1982,1983 och 1984.

En marginalskattereform av den omfattning som här
redovisats kommer alt ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de
kommande åren. Reformen torde leda fill en ökning av arbetskraftsutbudel och fillväxlen
i den svenska ekonomin. Därmed ökar även skalteunderiaget. I nuvarande
statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig. Ett lämpligl utformat
lagfäst individuellt sparande kan eventuellt utgöra ett sätt att minska behovet
av skattefinansiering.

Efter överläggningar i dessa frågor med arbetsmarknadens
parter och den socialdemokratiska oppositionen avser jag atl återkomma till
regeringen med förslag. En proposition i ärendet bör föreläggas riksdagen före
utgången av april månad i år.

I den allmänna debatten har ibland gjorts en direkt
koppling mellan en marginalskattereform och en begränsning av möjlighelerna
till s. k. under-

Prop. 1980/81:118 7

skottsavdrag. Som min företrädare har framhållit i
direktiven (Dir 1980:11) fill kommittén (B 1980:05) om underskotlsavdrag
innebär en successiv sänkning av marginalskatterna att man bl. a. motverkar
missbruket av underskotlsavdrag. Den marginalskallereform som jag här har
aviserat bör alltså ses som elt led också i strävan att minska underskottens
omfattning och fillväxt. Jag vill också erinra om ett par redan vidtagna
åtgärder.

Genom lagsfiftning år 1979 (prop. 1978/79:209, SkU
1979/80:11, rskr 1979/80:42, SFS 1979:1017) minskades kraftigt vissa
möjligheter atl skapa underskottsavdrag. Jag avser här de begränsningar som då
gjordes i fråga om avdragsrällen för reparafionskoslnader vid ombyggnad av
flerfamiljshus med statligt lånestöd eller av andelshus. Den kraftiga skärpning
av realisationsvinstbeskattningen vid kortvariga fastighetsinnehav som beslutades
hösten 1980 (prop. 1980/81:32, SkU 1980/81:10, rskr 1980/81:61, SFS 1980:998-1000)
torde också verksamt bidra fill alt minska försöken till spekulativt
utnyttjande av stora reparationsavdrag.

Jag har redan nämnt kommittén om underskotlsavdrag som
sedan någol halvår tillbaka arbetar med att söka finna långsiktiga lösningar för
att begränsa dessa avdrag på lämpligt sätt. Därvid skall kommittén bl. a.
överväga rätten till avdrag för underskoll som uppkommer lill följd av höga
räntor på lån för privat konsumtion e.d. Kommitténs uppdrag är omfattande och
kommer med nödvändighet all ta fid all slutföra. Kommittén är emellertid
oförhindrad att avrapporlera vissa delar av uppdraget i delbelänkanden om så
visar sig lämpligt. Enligt min mening bör kommittén därför med förtur pröva
möjligheten att införa provisoriska regler i syfte all begränsa möjligheterna lill
s. k. nolllaxering. Jag avser atl inom kort föreslå regeringen alt kommittén
genom tilläggsdirektiv får elt sådant uppdrag.

Den beloppsmässigt helt dominerande delen av
underskottsavdragen uppstår på grund av avdragsrätten för räntor på lån som har
nedlagts i egnahem. Dessa kan beräknas svara för ca tre fjärdedelar av de
totala avdragen. Genom att inflationen drivit upp såväl huspriser som
räntesatser har avdragsbeloppen här ökal myckel snabbt, men delta kan naturligtvis
inte ses som elt isolerat skatlepolitiskl problem.

Det finns ett starkt samband mellan utformningen av
ränteavdragsrätten och realisafionsvinstbeskattningen. Det var bl. a. mot den
bakgrunden som regeringen under hösten 1980 lade fram det nyss nämnda förslaget
om skärpt reahsafionsvinstbeskattning i fråga om fasligheler. Vid del
tillfället anförde jag bl. a. följande:

Kombinationen av full indexuppräkning vid
realisationsvinstbeskattningen och en obegränsad avdragsrätt för låneräntor
vid den löpande beskattningen bildar vid inflation en mekanism för omvandling
av löpande inkomster lill kapitalvinster som måste beaktas för att inle skalteförmåge-principen
allvarligt skall urholkas.

En lösning på problemet kan teoretiskt sökas på två olika
vägar. En möjlighel är att begränsa indexuppräkningen så alt den i princip omfatlar
bara det egna kapital som fasfighetsägaren har lagt ner i fasfigheten. Den
andra utvägen skulle vara alt gå över till en real beskattning även av

Prop.
1980/81:118 8

låneräntorna. Della skulle innebära att den del av räntan
som utgör kompensation lill långivaren för minskningen i lånets realvärde
behandlades som en för fastighetsägaren inle avdragsgill - och för långivaren skattefri
-amortering. Med etl sådanl system skulle det vara helt korrekt alt vid
realisationsvinstbeskattningen alltjämt medge full indexuppräkning, dvs. att
räkna upp även det lånade kapitalet.

I och för sig kan på allmänna skattetekniska grunder goda skäl
anföras för att en reform som rör den löpande beskattningen skulle vara alt
föredra framför åtgärder som leder till alt större vikt läggs vid engängsbeskattningen
av de vinster som framkommer vid en försäljning. Realisationsvinstbeskattningen
medför svårigheier alt på ett rättvist sätt tillämpa skatteskalans progressivitet
samtidigt som de stora belopp som kan slå på spel skapar frestelser lill skatteundandragande
åtgärder. En realislionsvinstbeskallning ger också upphov lill vissa
inlåsningseffekter, även om man vid fastighetsbeskattningen har sökt mildra
dessa genom de uppskovsregler som har införts. Som framhölls i årets
budgetproposition kan dock frågan om fastighetsägarnas rätl till avdrag för
låneräntor inte ses som ell isolerat skatlepolitiskl problem. För många hushåll
är med dagens förhållanden i övrigt en bibehållen avdragsrätl en absolut
förutsättning för atl de skall kunna klara sina årliga boendekostnader. En
principiell reform av avdrags-rätten för småhusräntor o. d. kan därför tänkas
endast i elt större sammanhang där man beaktar övergripande skatte- och bostadspolifiska
synpunkler. Åt realbeskatlningsulredningen (B 1978:07) har uppdragits att
undersöka möjlighelerna alt gå över till en real beskattning av bl. a. låneräntor
och andra kapitalinkomster. Därvid skall bl. a. verkningarna för
bostadsmarknaden belysas. Försl när utredningen har redovisat resultatet av
sitt arbele finns det förutsättningar att bedöma om delta kan vara en
framkomlig väg.

I dagsläget bör man alltså utgå från att avdragsrätten för
ränta på fastighetslån behålls intakt. Det alternativ som dä återstår är att
begränsa rätten till indexuppräkning. Jag anser att en sådan begränsning nu bör
göras. Samtidigt bör det årliga 3 000-kronorslilläggel omprövas mot bakgrund av
de nya förutsättningarna.

I prop. 1980/81:42 om ändrade regler för
villabeskattningen, m. m. har jag pekat på en rad svagheter i nuvarande syslem
för villabeskatlning. Jag erinrade bl. a. om den kritik som har framförts mot
utformningen av dens. k. intäktsschablonen och mot avdragsreglerna. Inte minst
de kraftigt stigande underskottsavdragen har kommit att utgöra ett problem. Jag
framhöll att man måste fortsätta strävandena att upprätthålla en neutralitet i
kostnadshänseende mellan olika boendeformer, vilket innebär att en samordning
kan behöva ske med åtgärder som vidtas på andra områden än beskattningens. Min
slutsats var all en mer grundläggande omprövning av villabeskaltningen bör ske
för framtiden där hänsyn kan tas till de ändrade förutsättningar som numera
råder jämfört med när grunderna för den nuvarande villabeskattningen
fastställdes.

Även den nuvarande beskattningen av medlemmar i
bostadsföreningar inrymmer problem, vilka jag berörde i prop. 1980/81:42. Såväl
reglerna om löpande inkomstbeskattning - som tillämpas första gången vid årets
taxering - som reglerna om värderingen vid kapitalbeskattning har provisorisk

Prop. 1980/81:118 9

karaktär. Dessa frågor bör, som jag framhöll i den
nyssnämnda propositionen, naturligen prövas i samma sammanhang som villabeskaltningen.
Också i fråga om hyreshusen finns frågor rörande beskaltningen där nya överväganden
är påkallade.

Mot den bakgrund jag här har redovisat kommer jag och chefen
för bostadsdeparlemenlel inom kort all ha närmare överläggningar om de nu
berörda skatte- och bostadspolitiska frågorna. Ärendet kommer därefter att
anmälas för regeringen.

Jag vill vidare nämna all jag inom kort även avser all
begära regeringens bemyndigande atl tillkalla en kommitté med uppdrag att
belysa konsekvenserna av att införa en ulgiftsskatl som alternativ eller
komplement till inkomstskatten. Det är också min avsikt atl ta upp frågan om
införandel av en särskild skall pä större fritidsbåtar.

A rbetsmarknadspolitiska ålgärder

En hämmande faktor för industrins tillväxt under den nu
passerade högkonjunkturen har varit tillgängen på arbetskraft. Det är angeläget
atl rekryteringen kan underlättas inför och vid en kommande konjunkturuppgång.

Genom den nödvändiga neddragningen av ökningslakten av den
kommunala konsumtionen kommer efterfrågan på arbetskraft från den offentliga
sektorn all minska. Eftersom industrins efterfrägeökning sannolikt dröjer, kan
en allmänt lägre efterfrågan på arbetskraft förväntas. För alt undvika en
alltför kraftig uppgång av arbetslösheten krävs arbetsmarknadspolitiska
insatser. Det är därför bl. a. angeläget atl företagen kan förmås nyrekrytera
redan innan induslrikonjunkturen vänder uppåt. Ett särskilt nyanställningsstöd
för industrisektorn kommer därför all föreslås.

Inom vissa branscher varierar utbud och efterfrågan på
arbetskraft särskilt kraftigt mellan olika delar av landet. Det gäller inte
minst inom byggnadsindustrin där arbetskraflsöverskott i vissa delar av landet
svarar mot underskott i andra. 1 syfte atl kunna erbjuda arbete i andra
regioner saml möjlighet atl veckopendla och därmed slippa flytta från hemorten
bör resekostnadsersätlning för s. k. månadsresor och andra nu skattepliktiga former
av flyltningsbidrag enligl arbelsmarknadskungörelsen (1966:368), liksom
motsvarande stödformer enligl förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt
stöd, göras skattefria. Chefen för arbelsmarknadsdeparlementel kommer atl inom
kort ta upp denna fråga.

