Prop. 1980/81:149

Prop.
1980/81:149

Regeringens proposition 1980/81:149

om
Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation

beslutad
den 26 februari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ULF
ADELSOHN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas riktlinjer för verksamheten vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI). En utökning av SMHLs uppdragsverksamhet och
därmed rhinskning av kostnaderna för den anslagsfinansierade verksamheten bör
eftersträvas.

Vidare
lämnas förslag till ny organisation för institutet. Verksamheten bör under
generaldirektören organiseras på fyra huvudenheter. En styrelse för institutet
bör inrättas.

SMHI
bör fr. o. m. budgetåret 1982/83 gå över till den s. k. uppdragsmodellen.

1
Riksdagen 1980/8L 1 saml. Nr 149

Prop. 1980/81:149 2

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri.

Föredragande:
statsrådet Adelsohn

Proposition
om Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och
organisation

1.
Inledning

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska instituts (SMHI) nuvarande organisation fastställdes
genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960:77, SU 1960:56, rskr 1960:177). I
juni 1969 fillsatte Kungl. Maj:t en arbetsgrupp (AVHI-utredningen) för att bl.
a. undersöka behovet av allmän och mera kundanpassad väderinformafion och hydrologisk
information. Arbetsgruppen föreslog i betänkandet (Ds K 1972:12) Väderinformafion
och annan SMHI-produktion - behov och kostnader, en rad förändringar i och utökningar
av SMHLs informationsprodukfion. Även vissa finansierings-och organisationsfrågor
behandlades av utredningen. En analys av riksrevisionsverket år 1972 visade på
behov av förbättringar av SMHLs ekonomiadministrativa system och organisation.
Åtgärder i detta syfte har därefter successivt genomförts. Sedan den nuvarande
organisationen infördes har vidare de grundläggande förutsättningarna för SMHLs
verksamhet delvis förändrats. Bl.a. har verksamheten i hög grad kommit att
präglas av den snabba utvecklingen inom de tele- och datatekniska områdena. Den
intensifierade miljövårdsverksamheten, den fysiska planeringen och exploateringen
av havets resurser har ställt nya krav på SMHI och medfört en utbyggnad inom
olika delar av organisafionen.

Mot
denna bakgrund tillkallades den 27 januari 1977 en särskild utredare' med
uppdrag att göra en översyn av SMHLs verksamhet och organisation (K 1977:01).
Den särskilde utredaren antog namnet SMHI-utredningen. Sedan utredningen
tillsattes har riksdagen fattat beslut (prop. 1977/78:5, TU 1977/78:5, rskr
1977/78:16) om flygvädertjänstens system och organisafion

'
Överdirektören Gösta Bruno.

Prop.
1980/81:149 3

m.m.
SMHI-utredningen överiämnade i oktober 1980 betänkandet (Ds K 1980:11) SMHLs
verksamhet och organisafion. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Yttranden
över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren (ÖB), försvarets rafionaliseringsinstitut
(FRI), statens vägverk, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket,
sjösäkerhetsrådet, SMHI, meteorologiska och hydrologiska rådet,
luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, Sveriges
geologiska undersökning (SGU), länsstyrelserna i Kopparbergs, Norrbottens och
Östergötlands län, delegationen för samordning av havsresursverksamheten (havsresursdelegationen),
statens institut för byggnadsforskning, Naturvetenskapliga forskningsrådet,
Centralorganisationen SACO/SR, Landsfingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Scandinavian
Airlines System, Svenska kommunförbundet, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges
Radio AB, Sveriges redareförening. Tidningarnas telegrambyrå. Sjösportens samarbetsdelegafion
samt Statstjänstemannaförbundet. En sammanställning av remissyttrandena bör
fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2.
Föredragandens överväganden

