Prop. 1980/81:133

Prop,
1980/81:133

Regeringens proposition

1980/81:133

om
riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m.

beslutad den 19febmari 1981.

Regeringen föreslär riksdagen alt anlaga de förslag som
har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för
energisparverksamheten i bebyggelsen. En höjning föresläs av det nuvarande
energisparmälet för befintlig bebyggelse.

En uppdelning görs av den nuvarande energisparplanen i två
samordnade program. Vissa förändringar sker beträffande del statliga slödel
lill energibesparande ätgärder i befintlig bebyggelse.

Genom en ändring i byggnadsstadgan (1959:612) införs särskilda
villkor för installation av direktverkande elradiatorer. Ändringen skall träda
i kraft den I januari 1983.

I Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr 133

Prop.
1980/81:133 2

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrivs all 44 a S byggnadsstadgan
(1959:612)' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 a f Byggnad skall utföras sä alt den En byggnad
skall utföras sä alt

möjliggör god energihushållning. den möjliggör god
energihushåll-

ning.

Om en byggnad jör stadigvarande bruk innehåller bostads-
eller arbetsrum och är avsedd Jör annat ändamål än fritidsändamål, skall
byggnadens uppvärmningssyslem i skälig utsträckning utformas så att det utan
oinfältande ändringar kan användas för uppvärmning med skilda energislag som är
lämpliga från allmän energisynpunkt. Om byggnaden är en bostadsbyggnad med
högsl två bosladslägenheler och i huvudsak skall värmas upp genom användning av
elenergi eller naturgas, skall den i skälig (mifatt-ning anordnas så atl ett
byte till uppvärmning genom annat energislag underlättas.

En sådan bostadsbyggnad med högsl Ivå bostadslägenheter
som är avsedd jör annal ändamål än fritidsändamål får inte ulföras med ett
uppvärmningssystem med direktverkande elvärme, om det inte flnns särskilda
skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Stadgan omtryckt 1972:776. - Senaste lydelse 1978:369.

Prop. 1980/81:133

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson,

Föredragande: Statsrådet Friggebo

Proposition om riktlinjer för energisparverksamheten i
byggnader m. m.

1 Inledning

Regeringen har nyligen i prop. 1980/81:90 lagl fram
förslag lill riktlinjer för energipolitiken. I propositionen framhålls alt
energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk och social utveckling.
Della ställer krav på tryggad energiförsörjning och god energihushållning. En
väl avvägd energipolitik är nödvändig för alt centrala välfärdsmål skall nås
lill lägsta möjliga samhällsekonomiska koslnader.

Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga
sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas.

Ett
centralt mål för energipolitiken är elt krafligl minskal oljeberoende.
Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften enligl riksdagens
beslul.

Övergäng till fasta bränslen skall främjas. En successiv
utveckling skall ske mot elt energisystem i huvudsak baserat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

1 fräga om energihushållning i byggnader m. m. aviseras i
propositionen atl riktlinjer kommer atl presenteras. Jag vill nu la upp dessa
frägor.

Bebyggelsen
har stor betydelse när del gäller vär energianvändning. Totall beräknas
byggnadsbeståndet svara för ca 40% av vårt lands energianvändning, om
näringslivets byggnader inkluderas. Oljeberoendet är också mycket stort i
byggnadssektorn. Det är därtör nödvändigt atl fortsatta ansträngningar görs, i
såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse, för att uppnå en bättre
energihushållning och elt minskal behov av olja.

Prop.
1980/81:133 4

Riksdagen har under de senaste åren vid etl fiertal
tillfällen behandlat frägor som rör energisparverksamheten i byggnader. För att
stimulera till energibesparande ätgärder infördes är 1974 statligt stöd för
sädana ätgärder i bostadshus och vissa andra byggnader (prop. 1974:69. CU
1974:21, rskr 1974:180).

Genom 1975
års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. I, NU 1975:30, rskr 1975:202 och
bil.2, CU 1975: 25, rskr 1975; 203) uppställdes mål för en begränsning av
ökningstakten för energianvändningen i landel under liden fram till är 1985.
Vidare beslöts om ell treårigt energiforskningsprogram. Ändringar infördes
ocksä i byggnadsstadgan (1959:612. ändrad senasl 1980:408) i syfte all
förbällra möjlighelerna alt beakta frägor om god energihushållning i samband
med planläggning och frågor om god värme-hushållning i byggnader.

I prop. 1977/78: 76 med förslag lill energisparplan för
befintlig bebyggelse redovisades bedömningar av resursbehov och tillgängliga
resurser för att under en 10-årsperiod genomföra energisparätgärder enligl
olika allernaliv. Förslagels huvudsakliga syfte i fråga om målel för
verksamhelen var att slå fast en hög ambitionsnivå och därmed ge utgångspunkter
för bedömningar av verksamhetens inriktning. De medel med vilka
energisparplanen skulle förverkligas bygger bl. a. pä stimulanser lill enskilda
fastighetsägare i syfte all öka deras motivation för atl vidta
samhällsekonomiskt angelägna energihushållningsälgärder. Enligl riksdagens formulering
av sparmålet (CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) skall riktpunkten vara all
nelloenergi-förbrukningen i del befinlliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35
TWh lägre än år 1978. En omprövning skulle ske efter tre år. dvs. inför budgeiårel
1981/82.

Regeringen
lade våren 1979 fram förslag lill rikllinjer för den svenska energipoliliken
fram lill omkring är 1990 (prop. 1978/79; 115). Riksdagen beslulade på grundval
av dessa förslag om rikllinjer inom vissa delar av energiomrädel. De delar som
berörde eller hade nära samband med kärnkraften lämnades dock öppna i avvaklan
på folkomröslningen om kärnkraftens fortsalla användning i värt land (NU
1978/79:60. rskr 1978/ 79:429, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394, JoU 1978/79:34.
rskr 1978/ 79:431, SkU 1978/79:44, rskr 1978/79:430).

De viktigaste målen för energipolitiken angavs i
propositionen vara all åstadkomma försörjningstrygghet, begränsa
energiomvandlingens hälso-och miljöeffekter och stärka säkerheten.
Energipolitiken mäste vidare, hävdades det, syfta till handlingsfrihet och
anpassning. Med hänsyn tagen till dessa mäl måsle energipoliliken utformas så
att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.

Beslutel innebar bl. a. alt vissa ändringar av villkoren
för energisparstödet genomfördes i syfte all effektivisera stödet. Kommunernas
viktiga roll vid genomförandet av energisparprogrammel betonades och bidraget
lill kommunernas rådgivnings- och besiklningsverksamhel m. m. ökades och

Prop. 1980/81:133 5

utsträcktes lill alt omfatta ytterligare en treårsperiod.
Medel anslogs ocksä för en kraftigt utvidgad experimentbyggnadsverksamhet m. m.
inom sol-värmeomrädel.

Med anledning av resultatet av folkomröslningen om
kärnkraften beslöt riksdagen alt kärnkraften skall avvecklas i den takt som är
möjlig för all upprätthälla sysselsättning och välfärd. Del slogs fast atl den
sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. (prop. 1979/80: 170, NU
1979/80; 70, rskr 1979/80:410). Beslutet innebär atl möjligheler under de
närmaste årtiondena måste skapas för alt introducera andra energikällor.
Betydelsen av energihushållning slogs fasl och ell samlal
energihushällningsprogram aviserades.

Som etl led i strävandena att minska oljeberoendet beslöt
riksdagen år 1980 (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100) om ell
nyll stödsystem för ålgärder som syflar lill atl ersätta olja eller spara
energi. Del nya stödsystemet handhas t. v. av en kommitté benämnd Oljeersältningsfonden
(I 1980:08).

Regeringen
har nyligen lagl fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram lill
omkring är 1990 (prop. 1980/81:90).

I
propositionen redovisas rikllinjer för elt program för energihushållning i
samhällets olika delar under 1980-talet. Det betonas all tyngdpunkten i
programmet bör ligga pä åtgärder som sparar olja och som verkar pä kort och
medellång sikt. Slyrmedel som priser saml rådgivning, ulbildning och
information betonas. En omprövning av programmet föreslås ske omkring är 1985.

Etl program för oljeersältning läggs också fram.
Programmet beslår av tre delar, nämligen åtgärder med anledning av förslag frän
oljeersättningsdelegationen, åtgärder grundade pä elanvändningskommilléns
förslag och ätgärder för att minska oljeanvändningen i Storstockholmsområdel.

Som jag nyss näq:inde innebar riksdagens beslul med
anledning av prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse atl
en omprövning av planen skulle ske efter tre år. Jag vill nu ta upp den frägan
och kommer i det följande atl lägga fram förslag till rikllinjer för
energihushållningen i bebyggelsen under 1980-lalel. Ansvaret för ledningen och
samordningen av arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och
utvärdering ligger sedan år 1978 pä energihushällningsdelegationen (Bo
1978:03), EHD. Delegationen har nyligen överiämnal belänkandel (SOU 1980:43)
Program för energihushållning i befinllig bebyggelse. 1 belänkandel lämnas
förslag till ålgärder som syftar till att intensifiera energisparverksamhelen.
Bl.a. föresläs alt verksamhelen organiseras i tre samordnade program. Vidare
föresläs vissa förändringar i det ekonomiska stödel lill energibesparande
åtgärder. De nuvarande bidragen avskaffas och ersätts med län. Dessutom
föresläs vissa nya kalegorier av åtgärder bli stödberältigade. Flera förslag
läggs ocksä fram beträffande den kommunala besiktnings-och
rådgivningsverksamheten.

Prop.
1980/81:133 6

De förslag till rikllinjer för energihushållningen i
byggnader som jag lägger fram i del följande grundar sig främst på detla
betänkande. En sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till prolokollel i detla ärende som bilaga I.

Som underlag för mina ställningstaganden villjag vidare
redovisa bl.a. följande betänkanden. rapporter och promemorior, som i sin
helhet eller i sammanfattning bör fogas till regeringsprotokollet som bilagor,
nämligen

sammanfattning av oljeersättningsdelegationens
betänkande (Ds I

1980: 23) Program för oljeersällning (bilaga 2),

rapport från bostadsslyrelsen angående energisparstödets
volym och

användning (bilaga 3).

energiprovningsutredningens belänkande (Ds I 1980:12-13)
Provning

för bättre energihushållning [bilaga 4) saml en

skrivelse från energisparkommittén (ESK 1979:02) angående
lempera-

turnormer i lokaler (bilaga 5).

Vidare kommer jag alt la upp vissa förslag som har väckts
av elanvändningskommittén (ELAK) i belänkandet (Ds I 1980:22) El och olja. En
sammanfattning av betänkandel saml en sammanställning av remissyttrandena bör
fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 6.

Regeringen har nyligen i prop. 1980/81:90 lagl fram
förslag belräffande den fortsatta energiforskningen. Jag kommer i del följande
all lägga fram förslag om slöd för experimentbyggande inom bl.a.
solvärmeområdet samt för forskning avseende energihushållning i befinllig
bebyggelse.

I prop.
1980/81:100 (bil.16) har regeringen föreslagil atl riksdagen i avvaktan pä
särskild proposition i ämnet under trettonde huvudtiteln lill Vissa
energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m.m. för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag av 800 milj. kr. Jag vill nu ta upp denna fråga.
En sammanfattning av anslagsframställningarna bör fogas lill protokollet i
detla ärende som bilaga 1. Jag kommer ocksä all ta upp frägan om ramar för
beslul under budgelären 1981/82-1983/84 lill Lån tdl experimentbyggande inom
energiområdet in. m.

Prop.
1980/81:133 7

F ö redragandens
ö verv ä ganden

2
Program för energihushållning inom bebyggelsen under 1980-talet

2.1
Allmänt

Totalt
beräknas byggnadsbeståndet svara för ca 40% av vårt lands energianvändning, om
näringslivels byggnader inkluderas. Oljeberoendet är mycket storl. En aktiv och
ambitiös energihushållning är ell grundläggande krav för alt nå ökad
försörjningstrygghel inom energiområdet. Slora möjligheter lill
energibesparingar finns inom bebyggelseseklorn. En väsentlig del av
energihushällningsprogrammet för samhället bör därför avse denna sektor.

Som jag tidigare har
anförl haren rad åtgärder sedan år 1974 vidtagits för att spara energi i
byggnader. Det är nödvändigt alt fortsatta ansträngningar görs för att hushålla
med energi i befintlig bebyggelse. Parallelll med energihushållningsätgärderna
mäste möjligheterna alt ersätta olja med andra energislag i bebyggelsen tas
lill vara.

En omprövning av
åtgärderna inom energisparplanen bör ske i samband med den omprövning av det
samlade energihushållningsprogrammet för samhället som i proposition om
riktlinjer för energipoliliken (prop. 1980/ 81:90) föreslås ske omkring är
1985.

2.2
Energianvändningen

Energianvändningen
har ökat snabbt under efterkrigstiden. Den har trefaldigats sedan är 1945.
Under den senaste liden har ökningstakten minskat. Under perioden 1973-1979
ökade den lotala slutliga energianvändningen med endast 0,6% per är i
genomsnitt. Motsvarande ökning under perioden 1965-1973 var 3,4%. Orsaker lill
den lägre ökningstakten sedan år 1973 är bl.a. den lägre takten i den
ekonomiska tillväxten, de kraftiga reala energiprisstegringarna samt de
energihushällningsåtgärder som har vidtagits.

Den
totala slutliga energianvändningen uppgick är 1979 lill 416 TWh. Av detla
utgjordes ca 331 TWh av bränslen medan återstoden utgjordes av el. Bränslena
utgörs framför allt av oljeprodukter.

Energianvändningen
brukar fördelas på de tre områdena industri. Iransporter samt bostäder,
service m, m. Industrisektorn svarar för knappt 40% av den totala
energianvändningen, transporter för ca 20% och bostäder, service m.m. för
resterande drygt 40%. Energianvändningen i den sistnämnda sektorn uppgår till
drygt 170 TWh varav ca 40 TWh elenergi. Användningen omfattar all
energianvändning utanför industrin och transportområdet, dvs. användningen i
bl.a. bostäder, den offentliga sektorn.

Prop. 1980/81:133

handel, byggnadsverksamhet, jordbruk, skogsbruk och fiske.
Ca 80% av energianvändningen avser uppvärmning av byggnader, inkl. uppvärmning
av tappvarmvatten.

Bostäderna svarar för ca 60% av sektorns energianvändning,
molsvarande ca 105 TWh. Av delta energibehov svarar småhusen för 57% och
flerbostadshusen för 43%.

Bostadsbeståndets procentuella fördelning på
uppvärmningsformer är 1979 framgår av labell 2.1.

Tabell
2.1 Bostadsbest å ndets f ö rdelning p å uppv ä rmningslormer

Elvärme

30

Fjärrvärme

4

Övrig

uppvärmning'

66

Totalt

100

3 42

100

avser i
huvudsak oljeeldning

Källa:
SIND 1980: 17

Av tabellen kan utläsas all oljeuppvärmning dominerar för
både småhus och flerbostadshus. Oljeberoendet accentueras ylterligare av alt
fjärrvärmen lill ca 95% produceras genom oljeförbränning. Andelen eluppvärmda
småhus i nyproduktionen har dock ökat frän ca 11 % är 1970 till ca 26% år 1977.
Av nytillskottet av småhus är f. n. över 70% försedda med elvärme. Dessutom
sker konvertering, dvs. övergäng från annat uppvärmningssätt till elvärme, i
betydande utsträckning.

För flerbostadshusen är framför allt den ökade anslutningen
lill fiärr-värme värd all notera. Ca två tredjedelar av nyproduktionen ansluts
f.n. Ull fjärrvärme. Dessulom konverteras ca 30000 lägenheter årligen lill
tjärr-värme, framför allt från individuell oljeuppvärmning.

När det gäller övriga byggnader, inom den offentliga
sektorn, handel m. m., kan konstateras att oljeuppvärmning fortfarande
dominerar men all fjärrvärmens andel ökar till följd av en ökad anslutning vid
nyproduktion och konverteringar av befinlliga kontorsbyggnader m. m.

Under perioden 1973- 1979 har energianvändningen inom
sektorn bostäder, service m. m. i genomsnitt ökat med endasi 0.5 % per är
(temperaturkorrigerade värden).

Som framgår av statsrådet Petris anförande till prop.
1980/81:90 lyder emellertid tillgängliga uppgifter pä all en lageruppbyggnad
molsvarande ca 3 TWh skedde hos energianvändarna under år 1979. Om hänsyn las
lill detta kan man notera atl ökningstakten har minskat jämfört med perioden
1965-1973, dä ökningstakten var 3.4% per är. Den tillgängliga statistiken är
emellertid osäker. Därigenom är det svårt all frän den befintliga statistiken
dra slutsatser om exempelvis energisparandets volym. Sådana slulsalser måste
baseras pä andra lyper av underlag, t. ex. forskningsresultat och

Prop. 1980/81:133 9

erfarenheter av genomförda energisparätgärder. Regeringen
har i prop. 1980/81:90 understrukit behovet av förbättringar av
energistatistiken och betonat alt det är angeläget all uppgifter om
användningen av energi för uppvärmningsändamål blir utförligare belysta. I
propositionen framhålls det som angeläget att slalisUska centralbyrån, inom
ramen för oförändrade totala resurser, beaktar behovet av förbättrad statistik
för energiområdet sä att energianvändningens utveckling inom skilda sektorer
kan följas.

Den framtida utvecklingen av energianvändningens sloriek
och sammansättning i bebyggelsesektorn är beroende av en mängd faktorer, säsom
energiprisutvecklingen, ny- och ombyggnadstakten, effekten av
energihus-hällningsbestämmelserna i Svensk Byggnorm, effekten av ätgärder för energihushållning
i befintlig bebyggelse m. m. I den nyss nämnda propositionen har regeringen
angett de energianvändningsnivåer som det är rimligt att räkna med för sektorn
bostäder, service m. m. Nivåerna uppgår lill 150-160 TWh, varav 60-52 TWh el,
för år 1985 och 140-155 TWh, varav ca 66-60 TWh el, för år 1990. De undre
gränserna i intervallet har satts med beaktande av de förslag lill besparingar
som jag kommer atl lägga fram i det följande.

2.3 Mål för energisparverksamheten i byggnader

EHD har i sitt belänkande lagl fram förslag om en
intensifierad energisparverksamhet. Som underlag för sina förslag har EHD
låtit ulföra ett 30-tal olika forsknings- och utredningsprojekt angående de
effekter som har uppnätts till följd av energisparverksamhelen.

En omfattande empirisk undersökning av de genomsnittliga
faktiska energispareffekterna av olika åtgärder har genomförts vid de lekniska
högskolorna i Stockholm, Göteborg, Lund och Luleå saml vid Norrlands Byggtjänst
i Umeå. Undersökningen omfattar elt statistiskt urval på mer än 1 000 hus där
energisparätgärder har genomförts med statligt energisparstöd. Resultat från
detla projekt redovisas i EHD; s betänkande.

Resultaten av åtgärder som har utförts i olika lan visar
en mycket god samstämmighet trots alt de olika länen representerar mycket
varierande klimattyper och trots alt de hus som har undersökts skiljer sig
pålagligl mellan länen. De län i vilka undersökningen hargenomförls kan i viss
män sägas molsvara de ytterligheter som finns i Sverige. Man kan enligl undersökningen
därför anta att de uppmätta faktiska spareffekterna även är gilliga i övriga
län i Sverige.

Resultaten visar all de studerade energisparåtgärderna i
genomsnitt ger en betydande spareffekt. Energibesparingen till följd av
åtgärder av samma typ varierar dock avsevärt mellan enskilda hus. Detta kan
enligt undersökningen förklaras av alt älgärdernas omfallning varierar mellan
olika hus har ulförts i olika omfattning men också av andra faktorer, t.ex.
sänkt rumstemperatur, ökad komfort (dvs. de boende väljer all la ul en del av

Prop.
1980/81:133 10

effekten av åtgärderna som högre inomhustemperatur) eller
varierande tekniskt utförande.

Den faktiskt uppmätta spareffekten av olika ätgärder har i
undersökningen jämförts med den teoretiskt beräknade energibesparingen för de
vidtagna åtgärderna. Generelll kan enligl undersökningen sägas atl de faktiska
spareffekterna ligger väl i nivå med de leoreliskl beräknade.

Förändringar i energianvändningen kan förutom av olika
tekniska sparåtgärder också förklaras av en rad andra faktorer t.ex.
beteendeförändringar lill följd av höjda priser och energisparinformation.
Därför har det i studierna vid de tekniska högskolorna varit angeläget att
sludera i vad män resultaten har påverkats av sädana allmanna trender. Del
framgår av undersökningen atl den konstaterade minskningen i energianvändningen
i samband med åtgärder inle i nägon slörre utsträckning kan förklaras av nägot
annal än de tekniska åtgärderna.

I en annan undersökning, som är 1979 genomfördes vid Tekniska
högskolan i Slockholm, sluderades i 100 lägenheter i fierbostadshus vilka
besparingar som uppnås av olika energisparätgärder, om de genomförs pä ett
tekniskt riktigt sätl. Undersökningen, som hargenomförls i smalhus i stadsdelen
Ulvsunda i Slockholm (Ulvsundaprojektel), visar atl del är praktiskt möjligt
och fastighetsekonomiskl lönsaml alt uppnä de leoreliskl förväntade
besparingarna. Undersökningen visar också på viklen av att byggnadslekniska och
installationslekniska ätgärder samordnas för atl siörsta möjliga
energispareffekt skall uppnäs.

När del gäller det lekniska utförandet av
energisparätgärder visar en undersökning som statens inslilui för
byggnadsforskning (SIB) har genomfört och som avser åtgärder utförda med
slalligl energisparslöd under budgeiårel 1977/78 alt flertalet ålgärder har
utförts tillfredsställande. Enligt EHD framgår det dock av SlB:s undersökning
att det finns brister i isoleringsarbetena som med tiden kan skapa stora
fuktproblem. Detta gäller speciellt vindsisoleringar.

Energisparplanen omfattar i princip all befintlig
bebyggelse. F. n. lämnas energisparstöd till åtgärder i bostäder, kommunala och
landslingskommunala byggnader m.m. samt allmänna samlingslokaler. T.o.m. den
31 december 1980 lämnades ocksä energisparslöd till ätgärder i industrins byggnader.
Förutom det sparande som kommer till stånd genom energisparstödet förutsätts
en del av energisparmälet bli uppnått ulan någol statligt ekonomiskt stöd.

Energisparstöd har under perioden den 1 juli 1974-den 31
december 1979 beviljats med sammanlagt ca 4 miljarder kr. Hur stödel har
fördelats på olika byggnadskategorier framgår av tabell 2.2. 95% av det totalt
beviljade stödet har gäll till bostäder. Energisparlån svarar för huvuddelen,
eller 2,7 miljarder kr. Lånen avser nästan uteslutande bostäder, eftersom det
t. o. m. budgetåret 1978/79 endast var möjligt att lämna energisparlån för
ålgärder i bosläder. Sedan den 1 juli 1979 finns det även en

Prop. 1980/81:133 11

lånemöjlighet för energisparätgärder i kommunala och
landslingskommunala byggnader.

Tabell 2.2. Statligt energisparstöd I juli 1974-31
december »979.

Godkänd

Stöd

Beräknad

årlig
bespa-

kostnad Mkr

Lån Mkr

Bidrag Mkr

totalt Mkr

ring (brutto)"

GWh

molsv.

i
toe'"

Bostäder

3 776

2 746'

1030

3 776

2925

251504

Statliga

byggnader

65

65

65

112

9673

Kommunala

byggnader

484

160

160''

2096

180201

Allmänna

samlings-

lokaler

9

3

3

8

688

Närings-

livets''

byggnader

466'

.144

144

1 120

96 300

Totall

4 800

2 746 '

1402

4 148

6261

537966

" Vid omräkningen från netto- lill brulloenergi har
antagils verkningsgraden 80%

* Omräkning till ekvivalenta lon olja (toe) har gjorts
enligl: I Mtoe = 11.63 TWh

' Inkl. förbättringslän.

'' Exkl. lån 3,5 Mkr.

' Avser perioden Ijuli 1974-31 mars 1980.

' Merinveslering.

Av det tolala beviljade beloppet till bostäder har ungefär
1,4 miljarder kr. gått till fierbostadshus medan huvuddelen eller 2,4 miljarder
kr. avser energisparåtgärder i småhus. Ser man till antalet lägenheter som har
berörts av stödel sä ligger emellertid drygl 70% i fierbostadshus.

EHD gör ocksä en uppskattning av storleken av det sparande
som har skett genom ålgärder som har vidtagits ulan statligt slöd. Bristerna i
del statistiska materialet medför dock att sådana uppskattningar inle kan göras
med nägon slörre säkerhel. En jämförelse mellan SCB:s energislalisUk för småhus
och bostadsstyrelsens energisparstalistik år 1978 visar emellertid att ett
betydande antal ålgärder har genomförts utan stöd.

Enligt en bedömning som har gjorts vid SIB uppgick år 1978
del lotala energisparandet i bosläder lill ungefär 1,5 TWh. Av detta kan enligt
EHD 0,5 TWh antas ha sparats genom ätgärder som har vidtagits med statligt
energisparslöd. medan drygt 0.5 TWh har sparats med åtgärder som har vidtagits
utan stöd trots alt åtgärderna har varil stödberätligade saml genom icke
stödberätligade åtgärder. Förändringar i hushållens beteenden, t.ex. sänkning
av inomhustemperaturen och ändrade väd.ingsvanor. bedöms svara för de
återstående, högsl 0,5 TWh.

Enligl beräkningar som har utförts av bostadsstyrelsen kan
ungefär hälften av det energisparande i bosläder som förutsälls i
energisparplanen åstadkommas genom ålgärder som genomförs hell ulan någol
statligt stöd.

Prop. 1980/81:133 12

Enligt EHD: s bedömning har det energisparande som sker
utan slöd en fillräcklig omfallning för att del tillsammans med det sparande
som sker med statligt energisparslöd skall göra det möjligt atl nå sparmålet
enligt 1978 års beslut före är 1988.

Mot bakgrund av bl.a. de nu redovisade undersökningarna
har EHD beräknat energisparmöjligheterna i olika byggnadskalegorier. Enligl
delegationens bedömning är del rimligt alt i den befintliga bebyggelsen de
energisparåtgärder genomförs som är lönsamma vid dagens energipris, dvs. ca 15
öre/kWh (exkl. energiskatter). De totala besparingsmöjligheterna sammanfattas
i tabell 2.3. De kostnader som redovisas i tabellen är beräknade i 1980 års
penningvärde.

Tabell 2.3 Bedömning av de totala besparingsmöjligheterna
(TWh/år bruttu) vid besparingskostnaden 15 öre/kWh

Besparing

TWh/ ä r

brutto

Investering miljarder kr. exkl. moms.

Ä rlig
underh å llskostnad miljoner kr.

Bost ä der Ö vriga lokaler Industrins byggnader

Totall

28 15

48

33

7 5

45

240 I-) 26

(-)

Källa: SOU 1980:43

Enligl EHD:s beräkningar är det säledes samhällsekonomiskt
lönsamt att spara totalt 48 TWh till en sammanlagd investeringskostnad av 45
miljarder kr. Den årliga underhållskostnaden uppskattas till 240 miljoner kr.
för bosläder och lill ca 26 miljoner kr. för näringslivels byggnader. För
lokaler har det inte varit möjligt all uppskatta underhällskostnaderna.

Som grund för energisparplanen redovisades i prop.
1977/78; 76 sparmöjligheterna enligt fyra alternativa ambitionsnivåer som
anger hur mycket energi som det är samhällsekonomiskl moliveral all spara vid
olika energiprisnivåer. Energibesparing och investeringskostnader för de olika
alternativen framgår av tabell 2.4.

Tabell 2.4 Sparmöjligheter och samhällsekonomiska utgifter
enligt prop, 1977/78:76,

Alternativ

Energibesp:

jring

1988

Invesleringar p å
grund av

Netlo

Brutto

miljarder ki-.

TWh/ ä r

TWh/ å r

exkl. merv ä rdesskall
(1977 å rs priser)

1

21

27

10

11

32

39

21

III

39

48

33

IV

48

60

?8

Den beräknade totala energisparpotentialen enligt EHD
stämmer väl överens med alternativ 111 i energisparplanen. Enligt detla
allernaliv skulle

Prop.
1980/81:133 13

48 TWh (brutto) sparas genom investeringar pä sammanlagt
33 miljarder kr. i 1977 års priser, vilkel molsvarar ca 50 miljarder i 1980 ärs
priser.

EHD anser atl del mot bakgrund av resultaten från de
undersökningar, som har redovisats i EHD: s betänkande, och de
oljeprishöjningar som har skelt efter energisparplanens tillkomst är rimligt
all höja ambitionsnivån för sparandet. EHD föreslär därför att sparandel
inriklas mol en nivå som molsvarar alternativ 111 i sparplanen. Enligl EHD bör
denna nivå tjäna som etl riktmärke för verksamheten. Vidare bör en samordning i
vissa fall ske mellan mer omfattande energisparätgärder och ombyggnad som genomförs
av andra skäl. En sådan samordning beräknas av EHD innebära att högst 3-4 TWh
bmllo kommer att sparas efter är 1988. En förnyad omprövning bör ske omkring är
1985.

Del övervägande antalet remissinstanser delar EHD;s
uppfattning om energisparmöjligheterna och anser alt det är önskvärt all höja
målet för energisparverksamheten till 48 TWh brutto. Flera remissinsianser
anser att målet måste formuleras med hänsyn till de styrmedel som är tillgängliga.

En del remissinsianser, bl.a. byggnadsslyrelsen och
Vaxholms kommun, menar atl del är svårt alt dra nägra slutsatser om de
faktiska energisparmöjligheterna ur det material som presenteras i EHD:s
belänkande. Bl,a. planverket, byggforskningsrådet, Stockholms, Kristianstads
och Mora kommuner delar i och för sig uppfattningen atl del uppslällda målet är
ekonomiskt motiverat, men ställer sig iveksamma till att det är möjligt att nå
mälet, SIB och riksrevisionsverkei (RRV) släller sig kriliska lill
möjligheterna att nå mälet 48 TWh brutto. SIB ifrågasätter förslagel, eftersom
en av institutet utförd undersökning visar atl äldre hus har bättre
isoleringsslandard än vad som antogs i 1978 ärs energisparplan. RRV menar att
det finns brister i underlaget för EHD:s bedömning och anser därför att mälet atl
spara 48 TWh till är 1988 endasi kan uppfattas som ett allmänt önskemål.

Swedisol anser att målet bör kunna höjas t.o.m. utöver
delta genom att ätgärder vidtas i lämpliga kombinationer där även åtgärder som
i sig inle är lönsamma får ingå som en del i ett totalt sell lönsaml
"paket". Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) framhåller all
betydande energibesparingar kan göras genom enklare förbättringsålgärder pä
drifts- och underhållssidan. SABO föreslår därf'ör alt del föreslagna sparmålet
kompletteras med etappmål som svarar mot dessa sparmöjligheter. Bostadsstyrelsen
och länsstyrelsen i Västernorriands län anser alt mälet för energisparverksamheten
bör vara bindande och inle formuleras som ett riktmärke.

Centrala Driftledningen (CDL) menar alt
kostnadsutvecklingen för åtgärderna bör följas noga för att undvika all
energisparätgärder genomförs även i sådana fall där det är samhällsekonomiskt
lönsamt att i slällel tillföra energi.

Prop.
1980/81:133 14

För egen del vill jag anföra följande.

Vid en bedömning av hur myckel energi som det är
samhällsekonomiskt lönsamt alt spara är del fiera faktorer som har betydelse.
Rimligheten i all, som EHD har föreslagit, höja energisparmälet mäste bedömas
mol bakgrund av de erfarenheter som nu finns av energisparverksamhelen. Hänsyn
måste ocksä tas lill de ändrade förutsäitningar som har inträtt sedan är 1978
vad gäller faktorer som påverkar energisparåtgärdernas samhällsekonomiska
lönsamhel. Effekterna pä bytesbalans och sysselsättning bör också beaktas.
Även bieffekter som energisparätgärder kan ha. t. ex. pä inomhusmiljön eller
pä byggnader som har kullurhisloriska eller andra värden, måste beaktas.

Tekniska förutsättningar JÖr ett förhöjt sparmål

Under liden efter riksdagens beslul om energisparplanen
våren 1978 har kunskaperna förbättrats pä flera punkter, bl.a. belräffande
energiegenskaperna hos byggnadsbeståndet. Till detla kommer att den lekniska
utvecklingen medför att förutsättningarna för energisparande ständigt
förändras. EHD tar upp dessa frägor i sitt betänkande och redovisar fiera
undersökningar, bl,a. en omfattande statistisk undersökning frän SIB som
belyser byggnadsbeståndets sammansättning och energiegenskaper. Dessa undersökningar
gör att det idag finns ett bällre underlag för en bedömning av sparpotenlialens
storiek än när energisparplanen upprättades.

Del totala slöd som har lämnats till energisparåtgärder i
byggnader under perioden den 1 juli 1974-den 31 december 1979 uppgår lill drygt
4 miljarder kr., varav 2,7 miljarder kr. som lån och 1,4 miljarder kr. i form
av bidrag. EHD beräknar alt de åtgärder som har genomförts med stöd lolalt i
samtliga byggnadskategorier under denna period har medfört alt den årliga
energianvändningen har sänkts med drygl 6 TWh. Lönsamheten för de vidtagna
energisparätgärderna är ocksä mycket god i samlliga byggnadskategorier. Enligt
EHD: s redovisning är det energisparätgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader som har haft den högsta lönsamheten eller 2,2
öre/kWh mätt som genomsnitilig besparingskosinad. För den lägsta lönsamheten
eller 10,9 öre/kWh svarar energisparätgärder i allmänna samlingslokaler. Som
lidigare nämnts finns sparpotentialen till största delen i bostäder.
Lönsamheten för energisparätgärder i denna kategori är mycket god. Besparingskostnaden
för åtgärder i bosläder är enligt EHD 7,3 öre/kWh, vilket avsevärt understiger
dagens energipriser. Energisparåtgärderna har enligt EHD:s beräkningar således
haft en mycket god lönsamhel i samtliga byggnadskalegorier. Även om de erfarenheter
som jag nu har nämnt baseras pä vissa beräkningstekniska förutsätlningar och
därmed är förenade med viss osäkerhet, så har energisparstödet enligl min
mening hittills givit etl gott resultat.

Min uppfattning är, att EHD:s undersökningar angående de faktiska
effekterna av energisparåtgärder, byggnadsbeståndets sammansättning

Prop.
1980/81:133 15

och energiegenskaper saml beräkningar av hur mycket energi
som hittills har sparats, visar att del finns tekniska förutsättningar atl nu
höja energisparmålet,

SamhäUsekonomiska förutsätlningar för energisparande

För alt ställning skall kunna las lill frägan om sparmålet
bör höjas måste som jag nyss framhöll även den samhällsekonomiska lönsamheten
bedömas. Av stor belydelse för bedömningarna är därvid vilken räntesats som
används vid beräkningen av den samhällsekonomiska lönsamheten samt det rådande
energipriset och den förväntade prisutvecklingen på energi.

Räntesatsen uttrycker hur spareffekten värderas vid olika
tidpunkter, och delta påverkar bedömningen av ätgärderna, eftersom livslängden
för olika åtgärder varierar kraftigt. När energisparplanen upprällades användes
en real räntesats av 4%. Sludier som genomförts pä uppdrag av EHD pekar på atl
räntesatsen bör vara högre. EHD har använt en real räntesals av 6%.

Under tiden efter riksdagens beslut om energisparplanen
har energipriset höjts kraftigt. Såväl energiprisets nivå som den framtida
utvecklingen av priser pä främst energi inverkar kraftigt pä den från
samhällsekonomisk synpunkl önskvärda sparvolymen. I energisparplanen
förutsattes energipriset i reala termer öka med 2 % per är.

De två
helt dominerande uppvärmningsformerna i bostadsbeståndet är olja och el. Även
om andra energiformer successivt kommer alt användas (kol, sol, flis, torv
m.m.), kommer olja och el alt dominera åtminstone under den närmaste
tioårsperioden. EHD har mol bakgrund av olika expertrapporter antagit alt
priset på lätta eldningsoljor kommer all öka med i genomsnitt 6 % per är i
reala termer fram till är 1985. Därefter anlas den årliga reala prisökningen
bli 2%. För lunga eldningsoljor bedöms den reala genomsnittliga prisökningen
bli 2% per är under hela perioden. EHD:s bedömningar gjordes på våren 1980 och
uigär frän en något lägre prisnivå än den bedömning av framlida oljepriser som
regeringen har redovisat i prop. 1980/81:90.

Elpriset bestäms av produktionskostnaden. Den består dels
av en energikostnad, som är direkt proportionell mot elproduktionen, dels av
en effektkoslnad som bestäms av det lotala effektbehovel. Konsekvensutredningen
har i sitt belänkande (SOU 1979:83) Om vi avvecklar kärnkraften behandlat denna
fråga. EHD ansluter sig vad gäller den framlida utvecklingen av elpriset till
konsekvensutredningens bedömning, som innebär all priset kommer att stiga -
mätt i 1979 års priser exkl. skatt - frän 10 öre/ kWh år 1979 till 11 öre/kWh
år 1990. Till della kommer kostnader för distribution av elkraften.

SIND hänvisar i sitt remissvar över förslagen i EHD; s
betänkande till de bedömningar som finns redovisade i SIND:s rapport (SIND
1980; 17) Energi på 80-talet. Bl. a. som en följd av den eflerfrågedämpning som
den

Prop.
1980/81:133 16

slora prisökningen under åren 1979 och 1980 väntas få har
SIND gjort bedömningen all priset pä olja kommer all ulvecklas relalivi lugnt
under första hälften av 1980-talet. Råoljeförsörjningen är emellertid känslig
för politiskt betingade förändringar och det är därtör befogal att räkna med
atl störningar kan uppkomma pä oljemarknaden. När det gäller elenergi har SIND
i sin rapport antagit alt elpriset pä grund av den stora kapacitet som finns
för elproduktion kommer all öka långsamt under 1980-talel.

Osäkerheten när del gäller prisutvecklingen är betydande.
Även beräkningarna över hur stora invesleringar som krävs för all uppnå
sparmål av olika storlek är osäkra. Del är därför svårt att exakt fastställa
vilken sparvolym som under en viss period är den ur samhällsekonomisk synvinkel
önskvärda. Trots denna osäkerhet delar jag EHD;s bedömning att sparmålet nu kan
höjas.

Sysselsättningseffekter m. rn.

För att det skall vara möjligt atl genomföra de åtgärder
och invesleringar som energisparplanen kräver fordras resurser i form av
arbetskraft och material. EHD har undersökt behoven av sädana resurser. När del
gäller arbetsmarknaden är del främsl sysselsättningseffekterna inom byggnadsindustrin
och byggnadsmaterialinduslrin som ärav inlresse. Om energisparplanen genomförs
i jämn takt under perioden fram till år 1988, beräknar EHD att de
energisparåtgärder som vidtas med statligt energisparstöd kommer att medföra en
sysselsältningseftekl som motsvarar ca 4 500 årsarbetare inom
byggnadsindustrin, drygl 6000 inom byggnadsmaterialinduslrin samt ca 8500
årsarbetare i underleverantörsledel.

Den totala effekten pä sysselsättningen bedöms säledes
vara ungefär 20000 årsarbetare. EHD bedömer pä basis av olika expertrapporter
alt den planerade omfattningen av del fortsalla energisparandet totall sett
knappast kommer all medföra nägra problem när del gäller tillgången pä byggarbetskraft
under början av 1980-lalet. Brist på arbetskraft kan enligl delegationen dock
komma all uppslå i vissa regioner. EHD redovisar ocksä en undersökning av de
krav som energisparprogrammel släller på produktionskapacitet för olika slags
produkter inom byggnadsmaterialindustrin. Enligt EHD torde
produklionskapacileten inle ulgöra nägot problem i detta sammanhang. Nägra
svårigheter är inte heller atl vänta i underieveranlörsleden, anser EHD.

Jag delar EHD:s uppfattning atl tillgängen på arbetskraft
och industrins produktionskapacitet inle utgör några hinder för alt nu höja
energisparmålet.

SamhäUsekonomiska effekter i övrigt

Energisparplanen syftar till atl förbättra
energihushållningen och minska energianvändningen i den befintliga bebyggelsen.
Del är emellertid oundvikligt atl spaiplanens genomförande även fär effekter
på den samhällseko-

Prop. 1980/81:133 17

nomiska utvecklingen i stort. Det gäller exempelvis
ekonomisk tillväxttakt, utrymme för konsumtion och effekter pä
betalningsbalansen.

Undersökningar som EHD har låtit genomföra visar att dessa
effekter lill den övervägande delen är positiva. En studie som har genomförts
pä uppdrag av EHD pekar på atl effekterna av energisparplanen pä samhällsekonomin
varierar beroende pä dels det allmänna konjunkturiäget. dels varifrån resurser
tas till energisparandet. EHD anser alt invesleringarna i energisparplanen ger
en starkare positiv effekt pä den svenska ekonomin och sysselsättningen än en
sänkning av inkomstskatten resp. en ökning av den offentliga upphandlingen med
samma belopp. Enligt EHD har emellertid genomförandet av energisparplanen till
en början en negativ effekt på exporten. Delta beror pä alt
energisparinvesleringarna utnyttjar resurser som annars skulle ha använts inom
exportindustrin och pä atl efterfrågan pä energisparåtgärder medför att
priserna på vissa varor ochtjänsier höjs. Samtidigt som exporten minskar ökar
importen och därigenom blir effekten på bytesbalansen inledningsvis negativ.
Redan efter 2-3 år överstiger dock den minskade oljeimporten värdet av invesleringarna
och sparplanen får då en positiv inverkan pä bytesbalansen.

Jag anser att man vid en bedömning av hur myckel energi
som kan sparas bör ta hänsyn till de positiva effekter pä den svenska ekonomin
som energisparplanen medför utöver den minskade energianvändningen. Den
positiva inverkan som energisparverksamhelen har pä bytesbalansen är enligt min
mening särskilt betydelsefull i sammanhanget med hänsyn lill del slora
underskott i bytesbalansen som Sverige har idag.

Bieffekter av energisparåtgärder

Energisparätgärder som genomförs i byggnader kan förutom
energispar-effeklen även medföra vissa inle önskvärda effekter som måste
beaktas i detta sammanhang. Riksantikvarieämbetet har parallellt med SlB:s tidigare
nämnda undersökning studerat hur energisparätgärder har påverkat byggnader frän
kulturhistorisk och estetisk synpunkt. Studien visar alt mer omfattande
byggnadstekniska energisparåtgärder i flera fall har kombinerats med sädant
byte av fasadmaterial att husens karaktär enligl ämbetets bedömning har
ändrats pä ett olämpligt sätl.

Jag bedömer att risken för negativa effekter av della slag
kommer atl minska i framtiden eftersom 38 S byggnadsstadgan nu har ändrats sä
att särskild hänsyn skall las vid utformningen av byggnader inom områden som
utgör särskill värdefulla miljöer. Jag vill samlidigl belöna kommunernas
ansvar all i sin verksamhel lillgodose behovel av underlag för bedömning av
hur energisparandel skall genomföras i den kullurhisloriskl värdefulla
bebyggelsen. Denna fräga bör ocksä uppmärksammas i de statliga myndigheternas
vägledning och i informations-och utbildningsverksamheten.

Tätning av byggnader tillhör de mest lönsamma
energisparåtgärderna 2 Rikstlagen 1980/81. I .saml. Nr 133

Prop.
1980/81:133 18

och har därför ocksä utförts i slor utsträckning. Enligl
EHD har lälningsäl-gärder emellertid i vissa fall genomförts pä ett sådant säll
atl luftomsättningen i bostaden har blivit för låg, bl. a. genom att
tilluftsventiler har satts igen. Det förekommer ocksä att fiäktar i fläklventilerade
hus varvas ned eller stängs av helt nattetid.

En väl
fungerande ventilation är en förutsätlning för en god luftkvalitet, och för atl
sådana sanitära olägenheter som förorsakas av bl.a. radon, kondens, mögel och
allergiframkallande dammkvalster skall kunna undvikas. En god luftkvalitet
innebär också atl man slipper dålig luki. Enligl svensk och internationell
sakkunskap krävs en luftomsättning av storleken 0,5 oms/timme för att en
godtagbar luftkvalitet skall säkerställas inomhus. Detta är ocksä den nivä som
i Svensk Byggnorm 1975 anges som den lägsta godtagbara för fierbostadshus med
mekanisk ventilation. Del finns emellertid en belydande skillnad i lälhel
mellan hus av olika malerial. 1 vissa fall finns det risk för alt
luftomsättningen efter åtgärd kan understiga 0.5 oms/timme. Det gäller
emellertid elt relativt begränsat antal byggnader som är lätta alt identifiera,
nämligen nyare hus byggda av tätare byggnadsmaterial som betong, lättbetong
och tegel. När sparåtgärder skall vidtas i sådana hus bör således tätheten
särskilt beaktas. Detta bör kunna klaras på elt enkelt sätt, t.ex. genom atl
husägarna informeras om de problem med luftomsättningen som kan uppkomma och om
vilka ätgärder som bör vidtas. Bieffekter av del slag som jag nu har berört
behöver säledes inte påverka bedömningen av hur myckel energi som bör sparas.

Mål för energisparverksamheten

Av vad jag tidigare har sagt framgår atl del är tekniskt
möjligt och samhällsekonomiskt lönsaml att nu höja sparmålet. EHD anser alt
sparandet i den befintliga bebyggelsen skall inriklas mol en nivä som
molsvarar alternativ 111 i energisparplanen, dvs. 48 TWh brutto. Denna nivå bör
enligt EHD tjäna som etl riktmärke för verksamheten. Enligl EHD:s bedömning
kommer vidare samordningen mellan energisparverksamheten och annan
ombyggnadsverksamhel alt medföra att högsl 3-4 TWh brutto kommer att sparas
efter år 1988. De effekter som energisparandel har pä den övriga ekonomin är
enligt min bedömning till övervägande del positiva. Dels har energisparinvesleringarna
betydande stimulanseffekter på sysselsättningen och pä Sveriges ekonomi, dels
ger sparprogrammet positiva effekter pä den svenska betalningsbalansen. De
samhällsekonomiska effekterna förstärker säledes de övriga argument som jag har
anfört för all höja energisparmälet.

Jag delar EHD:s och fiertalet remissinstansers uppfattning
all det är angelägel atl sparmålet höjs. En samordning mellan främst de mer
omfattande byggnadstekniska energisparätgärderna med sädan ombyggnad som äger
rum av andra skäl kan medföra att kostnaderna för alt genomföra åtgärderna
minskar avsevärt. Det är viktigt att fastighetsägare informeras

Prop. 1980/81:133 19

om samordningsvinster mellan energisparverksamhel och
övrig ombyggnadsverksamhet. Jag anser all en mindre del av sparandet kan komma
all genomföras efter är 1988.

