Prop. 1980/81:136

Prop.
1980/81:136

Regeringens proposition 1980/81:136

om
skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m.;

beslutad
den 26 februari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs en modernisering av skogsvärdsstyrelsernas organisation.
Samtidigt föreslås alt styrelserna ombildas till statliga myndigheter.

I
avvaktan pä virkesförsörjningsutredningens förslag läggs i propositionen fram
förslag till generella slatsbidrag till vissa äterväxtätgärder i Norrlands
inland och ökade bidrag till skogsbruksplaner. Syftel härmed är att sfimulera till
avverkning där lönsamheten är ringa eller obefinfiig. Vidare föreslås slalsbidrag
för tillvaratagande av klenvirke.

Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 136

Prop.
1980/81:136 2

1
Förslag till

Lag
om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Skogsvårdsstyrelsernas fasla
egendom, penningmedel, rättigheter och andra tillgängar övertas av staten ulan
ersättning den 1 juli 1981, Staten övertar samlidigl ansvaret för skogsvärdsstyrelsernas
förbindelser,

2
§ Det åligger skogsvärdsstyrelserna
att meddela de upplysningar och överlämna de handlingar som behövs för att
genomföra övertagandet enligl 1 §.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift pä den har
utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

2 Förslag
till

Lag
om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser

Härigenom
föreskrivs att lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser skall upphöra alt gälla
vid utgången av juni 1981.

3 Förslag
till

Lag
om upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av rätten att avverka skog å
intecknad fastighet

Härigenom
föreskrivs att lagen (1930: 202) om begränsning av rätten att avverka skog å inlecknad
fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom
föreskrivs att I kap. 1 och 5 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning'
skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
kap. I § Denna lag är, med de undantag som framgår av 2-6 §§, tillämplig pä
arbetstagare hos

'
Lagen omtryckt 1977: 1047.

Prop. 1980/81:136 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. 1. slaten,

2. kommun,
landstingskommun, 2. kommun, landstingskommun,

kommunalförbund, församling, kommunalförbund,
församling,

kyrklig samfällighet, skogsvårds- kyrklig
samfällighet eller allmän

styrelse eller allmän försäkrings- försäkringskassa,

kassa,

3. annan allmän inrättning, om anställningen är statligt
reglerad.

5 §

I fråga om arbetstagare hos kom- I fråga om
arbetstagare hos kom

mun, landstingskommun, kommu- mun,
landstingskommun, kommu

nalförbund, församling, kyrklig nalförbund,
församling eller kyrklig

samfällighet eller skogsvårdssty- samfällighet
gäller 4-17 kap. en-

relse gäller 4—17 kap. endasi om dast om
anställningen är statligt

anställningen är statligt reglerad reglerad
och ej avser prästerlig

och ej avser prästerlig Ijänsl. tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom föreskrivs all I 8 lagen (1965:576) om siällförelrädare
för kommun vid vissa avlalsförhandlingar m.m. skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

1 §' Om
sådant anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun, som må
bestämmas genom avtal, enligt lag eller särskill beslut av riksdagen skall fastslällas
under medverkan av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer, skall
statens arbetsgivarverk på kommunens vägnar föra förhandling samt sluta och
uppsäga kollektivavtal om villkoret eller på annal sätt enhelligl reglera detla.

Med kommun likställas i denna Med kommun likställas i denna

lag landstingskommun, kommunal- lag
landstingskommun, kommunal

förbund, församling, kyrklig sam- förbund,
församling, kyrklig sam

fällighet, skogsvårdsstyrelse, all- lallighet,
allmän försäkringskassa

män försäkringskassa och annan och annan
allmän inrättning,

allmän inrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Senaste lydelse 1979:215.

Prop. 1980/81:136 4

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: stalsminislern Fälidin, ordförande, och
statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén,
Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades i
april 1974 sakkunniga' för utredning rörande den statliga administrationen pä
skogsbrukets område.

De sakkunniga, som antog namnet skogsadministrativa
utredningen, avlämnade i december 1975 delbetänkande (Ds Jo 1975: 15) Skoglig
prognosverksamhet. Utredningen överlämnade vidare i januari 1976 två av stalskonloret
utarbetade rapporter med vissa förslag till ny organisation för skogsstyrelsen.
Dessa förslag låg till grund för den omorganisation av skogsstyrelsen som
formellt genomfördes per den I juli 1976 (prop. 1975/ 76: 132, JoU 1975/76:41, rskr
1975/76:333). 1 december 1975 avlämnade utredningen vidare delbetänkandet (Ds
Jo 1975: 11) Frö- och plantverksamhet i skogsvårdsorganisationen. I samband
med sina nyss nämnda förslag rörande skogsstyrelsens organisation förordade emellertid
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att frågan om frö- och plantverk-samheten
borde prövas försl i samband med ställningstagandena lill skogsvårdsstyrelsernas
organisation över huvud.

Skogsadministrativa
utredningen avlämnade i februari 1980 slutbetänkandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas
organisation. Belänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende
bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandel som bilaga 1, dels
de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bdaga 2, dels en förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga
3, Beträffande nuvarande förhållanden m.m. samt ulredningens närmare
överväganden hänvisas till belänkandet.

' Generaldirektören Bo S. Hedström, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Uno Hedström och Karl-Eric Norrby. Riksdagsledamoten Roland
Brännström ersatte är 1978 Uno Hedström.

Prop. 1980/81:136 5

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Genom atl skogen dominerar den svenska naturen har dess
skötsel och utnyttjande alltmer kommit atl bli en angelägen fräga för
allmänheten. Detta är naturligt med tanke pä det ökade behovet av rekreation
och friluftsliv som har följt i urbaniseringens spär.

Genom de
senaste årens ekonomiska utveckling har skogen äter kommit i blickpunkten, men
dä i ell hell annal avseende än del nyss nämnda. Exporten av skogsinduslriprodukter
tillför landet väsentliga inkomster. Jämfört med andra exportnäringar fordrar
skogsindustriproduktionen en förhållandevis liten import som bl. a. utgörs av
olja. Oljan kan i skogsindustrin i slor utsträckning och ulan större
svårigheter dock ersättas med inhemska bränslen. Skogsindustriproduklionens sloriek
kan sälunda bedömas fä allt större belydelse för vårt lands ekonomi och för
vårt välstånd.

Skogsbruket
och skogsindustrin har stor betydelse för sysselsättningen inle minst i glest
bebyggda delar av landel. En gynnsam utveckling inom skogsnäringen är därför en
grundförutsättning för regionalpolitiken.

Mot denna
bakgrund är det väsentligl att målet för skogspolitiken så som det lades fast
av riksdagen är 1979 uppfylls. Del innebär bl. a. alt skogarna skall skötas sä
att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till
naturvärdens och andra allmänna intressen. Även om riksdagen inte lade fast
något preciserat skogsproduktionsprogram innebär ställningstagandena i stort,
alt skogsproduklionen skall möjliggöra en avverkning av minst 75 milj. m' sk.
Avverkningen skulle därmed kunna ligga pä en nivä som är tillräcklig för elt
normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin.

Under de
allra senaste åren har skogsindustrin haft stora svårigheter atl erhålla
tillräckligt med råvara. Delta förhällande har varit särskilt allvariigt
eftersom efterfrågan pä skogsindustriprodukter har varit god på väridsmarknaden.
På kort sikt har vi därmed gäll miste om lätlätkomliga exportinkomster. Pä
längre sikt kan förhållandel innebära alt kunder har förlorats. En särskild ulredning,
virkesförsörjningsulredningen (I 1979: 18). har i uppdrag att komma med förslag
till ätgärder för alt påverka utbudet av virkesrävara. För egen del lägger jag
i det följande fram förslag lill vissa statliga åtgärder som skall påverka
virkesutbudet direkt. Chefen för budgetdepartemenlet har tidigare i dag anmält
sina förslag i frägan.

Riksdagsbeslutet
är 1979 innebar allmänl en skärpning av kraven pä skogsvärdens kvalitet. Denna
skärpning kom lill uttryck dels som uttalanden om olika åtgärder som kan ingå
i ett skogsproduklionsprogram, dels i form av statliga stimulansmedel och slyrmedel.
Bland slimulansmedlen finns förutom statligt ekonomiskt stöd till skogsvärden
främst slalligl finansierad rådgivning och information till landets
skogsägare. Av styrmedlen är skogsvårdslagstiftningen det väsentligaste.

Prop.
1980/81:136 6

Jag
vill framhålla hur nödvändigt del är atl fä till stånd en skogsvärd av minst
den omfattning och kvalitet som riksdagen uttalat sig för. Pä myckel kort sikt
är det möjligt alt ändå lillgodose skogsindustrins rävarubehov inom ramen för
de grundläggande riktlinjerna för skogspolitiken. Men om avverkningarna är
alltför stora under en längre period äventyras den långsiktiga hushållningen
med våra skogar. En långsiktig hushållning är sedan länge den viktigaste
principen för skogsproduktionen i värt land.

Skogsvärdsstyrelserna
fyller sedan länge en viktig funktion i samhällels skogspolitik. I anslutning till
tillkomsten av den första allmänna skogsvårdslagen år 1903 inrättades sälunda
skogsvårdsstyrelser fr. o. m. är 1905 i alla län utom i Gotlands, Västerbottens
och Norrbottens län, 1 det förstnämnda länet inrättades en skogsvårdsstyrelse
är 1908 och i de båda senare är 1925, Del året bildades även ett
samarbetsorgan, Skogsvärdsstyrelsernas förbund, vars verksamhel delvis
finansierades med statsbidrag. År 1941 inrättades den statliga skogsstyrelsen
som övertog bl.a. de samordningsuppgifter som Skogsvärdsstyrelsernas förbund
hade haft.

Skogsstyrelsen
har till uppgift att vara ledande, samordnande och rådgivande organ för
skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen är formellt inte chefsmyndighet för skogsvärdsstyrelserna
och dessa är formellt inte heller statliga organ. De kan sägas vara offentliga
organ eller inrättningar som står under statlig kontroll och insyn. De har av
statsmakterna tilldelats vissa uppdrag som framgår av lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser.
För dessa uppdrag erhåller de ersättning i form av slatsbidrag. Det är
skogsstyrelsen som fördelar delta slatsbidrag mellan styrelserna. Skogsstyrelsen
kan därvid ge föreskrifter om hur bidragen skall användas m. m. Vid sidan av
den verksamhel som finansieras av statsbidraget bedriver skogsvårdsstyrelserna
annan verksamhet. Författningar och avlal som gäller statliga tjänster har i slor
utsträckning gjorts tillämpliga även pä tjänsterna i skogsvärdsstyrelserna. 1
regel har detta skelt genom tilläggsbestämmelser eller s. k. hängavtal.

Skogsvårdsstyrelsernas
uppgift angavs ursprungligen vara att inom ramen för sina ekonomiska resurser
arbeta för den enskilda skogshushållningens främjande. Efter hand har
arbetsuppgifter bäde tillkommit och bortfallit. Sä t.ex. tilldelades
skogsvårdsstyrelserna år 1949 ansvarel för skogsyrkesutbildningen och behöll
detta till de första åren pä 1970-lalel då del successivt överfördes lill
landstingen.

Den
senaste mera genomgripande översynen av skogsvårdsstyrelsernas organisation
gjordes är 1960 (prop. 1960:106, BeJoU 1960:1. rskr 1960:326). Sedan dess har
flera väsentliga förändringar skett som har påverkat skogsvårdsstyrelserna.
Förutom den nämnda förändringen i fråga om huvudmannaskapet för skogsyrkesutbildningen
kan som exempel nämnas skogsvärdsstyrelsernas ökade engagemang i fysisk och regionalpolilisk
planering samt styrelsernas uppgifter som rör naturvård och beredskapsarbeten.

Prop.
1980/81:136 7

Det
finns alltså flera skäl för att göra en översyn av skogsvärdsstyrelsernas
arbetsuppgifter och organisation. En lämplig grund härför är de förslag som
skogsadministrativa utredningen har lämnat i belänkandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas
organisation. Utredningens förslag har utarbetats efter nära kontakt med
skogsvårdsorganisationens personal.

Innan jag närmare gär in
på skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och organisation villjag ta upp den
grundläggande frägan om skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning.
Vid organisationsöversynen är 1960 påpekades bl.a. att den normering av skogsvärdsstyrelsernas
arbete som hade påbörjats borde fortsättas och att det ålåg skogsstyrelsen att
svara för att denna utveckling fullföljdes. Vidare aviserades en allmän översyn
av den statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område som
rör jordbmkets och skogsbrukets rationalisering, bl.a. skogsvärdsstyrelserna. Med
hänsyn lill behovet av all snarast göra skogsvärdsstyrelsernas organisation
och verksamhet effektiv ansäg emellertid föredragande deparlemenlschefen att
förslag om skogsvärdsstyrelserna borde läggas fram innan den nämnda översynen
var klar. Förslagen borde utformas så atl de inle skulle hindra genomförande av
de resultat som nämnda översyn kunde leda till. Skogsvärdsstyrelsernas
ställning närmades i flera hänseenden lill vad som gäller för statliga organ. 1
fräga om styrelsernas sammansättning, personal, arbetsformer och besvärsrätten
kom sälunda skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning i flertalet
avseenden att överensstämma med den som helt slalliga länsmyndigheter har.

Vid
den nämnda organisationsöversynen föreslogs att lantbruks- och skogsvårdsorganisalionerna
på bäde central och regional nivä skulle släs samman till en statlig myndighet.
Av olika skäl genomfördes emellertid inte detta förslag. I stället uppdrogs ät
skogspolitiska utredningen är 1965 atl pröva den organisatoriska utformningen
av statens medverkan i skogsbmkets rafionalisering, bl.a. frägan om
sammanslagning med de statliga lantbruksnämnderna. I sitt principbetänkande är
1973 föreslog skogspolitiska utredningen en i förhällande till
lantbruksorganisationen frislående statlig skogsvårdsorganisation. Nägot delaljförslag
lämnades inte. 1 direktiven till skogsadminislrativa ulredningen som därefter
tillkallades anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att skogsvårdsslyrelsernas
nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning bör upphöra och att
styrelserna i fortsättningen bör vara rent statliga organ. Utredningen har ulgålt
härifrån. Den föreslär atl styrelserna görs till helstatliga regionala myndigheler
med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Deras ställning enligt utredningens
förslag skulle därmed kunna liknas vid lantbruksnämndernas ställning i
förhällande lill lantbruksstyrelsen.

Vid
remissbehandlingen har de flesta remissinstanserna inle berört frågan om skogsvårdsslyrelsernas
förvaltningsrättsliga ställning. Endasi tre skogsvärdsstyrelser kan sägas ha
motsatt sig ett förstatligande medan sex styrelser anser atl frågan bör utredas
särskill. Tvä personalorganisationer

Prop. 1980/81:136 8

och
en länsstyrelse har vid remissbehandlingen särskilt påpekat att ett förstatligande
är posilivt.

I
ett senare sammanhang har genom Skogsvärdsstyrelsernas förbund 15 skogsvärdsstyrelser
sagt sig vilja ha eller inte vilja motsätta sig en särskild ulredning om själva
förstatligandet. Åtta styrelser har motsatt sig en sådan utredning. En styrelse
har inte uttryckt någon särskild mening.

För
egen del vill jag framhålla följande. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet hittills
har präglats av förmåga lill anpassning efter varierande lokala förhållanden.
Detta har givetvis varit mycket posilivt för utvecklingen av del enskilda skogsbmket.
Under åren har styrelserna fåll allt fler statliga uppgifter eller uppgifter
som normalt ankommer på statliga myndigheler. Detta har i sin tur inneburit
ett ökal statligt ansvar för personalen m. m. Ett uttryck för det är ätgärder
som vidtogs i samband med 1960 ärs organisationsöversyn dä den
förvaltningsrättsliga ställningen anpassades i riktning mol vad som gäller för
statliga länsorgan. I vissa avseenden t. ex. i fråga om bestämmelser och avtal
för personalen har emellertid ett tidsödande arbete fått läggas ner för att
särskilt reglera anställningsförhållandena m. m. och göra dem jämförbara med
vad som gäller för statstjänstemän. I fräga om finansieringen av styrelsernas
myndighetsuppgifter har något väl fungerande syslem inle kunnal skapas. Del har
ibland även varil problem med att finansiera uppdragsverksamheten.

De uttalanden som gjordes
i samband med riksdagsbeslutet om skogsvårdsstyrelserna år 1960 och de
bestämmelser som då fastställdes visar enligt min mening alt statsmakterna
redan då i princip hade för avsikt atl göra skogsvårdsstyrelserna till statliga
myndigheter. Förutom de ålgärder som vidtogs i riktning mol ett förstatligande
och som jag har nämnt i det föregående lämnades vittgående bemyndiganden till
regeringen och skogsstyrelsen alt meddela bestämmelser och utfärda
föreskrifter för styrelsernas verksamhel. Dessa bemyndiganden finns i t. ex.
2, 4, 6 och 9 §§ lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser. Endast i ett avseende
skiljer sig skogsvårdsstyrelserna formellt frän statliga myndigheler.
Styrelserna och inle staten är ägare till de flesta av de fastigheter som
styrelserna disponerar. I andra avseenden har skogsvärdsstyrelserna getts
arbetsuppgifter som annars inte ankommer på andra än statliga myndigheter. Etl
exempel är tillsynen enligt den nya skogsvårdslagen som ger skogsvärdsstyrelserna
vittgående bemyndiganden att ingripa mot enskilda personer och ge föreskrifter
om statliga myndighelers verksamhet med skogsbruk, allt i en utsträckning som
inte var möjligt enligt den gamla lagen.

Inte
minst del senare förhållandet motiverar enligt min mening att skogsvärdsstyrelserna
görs lill helstalliga regionala organ i en samlad skogs-värdsorganisalion med
skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Jag kan inte hålla med de skogsvärdsstyrelser
som har hävdat alt ett förstatligande skulle leda till stela, byråkratiska
arbetsformer för styrelserna. I en helslallig organisation kan nuvarande
formella problem av organisatorisk och

Prop. 1980/81:136 9

ekonomisk art undvikas eller lösas pä etl enkelt sätl
samtidigt som de fördelar tas lill vara som följer med en icke-statlig
organisation. Mina förslag i det följande till hur verksamheten skall
organiseras bygger på den självklara målsättningen att inte hindra en
anpassning till lokala förhållanden saml elt decentraliserat beslutsfattande.
En sädan inriktning av verksamhelen möjliggörs dels genom elt fortsatt samspel
mellan myndighels-utövning och uppdragsverksamhet, dels genom en lokalt
förankrad organisation. Samtidigt mäste betonas nödvändigheten av en över hela
landet enhetlig handläggning av vissa myndighetsuppgifter t.ex. i samband med
tillämpningen av skogsvärdslagstiflningen och andra medel i skogspolitiken.

Jag föreslår sålunda all skogsvårdsstyrelserna i samband
med den omorganisation jag förordar i det följande ombildas lill statliga
regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Härigenom får
skogsvårdsstyrelserna i förhällande lill skogsstyrelsen samma ställning som t.ex.
lant-bmksnämnderna till lantbruksstyrelsen. Härav följer atl lagen (1960:267)
om skogsvårdsstyrelser kan upphävas. Det fär sedan ankomma på regeringen att i
stället utfärda en förordning med instruktion för skogsvårdsstyrelserna.
Vidare föreslår jag att staten med stöd av särskild lagstiftning övertar
skogsvårdsstyrelsernas samtliga tillgångar och skulder ulan atl nägon särskild
ersättning lämnas för tillgångarna. Motsvarande förfarande tillämpades när
staten övertog lokalhållningen för de allmänna underrätterna (prop. 1970: 106,
SU 1970: 117, ILU 1970:43, rskr 1970:264, 318). Jag återkommer i det följande
till vad dessa tillgängar och skulder består i och hur de bör förvaltas.

Till följd av att skogsvärdsstyrelserna ombildas till
statliga myndigheler bör ändringar göras i 1 kap. I och 5 §§ lagen (1976:600)
om offentlig anställning och 1 § lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

2.2 Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter

Som jag lidigare har nämnt framgår skogsvärdsstyrelsernas
uppgifter av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser. En skogsvårdsstyrelses
grundläggande uppgift är att främja och stödja den enskilda skogshushållningen
saml verka för alt skogsvärdsarbetet pä de enskilda skogarna inom styrelsens
verksamhetsområde bedrivs på ett planmässigt sätt. Vidare skall styrelsen utöva
den uppsikt och vidta de åtgärder som den är ålagd enligt olika författningar.
För alt kunna fullgöra sin uppgift skall styrelsen bl.a. lämna sakkunnigt
biträde vid planläggning och drift av skogsbruket, verka för atl sammanslutningar
av skogsägare bildas och bistå dem, medverka i och främja yttre rationalisering
av skogsfasligheter, bevilja statsbidrag och statliga lån till skogsbruket,
svara för att det finns lillräckligl med skogsfrö och skogsplantor samt i
övrigt befordra en förbällrad skogshushållning.

Prop. 1980/81:136 10

Slutligen
skall skogsvärdsstyrelserna bistå andra myndigheter och utöva tillsyn enligt
skogsvårdslagen under skogsstyrelsens övervakning.

Skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet har brukat delas in i offentlig verksamhet och serviceverksamhet.
Drygt 1/3 av verksamhelen har de senaste åren varit offentlig eller verksamhet
med myndighelsuppgifter. Serviceverksamheten eller uppdragsverksamheten har till
ca 2/3 beställ i verksamhet med i huvudsak skogliga beredskapsarbeten. Resten
av serviceverksamheten har skett på uppdrag av skogsägare och myndigheter. Ca
5..% av den totala verksamheten bedrivs inom frö- och plantproduktionen.

Utredningen
har i sina förslag om arbetsuppgifter utgått från 1979 ärs skogspolitiska
beslut där betydelsen av en effektiv rådgivning och information lill
skogsägare har betonats. Utredningen föreslär att skogsvärdsstyrelsernas
huvudsakliga uppgift i fortsättningen bör vara att i praktiskt handlande
omsätta de skogspolitiska riktlinjer som statsmakterna drar upp. Denna
myndighetsuppgift bör enligt förslaget kompletteras med uppdragsverksamhet
riktad till skogsägare, organisationer och andra myndigheter. Till myndighetsuppgifterna
som hell skall bekostas av slalen hänför utredningen i huvudsak tillsynen
enligt skogsvärdslagen, förmedlingen av statligt stöd fill skogsbruket, skoglig
rådgivnings- och informationsverksamhet, medverkan i regionalpolilisk och
fysisk planering samt övergripande skogliga inventeringar.

Enligt
ulredningen bör uppdragsverksamheten inte generellt betraktas som en primär
uppgift för skogsvärdsstyrelserna utan i stället som elt komplement till myndighelsuppgiflerna.
Uppdragsverksamheten föreslås inriktad i huvudsak mot planeringsåtgärder.
Utredningen anser dessutom atl en samlad bedömning, bl.a. mot bakgrund av skogsvärdsstyrelsernas
regionala förankring, lalar för alt styrelserna även i fortsättningen bör kunna
planera och leda skogliga beredskapsarbeten. Praktiskt utförande av skogsvärdsåtgärder
bör enligl utredningen förekomma endasi i sysselsällningsuljämnande syfte för
personalen eller om andra resurser inle står till vissa skogsägares förfogande.
Som uppdragsverksamhet räknar utredningen även upprättande av skötselplaner
för olika typer av naturvårdsområden och förvaltning av naturreservat m. m.
Ett annat arbetsområde inom uppdragsverksamheten är beställd utbildning och
information. Skogsbrukels frö- och plantförsörjning behandlar ulredningen särskill.

Sammanfattningsvis
föreslår ulredningen alt skogsvärdsorganisalionens (skogsstyrelsens och skogsvårdsslyrelsernas)
grundläggande uppgift bör vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den
svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken.
Ulredningen föreslår vidare att skogsstyrelsen blir central
förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruk i den utsträckning sådana
ärenden inte ankommer på någon annan myndighel. Skogsvårdsstyrelserna bör enligl
förslaget vidta eller hos skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs för atl
åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen saml svara för

Prop.
1980/81:136 11

alt
samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande. Ulredningen preciserar skogsvärdsstyrelsernas
uppgifter lill följande, nämligen tillsyn enligt skogsvärdslagen, förmedling av
statligt slöd till skogsbruket, aktiv rådgivning och upplysning i syfte all
främja elt rationellt skogsbruk, medverkan i den yttre rationaliseringen av skogsfasligheter,
medverkan i skogsbmkets frö- och plantförsörjning samt medverkan i den regionalpoliliska
och fysiska planeringen. Vidare innebär förslaget all styrelserna i den
utsträckning medel och personal medger bör bistå skogsägare med skogs-bmksplaner,
skogsvårdsätgärder och andra ätgärder som bidrar till en god skogshushållning.
Med samma förutsätlningar i fråga om medel och personal föreslås alt
arbetsmarknadsmyndigheterna bistås med skogliga och dessa näraliggande
beredskapsarbeten samt andra myndigheter i frågor inom styrelsernas
verksamhels- och kompetensområden.

Ulredningens
förslag i fräga om skogsvärdsstyrelsernas arbelsuppgifler tillstyrks eller
lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanserna. Endast ett par skogsvärdsstyrelser
har framfört allvarlig principiell kritik och anser att utredningen felaktigt
har betonat myndighetsuppgifterna framför uppdragsverksamheten.

För
egen del anser jag i likhet med de fiesta remissinslanserna att utredningens
förslag är väl avvägt. Det innebär bl.a. en betoning av skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna
som en samlad organisation med gemensamt mål. Samtidigt tillgodoses behovel av
lokal och regional anpassning genom kombinationen av myndighetsuppgifter och
uppdragsverksamhet. Det samlade förslaget lill arbetsuppgifter liksom hur
dessa fördelas på de olika verksamhetsformerna finner jag ändamålsenligt. Särskilt
vill jag framhålla vikten av atl skogsvärdsstyrelserna medverkar till att de
krav som ställs i skogsvärdslagstiflningen tillgodoses. Som anges i
skogsvårdslagen skall detta i första hand ske med hjälp av råd och anvisningar.
Det är enligt min mening också viktigt att skogsvärdsstyrelserna verkar för alt
skogsägarna tar till vara de avverkningsmöjligheter som finns pä deras
fastigheter. I nalurvårdsfrägor bör vid behov samräd ske med länsstyrelsernas naturvårdsenheier.

Vad
jag nu har sagt innebär att jag delar ulredningens uppfattning om att
myndighetsuppgifterna bör vara det cenirala i verksamheten. Samtidigt vill jag
erinra om att uppdragsverksamheten inte saknar betydelse för del samlade
skogsvårdsarbetet i landet. Den ger ocksä skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän den
nödvändiga praktiska erfarenhet och de kontakter som behövs i deras
myndighetsutövning. I själva verket kommer i många fall det praktiska arbetet i
det enskilda fallet att vara en kombination av de båda verksamhetsformerna.
Självfallet är det dock skogsägarna själva som har ansvaret för skogsvården på
deras fastigheter. Etl par verksamhetsområden kan synas något perifera för
skogsvårdsstyrelserna. Det gäller verksamheten med beredskapsarbeten och vissa
uppgifter inom naturvården. I likhet med AMS villjag framhålla skogsvårdsslyrelsernas
avgörande bety-

Prop. 1980/81:136 12

delse
för planering och ledning av vissa beredskapsarbeten i huvudsak med anknytning
till skogsbruket. Det kan inte vara meningsfullt och inte heller från ekonomisk
synpunkt riktigt att skapa en särskild organisation för dessa uppgifter.
Motsvarande motiv talar för alt skogsvärdsstyrelserna liksom hittills engageras
i arbetet med förvaltning m. m. av naturvårdsområden av olika slag sä som
utredningen har föreslagit och nägra länsstyrelser har betonat.
Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att skogsvärdsstyrelsernas
arbetsuppgifter bestäms i huvudsak enligt utredningens förslag.

I
detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som främst har anknytning lill
skogsvårdsstyrelsernas samarbete med den statliga lantbruksorganisationen.
Enligt lagen (1930: 202) om begränsning av rätlen atl avverka skog å intecknad
fastighet och kungörelsen (1957:96) angående tillämpningen av lagen den 6 juni
1930 (nr 202) om begränsning av rätten alt avverka skog ä intecknad faslighet
kan skogsvårdsstyrelse på begäran av långivare meddela föreskrifter om atl en
mellan längivaren och låntagaren upprättad överenskommelse om begränsning av
rätten att avverka skog skall gälla med den verkan som anges i lagen. Lagen har
genom kungörelsen gjorts tillämplig på följande längivare, nämligen
lantbruksstyrelsen och lant-bmksnämnderna, bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna samt på sådana som ger lån mot statlig garanti. Särskilda
anvisningar har utfärdats för hur lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna
skall handlägga frägor av detta slag. Det finns numera andra sätt atl bevaka
säkerheten för statliga län och lånegarantier. Jag föreslär därför all den
nämnda lagen upphävs.

2.3
Skogsbrukets frö- och plantförsörjning

Anläggning
av skog här i landet sker genom dels s. k. självsådd från fröträd, dels
skogsodling. Skogsodlingen gör det möjligt alt välja trädslag, ta bättre hänsyn
till lokala förhållanden och utnyttja skogsträdsförädlingens resultat.
Merparten av skogsodlingen sker i form av plantering. Sådd förekommer endast pä
en mindre areal varje år. Behovet av skogsfrö för direkl sådd och för plantframställning
tillgodoses genom insamling i svenska och ulländska skogsbestånd och, i allt
större utsträckning, genom produktion i särskilda fröplantager. Även
sticklingsförökning kan ske. Skogsplantorna produceras i huvudsak av storskogsbmkel
och skogsvårdsstyrelserna. Skogsvärdsstyrelserna svarar för drygt hälften av plant-leveranserna
eller 200-220 milj. plantor. Viss del av dessa legoodlas i andra länder. Det
förekommer elt intimt samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och företrädare
för storskogsbmkel i fråga både om planeringen av frö- och plantproduktionen
och om produktionen i sig. I huvudsak bedrivs skogsvårdsstyrelsernas produktion
emellertid med syfte atl tillgodose det enskilda mindre skogsbmkets behov.

Prop.
1980/81:136 13

Samlliga
skogsvårdsstyrelser utom tvä bedriver plantproduktion. Den är ekonomiskl helt
skild från övrig verksamhel. Vid organisationsöversynen år 1960 lades fast att
skogsstyrelsen fastställer riktlinjer för hur verksamheten skall bedrivas
tekniskt och ekonomiskt.

Skogsvårdsslyrelsernas
frö- och plantverksamhet har utretts under en lång följd av är. De ekonomiska
problem som uppstod i början av 1970-talel motiverade bl.a. skogsadministrativa
utredningen att är 1975 avge delbetänkandet (Ds Jo 1975: 11) Frö- och plantverksamhet
i skogsvårdsorganisationen. Förslaget innebaren samordning av
skogsvårdsorganisationens verksamhel på området på det sättet alt skogsvärdsstyrelsernas
planl-skoleverksamhel överfördes till skogsstyrelsen. Dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet föreslog emellertid alt organisationsfrågan borde prövas
först i samband med ställningstagandena till skogsvärdsstyrelsernas
organisation över huvud (prop. 1975/76: 132). För egen del föreslog jag är 1978
vissa tillfälliga ätgärder för att underiätta frö- och plantverksamhe-ten (prop.
1977/78:101). Sedan dess har, bl.a. genom målmedvetna samordningsåtgärder,
verksamhetens ekonomi förbättrats. En tolal sam-ordning-har dock förhindrats av
skogsvårdsslyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning.

Skogsadminislrativa
ulredningen tar i sitt slutbetänkande om skogsvärdsstyrelsernas organisation
pä nytt upp frägan om frö- och plantverk-samheten. Utredningen föreslär alt den
statliga skogsvårdsorganisationen som sådan och inte den enskilda
skogsvårdsstyrelsen ges till uppgift att, i den ulslräckning det behövs med
hänsyn till andra producenters produktion, tillgodose skogsbrukets behov av
skogsodlingsmaterial av sådant slag som behövs för alt riktlinjerna för
skogspolitiken skall kunna följas. Enligt förslaget bör skogsodlingsmalerialet
levereras till så låga kostnader som möjligt. Den totala verksamheten inom
organisationen pä delta område bör bedrivas enligt självkoslnadsprincipen, dvs.
bära sina egna kostnader. Ulredningen går inte närmare in på frågor som plantproduktionens
fördelning på plantsorter eller odlingstyper eller frågor som lämpligt anlal
plantskolor och deras lokalisering. Det bör enligl ulredningen vara en uppgift
för skogsvärdsorganisationen att inom ramen för fastställda mäl anpassa verksamheten
till vad som är lämpligast. Utredningen betonar emellertid vikten av samarbete
med de olika skogsägaregrupperna när det gäller den långsiktiga planeringen av
verksamheten.

