Prop. 1980/81:127

Prop.
1980/81:127

Regeringens proposition

1980/81:127

om
folkbildning m. m.;

beslutad
den 19 februari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar TORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen.
Förslagen utgår huvudsakligen från ett betänkande av folkbildningsutredningen
(SOU 1979:85), samt från regeringens proposition (prop. 1980/ 81:20) om
besparingar i statsverksamheten, m.m. och riksdagsbeslut i anledning av denna.
Propositionen innehåller också vissa preciseringar av folkbildningens mål och
av gränserna mellan folkbildning och olika former av vuxenutbildning.

Det
nya statsbidragssystemet föreslås gälla fr.o. m. budgetåret 1981/82. Det avses
omfatta två olika, schablonmässigt beräknade, timbidrag för
statsbidragsberättigade cirkeltimmar. Ett högre bidrag föreslås utgå till ett i
förväg bestämt antal cirkeltimmar. Ett lägre bidrag föreslås för övriga
cirkeltimmar som uppfyller reglerna för statsbidrag. Det föreslagna bidragssystemet
ökar studieförbundens frihet att besluta om verksamhetens inriktning. På sikt
skall man dock inte få överskrida den kostnadsnivå för den statliga
bidragsgivningen till studiecirkelverksamheten som har beräknats för
budgetåret 1981/82.

Till
kulturverksamhet inom studieförbund och andra föreningar föreslås ett nytt
bidrag som dels skall ersätta anslaget Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet
m.m. och anslagsposten Experiment och utvecklingsarbete inom kulturell
verksamhet bland amatörer under anslaget Bidrag till kulturverksamhet inom
organisationer, dels avse en del av den studiecirkelverksamhet som nu finns
inom det estetiska området.

Ett
antal förändringar föreslås i villkoren för att statsbidrag skall kunna utgå
för en studiecirkeltimme. På några punkter föreslås en vidgning av 1
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 127

Prop. 1980/81:127 2

rätten
till statsbidrag samtidigt som möjligheterna att göra undantag från
bestämmelserna begränsas. Behovet av undantagsbestämmelser minskar dessutom
genom det föreslagna nya bidraget till kulturverksamhet. I andra fall föreslås
en skärpning av villkoren i syfte att framhäva kravet på att verksamheten för
att vara bidragsberättigad skall svara mot folkbildningens grundläggande
syften.

I fråga om samarbete och
gränsdragning mellan studieförbundens verksamhet och viss annan
vuxenutbildning innehåller propositionen preciseringar. Bl.a. uttalas att
skolstyrelserna bör ta initiativ till regelbundna överläggningar i
vuxenutbildningsfrågor.

Som tillsynsmyndighet för
studiecirkelverksamheten föreslås SÖ samt för kulturverksamheten statens
kulturråd.

Prop.
1980/81:127 3

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom
föreskrivs att i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall införas en ny paragraf,
11 c §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

11
c § Enligt föreskrifter om statsbidrag till kulturverksamhet i folkbildningen
m.m. kan ideell förening få statsbidrag. Länsbildningsförbunden prövar frågor
om statsbidrag enligt dessa föreskrifter i den mån prövningen inte ankommer på
statens kulturråd.

Folkbildningsförbundet bestämmer hur stor del av tillgängliga medel
för sådana statsbidrag, som avses i första stycket, som står till varje
länsbildningsförbunds förfogande.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Förslag
till

Lag
om upphävande av förordningen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom
föreningslivet

Härigenom
föreskrivs att förordningen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom
föreningslivet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

Prop.
1980/81:127

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om folkbildning m. m.

Föredraganden anför

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975
tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bertil
Zachrisson, samma år sakkunniga' för att utreda vissa folkbildningsfrågor m.m.
(U 1975: 19).

Kommittén,
som antog namnet folkbildningsutredningen, har avlämnat slutbetänkandet (SOU
1979: 85) Folkbildning för 80-talet. En sammanfattning av betänkandet bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Vidare har komittén
överiämnat en debattskrift. Folkbildningen i framtiden (SOU 1977:38), samt en
rapport Naturvetenskap och folkbildning (DsU 1977:9).

Med stöd
av regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 tillkallade jag en kommitté"
för att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildning-

' När betänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Lars
Gustafsson, ordförande, riksdagsledamoten Lars Ahlmark, utbildningsdirektören
Nils Erik Anderson, riksdagsledamoten Sivert Andersson, verkmästaren Lennart
Bengtsson, överdirektören Olle Edelholm, bildningskonsulenten Maja-Stina Eriksson,
studierektorn Berit Frändås, riksdagsledamoten Åke Gustavsson,
förbundsordföranden Inge Johansson, folkhögskolerektorn Gösta Karlsson,
utredningssekreteraren Lillemor Mundebo, riksdagsledamoten Hans Nyhage och
redaktören Bo Swedberg. När delbetänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Stig
Alemyr, ordförande, riksdagsledamoten Karl-Erik Häll, länsbildningskonsulenten
Martin Hällgren, folk-högskolerektom Gösta Karlsson, lektorn Ove Nordstrandh,
fil. lic Marie Nordström och studiesekreteraren Berit Oscarsson.

Prop.
1980/81:127 5

en
(U 1978:04). Kommittén, som antog namnet komvux-utredningen, har bl.a. avlämnat
delbetänkandet (SOU 1979:92) Komvux och studieförbund. Arbetsfördelning och
samråd. En sammanfattning av delbetänkandet bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.

Efter gemensam remiss har
yttranden över folkbildningsutredningens slutbetänkande och komvux-utredningens
delbetänkande avgetts av kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, statens
handikappråd, statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret,
riksrevisisionsverket (RRV), statens institut för personalutbildning (SIPU),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN),
skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av länskolnämnderna, statens institut för
läromedelsinformation (SIL), statens kulturråd, konsumentverket,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk,
statens industriverk, Svenska riksteatern (riksteatern). Stiftelsen Institutet
för rikskonserter (rikskonserter), regionmusiken. Stiftelsen Riksutställningar
(riksutställningar), styrelsen för statens skola för vuxna i Härnösand (SSV i
Härnösand), statens ungdomsråd (SUR), studiestödsutredningen, gymnasieutredningen,
kommittén ang. svenskundervisning för invandrare. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gotlands, Göteborgs, Hallsbergs,
Haninge, Helsingsborgs, Hällefors, Kalmar, Karlskrona, Kiruna, Malmö,
Mariestads, Mörbylånga, Norsjö, Nybro, Nässjö, Olofströms, Orusts, Ragunda,
Skellefteå, Stenungsunds, Stockholms, Umeå, Uppsala, Vaxholms, Vindelns och
Öckerö kommuner, Samernas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (SHIO)-Familjeföretagen, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges Riksidrottsförbund,
Sveriges Radio AB (SR), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Folkbildningsförbundet, länsbildningsförbunden i Stockholms, Uppsala,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Göteborg och Bohus, Älvborgs,
Skaraborgs, Örebro, Västmanlands. Jämtlands och Västerbottens län samt
Östergötlands, Gotlands, Skånes, Hallands och Dalarnas bildningsförbund,
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. Handikappförbundens
centralorganisation (HCK), De handikappades riksförbund (DHR), Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet (FS),
KFUK-KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan, Studiefrämjandet, Studieförbundet
Vuxenskolan (SV), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) i ett
gemensamt yttrande, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Brevskolan,
Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets
kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ung-

Prop.
1980/81:127 6

domsförbund
(SSU), Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Samarbetsorganisationen
för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), Sveriges folkhögskoleelevers förbund
(SFEF), Sveriges Förenade studentkårer (SFS), Riksförbundet Hem och Skola, Vi
unga. Unga Örnar, Konstnärernas riksorganisation (KRO), Fredrika Bremer
förbundet, Folketshusföre-ningarnas riksförbund, HyresgÉisternas riksförbund,
HSB:s riksförbund. Pensionärernas Riksorganisation, Kooperativa förbundet (KF),
LT:s förlag, Sveriges frikyrkoråd. Riksförbundet finska föreningar i Sverige
samt Grekiska och Jugoslaviska riksförbunden i ett gemensamt yttrande tillsammans
med Assyriska, Italienska, Spanska och Turkiska riksförbunden.

Härutöver
har yttranden kommit in från Riksantikvarieämbetet, Amatörteaterns
riksförbund. Danscentrum, Filmcentrum, Folkets Bio, Fotograficentrum,
Författarcentrum, Illustratörcentrum, Konstnärscentrum. Musikcentrum,
Teatercentrum, Översättarcentrum, Föreningen Sveriges Jazzmusiker,
Kontaktnätet, Svenska Jazzriksförbundet, Yrkestrubadurernas Förening, Sveriges
fritidsfiskares riksförbund, Föreningen svenska tecknare, Grums kommun.
Husmodersförbundet Hem och Samhälle, lOGT-NTO-rörelsen, Konstnäriiga och
litterära yrkesutövares samarbets-nämnd (KLYS), Samarbetsrådet för Sveriges
körer. Lekmiljörådet, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna. Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar. Riksförbundet Sveriges 4H
och Jordbrukare-Ungdomens förbund. Riksförbundet Unga Musikanter, Riksförbundet
Sveriges Amatörorkestrar, Sveriges allmänna biblioteksförening. Studieverksamheten
Lillhagens sjukhus. Svenska Artist-[ Musikerskolan, Svenska
Danspedagogförbundei., Sveriges Författarfond, Sveriges Författarförbund,
Svenska Hemslöjdsixireningarnas Riksförbund, Svenska Musikerförbundet,
Vänsterpartiet-Kommunisternas Norrbotten-Distrikt, Värmlands och Östergötlands
läns landsting. Vuxenutbildningsnämnden i Södermanlands län, Sveriges Dövas
Riksförbund, Synskadades Riksförbund, Hörselfrämjandets Riksförbund och
Föreningen Sveriges Dövblinda.

Kortfattade
sammanställningar av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 4-6.

Kulturrådet
har avgivit en rapport om Kulturprogram i föreningslivet, samt en rapport om
utvärdering av statsbidrag för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell
verksamhel bland amatörer 1974/75-1978/79. Båda rapporterna har
remissbehandlats. Sammanfattningar av båda rapporterna samt kortfattade
sammanställningar av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bdaga 7 och 8.

Redovisning
av nuvarande förhållanden inom vuxenutbildningen i dess helhet bör fogas till
protokollet ii detta ärende som bilaga 1.

I
prop. 1980/81: 100 bil. 12 s. 627 har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, dels godkänna att 70000000 kr. av de
medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för

Prop.
1980/81:127 7

budgetåret
1981/82 används till att delvis finansiera anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet,
dels till bidrag till studieförbund för budgetåret 1981/82 beräkna ett anslag
av 43 287000 kr. och till bidrag tilll studiecirkelverksamhet för budgetåret
1981/82 beräkna ett förslagsanslag av 738628000 kr. Dessa preliminärt beräknade
anslag skall även finansiera de ändamål som avses med det nuvarande anslaget
Bidrag till kulturprogram i föreningslivet och den del av anslaget Bidrag till
kulturverksamheten inom organisationer som är betecknad Experiment och
utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Jag anhåller att nu
få ta upp dessa frågor.

2
Folkbildningen. Dess framväxt och roll

2.1
Folkbildningens framväxt

Det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet har sina rötter i de bibliotek och den
föreläsningsverksamhet, de folkhögskolor och den studiecirkel-verksamhet som
växte fram inom och i nära anslutning till 1800-talets folkrörelser och som
fick en avgörande betydelse för deras utveckling.

Under
1800-talet förändrades det svenska samhället på ett genomgripande sätt. Medicinska
och andra vetenskapliga framsteg möjliggjorde en kraftig befolkningstillväxt
med påföljande folkomflyttningar. Industrialismen fick sitt genombrott i
Sverige. Kommunikationerna förbättrades. Från utlandet kom nya idéer och
impulser. De sämst ställda grupperna började bli medvetna och komma till insikt
om att de genom gemensamma insatser kunde förändra och förbättra sin
livssituation. Folkrörelserna började göra sig gällande. Upplevelsen av
missförhållanden och orättvisor - religöst, socialt och ekonomiskt - förenade
dem i protester mot det bestående samhället.

Ungefär
vid mitten av 1800-talet började frikyrkorörelsen breda ut sig. Statskyrkan
uppfattades som representant för de krafter i samhället som krävde enhet i
religionen och därmed hindrade en fri trosutövning. Kritiken mot dess dominans
växte. Frikyrkofolkets revolt inspirerade även andra grupper till samverkan och
protest.

Något senare började den
absolutistiska nykterhetsrörelsens idéer få fäste. Stora delar av befolkningen
hade tagit spriten som hjälp för att kunna fly undan hårda livsvillkor.
Alkoholmissbruket var ett allvarligt hinder för männsikor att ta itu med både
personliga och gemensamma problem.

Under
senare delen av 1800-talet växte den politiska och fackliga arbetarrörelsen
fram. Samhällets omstrukturering hade lett till svåra sociala problem. Vid de
nyetablerade industrierna med många anställda gavs tillfällen till kontakt och
diskussion. Både den fackliga och den politiska grenen av arbetarrörelsen växte
snabbt till betydande omfattning.

Prop. 1980/81:127 8

Från
England kom idéer om konsumentkooperation. I protest mot brukshandelssystemet
bildades handelsföreningar, som ägdes och styrdes av medlemmarna.

Efter
mönster från arbetarrörelsen och andra folkrörelser organiserades senare den
svenska bonderörelsen inom vilken både politiska, fackliga och
producentkooperativa organisationer bildades.

Efter
att ha stagnerat mot slutet av 1800-talet kom biblioteksrörelsen från
sekelskiftet att utvecklas på nytt, parallellt med folkbildningsarbetet i
övrigt.

Små
bibliotek hade under det första decenniet av 1900-talet vuxit fram i direkt
anslutning till missionshus, kapell, loger och studiecirklar. 1912 blev de
berättigade att erhålla statsbidrag. Bidragsvillkoren var så utformade, att de stimulerade
till planmässig studiecirkelverksamhet. Cirkelbiblioteken skulle kostnadsfritt
betjäna allmänheten och svara mot samma krav på bokbestånd och öppethållande
som de kommunala biblioteken.

År
1947 var antalet studiecirkelbibliotek 4843 med 2510365 bokband.

Samtliga
då verksamma studieförbund bedrev biblioteksverksamhet. Mot slutet av
1940-talet inordnades många cirkelbibliotek i den kommunala
biblioteksverksamheten.

Det
kom emellertid att dröja till år 1965 innan riksdagen beslutade att bidragen till
studiecirkelbiblioteken enligt då gällande regler skulle upphöra.

Redan
på 1840- och 1850-talen förekom biidningscirklar som kan sägas ha varit ett
slags föreläsnlngssammanslutningar. I anslutning till den framväxande
frikyrko- och nykterhetsrörelsen uppstod en tradition med föredrag och
föreläsningar även i mer allmänna ämnen. År 1880 bildades Stockholms
arbetarinstitut med uppgift att "till arbetare och andra, såväl kvinnor
som män, vilka under uppväxten varit i avsaknad av utbildning, meddela en vetenskaplig,
humanistisk och estetisk skolning". Verksamheten bedrevs i form av
föreläsningar och bibliotek.

Stockholms
arbetarinstitut blev förebild för liknande institut i andra städer. Syftet var
bl.a. att ge städernas invånare en motsvarighet till landsbygdens
folkhögskolor. Från 1884 beviljade riksdagen åriigen anslag till
"föreläsningar för arbetarklassen".

Från
1893 medverkade universitetslärare till att anordna sommarkurser, som erhöll
statsbidrag. Kursdeltagarna var till stor del lärare, som återvände till sin
hembygd och där bildade föreläsningsföreningar. Föreläsningsbyråer bildades i
Lund, Göteborg och Stockholm. Verksamheten i föreläsningsföreningarna bedrevs i
nära samverkan med universiteten och växte Ut över hela landet. Under flera
årtionden var denna verksamhet en av det svenska folkbildningsarbetets
viktigaste former.

Genom
1947 års folkbildningsreform förbättrades statsbidraget, och det totala antalet
föreläsningar och föreläsningsföreningar ökade under 1950-talet. Från 1957
började föreläsningsverksamheten minska, bl.a. till följd

Prop.
1980/81:127 9

av
konkurrensen från den utbyggda radio- och TV-verksamheten. Efter hand har
studieförbunden övertagit en stor del av föreläsningsverksamheten.

När
bidrag till kulturprogram inom föreningslivet infördes 1974, omvandlades
statsbidraget till föreläsningar och sammanfördes med bidraget till andra
kulturarrangemang.

Genom
1862 års kommunallagar och 1866 års riksdagsordning fick den självägande
bondeklassen ett betydande politiskt inflytande. Detta skapade behov av ökade
kunskaper, och 1866 startades de tre första folkhögskolorna i landet. De hade
stark lokal förankring.

Folkhögskolan
var från början avsedd för vuxen manlig ungdom och skulle meddela allmän
medborgeriig bildning. Undervisningen var förlagd till vinterhalvåret. På
1880-talet anordnades sommarkurser för kvinnliga studerande, och vid
sekelskiftet kom de första samskolorna till stånd.

I
böljan av 1900-talet startade de första folkrörelseanknutna folkhögskolorna:
Brunnsvik för arbetarrörelsen och Wendelsberg för nykterhetsrörelsen.
Folkhögskolans verksamhet blev med tiden allt mer differentierad.
Rörelseanknytningen och bygdeförankringen gav skolorna bredd i idéinriktning
och samhällsengagemang.

Vid
mitten av 1900-talet hade folkhögskolans arbetsbetingelser förändrats i
samband med att den obligatoriska skolan reformerats. I en proposition till
1957 års riksdag framhölls att folkhögskolan utan att ge avkall på sin
huvudsakliga målsättning borde kunna ge grund för fortsatt utbildning.

Enligt den nu gällande
folkhögskoleförordningen från 1977 skall folkhögskolan så långt som möjligt ta
sin utgångspunkt i kursdeltagarnas livssituation. Målet är att främja deras
personliga och sociala utveckling och att ge dem kunskaper för att aktivt kunna
medverka i samhälls- och arbetsliv. Rätten till profilering - ideologiskt och
på annat sätt - har markerats. Varje skola har möjlighet att själv utforma sin
verksamhet och frihet att i samråd med deltagarna självständigt besluta om
studiernas uppläggning och inriktning.

Sedan
länge förekommer en omfattande samverkan mellan folkhögskolor och
studieförbund. Sedan budgetåret 1958/59 har folkhögskollärare möjlighet att
leda studiecirklar som en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid folkhögskolan.
Vidare genomförs kombinationsutbildning i form av studiecirklar och korta
folkhögskolekurser. Folkhögskolan samverkar också med studieförbunden i korta
folkhögskolekurser för cirkelledarutbildning och annan funktionärsutbildning.

Den
växande medvetenheten hos de sämst ställda grupperna i samhället och insikten
om att man behövde ökade kunskaper för att kunna hävda sina intressen ledde vid
seklets böijan till att man inom folkrörelserna tog upplysningsfrågan i egna
händer. Samverkanstanken kom till uttryck också på studieområdet.

Den
första studiecirkeln uppstod inom nykterhetsrörelsen. Den blev

Prop. 1980/81:127 10

mönsterbildande
och cirklar växte fram med anknytning till det lokala folkrörelsearbetet.
Studiecirkeln var, och är fortfarande, en kamratkrets för gemensamma,
planmässigt bedrivna studier över ett på förhand angivet ämne eller
problemområde. Man samlades ofta i hemmen. Ledare i gruppen blev som regel en
av deltagarna, som valdes av sina kamrater. Det begränsade studiematerial man
hade att tillgå kompletterades med deltagarnas egna erfarenheter. Man lärde
sig diskutera och argumentera, ta hänsyn till andras synpunkter och respektera
andras åsikter. Studierna förankrades i behov och erfarenheter från vardagsliv
och föreningsarbete.

Arbetarrörelsen
mötte bristande förståelse från de bättre ställda grupperna när det gällde
strävandena att höja arbetarnas kultur- och bildningsnivå. Man tog därför
själv hand om studiefrågorna. Studiecirkeln blev det viktigaste instrumentet i
detta arbete. Detsamma blev förhållandet inom andra folkliga rörelser.

Studieverksamheten inom
folkrörelserna växte i omfattning och krävde därmed en fast organisatorisk
uppbyggnad. Ekonomiska realiteter gjorde att man valde att bilda särskilda
studieförbund som skulle svara för studieverksamheten i nära samspel med
rörelsen. 1912 års biblioteksförfattning innebar, att studiecirklar kunde la
statsbidrag till bokinköp. Bidrag kunde endast utgå till bibliotek tillhörande
ett riksförbund med minst 20000 medlemmar och med sammanlagda åriiga bokinköp
för minst 6000 kr. Således bidrog bidragsbestämmelserna till att särskilda
studieförbund bildades. Arbetarnas bildningsförbund (ABF) tillkom 1912 och
blev mönsterbildande för övriga förbund.

Från
år 1947 fick studieförbunden statsbidrag till kostnader för cirkelledare, till
studiematerial och till förbundens administration. Statsbidragen kompletterades
med bidrag från fandsting och kommuner.

Utvecklingen
under 1960- och 1970-talen har inneburit att studieförbundens
folkrörelseförankring efterhand allt tydligare kommit att sätta sin prägel på
studiecirkelverksamhelen. Folkbildningsarbetets hävdvunna frihet har gett
möjlighet till ideologisk profilering i verksamheten. Studieförbunden utgör
därmed viktiga instrument för medlemsorganisationernas strävanden. Samtidigt
svarar förbunden för ett omfattande utbud av cirkelverksamhet till en bred
allmänhet. Också denna verksamhet präglas av medlemsorganisationernas
ideologiska värderingar. Folkbildningsorganisationerna har sedan länge genomfört
vissa uppgifter i samverkan. Folkbildningsförbundet, som bildades 1903, var
ursprungligen främst en sammanslutning för föreläsnings-, kurs- och
biblioteksverksamhet. Samverkande bildningsförbunden var från sin start 1936
de folkrörelseförankrade studieförbundens samarbetsorganisation. Dessa två
förbund gick 1968 samman i det nuvarande Folkbildningsförbundet, där bl.a. de
tio studieförbunden är medlemmar.

Prop. 1980/81:127 11

2.2
Vuxenutbildningsreformerna. Vuxenutbildningens mål.

År
1967 lades grunden för den nuvarande vuxenutbildningen genom proposition
1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m. I denna
proposition föreslogs bl. a. att en kommunal gymnasial vuxenutbildning skulle
inrättas och att yrkesskolornas deltidskurser skulle överföras dit. Vidare
angavs riktlinjer för avgränsningen mellan det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet och den kommunala vuxenutbildningen. Under de närmaste tio
åren följde sedan en intensiv utrednings- och reformperiod. De omfattande
utredningarna SVUX (Studiestöd åt vuxna) och FÖVUX (Försöksverksamhet med
vuxenutbildning) resulterade vid slutet av perioden i regeringens proposition
1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m. m.
Vuxenutbildningen skall, heter det där

— bygga
vidare på ungdomsutbildningen men också kompensera brister i denna,

— bidra
till de studerandes personlighetsutveckling,

— stärka
individens ställning i arbetslivet,

— fördelas
mer rättvist så atfmöjligheterna till social och kulturell utveckling och
ekonomisk trygghet blir jämnare fördelade,

— ge
redskap för deltagande i samhällslivet,

— utvecklas
så att återkommande utbildning främjas,

— tillgodose
de kortutbildades behov av överbryggande utbildning.

SÖ
har senare sammanfattat och tolkat dessa målskrivningar. Vuxenutbildningen
måste, heter det i SÖ:s anslagsframställning för budgetåret 1977/78

— minska
utbildningsklyftorna i samhället. Den bör därvid ges ett sådant innehåll och en
sådan utformning som bidrar till social och ekonomisk jämlikhet,

— stimulera
medborgarna till ökad social och kulturell aktivitet och stärka deras förmåga
till kritisk analys av den egna situationen och det omgivande samhället. Den
bidrar därigenom såväl till individernas personlighetsutveckling som till
demokratiseringssträvandena i samhället,

— stärka
individers och gruppers ställning i arbetslivet, dels genom allmänbildning,
dels genom yrkesutbildning. Därigenom bidrar den till att underlätta för
arbetstagarna att aktivt påverka sina arbetsvillkor, att möta förändringar på
arbetsmarknaden och att medverka i den pågående demokratiseringen av
arbetslivet,

— samtidigt
tillgodose de vuxnas individuella önskemål om och behov av vidgade studie- och
utbildningsmöjligheter. Den bidrar därvid till att kompensera brister i
ungdomsutbildningen.

Prop. 1980/81:127 12

2.3
Kulturreformerna och de kulturpolitiska målen

Efter
ett omfattande utredningsarbete kunde riksdagen på grundval av tre olika
propositioner om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28, 1975:20 och
1975/76:135) fastställa kulturpolitikens mål och påvisa det nära och naturliga
sambandet mellan dess olika delar. Den fria och frivilliga folkbildningens
betydelse för mcjligheterna att förverkliga den nya kulturpolitiken betonades
och dess roll inom kulturområdet markerades starkare än vad som dittills skett.

De
kulturpolitiska målen formulerades på följande sätt:

Kulturpolitiken
skall

-
medverka till atl skydda
yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall
kunna utnyttjas,

-
ge människor möjligheter till
egen skapande aktivitet och främja kontakten mellan människor,

-
motverka kommersialismens
negativa verkningar inom kulturområdet,

-
befrämja en decentralisering av
verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet,

-
i ökad utsträckning utformas
med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov,

-
möjliggöra konstnärlig och
kulturell förnyelse,

-
garantera att äldre tiders
kultur tas tillvara och levandegörs,

-
främja ett utbyte av
erfarenheter och ideér inom kulturområdet över språk- och nationsgränser.

I regeringens förslag
(prop. 1974:28) rörande den nya kulturpolitiken betonades att den borde ses som
ett av flera instrument för att skapa ett samhälle som präglas av jämlikhet och
som ger människor möjligheter till ett rikare liv. Samtidigt betonades det nära
sambandet mellan kulturpolitik, utbildningspolitik och socialpolitik och att
kulturell jämlikhet är lika angelägen som ekonomisk och social jämlikhet. På
samma sätt som det krävs målmedvetna insatser för att skapa social och
ekonomisk utjämning krävs det målmedvetna insatser för att demokratisera
kulturlivet.

I
anslutning till redovisningen av innebörden av de kulturpolitiska målen
betonades starkt organisationslivets viktiga roll för genomförandet av den nya
kulturpolitiken. Den fria kollektivt skapande verksamheten kunde bidra till att
upphäva den traditionella rollfördelningen mellan producent och mottagare.
Genom gruppverksamhet kunde medskapande och medinflylande stimuleras. Den
amalöristiska verksamheten inom kulturområdet kunde bidra till att skapa
intresse för och öka efterfrågan på yrkesverksamma kulturarbetares insatser
och produkter samt öka respekten för deras yrkeskunnande. Dessutom skapade en
amatöristisk verksamhet i kollektiva former kontakt mellan människor och bidrog
till att bryta människors isolering. Den stimulerade till åsiktsutbyte och
debatt. I kulturpropositionen framhölls att insatser för att öka människors
möjligheter till egen

Prop. 1980/81:127 13

kulturell
aktivitet borde ges hög prioritet i den framtida kulturpolitiken. Detta innebär
att organisationslivet med dess direkta anknytning till människors
erfarenheter och intressen fick en central roll i den nya kulturpolitiken.

Det
betonades vidare att det var viktigt att samhället erbjuder alternativ till det
privata kulturutbudet som bedrivs i rent spekulationssyfte. Samhällets
kulturpolitik syftar bl. a. till att minska de negativa verkningarna av det
kommersiella kulturutbudet och att på sikt ändra efterfrågemönslret. Detta
kunde bl.a. ske med skolans och folkrörelsernas hjälp.

När
det gällde utbyggnaden av statens åtaganden framhölls att insatserna för
eftersatta grupper och i kulturfattiga miljöer måste prioriteras. Syftet var
att bryta isolering och utestängdhet och att skapa förutsättningar för en
vidare gemenskap. De grupper som borde uppmärksammas särskilt var bl. a. barn,
handikappade, institutionsvårdade, invandrare samt människor i glesbygd.

Folkrörelsernas
betydelse för att genomföra denna politik betonades starkt.

Ett
av de viktigaste inslagen i den nya kulturpolitiken var åtgärder för att
förbättra människors möjligheter till egen skapande aktivitet. En rad förslag
för att stimulera amatörverksamheten lades fram.

Amatörverksamheten
bedrevs till stor del av studiecirklar. Därför tog många av reformerna sikte på
att intensifiera cirkelaktiviteterna. Anslagen till studiecirkelverksamheten
ökades och bidraget per studietimme höjdes. Vidare ändrades bestämmelserna om
studiecirklarnEis arbete för att underlätta den praktiskt inriktade
amatörverksamheten.

Möjligheterna
till expert- och fackmannamedverkan i studiecirklarna ökades och ersättningen
höjdes, bl.a. för att underlätta kulturarbetarnas medverkan. Anslagen till
studieförbundens centrala verksamhet ökades. Härigenom fick
folkbildningsorganisationerna bl. a. möjlighet att intensifiera kursverksamhet
och cirkelledarutbildning med tanke på uppgifter på kulturområdet.

De
centrala amatörorganisationerna, t.ex. körförbunden och olika orkesterorganisationer,
fick sitt sammanlagda årliga bidrag höjt.

3
Behovet av reformer på folkbildningens område

3.1
Inledning

Jag
kommer inledningsvis att kortfattat redovisa dels folkbildningsutredningens
förslag, dels komvux-utredningens förslag i delbetänkandet Komvux och
studieförbund. Arbetsfördelning och samråd, dels remissyttrandena över
förslagen. Därefter kommer jag atl presentera mina egna förslag i målfrågor
samt utgångspunkterna för mitt förslag till bidragssystem.

Prop. 1980/81:127 14

3.2
Folkbildningsutredningens förslag

Enligt
direktiven till folkbildningsulredningen skulle de mål som utgjorde grund för
statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande gälla. Folkbildningsarbetet
skulle alltså även i framtiden behålla sin särart och sin folkrörelseförankring
och inte utvecklas i former som närmar sig det allmänna skolväsendet eller på
annat sätt inslilutionaliseras. Kommitténs förslag i målfrågor skulle endast
avse preciseringar och avvägningar mellan mål som kan stå i konflikt med
varandra.

Tyngdpunkten
i utredningsuppdraget låg på dels frågan om gränsdragningen mellan
stalsbidragsberättigad studiecirkelverksamhet och annan studieverksamhet för
vuxna, dels statsbidragsfrågor. Kommittén skulle undersöka hur gällande
bestämmelser om gränsdragning hade tolkats och tillämpats i praktiken och pröva
om de borde förändras eller förtydligas. Vidare skulle den pröva om gällande
konstruktion av statsbidraget till studiecirklarna var ändamålsenlig. Försök
lill förenklingar av statsbidragssystemet skulle göras. Kommittén skulle
vidare belysa konsekvenserna av att samhället lar ansvar för full
kostnadsläckning för verksamheten. De tilläggsdirektiv som kommittén erhöll år
1978 ändrade inte den huvudsakliga inriktningen av utredningsuppdraget.

I
enlighet med direktiven utgår förslagen från de fastlagda målen för folkbildningsarbetet.
Man understryker att folkrörelseanknytning är myckel viktig, både för den
verksamhet som bedrivs inom eller i nära samarbete med medlemsorganisationerna
och för den verksamhet som vänder sig lill en bredare allmänhet. Kommittén
betonar att deltagandet skall vara frivilligt och att den enskilde själv skall
välja studieförbund. Mål, innehåll och arbetsformer skall bestämmas av
deltagarna. Studieförbunden bör eftersträva atl bevara cirkelledarskapet som
ett förtroendeuppdrag.

Folkbildningsutredningen
föreslår delvis nya regler för gränsdragningen mellan studiecirklar och annan
verksamhet, delvis förtydliganden av redan existerande bestämmelser. Förslagen
avser gränsdragningen mellan studieförbunden å ena sidan och kommunal
vuxenutbildning, högskola och utbildning i företag å den andra. Vidare avser
förslagen vuxenutbildning bland utvecklingsstörda resp. inom kriminalvården,
samt studieverksamhet inom idrottsrörelsen. Slutligen diskuterar
folkbildningsutredningen vilken verksamhel som skall kunna genomföras med
statsbidrag och vilka aktiviteter som inte bör berättiga till bidrag enligt
folkbildningförordningen.

Folkbildningsulredningens
förslag till bidragssystem grundar sig på uppfattningen all staten på sikl bör
kunna ge bidrag som i princip men inte till varje krona ger full
kostnadstäckning för de kostnadsposter, som staten har atl ansvara för.
Kommittén anser att nuvarande ämnesprioritering skall upphöra, men föreslår
riktade tilläggsbidrag till verksamhet i glesbygd samt bland handikappade och
invandrare. Stödet till kortutbildade

Prop.
1980/81:127 15

och
lågmotiverade grupper koncentrerar kommittén till uppsökande verksamhet i
bostadsområden och på arbetsplatser. Kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun förändras enligt förslaget så att staten på sikt övertar
bidragsgivningen till studieförbundsavdelningarnas instruktions- och administrationskostnader,
medan kommunerna får svara för bidragsgivningen till studiematerial.

Folkbildningsulredningens
förslag till bidragssystem omfattar ett grundbidrag, framräknal med
riksmedelscirkelns kostnader som underlag, samt en extra resurs, som utgår med
viss procent av grundbidraget. Det nuvarande bidraget till kulturprogram inom
föreningslivet vill folkbildningsutredningen omforma och utveckla till ett
bidrag till vad som benämns annan bildningsverksamhet. Såväl bidragen till
instruktions- och adminstrations-kostnader som bidragen till studieförbundens
centrala verksamhet föreslås få en schablonmässig utformning och beräknas på
verksamhetsvolymen i studiecirklar och annan bildningsverksamhet. Till
studieförbundens handikappverksamhet föreslås särskilda bidrag.

Kommittén har föreslagit
vissa förändringar i villkoren för statsbidrag till studiecirkel. Förslagen om
en extra resurs och bidraget till annan bildningsverksamhet skulle enligt
kommittén medföra att behovet av dispenser från statsbidragsvillkoren i stor
utsträckning bortfaller.

Folkbildningsutredningen
anser att en och samma myndighet bör vara tillsynsmyndighet för
folkbildningsarbetet i dess helhet, men föreslår inte vilken myndighet, som bör
få det ansvaret. Kommittén föreslår vidare att studieförbunden själva skall få
ett ökat ansvar för tillsyn och kontroll av verksamhelen och avdelar särskilda
medel för detta. Kommittén tar slutligen upp vissa frågor om forskning och
utvecklingsarbete inom folkbildningens område.

3.3
Komvux-utredningens förslag

Mot
bakgrund av de mål för vuxenutbildningen som fastställts av riksdagen, skulle
komvuxutredningen analysera vilka slag av vuxenutbildning som det i första hand
borde ankomma på den kommunala vuxenutbildningen (komvux) att ta ansvar för.
Utifrån dessa överväganden skulle kommittén framlägga förslag rörande
gränsdragningen i förhållande till den verksamhet som bedrivs av studieförbunden.
Vid behandlingen av gränsdragningsfrågorna skulle folkbildningsutredningen och
komvux-utredningen samråda med varandra.

Komvux-utredningen
överlämnade i december 1979 sitt delbetänkande Komvux och studieförbund.
Arbetsfördelning och samråd (SOU 1979:92). Med utgångspunkt från de allmänna
målen för vuxenutbildningen föreslår komvux-utredningen, efter samråd med
folkbildningsutredningen, en precisering av målen för den kommunala
vuxenutbildningen. Olika möjligheter att prioritera utbildningar inom komvux
övervägs, liksom tänkbara

Prop. 1980/81:127 16

principer
för arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund. Anord-narnas mål föreslås
vara utgångspunkten för en arbetsfördelning inom vuxenutbildningen. Som lösning
på gränsdragningsproblemen mellan komvux och studieförbunden föreslåi dels att
komvux till nyböijarundervis-ning i engelska skall rekrytera vuxenstuderande
som siktar på grundskol-kompetens, dels att yrkesinriktad utbildning inom
komvux även i framtiden skall vara arbetsmarknadsirriktad och anordnas efter
samråd med arbelsmarknadens parter, dels alt skolstyrelserna skall åläggas att
ta initiativ till ett samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning i
kommunen om det vuxenutbildningsutbud som planeras.

3.4
Remissyttrandena

Folkbildningsutredningens
formuleringar av studiecirkelverksamhetens mål, innehåll och arbetsformer
tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig häröver. Kommitténs betoning av
cirkelledarskapet som ett förtroendeuppdrag ifrågasätts dock i några
yttranden.

Folkbildningsutredningens
och komvux-utredningens preciseringar av gränserna mellan studieförbund och
kommunal vuxenutbildning har accepterats av de flesta remissinstanserna,
Avgränsningen mellan studieförbund och högskola tillstyrks också i de flesta
yttrandena. Däremot är flera instanser tveksamma till att sälta en övergångstid
för de universitetscirklar som enligt förslaget skall föras över till
högskolan.

Övriga
förslag om arbetsfördelning och gränsdragning mellan studieförbund och annan
verksamhet tillstyrks av de flesta remissinstanserna.

I
fråga om folkbildningsutredningens förslag till bidragssystem är meningarna
mer delade. Principen .att staten på sikt skall ge i princip full
kostnadstäckning för de statsbidragsberättigade kostnadsposterna tillstyrks av
majoriteten av remissinstanserna. Ett antal instanser, däribland två
studieförbund, anser dock inte att full kostnadstäckning bör uppnås ens på
sikt.

Nästan
alla remissinstanser instämmer i kommitténs förslag till kostnadsfördelning
mellan stat och kommun, men de anser nästan undantagslöst atl slaten bör ta
över de lokala administrationskostnaderna i ett steg. Utredningsförslaget om
ett övertagande i två steg leder enligt dessa remissinstanser dels till en
kraftig kostnadsövervältring på kommunerna, dels till slora administrativa
svårigheter.

Huvudprinciperna
i det föreslagna bidragssystemet tillstyrks av merparten av remissinstanserna,
dels därför att det innebär en efterlängtad förenkling, dels därför att
systemet ger ersättning för kostnadsutvecklingen. Många remissinsianser anser
dock att höga kostnader premieras i det föreslagna systemet, genom att
storleken av såväl den extra resursen som bidragen till instruktion och
administration och till studieförbunden är knutna till de kostnader som är grundbidragsberättigade.

Prop. 1980/81:127 17

Förslaget
till bidrag till annan bildningsverksamhet tillstyrks av alla de
remissinstanser som har anknytning till folkbildningen. Nästan alla instanser
som tillhör kultursektorn anför tveksamhet till det nya bidraget, eftersom de
befarar att del kommer att ge färre arbetstillfällen för professionella
kulturarbetare.

Många
remissinstanser anser att flera bidragsposter är för små för att tillgodose de
ändamål som avses. Detta gäller framför allt den extra resursen och bidraget
till annan bildningsverksamhet. Några remissinstanser med anknytning till
arbetarrörelsen anser att de föreslagna bidragsbeloppen ger så påtagliga
försämringar att de föredrar att man behåller nuvarande bidragssystem.

Den
begränsning av behovet av dispenser som följer av kommitténs förslag hälsas med
tillfredsställelse av flera remissinstanser.

3.5
Folkbildningens mål och kännetecken

I
sina direktiv till folkbildningsutredningen angav min företrädare som en
utgångspunkt för de sakkunnigas arbete att de mål som utgör grund för
statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande skulle gälla. De sakkunnigas
uppgift borde vara att pröva om målen i vissa fall borde preciseras på elt
tydligare sätt. Också jag anser att de hittillsvarande målen för den slalliga
bidragsgivningen till folkbildningen bör gälla även i framtiden. Samtidigt
finns det emellertid skäl alt inom ramen för dessa mål göra vissa förändringar
av bidragsreglerna. Jag återkommer härtill i det följande. För atl motivera
mina förslag därvidlag finner jag emellertid anledning alt inledningsvis göra
vissa kommentarer och markeringar beträffande min syn på syftet med de statliga
bidragen.

Som
jag i korthet har redovisat i del föregående växte det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet fram ur behov som tidigt gjorde sig gällande inom
folkrörelserna.

Jag
ser studieförbundens förankring i folkrörelserna och deras idéer som en
värdefull tillgång också för framliden. Jag vill betona, att ett av folkbildningens
huvudmål bör vara att utveckla och förverkliga idéer och värderingar som
studieförbunden och deras medlemsorganisationer står för och att lillgodose
studie- och utbildningsbehov som fortlöpande uppstår inom dessa organisationer.
En av de viktigaste uppgifterna för studieförbunden är därvid att utbilda
förtroendevalda, funktionärer och medlemmar inle bara för uppgifter inom
organisationerna utan också i mera allmänna frågor som rör samhälle och
kulturliv.

Medlemsorganisationernas
verksamhel utgår från skilda politiska, religiösa och humanistiska
värdesystem. Detta leder naturligtvis ytterst lill att målen för och
uppfattningarna om samhällets framtida utformning uppvisar stora skillnader
mellan studieförbunden. Den mångfald som därigenom utmärker folkbildningen
betraktar jag som en tillgång. Härav följer, att jag 2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
127

Prop.
1980/81:127 18

betraktar
rätten till profilering - ideologiskt och på annat sätt - i enlighet med
medlemsorganisationernas grundläggande värderingar som en förutsättning för
att studieförbunden skall kunna fullgöra sina uppgifter. Det
folkrörelseförankrade folkbildningsarbetet är en viktig utvecklingskraft i vårt
samhälle.

Folkbildningsarbetet
har emellertid också en annan och vidare uppgift än att betjäna organisationer
av olika slag. Jag syftar på uppgiften att åt en bred allmänhet erbjuda studier
av den speciella karaktär som är kännetecknande för det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet.

Viktiga
mål är därvid att ge korttidsutbildade möjligheter till överbryggande utbildning,
att medverka till spridning av väsentlig information om och utbildning i
aktuella samhällsfrågor samt att främja medborgarnas delaktighet i kulturlivet
och deras eget kulturella skapande.

Det
har stundom funnits en benägenhet, även inom studieförbunden och deras
medlemsorganisationer, att anse förankringen i resp. folkrörelses ideologiska
grundvärderingar som något naturligt endast i den studieverksamhet som bedrivs
inom medlemsorganisationerna eller i nära samverkan med dessa. Den verksamhet
som vänder sig till en bred allmänhet har däremot ansetts i mindre grad böra
präglas av dessa värderingar.

Den profilering varom jag
nyss talat bör ses som en värdefull tillgång inte endast i den verksamhet som
studieförbunden bedriver inom och i samverkan med medlemsorganisationerna utan
också i den verksamhet som riktar sig till en bred allmänhet. För alt
ytterligare markera rätten till ideologisk profilering bör hittills gällande
krav på en objektiv och allsidig belysning av studieämnena utgå ur bestämmelserna
om statsbidrag för studiecirklarna. I likhet med folkbildningsutredningen anser
jag att kravet på verksamheten inom det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet i stället bör vara att det skall präglas av saklighet och
en strävan till allsidig belysning av studieämnena. Folkbildningsarbetet skall
bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och på ett sådant
sätt att självständigt tänkande och ställningstagande främjas.

I
stor utsträckning är de övergripande målen gemensamma för folkbildningen och
andra delar av vuxenutbildningen. Detta innebär inte att folkbildningen och
t.ex. den kommunala vuxenutbildningen kan ses som parallella
verksamhetsformer. De olika vuxenutbildningsformerna skiljer sig genom vissa
särdrag från varandra och utgör kompletterande delar i ett vidare
vuxenutbildningssammanhang.

Folkbildningen
är liksom övrig vuxenutbildning en del av det livslånga lärandel. Studiecirkeln
är av gammalt ett viktigt instrumentet för ett reellt studiearbete som tar
sikte på att utvidga och förnya kunskaper och färdigheter utan att vara
inriktad på yrkesutbildning. Folkbildningsarbetets syfte är att dellagarna
utifrån egna livserfarenheter och behov skall möta andra människors motsvarande
upplevelser. I gruppstudier får individen möjlighet att tillsammans med andra
känna trygghet och uppleva gemenskap.

Prop. 1980/81:127 19

Därvid kan den enskildes individuella egenskaper
utvecklas. Deltagarna kan tillsammans med likasinnade tillvarata sina intressen
och arbeta för gemensamma idéer och värderingar. Folkbildningen kan verksamt
bidra lill att bryta människors isolering, minska fördomar och ändra attityder
och på så sätt främja framväxten av ett mänskligare samhälle. En viktig uppgift
på kulturområdet är att skapa och erbjuda allernaliv till ytliga och
kommersialiserade sysselsättningar.

Enligt min uppfattning kommer studiecirkeln för
överskådlig tid att behålla en cenlral plats i folkbildningsarbetet. När den
kompletteras med andra verksamhetsformer, är det angeläget atl också dessa främjar
folkbildningsarbetets allmänna syften, nämligen

- att utveckla dellagarnas förmåga atl kommunicera,
diskutera och argu

mentera,

-att utveckla deltagarnas förmåga till självständigt
tänkande, kritisk värdering, självinsikt och självförtroende,

-
att underlätta
för deltagarna att skaffa sig orientering och överblick, att systematisera, att
se sammanhang och konsekvenser samt att tillämpa sina kunskaper,

-
att stärka
deltagarnas vilja och förmåga att tillsammans med andra aktivt delta i och
påverka utvecklingen av samhälle och arbetsliv,

-
alt ge
tillfälle till skolning i praktisk demokrati genom gemensamt arbete under
gemensamt ansvar,

-
att utveckla
människors estetiska och skapande förmåga.

En av folkbildningens viktigaste uppgifter är, som jag
tidigare framhållit, att nå de resurssvaga, de iitbildningsmässigt och
kulturellt eftersatta grupperna i samhället och erbjuda dem sludier i former
som svarar mot deras speciella behov och förutsättningar. Särskilt under det
senaste decenniet sedan medvetandet vaknat oiri den växande utbildningsklyftan
mellan olika generationer och olika samhällsgrupper har denna uppgift kommit
att framstå som en huvuduppgift. Även i fortsättningen måste det vara en viktig
uppgift för studieförbunden atl söka skapa gynnsamma studiemöjligheter för
korttidsutbildade och lågmotiverade. Det är särskilt viktigt att därvid inte la
hänsyn enbart till den formella utbildning olika grupper erhållit eller saknar.
Avgörande bör i stället vara i vad mån de utbildningsbehov kunnat tillgodoses
som ger medborgarna reella möjligheter att fungera både i arbetslivet och i
det demokratiska samhället.

Elt utmärkande kännetecken för folkbildningsarbetet är
dess karaktär av fri och frivillig verksamhet. Det är enligt min mening av
utomordentlig belydelse att denna karaktär bibehålls.

Givetvis måsle del finnas regler för under vilka villkor
samhällets bidrag får användas, men inom denna ram skall verksamheten bedrivas
oberoende av direktiv från statliga eller kommunala organ, men också från
organisationer, företag eller enskilda. Häri ligger bl. a. att varken av
samhällsorgan, organisationer eller företag fastställda läro- eller kursplaner
får styra

Prop. 1980/81:127 20

verksamheten.
Inle heller får skolmässiga prov eller betyg förekomma i cirkelverksamhelen.
Folkbildningsarbetet skall fritt kunna utvecklas efter behoven och
förutsättningarna hos de människor som det vänder sig till. Deltagarna skall ha
möjlighet att själva påverka studiernas inriktning och utformning, atl ta
initiativ och gemensamt ansvar och att fatta beslut. Studiecirkeln blir
därigenom en tillämpning av demokrati i praktiken.

Verksamhelen
skall vara öppen för alla och deltagandet skall vara frivilligt. Verksamhet
som bygger på obligatoriskt deltagande är inte fritt och frivilligt folkbildningsarbete.
Siirskilt vill jag betona vikten av att den enskilde deltagaren fritt kan välja
studieförbund efter sina egna värderingar och önskemål. Detta förutsätter att
det i all information om cirkelverksamhet och övriga aktiviteter klart och tydligt
framgår vilket studieförbund som är anordnare. Beteckningar som kan vara ägnade
att ge missvisande eller ofullständig information om vem som är anordnare eller
om verksamhetens ideologiska utgångspunkter bör inte förekomma. Det är viktigt
att studieförbundets officiella namn användes i all information om studieverksamheten.

Under
1970-talet har studieförbunden genomfört flera statligt initierade
studiekampanjer, som syftat till att föra ut information i aktuella samhällsfrågor
lill medlemsorganisationernas medlemmar. Det måste vara studieförbundens sak
att självständigt avgöra om och i vilka former de skall dellaga i sådana
studiekampanjer. Om studieförbunden väljer att medverka i sådana kampanjer,
skall varje studieförbund äga full frihet att planera sitt eget dellagande, t.
ex. svara för materialproduktionen och cirkelledarutbildningen samt för
verksamhetens uppläggning och genomförande.

Under
senare år har förekornnit flera exempel på att primär- och landstingskommuner
vänt sig till studieförbund och infordrat anbud på genomförandet av planerad
utbildningsverksamhet. Anbudsförfarande och liknande verksamhet som inkräktar
på deltagarnas frihet att välja studieförbund efter sina egna värderingar är,
som SÖ tidigare fastslagit och som folkbildningsulredningen understrukit,
oförenligt med ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Sådan verksamhet
bör därför inte berättiga till statsbidrag.

Folkbildningens
villkor, präglade av frihet och frivillighet, möjliggör stor följsamhet till
krav på snabba förändringar. Det är viktigt atl slå vakt om denna frihet och
undvika en institutionalisering av verksamheten. Bl. a. av detta skäl måste
folkbildningsarbetet även framledes till stor del baseras på insatser av
förtroendemän och av deltagarna själva. Det statsbidragssystem som jag kommer
atl föreslå är så uppbyggt att det stimulerar studieförbunden atl satsa på en
cirkelverksamhet där ledarskapet i största utsträckning är elt
förtroendeuppdrag och i huvudsak fullgörs som en frilidssyssla. Ideellt engagemang
och frivilliga insatser måste också för framtiden utgöra en grundsten i det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Prop. 1980/81:127 21

3.6
Utgångspunkter för ett förändrat bidragssystem

Jag
har nyss understrukit betydelsen av att studieförbunden får möjlighel alt
bedriva sin verksamhet under största möjliga självständighet. Deras verksamhel
bör utformas i enlighet med de värderingar och prioriteringar som
organisationerna själva ställer sig bakom. Det bör också innebära, att de
statliga och kommunala bidragen utformas på ett sådant sätt atl de -även om de
naturligtvis måste förknippas med villkor av mera generell natur - inte
detaljreglerar verksamheten. Bidragsreglerna och bidragsvillkoren bör alliså
ge stor frihet åt studieförbunden att själva utforma sin verksamhet och alt
själva bestämma vilka typer av verksamhet som de framför allt vill prioritera
och främja.

Del
är enligl min mening angeläget atl de kvalitetssträvanden som gör sig gällande
inom folkbildningsarbetet på olika sätt främjas och förstärks. Det kan ske
genom en markering av de principer som måste gälla för gränsdragningen mellan
stalsbidragsberätligad och icke stalsbidragsberättigad verksamhet. Del kan
också ske genom bidragssystemets utformning.

Jag
förutser atl medlemsorganisationernas och allmänhetens kvalitetskrav på
studieförbundens verksamhet successivt kommer att skärpas. Också
studieförbundens egna ambitioner vittnar om ökat kvalitetsmedvetande. Dock har
detta motverkats av det nuvarande bidragssystemets icke avsedda effekter:
kravet på volymtillväxt för att klara ekonomin har stundom kommit
kvanlilelstänkandet att dominera på kvalitetens bekostnad.

Det är angeläget att
studieförbunden får ökade möjligheter att i sin planering och sitt
verksamhetsutbud ge företräde åt sådana aktiviteter som har goda
förutsättningar att engagera deltagarna på ett skapande och utvecklande sätt.
En naturlig följd av en sådan utveckling bör bli att sådan verksamhet alltmer
träder i bakgrunden som endast har till syfte att vara en förevändning för
människor att vara tillsammans eller är en mekaniskt utövad sysselsättning av
något slag, t.ex. tillverkning av föremål utan möjlighel att i djupare mening
engagera tankar, känslor och fantasi hos deltagarna.

Jag
återkommer i ett senare avsnitt till de gränsdragningar som enligt min
uppfattning effektivt bör kunna stödja kvalitetsträvandena inom folkbildningsarbetet.

Med
de nyss angivna utgångspunkterna harjag strävat efter att utforma etl
bidragssystem som skall öka studieförbundens handlingsfrihet. En bieffekt av
ett sådanl system blir minskade krav på administrativt betungande ekonomisk
redovisning av hur bidragen har använts, men också på redovisning i förväg av
de projekt för vilka anslag söks.

