Prop. 1980/81:135

Prop. 1980/81:135 Regeringens proposition

1980/81:135

om
former för styrning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter, m. m.;

beslutad
den 26 februari 1981.

Regeringen
föreslär riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

KARIN
SÖDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att ett nytt budgeteringssystem införs för de allmänna
försäkringskassornas förvaltningsutgifter. Anslag till dessa utgifter skall
anvisas på statsbudgeten enligt samma leknik som gäller för statliga myndigheter.
Försäkringskassornas räkenskapsår föreslås ändrat från kalenderår till
statligt budgetår.

Avsikten
är också att vissa administrativa beslutsbefogenheter samtidigt skall
decentraliseras från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

De
nya reglerna föreslås fillämpas fr. o. m. budgetåret 1982/83.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 135

Prop. 1980/81:135 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 4,8,12-14 och 16 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 4 §2

För allmän försäkringskassas förbindelser häfta allenast
kassans tillgångar.

Utan riksförsäkringsverkets medgivande må allmän
försäkringskassa ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom
och ej heller upptaga, övertaga eller ikläda sig ansvar för lån eUer åtaga sig
annan förpliktelse, såvida ej denna har omedelbart sammanhang med kassans
verksamhet.

Om vad som skall iakttagas beträffande allmän
försäkringskassas tillgångar och skulder, därest kassan upphör eller dess
verksamhetsområde ändras, meddelar regeringen bestämmelser i varje särskilt
fall.

8§

Styrelseledamot utses, om/ce rege- Styrelseledamöter utses, om inte

ringen annat förordnar, för en tid av regeringen föreskriver annat, för en

tre år, räknat från och med den 1 tid av tre år, räknat från och med den

januari
året näst efter det, då han 1 jidi året efter det år då val i hela

blivU utsedd. riket tdl landsting och kommunfidl-

mäklige har ägt rum.

Styrelseledamot må skiljas från En styrelseledamot kan skiljas

uppdraget genom beslul av den som från uppdraget genom beslut av den

utsett honom. som utsett honom.

Avgår styrelseledamot innan den Avgår en styrelseledamot innan

tid för vilken han blivit utsedd, gäll den tid, för vilken han blivit utsedd

fill ända, skall för den återstående gått fill ända, skall för den återståen-

fiden utses ny ledamot i den ordning, de tiden utses en ny ledamot i den

vari den avgångne ledamoten blivit ordning, vari den avgångne ledamo-

utsedd. ten blivit utsedd.

' Lagen omtryckt 1977:630.

2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

Prop.
1980/81:135

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Hos allmän
försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vUken i enlighet med de
anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har atl leda arbetet inom kassan
samt en eller flera föredragande för pensionsärenden. Hos sådan kassa skola
jämväl vara anställda en eller flera förtroendeläkare och förtroendetandläkare.
Dessa hava att tillhandagå kassan i frågor, som kräva medicinsk eller odontologisk
sakkunskap, och skola söka främja samarbetet mellan kassan och inom dess område
verksamma läkare och tandläkare.

Utöver
de befattningshavare, som avses i första stycket, skola hos allmän
försäkringskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt antal.

I den
allmänna försäkringskassan skaU finnas en direktör, som har atl leda arbetet
inom kassan i enlighet med styrelsens anvisningar. Vidare skall finnas en eller
flera förtroendeläkare och förtroendelandläkare. Dessa skall biträda kassan i
frågor som kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap samt verka för ett
gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare som är verksamma
inom dess område. Därutöver skall finnas personal i mån av behov och tillgång
på medel.

13 §

Befattningshavare
hos allmän försäkringskassa tillsättas och entledigas

1) direktör,
föredragande för pen

sionsärenden, förtroendeläkare, för

troendetandläkare ävensom annan

tjänsteman, beträffande vdken rege

ringen så föreskrivit, av riksförsäk

ringsverket; samt

2) övriga tjänstemän av kassan.

Riksförsäkringsverket skall vid

fillsättande
och entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande frän kassans
styrelse. För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola
anställnings- och arbetsvillkor fastställas under medverkan av regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer.

Direktören
och de andra tjänstemän, beträffande vilka regeringen föreskriver det,
tillsätts och entledigas av riksförsäkringsverket. Övriga tjänstemän tillsätts
och entledigas av kassan.

Riksförsäkringsverket skall vid tillsättande och enfledigande
av tjänstemän hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse.

För de tjänstemän, för vilka regeringen föreskriver det,
skall anställnings- och arbetsvillkor fastställas under medverkan av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1980/81:135

Nuvarande lydelse

I den utsträckning regeringen förordnar må försäkringskassa
inrätla ny tjänst endasi efter medgivande av riksförsäkringsverket.

Föreslagen lydelse

I den utsträckning regeringen föreskriver det får
försäkringskassan inrätta nya tjänster endast efter medgivande av
riksförsäkringsverket.

14 §

Allmän
försäkringskassas räkenskaper skola avslutas för år. Räkenskapsavslutningen
skall vara verkställd före utgången av nästföljande mars månad.

Styrelsen
skall senasl den 75 april varje är lill revisorerna avlämna en av styrelsens
ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det senast förflutna året.
Styrkt avskrift av berättelsen skall samtidigt översändas fill
riksförsäkringsverket samt till vederbörande landsting eller kommunfullmäktige.

Före utgången av oktober månad varje år skall styrelsen
tillställa riksförsäkringsverket en beräkning av kassans förvaltningskostnader
för nästföljande år.

En
allmän försäkringskassas räkenskaper skall omfatta perioden den 1 juli-den 30
juni (budgetår).

Styrelsen skall senasl den / oktober varje år till
revisorerna lämna en av styrelsens ledamöter underskriven årsberättelse
innefattande förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning för det
senast förflutna budgetåret. Styrkt avskrift av årsberättelsen skall samtidigt
översändas fill riksförsäkringsverket och till landstinget eller kommunfullmäktige.

Styrelsen
skall årligen tillställa riksförsäkringsverket de uppgifter om kassans
förvaltning som fordras för framställning om anslag.

16 §

För varje revisor utses en suppleant.

Revisor må skiljas från uppdraget En revisor kan skiljas från uppdra-

av den
som utsett honom. get av den som utsett honom.

Revisor skall hava den erfarenhet En revisor skall ha den
erfarenhet

För
granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna försäkringskassans
räkenskaper skola varje år utses en revisor av riksförsäkringsverket och två
revisorer av landsfinget eller, där fräga är om kassa, vars verksamhetsområde utgöres
av kommun, av kommunfullmäktige.

För
granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna försäkringskassans
räkenskaper skall för varje budgetår utses en revisor av riksförsäkringsverket
och två revisorer av landstinget eller, där fråga är om en kassa, vars
verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

beträffande bokföring och
insikt i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till kassans verksamhet erfordras
för uppdraget. Till revisor må ej utses den som är i kassans eller styrelseledamots
tjänst, ej heller nära anhörig till styrelseledamot.

av bokföring och den
insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till kassans verksamhet
fordras för uppdraget. Till revisor/år inte utses den som är i kassans eller en
styrelseledamots tjänst eller den som är nära anhörig fill en styrelseledamot.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 kap. 14 § Iredje
stycket den Ijuli 1981, såvitt avser 18 kap. 8 § den 1 januari 1983 och i
övrigt den 1 juli 1982. Vad som enligt 18 kap. 14 § tredje stycket i dess
förutvarande lydelse föreskrivs om skyldighet att fillställa
riksförsäkringsverket en beräkning av kassans förvaltningskostnader skall dock
gälla till utgången av år 1981.

2. Tiden den 1 januari-30 juni 1982 skall vid
tillämpning av 18 kap. 14 § andra stycket i dess nya lydelse anses som ett
budgetår.

Prop. 1980/81:135

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om former för styrning av försäkringskassornas
förvaltningsutgifter, m. m.

1 Inledning

De allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket
svarar för administrationen av större delen av samhällets ekonomiska
trygghetssystem. Enligt 18 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL,
skall det finnas en allmän försäkringskassa i varje landstingskommun och i
varje kommun som inte tillhör etl landstingsområde. Totalt finns 26 försäkringskassor.
Formellt är kassorna inte statliga myndigheter utan självständiga offenlligrältsliga
organ med egna styrelser. Riksförsäkringsverket är central
förvaltningsmyndighet och utövar tillsyn över kassornas verksamhel (18 kap.

2 § AFL).

Utgifterna för försäkringskassornas administration
finansieras på samma sätl som sjukförsäkringens utgifter, dvs. till 15 % med slatsbidrag
och till 85 % med arbetsgivaravgifter. I princip fastställer varje
försäkringskassa sin egen budget och avgör därmed själv omfattningen av sina förvaltningsulgifler.

Riksrevisionsverket framförde i juni 1978 i en
revisionsrapport om riksförsäkringsverkets fillsyn av de allmänna
försäkringskassorna m. m. vissa synpunkter beträffande försäkringskassornas
organisation och förvaltningsulgifler. I rapporten förordades bl. a. all elt
syslem skulle införas för styrning av försäkringskassornas
förvaltningskostnader. I rapporten framhölls vidare behovet av att
riksförsäkringsverket som etl led i tillsynen i ökad omfattning föQde
utvecklingen av försäkringskassornas förvaltningsutgifter.

Chefen för socialdepartementet bemyndigades den 14 juni
1979 att tillkalla en kommitté - kommittén (S 1979:08) för översyn av
riksförsäkringsverkets

Prop.
1980/81:135 7

organisation
m. m.' -för att göra en organisationsöversyn av verket. Enligt direktiven (Dir.
1979:60) skulle kommittén även pröva frågan om formerna för styrning av
försäkringskassornas organisation och förvaltningskostnader mot bakgrund av vad
som anförts i riksrevisionsverkets revisionsrapport.

