Prop. 1980/81:139

Prop. 1980/81:139 Regeringens proposition

1980/81:139

med
förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svamp-plockning samt om
ändrade regler för beräkning av existensminimum, m. m.;

beslutad
den 19 febmari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anlaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås skattefrihet för inkomster upp till 5000 kr. av icke
yrkesmässig bär- och svampplockning. Meningen är att de nya reglerna skall lillämpas
redan vid 1982 års taxering och alltså gälla fr. o. m. 1981 års inkomster.

Vidare
föresläs ändrade regler för beräkning av existensminimum vid inkomsttaxeringen.
De nya reglerna innebär ,dtt de s. k. normalbeloppen för framtiden skall
beräknas på grundval av konsumentprisindex.

I
propositionen tas slutligen upp nägra smärre följdändringar till bl. a. de nyligen
gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.

11
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 139

Prop. 1980/81:139 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs atl 19 och 20§§, punkt 5 av anvisningarna lill 18 § samt punkt 1 av
anvisningarna till 50§ kommunalskallelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 § '

Till
skattepliktig inkomst enligl denna lag räknas icke:

vad
som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad
som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst
å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3
eller 4 mom.;

vinst
i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning pä här i riket utfärdade premieobligafioner
och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på
utländska premieobligafioner, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning,
som pä grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring fillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas
på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör
föräldrapenning, sä ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annoriedes än på gmnd av sjukförsäkring, som nyss
sagts, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller
lagen (1977:267) om krigsskadeersällning fill sjömän om icke ersättningen gmndas
på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning,
vilken vid sjukdom eller olycksfall lillfallit någon på gmnd av annan
försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att fill skattepliktig
inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den män
livräntan är skattepliktig enligt 32§ 1 eller 2 mom., sä ock ersättning som
utgår pä gmnd av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning
pä gmnd av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen
och beräknas så atl ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högsl 30
kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp,
som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått pä gmnd
av kapitalförsäkring;

ersättning
på gmnd av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava
influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varil att hänföra Ull
intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

'
Senaste lydelse 1979: 1157.

Prop.
1980/81:139 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller i den mån ersättningen eljest molsvarar sådan skatteplikfig
intäkt eller motsvarar sädan avdragsgill omkostnad, vilken är alt hänföra till nägon
av nämnda förvärvskällor;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, saml vinstandel, som
utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av
skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen gmndas pä förvärvsinkomst av 6000 kronor eller
högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 §
icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

sfipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller
eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd
enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekoslnadsersättning enligt 6 och 7
kap. samma lag samt sädant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberätfigade icke göra avdrag för koslnader som avsetts
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan goltgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

konlanlunderslöd, som ulgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän
försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landslingskommunala
medel fill den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om
statliga bostadsbidrag lill barnfamiljer, förordningen (1976:262) om
statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om statskommunala
bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl.;

sådan goltgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalsfiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

goltgörelse
som arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse, fill den del sfiftelsen ej
ägt andra medel för att lämna goltgörelsen än sådana för vilka avdrag icke ålnjufits
vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för ben- kompensafion av staten för
ben

sinskatt på bensin som förbmkals sinskatt på bensin som förbmkats

vid yrkesmässig användning av mo- vid yrkesmässig användning av mo

torsåg, torsåg;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och .svampar
som den skattskyldige själv plockat till den

Prop. 1980/81:139 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver
eller utgör lön eller liknande förmån.

Beträffande
vissa försäkringsbelopp som utgär lill lantbmkare m.fl. gäller särskilda
bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna fill 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

20
§

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samfliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har
influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Alt koncernbidrag, som inte
utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i
bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43§ 3 mom.

Avdrag
får inte göras för:

den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skatlskyldig
ulgelt som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar tid
den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet
av arbele, som i den skaltskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skatlskyldige
själv eller andre maken eller av den skallskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta
på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska
allmänna skaller;

kapitalavbetalning
på skuld;

avgift
enligt 8 kap. studieslödslagen (1973:349);

avgift
enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

belopp,
för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272);

avgift
enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbmkningsavgift
enligt ransoneringslagen (1978:268);

ränta
på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses
i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust
m. m.

(Se vidare anvisningarna.)

Senaste
lydelse 1980:1054.

Prop.
1980/81:139

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. Icke
yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skaltskyldiges hemortskommun
belägna fastigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla för en var av
de kommuner, där den eller de avyttrade fastighetema äro belägna, medan icke
yrkesmässig avyttring av en eller flera fastigheter i hemortskommunen och av
annan egendom än fastigheter här i riket ävensom deltagande i lotteri hänföras
till e n förvärvskälla. Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav
inkomsten yöw/zA:/ 59§3 mom., 69 § eller 72 § 1 mom. skall beskattas i
Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild
förvärvskälla.