De
allra flesta remissinstanserna har i huvudsak accepterat utredningens förslag i
fråga om frö- och planlverksamheten. Endast tre skogsvärdsstyrelser har hell
motsatt sig utredningens förslag. Tre andra vill lägga slörre ansvar för
verksamheten pä skogsvärdsstyrelserna än vad man uppfattar att utredningen har
föreslagit.

För
egen del vill jag framhålla betydelsen av att skogsbrukets behov av högkvalitativt
skogsodlingsmalerial kan tillgodoses till rimliga priser. Med hänsyn till plantproduktionens
biologiska, tekniska och ekonomiska problem och lill önskemålet om snabb och
fullvärdig skogsodling anser jag det

Prop. 1980/81:136 14

vara
lämpligt att staten genom skogsvårdsorganisationen engagerar sig i frö- och plantförsörjningen
för atl i första hand lillgodose det enskilda mindre skogsbmket. Ulredningens
förslag, som bl.a. bygger på en samordning av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande
verksamhet på området, finner jag i likhel med de allra flesta
remissinstanserna ändamålsenligt. Det bör därför genomföras. Jag vill i
sammanhanget betona betydelsen av sådant samråd mellan olika intressenter som f.
n. sker inom de s. k. frö-och plantråden. Den ansvarsfördelning som ulredningen
föreslår mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har ingäende
beskrivits i utredningens slutbetänkande (s. 80-82). Jag anser den vara
lämplig och väl anpassad till del föreslagna mälet för verksamheten. Den medger
ett nödvändigt lokalt inflytande och en anpassning till de lokala
förhållandena samtidigt som behovet av övergripande samordning tillgodoses.

I della
sammanhang vill jag la upp frågan om slalligl slöd till privala skogsplanlskolor.
I samband med 1960 års omorganisation av skogsvärdsstyrelserna infördes pä
försök en möjlighel för enskilda jordbrukare och skogsägare att erhålla statlig
garanti för län pä den allmänna kreditmarknaden som behövdes i samband med
anläggning av mindre skogsplantskolor. Bestämmelserna finns i kungörelsen
(1960:373) om statlig garanti för lån fill viss skoglig plantskoleverksamhet.
Stödformen har aldrig utnyttjats. Med hänsyn härtill och till den utveckling
som har skett mol specialisering m.m. på plantproduktionens område föreslår jag
atl stödet avskaffas.

2.4
Skogsvårdsstyreisernas organisation

Skogsvårdsstyrelsernas
organisation regleras genom lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser och förordningen
(1960:322) med reglemente för skogsvårdsstyrelserna. Sektionsindelningen vid
styrelserna är fastställd genom särskilt beslut av regeringen.

Det
skall finnas en skogsvårdsstyrelse för varje län. Slyrelsen utgörs av sju
ledamöter varav tre, däribland ordföranden, utses av regeringen och tre av
landstinget. Länsjägmästaren är självskriven ledamot. Slyrelsen skall enligt
förarbetena till lagen bl.a. ha god lokal förankring och vara representativ
för det enskilda skogsbruket inom länel.

Seklionsindelningen under
länsjägmästaren varierar beroende på länets storlek och skogsbrukets
omfattning. I Gotlands och Malmöhus län finns t.ex. ingen formellt fastställd
sektionsindelning. 1 de allra nordligaste länen finns däremot sex sektioner i
skogsvårdsstyrelsen. En uppdelning har dessutom skett i underenheter och
separata enheter som är specifika för varje skogsvårdsslyrelse. En av
sektionscheferna är biträdande länsjägmästare.

Fömtom
denna regionala organisation som är placerad i residensstaden ulom i sju län
finns en lokal organisation. Den består av konsulentdistrikl som i de flesta
styrelserna organisatoriskt är knutna till den s.k. skogs-

Prop. 1980/81:136 15

vårdssektionen.
Distriktens antal liksom deras bemanning varierar kraftigt mellan länen.
Sålunda har Malmöhus län tvä distrikt och Norrbottens 29. Antalet tjänstemän i
distrikten i dessa båda län är fyra resp. 53. Varje distrikt har en distriktsföreständare.
Kontorslokaler finns antingen inrymda i föreståndarens hem eller är särskilt
inrättade.

Antalet anställda i
skogsvårdsstyrelserna varierar. Ca 2300 personer är fast anställda med lön enligl
löneplan eller motsvarande. Därtill kommer drygt 1000 personer som är anställda
för plantskolearbete med lön enligt kollektivavtalen för skogsarbeten.
Skogsvårdsstyrelserna slär dessutom som arbetsgivare för ett varierande antal
beredskapsarbetare eller som mest under de senaste åren 3000-4000.

Som
jag tidigare har nämnt gör skogsvärdsstyrelsernas icke-statliga ställning att
staten i många fall har varit tvungen att särskilt reglera de frågor som gäller
anställning, pensioner, löneavtal, medbestämmande m, m. för skogsvårdsslyrelsernas
tjänstemän. Av olika skäl finns del dock författningar för statstjänstemän som
inte har gjorts tillämpliga på skogsvärdsstyrelsernas tjänstemän.

Utredningens förslag till
ny organisation bygger på ett förslag som statskontoret har utarbetat pä
uppdrag av utredningen och i nära kontakt med skogsvärdsstyrelsernas personal.
Utredningen betonar den styrka som den nuvarande organisationen har i sin
lokala förankring. Ulredningen lägger också tyngdpunkten i den nya
organisationen i en distriktsorganisalion med lokall placerade tjänstemän.
Huvuddelen av den s. k. fältverksamheten bör enligt utredningen bedrivas av
denna personal även i fortsättningen. Utredningen anser atl regionalt placerad
personal i första hand bör syssla med samordning, planering och specialistbetonad
verksamhet samt ge service till fältpersonalen. Organisationsmodellen bör
enligt utredningen så långt som möjligt vara likformig över hela landet för
att underlätta kontakter och samordning inom hela skogsvårdsorganisationen.

Enligt ulredningen bör
skogsvårdsstyrelserna vara regionala statliga myndigheter direkt underställda
skogsstyrelsen. Utredningen påpekar att som gmndläggande princip bör gälla att
besluten liksom hittills fattas så långt ned i organisationen som möjligt.
Detta innebär enligt förslagel atl skogsstyrelsen bl.a. utfärdar instmktioner
och anvisningar, svarar för övergripande bedömningar som berör flera
skogsvårdsstyrelser, fördelar medel för myndighetsuppgifter, fördelar medel för
statligt stöd till skogsbruket samt fastställer taxor och budgetar och
ansvarar för uppföljning och kontroll av det ekonomiska resultatet i
uppdragsverksamheten. Inom de så fastställda ramarna bör skogsvårdsstyrelserna
själva fatta beslut.

Utredningen
föreslår alt styrelsernas geografiska verksamhetsområden liksom hittills
begränsas till län som i lämplig utsträckning delas in i lokala verksamhetsområden,
distrikt. Det är främsl det omfattande kontaktbehovet med länsstyrelserna som
enligt utredningen motiverar atl verksamhetsområdet begränsas till elt län.
Inom ramen för den formella organisations-

Prop. 1980/81:136 16

modellen
bör anpassningar kunna göras till de varierande lokala förhållandena.
Utpräglade specialislbefaltningar anser utredningen kunna vara gemensamma för
tvä eller flera skogsvårdsstyrelser.

Enligt
utredningen bör skogsvårdsstyrelsernas styrelser behålla sin nuvarande
sammansättning och sina nuvarande uppgifter. Styrelserna bör enligt förslaget
ha god lokal förankring och vara representativa för det enskilda skogsbruket i länel,
dvs. för både bolagsskogsbrukel och det enskilda mindre skogsbruket. Vidare bör
hänsyn kunna las fill att domänverkels skogsbmk numera omfattas av skogsvårdsslyrelsernas
tillsyn enligt skogsvärdslagen.

Ulredningen
föreslår att den regionala organisationen under slyrelsen och länsjägmästaren
skall bestå av en skogsvårdsenhet, en planenhet samt enhet eller enheter för
ekonomi- och personaladministration. Skogsvärdsstyrelser som bedriver frö- och
plantproduktion bör ha en enhet för sådan verksamhet. Den lokala organisationen
föreslås sortera under skogsvårdsenheten.

Enligt
förslaget skall länsjägmästaren leda och samordna verksamheten. Någon fast
tjänst som biträdande länsjägmästare föresläs inte. I stället anser ulredningen
alt en ställföreträdare skall utses på samma säll som i t.ex. skogsstyrelsen.
Som stödfunktion åt länsjägmästaren föreslås ett sekretariat. Utredningen
föreslår atl de regionala rådgivnings- och informationsresurserna samlas i
sekretariatet som i rädgivningsfrågor kan ge service åt distrikten. Ansvaret
för den praktiska rådgivningen skall dock ligga på chefen för
skogsvårdsenheten.

Utredningens
organisationsförslag har i huvudsak accepterats av remissinslanserna.
Väsentliga invändningar har framförts bara på en punkt, nämligen i fråga om
rådgivningsfrågornas placering i den regionala organisationen. Sålunda
vidhåller statskontoret sitt förslag som innebär att endast visst
utvecklingsarbete och vissa samordningsfrågor på detta område skall handläggas
av sekretariatet medan rådgivningen i övrigt skall inordnas i skogsvårdsenheten.
RRV vill placera all rådgivnings- och informationsverksamhet i
skogsvårdsenheten. Skogsstyrelsen föreslär alt sekretariatet görs fill ell renl
stabsorgan och att rådgivnings- och informationsfrågorna förs till en särskild
enhet. Samtidigt bör enligt styrelsen samhällsplaneringsfrågor m. m.
handläggas inom planenheten.

Några
remissinstanser har framfört önskemål om undersökning av möjligheterna att
samordna vissa administrativa resurser med lantbruksnämnderna. En del
remissinstanser, bl. a. några skogsvårdsstyrelser, pekar pä möjligheten att
låta personaladministrativa resurser vara gemensamma för flera
skogsvårdsstyrelser.

Centralorganisationen
SACO/SR framför önskemål om preciserade kompetenskrav för befattningshavare i skogvärdsstyrelserna.
TCO fömtsätter att det sker löneförhandlingar i samband med omorganisationen.

För
egen del anser jag att utredningens organisationsförslag är ända-

Prop.
1980/81:136 17

målsenligt
och att det i huvudsak bör följas. Jag vill i likhel med ulredningen betona
vikten av att en ny organisation bygger pä den lokala förankring som skogsvärdsstyrelserna
f. n. har. Med lokall placerade tjänstemän kan verksamheten bedrivas effektivt
och med god anpassning lill de särskilda förhållanden som kännetecknar varje omräde.
En viktig förutsältning för att en organisation uppbyggd på della säll skall
kunna arbeta tillfredsställande är en väl fungerande verksamhetsplanering. Som
utredningen har påpekat bör denna planering intensifieras. En lämplig grund för
verksamhetsplaneringen är den behovsinventering som görs i de översiktliga skogs-invenleringarna
enligt riksdagens beslul är 1979. Hänsyn mäsle ocksä tas till de
regionalpolitiska riktlinjerna som har lagts fast för resp. län. Genom verksamhetsplaneringen
får skogsstyrelsen det underlag som behövs bl.a. för att bestämma realistiska
ramar för skogsvärdsstyrelsernas verksamhel.

Varje
skogsvårdsstyrelse bör liksom hittills ha elt län som sitt verksamhetsområde.
Sammansättningen av och uppgifterna för skogsvårdsstyrelsernas styrelse bör
också vara i huvudsak oförändrade. En länsjägmäslare bör leda och samordna skogsvärdsstyrelsens
verksamhet. Däremot bör det som utredningen har föreslagit inte längre finnas nägon
särskild tjänst som biträdande länsjägmästare. I stället bör en
ställföreträdare förordnas för viss tid.

I
skogsvärdsstyrelsens organisation bör del finnas en skogsvårdsenhel, en
planenhet samt i de fiesta skogsvärdsstyrelser en ekonomiadministraliv och en personaladministrativ
enhet. Under skogsvärdsenhelen bör den lokala organisationen sortera. Länsjägmäslaren
bör till sitt förfogande ha elt sekretariat.

Organisationsindelningen
bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn till förhållandena i del enskilda
länet. Sä t.ex. bör de skogsvårdsstyrelser som bedriver frö- och plantproduktion
ha en särskild enhet för sädan verksamhet. Som utredningen har föreslagil bör skogsvärdsenhelen
om det är ändamålsenligt delas upp i två enheter för skilda geografiska områden
i de allra största skogslänen. De personal- och ekonomiadministrativa frågorna
bör som utredningen har föreslagit organiseras med hänsyn lill skogsvärdsstyrelsens
storlek. Dessa anpassningar liksom frågor om arbetsuppgifternas specifika
fördelning på enheter ankommer det på regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer alt beslula om. För riksdagens kännedom villjag nämna
något om hur jag ser pä en fräga som har föranlett ett par remissinstanser all
framföra avvikande synpunkler. Det gäller rådgivningsfrågornas placering. Med
hänsyn till del starka sambandet mellan rådgivningen och tillsynen enligt skogsvärdslagen,
vilket bl,a. har betonats i 1979 års skogspoliliska beslul, är det självklart
att ansvaret regionalt för dessa båda verksamheter inle kan läggas pä skilda enheter
inom styrelsen. Mot en uppdelning lalar även del faktum alt båda arbetsuppgifterna
lokall sköts av samma personal. Jag anser alltså i likhet med utredningen atl
ansvaret för det praktiska genomförandet av rädgiv- 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
136

Prop.
1980/81:136 18

ningen bör vila på chefen för skogsvärdsenhelen. Samtidigt
harjag förståelse för den kritik som har riktats mol uppdelning av rädgivningsresur-serna.
Jag anser därför atl rådgivningsfrågorna bör hällas samlade under chefen för skogsvärdsenhelen.
Om det därvid skall organiseras en särskild enhet får avgöras frän fall till
fall.

En
remissinstans har varnat för att de rent administrativa resurserna
överdimensioneras. Andra remissinstanser har pekat pä möjligheterna till
samordning av vissa funktioner med lantbruksnämnderna. Jag vill med anledning
härav erinra om vad jag har anfört i prop. 1980/81:20 (bil. 9 s. 9) om
besparingar i statsverksamheten, m. m. om en prövning av förutsättningarna för
viss samordning m.m. av myndighetsorganisationer inom bl.a. jordbmket och
skogsbruket. Enligt min mening är det främst på området administrativ service
som samordningsvinster kan göras. Samordningsmöjligheter bör kunna bli akluella
efter hand som det uppslår behov av att förnya kontorslokalerna m.m. för
lantbruksnämnderna eller andra statliga, regionala myndigheter. Det bör ankomma
på skogsstyrelsen och andra myndigheter med regionala organ att hälla frägan
aktuell fortlöpande. Jag avser att senare lägga fram förslag lill regeringen i
denna fräga.

Den omorganisation som jag nu har förordat bör genomföras
den 1 juli 1981. Av olika skäl kommer omorganisationen emellertid i praktiken inle
att kunna genomföras i sin helhet vid denna tidpunkt. Jag bedömer atl
eventuella övergångsproblem till följd härav skall kunna lösas utan slörre svårigheier.

2.5 Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

I det föregående harjag föreslagit att staten i samband
med ett förstatligande av skogsvärdsstyrelserna skall överta styrelsernas tillgängar
och skulder. De sammanlagda tillgångarna uppgår till ca 390 milj. kr. Tillgångarna
är fördelade pä både frö- och planlverksamheten och övrig uppdragsverksamhet.
Den fasta egendomens värde uppgår till ca 70 milj. kr. Fastigheterna används
som t. ex. kontorslokaler, förråd, plantskolor och s. k. skogsvärdsgårdar.
Vissa fasligheter är enbart skogsfasligheter.

Utredningen föreslär atl byggnadsstyrelsen i
fortsättningen förvaltar de kontorsfastigheter som staten övertar och
skogsstyrelsen övriga fastigheter. De regler som gäller för statlig egendom i
fråga om köp, försäljning, redovisning, finansiering m. m. föreslås gälla även
för denna egendom.

Utredningen anser att skogsvårdsstyrelserna i
fortsättningen bör ha tillgång till endast sådana fastigheter som kan sägas
vara av värde för att styrelserna skall kunna fullgöra de uppgifter de är
ålagda. Utredningen föreslår att skogsvärdsorganisationen i första hand får
behälla kontorsfastigheter och fasligheter som används i frö- och planlverksamheten.
När det gäller övriga fastigheter föreslår utredningen att skogsstyrelsen får i
uppdrag att pröva behovet i varje enskilt fall och om så anses aktuellt föran-

Prop. 1980/81:136 19

slalta om försäljning. Utredningen anser vidare att dessa
senare fastigheter skall få bli föremål endast för nödvändigt underhäll innan
ställning tagits i resp. fall.

Remissinstanserna godtar i huvudsak de principer för
förfogandel över egendomen i fråga som utredningen har förordat.

För egen del harjag ingen erinran mol ulredningens förslag
i fräga om skogsvärdsstyrelsernas fasta egendom. I elt avseende anser jag dock atl
utredningens förslag bör övervägas ytterligare. Det gäller förslagel om att
överföra förvaltningen av kontorsfastigheterna till byggnadsslyrelsen. I flera
fall används fastigheterna inte enbart som kontor. De är vidare spridda över
länen och frägan om kontorsutrymmen kan ofta behöva lösas på elt improviserat
sätt. Jag anser därför alt byggnadsslyrelsen och skogsstyrelsen gemensamt bör
överväga en lämplig uppdelning av förvaltningsansvaret. Som utgångspunkt bör
därvid gälla alt lokalförsörjningsansvaret och förvaltningsansvaret vad avser
skogsvårdsstyrelsernas kanslier bör åvila byggnadsstyrelsen i likhet med vad
som gäller för andra statliga länsorgan. I avvaktan härpå bör skogsvärdsorganisationen
själv ansvara för kontorsförsörjningen och därvid samråda med
byggnadsstyrelsen. Del ankommer på regeringen eller efter regeringens
bemyndigande skogsstyrelsen att vidta de ålgärder för försäljning m. m. som
kan vara lämpliga. För riksdagens information vill jag nämna alt jag fäster
stor vikt vid att skogsvårdsstyrelserna har tillgång till skogsmark där de kan
visa hur en god skogsvård sker och resultaten av en sädan. Bl.a. är detta
möjligt pä fasligheler som styrelserna har ägt under en lång följd av år.
Fastigheter som inte bedöms nödvändiga för styrelsernas verksamhel bör säljas
sä snart som möjligt. Vissa fastigheter har donerats till styrelserna med vissa
villkor, t.ex. för användningen av avkastningen. Frägor med anknytning härtill
får granskas särskill i samband med alt omorganisationen genomförs.

2.6 Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Det nuvarande systemet för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet innebär i princip atl staten svarar för kostnaderna för myndighetsuppgifterna
medan utgifterna för uppdragsverksamheten skall läckas av taxeinkomster.
Ursprungligen skulle även skogsvårdsavgifterna användas för att täcka uppdragsverksamhetens
kostnader. Det senare gäller inte längre efter riksdagens beslut år 1979 om ny
skogspolitik. Behovet av medel för investeringar tillgodoses med lån på den
allmänna kreditmarknaden. För atl skogsvårdsstyrelse skall få ta upp lån som avser
frö- och planlverksamheten fordras skogsstyrelsens tillstånd. I övriga fall
krävs regeringens tillstånd. Taxorna i uppdragsverksamheten fastställs av
skogsstyrelsen och är baserade på självkostnadsprincipen. Även priserna på
skogsplantor fastställs av skogsstyrelsen. Frö- och planlverksamheten bedrivs
som en egen rörelse och redovisas särskilt.

Prop.
1980/81:136 20

Systemet
för finansiering av verksamhelen har inte fungerat pä det sätt som avsetls.
Sålunda gjordes redan vid 1960 års omorganisation det avsteget att staten i
stället för alt finansiera samtliga omkostnader i myndighetsutövningen åtog
sig att täcka vissa lönekoslnader även i uppdragsverksamheten. Enligt
utredningen har detta lett lill alt de medel som statsmakterna har för att
styra verksamheten inle kan kopplas ihop med den budgetering och
resursplanering som behöver göras inom skogsvärdsorganisationen. Utredningen
pekar även pä möjligheten att riktlinjerna för finansieringen sä som de lades
fast år 1960 var allt för vaga och därför inte har kommit att följas på avsett sätl.

Ulredningen
föreslär att ett nytt finansieringssystem fastställs för skogsvärdsstyrelserna
och att detta syslem bygger på den s.k. uppdragsmodellen. En anslagskonstmktion
enligt uppdragsmodellen ger skogsvärdsorganisationen en betydande frihet inom
de ramar som statsmakterna lägger fast i form av rikllinjer.

Enligt
förslaget skall kostnaderna för myndighetsuppgifterna finansieras via etl särskilt
anslag som anvisas av riksdagen. Utredningen föreslår atl dessa medel skall
fördelas pä de olika skogsvärdsstyrelserna av skogsstyrelsen som därvid skall
utgå frän förslag till budgetar som har utarbetats av varje styrelse.
Uppdragsverksamheten föreslås bedrivas enligt självkoslnadsprincipen, dvs.
intäkter och kostnader skall balansera. Även denna verksamhel skall budgeteras
och totalbudget för varje skogsvårdsslyrelse skall fastställas av
skogsstyrelsen. Inom budgetens totalram skall skogsvårdsstyrelsen kunna fatta
beslut. Utredningen föreslär alt taxorna i uppdragsverksamheten skall kunna
variera mellan regioner beroende på produktionsförutsättningar, lokala koslnadsförhållanden
m.m. och att de efter förslag frän resp. skogsvårdsstyrelse skall fastställas
av skogsstyrelsen efter samråd med RRV. Del totala resultatansvaret för
uppdragsverksamheten föreslås ligga på skogsstyrelsen som därmed skall kunna
göra omfördelningar av eventuellt överskott.

Utredningen
föreslär att frö- och planlverksamheten liksom hittills redovisas särskilt men
atl finansieringssystemet i övrigl utformas som för resten av
uppdragsverksamheten.

Remissinslanserna
tillstyrker i huvudsak utredningens förslag lill finansieringssystem m. m.
Några skogsvårdsstyrelser anser alt skogsvårdsavgiften åter skall få användas
för taxesubvenlionering. De påpekar även att staten måste vara beredd att täcka
fasta kostnader i organisationen om uppdragsverksamhetens omfattning skulle
minska hastigt.

För
egen del godtar jag i huvudsak utredningens förslag. Skogsvärdsorganisalionens
verksamhet bör sälunda finansieras enligl den s.k. uppdragsmodellen. Slaten
bör svara för samtliga koslnader för styrelsernas myndighetsuppgifter.
Uppdragsverksamheten bör bedrivas med full kostnadstäckning och dess taxor
fastställas av skogsstyrelsen efter samräd med RRV.

Prop.
1980/81:136 21

Skogsstyrelsen
bör ha det totala resultatansvaret för verksamheten samt fastställa budgetar
för de olika skogsvårdsstyrelserna och för frö- och planlverksamheten. Jag vill
framhålla behovel av lokal anpassning av verksamheten vilket måsle tillgodoses
genom alt skogsvärdsstyrelserna ges möjligheter atl besluta inom de budgetramar
som skogsstyrelsen fastställer.

Med
hänsyn lill frö- och planlverksamhetens speciella karaktär och till att
ansvarsfördelningen enligl vad jag har föreslagil i det föregående är nägot
avvikande frän övrig uppdragsverksamhet bör den redovisas särskill.

Det
finansieringssystem som jag nu har förordat förutsätter atl skogsvårdsstyrelserna
förstatligas. Jag återkommer i del följande till anslagsfrågorna.

3
Upprättade lagförslag

Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepariementet upprättals
förslag till

1.
lag om slalens överlagande av skogsvårdsslyrelsernas
egendom.

2.
lag om upphävande av lagen
(1960: 267) om skogsvärdsstyrelser,

3.
lag om upphävande av lagen (1930:
202) om begränsning av rätten atl avverka skog ä inlecknad faslighet.

4.
lag om ändring i lagen (1976:600)
om offentlig anställning.

5.
lag om ändring i lagen (1965:
576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

De
under 4 och 5 angivna förslagen har upprältats efter särskill samräd med
statsrådet Johansson.

Med
hänsyn till arten av de frågor som berörs av lagförslagen och dessas okomplicerade
utformning är del enligl min mening inle motiverat att inhämta lagrådets
yttrande över dem.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen dels att antaga förslagen lill

1.
lag om statens övertagande av skogsvärdsstyrelsernas
egendom,

2.
lag om upphävande av lagen
(1960:267) om skogsvärdsstyrelser,

3.
lag om upphävande av lagen (1930:
202) om begränsning av rätlen atl avverka skog å intecknad fastighet,

4.
lag om ändring i lagen (1976:600)
om offentlig anställning.

Prop.
1980/81:136 22

5. lag
om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid

vissa avtalsförhandlingar m. m.,

dels
atl

6.
godkänna de riktlinjer för
skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som jag har förordat i
del föregående,

7.
bemyndiga regeringen att
vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för all
omorganisationen skall kunna genomföras.

5
Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

I
prop. 1980/81:100 (bil. 13 s. 58) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1981/82 under angivna anslagsmbriker
beräkna följande belopp.

D
2. Bidrag lill skogsvårdsstyrelserna 86681 000 kr.

D
3. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m.m. 3 620000 kr.

D
4. Bidrag till skogsvärd m. m. 120000000 kr.

Jag
anhåller alt nu fä anmäla dessa frågor.

TIONDE
HUVUDTITELN D. Skogsbruk

D
1. Skogsstyrelsen

I prop.
1980/81:100 (bil. 13 s. 57) har regeringen under denna rubrik föreslagit att
23061 000 kr. anvisas till skogsstyrelsen för budgetåret 1981/ 82.

Med
hänsyn till att en omorganisation av skogsvärdsstyrelserna kräver omläggning
och förbättring av vissa administrativa rutiner bedömer jag alt skogsstyrelsens
AR-enhel behöver en tillfällig förstärkning. Anslaget till skogsstyrelsen bör
därför tillföras yllerligare 150000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen

atl
till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i prop. 1980/ 81:100 bil. 13
föreslaget förslagsanslag anvisa yllerligare 150000 kr.

D
2. Skogsvårdsstyrelserna

Nytt
anslag (förslag) 1 000

Under
anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. lill skogsvärdsstyrelsernas
uppdragsverksamhet exkl. frö- och planlverksamheten. På

anslaget
redovisas all verksamhet vid skogsvårdsstyrelserna utom frö- och planlverksamheten.

1980/81

Beräknad
ändring 1981/82 Skogsstyrelsen Föredraganden

Personal 2305

Plan

Kostnader

1.
Myndighetsuppgifter
100301000

2.
Uppdragsverksamhet
498000000

598301000

Intäkter

3.
Driftbidrag 100301000

4.
Uppdragsverksamhet
498000000

598301000

-1-51444000 -I- 2000000

-1-53444000

-1-51444000 -H 2000000

-1-53444000

-1-19350000 -(- 2000000

-1-21350000

-1-19350000 -I- 2000000

-1-21350000

Skogsstyrelsen

Under budgetåret 1979/80 har verksamheten med
myndighetsuppgifter uppgått fill 138500 tjänstgöringsdagar varav ca 18000 torde
ha finansierats med inkomster i uppdragsverksamheten. 19000 dagar användes för
rådgivning och information och ca 49000 dagar för tillsyn enligt
skogsvårdslagen.

De medel som har anvisats för myndighetsuppgifter
innevarande budgetår beräknas räcka för 102000 tjänstgöringsdagar. Väsentliga
minskningar har planerats på områdena allmänna myndighetsuppgifter,
personalutbildning och administration. Men även pä området rådgivning och
information har minskning måst göras.

Inom uppdragsverksamheten har även under budgetaret
1979/80 planering och ledning av beredskapsarbeten dominerat. Verksamheten har
minskat med ca 10 % från föregående budgetår. Som mest har 3 300 personer varil
sysselsatta under direkt ledning av ca 500 förmän. De har bla. utfört röjning
på ca 35000 ha och återväxtätgärder på ca 25000 ha saml avverkat ca 600000 m'
virke. Inom ramen för uppdragsverksamheten förvaltar skogsvårdsstyrelserna ca
750 naturreservat och 1400-1500 na-lurminnen. Vissa förberedelsearbeten till
1981 ärs allmänna fastighetstaxering har gjorts. Slämplingen av skog ät
skogsägare har omfattat 5,5 milj. msk eller 60 % mer än föregäende är. 250000
ha skogsbruksplaner har gjorts. Skogsvärdering har utförts pä ca 75000 ha. Skogsvårdsslyrelsernas
ordinarie personal har i mindre omfattning utfört skogsvårdsarbelen åt
skogsägare. Dock har skogsvårdsstyrelserna medverkat i maskinell markberedning
av ca 40000 ha.

För innevarande år förefaller det som om beredskapsarbetena
kommer att minska i omfallning, i vissa län väsenlligl. Målel är alt bedriva
uppdragsverksamheten totalt i sådan omfattning alt inga anställda behöver friställas.
Det borde t.ex. vara möjligt att öka volymen stämpling. Drastiska

Prop.
1980/81:136 24

nedskärningar
av beredskapsverksamheten kan dock inte klaras med flexibla arbetsformer eller
omedelbar ökning av annan verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas
arbetsuppgifter har vidgats bl. a. på olika sam-hällsplaneringsomräden och i
samband med 1979 års skogspolifiska beslut. Samtidigt har resurstilldelningen
minskat kraftigt. Skogsstyrelsen föreslår därför all resurserna för
myndighetsuppgifter utökas för nästa budgelår. Sålunda bör medel anvisas för
134000 tjänstgöringsdagar vilket är en ökning med 32000 dagar i förhållande
till innevarande budgelår. Praktiskt taget hela ökningen bör läggas på tillsyn,
rådgivning och information. Härtill kommer behov av resursförstärkning för
sådana omkostnader för rådgivning, information och personalutbildning som har
täckts från anslaget Kursverksamhet för skogsbmkets rationalisering m. m.
Medlen för översiktliga skogsinventeringar bör anvisas över myndighetsanslaget
och räknas upp så att de medger att inventering utförs vart femtonde år på
varje område.

Skogsstyrelsen
bedömer att verksamheten med beredskapsarbeten kommer alt dominera
uppdragsverksamheten även under budgetåret 1981/82. Verksamheten bedöms komma
att få samma inriktning som hittills. Målet är att tillgodose
länsarbetsnämndernas önskemål så långt som möjligt. För detla krävs emellertid
att verksamhetens volym kan säkerställas i viss utsträckning på medellång sikt.
Skogsstyrelsen bedömer vidare alt förvaltningsuppdragen i fräga om naturreservat
kommer att öka samt alt planeringsuppdrag m. m. på naturvårdsområdet kommer att
få ungefär oförändrad omfattning. Uppdragsverksamheten riktad till skogsägare
bedöms öka på samtliga områden. En ökad efterfrågan pä dessa tjänster är för
övrigt nödvändig om verksamheten med beredskapsarbeten skulle minska och det
därför blir nödvändigt alt finna alternativa arbetsuppgifter för viss del av
personalen.

Föredraganden

Jag
har i del föregående redogjort för mina förslag om skogsvårdsstyrelsernas
uppgifter. Skogsstyrelsens förslag i fråga om verksamhetens allmänna
inriktning under budgetåret 1981/82 kan jag i huvudsak godta. Jag bedömer dock
att ökningen av myndighetsuppgifternas omfattning mäsle begränsas. Jag utgår
sålunda i mina förslag från huvudförslaget.