Jag föreslär atl målet för sparandel skall formuleras så
all riktpunkten är en nivå som motsvarar en minskning av den årliga
energianvändningen i byggnadsbeståndet med ca 48 TWh brutto, varav en mindre
del efter är 1988. Jag återkommer lill frågan om slyrmedel i det följande
[avsnitt 4).

Etl viktigt mäl är som jag lidigare har sagt all snabbt
minska oljeberoendet. Därför är det angeläget att parallelll med atl
energisparätgärder ulförs utnyttja den tillgängliga produktionskapaciteten för
el för att ersätta olja för uppvärmningsändamäl. Jag kommer i det följande att
behandla ELAK:s förslag som bl. a. syftar till atl underlätta en övergäng från
olja till el. Byggnader har i genomsnitt en läng livslängd och fierlalel hus
där energisparåtgärder vidtas kommer atl finnas kvar vid sekelskiftet. De
energisparätgärder som genomförs i byggnader i dag kommer därför lill stor del
även att bidra till den långsiktiga målsättningen för energisparverksamheten.
Av detta skäl anser jag att målet för energisparandel i byggnader inte bör
sänkas av det skälet att del är möjligt atl minska oljeberoendet i bebyggelsen
genom en omfattande övergäng frän olja lill el.

Förutsättningarna för energihushållning ändras ständigt
genom bl.a. teknisk utveckling. Del är av grundläggande belydelse för den
fortsatta energisparverksamheten atl en fortlöpande uppföljning och utvärdering
kommer till stånd. Arbetet bör utföras av EHD. Jag vill bl.a. peka på vikten av
att omfattningen och inriklningen av det sparande som sker utan stöd belyses
omgående. Medel för utvärderingsarbetet bör anvisas i särskild ordning. Vidare
föreslär jag att en förnyad omprövning av sparmålet bör ske i samband med den
omprövning av det samlade energihushällningsprogrammet som enligl förslaget i
propositionen om rikllinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90) skall äga
rum omkring år 1985.

Prop.
1980/81:133 20

3 Inriktning och uppläggning av den fortsatta
energihushållningsverksamheten och användning av nya energikällor

De gällande riktlinjerna för energisparverksamheten i
befintlig bebyggelse innebär bl. a. att fastighetsägarna skall stimuleras att
vidta i första hand de ätgärder som är är mest samhällsekonomiskt lönsamma och
atl genomförandel av åtgärderna bör utformas så atl de aktivt bidrar lill en
utjämning av konjunkturmässiga och säsongsmässiga svängningar i
sysselsättningen. Enligl min uppfattning bör dessa principer även i
fortsättningen vara vägledande för inriktningen och uppläggningen av energisparverksamheten.
Jag vill emellertid något precisera de konkreta formerna för verksamheten.

Fastighetsägarnas vilja atl vidta energibesparande
åtgärder är av grundläggande betydelse för energisparverksamhetens
genomförande. Del är naturligt atl verksamheten baseras pä fastighetsägarens
intresse av att hålla nere energikostnaderna, samtidigt som hans kunskaper om
den egna fastigheten tillvaratas. Kommunerna har emellertid en viktig roll när
det gäller alt informera fastighetsägarna om lämpliga åtgärder samt bislä med
teknisk besiktning och rådgivning som underlag för faslighelsägarnes investeringsbeslut.
Det är i delta sammanhang angeläget att kommunerna i sin verksamhet beaktar det
nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen
för att därigenom garantera en effektiv användning av de kommunala resurserna.

EHD har i sitt belänkande föreslagil atl
energisparverksamhelen i framtiden bör genomföras i tre samordnade program som
löper parallellt men med olika genomförandelakl, nämligen energisparprogram,
ombyggnadsprogram och program för användning av allernaliva energikällor i
bebyggelsen. Genom en sådan uppdelning kan enligl EHD en ändamålsenlig
samordning ske av olika aktiviteter som omfattas av kommunens planering. Samtidigt
kan betydande ekonomiska vinster göras bl.a. genom alt olika lyper av ålgärder
i en byggnad kan vidlas vid ell och samma lilltalle och genomföras sä all en
framlida inlroduklion av nya energikällor underlättas.

Energisparprogrammel omfattar ålgärder som ulförs enbart i
energisparande syfte. Till detta program hör såväl enklare ålgärder.
exempelvis panntrimning, fönslerlätning och isolering av vindsbjälklag, som mer
omfattande ätgärder som fönslerbylen, lilläggsisolering av ytterväggar etc.
som utförs i byggnader där inga vinster av samordning med annan ombyggnadsverksamhet
beräknas föreligga under den närmaste 20-ärsperioden. Delegationen förutsäller
all della program är genomfört före utgången av år 1988. Ombyggnudsprogrammel
omfatlar ätgärder som genomförs som en följd av eller i samband med all en
ombyggnad och förnyelse av ell enstaka hus eller en hel stadsdel genomförs.
Till detta program bör enligt förslaget föras sädana energibesparande ålgärder
i byggnader där sam-

Prop.
1980/81:133 21

ordningsinsatser med andra ombyggnadsålgärder är
motiverade. Tidshorisonten för detta program anges till ungefär 20 år.

När del
gäller omfattningen av de två första delprogrammen föreslår EHD att endast
sädana energibesparande ålgärder hänförs lill ombygg-nadsprogrammel som
uppvisar klara vinster vid samordning med exempelvis sädana ombyggnader som
innebär slandardhöjande modernisering, lägenhetssammanslagning och ökad
tillgänglighet. De åtgärder som berörs är i första hand fasadisoleringar och
fönsterbyten.

Den
energisparpotential som är aktuell för ombyggnadsprogrammet beror givetvis på
vilken volym som ombyggnadsverksamheten får. Sparpotentialen i alla bostäder
som kommer att bli föremal för en slandardhöjande modernisering från i huvudsak
hygienisk synpunkt utgör enligt EHD endast ca 3 TWh nello. Utöver della
beräknas besparingsmöjligheterna för de industribyggnader och lokaler som kan
komma atl beröras lill ca 0,5 TWh nello. Sammantaget innebär detla atl. även om
en fullständig samordning skulle ske mellan ombyggnadsålgärder och de mer
omfattande energisparåtgärder som är aktuella, det skulle vara endast en
begränsad del av det totala energisparandet som därigenom skulle komma atl inga
i ombyggnadsprogrammet. Samtidigt skulle emellertid enligt EHD betydande
kostnadsminskningar kunna näs genom den föreslagna ordningen.

Del tredje
av de föreslagna delprogrammen, programmet jör användning av nya energikällor
i byggnader, innebär all en övergäng från olja till nya energislag i
bebyggelsen skall stimuleras.Som alternativa bränslen till olja anges kol,
torv, gas, lövved och avfall. Förutom bränslen anser OED atl även solvärme och
värmepumpsystem kan utnyttjas för att ersätta olja. Kol, torv och avfall torde
i huvudsak komma att användas i större produktionsanläggningar.

Remissinstanserna
har i huvudsak slälll sig positiva till förslaget om tre samordnade program.
Byggforskningsrädel betonar vikten av all en samordning verkligen kommer lill
stånd, speciellt mellan energisparprogrammel och programmel för allernaliva
energikällor, eftersom enligt rådet en god energihushållning i byggnader ofta
är en förutsättning för introduktion av alternativa energislag. Nägra
remissinstanser - bl.a. riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i
Östergötlands län - slöder förslagel men föreslär att alla mer omfattande
tilläggsisoleringar och fönsterbyten hänförs lill ombyggnadsprogrammet. Några
remissinstanser avvisar förslaget om tre program. Kommunförbundet ställer sig
tveksamt lill värdet av en sädan uppdelning och anser atl
energisparverksamhelen av adminislraliva skäl bör hällas samman i ett program.
Liknande synpunkter framförs av bl.a. Kalix kommun, som menar atl åtminstone
för små kommuner de nuvarande planeringsformerna bör vara lillfyllesl för alt
genomföra energisparverksamhelen.

För egen del villjag framhålla följande. När det gäller
genomförandel av traditionella energisparåtgärder, dvs. åtgärder som enbart
syftar lill att

Prop.
1980/81:133 22

minska energianvändningen, kan det i vissa fall finnas
ekonomiska vinster att göra genom en samordning mellan energisparverksamheten
och sane-ringsverksamhelen.Jag vill också framhålla vikten av atl behovel av
energisparåtgärder uppmärksammas i samband med atl byggskador åtgärdas. Det är
enligt min mening viktigt att de statliga och kommunala insatserna utformas så
alt fastighetsägarna motiveras alt beakla dessa möjliga samordningsvinster.
Det finns emellertid fier områden som omfattas av den kommunala planeringen där
vinster kan göras genom samordning med säväl energisparverksamhel som
saneringsverksamhet. Ny-, om- och tillbyggnad som medför bebyggelseförlälning
innebär exempelvis att förutsättningarna för atl utnyttja t. ex. fjärrvärme
och spillvärme kan komma atl ändras. Della bör också påverka inriklningen och
omfattningen av energisparverksamheten i berörda områden. Likasä kan
introduktion av nya energikällor komma att ställa nya krav på utformningen av
ombyggnadsålgärder och inriklningen och omfattningen av energisparåtgärder.
Ocksä insatser för att bevara och rusta upp kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse bör påverka energisparverksamhetens uppläggning.

Jag finner det emellertid inte nödvändigt med elt
speciellt delprogram för den del av energisparverksamheten som har ett samband
med ombyggnadsverksamhelen. Den behövliga samverkan mellan energisparverksamhelen
och andra berörda områden bör kunna åstadkommas inom ramen för ett sammanhållet
energihushållningsprogram. Jag vill i detla sammanhang peka på kommunens
möjlighet alt genom del kommunala förmedlingsorganel avstyrka ansökningar om
energisparstöd som står i strid med andra samhälleliga mäl beträffande energi-,
bebyggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen.

Jag vill understryka atl ambitionsnivån när del gäller all
spara energi i bebyggelsen emellertid fortfarande måste vara hög. Målet för
sparandet i befintlig bebyggelse skall därför - som jag tidigare har föreslagil
- formuleras sä alt riktpunkten är en minskning av den ärliga
energianvändningen i byggnadsbeståndet med ca 48 TWh brutto. Den hell dominerande
delen av detta bör sparas före utgången av år 1988. Jag avser alt återkomma
lill denna fråga senast i samband med den omprövning av energisparverksamheten
som jag tidigare har aviserat.

Jag övergår nu till att diskutera det föreslagna
delprogrammet för användning av nya energikällor i byggnader. Redan i dag
lämnas energisparstöd för vissa energikällor, bl. a. för solvärme, värmepumpar
och övergäng till ved- och fliseldning. Därutöver lämnas stöd för anslutning
till fjärrvärme. En inlroduklion av andra energikällor än olja släller delvis
andra krav än genomförandet av energibesparande ätgärder. System för transport,
distribution och lagring av bränslen måste byggas upp, nya anläggningar för
omvandling och distribution av energi mäste projekteras och byggas osv. I fräga
om vissa av de nya energikällorna torde framför allt lidsperspektiven för
planeringen bli längre än för energisparinsatserna. Jag

Prop. 1980/81:133 23

finner det därför moliveral alt introduktionen av
energikällor som kan ersätta olja i fortsättningen genomförs i etl särskilt
delprogram, elt konverteringsprogram. Som jag tidigare framhållit bör
emellertid della program ske i samklang med insatserna för energibesparande
åtgärder i byggnader.

När del gäller det föreslagna delprogrammets omfattning
anger EHD endast att man stöder del förslag belräffande introduktion av
solvärme och värmepumpar som presenteras av oljeersättningsdelegationens (OED)
solvärmegrupp i belänkandet (Ds 1 1980: 10) Förutsättningar för ökad användning
av solvärme i Sverige. Några konkreta förslag belräffande delprogrammets
omfattning i övrigt framförs inle.

OED anser
alt del är nödvändigl att fä till ständ en successivt växande marknad för
solvärme- och värmepumpsteknik sä att utveckling och serieproduktion av olika
komponenter stimuleras saml alt serviceorganisationer byggs ut. De åtgärder
som föreslås syftar till etl solvärmeulnyttjande i form av solvärme och
värmepumpsystem pä ungefär 10 TWh år 1990. För solfångare är enligt OED mälet
att ersätta etl totalt uppvärmningsbehov för framför allt tappvarmvatten på ca
3 TWh. OED framhåller emellertid atl det. med tanke pä de osäkerheter som finns
beträffande teknikens utveckling, inte är möjligt all lägga fast elt program
för nägon längre lid. OED föreslår därför all etl program antas för liden fram
till år 1985 och alt en omprövning därefter sker. Regeringen har i prop. 1980/
81:90 angett alt solvärme och värmepumpar är 1990 bör kunna svara för 1-3 resp.
10 TWh.

I fråga om skogsenergi beräknar OED atl ca 300000 småhus
skulle kunna konverteras till ved- och fliseldning och att detta kan genomföras
i ca 150000 småhus före år 1986. OED anger att della skulle kunna komma till
ständ genom ulnyltjande av avverkningsrester, röjningsved m.m. Del skulle
innebära en oljeersältning som molsvarar ca 3-7 TWh, eller ca 300000-700000 m'
olja. Idag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3-7 TWh per är,
främst i form av helved och flis i småhus. Regeringen har i prop. 1980/81:90
bedömt alt användningen av fasla inhemska bränslen för enskild uppvärmning bör
kunna öka lill 9- 13 TWh är 1990.

En övergång till uppvärmning med gas är aktuell i södra
Sverige inom ramen för Sydgasprojektet. Projektet syftar till att bygga upp en
distribution av 1 140 milj, m"* nalurgas per är i västra Skåne. Ca 10000
enbostads-hus beräknas i en första etapp skall kunna övergå lill uppvärmning
med gas. Den första gasleveransen beräknas ske den 1 oktober 1985.

I fråga om övergång från olja llll el beräknar ELAK all ca
600000 oljeeldade pannor i småhus och elt anlal medelstora pannor i flerbostadshus
kan konverteras frän olja till el. Av dessa kan ca 70000 pannor i småhus
konverteras till en myckel liten kostnad. Anledningen till detta är alt dessa
pannor är utförda för alternativ uppvärmning med elpatron. Ett hinder för en
snabb konvertering till el är att distributionsnätet i mänga fall inte är
dimensionerat för en väsentligt ökad elanvändning. Vissa distribu-

Prop. 1980/81:133 24

lionsnäl måste därför förstärkas, vilket beräknas ta ca
2-4 år. Fram till är 1985 beräknar ELAK alt det bör vara möjligt atl konvertera
ca 300000 småhus från olja lill el. Därigenom skulle en årlig oljebesparing om
ca 700000 m' kunna uppnäs, vilket utgör ca 20%' av småhusens oljeförbrukning.
Den lotala oljeförbrukningen föi" alla ändamål är f.n. ca 30 miljoner m\

För egen del vill jag anföra följande.

1 prop. 1980/81:90 anger statsrådet Petri all ersättning
av olja är ett centralt energipoliliskl mål. I sina bedömningar utgär han från
alt 9 miljoner ton olja skall kunna sparas år 1990. Ca 3 miljoner ton bedöms
komma all ersättas genom en försiktig introduktion av kol. Lika stor
oljeersältning bedöms vara inöjligt genom ett utnyttjande av fasla inhemska
bränslen. Alternativa drivmedel och solvärme inkl. främsl mindre värmepumpar
beräknas kunna medföra en oljeersältning orri sammanlagt ca I miljon lon i
början av 1990-lalet.

Del konverteringsprogram som ingär i
energisparplanen.skall ses i della perspektiv. Jag bedömer alt de möjligheler
till oljeersällning som del nu akluella konverteringsprogrammel bygger på skall
kunna bidra lill alt del i prop. 1980/81: 90 angivna mälet för oljeersällning
skall kunna uppnås. Jag vill underslryka vikten av alt delta program fullföljs,
i syfte atl minska oljeberoendet och skapa förutsältning för en avveckling av
kärnkraften enligt riksdagens beslul. Del är angeläget att en ökad användning
av nya och förnybara energikällor, framför allt ved, flis och värmepumpar, kommer
till stånd. Då del gäller vedråvaran villjag emellertid påpeka alt olika
intressenter efterfrågar densamma. Det är därför angeläget att det är den del
av skogsråvaran som inle kan utnyttjas inom skogsindustrin, i.ex. hyggesavfall,
röjningsvirke, skräpskog och lövvedsöverskott. som används för
uppvärmningsändamål. De evenluella konflikter som föreligger mellan användning
av vedråvara för olika ändamål kommer bl.a. att bli föremål för
industripoliliska överväganden och behandlas i den proposition rörande
förändringar i 136a § byggnadslagen som regeringen avseratt förelägga
riksdagen. Jag vill också peka på atl de ökade luftföroreningarna, bl.a.
sloftulsläpp. vid vedeldning kan ulgöra en hälsorisk, specielll i tätbebyggda
områden, vilket kommunerna bör beakla vid sin planering. Enligl vad jag har
erfarit pågar f. n. en översyn i samverkan mellan planverket, naturvårdsverket
och socialstyrelsen av bl.a. de miljöskyddskrav som behöver slällas vid eldning
med fasla bränslen inom tätbebyggda områden. Till frägan om villkoren för
energisparstöd vid övergäng lill vedeldning älerkommer jag.

Jag har nyss redogjort för bedömningar av i vilken mån gas
kan bli aktuell för uppvärmningsändamål. Belräffande möjligheterna att inlemma
övergäng till uppvärmning med gas i energisparstödet återkommer jag i annat
sammanhang.

När det gäller övergång frän olja till el delar jag
uppfattningen alt en sådan övergång bör stimuleras. Del är vikligl alt
ambitionsnivån för denna

Prop.
1980/81:133 25

verksamhel
är hög för atl möjliggöra ett effektivt utnyttjande av den tillgängliga
elproduktionskapacilelen. Samtidigt får en ökad övergäng till el inte innebära
att låsningar till etl framtida högt elutnyttjande uppstår.

Sammanfattningsvis innebär
vad jag nu har anfört att energisparverksamheten i byggnader bör bedrivas i
två program - ett energihushållningsprogram som omfattar såväl enklare som mer
omfattande energisparätgärder och ett konverteringsprogram som omfattar
åtgärder för en över gäng från i första hand olja till andra energislag. Under
elt övergångsskede bördetta program även innefatta konvertering från olje- till
elanvändning. Den föreslagna uppdelningen tillgodoser syftet att
energisparverksamheten skall inriktas dels mot att minska energianvändningen,
dels mol att ersätta olja med andra energislag. En uppdelning i två program
underlättar enligt min uppfattning ocksä det konkreta arbetet i kommunerna.

För atl
energisparverksamheten skall kunna bedrivas på ett ändamålsen ligt sätt är del
enligl min mening lämpligl atl råd och rekommendationer utfärdas för att
underlätta för kommunerna att fullfölja sitt ansvar vad gäller den föreslagna
uppläggningen av energisparandet i byggnader. Plan verket har lidigare i
samarbete med riksantikvarieämbetet och Kommunförbundet och efter samräd med
bostadsslyrelsen och statens industriverk utarbetat promemorian "Kommunal
energisparplanering" i vilken synpunkter pä och råd angående
energisparplaneringen i kommunerna presen teras. Enligt vad jag har erfarit
har Planverket i samräd med berörda myndigheter och Kommunförbundet påbörjat en
översyn av denna promemoria.

Förutsättningarna för
energipolitiken - exempelvis vad gäller oljeprisets nivå. den tekniska
utvecklingen m. m. - förändras ständigt. En fortlöpande utvärdering och
uppföljning av de program som jag har föreslagil måste därför ske. EHD ansvarar
enligl sina direktiv för detla. Jag har nyss uttalat all en omprövning av
energisparmålel bör ske i samband med den omprövning av det samlade
energihushällningsprogrammet som regeringen i prop. 1980/81:90 har aviserat
till omkring år 1985. Enligl min uppfattning bör denna omprövning även gälla
inriktning och omfattning av konverteringsprogrammet.

Prop.
1980/81:133 26

4 Kommunernas roll

4.1 Kommunal planering m. m.

Genom tillkomsten av lagen (1977:439. ändrad senasl
1980:242) om kommunal energiplanering har kommunerna fått ansvar för att i sin
planering främja hushållningen med energi samt atl verka för en säker och
tillräcklig energitillförsel. Lagen läcker såväl planeringen av kommunal
verksamhet som kommunernas samhällsplanering. Inom samhällsplaneringens omräde
berörs i första hand frägor som gäller markhushällning, bebyggelseplanering,
bostadsförsörjning och planering av kommunikationer m, m. Kommunernas ansvar
för alt energihushållningsaspekterna beaktas markeras ytterligare av
föreskriften i 9S byggnadsstadgan om atl bebyggelseplaneringen skall ske med
tillböriig hänsyn till bl.a. energihushållningens behov. Det ankommer vidare
på de kommunala byggnadsnämnderna atl bevaka att byggnadsstadgans krav på god
energihushållning i byggnader beaktas vid ny- och ombyggnad.

Gällande riktlinjer för energisparverksamheten i befinllig
bebyggelse innebär all kommunerna har lilldelals viktiga rådgivande och
stödjande uppgifter i fräga om verksamhetens genomförande. Förutsättningarna
för ell effektivt genomförande och för alt energisparinsatserna skall ske i
tillräcklig omfallning förbällras genom att kommunerna biträder
fastighetsägarna med rådgivning och leknisk besiktning av fastigheterna. Jag
finner denna verksamhet angelägen. De fiesta kommuner har ocksä upprättat
energisparplaner för den befintliga bebyggelsen. Statligt slöd för denna
kommunala service lämnas sedan budgetåret 1977/78. Jag återkommer till
besiktnings- och rådgivningsverksamheten i det följande.

EHD menar i sill betänkande all den kommunala
energiplaneringen skall ske utifrån en helhetssyn. Delta bör enligl
delegationen innefatta inle bara en samordning mellan kommunernas planer för
energitillförsel och energihushållning ulan också en samordning av hela
energiförsörjningspianering-en med annan kommunal planering. Som exempel på
sädana områden nämns de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen som innefaltar
nyoch ombyggnad av bosläder och lokaler som ulgör bostadskomplement samt
kommunala och regionala kullurminnesvårdsprogram. EHD menar också all
kommunernas utbyggnadsplanering kan ändra förulsältningarna för
energiförsörjningen och all även den fysiska planeringen därför bör samordnas
med energisparplaneringen.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till
förslaget att energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Bl.a. delegationen
för energiforskning och byggforskningsrådet pekar pä vikten av att en
samordning sker mellan insatser pä energihushållningens och energilillförselns
område. Riksantikvarieämbetet betonar alt även kulturhistoriska och miljömässiga
hänsyn bör vägas in.

Prop. 1980/81:133 27

För egen del anser jag all ingen exakt skiljelinje kan
dras mellan energihushållning och energitillförsel. Som jag lidigare har
framfört sker en ömsesidig påverkan mellan insatser på energihushållningens
respektive energitillförselns område. Mot denna bakgrund måste
energiplaneringen bedrivas utifrån en helhetssyn.

Jag vill i
detta sammanhang framhålla att energihushållningsprogrammet mäste utgä från den
enskilde fastighetsägarens inlresse för alt vidta angelägna ätgärder. Det är
viktigt atl de kommunala insatserna inriktas på atl tillvarata och stimulera
detta intresse. Samtidigt vill jag understryka atl den kommunala verksamheten
pä energiområdet bör ske i samspel mellan staten och kommunerna. I prop.
1980/81:90 har regeringen framhållit atl de åtgärder för atl minska
oljeberoendet som den kommunala energiplaneringen avses inriklas på under de
närmaste åren i belydande utsträckning bör ske inom ramen för den planering som
f. n. sker inom olika sektorer. Det framhålls också att del pä sikt kan bli
aktuellt att ändra uppläggningen och inriktningen av planeringen inom delta
område. 1 sä fall bör det enligt min mening prövas hur energiplaneringen
förhäller sig till andra former av planering i kommunerna och hur samspelet
mellan staten och kommunerna bör gä till. Frägan om sambandet mellan kommunal
energiplanering och den fysiska planeringen övervägs bl.a. i arbetet med en ny
plan- och byggnad slag.

Genom de senaste årens händelser på energiomrädel har
medvetenheten om energiproblemen ökat väsentligt. Staten har också gjort
omfattande insatser för alt åstadkomma en bättre hushållning med energi bl.a. i
bebyggelsen. Jag vill i detta sammanhang peka pä energisparstödet, på de informationsinsatser
som har kommit till stånd m. m. Sammanlaget har dessa åtgärder medfört att det
idag finns ett stort intresse bland faslighets-ägarna för att spara energi. För
att delta inlresse skall resultera i alt effektiva åtgärder verkligen genomförs
fordras bl.a. atl fastighetsägaren har tillgång till en sakkunnig rådgivning.
Den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten spelar i detta
sammanhang en cenlral roll. Jag återkommer i del följande till denna
verksamhet. En förbättrad information kan enligt min uppfattning ocksä vara en
väsenllig hjälp för fastighetsägaren när det gäller val av och genomförande av
åtgärder. Jag återkommer stra;x med förslag om uiökade insatser på
informationsområdet.

Trots de myckel omfattande insatser som har vidtagits och
kommer alt vidtas för att minska vär energianvändning och ersätta oljan med
andra energislag är det ändå uppenbart att vi under de närmaste decennierna
till stor del kommer att leva i skuggan av etl stort beroende av importerad
olja med den sårbarhet för händelser på den internationella oljemarknaden som
detta innebär. Med tanke på den osäkerhet som rader om denna marknads framtida
utveckling är oljeberoendet ägnat att inge djup oro.

En angelägen uppgift för kommunerna är att prioritera sina
insatser till åtgärder som syflar lill all spara eller ersätta olja. Regeringen
har tidigare i

Prop.
1980/81:133 28

prop. 1980/81:90 föreslagit atl kommunerna åläggs alt
senast den 1 juli 1982 upprätta planer som syftar lill all minska
oljeanvändningen. Enligt min mening ulgör sådana planer ett viktigt redskap när
del gäller att minska användningen av olja.

Mitt förslag i det föregäende angående målet för
energisparverksamheten i befintlig bebyggelse innebär atl fier fastigheter och
mer omfattande åtgärder kommer att omfattas av verksamheten. För att den
angelägna ambitionshöjningen skall kunna förverkligas fordras förstärkta
insatser, i fråga om utbildning information och rådgivning.

Den
nuvarande energisparverksamhelen baseras på alt fastighetsägaren själv tar
initiativ till att få till stånd åtgärder i den egna fastigheten. Enligt min
mening bör denna princip gälla även i fortsättningen. Energisparverksamhet
byggd på fastighetsägarnas egna initiativ har de största förutsättningarna för
framgång. Samlidigl behövs förslärkla initiativ ifråga om besiktning,
rådgivning och information när energihushållningsambilionen nu höjs. Jag vill i
detta sammanhang peka på de skillnader som finns mellan olika kategorier av
fastighetsägare när det gäller motivationen att vidla ålgärder för en
förbättrad energihushållning. En småhusägare har med rådande energipriser ett
myckel slarkl incilameni alt hushälla med energi och har dessutom i mänga fall
elt storl inlresse för alt förbättra sin bostad. Detsamma gäller inte alllid för
ägare av flerbostadshus, bl. a. genom all de nuvarande principerna för
hyressällning och mätning och debitering av värme inle skapar nägot molsvarande
incitament vare sig för hyresgäster eller för fastighetsägare. Dessa frägor ses
f. n. över av hyresrältsulredning-en (Ju 1975:06) respektive
värmemätningsutredningen (Bo 1979:03). Även dä det finns ett aktivt intresse
för energihushållning bland hyresgästerna har del emellertid enligt vad jag
ertarit i mänga fall visat sig vara svårt för dem atl påverka fastighetsägaren
atl vidta lämpliga åtgärder. Ägare till flerbostadshus har i mindre
utsträckning än småhusägare ulnyttjal det statliga energisparstödet. Framför
allt när det gäller äldre flerfamiljshus finns del idag en slor
energisparpotential som snabbi kan tillgodogöras lill rimliga kostnader, men
där energihushållningsälgärder hittills har vidtagits i mycket ringa
utsträckning.

Erfarenheler i anslutning lill bl.a. den kommunala
besiktnings- och rådgivningsverksamheten lyder pä alt varken efterfrågan pä energisparstöd
eller det sparande som äger rum utan slöd ökar i lillräckligl snabb läkt. Vissa
ändringar har nyligen skett beträlTande reglerna för energisparstödet, bl. a.
när det gäller schablonbeloppen för olika ätgärder. Det är min förhoppning alt
dessa ändringar skall kunna bidra till alt öka efterfrågan. Jag vill dock
underslryka vikten av alt EHD noga följer utvecklingen av
energisparverksamheten. Om intresset för energisparande skulle vika, måsle del
snabbi utredas vad detla beror pä och om de nuvarande styrmedlen är lämpligl
utformade. Etl vikande intresse bör i första hand motverkas med hjälp av
förstärkta insatser i fräga om information, besikl-

Prop. 1980/81:133 29

ning och rådgivning i enlighet med vad jag kommer atl
föreslå i det följande. För all energisparverksamheten skall nå tillräcklig
omfattning fordras, som jag tidigare anfört, alt flerlalel fastighetsägare
vidtar åtgärder i sina fastigheter.

Enligl min mening kan det visa sig nödvändigt med
kompletlerande slyrmedel för att elt energisparande frän mindre motiverade
fastighetsägare skall komma till ständ. Under de senaste åren har förslag lill
starkare slyrmedel väckts i flera sammanhang. Den s. k.
panninspeklionsutredning-en föreslog är 1976 att en obligatorisk inspektion av
byggnaders värmeanläggningar skulle genomföras i syfte att åstadkomma en
bällre energihushållning. Kommunen skulle vara huvudman för
inspektionsverksamheten med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet, medan
sotningsväsendel skulle handha det praktiska utförandel. Förslaget innebar
bl.a. alt faslig-hetsägaren skulle kunna åläggas alt inom en viss tid avhjälpa
brister i värmeanläggningen.

I prop. 1978/79: 115, bil. 3 anmälde jag atl jag avsåg all
ta upp överläggningar med Kommunförbundet belräffande behovel atl i lag ge
kommunerna rätt alt som ett led i den kommunala energiplaneringen besikta
byggnader i kommunen. Motivet för en sädan besiktningsräli skulle vara att
kommunerna skulle kunna inventera sparmöjligheterna och därmed få etl underlag
för att styra energisparstödet mot de ätgärder som kunde bedömas ge störst
effekt.

EHD har föreslagit att frägan om en energihushällningslag
bör utredas. En sädan lag skulle enligl delegationen syfta till att kommunens
skyldigheter och befogenheter inom energiområdet ökades och preciserades. Delegationen
anger som en möjlighet lill sädan lagreglering alt lagen om kommunal
energiplanering anpassas lill dessa krav.

Förslaget har fält ett blandat mottagande av
remissinslanserna. Mänga av de kommuner som har yttrat sig över förslaget pekar
på all mer entydiga regler och definitioner av ansvarsområden mäsle finnas, om
den kommunala energiplaneringen skall kunna genomföras i enlighet med EHD:s
förslag. Vissa kommuner anser atl en sädan precisering skulle kunna komma till
sländ genom den föreslagna energihushällningslagen, medan andra ställer sig
tveksamma eller avvisande till detta. Mänga remissinstanser avstyrker
förslaget om en utredning, i allmänhet med motiveringen atl de preciseringar av
kommunernas skyldigheter och befogenheter som efterlyses torde kunna regleras
genom lagen om kommunal energiplanering. Detla framhålls bl.a. av
bostadsstyrelsen och Kommunförbundel.

EHD har också föreslagil att ett program för regelbunden
besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomförs i syfte atl
effektivisera den del av energisparverksamheten som är inriktad pä enklare
åtgärder. Enligt EHD kan sädana åtgärder med i allmänhet gott utbyte vanligen
utföras fristående utan att påverka behovet av mer omfattande insalser.

Prop. 1980/81:133 30

Genom atl ätgärderna i allmänhet är av underhällskaraktär
fordrar de en kontinuerlig översyn för atl den uppnådda energispareffeklen
skall bibehållas. Delegationen släller sig positiv lill atl bl. a.
solningsväsendels kompetens vid genomförandet av ett sädani program.

Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker
förslagel om en regelbunden besiktning av värmeanläggningar. Några instanser
pekar dock pä att ell besiklningsprogram bör bygga på frivilligt dellagande
frän fastighetsägarnas sida. Planverket menar att det är oklart hur EHD:s
förslag skiljer sig från panninspektionsulredningens och menar atl denna utrednings
förslag bör genomföras. Behovel av ytterligare utredning understryks av fiera
remissinstanser. Bl.a. föreslår Stockholms kommun atl en försöksverksamhet bör
genomföras innan definitiv ställning lill förslaget kan tas.

Ett fätal
remissinstanser avslyrker förslaget, i huvudsak med motiveringen atl den
föreslagna helhetssynen dä skulle gä förlorad, saml alt del i belydande
utsträckning saknas resurser för genomförandel. När del gäller ansvaret för
programmets genomförande ställer sig de flesta av remissinstanserna positiva
till att sotningsväsendel utnyttjas. Man betonar dock de utbildningsinsatser
som i sä fall måste göras. Vissa remissinstanser utesluter i och för sig inte
sotningsväsendel, men anser att även andra huvudmän är tänkbara, exempelvis
förvallningsbolag m. fl.

För egen
del vill jag anföra följande. Del finns tecken som tyder pä atl
energisparverksamhelen inte ökar i tillräcklig läkt. Enligt dess direktiv
ankommer det på EHD all följa utvecklingen av energihushällningsverk-samhelen i
befinllig bebyggelse och vid behov föreslå insatser för all åstadkomma en
effektivare verksamhel. Inom ramen för detta bör en konlinueriig översyn av de
nuvarande styrmedlens effektivitet göras, liksom en bedömning av behovet av
kompletlerande styrmedel och lämplig utformning av sådana. Jag bedömer alt den
nivå som angivits för omfattningen av energihushällningsverksamheten bäst kan
näs med den ansvarsfördelning mellan stat, kommun och fastighetsägare som den
hittillsvarande verksamhelen byggl på. Enligl vad jag har erfaril undersöker
EHD för närvarande speciellt omfattningen av det sparande som sker utan
statligt stöd samt de faktorer som kan länkas påverka detla sparande. I den män
det visar sig att energisparandet inte ökar i lillräckligl snabb takt förutsäller
jag att delegationen analyserar och föreslår vilka förbättringar av del
nuvarande stödsystemet som kan behöva vidtas saml vid behov ulformar förslag
till kompletterande styrmedel och stimulanser och belyser effekterna av dessa.

4.2 Besiktnings- och rådgivningsverksamhet

Vid min anmälan till prop. 1978/79: 115 bil. 3 med
riktlinjer för energipolitiken anförde jag att en uppsökande rådgivning och
besiktning är en förutsättning för att just de ålgärder som bör ulföras i varje
hus också

Prop.
1980/81:133 31

utförs. Enligl vad jag har erfaril finns del idag slor
eflerträgan pä denna service. Därigenom skapas förulsällningar för atl
fastighetsägarna skall fä kunskap om vilka åtgärder eller kombinationer av
åtgärder som bör vidtas för att bästa möjliga resultat skall uppnås. Detla är
lill gagn säväl för fastighetsägaren och de boende som för samhällsekonomin.
Även om det idag finns ett myckel stort intresse för energisparande bland
faslighets-ägarna, saknar mänga de nödvändiga tekniska kunskaperna för atl
avgöra vilka åtgärder som är mest lämpliga att vidla i det egna huset.

Med slöd
av uppgifter som har inhämtats i samband med atl bidrag har lämnats till
kommunerna för besiktnings- och rådgivningsverksamhet framhåller EHD att
merparten, eller drygt 80%. av landels kommuner idag erbjuder
energisparbesiklning. I huvuddelen av dessa kommuner kommer besiktningarna lill
stånd pä inilialiv av fastighetsägaren. Besiktningsverk-samheten har dock
hittills haft begränsad omfattning. Kommunerna planerar emellertid en avsevärd
ökning av verksamhelen. Enligt deras egna bedömingar kommer dubbelt sä mänga
hus att besiktas under budgetåret 1980/81 som under budgetåret 1979/80.

Som jag lidigare anförde kommer besiktnings- och
rådgivningsverksamheten atl spela en cenlral roll vid genomförandet av
energihushållningsverksamheten. Det är därför en väsentlig uppgift för slalen
alt underlätta och stödja uppbyggnaden av en tillräcklig rådgivnings- och
besiktningsverksamhet.

Statsbidrag till kommunerna har lämnats sedan budgetåret
1977/78. Sammanlagt har t. o. m. budgetåret 1980/81 stöd beviljats med ca 250
milj. kr. Av delta har ca 150 milj. kr. lämnats för planerings-, besiktnings-
och rådgivningsverksamhet i kommunerna, 32 milj. kr. för- planering och upprättande
av energisparprogram och 24 milj. kr. för informations- och rådgivningsinsalser
till fastighetsägare och allmänheten. Resterande del av stödel har bl. a. gäll
till inköp av teknisk ulruslning. ulbildning m. m.

EHD har i sitt betänkande föreslagil alt besiktning och
rådgivning så snart som möjligt skall ställas som villkor för statligt
enerigsparstöd till bostadshus. Mälet bör enligt EHD vara atl ell sådant krav
införs den 1 juli 1982. EHD anser atl en karlläggning av förekomsten av
hälsofarliga material samt erforderlig konlroll av ventilalionssystemel bör
utgöra en obligatorisk del av besiklningsverksamhelen. I de rekommendalioner lill
fasfighetsägaren som besiktningen bör leda fram lill bör, där sä erfordras,
ocksä ingå förslag pä åtgärder som medför all luftomsättningen inte blir för
läg.

EHD:s förslag i denna del tillstyrks i princip av samlliga
remissinsianser. Vissa av de kommuner som har yllral sig över förslagel anser
dock all det bör ankomma pä varje kommun all avgöra om en besiktning är nödvändig.
Man anför bl. a. alt besiktning av representativa hus - s. k. typhus -eller av
stickprovsmässigt utvalda hus bör kunna räcka som grund för kommunens
tillstyrkan av ansökningar om energisparstöd för alla hus i ett och samma
omräde i kommunen. Riksantikvarieämbetet anser atl det

Prop. 1980/81:133 32

föreslagna kravet bör lillämpas redan frän den I juli 1981
när- det gäller lilläggsisolering av ytterväggar. Behovet av att tillräckliga
resurser ställs till förfogande så all inle del föreslagna kravel leder till
atl energisparverksamheten bromsas upp betonas av mänga remissinstanser, bl.a.
planverket, bostadsslyrelsen och flera länsbostadsnämnder som förordar atl kravet
inle införs förrän fr. o. m. den I januari 1983.

EHD har ocksä framfört att besiklningsaibelel bör kunna
ulföras av andra än de kommunala besiklningsförrällarna. exempelvis konsuller
och förvaltningsbolag. Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva lill
delta, men planverket framhåller atl besiktningen i allmänhet bör ulföras av
kommunens egen personal.

För egen del villjag anföra följande. För att öka
förutsättningarna för all energisparstödet används pä elt ändamålsenligt sätt
är EHD:s förslag värt att beakta. Jag är dock inte idag beredd atl föreslå ett
datum för införande av ell sådant villkor. bLa. mot bakgrund av risken för all
ell för snabbi införande skulle kunna medföra en uppbromsning av energisparverksamhelen
genom alt rådgivnings- och besiktningskapaciteten är otillräcklig. Jag
återkommer till frägan om besiktning som villkor för erhållande av stafiigt
stöd i avsnill 6.

När det
gäller de synpunkler som förs fram av riksanlikvarieämbelel a beträffande en
särbehandling i fräga om utvändig lilläggsisolering villjag erinra om alt det
f. n. krävs byggnadslov för sädana ålgärder som väsenlligt förändrar en
byggnads yttre. Kravel på byggnadslov innebär alt byggnadsnämnden gör en
förhandskonlroll av älgäideina. Syftel med ämbelels förslag torde i stor
utsträckning tillgodoses genom denna kontroll.Jag anser det därför inte befogal
att särbehandla dessa åtgärder.

Jag delar också EHD;s uppfattning all besiklningsarbetet
bör kunna utföras även av andra än kommunens personal. Jag tänker då särskill
pä att de större bostadsföretagen, men också fristående konsuller. i mänga fall
redan har kompetent personaMör besiklningsförfaiandel. Jag vill dock
understryka att kommunerna fortfarande bör ha huvudansvaret för atl den
behövliga verksamheten kommer till ständ.

Vad jag nu har anförl innebär all besiktnings- och
rådgivningsverksamheten även i fortsättningen fär en mycket slor betydelse.
Denna verksamhet bör som jag ser det omfalta inte bara förslag till lämpliga
eneigisparåt-gärderoch kombinationer av sådana åtgärder. Även t.ex.
hälsoaspekler - och då framför allt behovet av erforderlig ventilation - mäste
som EHD har föreslagit uppmärksammas och påtalas i samband med rädgivnings-och
besiktningsverksamheten. Som ett led i det konverteringsprogram som jag
tidigare har förordat bör även råd och information om möjligheterna atl ersätta
olja med andra energislag ingå som en del i besiktningen. Enligl vad jag
erfarit pägär inom planverket, i samräd med berörda myndigheler, ocksä ett
arbete med atl utarbeta råd och rekommendalioner för besiktningsförfarandet.
Jag vill i delta sammanhang understryka viklen av alt

Prop.
1980/81:133 33

dessa
råd och rekommendationer står i samklang med de övergripande riktlinjer för
energisparplanens genomförande som jag har angivit i det föregående.

Enligt
min mening är del också önskvärt atl energisparrådgivarna samverkar med de
energikonsulenter som enligl regeringens förslag i prop. 1980/81:90 kommer att
vara placerade vid de regionala utvecklingsfonderna för atl biträda
näringslivet med råd i energihushållningsfrägor m. m.

Jag
övergår nu till att behandla frågan om finansieringen av besiktnings-och
rådgivningsverksamheten. EHD har föreslagit atl kommunerna skall garanteras
statligt stöd fram till omkring år 1985 och atl frågan om finansieringen
senasl vid denna tidpunkt bör tas upp till förnyad prövning.

Samtliga
remissinsianser tillstyrker EHD:s förslag på denna punkt. Många
remissinstanser, i synnerhet kommuner, efteriyser dock redan i dag besked om
finansieringsmöjligheterna efter år 1985. Flera remissinstanser understryker
också att bidraget bör vara så stort att del läcker hela kostnaden för
verksamheten.

Riksdagen
beslöt år 1979 (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394) alt
kommunerna skulle garanteras ett statligt bidrag för besiktnings- och
rå(lgivningsverksamheten t.o.m. budgetåret 1981/82.

För
egen del vill jag anföra följande. För att säkerställa en tillräcklig
omfattning av rådgivnings- och besiklningsverksamhelen bör finansieringsformerna
för verksamheten läggas fast fram t.o.m. budgetåret 1985/ 86. Jag återkommer i
det följande (avsmttlO) lill frågan om bidragels storlek.

Enligl
min mening bör bidraget fördelas efter följande principer. Huvuddelen av stödel
bör avse besiktnings-, rådgivnings- och informationsverksamheten. Som jag
tidigare nämnt bör denna verksamhet kunna ombesörjas även av annan personal än
kommunens egna besiklningsförrältare, exempelvis konsultföretag. Vidare bör en
del av medlen användas för utbildning av den personal som ansvarar för
energihushållningsverksamhetens genomförande. Jag kommer i det följande att
föreslå vissa informationsinsatser till fastighetsägarna. Även dessa insatser
bör enligt min mening kunna omfattas av stödet. På samma sätt som hittills bör
det ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om dispositionen av
de medel som anvisas.

Energisparkommittén
har i en skrivelse till regeringen föreslagit att särskilda medel anvisas till
kommunerna för inventeringar av energisparmöjligheterna i idrottsanläggningar
m. m. Motivet för sädana inventeringar skulle vara att det i dag finns stora
möjligheter att spara energi till låga kostnader i idrottsanläggningar m. m.,
men all intensifierade informations-och rådgivningsinsatser behövs för att
sådana åtgärder skall komma till stånd.

Jag
är medveten om att det finns stora möjligheter atl spara energi i olika typer
av anläggningar. I det följande kommer jag därför att lägga fram 3 Riksdagen
1980/81. I .saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 34

förslag
om att det nuvarande energisparstödet till byggnader skall utvidgas Ull att
omfatta även vissa typer av anläggningar. Jag anser det värdefullt att
kommunerna gör den lyp av inventeringar som energisparkommittén föreslagit.
Enligl min mening bör de emellertid inrymmas i kommunernas nuvarande
energisparverksamhet. Jag är därför inle beredd alt tillstyrka kommitténs
förslag.

Prop.
1980/81:133 35

5 Vissa frågor om uppvärmning m. m.

5.1 Förberedelser i byggnader för övergång till skilda
energislag m. m.

Regeringen har i proposition 1980/81:90 betonat vikten av
åtgärder som sparar olja och som verkar pä kort och meddellång sikt. Som en del
i etl program för oljeersättning har regeringen föreslagil atl elkraften under
1980-talet skall användas för atl pä effektivast möjliga sätt ersätta olja ulan
atl det uppstår läsningar till elt framlida högt elutnyttjande.

Det finns mot bakgrund av detta anledning att redan nu
överväga behovet av sådana krav på byggnader och uppvärmningssystem i
byggnader som innebär atl en framlida övergång till olika energikällor
underlättas.

Bestämmelserna i byggnadsstadgan ger inle stöd för sådana
krav. Bestämmelserna tar nämligen i första hand sikte på att byggnader skall
vara utförda sä atl de medger en god energihushållning och att de skall vara
försedda med uppvärmningsanordningar som är tillräckligt effektiva för att
tillgodose behovet av tillfredsställande inomhusklimat.

Jag kommer i det följande att närmare diskutera de krav på
flexibilitet som bör slällas och lar försl upp ett förslag av
elanvändningskommittén (ELAK) om dimensionering av vattenburna
uppvärmningssystem.