Kommittén
har redovisat sina överväganden och förslag i sistnämnda avseende i deibetänkandet
(Ds S 1980:7) Former för styrning av försäkringskassornas organisation och
förvaltningsutgifter. En sammanfattning av kommitténs förslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandel avgelts av riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket, statskontoret, statens arbetsgivarverk. Försäkringskasseförbundet
(FKF), Försäkringskassornas förhandlingsorganisation (FFO),
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisafion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR
och Försäkringsanställdas förbund (FF).

Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden från flertalet allmänna försäkringskassor.

En
remissammanställning bör fogas lill prolokollet i detta ärende som bilaga 2.

2
Allmän motivering 2.1 Allmänt

Utvecklingen
av samhällets ekonomiska trygghetsanordningar har inneburit väsentligt
utvidgade arbetsuppgifter för de allmänna försäkringskassorna. Detta har trots
ökad användning av automatisk databehandling lett fill en kraftig ökning av
försäkringskassornas förvaltningsutgifter. För år 1980 har kassornas förvaltningsulgifler
beräknats lill 2 190 milj. kr., vilket innebär en ökning med mer än 1 000 milj.
kr. sedan år 1975. Antalet årsarbetare hos kassorna har ökat från 11 800 år
1975 till ca 17 000 år 1980. Samtidigt har under denna period omslutningen inom
den allmänna försäkringen ökat från ca 47 000 milj. kr. fill ca 100 000 milj.
kr.

Före
är 1974 finansierades försäkringskassornas förvaltningsutgifter helt med
avgifter från de försäkrade. Tarifferna för dessa avgifter, som även skulle
täcka en del av sjukförsäkringskostnaderna, fastställdes för varje kassa av
riksförsäkringsverket. Härigenom gällde i princip en ram för förvaltningsutgifterna
även om detta i praktiken inte medförde någon direkt styrning av kassornas
förvaltning. Sedan sjukförsäkringsavgifterna slopats för anställda fr. o. m. år
1975 finansieras förvaltningsutgiflerna numera med arbetsgivaravgifter, egenavgifter
från egna företagare och statsbidrag enligl samma regler som gäller för sjukförsäkringens
utgifter.

'
Ledamöter: generaldirektören Lars-Åke Åström, ordförande, avdelningschefen Jan Engman,
revisionsdirektören, numera chef revisorn Wilhelm Engström, sekreteraren Gustav
Persson och civilekonomen Jan Stephansson.

Prop. 1980/81:135 8

För innevarande budgetår har medel för statens bidrag
förts upp i statsbudgeten pä etl särskilt anslag under socialhuvudtiteln, B 4.
Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader. Förändringen är endast
av formell natur i förhållande till närmast föregående budgetår, då försäkringskassornas
förvaltningskostnader redovisades som en delpost under anslaget Bidrag till
sjukförsäkringen. Anslagels storlek medför i princip ingen begränsning av
kassornas förvaltningsutgifter eftersom anslaget kan överskridas utan
särskilda åtgärder.

I årets budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 8, sid.
55) har riksdagen underställts uttalanden om att den restriktiva budgetprövning
som gäller för statliga myndigheter bör tillämpas också för de allmänna
försäkringskassorna. Jag anförde där alt riksförsäkringsverket i avvaktan pä
genomförandet av ett nytt budgeteringssystem bör få i uppdrag atl följa
kostnadsutvecklingen hos försäkringskassorna och utfärda de anvisningar som
behövs för att de principer som gäller för genomförandel av statliga
myndigheters huvudförslag skall tillämpas även för försäkringskassornas
förvaltningskostnader under åren 1981 och 1982.

I enlighet med vad som förutskickades i budgetpropositionen
återkommer jag nu med förslag i fråga om elt nytt budgeteringssystem för
kassornas förvaltningskostnader.

Kommittén föreslår i belänkandel all ett syslem med
ekonomisk ramstyrning införs för försäkringskassornas förvaltningsutgifter.
Anslaget för ifrågavarande kostnader skall enligt förslaget behandlas enligt
samma teknik som gäller för övriga anslag på statsbudgeten. Kommittén föreslår
vidare att vissa administrativa beslutsbefogenheter skall decentraliseras från
riksförsäkringsverket lill försäkringskassorna.

Remissinstanserna är positiva fill huvudprinciperna i
förslaget. Kiksför-säkringsverket konstaterar att utredningsarbetet haft en
bred förankring inom såväl verket som försäkringskasseområdet.
Försäkringskasseförbundet finner att kommitténs förslag i stort sett
överensstämmer med den s. k. RFV/FKF-utredningens - med representanter för
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna - förslag, vilka i allt
väsentligt godtagits av Försäkringskasseförbundets kongress i juni 1980.

Försäkringskassornas behov av medel för
förvaltningsutgifterna bör enligt min mening - i likhet med vad som gäller för
statliga myndigheter - bli föremål för årlig prövning av statsmakterna. Jag
förordar därför i likhel med kommittén alt ett system för anslagsstyrning av
försäkringskassornas förvaltningsutgifter införs. Systemet bör utformas sä att
det ger statsmakterna ett fillfredsställande underlag för prövning och konlroll
av försäkringskassornas förvaltningskostnader på motsvarande sätl som gäller för
de statliga myndigheterna. Det är ocksä angelägel att fä en ekonomisk
redovisning som kan ge underlag för beräkningen av konsekvenser för
organisation och förvaltningsulgifler av planerade regeländringar i trygghetssystemen.

Prop. 1980/81:135 9

Genom en effektiv och ändamålsenlig styrning av de
ekonomiska resurserna minskar behovet av annan administrativ styrning. Därvid
ökar möjligheterna till decentralisering av administrativa beslutsbefogenheter
till försäkringskassorna. Detla innebär en markering av försäkringskassornas
självständiga ansvar för förvaltningen inom givna regler och anslagsramar,
samtidigt som man uppnår en ytterligare renodling av riksförsäkringsverkets
centrala ansvar för verksamheten.

2.2 Ekonomiska ramar för försäkringskassornas förvaltningsutgifter

Kommittén föreslår att statsmakternas anslag till
försäkringskassornas förvaltningsutgifter skall ges i form av en totalram för
kassornas sammanlagda förvaltningskostnader. Kommittén föreslår vidare en
modell för dels beräkning av totalramen dels fördelning av totalramen mellan
försäkringskassorna. Enligt kommittén skall det ankomma pä
riksförsäkringsverket att efter samråd med Försäkringskasseförbundet beräkna
del sammanlagda medelsbehovet och ge in anslagsframställning till regeringen i
överensstämmelse med vad som gäller för begäran om anslag på statsbudgeten.
Beräkningen av totalramen skall enligt förslaget bygga på dels vissa
schablonberäkningar, främst baserade på invånarantal samt uppgifter från
försäkringskassornas s. k. arbetsredovisningssystem (som bygger på perso-nalslatislik
och ärendestatistik), dels en bedömning av ekonomiska och andra uppgifter som
hämtas in från kassorna. Dessa faktorer avses även ligga till grund för den
fördelning mellan kassorna som skall ske sedan statsmakterna tagit ställning
till totalramen. Fördelningen bör göras av riksförsäkringsverket efter samråd
med Försäkringskasseförbundet.

Från flera remissinstanser har synpunkter anförts belräffande
beräkning även totalram och fördelningen inom denna. Riksrevisionsverkei
framhåller atl resurstilldelningen inle bör göras alltför schablonmässig
eftersom det finns risk för att möjliga effektivitetsvinster då inte skulle
tillvaratas. Riksförsäkringsverket understryker vikten av det analysarbete i
anslutning till schablonberäkningarna som skall åligga verket. Från
försäkringskassehåll pekar man bl. a. på att arbetsredovisningssystemet ännu
inte är tillräckligt utvecklat samt att kassorna behöver ett bättre
redovisningssystem.

För egen del finner jag det föreslagna budgetsystemet med
en gemensam tolalram i statsbudgeten lämpligt för kassornas
förvaltningskostnader. Försäkringskassorna är 26 till antalet och har i
huvudsak samma organisation och verksamhetsförhållanden. Liksom kommittén anser
jag att det bör ankomma på riksförsäkringsverket att pä grundval av uppgifter
från försäkringskassorna och efter samråd med Försäkringskasseförbundet göra
framställning om den totala anslagsramen för kassornas förvaltningsutgifter. Verkel
bör även disponera anvisat anslag och svara för fördelning av medlen mellan
kassorna. Som kommittén anfört bör fördelningen göras av verket efter samräd
med Försäkringskasseförbundet.

1* Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 135

Prop. 1980/81:135 10

När det gäller beräkningen av det samlade medelsbehovet
och fördelningen av den anvisade lolalramen är del av stor betydelse att
beräkningarna grundas på tillräckligt väl underbyggda och tillförlitliga
uppgifter. Beräkningarna avses enligt förslaget bygga på dels vissa
schablonberäkningar, dels en bedömning av andra uppgifter som hämtas in från
kassorna. Försäkringskassorna mäste därför förse riksförsäkringsverket med de
uppgifter om kassornas förvaltning som behövs för framställning om anslag samt
fördelning av anvisade medel. Jag vill här betona vikten av det analysarbete
som bör utföras pä grundval av bl. a. dessa uppgifter.

Det föreslagna systemet kräver en väl utvecklad
planerings- och budgetprocess hos försäkringskassorna. Det bör ankomma på
riksförsäkringsverket atl med utgångspunkt i de statliga budgetanvisningarna
lämna anvisningar och rekommendationer till kassorna för deras budget- och
redovisningsarbete. Enligt vad jag inhämtat pågår redan arbete med en
utveckling av systemen beträffande arbelsredovisning och kassornas redovisning.