Jag
föreslär atl skogsstyrelsen för att läcka tillfälliga behov av likvida medel i
den löpande driften av uppdragsverksamheten och av frö- och planlverksamheten
tills vidare fär disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret intill elt
belopp av 15 milj. kr. Ränta bör på sedvanligt sätt utgå på medel som tas i
anspråk. På detla anslag bör anvisas ett formellt förslagsanslag av 1 000 kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. medge
att skogsstyrelsen fär disponera en rörlig kredil av

15000000 kr. i riksgäldskonloret,

2, till
Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisa ett för

slagsanslag av I 000 kr.

D 3. Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter

1979/80 Utgift '94962465

1980/81 Anslag '90301000

1981/82 Förslag 100151000

'Anslagen Bidrag till skogsvårdsstyrelserna och
Kursverksamhet för skogsbrukets

rationalisering m. m.

Över anslaget anvisas medel för skogsvårdsstyrelsernas myndighelsuppgifter.

1980/81

Beräknad
ändri

ng
1981/82

Skogsstyrelsen

Föredraganden

Anslag

Lönekostnader

81990000

-1- 13041000

- 5 315000

Övriga

kostnader

8311000

-1-39903 000

-1-15 165 000

Därav

ersättning till

domänverket

(300000)

(-1- 15000)

(-H 15000)

vissa ADB-kostnader

(1 185 000)

[+ 275000)

(-1- 275000)

vissa koslnader

för rådgivning,

information m.m.

(3620000)

[+ 2 100000)

(-F 305000)

översiktliga

skogsinventeringar

(-)

(-1-18 500000)

(-)

90301000

-1-52944000

-1- 9850000

Skogsstyrelsen

1.
Pris- och löneomräkning
-I- 21094000 kr.

2.
Huvudförslaget
innebär alt tillsynen enligt skogsvärdslagen mäste begränsas i sådan
utsträckning att det inte blir godtagbar effekt av della styrmedel. Vidare kan
rådgivningsverksamheten inte ökas på sädani sätt atl icke aktiva skogsägare kan
intresseras för skogsvården. Den översiktliga skogsinventeringen som skogsstyrelsen
har beräknat medel för under detla anslag skulle få bedrivas med intervall som
är alltför slora. Slutligen måste produktionen av läromedel minska och stödet
till lärarhögskolornas skogliga information skäras ned. (-(-18866000 kr.)

3.
För 134000
tjänstgöringsdagar bör anvisas 117250000 kr. Kostnaderna har beräknats med
utgångspunkten att inga mera märkbara förändringar sker i volymen
uppdragsverksamhet. Skulle en minskning ske måste staten täcka en slörre del av
kostnaderna för basorganisationen.

Hämtöver bör 315000 kr. anvisas för ersättning till
domänverket för upplåten mark, 1 460000 kr. för vissa gemensamma ADB-kostnader,
18,5 milj. kr. för översiktliga skogsinventeringar och 5720000 kr. för vissa koslnader
för rådgivning, information och personalutbildning m. m. Sammanlagl föreslår
skogsstyrelsen alt 143245000 kr. anvisas för skogsvärdsstyrelsernas
myndighetsuppgifter.

Prop.
1980/81:136 26

Föredraganden

För nästa budgetär bör som jag tidigare har nämnt medel
för skogsvårdsslyrelsernas myndighelsuppgifter beräknas med utgångspunkt i
skogsstyrelsens huvudförslag. Därutöver villjag la upp följande frågor.

Medel till översiktliga skogsinventeringar bör som hittills
och lills vidare anvisas över anslaget Bidrag till skogsvård m. m. som jag tar
upp i det följande. I linje med riksdagens beslut år 1979 bör subventioneringen
av skogsvärdsstyrelsernas taxor upphöra. Jag har därför inte beräknat medel
härför utom för de av skogsvårdsstyrelsernas förrältningskostnader som uppslår
i samband med att fillstånd ges lill avverkning i svårföryngrad skog eller
skyddsskog.

Med hänvisning lill vad jag i det föregäende har anfört
under anslaget Skogsvårdsstyrelserna och till sammanställningen hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 100151 000 kr.

D 4. Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet

Nytt anslag (förslag) 1 000

Under anslaget tas upp etl formellt belopp av 1 000 kr.
till skogsvärdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet.

Skogsstyrelsen

De sammanlagda tillgångarna i skogsvårdsstyrelsernas frö-
och plantverksamhet uppgick vid utgången av år 1979 till ca 165 milj. kr.
varav anläggningstillgångar ca 48 milj. kr. Skulderna uppgick lill ca 70 milj.
kr.

Verksamhetens omfattning och resultatet av den varierar
starkt mellan olika skogsvårdsstyrelser. För verksamheten som helhel redovisas
följande fakfiska (1978 och 1979) och budgeterade (1980-1982) värden.

1978 1979 1980 1981 1982

Levererade plantor, milj. 200 200 205 208

Redovisat resuhat, milj. kr. 6,2 6,3 8,2 8,4 9,2

Inom ramen för verksamheten planeras bl. a. en ulbyggnad
av fröplanta-gerna, en omläggning i viss utsträckning av plantproduktionen i
södra Sverige från bartotsplantor till täckrotsplantor samt utbyggnad av plantskolan
för läckrolsplanlor i Västerbotten.

Föredraganden

I det föregående har jag redovisat mina förslag om hur skogsvärdsorganisalionens
verksamhet med frö- och plantfrågor skall utformas i framtiden.

Prop.
1980/81:136 27

Jag
har inget att invända mot skogsstyrelsens planer för verksamhetens omfattning
de närmaste åren. Skogsstyrelsen har ulgålt frän atl frö- och planlverksamheten
så som skogsadminislrativa utredningen har föreslagit skall redovisas på
kalenderår. Som jag tidigare har påpekat är delta inle nödvändigt trots
verksamhetens speciella karaktär. Sammanställningar för kalenderår kan göras
internt om det visar sig nödvändigt.

Till
behovet av investeringar i frö- och planlverksamheten älerkommer jag i det
följande. Behovet av löpande kredit harjag nyss berört.

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

atl
lill Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1981/82
anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.

D
5. Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar

Nytt
anslag (förslag) 41000000

Över
anslaget anvisas medel främsl för nyinvesteringar i skogsvårdsstyrelsernas
uppdragsverksamhet inkl. frö- och planlverksamheten.

Skogsstyrelsen

För
investeringar i uppdragsverksamheten exkl. frö- och planlverksamheten behövs
under budgetärel 1981/82 sammanlagt 6,5 milj. kr. varav merparten eller 5,5
milj. kr. för kommunikationsradioutrustning.

För
investeringar i frö- och planlverksamheten beräknar skogsstyrelsen etl behov av
medel för nyinvesteringar av sammanlagt 40 milj. kr. Härav är 23 milj. kr.
avsedda för utbyggnad av täckrotsplantskolan i Västerbottens län medan 9 milj.
kr. behövs för nyanläggning av en täckrotsplantskola i Götaland. Denna
plantskola som skall ersätta ett anlal befintliga plantskolor beräknas kosta
sammanlagt 15-18 milj. kr. För diverse kompletterande investeringar i bl.a.
Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län behövs 3 milj. kr. Slutligen behövs 5
milj. kr. för att täcka kostnaderna för insamling av skogsfrö. Behovet av medel
för detta ändamål har tidigare täckts från den statliga lånefonden för
insamling av skogsfrö. För investeringar de närmaste åren efter 1981/82
beräknar styrelsen mellan 20 milj. kr. och 30 milj. kr. årligen.

I
särskild skrivelse föreslår skogsstyrelsen atl skogsbrukels program för
utbyggnad av skogsfröplantager finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Programmet
omfatlar sammanlagt under en 15-ärsperiod 1200 ha till en total kostnad av 78
milj. kr. Under den första femårsperioden behövs årligen 6,2 milj. kr.

Föredraganden

Skogsstyrelsens
plan för investeringar kan jag i huvudsak godta. Den är en fortsättning av de
senaste årens ekonomiskt framgångsrika satsningar. Jag har inle räknat nägra
medel för invesleringar i kontorsfastigheter eller

Prop. 1980/81:136 28

andra fastigheter än de för frö- och planlverksamheten.
Som jag lidigare har förordat bör i fråga om de senare först avgöras i vilken
utsträckning de skall behållas och i avvaktan härpå endast underhäll utföras. I
fräga om kontorsfastigheterna får investeringsbehovet avgöras bl. a. i
anslutning till den nämnda översynen av vissa samordningsmöjligheter med andra myndigheler.

Vad särskilt gäller förslaget om finansiering av skogsfröplanlagerna
vill jag framhålla följande. Produktion av skogsfrö i fröplantager är en viktig
metod att tillgodogöra sig skogsträdsförädlingens positiva effekter. Kraven på
speciella kunskaper för anläggning och skötsel av plantager och de höga
anläggningskostnaderna fömtsätter en långt driven samverkan mellan dem som är
engagerade i skogsbrukets frö- och plantförsörjning. I princip bör kostnaderna
för planlagerna täckas av den som tillgodogör sig produktionen, dvs. köparna
av frö eller plantor. Med hänsyn fill de höga anläggningskostnaderna och den
långa tid det tar innan planlagerna kan komma i praktisk produkfion bör dock
täckningen av de grundläggande kostnaderna ses som angelägenhet för hela
skogsbruket. Jag föreslår därför att statsbidrag skall kunna utgå till
kostnaderna för anläggning av skogsfröplantager i huvudsak enligl del program
som skogsstyrelsen har redovisat. Som skogsstyrelsen har föreslagit bör
bidraget finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Med hänsyn bl.a. fill all
marken för planlagerna i varje fall i viss utsträckning skall ägas av resp.
plantageinnehavare anser jag att bidraget inte bör utgå till kostnader för
anskaffning av mark. Det ankommer på regeringen eller efter regeringens
bemyndigande skogsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter som föranleds
av bifall till vad jag nu har förordat.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna vad
jag har förordat som statsbidrag till anläggning av skogsfröplantager,

2.
lill
Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för budgetåret 1981/82 anvisa etl
reservationsanslag av 41 000000 kr.

D 6. Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån

Nytt anslag (förslag) 33000000

Som jag tidigare har redovisat har skogsvårdsstyrelserna i
huvudsak varit hänvisade till den allmänna kreditmarknaden då tillgängliga
medel inte har räckt till för investeringar i verksamheten. I samband med att
staten övertar skogsvårdsstyrelsernas tillgångar och skulder m.m. bör lånen på
den allmänna kreditmarknaden lösas. Jag beräknar kostnaderna härför lill ca 33
milj. kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån för
budgetåret 1981/ 82 anvisa ett förslagsanslag av 33000000 kr.

D 7. Bidrag tili
skogsvård m. m.

1979/80 Utgift 1980/81
Anslag 1981/82 Förslag

98038034 120000000 190000000

Från
anslaget bekostas bidrag till skogsodling pä nedlagd jordbruksmark, särskilda
skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling efter avverkning
av lägproducerande bestånd, dikning, skogsbruksplaner och åtgärder mot
skadegörelse av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinventeringar
från anslaget. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1979:792) om
statligt stöd lill skogsbruket och kungörelsen (1974:472) om slatsbidrag till
skogsvärd i norra Sverige (omtryckt 1979:793).

1980/81

Beräknad ändring 1981/82

Skogsstyrelsen

Föredraganden

Rambelopp

1.
Skogsodlingsåtgärder

pä nedlagd jordbruks-

mark

4 500000

+ 2 500000

- 4 500000

2.
Särskilda skogsvårds-

åtgärder inom del

skogliga stödområdet

85000000

- 28 000 000

-1-35 000000

3.
Skogsodling efter

avverkning av lägpro-

ducerande bestånd

30000000

-

-

4.
Dikning

8000000

-fl OOOO 000

-

5.
Skogsbruksplaner

1500000

4- 4 000000

-1- 2000000

6.
Översiktliga skogs-

inventeringar

lOOOOOOO

-lOOOOOOO

-)- 3000000

7.
Tillvaratagande av

klenvirke

-

4-46000000

4-40000000

139000000

-1-80500000

H-75 500000

Anslag

120000000

-(-63 500 000

-f 70 000 000

Skogsstyrelsen

De
för budgetärel 1979/80 anvisade rambeloppen för bidrag har förbrukats helt.
Sålunda har bidrag beviljats bl.a. för skogsodling av närmare 49000 ha, röjning
av ca 50000 ha och dikning av drygt 22000 ha. Vidare har bidrag beviljats för
upprättande av skogsbruksplaner omfattande sammanlagt drygt 170000 ha.

1.
Slyrelsen föreslär att
bidragsramen för skogsodling på nedlagd jordbruksmark ökas med 2,5 milj. kr. lill
7 milj. kr. Varje enskilt bidragsärende är föremål för samräd med eller beslul
av lantbruksnämnden enligl föreskrifterna till lagen om skötsel av
jordbruksmark.

2.
När det gäller de särskilda skogsvärdsåtgärderna
i det skogliga stödområdet bör äterväxtätgärderna ges högsta prioritet. Det
gäller framför allt

Prop. 1980/81:136 30

hjälpplanteringar efter tidigare misslyckade återväxlåtgärder
och fullständiga återväxlåtgärder inom området för svårföryngrad skog i
Norrland. Beståndsanläggningarnas kvalitet är pä stora arealer inte
tillfredsställande enligl skogsstyrelsens ålerväxlinventeringar. Blir inte
dessa åtgärder vidtagna riskeras allvarligt bortfall i virkesproduktionen för
mycket lång tid framåt. Röjningsverksamheten släpar efter fortfarande. I stort
sett en fördubbling av röjningsverksamheten borde ske under en femårsperiod för
att eftersläpningen skall kunna inhämtas. Ökad verksamhet är möjlig och i hög
grad önskvärd beträffande samtliga bidragsberättigade åtgärder.

Sammanlagt föreslär styrelsen en bidragsram av 113 milj.
kr. för nästa budgetär.

3.
Avverkning och beskogning
av sämre skogar är viktiga ätgärder för att snabbt fä en högre produktion. Del
gäller särskilt utförande av återväxlåtgärder på igenslyade eller med
olämpligt trädslag bevuxna bag- och betesmarker. På gmnd av eftersläpningen i
planteringsarbetet på nedlagda jordbmksmarker och med hänsyn till atl mänga små
orationella hag- och betesmarker inte längre betas har dålig lövskog invaderat
dessa marker. Som skogsmarker med lämpligt trädslag kan de bli mycket
produktiva. Det är därför angelägel all bidrag utgår till restaurering av dessa
dåligt utnyttjade marker. Särskilt i norrlandslänen är behovel av bidrag
stort. I avvaktan på störte erfarenhet av verksamheten främst i södra Sverige
föreslår styrelsen alt rambeloppet för skogsodling efter avverkning av lägproducerande
bestånd tas upp med oförändrat 30 milj. kr. för nästa budgetär.

4.
Av
skogsstyrelsens länglidsplan för skogsdikning framgår bl. a. atl av den totala
våtmarksarealen av ca 7 milj. ha är 1,5 milj. ha lämpliga för ökning. En rimlig
målsättning är att arealerna impediment och produktiv torvmark dikas inom en 40-årsperiod.
Detta innebär en äriig dikningsareal motsvarande 53800 ha, vilkel molsvarar en ökning
med 15000-20000 ha i förhällande till senare års omfattning. Intresset för
skogsdikning är storl hos markägarna. Det är därför möjligt att öka verksamhelen
betydligt om mer bidragsmedel ställs till förfogande. Därmed ges även större
möjligheter att beakta miljövärdens intressen eftersom projekteringen kommer
att utföras av skogsvärdsstyrelserna.

Skogsstyrelsen beräknar att bidragsramen behöver ökas lill
18 milj. kr.

5. Enligt stasmakternas uttalande bör varje fastighet
pä sikt ha en skogs-

bruksplan om fastigheten är så stor att skogsvårdslagens ransoneringsbe

stämmelser gäller. Skogsstyrelsen beräknar atl det finns ca 120000 bruk

ningsenheter som bör ha plan. Under senare år har det framställts ca 3 000

skogsbmksplaner per år. Styrelsen anser alt delta anlal mäste mer än

fördubblas. Eftersom bidraget är skattepliktigt kan det inte rimligen sättas

myckel lägre än f. n. Del är nu 600 kr. per brukningsenhet vilket för

medelfastigheten i flertalet län är mindre än 50% av kostnaden för att

upprätta planen. För bidrag till fastighetsvisa skogsbruksplaner föreslär

slyrelsen en ram av 5,5 milj. kr. Härav bör 1 milj. kr. användas för bidrag

Prop.
1980/81:136 31

till
s. k. naturvårdsinriktade skogsbmksplaner. I särskild skrivelse till regeringen
har virkesförsörjningsulredningen (1 1979:18) understrukit behovet av
ytterligare medel fill skogsbruksplaner och översiktliga skogsinventeringar.

6.
Medel för översiktliga
skogsinventeringar bör i fortsättningen anvisas över anslaget lill
skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter:

7.
Skogsstyrelsen anser att det
fortfarande finns mofiv för att införa ett stöd till tillvaratagande av
klenvirke. Priset pä den industrirävara alternativt energiråvara som kan
erhållas vid tillvaratagandet och försäljningen av klenvirke varierar kraftigt
beroende pä användningssätt. Ännu mer varierar drivningskostnaderna för
klenvirke. Det är främst trädens grovlek, antal uttagbara stammar per hektar
och trädslaget som påverkar kostnaderna. Men ocksä metoden som används har
betydelse. Det är därför mycket svårt att kalkylera fram en lämplig storiek på
bidraget redan nu. Med hänsyn till nuvarande relationer mellan pris pä
klenvirke och kostnaderna för att ta tillvara det föreslår styrelsen elt
bidrag av högst 15 kr. per fillvaratagen skogskubikmeter (m'sk). Sammanlagt
behövs då en bidragsram av 46 milj. kr., varav I milj. kr. för att läcka
administrationskostnaderna.

Sammanlagt
föreslär slyrelsen att ifrågavarande rambelopp höjs med 80,5 milj kr. till
219,5 milj. kr. Därvid har styrelsen beräknat 5 milj. kr. för administrafionskostnader
enligt skogsadministrativa utredningens förslag.

Utbetalningarna
under anslaget beräknas till 183,5 milj. kr.

Föredraganden

Jag
vill försl ta upp frägan om skogsavverkningarnas omfattning. Under den
högkonjunktur som har rått för skogsindustriprodukter under de allra senaste
åren har industrin till skillnad från tidigare haft brist pä virkesråvara.
Denna brist har inneburit att avsättningsmöjligheterna på vår exportmarknad
inte har kunnat utnyttjas fullt ut.

Den
skogspolitik som antogs av riksdagen våren 1979 inrymmer etl skogsproduklionsprogram
som skall göra det möjligt atl långsiktigt avverka tillräckligt med virke för
en skogsindustri med 1970-talets kapacitet (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79:
30, rskr 1978/79: 387). Programmet förutsätter visserligen en
trädslagssammansättning och en skogsvärd som inte har förverkligats ännu. Men
de tillfälliga variationer i avverkningens omfallning som är tillätna gör att
dessa begränsningar i sig inte har kunnal hindra en för skogsindustrin lämplig
avverkning. Inte heller de bestämmelser som finns i skogsvärdslagen (1979:429)
och som skall garantera en långsiktig hushållning med våra skogar, de s. k.
ransoneringsreglerna, har getts en sådan utformning att de kan anses hindra en
avverkning av önskvärd storlek. Under den närmaste tioårsperioden är det sälunda
teoretiskt möjligt att slutavverka ca 8 milj. ha motsvarande 35% av skogsmarksarealen
eller ca 30 normala årsavverkningar.

Prop. 1980/81:136 32

För
att stimulera till ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Sä
t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog på
enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79:199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427,
SFS 1979:486). Bidraget föriängdes sedermera ytteriigare etl halvår (prop.
1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166, SFS 1980:67). Våren 1980 beslulade
riksdagen vidare om förmånligare regler för insättning på skogskonto i fråga om
skogsinläkter under år 1980 och första hälften av är 1981 (prop. 1979/80:173, SkU
1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS 1980:389). Även omläggningen av
skogsbeskattningen våren 1979 hade avverkningsstimulerande inslag (prop.
1978/79:204, SkU 1978/ 79:54, rskr 1978/79:392, SFS 1979:500 och 501). För
innevarande avverkningssäsong har virkespriserna höjts och
prissättningssystemet i viss utsträckning lagts om.

I den allmänna debatten
har förts fram en rad förslag till åtgärder för att öka skogsavverkningarna.
Till dessa hör en radikal omläggning av skogsbeskaltningen och lagreglerad
avverkningsskyldighet. Även andra förslag har diskuterats.

Orsakerna
till bristande aktivitet i avverkningarna kan vara många. Ingen enstaka åtgärd
kan därför lösa problemet. Därför har en särskild kommitté, virkesförsörjningsulredningen
(I 1979: 18), fått i uppdrag att ge förslag till åtgärder för att påverka
utbudet av virkesråvara. Ulredningen beräknas redovisa sina förslag senare i
år.

Trots
att frågan om virkesutbudel sålunda är av komplicerad natur och behöver utredas
ytteriigare anser jag att det finns starka skäl atl redan nu vidta vissa
åtgärder. Enligt min mening kan de åtgärder jag föreslår i det följande vidtas
utan atl ulredningens förslag föregrips. Som jag tidigare har nämnt har chefen
för budgetdepartementet anmält vissa ylterligare förslag i samma syfte.

Ett
grundläggande krav i skogspolitiken är att ny skog skall anläggas efter
slutavverkning. Del kan ske antingen som självföryngring under fröträd eller
som skogsodling i form av antingen sådd eller plantering. I båda fallen krävs
noggranna förberedelsearbeten säsom hyggesrensning och markberedning om
kostsamma kompletteringsarbeten skall kunna undvikas. Vid självföryngring måste
dessutom de klimatiska förhållandena vara gynnsamma för atl resultatet skall
bli godtagbart. Självföryngring kan därför inte lillämpas i svåra klimatlägen
och på för hög höjd över havet. Självföryngring ställer dessutom krav på goda
fröträd. Vid självföryngring kan inte skogsträdsförädlingens resultat
utnyttjas. Inte heller är det möjligt att som vid plantering eller sådd möta
klimatiska svårigheter med användning av härdigare skogsodlingsmaterial.

Skillnaden
mellan de omedelbara kostnaderna för självföryngring och skogsodling är stor.
Den blir mest påtaglig i de delar av landel där virkesförråden är så små och
har en sådan sammansättning alt virkesinkomsterna vid en avverkning blir
obetydliga. Delta förhållande gäller främst

Prop.
1980/81:136 33

Norrlands
inland. Det området präglas även av höga kostnader för transport av del klena
virket lill industri. De ätgärder som tidigare vidtogs i dessa områden för att
hålla kostnaderna nere för återväxlåtgärder genom tillämpningen av självföryngring
har i många fall visal sig vara bortkastade. Misslyckade och fördröjda föryngringar
hotar den långsiktiga skogsproduklionen. Bl.a. därför beslutade riksdagen är
1974 om särskilt ekonomiskt stöd till restaurering av misslyckade självföryngringar.
1 1979 års skogspolitiska beslut uttalade sig riksdagen för en fortsättning av reslaureringsarbelel.

I
Norrlands inland är man sålunda i stor utsträckning hänvisad till skogsodling
efter slutavverkning. Mot bakgrund av kostnaderna härför och med hänsyn till
att avverkningen som sädan ger etl obetydligt överskott är det naturligt att
vissa angelägna avverkningar inte kommer till stånd. Jag föreslär därför alt
staten skall kunna lämna bidrag till fullständiga återväxlåtgärder efter
slutavverkning som utförs fr.o.m. i år. För att fä i gång äterväxtätgärder
redan i är bör bidrag som hänförs lill nya hyggen få användas för åtgärder pä
likvärda äldre hyggen. Bidraget bör begränsas till det skogliga stödområdets
inre zon. Det bör kunna uppgå till högst 90% av godkänd kostnad i det omräde
som enligl skogsvärdslagen har förklarats som svårföryngrat och med högst 60% i
resten av zonen. Jag förordar all bidraget skall kunna utgä endast till
enskilda personer. Domänverket och i viss utsträckning även andra större skogsägare
har möjlighet atl omfördela överskott från andra områden till stödområdets inre
zon. Vidare bör de norrländska skogsinduslribolagen kunna bära
marginalkostnaderna för virke från dessa områden bättre än kostnaderna för t.ex.
importerat virke. I övrigt bör gälla tillämpliga bestämmelser i förordningen
(1979:792) om statligt stöd till skogsbruket. Stödet bör enligl min mening
kunna medverka till en ökad avverkning och på längre sikt en ökad
skogsproduktion. Stödet bör ses som en stimulans all snabbt åstadkomma en
ökning av virkesutbudet. Därmed stärks skogsindustrins råvarubas och underiaget
för sysselsättning och service förbällras bäde i inlandet och kustlandet. Därtill
kommer de klart positiva effekterna på vår handelsbalans som en minskad import
av virke och en ökad skogsindustriproduktion ger. Jag beräknar kostnaderna för
detta bidrag till 35 milj. kr. inkl. skogsvärdsstyrelsernas
administrationskostnader. Stödet bör utgå t.o.m. budgetåret 1982/83 varefter en
utvärdering bör ske.

Jag
tar nu upp skogsstyrelsens förslag till s. k. klenvirkesstöd som har remissbehandlats
i ett tidigare sammanhang. Flertalet remissinstanser var därvid positiva till elt
stöd i någon form. Några ansåg emellertid att stödet tekniskt borde utformas pä
annat sätt.

För
egen del vill jag betona hur angeläget det är atl utnyttja så mycket som
möjligt av det virke som produceras. Givetvis måsle hänsyn därvid tas till atl
vissa marker är känsliga för en alltför längtgäende hopsamling och borttransport
av grenar, toppar m. m. Del resursslöseri som del innebär atl 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
136

Prop.
1980/81:136 34

lämna kvar sädani röjningsvirke m.m. i skogen som kan användas
inom skogsindustrin eller som bränsle måste vi söka förhindra. Ett snabbt ökat
tillvaratagande är därför angelägel bl.a. som bidrag till att förverkliga målen
i den energipolitik som regeringen har förordat. En krafligl ökad användning av
inhemska bränslen förutsätts där. Frän skogspolitisk synpunkl är det vidare av
vikt atl ta tillvara röjningsvirket bl.a. för att försämra förutsättningarna
för insektshärjningar. Jag föreslär därför att det under en begränsad tid skall
kunna utgä bidrag för att stimulera skogsägarna att la ut klenvirke ur skogen
i huvudsak i samband med viss röjning och gallring av skog. Som förutsättning
för bidrag hör bl.a. gälla följande. Röjningen eller gallringen skall främja
skogens utveckling och ske i bestånd där röjningskravel enligl 9§
skogsvårdslagen (1979:429) inte var uppfyllt den 1 januari 1980 eller där
första gallring av olika skäl inle hade blivit gjord. Vidare bör gälla att
tillvaratagandet av klenvirket är olönsamt utan bidrag. Slulligen bör virket
komma till användning antingen som bränsle eller, i den utsträckning det är
lämpligare, som råvara i skogsindustrin. De förutsättningar jag nu har ställt
upp innebär bl. a. alt del kommer alt ställas krav på viss minsta och högsla
mängd tillvarataget virke för all bidrag skall kunna utgä.

Bidraget
bör i princip utgå till kostnaderna för själva tillvaratagandet av virket. Av
praktiska skäl kan del emellertid vara lämpligt att beräkna del på annat sätl,
t. ex. med utgångspunkt i kostnaden för själva röjnings- eller
gallringsåtgärden. Bidrag bör sälunda kunna utgå lill alla skogsägare med högst
30% av godkänd kostnad för ätgärden. Detta molsvarar i genomsnitt den storlek
på bidraget som skogsstyrelsen har föreslagit. I likhet med vad som gäller för andra
bidrag till skogsbruket bör i syfte bl.a. alt minimera
administrationskostnaderna bidraget kunna räknas om lill arealbidrag eller på annal
sätt. Stödet bör utvärderas efter tvä är varefter ställning får tas till om det
skall finnas kvar. Jag föreslär att det under budgetåret 1981/82 fär beviljas klenvirkesbidrag
av det slag jag nu har förordat intill etl belopp av 40 milj. kr. inkl.
administrationskostnader. Med stöd av bidraget bör upp mot 3 milj. m kunna tas tillvara
samtidigt som en inle oväsentlig sysselsättningseffekt erhålls.

Del
ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen alt
meddela de särskilda föreskrifter som föranleds av bifall till vad jag nu har
förordat om bidrag till skogsvårdsåtgärder och om klenvirkesbidrag.

Skogsbmksplaner
skapar erfarenhetsmässigt ett slörre intresse hos skogsägarna för skogsbruket
på deras fastigheter. Med hjälp av en skogs-bmksplan kan skogsägaren själv
skaffa sig en uppfattning om avverkningsbehov och behov av skogsvärdsåtgärder
och planera verksamhelen. I likhel med skogsstyrelsen och virkesförsörjningsulredningen
anser jag alt en satsning på skogsbmksplaner kan medverka till ett ökat utbud
av virke. Jag vill också erinra om riksdagens uttalande i samband med 1979 ärs

Prop.
1980/81:136 35

skogspoliliska beslut om skogsbruksplanernas betydelse. I
syfte atl påskynda verksamheten med framtagning av planer föreslår jag alt
bidragsramen för dessa ökas med 2 milj. kr. till 3,5 milj. kr. Samtidigt bör
ramen för översiktliga skogsinventeringar på vilka skogsbruksplanerna bygger
ökas med 3 milj. kr. till 13 milj. kr.

I prop. 1981/82:20 bil. 9 förordade jag att stalsbidragel
till skogsodling pä nedlagd jordbruksmark slopas. Riksdagen hade ingen erinran
häremot. Jag föreslår därför alt inga nya utfästelser om sädant bidrag fär
göras efter utgången av detta budgetår. Jag vill framhålla att delta inte
innebär all kraven pä skogsodling av dessa marker skall efterges. Vad som
gäller i det avseendet framgår av skogsvärdslagen (1979:429).

Med hänvisning lill sammanställningen föreslär jag atl för
budgetåret 1981/82 tas upp en sammanlagd ram av 214,5 milj. kr. för bidrag lill
skogsvård m. m. Jag har räknat med att finansieringen av de ökade bidragen
skall ske med skogsvärdsavgiftsmedel. Chefen för budgetdepartementet har lidigare
i dag i samråd med mig förordat en särskild förhöjning av skogsvårdsavgiften fr.o.m.
den I juli 1981. Höjningen av skogsbruksvärdena beräknas leda till atl de
årliga skogsvärdsavgiflsmedlen ökar med 110 milj. kr. till 170 milj. kr. Den
förordade särskilda förhöjningen ger ylterligare medel.

Jag har räknat med att skogvårdsstyrelsernas
administration av stödet i fortsättningen skall bekostas inom angivna ramar
enligt skogsadministrativa utredningens förslag. Regeringen bör kunna jämka
fördelningen mellan de olika ändamålen. För utbetalning under anslaget
beräknar jag 190 milj. kr.

Reservationen om ca 40 milj. kr. under anslaget Tillfälligt
bidrag lill gallring bör föras till inkomsttiteln 2811 Övriga inkomsler av
statens verksamhet.

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om bidrag till äterväxtätgärder
i

Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

2.
medge atl under
budgetåret 1981/82 slalsbidrag beviljas med sammanlagt högst 214500000 kr. lill
skogsvård m. m.,

3.
lill Bidrag
till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av
190000000 kr.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.

Prop. 1980/81:136 36

Bilaga 1

Sammanfattning
av utredningens förslag

Skogsadminislrafiva
utredningen har haft till uppgift att ulreda den statliga administrationen pä
det skogliga området. I samband med atl ulredningen år 1975 fick som
tilläggsuppdrag att skyndsamt utreda hur en skoglig prognosverksamhel skulle
organiseras togs ocksä upp utformningen av den centrala skogliga
administrationen. Utredningen presenterade sina förslag dels i betänkandet (Ds
Jo 1975:15) Skoglig prognosverksamhet, dels i två rapporter utarbetade av stalskontorel.
Förslagen behandlades i prop. 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation, m.m.
En genomgripande omorganisation av skogsstyrelsen genomfördes därefter successivt
under andra halvåret 1976.

