Prop. 1980/81:129

Prop.
1980/81:129

Regeringens proposition 1980/81:129

om översyn av skogs-
och jordbruksforskningen;

beslutad
den 5 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

ANDERS
DAHLGREN

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa förändringar beträffande skogs- och jordbruksforskningen.

Skogs- och jordbrukets
forskningsråd tillförs ytterligare 9,5 milj. kr. Rådet föreslås i
fortsättningen främst lämna stöd Ull forskning om mer grundläggande,
långsiktiga frägor beträffande jord- och skogsbruk samt veterinärmedicin.
Uppdelningen av rådet i en jordbruks- och en skogssektion slopas.

Särskilda medel avsätts
för tillämpad skogsproduktionsforskning. Skogsnäringen får ett stort
inflytande på fördelningen av dessa medel, som föresläs uppgå till 5 milj. kr.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 129

Prop.
1980/81:129 2

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-05

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Wirtén, Holm, Boo, Danell, Petri,
Eliasson

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om översyn av skogs- och jordbruksforskningen

1
Inledning

Den
28 juni 1979 tillsatte dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en arbetsgrupp'
med uppdrag att göra en översyn av statens råd för skogs- och jordbruksforskning
(SJFR).

Arbetsgruppen
avlämnade i oktober 1980 betänkandet (Ds Jo 1980:8) Skogs- och jordbrukets
forskningsråd. Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1. Beträffande nuvarande förhållanden m. m.
samt utredningens närmare överväganden hänvisas lill delta betänkande.
Uppsatser kring skogs- och jordbruksforskningen i framtiden, skrivna av aktiva
forskare, har publicerats i en särskild volym (Ds Jo 1980:9) FramtidsperspekUv
inom skogs- och jordbruksforskning.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, statens
naturvårdsverk, styrelsen för teknisk utveckling, domänverket,
forskningsrådsnämnden, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga
forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för skogs- och jordbruksforskning,
Kungl. skogs- och lantbruksakademien, statens råd för byggnadsforskning,
Jordbrukstekniska institutet, forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Institutet
för skogsförbältring, Lantbrukarnas riksförbund, Trädgårdsnäringens
riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott. Landsorganisationen i
Sverige, Centralorganisationen SACO/SR och Tjänstemännens centralorganisation.
Skrivelser har dessutom inkommit från Ingenjörsvetenskapsakademien och
Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

'
Departementsrådet Sören Ekström, ordförande, rektorn Lennart Hjelm, professorerna
Olle Johansson och Ingvar Lindqvist, departementssekreteraren Vanja Edwinson
samt fil. mag. Ann-Kristin Wentzel, sekreterare. Edwinson efterlräddes sedermera
av departementssekreteraren C. G. Junback.

Prop.
1980/81:129 3

I prop.
1980/81:100 (bil. 13 s. 114 och 116) har regeringen föreslagit riksdagen atl,
i avvaktan på särskild proposiUon i ämnet, för budgetåret 1981/82 till
Jordbruksforskning beräkna ett reservaUonsanslag av 17 082 000 kr. och till Skoglig
forskning beräkna ett reservationsanslag av 9 150 000 kr. Jag anhåller att nu
få ta upp dessa frågor.

2
Föredragandens överväganden

I Sverige liksom i flera andra industriländer har insikten
om forskningens betydelse för utvecklingen ökat under senare år. Detta har bl.
a. tagit sig uttryck i ökade statliga satsningar. Forskningsråden intar härvid
en strategisk ställning i forskningssystemet.

Forskningsrädsorganisationen under
utbildningsdepartementet har under senare år genomgått betydande förändringar.
Antalet forskningsråd har minskat från fem till tre och ett nytt organ,
forskningsrådsnämnden (FRN), har tillkommit som ett samordnande organ i
forskningssystemet.

Enligt sin
instruktion har statens råd för skogs- och jordbruksforskning

(SJFR) till uppgift alt främja sådan forskning som är ägnad alt gagna jord

brukels och skogsbrukets utveckling och stärka dessa näringars bärkraft. I

jordbruket inräknas trädgårdsnäringen och industriell verksamhet som nära

berör jordbruket. Skogsindustrien forskning och utveckling ingår inle pri- vy

märt i rådets ansvarsområde. Här är styrelsen för teknisk
utveckling (STU) den statliga myndighet som har huvudansvaret.

Rådet samarbetar huvudsakligen med Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU). Ungefär tre fjärdedelar av rådets anslag går till
forskning som utförs vid SLU.

Den nuvarande organisationen vid SJFR fastställdes i
samband med rådets Ullkomst år 1967. Rådet är indelat i en jordbrukssektion och
en skogssektion med vardera tio ledamöter, vartill kommer rådets ordförande som
är ordförande i båda sektionerna. Rådet utses i dess helhel av regeringen.
Rådels medel är också fördelade på två reservationsanslag. Sektionerna
utformar var sin del av anslagsframställningen till regeringen. Det förekommer
ingen sammanvägning och slutlig samlad bedömning pä rådsnivå om vilka områden
som kräver särskilda satsningar.

Rådets sektioner har elt gemensamt kansli, men ocksä här
finns en långtgående funktionsindelning i skogs- resp. jordbruksforskning.
Vardera sektionen har en sektionssekreterare som ansvarar för den löpande
verksamheten, dock med rådets huvudsekreterare som kanslichef.

Sammantaget kan man konstatera att de båda sektionerna i
realiteten fungerar som skilda forskningsråd.

Jämfört med andra forskningsråd är SJFR ett i
resurshänseende relativt litet råd. Så har t. ex. för budgetåret 1980/81
humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet 54 milj. kr., medicinska
forskningsrådet 111 milj. kr., naturvetenskapliga forskningsrådet 224 milj. kr.
och FRN 32 milj. kr. STU

Prop. 1980/81:129 4

disponerar
för samma år 489 milj. kr. SJFR:s totala anslag för budgetåret 1980/81 uppgår
till 26 milj. kr.

Jag
övergår nu till min bedömning av arbetsgruppens förslag.

Vad
gäller forskningsrådets namn tillstyrker jag arbetsgruppens förslag att det bör
vara skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR).

I
likhet med arbetsgruppen och remissinstanserna vill jag framhålla behovet av
ökad forskning på grundläggande och långsiktig nivå inom skogs- och jordbruksforskningen.
Bristen på kunskap om de grundläggande sambanden mellan ohka processer i de
biologiska systemen och deras omgivning blir allt mer uppenbar och allvarlig ju
snabbare skogsbruket och jordbruket utvecklas i tekniskt-ekonomiskt hänseende.
Den teoretiska och kunskapsmässiga utvecklingen släpar på många områden efter
utvecklingen på det praktiska planet. För att motverka riskerna för allvarliga
bakslag i framtiden måste kunskapen om och förståelsen för långsiktigt verkande
processer byggas upp. Jag instämmer i arbetsgruppens bedömning att SJFR därvid
har en viktig uppgift att fylla.

Arbetsgruppen
har vidare pekat på nya viktiga forskningsområden såsom energiforskning,
livsmedelsforskning och vattenbruk (dvs. olika odlingsakti-vileter i vatten),
vilka i dag inte kunnat ges en tillfredsställande uppmärksamhet inom SJFR. För
livsmedelsforskningen gäller för övrigl att den varit alh-för blygsam ocksä om
man ser till hela den svenska forskningen. Det är av vikt att rådet
uppmärksammar dessa områden.

Vad
gäller anslagspolitiken konstaterar arbetsgruppen alt rådet med tiden har
kommit att spela en roll som i alltför hög grad sammanfallit med SLU:s. Rådet
har bundit medel i projekt som i det närmaste fått permanent karaktär. Det
finns också en tendens att fördela tillgängliga medel på många olika projekt, splittrade
över i stort sett hela SLU:s forskningsfält. Arbetsgruppen förordar nu en
större koncentration på ett mer begränsat anlal projekt från SJFR:s sida.

Jag
delar arbetsgruppens bedömning i dessa avseenden. För detta finns också ett
starkt stöd bland remissinstanserna. Det är också lämpligt att en gränsdragning
sker mellan forskningsrådets och lantbruksuniversitetets anslagspolitik. Rådet
bör sålunda koncentrera sina insatser på kunskapsuppbyggande forskning och i
möjligaste mån försöka att undvika stöd till utvecklings- och försöksbetonad
verksamhet. Det kan då vara naturligt för SJFR att i större utsträckning än
tidigare också söka sakkunskap utanför den direkta skogs- och
jordbruksforskningen.

I
ett litet land som Sverige finns det inga möjligheter att bedriva s. k. frontforskning
pä alla områden, men genom bevakning av forskning i andra länder kan man
upprätthälla en beredskap att ge sig in på nya forskningsområden vid snabbt
uppkommande behov. Denna bevakning bör dock i princip inte finansieras med
forskningsrådsmedel. Här bör ansvaret vad gäller skogs-och jordbruksforskningen
i stället främsl ligga på SLU.

Det
nuvarande forskningsrådet är uppdelat i två självständiga sektioner

Prop.
1980/81:129 5

med
var sitt statsanslag. I praktiken arbetar dessa som jag nyss nämnt som två
separata forskningsråd. Denna uppdelning försvårar enligt arbetsgruppen en
samverkan mellan de berörda sektionerna och medför risk för alt tvärvetenskapliga
satsningar på problem som är gemensamma för skogs- och jordbruket försvåras.
Organisationen medför dessutom en onödig stelhet i anslagssystemet. Rådet har
små möjligheter att göra en önskvärd inbördes prioritering mellan satsningarna
på skogs- resp. jordbruksforskning grundad pä det aktuella behovet av
forskningsinsatser och kvaliteten hos de aktuella ansökningarna.

I
likhet med arbetsgmppen vill jag framhålla att många av de grundläggande
frågorna inom skogs- och jordbruksforskningen griper över seklionsgrän-serna
och gränserna till andra forskningsråd. Detta förhållande blir än mer påtagligt
om rådet i ökad utsträckning skall inrikta sitt arbete på grundläggande och
långsiktig forskning. Områden som skär igenom sektionsgränserna är bl. a.
ekonomi, teknik, växtnäringsfrågor, växtfysiologi, markvetenskap, miljöfrågor
och energi. Problem i anslutning till det kombinerade skogs- och jordbruket är ocksä
gemensamma för sektionerna.

För
en mer sammanhållen ledning av rådet talar också alt detta underlättar rådets
samarbete med övriga forskningsråd, liksom med FRN. Från dessa har uttalats oro
över SJFR:s svårigheter att delta i större samarbetsprojekl. För egen del vill
jag betona viklen av en samverkan av detta slag.

Del
finns enligl min mening inte anledning att tro atl något av de huvudområden SJFR
har ansvar för kommer att missgynnas på grund av de förändringar arbetsgruppen
föreslagit. För samma slutsats talar det faktum att forskningsrådets
sammansättning — beträffande vilken det ankommer på regeringen att besluta —
självfallet måste bli väl avvägd. Företrädare för skilda närings- och
forskningsintressen bör bli representerade i det nya rådet. Jag vill också i
detta sammanhang peka på att arbetsgruppen föreslagit en ordning för planering,
beredning av inkomna ansökningar och utvärdering av genomförda
forskningsprojekt som ger både en stor bredd och goda möjhgheter för olika
intressen att göra sina uppfattningar hörda. Mot denna bakgrund ansluter jag
mig, i likhet med flertalet av remissinslanserna, till arbetsgruppens förslag
att sektionsindelningen slopas.

SJFR
bör även i fortsättningen ha frihet att besluta om sina egna arbetsformer.
Arbetsgruppen har emellertid pekat på några principiella frågor som jag önskar
fästa uppmärksamheten pä. Sålunda har gruppen framhållit att ökade
planeringsinsatser krävs från rådets sida, om rådet i framtiden skall kunna ta
ett vidgat ansvar för skogs- och jordbruksforskningen. Enligl gruppen bör nya
planeringsformer prövas och utvärderingen av genomförda forskningsprojekt vid SJFR
utvecklas både med hänsyn till inomvetenskapliga kriterier och till näringarnas
erfarenhet av det arbete som utförts. Jag delar, liksom remissinstanserna,
dessa uppfattningar. Dock vill jag betona att en förbättring av såväl
planering som utvärdering bör vara möjlig att åstadkomma med enkla medel och
utan en kostnadskrävande administration.

Prop. 1980/81:129 6

Rådets
sekreterare bör ha ansvaret för rådels kanslifunktion och forskningssekretariatsuppgifter.
Som vid de övriga forskningsråden bör det vara möjligt för rådet att arvodesanställa
huvudsekreteraren. Del kan t. ex. vara en fördel för rådet om dess sekreterare
genom deltidstjänstgöring ges möjligheter att samtidigt aktivt delta i
forskning eller annan verksamhet som är lill gagn för rådet. Nuvarande praxis atl
Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare också automatiskt utses lill
sekreterare i rådet bör upphöra. Önskvärdheten av atl rådet och Skogs- och
lantbruksakademien skall kunna renodla sina ohka roller i forskningssystemet
talar ocksä för denna ordning.

Arbetsgruppen
föreslår att det nya rådet får en vidare inriktning än det nuvarande, något
som tillstyrks av remissinstanserna. Skogs- och jordbrukets forskningsråd bör
ha lill uppgift att främja och stödja sådan forskning som gagnar skogsbruket
och jordbruket i vid bemärkelse. Härvid bör rådet uppmärksamma behovet av
forskning som är angelägen frän samhällelig synpunkl och som har samband med
utvecklingen inom skogsbruket och jordbruket.

I
likhet med arbetsgruppen anser jag att SJFR på samma sätt som övriga forskningsråd
bör ha möjlighet att inrätta särskilda forskartjänster.

Beloppsgränsen
för forskningsanslag som inte behöver underställas regeringens godkännande
anser jag bör motsvara vad som gäller för FRN och forskningsråden under
utbildningsdepartementet, f. n. 1 milj. kr.

Den
nya organisationen och inriktningen av SJFR bör träda i kraft den 1 juli 1981.
I praktiken kommer detta att innebära att det nuvarande forskningsrådet
fördelar huvuddelen av medlen för budgetåret 1981/82 under våren 1981, medan
det nya rådet under hösten 1981 fördelar återstående medel för detta budgetår.
Under hösten 1981 bör också den föreslagna förändringen genomföras.

Några
remissinstanser har föreslagil att den nuvarande uppdelningen på två anslag,
ett för jordbruksforskning och ett för skogsforskning, skall bibehållas även
om en sammanslagning av sektionerna sker. En sådan ordning vore enligt min
mening olämplig. Forskningsrådet bör ha rätt alt med utgångspunkt i de
ansökningar som inlämnats fritt fördela tillgängliga medel. Jag förordar
därför, i likhet med huvuddelen av remissinstanserna, att medlen till SJFR fortsättningsvis anslås över elt,
sammanhållet anslag.

För
budgetåret 1980/81 har för jordbruksforskning anslagits 17 082 000 kr. och för skoglig
forskning 9 150 000 kr., eller sammantaget 26 232 000 kr. Arbetsgruppen har
starkt betonat att forskningsrådet iried nuvarande medelstilldelning saknar
möjlighet att spela den roll i forskningssystemet som föreslagits i gruppens
rapport. Samma sak har vid olika tillfällen påpekats av bl. a. FRN. Med hänsyn härUll,
Ull uppfattningen bland remissinstanserna och till det faktum atl jag nu i
likhet med arbetsgruppen förordar en förstärkt roll för SJFR föreslår jag att
rådet — inom ramen för den av regeringen i budgetpropositionen anmälda
satsningen på grundläggande forskning — tillförs ytterligare 9,5 milj. kr. Inte
minst inom den skogUga forskningen

Prop. 1980/81:129 7

finns
i dag betydande behov av insatser. Med hänsyn härtill är del rimUgt alt en viss
prioritering av den skogliga forskningen sker vid fördelningen av de nytillkomna
resurserna.

Mot bakgrund av vad jag
tidigare sagt om ansvarsfördelningen mellan forskningsrådet och SLU bör vissa
överföringar ske av medel från rådet till SLU. Detta gäller främst verksamhet
av försökskaraktär och sådan verksamhel som i praktiken blivit permanent, men
som ändå finansieras via rådet. Ett gemensamt förslag i detta avseende bör
lämnas av rådet och SLU i samband med anslagsframställningarna för budgetåret
1982/83.

Arbetsgruppen framhåller
att jämfört med många branscher i övrigt satsar skogsnäringen själv små belopp
på forskning i relation till slutprodukternas förädlingsvärde. Däremot har
näringen ett starkt inflytande över forskningens inriktning genom sin
representation i olika statliga och halvstatliga forskningsorgan. Enligt
arbetsgruppen bör näringen nu öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. Vid
sin behandling år 1979 av propositionen om riktlinjer för skogspoliUken, m.m.
framhöll jordbruksutskottet att forskning och utvecklingsarbete måste ägnas
särskild uppmärksamhet vid fördelningen av skogsvårdsavgifterna (JoU 1978/79:30
s. 59). För alt tillmötesgå behovet av forskningsmedel för det praktiska
skogsbrukets problem föreslår arbetsgruppen att en ny fond inrättas med medel
från skogsvårdsavgifterna. Fonden föreslås kunna fördela medel lill tillämpad
skogsproduktionsforskning och i fonden skulle enligt förslagel skogsnäringens inlressen
väga tungt. På jordbrukssidan finns en parallell i lantbrukets fond.
Arbetsgruppen anser att genom tillkomsten av skogsbrukets fond skulle
skogsforskningen och jordbruksforskningen få likartade förutsättningar, vilket
självfallet skulle underlätta prioriteringsarbetet i rådet. Arbetsgruppens
förslag får starkt stöd av remissinstanserna.

Även jag tillstyrker förslagel
om att skogsvårdsavgiftsmedel skall avsättas särskilt för tillämpad
skogsproduktionsforskning. Detta är motiverat bl. a. med hänsyn till att SJFRrs
starkare inriktning på grundforskning kommer att innebära att rådet i mindre
grad än hittills kommer att kunna tillgodose de behov som finns av en tillämpad
forskning av det slag jag här nämnt. Någon särskild fond behöver inte inrättas.
1 stället bör medlen anvisas över ett reservationsanslag som disponeras av
skogsstyrelsen. Ansökningar om forskningsbidrag bör ställas till skogsstyrelsen.
Beredningen av ansökningarna bör ske på sådant sätt att näringen får etl
avgörande inflytande, i likhel med vad som gäller för lantbrukets fond.
Lämpliga former för samordning med SJFR:s verksamhet på det skogliga området
bör eftersträvas.

Prop. 1980/81:129 8

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna den av mig förordade organisationen för skogs- och jordbrukets
forskningsråd och de av mig föreslagna riktlinjerna för rådets arbete.

4 Anslagsfrågor
för budgetåret 1981/82

TIONDE HUVUDTITELN

D.
SKOGSBRUK

D
6. Främjande av skogsvård m. m.

1 prop.
1980/81:100 (bil. 13 s. 60) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 1
milj. kr. anvisas till främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1981/82.

Mot
bakgrund av vad jag tidigare har anfört om betydelsen av ökade insatser för
tillämpad skogsproduktionsforskning bör under detta anslag tillföras

5 milj.
kr. för sådan verksamhet. Dessa medel finansieras genom skogsvårds

avgifter. Medlen bör förvaltas av skogsstyrelsen.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1981/82 utöver i prop. 1980/81:1(X)
bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 5 000 000 kr.

G.
UTBILDNING OCH FORSKNING

G
7. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

1979/80
Utgift '23 404 964 Reservation '752 956

1980/81
Anslag '26 232 000

1981/82
Förslag 35 806 000

'
Anslagen Jordbruksforskning och Skoglig forskning.

Med
hänvisning till vad jag tidigare har anfört förordar jag att anslagen
Jordbruksforskning och Skoglig forskning fr. o. m. budgetåret 1981/82
sammanförs till ett nytt reservationsanslag. Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Mot
bakgrund av betydelsen av ökade insatser inom skogs- och jordbruksforskningen
bör ytterligare 9 574 000 kr. tillföras denna verksamhet. Den behållning som
vid utgången av budgetåret 1980/81 finns kvar på de äldre an-

Prop. 1980/81:129 9

slagen
bör föras över till förevarande anslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Skogs- och Jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1981/82 anvisa ett
reservationsanslag av 35 806 0(X) kr.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.

Prop. 1980/81:129 10

Bilaga I

Sammanfattning av betänkande avgivet av arbetsgruppen för
skogs- och jordbruksforskningsfrågor

Som bakgrund till ö versynen av statens r å d f ö r
skogs- och jordbruksforskning, SJFR behandlas inledningsvis uppbyggnaden och
utvecklingen av det statliga forskningssystemet. Forskningsr å dsorganisationen till vilken SJFR h ö r bl.a. genom sin medverkan i
forskningsr å dsn ä mnden, har under senare å r genomg å tt betydande f ö r ä ndringar.

Vid sidan av SJFR finns ett flertal statliga eller
halvstatliga forSk-' ningsorgan p å skogs- och jordbruksomr å det. Sveriges lantbruksuniversitet har h ä r en central st ä llning. F ö rutom h ö gre utbildning inom skogsbruk,
jordbruk, tr ä dg å rdsbruk och veterin ä rmedicin bedriver universitetet f ö rs ö ksverksamhet och forskning p ä dessa omr å den. Universitetets resurser f ö r forskning och f ö rs ö k uppg å r till n ä rmare 200 milj. kr. under budget å ret 1980/81. Statens veterin ä rmedicinska anstalt bedriver FoU-verksamhet
inom veterin ä rmedicinens och livsmedelshygienens
omr å de.

Vid de halvstatliga eller kollektiva forskningsinstituten
p å omr å det - stiftelsen skogsarbeten,
institutet f ö r skogsf ö rb ä ttring och jordbrukstekniska
institutet - bedrivs f ö retr ä desvis till ä mpad forskning. Staten och n ä ringarna samverkar vid
finansieringen av dessa. V ä xtf ö r ä dlingsn ä mnden ä r en annan form av kollektivt
samarbete inom forskningen d ä r n ä ringen och staten samverkar. N ä mnden ansl å r medel f ö r att st ö dja FoU-arbete inom v ä xtf ö r ä dlingsomr å det. F ö r budget å ret 1980/81 ä r dess budget n ä rmare 30 milj. kr.

Prisregleringsmedel anv ä nds vidare f ö r FoU-verksamhet. H ä r finns lantbrukets fond f ö r upplysningsverksamhet och
utvecklingsarbete "ned en budget om ca 8 milj. kr.

Vid granskningen av skogs- och jordbruksforskningen har en
rad aktuella problem framkommit, b å de vad g ä ller dagsl ä ge och framtida inriktning.

Bristen p å kunskap om de grundl ä ggande sambanden mellan olika processer i de biologiska systemen och
deras omgivning har blivit allt tydligare och allt mer allvarlig ju snabbare
skogsbruket och jordbruket utvecklats i tekniskt och ekonomiskt h ä nseende. Den teoretiska och kunskapsm ä ssiga

Prop.
1980/81:129 11

utvecklingen sl ä par p å m å nga omr å den l å ngt efter utvecklingen p å det praktiska planet, med o ö nskade ekologiska och milj ö m ä ssiga konsekvenser som f ö ljd. I ett l ä ngre perspektiv kan dessa
konsekvenser vara skadliga ä ven f ö r utvecklingen av produktiviteten
inom n ä ringarna. M å nga av dessa problem r ö r sig p å en s å dan grundl ä ggande niv å att de ä r gemensamma f ö r skogs- och jordbruksforskningen.
I konkurrensen med projekt av mer praktisk inriktning har de l å ngsiktigt grundl ä ggande problemst ä llningarna haft sv å rt att h ä vda sig.

Oet finns ocks å forskningsomr å den
som tillh ö r den till ä mpade skogs- och jordbruksforskningen
som av olika anledningar ä nnu inte
f å tt en tillfredsst ä llande st ä llning inom
forskningsorganisationen. Ofta g ä ller detta relativt unga omr å den av tv ä rvetenskaplig karakt ä r. Energiforskning, livsmedelsforskning, forskning om stadsbruket och
vattenbruket (akvakul-tur) ä r s å dana. Klarare organisatoriska f ö rh å llanden och ansvarsf ö rh å llanden ä r en f ö ruts ä ttning f ö r att dessa omr å den skall kunna f å en tillfredsst ä llande utveckling.