Kommitténs förslag all försäkringskassorna i samband med
rambudget-systemet skall övergå från kalenderår till att tillämpa det statliga
budgetåret har inte väckt någon erinran från remissinstanserna. Jag ansluter
mig lill förslaget. I samband med denna ändring bör även mandatperioderna för
försäkringskassornas styrelseledamöter i enlighet med utredningens förslag
ändras så att perioderna börjar den 1 juli - i stället för som f. n. dén 1
januari.

Beträffande
Försäkringskasseförbundels medelsbehov förutsätter kommittén att detta skall
omfattas av anslaget till försäkringskassorna. Riksre-" visionsverket
framhåller atl medelsbehovet för förbundet bör prövas på samma sätt som när det
gäller försäkringskassorna samt alt det i regleringsbrev skall anges inom
vilka ekonomiska ramar förbundet får bedriva sin verksamhet. Verket föreslår
vidare att - i likhet med vad sorn gäller för försäkringskassorna -
riksförsäkringsverket får utse en revisor att granska förbundets verksamhet.

För egen del vill jag anföra följande.
Försäkringskasseförbundet är en service- och intresseorganisation för
försäkringskassorna. Förbundet har bildats genom en överenskommelse mellan
kassorna och handhar frågor inom kassornas omräde där gemensam behandling
bedöms vara rationell. Förbundets verksamhet finansieras genom medlemsavgifter
frän kassorna beräknade efter invånarantalet med belopp som fastställs vid
kongress eller förbundsmöte.

I likhet med kommittén finner jag att
Försäkringskasseförbundets medelsbehov bör innefattas i anslaget till
försäkringskassornas förvaltningskostnader. Jag är f. n. inte beredd att
föreslå några ändrade regler beträffande medlen till förbundets verksamhet. Jag
förutsätter dock att motsvarande restriktiva ekonomiska bedömning, som när det
gäller försäkringskassornas egna förvaltningsutgifter, kommer att tillämpas
även när det gäller Försäkringskasseförbundets medelsbehov. Självfallet skall
den på

Prop. 1980/81:135 11

detta sätt finansierade verksamhelen begränsas lill sådana
gemensamma frägor som faller inom försäkringskassornas kompetensområde.
Beträffande revisionen utgår jag från att kommittén i sitt fortsatta arbele
prövar frägan huruvida revisionen av försäkringskassornas verksamhet även bör
omfatta förbundet.

Kommittén förutsätter atl statsbudgetens anslag till
försäkringskassornas förvaltningsutgifter får karaktären av förslagsanslag, vilket
är den form som används för flertalet myndighetsanslag. Det innebär vanligen
att anslaget får överskridas endast efter regeringens medgivande. Vidare
föreslår kommittén att detta budgetanslag skall omfatta det totala beloppet
för kassornas förvaltningsulgifler. Förvaltningsutgiflerna under anslaget skall
till 85 % finansieras via avgifter. Avgiftsmedlen bör redovisas som en
inkomstpost under förslagsanslaget. På samma sätt bör enligt kommittén
ersättningsbeloppet från allmänna pensionsfonden för kassornas administration
av tilläggspensioneringen redovisas som inkomst under anslaget.

Jag biträder kommitténs förslag som i dessa delar lämnats
utan erinran av remissinstanserna. De närmare frågorna om den tekniska
redovisningen av anslaget på statsbudgeten bör behandlas i anslutning till det
årliga budgetarbetet. Det gäller bl. a. frågan om det finns anledning atl
särbehandla vissa utgifter som har karaktären av engångsbelopp, t. ex.
utrustning av nya lokaler. Jag utgår frän att sådana utgifter redovisas så att
de kan avskiljas i anslagsframställningen.

Kommittén föreslår vidare att samma regler för
överskridande m. m. i princip skall gälla för ifrågavarande anslag som
beträffande anslag till statliga myndigheter. Dock föreslår kommittén att, av
de medel på anslaget som vid budgetårets slut evenluellt inte har förbrukats,
hälften upp till ett visst belopp skall få användas av respektive
försäkringskassa för vissa ändamål av värde för kassans utveckling. Härför
skall dock krävas särskild prövning av regeringen. Förslaget mofiveras med behovel
av att stimulera till hushållning med resurserna.

Kommitténs förslag angående dispositionen av kvarstående
anslagsmedel tas upp av flera remissinsianser. Statskontoret anför att man om
förslaget genomförs bör pröva att införa samma princip ocksä för statliga
myndigheter. Riksrevisionsverket delar kommitténs uppfattning om behovet av
alt stimulera till bättre hushållning med tilldelade resurser. Verket anser
dock att man bör överväga även andra metoder eller i varje fall slälla som
villkor dels atl kvarstående medel kan hänföras till reella
effektivitetsvinster, dels att anslaget totalt sett inte är förbrukat. Härvid
förutsätts att riksförsäkringsverket under löpande budgetår kan göra omdispositioner
mellan kassorna.

Frän försäkringskassehåll är man positiv till förslaget
att kassorna skall få disponera budgetöverskott. Man anser dock alt förslaget
har för många begränsningar. I anslutning till frågan om förfarande med
kvarstående budgetanslag erinrar man vidare om kassornas fonder avseende
den

Prop.
1980/81:135 12

obligatoriska sjukförsäkringen. Försäkringskasseförbundel
anför all fonderna skulle kujina fylla en viktig utjämnande funktion vid överskott
respektive underskott i budgetutfallet.

Enligt min mening är del i och för sig önskvärt att
stimulera till sparande av anslagna medel. Delta är dock en fräga som gäller
generellt för alla förvaltningsanslag.Tag är därför f. n. inle beredd alt
föreslå några särregler när del gäller anslaget till försäkringskassornas
förvaltningsutgifter. Jag finner inle heller att det föreligger nägot behov av
att i detta sammanhang använda de fonder som finns hos försäkringskassorna från
tiden före 1974. Beträffande ifrågavarande fonder får jag framhålla att
regeringen har gett riksförsäkringsverket i uppdrag alt föreslå hur man skall
förfara med dessa fonder sedan det efter ändring av finansieringsreglerna fr.
o. m. år 1975 inte föreligger behov av fondering utöver den som sker i den
allmänna sjukförsäkringsfonden. Jag räknar med att en slutredovisning av
uppdraget skall lämnas inom kort.

2.3 Decentralisering av vissa administrativa uppgifter
till försäkringskassorna

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att, i samband med
att en ekonomisk ramstyrning införs, flera av de administrativa uppgifter som
handläggs inom riksförsäkringsverket decentraliseras till försäkringskassorna.
Kommittén framhåller att den nuvarande fördelningen av ansvar och befogenheter mellan
verket och kassorna grundar sig på de begränsade möjligheter som hittills
funnits till ekonomisk styrning av kassornas förvaltning. Detta har medfört
relativt omfattande och detaljerade administrativa anvisningar för kassornas
verksamhet. Bättre ekonomiska styrmedel bör enligl kommittén möjliggöra en
rationellare arbetsfördelning mellan riksförsäkringsverket och kassorna.
Kommittén föreslår att försäkringskassorna själva inom ramen för vissa
anvisningar och rekommendafioner från riksförsäkringsverket får besluta om
inrättande och tillsättande av huvuddelen av sina tjänster samt besluta i
frågor om lokaler, inköp och försäljning m.fl. åtgärder rörande fast egendom.
Riksförsäkringsverkets uppgift att som tillsynsmyndighet följa verksamheten och
vid behov ingripa föreslås kvarstå oförändrad.

Remissinstanserna är posifiva till en decentralisering fill
försäkringskassorna. Centralorganisationen SACO/SR framhåller dock att
riksförsäkringsverket bör besluta i tillsättningsärenden ned t. o. m. avdelningschefsnivå
saml belräffande revisorer.

Från försäkringskassehåll anser man att ytterligare
beslutsbefogenheter bör decentraliseras. I fråga om organisationen finner Försäkringsanställdas
förbund att kassorna självständigt bör besluta om sektionsindelningen och
därmed inrättandet av sektionschefstjänster. Nägon försäkringskassa anser all lokalkonlorsnälels
utformning hell bör överlämnas till den enskilda

Prop. 1980/81:135 13

kassans avgörande. Försiikringskasseförbundet och några
försäkringskassor framhåller att lörtroendeliikare och förtroendelandläkare bör
förordnas av kassorna.

I likhel med kommittén anser jag att ökade möjligheter
till ekonomisk styrning bör medföra minskat behov av annan administrativ
styrning. Det här förordade budgeteringssystemet bör skapa förutsättningar att
i ökad omfattning decentralisera administrativa befogenheter till försäkrinyskas-sorna.

I fråga om decentraliseringens omfattning bör koiiiinitténs
förslag kunna tjäna som vägledning för en decentralisering av administrativa
beslut till kassastyrelserna. När det gäller inrättande av tjänster liksoiti
kassonias organisation och lokalkontorsnät är det fråga om beslut sorn innebär
kostnader inte bara fördel budgetår då åtgärden vidtas utan även frattideles.
Del gäller vidare alt ge de försäkrade en i princip likvärdig service i alla
kassorna. Riksförsäkringsverket bör därför på dessa områden utfärda anvisningar
för försäkringskassorna enligt kommitténs förslag.

Jag återkommer i specialmoliveringen till lagreglernas
utformning. 1 fråga om tillsättande av tjänster bör i lagen anges att
direktörstjänsterna tillsätts av riksförsäkringsverket. I övrigt bör det
ankomma på regeringen att utfärda bestämmelser om vilka tillsättningsbeslut som
även i fortsättningen skall ligga hos riksförsäkringsverket.

