Prop. 1980/81:145

Prop.
1980/81:145

Regeringens proposition 1980/81:145

om finansiering av vissa arbetsmarknadspolifiska åtgärder

beslutad den 5 mars 1981

Regeringen föreslär riksdagen all anlaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR ELIASSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt de båda arbetsgivaravgifterna
på vardera 0,4% som utgår för alt finansiera delar av arbetslöshetsersättningar
och arbetsmarknadsutbildning skall ersättas av en gemensam avgift på 0,8%.

Den nya arbetsgivaravgiften, föreslås bli använd för atl
läcka 55% av kostnaderna för följande bidrag:

— kontant arbetsmarknadsstöd,

— grundbidrag och progressivbidrag lill
erkända arbetslöshetskassor,

— förvaltningsbidrag till
arbetslöshetskassorna saml den del av arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader som avser programmet Kontant stöd vid arbetslöshet,

— utbildningsbidrag till elever i
arbetsmarknadsutbildning,

— utbildningsbidrag till deltagare i yrkesinriktad
rehabilitering.

Inflytande medel från arbetsgivaravgiften föreslås få disponeras av riks

försäkringsverket, som ocksä föreslås fä disponera ett reservationsanslag

för atl betala den andel av ifrågavarande utgifter som inte skall täckas av

arbetsgivaravgiften. Riksförsäkringsverket föreslås vidare få disponera en

rörlig kredit hos riksgäldskontoret för atl klara tillfälliga svängningar i

berörda inkomster och utgifter.

Statens övriga utgifter för arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering föreslås bli finansierade direkt från anslag på
statsbudgeten. Det gäller bl. a. utgifter för att ordna AMU-kurser och
yrkesinriktad rehabilitering saml bidrag till arbetsgivare som ordnar ulbildning
för anställda.

De nya reglerna föreslås gälla från den Ijuli 1981.

1 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 145

Kartong: S. 2, efter rad 17 Tillkommer: Avgift ---
ledighet för

Prop.
1980/81:145 2

Förslag till

Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivaravgift för finansieringen av
arbetslöshetsersättning enligl lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och
lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd saml utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering erläggs till staten enligl
denna lag.

2§ Arbetsgivare eriägger årligen arbetsgivaravgift med
belopp som motsvarar åtta tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren
under året har utgivit som lön lill arbetstagare i pengar eller naturaförmåner
i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2S andra
stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften las inte hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året undersfigit fem hundra kronor. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare, som inte är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om inte fall som avses i 3
kap. 2§ andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är
för handen.

Avgifl erläggs inle för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till
den del lönen molsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. I6§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift eriäggs inte heller för lön som arbetsgivare har utgivit
till barn för arbele utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
lönen inle får ske vid inkomsttaxeringen.

3§ Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19
kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till
sjukförsäkring.

4§ 1 fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift enligl
denna lag äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligl lagen om
allmän försäkring, m. m. molsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Genom lagen
upphävs lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbelsmarknadsstödel samt lagen (1975: 335) om
arbetsgivaravgift lill arbetsmarknadsutbildningen.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifl
som belöper pä lid före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället
den nya bestämmelsen.

Prop.
1980/81:145 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-05

Närvarande: Statsminister Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark,
Burenstam Linder, Wirtén, Holm, Boo, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Eliasson

Proposition om finansiering av vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1 Inledning