Etl
viktigt syfte med de samhälleliga bidragen till studieförbunden är också,
särskilt i del ekonomiska läge som Sverige f.n. och under överblickbar framtid
befinner sig i, att de skall medverka till ett effektivare

Prop. 1980/81:127 22

utnyttjande
av tillgängliga ekonomiska resurser. De skall inte medverka till att låsa fast
verksamheten vid en onödigt hög kostnadsnivå.

Framför allt i det senare
avseendet ställer sig det bidragssystem som föreslagits av
folkbildningsutredningen problematiskt. Den bärande tanken bakom förslaget -
som utformats mot bakgrund av direktiv givna i mitten av 1970-talet, då den
ekonomiska situationen för landet var en annan - är att samhället skall ta över
samtliga kostnader för studiecirkel verksamheten och för vissa närbesläktade
verksamheter. Det är självklart att ett sådant system leder till ökade
samhälleliga kostnader. Kommittén har visserligen i kostnadsbegränsande syfte
föreslagit alt del nya systemet skall genomföras successivt. Enligt min
bedömning skulle dock redan i ett inledningsskede av ett sådant successivt
genomförande behovet av ökade statliga bidrag bli avsevärt mycket större än den
kostnadsökning om ca 100 milj. kr. som kommittén räknade med. Till samma
slutsats har åtskilliga remissinstanser kommit och som följd därav hävdat, att
en övergång till det av kommittén föreslagna bidragssystemet vore acceptabel
endast om de statliga bidragen ökades kraftigt i förhällande till kommitténs
förslag.

Jag
finner alt folkbildningsulredningens förslag om på sikt full täckning av
cirkelverksamhetens kostnader genom statliga och kommunala bidrag innebär så
betydande principiella problem, atl jag inte är beredd att lägga fram ett
sådant förslag.

Jag finner det tveksamt om
det skulle vara möjligt för samhället att ta över det tolala kostnadsansvaret
utan att väsentligt öka sitt inflytande över hur medlen användes. Framför allt
kan jag inte se att det skulle vara möjligt för samhället att med ett sådant
system släppa sitt ansvar för de totala kostnaderna för verksamheten, dvs. att
avskaffa den nuvarande begränsningen av det totala antalet bidragsberättigade
studiecirkeltimmar.

Det nu rådande ekonomiska
läget utgör också ett starkt skäl för att inte lägga fram förslag som skulle
innebära ökade statliga kostnader för denna verksamhet. Tvärtom finner jag -
såsom jag har anfört i propositionen (prop. 1980/81:20) om besparingar i
statsverksamheten, m.m. - det nödvändigt att genomföra en minskning av det
statliga anslaget till verksamheten. Jag anser att det är möjligt att
genomföra den nödvändiga besparingen med bibehållande av de väsentligaste målen
för det statliga stödet till verksamheten.

För
bedömningen av den föreslagna besparingens reella innebörd villjag först
påpeka, atl kostnaderna fijr studiecirkelverksamheten under innevarande
budgetår beräknas komma att väsentligl understiga det belopp som i
statsbudgeten beräknats för ändamålet, nämligen 809 milj. kr. Den verkliga
förbrukningen beräknas sålunda nu komma att bli högst ca 750 milj.kr. Skälen
härför är följande.

Riksdagen
beslöt våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 12, UbU 1979/80:23 , rskr
1979/80:258) atl antalet studiecirkellimmar för vilka statsbidrag skulle ulgå
under de två budgetåren 1980/81 och 1981/82 sammantaget fick uppgå

Prop. 1980/81:127 23

till högst två gånger det verkliga antalet
studiecirkeltimmar under budgetåret 1979/80. Nu föreligger det slutliga
utfallet för det året, och det visar sig då dels alt antalet studietimmar blev
omkring sju procent lägre än vad som lidigare beräknats, dels att antalet
studietimmar med tilläggsbidrag blev drygl 20% lägre än beräknat, dels att de
genomsnittliga kostnaderna per genomförd studietimme blev tre procent lägre än
det antagande som kostnadsberäkningen byggde på. Jag anser mig sålunda kunna
räkna med att de verkliga kostnaderna för statsbidragen till studiecirkelverksamheten
även för det nu pågående budgetåret blir väsentligt lägre än beräknat.

Till detta kommer att jag tagit hänsyn dels till att
kostnaderna för statsbidragen till arbetsgivaravgifter visat sig bli större än
som tidigare beräknats, dels till den allmänna kostnadsutvecklingen. Jag
återkommer senare till en utförligare redovisning av mina kostnadsberäkningar.

Förhållandena är alltså nu sådana att det för överskådlig
tid får anses vara uteslutet att samhället tar på sig det totala
finansieringsansvaret för studiecirkelverksamheten. Jag har i det läget funnit
anledning att radikalt ompröva förutsättningarna säväl för det i dag
existerande bidragssystemet som för det vidareutvecklade system som
folkbildningsutredningen har föreslagit.

Ett grundläggande drag i det nuvarande statliga stödet
till studiecirklarna är att bidragen - inom vissa ramar som staten av
ekonomiska skäl funnit det vara nödvändigt att ange - avser att ge ersättning
för en viss andel, 75%, av kostnaderna för cirkelledararvoden och studiematerial.
Till detta grundläggande stöd kommer vissa riktade bidrag, tillägg och
ersättningar, vilka beräknas på skiftande grunder.

Systemet präglas sålunda av en ganska långt gående
reglering men framför allt av att det ger ersättning för vissa faktiskt uppkomna
kostnader. I princip innebär inte folkbildningsutredningens förslag någon
ändring härvidlag utan blott att ersättningen successivt skall öka till 100% av
kostnaderna.

Ett annal drag i kommitténs förslag är att bidragen i
princip inte kan användas för något annat ändamål än för att delfinansiera
kostnader för de studiecirklar som har föranlett dem. Detta följer av själva
konstruktionen: att de är avsedda att täcka vissa kostnader som faktiskt har
uppstått. För studieförbunden medför detta visserligen ganska god säkerhet vid
planeringen och genomförandet av verksamheten, men det begränsar samtidigt
möjligheterna atl satsa bidragsbelopp på just de verksamheter som organisationerna
själva helst skulle vilja stödja och utveckla. Med hänsyn till kraven på ökat
koslnadsmedvetande hos studieförbunden är det inte till-fredslällande att
bidragen - upp till den angivna maximinivån - ökar i takt med kostnadsökningen.

Vidare förutsätter det nuvarande systemet en granskning av
studieförbundens kostnader. Granskningen av bokföringen avser inte bara att de
uppgivna kostnaderna överensstämmer med verkligheten utan också att de

Prop. 1980/81:127 24

avser
ändamål som berättigar till statsbidrag. Som systemet är utformat är behovet av
konlroll omfattande. Resurserna härför är så knappa att kontrollen inte kan
genomföras på etl fulll tillfredsställande sätt. Detta kan i sin tur leda till
att efterlevnaden av bidragsreglerna blir dålig.

Den
omständigheten att ett bidragsbelopp som erhållits för en studiecirkel inle
kan användas för att bekosta en annan cirkel eller något annat ändamål medför
som jag nyss nämnt att studieförbundens reella rörelsefrihet blir beskuren.
Detta kan negativt påverka deras benägenhet att experimentera och att förnya
verksamheten. De får det svårt att på egen hand finansiera verksamheter som
ännu inle är så etablerade att de kan erhålla slatsbidrag. Just detta
förhållande har noterats av folkbildningsutredningen, som bl.a. av detta skäl
föreslår inrättandet av ytteriigare en bidragsform, en s. k. extra resurs
avsedd att ulgå som ett schablonartat tillägg om sju procent av grundbidragel
till varje studiecirkel.

Ett ytteriigare syfte med
förslctget om extra resurs är för kommittén att studieförbunden med hjälp av
denna skulle kunna finansiera verksamheter som av ett eller annat skäl inte
faller inom ramen för de generella bestämmelserna för bidrag till
studiecirklarna. Som exempel på sådana förhållanden kan nämnas cirklar med
otillräckligt deltagarantal, med otillräckligt antal studietimmar eller med för
stort antal timmar per sammankomst. Genom sitt förslag om en extra resurs kunde
kommittén motivera avskaffandet av det stora antal dispens- och
särbestämmelser som nu gäller för verksamheten och som bidrar till att skapa
oklarhet om bestämmelsernas egentliga innebörd och syfte och till att öka
administrationskostnaderna för verksamheten, såväl hos studieförbunden som hos
SÖ, som haft att ta ställning till etl stort antal dispensärenden.

Mot bakgrund av de nu
redovisade förhållandena anser jag att ett helt nytt och kraftigt förenklat
statsbidragssystem bör införas. Jag föreslår att de nuvarande bidragen till
cirkelledararvoden, arbetsgivaravgifter, studiematerial och till kostnader som
enligt folkbildningsutredningens förslag skulle täckas med en extra resurs
ersätts med ett enhetligt schablonbldrag, som skall utgå med 80 kr. per
stalsbidragsberättigad studiecirkeltimme oavsett vilka kostnader som
studieförbundet kan ha haft för att anordna studierna. Antalet studietimmar för
vilka detta bidrag utgår bör begränsas till ca 6,7 miljoner. Beloppet motsvarar
ungefär summan av de bidrag som det avser alt ersätta. Del direkta syftet med
schablonbidraget är inte att det skall ge ersättning för kostnader som har
uppstått, utan att det skall utgöra en rimligt säker inkomstkälla som
studieförbundet kan räkna med för att delfinansiera sin verksamhet. Även om
antalet timmar för vilka bidraget utgår blir begränsat, får och bör
studieförbunden i mån av möjlighet givetvis använda bidraget också för att
finansiera kostnader för studietimmar som ligger utanför den medgivna ramen.

Det
av mig föreslagna schablonbidraget innebär flera väsentliga fördelar för
studieförbunden jämfört både med det nuvarande systemet och med det förslag som
folkbildningsutredningen har framfört:

Prop.
1980/81:127 25

— det
blir enklare att administrera eftersom det inte kräver någon redovisning av
kostnader,

— del
ger bättre planerings- och budgeteringsförulsättningar eftersom det utgår med
ett fast belopp för varje godkänd studiecirkeltimme,

— det
ger studieförbunden större frihet att använda statsbidraget för att finansiera
verksamheter som man särskilt vill stödja eller utveckla och kan därigenom
användas även för de ändamål som den av folkbildningsutredningen föreslagna
extra resursen avsåg atl bekosta,

— del
medför minskal behov av kontroll från statsmakternas sida eftersom granskningen
inte kommer att avse ekonomiska förhållanden. Därigenom kan den erforderliga
tillsynen utan att resurserna härför ökas bli effektivare och mera inriktas på
rådgivning.

Utöver
de studietimmar som berättigar till det nyssnämnda schablonbidraget om 80 kr.
bör studieförbunden erhålla statsbidrag men med väsentligt lägre belopp också
för de studietimmar som anordnas utöver den föreslagna ramen om ca 6,7 milj.
studielimmar under förutsättning att de i övrigt följer de statsbidragsregler
som jag här föreslår. Det lägre bidraget bör sättas till 25 kr. per
studietimme. Delta lägre timbidrag torde motsvara en väsenllig del av
kostnaderna för sådana studiecirklar som kan anordnas utan atl ersättning till
cirkelledaren behöver betalas. I detta sammanhang tänker jag bl.a. på cirklar
där ledarskapet har karaktären av förtroendeuppdrag eller med andra ord
cirklar av den mera ursprungliga typ, där deltagarna utgörs av en kamratkrets,
vari ledaren ingår.

I del nu rådande
slatsfinansiella lägel är det enligt min mening nödvändigt att sälta någon
form av övre gräns för utflödet av bidrag till den samlade
studiecirkelverksamhelen. Mot delta krav står de problem som del innebär för
studieförbunden alt planera och genomföra sin verksamhet inom en absolut ram.
Det var främst medvetande om hithörande problem som föranledde riksdagen atl
våren 1980 besluta att den nu gällande timra-men skulle avse två budgelår och
inte ett enda budgelår. Mitt förslag om två skilda bidragsnivåer för
studiecirklarna skapar förutsättningar för följande lösning.

För
det första räknar jag - i överensslämmelse med riksdagens nyssnämnda beslul -
med alt den tolala statsbidragsberättigade verksamheten under budgetåret
1981/82 skall i huvudsak motsvara den faktiska verksamhelen under budgetåret
1979/80. Antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar blev det året ca
10,8 milj. Från detta timtal bör emellertid dras dels studietimmar inom sådan
verksamhel som enligt vad jag i del följande föreslår bör erhålla statsbidrag i
annan form, dels studietimmar som enligt de avgränsningsregler som jag nu
föreslår ej kommer atl bli statsbidragsberätligade. Del samlade antalet
studielimmar som bör räknas bort beräknar jag till 1,2 milj. Därmed återstår
9,6 milj. studietimmar som bör erhålla statligt studiecirkelbidrag.

Såsom
jag nyss har föreslagil bör av dessa 9,6 milj. studietimmar ca 6,7

Prop.
1980/81:127 26

milj. — eller ca 70% — erhålla det högre timbidraget om 80
kr. Återstående del, ca 2,9 milj. studietimmar, skulle således erhålla det
lägre timbidraget om 25 kr.

Det högre timbidraget bör självfallet utnyttjas i första
hand och de ca 6,7 milj. studietimmarna med detta bidrag kommer då att ge
studieförbunden den alldeles övervägande andelen av det totala statsbidraget,
eller drygt 535 milj. kr. För de timmar som anordnas därutöver och som således
berättigar till det lägre bidraget om 25 kr. per studietimme finner jag det
inte på samma sätt nödvändigt att ange en fast övre gräns för ett enskilt
budgetår. Med det beräknade antalet studietimmar, 2,9 milj., skulle det
statliga bidraget härför uppgå till drygt 70 milj.kr. Om det å ena sidan skulle
visa sig att min beräkning av antalet sådana timmar mot förmodan är för låg
blir likväl merutflödet av statliga medel härför begränsat och temporärt. Om
det å andra sidan skulle visa sig att min beräkning är för hög skulle
studieförbunden inte få vidkännas någon väsentlig förlust av statsbidrag.

Jag är samtidigt angelägen om att understryka, att jag
anser att den kostnadsnivå jag här räknar med för den statliga bidragsgivningen
till studiecirkelverksamheten inte får överskridas på sikt. Om det visar sig
att studieförbunden kan anordna ett väsentligt större antal studiecirklar med
det lägre timbidraget än som motsvarar mina beräkningar anser jag det vara
nödvändigt att under ett kommande budgetår vidta motsvarande besparingar.

Vid sidan av och utöver de nämnda schablonbidragen anser
jag att det finns motiv för att behålla vissa riktade tilläggsbidrag för
verksamhet som kan bedömas som särskilt kostsam eller angelägen.

Jag
återkommer senare mera utförligt till frågan om hur bidragen till
studiecirklarna bör vara konstruerade och till vilka villkor som bör gälla för
att verksamheten skall berättiga till statsbidrag.

En betydande del av den verksamhet som bedrivs som
studiecirklar bör enligt min mening i framtiden få bedrivas i friare former och
likväl vara berättigad till slatsbidrag. I första hand tänker jag här på den
ensembleverksamhet som bedrivs i studiecirkelform och därmed tvingas att
anpassa sig till de regler som gäller för studiecirklarna. Det är i första hand
fråga om körer, musikensembler samt dans- och teatergrupper, men även en del
annan verksamhet som nu bedrivs som studiecirklar inom den estetiska sektorn
kan räknas hit.

Folkbildningsutredningen har föreslagit införandet av ett
nytt bidrag för vad man benämner annan bildningsverksamhet. Syftet med detta
bidrag är dels att ersätta det nuvarande bidraget till kulturprogram inom
föreningslivet, dels att erbjuda möjligheter till projektverksamhet bl.a. i
anslutning till studiecirklar.

Jag föreslår att för båda de nyssnämnda ändamålen ett nytt
bidrag tillskapas. Del nya bidraget bör benämnas bidrag lill kulturverksamhet i

Prop. 1980/81:127 27

folkbildningen
m.m., och det bör avse såväl den nyssnämnda ensembleverksamhet som nu bedrivs
i studiecirkelform som de verksamheter som i folkbildningsulredningens förslag
innefattas i begreppet annan bildningsverksamhet. Mitt förslag är ägnat att
öka utrymmet för studieförbundens bedömning av hur verksamheten på de här
berörda områdena skall utformas. Dessulom ger det möjligheter till en
striktare utformning av reglerna för under vilka villkor en studiecirkel skall
vara stalsbidragsberälligad. Jag återkommer i det följande till en närmare
redogörelse för mina förslag om hur bidraget till kulturverksamhet i
folkbildningen m.m. skall vara utformat och hur det skall avgränsas mot
bidragsreglerna för studiecirkelverksamheten.

4
Bidrag till folkbildning

4.1
Studiecirklar

4.1.1
Bidrag

Ett
viktigt inslag i folkbildningsutredningens förslag till nytt bidragssystem är
strävan till förenkling. Remissinstanserna har allmänt uttalat sig positivt om
detta. Även jag förordar ett bidragssystem som ställer mindre krav på
detaljerad redovisning från studieförbunden. Jag har nyss redovisat mina motiv
för atl föreslå att det nya bidraget bör vara schablonmässigt beräknat.

För
vatje stalsbidragsberättigad studiecirkeltimme bör utgå ett bidrag som ersätter
flertalet av de statsbidrag som utgår f. n. Särskilda bidrag bör alltså inte
längre utgå till arbetsgivaravgifter, kostnader för fackmannamedverkan,
dövtolkar, resor m. m. Inte heller bör särskilda bidrag utgå till
universitetscirklar. Det nuvarande särskilda bidraget till cirklar i vissa
prioriterade ämnen bör ersättas av ett lilläggsbidrag, samtidigt som kretsen av
ändamål som avses med bidraget minskas. Jag återkommer senare till dessa
riktade tilläggsbidrag.

Jag
anser att bidragssystemet bör utformas så att det uppmuntrar till ideellt
arbete inom studieförbunden. Det är nödvändigt för att studieverksamheten
skall bevara sin karaktär av fritt och frivilligt folkrörelsearbete. En stor
del av cirkelverksamheten bör således enligt min mening bygga på ideella
insatser. Bl.a. bör det vara möjligt för studieförbunden att i ökad
ulslräckning engagera förtroendevalda i medlemsorganisationer och andra
intresserade som ledare i studiearbetet. För en del av studiecirkelverksamhelen
krävs dock insatser av cirkelledare med speciella ämneskunskaper. Många av
dessa cirkelledare bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Studieförbunden måsle
ha möjlighet att ge dem arvoden som motsvarar deras insatser. Det nya
bidragssystemet bör således både uppmuntra ideellt arbete inom folkbildningen
och ge studieförbunden tillräckliga resurser för atl bekosta arvoden åt vissa
cirkelledare.

Prop. 1980/81:127 28

Som
jag nyss har anfört innebär mitt förslag två olika stora schablonbidrag. Det
högre schablonbidragel har, utan att vara knutet till några särskilda
kostnader, beräknats så, att det dels väl motsvarar det nuvarande
genomsnittliga statsbidraget dels tillgodoser en del av de ändamål som
folkbildningsutredningen avsåg med sitt förslag om en extra resurs. Det högre
schablonbidraget bör utgå med 80 kr. per studietimme och det lägre med 25 kr.
per studietimme. Schablonbidraget bör kunna användas efter studieförbundens
eget bestämmande. Det bör således vara studieförbunden som avgör vilken del av
verksamheten som skall stödjas med bidragen, liksom om man vill använda dem för
att utöka verksamheten. Studieförbunden bör också få möjlighet att anordna
kvalificerad verksamhet på hög nivå som medför högre kostnader. Vidare bör det
schablonmässigt beräknade timbidraget ge studieförbunden vissa möjligheter att
bekosta verksamhet som av formella skäl inte kan erhålla statsbidrag trots att
den tillgodoser de allmänna kraven på folkbildningsarbetet. Dit hör t.ex. cirklar
med för få deltagare eller med ett för litet antal timmar. Nästan alla de
dispenser från gällande statsbidragsbestämmelser som nu förekommer kan därmed
slopas. Dessa dispenser orsakar både studieförbunden och tillsynsmyndigheten
mycket extra arbete.

Jag
har tidigare nämnt att det högre schablonbidraget bör utgå till ett bestämt
anlal cirkeltimmar. Studieförbunden bör enligt min mening erhålla ett lägre
schablonbidrag för alla övriga statsbidragsberättigade cirkeltimmar. Det lägre
bidraget om 25 kr. per timme är avsett att täcka framför allt materialkostnader
och därutöver vissa andra kostnader. Det täcker därmed naturligtivs inte någon
nämnvärd del av normala kostnader för cirkelledararvoden. Bidraget bör framför
allt ge studieförbunden möjlighet att anordna sådan cirkelverksamhet som kan
genomföras utan höga kostnader för anordnaren, antingen därför att ledarskapet
utövas ideellt, eller därför att deltagarna är beredda att erlägga höga
avgifler.

Folkbildningsutredningens
önskan att underlätta för korttidsutbildade och andra eftersatta grupper att
delta i studieverksamheten resulterade i förslag dels om riktade bidrag till
vissa studiecirklar, dels om utökat stöd till uppsökande verksamhet i
bostadsområden. I likhet med kommittén anser jag att studieverksamheten i
glesbygd och för handikappade arbetar under villkor som gör tilläggsbidrag
motiverade. Deltagarantalet blir ofta lägre i dessa verksamheter samtidigt som
kostnaderna blir slörre än normalt.

Jag
anser i likhel med kommittén att etl lilläggsbidrag skall utgå till
statsbidragsberättigade studiecirklar utanför gymnasieorter i de regionalpolitiska
stödområdena 3-6. Kommittén har funnit att det är avsevärt mer kostnadskrävande
att bedriva folkbildningsverksamhet i stödområdena 5 och 6 än i områderna 3 och
4. Jag föreslår att tilläggsbidraget bör vara tio kronor per studietimme i
stödområdena 5 och 6 och fem kronor per studietimme i områdena 3 och 4.

Prop. 1980/81:127 29

Jag
tillstyrker också kommitténs förslag att lilläggsbidrag skall ulgå till
statsbidragsberätligade studiecirklar som har till syfte alt utveckla handikappades
färdigheter atl meddela sig samt lill cirklar, som avser att informera om
olika former av handikapp och dess konsekvenser, men också lill cirklar, som
avser atl utbilda medlemmar i handikapporganisationer i syfte alt göra dem bättre
skickade atl tillvarata sina inlressen i samhället. Till-läggsbidraget till
dessa cirklar bör vara tio kronor per studietimme.

Tillsynsmyndigheten
bör kunna utgå från kommitténs formuleringar vid sin bedömning av vilka
studiematerial som bör användas i handikappverk-samhel med tilläggsbidrag.

Även
för studiecirklar i sådana andra språk än svenska som är hemspråk för
deltagarna, bör lilläggsbidrag utgå med tio kronor per stalsbidragsberätligad
studietimme.

Erfarenheterna
av det system med särskilt tillägsbidrag till studiecirkel-verksamhet i vissa
ämnen, s. k. priobidrag, som tillämpats under senare år är enligt
folkbildningsutredningen mindre goda.

Flera
remissinstanser anser dock atl slopandet av lilläggsbidragen till cirklar i
prioriterade ämnen skulle medföra allvarliga nackdelar om inte ett riktat
tilläggsbidrag i framtiden får utgå till arbetsplalsorienterad verksamhet. Som
jag tidigare framhållit är det angeläget att stimulera studieverksamhet som
ökar medborgarnas möjligheter alt fungera både i arbetslivet och i det
demokratiska samhället i övrigt.

Jag föreslår att etl
tilläggsbidrag om åtta kronor per stalsbidragsberättigad studietimme skall
utgå lill studiecirklar i samhällsinriktade studier. Även cirklar i
nationalekonomi och företagsekonomi bör omfattas av denna bestämmelse. Däremot
ansluter jag mig till kommitténs förslag då det gäller avskaffandet av
lilläggsbidrag till ämnena svenska, engelska och matematik.

Den
övre gränsen för det statliga bidraget till universitetscirklar är f. n. 75 kr.
per studietimme. Därutöver utgår bidrag nied 75% av kostnaderna för ledarens
resor och traktamenten. Kommittén föreslår att de särskilda bestämmelserna om
universitelscirklar skall upphöra. Jag kan i huvudsak ansluta mig lill
kommitténs förslag. Enligt min mening finns det inle någon anledning att ha ett
särskill förmånligt bidragssystem för detta slag av cirklar om de anordnas på
eller i närheten av en större högskoleort. I sådana fall bör ledaren kunna
rekryteras på orten. Särskilt bidrag till resor och traktamenten behövs då
inte. Samtidigt finner jag det angeläget att möjligheterna att anordna detla
slag av studiecirklar inte allvarligt försämras på platser som ligger långt
från de större högskoleorterna. Jag föreslår därför att de nuvarande möjligheterna
lill statsbidrag till ledarens resor och traktamenten behålls i fråga om
universitetscirklar som anordnas på ort som ligger minst tre mil från de slora
högskoleorterna Uppsala, Malmö-Lund, Slockholm, Göleborg, Umeå och Linköping,
Mitt förslag innebär, att nuvarande begrepp universitelscirkel måste behållas i
bidragsbestämmelserna.

Prop.
1980/81:127 30

4.1.2
Vdlkor för bidrag

De
villkor som gäller för statsbidrag lill studiecirkelverksamheten kan grovt
delas upp i pedagogiska och organisatoriska. De pedagogiska kraven gäller
cirkelledarens lämplighet för uppgiften och studiematerialets kvalitet. De
organisatoriska kraven har också en pedagogisk innebörd och gäller t. ex. krav
på antalet deltagare i en studiecirkel och antalet studietimmar, totalt resp.
per sammankomst och vecka. De villkor som har ställts av regering och riksdag
återfinns i förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet. Därutöver har SÖ utfärdat anvisningar för hur
förordningen bör tillämpas.

Folkbildningsutredningen
har föreslagit vissa förändringar i fråga om både de pedagogiska och de
organisatoriska villkoren. Jag kommer här endast att kommentera kommitténs
förslag i den mån jag anser att de bör föranleda förändringar i nuvarande
bestämmelser.

Pedagogiska
vdlkor

Enligt
nuvarande bestämmelser skall cirkelledare godkännas av ett studieförbund.
Folkbildningsutredningen föreslår att denna regel skall gälla även i
fortsättningen. Jag finner det i princip riktigt alt cirkelledare även i fortsättningen
godkänns av studieförbunden men anser alt det är omöjligt för elt förbund atl
cenlrall bedöma varje enskild cirkelledare. Denna uppgift bör därför i
praktiken i stället tillkomma de lokala studieförbunds-avdelningarna. Givetvis
är del däremot en uppgift för del centrala ledet i förbunden atl ange vilka
generella krav som bör ställas på cirkelledarna.

Grundmaterial
för studiecirklar skall enligt nuvarande bestämmelser vara godkänt av
studieförbund. Kommittén utgår från att sådant förprodu-cerat, pedagogiskt
bearbetat cirkelmaterial som avses i förordningen kommer att användas även i
fortsättningen. Även andra medier, t.ex. videogram, kan dock vara
informationsbärare i cirkelarbetet.

I
bland är det önskvärt och nödvändigt att cirkeln arbetar utan förproducerat,
detaljerat grundmaterial. I dessa fall måste det enligt kommittén finnas
möjligheter alt i cirkelarbetet använda förproducerade eller på annat sätt
utarbetade "ämnes- eller problemområdes-mallar" som innehåller
basinformation, metodtips och vägledning för studierna, litteraturförteckningar
etc. Kommittén kallar dessa mallar för cirkelvägledningar.

En
studiecirkel som avser att ägna sig åt ett ämnes- eller problemområde, där det
på förhand inte kan anges hur cirkelns arbete skall utformas för att nå det
uppställda målel, bör enligt kommittén kunna arbeta efter en av cirkeln själv
utarbetad arbetsplan som skall godkännas av studieförbund före cirkelns Qärde
sammankomst.

Cirkelmaterial,
cirkelvägledning eller arbetsplan utgör enligt kommitténs terminologi, var för
sig och i sig själv, studieplan för cirkelns arbele. Grundmaterial är det
material, som deltagarna själva förfogar över. Det

Prop.
1980/81:127 31

kan
antingen vara förproducerat eller utarbetas under cirkelns gång. 1 båda fallen
kan det tillföras kompletterings- och referensmaterial.

Folkbildningsutredningen
föreslår att studieplan och grundmaterial för studiecirkel skall godkännas av
studieförbund. Om särskilda skäl föreligger skall studieförbund kunna medge
undantag från kravet på grundmaterial. De remissinstanser som har yttrat sig
över kommitténs förslag beträffande studiematerial har i stort sett tillstyrkt
förslagen. Det bör få ankomma på regeringen, eller, efter bemyndigande av
regeringen, på tillsynsmyndigheten att meddela de bestämmelser härom som kan
behövas. Jag vill upplysningsvis ange att jag anser att en ändring i enlighet
med kommitténs förslag skulle ge ökad möjlighet till flexibilitet och en
värdefull pedagogisk förnyelse i cirkelarbetet. Därmed får cirkeldeltagarna
också bättre möjligheter att påverka studiernas innehåll och inriktning.

Organisatoriska
villkor

F.
n. gäller följande regler för att en studiecirkel skall kunna få statsbidrag.

a)
Studietiden skall utgöra minst
20 studietimmar.

b)
Deltagarantalet skall vara
minst 5 och högst 20, ledaren inräknad.

c)
Deltagarna skall senast under
kalenderåret fylla 14 år.

d) I
studietiden medräknas högst två sammankomster per studievecka och

inte mer än tre studietimmar vid varje sammankomst. Studietiden skall

fördelas på minst fyra veckor.

SÖ
har kompletterat dessa bestämmelser med anvisningar och har rätt alt i vissa
fall medge undantag från dem. Beträffande musikcirklar finns dock vissa
undantag medgivna redan i förordningen. I sådana cirklar får även ingå
deltagare som är yngre än 14 år. Antalet sådana deltagare får bara uppgå till
högst hälften av det totala antalet deltagare i cirkeln. Om
musikcirkelverksamhet bedrives i form av ensemble eller kör får deltagarantalet
överstiga 20. Vidare får högst hälften av antalet studietimmar i musikcirkel
användas för studier i grupper om minst tre deltagare, ledaren inräknad.

Folkbildningsutredningen
föreslår förändringar av bestämmelserna på följande punkter:

1) Enligt huvudregeln skall liksom nu minst fem
deltagare, cirkelledaren inräknad, vara närvarande vid varje sammankomst. Högst
20 deltagare, ledaren inräknad, får ingå i cirkeln. Kommittén föreslår dock att
cirkel bestående av deltagare med skiftarbete, oregelbunden arbetstid, handikapp
eller som är inskrivna på sjukhus eller annan vårdinstitution får genomföras
med fyra deltagare, cirkelledaren inräknad, om vid varje sammankomst minst tre
av dellagarna är att hänföra till någon av angivna grupper. Kommittén föreslår
vidare att en cirkel skall kunna samverka med en annan eller andra cirklar
under högst en Qärdedel av studietiden.

2)
Kommittén anser att den regel
som nu gäller för musikcirklar, dvs.

Prop. 1980/81:127 32

att
hälften av deltagarna får vara under 14 år, bör gälla för alla cirklar. För att
ändå bevara studiecirkeln som en studieform för vuxna föreslår kommittén atl
minst fem av närvarande deltagare vid varje cirkelsammankomst skall vara 14 år
eller äldre.

3)
Kommittén föreslår att en studiecirkelsammankomst skall få omfatta fyra
studietimmar i stället för som nu tre.

Folkbildningsulredningen
föreslår vidare vissa förändringar i SÖ:s anvisningar. Kommittén anser atl
införande av en extra resurs och ett bidrag till annan bildningsverksamhet
medför alt de nuvarande dispensreglerna kan ersättas med ett mera flexibelt och
administrativt enklare regelsystem.

Flera
remissinstanser, t. ex. SÖ och statens kulturråd, har med tillfredsställelse
hälsat den reducering av dispensbehovet siom blir resultatet av kommitténs
förslag. SÖ har också framhållit att det är viktigt att förordningen får en
sådan utformning att det tydligt framgår vilka befogenheter tillsynsmyndigheten
har.

Folkbildningsulredningens
förslag om en extra resurs reducerar behovet av dispenser. Studieförbunden kan
själva avgöra vilken verksamhet de skall genomföra utanför den
statsbidragsberättigade. Det av mig förordade schablonsystemet ger också sådana
möjligheter, även om den ekonomiska ramen är snävare än den kommittén räknade
med.

Jag
kommer nu att ange de förändringar som jag anser bör göras i villkoren för att
en studiecirkel skall vara stalsbidragsberättigad. Med det av mig förordade
bidragssystemet bortfaller behovet av rätt för tillsynsmyndigheten att medge
undantag från reglerna. Dessutom bör förslagen kunna medföra en förenkling av
anvisningarna.

I
fråga om deltagarantalet i studiecirkel ansluter jag mig till folkbildningsutredningens
förslag. Behovet av slatsbidrag till musikcirkelverksamhet i form av ensembler
eller körer liksom till annan estetisk verksamhet med mer än 20 deltagare
kommer enligt min mening att kunna tillgodoses genom bidraget till
kulturverksamhet i folkbildningen m. m.

Jag
anser inte att nuvarande ålderskrav bör luckras upp på det sätt som föreslås av
kommittén. Nuvarande åldersregel bör således fortfarande gälla, även i fråga om
undantaget för musikcirklar.

Folkbildningsutredningen
har föreslagit att en studiecirkel skall kunna fä statsbidrag för fyra
studietimmar vid varje sammankomst mot f. n. tre. Den nuvarande möjligheten att
få dispens för fyra timmar per sammankomst har främst varit avsedd för vissa
typer av estetisk verksamhet och för cirketverksamhet i sådana sammanhang där
deltagarna har långa resvägar. Möjligheten har utnyttjats i stor omfattning.
Jag inser att det ibland kan vara praktiskt och i några fall kanske även pedagogiskt
motiverat att förlänga en sammankomst till fyra studietimmar. Jag anser dock
att det är tveksamt om värdet av den fjärde studietimmen är så stort, att dessa
resurser inle kan användas bättre på annat sätt inom folkbildningarbetet. Jag
förordar alltså atl nuvarande huvudregel bibehålles och att möjlighet till
dispens inte längre skall finnas.

Prop. 1980/81:127 33

Liksom Studiefrämjandet. SV och TBV anser jag att den
minsta studietiden för en studiecirkel bör vara 15 studietimmar. Detta bör
underlätta för studieförbunden att nå kortutbildade och lågmotiverade grupper.
Från regeln om minst 15 studietimmar bör inga undantag ges.

Enligt nuvarande bestämmelser får studiecirkel ha högst
två sammankomster under en studievecka. Folkbildningsutredningen har inte
föreslagit någon förändring i den bestämmelsen. Jag anser dock att en studievecka
i förordningen bör anges som en sjudagarsperiod. Anledningen är att jag, liksom
kommittén, inte finner anledning att ändra studiecirkelns karaktär så att det
blir möjligt att omvandla en studiecirkel till en intensivkurs, t. ex. under
en veckohelg.

Folkbildningsutredningen har föreslagit att möjligheten
att anordna studiecirkel, eller del av studiecirkel, med statsbidrag utanför
Sverige skall prövas av tillsynsmyndigheten. Denna fråga prövas nu av
regeringen. I praktiken har regeringen nästan aldrig medgivit statsbidrag för
sädana cirklar. Jag anser att studiecirkel med statsbidrag inte bör kunna
anordnas utanför Sverige.

4.2 Bidrag till kulturverksamhet i folkbildningen m.m.

I anslutning till min behandling i det föregående av
grunderna för statens insatser för folkbildningsarbetet harjag uppehållit mig
vid behovet av att anpassa stödet till studiecirklarna till de nya
verksamhetsformer som successivt vuxit fram. I samband med en allmän expansion
av studiecirkelverksamheten har bl.a. intresset för estetiskt inriktad
verksamhet ökat kraftigt. Särskilt har detta varit fallet efter år 1974.

I 1974 års proposition (prop. 1974:28) om den nya
kulturpolitiken betonades starkt sludiecirkelarbetets roll för den kollektivt
skapande verksamheten i föreningslivet. Vissa justeringar gjordes därvid av
reglerna för studiecirkelarbetet i syfte att underlätta utnyttjandet av
studiecirklar som arbetsform för den verksamhel på kulturområdet som då var
aktuell.

Resultatet av den utveckling som ägt rum är att bidraget
till studiecirklar i viss utsträckning kommit att fungera som aktivitetsstöd på
kulturområdet. Ett fristående generellt sådant stöd diskuterades i 1974 års
proposition om den nya kulturpolitiken. Tanken avvisades emellertid. I stället
infördes ett bidrag tdl experiment- och utvecklingsarbete som avsåg att främja
metodutvecklingen på området. Stödet avsåg utveckling såväl av verksamhetens
form och innehåll som av olika former av arrangörssamverkan och information
kring verksamheten.

En viktig del av förslagen i 1974 års kulturproposilion
för att främja utvecklingen mot breddade kulturkontakter inom föreningslivet
utgjordes av bidraget tdl kulturprogram. Delta ersatte ett tidigare stöd till
föreläsningsverksamhet. Syfiet med bidraget är atl ge föreningar,
organisationer och andra grupper ekonomiska möjligheter att genomföra
kulturprogram. 3
Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 127

Prop.
1980/81:127 34

Föreningarna kan härigenom bredda och fördjupa sin
verksamhet med möjlighet att föra ut kulturprogram till grupper och miljöer som
vanligen inte näs av utbud från institutionssidan. I samband med bidragets
införande framhölls också dess betydelse för kulturarbetarnas arbetsmöjligheter
och för kvalificerade amatörgruppers publikkontakt. Kulturprogrammen skall
också ses som komplement till studiecirkelarbetet.

I begreppet kulturprogram innefattas föreläsningar, sång-,
musik- och dansprogram, dramatisk framställning, filmvisning, utställningsverksamhet
och tvärkulturella verksamheter. Verksamheten innefattar medverkan av
yrkesverksamma kulturarbetare, föreläsare, musiker, skådespelare, konstnärer,
dansare, fotografer etc.

Såväl bidraget till experiment- och utvecklingsarbete som
bidraget till kulturprogram har varit föremål för en ingående utvärdering inom
kulturrådet. Resultatet har presenterats i två rapporter vilka
remissbehandlats. I rapporterna betonas värdet av de båda stödformerna. Olika
förslag om utveckling och förbättring av stöden läggs fram.

Utvärderingsarbetet har bedrivits samtidigt med arbetet i
folkbildningsutredningen. I kulturrådets rapport om utvärdering av
statsbidraget lill experiment- och utvecklingsarbete framhålls att införande av
ett stöd till annan bildningsverksamhet innebär att man når viktiga delar av
syftet med det tidigare diskuterade lokala aktivitetsstödet för
kulturverksamhet. Samtidigt betonas betydelsen av att möjligheterna för
projektstöd för utvecklingsarbete finns i de former som tillämpats vid den
hittillsvarande bidragsgivningen till experiment- och utvecklingsarbete.

Utvärderingen av bidraget till kulturprogram i
föreningslivet har kulturrådet redovisat, förutom i den särskilda rapporten, i
yttrandet över folkbildningsutredningens betänkande.

Det nuvarande stödet till kulturprogram är utformat på
sådant sätt att liksom beträffande studiecirkelverksamheten studieförbunden har
det helt övervägande ansvaret för verksamhetens genomförande. Länsbildningsförbunden
svarar för fördelning av den mindre del av stödet som går till föreningslivet
utanför studieförbunden. Ett särskilt organ med anknytning lill
Folkbildningsförbundet, Fötmedlingsbyrån för kulturprogram, svarar för
fördelningsuppgifter, redovisning och rådgivning på området.

Kulturrådet redovisar i sin utvärdering av
kulturprogrambidraget att man kunde notera brister i planering och genomförande
men att huvudintrycket är att verksamheten genomgått en positiv utveckling.
Statsbidraget bedöms ha stor betydelse för utvecklingen av det lokala
kulturiivet. I rapporten betonas betydelsen av ett fortlöpande
utvärderingsarbete för att stimulera en kvalitativ utveckling. Insatser behövs
bl.a. för arrangörsutbildning.

Folkbildningsulredningens förslag om införande av ett
bidrag till annan bildningsverksamhet har lagts fiam mot bakgrund av bl. a. den
utveckling som ägt rum beträffande studiecirklarna på del estetiska området och

Prop. 1980/81:127 35

kulturprogramverksamheten samt erfarenheterna av den
försöksverksamhet som bedrivits. Förslaget avser att möjliggöra alternativa
verksamhetsformer som kombinerar kulturprogram med eget skapande. Vidare
syftar förslaget till att utveckla studiecirkelns arbetsmetoder och innehåll
genom att integrera olika former av kulturinslag och främja amatörismen. Det
tilltänkta stödel skall utöver vad som täcks av stödet till kulturprogram inom
föreningslivet också utgå lill olika former av ensembleverksanihet på det
amalörkulturella området. Bidraget skall vara ägnat att vidareutveckla metoder
och pedagogik inom sång-, musik- och teaterområdena. Verksamhet i grupper inom
dans, konst och konsthantverk är andra vikliga områden.

Vad folkbildningsutredningen föreslagil rörande ett bidrag
till annan bildningsverksamhet och grunderna för detta har till övervägande del
tillstyrkts av remissinstanserna.

De invändningar som framförts mot kommitténs förslag
avser, förutom synpunkter på det tilltänkta anslagels storlek, i första hand
hur en bidragsomläggning påverkar arbetsmöjligheterna för olika grupper av
kulturarbetare. Således avslyrker Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbelsnämnd (KLYS) att kulturprogrambidraget inordnas i det föreslagna
bidraget till annan bildningsverksamhel.

Organisationen befarar alt detla kommer att användas för
amalörverk-samhet och lämna allt mindre sysselsättningsmöjligheter för
kulturarbetarna. Flera andra remissorgan anför liknande invändningar.

Folkbildningsutredningens
förslag om bidrag till cirkel- och amatörprojekt är en naturlig
vidareutveckling av hittillsvarande stödformer. Förslagel innebär alt tidigare
splittrade insatser skulle få en enhetlig prägel. Hittills har framför allt
studiecirkelbidragel utnyttjats för stöd till denna typ av verksamhet. För att
kunna ulnyllja denna stödform har det dock ofta varil nödvändigl att anpassa
verksamheten efter reglerna för cirkelstöd. Med den nya stödformen skulle del
bli möjligt att utforma verksamheten på det sätt som är lämpligast utan hinder
av bidragsreglerna. Detla skulle innebära att arrangörerna får ökad frihet att
utveckla verksamheten efter sina behov och inlressen.

Kommitténs beräkningar lyder på att man avsåg atl endasi
en begränsad del av cirkelverksamheten skulle erhålla bidrag som annan
bildningsverksamhet. Som framgår av det följande förutser jag en betydligt
slörre omfördelning av bidragsmedel från studiecirklar till den nya bidragsform
som jag nu föreslår skall införas.

Innan jag i det följande går närmare in på vissa
organisatoriska och bidragstekniska frågor vill jag ta upp frågan om
benämningen av den verksamhet som reformen avser. Uttrycket "annan
bildningsverksamhel" anser jag inte lämpligt, då den kan ge intryck av att
kulturområdet har en sekundär roll i bildningsarbetet. Benämningen bör i
stället vara kulturverksamhet i folkbildningen m. m. Därmed markeras också del
i

Prop.
1980/81:127 36

förhållande till folkbildningsutredningens förslag
utvidgade område som bör omfattas av det nya bidraget.

Syftet med det nya bidraget är att det skall utgöra ett
slöd dels för anordnandet av kulturprogram i folkbildningen och det övriga
föreningslivet, dels för förberedelse - i vid mening - för sådana arrangemang.
Del förstnämnda syftet överensstämmer i storl med syftet med del nuvarande
bidraget till kulturprogram inom föreningslivet. Del andra syftet, dvs. alt
utgöra ett stöd också för förberedelser lill arrangemang, innebär bl.a. att
stödet också skall kunna utgå till ensembler - t.ex. körer och teatergrupper -
som är verksamma i avsikt atl förbereda etl framträdande. Även annan verksamhel
som syftar lill presentation i någon form av resultatet av elt gemensamt arbete
i form av framträdanden, uppvisningar, utställningar eller molsvarande bör
kunna erhålla det nya bidraget. Sådan verksamhet innefattar vad
folkbildningsutredningen benämner amalörprojekl. Den här avsedda verksamheten
kan givetvis också förekomma i anslutning till studiecirklar och motsvarar dä
vad kommittén benämner cirkelprojekl. 1 det senare fallet är del väsentligt atl
anordnarna gör klar åtskillnad mellan verksamhet som bedrivs i sådan form all
den kan erhålla bidrag som studiecirkel och verksamhel som i stället kan
erhålla bidrag som kulturverksamhet. Det får givetvis inte förekomma att en
och samma verksamhet erhåller båda bidragen samtidigt.

Inom ramen för vad jag här har betecknat som förberedelse
för kulturarrangemang förekommer i dag en omfattande verksamhet i form av
studiecirklar, för vilka stalsbidiag utgår. Det är bl.a. fråga om kör-,
musik-, teater- eller danscirklar. Denna lyp av cirklar bör i framtiden i
huvudsak erhålla sitt stöd i form av bidrag till kulturverksamhet.
Avgränsningen bör i princip göras efter huvudsyftet med verksamheten. Om detta
är att inom en sammanhållen grupp vidga deltagarnas kunskaper och allmänna
orientering i ett ämne bör verksamhelen falla under ändamålet med bidrag till
studiecirklar och bedrivas enligl reglerna för delta. Om huvudsyftet i stället
är att åstadkomma ett resullal som skall ges en samlad presentation i någon
form bör verksamheten falla under ändamålet med del nya bidraget till
kulturverksamhet i folkbildningen m. m. och följa de regler som jag kommer alt
lämna närmare förslag om i del följande.

Det är i detta sammanhang inte möjligt alt i detalj
precisera de principer som framdeles bör gälla för gränsdragningen mellan olika
bidragsformer. Det finns anledning att anta alt slora delar av studieförbundens
verksamhet på del estetiska området även framdeles kommer atl bedrivas i
cirkelform. Denna arbetsform ger en betydande grad av organisatorisk och
pedagogisk stabilitet som del i många fall är önskvärt atl utnyttja. Det bör
ankomma på studieförbunden att, utifrån de närmare föreskrifter som
tillsynsmyndigheterna utfärdar, bedöma vilken gruppverksamhel som också
fortsättningsvis skall bedrivas i studiecirkelform och vilken verksamhet som är
bättre lämpad alt genomföras som projekt.

Prop. 1980/81:127 37

Del finns anledning att framhålla atl det ligger i
kulturverksamhetens natur atl den inte bör låsas i på förhand reglerade former.
Bidragsreglerna måste därför utformas så atl det blir möjligt atl la upp nya
verksamhetsformer eller alt i övrigt pröva nya vägar för arbetet. Jag vill i
detta sammanhang erinra om betydelsen av alt även olika kulturinstitutioner
utnyttjas för projektarbetet. Även om så redan sker i stor utsträckning bör den
reform som nu genomförs innebära ett ökat ansvar för institutionerna att som en
del av sin reguljära verksamhel ge slöd och service ål bildnings-arbetet på
kulturområdet. Det ankommer på kulturrådet alt medverka till utvecklingen i
delta avseende.

Jag föreslår alt ett anslag om 70 milj. kr. för budgetåret
1981/82 ställes till förfogande för det nya bidraget. Vid beräkningen av delta
belopp harjag tagit hänsyn till dels de bidrag som f. n. utgår till
kulturprogram inom föreningslivet och lill experiment och utvecklingsarbete,
dels den beräknade storleken av de studiecirkelbidrag som f. n. utgår till de
studiecirklar som jag räknar med skall överföras lill del nya bidragsystemet.

Av anslaget bör 2,25 milj. kr. ställas till
länsbildningsförbundens förfogande för fördelning till föreläsningsföreningar
och andra föreningar inom resp. bildningsförbunds verksamhetsområde för samma
ändamål som nu gäller för bidraget till kulturprogram inom föreningslivet.
Fördelningen av beloppet mellan länsbildningsförbunden bör bestämmas av Folkbildningsförbundet.

Vad jag har förordat kräver ändring i lagen (1976:1046) om
överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
samt lag om upphävande av förordningen om statsbidrag lill kulturprogram inom
föreningslivet. Erforderiiga lagförslag har därför upprättats inom
utbildningsdepartementet. Jag bedömer alt lagrådets hörande saknar belydelse p.
g. a. frågornas beskaffenhet.

Övergångsvis bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet atl
under bugetåret 1981/82 bevilja fortsatt slatsbidrag för avslutning av pågående
utvecklingsprojekt på det amatörkulturella området.

Återstående del av beloppet bör av tillsynsmyndigheten
fördelas mellan studieförbunden med hänsyn tagen till de koslnader resp.
studieförbund under de tre närmast föregående åren har haft för den avsedda
verksamhelen. En huvudprincip vid fördelningen inom studieförbunden bör enligl
min mening vara, att avdelningarna erhåller en kostnadsram som står i
proportion till de utgifter avdelningen under tidigare år har haft för verksamhelen.
Huvuddelen av de tillgängliga bidragen bör fördelas på avdelningarna utan
föregående ansökan med precisering av verksamhetsplaner. Inom denna ram bör
sedan avdelningen själv få planera och genomföra verksamheten i enlighet med
sina värderingar och sina bedömningar av de lokala förutsättningarna.

Gemensamt för den verksamhel som behandlats i del
föregående är alt den kan bedrivas i så skiftande former atl del inte är
praktiskt genomför-

Prop.
1980/81:127 38

bart att — som nu fallet blir beträffande
cirkelverksamheten - schablonisera bidragsreglerna och därigenom uppnå
förenklingar. Sammansättningen av olika kostnadsfaktorer kommer atl skifta
starkt. Under sådana förhållanden blir det nödvändigl alt grunda
bidragsgivningen på de faktiska kostnaderna.

Jag föreslår i likhet med folkbildningsulredningen och i
likhel med vad som för närvarande gäller för kulturprogrambidragel alt vissa
faktiska koslnader skall utgöra bidragsunderlag. Detla underlag kommer atl bestämmas
av två slag av avgränsningar, avseende dels vilka kulluraklivi-teler som
innefattas, dels vilka koslnadsfaktorer som får inräknas.

Grunderna för avgränsningarna av kulturaktiviteterna har
angivits i det föregående. Därutöver bör vissa andra förutsätlningar avgränsa
bidrags-området. Bl.a. får verksamheten, på samma sätt som nu gäller för kulturprogram
inom föreningslivet, inle ha kommersiell anknytning eller innefatta vissa
ändamål som inte direkl hör ihop med kulturverksamheten, t.ex. utbildning,
instruktion i den egna organisationens verksamhel och idrotts-betonad
verksamhet. Det kan givelvis även finnas andra sammanhang där vissa regler
skulle kunna vara ett stöd för verksamhelen och underlätta del adminstraliva
arbetet. Exempel härpå är regler för deltagarantal och öv-ningslillfällen vid
ensembleverksamhet. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten atl efter kontakt
med studieförbunden utfärda erforderliga anvisningar.

I fråga om vilka koslnadsslag som får inräknas i
bidragsunderlaget behövs vissa preciseringar. Kostnaderna bör, som
folkbildningsulredningen föreslår, avse ersättningar till föreläsare,
yrkesverksamma kulturarbetare, projektledare och teknisk personal. Vidare får
kostnader inräknas för malerial, hyra av utställningar och film. Iransporter av
material, hyra av filmapparater. TV och videoutrustning, instrument, avgifter
till upphovsrättsinnehavare, ulslällningsersätlningar m.m. Kostnaderna bör ha
ett direkt samband med de avsedda aktiviteterna. Fasla kostnader för organisation
och adminstralion eller för utbildning av anordnare och andra funktionärer får
inle inräknas.

Under de förutsättningar som jag nu har angett har
anordnaren inom de angivna ramarna slor frihet att själv bestämma hur bidraget
skall användas. Det är givelvis önskvärt, med hänsyn till behovet alt nå
siörsta möjliga effekt med begränsade medel, att anordnarna begränsar
utgifterna så långt som möjligi. Samtidigt bör arbetstillfällen för
yrkesverksamma kulturarbetare skapas. Det finns därior anledning atl vid
tillämpningen av bidragsbestämmelserna beakla möjligheterna atl ta särskild
hänsyn lill koslnader för kulturarbetare och andra som för sin försörjning är
beroende av här avsedda inkomster. Arvoden för amatörinsalser eller för
insatser som kan anses ingå i på annat säll betald verksamhet bör däremot i
allmänhet inte bekostas med statsbidraget.