Lagen (1974:12) om anställningsskydd har sedan slutet av
år 1977 varit föremål för översyn. 1 syfte att underlätta bl. a. ungdomars
inträde på arbetsmarknaden kommer modifieringar i lagen alt föreslås. En
proposition med förslag till ändring i anställningsskyddslagen planeras bli
överlämnad lill riksdagen under hösten 1981 med sikte på att av riksdagen
beslutade lagändringar skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 1981/82.

Prop.
1980/81:118 10

Också annan arbetsrättslig lagstiftning är föremål för
översyn i statliga utredningar. Sålunda granskas tillämpningen av lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i nya arbelsrällskommitlén (A
1976:02), semesterlagen (1977:480) i 1978 års semesterkommitlé (A 1977:02),
svenskundervisningen i SFl-kommiltén (A 1978:07) osv. Andra lagar som berörs
av utredningsarbete är allmänna arbetstidslagen (1970:103), lagen (1935:113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.

Frånvaron på våra arbetsplatser har ökal kraffigt under 1970-talel
och är hög i en internationell jämförelse. Utnyttjandet av olika lagfästa
ledighels-former, t. ex. för studier, har ökat i omfattning och sjukfrånvaron
är hög. Frånvaron har på många håll nått en omfattning som inte är förenlig med
vår ekonomis konkurrenskraft.

Som förut har anmälts i prop. 1979/80:150 (s. 50) och
1980/81:20 (s. 37) har bl. a. mot denna bakgrund inletts ett utredningsarbete
rörande den samlade ledighetslagsliftningen. Syftet är alt få en bättre
bedömning av dessa lagars samlade samhälls- och företagsekonomiska aspekter
samt deras belydelse för närvaromönsler, arbetsorganisation och
personaladministration. En lagteknisk granskning görs också, allt med
inriktning på atl under hösten 1981 få fram etl underlag för politiska beslul
rörande frågans fortsatta hantering (jfr AU 1980/81:7). Elt flertal av de nyss
nämnda utredningarna rörande den arbetsrättsliga lagstiftningen väntas bli
klara under år 1981. Sjukpenningkommittén (S 1978:04) har fått i uppdrag att
under våren 1981 komma med förslag bl. a. till olika modeller för en ökad
självrisk i sjukförsäkringssystemet. Enligt vad Jag erfarit avser cheferna för
social- resp. arbetsmarknadsdepartementet att vid ett senare tillfälle
återkomma till regeringen i dessa frågor.

Det pågår således elt omfattande utredningsarbete som
syftar till alt ganska snart få belyst de olika arbetsmarknadslagarnas inverkan
på samhällsekonomin samt på förelagens och myndigheternas ekonomiska
förutsättningar. Med en sädan bakgrund finns bättre förutsättningar än tidigare
att vid de slutliga ställningstagandena till förslag som kommer fram i
utredningsarbetet eller från remissinstanserna väga in inte bara arbetsmarknadsparternas
ställningstaganden utan också de övergripande samhälleliga målsättningarna. Att
ändra på lagstiftningens grundläggande inriktning är del dock inte fråga om.

Exportstimiderande åtgärder

Etl nytt exportkreditsystem infördes år 1978. Systemet har
funnits på försök i tre år och har nyligen utvärderats i belänkande (Ds 1
1980:24) Subventionerade exportkrediter. Chefen för industridepartementet
kommer senare denna dag att förorda all systemet förlängs samtidigt som vissa
smärre

Prop.
1980/81:118 11

ändringar görs. Bl. a. kominer all föreslås atl refinansiering
av exportkrediter sker till de räntor som anges i den s. k. consensusöverenskommelsen.
Detta innebär all det pålägg på 0,25 % per år som hittills har utgått
bortfaller. Åtgärden innebär en anpassning lill internationell praxis. Chefen
för industridepartementet avser också att föreslå att regeringen skall ges
möjlighet all efter prövning i varje enskilt fall, och under hänsynstagande
till Sveriges internafionella förpliktelser på exportkreditområdet, erbjuda
särskilt förmånliga exportkreditvillkor för atl möta stalsstödd exportkredit-konkurrens
från andra länder. Samfidigl vill jag understryka att regeringen i sina internalionella
kontakter bör fortsätta all sträva efter att minska denna form av konkurrens.

1 syfte atl stimulera exporten bör elt intensifierat exportfrämj
andeprogram, inriktat till stor del på de mindre och medelstora företagen,
inledas. Enligt vad jag erfarit avser chefen för handelsdepartementet atl
senare återkomma fill regeringen med konkreta förslag hur elt sådant program
bör utformas.

Såsom redovisats i budgetproposifionen kominer systemet
med blandade krediter inom biståndsramen att byggas ut. Enligt vad jag erfarit
är chefen för utrikesdepartementet förutsatt alt systemet utfaller väl beredd atl
föreslå alt en större andel av biståndsanslagen avsätts för delta ändamål.

A vverkningsstimulerande åtgärder

Under den senaste högkonjunkturen för skogsindustrin har exportmöjlig-heterna
inle kunnat las till vara fulll ul på grund av brist på virkesråvara. För vissa
företag har virkesbristen varit en slarkl bidragande orsak till
driftsinskränkningar.

Minskningen av avverkningarna under slutet av 1970-talel
berör all skogsmark, den enskilda förhållandevis mera än övrig mark. Många
enskilda skogsägare har sålunda avverkat mindre än som varit möjligt med hänsyn
till skogstillslåndet på deras fastigheter. En särskild kommitté, virkesförsörj-ningsutredningen
(I 1979:18), analyserar f. n. orsakerna till det otillräckliga virkesutbudet.
Kommittén kommer senare i år att lägga fram förslag till åtgärder för att
påverka avverkningarna.

Statsmaklerna har de senaste två åren på flera sätt
stimulerat fastighetsägarna till ökade skogsutlag. Under andra halvåret 1979
och första halvåret 1980 kunde ägare fill enskilda mindre fasligheter få bidrag
till gallring av skog (prop. 1978/79:199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427, SFS
1979:486 och prop. 1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166). För
knappt ett år sedan fattade riksdagen beslut om en tillfällig höjning av de
belopp som får sättas in på skogskonto (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr
1979/ 80:399, SFS 1980:389). De förmånligare reglerna gäller skogsinläkter som
hänför sig lill år 1980 och första halvåret 1981.

Av väsenllig betydelse i det här sammanhanget är även den
av riksdagen på

Prop.
1980/81:118 12

våren 1979 beslutade allmänna omläggningen av avdragssysteinel
vid skogsuttag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/79:392, SFS
1979:500 och 501). Enligt de nya reglerna, som i princip gäller försäljning av
skog fr. o. m. år 1980, har skogsägarna möjlighet atl få avdrag utan att behöva
förebringa den omfattande utredning om skogens värde och volym vid olika
tidpunkter under innehavsliden som oftast var nödvändig enligt de tidigare
avdragsreglerna. Det förekom att skogsägare avstod från att yrka avdrag som de
egentligen skulle ha haft möjlighel att få. Den omständigheten alt de nya
reglerna på elt annat sätt än tidigare ger reella möjligheter till avdrag är i
sig ägnad att stimulera skogsägarna till avverkningar. Därtill kommer all vissa
skogsägare genom övergången till elt nytt avdragssyslem har fått möjligheter
till avdrag som de inte hade i det lidigare systemet. Även om avdragen inte
medför en definitiv skattelättnad utan återförs vid beräkning av
realisationsvinst när skogsfasligheten säljs torde de nya avdragsreglerna,
framför allt under de närmaste åren, ha en avverkningssti-mulerande effekt för
denna kategori skogsägare. I en situation med fortsatt virkesbrist är del
angeläget att skogsägarna uppmärksammas på de möjligheter lill avdrag som de
nya reglerna ger. Det är därför viktigt atl informationsverksamheten på detta
område fortsätter.

Den nuvarande konjunkturavmatlningen inom skogsindustrin
har reducerat efterfrågan på virke och därmed i viss utsträckning reducerat
problemen med industrins virkesförsörjning. Brislen på virkesråvara har också
minskal genom de av statsmakterna vidtagna åtgärderna och genom alt
virkespriserna höjts. Fortfarande föreligger emellertid vissa problem och
dessa kan väntas öka i omfattning om inle virkesutbudet blir större när
konjunkturen förstärks. De åtgärder som kan bli aktuella med anledning av
förslagen från virkesförsörjningsulredningen torde inle få någon egentlig
effekt förrän tidigast virkesårel 1982/83. Därför är det motiverat alt - i
avvaktan på att ett mer permanent system genomförs - tillfälligt stimulera de
enskilda skogsägarna till ökade avverkningar.

Mot bakgrund av det anförda bör de enskilda skogsägarna
medges ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med försäljning och
egna uttag av skog t.o. m. avverkningssäsongen 1982/83. Det exlra avdraget bör
uppgå till 5 % av köpeskillingen vid försäljning av skog på rot och till 3 % av
köpeskillingen vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag lill
egen rörelse. Jag återkommer senare mer i detalj till detta förslag (bil. 2).

Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare denna dag
att lägga fram förslag bl. a. om ett särskilt bidrag till enskilda skogsägare
för återväxlåtgärder i samband med slulavverkningar i Norrlands inland.

De här nämnda ätgärderna bör finansieras med
skogsvårdsavgiftsmedel. För att detta skall vara möjligt krävs ett ökat
avgiftsuttag utöver vad som blir följden av 1981 års höjningar av
taxeringsvärdena. Jag föreslår alt skogsvärdsavgiften höjs från 3%o lill 6%c av
skogsbruksvärdet. Höjningen

Prop. 1980/81:118 13

kan beräknas medföra alt de totala avgifterna stiger från
170 milj. kr. till 340 milj. kr. per år. Höjningens nettoeffekt är emellertid
mindre eftersom avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Det bör betonas atl den nu beskrivna stimulansåtgärden
naturligtvis inle löser del grundläggande problemet att skapa balans mellan
tillgång och efterfrågan på virkesråvara. Pä något längre sikt finns det dock
anledning att se ljusare på situationen. Av särskild betydelse är den slegvisa
sänkning av marginalskatterna som jag lidigare har aviserat. Denna reform
kommer all väsentligt minska den inlåsningseffekt som de nuvarande
skattesatserna ger upphov lill. Jag vill också erinra om att virkesförsörjningsulredningen
inom kort kommer all förse slatsmaklerna med förslag lill olika ålgärder för
att påverka avverkningarna. I det sammanhanget kan det finnas anledning all åler
ta upp frågan om skogsvårdsavgiflens storlek.