2.4 Ikraftträdande m. m.

Kommittén föreslär att det nya systemet skall lillämpas
fr. o. rn. budgetåret 1982/83.

Remissopinionen är delad i detla avseende. Kommitténs
förslag om tidpunkt tillstyrks av riksförsäkringsverket, statskontoret,
landstingsförbundet och TCO. Några försäkringskassor lämnar förslaget utan
erinran rnen uttrycker oro för den korta förberedelselid det kan bli fråga orn.
LO samt flertalet remissinstanser från försäkringskasseområdel anser att man
för att lämna en lillräcklig förberedelsetid bör avvakta till budgetåret
1983/84.

Som jag tidigare nämnt har i årets budgetproposition
riksdagen underställts uttalanden oni att de principer som gäller för
genomförandet av statliga myndigheters huvudförslag dvs. en reell
kostnadsbesparing med 2 % - skall tillämpas också för de allmänna
försäkringskassornas förvaltningskostnader. Genom beslut den 12 februari 1981
har regeringen uppdragit åt riksförsäkringsverket att - i avvaktan på
riksdagens beslut i denna fråga samt den fortsatta behandlingen av
ifrågavarande kominittéförslag -ombesörja att erforderliga förberedelser vidtas
hos verket och försäkringskassorna för att dels den avsedda besparingen skall
kunna uppnäs i kassornas förvaltningsulgifter under åren 1981 och 1982, dels
erforderligt material skall kunna redovisas i den anslagsframställning
beträffande försäkringskassornas förvaltningsutgifter som skall lämnas den 1
september 1981.

Prop. 1980/81:135 14

Genom att de principer som gäller för genomförandet av
statliga myndigheters huvudförslag även avses tillämpas för
försäkringskassornas förvaltningskostnader är det angeläget att snarast möjligt
övergå till alt tillämpa det statliga budgetåret. Jag förordar därför att
övergången till budgetår som redovisningsperiod samt tillämpning av det nya
budgetsystemet i princip skall ske fr. o. m. budgetärel 1982/83. Liksom
kommittén finner jag det naturligt att förberedelsearbetet sker under medverkan
av berörda intressenter.

De invändningar som har anförts mot den angivna tidpunkten
avser närmast den korta förberedelsefid som skulle bli följden och
svårigheterna att göra tillräckligt noggranna beräkningar. I detta sammanhang
får jag framhålla atl del lill en början sannolikt kommer att finnas en viss
osäkerhet vid anslagsberäkning och fördelning av anvisade medel mellan de 26
försäkringskassorna. Det kan krävas något års erfarenhet innan man uppnår
tillräcklig säkerhet vid beräkningarna, vilket givetvis får beaktas vid
tillämpningen av det nya anslagssyslemet under den första tiden. Det nya
budgeteringssystemet bör säledes införas fr. o. m. budgetåret 1982/83, men
tillämpningen bör vid övergången anpassas lill det redovisningsmaterial som då
finns fillgängligt.

Beträffande övergången från kalenderår till det statliga
budgetåret anser jag i likhet med kommittén att första halvåret 1982 skall
utgöra en särskild redovisningsperiod. Detta alternativ torde ge bättre
underlag för jämförelser och analyser än att låta ett redovisningsär omfatta 18
månader.

Liksom kommittén anser jag att det finns anledning alt
utvärdera det nya systemet sedan det varit i funktion några år. Jag vill också
betona vikten av en noggrann kontinuerlig uppföljning av systemets
konsekvenser.

I fråga om resursmässiga konsekvenser av de förändringar
jag här har förordat bör det för försäkringskassornas del i stort sett inte bli
fråga om något ändrat resursbehov. Vad beträffar riksförsäkringsverket torde
det i viss mån krävas ökade resurser för hanteringen av rambudgeteringsfrågor
samtidigt som viss minskning av resursbehovet kan uppkomma till följd av
decentraliseringen av uppgifter till försäkringskassorna. Jag förutsätter alt
kommittén i sitt fortsatta arbete rörande riksförsäkringsverkets organisation
tar upp dessa frågor.

3 Upprättat lagförslags

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Prop.
1980/81:135 15

4 Specialmotivering

De grundläggande bestämmelserna om de allmänna
försäkringskassorna finns i 18 kap. AFL. I det följande behandlas de ändringar
som föreslås i AFL till följd av det nya budgetsystemet. I övrigt föreslås
vissa språkliga ändringar. Som kommittén påpekat kan regeringen, eller efter
regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket, behöva meddela närmare
föreskrifter för införandet av det nya systemet. Sådana föreskrifter får
meddelas med stöd av 20 kap. 16 § AFL.

18 kap. 4§

Andra stycket i denna paragraf innehåller f. n. förbud för
försäkringskassorna att utan riksförsäkringsverkels medgivande besluta orn
vissa åtgärder rörande den fasta egendomen. Som framgår av den allmänna
motiveringen föresläs att försäkringskassorna, inom ramen för anvisningar från
riksförsäkringsverket, själva får besluta om dessa åtgärder. Det föreslås
därför att bestämmelsen i andra stycket upphävs.

8 §

Första stycket denna paragraf behandlar mandatperioden för
styrelseledamöterna. Eftersom försäkringskassornas räkenskapsår anpassas till
det statliga budgetåret, föreslås att styrelseledamöternas mandatperiod beräknas
med utgångspunkt i budgetårets början.

12§

Denna paragraf behandlar vilka anställda som skall finnas
hos en försäkringskassa. Som en följd av övergången till det nya budgetsystemet
anges att det - förutom direktören, förtroendeläkare och förtroendelandläkare
- skall finnas personal i mån av behov och tillgång på medel.

13 §

Som framgår av den allmänna motiveringen skall direktören
för den allmänna försäkringskassan, i likhet med vad som.f. n. gäller,
tillsättas av riksförsäkringsverket. I fråga om övriga tjänster föreskrivs alt
det ankommer på regeringen att ange vilka tjänster som tillsätts av
riksförsäkringsverket. Härigenom uppnås ett flexibelt syslem för framtiden.

Prop.
1980/81:135 16

14 §

Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna
om försäkringskassornas räkenskaper och budget. Även med etl nytt budgetsystem
för kassorna bör sådana bestämmelser återfinnas i AFL. De närmare bestämmelserna
om redovisningssystem, budgetarbete, fördelning av anvisade medel till
försäkringskassornas förvaltningskostnader m. m. bör dock utfärdas av
riksförsäkringsverket, som enligt 18 kap. 2 § AFL får meddela anvisningar för
verksamheten.

16 §

Ändringen i denna paragraf föranleds av atl
försäkringskassornas räkenskapsår anpassas till det statliga budgetåret.

Ö vergångsbeslämm eiser

Som framgår av den allmänna motiveringen bör det nya
budgetsystemet genomföras fr. o. m. budgetåret 1982/83. Flertalet ändringar i
18 kap. AFL bör därför träda i kraft den 1 juli 1982. Med hänsyn till att
riksförsäkringsverket skall inge anslagsframställning för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter före den 1 september 1981 bör dock den nya bestämmelsen i
18 kap. 14 § tredje stycket träda i kraft redan den 1 juli 1981.

Styrelseledamöter
i försäkringskassorna utses av bl. a. landstinget eller kommunfullmäktige.
Mandatperioden för de sittande styrelseledamöterna upphör vid utgången av år
1982. Som framgår av motiveringen till 18 kap. 8 § föreslås att en
styrelseledamots mandatperiod beräknas med utgångspunkl i budgetårets början.
Enligt huvudregeln är mandatperiodens längd tre är. Regeringen kan dock med
stöd av nämnda paragraf föreskriva undantag från huvudregeln. I samband med
övergången till det nya systemet bör mandatperioden som börjar den 1 januari
1983 utsträckas till tre och etl halvt år. Med hänsyn härtill bör den nya
bestämmelsen i 18 kap. 8 § om styrelseledamöter träda i krafl den 1 januari
1983.

Som
framgår av den allmänna mofiveringen bör del första halvåret 1982 utgöra en särskild
redovisningsperiod.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen atl antaga ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Prop.
1980/81:135 17

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:135 18

Bilaga 1

Former för styrning av försäkringskassornas organisation
och förvaltningsutgifter (Ds S 1980:7)

Delbetänkande av kommittén (S 1979:08) för översyn av
riksförsäkringsverkets organisation m. m.

Sammanfattning

1.1 Allmänt

Riksförsäkringsverket, RFV, och de allmänna
försäkringskassorna svarar för administrationen av större delen av samhällels
ekonomiska trygghetssystem för medborgarna. RFV är central
förvaltningsmyndighet, främst för ärenden som rör den allmänna försäkringen och
har tillsyn över de allmänna försäkringskassorna som är regionala och lokala
organ för den allmänna försäkringen m. m .

Det finns en allmän försäkringskassa i varje
landstingskommun och i varje kommun som inte ingår i landstingskommun (Malmö,
Göteborg och Gotland). Totalt finns 26 försäkringskassor. Varje
försäkringskassa är elt självständigt offentligrättsligt organ som leds av en
styrelse. Styrelsen består av ordförande och vice ordförande som utses av
regeringen saml i regel fyra ledamöter som utses av landstingen eller, om
kassans verksamhetsområde utgörs av kommun, av kommunfullmäktige. Härutöver får
i styrelsearbetet delta två personalrepresentanter.

Utvecklingen av samhällets ekonomiska trygghetsanordningar
har inneburit väsentligt utvidgade arbelsuppgifler för såväl RFV som
försäkringskassorna. För försäkringskassornas del har delta trots ökad
användning av automatisk databehandling lett till en kraftig ökning av
personalen. Sedan år 1963 har försäkringskassornas personal uttryckt i
årsarbetare ökat från ca 6 000 till nära 17 000 vid utgången av år 1979.