Strävandena att utnyttja tillgängliga medel på bästa sätl
bör inte hindra

Prop. 1980/81:127 39

atl kostnaderna för olika arrangemang och projekt etc. bör
kunna variera avsevärt. Det kan t.ex. i vissa sammanhang vara naturligt all vid
utnyttjandet av bidraget beakta kostnaderna för deltagande av flera yrkesverksamma
medverkande. 1 vissa fall bör därvid lokalavdelningar från flera förbund kunna
samverka. Det är också angelägel att genom bidragsgivningen främja en direkt
samverkan mellan amatörer och yrkesverksamma kulturarbetare. Atl på detta sätl
ulnyllja bidragsreglerna på etl flexibelt sätt bör vara ägnat alt differentiera
de aktiviteter som kan göras tillgängliga genom bidraget. Därmed förstärks
också effekten från bildnings- och kul-tursynpunkl.

På det i det föregående diskuterade bidragsunderlaget bör
för varje program eller projekt en bidragsandel bestämmas lill högst 75%.
Bidrag med 100% bör dock kunna ulgå lill program och projekt som genomförs i
stödområdena 3-6 eller som riktar sig till handikappade eller invandrare.

Det finns anledning alt utgå från att
stalsbidragsberättigad kulturverksamhet liksom hittills kommer atl stödjas
även av kommunala bidrag lill koslnader som inle täcks av statsbidraget. Jag
förutsätter att förändringar som innebär att viss tidigare cirkelverksamhet i
fortsättningen erhåller statsbidrag inom ramen för bidraget till
kulturverksamhet i folkbildningen m.m. inte kommer att leda till minskade
kommunala bidrag. I detla sammanhang har överiäggningar ägt rum mellan
företrädare för utbildningsdepartementet och Svenska kommunförbundet.
Kommunala insatser förstärker givelvis effekten av den samlade statliga
bidragsgivningen.

Förutsättningar för en pä koslnader baserad fördelning
mellan studieförbunden kommer inte atl finnas med avseende på budgetåret
1981/82, eftersom bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m. i
väsentliga delar är en nykonstruktion. Vissa hållpunkter finns dock.
Omfattningen av innevarande års bidrag till kulturprogram är en sådan.
Hittillsvarande ensembleverksamhet i studiecirkelform är en annan. Härtill
kommer emellertid de nya bidragsmöjligheterna för olika typer av projekt som
hittills inte fåll särskilt stöd eller som avser motsvarighet lill del
experiment- och utvecklingsstöd som kulturrådet fördelat. Del torde bli
nödvändigl att schematiskt bedöma omfattningen av denna del av verksamheten i
olika förbund efter studiecirkelverksamhetens omfattning. Det bör få ankomma på
regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, på tillsynsmyndigheten alt
fördela medlen för budgetåret 1981/82 enligt de grunder som regeringen finner
lämpliga.

Beträffande den närmare utformningen av bidragsregler och
administration vill jag i detta sammanhang framhålla all jag räknar med atl
författningsreglerna på området skall kunna ges en förhållandevis allmän karaktär
på samma sätl som nu gäller för kulturprogrambidragel. Vissa föreskrifter
därutöver behöver utfärdas av tillsynsmyndigheten beträffande t.ex. beräkningar
av de i bidragsunderlaget ingående kostnaderna. Jag räknar med att
studieförbunden lokall skall ha stor frihet alt utforma verksamhelen efter
föreliggande inlressen och behov.

Prop.
1980/81:127 40

Som en följd härav är det naturligt att del huvudsakliga
ansvaret för verksamhetens utformning inom de givna allmänna ramarna skall
ligga på studieförbunden. De kommer vidare bl.a. att svara för medelsfördelning
inom förbundet, ledarutbildning, verksamhelskontroll och redovisning av tilldelade
medel. Åtskilliga frågor på området kommer all vara gemensamma för förbunden.
Med hänsyn bl.a. lill vad som framgått av uttalanden från
Folkbildningsförbundet räknar jag med att detla kommer att kunna svara för
olika gemensamma uppgifter belräffande kulturverksamheten i folkbildningen m.m.
Hit hör olika samråds- och stimulansuppgifter såsom anslagsframställning,
remissyttranden och studieförbundens samarbete kring olika fiågor rörande
kulturverksamheten. Jag räknar med alt Folkbildningsförbundet i frågor som rör
kulturarbetarnas medverkan kommer atl samråda med företrädare för KLYS.

Med denna utformning av ansvarel för den
bidragsberättigade verksamhelen kommer den slalliga tillsynsmyndighetens
uppgifter alt begränsas till rådgivning, frågor om fördelning och kontroll av
det anslag som ställs till förfogande samt utfärdande av de allmänna
föreskrifter som föranleds av statsmakternas beslut om bidragsgivningen. Till
myndighetens uppgifter kommer också all höra att la slutlig ställning till
anslagsförslag och till fördelning mellan förbunden av det statsanslag som
slälls lill förfogande för kulturverksamhet i folkbildningen m.m. Efter
verksamhetsårets slut skall redovisning inges till tillsynsmyndigheten,
utvisande att bidragen använts enligt fastställda bestämmelser. Därutöver bör
tillsynsmyndigheten enligl utfärdade anvisningar få in de uppgifter som
erfordras för bedömning av verksamhetens inriktning och omfattning.

Som
framgått av det föregående kommer det särskilda bidrag som hittills stått till kulturrådets
förfogande för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland
amatörer att upphöra. De syften som legat till grund för delta bidrag bör
beaktas inom ramen för den nya bidragsgivningen. Det ligger ett väsentligt
värde i atl studieförbunden ständigt strävar efter att utveckla och förnya
bildningsverksamhelen på kulturområdet. Det bör därvid vara möjligt för
förbunden atl på grundval av central planering genomföra större eller mindre
projekt i utvecklings-syfte. 1 sådana sammanhang bör det vara naturligt atl
samverkan sker med skolöverstyrelsen, kulturrådet, andra berörda statliga organ
saml pedagogiska och vetenskapliga institutioner. Vid beräkning av
medelsbehovel för pedagogisk verksamhet och utvecklingsarbete inom studieförbunden
har jag tagit hänsyn härtill.

4.3 Övriga bidrag

Folkbildningsulredningen har föreslagit vissa förändringar
i förutsättningarna för vad som skall gälla för atl elt studieförbund skall
vara statsbi-dragsberältigat. För godkännande av nya studieförbund föreslås atl
för-

Prop.
1980/81:127 41

ankring
i en eller flera riksorganisationer av folkrörelsekaraktär skall vara ett
väsentligl kriterium. Flera remissinstanser har framhållit att denna nya
förutsättning är väsenllig och riktig. Även jag anser att folkrörelseförankring
är en väsentlig faktor att ta hänsyn till när del gäller alt godkänna etl nytt
studieförbund. Detta bör vara ett villkor för att statsbidrag skall få utgå.

Enligt nuvarande
bestämmelser fordras för godkännande som studieförbund att organisationen
under vart och elt av de senaste tre budgetåren genomfört minst 50000
stalsbidragsberättigade studiecirkeltimmar. Kommittén har föreslagit att
endasi 25000 timmar om året skall fordras för godkännande. Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt förändringen i princip men varnat för de
praktiska konsekvenserna. Bl. a. framhålls att ett studieförbund som genomför
endast 25000 studietimmar om året kan få betydande ekonomiska och
administrativa svårigheter. Jag anser att nuvarande krav på verksamhetsvolym
bör bibehållas.

I huvudsaklig
överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit tillstyrker jag att
studieförbunden skall ha ett betydande antal lokala enheter med egen ekonomisk
förvaltning. För närvarande krävs endast att förbundet skall bedriva studie-
och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär.

Kommittén har föreslagil
att studieförbundets styrelse och inte som nu dess rektor inför
tillsynsmyndigheten skall ansvara för förbundets verksamhet. Jag finner det
rimligt att slyrelsen ansvarar för verksamheten och själv väljer den person,
som inför tillsynsmyndigheten skall representera studieförbundet.

Jag
har beräknat vissa ökningar av bidragen till studieförbundens centrala
organisationskostnader samt till deras pedagogiska verksamhet.

I likhet med
folkbildningsulredningen finner jag del angeläget att förstärka
studieförbundens resurser för rådgivning och granskning. Därför beräknar jag
en ökning av bidraget till organisationskoslnader med drygl 3 milj. kr. Därav
bör varje studieförbund erhålla etl basbidrag på 160000 kr. Bidragen till
pedagogisk verksamhet ökar för att möta delvis nya utbildningsuppgifter i
samband med införandet av bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m.
En viss del av det pedagogiska bidraget bör, som kommittén föreslagit, avsättas
till försöks- och utvecklingsarbete. Jag räknar med en ökning av detla bidrag
med ca 4,6 milj. kr.

Bidragen lill
studieförbundens handikappverksamhel sammanförs lill en anslagspost. Jag finner
det väsenlligt att studieförbunden får ökade resurser även på detta område.
Bidragen bör, ulöver vad som f.n. gäller, även få utnyttjas för utbildning av
funktionärer i studieförbunden och deras medlemsorganisationer för att öka
kunskapen om olika handikapp. Vidare bör de få användas till kostnader för
assisterande ledare i cirklar med minst fem handikappade deltagare, samt för
kostnader för tolk eller personlig assistans för döva, dövblinda eller personer
med verbala kom-

Prop. 1980/81:127 42

munikationshinder.
Bidragen bör fördelas enligt principer som fastställs av tillsynsmyndigheten
efter samråd med studieförbunden.

Uppsökande
verksamhet har under flera år prövats som elt medel atl nå grupper av vuxna för
vilka det antingen inle framstått som naturiigt och angeläget alt studera eller
i övrigt funnits särskilda studiehinder. Denna uppsökande verksamhet har sedan
1975 genomförts dels på arbetsplatser genom de fackliga organisationernas
försorg i samverkan med studieförbund, dels i vissa bostadsområden som en
försöksverksamhet i studieförbundens regi.

Folkbildningsutredningen
föreslår, att ansvaret för den uppsökande verksamhelen på arbetsplatserna skall
överföras från de fackliga organisationerna resp. LRF, SFR och
SHIO-Familjeföretagen till studieförbunden. Elt viktigt motiv för kommitténs
förslag är all endast studieförbund kan slå som anordnare av den
stalsbidragsberättigade sludiecirkelverksamhet som den uppsökande verksamhelen
i första hand avser. Kommittén förutsätter dock alt den uppsökande verksamheten
även i framtiden sker i samverkan med de fackliga och övriga berörda
organisationerna.

Flertalet
remissinstanser som yttrat sig i frägan avstyrker kommilléns förslag och anser
alt den uppsökande verksamhelen bör handhas av samma organisationer som nu.

Jag
ansluter mig till kommilléns förslag och föreslår således att de statliga
bidragen till den uppsökande verksamheten både i bostadsområden och på
arbetsplatser skall gå lill studieförbunden. Jag finner det viktigt alt
understryka alt jag ser en aktiv rekrytering till deltagande i studiecirklar
som en självklar uppgift för studieförbunden i deras normala verksamhel. Del
särskilda bidraget till uppsökande verksamhel bör därför avse klart urskiljbara
projekt som riktar sig till särskill prioriterade grupper. I övrigl avser jag att
senare lämna förslag om en genomgripande utvärdering av de hittillsvarande
formerna för den uppsökande verksamheten i dess helhet.

Jag
är medveten om alt de fackliga organisationernas nära kännedom om både allmänna
förhållanden och studiebehov på arbetsplatserna är av stor betydelse för atl
den uppsökande verksamheten skall kunna bli framgångsrik. Det är därför
viktigt att studieförbunden kan samverka med de fackliga organisationerna i den
uppsökande verksamheten på arbetsplatserna. Förutsättningarna för en sådan
samverkan bör naturligtvis vara slörst för de studieförbund i vilka de fackliga
organisationerna ingår som medlemmar, men jag utgår ifrån att även andra
studieförbund skall ha möjlighel att samverka med fackliga organisationer i
denna viktiga verksamhel.

CSN
har redovisat en utvärdering som gjorts av den uppsökande verksamheten på
arbetsplatserna och som visar att syftet med den uppsökande verksamheten, dvs.
att nå de i egentlig mening korttidsutbildade och lågmotiverade, är svår alt
uppnå med nuvarande resurser. Uppsökande verksamheten är dock enligt CSN
nödvändig om man vill nå dessa grupper.

Prop. 1980/81:127 43

En av SCB genomförd undersökning visar att många av de
korttidsutbildade återfinns bland förtids- och ålderspensionärer, långvarigt
arbetslösa, invandrare, hemarbelande, lantbrukare och viss biträdespersonal.
Många av dessa återfinns alltså utanför löntagarkollektivet.

De hittills gjorda utvärderingarna av den uppsökande
verksamheten ger inte underlag för entydiga bedömningar. Jag är därför inle
beredd all föreslå atl den uppsökande verksamheten i bostadområdena skall permanentas.
Däremot finns del enligt min mening anledning atl nu förstärka resurserna lill
densamma. Jag föreslår därför att bidraget härför ökas från nuvarande två till
sex milj. kr.

Bidraget till uppsökande verksamhel i bostadsområden bör
fördelas av tillsynsmyndigheten till studieförbunden på basis av redogörelse
för den planerade verksamhelen och i proportion till resp. studieförbunds
cirkel-verksamhet.

Folkbildningsulredningen föreslår atl inom ramen för
bidraget till uppsökande verksamhet i bostadsområden skall inrymmas bidrag
till barntillsyn. SÖ har i sin utvärdering av den uppsökande verksamhelen i
bostadsområden framhållit all försöksverksamheten har visat all uppsökarna
måsle ha möjlighet att erbjuda barntillsyn samtidigt som de informerar om
studier. Jag ansluter mig därior lill kommilléns förslag.

Bidragen lill den uppsökande verksamheten på
arbetsplatserna bör likaledes fördelas på samma sätt som nu, dvs. av
vuxenulbildningsnämnderna. Såsom jag har anfört i 1981 års budgetproposition
räknar jag med att 26 milj. kr. av medel från vuxenutbildningsavgiflen skall
användas för atl finansiera bidragen.

Slutligen har jag för nästa budgetår övergångsvis beräknal
etl särskill bidrag till stöd för studieförbundsavdelningar som kan komma att
få särskilda svårigheter att anpassa sig till det nya bidragssystem som jag
föreslår. Jag anser alt bidraget skall fördelas mellan studieförbunden efter
förslag från SÖ.

5 Kommunal vuxenutbildning

5.1 Mål, målgrupper och prioriteringar

Komvux-ulredningen har efter samråd med
folkbildningsulredningen lämnat förslag om hur den kommunala vuxenutbildningen
(komvux) skall medverka till atl förverkliga vuxenutbildningens allmänna mål.
Enligt förslaget skall dess roll vara

- att anordna utbildning såväl för kompetens i
enstaka ämnen som för

fullständig kompetens molsvarande läroplanen för grundskolan samt

läroplanen för gymnasieskolans linjer och specialkurser,

— att förmedla kunskaper i det egna yrket och
utbilda för nytt yrke enligl

Prop.
1980/81:127 44

gymnasieskolans läroplan eller enligt läroplaner som
fastställts efter

samråd med arbelsmarknadens parter.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan
inslämmer i förslaget lill målformuleringar för komvux.

Den kommunala vuxenutbildningen har alltsedan sin
tillkomst haft som mål alt erbjuda vuxna kompetensinriktad ulbildning och
yrkesutbildning. Jag delar de båda kommittéernas uppfattning alt detla mål
fortfarande bör gälla. Eftersom komvux-ulredningen har redovisningen av den
slörre delen av sitt arbete framför sig bör målen emellertid ännu inte
formuleras slutgiltigt. Detta bör enligl min mening äga rum när kommittén har
slutfört sitt arbete och lagl fram sitt slutbetänkande.

Komvux-utredningen anser att målgruppen för komvux
information och rekrytering i första hand bör vara grupper där andelen
korttidsutbildade kan förväntas vara särskill slor. Kommittén anser också all
en viklig målgrupp är vuxna som har behov av alt skaffa sig kompelens för
vidare studier genom all kompleltera sin tidigare ulbildning.

Komvux-utredningen redovisar också en angelägenhelsordning
alt till-lämpas när utbildningsresurserna är begränsade.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över komvux-utredningens
resonemang om målgrupper och förslag till prioriteringar. Nästan samtliga
tillstyrker. Flera betonar vikten av yrkesutbildning. Någon framhåller alt en
arbelsmarknadsinriklad utbildning eller annan gymnasieskolkurs kan vara mer
angelägen än en grundskolkurs även för den som är korttidsutbildad.

Jag vill i likhet med kommittéerna betona
vuxenutbildningens fördelningspolitiska mål att erbjuda utbildningsmöjligheter
framför allt till dem som lidigare fåll minst av utbildningsresurserna i samhället.
Detta mål är viktigt för all vuxenutbildning. Också den kommunala
vuxenutbildningen bör således vända sig med information och rekrytering till
grupper där andelen korttidsutbildade kan förväntas vara särskilt stor. Även i
övrigt delar jag komvux-utredningens syn på vilka grupper man bör söka rekrytera.

Jag räknar med alt kommunernas skolstyrelser vid sina
beslul om vilka utbildningar som skall erbjudas utgår från det
fördelningspoliiiska mål jag nyss har angett.

Det är
väsentligt atl vuxna kan få ulbildning som överbryggar den bristande
jämlikheten i utbildningsnivå mellan den yngre och den äldre generationen.
Samtidigt är det viktigt alt man noga prövar i vilken utsträckning det är
nödvändigl eller ens önskvärt att vuxna skaffar sig fullständig grundskolkompelens.
Riksdagen har lidigare slagit fast (prop. 1977/78:36, UbU 1977/78:10, rskr
1977/78:60) atl vuxnas erfarenheter skall tas tillvara och endast kompletteras.
Komvux-utredningen skall, som jag redan har angett i direktiven, ägna
uppmärksamhet ål den kommunala vuxenutbildningens innehåll och bl. a. studera
om innehållet och arbetssät-

Prop. 1980/81:127 45

tet i alltför hög grad utgått från vad som gäller för
ungdomsskolan. Många vuxna behöver säkerligen skaffa sig förkunskaper i endasi
ett begränsat anlal ämnen på grundskolnivå för att kunna fortsätta sina sludier
i gymnasieskolkurser. Del kan därför i många fall vara angelägnare all komvux
erbjuder arbelsmarknadsinriklad utbildning än atl vuxna skaffar sig fullständig
grundskolkompelens. Det ankommer på resp. skolstyrelse all, vid beslut om
vilken utbildning som skall anordnas i komvux, ta hänsyn till arbetsmarknadens
behov inom den egna regionen.

Jag vill i sammanhanget framhålla all jag, i likhet med
komvux-utredningen, nära följer den försöksverksamhet som f. n. bedrivs med
elappindelade kurser. De synes erbjuda den möjlighel till vuxenanpassning av
studierna som riksdagens nyss åberopade uttalande avser.

5.2 Gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och
studieförbund

Inledning

Både folkbildningsutredningen och komvux-ulredningen
konslalerar atl det fanns problem med gränsdragning redan mellan yrkesskolans
deltidskurser och folkbildningen. Problemen övertogs av komvux när yrkesskolans
deltidskurser fördes dit. Försök till klarare avgränsning har gjorts i flera
olika sammanhang. Det är särskilt inom det hemtekniska området som
gränsdragningsproblem har funnits. En del av anledningarna till konflikter har
minskat under senare år. Inom teoretisk utbildning har framför allt undervisningen
i nybörjarengelska kommit att utgöra etl gränsdragningsproblem.

När det
gäller förslag i gränsdragningsfrågorna har komvux-ulredningen och
folkbildningsulredningen samrått med varandra och de båda kommittéerna har i
sina resp. betänkanden tagil upp samma frågor och lagl fram förslag som
motsvarar varandra. Jag kommer i detla avsnitt att ulgå från
komvux-utredningens framställning, som på de flesta punkterna är utförligast.

Arbetsfördelning

Flertalet av de övergripande målen är gemensamma för alla
former av vuxenutbildning. Inom ramen för dessa mål har de olika
vuxenutbildnings-formerna sina speciella uppgifter. Jag har tidigare uttalat
mig för vissa preciseringar av målen för statsbidragsgivningen till del fria
och frivilliga folkbildningsarbetet och målen för den kommunala
vuxenutbildningen.

Båda kommittéerna föreslår att de olika anordnarnas mål
skall vara utgångspunkt för en arbetsfördelning inom vuxenutbildningen.

Ett ganska stort antal remissinsianser har hell allmänl
instämt i de båda kommittéernas resonemang och förslag rörande gränsdragningen
mellan komvux och studieförbunden. Av dem som yttrat sig även belräffande
detaljerna i förslagen har flertalet tillstyrkt atl anordnarnas mål skall vara
utgångspunkt för arbetsfördelningen inom vuxenutbildningen.

Prop.
1980/81:127 46

Jag
biträder förslaget att anordnarnas mäl skall vara utgångspunkl för
arbetsfördelningen inom vuxenutbildningen. En ökad medvetenhet om målen för de
olika vuxenutbildningsformerna kommer enligt min mening att leda till ökad
respekt för deras särart. Därmed ökar också möjligheterna till elt
förtroendefullt och nära samarbete som gagnar de vuxenstuderande. En klar
arbetsfördelning underiättar för den vuxenstuderande att välja den studieform
som bäst motsvarar hans behov och hans syfte med studierna.

Nybörjarengelska

Folkbildningsutredningen
och komvux-ulredningen har efter samråd funnit att nybörjarundervisning i
engelska bör bedrivas även inom kommunal vuxenutbildning. Kommittéerna menar
att olika målgrupper kan urskiljas för denna verksamhet resp. för
studieförbundens nybörjarengelska. Komvux bör således till sin
nybörjarundervisning rekrytera vuxna som siktar på grundskolkompelens i ämnet.
Vuxna med andra syften med sina studier bör i stället rekryteras av
studieförbunden. Båda kommittéerna föreslår att grundskolkursen i engelska
skall omfatta ämnet i dess helhet, dvs. även låg- och mellanstadiets kurs. Det
innebär alt kursen bör omfalta ca 350 lektioner, vilkel är en utökning i
förhällande lill den nuvarande grundskolkursen i engelska med ca 120 lektioner.

Majoriteten av
remissinslanserna tillstyrker förslaget beträffande nybörjarengelska. Ett
fåtal remissinsianser anser all grundskolkursen i engelska liksom hittills
endast bör omfatta högstadiets kurs.

Engelska ingår som obligatoriskt
ämne i grundskolkompelens. Det har därför enligt min mening en självklar plats
inom kommunal vuxenutbildning. I likhel med kommittéerna finner jag att olika
målgrupper kan urskiljas för komvux resp. för studieförbundens
nybörjarundervisning i engelska. Eftersom fortfarande många vuxenstuderande
saknar förkunskaper i ämnet biträder jag de båda kommittéernas förslag alt
grundskolkursen i engelska bör få motsvara hela grundskolans kurs i ämnet, dvs.
även det som i ungdomsskolan studeras på låg- och mellanstadiet. Detla innebär
ett avsteg från principen atl grundskolkurser enbart skall motsvara grundskolans
högstadium. Det ankommer på SÖ att, efter riktlinjer från regeringen,
fastställa antalet lektioner, som kursen högst får omfatta.

Förslaget
bör genomföras inom ramen för del antal undervisningstimmar i grundskolkurser
som jag har räknat medel för i årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil.
12, s. 622). Del har därför inga konsekvenser vad gäller kostnader för
lärartimmai-. Inte heller medför förslagel atl antalet sludiestödsberätligade
personer ökar.

Yrkesinriktad
utbildning. Läroplansarbete och kursutbud

Komvux-utredningen
föreslår inga förändringar i komvux arbetsuppgifter vad gäller
yrkesutbildning. Den yrkesinriktade ulbildningen föreslås även i fortsättningen
vara arbelsmarknadsinriklad och anordnas efter samråd med arbetsmarknadens
parter.

Prop.
1980/81:127 47

De flesta remissinsianser som har yttrat sig i frågan
tillstyrker förslaget. Detta gäller bl. a. SÖ, som utgår från all kurser som
svarar mot arbetsuppgifter i ett hem för egna behov normall inte skall
anordnas inom komvux.

LO
framhåller atl samrådet med arbetsmarknadens parter om komvux yrkesinriktade
utbildningar har bidragit lill atl undanröja vissa gränsdragningsfrågor. LO
utgår från atl samrådet skall fortsätta. Också TCO-TBV poängterar vikten av
arbetsmarknadsinriklning och av att samrådet med arbetsmarknadens parter
utvecklas.

I likhet
med komvux-utredningen anser jag att den kommunala vuxenutbildningen även i
fortsättningen bör anordna yrkesinriktad ulbildning molsvarande
gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser. Vidare bör komvux som
hittills anordna yrkesutbildning, som saknar motsvarighet i ungdomsskolan,
dvs. särskilda yrkesinriktade kurser. Den yrkesinriktade utbildningen bör, som
komvux-utredningen föreslår, även i fortsättningen vara
arbelsmarknadsinriklad. Med denna avgränsning av arbetsuppgifterna kommer inte
utbildning, som i första hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete
eller fritidsroller, alt vara en uppgift för komvux. Sådan ulbildning bör i
stället ingå i studieförbundens uppgifter.

Föreskrifter om centralt och lokalt samråd med
arbetsmarknadens parter kring yrkesutbildningen inom komvux finns redan och
samrådet tycks ha börjat fylla en viktig ftmkticti. Jag är övertygad om atl
detta samråd, när det hunnit få full genomslagskraft överallt, kommer att vara
en garanti för en bra arbetsfördelning mellan yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning
och näriiggande ämnen inom studieförbundens verksamhel. Jag förutsätter att del
lokala samrådet med arbetsmarknadens parter kommer att leda till att
komvux-kurserna i kommunen anordnas i den utsträckning som svarar mot
utbildningsbehovet. Givetvis kan det ändå uppkomma situationer, då inle
samtliga sökande till en yrkesinriktad kurs har arbets-marknadsinriktade syften
med sina planerade sludier. De som behöver utbildningen för kompetens eller
yrkesverksamhet bör då tas in i första hand. Om tillräckligt många ur denna
kategori anmält sig för atl kursen skall kunna starta men kursplatser ännu
återstår, bör givetvis så många av de övriga sökande tas in att kursplatserna
fylls.

Samråd mellan anordnare av viixeniiibddning

Komvux-utredningen föreslår, i likhel med
folkbildningsulredningen, all kommunen (skolstyrelsen) skall åläggas att
anordna regelbundna överläggningar i vuxenutbildningsfrågor. Skolstyrelsen
skall ta initiativ till alt samråd kommer lill sländ minst en gång per termin
mellan företrädare för arrangörerna av vuxenutbildning i kommunen. Båda
kommittéerna utgår från att skolstyrelsen låter sig representeras av ledamöter
vid dessa samrådsträffar. Överläggningarna föreslås ske när utbudet av
vuxenutbildning planeras. Kommittéerna förutsätter atl anordnarna vid sina
beslul om kursutbud kommer alt ta stor hänsyn till vad som har framkommit i

Prop. 1980/81:127 48

samrådet.
Komvux-utredningen har övervägt olika former för detla samråd, t.ex.
vuxenutbildningsråd eller SSA-råd, men har stannat för alt föreslå att
kommunerna själva skall välja formerna för hur del lokala samrådet mellan
vuxenutbildningsanordnare skall utformas. Komvux-ulredningen föreslår att
bestämmelser om alt skolstyrelsen skall ta initiativ till samråd mellan olika
vuxenutbildningsanordnare skall föras in i skollagen eller eventuellt i en
särskild förordning om samråd inom vuxenutbildningen.

Förslaget
om obligatoriskt samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning i kommunen
har väckt stort intresse bland remissinslanserna. Samtliga som har yttrat sig i
frågan instämmer i förslagel. Sålunda tillstyrker bl. a, kommunförbundet elt
åläggande om samråd.

Några
remissinsianser framför förslag om ylterligare deltagare i överläggningarna
utöver representanter för kommunal vuxenutbildning och studieförbund. Meningarna
är delade om vilket organ som är lämpligast för det lokala samrådet.

Jag
delar de båda kommittéernas uppfattning om vikten av ett lokall samråd kring
vuxenulbildningfrågor och atl det är naturligt alt de förtroendevalda
engagerar sig i etl sådant samråd. Som komvux-ulredningen har påpekat, bör
dessa överläggningar kunna omfalla flera frågor av gemensamt intresse för
vuxenutbildningen i kommunen än enbart frågan om arbetsfördelning mellan komvux
och studieförbund. Skolstyrelserna bör därför ta initiativ lill elt regelbundet
samråd i vuxenutbildningsfrägor. Del ankommer på regeringen alt utfärda de
bestämmelser därom som kan erfordras.

6
Samverkan och arbetsfördelning

6.1
Samverkan

Inledning

Jag
vill först kortfattat beröra samverkan mellan å ena sidan folkbildningen och å
andra sidan utbildningsradion, vissa kulturinstitutioner, folkbiblioteken och
folkhögskolan.

Utbildningsradion

Utbildningsradion
(UR) bör, som framgår av riksdagens beslul med anledning av prop. 1975/76: 110
(UbU 1976/77:8, rskr 1976/77:46) på vuxenutbildningens område främsl göra
sådana insatser "som kan bidra till alt överbrygga utbildningsklyftorna
mellan och inom generationerna saml lill att öka den enskilda människans
medvetenhet och stimulera henne till atl aktivt della i samhällsarbete och
kulturiiv".

Dessa
insatser skall UR fullgöra i sin egenskap av rundradioföretag, men också i
samverkan och samspel med folkbildningsorganisationerna.

Prop.
1980/81:127 49

UR:s
utbud skall fylla flera syften. Del gäller för det första program som
informerar om vuxenutbildning och som kan stimulera till vuxenstudier. Vidare
producerar UR program och trycksaker för olika former av gruppstudier, framför
allt studiecirklar. En viktig uppgift är vidare utbildningsprogram för
enskilda lyssnare och tittare.

Studieförbunden
bör enligt min mening målmedvetet ta lill vara de resurser som UR kan erbjuda,
genom alt använda UR:s program och material i studiecirklarna.

Jag
vill också erinra om alt riksdagen med anledning av prop. 1975/ 76: 110 uttalat
att UR bör "fortsätta utvecklingsarbetet rörande medieval, presentations-
och bearbetningsformer. Ett sådant arbete är särskill meningsfullt när del
gäller atl utveckla läromedel som passar väl för grupper med bristande studie
vana och otillräcklig motivation". Liksom folkbildningsutredningen anser
jag att UR skall kunna producera kurser tillsammans med ett eller flera
studieförbund.

Den
snabba utvecklingen på etermediernas område gör det angeläget alt människor
tillägnar sig ett personligt och medvelel säll all lyssna på radio och se på
TV. Detla är en viklig uppgift för såväl folkbildningen som för
utbildningsradion.

Genom
samarbete mellan studieförbunden och UR kan positiva resultat uppnås i båda de
avseenden som jag nämnt: en självständig och kritisk inställning till
etermedierna bör kunna främjas, samtidigt som studiemetoderna kan göras mer
effektiva genom användning av etermedierna, särskilt i den verksamhet som
vänder sig till grupper med bristande studievana och otillräcklig motivation
för studier. Som folkbildningsulredningen framhåller är det för väl fungerande
kontakter mellan studieförbunden och utbildningsradion av stor betydelse alt
det på ömse håll finns folk med erfarenhet från de båda arbetsområdena.

Kulturinstitutioner

Elt
av huvudsyftena med det bidragssystem som jag nu föreslår för
folkbildningsarbetet är att främja en integration mellan studiecirkelverksamheten
och olika former av kulturella aktiviteter. Jag förutser alt resultatet kommer
att bli ett uppsving för folkrörelsernas och studieförbundens amalörkulturella
aktiviteter. Jag bedömer det som naturligt och angeläget att en positiv
växelverkan äger rum mellan dessa amatörkulturella aktiviteter å den ena sidan
och kulturinslilulionerna å den andra. För atl detta skall ske krävs del att
kulturinstitutionerna ser det som en naturiig uppgift atl nå också de grupper
av amatörer som ägnar sig åt kuhurelll skapande.

Exempel på den typ av
aktiviteter från kulturinstitutionernas sida som jag åsyftar är den verksamhet
som Institutet för rikskonserter, Riksutställningar och riksleatrarna bedriver
i samverkan med studieförbund och folkrörelser. 4 Riksdagen 1980/81. I saml.
Nr 127

Prop. 1980/81:127 50

Jag
förutser ett växande behov av samverkan mellan museerna och

folkbildningsorganisalionerna. Museernas uppgift i detta samarbete blir

dels att hjälpa studieförbunden att bättre utnyttja museernas resurser, dels

att stimulera studieförbunden alt initiera amatörforskning i närmiljön och

att biträda dem när det gäller alt presenlera resultatet av sådan amatör

forskning. ,

Folkbibliotek

Folkbiblioteken
har av gammall som en naturlig uppgift att tillhandahålla sådan litteratur som
deltagarna i studieförbundens cirkelverksamhet har behov av. I samma mån som
cirkelstudierna också för framliden lar sin utgångspunkt i boken, är del
angeläget att biblioteken i sin anskaffning av litteratur och i den aktiva
presentationen av sitt bokbestånd också tar hänsyn till folkbildningens
speciella behov.

De
försök som under senare år gjorts alt nå nya låntagargrupper är ägnade atl
också främja folkbildningens strävanden.

Studieförbundens
möjligheter att anordna kulturaktiviteter i anslutning till biblioteken bör
ytteriigare förbättras, samtidigt som bibliotekens aktiviteter i form av
föreläsningar, författaraflnar, utställningar och informationer i ökad
utsträckning samordnas med studieförbundens och andra organisationers
intressen och strävanden.

Folkhögskolor

De
nya bestämmelser som sedan 1977 gäller för folkhögskolorna har väsentligt
underlättat ett omfattande samarbete mellan folkhögskolor och studieförbund. I
prop. 1976/77:55 berörs gränsdragningsfrågor mellan folkhögskolor och
studieförbund och folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning. Redan lidigare
hade samverkan inletts i fråga om utbildning av förtroendevalda, organisatörer,
cirkelledare och kulturförmedlare. Inle minst med hänsyn till folkhögskolans
traditionellt starka folkbildningsambitioner finner jag denna samverkan
värdefull. Inom ramen för det utrymme som kan komma att finnas för kortkursverksamhet
vid folkhögskola är del posilivt om samverkan mellan folkhögskolor och
studieförbund kan byggas ut. En form för sådan samverkan bör vara, att lärare
vid folkhögskola även i framliden skall kunna få fullgöra en del av sin
tjänstgöringsskyldighet som ledare för studiecirklar. Villkoret för alt så
skall få ske bör vara, att studiecirklarna i övrigt uppfyller
stalsbidragsbeslämmelserna. Denna konstruktion innebär således att ett
betydande statsbidrag utgår till sådan cirkel i den formen alt en kvalificerad
ledare ställer sig lill förfogande kostnadsfritt för studieförbundet. Det
finns enligt min mening inte skäl lill yllerligare slatsbidrag i ett sådanl
fall och jag föreslår därför att det nuvarande bidraget för folkhögs
kollärarledd studiecirkel om elva kronor per studietimma avskaffas.

Prop.
1980/81:127 51

6.2
Arbetsfördelning

6.2.1
Allmänna överväganden i gränsdragningsfrågan

Studieförbundens
frihet och självständighet i förhållande lill de bidragsgivande myndigheterna
är en grundläggande princip för svenskt folkbildningsarbete. Bidragsvillkoren
skall ses som rambestämmelser, inom vilka organisationerna och studiecirklarna
har stor frihet att utforma verksamheten alltefter behov, intressen och
förutsättningar. Frågan om vilken verksamhet som skall berättiga till
statsbidrag kan inte besvaras en gång för alla och med generell giltighet.
Bedömningen måste göras utifrån syftet med verksamheten och det sätt på vilket
denna organiseras och genomförs. Av avgörande betydelse är också de förutsättningar
för ett systematiskt studiearbete som finns i gruppen i fråga om
studiemetoder, studiematerial och ledarkompetens.

Jag finner det angeläget
alt ändå göra några grundläggande markeringar. Självfallet finns det en gräns
mellan bidragsberättigat folkbildningsarbete och aktiviteter av annat slag. För
folkbildningen är det av synneriig vikt att denna gräns upprätthålls och
respekteras. Gruppverksamhet som endast har till syfte att vara en förevändning
för människor atl vara tillsammans eller är en mekaniskt utövad sysselsättning
av någol slag, t. ex. tillverkning av föremål utan möjlighet atl i djupare
mening engagera tankar, känslor eller fantasi hos dellagarna, kan inte
betraktas som folkbildningsarbete -hur värdefull den från andra synpunkter än
kan anses vara. I fortlöpande diskussion och samråd mellan fillsynsmyndigheten
och studieförbunden måste denna gränsdragning följas och prövas allt eftersom
verksamhelen utvecklas.

Statsbidrag bör enligt min
mening inte heller kunna utgå till verksamhet som studieförbund bedriver i
samarbete med statliga myndigheter och kommuner, dvs. landsting, primärkommuner
och kyrkliga församlingar, om cirkelledaren utövar sitt ledarskap inom ramen
för sin tjänst och vederbörandes lön bekostas med skattemedel.

I olika sammanhang har
ifrågasatts om sludier i vissa enskilda ämnen bör kunna berättiga till
statsbidrag. Enligt min mening ankommer det inte på regering och riksdag atl i
detalj reglera vilka ämnen som kan godkännas för statsbidrag. Bedömningen om en
studiecirkel skall berättiga till statsbidrag måste göras utifrån syftet med
studierna och förutsättningarna att i det enskilda fallet i rimlig utsträckning
uppnå detta syfte.

Det är angeläget atl
studieförbunden noga överväger de olika ämnesområdenas angelägenhetsgrad i förhållande
till varandra och lill folkbildningsarbetets övergripande mål. Vissa områden
kräver särskild omsorg vad gäller studiematerialets utformning och inriktning,
cirkelledarutbildningens innehåll samt informationen till allmänheten.

Under en följd av år har
den estetiska sektorn av studiecirkelverksamheten ökat sin andel och omfattar
nu ca 45% av det totala antalet studielim-

Prop.
1980/81:127 52

mar. Delta område har alllid tillmätts slor betydelse och
kunnat utvecklas i stor frihet. Den estetiska verksamheten är - rätl bedriven -
en viktig del av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och en stor
tillgång i arbetet med att förverkliga samhällets kulturpoliliska mål. Syfiet
med verksamheten får dock inte begränsas till atl utveckla vissa lekniska
färdigheter och ha sin tyngdpunkt i tillverkning av produkter.

6.2.2. Idrottens ledarutbildning

I likhet med folkbildningsutredningen anser jag att del
bör vara möjligt att genomföra en del av idrottens ledarutbildning samt
utbildning av personer i styrelsefunklioner i form av studiecirklar. Studier
som gäller teknik-skolning, tävlingsregler eller utövande sport och idrott bör
dock inte heller i fortsättningen godkännas som statsbidragsberättigade
studiecirklar. Detsamma gäller jakl, fiske, ridning eller andra former av
friluflsaktiviieter samt spel av olika slag.

6.2.3 Utbddning iföretag

Avgörande för om sludiecirkelverksamhet, som vänder sig
till anställda i ett förelag, kan betraktas som bidragsberättigat
folkbildningsarbete är i vad mån verksamheten uppfyller de grundläggande krav
som gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Deltagandet skall
således vara frivilligt. Deltagarna skall ha möjligheter att själva välja
studieförbund, påverka val av studiematerial öch ledare saml studiernas
innehåll och inriktning. En förutsäftning för att verksamheten skall kunna
godkännas för statsbidrag är därför atl ett studieförbund är den verklige
lokale anordnaren av verksamheten och därvid svarar för studiernas planering
och genomförande liksom för godkännande av studiematerial och cirkelledare.
Detta hindrar självfallet inte atl, vad gäller fackliga studier, samverkan
äger rum med de anställdas fackliga organisation.

Av atl folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt följer
att statsbidrag inle kan utgå till intern företagsutbildning. Detla framgår
också av SÖ:s nuvarande anvisningar. Samma sak gäller molsvarande utbildning
som anordnas inom eller på initiativ av statliga myndigheter och kommuner,
dvs. landsting, primärkommuner och kyrkliga församlingar.

Slatsbidrag skall inte heller ulg.å lill studieverksamhet
som utgör inskolning för elt visst yrke eller en viss arbetsuppgift inom ett
förelag eller som anordnas i samarbete med etl förelag som bedriver
undervisning på affärsmässig basis eller som ett led i sin affärsmässiga
verksamhel.

Utbildning som genomförs enligl särskill uppdrag från elt
offentligt eller enskilt företag (uppdragsutbildning) skall helt bekostas av
uppdragsgivaren. Om valet av studieförbund har gjorts efter anbudsförfarande
eller genom förhandlingar enligl medbestämmandelagen är utbildningen att betrakta
som uppdragsutbildning.

Av det sagda följer alt bidrag inte bör ulgå lill
utbildningsverksamhet

Prop. 1980/81:127 53

där arbetsgivaren utser ledare eller där cirkelledaruppgiften
ingår som en del i vederbörandes anställning i företagel (eller molsvarande).
Inte heller bör bidrag ulgå till verksamhet som är öppen endast för vissa
grupper av anställda, eller till verksamhet där arbetsgivaren — eventuellt i
samarbete med de fackliga organisationerna - avgör vilka anställda som får
delta eller som skall erbjudas att delta, eller då syfiet är att inskola eller
utbilda för en bestämd funktion på den egna arbetsplatsen.

För tydlighetens skull vill jag i sammanhanget påpeka, att
viss fortbildning av lantbrukare och andra närstående yrkesgrupper enligt min
meniijg även i fortsättningen bör kunna anordnas som statsbidragsberättigade
studiecirklar, givetvis under förutsätlning av att de allmänna villkoren i
övrigt uppfylles.

6.2.4 Cirkelverksamhet bland institutionsboende

Det är angeläget att de människor som under lång tid
vistas på vårdinstitutionerna tillförsäkras möjligheter atl utöva meningsfulla
studie- och kulturaktiviteter. Studiecirklar bland handikappade bör emellertid
i princip genomföras på samma villkor som gäller för cirkelverksamhelen i
övrigt. Det är i delta sammanhang angeläget att göra en klar skillnad mellan de
uppgifter som faller inom samhällets vårdansvar och den verksamhel som
studieförbunden svarar för.

Studieförbundens strävan atl förlägga studiecirklar till
lokaler utanför institutionerna är värdefull. Studieförbunden skall vara lokala
anordnare och bära det fulla ansvarel för verksamhetens uppläggning och genomförande.
Delta gäller även den cirkelverksamhet som av olika skäl, kanske främst
handikappets svårighetsgrad, inte kan förläggas utanför institutionerna. I
sådan verksamhel är det som regel önskvärt atl ledaren eller några deltagare
rekryteras utanför institutionen.

Folkbildningsulredningen
har avgivit vissa förslag beträffande vuxensärskolan och avgränsningar mellan
denna och studieförbundens verksamhet bland utvecklingsstörda. Vuxensärskolan
är f. n. en försöksverksamhet. Frågan om dess framtida organisation och
innehåll ingår i omsorgskommitténs (S 1977:12) uppdrag. Efter samråd med
statsrådet Holm anser jag att ställningstaganden bör anstå tills denna kommitté
avslutat sitt arbele.

6.2.5. Gränsdragning mellan högskolan och studieförbunden

Folkbildningsutredningen framhåller atl det är del
huvudsakliga syftet med en ulbildning som bör avgöra vem som skall arrangera
den. Högskolans utbildningsutbud bör grundas på behov som uppstår inom resp.
regions närings- och yrkesliv och inom forskningen, medan mer översiktligt
orienterande kunskaper och färdigheter utan speciell anknytning till yrkeslivet
bör förmedlas genom folkbildningens olika aktiviteter. Statsbidrag bör därför
enligt kommittén inte i framliden utgå till studie-

Prop.
1980/81:127 54

förbundens
studieplansbundna yrkesutbildningar på högskolenivå. När bidragen skall
upphöra får bestämmas med utgångspunkt från högskolans möjligheter att ta över
dessa utbildningar, men kommittén bedömer för sin del en övergångstid på upp
till; fem år som rimlig. Kommittén föreslår vidare att det särskilda bidraget
till universitelscirklar upphör.

De
flesta remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har instämt i kommitténs
principiella resonemang. Flera instanser, däribland UHÄ, anser dock alt det är
olämpligt eller omöjligt att precisera en bestämd tidpunkt då studieförbundens
sludieplansbundna verksamhet på högskolenivå skall vara avvecklad, eftersom
högskolans resurser är begränsade och någon total överföring därför inte kan
komma ifråga. Några remissinstanser, bl.a. Gotlands kommun, anser att de
särskilda bidragen till universitetscirklarna bör bibehållas, åtminstone i
glesbygd.

Vad
först gäller frågan om det motiverade i att låta särskilda bidragsregler gälla
för universitetscirklar erinrar jag om mitt förslag i det föregående atl
behålla bidrag till cirkelledares kostnader för resor och traktamenten i fråga
om cirklar som anordnas minst tre mil från de större högskoleorterna.

Då
det sedan gäller frågan om vilka slag av universitelscirklar som överhuvudlaget
skall kunna erhålla slatsbidrag vill jag försl framhålla atl jag anser att det
finns klara principiella skäl för kommitténs förslag att de studieplansbundna
universitetscirklarna i fortsättningen ej skall vara bidragsberättigade. Del
viktigaste skälet är att detta slag av cirklar bedriver sin verksamhet i
enlighet med planer som utarbetats av statliga organ och ej av studieförbund
eller av dellagarna själva. Jag är emellertid inte beredd att i detta avseende
föreslå någon inskränkning av stalsbidragsmöjlighe-terna. Skälen härför är följande.

Det
finns självfallet ingen anledning atl sätta någon övre gräns för den nivå där
studiecirklarna kunskapsmässigt och innehållsligt skall ligga för att vara
stalsbidragsberättigade. Detta har heller ingen föreslagit. En hell annan sak
är att studieförbunden har både rätt och skyldighet att göra prioriteringar då
det gäller att bestämma nivå på det studiearbete som skall bedrivas.

Frågan
är då om cirkelsludier på hög nivå skall bli utan statsbidrag bara därför att
de visar nära överensstämmelse med utbildning som förekommer inom högskolan.
Svaret är inte självklart. Under de senaste decennierna har det i åtskilliga
fall förekommit att högskoleväsendet mer eller mindre har övertagit verksamhel
som först har börjat och utvecklats inom studieförbundens universitetscirklar.
Detta har i hög grad varit fallet med de enstaka kurserna inom högskolan.
Oavsett ursprunget hos de enstaka kurserna företer de ofta stora likheter med
universitetscirklar. Del vore enligt min mening inte rimligt att dra in
statsbidragen för universitetscirklar bara av den orsaken alt man inom
högskolan har börjat anordna kurser som i större eller mindre utsträckning
påminner om cirklarna. Större

Prop. 1980/81:127 55

tveksamhet kan det finnas anledning att hysa beträffande
universitelscirklar som omfattar mera reguljära högskolekurser, men i
praktiken visar det sig ofta att även sådana cirklar till uppläggning och
innehåll skiljer sig från högskolans ulbildning. Under alla förhållanden skulle
det knappast erbjuda några större svårigheter för studieförbunden alt
åstadkomma precis så slora skillnader som skulle behövas för att göra cirklarna
statsbidragsberättigade. Jag är för min del tveksam till det meningsfulla i
atl söka utforma sådana regler.

Det är för närvarande endast en mindre del av
universiletscirklarna som bedrivs såsom studieplansbundna. Även om jag
principiellt delar kommilléns uppfattning att det bör ankomma på högskolan all
bedriva denna typ av utbildning ser jag, särskilt mot bakgrund av de nyss
redovisade omständigheterna, för närvarande ingen anledning alt föreslå all
statsbidrag inte skall få utgå för sådana universitetscirklar.

6.2.6 Gränsdragning mellan cirkelverksamhet och
kulturverksamhet I folkbildtungen m.m.

För att erhålla statsbidrag måste såväl studiecirklar som
kulturverksamhet i folkbildningen m. m. motsvara de övergripande villkor som
gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Del särskilda bidraget till kulturverksamhet i
folkbildningen m. m. avser alt ge studieförbunden slörre frihet atl utveckla
metoder och pedagogik som tar hänsyn lill de olika verksamhetsformernas särart.
Körer, musikensembler och utövande teatergrupper, som omfattar mer än 20
dellagare eller vilkas verksamhet syftar till atl förbereda för framträdanden
inför publik bör i fortsättningen erhålla bidrag ur anslagsposten till
kulturverksamhet i folkbildningen m. m. De körer, musikensembler och
teatergrupper som väljer att arbeta som studiecirklar och uppfyller de krav
som därvid gäller kan även i fortsättningen erhålla statsbidrag via
studiecirkelanslaget. Jag vill underslryka att en grupp inte samtidigt skall
kunna erhålla både bidrag till kulturverksamhet och studiecirkelbidrag för
samma verksamhet.

Om en studiecirkel vill anordna ett projekt, t.ex. en
utställning, och erhåller medel för detta ur bidraget till kulturverksamhet,
bör cirkelverksamheten och projektverksamheten bedrivas tydligt avskilda från
varandra. Ingenting bör dock hindra all gruppen växelvis ägnar sig ål sludier
i cirkeln och åt projektet.

Prop. 1980/81:127 56

7
Tillsyn m. m.

7.1
Den statliga tillsynen

SÖ
har för närvarande del huvudsakliga ansvarel för tillsynen av att de statliga
bidragen till folkbildningen används i överensstämmelse med gällande
bestämmelser. I anslutning därtill har SÖ också rätt att utfärda
tillämpningsanvisningar samt att bevilja dispenser från vissa av författningsbestämmelserna.

Då
det gäller det nuvarande anslaget till kulturprogram inom föreningslivet m.m.
och anslaget Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten
lill experiment och utvecklingsarbete är det statens kulturråd som ansvarar
för medelsfördelningen liksom för den statliga tillsynen.

Folkbildningsutredningen
anser det vara väsentligt atl bättre integrera studiecirkelverksamhelen med kulturprogrammen.
Som en följd härav föreslår kommittén att del statliga tillsynsansvaret skall
samlas till en enda myndighet. Kommittén tar dock inle ställning till vilken
myndighet som är lämpligast för detla.

De
flesta remissinsianser som har yttrat sig i frågan har anslutit sig till
folkbildningsutredningens förslag. De instanser som har tagit ställning till
vilken myndighet som bör ha ansvaret för dessa frågor har i allmänhet
föreslagit SÖ. Några remissinstanser har framhållit atl nackdelarna med nuvarande
ordning inte har upplevts som särskilt stora. Några, bland dem SÖ, har avstyrkt
förslagel om en tillsynsmyndighet.

Jag
är medveten om att det innebär vissa fördelar om tillsynsansvaret vad gäller
det statliga stödet lill folkbildningsarbetet samlas till en enda myndighet.
Den nödvändiga översynen av hur olika bidragsformer skall avgränsas mot
varandra görs givetvis bäst inom en och samma myndighet.

Den
huvudsakliga verksamhelen inom studieförbunden är utbildning. Bedömningen av
denna verksamhet sker i första hand på ulbildningspolitiska grunder. Det är SÖ
som har det sammanhållande ansvaret på myndighetsnivå för all övrig utbildning
av jämförbart slag. Del finns därför skäl för att SÖ blir tillsynsmyndighet för
folkbildningen i dess helhet.

Det
enda alternativet till SÖ är slalens kulturråd. Elt skäl för en sådan ordning
är att folkbildningen har vikliga beröringspunkter med kulturpolitiken.

Efter
atl noggrant ha övervägt fördelar och nackdelar med de två länkbara
alternativen i fråga om samlat tillsynsansvar för folkbildningen i dess helhet
harjag stannat för all föreslå all tillsynsansvaret för folkbildningen även i
framtiden skall vara delat. SÖ bör således även i framtiden vara
tillsynsmyndighet för det statliga slödel lill studiecirkelverksamhelen och för
de bidrag som i huvudsak är ämnade att stödja denna, medan statens kulturråd
bör bli tillsynsmyndighet för det nya bidraget lill kulturverksamhet i
folkbildningen m. m. I sak innebär milt förslag att kulturrådet får etl

Prop.
1980/81:127 57

vidgat
ansvarsområde, eftersom en betydande del av den verksamhet som faller inom
ramen för bidraget till kulturverksamhet nu bedrivs som statsbidragsberättigade
studiecirklar. Mitt förslag förutsätter ett betydande samråd i
folkbildningsfrågor mellan de båda myndigheterna. Detta ser jag emellertid inte
i första hand som en administrativ komplikation. Det innebär nämligen atl de
två myndigheterna får elt naturligt område för samarbete och samråd, något som
kan vara positivt både för de berörda myndigheterna och för folkbildningen.
Mitt förslag innebär en markering av att folkbildningen befinner sig i
skärningspunkten mellan utbildningspolitik och kulturpolitik. Av särskild
betydelse i det sammanhanget är att kulturrådet erhåller ett eget klart
angivet ansvar för en viktig del av folkbildningen.