Vid sin anmälan av det reviderade budgetförslaget för
budgetåret 1980/ 81 (prop. 1979/80: 150 bil. 2, den s. k. komplelteringspropositionen)
redovisade dåvarande chefen för budgetdepartementet ett förslag (Ds A 1980: 1)
till sammanslagning av arbelsmarknadsutbildningsfonden, arbetslöshelsfonden
och fonden för slallig lönegaranti vid konkurs. Förslaget, som lades fram i
form av en promemoria, hade utarbetats av en interdepartemental arbetsgrupp och
därefter remissbehandlats. Som framgick av redovisningen i komplelteringspropositionen
hade flertalet remissinstanser uttalat sig posilivt om tanken på en
arbetsmarknadsfond, samtidigt som de flesta av dem var tveksamma eller direkl
avvisande till att arbetsmarknadspolitiken skulle finansieras med
arbetsgivaravgifter i större omfattning än f.n. Det senare var innebörden av
ett räkneexempel i promemorian. Föredraganden anförde för egen del efter
samråd med dåvarande chefen för arbelsmarknadsdeparlementel atl del vore
rimligt att finansieringen av de utgifter som nu finansieras över de nämnda
tre fonderna i stället finge ske från en sammanslagen fond, eftersom dessa
utgifter i viss utsträckning varierar mol varandra. En sammanslagning skulle
dessutom leda till administrativa förenklingar och besparingar. Föredraganden
bedömde det emellertid som nödvändigt atl närmare pröva vilka ändamål som
skulle finansieras över en gemensam fond och hur denna skulle administreras.

Vid sin behandling av kompletteringspropositionen (FiU
1979/80:40, rskr 1979/80:421) godkände riksdagen vad chefen för budgetdepartementet
sålunda hade anfört. Arbetsmarknadsutskottet underströk med instämmande av
finansutskottet alt riksdagen vid detta tillfälle endast kunde göra ett
principiellt ställningstagande. Regeringen förutsattes återkomma lill

Prop.
1980/81:145 4

riksdagen när detaljerna för fondens användning hade blivit
mera klarlagda.

2 Nuvarande förhållanden

Arbetsmarknadsutbildningen finansieras helt över
arbetsmarknadsutbildningsfonden. Fonden finns inrättad hos arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), som placerar innestående medel hos riksgäldskontoret. Över samma fond
finansieras sedan den 1 januari 1980 också den yrkesinriktade rehabiliteringen (prop.
1978/79:73, AU 1978/79:20, rskr 1978/79: 186).

Till
fonden förs medel dels via statsbudgeten (anslagen B 2. Bidrag till
arbetsmarknadsutbildning och C 5. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering) och
dels med en arbetsgivaravgift enligt lagen (1975:335, ändrad senast 1979:658)
om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen. Avgiften uppgår till 0,4%
av den lönesumma som också ulgör underlag för sjukförsäkringsavgift enligl 19
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1 samband med fondens införande
framhöll riksdagen (InU 1975: 14, rskr 1975:178) att arbetsgivaravgiften skulle
knytas lill kostnaden för den reform av arbetsmarknadsutbildningen som
samtidigt beslutades. Utskottet ställde sig dock Iveksaml till om denna
anknytning var/ändamålsenlig i framliden. Det kunde enligt utskottet finnas
anledning alt överväga om inte arbetsgivaravgiftens läckningsandel i stället
borde sättas i relation till hela utbildningskostnaden eller till nägot i denna
ingäende ulgiflsändamål. Utskottet räknade med att regeringen skulle
uppmärksamma detta spörsmål. Arbetsgivaravgiften har emellertid förblivit
oförändrad sedan dess, medan anslagen över statsbudgeten varje år har anpassats
efter de beräknade behoven av ytterligare medel från fonden.

Under budgetåret 1979/80 uppgick utgifterna för de
nuvarande programmen Arbetsmarknadsutbildning och Yrkesinriktad rehabilitering
till ca 3650 milj. kr. resp. ca 400 milj. kr., dvs. lolalt ca 4050 milj. kr. Av
detta belopp beräknas ca (2200 + 100 =) 2300 milj. kr. ha använts för utbildningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1979:528). I övrigt avsåg
utgifterna bl.a. anordnande av AMU-kurser och yrkesinriktad rehabilitering,
viss elevsocial verksamhet samt bidrag till arbetsgivare för utbildning av
anställda. Jag har vid denna beräkning tagil hänsyn till samtliga verksamheter
som nu ingår i de båda programmen. Eftersom huvuddelen av den yrkesinriktade
rehabiliteringen finansierades på annat sätt fram till den 1 januari 1980 (se prop.
1978/79:73 s. 58) uppgick dock de faktiska utbetalningarna från fonden under
budgetåret 1979/80 lill etl lägre belopp, nämligen 3872 milj. kr. Under
budgetåret infiytande arbetsgivaravgifter uppgick till 879 milj. kr., medan lotalt
3 102 milj. kr. anvisades över statsbudgeten. Ränlor på innestående medel uppgick
till I milj. kr. Inbetalningarna lill fonden överstegsåledes utbetalningarna
under