2.3 Budgetförstärkande åtgärder

Jag övergår nu till de inkomstförstärkningar och ulgiftsnedskärningar
som jag ämnar föreslå.

Jag kommer senare i dag atl utförligt redovisa mina
överväganden om den kommunalekonomiska utvecklingen och föreslå vissa åtgärder
med anledning därav. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att minska den
kommunala volymtillväxten lill omkring 1 % under år 1982. Det föreslås ske bl.
a, genom all statens förskottsmedel till kommunerna delta år begränsas med
omkring 2,8 miljarder kronor. Å andra sidan tillförs kommunerna ca 1 miljard
kronor genom det sista steget i skatteutjämningsreformen. Samtidigt föreslås en
reduktion av vissa specialdestinerade statsbidrag på sammanlagt drygt 50 milj.
kr.

För den statliga budgeten innebär åtgärderna en
nettoförstärkning på ca 1,8 miljarder kronor under år 1982, varav hälften
(eller 900 milj. kr.) faller på budgetåret 1981/82.

De övriga budgetförstärkande åtgärder som jag saml chefen
för jordbruks-deparlementel och statsrådet Danell föreslår avser reseavdragen, oljeskal-ten,
livsmedelssubvenlionerna samt räntesubventionerna. Vidare kommer chefen för
socialdepartementet att lägga fram förslag om en förstärkning av stödet till
flerbarnsfamiljerna. Dessa frågor kommer alt behandlas mer i detalj senare i
dag (bil. 1-4) och jag kommer därför att här endast ge en översiktlig
redovisning.

Reseavdragen

Kostnader för resor till och frän arbetsplatsen får i dag
med vissa begränsningar dras av som kostnader för inkomstens förvärvande. Del
är enligl min bedömning rimligt atl betrakta dessa resekostnader delvis som
privata levnadsomkostnader och därför medge avdrag endast för kostnader

Prop.
1980/81:118 14

som överstiger en viss gräns. Jag kommer senare att
föreslå att denna gräns nu bestäms fill 1 000 kr. Jag vill redan nu framhålla
att denna begränsning givetvis skall gälla för alla kategorier av inkomsttagare
och inle bara för löntagare.

I samband med denna åtgärd bör ylterligare en
aktualiseras. Utredningar om förulsältningarna för medgivande av avdrag för
kostnad för resa med egen bil mellan bostaden och arbetet upptar i dag en
oproportionerlig del av fiden för granskning av deklarationer i första instans.
Mål rörande reseavdrag utgör ocksä en slor andel av samtliga skaltemål hos
besvärsinstanserna. En mycket stor del av tvisterna gäller huruvida
förutsättningen om en regelmässig tidsvinst om 90 minuter för fram- och
återresa är uppfylld. En höjning av kravet på tidsvinst fill två limmar kan
väntas på ett avgörande sätt minska antalet fall som kan komma i fräga. Jag
förordar att en sådan höjning görs. Samfidigl kommer åtgärden givelvis att ha
en positiv effekt på skatteunderlaget. Jag vill även framhålla att förslagel
har trafikpolitiska fördelar genom atl det torde stimulera fill ökal kollekfivresande.

Båda de här föreslagna åtgärderna bör lillämpas första
gången vid 1983 års taxering. Åtgärderna beräknas tillsammans ge en
inkomstförstärkning på ca 1,7 miljarder kronor, varav bortåt 1 miljard kronor
avser kommunal inkomstskatt och drygt 700 milj. kr. avser statlig inkomstskatt.
Som nyss nämnts kommer jag senare i dag att ta upp kommunalekonomiska frågor,
men jag vill redan nu nämna att jag avser atl senare i annat sammanhang
återkomma med förslag i syfte att neutralisera effekterna på kommunernas
skalleinkomster.

Energiskatten

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken slås fasl
att etl kraftigt minskat oljeberoende är ett centralt mål för energipolitiken.
Detta mål uppnås bl. a. genom en effektiv energihushållning och oljeersältning.
Priset inkl. skatt bör enligt den nämnda propositionen användas mer aktivt för
att uppnå delta syfte. Olja är f. n. med avseende på energiinnehållet betydligt
lindrigare beskattad än elektricitet. Della innebär alt energiskatten i sin
nuvarande utformning inle är ägnad alt i fillräcklig grad medverka till ell
minskat oljeberoende. Ett steg i riktning mot ökad energihushållning och
oljeersättning bör nu las genom atl oljeskatten och den särskilda beredskapsavgiften
för oljeprodukter höjs med sammanlagt 100 kr. per ml Av delta avser 23 kr. den
i den nämnda propositionen föreslagna höjningen av beredskapsavgifien som sker
i syfte atl finansiera ökade insatser för oljeprospektering och etl utbyggt
energi forskningsprogram. Resterande 77 kr. läggs på oljeskatten. Efter de
föreslagna höjningarna kommer oljeskatten att uppgå till 207 kr. per m- och
beredskapsavgiften till 89 kr. per m\ totall 296 kr. per m\

Höjningen av energiskatten får ingen omedelbar betydelse
för de förelag

Prop.
1980/81:118 15

som enligt regeringens beslut har medgetts nedsättning av
energiskatten. Jag vill dock erinra om att jag enligt vad som uttalades i prop.
1980/81:90 avser att ta upp frågan om en begränsning av industrins energiskattenedsällning
vid beredning av ärenden om sådan nedsättning för kommande är.

Inriktningen och fördelningen av övriga förbrukares
energianvändning påverkas däremot direkt av skaltehöjningen. Statens intäkter
till följd av den ökade energiskatten kan uppskattas till ca 1 200 milj. kr.
för helår räknat. Höjningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

I enlighet
med vad som uttalats i regeringens ekonomiska handlingsprogram bör beskaltningen
av hushållens elanvändning lindras i de nordligaste delarna av landet, där
uppvärmningskostnaderna regelmässigt är högre än i landet i övrigt. Lämpligen
bör nedsättningen uppgå till 1 öre per kilowatt-timme, dvs. beskattningen ske
efter skattesatsen 3 öre i stället för 4 öre per kilowatfimme. Vid avgränsningen
av det område inom vilket den lägre skattesatsen skall gälla bör hänsyn tas lill
uppgifter om bl. a. medeltemperaturen under eldningssäsongen. Jag kommer
senare i dag att mer i detalj redovisa den föreslagna avgränsningen. Statens inläkter
av energiskatt till följd av den föreslagna nedsättningen av eiskatten beräknas
minska med ca 50 milj. kr. för helt år räknat. Åtgärden föreslås träda i kraft
den 1 juli 1981.

Livsmedelssubventionerna

I prop. 1980/81:20 om besparingar i stalsverksamhelen, m. m.
aviserades en minskning av livsmedelssubvenlionerna med 550 milj. kr. i två
etapper, nämligen med 250 milj. kr. den 1 januari 1981 och med ytteriigare 300
milj. kr. den 1 januari 1982, allt räknat för helt år.

Chefen för
jordbruksdepartementet kommer senare i dag att föreslå en ytterligare minskning
av livsmedelssubventionerna med 500 milj. kr. räknat för helt år. Även denna
minskning avses bli genomförd i två etapper, nämligen med 300 milj. kr. den 1
oktober 1981 och ylterligare 200 milj. kr. den 1 januari 1982. Besparingen
genom den nu föreslagna minskningen kan för budgetåret 1981/82 beräknas till
325 milj. kr.

Förstärkning av stödet tiU flerbarnsfamiljerna

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att
föreslå alt stödet fill flerbarnsfamiljerna förstärks fr. o. m. den 1 januari
1982. Syftet är bl. a. att kompensera dessa familjer för minskningen av livsmedelssubvenlionerna.
Förslaget innebär att det lill familjer med tre barn utgår ett slöd motsvarande
ytterligare ett fjärdedels barnbidrag - f. n. 750 kr. per år - och för varje
därpå följande barn elt halvt barnbidrag - f. n. 1 500 kr. per år. De ökade
kostnaderna för budgetåret 1981/82 kan beräknas fill 70 milj. kr. och kostnaden
för helår till 135 milj. kr.

Prop.
1980/81:118 16

Bostadssubventionerna

Statliga räntebidrag till bostäder utgår i varierande
omfattning beroende pä fastigheternas ålder. Bidragen utgår med skillnaden
mellan marknadsräntan och en garanterad räntesals. Fastighetsägaren betalar
alliså bara ränta upp till den garanterade räntenivån. Subventionernas storlek
ökar således när marknadsräntan stiger. Den garanterade räntenivån trappas
emellertid upp i en viss takt tills den når upp lill marknadsräntan.

Riksdagen har under hösten beslutat om vissa ändringar i räntebidragssyslemet,
som bl. a. innebär att räntebidragen under en treårsperiod helt avvecklas i
småhus byggda före år 1975 och alt takten i upplrappningen av den garanterade
räntan höjs (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106).
Chefen för bostadsdepartementet har i samband därmed aviserat att hon senare
skulle återkomma med förslag till ytterligare justeringar, bl. a. för att
finansiera en numera beslutad minskning av den garanterade räntan i flerbostadshus
från 3,4 % till 3,0 %.

Statsrådet Danell kommer senare i dag alt föreslå att den
garanterade räntan höjs i vissa äldre flerbostadshus. Minskningen av
räntebidragen till följd av dessa justeringar, som föreslås ske fr. o. m. den 1
januari 1982, beräknas lill ca 200 milj. kr. fl. o. m. budgetåret 1982/83.

Översikfiig bedömning av slatsfinansiella effekter

De åtgärder jag nu har redovisat beräknas för helår ge en
förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kronor. Jag har dä i denna beräkning
inkluderat hela den intaktsökning som följer av den begränsade avdragsrätten
för arbetsresor. Jag vill i sammanhanget understryka alt det långsiktiga målet
alt realt sett minska statens budgetunderskott kvarstår och att yttersta
återhållsamhet därför även fortsättningsvis måste prägla utgiftsprövningen. Del
iir min avsikt alt i kompletteringspropositionen senare i vår återkomma med
mera preciserade riktlinjer för budgetpolitiken på längre sikt och för arbetet
med all ytterligare dämpa statsutgifternas tillväxt.