Utredningen avgav också år
1975 deibetänkandet (Ds Jo 1975:11) Frö-och plantverksamhet i skogsvärdsorganisationen.
Regeringens ställningstagande lill dessa förslag innebar att frägan skulle
avgöras försl i samband med en fullständig omorganisation av skogsvärdsstyrelserna.
Ulredningen har därför behandlat denna verksamhet även i detta slutbetänkande.

Den regionala
skogsadministrationen, skogsvårdsstyrelserna, bör enligt utredningens direktiv
vara rent statliga organ i fortsättningen. Styrelserna har f. n. en speciell
förvaltningsrättslig ställning. Deras verksamhet finansieras endast delvis av
staten genom bidrag främst till vissa lönekoslnader.

Mot
bakgmnd härav och med hänsynstagande till de skogspoliliska beslut som fattades
av riksdagen våren 1979 föreslår utredningen följande.

Skogsvårdsorganisationens
grundläggande uppgift bör vara atl verka för en ändamålsenlig utveckling av den
svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken.
Skogsstyrelsen bör vara cenlral förvaltningsmyndighet och skogsvärdsstyrelserna
regionala statliga myndigheter direkt underställda skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelses
uppgift bör vara att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbrukets tillstånd
och utveckling och vidla eller hos skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs
för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen.

Skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet bör bestä dels av myndighetsuppgifter som bekostas hell av staten,
dels av uppdragsverksamhet som finansieras av uppdragsgivare, kommuner och
andra myndigheter.

Myndighetsuppgifterna
bör i huvudsak bestå i rådgivnings- och informafionsverksamhet, tillsyn enligt
skogsvärdslagstiflningen, förmedling av statligt stöd till skogsbmket och
medverkan i regionalpolitisk och fysisk planering. Myndighetsutövningen bör
vara den väsentligaste uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra
ett viktigt komplement.

Uppdragsverksamheten
bör i huvudsak omfatta medverkan i skogsbrukets frö- och plantförsörjning,
service ät skogsägare, planering och genom-

Prop.
1980/81:136 37

förande
av skogliga beredskapsarbeten samt service ät andra myndigheter i frågor som
ligger inom skogsvärdsstyrelsernas verksamhels- och kompetensområden.
Uppdragsverksamheten bör liksom hittills vara självfinansierad, dvs. taxorna
skall sällas sä att intäkterna täcker kostnaderna.

Den nuvarande
organisationens lokala förankring är en styrka. Utredningen föreslär därför
att den nya organisationen skall bygga pä denna. Genom lokalt placerade
tjänstemän kan verksamheten drivas effektivt och anpassas till de särskilda
förhållanden som kännetecknar olika områden. Tyngdpunkten i utredningens
organisationsförslag ligger alltså i en distriktsorganisation med lokall
placerade tjänstemän. Dessa bör även i fortsättningen bedriva huvuddelen av den
s.k. fältverksamheten. Regionalt placerad personal bör i första hand syssla
med samordning och planering, specialistbetonad verksamhet och ge service ät fällpersonalen.

Skogsvårdsstyrelsens
geografiska verksamhetsområde bör liksom hittills begränsas till ett län som
delas in i lokala verksamhetsområden. Det bör finnas en skogsvårdsslyrelse i
varje län. Utpräglade specialistbefattningar bör kunna vara gemensamma för två
eller flera skogsvårdsstyrelser.

Den
regionala organisationen bör under en styrelse och en länsjägmäslare beslå av
en skogsvårdsenhel, en planenhel, enheler för ekonomi- och
personaladministration samt etl sekretariat. Skogsvårdsstyrelser som bedriver
frö- och plantproduktion bör ha en enhet för denna verksamhel.

Organisationsförändringen
bör genomföras per den Ijuli 1981.

Vad
särskilt gäller skogsvårdsorganisationens verksamhel med skogsfrö- och skogsplanlförsörjningen
föreslår utredningen atl skogsstyrelsen skall leda och samordna verksamhelen
och atl skogsvärdsstyrelserna, dock inte nödvändigtvis alla. skall svara för
produktion, försäljning och distribution.

Skogsvårdsstyrelsernas
fastigheter bör enligt förslaget överföras till staten utan vederlag. Staten
bör ocksä överta övriga tillgångar och samtliga skulder. Utredningen föreslår
att skogsstyrelsen i forlsältningen förvallar samlliga fastigheter utom
kontorsfastigheterna som bör förvaltas av byggnadsstyrelsen.

Utredningen föreslär alt skogsvärdsstyrelsernas
finansiering i fortsättningen sker pä samma sätt som för andra statliga
myndigheter med uppdragsverksamhet. Del innebär bl.a. att staten över
statsbudgeten svarar för samtliga kostnader för myndighetsutövningen och släller
medel tiil förfogande för nyinvesteringar. Uppdragsverksamheten, som skall vara
självbärande, skall däremot inte belasta statsbudgeten.

Utredningen
föreslår slutligen alt skogsstyrelsen ges en mindre, tillfällig resursförstärkning
med hänsyn till ökat arbete i samband med omorganisationen.
Skogsvårdsstyrelserna bör med hänsyn bl.a. till uttalanden i samband med
riksdagens beslut är 1979 om skogspolitiken ges en permanent resursförstärkning
för utökad rådgivning och för tillsyn enligl skogsvärdslagstiflningen. Ca 30
milj. kr. behövs för avlyftning av län som skogsvårds-

Prop. 1980/81:136 38

styrelserna
har tagil upp på den allmänna kreditmarknaden. För nyinvesteringar i frö- och planlverksamheten
behövs sammanlagl ca 70 milj. kr. under en femårsperiod.

Prop. 1980/81:136 39

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1
Förslag till

Lag
om statens övertagande av skogsvårdsstyrelses egendom

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Skogsvårdsslyrelses fasta
egendom, penningmedel, rättigheter och andra tillgångar övertas av staten utan
vederlag den 1 juli 1981. Staten övertar samlidigl ansvaret för
skogsvårdsstyrelses förbindelser.

2
§ Det åligger skogsvårdsslyrelse
alt meddela de upplysningar och lill staten överlämna de handlingar som behövs
för att genomföra övertagandet enligl I §.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den har
utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

2
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser

Härigenom
föreskrivs alt lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1981.

Prop. 1980/81:136 40

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena över skogsadministrativa
utredningens betänkande (Ds Jo 1980:1) Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetis av statskontoret,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statens personalpensionsverk, lantbmksstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, domänverket, länsstyrelserna i Slockholms,
Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR),
Skogsindustriernas samarbetsutskoll (SISU), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska skogsarbetareförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Landstingsförbundet.

Lantbmksstyrelsen
har bifogat yllranden från sju lantbruksnämnder och skogsstyrelsen yttranden
från samtliga skogsvårdsstyrelser. De fiesta yttranden från
skogsvårdsstyrelserna har varit föremål för behandling enligt MBL eller också
har samråd med personalen skett pä annat sätl. I några fall har skriftliga
yttranden från personalorganisationer bifogals styrelsernas yttranden. Länsslyrelsen
i Västernorrlands län har bifogat yttranden från en kommun, två länsorgan och etl
förelag.

1
Allmänt

1.6 Sveriges
lantbruksuniversitet: Universitetet har inte något att

invända
mol de i betänkandet avgivna förslagen.

1.7 Skogsstyrelsen:
Ulredningens arbete har bedrivits under fortlöpande

och omfattande kontakter med skogsvärdsorganisationen och personalor

ganisationerna, både på central och regional nivå. Förslaget mäste mot

bakgrund härav bedömas som i stort sett myckel väl förankrat i organisa

tionen, vilket ocksä framgår av skogsvärdsstyrelsernas yttranden.

Skogsstyrelsen
vill- framhålla den absoluta nödvändigheten av all

riksdagen
fattar beslut i frägan under är 1980 för att omorganisationen som föreslagits
skall kunna genomföras per den I juli 1981.

1.13
Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs lan: Enligt ulredningen bör ett prin

cipbeslut om förstatligande och organisationsförändring fallas redan under

1980 och genomförandet ske per den Ijuli 1981. Om denna process

Prop. 1980/81:136 41

bedöms tvinga fram en härd lidspress och onödiga störningar
i övrigl pä

verksamhelen bör genomförandel skjutas framåt i liden, lämpligen till den

Ijuli 1982.-----

1.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Belräffande
organisationsförändringens genomförande kan den angivna liden ej vara aktuell,
om den av skogsvärdsstyrelsen förordade utredningen om själva förstatligandet
kommer till sländ.

1.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:
Sammanfattningsvis vill styrelsen uttala, alt den bestämt motsätter sig en
organisationsändring i enlighet med förslaget, som för skogsvärdsstyrelsen i
Malmöhus län innebär påtagliga nackdelar jämfört med nulägel.

1.22 Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län: Skogsvärdsstyrelsen
tillstyrker

utredningens förslag-- .

1.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogsvärdsstyrelsen
i

Kopparbergs län anser-- atl del lagda förslaget i de
väsentliga frå

gorna bör ligga till grund för den nya organisationen.

1.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvärdsstyrelsen
vill

----- betona viklen av alt omorganisationen sker i nära konlakl
med

personalen och att resurser sätts in för att utbilda och
informera om den nya organisationen sä atl förändringarna kan genomföras utan
stora avbräck i verksamheten.

1.37 Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Kronobergs län
(Kristensson, Lindholm och Posse) anför som skiljaktig mening: Undertecknade
har inle tagit ställning lill förslaget om förstatligande av
skogsvårdsstyrelserna men vill, för den händelse detta bifalles, instämma i länsstyrelsens
yttrande.

1.45 Svenska skogsarbetareförbundet:---------- Dä den
svenska

skogsmarken är uppdelad på mänga olika innehavare med stor
andel av

privatägande, är del synnerligen viktigt, all det samhällsorgan som har atl

övervaka och stimulera till insatser på skogsbrukets område fär tillräckliga

resurser och en ändamålsenlig organisation. En rad omständigheter pekar

på, att behovet av insatser från den lagövervakande myndigheten kommer

att öka i framtiden.---

2 Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Enligt ulredningens direktiv bör skogsvärdsstyrelsernas
nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning upphöra och styrelserna i
fortsättning-

Prop. 1980/81:136 42

en
vara rent statliga organ. De flesta remissinstanserna har över huvud taget inte
berört denna fräga eller har inte motsatt sig etl förstatligande av styrelserna.
Endasi tre skogsvärdsstyrelser har helt motsatt sig detta. Sex skogsvärdsstyrelser
anser att frägan bör utredas särskilt.

2.7
Skogsstyrelsen:- att utredningens förslag är väl förankrade i

organisationen
gäller- endast om man bortser frän principfrågan om

förstatligande.
Skogsstyrelsen finner för sin del ingen anledning till invändningar eller
närmare kommentarer i denna fråga.

2.9 Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län: Vid byte av organisations

form till helstatligt organ vill skogsvårdsstyrelsen underslryka betydelsen

av atl styrelsen också i fortsättningen får fungera som etl serviceorgan för

skogen. --

2.10----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Södermanlands län: Vilken förvaltnings

form som än väljes är del angeläget, att den flexibilitet, som nu finnes i

organisationen, bevaras inom ramen för de övergripande mäl, som moti

verat det föreliggande förslagel.

2.12
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län:

Skogsvärdsstyrelsen
beklagar att utredningen utan vidare tagit för givet att den förvaltningsrättsliga
ställningen skall förändras. De synpunkter som i tidigare utredningar framförts
och som talar för angelägenheten av skogsvårdsstyrelsernas relativt fria
ställning finner slyrelsen fortfarande äga giltighet. Det är angeläget atl man
söker en organisationsform som skapar möjligheler för styrelserna alt nå
resultat. Om man vid en diskussion kommer fram till att nuvarande system ger bäsla
resullal skall ingen förändring vidtas.

Ulredningen
pekar på styrkan i organisationens lokala förankring. Då är del förvånande att
man inte fullföljer tanken genom alt också beakta behovet av självständiga
skogsvårdsstyrelser som ges möjligheter att anpassa verksamheten till lokala
förhållanden. Risken är nu uppenbar att skogsvårdsstyrelsernas regionala del
ställs pä mellanhand med begränsade möjligheler att påverka skeendet. Även om
verksamheten är lokalt förändrad krävs en regional ledning av densamma. Verksamhelen
mäsle kunna anpassas till de olika länens villkor, vilka bäst bör kännas av en
regionalt förankrad skogsvårdsstyrelse.

En
svaghet i skogsvärdsorganisationen kan vara bristen på en markerad gemensam
handlingslinje.

Denna
kan säkrast elimineras genom alt skogsstyrelsen skapar förståelse hos
skogsvårdsstyrelserna och deras anställda för en gemensam policy.

---- Då
förslaget att förstatliga skogsvårdsstyrelserna enligt vår me-

Prop. 1980/81:136 43

ning är den mest genomgripande förändringen i
organisationen är det

förvånande att utredningen i så ringa omfattning diskuterat nackdelarna

med förändringen. Det är allmänt omvittnat att en av orsakerna till skogs

vårdsstyrelsernas förhållandevis goda anseende bland skogsägarna är den

självständighet varmed styrelserna har kunnat agera.

2.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:

Även om skogsvårdsstyrelsen anser att utredningen borde
innehållit en fömtsättningslös analys över vilken förvaltningsrätlslig
ställning som är lämpligast, vill styrelsen dock ej motsätta sig etl
förstatligande i den förhoppningen alt detta kan ske utan alt inverka negativt
på organisationen och dess arbele genom exempelvis tyngande byråkratiska syslem
och atl organisationen även i fortsättningen smidigt kan anpassas till lokala
förhållanden och förutsättningar.

En myndighet med befogenheter att övervaka och tillämpa
lagbestämmelser bör enligt styrelsen till sin natur vara helslallig.

Tre av ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län
(Kristensson,

Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i
reservation: allt

väsentligt talar för etl bibehållande av skogsvärdsstyrelsernas
förvaltningsrättsliga ställning, varför vi motsätter oss alt de omförs lill
att bli renl slalliga organ enligt utredningens förslag.

Ett bibehållande av nuvarande förvaltningsrättsliga
ställning hindrar dock inle att det kan vara befogat alt vidta vissa
förbättringar i första hand i fråga om finansieringssystemet men även dä del
gäller organisationen.

2.14 Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län: Skogsvärdsstyrelsen anser

----- alt frågan om förstatligande eller bibehållen
förvaltningsrättslig

ställning bör prövas i särskild ordning.

2.15 Skogsvårdsstyrelsen
i Gotlands län: Skogsvårdsstyrelsen anser

alt frågan om förstatligandet allsidigt bör utredas och remissbehandlas
innan riksdagen tar ställning till skogsvärdsstyrelsernas omorganisation.

2.16 Skogsvårdsstyrelsen
i Blekinge län: Skogsvärdsstyrelsen anser

det i hög grad befogat att verkan av en ändring av skogsvärdsstyrelsernas
förvaltningsrättsliga ställning och nödvändigheten av en sädan ändring utreds
innan etl förstatligande genomförs och att en sädan utredning remissbehandlas
i vanlig ordning.

2.17 Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: I direktiven lill skogsadminis

lrativa utredningen anförde departementschefen att . Styrelserna

bör fortsättningsvis vara rent statliga organ.
Skogsvårdsstyrelsen finner all frågan genom denna förutsätlning i direktiven
inte blivit föremål för över-

Prop. 1980/81:136 44

väganden. Principiellt är detta diskutabelt och det talar
för atl frågan blir

föremål för utredning.--

2.18 Skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län: Enligt styrelsens uppfatt

ning har skogsvårdsstyrelserna för närvarande en driftsform och förvalt

ningsrätlslig ställning som skapar myckel goda förutsäitningar för effektiv

handläggning av de förtaltningsenliga arbetsuppgifterna.

Med hänvisning till det sagda motsätter sig styrelsen f. n.
en reform som

innebär en ändring av skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställ

ning. Innan en prövning och elt ställningstagande pä nytt kan ske i denna

vikliga fråga, mäste en ingående utredning och analys ånyo verkställas sä

att ett aktuellt beslutsunderiag erhålles som i vanlig ordning sändes på

remiss till bl.a. skogsvärdsstyrelserna.--------

2.19 Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län: En analys av för- och

nackdelar för skogsbruket av etl förstatligande hade varit
mycket

önskvärd. Ett eventuellt förstatligande fär självfallet
inte innebära att skogsvårdsstyrelsens möjligheter att som hittills på ett effekfivt
och smidigt sätt betjäna skogsbmket och skogsägarna försvåras i nägon högre grad.

2.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Tyvärt
analyseras

icke de nackdelar som följer med förstatligandet. Vanligen leder detta till

centralisering med bl.a. tungrodd byråkrati och minskad effektivitet som

följd.

2.24-------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Örebro län: Något motiv lill varför

skogsvårdsstyrelserna nu bör vara helslatliga anförs icke
i utredningsuppdraget och frågan har över huvud tagel inte diskuterats i ulredningen
- än mindre ifrågasatts. Detta trots alt just ett förstatligande är den allra
största förändringen, som föresläs i betänkandet. Styrelsen i Örebro län avslyrker
ett förstatligande av skogsvärdsstyrelserna.

2.25-------------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Västmanlands län: Denna skogsvårds

slyrelse vill framhålla som sin uppfattning, att Sveriges skogsvårdssty

relser även framgent bör kunna väl fullgöra sina viktiga funktioner med

bibehållen delstatlig och decentraliserad organisation. Skogsvårds

styrelsen i Västmanlands län anser, att det bör noga övervägas huruvida

skogsvårdsstyrelserna verkligen bör förstatligas.--

2.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: I direktiven
för ulredningens

arbete har angivits att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande förvaltningsrätts

liga ställning bör upphöra och övergå till atl vara rent statlig.- Konse

kvenserna härav i jämförelse med nuläget har icke varil föremål för

Prop.
1980/81:136 45

analys--- .----- Skogsvårdstyrelsen
kan i avsaknad av sädan analys

icke
la ställning för eller emol ett förstatligande. Styrelsen anser däremot
angelägel att utredningen kompletteras i detla avseende samt att skogsvårdsstyrelsen
fär tillfälle alt avge yttrande innan frägan slutligen avgörs genom
riksdagsbeslut.

2.38
Länsstyrelsen i Värmlands län:
Även om länsstyrelsen inle upplevt några speciella nackdelar med skogsvärdsstyrelsernas
nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning, finns ingen erinran mol
utredningens förslag att styrelserna i fortsättningen skall vara rent statliga
regionala myndigheter.

2.39
Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: 1 enlighet med direktiven föreslär ulredningen att skogsvårdsstyrelserna (SVS)
blir helstatliga myndigheter direkt underställda skogsstyrelsen. Det är en
tidsenlig och behövlig förändring bl. a. därför att SVS ansvars- och
beroendeförhållanden till den övriga statsförvaltningen, kommuner och enskilda
skogsägare klarläggs. De dokumenterade brislerna i skogslillständel talar för behovel
av en stark gentemot privala intressen oberoende tillsynsmyndighet.

2.43-------------------------------- Skogsindustriernas
samarbetsutskott: SISU kan helt ansluta sig

till
utredningens mening att skogsvärdsorganisalionens grundläggande uppgift bör
vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnäringen i
enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Vi accepterar också att
Skogsstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten och
skogsvårdsstyrelserna regionala myndigheter direkl underställda Skogsstyrelsen.
Med denna formulering av skogsvärdsorganisalionens grunddrag är del
följdriktigt i svensk förvaltning att även SVS skall vara helstatliga — vilket ocksä
förutsatts i direktiven.

SISU
vill emellertid understryka att - när vi accepterar etl förstatligande - vi
därvid ser pä konsekvensen i förvallningspraxis och inte baserar vårt
ställningstagande pä erfarenheler av SVS nuvarande funktion. Enligt vår
uppfattning har de delstatliga skogsvårdsstyrelserna som regel väl förenat
uppgiften som tillsynsmyndighet och regionalt organ för information och
rådgivning. Av särskilt värde för skogsbrukets utveckling har varit
lokalkännedom och korta beslutsvägar. Del fär förutsättas att dessa fördelar ej
tappas bort i en helslallig organisation.

2.44----------------------------- Centralorganisationen
SACO/SR: SACO/SR delar i stort det synsätt

som skogsadministrativa ulredningen lägger på skogsvärdsorgani

salionens (SVO) framtida roll som regionala skogsadminislrativa myndig

heter.

Genom
skogsvårdsstyrelsernas förstatligande försvinner mänga oformligheter i arbetstagarnas
nuvarande anställningsförhållanden. Bland annat

Prop. 1980/81:136 46

kommer
behovet av hängavtal och särskilda överenskommelser mellan skogsstyrelsen och
de anställdas organisationer att elimineras.

2.45
Svenska skogsarbetareförbundet: Samhällets övervaknings-

och kontrollfunktion är-- utomordenfiigt
angelägen för all kunna

stimulera
och frammana en hög och varaktig skogsproduktion bland alla markägarekategorier.

Förbundet
tillstyrker att skgosvårdsstyrelserna förstatligas och all det också i den nya
organisationen skall finnas en skogsvårdsstyrelse i varje län. Vi delar
utredningens uppfattning, atl Skogsstyrelsen skall vara central
förvaltningsmyndighet och att skogsvärdsstyrelserna därvid blir regionala,
statliga myndigheter direkt underställda Skogsstyrelsen.

2.48
Landstingsförbundet:-- Etl infogande av skogsvärdsstyrelserna i

en renl
slallig organisation under skogsstyrelsen får inte leda lill en slarkl

centraliserad organisation där skogsvärdsstyrelsernas nuvarande möjlighe

ter till lokala/regionala anpassningar av verksamheten kringskärs. Om

detta skulle bli fallet kan styrelsen inte finna annal än alt de grundläggande

motiven för landslingen att medverka i tillsättandet av skogsvärdsstyrel

sernas styrelser försvagats. Till skillnad från utredningen ifrågasät

ter styrelsen-- om gällande regler för övriga statliga myndigheler idag

tillgodoser
de krav man i delta avseende har rätt atl ställa. Inte minst viktigt är della
sett till behovel av alt skogsvärdsstyrelserna medverkar inte bara i regionalpolitisk
planering ulan ocksä i elt pä länsnivån initierat, sammanhållet och probleminriktat
arbete för regional utveckling.

Med
förbehåll för att ovan angivna principer kommer till klart uttryck vid elt
genomförande av den här aktualiserade organisationsförändringen, anser sig
landstingsförbundets styrelse i princip kunna ansluta sig till utredningens
förslag vad gäller organisationsform och styrelsesammansättning.

3
Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

Utredningens
förslag i fråga om skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter tillstyrks eller
lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinsianser. Några
länsstyrelser betonar viklen av att skogsvårdsstyrelserna även i fortsättningen
engageras i det praktiska nalurvärdsarbetel som administreras av
länsstyrelserna. AMS är angelägen om att styrelsernas uppgifter i samband med
beredskapsarbetena inle minskas. Endast ett par skogsvärdsstyrelser har riktat
allvarligare kritik mol utredningens betoning av myndighelsuppgiflerna framför
uppdragsverksamheten.

3.3
Riksrevisionsverket:- 1 den nya skogsvärdsorganisationen bör

---- skogsvärdsstyrelsernas
huvudsakliga uppgift vara att, som utred-

Prop.
1980/81:136 47

ningen
föreslår, i praktiskt handlande omsätta de skogspolitiska riktlinjer som
statsmakterna drar upp. Myndighetsutövning bör säledes bli skogsvårdsstyrelsernas
viktigaste framtida uppgift. Uppdragsverksamheten kan, bl.a. genom atl ge en
nära inblick i de skogliga problemen, vara ett viktigt komplement till
myndighetsuppgiften. För detta fordras dock, enligt RRV:s mening, dels att
uppdragsverksamheten fär en inriktning och utformning som nära ansluter till skogsvärdsstyrelsernas
övriga verksamhet dels att uppdragsverksamheten drivs på ett sådant sätt att
den inte blir en ekonomisk eller organisatorisk belastning för organisationen i
övrigt. Vad som nu sagts innebär, atl stora krav mäste ställas pä skogsvärdsorganisationen
när det gäller planering och styrning av verksamheten. RRV vill därför, liksom
utredningen, betona betydelsen av att verksamhetsplaneringen utvecklas.

3.5
Lantbruksstyrelsen: Lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna har
arbetsuppgifter som i mycket stor utsträckning vänder sig till samma målgmpp,
nämligen ägare och brukare av jord och skog. Samverkan och samarbete mellan lantbmksnämnder
och skogsvärdsstyrelser förekommer därför regelmässigt. Av de yttranden som
lantbruksnämnderna avgivit, framgår att samarbetet fungerar bra, och flera
nämnder framhåller betydelsen av att detla även efter omorganisationen kan
fortgå eller fördjupas. Samarbete och samverkan förekommer främst ifråga om
rådgivning och information, ifråga om tillämpning av skölsellagen och skogsvärdslagen,
ifråga om åtgärder för yttre rationalisering och vid regionalpolitisk och fysisk
planering. Dessutom ger skogsvärdsstyrelserna service åt lantbruksnämnderna
oftast på uppdragsbasis t.ex. vid skogsvärdering och vid förvaltningen av
lantbruksnämndernas fastighetsinnehav.

Lantbruksslyrelsen
ansluter sig lill de bedömningar och förslag som redovisas i betänkandet. Flera
lantbruksnämnder framhåller särskill i sina yttranden atl samarbetet med
skogsvårdsstyrelserna fungerar mycket bra och finner det önskvärt att del kan
fortsätta eller fördjupas. Samarbetet förekommer både i myndighetsutövningen
och i uppdragsverksamheten. Lantbmksstyrelsen finner det för sin del angeläget
all prioriteringen av myndighetsuppgifterna inte sker så alt möjligheterna för
lantbruksnämnderna att utnyttja skogsvärdsstyrelserna bl.a. vid förvaltningen
av jord-fondsfastigheter och vid skogsvärdering [minskar].

------ lantbruksnämnderna
och skogsvärdsstyrelserna har i sin rådgiv

ningsverksamhet en stor gemensam målgrupp i de företagare som driver

kombinerade jord- och skogsbruksföretag. Styrelsen finner det därför an

geläget att skogsvärdsstyrelser och lantbruksnämnder får möjlighet till

fördjupat samarbele i den rådgivning som riktas mol denna grupp. Särskill

angeläget är det atl beakta problemen i de kombinerade företagens skogs

del. Utformningen av detta samarbete bör ske genom överiäggningar mel

lan lantbmksstyrelsen och skogsstyrelsen.

Prop. 1980/81:136 48

3.7
Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i ulredningens övervägan

den belräffande inriktningen och omfattningen av de framtida arbetsupp

gifterna för skogsvärdsstyrelserna.----- De av ulredningen valda formu

leringarna för att utveckla sin ståndpunkt i fråga om villkoren för upp

dragsverksamhetens bedrivande fär---- inte uppfattas pä det

sättet
att det i beskrivna situationer föreligger non skyldighet för skogs

värdsstyrelsen att åta sig uppdragsverksamhet.- . sådan upp

dragsverksamhet som innebär service ål andra myndigheter, t.ex. arbele

med vård och förvaltning av naturreservat, innefattar ofta det frän allmän

synpunkt mest rationella utnyttjandet av samhällsapparalen. Skogsstyrel

sen noterar att ulredningens förslag inte innebär några begränsningar i

möjligheterna för skogsvårdsorganisationen att även fortsättningsvis er

bjuda sådana tjänster, vilket förutsätts i t.ex. 3§ naturvårdsförordningen

(1976:484).

3.9 Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län:

I
allt väsentligl instämmer styrelsen i vad utredningen anfört och vill

gärna underslryka uttalandet om att den grundläggande principen bör vara

att besluten skall fattas så långt ned i organisationen som möjligt.

3.10----------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen vill för

sin del ifrågasätta den skärpta gränsdragningen mellan myndighetsupp

gifter och bilrädesverksamhet. Med hänsyn till de goda erfarenhe

terna av den gamla arbetsmetoden under 1930-1940 bör undersökas, om

inte medel för rådgivning och medel för lagövervakning i viss män kan

användas för subventionering av vissa bilrädestaxor.

Utredningen
fömlser ökade kontakter med kommuner och länsstyrel

sens planeringsenhet. Det är dä förvånande alt man vill begränsa servi

ceuppgifter för andra myndigheler----- . Ulredningen förefaller

också
vara onödigt restriktiv mot praktiskt skogsarbete i skogsvärdsstyrel

sens regi.--

3.11--------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Östergötlands län: Skogsvärdsstyrelsen vill i allt

väsenlligl instämma i vad som anföres under denna rubrik.

----- •
Kombinationen uppdragsverksamhet - myndighetsuppgifter sy

nes i hög grad vara till ömsesidig nytta för de bägge verksamhetsgrenarna.

3.12-------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Jönköpings län: Vad vi kan förstå är det

nödvändigt
att uppskatta behovel av uppdragsverksamhet oberoende av

om det finns arbetslösa eller inte. Län med mycket beredskapsverksamhet

kräver mindre av övrig uppdragsverksamhet medan förhållandet är det

motsatta i län med liten arbetslöshet.

Skogsvårdsstyrelserna
skall medverka vid åtgärder i syfte att främja

Prop. 1980/81:136 49

yttre rationalisering av skogsfasligheter. Enligt vär
mening är möjligheterna att påverka detla skeende begränsade eftersom lantbruksnämnderna
bestämmer i frägor som gäller förvärvstillständ. Länsjägmästare äger rätt att
närvara och yttra sig vid nämndernas sammanträden men skogsvärdsstyrelserna
skulle sannolikt kunna göra slörre nytta genom en ökad medverkan vid beredning
av ärendena och därför bör en ändring av förhållandena övervägas.

3.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:

Att myndighetsutövningen skall vara den primära uppgiften
och all uppdragsverksamheten inte skall omfalta funktioner, som lämpligare kan
utföras av exempelvis skogsägarna själva och deras organisationer, tillstyrkes
ocksä.

Det har dock under årens lopp visat sig fördelaktigt för
alla berörda parter att genom samma person eller organisation både kunna utöva
lagtillsyn, ge råd och lämna visst biträde exempelvis i form av stämpling,
upprättande av arbetsplaner, bidragshandlingar och skogsbruksplaner.

----- i Kronobergs län, där antalet skogliga
beredskapsarbetare sedan

länge varit myckel lågt, har det visat sig behövligt atl
anställa ell mindre antal vanliga skogsvårdsarbelare. Sädana möjligheter bör
finnas även i fortsättningen.

3.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:
Beträffande uppdragsverksamheten delar skogsvårdsstyrelsen utredningens syn.
Denna verksamhel är dock ingen primär skyldighet för skogsvårdsorganisationen
utan della är givelvis elt arbetsområde för bl. a. skogsägareorganisationen.

3.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län:
Vad utredningen här framför om huvuduppgifter, avgränsning mot
uppdragsverksamhet m.m. överensstämmer i allt väsentligt med skogsvärdsstyrelsens
uppfattning. Att all rådgivning föreslås bli myndighetsuppgift och all endast
beställd ulbildning i kursform skall räknas som uppdragsverksamhet hälsas med
tillfredsställelse. Atl myndighetsuppgiften helt skall bekostas av staten ser
skogsvårdsstyrelsen som en självklarhet.----------------------------

3.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: För
skogsvårdsstyrelsernas

engagemang i beredskapsverksamheten är del angelägel, att
berörda myndigheter i samråd upprättar elt handlingsprogram för den händelse
verksamheten plötsligt skulle inskränkas.

3.17 Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: Skogsvärdsstyrelsen

vill------ understryka det viktiga komplement som
uppdragsverksamhe

ten utgör lill myndighetsuppgifterna.

4
Riksdagen 1980181. I saml. Nr 136

Prop. 1980/81:136 50

----- Del fär ej betraktas som likgiltigt om Skogsvärdsstyrelsen
eller

annan utför uppdragen. Andra skogliga serviceorgan är
nästan undanlags-löst knutna till virkesförbmkande industri eller engagerade i
virkesanskaffning. Den neutralitet som i dessa avseenden är förknippad med skogsvärdsstyrelsen
upplevs ofta som värdefull.

Skogsvärdsstyrelsen inslämmer helt i utredningens förslag
alt skogsvårdsorganisationen även i fortsättningen ger service ät andra myndigheler
t.ex. AMS och naturvårdsverket när del gäller planering och ledning av olika ålgärder.

Det är ocksä riktigt all Skogsvårdsstyrelserna inte i
princip dimensioneras för praktiskt utförande av t.ex. planterings-, röjnings-
och avverkningsarbete. Engagerar sig Skogsvärdsstyrelsen i
entreprenadverksamheten med fast anställda skogsarbetare mäste denna resurs
användas över hela fältet.