Iprop.
1980/81:100 (bil. 9, s. 84-87) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1981/82 till SMHI; Förvaltningskostnader
beräkna ett förslagsanslag på 69 125 000 kr., fill SMHI: Utrustning m.m.
beräkna ett reservafionsanslag på 4 200 000 kr., fill SMHI: Uppdragsverksamhet
beräkna ett förslagsanslag på 19 744 000 kr., till SMHI: Vädertjänst för
luftfarten beräkna ett förslagsanslag på 26 565 000 kr. och till Bidrag fill väderstafioner
i Nordatlanten och på Grönland m.m. beräkna ett förslagsanslag på 3 100 000 kr.
Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2.1
Nuvarande verksamhet och organisation

SMHI
har till uppgift att inhämta fillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi och
hydrologi samt att delta i det internationella samarbetet på dessa områden. Ett
omfattande sådant samarbete sker inom den meteorologiska världsorganisationen (WMO).
SMHI deltar också aktivt i verksamheten vid den europeiska centralen för
medellånga väderprognoser i Reading i England. Vidare deltar SMHI bl.a. i ett
projekt rörande väderstationer i Nordatlanten och på Grönland. Institutet skall
göra meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet,
oceanografiska mätningar vid Sveriges kuster samt bearbeta och bevara insamlat
material. Arbetsresultaten skall göras tillgängliga genom bl.a. väderrapporter,
periodiska publikationer, avhandlingar och uppsatser. Institutets
väderprognoser

Prop. 1980/81:149 4

grundas på väderobservationer från norra halvklotet.
Förutom data från observationer på ca 190 platser i Sverige ingår ett
omfattande utländskt observationsmaterial i underlaget för prognoserna.
Härutöver används bl.a. data från vädersatelliter och väderradarstationer. SMHI
utför undersökningar och utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda.
Institutet bedriver också forskning och utbildning inom sina kompetensområden.

En stor del av dem som använder SMHLs tjänster finns inom
kommunikationsområdet. Såväl flyget och sjöfarten som vägtrafiken har ett
stort behov av meteorologisk information, dels för att bedöma framkomlighet och
säkerhet för flygplan, fartyg och fordon, dels för att bedöma behovet av
driftåtgärder såsom snöröjning och isbrytning. För den civila luftfartens säkerhet,
regularitel och effektivitet krävs meteorologisk information av betydande
omfattning. Ett mycket stort intresse för den meteorologiska informationen
finns hos allmänheten. Detta visas inte minst av att tittar- och lyssnarsiffrorna
för väderrapporterna i radio/TV är mycket höga. Sjöfarten har för sin del också
behov av oceanografisk informafion bl.a. i frågor om strömförhållanden i trånga
farleder samt om vattenstånd. Av hydrologisk informafion är särskilt vattenföringsuppgifter
nödvändiga vid planering av broar och kulvertar.

I övrigt använder man sig av meteorologisk information
inom bl.a. byggnads- och anläggningsindustrin, brandförsvaret, fisket samt
jord- och skogsbruket. Jord- och skogsbruket liksom fisket tar också SMHLs hydrologiska
tjänster i anspråk.

Såväl hydrologisk som oceanografisk och klimatologisk
information är av grundläggande betydelse för fysisk planering och miljövård.
Dessa sektorers behov av data gäller i första hand informafion om normalsituafionen
och dess variationer i tid och rum. Uppgifter om hydrologiska förhållanden, vattenföringsuppgifter
m.m. är nödvändiga vid bl.a. recipientbedömningar. Tillgång till hydrologisk
expertis och hydrologiska prognosmodeller behövs vidare vid
vattenresursplanering och annan fysisk planering. Inom luftvården är
klimatologiska och meteorologiska uppgifter och beräkningar nödvändiga för
upprättandet av olika typer av spridningsmodeller, vilka är värdefulla vid
bedömningen av luftutsläpp i samband med lokaliseringsprövning av industrier
och kraftverk. I fråga om lokalisering av större industrianläggningar ökar
kraven på informationens detaljeringsgrad så att risker för att
extremsituationer t.ex. rörande vattenföring skall kunna bedömas.