2.4 Avslutande synpunkter

Det råder i dag betydande enighet i vårt land om alt balansbrislerna
i svensk ekonomi måste hävas genom tillväxt i den konkurrensutsatta industrin
och återhållsamhet med privat och offentlig konsumtion. Genom en lång rad
åtgärder under det senaste halvåret har den nödvändiga omläggningen av den
ekonomiska politiken inletts. Jag vill i detta sammanhang bara erinra om
höjningen av mervärdeskatten och vissa punktskatter, stimulansåtgärderna pä
investeringssidan, de omfattande besparingarna i statsverksamheten in. m.,
åtgärderna för att stimulera aktiesparandet och för atl skapa ökad rättvisa
mellan olika kapitalplaceringar, åtgärderna för att

Prop.
1980/81:118 17

bromsa
den kommunala expansionen och den kraftiga uppbromsningen i den statliga utgiftslillväxten.
Denna politik fullföljs nu genom det ekonomiska handlingsprogram som regeringen
offentliggjorde den 3 februari 1981 och som jag här i väsentliga delar gått
igenom. Del finns skäl atl än en gång understryka den centrala belydelse som en
rejäl marginalskallereform har i delta program. Det är enligl min mening
angelägel alt vi nu under våren och hösten med kraft fullföljer det redovisade
programmet.

Statsråden
Söder, Wirtén, Dahlgren och Danell utvecklar härefter de närmare rikfiinjerna
för och utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa anföranden och
förslag redovisas i underprolokollen för social-, budget-, jordbruks- och
bostadsdepartementen.

Chefen
för budgetdepartementet anför.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen
i en proposition

dels
föreslår riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska
handlingsprogram som jag här har redovisat, dels förelägger riksdagen vad jag
och de övriga föredragandena har anfört för den ålgärd eller det ändamål som vi
har hemställt om.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd
eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar atl de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

2
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Prop. 1980/81:118 18

Bilaga
1

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
statsrådet Söder

Anmälan
till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser socialdepartementets
verksamhetsområde

Chefen
för budgetdepartementet har aviserat att chefen för jordbruksdepartementet
senare i dag kommer att föreslå en minskning av de nu utgående livsmedelssubvenfionerna.
Det är självfallet att en minskning av livsmedelssubventionerna leder fill
ökade kostnader för alla familjer. Flerbarnsfamiljernas ekonomiska situafion
har emellerfid under senare år särskilt uppmärksammats. Min företrädare tog
initiativet till alt en särskild kommitté - Familjeekonomiska kommittén (S
1979:06) - fillkallades med uppdrag att göra en översyn av det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna.
Kommittén, som i en rapport har redovisat sitt hittillsvarande utredningsmaterial,
konstaterar bl. a. att föräldrarnas förvärvsfrekvens sjunker med stigande
barnantal.

Följande
uppställning ur arbelskraftsundersökningarna tredje kvartalet 1980 visar det relafiva
arbetskraftstalet (andelen som förvärvsarbetar minst en fimme per vecka) för
kvinnor med barn under 17 år efter barnantal.

Antal
barn Relativt arbetskraftstal

1
85,8

2
79,5

3 eller
fler 66,9

Också
förvärvsintensitelen, dvs. den genomsnitfliga arbetstiden sjunker.

Kommittén konstaterar alt
det är svårt att i en familj förena vården av tre eller flera barn med all
bägge föräldrarna förvärvsarbetar heltid. Del ställer stora krav på samhällets
insatser när det gäller tillgång fill barnomsorg, kommunikationer och annan
service. I familjer som har många barn, varav ett eller flera i förskoleåldern,
är ofta en förälder hemarbelande på helfid.

Kommittén presenterar också ell material som belyser
barnfamiljernas inkomster. Materialet är hämtat ur statistiska centralbyråns inkomslfördel-ningsundersökning
år 1978 (HINK 1978). Av del framgår aU den genom-sniUliga hushållsinkomslen
sjunker med sfigande barnantal. Det sammanhänger med bl. a. den nyss beskrivna
sjunkande omfattningen av förvärvsarbete vid stigande barnantal.

Taxerad inkomst efter familjetyp och antal barn, kr. År
1978.

Antal Taxerad inkomst per hushåll

barn -------------------------------------------

Sammanboende Ensamstående

92 848

48 309

88 862

43 857

88 359

41 326i

80 852

"»Avser tre eller flera barn. Källa: HINK 1978 SCB

Att flerbarnsfamiljerna har en utsatt ekonomisk situation
framgår också av uppgifterna om socialhjälp ur inkomstfördelningsundersökningen.
Andelen familjer med tre eller flera barn som uppbär socialhjälp är 7,3 %,
medan motsvarande andel för samtliga barnfamiljer är 5,7 %.

Ur samma undersökning har familjeekonomiska kommittén
också redovisat vilken disponibel inkomst familjer med olika sammansättning
och storlek har. Av materialet framgår - som självfallet är - att konsumfionsut-rymmet
per familjemedlem sjunker när antalet barn ökar vid en given inkomst.

Disponibel
inkomst per hushåll och per konsumtionsenhet i olika familjetyper år 1978

Hiishållstyp
Barnantal

Disponibel
inkomst

per hushåll per konsumtionsenhetä

Gifta/Samboende'' 1

2 3 4

Ensamstående'

1

2

3 eller
fler

70 080 10111 13 611 75 220

48 936 56 656 66 452

33 371 28311 25 385 22 794

34 954 31476 30 205

3 Ensamstående 1,0, samboende 1,7 och varje barn 0,4
konsumtionsenheter. ''Ev, bidragsförskott/underhållsbidrag ingår ej. '
Bidragsförskott schablonmässigt inlagt.

Källa: HINK 1978 SCB

Prop.
1980/81:118 20

Samma förhållande avspeglar sig när man räknar fram vilka
inkomster som behövs för all familjen skall nå del i skattelagstiftningen
fastlagda existensminimum (utan särskilt avdrag vid beskaltningen med hänsyn
till reglerna i delta hänseende). Beräkningen av existensminimum i det enskilda
fallet grundar sig på bl. a. den faktiska bostadskostnaden. Denna har här
antagits motsvara högsta bostadsbidragsgrundande hyra. Gränserna för Iväföräldrafamiljer
med endast gemensamma barn framgår av följande uppställning.

Lägsta taxerade hushållsinkomst som krävs för att nå
existensminimum (januari 1980, kommunal skattesats 29 kr.)

Antal Makar, en Makar, två

barn inkomst inkomster

38 170

33 580

46 120

45 310

55 980

54 090

71790

63 960

124 650

75 370

167 450

94 490

O 1

2 3 4 5

Den ena inkomsten har antagits uppgå till en halv
genomsnittlig industriarbetarlön.

Beräkningarna ger i viss mån en förenklad bild av
verkligheten, eftersom de bygger på schabloniserade anlaganden om bl. a.
inkomstfördelningen mellan makarna.

Av beskrivningen framgår all en av föräldrarna i de
familjer som har flera barn oftare måste minska sin förvärvsfrekvens än i
familjer med etl eller två barn. Familjernas genomsnittliga inkomster sjunker
när barnantalet ökar. Samtidigt visar materialet alt barnfamiljernas behov av
ekonomiska resurser ökar när barnantalet ökar. Del illustreras drasfiskt av
vilka inkomsler som behövs för all nå existensminimum.

Det nuvarande systemet för ekonomiskt stöd till
barnfamiljerna är i huvudsak uppbyggt så att stödet är lika per barn räknat
oberoende av antal barn i familjen. Det beror fill stor del på att det allmänna
barnbidraget, som är grunden i familjeslödel, utgår med ett enhefligt belopp
för varje barn. De befintliga skatteförmånerna för barnfamiljer är enbart
beroende av förekomst av barn i familjen, dvs. ett barn ger samma stöd som
exempelvis fem barn. Det gäller förvärvsavdragel och skaltereduktionen till
ensamslående föräldrar. Bostadsbidragen är genom sin konstruktion värdefulla
för flerbarnsfamiljerna men även där är det statliga bostadsbidraget fika för
varje barn oberoende av barnantal.

Det ekonomiska familjestödet utgår således lill stor del
lika för varje barn oberoende av barnantal i familjen. Stödformerna inom
skattesystemet gynnar, relafivt sett, särskilt familjer med få barn. Behovet av
elt förstärkt

Prop.
1980/81:118 21

familjeslöd framstår således tydligast vid en analys av
flerbarnsfamiljernas ekonomiska situafion.

Jag förordar mot den bakgrunden atl det
ekonomiska stödet fill flerbarnsfamiljerna förstärks vid en minskning av livsmedelssubventioner-

Stödets utformning

Möjligheterna att öka stödet till flerbarnsfamiljerna
begränsas självfallet av det slatsfinansiella läget. Enligt min mening är det
ändock angeläget att de ökade kostnaderna för livsmedelskonsumtion, som blir
följden av att livsmedelssubvenfionerna minskar, kompenseras för familjer med
tre barn. För ännu större familjer bör stödet ge etl reellt nyfillskotl lill
familjens köpkraft.

Jag föreslår därför att etl system införs som innebär att
stödet ökar med ett fjärdedels barnbidrag per är för familjer med tre barn,
dvs. f. n. 750 kr. per år, och med elt halvt barnbidrag per år, dvs. f. n. 1
500 kr. per år, vid varje ylterligare barn i'familjen. Bidraget bör utformas
som ett flerbarnsfillägg knutet till del allmänna barnbidraget.

Åldersgräns

Olika åldersgränser kan komma i fråga för elt flerbarnsstöd.
Det allmänna barnbidraget utgår till dess barnet fyller 16 år, bidragsförskott
och barnpension fill dess barnet fyller 18 år och förlängt barnbidrag resp.
studiehjälp under den fid barn över 16 år studerar i grundskola eller
gymnasium, dock längst till dess barnet fyller 20 år.

När barn över 16 år förvärvsarbetar får behovet av
flerbarnstillägg innefattande del harnet anses mindre framträdande. Däremot
torde familjer med flera barn där någol eller några barn studerar på gymnasiet
ofta vara i behov av ytterligare ekonomiskt slöd. Enligt min mening bör det
prövas om inte ell flerbarnstillägg på sikl också bör innefatta de studerande
på grundskole- och gymnasienivå som är mellan 16 och 20 år.

Ell system med flerbarnstillägg som omfattar också
studerande barn kräver emellertid ett mer omfattande utredningsarbete än vad
familjeekonomiska kommittén har hunnit med. Jag föreslår därför nu att
åldersgränsen sätts till 16 år men förutsätter samtidigt alt familjeekonomiska
kommittén på denna punkt fortsätter sitt utredningsarbete i samråd med studieslödsutredningen
(U 1975:16).

Prop. 1980/81:118 22

Administration
m. m.