Förär 1979 uppgick kassornas förvaltningsutgifter till
drygt 1 860 milj. kr., vilket innebär en ökning med ca 1 000 milj. kr. sedan år
1975.

Finansieringen av kassornas förvaltningsutgifter sker med
statsbidrag (15 %) och arbetsgivaravgifter (85 %). I princip fastställer varje
försäkringskassa sin egen budget och avgör därmed själv omfattningen av sina förvaltningsutgifter.

RFV lämnar dock varje år anvisningar och rekommendationer lill
kassornas styrelser inför deras budgetarbete. En viss ekonomisk styrning från
verkets sida sker vidare utan samband med budgeten genom föreskrifter och
rekommendationer rörande kassornas organisation, inrättande av vissa tjänster m.
m.

Kommittén anser att det numera saknas skäl att inte
behandla försäkringskassornas förvaltningsutgifter på samma sätt som gäller
för andra verksamheter. Statsmakterna bör således enligt kommitténs mening få
möjlighet att i

Prop. 1980/81:135 19

sin helhet väga utgiftsökningar inom försäkringskassornas
förvaltning mot andra utgiftsökningar. Förbättrade ekonomiska styrmedel skulle
också möjliggöra en rationellare arbetsfördelning mellan RFV och försäkringskassorna.
Härvid bör, enligt kommitténs mening, särskilt beaktas de fördelar som slår alt
vinna genom en ytterligare renodling av RFV:s centrala ansvar för verksamheten
i kombination med en medveten decentralisering av arbetsuppgifter till
försäkringskassorna. Genom den utbyggnad som sketl av försäkringskassornas
administration finns nu också där en större kompetens och möjlighet att överta
arbetsuppgifter från RFV än vad som tidigare varit fallet.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén att en ekonomisk
ramstyrning införs för försäkringskassornas förvaltningsutgifter. Genom atl en
ekonomisk ram fastställs bör verkets administrativa anvisningar i ökad
utsträckning ges formen av riktlinjer och ramar för kassornas agerande.

1.2 Ekonomiska ramar för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter

I ett nytt system med ekonomiska ramar för
försäkringskassornas förvaltningsutgifter bör anslaget på statsbudgeten till
försäkringskassornas förvaltningsutgifter få karaktären av totalram för
kassornas sammanlagda förvaltningsulgifler. RFV förutsätts beräkna äskande av lolalramen
efter samråd med Försäkringskasseförbundet, FKF, och därefter ge in anslagsframställning
till regeringen i överensstämmelse med vad som gäller för begäran av anslag på
statsbudgeten.

Mot angivna bakgrund faller det sig enligt kommitténs
mening naturligt att beräkningen av totalramen i tillämpliga delar följer de
statliga budgetanvisningarna. Detta innebär bl. a. att de principiella
uttalanden om riktlinjer för budgetpolitiken m. m. som regeringen ger till
känna i de årliga anvisningarna fär beaktas beträffande totalramen för
försäkringskassornas förvaltningsutgifter. I sin tur medför detta att
riktlinjerna även bör beaktas i kassornas eget budgetarbete.

Av mycket stor betydelse för möjligheten att erhålla ett
fullgott beslutsunderlag för regering och riksdag är att beräkningen av den
äskade totalramen grundas på tillräckligt välunderbyggda och tillförlitliga
data. En av grundfaktorerna för den föreslagna lösningen med en ekonomisk ram
för försäkringskassornas förvaltningsutgifter utgörs av kassornas arbetsredovisningssystem.
De tre huvudkomponenterna i arbetsredovisningssystemet är personalstalistik,
ärendestatistik (antal ärenden av olika slag) och ärendetider (för nämnda
ärenden).

Andra viktiga underlag för beräkningen av totalramen -
utöver antal invånare och ärendelidsdagar - är redovisnings- och budgetdala
från försäkringskassorna. Sålunda bör RFV och FKF vid beräkningen ha tillgång
till kassornas senaste årsbokslut och senare månadsredovisningar, internbudgetar
för löpande budgetår, preliminära iniernbudgetar för nästkom-

Prop.
1980/81:135 20

mande birdgetår samt utkast lill internbudgetar för det år
beräkningarna skall avse. För atl en korrekt bedömning av dessa uppgifter skall
kunna göras är det av slor betydelse att systemen bygger på samma principer,
vilket gör det möjligt alt erhålla information för jämförelser och sammanställningar
för alla försäkringskassor. Detta förutsätteratt anvisningar förbi. a.
redovisning och budgetering utfärdas som komplettering till de mer allmänt
hållna statliga budgetanvisningarna

En redovisning från kassorna av de faktiska kostnaderna på
program eller koslnadsbärare, t. ex. de olika försäkringsgienarna vore av stort
värde. Därigenom skulle bl. a. analyser av regelsystemändringars administrativa
konsekvenser underlättas och förbättras. Detta medges emellertid inte av
försäkringskassornas nuvarande redovisningssystem. En utveckling av detta
system har redan påbörjats inorn RFV.

Det föreslagna systemet kräver vidare enligt komrnittériVTtiening
en väl utvecklad planerings- och budgetprocess hos försäkringskassorna. Kommittén
förutsätter att RFV stöder försäkringskassorna i arbetet med utvecklingen
härav.

Kommittén vill för sin del vidare framhålla vikten av elt
noggrant analysarbete inom RFV och FKF som grund för beräkningen av äskandet av
totalramen. Härvid bör stor vikt läggas vid en bedömning och eventuell
justering av de schabloner som används vid beräkningen.

De uppgifter från försäkringskassorna som skall ligga till
grund för beräkningen av totalramen - samt för den fördelning som i sinom tid
skall ske - niåste insändas till RFV i sådan tid att RFV och FKF får tillräckligt
utrymme för sitt arbete med sammanställningar och bedömningar. Samtidigt måste
beaktas alt kassorna skall ges tillräcklig tid för sitt budgetarbete samt att
detta baseras på så aktuella uppgifter som möjligt. Kommittén föreslär att
uppgifterna skall lämnas till RFV före den I maj.

Fördelningen av totalramen anser kommittén skall göras av RFV
efter samråd med FKF med hjälp av en metodik som i princip skall motsvara
sättet att beräkna underlaget för totalramen. Hela ramen förutsätts fördelas
vid ett och samma tillfälle. Kommittén vill särskilt framhålla viklen av alt
medelstilldelningen till de enskilda kassorna bestäms - utöver vad som följer
av de generella fördelningsinstrumenten - även med hänsyn till information frän
kassorna själva. Kommittén menar att bl. a. sådana strukturella skillnader
föreligger mellan de olikt försäkringskassorna att det åtminstone inte inom den
närmaste framtiden torde vara möjligt att genom schabloner grundade på arbetsredovisningssystemet
beakta alla de faktorer som bör bilda grundvalen för fördelningen av
totalramen. Vid fördelning av totalramen bör givetvis också hänsyn tas till
uppgifter om de enskilda kassorna som inhämtats på annat sätt t. ex. genom RFV;s
tillsynsverksamhet.

Anslaget i statsbudgeten för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter förutsätts få karaktären av förslagsanslag. Detta är den
vanligaste anslags-

Prop.
1980/81:135 21

formen
och används för flertalet myndighetsanslag. Anslaget bör uppta totala beloppet
för försäkringskassornas förvaltningsulgifler. Avgiftsmedlen - 85 % av det hela
- bör redovisas som inkomstpost på anslaget. På samma sätt bör ersättningen
från AP-fonden för kassornas adminislrafion av tilläggspensioneringen redovisas
som inkomst.

För
anslaget bör i princip gälla samma regler som beträffande statliga myndigheter.
På samma sätl som gäller dessa får därför t. ex. förutsättas att överskridanden
av anslaget i princip inte skall ske.

För eventuella överskott
på anslaget vid budgetårets slut gäller för statliga myndigheter i princip alt
dessa inte får föras över fill kommande budgetår. Nackdelen med en sädan
ordning är givetvis risken alt eventuellt möjliga överskott förbrukas under
senare delen av budgetåret. Systemet innehåller knappast någol incitament till
sparande. För försäkringskassorna vore det av värde om etl system kunde
tillskapas som inom de ekonomiska ramarnas begränsning innehåller ett moment
som stimulerar fill hushållning med resurserna. Förslagsvis kunde delta
konstrueras på så sätl att efter särskild prövning av regeringen hälften av elt
eventuellt överskott upp till ett visst belopp kan användas för vissa särskilda
ändamål av värde för kassans utveckhng.

Överskottsmedlen
bör kunna användas för att täcka kostnaden för lokala' utvecklingsprojekt inom
resp. försäkringskassas område, t. ex. försök med nya metoder och arbetsformer
rörande kassans medverkan i rehabilitering. Det får därvid förutsättas atl RFV
utfärdar vissa rekommendationer om inriktningen av projekten, granskar
kassornas framställningar om att få disponera överskottsmedel och även följer
upp resultaten.

Vissa
av de utgifter försäkringskassorna bokför som förvaltningsutgifter kan bedömas
ha karaktären av engångsulgifter. Det kan då naturligtvis övervägas att
behandla dessa i särskild ordning, t. ex. som en särskild del av anslaget.
Kommittén har emellertid, med hänsyn till den begränsade omfattningen av denna
typ av utgifter (de beräknas uppgå till ca 2 % av de totala förvallningsutgifterna),
inte ansett särskilda ätgärder nödvändiga i samband med bestämningen av
totalramen. De olika försäkringskassornas behov kan bedömas jämna ut varandra
över tiden. Vid bestämning av basårets utgifter bör alltså även utgifter av
engångskaraktär innefattas. Vid fördelningen av totalramen bör däremot
naturligtvis hänsyn tas till den enskilda kassans behov.