Utredningens sammanfattning---- över vad som bör åligga
Skogs

vårdsstyrelserna anser Skogsvärdsstyrelsen vara riktig.

3.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Enligl
styrelsens mening

föreligger slor risk för att skogsägarna själva inle
finner anledning att

kontakta myndigheten annal än i fråga om bidragsärenden samt i begrän

sad omfattning för rådgivning eller vid rekvisition av stämpling, om myn

dighetsuppgiften skall vara del primära. För att motverka en sådan

utveckling måsle därför uppdragsverksamheten ingå som etl
naturligt led i

skogsvärdsstyrelsens uppgifter.-------

-------- den uppdragsverksamhet som bör finnas vid
skogsvårdsorganisa

tionen skall främst vara inriktad mol utförande för atl svara mol det

verkliga behovet.

En särställning inom uppdragsverksamheten har slämplingen
genom att den dels utgör en inkörsport lill god skogsvärd och rationell
drivning m. m.

och dels
är läll att organisera.--- Om slämplingen hänförs till ren

uppdragsverksamhet med krav på självfinansiering blir
efterfrågan begrän

sad ----- .------- En möjlighet all öka stämplingens omfattning skulle

kunna vara atl kraftigt reducera taxan------ .

3.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Ulredningen

ordar i mycket stor utsträckning om planering av alla de
slag och t.o. m. uppdragsverksamheten bör i huvudsak inriktas mot planering.
Verksamhetsplanering är ett av nyckelorden. Men hur allt delta planerande
skall

omföras i
praktisk handling ute i skogarna behandlas inte alls.

I nu gällande förordning heter det i § 2 som andra punkt
alt skogsvårdsstyrelserna har till fullgörande av sin uppgift att "verka
för atl sammanslutningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika
sammanslutningar i

deras verksamhel
för skogsvärden". Slyrelsen finner det angeläget

att denna
uppgift att stödja skogsvårdande sammanslutningar av skogsäga-

Prop. 1980/81:136 51

re
även i fortsättningen finnes inskriven i skogsvärdsstyrelseförordningen.

------ Den planering av verksamheten som givetvis erfordras bör be

träffande inriktning och utformning helt överlåtas till varje enskild skogs

vårdsstyrelse så att den anpassas till de lokala förhållandena.

3.21
Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Skogsvårdsstyrelsen delar ulred

ningens uppfattning att myndighetsutövningen skall vara skogsvärdsor

ganisalionens huvuduppgift och att uppdragsverksamhet skall utgöra ett

viktigt komplement.-

3.23
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län:--------------- Styrelsen har

ingen
erinran mot förslagel till instruktion för skogsvärdsmyndigheten.

3.24------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Örebro län: Skogsvårdsstyrelsen anser

alt någon ändring i
nuvarande förhållande vad avser styrelsens möjligheter atl även utföra skogsvårdsätgärder
ej är motiverad med hänsyn till bland

annal rådande
skogstillstånd. Att i rådande slatsfinansiella läge, dä

stor återhållsamhet med
allmänna medel eftersträvas minska pä

service och öka statens
ekonomiska insatser ler sig oriktigt.

3.25
Skogsvårdsstyrelsen i
Västmanlands län: Styrelsen instämmer i allt väsentligt med utredningen.

3.26
Skogsvårdsstyrelsen i
Kopparbergs län: Skogsvärdsstyrelsens synpunkler överensstämmer väl med
utredningens redovisade inriktning. För Kopparbergs län måste dock mycket
kraftigare poängteras viklen av att skogsvårdsstyrelsen medverkar vid ätgärder
som syflar till alt främja yttre rationalisering av skogsfasligheter samt
förbättring av ägarstrukturen.

En
annan princip, som är viktig att poängtera är att besluten skall

fattas
så långt ned som möjligt i organisationen. Del minskar byräkrafin och ökar
effektiviteten.

Det övergripande ansvarel
för t.ex. polycy, samordning och viss kontroll måste dock alltid åläggas
ledningen inom skogsstyrelsen resp. skogsvårdsstyrelsen.

3.27-------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län: Skogsvärdsstyrelsen vill

underslryka angelägenheten
av att möjliggöra långtgående delegering i

beslutsfattande samt att skogsstyrelsens funktion väsentligen skall vara

övergripande, fördelande och samordnande.

3.28------------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till

styrker utredningens principiella formulering av myndighetsuppgifter och

lämplig uppdragsverksamhet och gränsdragningen dem emellan.

Prop.
1980/81:136 52

Det
anses angelägel att skogsvårdsstyrelsen har vissa resurser för utförande av
särskilda skogsvårdsåtgärder. Skogsvårdsstyrelsen instämmer

men vill påpeka att
utredningens formulering kan tolkas som all

skogsvårdsstyrelse
i vissa fall har skyldighet att ställa resurser till förfogande. Del bör
entydigt klarläggas atl sådan skyldighet inte föreligger.

3.29 Skogsvårdsstyrelsen
i Jämtlands län: Skogsvärdsstyrelsen delar utred

ningens principiella uppfattning om verksamhetens inriktning med avseen

de på myndighelsuppgifter och uppdragsverksamheter.

Skogsvärdsstyrelsen
delar utredningens uppfattning- att upp

dragsverksamheten ej skall betraktas som en primär uppgift, men att del

ändå från allmän skogspolitisk synpunkt är angeläget att skogsvärdsstyrel

serna har vissa resurser för utförande av skogsvärdsåtgärder.

3.30--------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Västerbottens län: Skogsvärdsstyrelsen anser i

likhet med utredningen att skogsvärdsstyrelserna som hittills bör ha såväl

myndighetsuppgifter som uppdragsverksamhet. Styrelsen delar ocksä ut

redningens uppfattning alt myndighetsutövningen skall vara den

primära
uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett viktigt

komplement.-- En
alltför snabb minskning av uppdragsverksamheten

i
förening med i stort oförändrade myndighetsuppgifter skulle medföra betydande
personalproblem och i en sådan situation bör, i enlighet med utredningens
mening, staten iaktta samma arbetsgivaransvar för skogsvårdsförmännen som för
övrig personal.

3.31
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län: Skogsvårdsstyrelsen delar utredningens synsätt på den framtida
verksamheten. Myndighetsuppgift kombinerad med en lill rådande behov succesivt
anpassad uppdragsverksamhet ger goda möjligheter till verklighetsförankrade
insatser.

3.32
Statens naturvårdsverk: Den
inriktning som skogsvårdsslyrelsernas arbete avses få, föranleder i och för
sig inte några invändningar från naturvårdsverkets sida. Naturvårdsverket
måste emellertid samtidigt konstalera att skogsvärdsstyrelsernas arbete fär -
och har - en inriktning som inte i lillräcklig mån tillgodoser de önskemål som
bör ställas i fråga om inriktningen av arbetet och kompetensen hos dem som
skall vara naturvärdsförvaltare. Föreskriften i naturvårdsförordningen
(1976:484) att - med vissa begränsningar - bl.a. skogsvärdsstyrelsen i första
hand skall utses till naturvärdsförvaltare måste därför anses stä i direkt
motsats lill den inriktning som skogsvärdsstyrelsernas arbete skall ha.
Naturvårdsverket anser det inte rimligt att kräva att inriklningen med hänsyn
till naturvårdens inlresse skall bli en annan, men denna kommer

Prop.
1980/81:136 53

oundvikligen att få konsekvenser för den framlida nalurvårdsförvallningen,
som en arbetsgrupp hos naturvårdsverket f. n. överväger.

Vad nu nämnts måste fä konsekvenser för effektiviteten i
det arbete som de naturvårdande myndigheterna önskar fä utfört. Överhuvud
kommer all gälla - naturligt nog med hänsyn till den primära inriktningen av
skogsvårdsstyrelsernas arbele - att naturvärdande uppgifter kan fä komma alt
slå tillbaka för andra från skogsvårdsstyrelsernas synpunkter mera angelägna
arbeten.

Sammanfattningsvis kan framhållas att naturvårdsverket
inte anser sig ha någon anledning alt rikta nägra kriliska invändningar mol
innehållet som sädant i del remitterade belänkandel. Del mäsle f. ö. antas att
innehållet i detta svarar mot statsmakternas intentioner. Men den principiella
inriktning av skogsvärdsstyrelsernas verksamhet som belänkandel är etl uttryck
för kommer atl beaktas i naturvärdsverkets arbele och mäste -som redan nämnts -
få konsekvenser för den framlida uppbyggnaden av naturvärdsförvaltningen i den
mening som här avses.

3.33 Arbetsmarknadsstyrelsen: styrelsen
anser det viktigt att skogs

värdsstyrelsen medverkar i regionalpolilisk och fysisk planering även vad

det gäller skogsbrukets sysselsättnings- och arbetskraftsfrågor och all

detta organ kan svara för nödvändig information i dessa frågor till skogs

ägare och andra berörda myndigheter.

----- Enligt styrelsens erfarenheler har de skogsvårdsarbelen
som

bedrivits som beredskapsarbeten varit väl anpassade lill
behovet för vissa kalegorier arbetslösa pä berörda orter. Styrelsen ser i
likhet med utredningen skogsvärdsstyrelsernas regionala och lokala förankring
som en fördel när det gäller samordningen mellan normal skogsbruksverksamhet
och de skogliga beredskapsarbetena. Denna samordning bör enligt styrelsen även
i framtiden medverka till att de skogliga beredskapsarbetena kvarstår som en
verksamhet som snabbi kan startas och snabbi avbrytas alltefter det lokala
sysselsättningslägel och lägel på arbetsmarknaden.

3.34 Statens planverk: I
skogsvärdsstyrelsernas myndighetsupp

gifter ingär enligl utredningens förslag alt genomföra övergripande skog

liga inventeringar. Dessa bör givelvis anpassas sä längt möjligt efter olika

nyttjares behov. Planverket förutsätter att invenleringsmalerialel även

presenteras pä ett sädant säll all det kan utgöra lämpligt underlag för den

fysiska planeringen.

3.36 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker
utred

ningens förslag men vill närmare precisera innebörden av detla.

En viktig del av skogsvärdsstyrelsens medverkan i den
fysiska plane-

Prop. 1980/81:136 54

ringen
är alt tillhandahålla skogligt underlagsmaterial-- . Detta under

lagsmaterial bör kostnadsfritt ställas till kommunernas förfogande. Skogs

värdsstyrelsens medverkan i den fysiska planeringen kommer san

nolikt alt öka under de närmaste åren--- .---- Nalurvårdsfrägorna i

Stockholms
län är av sädan omfattning och har sä stor betydelse att det enligl
länsstyrelsens mening är angelägel att det vid skogsvårdsstyrelsen i länet även
i fortsättningen finns en särskild tjänsteman som samordnar och handlägger
dessa frågor.

Länsstyrelsen
delar ulredningens uppfattning att naturvärdande uppgifter av typ upprättande
av skötselplaner för naturreservat och liknande områden och förvaltning av
sådana samt praktiskt utförande av nalurvår-dande åtgärder liksom tidigare
skall utföras som uppdragsverksamhet.

3.37------------ Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Den i Kronobergs län omfat

tande nalurteservatsförvallningen hos skogsvärdsstyrelsen kan inordnas i

uppdragsverksamheten men den bör få en prioriterad status, jämställd med

myndighetsutövningen. Detla därför att reservatsförvallningen ingär i

länsstyrelsens myndighetsuppgifter men av praktiska skäl ulförs av skogs

vårdsstyrelsen. -

Länsstyrelsen
anser all det är angeläget atl skogsvärdsstyrelserna i sä stor utsträckning som
möjligt samarbetar med lantbruksnämnderna.

3.38---------------------------- Länsstyrelsen
i Värmlands län: Det är viktigt atl med

verkan i regionalpolitisk och fysisk planering betraktas som en myndig

hetsuppgift och atl resurser för denna medverkan kommer att finnas.

Upprättandet
av skötselplaner, förvaltning av naturreservat, praktiskt utförande av
naturvärdsarbeten och arbetsledning av beredskapsarbeten hänförs av utredningen
till skogsvårdsslyrelsernas uppdragsverksamhet. Den betraktas inte generellt
som en primär uppgift. För länsslyrelsen är dock skogsvårdsstyrelsen en idag
nödvändig samarbetspartner i dessa naturvårdsuppgifter. Det är därför glädjande
att utredningen i sitt förslag

till programindelning-- ger
"Naturvärd m.fl. tjänster" prioritet 4

---- för
planläggning och arbetsledning, liksom för programmel "Bered

skapsarbeten". - Utförandet av naturvård belecknas däremol med 2

---- .----- Detta
överensstämmer i storl med länsstyrelsens syn pä

disponering
av medel för värd och förvaltning av naturreservat.

Däremot
anser länsstyrelsen att det har stora fördelar om planering av värd av
naturreservat, skötselplaner, och av naturvårdande beredskapsarbeten sker pä
länsstyrelsens naturvärdsenhel, i samråd med skogsvärdsstyrelsen.

3.39 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Även i övrigl tillstyrker länssty

relsen förslaget avseende SVS funktioner och arbetsuppgifter. Med lill-

Prop.
1980/81:136 55

fredsställelse
noteras alt tyngdpunkten i verksamhelen liksom tidigare förläggs till den distriktsindelade
fältorganisationen. Detta möjliggör en rafionell decentralisering av
arbetsledningen grundad på god lokalkännedom och anpassning till lokala
förhållanden.

Länsstyrelsen
vill även uppmärksamma SVS:s framtida roll i samhällsplaneringen. Under den
fysiska riksplaneringen och den härtill knutna kommunplaneringen har behov
framställ av ell objektivt expertorgan som kan redovisa skogsbrukets
resursbehov.

3.40---------------------------- Länsstyrelsen
i Norrbottens län: länsstyrelsen tillstyrker utred

ningens förslag att det i instmktionen för skogsvärdsstyrelsen anges atl

slyrelsen ska medverka i den regionalpoliliska och fysiska planeringen.

---- Beredskapsverksamheten
inom skogsbruket har i Norrbotten

bedrivits
på en hög nivå och det är angeläget atl denna nivä kan bibehållas

även fortsättningsvis. Länsstyrelsen förutsätter- att skogs

vårdsstyrelsen i sin nya organisation får sådana resurser att en beredskaps

verksamhet på lidigare nivå inom skogsbrukets område kan säkerställas.

Utöver
vad nu anförts har länsstyrelsen inte nägot att erinra mot utred

ningens förslag-- .----

3.41
Lantbrukarnas riksförbund:- LRF
delar utredningens uppfattning att skogsvårdsslyrelsernas myndighetsutövning
är den väsentligaste uppgiften i delta avseende och alt uppdragsverksamheten
skall utgöra ett komplement. Liksom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR)
vill vi understryka att uppdragsverksamheten i huvudsak bör inriklas mot
planeringsätgärder, samt att statsbudgeten inte fär belastas av skogsvårdsstyrelsernas
uppdragsverksamhet. LRF vill ocksä ställa sig bakom de krav som framförts i SSRs
remissvar beträffande arbetsledning av beredskapsarbeten i skogsbruket. Förbundel
vill här peka på alt landets skogsägareföreningar i många fall har goda
förutsättningar alt svara för arbetsledning när det gäller beredskapsarbeten i
skogen. Ett vidgat samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarföreningarna
skulle sä-kprt göra det möjligt att pä ett bättre sätl utnyttja befintliga
personalresurser. Delta bör också gälla rådgivnings- och
informationsverksamheten.

3.42
Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund: SSR delar ulredningens uppfattning alt skogsvärdsstyrelsernas
myndighetsutövning skall vara den väsentligaste uppgiften till vilken
uppdragsverksamheten skall utgöra ett viktigt komplement.

---- Beträffande
beredskapsarbeten har arbetsledning givits

högsta
angelägenhet. SSR anser alt det finns starka motiv alt lämna även andra
arbetsgivare i uppdrag att ombesörja arbetsledningen. Vi är övertygade om all bl.a.
skogsägareföreningarna i mänga fall skulle kunna svara för arbetsledning beträffande
beredskapsarbeten, i varje fall inom områ-

Prop. 1980/81:136 56

dena
skogsvärd och avverkning---- . Eftersom skogsvärdsstyrelserna

har
arbetsgivaransvar för den arbetsledande personalen borde det vara eftersträvansvärt
för dem att engagera utomstående i en verksamhet som av naturliga orsaker måste
variera från lid lill annan.

Vi
biträder uppfattningen att rådgivnings- och informationsverksamheten skall
vara en myndighetsuppgift. Vi ser del också som naturligt att verksamheten
bedrivs i samarbete med andra organisationer bl.a. skogs-ägareföreningama.

3.43
Skogsindustriernas
samarbetsutskott:------- Vi vill starkt underslryka utredningens
framhållande av vikten av skogsvärdsstyrelsernas informations- och
rådgivningsverksamhet. Enligl utskottets uppfattning bör den ges hög
prioritering bland myndighelsuppgiflerna.

3.44
Centralorganisationen SACO/SR:
SACO/SR ansluter sig i princip lill [utredningens] synsätt på den framtida
verksamhetens inriktning.------------------------------

3.45
Svenska skogsarbetareförbundet:
Vi delar också ulredningens uppfattning, alt skogsvårdsstyrelsens huvuduppgift
bör vara, att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbmkets tillstånd och
utveckla och vidta eller hos Skogsstyrelsen föreslå de ätgärder som behövs för
att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Pä samma sätt som
utredningen anser vi ocksä, att myndighetsutövningen bör vara den väsentligaste
uppgiften för skogsvärdsstyrelserna i framtiden och fill vilken uppdragsverksamheten
bör utgöra etl komplement.

3.46
Tjänstemännens
centralorganisation: Beträffande uppdragsverksamheten delar [TCO] ulredningens
syn. Samtidigt bör dock betonas alt denna verksamhet aldrig får betraktas som
primär skyldighet för skogsvårdsorganisationen. -

4
Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Utredningens
organisafionsförslag har i huvudsak accepterats av remissinstanserna.
Väsentliga invändningar har framförts av ett par bara pä en punkt, nämligen i fräga
om rädgivningsfrägornas placering i den regionala organisationen. Sälunda
vidhåller statskontoret sitt förslag som innebär att endast visst
utvecklingsarbete och vissa samordningsfrågor skall handläggas av
sekretariatet. RRV vill placera all rådgivnings- och informationsverksamhet i skogsvärdsenhelen.
Skogsstyrelsen menar alt sekretariatet bör göras till ell renl stabsorgan och
att rådgivnings- och informationsfrågorna bör inordnas i särskild, egen enhet.
Samtidigt skulle enligt slyrelsen samhällsplaneringsfrägor m.m. inordnas i
planenheten.

Prop.
1980/81:136 57

Några
remissinstanser har framfört önskemål om undersökning av möjlighelerna att
samordna vissa administrativa resurser med lantbruksnämnderna. En del remissinsianser,
bl.a. nägra skogsvårdsstyrelser pekar pä möjligheten att låta personaladministraliva
resurser vara gemensamma för flera skogsvärdsstyrelser.

Centralorganisationen
SACO/SR framför önskemål om preciserade kompetenskrav för befattningshavare i skogsvärdsstyrelserna
och TCO önskemål om löneförhandlingar i samband med omorganisationen.

4.1
Statskontoret: Den organisationsstruktur som utredningen före

slår överensstämmer nära nog fullständigt med den som statskontoret för

fram i sin rapport. Verket finner därför inle anledning all närmare kom

mentera ulredningens organisalionsförslag pä mer än en punkt, nämligen

beträffande den organisatoriska placeringen av information och rådgiv

ning. ---

---- För
att chefen för skogsvärdsenhelen i enlighet med ulredningens

förslag
skall ha möjlighet att praktiskt bära ansvaret för den fältmässiga rådgivningen
bör han även vara chef för de ijänslemän som har att stödja distrikten i deras
rådgivning. Detta minskar risken för resurskonflikter.

---- Med
den organisatoriska lösning, som statskontoret föreslär, bör

distriktspersonalen,
dvs. den personal som främst kommer i kontakt med de praktiska problemen, ges
mer reella möjligheler att påverka innehållet i den fältmässiga rådgivningen.
De s. k. specialrådgivarna kan därmed pä ett mera verksamt sätt komma att bli
den förstärkning av distriktens rådgivning som de är avsedda alt vara.

Om
den praktiska rådgivningen i enlighet med utredningens förslag skulle placeras
i sekretariatet så föreligger stor risk för att detta skulle överhopas med
löpande ärenden och därmed upphöra atl fungera pä avsett sätl dvs. som ett
organ för bl.a. ulredning och planering med speciell uppmärksamhet pä
långsiktiga frägor.

----- Statskontoret
hävdar i likhet med utredningen alt utvecklings

verksamhet inle bör bedrivas åtskilt frän den löpande verksamheten.

---- Statskontoret
föreslår därför, vilket även framgår av rapporten, atl

utvecklingsarbetet
huvudsakligen bedrivs i projektform där bäde praktisk erfarenhet och
metodkunnande tas tillvara. Sekretariatet får därvid en

samordnande
funktion.

Etl
argument för alt samla de regionala rådgivnings- och informationsresurserna
inom en enhet kan vara atl man därigenom skulle skapa överensstämmelse mellan
skogsvårdsstyrelsens och skogsstyrelsens organisation. Detta argument saknar
dock större tyngd bl.a. pä grund av den skilda karaktär som rådgivningen har pä
central resp. regional nivä. Centralt ligger tyngdpunkten vid rådgivningens
utformning samt frägor av generell innebörd medan det regionalt är sambandet
med produklionsrådgivningen som står i förgrunden. Vidare är antalet individer
centralt sä stort att det kan motivera en separat enhet, vilket knappast gäller
regionalt.

Prop.
1980/81:136 58

4.3 Riksrevisionsverket: RRV delar utredningens
uppfattning att den nya

organisationen bör bygga pä en dislriktsorganisation med lokalt placerade

tjänstemän.

-------- Eftersom rådgivningen måsle anses vara nära
kopplad lill skogs

vårdsenhetens arbelsuppgifler i övrigl synes det----- naturligt, att i

första hand överväga en lösning som innebär atl hela
rådgivningen samlas till skogsvärdsenhelen. En sådan lösning torde ocksä
förenkla den nödvändiga avvägningen vid planeringen mellan å ena sidan
rådgivning och ä andra sidan de övriga skogspoliliska medel som slår till
organisationens förfogande.

Till sekretariatets arbelsuppgifler föreslås bl. a.
utveckling av meloder för rådgivning och information samt utformning av
läromedel och informations- och kursmaterial. RRV ifrågasätter nödvändigheten
av att detta utvecklings- och utformningsarbete bedrivs i varje län. Enligt
verkets mening bör ansvarel för denna lyp av verksamhet i framliden primärt
åvila skogsstyrelsen. Den anpassning av skogsstyrelsens material som kan bli
aktuell torde med fördel kunna utformas inom skogsvärdsenhelen vid skogsvärdsstyrelserna.

4.4 Statens personalpensionsverk:

Ett förstatligande av skogsvärdsstyrelserna enligl
utredningens förslag kommer inte att innebära annan ändring i pensionshänseende
än att samtliga arbetstagare omfattas av PA [allmänt pensionsavtal för
statliga och vissa andra tjänstemän]. SPV har därför ingenting alt erinra mot
förslaget.

4.5 Lantbruksstyrelsen:--

Lantbruksstyrelsen anser att det kan finnas anledning atl
närmare undersöka möjligheterna till samverkan på länsplanel mellan lantbruksnämnder
och skogsvärdsstyrelser. 1 första hand bör möjligheterna lill samverkan pä det
administrativa planet undersökas, eftersom man i vart fall i de län där
kansliorten är gemensam, bör kunna göra betydande besparingar härigenom.

Vidare har statskontoret utrett frägan om regional
samverkan - särskilt av administrativa servicefunktioner - i Örebro. Utredning
pågår i Malmö och Jönköping och skall utföras även i Göteborg och Sundsvall.

4.7 Skogsstyrelsen: Utredningens förslag beträffande
skogsvårdsstyrelser

nas organisation präglas av flexibilitet, vilket är av särskilt värde. Tack

vare detta torde övergängen från nuvarande organisation till en ny sådan

kunna ske pä ett inte minst i personalorganisatoriskl hänseende relativt

snabbt och smidigt sätt.-

Prop.
1980/81:136 59

Skogsstyrelsen
delar utredningens uppfattning att rådgivnings- och informationsresurserna bör
samlas inom en enhet. Den av utredningen föreslagna organisatoriska lösningen
innebär emellertid alt sekretariatet i praktiken skulle bli en rädgivningsenhet.
Utredningens ståndpunkt i sakfrågan borde naturligen ha lett till förslagel att
en särskild rådgivningsenhet inrättas och atl stödfunktionerna till
länsjägmästaren renodlas och förläggs till ett särskilt stabsorgan -
sekretariatet. Enligt skogsstyrelsens mening vore detta den bästa lösningen och
styrelsen vill i första hand förorda en sädan organisationsmodell. Denna svarar
bäst mot den naturliga funktionsuppdelningen.

I
linje med nyss framförda synpunkter föreslår skogsstyrelsen ocksä att vissa
funktioner, som är av betydelse för skogsvärdsstyrelsernas medverkan i
samhällsplaneringen, säsom sammanställning av skogliga uppgifter, överflyttas
från sekretariatet till planenheten, som i princip bör svara för all verksamhet
inom samhällsplaneringsomrädet, inklusive förekommande prognosverksamhel. Pä
planenheten finns nämligen - utöver kompelens i fråga om de för organisationen
traditionella planfrågorna - kunskap i frägor om skogs- och jordbrukspolitik,
fastighetstaxering, beskattning m.m. Med en här föreslagen ordning splittras inle
verksamheten inom sekretariatet upp mer än nödvändigt utan huvudsyftet - alt inrätla
en stödfunktion ål länsjägmäslaren — kan lällare uppnås.

Beträffande
EA- och PA-funklionerna har skogsstyrelsen ingen erinran

mol utredningens förslag.

---- I
det----- redovisade organisationsschemat har utredningen

---- underlåtit att
"koppla" distrikten pä skogsvärdsenhelen på del säll

som sketl i
statskontorets motsvarande organisationsschema .

Skogsstyrelsen — som vill
framhålla nödvändigheten av att del regionalt

under styrelse och länsjägmästare finns elt samlat ansvar för planering och

samordning av distriktens verksamhet - utgär frän all den bristande

överensstämmelsen vad gäller organisationsschemanas detaljutformning

inte innebär någon saklig skillnad mellan del av ulredningen åberopade

förslaget av statskontoret och utredningens eget förslag.

I
fråga om dislriktsorganisationen ansluter sig skogsstyrelsen till den bedömning
som statskontoret gjort beträffande fördelarna med distriklskontor.
Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning all pågående och planerad
försöksverksamhet med lokalt placerade specialistfunklioner bör fullföljas och
utvärderas innan slutlig ställning las till frägan om ämnesspecialister skall
finnas i distriktsorganisationen.

I nägra
av remissvaren frän skogsvårdsstyrelserna har från fackligt häll förts fram
önskemål om personalföreträdare i vederbörande skogsvärds-styrelses styrelse.
Dä ulredningen inte funnit anledning att i belänkandet ta upp frågan om personalförelrädare
vill skogsstyrelsen i detta sammanhang endast erinra om atl kungörelsen
(1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. äger
tillämpning på statlig myndighet med

Prop.
1980/81:136 60

självständiga
verksfunktioner. Sålunda har kungörelsen gjorts tillämplig på skogsstyrelsen
genom särskilt förordnande meddelat i instruktionen för skogsstyrelsen. Likaså
är kungörelsen tillämplig pä lantbruksslyrelsen men däremot inte på de enskilda
lantbruksnämnderna.

4.8 Skogsvårdsstyrelsen
i Stockholms län: Skogsvårdsstyrelserna

må
tillförsäkras en självständig beslutanderätt inom ramen för centralt beslutade
ramar. Pä liknande sätt bör de fä etl självständigt ekonomiskt ansvar i
enlighet med antagen budget.

---- Vi
är hell överens om alt dislriktsorganisationen är vår viktigaste

kontaktyta
mot markägarna och att huvudparten av arbetet utförs där.

Däremot tycker vi utredningen undervärderar den regionala organisatio

nen --- . Ledningsfunktionen har helt lappals bort liksom frägor av

regional
policykaraktär och omsättning av forskningsrön i praktiska handlande. När det
gäller verksamhetsplanering har distrikten enligt vår uppfattning fåll för slor
befogenhet.

Styrelsen
ser med tillfredsställelse att rådgivningsfunktionen sammanförts med
informationssidan och placerats i sekretariatet. Vi anser dessutom atl frågor
om fortbildning och personalutveckling bör föras till denna enhet.

Då
sekretariatet bör svara för den långsiktiga planeringen bör verksam

hetsplanering och personalbemanning föras dil .

I
vårt län där nalurvårdsfrägorna har sä stor betydelse finner vi det nödvändigt
att som hittills ha en särskild tjänsteman som svarar för dessa ärenden. Dä de
hänger nära samman med samhällsplaneringsfrågor är det naturligt att de handlägges
pä samma ställe dvs. i sekretariatet.

---- det
bör liksom hittills finnas en biträdande länsjägmästare som

länsjägmästarens
ställföreträdare. Tjänsten bör inte vara knuten till någon viss enhet.

PA-frågorna
har tidigare inte uppmärksammats tillräckligt och bör nu tilldelas ökade
resurser. En särskild handläggare bör finnas för PA-frågor pä samma nivå som
handläggare på EA-sidan. Dessutom kan vi länka oss en specialistfunktion för
flera län dit man kan hänskjula svåra och mera ovanliga frågor. Dessutom bör
administrativ samordning över länsgränserna kunna ytterligare övervägas.

4.9 Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län: Med fillfredsställelse noterar

styrelsen
alt rådgivningsspecialisterna sammanhållits med informationssidan. Till samma
enhet har styrelsen hänfört naturvårdsfrägorna dock att frågan rörande
naturvårdshänsyn enligt skogsvärdslagen handlägges vid skogsvårdsenheten. Slyrelsen
önskar bibehålla denna handläggning vid sekretariatet.

Prop.
1980/81:136 61

-------- det synes styrelsen lämpligl alt hit förlägga
ansvaret för övergri

pande personalfortbildning.

I län av mindre storleksordning kan man inte förutsätta
behov av en heltidsanställd PA-tjänsteman som specialist med hög kompelens.
Erforderlig service genom centralt placerad tjänsteman och dä kanske med
speciell inriktning pä vissa län kan vid behov vara en lösning. Överorganisation
bör undvikas och en successiv uppbyggnad ske.

Allmänt vill styrelsen kraftigt underslryka statskontorets
påpekande alt variationer i arbetsvolym och andra olikheter skogsvärdsstyrelserna
emellan kan motivera en annorlunda fördelning av arbetsuppgifter. Möjligheten
härtill måste finnas.

4.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvärdsstyrelsen
föror

dar i allt väsentligt utredningens förslag rörande organisation m. m. Del

bedömmes väsentligt att verksamhetens tyngdpunkt lägges vid distriktsor

ganisationen. Däremot är den regionala organisationens ledningsfunktion

alltför svagt betonad i framställningen.

Skogsvärdsstyrelsen
biträder utredningens förslag atl organisationsmodellen byggs upp sä, all den
så längt möjligt blir likformig över hela landet, men vill särskilt
understryka, att det inom den formella organisationsmodellen skall kunna göras
anpassningar med hänsyn lill varierande regionala förhållanden.

Förslaget om avskaffande av biträdande länsjägmästareljänslen
till

styrkes. ----

Skogsvårdsenhetens verksamhetsområde blir enligt förslaget
mycket

omfattande.--- Skogsvårdsstyrelsen
anser därför, att del även i mindre

län kan
komma att krävas alt en handläggare biträder enhetschefen .

Utredningens förslag all lägga rådgivningsfunktionen lill
länsjägmästa

rens sekretariat tillstyrkes. Även naturvårdsdelaljen borde fiyllas frän

skogsvärdsseklionen lill länsjägmäslarens sekretariat. Det är tveksamt om

nägon av befattningshavarna pä sekretariatet bör vara dess chef.