5.1.1 Krav på uppvärmningssystem

Uppvärmningssystem som är anpassade för olika energikällor
ger vinster ur flexibilitetssynpunkl. I sitt betänkande påpekar ELAK atl en
ökad flexibilitet kan nås om vattenburna uppvärmningssystem dimensioneras för
lägre vattentemperatur än i dag. Detta beror på atl varmvatten som uppvärmts
t.ex. genom solfångare och värmepumpar ofta har en relalivi låg temperatur.
ELAK anger att vatlenradiatorsyslem vanligen är dimensionerade för en s.k.
framledningstemperatur av minst 70°C. För nyUll-kommande bebyggelse kan del
enligt utredningen vara motiverat atl vattenburna uppvärmningssyslem
dimensioneras för en högsla temperatur av 60°C. Flertalet befintliga
uppvärmningssystem lämpar sig som regel redan i dag för lågtemperalur genom att
de normall är överdimensionerade. Härigenom kan också både nytillkommande och
befintlig bebyggelse anslutas till system där solvärme eller värmepumpar
tillgodoser en del av uppvärmningsbehovet,

ELAK;s förslag Ullslyrks eller lämnas i storl sett utan
erinran av remissinstanserna.

Jag delar utredningens uppfattning att lågtemperatursystem
har stora fördelar. Enligl min mening bör därför Ullkommande vattenburna uppvärmningssystem
normalt dimensioneras för lågtemperalur.

Jag är medveten om atl dimensioneringskravet i vart fall
inledningsvis

Prop. 1980/81:133 36

kan
öka investeringskostnaderna genom atl vatlenradiatorerna mäste göras större.
Den flexibilitet hos uppvärmningssystemet som skapas genom användning av
lågtemperatursystem måste dock enligt min mening ses som en investering för
framtiden genom att en senare övergång till uppvärmning med andra energislag
än olja kan göras billigare. En ökad investeringskostnad motverkas dessutom av
att utvecklingen går mol mer energisnåla hus, som kräver mindre
värmetillförsel och därmed mindre radiatorer, samt av atl värmeförlustema i
rörledningarna blir mindre.

Flertalet
av de oljepannor som i dag sätts in i småhus är förberedda för användning av
elenergi genom alt en elpatron finns monterad eller senare kan installeras.
ELAK föreslår alt det bör krävas att villapannor som nyinstalleras skall vara
förberedda för inslallafion av elpatron.

Oljeberoendet
kan minskas genom användning av elenergi för uppvärmning. Om oljepanna
installeras är det av vikt atl möjligheter skapas för att vid behov också
utnyttja el. Jag biträder därför ELAK;s uppfattning atl del bör krävas att
oljepannor som installeras vid nybyggnad av småhus skall vara förberedda för
användning av elenergi. Härigenom kan i ett senare skede övergång till elenergi
ske utan alltför omfattande ombyggnadsålgärder. Med hänsyn till alt de flesta
oljepannor redan i dag är förberedda för användning av elenergi kan
bestämmelser om detta enligt min mening införas utan atl del uppstår några
egenlliga merkostnader i nyproduktionen.

De
krav på flexibilitet hos uppvärmningssystemet som jag nu har föreslagit är
enligt min mening i första hand aktuella för sådana byggnader för stadigvarande
bruk som innehåller bostads- och arbetsrum. För övriga byggnader kan normalt en
övergång till alternativa uppvärmningssätt ske relativt enkelt utan alt
särskilda förberedelser har vidtagits. Även fritidshus som utnyttjas
stadigvarande bör av samma skäl undantas från särskilda krav på förberedelser.
Krav på åtgärder för att öka uppvärmningssystemets flexibilitet i befintlig
bebyggelse bör enligl min mening kunna aktualiseras endast när i en byggnad görs
sådana ändringar av någon belydelse som berör byggnadens uppvärmningssystem.

De
förslag som jag nu har lagt frambör träda i kraft den 1 januari 1983. Förslagen
innebär att ändringar måste göras i byggnadsstadgan. Jag återkommer till
frågan om den lagtekniska lösningen (avsnitt 5.3).

5.1.2
Krav på byggnader

För
att fasta bränslen vid behov skall kunna användas för uppvärmning föreslär ELAK
atl nytillkommande småhus för stadigvarande bruk som skall värmas upp med
vattenburen elvärme förbereds så all skorsten förhållandevis enkelt kan
installeras i efterhand. ELAK föreslär vidare alt småhus projekteras sä att
vissa utrymmen i efterhand kan utnyttjas för uppvärmningskomponenter, t.ex.
pannanläggning m.m. i samband med övergäng till annat energislag. Dessa krav
bör riktas endast mot byggnader

Prop. 1980/81:133 37

som
kan beräknas få behov av sädana anordningar. I byggnader som kan beräknas bli
uppvärmda genom någon form av centralt system, som t. ex. Qärrvärme, är det
enligt ELAK tillräckligt om ett vattenburet system för låga temperaturer
inrättas. För särskilt uppvärmningssnåla byggnader med direktverkande elvärme
bör enligt utredningen ett inre distributionssystem för värme förberedas.
Vidare bör för dessa byggnader finnas plats på tomtmark för nödvändiga
anordningar för uppvärmning.

Remissinstanserna
lämnar i stort sett ulredningens förslag utan erinran.

Jag
anser för egen del det vara väsentligt alt nytillkommande småhus, som
huvudsakligen skall värmas upp genom vattenburen elvärme, förbereds på sådant
sätt alt skorsten och uppvärmningskomponenter, t.ex. värmepanna, i efterhand
kan installeras förhållandevis enkelt. Några krav på förberedande
byggnadstekniska ätgärder bör dock enligl min mening inte slällas. Det bör vara
tillräckligt om byggnadens planlösning är sädan atl t. ex. skorsten eller
värmepanna relalivi enkelt kan sättas in i efterhand. Givelvis bör detta gälla
endast i fräga om sädana byggnader som i en framlid bedöms få behov av
särskilda anordningar.

Jag anser inle heller att
det bör ställas krav pä atl nytillkommande småhus, som skall värmas upp med
direktverkande elvärme, skall förberedas för etl inre distributionssystem. Vid
en eventuell övergäng lill andra uppvärmningsformer kan ett inre
distributionssystem relativt enkelt sättas in i efterhand. Enligt min mening
bör kraven pä förberedelser i småhus med direktverkande elvärme i stället
begränsas till att gälla krav pä förberedelse för skorsten och
uppvärmningskomponenter genom lämplig planlösning på samma sätt som föresläs
gälla för småhus med vattenburen elvärme. Sådana förberedelser kan ske utan att
det medför nägra egentliga hinder när det gäller byggnadens utformning och ulan
några nämnvärda kostnadsökningar.

I småhus som uppvärms med
naturgas kan en övergäng till andra uppvärmningsformer försvåras genom att en
del av dessa byggnader bl. a. har myckel begränsade utrymmen för
uppvärmningskomponenter. De krav pä förberedelser i byggnader som jag nu har
berört bör enligt min mening ocksä gälla i princip i fråga om dessa småhus.

När
det gäller andra byggnader än småhus är behovet av förberedelse för skorslen
och uppvärmningskomponenter inte lika påkallat. Normalt är det mer fördelaktigt
att ansluta sädana byggnader lill centrala system eller atl uppföra
uppvärmningsanläggningar i nära anslutning lill byggnaden. Några särskilda krav
bör därför inte ställas på planlösningen i dessa byggnader.

I motsats till ELAK
bedömer jag det inte nödvändigl alt kräva alt särskild plats på tomtmark
reserveras för uppvärmingsanordningar. I det stora flertalet fall finns
erforderlig tomtmark eller annan mark i nära anslutning till byggnaden som kan
utnyttjas i de fall byggnaden inte kan anslutas till nägot centralt system.

De
krav på förberedelser i småhus som jag nu har föreslagit är enligt min

Prop. 1980/81:133 38

mening
aktuella endast för sådana småhus som utnyttjas stadigvarande. För övriga
byggnader, i första hand fritidshus, är behovel av uppvärmning inte lika
påkallat. En senare övergäng från el lill uppvärmning med andra energislag kan
därför i dessa byggnader ske genom installation av någon enklare
uppvärmningsanordning, som inle kräver särskilda förberedelser i byggnaden. Av
samma skäl bör även sådana fritidshus som utnyttjas stadigvarande undantas.
Krav på förberedelser i befintliga småhus bör enligt min mening kunna
akluediseras endast när i en byggnad görs sådana ändringar av någon betydelse
som berör byggnadens planlösning.

De
förslag som jag nu har lagt fram bör träda i kraft den 1 januari 1983.
Förslagen innebär atl ändringar måste göras i byggnadsstadgan. Jag återkommer
till frågan om den lagtekniska lösningen (avsnitt 5.3).

5.1.3
Villkor för installation av direktverkande elvärme

Värmesystem
med cirkulerande varmvatten ger i princip möjlighet att som energikälla
utnyttja fjärrvärme, olika former av solvärme, värmepumpar, elenergi eller
olika bränslen i en panna. En övergång Ull en ny energikälla kan ske utan att
nägra större lekniska ombyggnader av upp-värmningssyslemet behöver göras.
Motsvarande gäller för värmesystem med varmluft som fördelas till olika rum i
en byggnad. Direktverkande elvärme från t.ex. elradiatorer innebär däremot att
elektrisk energi alstrar värme som värmer upp rum eller lokaler direkt utan all
nägot medium, t.ex. vatten eller luft, utnyttjas för alt transportera och fördela
värmeenergin. En senare övergång till annan energi än elenergi innebär här
bl.a. atl ett värmedistributionssystem måste installeras.

Några
särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme gäller inte i dag.
Statsrådet Petri har i sin anmälan till prop. 1980/81:90 redovisat sina
överväganden med anledning av ELAK:s förslag att begränsa installation av
direktverkande elvärme.

Regeringen
har i prop. 1980/81:90 föreslagit alt installation av direktverkande
elradiatorer eller liknande skall få tillåtas i byggnader om dessa utförs så
att användning av elenergi för sådan uppvärmning endast marginellt påverkar
den nationella elbalansen eller om det finns särskilda skäl alt installera
direktverkande elvärme. Regeringen föreslär all i princip bör ELAK:s förslag
gälla beträffande vilka villkor som bör lillämpas för användningen av
direktverkande elvärme. Uppvärmningssnåla byggnader bör sålunda få värmas med
direktverkande elradialorer. Detta villkor skall anses uppfyllt för byggnader
där behovel av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten är i genomsnitt 40%
lägre än energibehovet för radiatorerna om byggnaderna varit utförda enligl
minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1975.

Regeringen
har vidare föreslagil atl det vid mitten av 1980-talet bör göras en omprövning
av villkoren för användning av direktverkande elvärme mol bakgrund av den
kunskap som då föreligger och vad som är att anse

Prop.
1980/81:133 39

som
samhällsekonomiskt optimalt. Villkoren för installation av direktverkande
elvärme bör enligt regeringens förslag i prop. 1980/81:90 träda i krafl den I
januari 1983.

ELAK:s
förslag innebär alt förbud med vissa undantag införs mol användning av
direktverkande elvärme. Reglerna avses gälla vid nybyggnad och vid sädana ändringar
som berör en byggnads uppvärmningssystem. Särskilt uppvärmningssnåla byggnader
skall som nyss nämnts få utföras med elradialorer. ELAK föreslär att frän
förbudet därutöver undantas Ullfälliga byggnader och byggnader som värms upp
tillfälligt, t. ex. flertalet fritidshus och samlingslokaler, vissa
tillverkningslokaler inom induslrin, jordbrukets och trädgårdsnäringens
ekonomibyggnader samt kulturhistoriskt värdefulla byggnader. I övrigt skall
undantag kunna medges där elt förbud framslår som uppenbart orimligt. ELAK
föreslår att slalens planverk skall få i uppdrag att meddela
tillämpningsbestämmelser till de särskilda villkoren för installation av
direktverkande elvärme samt atl prövningen skall bindas till hanteringen av
byggnadslovsärenden.

Jag
vill för egen del anföra följande, belräffande i vilka fall särskilda villkor
för installation av direktverkande elvärme bör gälla.

I
nybyggda småhus har direktverkande elvärme installerats i relativt stor
ulslräckning under 1970-talet. Andelen har dock minskal och f. n. torde 20-25%
av de nybyggda småhusen förses med direktverkande elvärme. Bland de
styckebyggda småhusen, vilka till största delen ligger i glesbygd och småorter,
är andelen hus som förses med sådant uppvärmningssystem ännu mindre. En slor del
av dessa nybyggda hus har pä senare tid i stället utrustats med elvärmesystem
med vatlenradialorer och ofta med s. k. kombinationspanna, vilket möjliggör
alternativ uppvärmning med fast bränsle eller olja.

Jag
anser det väsenlligt att småhusen utrustas med uppvärmningssystem som inle
medför en långsiktig låsning till användning av elenergi. 1 områden där del är
möjligt och rationellt att ansluta lill Qärrvärme eller andra centraliserade
uppvärmningssystem bör denna möjlighet utnyttjas. För småhus som inte ansluts
till sådana värmesystem bör installation av direktverkande elvärme fä ske
endast då det föreligger särskilda skäl.

I
den mån någon vid sidan av det i byggnaden inrättade uppvärmningssy-slemet
dessutom vill installera direktverkande elradiatorer finns inte anledning till
alt förhindra detta. Flexibilitetskraven är ju då redan uppfyllda. Med inrättat
uppvärmningssystem avses givetvis ett komplett och fungerande
uppvärmningssystem.

I
småhus som är energisnålt utformade finns det normalt särskilda skäl alt
tillåla direktverkande elvärme.1 sådana hus kommer möjligheten att nyttiggöra
värme frän belysning, från hushållsmaskiner och hushållet i övrigt, från
personer som vistas i huset saml värme genom solinstrålning alt få slor
betydelse. Uppvärmningssystemet ger endast tillskotlsvärme med lägre
utnyttjande än i hus med normal energihushållningsstandard.

Prop.
1980/81:133 40

Direktverkande elvärme med elradiatorer, vilkas inkoppling
styrs av s.k. termoslatvenliler erbjuder i dessa fall en möjlighet atl få elt
uppvärmningssystem med låg kostnad och önskad reglerbarhet.

De uppvärmningssnåla husen kan utgöras av hus i vilka väl
utprovade energisparåtgärder har vidtagils utöver gällande normkrav. Hit bör
också räknas de energisnåla byggnader, som är speciellt utformade, orienterade
och förlagda så att värmeenergin av solinstrålningen effektivt las till vara.
Mot bakgmnd av de skäl som jag nyss har nämnt och för atl inte hämma
utvecklingen av värmesnåla byggnader anser jag i likhet med ELAK alt direktverkande
elvärme utan andra villkor bör få användas i dessa hus med s.k. passiv
solanvåndning. Jag återkommer senare lill frågan om lillämpningsbestämmelser
för de uppvärmningssnåla byggnaderna .

I småhus av mer renodlad experimentkaraktär anser jag, i
likhet med ELAK, att installation av direktverkande elvärme bör få ske efter
bedömning från fall Ull fall. Även i andra fall där det är uppenbart orimligt
att inte tillåta direktverkande elvärme bör detla uppvärmningssystem få
installeras.

Vad jag nu har anfört gäller vid uppförandet av nya
byggnader. Beträffande befinlliga byggnader bör särskilda villkor för
användning av direktverkande elvärme aktualiseras i samband med ändringar av
någon betydelse som berör uppvärmningssystemet.

I befintliga småhus kommer enligt min bedömning
konvertering från oljeuppvärmning lill eluppvärmning att ske i stor omfattning.
Delta torde i helt dominerande utsträckning komma att ske genom all elpanna,
elpatron eller elkassett ulnylljas och de befintliga vattenradiatorsystemen bibehålls.
En övergång lill direktverkande elvärme i befintliga småhus kan dock i
undanlagsfall bli aktuell i äldre hus, där vattenradialorsystemet har tjänat ut
eller där centralvärmesyslem inle har funnits lidigare. Frågan om att
installera direktverkande elvärme idessa fall bör enligt min uppfattning
avgöras mot bakgrund av kostnaderna för olika alternativa uppvärmningssystem
ställda i relation lill den återstående användningstiden för byggnaden i
fråga. Om denna tid är kort bör direktverkande elvärme kunna tillåtas.

Även då mindre utvidgningar av boytan i ett småhus skall
göras genom till-, på- eller ombyggnad kan det, som ELAK har påpekat, från
kostnadssynpunkt vara orimligt att inte tillåta uppvärmningsanordningar i form
av direktverkande elradialorer e. d.

Beträffande fritidshusen innebär syslem med direktverkande
elvärme så stora fördelar att detta värmesystem- bör få användas utan villkor.
För denna kategori av sekundärbostäder bör anspråken på flexibelt uppvärmningssystem
heller inle vara så akuta, eftersom nyttjandet av byggnaderna i händelse av
brist pä elenergi kan begränsas. Fritidshusen utrustas ofta med öppna spisar
eller andra eldningsanordningar för vedbränslen varför viss beredskap mot
elenergibrist finns.

Prop. 1980/81:133 41

Vissa
fritidshus används under en stor del av uppvärmningssäsongen. Jag tänker då på
andelshus eller liknande och uthyrningshus i anslutning till fjällanläggningar.
Även för denna kategori av byggnader har direktverkande elvärme i många fall
sädana fördelar att detta värmesystem bör få installeras.

I några fall omvandlas
fritidshus till permanentbostäder. Frågan om vilka krav som skall slällas på
sådana fritidshus behandlas mer generellt äv friUdsboendeutredningen. Jag är
mot bakgrund av detla inte nu beredd att föreslå några särskilda krav på
uppvärmningssystem i fritidshus som ge nom ändrat användningssätt omvandlas
till permanentbostäder. I sådana fall då omvandlingen fömtsätter att huset
byggs om och detta berör upp-värmningssystemel, kan det dock bli aktuellt atl
ställa särskilda villkor för nyinstallation eller komplettering med
direktverkande elvärme, som för småhusen enligt vad jag tidigare redovisat.

I nya flerbostadshus har
direktverkande elvärme installerats i mycket liten utsträckning. I tätorterna
kommer enligt min uppfattning nytillkommande flerbostadshus i de flesta fall
alt anslutas lill fjärrvärmesystem, vilket fordrar ett värmesystem i byggnaden
med vatten eller luft som värmebärare. Den i prop. 1980/81:90 föreslagna
undantagsregeln för uppvärmningssnåla hus kan, enligt vad jag har erfarit,
komma att bli svår att utforma på ett lämpligl sätt i fråga om flerbostadshus.
Jag anser därför att det f. n. är onödigt med särskilda villkor för
inslallalion av direktverkande elvärme i flerbostadshusen. Förändrade
prisrelationer mellan olika energislag kan dock medföra att detta
ställningslagande mäste omprövas. En omprövning där överväganden sker om
införande av krav på uppvärm-ningssnål utformning i likhet med vad som föreslås
gälla för småhus bör kunna anstå lill 1985.

För arbetslokaler som
kontor och industrier, undervisnings- och vårdlokaler, samlingslokaler m.m. är
del som regel inte aktuellt att använda direktverkande elvärme, eftersom andra
uppvärmningssystem är lämpligare för atl transportera och fördela värme.
Direktverkande elvärme kan dock i vissa fall innebära stora fördelar. Exempel
på detta är industri- och hantverkslokaler som med relativt korta intervall
skall omdisponeras för varierande verksamheter och i vilka smidigheten och de
låga inslallations-och ändringskostnaderna hos direktverkande elradiatorer är
belydelsefulla faktorer för ett rationellt utnyttjande. De låga kostnaderna kan
ha avgörande betydelse för industrilokaler med kort livslängd. I vissa
industri- och hantverkslokaler är uppvärmningsbehovet begränsat till en viss
del av byggnaden och ibland är det endast tillfälligt. Även här innebär
direktverkande elvärme slora fördelar. I mänga industrilokaler kan etl
alternativt uppvärmningssystem relativt enkelt installeras i efterhand, om del
befintliga värmesystemet blir oekonomiskt eller oanvändbart. För mycket små
eller Ullfälliga byggnader, som arbetskurar eller arbetsbodar, är ofta direktverkande
elvärme del fördelaktigaste värmesystemet. Jag anser, mol bak-

Prop. 1980/81:133 42

grund
av vad jag nu har redovisat, att några särskilda villkor för användning av
direktverkande elvärme inle bör gälla arbetslokaler, undervisnings- och
vårdlokaler inklusive barndaghem samt samlingslokaler exempelvis kyrkor, m.m.
Även för arbetslokaler bör frågan om villkor för användning av direktverkande
el kunna anstå till 1985.

I fråga om Jordbruks- och
trädgårdsnäringens produktionsbyggnader, lager- och förrådsbyggnader samt
garagebyggnader gör jag samma bedömning som för de nyss nämnda lokalerna och
anser atl nägra särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme inte
bör gälla här. För förråds- och garagebyggnader är del i huvudsak endast
aktuellt med direktverkande elvärme för byggnader på småhustomter,
Uppvärmningsssyste-men i dessa bör dock som regel utan större olägenheter kunna
slängas av om elenergibrisl inträffar.

Enligt
76 § byggnadsstadgan meddelar slalens planverk närmare föreskrifter och
allmänna råd rörande konstruktion och utförande i övrigl av byggnader och andra
anordningar, om vilka bestämmelser finns i byggnadsstadgan. När det gäller
villkoren beträffande installation av direktverkande elvärme kan det ifråga om
de särskilt uppvärmningssnåla husen därvid vara lämpligt att för olika
kalegorier av byggnader ge exempel på olika kombinationer av
energisparätgärder, vilka för varje kategori och kombination genomsnittligt ger
den i prop. 1980/81:90 angivna energibesparingen jämfört med om byggnaderna
varit utförda enligt energihushållningskraven i SBN 1975. Det är enligt vad
jag har inhämtat relativt enkelt att ge sådana exempel för konventionella
småhus. För hus som skall utformas så alt de kan tillgodogöra sig
solinstrålningen torde del däremot inte vara möjligt att ge några mer
detaljerade exempel eller regler. Allmänna riktlinjer bör i dessa fall vara
tillräckliga och medge det spelrum för bedömningar som projektorerna kan
behöva. Sådana riktlinjer ger samtidigt utrymme för en teknikutveckling på
omrädel.

Statens
planverk har i sitt remissvar över ELAK:s förslag pekat på behovel av en
förändring av energihushållningsbetämelserna i SBN. En sådan revidering skulle
avse såväl en anpassning av kraven efter energiprishöjningarna som en
modernisering av definitionen av byggnaders energihushällningsstandard.
Beräkningsmetoder bör enligt planverket ularbelas som tar hänsyn till flera
faktorer som påverkar en byggnads energibalans än vad SBN 1975 gör. Planverket
har påbörjat förberedelser för en sådan revidering. Etl förslag avses utarbetas
före årsskiftet 1982/83 för atl träda i kraft år 1985. Jag delar planverkets
syn på behovel av en reviderad energihushållningsnorm.

De
studier som planverket påbörjat rörande nivån på de skärpta energihushållningskraven
i en ny norm pekar enligt vad jag har erfaril på atl dessa krav inte kommer att
slälla större anspråk på energihushållning än vad som skall gälla för de
uppvärmningssnåla byggnaderna med direktverkande elvärme. Detla är enligl min
mening en viktig utgångspunkt med

Prop.
1980/81:133 43

tanke
på småhusindustrins behov av långsiktigt planeringsunderlag vad avser de krav
statsmakterna kan ha anledning atl slälla.

Tillämpningsbestämmelser
för byggnader som skall vara särskilt uppvärmningssnåla bör enligl min mening
kunna utgöra underlag för typgodkännanderegler. Så snart industrin tagil fram
nya konstruktioner, bör det blir möjligt att typgodkänna småhussystem bl.a. med
avseende på den särskilda uppvärmningssnålheten och utnyttjandet av
direktverkande elvärme.

Som jag Udigare har
redovisat har regeringen föreslagil att en omprövning av villkoren för
användning av direktverkande elvärme bör genomföras vid mitten av 1980-talet.
ELAK har föreslagit att man redan nu tar ställning till en skärpning av regeln
om hur en särskilt uppvärmningssnål byggnad skall definieras vid mitten av
1980-talet. Enligt ELAK bör etl riktmärke därvid vara att energibehovet skall
vara ca 70% lägre än om byggnaden ifråga ulförts enligt SBN 1975. Flertalet av
de remissinsianser, som yttrat sig över ELAK:s förslag i denna fräga, har varil
negaliva Ull att man redan nu tar ställning till en sädan ändring. Jag delar
denna uppfattning och förordar att frägan tas upp i samband med omprövningen
av det samlade energihushällningsprogrammet år 1985.

5.2
Försörjningsberedskap

Jag
går nu över till atl ta upp vissa frågor om försörjningsberedskapen. Jag har i
dessa frägor samrätt med chefen för handelsdepartementet.

Från beredskapssynpunkt är
det fördelaktigt att ersätta olja med elenergi. En spridning av
energitillförseln pä flera olika energislag minskar känsligheten för
importnedskärningar och möjliggör en mer uthållig beredskapslagring av
bränslen. Elvärmens beredskapsfördelar begränsas dock av alt kärnkraftverken i
händelse av krig måste kunna stängas av.

Det är i dag möjligt att
efter en kort omslällningstid elda med inhemska bränslen i flertalet småhus och
flerbostadshus med egen panna. Värmeförsörjningen är därför i allmänhet
tryggad för dessa byggnader i händelse av en kris.

Om
kraven på beredskapsåtgärder behöver skärpas bör detta enligt ELAK i första
hand åstdkommas genom föreskrifter som innebär atl konvertering lill elvärme
skall ske genom installation av kombinationspannor, som också kan eldas med
fasta inhemska bränslen. Ett sådant krav skulle dock medföra en avsevärd
merkostnad för nya hus med hänsyn till behovet av skorsten m. m., framhåller
ELAK.

En
ökad användning av elvärme får självfallet inte leda till en försämrad
beredskap i fräga om värmeförsörjningen i händelse av kris eller krig. På kort
sikl kan dock enligt min uppfattning en ökad användning av eluppvärmning ske i
ny bebyggelse utan att värmeförsörjningsberedskapen försämras.

Prop. 1980/81:133 44

Flertalet oljepannor i befinlliga småhus är
kombinalionspannor eller oljepannor som är lätt omställbara till eldning med
fasta bränslen. Vid övergång från olja till elvärme i befintliga småhus är det
enligt min mening angeläget alt den beredskap som härigenom finns kan
bibehållas. Konvertering till el bör från försörjningssynpunkl därför i första
hand ske genom installation av elpatron och elkassett eller genom installation
av kombina-Uonspannor för el och fasta bränslen vilket jag tar hänsyn lill vid
utformningen av stödsystemet. Installation av kombinationspannor kan också ske
ulan några egenlliga svårigheter, eftersom skorsten normalt redan finns i
befindig bebyggelse.

Statens planverk har i samräd med överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF) och företrädare för elkraftproducenter en konlinueriig
bevakning av behovel av beredskapsätgärder. Jag utgår från att regeringen
kommer alt underrättas om en ökad användning av eluppvärmning gör det
nödvändigt med särskilda beredskapsåtgärder.

5.3 Lagteknisk lösning

Krav på byggnaders uppvärmningssystem m. m.

De förslag som jag har lagt fram i det föregäende (avsnitt
5.1.1-5.1.3) och som i allt väsentligt bygger på ELAK:s förslag medför att
byggnadsstadgan behöver ändras. Enligt ELAK bör de nya kraven - eftersom de
berör energihushållningsfrågor - las in i 44a §. De remissinsianser som har
uttalat sig över förslaget har inle haft nägon erinran mot en sådan lösning.
Även jag ansluter mig Ull ELAK:s förslag i denna del.

Mina förslag innebär att kraven skall gälla endast när nya
byggnader uppförs och när befintliga byggnader ändras. Kravbestämmelserna i 5
kap. byggnadsstadgan - däribland 44a§ - gäller i stort sett alla byggnader. I
35 § föreskrivs dock atl ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbmk eller därmed
jämföriiga näringar omfattas av 5 kap. endast om byggnaderna är belägna inom
områden med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Det innebär
bl.a. att 44a§ byggnadsstadgan är tillämplig på sådana byggnader endast om de
ligger inom områden med fastställd plan. Enligt min mening saknar detta
belydelse, eftersom de krav jag i det föregående har förordat inte berör dessa
byggnader i någon nämnvärd utsträckning.

Enligt ELAK:s förslag skall de nya kraven riktas mot
sådana byggnader för stadigvarande bruk, i vilka finns bostads- eller arbetsrum
(jfr 46 § stadgan). Kraven bör enligt ELAK utformas så alt i 44 a § föi-eskrivs
att byggnader av detta slag skall utföras med ett uppvärmningssystem som med
hänsyn Ull byggnadens läge och utformning är lämpligt från allmän
energisynpunkl. Till detta har ELAK lagt föreskrifter om alt
uppvärm-ningssyslemet får utföras med direktverkande elvärme med elradiatorer endast
om särskilda skäl föreligger.

Om etl småhus i huvudsak skall värmas upp genom användning
av

Prop.
1980/81:133 45

elenergi
skall enligt ELAK:s förslag krävas alt anordningar i skälig omfattning utförs
i själva byggnaden för att underlätta en övergång lill uppvärmning genom annat
energislag. Till 44 a § har därför i ELAK;s förslag fogats en regel att en
byggnad skall vara utförd på delta sätl.

De
remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har i allmänhet godtagit
detla. Statens planverk anser dock att del inle är nödvändigt med någon
särskild föreskrift om direktverkande el. Det allmänna lämplighetskravet ger
enligt planverket tillräcklig grund för att meddela föreskrifter om
användningen av direktverkande elvärme. Svenska elverksföreningen anser alt
hänvisningen.till annat energislag är för allmänt hällen.

Jag
vill för egen del anföra följande.

Mina
förslag i det föregående (avsnitt 5.1.1) innebär bl. a. att uppvärmningssystem
i byggnader skall förberedas sä atl en övergång lill olika energikällor
underlättas. Jag vill anmärka att syftet med detta inle är att del skall öppnas
någon möjlighet att styra valet av uppvärmningssätt. Med denna inriktning av
förslaget mäsle den allmänna regeln om byggnaders uppvärmningssyslem ges en
annan utformning än vad ELAK har föreslagil. Jag förordar alt regeln i stället
ges det innehållet att uppvärmningssystemet i skälig utsträckning skall
utformas så att del utan omfattande ändringar kan användas för uppvärmning med
skilda epergislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt.

I vilken utsträckning som
krav skall ställas mäste bedömas med utgångspunkt från vad som är skäligt med
hänsyn lill det uppvärmningssätt som väljs och det energislag som skall komma
till användning. Bestämmelsen tar endast sikte på sådana uppvärmningssystem som
är möjliga att förbereda för en övergång till uppvärmning med elt annat
energislag, exempelvis vatlenradiatorsyslem. Det ligger i sakens natur att
några krav på flexibilitet inte kan ställas på ett uppvärmningssystem med direktverkande
elradiatorer. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att underlätta en övergång till
sådana energislag som kan komma till användning för uppvärmning i framtiden.
Jag avser då i första hand sädana inhemska bränslen eller uthålliga
energiformer som flis, torv, solenergi, jordvärme eller energi frän
värmepumpar. Om en byggnad frän början utförs för uppvärmning med sådana
energislag, finns därför ingen anledning alt slälla några krav på förberedelser
av uppvärmningssystemet för övergång UU annat energislag.

När
det gäller tillämpningsområdet för denna allmänna regel ansluter jag mig som
jag Udigare har framhållit (avsnitt 5.1.1) till ELAK;s förslag att det kan vara
lämpligt att avgränsa kravet till byggnader som är avsedda för stadigvarande
bruk och innehåller bostads- eller arbelsmm. Till byggnader för stadigvarande
bmk räknas emellertid även vissa typer av fritidshus (se prop. 1965:168 s.
278). Eftersom de förslag som jag har lagt fram inte avser byggnader för
fritidsändamål bör detla komma till uttryck i lagtexten. Tillämpningsområdet
för den allmänna regeln bör därför avgränsas till sådana byggnader för
stadigvarande bmk som innehåller bostads- eller arbelsmm och är avsedda för
annat ändamål än fritidsändamål.

Prop.
1980/81:133 46

Till den allmänna regeln med krav på förberedelse av
uppvärmningssystemet bör fogas en regel med krav på förberedelser i byggnaden.
Mina förslag i det föregående (avsnitt 5.1.2) skiljer sig från ELAK:s i denna
del dels genom alt kravet på förberedelser skall omfatta även en- och
tvåbo-stadshus, som skall värmas upp genom nalurgas, dels genom att någol krav
på byggnadstekniska åtgärder eller ålgärder på tomten inte skall uppställas.
Del är tillräckligt atl byggnaden har en sådan planlösning alt en övergäng till
även annat energislag underiättas. Slutligen skiljer sig mina förslag från
ELAK:s även så till vida att de inte avser fritidshus. Föreskriften i denna
del bör därför ges den innebörden att en- och Ivåbosiadshus för annal ändamål
än fritidsändamål, som i huvudsak skall uppvärmas genom användning av elenergi
eller naturgas, i skälig omfattning skall anordnas sä all en övergång Ull
uppvärmning genom annal energislag underlättas. Med alt byggnaden i huvudsak
skall uppvärmas genom användning av elenergi eller naturgas avser jag att
större delen av byggnadens uppvärmningsbehov skall Ullgodoses genom användning
av någol av dessa båda energislag. I och med alt några krav på byggnadstekniska
ätgärder inle uppställs, kan den allmänt hållna hänvisningen till annat
energislag enligt min mening behållas.

Med den utformning av lagtexten som jag har föreslagil
innebär den allmänna regeln med krav pä uppvärmningssystemel inte någon begränsning
av användningen av direktverkande elvärme. Alt särskilda skäl i vissa fall
skall gälla för alt direktverkande elvärme skall fä installeras måste därför
uttryckligen anges i lagtexten. Enligt vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt
5.1.3) skall detta enbart gälla en- och tväbostadshus som är avsedda för annat
ändamål än fritidsändamål. Till 44a § bör därför ocksä fogas en regel med
innehåll alt en bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter som är avsedd
för annat ändamål än friUdsändamål inte får utföras med ett uppvärmningssyslem
med direktverkande elvärme, om det inte finns särskilda skäl.

Ombyggnad m.m.

Bestämmelserna i 44a§ avser hett nya byggnader. De nu
föreslagna Ulläggen Ull paragrafen skall emellertid enligt vad jag tidigare har
förordat (avsnitt 5.1.1—5.1.3) gälla ocksä vid sädana ändringar av befintliga
byggnader som berör uppvärmningssystemet eller planlösningen. Några särskilda
föreskrifter om detta behövs dock inte. Av ombyggnadsbestämmelserna i 48a och
49§§ byggnadsstadgan följer nämligen att bl.a. 44a § i viss utsträckning skall
tillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen.

Byggnadslov

Enligl 54§ 1 mom. byggnadsstadgan krävs byggnadslov bl.a.
för nya byggnader och för sådana ändringar av en byggnad som berör konstmk-

Prop. 1980/81:133 47

tionen
av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler eller
som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utseende. Detla innebär
bl.a. att det inte krävs byggnadslov för installation av direktverkande
elvärme.

Enligt ELAK är det av vikt
atl inrättande av ett nytt uppvärmningssystem i en byggnad eller en mera
väsentlig ändring av en byggnads uppvärmningssystem alltid blir föremål för en
sakkunnig granskning. Någon möjlighel för den enskilde alt själv la ställning
till frågor om dispens från ett förbud mot direktverkande elradiatorer finns
oftast inte. ELAK föreslår därför alt del skall ställas krav på byggnadslov i
de nu angivna fallen.

Förslaget tillstyrks eller
lämnas utan anmärkning av ett flertal remissinstanser. Vissa remissinstanser
avvisar emellertid förslaget. Bl.a. Kommunförbundet anför att den föreslagna
utökningen av byggnadslovsplikten skulle avsevärt öka arbetsbelastningen för
byggnadsnämnderna.

Även jag ställer mig
tveksam till förslagel. ELAK:s förslag tar sikte på de fall då konvertering
skall ske från olja till direktverkande elvärme. Enligt min mening är
emellertid sådan konvertering sällan aktuell i befintlig bebyggelse.
Uppvärmningssystemel i byggnader med oljeuppvärmning är så gott som allUd
vattenburet. Att byta ut etl valtenburet system mot direktverkande elvärme ställer
sig kostsamt. Övergång från olja till el kommer därför enligt min mening
huvudsakligen att ske genom konvertering Ull vattenburen elvärme. ELAK;s
förslag skulle enligl min mening därför komma att leda till en onödig
byråkrati. Det skulle ocksä medföra en kraftigt ökad arbetsbelastning för
byggnadsnämnderna. Jag avslyrker mot bakgrund av detla ELAK:s förslag i denna
del.

Övergångsbestämmelser

Enligt
vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt 5.1.1—5.1.3) bör de nya bestämmelserna
träda i kraft den 1 januari 1983. Några övergångsbestämmelser behövs enligt
min mening inle.

Prop. 1980/81:133 48

6
Ekonomiskt stödsystem

6.1
Gällande ordning i fråga om energisparstöd

Statligt
slöd lill energibesparande åtgärder lämnas dels som lån, dels som bidrag. Stöd
lämnas för ålgärder i bostäder, allmänna samlingslokaler, kommunala och
landstingskommunala byggnader m. m. saml statliga byggnader. Villkoren för
energisparstödet skiljer sig mellan olika byggnadskategorier. Även dä det
gäller administrationen av stödet finns det olikheter mellan de nämnda
byggnadskategorierna.

För
atl stimulera energisparverksamheten i bostadshus lämnas stöd till

1. förbättring av värme- och ventilationssystem, dock
inle utbyte av värmepannor eller oljebrännare,

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten,
el och gas eller för nattackumulering av varmvatten,

3.
anslutning av en faslighet lill
en ijärrvärmeanläggning,

4. Förbättring
av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag.

För
flerbostadshus lämnas stöd även för inreglering av värme- och
ventilationssystem.

Stöd
lämnas i form av bidrag och län. Bidrag lämnas enligt förordningen (1980:334)
om slalsbidrag lill energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (ändrad
1980:779) och län enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946, omtryckt
1980:329, ändrad senast 1980:1065).

Energisparbidrag
lämnas med 35% av den godkända kostnaden för åtgärden, dock högst med 3000 kr.
per bostadslägenhet som berörs och 30 kr. per m våningsyta i lokaler som
berörs. Den godkända kostnaden måste uppgå till minst I 500 kr. för att stöd
skall kunna beviljas. Energisparlån lämnas med 30% av låneunderlagel. För
ätgärder i småhus som fastighetsägaren utför själv lämnas stöd endast till
materialkostnaden.

I
fräga om småhus som ägs av personer som har fyllt 60 år, handikappade och
vissa andra grupper kan lån lill sädana energibesparande ätgärder som avses i
energibidragsförordningen lämnas också enligt förbättringsläneförordningen
(1980:261). Lånet lämnas högsl med ett belopp som motsvarar 95% av den godkända
kostnaden.

Frågor
om bidrag eller lån enligt nägon av de nu nämnda författningarna prövas av
länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen.

Stöd
lill energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av
bidrag för i princip samma ätgärder som enligt energisparförord-ningen. Enligt
38a§ kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler
(omtryckt 1976:794, ändrad senast 1980:336) lämnas bidrag med 50% av den
godkända kostnaden för åtgärderna, dock högst med 300000 kr, per projekt.

När
det gäller kommunala och landstingskommunala byggnader m.m.

Prop.
1980/81:133 49

lämnas
stöd enligl förordningen (1979:816) om statsbidrag till energibesparande
åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. (omtryckt
1980:335). Slöd lämnas till alla åtgärder som bedöms spara energi eller minska
behovet av olja. Stöd lämnas i form av bidrag med 35 % av den godkända
kostnaden för åtgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre
belopp än den kostnad som bostadsstyrelsen godkänner, med 35 % av detta belopp.
I vissa fall kan slöd också lämnas i form av lån.

Stödet
omfatlar fömtom kommunala och landstingskommunala byggnader bl. a. även vissa
byggnader som tillhör kyrkan, försäkringskassor och ideella organisationer.

Frågor
om bidrag prövas av bostadsslyrelsen, medan lånefrågor prövas av regeringen.

För
energibesparande åtgärder i befintliga statliga byggnader disponerar
byggnadsslyrelsen (KBS) sedan budgetåret 1973/74 ett särskilt anslag (en delpost
inom anslaget B 17. Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m.
m.). Den tolala ramen t. o. m. budgetåret 1980/81 uppgår till 210 milj. kr.
Fram lill år 1978 användes dessa medel enbart för energibesparande åtgärder i
KBS; s fastighetsbestånd. Under liden därefter har med dessa medel finansierats
även energibesparande åtgärder i andra statliga byggnader.

I det följande
diskuterar jag först de allmänna riktlinjerna för energisparstödet lill
bostäder och till kommunala och landstingskommunala byggnader. Därefter lar
jag mer i detalj upp förslag till nya stödområden och inriktningen av stödet.
För energisparåtgärder i statliga byggnader föreslår jag inte nägra
förändringar av gällande regler. Vidare föreslår jag i avvaklan på betänkande
från samlingslokalkommittén (Bo 1979:09) inga förändringar av reglerna för
stöd till samlingslokaler. Jag kommer därför inte att vidare behandla stödel
lill dessa byggnadskategorier. Till frågor om ramar och anslag återkommer jag i
det följande (avsnitt 10).

6.2
Allmänna principer för energisparstödet

Den
höjning av ambitionen för energisparandet som jag lidigare har föreslagit
(avsnitt 2) förutsätter att den totala investeringsvolymen ökar och att
spareffektiviteten höjs för de vidtagna ätgärderna. Det är därför angeläget att
energisparstödet utformas sä att det pä bästa sätl kan tillgodose de nya
kraven. De kraftigt höjda energipriserna påverkar också stödels utformning
eftersom prishöjningarna har medfört att lönsamheten för mänga
energisparåtgärder har ökat markant.

Del statliga
energisparstödet ulgör etl viktigt medel för atl påverka energisparandets
omfattning och inriktning. För all stödet skall vara effektivt måste det
fortlöpande anpassas till ändrade förutsättningar som t.ex. ny och förbättrad teknik,
nya forskningsresultat inom energiområdet m. m. saml förändrade energipoliliska
utgångspunkter. En viklig energipolitisk 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 50

strävan
är att främja övergången lill uppvärmning med fasta bränslen. En successiv
utveckling skall ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Stödsystemet skall främja en övergång till nya energikällor och användning av
flexibla uppvärmningssystem.

EHD
har genomförl en översyn av principerna för stödet. Delegationen understryker
vikten av att stödet i framUden utformas sä att det blir sparfrämjande och
effektivt samtidigt som det inte bör leda till några från fördelningssynpunkl oacceptabla
effekter. Delegationen pekar i sammanhanget ocksä på att det från allmänna
utgångspunkter är önskvärt att taxor, priser och tariffer utformas så att de
speglar knappheten på energi.

EHD
förordar följande rikllinjer.

-
Energisparstöd bör lämnas för
åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta
resurser.

-
Lånemöjligheter bör förekomma,
om samhällsekonomisk lönsamhel kan konstateras. Amorteringstiden och
räntesubventionen bör fastställas så att energibesparingen skapar etl överskott
för återbetalning.

-
En omprövning av stödsystemet
skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga förändringar i
gällande regelsystem. Förutsättningar för atl genomföra en mer genomgripande
samordning av regelsystemet för energifrågor och samhällsplaneringsfrågor i
övrigt bör föreligga i samband med den tolala omprövning av den samlade
energihushållningen i samhällel som föreslås ske omkring år 1985.

EHD
föreslår vidare alt energisparbidrag i fortsättningen inte skall lämnas för
någon byggnadskategori. Borttagandet av bidrag motiverar EHD med de kraftiga
prisstegringar på energi som har skett under de senaste åren. Den reala
prisökningen för t. ex. villaolja var under perioden december 1978 till mars
1980 hela 78%. Den viktigaste orsaken till att energibesparande åtgärder har
utförts i småhus har enligt EHD varit de slora prisökningarna pä energi som har
medfört att mänga åtgärder har blivit fastighetsekonomiskl lönsamma.

En
majoritet av remissinstanserna stöder EHD; s förslag att avskaffa
energisparbidragen. Några, däribland vissa kommuner, menar dock atl bidraget
bör behållas, om del skall vara möjligt att nå de uppsatta sparmålen.
Bostadsstyrelsen, som delar uppfattningen att bidragen generellt sett bör
avskaffas, anser dock atl ett bidrag bör finnas för att stimulera ätgärder som
är särskilt önskvärda från samhällets synpunkt.

För
egen del villjag anföra följande. De riktlinjer som EHD har förordat i fråga om
det ekonomiska stödsystemet innebär i huvudsak inte nägon ändring i förhållande
till de övergripande principer som gäller i dag. Liksom hittills bör
stödsystemet inriktas så att det stimulerar sådana energisparåtgärder som är
samhällsekonomiskt motiverade. Den fastighelsekonomiska lönsamheten skall
endast avgöra hur stödet utformas. Jag kan självfallet hell och hållet instämma
i EHD:s uppfattning.

Prop. 1980/81:133 51

Energisparbidrag
har hittills använts dels för atl överbrygga skillnaden mellan vad som är
samhällsekonomiskl lönsaml och vad som är fastighetsekonomiskl lönsamt, dels
som ett instrument att även i det fall del redan är fastighetsekonomiskl
lönsamt stimulera genomförandet av angelägna ålgärder.

Jag finner del naturligt
att bidragen nu slopas. Enligt min bedömning har de kraftiga energiprishöjningarna
medförl att bidraget inle längre krävs som komplement till lånemöjlighelen för
att göra energisparandet attrak-Uvl. EHD har konstaterat att en slor ande!
småhusägare som har genomfört energisparätgärder med etl statligt slöd i form
av lån och bidrag uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna även utan
bidrag. Det är därför enligl min mening andra instmment än bidrag som bör
användas för alt öka fastighelsägamas benägenhet atl spara energi. Bl.a. genom
en fortsatt satsning på den kommunala rådgivnings- och besiktningsverksamheten
och genom energisparkampanjer bör fastighetsägarna göras medvetna om det
lönsamma i att vidla energisparätgärder. Jag föreslär därför att
energi-sparbidragel avskaffas för alla åtgärder. Delta får emellertid inte
medföra atl finansieringen av energisparåtgärderna försvåras. Principen bör
därför vara att energisparlån skall lämnas för den del av kostnaden som
hittills har täckts av ett bidrag.

6.3
Förändringar i energisparstödet.

6.3.1
Bostadshus m.m.

EHD
föreslår i sitt belänkande att energisparstöd även fortsättningsvis skall
lämnas till de ätgärder som i dag är stödberätligade. Dessutom föreslår
delegationen att följande nya ålgärder blir stödberätligade.

1.
Övergäng från enskild
värmeanläggning till gemensam värmecentral

2.
Övergäng till
fastbränsleeldning i mindre anläggningar

3.
Övergäng till uppvärmning och
varmvattenberedning med el, dock ej s. k. direktverkande el med elradiatorer
eller motsvarande

De
ätgärder som sålunda föreslås bli stödberältigade skall enligt EHD utgå frän känd
eller ny teknik som har lämnat forsknings- och utvecklingsstadiet. Övergängen
till ett nytt energislag skall vara varaktig. Endast i undantagsfall kan det
accepteras att befintliga energislag används i form av tillskottsenergi. Innan
beslut fattas om stöd för olika enskilda åtgärder mäste lokala och regionala
miljöaspekter samt rävarutillförselaspekter beaktas.