Statens r å d f ö r skogs- och jordbruksforskning har
sitt ursprung i ett jordbrukets forskningsr å d som inr ä ttades redan 1945. Detta var n ä ra anknutet till den d å varande Kungl. Lantbruksakademien.
Ar 1967 ombildades r å det
till ett gemensamt r å d f ö r skogsbrukets och jordbrukets
forskning. R å det fick d å bl.a. i uppgift att f ö rfoga ö ver fonden f ö r skoglig forskning som inr ä ttades med hj ä lp av prisutj ä mningsavgifter å r 1946. Den formella knytningen till
akademien upph ö rde vid det nya r å dets tillkomst men i praktiken
fungerade de b å da organen forts ä ttningsvis i n ä ra samarbete. R å det och akademien har haft gemensam
sekreterare och r å dets kansli har varit f ö rlagt till akademien. R å det ä r indelat i tv å sektioner med vardera tio ledam ö ter, en f ö r skogsforskning och en f ö r jordbruksforskning. R å det best å r s å ledes av tjugo ledam ö ter samt ordf ö rande som ocks å fungerar som sektionsordf ö rande. Samtliga ledam ö ter utses av regeringen.
Sektionerna har full beslutander ä tt inom sina respektive ansvarsomr å den och har varsitt anslag i
statsbudgeten. F ö r budget å ret 1980/81 har skogssektionen ca 9
milj. kr. och jordbrukssektionen ca 17 milj. kr. R å det ä r ett typiskt sektorsforskningsr å d som har till uppgift att st ö dja s å dan forskning som kan f ö rmodas resultera i kunskap som ä r till ä mpbar i skogsbruket och jordbruket.
I instruktionen anqes att r å dets

Prop.
1980/81:129 12

uppgift ä r att fr ä mja s å dan forskning Som ä r till gagn f ö r skogsbrukets och jordbrukets
utveckling och som bidrar till att st ä rka dessa n ä ringars
b ä rkraft. Till ö verv ä gande del ansl å s r å dets medel till ■ forskning som
bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vid utarbetandet av f ö rslagen i detta bet ä nkande har behovet av l å ngsiktigt kunskapsuppbyggande
forskning varit en viktig utg å ngspunkt. Arbetsgruppen f ö resl å r h ä rvid att r å det tar p ä sig ett st ö rre ansvar ä n tidigare, dock p å ett s å dant s ä tt att dess karakt ä r av sektorsorgan bibeh å lls. Detta f å r konsekvenser f ö r r å dets organisation. De grundl ä ggande fr å gest ä llningarna ä r n ä mligen ofta gemensamma f ö r de b å da sektionerna. Omr å den som ä r gemensama ä r t.ex. ekonomi, teknik, v ä xtn ä ringsfr ä gor, v ä xtfysiologi, markvetenskap, milj ö fr å gor och energi. En fortsatt indelning
av r å det i sektioner riskerar att
motverka den f ö reslagna policyn d ä r man i st ö rre utstr ä ckning ä n tidigare beaktar behovet av l å ngsiktigt kunskapsuppbyggande
forskning. Arbetsgruppen f ö resl å r d ä rf ö r att sektionsindelningen slopas s ä att r å det kan arbeta sammanh å llet. En s ä dan f ö r ä ndring av r å det kr ä ver emellertid att r å det bygger ut sin beredningsapparat.
Fr å gor som tidigare i sin helhet
behandlats i sektionerna b ö r f ä en grundlig beredning i s ä rskilt tillsatta organ f ö re slutligt beslut i r å det. Samnanslagningen av
sektionerna medf ö r att f ä rre personer ä n tidigare deltar i r å dets beslut. Detta inneb ä r emellertid inte att inflytandet
fr ä n forskarsidan eller n ä ringarna minskar. Genom den
utbyggda beredningsapparat som f ö resl å s i f ö ljande avsnitt konmer m ö jligheten till reell kontakt och p å verkan av r å dsarbetet snarare att ö ka f ö r s ä v ä l n ä ringar som myndigheter.

Arbetsgruppen f ö resl å r att det i det nya, sammanh å llna r å det f ö r skogs-och jordbruksforskning skall
ing å elva ledam ö ter inklusive ordf ö randen. Av dessa b ö r sju f ö retr ä da allm ä nintressen och fyra forskningen. F ö rslaget har stora likheter med
organisationen av forskningsr å den under utbildningsdepartementet men skiljer sig p ä en punkt. F ö rdelningen mellan allm ä nrepresentanter och forskare ä r hos grundforskningsr å det fyra mot sju. I det f ö rslag som st ä lls h ä r betonas SJFR:s karakt ä r som sektors-forskningsr å d, genom den omv ä nda mandatbalansen, sju mot fyra.
Ordf ö randen b ö r som tidigare vara en allm ä n representant. De sju allm ä nrepresentanterna utses av
regeringen.

Prop.
1980/81:129 13

I fr å ga om
valet av forskarrepresentanterna f ö resl å s en annan ordning ä n den som g ä ller f ö r grundforskningsr å den, d ä r forskarrepresentanterna utses av s ä rskilda forskarvalda elektorsf ö rsamlingar. Det f ö resl å s h ä rvid att de tre
fakultetskollegierna vid SLU utser varsin r å dsledamot. Den fj ä rde ledamoten fr å n forskarsidan b ö r representera grundforskningen
och naturvetenskapliga forskningsr å det f ö resl ä s f å i uppdrag att utse denna ledamot.

I likhet med det system som till ä mpas vid grundforskningsr ä den f ö resl å s att r å det utser sin egen sekreterare. Den
praxis som nu g ä ller, n ä mligen att huvudsekreteraren ä r anst ä lld vid Kungl. Skogs och
Lantbruksakademien och ä r avl ö nad fr ä n akademien b ö r enligt arbetsgruppens mening upph ö ra. R å det b ö r sj ä lvt avl ö na sin sekreterare och d ä rmed ä ven vara fri att f ö ruts ä ttningsl ö st v ä lja sekreterare.

Den allm ä nna kostnads ö kningen
i samh ä llet har p å verkat resursanv ä ndningen inom h ö gskolan. Utgifterna f ö r att h å lla ig å ng basorganisationen har ö kat och ett sk ä rpt konkurrensf ö rh å llande mellan grundutbildning, forskarutbildning
och forskning har uppst å tt. I
ett s å dant l ä ge kan de mer p å tagliga behoven f ö r utbildning bli tillgodosedda p ä bekostnad av forskningen. Vid
lantbruksuniversitetet har s å lunda de egna r ö rliga
medlen f ö r forskning t.ex. i form av tilldelade
assistenttimmar per forskare kommit att sk ä ras ner. H ä rmed har universitetet i allt h ö gre grad blivit h ä nvisat till att finansiera sin
forskning med externa medel.

Inom skogs- och jordbruksforskningen har denna utveckling lett
till r å det i ö kad utstr ä ckning kommit att kompensera de
krympande forskningsresurserna vid Sveriges lantbruksuniversitet. Detta har
medf ö rt att egentliga basresurser'och
mer eller mindre permanenta projekt finansieras med hj ä lp av r å dsmedel. En stor del av r ä dsmedlen å tg å r s å lunda till att t ä cka bristen p ä assistenter vid universitetet.

Ett forskningsr å ds vitalitet best ä ms i h ö g grad av tillg ä ngen p ä r ö rliga medel. F ö r att kunna beh å lla r ö rligheten i anv ä ndningen av sina resurser str ä var forskningsr å den att ö verf ö ra s å dan verksamhet, som under arbetets
g å ng blivit av permanent art, till
den fasta universitetsorganisationen, Arbetsgruppen har vid sin granskning av SJFR
funnit att det

Prop.
1980/81:129 14

finns en stor grupp av projekt som snarast b ö r ö verf ö ras p å lantbruksuniversitetets fasta
stat.

Arbetsgruppen f ö resl å r att SJFR:s resurser successivt
byggs upp med ett p å tagligt tillskott redan f ö r budget å ret 1981/82. Dessa resurs ö kningar b ö r till stor del kunna ske inom
ramen f ö r den forskningspolitiska satsning
som statsmakterna utlovat och som inneb ä r betydande medelsf ö rst ä rkningar
f ö r forskningen under den n ä rmaste framtiden.

Av tradition har staten p å tagit sig ett stort ansvar f ö r skogs- och jordbruksforskningen.
Dessa n ä ringar som ä r av st ö rsta vikt f ö r samh ä llet har utm ä rkts av en produktionsstruktur
baserad p å sm å sj ä lvst ä ndiga produktionsenheter. Det har d ä rf ö r varit ä ndam å lsenligt att staten g å tt in som samordnare och finansi ä r av forskningen p å dessa omr å den. J ä mf ö rt med ö vriga branscher satsar dock skogs-
och jordbruksn ä ringarna sj ä lva sm å belopp p ä forskning i relation till
slutprodukternas f ö r ä dlingsv ä rde. D ä remot har n ä ringarna ett starkt inflytande ö ver forskningens inriktning genom
sin representation i olika statliga och halvstatliga forskningsorgan. Genom att
bl.a. n ä ringarnas intresseorganisationer
vuxit sig allt starkare har de ursprungliga f ö ruts ä ttningarna f ö r ä ndrats och enligt arbetsgruppens
mening borde n ä ringarna nu ö ka sitt finansiella ansvar f ö r FoU-arbetet. En rad f ö rslag till hur detta kan genoinf ö ras l ä ggs fram. Bl.a. f ö resl å s en klarare ordning f ö r hur skogsv ä rdsavgifterna skall kunna
utnyttjas f ö r forskning.

I arbetsgruppens uppdrag ing ä r att diskutera ä ven den roll som Kungl. Skogs- och
Lantbruksakademien b ö r
spela i framtiden. Akademien ä r i huvudsak ett vetenskapligt kontaktorgan med uppgifter b ä de inom och utom landet. Akademien
har ocks å p å tagit sig att f ö rvalta ett flertal donationsfonder
vars avkastning anv ä nds f ö r ä ndam å l som ö verensst ä mmer med akademiens syfte att med
st ö d av vetenskap och praktisk
erfarenhet verka f ö r skogsbrukets och jordbrukets
utveckling.

P å
uppdrag av regeringen verkst ä ller akademien en rad konventionsbundna å taganden vad g ä ller forskarutbyte och annan
forskningssamverkan mellan Sverige och ett antal ö ststater. Enligt arbetsgruppens
mening ä r det v ä rdefullt om akademien
vidareutvecklar de internationella kontakterna.

Prop. 1980/81:129 15

M å nga av skogs- och jordbrukets
problem m å ste i dag i allt h ö gre grad ses i ett internationellt perspektiv.

P ä skogs- och jordbruksomr å det beh ö vs
flera fora d ä r f ö ruts ä ttningsl ö sa diskussioner utifr å n en bred bas kan f ö ras kring de
problem som n ä ringarnas utveckling skapar. En f ö ruts ä ttning f ö r att lyckas att p å ett konstruktivt s ä tt diskutera
ä ven kontroversiella fr å gor kr ä ver
ett visst m å tt av obundenhet och integritet.
Genom arbetsgruppens f ö rslag att i olika avseenden skilja
akademiens och forskningsr å dets verksamhet fr ä n varandra f ä r
akademien en friare st ä llning d ä r det l ä ttare
g å r att f ö ruts ä ttningsl ö st diskutera aktuella fr å gor. Ett steg i samma riktning ä r f ö rslaget om
att ä ndra stadgarna s ä att akademien sj ä lv
f å r utse sin ledning vilket g ä ller f ö r
Kungl. Vetenskapsakademien.

En tung kostnad f ö r
akademien ä r driften av biblioteket.
Arbetsgruppen f ö resl å r att statskontorets expertis p å
omr å det ges i uppdrag att se ö ver denna verksamhet f ö r att unders ö ka m ö jligheterna till samverkan eller samordning med andra bibliotek.

Prop. 1980/81:129 16

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttranden över betänkande avgivet
av arbetsgruppen för skogs- och jordbruksforsk-ningsfrågor

1
Allmänna synpunkter, forskningspolitiken m. m.

1.1 Lantbruksstyrelsen: Arbetsgruppen konstaterar att SJFR
hittills kunnat ägna relativt litet intresse åt långsiktigt kunskapsuppbyggande
forskning och anser att större resurser måste sättas in i detla avsnitt. Lantbruksslyrelsen
vill starkt understryka betydelsen av att grundforskningen förses med
tillräckliga resurser. Utan grundforskning kommer framstegen i målinriktad
forskning och försöksverksamhet snart att stagnera. Därmed kommer också den kanske
allra viktigaste förutsättningen för en fortsatt effektivisering och anpassning
av lantbruket efter nya krav att försvinna.

1.2
Skogsstyrelsen: Styrelsen delar
uppfattningen, att det finns ett ökat behov av mer grundläggande målinriktad
forskning inom de areella näringarna. I mänga övergripande frågor är inte
kunskaperna tillräckliga. Det är därför angeläget att resurserna Ull sådan
forskning ökar väsentligt. Grundläggande forskning bör dock enligt styrelsens
mening främst bedrivas med anslag inom lantbruksuniversitetets ram. Detta
hindrar givetvis inte att även SJFR kan finansiera projekt i likhet med vad
som hitUlls sketl. Främst bör dock ett sådant råd satsa på för näringarna
angelägna målinriktade projekt initierade antingen från forskarhåll eller från
näringarna.

1.3
Statens jordbruksnämnd: I
avsnitt 4.2.3 konstaterar utredningen att de centrala myndigheterna inom skogs-
och jordbrukssektorn har relativt begränsade roller i fråga om forskning,
eftersom sektorn har en väl utbyggd forskningsorganisation med bl. a. ett eget
universitet. JN kan ansluta sig till detta generella uttalande.

JN,
som är tillsynsmyndighet beträffande fodermedelskontrollen, vill ansluta sig
till och understryka arbetsgruppens konstaterande atl tillsatsen av olika
preparat i fodret å ena sidan håller uppe produktionen men samtidigt å andra
sidan ökar risken för skadliga restsubstanser i livsmedlen. Till utvecklingsbilden
hör enligt arbetsgruppen en koncentration av djur till allt större enheter och
djuren utfodras och sköts enligt vetenskapligt utarbetade program. I likhet
med arbetsgruppen anser JN att de industrialiserade driftsformerna kraftigt
har ökat behovet av forskning inom områdena husdjur och

' I de fall en remissinstans synpunkter rörande nägon
särskild fråga återfinns under fler än en rubrik har hänvisning gjorts till
underrubrikens nummer.

Prop.
1980/81:129 17

veterinärmedicin.
Sjukdomar som uppstår beror nämhgen pä flera samverkande faktorer, varav
utfodring, miljö och skötsel är nägra.

JN
delar arbelsgmppens påstående att en bättre samordning på departemental nivå
bör kunna leda tiU större effekUvitet på energi- och hvsmedels-forskningsområdena.

1.4
Statens livsmedelsverk: Det
förslag som arbetsgruppen för skogs- och jordbmksforskningsfrägor lagt fram om
skogs- och jordbmkets forskningsråd (SJFR) innebär en anpassning av
forskningsrådets verksamhetsonu°äde Ull utveckhngen inom säväl
forskningssektorn som samhället i övrigt. Förslaget är också ett försök alt vilahsera
rådets verksamhet. Livsmedelsverket tiU-styrker de förslag som arbetsgmppen
lägger fram i dessa avseenden.

1.5
Domänverket: (Se 2.7)

1.6
Medicinska forskningsrådet: Den
vetenskapUga forskningens betydelse i relation till samhäUets behov har varit
föremål för omfattande debatt under 1970-talet. Diskussionerna har innefattat
en rad oUkartade forskningsfält och verksamhetsområden. En fräga av slor principieU
belydelse som kommit något i bakgrunden gäller avvägningen mellan satsningar pä
gmndforskning och pä tillämpad forskning. Även om man i många läger länge fäst
särskild vikt vid den tillämpade forskningen, har grundforskningens betydelse
efter hand alltmera konunit att betonas. Vissa iögonfallande felsalsningar inom
riktad forskning (t ex det amerikanska "war against cancer") har utan
tvivel starkt bidragit till denna attitydförändring. Inom del medicinska fältet
har man vidate genom undersökningar baserade pä objektiv metodik kunnat
konstatera att en övervägande del av praktiskt betydelsefulla kUniska landvinningar
direkt eUer indirekt bygger på resultat av grundforskning. En betydande del av
denna grundforskning har varil av fri karaktär, dvs. den har ini-Uerats utan
direkt anknytning till någon khnisk frågeställning. Den fria gmndforskningens
betydelse har kunnat dokumenteras inom vitt skilda verksamhetsområden; icke
sällan har därvid kopphngen mellan forskningsprojekt och praktisk liUämpning
uppenbarats först i efterhand. Det kan rimhgt-vis fömtsättas att även skogs-
och jordbruksnäringarna på samma sätt torde befrämjas av gmndforskning med
inriktning på sådana förhållanden som kan antagas vara av betydelse för
växtemas och djurens liv. Det hgger följ-aktUgen i dessa näringars intresse att
gmndforskning inom en rad ämnesområden (t. ex. kemi, fysiologi, botanik, geneUk)
främjes. Sädan grundforskning bör bedrivas vid Sveriges Lantbmksuniversitet (SLU)
och det är rimUgt att Skogs- och jordbmkets forskningsråd (SJFR), trots dess "sektorieUa"
prägel, engagerar sig i den externa finansieringen av denna forskning.

Den gmndvetenskapUga
forskningen är ämnesmässigt väl representerad vid SLU. Däremot synes den ha en
resursmässigt relativt svag stäUning inom 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 129

Prop.
1980/81:129 18

universitetet.
Betydande resurser avsätts årligen för skogs- och jordbmksin-riktad forskning,
under 1980/81 totalt ca 195 milj. kr. enbart vid SLU (exklusive kostnader för
lokaler men inklusive externa medel frän bl. a. forskningsråd). Även om
fördelningen meUan oUka slag av forskning är svår att exakt ange med ledning av
tUlgängUga uppgifter, framgår det att mer än 75% av resursema går tiU programbunden
verksamhet. Även återstoden är UU stor del avsedd för tiUämpad forskiung.
Resurserna för gmndforskning härrör i betydande utsträckning från
forskningsråd, främst MFR och naturvetenskapUga forskningsrådet (NFR). Det bör
i detta sammanhang även noteras atl tiUämpad skogs- och jordbruksforskning
stöds och bedrives av ett flertal organisaUoner utanför SLU, bl. a. Statens
Veterinärmedicinska Anstalt samt ohka s. k. koUektiva organ, stiftelser,
nämnder och branschforskningsinstkut.

Sammanfattningsvis
anser MFR att betänkandet i sina huvuddrag rymmer goda intentioner, främst vad
gäller forskningens inriktning och det nya rådets organisation. I de konkreta
förslagen saknas dock en konsekvent uppföljning av dessa intentioner;
problemen tycks i första hand bottna i tolkningen av utredningens direkUv
rörande SJFR som ett "sekloriellt" organ. MFR anser att den sektoriella
prägeln hos ett forskningsråd kan bibehållas även om det tar upp gmndforskning,
fri såväl som riktad, som en väsenlUg del av sitt program.

1.7
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Den omorganisation av forskningsråden inom
utbUdningsdepartementets område, som genomfördes 1977, har utan tvekan gagnat
forskningsverksamheten i landet. Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) viU
därför i allt väsentligt Ullstyrka den föreslagna omorganisaUonen av Skogs- och
jordbrukets forskningsråd, vilken kommer att innebära atl SJFR fär en liknande stmktur
som övriga forskningsråd utan atl dess karaktär av sektorsorgan förloras.

1.8 Sveriges
lantbruksuniversitet: Sveriges lantbmksuniversUet (SLU)

----- tillstyrker
i huvudsak de i betänkandet framförda förslagen och är

enig
med arbetsgruppen i huvudfrågorna. I vissa sakfrågor har emellertid sty

relsen en annan uppfattning än arbetsgruppen.

Behovet
av långsiktig kunskapsgenererande forskning har varit en viktig utgångspunkl,
när förslag UU den nya rådsorganisationen utarbetades. Styrelsen inslämmer i
förslaget, att SJFR måste ta elt större ansvar och atl gränserna vidgas utan
att för den skuU dess karaktär av sektorieUt organ åsidosätts.

1.9 Statens
råd för skogs- och jordbruksforskning: Statens råd för skogs- och

jordbruksforskning (SJFR), som i huvudsak kan tillstyrka arbetsgruppens

förslag, menar att gruppen gör riktiga bedömningar när man säger att

Prop.
1980/81:129 19

—
rådets instmkUon beträffande
uppgifter bör ges vidare innebörd

—
större salsning bör ske pä
långsiktig kunskapsuppbyggande, kausal forskning

—
systemutveckUng anpassad tiU
biologiska produktionsprocesser i skogs-och jordbruk är centralt för rådet

—
rådet bör uppmärksamma och
stödja nya områden som ännu ej är etablerade

—
rådet bör i en del faU ta
större risker

—
rådets resurser för närvarande
är för små och medlen för hårt uppbundna. Därmed kan rådet ej i tillräckUg
grad initiera forskning, ej heUer samarbeta med forskningsrådsnämnden (FRN)
och övriga forskningsråd på jämbördigt plan

—
rädsforskartjänster bör kunna
inrättas

—
forskningsplanering är en
nödvändig uppgift

—
utvärderingsfunktionen bör
vidareutvecklas

—
forskarna bör få större
inflytande vid valet av rådsledamöter

—
pluralism är viktig vid tiUsättning
av ledamöter i olika forskningsbere-dande organ

—
ordföranden i priorileringsutskolt
skaU vara rädsledamot

—
huvudsekreteraren skall utses
av rådet och bör ej vara direkt knuten UU Kungl. skogs- och lantbruksakademien (KSLA)

—
med ökade resurser måste viss
förstärkning ske på forskningssekretariat-sidan

—
namnet bör ändras UU skogs- och
jordbmkets forskningsråd

—
rådet skaU kunna bevilja anslag
upp tUl visst belopp ulan att regeringens godkännande erfordras. Beloppet bör
vara detsamma som för FRN

—
energiforskningen måste
samordnas dels på departementsplanet, dels meUan finansiärerna

—
Det är av största vikt att
rådet skyndsamt får kraftigt ökade resurser.

Mänga
forskningsonu-åden pä jordbrukssidan tangerar andra forsknings-stödjande organs
ansvarsområden. Pä växtförädUngssidan gränsar rådets verksamhet mot växtförädlingsnänmdens.
EnUgt arbetsgruppens mening borde nämnden kunna stödja mer grundläggande
forskning vid våra universitet. Eftersom avtal nu slutits för viss tid anser SJFR
att frågan lämpUgen behandlas i samband med förhandhngar inför nytt avtal när
nuvarande period utgär. Även trädgårdsväxternas förädling ingår i växtförädhngsnänm-dens
intresse.

1.10
Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgmppen lyfter fram trädgårdsforskningen
som ett av några exempel på sådana områden som är eftersatta eUer av andra
anledningar bör uppmärksammas. Man noterar, att trädgårdsnäringens fömtsättningar
skUjer sig frän jordbmkets i många avseenden. Ar-

Prop.
1980/81:129 20

betsgruppens
beskrivning av dessa ger en positiv bild av näringens utvecklingsmöjligheter.
Man framhåller, att ett av de mest framgångsrika medlen atl öka
konkurrenskraften är att satsa på forskning och utbildning.

Förbundet
vill understryka riktigheten av dessa tankegångar. Skillnaderna gentemot
jordbruket är stora. Det gäller t. ex. importberoendet, marknadens känslighet
dä stabiliserade prisavtal saknas, det mångdubbelt större kultur-antalet, som
spänner över växtrikets alla delar, oljeberoendet.

Näringen
genomgår en ständig strukturomvandling, med syfte att anpassa produktionen till
förändringar i dessa och andra företeelser i omvärlden. Den tekniska
utvecklingen vad gäller t. ex. energibesparing och automatisering inom
växthusodlingen och utveckUngen av rationellare metoder för mekaniserad skörd,
bespmtning etc. inom frukt och bärodlingen och den fältmässiga köksväxtodlingen
utgör exempel på detta. Intresset för produktion av nya kulturer är stort och
detsamma gäller för ökad produktion av vissa klassiska kulturer i regioner där
produktionen tidigare varit liten. Bärodlingen i landets nordligare delar har
t. ex. ökat krafligl.

Det
är viktigt atl trädgärdsforskningen dimensioneras och ges en struktur som är anpassad
UU de specieUa förutsättningar som gäller för näringen och den dynamiska stmklumtveckhng
som ständigt pågår.

Grundforskning

Vi
delar den av arbetsgruppen refererade uppfattningen atl näringen är i hög grad utveckhngsbar.
Inom jordbrukets onu-äde har forskningen konunit så långl att möjligheterna tiU
slora utveckUngskUv numera anses begränsade. Så är inte fallet inom
trädgårdsnäringen, där man ännu kan se nya upptäckter leda tUl att
odlingsprogrammen för vissa kuhurer revideras radikalt.

Bl.
a. har odlingen av vissa s. k. kortdagsväxter kunnat revolutioneras tack vare
vetenskapliga framsteg som gjorts relativt nyligen. En i sammanhanget
intressant aspekt är möjligheten att för vissa kuhurer ta fram nya odlingsprogram,
där man 1. o. m. anser sig kunna vinna produktionsmässiga fördelar genom att
lägga in en period av låg nattemperatur. Denna nya möjUghet kräver ännu mycket
utveckhngsarbete, men kan pä sikt komma att förändra sortimentet och resultera
i betydande energibesparingar.

Trädgårdsväxtproduklion
kan bl. a. ske under betydUgt mer kontroUerba ra förhållanden än vad som är
fallet med jordbruks- och skogsväxter. Härigenom erbjuds stora möjligheler att
genom grundläggande forskning pä trädgårdsväxter klarlägga samband av stor
betydelse även för skogs- och jordbmksväxler vilkel även arbetsgruppen
uppmärksammat. Ett exempel pä vetenskapUga framsteg av detta slag är den
biologiska bekämpningen som numer bUvit den helt dominerande bekämpningsmetoden
inom bl. a. svensk tomat- och gurkodUng. Det torde inte vara uteslutet alt
erfarenheter vunna med dessa metoder kan komma tiU användning inom jordbmket —
lät vara inom något annorlunda former. Fler exempel kan anföras. Omvänt är det gi-

Prop.
1980/81:129 21

vetvis
så att all grundläggande forskning kan ge uppslag till utvecklingsmöjligheter
även inom trädgårdsnäringen. Det är därför väsentligt atl forskare som är verks£unma
inom de grundvelenskapliga institutionerna är medvetna om sitt ansvar även
gentemot trädgårdsväxtsidan.