5. Icke
yrkesmässig avyttring av en eller flera fastigheter här i riket, som är belägna
utanför den skattskyldiges hemortskommun, utgör en särskild förvärvskälla för
var och en av de kommuner, där den eller de avyttrade fastighetema är belägna.
Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera fasligheter i hemortskommunen och
av annan egendom än fastigheter här i riket samt dellagande i lotteri hänförs
däremot till en förvärvskälla. Sådan förvärvsverksamhet av nu nämnt slag,
varav inkomsten enligt 59 §3 mom. eller 72 §1 mom. skall beskattas i Stockholm
för gemensamt kommunall ändamål, skall dock anses ulgöra en särskild förvärvskälla.

till 50 §

1."* Den skaltskyldiges skalteförmåga bedöms med
hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, ä andra sidan,
till vad han kan anses ha behövt lill nödvändigt underhäll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden
motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga
t.ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sädant
arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit
existensminimibeloppet. I sädana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn lill
den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
existensminimum enligt de gmnder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning
av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 95 procent, för sammanlevande makar 165 procent och för varje barn
40 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för
december månad året före det kalenderår

' Senasie lydelse 1969:749. " Senaste lydelse
1980:73.

t2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 139

Existensminimum
i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för
existensminimum. Normalbeloppen ulgör för ensamstående skattskyldig 15300
kronor, för sammanlevande makar 26600 kronor och för varje barn 6500 kronor
multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prislä-

Prop. 1980/81:139 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som föregår taxeringsåret. Nor- get i oktober
månad året före in-malbeloppen skall anses innefatta komståret och
prisläget i oktober alla vanliga levnadskostnader utom 1980,
Förändringarna i det all-bostadskostnad, som beräknas sär- manna
prisläget skall därvid beräk-skilt och läggs lill normalbeloppen. nas på
grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skaU avrundas uppåt till
helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader ulom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till
normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand
avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till
förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalteförmåga vid
existensminimum skall säsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges
bruttointäkter — inklusive biinkomster - minskade med sädana nödvändiga utgifter
för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t.ex. avgifler
för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagils i samband med tjänst, avgifler
som den skallskyldige har eriagt i samband med ijänsten för egen eller efterlevandes
pensionering pä annal sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till
och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 §2 mom.
skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta
till följd av personskada som inte är av skattepliktig natur skall inräknas i
inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalteförmåga vid
existensminimum skall hänsyn vidare tas till om den skattskyldige uppburit
skattefri ersättning på grund av sädan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32
§ 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skalleförmåga vid
existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhällandena
uppskattas på etl rikligt säll, specielll med hänsyn lill omfattningen av evenluella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än
normall skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit
normalbeloppet i motsvarande män, t.ex. om han är ogift och har haft gemensamt
hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i
form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte
finnas anledning atl bevilja avdrag för nedsatt skalteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadötlrar. Ej heller får avdrag medges om den
skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga hus-geräd, möbler
och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet
osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha översfigit normalbeloppet om
den skatlskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte
levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för dei. skatlskyldige
fär även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av
särskilda skäl.

Har den skallskyldige under beskaltningsärel enligt beslut
av den lokala skattemyndigheten fält befrielse från eller nedsättning av den
preliminära skatten på gmnd av nedsatt skalteförmåga vid existensminimum, bör
vid

Prop.
1980/81:139 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

prövning
av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skalteförmåga avvikelse inte ske
från del av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om
inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan
nämnas att den skatlskyldige äger fillgångar, som den lokala skattemyndigheten
saknat kännedom om, eller att den skallskyldiges ekonomiska ställning påtagligt
förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om
den skatlskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet och detla beror på sådana förhållanden som anges i 50 §2
mom. iredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort
belopp att den skatlskyldige inle påförs beskattningsbar inkomst. Har den skatlskyldige
rätt fill skatleredukfion enligl 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detla beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är
inkomsten högre men inle så slor, atl inkomsten minskad med skatten uppgår
till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med sä
stort belopp, alt störte skatt inle kommer att las ut än att inkomsten, minskad
med skatten, uppgår lill beloppet av existensminimum.

Nedsatt
arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på gmnd av
arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt atl
förvärva normal arbetsinkomst.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna lillämpas
första gången vid 1982 års taxering.såvitt avser 19 och 20§§ samt punkt 5 av
anvisningarna fill 18 §. Punkt I av anvisningarna till 50 § i sin nya lydelse lillämpas
första gången vid 1983 års taxering.

Prop. 1980/81:139 8

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om
sjömansskatt' dels att 14§2 mom., 21 §1 mom. saml 30 och 32§§ skall ha nedan

angivna lydelse, dels alt i 14§ skall införas elt nytt
moment, 3 mom., av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 mom.
Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift och
tilläggsavgift ulgå beräknade enligt bestämmelsema i 58§ 1 mom. första, andra
och tredje styckena uppbördslagen. Till-läggsavgiften bestämmes därvid i
förhållande till del antal tidrymder av sex månader, utöver den första, som
påböljats efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen skolat
erläggas, intill dess skallen inbetalas eller av sjömansskatle-nämnden
fastställes till betalning eller, i fall som avses i 17a§ andra stycket, kravet
överlämnas till indrivning.

Redovisas icke sjömansskatt i behörig ordning, utgår restavgift
beräknad enligt 58§ 1 mom. fjärde stycket uppbördslagen.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt

senare än i 1 mom. sägs, skall rest

avgift och tilläggsavgift utgå beräk

nade enligt bestämmelserna i 58 § 1

mom. uppbördslagen (1953:272).

Tilläggsavgiften bestäms dock i för

hållande till det antal tidrymder av

sex månader, utöver den första,

som har påbörjats efter utgången av

den tidpunkt, då skatten rätteligen

skulle ha betalats, intill dess skal

len inbetalas eller av sjömansskat-

tenämnden fastställs lill betalning

eller, i fall som avses i I7a§ andra

stycket, kravet överlämnas till in

drivning.