När
det gäller vidgningar av energisparstödets tillämpningsområde slöder den
övervägande delen av remissinslanserna EHD:s förslag.

För
egen del vill jag anföra följande. Genom beslut av riksdagen (prop. 1978/79:115
bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79: 394) har regeringen bemyndigats atl fatta
beslut om vilka ätgärder som skall vara stödberätligade så länge det inte
innebär någon ändrad inriktning av stödet. Åtgärder i sam-

Prop.
1980/81:133 52

band med övergång från enskild till gemensam värmecentral
och övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar samt övergång frän
olja till el innebär enligt min mening en delvis ändrad inriktning av
stödverksamheten.

I likhet med EHD anser jag vidare atl det är viktigt att
nu premiera en övergång från individuell uppvärmning till gemensamma
värmeanläggningar. 1 många fall är värmepannorna överdimensionerade vilket
medför att pannverkningsgraden blir lägre än vad som är nödvändigt. En sammanslagning
av uppvärmningssystemen i flera byggnader kan i många fall göra det möjligt att
höja effektiviteten i energianvändningen. Därtill kommer att en övergång frän
individuell uppvärmning till uppvärmning med gemensamma anläggningar kan
underlätta en övergäng till fasta bränslen och en introduktion av nya
energikällor. Jag föreslår därför all energisparslöd skall fä lämnas även för
ålgärder i samband med en sådan sammankoppling av värmesystemen i enskilda hus
så att befintliga värmeanläggningar kan användas mer effektivt i områden som
inte har ett utbyggt Qärrvärmenäl eller där konventionell fjärrvärmeutbyggnad
inte planeras.

Enligl gällande ordning ges stöd för åtgärder i samband
med övergång till fastbränsleeldning när det gäller uppvärmningsanläggningar i
enskilda hus. EHD har föreslagit att energisparstöd skall kunna medges för
sådana åtgärder även när det är fråga om anläggningar för uppvärmning av flera
hus eller gmpper av hus. Jag kan ansluta mig Ull EHD; s förslag i denna del.
Anläggningar av detta slag är ofta en förutsättning för all t.ex. ved-och
fliseldning skall kunna ske på elt lillfredsslällande sätt såväl av miljövårdsskäl
och sanitära skäl som med hänsyn till hanteringen av bränslet och effektiviteten
i förbränningen.

Jag föreslår därför att energisparstöd skall medges för
uppförande av nya anläggningar för övergäng till fastbränsleeldning i mindre
uppvärmningsanläggningar som värmer upp ca 250-300 lägenheter. Som villkor för
alt stöd skall ges bör gälla alt den sökande kan redovisa en godtagbar plan för
bränsleförsörjningen. De anläggningar som det i dessa fall är frågan om kan få
en storiek som moUverar särskilda överväganden. Dessa anläggningar kommer t.
ex. alt ha ett nära samband med utbyggnaden av mindre fjärrvärmesystem. Jag
anser atl ansökningar om stöd bör behandlas i en ordning som lämpar sig för
anläggningarnas karaktär. Det bör ankomma pä regeringen alt fastställa denna.

Jag vill här erinra om att regeringen i prop. 1980/81:90
har förordat en omfattande utbyggnad av fjärrvärmen under 1980-talel. I
propositionen anfördes därvid att det är angeläget alt det inom ramen för den
kommunala energiplaneringen tillses atl omfattningen av lämpliga
fjärrvärmeområden inte onödigtvis minskas genom all individuella
uppvärmningsformer används inom dessa områden. De uppvärmningsanläggningar,
som jag här föreslår skall komma i fråga för energisparslöd, är atl hänföra
till de uppvärmningsformer, som inte bör användas inom fjärrvärmeomräden.

Prop.
1980/81:133 53

Del
föreslagna stödet skall därför inte lämnas för anläggningar i områden som har
ett utbyggt fjärrvärmenät eller där en fjärrvärmeulbyggnad planeras.

Det
tredje åtgärdsområdet, som enligl EHD bör bli berättigat Ull energisparstöd i
framtiden, omfattar sådana åtgärder, som främjar en övergång från olja till el
för uppvärmning och varmvattenberedning.

Regeringen har i prop.
1980/81:90 föreslagit att den tillgängliga elproduktionskapaciteten skall
utnyttjas för att pä effektivast möjliga sätt ersätta olja. För att
oljeanvändningen snabbt skall kunna minskas genom tillvaratagande av den
tillgängliga kapaciteten inom elproduktionen krävs enligt ELAK en omfattande
konvertering av oljepannor och panncentraler till el under en relativt begränsad
Udsperiod. ELAK föreslär att stöd lämnas för installation av elpanna, elpatron,
elkassett och varmvattenberedare. ELAK föreslår också att det skall vara
möjligt atl göra del till ell villkor för erhållandet av energisparstöd att en
övergång görs till el genom installation av elpatron eller molsvarande.

Flertalet
remissinstanser stöder ELAK:s förslag. Jag noterar att ELAK:s förslag
beträffande lån till åtgärder i samband med konvertering från olja till el
stämmer väl överens med de nya stödområden som EHD har föreslagit och kan för
egen del ansluta mig till de båda utredningarnas uppfattning. Jag föreslär
därför att lån skall kunna lämnas för övergång till el genom installation av
elpatron, elkassett och varmvattenberedare. Panna som försörjs med gas framställd
av lätt eldningsolja eller bensin bör i della sammanhang jämställas med
oljepanna. För att skapa en framlida flexibilitet och för att trygga
värmeförsörjningsberedskapen i händelse av en kris bör stöd lämnas i form av
län till kombinationspanna. Däremot bör slöd i normalfallet inte lämnas för
övergäng till elpanna. Undanlag bör dock göras när elpanna installeras vid
sidan av en i byggnaden redan fungerande pannanläggning eller när det av andra
skäl skulle framstå som uppenbart orimligt att ej lämna stöd.

Däremot
kan jag inte ansluta mig till förslaget att konvertering till el skall kunna
utgöra ett villkor för atl få energisparstöd. Det är enligl min bedömning stor
risk för att ett sådant villkor snarare hämmar energisparverksamheten än
gynnar en övergång til elvärme.

För att anspråken på el
inte skall leda till en oekonomisk utbyggnad av ledningssystemet torde det vara
nödvändigt att förmedlingsorganet inhämtar yttrande från eldistributören. Det
bör därför vara en förutsättning för energisparlån lill konvertering att
förmedlingsorganels yttrande grundas på elt yttrande från eldistributören. År
1979 fattade riksdagen ett beslut (prop 1978/79; 115, bil. 3, CU 1978/79: 37,
rskr 1978/79; 394), som innebar att om kommunen har avstyrkt stöd till energisparätgärder
i bostadshus och avstyrkandet gmndas på översiktliga ställningstaganden av
kommunalfullmäktige beträffande bl.a. energiförsörjningsplaneringen i
kommunen, fär

Prop. 1980/81:133 54

stöd lämnas endast om det finns särskilda skäl för det.
Vad jag nu har föreslagit ifråga om hänsynstagande lill kostnaderna för en
ulbyggnad av elnätels kapacitet är till sitt innehåll sädant att det får anses
falla inom ramen för den av riksdagen är 1979 antagna regeln. Den av mig
förordade nya förutsättningen bör därför innefattas i den bedömning som skall
ske enligt den redan gällande regeln.

Byte av oljepanna lill elpanna eller kombinationspanna är
enligt ELAK lönsamt för fastighetsägaren endasi då den gamla pannan är
utsliten. ELAK hävdar emellertid all från samhällsekonomisk synpunkl är det i
fiera fall lönsaml all lidigarelägga pannbyten. ELAK föreslår därför atl en
viss del av kostnaden skall täckas av ett bidrag. Skillnaden mellan fastighetsekonomisk
och samhällsekonomisk lönsamhet beror enligt ELAK på atl energiskatten på el
f.n. är högre än pä olja. Vid en neutral energibeskattning blir pannbytet
enligl ELAK lönsaml även för fastighetsägaren varvid behovel av bidrag
bortfaller.

Frågan om energiskatternas utformning utreds av
energiskattekommil-tén (B 1979:06). Jag anser att kommitténs överväganden och
förslag måste inväntas innan ställning tas till behovet av bidrag i detla
sammanhang. Jag är därför inte beredd att förorda ELAK:s förslag att ge bidrag
till pannbyten.

Jag går nu över lill frägan om finansieringen av en
övergång till nya och förnybara lokala energikällor. EHD föreslår även att
ålgärder i samband med en sådan övergäng skall göras stödberältigade.

Enligt gällande regler lämnas redan slöd pä det omräde som
EHD pekar på. Del finns enligt min mening all anledning alt fortsätta den
konverte-ringsverksamhet som energisparstödet hitUlls möjliggjort. Stöd bör
erbjudas i form av län så utformade att konvertering till sädana energikällor
som bedöms kunna bli lönsamma pä nägon sikt underlättas. Stimulansen fär inte
vara slörre än vad som är nödvändigt för alt ätgärden skall kunna komma till
sländ. Den nödvändiga stimulansen kan uppnäs genom utformningen av ränte- och
amorleringsvillkoren. Räntebidrag skall ej utgå. Jag föreslär att regeringen
inhämtar riksdagens bemyndigande att närmare utfornia de nämnda villkoren.

Energisparslöd lämnas enligt gällande regler endasi till
ätgärder som syflar till en bättre hushållning med energi eller användning av
annal bränsle än olja vid uppvärmning av bostadshus. Del cenirala mälet är att
spara energi och snabbt minska oljeberoendet. Jag anser därför inte att stödet
bör begränsas till ätgärder i byggnader. Jag återkommer strax till denna fråga
(avsnitt 6.3.2).

Jag övergår nu till alt diskutera vissa villkor för
energisparsstödet till bostadshus.

Villkoren för stöd lill byte till en panna för
fastbränsleeldning och frägan om stöd till braskaminer har berörts i olika
sammanhang. Som jag tidigare

Prop.
1980/81:133 55

har
sagt anser jag atl en övergång till fasta bränslen bör sUmuleras. Jag anser
dock att principen därvid skall vara att övergången är beslående och atl
fastbränsleeldning med hänsyn till lokala fömtsättningar inte medför sanitära
olägenheler. Enligt bostadsslyrelsens föreskrifter gäller f. n. att för stöd till
övergång till vedeldning krav ställs pä viss eldstadsvolym hos värmepannan och
på tillgäng tili fri ved. Enligt vad jag har erfarit har slyrelsen för avsikt
att ta bort villkoren pä viss eldstadsvolym och fri ved.

Stockholms kommunstyrelse
har i en skrivelse till regeringen begärt en översyn av reglerna för statligt
energisparstöd till putsad tilläggsisolering i bostadshus. Kommunstyrelsen
menar att reglerna missgynnar vissa fasad-material, eftersom stödet inte svarar
mot de faktiska kostnaderna. Det ankommer pä bostadsstyrelsen att fortlöpande
granska reglerna för energisparstödet så att hänsyn tas till ändrade
kostnader. För fasadskikt av tjockputs har schablonbeloppen nyligen ändrats.

Som jag redan tidigare har
framhållit är det angeläget atl energibesparande åtgärder genomförs på etl
riktigt sätl så att de fär maximal effekt. Fastighetsägare har i allmänhet inte
kunskap nog att själva bedöma vilka ätgärder som är mest angelägna att vidta.
Som jag redan tidigare har föreslagit (avsnitt 4) bör det bl. a. därför så
småningom göras till ett villkor för slöd att byggnaden besiktas. Krav på
besiktning bör dock inte ställas som villkor för energisparstöd för mindre
åtgärder som syflar lill att ersätta olja med andra energislag t.ex.
installation av elpatron eller elkassett. Det bör inte heller ställas sädana
krav i de fall besiktning är uppenbart onödig. Jag tänker dä främst pä
byggnader som nyligen har besiktats av en besiktningsman som kommunen har
utsett eller pä något annat godtagbart säll. I småhusområden med flera hus av
samma typ anser jag vidare att det bör vara tillräckligt att etl hus i varje
grupp besiktas. Jag är i dag inte beredd alt bestämma ett datum för införandel
av elt sädani villkor. Jag föreslär därför alt regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att införa ett sådant villkor och avgöra lidpunkten för införandel.

För att full spareffekt
skall uppnäs är det enligt EHD i vissa fall nödvändigt att olika åtgärder
vidtas i kombination med varandra. En förutsättning för alt slöd skall lämnas till
sådana ätgärder bör då vara att de utförs samtidigt. EHD har i sitt betänkande
föreslagit att del för statligt stöd skall ställas krav pä atl
ombyggnadsålgärder följs av ätgärder för reglering av värmetillförseln till
byggnaden.

Enligt min mening är det
angelägel att mer omfattande, främsl byggnadstekniska ätgärder som minskar
energiförlusterna genom transmission och ofrivillig ventilation i byggnader
åtföljs av en kontroll av uppvärmnings-och ventilationssystemet och, om det
behövs, också av åtgärder i detta. Jag anser därför att det bör vara ett
villkor för alt få energisparslöd att låneansökanden vidtar sädana åtgärder.
Jag avser att återkomma till regeringen i fråga om krav på inreglering av
uppvärmningssystemet.

EHD
har i sitt betänkande förordat att krav i ökad utsträckning skall

Prop. 1980/81:133 56

slällas
på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Atl en produkt är typgodkänd
innebär att den har genomgått bl.a. funktionskontroll. Vidare har delegationen
uttalat att det är angelägel att staten slöder en snabbare utveckling av
metoder för provning och kontroll inom energihushållnings-området.

Flertalet
remissinstanser ställer sig bakom EHD:s förslag att typgodkännande i ökad
utsträckning skall utgöra ett krav för att energisparstöd skall lämnas. Mänga
framhåller emellertid att ökade resurser måste ställas till förfogande för
provningsverksamheten.

Det
finns enligl min mening anledning alt i ökad utsträckning kräva atl produkter
som installeras skall vara typgodkända. Närmare föreskrifter om typgodkännande
som villkor för stöd utfärdas av bostadsstyrelsen. Enligl vad jag har erfaril
avser bostadsstyrelsen att i ökad utsträckning införa sådana krav.

För
att det skall vara möjligt att utvidga typgodkännandeverksamhelen krävs det att
lämpliga provningsmeloder utvecklas inom energiområdet. Den pågående
utvecklingen inom energiområdet kan väntas medföra att ett stort antal nya
produkter kommer fram. I energiprovningsutredningens betänkande (Ds I 1980:12)
Provning för bättre energihushållning redovisas en bedömning av vilka behov av
utveckling av provningsmetoder, som finns inom energiområdet. Förslagen i
betänkandet har tidigare i vår redovisats i propositionen om riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1980/ 81:90). Enligt utredningen är metodutvecklingen
för provning inom energiområdet eftersatt och särskilda medel bör därför
ställas Ull förfogande för utveckling av sädana metoder. Av propositionen
framgår att särskilda insatser behöver göras i första hand för att utveckla nya
provningsmetoder och prototyper till provningsutrustning. Det framgår också att
särskilda medel bör slällas lill förfogande för ändamålet ur de ramar som görs
tillgängliga för energiteknisk forskning och utveckling och för energihushållningsälgärder
inom olika samhällssektorer. Jag anser att det är angeläget att resurser
slälls lill förfogande för alt dels ta fram objektiva meloder för provning dels
fortlöpande prova nya produkter som har samband med energihushållning i
byggnader. Särskilda resurser har genom riksdagsbeslut våren 1980 redan
anslagits till statens provningsanstalt i syfte att snabbt få igång
metodutvecklingen när del gäller energiprovning. Enligt min bedömning erfordras
ytteriigare resurser inom detta område. Jag återkommer senare till frågan om
medel för detla ändamål.

Jag
övergår nu till atl behandla vissa regelfrågor inom ramen för energisparstödet.
Ett av de väsentligaste inslagen i det nuvarande energisparstödet när det
gäller bosläder är att fastighetsägarna garanteras en fullgod finansiering av de
ätgärder som är önskvärda. Detla bör enligt min mening gälla också i
fortsättningen. Enligt gällande bestämmelser lämnas energisparlån för den del
av den godkända kostnaden som inte täcks av energisparbidrag. Milt förslag att
slopa bidraget medför, om det genomförs att

Prop. 1980/81:133 57

hela
den godkända kostnaden kommer att kunna finansieras med lån. Jag vill i detla
sammanhang framhålla vikten av att de kostnadsschabloner som används vid
fastställandet av den godkända kostnaden kontinuerligt anpassas till
kostnadsutvecklingen och bestäms så alt de motiverar de genomsnittliga
faktiska kostnaderna för respektive åtgärd. Denna uppgift bör som hittills
ligga på bostadsstyrelsen.

För bostadshus gäller atl
gränsen för den lägsta kostnad som berättigar till stöd, 1500 kr., har varil
oförändrad sedan stödet infördes år 1974. EHD har föreslagit atl den skall
höjas lill 5000 kr. Enligt min mening talar de kostnads- ökningar som har skelt
sedan dess och även administrativa skäl för atl gränsen nu bör höjas. En
höjning av gränsen skulle också kunna bidra till att kombinationer av ätgärder
vidtas i de enskilda husen. Vikten av detta har jag tidigare framhållit. Jag
föreslär därför att den lägsta kostnad som skall berättiga till stöd i
bostadshus sätts lill 5000 kr. när arbetet i samband med ätgärderna utförs av
entreprenör och 3000 kr., när fastighetsägaren själv utför arbetet. Elt
undantag när det gäller lägsta godkända kostnad görs för slöd till installation
av elpatroner. elkassétter och varmvattenberedare. Jag har tidigare aviserat
alt jag i enlighet med ELAK:s förslag har för avsikt att föreslå regeringen ett
införande av statligt stöd lill installation av elpatroner, elkassétter och
varmvattenberedare. En höjning av den lägsta kostnaden i enlighet med milt
förslag skulle innebära alt dessa åtgärder inte skulle kunna vidtas enskilt.
Med hänsyn till det angelägna i att sädana ätgärder kommer till stånd förordar
jag att den lägsta kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts lill
3000 kr. för inslallaUon av elpatroner, elkassétter och varmvattenberedare.

Jag
övergår nu till frågan om handläggningen av energisparstödet till bostäder.

Av undersökningar som har
gjorts av EHD framgår att den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden om
stöd till energisparätgärder vid kommunala förmedlingsorgan och
länsbostadsnämnder är 1979 var ca 140 dagar för flerbostadshus och ca 100 dagar
för småhus. Det framgår också att variationerna var stora säväl mellan olika
länsbostadsnämnder som mellan olika ärenden i samma län. EHD understryker
vikten av att åtgärder vidtas av berörda myndigheter sä att handläggningen
förenklas och handläggningstiden förkortas. Flertalet remissinstanser delar
EHD:s uppfattning.

För
egen del vill jag anföra följande. Enligt gällande regler fattas beslul om
energisparstöd av länsbostadsnämnden som första instans. Bostadsstyrelsen
undersöker pä uppdrag av regeringen f. n. vilka möjligheter det finns atl
decentralisera låne- och bidragsverksamheten lill kommunerna bl. a. när del
gäller handläggningen av ärenden om energisparstöd.

Frågan
om en decentralisering av beslutanderätten till kommunerna har vid flera
tillfällen varit föremål för överväganden. Enligt min mening kan det finnas
fördelar med en sådan decentralisering. Det skulle innebära att

Prop.
1980/81:133 58

varje
kommun självständigt skulle kunna besluta om stödets fördelning inom en
fastställd ram. Jag har tidigare diskuterat en sädan decentralisering i prop.
1978/79; 115. Jag pekade då på all den kommunala besiktnings-och kartläggningsverksamheten
bör ge en god grund för all bedöma var stödel gör den största nyttan. Jag är
emellertid inte nu beredd atl föreslå en sådan ordning. Resultaten av
bostadsslyrelsens undersökning bör avvaktas. Jag avser dock att inom kort la
upp överläggningar med Kommunförbundet om förutsättningarna alt decentralisera
hanteringen av energisparstödet.

Jag
övergår nu till att beröra vissa frågor om användning av el för uppvärmning i
ny bostadsbebyggelse.

ELAK
har för att motverka att olja används för uppvärmning i nya bostadshus
föreslagit att statliga bostadslån inte skall lämnas för oljebrännare eller
oljetank. Jag slöder i princip delta förslag. Jag anser emellertid att frågan
om lån måste kopplas till möjlighelen att använda elenergi för uppvärmning. I
de fall då kravet på uppvärmning med elenergi skulle leda till en oekonomisk
utbyggnad av ledningssystemet bör enligt min mening lån även i fortsättningen
kunna lämnas för oljebrännare och oljetank,

ELAK
har vidare föreslagit att länebestämmelserna bör ses över sä att också
uppvärmningssnåla byggnader med direktverkande elradiatorer kan finansieras på
lika villkor som byggnader med andra uppvärmningssystem. För egen del anser jag
att delta skall vara möjligt. Del ankommer på bostadsstyrelsen alt, som ett led
i styrelsens normala verksamhel, undersöka om en ändring av lånebeslämmelserna
är nödvändig,De ändringar i bestämmelserna som jag har föreslagit i
energisparstödet till bostäder bör gälla från och med den 1 juli 1981. Äldre
bestämmelser bör dock lillämpas i ärenden som har kommit in till
förmedlingsorganel före detta dalum.

6.3.2
Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Energisparstöd
till kommunala och landslingskommunala byggnader m.m. lämnas i form av bidrag
med 35 % av den kostnad som bostadsslyrelsen godkänner. Bidrag lämnas dock med
högst 300000 kr. för varje projekt. Vidare kan län lämnas i vissa fall, bl. a.
när åtgärderna har ett särskilt värde från utvärderingssynpunkt och kan ge ett
förbättrat underlag för framtida beslut om inriktningen av
energisparverksamheten och de olika ekonomiska stödformerna.

EHD
föreslår att län skall lämnas med 100% av den godkända kostnaden. Vidare
föreslår EHD att den lägsta godkända kostnad som skall berätUga lill stöd sätts
lill 20000 kr. per ärende Någon högsla gräns bör inte anges.

De
flesta remissinstanserna ställer sig positiva till EHD:sförslag. Nägra kommuner
anser dock atl den föreslagna lägsta godkända kostnaden om 20000 kr. är för
hög. Den skulle medföra att stödberältigade åtgärder med lägre kostnader inte
blir genomförda eller senareläggs.

Prop.
1980/81:133 59

Jag
anser atl principen om en fullgod finansiering bör gälla alla byggnader och
föreslår därför att slöd till energisparätgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader m. m. lämnas med 100 % av den godkända
kostnaden. Stödel bör, i likhet med vad som föresläs gälla för bostadshus
endast lämnas som lån. Besiktning bör ulgöra ett villkor för all energisparstöd
skall erhållas. Jag är i dag inte beredd att bestämma ett datum för införandet
av elt sädant villkor. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens
bemyndigande att införa ett sådant villkor och avgöra tidpunkten för
införandet. Krav pä besiktning bör dock inte ställas som villkor för mindre
ätgärder som syftar till att ersätta olja med andra energislag t.ex.
installation av elpatron eller elkassett. Det bör inle heller ställas krav pä
besiktning dä det är uppenbart onödig. Jag tänker dä främst pä byggnader som
nyligen har besiktats pä godtagbart sätl. För lånen bör gälla i huvudsak de
villkor som tillämpas för energisparlån lill bostäder m.m. Räntebidrag bör dock
inte lämnas. Vad särskilt gäller stöd för övergång till nya och förnybara
lokala energikällor bör dock villkoren för lån vara sä utformade atl
konvertering till sådana energikällor som bedöms kunna bli lönsamma på sikt
underlättas. Den stimulans som kan komma lill stånd kan uppnås genom
utformningen av ränte- och amorteringsvillkoren. Jag föreslår att regeringen
inhämtar riksdagens bemyndigande atl närmare utforma de nämnda villkoren.

Vad
jag nu har sagt bör gälla alla byggnader för vilka energisparslöd kan lämnas
enligt förordningen (1979: 816) om slatsbidrag till energisparande ålgärder i
kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. Förutom kommunala och
landstingskommunala byggnader är det fråga om byggnader som ägs av vissa
stiftelser och ideella organisationer.

Enligt
riksdagens bemyndigande (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/ 79:37, rskr
1978/79:394) ankommer del på regeringen alt besluta om villkoren för stödet.
Enligt min mening bör det som EHD har föreslagit, inle finnas nägon högsta
gräns för de kostnader för vilka energisparlån lämnas. I likhet med EHD anser
jag vidare atl en nedre gräns bör införas. Jag kommer senare att föreslå
regeringen att anta regler med denna innebörd.

Enligt
gällande regler lämnas energisparstöd enbart till åtgärder i byggnader.
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen pekat på att
reglerna för stödet bör ses över i detta avseende, eftersom avsevärda mängder
olja eller elenergi skulle kunna sparas med energisparåtgärder i kommunala
anläggningar.

Jag
delar Kommunförbundels uppfattning att det viktigaste mälet i dag måste vara
alt spara energi. Avgörande för frågan om en åtgärd skall ges stöd bör, som jag
tidigare har framhållit, vara den samhällsekonomiska lönsamheten. Om åtgärden
avser en byggnad eller en anläggning är därvid utan större betydelse. Jag
föreslår därför att energisparstödets tillämpningsområde vidgas till atl
innefatta även vissa anläggningar.

Jag
anser alt elt slöd inom detta område bör begränsas till sädana

Prop. 1980/81:133 60

energisparåtgärder
som bygger pä en känd och väl beprövad teknik och som kan ge
energispareffekter. Ätgärder som har en relativt hög investeringskostnad i förhällande
lill den ärliga besparingen bör enligt min uppfattning ges stöd. medan
åtgärder med läg kostnad i förhållande lill den ärliga spareffekten har en
tillräcklig stimulans i att investeringarna betalar sig på kort tid. Exempel på
anläggningar som jag anser bör få slöd är simbassänger och andra
idrottsanläggningar. Som regel ägs dessa anläggningar av kommunerna. Något
skäl att begränsa stödet enbart till kommu-nalägda anläggningar foreligger
emellertid enligt min mening inle. Slöd bör dock inte lämnas till anläggningar
i näringslivet.

Som
jag tidigare har nämnt har regeringen riksdagens bemyndigande att besluta om
vilka ätgärder i byggnader som skall berättiga lill energisparstöd. Jag anser
atl samma ordning bör gälla för ätgärder i anläggningar. Jag föreslår därför
atl regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att få bestämma till vilka
ätgärder i anläggningar som energisparstöd i form av län skall kunna lämnas.
Det bör ankomma pä regeringen alt föreskriva vilka villkor som skall gälla för
lånen.

Energisparmöjligheterna
i idrottsanläggningar behandlas i energisparkommitténs rapport (ESK 1978:01)
Energisparätgärder i idrottsanläggningar. Enligl ESK:s bedömning har många
anläggningar med modern, relativt energisnål teknik en avsevärt högre
energianvändning än vad som är nödvändigt. ESK anser att detta till stor del
beror på obefintliga eller otillräckliga drift- och skötselinstruktioner.
Kommunerna bör därför enligt ESK i sin planering ställa krav på alt drift- och
skötselinstruktioner ingår i entreprenaden. Vidare anser ESK att
bostadsstyrelsen bör ges i uppdrag att överväga att vid beviljandet av bidrag
till kommunerna stimulera upprättandet av drift- och skötselinstruktioner i
syfte att hushälla med energi.

Jag
delar ESK;s uppfattning att det är av största vikt för en effektiv
energianvändning alt tillfredsställande drift- och skötselinslruklioner utarbetas
för idrottsanläggningar. Enligt Svensk byggnorm krävs för nya byggnader atl
sådana instruktioner utarbetas, medan några motsvarande krav inle finns för
anläggningar. Enligt förslaget lill ny plan- och bygglag skall emellertid
bestämmelser om uppförande av anläggningar införas. Försl då sådana
bestämmelser har införts blir del möjligt att i tillämpningsföreskrifterna
ställa krav pä drift- och skötselinstruktioner även för anläggningar. Jag vill
dock framhålla vikten av att kommunerna redan i dag kräver att få fullständiga
drift- och skötselinslruklioner till de anläggningar som beställs.

De
ändringar i bestämmelserna som jag har föreslagit i energisparstödet till
kommunala och landstingskommunala m.fi. byggnader bör gälla från och med den I
juli 1981. Äldre bestämmelser bör dock tillämpas i ärenden som har kommit in
till förmedlingsorganet före detta dalum.

Prop.
1980/81:133 61

7 Information

Betydande resurser har sedan energikrisen åren 1973-1974
satsats på energisparinformation i Sverige. Jag vill i detta sammanhang
särskilja tre olika slags information inom energiområdet, nämligen allmän
information, riktad information och information i anslutning till den kommunala
besiktnings- och rådgivningsverksamheten.

Den
allmänna informationen syftar i första hand lill alt fä hushållen att begränsa
energianvändningen genom förbättrade kunskaper om vad som är energikrävande och
hur man kan hushälla med energi. Vid etl par tillfällen under senare är har
vidare informationskampanjer genomförts med inriktning mot bestämda sparmål för
att motverka akut risk för oljeransonering. Det är främst energisparkommittén
(ESK) som har svarat för denna typ av information.

Enligt min
mening kommer pä sikt behovet av information av allmän karaktär att minska. Det
beror dels på att allmänhetens kunskaper och medvetenhet inom energiområdet har
höjts till en tillfredsställande nivä, dels på alt behovet av attitydpäverkan
genom information minskar när energipriserna ligger på en nivå som motiverar
fastighetsägare och hushåll att vidta energisparåtgärder. Om energisparbidragel
slopas, som jag tidigare (avsnitt 6) har föreslagit, anser jag det dock
nödvändigl med tillfälligt ökade informationsinsatser för att motverka att
energisparverksamheten minskar. Jag föreslär därför att en informaUonskampanj
genomförs i samband med att de nya reglerna träder i kraft. Syftel med
kampanjen skall vara all informera om del lönsamma i att spara energi och det
lönsamma och nödvändiga i atl ersätta olja med el och andra energikällor. Jag
beräknar medelsbehovet för informationskampanjen lill ca 5 milj. kr. Jag
återkommer till anslagsfrågan i det följande (avsnitt 10).

Riktad information på energiområdet vänder sig till olika
kalegorier energianvändare och handhas av varje myndighet inom dess kompetensområde.
Myndigheter som planverket och bostadsstyrelsen har således att svara för
information om gällande bestämmelser inom sina respektive ansvarsområden.

EHD anser att den riktade informationen bör tillmätas
större belydelse och atl informationen från olika myndigheter bör samordnas.
Det bör dock åligga varje myndighet att liksom hittills inom sitt
kompetensområde svara för sådan information.

Remissinstanserna stöder i slora drag EHD;s förslag. Några
kommuner understryker alt informationen måste anpassas till lokala
förhållanden.

Jag delar EHD:s uppfattning atl den riktade informationen
bör få en större betydelse. Enligt min uppfattning är sådan information ett
vikligl inslag i den kommunala energisparverksamheten, eftersom den gör olika
kategorier energianvändare uppmärksamma pä vilka åtgärder de kan vidta för atl
pä bästa sätt hushålla med energi.

Prop. 1980/81:133 62

Den
ulbyggnad av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten som jag
tidigare har föreslagit medför att det kommer alt ställas ökade krav på en
riktad informaUon. Flera myndigheter framställer informationsmaterial om
energifrågor. För att den riktade informationen skall vara effektiv krävs att
samarbetet mellan myndigheter och kommuner fungerar bra. Jag anser därför att
den information som olika myndigheler ger kommunerna bör samordnas i största
möjliga utsträckning.

Vad gäller den riktade
informationens innehåll måste givetvis myndigheterna ha ansvaret för detta.
Informationen bör enligt min mening främst inriklas pä att upplysa
fastighetsägare om del lönsamma i atl genomföra energibesparande åtgärder, atl
ersätta olja med andra energikällor och hur åtgärderna skall utföras.
Informationsverksamheten kan vidare intensifieras då det gäller de
fastighetskalegorier eller de områden i en kommun som kan antas svara för den
största sparpotentialen. Den riktade informaUonen kan på så sätt aktivt bidra
lill alt fastighetsägare vidtar energisparåtgärder i den omfattning som krävs
för genomförandet av energihushållningsprogrammet. Omfattningen av denna
information bör därför enligt min mening ökas inom bostadsslyrelsen och statens
planverk. Jag återkommer till anslagsfrågan senare.

Den
kommunala informationen i anslutning Ull besiktnings- och rådgivningsverksamheten
har två syften. Det första är att informera fastighetsägarna om möjligheterna
på detla område och att stimulera dem att i större utsträckning efterfråga den
kvalificerade hjälp och rådgivning som besiklningsverksamhelen innebär. Del
andra syftet är att motivera fastighetsägarna att genomföra de
energisparätgärder som föresläs vid besiktningen.

EHD
föreslår i sitt betänkande att informationsmaterial som tillgodoser dessa två
syften skall utarbetas. EHD anser atl materialet bör utarbetas av Svenska
kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter.

Remissinstanserna
tillstyrker i allt väsenfiigt EHD:s förslag om den kommunala informationen.
Några anser dock att ESK bör vara ansvarig för utformningen av
informalionsmalerialel lill fasUghelsägarna.

Enligt
min mening ulgör den kommunala informationen en viklig förutsättning för all
rådgivnings- och besiktningsverksamhet skall få en tillfredsställande effekt
på energisparverksamheten. Jag delar därför EHD: s uppfattning att
informationsmaterialet bör utarbetas och utformas så att det underlättar
besiktningsverksamheten. För att snabbt fä igång denna verksamhet har
regeringen i år redan beviljat medel till Svenska kommunförbundet för en
utveckling av informationsmaterial.

Jag
vill i samband med informationsfrågorna också ta upp frågan om förbud eller
restriktioner när det gäller lokaluppvärmning. Inom ramen för ESK:s arbete har
en rapport presenterats i vilken föresläs att en lagstiftning införs som
innebär att innetemperaturen i vissa typer av lokaler maximeras till 20°C. I en
skrivelse till regeringen har emellertid ESK förordat att sädana
temperatursänkningar som avses i rapporten skall åstadkommas pä frivillig väg. EHD
biträder ESK:s förslag.

Prop. 1980/81:133 63

För
egen del villjag anföra följande. Lokalbeslåndels energianvändning
representerar en betydande del av vårt lands totala energianvändning. Det är
därför betydelsefullt atl slora ansträngningar görs för alt åstadkomma
besparingar i denna sektor. Genom den medvetenhet som i dag finns om betydelsen
av en förbättrad energihushållning anser jag inte att det finns behov av
tvingande reglering för att åstadkomma en lägre temperatur i lokalbeståndet.
Jag delar ESK: s uppfattning alt sådana temperatursänkningar bör vara möjliga
att uppnå genom frivilliga överenskommelser och informafionsinsatser. Enligt
vad jag har erfarit pågår inom ESK ett arbete med dessa frågor. Jag är därför
inle beredd att föreslå några ytteriigare åtgärder på delta område.

Prop.
1980/81:133 64

8 Utbildning

Statens industriverk har sedan budgetärel 1974/75 haft det
övergripande ansvaret för utbildning av yrkesverksamma i energifrågor.
Utbildningsansvaret för energifrågor som rör yrkesverksamma inom bebyggelsen
är delat mellan statens industriverk och statens planverk. Industriverket disponerar
innevarande budgelår 3,5 milj. kr. för alt stödja utbildningsåtgärder som
syftar till att minska energianvändningen vid lokaluppvärmning och inom olika
industriprocesser. Vad gäller lokaluppvärmningsområdet berörs
fastighetsskötseln och driften inom säväl bostads- som industrisektorn.
Statens planverk förfogar över 2 milj. kr. som skall användas till all stödja
framställning av studiematerial m. rn. rörande energihushållning, till
fortbildningsverksamhel för yrkesverksammma i olika led av byggprocessen.
Industriverket, planverket och Svenska kommunförbundel samarbetar vid
planläggningen av de utbildningsinsatser som behövs i kommunerna. Energibesiktningsförrältarna
och energisparrådgivarna i kommunerna har utbildats genom insalser av
planverket och Kommunförbundet och med stöd av särskilda medel till kommunerna.

Frågan om utbildning inom energiområdet har tagits upp
dels av utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet i
betänkandet (Ds I 1980:16) De statliga energimyndigheterna - arbetsfördelning
och samverkan, dels av EHD i dess betänkande. Vidare har slalens industriverk
(SIND) lagt fram förslag om ett omfattande utbildningsprogram i sin rapport
(SIND PM 1979:9) Statens stöd till energihushållning inom näringslivet.

EHD framhåller att det finns ett stort behov av
vidareutbildning såväl för energirådgivare och besiktningsförrätlaie som för
beslutsfattare och förtroendemän m. fi. i kommunerna. EHD pekar ocksä på att
kraven på ett energisnålt byggande ställer nya krav på projektorer,
byggnadsarbetare osv, Fömtom kunskaper i energiteknik fordras bl.a. bättre
kunskap om fukt- och venlilationsteknik. Belydande utbildningsinsatser är nödvändiga
för att de nämnda grupperna skall kunna möta behoven. I en undersökning som EHD
låtit göra har kostnaderna för utbildning av besiktningspersonal beräknats.
Under förutsätlning all alla byggnader, i vilka energibesparande åtgärder
avses bli utförda, skall besiktigas inom en femårsperiod har kostnaderna i
undersökningen uppskattats till ca 6,5 milj. kr. I en annan undersökning som
redovisas i EHD:s betänkande anförs alt utbildningsverksamheten är dåligt
samordnad och alt en långsiktig gemensam strategi saknas. En samlad analys bör
göras och ett ramprogram för olika akUvileter upprättas.

EHD föreslår att de myndigheter som är ansvariga för det
allmänna utbildningsväsendet åläggs alt fortlöpande verka för att aktuell
kunskap förs in i läroplanerna. Dessutom fordras särskilda utbildningsinsatser
för all genomföra energisparplanen. Enligl EHD bör de myndigheter

Prop. 1980/81:133 65

som har ansvar för detta ges i uppdrag att utarbeta ell
program för atl tillgodose behovet av utbildning om energihushållning pä
bebyggelseområdel. Särskilt bör behovet av fortbildning och vidareutbildning
för berörda yrkesgmpper tillgodoses i ett sädant program.

Remissinslanserna har i stort sett inte haft något atl
erinra mot EHD:s förslag i dessa stycken. Flera förslag till preciseringar av
målsättningen lämnas dock. Värmemätningsutredningen, SABO m. fl. anser att ett
ansvar för utbildningsinsatserna avseende energihushållning på bebyggelseområdel
bör ligga på statens planverk. Via planverket bör fastighetsmarknadens
centrala organisationer involveras i utbildnings- och informationsverksamheten.

Flera remissinstanser betonar behovel av en
decentraliserad utbildningsverksamhet för de olika personalkategorier som
skall ulföra de energibesparande åtgärderna.

Del förslag till utbildningsprogram som SIND har redovisat
i sin rapport bygger på vissa principer om hur utbildningen bör genomföras. Bl.
a. avses ett samarbete ske med målgruppernas egna organisationer.

SIND har som försök bedrivit en utbildning i enlighet med
förslagen i rapporten. En utvärdering av försökverksamhelen har redovisats av
verket i en rapport i november 1980 till industridepartementet (SIND Dnr
577-898/80). Verket har mot bakgrund av utvärderingen lagl fram etl förslag
till hur den energiinriktade fortbildningen och vidareutbildningen skall bedrivas
under den närmaste femårsperioden.

För egen del vill jag anföra följande om de framtida
insatserna för utbildning om energihushållning på bebyggelseområdet.

Tidigare beslutade och i prop. 1980/81; 90 nyligen
framlagda rikllinjer för den framtida energipolitiken bygger pä att så fä
reglerande eller tvingande styrmedel som möjligt skall tillgripas. För att den
ambitiösa inriktningen pä energisparverksamheten inom bebyggelseområdel skall
kunna fullföljas krävs enligt min mening att stora utbildningsinsatser görs,
och atl statsmakterna tar etl ansvar för att de kan genomföras.

Jag lägger således mycket stor vikt vid energiutbildningen
som slyrmedel. Statsrådet Petri har i sin anmälan lill prop. 1980/81:90
redovisat de åtgärder som fortlöpande vidtas för all beakta energifrågorna i
ulbildningen på grund- och gymnasieskolan, samt framhållit betydelsen av att
nya rön och erfarenheter förs in i utbildningen.

Regeringen
har vidare i nämnda proposition lagt fram förslag om uppdelningen av ansvaret
för den energiinriktade utbildningen av yrkesverksamma. Förslaget innebär att
SIND under budgetåret 1981/82 skall ha det övergripande ansvaret för dessa
utbildningsinsatser. SIND skall ha ansvaret för all utbildning som inte har en
direkt anknytning till endast en viss sektors verksamhet, medan ansvaret för
den energiinriktade ulbildningen i övriga fall bör åvila sektormyndighelen.
SIND skall ha ansvarel för slöd till utbildning av personal som handhar drift
och förvaltning av byggnader, 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 133

Prop. 198W/81:133 66

eftersom
såväl induslriseklorn som bosladssektorn berörs. Planverket skall ha ansvarel
för sädan ulbildning som har direkl anknytning till byggnadsverksamheten.
Förslaget innebär vidare alt en ny energimyndighet skall inr-ättas fr.o. m.
budgetaret 1982/83. Energimyndighelen skall ansvara för vissa uppgifter inom
bl. a. energiutbildningsområdet.

Mol
denna bakgrund vill jag ge följande riktlinjer för stöd till energiutbildning
för yrkesverksamma pä byggområdet.

Statens
planverk är den myndighet som har haft det huvudsakliga ansvaret för att
främja energihushållningen i samhällsbyggandet. Enligt min mening bör-
planverket fortsättningsvis ha ansvarel för utformningen av den utbildning som
inriklas pä energibesiktningsförrältarna i kommunerna. Härigenom finns
förutsätlningar för alt bedömningskriterierna blir enhel-hga i alla kommuner,
framför allt vid besiktningar inom bostadsbyggeisen. Betydelsen av detta ökar enligt
min uppfattning om sådan besiktning görs till villkor för statligt stöd till
energibesparande åtgärder. Genomförandet av ulbildningen sker f.n. i
Kommunförbundets regi regionall och lokall. Jag förutsätter att denna ordning
bibehålls. Detla medför all planverket bör ha ett nära samarbete med
Kommunförbundet i denna fråga.

Planverket
bör vidare ha ansvaret för och slödja utbildningen av de redan yrkesverksamma
personalgrupper som har ett avgörande inflytande på den energitekniska
kvaliteten i byggprocessen (projektering, uppförande och konlroll av ny- och
ombyggnader), och som därmed direkl eller indirekt tillämpar planverkels
bestämmelser.

En annan vikUg
personalgrupp i energisparhänseende är enligt min uppfattning handläggare vid
de kommunala förmedlingsorgan som handlägger ärenden rörande energisparstöd.
Ett stort behov av vidareutbildning för dessa och för länsbostadsnämndernas
personal har anmälts av bostadsstyrelsen. Behovet av samordning med
energibesiklningsförrältarnas utbildning talar enligt min uppfattning för att
planverket här bör ges det samordnande ansvarel för utformningen av den
energitekniska utbildningen. Bostadsstyrelsen bör givetvis ha en aktiv roll
såväl vid kursuppläggning som vid genomförandet. Styrelsens verksamhel med att
informera och utbilda handläggarna orn bestämmelseändringar m. m. inskränks
givelvis inte med detla, men dessa insatser bör i görligaste män samordnas med
energiutbildningen.

Beträffande
inriktningen av stödet tiil energiutbildning inom detla område villjag anföra
följande.

Vid fördelningen av
utbildningsmedel bör planverket enligt min mening prioritera insatserna dels
efter hur stor påverkan akluella yrkesgruppers energikunnande har på
energikvaliteten i byggprocessen, dels efter hur stort kunskapsbehov som
behöver fyllas. Verket bör därvid ge stöd till utarbetande av läro- och
studiemedel men dessutom i vissa fall till mer direkt slöd till
utbildningsinsatser där detta bedöms angeläget och nödvändigl för att en stor
anslutning skall åstadkommas.

Prop. 1980/81:133 67

Medel
för stöd till energiutbildningen m.m. bör anvisas särskilt och disponeras av
statens planverk. Jag älerkommer Ull anslagsfrågan i det följande (avsnitt 10).
Jag anser det avslutningsvis angeläget att utbildningen utvärderas.

Prop. 1980/81:133 68

9
Forskning och experimentbyggande

9.1
Forskning i anslutning till energihushållningsverksamheten

Jag
vill nu la upp vissa verksamheter som bedrivs av statens råd för
byggnadsforskning och som är av belydelse för energihushållningen i den befintliga
bebyggelsen. Rådet svarar för energiinriktad utvecklings- och
demonstrationsverksamhel (EUD) i anslutning lill energisparplanen. Huvuduppgiften
i EUD-arbetet är att stödja genomförandet av energisparplanen för befinfiig
bebyggelse (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394). Denna
verksamhet finansieras dels med medel från anslaget B 17. Vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. dels med avgiftsmedel
från fonden för byggnadsforskning.

Frågan
om avskaffande av den särskilda byggforskningsavgiften bereds f. n. i
regeringskansliet. Regeringen avseratt senare i samband med förslag Ull
förenklade regler för socialförsäkringsavgifter m. m. återkomma Ull riksdagen i
denna fråga.

I
anslutning lill sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 lämnade statens
råd för byggnadsforskning en verksamhetsplan för rådets hela verksamhet för
treårsperioden 1981/82-1983/84.

Regeringens
ställningstagande till de icke energiinriktade delarna av rådets verksamhel har
redovisats i den nyligen framlagda budgetpropositionen (prop. 1980/81; 100
bil. 16, anslaget B 15. Byggnadsforskning).

Rådels
plan för forsknings-, utvecklings- och demonslrationsverksam-helen i anslutning
till energisparplanen redovisas av rädel som etl särskilt program benämnt
Energihushållning. Målen för programmet är enligt rådet att skapa underlag för
planering och styrning samt för bedömning av besparingspotentialen, alt
utvärdera olika åtgärders fakUska kostnader och effekter, att utveckla kunskap
om bmkarefrågor, alt utveckla nya lekniska lösningar samt att bidra till en
effektivare tillämpning av känd teknik genom information, utbildning och
demonstrationsverksamhel,

Fömtsättningen
för verksamheten är bl.a., som rådet redovisade i sin kompletterande
anslagsframställning våren 1979 att forskningsverksamheten successivt trappas
ned inom sådana forskningsområden där del teoretiska kunnandet har nätt
förhållandevis långt och där lönsamheten bedöms som god. Ansträngningarna bör
enligt rådet koncentreras på elt målinriktat utvecklingsarbete och pä att föra
ut kunskaperna i praktisk tillämpning.