Förbundet
anser bl. a. med ledning av ovan anförda tankegångar att en satsning på djärv
och otraditionell forskning på grundläggande och långsiktig nivå är nödvändig,
och ansluter sig i dessa delar till arbetsgruppens förslag. Förbundet vill
dock understryka att denna forskning regelmässigt måste utvärderas med tanke på
trädgårdsnäringens behov.

Eftersatta
områden

Arbetsgruppen
nämner bl. a. markforskning, rotsystemets tillväxtdynamik och växternas
näringsupptagning som etl eftersatt område. Inom Iräd-gårdssektorn finns här
mänga intressanta områden, där ylterligare forskning bör bedrivas. Många
trädgårdsväxter kan för närvarande odlas i artificiella substrat, såsom stenullsmattor,
och även helt utan substrat med s. k. nutrienl film lechnique.

Som
andra eftersatta områden nämns mikrobiologi och växtskydd. Dessa forskningsfält
kan, inte minst i kombination, resultera i avgörande framsteg för
trädgårdsnäringens område. Dessa problem har delvis berörts ovan. Vad gäller
kemisk bekämpning intar trädgårdsnäringen en särställning, eftersom man i odhng
har ett brett spektrum av orter och följdaktligen ett brett spektrum av
skadegörare. Denna problematik i kombinalion med de höga kostnaderna för
registrering av bekämpningsmedel har försatt näringen i en svår situation vad gäUer
konkurrensen med utländska produkter. En intensifierad forskning för att ta
fram nya avancerade bekämpningsmetoder med en skonsam inverkan på de
ekologiska systemen måsle ges hög prioritet.

Den
tekniska forskningen prioriteras högt inom näringen. Arbetsgruppen framhåller atl
forskning kring energibesparande åtgärder i växthus priorite ras av SJFR.
Denna satsning är dock ingalunda stor och har dessutom minskat. Detta är
synnerligen olyckligt, inte bara med tanke på näringens behov av tillämpad leknisk
forskning ulan i lika hög grad på grund av de unika möjligheler
växthusodlingen innebär när det gäller att anpassa tekniken till landvinningar
i styrningen av den biologiska produktionsprocessen, vilket framhålles i
betänkandet.

Ämnesområdet
trädgårdsnäringens arbetsmetodik och leknik (annan än byggnadsteknik) har under
senare år blivit eftersatt. Sedan mitten av 1970-talet har all verksamhet inom detta
för näringen så viktiga område helt legat nere. När nu emellertid en ny
avdelning för sådan forskning och utbildning börjat byggas upp på Alnarp, är
det av yttersta vikt att forskningsrådet stimulerar Ull kraftfuUa insatser för
att ta igen näringens "förlorade år".

Utvecklingen
har sedan dess varit snabb, behovet av förbättrade metoder för t. ex. maskinell
skörd och kemisk bekämpning vid frilandsodling har

Prop.
1980/81:129 22

ökat.
I takt med de stigande arbetskostnaderna krävs att även den svenska odlingen
kan anpassas till nya, rationellare arbetsmetoder.

Även
på den ekonomiska forskningens område krävs nya metoder för övervakning,
utvärdering och styrning av trädgårdsföretagen, som utgör jordbrukssektorns
mest kapital- och arbetskraftsintensiva och energiberoende företag. Betydande
framsteg har gjorts, bl. a. genom insatser från SJFR. Trädgårdsföretagen kräver
särskild uppmärksamhet på det ekonomiska området genom att de inte sällan
faller emellan det typiska jordbruksföretaget och industriföretaget och
därigenom lätt kommer "på undantag". En faktor i sammanhanget är även
det internationella beroendet, som kräver metoder för utvärdering av
varuströmmar, betalningsströmmar och trädgårdsekonomisk politik i andra
länder. Även metoder för analys av trädgårdsnäringen som samhällsekonomisk
garant för kost- och miljökvalitet i det urbaniserade samhällel bör utvecklas.
Forskning av den lyp som här skisseras är närmast att betrakta som
grundforskning.

ökad
satsning på trädgårdsväxtforskning

Vad
ovan sagts om behovet av forskning innebär i ljuset av arbetsgruppens beskrivning
av näringens situation att kraftfulla forskningsinsatser krävs för att utveckla
och effektivisera trädgårdsnäringen om riksdagens målsättning för en svensk
trädgårdsnäring på lång sikt skall kunna uppfyllas. Arbetsgruppen framhåller
på sid. 102—103 trädgårdsforskning som ett insatsområde, men tvingas konstatera
att "en ökad satsning på trädgårdsområdet måste få till följd atl de
nuvarande basresurserna byggs ul. Den fasta forskningsapparaten är inte
dimensionerad så att en ökning kan ske inom trädgårdsforskningen".

För
närvarande svarar medel från SJFR för mer än hälften av forskar-,
undervisnings- och assistenttjänsterna sammantagna på institutionen för
trädgårdsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Forskningstjänsterna
vid institutionen varierar men fördelar sig i dagsläget ungefär som följer:

Resurstyp

Avdelningen
för

Prydnads-växtodl.

Köksväxt-odl.

Frukt öbär

Ekonomi

Professurer/universitetslektorat
Forskarassistenter/assistenter Ej fasta forskartjänster

Sunima
forskningspersonal

3 6

9

3 2,5

5,5

2 1,5

3,5

2 1,5*

3,5

'Dessutom
en försöksledare som betalas av odlingsavdelningarna.

Det
är uppenbart att denna organisation är underdimensionerad med tanke på de nya
krav samhället ställer på livsmedelskvalitet, kostvanor, boende-ofh
arbetsplatsmiljö, etc. Utvecklingen tyder dessutom på att dessa krav yt-

Prop.
1980/81:129 23

terligare
kommer att markeras framöver. Intresset för näringens produkter kan
exemplifieras bl. a. av att "Blommor" sedan flera år utgör en av
dagligvaruhandelns mest expansiva sektorer.

Trädgårdsnäringens bredd
som berördes redan inledningsvis ställer samtidigt större krav än normalt på
en forskningsinsats, varav ett mindre antal givetvis svarar för en större del
av produktionsvärdet. Endast att anpassa odUngsprogrammet för de allra
vanligaste arterna till hälso-, miljö- och kostnadsutvecklingen kräver en
breddning i de fasta resurser på vilka forskningsarbetet vilar. De nya
förväntningarna inom näringens olika områden från konsumenternas och samhäUets
sida innebär ett extra djärvt utvecklingsarbete som mycket väl motiverar atl
basresurserna byggs ut och att SJFR i ökad utsträckning bistår dessa strävanden
med ökade insatser för trädgårdsväxt-forskning.

Områden
utan fast hemvist

Arbetsgruppen
berör ytterligare några områden vilkas framtida utveckling i hög grad är
beroende av forsknings- och utvecklingsinsatser. Dessa är energiforskning,
livsmedelsforskning, stadsbruket (den gröna sektorn) och akva-kuhur
(fiskodling). Trädgårdsnäringen står i centrum vad gäller samtliga tre först
nämnda områden.

Trädgårdsnäringen
förbrukade 1976 ca 220.000 m olja. DärtUl kommer drivmedel. Förbrukningen är
koncentrerad till växthusodlingen som samma år bedrevs vid 2.600 företag. Ca 3210
av jordbruks- och trädgårdsnäringarnas totala gemensamma oljeförbrukning sker
alltså inom trädgårdsföretagen. Dessa siffror talar sitt entydiga språk.
Samtidigt finns inom trädgårdsnäringen mycket slora potentiella möjUgheter att
spara energi. Flera intressanta nyheter har kommit fram under senare år.
Exempel härpå är det dubbla plexiglas som i stället för enkelt glas kommit till
användning som takmaterial. Därigenom kan energiförbrukningen halveras.
Värmelagring, värmepumpar, el.energisystem, jordvärme är andra exempel pä
åtgärder, som i framtiden kan komma att revolutionera svensk
trädgårdsproduktion. Men utvecklingsinsatser krävs här i ökad omfattning.

Till
de allra högsl prioriterade forskningsområdena hör för närvarande s. k. efter
skörd-behandling ("posl-harvest"-frågor). Olika myndigheter betonar
betydelsen av grönsaker, frukt och bär i kosten. Det gäller att genom korrekt
behandling, lagring, distribution och förpackning förse konsumenten med
produkter med stort näringsinnehåll, god kvalitet, fria från skadliga bekämpningsmedelsrester,
etc. utan att priset härför blir konsumtionshäm-mande. Inte minst väsentligt är
att insatser görs för att förbättra varubehand-lingen i butiksledet. Det är här
ibland fråga om studier av distributionsvägar och -tider och om sociala
relationer på företagsnivå. Men också de rent tekniska aspekterna kräver
utveckling. Forskning om lagringstemperaturer och

Prop.
1980/81:129 24

teknisk
behandUng i ett distributionssystem avpassat för mindre känsUga produkter mäste
prioriteras högt.

Vad
gäller stadsbmket är det väsenlUgt att institutioner inom såväl den
skogsvetenskapliga som lantbruksfakulteterna ser över sin roU i detta nya
sammanhang. På skogssidan gäUer detta t. ex. institutionerna för skogUg marldära
och skogsskötsel. Även inom lanlbmksfakulteten bör institutionen för
markvetenskap spela en viklig roU. Man bör söka analysera i vilken utsträckning
kunskaperna inom respekUve institution kan UUämpas i det framväxande stadsbmket.
Även plantskolesektom torde kunna utnyttja de kunskaper som inom skogssidan
finns vad gäUer t. ex. kriterier för urval av plantmaterial och fröer, provinienser
etc. Även erfarenheter belräffande rutiner och teknik för insamUng av
uppdragning och ulplantering av växtmate-rial och för mekaniserad skötsel torde
kunna tiUföras plantskolesektom.

Förbundet har ansett del
angeläget alt utvidga resonemanget kring dessa insatsonuåden även om inga
allvarliga invändningar gjorts. Avsikten är härmed att ge stöd i den fortsatta
utvärderingen av arbetsgruppens arbete och fastställandet av riktUnjer för SJFR:s
framUda inriktning. Förbundel övergår nu UU atl kommentera arbetsgruppens mer
konkreta förslag angående själva lådet.

1.11
Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR instämmer med arbetsgruppen i att
Skogs- och jordbmksforskningsrådets verksamhet bör inriktas mot gmndforskning.
Det är angeläget att rådet arbetar efter samma principer som övriga
forskningsråd. Arbetsfördehiingen inom skogs- och jordbmks-forskningen bör överensstänuna
med de principer som drogs upp av Forsk-ningsrådsutredningen.

Arbetsgmppen
redovisar på sidorna 80—96 en mängd organ som styr forskningen på jord- och
skogsbruksområdet. Dessa har oftast inte forskning som huvuduppgift och SACO/SR
viU därför starkt understryka vikten av att vetenskapUga kriterier får bestämma
UU vilka projekt SJFR ska bevilja medel. Skogs- och jordbruksnäringens roU i
forskningen kan karaktäriseras av ett Utet ekonomiskt engagemang men ett stort
inflytande. En betydande del av forskningen styrs uppenbart av företagen,
producent- och konsumentkooperationen samt myndigheler med anknytning till
näringen. SACO/SR anser alt producent- och konsumentkooperationen med sin
dominerande ställning bör satsa mer egna resurser i forsknings- och utveckUngsarbete.
Det gäller speciellt inom Uvsmedelsindustrin där man har ett betydande ansvar och
borde ta över produktutveckUngen och stora delar av den Ullämpade forskningen. SJFR
och STU bör här främst stödja grundforskningen, som i princip bör förläggas tiU
universiteten.

SACO/SR
förutsätter att sedvanUga förhandhngar genomförs belräffande omorganisationen
av tjänster vid såväl forskningsrådet som akademien.

Prop.
1980/81:129 25

1.12 Tjänstemännens
centralorganisation: TCO tiUstyrker arbelsgmppens

förslag.

1.13 Skogsarbeten:
Skogsarbeten instämmer i arbetsgruppens uppfattning att

det förehgger ett starkt behov ay ökade resurser för skogsforskning. Under

framför aUt det senaste decenniet har en aUtför låg intensitet i den grundläg

gande, långsiktiga forskningen resulterat i en successiv utarmning av det idé

förråd och den kunskapsutveckUng som är UvsviUkor för det mera kortsikti

ga, UUämpade FoU-arbetet. Ett ökat finansieUt stöd tiU den gmndläggande

forskningen är därför en nödvändighet. Detta medför emeUertid ingalunda

att den UUämpade FoU-verksamheten kan eftersättas. Ett oförändrat eUer

minskat stöd tiU den forskningen får förödande effekt på hela skogsbmkets

produktion och utveckhng.

Mot den bakgrunden tiUstyrker
Skogsarbeten att SJFR:s forskningsstöd inriktas mot långsiktiga och
grundläggande problem, dock endasi under förutsättning att detla icke sker pä
bekostnad av stödet tiU tUlämpad FoU. En lösning i det avseendet kan vara den i
betänkandet föreslagna "Skogsbrukets fond". PrincipieUl riktigt
medför en sädan konstruktion alt den grundläggande, långsiktiga forskningen
finansieras hell av statsmedel, medan näringen genom samtliga skogsägare påtar
sig en större andel av finansieringen av den UUämpade, kortsiktiga FoU-verksamhelen.

1.14 Institutet
för skogsförbättring: Institutet inslämmer i betänkandets utta

lande att det finns stort behov av ökade resurser för skogsforskning. InsUtu

tet delar vidare arbetsgruppens åsikt att brister pä grundläggande kausalt in

riktad forskning är ett problem inom skogsbmksnäringen och elt hinder för

den UUämpade forskningens vidare utveckling. Satsningen på grundläggande

forskning får emellertid inte medföra en minskning av stödet tiU den tilläm

pade forskningen och insUtutel ser därför som en förutsältning inrättandet

av den föreslagna "Skogsbmkets fond". Oavsett det gäller gmndläggande

eUer tiUämpad forskning bör dock rådet ses som ett sektororgan, vilket vad

gäUer skogen skall rikta sht stöd mot områden, som gynnar skogsbmkets

produkUon och utveckUng.

1.15 Ingenjörsvetenskapsakademien:
Utvecklingen av skogsforskningen har

under de senaste åren, förutom de allmänna problemen med urholkning av

forskningsanslag genom inflation samt forskarutbildningens otillfredsstäl

lande läge, karakteriserats av de störningar och olägenheter som uppstått ge

nom Skogshögskolans utlokalisering och splittring på olika orter. Samman-

koppUngen av lantbruks- och skogsforskningen inom SLU synes inte enbart

haft positiva effekter. HärliU kommer förändringar inom skogsnäringen

själv som försämrat möjligheterna för branschen alt följa skogsforskningens

bedrivande och medverka till en önskvärd styrning av verksamhelen. Här-

Prop.
1980/81:129 26

med
avses framför allt två förhållanden. De två statliga skogsorganen. Domänverket
och Skogsstyrelsen, har lokahserats UU orter på sått som mycket menligt
inverkar på möjhgheten liU en bred och konlinuerUg kontakt med skogsforskningen.
Vidare har inom den privata skogssektorn en omfattande sammanslagning av
skogsföretag skett, vilket medför att antalet högre chefer med en för
forskningsstyrning önskvärd överblick avsevärt minskal. Vidare har deras
arbetsbelastning ökat starkt av olika skäl med påföljd att följning och
styrning av forskningen delegerats tUl underordnade chefer med ofta mer begränsad
erfarenhet, överblick och kontaktnät. Länken meUan skogsnäringen och den slalliga
forskningen har därför försvagats, i varje fall om man betraktar den ur
kvalitativ synpunkl. Även om man såväl på forskningssidan som på näringssidan allvarUgt
bemödat sig om atl söka finna lösningar UU ovan berörda problem, är det IVAis
uppfattning att problemen i myckel betydande grad kvarstår. Skogsnäringens internationeUa
anknytning, som påtagligt exponerats under 70-lalet, kräver en hög
effektivitet i alla led från grundforskning till tillämpning av
forskningsresultaten. Det är främst ur synpunkten om skogsforskningens roU för
alt bibehålla och stärka skogsnäringens internationeUa bärkraft som IVA önskar
framföra några synpunkter pä betänkandet.

Vid
en begrundan av forskningsfrågorna för skogsbruket bör man även beakla atl det
nu finns tre forskningsorganisationer med egna interna system för
prioriteringar — SLU, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och Instiiutel för Skogsförbältring.
HärtUl kan läggas viss verksamhet vid Träforskningsinslitutet. Dessa organ sammanhäUs
av ett nätverk av överenskommelser och samordningsorgan med uppgift att tiUse
att onödigt dubbelarbete undviks och att forskningsverksamheten bUr heltäckande
samt alt nödvändiga initiativ tas. IVA bedömer att dessa samordningsmekanismer
har fungerat bra när det gäUer samordning, men viU ifrågasätta om de inte kan
verka bromsande på flexibiUtet, ivärvetenskapUga ansatser samt vitalitet. Ehum
denna fråga Ugger utanför den nu framlagda utredningens uppdrag och förslag viU
IVA ifrågasätta om inle — främsl genom skogshögskolans splittring och inordnande
av dess programbundna forskning i ett administraUvt system för högskolor —
behov har skapats av en översyn av den överordnade forsknings-styrningen och
forskningsbevakningen inom skogssektorn syftande tiU en förbättrad och
förenklad ledning av hela forskningssystemet.

2
Rådets uppgifter

2.1
Statskontoret: Statskontoret har inget atl erinra mol den förordade inriktningen
av verksamheten vid statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR).
Statskontoret stöder i och för sig att SJFR bör koncentrera sina insatser på
kunskapsuppbyggande forskning ulan att binda resurserna allt för mycket i
tidsmässigt långa åtaganden. Insatser som nu finansieras av

Prop.
1980/81:129 27

forskningsmedel
bör dock prövas innan de "permanentas" genom överföring till
finansiering via andra anslag.

2.2
Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen tiUstyrker arbetsgruppens förslag att
rådets instruktion får en jämfört med Udigare vidare innebörd, vilket bl a innebär
att rådet skall uppmärksamma behovet av forskning som är angelägen frän
samhällelig synpunkt och som har samband med utvecklingen inom lantbruket.
Styrelsen föreslär alt begreppet "angelägen från samhällets synpunkt"
preciseras till atl bl a avse jord- och skogsbrukels betydelse för och beroende
av den regionala utveckUngen i landet liksom jord- och skogsbrukels samband
med hushåUningen med naturresurser.

Den
föreslagna vidgningen av forskningsrådets uppgifter innebär möjligheter till
viss ökning av insatser till forskning rörande sambandet mellan produkternas
kvalitet från förädlingssynpunkl och de primära produktionsförhållandena.
Styrelsen kan tUlstyrka en sådan utvidgning om den sker genom en finansiell
förstärkning. Den fär inle ensidigt finansieras genom minskning av anslagen
till forskning rörande primärproduktionen inom lantbruksnäringarna.

Styrelsen
delar arbetsgruppens uppfattning alt forskningen på det lantbruksekonomiska
området även bör omfatta projekt som omfattar studier av hela produktionskedjan
inom jord- resp. skogssektorerna. Det är också angeläget att den
företagsekonomiska och samhällsinriktade lantbruksforskningen behandlar
problem som berör sambanden mellan lantbrukssektorn med dess olika typer av
företag och den allmänna och regionala ekonomiska utvecklingen.

Arbetsgruppen
föreslår atl SJFR:s ansvar för den jordbrukstekniska forskningen inte skrivs in
i rådets instruktion eftersom STU påtagit sig elt relativt stort ansvar för
denna forskning. Lantbruksslyrelsen vill starkt understryka att teknisk
systemutveckling måste anpassas till de biologiska produktionsprocesserna och
de ekonomiska förutsättningarna i skogs- och jordbruket. Därför måsle SJFÄ
även i fortsättningen avsätta resurser till sådan anpassad leknisk forskning.

Lantbruksstyrelsen delar
arbetsgruppens uppfattning alt SJFR:s policy belräffande trädgärdsforskningen
bör preciseras. Alla möjligheter UU samordning med gmndläggande biologisk
forskning med inriktning på del egenlUga jordbruket bör naturligtvis tiUvaratas.

Arbetsgruppen gör en del
generella konstateranden som påverkar SJFRis funkUon. Basresurserna främst i
form av assistenttimmar inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har bUvit
alltmer otUhäckliga, varför en stor del av rådsmedlen måste sättas in i detta
avsnitt för att forskningsuppgifter överhuvud taget skall kunna genomföras.
Alldeles givet är detta elt för forskningen aUvarligt konstaterande. Det har enUgt
arbetsgmppen bl. a. lett tUl att rådet måst salsa på etl fiertal relativt små
projekt i stäUet för att göra mera massiva insatser på större angelägna
problemområden såsom arbetsgruppen anser borde vara fallet.

Prop.
1980/81:129 28

Lantbruksstyrelsen
instämmer i atl det är viktigt att ibland kunna sätta in stora resurser på
viktiga problem. Dock bör man känna ansvar för att så länge basresurserna vid
de institutioner där forskning bedrivs inte är tillräckliga möjlighelen att
genomföra även mindre men kanske nog så viktiga projekt måsle understödjas.
Det är alltså angeläget att rådet ständigt har över-bUck över den totala
resursutvecklingen på forskningsområdet.

Knappa
basresurser kan också få betydelse för ett annat ställningstagande som görs av
arbetsgruppen. Denna anser (sid 119) när det gäller rådets policy att rådet bör
kunna stödja långsiktiga projekt i ett inledningsskede för att om satsningen är
lyckad snarast föra över finansieringsansvaret på andra organ. Detta kan bereda
svårigheter om forskningsinstitutionernas basresurser är otiUräckliga.

2.3
Jordbruksnämnden: I avsnitt
6.3.2 Rådets uppg{fter kommer arbetsgruppen in på den delvis sammanfallande
gräns såvitt avser stödjande verksamhet som finns meUan Lantbrukets fond och SJFR.
Arbetsgruppen föreslår en något skarpare avgränsning fortsättningsvis. Enligt
arbetsgruppen har fonden till uppgift att stödja utvecklingsarbete inom
lantbruket, vilket i många avseenden sammanfaller med den verksamhet som
bedrivs vid lantbruksuniversitetets försöksavdelning. Vidare uttalar
arbetsgruppen att initiering av sädan försöksverksamhet som inte ingår i
universitetets försöksprogram eller programbundna forskning bör ligga pä
fonden och inte pä SJFR. JN kan i allt väsentligt instämma i dessa synpunkter.

2.4
Statens livsmedelsverk: Rådet
har hittills framför allt stött forskning avseende råvaruproduktionen inom
jordbruk och skog. Som utredningen fram-håUer finns det forskningsområden som
tillhör den tillämpade skogs- och jordbruksforskningen och som ännu inte fått
en tillfredsställande ställning inom forskningsorganisationen.
Livsmedelsforskningen är etl sådant omräde. SJFR föreslås i fortsättningen få
ett väsentUgt större ansvar för livsmedelsforskning än hittills.
Livsmedelsverket finner förslaget riktigt men vUl samtidigt framhålla alt en
sådan utvidgning av verksamheten förutsätter en icke oväsentUg finansiell
förstärkning av rådet.

2.5
Statens naturvårdsverk:
Naturvårdsverket vill framhålla det som nödvändigt att rådet avlastas
långsiktiga fasta åtaganden. Detta för att rådets fundamentala roU som problemformulerande,
forskningsinitierande och resultat-värderande organ skall kunna återupprättas.
I annat fall kan rådets fortlevnad ifrågasättas.

Av
betänkandet framgår vidare att rådet bör koncentrera verksamheten på riktad
grundforskning och etl allmänl kunskapsuppbyggande samt undvika stöd tiU utveckhngs-
och försöksbetonad verksamhel.

Naturvårdsverket
konstaterar att föreslagen forskningsinriktning allmänl

Prop.
1980/81:129 29

sett
är mycket angelägen men att rådet sannolikt i högre grad härigenom kommer in på
områden som i slor utsträckning stöds av andra organ.

Enligt
betänkandel har SJFR en väldefinierad gräns mot naturvårdsverkels
forskningsfond. Här gäller att rådet har ansvar för sådan miljöforskning som syftar
till ätgärder i produklionsledel för att förhindra att skador i miljön uppstår.
Effekterna på skogs- och jordbruk av sådana miljöföroreningar som härstammar
från annan verksamhet har naturvårdsverkets forskningsfond
finansieringsansvaret för.

Naturvärdsverket
delar denna uppfattning och betonar att varje näring i princip med egna medel
bör svara för nödvändig miljökonsekvensforskning relaterad till inom näringarna
förekommand.<; miljöstörande verksamhet. Detta innebär bl. a. att SJFR måste
ta på sig ett större ansvar för miljöfrågorna än vad som sker i dag. I rådets
uppgift ingår sålunda studier som syftar lill alt kvantifiera miljöeffekterna
och de processer som styr dessa.