SMHI bedriver vidare en omfattande undersöknings- och
kontrollverksamhet i samband med vattenmål.

Inom energiområdet har SMHI hittills huvudsakligen varit
inriktat på prognoser av intresse för vattenkraftsnäringen. Insfitutet har på
senare fid också medverkat i projekt rörande nya energialternafiv såsom
vindkraft och solenergi.

Förutom SMHI har andra statliga verk och myndigheter
forsknings- och annan verksamhet inom vissa delar av de berörda ämnesområdena.

Prop.
1980/81:149 5

Chef
för institutet är en generaldirektör. Institutet är centralt organiserat på tre
byråer - väderbyrån, klimatbyrån, hydrologiska byrån - och två fristående
avdelningar - kansliavdelningen samt forsknings- och undervisningsavdelningen.

Den
regionala och lokala organisationen består av flygvädertjänsterna vid landets
tio större civila flygplatser, fältassistenter och observationsstationer av
olika slag. Det totala antalet anställda på löneplan vid SMHI är ca 950, varav
ca 480 centralt i Norrköping.

Till
SMHI är knutet ett meteorologiskt och hydrologiskt råd med uppgift att som
rådgivande organ bistå institutet i mera betydelsefulla frågor om de allmänna
riktlinjerna för institutets verksamhet. Ledamöter av rådet är generaldirektören
vid SMHI, samt företrädare för ÖB, militära vädertjänsten, statens vägverk,
luftfartsverket, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, SGU, statens
vattenfallsverk och vetenskapsakademien samt två företrädare för statens
naturvårdsverk. I rådet ingår dessutom ledamöter som regeringen utser särskilt
och som företrädesvis skall representera andra intressen inom institutets
verksamhetsområde, t.ex. sjöfart, skogsbruk och vetenskaplig undervisning.
Bland ledamöterna förordnar regeringen en ordförande.

Organisationens
huvuddrag framgår av följande diagram.

General-

Meteorologiska och hyd-

direktör 1

rologiska rådet

1

1

1 1

Väderbyrån (VB)

Hydrologiska byrån (HB)

Klimatbyrån (KB)

Kansliav- 1

delningen

(KA)

Forsknings- och undervisnings-avdelningen (FUA)

2.2
Allmän verksamhet resp. uppdragsverksamhet

Med
allmän verksamhet avser SMHI-utredningen sådan verksamhet som finansieras genom
SMHLs anslag på statsbudgeten. All verksamhet som finansieras på annat sätt
benämner utredningen uppdragsverksamhet. Utredningen har diskuterat möjligheten
att SMHLs hela verksamhet skulle finansieras genom avgifter. En sådan lösning
skulle innebära att SMHLs produkfion till sin omfattning och närmare
sammansättning blir direkt beroende av olika avnämares vilja och förmåga att
betala för tillhandahållna tjänster. Verksamheten skulle därigenom bli helt efterfrågestyrd.
Utredningen anför emellertid flera skäl varför ett visst informationsutbud bör
ses som allmän verksamhet och finansieras av allmänna medel. Bl.a. kan hävdas att
en betydande del av framför allt väderinformationen utgörs av utpräglat

Prop. 1980/81:149 6

riksomfattande
kollektiva tjänster och att därför statsmakterna bör pröva inriktningen och
omfattningen av dessa. Vidare framhålls AVHI-utredningens konstaterande att
avgiftsfinansiering förutsätter att avnämaren eller avnämargruppen är
förhållandevis klart avgränsbar. Utredningen konstaterar att SMHLs verksamhet utgör
en del av ett omfattande internationellt system. Man kan, enligt utredningen,
även av det skälet ifrågasätta lämpligheten av att SMHLs hela verksamhet skulle
drivas som en affärsverksamhet.

Denna
övergripande diskussion om formerna för SMHLs verksamhet har med något enstaka
undantag inte tagits upp av remissinstanserna. SMHI anser i sammanhanget att
utredningen inte i fillräcklig omfattning har berört den alltmer ökade
nationalekonomiska betydelsen av insfitutets verksamhet.