1.3
Decentralisering av vissa administrativa uppgifter till försäkringskassorna

Ökade
möjligheter fill ekonomisk styrning bör enligt kommittén medföra minskat behov
av annan administrativ styrning i motsvarande mån. Det nu föreslagna systemet
för styrning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter bör således medföra
möjligheter fill atl såväl decentralisera beslulsbefogen-

Prop.
1980/81:135 22

heter i administrativa frågor till kassorna som att minska
detaljeringsgraden i RFV:s administrativa anvisningar.

Kommittén föreslär således atl kassorna själva inom ramen
för vissa anvisningar och rekommendationer från RFV får besluta om organisation
och lokalkontorsnät. Kommittén föreslår att kassorna själva får besluta om
inrättande och tillsättande av huvudparten av sina tjänster samt besluta i
lokalfrågor och frågor om inköp, liksom frågor om försäljning av fast egendom m.
m.

Kommittén vill härvid peka på atl inrättande av tjänster
och lokalkontor (inkl. filialexpeditioner) innebär kostnader inte bara för det
budgetår då åtgärder vidtas, utan även för framtiden. En decentralisering av
sådana uppgifter lill kassorna skulle - i avsaknad av riktlinjer - kunna
medföra att dessa genom egna beslut åsamkar det allmänna kostnader för avsevärd
tid framöver. Kommittén förutsätter därför att RFV via anvisningar och
rekommendationer till kassorna i anslutning till deras budgetarbete förebygger
de konsekvenser som kommittén här har pekat pä.

RFV:s uppgift att som tillsynsmyndighet följa verksamheten
och vid behov ingripa i efterhand föreslås kvarstå oförändrad.

Som
kommittén redan framhållit medför det föreslagna systemet möjligheter att
minska detaljeringsgraden i RFV:s administrativa anvisningar. Dessa anvisningar
bör framdeles i större utsträckning än för närvarande få formen av
rekommendationer. I vissa särskilda frågor, exempelvis i vad avser användningen
av ADB-systemen, torde dock instruktioner behöva utfärdas för kassapersonalen.
Genom sådana förändringar läggs på den enskilda kassan ett större ansvar för
den egna förvaltningen. Möjligheterna till lokal anpassning av administrationen
blir också större än för närvarande vilket bör kunna bidra till ökad
effektivitet i verksamheten.

1.4 Ikraftträdande m. m.

Kommittén föreslår att de nya reglerna skall tillämpas fr.
o. m. budgetåret 1982/83 under förutsättning att erforderliga
ställningstaganden till förslagen sker utan dröjsmål. Budgetåret 1982/83 är
första möjliga genomförandelid för systemet i dess helhet med den årscykel för
arbetet med försäkringskassornas ekonomiska ramar som föreslagits. Detla kräver
att anvisningar för kassornas budgeleringsarbete avseende budgetåret 1982/83
utfärdas i början av år 1981. Uppgifter från försäkringskassorna måste sedan
komma in till RFV i sådan fid att bedömningar och analyser samt samråd med FKF
kan ske under våren och försommaren 1981. RFV skall besluta om anslagsframställning
för försäkringskassornas förvaltningsulgifter och före den 1 september ge in
denna till regeringen. Anslaget behandlas i budgetpropositionen i januari 1982.
RFV gör efter samråd med FKF en preliminär bedömning av hur förslaget till
anslag enligt budgetpropositionen bör fördelas mellan kassorna. Beslut fattas i
riksdagen i maj 1982 varefter regleringsbrev utfärdas

Prop. 1980/81:135 23

till RFV. Efter samråd med FKF meddelar RFV kassorna
slutligt beslut om den ekonomiska ramen för förvaltningsutgifterna för
budgetåret 1982/83.

En omläggning av försäkringskassornas budgeteringssystem
från budgetåret 1982/83 kräver atl kassornas redovisningsår samtidigt ändras
från kalenderår fill budgetår. Övergången kan ske antingen genom all ett
redovisningsår förlängs fill att omfatta 18 månader (1981-01-01-1982-06-30)
eller genom att ett redovisningsår får omfatta endast 6 månader
(1982-01-01-1982-06-30). Del senare alternativet torde ge något bättre underlag
för kommande jämförelser och analyser. Kommittén vill därför, trots att det
medför ett visst merarbete i försäkringskassorna, förorda ett redovisningsår
omfattande 1982-01-01-1982-06-30 i samband med genomförandet av ett nytt
budgeteringssystem.

Ett genomförande av kommitténs förslag kommer att medföra
betydligt förändrade villkor för försäkringskassornas förvaltning och för RFV:s
styrning härav. Kommittén vill därför understryka vikten av en noggrann konlinueriig
uppföljning av systemels konsekvenser. Dessutom bör en total utvärdering göras
sedan systemet varit i funktion under fem år.

Prop. 1980/81:135 24

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

Former för styrning av försäkringskassornas organisation
och förvaltningsutgifter (Ds S 1980:7)

1.1 Allmänt

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till kommitténs
förslag beträffande såväl införande av ekonomiska ramar för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter som decentralisering av vissa administrativa beslutsbefogenheter
från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket tillstyrker förslagen samt
konstaterar att utredningsarbetet haft en bred förankring inom såväl verkel
som försäkringskasseområdet.

Riksrevisionsverket anser att förslaget om anslagsstyrning
av försäkringskassornas förvaltning ligger väl i linje med de synpunkter
verket framförde i sin revisionsrapport Riksförsäkringsverkets tillsyn av de
allmänna försäkringskassorna rn. m.

Slatskonlorel anför att man helt delar utredningens
förslag beträffande utformningen av de ekonomiska ramarna för
försäkringskassornas förvalt-ningsutgifter~och fördelningen mellan kassorna.
Verket hänvisar lill att kassaverksamheten helt finansieras med av riksdagen
beslutade skatter och avgifter.

Kommunförbundel finner förslagel innebära erforderlig grad
av övergripande konlroll från riksdag och regering över kostnadsutvecklingen
kombinerat med den självständighet för försäkringskassorna som bör kunna
garantera en smidig anpassning till lokala förutsäitningar.

Försäkringskasseförbundet (FKF) konstaterar, liksom åtskilliga
av försäkringskassorna, att kommitténs förslag i stort sett överensstämmer med
RFV/FKF-utredningens förslag i berörda avseenden, vilka i allt väsentligt
godtagits av FKF;s kongress i juni 1980. Förbundet liksom de flesta av
försäkringskassorna finner sig därför principiellt kunna tillstyrka kommitténs
förslag. Förbundel framhåller dock att kommittén borde tagil som utgångspunkt
för sina överväganden en principiell genomgäng av roll- och
uppgiftsfördelningen mellan kassorna och verket. Enligt förbundets uppfattning
finns ett påtagligt behov av en sådan genomgång. Försäkringskasseförbundet
utgår från att kommitténs nästa rapport behandlar nu berörda principfrågor
uttömmande.

Slockholms läns allmänna försäkringskassa är kritisk mot
kommitténs delning av sill uppdrag med etappvis redovisning. Kassan anser att
alla frågor om förhållandel mellan försäkringskassor och riksförsäkringsverket,
tillsynsfunktionen, sarnl verkets roll som central förvaltningsmyndighet borde
ha

Prop. 1980/81:135 25

behandlats i etl gemensamt sammanhang.

Även
Uppsala läns allmänna försäkringskassa är kritisk mot alt kommittén inte
tillräckligt klarlagt ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket. Kassan menar att det är synnerligen vikfigt att
rollen som tillsynsmyndighet definieras och relateras till kassornas roll som
självständiga offenlligrältsliga organ. Kassan konstaterar att det är många
oklara frågor, som borde behandlas ytterligare före beslut om genomförande av
rambudget. Södermanlands läns allmänna försäkringskassa anför liknande
synpunkter. Värmlands läns allmänna försäkringskassa beklagar atl det nuvarande
systemet för reglering av försäkringskassornas förvaltningskostnader inte tycks
kunna accepteras längre. Kassan menar atl kassornas relafivt fria ställning med
möjligheter till snabba resursförstärkningar varit en förutsättning för att
man med korta förberedelsetider kunnat föra ut statsmakternas reformbeslut i
praktisk tillämpning.

Försäkringsanställdas förbund (FF) konstaterar likaledes
att nuvarande budgeteringssystem fungerat bra och varil en förutsältning för
att kassorna på ett smidigt sätt kunnat möta de snabba förändringarna i
verksamheten under de senaste åren. Systemet har medgett erforderlig
flexibilitet och därigenom gett de försäkrade en fullgod service. Förbundel
finner sig dock kunna fillstyrka kommitténs förslag fill ekonomisk styrning av
försäkringskassorna då förbundet anser att en styrning enligt förslaget dels
kan tillfredsställa statsmakternas krav om insyn, dels kan medverka till ett
bibehållande av försäkringskassornas nuvarande handlingsfrihet. FF tar ocksä
upp tillsynsfrågan och framhåller vikten av att tillsynsbegreppel definieras i
samband med ändrad ansvarsfördelning mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna. Den av verket i dag bedrivna förebyggande tillsynen bör
begränsas till riktlinjer som direkt berör försäkringslillämpning-en.

Centralorganisationen SACO/SR anser att det nu föreslagna
systemet för styrning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter bör minska detaljeringsgraden
i riksförsäkringsverkets administrativa anvisningar. Systemet bör innebära en
renodling av riksförsäkringsverkets cenirala ansvar och en markering av
försäkringskassornas självständiga ansvar inom givna ramar.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) finner kommitténs
förslag väl avvägda men vill framhålla atl en viklig utgångspunkt måste vara atl
försäkringskassornas service fill allmänheten inle får försämras.