Befrielse från skyldighet att betala restavgift får
meddelas, om särskilda omständigheter föranleder det. Närmare föreskrifter om
detta meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 mom.
Redovisas inte

sjömansskatt i behörig ordning på

förs redaren förseningsavgift med

100 kronor. Vidare kan riksskatte

verket anmana redaren att lämna

redovisning.

Har redare som har anmanats att lämna redovisning inte
fullgjort denna skyldighet inom tid, som har angivits i anmaningen, skaU förseningsavgift
påföras med 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges om särskilda skäl
föreligger. När-

' Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974777 Senaste lydelse 1971:814.

Prop. 1980/81:139

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

mare
föreskrifter om detta meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

21 § / mom. Det
åligger sjömansskattenämnden alt

1)
lämna besked beträffande de
fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, ävensom
beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas,

2)
fastställa gmnder, enligt vilka
drickspenningar skola uppskattas vid beräkning av sjömansskatt.

1)
lämna besked beträffande de
fartyg, ombord på vilka de anställda skaU betala sjömansskatt, samt beträffande
den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas,

2)
fastställa gmnder, enligt vilka
drickspenningar skaU uppskattas vid beräkning av sjömansskatt.

3)
meddela beslul om jämkning och
om rättelse av skatteavdrag,

4) pröva ärenden angående revisionskrav.

5)
meddela beslul i andra frågor
rörande erläggande och beräknande av sjömansskatt,

6)
fastställa de belopp,
med vilka ersättning skall utgå lill kommun, landstingskommun och aUmän försäkringskassa,

7)
lämna anvisningar i frågor angående
erläggande och uppbörd av sjömansskall,

8)
med tillämpning av bestämmelser
som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift
eller till-läggsavgift enligt denna lag.

5)
meddela beslut i andra frågor rörande
betalning och beräkning av sjömansskatt,

6)
fastställa de belopp, med vilka
ersättning skall utgå lill kommun och landstingskommun,

7)
lämna anvisningar i frågor angående
betalning och uppbörd av sjömansskatt,

8)
meddela beslut ifråga om befrielse
från skyldighet att betala restavgift, tilläggsavgift eller förseningsavgift
enligt denna lag.

Underlåter redare att
hörsamma anmaning enligt 16 § eller 19 § tredje stycket första meningen, eller

underlåter
redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan
skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp, eller

Underiäter redare att
hörsamma anmaning enligt 14§3 mom., 16§ eller 19 § tredje stycket första meningen,
eller

underlåter redare, som är
skyldig göra avdrag för sjömansskatt, alt fullgöra sin skyldighet, eller gör han
avdr-ag med för lågt belopp, eller

redovisar
redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14§ I mom., eller

fullgör
redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

'
Senaste lydelse 1974:777. " Senaste lydelse 1979:176.

Prop.
1980/81:139 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

kan
riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket första meningen,
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet förelägga den försumlige lämpligl
vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor.

Om
uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket,
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vilet förelagts också med stöd
av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om uttagande av den
länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna
i 83 § andra, Ijärde och femte styckena uppbördslagen tillämpas ocksä i fräga
om vite som avses i denna paragraf.

32 §■' Talan
mot sjömansskaltenämn- Sjömansskattenämndens beslut i dens beslut i
ärenden, som avses i ärenden som avses i 21 § I mom. i— 21 § 1 mom. vid 3),
4) och 5), även- 5 och 8 får överklagas hos kammar-som över nämndens
beslut an- rätten genom besvär. gående befrielse från erläggande av restavgift
föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fräga om skatt som har redovisats eller hade bort redovisas före
ikraftträdandet.

Senasle
lydelse 1971:415.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom
föreskrivs att 22§ 1 mom., 43 och 45§§ samt 55§ I mom. lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1
mom. Såsom värde å fasl egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej
annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets
taxeringsvärde. Finnes sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3
§ jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning
av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Fast egendom, som enligt kommunalskallelagen
(1928:370) ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbmksfastighet eller
rörelse, värderas enligt reglerna i 23§ F andra stycket.

1
mom. Säsom värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla
det föregäende årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 mom. föranleder
annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 §
jordabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesätlning
av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Fast egendom, som enligt
kommunalskattelagen (1928:370) ingår i förvärvskälla inom inkomslslagen jordbrtiksfastighet
eller rörelse, värderas enligt reglerna i 23 § F tredje slyckel.

Vid beskattning av gåva
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, fömtom ovan särskill
angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare
är stadgat i 4§2 och 3 mom., 14, 20§§, 22 § med undantag av 1 mom. andra
stycket, 23 § med undantag av F andra stycket, 24-27§§, 28 § med undantag av
vad i andra och Qärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i 32
§ f) förekommande hänvisningen till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första
och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Vid beskattning av gåva
skall i fillämpliga delar lända lill efterrättelse, fömtom ovan särskilt
angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare
är stadgat i 4§2 och 3 mom., 14, 20§§, 22 § med undantag av 1 mom. andra
stycket, 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27§§, 28 § med undantag av
vad i andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i
32 § O förekommande hänvisningen fill 19 § i stället gälla 41 § saml 28 § första
och tredje styckena lillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. Senaste lydelse 1977: 1174. '
Senaste lydelse 1974:1053.

Nuvarande lydelse

Har
gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan
all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskallelagen (1928:370) i
jordbruk med binäringar, skogsbmk eller rörelse, som han äger direkt eller
genom juridisk person, skall, utöver bestämmelsema i första stycket, även 22
§ 1 mom. andra stycket och 23 § F andra stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Har gåvoia-garen inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan
inträtt genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller
bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig
del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den urspmngliga
gåvan nedsatts.