Arbetsgruppens
förslag om en uppbyggnad och vidareutveckling av fonder med medel från skogs-
och jordbruksnäringarna skulle påtagligt förbättra möjligheterna atl uppnå
uppsatta forskningsmål.

Naturvårdsverket
noterar att näringarna under senare år erhållit betydande och ökande
forskningsanslag från verkets forskningsfond även för projekt som med ovan
given ansvarsformulering normalt åvilar rådet. De mest omfattande
forskningssatsningarna sker inom projektområdet "Miljökonsekvenser av
odlingsåtgärder inom skogs- och jordbruk — växtnäringsläcka-ge" och
"Konsekvenser av skogs- och myrdikning". Dessa är emeUertid begränsade
UU 5-årsinsatser. Projektperioden för det senare projektområdet löper ul
1982-06-30. Verksamheten har i huvudsak finansierats av SNV, med vissa medel
frän SJFR. Ansvaret för den långsiktiga forskningen inom detta område bör
enligt ovanslående gränsdragning åvila SJFR och SLU efter ovanstående datum.

SJFR
bör också verka för en kunskapsuppbyggnad med inriktning på "alternativa
odlingsformer" och en minimerad användning av kemiska medel och
handelsgödsel inom såväl skogs- som jordbruk. Vidare bör forskning för utveckling
av teknik avpassad för smäskaligt markutnyttjande i små skogs-och jordbruk ges
ökat slöd.

I
betänkandet framförda förslag till resursförstärkningar och ökad prioritering
av frågor som ligger naturvårdsverket nära är sålunda en angelägen utveckling.

Näringarnas
behov av orörda referensytor betonas pä flera ställen av arbetsgruppen. Räds-
och fondmedel bör enligt verkets mening också kunna utnyttjas i uppbyggnaden av
det nät av referensytor pä skogs- och jordbruksmark som för närvarande pågår
under SNV:s ledning (PMK).

I
förslaget UU förordning för SJFR sågs bl. a. (s. 152 2 §): "~ . . och
stödja sådan forskning som gagnar skogsbruket och jordbruket i vid
bemärkelse." Verket föreslår följande Ullägg: "Däri Ugger bl. a. att
klarlägga miljökonse-

Prop.
1980/81:129 30

kvenser
och konfliktomräden samt utreda möjligheler att motverka negativa effekter."

2.6
Styrelsen för teknisk utveckling: (Se 3.7) Mot denna bakgrund viU STU ytterligare
stryka under arbetsgruppens slutsats atl rådet i denna roll måste kunna
formulera forskningsbehoven utifrån säväl sektorernas föreliggande och
förväntade problem och förhållanden som etl långsiktigt perspektiv och med
beaktande av den verksamhet som pågår nationellt och internationellt. En
långsiktig planering blir därmed en helt nödvändig och central uppgift för del
nya rådet. Därvid kommer det att gälla för rådet atl samordna forskning kring problemcenlrerade
frågor. Möjligheten alt genomföra sådana satsningar blir i hög grad beroende
av de initiativ som det nya rådet kan ta. Även sådana satsningar som sker i STU:s
regi med inslag av jordbruksteknisk forskning blir beroende på det nya SJFR:s
förmåga atl formulera forskningsbehoven enligt ovan och planera adekvata
insatser i samverkan med andra sektororgan, forskningsråd m. fl.

Under
förutsältning alt det nya SJFR får den aktiva roll som ovan beskrivits kan STU
tillstyrka alt någon skarp gräns inte dras meUan STU och SJFR vad gäller
ansvaret för den jordbrukslekniska forskningen. Genom sin aktiva planering har STU
för sitt vidkommande möjUgheter att formulera forskningsbehoven på de
jordbrukstekniska områdena i ett långsiktigt perspektiv. Samspelet mellan
biologi och leknik är av strategisk belydelse. Därför planerar STU etl
ramprogram, rubricerat Biologisk mät- och reglerteknik. STU vill stryka under
arbetsgruppens påpekande att framför alh systemutveckling, anpassad till de
biologiska produktionsprocesserna i skogs- och jordbruk är ett område som är
centralt för SJFR. Det är angeläget att SJFR även beaktar reglerteknik och
systemteknik sä att dessa vetenskaper bättre kan utnyttjas i den biologiska
processen och produktionen. Etl sådant betraktelsesätt som samtidigt utnyttjar
modern mätteknik borde ha goda möjligheter att dels förbättra lantbrukets
direkta avkastning dels ge upphov tiU nya och förbättrade instrument och
maskiner. Nyssnämnda ramprogram är säledes etl område som faller inom både SJFR:s
och STU:s ansvarsområde och STU har därför inlett diskussioner om
samfinansiering.

Även
den utbildning som nu finns vad gäller samspelet mellan biologi och teknik är
enligt STU alltför statisk vad gäller ny teknik. I andra länder, exempelvis
Kanada och Holland, finns en s. k. agro-engineering utbildning, vilken visat
sig mycket fruktbärande. Ramprogrammet Biologisk mät- och reglerteknik syftar tUl
att utveckla en kompetens i Sverige på detta område.

Belräffande
Uvsmedelsforskningen viU STU instämma i arbetsgruppens mening alt SJFR bör få
ett väsentligt större ansvar för Uvsmedelsforskningen och att detta dä kräver
en finansiell förstärkning för rådet och en motsvarande upprustning av
basresurserna vid de aklueUa universitetsinstitutionerna. Eftersom etl sädant
ansvar sträcker sig över departementsgränserna instäm-

Prop.
1980/81:129 31

mer
STU i arbelsgmppens påpekande att en sädan vidgad roU kräver en precisering
frän statsmaktema.

STU:s
planeringsgmpp för Uvsmedelsteknik har uttalat att en samordning av hvsmedelsforskningen
på departemental nivä bör vara ett första steg för att avhjälpa bristerna pä
detta omräde, eftersom arbetsgmppen enhgt STU:s planeringsgrupp har kunnal
redovisa att en sphttrad bUd råder vad gäUer finansiering och ansvar för Uvsmedelsforskningen.

För
trädgärdsforskningen pekar arbetsgmppen främst på biologiska pro-dukUonsprocesser
och tillväxtmodeUer. Trädgårdsnäringen befinner sig emeUertid enUgt STU i en
dynamisk utveckUng också vad gäller teknikområdet. En tvärvetenskapUg insats
med modern reglerteknik och biologisk mo-deUering kan öka trädgårdsnäringens
konkurrenskraft på sikt.

Arbetsgruppen
framhåUer att STU efter hand har kommit atl påta sig ett relativt stort ansvar
för den jordbrukstekniska forskningen, inte minst vad gäller ansvaret för den
energitekniska forskningen på jordbruks- och trädgårdsområdet. STU:s insatser
dä det gäUer energirelaterad forskning täcker i själva verket ett brett omräde
frän grundläggande problem UU rena produkt-utveckUngsprojekt. Exempel pä det
förra är kunskapsutveckUng vad gäller konsekvensema för tUIväxt och avkastning
av energibesparande ålgärder i växthus. Konstmktion och provning av solfångare
för spannmälstorkning är exempel på det senare. Även om det redan finns exempel
på samfinansiering med nuvarande SJFR menar STU att det nya SJFR enligt vad STU
ovan översiktligt stmkit under bör bygga ut sitt samarbete med STU på det
energitekniska forskningsområdet. STU hänvisar UU STU:s förslag UU insatser
för energunriktad forskning och utveckUngsarbete inom jordbruk och trädgårdsnäringen
för perioden 1981/82—1983/84 särskUt volym 1: InduslrieUa processer.

Vad
gäUer den skogstekniska forskningen gäUer enligt STU genereUt samma krav på
långsikliga perspektiv och formulering av forskningsbehoven med samspelet
mellan biologi och leknik i centmm. STU är beredd att samverka med övriga
organ så atl såväl enskUda tekniska forskningsprojekt som den kollektiva
avtalsbundna forskningen och det skogstekniska industriella utveckUngsarbetet
bedöms långsiktigt och integrerat med utnyttjande också av STU:s perspeklivplaner
och övrigt planeringsunderlag.

2.7
Domänverket: Vi delar utredningens uppfattning atl behovet är stort av ny och
utvidgad forskning om långsiktiga och gmndläggande samband mellan ohka
biologiska, kemiska och fysikaUska faktorer. Behovet är i flera faU en
belastning för utveckUngen på det UUämpade planet.

Forskningsrådet
bör därför, så som föreslås, ges större frihet än tidigare atl salsa på projekt
som inte får omedelbar inverkan på skogsbrukets resuhat och produktion.

Vi
vill också instämma i att forskningsrådels vitalitet tUl stor del samman-

Prop. 1980/81:129 32

hänger
med liUgången på rörUga resurser som kan möta nya intressanta behov. Rådet fär
ej i hka stor utsträckning som hhtiUs bindas i långa engagemang. En större
"fri pott" bör eftersträvas.

Förslaget
att genom särskUda förhandlingar överföra projekt, som får en längsikUg
karaktär, UU fast resurs vid lämplig forskningsinstitution tiUstyr-kes.

Det
är uppenbart att de krympande resurserna vid SLU inneburit att rådets medel i
ökad omfattning använts UU att fyUa luckor i SLU:s forskning. Denna UtveckUng
är inte acceptabel och mäste brytas.

En
av rådets huvuduppgifter bör vara att stödja och samordna forskning kring problemcenlrerade
frågor av ivärinstitutioneU natur. Resurserna bör kraftsamlas i välplanerade
satsningar och ej splittras i småanslag. En sådan samordning kan ske i nya
projekt. Rådet bör även pröva möjligheten att vid stöd tiU större projekt även
finansiera särskUd programledare eller forskningsadministratör .

Vi
finner även naturUgt att SJFR ges samma möjlighet som grundforskningsråden att
inrätla tjänster för särskilda rådsforskare om delta är tiU gagn för UtveckUngen
av specieUa forskarbegävningar. De enskilda forskarnas personUga förmåga är en
nyckelfaktor i all forskning och forskningsrådet bör ta sitt ansvar för utveckhngen
av denna resurs.

Vi
noterar också med tUlfredsställelse att de fasta forskningsinstitutionerna bör
betraktas som samhäUets basresurser för forskning och skall kunna utnyttjas
även för projekt som initieras utanför universheten. Ett ökat samarbete mellan
forskning, forskningsråd och. näringsliv bör eftersträvas. Det påpekas även att
näringen bör öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. Klara regler och
kanaler för sådana samarbetsprojekl eUer ren uppdragsforskning har hittiUs
saknats. Näringens medverkan anses dessutom kunna störa forskningens frihet och
objektivitet.

I
förelagens staber finns i dag inte möjUghet alt hålla de kvaUficerade kompetenser
som många utveckUngsfrägor kräver. MöjUgheten Ugger då i ett intimt samarbete med
etablerad forskning. För forskningens del bör i gengäld en ökad kännedom om
praktikens viUkor och problem vara av storl värde.

Domänverket
finner det därför ytterst angeläget att möjligheter skapas för smidigt
samarbete, med både forskningsråd och institutioner, kring gemensamt
finansierade projekt eUer forskare.

2.8
Forskningsrådsnämnden: När del gäller inriktningen av rådets arbele betonar arbetsgmppen
starkt behovet av slöd Ull långsiktigt kompetensuppbyggande forskning och
föreslår att rådet här tar på sig elt större ansvar än lidigare. Härvid
anknyter utredningen UU den forskningspolitiska utveckhng som innebär att
sektorsorganen i allmänhet i ökad utsträckning måste definiera och ta
ekonomiskt ansvar också för de mer långsikfiga sektorieUa forsk-

Prop.
1980/81:129 33

ningsbehoven.
Denna betoning är för övrigt ett av utredningens huvudargument för de
föreslagna organisatoriska förändringarna.

Nämnden
viU tiUstyrka att del nya rådet ges ett sådant ansvar.

Denna
betoning av den långsiktiga, sektorieUt inriktade kunskapsuppbyggnaden som elt
ansvarsområde för SJFR och betoningen av SJFR:s särskilda kompetens härför har
dock föranlett utredningen att inte alls diskutera möjUghelerna av en totalt
sett mer sammanhåUen sektoriell FoU-organisaUon inom skogs- och
jordbruksområdet. Utredningen föreslär tvärtom inrättandet av ett nytt sektorieUt
FoU-organ — en skogsbrukels fond — med uppgift att stödja tiUämpad seklorsforskning.
Härigenom skulle tas etl steg mol ökad, i stället för minskad, splittring av FoU-organisationen
och möjUghelerna att skapa en större och nägot slagkraftigare organisation ån det
nuvarande SJFR missas. En tänkbar utveckling som innebure att inom oUka sektorieUa
ansvarsområden utvecklas särskilda organ för mer långsiktigt
kunskapsuppbyggande sektorieU forskning vid sidan av särskilda organ för sektorieU
tiUämpad FoU mäste enUgl nämndens mening på alla sätt undvikas. En strävan
efter sektorieUt stöd också UU långsiktig kunskapsuppbyggnad måste kunna
hanteras inom samma organisatoriska ramar som övrigt stöd UU sektoriell FoU.

Nämnden
anser det angeläget att en omorganisation av Statens råd för skogs- och jordbmksforskning
genomförs, varvid möjUghelerna tUl större grepp också bör prövas. Detta bör ske
innan någon fond för tiUämpad skogsforskning inrättas.

2.9
Medicinska forskningsrådet: Mot denna bakgmnd stäUer sig MFR poshiv UU den i
betänkandet förordade ökade satsningen på grundläggande, "kunskapsuppbyggande"
forskning inom SJFR. Förslaget atl skapa utrymme för en sådan satsning genom
alt överföra vissa projekt, av tiUämpad karaktär, tiU SLU:s ansvarsområde fÖrefaUer
väl underbyggt, men får inte resultera i atl utrymmet för gmndforskning vid SLU
krymper än mera. Däremot är belänkandet oklart vad gäUer beskrivningen av den
typ av forskning som skall stödjas. Mot önskemålet om långsiktigt
kunskapsuppbyggande, grundläggande forskning stäUs kravet att rådets karaktär
av "sektorsorgan" måste bibehållas. Det är sannohkt denna skenbara
motsättning som Ugger UU gmnd för formuleringar som "forskning om sådana
långsiktiga frågeställningar inom skogs- och jordbruket som inte omedelbart
leder tiU produktivitetsökningar inom näringarna" (sid. 115) och
"verksamhet av djupgående karaktär, omfattande både riktad grundforskning
och tiUämpningar med nya ansatser utan primärt syfte att framlägga färdiga handUngsalternaUv"
(sid. 119). Här borde man enUgt MFR:s uppfattning klarare ha markerat behovet
av en salsning pä fri grundforskning vid sidan av tiUämpade frågeställningar
som ju i sig kan kräva mer eUer mindre djupgående riktad gmndforskning. MFR
anser att SJFR bör ta sin del av ansvaret för den fria grundforskning 3
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129 34

som
på sikt utgör en förutsältning för näringarnas vidare utveckhng.

Formerna
för forskningsstödet berörs relativt kortfattat i belänkandet. MFR stöder förslagel
all inrätta tidsbegränsade rådsforskartjänster av samma typ som finns vid
forskningsråden inom utbildningsdepartementet. Bristen på tjänster för
disputerade utgör för närvarande en svaghet i den svenska forskningsorganisationen.
MFR stäUer sig emellertid avvisande till förslaget om ändrad anslagspoUcy,
innebärande ensidiga satsningar på stora projekt. I betänkandet betonas vikten
av atl forskningen framdeles uppvisar en hög vetenskaplig kvalitet. Detla åstadkommes
säkrast genom att man i första hand satsar resurser på forskare med goda
projekt och dokumenterad kompetens. En konsekvens av detta synsätt är att även
relativt små anslag lill enskilda forskare kan vara ytterst betydelsefulla.

2.10
Naturvetenskapliga
forskningsrådet: (Se 3.11 och 5.5)

2.11
Sveriges lantbruksuniversitet:
När det gäller gränsdragningen för de områden, som SJFR skall stödja Uksom
eftersatta områden, så måste det ankomma på rådet alt genom egna
prioriteringar beslula om slöd för forskning. Det är svårt att på förhand
specificera gränserna. Etl nära samarbete med andra forskningsråd och
anslagsgivare förutsattes.

TiU
de vidgade uppgifterna för rådet hör enligt utredningen möjligheten alt i
likhet med grundforskningsråden inrätta forskartjänster. Slyrelsen vill starkt
tillstyrka delta. Sådana tjänster bör vara öppna inle blott för etablerade
forskare utan även för yngre forskare som utbildar och meriterar sig. Det är ocksä
önskvärt, att innehavaren av en sådan tjänst kan få förlägga en del av tiden liU
forskningsinstitutioner utomlands.

2.12 Statens
råd för skogs- och jordbruksforskning: (Se 1.9) I betänkandel

anförs att rådets poUcy beträffande trädgårdsforskningen måste klarare

fastställas. Nägon restriktiv inställning gentemot denna har SJFR inte haft

utan prioritering har gjorts med hänsyn UU resurser och efter velenskaphg be

dömning. SJFR är medvetet om de stora forskningsframsteg som här kan

förväntas och vitsordar angivna synpunkter. Inom den s. k. gröna sektorn

borde dock rådets ansvar begränsas UU kunskaper om själva växtmalerialet

och samordning ske med t ex statens råd för byggnadsforskning och avnä

marna.

Arbetsgruppen
föreslår alt rådet skall få väsentUgt större ansvar för Uvsmedelsforskningen
men anger samtidigt att rådets roU bör klart preciseras från statsmakternas
sida. Det sägs att möjligheterna tiU samverkan meUan Uvsmedelsindustrin och
staten bör prövas, bl. a. förutsättningarna för en kollektiv forskningsfond. SJFR
tiUstyrker en sådan prövning. HittiUs har SJFR stött forskning i syfte att få
fram goda råvaror lämphga för direkt konsumtion eUer hvsmedelstiUverkning fram
tUl leverans vid industrin. Nu stäUs

Prop.
1980/81:129 35

allt
större krav på biologisk kvalitet och den delen av Uvsmedelsforskningen bör
ligga inom rådet. TvärvetenskapUg samordning mellan styrelsen för teknisk
utveckling, medicinska forskningsrådet, statens livsmedelsverk m. fl. och SJFR
torde behövas. Gränsdragning får ej skapa fält där ingen känner ansvar för
forskningen.

Akvakuhurforskning
får anses tillhöra rådets område då det där gäller att tUlvarataga möjligheter
alt utnyttja biologiska kunskaper i olika sammanhang. Framför allt vill SJFR
ha en samordning av denna forskning och speciellt av forskningsinsatserna för
fisket.

2.13
Lantbrukamas riksförbund: Arbetsgruppen har i detta avsnitt (Problemområden
inom skogs- och jordbruksforskning) lyft fram områden som är eftersatta eller
av andra anledningar behöver uppmärksammas ytterligare av forskningsorgan på
skogs- och jordbruksområdet. LRF kan i stora delar instämma i arbetsgruppens
redovisning. Bland de områden som nämns viU vi särskilt framhålla viklen av
ökade insatser inom forskning som har samband med miljöfrågor, den skogs- och
jordbruksekonomiska forskningen (t. ex. "vilka strategier som företagen
och näringarna kan utnyttja för att underlätta sin anpassning till ständigt
förändrade yttre förhållanden"), djurmiljöområdet, livsmedelsforskning
och energiforskning. Beträffande ekonomisk forskning vill LRF understryka
arbetsgruppens uttalande att denna ofta används som etl viktigt underlag i
skogs- och jordbmkspoUtiska beslut och att den i detta avseende är särskill viklig
för landels framtida utveckling.

Beträffande
forskning om akvakultur kan det däremot vara tveksamt om SJFR är det
forskningsorgan som närmast bör handha stödel. Motiv kan dock finnas för atl SJFR
åtar sig den del som avser den biologiska produktionen. Frågan bör emellertid
även ses i relation till det förhållandet alt en uppbyggd forskning kring
fiskefrågor i stort saknas.

När
det gäller forskning inom stadsbruket eller den gröna sektorn anser LRF att
ansvaret för denna i första hand bör tas av byggforskningsrådet och statens
naturvårdsverk.

LRF
delar uppfattningen att behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning
bör prioriteras i högre utsträckning än hittills inom SJFR. LRF viU därvid
understryka viklen av att forskningsorganet också framgent är ett sektorsorgan.
Detta bör la sig uttryck i att den grundforskning som SJFR stöder bör vara
riktad och tillämplig för skogs- och jordbrukssektorernas utveckUng. I
sammanhanget vill LRF också understryka vikten av att SJFR tillämpar ett
flexiblare synsätt i sin anslagsgivning och är berett på att ta större risker
med hänsyn tiU forskningsresuhaten.

2.14
Trädgårdsnäringens riksförbund: I betänkandet konstaterades att "i rådets
nuvarande instruktion anges den huvudsakliga målsättningen med rådets
verksamhet vara att öka näringarnas bärkraft. Del är viktigt att rådet i

Prop. 1980/81:129 36

framtiden
ges ett ökat ansvar för forskning om sådana långsiktiga frågeställningar inom
skogs- och jordbruket som inte omedelbart leder till produktivitetsökningar
inom näringarna".

Denna
beskrivning torde ha tillkommit med utgångspunkt från jordbrukets situation.
Med hänvisning till möjligheterna till stora "utveckUngskliv" inom
trädgårdsnäringen finner förbundet ingen motsatsställning i strävan att öka
näringens bärkraft och ett ökat ansvar för långsiktiga frågor. Klart är att målet
att öka näringarnas bärkraft givetvis måste vara det centrala även framgent.
Därmed är inte sagt att all forskning måste leda till produktivitetsökningar
omedelbart. Förbundet har ovan framhållit betydelsen av en satsning på djärv
och otraditionell forskning. Kvar slår dock alt syftet med denna insats måsle
vara att på sikt öka näringens bärkraft. Trädgårdsföretagens struktur gör det
omöjligt att från producentföretagen finansiera sådan forskning i någon
betydande omfattning. Näringen är därför hänvisad tUl forskning som
finansieras av lantbruksuniversitetet och externa organ. Behovet av etl
klargörande av dessa organs ansvarsområden är storl. Några förändringar i
instruktionen för SJFR bör inte göras innan klara riktlinjer utarbetas.

Arbetsgruppen
vill att SJFR:s ansvar för den jordbrukstekniska forskningen skall utgå med hänsyn
till att STU övertagit en del av rådets funktioner på området. I föregående
kapitel har man emellertid konstaterat alt STU allt kraftigare prioriterar
projekt, som kan bidra till ökade exportinkomster. Minskade importulgifter mäste
obestridligen ge samma effekt och med hänsyn till den svåra imporlkonkurrens
trädgårdsnäringen i dag kämpar emot, får detta cenirala utvecklingsområde inte
hamna mellan "två stolar".

I
betänkandet konstateras att rådets poUcy beträffande trädgårdsforskningen
måste klarare fastställas. Detta äger nog sin riktighet och förbundet vill här
förorda att man med utredningarna om SJFR och den biologiska produktionsprocessen
som gmnd ser över policyn inom detta särskilda insatsområde. Liknande
översyner bör göras avseende stadsbruket och livsmedelsforskningen. Härvid bör
en viss samordning kunna ske med den pågående långsiklsutredningen inom
Sveriges Lantbruksuniversitet.

Arbetsgruppen
uttrycker vid flera tillfällen behovet av ökad samverkan och tvärvetenskaplig
forskning. Förbundet vill inte motsätta sig detla, utan bara peka på att
betydande vinster skulle kunna göras genom ökat samarbete redan på ett mindre
revolutionerande plan. Stödet för den tillämpade forskningen på
trädgårdsområdet, från basinstitutionerna pä Ultuna, lämnar i dag med enstaka
undanlag mycket övrigt att önska. En välorganiserad satsning på att integrera
dessa olika forskningsutförande enheter inom universitetet torde snabbt kunna
resultera i väsentliga framsteg och ett mer fruktbart utnyttjande av
basresurserna. Därnäst torde olika tvärvetenskapliga och gemensamnordiska
projekt bli aktuella.

En
övergång tiU mer långsiktiga projekt bör enligt arbetsgruppen ske ge-

Prop.
1980/81:129 37

nom
att rådet gör större riktade satsningar. Trädgårdsforskning bör därvid utgöra
ett sådant insatsområde. Inom Sveriges lantbruksuniversitets avdelningar för
tillämpade ämnen vid Alnarp bedrivs forskning av såväl tiUämpad som
grundläggande karaktär. En ökad satsning på grundläggande forskning bör därför
ske bl. a. genom en utbyggnad av denna del vid avdelningarna, så alt näringens
utveckling tryggas.

De
värdefulla forskningsinsatser som gjorts pä irädgårdsområdel under senare år,
bl. a. genom insatser från SJFR, har givit både snabba och genomgripande
resultat för näringens utveckling. Det är väsenlligt att dessa satsningar nu
ytterligare byggs ut, om näringen ska kunna möta konkurrensen från utlandet och
svara upp Ull de allt större krav som samhället ställer på hälsa, kost och
miljö.

2.15
Skogsindustriernas samarbetsutskott: Utskottet tiUstyrker att SJFR förskjuter
sin verksamhet att mera än hittills stödja den långsiktigt kunskapsuppbyggande
forskningen — grundläggande forskning — på bekostnad av utveckhngs- och försöksbetonade
projekt. Med en sädan inriktning får förslaget om "Skogsbrukets
fond" särskild aktualitet, varom mera nedan.