De bidragsregler varom jag
nyss har lämnat förslag möjliggör administrativa förenklingar vid en
jämförelse med nuvarande regler. Som en följd därav bör även
tillsynsmyndigheternas granskningsuppgifter kunna förenklas. Då det gäller
sludiecirkelverksamhet har SÖ idag att bl. a. granska och kontrollera att
kostnaderna för studiecirklarna är korrekt bokförda och fördelade på olika
poster. Med det nya bidragssystemet blir uppgiften främst alt kontrollera att
verksamheten till innehåll, organisation och volym överensstämmer med
statsbidragsbestämmelserna. Vidare blir med mitt förslag reglerna förenklade
också därigenom att antalet bidragsformer begränsas. Detsamma gäller
tillsynsmyndighetens möjligheter att medge dispenser från normalbestämmelserna.
Det reducerade behovet av dispensmöjligheter torde också komma att innebära en
avlastning av tillsynsmyndighetens arbele. Jag har därför anledning att räkna
med att resurser inom SÖ kan frigöras för andra viktiga uppgifter, t.ex. för
samråd med studieförbunden och rådgivning till dessa.

I samband med
genomförandel av ett nytt bidragssystem tillkommer naturiigtvis vissa
arbetsuppgifter för SÖ. Dels är det fråga om förändrade rutiner inom verket,
t.ex. en anpassning av det nuvarande dalasystemet för inrapportering av
studiecirklar och andra redovisningsrutiner. Dels kommer också ökade krav på
rådgivning från studieförbundens sida. Bortsett från sådana uppgifter av
övergångskaraktär kan del emellertid finnas anledning atl ge SÖ bättre
förutsätlningar alt fullgöra sina ordinarie tillsynsuppgifter. Jag syftar här
bl. a. på uppgiften alt kontinuerligt pröva de exakta gränserna för vilken
sludiecirkelverksamhet som skall vara stalsbidragsberätligad och att
kontrollera hur studieförbunden i del avseendet tillämpar gällande regler.

Regeringen
har tidigare i år förelagt riksdagen en proposition om den statliga
skoladministrationen m. m. (prop. 1980/81:107). Enligl vad statsrådet Mogård,
inom vars ansvarsområde frågor rörande SÖ:s organisation faller, där anför,
avser regeringen att tillsälta en organisationskommitté för alt i detalj
utforma SÖ:s organisation i enlighet med förslagen i propositionen och
riksdagens beslul i anledning av dessa. I det sammanhanget

Prop. 1980/81:127 58

kommer
organisationskommittén att kunna beakta också de synpunkter på SÖ:s mera
långsiktiga uppgifter som tillsynsmyndighet för de statliga bidragen till
folkbildningen som jag har framfört här. Jag har i denna fråga samrått med
statsrådet Mogård.

Då
det gäller statens kulturråds ansvar vad gäller det föreslagna bidraget till
kulturverksamhet i folkbildningen m.m. blir uppgifterna till sin karaktär av i
stort samma slag som i fråga om det nuvarande bidraget till kulturprogram.
Utöver ansvaret för att granska att användningen av bidraget överensstämmer
med de fastställda reglerna tillkommer uppgiften alt fördela bidraget mellan
Folkbildningsförbundet - för vidare fördelning mellan länsbiidningsförbunden
och därefter lill olika föreningar - och studieförbunden. Uppgiften atl fördela
medlen ligger på Förmedlingsbyrån för kulturprogram, och denna bör alltså kunna
upphöra. Eftersom del. som jag tidigare har framhållit, bör vara
studieförbundens sak att svara för den närmare utformningen av verksamhelen
utifrån sina värderingar, behov och inlressen, så bör fördelningen ske efter
relativt enkla principer och därför inle kräva något mera omfattande arbele för
kulturrådets del.

För
alt säkerställa att de båda myndigheterna på ett tillfredsställande sätl kan
fullgöra sina tillsynsuppgifter på folkbildningens område harjag i mina
anslagsberäkningar tagit upp ett belopp om 0,8 milj. kr. som de båda
myndigheterna efter regeringens bemyndigande bör få använda för åtgärder som
övergångsvis under budgetåret 1981/82 kan krävas för genomförandet av mina nu
framlagda förslag.

7.2
Studieförbundens tillsyn m. nu.

Den
frihet som studieförbunden får genom det föreslagna bidragssystemet lägger
också ett ökal ansvar på dem. I likhet med folkbildningsutredningen finner jag
en intensifierad utbildning och vägledning av lokalavdelningarnas redovisande
och planerande personal vara angelägen. Jag har i etl föregående avsnitt anfört
att jag anser att studieförbundens pedagogiska verksamhet och
utvecklingsarbete bör förstärkas. Jag har i mina anslagsberäkningar avsevärt
ökat det belopp som bör anvisas för detta ändamål. Härigenom bör det bli
möjligt för studieförbunden alt i viss omfattning svara även för experiment och
utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet. Jag har vidare framhållit att jag
anser att bidragen till studieförbundens centrala organisation bör fördelas
så, alt varje förbund får ett basbidrag, innan återstoden av anslagsposten
fördelas efter omfattningen av studieförbundens verksamhet. På så sätt får även
små studieförbund möjlighet atl avdela personal för den interna tillsynen och
revisionen.

Prop.
1980/81:127 59

8
Övriga frågor

8.1
Timstudiestöd

För
sludier i studiecirkel kan timstudiestöd utgå enligt 5 kap. 1 § studiestödslagen
(1973:349) till studerande som deltar i utbildning av det slag som bestämmes av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

I
studiestödsförordningen (1973:418) 5 kap. föreskrivs att timstudiestöd kan utgå
lill studerande som deltar i studiecirkel för vilken det s. k. priobi-draget
utgår.

I sin anslagsframställning
för budgetåret 1981/82 föreslår cenirala sludiestödsnämnden (CSN) en
utvidgning av de cirkelstudier som berättigar Ull fimstudieslöd. Samtidigt vill
inte CSN ha etl hell friU ämnesval. Cirklar som är inriktade mot fritidssysselsättning
bör t. ex., enligt CSN:s uppfattning, inle heller i fortsättningen berättiga
till timstudiestöd. CSN föreslår att närmare föreskrifter för ett friare
utnyttjande av timstudiestödet bör få utfärdas av SÖ efter samråd med CSN.

Med
hänsyn till de ändringar beträffande priobidragen som jag nyss har föreslagit
är det nödvändigt att också ändra bestämmelserna för timstudiestöd.
Timstudiestöd bör dock även i fortsättningen i huvudsak utgå till samma typ av
cirklar som i dag, dvs. språkcirklar, samhällsinriktade cirklar, fackliga
cirklar och cirklar som vänder sig till handikappade. Det bör ankomma på
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, alt meddela de
föreskrifter som behövs.

8.2
Kontakttolkutbildning

Enligt
gällande bestämmelser utgår för kontakttolkutbildning ett särskilt bidrag med
51 kr. 50 öre per studietimme för undervisning i studiecirklar ulöver det
statsbidrag som utgår för allmänna studiecirklar utan tilläggsbidrag enligt
förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet. De förändringar, som jag tidigare har föreslagit beträffande
statsbidrag bör inte föranleda någon förändring av det särskilda statsbidrag
som utgår per studietimme för kontakttolkutbildning.

9
Hemställan

Med
anledning av vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen
dels att antaga förslagen

1.
till lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överiämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

Prop. 1980/81:127 60

2. lag om upphävande av förordningen (1974:454) om
statsbidrag

till kulturprogram inom föreningslivet,

dels atl

3.
godkänna de
principer för statsbidrag till studiecirkelverksamhelen som jag har förordat,

4.
godkänna de av
mig förordade villkoren för slatsbidrag till studiecirklar,

5.
godkänna de
principer för statsbidrag till kulturverksamheten i folkbildningen m.m. som jag
har förordat,

6.
godkänna de
principer för slatsbidrag till studieförbunden som jag har förordat,

7.
godkänna de
principer för statsbidrag till uppsökande verksamhel i bostadsområden och på
arbetsplatser som jag har förordat,

8.
godkänna milt
förslag att grundskolkurser i engelska inom kommunal vuxenutbildning får
motsvara även låg- och mellanstadiets kurs i ämnet,

9.
godkänna vad
jag har förordat om regelbundet samråd i kommunerna i vuxenutbildningsfrägor,

10. godkänna vad jag har förordat om
arbetsfördelning och gränsdragning mellan stalsbidragsberälligad
folkbildningsverksamhet och annan verksamhet,

11. godkänna vad jag har anfört om
tillsynsmyndigheter för den statsbidragsberättigade folkbildningsverksamheten,

12. godkänna milt förslag beträffande
ändring av bestämmelserna för timstudiestöd.

10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1981/82

E 5. Bidrag till folkbildning

1979/80 Utgift' 687718297

1980/81 Anslag'- 872702000 1981/82 Förslag
781915000

' Anslagen Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet
m.m.. Bidrag till studieförbund. Bidrag lill studiecirkelverksamhei, anslaget
Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten till experiment
och utvecklingsarbete samt anslaget Bidrag till särskilda
vuxenutbildningsålgärder, anslagsposterna till kurs- och konferensverksamhet
samt till slöd ål försöksverksamhet och undersökningar inom
folkbildningsarbetet. Varav 65 milj. kr. avser avlyft av inkomster från
vuxenutbildningsavgiften.

Prop. 1980/81:127 61

Statens
kulturråd

I
sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 föreslår statens kulturråd
följande beträffande bidrag till kulturverksamhet inom föreningslivet m. m.

1.
Kulturrådet förordar en stegvis
uppbyggnad ay anslagsposten till kulturverksamhet inom föreningslivet. För
budgetåret 1981/82 förordar rådet en höjning med 7390000 kr., varav 1 890000
kr, utgör kompensation för prisökningar.

2.
Kulturrådet har beräknat 1 miljon
kronor lill kuUurförmedlarutbild-ning saml övriga utbildnings- och
informationsinsatser. Medlen har av rådet förts upp under en ny särskild
anslagspost. Bidrag till pedagogiska och organisatoriska insatser.

3.
För Förmedlingsbyrån för
kulturprogram förordar kulturrådet en ökning med 104000 kr. som kompensation
för löne- och prisökningar.

4.
Folkbildningsförbundets anslag
bör enligl kulturrådet öka med 34000 kr. och bidraget till
länsbildningsförbunden med 92000 kf. som kompensation för löne- och
prisökningar.

För
bidraget lill kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten Ull
experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer
föreslår kulturrådet en höjning med 1060000 kr., varav 260000 kr. ulgör
kompensation för prisökningar.

Skolöverstyrelsen

För
anslaget Bidrag tdl studieförbund föreslår skolöverstyrelsen (SÖ) en ökning för
prisomräkning med 3 538000 kr. För anslaget Bidrag tdl studiecirkelverksamhet
räknar SÖ med en minskning med 54 milj. kr. beroende på atl antalet studiecirkellimmar
budgetåret 1979/80 har blivit betydligt lägre än beräknal. SÖ har då ändå
räknat med en kornpensation för atl anslaget tidigare varit underbudgelerat med
ca 31 mi|j. kr. i vad avser kostnaderna för arbetsgivaravgifter för
cirkelledarnas arvoden. SÖ räknar vidare med en viss ökning av anlalel
studietimmar med medverkan av tolk för döva och dövblinda saml en höjning av
resekostnadsersättning och traktamente för dessa.

För
anslaget Bidrag till särskilda vuxenutbildningsåtgärder, anslagsposterna till kurs-
och konferensverksamhet samt till stöd ål försöksverksamhet och undersökningar
inom folkbildningsarbetet föreslår SÖ ingen ökning.

Föredraganden

Som
jag tidigare har anfört i samband med mina ställningstaganden till
folkbildningsutredningens förslag, förordar jag atl elt nytt statsbidragssystem
införs för studiecirkel verksamheten. För att sambandet mellan studieförbundens
cirkel- och kulturverksamhet skall klargöras tydligare föreslår jag att de
obetecknade anslagen Bidrag tdl kulturprogram inom förenings-

Prop.
1980/81:127 62

livet m. m. och Bidrag tdl studieförbund, samt
förslagsanslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet sammanförs lill ett nytt
anslag Bidrag tid folkbildning. Till detta anslag bör också föras medel från
anslagsposterna lill experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet
bland amatörer saml till kurs- och konferensverksamhet och stöd åt
försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet. I delta anslag
bör ingå följande anslagsposter

1. Jag har tidigare föreslagit att till studiecirklar
skall ulgå två olika,

schablonmässigt beräknade timbidrag. Ett högre bidrag om 80 kr. per

studietimme bör ulgå till ett av staten bestämt antal studietimmar. Ett

lägre bidrag om 25 kr. per timme bör ulgå till alla övriga cirkeltimmar som

uppfyller villkoren för statsbidrag.

Som jag Udigare har anfört har riksdagen beslulal att
antalet statsbidragsberättigade studietimmar innevarande och nästa budgetår
skall motsvara 200% av verksamhetsvolymen budgetåret 1979/80. Detta år genomfördes
ca 10,8 milj. studietimmar. Jag har tidigare föreslagil att en betydande del
av cirkelverksamheten inom det estetiska området i stället skall finansieras ur
del nya bidraget lill kulturverksamhet i folkbildningen m. m. Vidare har jag
föreslagit vissa förändringar i villkoren för statsbidrag lill studiecirklar,
bl.a. alt slatsbidrag inle längre skall kunna utgå till mer än tre studielimmar
vid en och samma cirkelsammankomst. Genom dessa förändringar beräknar jag att
antalet statsbidragsberätligade studietimmar kommer atl minska med ungefär 1,2
milj. studietimmar.

Det tolala antalet cirkeltimmar som därmed, med hänsyn
lill riksdagens beslut, bör erhålla slalsbidrag, blir då ca 9,6 milj. 70 %
härav, dvs. 6,72 milj. studietimmar skall enligt mitt förslag erhålla etl
bidrag om 80 kr. per studietimme. Antalet studietimmar för vilka det lägre
bidraget skall utgå bör, som jag lidigare har anförl, inte maximeras. Jag
räknar dock med att antalet inte kommer att översliga mellanskillnaden mellan
9,6 milj. och 6,72 milj. studietimmar, dvs. 2,88 milj. Kostnaden för timbidrag
till studiecirklarna för budgetåret 1981/82 blir enligt mina beräkningar ca
610 milj. kr.

Jag har tidigare föreslagit att riktade tilläggsbidrag
skall utgå för verksamhet i glesbygd, för studiecirkl:ar i hemspråk, för
handikappverksamhel samt för samhällsinriktad verksamhet. För slöd till
cirkelverksamhet i glesbygd beräknar jag 9 milj. kr. För studiecirklar i
samhällsinriktade ämnen, i hemspråk samt för handikappcirklar beräknar jag
sammanlagt 22,6 milj. kr. i lilläggsbidrag.

Till resekostnadsersättning och traktamente för
cirkelledare i universitelscirklar beräknar jag 2 milj. kr.

2. Omfattningen
av och innehållet i den verksamhel som enligt mitt

förslag skall finansieras av anslagsposten Bidrag till kulturverksamhet i

folkbildningen m.m. harjag beskrivit utföriigt i ett tidigare avsnill. Jag

beräknar bidraget för budgetåret 1981/82 till 70 milj. kr. Anslagsposten bör

vara obetecknad.

Prop. 1980/81:127 63

3.
Till
studieförbundens centrala organisationskostnader beräknar jag 15,7 milj. kr.,
vilket innebären ökning med drygt 3 milj. kr. Förstärkningen av denna
anslagspost är motiverad dels av studieförbundens ökade arbetsuppgifter med
den verksamhet som skall finansieras med del nya bidraget till
kulturverksamhet, dels av studieförbundens ökade ansvar och uppgifter då det
gäller den interna tillsynen. Jag har tidigare förordat att varje studieförbund
skall få ett basbidrag, som för nästa budgetår bör omfatta 160000 kr. Resten av
bidraget bör fördelas i huvudsak i enlighet med nuvarande bestämmelser (se bil.
1). Anslagsposten bör vara obetecknad.

4.
Till
administrationskostnader vid Förmedlingsbyrån för kulturprogram,
Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden utgår f.n. 2,3 milj. kr. Jag
har tidigare utgått från att Förmedlingsbyrån inle skall finnas kvar. Dess
uppgifter kommer att tas över dels av slalens kulturråd, dels av
Folkbildningsförbundet.

För att möjliggöra en förstärkning av folkbildningens och
kulturverksamhetens centrala och regionala samarbetsorgan räknar jag med en ökning
av bidraget med 0,3 milj. kr. Bidraget till Folkbildningsförbundet och
länsbildningsförbunden föreslås således omfatta sammanlagl 2,6 milj. kr.
Anslagsposten bör vara obetecknad.

5.
Även bidraget
lill studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete föreslås
öka. Denna ökning motiveras av studieförbundens nya och ökade uppgifter med
intern utbildning, utvecklingsarbete m.m. En omfattande och kvalitativt
högstående ulbildning inom studieförbunden är enligl min mening en viktig
förutsättning för att intentionerna med de föreslagna reformerna skall
förverkligas. Jag föreslår att bidraget skall omfatta 20 milj. kr., vilket
innebär en ökning med ca 4,6 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

6.
Till
studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade utgår f. n. ett
bidrag om ca 3,5 milj. kr. Till produktion av studiematerial samt tekniska och
organisatoriska stödåtgärder för handikappade utgår ca 2,9 milj. kr. Jag har
tidigare framhållit att det är väsentligt atl studieförbunden får ökade
resurser för verksamheten för handikappade. Jag föreslår ett samlat bidrag till
denna verksamhet för budgetåret 1981/82 om 10 milj. kr. Anslagsposten bör vara
obetecknad.

7.
Till av SÖ
anordnad utbildning av teckenspråkstolkar, tolkar JÖr vuxendöva och dövblinda
samt av tolkutbildare utgår f. n. 2923000 kr. Jag beräknar för nästa budgetår 3
200000 kr. vilket innebär en prisomräkning om 277000 kr. Anslagsposten bör vara
obetecknad.

8.
Jag har
tidigare föreslagit att den uppsökande verksamheten i bostadsområden skall
förstärkas så att resurserna mer kan svara mot behoven. Jag räknar med en
ökning om 4 milj. kr. Bidraget kommer då att omfatta 6 milj. kr. Anslagsposten
bör vara obetecknad.

9.
SÖ disponerar
f.n. medel för kurs- och konferensverksamhet samt för stöd ål försöksverksamhet
och undersökningar inom folkbildningen

Prop. 1980/81:127 64

med
sammanlagt 124000 kr. Jag har nyss anfört att genomförandet av etl nytt
bidragssystem medför vissa nya arbetsuppgifter för SÖ, t.ex. nya
redovisningsrutiner och krav på ökad rådgivning till studieförbunden. Även för
kulturrådet medför mina förslag nya arbetsuppgifter. Jag föreslår atl
övergångsvis för budgetåret 1981/82 och efter regeringens bemyndigande
sammanlagt 800000 kr. av förevarande anslag får disponeras av de båda
myndigheterna för sådana ökade kostnader som kan komma alt uppslå på grund av
de föreslagna förändringarna. Anslagsposten bör vara obelecknad.

10.
I avsnittet om bidragsfrågor harjag anfört atl jag för nästa budgetår beräknat
etl särskill bidrag lill stöd för sludieförbundsavdelningar som kan komma atl
få särskilda svårigheter atl anpassa sig till det nya bidragssys-lem som jag
föreslår. Jag har vidare föreslagit att universitetscirklar som är påbötjade
under innevarande verksamhetsår skall få möjlighet att avsluta sin verksamhet
under nästa budgetår. Resekostnadsersätlning och traktamente till cirkelledare
bör kunna utgå under budgetåret 1981/82 för dessa cirklar. Till
övergångskostnader under nästa budgelår harjag beräknal 10 milj. kr.
Anslagsposten bör vara obetecknad.

Jag
har i prop. 1980/81:100 bil. 12 s. 627 föreslagit en återgång till den tidigare
ordningen att en del av anslaget Bidrag lill sludiecirkelverksamhet finansieras
med medel som tillfaller statsverksamhet genom vuxenutbildningsavgiflen.

Jag
förordar att medlen till folkbildningsverksamheten nästa budgetår las upp under
etl särskilt förslagsanslag benämnt Bidrag till folkbildning.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1.
att godkänna att 70000000 kr.
av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiflen för
budgetåret 1981/82 används till att delvis finansiera anslaget Bidrag till
folkbildning.

2.
att till Bidrag tdl
folkbildning för budgetåret 1981/82 anvisa elt förslagsanslag av 781 915000 kr.

11
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:127 65

Bilaga
I

Nuvarande förhållanden 1. Studieförbundens verksamhet

1.1
Omfattning

Verksamheten
bedrivs i dag av tio godkända studieförbund, nämligen Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet (FS),
KFUK/KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan, Nykterhetsrörelsens
bildningsverksamhet (NBV) Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan (SV),
Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) och Tjänstemännens Bildningsverksamhet
(TBV).

Under
verksamhetsåret 1979/80 genomfördes ca 10,8 milj. studiecirkel-Ummar. Därav
avsåg 10,56 milj. Ummar allmänna studiecirklar och 243000 limmar
universitetscirklar. Av de allmänna studiecirkehimmarna var 3,6milj. Ummar
prioriterade jämlikt folkbildningsförordningens nionde paragraf.

Studiecirkehimmarna
fördelar sig på huvudämnestyper och studieförbund enligl följande tabeller.

Studiecirkeltimmar
1979180 fördelade på ämnesgrupper

Beleendevetenskap,

humaniora

841450

EsteUska
ämnen

4809586

Förelagsekonomi,
handel, kontor

105487

Matematik,
naturvetenskap

427264

Medicin,
hälso- och

sjukvård

94545

Samhällsvetenskap,

information

1857123

Språk

1726230

Teknik

313351

Ämnen ej
hänförliga till de angivna ämnesgrupperna 638490

Studiecirkeltimmar
1979180 fördelade på

studieförbund

ABF

3294505

Folkuniversitetet

802360

FS

341 734

KFUK/KFUM

76772

Medborgarskolan

1220372

NBV

545027

Studiefrämjandet

877565

SV

1934221

SKS

657212

TBV

1063758

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

Prop.
1980/81:127 66

1.2
Statsbidrag till studieförbundlens verksamhet

Statliga
anslag utgår dels som bidrag till studieförbund och till sludiecirkelverksamhet,
dels som bidrag till kulturprogram inom föreningslivet. Innevarande budgetår är
bidraget till studieförbund 39,4milj.kr., bidraget till studiecirkelverksamhet
809,4milj.kr. och studieförbundens andel av bidraget till kulturprogram inorn
föreningslivet 17,55 milj. kr. Studieförbunden kan dessulom tillgodoräkna sig
ränteintäkter, eftersom bidraget till studiecirkelverksamhet utbetalas i
förskoll lill studieförbunden och av dem fördelas i perioder under budgetåret
till lokalavdelningarna. Budgetåret 1979/80 kan dessa ränteintäkter beräknas
ha varil ca 25 milj. kr. Statliga anslag för speciella studie- och
informationsinsatser utgår vidare Ull studieförbunden, t.ex. från SIEiA,
konsumentverket och arbelarskyddsstyrelsen.

Förutom
med statliga anslag bekostas studieförbundens verksamhel med kommunala bidrag
samt med deltagar- och inträdesavgifter m. m.

Bidrag
tdl studiecirklar

Bestämmelser
om statsbidrag Ull sludiecirkelverksamhet finns i folkbildningsförordningen
(1963:463) och i förordningen den 9 juni 1977 om statsbidrag lill avgifter
från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring m.m. för
handledare och fackman i studiecirkel. De grundläggande principerna för
statsbidrag fastställdes av riksdagen i anledning av prop. 1963:36. De innebär
att statsbidrag utgår med 75% av kostnaderna för ledararvode och
studiemateiial, dock högst med ett visst belopp, f.n. 52 kr. 50 öre, per
studietimme.

Bidrag
utgår vidare med 75% av kostnaderna för arbetsgivaravgiften m. m. för ledare i
studiecirkel och för hela motsvarande kostnad för teckenspråkstolk.

Allmänna
cirklar i vissa prioiiterade ämnen erhåller ett tilläggsbidrag. De prioriterade
ämnena är svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på högst
grundskolans nivå samt hemspråk för invandrare. Tilläggsbidraget utgår också
till studiecirklar som har till syfte atl meddela facklig ulbildning eller alt
utveckla handikappades färdigheter att meddela sig. Avsikten med atl införa ett
tilläggsbidrag var bl.a. att kunna erbjuda i första hand de utbildningsmässigt
missgynnade avgiftsfria studier eller sludier med låga deltagaravgifter.

För
allmänna cirklar i glesbygd utgår dels etl tillägg till timbidraget, dels
ersättning med 75 % av cirkelledares resekostnader och traktamente. Andra
tilläggsbidrag är ersättning för arvode, resekostnader och traktamente till
fackman samt Ull tolk för döva och dövblinda. För universitetscirklar utgår
dels ett högre timbidrag, dels bidrag till resekostnadsersättning och
traktamente för cirkelledare.

Prop.
1980/81:127 67

Bidrag
tdl kulturprogram

Den
1 juli 1974 infördes ett nytt bidrag på 2 milj. kr. till experiment- och
utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Pengarna fördelas
av statens kulturråd till projekt som inte kan få stöd på annat sätl, t. ex.
via studiecirkelbidragen. Projekten kan dels gälla nya arbetsmetoder i
amatörverksamheten, dels försök med att föra ul kulturakliviteter till nya
grupper och i nya miljöer. Bidraget uppgår budgetåret 1980/81 till 2,6 milj.
kr.

Etl
nytt statligt bidrag infördes också för att ge föreningar, organisationer och
andra grupper ekonomiska möjligheter att i ökad utsträckning efterfråga
kulturprogram. Med detta bidrag eftersträvades att ge föreningslivet
möjligheler att bredda och fördjupa sin verksamhet och att föra ut
kulturprogram till grupper och miljöer som vanligen inte nås av
kulturinsli-lutionernas verksamhet.

Detta
bidrag ersatte det lidigare bidraget till föreläsningsverksamhel och avsåg
föreläsningar, sång-, musik- och dansprogram, dramatisk framställning, film
och utställningar. Bidraget riktades till föreningslivet, dvs. till
studieförbund, länsbildningsförbund, föreläsningsföreningar samt vissa
föreningar utanför folkbildningsorganisationerna. Innevarande budgetår uppgår
bidraget till I8,9milj. kr.

Bidraget
till experiment- och utvecklingsarbete fördelas av statens kulturråd. Ansvaret
för fördelningen av bidraget till kulturprogram har Förmedlingsbyrån för
kulturprogram, som leds av en styrelse i vilken sex ledamöter utses av
Folkbildningsförbundet och två av Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbelsnämnd (KLYS).

Bidrag
tid studieförbund

Bidrag
utgår till av SÖ godkända studieförbund, som har till huvuduppgift att bland
vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och
som har en självständig ekonomisk förvaltning. För alt bli godkänd som
studieförbund fordras alt organisationen under de tre senaste budgetåren
genomfört minst 50000 statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar om året.
Studieförbundets studie- och bildningsverksamhel skall stå under överinseende
av en studiereklor som av SÖ förklarats lämplig för befattningen.

Statens
bidrag till studieförbundens cenirala kostnader fördelar sig i huvudsak på fem
poster, avseende kostnader för

a)
organisationsinsalser,

b)
pedagogisk verksamhet,

c)
pedagogisk verksamhet för
handikappade,

d) produktion
av studiematerial och tekniska och organistoriska stödåt

gärder för handikapppade,

e) försöksverksamhet
med uppsökande verksamhet i bostadsområden.

Prop. 1980/81:127 68

Dessutom
finansieras utbildning av tolkar för döva och dövblinda samt av folkutbildare
ur detta anslag.

Bidraget
Ull organisationskostnaderna fördelas mellan studieförbunden på grundval av det
genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade sludie-Ummar under de tre
senaste åren. Principerna för fördelningen utformas närmare av regeringen
(prop. 19'74: 28, UbU 1974:27. rskr 1974:249). Från organisationsbidraget
utbetalar SÖ ett särskilt bidrag för utbildningsverksamhet bland sjömän (prop.
1963:36 s. 83).

Bidraget
Ull pedagogisk verksamhel fördelas mellan förbunden i proportion Ull
genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de tre
senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk
natur inom studieciricelverksamheten, i första hand lill utgifter för
utbildning av ledare för studiecirklar, framställning av studiematerial och
pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt
pedagogisk försöksverksamhet.

För
att läcka kostnaderna för studieförbundens centrala administration av
invandrarundervisning utgår bidrag med 2 kr. per studietimme. Vidare kan
studieförbunden för invandrarundervisningen erhålla bidrag till utbildning av
cirkelledare och organisatörer, till pedagogiskt utvecklingsarbete,
försöksverksamhet med uppsökande verksamhet och barntillsyn samt Ull kurser vid
folkhögskola.

Ulöver
de bidrag som har beskrivits här förekommer det att studieförbunden erhåller
bidrag från olika statliga myndigheter för särskilda verksamheter. SIDA lämnar
t.ex. bidrag för information om u-länder och utvecklingsproblem,
arbetarskyddsstyrelsen för upplysningsverksamhet i förebyggande arbetarskydd
och statens ungdomsråd för motsvarande verksamhet i alkohol- och
narkotikafrågor.

2.
Kommunal vuxenutbildning

På
grundval av förslag i proposition 1967:85 angående vissa åtgärder inom
vuxenutbildningens område m.m. fattade riksdagen beslut om att inrätta en lokal
gymnasial vuxenutbildning fr.o.m. den I juli 1968. Den ersatte
kvällsgymnasierna, som i flertalet fall redan hade kommunen som huvudman. Några
fä drevs av studieförbund. Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) skulle
erbjuda kompetensinriktad utbildning motsvarande läroplanerna för grundskolans
högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Till komvux fördes också
yrkesskolans deltidskurser. Rikflinjer angavs för avgränsningen mellan det fria
och frivilliga folkbildningsarbetet och komvux. Under 1970-lalets böljan
betonades i flera propositioner viklen av att vuxenutbildningen skulle
medverka till att överbrygga utbildningsklyftan. Man inriktade mera
målmedvetet komvux resurser på att tillgodose dem som bäst behöver
utbildningen genom att

Prop.
1980/81:127 69

prioritera
ulbildning på grundskolnivå. Även viklen av den yrkesinriktade utbildningen på
gymnasienivå betonades.

Inom den kommunala
vuxenutbildningen anordnas nu kurser som molsvarar ulbildningen enligt
läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan saml särskild
yrkesinriktad utbildning, som inte har någon motsvarighet inom ungdomsskolan.
Behörig atl intas lill grundskolkurs är den som senasl del kalenderår studierna
påböijas fyller 16 år. Till gymnasieskolkurs kan man intas del år man fyller
18 år. Några behörighetskrav för inträde finns inle ulöver alt man skall
bedömas ha förutsättningar att följa kursen. Den som redan har motsvarande
ulbildning får intas i komvux endasi om plats kan beredas utan ökade koslnader
för statsverket.

Undervisningen
är annorlunda upplagd än i ungdomsskolan. Antalet undervisningslimmar är
genomgående lägre. Det går atl studera på deltid eller heltid och man läser
inle alla ämnen samtidigt. Ämnen som gymnastik, musik och slöjd förekommer
inle. Komvux anordnas i stor utsträckning som kurser på kvällstid. Under
senare år har dock andelen dagkurser ökat.

I
dag anordnas kommunal vuxenutbildning i flertalet kommuner i landet. Antalet
kursdeltagare uppgick läsåret 1979/80 till ca 330000. Av dessa gick 33% i
grundskolkurser, 46% i teoretiska gymnasieskolkurser och 21% i yrkesinriktade
kurser.

3.
Annan vuxenutbildning

Folkhögskolan

Folkhögskolan
är en examensfri skola. Dess uppgift är alt meddela allmän medborgerlig
bildning. Del flnns inga centralt utarbetade kursplaner utan varje skola
utarbetar inom en allmän målsättningsram sill egel arbetssätt.

Vid
folkhögskolorna anordnas kurser av olika längd och lyp. De långa kurserna
omfattar i allmänhet 34 veckor. Förutom allmänna kurser, som anordnas vid varje
folkhögskola ges vid en del skolor kurser som är inriktade mol elt visst
ämnesområde, t.ex. konst, teater, u-landsfrågor eller ungdomsfrågor. Dessa
specialkurser kan omfalla från några dagar upp lill 34 veckor. Vid folkhögskola
kan även förekomma viss yrkesutbildning för fritidsledare.

Folkhögskolan
ger också kurser Ull elever med särskilda behov. Man har goda möjligheter att
ge ulbildning till handikappade elever och man anordnar särskilda kurser för
invandrarfamiljer.

Vid
vissa folkhögskolor anordnas s.k. samverkanskurser, under vilka deltagarna kan
uppbära dagstudieslöd.

Budgetåret
1979/80 var antalet deltagare i de långa kurserna 12800 och i

Prop.
1980/81:127 70

de korta kurserna 205000. Sammanlagl bedrev således ca
217800 personer folkhögskolesludier under året.

Budgetåret 1980/81 beräknas den totala utbildningsvolymen
i Sveriges 114 folkhögskolor uppgå Ull ca 665 000 elev veckor.

Statlig vuxenutbildning

Den stafliga vuxenutbildningen är främst ett komplement
till den kommunala. Den är till skillnad från kommunal vuxenutbildning
riksrekryterande och har kommit till främst för atl nå personer, som bor på
orter, där kommunal vuxenutbildning i del eller de önskade ämnena inte går att
ordna och för personer som av olika anledningar inte kan delta i sådan
ulbildning. Del finns två skolor för staflig vuxenutbildning (SSV), i Norrköping
och i Härnösand. De ger ulbildning enligt läroplanen för grundskolans
högstadium och gymnasieskolan. Antalet elever beräknas läsåret 1980/81 i s. k.
varvad undervisning till ca 14000 och i brevundervisning till ca 21 000.

Utbildning i radio och tv

Inom Sveriges Radio har sedan Radiotjänsts Ullkomst 1925
olika typer av vuxenundervisning förekommit inom ramen för den allmänna programverksamheten.

1964 bildades en särskild sektion för vuxenundervisning.
1969 slogs sektionen för vuxenundervisning och skolprogramavdelningen samman
till en gemensam enhet, ulbildningsprogramenhelen.

Kommittén för television och radio i utbildningen (TRU)
tillsattes 1967 för att bedriva försöksverksamhet inom området. 1972 övertog
kommittén för den fortsatia verksamheten med radio och television inom
utbildningsväsendet den Udigare TRU-kornmilténs uppgifter. Den nya kommitténs
verksamhel inriktades främst mot vuxenutbildning på alla nivåer och mol
förskolan. Viss del av verksamheten vände sig särskilt till handikappade.

Den 1 januari 1978 sammanfördes verksamheten vid TRU och
Sveriges Radios ulbildningsprogramenhet Ull ett förelag, Sveriges
Utbildningsradio aktiebolag. Bolaget skall producera radio- och TV-program för
utbildningsändamål, dels för eterdistribution, dels i form av kassetter.

Programmen för vuxna är avsedda för individuella studier
som inle leder Ull betyg. Ibland anordnar studieförbunden cirklar i anslutning
till radio-och TV-kurserna. Samverkan med ämneskurser vid folkhögskola kan också
förekomma.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) är ett
arbetsmaiknadspolitiskt medel. Dess främsta syfte är att vuxna personer som är
eller riskerar att bli arbetslösa skall kunna få stadigvarande arbete efter
utbildningen. Utbildningen skall också medverka Ull att öka tillgången på
yrkesutbildad arbets-

Prop. 1980/81:127 71

kraft inom de sektorer på arbetsmarknaden där det
föreligger brist. För vissa yrken med särskih stor brist på yrkesutbildade
anordnas s. k. bristyrkesulbildning. Till sådan ulbildning kan antas även
personer som inte är eller löper risk all bli arbetslösa.

En stor del av arbetsmarknadsutbildningen äger rum i
kurser som SÖ anordnar särskilt för ändamålet. Dessa AMU-kurser förläggs i
allmänhet lill någol AMU-center. Den yrkesutbildning som ges vid AMU-center kan
vara grundläggande eller utgöra påbyggnadsutbildning för den som redan har
grundläggande yrkeskunskaper. UtbildningsUden kan variera från några veckor
Ull ett par år. I samband med yrkesutbildningen ges ofta undervisning i
allmänna ämnen (svenska, samhällskunskap, engelska, matematik, fysik och
kemi). Förberedande leorikurser — s.k. preparandkurser -anordnas också för dem
som behöver denna förberedelse inför sin yrkesutbildning.

AMU-kurser är huvudsakligen avsedda för personer som fyllt
20 år. Vid de s. k. nyböijarkurserna vid riksyrkesskolor tas dock arbetslösa
ungdomar under 20 år emot. Arbetsmarknadsministern har dock för avsikt att i
en proposiUon om arbetsmarknadspoliUkens framtida inriktning föreslå en
sänkning av åldersgränsen till 18 år vid de av SÖ anordnade AMU-kurserna.

Arbetsmarknadsutbildning kan också förläggas till skola
inom det reguljära skolväsendet, t.ex. inom den kommunala vuxenutbildningen,
gymnasieskolan eller på folkhögskola.

Vidare kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till
företag. Det kan gälla t.ex. för arbetshandikappade, i samband med
permitteringshot eller vid utbildning av nyanställd som gjort ett
otraditionellt yrkesval (jämställdhetsutbildning).

Antal personer som påbörjade arbetsmarknadsutbildning
1979/80.

SÖ:s AMU-kurser 78000

Kurser inom det reguljära utbildningsväsendet 32000

Kurser inom företag 7000

Övriga kurser (korrespondenskurser,

kurser i regi av studieförbund m. m.) 3000

120000 Det finns 53 AMU-center, ett sextiotal filialer och
4 riksyrkesskolor.

Fackliga och andra organisationers kursverksamhet

De stora löntagarorganisationerna bedriver en omfattande
utbildningsverksamhet för sina förtroendevalda företrädare. Utbildningen
omfattar fackliga och samhälleliga frågor. Den vanligaste utbildningsformen är
studiecirkeln, men det har blivit allt vanligare att också anordna inlernalkurser.

Prop.
1980/81:127 72

De
fackliga studierna domineras av utbildning av skyddsombud och andra
förtroendevalda i frågor som rör den nya arbelsmiljölagen och lagen om
medbestämmande i arbetslivet.

Del
utgår statligt stöd till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet,
som ersättning dels Ull undervisningskostnader, dels lill deltagarnas rese-
och inackorderingskostnader.

1978/79 anordnade LO 545
centrala stalsbidragsberättigade kurser med ca 14600 deltagare. TCO anordnade
under samma år ca 250 kurser med sammanlagt ca 6400 deltagare och SACO/SR 65
kurser med ca 1600 deltagare.

Ett molsvarande slaUigl
stöd utgår till cirkel- och kursverksamhet, som anordnas av Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR) och Sveriges hantverks-
och induslriorganisalion-Familjeföre-lagen (SHIO). Dessa organisationer
anordnade under budgetåret 1978/79 sammanlagl 52 kurser med ca 1100 deltagare.

Företagsförlagd
utbildning

Intern
ulbildning inom företag och förvaltningar har huvudsakligen två funkUoner. Dels
möjliggör och underlättar den anpassning lill pågående och kommande förändringar
av verksamheten, dels ger den möjligheter atl skola in anställda för nya
uppgifter eller nya befattningar.

Många
statliga och kommunala myndigheter anordnar grundläggande fackutbildning samt
fort- och vidareutbildning för sina anställda.

Företagsintern utbildning
förekommer dels vid enskilda företag, dels genom att anställd personal deltar i
extern ulbildning. Ulbildning inom små och medelstora företag drivs ofta i
samarbete med olika organisafioner såsom SAF och dess förbund,
SHIO-Familjeföretagen, statens insUtut för företagsutveckling (SIFU).

Del
förekommer också en omfattande branschutbildning, ofta i samarbete mellan
branschernas arbetsgivarförbund eller de allmänna branschorganisationerna.
Exempel på sådan utbildning är Sveriges Pappersindustriförbunds kurser för
tjänstemän, arbetsledare och arbetare.

Kooperationen
har en omfattande personalutbildning och en egen skola. Vår Gård. SAF:s
utbildning bedrivs huvudsakligen av Arbetsledarinstitu-tet -
Ralionaliseringslekniska institutet (ALI-RATI), en enhet inom SAF:s
utbildningsavdelning. Genom en rad yrkes- och studieråd samarbetar
arbetsmarknadens parter i utbildningsfrågor.

Korrespondensundervisning

Det
finns endast ett fåtal skolor och institut för korrespondensundervisning i
Sverige, men studieformen har ändå haft stor betydelse för vuxna. 1 samband med
atl andra vuxenutbildningsvägar har byggts ut har korrespondensundervisningen
i viss miin ändrat karaktär och alltmer kommit alt kombineras med
inlernalkurser eller studiecirklar.

Prop. 1980/81:127 73

Liber/Hermods
är den största producenten av korrespondensundervisning. Hermods kurser har
Ull stor del inriktats på att utbilda anställda inom företag och förvaltningar.
InsUtutet har också ett stort kompelensinriktal utbud av kurser som överensstämmer
med grund- och gymnasieskolans läroplaner samt kurser inriktade mot olika
yrkesområden.

Brevskolan, som ägs av
vissa folkrörelser, har lill stor del inriktat sig på delägarorganisationernas
behov och specialiserat sig på material för studiecirklar. Men skolan har
också etl mer allmänt kursutbud. Andra korre-spondensinstitul är t.ex.
Lantbrukets korrespondensinstitut (LTK) och Försvarels brevskola.

Prop. 1980/81:127 74

Bilaga
2

Sammanfattning av Folkbildning för 80-talet (SOU
1979:85), slutbetänkande från folkbildningsutredningen

Kapitel
2 och 3 Bakgrund, nutid och framtid

I
kapitel 2 och 3 ger folkbildningsutredningen elt fylligt bakgrundsmaterial
till de följande resonemangen och förslagen. De historiska bakgrundsbeskrivningarna
ger en översiktlig information om varför och hur svenskt folkbildningsarbete
växte fram. Historiskt kunnande gör det enligt kommittén lättare atl förstå
folkbildningsorganisationernas mångfald, mål och arbetsformer. Kommitténs
analyser och förslag är framåtsiklande men samtidigt förankrade i det som redan
från böijan gav folkbildningsarbetet dess viktigaste kännetecken. Mångfald
genom att olika folkrörelser med olika idéinriktning skapade sina egna
studieorgan. Självverksamhet genom att folkrörelsemas medlemmar själva tog
initiativ, organiserade och byggde upp verksamhelen. Frihet som en naturlig
följd av att deltagarna själva organiserade studiecirklarna, bestämde om ämne,
lokal, ledare, studiematerial, studietakt, arbetsmetoder och innehåll. Idéburet
genom all studierna ofta syftade Ull att göra den enskilde medlemmen mer kunnig
och akUv i folkrörelsernas arbete, som hade till mål alt förändra och förbättra
samhällel.

Det
svenska samhället var mycket annorlunda när folkrörelserna och
folkbildningsarbetet växte fram jämfört med dagens samhälle. Kommittén anser
att dess analyser visar atl folkbildningsarbetets ursprungliga mål,
arbetsformer och övriga kännetecken fortfarande är aktuella och i långa stycken
tillämpbara även i dagens föränderiiga samhälle. I kapitel 3 har
folkbildningsulredningen med hjälp av rapporter främst från sekretariatet för
framtidsstudier sökt fånga in tänkbara utvecklingslinjer för framtiden. På så
sätt har kommittén fått vissa hållpunkter för bedömning av folkbildningsarbetets
framtida villkor.

Rapporterna
från sekretariatet för framlidsstudier är spekulativa och ibland slarkl färgade
av författarnas samhällssyn. Kommittén har inte tagil ställning till dessa
värderingar. Rapporterna har i stället tjänat som utgångspunkter för
resonemang och antaganden.

Många
människor känner i dag tveksamhet inför den lekniska utvecklingen och hur
denna utveckling kommer att påverka våra framtida livsbetingelser. Kommittén
understryker att leknik och teknisk utveckling i sig vare sig är ond eller god.
Det väsenfliga är hur vi använder tekniken och att vi kan styra den genom
demokraUska beslul. Skall det bli möjligt, måste folkbildningsarbetet i ökad
utsträckning satsa på de tekniska och naturvetenskapliga ämnena i syfte atl
höja allmänbildningen på detta område. En sida av den lekniska utvecklingen är
datoriseringen inom arbetsUvet. Den-

Prop.
1980/81:127 75

na
leder till alt många arbetsUllfälien försvinner. Det ligger nära till hands atl
man då i princip söker fördela tillgängliga arbetstillfällen så att alla får
arbete. I så fall förkortas arbetstiden. Studieförbundens arbetsfält kommer
därigenom att vidgas ytterligare. Studier och andra kulturaktiviteter kan i
ökad utsträckning då fylla människors förlängda fritid.

Vissa framtidsforskare
förutser genomgripande förändringar av det svenska samhället under
80-och90-talen. Det kan röra sig om förändringar, som slarkl påverkar
människors livsbetingelser såväl materiellt som värderingsmässigl.
Studiecirkel-, kultur- och föreningsarbete kan enligl kommitténs mening fylla
viktiga uppgifter såväl när det gäller behovet av gemenskap som genom att
förmedla insikter om orsaker bakom skeenden och förändringar.

Sedan länge har
studieförbunden arbetat med konsumentupplysande verksamhet. Kommittén anser att
dessa uppgifter blir än viktigare i ett framtida samhälle om massmedia och
andra maktcenlra kommer alt förstärka reklamens och de kommersiella krafternas
inflytande. På det internafionella området kan vi vänta en utveckling mot ökal
globalt medansvar och beroende. De problem och frågeställningar, som ytligt
betraktat bara berör våra inhemska förhållanden, måste i det framUda studie-
och kulturarbetet sättas in i ett bredare sammanhang. Mer kunskap om de
internationella frågorna kan leda fram till viktiga värderingsförändringar.
Det gäller framför alU frågan om hur vi bör fördela jordens resurser på ett
mera solidariskt och rättvist sätt. Studieförbunden måste utbreda och fördjupa
diskussionen om en ny ekonomisk världsordning. Folkbildningsutredningen anser
atl studieförbunden har alldeles särskilda möjligheter att aktualisera här
antydda frågor. Det hänger samman med studieförbundens möjligheter att bevara
sin karaktär som bärare av idéer förankrade i folkrörelser. Del handlar alltså
om värderingar, som har förankring i poliUska, religiösa eller andra
ideologier.

Folkbildningsarbetets
insatser för att fördjupa och vidareutveckla demokratin blir enligt kommitténs
mening lika aktuella i framtiden som de varit tidigare och är i dag. Samspelet
mellan upplysning och demokrati är alltid viktigt. Dialogen mellan väljare och
valda måste göras angelägen och begriplig. Man måste kunna tala samma språk. De
vanliga människorna måsle få känna att de blir tagna på allvar och att deras
synpunkter verkligen beaktas.

Kommittén
påpekar atl framtidens samhälle kommer att allt mer domineras av massmedierna.
Impulser, kunskaper, information, fakta och värderingar kommer att blandas med
varandra. Det gör det ytterst svårt för mottagarna all bedöma vad innehållet
står för. Del förstärks av att informationerna ofta kringgärdas av anspråk på
trovärdighet och vederhäftighet. Folkbildningsarbetet måsle arbeta så att
människor Ullägnar sig en sund kritisk och självständig hållning. Tittare,
lyssnare och läsare bör få insikter om hur massmedierna arbetar, hur urval sker
och hur fakta och

Prop.
1980/81:127 76

värderingar
kan läggas tillrätta och ändå framstå som saklig och allsidig information.

Folkbildningsulredningen
är skeptisk mot en framtida eventuell utveckling av etl utbyggt och väloljat
servicesamhälle, där medborgarna i första hand betraktas som konsumenter av
servicesamhällets tjänster. Det är risk för atl människor bekvämt accepterar
denna roll och nöjer sig med att passivt betrakta samhället från åskådarbänk i
stället för att ta personligt ansvar för egna och gemensamma angelägenheter.
Folkbildningsarbetet kan motverka en sådan utveckling genom att stimulera
människor till aktivt samhällsarbete, till att diskutera, planera, förbereda
och genomföra uppgifter inom områden, som rör t. ex. sludier, fritid,
föreningsarbete och lokal kulturverksamhet.

Under
rubriken Kulturpolitikens mål diskuterar folkbildningsutredningen de mål, som
fastställdes av riksdagen i anslutning lill proposition 1974:28. Kommittén
anser atl studieförbunden bör få resurser för att kunna medverka Ull atl de
kulturpoHliska målen förverkligas. Detta bör leda fram lill en ökad kulturell
jämlikhet. Kommittén redovisar hur olika kulturinsUlutioner vid sidan av
studieförbunden bedriver en omfattande kulturell verksamhet. Det sker t.ex.
inom Svenska riksteatern. Stiftelsen institutet för rikskonserter.
Riksutställningar och Regionmusiken. Folkbildningsulredningen anser del
angeläget att samarbetet mellan kulturinstitutionerna och studieförbunden
byggs ul. Del gäller även verksamma kuhurarbetare och fria grupper. Samarbetet
bör ske med ömsesidig respekt för varandras särarter och betydelse för elt
allsidigt utvecklat kultur-Hv. Kommittén erinrar om att studiecirkeln är
studieförbundens dominerande arbetsform även då man studerar konst,
litteratur, teater, dans, foto, film, musik och allmänna kulturfrågor. Det är
dock inle självklart att studiecirkeln alltid bäsl leder Ull ökad
självverksamhet inom det estetiska området. Folkbildningsutredningen anser
därför att nya arbetsformer fortlöpande måste prövas och utvärderas.

Enligt
direkUven skulle folkbildningsutredningen studera frågor, som rör gränsdragning
mellan kommunal vuxenutbildning och folkbildningsarbetet och "komma med
förslag om nya gränsdragningsregler". I syfte att finna principiella
utgångspunkter för en sådan gränsdragning har kommittén beskrivit målen för
kommunal vuxenutbildning såsom de formulerats i propositioner och av
fillsynsmyndigheten. Därefter har kommittén beskrivit folkbildningsarbetets
allmänna mål på sätl som kommittén uppfattar dem. Kommittén har sedan jämfört
de uttalade målen för de två vuxenstu-dieformema i syfte att kunna beskriva
folkbildningens plats i det totala vuxenutbildningssammanhanget. Kommittén
sammanfattar sina jämförelser vad gäller mål, uppgifter och organisation
enligt tablå på nästa sida.

Folkbildning

Kommunal vuxenutbildning

Ger
vuxna möjligheter lill studier och kulturaktiviteter under hela livstiden.

Skall
ge allmän medborgerlig bildning enl. angivna målformuleringar. Skall ej ge
behörighet för fortsalla sludier eller ge yrkesutbildning. Kan undantagsvis ge
fortbildning i yrket. Inga prov eller betyg.

Startas,
byggs upp och administreras av studieförbund som är fria demokratiska organisationer
och som i regel har folkrörelseanknytning.

Styrs
av organisationernas och studieförbundens representanter och av dehagare i
verksamheten.

Idéburen
med möjligheter Ull profilering. Bygger ofta på en samhällsuppfattning t.ex.
religiös, politisk eller annan idégrund.

Reglerad
genom folkbildningsförordningen som anger bestämmelser om t.ex. minsta anlal
cirkeldellagare och cirkelsam-mankomsler.

Deltagarna
själva kan enligl folkbildningsförordningen bestämma om metoder, tillvägagångssätt,
studiematerial, studielakt, sludienivå och sludieUd.

Kursavgifter.

Ger
vuxna möjligheler lill kortare eller längre studieperioder insatta i ett system
av återkommande utbildning.

Skall
ge utbildning, fortbildning eller vidareutbildning i yrket eller behörighet
för fortsatta sludier. Betyg eller ibland intyg utfärdas.

Startas
och adnijnistreras av samhällets organ: stat, landsting eller kommun.
Organisatoriskt uppbyggd efter mönster från ungdomsskolan.

Styrs
av poHUskt valda organ med stöd av jagar och förordningar.

Idéologisk
profilering ej tillåten. Skall inta en neutral hållning.

Reglerad
genom vuxenutbildningsförordningen spm inbegriper bestämmelser om t.ex.
timtal, läroplan, studielakt och sludienivå.

Deltagarna
kan ha ett visst inflytande genom kurskonferenser och samarbelsnämnd.

Inga
kursavgifter.