Prop. 1980/81:145 5

budgetåret med (879 - 3 102 -f I - 3872 =) 109 milj. kr.
Därigenom kunde, fondens kassamässiga nettobehållning öka från 37 milj. kr. den
1 juli 1979 till 146 milj. kr. den 1 juli 1980. Jag bortser härvid från all
vissa utbetalningar för skolöverstyrelsens kurser görs med flera månaders
eftersläpning.

För budgetåret 1980/81, då fonden således har en ingående
balans av 146 milj. kr., har över statsbudgeten anvisats 2231 milj. kr. för
arbetsmarknadsutbildning och 428,5 milj. kr..för yrkesinriktad rehabilitering.
Arbetsgivaravgifter beräknas under budgetåret inflyta med drygt 1000 milj. kr.
Totalt beräknas därigenom drygl 3 800 milj. kr. kunna disponeras för
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering under budgetåret
1980/81.

Arbetslöshetsersättning kan bestå av kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371, ändrad senaste 1979:386) om kontant
arbetsmarknadsstöd eller dagpenning enligt lagen (1973:370, ändrad senast
1980: 1109) om arbetslöshetsförsäkring. Kontant arbetsmarknadsstöd betalas ul
av försäkringskassorna och uppgår som regel till 75 kr. per dag. Dagpenning
betalas ut av erkända arbetslöshetskassor som själva beslutar om dagpenningens
storlek inom vissa ramar. Kassorna får statsbidrag av AMS enligt särskilda
regler. Statsbidragen består huvudsakligen av grundbidrag på 75 kr. per utgiven
dagpenning samt progressivbidrag som varierar efter dagpenningens storlek och
det genomsnittliga antalet ersättningsdagar i kassan. Därutöver utgår bidrag lill
arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader saml särskilda bidrag i vissa
fall.

Av kontant arbetsmarknadsstöd och grundbidrag till erkända
arbetslös-helskassor skall enligt de riktlinjer som riksdagen har antagit (prop.
1973:56, InU 1973:23, rskr 1973:251) två tredjedelar (dvs. i bägge fallen f. n.
50 kr. per ersätlningsdag) finansieras med en arbetsgivaravgift som staten
uppbär enligt lagen (1973:372, ändrad senast 1979:657) om arbetsgivaravgift lill
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Denna avgift
uppgår till 0,4% av lönesumman beräknad pä samma sätt som underlaget för
motsvarande avgifter lill arbetsmarknadsutbildningen och sjukförsäkringen. AMS
och riksförsäkringsverket disponerar både inflytande avgiftsmedel och de medel
som anvisas på del under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget B5.
Kontant stöd vid arbetslöshet för alt betala ut resp. andelar av grundbidrag
till arbetslöshetskassor och kontant arbetsmarknadsstöd. I begränsad
utsträckning får avgiftsmedlen också användas för progressivbidrag. I övrigt
finansieras utgifterna helt från nyss nämnda förslagsanslag.

När inflytande arbetsgivaravgifter har slutredovisats för
ett kalenderår gör riksförsäkringsverket en avräkning, varvid de avgiftsmedel
som inte har tagits i anspråk under året förs till en fond,
arbetslöshetsfonden. Fonden finns inrättad hos riksförsäkringsverket som
placerar innestående medel hos riksgäldskontoret. Fonden består uteslutande av
sådana medel från arbetsgivaravgiften som inte har behövt utnyttjas under de år
då de

Prop. 1980/81:145 6

influfit.
De utgifter som enligl riksdagens riktlinjer skall läckas av arbetsgivaravgiften
har hittills varje är uppgått till lägre belopp än summan av de influtna
avgiftsmedlen. Fonden har därför hittills aldrig behövt tas i anspråk.