Del
system för administration av de allmänna barnbidragen som finns fungerar väl.
Del är därför naturligt atl nära knyta an fill det när del gäller administrationen
av det här föreslagna flerbarnsfilläggel. I huvudsak samma regler bör således
gälla för flerbarnstillägg som för allmänna barnbidrag.

Den närmare utformningen
av administrationen behöver emellerfid beredas ylterligare i samråd med riksförsäkringsverket.
Jag har därför för avsikt att senare återkomma med lagförslag och specialmofivering
i en särskild proposifion.

Kostnader
och ikraftträdande

Den
här föreslagna reformen kan beräknas kosta 135 milj. kr. för helår. Jag
föreslår atl flerbarnsfilläggel skall ulgå fr. o. m. den 1 januari 1982. För budgetåret
1981/82 kan kostnaderna med hänsyn härfill beräknas lill 70 milj. kr.

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

till
Allmänna barnbidrag utöver vad som föreslås i prop. 1980/ 81:100 bil. 8 (punkt Cl)
under femte huvudtiteln anvisa 70 000 000 kr. för budgetåret 1981/82.

Prop. 1980/81:118 23

Bilaga
2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Anmälan
till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser budgetdepartementets
verksamhetsområde

1
Begränsad avdragsrätt för resekostnader

Vid
inkomstbeskattningen medges avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande,
däremot inte för privata levnadskostnader. Från denna grundläggande princip har
vissa undanlag gjorts. Ursprungligen hänfördes kostnader för resor till och
från arbetet fill de privata levnadskostnaderna. En lagstadgad avdragsrätl för
dessa kostnader infördes i början av 1920-talel. Under årens lopp har en livlig
debatt förts kring avdragets berättigande liksom dess närmare utformning. De
nuvarande reglerna har i korthet följande innehåll.

Enligt
punkl 4 av anvisningarna fill 33 § kommunalskallelagen (1928:370), KL, medges
avdrag för skäliga kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen om
avståndet är sådant all särskilt färdmedel behövt anhtas. I ullrycket skäHg
kostnad ligger alt det billigaste färdmedlet skall användas. I första hand blir
det alltså fråga om avdrag för färd med allmänna kommunikationsmedel, om sådant
kan användas.

Under
vissa fömtsättningar kan emellerfid den skallskyldige få avdrag för kostnader
för resor med egen bil. Enligt nyss nämnda anvisningspunkt ankommer det på riksskatteverket
(RSV) att årligen fastställa grunder för beräkningen av dessa avdrag. Avdragen
skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre
bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkl beroende av körd vägsträcka
(milbundna kostnader) och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader).
Principen är att schablpnen fulll ul skall täcka de milbundna kostnaderna. De årsbundna
kostnaderna skall fördelas mellan körning fill och från arbetet och annan körning
samt bestämmas på så sätt att den skatlskyldige får full täckning för de
kostnader som belöper på en schablonmässigt beräknad genomsnittlig körsträcka.
För körsträckor därutöver täcks bara milbundna

Prop.
1980/81:118 24

kostnader. Enligl RSV:s föreskrifter för 1981 års taxering
(RSV Dt 1980:15, RSFS 1980:36) kan avdrag för resor med egen bil medges om
avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 5 km och del klart framgår
att användandet av egen bil regelmässigt ger en tidsvinst pä minst 1 1/2 fimme
för fram- och återresan i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel.

Om allmänt kommunikationsmedel saknas medges avdrag för
bilkostnader oavsett lidsvinsten om avståndet mellan bostaden och
arbetsplatsen är minst 2 km. Så kan också ske under vissa förutsättningar om
allmänt kommunikationsmedel saknas bara för en viss del av ressträckan. Vidare
medges skattskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten avdrag för
bilkostnader oavsett avstånd och tidsvinst. Detsamma gäller den som fill följd
av t. ex. handikapp måste använda bil.

Som skäligt avdrag för bilkostnader medges vid årets
taxering 7 kr. för varje mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor
därutöver 4:40 kr. för varje mil. Avdraget minskas om ersättning erhållits från
samåkande. Om reseersättning erhållits från arbetsgivare skall denna tas upp
som skatleplik-fig intäkt.

Som tidigare nämnts har reseavdraget diskuterats vid olika
tillfällen. I sitt betänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet tog 1972
års skatteulredning upp bilreseavdragen men lade inte fram några ändringsförslag.
Utredningen diskuterade dock en reform som log sikte på att begränsa
bilavdragen på sätt att avdrag bara skulle medges för de milbundna kostnaderna.
Vid 1979/80 års riksmöte berördes också hithörande frägor. Skatteutskottet
behandlade därvid etl flertal motioner med yrkanden om bl. a. alt avdragsreglerna
borde utformas så atl fler människor skulle utnyttja kollektiva färdmedel, att
reseavdragen skulle begränsas i olika hänseenden eller alt de skulle utformas
så alt samåkning uppmuntrades. Utskottet förutsatte i sitt av riksdagen
godkända belänkande (SkU 1979/80:39, rskr 1979/80:242) att hithörande frågor
skulle prövas i utredningssammanhang.

Till regeringen har också inkommit ell flertal
framställningar med yrkanden om ändrade regler för bilreseavdragen. Stockholms
läns landsting har i skrivelse den 23 oktober 1980 hemställt om sädana
ändringar alt avdragsreglerna anpassas fill en trafikpolitik som främjar
kollektivtrafiken. Motsvarande önskemål har Stockholms kommunstyrelse framfört
i en skrivelse den 5 november 1980. Även länsstyrelsen i Stockholms län har i
skrivelse den 16 oktober 1980 fill regeringen begärt begränsningar i rätten
till bilreseavdrag. Önskemål om sådana begränsningar har också framförts i
skrivelse den 13 november 1980 till budgetdepartementet från Sydvästra Skånes
Kommunalförbund.

För egen del vill jag redovisa följande överväganden.

Den nuvarande utformningen av resekostnadsavdragen kan
ifrågasättas från olika utgångspunkter. Man kan således med visst fog göra
gällande alt det här rör sig om kostnader som har karaktär av privata
levnadskostnader

Prop.
1980/81:118 25

och
då närmast från den utgångspunkten att avdrag inte medges för kostnader som
uppkommer på grund av att den skatlskyldige är bosatt på annan ort än där han
har sitt arbele. Nuvarande avdragsregler har också trafikpolitiska nackdelar
genom att de i viss mån gynnar resor med egen bil och därigenom verkar hämmande
på intresset för samåkning eller kollektiva färdmedel. De oönskade effekterna
är givetvis mest framträdande i storstadsområdena.

Till bilden hör också atl
reseavdragen i vissa hänseenden utvecklat sig på sådanl sätt alt de ger upphov
till arbetskrävande och svårbedömda tvister mellan de skattskyldiga och
skattemyndigheterna. Det kan nämligen många gånger vara svårt att kontrollera
om den skattskyldige är berättigad fill avdrag. Det nu sagda gäller framför
allt bilreseavdragen. I flera av de lidigare nämnda framställningarna framhålls
också de betydande praktiska svårigheterna att kontrollera t. ex. om den
föreskrivna fidsvinsten på 1 1/2 timme verkligen uppnåtts. Det framstår också
som ofillfredsslällande all en stor del av laxeringskonlrollen skall behöva
sältas in på ärenden av delta slag. Från dessa utgångspunkter framstår
begränsningar som högst önskvärda.

Nu
är del å andra sidan knappast möjligt att bortse från att åtskilliga
skattskyldiga har så höga utgifter för sina resor lill och från arbetet att
kostnaderna härför i skälig mån bör beaktas vid laxeringen. Långtgående begränsningar
på denna punkt skulle riskera att allvarligt inskränka människornas möjligheter
att välja lämpligaste arbete.

Jag
vill emellerfid föreslå vissa begränsningar. Med hänsyn till avdragets
speciella karaktär kan det vara rimligt att resekostnaderna beaktas endast lill
den del de överstiger ett visst belopp. En sådan begränsning bör självfallet avse
alla slags resekostnader till och från arbetet. Jag föreslår att en sådan gräns
sätts vid 1000 kr. Beloppet bör avse beskattningsår. Om en skatlskyldig har
resor till och från arbetsplatsen i flera förvärvskällor skall naturligtvis den
nu föreslagna gränsen tillämpas gemensamt för de sammanlagda kostnaderna.

Som
jag nyss nämnde ger bilreseavdragen upphov till särskilda problem och då
framför allt när det gäller att avgöra om den föreskrivna tidsvinsten verkligen
har gjorts. Svårigheterna att kontrollera dessa fall är högst betydande och det
har gjorts gällande atl avdrag många gånger medges helt felaktigt och då
framför allt i de större tätorterna. Detta är givetvis inte tillfredsställande.
Den enklaste vägen ur dessa svårigheter är enligt min mening att något skärpa
kraven på vunnen fid. Jag föreslår atl lidsgränsen höjs till tvä timmar.

I
övrigt är jag inte beredd att föreslå några ändringar i de gällande
avdragsreglerna. Så skall den som regelmässigt använder sin bil i tjänsten alltjämt
få avdrag oavsett avstånd och tidsvinst och delsamma bör gälla den som fill
följd av t. ex. handikapp måste använda sin bil.

Liksom
hittills bör det ankomma på RSV att beräkna bilreseavdragen enligt de angivna
grunderna. I likhet med vad som enligt 42 § KL gäller i fråga

Prop.
1980/81:118 26

om värdering av bilförmån bör detta såvitt avser beloppens
storlek ske i form av bindande föreskrifter. Äv praktiska skäl bör beloppen
bestämmas för taxeringsår, grundade på prisläget under närmast föregående
kalenderår. 1 övriga delar bör verket lämna anvisningar för fillämpningen av
reglerna. Den nya tidsgränsen liksom kravet på visst minsta avstånd bör däremot
las in i punkl 4 av anvisningarna fill 33 § KL. Likaså bör det i nyssnämnda
anvisningspunkt anges alt de nu nämnda spärrarna inte gäller t. ex. för den som
regelmässigt använder bilen i tjänsten. Vidare bör i punkt 2 av anvisningarna
till 22 § och punkt 9 av anvisningarna fill 29 § KL las in en erinran om att de
nu redovisade reglerna skall gälla även resor lill och från arbetet i
förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1983 års
taxering och kommer alltså att i huvudsak gälla för resor efter 1982 års
ingång. För jordbrukare och rörelseidkare med brutet räkenskapsår omfattar
emellertid beskattningsåret vid nämnda taxering normalt även en del av år 1981.
Reglerna bör därför träda i kraft redan den 1 juli 1981. Skulle beskattningsåret
vid 1983 års taxering i något fall avse även tid före ikraftträdandet, bör
äldre regler fillämpas, vilkel bl. a. innebär alt gränsen på 1 000 kr. gäller
bara i fråga om resor som har företagits efter ikraftträdandet.

