Prop. 1980/81:143

Prop.
1980/81:143

Regeringens proposition 1980/81:143

med
förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar, m. m. (mellankommunala skatterätten);

beslutad
den 12 mars 1981.

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Riksdagen
har år 1978 fattat ett principbeslut om att mellankommunala skallerätten skall
brytas ut frän riksskatteverket. I propositionen föreslås de lagändringar som
behövs för en sådan reform. Förslaget innebär att domstolen ges ställning av en
allmän förvaltningsdomstol. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1981.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 143

Prop; 1980/81:143 t 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om allrnänna
förvaltningsdomstolar' dels att nuvarande 22-26 §§ skall betecknas 26-30 §§,
dels att 1 § och den nya 28 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken
närmast före nuvarande 22 § skall sättas närmast före den nya26§,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22-25 §§,
samt närmast före 22 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l.§ Regeringsrätten är, i enlighet med vad i
regeringsformen sägs, högsta allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i
Stockholm.

Kammarrätt är allmän förvalt- Kammarrätterna, är allmänna för-

ningsdomstol närmast under rege- valtningsdomstolar
närmast under

ringsrätlen. regeringsrätten.

Kammarrätterna ar kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i
Göleborg, kammarrätten i Sundsvall och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätt är allmän förvaltnings- Länsrätterna och meUankommu-

domstol närmast under kammarrätt. nala skatterätten
är allmänna förvalt-

I varje län finns en länsrätt. ningsdomsiolar närmast under kam-

marrätterna. I varje län finns en länsrätt. Mellankommunala
skatterätten har sitt säte i Stockholm.

Mellankommunala skatterätten

22 §

Mellankommunala skatterätten prövar mål enligt skalle- och
taxeringsförfattningarna i den ulslräckning som är föreskrivet i dessa
författningar.

23 §

I mellankommunala skatlerälten finns en eller flera
ordförande vilka förordnas av regeringen för en bestämd tid. Den som förordnas lill
ordförande skall vara lagfaren.

' Lagen omtryckt 1979:165.

Prop.
1980/81:143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Föreskrifierna i 17 § första stycket och 18 § om domförhet
skall lillämpas på mellankommunala skallerätten.

25 §

Nämndemännen i mellankommunala skatterätten förordnas av
regeringen. Till nämndemän får uises endast myndiga svenska medborgare som
inte har fy Ut sjuttio år.

Den som är nämndeman i mellankommunala skalterälten får inle
samtidigt vara nämndeman i en kammarräti.

Föreskrifterna
i 20 § andra och fjärde slyckena samt 21 § första och tredje styckena om
behörighet och skyldighet alt vara nämndeman skall tillämpas på mellankommunala
skallerällen.

28 §

Ledamot
och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall vara svensk medborgare.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot
eller föredragande. I fråga om nämndeman i kammarrätt och länsrätt gäller 20
och 21§§.

Ledamot och föredragande i allmän förvaltningsdomstol
skall ha avlagt domared.

De som
står i sädant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej samtidigt

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol
skall vara svenska medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får
inte utöva befattning som ledamot eller föredragande. I fräga om nämndemän i kammarrällerna
och länsrätterna gäller 20 och 21 §§ och i fräga om nämndemän i mellankommunala
skatterätten 25 §.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol
skall ha avlagt domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som anges i
4 kap. 12 § rättegångsbalken får inle samlidigl

1* Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 143

Prop.
1980/81:143 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänstgöra som ledamöter i allmän tjänstgöra som ledamöter i allmän

förvaltningsdomstol. förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1979:168) om
mellankommunal skatterätt

Härigenom föreskrivs atl lagen (1979:168) om
mellankommunal skatterätt skall upphöra atl gälla vid utgången av juni 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b § rättshjälpslagen
(1972:429)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5b§

Med domstol förstås i denna lag Med
domstol förstås i denna lag

allmän domstol, allmän förvalt- allmän
domstol, allmän förvalt

ningsdomstol, bostadsdomstolen, ningsdomstol,
bostadsdomstolen,

försäkringsöverdomstolen, försäk- försäkringsöverdomstolen,
försäk

ringsrätt, marknadsdomstolen, pa- ringsrätt,
marknadsdomstolen, pa

tentbesvärsrätten, arbetsdomstolen, lentbesvärsrätten,
arbetsdomstolen

mellankommunala skatterätten och och
krigsrätt. Vad i lagen sägs om

krigsrätt. Vad i lagen sägs om dom- domstol
skall även gälla arrende

stol skall även gälla arrendenämnd, nämnd,
hyresnämnd, statens va-

hyresnämnd, statens va-nämnd och nämnd och överexekutor.

överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Lagen omtryckt 1979:240.

- Ny
lydelse av 5 b § föreslagen i prop, 1980/81:84 med ikraftträdande den 1 januari

1982.

Prop. 1980/81:143

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén,
Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Petri

Lagrådsremiss
med förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar, m. m. (mellankommunala skatterätten)

1 Inledning

Riksdagen
fattade är 1978 ett principbeslut om alt de lidigare länsrätterna, länsskalterälterna
och fasfighetstaxeringsrälterna skulle brytas ut från länsstyrelserna och
omvandlas fill fristående länsrätter, en i varje län (prop. 1977/78:170, KU
1977/78:47, rskr 1977/78:308). Samlidigl beslutade riksdagen att mellankommunala
skatterätten skulle brytas ut från riksskatteverket. Länsrättsreformen
genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:86, JuU 1978/79:27, rskr
1978/79:216, SFS 1979:165). Riksdagens principbeslut om mellankommunala
skatterätten verkställdes däremot inte i detta sammanhang (jfr prop. 1978/79:100
bil. 5 s. 77 och prop. 1978/79:86 s. 29).

Som
chefen för justitiedepartementet anför i årets budgetproposition (prop.
1980/81:100 bil. 5 s. 62) bör principbeslutet om mellankommunala skatterätten
nu verkställas.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Huvuddragen i gällande ordning m. m.

Den
svenska förvaltningsdomstolsorganisationen har byggts ut kraftigt under 1970-talet,
främst i fråga om de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsrättsreformen
år 1971 innebar alt tyngdpunkten i den domstols-mässiga besvärsprövningen i
förvaltningsärenden flyttades från regeringsrätten till kammarrätterna som då
blev två till antalet. Senare har antalet

Prop.
1980/81:143 6

kammarrätter ökats till fyra. År 1971 omorganiserades
länsstyrelserna i vissa delar och i samband med det inrättades länsdomstolar -
en länsrätt och en länsskatlerätt i varje län. År 1975 tillkom en
fastighetstaxeringsrätt i varje län. Länsrättsreformen, som riksdagen beslutade
1978 och 1979, innebar atl länsdomslolarna bröts ut frän länsstyrelserna och
omvandlades till fristående allmänna förvaltningsdomstolar, länsrätter, en i
varje län.

Bestämmelser om regeringsrätten, kammarrätterna och
länsrätterna finns i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
(omtryckt 1979:165, ändrad senast 1981:37). Lagen innehåller föreskrifter bl.
a. om vilka de allmänna förvaltningsdomstolarna är, om vilka mäl som prövas av
dem, om vilka domare som skall ingå i domstolarna och om domförhet. I lagen
finns också vissa gemensamma bestämmelser i fråga om bl. a. omröstning,
behörighet och domared.

Det processuella förfarandet i de allmänna
förvaltningsdomstolarna regleras i förvaltningsprocesslagen (1971:291, ändrad
senast 1980:275).

Mellankommunala skatlerälten föregicks av en
mellankommunal pröv-ningsnänind som inrättades år 1928. I samband med att
länsrätterna och länsskatterätlerna inrättades år 1971 ombildades mellankommunala
prövningsnämnden lill en skatterätt.

Grundläggande bestämmelser om mellankommunala skatterätten
finns i lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt. Domstolen prövar vissa
besvär över taxeringsnämndernas beslut (1 §). Enligt 73 § taxeringslagen
(1956:623, 73 S ändrad senast 1979:175) prövar mellankommunala skatterätten
bl. a. sådana mål där den skattskyldige har en förvärvskälla som i fråga om
beskattningsorten är att hänföra till flera län eller där det råder tvekan om i
vilket län en skattskyldig skall taxeras. Besvär över koncernbolags taxeringar
prövas av mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnar självdeklarationer
i olika län. Det innebär att de flesta börsnoterade bolagen och många andra
större företag faller inom domstolens kompetensområde. Vidare prövas skattefrågor
i samband med in- och utflyttning ur landet och i vissa fall taxeringar av äkta
makar som är bosatta i olika län. (Se också 67 § och 105 § 2 mom.
taxeringslagen.) Mellankommunala skatterätten prövar också mål enligt andra
författningar på skatteområdet, se t. ex. 4 och 7 §§ förordningen (1933:395) om
ersättningsskatt (4 och 7 §§ ändrade senast 1979:170), 4§ lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (4 § ändrad senast
1979:173) och 12 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst (12 § ändrad 1979:187).