Landsorganisationen i Sverige (LO) framhåller att LO i
andra sammanhang understrukit det angelägna i att försäkringskassorna får
bibehålla sin självständiga ställning och att utvecklingen bör gå i riktning
mot ökad decentralisering och flera befogenheter för kassorna. LO fiilstyrker
kommitténs förslag då dessa ligger helt i linje med ifrågavarande tankegångar.

Prop. 1980/81:135 26

1.2 Ekonomiska ramar för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter

Kommitténs förslag att förvaltningsutgifter för samtliga
försäkringskassor, inklusive Försäkringskasseförbundet, skall behandlas under elt
gemensamt anslag - ett förslagsanslag - samt atl bedömningen av varje enskild
kassas behov inom lolalramen skall utföras av riksförsäkringsveket efter samråd
med Försäkringskasseförbundet lämnas i storl sett utan erinran av remissinstanserna.

Riksrevisionsverket
understryker i detta sammanhang vikten av alt de rikllinjer för budgetarbetet m.m.
som regeringen ger till känna i de allmänna och årliga anvisningarna för
myndigheternas anslagsframställningar beaktas. Beträffande beräkningen av
totalramen och fördelningen av denna mellan försäkringskassorna framhåller
riksrevisionsverket atl resurstilldelningen inte bör göras alltför
schablonmässigt eftersom del finns risk för alt möjliga effekfivitetsvinsler inle
tillvaratas i ett helt schabloniserat budget- och planeringssystem. Verket
anser att även de uppgifter om enskilda kassor som inhämtats genom
riksförsäkringsverkets tillsynsverksamhet bör utgöra ett väsentligt underlag
vid fördelningen av totalramen. Etl värdefullt underlag för beräkningen av
totalramen vore om det fanns en redovisning och analys av kostnaderna för
försäkringskassornas adminislrafion av de olika försäkringsgrenarna. Ett
sådant underlag skulle även kunna aktualisera förändringar i kostnadsbesparande
syfte av socialförsäkringssystemet.

Riksrevisionsverket
tar också upp frågan om Försäkringskasseförbundets medelsbehov. Verket
förutsätter härvid att medelsbehovet för förbundet prövas på samma sätt som när
det gäller försäkringskassorna. En sådan prövning måste enligt verkets mening
innebära alt nuvarande finansiering genom schablonmässigt beräknade
medlemsavgifter avskaffas och att det i regleringsbrev anges inom vilka
ekonomiska ramar förbundet får bedriva sin verksamhet. Verket föreslår vidare
att - i likhet med vad som gäller för försäkringskassorna -
riksförsäkringsverket får utse en revisor att granska förbundets verksamhet.

Statskontoret understryker att det föreslagna systemet
kräver en väl utvecklad planerings- och budgetprocess hos försäkringskassorna.
Verket förutsätter att riksförsäkringsverket bistår kassorna härmed.

Riksförsäkringsverket framhåller att - såsom också framgår
av deibetänkandet - sambanden mellan olika strukturella och organisatoriska
faktorer och försäkringskassornas förvaltningsutgifter ännu är ofillräckligt
klarlagda, varför verket särskilt vill understryka vikten av del analysarbete i
anslutning fill schablonberäkningarna som skall åligga verkel. Detta kan
lämpligen ske allteftersom arbetet fortgår med att sätta systemet i kraft.

Försäkringskasseförbundet, ett flertal försäkringskassor
och Försäkringsanställdas förbund pekar likaledes på bristerna i det nuvarande
arbetsredovisningssystemet. Försäkringskasseförbundet anser atl
riksförsäkringsverket och förbundet ännu inte har förutsättningar för att på
ett meningsfullt sätt

Prop. 1980/81:135 27

della i fastställandet av kassornas förvaltningsutgifter.

Södermanlands läns allmänna försäkringskassa delar
kommitténs uppfattning atl det är angeläget att utveckla arbetsredovisningssystemet
både rent melodmässigt och i fråga om omfattning, dvs. att det så längt möjligt
skall täcka ärendehandläggningen vid såväl central- som lokalkontor. Pågående
utvecklingsarbete avseende elt ADB-baserat redovisningssystem bör påskyndas så
att systemet är klart att las i drift vid den fidpunkt då en ekonomisk
ramstyrning införs. Vidare anser kassan att formerna för riksförsäkringsverkets
samråd med Försäkringskasseförbundet närmare måste preciseras med sikte på att
skapa mer direkta kanaler för framförande av varje kassas argument och
synpunkter vid fördelningen av totalramen.

Kalmar läns allmänna försäkringskassa anser atl en mer
ingående analys och diskussion mellan riksförsäkringsverket.
Försäkringskasseförbundet och kassorna angående arbetssättet krävs innan
systemet med rambudgetering införs. Rambudgetering förutsätter, för att bli
effektiv, bl. a. att kassans redovisning är upplagd pä kostnadsställen. Vidare
måste bättre system för planering och verksamhetsvärdering både på kort och
lång sikt utvecklas.

Malmöhus allmänna försäkringskassa framhåller alt
kassornas nuvarande redovisningssystem är föråldrat och snarast bör ersättas av
ett ADB-anpassat system.

Göteborgs allmänna försäkringskassa anför att
försäkringskassorna kan inordnas i den stafliga budgetordningen utan bindning
till ett för ändamålet outvecklat rambudgeteringssyslem enligt kommitténs
modell. Kassan menar att det redan i dag bör finnas förutsättningar för en
ordentlig budgetprövning. Utifrån sitt ansvar som fillsynsmyndighet har
riksförsäkringsverket möjlighet att pröva dokumenterade anslagsäskanden från
resp. försäkringskassa. De senaste årens utveckling i kassornas budgetarbete
har vidare i sin förlängning en modell, där riksförsäkringsverket och
regeringen kan göra de nedskärningar av kassornas förvaltningsutgifter man
bedömer nödvändiga. Det blir sedan kassornas uppgift att vidta de åtgärder och omdispositioner
av verksamheten, som föranleds av resurstilldelningen. Vid övergången till
statligt budgetår och budgetprövning blir det lättare för kassorna om man utgår
från befintliga metoder och de hjälpmedel som bedöms som tillförlitliga ur budgetbedömningssynpunkt.

Kassan anser att man bör införa ett budgetsystem med
drift- och kapitalbudget. Därigenom skulle de ojämna effekterna av engängsutgiflerna
försvinna samtidigt som en långsiktig ekonomisk planering skulle bli naturlig.
Beträffande arbetsredovisningssystemet framhåller kassan atl kassornas ambifioner
att lillgodose olika service- och kontrollbehov stundom kan motverkas av delta
system.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa framhåller att
god hushållning inte bara är en fråga om hög produktivitet utan främst också om
rätl avvägning mot effekfivitet när det gäller atl uppfylla verksamhetens mål
samt rättssäkerhet och service för de försäkrade. Kassan påpekar atl del
måhända

Prop. 1980/81:135 28

hade kunnat vara till fördel om kommittén hade studerat
och kunnat visa en alternativ konstruktion grundad på etl mera direkt samband
mellan genom budget tillmätta resurser samt utförda prestationer.

FörsäkringsanstäUdas förbund anser det mycket viktigt alt
fördelningsprinciperna mellan försäkringskassorna ytterligare utreds i syfte
att nå en rättvis medelsfördelning.

Kommitténs förslag beträffande medel på anslaget som vid
budgetårels slut inle har förbrukats - överskott - tas upp av ett flertal
remissinstanser.

Riksrevisionsverket delar kommitténs uppfattning om
behovet av att sfimulera till bättre hushållning med tilldelade resurser.
Verket anser dock atl den föreslagna metoden närmare bör övervägas.Verket
finner att även andra metoder än den av kommittén föreslagna kan användas. En
sådan metod kan vara alt riksförsäkringsverket vid budgetärels början inte
delar ut hela anslaget utan behåller en del som reserv. Under senare delen av budgetåret
skulle denna reserv kunna användas t. ex. för att reglera underskott hos någon
försäkringskassa. I den mån det därefter finns medel kvar skulle dessa efter
riksförsäkringsverkets beslut kunna användas av försäkringskassorna för den typ
av ändamål som utredningen föreslagit. Genom en sådan lösning krävs inte
regeringens medgivande - vilket administrativt kan vara en fördel - utan
riksförsäkringsverket kan svara för fördelning av denna reserv enligt 1. ex. de
intentioner som utredningen angivit. Om kommitténs förslag ändock väljs anser
riksrevisionsverket att förslaget skall kompletteras med två villkor. Det ena
villkoret skall vara att "överskottet" hos den enskilda
försäkringskassan kan hänföras till reella effektivitetsvinster. Det andra
villkoret skall vara att anslaget lotalt sett inte är förbrukat.

Statskontoret framhåller att om kommitténs förslag att
utnyttja eventuella överskott med mofiveringen alt ell evenluellt överskott
härigenom kan utnyttjas för ell rationellt framåtsyftande ändamål genomförs bör
regeringen pröva att införa samma generösa förslag för statliga myndigheter.

Pä
försäkringskasseområdet är man posifiv till förslaget att kassorna skall fä
disponera budgetöverskott. Man anser dock att användandet av överskott
kringgärdas med för mänga restriktioner. Enligl Försäkringskasseförbundet
desarmeras den principiellt goda idén genom de byråkratiska restriktionerna i
förslaget. Förbundet finner det föreslagna systemet självdestruerande.
Restriktionerna rimmar enligt förbundel dessutom illa med det relativt fria
resursutnyttjande inom budgetramarna som kassorna avses få i ell rambudgeteringssyslem.

I anslutning fill frågan om förfarande vid överskott
erinrar förbundet om den pågående utredningen om kassornas fonder. Förbundets
representanter i denna har där bl. a. framfört att fonderna skulle kunna fylla
en viklig funkfion som utjämnande buffert vid över- resp. underskott i
budgetutfallet. Förbundsmötet 1979 antog ett enhälligt uttalande där bl. a.
just detta framhölls.