Mina nu redovisade förslag kan beräknas medföra en ökning
av skatteintäkterna för stat och kommun med ca 1,7 miljarder kronor.

2 Stimulans av skogsavverkningarna

Jag har tidigare denna dag framhållit vikten av att
avverkningarna inom det enskilda skogsbruket stimuleras under de närmaste
avverkningssäsongerna. Jag uttalade dä också att stimulanser bör ges i form av
etl extra avdrag vid inkomsttaxeringen.

Jag lar i det följande först upp förslaget fill extra
avdrag för vissa skogsutlag. Därefter redovisar jag förslag till höjd
skogsvårdsavgift.

Det extra avdraget

Stimulanseffekten av ell extra avdrag för skogsuttag är
beroende av skogsägarens inkomstsituafion och av avdragets storlek och konstruktion.
Vad gäller avdragets konstruktion blir effekten annorlunda om avdraget medges
enbart vid antingen den statliga eller kommunala taxeringen eller om det medges
vid båda taxeringarna. Exempelvis skulle även ett förhållandevis stort avdrag
vid enbart den statliga taxeringen få en ganska liten effekt eftersom ett stort
antal skogsägare har låga taxerade inkomsler och därför fill övervägande del
betalar kommunal inkomstskatt.

Prop.
1980/81:118 27

Mitt förslag innebär all avdrag skall medges med 5 % av
ersättningen vid upplåtelse av avverkningsrätt och med 3 % av köpeskillingen
för leveransvirke och av saluvärdet av uttag fill egen rörelse. Avdraget bör -
liksom numera är fallet med de särskilda investeringsavdragen för investeringar
i inventarier och byggnader - medges vid både den statliga och kommunala
taxeringen. Eftersom avdraget är ägnat att leda lill en ökad försäljning av
skog torde det inte medföra något egentligt skattebortfall för skogskommunernas
del under den tid som avdraget får utnyttjas.

Stimulansen
bör ges för en, ganska lång period. Det exlra avdraget bör enligt min
uppfattning omfatta försäljning av skog under återstoden av innevarande
avverkningssäsong liksom under avverkningssäsongerna 1981/ 82 och 1982/83. Jag
föreslår att perioden bestäms lill den 1 januari 1981 - den 30 juni 1983.
Rätten lill avdrag bör knytas till skogsinläkter som hänför sig fill
stimulansperioden, dvs. fill ersättningar (och egna uttag) för vilka
skatteplikt inträder under perioden. Det kan framhållas alt samma teknik har
valls i fråga om den höjda insättningsrätten på skogskonto. Denna gäller
således för intäkter som hänför sig fill år 1980 och första halvåret 1981. Det
alternativ som slår fill buds är att koppla avdragsrätten lill att avtal om
försäljning av skog har träffats under perioden. En sådan lösning ger dock
upphov lill kontrollproblem, t. ex. vid långsiktiga avverkningsuppdrag och vid
uttag av skog till egen rörelse.

De särskilda avdragsreglerna bör lillämpas vid 1982-1984
års taxeringar. I undanlagsfall kan intäkter som hänför sig till sfimulansperioden
komma alt tas upp fill beskattning först vid 1985 års taxering. Jag syftar bl.
a. på skogsägare med räkenskapsår den 1 maj-den 30 april som får skogsinläkter
under liden maj-juni 1983. Del är emellertid enligt min mening inte motiverat
att för undantagsfall av detta slag låta reglerna gälla också vid 1985 års
taxering.

Skattelättnaden
på grund av det extra avdraget är beroende av avverkningarnas storlek inom det
enskilda skogsbruket, virkespriserna och skogsägarnas marginalskallesalser. Vid
en avverkad volym om 35 milj. m skog och nuvarande virkespriser kan den årliga
skattelättnaden uppskattas fill högst 75 milj. kr.

Jag
övergår nu till alt kommentera de föreslagna reglerna närmare. Framställningen
anknyter till det upprättade förslaget lill lag om extra avdrag för vissa skogsutlag.

1 §

Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, som i sin
självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1982-1984 års
taxeringar fill kommunal och statlig inkomstskatt rätt till ett extra avdrag i
förvärvskällan i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Prop.
1980/81:118 28

Som lidigare nämnts bör stimulansen begränsas lill det
enskilda skogsbruket. Till det enskilda skogsbruket räknas skog som ägs av
fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, dvs. samma krets av
skattskyldiga som omfattas av reglerna om skogskonto. Fysiska personer, som är
delägare i etl handelsbolag, kan inte i denna egenskap utnyttja skogskonlosystemet.
Denna inskränkning bör inle gälla i fråga om avdragsrätten. Även delägare i
dödsbon, som skattemässigt behandlas som handelsbolag, bör omfattas av rätten
till exlra avdrag.

Del exlra avdraget för vissa skogsutlag är ett
stimulansavdrag av samma slag som de särskilda investeringsavdragen för
investeringar i inventarier och byggnader. Avdraget är således definitivt och
skall inle återföras lill beskattning vid en framfida fastighetsförsäljning. I
detta avseende skiljer sig avdraget från de vanliga avdragen på grund av
avyttring av skog (skogsavdragen).

1 och för sig skulle det kunna anses motiverat atl inte
medge extra avdrag i det fall att skogsägaren yrkar skogsavdrag enligt de
vanliga reglerna. En sådan koppling mellan avdragssystemen skulle emellertid ge
upphov till åtskilliga tekniska komplikationer. Den omständigheten att den
skattskyldige framställt yrkande om skogsavdrag bör därför inte påverka rätten
till exlra avdrag.

2 §

Det extra avdraget utgör summan av

a)
fem procent av
köpeskillingen för skog som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b)
tre procent av
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c)
tre procent av
saluvärdet av skogsprodukter som har tagits ul för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på sådan inläkt som hänför sig
till tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983.

En förutsättning för att extra avdrag skall kunna komma i
fråga är att intäkten hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni
1983. Som redan framhållits innebär delta alt skatteplikt i anledning av
skogsförsäljningen (uttaget) skall ha inträtt under nämnda period. Avgörande
är normalt den fidpunkt vid vilken ersättning för den sålda skogen skall
redovisas som inläkt i bokföringen.

En skatlskyldig som har upplåtit avverkningsrätt mol
betalning under flera beskattningsår får enligl en särskild bestämmelse i punkl
1 av anvisningarna lill 41 § KL säsom intäkt visst beskattningsår ta upp den
del av köpeskillingen som har betalats under samma år. Om den skattskyldige
tillämpar denna bestämmelse i fråga om en rotförsäljning som sker under
perioden kan han inte utnyttja det exlra avdraget om betalning sker efter
periodens slut.

Prop. 1980/81:118 29

3 §

Extra avdrag medges endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådanl avdrag och företer fillfredsställande utredning
om underlaget för avdragsberäkningen.

Det bör ankomma på den skatlskyldige all själv framställa
yrkande om extra avdrag och visa att villkoren för avdraget är uppfyllda.
Taxeringsmyndigheterna bör alltså inte vara skyldiga att undersöka om
förutsättningar föreligger för avdrag. I fråga om lidpunkten för framställande
av yrkande gäller samma regler som för avdragsyrkanden i allmänhet.

Skogsvårdsavgiften

Enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift (ändrad senast
1979:431) erläggs skogsvårdsavgift av den som vid taxering till kommunal
inkomstskatt har beskattats för garanlibelopp avseende jordbruksfastighet, som åsatts
delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften påförs vid debitering av skatt och utgör
fr. o. m. 1981 års taxering 3 %c av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader jämkas avgiften därefter. Debiterad
avgift är avdragsgill i förvärvskällan.

Avgiftsmedlen redovisas på inkomstsidan i statsbudgeten.
Avgiftsmedlen är avsedda alt komma skogsbruket till godo. Någon formell
avräkning av utgifter för skoglig! stöd m.m. mot avgiftsmedlen görs dock inte.

De skogsbruksvärden som fastställs vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering slår igenom första gången på de skogsvårdsavgifler som
påförs i samband med 1982 års inkomsttaxering. Även om den allmänna faslighets-laxeringen
ännu inle är slutförd slår det klart att skogsbruksvärdena kommer att höjas
kraftigt.

Av det anförda framgår all skogsvärdsavgifterna redan på
grund av de höjda skogsbruksvärdena kommer att öka fr. o. m. 1982 års taxering.
Som jag tidigare framhållit bör emellertid det föreslagna exlra avdraget
föranleda en ytterligare höjning av avgiftsuttaget. Skogsvårdsavgiften bör
sålunda fr. o. m. 1982 års taxering bestämmas till 6 %c av skogsbruksvärdet.
Vid bedömningen av höjningens storlek har även beaktats de förslag om bidrag
till återväxlåtgärder m. m. som chefen för jordbruksdepartementet senare i dag
kommer att lägga fram. Den förhöjda avgiften bör inte gälla för tid före den 1
juli 1981. För en faslighet med ett skogsbruksvärde på 100 000 kr. blir därmed
avgiften - om skogsägaren har kalenderår som beskattningsår - 450 kr. vid 1982
års taxering och 600 kr. vid 1983 års taxering.

3 Energibeskattningen

Skatt enhgt lagen (1957:262) om allmän energiskalt
(omtryckt 1975:272, ändrad senast 1980:677) utgår för bl. a. elektrisk krafl,
kol, koks, bensin.

Prop. 1980/81:118 30

eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja. Skatten på
elektrisk kraft är 4 öre per kilowattimme utom när det gäller kraft som
förbrukas i industriell verksamhet då skallen är 3 öre per kilowattimme för den
del av förbrukningen under etl år som överstiger 40 000 kilowattimmar. Skatten
pä oljor är 130 kr. per m-*.

Avgift utgår enligt lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter (ändrad senast 1980:1083) för bensin, med vissa undanlag,
samt för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften utgör f. n. 17
öre per liter för bensin och 66 kr. per m- för oljorna. 1 prop. 1980/81:90 har
regeringen föreslagit atl avgiften på oljor skall höjas med 23 kr. per m'.