Verksamheten
kommer enligt rådet under planeringsperioden atl löpande avkasta resultat som
kan underlätta och effektivisera genomförandet av energisparplanen. Enligl
rådet finns i ett längre perspektiv en viktig koppling mellan EUD-programmet i
anslutning till energisparplanen och insatserna på alternativa energikällor i
energiforskningsprogrammets program 3 Energianvändning för bebyggelse. Täta
och välisolerade hus kan i många fall vara en fömtsättning för den
lågtemperalurteknik som behövs för introduktion av nya energikällor.

Prop. 1980/81:133 69

Verksamhelen inom rådets program Energihushållning bedrivs
inom fyra delprogram som korresponderar med de nyss angivna målen, nämligen
fömtsättningar för energihushållning, brukarfrågor, byggnads- och
installationsteknik samt genomförandeprocesser. Följande tablå ger en överblick
över de av rådet föreslagna satsningarna och deras fördelning.

Tabell 9.1 Ekonomisk översikt. Mi. kr., löpande priser.

Delprogram

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

Utfall

Budget

Plan

Plan

Plan

1.
Förutsättning

för energihus-

hållning

3,6

3,0

4,5

6,1

6.0

2.
Brukarfrågor

2,0

2,0

3,2

4,1

6,1

3.
Byggnads- och

installations-

teknik

-bidrag t FoU

10,2

10,9'

14.1 =

17.6'

19,4'

-lån t Exp

2,2

4,0

5.0

6.0

7,0

4.
Genomförande-

processer

-bidrag t FoU

10

9,0

10.7

13.6

17,8

-iån t Exp

-

1,0

1.0

2.0

3,0

STU

4.5

5,5

5,5

5.5

5,5

Summa

<

-bidrag t FoU

30.3

30,4

38,0

46,9

54,8

-lån t Exp

2,2

5,0

6,0

8,0

10,0

Summa
totalt'

32,5

35,4

44,0

54,9

64.8

' varav 0,8 Mkr utgör FI3-medel.

" varav 0,9 Mkr utgör F13-medel.

' Inklusive experimentbyggnadsmedel men exklusive medel
för täckande av rådets

samkostnader.

För budgetåret 1981/82 föreslår rådet all verksamheten
inom forskningsprogrammet i sin helhet finansieras med anslag och begär
sålunda medel för forsknings- och utvecklingsverksamhet, energiinriktad
prototyp- och demonstrationsverksamhet samt planering, uppföljning och
utvärdering av forskningsinriktat experimentbyggande inom programmet om
sammanlagt 41,7 milj, kr. under anslaget B 17. Vissa energibesparande ätgärder
inom bostadsbeståndet m. m.

Jag vill inledningsvis ta upp en avgränsningsfräga mellan
EUD och energiforskningsprogrammeis program Energianvändning för bebyggelse.
Samordnade statliga insatser på forskning och utveckling inom energiområdet
har bedrivits inom ramen för huvudprogram Energiforskning i en första
treårsperiod under budgelären 1975/76-1977/78. En fortsättning med en andra
treårsperiod beslutades av riksdagen år 1978 (prop. 1977/ 78:110, NU
1977/78:68. rskr 1977/78:341). Den perioden löper ul efter vissa av riksdagen
beslulade förändringar i och med utgången av innevarande budgetär. Inom energiforskningsprogrammet
har rådet programansvar för program 3. Energianvändning för bebyggelse. Detla
program

Prop.
1980/81:133 70

finansieras
med medel från anslaget F 13. Energiforskning under industridepartementets
huvudtitel.

Delegationen
för energiforskning (DFE) har lämnat förslag om fortsatta insatser under en
tredje treårsperiod. Förslaget har tagils upp i den energipolitiska
propositionen (prop. 1980/81:90). Regeringen har därvid i sitt
ställningstagande Ull energiforskningsprogrammel för perioden 1981/ 82-1983/84
även behandlat program 3. Energianvändning för bebyggelse. För rådets
verksamhet inom energiforskningsprogrammet innebär förslagel en i huvudsak
bibehållen ambitionsnivå i förhållande till programperioden 1978/79-1980/81.

DFE
har inför den kommande treårsperioden gemensamt med rådet kommit fram till att
en gränsdragning mellan EUD och energiforskningsprogrammet i kategorierna ny
resp. befinllig bebyggelse inte är tillräcklig. DFE förslår därför en
precisering av avgränsningen med utgångspunkt i bl.a. distinktionen mellan nya
värmetillförselsätt och energihushållningsåtgärder. Enligt förslagel skall
insatserna inom energiforskningsprogrammet omfatta nya värmetillförselsätt med
tonvikt på lokala energikällor, medan EUD skall omfalla
energihushållningsåtgärder i både ny och befintlig bebyggelse samt
installationsteknik anpassad lill nya värmetillförselsätt. Vidare skall
energiforskningsprogrammet omfatta industriellt utvecklingsarbete avseende
effektivare energianvändning. Vid sin behandling av dessa frågor i prop.
1980/81:90 har regeringen angivit att den av DFE och rådet föreslagna principen
fortsättningsvis bör vara vägledande för avgränsningen. Jag kommer därför atl
ta hänsyn till detta vid mina medelsberäkningar för EUD.

I
fråga om EUD vill jag framhålla följande. I den nyligen framlagda
budgetproposiUonen anmälde jag under anslaget B 15. Byggnadsforskning bl. a.
att jag avsåg att ta initiativ lill en samlad analys och utvärdering av rådets
forsknings- och utvecklingsverksamhet. I avvaktan pä resultatet av denna
utvärdering förklarade jag att jag inte är beredd att ta ställning till mer än
det första verksamhetsåret i rådets Ireårsplan.

Genomförandefrägorna, dvs.
spridandet av kunskaper till praktisk tillämpning genom utvecklings- och
demonstrationsverksamhet, har enligt min mening stor betydelse särskilt för
besiktnings- och rådgivningsverksamheten saml skötsel och drift av olika lyper
av syslem och anläggningar. Till genomförandesidan hör också den
energiinriktade prototyp- och de-nionstralionsverksamheten (EPD) som enligl min
uppfattning har visal sig vara ett verksamt medel att föra ut känd kunskap och
teknik lill mer allmän tillämpning. Utvecklings- och demonstrationsverksamheten
samt en samlad kunskapsförmedling är av stor betydelse inte enbart p. g. a.
energihushållningens stora vikt utan även mol bakgrund av energihushållningens
betydelse för introduktionen av oljeersättande uppvärmningsformer. Det är
angeläget atl rådets verksamhet i dessa delar samordnas med och kan

Prop.
1980/81:133 71

utgöra grund för den energiinriktade information som
lämnas av myndigheter inom såväl bostadsdepartementels som
industridepartementets ansvarsområde samtidigt som rådet bör utnyttja sina
möjligheler att aktivt förmedla kunskaper och stimulera kommunen och slörre
fastighetsförvaltare inom särskilt angelägna områden.

I
anslutning till frägan om olika uppvärmningsformer villjag peka pä dels behovet
av lämplig teknik för vallen- och luftburna distributionssystem, dels behovet
av kunskap om de krav på energihushållningsåtgärder som nya uppvärmningsformer
baserade på lågtemperatursystem ställer.

Vissa
bieffekter av den omfattande satsningen pä energibesparande åtgärder bör
uppmärksammas och förslag till ätgärder framläggas pä ett tidigt stadium. Jag
syftar här främst på de hälsorisker och risker för fukt- och mögelskador som
kan uppslå genom felaktigt utförda energihushållningsälgärder.

Avslutningsvis villjag peka pä behovet av samordning
mellan insatserna för EUD och delar av energiforskningsptogrammets program 3
Energianvändning för bebyggelse. Jag syftar dä främst pä delprogrammen värmepumpar
och effektivare energianvändning inom del sistnämnda programmet. Jag har i
denna fråga samrätt med chefen för industridepartementet.

För EUD bör under budgetåret 1981/82 disponeras en ram av
högst 39 milj. kr. Till anslagsfrågan återkommer jag i del följande (avsnitt
10).

9.2 Experimenlbyggande inom energiområdet

Jag övergår nu till all behandla forskningsiniiktat
experimentbyggande inom energiområdet. Denna verksamhet syftar till atl pröva
och lill mer allmän tillämpning föra ut resultaten av forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom energiområdet.

För
fördyrade byggnadskoslnader i samband med forskningsinriktat experimentbyggande
på energiområdet lämnas fr.o.m. budgetåret 1977/78 särskilda lån frän anslaget
B 16. Län till experimentbyggande inom energiområdet m.m. Syftel är att ny
byggnads- och installationsteknik systematiskt skall kunna prövas i full
skala. Ett antal experimentbyggnader avses därutöver ocksä kunna ulnylljas som
demonstrationsanläggningar dä ny teknik skall introduceras för mer allmän
tillämpning.

Genom
riksdagens beslut med anledning av propositionen med riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1978/79; 115 bil.3, CU 1978/79:37, rskr 1978/ 79:394)
utvidgades experimentbyggnadsverksamheten för att komplettera de väsenlligt
utökade forskningsinsatserna inom solvärmeområdel. Forskningsinsatserna ingär i
programmet Energianvändning för bebyggelse inom det samlade energiforskningsprogrammet.

Ramarna
för beslut om lån till experimentbyggande har under den senas-le treårsperioden
varit följande (milj. kr.),

1978/79 1979/80 1980/81

19,5 41 44

Prop.
1980/81:133 72

Statens
råd för byggnadsforskning framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret
1981/82 behovet av ökade medel för forskningsinriktat experimentbyggande.
Orsaken lill del ökade behovet är enligl rådet statsmakternas väsentligt ökade
satsningar på forskning och utveckling som en central del av det målinriktade solvärmeprogrammet
Sol-85 (prop. 1978/ 79:115, bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79: 394, NU
1978/79:60. rskr 1978/ 79:429). Syfiet med satsningarna är att bredda och
intensifiera utvecklingsarbetet och göra praktiska försök med bl. a. olika
metoder för långtidslagring av solenergi. Målet för insatserna preciserades i
prop. 1978/ 79: 115 på så sätt atl dessa satsningar från mitten av 1980-lalet
skall kunna ge beslutsunderlag rörande möjligheterna alt införa solvärme i
olika systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av
fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom området.

Rådet
har enligt sin redovisning i stort sett lyckats följa sin planering med
anledning av solvärmeprogrammel. Det har emellertid inle varit möjligt att
undvika vissa förseningar för de utvecklingslinjer som bygger på en omfattande
experimentbyggnadsverksamhet. 1 högre grad än väntat har enligt rådet den
normala planerings- och byggnadsprocessen, som expeii-mentbyggandet är beroende
av, utgjort en hämmande faktor. Speciellt utvecklingslinjen solvärmt tappvatlen
har försenats. Vidare har kostnaden för införandet av denna teknik i befinllig
bebyggelse visat sig vara högre än väntat.

Satsningen
i fråga om värmepumpar har enligt rådet avancerat starkt. Ett stort antal förstudier
till experimentanläggningar har genomförts och flera sådana anläggningar är
under uppförande. Begränsningen här har enligl rådet närmast utgjorts av brist
på medel.

Satsningen
beträffande värmelagring i vatten ligger enligl rådet väl till tidsmässigt, men
kostnaderna för uppförda experimentanläggningar är höga. Dessutom ligger enligt
rådet kostnaderna för projekterade anläggningar på en högre nivå än
energianläggningar som bygger på idag känd teknik.

Erfarenheterna
av slödel till experimentbyggandet inom energiområdet är enligt rådet goda och
visar att tillämpningen av ny teknik har påskyndats genom en planmässig
integration mellan FoU-verksamhet och praktisk prövning av dess resultat.

Tyngdpunkten
i forskningsverksamheten inom solvärmeprogrammet kommer enligt rådets förslag
att ligga på frågorna om lagring av värme frän sommar till vinter samt
utnyttjande av värmepumpar i olika systemlösningar. Huvuddelen av det ökade
behovet av experimentbyggnadsmedel härrör frän behovet av fullskaleförsök inom dessa
områden.

För
att det skall vara möjligt att hålla den angivna lidplanen behövs enligl rådet
väsenlligt ökade medel för experimentbyggande, främsl för budgetåret 1981/82.
För de två resterande åren under treårsperioden är behovet lägre. Della beror
enligt rådet pä att om ett tillfredsställande

Prop. 1980/81:133 73

underlag
inför statsmakternas beslut i mitten av 1980-lalel skall kunna finnas
tillgängligt erfordras erfarenheter frän två eldningssäsonger. För att en
tillfredsställande teknisk utveckling skall kunna ske i anslutning till
energisparplanen för befintlig bebyggelse erfordras enligt rädel en utökad
experimentverksamhet även inom rådets forsknings- och utvecklingsverksamhet
inom energihushållningsomrädet.

Regeringen har, som jag
tidigare nämnt, i den energipolitiska propositionen (prop. 1980/81; 90) lagt
fram etl förslag till nytt Huvudprogram Energiforskning för treårsperioden
1981/82-1983/84. För program 3 Energianvändning i bebyggelsen beräknas
medelsbehovet uppgå till 256 milj. kr. under treårsperioden. För del första
året beräknas medelsbehovel lill 75 milj. kr. Fördelningen på de olika
delprogrammen framgår av följande sammanfattning (milj. kr.),

1981/82-1983/84

Solvärmeleknik 37

Värmepumpar 56

Värmelagring 92

VärmedislribuUon
m. m. 34

System-
och genomförandefrågor 20

EffekUvare
energianvändning 17

Summa
energianvändning för bebyggelse 256

Målel
för programmet Energianvändning för bebyggelse skall enligl propositionen vara
att genom teknisk forskning och utveckling bidra till en snabb minskning av
oljeanvändningen samt finna långsiktigt användbara lösningar på
uppvärmningsproblem i olika typer av bebyggelse. Resultaten av verksamheten
inom programmet väntas bl.a. successivt kunna utnyttjas som underlag för
beslut om införande av solvärme och värmepumpar i olika systemkombinationer. I
propositionen framhålls som angeläget alt en samlad utvärdering av insatserna
inom solvärmeområdet kan göras med början omkring år 1985.

Rådet
begär i korrespondens till förordade forskningsmedel totalt för
experimentbyggande inom energiområdet m.m. 75 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Jag vill understryka
vikten av att åtgärder vidtas som leder till att resultaten av forsknings- och
utvecklingsarbete kommer till praktisk användning. Delta gäller framför allt
sädana resultat som leder lill att inhemska energikällor kan ersätta olja och
oljeprodukter. Solvärme och värmepumpar är exempel på energikällor som i
framliden kan bidra till alt minska vårt oljeberoende i bebyggelsen. Enligt min
mening bör därför verksamheten inom anslaget Län till experimentbyggande m.m.
samordnas med energiforskningsprogrammets program 3 Energianvändning för
bebyggelse även under den kommande treårsperioden, dvs. fr.o.m. budgetåret
1981/821.o.m. budgetåret 1983/84.

Prop. 1980/81:133 74

När
det gäller större försöksanläggningar avseende värmelagring bör
experimentbyggnadsinsatserna enligt min uppfattning koncentreras till de i ett
brett värmeförsörjningsperspektiv mest intressanta tillämpningarna. I denna
fråga harjag samrått med chefen för induslrideparlementet.

Jag
vill här understryka behovel av alt en samverkan mellan insatserna inom det
forskningsinriktade experimentbyggandet beträffande solvärme, värmepumpar och
värmelagring m.m. och verksamhelen inom den nya oljeersältningsfonden genomförs
i de fall där utvecklingsarbetet ger underlag för en snabb praktisk
tillämpning. 1 dessa frågor har jag samrått med chefen för
industridepartementet och med statsrådet Petri.

Jag
vill också avslutningsvis understryka viklen av att Län till experimentbyggande
inom energiområdet m. m. används som elt aktivt medel i den energiinriktade
utveckhngs- och demonslrationsverksamheten (EUD) i anslutning till
energihushållningsverksamheten i befintlig bebyggelse.

Till
anslagsfrågan återkommer jag i det följande {avsnitt 10).

Prop.
1980/81:133 75

10
Ramar och anslag

Jag
övergår nu till ram- och anslagsfrågor och tar först upp anslaget B17. Vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

För
disposition av innevarande budgetårs anslag för olika ändamål gäller följande
fastställda ramar för beslut om lån och bidrag.

Ram
för beslut

1. Bidrag och lån för
energibesparande

ålgärder
i bostadshus 1 570 000 000 kr.

2. Bidrag för
energibesparande åtgärder i

allmänna
samlingslokaler lOOOOOOO kr.

3. Stöd för
energibesparande åtgärder i

statliga
byggnader 50000000 kr.

4. Bidrag
för energibesparande åtgärder i

kommunala och landstingskommunala

byggnader
m.m. 125000000 kr.

Ramarna
för beslut om lån och bidrag anger de högsta belopp inom vilka stöd kan lämnas.
Riksdagen beslöt år 1980 (prop. 1979/80; 100 bil. 16, CU 1979/80:18, rskr
1979/80:216) om ändrad finansiering av energisparstödet för bostadshus. Fr.
o,m. den 1 juli 1980 lämnas lånedelen av stödet för bostadshus i form av
bostadslån. Det innebär atl den huvudsakliga delen finansieras, som lidigare
hela stödet, över statsbudgeten.

Jag
har i det föregående (avsnitt 3) redogjort för mitt förslag till uppdelning av
energisparverksamheten i byggnader i två program - ett
energihushållningsprogram som omfattar såväl enklare som mer omfattande
energibesparande åtgärder och ett konverteringsprogram som omfattar åtgärder
för en övergång från i första hand olja till andra energislag. Under en
övergångstid bör detta program även omfatta konvertering från olje- Ull
elanvändning. Jag har i det föregående inom konverteringsprogrammets ram
(avsnitt 6) föreslagil stöd för övergång lill användning av nya energikällor
samt stöd för övergång till användning av el för uppvärmning m. m. Med hänsyn
härtill föreslår jag all följande ramar fastställs för lån och bidrag till
energibesparande ålgärder under budgetåret 1981/82. I fråga om ramen för stöd
Ull energibesparande åtgärder i statliga byggnader harjag samrått med chefen
för budgetdepartemenlet.

1. Lån
för energibesparande åtgärder

i
bostadshus m. m. 2125000000kr.

2. Bidrag
för energibesparande åtgärder

i
allmänna samlingslokaler 5000000kr.

3. Slöd
för energibesparande ålgärder

i
StaUiga byggnader 60000000 kr.

4. Lån
för energibesparande åtgärder

i
kommunala och landstingskommunala

byggnader
m.m. 175000000kr.

Prop.
1980/81:133 76

De
av mig föreslagna satsningarna på de båda programmen som ingår i
energisparplanen uppgår således till 2 365 milj. kr. Med tanke på osäkerheten
i bedömningen av resursbehovet för att uppnå energisparmålet får frägan om
ytterligare medelstilldelning vid behov tas upp till prövning och då bedömas
mot bakgmnd av vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Jag bedömer dock att de
anslagna medlen skall vara tillräckliga bl. a. beroende på den allt bättre
privatekonomiska lönsamheten av energibesparande åtgärder.

Med
hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna bör långivningen i fråga om
ålgärder i bostadshus fördelas jämnt under budgetåret. Det bör ankomma på
regeringen atl utfärda närmare föreskrifter om detla. Regeringen bör utverka
riksdagens bemyndigande att göra utbyte mellan de olika ramarna med hänsyn till
den faktiska efterfrågan för olika ändamål.

Tidigare
år har del utöver de för budgetåret fastställda ramarna även funnits en planeringsreserv.
Avsikten med reserven har varit alt utjämna variationer i sysselsättningen.
Planeringsreserven är för budgetåret 1980/ 81 600 milj. kr. Erfarenhetema av
användningen av planeringsreserven är att den har försvårat planeringen och
arbetet inom bostads verket. Nägra effekter på sysselsättningen har inle kunnat
påvisas. Jag förordar därför att planeringsreserven avskaffas och har i mitt
förslag till ramar tagit hänsyn härtill.

Jag har föreslagit
(avsnitt 4) alt medel skall ställas till förfogande för bidrag tdl kommunerna
för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m. m. under en tid av fem år. För
bidrag under budgetåret 1981/82 förordar jag en beslutsram av 130 milj. kr. För
bidrag under vart och ett av budgetåren 1982/83, 1983/84, 1984/85 och 1985/86
bör gälla en ram om minst samma storleksordning som för budgetåret 1981/82. Jag
förordar därför att det för vart och etl av dessa budgetår preliminärt
fastställs en beslulsram om 130 milj. kr. På samma sätt som under innevarande
budgelår bör det, enligt vad jag lidigare har anfört, ankomma på regeringen att
meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa medel.

Med
anledning av mina förslag till uppläggning, avgränsning m. m. av
utbildningsinsatserna inom energihushållningsområdet (avsndt 8) bör liksom
under innevarande budgelår särskilda medel slällas lill förfogande för stöd tid
energiutbildning m.m. Jag beräknar medelsbehovet till sammanlagt 3 milj. kr.
under budgetåret 1981/82. Medlen för stöd UH energiutbildning m. m. bör liksom
under innevarande budgetår disponeras av statens planverk. Det bör ankomma på
regeringen alt meddela närmare bestämmelser om användningen av de föreslagna
medlen.

Med
hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående (avsnitt 9.1) beräknar jag
de sammanlagda kostnaderna för den energiinriktade utvecklings- och
demonslrationsverksamheten lill högsl 39 milj. kr. under budgetåret 1981/82.
Jag förordar att medel till energiinriktad utvecklings- och
demonstrationsverksamhet m.m. ställs lill förfogande för statens råd för

Prop. 1980/81:133 77

byggnadsforskning
intill elt belopp av 22 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Rådet behöver för
sin planering av verksamheten kunna göra åtaganden även för följande budgetår.
Jag föreslår att rådet får göra sådana åtaganden för budgetåren 1982/83 och
1983/84 intill 15 resp. 10 milj. kr.

I
det föregående (avsnitt 7) harjag behandlat behovet av särskilda medel för
information m. m. med hänsyn bl. a. till de av mig föreslagna ändringarna av
stödsystemet. Jag beräknar medelsbehovet för information m.m. till 5 milj. kr.
under budgetåret 1981/82. Det bör ankomma på regeringen att meddela
bestämmelserna om disposition av dessa medel.

Mina förslag om stöd för
utveckling av metoder för provning och kontroll inom energihushällningsområdet
(avsnitt 6) bör enligt min mening föranleda att medel för utveckling av metoder
för provning och kontroll inom energisparområdet ställs till statens
provningsanslalls förfogande inUll 3 milj. kr. under budgetåret 1981/82. För
budgetåret 1982/83 bör provningsanstalten planera utifrån förutsättningen att
2,6 milj. kr. anvisas för samma ändamål.

Särskilda
medel behövs vidare för vissa undersökningar m.m. föranledda av den fortgående
omprövningen och effektiviseringen av energisparplanen. Jag beräknar medelsbehovet
under budgetåret 1981/82 till 6 milj. kr. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om utbetalning av dessa medel.

Under
anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. har
fr. o. m. budgetåret 1980/81 en bedömning av de fakUska utbetalningarna under
det kommande budgetåret varit grunden för beräkningen av anslagsbehovet. Jag
beräknar med denna teknik anslaget för budgetåret 1981/82 till sammanlagl 800
milj. kr.

När
det slutligen gäller anslaget Län till experimentbyggande inom energiområdet
m. m. förordar jag - med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående
(avsnitt 9.2) - atl ramen för beslut under budgetåret 1981/82 fastställs till
65 milj. kr. samt att de preliminära ramarna för budgetåren 1982/83 och 1983/84
bestäms lill 45 milj. kr. vardera. Ramen för budgetåret 1981/82 bör vara högre
än för de därpå följande åren. Orsaken till detta är att om statens råd för
byggnadsforskning i mitten av 1980-talel skall kunna ge statsmakterna etl
tillfredsställande beslutsunderlag rörande möjligheterna att införa solvärme
m. m. erfordras erfarenheter från två eldningssäsonger. För alt inte sätta
rådet i en tvångssituation i samband med ett budgetårsskifte bör oförbrukad del
av beslutsramen för budgetåret 1981/82 fä utnyttjas även under budgetåret
1982/83. Anslaget bör för budgetåret 1981/82 tas upp med elt belopp av 65 milj.
kr.

Prop.
1980/81:133 78

11 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats
förslag Ull lag om ändring i byggnadsstadgan (1959; 612).

Vad gäller frågan om
lagrådels hörande över de föreslagna lagändringarna anser jag - främst mot
bakgmnd av att förslagen inle innebär några lagstiftningstekniska nyheter - att
dessa inte kan anses vara av sådan vikt för enskilda eller från allmän synpunkt
atl lagrådsgranskning är påkallad.

Prop.
1980/81:133 79

12
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att

1.
antaga förslagel lill lag om
ändring i byggnadsstadgan (1956:612),

2.
godkänna vad jag förordat om
inriklningen och omfattningen av energisparverksarnheten,

3.
godkänna vad jag förordat dels
i fråga om en vidgning av energisparstödets tillämpningsområde till nya
åtgärder, dels i fråga om ändringar i gmnderna för statligt stöd lill
energibesparande åtgärder i bostadshus och i kommunala och landstingskommunala
byggnader m.m.,

4.
bemyndiga regeringen atl
beslula dels om särskilda villkor för lån till övergång lill användning av nya
energikällor, dels införandet av krav på besiktning som förutsättning för län,

5.
godkänna den vidgning av
energisparstödets tillämpningsområde till vissa anläggningar som jag förordat
samt bemyndiga regeringen att besluta om gmnderna för ett sädant stöd,

6.
godkänna vad jag förordat om ändrade
förutsättningar för bostadslän vid nybyggnad i vissa fall,

7.
godkänna vad jag har förordat
beträffande avskaffande av planeringsreserven,

8.
medge atl lån för
energibesparande ålgärder i bostadshus m.m. beviljas intill ett belopp av
2125000000kr. under budgetåret 1981/82,

9.
medge att bidrag för
energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beviljas intill ett
belopp av 5000000 kr. under budgetåret 1981/82,

10. medge
all stöd för energibesparande ätgärder i statliga byggna

der beviljas intill elt belopp av 60000000 kr. under budgetåret

1981/82,

11. medge
att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i kommu

nala och landstingskommunala byggnader rn,m. beviljas intill etl

belopp av 175000000 kr. under budgetåret 1981/82,

12.
bemyndiga regeringen att
besluta om utbyle mellan de under 8- 1 1 angivna ramarna,

13.
medge att bidrag till
kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m. m. beviljas intill
ett belopp av 130000000kr. under budgetåret 1981/82,

14.
medge atl beslut om bidrag lill
kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m.m. under vart och etl
av budgelären 1982/83, 1983/84, 1984/85 och 1985/86 preliminärt får meddelas
intill ett belopp av 130000000 kr.,

Prop.
1980/81:133 80

15. medge alt anslaget Vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för stöd Ull
energiutbildning m. m. intill ett belopp av 3000000 kr. under budgetåret
1981/82,

16. medge att anslaget Vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för
energiinriktad ulvecklings-och demonstrationsverksamhet m.m. intill ell belopp
av 22000000kr. under budgetåret 1981/82,

17. medge atl beslut om stöd under
budgetåren 1982/83 och 1983/84 till energiinriktad utvecklings- och
demonstrationsverksamhel preliminärt får meddelas intill ett belopp av
15000000kr. resp. lOOOOOOO kr.,

18. medge alt anslaget Vissa
energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för
information m. m. intill etl belopp av 5000000 kr. under budgetåret 1981/82,

19. medge alt beslut om bidrag till
statens provningsanstalt för utveckling av metoder för provning och kontroll
av åtgärder inom energisparområdet beviljas intill etl belopp av 3 000 000 kr.
under budgetåret 1981/82,

20. medge alt beslul om bidrag under
budgetåret 1982/83 lill statens provningsanslalt för utveckling av metoder för
provning och konlroll inom energisparområdet preliminärt får meddelas intill
ett belopp av 2 600 000 kr.,

21. medge att anslaget Vissa
energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m,m. disponeras för vissa
undersökningar m.m. intill etl belopp av 6000000kr.under budgetåret 1981/82,

22. till Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. för budgetåret 1981/82 under trettonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 800000000 kr.,

23. medge alt beslut om län till
experimentbyggande inom energiområdet m.m. får meddelas intill elt belopp av
65000000kr. under budgetåret 1981/82 samt att outnyttjad del av denna ram får
utnyttjas även under budgetåret 1982/83,

24. medge atl beslut om lån lill
experimentbyggande inom energiområdet m. m. under vart och etl av budgetåren
1982/83 och 1983/84 preliminärt får meddelas intill etl belopp av 45000000 kr.,

25. till Lån tdl experimenlbyggande
inom energiområdet m.m. för budgetåret 1981/82 under trettonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 65000000 kr.

Prop. 1980/81:133 81

13
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 82

Bilaga
I

Sammanfattning av och remissyttranden över Energihushållningsdelegationens
(Bo 1978:03) betänkande (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befintlig
bebyggelse.

1
Sammanfattning

Energipolitiken
slår under de närmaste decennierna inför omfattande uppgifter. Dels är del av
central betydelse all vårt stora oljeberoende reduceras. Dels skall
kärnkraften enligt riksdagens beslul avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till sysselsältning och välfärd. Målet är att uthålliga, helst förnybara
och inhemska, energikällor med liten miljöpåverkan introduceras i snabb takt
för att på sikl svara för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning.

Våra byggnader intar en
central plats när det gäller vår energianvändning. Sammantaget svarar
byggnadsbeståndet - inklusive näringslivets byggnader - för ungefär hälften av
värt lands energianvändning. Bl. a. mot denna bakgmnd fattade riksdagen pä
våren 1978 beslut om energisparandet i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76,
CU 1977/78:31, rskr 1977/ 78: 345). Målel för energisparverksamheten
formulerades så, att riktpunkten skall vara atl neltoenergiförbrukningen i det
då befintliga byggnadsbeståndet år 1988 skall vara ca 35 TWh lägre än vid
liden för beslutet. Riksdagsbeslutet innebar ocksä att en omprövning av
energisparplanen skulle ske efter tre år. En speciell delegalion,
energihushållningsdelegaUonen, tillkallades för atl leda och samordna arbetet
med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. I föreliggande
betänkande redovisas erfarenheter av energisparplanens bedrivande hittills,
samt presenteras delegationens överväganden och förslag beträffande energisparverksamhetens
fortsatta uppläggning och genomförande.

Samhällel använder en rad
olika styrmedel för alt förverkliga de energipolitiska mäl som riksdagen
uppställt. Till dessa slyrmedel hör ekonomiska styrmedel - i form av bl.a. lån
och bidrag till energibesparande åtgärder -, administrativa styrmedel såsom
lagar och normer, direkta statliga insatser, t. ex. stöd till forskning och
statlig upphandling, saml information och rådgivning. En översikt över dessa
styrmedel ges i kapitel 3, jämte gällande regler för statens stöd till
energibesparande åtgärder, I det påföljande kapitlet, kapitel 4, redogörs för
energianvändningens omfång och sammansättning, med speciell tonvikt på
bostadssektorn. Vidare ges en kortfattad presentation av samhällets insalser
för energihushållning inom byggnadssektorn.

Den
utvärdering som ingått i delegationens uppdrag av de hittillsvarande

Prop. 1980/81:133 83

erfarenheterna
av energisparverksamheten har i första hand bedrivits genom att delegaUonen
låtit genomföra, eller på nära häll följt, elt stort anlal utredningar.
Sammanlagt har delegationen låtit genomföra etl 30-lal olika forsknings- och
utredningsuppdrag. I betänkandets andra del (kapitlen 5 t.o.m. 9) ges en
sammanfattning av dessa studier, som en bakgrund lill delegationens
överväganden och förslag.

Av speciell betydelse är
frägan huruvida de besparingsmöjligheter som antogs vid upprättandet av
energisparplanen också kunnat uppnås i praktiken. Delegationen har låtit
genomföra en mycket omfattande undersökning av de faktiska effekterna av sådana
energisparätgärder som genomförts med statligt slöd. Resultaten av studien, som
genomförts vid de lekniska högskoloma i Slockholm, Göteborg, Lund, Luleå och
Umeå, visar att de förväntade spareffekterna i genomsnitt uppnåtts, men atl
spridningen är stor när det gäller resultatet av en viss ålgärd eller
åtgärdskombination som vidtagits i olika hus. Detta redovisas i kapUel5, som
ocksä ger en sammanfattning av de uppföljningar av energisparstödets
hittillsvarande fördelning på olika åtgärder och olika byggnadstyper m.m. som
ulförts av olika myndigheter. Avslutningsvis görs elt försök att uppskatta det
totala energisparande som ägt rum i byggnadsbeståndet sedan sparplanen antogs.

Det nuvarande
energisparandet i den befintliga bebyggelsen är baserat på frivillighetens
grund, och enligt energihushållningsdelegationens uppfattning ligger det ett
stort värde i detta. En huvudfråga som delegationen haft att ta ställnig lill
är huruvida de nuvarande styrmedlen är tillräckliga eller om de behöver
korrigeras, kompletteras eller ersättas. Som bakgrund till detla
ställningstagande ges i kapitel 6 en redovisning av empiriska erfarenheler av
olika typer av styrmedel inom byggnadsomrädel.

Kommunerna
har idag en central roll när det gäller genomförandet av energisparplanens
intentioner. En förutsättning för att målet skall kunna uppnås är att det i
varje kommun finns en väl fungerande rådgivnings- och besiktningsverksamhet som
kan ge fastighetsägare råd, anvisningar och rekommendationer om de ätgärder som
är mest angelägna för att en bättre energihushållning skall uppnås.
Verksamheten har vidare en väsentlig betydelse för att bringa
energisparverksamheten i samklang med kommunens egen planering inom säväl
energiomrädel som andra områden. I kapitel 7 redovisas planerings- och
arbetsläget i kommunerna när det gäller energisparverksamheten. Redogörelsen
grundas i huvudsak pä en enkätundersökning som delegationen låtit genomföra i
landels samlliga kommuner.

Energisparverksamheten
syftar i första hand till att äsladkomma en bällre energihushållning. Genom den
omfattning verksamheten har är det emellertid oundvikligt att sparplanens
genomförande även fär effekter på samhällsekonomin i stort, exempelvis
beträffande sysselsättning, industriellt kapacitelsutnyttjande och
handelsbalans. Energihushållningsdelegationen har därför läUt genomföra
tämligen omfattande studier av energi-

Prop.
1980/81:133 84

sparplanens samhällsekonomiska effekter. Resultaten, som
presenteras i kapitel 8. pekar bl, a, pä att energisparplanens genomförande ger
upphov till ca 20000 årsarbetstillfällen. Vidare visar beräkningarna atl
energisparplanen medför positiva effekter pä bytesbalansen redan under det
tredje året av sparplanens genomförande vid nuvarande aktivitetsnivå.

Sedan beslutet om energisparplanen har förutsättningarna
för dess genomförande förändrats i ett antal avseenden. Oljeprisels kraftiga
ökning har lett till att lönsamheten för många energisparåtgärder ökat markant.
Etl stort antal forsknings- och utredningsprojekt - säväl inom som utanför
energihushällningsdelegalionens regi - har bidragit till att förbättra kunskapsunderlaget
pä en rad områden. Ett exempel är den omfattande studie av byggnadsbeståndets
egenskaper frän energisynpunkt, som genomförts via statens institut för
byggnadsforskning. I kapitel 9 redovisas de beräkningsförutsättningar som
ligger lill grund för delegationens ställningstaganden.

I betänkandets tredje del (kapitlen 10 t.o.m. 12)
presenteras energihus-hållningsdelegalionens överväganden och förslag.
Inledningsvis görs, mot bakgrund av de erfarenheter som nätts, en beräkning av
möjlighelerna att spara energi i byggnadsbeståndet. Detla sker bl. a. med hjälp
av en ny beräkningsmetod, i vilken hänsyn las bl.a. till olika åtgärders
samverkan med varandra samt till all ätgärder bör ulföras i vissa kombinationer
för atl den fulla spareffekten skall uppnäs. Resultaten redovisas i kapitel 10.
vari ocksä betonas de övriga hänsynstaganden som måste göras - bl.a. beträffande
hälso- och miljöaspekter, möjligheler atl utnyttja spillvärme osv. -för att
energisparverksamheten skall bedrivas pä effektivast möjliga sätt.

Beräkningarna i kapitel 10 pekar pä, atl del vid dagens
energipris är lönsamt att vidta åtgärder i byggnadsbeslåndel, molsvarande en
brultoen-ergibesparing om ca 47 TWh. Delta ansluter väl lill alternativ III i
regeringens proposition med energisparplan (prop. 1977/78:76). Mol bakgrund av
denna bedömning vill energihushällningsdelegationen föreslå

att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas
mot en nivå som motsvarar alternativ III i energisparplanen. Denna nivå bör
tjäna som riktmärke för verksamhelen. En förnyad omprövning bör ske omkring är
1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushällningsprogram som
aviseras i regeringens proposition 1979/80: 170.

Inriktningen och uppläggningen av den forlsalla
energisparverksamheten diskuteras i kapitel II. Bl.a. konstaleras atl en begränsning i arbelel med
atl utarbeta ett samordnat energihushällningsprogram för bebyggelsesektorn är
den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framlida utveckling och
energiförsörjningssystemels roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel-
och användarsidan som de effekter i olika tidsperspektiv som olika styrmedel
har.

Osäkerheten är vidare slor vad beträffar effekter av
ålgärder utanför det energipoliliska omrädel. Enligl energihushällningsdelegationens
mening

Prop. 1980/81:133 85

bör
kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i byggnadsbeståndet
ses som riktmärken för verksamheten. En planerad flexibilitet kan enligt
delegationens mening lillgodose säväl kravet pä en minskning av oljeberoendet
som kraven på samordning mellan insatser på olika områden.

Av speciell vikl i della
sammanhang är dels den pågående renoverings-och ombyggnadsverksamheten, dels
den introduktion av nya energikällor som är en av hörnstenarna i
energipolitiken. Det är enligl delegationens mening angeläget alt sanerings-
och ombyggnadsverksamheten samordnas med energisparverksamheten i tillämpliga
delar, speciellt när det gäller byggnadstekniska åtgärder. Dessa hänsyn kan
medföra att vissa av de energisparande åtgärderna i befinllig bebyggelse kommer
att utföras snabbare än tidigare planerat. Detta torde framför alli beröra de
enklare älgär-derna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad,
injusterings-arbeten och förbättrat underhåll och drift. Andra mer omfattande
byggnadsarbeten som är lämpliga att med samordna ombyggnadsprogrammet, kan i
stället behöva förskjutas nägot i liden. Därigenom torde betydande
effektivitetsvinster kunna göras, samtidigt som energisparverksamhelen sätts in
i ett större sammanhang. När det gäller introduktionen av nya energikällor i
bebyggelsen är det viktigt att de energisparåtgärder som vidtas idag inle
försvårar, utan tvärtom underlättar, en kommande introduktion av nya
energikällor.

Mot denna bakgrund
föreslär energihushållningsdelegationen att energisparplanen uppdelas på tre
program med samordning mellan programmen. Delegationen vill med delta framhålla
vikten av atl energisparplanen övergår i ett genomförandestadium där övergripande
samhällsplaneringsfrågor ges ett vidgat utrymme.

Energihushällningsdelegationen
föreslår

att
genomförandel av energisparplanen sker i tre samordnade program, nämligen 1) energisparprogram,
2) ombyggnadsprogram, samt 3) program för användning av alternativa
energikällor i byggnader. En omprövning av hela energisparplanen bör ske
omkring 1985,

att
en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällor i
bebyggelsen. Med tanke pä den osäkerhet som finns vill energihushållningsdelegationen
inte förorda någol kvantitativt mål för detla delprogram.

I
det avslutande kapitlet, kapitel 12, diskuteras vilka styrmedel som enligt energihushållningsdelegalionens
mening krävs för att genomföra den ovan skisserade uppläggningen av
energisparverksamheten. Delegationen lägger fram följande konkrela förslag,
nämligen

att
anslagstekniken med planeringsreserven inom energisparstödets ram avskaffas,

att
energisparstöd endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som
utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför ätgärder bör stöd endast
lämnas till kostnad för material,

Prop.
1980/81:133 86

att följande rikfiinjer tillämpas för det ekonomiska
stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader:

-
energisparslöd
utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion
till insatta resurser,

-
länemöjligheter
för projekt bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstaleras.
Amorteringslid och räntesubvention bör fastställas sä alt energibesparingen skapar
överskott för återbetalning,

-
en forfiöpande
omprövning av stödsystemet bör ske, dock bör strävan vara att undvika hastiga
förändringar i regelsystemet,

att energisparbidrag inte skall utgä för någon
byggnadskategori, att energispar/Ån tills vidare skall utgå för:

1.
förbättring av
värme- eller venUlationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oljebrännare,

2.
anordningar för
individuell mätning eller för nattackumulering av värme och varmvatten,

3.
anslutning av
en fastighet till en fjärrvärmeanläggning,

4.
förbättring av
värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag,

5. åtgärder som är direkt föranledda av några av dessa ålgärder.

För bostadshus bör följande gälla:

Lån bör
utgå med 100 procent av den godkända kostnaden Vidare föreslår delegationen atl
den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts till
5000 kr. per ärende.

För kommunala och landslingskommunala byggnader bör
följande gälla:

Lån bör utgä
med 100 procent av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad 20000 kr.
per ärende. För näringslivets byggnader bör följande gälla:

Inga lån bör ulgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla;

I avvaktan
på förslag frän samlingslokalkommitlén bibehålls nuvarande ordning,

att
följande fyra åtgärdsomräden införs som stödberätligade i energi-sparstödsyslemet:

1.
övergång till fastbränsleeldning
i mindre anläggningar,

2.
övergång frän
enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral, samt

3.
övergäng till
uppvärmning och varmvattenberedning med el, dock ej s. k. direktverkande el,

4.
övergång till
nya och förnybara lokala energikällor,

att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för
erhållande av statligt stöd,

att i den
kommunala plan- och byggnadslagstiftningen energihushållningsfrågan ges en mera
framskjuten plats än i utredningsförslaget om en ny plan- och bygglag, samt alt
frägan om en energihushållningslag bör utredas.

Prop. 1980/81:133 87

att
berörda myndigheter i samräd med Kommunförbundet bör utreda hur rätten att
avstyrka ansökningar om energisparstöd utnyttjas av kommunerna och vilken
effekt delta fått på energisparandet, saml hur nuvarande system kan
effektiviseras för att tillgodose såväl krav på energihushållning som andra
samhällsintressen,

att den
rådgivningsverksamhet som bedrivs vid länens utvecklingsfonder samordnas med
kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet vad beträffar näringslivets
byggnader samt att statligt stöd för verksamheten bör ulgå fortsättningsvis,

att fr,o.m, den 1 juli
1982 skall besiktning ulgöra villkor för atl erhålla statligt energisparstöd
till bostadshus.

att ett program för
regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomförs,

att rådgivningscentraler
och stående alternativt ambulerande utställningar upprättas i en sådan
omfattning att alla fastighetsägare har tillgång lill kvalificerad rådgivning,

att kommunförbundet i
samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket
som syflar till att stimulera fastighetsägare att utnyttja rådgivnings- och
besiktningsverksamheten, saml atl genomföra de föreslagna åtgärder som
besiktnings- och rådgivningsverksamheten leder till,

att
den riktade informationen ges större betydelse,

att för övriga lokaler och
industrilokaler centrala rekommendalioner utarbetas om en maximitemperatur på
20 grader C,

att åtgärder vidtas av
berörda myndigheter för alt handläggningen förenklas och handläggningstiderna
för beslut om energisparslöd förkortas,

att kommunerna nu
garanteras ett stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under
programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som
föresläs ske 1985. Vid delta tillfälle bör frågan om finansieringen av besiklningsverksamhelen
tas upp till förnyad prövning,.

att aktuell kunskap om
energi förs in i akluella läroplaner för det allmänna utbildningsväsendet.
Speciellt intresse bör i detta sammanhang ägnas fort- och vidareutbildning för
berörda yrkesgrupper. Dessutom bör berörda myndigheler ges i uppdrag att
utarbeta ett program för all tillgodose behovet av energiinriktad utbildning
inom bebyggelsesektorn,

att SlalisUska
centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energislaUsUken.

Prop. 1980/81:133

2
Remissyttrandena

2.1
Remissförfarandet

Efter
remiss av betänkandel (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befinllig
bebyggelse har yttranden avgetts av SlalisUska Centralbyrån, Byggnadsslyrelsen,
Riksrevisionsverket, Riksantikvarieämbetet, Skolöverstyrelsen, Universitets-
och högskoleämbelel, Överslyrelsen för ekonomiskt försvar, Arbelsmarknadsstyrelsen,
Bostadsstyrelsen, Länsbostadsnämnden i Kristianstads län. Länsbostadsnämnden i
Stockholms län. Länsbostadsnämnden i Väslernorrlands län. Länsbostadsnämnden i
Östergötlands län. Statens råd för byggnadsforskning (BFR), Statens institut
för byggnadsforskning (SIB), Statens planverk. Statens industriverk. Statens
institut för företagsutveckling. Statens provningsanslalt, Länsslyrelsen i Kristianslads
län. Länsstyrelsen i Värmlands län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsslyrelsen
i Östergötlands län, Radonutredningen (Jo 1979:01), Värmemätningsutredningen
(Bo 1979:03), Energisparkommittén (I 1974:05), Delegationen för
energiforskning (1 1975:02), Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01), Bygginfo,
Chalmers tekniska högskola. Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, HSB:s
Riksförbund, Hyresgästernas riksförbund. Industrigruppen för lätt byggeri.
Kommunstyrelsen i Boriänge kommun. Kommunstyrelsen i Borås kommun. Kommunstyrelsen
i Gotlands kommun. Kommunstyrelsen i Göteborgs kommun. Kommunstyrelsen i
Halmstads kommun. Kommunstyrelsen i Helsingborgs kommun. Kommunstyrelsen i
Kalix kommun. Kommunstyrelsen i Kristianstads kommun. Kommunstyrelsen i Malmö
kommun. Kommunstyrelsen i Mora kommun. Kommunstyrelsen i Norrköpings kommun.
Kommunstyrelsen i Nybro kommun. Kommunstyrelsen i Skellefteå kommun,
Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun. Kommunstyrelsen i Söderhamns kommun,
Kommunstyrelsen i Torsby kommun. Kommunstyrelsen i Tranemo kommun.
Kommunstyrelsen i Ulricehamns kommun. Kommunstyrelsen i Vaxholms kommun.
Kommunstyrelsen i Västerås kommun. Kommunstyrelsen i Växjö kommun,
Landstingsförbundet, Näringslivets energidelegation. Rörfirmornas riksförbund.
Snickerifabrikanternas riksförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska Elverksföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska konsultföreningen.
Svenska Riksbyggen, Sveriges skorslensfejaremäslares Riksförbund, Svenska värmeverksföreningen,
Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges arkitekters riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges Trähusfabrikanters riksförbund, Sveriges
villaägareförbund, Swedisol, Tekniska högskolan i Lund, Tekniska högskolan i Slockholm,
VVS-Tekniska Föreningen, AB Takvärme, Svenska kom.lekn.föreningen. Sv.
föreningen för byggnadsvård samt Cenirala Driftledningen.