Jag kan i allt väsentligt
ansluta mig till utredningens syn på SMHLs verksamhet. Ett visst informafionsutbud
bör således, med hänsyn fill betydelsen för samhället i stort och det allmänna
intresset, även i fortsättningen finansieras av allmänna medel. Med hänsyn fill
det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget är det mycket angeläget att
begränsa de offentliga utgifterna. Man måste således räkna med en successiv
minskning av statsutgifterna. En utökning av SMHLs uppdragsverksamhet genom att
så långt möjligt överföra anslagsfinansierad verksamhet till uppdrag, bör
därför eftersträvas. En utökning av uppdragsverksamheten är angelägen även av andra
skäl och kan givetvis också ske på annat sätt. Institutet bör med anledning
härav i de årliga anslagsframställningarna redovisa en plan för en sådan
utveckling. Planen får sedan prövas i budgetarbetet. Eftersom möjligheterna att
klart avgränsa insfitutets kunder är en förutsättning för utökad
uppdragsverksamhet bör institutet lägga särskild vikt vid denna fråga. Vidare
är det angeläget med en aktiv marknadsföring av institutets produkter. Om
ambitionsnivån skall kunna upprätthållas måste förutsättningar skapas för en
fortlöpande effektivisering av institutets verksamhet. Enligt min uppfattning
bör, i effektivitetshöjande syfte, de arbetsformer som gäller för våra
affärsverk i så stor utsträckning som möjligt gälla även för SMHI. En successiv
rationahsering och införande av moderna ekonomiadministrafiva metoder är med
denna målsättning nödvändiga instrument.

En
förutsättning för ett allmänt informafionsutbud är, som också SMHI har
framhållit, ett visst basunderlag i form av bl.a. observafion och insamling av
data av olika slag. Utredningen har lämnat förslag fill vilka slags observationer
som t.v. primärt bör anslagsfinansieras. Jag ansluter mig fill förslaget och
återkommer i det följande fill hur jag ser på finansieringen av basunderlaget.
Utredningen har konstaterat att observafionsverksamheten är förknippad med
mycket stora kostnader. SMHI bör därför, enligt utredningen, för statsmakterna
redovisa en långsikfig plan för att minska kostnaderna. Även jag vill
understryka vikten av att dessa kostnader begränsas så långt möjligt. Det
torde dock få ankomma på SMHI att inom

Prop.
1980/81:149 7

tillgängliga
resurser göra en avvägning mellan å ena sidan de allmänna observationsnätens
omfattning och kvalitet och å andra sidan produkternas kvalitet, varvid hänsyn
måste tas till de särskilda krav som den militära verksamheten ställer på
observationstjänsten. Jag förutsätter därför att planeringen av de framtida
observationsnätens omfattning och kvalitet sker i samråd med chefen för
flygvapnet.

När
det gäller frågan om i vilken omfattning insamlade data skall bearbetas och
informationen förmedlas, delar jag utredningens uppfattning att man bör vara
återhållsam. Detta är angeläget särskilt med hänsyn till svårigheterna att bedöma
hur väl det allmänna tjänsteutbudet stämmer med avnämarnas behov. Den
efterfrågan på information som därutöver kan komma att finnas får tillgodoses
genom SMHLs uppdragsverksamhet. En sådan ordning bör medföra ett ökat
kostnadsmedvetande och bättre hushållning med resurser både hos SMHI och hos
avnämarna av dess tjänster. Jag anger i det följande de riktlinjer för den
allmänna verksamheten som enligt min mening bör gälla för resp.
verksamhetsområde.

2.3
Väder- och klimattjänst

Utredningen
har mot bakgrund av bedömningar av avnämarnas behov och önskemål lämnat förslag
till omfattning och utformning av väder- och klimattjänsten. När det gäller
vädertjänsten har utredningen valt att i huvudsak behandla omfattningen av den
allmänna väderinformationen och den framtida inriktningen av vädertjänsten.
Utredningen har också tagit upp frågan om SMHLs förhållande till den militära
vädertjänsten.