Den
senaste slutjusterade årsredovisningen för arbetslöshetsfonden avser år 1978.
Vid årsskiftet 1978/79 uppgick fondens behållning till I 757 milj. kr. Under är
1979 beräknas inflytande arbetsgivaravgifter ha uppgått till ca 850 milj. kr.
varav 742 milj. kr. betalades ut för de angivna ändamålen. Fondens behållning
inkl. 1979 års överskott kan därför beräknas uppgå till ca I 850 milj. kr.

Utgifterna
över statsbudgeten för arbetslöshetsersättning uppgick under år 1979 till I 113
milj. kr. Därav avsåg 348 milj. kr. statens andel av utgifterna för kontant
arbetsmarknadsstöd och grundbidrag, 733 milj. kr. progressivbidrag, 22 milj.
kr. bidrag till arbetslöshetskassornas förvaltning och 9 milj. kr. AMS egna
förvaltningskostnader.

För
innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett förslagsanslag på I 333,8 milj.
kr. till kontant stöd vid arbetslöshet. Inflytande arbetsgivaravgifter kan
väntas uppgå till drygt 1 000 milj: kr. 1 årets budgetproposition har
regeringen begärt ett förslagsanslag av 1 522,5 milj. kr. för kontant stöd vid
arbetslöshet under budgetåret 1981/82.

Lönegaranti
enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs gäller för
anställdas lönefordringar hos arbetsgivare som har försatts i konkurs.
Lönegarantin finansieras med en arbetsgivaravgift enligt lagen (1970:742,
ändrad senasl 1979:654) om lönegarantiavgift, vilken sedan den I januari 1979
utgör 0,2% av lönesumman för anställda. Underlaget för denna avgift skiljer sig
från underiaget för avgifter till arbetsmarknadsutbildning,
arbetslöshetsersättning och sjukförsäkring sä tillvida att lönegarantiavgiften
inte belastar ersättningar lill uppdragstagare, dvs. personer som utför arbete
utan atl vara anställda.

Inflytande
lönegarantiavgifter förs till en särskild fond från vilken uppkommande
kostnader bestrids. Fonden förvaltas av kammarkollegiet. Kollegiet disponerar
dessutom en rörlig kredit hos riksgäldskonloret på 200 milj. kr. för den
statliga lönegarantin. Medlen betalas ut av länsstyrelserna efter rekvisition
hos kammarkollegiet.

Fondens
inkomster i form av arbetsgivaravgifter uppgick under budgetåret 1979/80 till
434 milj. kr., vartill kom vissa återbetalningar från konkursbon på sammanlagt
31 milj. kr. Utgifterna för lönegarantin uppgick under budgetåret till 250
milj. kr., vartill kom ränteutgifter på 18 milj. kr. De sammanlagda inkomsterna
översteg därigenom utgifterna under budgetåret med 198 milj. kr. Efter att
under tre år i rad ha redovisat underskott på fonden kunde kammarkollegiet
därför den I juli 1980 redovisa en behållning av 28 milj. kr. på fonden.

Som
framgår av följande uppställning har fondens ulnyltjande ökat

Prop.
1980/81:145 7

snabbt
t. o. m. budgetåret 1978/79. varefter medelsålgången har minskal till följd av
det bättre konjunkturläget.

Lönegarantifondens utnyttjande, milj. kr.

Budgetär

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

l979/«0

Inkomster Utgifter

28 24

47 60

84 1.34

199 300

333 353

465 268

Vinst
eller förlust

3

-14

-50

-100

-20

198

Utgående
balans

15

1

-49

-149

-170

28

3
Föredragandens överväganden och förslag

Arbetsmarknadspolitiken
utmärks av stora krav på flexibilitet och beredskap inför ändrade
förhållanden. Del är inte möjligt alt i det årliga budgetarbetet, som till
största delen äger rum på hösten, beakla alla behov av åtgärder som kan
föranledas av arbelsmarknadens utveckling under etl kommande budgetår.
Arbetsmarknadens konjunkturmässiga förändringar kan bara i begränsad
utsträckning förutses eller planeras. Arbetsmarknadsverkets budget måste
därför utformas så att den medger stor flexibilitet i medelsanvändningen utan
att statsmakternas möjligheter atl styra politikens principiella inriktning
eftersatts. 1 viss mån har detta behov lillgodosetts genom att regeringen har
fått disponera en finansfullmakt samt genom atl riksdagen på tilläggsbudget har
anvisat ytteriigare medel. För att verksamheten skall kunna planeras effektivt
är det dock angeläget att redan i budgetpropositionen så långt möjligt ge
anvisningar om hur oväntade förändringar skall kunna hanteras.