Prop.
1980/81:133 89

2.2 Allmänna synpunkter

Näringslivets byggnadsdelegation anför att betänkandet och
förslagen i stort sett är acceptabla. Trots vissa felaktigheter i det stora
antalet utredningar som legat till gmnd för utredningen har delegationen
kommit till ett i huvudsak förnuftigt förslag. Utredningarna har givit arbetsgmppen
etl betydligt bättre bakgmndsmaterial än föregående rapport från Statens
planverk angående energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse. Värt att notera
är dock att man mycket kortfattat berör näringslivets energihushållning,
vilket enligt betänkandet beror på knapphändigt material. En annan orsak till
detta kan vara atl inte tillräcklig samordning har skett mellan de olika
departement som handhar näringslivets energihantering.

Helsingborgs
kommun konstaterar att utredningen innehåller ett antal förslag. Dessa är
emellertid till stor del allmänt hållna och därför föga konkreta. I den mån de
är konkrela, innebär de ofta försämringar av stödet för energisparande
(borttagande av bidragsdelen, inget slöd alls till näringslivel, stöd endast
för materialkostnader till småhusägare som själv utför arbetet, m, m.).
Kommunstyrelsen vill ifrågasätta om dessa föreslagna försämringar verkligen
kan slå i överensstämmelse med syftel all uppmuntra till energihushållning. I
utredningen föreslås vidare, att det för energispararbetets bedrivande skall
finnas dels ett energisparprogram, dels ett ombyggnadsprogram. Av de skäl som i
utredningen anförs för en sådan uppdelning har kommunstyrelsen inte blivit
övertygad om atl nägra särskilda fördelar slår att vinna med denna uppdelning.

Chalmers
Tekniska Högskola och VVS-Tekniska Föreningen påpekar atl förbättringar av hus
kan resultera i höjda taxeringsvärden som ökar fastighetsägarens utgifter för
lång tid. Detta kan motverka i många fall önskvärda ålgärder. Även i detta fall
bör en totalekonomisk bedömning göras.

Bygginfo
kan inle bedöma om delegationens förslag är tillräckliga för att nå det
uppsatta sparmålet, utan konstaterar bara att man inle hunnit särskilt långt
idag trots att nästan en tredjedel av tio-årsperioden förfiutil. Bygginfo anser
alt delegationens förslag till konkrela ålgärder till sina huvuddrag är
lämpliga. De skulle rätt utvecklade och handlagda vara till stor nytta i det
fortsatta energihushållningsarbelel.

Industrigruppen för lätt byggeri anför att i betänkandel
ett omfattande utredningsmaterial presenteras angående energisituationen,
möjligheter lill sparande, ekonomiska utvärderingar, redovisning av
erfarenheter av hittills vidtagna åtgärder och en serie andra uppgifter. Underiaget
är omfattande och med kompletterande utredningar som skall tilläggas
betänkandet har situationen blivit belyst pä ett mycket grundligt sätl.

Riksantikvarieämbetet framhåller att värt lands byggnader
är en viklig del av värt kulturarv. Den byggda miljön ger insikt om lidigare
generationers levnadsvillkor och tekniska kunskap liksom om lidigare
samhälleliga och estetiska ideal. Den historiska kontinuiteten i samhällel - bl.a.
lillgo-

Prop. 1980/81:133 90

dosedd
genom alt äldre bebyggelsemiljöer bevaras - har kommit att tillmätas en gmndläggande
betydelse för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Atl
la tillvara och föra vidare det kulturarv som den byggda och odlade miljön
representerar bör ses som en väsentlig del av den samlade resurshushållning som
sätts in för att bevara och utveckla en god livsmiljö för framtiden. När nu
stora resurser inriklas på ell samlal, omfattande program för energibesparing i
den byggda miljön, är det väsentligt att kulturminnesvårdens värderingar och
mål beaktas vid formuleringen och genomförandet av detla program.
Energisparande åtgärder kan väl förenas med de metoder för underhäll, uppmstning
och ombyggnad av befintlig bebyggelse som kulturminnesvården hävdar och söker ulveckla.

Statens
planverk pekar på att svårigheterna att bedöma i vilken män energisparplanen
efter 3 av de 10 åren har uppfyllts är oroande. Enligt planverkets uppfattning
är tiden nu mogen för att genomföra en systematisk och kontinuerlig
registrering av förändringen av energianvändningen i bebyggelsen. Därvid bör en
säkrare bedömning göras av i vilken omfattning olika energibesparande ålgärder
vidtagits i befintlig bebyggelse totalt - dvs. både utan och med statligt energisparstöd
- och hur stor andel av de senare som skulle ha vidtagils även om inte
ekonomiskt stöd utgått. I de fall förändringar i energiförbmkningen konstateras
bör även uppskattas hur stor del av förändringen som beror pä genomförda
tekniska ålgärder och hur slor del som bör tillskrivas ändrat bmkarbeteende.

Statens
industriverk menar att EHD inte klargör hur energianvändningens utveckling i
det befintliga byggnadsbeståndet 1978 bedöms ske till 1988 eller vilka
förändringsfaktorer som ingår i den angivna besparingspotentialen. Osäkerheten
i ett flertal av gmndfömtsätlningarna för delegationens förslag släller därmed
stora krav på definitioner och avgränsningar för möjligheten att utvärdera
programmets måluppfyllelse. Det är till exempel väsenlligt atl klargöra vad som
menas med energihushållning i dessa sammanhang. Enligt SIND;s synsätt
innehåller begreppet energihushållning då det används i betraktande av
tidsmässigt skilda tillfällen, dels energisparande, dvs. då energiåtgången för
ett givet ändamål reduceras, dels energi-substitution, dvs, då etl energislag
ersätter etl annat. Inräknande av fjärrvärmeanslutning eller övergång lill fastbränsleeldning
innebär sälunda inte enbart energisparande, såsom antyds i avsnitt 5.3.1 (sid
57), utan är också en form av energisubstilution. Detta förhällande måste vara
grundläggande för möjligheterna att följa upp och tolka effekterna av olika ätgärder.

Svenska
elverksföreningen anger atl bebyggelsens uppvärmning i dag svarar för ca 40% av
hela energianvändningen i landet. Enligt beslul 1978 skall denna användning
minska med ca 25% till år 1988. Enligl EHD:s remitterade förslag skall mälet nu
höjas så att bebyggelsesektorns energiförbrukning (netto) blir närmare 30% (ca
40 TWh) lägre än 1978. Byte av energikällor för bosladsuppvärmning har skett
förr men omslällningstiden är nu enligt förutnämnda plan kort, vartill kommer
att övergången nu skall

Prop. 1980/81:133 91

ske
till energikällor som tills vidare är både dyrare och i många fall tekniskt
oprövade och/eller mindre bekväma. Enligt Elverksföreningens mening kan det
ifrågasättas om kunskaps- och erfarenhetsunderiaget är tillräckligt för att nu
höja ambitionsnivån jämfört med 1978 års energisparplan för befintlig
bebyggelse. Föga nytt har tillkommit under mellantiden och erfarenhetsperioden
är kort och resultaten starkt påverkade av konjunkturerna.

Kommunförbundet
har en positiv grundsyn till EHD:s förslag men betonar att kommunerna själva
skall få bestämma uppläggning, inriktning och organisation av arbetet inom
energiområdet. Denna inställning grundar sig på de stora skillnader som finns
mellan landets kommuner vad beträffar storlek, stmktur, ekonomiska möjligheler
och planeringsmetoder.

Göteborgs
kommun framhåller att helhetssynen på energiverksamheten skall utgå från
riksdagsbeslutet i juni 1980 och inriktas mol elt slutligt sparmål för varje
hus. Delta innebär att ett program för samtliga tekniskt genomförbara ätgärder
upprättas utan hänsyn till nuvarande ekonomiska förutsättningar. Programmet ulgör
sedan underlag för en rullande genomförandeplan som samordnas med underhälls-
och ombyggnadsplaner för huset.

Konsumentverket
vill inledningsvis konstalera att betänkandets analysdelar indirekt
illustrerar det faktum att energifrågorna f.n. behandlas pä elt splittrat och i
vissa avseenden ogenomtänkt sätt. Verket hoppas därför att de i annat
sammanhang aviserade organisatoriska förändringarna av den statliga
verksamheten pä energiområdet på elt positivt sätt kan påverka planeringen även
inom bebyggelsesektorn. Den organisatoriska splittringen synes också ha
medfört att delegationens programarbete inte bygger på någon genomförd mäl-medel-diskussion.
Man försöker inte heller analysera i vilken utsträckning olika slyrmedel har
bidragit till att uppnå de hittills uppsatta sparmålen.

Riksrevisionsverket
(RRV) anser att de avgörande energipolitiska frågorna idag är dels hur
oljeberoendet skall kunna minskas samtidigt som kärnkraften avvecklas, dels att
finna förnybara och inhemska energikällor och att inrätta sig för de flexibla
energisystem som krävs för att sådana energikällor skall kunna introduceras.
Enligt den senaste långtidsutredningen är det ekonomiska läget krisartat och
alla ansträngningar som görs för att minska landets oljeberoende är av vital
betydelse. Landels ekonomiska problem har accentuerats sedan beslut om uppläggning
och inriktning av energisparplanen först fattades. Det kan därför ifrågasättas
om den styrfilosofi - i huvudsak baserad på frivilliga sparåtgärder - som gällt
hittills och som delegationen föreslår skall gälla även fortsättningsvis,
kommer att visa sig tillräcklig i framtiden.

Prop. 1980/81:133 92

2.3 Förslagen

Förslag 1

Energihushällningsdelegationen föreslär att
energisparandel i den befintliga bebyggelsen inriklas mol en nivä som molsvarar
alternativ III i energisparplanen. Denna nivä bör tjäna som riktmärke för
verksamheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband med den
översyn av ett samlat energihushällningsprogram som aviseras i regeringens
proposition 1979/80; 170. Det övervägande antalet remissinsianser delar EHD;s
uppfattning när det gäller sparmöjligheterna.

Swedisol anser att målet bör kunna höjas t. o. m. ulöver della
genom atl ålgärder vidtas i lämpliga kombinationer där även ålgärder som i sig inle
är lönsamma får ingå som en del i elt totalt sett lönsamt "paket".

Bostadsstyrelsen och Länsstyrelsen i Väslernorrlands län
anser atl den föreslagna nivån för energisparverksamheten bör formuleras som etl
bindande mäl och inte som ett riktmärke. Bostadsslyrelsen pekar på all del i
annat fall blir svårt eller omöjligt all utvärdera måluppfyllelsen. Styrelsen
anser ocksä alt EHD borde ha tagil ställning lill om takten i det nuvarande
sparandel behöver förändras för all mälet skall kunna näs.

Flera av remissinstanserna, bl.a. planverket, byggforskningsrädel,
Stockholms kommun, Kristianstads kommun och Mora kommun delar i och för sig
uppfattningen att det uppställda målet är ekonomiskt moliveral, men ställer sig
tveksamma lill om nuvarande slyrmedel är tillräckliga för att nå målet.

Andra remissinstanser bl.a. byggnadsslyrelsen. Svenska kommunallekniska
föreningen, Riksrevisionsverkei, Centrala driftnämnden och Va.x-holms kommun
menar att det är svårt alt dra några slutsatser om de faktiska energisparmöjligheterna
ur det material som presenteras i EHD:s betänkande.

Hyresgästernas rik.sförbund anser att etl speciellt delmål
bör upprättas för lokalbeståndel (inklusive näringslivets lokaler).

Svenska kommunaltekniska föreningen anser all det
föreligger uppenbar risk för att det av EHD uppställda sparmålet ej uppfylls
bl. a. beroende pä att endast ett fåtal kommuner kan redovisa resultat av den
hittills bedrivna energisparverksamhelen enligl upprättade sparplaner.
Föreningen föreslär därför etl icke tidsbundet planeringsmål.

Värmemätningsutredningen anser all för att etapp 111 skall
kunna genomföras fordras krafligl ökade invesleringsresurser och anger vidare atl
del är en allvariig brist i EHD:s betänkande att detta faktum inte redovisas
och att det inte heller anges hur volymökningen skall åstadkommas och hur den
skall finansieras.

SABO anser det anmärkningsvärt alt EHD i sin utvärdering
inte studerat den energibesparing på drifts- och underhållssidan för enklare förbältrings-ätgärder
vilka snabbi kan styra in energisparandel på de samhällsekono-

Prop.
1980/81:133 93

miskt mest lönsamma områdena. SABO föreslår därför all
förslag 1 kompletteras med elappmål som ges en ambitionsnivå ungefär
motsvarande etapp I.

SIND vill
betona alt även om beräkningar av kostnader och energispareffekter är korrekta
så kan inle metoden med invenlering av lekniska ätgärder ligga till grund för
bedömningar om energianvändningens utveckling och behov av statligt stöd.

Riksantikvarieämbetet och Göteborgs kommun behandlar i detta
sammanhang frägan om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. Enligt
Göteborgs kommun är det tveksamt om så mycket som 20% av bebyggelsen behöver undantas
från energisparprogrammel av kulturhistoriska skäl. Man pekar bl. a. på behovet
av att de restriktioner som bör gälla preciseras samt att de höga
uppvärmningskostnader m.m. som blir följden av atl åtgärder inle vidtas, anges.

Riksantikvarieämbetet
manar till försiktighet när det gäller åtgärder som förändrar byggnaders yttre,
och anser atl det uppställda målet bör kunna nås även om ca 30% av bebyggelsen undantas
frän sädana åtgärder.

Byggnadsarbetareförbundet
anser del glädjande alt. mål för energihushållningen har uppställts. Utifrån
dessa mål kan sedan det åriiga behovet av bl.a. byggnadsarbetare beräknas. Då
en sädan målsättning saknas för övriga byggandet finns emellertid det inga
garantier för att delegationens målsättning kan genomföras.

SIND framhåller att i EHD;s betänkande den väsentliga
diskussionen saknas om sparpotenlialens storlek i relation till vilka slyrmedel
som väljs. Om det är motiverat med statliga subventionerade län som styrmedel,
vilket EHD anser, skulle man snarare från samhällsekonomisk synpunkt begränsa
länemöjligheterna till näringslivets byggnader samt endasi lill de samhällsekonoiskt
lönsammaste projekten i övriga byggnadskategorier.

Förslag 2

Delegationen föreslår att genomförandet av
energisparplanen sker i tre samordnade program, nämligen 1) energisparprogram,
2) ombyggnadsprogram samt 3) program för använding av alternativa energikällor
i byggnader enligt vad som skisserats i det föregående. Delprogrammen bör
kontinuerligt följas upp och styras i önskad riktning. En omprövning av hela
energisparplanen bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av etl
samlat energihushållningsprogram som regeringen föreslagit i prop. 1979/80:
170: Flertalet remissinstanser stöder förslaget om tre samordnade delprogram
men betonar också vikten av att en samordning sker mellan de olika programmen.

Byggforskningsrådet instämmer i stort i förslaget men
framhåller alt kraven på samordning mellan program I och III är mycket slor dä
energihushållande åtgärder i allmänhet är en förutsältning för introduktion av

Prop. 1980/81:133 94

alternativa
energikällor. Rådet anser vidare att del är angeläget att i händelse av att
konflikt uppstår i valet mellan alternativa energikällor och omfattande
energiombyggnad den förstnämnda tekniken bör prioriteras dä en övergång till
nya energiförsörjningssyslem eljest kan försvåras.

Delegationen
för energiforskning, SIND, Västerås kommun, Länsstyrelsen i Kristianstads län
och Värmemätningsutredningen finner en uppdelning ändamålsenlig men anser all EHD
inle närmare klargjort sambandet mellan programmen och de olika stödberätligade
åtgärderna eller med organisationen för genomförandel. DelegaUonen för
energiforskning finner detla särskill oklart belräffande ombyggnadsprogrammet. SIND
vill även ifrågasätta behovel av det ekonomiska slödel Ull energisparande ålgärder
i den befintliga bebyggelsen med hänsyn till det kraftiga genomslag som de
senaste stora oljeprisökningarna har fått. Statens insatser bör enligt SIND i
högre utsträckning avse riktad information och rådgivning.

Kristianstads
kommun, bostadsstyrelsen, och Kommunförbundet är tveksamma lill en uppdelning i
tre olika program därför att det torde bli svårt att fördela byggnaderna mellan
energisparprogram och ombyggnadsprogram. Programmet för använding och
införande av alternativa energikällor måste naturligtvis i hög grad samordnas
med energisparverksamheten men kan eventuellt särredovisas och bör ingå som en
nalurlig del i kommunens energiplanering.

Riksrevisionsverket
(RRV) anför atl vid utformning av programstruktur syftet brukar vara att slmkturen
skall spegla förhållanden som i olika avseenden kan vara politiskt intressanta.
RRV har mot bakgrund av de vaga moUv som delegationen redovisar svårt att
bedöma behovet av en uppdelning i etl energisparprogram och ett
ombyggnadsprogram. Den samordning som förordas och som RRV ocksä anser vara
betydelsefull kan enligt verkets uppfattning mycket väl åstadskommas på annal sätl,
t.ex. genom ändringar i normer för ombyggnadsverksamhet.

Stockholms
kommun anser det är riktigt att programmen ges en klar innebörd och alt
indelningen görs för alt underlätta genomförandet av energisparplanen. Kommunen
anser del är värdefullt om en diskussion förs kring en indelning i etapper där
målet ställs i relation till resurser och styrmedel. Om krav ställs på alt energisparplanen
skall genomföras måste samtidigt en redovisning ske av vilka medel som finns
för att uppnå målet.

Kalix
kommun anser att antalet olika program är vilseledande och medför svårigheter
för politiker och allmänhet att sätta sig in i energifrågorna. I vart fall i de
mindre kommunerna bör de frågor som föreslås ingå i de föreslagna programmen
kunna inrymmas i de planer som för närvarande finns eller kommer att upprättas,
dvs. energisparprogram och energiförsörjningsplaner.

Hyresgästernas
riksförbund bifaller förslaget och anser vidare att stöd till solvärmeuppvärmda
syslem endasi bör ske inom EFUD-verksamhelen eftersom det varken är någon
samhällsekonomiskt eller privatekonomiskt god investering.

Prop.
1980/81:133 95

Svenska
byggnadsarbetareförbundet anser att det under senare år skett ett omfattande
slöseri med samhällsmedel inom ramen för den s. k. energisparplanen och anser
det glädjande alt delegationen markerar atl detla inte skall få förekomma i
framtiden.

Även
Länsstyrelsen i Östergötlands lån och Riksantikvarieämbetet tillstyrker i
stort förslaget men anser att tilläggsisolering av ytterväggar eller
fönsterbyten av mer omfattande karaktär bör hänföras till ombyggnadsprogrammet.

Industrigruppen
för lätt hyggeri anser att uppdelningen i tre program synes rikligt och
framhåller vidare att ombyggnadsprogrammet kommer att bli myckel betydelsfullt
under de närmaste åren för att uppställt energisparmål skall uppnås.

Byggnadsarbetareförbundet
anser det glädjande att mål för energihushållningen uppställts. Utifrån dessa
mål kan sedan det årliga behovet av bl. a. byggnadsarbetare beräknas. Då en
sådan målsättning saknas för det övriga byggandet finns emellertid inga
garantier för atl delegationens målsättning kan genomföras.

SABO föreslår atl
genomförandel av energisparplanen sker i fyra samordnade program, nämligen 1) energisparprogram
I (allernaliv I exkl. ombyggnad) 2) energisparprogram II-III (alternativ II-III
exkl. ombyggnad) 3) ombyggnadsprogram samt 4) program för användning av
alternativa energikällor i byggnader.

Konsumentverket
ansluter sig i princip till delegationens/öri/og / och II. Verket
vill i anslutning till förslag III särskilt understryka vikten av att den
tekniska utvecklingen inom solvärmeområdet följs upp med lämpliga stödåtgärder
för att underlätta införandet och den praktiska användningen av sådana system.

Förslag
3

Delegationen
föreslär att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya
energikällor i bebyggelsen, och understöder i detta sammanhang del av oljeersättningsdelegationens
solvärmegrupp föreslagna treårsprogrammet för solvärmeinlroduktion. De flesta
remissinstanser delar delegationens uppfattning att en kraftfull satsning bör
göras för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen.

Statens planverk vill i
sammanhanget betona att det är nödvändigt att klarlägga de godkännandekriterier
och normkrav som bör lillämpas bl.a. för solvärmesystem och värmepumpar av
olika slag, och anser det därför angelägel alt inte bara studera
energieffektiviteten utan även sludera systemens tillföriitlighet och
eventuella risker för negativa konsekvenser med dessa anordningar.

Delegationen
för energiforskning konstaterar atl om inhemska förnybara energikällor skall
kunna påverka vår energiförsörjning i någon bety-

Prop. 1980/81:133 96

dande utsträckning vid sekelskiftet sä krävs insalser
idag. Del rör sig om omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, slora invesleringar
och storskalig försöksverksamhet som behöver utvärderas elc.

Länsbostadsnämnden i Östergötlands län anser atl nya
energikällor för uppvärmning av bostäder bör byggas i kollektiv form och
förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bolag med hjälp av statligt stöd i
en sådan omfattning att energipriset inte blir högre än för konventionella
energikällor.

Svenska elverksJÖreningen och Svenska värmeverksföreningen
anser all jämförelsevis måttliga åtgärder i fastigheternas uppvärmningssystem säsom
inreglering av värmesystemet, sänkning av system- och lokaltempera-lurer saml
sänkning av lappvarmvaltenlemperatur ocksä resulterar i sänkta temperaturer i Ijärrvärmesystemen.
Generelll sett ökar därmed möjligheterna väsentligt att utnyttja solenergi och
spillvärme.

Svenska kommunallekniska föreningen vill bestämt avråda
frän en alltför stor och ensidig salsning pä solenergi och föreslår att man i
första hand satsar pä värmepumpar och passiv solenergi.

SABO anser alt satsningen är angelägen men all den inle fär
gä ut över möjligheterna att genomföra energisparprogrammets övriga delar. 1
övrigt hänvisar SABO till del särskilda yttrande som SABO avlämnat belräffande
Riksbyggens solvärmeprojekt.

Förslag 4

Motivet för att inom energisparstödets ram ha en särskild
planeringsreserv är ringa. Delegationen föreslår därför atl anslagstekniken
med en särskild delram för en planeringsreserv avskaffas inom en i det här
sammanhanget oförändrad totalram för stöd till energisparande ätgärder.
Flertalet remissinsianser biträder EHD;s förslag atl planeringsreserven bör
avskaffas.

Borås kommun, Luleå kommun och Länsstyrelsen i Värmlands
län anser däremot att planeringsreserven bör kunna tjäna sill syfte och därför
bör finnas kvar men att hanteringen av den bör effektiviseras.

Byggnadsarbetarförbundei anser att stödet - med viss
överdrift -betalats ut vid fel tidpunkt och till fel län. Detta är från arbetsmarknadspolitisk
synpunkt utomordentligt olyckligt och bör inte fä upprepas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vid etl fiertal tillfällen
framhållit den bristfälliga anpassningen av bostadsbyggandet och annat
byggande till konjunkturutvecklingen de senaste åren. Slyrelsen finner det mot
denna bakgrund angeläget att man söker tillvarata möjligheterna till sysselsättningsutjäm-nande
åtgärder, såväl av säsongsmässig som konjunkturen art inom energi-sparsektorn.
Det system med planeringsreserv, som funnits några år, är en sådan åtgärd. De
brister som utredningen pekar pä när det gäller tillämpningen av detta system
bör enligl styrelsens mening i väsentliga avseenden

Prop. 1980/81:133 97

kunna
avhjälpas genom atl besluten om frisläppen bättre anpassas Ull det väntade
sysselsättningsläget dels för riket totalt, dels regionalt.

Förslag
5

Slalen
bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s. k. grå arbetsmarknaden.
Delegationen föreslår därför atl regeringen snarast beslutar atl energisparstödet
endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För
fastighetsägare som själv utför åtgärder i eget hus bör stöd lämnas endast lill
kostnad för material.

Flertalet av
remissinstanserna instämmer i atl staten aktivt bör förhindra atl statliga
medel gär till den s. k. grå arbetsmarknaden.

Bostadsstyrelsen anger i
sammanhanget atl enligt regeringens beslut skall energisparslöd till småhus i
ärenden som kommit in till kommunernas förmedlingsorgan fr.o.m. den 15 december
1980 lämnas lill arbetskostnadsdelen endast om någon annan än fastighetsägaren
utför arbetet, och om ägaren i sådana fall uppger vem som anlitats härför.
Förslag 5 synes innebära en ytterligare utvidgning av delta villkor till atl
omfatta alla hus. Om avsikten med förslaget är atl stödvillkoren skall utvidgas
så anser styrelsen att erfarenheterna av den redan genomförda ändringen bör avvaklas
innan en utvidgning sker.

Vidare
anser Riksantikvarieämbetet att förslaget att slöd endast skall lämnas till
kostnad för malerial ät fastighetsägare som utför arbelel själv slider mot
principerna för övriga bostadslån. Ämbetet förordar enhetliga regler för atl
undvika komplikationer, särskilt om låneformerna kan kombineras.

Sundsvalls
kommun och Swedisol avvisar förslaget. Sundsvalls kommun anför motiveringen atl
förslagel innebär mer administration och att det är tveksamt om de infordrade uppgifterna
någonsin kontrolleras. Swedisol menar att denna typ av punktinsatser är iveksamma.

AMS framhåller att vad
delegationen säger om den grå arbetskraften överensstämmer med styrelsens
strävanden att söka förbättra sysselsättningsplaneringen inom byggnadssektorn.
Denna försväras av att en betydande del av framför allt den s. k. fria sektorn
för vissa arbeten anlitar företag och arbetskraft som undandrar sig normala
partskontakter.

Fastighetsägareförbundet
vill framhålla att merparten av enskilt ägda hyreshus ägs av privatpersoner som
endasi förvaltar en eller tvä fastigheter. 1 genomsnitt består förvaltningen
av mindre än 15 lägenheter. Privala fasUghetsägare med ett fåtal fastigheter
utför ofta själva väsentliga delar av det praktiska arbetet på fastigheterna.
Fastighetsförvaltning i denna skala har i vissa avseenden hantverkskaraklär.
Inte minst energibesparande åtgärder är ofta av den arten att de lämpar sig väl
att utföras av fastighetsägaren. Det förekommer sålunda inte sällan att ägaren,
som antingen är en fysisk eller juridisk person, låter utföra arbete med egna
anställda. Därvid 7
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 98

kan det vara sä att ersättning till den anställde utgär
utöver den sedvanliga lönen eller att åtgärden anses ingå i ordinarie arbete
och därför inte ersattes särskill. Förbundet motsätter sig att det i de ovan
beskrivna fallen skall anses som om fastighetsägaren själv utfört åtgärden.

Förslag 6

Delegationen förordar att följande rikllinjer lillämpas
för det ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader;

-
energisparstöd
utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion
till insatta resurser

-
lånemöjligheter
för projekt bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstateras.
Amorteringstid och räntesubvention bör fastställas sä att energibesparingen
skapar överskott för återbetalning

-
en omprövning
av stödsystemet skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga
förändringar i gällande regelsystem. Förutsättningen för atl genomföra en mer
genomgripande samordning av regelsystemet för energifrågor och
samhällsplaneringsfrågor i övrigt bör föreligga i samband med den totala
omprövning av den samlade energihushållningen i samhället som föreslås ske
omkring är 1985.

Flertalet remissinstanser stöder förslaget. Flera
remissinstanser bl.a. Länsbostadsnämnderna i Kristianstads län. Västernorrlands
län och Östergötlands län vill särskilt understryka den av delegationen
uttalade målsättningen om att undvika hastiga förändringar i gällande
regelsystem.

Nämnderna anför vidare alt under senare år har etl otal
både stora och små regelförändringar medfört all fastighetsägarna fått en något
förvirrad bild av vilka ätgärder som är stödberältigade och med vilkel belopp
stöd kan påräknas.

Stockholms kommun anger vidare att det är viktigt att
respektive kommun får ange vilka bedömningsgrunder och lönsamhelskriterier som
skall lillämpas. I Slockholm pägär ett arbele som syftar till en sädan
precisering och till att anvisa enkla metoder för att beräkna lönsamheten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser atl energisparslöd
inte bör ulgå för åtgärder som kan medföra negativa konsekvenser för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, miljö eller omgivningshygien.

Riksantikvarieämbetet anser att införande i stor skala av solfångare
i befintlig bebyggelse kan innebära stora utseendemässiga förändringar genom
speglande takytor, nya takmaterial och ändrade taklutningar och anser att
särskilda studier av detla erfordras.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att åtgärder
som föresläs kunna fä energisparstöd bör provas i praktiskt bruk innan slutliga
beslut fallas. Enbart teoretiska beräkningar eller försäljningsargument för
metoder, maskiner eller material fär inte utan någon form av funktionsansvar

Prop. 1980/81:133 99

ulgöra
enda underlag för erhållande av energisparstöd. Den försöksverksamhet som
härvid rekommenderas bör erhålla ekonomiskl slöd av t.ex. Byggforskningsrådet
eller Styrelsen för teknisk utveckling.

Näringslivets byggnadsdelegaiion
anser alt det förtjänar alt påpekas alt subventionerna i den statliga
långivningen innebär att den verkliga lönsamheten av energibesparande
investeringar blir en annan än om de verkliga kapitalkostnaderna erlagts. Detta
mäste givetvis beaktas dä del gäller atl avgöra resursanvändningen i samhället.
När finansieringen sker med subventionerad långivning blir det med andra ord
möjligt all vidta energibesparande åtgärder som annars varit lönsamma först
vid högre energipriser. En höjning av energipriserna betyder i enlighet härmed
mindre anspråk på statliga subventioner för att energibesparande ätgärder skall
framstå som ekonomiskt motiverade.

Svenska föreningen jör
byggnadsvård framhåller att det kan ifrågasättas om inte stödel till
byggnadstekniska energisparätgärder i småhusbeståndet helt borde slopas, och
all resurserna koncentreras till beståndet av flerfamiljshus och lokaler, där
säkrare effekter uppenbarligen kan nås. För att uppnå sparande i
småhusbeståndet borde exempelvis ekonomiska ätgärder riktade direkt mot
oljeförbrukningen vara mer verkningsfulla.

Förslag
7

Delegationen
föreslär att energisparbidrag inte skall ulgå för någon byggnadskategori.

Ett
stort antal remissinstanser slöder förslagel om atl energisparbidrag inle skall
utgä för någon byggnadskategori. Bostadsslyrelsen anger i sammanhanget att
trots atl en minskning av energisparstödet har sketl finner styrelsen att
sakliga skäl talar för ett slopande av det generella energisparbidragel för
bostäder i den form det nu har. Styrelsen anser emellertid atl etl selektivt
bidrag för från samhällets synpunkt särskilt angelägna åtgärder bör
bibehållas. Förekomsten av bidrag för dessa åtgärder kommer då atl särskilt
understryka samhällels prioriteringar, och bidraget blir därigenom elt mycket
starkt styrmedel även vid begränsade bidragsbelopp. Bidrag bör efter särskild
prövning kunna lämnas med högst 35% av godkänd kostnad till ett begränsat anlal
åtgärder, i första hand etablerad solvärme.

Kommunförbundet
anser att om energisparbidragel helt avskaffas försämras energisparåtgärdernas
lönsamhet. Dessutom kan etl avskaffande av bidragen innebära en kraftig ökning
av arbetsbelastningen hos förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder intill
tidpunkten för en omläggning. Komunförbundet föreslär därför att bidragen bibehålles
- men på en lägre nivå än tidigare - och sedan avvecklas i etapper.

Fortifikationsförvaltningen
(FortF) anför att före energistödels tillkomst hade FortF slora svårigheter alt
fä fram medel för energisparande åtgärder. Delegationens förslag torde
innebära atl energisparande i statliga

Prop.
1980/81:133 100

byggnader kan komma att upphöra pä grund av brist pä medel
och avstyrker därför förslaget.

Bl.a. Länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska kommunallekniska
föreningen, Sveriges mekanförbund, SABO, Bygginfo, Konsumentverket, Värmemätningsutredningen,
Föreningen Sveriges VV S-inspektörer, Göteborgs, Stockholms, Kalix, Gotlands,
Luleå och Torsby kommuner anger att allmänheten i regel i första hand är
intresserad av bidragsmöjigheterna. Det är därför av stor vikt om de uppsatta
sparmålen skall uppnås att bidragen bibehålles, åtminstone lill dess alt insikten
och motiven för energibesparingar i större utsträckning har trängt in i
allmänhetens medvetande.

SALF menar att större stöd till större projekt (kontors-,
radhus- eller bostadsområden) förbilligar byggandet och möjliggör en bättre
arbetskraftsplanering.

SIB anger atl olika studier lyder på all bidragens belydelse
har minskal bland annat på grund av prishöjningar pä energi och bättre
information till fastighetsägarna. Delegationens förslag att nu slopa bidragen
förefaller därför välgrundat. Institutet vill dock inte utesluta möjligheten
all någon ny bidragskonstruktion eller andra styrmedel skulle kunna få god
effekt under sparprogrammets senare del, när andelen riskabla projekt och "svärinformerade"
fastighetsägare ökar i den då ännu inte åtgärdade delen av fastighetsbeständet.
Detta bör las upp om några är när bättre underiag finns framtaget.

Kristianstads kommun har ingen invändning mot atl bidragen
avvecklas för småhusen men ifrågasätter om inte bidrag bör kvarstå för de
byggnadstyper där slörst besparingar kan göras dvs. kommunala byggnader och flerbostadshus.

Förslag 8

Delegationen föreslär att energisparlån tills vidare skall
ulgå för

samma åtgärder och enligt samma regler som gäller f. n.
nämligen

1. förbättring av värme- och ventilationssystem
- för flerbostadshus

även för inreglering av sådana system-, dock inte utbyte av värme

pannor eller oljebrännare,

2.
anordningar för
individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för nattackumulering av
varmvatten,

3.
anslutning av
en faslighet Ul en Ijärrvärmeanläggning,

4.
förbättring av
värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag, saml

5. ätgärder som är direkt föranledda av några av
dessa åtgärder.

För bostadshus bör följande gälla:

Län bör utgä med 100% av den godkända kostnaden för ätgärderna.
Vidare föreslär delegationen atl den lägsta godkända kostnad som skall
berättiga till energisparstöd sätts lill 5000 kr. per ärende.

Prop. 1980/81:133 101

För kommunala och landstingskommunala byggnader bör följande
gälla;

Lån bör utgä med 100% av den godkända kostnaden. Lägsta
godkända kostnad sätts lill 20000 kr. per ärende. Ingen högsta gräns. För
näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla; I
avvaktan pä förslag från samlingskommittén (Bo 1975:05) bibehålls nuvarande
ordning. När det gäller de föreslagna nya stödområdena biträds EHD;s förslag i
flertalet fall. Flera remissinstanser anser emellertid all om de nuvarande
energibidragen skall upphöra är det viktigt att de lånegrundande schablonbeloppen
anpassas till kostnadsutvecklingen i tiden. Detta kan åstadkommas genom atl
beloppen i energibidragsförordningen regleras med tidskoefficienten.

Statens planverk och Svenska konsultföreningen m.fl. tillstyrker
med tillägget att när det gäller näringslivels byggnader av kategori
kontorshus, butiker o.d., bör energisparlån utgå lill energisparåtgärder enligt
samma prinicper som för övriga låneberältigade byggnader.

Industrins Byggmaterialgrupp påpekar atl dörrar som ingär
i klimatskärmen måsle ingå i de stödberätligade besparingsåtgärderna.
Formuleringen i punkt 4 av förslag 8 bör därför ändras till alt även innefatta
dörrar.

Tranemo kommun och Länsstyrelsen i Västernorrlands län
anser att länemöjligheterna till värmeålervinningsanläggningar i näringslivels
byggnader i nägon form bör kvarstå.

Hyresgästernas riksförbund och Sveriges
Civilingenjörsförbund anser att brännarbyte bör göras stödberättigat. Nybro
kommun manar till restriktivitet vad gäller slöd lill termoslatvenliler,
Gotlands kommun anser att stödreglerna för värmeisolering måste göras mer
flexibla än idag och Lycksele kommun anser alt bidrag även i fortsättningen
skall utgä till kommuner och landsting.

Stockholms kommun föreslär att även utredning,
projektering och kontroll av vissa energisparåtgärder skall kunna bli stödberätligade.

Industrigruppen för lätt byggeri anser att inom de
närmaste åren torde energibesparande åtgärder i en ökad omfattning komma alt
företas i flerbostadshus. Del är mycket angeläget att lånemöjlighelerna förbällras
och att de i princip täcker kostnaderna. Bostadsslyrelsen måste här noggrant
följa utvecklingen och den godkända kostnaden för åtgärderna måste anpassas
Ull det reella kostnadsläget så atl fastighetsägarna inte behöver anskaffa
nämnvärda penningbelopp för utförande av energisparåtgärderna utöver de medel
som kan slällas till förfogande inom energisparprogrammel. Detta är viktigt
med hänsyn till den lånesituation som kan väntas föreligga på den allmänna
lånemarknaden under överblickbar framtid.

Prop.
1980/81:133 102

Slopandet av bidragen för byggnadsåtgärder kan ha en
hämmande inverkan på intresset, men förbättrade lånemöjligheter kan i så fall
begränsa effekten av att bidragen slopas.

Riksantikvarieämbeiei anser all för sådana bygnader där samhällel
av kulturhistoriska eller andra skäl motsätter sig t.ex. fasadförändringar bör
ökade lån ges lill andra kompenserande energisparåtgärder. Lånet bör i sådana
fall anpassas individuellt. Som villkor för detta bör gälla alt "den
åtgärd, för vilken stöd inte beviljats", skulle ha inneburit en väsentlig
minskning av energiförbrukningen.

Värmemätningsutredningen framhåller atl den lämpliga
omfattningen av individuell mätning och debitering måste avgöras med
utgångspunkt från övergripande samhällsekonomiska avvägningar och
energipolitiska bedömningar. Hänsyn mäsle ocksä tas dels lill de privalekonomiska
kostnaderna av ell införande dels lill de lekniska förutsättningarna som
föreligger. Vidare anser ulredningen att för äldre bebyggelse kan installation
av energimätare i de enskilda lägenheterna medföra betydande kostnader, bl.a.
genom brislen på utrymme och bristande åtkomlighet till distributionssystemet.
Däremot anser utredningen atl det i mänga fall är fullt möjligt att ulan dessa
olägenheter installera central (för fastigheten gemensam) värme- och vattenmälare.

EHD:s förslag alt övergång till varmvatlenberedning med el
skall göras stödberättigad har Riksrevisionsverket (RRV) i remissvar pä
Elanvändningskommitténs betänkande El och olja (Ds I 1980:22) tidigare lämnat synpunkler
på. RRV rekommenderade då att övergång lill varmvatlenberedning med el i
första hand genomförs vid större anläggningar där genomförandeproblem av
teknisk och administrativ natur är mindre, samtidigt som en framtida avveckling
av elinstallationerna torde vara lättare alt genomföra där.

Förslag 9

Delegationen lar inte ställning till huruvida enskilda
produkter bör införas i stödsystemet. Principen för att en energisparåtgärd
skall vara stödberättigad är att den är önskvärd alt genomföra från samhällets
synpunkt men att den inte är privatekonomiskt lönsam. Enligt delegationen bör
del ankomma pä berörda myndigheter att göra prövningen av individuella
produkter. Delegationen föreslår alt följande fyra åtgärdsområden införs som stödberätligade
i energispar-stödsystemet:

1.
övergång till fastbränsleeldning
i mindre anläggningar,

2.
övergäng frän
enskild värmeanläggning till gemensam, värmecentral

3.
övergång lill
uppvärmning och varmvattenberedning med el dock ej s. k. direktverkande el med
elradiatorer eller motsvarande, samt

4.
övergång till
nya och förnybara lokala energikällor.

Prop. 1980/81:133 103

Delegationens förslag att fyra nya åtgärdsomräden införs
som stödberätligade stöds av många remissinstanser.

Statens
planverk vill emellertid betona atl stödel bör ges enligt stringenta
riktlinjer för urvalet av stödberältigade ålgärder samt normall åtföljas av
krav på typgodkännande av energisparanordningen eller -systemet. En snabb ulredning
med stöd av byggforskningsrådet och med utnyttjande av tillgängliga rapporter bl.a.
från EHD bör komma till ständ. Utredningens syfte bör vara att:

a)
ange regler för
hur stöd till ny energiteknik skall samordnas med ombyggnadsprogrammet för del
äldsta byggnadsbeståndet,

b)
fastställa
kostnader och energispareffekter som underiag för val av stödberätligade ätgärder
och system,

c)
upprätta
checklistor över tekniska krav och egenskaper, bl. a. för atl tillgodose krav i
50 § byggnadsstadgan att ätgärderna skall behålla sina egenskaper vad gäller energispareffekt
samt tillföriitlighet frän miljöoch säkerhetssynpunkt genom enkelt underhåll,
alternativt vara beständiga under en rimlig användningstid.

Svenska konsullföreningen
anger vidare atl förslaget får en olycklig styrningseffekt. Det är angeläget
alt flexibla installationssystem förordas. Alla möjligheter rörande former för värmedistribulion
i byggnader skall tillvaratagas. Utvecklingen inom energiproduktionen, av
produkter för distribution elc. bör istället vara avgörande för val av
installationssystem. Även stödel för övergång till fastbränsleeldning i mindre
anläggningar ifrågasattes. Det är även här flexibiliteten som bör prioriteras,
dvs. i detta fall hellre möjligheten till kombinationen flytande/fast-bränsleeldning.

Byggnadsstyrelsen anser att när det gäller betydelsen av atl
bidrag och län ges tyder delegationens skrivningar på atl en rad
energisparåtgärder skulle ha och har genomförts utan lån eller bidrag. Det bör
dock beaktas atl undersökningarna har gällt de fastigheter som erhållit stöd
för åtgärderna. Det borde ha varit minst lika angeläget att klariägga i vilken
utsträckning man utan stöd genomfört sådana "driftförbättrande" ätgärder
som normall är billiga och ger god spareffekt.

Byggjbrskningsrådet, statens planverk m.fl.påpekar atl i
betänkandet sägs atl "övergängen lill nytt energislag skall vara varaktig
och endast i undanlagsfall kan det accepteras atl befintliga energislag används
i form av Ullskotlsenergi". Förslagets formulering innebär alt befintligt
energislag (olja, el elc.) inte skulle fä användas för lillskottsenergi, t.ex.
genom användning i befintliga oljepannor. Användandet av kombinationsanläggningar
(bivalenla system) är en viktig utvecklingslinje för all kunna minska
oljeanvändningen. Hit hör bl. a. syslem med värmepumpar för baseffekten och med
olja eller annat energislag för spetseffeklen och som reserv.
Byggforskningsrådet m.fi. avstyrker därför förslaget.

AB Takvärme och Svenska byggnadsentreprenörförhundet
tillstyrker delegationens förslag men anser att förslagen måste kompletteras
med

Prop. 1980/81:133 104

— övergång till uppvärmning med direktverkande
el

— övergång till behovsstyrda
värmesystem där intermiltent utnyttjande av lokalerna sker.

SIB anser att EHD inte har nägot klart motiv för sitt
förslag atl övergå till uppvärmning av varmvatlenberedning med el.

Gotlands kommun avstyrker län för övergång till elanvändning
dä delta skulle strida mol behovet av alt övergå lill inhemska och
förnyelsebara energikällor.

Riksbyggen anför alt i förslagel uttalas principen all om
en energisparäl-gärd skall vara stödberättigad sä skall det vara önskvärt atl
genomföra den från samhällets synpunkl samtidigt som den inte är lönsam från
privatekonomisk synpunkl. Tillämpningen av denna princip kan leda till olika
bedömning av ansökningar frän ägare lill hyresfastigheter å ena sidan och
bostadsrättsföreningar och egnahemsägare å andra sidan. 1 vissa fall överensstämmer
inte fastighetsägarens privatekonomiska inlresse med de boendes. Problemet bör
uppmärksammas i samband med alt berörda myndigheter utfärdar anvisningar för
tillämpningen av nu föreslagna regler.

Sveriges Civilingenjörsförbund är kritiskt mot
delegationens förslag att en övergång till direktverkande elvärme ej ska vara
berättigad till energisparstöd. Direktverkande elvärme kan nämligen många
gånger innebära en mer energieffekliv teknik, framför allt när kraven pä
styrning och reglering är stora. När energipoliliken för 1980-talel utformas är
det viktigt att flexibiliteten ges stor betydelse. Distributionssystemet i sin
helhet uppfyller för elektricitet mänga av kraven på flexibilitet. Elektriciteten
är i säväl ekonomiskt som miljömässigt hänseende en i mänga fall överlägsen
metod att distribuera energi.

Malmö kommun anger som en svaghet atl i delegationens
sammanfattning inte nämns möjligheten all använda värmepumpsleknik dä detta är
en av de få möjligheler fastighetsägare till flerbostadshus i Malmö har atl
utnyttja alternativ teknik. Denna leknik som nu börjar bli vanlig bör ingå i
delegationens bedömningar och förslag för framtiden.

Sveriges Fastighetsägareförbund anser all dagens dåliga
lönsamhet i enskild bostadsförvaltning nödvändiggör omfattande stödåtgärder
frän samhällets sida i form av fördelaktiga statliga län eller bidrag, om de
uppställda målen för energisparandet skall uppnäs. Förbundet anser inte att
analysen i betänkandel ger tillräckligt stöd för ett slällningstagande i frågam
om hur delta skall utformas på lämpligaste sätt.

Förslag 10

Energihushållningsdelegationen förordar att krav i ökad
utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Vidare
finner energihushällningsdelegationen det angeläget att staten stöder en
snabbare utveckling av meloder för provning och konlroll inom energihushällningsområdet.

Prop.
1980/81:133 105

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom förslaget på
typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Många pekar emellertid pä
behovet av atl provningsresurser slälls till förfogande så att ingen
tillverkare skall uppnä oförtjänta marknadsfördelar beroende på alt andra
tillverkare inte fått sina produkter provade. Sveriges fastighetsägareförbund
avstyrker däremot helt förslaget om typgodkännande.