EnHgt
utredningen är den nuvarande omfattningen av allmän väderinformation på det
hela taget väl avvägd. Utredningen föreslår därför endast mindre förändringar i
utbudet. Sålunda föreslås bl.a. att långtidsprognoser för massmedia, för TV
även korttidsprognoser, och de allmänna varningar för trafiksvårigheter som nu
bekostas av vägverket i fortsättningen görs som allmän verksamhet. Vissa
tjänster främst för sjöfartens behov bör däremot hänföras till
uppdragsverksamheten. Sammantaget innebär förslaget en viss utökning av den anslagsfinansierade
verksamheten.

Vad
gäller frågan om utformningen av det prognosmaterial som tillställs radio och
TV anser utredningen att detta bör utgöras av ett grundmaterial som är
tillrättalagt för respektive medium. Den journalistiska behandlingen liksom
presentationen av rapporterna bör vara en uppgift för radio- och TV-bolagen som
efter överenskommelse bör kunna anlita SMHLs personal för dessa uppgifter.

Flertalet
remissinstanser instämmer i stort sett i utredningens förslag till omfattning
av den allmänna väderinformationen. SMHI och Sveriges Radio AB anser dock,
liksom några andra remissinstanser, att väderinformation i lokalradion bör vara
allmän verksamhet. Behovet av tillförlitliga lokala prognoser understryks av
flera remissinstanser. Vägverket anger t.ex. att

Prop.
1980/81:149 8

lokala kortsiktiga prognoser av god kvalitet är viktiga
för väghållningen vinterfid och att verket därför har träffat avtal med SMHI om
sådana prognoser. Sjöfartsverket och Sveriges redareförening har invändningar
mot utredningens förslag i fråga om tjänsteutbudet för sjöfarten.

I hkhet med utredningen anser jag att några större
förändringar av det allmänna utbudet av väderinformation f. n. inte kan anses
erforderliga. Med hänsyn till att, som jag nyss har framhållit, återhållsamhet
bör iakttas när det gäller omfattningen av allmänna tjänster kan jag inte fullt
ut ansluta mig till utredningens förslag beträffande den allmänna
vädertjänsten. Jag är således inte beredd att förorda åtgärder som leder till
ökade kostnader för SMHI. Väderinformation utöver de allmänna tjänsterna bör
hänföras till uppdragsverksamheten. Inom ramen för denna kan olika
intressenter ta upp frågan om ett utökat tjänsteutbud. Enligt min mening bör
därvid möjligheten fill avtalsreglering prövas i ökad utsträckning då så är
lämpligt med hänsyn till uppdragets art och omfattning.

Jag vill särskilt ta upp frågan om väderinformation i
lokalradion. Trafikutskottet (TU 1979/80:17) uttalade vid behandlingen av 1980
års budgetproposition när det gällde anslagen fill SMHI jämte motioner att
utskottet fann det angeläget att lokalradion kan erbjuda lyssnarna väderleksrapporter.
Utskottet anförde vidare att intenfionen i 1960 års riktlinjer torde ha varit
att den väderinformation som är att betrakta som en allmän servicefunkfion
skall tillhandahållas Sveriges Radio kostnadsfritt. Den starka ökningen av
rundradioverksamheten sedan år 1960 och lokalradions speciella behov av
väderinformation gör det enligt utskottet nödvändigt att i direkta
förhandlingar fastställa om och i vilken utsträckning lokalradions väderprognoser
skall ses som en del av SMHLs allmänna service. Mot denna bakgrund gav
riksdagen regeringen till känna (rskr 1979/80:262) att överläggningar med
berörda parter borde upptas i syfte att säkerställa fortsatt väderinformation i
lokalradion. Några särskilda medel för sådan väderrapportering anvisades inte.