En
konsekvens av ökat stöd till långsiktig forskning är risken för att en allt slörre
andel av rådets resurser binds till verksamhet av permanent art inom eller utom
SLU. Det är riktigt, som arbetsgruppen föreslår, att sådana projekt överförs
på vederbörandes fasta stat för att därmed bibehålla rådets vita-Utet och
operativa möjligheter.

I
delta sammanhang vill vi betona betydelsen av att rådet känner sitt ansvar
även för "nya" områden, vilka inle etablerats i forskningsorganen, saml
stöder yngre, lovande forskare — med andra ord är berett att satsa vissa "riskpengar".
Inrättande av forskartjänster vid rådet kan vara elt led i en sådan policy som
är väl värt att försöka. Det gagnar hela forskningen om rådet därmed medverkar
till att bygga upp en ökad kompetens också utanför Lantbruksuniversitetet.

2.16
Landsorganisationen i Sverige:
(Se 3.18) LO viU slulligen framhålla betydelsen av atl även stora integrerade
projekt som fordrar samverkan meUan sektorsforskningsorgan och forskningsråd
får betydande uppmärksamhet i rådets verksamhet.

2.17
Centralorganisationen SACO/SR:
Systemet med rådsforskartjänster anses vara ett av rådens mest effektiva
prioriteringsinstrument odi SACO/SR instämmer helt med arbetsgruppen i att
också SJFR bör ges möjlighet att inrätla sådana.

2.18
Byggforskningsrådet: Enligt
betänkandet har BFR och SJFR en smal sektor gemensam — som i belänkandet kallas
den gröna sektorn eller stads-

Prop.
1980/81:129 38

bmket.
Denna sektor har expanderat starkt i samband med tätortsutbyggnaden och fått ökande
ekonomisk och social betydelse. F. n. omsätter den ca 4 mUjarder kr per år.

Forskning
om stadsbmket är ett av flera forskningsområden som tiUhör den tiUämpade skogs-
och jordbmksforskningen. Den har ännu inte fått en tiUfredsstäUande stäUning
inom forskningsorganisationen. Klarare organisatoriska förhåUanden och ansvarsförhäUanden
behövs, säger arbetsgmppen.

BFR
stöder sedan mänga år forsknings- och utveckhngsarbete inom denna sektor.
Grönområden är ett komplement tUI bebyggelsen och en viktig del av människors hvsmUjö
i städer och tätorter, särskUt barnens. BFR:s forskning gäUer bäde planering
och byggande, drift och underhåU av anläggningar. Det är framför aUt när det gäUer
driftssidan som kunskaper om växtmaterial, biologisk markbyggnad, mark- och
vattenfrågor kommer in.

Sedan
mitten av 1970-talet har intresset för dessa frågor ökat betydligt inom
Sveriges Lantbruksuniversitet. Universitetet ger nu ekonomiskt stöd tiU det s.
k. MOVIUM-sekretariatet med ca 100 000 kr per år. BFR välkomnar denna utveckUng.
Lantbmksuniversitetets kompetens behövs bl. a. för att lösa problemen med de
snabbt stigande kostnaderna för underhäU av grönområden.

Arbetsgruppens
ställningstagande UU vilket ansvar SJFR skaU ha för den fortsatta utveckUngen
är dock inte helt klart. Gruppen konstaterar att rådet f. n. finansierar viss
forskning om den gröna sektorn som bedöms som mycket betydelsefuU. Men — heter
det i betänkandet — SJFR kan inte avsätta medel för att bygga upp fasta forskningsresurser
vilket är nödvändigt om området skall utvecklas forskningsmässigt. Däremot kan
den riktade grundforskningen inom trädgårdsområdet på sikl sannoUkt få belydelse
även för den gröna sektorn. Det gäUer också rådels satsningar på forskning om mark-och
valtenproblem.

BFR viU
kraftigt understryka betydelsen av alt forskning om stadsbmkel inte hamnar
mellan forskningsrådens kompetensområden. BFR tiUstyrker därför att SJFR även i
fortsättningen stödjer både tiUämpad forskning om grönområden och mera
grundläggande forskning av belydelse för delta område. Även om insatsen är Uten
så har den en viktig uppgift som katalysator för kvalificerad forskning. SJFR
kan på elt helt annat sätt än BFR stödja långsiktig forskning om ståndorter i
städer, lämphga växtmaterial etc.

Det
finns ytterUgare ett forskningsområde som faller inom SJFRrs och BFR:s
ansvarsområden men som inte nämns i betänkandet. Det handlar om att utnyttja
jord- och skogsbruksmark för rekreation — särskilt mark i tätorternas närhet.

Behovet
av fria ytor för rekreation kan inte aUtid tiUfredsstäUas inom tät-ortema. I
många kommuner planerar och genomför man nu en tätare bebyggelse än man haft
förut. Del är bl. a. ett sätt att hushåll med åkermarken och utnyttja befinthg
bebyggelse, infrastruktur och redan gjorda invesleringar ef-

Prop.
1980/81:129 39

fektivare.
Det är sannolikt att del under 1980-lalel kommer alt bh mycket vanUgt att
förtäta när man bygger nytt. Därmed minskas rekreationsområdena i tätorten och
behovet av mark för rekreation utanför tätorten, särskih i dess närhet ökar.
Vidare kommer sannoUkt högre energipriser alt leda UU ett ökat tryck på
tätortsnära rekreationsmark. Fler människor kommer att vilja utnyttja onu-äden
nära bostaden i stället för som i dag åka bil UU större friluftsområden eUer liU
ett långt bort beläget fritidshus. I hela landel finns delar av tätorter med
rekreationsproblem på grund av att de Ugger på eller intill större åkerområden.
Hela tätorter med sädana problem finns främst inom de större slättbygderna.
Exempel på regioner med många tätorter som ligger i områden med intensivt
åkerbruk är Skåne, västra Halland, Västergötlands och östergötlemds slättbygder
och områden runt Örebro, Västerås och Uppsala. De ansvariga myndigheterna som
skall sörja bäde för en god samhällsekonomi och god hvsmiljö för medborgarna
slår inför ett växande samhällsproblem. Lösningen på problemet skuUe kunna
vara att utnyttja marken mera aktivt för bäde produktion — jord- och skogsbruk
— och rekreation utan att skogs- och jordbruksdriften förhindras. Problemel är
ganska nytt i Sverige. Det är utpräglat tvärvetenskapligt och berör bl. a.
jordbrukslandskapets förändringar, landskapsvård, ekologi, lagstiftning,
planinstitut, kostnader för kommuner respekUve jord- och skogsbruket m. m. Det
hör därför hemma både inom SJFR:s och BFR:s ansvarsområden.

Tätortsutvecklingen
har lett till etl ökat behov av samarbete meUan jordbruket och slalliga
kommunala myndigheter. Del är vikligl alt forskningen medverkar till att finna
former för att utveckla detta och till lösningar pä de problem som uppstår.
Viss forskning har påbörjats. Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår ett
projekt om samutnyttjande av jordbruksmark för rekreation. Det finansieras av
BFR. Samtidigt finansierar SJFR ett paralleUl projekt som gäller samutnyttjande
av åkermark — landskapsvård genom markanvändningsplanering. I delta behandlas
bl. a. biologiska, tekniska och ekonomiska aspekter pä jordbrukets
produktionsprocess.

BFR
vill framhålla betydelsen av att SJFR ägnar alltmer uppmärksamhet åt dessa
frågor i fortsättningen. Det bör höra till rådets ansvarsonu-åde att stödja de
delar av problemområdet som gäller konsekvenser för skogs- och jordbruket
(biologiska, ekologiska men också ekonomiska och juridiska) liksom möjlig
anpassning till den nya situationen. Utnyttjande av skogs- och jordbruksmark
för rekreation i tätorternas närhet bör därför vara elt forskningsområde som
ges en plats i rådets verksamhet.

2.19
Jordbrukstekniska institutet: Beträffande rådets uppgifter, anslagsfrågor och
ansvarsområden ser JTI mycket allvarligt på en del av de förslag som framförs i
betänkandet. Det är dock något oklart vad man egentligen menar. Ä ena sidan
åberopas t. ex. på sid. 25 ifråga om den statliga forskningsråds-organisationen:
"Den sektorieUt stödda forskningen omfattar, beroende på

Prop.
1980/81:129 40

kunskapsläget
och problemets art, hela skalan från grundforskning, lillämpad forskning fram
till utvecklingsarbete". Å andra sidan anger man på sid. 119: "Det är
därför viktigt att rådet framledes mer koncentrerar sina insatser på
kunskapsuppbyggande forskning och i möjligaste mån försöker att undvika slöd
till utvecklings- och försöksbetonad verksamhet."

Givetvis är salsning på
långsiktigt inriktad kunskapsuppbyggande forskning mycket viktig. Ytterst
syftar den dock till att pä ett eller annat sätt så småningom omsättas i
tillämpningar. De satsningar av delta slag som görs nu kommer emellertid inle
att bli av praktisk belydelse förrän om ett eller ett par årtionden. Inom
skogs- och lantbruksområdet finns emeUertid många nära-hggande problem som
pockar på sin lösning och som fordrar forskningsinsatser och utvecklingsarbete
nu. En del av detta arbete har finansierats genom SJFR. Det är ytterst viktigt
alt en eventueU förändring av SJFR:s anslagspoUcy inte får tUI effekt alt
delar av den nu pågående verksamheten stryps. Redan nu är anslagstUlgängama otiUräckUga.
Situationen skuUe bU än värre om en väsentUg del skuUe faUa bort. Detta gäUer inle
minst för JTI, som har behov av väsentUgt utvidgade möjUgheter att erhålla
anslag. Om stöd från SJFR till problem- och systemorienterad verksamhet i
fortsättningen inte kommer att ulgå måste för denna verksamhet anvisas någon
annan finansieringsmöjlighet.

Beträffande förslaget till
rådets uppgifter, sid. 122, anser man att SJFRrs ansvar för den
jordbrukstekniska forskningen skall utgå i rådets instruktion i och med atl STU
finns och man anser att STU i dag tagit på sig etl relativt storl ansvar för
den jordbrukstekniska forskningen. STU har dock vad vi erfarit för närvarande
beträffande jordbruksteknisk forskning inte något naturUgt ställe i sin
programbudget förutom energitéknisk forskning där man kan inordna den lekniska
problem- och systemorienterade forskning som SJFR nu understödjer. HärliU
fordras överenskommelse mellan huvudmännen jordbruksdepartementet och
industridepartementet om hur denna lucka skall täckas.

I
sitt förslag beträffande den jordbrukstekniska forskningen synes det oss som om
utredningen tar avstånd från SJFRrs ansvar på grunder som tyder på ovetskap om hur
integrerad den jordbrukstekniska forskningen är med övriga onu-åden, särskilt
beträffande husdjur och växtodling. Det är också angeläget att de sektoriella
forskningsmiljöer som rådet med sitt hittillsvarande stöd byggt upp inom de
ovan angivna branschforskningsinstituten, dit JTI hör, kan bibehållas och
utvecklas. För JTIrs del har vi den uppfattningen att SJFR även i
fortsättningen såsom sektorieUt forskningsråd måste ansvara för hela sin sektor
och då även den tekniska delen.

----- SJFR
måste även i fortsättningen främja och stödja forskning

som
direkt gagnar skogs- och jordbmkets utveckling. Vad som föreslås är snarare en
breddad verksamhet vid "rådet", är det för JTI förvånande att man i
förslaget under "Anslagsfrågor" anser alt SJFRrs samthga nuvarande

Prop.
1980/81:129 41

projektanslag
(1980) till JTI ej faller under ovan angivna beskrivning utan anger att medel
till dessa projekt inle längre skall utgå.

Utredningen
framhåller på sid. 99; "För att motverka riskerna för allvarliga bakslag
i framtiden måste förståelsen för långsiktigt verkande processer byggas upp.
Skogs- och jordbrukets utveckling har hittills i huvudsak byggt på empiriskt
grundad forskning. Det är också rimligt att anta att den empiriskt grundade
forskningen alltid kommer alt kunna försvara sin ställning inom detta område.
Det är emellertid viktigt alt nu ge den kausala forskningen, dvs. forskning där
samband mellan olika biologiska, kemiska och fysikaliska processer och fenomen
klarläggs på ett teoretiskt och experimentellt plan, ett ökat utrymme."
Institutet delar helt den framförda uppfattningen men vill framhålla att man i
den ovannämnda uppräkningen av samband även borde inkludera tekniken. Det finns
nämligen många grundforskningsproblem av teknisk-biologisk art som faller inom
området jordbruk och skogsbruk och som inte täcks in av forskningen vid de
tekniska högskolorna och universiteten.

2.20 Skogsarbeten:
Skogsarbeten vill aUtsä, under ovan angivna förutsätt

ningar, tUlslyrka betänkandets förslag att SJFR får etl ökal ansvar för den

långsikliga kunskapsuppbyggnaden. De ständigt begränsade medlen kommer

därvid att ge den bästa effekten om, som arbetsgruppen föreslår, SJFR kon

centrerar sina anslag till väl strukturerade större projekt och undviker finan

siering av ett stort antal små projekt som tillsammans berör samthga

problemområden. Samtidigt måsle emellertid SJFR kunna spela rollen som

katalysator och för detla är flexibilitet i anslagsgivningen nödvändig. Betän

kandets förslag om överföring av mångåriga, mer eller mindre permanenta

projekt till fasl resurs vid lämplig forskande institution är därför utmärkt.

I
detta sammanhang vill Skogsarbeten också tillstyrka förslaget om att SJFR, som elt
led i kunskapsuppbyggnaden, ges möjlighet alt inrätta tjänster för särskilda
rådsforskare.

2.21 Institutet
för skogsförbättring: Institutet stöder aUtså under ovan angi

ven förutsättning betänkandets förslag att rådet tar på sig ett större ansvar
än

tidigare, när det gäller långsiktigt kunskapsuppbyggande. Vi finner det vida

re riktigt, att rådet söker undvika uppsplittring på ett stort anlal små anslag

över hela forskningsfältet samt att det undviker att binda medel i projekt,

som i det närmaste är av permanent karaktär. En utökad flexibilitet blir utan

tvekan en tillgång för rådels verksamhet.

Betänkandet
framhåller atl en allt viktigare uppgift för rådet är att samordna forskning
kring problemcenlrerade frågor. Delta gäller i någon mån skogs- och
jordbruksforskning, där emsvaret för initiativ enUgt institutels mening dock i
första hand bör ligga på SLU. Viktigare är utan tvekan atl övriga universitet
och forskningsorgan genom rådets initiativ inlemmas i tvärvetenskapliga
satsningar.

Prop. 1980/81:129 42

2.22
Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA stöder de i betänkandet framförda synpunkterna
att behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning är en primär uppgift
för rådet Uksom för universiteten, samtidigt bör emellertid inte den mer
tillämpade långsiktiga forskningen eftersättas.

Behovet
av möjligheten för rådet att snabbt kunna ingripa och initiera forskning på
områden där nya behov uppstår är väl dokumenterat liksom möjligheten att agera
på ett tvärvetenskapligt sätt. IVA finner det därför välmotiverat att
rådsmedlen frigörs från dagens uppbindning till stöd för mer eller mindre
permanenta projekt under förutsättning att lämplig finansiering av denna
långsiktiga forskning kan ske genom andra åtgärder.

3
Rådets organisation och arbetsformer

3.1 Statskontoret:
SJFR är idag uppdelat i två sektioner, en för skogs- och en

för jordbruksforskning. En nackdel härmed anser arbetsgruppen vara den

stelhet som uppstår vid fördelningen meUan anslagen tiU de två näringsområ

dena. Mot bakgrund härav, och då många grundläggande frågor griper över

seklionsgränserna, föreslår arbetsgruppen att sektionsindelningen slopas.

Uppdelningen
av anslagen för skogs- och jordbruksforskning ger statsmakterna möjlighet att
bedöma den önskvärda omfattningen av de forskningsinsatser som bör ske inom
respektive område.

Enligt
statskontorets mening talar mycket för att sektionsindelningen slopas. Den
föreslagna rådsorganisationen med ett relativt litet sammanhållet råd torde
vara effektivare än nuvarande ordning. Forskningsrådets prioritering av
projekt bör däremot alltjämt ske skilt för skogs- och jordbruk under det atl
statsmakterna svarar för avvägningen mellan de båda näringsgrenarnas
forskningsvolym.

Arbetsgruppen
föreslår att man, i stället för den nuvarande sektionsindelningen, tillskapar s
k prioriteringsutskott, vilket enligt arbetsgruppens bedömning kommer att
betyda ökade arbetsuppgifter. Enligt statskontorets mening bör det vara rimUgt att
anta att arbetsgruppens förslag bl a genom en mer adekvat prioritering och
effektivare uppföljning leder till ökad effektivitet i forskningen, vilket i
sin tur rimligen leder till en bättre produkt. Statskontoret ifrågasätter om
de föreslagna prioriteringsutskotten totalt sett kommer att medföra ökade
arbetsuppgifter då bedömningsproceduren härigenom torde bli mer rationell.

I
avsaknad av faktaunderlag som belyser nuvarande resursförbrukning och framtida
resursbehov bör enligt statskontorets mening en utgångspunkt vara alt ett evenluellt
genomförande bör ske med oförändrade resurser.

3.2 Lantbruksstyrelsen:
Med rådets viljeinriktning sammanhänger också för

slaget att indelningen i skogs- och jordbrukssektioner med hhtills täta skott

emellan skall upphävas. Detta bl. a. för att kunna tillgodose samarbetspro-

Prop.
1980/81:129 43

jekl
som berör båda dessa områden. Grundtanken i detta förslag torde vara riktigt även
om prioriteringsproblemen inte torde bli lättare än de är i dag. Det är i detta
sammanhang också viktigt att förslaget om inrättande av en skogsbrukets fond
som pendang till den på jordbrukets område befintliga blir realiserat. Annars
blir prioriteringsproblemen ännu större.

När
det gäller förslagen till ny organisation av rådet och dess kansli kan lantbruksstyrelsen
biträda grundtankarna dvs. att rådet förses med en starkt utbyggd och kompetent
beredningsapparat. Av de två modeller som diskuterats (sid. 132—133) torde den
första vara den mest funktionsdugliga bl. a. med tanke på de experter som skall
ingå.

Rådet
föreslås sammansatt av 10 ledamöter jämte en ordförande, varvid 7 skall
representera allmänintressen och fyra forskningen. Som argument för denna
fördelning anförs att man på så sätt betonar rådets sektorsinriktning. Detta
argument är en aning svårt att biträda eftersom sektorsinriktningen i alla fall
torde bU tillgodosedd. Denna bör heller inte överbetonas om man skall leva upp tiU
målsättningen om större inriktning på kunskapsuppbyggande forskning.
Lantbruksstyrelsen kan sålunda tänka sig en utökning av antalet rådsmedlemmar
med tre, en från vardera av SLUrs fakulteter. Om själva rådet därmed blir i
största laget så är det särskilt viktigt att beredningsenheterna bUr små och
effektiva.

3.3
Skogsstyrelsen: I fråga om rådets organisation bör den inte avvika så väsentligt
från den nuvarande som arbetsgruppen föreslår. Skogsstyrelsen anser att det är
så mycket som förenar forskningsprojekten inom den skogliga sektorn att de
såväl i planerings- och prioriterings- som bedömningsavseende vinner på att
hållas samman i en skoglig sektion. Att som i utredningens förslag splittra
exempelvis skogsfrågorna på prioriteringsutskotten skogsbruk, naturresurser och
fysisk miljö samt företagsekonomisk och samhällsinriktad forskning kommer att
försvåra en lämplig avvägning av resurser inom det skogliga området.

Arbetsgruppens
motiv för ett sammanhållet råd jämte ett antal prioriteringsutskott synes bl.
a. vara att man därigenom skulle underlätta en forskning över sektorsgränserna
skog och jord i vissa gemensamma ärenden. Skogsstyrelsen delar uppfattningen
att man i prioriteringsutskotten för naturresurser och fysisk miljö samt
ekonomi givetvis skulle kunna behandla övergripande forskningsprojekt.
Emellertid ter det sig för skogsstyrelsen mer naturligt att initiativ till och
planering för sådan sektorövergripande och för de areella näringarna gemensam
basforskning görs inom lantbruksuniversitetet. Ett av motiven till en
sammanslagning av skogs-, jordbruks- och veterinärutbildningen var ju att man
skulle åstadkomma en samordning av de gemensamma problemen och undvika
dubbleringar m. m. Att flytta över en sådan roll på forskningsrådet ter sig
inte rationellt. Utredningens förslag innebär också att rådet och utskotten
Ullsammans torde komma att bestå av åtskilligt över 50 personer vilket
förefaller vara en överorganisation.

Prop.
1980/81:129 44

I
betänkandet framhålls att den största nackdelen med den nuvarande
organisationen med en skogs- och jordbrukssektion är den stelhet som uppstår
vid fördelning mellan anslagen till jordbruks- resp. skogsforskning och att
dessa nackdelar blir än mer påtagliga i framtiden. Skogsstyrelsen delar inte
denna syn. Enligt styrelsens mening är avvägningar mellan satsningar på skog
resp. jordbruk en politisk fråga. Om de föreslagna prioriteringsutskotten ska
kunna föreslå resurser till projekt har de säkert ett behov av att något så när
känna den ekonomiska ramen för arbetsfältet. Detta kan leda till att skogs- och
jordbrukets forskningsråd i stället för två ramar (en för skog och en för
jordbruk m. m.) får fem ramar med svårigheter att omdisponera. Skogsstyrelsen
ser därför som en uppenbar risk att stelheten i stället ökar i den föreslagna
organisationen.

Enligt
skogsstyrelsens mening bör skogs- och jordbrukets forskningsråd kunna ta vissa
för sektionerna gemensamma uppgifter t. ex, strategisk plsme-ring, anslagsframställning
(grundad på förslag från skogs- resp. jordbruks-sektionen) liksom allmän
administration och viss uppföljning bör beslutas i rådet. Riksdagen bör besluta
om separata anslag till skogs- och jordbruksforskning och de båda sektionerna
bör besluta om användningen av tilldelade anslag. Det bör ankomma på resp.
sektion att på lämpligaste sätt skaffa sakkunnigt underlag för sitt arbete med atl
prioritera och utvärdera forsk-. ning. Enligt skogsstyrelsens mening bör skogsseklionen
vara sammansatt på samma sätt som f. n. möjligen med viss utökning av forskare.

Skogsstyrelsen
biträder utredningens förslag om rådets sammansättning och föreslår att
ledamöterna utom ordföranden och representant från NFR bör utses bland de
personer som sitter i sektionerna. Därigenom borde en viss samordning av
verksamheten kunna tryggas och samarbetet med grundforskningsråd och
forskningsrådsnämnd underlättas.

3.4 Statens
jordbruksnämnd: (Se 1.3)

3.5 Statens
livsmedelsverk: Vid utformningen av SJFRrs organisation har ar

betsgruppen framför allt beaktat kravet på ökad samverkan mellan olika dis

cipliner. Den nuvarande sektionsindelningen har slopats och i stället förordas

ett sammanhållet råd. Livsmedelsverket finner detta lämpligt.

Arbetsgruppen
har lagt fram två förslag rörande indelningen i s. k. prioritetsutskott av
rådets beredningsorgan. Båda förslagen har en konventionell utformning som inte
på ett tillfredsställande sätt tillgodoser behovet av samarbete
tvärvetenskapligt. Livsmedelsforskningen passar således inte naturligt in i
något utskott. En mer flexibel organisation är därför i det avseendet nödvändig.

Livsmedelsverket
har i övrigt inget att erinra mot förslagen i frågan om organisation och
arbetsformer.

Prop. 1980/81:129 45

3.6 Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar uppfattningen att en

sammanslagning av nuvarande två sektioner tUl en sektion med föreslaget le-

damotsanlal och representation skulle underlätta en forskningssatsning med

angiven inriktning.

SNV
har i princip den form för beredning av ärenden som föreslås med pohcy- och
problemformulering i rådet och forskningsutvärdering i beredningsgrupper.
Erfarenheterna är goda. I beredningsgruppen bör finnas representanler för såväl
forskare som avnämare. Utredcirna föreslår att representanter för andra
forskningsorgan skall ingå i beredningsgrupperna. Naturvårdsverket anser att
miljövårdens företrädare bör vara representerade i såväl rådet som
beredningsgrupperna. Därigenom underlättas den nödvändiga samordningen meUan
de insatser som görs av SJFR och naturvårdsverket.

1
utredningen diskuteras tvä principer för avgränsning av prioriteringsut-skotiens
arbetsfält dels efter praktiska problemområden, dels efter vetenskapsområden.
Naturvårdsverket har positiv erfarenhet av strukturering efter medier Ouft,
vatten, mark och hälsoeffekter). En modell efter problem-onu-åde torde delvis
komma alt motverka strävan att åstadkomma en integration mellan skogs- och
jordbruksfrågorna.

3.7 Styrelsen
för teknisk utveckling: STU viU inledningsvis instämma i ar

betsgruppens syn på svensk sektoriell forskningspolitik och högskolans roll

som basresurs. STU vill kraftigt stryka under arbetsgruppens generella slut

sals atl forskningsråd inte blir uppbundna med finansiering av egentliga bas

resurser. Därför är det enUgt STU angeläget att de överföringar till den fasta

universitetsorganisationen som arbetsgruppen föreslår kommer till stånd.