Föreslagen
lydelse

Har
gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan
all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370) i
jordbruk med binäringar, skogsbmk eller rörelse, som han äger direkt eller
genom juridisk person, skall, ulöver bestämmelserna i första stycket, även 22
§1 mom. andra stycket och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Har gåvota-garen inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan
inträtt genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller
bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsenfiig
del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den urspmngliga
gåvan nedsatts.

45
§" Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående
förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten ulgöres av

1)
egendom i dödsbo efter svensk
medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet
ej inträtt att efter honom här förtätta bouppteckning enligt svensk lag;

2)
egendom i dödsbo efter
utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3)
äganderätt eller rättighet,
vilken jämlikt 6-9 §§ beskallas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock
icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8
§ första stycket avsedd rätl;

4)
egendom i dödsbo, som avträtts
till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1
mom.;

B) angående
förvärv, som fillfallit förmånslagare vid försäkringstagares

död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han

dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a§

ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående
sådan i 32 § a), b),

c), e) och f) samt i 33 § 2 mom.

angiven omständighet, som föranle

der efterbeskattning, dock ej där i

fall som avses i 32 § a) testamente,

varom kännedom erhållits, blivit

bevakat;

D) angående förvärv
genom gåva

beskattningshänseende likställt fång.

C)
angående sådan i 32 § a)-c) och e)-) samt i 33§ 2 mom. angiven omständighet,
som föranleder ef-terbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 § a)
testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat; eller annat jämlikt 37 §
därmed i

" Senaste lydelse 1976:222.

Prop. 1980/81:139

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13

Skall
enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som
vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej
bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom all i den
skaltskyldiges ställe avgiva deklaration.

55 §

1 mom.' Uppgå i dödsbo
beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av
obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt icke till
dubbla beloppet av den arvsskatt, som Jämlikt 54 § skall av dödsboet
förskjutas, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt
denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga hela den skatt, som belöper på
honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten
erlägges genom högst tio årliga inbetalningar, dock att anståndet i intet fall
må utsträckas till flera inbetalningar än som prövas erforderligt.

I
fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelsema i
23§ F andra stycket far beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom
högst tjugo århga inbetalningar.

På
regeringens prövning må i annat fall än som avses i föregående stycke ankomma
att, där för viss skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva att den
skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, erlägges genom högst tjugo
årliga inbetalningar.

1 mom. Uppgår i dödsbo
beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av
obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt inte till
dubbla beloppet av den arvsskatt, som enligt 54 § skall förskjutas av dödsboet,
eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag
avsevärd svårighet att genast betala hela den skatt, som belöper på egendom som
har tillfallit den skattskyldige, får beskattningsmyndigheten medge, att
skallen betalas genom högst tio årliga inbetalningar. Anståndet får inte
utsträckas till flera inbetalningar än som är nödvändigt.

I
fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligl bestämmelsema i
23§ F tredje stycket får beskattningsmyndigheten medge att skatten betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.

Föreligger
synnerliga skäl/år regeringen i annat fall än som avses i föregående stycke
medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på egendom som har
tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo årliga inbetalningar.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ul från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas, såvill avser
22 § 1 mom., 43 § och 55 § 1 mom., om skattskyldighet inträtt efter 1980 års
utgång.

Senaste
lydelse 1977:1174.

Prop.
1980/81:139 14

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm. Andersson, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition med förslag om skattefrihet för vissa
inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av
existensminimum, m.m.

1 Inledning

Jag avser nu atl la upp nägra olika frågor som rör
inkomstbeskattningen. Först villjag behandla etl förslag om ändrade regler för
inkomster av bär-och svampplockning. Denna fräga har uppmärksammats bl.a. av
delegationen för glesbygdsfrågor (1 1977:02). Önskemål om ändrade regler har ocksä
framförts frän olika organisationer. En gemensam utgångspunkt har varit att nu
gällande skatteregler kan lägga hinder i vägen för tillvaralagande av vilt
växande bär och svampar. Man har begärt skallelättnader för alt stimulera
enskilda till plockning.

Vidare avser jag atl ta upp frågan om beräkning av avdrag
på gmnd av existensminimum vid inkomsttaxeringen. F. n. beräknas dessa avdrag
med ledning av s, k. normalbelopp som är anknutna fill basbeloppen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, AFL. För framliden bör normalbelopp i stället
anknytas direkt till konsumentprisindex.

Slutligen vill jag behandla några smärre följdändringar
till bl. a. de nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.

De förslag som jag nu tar upp innebär ändringar av lagtekniskt
okomplicerad natur. Med hänsyn härtill anser jag det inte moliverat att höra
lagrådet.

Prop. 1980/81:139 15

2
Beskattning av bär- och svampplockning

Vår
skattelagstiftning innehåller inte några särskilda bestämmelser om beskattning
av inkomster från plockning av vildväxande bär och svamp. I skattehänseende
skall sådana inkomster således behandlas på samma sätt som andra hknande
inkomster. Beskattning kan ske under olika inkomstslag. I de flesta fall där
en beskattning blir aktuell torde plockningsinkoms-tema vara alt hänföra till
inkomst av tjänst. De kan i vissa fall tänkas bli beskattade som inkomst av jordbmksfastighet
eller som inkomst av rörelse. Å andra sidan torde i praktiken ofta inkomster
av förevarande slag inte bli beskattade på gmnd av alt bär- och
svampplockningen anses vara en hobbybelonad verksamhet.