På uppdrag av regeringen har statens förhandlingsnämnd
tagit upp överläggningar med Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och SMHI.
Överläggningarna pågår fortfarande och bör kunna vara avslutade inom en nära framfid.
Jag vill i sammanhanget framhålla att utvecklingen inom det meteorologiska
området gör att inriktningen och omfattningen av den allmänna väderinformafionen
framdeles kan behöva ändras. Jag behandlar vissa frågor rörande den framfida
vädertjänsten något närmare i det följande. Även utvecklingen inom mediaområdet
av t.ex. teledatasystem och text-TV kan föranleda behov av förändringar i
informationsutbudet.

Vid sin behandling av den framtida inriktningen av vädertjänsten
konstaterar utredningen, som jag har angett i det föregående, att den nuvarande
omfattningen av allmän väderinformation på det hela taget är väl avvägd. De
önskemål om förändringar som kommit från näringsliv, organisafioner och
myndigheter har särskilt gällt utförligare lokal information

Prop.
1980/81:149 9

med
inriktning på de närmaste tolv fimmarna, större precision i fråga om fids-och
händelseangivelser samt allmänt förbättrad säkerhet i prognoserna. Önskemål har
också framförts om prognoser med längre giltighetstid än fem dygn. Utredningen
har därför undersökt förutsättningarna för att redan på kort sikt kunna fillgodose
önskemålen om förändringar. En uppdelning av den nuvarande allmänna
vädertjänsten på regionala enheter skulle sålunda ge vissa förbättringar av
väderinformationen i önskad riktning. Utredningen pekar särskilt på den mer
precisa information som kan påräknas till följd av mindre prognosdistrikt än de
nuvarande. Åtgärderna skulle emellertid medföra inte oväsentliga
kostnadsökningar. Utredningen har beräknat merkostnaden för personal, teknisk
utrustning och omkostnader till i storleksordningen fyra milj. kr. per år som
visserligen till viss del torde kunna kompenseras genom ökade intäkter från
uppdragsverksamheten. Med hänsyn till de ökade kostnaderna är dock utredningen
inte beredd att föreslå att åtgärderna genomförs. Inte heller jag vill förorda
en sådan förändring av den allmänna vädertjänsten på kort sikt. I sammanhanget
bör påpekas att förhållandena när det gäller vädertjänsten för den civila
luftfarten och delvis också annan uppdragsverksamhet är annorlunda. De drivs
redan idag i decentraliserad form och kostnaderna för verksamheten bestrids i
dessa fall inte av allmänna medel utan av uppdragsgivarna.

Utredningen
har också studerat möjligheterna att förändra vädertjänsten på längre sikt med ianspråktagande
av nya vetenskapliga rön och ny teknik. Studien avser ett regionaliserat vädertjänstsystem
benämnt PROMIS 90 (PRogram för ett Operationellt Meteorologiskt
Informationssystem). Ett genomförande kräver betydande investeringar i bl. a. automafiska
observa-fionsnät, väderradarstationer samt datakommunikations- och delgiv-nings-/presentafionssystem.
Det totala investeringsbehovet har utredningen beräknat till ca 60 milj. kr.
och de årliga driftkostnaderna, inkl. avskrivningar och räntor, till ca 25
milj. kr. Utredningen har gjort en grov kostnadsjämförelse mellan det
nuvarande vädertjänstsystemet och PROMIS 90 och funnit att en sådan jämförelse
i sig inte ger underlag för ett posifivt ställningstagande fill PROMIS 90 från
ekonomisk synpunkt. En fortsatt sänkning av kostnaderna för datateknisk
utrustning och möjligheterna att genom PROMIS 90 öka uppdragsverksamheten kan
dock ge en mer gynnsam bild. Systemet skulle enligt utredningen ge goda
möjligheter att fillgodose de önskemål om förbättringar av vädertjänsten som
har framförts. Utredningen anser därför efter hörande av svensk meteorologisk experfis
inom och utom SMHI att vädertjänstsystemet bör utvecklas i huvudsak i den
riktning som anges i PROMIS 90-studien.