Endast därigenom kan del nya integrerade SJFR fungera effektivt i den före

slagna rollen som initiativtagare lill kunskapsuppbyggande forskning för

skogs- och jordbmkets långsiktiga utveckUng. Detta innebär också i enlighet

med vad arbetsgruppen framhåller att det nya rådet i ökad utsträckning kom

mer att satsa på forskning också vid andra universitet och högskolor än Sve

riges lantbruksuniversitet.

Belräffande
arbetsgruppens två förslag till principiell indelning av det nya SJFRrs
prioriteringsutskott vill STU förorda del första förslaget. Det är nödvändigt
att se tekniken som en integrerad del av satsningarna på elt antal praktiska
problemområden.

3.8
Domänverket: (Se 2.7 och 5.4) Mot ovanstående bakgmnd vUI Domänverket ocksä
bestämt avstyrka att del nuvarande rådets två sektioner slås ihop tiU en. De forskningspoliliska
motiv för en sammanslagning som framförs är alltför svaga. Utredningen har
överdrivit sambandet mellan skogens och jordbrukets forskningsbehov och få
projekt kommer i verkUgheten att bli gemensamma. Därför är det viktigt att
varje rådsseklion består av god kompetens inom sitt specieUa fack.

Prop. 1980/81:129 46

Utredningen
anför sammanläggningen av SLU som ett exempel som visar värdet av en
sammanslagning. Del måste då påpekas att SLU består av tre oUka fakulteter med
egna resurser och planeringsorgan där respektive sektorsintressen finns
representerade.

Problem
kring de projekt som de två sektionerna bör handlägga gemensamt bör kunna lösas
t. ex. genom viss personunion mellan sektionerna. På samma sätt måste frågan om
gemensam SJFR-representation i FRN m. m. kunna lösas.

Om
de två sektionerna bibehålles faller i huvudsak behovet av de fasta planeringsutskotten.
Vi finner det dock viktigt att sektionerna, enhgt förslaget, ökar sina
planeringsinsatser med avsikt att få rätt struktur på anslagspolitiken för
kraftsamling i angelägna områden.

För
dessa planeringsaktiviteter måste viss kompetens finnas inom organisationen
men det bör i stor utsträckning vara möjUgl oCh av stort värde att skapa
tillfälliga sådana planeringsresurser genom projekt, uppdrag eller samarbete
med andra organisationer.

De stmklurplaner
och program som blir resultatet av dessa kvalificerade planeringsaktiviteter
bör förankras i näring och samhälle. De utgör sedan priorileringsbakgmnd för
sektionernas arbete och underlättar handläggningen. Remissförfarandet bör
kunna utnyttjas ungefär som hittills.

Uppgiften
att utvärdera utförd forskning bör inte överbetonas. Däremot tror vi det är
synnerligen angeläget att mer än nu ägna rådsresurser åt marknadsföring av
forskningsresultat. Utvärderingsfunktionen torde med fördel kunna kombineras
med denna förmedling genom att ta ställning till hur marknadsföringen av
enskilda resultat och rapporter bäst skall ske med hänsyn tiU innehåll och
målgrupp.

Marknadsföringsfunktionen
är nästan genomgående undervärderad och underdimensionerad i
forskningsorganisationerna, vilket i hög grad minskar effekten av insatta forskningsmedel.
Rådet bör ges möjlighel att på lämpUgt sätt organisera professionella resurser
för denna marknadsföring.

Avslutningsvis
finner vi inte anledning invända mot förslaget om ändrade relationer mellan KSLA
och SJFR i syfte att understryka värdet av att KSLA är ett obundet
vetenskapligt kontaktorgan. Det är således naturligt alt SJFR anställer och
avlönar sin egen sekreterare.

3.9
Forskningsrådsnämnden: (Se 2.8) Det förslag till omorganisation av statens råd
för skogs- och jordbmksforskning som framläggs av arbetsgmppen innebär i viss
mån en anpassning av forskningsrädsorganisationen på skogs-och jordbrukets
område till det mönster som efter 1977 års reform råder inom UtbUdningsdepartementets
forskningsrådsorganisation. Sålunda innebär förslaget en betoning av rådets
planeringsfunktion, en strävan efter ökad integration genom avskaffandet av
sektionsindelningen av rådet och inrättandet av etl system av särskilda
berednings- och prioriteringsgrupper.

Prop. 1980/81:129 47

Nämnden
tillstyrker dessa principförslag. När det gäller karaktären av SJFRrs arbete
betonar utredningen — givetvis riktigt — att rådet är och skall vaia ell
huvudsakligen sekloriellt forskningsorgan. Det påverkar också, enligt FRNrs
bedömning helt naturUgt, förslagen tUl sammansättning och former för utseende
av ledamöter i råd och prioriteringsorgan, och nämnden kan tillstyrka dessa
utredningens principförslag. Nämnden betraktar det dock inte som på samma sätt naturUgt
atl rådet självt utser sin chefstjänsteman. Parallellen med de s. k.
grundforskningsråden är härvidlag inte klar.

I
hittills berörda delar kan utredningens förslag ses som en anpassning tiU
utvecklingen på andra håll och väl ägnade alt öka effektiviteten i rådets arbete.

3.10 Medicinska
forskningsrådet: (Se 2.9) Det förslag som utarbetats beträf

fande SJFRrs arbetsformer visar en strävan efter större samstämmighet med

övriga forskningsråd. MFR är positivt UU inrättandet av prioriteringsutskott,

som i andra sammanhang visat sig avsevärt underlätta och rationalisera

handläggningen av anslagsansökningar. Av de två förslagen UU indelning av

rådets verksamhetsområde i prioriteringsgrupper vill MFR starkt förorda det

sist beskrivna alternativet (sid. 133), då detta i högre grad bygger på princi

pen att vid bedömningen av projekt utgå från vetenskapliga kriterier.

Beträffande
förslaget lill sammansättning av SJFR finner MFR skäl tala för att en av de sju
företrädarna för aUmänintressen ersätts av en representant för MFR. EnUgt MFRrs
uppfattning finns skäl av samma natur som anförs för NFRrs del alt bli
representerat i SJFR. För närvarande representeras både MFR och NFR i form av
"observatörer". Som framgår ovan är MFR en viktig finansiär av
forskning inom i första hand den veterinärmedicinska fakulteten vid SLU. Med
hänsyn tUl utredningens förslag om en breddning av SJFRrs kommande verksamhet
som inbegriper satsning även på mer grundforskningsrinriklade projekt synes det
betydelsefullt ur samordnings-och andra synpunkter att MFR blir representerat i
SJFR.

3.11 Naturvetenskapliga
forskningsrådet: Förslaget att sammanslå SJFR:s

båda sektioner lill ett enhetligt råd och i stället inrätta probleminriktade be

redningsgrupper kommer med aU säkerhet atl innebära en större flexibiUtet i

användningen av medlen, saAnolikt också en allsidigare vetenskaplig bedöm

ning av de inkomna ansökningarna. I utredningen betonas betydelsen av att

de långsiktigt grundläggande problemstäUningarna beaktas mer än vad tidi

gare varit fallet inom SJFR. Det är då naturligt, dels att SJFR i större ut

sträckning än tidigare söker sakkunskap även utanför lantbruksforskningen,

dels alt forskare är väl företrädda på aUa nivåer inom rådet. NFR viU därför

förorda att balansen mellan forskningens och näringsUvets företrädare i

SJFR förskjules till förmån för forskarna, lämpligen genom att ytterUgare

någon forskare med erfarenhet från mer gmndforskningsinriklade områden

beredes plats i rådet. Dessa synpunkter på forskarrepresentationen berör inte

Prop.
1980/81:129 48

SJFRrs
roll som ett sekloriellt organ, vilkens ställning bör behållas även i framtiden.
Den tillämpade forskningen måste alltid vila på en bas av grundforskning av
hög kvalitet. Detta nödvändiga samband meUan sektoriell forskning och
grundforskning beaktas bäst och brister i grundforskningsbasen
identifieras lättast om i rådet finns en god representation
av

forskare.----

NFRrs
erfarenheter av de internationella utvärderingarna av pågående
forskningsprojekt är utomordentligt positiva. NFR vill därför varmt tillstyrka
atl utvärderingar av denna karaktär kommer till stånd även inom SJFRrs verksamhetsområde.

3.12
Sveriges lantbruksuniversitet: (Se 2.11) Eftersom många av frågeställningarna
i den grundläggande forskningen är gemensamma för både skogs-och
jordbrukssektionen är det helt följdriktigt, som utredningen föreslår, att
sektionsindelningen slopas och att del i fortsättningen blir ett sammanhållet råd.

Arbetsgruppen
föreslär, att det nya rådet skall beslå av elva ledamöter, varav sju företräder
allmänintressen och fyra forskningen. För atl tillgodose behovet av en mera
ingående beredning av anslagsfrågor m. m. föreslås, att prioriteringsutskott
inrättas. I dessa skall forskarrepresentationen vara bred, men där skall också
ingå representanter för näringsliv, folkrörelser, intresse-orgemisationer och
arbetsmarknadens parter. Som motiv för att SJFR skall skilja sig från
grundforskningsråden och ha den omvända mandatbalansen sju allmänrepresentanter
och fyra forskare anför arbetsgruppen SJFRrs karaktär som
sektorsforskningsråd. Styrelsen kan för sin del inte finna, att begreppet sekloriellt
organ har med fördelningen av rådsledamöter att göra.

Styrelsen
finner det vidare egendomligt, att allmänintressena både skall ha dominans i
själva rådet och påverka bedömningen i prioriteringsutskotten. Ett sekloriellt
råd, som det här är fråga om, måste ha kompelens atl formulera
forskningsbehoven och att bedöma hur dessa behov kan mötas på ett optimalt
sätt. Därvid måste beaktas den forskning och de resultat som erhålls både inom
landet och internationellt. Den övervägande delen forskning utförs utanför vårt
land och del gäller för oss alt utnyttja forskarnas kunskaper för alt tolka och
överföra resultaten och sälta in resurser på de områden, där speciell kompetens
finns.

Enligl
utredningens förslag skall rådets insatser riktas mol mera grundläggande
problemställningar. Salsning på grundläggande forskning innebär en slörre
osäkerhet vad beträffar resultatens värde för tiUämpade frågeställningar. Det
kan också vara svårare alt bedöma samhällsrelevansen på kort sikt. Men den
största svårigheten i samband med projekt av grundläggande karaktär utgör
bedömningen av projektens målsättning, planering, metodik och vetenskapUga
värde, även ur internationeU synpunkt. För att eUminera eUer minska riskerna
för felsatsningar är en omsorgsfull vetenskaplig bedömning av projekten
nödvändig. Forskarnas kompelens behövs i hög grad för den

Prop.
1980/81:129 49

sakkunniga
prövningen. De har också den största kunskapen om var forskningsfronten ligger
och var insatserna behövs.

Mot
denna bakgrund anser styrelsen, att det kan ifrågasättas om det inte, liksom i
grundforskningsråden, borde vara forskardominans i rådet, detta SärskUt som
näring och samhälle redan har stort inflytande på SLUrs programbundna
forskning. Styrelsen kan dock acceptera förslaget, men föreslår att rådet
utökas med en forskare. Skälet till detta är i första hand den stora spridning
av forskningsområden, som särskilt lantbruksvetenskapliga fakulteten uppvisar
och denna fakultet bör således utse två ledamöter. I detla sammanhang bör
påpekas att fakulteterna vid SLU bör utse sina ledamöter i samråd med varandra,
så att de olika områdena verkligen blir täckta i rådet.

I
prioriteringsutskotten måste, enligt styrelsens förmenande, forskarna vara i
betydande majoritet. I utskotten skall den vetenskapliga bedömningen ske och av
de projekt som är av vetenskapligt tillfredsställande kvalitet väljer rådet
sedan de med högst närings- och samhällsrelevans. Styrelsen anser vidare att
ordföranden i resp. utskott bör vara rådsledamot och föra utskottets talan i
rådet. Utskottsordförande bör företrädesvis utses bland de vetenskapliga
ledamöterna.

önskvärdheten
av pluralism betonas av arbetsgruppen och styrelsen instämmer i förslaget, att
även yngre forskare bör ingå i prioriteringsutskotten. Ett annat sätt att öka
pluralismen är att söka undvika att samma forskare deltar i fördelningen av
medel i SJFR och vid SLU och att mandattiden för ledamöterna begränsas till
högst två tre-årsperioder i följd.

För
indelning av prioriteringsulskotten i problemområden har arbetsgruppen två
alternativ. Styrelsen förordar det andra alternativet med en indelning i två
biologigrupper, teknik, geovetenskap och samhällsvetenskap. Detta ger en större
möjlighet att i ett samlat råd satsa på grundläggande frågeställningar och
tvärvetenskaplig forskning. Det underlättar också, på ett helt annat sätt än
alternativ I, kontakterna med grundforskningsråden. Sammansättning av och
arbetsformer för prioriteringsutskotten är dock ytterst en sak för rådet själv
att besluta om.

Mot
beslutet reserverade sig ledamöterna Bäckström och Ohlsén med följande motiveringr
"I betänkandet föreslår arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen
slopas och att de separata sektionsanslagen slås samman tiU ett gemensamt
rådsanslag. Förslaget tillstyrkes under förutsättning atl departementet i
regleringsbrev eller på annat sätt öronmärker det belopp som minst skall gå
till den skogliga sektorn. Anledningen till alt vi viU ha denna markering är
att vi anser, att fördelningen av anslaget till skoglig forskning å den ena
sidan och UU övriga sektorer å den andra är en politisk fråga, varför fördelningen
bör ske på departementsnivå och ej göras inom rådet."

3.13
Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: (Se 1.11) I betänkandet föreslår
arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen slopas och att 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
129

Prop. 1980/81:129 50

de
separata sektionsanslagen slås samman till ett gemensamt rådsanslag. Rådet
tillstyrker detta förslag.

Indelningen
i prioriteringsutskott- är en fråga som måste penetre

ras ingående av det nya rådet. Arbetsgruppen betonar, att rådets frihet att

självt besluta om sina arbetsformer, bör bevaras. SJFR vill också värna om

det nya rådels frihet att självt organisera sig och skapa egna arbetsrutiner

med hänsyn till de speciella krav som kan ställas. Det bör självt besluta om

antalet prioriteringsutskott samt deras storlek och sammansättning.

Arbetsgruppen föreslår
vidare att det nya rådets beslutsfunktion skall bestå av elva ledamöter
inklusive ordföranden. För varje ledamot utom för ordföranden utses en
personlig suppleant. Av de elva ledamöterna föreslås sju företräda
allmänintressen och fyra forskning. SJFR accepterar nämnda fördelning. Atl
forskarna kommer att utgöra en minoritet i själva rådet får dock kompenseras av
prioriteringsutskottens sammansättning. Kravet på forskarmajoritet i dessa bör
vara ovillkorligt. Det är dock angeläget att även näringslivet blir
representerat. Likaså är det väsentligt atl ordföranden i respektive utskott
är ordinarie rådsledamot och kan föra utskottets talan i rådet. Atl rådet
kommer att arbeta med fasta prioriteringsutskott skall ej utesluta möjligheten
att ytterligare sakkunniga kan adjungeras eller konsulteras, när sä erfordras.

I
detta sammanhang vill SJFR även framhålla att suppleanterna i det nya rådet bör
utses att ingå i något av prioriteringsutskotten. Därmed blir suppleanterna
väl insatta i rådsarbetet och kan vid förfall av ordinarie ledamot med god
insikt vikariera för denne.

Beträffande
tidpunkten för rådets omorganisation vill SJFR föreslå att förordningen med den
nya instruktionen får träda i kraft den 1 januari 1982 men att de nya
ledamöterna utses förslagsvis från den 1 oktober 1981. De nuvarande
ledamöterna kan då under hösten 1981 avsluta den anslagstilldelning som berör
budgetåret 1981/82. Samtidigt kan det nya rådet organisera sig enligt
förslaget i betänkandet och under våren 1982 ta beslut enligt de delvis nya
riktlinjerna och med tillgång till ett helt budgetårs reservationsanslag.
Visserligen har det nya rådet då ej fått utforma petitan avseende sitt första
verksamhetsår men har det möjlighet att inom ramen för givna medel planera
kommande forskningsinsatser. Eftersom kansliets resurser är hårdare ansträngda
under våren med ett större antal ansökningar vinnes samtidigt bättre möjlighet
att under hösten ge service åt såväl det nuvarande som det nya rådet för atl
under våren inrikta arbetet enbart på det nya rådet och dess prioriteringsutskolt.
BUr tidsplanen alltför pressad ser SJFR helst en förskjutning pä ett helt år
med beaktande av vad som ovan skisserats.

Mot
beslutet reserverade sig ledamöterna Andrén, Hansson och Hedström:

"I
betänkandet föreslår arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen
slopas och att de separata sektionsanslagen slås samman till etl gemensamt
rådsanslag. Förslaget liUslyrkes under förutsättning att departe-

Prop.
1980/81:129 51

mentet
i regleringsbrev eller på annat sätt öronmärker det belopp som minst skall gå
till den skogliga sektorn.

Anledningen
till att rådet vUl ha denna markering är att det anser att fördelningen av
anslaget tiU skoglig forskning å den ena sidan och till övriga sektorer å den
andra är en politisk fräga, varför fördelningen bör ske på departementsnivå
och ej göras inom rådet."

Vidare
reserverade sig ledamoten Knutsson mot den av rådet accepterade fördelningen,
att av de elva ledamöterna i det nya rådet sju skall företräda allmänintressen
och fyra forskning. Knutsson förordade sex allmänrepresentanter respektive fem
forskare.

3.14 Kungl.
Skogs- och lantbruksakademien: Bland akademiens medlemmar

föreligger skilda meningar gällande betänkandets förslag tiU ny organisation

av rådet och då speciellt slopandet av seklionsindelningen. Delar av akademi

en finner förslaget motiverat medan framför allt det praktiska skogsbrukets

företrädare anser att sektionsindelningen bör bibehållas och att statsinakter-

na på detta sätt även fortsättningsvis skall ange en fördelning av forsknings

resurserna mellan de båda näringarna.

Akademien
noterar med tillfredsställelse, att detaljutformningen av rådets organisation
och arbetsformer överlämnas till rådets egen bedömning.

3.15 Lantbrukamas
riksförbund: Förslagen om ändrade arbetsformer för rå

det, dvs. en sammanslagning av sektionerna, ändrad sammansättning av rå

det och förstärkt organisation för planering, beredning och utvärdering av

projekt kan tillstyrkas, om följande synpunkler beaktas. LRF är sålunda

tveksamt till en sammanslagning av sektionerna, om inte berörda organisa

tioner inom näringslivet kan få motsvarande inflytande som f. n. Detta kan

innebära att rådet behöver utökas något jämfört med arbetsgruppens för

slag. LRF förutsätter för sin del att förbundet kan föreslå en representant för

jordbruksfrågor och en för skogsfrågor. Den förstärkta organisationen för

beredning m. m. bör, som arbetsgruppen har föreslagit, inte leda till upp

byggnaden av ett omfattande fast kansli. Beträffande prioriteringsutskotten

är en successiv förnyelse av sammansättningen nödvändig för att de skall

kunna fungera på avsett sätt. Vidare bör, som arbetsgruppen freunhållit som

en allmän synpunkt, antalet ledamöter i prioriteringsutskotten begränsas.

LRF vill emellertid starkt underslryka vikten av att näringslivet på ett till

fredsställande sätt blir representerat i dessa utskott. Prioriteringsutskotten

bör ha ansvarsområden enUgt den föreslagna ämnesvisa modellen. Därvid

torde något särskilt utskott för naturresurser och fysisk miljö inte behövas.

Inrättandet av sådana utskott får emellertid inte leda till att den reella be

slutsfunktionen hamnar där i stället för i rådet.

I
sammanhanget är det väsentligt att man gör en närmare gränsdragning resp.
analys av samverkansformer meUan ansvarsområdet för SJFR och andra organ som
stöder forskning av betydelse för skogs- och jordbruk. Enligt

Prop.
1980/81:129 52

de
förslag som arbetsgmppen har framlagt är det fuUt möjUgt att viktiga områden
också i fortsättningen kommer att hamna utanför bilden eller att tvister
uppstår om vilket forskningsråd eUer annat organ som bör ge bidrag. Detta kan
bl. a. gälla livsmedelsforskningen. I det sammanhanget anser LRF det viktigt
att styrelsen för teknisk utveckUng och medicinska forskningsrådet i
fortsättningen tar ett större ansvar för projekt som gäller Uvsmedelsteknik
respektive näringslära i vid bemärkelse. Beträffande förhållandet meUan SJFR
och lantbrukets fond har samarbetet enligt LRF:s mening hitintiUs fungerat
utan några större problem, varför behovet av en mera specifik gränsdragning
inte föreligger. I fräga om växtförädUngen bör SJFR ocksä i fortsättningen
känna ett ansvar för forskning inom växtförädUng och närUggan-de genetiska
områden. Detta sammanhänger med att växtförädlingsnämnden enhgt sin instruktion
har alt stödja mer praktiskt inriktat förädhngsarbete som annars inle skuUe
komma till stånd.

3.16
Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgmppen anser att forskarna bör få ökat
inflytande och anser det angeläget att också jord- och skogsbmksnäringen får
möjlighet tiU inflytande. Gruppen föreslår samtidigt en minskning av antalet
ledamöter i rådet från 21 tUl 11. Bortfallet av näringsrepresentanter skall emeUertid
kompenseras genom ett utbyggt beredningsförfarande i fasta
prioriteringsutskott med möjlighet att tillsätta ad hoc-grupper. Därvid skaU
den problemformulerande funktionen Ugga i själva rådet och tyngdpunkten i
beredningsapparaten skall ligga vid den forskningsut-värderande funktionen,
vari ligger att utvärdera hur olika av rådet framtagna problem bäst kan lösas
inom forskningsorganisationen.

Förbundet
kan inte inse atl detta ur effektivitetssynpunkt innebär några förbättringar.
Redan i dag finns i praktiken prioriteringsgrupper för områdena teknik och
trädgård, vilka fungerar utmärkt. Om resurserna så tillåter finns inget hinder
för att arbetsgruppens förslag om tillkaUande av forskare frän andra länder
eller ad hoc-grupper till prioriteringsgrupperna genomförs.

Arbetsgruppen
konstaterar att de organisationer som finns på området bör ingå bland de sju
ledamöter i rådet som utses av regeringen. Man bör här betänka de skillnader
som finns mellan trädgårdsnäringen och jordbruket. Jordbmket är i många avseenden
betydligt enhetligare än trädgårdsnäringen. För dess del är representationen
aldrig satt i fråga, även om antalet representanter skärs ned. Att ett
forskningsråd med uppgift att svara för hälften av medlen för
trädgårdsväxtforskningen i vårt land skulle sakna representanter för denna
vittförgrenade och komplicerade näring är givetvis lika otänkbart. I vissa
avseenden står trädgårdsnäringen industrin närmare än jordbruket och det vore oförsvarUgl
att begära att ledamöter, rekryterade ur jordbrukskretsar, skall kunna
garantera att rådet blir "kompetent alt formulera forskningsbehoven
utifrån såväl sektorernas föreliggande och förväntade problem och förhållanden
som etl långsiktigt perspektiv och med beaktande av den verksamhet som pågår
nationellt och internationellt". Det är därför ett oef-

Prop.
1980/81:129 53

tergivligl
krav alt en representant för trädgårdsnäringen ingår som fuUvärdig ledamot av
rådet. Förbundet anser att den organisation av prioriteringsulskotten som
redovisas på sid. 132 i betänkandet är den bättre av de två förslag
arbetsgruppen presenterar. EmeUertid bör trädgårdsforskning utgöra ett självständigt
prioriteringsutskott. Så har varil fallet hittills och en ändring kan här
innebära slora olägenheter med hänsyn tiU trädgårdsnäringens komplexitet och
särart.

Arbetet
inom prioriteringsgrupperna måste ges stor tyngd vid besluten om fördelning av
medlen på ohka projekt. Skulle näringen ställas utan representation i rådet
måste dessa ensamma ges beslutande rätt inom givna medelsramar.

3.17
Skogsindustriemas samarbetsutskott: SISU viU bestämt avstyrka förslaget om ett
sammanhåUet råd.

Det
är ostridigt att många grundläggande frågor inom skogsbruks- och jordbmksforskningen
griper över fakultets- och institutionsgränser och därmed över sektionsgränser
inom SJFR. Av den anledningen — och kanske med hänsyn tUI kontakten med andra
råd — kan diskuteras en mera sammanhåUen ledning av rådets arbete.