4.11------------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Östergötlands län:

Skogsvärdsstyrelsen vill starkt framhålla att dislriktsorganisationen
skall vara tyngdpunkten i skogsvärdsstyrelsernas kommande organisation

Dä värt primära önskemål om att fä bibehålla separata rädgivningsen-heter
ej kunnat tillgodoses finner skogsvärdsstyrelsen föreliggande förslag med rädgivningsenheten
samlad i sekretariatet kunna accepteras.

Belräffande skogsvärdsstyrelsernas verksamhetsområden
torde alla skäl

tala för att bibehålla länet som enhet.

Styrelsernas sammansättning föresläs oförändrad enligt
utredningen och skogsvårdsstyrelsen inslämmer häri.

Prop.
1980/81:136 62

Den kanske mest kännbara bristen i vår hittillsvarande
organisation torde vara fränvaron av en personaladministrativ enhet och över
huvud

laget
bristen på personal för dessa nu så viktiga arbetsuppgifter.

Skogsvårdsstyrelsen biträder därför även pä denna punkt
utredningens

förslag----- .-------

4.12------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings
län: Styrelsen biträder uppfattning

en att alla regionala rådgivnings- och informationsresurser bör samlas

inom en enhet. Det är riktigt att merparten av rädgivningsarbetel kommer

alt ske via skogsvärdsenhelen men man fär inte glömma bort att bl.a.

teknisk och ekonomisk rådgivning ofta är av den arten att det krävs

specialkunskaper hos förmedlaren för att denna verksamhet skall bli me

ningsfull. Därför har speciella rådgivningstjänster knutna lill rädgivnings

enheten inrättats. -

Belräffande förslaget lill distriktsorganisalion har
styrelsen inget att

invända.----- Enligt vår mening skall specialister användas när special

kunskaper erfordras eller då kontinuitet krävs för atl uppöva färdigheten i

arbetsuppgiften t.ex. skogsbruksplanläggning.

4.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Slyrelsen
vill starkt understry

ka vikten av att ansvar och befogenheter så längt möjligt är delegerat till

skogsvärdsstyrelserna och alt den centrala ledningen systematiskt begrän

sas till fastställande av budgetar och angivande av ramar och riktlinjer. I

samband härmed bör möjligheterna lill lokal anpassning av organisation

och verksamhet starkt beaktas.

----- Principen bör vara atl hellre prioritera en effektiv
regional/lokal

utformning av organisationen än en likformig
riksomfattande sädan.

Styrelsen vill----- betona vikten av all den regionala
organisationen

blir tillräckligt bemannad bäde kvantitativt och
kvalitativt. Detla är en vikfig förutsältning för att den lokala dislriklsorganisalionen
skall bli verkligt effektiv.

I
nuvarande regionala organisation har skogsvårdsstyrelsen i Krono

bergs län en särskild enhet för rådgivning, information och fortbildning

------ . Till denna enhet har också förts uppdragsverksamheten beträffan

de skötseln av naturreservat. Styrelsen anser att del finns starka skäl för

atl bibehålla denna enhet .

-------- Ulredningens förslag all under sekretariatet även
samla de regio

nala rådgivnings- och informationsresurserna synes inle vara en lämplig

lösning----- .------

Styrelsen är tveksam lill förslaget atl vissa utpräglade specialislbefaltningar
skall kunna vara gemensamma för ell antal skogsvärdsstyrelser.

Viss del av planläggningspersonalen bör, i takt med
utbyggnaden av

Prop. 1980/81:136 63

distriktskontor, kunna få en lokal placering med
geografisk avgränsade

arbetsområden.--- Fortsatt organisatorisk fillhörighet bör
dock av

flera skäl vara planenheten. Beträffande personaladministrativ
resp ekonomiadministraliv enhet

----- anser styrelsen alt det bör finnas en enhetschef som
samordnare av

dessa båda funktioner.

4.14 Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län: Skogsvårdsstyrelsen

är------ beredd att slödja utredningens förslag att
rådgivningen regionalt

förs över till sekretariatet.

Vad gäller utpräglade specialistbefattningar pä det
regionala planet har utredningen tagit fram den gamla synpunkten att sädana
skulle kunna delas mellan flera län. Detta har ju lidigare prövats i praktiken
med dåligt resullal och bör inte komma pä förslag igen.

-------- Utredningen borde ha kommenterat sitt förslag
till organisations

chema utförligare. Skogsvårdsstyrelsen anser det som självklart att distrik

ten organisatoriskt inordnas under skogsvärdsenhelen.

4.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Skogsvärdsstyrelsen
tillstyrker

utredningens förslag, varvid styrelsen utgär frän att PA - EA enheten

utformas sä att enheterna får en gemensam chef. Att i en sä liten skogs

vårdsstyrelse som den i Gotlands län besätta de olika enheterna och

detaljerna med personal enligt utredningens beskrivning är knappast möj

ligt. Den flexibilitet som utredningen anger för PA-EA enheten torde för

Gotlands del bli nödvändig även i övrigt.

Utredningens förslag att samla rådgivnings- och
utbildningsresurserna till sekretariatet tillstyrkes, liksom alt utpräglade
specialistbefallningar bör kunna vara gemensamma för flera län. En sädan
befattning kan t. ex. vara sakkunnig i PA-frägor.

4.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Ambitionen
all samla de

regionala rådgivnings- och informationsresurserna i
sekretariatet noteras med tillfredsställelse. Även verkställandet av den skogligt
inriktade personalutbildningen har naturlig anknytning lill dessa funktioner
och bör därför tillhöra sekretariatet. Skogsvårdsstyrelsen vill dessulom peka
pä möjligheten att hålla ihop sekretariatet och planenhelen under en gemensam
chef. Frö- och plantenheten bör, liksom tidigare, kunna sortera under skogs-vårdssekfionen
om produktionen i den egna plantskolan är av liten omfallning. Det är väsenlligt
alt de administrativa funktionerna hålls samman. PA- och EA-enheterna bör
därför sammanföras under en chef.

Prop.
1980/81:136 64

Ulredningen föreslär att vissa utpräglade specialislbefaltningar
bör kun

na vara gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser. Erfa

renheterna av sådan verksamhet inom organisafionen har hittills inle varil

goda.

4.17 Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: Skogsvärdsstyrelsen

ansluter sig--- i huvudsak till utredningens förslag.

Beträffande lekmannastyrelsen vill Skogsvårdsstyrelsen
betona önskvärdheten att tillsättningsförfarandet underbyggs med lokala
kontakter och alt ledamöternas skogliga intresse och bakgrund väger tyngre än
andra meriter.

Rådgivningsenhelen bör enligl Skogsvärdsstyrelsens mening
vara skild från skogsvårdsenheten.

En förstärkning av den lokala organisationen, vilket
styrelsen biträder innebär också krav på ökade kunskaper och en breddad skoglig
kompetens hos alla personalkategorier på den lokala nivån,

Slyrelsen är angelägen påpeka att förstärkning pä lokal
nivå inte får

innebära en ulglesning på regional nivå,

Styrelsen betonar önskvärdheten av att de organisatoriska
förändringar som föreslagits i statskontorets rapport för att möjliggöra
förbättring i personaladministrationen på de enskilda Skogsvärdsstyrelserna
vidtages,

4.18 Skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län: Utredningens principförslag till

styrkes belräffande SVS:s organisation------- ,

Beträffande utredningens förslag om ett sekretariat som
stödfunktion för länsjägmästaren anmäles dock avvikande uppfattning i varje
fall med hänsyn fill förutsättningarna i Malmöhus län.

-------- Styrelsen föreslår---- att en separat
informationsenhet lämpli

gen bibehålles i de län, som har stor informationsverksamhet. Övriga

arbelsuppgifler som anges för sekretariatet skiljer sig lill sin art betydligt

frän informationsverksamheten- .------- För Malmöhus län
är det

lämpligt att sådana uppgifter fördelas mellan övriga
enheter- .

Specialist bör enligt utredningen kunna vara gemensam för
två län och som exempel härpå kan nämnas projektering av skogsvägar, som
sannolikt för vårt läns vidkommande med fördel kan bedrivas gemensamt med
Kristianstads län.

Inom den administrativa enheten understrykes gärna vikten
av specialistfunktioner för säväl ekonomi som personaladministration.

4.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Utredningens
principförslag kan i

huvudsak tillstyrkas. Dock ifrågasattes om inte frö- och plantenheten -

liksom hittills - bör ingå som en detalj i skogsvärdsenhelen.

Vidare ifrågasattes om i de mindre länen en särskild PA-enhel
är moli-

Prop.
1980/81:136 65

verad.
De övergripande PA-frägorna borde lämpligen kunna handläggas inom sekretariatet
och de löpande inom EA-enheten.

Med
hänsyn till befintlig personalsituation förutsätter skogsvårdsstyrelsen vidare
alt en viss flexibilitet kommer alt tillåtas ifråga om fördelningen av
uppgifterna pä de olika enheterna. Del kan t. ex. ifrågasättas om inte rådgivningsverksamheten
i sin helhel lämpligast borde placeras på skogsvärdsseklionen i stället för
den uppsplittring (pä sekretariatet och skogsvårdssektionen) som utredningens
förslag innebär. För att ä andra sidan i någon mån minska skogsvårdsenhetens
många arbetsuppgifter skulle för Hallands läns del förvaltningen av
naturreservat lämpligen kunna ligga kvar på planenheten eller ev hänföras till
sekretariatet.

4.20 Skogsvårdsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Belräffande det nu

aktuella organisationsförslagel är det ytterst svärl alt åstadkomma nägon

enhetlighet med hänsyn till skogsvärdsstyrelsernas mycket slora variation

ifråga om storlek, lokala förhållanden m. m. Härvidlag borde man kunna

överlåta till det lokala initiativet alt fördela tilldelade tjänster på ett
prak

tiskt sätt. Styrelsen godkänner dock framlagt förslag säsom en yttre mall.

Beträffande
tjänster föreslär utredningen att befattningen som biträdande länsjägmästare
slopas men att ställföreträdare för länsjägmästaren alltid bör vara förordnad.
Då det inte företes nägon övertygande motivering vad som vinnes med detta anser
styrelsen atl befallningen bör bibehållas.

4.21 Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län: Utredningens förslag till ny orga

nisation tillstyrks.

I
fråga om skogsvårdsenheten föreslär utredningen alt det i de allra största
skogslänen bör finnas möjlighet att dela in skogsvårdsenheten i två enheler med
var sitt geografiskt avgränsat ansvarsområde. Styrelsen anser att detta är en
olycklig organisationsform och föreslår att endasi en skogsvårdsenhet skall
finnas i samtliga län med ansvar för hela länet. Detta hindrar inte att det
praktiska arbetet kan bedrivas genom en geografisk uppdelning av ett län.
Lednings- och samordningsansvaret för skogsvärds-enhetens arbete i hela länet
bör emellertid alltid åvila en person — chefen för skogsvårdsenheten.

4.23
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har inget

att erinra mol att ulredningens organisationsmodell fastställs som gemen

samt riktmärke.-- Skogsvärdsstyrelsen utgår ifrän alt de mer länsvisa

problem
som en strikt tillämpning av modellen medför kommer att behand

las vid kommande överläggningar.

---- Skogsvårdsstyrelsen
har lidigare avstyrkt förslagen om atl bl.a.

för
Värmlands del slopa biträdande länsjägmäslar/administrativa chefstjänsten. Erfarenhetema
av nuvarande ledningsmönster och arbetsfördel- 5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
136

Prop.
1980/81:136 66

ning är goda. Skogsvärdsstyrelsen anser det vara fel att i
ett läge dä bl. a. genom skogsvårdslagen utvidgade tillämpningsområde allt slörre
krav slälls pä länsjägmästarens utåtriktade kontaktverksamhet öka hans arbetsbörda
med intern samordning o dylikt. Slyrelsen vidhåller därför sitt tidigare krav
på atl ifrågavarande tjänst bibehålls.

4.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län:
En fräga som ulredningen inte har utrett tillfredsställande är hur man skall
förfara med den personal, som blir överflödig om förslagen i betänkandel skulle
genomföras. En mycket kraftig nedskärning inom nägra fä är är en trolig
utveckling även om utredningens förslag om resursförstärkning genomförs.

4.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands
län: Skogsvärdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i allt väsentligt.

ST-Skog i U län har i sitt yllrande yrkat, alt styrelsen
skall utökas med tvä personalrepresentanter, Skogsvärdsstyrelsen finner, atl
delta är en fråga som är generell för hela den offentliga förvaltningen. Den
har avgjorts i riksdagen 1974, och det torde ej vara av intresse atl la upp
den speciellt i detta sammanhang.

PA- och EA-enheterna bör vid små skogsvärdsstyrelser såsom
i U län

föras samman under en chef med handläggare.

----- Frågan om att förse de mindre styrelsernas PA-enheler
med

kompetenta
specialister bör kunna lösas genom att man vid skogsstyrelsen anställer och
placerar personer med tillräckligt hög kompetens för atl kunna ge den
specialisthjälp som de små och medelstora skogsvårdsstyrelserna behöver inom
detta område, men som de ej kommer att ha underlag för var för sig. En sädan
centralt placerad specialist bör tilldelas en grupp

län----- .------- Vi bedömer det såsom mindre lämpligt, atl
en specialist

placeras
vid en skogsvårdsstyrelse med uppgift alt bilräda ocksä inom

grannlänen.---- Enheten för rådgivning och utbildning bör hällas sam

man och kan visserligen organisatoriskt föras till sekretariatet men bör

som hittills fungera väsentligen inom sitt eget kompetensområde. En admi

nistrativ knytning lill sekretariatet torde bli värdefull för rådgivningsper

sonalen som mäste hälla sig väl ajour med skeendet inom hela skogsvårds

organisationen.

Skogsvärdsstyrelsen biträder ulredningens uppfattning, atl
tjänsten som biträdande länsjägmästare ej längre bör finnas. En
ställföreträdare bör dock alltid vara förordnad.

4.26 Skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län: Ulredningen har

------ samlat rådgivningen inom en enhet, vilket
skogsvårdsstyrelsen

finner lillfredsslällande. Skyddsledarfunklionen är samordnad
med

ansvaret för uppdragsverksamheten. Detta är olämpligt.
Skyddsledaren

bör i stället kopplas fill rådgivningen-- .

Prop.
1980/81:136 67

----- Sekretariatet bör också kunna svara för utredningar,
kampanjer

eller
andra projekt som inte naturligt faller inom en annan enhets omräde eller som
annan enhet inle har resurser alt ulföra eller eljest inle bör svara för.

En sådan
ordning som den nu skisserade förutsätter atl chefen för

sekretariatet fär en tjänst med samma dignitet som de viktigaste andra

enhetschefernas.--

Under PA enheten finns särskild skrivservice upptagen.
Principiellt bör i stället varje enhet sköta sin egen skrivservice rnen vara
skyldig att hjälpa andra vid snedbelastningar.

Skogsvårdsstyrelsen
vill i fråga om organisationen betona önskvärdheten i att länsjägmästaren inte
belastas med så mänga inlerna administrativa ärenden av bagatellarlat slag att
han riskerar förlora kontakten med allmänheten och med den egenlliga
skogsvärden. En väg att undvika sädana effekter är lämpliga delegationsregler.

4.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget
om oförändrad sam

mansättning av styrelsen i avseende på antal och representation till

styrkes.

Skogsvärdsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att
tyngdpunkten

skall läggas i en distriktsorganisation med lokalt placerade tjänstemän.

----- Skogsvårdsstyrelsen vill betona vikten av atl de regionala funktio

nerna fär en så kvalitativt hög nivä att de på etl bra sätt kompletterar de

distriktsvisa funktionerna.

-------- Frägan om specialistfunktioner bör anstå tills nu
pågående för

söksverksamhet har slutförts och utvärderats. Organisatoriskt bör distrik

ten fillhöra skogsvårdsenheten-------- .

Till
skillnad från statskontoret har utredningen föreslagit att rådgivnings-och
informationsresurserna samlas i en enhet och dä lämpligen i del föreslagna
sekretariatet. Skogsvärdsstyrelsen delar denna uppfattning men finner del
angeläget påpeka att ansvaret för den praktiska rådgivningen i den operativa
delen av verksamhelen riktad till markägarna huvudsakligen bör ligga på skogsvärdsenhelen.

Av ulredningen framgår icke hur ställföreträdaren för
länsjägmästaren skall utses. Styrelsen anser alt fast ställföreträdare skall
utses av skogsvårdsstyrelsen bland enhetscheferna.

Planenhetens funktion har i alltför hög grad beskrivits
som en service-

funkfion lill skogsvårdsenheten.

4.28 Skogsvårdsstyrelsen i
Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till

styrker förslagen belräffande distriktsorganisalion, styrelse och indelning i

enheter och förutsätter därmed atl den nuvarande tyngdpunkten i utåt mot

skogsbruket riktad operativ verksamhet kommer all kunna behållas och

helst förstärkas.--- Utredningens förslag atl arbetsmiljöfrågor samord-

Prop. 1980/81:136 68

nas
inom PA-enheten bör kunna förenas med den nu inom skogsvärdsstyrelsen
tillämpade ordningen alt del praktiska arbetsmiljöarbelet inom etl verksamhetsområde
verkställs av den som är ansvarig för del området.

Skogsvårdsstyrelsen
förutsätter att organisationsförslaget inte hindrar att planenheten kan arbeta
med planläggare stationerade ute i länet.

4.29
Skogsvärdsstyrelsen i Jämtlands län: Förhållandena i länel

talar
för atl distriktskontor bör inrättas för samtliga distrikl.

Ekonomi-
och personaladministrationen: Denna bör vid skogsvårdssly

relse av minst Jämtlands läns skogsvårdsslyrelses storlek vara delad på två

separata enheter. Varje sädan enhet bör ha en chef . Styrel

sen delar utredningens uppfattning att alla rådgivnings- och informations

resurser bör vara samlade under en och samma enhet. Mycket talar för att

denna enhet bör vara skogsvärdsenhelen, men styrelsen finner liksom

utredningen att det ändå är lämpligast att dessa resurser ligger i sekretaria

tet och där förestås av en detaljchef.

Styrelsen
delar ocksä utredningens uppfattning alt sekretariatet skall

förestås
av en chef. Det har dock diskuterats om sekretariatet

innehåller
arbetsuppgifter av så divergerande natur, att respektive handläggare skulle
vara direkt underställd länsjägmäslaren. Avgörande för styrelsens uppfattning
har dock varit att länsjägmästaren inle skall belastas med löpande
arbetsledning annat än i de särskilda projekt där han föredrar att själv leda
arbetet.

---- Även
i de största skogslänen bör endast en skogsvårdsenhet

förekomma.
För vissa av sektionens mera omfattande uppgifter, exempel

vis skogsvårdslagstillsynen, bör enhetschefen kunna delegera desamma

efter en geografisk fördelning på tvä eller flera av handläggarna på enhe

ten. ---

Styrelsen
ansluter sig till ulredningens förslag [i fråga om planenheten]

4.30
Skogsvårdsstyrelsen i
Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig i allt väsentligt till utredningens
förslag rörande lokal och regional organisation. Styrelsen anser alt
nuvarande antal distrikt motiverar två skogsvårdsenheter.

4.31
Skogsvårdsstyrelsen i
Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag och fömtsätter
att den länsanpassade detaljutformningen av organisation och bemanning kommer
alt kunna göras med lyhördhet för bland annat de nya erfarenheter som hinner
förvärvas av pågående arbete inom ramen för den nya skogspolitiken.

4.34
Statens planverk: Planverket finner del principiella organisa

fionsförslag som skogsadministrativa ulredningen lagt fram väl

Prop.
1980/81:136 69

ägnat
atl ligga till grund för omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna.

------ För
att undvika missförstånd och sammanblandning med länssty

relsernas planenhet bör enligt planverket en annan benämning övervägas.

4.36------------ Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen kan i storl tillstyrka

den föreslagna organisationen. Länsstyrelsen delar emellertid skogsvårds

styrelsens i Stockholms län uppfattning atl den regionala nivåns roll ned

tonats på ett olyckligt sätt. Den regionala nivån har enligt länssty

relsens mening-- en självklar roll som lednings- och policyskapande

organ
i skogsbruksfrägor inom länet.

Länsslyrelsen
anser vidare att arbetsuppgifterna pä den regionala nivån vid
skogsvårdsstyrelsen i Slockholms län är av sädan art och omfattning atl det i
länet även i fortsättningen bör finnas en fast tjänst som biträdande länsjägmästare.

4.37 Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker i stort utred

ningens förslag till omorganisation av skogsvårdsstyrelserna. Från regio

nalpolitisk synpunkt är det positivt att deras distriktsorganisalion, med

lokalt placerade tjänstemän, utvecklas. Den av utredningen föreslagna

permanenta resursförstärkningen bör i sä stor utsträckning som möjligt

tillföras dessa lokalkontor. 1 Kronobergs län har skogsvärdsstyrelsen re

dan byggl upp lokalkontor på flera orter. Länsstyrelsen ser mycket positivt

på dessa strävanden atl förankra organisationen lokalt.

---- besluten
skall fattas sä längt ner i den nya organisationen som

möjligt.
Skogsvärdsstyrelserna fär inte utsättas för central detaljreglering, ulan mäste
ges möjligheter att anpassa sin verksamhet till regionens särart och problem.

4.38 Länsstyrelsen
i Värmlands län: Länsslyrelsen har ingen direkl erinran

mot den organisationsmodell som ulredningen skisserat. Emellertid före

ligger stora skillnader länen emellan och det är därför viktigt att "de

organisatoriska ramarna" inte blir så snäva ulan alt de regionala skillna

derna tilläts påverka organisationens utformning i respektive län.

---- Som
nämns--- i rapporten har Värmlands län ett försök med

särskilt
anställda beredskapskonsulenter. Dessa arbetar endasi med naturvård, s.k.
landskapsvärd. Länsstyrelsens erfarenhet är all detta fungerat mycket bra, och atl
en övergäng till de distriktsplacerade beredskapskonsulenterna inte är
önskvärd.

Benämningen
planenhet förekommer i länsstyrelsens organisation och

är ett snart 10-årigt
begrepp. skogsvärdsstyrelsens planenhel skall

inte
syssla med regionalpolitisk eller fysisk planering. Dä en förväxling lätt

kan ske föreslås atl ifrågavarande enhet i skogsvärdsstyrelsens organisa

tion i stället benämns planläggningsenhet eller planeringsenhet.

distriktsgränserna- bör
överensstämma med kommungräns.

Prop.
1980/81:136 70

------ I
en situation dä man, bl. a. mot bakgrund av den nya skogsvårds

lagens vidgade tillämpningsområde, rimligen bör ställa slörre krav pä

länsjägmästarens utåtriktade verksamhel anser länsstyrelsen del vara

mycket tveksamt att samtidigt öka dennes arbetsuppgifter med intern

samordning m. m. Länsstyrelsen vill bl.a. därför förorda ett bibehållande

av tjänsterna som biträdande länsjägmästare även i Värmlands län.

4.39
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen finner

---- väsentligt
att SVS:s organisation och resursutnyttjande filials en

sådan
flexibilitet att verksamhelen kan anpassas efter varierande regionala förhållanden
och metoder för alt söka höja effektiviteten inom givna ramar.

---- Tillsammans
med det ständigt växande uppdraget all planera och

handha
förvaltning av naturvårdsobjekt har SVS:s naturvårdsengagemang vuxit till ett
arbetsfält som enligt länsstyrelsens mening bör skötas av särskild personal.
Naturvärdens placering i skogsvärdsenhelen bör kunna accepteras om ett
rutinmässigt samarbete sker med planenheten om naturvärdshänsynen vid
skogsdikning, skogsvägbyggande elc.

4.41
Lantbrukarnas riksförbund: LRF finner del riktigt, att skogs

värdsstyrelsens verksamhetsområde liksom hittills begränsas till ett län. Vi

finner det också i hög grad tillfredsställande att distriktsorganisationen i

huvudsak kan avgränsas till kommuner. När det gäller personal- och

ekonomiadministration innehåller emellertid betänkandet förslag som en

ligt förbundets mening innebär en onödig överorganisation. LRF finner del

vara en brist i ulredningen, att man inte nu prövat möjligheterna till en

samverkan på länsplanet mellan lantbruksnämnderna och skogsvårdssty

relserna. Detla bör vara möjligt speciellt pä del administrativa planet.

Härigenom bör de tolala kostnaderna för de statliga länsorganen - skogs

vårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna — kunna nedbringas.

Även
när det gäller rådgivningen som riktas mot de kombinerade lantbruksföretagen
bör ökad samverkan kunna möjliggöras mellan lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna.
Den distriklsindelning med distriklskontor som finns med i
skogsvårdsstyrelsens förslag borde därigenom också i ökad utsträckning kunna
utnyttjas för lantbruksnämndernas verksamhel i områden med stora avstånd.

LRF
förutsätter all slutlig ställning beträffande skogsvårdsstyrelsernas
organisation inte fallas av riksdagen förrän den översyn av lantbruksslyrelsen
och lantbruksnämnderna saml skogsvärdsorganisationen och den regionala fiskeriadministrationen
slutförts, vilket aviserats i kompletteringspropositionen 1979/80:150. Med
tanke pä kostnadsutvecklingen och all nämnda organ fått allt mer av fiskala
uppgifter, är del nödvändigt att pröva alla möjligheter att förbilliga och
förenkla administrationen för att kunna överföra resurser lill rädgivningsomrädet.

Prop.
1980/81:136 71

4.42 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag atl

skogsvårdsstyrelsens organisation skall ha sin tyngdpunkt i en distriktsor

ganisalion med lokalt placerade tjänstemän är ändamålsenligt. Det är ock

så starka motiv för atl vissa specialistbefattningar bör kunna vara gemen

samma för två eller flera skogsvärdsstyrelser.

Vi
delar utredningens uppfattning att länsjägmästaren bör leda och samordna
verksamheten. Inte minst av den anledningen förefaller det praktiskt att en
ställföreträdare till länsjägmäslaren bör vara permanent förordnad.

Beträffande
organisationsförslaget kan vi inte frigöra oss frän tanken all det föreslås en
viss överorganisation för de personaladministraliva och

ekonomiadminislrativa
frågorna. Beträffande de mindre länen bör

man
närmare utreda om utöver den sammanföring av personaladministrati

va och ekonomiadministrativa enheten som föresläs, kompetensen för i

varje fall personaladministraliva frågor kan betraktas som en specialist

kompetens och vara gemensam för två eller flera län.

---- Det
borde---- vara intressant alt försöksvis pröva med en

gemensam
länsjägmäslare för de tvä skånelänen.

4.43-------------------------------- Skogsindustriernas
samarbetsutskott: Vi förordar utred

ningens förslag alt den nya organisationen skall bygga på en di

striktsorganisation med lokall placerade tjänstemän för fällverksamhelen.

Länen är en lämplig indelningsgrund - där något undantag kan diskuteras

- med möjligheter lill sammanslagna specialistfunktioner över länsgrän

serna.

---- SISU
vill---- understryka utredningens uttalande att styrelsen

bör
vara representativt förankrad i länet. I skogslänen med mera betydande innehav
inom storskogsbruket skall enligt vär uppfattning regelmässigt finnas
kvalificerad representant frän denna kategori. Erfarenheterna visar värdet för SVS:s
arbele att sädan kompetens finns tillgänglig även inom styrelsens ram.

4.44------------------------------ Centralorganisationen
SACO/SR: Distriktsorganisationen be

höver givetvis förstärkas, men inte på den regionala organisationens be

kostnad. Mycket av de arbetsuppgifter som tillkommer och ökar i och med

den nya skogspolitiken faller just pä den regionalt placerade personalen.

------ statskontorets
förslag till skogsvårdsenhel innebär en tung or

ganisationsapparat, som i vissa län mäste delas upp i flera delar med olika

geografiska ansvarsområden. SACO/SR instämmer i detta och menar, atl

man kan gä något längre i uppdelningen än vad utredningar föreslår.

---- Några
vägande skäl för atl slopa titeln biträdande länsjägmästare

inför
förstatligandet har ej anförts av ulredningen.

Organisationsschemat
omfattar även en frö- och planlenhet. Med tanke

pä denna verksamhets stora vikt är det naturligt atl en sädan enhet finns på

varje skogsvårdsslyrelse.

Prop. 1980/81:136 72

Stalskonloret
påpekar i sin rapport all SVS har bristande kapacitet beträffande den personaladministrafiva
funktionen, en uppfattning som

SACO/SR delar.-- Man kan---- krifisera
[ulredningens] förslag att

splittra
de nuvarande kamerala enheterna i en ekonomiadministraliv (EA) och en personaladministrativ
(PA) enhet. Då skulle ju samordningen av EA- och PA-frågor gå förlorad.

Man
kan i stället förorda en justering av de nuvarande kamerala enheterna för att
få. en så enhetlig uppbyggnad som möjligt. Enheterna bör i enlighet med
[utredningens] förslag förstärkas med kvalificerade handläggare och
biträdespersonal. Som vägledning för resursinsatsen bör SVS arbetsvolym och
storlek ligga lill gmnd.

SACO/SR
tillstyrker alltså i stort sett organisationsförslaget men under fömtsättning
att en uppdelning av skogsvårdsenheten får göras i större län och alt
tillräckligt med kvalificerade tjänster inrättas på enheterna. En alltför
restriktiv inställning pä denna punkt medför stress och en känsla av maktlöshet
hos personalen inför de stora arbetsuppgifterna. Det stimulerar inte effektivitet
och skicklighet.

---- enhetschefer
och handläggare bör ha kunskaper och insikter som

normalt
erhålles genom högre skoglig utbildning vid lantbmksuniversitet, dvs. jägmästarexamen.

I
dagsläget utförs skogsplanläggning och rådgivning av personal med såväl lägre
(skogstekniker) som högre skoglig utbildning (jägmästare). En högre kompetens
pä dessa arbetsområden torde enklast erhållas genom att öka andelen personal
med högre skoglig ulbildning, eller med motsvarande kunskaper.

---- I
fortsättningen bör kanske, i likhet med vad som nu är fallet i

t.ex.
Norge, distriklsföreständarna för större distrikt, ha högre skoglig kompetens.

Sammanfattningsvis;
det är av stor vikt för hela samhället och för skogsnäringen att de mycket
ömtåliga ingripanden och ätgärder som skogsvårdsstyrelsens personal har att
ulföra blir handlagda av personer som har kompetens atl välbedöma
konsekvenserna för skogsnäringen, samhället och berörd skogsägare.

--- Enbart
lång tjänstgöringslid kan inte längre vara tillräckligt för att

kvalificera
till högre tjänster. På handläggartjänster bör krävas en kompetens som
motsvarar högskoleexamen.

4.45
Svenska skogsarbetareförbundet: Förbundel ansluter sig i

stort
lill utredningens synsätt vad gäller organisationen. Dock bör påpekas, att vad
gäller den speciella fältverksamheten, som de distriktvis placerade
tjänstemännen skall bedriva, så kan en viss försiktighet vad gäller utbyggnaden
av den administrativa verksamheten vara befogad. Det bör således klaras ut i
vad mån s.k. distriktskontor kan fylla funktionen av att vara en rationell
administrativ enhet.

Prop.
1980/81:136 73

Beträffande
organisationen i övrigt vill förbundet speciellt underslryka behovel av att fillgång
till en personalansvarig bör finnas på varje skogsvårdsstyrelse.

4.46
Tjänstemännens centralorganisation: Statskontorets uppfattning, säsom den
redovisas i rapporten, innebär att en succesiv övergång från kontor i bostaden till
distriktskontor bör eftersträvas. [TCO] delar den uppfattningen.

[TCO]
delar utredningens uppfattning [om organisationen i stort], men betonar särskill
viklen av en så längt möjlig likformig organisation.

Belräffande
frågan om gemensamma specialistbefattningar för två eller flera
skogsvårdsstyrelser är [TCO] inte särskill övertygad om att detta är en lämplig
organisation.

----- Frågan
om personalrepresentant synes ej ha aktualiserats i ulred

ningen. Vår uppfattning är att en sådan representation skulle tillföra styrel

serna ett vidgat beslutsunderlag, till gagn för de långsiktiga målen inom

skogsbmket.--

Beträffande
personaladministrationen anser [TCO] att situationen är sädan atl behovel av en
särskild PA-enhel är slor pä de flesta skogsvärdsstyrelser. Den alltmera
fördjupade beslutsprocess som kännetecknar arbetslivet idag kräver för att
verksamheten skall flyta utan störningar en sådan enhet.