Flertalet
av de remissinstanser som har tagit upp denna fråga instämmer i utredningens
syn på den framfida vädertjänsten. SMHI framhåller att PROMIS 90-systemet
skulle erbjuda en väsentligt utökad väderservice för olika samhällssektorer.
Den samhällsekonomiska vinsten, liksom vinsten för svensk industri vid ev.
utlandsförsäljning av systemet eller delar därav borde

Prop. 1980/81:149 10

ha
vägts in vid lönsamhetsbedömningen. SMHI erinrar om att institutet i sin anslagsframställning
för budgetåret 1981/82 har begärt särskilda medel för uppbyggnad av en
pilotanläggning i Norrköping. ÖB anser att en utveckling enligt de principer
som anges i studien i många avseenden kan bedömas vara fill klar fördel för
vädertjänsten. Enligt vägverkets uppfattning innebär PROMIS 90 att verkets
önskemål om tillförlitliga lokala korttidsprognoser vintertid kan tillgodoses i
ökad utsträckning.

Naturvårdsverket
påpekar att det skisserade vädertjänstsystemet bl. a. skulle medföra indragning
av vissa observationsstationer. En sådan indragning skulle kunna bli till
nackdel för verkets verksamhet i det att problem och merkostnader skulle kunna
uppstå med personal till avsides belägna naturvårdsobjekt. LRF avstyrker en
utveckling av vädertjänsten enligt PROMIS 90-studien. Statstjänstemannaförbundet
kan inte acceptera alla delar i det skisserade vädertjänstsystemet men ser
positivt på en utbyggnad av radar- och satelUttekniken. Förbundet anser att, i
avvaktan på att ekonomiska och tekniska förutsättningar föreligger för att
genomföra PROMIS 90, en undersökning görs beträffande möjligheterna att
ytterligare effektivisera observationsstationerna genom att förse
observatörerna med bildskärmsterminaler för sändning av väderinformation.

Jag
delar utredningens uppfattning att vädertjänsten bör förändras i en sådan
riktning att kundernas krav bättre kan tillgodoses och att kostnaderna begränsas.
I nuvarande ekonomiska läge kan utvecklingen och uppbyggnaden av ett nytt vädertjänstsystem
inte genomföras genom särskilda tillskott av personal och medel över
statsbudgeten. Erforderliga resurser får skapas genom besparingar och en
fortlöpande omprövning av SMHLs befintliga verksamhet och en utökad
uppdragsverksamhet. Ett fortsatt analysarbete torde därför behöva utföras bl.
a. i syfte att åstadkomma planering för en successiv förändring av
vädertjänsten. Därvid krävs en avvägning mellan utnyttjande av nuvarande
organisation och resurser och användningen av ny teknik. En övergripande
utgångspunkt bör vara en optimering av samspelet människa-maskin. Av
samordningsskäl bör det fortsatta arbetet ske i samråd med den miUtära
vädertjänsten och andra intressenter varvid möjligheterna att samutnyttja
statliga tjänster bör undersökas. Vad gäller de regional- och
sysselsättningspolitiska aspekterna vill jag - med hänsyn till vädertjänstens karaktär
- särskilt erinra om förordningen (1979:639) om skyldighet för statlig
myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolifiken.

Som
SMHI framhåller borde de tekniska system som kommer att användas i den framtida
vädertjänsten också vara av intresse för svensk industri. Det är därför enligt
min mening rimligt att de företag som på sikt kan ha nytta av en sådan
utveckling bidrar till att täcka utvecklingskostnaderna. I det sammanhanget
vill jag understryka angelägenheten av att alla möjligheter fill export av
konsulttjänster och samarbete med industrin på den internationella marknaden
tas till vara. Med hänsyn till meteorologins och hydrologins internationella
spridning är detta särskilt angeläget för SMHI. Chefen för

Prop. 1980/81:149 H

handelsdepartementet
återkommer senare med förslag fill proposition i frågor som rör export av
statliga tjänster.