Å
andra sidan, vUket också klart framgår i arbetsgruppens rapport, är det
framförliggande forskningsbehovet i mycket tunga delar branschspecifikt.
Baserad på våra erfarenheter har vi den uppfattningen att det är en stor fördel,
om det indirekta ansvaret för rådets medelsfördelning ligger på ledamöter med
person- och sakkunskap på området ifråga och som kan förena dessa kvalifikationer
med ett personligt inlresse och engagemang inom skogsbranschen. Redan i
nuvarande ordning ställs höga krav på ledamöterna — i ett sammanhållet råd kan
önskemålen givetvis i långl mindre utsträckning tillgodoses. Följden blir atl
den branschanknutna kompetensen förskjuts lill de s. k. prioriteringsutskotten,
vilkas bedömanden kommer att starkt påverka det sammanhållna rådets beslut. Med
hänsyn UU att utskotten förutses ha en kontinuerlig kontakt med pågående och
projekterad forskning är risken den alt även planering och initiering övergår
till dessa med följande svårigheier för rådet att verka för omprioritering och vitalisering.
Organisationen stelnar. Därmed ser vi ej någon vinst med förslaget men väl att
det tillskapas en byråkrati som försvårar den nuvarande kontakten mellan rådets
beslutande instans samt det praktiska näringslivet å ena sidan och forskningen ä
den andra. Administrationskostnaderna ökar.

Den
samordning mellan berörda discipliners forskning som är efterfrågad och
motiverad har alla förutsättningar att spontant växa fram på ett tidigt stadium
av forskningsplaneringen i berörda fora, främst i det integrerade Lantbruksuniversitetet
men även i andra former. I den mån sambandet ylterligare bör stärkas vad
gäller SJFRrs verksamhet, kan detta utan större ingripanden åstadkommas i
nuvarande organisation, exempelvis genom elt närmare samråd mellan rådets
remissinstanser.

Prop.
1980/81:129 54

Avvägningen
av samhälleliga insatser till förmån för jordbrukets resp. skogsbrukets
bärkraft är vikliga näringspolitiska ställningstaganden. Det allmännas
jordbrukspolitik resp. skogspolitik har fastlagts i skilda beslut med . — av
naturliga skäl — oUka ulgångspunkter och syften. Vi ser det även ur denna
synpunkt som ofrånkomligt att statsmakten får ta ställning till forskningsbehov
och forskningsanslag inom berörda branscher var för sig.

Eftersom
vi avvisar tanken på slopande av seklionsindelningen anser vi oss ej behöva gå
in på arbetsgruppens förslag beträffande organisation i elt sådant cdternativ.

3.18
Landsorganisationen i Sverige: LO har inte några principiella invändningar mol
den föreslagna förändringen av rådets organisation och arbetsformer. Det är
också av vikt att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden får ökat stöd. LO vill
dock framhåUa att det finns påtagUga restriktioner för en sädan förändring. En
organisationsförändring av det slag som föresläs måste rimUgen komma alt kosta
en hel del i framtiden och arbetsgruppen förutsätter ökade resurser för
forskning. LO betvivlar realismen i dessa antaganden och ser pålagUga risker
för att ett sammanslaget SJFR kommer att aUtför kraftigt domineras av
jordbrukets intressen. Inte heller förslaget om en skogsbrukets fond är någon
garanti för ökade resurser, med tanke på bl. a. skogsnäringens ekonomiska läge.

LO tiUstyrker
förslagen, men endast om de ekonomiska förutsättningarna verkligen kan skapas.
LO förutsätter också alt den insyn som finns från berörda fackförbund i
forskningen kommer att finnas kvar genom representation i rådet samt, vilket
också arbetsgruppen föreslår, i prioriteringsgrupperna.

3.19
Centralorganisationen SACO/SR: (Se 2.17) SJFR:s karaktär av sektor-forskningsråd
är enhgt SACO/SRrs uppfattning inget argument för alt inte de vetenskapliga
intressena ska ges sanuna ställning som i övriga forskningsråd. Både inom
jord- och skogsbruk finns redan ett stort antal forskningsfinansierande organ
där mer kortsiktiga intressen dominerar.

Om
den föreslagna Skogsbrukets fond skuUe inrättas, blir proportionerna mellan de vetenskapUga
företrädarnas och andra intressens inflytande på skogs- och
jordbruksforskningen än orimligare.

SACO/SR
anser att forskarna skall ha majoritet i forskningsrådet, och kan inte i
arbetsgruppens förslag finna argument som motiverar atl SJFR ges annan
sammansättning än den gängse för forskningsråden — dvs. sju forskare och fyra
allmänrepresentanter. SACO/SR ifrågasätter arbetsgruppens resonemang
beträffande allmänrepresenlanlernas oberoende av partsintressen. En rådsledamot
som utses för att representera en viss organisation, måsle i de flesta fall
agera för organisationens intressen för att få fortsatt förtroende. Bedömningen
av vilka forskningsprojekt som ska prioriteras inom grund-

Prop.
1980/81:129 55

forskning
sköter forskarna enligl SACO/SRrs mening bäst själva. De är de enda som kan
anses kompetenta att göra bedömningarna.

SACO/SR
vill mot den bakgrunden starkt ifrågasätta att representanter för näringslivet,
folkrörelsen, intresseorganisationer, arbetsmarknadens parter och
sektorsföreträdare ska ingå i prioriteringsgrupperna, eftersom just prioriteringsulskotten
ska bedöma projektansökningarna och detta enligt SACO/SRrs mening bör ske efter
strikt vetenskapliga kriterier.

SACO/SR
anser vidare att valförfarandet till SJFR bör vara detsamma som för övriga
forskningsråd. Det är önskvärt att inflytandet på forskningen sprids också till
forskare utanför Lantbruksuniversitetet. En representant i rådet bör utses av
Naturvetenskapliga forskningsrådets elektorsförsamling.

SACO/SR
tillstyrker vad arbetsgruppen säger om SJFRrs uppgifter, organisation och
arbetsformer.

Arbetsgruppen
rekommenderar bl. a. att utvärderingsfunktionen inom SJFR bör utvecklas både
med hänsyn tiU inomvetenskapliga kriterier och näringarnas erfarenhet av det
arbete som utförts. SACO/SR vill här fästa uppmärksamheten på den skrivelse
som organisationen hösten 1980 riktade till samtliga forskningsråd, där vi
föreslog att all svensk forskning bör granskas av internationella
expertgrupper. Naturvetenskapliga forskningsrådet gör sedan några år ämnesvisa
utvärderingar av sina projekt. SACO/SR anser detta mycket värdefuUt ur såväl
forskarens egen, riksdagens, regeringens och aU-mänhetens utgångspunkt att få
svenska forskningsområden belysta och bedömda av opartisk internationeU
expertis. Utvärderingarna ger information om den vetenskapliga standarden på
forskningsprojekten, om brister i forskningsorganisationen, om behovet av
forskartjänster, utmstning m. m.

I
det här sammanhanget vill SACO/SR betona värdet av utvidgat nordiskt samarbete
bl. a. när det gäller prioriteringar. Enligt vad centralorganisationen erfarit
kommer Nordiska ministerrådet inom kort att offentliggöra en rapport som visar
på mycket allvarliga brister när del gäller samordningen inom
energiforskningsområdet.

3.20 Jordbrukstekniska
institutet: JTI har inte nägra väsenthga erinringar att

framföra beträffande förslaget till rådets organisation, arbetsformer, admi

nistration och ledning. Vi anser det dock nödvändigl att representanter för de

forskningsorgan inom jordbruksdepartementets ansvarsområde som arbetar

med tiUämpad forskning och utveckhngsarbete men till viss del även grund

läggande forskning (Institutet för skogsförbältring. Forskningsstiftelsen

Skogsarbeten och JTI) får medverka vid rådets inriktning av forskningsstö

det. Dessa organ är i sin verksamhel starkt beroende av dels inriktningen av

den grundläggande forskningen, dels stödel UU den tillämpade forskningen.

3.21 Skogsarbeten:
Arbetsgmppen överbetonar nyttan av ett tvärvetenskap-

Ugt angreppssätt och behovet av samordning av FoU-verksamheten kring

problemcenlrerade frågor. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt kan vara fram-

Prop.
1980/81:129 56

gångsrikt
men endast under förutsättning att intresse och motivation finns för rätt
problem vid rätt tidpunkt hos de många forskare som då skall engageras.
Föreligger inte den förutsättningen kan ett tvärvetenskapligt projekt bli
byråkratiskt tungrott och kreativt oinspirerande med låg effektivitet som följd.

Denna
arbetsgruppens överbetoning av samordning har lett till den enligt Skogsarbetens
uppfattning helt felaktiga slutsatsen alt skogs- och jordbruksforskningen bör
samlas under en hatt. Ett argument för detta som framförs i betänkandet är att
framgångsrik samordning skett inom SLU, ett annat är att KSLA är en integrerad
enhet. I det sammanhanget borde man också ha noterat att SLU har tre
organisatoriskt fristående fakulteter och att KSLA har en skogsavdelning, en
jordbruksavdelning och en allmän avdelning.

Ostridigt
har SLU till uppgift att i möjUgaste mån samordna de tre fakulteternas
forskning. Att en motsvarande samordning inom SJFR därför skulle gagna dess
verksamhet är ingalunda självklart. Mycket talar för att ifrågavarande
samordning skall åligga SLU och enbart SLU. För det första är olikheterna
mellan skogsbruk och jordbruk trots allt fler än likheterna, eftersom de biologiska,
tekniska och ekonomiska produktionsfömtsättningarna inte är jämförbara. För det
andra kan från politisk synpunkt skogsbruk och jordbruk aldrig betraktas som
en näring. Det vore därför anmärkningsvärt om statsmakterna skulle frånhända
sig den självklara rätlen att via statsbudgeten för SJFR ange ramarna för
skogsforskning resp. jordbruksforskning och därigenom ge uttryck för sin
politiska vilja atl bidraga till varje närings utveckUng.

Med
stöd av anförda skäl vill Skogsarbeten bestämt avstyrka sammanslagning av de
nuvarande sektionerna inom SJFR.

Som
en följd av att sektionsindelningen enligt Skogsarbetens uppfattning skall
bibehållas faller också arbetsgruppens förslag om att prioriteringsutskott
skall inrättas. Det finns dessutom andra skäl att avstyrka det förslaget. Viss
pluralism i beredningen av de ansökningar som kommer in till rådet bör eftersträvas
men atl gå så långt i det hänseendet som arbetsgruppen föreslår kan knappast
vara varken ändamålsenligt eller nödvändigt.

Förslaget
innebär nämligen att mer än 50 personer skall ingå i rådet och prioriteringsutskotten.
Med hänsyn till alt prioriteringen skall ske inom en trots allt relativt
begränsad ekonomisk ram är detta en onödig överorganisation. Viktigare är att
prioriteringen utförs av personer som har kunskap om och intresse för FoU-verksamhet
och som behärskar allmängiltiga frågor inom skogs- resp. jordbruket.

Arbetsgruppens
förslag förefaller dessutom ge en föga funktionsduglig prioriteringsorganisation.
I ena alternativet skall skogsbrukets problemområden behandlas inom tre
prioriteringsutskottr skogsburk, naturresurser och fysisk miljö samt
företagsekonomisk och samhällsinriktad forskning, och i det andra alternativet
inom fyra utskottr biologi, teknik, geovetenskaper och samhällsvetenskap.
Uppenbar risk föreligger för att samordningen inom

Prop.
1980/81:129 57

skogsforskningen
härigenom avsevärt försvåras jämfört med situationen i dagsläget.

Slutligen
har Skogsarbeten den uppfattningen att organisationer som arbetar med
tillämpad FoU inom skogsbruk och jordbruk (Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,
Institutet för skogsförbältring. Jordbrukstekniska institutet) borde ges
möjligheter att mera aktivt påverka rådets val av inriktning för forskningsstöd.
Dessa organisationer är, som tidigare sagts, i sin verksamhel starkt beroende
av den grundläggande forskningen.

3.22 Institutet
för skogsförbättring: Institutet ser med bakgrund av de skäl

som åberopas i betänkandet ingen grund för att slopa sektionsindelningen.

Rådet bör ändock utan svårighet kunna stödja tvärvetenskapliga projekt, där

såväl jordbruket som skogsbruket och andra forskningsområden är inblan

dade. För ett sekloriellt organ som rådet bör det även fortsättningsvis vara en

tillgång, om statsmaklen formulerar en principiell fördelning mellan forsk

ningsresurserna för de två näringarna. Att lantbruksuniversitetet nu är en

samordnad enhet bör ju vara en tillgång för ansökningar, som gäller tvärve

tenskapliga projekt.

Betänkandet
föreslår att rådet bygger ut sin beredningsapparat. Institutet, som utgör
remissorgan för vissa av ansökningarna till rådet, kan instämma i att nya
former för beredningen bör prövas under förutsättning att beredningsarbetet
därigenom icke blir alltför tyngande. Det torde därvid vara möjligt att införa
förbättringar även inom nuvarande organisationsramar. I stället för att som
hittills åsätta ansökningarna en belygssiffra (eller eventuellt ett kort
omdöme) kan rådet med fördel pröva att samla representanter för remissorganen
i lämpliga grupper, vilka efter diskussioner kan ge rådgivande priori teringsutlätande.

InsUtutet
anser att det är nödvändigt att representanter för forskningsorgan, som
arbetar med tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom jord-och skogsbruk
(Institutet för skogsförbättring. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,
Jordbrukstekniska institutet), tar del i rådets inriktning av forskningsstödet.
Dessa organ är i sin verksamhet starkt beroende av dels inriktningen av den
grundläggande forskningen och dels stödet till den tillämpade forskningen.

3.23 Ingenjörsvetenskapsakademien:
Pä mer grundläggande forskningsom

råden som biologisk inriktad markforskning, mikrobiologi, växtskydd finns

utan tvivel förutsättningar för gemensamma insatser inom skogs- och jord

bruket. Vid mer tiUämpade problemområden syns det emellertid vara vida

mer som skiljer än förenar skogs- och jordbruksområdena. Härvid bör speci

ellt beaktas att förutsättningarna för skogs- och jordbruk är helt skiljaktiga

beroende på miljöförhållanden, teknikutvecklingen för drivning och plante

ring, anknytning till olika industrigrenar och ekonomifrågor.

5 Riksdagen 1980/81.
I saml. Nr 129

Prop.
1980/81:129 58

Som
företagsform har kombinationen jord/skog fått mindre belydelse. I dag torde
endast en fjärdedel av skogsarealen drivas i någon form av samverkan med
jordbruk och detta huvudsakligen i syd- och mellansverige. Från
företagsekonomisk synpunkt är virkets användning och den lekniska utveckUngen
i industriledet av stor betydelse, varför kopplingen till olika träteknologiska
fält är viktigt skogsbrukningsmässigt sett.

Utredningen betonar vikten
av pluralismen i det system som skall planera och bedöma behovet av forskning.
Den föreslagna sammanslagningen av skogs- och jordbrukssektionerna i rådet
motverkar givetvis pluralismen medan inrättande av beredningsgrupper bör
befrämja densamma. Vilken av dessa krafter som i realiteten kommer att överväga
torde komma att bero på personalval för dessa organ. Utredningen uttalar
härvidlag vissa farhågor som IVA delar. Ur denna synpunkt framstår ulredningens
förslag (sid. 131) att ordförandena i prioriteringsgrupperna skall vara
rådsledamot som motsägelsefullt. Det bedöms av IVA som synnerUgen viktigt att
den eller de representanter från skogsnäringen som kommer att ingå i rådet (i
gruppen på 7 ledamöter för allmänna intressen) intar framstående positioner i
branschen och detsamma torde gälla även övriga ledamöter av de sju. Det kan
därför anses osannoUkt att man kan påräkna att dessa ledamöter med hänsyn till
arbetsbördan som regel kan vara beredda att ställa upp som ordföranden i beredningsutskotten.
Det Ugger därför nära lill hands alt förmoda att de personer som utses till
ordförande till övervägande del kommer alt väljas från den grupp av fyra
ledamöter som utses av fakulteterna pä SLU. Dessa personer har säkerligen ocksä
stor tyngd vid prioriteringar inom universitetet. I sig själv kan denna typ av
"personalunioner" befrämja smidighet och enkelhet i
prioriteringsprocessen, men den kan givetvis också utgöra ett allvarligt hot mot
önskvärd pluralism. IVA vill därför starkt stödja utredningens förslag till
användning av ad hoc-grupper med uppgift att planera för större samlade insatser
och för att utvärdera forskningsverksamheten. En ändamålsenlig väg synes härvid
vara alt tillkalla utländsk expertis.

IVA
finner inte att övertygande skäl föreligger för hopslagning av rådets sektorer,
en fråga som också måste bedömas med hänsyn till vad den nyinrättade
skogsbrukets fond kan komma att få för uppgifter.

4
Administration och ledning

4.1
Statskontoret: SJFRs kansli är f. n. föriagt till skogs- och lantbruksakademien
(KSLA). Arbetsgruppen säger att detta arrangemang har fungerat tillfredsställande
men anser samtidigt alt en omlokalisering kan aktualiseras.

Arbetsgruppen
pekar bl. a. på att vissa beröringspunkter och samband av funktionell och malerieU
art föreligger mellan rådet och den är 1977 inrättade forskningsrådsnämnden (FRN).
Arbetsgruppen konstaterar vidare att tillkomsten av FRN och de samarbetsmöjUgheter
som erbjuds genom denna nya organisation har inneburit vidgade kontaktytor och
nya förutsättningar att

Prop.
1980/81:129 59

driva
fram intressanta samarbetsprojekl. Vissa materiella och policymässiga samband meUan
SJFR och KSLA finns även genom att båda organisationerna är att uppfatta som
sektorsorgan.

Arbetsgruppen
anser det lämpUgt att SJFR administrativt och lokalmässigt

ansluter sig tUl FRN om detta visar sig vara rationeUt. Något faktaunderlag

som stöder detta principieUa stäUningstagande, t. ex. en analys av styrkan

och karaktären av de samband som råder meUan SJFR och FRN respektive

mellan SJFR och KSLA, redovisas emellertid inte. De administrativa konse

kvenserna av arbetsgruppens förslag finns inte heUer belysta i betänkandet.

Arbetsgruppen säger att statskontoret i samband med remissyttrande över

betänkandet bör ges i uppdrag att utreda om rationaliseringsvinster kan upp

nås genom ett administrativt samarbete med FRN. P. g. a. den kor

ta remisstid som stått tiU buds för statskontoret har en sådan utredning inte

varit praktiskt möjHg att genomföra. I avsaknad av ovan angivet faktaunder

lag är det enligt statskontorets mening inte möjligt att ta ställning till
arbets

gruppens förslag.

4.2
Skogsstyrelsen: Beträffande kansUorganisationen
delar skogsstyrelsen arbetsgruppens förslag liksom att samordningen med KSLA
upplöses. Det är enhgt skogsstyrelsen dock en fördel om rådets kansli liksom
hittills kan förläggas tiU akademiens lokaler. En sådan samordning borde vara
av värde för båda parter.

4.3
Forskningsrådsnämnden:
Beträffande de förslag om administrativt och annat samarbete med FRN som
framförs har nänmden inga principieUa invändningar. J4ågon särskild utredning
rörande FRNrs möjhgheter att ge lö-neadministrativ service etc. för ett SJFR av
föreslagen storlek anser nämnden ej vara behövhg.

4.4
NaturvetenskapUga
forskningsrådet: Utredningen anser det lämphgt att SJFR administrativt och
lokalmässigt ansluter sig tiU FRN om detta visar sig vara rationeUt. NFR tiUstyrker
att möjUghelerna tiU kanslimässigt samarbete med forskningsrådsorganisationen
under utbildningsdepartementet närmare undersökes.

Såväl
SJFR som Kungl. skogs- och lantbruksakademien har viktiga uppgifter att fylla.
Sannolikt torde dock båda organisationernas möjligheter atl fylla dessa sina
uppgifter förbättras om koppUngen dem emellan upplöses. NFR vill därför
tillstyrka förslaget att SJFR självt får utse och avlöna sin huvudsekreterare
liksom förslaget om en översyn av akademiens stadgar.

4.5 Sveriges
lantbruksuniversitet: När det gäUer organisation och ledning av

SJFRrs verksamhet instämmer styrelsen i förslaget, atl den nuvarande

ordningen, där huvudsekreteraren är anställd vid KSLA, bör upphöra och atl

Prop.
1980/81:129 60

rådet
självt bör anställa sin sekreterare. Denne bör ha hela ansvaret för rådets administration,
både för kansliet och för forskningssekretariatsuppgifterna. Erfarenheterna
från andra forskningsråd visar att en med vetenskap väl förtrogen sekreterare
kan vara mycket vitaliserande för etl råds verksamhet. Samtidigt bör
kansliresurserna förstärkas då de i dag, särskilt i jordbrukssektionen, är
klart underdimensionerade. Till frågan om sekreterarna i prioriteringsutskotten
skall ingå i kansliets fasta personal eller anställas på uppdragsbasis tar
arbetsgruppen inte ställning. Det kan Ugga en fördel i att hyra in universitetsforskare
på begränsad tid och på det viset öka kunskapsbasen. Samtidigt kan det medföra
en tungarbetad organisation för kansliet och dess personal. Vid kansliet
anställda sekreterare torde vara att föredra.

Utredningen
behandlar också frågan om förläggning av rådets kansli. Eftersom kansliet även
framgent kommer att vara en förhållandevis liten enhet anser arbetsgruppen att
en samförläggning och samordning med FRN kan vara lämpligt. Styrelsen får här
föreslå, att man i första hand undersöker möjligheterna till en fortsatt
samförläggning med KSLA.

4.6
Statens råd för skogs- ocb jordbruksforskning: (Se 1.9) Huvudsekreteraren bör
ha hela ansvaret för rådets administration, dvs. för både kanslifunktionen och
forskningssekretariatsuppgifterna. Den övergripande policyskapande
verksamheten att utarbeta långsiktig, mera grundforskningsbaserad planering och
värdering samtidigt som rådssektorernas olika inriktningar måste tillgodoses
och samordnas ställer stora krav på huvudsekreteraren. Tanken kan även väckas
att huvudsekreteraren ej skall vara deltidsanställd utan arbeta på heltid, SJFR
vill framhålla vikten av att denna person med ve-tenskapUg inriktning ej skall
behöva splittras i nämnvärd omfattning på tidskrävande kanslifunktioner. Dessa
bör därför i möjligaste mån delegeras tiU någon av rådets befattningshavare
eller köpas in hos KSLA (eller motsvarande organ beroende på framtida
lokalisering).

Enligt
förslaget bör personalbehov och arbetssätt närmare utredas av rådet och dess
huvudsekreterare, vilket är ett bra förslag. Rådet menar att personalresurserna
ej kan utvidgas alt klara alla sakkunnigmoment i rådets mångfacetterade verksamhel
ulan externa specialister bör kunna anlitas Vid uppkommande behov.

Rådets
kansh är och kommer sannohkt även framgent att förbli en relativt Uten enhet.
Det har därför varit praktiskt att ansluta en del kanslifunktioner tiU annan hknande
verksamhet. SJFR delar arbetsgruppens åsikt att så bör ske även
fortsättningsvis. Emellertid anser SJFR att även om rådet i större utsträckning
än tidigare kommer att stödja kausal forskning förblir dock rådet ett uttalat
sektorsorgan med betydligt större kontaktytor mot de forskningsaktiviteter som
pågår inom KSLArs väggar (varav mycket ej är "akademiskt") än mot
aktiviteterna inom den övriga rådsorganisationen. Enligl akademiens
sekreterare, professor Olle Johansson, är en viss expansion av rådets kansli
inom akademiens lokaler möjlig. SJFR vill därför föror-

Prop.
1980/81:129 61

da,
dels att det nya rådet ej flyttas från nuvarande lokaler, dels alt kamerala funktioner
även fortsättningsvis handhas av akademiens kamerala enhet. Vad som ytterligare
talar för detta alternativ är den nära tillgången tiU det förnämUga
fackbibliotek, som KSLA kan erbjuda.

4.7 Kungl.
Skogs- och lantbruksakademien: Beträffande det nu rådande nära

samarbetet mellan forskningsrådet och akademien vill akademien instämma i

arbetsgruppens bedömning alt detta fungerat på etl tillfredsställande sätt.

Detta understryks ju också av atl något formellt krav på del nuvarande ar

rangemanget icke föreligger, utan atl det hittillsvarande samarbetet är base

rat på forskningsrådets och akademiens egna ställningstaganden.

Enligt
akademiens åsikt bör den föreslagna omorganisationen inte utesluta ett fortsalt
samarbete mellan rådet och akademien. Samförläggning av värde både för
akademien och rådets personal. Vidare har det splittrade Skogssverige behov av
en naturlig skoglig träffpunkt i Stockholm.

Arbetsgruppens
uppgift om atl en expansion av rådels kansli inom akademiens lokaler är
omöjlig är inte korrekt. För rådels behov kan elt tillskott av ett par
tjänsterum åstadkommas utan nägra mera omfattande åtgärder och en utflyttning
av akademiens plenisal och vissa förrådsutrymmen till en annexbyggnad skuUe
medge en avsevärd expansion. Frågan om rådels förläggning bör därför kunna ges
en mera förutsättningslös bedömning än vad arbetsgruppen anför.

Om
en utflyttning kommer liU stånd förutsätter akademien, att ett sådant aweckUngsavtal
träffas, att akademien icke drabbas av oförutsedda hyresförluster eller
personalproblem.

4.8
Lantbrukamas
riksförbund: (Se 7.7)

4.9
Tjiinstemännens
centralorganisation: TCO viU dock understryka vikten av att det inrättas en
tjänst som kansUchef vid rådet för den omedelbara ledningen av kansUets
arbete. Detta mle minst mot bakgrund av arbetsgmppens diskussioner kring huvudsekreterarens
anstäUmngsform.