Domstolen har sitt kansli i riksskatteverket. Rätten
sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När del föreligger särskilda
skäl. får rätten sammanträda på någon annan ort (2 § lagen om mellankommunal
skatterätt). 1 mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande
som förordnas av regeringen för en viss tid. Den som förordnas'till ordförande
skall vara lagfaren (3 §). Föreskrifterna i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
angående domförhet i länsrätterna samt orn omröstning, behörig-

Prop.
1980/81:143 7

het
och domared är tillämpliga i mellankommunala skatterätten (4 §). I mellankommunala
skatterätten finns nämndemän som förordnas av regeringen. Till nämndemän får
utses endast myndiga svenska medborgare som inte har fyllt 70 år. I övrigt
tillämpas beträffande behörighet och skyldighet att vara nämndeman bestämmelser
i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar angående nämndemän i länsrätterna (5
§).

Förfarandet
i mellankommunala skatterätten regleras i förvaltningsprocesslagen.

2.2
Tidigare förslag och beslut beträffande mellankommunala skatterätten

Till
grund för länsrätlsreformen låg länsdomstolskommitténs betänkande (SOU 1977:80)
Länsdomstolarna. I betänkandet anförde kommittén atl samma principiella skäl
som talade för att länsdomstolarna skulle brytas ut från länsslyrelserna kunde
åberopas för en utbrytning av mellankommunala skatterätten. Kommittén föreslog atl
domstolen skulle brytas ut från riksskatteverket och administrativt inordnas i länsrälten
i Stockholms län (prop. 1977/78:170 s. 100). Kommitténs förslag att mellankommunala
skatterätten skulle brytas ut från riksskatteverket tillstyrktes av detta verk och
de andra remissinstanser som yttrade sig i frågan. Några remissinstanser ifrågasatte
emellertid om mellankommunala skatterätten borde inordnas i länsrätten i
Stockholms län. Riksskatteverket framhöll bl. a. att det i mål hos mellankommunala
skatterätten förekommer intressekonflikter mellan kommuner. Vidare tillämpas
en del särskilda arbetsrutiner vid domstolen. För det fall att mellankommunala
skatterätten skulle knytas till länsrätten i Stockholms län ansåg verkel att
domstolens kansli borde bilda en avdelning som skulle vara frislående i
förhållande fill länsrätten i övrigt.

I
1978 års principproposition om fristående länsdomstolar uttalade föredragande
statsrådet att han biträdde förslaget att mellankommunala skatterätten skulle
brytas ut från riksskatteverket (prop. 1977/78:170 s. 20). Han anförde vidare
att han anslöt sig fill kommitténs uppfattning atl organisatoriska synpunkter
talade för en administrativ samordning mellan länsrätten i Stockholms län och mellankommunala
skatterätten. Med hänsyn fill bl. a, vad riksskatteverket hade anfört borde
emellertid denna fråga övervägas ylterligare.

Frågan
om mellankommunala skatterätten behandlades sedan i 1979 års budgetproposifion.
Dåvarande chefen för jusfitiedepartementet uttalade därvid (prop. 1978/79:100
bil. 5s. 78) att han efter gemensam beredning med dåvarande chefen för
budgetdepartementet hade funnit att riksdagens beslut om utbrytning av mellankommunala
skatterätten från riksskatteverket inte borde verkställas i väntan på
ställningstagandena till föi;slagen i företagsskatteberedningens betänkande (SOU
1977:86) Beskattning av företag.

I

I
enlighet med de nu återgivna uttalandena föreslogs i 1979 års proposition

angående
genomförandet av länsrättsreformen inte någon ändring i den

Prop.
1980/81:143 8

mellankommunala skatterättens ställning (prop. 1978/79:86 s.
29). Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget.

I årets budgetproposition anför chefen för justiliedeparlemenlet
atl han efter samråd med chefen för budgeldeparlementet har funnit att
beredningen inom regeringskansliet av förelagsskatteberedningens förslag inle
längre hindrar att principbeslutet om mellankommunala skatterätten verkställs (prop.
1980/81:100 bil. 5 s. 62). Övervägande skäl talar enligt föredragande
statsrådet för atl mellankommunala skatterätten blir en självständig myndighet
sorn använder viss utrustning och vissa tjänster gemensamt med länsrätten i
Stockholms län; Vidare anförs att mellankornmunala skatterätten bör ges
ställning av en allmän förvaltningsdomstol. Den kommer därmed att falla under justifiedepartementets
ansvarsområde, och domstolsverket blir central förvaltningsmyndighet för
domstolen.