Frägan
om beskattningen av inkomster av bär- och svampplockning har på senare tid
kommit att tilldra sig ett ganska stort intresse. Det har härvid framkommit alt
skattereglerna ger upphov till en del oklarheter. Önskemål om skattelättnader
har framförts från skilda håll. Dessa önskemål bottnar främst i atl man vill
stimulera etl ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. De nuvarande
reglerna uppges leda till att människor i betydande omfattning inte längre vill
ägna sig åt plockning och försäljning av bär och andra naturprodukter.

Skattereglerna
har uppmärksammals i riksdagen i olika sammanhang, bl.a. med anledning av mofioner
om skattelättnader för bär- och svampplockare. Skatleutskotlel (SkU
1979/80:34) ansåg alt reglerna hade sina brister, inte minst när det gäller
verksamhet som är på gränsen till privat hobbyverksamhet. Med hänsyn lill att
det för bärplockarnas del i allmänhet är fråga om inkomsler av mindre
betydelse är det enligt utskottet av vikt att reglerna kan fungera utan alltför
stora friktioner.

Jag
får rör egen del anföra följande. Det kan ifrågasättas om den lämpligaste
metoden att stimulera bärplockning är att tillskapa särregler i skattehänseende.
En avgjord nackdel med detta är spridningsrisken, nämligen att det kan komma
önskemål om skattefördelar även för andra liknande akfiviteter. Nu intar
emellertid inkomsterna från bärplockningen en viss särställning. Det är här
fråga om en sysselsältning som enligt mångas mening skiljer sig från andra
verksamheter, kanske främsl genom alt den bygger på en rätt som tillkommer
alla, den s. k. allemansrätten. Mol denna bakgmnd skulle man kunna hävda atl
den saknar de normala ekonomiska inslag som kännetecknar annan inkomstgivande
verksamhet. Man fär ocksä vid en bedömning beakta alt man i praktiken ofta
sett bärplockningen som en hobbybelonad verksamhet och därför skattefri. Av
intresse i sammanhanget är även hur beskattningen sker i våra grannländer. I
Norge och Finland beskattas enligt uttryckliga regler normalt inte inkomster av
förevarande slag.

Det
torde inte vara möjligt att tillgodose alla önskemål som framförts om skattelättnader.
Etl riktmärke bör vara atl söka undanta från beskattning

Prop.
1980/81:139 16

inkomster
som kan uppkomma vid sådan bärplockning som får séas ha karaktären av en mer lillfällig
och begränsad extrasysselsältning. Om däremol bärplockningen får en sådan
omfattning att den kan sägas drivas i rörelsebetonade former, måste andra
överväganden göras. Det är ocksä viktigt att reglerna görs så enkla som
möjligt.

Det
lämpligaste är enligt min mening all införa en regel med innebörd atl inkomster
av bär- och svampplockning skall vara skattepliktiga först i den mån de
överstiger etl visst belopp. Detta belopp bör sättas så högt att det i sig får
en sfimulanseffekt ulan att för den skull undanta mer betydande inkomster från
beskattning. Beloppet bör också vara individuellt i den meningen att det inle
behövs några särbestämmelser för makar och barn. Jag förordar att gränsen sätts
vid 5 000 kr.

I
enhghet med vad jag nu anfört bör i 19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL,
las in en bestämmelse som anger att intäkter av försäljning av vilt växande
bär och svampar som den skattskyldige själv plockat inte är skattepliktiga till
den del de under etl beskattningsår inte överstiger 5 000 kr. Skattefriheten
bör dock inle avse de fall där verksamheten bedrivs i sådana former att
rörelse föreligger. Skattefriheten bör inle heller avse den som är anställd och
mol sedvanlig lön plockar bär eller svamp. I 20 § KL bör tas in en särskild
bestämmelse enligl vilken avdrag inle får göras för omkostnader i den män
plockningsinkomsterna är skattefria enligt 19§ KL. Om någon plockar för t.ex.
8000 kr. och har omkostnader om 6000 kr., blir 3000 kr. av inkomsten
skattepliktig (8000-5000). På della belopp får plockaren bara göra avdrag för
omkostnader med 1000 kr. (6000-5000) eftersom avdrag inte får göras i den mån
inkomsterna är skattefria.

De
föreslagna reglerna medför att det i framtiden kommer att finnas klarare regler
om hur omfattande en plockningsverksamhet får vara för att den skall gå helt
vid sidan av beskattningen. Självfallet innebär bestämmelserna inte någon
fullständig reglering i så måtto atl del hobbybegrepp som utbildats i praxis
helt förlorar sin betydelse när det gäller bär- och svampplockning. Även om
resultatet av en plockningsverksamhet inte utesluts från beskattningen på gmnd
av de nya reglerna i 19 och 20 §§ KL kan verksamheten givelvis komma alt
bedömas som en hobbyverksamhet som inte är skattepliktig. Plockning som
regelmässigt går med underskott får således liksom hittills anses vara hobby
vars resultat inte skall påverka plockarens taxering i övrigt.

En
utformning av skattelättnaderna i enlighet med vad som nu sagts medför att en jordbmkare
inte behöver betala skatt på plockningsinkomster upp lill 5000 kr. även om
plockningen sker på egna marker. Har verksamhelen så stor omfallning att den är
atl se som en särskild rörelse enligt punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL
föreligger däremot inle skaltefrihet. Genom begränsningen till vad jordbmkaren
själv plockar lämnas utanför skattefriheten de fall då jordbmkaren vill
utnyttja hos sig anställd

Prop.
1980/81:139 17

personal
för viss plockning. Härvid skall alltså såväl plockningsinkomsterna som koslnader
i form av löner o.d. beaktas vid beräkningen av inkomsten av jordbmksfastigheten,
vare sig det är fråga om överskott eller underskott av plocknings verksamheten.