Statens
planverk vill vidare betona att det kan vara nödvändigt att Utnyttja
interimistiska lypgodkännanderegler, som omfattar endast de mer väsentliga
egenskaperna vad avser säkerhet och energihushållning. Genom att i
inledningsskedet ge typgodkännandena en kortare gilUghetstid än normalt och
kräva atl det för fortsatt typgodkännande fordras en opartisk uppföljning av
erfarenheterna frän produkternas användning finns del möjlighet alt för nya
och oprövade produkter ge ett godkännande utan att typgodkännandet behöver
upplevas som ulvecklingshämmande.

Gotlands
kommun och Sveriges fastighetsägareförbund anför att typgodkännanden av byggnadslekniska
åtgärder är principiellt tvivelaktiga.

Gotlands
kommun menar vidare att typgodkännande bör lillämpas restriktivt då det gäller
ombyggnadsmetoder. Det är helt i sin ordning att radiatorventiler och liknande
teknisk utmstning typgodkänns. Dä det gäller utrustning som kan tillverkas
lokalt, t.ex. solfångare, bör typgodkännande inte vara villkor för lån.

Statens
provningsanstalt menar att för alt del ska vara möjligt alt formu

lera krav på produkter i samband med typgodkännande erfordras tillgång

på lämpliga provningsmetoder. För mänga nya produkter saknas f. n. säväl

typgodkännanderegler som provningsmetoder. Det är därför väsentligl att

den föreslagna satsningen på metodutveckling snarast kommer lill genom

förande. '

Riksrevisionsverket
har svårt att ta ställning till förslaget om typgodkännande innan inriktningen
av detta preciserats och frägan om vilken eller vilka myndigheter som skall
svara för anvisningsverksamhet, praktisk provning resp, godkännande har
klarlagts.

Förslag 11

Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av atl
den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Delegationen anser
alt frågan om vilka krav som mäste ställas inom den fysiska planeringen för att
tillgodose energihushållningens krav bör ges en mer framskjuten plats i
lagstiftningen än vad som framgår av förslaget till ny plan- och
byggnadslagstiftning. Formerna för planering och genomförandet av den byggda
miljöns förnyelse övervägs av stadsförnyelsekommittén. Delegationen förutsätter
all kommittén härvid beaktar vad som har sagts ovan. Delegationen förutsätter
att statens planverk i samråd med Svenska kommunförbundet och berörda
myndigheter löpande reviderar och uppdaterar den tidigare

Prop. 1980/81:133 106

framtagna
promemorian Kommunal energisparplanering. Enligt delegationens mening bör
vidare frågan om en energihushållningslag utredas.

Förslaget
om en energihushållningslag tillstyrks av en del remissinstanser.

Bostadsstyrelsen,
Tekniska Högskolan i Lund, Gotlands kommun, Västerås kommun, Sveriges fastighetsägares
rik.sförbund. Kommunförbundet, Svenska kommunaltekniska föreningen.
Näringslivets byggnadsdelegation. Riksrevisionsverket m.fl. hävdar emellertid
med bestämdhet atl det inte finns behov av någon speciell
energihushållningslag, och anser att lagen om kommunal energiplanering
tillgodoser detta behov genom att kommunerna i denna ålagts alt främja
hushållningen med energi. Två lagar som reglerar kommunernas ansvar behövs
därför ej.

Malmö,
Vaxholms, Stockholms kommun m.fl. menar att förslaget om energihushållningslag
är för vagt för all la ställning lill. och anser alt nuvarande regler bör ses
över innan nya utredningar tillkallas. Man efterlyser dock en precisering av
kommunernas ansvar och befogenheter i energihushållningsverksamheten.

När
det gället förslaget att energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn delas detla
av de flesta remissinstanser, men man betonar samtidigt atl en myckel snabb
förstärkning av den kommunala energiplaneringen kommer till stånd och bl.a.
bostadsstyrelsen delar EHD:s uppfattning att energisparplaneringen skall
samordnas med och byggas in i annan planering. Styrelsen anser även att
kommunerna inom ramen för den "nya" inriktningen av
programverksamheten som gäller fr.o.m. 1980 skall arbeta områdesvis med sin
planering.

Vidare
framhåller Byggforskningsrådet att energihushållandet mäste ses i etl
helhetsperspektiv där åtgärder på lillförsel- och användarsidan skall vägas mol
varandra. Rådet pekar på att betydande praktiska svårigheter föreligger vid samordningen
mellan invesleringar i produklionsanläggningar och sparåtgärder i befintlig
bebyggelse bl. a. på grund av splittrat huvudmannaskap vid finansierng av
dessa åtgärder. Ett samlal grepp i denna fråga efterlyses.

Riksantikvarieämbetet
delar uppfattningen om en helhetssyn och att i denna helhetssyn de
kulturhistoriska och miljömässiga värdena måste vägas in, och anser vidare atl
aktuella och heltäckande kulturhistoriska bebyggelseinvenleringar skall
inordnas i komunernas planering och finansieras med hjälp av statsbidrag.

Byggnadsstyrelsen
anser att det finns skäl att ifrågasätta om inte förväntningarna på den
kommunala energiplaneringen ställs för högt. En översyn av systemet torde vara
motiverad. Byggnadsslyrelsen finner det vidare anmärkningsvärt att EHD knappast
berör avtalsformer på hyresmarknaden som styrmedel (eller hinder) för
energisparande.

SIND
anser att problemel med helhetssynen inte i första hand är atl

Prop.
1980/81:133 107

förutsättningar för en sådan saknas eller att möjligheter
alt åstadkomma densamma saknas. Problemet är snarare av organisationsnatur,
vilket fordrar alt krav slälls på dels ändamålsenliga planformer, dels
förankringsmöjlighet så atl möjlighel till påverkan och informationsutbyte
uppstår,

Riksbyggen
framhåller att EHD fäster uppmärksamheten vid sambandet mellan behovet av energisparätgärder
och energitillförseln, I fräga om kommunernas skyldigheter i samband med
energiplaneringen anser delegaUonen att frågan bör övervägas i en ulredning. Enligl
Riksbyggen torde detta vara en riktig åtgärd men det bör slarkl understrykas
att en sådan utredning bör genomföras snarast och att direktiven bör
understryka att energihushållningen måste ges en betydligt större tyngd i den
kommunala samhällsplaneringen. Som Riksbyggen ser det krävs ett ganska radikalt
nytänkande och mycket målmedvetna insatser i fråga om samhällsplaneringen om
man på sikl skall kunna åstadkomma ett belydande energisparande.

Värmemätningsutredningen
anger alt vi nu måhända är vid den skärningspunkt där frivilligheten i dess
nuvarande form som i stor utsträckning bygger på enskilda personers
medvetenhet, entusiasm och sparintresse, utnyttjats i maximal omfattning och
där andra mer formaliserade regler måste övervägas för atl möjliggöra ett
praktiskt förverkligande av energisparmålet. Ett sätl atl påverka den
enskildes kalkyl och därmed hans beslut är enligt värmemätningsutredningen att
kraftigt öka energibeskattningen. Om en ökad generell beskattning ej kan
tillgripas kan i stället särskilda krav på den bebyggelse som inte har
tillfredsställande energihushållningsegenskaper eller av annat skäl har
onormalt hög energiförbmk-ning övervägas. De "byråkratiska" inslag
som uppkommer i samband med lagstiftning kan begränsas och frågan om en
energihushållningslag bör enligt utredningen nu tas upp till seriös prövning.

Förslag 12

Delegationen är av uppfattningen atl berörda myndigheler i
samråd med Svenska kommunförbundel bör utreda i vilken utsträckning kommunerna
har utnyttjat möjliheten att avstyrka ansökningar om energisparstöd och vilken
effekt detta fått på energisparandet. Vidare bör det utredas om nuvarade
regler behöver kompletteras för att det intresse som skall tillgodoses genom
bestämmelsen blir Ull-varataget enhetligt och effektivt. Flertalet remissinsianser
som har yttrat sig över förslagel tillstyrker det

eller har inget att erinra. Sveriges
fastighetsägareförbund avstyrker emellertid förslaget helt med

motiveringen
att det enligt deras uppfattning är få personer som inte godtar

kommunernas
underhand lämnade synpunkter på vilka ålgärder som bör

vidlas. Bostadsslyrelsen anser att det ännu är för tidigt
alt utreda effekten pä

Prop. 1980/81:133 108

energisparandet av att avstyrkningsrätten utnyttjats,
eftersom detta enligl styrelsen skett i obetydlig utsträckning. Denna
uppfattning delas av Stockholms kommun. Man tillstyrker dock, i likhel med bl.
a. planverket, atl en översyn av reglerna kommer lill ständ.

Flera remissinstanser framhåller del värdefulla i all
rätten att avstyrka ansökningar finns. Delegationen för energiforskning
framhåller atl man därigenom har ett instrument för all motverka invesleringar
som skapar långsiktiga läsningar.

Riksantikvarieämbetet anser att avstyrkningsrätten bör
kunna användas för alt avstyrka ansökningar om energisparslöd dä
kulturhistoriska och miljömässiga skäl motiverar della, och Stockholms kommun
pekar på avslyrkningsrättens betydelse när det gäller ansökningar om övergäng lill
fast bränsleeldning i tätorter.

Förslag 13

Energihushållningsdelegationen anser del vara en väsentlig
uppgift atl stimulera kommunerna lill att snabbi bygga upp en besiktnings-och
rådgivningsverksamhet. När det gäller rådgivningsverksamheten i näringslivels
byggnader vill delegationen framhålla viklen av alt den av de regionala
utvecklingsfonderna bedrivna verksamheten samordnas med den av kommunerna
bedriva besiktnings- och rådgivningsverksamheten. Statligt stöd för
rådgivningsverksamheten bör lämnas även i fortsättningen. Flertalet
remissinstanser bifaller delegationens uppfattning att kommunerna snabbt
bygger upp en kommunal besiktnings- och rådgivningserk-samhet. Flera av
kommunerna anser vidare alt för genomförandet av den samordning mellan kommunen
och regonala ulvecklingsfondens rådgivningsverksamhet erfordras
medelstilldelning till kommunerna i molsvarande grad.

Statens planverk anser all det är en väsenllig uppgift alt
stimulera kommunerna till all snabbi bygga upp en allsidig besiktnings- och
rådgivningsverksamhet med hög kompetens. Planverket har redan lidigare medverkat
till att utbilda lärare avsedda att inom kommunernas verksamhet utbilda energibesiktningsförrätlare.
Verket har vidare i samarbete med olika berörda parter utarbetat en mall för besiklningsförrättarens
arbele (planverkets rapport 51 "Rikllinjer för kommunal energibesikting").
Planverket avser ocksä atl i samarbele med bl. a. Kommunförbundet starta en
omfattande verksamhel för att höja kompetensen hos besiklningsförrällarna och
medverka till att ytterligare hjälpmedel framtas, anpassade till de nya
riktlinjer belräffande energibesparing i befinllig bebyggelse som läggs fram av
delegationen.

Industrigruppen för läll byggcri och statens
provningsanstalt understryker behovet av en effektiv organisation inom
kommunerna med erforderlig kompelens, då det idag kan noteras slor skillnad
mellan olika kommuners

Prop.
1980/81:133 109

uppbyggnad
av erforderlig organisation för att utföra de olika arbetsuppgifterna inom energisparprogrammel.
Kommunerna bör pröva all inom energisparområdet utnyttja konsulterande
ingenjörer och andra fristående personer med erforderlig byggnadsteknik och VVS-teknisk
kompetens. Den utbyggnad av besiktnings- och rådgivningsverksamheten som förutses
i betänkandel kommer i många fall att ställa höga krav på kunskap och
erfarenhet.

Statens
Industriverk anser atl det utan tvekan finns etl samordningsbehov mellan
kommunerna och den energikonsultverksamhet som försöksvis bedrivs vid
utvecklingsfonderna.

Näringslivets
byggnadsdelegation anger att dä besiktning av flertalet hus skett och flertalet
kommuninnevånare fått de råd de behöver kommer den offentliga organisationen
inte ha nägot atl göra. Om kommunerna i stället utnyttjar den expertis som finns
hos konsulter och entreprenörer kommer dessa att söka sig annan verksamhel pä
marknaden då besiktnings- och rådgivningsverksamhet inte längre är lönsam.

Statens institut för
byggnadsforskning instämmer i betänkandets påpekande om att mycket talar för
ett inordnande av rådgivningen i kommunernas ordinarie verksamhet. De
kommunala rådgivarna är pä mänga häll organiserade i separata enheter i den
kommunala organisationen. Enligt preliminära resultat frän en pågående
förstudie är rådgivarnas verksamhet i relativt hög grad mtinbelonad genom alt i
de flesta fall påpekas ungefär samma, tekniskt sett rätt enkla saker (projekt
316). Detta gäller främst småhus, som synes utgöra den huvudsakliga målgruppen
för mänga rådgivare. Om denna iakttagelse är generellt giltig innebär del att
andelen fall som fordrar särpräglad organisation är begränsad. Det är därför
befogat att, som görs i belänkandet, ta upp frågan om att inordna rådgivarna
under byggnadsnämnderna.

Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen anser alt den offentliga organisaUonen för
besiktnings- och rådgivningsverksamhet inte fär byggas ut på ett sådanl sätt
alt den blir en offentlig monopolverksamhet som på ojämlika villkor konkurrerar
ut privata initiativ.

SABO anser att det är
angeläget att kommunernas verksamhet kompletteras och atl, som SABO tidigare
framhållit, statligt stöd till utbildning, rådgivning och besiktning skall
kunna ulgå även lill större fastighetsförvaltningar och till organisationerna
inom bostadssektorn. Härigenom bör förutsättningarna öka väsentligt för att fä
igång energisparverksamhelen framför allt med inriktning pä ätgärder som snabbt
kan minska landets oljeförbrukning (alternativ I).

Förslag
14

Delegationen
föreslår att sä snart som möjligt besiktning och rådgivning skall gälla som
villkor för atl erhålla statligt energisparstöd lill bostadshus. Målet skall
enligt delegationen vara att ett sådant krav

Prop. 1980/81:133 110

införs
fr.o.m. den 1 juli 1982. Delegationen anser att ansvaret för
besiktningsverksamheten liksom f. n. bör ligga på kommunerna. Det bör ankomma
på kommunen atl besluta om vem eller vilka som utifrån kommunens
förutsättningar m.m. skall utföra besiktningen. Enligt delegationens
uppfattning bör en kartläggning av förekomsten av hälsofarliga material (t.ex.
radon) samt erforderlig kontroll av ventilationssystemet utgöra en obligatorisk
del av besiktningsverksamheten. Förslaget om besiktning som krav för energisparstöd
tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Bl.a.
Stockholms kommun påpekar emellertid alt den utökade besiktningsverksamheten
inte fär medföra atl andra angelägna energisparåtgärder fördröjs. Flera
remissinstanser framhåller även att om ansökan upprättats på fackmässigt sätt
av en för kommunen känd projektor skall en sådan ansökan gälla för erhållandet
av energisparstöd.

Vidare har
byggnadsstyrelsen med intresse noterat atl det tycks finnas förståelse för
kravet på besiktning som villkor för statliga lån och bidrag, då enligt
styrelsens mening hittills gällande schabloner har favoriserat dyrbara bygglekniska
åtgärder i småhus. Styrelsen anser vidare att vid krav pä besiktning bör
systemet med schablonvärden för olika åtgärder så långl som möjligt undvikas.

Bostadsstyrelsen
tillstyrker i princip delegationens förslag men anser att möjlighelen alt
genomföra förslaget lill I juli 1982 beror helt av kommunernas ambitioner och
praktiska möjligheter att bygga upp en fungerande besiktnings verksamhet.
Vidare anser bostadsstyrelsen alt besiktningsför-rätlaren knappast bör ta
ställning i fastighetsägarens ställe till om åtgärder skall vidtagas på lillförsel-
eller användningssidan.

Industrigruppen
för lätt byggeri bifaller förslaget men understryker behovet av att en
effektiv organisation skapas inom komunerna. Kommunerna bör även pröva atl
inom energisparområdet utnyttja konsulterande ingenjörer och andra personer med
erforderlig byggteknisk och VVS-teknisk kompetens.

Kommunförbundet
tillstyrker att energibesiktning blir ett villkor för alt energisparstöd skall utgä
till bostadshus. Förbundet vill dock markera betydelsen av att ålgärder vidtas
för att tillräcklig ventilation skall uppnås när tätningar har gjorts. Förbundel
anser även att kostnader för alt mäta radondollerhallen skall täckas av
statsbidraget till kommunemas energibe-siklningsverksamhel.

Göteborgs
kommun anser atl del finns goda skäl till att införa besiktnings- och
rådgivningsverksamhet som villkor för all erhålla slalligl energisparslöd.
Kommunen har dock följande synpunkter på EHD:s förslag:

- Besiklningsskyldigheten
bör inte begränsas till bostadshus

— Besiktnings-
och rådgivningsresurserna måste få inriklas på prioriterade

fasUghetsägare enligt kommunernas energiparplan

Prop. 1980/81:133 111

-
För de fastighetsägare som inle blir prioriterade bör gälla atl de för all få energisparstöd
får bekosta en energibesiklning och upprättande av åtgärdsplan.

Näringslivets
byggnadsdelegation anser det angeläget all besiktningar i stället utförs i form
av stickprov enär EHDs förslag ler sig ganska orealistiskt frän praktisk
genomförandesynpunkt.

Sveriges
fastighetsägareförbund vill alt även andra än kommunala tjänstemän ges
möjlighet att medverka i besiktning och rådgivning.

Bygginfo
anser det angeläget alt de som utför besiktningarna har nödvändig kompetens
och erfarenhel. Hos de flesta besiklningsförrältare saknas idag I.ex. kunskap
om luftflödesmätningar, vilket är avgörande vid kontroll av
ventilationsanläggningar.

Västerås kommun anser alt
kravet på obligatorisk besiktning och rådgivning för alt erhålla statligt energisparstöd
bör ersättas med atl kommunen fär bedöma om besiktning erfordras innan statligt
energisparstöd kan tillstyrkas. Om besiktning bedöms nödvändig skall kommunen
ha rätt att företa sådan besiktning.

Bostadsstyrelsen
konstaterar att betänkandel inte berör vilka ökade personella och ekonomiska
resurser som de ansvariga myndigheterna kommer att behöva för att på etl
tillfredsställande sätt svara för information till och utbildning av kommunala
handläggare. Styrelsen framhåller att del är nödvändigt atl sädana resurser
ställs Ull förfogande för att ett effektivt genomförande av betänkandets
förslag rörande ulbildning och information ska kunna ske.

Förslag
15

För
att effektivisera den del av verksamheten som är inriktad pä enklare åtgärder
bör enligt energihushällningsdelegationen ett program för regelbunden
besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomföras. Delegationen släller
sig positiv lill atl utnyttja bl.a. sotningsväsendel för inspektionen. Denna
regelbundna besiktningsverksamhet föreslås i etl senare skede utvidgas till
att även omfatta ventilations- och värmesystem. Förslaget om regelbunden
besiktning av värmeanläggningar stöds av de flesta remissinstanser. Flera kommuner
anser emellertid att det är osäkert om sotningsväsendel har tillräcklig
kompetens att klara en besiktning av större värmeanläggningar.

Byggforskningsrådet m.fl.
anser alt obligatorisk besiktning är bra om besiktningsmUner tas fram som dels
ger en säker kunskapsbas för den kommunala energiplaneringen dels ger etl
projekteringsunderlag för det arbele som senare skall genomföras. Rådet
framhåller vidare vikten av att det inom obligatoriets ram skapas möjligheter
att utnyttja den kompelens förvaltare, konsulter och olika organisationer byggt
upp. Statens planverk anser att förslaget är något oklart mol bakgmnd av

Prop.
1980/81:133 112

panninspekUonsutredningens konkrela förslag. Enligt
planverkets uppfattning bör detla förslag genomföras och sältas i kraft genom
en komplettering av byggnadsstadgan.

Statens provningsanslalt föreslär all en undersökning av
förekomsten av eventuella hälsofariiga malerial saml kontroll av
luftomsättningen skall ingå som en obligatorisk del i en pannbesiktning.

Industrigruppen
för lätt byggeri. Svenska kommunaltekniska föreningen m.fl. anser att om en sädan
besiktning skall bli effektiv behöver ett noggrannare utredningsarbete
genomföras innan man tar ställning till hur genomförandet skall kunna ske och
vilka som skall medverka i delta.

Rörfirmornas riksförbund tycker atl man skall införa ell besiklningsvä-sen
likt det som Svensk bilprovning har och att besiktningsmannen skall vara en
renodlad inspektör.

Sveriges Fastighetsägareförbund utgär ifrån alt förslaget
gäller frivillig besiktning.

SABO anser atl förslagel är otillräckligt för alt
effektivisera den del av verksamheten som är inriktad pä enklare ätgärder. För
detta krävs enligt SABO kraftfullare åtgärder. Den besiktning av
värmeanläggningar som sotningsväsendel har kompetens alt utföra torde enligt
SABO inskränka sig till villapannor och mindre fastighetspannor.

Sveriges Skorslensfejaremäslares
Riksjörbund anger att trimning av pannanläggningar kan medföra risk för atl
rökgaserna kondenserar i rökkanalen. Det är därför viktigt att denna risk
uppmärksammas sä att det inte uppkommer skador på rökkanalen. På grund av denna
kombinationsåtgärd kan det vara mest praktiskt om solningsväsendels personal
utför besiktningen.

Förslag 16

Delegationen vill understryka viklen av att
förutsättningar skapas så att samtliga fastighetsägare kan få råd och
rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder och lämpligt materialval.
Delegationen föreslår därför att rådgivningscenlraler och slående alternativt ambulerande
utställningar upprättas i en sädan omfattning att alla fastighetsägare har
tillgång till kvalificerad rådgivning. Förslaget tillstyrks eller lämns utan
erinran av samtliga remissinstanser. Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i
Östergötlands län pekar pä atl i samband med rådgivningen även kulturhistoriska
och miljömässiga aspekter bör påpekas.

Flera remissinstanser, bl.a. bostadsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen, tillstyrker förslaget om rådgivningscenlraler m.m., men
pekar på det utbildningsbehov som mäste tillgodoses för att denna verksamhet
ska fä fillräcklig kompetens.

Prop. 1980/81:133 113

Förslag 17 och 18

Delegationen är av uppfattningen att Svenska kommunförbundel
i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket
som syftar lill att stimulera fastighetsägare dels till att i större
utsträckning efterfråga den kvalificerade hjälp och rådgivning som besiklningsverksamhelen
innebär, dels att vidta de föreslagna ätgärder som besiktnings- ochrädgivningsverksamheten
leder till.

Energihushållningsdelegationen
förordar alt den riktade informationen får större betydelse. Enligt
delegationens uppfattning bör informationen samordnas samtidigt som det bör
åligga varje myndighet att inom sitt kompetensområde svara för sädan
informationsverksamhet. EHD;s förslag om information tillstyrks i allt
väsentligt av remissinstanserna. När det gäller ansvaret för de föreslagna
informationspaketen till fastighetsägarna anser dock bl.a. Vaxholms och Kristianstads
kommuner alt Energisparkommittén i stället bör svara för detta.

Mora kommun pekar på viklen av att den information som
distribueras görs enhetlig mellan olika myndigheter, och bl.a. Stockholms
kommun och Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att informationen ocksä
mäsle anpassas till de lokala förhållandena i respektive kommun eller region.

Riksantikvarieämbetet anser att informationen om de
kulturhistoriska värdena idag är dåligt tillgodosedd, och menaratt
resursbehovet för denna lyp av verksamhet borde beaktas bättre.

Byggforskningsrådet anser det viktigt att kunskap sprids
om systemsamband mellan olika energisparåtgärder, och mellan
energisparåtgärder och energiproduktion. Man efterlyser konkrela planer för att
tillgodose informationsbehovet i detla avseende.

Näringslivets Byggnadsdelegaiion vill understryka
betydelsen av regelbunden information till allmänheten med råd och
upplysningar i energihushållningsfrågor. För atl stödåtgärderna från samhället
skall tillvaratas på bästa sätt är det enligt delegationen nödvändigt med
upplysningar i lättillgänglig form, exempelvis till småhusägare och mindre
företag om möjligheterna alt få lån m. m.

Konsumenterket anser sig ha särskilda förutsättningar för
altsprida information om energisparande inom främst hemsektorn. Här kommer verkets
väletablerade kontakter med de kommunala konsumentvägledarna att vara av slor
betydelse. Verket har också tekniska kunskaper för atl la fram underlag för
information om energi t. ex. genom jämförande provningar.

Förslag 19

Energihushällningsdelegationen anser atl man bör avstå
frän normerande restriktioner genom förbud beträffande högsta acceptabel inomhustemperatur.
Delegationen föreslår atl centrala rekommen- 8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
133

Prop. 1980/81:133 114

dationer utfärdas om en maximitemperatur på 20°C för
övriga lokaler med vissa undantag. Förslagel tillstyrks av flertalet
remissinstanser.

Riksantikvarieämbetet förutsätter atl rekommendationen om
rumstemperatur avser riktad operativ temperatur, dvs. med hänsynstagande till mmsytornas
temperatur m. m. Ämbetet vill i detta sammanhang betona alt enklare komfoitförbättrande
ätgärder kan ge betydande energivinster genom att lufttempciaturen kan sänkas.

Sveriges fastighetsägareförbund inslämmer i delegationens
förslag och anser att etl förbud skulle vara omöjligt all kontrollera, dä
uppvärmningen av lokaler kan åvila säväl hyresvärd som hyresgäst.

Elverk.sföreningen
noterar med tillfredsställelse att EHD avråder från förbud beträffande högsta
acceptabla inomhustemperatur. Samtidigt föreslås dock "cenirala rekommendalioner"
om en maximitemperatur på 20°C för "övriga lokaler", varmed i första
hand torde åsyftas arbetslokaler. Sådana starkt förenklade centrala rekommendalioner
- t.ex. från Energisparkommittén (ESK) - har funnits i flera är och har också
på etl eller annal sätt följts i stor utsträckning. Tyvärr har dock enligl
föreningen ingen ännu kunnat precisera en rimlig tolkning (och mätmetod) för
dessa rekommendationer med särskilt beaktande av gällande bestämmelser för
arbetsmiljön.

Förslag 20

Energihushällningsdelegationen vill understryka vikten av
att åtgärder vidtas av berörda myndigheler så atl dels handläggningen förenklas,
dels handläggningstiden förkortas för beslut om energisparstöd. Remissinslanserna
har i allmänhet lillstyrkt förslaget. Byggnadsstyrelsen och Gotlands kommun m.fl.
anser dock att EHD;s förslag är så vagt formulerat atl det inte framgår hur det
ska omsättas i praktiken.

Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att
kvalitets- och miljökrav inte får åsidosättas till förmån för en snabb
handläggning.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker i princip förslaget, men
anser atl man inte kan frångå kravet på individuell prövning av
byggnadsåtgärder i varje enskilt fall.

När del gäller orsaken till de, enligt EHD, länga
handläggningstiderna pekar Länsbostadsnämnden i Östergötlands län,
Kristianstads kommun och Länsbostadsnämnden i Kristianslads län som främsta orsaker
på den ojämna och ibland otillräckliga medelstilldelningen, de täta ändringarna
i reglerna för stödet samt alt mängden ansökningar varierar över året.

Bostadsstyrelsen framhåller att resursinsatserna på
länsbostadsnämnderna under de senaste åren satts i relation till det
tillgängliga ramutrym-met och pekar pä att under 1980, dä ramutrymmel inte i
allmänhet begränsat beslutsfattandet, har handläggningstiderna förkortats
avsevärt.

Prop. 1980/81:133 115

Flera remissinstanser pekar också pä att del nuvarande
lånesystemet är komplicerat, och att de olika stödformer till byggnader som
existerar i dag borde sammanföras till en enhetlig form. Framför allt när det
gäller energisparstödet och ombyggnadslänen borde en samordning ske, framför
bland andra Stockholms kommun och Länsbostadsnämnden i Kristianslads län.

Planverket
föreslär att handläggningen av energisparslödärenden helt decentraliseras till
kommunerna och samordnas med handläggningen av byggnadslovsärendena. Detta
förslag biträds ocksä av Stockholms kommun, som erbjuder sig atl medverka i en
försöksverksamhet. Planverket framhåller också vikten av alt energisparstödet
inordnas i etl smidigt system som är lättillgängligt för husägarna. En
förvaltning bör vara huvudansvarig för ärendena, menar man. Planverket efteriyser
också en översyn av de gällande rutinerna, och föreslår att en sädan skall
komma till ständ genom samarbete mellan de berörda myndigheterna.

Förslag 21

Energihushållningsdelegationen föreslår atl kommunerna nu
garanteras etl stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under
programtiden fram till den översyn av etl samlat energihushållningsprogram som
föreslås ske omkring är 1985. Senast vid denna tidpunkt bör även frägan om
finansieringen av besiktningsverksamheten tas upp lill förnyad prövning. Samlliga
remissinsianser tillstyrker förslaget.

Svenska konsultföreningen framhåller dock att en slor
kapacitet finns i näringslivel. En finansiering av verksamheten med statsmedel
behöver inte innebära atl kommunerna bygger upp verksamheten i egen regi, menar
föreningen.

Flera av remissinstanserna efterlyser besked om
statsbidrag till kommunerna även för liden efter år 1985 så att kvalificerad fasl
personal kan anställas. Detta framförs bl.a. av Kommunförbundel, Vaxholms
kommun. Länsstyrelsen i Värmlands län och Kristianstads kommun.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslagel men
förutsätter att stödet även kommer att omfatta de kulturhistoriska besiktningar
som fordras.

Statens Industriverk anser att det kan vara tiil förfång
för helhetssynen om inte molsvarande stöd ges till planering och åtgärder som
tar hänsyn till energiförsörjningen i ett totall perspektiv.

Förslag 22

Energihushållningsdelegationen föreslär atl de myndigheter
som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet åläggs att fortlöpande
verka för att aktuell kunskap förs in i aktuella läroplaner. Dessutom fordras
särskilda utbildningsinsatser för att genomföra energisparprogrammel. Berörda
myndigheter bör ges i uppdrag alt utarbeta ett program för atl tillgodose behovel
av energiinriktad

Prop.
1980/81:133 116

utbildning inom bebyggelseseklorn. Av speciellt inlresse
är alt behovet av fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper tillgodoses
i elt sådanl program.

Samlliga remissinsianser ställer sig positiva till
förslaget och poängterar samtidigt att ell stort utbildningsbehov finns. Flera
remissinstanser påpekar att statliga medel till ulbildning av bl. a.
besiktningsmän måste utgå.

Etl flertal remissinstanser anser, i likhel med EHD, att
tillgången pä kompetenta besiktningsmän är av stor belydelse. Den praktiska
besiktningen bör enligt bl.a. värmemätningsutredningen kunna delegeras till
etablerade förvallningsföietag och deras centralorganisationer som redan har
utbildad personal. Det gäller t.ex. SABO, HSB, Riksbyggen, fastighetsägareföreningen
och större allmänna och enskilda fastighetsägare. Det gäller ocksä, framhåller
utredningen, alt beakta behovel av sakkunnig personal för besiktningsuppgifter
riktade mot de mer komplicerade anläggningarna.

Värmemätningsutredningen,
Rörjlrmornas Riksförbund. Kristianstads kommun, VVS-Tekniska Föreningen m.fl.
vill vidare framhålla att utbildningsinsatser för dem som skall ulföra ätgärderna
är av stor vikt. Särskill stort behov av sädan fortbildning finns för personal
inom drift och skötsel av VVS-installationer. Kännedom om installationers
funktion och lämpliga utformning, med utgångspunkt från drift och underhåll,
finns inom förvaltningssektorn. Äterföringen av kunskap om befinlliga
installationer är därför en angelägen åtgärd, liksom inriktning på korrekt
utformning av byggnader, för att minska behovet av energikrävande
installationssystem.

Statens planverk anser vidare att utbildningsinsatserna
bör inriktas pä ett flertal kategorier av yrkesgrupper. Inom kommunernas
arbetsområde krävs utbildning av i första hand besiktningsförrällare men även
av energitekniker och energiplanerare. En annan väsenllig målgrupp enligl
verket är personer inom fastighetsägarorganisalionerna som är sysselsatta med
planering av energisparåtgärder inom del befintliga byggnadsbeståndet.

Svenska konsultföreningen poängterar vikten av all behovel
av fort- och vidareutbildning för yrkesverksamma, t.ex. konsulter, tillgodoses,
Konsullföreningen har, åtminstone till en början, kapacitet att tillgodose
efterfrågan pä besiktnings- och rådgivningsverksamhet, men pä sikt - allt
eftersom samhället prioriterar området — bör ocksä förelagen kunna stimuleras
att prioritera utbildning inom energiområdet.

Chalmers Tekniska Högskola och Tekniska högskolan i Slockholm
poängterar att utbildning, både i form av nyutbildning och fortbildning, kommer
att spela en central roll i förverkligandet av sparplanens mäl. Man befarar att
det kan uppstä problem atl finna lämpliga personer lill tjänsterna som energirädgivare,
inspektörer och energiplanerare. Sannolikl krävs stora fortbildningsinsatser.
De tekniska högskolorna skulle genom sill kunnande kunna spela en stor roll.
men idag saknas ekonomiska resurser. Högskolorna har i flera tidigare
remissyttranden påtalat förhållandel att

Prop. 1980/81:133 117

om statsmakternas ambitioner pä energiområdet skall kunna
förverkligas, mäsle ocksä erforderliga resurser för utbildning ställas till
förfogande.

Skolöverstyrelsen kommer all verka för att olika
utbildningslinjer successivt anpassas och förnyas efter hand som den tekniska
utvecklingen ställer förändrade och delvis nya krav, som t. ex. en effektivare
energihushållning. En strävan hos SÖ är alt utforma och dimensionera de lekniska
utbildningarna sä att de ökade utbildningsinsatserna som kommer att krävas
inom energiområdet på sikt kan ske inom de normala studievägarna i så slor
utsträckning som möjligt, vilket ocksä utredningen föreslär.

Sveriges
arbetsledareförbund påpekar att de seriösa förelagens inlerna utbildingskapacitet
bör tillvaralagas.

Konsumentverket framhåller vikten av att lämpligt och
lättillgängligt utbildningsmaterial tas fram för alt möjliggöra genomförandet
av energisparprogrammel. Verket är berett att göra en avgörande insats i detta
arbete om erforderliga resurser ställs till förfogande.

Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) anser det angelägel all olika berörda
yrkeskategorier ges önskad kompetens bäde frän teknisk och frän ekonomisk
synpunkt. SBEF tror att denna utbildning sker bäsl ute pä arbetsplatserna och
inte enbart pä AMU-Centra.

Flera remissinstanser påpekar att förslag och
handlingsprogram behöver konkretiseras och att erforderliga resurser behöver
beräknas och ställas till berörda myndigheters förfogande. Värmemätningsutredningen,
SABO m. fl. anser atl statens planverk har etl särskilt ansvar för
utbildningsinsatserna inom här berörda områden.

Del är,
framhåller flera remissinsianser, väsentligt att de olika branschorganisationer
som här är aktuella engageras i kursverksamheten, inte minst för att motivera
"sina" kursavnämare till en positiv inställning till energiteknisk ulbildning
och energisparande. Det bör vara möjligt för planverket att inom ramen för ett
övergripande ansvar tillse all så sker. De centrala organisationerna pä
fastighetsmarknaden har vid flera tillfällen framhållit atl de är beredda att
medverka i olika lyper av utbildnings- och informationsverksamheter.

Förslag 23

För att förbättra förulsältningarna att ulföra en löpande
uppföljning av energisparandet föreslår energihushållningsdelegationen att statistiska
centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energistatistiken. Det
är därvid angeläget att statistiken ges en sädan utformning atl det är möjligt
att följa hur energianvändningen ulvecklas för olika byggnadskategorier.
Statistiken bör vidare visa hur energisparandet åstadkommils och i vilken ulslräckningåtgärderna
vidtagils med statligt stöd. Flertalet av remissinstanserna ställer sig
positiva till en förbättrad statistik och anser alt delta är en förutsättning
för att en uppföljning och utvärdering av insatta åtgärder skall kunna
genomföras.

Prop. 1980/81:133 118

Stockholms
kommun föreslår vidare att oljebolagen åläggs uppgiftsläm-nandeskyldighel när
del gäller oljeförbrukning eftersom detla är en mycket bra statistik. Vidare
föreslår kommunen att de som söker energisparstöd bör fylla i uppgifter om
husets energiförbrukning m. m. på ansökningshandlingarna.

Byggforskningsrådet
anser all bostadsbeståndet är relativt väl kartlagt genom SIB, men atl
statistik beträffande bebyggelsegruppens energiegenskaper måste kompletteras
och anger att OED och ELAK har uttryckt behov av ökade kunskaper inom del
befintliga byggnadsbeståndet. Rådet menar att detta visar vikten av att en
samordning av stalistikproduktion och dess organisation kommer till stånd.

Statens planverk anser att
det kan diskuteras vilka delar av uppföljningen som bör utföras av SCB och
vilka som bör initieras av t.ex. BFR. Planverket anser alt det i varje fall
fordras alt undersökningar utformas i nära samarbete med avnämare som
planverket, bostadsstyrelsen, SIND, ÖEF, ESK m.fl. Ett visst sådant arbete har
redan inletts. Frågan om kontinuerlig uppföljning har dock inte lösts och
framstår därför som mycket angeläget.

Länsbostadsnämnden i
Västernorrlands län anger att ärenden som inkommit lill kommunerna efter den
15 september 1980 insänds lill SCB för statistisk bearbetning. Det gäller bl.a.
husets energiförbrukning. Att av låneansökanden och kommunen kräva ytteriigare
uppgifter i det enskilda låneärendet torde inte vara möjligt.

Västerås kommun har f. n.
erforderlig statistik över fjärrvärmeförsörjningen i Västerås och finer därför
ingen anledning till atl SCB ges i uppdrag att utveckla och förbättra
energistatistiken.

Statens Industriverk anser
alt data från den allmänna fastighetstaxeringen skall tas med i energislalisliken.

Prop. 1980/81:133 119

Bilaga 2

Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens (I 1979:01)
betänkande (Ds 11980:23) Program för oljeersättning

Allmänt

Oljeersättningsdelegationen (OED) skall enligt sina
direktiv verka för samordning av insatserna och föreslå ålgärder för alt
solvärme och bränslen som kan ersätta olja snarast införs i del svenska energiförsörjningssys-temet.

Det avgörande motivet för oljeersällning pä läng sikl
grundas pä oljans bristande tillgänglighet och förväntade prisökningar. SiluaUonen
pä kort och medellång sikt karaktäriseras av osäkerheter och belydande risker
för störningar i oljelillförseln. Den myckel knappa marginal som i praktiken
finns mellan möjlig råoljeproduklion och nuvarande behov innebär all brister på
nytt kan inträffa myckel lätt om produktionen minskar eller efterfrågan ökar.
Oljeprisutvecklingen kan därför inte antas fä etl jämnt föriopp ulan risken för
instabilitet är slor.

Motiven grundas ocksä pä politiska och strategiska
överväganden på det internationella planet. Sverige har inom Inlernational Eneigy
Agency verkat och bundit sig för att vidta omfattande åtgärder för all minska
beroendet av olja.

I Sverige föreligger en allmän enighet om det nödvändiga i
all minska oljeberoendet genom hushållning och övergång lill allernaliv Ull
olja. Viss oljeersällning har redan åstadkommits. Längtgäende planer på
ytterligare insatser finns främsl inom den kommunala Ijärrvärmesektorn.

OED bedömer dock att en rad hinder av olika slag riskerar
att medföra atl oljeersällningen inle blir så långtgående eller sker så snabbi
som önskvärt ur samhällsekonomisk synvinkel. Därt"ör mäste en plan
utarbetas tnh ett program.för oljeersältning genomföras.

Förutom ell sådant program för oljeersättning behövs
givetvis åtgäider för en tryggare oljeimport och för hushållning för att minska
oljeberoendet. OED har emellertid inte till uppgift alt behandla ätgärder med
dessa syften.

OED föreslär som framgår nedan vissa mål för omställning
frän olja i olika tidsperspektiv. Vid målsättningen har OED syftat bäde till
all nå en betydande oljeersältning på kort sikt och att säkerställa alt
förutsättningar skapas för en betydligt slörre oljeersättning pä längre sikt. OED
vill understryka att målel att krafligl minska oljeberoendet i kombination med
atl genomföra kärnkraftavvecklingen innebär alt är 2000-2010 måste 60—70% av
landets tolala energiförsörjning baseras pä energikällor som idag används
endast marginellt eller inle alls. Med hänsyn lill de Irögheter som under alla
förhållanden finns i energiförsörjningssyslemel är detta en

Prop.
1980/81:133 120

kort tid, särskill som olja är ell bekvämare. Uillhanlerligare
och mera allsidigt användbart bränsle än mänga av alternativen. OED bedömer alt
en omfattande omställning frän olja kan genomföras men betonar att kraftfulla ålgärder
krävs redan i del korla tidsperspektivet för atl den skall komma till sländ.

Enligl direktiven har OED:s uppgift sin lonvikl vid sädana
ålgärder som kan leda till mera belydande oljeersältning redan inom en
tioårsperiod. Detta har också präglat övervägandena vid målsättningen.

OED anser all målet till år 1985 bör vara atl öka
användningen av solvärme och fasla bränslen med ca 30 TWh (exkl metallurgiskt
kol och lular) vilket motsvarar 2,5 milj lon olja och lill är 1990 bör ökningen
molsvara ca 85 TWh (7,5 milj lon olja). OED bedömer atl de inhemska bränslena
inkl. solvärme och kol vardera kan svara för ungefär hälften av den lotala oljeersältningen
är 1990. Della innebär en ökning av ambitionsnivån för inhemska bränslen och
en minskning av kolets roll i jämförelse med de planer sorn nu finns i kommuner
och industrier.

De mål som anges för är 1985 och 1990 begränsas snarare av
kostnaderna för och möjligheterna atl slälla om användningsseklorerna för
andra bränslen än olja än av tillgängen på sädana bränslen.

Målen redovisas nedan sektorsvis i tabellform. Tabellen
inkluderar inte de ytteriigare effekter som skulle kunna åstadkommas med ätgärder
av mer extraordinär natur. Vilka sådana ätgärder OED övervägt men säledes inte
bedömt rimligt alt satsa pä framgår av ett appendix till rapporten.

Nedan sammanfattas OED:s förslag till mål:

Sammanfattningsvis innebär detla piogriim tillsammans med
de totala förbrukningsniväer som förutsattes i konsekvensutredningens referensal-lernaliv,
alt oljeförbrukningen minskar frän 3l3TWh är 1980 till 265-270TWh är 1985 resp
203-208TWh är 1990. dvs med ca 15% resp ca 35%. Till delta kommer oljeersättningsmöjligheter
genom utnyttjande av elkraftsystemet med ca 9- l6TWh är 1990.

Det bör dock understrykas alt målen skiljer sig starkt
mellan olika sektorer. Inom uppvärmningsseklorn innebär sälunda målet atl
oljeandelen sjunker från 90% är 1980 till 70% är 1985 och lill 36% år 1990.
genom hushällningsåtgärder samt genom ökad användning av fasta bränslen, elvärme
och solvärme. Inom samfärdselsektorn bedöms praktiskt tagel ingen minskning lill
1985 kunna ske och lill 1990 ca 3% minskning. Slörre oljeersättningseffekler
kan inte påräknas förrän mot sekelskiftet i denna sektor. Målsättningen belräffande
bränslen innebär att kol särskilt i det korla perspeklivel kommer alt vara del
mest väsentliga allernalivel lill olja. Med hänvisning till det långsiktiga energipoliliska
målel atl inhemska och helsl förnybara energikällor skall vara grirnden för
energiförsörjningen anser OED atl ambitiösa mäl även i del korta tidspeispeklivet
är angelägna för i första hand torv och skogsenergi.

Tabell B 2.1: OED:s mål för användning av andra bränslen
än olja och av solvärme i olika sektorer till är 1985 och år 1990 TWh/år.

Kol

Torv

Skogsenergi

Sopor
Spillvärme

Solvärme

Övrigt

Summa

Nuvarande användning

3

-

2

2

-

-

7

3-7

4

1-2

1/2'

16-15
1/2'

11-16
2

6-8
3-4 7'

3-7 6-9 3-

23-1
4-8

2-3

15-11
8-9

46-36
6-11 18-27 3-4

7'

49-39
6-11 20-29 6

Okad

användning

år 1985

Fjärrvärme 6

Övr uppvärmning -

Industrin 6

Elproduktion 4-3

Samfärdsel -

Summa ökad

användning är 1985

Ökad användning år 1990 Fjärrvärme

Övr uppvärmning Induslrin Elproduktion Samfärdsel

Summa ökad användning år 1990

Tolal

användning år 1990

1/2

1/2

II

f

3-7 II

5 1/2

30-,\')

36

+r

3-7 23

11-12 3

83-88

90-95

' Mål för torvanvändningen sammanlagt är ca 3 TWh år
1986-1987

" Bidragen från torv och skogsenergi för
elproduktionen inom kraflvärmesektorn

understiger sannolikt I TWh.

' Exkl drivenergi

'' Solvärme exkl drivenergi

1 rapporten sammanfattas de hinder mot oljeersättning som OED
funnit. Väsentliga hinder är av ekonomisk art, bl a dålig eller osäker lönsamhel,
investeringarnas storlek och den åtföljande höga räntekostnaden vid nuvarande
marknadsräntor, svårigheter alt finansiera invesleringarna saml osäkerhet om
priserna för alternativa bränslen i relation till olja. Osäkerheten om vilka
miljökrav som kommer atl gälla och de ekonomiska konsekvenserna av sådana krav
har också anförts som ell hinder. Enskilda beslutsfattare i kommuner och
näringsliv har heller inle samma incilameni all agera för oljeersättning som
staten. Större förändringar av energisystemet kräver vidare samtidiga beslut av
många parter med skilda värderingar och bedömningar. Dessutom finns det rent
praktiska hinder - oljan är lätthanterlig och bekväm jämfört med många av
alternativen. OED anser atl det pga

Prop.
1980/81:133 122

dessa och även andra hinder inte är möjligt atl uppnå de
angivna målen för oljeersättning ulan samhälleliga insalser av olika slag.

OED anser att sädana insatser bör utgä från det nämnda programmel
för oljeersättning med målet att i första hand minska oljeanvändningen med ca
15% till 1985. Detta motsvarar en minskning med 4 miljoner lon olja per år
eller minskade kostnader för oljeimporten med knappt 4 miljarder kronor/ är.