Med
hjälp av uppställningen bestämmer folkbildningsutredningen folkbildningsarbetets
plats i det totala vuxenutbildningssammanhanget. Kommittén konstaterar atl
studieförbundens verksamhet i högre grad än samhällets vuxenutbildning skall
vara en del av människomas naturliga var-

Prop. 1980/81:127 78

dagsaktiviteter
och alltså innebära livslångt lärande. Gemensamt för både folkbildning och
vuxenutbildning är uppgiften atl förmedla kunskaper och färdigheter.
Folkbildningsarbetets förgrenade kontaktnät, flexibilitet och fria arbetsformer
ger särskilda möjligheter att nå de kortutbildade och "politiskt
fattiga". Till folkbildningsarbetets huvuduppgifter hör atl stimulera
människor till självinsikt och självförtroende, alt öka deras kommunikationsförmåga
och utveckla deras skapande förmåga. De metoder och Ullvägagångssätl som
används är ägnade att ge social träning och cirkeln är ofta elt forum för
konlakl och gemenskap. Till folkbildningsarbetets specifika uppgifter hör
också atl möta de omfattande behov av profilerad verksamhet, som finns bland
folkrörelsernas medlemmar. Hit hör t.ex. studier för samhällsarbete och
idéinriktad kulturverksamhet, liksom träning i kritiskt tänkande, beredskap
inför förändringar och strävanden att söka påverka utvecklingen i positiv
riktning.

Under
rubriken Studieförbundens kännetecken diskuterar kommittén studieförbundens
folkrörelseanknytning och profilerade sludier. Man understryker atl
folkrörelseanknytning visserligen är mycket viklig, men att den verksamhel som
riktas mot en bred allmänhet är lika viktig. Enligt nu gällande regler skall
studiecirkelverksamhelen utformas så att "det föreligger förutsätlningar
för en objekUv och allsidig belysning av studieämnena". Kommittén menar
att begreppet objektivitet bör utbytas mot ordet saklighet. Kommhtén föreslår
dessutom orden "en allsidig belysning av studieämnena". Studierna
skall vidare vara undersökande och utforskande och klimatet öppet så alt även
kontroversiella frågor kan ställas och svar sökas.

Kommittén
har studerat de studiekampanjer, som studieförbunden genomfört som resultat av
statliga initiativ. Staten har bidragit med extra slöd till dessa kampanjer,
som rönt stort inlresse och resulterat i ett anmärkningsvärt stort anlal
studiecirklar. Folkbildningsutredningen anser alt studieförbunden bör kunna
medverka i dessa kampanjer, men studieförbunden skall ha rätt alt säga nej och
rätt att själva producera sitt material och svara för ledarutbildning i
anslutning till kampanjerna. Verksamheten bör kunna genomföras av
studieförbunden utan att samhällets organ ställer upp speciella villkor. Varken
samhälle eller organisationer får styra deras verksamhet. Det är de människor,
som deltar i verksamheten, som skall forma och utveckla arbetet. Deltagandet
skall vara frivilligt och den enskilde skall själv välja studieförbund. Mål,
innehåll och arbetsformer skall bestämmas av deltagarna. Prov och betyg får
inle förekomma och centralt fastställda läroplaner får inte styra verksamheten.
Folkbildningsarbetet har sedan gammak burils upp av ideella insatser. Detta betraktar
kommittén som värdefullt. Studieförbunden bör eftersträva att bevara
cirkelledarskapet som ett förtroendeuppdrag. Om en växande grupp cirkelledare
blir helUdsanställda och ser cirkelledarskapet uteslutande som elt yrke,
betraktar kommittén detta som en nackdel.

Prop.
1980/81:127 79

Under
mbriken Arbetsrättslagstiftningens inverkan på folkbildningsarbetet diskuterar
kommittén frågan om hur denna lagstiftning kan gripa in och begränsa
studieförbundens frihet. Kommittén konstaterar att lagen om anställningsskydd,
LAS, inle ändrat på studieförbundens rätt atl beslula om sin egen verksamhet,
t. ex. ändra inriklningen av verksamheten eller lägga ner cirklar. Läggs en
cirkel ner, föreligger arbetsbrist för den anställde cirkelledaren. Denne kan
emellertid sägas upp endast under förutsältning atl arbetsgivaren (t.ex.
studieförbund eller en lokalavdelning inom studieförbund) fullgjort sin
omplaceringsskyldighet enligt 7§, andra stycket, i LAS. Arbetsgivaren är
skyldig atl erbjuda sådan anställning, dvs. anställning som t.ex. cirkelledare
i annan cirkel, för vilken arbetstagaren har Ullräckliga kvalifikationer även
om viss inlärningstid skulle krävas för de nya arbetsuppgifterna. Någon
skyldighet för arbetsgivaren att erbjuda arbetstagaren omplacering till sådanl
arbete som kräver omskolning föreligger inle. Omplaceringsskyldighelen torde i
vissa fall kunna medföra att cirkeldeltagarnas möjligheter att välja cirkelledare
beskärs.

När
det gäller Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) har kommittén funnit att
2 § MBL bör kunna ge önskvärt skydd mot begränsningar av studieförbundens
frihet. Avvägningen mellan studieförbundens rätt alt själva bestämma över sin
verksamhel och de anställdas rätt till medbestämmande har hittills reglefats
genom denna lag paragraf. Della har i prakfiken inte ifrågasatts av parterna.
Någon tvist har så långt kommittén känner till inte aktualiserats. Enligt
kommitténs mening föreligger inte något skäl att efterfråga någon annan
lösning.

Kapitel
4 Studieförbundens arbetsformer och metoder

Det
finns f.n. tio studieförbund. Kommittén utesluter inte att det i framUden
kommer att finnas behov av att nya förbund bildas. Det kan finnas nya folkrörelsegrupper,
som inte känner ideologisk samhörighet med något av de nu godkända
studieförbunden. Kommittén föreslår en uppmjukning av de krav som bör ställas
för att bli ett av tillsynsmyndigheten godkänt studieförbund. Del erforderliga
genomsnittliga antalet godkända studieUmmar under de tre senaste
verksamhetsåren bör sänkas från 50000 studietimmar till 25000. Endast godkända
studieförbund får möjligheter att förmedla slatsbidrag till studiecirklar.
Kommittén föreslår att studieförbundels styrelse och inte dess rektor skall
inför tillsynsmyndigheten svara för förbundels verksamhet. Tillsynsmyndigheten
behöver då inte heller i fortsättningen godkänna studierektorn.

I
ett metodavsnitt diskuterar kommittén studiecirkelns pedagogiska kännetecken.
Där betonar man studiecirkelns självständighet, samarbetet mellan
cirkeldeltagarna och studiecirkelns uppgift atl förmedla relevanta kun-

Prop.
1980/81:127 80

skaper
och färdigheter. Studiecirkeln bör arbeta informellt och ledaren bör betrakta
sig som med studerande.

Även
studiematerialet bör enligt kommitténs mening vara sådant alt det stimulerar
cirkeldeltagarna att anpassa del till gruppens behov och intressen och lill
lokala förhållanden. Cirklarna bör också ges möjligheter att själva
sammanställa sitt studiematerial.

Under
rubriken Kulturverksamhet noterar kommittén att studieförbundens verksamhet av
tradition har dominerats av studiecirklar. Studiecirkeln har betytt och
betyder mycket även för kulturlivet i stort. När den nuvarande statliga
kulturpolitiken lades fast i och med 1974 års kulturproposilion, omvandlades
statsbidraget till föreläsningar till "stöd för kulturprogram inom
föreningslivet". Bidraget förstärktes väsentligt och uppgår 1980/81 till
18,9 milj. kr.

Studieförbundens
arbetsmöjligheter på kulturområdet har ökat och under år 1978/79 anordnades
86OO0 kulturprogram med 10,2 milj. deltagare. Bidraget har dock enligt
kommittén fungerat mest som distributionsstöd för fardigproducerade
kulturprogram och har inte letl till en önskvärd samverkan mellan
sludiecirkelverksamhet och övrig kulturverksamhet. Kommittén antyder att del är
önskvärt alt bryta det ensidiga kullurdislri-buUva mönstret och vidga den
lokalt förankrade amatörkulturella verksamhelen. Syfiet är att ge människor
möjligheter alt utveckla sina förutsättningar och behov genom fritt kollektivt
skapande. Framför allt vill man åstadkomma samspel mellan studiecirklarna och
den övriga kulturverksamheten. Bakom delta ligger en gammal folkbildningstanke
om en allsidigt utvecklad människa och krav om att alla skall ha möjligheter
att utveckla och ge uttryck åt sina inneboende förutsättningar, sina känslor
och åsikter.

För
alt dessa mål skall kunna förverkligas föreslår folkbildningsutredningen
stödformer, som underlättar för studieförbund och föreningar atl bedriva
allmänkullurell och amalörkulturell verksamhet. Kommittén föreslår alt den
allmänkulturella verksamhelen, som inte är sludiecirkelverksamhet skall
benämnas annan bildningsverksamhet och erhålla särskilt bidrag. Bidraget skall
ses som er utveckling av nuvarande kulturprogrambidrag. Kommittén föreslår att
del nya bidraget skall kunna utgå till två huvudgrupper av kulturverksamhet: 1)
kulturprogram, 2) projektverksamhet, a) cirkelprojekt, b) amalörprojekl.

Kulturprogrammen kan
anordnas på liknande sätt som nu sker. I begreppet innefattas föreläsningar,
sång, musik, dansprogram, dramaUsk framställning, filmvisningar,
utslällningsverksamhet och tvärkulturella aktiviteter. Programmen genomföres
av yrkesverksamma kulturarbetare. Cirkelprojekt innefattar verksamhet, där en
eller flera cirklar eller grupper för andra redovisar resultatet av sitt
kollektiva skapande. Amatörprojekt kan genomföras av körer, musikensembler,
teatergrupper etc, som inte arbetar enligt studiecirkelns modell och metodik.
Det kan gälla öppet hus-

Prop. 1980/81:127 81

verksamhet,
verksläder för fritt kollekUvi skapande, lokala kulturarrangemang i form av t.
ex. fesUvaler i samarbete med föreningslivet.

Med
dessa nya förslag vill folkbildningsulredningen ge studieförbunden reella
möjligheler atl skapa elt rikt lokalt förankrat kullurliv, där professionell
verksamhet, sludiecirkelverksamhet och amalörkulturell verksamhet bildar en
meningsfull helhel.

Folkbildningsutredningen
betonar vikten av alt det kommer till stånd en ökad samverkan mellan olika
folkbildningsanordnare. Kommittén diskuterar samarbetet med utbildningsradion
(UR). Även om studieförbunden i ökad utsträckning nu använder sig av UR:s
tjänster finns fortfarande en rad problem, som måste bemästras. Användandet av
ljud- och bildmedier fordrar praktiska anordningar i form av
uppspelningsapparater, bekväm tillgång Ull inspelade TV-program och ljudband
osv. Kommittén konstaterar alt tillgången till uppspelningsapparater varierar
och all det är nödvändigt atl studielokalema utrustas med sådan apparatur.
Kommittén anser alt kommunerna i fortsättningen bör svara för kosinadema för
dessa pedagogiska hjälpmedel. Skoloma är dessutom skyldiga att ställa sin
apparatur Ull studieförbundens förfogande. Denna skyldighet bör myndigheterna
ge ny aktualitet. På samma sätt bör studieförbunden utan särskilda avgifter
kunna utnyttja videoband, ljudbildserier och filmkopior. I många län finns
AV-cenlraler, som fungerar bra. I de län, där service till folkbildningsorganisalionerna
fungerar mindre bra, bör åtgärder snabbt vidtas. Kommittén förordar etl
konkret och ökat samarbete mellan studieförbunden och UR:s olika organ såväl
centralt och regionalt som lokalt. På samma sätt förordar kommittén en ökad
samverkan mellan studieförbunden och riks-tealem, insUlulei för rikskonserter,
regionmusiken, riksutställningar, folkbiblioteken, museema och folkhögskoloma.
Samarbetet mellan studieförbund och folkhögskolor ärs redan väl utvecklat.
Kurser för förtroendevalda, funktionärer och kulturförmedlare anordnas i stor
omfattning i samverkan mellan studieförbund och folkhögskola. 1977/78
anordnades 5350 samverkanskurser med 140691 deltagare. Folkbildningsulredningen
föreslår att studieförbunden skall kunna ordna egna kurser av folkhögskolekaraktär.
Folkhögskolomas kapacitet är för liten för atl kunna fylla studieförbundens
behov.

Kapitel
5 Arbetsfördelning och samverkan inom vuxenutbildningen

Studieförbund
— kommunal vuxenutbildning

Folkbildningsutredningen
har enligl sina tilläggsdirektiv samrått med kommittén om kommunal
vuxenutbildning vid utformningen av förslagen om arbetsfördelning mellan
studieförbund och kommunal vuxenutbildning. Kommittén konstaterar all del
behövs en formulering av målen för kommunal vuxenutbildning i förordningen om
statlig och kommunal vuxenut-6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

Prop. 1980/81:127 82

bildning.
I denna bör slås fast att kommunal vuxenutbildning skall ge utbildning för
kompetens i enstaka ämnen och för fullständig kompetens motsvarande läroplaner
för grundskolan och gymnasieskolans linjer och specialkurser samt förmedla
kunskaper i det egna yrket och utbilda för nytt yrke.

De
övergripande målen för studieförbundens statsbidragsberättigade verksamhet
redovisas i kapitel 3 och behandlas ytterligare i kapitel 4.

Folkbildningsutredningen
konstaterar att gränsdragningsproblemen har minskat. Utbudet av yrkesinriktade
kurser inom det hemtekniska området har minskat med 25%. Innan
yrkesutbildningsutbudel i en kommun fastställs av skolstyrelsen, förekommer
numera samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter inom kommunen,
vanligen inom SSA-rådet. Utbudet av yrkesutbildning kommer alltså atl granskas
från utgångspunkten om ulbildningen behövs på arbetsmarknaden. Ulbildningen
följer vidare centralt fastställda läroplaner, som utarbetats i samråd med
företrädare för arbetsmarknadens parter.

För
atl undvika lokala tvister om arbetsfördelningen mellan studieförbunden och
den kommunala vuxenutbildningen föreslår kommittén att del i förordning skrivs
in elt åläggande för kommunen (skolstyrelsen) alt genomföra ett samråd mellan
samtliga inom kommunen verksamma arrangörer av vuxenutbildning vid planeringen
av verksamheten. Först därefter får skolstyrelsen fatta beslut om lokalt utbud
inom kommunal vuxenutbildning.

Folkbildningsutredningen
understryker vidare alt det är av stor vikt att informationen om de olika
arrangörernas mål med utbildningen och om utbildningens villkor blir korrekt.
Den måste vidare ges en utformning som blivande vuxenutbildningsdeltagare
förstår. Kommittén vill även underslryka alt det är viktigt att de olika
vuxenutbildningsformernas medarbetare har god kunskap om utbildningsformernas
särarter.

Kommittén
anser atl kurs i nybörjarengelska skall kunna tillhandahållas inom kommunal
vuxenutbildning endast till deltagare som siktar på grundskolekompetens i
engelska. Kursen torde komma att omfatta 350 undervisningstimmar.

Folkbildningsutredningen
poängterar alt skolöverstyrelsen (SÖ) som tillsynsmyndighet i sista hand bör
slita tvister som gäller arbetsfördelningen.

Studieförbund
— högskolan

Folkbildningsutredningen
beskriver relativt utförligt universitetens och högskolomas folkbildande
aktiviteter samt studieförbundens universitets-cirkelverksamhel. De nya problem
redovisas som orsakals av 1977 års högskolereform när det gäller
arbetsfördelning mellan studieförbunden och högskolan. Kommittén poängterar atl
del är en angelägenhet för samhällets egna utbildningsorgan atl ge
grundläggande yrkesutbildning. Att lillgo-

Prop. 1980/81:127 83

dose
behovet av fullständig, gmndläggande yrkesutbildning på högskolenivå blir
därför högskolans uppgift. Statsbidrag bör i framtiden inte utgå Ull
studieförbundsverksamhet på detla område. Tidpunkten när statsbidragen skall
upphöra för studieförbundens yrkesutbildningar på högskolenivå får bestämmas
med utgångspunkt från högskolans möjligheter att la över dessa utbildningar.
Kommittén bedömer för sin del en övergångstid på upp Ull fem år som rimligt. Av
totalt 3 160 universitelscirklar 1978/79 var 482 studieplansbundna.

Folkbildningsutredningen
ser ingen anledning att bibehålla en särskild bidragsform för
universitetscirklar. Inom ramen för de allmänna bestäm-melsema för
cirkelverksamhelen kan studieförbunden även i framUden arrangera cirklar motsvarande
nuvarande universitetscirklar och därvid anlita särskilt kvalificerade ledare,
fackmän eller experter.

Kommittén
framhåller att högskolan i sin nya form planerat ett antal enstaka kurser, som
i olika avseenden ligger mycket nära sådan verksamhet, som studieförbunden
traditionellt bedriver. Kommittén anser atl det huvudsakliga syftet med
utbildningen ifråga bör avgöra vem som skall arrangera verksamheten. Högskolans
aktivitet bör grundas på behov som uppslår inom resp. regions närings- och yrkesliv
eller på resultat inom forskningen. Mer översiktliga orienterande kunskaper och
färdigheter utan speciell anknytning till yrkeslivet bör förmedlas genom
folkbildningens olika aktiviteter. Kommittén föreslår alt riksdagen gör etl
uttalande med denna innebörd som riktpunkt för ansvarsfördelningen mellan
högskolan och studieförbunden.

En
väl fungerande arbetsfördelning kräver goda kontakter mellan studieförbunden
och högskolans olika organ. Lokalt bör samråd etableras på vaije högskoleort.
Högskolan bör ta ansvaret för att samrådet kommer till stånd. Det bör gälla
omfattning och inriktning av verksamhel på högskolenivå, möjligheterna för
högskolan att överta den kursplanebundna uni-versitelscirkelverksamheten saml
frågor om information.

På
regional nivå bör högskolans regionsstyrelser få i uppgift att tillsammans med
studieförbunden pröva om, när och i vilken omfattning högskolan inom sin
organisation och med sina anslag kan överta de kursplanebundna
universitetscirklarna. Vidare bör regionstyrelserna granska föreslagna kurser
mol bakgrund av centralt fattade beslut om principen för arbetsfördelningen.
Regionstyrelserna bör även la initiativ till att ett lämpligl
samrådsförfarande med studieförbunden på regional nivå kommer till stånd.

Studieförbund
— utbildning iföretag

Folkbildningsulredningen
redovisar inledningsvis vissa erfarenheter från andra utredningar om
utbildningsbehov i företag, organisationer och myndigheler. Även
arbetsmarknadspolitiskt betingad utbildning i företagen diskuteras. Folkbildningsutredningen
konstaterar att del vore önsk-

Prop.
1980/81:127 84

värt
alt en så klar och enhetlig gräns som möjligt dras mellan företagens och
samhällets ekonomiska ansvar för utbildningen i företag, men begränsar sin
diskussion till frågan om när det bör vara möjligt för studieförbunden att
samarbeta med förelag och få statsbidrag enligt folkbildningsförordningen.

Kommittén
framhåller alt ett grundläggande villkor för att studieverksamheten skall vara
stalsbidragsberätligad är att de allmänna krav som ställs på det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet är uppfyllda.

Ett
av målen för den av samhället bedrivna utbildningen är att öka jämlikheten i
utbildningsavseende mellan olika grupper. Personalutbildningen har en snävare
inriktning än den utbildning samhället svarar för, vilket kan bidra lill atl
befästa eller öka existerande utbildningsklyftor. Därför är del angeläget för
samhället all personalutbildningen blir bredare för att öka den enskildes
omställningsberedskap i samband med strukturella eller andra förändringar inom
näringslivet. Vidare är del viktigt för samhället alt personalutbildningen kan
stärka individens ställning på arbetsmarknaden t.ex. genom att
personalutbildningen är förhållandevis bred i inriktning och innehåll.

För
att studiecirkel, som genomförs i samarbete med förelag, skall vara berättigad
till statsbidrag bör följande regler gälla.

-
Studierna skall överensstämma
med de krav, som ställs på övrig cirkelverksamhet enligt
folkbildningsförordningen och av tillsynsmyndighet utfärdade anvisningar.

-
Samarbete med företag får inle
bara avse utbildning för speciella funktioner i del enskilda företagel.
Utbildningen bör ges etl mer allmänt innehåll så att kunskaperna kan tillämpas
mer generellt.

-
SÖ:s anvisningar bör ändras så
att det framgår alt studieförbunden kan samarbeta med företag när del gäller
personalutbildning som har ett allmänt innehåll och i övrigt överensstämmer med
folkbildningsförordningen.

Vuxenutbildning
bland utvecklingsstörda

Folkbildningsutredningen
redovisar kraftigt ökade insatser under senare år för alt erbjuda
vuxenutbildning åt psykiskt utvecklingsstörda. Det är i första hand
studieförbunden och från 1970/71 en försöksverksamhet med särskola för vuxna
som svarat för aklivilelerna. Kommittén diskuterar i första hand en lämplig
arbetsfördelning mellan dessa båda arrangörer.

Kommittén
konstaterar att flera studieförbund gjort banbrytande insatser när det gäller
vuxenundervisning bland utvecklingsstörda. Verksamhelen har ökat från ca 500
cirklar till 13 700 under Udsperioden 1968-1978.

Försöksverksamheten
med vuxensärskola utvärderades hösten 1976. Då dellog 1 300 elever i
undervisningen. Antalet elever har därefter ökat.

Folkbildningsutredningen,
som inte lar ställning till frågan om vem som skall vara huvudman för
verksamhelen, anser att vuxensärskolan bör

Prop. 1980/81:127 85

övergå
i fastare former. Vuxensärskolans främsta uppgift bör vara alt ge undervisning
åt inom omsorgsvården inskrivna vuxna utvecklingsstörda, som på gmnd av
störningens art och grad inte kan delta i cirkelstudier eller som behöver en
gmndläggande undervisning och träning för att kunna delta i andra
utbildningsakliviteter. Vuxensärskolan bör alltså vara en komplettering och en
basresurs till redan etablerade former av vuxenutbildning. Verksamhelen bör
till mål och innehåll överensstämma med läroplan för grundsärskola,
träningsskola, yrkessärskola eller motsvarande särskild undervisning.
Vuxensärskolan bör vara inriktad på att förbereda och träna utvecklingsstörda
för arbele i gmpp. En sådan inriktning av aktiviteten innebär atl
vuxensärskolan måsle utveckla en vuxenpedagogik och egna läromedel för vuxna.

Folkbildningsulredningen
anser att studiecirkeln med sina möjligheter alt inom gmppen anpassa
verksamheten till dellagarnas fömtsättningar, inlressen och behov är särskilt
lämplig för förståndshandikappade vuxna. Den kan ge social träning och
underlätta kontaktema med bl.a. samhälls-och kullurliv och dessulom stärka
deltagarnas självförtroende. Kommittén poängterar också all studieförbunden bör
ha det fulla ansvaret för sin cirkelverksamhet även bland vuxna
utvecklingsstörda. Samarbete och samverkan mellan studieförbundens medarbetare
och berörda förvaltningar, personal och handikapporganisationer är naturlig
och nödvändig. Det får dock inte innebära atl etl särskill regelsystem vid
sidan av folkbildningsförordningen lillämpas för denna del av
studiecirkelverksamheten.

Folkbildningsutredningen
har inte hittat några hållbara kriterier för arbetsfördelning. Den föreslår i
stället att vuxensärskolan dimensioneras i förhållande till antalet i
omsorgsvården inskrivna vuxna utvecklingsstörda och utgår från atl förändringar
av vuxensärskolans inriktning fastställs försl efter samråd med företrädare för
studieförbunden och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna.

Vuxenutbildning
inom kriminalvården

Folkbildningsulredningen
konstaterar att studieverksamhet på anstalt är problematisk såväl för de
intagna som för arrangörerna. Många deltagare har låg motivation och inte
sällan dåliga erfarenheler från tidigare skolgång. Fritiden är kort eftersom
inlåsning vanligen sker vid 20-tiden. För arrangörerna är problemen del
begränsade deltagarantalet och att säkerhetsbestämmelser begränsar
studiegmppernas rörelsefrihet. Dessutom kan ändrad anstaltsplacering förrycka
studieverksamheten.

Folkbildningsutredningen
anser atl intagna inom kriminalvården så långt del är möjligt bör ha samma
tillgång lill vuxenutbildning som andra. De intagna befinner sig i en särskilt
besvärlig social situaUon, är ofta kortutbildade och lågmotiverade och bör
därför erbjudas studiemöjligheter i varierande former. De intagna bör i så
stor utsträckning som möjligt själva ha inflytande över sina studier.

Prop.
1980/81:127 86

Studieförbunden
och idrottsrörelsen

Idrotten
når många deltagare och har en omfattande utbildningsverksamhet.
Folkbildningsulredningen menar alt idrottsrörelsen genom samverkan med
studieförbunden i högre grad skulle kunna komma i kontakt med kulturaktiviteter
av skilda slag. Riksidrottsförbundel har slutit avtal om samverkan med ABF,
Medborgarskolan, Studiefrämjandet, TBV och Vuxenskolan för atl kunna genomföra
bl. a. delar av den lokala ledamtbild-ningen i studiecirkelns form.
Folkbildningsutredningen föreslår att ledamt-bildningar av skilda slag godkänns
som bidragsberättigad studiecirkelverksamhet. Däremot vill kommittén markera
en skarp gräns mot den del av idrottens verksamhet, som gäller utövande av
olika idrotter. Denna verksamhet kan inte komma i åtnjutande av
studiecirkelbidrag.

Icke
bidragsberättigad verksamhet

Folkbildningsutredningen
diskuterar avslutningsvis i kapitel 5 vilken verksamhet som skall kunna
genomföras med statsbidrag och vilka aktiviteter som ej bör berälUga till
bidrag enligt folkbildningsförordningen. Det avgörande vid bedömningen bör vara
fömtsättningarna för studier i gmpp. 1 den bedömningen bör flera faktorer vägas
in. Det kan gälla tillgången Ull studiematerial, cirkelledarens kunskaper och
förmåga att stimulera gmppens deltagare atl söka kunskap och studiecirkelns
egen sammansättning. Frågan om en verksamhet skall berättiga till statsbidrag
eller ej bör alltså inle göras till en fråga om ämne.

Folkbildningsutredningen
ställer upp ytteriigare ett kriterium för att verksamheten skall komma ifråga
för studiecirkelbidrag. Kommittén menar all avgörande bör vara atl
studiecirkeln har möjlighet alt fungera som en kamratkrets som bedriver
studier. Enskilda studier, gmpp-akliviteler av annat slag, som
föreningssammankomster, träffar för Ullverkning av prydnadsföremål osv. bör
alliså inte betraktas som folkbildningsarbete hur värdefulla dessa aktiviteter
från andra synpukter än kan anses vara. Detta leder till krav på en korrekt
information om studiecirkeln och sludieämnel till blivande deltagare.

Studiecirkelbidraget
bör inte heller utgå lill aktiviteter där utövandet är det centrala.
Slatsbidrag över anslaget till sludiecirkelverksamhet bör alltså inte heller i
fortsättningen utgå till sport, gymnastik, idrott, friluftsliv och spel.

Kommittén
föreslår vidare att de nuvarande föreskrifterna för studieverksamhet, som
anordnas i samarbete med företag, som driver undervisning på affärsmässig
basis eller .som ett led i sin affärsmäsiga verksamhet, bör gälla även i
fortsättningen.

Prop. 1980/81:127 87

Kapitel
6 Folkbildning för eftersatta grupper

Folkbildningsulredningen
refererar en rad undersökningar, skrifter, uttalanden av fackliga
organisationer och propositioner, där de fördelnings-poHliska målen behandlas.
Riksdagen har i samband med vuxenutbildningsreformen beslutat om ett flertal
reformer av fördelningspolitisk karaktär.

Kommittén konstaterar att
det är svårt att bedöma vilka fördelningspolitiska effekter, som de
ulbildningspolitiska reformerna haft. Forskningen är begränsad och de
rapporter, som föreligger, har sociologisk inriktning. Undersökningarna
omfattar i regel inle tiden efter 1975, då den mest konsekventa
fördelningspolitiska reformen genomfördes. Kommittén refererar bl.a.
Broström/Ekeroth Vuxenutbildning och fördelningspolitik, (Uppsala 1977), som
sammanfattar situationen: För att uppnå de fördelningspoliiiska målen måste
främst de resurssvaga rekryteras. De resurssvaga efterfrågar vuxenutbildning i
lägre grad än de resursstarka. Rekryteringen motsvarar ej det
fördelningspolitiska målet eftersom utbudet styrs av efterfrågan. Delta kan
bero på att del finns en grundläggande konflikt mellan service- och
fördelningspoliUska mål. Det görs i vuxenutbildningen ingen åtskillnad mellan-
dessa mål. Målgmpperna är otydliga. Att nå formellt kortutbildade har blivit
liktydigt med att bedriva fördelningspolitik. Atl peka på kortutbildade är
otillräckligt, då skillnaderna inom denna grupp är stora. Endast de
resursslarka inom gruppen kan nås. Systemets generella utformning befrämjar den
servicepoliliska rekryteringen. Vissa organisationer ställer sig inle bakom de
fördelningspoliiiska målen och i förening med atl det saknas styrinstrument
kommer resurserna alt inriktas på servicepoliUsk rekrytering.

Kommittén konstaterar att
genomförda åtgärder har haft svårt att tränga på djupet och att nå de verkligt
resurssvaga. Del är viktigt att framtida ålgärder på ett bättre sätt ger de
önskade effekterna. Kommittén menar att generella metoder måste kompletteras
med selektivt utformade åtgärder och föreslår

a)
att den nuvarande
ämnesprioriteringen upphör och atl selekliva mot speciella gmpper riktade
bidrag införes,

b)
alt grupper med svåra
studiehinder ges särskilt stöd,

c)
atl den uppsökande verksamhelen
förstärkes och ulvidgas lill nya områden,

d) att
den negativa effekten i nuvarande system, som förutsätter en konU-

nuerlig volymökning, så långt möjligt reduceras och

e) atl
en klarare målgmppangivelse genomföres.

De gmpper, som enligt
kommitténs mening bör erhålla riktade bidrag, är människor i glesbygd och på
vårdinstitutioner, handikappade, invandrare och kortutbildade/lågmotiverade.

Kommittén
föreslår vidare att glesbygdsstöd skall utgå för verksamhet

Prop.
1980/81:127 88

utanför
g-orter i de regionalpolitiska stödområdena 3-6. Glesbygdsstödet motiveras med
atl det i flera avseenden blir dyrare alt initiera och genomföra verksamhet
utanför g-orter än inom dessa. Kostnaderna för resor och traktamenten och
transporter ökar. Cirklarna blir ofta små och riskerna för bortfall av
dellagare blir större. Detta kan betyda högre kostnader för lokalavdelningarna.

Folkbildningsulredningen
har diskuterat utförligt frågor, som rör folkbildning bland handikappade.
Kommittén påpekar att handikappade inte har några "särskilda" behov
och har därför fört in frågorna i resp. sammanhang. Kommittén menar att
folkbildning bland handikappade inte kan avgränsas till att endast avse
människor med handikapp utan måste också inbegripa omgivningen, t. ex. anhöriga
och handikapprörelsen. Kommittén anser att det kommer att finnas service och verksamhet
i samhällel, där det med hänsyn till kravet på normalisering och principen om
integrering och med beaktande av anordnarens ekonomiska resurser är en
nödvändig fömtsättning atl särskilda bidrag utgår. Det finns behov av alt
anpassa studielokaler, av ledsagartjänst. Färdtjänst etc. Den enskilde har
också svårigheier genom bristande självkänsla, dålig ork och kroppsfunktioner,
som inte räcker till.

I
integrationsfrågan intar kommittén den ståndpunkten att integrerad verksamhet
skall vara regeln och att segregerad verksamhet skall vara undantag.

Folkbildningsutredningen
konslalerar all den traditionella informationen om studiemöjligheter till
allmänheten inte når fram till alla människor med handikapp. Det kan gälla
blinda, döva och utvecklingsstörda. Information om vad studieförbunden har att
erbjuda skilda handikappgrupper bör sålunda anpassas till behoven och ges en
hög prioritet. Kommittén lägger förslag om särskilda medel för uppsökande
verksamhet bland handikappade. Man vill också undanröja hinder av annat slag
genom att föreslå medel för t. ex. barntillsyn.

Resor
till och från studielokalen är för många handikappade ett av de svåraste
problemen. Folkbildningsutredningen förutsätter att kommunerna tillhandahåller
färdtjänst för de handikappade i syfte att göra del möjligt för dem att delta i
kultur- och folkbildningsverksamhet. På samma sätt bör den sociala hemhjälpens
uppgifter vidgas. Genom dess förmedling skall ledsagare kunna följa med till
studiecirklar, teatrar, bio, föreningsmöten etc. Vidare behövs det tolkservice
till döva, gravt hörselskadade och talskadade. Inom vatje landstingsområde bör
finnas tolkcentraler dit den som är i behov av tolk kan vända sig. Den
kommunala hemtjänsten bör, när så erfodras, ge personlig assistens i studiesituationer.

Många
människor med handikapp är hänvisade till alt leva på vårdinstitution under
längre eller kortare tid. Dessa människor blir lätt kulturellt isolerade.
Studieförbunden bör enligt kommittén aktivera sig i syfte att bryta denna
isolering. Inom institutionsvården finns skilda uppfattningar

Prop.
1980/81:127 89

om
vem från institutionens sida som skall handha studie-, kultur- och
fritidsaktiviteter. Folkbildningsutredningen utgår från att socialstyrelsen lar
initiativ Ull atl reda ut och för de anställda klargöra ansvarsfördelningen och
syftet med folkbildningsverksamhet på vårdinstituUoner. Studieförbunden skall
självfallet vara anordnare och närmasl ansvariga även för den verksamhet som de
bedriver inom vårdinstiluUonerna.

Folkbildningsutredningen
behandlar frågor som rör folkbildning för invandrare. Med utgångspunkt från
riksdagens beslul om mål och riktlinjer för invandrarpoliUken (prop. 1975:126,
InU 1975:6) diskuterar kommhtén vad det belyder atl Sverige blivit elt
invandrarland, där språk och kulturer blandas. Det är angelägel atl invandrarna
kan bevara sill hemspråk och utveckla sin kultur. Språksvårigheterna utgör det
största hindret när enskilda invandrare önskar della i studieförbundens
reguljära verksamhet. Gmndläggande kunskaper i svenska språket är enligl
kommittén nödvändiga för varje invandare, som en längre tid bor och arbetar
inom det svenska samhället. Studieförbunden bör i ökad utsträckning samarbeta
med invandrarnas organisationer. Folkbildningsulredningen anser alt invandrarna
på allt sätt bör stimuleras alt engagera sig i folkbildningsarbete och föreslår
alt riktade bidrag till invandrarverksamheten skall utgå under en övergångsUd.
Bidragen föreslås ulgå till invandrarnas kulturella aktiviteter och lill
cirkelstudier i svenska språket, i hemspråk och i samhällsorientering.

Folkbildningsutredningen
diskuterar åtgärder bland kortutbildade och lågmotiverade. Kommittén menar alt
betecknande för de resurssvaga gmpperna är låg moUvation när del gäller alt
delta i samhällets utbildningverksamhet, kuhurakliviteter, förenings- och
samhällsliv. De saknar ofta förmågan alt la tillvara sina egna intressen i
nästan alla de situationer som etl demokraUskt samhälls- och arbetsliv
erbjuder. Kommittén vill hitta kanaler som leder fram till inle bara de
formellt utan främsl Ull de reellt lågutbildade. Folkbildningsutredningen
refererar utredningar och rapporter som tyder på atl utbildningsinsatser av
traditionellt slag inte kan överbrygga de utbildningsklyftor som de ojämlika
lärosiluaUonema i arbetslivet skapar. Om man vill eliminera
utbildningsklyftorna och förverkliga de vuxenpedagogiska målsättningarna så
måste man framför allt skapa en aktiv lärosituation, som är integrerad i
arbetslivet. De lågmotiverade kan tydligen bäst aktiveras genom personlig
kontakt med "uppsökare", som har goda insikter om den uppsöktes
sociala situaUon. De bör ske i den uppsöktes vardagssituation och genomföras
såväl på arbetsplatser som i bostadsområden. Kommittén föreslår riktade bidrag
och andra åtgärder för att aktivera de kortutbildade och lågmotiverade. Målet
bör nås genom uppsökande verksamhel på arbetsplatser, i bostadsområden och
genom selekliva projekt i glesbygd, bland arbetslösa, handikappade, språkliga
minoriteter, jordbmkare, fiskare och hantverkare.

Kommittén
behandlar frågan om barntillsyn vid föräldrars cirkelsludier

Prop. 1980/81:127 90

och
konstaterar att samhällets barnomsorg är en kommunal angelägenhet. Behovet av
barntillsyn i samband med cirkelstudier medför emellertid särskilda krav på
service, som kan vara svåra för en institution att tillgodose. Flertalet
studiecirklar bedrivs ju på kvällstid. Folkbildningsutredningen föreslår alt
ansvaret för barntillsyn i samband med cirkelstudier läggs på studieförbunden
och alt bidraget i första elapp begränsas till studiecirklar i den uppsökande
verksamhelen. Förbunden bör ha frihet att anordna barn-tillsynsverksamheten på
det sätl som bäst svarar mol behoven.

Kommittén föreslår att
bidraget lill uppsökande verksamhet i bostadsområden och för specialprojekl
kraftigt uppräknas.

Kapitel
7 Bidragsfrågor

Samhällets
bidrag Ull studieförbundens verksamhet utgår i dag från stat, landsting och
kommuner. Dessa var från böijan relativt blygsamma men har så småningom kommit
atl omfatta ca 3/4 av verksamhetens kostnader. Direkt som elt led i
verksamhetens utveckling och indirekt som riktningsgivare för de kommunala
bidragen har de statliga bidragen spelat en avgörande roll. Statens bidrag
utgår till studieförbunden centralt för organisationskostnader, pedagogisk
verksamhet samt handikappverksamhet. Vidare utgår statliga bidrag Ull
studieförbundens lokala enheter för cirkel-verksamhet och kulturarrangemang. På
motsvarande sätt lämnar primärkommunerna bidrag till
studieförbundsavdelningarna för studiecirklar och andra former av verksamhet.
LandsUngen lämnar bidrag till studieförbundens regionala aktiviteter.
Sammantaget har staten för verksamhetsåret 1979/80 budgeterat ca 930 milj. kr.

I
kapitel 7 lämnar folkbildningsutredningen en relativt utförlig redovisning för
alla de statliga delbidrag, som studieförbunden erhåller för såväl cenlral som
lokal verksamhel.

Folkbildningsutredningen
har diskuterat vilka allmänna krav som bör ställas på elt nytt bidragssystem. I
de remissynpunkter, som kommittén erhållit på sin debattskrift. Folkbildningen
i framtiden, framhålls som elt starkt krav alt bidragen skall utformas så att
studieförbunden bevarar sin självständighet, kan arbeta flexibelt och anpassa
sig till nya och förändrade behov. Ett annat krav från studieförbunden är att
bidragen skall följa kostnadsförändringar och att jämställdhet skall uppnås
mellan olika utbildningsanordnare.

De
önskemål, krav och synpunkter, som från skilda håll framförts i anslutning till
diskussionen om nytt bidragssystem summerar kommittén i följande punkter:

1.
Konsekvenserna vid full
kostnadstäckning bör belysas.

2.
Det bör prövas om målet med
nuvarande s.k. prio-bidrag bättre kan nås på annat sätl.

Prop.
1980/81:127 91

3.
Ett mål bör vara att på sikt
kunna erbjuda kostnadsfria cirkelstudier.

4.
Jämställdhet mellan olika
vuxenutbildningsanordnare bör eftersträvas.

5.
Ett framlida bidragssystem bör
ha starka fördelningspolitiska inslag och i hög grad försöka tillgodose de
utbildningsmässigt och kulturellt eftersattas behov.

6.
Bidragsformerna för verksamhet
i glesbygd, bland handikappade, invandrare och för den uppsökande verksamheten
bör omprövas.

7.
Bidrag till barntillsyn vid
cirkelsludier bör prövas.

8.
Frågan om kostnadsfördelning
mellan stat och kommun bör belysas.

9.
Möjligheler till nya och
kombinerade studieformer samt integrering av olika verksamhetsformer bör
prövas.

10.
Bidragssystem, som låter sig
anpassas till löne- och prisutvecklingen, bör prövas.

11.
Behovel av ökad tillsyn och
kontroll bör undersökas.

12.
En ökad
insUtulionaliseringsgrad bör motverkas.

13.
En förenklad administrativ
redovisning bör eftersträvas.

14.
Det fria och frivilliga
folkbildningsarbetets flexibilitet bör upprätthållas.

Därefter gör kommittén
vissa principiella överväganden. Bl.a. behandlas frågan om konsekvenser vid
full kostnadstäckning. Folkbildningsutredningen kommer till den slutsatsen att
om staten skulle svara för bidrag som ger hundraprocentig kostnadstäckning
skulle en rad negativa konsekvenser uppslå för studieförbunden.

Kommittén anser del inle
rimligt att fömtsatta atl staten skulle acceptera en fri arvodes- och
lönesättning för ledare, fackmän och administrativ personal, om man på löpande
räkning skall svara för hela kostnaden. Skulle resultatet bli statligt
reglerade tjänster, menar kommittén att detta inte är förenligt med fritt och
frivilligt folkbildningsarbete och studieförbundens sätt att utse ledare och
övriga medarbetare. Folkbildningsulredningen anser dock alt slaten på sikt bör
kunna ge bidrag som i princip men inte lill varje krona ger full
kostnadstäckning för de kostnadsposter, som slalen har alt ansvara för.

Folkbildningsutredningen
anser att den nuvarande ämnesprioriteringen skall upphöra. Samtidigt bör de
generella bidragen uppräknas så att de på sikt ger studieförbunden möjlighel
att erbjuda cirkelstudier avgiftsfritt eller lill en mycket begränsad avgifl.
Emellertid är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt med vissa riktade
Ulläggsbidrag i avvaktan på att de statliga bidragen räknas upp, så alt de i
princip svarar mot full kostnadsläckning.

Stödet till kortutbildade
och andra gmpper vill kommhtén koncentrera till uppsökande verksamhet. Samma
uppfattning har kommittén beträffande stödet till en arbetsplatsorienterad
verksamhet. Ett sådant slöd bör enligl kommittén kunna tillgodoses genom
förstärkta bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser.

Prop.
1980/81:127 92

Kommittén
har haft i uppdrag alt belysa frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun. Många skäl talar enligt kommittén för en viss omfördelning på så sätt
att staten skulle påtaga sig en slörre andel. Ett av skälen härtill är de
mycket varierande bidragsvillkor som gäller i olika kommuner. Kommittén
föreslår att staten på sikt övertar bidragsgivningen till
studieförbundsavdelningarnas instruktions- och administrationskostnader, medan
kommunerna får svara för bidragsgivningen till studiematerial. Det innebär
bl.a. att bidragsobjekten blir desamma för stat resp. kommun som i
bidragsgivningen till kommunal vuxenutbildning. Eftersom kostnaderna för
instruktion och administration är större än för studiematerial, blir den nya
kostnadsfördelningen efter hand till fördel för kommunerna. Delta hoppas
kommittén alt kommunerna utnyttjar för att förstärka sin bidragsgivning.

Folkbildningsutredningen
föreslår atl ett enhetligt grundbidrag införes för studiecirkelverksamhelen. I
gmndbidragel samordnas nuvarande bidrag Ull allmänna studiecirklar,
universitelscirklar och cirklar i svenska för invandrare. Vidare inordnas i
samma bidrag nuvarande delbidrag till ledararvode, fackmannaarvode, sociala
kostnader samt rese- och traktamentskostnader. Det innebär bl.a. att utrymme
ges för bidrag lill rese- och traktamentskostnader i hela landel.
Grundbidragets storlek framräknas med riksmedelscirkelns kostnader som
underlag. Vidare föreslår kommittén en reformperiod omfattande 5 steg, där
grundbidragel i första steget skall motsvara 80% av riksmedelscirkelns
gmndbidragsberättigade koslnader. I det sista steget fömtsätts atl bidraget
skall uppgå lill 100%.

I
nuvarande bidragssystem förekommer en omfattande dispensgivning.
Folkbildningsutredningen vill utforma bidragsvillkoren för grundbidragel så att
dispenserna minskar. Föf atl ändå
kunna möta de behov som otvivelaktigt finns av avvikelse från
gmndbidragsvillkoren föreslår kommittén en extra resurs, som bl. a. kan
användas till förformer lill gmndbi-dragsberätligad studiecirkel, till exlra
ledare i studiecirklar, till förhöjt arvode för särskilt kvalificerade
cirkelledare och till cirklar, som i övrigt faller utanför
gmndbidragsvillkoren. Den extra resursen skall också kunna användas för korta
kurser i studieförbundens regi. Den extra resursens storlek styrs av
gmndbidragets omfattning.

Det
tidigare bidraget till kulturprogram i föreningslivet inom studieförbundens
ram vill folkbildningsuUedningen omforma och utveckla till ett bidrag lill
annan bildningsverksamhet. En uppräkning föreslås med hänsyn till bidragets nya
inriktning.

Det
nya bidrag Ull instmkUons- och administrationskostnader som föreslås får en
schablonmässig utformning. Bidragets storiek bör enligl kommitténs uppfattning
slyras av verksamhelsvolymen i såväl studiecirklar som annan bildnings
verksamhet. I bidraget finns inbyggt elt gmndskydd för avdelningen och dess
anställda genom att en viss del av bidraget skall avsättas lill en garanti- och
likviditetsfond.

Prop. 1980/81:127 93

Kommittén
föreslår atl bidragen till studieförbundens centrala verksamhel får en någol
annorlunda utformning än nu. Dels föreslås inrättandet av ett basbidrag, som
blir Hka för alla studieförbund och dels föreslås alt bidraget lill
organisationskoslnader och Ull pedagogisk verksamhel får utgöra en viss andel
av totalt förmedlade bidrag till studieförbundens lokala enheter. Vidare
föreslås atl bidragen uppräknas för att bättre motsvara dagens kostnadsläge.
Till studieförbundens handikappverksamhel föreslås särskilda bidrag. Dessa
skall utgå dels till pedagogisk verksamhet, dels till produktion av
studiematerial, dels till tekniska och organisatoriska stödåtgärder. Samtidigt
föreslås att Synskadades riksförbund tilldelas särskilt bidrag för anpassning
av studiematerial för synskadade inklusive dövblinda.

För atl komma tillrätta
med den bristfälliga anpassning lill löne- och prisförändringar, som har varil
ett mycket framträdande problem i samhällets bidragsgivning till
studieförbunden föreslår folkbildningsutredningen en ny ordning. Förslaget
innebär alt tillsynsmyndigheten fåi- i uppdrag att varje höst inkomma Ull
departement och kommunförbund med kompletterande beräkningsunderlag för den
statliga och kommunala bidragsgivningen till studieförbunden.

Ambitionerna atl få
fördelningspolhiska inslag i bidragsgivningen tillgodoses enligt kommittén
genom förslagen om riktade bidrag och om vidgade insatser i den uppsökande
verksamhelen. De riktade bidragen skall enligt förslaget utgå till verksamhel i
glesbygd inom de regionalpolitiska områdena 3-6. Kommittén föreslår vidare att
Ull studiecirklar med handikappade skall Ulläggsbidrag utgå om studierna
syftar till att utveckla handikappades färdighet alt meddela sig. Så även lill
cirklar som avser att informera om olika former av handikapp och dess
konsekvenser men också till cirklar som avser alt utbilda medlemmar i
handikapporganisationer med syfte atl göra dem bättre skickade att tillvarata
sina inlressen i samhället. Med hänsyn lill atl kommittén vill slopa
specialbidraget till svenska för invandrare föreslås elt särskilt riklat bidrag
lill invandrarverksamhel. Frågan om huvudmannaskap för den gmndläggande
undervisningen i svenska för invandrare utreds i annan ordning.

Den nuvarande
försöksverksamheten med uppsökande verksamhet i bostadsområden bör enligl
folkbildningsutredningen permanentas och utbyggas till alt också omfatta
specialprojekt för vissa gmpper. Folkbildningsutredningen understryker att om kortutbildade,
lågmotiverade och andra eftersatta grupper skall kunna aktiveras i bildnings-
och utbildningsverksamhet är det nödvändigt med en kraftig förstärkning av
bidragen för uppsökande verksamhet såväl på arbetsplatser och i bostadsområden
som för särskilda projekt.

Slutligen
framlägger kommittén också förslag belräffande bidrag till
Folkbildningsförbundet och dess regionala organ länsbildningsförbunden.

Prop. 1980/81:127 94

Kapitel
8 Tillsyn, kontroll och utvecklingsarbete

Folkbildningsutredningen
konstaterar atl SÖ av tradition varit tillsynsmyndighet för
folkbildningsarbetet. Under senare år har dessutom etl flertal andra
myndigheler förmedlat bidrag lill studieförbunden för olika verksamheter. Genom
kommitténs förslag underlättas en integraUon av studie- och kulluraktivilelema
i studieförbundens verksamhet. Denna integration kan komma att motverkas om
flera myndigheter får tillsynsansvar. Kommittén ser därför helst atl endasi en
myndighet svarar för statens bidrag och är Ullsynsmyndighet. Kommittén anser
dock inte att den har befogenhet atl föreslå inrättandet av en ny
Ullsynsmyndighet. Den frågan bör, enligt kommittén, övervägas i annan ordning.

Folkbildningsutredningen
diskuterar också den granskning och kontroll av studieförbundens verksamhet.,
som bör genomföras. Kommittén föreslår alt studieförbunden själva får ett ökat
ansvar för Ullsyn och kontroll av verksamheten. Särskilda medel avdelas för
delta.

Genom
den föreslagna decentraliseringen av tillsyns- och gransknings-funkUonerna bör
tillsynsmyndighetens egen verksamhel kunna begränsas Ull sUckprovskontroller av
olika, verksamheter i olika delar av landel. Vidare bör myndigheten medverka i
utbildningen av revisorer inom förbunden.

Folkbildningsulredningen
tar vidare upp frågor om forskning och ut-veckUngsarbete inom folkbildningens
område. Kommittén föreslår att studieförbunden skall få ökade egna resurser
för ett reguljärt utvecklingsarbete för studiecirkelverksamheten och
kulturaktiviteterna. Resurser för forskningsinsatser av större omfattning bör
enligt kommitténs mening disponeras av Ullsynsmyndigheten. Ansökan om
forskningsmedel skall kunna göras av studieförbund eller högskoleinstitutioner.
Tillsynsmyndigheten föreslås även få ansvar för informationsspridning av
forskningsresultaten.

Prop.
1980/81:127 95

Bilaga
3

Sammanfattning av Komvux och studieförbund. Arbetsfördelning
och samråd (SOU 1979:92), delbetänkande från komvux-utredningen

Komvux-utredningen
redogör för inrättandet av kommunal vuxenutbildning (komvux), dess mål och
uppgifter. Kommittén påpekar att målen för vuxenutbildningen under 1970-talet
alltmer har inriktats mot utbildning för korttidsutbildade och att komvux fått
i uppgift att medverka till att överbrygga utbildningsklyftor i samhällel,
stärka individernas ställning på arbetsmarknaden och bidra Ull de studerandes
personlighelsutveckling. Kommittén redogör också för de bestämmelser som
reglerar verksamheten i komvux och för komvux utveckling och omfattning.

Kommittén
föreslår följande formulering av de allmänna målen för vuxenutbildning:

Vuxenutbildningen
skall syfta Ull

1. att
minska utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet

och social rättvisa,

2.
att öka de vuxnas förmåga att
förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och politiskt liv
saml därigenom bidra till det demokratiska samhällets utveckling, '

3.
att utbilda vuxna för
varierande arbetsuppgifter, medverka lill arbetslivets förändring och bidra
till full sysselsättning samt därigenom främja utveckling och framsteg i samhället,

4.
att tillgodose de vuxnas
individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter och alt ge
dem tillfälle alt komplettera ungdomsutbildningen.

Efter
samråd med folkbildningsulredningen föreslår komvux-utredningen att målen för
den kommunala vuxenutbildningen formuleras på följande sätl:

Komvux
skall medverka till att förverkliga vuxenutbildningens allmänna mål genom

1. atl
anordna ulbildning såväl för kompetens i enstaka ämnen som för

fullständig kompetens molsvarande läroplanen för grundskolan samt

läroplanen för gymnasieskolans linjer och specialkurser,

2. alt
förmedla kunskaper i det egna yrket och utbilda för nytt yrke enligt

gymnasieskolans läroplan eller enligt läroplaner som fastställts efter

samråd med arbetsmarknadens parter.