I
tydlighetens intresse bör påpekas alt skattefriheten har knutils till det vederlag
som plockaren uppbär vid försäljning av bär och svamp som han tagit fillvara.
Sker vidareförsäljning, t.ex. mellan uppköpare, eller säljer uppköpare vidare
till etl förädlingsföretag eller allmänheten, kan bestämmelsen i 19 § KL
alltså inte åberopas fill slöd för skattefrihet. Bestämmelsen är inte heller
avsedd atl gälla om en plockare själv konserverar vad han plockat och därpå
säljer den förädlade produkten.

Skatteförmånerna
omfattar inkomster av plockning av vill växande bär och svampar. Med vilt
växande bär avses inte bara sådana fmkler som är bär i botanisk mening säsom
lingon, blåbär och Iranbär. Också andra fmkler som mera populärt kallas bär
skall omfattas av skattefriheten och som exempel kan nämnas hjortron, åkerbär,
björnbär, smultron, slånbär och enbär.

De
nu föreslagna skattelättnaderna är inriktade i första hand på tillfälliga tjänsteinkomster.
Detta medför enligt mitt förmenande att några särskilda regler inle behövs i
fråga om de sociala avgifterna. Några särregler behövs inte heller i fråga om
avdrag för preliminärskatt. Här kan lokal skaltemyndighet utfärda ett intyg,
om det kan antas att inkomsterna inte kommer att överstiga skattepliktsgränsen.
De nya reglema bör lillämpas första gången redan vid 1982 års taxering vilket
innebär atl skattefrihet kan medges redan för inkomster under instundande
bärsäsong.

3
Beräkning av existensminimum

Sedan
länge finns i värt skattesystem bestämmelser för att hindra all en så stor del
av en persons inkomst tas i anspråk för skatt att han därefter saknar nödvändiga
medel för sill och familjens uppehälle. Genom dessa s.k. existensminimiregler
garanteras skattefrihet för en viss minimistandard. Reglerna tillämpas både
vid inkomsttaxering och skalteuppbörd. I korthet är reglerna utformade pä
följande sätt.

Enligt
50 § 2 mom. KL och 9 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL,
kan skattskyldig, som haft en sä låg inkomst att den efter skatt understiger
existensminimum, få ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detla avdrag
avpassas då så alt inkomsten efter skatt uppgår fill existensminimum. En fömtsättning
för avdrag är emellertid alt den låga inkomsten berott på särskilt angivna
omständigheter säsom nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet.

Existensminimum
i del särskilda fallet bestäms med ledning av normal-

Prop. 1980/81:139 18

belopp.
Normalbeloppen omfattar alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnader,
som beräknas särskilt och läggs fill normalbeloppen. Genom lagstiftning år
1976 (prop. 1975/76:91, SkU 1975/76:32, rskr 1975/ 76:186, SFS 1976:88) knöts
beräkningen av normalbeloppen till basbeloppet enligt AFL. Normalbeloppen
utgör för ensamstående skattskyldig nittiofem procent, för sammanlevande makar etlhundrasexfiofem
procent och för varje barn fyrtio proceni av basbeloppet enligl AFL för
december månad året före inkomståret.

Reglerna
om existensminimum kan tillämpas även vid uppbörd. Det avdrag för preliminär
skatt som en arbetsgivare skall göra vid löneutbetalning kan nämligen enligl
41 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL, genom beslut av lokal
skattemyndighet begränsas så alt den skattskyldige har nödvändiga medel kvar
för sitt och familjens uppehälle. De nyss nämnda reglerna för existensminimum
gäller även i dessa fall. Är del däremot fråga om avdrag för kvarskalt krävs
inte att särskilda omständigheter skall ha orsakat den låga inkomsten utan
befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag kan där medges enbart av den
anledningen all inkomsten ärläg.

De
närmare anvisningar och föreskrifter som behövs vid bestämmande av
existensminimum utfärdas av riksskatteverket.

Som
nyss nämndes bestäms normalbeloppen i exislensminimifall med ledning av
basbeloppet enligt AFL. Härigenom kommer minimistandarden att följa
förändringarna i det allmänna prisläget. T.o. m. år 1980 beräknades dessa
förändringar med ledning av konsumentprisindex. Genom lagstiftning år 1980 (prop.
1980/81:20, SfU 1980/81: 14, rskr 1980/81:84, SFS 1980:1036 och 1041) ändrades
emellertid systemet för basbeloppels indexuppräkning. I fortsättningen skall
man vid beräkningen av förändringarna i prisläget bortse från indirekta skatter,
tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt lägga till subventioner.

Den nu angivna ändringen i
fräga om basbeloppels uppräkning genomfördes i besparingssyfte och för att inle
hela bördan av energiprishöjningar skall falla pä de aktiva grupperna. Nägon
reducering av den skattefria minimistandarden är emellertid inte avsedd och
delta påkallar nu vissa justeringar beträffande existensminimireglerna.
Konsumentprisindex bör alltjämt vara avgörande för normalbeloppens storlek. En
lämplig utgångspunkt för den fortsatta uppräkningen är basbeloppet för
december månad 1980, som är del sista basbelopp som fastställts enligt de äldre
reglerna. Detta belopp är avgörande för storleken av normalbeloppen för inkomståret
1981.