Del
i utredningen föreslagna huvudalternativet för de mindre skogsvårdsstyrelserna
anser [TCO] endast kan gälla för de allra minsta länen.

Förslaget
atl inrätta en administativ chef för PA och EA-enheterna i de båda största länen
är enligt [TCO:s] uppfattning icke lämpligt. En sådan organisation skulle
innebära en mera omfattande handläggningsrulin samt förlänga beslutsprocessen.
[TCO] avstyrker därför denna tankegäng.

[TCO]
vill även betona del viktiga i att PA-frågorna handläggs av administratörer. Skoglig
utbildning bör inle tillmätas avgörande betydelse.

[TCO]
vill även i delta sammanhang ta upp frägan om enhetliga avtalsregler för
anställda inom skogsvårdsorganisationen. I dagens läge gäller Allmänt
avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) för samlliga
tjänstemän inom skogsvårdsorganisationen med undanlag för bl.a. tjänstemän
anställda enligt Avtalet om anställningsvillkor för vissa skogstjänstemän med R-ljänst
(SKOG-R).

Enligl
[TCO:s] uppfattning bör vid etl förstatligande en översyn ske av gällande
avtalsregler i syfte att skapa enhetliga anställningsvillkor för samtliga
berörda tjänstemän. Likasä måste en översyn av gällande pensionsvillkor ske.

[TCO]
fömtsätter att AB-förhandlingar kommer till ständ innan den nya organisationen
träder i kraft.

Prop. 1980/81:136 74

5
Skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet

Utredningens
förslag i fräga om frö- och planlverksamheten accepteras i huvudsak av de allra
flesta remissinstanserna. Endast tre skogsvårdsstyrelser har motsatt sig
förslagen hell. Tre andra skogsvärdsstyrelser vill lägga större befogenheter på
skogsvärdsstyrelserna än vad utredningen har föreslagit.

5.3
Riksrevisionsverket: RRV föreslär alt skogsstyrelsen får i upp

drag att snarast lägga fram en plan för den framtida frö- och planlverksam

hetens produktionsinriktning, dimensionering och lokalisering. Därvid bör

eftersträvas att koncentrera verksamheten till ett färre antal enheler än

f.n.

5.7 Skogsstyrelsen:
Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till mäl

för verksamhelen och organisation.

En
längre driven samordning av verksamhelen framstår som nödvändig mot bakgrund av
dels ökad användning av täckrotsmaterial vid vars odling vinsterna av storskalig
drift är större än vid barrolsodling, dels den vikande efterfrågan pä plantor
i södra och mellersta Sverige, orsakade av de senaste årens minskade slutavverkningsareal,
dels osäkerheten om slulav-verkningsarealens storlek i framtiden. Dessa
förhållanden medför alt odlingen oavsett inriktning bör koncentreras till
färre enheter. Sammantaget bedömer skogsstyrelsen att fem till tio av nuvarande
barrotsplantskolor behöver läggas ned under kommande fem till tio år. Samtidigt
beräknas tre till fyra läckrotsplantskolor tillkomma.

Enligl
förslaget skall varje skogsvårdsstyrelse svara för prognoser rörande
efterfrågan pä skogsodlingsmalerial saml för distribution och försäljning.
Härigenom torde skogsvärdsstyrelserna tillförsäkras etl reellt inflytande över
produktionens omfattning och inriktning.

Skogsstyrelsen har inget
att invända mot att verksamheten bedrivs och

finansieras såsom uppdragsverkamhet. Styrelsen fömtsätter härvid alt de

intäkter som inflyter genom all avskrivningar inkalkyleras i priset hell får

disponeras av skogsstyrelsen förersättningsinvesleringarna. Om medel för

nyinvesteringar för utökning av produktionen eller ändring av produk

tionsinriktning samt vid behov även rörelsekapital anvisas av statsmak

lerna under särskilda anslag - vilket ulredningen föreslår - synes kapital

finansieringen fä en tillfredsställande lösning. I sammanhanget bör fram

hållas att även om skogsstyrelsen mäste ha ansvaret för det lotala ekono

miska resultatet det primära resultatansvaret för frö- och planlverksamhe

ten naturligtvis bör åvila respektive skogsvårdsstyrelse enligt samma grun

der som fömtsätts gälla för uppdragsverksamheten i övrigt .

5.8 Skogsvårdsstyrelsen
i Stockholms län: En samordning på detla område

Prop. 1980/81:136 75

är
nödvändig och även om vi fortfarande anser alt detta bäsl kan ske inom
länsgrupper kan vi acceptera del framlagda förslaget. Skogsvårdsstyrelsen bör
dock tillförsäkras ett självständigt beslutsansvar.

5.9
Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Utredningens nu framlagda

förslag
till mäl m. m. för verksamheten och dess organisation godtages.

5.10 Skogsvårdsstyrelsen
i Södermanlands län: Utredningens förslag be

träffande frö- och planlverksamhetens organisation synes ge fältorganisa

tionen goda möjligheler alt påverka och styra plantodlingens inriktning

mot olika åldrar och planttyper. Förslaget tillstyrkes.

--- Båda
dessa [skogsträdsförädling och planttyputredningar] i och

för sig synnerligen
angelägna aktiviteter för landets skogsbruk ger en oskälig belastning pä dagens
plantköpare. Det synes rimligare att kostnader av denna natur bäres pä annat
sätt.

5.11----------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Östergötlands län: De här framförda förslagen

accepteras i stort sett.

---- personalvård
och personaladministrativ verksamhel över huvud

tagel
[bör] anknytas till skogsvårdsstyrelsen - delta har varit elt aktuellt önskemål
just från berörda personalgmpper.

5.12 Skogsvårdsstyrelsen
i Jönköpings län: Slyrelsen anser all den skogs

vårdsstyrelse som har produktionsenheten skall svara för inköp av frö och

att frågor som gäller nyanläggning, utbyggnad eller nedläggning av plant

skolor och regionala kyllager skall handläggas av respektive skogsvårds

slyrelse men att samordningsansvaret skall ligga hos skogsstyrelsen.

5.13
Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvärdsstyrelsen är

medveten om atl det finns
behov av viss samordning och samverkan när det gäller frö- och plantförsörjningen
men kan inte finna det vare sig behövligt eller lämpligt med en sä totalt
centraliserad organisationsform som utredningen föreslår.

---- För
att möjliggöra en rationell produktion av plantor bör dock

länen,
under skogsstyrelsens medverkan, lämpligen bilda samarbetsgrupper förslagsvis
omfattande 2-5 län.

Ansvarel
för fröanskaffningen och frölagerhällningen liksom för anläggning och drift av
fröplantager bör dock med fördel kunna åvila skogsvårdsorganisationen som en
gemensam uppgift med skogsstyrelsen som huvudansvarig. Samordningen av
utvecklingsarbetet liksom av personalfortbildningen bör liksom hittills åvila
skogsstyrelsen.

Skogsvärdsstyrelsen
avstyrker alltså utredningens förslag om att plant-

Prop.
1980/81:136 76

och
fröförsörjningen skall vara en gemensam uppgift för hela skogsvårdsorganisationen.

5.14----------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län: de ledande och samordnan

de funktionerna läggs pä skogsstyrelsen och produklions- och distribu-

tionsfunklionerna läggs på skogsvärdsstyrelserna. Skogsvärdsstyrelsen

har i tidigare remissvar ifrågasatt en sådan centralisering.

Att
en särskild frö- och planlenhet inrättas hälsas med tillfredsställelse. Denna
verksamhet är så viklig och tung i skogsvårdsstyrelsernas arbete ätt den inte
gärna kan inrymmas i någon annan enhet. Ett nära samarbete med övriga enheter,
främst skogsvärdsenhelen, samt distrikten är dock en nödvändighet, vilkel också
framgår av utredningens skrivning.

5.15 Skogsvårdsstyrelsen
i Gotlands län: Utredningens förslag tillstyrkes.

5.16
Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge
län: Skogsvårdsstyrelsen biträder förslaget att frö- och planlverksamheten
i fortsättningen bör vara en gemensam uppgift för skogsvårdsorganisationen med
skogsstyrelsen som samordnare.---- en samordning på området måste genomföras
oberoende av om en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna i övrigl kommer till
stånd.

5.17
Skogsvårdsstyrelsen i
Kristianstads län: Styrelsen ställer sig bakom de förslag som utredningen
framlägger.

5.18
Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus
län: Ingen större erinran mot de argument och principförslag, som utredningen
har tagit upp.-------------------------

Styrelsens
mening är bl.a. att överläggningar om prisöverenskommel

serna bör kunna ske mellan vissa gmpper av skogsvårdsstyrelser i län, för

vilka det är angeläget med en samordning av prissättningen. Sädana pris

överenskommelser skulle kunna medverka till att tillgodose kraven

på
gemensam policy och decentralisering.

Enligl
skogsvårdsstyrelsens uppfattning är det utomordentligt angeläget

alt decentralisering och resultatansvar i framtiden kommer atl prägla frö-

och planlverksamheten. Mot denna bakgmnd föreslår skogsvårds-

styrelsen en sådan ordning all styrelserna själva fastställer budget och

priser. Detta beslut skall dock godkännas av den cenirala skogsstyrelsen.

Denna skall dock inte äga rätt atl fastställa annan budget eller andra priser

---- .----- Om
skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen inte kan enas,

bör
även del hänskjutas till regeringen för avgörande.

5.19 Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län: Föreslagen organisation till

styrkes med det tillägget all all fröförsöijning (fröimport, fröplantager.

Prop.
1980/81:136 77

klängar,
lagring m. m.) lämpligen borde centraliseras till skogsstyrelsen

5.20
Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län: I huvudsak har styrelsen ingenting alt erinra mot ulredningens
förslag.----------------------

5.21
Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs
län: Styrelsen tillstyrker helt utredningens förslag.

5.23
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands
län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

5.24
Skogsvårdsstyrelsen i Örebro
län: Beträffande frö- och planlverksamheten anser skogsvärdsstyrelsen atl den
affärsdrift, som infördes är 1960, bör bibehållas. Det finns all
anledning all befara att den organisation som nu föresläs och som i mängt och
mycket liknar den som fanns före är 1960 kommer atl medföra en tillbakagång av
verksamheten. En drift i ämbetsverksform avvisas bestämt såsom varande direkt
olämplig för en biologisk produktionsverksamhet och försäljning, eftersom denna
form skulle medföra alltför långa beslutsprocesser och för lite lokall ansvar. Utredningens
förslag om lånemöjligheter tillstyrkes däremot liksom förslaget att
skogsstyrelsen skall samordna produktionen över länsgränserna. Till den
samordnade verksamheten bör varje skogsvårdsslyrelse lämna bidrag sä som nu
sker för utvecklingsarbetet.

5.25
Skogsvårdsstyrelsen i
Västmanlands län: Det är- styrelsens bestämda uppfattning, att statsmakterna mäste
ställa behövliga medel till förfogande för atl möjliggöra de
strukturanpassningar och ändringar i driflsinriktningen som successivt blir
nödvändiga.---------

5.26
Skogsvårdsstyrelsen i
Kopparbergs län: De senaste årens utveckling visar, att en härdare central
samordning av denna verksamhel är nödvändig. Skogsvärdsstyrelsen ställer sig
därför i princip bakom förslagel. Innan definitiv ställning kan tas, krävs dock
en konkret organisationsplan och ett längt mer preciserat handlingsprogram.

5.27
Skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län: Förslagen i föreliggande

utredning
är betr frö- och planlverksamheten bättre än de i de tidigare

utredningarna. Skogsvärdsstyrelsen instämmer i uttalade mål för och in

riktning av verksamhelen saml i att enheter som är rationella frän biologis

ka och odlingslekniska synpunkler och är acceptabla ur kostnadssynpunkt

bör bibehållas.--

Betr organisation av frö-
och planlverksamheten instämmer skogsvärdsstyrelsen i förslaget att en
särskild enhet inom skogsvårdsstyrelsen direkl

Prop. 1980/81:136 78

underställd
länsjägmäslaren bör svara för produkfionen av frö och plantor.

Betr ansvarsuppdelningen ifrågasätter skogsvärdsstyrelsen utred

ningens förslag-- alt skogsstyrelsen ensamt skall beslula om nyan

läggning, utbyggnad eller nedläggning inköp och fördelning av frö.

Skogsvårdsstyrelsen
ifrågasätter även förslaget atl skogsstyrelsen en

samt skall svara för legoodlingarna och importen- .

Självfinansieringsprincipen
och kalenderåret som redovisningsperiod tillstyrkes.

5.28 Skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till

styrker utredningens förslag.

ST-Skog
sektionen anser i motsats till utredningen att varje skogsvårdsslyrelse i
åtminstone de stora norrlandslänen bör ha egen plantproduktion.

5.29------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Jämtlands län: En produktionssamverkan

skogsvårdsstyrelser emellan över länsgränser bör kunna ske, men får ej

drivas för långt.--

Den
föreslagna uppdelningen mellan skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna av
ansvaret för verksamheten tillstyrks.

---- styrelsen
vill göra följande påpekande angående frö- och plant-

köp frän utlandet- . Utåt
sett är skogsstyrelsen ansvarig både för den

kommersiella
frö- och planlverksamheten och för importlicenserna. Jävs-frågan bör utredas
grundligare för atl förekomma framtida Ivistigheter.

5.30--------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Västerbottens län: Styrelsen får ansluta

sig
till utredningens förslag rörande frö- och planlverksamheten.

Den
nya organisationen torde enligt styrelsens bedömning medföra förbättrade
möjligheter att bemästra de problem som uppkommer i samband med störte
investeringar och som främsl gäller kapitalanskaffning och likviditetsfrågor.

5.31 Skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län: Skogsvärdsstyrelsen anser att

ulredningens förslag ger möjlighet alt förena nödvändig samordning under

bibehållande av lokal verklighetsförankring. Speciellt starkt bör understry

kas styrkan i en direkt samplanering av distriklsförankrade behov och

plantskoledriften.

------ Samtidigt
som skogsvärdsstyrelsen tillstyrker utredningens för

slag vill styrelsen understryka vikten av att inte framtida samordnade

administrativa och ekonomiska system förhindrar snabba anpassningsbe-

slul i produklionsledel.

5.35
Domänverket: Domänverkel välkomnar förslaget, att skogsstyrelsen skulle bli
huvudman för verksamheten. Det finns enligt verkets mening väsentliga vinster atl
hämta hem genom etl konstruktivt och förutsätt-

Prop. 1980/81:136 79

ningslösl
samarbete mellan skilda planlproducenter, särskilt i Syd- och

Mellansverige där mänga små och produktionsekonomiskt svaga plantsko

lor finns f. n. (också i domänverkets regi). .

Självfinansiering
anges som lämplig princip för frö- och planlverksamheten. Domänverket, som
ansluter sig till denna princip, vill poängtera att samfiiga kostnader, också t.ex.
utvecklingskostnader, observeras i delta sammanhang.

Det
kan däremot ej vara lämpligt att - som utredningen gör - lägga fast

principen att skogsodlingsmaterial bör "levereras till så låga kostnader

som möjligt"--- med bortseende således från kvalitetsaspekten. Sna

rare bör en sädan produktionsekonomi eftersträvas att en totaloptimering

av skogsodlingen möjliggörs.

5.38
Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker

---- utredningens
förslag.

5.42 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag till

mäl för verksamheten saml organisation förefaller vara väl genomtänkt. Vi

vill
endast påpeka-- atl varje produktionsenhet-skogsvårdsslyrelse

mäste
ha resultatansvar för sin verksamhet.

På
grund av den osäkerhet som är förknippad med att producera plantor av rätl
mängd och rätl sort har tidigare föreslagits att staten skulle lämna ett bidrag
till skogsstyrelsen pä förslagsvis 5 milj. kr. per år. Därigenom skulle trots
en plantproduktion under strikt affärsmässiga former ändock kunna produceras
plantor med en viss säkerhetsmarginal. Vi anser att någon form av ekonomisk
garanti mot osäkerhetsfaktorer av detta slag bör komma lill ständ, för att inte
av affärsmässiga skäl locka till en viss underproduktion.

5.43 Skogsindustriernas
samarbetsutskott: I värt remissyttrande av år 1975

över utredningens då framlagda förslag i frö- och plantfrägan erinrade

utskottet om riskerna att gä för långt i storleksrationalisering och centrali

sering. De skalekonomiska fördelarna kan förloras i tyngre administration

och dyrare distribution. Såsom förslagen nu ligger torde verksamhelen fä

goda fömtsättningar att klara sin betydande del av landets försörjning av

skogsodlingsmaterial. Den tveklösa inriktningen - bra produktion sä billig

som möjligt till självkoslnad inom SVOs ram - välkomnas av skogsbruket,

inte minst av alla nuvarande och presumtiva kunder bland våra medlems

företag. En sädan målsättning är dessutom en bas för konstruktivt samar

bete och stimulerande konkurrens med andra producenter.

Såsom
utredningen nu påpekar ulgör de regionala frö- och plantråden en värdefull
sakkunnigreferens som även i forlsältningen bör utnyttjas i såväl SVOs egen
verksamhet som i gemensamma frägor på området. De regionala råden förutsattes
även i framtiden tillsättas av skogsbrukets intressen-

Prop.
1980/81:136 80

ter.
Från SISUs sida har vi även kommit att tillmäta det centrala frö- och plantrådet
en viktig roll i SKS:s samordning av ekonomi, administration, utvecklingsarbete
och internationell handel. Rådet fungerar dessutom som samrådsgmpp för skogsbmkets
olika intressenter i övergripande frågor.

5.44------------------------------ Centralorganisationen
SACO/SR: Resultatansvar för både

produkt
och ekonomi bör åvila den producerande enheten. Möjlighel lill en fri konkurterande
marknad skall finnas för en frö- och plantförsörjning, som kan drivas under marknadsmässiga
former.

5.45
Svenska skogsarbetareförbundet:
Beträffande verksamhelen med skogsfrö- och skogsplantförsörjning finner
förbundet, att utredningens förslag i princip kan anlas. Förbundel vill dock
peka på, alt en viss försiktighet kan vara påkallad då del gäller ambitionen
att satsa pä stora och rationella plantskoleenheter.

5.46
Tjänstemännens
centralorganisation: [TCO] vill här endast framhålla förbundets tveksamhet
inför tankarna att koncentrera plantproduktionen (barrot).

Vi
delar för övrigt utredningens målsättning.

6
Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

De
flesta remissinstanserna godtar i huvudsak de handlingsprinciper som
utredningen har föreslagit i fråga om skogsvårdsstyrelsernas fastigheter.

6.2
Byggnadsstyrelsen: I
betänkandet föreslås att skogsfastighelerna och de fastigheter som hör till
frö- och planlverksamheten bör förvaltas av skogsstyrelsen samt att
kontorsfastigheterna bör förvaltas av byggnadsslyrelsen. Mol della har byggnadsslyrelsen
inget all erinra.

6.3
Riksrevisionsverket: RRV delar ulredningens
uppfattning att skogsvårdsstyrelsernas fastighetsinnehav i framtiden bör
inskränka sig till endast sädana fastigheter som har ett direkl samband med
styrelsernas verksamhet.

6.5
Lantbruksstyrelsen:

De
lantbmksnämnder som berört försäljningar i sina yllranden

anser
att försäljningarna bör ske genom lantbruksnämnden eller direkt till lämplig
köpare som utses i samräd med nämnden.

Lantbruksstyrelsen
har samma uppfattning--- . Vägledande

bör
vara att försäljningarna sker så enkelt och snabbt som möjligt lill den

Prop.
1980/81:136 81

som
på sikt skall äga marken. I första hand bör därför försäljning ske direkl

lill lämpliga köpare.-- Överföring till domänfonden bör enligt styrel

sens mening ske endast av mark som långsiktigt bör ingå i domänverkets

innehav--- .-----

6.7
Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen
har inget att invända mol de allmänna principer för skogsvårdsstyrelsernas
framtida innehav av fasligheter, som utredningen redovisat. Dessa behöver
emellertid inte enligt skogsstyrelsens mening innebära att som föreslagits alla
utarrenderade eller uthyrda fastigheter bör säljas. Det kan förekomma att
sädana fastigheter, trots att de är utarrenderade, kan utnyttjas för den egna
verksamheten.

6.8
Skogsvårdsstyrelsen i
Stockholms län: Det är nödvändigt att skogsvårdsstyrelserna har tillgång till
övnings- och demonstrationsskogar, i den mån man inte själv äger sädan mäste
det avdelas resurser att arrendera skogsmark och läcka koslnader i samband med t.ex.
avverkning under felaktig tid, små uttag etc.

6.9
Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala
län: Styrelsen biträder de principer ulredningen anför vid ett förstatligande.

6.10
Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Del torde endast

undanlagsvis
vara motiverat att skogsvärdsstyrelserna överiäter sina fasligheter. I den män
nägot skogsinnehav förekommer där endasi vanligt skogsbmk bedrives kan det dock
måhända finnas motiv härför.

6.12 Skogsvårdsstyrelsen
i Jönköpings län: Skogsvärdsstyrelsen delar i hu

vudsak utredningens uppfattning beträffande framtida faslighelsinnehav.

---- Styrelsen
finner starka skäl för all skogsvårdsgårdarna får leva

vidare
och utgöra samlingspunkter för människor som har skogen som yrke men ocksä för
den stora allmänhet som vill dra nytta av andra skogliga värden.

6.13
Tre av ledamöterna i
skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson, Franzén och Johansson) samt
föredraganden anför i reservation: Värt förslag till fortsatt fri förvaltningsrätlslig
ställning, där varje skogsvårds-styrelse ulgör en egen juridisk person, medför
all faslighetsinnehavel även i framliden bör vila pä resp styrelse. Ulredningens
förslag om statligt överlagande av fast egendom, ägd av skogsvårdsslyrelse, avstyrkes.

6.14
Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar
län: Särskill angeläget måste det

vara
atl behälla de fasligheter där avverkningar och skogsvårdsinsatser kan
dokumenteras sedan läng tid tillbaka. Det måste ocksä vara angeläget 6 Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr
136

Prop.
1980/81:136 82

att
behålla de fastigheter där en omfattande rådgivningsverksamhet stän

digt pågår.--

6.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Gotlands län: Enligl styrelsens mening

bör
skogsvårdsstyrelsen även i fortsättningen ha tillgäng till fastigheten för fortsatt
praktisk prövningsverksamhet av skogsodlingsmalerial. provenienser, trädslag m.
m. samt som övningsskog för kursverksamhet.

Utredningens
förslag om förvaltning av fastigheterna tillstyrkes.

6.16 Skogsvårdsstyrelsen
i Blekinge län: Skogsvärdsstyrelsen vill i betyd

ligt högre grad än utredningen framhålla skogsvärdsgårdarnas belydelse

för
i första hand rådgivnings- och informationsverksamheten.

Skogsvårdsstyrelsen
vill avstyrka att äganderätt och förvaltning övergår

till
skogsstyrelsen.- Ev förhinder för att skogsvärdsstyrelserna även

formellt
är ägare och förvaltare bör kunna undanröjas.

6.17 Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: Den grundprincip utredningen

föreslår gälla för styrelsernas framtida fastighetsinnehav är oantastlig.

Likaså
accepterar Skogsvärdsstyrelsen alt Skogsstyrelsen ges i uppdrag att pröva det
framtida innehavet av varje enskild fastighet.

Det
får inte vara enbart principiella skäl som motiverar en avveckling. Möjlighelen
att avyttra eller utarrendera dessa anläggningar är enligt styrelsens
uppfattning mycket begränsade och dä fär det anses riktigt alt resursen
utnyttjas även i Skogsvärdsstyrelsens regi. En förutsättning är givetvis alt
intäkter och kostnader balanseras.

6.18--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län: länels landsting saknar

helt
egna resurser för den skogliga grundutbildningen vilket krafligl understryker
vikten av atl skogsvårdsstyrelsen kan erbjuda sädana lokaler, som är centralt
lokaliserade inom länet.

6.19
Skogsvårdsstyrelsen i Hallands
län: Förslaget tillstyrkes.

6.20
Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län: Styrelsen delar i väsenllig grad ulredningens uppfattning beträffande
vilka fastigheter som bör behällas.

Det
är----- synnerligen angeläget alt fastigheter med mångsi

dig användning och med dessutom cenlrall läge ocksä i fortsättningen

behålles i skogsvårdsorganisationens ägo.

6.21 Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län: Styrelsen tillstyrker helt ulred

ningens förslag.

Prop.
1980/81:136 83

6.23
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvärdsstyrelsen har inte

---- något
att erinra mot förslagen beträffande fastighetsinnehaven. I

frågan
om eventuell framtida försäljning av skogsfastighelerna vill dock

styrelsen redan nu starkt betona värdet av att äga vissa skogsfastighter för

försöks- och demonstrationsändamål.

6.25
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands
län: Slyrelsen accepterar de följder som ett förstatligande av organisationen
skulle innebära beträffande fastigheter. Vad gäller skogsfasligheter av skilda
slag vill vi emellertid framhålla, att man bör pröva noga om ej rätt många av
de nu ägda fastigheterna kan bli kvar hos organisationen.-------------------------

6.26
Skogsvårdsstyrelsen i
Kopparbergs län: För atl skogsvärdsstyrelsen pä ett acceptabelt sätt skall
kunna genomföra sina åligganden i form av rådgivning och information är
tillgång till egen skog av utomordentligt stor

betydelse.-- Förslaget
"alt uthyrda fastigheter skall säljas" finner vi

därför
olämplig. I stället bör riktmärket vara "att för den egna verksamheten ej
utnyttjade fastigheter skall säljas".

6.27---------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län: Styrelsen vill

anföra
att samtliga fasligheter bör behällas i skogsvårdsstyrelsens ägo åtminstone lills
frågan om plantagemark lösts.

6.28 Skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen fiil

styrker utredningens förslag innefattande en saklig prövning av om befint

ligt fastighetsinnehav har tillräcklig anknytning till skogsvärdsstyrelsens

verksamhet. Förslaget om pengar frän fastighelsförsäljningar skall utnytt

jas inom organisationen bör preciseras, varvid möjligheter till fondsällning

av pengar under övergångsperioder fastställs,

6.29
Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands
län: Styrelsen tillstyrker de av utredningen uppdragna principerna för vilka
av skogsvårdsstyrelsernas fastigheter som bör behållas.

6.30
Skogsvårdsstyrelsen i
Västerbottens län: Skogsvärdsstyrelsen ansluter sig lill den av ulredningen
fastlagda principen att endast sädana fastigheter skall behållas som är av
värde för alt styrelsen skall kunna fullgöra sina ålagda uppgifter.-

6.31
Skogsvårdsstyrelsen i
Norrbottens län: Utredningens förslag tillstyrkes.

6.35
Domänverket: Domänverket tillstyrker de föreslagna principerna för partiell
avveckling av skogsvårdsstyrelsernas faslighelsinnehav och vill i

Prop. 1980/81:136 84

sammanhanget
erinra om bestämmelsen (SFS 1971:727 om försäljning av slalen tillhörig fasl
egendom m. m., § 10) alt samråd inför försäljning skall ske med annan stafiig
myndighet, om det bedöms troligt att myndigheten kan behöva egendomen.

6.38
Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen har ingen erinran mot

utredningens förslag- .

6.41 Lantbrukarnas
riksförbund: LRF delar utredningens förslag om att

de fasligheter som inte direkt behövs för verksamheten bör avyttras.

---- LRF
vänder sig emellertid mot tanken, atl de fasligheler som skall

avyttras
överförs till domänfonden. Försäljningen bör istället ske i samråd

med lantbmksnämnderna- .-----

6.42 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Vi biträder i sin helhel

ulredningens förslag.

6.44------------------------------- Centralorganisationen
SACO/SR: [Utredningen] har inte

klargjort
eventuella praktiska och ekonomiska fördelar med ett överförande av
huvudmannaskapet av SVS fastigheter. Därför hänvisar SACO/ SR endast till
principer för statligt fastighetsinnehav. Frägan om del framlida
huvudmannaskapet och dess konsekvenser bör ytterligare utredas innan slutgiltig
ställning tas.

6.45 Svenska
skogsarbetareförbundet: Beträffande faslighetsinnehavel vill

förbundet föreslå att följande ordning tillämpas.

1. De
fastigheter som direkt behövs för den fortsalla driften i plantsko

lor m. m. behålls inom skogsvårdsorganisationen.

2.
Alla skogsfastigheter överföres
till Domänfonden, såvida inte detta i del enskilda fallet kan anses klart
olämpligt eller opraktiskt.

3.
Resterande fasligheler
försäljs.

6.46 Tjänstemännens
centralorganisation: Det måsle vara angeläget att

skogsvårdsorganisationen behåller ett anlal av skogsfastigheterna.

En
eventuell försäljning behöver inte innebära förlust av möjlighelerna att
utnyttja demonslrationsobjekt och liknande. Viss dispositionsrätt kan ju i
sådana fall förbehållas.

7
Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Utredningens
förslag fill hur skogsvärdsstyrelsernas verksamhel skall finansieras godtas av
de allra flesta remissinstanserna. Endasi en skogs-

Prop.
1980/81:136 85

vårdsslyrelse
är allmänt negativ. Tre skogsvårdsstyrelser önskar återfå möjligheten att med
hjälp av skogsvärdsavgiften subventionera taxorna. Etl par skogsvårdsstyrelser
anser att det föreslagna finansieringssättet för investeringar är för stelt.
Några remissinstanser uttrycker oro för hur kostnaderna för de fasla resurserna
skall kunna läckas i händelse av en hastig nedgång i uppdragsverksamheten, t,
ex. beredskapsarbetena.

7.3
Riksrevisionsverket: Eftersom uppdragsverksamheten ulgör en bely

dande del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhel bör, enligt RRVs mening,

den av ulredningen föreslagna s. k. uppdragsmodellen vara väl lämpad som

finansierings- och anslagskonstruklion.

RRV
anser det viktigt alt det ekonomiska mälet för uppdragsverksamheten preciseras
noggrant. För liknande verksamheter har statsmakterna tidigare fastställt detta
mäl till full kostnadstäckning.

---- För
att ett system med regionala taxor skall vara meningsfullt

krävs---- att
merkostnaderna för administrationen av denna typ av

taxor
uppvägs av fördelarna med den regionala kostnadsanpassningen.

---- RRV förutsätter--- att skogsstyrelsen närmare belyser beho

vet av regionala taxor.

Skogsstyrelsen
bör, efter samräd med RRV, fastställa taxorna för uppdragsverksamheten. Det
bör vidare vara skogsstyrelsens uppgift att dels utveckla den kalkylmodell
enligt vilken avgifterna skall beräknas, dels tillse alt fastslagna
kalkylprinciper följs. RRV vill peka pä, alt etl system med regionala taxor
snarast ökar kravet på kalkylmodellens utformning resp. uppföljningen av
modellens fillämpning.

Frö-
och planlverksamhetens art och fördelning under året motiverar enligt
utredningen att denna verksamhet bör undantas frän de bestämmelser om
räkenskapsår som normall gäller enligt förordningen (1979:1212) med
föreskrifter om statliga myndigheters bokföring. Enligl RRVs mening bör
skogsvårdsorganisationens externa bokslut enligt bokföringsförordningen,
upprättas per budgetär. Delta bokslut bör omfatta samtliga verksamhetsgrenar
inom den nya skogsvärdsorganisationen.

Utöver
det externa årsbokslutet måste självfallet andra typer av resultatrapporter
upprättas inom organisationen. Sannolikt erhålls den mest ändamålsenliga
bilden av frö- och planlverksamhetens ekonomi vid en rapportering per
kalenderår. Hänsyn till detta förhällande fär därför tas vid utformningen av
den framtida interna redovisningen för hela organisationen.

RRV
avstyrker--- utredningens förslag atl de medel som flyter in

vid
fastighelsförsäljningar direkt skall få utnyttjas för ändamål som kommer till
uttryck inom ramen för skogsvårdsorganisationens budgetprocess. Principen för
sådana medel bör snarare vara alt de tillförs statsbudgeten. Behovet av nya
investeringar för skogsvärdsorganisationen får sedan prö- 7 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr
136

Prop. 1980/81:136 86

vas
på sedvanligt sätt i budgetprocessen. En sädan lösning torde, enligt RRVs
uppfattning, förbättra möjligheterna att i framtiden ompröva verksamhetens
omfattning,

7.7
Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser den av utredningen förordade

uppdragsmodellen myckel lämplig för skogsvårdsstyrelsernas avgiftsbe

lagda verksamhet.-

Utredningens förslag till anslagskonstruklion
bör i princip godtas. Följande skall dock framhållas.