Komvux-utredningen
diskuterar även målgmpper för vuxenutbildningen och för komvux. Kommittén
analyserar begreppen kortutbildad och resurssvag och föreslår att man för
vuxna med kortare skolutbildning än nio år bör använda beteckningen
korttidsutbildad. Komvux bör med sin information och rekrytering i första hand
vända sig till gmpper där andelen

Prop.
1980/81:127 96

korttidsutbildade
kan förväntas vara särskilt stor. Kommittén konstaterar atl komvux under
1970-lalet i allt större utsträckning har rekryterat gmpper som saknar
sludievana och som inte tidigare självmant har sökt sig till komvux. Men
kommittén anser också att en vikUg målgrupp för komvux är människor som har
behov av att skaffa sig kompelens för vidare studier genom atl kompleltera sin
tidigare ulbildning. Kommittén konstaterar samtidigt alt många av komvux
målgrupper är gemensamma med andra vuxenulbildningsanordnares. Målgrupperna kan
därför inte bilda utgångspunkl för ett förslag om arbetsfördelning mellan
olika anordnare av vuxenutbildning.

Kommittén
överväger också olika möjligheler alt priorUera utbildningar inom komvux och
anser alt den allmänna utgångspunkten för planering av komvux skall vara atl i
första hand anordna sådana kurser som vänder sig lill vuxna som lidigare fått
minst av samhällets utbildningsresurser. När resursema för atl anordna
utbildning inom komvux är begränsade, bör komvux prioritera ulbildning i
följande ordning:

1.
överbryggande utbildning
motsvarande grundskolan

2.
arbelsmarknadsinriklad
utbildning

3.
behörighetskompleltering

4.
överbryggande ulbildning
molsvarande gymnasieskolan. Kommittén redogör för vilka lyper av problem som
har förekommit i

fråga
om gränsdragningen mellan komvux och studieförbundens cirkelverksamhet och
konslalerar atl det fanns problem med gränsdragningen redan mellan yrkesskolans
deltidskurser och folkbildningen. Genom beslut i anslutning till prop. 1967:85
överfördes dessa kurser till komvux. Föredraganden gav i proposiUonen vissa
riktlinjer för gränsdragningen mellan komvux och studieförbunden. SÖ delade in
de yrkesinriktade kurserna i A-, B- och C-kurser och fastställde regler för
vilka kurser som komvux i första hand skulle få anordna och vilka som
studieförbunden i första hand skulle få anordna. Genom beslul av regeringen den
16 januari 1975 fick komvux anordna kurser motsvarande gymnasieskolans
yrkesinriktade linjer och specialkurser, försl piå försök under tre läsår men
därefter som en reguljär del av komvux. SÖ:s avsikt var alt ersätta den
särskilda yrkesinriktade utbildningen, som saknar motsvarighet i ungdomsskolan,
med kurser hämtade ur gymnasieskolans linjer och specialkurser. Samtliga
tidigare gällande läroplaner upphävdes också av SÖ. Det visade sig emellertid
att viktiga utbildningsbehov bland vuxna inte helt kunde Ullgodoses på delta sätt.
Systemet med läroplaner för särskild yrkesinriktad utbildning har därför under
senare år i viss mån byggts ul igen. Detla har skett efter samråd med
arbelsmarknadens parter. För yrkesinriktad utbildning inom komvux skall fr.o.m.
den 1 juli 1977 gälla att den anordnas efter lokalt samråd med arbetsmarknadens
parter och att nya läroplaner fastställs efter centralt samråd med
arbetsmarknadens parter. Inom teoretisk utbildning kom framför allt
nybörjarengelska atl utgöra

Prop.
1980/81:127 97

ett
gränsdragningsproblem mellan komvux och studieförbund. Grundskolkurser i
komvux molsvarar läroplanen för grundskolans högstadium. Förkunskaper som i
stort sett motsvarar vad som läses i resp. ämne på lågstadiet och mellanstadiet
behövs för att man skall kunna följa undervisningen i en gmndskolkurs. I de
flesta ämnen har de vuxenstuderande sådana förkunskaper från sin skoltid, även
om de ibland kan vara bristfälliga och inaktuella. Ämnet engelska förekom inle
i den obligatoriska skolan, när många av dem som nu är vuxenstuderande gick
där. Ämnet infördes sedan i den obligatoriska skolan och flyttades så småningom
ner även på de lägre stadierna i gmndskolan. Detta förhållande kom att ge ämnet
en viss särställning i komvux. Det blev det enda ämne, där många vuxenstuderande
helt saknar förkunskaper. De är därmed inte behöriga att tas in i gmndskolkurs
i engelska omfattande enbart högstadiets kurs. Det blev därför nödvändigt att
möjliggöra för komvux alt ge viss nybörjarundervisning i ämnet. Enligt ett
kungl. brev från 1970 får detta ske inom ramen för schablonlilläggel i form av
stödundervisning eller studiehandledning. Däremot får nybörjarundervisning i
engelska inle anordnas som kurs. Detta innebär bl.a. atl del inle finns några
regler om antal lektioner eller om gmppstorlek. Antalet deltagare i
undervisning i nybörjarengelska inom komvux kan alltså vara lågt utan alt
komvux har brutit mot gällande föreskrifter. Detta har ibland av
studieförbunden uppfattats som en illojal konkurrens, i all synnerhet som inga
kursavgifter får tas ut av komvux.

Komvux-utredningen
redogör också för den diskussion om principer för gränsdragning och
arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund som fördes av kommittén för
studiestöd ål vuxna (SVUX). Därefter redovisas kortfattat folkbildningsulredningens
lokala studier och diskussionen om gränsdragningen mellan studieförbundens
statsbidragsberättigade verksamhet och komvux i debattskriften Folkbildningen
i framtiden.

Komvux-utredningen
diskuterar därefter tänkbara principer för arbetsfördelning medan komvux och
studieförbund. Några sådana principer är t.ex. alt utgå från anordnarnas mål,
alt dra gränser efter ämnen eller utbildningsnivåer, efter kurslängd eller
studieintensilet. Man skulle också kunna låta den enskildes syfte med studierna
vara avgörande för arbetsfördelningen mellan komvux och studieförbunden.

I
förslaget till mål för komvux är yrkesutbildning en av komvux uppgifter.
Komvux-utredningen diskuterar, innan man tar delta mål som utgångspunkt för
överväganden och förslag om arbetsfördelning, vad som menas med yrke. Oftast
används det i samma betydelse som förvärvsarbete eller arbete utom hemmet. Det
hävdas ibland att hemarbete skall räknas som yrkesarbete. Även för uppgifter i
hemmet behövs och efterfrågas utbildning, t.ex. i matlagning, vävning.
Diabeliker, njursjuka m.fl. kan behöva specialutbildning i kostkunskap. Inom
komvux finns ett antal kurser molsvarande gymnasieskolans konsumlionslinje och
angränsande specialkurser. Dessa kurser är yrkesinriktade men kan också vara av
7 Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 127

Prop.
1980/81:127 98

inlresse
för dem som vill skaffa sig kunskaper för hemarbete eller fritids-roller. Även
inom studieförbunden anordnas näriiggande utbildningar. Skillnaden är all
komvux-kurserna följer läroplaner och atl de är kompetensgivande. Numera är de
också betydligt längre än motsvarande studiecirklar.

När
det gäller förslag om arbetsfördelningen mellan studieförbund och komvux har
komvux-utredningen samrått med folkbildningsulredningen, som i ett avsnitt i
sitt slutbetänkande lar upp motsvarande frågor. Det skall även i framliden vara
de olika anordnarnas mål som skall vara utgångspunkten för en arbetsfördelning
inom vuxenutbildningen. Komvux-utredningens förslag, nämligen att komvux
uppgift skall vara att anordna kompetensinriktad utbildning, yrkesutbildning
samt fortbildning och vidareutbildning inom olika yrken, får konsekvenser
också för arbetsfördelningen.

Komvux-utredningen
anser att nybörjarundervisning i engelska bör bedrivas även inom komvux och
att olika målgmpper för komvux resp. för studieförbundens nybörjarengelska kan
urskiljas. Kommittén föreslår (liksom också folkbildningsulredningen) att
komvux lill sin nybörjarundervisning skall rekrytera vuxenstuderande som
siktar på gmndskolkompe-tens i ämnei. Vuxna som har andra syften med sina
studier bör rekryteras av studieförbunden. Grundskolkursen i engelska skall
omfatta ämnet i dess helhet, dvs. både lågstadiets, mellanstadiets och
högstadiets kurs, vilket innebär en kurs om totah ca 350 lektioner. Den sökande
tas in på den nivå där han kan följa undervisningen.

Kommittén
föreslår vidare att den yrkesinriktade utbildningen även i framtiden skall vara
arbelsmarknadsinriklad. Med denna avgränsning kommer inle ulbildning som i första
hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete eller fritidsroller
att vara en uppgift för komvux ulan för studieförbunden. Nya läroplaner för
särskild yrkesinriktad ulbildning skall, som nu, fastställas av SÖ efter
centralt samråd med arbetsmarknadens parter. Skolstyrelsen skall även i
fortsättningen fastställa det lokala kursutbudet i fräga om yrkesinriktad
utbildning i komvux efter lokalt .samråd med arbelsmarknadens parter. Delta
samråd skall gälla bäde vilka kurser som skall anordnas och hur många kurser.
Detla centrala och lokala samråd skall vara en garanti för att den
yrkesinriktade ulbildningen som anordnas inom komvux är arbelsmarknadsinriklad
och alt arbetsfördelningen mellan komvux och studieförbund följs.

Kommittén
föreslår också, i likhet med folkbildningsutredningen, att skolstyrelsen skall
åläggas att ta initiativ till elt samråd mellan olika anordare av
vuxenutbddning i kiymmunen om det vuxenutbildningsulbud som planeras. Sådant
samråd skall äga rum minst en gång per termin. Man utgår från alt skolstyrelsen
låter sig representeras av ledamöter och förutsätter att anordnarna, vid
beslut om kursutbud, kommer alt ta slor hänsyn lill vad som framkommit i
samrådet.

Kommittén
har övervägt olika former för delta samråd men stannat för

Prop.
1980/81:127 99

att
föreslå atl kommunerna själva skall få välja hur det lokala samrådet mellan
olika vuxenutbildningsanordnare skall ske.

Ytterligare en
förutsättning för att arbetsfördelningen mellan komvux och studieförbund skall
fungera är att informaUonen om olika former av vuxenutbildning är korrekt och
saklig så att den enskilde själv kan välja den studieform som bäst passar
utbildningsbehov och studieförutsättningar. En korrekt information minskar
risken för felval inom ämnesområden där flera anordnare erbjuder kurser.

Studie- och
yrkesorienteringen för vuxna bör förbättras. Komvux-utredningen anser alt det
finns skäl atl organisera syo för vuxna på annal sätl än syo i ungdomsskolan.
Studierädgivning som skall ge information och råd om hela vuxenutbildningen bör
vara frislående från enskilda arrangörers rekryteringsintressen, den bör kunna
ge övergripande information om all vuxenutbildning och om sludiesociala frågor
och den bör ha god kännedom om vuxnas studieförutsättningar och studiehinder.
Sådan syo för vuxna ersätter inte den syo-verksamhet som bedrivs inom de olika
utbildningarna, t.ex. komvux.

Diskussionerna mellan
folkbildningsutredningen och komvux-utredningen har i första hand gällt
arbetsfördelningen mellan komvux och studieförbunden. De lokala
överläggningarna kan givetvis omfalta betydligt fler frågor där samverkan kan
vara önskvärd. Kommittén avser bl.a. följande områden:

— gemensam
långsikUg planering av hela vuxenutbildningen i kommunen,

— gemensam
användning av lokaler och utrustning,

-
samverkan i
informationsarbetet,

-
stödinsatser till uppsökande
verksamhet i form av översiktsmalerial om all vuxenutbildning,

— stödåtgärder
för vuxenstuderande, t.ex. barntillsyn, läromedel, skol

måltider, resebidrag,

- fortbildning
av lärare och annan personal inom vuxenutbildningen.

Komvux-utredningen anmäler alt den tänker återkomma till frågor som

rör
studie- och yrkesorientering och samverkan mellan olika anordnare av
vuxenutbildning i sitt slutbetänkande.

Den
arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund som föreslagits, samrådet med
arbetsmarknadens parter och det lokala samrådet mellan olika anordnare av
vuxenutbildning kommer enligt komvux-utredningens uppfattning att medföra att
gränsdragningsproblem i framtiden inle behöver uppstå.

Komvux-utredningen
föreslår alt bestämmelser om atl skolstyrelsen skall ta iniUativ till samråd
mellan olika anordnare av vuxenutbildning förs in i skollagen eller eventuellt
i en särskild förordning om samråd inom vuxenutbildningen.

Prop.
1980/81:127 100

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för
80-talet, utom avsnitten om studieförbund - kommunal vuxenutbildning, om
kulturverksamhet och om annan bildningsverksamhet

1. Folkbildningsarbetets kännetecken och mål

De flesta remissinstanserna instämmer allmänl i kommitténs
skrivningar om studieförbundens kännetecken och folkbildningens mål. Till dessa
instanser hör bl.a. statens kulturråd, kommunförbundet. Medborgarskolan och
TBV.

SÖ formulerar själv följande mål för folkbildningsarbetet:

atl utbilda medlemmar i folkrörelserna,

atl tillgodose kortutbildades behov av utbildning,

att medverka lill väsentlig information i olika
samhällsfrågor

samt atl aktivera kulturlivet.

Malmö kommun saml TBV efterlyser en analys av de senaste
årens vuxenutbildningspolitiska reformer.

Folkrörelseanknytning

Många av de remissinstanser som yttrar sig över
målformuleringarna har synpunkter på studiernas folkrörelseanknylning.

UHÄ anser att organisationen skall rekrytera deltagare
främst inom den egna rörelsen eller sympatisörer till denna (vilken inle
utesluter atl vem som helst får delta i studierna) samt atl studierna skall ha
en på förhand klart angiven profilering. Rikskonserter anser alt ett
folkrörelseanknutet och idéprofilerat folkbildningsarbete är en viklig
förutsättning och garanti för vår demokrati, men atl myckel beror på i vilken
ulslräckning samhällsutvecklingen kommer alt hämma eller stärka livskraften i
folkrörelserna. .

SV instämmer i kommitténs syn på samspelet mellan
studieförbunden och deras medlemsorganisationer och anför följande:

Enligl SV:s uppfattning bör också det framlida
folkbildningsarbetet vara väl förankrat i och tillgodose de utbildningsbehov
som olika folkrörelser och andra ideella organisationer har. Den folkrörelseanknulna
studieverksamheten har varit och bör förbli en viktigt utvecklingskraft i vårt
samhälle.

Det idéburna folkbildningsarbetet uppfordar till
engagemang och medansvar i samhällsutvecklingen. Det är också behoven hos
medlemsorganisationer och i djupa medlemsled som skapat studieförbunden och
som burit upp verksamhelen. I detta ligger en betydelsefull skillnad gentemot
annan utbildningsverksamhet och en förklaring lill styrkan i det fria
folkbildningsarbetet och dess aktiverande roll.

Prop. 1980/81:127 101

KFUK-KFUM.s studieförbund instämmer i kommitténs starka
betoning om vikten av nära knytning lill medlemsorganisationerna och
understryker betydelsen av atl även den icke-organisationsknutna verksamhelen
profileras enligl de bärande idéerna inom studieförbundet.

NBV anser
alt kommittén ger studiecirkeln dess rätta roll, när del pekas på sambandet
mellan medborgarens kunskapsnivå och möjligheten att påverka utvecklingen genom
demokratiska beslut. Men det är viktigt att notera, atl den enskilde cirkeldeltagaren
också måste bjudas en plattform för att agera. Studiecirkelns koppling till de
demokratiska församlingar som folkrörelserna utgör är därför en förutsättning
för studiecirkelns berättigande.

CUF anför:

Folkbildningen har vuxit fram som ell redskap för de stora
folkrörelserna i samhället. Som framgått av vad som lidigare anförts är det
Centerns Ungdomsförbunds uppfattning att del just denna folkrörelseförankring
som givit folkbildningen den betydelse den haft under uppbyggnaden av vårt
samhälle. Centerns Ungdomsförbund vill därför med kraft instämma i kommitténs
uppfattning om vikten av en fortsatt nära anknytning mellan studieförbunden och
dess medlemsorganisationer, liksom i att även den icke organisationsanknutna
verksamheten måste kunna ges en idé-riktning i enlighet med de olika
medlemsorganisationernas värdering.

Centerns kvinnoförbund framför liknande tankegångar.

LRF finner kommitténs diskussion rörande begreppen
"fritt och frivilligt" samt folkbildningsarbetets
folkrörelseanknytning väl avvägd och acceptabel.

Medborgarskolan anser också att kommittén på elt
förtjänstfullt och väl avvägt sätt behandlat frågorna om folkrörelseanknytning,
profilerade sludier samt fritt och frivilligt bildningsarbete.

ABF anser alt kommittén borde ha tagil ställning i frågan
om studieförbund är folkrörelse eller ej, och anför:

För ABF är det en självklarhet att studieförbunden inte
skall betraktas som folkrörelser. Studieförbunden har växt fram ur olika
folkrörelser och blivit det organisatoriska uttrycket för deras behov av
kunskaper och färdigheter för medlemmarnas behov av gemenskap grundad på
gemensamma värderingar.

ABF delar inte utredningsmajoriletens uppfattning att
folkbildningen kan delas i en folkrörelsedel och en allmän del, utan ser dessa
verksamheter som en helhet.

Flera remissinstanser anser att utredningsförslaget kan
innebära en försvagning av studieförbundens folkrörelseanknylning. Till dessa
instanser hör Landsting.sförbundet, Kiruna, Ragunda och Skellefteå kommuner
samt Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SSU.

Prop.
1980/81:127 102

MUF anser att utredningsförslaget om ökad ideologisk
betoning av studieförbundens verksamhet är tveksamt "inte minst mot den
bakgmnden att man i allt högre grad kan börja ifrågasätta dessas roll i det
totala utbildningsperspektivet".

Profilering

En aspekt på frågan om studieförbundens
folkrörelseanknylning rör studiernas profilering. Kommittén föreslår en
omformulering i förordningen om slatsbidrag lill del frivilliga
folkbildningsarbetet. Enligt förslaget skall början på bestämmelsen formuleras
på följande sätt: Verksamheten inom det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet skall präglas av saklighet och en strävan Ull allsidig
belysning av studieämnena.

SÖ samt Moderata kvinnoförbundet och Medborgarskolan
tillstyrker förslaget. SÖ anför:

De i kommittén föreslagna formuleringarna rörande
saklighet och en strävan till allsidig belysning av sludieämnena med krav på
tolerans och respekt för oliktänkande samt främjande av självständigt tänkande
och ställningstagande bör kunna tjäna som avgränsning mellan ideologisk profilering
och aktiviteter av propaga.ndakaraktär.

Samtliga övriga remissinsianser som har yttrat sig ifråga
om formuleringen förordar i enlighet med reservation 1 att man skriver
mångsidighet i stället för aUsidighet. Dessa remissinstanser är rikskonserter,
ABF, NBV, KFUM-KFUK:s studieförbund, Studiefrämjandet, SV, Vuxenskolan,
Hallsberg, Haninge, Malmö och Öckerö kommuner. Landstingsförbundet, Vi Unga,
SECO och Brevskolan. CUF anser frågeställningen vara akademisk, men föredrar
ändå ordet mångsidighet framför allsidighet.

Fritt och frivilligt

Folkbildningsulredningens förslag innebär atl den syn på
begreppet "fritt och frivilligt" som formulerats i prop. 1963:36
alltjämt är aktuell och bör gälla även för framtiden.

Några av studieförbunden har synpunkler på vad som bör
falla inom ramen för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. SV delar
kommilléns tolkning av begreppel frilt och frivilligt och understryker
angelägenheten av att folkbildningsarbetet också i framtiden tillförsäkras
denna frihet. SV anför vidare:

Studiekampanjer som initieras av olika samhällsorgan är
exempel på verksamhet som kan leda till en begränsning av studieförbundens
frihet. Studieförbunden bör enligt SV:s mening engagera sig i frågor som av
regering och riksdag bedöms särskill angelägna alt föra ut lill bred debatt.
Fömtsättningen är dock atl studieförbunden själva har frihet att planera sina
insatser, sludiemalerialproduktion, cirkelledarutbildning och verksamhetens
uppläggning och genomförande. Det bör också vara en strävan

Prop. 1980.''81:127 103

att
ta upp frågor till studium och debatt innan de avgörande besluten fattas om del
ibland kan vara mofiverat att i studiecirkelns form sprida kännedom om och
diskutera konsekvenserna av redan fattade beslut.

Elt
annat område där en motsvarande risk finns för att begreppet "frilt och
frivilligt" urholkas är enligt SV när sludiecirkelverksamhet bedrivs i
samarbete med företag och kommuner.

Studiefrämjandet
anser atl man bör arbeta annorlunda med statligt initierade studiekampanjer
och att sådana inte bör sältas igång av myndigheter så ofta och i så många
frågor som under senare lid.

Kommittén
framför den uppfattningen att prov och betyg inte skall tillålas inom studieförbundens
statsbidragsberättigade verksamhet, och att centrala läroplaner inte heller bör
förekomma i cirkelstudierna.

SÖ
inslämmer i kommitténs synpunkler och anför dessutom att det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet inte bör omfalta utbildningar som förutsätter
alt en viss formell kompetens skall uppnås.

Folkuniversitetet
avvisar kommitténs resonemang och anför:

Atl
generellt tillbakavisa centrala planer för studieverksamheten synes
diskutabelt. Avgörande bör vara en central plans innehåll och funktion.
Alternativet lill sådana planer är ju inle optimal frihet eller en exakt
anpassning de studerandes egna önskemål ulan istället andra planer eller rent
av planlöshet...

Kommitténs
resonemang om prov och betyg kan ge läsaren intrycket av att alla former av
prov och kvalitetskontroll är oförenliga med folkbildningsarbete. Detta
behöver dock inte alltid vara fallet. Frågan kan ses från lite olika
utgångspunkter. Vi delar kommitténs uppfattning att betyg som urvalsinstument
till andra ulbildningar m. m. inte har någon uppgift inom folkbildningen, men
vi menar ändå alt förhållandet mellan sludier och prov förtjänar alt diskuteras
något utförligare. Prov, dvs. mätningar av kunskapernas omfattning och djup
och av färdigheternas halt, kan utgöra en del av inlärningsprocessen i syfte
att ytterligare utveckla deltagarnas kunskaper och färdigheter. I vissa fall
kan del vara av ett visst värde för deltagarna alt få möjlighet atl pröva de
kunskaper och färdigheter vederbörande tillägnat sig i elt studiearbete. Denna
typ av mätningar behöver inte verka styrande på verksamhetens uppläggning eller
inverka negativt på deltagarnas inflytande över studiearbetet. Även prov och
betyg måsle således bedömas med utgångspunkt i vilken roll de skall anses
fylla.

Kommersialism

Flera
remissinstanser har kommenterat och instämt i kommitténs skrivningar om
studieförbund och kommersialism. Medborgarskolan anser att avsnittet om kultur
och kommersialism har blivit föredömligt balanserat -något som enligt skolan
numera hör till det ovanliga. Rikskonserters styrelse instämmer i kommitténs
definition av kullurkommersialism. Styrelsen anför:

Enligt
styrelsens mening är kommittén synpunkter på vad som skall menas med
kulturkommersialism av större vikt. Det är om ell budskap och

Prop. 1980/81:127 104

redovisning
av erfarenheter marknadsanpassas och underordnas lönsam-hetsintressel och om
därigenom passivisering och verklighetsflykt uppmuntras. Kommittén framhåller
också all del inom den nuvarande kultur-distributionen finns företeelser som
kan sägas vara kommersialiserade med den inriktning på koncentration,
monopolisering och marknadsorientering som förekommer. Rikskonserters styrelse
anser, i likhet med kommittén, att den statliga kulluriJolitiken måste
utformas så all den aktivt söker motverka och korrigera tendenser av det
slaget.

Även
riksutställningar anser att studie- och kulturverksamheten är en nödvändig
motvikt mot kulturindustrins marknadsanpassade och ofta uslä-tade
kullurbudskap.

TBV
anser all studieförbunden i sitt arbete måsle motverka överdrivet kommersiella
synsätt och utbilda människor i att genomskåda bl.a. falska och förenklade
budskap som sprids via reklam och massmedia.

SECO
framhåller alt den grupp i samhället som är mest utsatt för de kommersiella
krafterna är ungdomen och att det därför är myckel viktigt att studieförbunden
tidigt i studiecirkelens form kan erbjuda alternativa sysselsättningar. SECO
anser liksom Unga Örnaratt en tidig kontakt med de idéburna folkrörelserna är
viktig för atl skapa intresse för de slora samhällsfrågorna.

SKS,
CUF och Arvidsjaurs kommun framför farhågor för en ökad kommersialisering av
studieförbundens utbud. SKS anför alt om studieförbunden även fortsättningsvis
måste lägga lönsamhetsaspekter på sin verksamhet blir den önskvärda
gränsdragningen mol den kommersiella kulturutbudet svår. Det är enligt CUF
risk för atl man i första hand vänder sig till lältrekryterade grupper i
samhället och att valet av ämnen syftar till alt skapa och följa modetrender.
Arvidsjaurs kommun anser atl majoritetslinjens förslag innebär att
studieförbundens folkrörelsekaraktär kommer att försvagas och alt de kommer att
utvecklas till serviceorgan som sins emellan konkurrerar om dellagarna med
glättad kommersiell marknadsföring.

Invandrarverket
anser alt kommittén borde ha analyserat avsnittet kultur och kommersialism ur
ell mångkulturellt perspektiv. Invandrarverket anför vidare:

God
kultur definieras där som elt ärligt samtal mellan människa och människa. Där
påpekas också alt kommunikation är omöjlig om två människor saknar ett
gemensamt erfarenhetsfält. Invandrar- och minoritetsbefolkningen har små
möjligheter att tillvarata det stora svenska kulturulbudel. Samtidigt för
minoriteterna en ojämn kamp för sina egna kulturer mol ett kommersiellt utbud.
Vad föranleder denna vetskap för åtgärder?

Naturvetenskap
och teknik

Kommittén
betonar att del är viktigt att folkbildningsarbetet mer än tidigare inriktas på
de tekniska och naturvetenskapliga ämnesområdena och dessas betydelse för olika
samhällsområden.

Prop.
1980/81:127 105

Flera
remissinstanser framför synpunkter som innebär atl de instämmer i kommitténs
syn på den tekniska utvecklingen och studieförbundens roll i detta sammanhang.
Dessa instanser är arbelarskyddsstyrelsen, Arvidsjaurs kommun, SAF, TBV,
Medborgarskolan, FS och Studiefrämjandet. Flertalet av dem instämmer kortfattat
i kommitténs synpunkter. FS anför:

Betoningen
av de lekniska och naturvetenskapliga ämnesområdenas belydelse i den framlida
samhällsutvecklingen är enligt vår mening riktig. Folkbildningsorganisationerna
bör här ta sitt ansvar för atl människor blir skickade att fatta de poliUska
beslut som sannolikt blir allt svårare i framtiden. Besluten kommer förmodligen
att innebära besväriiga avvägningar mellan sådana faktorer som nolltillväxt -
fortsatt tillväxt, storskalighet - samt med dessa faktorer relaterade begrepp
som resurshushållning, miljövård, livskvalité osv.

I
det här sammanhanget är del dock viktigt betona att behovet av alt de tekniska
och naturvetenskapliga inriktade studierna inte enbart blir deskriptiva. För
folkbildningsorganisationerna är frågan om ämnenas roll i det samhälleliga
sammanhanget den mest angelägna. Kunskapen om ämnesområdena måste kompletteras
med en diskussion om värdet av de naturvetenskapliga och lekniska framstegens
belydelse i ett socialt sammanhang.

ABF
är emellertid kritisk till kommitténs resonemang i kapitlet om studieförbunden
och framtiden och anser att de slutsatser som förs fram är vaga,
osammanhängande och ibland direkt tveksamma.

Som
exempel tar vi avsnittet om den framtida utvecklingen på det tekniska området.
Där framhåller kommittén att tekniken allmänt sett kommer att ge en kortare
arbetstid. Detta skulle för studieförbunden innebära "... en primär
uppgift att hjälpa människor alt välja stimulerande och utvecklande
fritidsaktiviteter". Vi anser att detta tyder på bristande förmåga att
föreställa sig hur verkligheten kommer att se ul med en fortsatt teknisk
utveckling så som vi sett den under sjuttiotalet. Ett samhälle där arbetstiden
förkortas på gmnd av elektronisering, robotisering etc. kommer med all
sannolikhet atl ställa andra krav på studieförbunden och dess
medlemsorganisationer än den idylliska bild som kommittén antyder. Förkortad
arbetstid har både onda och goda sidor. På den ena sidan finns ökad
arbetslöshet och utslagning, risk för ökad, kommersiell exploatering och på den
andra sidan finns ökad frilid vilken kan användas för utveckling av personliga
intressen.

Kvalitet

Frågan
om kvaliteten inom folkbildningsarbetet har behandlats något mer ingående av
två remissinstanser, nämligen Folkuniversitetet och KRO. Folkuniversitetet
anför:

Det
finns en risk för alt frågan om kvaliteten inom folkbildningarbetet kommer
allför långt i bakgmnden.

Prop.
1980/81:127 106

Vår
utgångspunkt för en diskussion om kvaliteten i studie- och
bildnings-verksamheten är iakttagelsen att studier och kunskapsutveckling är
etl av människans instrument för att bl. a. förändra och förbättra sina
livsbetingelser. Elt samhälles kunskapsmassa - dvs. den samlade mängden av
frågor och svar, av rutiner men också visioner, av tumregler likaväl som
teorier - är vidare ingen enskilds egendom; den tillhör den mänskliga kulturen
och varje generation fungerar som bärare och förmedlare av denna kunskapsmassa
utan vilken den mänskliga kulturen vore olänkbar. Förvaltandet av denna
kunskapsmassa, utvecklandet av nya kunskaper och förmedlandet av kunskaper är
utan nägon som helsl tvekan människans viktigaste och svåraste uppgift. Den
uppgiften erbjuder inle heller några genvägar - den kräver i princip samma
personliga satsning och hårda arbete i dag som förr i tiden (medan mänskligt
arbete på många andra områden har kunnat ersättas av teknologi och automation).
Dessa svårigheter gäller självfallet inte endast de områden och ämnen som den
vanliga skolan behandlar och så lill vida har kommittén rätl lill atl rnan inte
bör dra någon skarp gräns mellan bildning och utbildning. Kommitténs ambition
atl avgränsa folkbildningsarbetet från andra utbildningsformer kan därför
egentligen enbart motiveras av administrativa skäl.

KRO
framhåller alt mångfald inte är liktydigt med kvalitet och anför:

Kultur
med mening, som berikar känsla och medvetande, är något man måste lära sig -
från barnsben sona modersmålet eller senare i livet som ett främmande språk.
Behovet, de vet vi, av kulturella fäliarbetare, kunniga och inspirerande
pedagoger, är ofantligt, och vi måste med beklagande konstatera, att
pedagogiken - även om den berörs — på ett olyckligt sätt kommit alt underordnas
frågor av formell, fördelnings- och distributions-teknisk natur. Exempelvis har
de kulturella centrumbildningarnas resurser av yrkeskunnande hittinUlls i
myckel ringa omfattning tagits i folkbildningens tjänst och kommittén nöjer
sig med alt konstatera faktum.

2.
Studieförbundens arbetsformer och metoder

Remissynpunkterna
pä förslagen om kulturverksamhet och annan bildningsverksamhet redovisas i
bil. 6.

Nya
studieförbund

Kommittén
anser att ett väsentligt kriterium för godkännande av nya studieförbund även
bör vara folkrörelseanknytning. Kommittén föreslår vidare atl kravet på
verksamhetsvolymen skall sänkas till 25000 studieUmmar om året. De flesta
remissinsianser som yttrar sig i frågan anser att det nuvarande kravet om 50
000 studietimmar om året bör bibehållas. Till dessa instanser hör SÖ,
Landstingsförbundet, 14 kommuner och sju studieförbund. Följande instanser
tillstyrker förslagel om 25 000 studietimmar/år: statens ungdomsråd, LRF,
Riksidrottsförbundet. SV, Folkuniver-sUetet, CUF, MUF, Riksförbundet Hem och
Skola och Vi unga.

Prop. 1980/81:127 107

SÖ anser att förutom verksamhetsvolymen bör även vissa
kvalitetskrav ställas på ett nytt studieförbunds organisatoriska uppbyggnad.
Flera remissinstanser t.ex. Riksidrottsförbundet och ABF tillstyrker
kommitténs förslag om att ett nytt studieförbund bör ha folkrörelseförankring.

Styrelsens ansvar

Kommittén anser atl nuvarande bestämmelser om att
studierektor skall godkännas av SÖ bör upphöra och att i stället
studieförbundens styrelse skall vara ansvarig inför tillsynsmyndigheten. SÖ
avstyrker förslaget med motiveringen att någon av praktiska skäl måste svara
för kontakten med Ullsynsmyndigheten om inte dennas kontakt med studieförbunden
skall försämras. Helsingborgs kommun avstyrker också förslaget, medan övriga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker, däribland sju av
studieförbunden.

Cirkelledarrollen

I fråga om kommitténs synpunkler på studiecirkelns
kännetecken och arbete samt ledar- och deltagarroller har de flesta
studieförbunden och flera andra organisationer uttalat sig positivt. Den enda
fråga som har letl till uttryckliga motsägelser från vissa remissinsianser
gäller cirkelledarrollen. Kommittén anser att man bör eftersträva atl
cirkelledarskapet skall vara av förtroendekaraktär och en frilidsuppgift.

Många
remissinstanser instämmer i kommitténs syn på cirkelledarens uppgift. Till dem
hör SÖ. Karlskrona, Malmö, Umeå och Vindelns kommuner, NBV, SV,
Riksidrottsförbundet, CUF. Vi Unga, och Riksförbundet Hem och Skola. SÖ anför alt
den syn kommittén givit uttryck för belräffande cirkelledarskapet som i första
hand ett förtroendeuppdrag bör befästas i statsbidragssystemets utformning, och
all del bör vara möjligi för sludieförbunden att satsa på mer ideella insatser
likaväl som på arvoderad eller anställd arbetskraft. Kulturrådet instämmer i
kommitténs grundsyn men betonar dock att utan ämneskunniga ledare i cirklar som
ägnar sig ål utövande kulturverksamhet får deltagarna inga verkliga möjligheter
att utveckla sin kreativa förmåga. Kulturrådet framhåller atl studieförbunden
i framUden måste satsa mer på utbildning av sina cirkelledare i konsthantverk.
Brevskolan, som också anser atl utbildningen av cirkelledare är viklig,
framhåller att statsbidragsbestämmelserna måste stimulera Ull en bred och
okonvenUonell rekrytering av cirkelledare.

Tre av studieförbunden, nämligen Folkuniversitetet,
Medborgarskolan och TCO-TBV, tar avstånd från kommitténs resonemang. TCO-TBV anför:

I de kunskaps- och färdighetsbetonade cirklarna (språk, konsthantverk,
musik, yrkeskurser) är ämneskunniga cirkeiledare oftast nödvändiga för att
cirkelsludierna ska kunna ge deltagarna fullt utbyte. Detla behöver inte
innebära atl dessa cirkelledare står mera främmande för folkbildningens

Prop.
1980/81:127 108

friare arbetssätt än de förtroendevalda cirkelledarna.
Genom lämplig utbildning i cirkelledarmetodik och vuxenpedagogik, av den
modell t.ex. TBV byggt upp, är de väl skickade all bli cirkelledare med förmåga
atl anpassa sig efter deltagarnas behov och förulsällningar. Tyvärr saknas ofta
resurser inom studieförbunden för sådan utbildning.

Såväl studievana som studieovana cirkeldeltagare ställer
krav på cirkelledarens kompetens i olika avseenden. För att det inom cirkeln
ska kunna utvecklas både social gemenskap och kunskap krävs kunniga
cirkelledare. Denna kunnighet kan cirkelledaren förvärva och utveckla om
cirkelledarskapet har en viss omfattning och kontinuitet. För studieförbundens
del måste del ur bl.a. planeringssynpunkt vara en trygghet att ha tillgång till
hel- eller deltidsanställda cirkelledare, främst då i den verksamhet som las ut
mot allmänheten. Denna kärna av anställda cirkelledare måste dessulom anses
utgöra en värdefull resurs vid utvidgning av studieförbundens verksamhetsområden
mol delvis nya arbetsområden, vid utvecklande av nya, okonventionella
arbetsmetoder saml som utbildare och idegivare till nya och oerfarna
cirkelledare.

Folkuniversitetet anför liknande tankegångar.

Kommittén framhåller att cirkelledarna i första hand bör
betraktas som medstuderande. Det låter sig naturligtvis sägas, men om denna
tanke tolkas så, att ämneskunskaper och pedagogisk skicklighet är av mindre
betydelse hos cirkelledare och handledare så finns, enligt vår uppfattning, en
risk att man använder sig någol som är både praktiskt och värdefullt för
studiearbetet, nämligen människors sakkunskap och det kan varken vara i
cirkeldeltagarnas eller samhällets intresse. Enligt vår uppfattning finns det
ingen anledning atl dölja att kunskapslillägnande för det första är en svår och
krävande uppgift och atl detta tillägnande för del andra väsentligt underlättas
om vi människor tar hjälp av andras kompetens. Atl således av ledare i det
frivilliga folkbildningsarbetet kräva ämneskunskaper och kompelens kan inte
anses strida mot folkbildningens grundide.

Inom folkbildningsarbetet finns huvudsakligen två slag av
cirkelledare: en slor gmpp av personer verksamma inom föreningslivet och som
fullgör sina cirkelledamppgifter inom ramen för elt frivilligt och ideologiskt
baserat engagemang. Vidare finns em mindre grupp cirkelledare, ofta med lång
erfarenhet av cirkelledarskap och folkbildningsarbete som av olika skäl kommit
att syssla med uppgiften i ökad utsträckning huvudsakligen inom områden där
kunskapsförmedlingen är en väsentlig del av cirkelarbetet. Vi menar alt båda
gmpperna behövs och att deras engagemang i studiecirkelverksamhelen är av sins
emellan olika karaktär. Inom vissa cirklar är det utan tvivel så alt det
primära målel för deltagarna är att inhämta vissa kunskaper och tillägna sig
vissa färdigheter. I andra cirklar - av den typ som kommittén förmodligen haft
i åtanke — är det väl så vikligl att deltagarna ges möjligheter att ta och ge
argument och synpunkter i en diskussion, för all därmed skaffa sig underlag för
elt ställningstagande i en samhällsfråga.

Att leda studiecirklar så alt de verkligen blir
studiecirklar är en svår uppgift. Studiecirkeln skall kännetecknas av elt öppet
och gemensamt kunskapssökande som bäst förverkligas genom en fördelad
aktivitet, ge-

Prop. 1980/81:127 109

nom vidgad social kontakt och genom ömsesidig förståelse
och respekt. Detla ställer slora krav på handledarna. De måsle ha nått en
personlig mognad och en verklig insikt om värdet av demokraUska arbetsformer.
Också ämneskunskaper och erfarenhet av cirkelarbete är av stor betydelse. Det
visar sig regelmässigt att ju mindre cirkelledaren kan om ämnet och ju mindre
erfarenhet han/hon har av arbetsformen, desto lättare faller han/ hon in i den
traditionella auktoritära lärarrollen som de flesta av oss är uppvuxna med från
skoltiden. Med dåliga ämneskunskaper och bristande erfarenhet följer också ofta
etl större beroende av det studiematerial som cirkeln följer och svårigheter
atl la hänsyn Ull deltagarnas behov och att ta till vara deras kunskaper.

Folkuniversitetet, liksom SACO/SR, Medborgarskolan,
Folkpartiets och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund samt MUF inslämmer i
de synpunkter som framförts i särskilda yttrandet av Mundebo m.fl. SACO/ SR
anser atl den inställning mot de yrkesverksamma cirkelledarna som kommittén
företräder är på sikl skadlig för studieförbundens verksamhet.

Studiematerial

Kommitténs synpunkler på studieplaner och studiematerial
tillstyrks av bl.a. Folkbildningsförbundet, ABF, SV, SKS, Brevskolan och LT:s
förlag,

SV välkomnar kommitténs krav på att sludieförbunden
tillförsäkras ekonomiska resurser för att vidareutveckla såväl
ledarfortbildning som metoder och studiematerial, de faktorer som främst bidrar
lill om studiecirkeln blir "studiecirkel" eller "skolklass".

Brevskolan anför bl. a:

Vilken typ av studiematerial en studiecirkel kan behöva
beror på ämnesval och deltagarnas bakgrund och situation. Materialens
utformning kommer därför att variera och ställer krav på en friare definition
ur statsbidragshänseende. Kommitténs indelning av studiematerial i tre
kategorier — cirkelplan, cirkelvägledning, arbetsplan — får anses ligga i linje
med de utvecklingssträvanden som i dag finns vid Brevskolan. Brevskolan noterar
också med tillfredsställese all kommittén förespråkar en vidare syn på
begreppet studiematerial när det gäller mediaval.

LT:s förlag anför bl. a:

Malerial som på ett tillfredsställande sätt kan stödja
cirklarnas arbete och inrymma de olika moment kommittén pekar på kan formas på
olika sätt men löper risk all bli relativt omfattande och dyra. Del fordrar en
medvetenhet om syfte och mål med studiearbetet i studieförbundens alla
organisalionsled för alt dels ställa krav på malerialproducenlerna, dels avgöra
vilka material som inle är till fyllest. Det vore därför fördelaktigt med så
klara definitioner som möjligt vad gäller avgränsningen mellan bidrags- och
icke bidragsberättigad verksamhet. Definitionerna skulle underlätta
malerialproducenlerna och också kunna stödja studieförbundens medarbete i
arbetet med godkännande av material och ge argument mot

Prop.
1980/81:127 110

material som inte på tillfredsställande sätt innehåller de
moment ett material bör innehålla.

Kulturrådet anser att frågan om studiematerial är särskilt
delikat på konsthantverksområdet och att det förproducerade studiematerial som
finns inte fungerar bra. Kultun"ådet förordar däiför alt en översyn görs i
fråga om studiematerial.

Samverkan mellan studieförbunden och övriga
folkbildningsanordnare

ABF och SV kommenterar kommitténs synpunkter på samverkan
med utbildningsradion (UR). SV konstaterar att UR:s utbud de senaste åren i
allt mindre utsträckning getts en sådan pedagogisk utformning all del kunnat
användas i studiecirklar. Både ABF och SV anser liksom kommittén all UR skall
kunna producera kurser tillsammans med enskilt studieförbund. UR själv
inslämmer i kommitténs synpunkter på behovel av ökad samverkan mellan
sludieförbunden och UR och delar med vissa reservationer kommitténs syn på
former för samråd och samverkan.

I fråga om studieförbundens samverkan med
kulturinstitutioner yttrar sig endast etl fåtal remissinsianser. Dessa
instämmer i storl sett i kommittén synpunkter. Skellefteå kommun Ullstyrker
förslagen om samverkan mellan studieförbund och kulturinstitutioner för att
landsortskommuner skall få del av kulturulbudel.

I avsnittet om samverkan med folkhögskolor föreslår
kommittén dels att regeln om minst 25-procenlig medverkan av folkhögskollärare
vid s. k. samverkanskurser bibehålles, dels att sludieförbunden skall få möjligheter
alt anordna egna kortkurser.

Invandrarverket framhåller att 25-procentsregeln skapar
svårigheter för invandrarorganisationerna att utnyttja samverkanskurserna. Det
är viktigt atl dessa organisationer kan samverka med folkhögskolor i sin
utbildning av funktionärer och ledare. Folkhögskolornas lärare behärskar dock
inte invandrarnas modersmål och är inte tillräckligt insatta i invandrarfrågor
och invandrarnas organisationer för att förstå deltagarnas utgångspunkter i
utbildningen. Invandrarverket föreslår däiför att undantag frän
25-pro-cenlsregeln ges för kurser som genomförs i samarbete mellan
invandraror-ganisation, studieförbund och folkhögskola. ABF och TCO-TBV anser
alt en åtgärd för att stimulera samarbetet mellan studieförbund och folkhögskolor
skulle vara alt mjuka upp nuvarande 25-procentsregeln så att skolan genom
rektors beslut kan välja en lärare från etl studieförbund även för den del av
undervisningstiden som är förbehållen lärare från folkhögskolan. SFEF
instämmer dock i kommitténs bedömning av blir 25-procentsregeln eftersom den
garanterar all samverkanskurserna "folkhögskolemäs-siga".

NBV och TCO-TBV avstyrker förslaget om att studieförbunden
skall kunna ordna egna kortkurser. NBV instämmer inte i kommitténs uppfattning
att folkhögskolornas kortkurskapacitet skulle vara otillräcklig. TCO-

Prop.
1980/81:127 111

TBV anser all del saknas anledning att sprida de till
antalet begränsade dagsstudiestöden på fler utbildningsanordnare. TCO-TBV vill
slå vakt om den miljö som folkhögskolorna erbjuder både ur pedagogisk och
kulturell synvinkel. SFEF däremot tillstyrker en konstruktion där även
sludieförbunden kan anordna kortare kurser för att lätta del "tryck"
som enligt SFEF nu finns på folkhögskolorna.

Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden

Kommittén understryker folkbildningsförbundets och
länsbildningsförbundens betydelse och föreslår ökade statsbidrag till dem.
Bidraget till kulturprogram inom föreningslivet föreslås utvidgas till ett
bidrag till annan bildningsverksamhet än studiecirklar. Detta skall enligl
förslaget förmedlas till studieförbunden av tillsynsmyndigheten. Därmed
föreligger inte längre något behov att behålla en särskild byrå för
förmedlingen av statsbidraget till kulturprogram.

Ftilkhddningsförbundet, samtliga länsbildningsförbund som
har yttrat sig, samt KFUK-KFUM:s studieförbund tillstyrker förslagen
beträffande folk- och länsbildningsförbunden. Folkbildningsförbundet och
KFUK-KFUM:s studieförbund anser också liksom kommittén att Förmedlingsbyrån
bör upphöra, medan flera länsbildningsförbund anser alt den även i
fortsättningen har viktiga uppgifter. V tillstyrker kommitténs förslag, men ser
det som en brist att de yrkesverksamma kulturarbetarnas representanter
uteslängs från möjligheten att delta om den särskilda styrelsen för
Förmedlingsbyrån ersätts av Folkbildningsförbundets styrelse. Även
Medborgarskolan tillstyrker i sak förslagen, medan TCO-TBV anser att
Förmedlingsbyråns samråds- och stimulansfunktion vid studieförbundens arbete
med programverksamhet är en stor tillgång. Byrån bör därför enligt TCO-TBV
finnas kvar men ingå i Folkbildningsförbundet. Folkpartiets kvinnoförbund anser
atl vissa uppgifter som nu åvilar Folkbildningsförbundet kan överföras till
länsbildningsförbunden.

3. Arbetsfördelning och samverkan inom
vuxenutbildningen

Remissynpunkterna på kommitténs förslag till gränsdragning
och samverkan mellan studieförbund och kommunal vuxenutbildning redovisas i
bilaga 5.

Studieförbund - högskolan

Kommittén poängterar att det är en angelägenhet för
samhällets egna ulbildningsorgan att ge grundläggande yrkesutbildning på
högskolenivå. Statsbidraget till studieförbundsverksamhet av detla slag bör
därför avvecklas under en övergångstid på imgefär fem år. Kommittén ser ingen
anledning atl bibehålla en särskild bidragsform för universitetscirklar.

Prop. 1980/81:127 112

Högskolan har planerat ett antal enstaka kurser som ligger
mycket nära sådan verksamhet som sludieförbunden traditionellt bedriver.
Kommittén anser att syfiet med utbildningen bör avgöra vem som skall arrangera
verksamheten. En väl fungerande arbetsfördelning kräver goda kontakter mellan
sludieförbunden och högskolans olika organ. Lokalt bör samråd etableras på
varje högskoleort.

En hel
del remissinsianser är positiva till kommitténs förslag och skrivningar
beträffande gränsdragning mellan studieförbund och högskolan, t.ex. SÖ, Statens
ungdomsråd. Kommunförbundet, Karlskrona, Stenungsunds, Stockholms, Umeå och
Uppsala kommuner, samt SHIO, LRF, Riksidrottsförbundel. SACO/SR, SAF, ABF,
KFUK-KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan Studiefrämjandet, SV, SKS, Centerns
kvinnoförbund, CUF och SECO.

UHÄ behandlar frågan om gränsdragning mellan studieförbund
och högskolan utförligt och anför bl. a.:

Enligt UHÄ:s principiella uppfattning bör planeringen av
ulbildning på högskolenivå ligga samlad hos högskolans organ och all sådan
utbildning ges inom högskolans ram ... 1 en silualion med krympande ekonomiska
resurser kan en arbelsfördelning mellan högskolan och sludieförbunden synas
rimlig. Utgångspunkten är då naturiigen alt högskolan i första hand bör inrikta
sig på yrkesutbildning och kompetensgivande utbildning samt sådan på
vetenskaplig grund vilande kvalificerad "allmäninriktad" ulbildning
som naturligt ankommer på innehavare av forskar- och lärartjänster inom
högskolan.

Svårighelen ligger dock enligl UHÄ i all närmare precisera
den del av högskolans utbud som inte har en klar yrkes- och kompetensprofil.
Utbudet av enstaka kurser inom högskolan har minskat. UHÄ anser det därför
inte särskilt sannolikt atl högskolan numer har elt storl utbud av kurser som
konkurrerar med folkbildningens verksamhet. UHÄ menar dock att kommittén
försummat alt diskutera gränsdragningsproblemet utifrån folkbildningsarbetets
innehållsliga och pedagogiska särart. Om folkbildningen i högre grad än f. n.
lever upp till sina allmänna mål - fritt och frivilligt, intressemässig
profilering, folkrörelseförankring m. m. - skulle avgränsning till annan
ulbildning enligl UHÄ mer eller mindre ge sig själv.

UHÄ anser liksom kommittén att fullständig längre
yrkesutbildning inle bör ges av studieförbunden. UHÅ, avslyrker dock att en
automatisk överföring görs till högskolan och alt en tidsgräns sätts för när
statsbidrag lill ifrågavarande utbildning bör upphöra. Däremot menar UHÄ atl
statsmakterna för varje berörd utbildning bör kunna uppdra åt högskolemyndigheterna
att inom viss tid pröva frågan om överföring. Samma försiktighet bör enligt
UHÄ:s mening prägla frågan om att föra över de studieplanebundna universitetscirklarna
till högskolan. Liknande synpunkter framförs även av kulturrådet, Uppsala
kommun. SACO/SR, SV, TCO-TBV samt SECO.

Malmö kommun och Folkpartiets ungdom.sjörbund anser atl
universi-

Prop. 1980/81:127 113

letscirklarna
bör finnas kvar. Öckerö kommun anser att de kursplanebundna
universitetscirklarna bör bibehållas i glesbygd och Gotlands kommun anser att
bidraget till de icke studieplanebundna universitetscirklarna bör finnas kvar.

SFS
underkänner helt kommitténs resonemang i gränsdragningsfrågan och ser den som
en fråga om en begränsning av högskolans intrång på områden som normalt läcks
av studieförbunden. Den enda förnuftiga gränsdragningen är enligt SFS om
ulbildningen skall vara poäng- och kompetensgivande eller ej. Om svaret är ja
skall ulbildningen tillhöra högskolans anvarsområde. Detta hindrar inte enligt
SFS att sludieförbunden kan arrangera sådana kurser om univershelens
kursplaner följs och om det är lärare vilka godkänts av högskolan som leder
kurserna.

TCO-TBV
anser att studieförbunden inte bör ägna sig åt sådan gmndläggande
yrkesutbildning inom det esteUska området som i dag i vissa fall förekommer.
Särskilt ifrågasätter TCO-TBV den utbildning av skådespelare och
dramapedagoger som i dag anordnas av olika studieförbund. Hela frågan om
studieförbundens utbildning inom teaterområdet bör enligt TCO-TBV bli föremål
för en översyn.

Kommilléns
förslag om lokall och regionall samråd tillstyrks av flera remissinstanser: t.
ex. UHÄ, Gotlands kommun och TCO-TBV.

Studieförbund
— utbildning iföretag

Kommittén
anser att sludieförbunden bör kunna svara för en ökad del av
personalutbildningen i allmänna ämnen och problemorienterade projekt-studier
och föreslår atl studieförbunden under vissa fömtsättningar erhåller
slatsbidrag för chklar som genomförs i samarbete med förelag. Flera
remissinstanser instämmer i kommitténs syn på studieförbundens samarbete med
förelag och på de regler som skall gälla för att statsbidrag skall ulgå. Till
dessa instanser hör Stockholms och Vindelns kommuner, SAF, Folkuniversitetet,
KFUK-KFUM:s studieförbund. Studiefrämjandet och NBV. Några remissinstanser är i
princip positiva till kommitténs syn på ulbildning i samarbete med företag, men
anser atl klarare gränser bör dras mellan förelagets och samhällets ekonomiska
ansvar för verksamhelen, t.ex. TCO-TBV, Medborgarskolan och SV.