Basbeloppet
för december månad 1980 har fastställts till 16 100 kr. (SFS 1980:820) och
normalbeloppen för år 1981 fill 15 295 kr., 26565 kr. resp. 6440 kr. Av
praktiska skäl bör den framtida uppräkningen ske med utgångspunkt i belopp som
anges i jämnt hundralal kronor. För ensamstående skulle då beloppet bli 15 300
kr., för sammanlevande makar 26600

Prop. 1980/81:139 19

kr.
och för varje barn 6500 kr. Dessa belopp skall sedan uppräknas med ledning av
ett jämförelsetal som anger förhällandet mellan det allmänna prisläget i
oktober månad året före inkomståret och prislägel i oktober månad 1980.
Prisläget i oktober är nämligen avgörande för basbeloppet i december.
Förändringarna i det allmänna prisläget skall beräknas på grundval av
konsumentprisindex. Liksom hittills skall bostadskostnaderna beräknas särskilt
och läggas till normalbeloppen. Likasä skall det alltjämt vara en uppgift för riksskatteverket
att svara för de närmare beräkningarna. De uppräknade beloppen skall avrundas
uppåt till helt hundratal kronor. De nya bestämmelserna bör tas in i punkt 1
av anvisningarna lill 50 § KL. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid
1983 ärs taxering. I fräga om 1982 ärs inkomster blir därvid prisutvecklingen
mellan oktober månad 1980 och oktober månad 1981 avgörande för normalbeloppens storiek.

Jag
vill avslutningsvis nämna att mina förslag återverkar i vissa andra avseenden.
I samband med den tidigare nämnda lagstiftningen är 1976 samordnades reglerna
för beräkning av existensminimum vid beskattning och indrivning. Detta samband
bör behällas för framliden. Nägon särskild åtgärd är inte behövlig för delta.

4
Vissa följdändringar i fråga om uppbörd av sjömansskatt, m. m.

År
1978 ändrades uppbördsförfarandet enligt UBL i flera avseenden (prop.
1978/79:161, SkU 1978/79:50, rskr 1978/79:379, SFS 1979:489). Ändringarna avsåg
bl.a. arbetsgivarnas inbetalning och redovisning av innehållen skatt. Enligt
det nya systemet redovisas skallen i en uppbördsdeklaration i samband med
inbetalningen. En ändring vidtogs ocksä i fråga om sanktionen för underlåtenhet
atl avlämna redovisning i rätl lid. I sistnämnda avseende behöver en
följdändring göras i fråga om uppbörden av sjömansskatt.

I 14 § 1 mom. sjömansskatlelagen
(1958:295), SjL, lämnas föreskrifter om tid och sätl för redares inbetalning
och redovisning av innehållen sjömansskatt. Bestämmelser om sanktioner vid
försummelser i dessa hänseenden finns i 2 mom, av samma paragraf. Enligt
första stycket skall restavgift och tilläggsavgift, beräknade efter 58 § 1 mom.
första-tredje styckena UBL, utgå om skatten betalas in för sent. Vidare ges
vissa närmare anvisningar om beräkning av tilläggsavgift. Enligt andra slyckel utgår
restavgift även om sjömansskatt inle redovisas i behörig ordning. I fräga om
avgiftens beräkning i dessa fall hänvisas i paragrafen till 58 § I mom. Qärde
stycket UBL. Vidare gäller enligt 30 § SjL att vite kan föreläggas redare som
inte redovisar sjömansskatt i behörig ordning.

Vid
reformen av uppbördsförfarandet skedde endasi formella följdändringar i fråga
om restavgift och tilläggsavgift vid försummelser atl inbetala

Prop.
1980/81:139 20

skatt
i rätt tid. Såvitt gäller sjömansskatten krävs nu endast en smärte justering av
14 § 2 mom. första stycket SjL. Därvid bör också en komplettering av reglerna
äga rum i ett avseende.

Restavgift
och tilläggsavgift kan enligt UBL efterges eller nedsättas om särskilda
omständigheter föranleder det. Bestämmelser härom samt om rätt för riksskatteverket
att meddela närmare föreskrifter i ämnet finns i 58 § 2 mom. UBL. Även restavgift
och tilläggsavgift enligt SjL kan nedsättas eller efterges, men någon
bestämmelse om detta ges inle i 14 § 2 mom. SjL. Att så kan ske framgår endast
genom atl bland de uppgifter som enligt 21 § 1 mom. SjL åligger
sjömansskattenämnden är atl med tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket
utfärdar meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift eller
tilläggsavgift enligt SjL. Jag anser att en uttrycklig bestämmelse om befrielse
från skyldighet atl betala restavgift samt om meddelande av närmare
föreskrifter bör tas in tillsammans med övriga bestämmelser om restavgift i 14
§ 2 mom. SjL, vilket påkallar en följdändring av 21 § 1 mom. samma lag.
Samtidigt bör orden "allmän försäkringskassa" ulgå ur lagrummet,
eftersom försäkringskassorna inle längre får någon del av sjömansskatten.

Sanktionen
vid försenad redovisning av innehållen skall ändrades helt vid 1979 års reform.
Tidigare gällde enligt 58 S 1 mom. fjärde stycket UBL att restavgift utgick, om
redovisning inte lämnades i behörig ordning. Avgiften utgick enligt en lägre
procentsats än vad som var fallet om inbetalning inte har skett men
bestämmelserna om nedsättning och befrielse var gemensamma. Ändringen innebar
att systemet med restavgift vid försummelse i fråga om redovisningsskyldighet
avskaffades och ersattes med en sanktion i form av en förseningsavgift.
Reglerna innebär följande.