OED anser att detta mäl för 1985 är realistiskt, alt del
utom att ge en väsentlig grad av oljeersällning på kort sikt också är en
förutsättning för att nå målen på längre sikt. I femårsperspektivet kan ocksä
ett program ges en konkret utformning. Det bör inriklas på atl anläggningar av
olika storlekar och för bränslen av olika lyper kommer lill sländ.

De samhälleliga insatserna bör syfta till att ställa krav
på oljeersättning och atl skapa rimliga förutsättningar för dess genomförande.
Det är nödvändigt atl statsmakterna sanktionerar en sådan plan Jör alt beslut
om energiinvesteringar skallJättas i en omfattning som OED:s mål innebär.

Vad gäller styrmedel består OED:s förslag av flera komponenter.
Anledningen till detla är att energikällor med skilda förutsättningar skall
stödjas. En oljeersättning som enbart hade byggt på kol skulle ha erfordrat elt
-betydligt enklare älgärdsprogram. Med mäl om införande av skogsenergi, torv,
solvärme och allernaliva drivmedel mäsle insatserna vara av många skilda slag.

OED föreslår följande lyper av åtgärder för programmets
genomförande:

-
lagstiftning

-
ekonomiska
styrmedel

-
organisatoriska
åtgärder.

Lagstiftning, föreskrifter, normer

OED anser alt ell tidigare framlagt.förslag (SOU 1980:9) lill
lag om utförande av vissa eldningsanläggningar bör genomföras. Lagförslaget
innebär att pannor som byts ul eller tillkommer inom anläggningar (system) som
förbrukar minst 50000MWh/är skall utformas sä all fastbränsleeldning kan ske.
Detta krav gäller för nya eller utbytta anläggningar tills minst 75% av totalt
tillförd energi för hela systemet baseras pä annal än olja.

För kontroll av hur målen beträffande inhemska bränslen
uppnås bör anläggningsägarna ha skyldighet atl anmäla sitt bränsleval till del slalliga
organ som blir tillsynsmyndighet för lagsliftningen (i del följande kallat
tillförselfunktionen). När del finns anledning bör tillförselfunklionen kunna
ta upp överläggningar med de enskilda beslutsfattarna om att undersöka
möjligheterna till alternativa lösningar.

För mindre anläggningar anser OED att det i dagslägel inte
är lämpligl alt ställa likartade krav pä övergäng till fastbränsleeldning.
Kostnadsbilden

Prop. 1980/81:133 123

är alltför oklar. Försöksverksamheten pä området bör
intensifieras i syfte alt bl.a. begränsa driftkostnaderna, t.ex. genom
obemannad drift. Prototyp- och demonstrationsanläggningar av delta slag bör
stödjas ekonomiskt via energiforskningsprogrammet eller oljeersältningsfonden.

OED anser det vidare angelägel atl de nuvarande
handläggningstiderna för torvkoncessioner förkortas avsevärt. SIND har nyligen
i skrivelse till regeringen föreslagil att beslul om bearbelningskoncessioner
delegeras till SIND och ocksä lämnat förslag till vissa förenklingar i
handläggningen av sådana ärenden. OED tillstyrker dessa förslag. OED finner del
också rimligt att produktionsavgifter på torv tills vidare inte utgär.

Mdjöjöreskrifternas utformning är av slor betydelse för oljeersättningsprogrammets
genomförande. Naturvårdsverket har i tillslåndsärenden för nya kolanläggningar
krävt alt svavelutsläppen minskas betydligt i förhållande till vad som anges i
nu gällande generella bestämmelser. Delta medför antingen att anläggningarna måsle
förses med rökgasavsvavling eller att försörjningen baseras på kol med mycket
låg svavelhall. Rökgasavsvavling ökar väsentligl kapital- och
driftskostnaderna samt den lekniska komplexiteten. Det är ocksä iveksaml om kol
med tillräckligt låg svavelhalt för att möta kravet utan rökgasavsvavling kan
importeras i så stor utsträckning som krävs för alt medge en godtagbar
försörjningstrygghet. Av dessa skäl kan miljövårdskraven innebära atl
förutsättningarna för övergäng frän olja till kol försämras så alt akluella
projekt skjuts upp eller inte kommer till stånd.

OED anser att det är rimligt atl skärpa kraven på
svavelutsläpp för att avhjälpa JÖrsurningssituaiionen i landet. OED anser dock
alt en sådan skärpning bör ske med ell mindre steg än vad naturvårdsverket
kräver. Med en skärpning av kravel till att motsvara 0,6% svavelhall (nu
gällande generella bestämmelser molsvarar 0,8% och naturvårdsverkels krav
0,35%) breddas möjligheterna till import av lågsvavligt kol. Krav på rökgasavsvavling
skulle dä inte behöva ställas pä de anläggningar som nu är akluella för
uppförande. Mol millen av 1980-talel bör en ytterligare skärpning kunna
övervägas. Yllerligare erfarenhet hinner då vinnas av den teknik som utvecklas
pä omrädel. OED anser ocksä all ätgärder i form av markreservationer bör
vidtagas i aktuella anläggningar som förberedelse för att la ny teknik i
anspråk.

OED anser ocksä
all en ulredning tillsätts för atl se över lagsiifinings-.frågor i samband med solvärmeulnyttjande.
Delta gäller i första hand vattenlagen, naturvärdslagen, lagen om
allmänförklaring av tjärrvärmeanläggningar saml lagen om kommunal
energiplanering. OED vill ocksä understryka behovet av all alla eventuella
lagändringar blir gjorda i sådan tid all inte teknikintroduktionen förhindras.

Prop.
1980/81:133 124

Ekonomiska styrmedel

För att genomföra del förordade programmet för oljeersältning
behövs enligt OED:s mening ekonomiska styrätgärder.

I början av november månad 1980 lämnade regeringen ett
förslag till riksdagen (prop 1980/81:49) om stöd för vissa ålgärder för att
ersätta olja. en Jbnd för oljeersällning. som lill slor del bygger på OED:s lidigare
framlagda förslag.

OED vill i anslutning härtill lämna följande synpunkler pä
fondens användnig. Län med förmänliga villkor och i vissa fall bidrag bör kunna
utgä för att täcka merinvesteringar i anläggningar främst för torv. skogsenergi,
alternativa drivmedel och solvärme.

När del gäller anläggningar för kol bör del ekonomiska
stödet kunna inskränkas till hjälp i vissa fall med finansieringen främst inom
industrin. 1 vissa fall kan stöd lill invesleringar av miljövärdskaraklär
behövas.

1 fräga om skogsenergi och torv kan utom hjälp med
finansieringen även bidrag behövas till invesleringar i såväl råvaruutvinning, transpoitapparal
som förädlings- och förbränningsanläggningar.

Inledningsvis bör slöd ulgå främsl till projekt som ligger
inom ramen för det tidigare föreslagna programmet. Administrationen av detla slöd
bör falla på den lidigare förordade slalliga tillförselfunklionen.

Denna typ av projektinriktat stöd bör emellertid kirnna
upphöra pä sikt. Med bättre kunskaper om de verkliga kostnaderna för ulnyitjandet
av inhemska bränslen bör inriktningen av de ekonomiska styrmedlen bli mer
generell.

En övergäng till fasla bränslen kommer all ställa stora
anspråk pä kapital. Om statsmakterna anser all en övergång från olja till fasta
bränslen är angelägen bör statsmakterna verka för alt invesleringar i eldning
med fasla bränslen skall bli ell prioriterat område på kapitalmarknaden.

Ell speciellt problem ulgör nuvarande krav på en
begränsning av den kommunala expansionslakten. Invesleringar i Ijärrvärme är atl
jämställa med produktiva industriinvesteringar och bör särskiljas från
investeringar i annan kommunal verksamhet.

Industrin redovisar ofta problem med atl finansiera invesleringar
i fastbränsleeldade anläggningar. OED anser all fondorganisalionen bör ägna
den frägan särskild uppmärksamhet.

Bedömningen av den framtida prisutvecklingen pä olja. kol
och inhemska bränslen påverkar starkt lönsamhetsförutsätlningarna vid
energiinvesteringar. Med dagens prisrelation är del i mänga fall fördelaktigt atl
övergå till kol. Osäkerheten om den framlida utvecklingen av bränslepriserna är
i sig ett hinder för oljeersältning. Denna osäkerhet kan minskas på flera säll.
En metod är atl stävja fluktuationer i oljepriset genoin oljebeskaiiniiigen. En
annan metod är atl statsmakterna lämnar gatanlier för all energiskallen iiljörmas
så att den erforderliga prisrelaiionen mellan tilja och kol respektive
inhemska bränslen iipprätlhålls. OED avser att närmare behandla

Prop.
1980/81:133 125

dessa frägor fram till våren 1981. Det är ocksä vikligl atl
eneigiskalleulred-ningen i sitt arbele prioriterar en sädan utformning av
skattesystemet.

Organisatoriska åtgärder

OED anser som lidigare antytts all den slalliga myndighetsfunktionen
vad gäller energitiUförsel måsle förstärkas för alt de angivna målen för
oljeersättning skall näs. Vissa uppgifter för en sädan funktion har berörts i
del föregäende.

Sammanfattningsvis föreslår OED all följande centrala
uppgifter i ell oljeersättningsprogram förs lill en sådan förstärkt
tillförselfunktion.

-
planering för atl
nä målen

-
initiativtagande
för genomförande av programmel

-
tillsyn i
samband med den föreslagna nya lagstiftning om utförande av vissa
eldningsanläggningar för fastbränsleeldning

-
låne- och bidragsgivning
för investeringar i ny energiteknik för oljeersättning (fondförslaget)

-
organisatoriska
initiativ

-
utvärdering av
mål och styrmedel för oljeersättningsprogrammel.

När det gäller oljeersättning inom uppvärmningssketorn har
kommunernas insatser en avgörande betydelse. Enligl lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering skall kommunerna i sin planering bäde främja hushållningen med
energi och verka för en säker och lillräcklig lillförsel av energi. Enligl OED:s
mening uppfyller inte energilillförseln lagens krav all vara säker och
tillräcklig om den huvudsakligen baseras på olja.

OED förordar alt kommunerna inom ramen för den kommunala
energiplaneringen redovisar program för oljeersällning. som faslsläHs av de
beslutande kommunala organen. Programmen bör bygga pä en genomgäng av bl a bränslebehov,
möjligheter till omställning, försörjning med energirävaror samt utnyttjande
av solvärme. Behovet av samordning med andra kommuner och med industri bör även
beaktas. Dessa förslag överensstämmer i princip med de som SIND nyligen
framlagt (SIND 1980; 15). OED instämmer i SlND:s förslag beträffande
planeringens inriktning och vill underslryka del angelägna i alt erforderliga
resurser ställs lill förfogande för att genomföra verksamhelen.

Den av värmeverken hittills planerade totala nivån för
landels torvjör-brukning inom den närmaste 10-ärsperioden - 1.25 TWh år 1990 -
är längt under vad OED bedömer som rimligt och önskvärt. Della gäller i synnerhet
de södra och mellersta delarna av landel.

Vad gäller de fyra nordligaste länen har vallenfall på
regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för torvproduktion och för användnigen
av torv i helvattencenlraler eller kraftvärmeverk i vissa orter.

OED anser det viktigt all erfarenheterna av den metodsludie
som SIND genomfört i en region i Småland snabbt bör tas till vara. Studien
avser hur regionala planeringsinsatser kan utformas bl.a. för all fä lill sländ
regiona-

Prop. 1980/81:133 126

la
samarbeten rörande ulnyltjande av torv och flistillgångar. SIND bör ocksä ges möjlighel
att initiera nägra sädana regionala samordningsinsatser i mellersta och södra
Sverige. Inriktningen bör vara alt snabbt få till ständ utnyttjande av
bränntorv i 5 ä 6 orter i detta område.

För
att påskynda införandet av allernaliv lill olja behövs ålgärder i fråga om
teknikupphandling. Statliga myndigheter, slörre byggföretag och fastighetsförvaltare
med egen god kompetens bör ha möjlighel alt vara föregångare när det gäller
att introducera solvärmeleknik som har lämnat forsknings- och
utvecklingsstadiet. Förutsättningarna för en form av ut-vecklingsavlal mellan slalen
och slora kompetenta byggherrar undersöks f.n. i samarbete mellan OED.
Bostadsstyrelsen och SIND. Ställiga myndigheter bör i sin ny- och
ombyggnadsverksamhet beakla möjlighelerna alt lillämpa olika slag av solvärmeleknik.
Detsamma gäller bl.a. fastbränsleeldning. Del bör åligga tillförselfunklionen atl
ta erforderiiga inilialiv i fråga om teknikupphandling.

För atl
reducera kostnaderna för främsl mindre fastbränsleeldade anläggningar bör
standardisering eftersträvas. Del arbete SIND har inlett på området bör
fullföljas. Ålgärder i fräga om teknikupphandling behövs även för introduktion
av standardiserade panntyper.

Vad
gäller alternativa drivmedel avser OED att fortsätta arbetet med
fordonsföreskrifter, styrmedel m.m. för metanolinlroduktion under vintern
1980/81.

Utbildning,
rådgivning och information

Förslagen
till en omfattande fastbränsleeldning kräver belydande utbildningsinsatser.
Även pä solvärmesidan krävs förstärkt kompetens.

SIND
har nyligen till regeringen överlämnat en rapport med vissa förslag rörande energihushällningsutbildning.
OED har dock för sin del ännu inte överblickat de åtgärder som behöver vidtas
för att förstärka kompetensen när det gäller fastbränsleeldning, alternativa
drivmedel och solvärme. Även rådgivnings- och informationsverksamheten mäste
utökas. OED avser att återkomma i dessa frägor.

Prop.
1980/81:133 127

Bilaga
3

Bostadsstyrelsens uppföljning av energisparstödet tili befintliga
bostäder under budgetåren 1978/79 och 1979/80

Bakgrund
och syfte

1
januari 1979 publicerade bostadsslyrelsen en utvärdering av energisparstödet
till bostäder under budgetåret 1977/78. Rapporten innehöll bl. a. en
redovisning av stödels fördelning på olika energisparätgärder och en beräkning
av vilken energibesparing som des.sa ätgärder hade medförl. Del finns
naturligtvis ell stort behov av att löpande följa och utvärdera stödverksamheten.
Län- och bidragsgivning hör till de viktigaste styrmedlen inom energihushällningsområdet.
och effekten av slödbestämmelsernas utformning måste följas upp.

1 denna rapport redovisas
en uppföljning av energisparstödet lill bostäder efter den 1 juli 1978, dvs.
från den tidpunkt då den 10-äriga energisparplanen för befintlig bebyggelse
började löpa. Ett urval av ansökningar om län och bidrag som beviljats under
budgetåren 1978/79 och 1979/80 har bearbetats. Syftet är alt dels beräkna den
totala neltobesparingens storlek för de ätgärder som beviljats stöd under dessa
budgetär, dels belysa om de ändringar av bestämmelserna för stöd som
genomfördes den I juli 1979, dvs. mellan de båda budgelären, haft avsedd
verkan. Ändringarna avsäg att åstadkomma en inriktning av ätgärderna mot sådana
som ger större ärlig energibesparing per stödkrona.

Utredningens
genomförande

Elt
slumpmässigt urval av sammanlagt 3 140 beviljade ansökningar om lån och bidrag
har ingått i utvärderingen, fördelade pä 1 100 för budgetaret 1978/79 och 2040
för budgetärel 1979/80. Urvalets storiek har beslämts av fillgängliga resurser
för insamling och bearbelning av uppgifter ur ären-deaklerna. För budgetåret
1978/79 har vart femte beslut avseende flerbostadshus och vart femtionde småhusbeslul
under jan-juni 1979 bearbetats. För budgetåret 1979/80 har vartannat beslul
avseende flerbostadshus och vart tjugonde avseende småhus för månaderna
september lill november ingått i undersökningen. Då urvalet gjordes i januari
1980 fanns inte uppgifter om beslut under december 1979 tillgängliga.
Flertalet beslul under månaderna juli och augusti avsäg vidare ärenden som hade
behandlats enligt äldre bestämmelser, och säledes är av mindre intresse för
denna utredning. Genom att urvalet inle representerar beslut under ett helt är
för nägot av budgelären uppslår vissa problem vid redovisningen av resultaten.
Sålunda kan det ur bostadsslyrelsens statistik över län- och bidragsgivning
utläsas att av det under budgetäi-el 1978/79 beslulade energisparstödet för
småhus har ca 60 proceni beslutats under budgetårets första hälft och således endasi
ca 40 procent under januari till juni 1979, vilkel har

Prop.
1980/81:133 128

bl.a. berott på medelsbrisl. Motsvarande andel av slödel lill
energibesparande åtgärder i flerbostadshus är ca 55 procent under hudgetåiets
första hälft och ca 45 proceni under januari lill juni 1979. Därför har
resultaten frän bearbetningen av urvalel viktals med hänsyn till dessa för småhus
och flerbostadshus olika procentuella förhållanden vid uppräkning lill värden
avseende hela budgetåret. Vid den lidpunkt dä bostadsslyrelsen redovisade
preliminära resullal över godkänd kostnad och netlobesparing för budgetärel
1979/80 förelåg inle uppgifter om del lolall beviljade slödel under hela budgetärel.
Stödets omfallning under månaderna september, oktober och november 1979 antogs
vara proportionell mol slödels omfallning under budgetårets tolv månader och
därmed utgöra en fjärdedel av hela slödel. Likaså antogs de uppräknade
resultaten pä godkänd kostnad och netlobesparing för dessa tre månader utgöra
25 procent av de uppräknade resultaten för hela budgetåret för småhus liksom
för fierbostadshus. Emellertid framgår av uppgifterna i den slutgiltiga
statistiken över energisparstödet för hela budgetåret att del beslutade stödet
för småhus under månaderna september till november 1979 utgjorde 28.3 proceni
av del totala stödel för småhus och molsvarande slöd för flerbostadshus 27,2
procent av det totala slödel för flerbosiadshus. Del innebär att de preliminära
beräkningarna pä godkänd kostnad och netlobesparing som logs fram före
budgetårets slut är för höga med ca 13 procent för småhus och ca 9 procent för flerbostadshus.
Sammanlagl innebär della all beräknad godkänd kostnad och beräknad
nettobesparing bedömts vara ca 11 procent för höga i den preliminära
beräkningen.

1 övrigt
har samma lillvägagängssäll valls som vid ulvärderingen av 1977/78 års energisparslöd.
och samma anlaganden om besparing av viss ålgärd har gjorts för jämförbarhel
och i brisl pä underlag för andra anlaganden. Redovisningen av resullalen
skiljer sig dock frän 1977/78 års ulvärde-ring men jämförelse görs genomgående
med dessa tidigare resultat.

Energisparstödets fördelning på ålgärder

Av sammanställningen i bilaga I framgår hur den tolala
godkända kostnaden budgetåren 1977/78. 1978/79 respektive 1979/80 fördelar sig
pä småhus och flerbostadshus samt pä nedanstående fyra älgärdsgrupper

- Förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggning

- Nya uppvärmningsanordningar

- Isolering och tätning

- Fjärrvärmeanslulning

I bilagorna 2 och 3 anges hur den godkända kostnaden i smähusärenden
respektive i flerbosladshusärenden fördelas på de olika stödberätligade
åtgärderna.

Förändringarna mellan 1978/79 och 1979/80 beslår i grova
drag av alt del lidigare dominerande slödel till ytlerväggsisolering med nytt fasadskikt
minskal relalivi sett, framför allt för småhusen. Stödel till förbättring av

Prop. 1980/81:133 129

uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, och till nya
uppvärmningsanordningar i småhus, har ökat. De förändringar av villkoren för
stödet som genomfördes den 1 juli 1979 bestod just i alt möjlighelerna all fä
län och bidrag lill ytlerväggsisolering minskades, genom att de bättre husen undantogs
från stöd och kravet på isoleringsljocklek ökades, medan stödel lill
uppvärmnings- och ventilationsanläggningar förbättrades. Ökningen av stödel
till nya uppvärmningsanordningar i småhus hänger samman med det mycket stora
intresset för fastbränsleeldning och värmepump. Stöd Ull installation av
braskaminer och andra kompletterande faslbränsleanord-ningar medges dock f. n.
inte.

Beräkning av besparing

Av sammanställningen i bilaga 4 framgår hur den totall
beräknade nettobesparingen fördelas på småhus och flerbostadshus samt pä de
olika äl-gärdsgrupperna exklusive fjärrvärmeanslulning. Av sammanställningarna
i bilagorna 5 och 6 framgår hur nettobesparingen fördelas på de olika sparåtgärderna.
Vid beräkning av neltobesparingen vid installation av fliseld-ningsanordning i flerbostadshus
har för budgelären 1977/78 och 1978/79 samma antagande om besparingseffekt
gjorts som för småhus dvs. 20000 kWh per anläggning och år. För budgetåret
1979/80 är emellertid antagandel om besparingseffekt i fierbostadshus 10000
kWh per lägenhet och år, vilket bedömts vara ett mer korrekt anlagande.

Den totala besparingen, dels netlo dels brutto inklusive
fjärrvärmeanslutning, kan beräknas lill följande:

Budgetår 1977/78 1978/79 1979/80

Netlobesparing, TWh/år 0,43 0.60 0.72

Brutlobesparing inklu

sive fjärrvärmeanslut

ning, TWh/år 0,62 0,83 1,06

Med energibesparing jämställs minskning av oljeförbrukning
vid övergäng till fastbränsleeldning. Att notera är all av ökningen i beräknad
netlobesparing från budgetåret 1978/79 till budgetåret 1979/80 svarar övergång
till fastbränsleeldning för den största andelen.

9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Bil. 1. Godkänd kostnad uppräknad till helt är

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T,kr

%

SMÅHUS

Förbättring av uppvärm-

nings- och ventila-

tionsanläggning

46450

4,7

73140

5,4

99750

6.9

Nya uppvärmningsan-

ordningar

8520

0,9

48100

3,5

109790

7.6

Isolering och tätning

613640

61,9

737 150

54,2

564050

39,2

Fjärrvärmeanslutning

14320

1.4

38260

2,8

25400

1,8

Summa

682930

68,9

896650

65,9

798990

55,5

FLERBOSTADSHUS

Förbättring av uppvärm-

nings- och ventilations-

anläggning

47760

4,8

93450

6,9

96160

6,7

Nya uppvärmningsan-

ordningar

40

0,0

2820

0,2

4380

0,3

Isolering och tätning

148820

15.0

249690

18,4

275280

19,2

Fjärrvärmeanslutning

III 710

11,3

117580

8,6

263 260

18,3

Summa

308330

31,1

463 540

34,1

639080

44,5

SMÅHUS
-1- FLER-

BOSTADSHUS

Förbättring av uppvärm-

nings- och ventilations-

anläggning

94210

9,5

166590

12,3

195910

13,6

Nya uppvärmningsan-

ordningar

8560

0,9

50920

3,7

114170

7,9

Isolering och tätning

762460

76,9

986840

72,6

839330

58,4

Fjärrvärmeanslutning

126030

12,7

155840

11,4

288660

20,1

Summa

991 260

100,0

1 360
190

100,0

1438070

100,0

Bil. 2. SMÅHUS. Godkänd kostnad uppräknad till helt år

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T.kr

%

Förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggning

Radiatortermostatventiler

Motorshuntventiler

Cirkulationspump

Spjällregulator
m m

Individuell
mätning

Nattackumulering

Ventilationsvärmeväxlare

30530

10710

1530

550

2250

50

830

4,5 1,6 0,2 0,1 0,3 0,0 0,1

25310

29250

2060

800

3400

190

12130

2,8 3,3 0,2 0,1 0,4 0,0 1,4

30260

39920

2440

590

4 150

140

22 250

3,8 5,0 0,3 0,1 0,5 0,0 2.8

Summa

46450

6,8

73 140

8,2

99750

12,5

Nya uppvärmningsanordningar

Värmepump

Fliseldn.anordn, vedpanna Solvärniesystem

4210

3 860

450

0,6 0,6 0,1

30480 10620 7000

3,4 1.2 0,8

57560

42760

9470

7,2 5,4 1,2

Summa

8520

1,3

48100

5,4

109790

13,7

Isolering
och lätning

Isolering av yttervägg Fasad vid ytterväggsisol.
Isolering av vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag Treglasfönster SkumplasUnsprutning
mm

221080

213 500

89030

24800

61830

3 400

32,4

31,3

13,0

3,6

9,0

0,5

252540

260410

103 530

26570

88040

6060

28,2

29,0

11,5

3,0

9,8

0,7

202840

166240

104650

31900

56620

1800

25,4
20,8 13,1 4,0 7,1 0,2

Summa

613640

89,8

737150

82,2

564050

70,6

Fjärrvärmeanslutning

14320

2,1

38260

4,2

25400

3,2

Totalt

682930

100,0

896650

100,0

798990

100,0

Bil. 3. FLERBOSTADSHUS. Godkänd kostnad uppräknad till
helt år

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T.kr

%

Förbättring
av uppvärm-

nings-
och venlilations-

anläggning

Radiatortermostatventiler

33 240

10,8

34150

7,4

43 810

6,9

Variator/motorshuntventil

5030

1,6

8 390

1,8

10670

1,7

Cirkulationspump
m m

-

-

970

0,2

10

0,0

Spjällregulator

1260

0,4

1220

0,3

2660

0,4

Inreglering
av värme

-

-

18540

4,0

17 370

2,7

Individuell
mätning

6360

2,1

10610

2,3

76.30

1,2

Ventilationsvärmeväxlare

60

0,0

620

0,1

46.30

0,7

Inreglering
av ventilation

1810

0,6

18950

4,1

9380

1,5

Summa

47760

15,5

93450

20,1

96160

15,0

Nya
uppvärmnings-

anordningar

Värmepump

-

-

1 190

0,3

580

0,1

Fliseldningsanordning

40

0,0

130

0,0

3 680

0,6

Solvärmesystem

-

-

1500

0,3

120

0,0

Summa

40

0,0

2820

0,6

4 380

0,7

Isolering
och tätning

Isolering
av yttervägg

52720

17,1

95530

20,6

87260

13,7

Fasad
vid ytterväggsisol.

51500

16,7

94410

0,4

87600

13,7

Isolering
av vindsbjälklag

27810

9,0

31070

6,7

50480

7,9

Isolering
av bottenbjälklag

970

0,3

1500

0,3

2980

0,5

Treglasfönster

15110

4,9

25730

5,6

40840

6,4

Skumplastinsprutning

710

0,2

830

0,2

1400

0,2

Tätning
av fönster m m

-

-

620

0,1

4720

0,7

Summa

148820

48,3

249690

53,9

275 280

43,1

Fjärrvärmeanslutning

111710

36,2

117580

25,4

263260

41,2

Totalt

308330

100,0

463540

100,0

639080

100,0

Bil. 4. Nettobesparing uppräknad till helt år

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T.kr

%

SMÅHUS

Förbättring av upp-

värmnings- och ventila-

tionsanläggning

37 500

8,7

49700

8,3

59400

8,3

Nya uppvärmningsan-

ordningar

15 100

3,5

52200

8,7

136600

19,1

Isolering och tätning

235400

54,7

223 200

37,3

205 700

28,7

Summa

288 100

66,9

325 100

54,3

401700

56,1

FLERBOSTADSHUS

Förbättring av uppvärm-

nings- och ventilations-

anläggning

87700

20,4

196 100

32,8

191000

26,7

Nya uppvärmningsan-

ordningar

500

0,1

1600

0,3

11800

1,6

Isolering och tätning

54000

12,6

75800

12,7

111700

15,6

Summa

142200

33,1

273 500

45,7

314500

43,9

SMÅHUS H-
FLER-

BOSTADSHUS

Förbättring av uppvärm-

nings- och ventilations-

anläggning

125 200

29,1

245 800

41,1

250400

35,0

Nya uppvärmningsan-

ordningar

15700

3,6

53900

9,0

148400

20,7

Isolering och tätning

289400

67,3

299000

49,9

317400

44,3

Summa

430300

100,0

598600

100,0

716200

100,0

Bil. 5. SMÅHUS. Nettobesparing uppräknad till helt år

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T.kr

%

Förbättring
av upp-

värmnings-
och ventila-

tionsanläggning

Radiatortermostatven-

tiler

26750

9,3

23000

7,1

23 820

6,0

Motorshuntventiler

7590

2,6

16130

5,0

18660

4,6

Spjällregulator

390

0,1

190

0,1

320

0,1

Individuell
mätning

2340

0,8

4680

1,4

5 750

1,4

Ventilationsvärme-

växlare

460

0,2

5690

1,7

10880

2,7

Summa

37530

13,0

49690

15,3

59430

14,8

Nya
uppvärmningsan-

ordningar

Värmepump

2340

0,8

14630

4,5

24170

6,0

Fliseldningsanordn,

vedpanna

12600

4,4

35000

10,8

108830

27,1

Solvärmesystem

180

0,1

2630

0,8

3 600

0,9

Summa

15 120

5,3

52260

16,1

136600

34,0

Isolering
och tätning

Isolering
av ytter-

vägg

119640

41,5

112380

34,6

92940

23,3

Isolering
av vinds-

bjälklag

77160

26,8

69300

21,3

80130

19,9

Isolering
av botten-

bjälklag

18540

6,4

11830

3,6

15470

3,8

Treglasfönster

16940

5,9

25600

7,9

15810

3,9

Skumplastinsprutning

mm

3 130

1,1

4120

1,3

1300

0,3

Summa

235410

81,7

223230

68,6

205650

51,2

Totah

288060

100,0

325 180

100,0

401680

100,0

Bil.
6. FLERBOSTADSHUS. Nettobesparing uppräknad till helt år

1977/78

1978/79

1979/80

T.kr

%

T.kr

%

T.kr

%

Förbättring
av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar Radiatortermostatventiler Variator
(shuntgrupp) Spjällregulator Inreglering av värme Individuell mätning
Ventilationsvärmeväxlare Inreglering av ventilation

Summa

Nya uppvärmningsanordningar Värmepump Fliseldningsanordning
Solvärmesyslem

Summa

Isolering och tätning Isolering av yttervägg Isolering av
vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag Treglasfönster SkumplasUnsprutning Tätning
av fönster m. m.

Summa Totalt

60110

42,7

64100

23,4

74740

23,8

11280

7,9

17720

6,5

18580

5,9

2570

1,8

1810

0,7

7330

2,3

-

-

69190

25,3

57170

18,2

7900

5,6

7250

2,7

7310

2,3

230

0,2

930

0,3

7970

2,5

4970

3,5

35070

12.8

17930

5,7

87720 61,7 196070 71,7 191030 60,7

-

-

770

0,3

350

0.1

540

0,4

220

0,1

11390

3,6

-

-

630

0,2

40

0,0

540

0,4

1620

0,6

11780

3,8

28800

20,2

46220

16,9

45 310

14,4

19300

3,6

19180

7,0

36940

11,7

700

0,5

730

0,3

1210

0,4

4450

3,1

6520

2,4

11110

3,5

780

0.5

630

0,2

1120

0,4

-

-

2 500

0,9

16010

5,1

54030

37,9

75780

27,7

111700

35,5

142290

100,0

273470

100,0

314510

100,0

Prop. 1980/81:133 136

Bdaga4

Sammanfattning av energiprovningsutredningens (11978:06)
betänkande (Ds 11980:12) Provning för bättre energihushållning.

Inledning

Energiprovningsutredningen
har enligl sina direktiv huvudsakligen haft till uppgift atl bedöma behovel av
metoder, kompetens och resurser för provning inom del energitekniska området
(energiprovning) samt föreslå åtgärder från samhällets sida vad gäller resurser
för samt finansiering och organisation av sådan provning.

Utredningen
har avgränsat sitt arbete till alt gälla provning av produkter som har eller
kan få belydelse för landets energianvändning och som huvudsakligen säljs till
köpare ulan egna provningsresurser eller egen kompetens atl bedöma
produktegenskaper. Tidsperspektivet för utredningens bedömningar sträcker sig
i första hand fram till år 1990.

Energiprovning
— en beskrivning Med energiprovning har utredningen avsett:

1.
Provning, med avseende på
energiegenskaper, av produkter i ett kommersiellt skede vilka har betydelse
för landels energianvändning.

2.
Provning, med avseende på
säkerhels-, hälso- och miljöegenskaper, av produkter i ett utvecklings- eller inlrodukfionsskede
vilka syftar till alt hushålla med energi eller ersätta olja.

3.
Provning, med avseende på
energiegenskaper, av sådana produkter som avses i 2.

Energiprovning
kan förekomma i samband med energitekniskt utvecklingsarbete och energibesparande
ålgärder, som underiag för informafion om produkters energiegenskaper och i
syfte atl verifiera föreskrivna krav på produkters egenskaper.

Nuläge
och utblick mot 1990

Inom
bygg- och VV S-sektorerna förekommer energiprovning i samband med dels statens
planverks verksamhet med typgodkännande av byggnadsdelar och
byggnadsinstallationer, dels de kommunala byggnadsnämndernas tillsyns- och
besiktnings verksamhet. Provningen syflar till att verifiera krav i Svensk
Byggnorm. Typgodkännanden är ofta elt villkor för stöd till energibesparande ålgärder.
Konsumentverket har låtit genomföra provningar av vissa energibesparande
produkter i konsumentupplysande syfte. Inom energiforsknings- och experimentbyggnadsprogrammet
förekommer viss provning i syfte att utvärdera olika projekt. Utredningen fömlser
en utvidgad typgodkännandeverksamhel och ett ökal behov av att kunna prova nya
tekniska lösningar med syfte all hushålla med energi.

Prop.
1980/81:133 137

Utveckling
av provningsmetoder och vissa förstärkningar av befinlliga provningsresurser
bedöms som angelägna inom en rad områden. Som exempel kan nämnas enkla metoder
för fältprovning av värmeisolering och lufttäthet i byggnader, metoder och ulrustning
för provning av förseglade mtor, provningsmeloder och kompletterande
provningsutrustning för uppvärmningsanordningar bl.a. för fasta bränslen, nya
metoder och vissa resursförstärkningar för provning av värmepumpar,
solvärmesystem, värmelager och värmekulvertar, provningsmetoder och -resurser
för ventilationssystem och provningsmetoder för reglersystem för uppvärmning
och ventilation.

Inom
industrisektorn har utredningen behandlat energiprovning av industriell
produktionsutrustning m.m. Några slalliga krav på energiegenskaper hos sådan
utrustning förekommer inte i dag och utredningen bedömer att del inte
föreligger något behov av metoder eller resurser för provning i syfte att
verifiera sådana krav under 1980-talel. Däremot finns ett behov av enhetliga fältprovningsmetoder
för att kunna utvärdera och dokumentera olika energibesparande ålgärder.
Utredningen har också pekat på möjligheten att införa frivilliga
energideklarationer av vissa energiförbrukande produkter av standardtyp för
all göra det lättare för mindre industrier ulan egna provningsmöjligheter att
väga in energiegenskaperna vid investeringsbeslut. En förutsättning för sådana energideklaralioner
är att provningsmeloder utvecklas.

Inom
transportsektorn förekommer energiprovning i flera sammanhang.
Personbilstillverkarna provar specifik bränsleförbrukning som underlag för
energideklarationer. Konsumentverket har i konsumentupplysande syfte låtit
prova vissa energibesparande tillbehör till personbilar. Provning av
fritidsbåtars bränsleförbmkning görs som underiag för sjöfartsverkets s. k. körfakta.
Utredningen fömlser att behov alt ulveckla och komplettera provningsmetoder bl.a.
när det gäller energibesparande tillbehör till personbilar och lastbilar samt
alternativa drivmedel för fordon. Behov av viss komplettering av befintlig
mätutrustning förutses också.

Inom
övrigsektorn har utredningen behandlat hushållsapparater, jord-bmks-,
skogsbruks- och trädgårdsnäring, skogsenergi, energiskog och andra biobränslen m,
m. Provning av hushållsapparater görs i konsumentupplysande syfte vid
konsumentverkets laboratorium eller hos tillverkare som underlag för
energideklarationer. Utredningen förutser bl. a. behov av metoder och utmstning
för kvalitetsbestämning av biobränslen.

Resurser
för energiprovning

Utredningen
har gjort en översiktlig inventering av provningsresurser inom den statliga
sektorn. Relativt omfattande resurser för uppdragsba-serad energiprovning finns
vid statens provningsanstalt och Studsvik Energiteknik AB. Omfattande
utrustning finns också vid de tekniska högskoloma och vissa statliga
forskningsinstitut där mtinmässig provning

Prop. 1980/81:133 138

dock
bara förekommer i enstaka fall. Vissa provningsresurser finns ocksä vid
konsumentverket, statens maskinprovningar och AB Svensk Bilprovning. Nu nämnda
inslilulioner har på utredningens förfrågan redovisat tillgängliga resurser och
behov av förstärkta resurser (se bilaga 1 i Ds I 1980:13). Behov av relativt
omfattande resursförstärkningar för energiprovning fömtses av bl.a. statens
provningsanstalt och Siudsvik Energiteknik AB.

Inom
den privata sektorn har nägon systematisk inventering av resurser för
energiprovning inte gjorts. Utredningen har erfarit att större företag i
allmänhet har erforderliga provningsresurser för utveckling av nya energitekniska
produkter. Mindre företag saknar i mänga fall tillräckliga resurser varför ett
behov finns atl kunna anlita utomstående provningsresurser och -kompetens.

Internationella
förhållanden

Internationellt
samarbele när det gäller energiprovning förekommer i mycket begränsad
omfattning. USA har antagit en långtgående lagsliflning när det gäller energideklanationer
och krav på lägsta tillåtna energiprestanda för olika produkter. Huvuddelen av
utvecklingen av nya provningsmetoder görs vid National Bureau of Standards.
Visst samarbete förekommer på det europeiska planet när det gäller kontroll av
byggbeslämmelser och inom konsumentvaruområdet.

Inom
Norden finns väl fungerande samarbetsformer etablerade inom NORDTEST när det
gäller utveckling av provningsmetoder inom framför allt bygg- och VVS-sektorerna.
Flera andra samnordiska organ har ocksä verksamhet som anknyter till
energiprovning. Danmark, Norge och Finland har i varierande utsträckning
bestämmelser när det gäller energihushållning i byggnader.
Typgodkännandeförfarandet fillämpas också i dessa länder. Energiprovning i
samband med utveckling av nya energitekniska produkter förekommer bl.a. vid de lekniska
högskolorna och vid vissa forskningsinstitut.

Överväganden
och förslag

Energi
har fått ökad ekonomisk belydelse för samhälle, näringsliv och enskilda
hushåll. Det är därför angeläget att energiegenskaper hos olika produkter kan
fastställas och redovisas på ett riktigt sätt. En omfattande leknisk
omställning har inletts på energiområdet. En mängd produkter som bygger på ny leknik
eller nya tillämpningar av lidigare känd leknik och som syftar till atl spara
energi eller ersätta olja utvecklas och introduceras på marknaden. Detta kräver
en beredskap för att prova och utvärdera produkterna såväl med avseende på
energiegenskaper som säkerhets-, hälso-och miljöegenskaper.

Provning
utgör, eller kan utgöra, ett viktigt inslag i vissa energipolitiska styrmedel
och stimulansåtgärder. Här kan nämnas stöd lill utveckling och

Prop.
1980/81:133 139

inlroduklion
av produkter som leder till en rationellare energianvändning, information om
eller krav på egenskaper hos produkter med betydelse för energianvändningen. Ulredningen
har funnil det angeläget att erforderliga provningsmetoder och provningsutmslningar
utvecklas och lämnar förslag om omfattning, inriktning och finansiering m. m.
av behövligt utvecklingsarbete. När det gäller att gå vidare med beslul om
löpande provningsinsatser inom respekfive område bör dessa emellertid fallas
av de myndigheler (eller andra statliga organ) som utformar olika energipoliliska
styrmedel och stimulansåtgärder.

En
relativt omfattande utveckling av nya energitekniska provningsmetoder behöver
genomföras. I dag saknas erforderliga anslagsmedel för att genomföra elt sådanl
utvecklingsarbete och kapaciteten härför vid de statliga provningsinsfitutionerna
är begränsad. Särskilda medel bör därför slällas lill förfogande för utveckling
av energitekniska provningsmeloder. Möjligheten bör också tas till vara atl för
detla ändamål utnyttja energiteknisk kompetens även utanför de ordinarie
provningsorganen. Det beräknade medelsbehovet framgår av nedanstående tabell:

Tabell
9.1 Medelsbehov för utveckling av energitekniska provningsmetoder (milj. kr.)

Område/Period

81/82-83/84

84/85-86/87

87/88-89/90

Byggnader
och bygg-

nadsdelar

5.0

3.5

3.5

Uppvärmningssystem

6.2

5.8

5.1

Ventilationssystem

1.5

1.5

1.0

Reglersystem
för VVS

1.5

1.0

1.0

Vatten-
och av-

loppssystem

0.8

0.7

0.7

Transportmedel

0.3

0.3

0.3

Industriell
utmstning

2.0

3.0

4.0

Jordbruk
och träd-

gårdsnäring

0.3

0.3

0.4

Biobränslen

1.0

0.5

-

Totalt

18.6

16.6

16.0

Medlen
bör anvisas inom de ramar som statsmakterna gör fillgängliga för stöd lill
energiteknisk utveckhng och demonstration samt till energibesparande åtgärder.
Medlen bör avse utveckling och dokumentering av metoder för energiprovning som
inte kan bekostas på annat sätl. Medlen bör täcka även framtagning av
prototyper fill den provningsutrustning som är nödvändig för att fillämpa
metoden.

Ansvaret
för fördelningen av medel för utveckling av provningsmetoder bör läggas på
statens råd för byggnadsforskning för områdena Byggnader och byggnadsdelar.
Uppvärmningssystem, Ventilationssystem, Reglersystem för VVS samt Vatten- och
avloppssystem, statens industriverk för områdena Industriell utmstning.
Jordbruk och trädgårdsnäring och Biobränslen samt transportrådet för området
Transportmedel.

Metodutvecklingen
bör i första hand genomföras vid statliga provnings-

Prop. 1980/81:133 140

institutioner
och i andra hand vid statliga eller enskilda forskningsorgan, företag eller
branschorgan.

Behov
av vissa förstärkningar i fråga om utrustning, personal och lokaler för
energiprovning fömlses. Utredningen har pekat ul vissa områden där sådana
resursförstärkningar är angelägna men har avstått från att föreslå exakt vilka
resurser som ska anskaffas och var de ska byggas upp. Enskilda beslut om
investering i nya resurser bör fattas av, eller på initiafiv av, de olika
provningsinstitutionerna.

När det gäller finansiering
av sådana invesleringar och täckning av provningskoslnaderna för energiprovning
finner ulredningen ingen anledning atl man frångår de principer som gäller för
annan motsvarande provning i statlig regi. När del gäller samordning av energiprovning
föreslår utredningen: Planeringen och initieringen av metodutvecklingsinsalser
inom respekfive sektor bör ske i samarbete mellan föreskrivande myndigheter, introduktionsstödjande
och forskningsplanerande organ samt provningsinsti-tulioner.

Statens
provningsanstalt och AB Svensk Bilprovning bör tilldelas vissa
samordningsuppgifter när det gäller metoder och resurser för energiprovning.

Slutligen
framhåller utredningen vikten av att utveckling av energitekniska
provningsmetoder sker i samarbete med andra länder. Delta skapar fömtsättningar
dels för en arbelsfördelning mellan olika länder, dels för en internationell
samordning av provningsmetoder.

Prop.
1980/81:133 141

Bilaga
5

Skrivelse från energisparkommittén (I 1975:02) angående
temperaturnormer i lokaler.

Tid
Industridepartementet Statsrådet Cari Axel Petri

Energisparkommittén
erhöll 1975-10-16 i uppdrag av industriministern att undersöka fömtsättningarna
för att pä vissa områden införa direkla restriktioner eller förbud för viss
slag av energianvändning.

Energisparkommittén har i
skrivelse 1976-02-16 lämnat vissa synpunkter på vilka områden restriktioner och
förbud kan ha aktualitet,

Inom Energisparkommittén
fullföljs detla uppdrag genom ett antal olika projekt kring speciella
energianvändningsområden. 1978-12-15 tillställde kommittén
Industridepartementet en rapport som särskilt gällde energianvändningen i de
kommunala idrottsanläggningarna och 1979-01-31 en rapport kring
energiförbrukningen inom förpackningsseklorn. Till kommitténs sammanträde
1979-09-26 förelåg en rapport kring införandet av en maximitemperatur i andra
byggnader än bostadshus.

I rapporten konstateras
att en översiktlig beräkning av bebyggelsens energibehov visar att det 1975
åtgick sammanlagl 161 TWh för della ändamål. Därav svarade industrins och
övriga lokaler för 59TWh. Den övervägande delen av detta utgjorde
energianvändning för uppvärmning.

I rapporten beskrivs olika
faktorer som påverkar inomhusklimatet, ener-giförbmkningens omfattning,
besparingseffekter genom temperatursänkningar samt åtgärder och kostnader.
Sammanfattningsvis kan konstateras: -att det är möjligt att sänka temperaturen
med 2°C i stora delar av

lokalbeståndet
utan några negativa effekter pä det fysiologiska välbefinnandet.

- all
en sådan temperatursänkning i industrins lokaler kan bedömas ge en

besparing av mellan 0,6 och ca 1 TWh beroende på skilda antaganden

om sänkningens omfattning av olika delar av beståndet. Inom övriga

lokaler pekar olika bedömningar på mellan 2-4TWh. Sammanlagt torde

3 TWh i besparing genom temperatursänkningar kunna betraktas som etl

realistiskt antagande.

-att
temperatursänkning oftast är att betrakta som en lönsam åtgärd. Sammanlagt för
industrins lokaler och övriga lokaler kan den erforderliga investeringen
bedömas vara i storleksordningen 1000-1 300milj. kronor.

- atl
en temperatursänkning ofta åtföljs av andra byggnads- eller installa

tionstekniska åtgärder som kan ge ytterligare energibesparingar med god

lönsamhet.

I
rapporten konstateras att förutsättningar synes föreligga för införandel

Prop. 1980/81:133 142

av
ett förbud mol atl med gas, olja, kol eller elektricitet uppvärma vissa lokaler
till högre temperatur än 20°C. En sådan bestämmelse finns redan för de statliga
lokalerna i enlighet med SFS 1979:735.

I
dagsläget vill dock kommittén för sin del förorda att man försöker nå sådana
temperatursänkningar på frivillighetens väg. Detla fömlsäller en intensifierad
informationsverksamhet och försök atl genom överläggningar la lill stånd elt
ökat engagemang från bland annal olika kalegorier av ägare och förvaltare av
lokaler och lokalnyttjare.

Energisparkommittén
avser därför atl intensifiera sin information kring dessa frågor. Denna kommer
bland annat att behandla:

-
vad som är ett fysiologiskt
riktigt klimat i avsikt att påverka attityder på arbetsplatser och i andra
miljöer,