Arbetsmarknadsverket
tillämpar sedan budgetåret 1972/73 programbudgetering. Anslagen disponeras i
första hand för ändamålsområden. Från denna princip har dock vissa avsteg
gjorts. För två av de tre siörsta programmen, nämligen Arbetsmarknadsutbildning
och Kontant stöd vid arbetslöshet, finns särskilda arbetsgivaravgifter på
tillsammans 0,8% av lönesumman. De båda avgifterna fonderas enligt något olika
regler som framgått av redovisningen i det föregående. Avgiften för arbetslöshetsersättning
får användas i stort sett enbart för alt finansiera två tredjedelar av utgivna
kontanta arbetsmarknadsstöd och grundbidrag till arbetslöshetskassor, vilket f.
n. innebär att arbetsgivarna bidrar med 50 kr. per arbetslöshetsdag (2/3 av 75
kr.). Därutöver får fonden användas för att täcka viss mindre del av utgivna
progressivbidrag. Avgiften för arbetsmarknadsutbildning får å andra sidan
disponeras för vilket ändamål som helst inom programmet i fråga och dessutom -
numera - för yrkesinriktad rehabilitering.

Prop.
1980/81:145 8

Reglerna för arbelslöshetsfondens uppbyggnad och
användning har på senare år bidragit till atl en avsevärd ackumulation av medel
har kommit lill stånd. F.n. är denna fonds behållning närmare två miljarder kr.
En relalivi slor behållning är i och för sig väl förenlig med fondens syfte atl
balansera medlen mellan olika år och all skapa en buffert för plötsliga
förändringar av medelsbehovel. Men jag vill erinra om atl det lill väsenllig
del är arbetsmarknadspolitikens uppläggning under senare år som har orsakat att
fonden med nuvarande regler har fält en allt större behållning.
Arbetsmarknadspolitiken har under den senaste lågkonjunkturen inriktats på alt
i första hand motverka uppsägningar, bl.a. med hjälp av slöd till utbildning i
företag, och i andra hand på alt stödja dem som ändå blivit ulan arbete med
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, beredskapsarbete eller
skyddat arbele. Arbetslöshetsersättningen har utgjort en sista utväg vilken
således i slor utsträckning kunnal ersättas av mera konstruktiva insalser, som t.ex.
utbildning. Denna uppläggning av arbetsmarknadspolitiken har varit
framgångsrik och bör enligt min mening i sina huvuddrag lillämpas även
framgent, även om de olika åtgärdernas utformning i detalj kan behöva anpassas
efter nya förutsättningar.

Utgifterna
för arbetslöshetsunderstöd består till den hell övervägande delen av medel som
betalas lill enskilda arbetslösa — antingen via försäkringskassorna som
kontant arbetsmarknadsstöd eller också som bidrag till arbetslöshetskassorna
för utgivna dagpenningar. Till mindre del består utgifterna av bidrag lill
arbetslöshetskassornas förvaltning. Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning
beslår till drygt hälften av utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
och därutöver av bl.a. skolöverstyrelsens utgifter för AMU-kurser och AMS
olika bidrag lill arbetsgivare för förelagsföriagd utbildning. Beträffande den del
av arbetsmarknadsutbildningen som förläggs till det reguljära
utbildningsväsendet redovisas utgifterna för att ordna kurser normall inle
under tolfte huvudtiteln. Utgifterna för yrkesinriktad rehabilitering avser lill
omkring en fjärdedel utbildningsbidrag och i övrigt arbetsmarknadsverkels koslnader
för atl driva arbetsmarknadsinstituten saml koslnader för metodutveckling inom
området.