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt (ändrad senast 1979:306) begränsas den allmänna energiskatten på
elektrisk kraft och annal bränsle än bensin eller molorsprit, som används för
växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling lill 15 % av annars gällande
skattesatser. När del gäller elektrisk krafl och annal bränsle än bensin eller molorsprit
som förbrukas vid industriell tillverkning begränsas skatten så att den inte översfiger
3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen för enskilda
företag medge ytterligare nedsättning av energiskatten vid industriell fillverkning.
Denna möjlighet har utnyttjats under flera år. För år 1981 har ett flertal
förelag medgetts nedsättning av energiskatten till 1,3 % av de tillverkade
produkternas försäljningsvärde. Vid beräkning av nedsättningen har som energiskatt
räknats 20 kr. per m av beredskapsavgiften.

Vårt
starka oljeberoende är en belastning på betalningsbalansen och innebär
betydande risker för vår försörjningstrygghel. Ett centralt mål för
energipolitiken är därför enligt prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken
alt vi begränsar vårt oljeberoende. Energibeskaltningen utgör särskilt på någol
längre sikl etl verksamt instrument för att påverka energianvändningen och energilillförseln.
Den nuvarande utformningen av energibeskattningen är inle i första hand ägnad
all stödja de energipolifiska strävandena. Som exempel härpå har nämnts atl
skatten i förhållande till energiinnehållet är väsentligl lägre på olja än på
elektricitet. Den slutliga utformningen och avvägningen av energibeskaltningen
bör anstå lill dess energiskattekommittén (B 1979:06) har avslutat sitt
arbete. För att stimulera en fortsalt energihushållning och en övergång till
andra energikällor än olja bör dock redan nu energiskatten på olja höjas.
Höjningen bör i enlighet med vad regeringen har uttalat i sitt ekonomiska
handlingsprogram omfalta sammanlagt 100 kr. per m' för energiskatten och den
särskilda beredskapsavgiften. I prop. 1980/81:90 har föreslagits all den
särskilda beredskapsavgifien skall höjas med sammanlagt 23 kr. per m. Den
allmänna energiskatten bör därför höjas med 77 kr. per m fill 207 kr. per m.

Höjningen av den allmänna energiskatten får ingen
omedelbar belydelse

Prop. 1980/81:118 31

för de företag som enligt regeringens beslul har medgetts
nedsättning av energiskatten. Jag vill dock erinra om alt jag enligt vad som
uttalades i prop. 1980/81:90 avser atl ta upp frågan om en begränsning av
industrins energiskattenedsällning vid beredning av ärenden om sådan
nedsättning för kommande år.

Inriktningen och fördelningen av övriga förbrukares
energianvändning påverkas däremot av skattehöjningen. Statens intäkter av entrgiskatlen
kan vid oförändrad konsumtion beräknas öka med ca 1 200 milj. kr. för helt är
räknat fill följd av den föreslagna höjningen.

I enlighet med vad som uttalats i regeringens ekonomiska
handlingsprogram bör beskattningen av hushållens förbrukning av elektrisk
kraft i de nordliga delarna av landel, där uppvärmningskoslnaderna regelmässigt
är högre än i landet i övrigt, lindras. Lämpligen bör denna utformas så att all
förbrukning i detta område beskattas efter skallesatsen 3 öre i stället för 4
öre per kilowatfimme. En sådan ålgärd har den praktiska fördelen atl man inom
del aktuella området inte längre behöver göra någon skillnad mellan industriell
förbrukning över 40 000 kilowattimmar och annan förbrukning.

Vid avgränsningen av det område inom vilket den lägre
skattesatsen skall gälla bör hänsyn tas fill uppgifter om bl. a.
medeltemperaturen under eldningssäsongen. För egen del anser jag att gränsen
kan dras frän norra delen av Värmland lill trakten av Örnsköldsvik. Den lägre
skattesatsen bör av prakfiska skäl gälla i hela kommuner. Jag förordar därför
att den skall gälla i samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län och dessulom Sollefteå, Ange och Örnsköldsvik i Västernorrlands
län. Ljusdal i Gävleborgs län. Malung, Mora, Orsa och Älvdalen i Kopparbergs
län samt Torsby i Värmlands län.

Statens inläkter av energiskatt kan genom denna åtgärd
beräknas minska med ca 50 milj. kr. för helt år räknat.

Höjningen av energiskatten på mineraloljor och sänkningen
av energiskatten på elektrisk kraft i vissa delar av landet bör träda i kraft
den 1 juli 1981.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskallelagen (1928:370),

2.
lag om extra
avdrag för vissa skogsutlag,

3.
lag om ändring
i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

4.
lag om ändring
i lagen (1957:262) om allmän energiskalt.

Det
under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
jordbruksdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.1.

Prop. 1980/81:118 32

Med
hänsyn till lagstiftningsärendets brådskande natur anser jag att lagrådets yllrande
inte bör inhämtas.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Prop. 1980/81:118 33

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 22 §,
punkl 9 av anvisningarna till 29 § samt punkt 4 av anvisningarna fill 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 22 § 2.' Till driftkostnad hänföres även speciella
skatter och avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift.
Svenska allmänna skatter få icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning
som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om
avdrag för premie för grupplivförsäkring och i punkt 6 av anvisningarna lill 33
§ om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna tiU33 § om
avdrag för kostnader för resor tiU och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 §

9. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller
avgifter till det allmänna må nämnas vissa fillverkningsskatler, stämpelavgifter,
tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke
avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfallning
som anges i anvisningarna till 41b§.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk
person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad
i rörelsen. Om den ersällning, som kan komma atl ulfalla på grund av
försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt
grupplivförsäkring för befattningshavare i statens Ijänsl, skall dock endast
den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligl grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av
premien som i enlighet härmed icke ulgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt
avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

1 Senaste lydelse 1979:1157.

2 Senaste
lydelse 1979:1157.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna
i punkl 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift lill erkänd
arbetslöshetskassa gäller också belräffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33
§ om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av rörelse.

till 33 § 4. Även för det fall, att skattskyldig enligt punkl
3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger
han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen,
där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, alt han behövt
anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår grunder för beräkningen av de avdrag som får
göras när den skattskyldige använder egen bil för resor till och från
arbetsplatsen. Avdraget skall av verket bestämmas enligt schablon på grundval
av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn fill både de
kostnader, som äro direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader),
och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna
skola av verket fördelas mellan körning, som avser resor till och från
arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga
årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna
kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil
räknat motsvara det belopp, som behövs för alt den skatlskyldige skall erhålla
fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga
körsträckan för

Om
avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst
fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till
och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa
med egen bil. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader,
som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga
kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall fördelas
mellan körning, som avser resor lill och frän arbetsplatsen, och annan körning
på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda
slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor
till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som
behövs för

3 Senaste lydelse 1970:915.

Nuvarande lydelse

resor till och från arbetsplatsen motsvarar den
schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka
därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.

För skatlskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller
handikapp är nödsakad alt använda bil fastställer riksskatteverket särskilda
grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som är tvungen att använda större bil pä grund av skrymmande last.

Föreslagen lydelse

all den skallskyldige skall erhålla fulll avdrag för
nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor
till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga
körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endasi
de milbundna kostnaderna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer
för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten
eller som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad atl använda
bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Delsamma gäller
skatt-skyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande
last.

A vdrag
för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara för den del av
kostnaderna som överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering. Vid nämnda taxering gäller dock äldre
bestämmelser fortfarande i fråga om resor som har ägt rum före
ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:118 36

2
Förslag till

Lag
om extra avdrag för vissa skogsuttag

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, som i sin
självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1982-1984 års
taxeringar till kommunal och statlig inkomstskatt rätl till ell extra avdrag i
förvärvskällan i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

2 § Det exlra avdraget utgör summan av

a) fem procent av köpeskillingen för skog som har
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter som har
tagits ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endasi
på sådan intäkt som hänför sig till tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983.

3 §
Exlra avdrag medges endasi om den skatlskyldige framställer yrkande

om sådant avdrag och företer tillfredsställande utredning om underlaget för

avdragsberäkningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop.
1980/81:118 37

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Den, för vilken vid taxering till Den, för vilken vid taxering till

kommunal
inkomstskatt såsom kommunal inkomstskatt såsom

skattepliktig inkomst upptagits ga- skattepliktig inkomst upptagits ga

rantibelopp för jordbruksfasfighel, ranlibelopp för jordbmksfasfighel,

som vid fasfighelslaxering åsalts del- som vid fastighetstaxering åsatts del-

värdet skogsbruksvärde, skall betala värdet skogsbruksvärde, skall betala

skogsvårdsavgifl. Avgiften utgör för skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för

varje beskattningsår tre promille av varje beskattningsår sex promille av

skogsbruksvärdel. skogsbruksvärdet.

Har garanfibeloppel jämkats enligl 47 § sjätte stycket
kommunalskattelagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av
skogsvårdsavgift jämkas.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor.
Avgiftsbeloppet avrundas vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal
nedåt lill närmaste hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 och tillämpas
första gången vid 1982 års taxering. Till den del beskattningsåret omfattar tid
före den 1 juli 1981 beräknas avgiften dock alltjämt enligt äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:185. 2 Senaste
lydelse 1979:431.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt' dels alt 14 §
och bilagan skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en
ny bilaga, bilaga 2, av nedan angivna lydelse.

14§2

Nuvarande
lydelse

Skatten
utgår för elektrisk kraft med 4 öre per kilowattimme. För elektrisk krafl, som
förbrukas i industriell verksamhet, utgår skatten dock med 3 öre per kilowatfimme
för den del av förbrukningen under ett år som överstiger 40 000 kilowattimmar.

Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 3 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 tiU denna lag. I övrigt
utgår skatten för elektrisk krafl med 4 öre per kilowattimme, utom i fråga om
sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet, då skatten utgår med 3 öre
per kilowattimme för den del av förbrukningen under ett år som överstiger 40
000 kilowattimmar.

' Lagen omtryckt 1975:272. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975:272. 2 Senaste lydelse 1979:1047.

Prop.
1980/81:118 39

Nuvarande lydelse

Bilaga fill lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol ........................................... 12 kr. för ton

ur 27.01 Stenkolsslybb samt stenkolsbriketter och
liknande fasta

bränslen, framställda av stenkol ........... 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter ............................ 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbdketter ................... 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb ......................................... 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av
snabbgående

dieselmotor............................................ 130 kr. för m

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor .... 130 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade
volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes
än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder
för beräkning av volymen.