Prop. 1980/81:135 29

Liknande synpunkter i fråga om fonderna anförs av
försäkringskassorna i Östergötlands län, Örebro län, Västmanlands län,
Kopparbergs län och Gävleborgs län. Man framhåller särskilt svårigheterna att
annars klara större projekt som lokalinredningar m.m.

Försäkringskassorna i Bohuslän, Älvsborgs län, Jönköpings
län och Västerbottens län anser att budgetsystemet mäsle medge möjligheler att
överföra medel från ett budgetår till nästa för att klara förskjutningar av
utbetalningar avseende större projekt.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa finner förslaget
om avsättning av en del av uppkommet överskott för lokala utvecklingsprojekt av
den typ kommittén anför helt otillräckligt. Sådana projekt bör enligt kassans
mening för övrigt snarare kunna inrymmas i budgeten än finansieras utanför. Det
med särställningen som statsunderstödd verksamhet bevarade självstyret i
försäkringskassorna har sin Iradifionella och fortfarande logiska grundval i en
för varje kassa för sig avgränsad och resultalredovisad ekonomi. Övergång fill
rambudgetering får därför inte utgöra något ovillkorligt hinder för att
bibehålla principen om en avgränsad kassaekonomi och självständig ekonomisk
resultatredovisning. Kassan tillmäter dessa frågor avgörande vikl och yrkar
därför på att förslaget i denna del överarbetas på nytt.

Försäkringskassornas förhandlingsorganisation anser att
någon granskning av riksförsäkringsverket i fräga om användningen av
överskottsmedel inte torde vara nödvändig.

Kalmar läns allmänna försäkringskassa anför samma synpunkt
och förordar i stället ett samrådsförfarande mellan riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet.

Försäkringsanställdas förbund anser att
försäkringskassorna antingen själva bör få disponera hela överskottet efter
vissa riktlinjer eller att överskotten samordnas med de fonder som finns i
kassorna och som även fortsättningsvis bör förvaltas av kassorna.

2.3 Decentralisering av vissa administrativa uppgifter
till försäkringskassorna

Samtliga remissinstanser är positiva fill en ökad
decentralisering av arbetsuppgifter fill försäkringskassorna.

Jönköpings läns allmänna försäkringskassa finner att
beslut om lokalkonlorsnälels utformning helt bör kunna överlämnas lill den
enskilda kassans avgörande.

Försäkringsanställdas förbund anser atl
riksförsäkringsverket bör utfärda anvisningar för central- och lokalkontorens
indelning i sektioner men begränsat till själva sortimentet av sekfioner.
Däremot bör försäkringskassorna självständigt besluta om när sektion skall
inrättas, antalet sektioner samt som en konsekvens inrättandet av tjänster som
sektionschefer.

Centralorganisationen SACO/SR förordar att
riksförsäkringsverket skall

Prop. 1980/81:135 30

besluta även i tjänsletillsällningsärenden som gäller
avdelningschefer och revisorer. Det är här fråga om tjänster där
skicklighetskriteriet väger tungt och där det är vanligt med sökande utanför
den egna kassan. SACO/SR vill vidare framhålla vikten av att vid tillsättning
av handläggartjänster kraven på kvalificerad utbildning tillgodoses och alt
kvalifikationskraven fastslås av upprättade befattningsbeskrivningar.

Försäkringskasseförbundet samt Bohusläns och Malmöhus
allmänna försäkringskassor framhåller att tillsättande av förtroendeläkare och
-tandläkare bör anförtros ål kassorna.

2.4 Ikraftträdande m. m.

I fräga om den föreslagna lidpunkten - budgetårsskiftet
1982/83 - är remissopinionen delad.

Riksförsäkringsverket finner det angeläget att del
föreslagna systemet träder i kraft så fort som möjligt. Verket tillstyrker
därför den föreslagna tidpunkten. Med hänsyn till den korta lid som återstår
för förberedelse avser verket atl inom kort tillsätta en särskild grupp med
representanter för intressenterna för alt förbereda genomförandet.

Till utredningens förslag ansluter sig också
statskontoret. Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation samt
försäkringskassorna i Malmöhus, Skaraborgs län. Bohus län och Jönköpings län.
Försäkringskassorna påpekar dock atl förslaget innebär en stark fidspress för
kassorna.

Västerbottens läns allmänna försäkringskassa framhåller
att etl genomförande enligt kommitténs tidsplan kommer att medföra stora
påfrestningar för i stort sett samtliga kassaanställda. Det är viktigt att
anvisningar utfärdas i god tid och atl erforderlig utbildning inplaneras på
lämplig tidpunkt samt att förberedelsearbetet i övrigt planeras noggrant.

Göteborgs allmänna försäkringskassa förordar att de
kommande åren används som försöksperiod, där en anpassning till det statliga
budgetåret bör tas som ett första steg.

Försäkringskassorna i Kristianstads lån, Jämtlands län och
Västernorrlands län ifrågasätter alt vänta till budgetårsskiftel 1983/84 på
grund av det omfattande förberedelsearbete som krävs.

Utredningens förslag om tidpunkt avstyrks av LO,
Försäkringskasseförbundet, Försäkringskassornas förhandlingsorganisation, Försäkringsanställdas
förbund samt försäkringskassorna i Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands
län, Östergötlands län, Gotlands län, Blekinge län, Värmlands län, Örebro län,
Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs lån och Norrbottens län.

LO anser atl med tanke på behovet av förberedelse torde
knappast ett genomförande vid ingången av budgetåret 1982/83 vara realistiskt.

Försäkringskasseförbundet finner etl genomförande av
rambudgetering redan fr. o. m. budgetåret 1982/83 som direkt olämpligt.
Rambudgeterings-

Prop. 1980/81:135 31

idén är enligt förbundets mening alltför god för att etl
snabbi genomförande skall vara värt risken att den redan första året p. g. a.
otillräckliga förberedelser skall råda i vanrykte hos kassorna och deras
anställda.

Förbundet framhåller i detta sammanhang bristerna i
ärendetidsredovisningen och beträffande kunskaper om samband mellan kassornas
skilda verksamhetsfömtsätlningar och förvaltningskostnader. Förbundet vill vidare
understryka atl kassornas system för budgetering, redovisning och planering mäste
utvecklas och/eller anpassas till rambudgetering. Arbete pågår redan med delar
av detta.Det har visat sig att det krävs avsevärd tid för dessa förberedelser.
Förbundet föreslår därför att genomförandet sker i anslutning till budgetåret
1983/84.

Bristerna i arbetsredovisningssystemet påpekas också av
Försäkringskassornas förhandlingsorganisation som föreslår att
rambudgetsystemet genomförs tidigast vid budgetårsskiftet 1983/84.
Decentraliseringen av vissa arbetsuppgifter till kassorna bör dock inledas även
om rambudgetsystemet måste flyttas fram i tiden.

Försäkringsanställdas förbund framhåller atl det fordras
utveckling av planeringssystem och metoder för alt ett meningsfullt
genomförande skall kunna ske. Vidare fordras olika utbildningsinsatser. Därför
är del menar FF nödvändigt med noggranna förberedelser och försöksverksamhet.
En försöksverksamhet bör, mot ovanstående bakgrund, påbörjas tidigast
budgetåret 1983/84.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa anför att det för
kassans del framstår som helt orealistiskt atl få fram en internbudget för det
avsedda första budgetåret inom förutsatt tid. Med hänvisning till det politiska
ansvar för att primärt upprättad inlernbudgel står i rätt förhällande till
verksamhetens behov avstyrker kassan bestämt att rambudget införs i etl steg
från budgetåret 1982/83 och yrkar på att starttid bestäms till ett år senare.

Uppsala läns allmänna försäkringskassa anser likaledes att
tidpunkten bör flytlas fram ett år då rambudgetprocessen förutsätter att kassan
har tillgång till budgetanvisningar (interna och från tillsynsmyndigheten),
planeringssystem för det långsiktiga perspektivet, system för redovisning och
uppföljning anpassade fill rambudgetprocessens krav (REBUS-projektet), arbetsordning
och personella resurser samt ett förbättrat arbetsredovisningssystem.

Liknande synpunkter anförs av Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa. Kassan framhåller vidare att det är nödvändigt med en bred
insats av utbildnings- och informationsåtgärder.

Även Västmanlands läns allmänna försäkringskassa påpekar
försäkringskassornas behov av förstärkning av personalresurserna och ulbildning
i budget- och analysteknik.

Blekinge läns allmänna försäkringskassa förordar också
budgetårsskiftet 1983/84 samt anför att om en förskjutning av tidpunkten inte
är möjlig bör inledningsvis möjligheter till snabbjustering av medelsfilldelningen
föreligga.

Prop. 1980/81:135 32

Statskontoret tar upp frågan om uppföljning av systemets
konsekvenser och betonar att en total utvärdering - såsom föreslagits av
kommittén - bör göras sedan systemet varit i funktion under fem år.

Riksrevisionsverket finner atl kommittén inte behandlat
vilka effekter decentraliseringen leder fill resursmässigt för
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Riksrevisionsverket ser detta
som ett uttryck för att kommittén inle har förväntat sig några konsekvenser i
detta avseende. Detta torde i allt väsentligt vara riktigt när det gäller
försäkringskassorna. Beträffande riksförsäkringsverket anser
riksrevisionsverket emellertid att utredningens förslag leder lill en
avlastning av arbetsuppgifter. Man förutsätter att kommittén i sitt fortsatta
arbete beaktar denna omständighet.

Göteborgs Offsettryckeri AB, Stockholm 1981