Om de båda arbetsgivaravgifterna till
arbetslöshetsersättning resp. arbetsmarknadsutbildning skall ersättas av en
gemensam avgift bör enligt min mening avgiftens användning bestämmas lill viss
andel av de olika ersättningar som direkt eller indirekt utgår till enskilda,
dvs. statens utgifter för utgivna arbetslöshetsersättningar samt
utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen vid arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering. Utgifter som är förknippade med
arbetslöshetskassornas och arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader i
samband med arbetslöshetsersätlningarna bör dock finansieras på samma sätt som
dessa ersättningar. Övriga statliga utgifter bör betalas direkt över
statsbudgeten. Därigenom uppnås en ökad budgetmässig flexibilitet utan att
några väsentliga styrmöjligheter går föriorade.

Prop.
1980/81:145 9

Arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag utgår i slor utsträckning till samma personer under olika
delar av perioder av arbetslöshet. Det ankommer på arbetsförmedlingen och den
enskilde att utifrån gällande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken bedöma hur
arbetslöshetstiden skall användas. Åtgärdernas grundläggande syfte är givetvis atl
varje arbetssökande så fort som möjligt skall kunna få ett lämpligt arbete på
den öppna marknaden. Statens merkostnad för alt en arbetslös beviljas
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering utgörs
huvudsakligen av driftkostnader. De senare bör enligt min mening finansieras
över anslag på statsbudgeten. Delsamma gäller givelvis den andel av arbetslöshelsersält-ningarna
resp. utbildningsbidragen som inle skall täckas av inflytande arbetsgivaravgifter.

Erfarenheterna
av nuvarande fonder visar enligt min mening att en fondering eller molsvarande särredovisning
bör avse enbart de medel som har influtit lill statskassan i form av
arbetsgivaravgifter. Jag finner del inte motiverat att fortsättningsvis via en
fond placera slalliga anslagsmedel på kapitalmarknaden såsom f. n. sker med
medlen för arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Infiytande
arbetsgivaravgifter bör kunna disponeras omedelbart för de utgifter som enligt
gällande rikllinjer skall läckas av arbetsgivaravgiften. Den ordning som nu lillämpas
för arbetslöshetsfonden med fondering efter det alt ett års verksamhet har slutredovisats
är administrativt besvärlig och gör del svårt för statmakterna att bedöma del
aktuella medelsbehovel. Enligl mitt förslag i del följande kan del kassamässiga
utfallet av arbetsgivaravgiften och dess förbrukning redovisas fortlöpande.

Den
förut nämnda interdepartementala arbetsgruppen diskuterade också möjlighelen
att finansiera beredskapsarbeten och skyddad sysselsättning över den av
arbetsgruppen föreslagna gemensamma fonden. Dessa båda utgiftsområden
representerar en stor del av de samlade arbelsmarknadspolitiska utgifterna. De
nuvarande arbetsgivaravgifterna på tillsammans 0,8% av lönesumman skulle läcka
en alltför liten del av dessa utgifter för att en arbetsgivarfinansiering över
huvud taget skall framstå som meningsfull. Någon höjning av utgående
arbetsgivaravgifter är jag inle beredd atl föreslå. Jag förordar därför inte nu
någon ändring av anslagskonslruklionen för beredskapsarbeten och skyddat
arbete utöver vad jag har föreslagit i 1981 års budgetproposition om grunderna
för bidragsgivningen till Stiftelsen Samhällsföretag.

Arbetsgruppen
föreslog vidare atl den sammanslagna fonden också skulle användas för de
utgifter som förorsakas av statens lönegarantier vid konkurser. Detta var också
innebörden i det principbeslut som riksdagen fattade våren 1980 i samband med
sin behandling av kompletteringspropositionen. Jag har emellertid funnit att
frågan om lönegarantins finansiering bör beredas ylterligare i särskild
ordning. Jag är därför inte beredd atl i detta sammanhang föreslå någon ny
ordning för finansieringen av statens utgifter för lönegarantin.