I
54 § 1 mom. UBL ges föreskrifter om skyldighet för arbetsgivaren att självmant
eller efter anmaning lämna uppbördsdeklaration och hur denna skyldighet skall
fullgöras om den som är skyldig alt självmant avge deklaration underlåter detta
eller en avgiven deklaration är ofullständig kan länsstyrelsen eller den lokala
skaltemyndigheten enligt 54 § 2 mom. UBL anmana den deklaralionsskyldige att
lämna deklaration eller komplettera den. Slutligen gäller enligt 54 § 3 mom. UBL
att förseningsavgift med 100 kr. skall påföras den som är skyldig atl lämna
uppbördsdeklaration utan anmaning men inte har fullgjort sin skyldighet (första
slyckel). Förseningsavgift med 200 kr. påförs den som har anmanats atl lämna uppbördsdeklaralion
men inle fullgjort skyldigheten inom föreskriven tid (andra stycket). Förseningsavgift
får hell efterges av länsstyrelsen orn särskilda skäl föreligger (Iredje
stycket). Närmare föreskrifter härom utfärdas av riksskatteverket.

Sanklionssyslemet
för försummelse i fräga om redovisningen av innehållen sjömansskatt bör nu
bringas i överensstämmelse med vad som gäller enligt UBL. Nuvarande
bestämmelser om restavgift vid sädan försummelse bör alltså ersättas med
föreskrifter om förseningsavgift. Reglerna

Prop. 1980/81:139 21

bör
tas in i ett nytt 3 mom. i 14 § SjL och innehålla bestämmelser om anmaning vid
försummad redovisning, om förseningsavgift saml om befrielse från sådan
avgift. Vidare bör las in ell bemyndigande för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer atl meddela närmare föreskrifter om befrielse. Regeringen
kommer sedermera att i administrativ ordning - såsom har skett i 67 §
uppbördskungörelsen (1967:626) - lämna etl sådant uppdrag åt riksskatteverket.
Följdändringar behövs i 21 § 1 mom. samt 30 och 32 §§ SjL.

I
sammanhanget vill jag också föreslå en justering av punkt 5 av anvisningarna
till 18 § KL.

I punkt 5 av anvisningarna
lill 18 § KL finns bl.a. bestämmelser om förvärvskälla vid icke yrkesmässig
avyttring av fastighet och annan egendom när inkomsten av sådan
förvärvsverksamhet skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål
enligl bl. a. 69 § KL. Den sistnämnda bestämmelsen innehåller regler om
beskattningen av personer som är anställda utomlands i svenska statens tjänst.
Intill utgången av år 1978 var inkomsten av sådan ullandsljänslgöring skattefri
vid kommunalbeskattningen. Den ifrågavarande personalen var i regel kyrkobokförd
i Storkyrkoförsamlingen i Slockholm. Om de hade andra inkomsler än sin lön
utgick därför kommunalskatt huvudsakligen efter utdebiteringen i Slor-kyrkoförsamlingen.

Genom lagstiftning år 1978
(prop. 1978/79:58, SkU 1978/79:15, rskr 1978/79:84, SFS 1978:924 och 925)
infördes emellertid skattskyldighet även kommunalt för den lön som statligt
anställd personal uppbär vid tjänstgöringen utomlands. Vidare tillkom genom den
lagstiftningen bestämmelser om atl sådana personer under ullandstjänslgöringen
skall vara kyrkobokförda i den församhng där de var eller hade bort vara
kyrkobokförda vid utflyttningen. Detla innebär att beskattningsorten även
efter utflyttningen bUr den kommun där den akluella församlingen är belägen. På
grund härav utgick bestämmelsen i 69 § KL om beskattning för gemensamt
kommunalt ändamål i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. I konsekvens härmed bör
hänvisningen till denna bestämmelse i punkt 5 av anvisningarna fill 18 § KL ulgå
ur lagtexten.

Slulligen vill jag ta upp
ett par rent lekniska frägor. Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:42, SkU
1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1056) ändrades bl.a. styckeindelningen i
23 § F lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Det tidigare andra
stycket blev ell Iredje stycke i samma lagrum. Härigenom blev hänvisningar till
det tidigare andra stycket i 22§ 1 mom. andra stycket, 43 § och 55 § 1 mom.
andra stycket formellt missvisande. Jag föreslär att de sistnämnda lagmmmen
ändras så att hånvisningen i stället avser Iredje stycket. Genom lagstiftning
samma år (prop. 1979/80:77, SkU 1979/80:23, rskr 1979/80: 164, SFS 1980:75)
infördes vidare genom elt tillägg lill 32 § AGL, g), möjlighel lill efterbeskattning
i vissa fall då kretsen av arvingar inte varit helt känd vid tidpunkten för

Prop. 1980/81:139 22

bouppteckningens
inregistrering men klarhet därom vunnits senare. För dessa fall bör samma
deklarationsskyldighet gälla som i andra efterbeskalt-ningsfall. Jag föreslår
därför att 45 § AGL angående deklarationsskyldighet kompletteras med en
hänvisning till den nya bestämmelsen i 32 § g).

5
HemstäUan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i kommunalskallelagen
(1928:370),

2.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

3.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.

Norstedts Tryckeri, Stocitholm 1981