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol ........................................... 12 kr. för ton

ur
27.01 Stenkolsslybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta

bränslen, framställda av stenkol ........... 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter ............................ 6 kr. för ton

ur
27.04 Koks och koksbriketter ................... . 14 kr. för ton

ur
27.04 Koksstybb ........................................ 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av
snabbgående

dieselmotor............................................ . 207 kr. för m

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor .... 207 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas etter varans fakturerade
volym. Kan skatten icke beräknas pä sädant sätt eller sker fakturering annorledes
än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder
för beräkning av volymen.

3 Senaste lydelse 1980:677.

Prop.
1980/81:118

Bilaga 2 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Förteckning över kommuner som avses i 14 §

40

Norrbottens
län Samtliga kommuner

Västerbottens
län Samfiiga kommuner

Jämtlands län Samtliga kommuner

Väslernorrlands
län

Sollefteå

Ange

Örnsköldsvik

Gävleborgs
län Ljusdal

Kopparbergs
län

Malung

Mora

Orsa

Älvdalen

Värmlands län Torsby

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Den nya skattesatsen för elektrisk kraft lillämpas för
energiförbrukningen efter ikraftträdandel. Om mätaravläsning görs under tiden
den 22 juni-den 6 juli 1981 gäller den nya skattesatsen för fiden efter mälaravläsningen.
Görs inte mätaravläsning eller görs den i endasi begränsad omfattning,
tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen frän och med den 1 juli
1981, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas
även avläsning som enligt tillämpade rufiner görs av förbrukaren.

Prop.
1980/81:118 41

Bilaga 3

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder
såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område anvisas bl. a. medel för livsmedelssubvenfionerna. För innevarande
budgetår har anvisats elt förslagsanslag av 3 966 000 000 kr. (prop. 1979/80:162,
JoU 1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413). 1 prop. 1980/81:100 bil. 13 har
regeringen föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1981/82 beräkna etl förslagsanslag av 4 156 000 000 kr.

Per den 1 juli 1980 beräknades ca 4 100 milj.kr. tas i
anspråk av budgetmedel för helt är för att bestrida livsmedelssubvenfionerna. Därfill
kom 425 milj. kr. i form av låginkomstsatsning m. m.

I regeringens prop. 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten aviserades alt livsmedelssubventionerna skulle minskas med
250 milj. kr. från den 1 januari 1981 och med ytterligare 300 milj. kr. den 1
januari 1982, allt beräknat för helt år. I detta sammanhang uttalades även all
man vid minskningen av livsmedelssubvenlionerna borde ta särskild hänsyn till
barnfamiljerna. Konsumlionsmjölken skulle därför inte beröras av minskningen.
Minskningen per den 1 januari 1981 beslutades av regeringen den 11 december
1980.

Som ell led i regeringens ansträngningar att ytterligare reducera
budgetunderskottel bör en ytterligare minskning ske av livsmedelssubvenlionerna.
Liksom tidigare bör konsumfionsmjölken inte beröras. Minskningen av
livsmedelssubventionerna bör ske med 500 milj. kr. räknat för helt år och
genomföras i två etapper, nämligen med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och med
200 milj. kr. den 1 januari 1982. Besparingen för budgetåret 1981/82 beräknas
därmed bli 325 milj. kr. ulöver vad som tidigare beräknats. Full effekt av
besparingen uppnås först för budgetåret 1982/83. Såsom hittills bör det ankomma
på regeringen att besluta i hithörande frågor.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om livsmedelssubvenlionerna.

Prop. 1980/81:118 42

Bilaga
4

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande:
statsrådet Danell

Anmälan
till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser bostadsdepartementets
verksamhetsområde

Riksdagen
beslöt nyligen (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106)
alt godkänna regeringens förslag till vissa ändringar av reglerna för
räntebidrag. De nya reglerna medför alt de sammanlagda räntebidragen till
egnahem och bostadsrättshus kommer att minska jämfört med räntebidrag enligt
tidigare gällande regler. Minskningen avser framför allt äldre hus. I
sammanhanget kan dock påpekas atl regelsystemet är så utformat att den höjda
räntenivån ökar bidragsvolymen.

De
nya reglerna kommer att leda lill alt räntebidragen för egnahem och
bostadsrättshus i slörre utsträckning koncentreras till de nyare husen. Detta ligger
i linje med de krav som ställdes pä finansieringssystemet när det ändrades år
1974.1 nyss nämnda proposition anmäldes alt frågan om ändrade regler för
hyreshus i syfte att även för dessa öka koncentrationen av bidragen till de
nyare husen skulle las upp vid ett senare tillfälle. Vidare anfördes att detta
borde åstadkommas genom en omfördelning av de bidrag som avser hyreshus.
Omfördelningen borde göras inom ramen för en i huvudsak oförändrad
bidragsvolym. Den samfidigl föreslagna sänkningen av den lägsta garanterade
räntan för hyreshus från 3,4 till 3,0 % borde dock beaktas. Uttalandena
föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Ett
av de krav som ställdes på finansieringssystemet år 1974 var att det skulle
förhindra stora skillnader i boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av
olika ålder. De ändringar av ränlebidragsreglerna som nyligen har gjorts i
fråga om egnahem och bostadsrältshus kommer atl minska skillnaderna i
kapitalkostnader mellan äldre och nyare hus. Härigenom skapas bättre
förutsättningar för att åstadkomma en boendekoslnadsslruktur som slår i
överensstämmelse med det nyss nämnda kravet. Motsvarande ändringar bör nu göras
för hyreshusen.

Med
hänsyn till det slatsfinansiella läget bör ändringarna göras på ell sådant säll
att de lotala kostnaderna för bidragen fill hyreshusen minskar

något
jämfört med kostnaderna enligl nu gällande regler. Enligl min mening bör det
vara möjligt att minska dem med 200 milj. kr. år 1982. Della bör ske genom en
extra upptrappning av de garanterade räntorna för vissa årgångar. Jag föreslär
att de garanterade räntorna höjs med följande procentenheter år 1982.

Låneform Färdigställandeår

Höjning av
den garanterade räntan år 1982

(procentenheter)

Upptrappning
Exlra upp- Total upp-

enligt nu
gäl- trappning trappning

lande
regler

Lån
enligt bostadsfinansieringsförordningen

1975-

Paritetslån och nominella lån enligt 1967 års
bostadslånekungörelse

0,25

0,25

1973-

0,25

0,25

1968-1972

0,25

0,4

0,65

Räntelån,
inkl. de hus för vilka

sädant
län kunnat utgä men ej

sökts

1964-

0,25

0,7

0,95

1958-1963

0,25

LO

1,25

Den årliga upplrappningen av de garanterade räntorna för
hyreshus återgår efter år 1982 till vad som gäller nu, dvs. 0,25
procentenheter.

Vid en höjning av de garanterade räntorna i enlighet med
vad jag har föreslagit kommer del genomsnittliga räntebidraget per lägenhet för
olika årgångar av hyreshus atl minska på följande säll år 1982.

Prop. 1980/81:118 44

Låneform Minskat räntebidrag på grund av

Färdigställandeår extra upptrappning av den garante-

rade räntan"

kr./är kr./mån.

Län enligt bostadsfinansieringsförordningen

1975-

Paritetslän och nominella lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse

1973-

-

-

1968-1972

253-270

21-23

Räntelån.
inkl. de hus för vilka sådant lån

kunnat utgå
men ej sökts

1964-1967

321-422

27-35

1958-1963

23706

20-34

" Intervallet visar lägsta resp. högsta minskningen
av det genomsnittliga räntebidraget för de angivna årgångarna. För resp. år
har bidragsminskningen beräknats för den läneform som dominerar.

De sammanlagda räntebidragen fill hyreshus kan i nu
gällande kostnads-och ränteläge beräknas uppgå lill ca 3 100 milj. kr. under
budgetåret 1981/82 och lill ca 3 900 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Den nu
föreslagna upplrappningen innebär att bidragen under budgetåret 1982/83 minskar
med ca 200 milj. kr. Bidragen under budgetåret 1981/82 påverkas däremot inle,
eftersom räntebidragen betalas ul halvårsvis i efterskott. De första utbetalningarna
av räntebidrag till nyproducerade hus med tillämpning av den nya lägsta
garanterade räntan kan beräknas ske under budgetåret 1982/83. Ökningen av
räntebidragen på grund av de nya reglerna kan beräknas till ca 50 milj. kr. för
varje tillkommande årgång, varav ca 35 milj. kr. avser hyreshus.

I sammanhanget vill jag ta upp frågan om hur man mer
generellt skall kunna åstadkomma sådana förutsättningar att man kan undvika
stora skillnader i boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av olika ålder. I
dag finns en hyressplittring, dvs. en skillnad i hyra mellan likvärdiga
bostäder av oHka ålder. Detta beror bl. a. på räntebidragssystemets utformning
och genom bruksvärdesystemet får det också effekt på hyresnivån i fastigheter
som inte omfattas av räntebidragsreglerna, dvs. i huvudsak lägenheter i hus
byggda före år 1958. En mer omfattande omfördelning av räntebidragen från äldre
till nyare hus skulle som syslemel är utformat även leda lill en förmögenhelsomfördelning
till förmån för ägare av äldre fastigheter. Denna effekt motverkas dock i den
mån de sistnämnda fastigheterna är belånade och det allmänna räntelägel stiger.
Belåningens omfattning i det äldre beståndet varierar emellerfid kraftigt
mellan skilda fastigheter och samman-

Prop. 1980/81:118 45

hänger
bl. a. med i vilken utsträckning som nya län har upptagils t. ex. i samband med
ägarbyten. Frågorna hur utjämningen av kostnaderna mellan hus av olika ålder
lämpligen skall ske i framtiden är myckel invecklad och kräver ytterligare
överväganden. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna vad jag har förordat i fråga om extra upptrappningar av de garanterade
räntorna för hyreshus år 1982.

Prop.
1980/81:118 46

Innehållsförteckning

Proposifion........................................................ .. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... .. 1

1
Inledning..................................................... 3

2
Föredragandens överväganden....................... ... 3

2.1
Samhällsekonomisk och slatsfinansiell
bakgrund ...... 3

2.2
Ekonomiskt handlingsprogram ................. 5

2.3
Budgetförstärkande ålgärder................... 13

2.4
Avslutande synpunkter.......................... 16

3
Hemställan.................................................. 17

4
Beslut.................................................
... 17

Bilaga
1 Socialdepartementets verksamhetsområde.. 18

Bilaga
2 Budgetdepartemenlets verksamhetsområde. 23

. Bilaga 3
Jordbruksdepartementels verksamhetsområde 41

Bilaga
4 Bostadsdepartementets verksamhetsområde..... 42