2.3 Behovet av lagstiftning

Ställningstagandena i fråga om mellankommunala
skatterätten innebär att regleringen av mellankommunala skatterättens organisafion
m. m. bör finnas i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Den från lagteknisk
synpunkt lämpligaste lösningen torde vara att hiivuddelen av bestämmelserna i
lagen om mellankommunal skatterätt flyttas över till lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar och där upptas under en särskild rubrik i likhet med vad
som nu gäller i fråga om regeringsrätten, kammarrätterna och länsrätterna. I
lagens första paragraf, som anger vilka de allmänna förvaltningsdomstolarna är m.
m., bör både länsrätterna och mellankommunala skatterätten nämnas som allmänna
förvaltningsdomstolar närmast under kammarrätterna. Vidare bör där anges att mellankommunala
skatterätten har sitt säte i Stockholm. Om bestämmelserna om mellankommunala
skatterätten tas in i lagen oni allmänna förvaltningsdomstolar, blir de
gemensamma bestämmelserna i den lagen automatiskt tillämpliga också pä denna
domstol. Någon motsvarighet till 2 § lagen om mellankommunal skatterätt behövs
därför inte: Detsamma gäller i fräga om hänvisningarna i 4 § till 22 och 24 §§
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

De andra lagar i vilka mellankommunala skatterätten nämns
behöver inte ändras med anledning av reformen. I 5 b § rättshjälpslagen
(1972:429, omtryckt 1979:240) bör dock en redakfionell ändring göras.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1981.

2.4 Mellankommunala skatterättens organisafion

Redan i detta sammanhang vill jag efter samråd med chefen
för justitiedepartementet något beröra frågan om mellankommunala skatterättens
organisation.

F. n. finns två ordförande förordnade i mellankommunala skalterälten.

Prop. 1980/81:143 9

En av dessa är en pensionerad länsrättslagman. Den andre
fullgör uppdraget vid sidan av sin tjänst som länsrättslagman. Tillsammans
ägnar de två Ordförandena ca två tredjedels årsarbetskraft åt göromålen i
domstolen.

Systemet med ordförande som fullgör uppdraget som en
bisyssla har fungerat väl. Det finns därför inte nägon anledning att i detta
sammanhang göra någon ändring i det. Bl. a. med hänsyn till svårighetsgraden på
målen i domstolen är det angeläget att den som förordnas till ordförande även i
fortsättningen har erfarenhet som ordinarie domare i en allmän förvaltningsdomstol.

Vid mellankommunala skatterättens kansli tjänstgör f. n.
en kanslichef, nio handläggare och sex kontorister. Samtliga ägnar hela sin
arbetstid åt göromålen i domstolen men är f. n. anställda i riksskatteverket.
Handläggarna bereder och föredrar målen. Några handläggare har också förordnande
att handlägga mäl som avses i 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
Bland handläggarna finns kammarrättsfiskaler och kammarrättsassessorer som är
tjänstlediga från kammarrätterna. Utbrytningen av mellankommunala skatterätten
bör i princip inle föranleda någon annan organisatorisk ändring än att
tjänstemännen anställs direkt i mellankommunala skatterätten.

Helt nyligen har länsrätten i Stockholms län flyttat till
nya lokaler på Södermalm i Stockholm. I anslutning fill dessa lokaler finns
utrymmen även för mellankommunala skatterätten. Som framgått avses mellankommunala
skatterätten använda viss utrustning och ha vissa tjänster gemensamt med
länsrätten, bl. a. expeditionsvakter, telefonväxel, bibliotek och förhandlingsutrymmen.

Medel för mellankommunala skatterättens verksamhet har
beräknats i budgetproposifionen för budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:100 bil.
5 s. 62) under anslaget D.3. Allmänna förvaltningsdomstolarna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2.
lag om
upphävande av lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt,

3.
lag om ändring
i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen bör fogas fill regeringsprotokollet i detta
ärende som bilaga

■ Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande
med dem som är fogade till propositionen.

Prop.
1980/81:143 10

4 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81:143 11

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1981-02-23

Närvarande:
f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt
lagrådet den 20 februari 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 19 februari 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,

2. lag om upphävande av lagen (1979:168) om
mellankommunal skatterätt,

3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Regner. Förslagen föranleder
följande yttrande av lagrådet: Lagförslagen lämnas utan erinran.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m. (mellankommunala skatterätten)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2.
lag om upphävande
av lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt,

3.
lag om ändring
i rättshjälpslagen (1972:429).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat
lagförslagen utan erinran och hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen,

dels att godkänna de riktlinjer för mellankommunala
skatterättens organisation som har angetts i remissprotokollet.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagl fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 19 februari 1981.

GOTAB. Stockholm 1981