Prop.
1980/81:145 10

Jag förordar med hänvisning lill vad jag nu har anfört all
de nuvarande arbelsgivaravgifterna för arbetslöshetsersättningarna och
arbetsmarknadsutbildningen ersätls av en ny gemensam arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Den nya arbetsgivaravgiften bör
uppgå till 0,8% av lönesumman för anställda och uppdragstagare, dvs. till samma
belopp som summan av de båda nuvarande avgifterna. Infiytande avgifter bör
omföras till ett särskilt konto hos riskgäldskontoret och disponeras av
riksförsäkringsverket för angivna ändamål. Riksförsäkringsverket bör dessutom
disponera en rörlig kredit om 100 milj. kr. hos riksgäldskontoret för att
kunna klara tillfälliga svängningar i berörda inkomsler och utgifter.

Den av mig föreslagna ordningen medför atl de nu gällande
lagarna om arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet samt lill arbetsmarknadsutbildningen bör upphävas och
ersättas av en ny lag om arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag. 1 övrigl bör följande riktlinjer gälla för användningen av
de medel som flyter in från arbetsgivaravgifterna och för finansieringen av de
aktuella verksamheterna.

Såväl arbetslöshetsfonden som arbetsmarknadsuibildningsfonden
bör lösas upp vid utgången av budgetåret 1980/81. För arbelsmarknadsutbild-ningsfonden
beräknas verksamhelen under innevarande budgelår komma att medföra ett yllerligare
medelsbehov om ca 600 milj. kr. när samlliga utgifter har debiterats. Medelsbehovel
avser till övervägande del skolöverstyrelsens utgifter för AMU-kurser. 600
milj. kr. av arbelslöshetsfondens behållning bör därför föras över till
anslaget lill arbelsmarknadsutbildning. så att detta behov kan regleras. 1
övrigt bör arbelslöshetsfondens behållning den 1 juli 1981 få lillgodoföras
del konto hos riksgäldskonloret med vilket, enligt vad jag nyss har förordat,
skall vara förenat en rörlig kredil.

Mot bakgrund av utvecklingen under senare år bedömer jag atl
en arbetsgivaravgift på 0,8% av avgiftsunderlaget under ett normalår räcker lill
att finansiera omkring hälften av summan av utgifterna för arbetslös-hetsersällning
och utbildningsbidrag. Detla talar enligl min mening för att den andel av dessa
utgifter som skall läckas av avgiftsmedel i fortsättningen bestäms till
ungefär hälften. Med tanke på alt arbetslöshetsfonden f. n. har relafivt stor
behållning förordar jag att den andel av ifrågavarande utgifter som skall
läckas av avgiftsmedel bestäms till 55%. Det framslår inte som motiverat alt
utforma reglerna för arbetsgivaravgiftens användning sä att en ytteriigare ackumulering
av medel kan väntas uppslå pä längre sikt vid en normal
arbetsmarknadsutveckling. Skulle utgifterna öka kraftigt under de närmaste åren
måste avgiftens sloriek och/eller den andel av utgifterna som skall bekostas
via avgiften omprövas. Regeringen bör vara beredd atl vid behov återkomma till
riksdagen i i dessa frågor liksom till frågan om den rörliga kreditens storlek.
Jag förordar således atl inflytande arbetsgivaravgifter liksom
arbetslöshetsfondens behållning får lillgo-

Prop.
1980/81:145 11

doföras
ett konto hos riksgäldskontoret vilket får användas för alt täcka 55 % av
kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetskassorna, det kontanta
arbetsmarknadsstödet, utbildningsbidragen samt arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för arbetslöshetsersättning.

Riksförsäkringsverket
bör få disponera ifrågavarande konto för överföring till AMS resp. de allmänna
försäkringskassorna av de belopp som behövs för ifrågavarande utgifter.

För den del av utgifterna
som inte skall täckas av avgiftsmedel bör ett särskilt reservationsanslag
anvisas. För att undvika eventuella överskridanden av detta anslag bör
riksförsäkringsverket likaledes kunna disponera den rörliga kredil hos
riksgäldskontoret som jag tidigare har förordat. Riksförsäkringsverket bör
instrueras atl vid varje tillfälle när avgiftsmedel tas i anspråk ocksä göra
utbetalning från reservationsanslaget. AMS skall liksom hittills svara för
utbetalningen av statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna, medan
försäkringskassorna liksom hittills betalar ut kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket all fortlöpande
för varje budgelår redovisa inkomster, utgifter och den kassamässiga
behållningen för såväl arbetsgivaravgiften' som anslaget. Denna kassamässiga
redovisning, som behövs för atl statsmakterna fortlöpande skall kunna bedöma
del aktuella medelsbehovet, torde till stor del få baseras på preliminära in-
och utbetalningar,