4.10
Jordbrakstekniska
institutet: (Se 3.20)

4.11
Institutet för
skogsförbättring: Beträffande betänkandets förslag att rådet själv bör avlöna
sin sekreterare finner mstitutet icke anledning tUI invändning.

5
Resurs- och anslagsfrågor

5.1
Statskontoret: (Se 3.1)

5.2
Lantbmksstyrelsen: Arbetsgmppen
har berört dispositionen av växtför-ädhngsavgiftsmedel och gränsdragningen meUan
SJFRrs och växtförädUngs-

Prop,
1980/81:129 62

nämndens
ansvarsområden. Lantbruksstyrelsen anser att för det fall ökat ansvar för
finansiering av mera grundläggande forskning skulle anses ankomma på
växtförädlingsnämnden bör de växtförädUngsavgiftsmedel som nu tillförs SJFR i
stället tillföras växtförädlingsnämnden.

------- Slutligen
vill lantbmksstyrelsen understryka arbetsgruppens ar

gumentering för att SJFRrs resurser byggs ut. Först om så sker torde de nya

intentioner gruppen föreslår kunna förverkUgas.

$.3
Statens Uvsmedelsverk: (Se 2.4)

5.4
Domänverket: Ulredningens analyser visar tydligt att hittillsvarande resurser
inte kan täcka de behov som finns och som uppstår om förslagen till ny
forskningsinriktning och anslagspolitik genomförs.

Resursproblemet
underlättas inte av att marginaler saknas på SLU, där man i stället arbetar med
olika sparplaner.

Ur
näringens synpunkt är denna situation givetvis helt otillfredsställande. Skogen
och skogsproduktionen är enligt vår övertygelse en resurs som genom kraftfull
och målmedveten forskning i kombination med aktiv skogsvård och skogshushållning
har en myckel stor utvecklingspotential. 1 tider av ekonomiska svårigheier och
oro för framtiden bör det från samhällets sida finnas all anledning att stödja
utvecklingen av sådana näringar och branscher där skapandet av nya råvaror och
resurser initierar expansion och ekonomisk tiU-växt.

Domänverket
vill med detta kraftigt understryka behovet och önskvärdheten av en markant
ökning av det statliga stödet till skoglig forskning och utveckling.
Domänverket är berett atl ta sin del av ansvarel för en ökad medverkan från
näringens sida.

Det
finns givetvis likheter och samband i skogens och jordbrukets gemensamma
forskningsbehov. Sambanden får dock inte överbetonas. Det finns även stora
skillnader av principiell natur. I jämförelse med åkermark har. skogsmarken ett
ostört och naturUgt fungerande ekosystem. Skogsproduktionen bygger i huvudsak
på att vidmakthålla denna naturgivna produktionsförmåga. Intensiteten i
markutnyttjandet kommer alltid att vara klart lägre än i jordbruket,

I
skogsmarken är processerna mycket långsamma och tillväxt och förändringar
utsträckta över långa tidsperioder. Skogsmarken år heterogen med hänsyn till kUmat,
jordart, hydrologi m. m. pä ett helt annat sätt än åkermarken.
Forskningsmetodik och ambitionsnivåer blir olika.

I
principiella frågor är det alltid enklare och snabbare att arbeta på jordbruksmark
men schablonresullaten stämmer sällan på skogsmarken.

Skogs-
och jordbruk är dessutom två, var och en betydande, men klart oUka näringar
med olika produktionsförutsättningar, produktionsintensitet, produktionsekonomiska
viUkor och åtgärdsleknik. De har ohka roll och be-

Prop.
1980/81:129 63

lydelse
i näringsliv och samhällsekonomi. För statsmakterna bör det vara av intresse
att effektiva möjligheter finns att direkt kunna styra utvecklingsresurser
till varje näringsgren efter behov och politik.

De
två anslagen i statsbudgeten bör därför inte slås ihop till ett. Det bör inte
vara rådets uppgift att utföra prioriteringar mellan skogens och jordbrukels
forskningsbehov. Situationen är annorlunda i de sammanslagna grundforskningsråden
där en prioritering mellan olika basbehov kan göras mera oberoende av de
övergripande sektorsintressena,

5.5
NaturvetenskapUga forskningsrådet: En ökning av flexibiliteten inom SJFRrs
ansvarsområde förutsätter atl sådan verksamhet, som bekostas av SJFR, men ej
kan klassificeras som forskning eller fått mer permanent karaktär, överföres
till annan huvudman. Sådana överföringar får dock inte innebära att de av
rådet disponerade medlen minskar. Tvärtom bör förhållandet meUan SJFRrs
resurser (26 mkr) och SLUrs medel för forskning och försök (200 mkr)
förskjutas kraftigt till SJFRrs fördel för att möjliggöra flexibla satsningar
på aktuella forskningsområden. En sådan förändring av balansen torde emellertid
kräva en successiv uppbyggnad av SJFRrs resurser.

Det
poängteras av arbetsgruppen att många av de forskningsproblem som sorterar
under SJFR är av tvärvetenskaplig karaktär och kräver relativt långsiktiga
satsningar. Det är ingen tvekan om att SJFRrs resurser för närvarande är för
små för att SJFR ensamt skall kunna bära huvuddelen av ansvaret för sådana
projekt. SJFR är dessutom i sin nuvarande utformning för litet för att kunna
ingå i FRN-samarbete på en med de övriga råden jämbördig nivå. Även av denna
anledning bör alltså resurserna för SJFR successivt ökas, MöjUgheten av att SJFR
ingår i samarbetsnämnden mellan de forskningsråd som sorterar under
utbildningsdepartementet och RmC bör även undersökas.

Mot
bakgrund av vad ovan sagts vill NFR understryka behovet av en resursökning för
SJFR, En sådan ökning bör kunna ske inom ramen för den forskningspolitiska
satsning som statsmakterna utlovat.

5.6
Sveriges lantbmksuniversitet:
Styrelsen understryker förslaget att rådets resurser måste förslärkas. Likaså tiUstyrks
förslaget att överföra medel från SJFR till SLU motsvarande den del som rådet
det senaste året stött projekt vid försöksavdelningarna,

5.7
Statens råd för skogs- och
jordbruksforskning: (Se 1,9) Medel molsvarande vad rådet senaste året satsat
på projekt vid försöksavdelningarna bör dock överföras till SLU. Av rådet
stödda projekt av försökskaraktär eller av långvarig karaktär har tillkommit,
då de av rådet bedömts vara mycket angelägna och då de ej kunnat klaras av
berörda institutioner genom intern finansiering. Ansökningar för sädana
projekt kommer säkerligen även i framtiden

Prop. 1980/81:129 64

att
bli aktuella och bör också fortsättningsvis kunna stödjas i konkurrens med
andra vetenskapliga projekt.

5.8
Lantbmkarnas riksförbund: Under
en följd av år har SJFRrs anslag varit relativt oförändrade, en viss real
minskning har i realiteten inträffat för jordbrukssektionen. Den förstärkning
som övriga forskningsråd har fått del av har således inte kommit SJFR till del,
LRF delar därför uppfattningen alt SJFRrs resurser successivt nu bör byggas upp
för att på ett tillfredsställande sätt kunna svara mot de ökade
forskningsbehoven inom skogs- och jordbrukssektorerna. I det sammanhanget
beklagar LRF att arbetsgruppen inle närmare har preciserat resursbehovet. För
att kunna svara för tillkommande områden och en välbehövlig förstärkning av de
nuvarande skulle det, enligt. LRFrs uppfattning, behövas i princip en real
fördubbling av anslagen till SJFR, Denna uppräkning kan lämpligen ske under en flerårsperiod.

5.9
Trädgårdsnäringens
riksförbund: (Se 6.11)

5.10
Skogsindustriemas
Samarbetsutskott: En påtaglig och omgående förstärkning av forskningsrådets
resurser är nödvändig — därom är vi ense med arbetsgruppen. Detta är en av
förutsättningarna för atl vi skall kunna behälla målsättningen i 1979 års
skogspolitiska beslut,

5.11
Landsorganisationen i Sverige:
(Se 3.16)

5.12
Centralorganisationen SACO/SR:
SACO/SR ansluter sig helt till arbetsgruppens bedömningar när det gäller
behovet av förstärkta basresurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, för att etl
ökal engagemang i grundforskning ska bli möjligt.

Slutligen
vill SACO/SR framhålla att SJFRrs resurser bör ökas högst väsentligt, så att
rådets vetenskapliga ställning stärks och det ges samma förutsättningar som
övriga forskningsråd atl fyUa sin viktiga uppgift i samhället,

5.13
Byggforskningsrådet: I
betänkandet föreslås att SJFR snarast ges ökade resurser, BFR tiUstyrker detta.
SJFR måste ha möjlighet alt ta initiativ till och medverka i utvecklingen av
tvärvetenskapliga forskningsområden så att kunskaper som behövs för att lösa
nya samhällsproblem kommer fram. Det bör ske i nära samarbete med andra
forskningsråd, bl, a. BFR.

5.14
Ingenjörsvetenskapsakademien:
(Se 6.16)

5.15 Jordbrukstekniska
institutet: (Se 2.19)

Prop.
1980/81:129 65

6
Näringens finansiering av forskning m. m.

6.1 Lantbruksstyrelsen: (Se 3.2)

6.2
Skogsstyrelsen: Styrelsen
tillstyrker förslag att det från skogsvårdsavgifterna avsattes medel till en
skogsbrukets fond för tillämpad skogsbruksforskning. Fondens storlek föreslås
inledningsvis uppgå till ca 8 milj, kr.

6.3
Jordbruksnämnden: Utredningen beskriver
i avsnitt 4.4.1 korrekt förfarandet kring fördelningen av medel från
Lantbrukets fond.

Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation har hos JN föreslagit att näringen

själv, som f. n. handhar beredningen av inkomna ansökningshandlingar,

skall ta över också beslutande funktionen om fördelning av medlen. Härige

nom skulle enligt delegationen bl, a, visst dubbelarbete kunna undvikas, JN

har dock ännu inte ansett sig böra föreslå någon ändring i gällande ordning.

En väsentlig anledning härtill är att frågan inte lösts hur dén statliga
insynen

skall kunna utövas effektivt om lanlbmkarsidan själv beslutar om fördel

ningen. Rättssäkerheten tUlgodoses f. n. dels genom att besluten tas av JN i

plenum, dels genom att JNrs beslut kan överklagas till regeringen.

Arbetsgruppen
anför att genom att bl, a, näringarnas intresseorganisationer vuxit sig allt
starkare, har de ursprungliga förutsättningarna förändrats. Enligt
arbetsgruppens mening bör näringarna nu öka sitt finansiella ansvar för
forskning och utveckling. Arbetsgruppen presenterar flera förslag till hur denna
ökade satsning från näringen skall kunna ske. Utan alt ha anledning atl la
närmare ställning till de olika förslagen anser sig JN dock kunna instämma i
arbetsgruppens åsikt alt livsmedelsindustrin borde kunna öka sin insats i
förhållande till staten då det gäller det påtalade behovet av ökad satsning på
livsmedelsforskning,

6.4
Statens naturvårdsverk:
(Se 2,5)

6.5
Domänverket: Vi tiUstyrker
dessutom förslaget att omföra delar av skogsvårdsavgifterna till
"Skogsbrukets fond" för anslag till tiUämpad skogsproduktionsforskning,

6.6
Forskningsrådsnämnden:
(Se 2.8)

6.7
Naturvetenskapliga
forskningsrådet: NFR finner det också rimligt att de berörda näringarna i
större omfattning än tidigare bidrar till SJFRrs medelsresurser på det sätt
arbetsgruppen föreslår,

6.8
Sveriges lantbruksuniversitet:
I betänkandel diskuteras också näringens finansiering av forskning. Styrelsen
instämmer i förslaget, att näringen bör öka sitt finansiella ansvar för FoU-verksamheten,
Sålunda bör en Skogsbm-

Prop. 1980/81:129 66

kets
fond inrättas med hjälp av skogsvårdsavgifter för att tillgodose skogsproduktionsforskning.
Vidare bör Uvsmedelsforskningen få ökade resurser och fömtsättningarna för en seimverkan
meUan Uvsmedelsindustrin och staten i en kollektiv forskningsfond bör prövas.

Arbetsgmppen
berör även det i oUka sammanhang framförda förslaget om en
bekämpningsmedelsavgift och pekar på det rimhga i att avgifterna bl. a. används
för forskning om bekämpningsmedlens miljökonsekvenser. Om sådana avgifter skuUe
komma att tas ut, anser styrelsen lämpligt att de används för forskning om
miljökonsekvenserna och även för "giftfria" odlingsmetoder, om
därmed avses odUngsmetoder med lägre insatser av kemiska medel i produktionen
än de i dag vanUga.

6.9 Statens
råd för skogs- och jordbmksforskning: Arbetsgruppen föreslår

vidare alt en ny fond, "Skogsbrukets fond", inrättas och all fonden
skall an

slå medel till tillämpad skogsproduktionsforskning. Av betänkandet framgår

emellertid ej i vilken omfattning utredningens övriga förslag är avhängiga av

atl fonden tUlskapas. Ej heller hur fonden skall administreras och hur sam

ordningen skall ske med SJFR. Rådet vill i detla sammanhang föreslå att de

tilltänkta fondmedlen förvaltas av SJFR och därvid tillföres rådet som ett

särskih anslag. Därmed skulle man kunna få en god samordning till stånd

mellan kunskapsuppbyggande, kausal skogsforskning och tiUämpad skogs

produktionsforskning, två discipUner utan skarpa gränser sig emellan. Rådet

ser del som naturligt om beredningen av ansökningarna lill fonden görs av

skogsnäringen själv. Detta kan ske i elt särskilt prioriteringsutskott. För att

nå önskvärd samordning är rådet berett atl ta ansvar för beslut om fördel

ning. Därigenom skulle administrationskostnaderna kunna hållas på en rela

tivt sett låg nivå eller klart lägre än vad en separat uppbyggd organisation

skulle dra i omkostnad,

6.10 Lantbrukarnas
riksförbund: LRF tillstyrker atl en särskild skogsbrukets

fond inrättas, finansierad av skogsvårdsavgifter. Denna skulle utgöra etl na

turUgt komplement tiU lantbrukets fond.

LRF
vill däremot tillbakavisa de tankar som har framförts om inrättandet av en
kollektiv fond på livsmedelsområdet med hänvisning tUl fläringsUvels bidrag
till stiftelsen SIK och stiftelsen Svensk näringsforskning.

Också
i övrigt har arbetsgruppen uttalat alt näringarna borde ta ett ökat finansieUt
ansvar för FoU-arbete inom skogs- och jordbruket. Detta uttalande vill LRF
bestämt avvisa, bl. a, med hänvisning till de betydande insatser som lantbrukskooperationen
lägger ner dels på eget FoU-arbete, dels genom bidrag via lantbrukets fond och
växtförädlingsfonden. Sålunda kan LRF inte tUlstyrka att en särskild bekämpningsmedelsavgift
tas ut för att finansiera forskning kring miljöeffekter av användningen av
olika kemiska medel. Det är förbundels bestämda uppfattning att ansvarel för
del grundläggande forsknings- och försöksarbetet inom skogs- och jordbruket
också i framtiden

Prop.
1980/81:129 67

bör
ligga på statsmakterna. För detta talar bl. a. den omfattande marknadsreglering
som dessa sektorer omfattas av.

6.11
Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgruppen menar alt näringarnas intresseorganisationer
vuxit sig allt starkare och att dessa nu borde öka sitt finansiella ansvar för
FoU-arbetet. Delta torde avse jordbruks- och skogsnäringarna.
Trädgårdsnäringen består av ett i förhållande till jordbruket begränsat antal
företag som inte har möjlighet att själva svara för något forsknings- och
utvecklingsarbete. Näringen i sin helhet och dess organisationer har varken
personella eller finansiella resurser i den utsträckning som vore nödvändig
för ett ökat engagemang i forskningsfrågor. Ansvaret för detta arbete måste
därför fortsatt ligga på statsmakterna. Det är viktigt att man vid all
förändring av forskningens finansiering följer upp konsekvenserna även för
trädgårdsnäringen. Elt inrättande av en skogsbrukels fond kan på grund av
näringens struktur inte följas av en trädgårdsnäringens fond som kan axla ett
motsvarande ansvar för forskningen.

Här
måste SJFR vara garant för att trädgårdsforskningen kan fortsättas i oförminskad
omfattning, även om jordbruks- och skogsnäringarna kan ta över ett större
ansvar inom sina sektorer.

Inom
distribution och produktionsmedelsindustri förekommer redan i dag att vissa
företag finansierar mindre forskningsprojekt vid SLU. Det är inte uteslutet att
denna verksamhel kan byggas ut.

Inom
handeln och den del av livsmedelsindustrin bör finnas intressen för t. ex,
distribution och produktutveckling som kanske kan resultera i ökade ekonomiska
insatser. Kommunerna har ett viktigt ansvar för utvecklingsarbetet inom stadsbmket.
Detta har hittills endast i liten omfattning tagit sig uttryck i
forskningsprojekt. Även i ett ansträngt ekonomiskt läge måste man här förvänta
ökade insatser för att möta samhällets krav.

6.12
Skogsindustriemas Samarbetsutskott: (Se 2.15) Arbetsgruppen syns något ha
undervärderat näringens hittillsvarande ekonomiska insatser i FoU-arbetet,
Likväl kan vi acceptera förslaget till ökat finansiellt ansvar i form av en
"Skogsbrukels fond", baserad på medel ur skogsvårdsavgifterna. Med en
förskjutning av rådets verksamhet mot grundläggande forskning skulle Fonden
utgöra en värdefull förstärkning av skoglig FoU, totalt sett, och för den tillämpade
skogsproduktionsforskningen i synnerhet. Med hittills redovisade förutsättningar
är vi ej beredda atl lägga ett konkret förslag om fondens organisation, men
redan med hänsyn till pengarnas ursprung är det följdriktigt att
skogsnäringens intressen får väga tungt vid medlens fördelning.

Ett
tillstyrkande av förslaget om "Skogsbrukets fond" innebär inte alt vi
frångår tidigare ståndpunkter beträffande skogsvårdsavgiften. Denna extra pålaga
på skogsbruket — som blir mycket kännbar för skogsägaren som följd av såväl
höjd procentsats som kraftigt ökade fastighetsvärden — får ej

Prop.
1980/81:129 68

utvecklas
tUl atl bli en inkomstkäUa för staten som utnyttjas för regionalpolitiska
ändamål eller för andra områden utanför det skogUga.

6.13
Landsorganisationen i
Sverige: (Se 3.18)

6.14
Centralorganisationen SACO/SR:
(Se 1.11)

6.15
Skogsarbeten: (Se 1.12) I
betänkandet sägs att "Skogsbrukets fond" skall anslå medel till "tUlämpad
skogsproduktionsforskning". Skogsarbeten förutsätter att arbetsgruppen med
ordet "skogsproduktion" avser icke blott den primära utan även den
sekundära skogsproduktionen. Om så inle är fallet kommer nämUgen, i jämförelse
med nuläget, tiUämpad skogsteknisk FoU att komma i strykklass, vilket inte kan
accepteras.

6.16
Institutet för
skogsförbättring: (Se 1.14)

6.17
Ingenjörsvetenskapsakademien:
Arbetsgrupperna har också föreslagit att det inrättas en ny fond
"Skogsbrukets fond" finansierad av skogsvårdsavgifter. Därmed skulle
man kunna förbättra resurserna för det praktiska skogsbrukets problem och det
antyds ocksä alt skogsnäringen skulle kunna väga relativt tyngre i denna fonds
styrelse. TiU dessa tankar bör man betona att skogsvårdsavgiften genom föreUggande
beslut kommer att öka vid budgetårsskiftet 1981/82 från 0,9 promille, vilket
innebär en ökning för statskassan från 18 lill 60 miljoner kronor baserat på
tidigare fastighetstaxeringsvärden. Därtill kommer effekten av värdestegringen
genom 1981 års allmänna fastighetstaxering. IVA har från skogsnäringens
företrädare erfarit farhågor för att skogsvårdsavgiften bhr en extra skatt på
skogsbruket med syfte att rent allmänt liUföra statskassan inkomster. IVA
förordar att skogsvårdsavgiften helt utnyttjas inom den skogliga sektorn
varvid ökad forskning prioriteras. Med hänsyn tiU att skogsnäringen i hög grad
är föremål för omstrukturering bör betonas de speciellt stora behov av
forskning som nu erfordras för denna vår basnäring. Den föreslagna
anslagsuppräkningen (8 milj.) syns därför helt oliUräckhg, Anmärkningsvärt är
vidare de begränsade medel inom skogsforskningen (på SLU) som disponeras för
förutsättningslös s, k. fri forskning. Man kan också ifrågasätta om inle de
politiska instanserna bör ha möjUghet att ta ställning till anslagsfördelningen
mellan två basnäringar som skogs- och jordbruk.

6.18
Sveriges Skogsägareföreningars
Riksförbund: Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund anser att det är
angelägel att förslaget genomförs. Att utnyttja medel som inflyter via
skogsvårdsavgiften liU skogligt forsknings-och utvecklingsarbete har enligt vår
uppfattning högsta prioritet.

Prop.
1980/81:129 69

7
Kungl. Skogs- och lantbruksakademien

7.1
Statskontoret: Arbetsgmppen anser att KSLAs bibUotek kan överföras till annan
huvudman t. ex. Sveriges lantbmksuniversitets (SLU) bibhotek i Ultuna även om KSLAs
bibUotek hålls kvar i de nuvarande lokalerna. Enligt statskontorets mening är
detta rationeUt då SLUs bibUotek redan idag är uppbyggt för att tillhandahålla
vetenskaplig biblioteksservice inom jord- och skogsbrukssektorn.

Statskontoret
är berett att göra den av arbetsgruppen föreslagna utredningen av samordningen
meUan SJFR, FRN och KSLA om regeringen så anser erforderligt.

7.2
Statens livsmedelsverk:
Arbetsgruppen har även tagit upp Skogs- och lantbruksakademiens stäUning och
arbetsuppgifter. Livsmedelsverket viU framhålla önskvärdheten av att akadenuen
ges möjhghet att bedriva sina nuvarande värdefulla uppgifter även i
fortsättningen även om en boskillnad sker administrativt meUan akademien och
forskningsrådet.

7.3
Domänverket: (Se 3.8)

7.4
NaturvetenskapUga
forskningsrådet: (Se 4.4) När det gäller frågan om KSLArs bibliotek vUl NFR erim-a
om den utveckling som ägt rum beträffande KVArs bibUotek, som nu samordnats
med Stockholms universitets bibUo-teksresurser, och tiUstyrker arbetsgruppens
förslag om översyn av bibliotekets status.

7.5
Statens råd för skogs-
och jordbmksforskning: (Se 4.6)

7.6
Kungl. Skogs- och lantbmksakademien:
Akademien ser det icke säsom något ingrepp i dess integritet att regeringen formeUt
utser dess presidium, utan finner det vara ett naturUgt arrangemang, en
bekräftelse på det ekonomiska delansvar för akademien som regeringen ikläder
sig. I detta avseende önskar akademien därför ingen ändring.

Akademien
instämmer med arbetsgruppen i att driften av akademiens bibUotek innebär en
tung kostnad. Denna verksamhet är dock en mycket väsentlig del av akademiens
aktiviteter, som röner en ökande uppskattning och efterfrågan, och som även
enligt arbetsgruppens uppfattning bör finnas kvar i akademiens lokaler.

Akademien
har ingen anledning atl motsätta sig att statskontorets expertis ges i uppdrag
att se över verksamheten vid bibhoteket. Utan atl föregripa en sådan utredning
förefaller det dock högst osannohkt, att ett överförande av biblioteket tiU en
annan huvudman skulle kunna medföra några rationaUse-ringsvinster. Akademien viU
här även av principieUa skäl avstyrka en sådan propå. En utredning bör i första
hand inriktas på att ge anvisningar om öka-

Prop. 1980/81:129 70

de
samarbetsmöjligheter med bl. a. SLU-biblioteket belräffande dataservice o. d.

Ett administrativt enkelt
och effektivt sätt att stärka akademiens och bibliotekets resurser vore atl i
likhet med vad som begärts i akademiens anslagsframställningar överföra en del
av akademiens tjänster till den statliga tjäns-leförteckningen. Utöver tjänsten
som skoglig sekreterare för vilket ett sådant överförande föreslagits under en
följd av år, skulle nu lämpligen de tre fasta tjänsterna vid biblioteket
överföras till den statliga tjänsteförteckningen. Därigenom skulle tillräckligt
mycket av akademiens egna resurser friställas för atl läcka övriga
driftskostnader för nuvarande och även en något expanderande verksamhet och etl
direkt statsanslag skulle endast behövas till det internationellt bilaterala
forskarutbytet.

Ett alternativ till arbetsgruppens
förslag och till vad som här har anförts beträffande akademien, vore att
statens samtliga engagemang i akademien ersattes med en engångsförstärkning av
akademiens grundfond med förslagsvis 25 miljoner kronor, vUket skulle ge
akademien en stabil ekonomisk grund och en Uka fri och hell oberoende ställning
som t, ex. Svenska akademien.

7.7
Lantbmkamas riksförbund: Beträffande Kungl, skogs- och lantbruksakademien tiUstyrker
LRF det förslag som har lämnats beträffande akademiens uppgifter och sambandet
med skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981