LO
anser atl sludieförbunden kan tillföra den interna ulbildningen vid företagen
nyheter, såväl innehållsligt som metodiskt. Om statsbidrag skall utgå för
samverkan med företagens inlerna utbildning är det LO:s uppfattning att
arbetsgivaren måste fullfölja gällande arbelsmarknadsregler som finns i lagar
och avlal, saml atl de fackliga organisationernas rätl till initiativ och
medverkan vid inlem förelagsutbildning måste tillgodoses ulan inskränkningar
och all de anställda genom sina fackliga organisationer skall ha rätl alt
samarbeta med sina egna studieförbund.

SÖ
menar atl slatsbidrag till inlem förelagsutbildning inte bör utgå via anslaget
lill bidrag till sludiecirkelverksamhet. SÖ:s ståndpunkt gmndar 8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
127

Prop.
1980/81:127 114

sig
på att anbudsförfarande ofta förekommer i dessa sammanhang. SÖ anser att sådant
förfarande sätter cirkeldeltagarnas frihet att själva välja studieförbund helt
ur spel och att studieförbundets roll blir främst statsbi-dragsförmedlande.

Nybro
kommun anser atl del är tveksamt om studieförbunden skall gå in i företag och
anordna kurser och ifrågasätter om inte detta är någol som bör ordnas antingen
genom fackföreningarna eller AMS. ABF varnar för alt företag ges möjligheter
att lösa sin företagsulbildning inom folkbildningens ram. Folkbildning kan
genom att användas i arbetslivet skapa motivation, medvetenhet och kreativitet
hos breda grupper, inte minst bland kortutbildade och lågmotiverade, men ABF
menar att en sådan verksamhel måsle vara förbunden med villkoren att den
organiseras i och genom löntagarnas egna organisationer.

Vuxenutbildning
bland utvecklingsstörda

Vuxenutbildning
bland utvecklingsstörda bedrivs i dag i studiecirklar, folkhögskolekurser,
arbetsmarknadsutbildning samt inom försöksverksamhet med s. k. vuxensärskola.

Kommittén anser att
cirkelverksamhel bland utvecklingsstörda i princip kan och bör genomföras på
samma villkor som cirkelverksamhet för andra medborgargmpper. I samarbetet
mellan studieförbund och berörda förvaltningar, personal och
handikapporganisationer finns det anledning för förbunden atl redovisa
folkbildningsarbetets målsättningar och förutsättningar och markera sitt
ansvar för verksamheten. Det är också angelägel för studieförbunden att
motverka en utveckling som leder till att man i de förslåndshandikappades ögon
freimstår som en del av samhällets omsorgsvård. Kommittén förordar en fortsatt
utveckling mol atl förlägga cirkelverksamheten utanför inslitufionerna.

Kommittén
anser vidare att vuxensärskolan bör övergå i fastare former men lar inle
ställning till frågan om vem som skall vara huvudman, t.ex. landsting eller
kommun. Kommittén har inle kunnal hitta något sätt alt dra en gräns mellan
sludiecirkelverk:»amhel och vuxensärskola, utan föreslår i stället en
dimensionering av vuxensärskolan.

De
flesta remissinsianser som yttrar sig i fråga om vuxenutbildning bland
utvecklingsstörda instämmer i kommitténs förslag och synpunkter. Till dessa
instanser hör Malmö, Stenungsunds, Stockholms och Umeå kommuner saml
Medborgarskolan och Studiefrämjandet.

Socialstyrelsen
tillstyrker förslagen om fortsatt utveckling mot atl förlägga
studiecirkelverksamhet utanför vårdhemmen samt om studieförbundens ansvar för
verksamhelen. För studiecirklarna behövs enligt socialstyrelsen en
vidareutveckling av pedagogik och läromedel samt utbildning av cirkelledama.
Styrelsen Ullstyrker förslaget att vuxensärskolan bör övergå i fastare former.
I avgränsningsfrågan framhåller styrelsen dels alt vuxen-

Prop. 1980/81:127 115

undervisningen
måste utgå från de berörda deltagarnas förutsättningar, dels atl den enskilde
utvecklingsstördes självbestämmanderätt om dellagande i undervisning måste
respekteras. Socialstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag om vuxensärskolans
uppgift.

SÖ delar kommitténs
uppfattning att det i samarbetet mellan studieförbund, berörd förvaltning och
personal finns anledning markera alt studieförbunden har det yttersta ansvaret
för cirkelverksamheten, men anser alt en sådan markering skulle ha underlättats
av en analys av resp. parts ansvarsområde. Enligt SÖ:s mening borde det klart
anges att primär ADL-träning är en uppgift för samhällets omsorgsvård.
Ansvarsförhållandena och gränsdragningen i fråga om sekundär ADL-träning och
social träning bör närmare belysas. SÖ anser atl cirkelverksamhel för
utvecklingsstörda skall följa gällande regler för cirkelverksamhelen, bedrivas
i gmpp och inte ha karaktären av enskild undervisning. SÖ beklagar alt kommittén
inte anger någon lösning för hur avgränsningen mellan studieförbund och vuxensärskola
skall göras. För dellagarna kan det enligt SÖ inte anses vara en lösning att
fastlägga en ram för en av ulbildningsformerna.

SIL anser alt
studieförbundens verksamhet för utvecklingsstörda bör bygga på
integrationsprincipen. Genom alt ge de utvecklingsstörda som har fömtsättningar
därför möjligheter att delta i cirklar för icke ulveck-lingsslörda kan social
träning och konlakler med samhälls- och kullurliv utvecklas. En sådan
integration kommer också atl ge de icke utvecklingsstörda nya och nyttiga
erfarenheter. Kulturrådet och SV anser att samråd bör ske mellan huvudmannen
för den grundläggande utbildningen och studieförbunden om utbildningens
innehåll och dimensionering saml studieförbundens möjligheter att delta och
aktivt bidra till utbildningen av vuxna utvecklingsstörda. Kulturrådet påtalar
liksom SV atl kommittén begränsar sig Ull de vuxna utvecklingsstörda som är
inskrivna i omsorgsvården och att den gmpp som står utanför omsorgsvården inle
får glömmas bort.

TCO-TBV
anser att i gränsdragningsfrågan mellan studieförbund och vuxensärskola bör de
olika anordnarnas mål vara utgångspunkten för arbetsfördelning och samverkan.
Ett samrådsförfarande skall äga rum och därigenom skall studieförbundens
verksamhet i högre grad än nu utgå från målgmppens särskilda behov och den
enskildes frivilliga dellagande. Studieförbundens ansvar medför all
cirkeldellagandei för den enskilda maximeras lill en rimlig nivå.

NBV har en lång erfarenhet
av verksamhet bland utvecklingsstörda, vilket givit möjlighet till utveckling
och anpassning av arbetsmetodik och studiematerial. NBV framhåller att det med
tanke på deltagarna i denna verksamhel vore oförsvarligt alt inskränka
studieförbundens möjligheter lill förmån för vuxensärskolan. NBV påtalar atl de
psykiskt sjuka som på flera sätt har likartade problem i studiearbetet inte är
nämnda i utrednings-belänkandet. NBV anser alt kommitténs förslag till
formulering beträffan-

Prop. 1980/81:127 116

de
folkbildning på vårdinstitution ger studieförbunden ett gott och välbehövligt
stöd genlemol institutionerna och delar kommitténs uppfattning att
anbudsförfarande inte är förenligt med ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete.

HCK
påtalar att de olika vuxenutbildningsformerna måste bli reellt tillgängliga och
möjliga alt skilja åt för de utvecklingsstörda. Utredningsförslaget atl
landslingen skall kunna ge studieförbund rätt att anordna vuxenutbildning som
inle ligger inom ramen för slatsbidrag till studiecirkel kan enligl HCK:s
mening innebära en risk alt man får en sammanblandning mellan vuxensärskola och
verksamhet anordnad av studieförbund. Detta kan medföra att den reella friheten
och frivilligheten för utvecklingsstörda atl själva välja studieform minskar.

Folkbildning
inom kriminalvården

Kommittén
anser alt intagna inom kriminalvården så långl det är möjligt bör ha samma
tillgång till vuxenutbildning som andra. De intagna befinner sig i en särskill
besvärlig social situation, är ofta kortutbildade och lågmotiverade och bör
därför erbjudas studiemöjligheter i varierande former. De intagna bör i så stor
utsträckning som möjligt själva ha inflytande över sina studier.

De
remissinstanser som yttrar sig över denna del av betänkandet instämmer i
allmänhet i kommitténs synpunkler.

Kriminalvårdsstyrelsen
tillstyrker förslagen och utvecklar dem utifrån sina erfarenheler. Kulturrådet,
Malmö, Stenungsunds och Stockholms kommuner, samt Medborgarskolan,
Studiefrämjandet och CUF instämmer också i kommitténs synpunkter.

Umeå
kommun anför tveksamhet till kommitténs formulering alt "vårdhuvudmannen
skall svara för de extra resurser som kan behöva ställas lill förfogande".
Bildning och kultur i folkrörelsernas och studieförbundens regi är enligl
kommunen en självklar rättighet som tillkommer alla medborgare oavsett
tidigare bakgmnd. Del ligger i folkbildningens ideologi att även värna om dessa
grupper. De extra resurser som kan behöva ställas Ull förfogande bör tillföras
från annan än vårdhuvudmannen. Vaxholms kommun anför alt sludieförbunden
bedriver omfattande verksamhet på inslitu-Uoner i kommunen, bl.a.
Österåkeranstallen och Åkersbergahemmet. Kommittén har föreslagit alt
socialstyrelsen skall utreda frågan om kostnadstäckning för studieverksamhet på
landstingets institutioner. Kommunen anser alt motsvarande utredning bör göras
angående verksamhet inom kriminalvårdsanslaller.

Studieförbunden
och idrottsrörelsen

Folkbildningsutredningen
anser att idrottsrörelsens studie- och skolningsverksamhet för
styrelseledamöter, för ledare av olika kategorier och för tävlingsfunklionärer
kan genomföras inom ramen för slatsbidragsberäl-

Prop.
1980/81:127 117

ligade
studiecirklar. Däremot markerar kommittén en skarp gräns mot den del av
idrottens verksamhet, som gäller utövande av olika idrotter. Denna verksamhet
skall inte heller i fortsättningen komma i åtnjutande av studiecirkelbidrag.

Flertalet
remissinstanser som yttrar sig över della avsnitt är positiva till kommitténs
synpunkter. Dessa instanser är SÖ, Karlskrona, Stenungsunds och Umeå kommuner
samt Medborgarskolan, SV och Riksidrottsförbundet.

SÖ
instämmer i atl slalsbidrag lill ledar- och funktionärsutbildning skall kunna
ulgå via studiecirkelbidraget, men framhåller atl regler bör skapas som innebär
alt andra statsbidrag inte kan utgå lill den del av utbildningsverksamheten
för vilken studiecirkelbidrag rekvireras. SÖ anför också atl för många ungdomar
betyder idrottsledarens och träningsgmppens synsätt mer än skolans och att det
därför är angelägel atl så stor del som möjligt av idrottsrörelsens
ledamlbildning kan påverkas av de värderingar som är gemensamma för
folkbildningsarbetet.

Riksidrottsförbundel
framhåller att det verkligt stora utbildningsbehovet inom idrottsrörelsen
utgörs av ulbildningen av föreningsinstruktörer i olika idrottsgrenar. Denna
utbildning har aldrig bedrivits i studiecirkelform eftersom studier som har
med teknikskolning eller utövande av sport och idrott atl göra inle kunnat
erhålla statsbidrag. Riksidrottsförbundel betraktar det därför som mycket
glädjande att folkbildningsutredningen föreslår alt idrottsrörelsens studie-
och skolningsverksamhet för styrelseledamöter, för ledare av olika kalegorier
och för lävlingsfunkUonärer kan genomföras inom ramen för stalsbidragsberättigade
studiecirklar.

Landstingsförbundet
är inle berett atl nu ta ställning till frågan om slalsbidrag lill
ledarutbildning inom idrottsrörelsen. Enligt gällande rekommendation från
landstingsförbundet bestrids kostnaderna för denna utbildning från det
totalanslag som från landstingens sida ställs till Sveriges Riksidroltsförbunds
distriktsorganisationers förfogande. Denna fråga har diskuterats vid flera av
landstingsförbundels senare kongresser. Styrelsen fömtsätter därför att denna
fråga kommer att tas upp till diskussion vid den översyn av gällande
bidragsregler som kan väntas ske inom den närmaste tiden.

Icke
bidragsberättigad verksamhet

Del
avgörande vid bedömningen av vilken verksamhet som skall kunna genomföras med
slalsbidrag folkbildningsförordningen bör enligt kommittén vara
fömtsättningarna för sludier i grupp och dessutom om studiecirkeln har
möjlighet atl fungera som en kamratkrets som bedriver studier. Frågan om en
verksamhel skall berättiga till slalsbidrag eller inte bör alltså inte göras
till en fråga om ämne. Studiecirkelbidragel bör inle utgå till akUvileter där
utövandet är det centrala. Kommittén föreslår vidare alt det nuvarande förbudet
mot studieverksamhet som anordnas i samarbete med

Prop. 1980/81:127 118

företag,
som driver undervisning på affärsmässig basis eller som ett led i sin
affärsmässiga verksamhet, bör gälla även i fortsättningen.

SÖ
inslämmer i kommitténs synpunkler på gränsdragningen mol icke
stalsbidragsberättigad verksamhet och tillägger dels att sludiecirkelverksamhet
inle heller skall få anordnas i samarbete med andra kommersiellt inriktade
parter än sådan som bedriver undervisning, t.ex. musikaffärer och hobbybodar,
dels alt studiecirklar i psykoterapi har ökat under senare år. SÖ anser atl
bidragsberättigade cirklar inom detla område uteslutande skall omfatta
teoretiska studier i ämnet och inte la upp deltagarnas evenluella personliga
problem Ull bearbetning.

Kulturrådet
anser liksom SV alt deltagarnas syfte med verksamhelen bör vara avgörande för
om statsbidrag skall utgå. SV anför vidare:

Folkbildningens
anseende kan allvarligt hotas, om det visar sig att alltför stor del av
verksamheten har karaktär av mekaniskt utövad sysselsättning eller endast ger
människorna en förevändning alt komma samman.

Stenungsunds
kommun anser att en hårdare gränsdragning bör ske mellan vad söm kan betraktas
som cirkelverksamhet och hobbykurser i vilka det väsentligaste inte längre är
alt lära tekniker ulan all framställa alster.

Kommittén
har anfört att slatsbidrag till verksamhet i studiecirkelform inte heller i
fortsättningen bör utgå till utövande av sport, gymnastik, idrott, friluftsliv
och spel. Riksidrottsförbundet anför att dess uppfattning överensstämmer med
kommhléns och alt del inte är idrottsrörelsens uppfattning att idrottsträning
som avser att utövaren skall bli bättre i sin specialgren skall bedrivas som
sludiecirkelverksamhet.

KFUK-KFUM:s
studieförbund anser att en kommande skrivning endast skall ge indikationer på
bidragsgrundande verksamhet och överlåta till studieförbunden alt ansvara för
Eitl verksamheten är folkbildningsmässig.

4
Bidragsfrågor

Full
kostnadstäckning

Kommittén
för ell resonemang som leder till slutsatsen att om staten skulle svara för
bidrag som ger 100-procenlig kostnadstäckning skulle detta leda lill en slallig
konlroll av verksamhelen som vore förödande för verksamhetens inriktning.
Enligt kommittén går det dock att förena stor frihet för sludieförbunden med
etl bidragssystem som i allmänhet ger möjlighet lill kostnadsfria
cirkelstudier. Utredningsförslaget innebär en reformstege som i slulsteget ger
i princip full kostnadstäckning för de kostnadsposter som staten har att
ansvara för. I avvaktan på atl slutstegel skall uppnås föreslår kommittén alt
man skall förstärka den generella bidragsgivningen med riktade tilläggsbidrag
så atl full kostnadstäckning kan uppnås för vissa gmpper.

Prop.
1980/81:127 119

Remissinstanserna har inte uppfattat utredningsförslaget
helt entydigt. En del instanser tycks instämma i kommitténs argumentering kring
de negativa konsekvenserna av en 100-procentig kostnadstäckning ulan att
observera eller ta ställning till förslaget om en i princip full kostnadstäckning
i slutet av reformslegen.

Landstingsförbundet,Haninge,
Hällefors, Karlskrona och Nässjö kommuner samt LO, FS, Studiefrämjandet,
Vuxenskolan, SKS och TCO/TBV instämmer i kommitténs förslag om i princip full
kostnadstäckning för de stalsbidragsberättigade kostnadsposterna.

Av de
statliga myndigheterna anser statskontoret, RRV och kulturrådet atl en full
kostnadstäckning varken är önskvärd eller ekonomiskt möjlig. RRV anser atl
kostnadsfria cirkelstudier inte heller på sikt är önskvärt, eftersom
cirkelverksamheten inle på samma sätt som tidigare är ett led i samhällets
nytlobetonade och slandardhöjande verksamhet. RRV anser att nyttan av
cirkelstudier huvudsakligen tillfaller den enskilde varför effektivitetsskäl
talar för att denne också betalar en avgift. Däremot anser RRV det angeläget
alt stödet till studiecirkelverksamheten utformas på etl sådant sätt att del
kan riktas mot individer som eventuellt alltjämt är missgynnade ur
utbildningssynpunkt. SÖ uttalar sig inte i frågan om full kostnadstäckning.

Följande
remissinstanser anser inte heller att i princip full kostnadsläckning bör
uppnås ens på sikl: Malmö,Umeå och Uppsala kommuner, SAF, Folkuniversitetet,
Medborgarskolan och Moderata kvinnoförbundet.

Kostnadsfördelning mellan stat, landsting och kommun

Kommittén föreslår den ändringen i förhållande till
nuvarande kostnadsfördelning att staten i princip övertar de administrativa
kostnaderna i den lokala verksamheten medan kommunerna övertar kostnaderna för
studiematerial och vissa kostnader i handikappverksamheten. Av ekonomiska skäl
övertar staten enligt förslaget endast hälften av de lokala administrativa
kostnaderna i ett första steg.

Nästan
alla remissinstanserna instämmer i kommitténs principella förslag till
kostnadsfördelning, men de flesta av dem anser all staten bör ta över de lokala
administrationskostnaderna i ett steg. Utredningsförslaget om två steg leder
enligt dessa remissinstanser dels till en kraftig kostnadsövervältring på
kommunerna, dels till slora administrativa svårigheier.

Några
remissinstanser uttrycker oro för alt utredningsförslaget innebär risk för
försämringar av cirkelmaterialet, t.ex. SV och Brevskolan. Folkuniversitetet,
FS, TCO/TBV och Kooperativa förbundet anser atl den enhetliga standarden på
studiematerialet är så viktig atl staten bör ge bidrag till materialet även i
fortsättningen.

Prop. 1980/81:127 120

Bidragssystemet

En redovisning av kommitténs förslag till bidragssystem
finns i sammanfattningen av betänkandet (bil. 2).

Merparten av remissinstanserna tillstyrker
huvudprinciperna i det föreslagna bidragssystemet, dels därför alt det innebär
en efterlängtad förenkling, dels därför att systemet ger ersättning för
kostnadsutvecklingen. Trots denna allmänna inställning framför emellertid många
remissinsianser vägande kritik mot det föreslagna systemet.

Många instanser anser att höga kostnader premieras i det
föreslagna syslemel, genom att storieken av den extra resursen samt bidraget
till instruktion och administration och till studieförbund är knutna till de
koslnader man haft som är grundbidragsberättigade. Dessa remissinstanser är
SÖ, statens ungdomsråd, Nässjö och Ragunda kommuner, SV, Centerns
kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund, SECO och Förbundet Vi Unga.

RRVsom
tillstyrker grundbidragel men inte övriga delar av systemet är en av de ytterst
få remissinstanser som anser att bidragsförslaget är för generöst. Många som
Ullstyrker systemet anser all flera av bidragsposterna är för små, framför
allt exlra resursen och bidraget till annan bildningsverksamhet. Kulturrådet
föreslår att hela anslaget indexregleras för-att studiecirkelverksamheten skall
få samma kompensation för kostnadsutvecklingen som tillkommer det övriga
utbildningsväsendet. Folkbildningsförbundet tillstyrker det föreslagna
bidragssystemet under förutsättning av 80-procentig kostnadstäckning av de
poster som staten skall ansvara för.

Några remissinstanser anser att del föreslagna systemet
ger så påtagliga försämringar atl de föredrar att man behåller nuvarande
bidragssystem. Dessa instanser är: Landstingsförbundet, Arvidsjaurs kommun, LO.
ABF, SSU och Socialdemokratiska kvinnoförbundet. ABF har ett kompletterande
bidragsförslag som innebär att olika bidrag skulle utgå lill allmänna cirklar
och organisationscirklar. I de sistnämnda skulle bidraget till ledararvode
ersättas av ett schablonbelopp för cirkelns fria disposition. I övrigt skulle de
av kommittén föreslagna bidragsreglerna gälla. ABF:s förslag stöds av
Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Villkor för grundbidrag till studiecirkel

Kommittén har föreslagit vissa förändringar i
bidragsvillkoren. Förslagen om en extra resurs och ett bidrag till annan
bildningsverksamhet medför att de nuvarande dispensreglerna kan ersättas med
ett mera flexibelt och administrativt enklare system.

Flera remissinstanser t.ex. SÖ, kulturrådet och
Medborgarskolan hälsar med tillfredsställelse den förenklade dispensgivning
som blir resultatet av kommitténs förslag. Folkbildningsförbundet och ABF anser
också att det är positivt med en förenklad dispensgivning, men de anser att en
viss möjlighel bör finnas kvar alt ge dispens.

Prop.
1980/81:127 121

KFUK-KFUM:s
studieförbund anser att en studietimme bör omfatta 40 min. för att anpassas Ull
folkhögskolans system.

Studiefrämjandet,
SV och TBV anser alt timgränsen för en studiecirkel bör sänkas Ull 15 timmar,
bl.a. för atl man därigenom lättare kan nå kortutbildade och lågmotiverade
gmpper.

Beträffande
deltagarantal föreslår kommittén alt huvudregeln skall vara samma som nu, dvs.
minst 5 dellagare, cirkelledaren inräknad, och högst 20. I förordningen skall
dock medgivas undantag för cirklar bestående av deltagare med skiftarbete,
oregelbunden arbetsUd eller handikapp, eller som är inskrivna på sjukhus eller
annan vårdinstitution. Dessa cirklar skall få genomföras med fyra deltagare,
cirkelledaren inräknad, om vid sammankomst minst tre av deltagarna är all
hänföra till någon av angivna grupper. Enligt förslaget upphör de nuvarande
dispensmöjlighelerna belräffande fler än 20 deltagare för bl. a. körer och
teater.

NBV
biträder undantagsförslagel om fyra deltagare i stället för fem. SÖ framhåller
att det är viktigt att förordningen får en sådan utformning att det tydligt
framgår vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har. Hällefors kommun och
Folkuniversitetet anser att nuvarande möjlighet Ull tre deltagare bör
bibehållas i cirklar för handikappade och skiftesarbetande. FS KFUK-KFUM:s
studieförbund och SKS anser atl nuvarande dispensmöjlighet för körer
beträffande fler än 20 dellagare bör bibehållas eftersom bidraget till annan
bildningsverksamhet enligt förslaget är för litet alt rymma hela den nuvarande
körverksamhelen med fler än 20 deltagare fömtom övriga avsedda ändamål.

Kommittén
föreslår en ändring av åldersgränsen för cirkeldeltagare. Som dellagare skall
enligt förslaget få räknas även den som inle fyllt 14 år, under fömtsättning
att minst fem av dellagarna vid varje cirkelsammankomst fyllt eller under det
kalenderår då studiecirkeln påbörjas fyller 14 år.

Nästan alla
remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrker att även barn under
14 år skall få della i alla typer av cirklar, inte bara musikcirklar som nu.
Invandrarverket, SV, Vi Unga och Kooperativa förbundet tillstyrker i princip
kommitténs förslag. De fleSta instanserna anser dock atl bestämmelsen fått en
olycklig utformning i utredningsförslaget, som i extremfallet innebär att
barntillsynsverksamhet med fem vuxna och 15 barn kan bedrivas med cirkelbidrag.
Följande remissinsianser anser i stället att förordningen bör utformas så att
högst hälften av deltagarna kan vara under 14 år: ungdomsrådet.
Folkbildningsförbundet, ABF, FS, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, NBV, SKS
och Hyresgästernas riksförbund. SECO anser att åldersgränsen generellt bör
sänkas till 12 år. I andra hand biträder SECO regeln om hälften under 14 år.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser dessulom att minst hälften bör vara
över 18 år.

Belräffande
studiematerial föreslår kommittén en förändrad formulering som anger alt
studieplan och material antingen kan vara förproduceral eller utarbetas av
cirkeldeltagarna själva. SIL föreslår en formulering som

Prop. 1980/81:127 122

mer
trycker på cirkeldeltagarnas aktivitet vid utarbetande av arbetsplan och
gmndmaterial. Folkuniversitetet anser atl avsnittet om studiematerial i
belänkandet är oklart, samt alt frågan om kvalitén och lämpligheten på ett
visst studiematerial inte kan bedömas skilt från cirkelns mål och ledarens
kompetens. I konsekvens härmed borde man enligt Folkuniversitetet snarare
tänka sig elt godkännande av varje enskild cirkel än separata godkännande som
gäller studieplaner, ledare och material för sig.

Riktade
bidrag

Kommittén
föreslår att den nuvarande ämnesprioriteringen upphör och atl de generella
bidragen samtidigt uppräknas så att de på sikl ger studieförbunden möjlighet
alt erbjuda cirkelstudier avgiftsfritt eller till en mycket begränsad avgift. I
avvaktan på att de statliga bidragen räknas upp så att de i princip svarar mot
full kostnadstäckning är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt med
vissa riktade tilläggsbidrag.

Majoriteten
av remissopinionen Ullstyrker alt prio-bidragen ersattes med andra mer
selektiva riktade bidrag. Norsjö och Ragunda kommuner anser att ett riktat
arbetsplatsorienterat bidrag är en förutsältning för att prio skall kunna
slopas. Även SÖ, kulturrådet och Nässjö kommun anser att elt sådant bidrag bör
tillkomma.

ABF
anser att en förutsältning Iför atl slopa prio är alt ett riktat bidrag till
samhällsstudier tillkommer.

Folkbildningsförbundet
trycker på att de generella bidragen mäste höjas i enlighet med kommitténs
förslag om ämnespriorileringen skall upphöra.

Ett
antal remissinstanser anser att ämnesprioriteringen hellre bör bibehållas. De
är RRV, Landstingsförbundet, Arvidsjaurs, Malmö, Umeå och Vindelns kommuner,
LO, SFEF, HSB samt de invandrarorganisationer som har yttrat sig gemensamt.
P.RV anser det motiverat även i fortsättningen med en prioritering av
grundskolkurser i vissa ämnen. Umeå kommun, LO och invandrarorganisationerna
förordar en kombination av prio och riktade bidrag. SFEF och HSB anser att elt
slopande av prio skulle innebära försämringar för fackliga och folkrörelseinriktade
studier.

De
riktade tilläggsbidragen skall enligt utredningsförslaget utgå till verksamhel
i glesbygd inom de regionalpolitiska områdena 3-6, till studiecirklar med
handikappade som syftar till alt utveckla de handikappades färdighet alt
meddela sig, samt till cirklar som avser atl infomera om olika former av
handikapp och dess konsekvenser eller att utbilda medlemmar i handikapporganisationer
med syfte att göra dem bättre skickade alt tillvarata sina intressen i
samhället. Vidare föreslås etl särskilt riktat bidrag till invandrarverksamhel.

Alla
remissinstanser som yttrar sig i frågan anser atl det behövs ett tilläggsbidrag
lill studier för handikappade. Statens handikappråd och HCK anser båda atl de
exlra kostnaderna i princip bör åvila den som anordnar studierna, men atl ett
tilläggsbidrag ändå behövs. Liksom kultur-

Prop. 1980/81:127 123

rådet anser de att segrerad verksamhet för enbart
handikappade bör vara undantag. Rikskonserter anser att kommittén resonerar på
ett undfallande sätt beträffande informationsinsatser till olika
handikappgrupper. Speciella insatser på detta område är enligt rikskonserter en
förutsättning för att den uppsökande verksamhet som direkt riktar sig lill
handikappade skall fungera. Även Kiruna kommun framhåller behovel av
information till handikappade om studiealternativ. 5V pekar på att
verksamheten måste organiseras så att den når även handikappade utanför
organisationerna.

Socialstyrelsen betonar liksom flera andra remissinstanser
vikten av de extra stödåtgärder i form av personlig assistans, färdtjänst, fler
handledare, smärre anpassningar av lokaler och läromedel m.m. som krävs för
att äldre och svårt handikappade skall ha samma möjligheter som andra att deUa
i studiecirkelverksamhet. Fler instanser nämner också barntillsyn bland de stöd
som är nödvändiga för att handikappade skall kunna delta. SÖ anser alt
kommitténs optimism beträffande kommunernas engagemang för att bygga ut dessa
stödåtgärder inte har någon verklig grund, eftersom de fungerar hell olika från
kommun till kommun. Några kommuner framhåller att åtgärderna hos dem redan är
eller kommer att byggas ut med hög prioritet.

Norsjö kommun anser atl glesbygdsstödet bör vara högre och
SV föreslår att det räknas upp med den framtida kostnadsutvecklingen.
Skellefteå kommun anser atl fördelningen av glesbygdsstödet kräver ell
noggrannt studium av vatje enskild kommun.

TBV anser
alt det särskilda ekonomiska stödet till invandrarnas kuUurella aktiviteter och
cirkelstudier bör kanaliseras genom invandrarnas egna organisaUoner. TBV anser
vidare liksom Centerns kvinnoförbund att huvudmannaskapet för ulbildning i
svenska för invandrare bör föras över till kommunerna. SSV påpekar att
invandrare bör ha rätt att välja det studieförbund där han/hon skall läsa
svenska. Detta är inte fallet nu enligl SSV. Rikskonserter anser atl kulturellt
arbete med invandrare bör ske på deras egna villkor. Kulturrådet,
invandrarverket och Fredrika Bremer-förbundet framhåller alt invandrarkvinnor
är en gmpp som är särskilt svår att nå med studier. För att nå dessa är det
viktigt att man kan erbjuda barntillsyn.

Invcmdrarorganisationerna föreslår att de riktade bidragen
lill invandrarna Ulldelas invandrargmpper som inte har anknytning till
arbetslivet, men som ändå har elt stort behov av utbildning. Med hänsyn till
språkets och samhällskunskapsämnets betydelse skall alla prio-ämnena kopplas
till detla stöd.

Arbetsplatsorienterad verksamhet och uppsökande
verksamhet. Kommittén vill koncentrera stödet lill kortutbildade Ull uppsökande
verksamhet. Även kravet på stöd Ull arbetsplatsorienterad verksamhet kan enligl
kommittén tillgodoses genom förstärkta bidrag till uppsökande verksamhet på
arbetsplatser.

Prop.
1980/81:127 124

Några remissinstanser som har nämnts tidigare anser att
slopandet av prio-bidragen innebär en försämring för de fackliga studierna om
inte elt särskilt bidrag utgår lill arbetsplatsorienterad eller
samhällsinriktad verksamhet. Andra remissinstanser som också önskar ell sådant
bidrag är Hallsbergs, Hällefors, Kariskrona, Kiruna och Öckerö kommuner samt
TCO/TBV och SFEF. Hyresgästernas riksförbund aktualiserar ett särskilt
tilläggsbidrag lill bostadsområdesorienterad studieverksamhet. Kooperativaförbundet
anser att medlemsutbildningen i folkrörelserna bör vara kostnadsfri. LT:s
förlag föreslår ett exlra bidrag till material för kortutbildade, lågmotiverade
och andra eftersatta grupper.

Kommittén
föreslår att all uppsökande verksamhet, såväl på arbetsplatser som i
bostadsområden skall skaltefinansieras, saml alt SÖ skall fördela medlen till
studieförbunden som skall ansvara för verksamheten. Kommittén föreslår vidare
alt bidrag till barntillsyn bör kopplas till bidrag till uppsökande verksamhel
och att studieförbunden skall ansvara för barntillsynen.

SÖ
framhåller att den uppsökande verksamheten måsle få stor omfattning för atl
folkbildningens fördelningspolitiska inriktning inte skall försvagas.
Kulturrådet framför liknande åsikter. SV anser atl uppsökande verksamhet bör
bedrivas bland funktionella alfabeter. Medborgarskolan däremot anför
tveksamhet till en förstärkning av bidraget till uppsökande verksamhel.

Majoriteten
av remissinstanserna har reagerat negaUvt mot den förändrade ordningen för
uppsökande verksamhet på arbetsplatser. De anser all verksamheten liksom nu
skall finansieras av arbetsgivaravgiften och att medlen skall fördelas av
vuxenutbildningsnämnderna till de fackliga organisationerna samt LRF, SFR och
SHIO, som skall ansvara för verksamheten. De remissinstanser som instämmer i utredningsförslaget
på denna punkl är följande: Nässjö, Stenungsunds och Stockholms kommuner.
Folkuniversitetet, Medborgarskolan och SV samt Folkpartiets kvinnoförbund och
ungdomsförbund. Några remissinstanser anser att även bidraget lill uppsökande
verksamhet i bostadsområden skall fördelas av vuxenulbildningsnämnderna, t.ex.
Gotlands, Karlskrona och Öckerö kommuner samt LO och HSB. Några remissinstanser
t.ex. HCK, ABF, och HSB, anser att även andra organisationer än de fackliga
skall kunna ansvara för uppsökande verksamhet.

Flera
remissinstanser tillstyrker förslaget atl bidraget till barntillsyn skall ulgå
i samband med den uppsökande verksamheten. Till dessa instanser hör
Folkuniversitetet, SV, CUF, Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Vi Unga, Unga
Örnar och Fredrika Bremer-förbundet. TCO-TBV avvisar emellertid förslagel om
atl lägga ansvaret för barntillsyn på studieförbunden och framhåller att delta
är en kommunal uppgift, även vid studier.

Prop. 1980/81:127 125

Bidrag
till Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden

Folkbildningsulredningen
föreslår samma statsbidragssystem för den cenirala som den regionala
verksamheten. Statsbidraget skall enligt förslaget ulgå i form av gmndbidrag.
Som underlag för gmndbidragel fastställs för Folkbildningsförbundet och dess
regionala organ varje år elt visst antal gmndbelopp. Gmndbeloppets storlek kan
enligt kommittén överensstämma med det som gäller för teater- och
dansinstitutioner saml regionala skådebanor.

Flertalet
länsbildningsförbuhd samt SV tillstyrker den föreslagna bi-dragskonstmktionen.

Kulturrådet,
Folkbildningsförbundet, ABF och Studiefrämjandet avstyrker
bidragskonstmklionen för Folkbildningsförbundets del. För länsbildningsförbunden
tillstyrker de etl gmndbeloppsbaserat system. Kulturrådet anser dock att rådet
bör besluta om antalet gmndbelopp som skall utgå. Medborgarskolan anser att
frågan om bidragsgivning till Folkbildningsförbundet bör utredas ytterligare,
samt att det ekonomiska huvudansvaret för länsbildningsförbunden även i framtiden
bör ligga på landsUngen.

Några
remissinsianser som yttrar sig i fråga om bidrag till Folkbildningsförbundet
har enbart synpunkter på storieken av bidraget. Följande remissinstanser anser
alt anslaget till förbundet bör räknas upp: regionmusiken, Hallsbergs,
Stenungsunds och Öckerö kommuner. Folkbildningsförbundet, ABF,
Studiefrämjandet och SV. Regionmusiken och många länsbildningsförbund anser
alt även deras bidrag bör räknas upp betydligt.

5.
Tillsyn, kontroll och utvecklingsarbete

Folkbildningsulredningen
framhåller att de förslag som lagts fram underlättar en integration av studie-
och kulturaktiviteterna i studieförbundens verksamhel. Denna integration kan
komma alt motverkas om flera myndigheler får tillsynsansvar. Kommittén ser
därför helst att endast e n myndighel svarar för slalens bidrag och är
tillsynsmyndighet. Kommittén anser dock inte alt den har befogenhet att föreslå
inrättandet av en ny tillsynsmyndighet ulan föreslår atl den frågan övervägs i
annan ordning.

Många
av de remissinstanser som yttrar sig i frågan om tillsynsmyndighet anser
liksom kommittén att det vore önskvärt med en myndighel. Liksom kommittén kan
de inle nämna någon särskild myndighel ulan anser alt frågan bör utredas. Dessa
remissinstanser är: statskontoret, rikskonserter, Arjeplogs och Karlskrona
kommuner. Folkuniversitetet, SV, Brevskolan, Moderata kvinnoförbundet och Vi
Unga. Kulturrådet anser att rådet bör vara Ullsynsmyndighet för hela
folkbildningsverksamheten. Medborgarskolan samt Folkpartiets kvinno- och
ungdomsförbund anser alt SÖ bör vara tillsynsmyndighet för hela verksamheten.

Prop.
1980/81:127 126

Statens ungdomsråd framhåller att utgångspunkten för
utformningen av den statliga administrationen av bidrag måste vara att stärka
folkrörelsernas ställning, men atl det inte är självklart att bästa sättet är
all skapa en ny myndighet. Frågan bör enligl ungdomsrådet utredas
förutsättningslöst. Kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker att
frågan om ansvaret för statliga bidrag till organisationerna utreds med sikte
på ett större mått av samordning, men avvisar tanken på att inrätla en ny
myndighet.

RRV och SÖ avslyrker förslagel om en tillsynsmyndighet. De
anser, i konsekvens med sina ställningstaganden till utredningsförslaget om
annan bildningsverksamhet, alt nuvarande ansvarsfördelning bör gälla även i
fortsättningen. Även SACO/SR avstyrker utredningsförslaget och hävdar att
tillsynsansvaret för folkbildningen även i fortsättningen bör vara ordnat så,
alt en samordning med övrig vuxenutbildning liksom med övrig kulturverksamhet
främjas. Folkbildningsförbundet, ABF och Studiefrämjandet framhåller alt
nackdelarna med nuvarande ordning inte har upplevts som särskilt stora.
Folkbildningsförbundet och Studiefrämjandet har dock inle något att erinra mot
en utredning av frågan. ABF anser att om framdeles starka skäl skulle tala för
en ändring bör frågan aktualiseras då.

CSN anser atl all uppsökande verksamhet bör höra under en
myndighel och att det bör vara CSN.

Folkbildningsutredningen föreslår alt studieförbunden får
elt ökat ansvar för tillsyn och kontroll av sin egen verksamhet och att
särskilda medel avdelas för delta. Genom denna decentralisering av
granskningsfunktionen bör tillsynsmyndighetens verksamhet kunna begränsas till
stickprovskontroller. Alla remissinstanser som yttrar sig i dessa frågor är
positiva till utredningsförslagen.

Kommittén föreslår vidare att studieförbunden skall få
ökade resurser för utvecklingsarbete, samt alt resurser för forskningsarbete av
slörre omfattning skall disponeras av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten
föreslås även få ansvar för informationsspridning av forskningsresultaten. SÖ,
Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, SV och Vi Unga
tillstyrker dessa utredningsförslag. Medborgarskolan pekar på betydelsen av
att studieförbunden själva får påverka FoU-arbelet. Kulturrådet framhåller atl
rådet redan utför stora FoU-insatser inom folkbildningsområdet.

UHÄ anför tveksamhet till den föreslagna ordningen att
tillsynsmyndigheten skall förfoga över egna FoU-medel. UHÄ finner det svårt
att ta ställning lill förslaget, bl.a. därför att tillsynsmyndigheten inte är
definierad, och därför atl del redan finns en omfattande forskning inom utbildningsområdet.
UHÄ anser däremot att det finns etl klart behov av en närmare samverkan mellan
studieförbund och högskola när det gäller dels att föra ut information om
forskning och forskningsresultat lill en bredare allmänhet, dels att stödja s.
k. amatörforskning.

Prop. 1980/81:127 127

Bilaga 5

Sammanställning av remissyttranden över Komvux och
studieförbund. Arbetsfördelning och samråd samt avsnittet 5.1 (Studieförbund -
kommunal vuxenutbildning) i Folkbildning för 80-talet

Vuxenutbildningens allmänna mål

Av de remissinstanser som yttrat sig om vuxenutbildningens
allmänna mål instämmer de flesta i komvux-uiredningens förslag. Till dessa hör
bl.a. CSN, SIL, Landstingsförbundet, Hallsbergs, Hällefors, Olofströms och
Skellefteå kommuner, SACO/SR, Blekinge läns bddnings-förbund och DHR.

SIV framhåller, vad gäller målsättningen atl öka de vuxnas
förmåga alt medverka i kulturellt liv, att man måste beakta valfriheten för
invandrarna så alt den även omfattar hemlandets kultur.

TCO-TBV anser atl målformuleringarna bör kompletteras med
målet "att främja utvecklingen av återkommande utbildningsmöjligheter för
vuxna".

SAF tillstyrker kommitténs förslag men anser att uttrycket
arbetslivets "förändring" i målformuleringen bör ersättas av
"utveckling".

Fredrika Bremer-förbundet anser att målsättningen att
"utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter" bör preciseras mer.
Förbundet önskar all man bland de målgrupper man speciellt är angelägen att nå
med vuxenutbildning poängterar hemarbelande kvinnor och kvinnor som önskar
återinträda i arbetslivet.

Riksförbundet finska föreningar i Sverige framhåller alt
kommittén har lämnat åsido de invandrarpolitiska mål och riktlinjer, som
regering och riksdag har fastställt. Det har medfört att kommittén inle på
allvar ens berört invandrarnas utbildningsmöjligheter inom vuxenutbildningen,
trots att invandrarna är en av de prioriterade målgmpperna för komvux.

Komvux mål

De flesta av remissinslanserna som yllral sig i frågan
inslämmer i kommittéernas förslag till målformulering för komvux. Hit hör
bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen, CSN, SIL, SSV i Härnösand, kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Göteborgs, Umeå, Uppsala, Olofströms och Flalls-bergs
kommuner, LO, TCO-TBV, SACO/SR, SAF, SHIO-Familjeföretagen,
Folkbildningsförbundet, KFUK-KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan, NBV, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund och SOSVUX.

SIPU understryker komvux viktiga roll i ett system med
återkommande ulbildning, nämligen att svara för både fortsatt grundutbildning,
fortbildning och vidareutbildning. SIPU menar alt det är angeläget atl denna

Prop. 1980/81:127 128

princip realiseras. Del är nämligen risk att i elt
ekonomiskt stramare läge prioriteringen av utbildningsinsatser sker utifrån
alltför kortsiktigt per-spekUv.

Göteborgs kommun betonar punkt 2 i målformuleringen som
ett alltmer väsentligt mål för komvux. Inte minst de ökade kontakterna med
arbetsmarknadens parter har visat på behovet av utbildningar inom denna målbeskrivning.

Hällefors kommun anser atl det i målsättningen för komvux
även är viktigt atl markera den yrkesinriktade utbildningen i form av särskilda
yrkesinriktade kurser.

Norsjö kommun anser att kornvux-ulredningens diskussion om
begreppet yrke är oklar, vilket kan resultera i gränsdragningsproblem med
studieförbunden.

SIL anser atl även de psykiskt utvecklingsstörda bör få
tillgång till komvux, särskill i yrkesinriktad utbildning. SIL påpekar också
problem i fråga om kompetenskrav som måste lösas om även kurser enligt
särskolans läroplaner kommer att anordnas inom komvux.

TCO-TBV anför alt komvux i första hand skall Ullgodose
behoven av en grundläggande yrkesutbildning. I målangivelsen bör anges all
komvux ej får överta arbetsgivarens kostnadsansvar för internutbildning inom
företag och förvaltning. Komvux enstaka kurser måste ligga inom ramen för dess
övergripande uppgifter.

Blekinge läns bildningsförbund menar att den
yrkesinriktade ulbildningen under inga omständigheter får vara slumpartat
upplagd.

Målgrupper och prioriteringar

Över komvux-utredningens resonemang om målgrupper och
förslag till prioriteringar yttrar sig ett fåtal remissinstanser. Nästan
samtliga tillstyrker förslaget, bl.a. CSN, SIL, Hallsbergs, Stockholms och Umeå
kommuner samt NBV.

SV ifrågasätter dock komvux möjligheter att reellt svara
för den överbryggande utbildning som motsvarar gmndskolan.
Grundskolkompeten-sen i sig är föga värd som behörighetsgmnd för fortsatt
utbildning. Det reella behovet av kunskaper och färdigheter särskilt i
gmndläggande ämnen som svenska, engelska, matematik osv. är däremot stort
bland människor med kort egen teoreUsk grundutbildning. SV anser att komvux
bör prioritera den arbetsmarknadsinriktade utbildningen. SV förordar att kommunal
vuxenutbildning i ökad omfattning svarar för den utbildning som i dag ges vid
AMU-centra. Såväl kommunal vuxenutbildning som gymnasieskolan har stora
möjligheter alt genomföra detta.

CSN delar i princip kommitténs resonemang om
prioriteringar inom komvux, men varnar för ett alltför stereotypt synsätt som
utgår från att korttidsutbildade i första hand alltid förutsätts vara i behov av
utbildning på gmndskolnivå. I många fall kan en arbelsmarknadsinriklad
utbildning

Prop. 1980/81:127 129

eller
annan gymnasieskolkurs vara mer angelägen även för den som är korttidsutbildad.
CSN menar att gmnderna för prioriteringar inom komvux, enligt kommitténs
förslag, och grunderna för prioriteringar bland dem som ansöker om särskilt
vuxensludieslöd överensstämmer i stort. I båda fallen skall korttidsutbildade
personer komma i första hand. Vuxenutbildningsnämnderna tvingas emellertid i
många fall att avslå ansökningar även från studerande som tillhör denna
målgmpp, eftersom resurserna är begränsade. När det gäller studiestödet
tillkommer en dimension, nämligen alt hänsyn skall las lill sökandens
ekonomiska situation. Någon övre åldersgräns finns inle för antagning lill
komvux utan äldre personers utbildningsbehov skall särskilt beaktas. När det
gäller studiestödet finns däremot en övre åldersgräns.

Studiestödsutredningen
delar komvux-utredningens uppfattning att det inte räcker med en inriktning på
kortUdsulbildade enbart vid intagningen. En strävan bör dämtöver, enligt
studieslödsutredningen, vara att harmoniera studiestödet med samhällets
utbildningspolitiska målsättningar i övrigl när det gäller olika gmpper av
studerande.

SIL
påpekar alt komvux har ett särskill ansvar för de grupper som är i en utsatt
social situation, såsom många handikappade, invandrare och minoriteter.

Göteborgs
kommun instämmer i atl komvux i första hand bör salsa på atl nå dem som dels är
resurssvaga, dels har kort tidigare utbildning. Beträffande den överbryggande
utbildningen motsvarande grundskolan pekar kommunen på de problem som många
gånger uppstår då studerande från gmndutbildningen för vuxna eller invandrare
med kort ulbildning i sitt hemland påbörjar studier motsvarande gmndskolans
högstadium. Beträffande den arbetsmarknadsinriktade ulbildningen pekar
kommunen på två förhållanden. Dels bör det observeras att rent teoretisk
utbildning ryms inom ramen för arbelsmarknadsinriklad utbildning. Della gäller
i hög grad utbildning i tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Dels är det
viktigt att understryka att den yrkesinriktade ulbildningen måste byggas ut
snabbare än Udigare inom ramen för den arbetsmarknadsinriktade utbildningen. F.
n. är gymnasieutbildningen i allt för hög grad inriktad mot ämnen inom de
sludieförberedande linjerna. Inte minst med hänvisning till punkt 2 av
målbeskrivningarna måste den yrkesinriktade utbildningen byggas ut. Därvid bör
komvux la Ull vara den resurs som kontakterna med arbetsmarknadens parter
erbjuder. Kommunen framhåller all statsbidraget för studiehandledning, syo
etc. (det s. k. schablonbidragel) är lägre för yrkesinriktade ulbildningar än
för s. k. teoretiska utbildningar. Della innebär att kommuner som strävar
efter atl uppfylla den målsättning, som finns angiven ovan, får mindre resurser
för elevstödjande ålgärder än den kommun som väljer alt anordna konventionell
teoretisk gymnasieutbildning. Kommunen anser att det inte finns några sakliga gmnder
för denna olikhet, utan att del tvärtom bör vara angelägel all jämställa alla
gymnasieutbildningar, även ur denna slatsbidragssynpunkt. 9 Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 127

Prop. 1980/81:127 130

HäUefors kommun understryker angelägenheten av att
målsättningen också kan förverkligas och inte enbart bli ett uttryck för en ambiUonsnivå
på del teoretiska planet. Resurstilldelningen är därvid av stor betydelse
samtidigt som skolstyrelsen ges ett ökat ansvar för komvux som ett instrument
i samhällets demokratiska utveckling. Skolstyrelsen anser också, liksom
kommittén, att det krävs samarbete mellan komvux och fackliga organisationer
och studieförbund som bedriver uppsökande verksamhet på arbetsplatser och i
bostadsområden för alt komvux skall kunna nå den som tidigare fått minst av
samhällets utbildningsresurser.

Hallsbergs och Umeå kommuner understryker att komvux i
första hand skall anordna kurser för dem som tidigare fått minst av samhällets
utbildningsresurser.

LO framhåller atl komvux i liten utsträckning har nått ut
till de kollekUv-avtalsanställda arbetarna. Komvux-utredningen bör därför
enligt LO inrikta sitt fortsatta arbete på atl finna vägar för att komvux på ell
bättre sätt skall kunna styra resurserna lill de utbildningsmässigt eftersatta
grupperna. LO anser del också angelägel alt komvux i större utsträckning
inriktas mot verklig yrkesutbildning, det gäller såväl grundutbildning som
vidareutbildning.

SACO/SR anser att den föreslagna prioriteringen
visserligen kan äga giltighet i dagens läge, men att de ökande ulbildningskraven
medför att även den som saknar gymnasieutbildning redan nu i realiteten anses
kort-utbildad.

SAF framhåller alt samtliga allmänna mål för
vuxenutbildning måste uppfyllas. Detta innebär bl.a. att bidraga till full
sysselsättning samt därigenom främja utveckling och framsteg i samhället. En förutsältning
för samhällets utveckling och därmed även för vuxenutbildningen är att den
ekonomiska tillväxten tillåter detta. Vid tillämpningen av de av komvuxutredningen
föreslagna prioritenngsgrundema måste därför en avvägning ske, som innebär
insatser på gmpper inom komvux som kan bidra till att skapa resurser. Således
måste, fömtom överbryggande ulbildning motsvarande gmndskolan, arbelsmarknadsinriklad
och yrkesinriktad ulbildning också ges hög prioritet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som inslämmer i
kommitténs förslag, menar atl förslagen gynnar de kvinnor som i dag slår
utanför arbetsmarknaden och där bristen på utbildning är ett av de stora
hindren.

Gränsdragning mellan komvux och studieförbund

Elt flertal remissinsianser, bl.a. RRV, statens
handikappråd, statens ungdomsråd. Landstingsförbundet, Gotlands och Nybro
kommuner, Blekinge läns bildningsförbund, ABF, SV, SKS, Centerns kvinnoförbund
och SECO inslämmer allmänt i kommittéernas resonemang rörande gränsdragningen
mellan komvux och studieförbunden.

Flertalet remissinstanser, bl.a. statskontoret, SIPU, CSN,
SIL, kultur-

Prop. 1980/81:127 131

rådet, Umeå, Stockholms och Vaxholms kommuner, SHIO-Familjeföretagen,
Riksidrottsförbundet, SACO/SR, Folkbildningsförbundet, Örebro, Dalarnas och
Västerbottens läns bildningsförbund. Medborgarskolan. SV, NBV, Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund och Vi Unga instämmer i förslaget alt anordnarnas
mål skall vara utgångspunkten för en arbelsfördelning inom vuxenutbildningen.

SAF lillslyrker förslaget under förutsätlning av att
samrådet mellan komvux och studieförbunden genomförs på de sätt och i den anda
som kommittén också föreslår.

Hällefors
kommun, LO och Folkuniversitetet menar att de olika ekonomiska villkor som
gäller för komvux och folkbildningen utgör ell hinder för alt man skall kunna
nå en tillfredsställande lösning av gränsdragningen.