I
årets budgetproposition har regeringen begärt ett obetecknat anslag av
2195182000 kr. för bidrag till arbelsmarknadsutbildning, etl obetecknat anslag
av 587400000 kr. för bidrag till yrkesinriktad rehabilitering saml ett förslagsanslag
av 1 522527000 kr. för kontant stöd vid arbetslöshet. Totalt har således 4305
109000 kr. beräknats för ifrågavarande ändamål. Förslagen i
budgetpropositionen bygger på elt beräknat medelsbehov av 1 378,5 milj. kr. för
skolöverstyrelsens utgifter för AMU-kurser. 272,9 milj. kr. för AMS bidrag lill
företagsulbildning m.fi. utgifter samt 420,4 milj, kr. för arbetsmarknadsinstituten
m.m. Om de sistnämnda ulgiftsändamålen räknas bort återstår 2233,3 milj. kr.
för statens andel av utgifterna för kontant arbetsmarknadsstöd, bidrag till
arbetslöshetskassor och utbildningsbidrag.

Vad
jag nu har anfört mofiverar enligt min mening att anslagskonstmk-fionen ändras
för såväl arbetsmarknadsutbildningen och den yrkesinriktade rehabiliteringen
som det kontanta stödel vid arbetslöshet. De av AMS och SÖ disponerade anslagen
bör - till skillnad från vad som har föreslagits i årets budgetproposition -
föras upp med belopp som avser enbart de utgifter som inte fill någon del skall
bekostas med arbetsgivaravgiflsmedel. Anslaget B 2. Bidrag till
arbetsmarknadsutbildning bör ersättas av ett anslag benämnt
Arbetsmarknadsutbildning, vilket bör föras upp med elt belopp av I 651400000
kr. Anslaget C 5. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering bör benämnas
Yrkesinriktad rehabditering och föras upp med 420400000 kr.

Prop.
1980/81:145 12

Jag förordar vidare alt riksförsäkringsverket får
disponera etl särskilt reservationsanslag benämnt Bidrag till utbildningsbidrag
och arbetslöshetsersättning för alt bestrida den del av utgifterna för
ifrågavarande ändamål som inte enligl vad jag nyss har sagt skall bekostas med arbetsgivaravgiflsmedel.
Anslaget bör föras upp på statsbudgeten med ett belopp av 2233 300000 kr.

AMS har i skrivelse den 30 januari 1981 anmält att
medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1981/82 beräknas
överstiga vad som förutsågs i årets budgetproposition. Denna fråga bereds f.n.
i regeringskansliet.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hernsläller jag
att regeringen föreslår riksdagen

dels atl antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat
förslag lill

1. lag om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsersättning och utbild

ningsbidrag,

dels atl

2.
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, det
kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen och den
yrkesinriktade rehabiliteringen,

3.
godkänna de av
mig förordade grunderna för användning av, behållningen på arbetslöshelsfonden
och arbelsmarknadsutbild-ningsfonden.

4.
medge att
riksförsäkringsverket får disponera en rörlig kredil i riksgäldskontoret om
högst 100000000 kr. för de ändamål som jag har angett i det föregående,

5.
lill Bidrag
till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln anyisa ett reservationsanslag av 2233300000 kr.,

6.
till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 1 651 400000 kr.,

7.
till
Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln
anvisa elt anslag av 420400000 kr.

8.
återkalla
anslaget Bidrag tdl arbetsmarknadsutbildning, förslagsanslaget Kontant
arbetsmarknadsstöd och anslaget Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering för
budgetåret 1981/82 under tolfte huvudfiteln som föreslås i prop. 1980/81: 100
bil. 15.

Det under 1 angivna förslaget kan anses vara av sådan
beskaffenhet att lagrådets hörande inte är erforderligt.

Prop.
1980/81:145 13

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Trycrteri, Stocicholm 1981