Vid
beräknandet av anslag för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter är det nödvändigl
att detta sker frän den förutsättningen atl styrelserna erhåller full
kostnadstäckning för den basorganisation som dessa uppgifter kräver och som
skulle erfordras även utan någon serviceverksamhet vid styrelserna. Det mäste i
sammanhanget observeras att dagkostnaden för den offentliga verksamhelen ökar
om uppdragsverksamheten minskar i omfattning eftersom de fasta kostnaderna dä i
högre grad mäste belasta myndighetsutövningen.

Utredningen
har anfört bl. a. att om uppdragsverksamheten hastigt skulle minska i
omfattning och underskott härigenom uppstå statsmakterna bör anvisa särskilda
medel för att täcka underskottet och för att underiätta åtgärder för att på
längre sikt anpassa organisationen med hänsyn till ändrade förhållanden.
Skogsstyrelsen vill särskilt understryka detta uttalande. Exempelvis kan en
nedgång i den skogliga beredskapsverksamheten åtminstone övergångsvis skapa
ekonomiska problem som måste lösas med hjälp av statliga bidrag.

Beträffande taxesättningen
i skogsvårdsslyrelsernas uppdragsverksam

het framhåller utredningen att det i huvudsak finns tvä alternativ. Det ena

är att taxan är densamma i hela landet och del andra är att taxorna varierar

mellan regioner med hänsyn till produklionsförulsältningar, kostnadsför

hållanden m.m. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det

senare alternativet av olika av utredningen åberopade skäl är att föredra i

fråga om flertalet ätgärdsslag.

Skogsstyrelsen
bör som utredningen föreslår ges etl totall resultatansvar för
uppdragsverksamheten och således ha möjlighel att omfördela överskott från en skogsvårdsslyrelse
lill en annan styrelse med underskott.

7.9 Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län: Arbetsmarknadsmyndighe

ten bör genom särskild överenskommelse ekonomiskt svara för temporärt

övertalig personal.

7.10----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Södermanlands län:

Del
är av synnerlig vikl att uppdragsverksamhetens finansiering möjlig-

Prop.
1980/81:136 87

gör
en balansering av under- och överskott i verksamheten. Underskott som uppkommit
på grund av verksamhetens minskning bör täckas av staten till dess en
anpassning av verksamhelen hunnit ske.

Taxorna
bör vara likartade inom tämligen stora regioner.

Skogsvärdsstyrelsernas
redovisningssystem bör utvecklas för att ge möjlighet till bättre kostnads- och
intäktsanalys, kalkylering samt uppföljning av resultat under löpande
budgetär.

7.11
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands
län: Betr finansieringen av uppdragsverksamheten vill skogsvärdsstyrelsen
tillstyrka den i utredningen föreslagna modellen .

7.12
Skogsvårdsstyrelsen i
Jönköpings län: Styrelsen delar utredningens uppfattning i frågorna som rör
myndighetsuppgifter, uppdragsverksamhet och investeringar. Det framlagda
förslaget till detaljutformning av finansieringssystemet finner vi vara väl
underbyggt. Dilemmat i nuvarande system kvarstår och kommer vid etl
förstatligande troligen att för-värtas.-- Hittills har vissa friheter tagits på
sä sätl att vid en minskning av uppdragsverksamheten har man låtit
myndighetsuppgifter öka och omvänt låtit myndighetsuppgifter träda tillbaka vid
slor uppdragsverksamhet. Kunde t.ex. en femårsplan åstadkommas så skulle
möjligheterna väsentligt förbättras att klara uppkommande personalproblem.
Utredningen utgår från ett statiskt betraktelsesätt och dess förslag skulle om
de genomfördes kunna leda till svårigheter och onödig handlingsförlamning i arbetet.

7.13
Skogsvårdsstyrelsen i
Kronobergs län: Utredningens förslag tillstyrkes [i fråga om
myndighetsuppgifterna] .

Av
utredningens tvä redovisade anslagsmodeller kan styrelsen endast

tillstyrka uppdragsmodellen .

För
vissa investeringar inom uppdragsverksamheten krävs ell snabbare

besluts- och verkställighetsförfarande än att gä via en traditionell anslags

framställning. -

----- Styrelsen
fömtsätter att dessa synpunkler beaktas vid utform

ningen av etl framtida finansieringssystem

Styrelsen
tillstyrker en laxeulformning där taxorna tillåts variera mellan

regioner--- .-----

Styrelsen
tillstyrker utredningens förslag om att få balansera överskottsmedel mellan
olika verksamhetsår och föreslår dessutom att resp styrelse även
fortsättningsvis bör få disponera en medelsreserv, vilkens evenluella ianspråktagande
behandlas i samband med ärlig verksamhetsplanering.

Tre
av ledamöterna i skogsvärdsstyrelsen i Kronobergs län (Krislensson, Franzén och
Johansson) samt föredraganden anför i reservation: Den av

Prop. 1980/81:136 88

oss
föreslagna fria förvaltningsrättsliga ställningen tillsammans med alt uppdragsverksamheten
skall vara ekonomiskt frikopplad frän av slatsmaklerna ålagda myndighelsuppgifter
gör, att det formella kravet på ett statligt

anslagsbeviljande för
denna verksamhel automatiskt bör bortfalla.

I
stället bör nu gällande principer bibehållas bl.a. innebärande möjligheter att
bygga upp en egen medelsbehällning inom varje skogsvårdsslyrelse.

Vi
anser--- att investeringar för uppdragsverksamheten både skall

beslutas,
verkställas och finansieras av resp skogsvårdsstyrelse.

7.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Gotlands län:

Den
av utredningen föreslagna modellen med ett myndighetsanslag, elt

1000 kronorsanslag för uppdragsverksamhet och ett invesleringsanslag

kan skogsvårdsstyrelsen tillstyrka.

Inom
varje skogsvårdsstyrelse mäste det finnas en basorganisation för

myndighetsuppgifter.- Samtliga
kostnader för denna organisation

säsom
löner, sjukvärd, sociala avgifter, resor, expenser och lokaler bör

bestridas
med statliga medel. En möjlighel till kredit mol ränta

borde---- öppnas
för uppdragsverksamhetens investeringar.

I
fråga om skogsvårdsslyrelsernas taxor för uppdragsverksamhet förordar
styrelsen alternativet med regionalt anpassade taxor.

7.16------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Blekinge län: Skogsvärdsstyrelsen yrkar

avslag
på utredningens förslag beträffande skogsvårdsavgiften. I en organisation, där
myndighetsfunkfionen och uppdragsverksamheten klart skiljes ät enligt
utredningens förslag, skulle en "återbäring" av skogsvärdsavgiften
till skogsbruket via skogsvärdsstyrelsernas taxor passa väl in, samtidigt som
det urspmngliga syftel bevarades och skogsvården främjades.

Med
hänsyn till den tyngd som tillmäts skogsvärdsstyrelsernas offentliga verksamhet
bör de garanteras en viss minimiorganisalion för alt även under perioder med
vikande uppdragsverksamhet kunna fullfölja sina myndighetsuppgifter. En icke
oväsentlig del offentlig verksamhet utförs nämligen i samband med
uppdragsverksamheten utan att offentliga resurser behöver tas i anspråk.

7.17 Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: Skogsvårdsstyrelsen biträder

i stort de förändringar som föreslås beträffande finansieringssystemet.

Skogsvärdsstyrelsen
ifrågasätter behovet av ett särskilt investeringsan

slag. --- Det vore----- smidigare om den enskilda styrelsen fick

möjlighet
atl i budgeten för uppdragsverksamheten få göra avsättning för

ny- eller åleranskaffning av utmstning.

Skogsvårdsstyrelsen
finner ulredningens förslag belräffande taxesätt

ningen vara bra.-

Prop.
1980/81:136 89

7.18---------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län: De sammanfattande krav som

Ulredningen släller på finansieringssystemet kan anses vara princi

piellt rikliga.

Särskilt
understrykes utredningens uttalande, all finansieringssystemet bör medge alt beslul
kan decentraliseras i lämplig utsträckning. Detla är mycket angeläget för att
främja koslnadsmedvetande och effektivisering.

Slyrelsen
delar ocksä uppfattningen om alt resursanvändningen skall

kunna redovisas sä entydigt som möjligt för olika verksamheter.

Erfarenheten
visar--- alt del är svårt att bedriva entreprenadverk

samhet med full kostnadsläckning, speciellt när den huvudsakligen bedrivs

inom småskogsbruket.

För
den totala uppdragsverksamheten inom vär skogsvårdsslyrelse har

det emellertid varit möjligt att tillgodose de ekonomiska kraven och därför

har policyn varit att acceptera ekonomiskt svaga delprogram inom upp

dragsverksamheten.

Enl.
styrelsens uppfattning skulle det innebära stora fördelar om denna "fastighetsskatt"
[skogsvärdsavgiften] ånyo kunde utnyttjas för det ur-spmngligen avsedda
ändamålet.

7.19------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län: Det synes rimligt

att
skogsvårdsavgiften även i forlsältningen fär användas till att hälla nere taxorna.
Detla behöver ju inte rubba principen om självfinansiering, eftersom
markägarna själva betalar avgifter.

7.21
Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till

styrks i princip.--

Utredningen
har föreslagit att taxorna (produktpriserna) för uppdragsverksamheten bör
variera mellan regioner och fastställas enligt självkostnadsprincipen. Slyrelsen
delar i princip utredningens uppfattning men vill påpeka att taxorna bör vara
enhetliga i hela landet i de fall så är möjligt.

7.23----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har ingen

erinran mot huvudlinjerna i förslaget, [myndighetsutövningen]

Så
längl skogsvärdsstyrelsen kan bedöma förefaller utredningsförslaget vara en
lämplig konstruktion. En stor fördel är att beslutanderätten enligt förslaget
inom givna ramar läggs pä skogsvårdsstyrelsenivä.

7.24 Skogsvårdsstyrelsen
i Örebro län: Utredningens förslag medför på

grund av den tunga och tidsödande beslutsprocessen för bland annal

investeringar att leasing kommer att användas fröts atl denna är kostsam

och den hyrda materielen mänga gånger fungerar dåligt pä grund av utebli

ven vård.

Skogsvärdsstyrelsen
måste själv kunna beslula om investeringar och

användning av överskott.- Dessutom bör investeringar i största

Prop. 1980/81:136 90

möjliga
utsträckning göras med medel som skapas i rörelsen. Bäst

vore
att göra hela serviceverksamheten vid varje skogsvårdsslyrelse af

färsmässig såsom skedde med frö- och planlverksamheten 1960. Då skulle

etl lokall engagemang växa fram till båtnad såväl för statens ekonomi som

för den framtida produktionen i skogarna.

7.25-------- Skogsvårdsstyrelsen
i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyr

ker utredningens förslag att en anslagskonstruktion väljes enligt uppdrags

modellen. ---

Utredningen
behandlar--- frägan om hur förmanskårens arbetsupp

gifter skall anpassas till en växlande instensitel i beredskapsverksamheten.

---- Arbetsmarknadsverket
bör ta på sig atl svara för nettokostnaden

för
temporärt övertaliga beredskapsförmän under sädana perioder.

Med
nettokostnad avses i detta sammanhang vad som ej kan täckas genom annan avgiftsbelagd
eller offentlig verksamhel.

Beträffande
budgetprocess, taxesättning, verksamhetsplanering m.fl. ekonomidelaljer inslämmer
skogsvärdsstyrelsen i de principiella rikllinjer som utredningen föreslär.

7.26
Skogsvärdsstyrelsen i
Kopparbergs lan: Mot del föreslagna systemet för den del av verksamheten som
avser myndighetsutövning finns ingen erinran. Av de diskuterade
finansieringssystemen för uppdragsverksamheten synes uppdragsmodellen vara atl
föredraga, men även den förefaller oroväckande byräkralisk och främjar knappast
kostnadsmedvetandet eller rafionaliseringsätgärder. Skogsvärdsstyrelserna
bör fä en betydande frihet att göra affärsmässigt motiverade investeringar.

7.27
Skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län: Skogsvårdsstyrelsen biträder ulredningens förslag om
finansieringssystemets uppbyggnad med uppdragsmodellen som grund.

Budgetprocessen
synes ändamålsenlig för organisationens verksamhet och slyrelsen noterar med
tillfredsställelse de möjligheler som finns för lokal anpassning och inom vissa
gränser val av taxesyslem i uppdragsverksamheten.

Styrelsen
vill framhålla angelägenheten av ett nära samarbete mellan ekonomienheterna i
skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna samt atl del upprättas ett ekonomiadministrativl
system för verksamhetsplanering, budget, uppföljning och redovisning
lättillgängligt och hanterbart för ansvariga på olika nivåer.

7.28 Skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till

styrker principförslaget om anslag för myndighetsuppgifter, anslag för

investeringar och formellt anslag för uppdragsverksamhet samt all betal

ning för bidragsförmedling fär las ur bidragsanslag.

Prop.
1980/81:136 91

------ Uppdragsverksamhetens
betydelse för att betala skogsvärdssty

relsens fasta kostnader saml konsekvenserna av detta om uppdragsverk

samheten minskar bör belysas ytterligare.

Förslagel om utvecklad
budgetprocess byggd pä verksamhetsplanering

tillstyrks.---

Utredningen
vill förbehålla skogsstyrelsen beslut om taxor för uppdrags

verksamheten samt hävdar atl skogsstyrelsen måste ha totalt resultatan

svar för att garantera att uppdragsverksamheten går i hop. Skogsvårdssty

relsen anser att detta inte är nödvändigt. Skogsvårdsstyrelsen kan och bör

var och en för sig ansvara för sin egen uppdragsverksamhet bl.a. genom

alt själva välja laxeform samt beräkna och fastställa taxan.

7.29 Skogsvårdsstyrelsen
i Jämtlands län: Styrelsen tillstyrker utredning

ens förslag till nytt finansieringssystem.

Beträffande
uppdragsverksamheten anser slyrelsen regionvisa taxor

vara att föredra framför enhetliga rikstaxor---- . Om investe

ringarna skall beslutas den långa vägen genom skogsvärdsstyrelsen, skogs

styrelsen -- departement, riksdag kan det dröja nästan tvä är mellan

plantskolans
beslut om anskaffning och plantskolans användande av mate

rial. En slor fördel är om skogsstyrelsen har tillgång till etl anslag gällande

alla invesleringar så att nuvarande korta tidshorisont kan behållas.

7.30
Skogsvårdsstyrelsen i
Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig lill utredningens förslag rörande
finansiering av verksamheten och vill särskilt framhålla fördelen med att för
uppdragsverksamheten tillämpa anslagskon-stmklionen enligt den s. k.
uppdragsmodellen.

7.31
Skogsvärdsstyrelsen i
Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen delar ulredningens uppfattning atl
uppdragsmodellen är det finansieringssystem som bäst gagnar den förordade
verksamhetsinriktningen.

---- Om
inte myndighetsutövningens kostnader i en basorganisation

anpassad
till insalser i nivå med de skogspolitiska ambitionerna finns

analyserad och redovisad finns risk för antingen alltför passiv myndighets

insats eller elt driftsunderskott----- .

Principen
för finansieringen av uppdragsverksamheten bör självklart vara all laxesätlningen
inte leder till konkurrensfördelar gentemot andra

uppdragstagare.-- Skogsvärdsstyrelsen
anser att ett syslem med

regionvisa taxor är att
föredra jämfört med rikstaxa.

---- Om
anledning finns att i visst läge av regionalekonomiska eller

andra
skäl lindra effekterna av geografiskt betingade koslnader för verksamheten är
det bättre att detta sker via rabattering av taxor i särskild ordning än genom
transfereringar inom organisationen av överskott som förväntas uppkomma via
lokala överskott genom enhetliga rikslaxor.

I
anslutning till finansieringssystemet vill skogsvårdsstyrelsen under-

Prop. 1980/81:136 92

stryka
vikten att ny programplan och lidsredovisningssyslem utformas

enligt statskontorets förslag med renodling av mål och medel.

7.38
Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot ulredningens
förslag men vill i fråga om uppdragsverksamhetens finansiering framhålla
betydelsen av alt beslutanderätten inom givna ramar läggs på regional nivå, d.
v. s. skogsvårdsstyrelsen.

7.42
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Som utredningen

i
tidigare sammanhang har framhållit skall i första hand näringen själv klara sitt
eget servicebehov. Detla försenas och försvåras om myndigheten genom sin
uppdragsverksamhet erbjuder service som till någon del innebär subventionering
av taxan.

7.44
Centralorganisationen SACO/SR: [Utredningen] är mycket kritisk till

nuvarande finansieringssystem. SACO/SR instämmer i denna kritik.

---- SACO/SR tillstyrker utredningens förslag till nytt finansieringssy

stem. Det är synnerligen angeläget, atl anvisade medel för myndighetsupp

gifterna, i motsats till nuläget, täcker de totala kostnaderna.

Del bör klarläggas vilka
resurser som krävs för alt myndighetsutövning

en skall vara självbärande oavsett uppdragsnivän.

---- diskussionen
om omfördelning av styrelsers eventuella överskott

kan ge intryck av att
vissa län skall subvenlioneras av övriga län. Detta

synsätt är ralionaliseringshämmande och slår samtidigt i strid med logiken

i resonemanget om regionstaxor----- .

7.46
Tjänstemännens centralorganisation: Den starka betoningen av myndighetsuppgifter
bör innebära att organisationen ges garantier för alt kunna fungera även under
perioder med låg serviceverksamhet. Denna kan icke betraktas som en fast
resurs.

8
Vissa resursfrågor

Flera
remissinstanser stryker under behovet av resursförstärkningar pä de områden som
utredningen har redovisat, främst rådgivningen och personaladministrationen.
Några anser att ulredningens beräkningar är alltför försiktiga, etl par andra
att även omprioriteringar bör kunna skapa utrymme för ambitionshöjningar.

8.1
Statskontoret:- Statskontorets samlade bedömning av den

skärpta
skogsvårdslagens effekt på resursbehovet är atl det bl.a. med hänsyn till den
förenklade lagtillsynen och möjligheterna till effektivisering

Prop.
1980/81:136 93

av
information och rådgivning inte krävs nägra ökade insalser pä längre sikt men
alt eventuellt särskilda informationsinsatser kan krävas i ett övergångsskede.
En utvidgning av skogsinventeringen bedömer verket däremot skulle komma att
medföra ett ökal resursbehov i enlighet med den beräkning som finns redovisad i
statskontorets rapport.

8.3
Riksrevisionsverket:

Ulredningen
har inte diskuterat möjligheterna atl genom besparingar i form av
rationaliseringar eller omprövning av pågående verksamhel finansiera de
redovisade kraven pä resursökningar. Sädana effektivitetshöjande ålgärder torde
stå att finna inom organisationen. RRV vill i detta sammanhang också peka pä
de potentiella vinsterna med en ökad samordning av skogs- och lantbruksorganisalionernas
verksamheter. En sådan samordning kan t. ex. innebära att de regionala
enheternas lokaler och kanslifunktioner samutnyltjas. Än viktigare torde det
dock vara atl söka en innehälls-mässig samordning av verksamheterna.

8.7 Skogsstyrelsen:
Skogsstyrelsen anser i likhet med utredningen alt den

föreslagna förstärkningen av PA-funktionen vid skogsvärdsstyrelserna

kräver särskilda resurser- .

Vad
gäller behovel av resurser för skogsvårdsstyrelsernas framtida

myndighetsuppgifter är skogsstyrelsen liksom utredningen av den uppfatt

ningen alt del krävs en kraftig resursförstärkning.

---- skogsstyrelsen
vill understryka det angelägna i atl styrelsens AR-

enhet
förstärks med en handläggare under den tid omorganisationen genomförs.

8.8
Skogsvårdsstyrelsen i
Stockholms län: Enligl styrelsens uppfattning är det omöjligt alt genomföra den
nya organisationen och uppfylla den nya skogspolitikens målsättning utan
resursförstärkning.

8.9
Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala
län: Allmänl sett finns, som utredningen också anför, behov av ökade resurser.
Styrelsen vill för sin del framhålla värdet av ökade resurser till
informations- och rådgivningsverksamheten.

8.10
Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen understryker att
förstärkning av resurserna krävs till den angelägna förstärkningen av PA-funktionen.
Personalen är organisationens viktigaste resurs. Därför är det angeläget att
det även vid mindre skogsvårdsstyrelser finns en fristående personaladministrativ
funktion med kvalificerad expert.

Prop.
1980/81:136 94

8.11
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Betr resursfrågorna vill

skogsvärdsstyrelsen endast allmänt tillstyrka de anslagsbehov som ulred

ningen redovisat- .----- Möjlighelerna atl med verksamhetsplane

ring m. m. ytterligare rationalisera verksamheten är dock begränsade.

8.12--- Skogsvårdsstyrelsen
i Jönköpings län: Omorganisationen krä

ver resursförstärkningar, men det är möjligt att dessa skulle kunna

begränsas
om verksamhetens omfattning redovisas på annat sålt än genom

förbrukade tjänstgöringsdagar. Om man t.ex. i stället redovisade arealen

mark som blivit föremål för skogsbruksplanläggning och lämnade uppgift

på besiktigad hyggesareal, röjningsareal etc. skulle ett bättre mått erhållas

på effektiviteten än vad som nu är fallet. Ett annorlunda redovis

ningssätt skulle omgående avslöja brister i planeringen och det är därför

troligt att denna skulle förbättras med ell effektivare resursutnyttjande

som resultat.--

8.13--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Kronobergs län: Resurserna för rådgiv

ningsinsatser till skogsägare av olika kategorier behöver avsevärt

förslärkas.

De
personaladministraliva frågorna har i nuvarande organisation varit eftersatta.
Dessa frägor bör fortsättningsvis ägnas större intresse, varför troligtvis en
resursförstärkning på detta område blir nödvändigt.

---- Det
ökade behovet av atl medverka i samhällsplaneringen kräver

---- ytterligare
personalresurser.

8.14------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län: Utredningen föreslår också

en
"mindre" resursförstärkning till skogsstyrelsens AR-enhel med hänsyn

till ökal arbele i samband med omorganisationen. En sådan resursför

stärkning skulle ocksä behövas pä skogsvärdsstyrelserna .

------ Del
är------ viktigt alt inte bara distriktsorganisationen för

stärks utan även den regionall placerade personalen.

Även
övriga resurser pä i första hand fältsidan bör bli föremål för en

översyn. Därmed avses kontorslokaler, tekniska hjälpmedel, konlorsser

vice, m.m.---

8.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Gotlands län: Skogsvärdsstyrelsen kan

för
egen del genomföra omorganisationen i stort sett inom ramen för

nuvarande personalresurser. För att kunna genomföra de myndighetsupp

gifter som är önskvärda inom länet krävs emellertid resursförstärkning

eller att resurser för della förs över frän uppdragsverksamheten till myn

dighetsutövningen.

Prop.
1980/81:136 95

8.16------ Skogsvårdsstyrelsen
i Blekinge län: Betydande resursförstärkningar är

hell avgörande för huruvida en organisation skall vara meningsfull. Med

hänsyn till de ständigt ökade krav som ställs pä skogsvärdsstyrelserna är

ökade resurser, framför allt pä fältsidan, mera angelägna än en omorgani

sation, -- En------ minskning av administrationen med närmare

25
% förefaller- icke möjlig.

8.17----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län: Skogsvärdsstyrelsen

finner
del självklart atl dimensioneringen av de tilldelade resurserna för

myndighetsutövning sker med hänsyn till de beslutade skogspolitiska rikt

linjerna. ---

8.18--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län: Föreslagen administra

tion bl. a. inom PA kräver hos oss en påtaglig resursförstärkning.

---- fortsatt
tryggad anställning med bl.a. vidareutbildning krävs för

den
jämförelsevis stora förmanskår som finns för beredskapsverksamhe

ten. ---

8.21
Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Skogsvårdsstyrelsen de

lar utredningens uppfattning att resursförstärkning behövs och inom vilka

verksamheter förstärkningen är mest angelägen. Den av utredningen be

räknade anslagsuppräkningen-------- förefaller dock alltför lågt beräknad.

8.23
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Ulredningen har redovisat bak

grunden och skälen till behovet av utökade resurser. Skogsvårdsstyrelsen

instämmer helt i beskrivningen men skulle samtidigt gärna sett att den

utvecklats ylterligare. Slyrelsen ser del som mycket viktigt att möjligheter

na att redovisa fakta kring de skogliga åtgärderna förbättras och att konse

kvensema av insatta respektive uteblivna insalser frän skogsvårdsorgani

sationens sida kan belysas.

8.25
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen biträder helt
utredningens förslag om ökade resurser för en intensivare tillsyn och skogsvård
nu och en bättre skog i framtiden.

8.26
Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Det vore ytterst

olyckligt,
om skogsvårdsorganisationen inte skulle få de resurser, som krävs och som
redovisats i utredningen, för att fullfölja de intentioner som den nya lagen är
ett uttryck för.

Skogsvärdsstyrelsen
i Kopparbergs län finner, som tidigare framhållits,

utredningens förslag och intentioner väl avvägda och motiverade, i förhål

lande till den skogspolitik som slagits fasl av statsmakterna.

Inom
de län som är mycket stora men likväl endasi har en skogsvårds-

sekfion bör antalet handläggare kunna ökas med 1-2 tjänster.

Prop. 1980/81:136 96

8.27
Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: vill underslryka nöd

vändigheten av att organisationen lilldelas tillräckliga resurser om den

fastlagda skogspolitiken skall kunna fullföljas pä den förutsatta ambitions-

8.29
Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands
län: En absolut förutsättning för genomförandet av den nya skogspolitiken är
alt skogsvårdsstyrelserna ges ökade resurser.

8.30
Skogsvårdsstyrelsen I
Västerbottens län: Mol bakgrunden av dels det skogspolitiska beslutet om höjd
ambitionsnivå för skogsvården och dels bristerna i skogslillständel anser slyrelsen
att utredningens förslag om resursförstärkning är tilltagna i underkant. förstärkningen
bör enligt styrelsens mening framför allt sältas in pä rådgivning riktad lill
skogsägare och på återväxtkontroll.

8.31
Skogsvårdsstyrelsen i
Norrbottens län: Den starka samspelseffekten mellan myndighetsutövning och
uppdragsverksamhet gör alt vid minskad taxebelald volym ökar
myndighetsutövningens koslnader beroende på minskad fördelningsbas för fasta
kostnader och viss ökning även av rörliga kostnader genom minskade möjligheter till
samordning av uppdrag och offentlig insats under samma förrältningsresa. Visst
fog torde även finnas för en positiv syn pä all en önskvärd ökning av
självverksamhet i skogsvården leder till något ökad efterfrågan pä främst
rådgivning.

Utredningens
förslag lill nytt finansieringssystem är i princip progressivt

och skulle kunna ge möjlighel lill långsiktigt stabil myndighetsinsats. Den

resursberäkningsmodell som valls gör dock alt myndighetsinsatsens nivä

blir finansieringslekniskl beroende av uppdragsvolymen. 1 stället borde

utredningen som en grundplalta för resursdiskussionen ha presenterat

volym och kostnad för en basorganisation exklusive uppdragsverksamhet.

Ovanpå detta bör läggas en redovisning av kostnadsstmkluren vid olika

uppdragsnivåer med en sund beräkning av verksamhetsdelarnas kostnads

ansvar. ---

8.37
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Det är angelägel alt skogsvärdsstyrelserna tar ställning till huruvida omprioriteringar
och rationaliseringar av verksamheten, vid sidan av en eventuell
resursförstärkning, kan underlätta genomförandet av den nya organisationen och
verkställandet av bl.a. de arbetsuppgifter som tillkommit i samband med 1979
års skogsvärdslag.

8.38
Länsstyrelsen i Värmlands län:
Mot bakgrund av de av ulredningen redovisade uppgifterna för skogsvärdsstyrelsen
och betydelsen av atl -som tidigare nämnls - kunna leva upp till skogsvärdslagens
intentioner

Prop. 1980/81:136 97

ställer
länsslyrelsen sig heh bakom de av utredningen framförda kraven på resursförstärkning.

8.39
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Såväl utredningen som statskon

toret påtalar ett behov av ökade resurser till extern rådgivning och infor

mation. Länsstyrelsen fäster siörsta vikt vid detta förslag. Om SVS

ska
kunna fullgöra sin uppgift all initiera en belydande förbättring av

skogsvärden mäste enligt länsstyrelsens uppfattning en särskild, målinrik

tad resursförstärkning ske.-

8.42-------------------------------------- Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: SSR delar upp

fattningen att behov av ökade resurser behövs till informations- och råd

givningsverksamheten.

---- utredningens
förslag om resursförstärkningar för tillsyn enligt

skogsvårdslagen
synes inte vara tillräckligt motiverade.

8.43-------------------------------- Skogsindustriernas
samarbetsutskott: Vi är medvetna om att

de
nya riktlinjerna liksom det angelägna i att fä en bättre skogsproduktion till
stånd ställer ökade krav på SVO, vilka inle torde kunna tillgodoses inom
nuvarande organisation och anslagsramar. Å andra sidan är del svårt för en
utomstående part att pä föreliggande material kunna göra en bedömning av
föreliggande beräkningar. Vi fär utgå ifrän att utredningen med beaktande av
det allmänt omfattande önskemålet om återhållsamhet vad gäller vidare expansion
inom den offentliga sektorn samt av möjliga rationaliseringsåtgärder inom
nuvarande organisation har hamnat pä etl rimligt resullal.

Vi
noterar med tillfredsställelse att tyngdpunkten i uppräkningen av antalet
tjänstgöringsdagar ligger pä dislriktsorganisationen och fältverksamheten. Säsom
framgår av det tidigare anser vi atl det i första hand är informations- och
rådgivningsverksamheten som skall tillgodoses vid eventuella förstärkningar. I
det sammanhanget vill ulskollel erinra om den sakkunskap som finns
representerad på bolagsskogsbmkels staber och förvaltningar. I högre grad än
som hittills varil fallet bör en samverkan kunna ske till båtnad såväl för inbördes
erfarenhetsutbyte som för rådgivningen lill privatskogsbruket.

8.44----------------------------- Centralorganisationen
SACO/SR: Med hänvisning till rådande

brister
i skogslillständel och de beslul och uttalanden om höjd ambitions

nivå för skogsvården som riksdagen gjorde 1979, föreslår utredningen en

anslagsuppräkning med cirka 10 miljoner i förhållande till budgetåret 1978/

79 för skogsvärdsstyrelsernas utökade myndighetsuppgifter. Denna re

sursökning är ingalunda tillräcklig.

I
väsentlig utsträckning bör de ökade resurserna slyras till rådgivnings-och
informationsverksamhet. Stöd till översiktlig skoglig planering och till

Prop. 1980/81:136 98

skogsbmkets
behov av färska flygbilder må beaktas vid fördelning av resursförstärkningen.

8.46
Tjänstemännens centralorganisation: En kraftig förslärkning

måste---- ske. Konkret
innebär delta en personalförstärkning för i

första hand
fältverksamheten.

[TCO] vill samtidigt
kraftigt understryka fältverksamhetens betydelse för skogsvärdsorganisalionens
möjligheter att ge reell innebörd åt den nya skogspolitiken.

Även övriga resurser på i
första hand fältsidan bör bli föremål för en

översyn. Därmed avses kontorslokaler, tekniska hjälpmedel, kontorsser

vice m.m.---

Prop.
1980/81:136 99

Innehåll

Proposition
..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

Propositionens
lagförslag ................................... .... 2

1
Inledning ..................................................... 4

2
Föredragandens överväganden ........................ 5

2.1
Allmänt .................................................... .... 5

2.2
Skogsvärdsstyrelsernas
uppgifter .................. .... 9

2.3
Skogsbrukets frö- och plantförsörjning
........... 12

2.4
Skogsvärdsstyrelsernas
organisation .............. 14

2.5
Skogsvärdsstyrelsernas
fastigheter.................. 18

2.6
Skogsvårdsstyrelsernas
finansiering ................. 19

3
Upprättade lagförslag ..................................... .. 21

4
Hemställan .................................................... .. 21

5
Anslagsfrågor för budgetåret
1981/82 .................. 22

6
Beslut .......................................................... .. 35

Bilaga
1 Sammanfattning av utredningens förslag .. .. 36

Bilaga
2 Utredningens lagförslag .......................... .. 39

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981