SACO/SR,
SAF, Folkuniversitetet, Folkbildnlng.sförbundet. Jönköpings läns
bildningsförbund. Studiefrämjandet. Vi Unga, KFUK-KFUM:s studieförbund, SV och
Centerns ungdomförbund menar att informationen om de olika utbildningarna
utgör en faktor som är av stor betydelse vid rekryteringen av deltagare till
studieförbundens och komvux kurser. Del är viktigt att det av informationen
klart framgår vad som är cirkelns resp. kursens syfte, innehåll och uppläggning
så att den enskilde kan hitta den utbildning som bäst motsvarar hans behov och
önskemål.

Studiefrämjandet
ser posiUvt på en ökad markering av folkbildningsarbetet som frilt och
frivilligt och utan bindningar till formell kompelens, betyg och prov samtidigt
som komvux bör få arbeta under de förutsätlningar kommittén anger.

Örebro
läns bildningsförbund framhåller atl konkurrensen och samar-belssvårighelerna
mellan komvux och sludieförbunden varierar från kommun Ull kommun och att det
därför är angeläget att klara regler ställs upp både vad gäller gränsdragning
och samarbetsfunktionen. Förbundel anser vidare att studieförbundens
demokratiska och pedagogiska arbetsmetoder måsle las Ullvara och lillämpas i komvux
och även i gymnasieskolan.

Uppsala
kommun menar att gränsdragningsproblemen torde minska och atl
målformuleringarna därför kan ses som ell steg i rätt riktning mot en klarare avgränsning
mellan studieförbundens och den kommunala vuxenutbildningens uppgifter.

Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser att jämförelsen mellan folkbildning och komvux
som den presenteras av folkbildningsulredningen vad gäller mål, uppgifter och
organisation torde kunna minska gränsdragningsproblemen.

Skånes
bildningsförbund instämmer i alt det är av stor vikt att medarbetarna inom
studieförbund och komvux är väl medvetna om målen för olika former av
vuxenutbildning samt att de visar ömsesidig respekt för ulbild-ningsformernas
särarter och atl goda kontaktvägar skapas mellan olika utbildningsanordnare.

Prop. 1980/81:127 132

Folkuniversitetet finner det självklart att bestämda
gränser dras upp för det oflentliga utbildningsväsendets uppgifter. Av detta
följer emellertid inte att samma behov av gränsdragning finns för
folkbildningsorganisationernas studiearbete. Folkuniversitetet anser att del bl.a.
av ekonomiska skäl är uteslutet att studieförbunden skulle kunna på ett
avgörande och negativt sätt konkurrera med de offentliga vuxenutbildningsanördnarna
och på delta sätt exempelvis undanrycka grunden för dimensioneringsbe-slul m. m.
Folkuniversitetet kan inle på vare sig ideologiska eller praktiska grunder se
att det skulle vara motiverat att ange del slag av avgränsningar för
folkbildningsarbetet som skisseras i folkbildningsutredningens betänkande.

DHR
instämmer i föreslagna principer för arbelsfördelning mellan komvux och sludieförbunden.
DHR konstaterar att komvux krav på viss studietakt innebär att det ibland kan
vara svårt för människor med handikapp att orka med.

Nybörjarundervisning i engelska

Majoriteten av remissinslanserna, bl.a. CSN, SÖ, SIL,
Göteborgs, Hallsbergs, Kalmar, Olofströms, Skellefteå, Stockholms, Uppsala och
Umeå kommuner. Folkbildningsförbundet, Blekinge läns bildningsförbund.
Medborgarskolan, SV och SOSVUX instämmer i kommittéernas förslag att komvux
till sin nybörjarundervisning i engelska skall rekrytera vuxenstuderande som
siktar på grundskolkompelens i ämnet och alt grundskolkursen skall omfatta
ämnet i dess helhet, dvs. både lågstadiets, mellanstadiets och högstadiets
kurs, vilket innebär en kurs om totalt ca 350 lektioner.

Norsjö
kommun och Jämtlands läns bildningsförbund anser atl grundskolkursen i
engelska, liksom hittills, bör omfatta enbart högstadiets kurs. Norsjö kommun
anser att studieförbunden som hittills skall ansvara för studiecirklar i nybörjarengelska.
Jämtlands läns bildningsförbund menar atl nybörjarengelska undantagsvis skall
kunna genomföras av komvux, och då endast i form av stödundervisning för att ge
de förkunskaper som krävs för att bli behörig lill grundskolkursen saml att det
av informationen klart skall framgå att utbildningen är en del av en komplett
utbildning som siktar på grundskolkompelens.

SSV i
Härnösand är tveksam lill förslagel därför att nuvarande friare
resursanvändning enligt SSV har inneburit att åtskilliga utan alltför stor
press fått pröva på kompelensinriklade studier.

CSN, som tillstyrker förslaget, konstaterar att det också
innebär all studiestöd kan beviljas för kursen i sin helhet.

SÖ anser att modellen bör prövas i det fortsatta
utredningsarbetet även beträffande ämnet svenska. Deltagare i grundutbildning
för vuxna har svårigheter att utan ytterligare undervisning delta i grundskolkurs
i svenska. Ämnet svenska bör tillsammans med engelska speciellt uppmärksam-

Prop. 1980/81:127 133

mas
bl. a. för atl de båda ämnena krävs för allmän behörighet lill högskolestudier.
Även 505VL'A'framför en hknande uppfattning.

SIL
menar alt möjligheler till stödinsatser bör finnas för att hjälpa elever med
exempelvis grava läs- och skrivsvårigheter eller en intellektuell utvecklingshämning.

Blekinge
läns bildningsförbund anser alt del inle behöver vara negativt med en komvux-kurs
som omfatlar 350 lektioner. Det kan t. o. m. finnas fördelar med all komvux lar
hand om elever, som vill ha en viss kompe-tensgrad med betygsinriktning. Den
som har den allra minsta osäkerhels-känsla över att klara den mera krävande
undervisningstakten i komvux bör med fördel kunna känna sig för med sludier i
en lugnare takt hos studieförbunden under en termin. I denna fråga skall sy oinformationen
för vuxna vara så klart vägledande i det allra första informationsskedet att
inga missförstånd uppslår, som kan leda till avståndstagande för studier i framliden.

Även
SV anser del vara viktigt att komvux i sin information anger vad som krävs av
den som deltar i gmndskolkursen i engelska. Det är också enligl SV viktigt att
informationen utformas så att den klart anger att kursema syftar till atl ge gmndskolbelyg
i engelska.

Olofströms kommun
framhåller att samma princip för rekrytering bör gälla ämnet engelska som övrig
utbildning, dvs. del är inte den enskildes syfte med studierna, som skall vara
avgörande. Kommunen befarar all utvecklingen kan gå dithän all anlalel
studiecirklar i engelska inom studieförbundens utåtriktade verksamhel kraftigt
minskar.

Yrkesinriktad
utbildning

De
flesta av de remissinstanser som yttrat sig inslämmer i förslaget att den
yrkesinriktade utbildningen även i fortsättningen skall vara arbelsmarknadsinriklad.
Detla medför alt utbildning som i första hand tillgodoser vuxnas behov av
kunskaper för hemarbete eller fritidsroller är en uppgift för studieförbunden
och inte för komvux.

SÖ
erinrar om alt nya kurser tillkommit inom konsumtionsområdet, I.ex. olika slädutbildningar,
och att en ytterligare beskärning torde bli nödvändig kommande budgetår. SÖ
ansluter sig till kommittéernas förslag och utgår från atl kurser som svarar
mot arbetsuppgifter i ett hem för egna behov normalt inte skall anordnas inom
kommunal vuxenutbildning.

Göteborgs
kommun framför önskemålet att SÖ vid fördelning av gymna-sieskoltimmar tar slor
hänsyn till om den utbildning som planeras är arbelsmarknadsinriklad eller ej.

Norsjö
kommun anser det självklart att hobbycirklar som rot- och näverslöjd,
hembygdsdräkter, makramé m.fl. ämnen genomförs i studieförbundens regi.

LO
framhåller atl samrådet med arbetsmarknadens parter om komvux yrkesinriktade
utbildningar bidragit Ull att undanröja vissa gränsdragningfrågor. LO fömlsäller
att detta samråd skall fortsätla.

Prop. 1980/81:127 134

TCO-TBV poängterar vikten av alt den yrkesinriktade ulbildningen
skall vara arbelsmarknadsinriklad och alt samråd med arbetsmarknadens parter
utvecklas så att parterna får ell reellt inflytande på fastställandet av nya
läroplaner på såväl lokal som central nivå. 1 den praktiska verksamheten måsle enligl
TCO-TBV lokala behov och fömtsättningar hos olika vuxenutbildare alt ordna
efterfrågad ulbildning vara en utgångspunkt för dem som skall åta sig en ulbildning.

Jämtlands läns bildningförbund anser att lokala samråd med
arbetsmarknadens parter skall vara obligatoriska för den yrkesinriktade utbildningen
(SSA-råd), att utbildningen skall vara arbelsmarknadsinriklad och fylla
arbetsmarknadens behov saml att efterfrågan på viss utbildning inte skall få
påverka komvux utbud om inte arbetsmarknadens behov också föreligger.

Även SV och Vi Unga understryker atl dimensioneringen av komvux
inle skall göras med utgångspunkt i efterfrågan på kurser utan i behovet av
kompetens för fortsatta studier och behov på den lokala arbetsmarknaden.

Umeå kommun menar att mot bakgrund av komvux målinriktning
framstår det som en fömtsättning att den yrkesinriktade utbildningen skall
vara arbelsmarknadsinriklad och läroplanen fastslällas centralt av SÖ medan
kursutbudet bestäms efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter.

SAF anser
att samrådet kan vara en garanti för att den utbildning som anordnas är arbelsmarknadsinriklad
och molsvarar arbetsmarknadens behov av yrkesutbildning. SAF framhåller vidare
att, även om en viss del av ansvaret för alt samrådet skall få avsedd effekt
faller på parterna, måste skolstyrelsen genom bättre planeringsunderlag skapa
förutsättningar för ett fungerande samråd.

Vaxholms kommun poängterar alt utbildningar inom konsumtionslinjen
i bl. a. lexUlkunskap och kostkunskap kan vara en god grund för ulbildningar
för detaljhandel, terapiutbildningar av olika slag, barnavårdande utbildningar
m. fl. Det är vidare genom dessa kurser del finns möjligheter att nå flera av
de prioriterade grupperna t.ex. invandrare och ge dem en grundläggande
studieträning och motivation för kompelensinriklade sludier. Av denna anledning
bör konsumtionslinjens kurser enligt kommunen finnas med inom komvux
utbildning.

Samråd mellan anordnare av vuxenutbddning

Förslaget om ett obligatoriskt samråd mellan olika anordnare
av vuxenutbildning har väckt storl intresse bland remissinstanserna. Samtliga
remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, instämmer i kommittéernas
förslag.

Remissinstanserna framför olika förslag på vilka som bör
delta i överläggningarna.

Kriminalvårdsstyrelsen menar alt samråd i förekommande
fall skall ske med kriminalvårdens representanter.

Prop. 1980/81:127 135

SÖ
understryker vikten av alt alla anordnare i en kommun, förutom studieförbund
och komvux även AMU och folkhögskolor, deltar i samråden och att de olika anordnarna,
när de informerar om sina kursutbud, klart anger vad resp. anordnares kursutbud
slår för.

SIL
föreslår all omsorgsnämnd och närmaste yrkessärskolor skall vara
representerade. SIL anser vidare att, utöver den lokala samverkan som föreslås
och till vilken SIL lagt särskolområdet, en regelbunden kontakt med rikscentralema
för pedagogiska hjälpmedel för handikappade är nödvändig.

DHR
föreslår atl handikapporganisationerna blir representerade eller adjungerade i
samrådet.

SIV
och Riksförbundet finska föreningar i Sverige framhåller att invandrarnas
talesmän borde få tillfälle att delta i överläggningarna. Riksförbundet
föreslår vidare, att det skall inrättas en finsk avdelning vid SÖ, vars uppgift
bl.a. skall vara all följa upp och påverka planeringen av utbildningsinsatser
för sverigefinnarna.

Landstingsförbundet
framhåller att landstingen har en given plats i överläggningarna genom att
många av de yrkesinriktade kurserna gäller vårdutbildningar och genom den
verksamhet som bedrivs vid landstingens folkhögskolor. Förbundet menar alt ett
väl fungerande samrådsförfarande torde kunna klara gränsdragningen mellan olika
arrangörers utbud och lösa en del av de problem som hittills funnits.

Göteborgs,
Hallsberg, Norsjö, Nässjö, Olofströms och Uppsala kommuner, SHIO-Familjeföretagen,
Blekinge läns bildningsförbund och NBV anser atl v u x e n u 1 b i 1 d n i n g s
r å d e t är ett lämpligt organ för det lokala samrådet. Helsingborgs kommun
anser att SSA-rådet är det lämpligaste organet.

Norsjö
kommun och NBV vill att ett vuxenutbildningsråd obligatoriskt skall tillsättas
i varje kommun. Rådet skall enligt Norsjö kommun bestå av representanter från
skolstyrelsen och studieförbunden. Detta råd måsle ha klara riktlinjer och
direktiv för sin verksamhel. Del måste också enligt NBV ges ekonomiska resurser
genom ett statligt bidrag.

Stockholms
kommun menar alt vuxenulbildningsråden måste förstärkas och kommunen avvaktar
konkreta förslag till arbetsrutiner för rådet.

Uppsala
kommun anser att det framför allt är kursutbudet som bör vara föremål för
samråd men även andra frågor av gemensamt intresse. Kommunen anser också det
viktigt atl de berörda parterna stimuleras lill att vid sidan av de formbundna
samråden i vuxenutbildningsrådel la informella kontakter för samråd och
samordning.

Blekinge
läns bildningsförbund anser att man i kommittén tagit allt för lätt på
samrådsfrågorna. Länsbildningsförbundet anser att det bör åvila varje kommun
att instifta lokala vuxenulbildningsråd som skall omfalta samordning och samråd
inom vuxenutbildningsområdet.

Helsingborgs
kommun menar att det är väsentligt alt kurser inom AMU,

Prop.
1980/81:127 136

folkhögskolan, gymnasieskolan, komvux och studieförbunden
samplaneras så att etl högt resursutnyttjande av bl. a. befinUiga lokaler och
utrustning uppnås. Ansvaret för en sådan samplanering bör ligga hos SSA-rådet .

Kalmar kommun anser all förutsättningen för alt samarbetet
mellan olika vuxenutbildningsanordnare skall fungera är att de förslag som presenteras
följs på det lokala planet. Detta innebär bl. a. att det är viktigt alt finna
de riktiga formerna för samarbetet i de lokala organen, såsom vuxenutbildningsrådet
och SSA-rådet.

SAF vill bestämt avstyrka all SSA-råden utökas med
representanter för sludieförbunden. Efter samråd med arbetsmarknadens parter
angående kursutbudet för yrkesinriktad komvux bör överläggningar ske med
företrädare för vuxenutbildningsarrangörerna i kommunen.

Inte heller LO anser atl SSA-råden, med hänsyn till
sammansättning och arbetsuppgifter, bör svara för denna samrådsverksamhet. Från
anslagsbe-viljande myndigheter har förts fram förslag om långtgående samverkan
mellan olika studieförbund och komvux. Tanken på rationalitet och eventuella
ekonomiska vinster har därvid varit vägledande. LO anser atl samverkanskrav
från myndigheter som endast har sin grund i kortsiktiga ekonomiska bedömningar
är oförenliga med den koppling som studieförbunden har till olika folkrörelser
med varierande ideologiska och övriga mål för sin verksamhel. Samrådet i
kommunerna bör därför inriktas på atl varje utbildningsanordnare ges möjlighet
att bedriva sin verksamhet utifrån fastställda mål och på så sätt undvika nya
gränsdragningsproblem.

SV anser det vikligl att politikerna i skolstyrelsen är
representerade vid dessa samrådsmöten. Skolstyrelsen har sedan att som
politiskt ansvarigt organ bedöma omfattningen av kommunal vuxenutbildning inom
kommunen.

ABF anser att ansvaret för alt arrangera samråd mellan
samtliga inom kommunen verksamma arrangörer av vuxenutbildning inte bör läggas
på SSA-råden, utan vara en hell kommunal skyldighet. Vidare anser ABF, att det
trots skyldighet atl samråda i kommunerna bör inrättas en central instans hos
tillsynsmyndigheten där man kan begära prövning av gränsdragning mellan komvux
och studieförbund. En sådan möjlighet till prövning kan skapa klarare riktlinjer
och gemensamma tolkningar i gränsdragningsfrågor mellan olika kommuner. Många
studieförbund är ju verksamma med sina lokalavdelningar i flera kommuner och
en cenlral prövningsnämnd kunde underlätta studieförbundens och kommunernas
planering.

SIPU menar alt det kan ligga vissa fördelar i att inte på
nuvarande stadium formalisera samrådet. Den föreslagna lösningen bör dock
enligt SIPU vara Udsbegränsad. Den bör utvärderas och tvingande åtgärder
föreslås för de kommuner som inte löst formerna tillfredsställande inom angiven
tid.

Prop. 1980/81:127 137

CSN
menar alt i överläggningarna bör detaljfrågor rörande den lokala
arbetsfördelningen mellan komvux och sludieförbunden kunna klaras ut. I likhet
med kommittéerna anser CSN atl det är en fördel om kommunerna själva får stor
frihet att välja formerna för hur det lokala samrådet med vuxenutbildningsanördnarna
skall utformas. CSN stryker vidare under behovel av en samordning mellan
utbildningsplanering och studiestöd.'

SÖ
framhåller att samrådet kan behöva ske i olika former inom en kommun. Mestadels
sker samrådet om kursutbudels utformning inom ramen för SSA-rådet. Förslag lill
ny läroplan kan enligl SÖ ofta bättre diskuteras inom yrkesråden i den mån
sådana finns. I andra fall kan samverkan behöva ske med parterna vid ell
förelag eller en institution och ibland med de fackliga sludieinstruklörerna.

Nybro
kommun anser del viktigt alt det föreslagna samrådet mellan de olika vuxenutbildningsanördnarna
i kommunen kommer till stånd och att det skrivs in i skollagen att
skolstyrelsen har ansvar för delta. Även Riksförbundet finska föreningar i
Sverige anser atl bestämmelser om samrådet bör föras in i skollagen eller evenluelll
i en särskild förordning om samråd inom vuxenutbildning.

Skellefteå
och Umeå kommuner samt Folkbildningsförbundet anser att kommunen bör lämnas
stor frihet all bestämma hur formerna för samrådet med anordnare av
vuxenutbildning skall organiseras.

Jönköpings läns
bildningsförbund understryker vikten av lokala samråd men anser att det bör
skrivas in i förordningen att obligatorisk samordning inte får innebära alt
studieförbundens frihet begränsas.

Skaraborgs läns
bildningsförbund anser att gränsdragningen mellan studieförbund och komvux
fungerar bällre nu än tidigare. Länsbildningsför-bundel anser att skolstyrelsen
är det organ som skall ha ansvarel för att samråd kommer till stånd.
Länsbildningsförbunden bör då och då undersöka om detla fungerar i alla
kommuner och om så inte sker utreda orsaken. Länsbildningsförbunden bör också
anordna konferenser som behandlar gemensamma frågor.

Jämtlands läns
bildningförbund anser att lokala samråd bör vara obligatoriska och atl
kommunen skall åläggas att anordna regelbundna överläggningar. Samråden skall
behandla arbelsfördelning, avvikelser från tidigare överenskommen
arbetsfördelning samt la inhiativ lill att viss utbildning kommer till stånd.
Del är även viktigt all överenskommelserna i samråden följs.

DHR tillstyrker alt
skolstyrelsen skall åläggas atl la initiativ till ett samråd mellan olika anordnare
av vuxenutbildning i kommunen om det vuxenutbildningsutbud som planeras. DHR
uttrycker sin besvikelse över atl komvux-ulredningen inte själv lämnar ell
förslag till formerna till detta samråd.

ABF
inslämmer i förslagel om samråd. Genom en sådan åtgärd och genom en klarare
utformning av studieprogram för studieförbunden och

Prop.
1980/81:127 138

den
kommunala vuxenutbildningen bedömer ABF det möjligt att minska konkurrens och
konflikter.

NBV:s
uppfattning är alt formerna för samrådet måste bli avsevärt uppstramade i
förhållande till vad folkbildningsutredningen förordar.

Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser att samråd mellan olika anordnare av
vuxenutbildning kan vara bra men bättre vore om uppdelningen kunde klargöras
så atl gränsdragningsproblem inte uppstår. Studieförbundens självständighet
får inte äventyras.

Även
MUF menar att samrådet bör kunna lösas inom ramen för dels informella
överläggningar och dels en klargörande definiering av de olika ulbildningsanordnarnas
verksamhet.

505
VL'A'betecknar lösningen på samverkans praktiska utförande som mycket smidig.
Man binder inte fast kommunerna i en fast byråkrati samtidigt som man ger
marginaler åt vuxenutbildningsanördnarna atl allt efter sina resurser fördela
det utbud man har att välja mellan.

Kommunförbundet
framhåller att det är osannolikt atl del även med det samrådsförfarande som
föreslås går atl undvika gränsdragningsproblem. Ur rent kommunal synvinkel kan
dock kommunförbundel konstatera att gränsdragningsproblemen hittills inte
upplevts som stora.

LRF anser att de avgränsningsproblem,
som kan förekomma mellan studieförbundens studiecirkelverksamhet och komvux bör
kunna lösas på det sätt som kommittén föreslår under vissa förutsäitningar.
Förbundet framhåller dock att uttrycket "arbelsmarknadens parter" bör
bytas ut mol något som inte ger upphov lill tolkningsproblem. Avsikten måsle ju
vara alt alla medborgare som har ett legitimt intresse av att delta i en av samhällets
finansierad kursverksamhet också skall ha möjlighet att medverka vid
utformningen av denna så att den bäst passar förekommande behov och önskemål.
Det viktiga är således att alla former av näringsliv i bygden och alla medborgarkalegorier
kan bli representerade vid dessa kommunala samråd, inte att organisationer av
det ena eller andra slaget ges möjligheter att utöva sitt inflytande.

Prop, 1980/81:127 139

Bdaga6

Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för
80-talet, avsnitten om kulturverksamhet och annan bildningsverksamhet

Allmänt

De
flesta remissinstanser är positiva till kommitténs förslag om annan
bildningsverksamhet. Till dessa instanser hör bl.a. Folkbildningsförbundet, Vi
Unga, Kommunförbundet och Skellefteå kommun.

SV
hälsar de friare arbets- och samverkansformer mellan olika folkbild-ningsaktivileler
som blir möjliga genom förslaget om annan bildningsverksamhet med
tillfredsställelse och konstaterar all del i slora drag överensstämmer med gmndsynen
i SV:s program.

ABF
anför liknande synpunkter.

Folkuniversitetet
anser del lovvärt att kommittén sökt få till stånd en förändring av de regler
under vilka den kultui-ella verksamheten bedrivs och instämmer i alt det är
angeläget att stimulera samverkan mellan cirkelverksamhet och annan
bildningsverksamhet.

FS
menar att kommittén gör en principiellt riklig bedömning när man betrakat
cirkelverksamhet och annan bildningsverksamhet som likvärdiga uttryck för en
folkbildningsambition. FS delar också kommitténs syn att cirkel- och
amatörprojekt svarar mot ett aktuellt behov och att betoningen av det
kollekliva skapandet är helt riktig.

Synskadades
riksförbund menar att förslaget om annan bildningsverksamhel måste ses som ett
mycket viktigt medel att förverkliga den nya kulturpolitiken inom
folkbildningsverksamhetens ram. Förbundet anser dock att kommittén inte
tillräckligt understrukit eller formulerat ett kulturpolitiskt långsiktigt
program för folkbildningen.

Unga
örnar fastslår att bidraget skall gå lill seriöst syftande kulturverksamhet
genom organisationer och föreningar, integrerad i deras mötes- och
arbetsformer.

Statens
ungdomsråd påpekar att det är angeläget att bidraget även framgent har som sin
främsta uppgift att stödja föreningslivets kulturaktiviteter.

SECO
menar atl förslaget medför ökade möjligheter för ungdomen till utvecklande friUdsakUviieter
inom folkbildningens ram.

Lekmiljörådet
framför liknande tankegångar.

Riksförbundet
Sveriges fritids- och hemgårdar föreslår alt det nya bidraget skall kunna
användas för grannskapsarbete.

Riksförbundet
Unga musikanter och Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar tillstyrker
förslaget men anser det olyckligt att kommittén inte tar upp amalörorganisalionernas
roll i kulturlivet.

Amatörteaterns
riksförbund anser atl förslaget att projektplan och pro-

Prop. 1980/81:127 140

jektledare skall godkännas av studieförbund inger vissa
farhågor från tanke- och yttrandefrihetssynpunkl. En bestämmelse av delta slag
kan därför inte accepteras utan vissa begränsningar i studieförbundens rätt att
förkasta projektplan och projektledare.

Majoriteten av remissinstanserna lar avstånd från
kommittémajoritetens kostnadsberäkningar och ansluter sig i stället till den socialdemokraUska
minoritetens förslag att 54 milj.kr. skall anvisas för annan bildningsverksamhet.
Till dessa instanser hör bl. a. LO, Dalarnas läns bildningsförbund,
Vuxenutbildningsnämnden i Kronobergs län och Hällefors kommun. Sex remissinsianser,
nämnligen FS, ABF, Medborgarskolan. Blekinge läns bildningsförbund, HCK och
statens handikappråd anser all det nya bidraget bör vara ett förslagsanslag.

Några remissinstanser tillstyrker förslaget om allmän
bildningsverksamhet endast under förutsättning att bidraget uppgår till 54
milj. kr. Till dessa hör bl.a. SKS, Jämtlands läns bildningsförbund.
Vuxenutbildningsnämnden i Jönköping och Umeå kommun.

Några remissinstanser, däribland Hyresgästernas
riksförbund och de flesta kulturarbetarorganisationerna, t.ex. Rikskonserter,
Sveriges författarfond och Svenska musikerförbundet avstyrker införandet av
allmän bildningsverksamhet. De förordar i stället att kulturprogrambidraget bibehålles
och förstärks.

Medborgarskolan känner stor tveksamhet inför förslaget om
annan bildningsverksamhet. Medborgarskolan delar inle kommitténs något
negativa uppfattning om del nuvarande kulturprogrambidragets belydelse utan anser
alt kulturprogrammen har ell egenvärde som inte beror av sammankopplingen med
cirkelverksamhet. Enligt Medborgarskolan synes kommittén alltför mycket betona
vikten av integration mellan de två verksamheterna.

KRO avstyrker att anslaget till kulturprogram i
föreningslivet går upp i ett nytt bidrag benämnt allmän bildningsverksamhet. KRO
anser sig ha goda skäl att förmoda att om annan bildningsverksamhet införs
riskerar det atl slutgiltigt klippa av förbindelserna mellan studieförbunden
och den professionella bildkonsten, den professionella kulturen över huvud
taget.

KLYS har inga invändningar mot målsättningen bakom annan
bildningsverksamhet men menar att problemet är att verksamhelen skall omfatta
så många nya verksamheter alt kulturprogrammen, som avser medverkan av
kulturarbetare, befaras komma på undantag. Del låga anslaget ger fog för en
sådan misstanke men också den omständigheten att organisationerna/ arrangörerna
ännu känner stor osäkerhet inför uppgiften att arrangera program med
yrkesverksamma kulturarbetare. KLYS tror därför att huvudparten av det nya
bidraget kommer alt användas till olika slag av grupp- och amatörverksamhet där
organisaUonerna har stora kunskaper. KLYS avslyrker därför förslaget och
föreslår alt kulturprogrambidraget bibehålles intakt men höjs avsevärt.

Prop.
1980/81:127 141

Centrumbildningarna
menar all kommittén antingen medvetet bortser från de yrkesverksamma
kulturarbetarnas insatser i svenskt kulturliv eller också visar elt förakt för
deras existens. Så nämns t. ex. konstnärernas roll som studiecirkelledare inom
den amatörkulturella verksamheten över huvud taget inte. Cenlmmbildningama
anser atl det statliga bidraget för konstnärligt arbete bör prioriteras lill
konstnärsorganisationernas projekt-skapande och arbelsförmedlande verksamhel
kompletterat med speciella bidrag för utvecklande av nya former och nyskapande kuhurakUvileler
som stimulerar till bred amatörverksamhel och elt levande kulturliv. Bidraget
till kulturprogram inom föreningslivet bör därför finnas kvar som etl särskill
anslag.

Några
remissinstanser, däribland Folkbildningsförbundet, SÖ, KLYS och Svenska
musikerförbundet menar atl amatör- och cirkelprojekten bör finansieras ur den
extra resursen.

ABF
påpekar alt myckel av den verksamhet som kommittén definierar som amalörprojekl
tycks vara körsång, ensemblespel och verksamhet som på gmnd av antalet
deltagare inte kan rymmas inom gmndbidragen. Den typen av verksamhet som oftast
inrymmer en konlinueriig färdighetsträning bör inle kallas projekt.
Verksamheten har mer släktskap med den ordinarie cirkelverksamheten och bör
därför primärt rymmas inom den exlra resursen. ABF anser vidare att
uppdelningen i cirkelprojekt och amatörprojekt bör utgå.

Majoriteten av
remissinstanserna har inga erinringar mot förslagel att gmpper med över 20
deltagare skall föras över från sludiecirkelanslaget till det nya bidraget till
annan bildningsverksamhet. Etl fåtal remissinstanser är dock negativa till förslagel.
Dit hör Vuxenutbildningsnämnden i Jönköping och ABF.

Dalarnas
bildningsförbund framhåller atl förslagel kan medföra svårigheter för körer
och instrumentalensembler.

Nässjö
kommun och Länsbildningsförbundet i Västerbottens län framför liknande synpunkler.

KÖRSAM
anser det orimligt att använda antalet dellagare som instrument för uppdelning
av körer i sådana som kan erhålla såväl studiecirkelbidrag som bidrag till annan
bildningsverksamhel och sådana som endast kan få del av del senare bidraget.
Del måsle vara verksamhetens innehåll som avgör vilken form av bidrag som kan
utgå.

Riksförbundet
Unga musikanter och Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar menar alt det inte
finns någon anledning atl en ensemble med 15 deltagare måste fungera annorlunda
än med 25 deltagare. Gränsen vid 20 deltagare är därför obefogad.

FS
anser att kommitténs förslag om att aktiviteter med mer än 20 dellagare skall
genomföras inom ramen för annan bildningsverksamhet eller extra resurs är helt
oacceptabelt. FS föreslår därför att nuvarande dispensmöjlighet bibehålles.

Prop.
1980/81:127 142

En
del remissinstanser betonar vikten av samverkan mellan yrkesverksamma
kulturarbetare och amatörer. Dit hör bl.a. Sveriges allmänna hiblioteksförening
och Medborgarskolan.

KRO
konstaterar atl ett dynamiskt kullurliv är frukten av elt samspel mellan bredd
och djup, mellan amatörism och professionalism.

Kulturrådet
framhåller att förslaget om annan bildningsverksamhel ger fillfälle lill ett
närmare samspel bl.a. mellan yrkesverksamma kulturarbetare och amatörer.
Kulturarbetarna får genom de olika formerna av projektarbete fler roller att
spela vilket också kan ge flera arbetstillfällen.

SV
menar alt annan bildningsverksamhet genom all den öppnar nya möjligheter för
flera människor att själva pröva på olika kulturaktiviteter kan väcka behov av kulturkonsumlion
och ge fler arbetsuppgifter för kulturarbetare. SV anser det angelägel för studieförbunden
alt ta tillvara de yrkesverksamma kulturutövarnas kunskaper och erfarenheter.

En
del remissinsianser betonar särskilt att det nya bidraget lill annan
bildningsverksamhet är en viktig möjlighet för amatörismen att utvecklas. Dil
hör 1. ex. Centerns kvinnoförbund och LO.

Vi
Unga anför:

Stödet
till annan bildningsverksamhet ger unika möjligheter för barn och vuxna all gå
samman och själva forma sin kultur i sin bygd. Amatörism får fömtsättningar alt
på nytt slå rot, spira och blomstra!

CUF
menar att stödet till annan bildningsverksamhel är en av de viktigaste
stödformerna inom kulturområdet för amatörverksamheten.

Unga
örnar framhåller alt bidraget skall stödja den omfattande kulturverksamheten
som bedrivs av medlemmarna själva i organisationen.

Några
remissinstanser, fr. a. de som företräder olika kullurarbetargrup-per befarar
alt de nya möjligheler som erbjuds genom annan bildningsverksamhet kommer atl
utvecklas på bekostnad av antalet arbelsliilfällen för kulturarbetare. Till dessa
hör AIWS, Rikskonserter, Länsbildningsförbundet i Kalmar län och KL YS.

Medborgarskolan
anser att det finns en risk att den kvaliletsinriktade programverksamhet blir
lidande, vilket kan göra det svårare för de etablerade kulturarbetarna.

Riksutställningar
anför:

I
ett trängt ekonomiskt läge för den enskilda studieorganisationen är det inte
troligt atl en konstutställning - eller en konsert eller teaterföreställning —
ges utrymme på bekostnad av studiecirkeldeltagarnas egna aktiviteter.

Kulturrådet
erinrar om att etl av syftena med kulturprogrambidraget var att ge
amatörgrupper av god kvalitet tillfälle att möta en publik. Men till en del
beror valet av amatörer som medverkande i stället för yrkesverksamma
kulturarbetare på brist på medel. Rådet framhåller också att när så många olika
verksamheter skall samsas om elt så begränsat utrymme som kom-

Prop. 1980/81:127 143

mitten
föreslår, är det risk för all studieförbunden kommer i mycket svåra
valsituationer. En risk med förslaget om annan bildningsverksamhet är att
kulturarbetareinslaget i kulturprogramverksamhelen kommer att minska.

Svenska musikerförbundet
anser att flera faktorer talar mycket enlydigt för att ett utvidgat syfte med
nuvarande statsbidrag lill kulturprogram kommer att leda till helt andra
verksamheter än kulturprogram, på bekostnad av arbetstillfällen för
kulturarbetare.

Bidragsfördelning

Majoriteten
av remissinstanserna har ingenting att erindra mot kommitténs förslag till
fördelning av bidraget till annan bildningsverksamhet. En del remissinstanser
föreslår dock vissa justeringar.

SV delar kommitténs
förslag atl bidraget bör utgä med 80% av sammanlagda bidragsgrundande
kostnader. SV anser dock inte att samarbete med handikapp- eller invandrarorganisationer
bör ställas som villkor för att hundraprocentigt bidrag skall utgå. SV menar
alt inle alla handikappade och invandrare nås genom organisationerna och atl
kravet på samverkan kan motverka en integrerad verksamhet. SV vill därför att
organisationerna själva får ansvara för alt hundraprocentiga bidrag endasi
utgår till verksamhet i glesbygd, bland handikappade och invandrare.

Lekmiljörådet
och Hyresgästernas riksförbund anser att hundraprocentiga bidrag skall utgå
också för verksamhel riktad till barn.

Haninge kommun föreslår
att hundraprocentiga bidrag skall utgå också för verksamhet i samarbete med
folkrörelser och organisationer.

Statens
invandrarverk föreslår att en viss del av anslaget till annan bildningsverksamhel
reserveras för invandrarverksamhel.

Studiefrämjandet
kritiserar den förslagna bidragskonslruktionen och menar alt bidragslekniskt
kvarstår den otillfredsställande fördelningsad-minislrationen genom flera
instanser och atl förslaget inle innebär någon redovisningsteknisk förenkling.

Flera remissinstanser
instämmer i den socialdemokratiska reservationens förslag alt bidraget skall
fördelas mellan studieförbunden i proportion till antalet genomförda
arrangemang inom resp. studieförbund under den senaste treårsperioden, samt atl
arrangemang som anordnas i samverkan med medlemsorganisation eller annan
organisation, som studieförbundet stadigvarande samverkar med räknas upp med
koefficienten 1,2. Arrangemang anordnade i glesbygd eller i samverkan med
handikapp- eller invan-drarorganisation skall räknas upp med samma koefficient.
Till dessa hör bl.a. LO, Brevskolan, Länsbildningsförbundet i Kronobergs län
och Arjeplogs kommun.

Några
remissinstanser lägger fram egna förslag lill fördelning av bidraget till annan
bildningsverksamhet.

ABF föreslår alt hälften
av bidraget fördelas i proportion till antalet genomförda kulturarrangemang och
projekt, samt att arrangemang som

Prop. 1980/81:127 144

genomförs inom eller i samarbete med handikapp- och invandrarorganisationer
eller inom medlemsorganisation räknas upp med koefficienten 1,5. Den andra
hälften av bidraget bör fördelas i relation till bokförda koslnader för annan
bildnings verksamhet.

Folkuniversitetet föreslår att bidraget fördelas på två
kvoter, en för kulturprogram och en för projekt.

PRO anser att antalet medlemsorganisationer skall vara
avgörande vid fördelningen av bidragen mellan studieförbundens.

Västernorrlands läns bildningsförbund förordar att medlen
för annan bildningsverksamhel fördelas mellan sludieförbunden på grundval av
det antal medlemmar som studieförbundets medlemsorganisation omfattar.

Jämtlands läns bildningsförbund och Länsbildningsförbundet
i Västerbotten ställer sig bakom samma förslag.

Bidrag till ideella föreningar

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting att invända
mot kommitténs förslag alt ideella föreningar utan anknytning till
studieförbund också i fortsättningen skall få bidrag genom
länsbildningsförbunden till sin kulturprogramverksamhet .

Amatörteatrarnas riksförbund understryker att del föreningsliv
som inte har anslutning Ull studieförbund inte bör missgynnas bidragsmässigl i
den mån det vill utveckla kulturprogrammen i föreningslivet.

Centrumbildningarna anför:

Bidraget till det fria föreningslivet har minskat de
senaste åren trots en markant ökad efterfrågan. Ett ökat bidrag lill
arrangerande föreningar och till offentliga framträdanden utanför
studieförbunden skulle öka våra medlemmars arbetstillfällen väsentligt.

Tillsyn

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i fråga om
tillsynsmyndighet. Dessa instanser förordar att kulturrådet blir
tillsynsmyndighet. Dil hör bl.a. folkbildningsförbundet, kulturrådet,
centrumbildningarna och KLYS.

Prop.
1980/81:127 145

Bilaga
7

Sammanfattning av Kulturprogram i föreningslivet, rapport
från kulturrådet 79:3 samt sammanställning av remissyttranden över rapporten

1
Sammanfattning

Kulturrådet
har i december 1979 överlämnat sin rapport (1979:3) Kulturprogram i
föreningslivet.

Anslaget
Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m. infördes 1974 enligt förslag
av utredningen kulturrådet i betänkandel Ny Kulturpolitik (SOU 1972:66).
Bidraget ersatte det lidigare föreläsningsbidragel och avsågs ge föreningar och
organisationer ökade möjligheter alt efterfråga olika typer av kulturprogram.

Statsbidrag
kan utgå till studieförbund, länsbildningsförbund, föreläsningsförening och
ideell förening utanför studieförbund. Statens kulturråd, tillsynsmyndighet för
bidraget, föreslår hur stor del av del lotala bidraget som skall gå till folkbildningsorganisationerna
respektive de ideella föreningarna. Beloppet fastställs sedan av regeringen.
Fördelningen mellan sludieförbunden och länsbildningsförbunden handhas av
Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Länsbildningsförbunden fördelar den del av
bidraget som går till ideella föreningar utanför studieförbunden.

De
kulturprogram som kan få del av statsbidraget är:

— föreläsningar
-sång

— musik
-dans

— dramatisk
framställning

— filmvisning

— utställningsverksamhet

Kulturprogrambidrag kan
utgå till kostnader för arvoden, traktamenten och reseersättningar till
medverkande, leknisk personal, film- och utställningshyror, studiematerial
samt transporter. De bidragsgrundande kostnaderna kan täckas till högst 75%
med statsbidraget (100% om det gäller program för handikappade).

Behovel
av utvärdering har påtalats i flera sammanhang. Kulturrådet satte därför år
1978 igång ett sådant arbete. Utvärderingen skulle tidsmässigt anpassas till
den av regeringen tillsatta folkbildningsutredningen, vilken bl. a. behandlade
kulturprogramstödet.

Utvärderingsarbetet
bygger främsl på intervjuer med företrädare för berörda organisationer på
central och regional nivå samt tio lokala fallstu- 10 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
127

Prop.
1980/81:127 146

dier.
Fallstudierna genomfördes i ett antal kommuner med avsikt att spegla
programverksamhetens mångfald och varierande betingelser.

Kulturprogramanslaget
har sedan det infördes 1974 ökat från 6 milj. kr. till närmare 20 milj. kr.
1979/80. Merparten har gått till studieförbundens verksamhel, till slor del i
samverkan med deras medlemsorganisationer. Verksamheten har ökat kraftigt.
1977/78 genomfördes ca 80000 kulturprogram. Sång- och musikprogram svarade för
hälften av den totala programverksamheten, föreläsningar 25%, film 8%, teater
7%, utställningar 5%, dans 2% medan andra typer av program (t.ex. tvärkullurella)
utgjorde 5%. Totalt nådde verksamheten 1977/78 närmare 9 milj. personer.

I
genomsnitt täckte statsbidraget 40% av de bidragsberättigade kostnader som
arrangörerna redovisade 1977/78. Resterande del av programkostnaderna
finansierades huvudsakligen med bidrag från kommuner och landsting. Åtskilliga
kostnader vai- dock ej bidragsberättigade, främst gällde detta de betungande
administrativa kostnaderna. Utvärderingsarbetet har påvisat stora lokala
variationer då det gäller tillgången på resurser för verksamheten. Önskemålen
om resurser överstiger i allmänhet vida tillgängliga bidrag. De lokala
arrangörerna har p. g. a. detta stora svårigheter att planera långsiktigt.

Verksamheten
har på olika sätt studerats mot bakgrund av de syften som ursprungligen angavs
för statsbidraget. Huvudintrycken har därvid varit en varierad
programverksamhet stadd i positiv utveckling. Föreningslivet har med hjälp av
bidraget kunnat anordna ett växande antal kulturprogram, medvetenheten och
kunskapen hos arrangörerna ökar också i takt med en intensifierad verksamhet.
Intresset för kulturella aktiviteter har ökat i föreningslivet, nya
verksamhetsformer har utvecklats samtidigt som många kulturellt eftersatta
grupper nåtts.

Bidraget
antogs få effekter för kulturarbetarnas sysselsättning samtidigt som seriösa
amatörgrupper skulle kunna framträda. Utvärderingsarbetet tyder även här på att
bidraget haft en positiv effekt. Bidragets otillräckliga nivå och
kostnadsutvecklingen har dock inneburit alt amatörverksamheten fåll större
utrymme under senare år. Yrkesverksamma kulturarbetare är ofta alltför
kostsamma att anlita för föreningar med små resurser.

Kulturprogrammen
har i viss utsträckning erbjudit ett komplement till studiecirkelverksamheten -
ytterligare ett av de syften som angavs för bidraget. I regel är det dock ännu
så alt programmen genomförs helt frislående från övrig verksamhet eller utgör
inslag i föreningsmöten. Verksamheten har vidare visat sig ha stor spridning,
både med avseende på konstform och geografisk utbredning i landel. Ännu når
dock kulturprogrammen främst tätorter. För glesbygden är rese- och traktamentskostnaderna
betungande. Ofta är publikunderlaget litet samtidigt som det är svårt att finna
lämpliga lokaler.

Information
om kulturprogrambidraget tycks försl på senare år ha nått ut i föreningslivet.
Kontakterna mellan arrangörer och medverkande sker

Prop. 1980/81:127 147

ofta utifrån personliga kontakter. Detta innebär att många
lokall verksamma kulturarbetare engageras. Ännu är kontakterna mellan
studieför bunden och kulturarbeiarorganisalionerna outvecklade.

Administrationen av verksamhelen fungerar bra på de nivåer
där medel för detta ändamål finns avsalta, dvs. centralt. På lokal nivå utgår i
regel inte några sådana bidriig- Förmedlingsbyrån för kulturprogram har visat
sig ulgöra ett viktigt organ för diskussion om verksamhetens mål och medel. Sludieförbunden
har här också diskuterat fördelningen av bidraget. Internt finns det dock stora
variationer mellan studieförbunden med avseende på hur medlen slussas vidare ul
i organisationen. Några enhetliga fördelningsprinciper fiiins inte mellan
förbunden, ofta inte heller inom dem.

Länsbildningsförbundens verksamhet och resurser varierar
betydligt då det gäller kulturprogrammen. Samtliga länsbildningsförbund
fördelar viss del av det slalliga bidraget till ideella föreningar utanför
studieförbunden. I vissa län handhar de även landstingsbidrag.
Fördelningsreglerna varierar mellan olika länsbildningsförbund.

Behovet av utbUdning påtalas allmänt. Delta gäller såväl
inom folkbildningsorganisalionerna om inom det lokala föreningslivet. En del
studieförbund genomför redan viss ulbildning av kullurombud. Behovet av yllerligare
utbildning avser en rad olika aspekter på verksamheten, dvs. såväl
administrativa, innehållsliga som pedagogiska frågor. Vissa medverkande
kulturarbetare anses också vara i behov av utbildning.

Kulturrådet tar i denna rapport inte slutlig ställning lill
den framtida utformningen av del statliga stödel till kulturprogramverksamhelen.
Även om den arbetsgrupp sorn haft del direkta ansvaret för utvärderingen under
sitt arbete haft löpande kontakt med folkbildningsutredningen har inte
kulturrådets styrelse haft denna möjlighet. Folkbildningsulredningens betänkande
förelåg överhuvud inle förrän efter det atl utvärderingen avslutats.
Kulturrådet tog därför först i sitt remissvar över folkbildningsulredningens
betänkande slutlig ställning lill del statliga kulturprogramslödets framtida
utformning. .

Utvärderingen, som i första hand avser verksamheten, har letl
fram lill och pekar på ett anlal viktiga behov där statsmaklerna enligt
kulturrådets mening bör ta etl ökat ekonomiskt ansvar. Slora latenta behov
finns inom 1 "'bildningsorganisationer och föreningsliv av en utökad och
kvalitativt förbättrad verksamhet. Verksamheten visar en positiv utveckling i
linje med de syften som angetts. Kulturrådet finner vidare alt medel bör anslås
för täckande av arrangörernas administrativa kostnader samtidigt som resurser avsälts
för pedagogiska insatser. Handikappverksamhelen bör även fortsättningsvis få
stöd i samma former som hittills skett.

Statistiken och det redovisningssystem denna bygger på är
i flera avseenden otillfredsställaiide. Lokalt önskas ofta en förenkling av de
betungande rapporteringsrutinerna. Dessa bör enligt kulturtådel ses över samti-

Prop.
1980/81:127 148

digt som behovet av statistik ytterligare analyseras.
Rådet har även angett riktlinjer för en försöksverksamhet med kontinuerlig
utvärdering av kulturprogramverksamhelen.

Kulturtådel har då det gäller beräkningen av del fortsatta
stödbehovet utgått från alt verksamheten även fortsättningsvis kommer att
utvecklas såväl kvantitativt som kvalitativt. Dessutom bör resurser avsättas
för tidigare ej bidragsberättigade kostnader - administration och pedagogiska
insatser. Det statliga stödet bör vidare byggas ut så alt en slörre andel av de
bidragsberättigade kostnaderna täcks av slalen än tidigare. En ökad andel av
anslaget bör gå till det ideella föreningslivet utanför studieförbunden. Dessa
har sedan bidraget infördes fåll en allt mindre del av anslaget.

2 Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av
kriminalvårdsstyrelsen, statens handikappråd, riksrevisionsverket (RRV),
statskontoret, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ),
statens invandrarverk, Svenska riksteatern (riksteatern). Stiftelsen Institutet
för rikskonserter (rikskonserter), regionmusiken. Stiftelsen Riksutställningar
(riksutställningar), statens ungdomsråd (SUR), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Haninge, Botkyrka, Tjörns och Skellefteå kommuner. Riksidrottsförbundel,
Svenska filminstitutet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Svenska
arbetsgivareföreningen. Folkbildningsförbundet, Förmedlingsbyrån för kulturprogram.
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR),
Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Studiefrämjandet.
Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhel (NBV), Brevskolan, lOGT-NTlD,
Motorförarnas helnykterhetsförbund. Moderata kvinnoförbundet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sveriges radio AB, Sveriges riksradio
AB, Sveriges television AB, Sveriges lokalradio AB, Sveriges utbildningsradio
AB, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Riksförbundet Hem och Skola,
Vi Unga, Unga Örnar, Folkets husföreningarnas riksorganisation (FHR),
Folkparkernas cenlralorganisalion (FPC), Sveriges orkesterföreningars
riksförbund. Riksförbundet Sveriges amalörorkeslrar. Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO).
Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Yrkeslrubadurernas
förening. Författarfonden, Kontaktnätet, Riksförbundet unga musikanter.
Teatercentrum, Författarcentrum, Danscentrum, Musikcenlrum, llluslratörscenlrum
och Sveriges konstföreningars riksförbund.

Prop.
1980/81:127 149

Hämtöver har yttranden kommit in från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Lekmiljörådel. Remissyttrandena redovisas
kortfattat nedan.

Allmänt

Flera remissinstanser finner rapporten väl genomtänkt och
intressant. Dit hör bl.a. RRV, TBV och Folkbildningsförbundet. Några
remissinstanser framför kritik mot rapporten.

SÖ beklagar alt rapporten ej analyserat publiksynpunkter
och publik-sammansättning ulan enbart presenterar artangörers och medverkandes synpunkler.

UHÄ påpekar atl rapporten aktualiserar frågan om den för
en verksamhet ansvariga myndigheten också skall utvärdera sin verksamhet.

Kommunförbundet anser alt arbetsgmppen borde ha gjort en
genomgång av samspelet mellan stadiga, kommunala och landstingskommunala
bidrag.

Elt flertal remissinstanser framhåller all utvärderingen
visat att bidraget Ull kulturprogram i föreningslivet fyller en viktig funktion
för alt förverkliga den nya kulturpolitiken. Dk hör bl. a. TCO, HCK, SSU och KLYS.

Illustratörscentrum anser alt kulturprogrambidragel fyller
en viktig funkUon genom alt föra ut kultur i samhället och ge kulturarbetare meningsfulla
arbetsuppgifter.

ABF framhåller att från statens sida måste
kulturprogrammen te sig som en både effektiv och billig verksamhet i jämförelse
med annan av samhället självt bedriven kulturverksamhet. ABF anser också atl
den grad av måluppfyllelse som rapporten försöker precisera är
tillfredsställande.

Några remissinstanser är tveksamma Ull effekterna av
kulturprogrambidraget. Till dem hör bl.a. Musikcentrum och Sveriges
konstföreningars riksförbund.

Mt/F ställer sig ytterst Iveksaml till denna lyp av specialdestinerade
bidrag, som ofta visat sig styra i stället för stimulera verksamheten. Dessutom
ger det föreningsfunktionärer ytterligare ell bidrag atl hålla reda på. MUF
anser att bidragets främsta funktion är alt erbjuda föreningslivet program med
yrkesverksamma kulturarbetare men alt bidraget fått för stor slagsida ål amalörverksamheten.

Vi Unga menar alt kulturprogrambidraget dessvärre i
huvudsak fungerat som ell stöd till distribution av redan producerade
kulturprogram, ofta med professionella artister.

Unga Örnar framhåller atl barnkulturen fått en orimligt
liten del av kulturprogramanslaget.

Lekmiljörådet och Socialdemokratiska kvinnoförbundet
framför liknande tankegångar.

Författarcentrum
anser alt bidraget inle medfört elt ökat engagemang av författare i
föreningslivets kulturprogram. 11 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

Prop.
1980/81:127 150

Ca
hälften av remissinstanserna framhåller att bidraget Ull kulturprogram i
föreningslivet långl ifrån motsvarar det verkliga behovet och atl del är
angeläget all bidraget kraftigt förstärks. Till dessa instanser hör bl. a. DHR,
Folkimiversitetet, SSU och KRO,

Botkyrka
kommun anser alt kulturprogrammen är väsentliga inslag i kulturlivet inle minst
i förortskommuner och all del är vikligl med en ökad stadig bidragsgivning både
för kulturarbetare och för dehagare i föreningsverksamheten.

Annan
bildningsverksamhet

Ungefär
hätflen av remissinstanserna tar ställning till folkbildningsutredningens
förslag om alt föra över kulturprogrambidragel Ull ett nytt anslag benämnt
annan bildningsverksamhet. Av dessa förordar ca hälften alt kulturprogrambidragel
bibehålls i sin nuvarande form medan de övriga lillslyrker folkbildningsulredningens
förslag. Till de förra hör bl.a. SÖ, Rikskonserter, Medborgarskolan, KLYS och
Yrkestrubadurernas förening. Till de senare hör bl.a. statens invandrarverk,
kommunförbundet, folkbildningsförbundet och Vuxenskolan.