Utredningen
har tagit upp några frågor som berör SMHI:s förhållande till den militära vädertjänsten.
För att fillgodose det grundläggande behovet av väderobservationer driver SMHI
och den militära vädertjänsten var för sig en del av ett observationsnät som
totalt omfattar ca 190 s.k. synoptiska observafionsstationer. Den militära
vädertjänsten, som sorterar under chefen för flygvapnet, driver 55 av dessa.
Vid 32 av dem är löne- och anställningsvillkoren för personalen direkt
jämförbara med dem som gäller för personalen vid SMHLs stafioner. Övriga
militära stationer bemannas med i huvudsak värnpliktig personal. Med hänvisning
till att vissa nackdelar från planerings- och administrationssynpunkt är
förknippade med det delade huvudmannaskapet föreslår utredningen att de 32
militära observafionsstationerna inordnas i SMHLs organisation fr.o.m.
budgetåret 1982/83.

I
hkhet med remissinstanserna har jag inga invändningar mot den föreslagna
överföringen som enligt min mening bör möjliggöra en rafionellare drift av observafionsnätet.
En principöverenskommelse om överföringen har för övrigt redan träffats mellan
chefen för flygvapnet och SMHI. För personalen på observationsstationerna bör
en överföring inte innebära några förändringar i sak av arbetsvillkoren. Jag
kommer senare att föreslå regeringen att ge SMHI i uppdrag att efter samråd med
chefen för flygvapnet närmare redovisa hur överföringen bör ske och de anslagsmässiga
effekterna av överföringen.

Utredningen framhåller
vidare att flygvapnets meteorologer vid några flygflottiljer har åtagit sig
privata prognosuppdrag vilket enligt utredningen kan få negativa konsekvenser
för SMHLs uppdragsverksamhet. Enligt utredningens uppfattning, som delas av ÖB
och FRI, bör tillåtelse att inneha sådan konkurrensbisyssla ges i samråd med SMHI.
För egen del vill jag framhålla att flygvapenmeteorologernas extraarbete
tillgodoser en befintlig efterfrågan på lokalt anpassad väderinformafion. Det
är angeläget att denna efterfrågan även i fortsättningen kan tillgodoses på ett
ändamålsenligt sätt. Den nuvarande ordningen är dock i vissa avseenden inte
helt tillfredsställande. Den innebär nämligen att flygvapnets meteorologer
fritt kan disponera de militära vädertjänstresurserna och därmed också det
prognosunderlag som tillhandahålls av SMHI. Den privata verksamheten bedrivs
därigenom på andra villkor än de som gäller för SMHLs uppdrag. Detta är närmast
en förhandlingsfråga mellan arbetsgivare och arbetstagare. Statens arbetsgivarverk
och de statsanställdas huvudorganisationer har också i avtalet om löner 1980
för statstjänstemän m.fl. (ALS 1980) kommit överens om att förhandla om denna
fråga.

När
det gäller frågan om organisatorisk samordning av den civila och militära
vädertjänsten anser SMHI-utredningen att denna bör prövas i en fristående
utredning. Utredningen erinrar i sammanhanget om statsmak-

Prop. 1980/81:149 12

temas
beslut om flygvädertjänstens system och organisation m.m. (prop. 1977/78:5, TU
1977/78:5, rskr 1977/78:16). I propositionen anförde dåvarande chefen för
kommunikationsdepartementet att förutsättningarna för en ytteriigare integrering
mellan civil och militär vädertjänst fortlöpande bör prövas. Prövningen bör formaliseras
och ske inom en samarbetsgrupp med företrädare för berörda myndigheter.
Trafikutskottet framhöll det angelägna i att en sådan prövning kommer fill
stånd och att som följd därav en mera långtgående integrering kan uppnås.
Enligt utredningen synes inte SMHL.s och den mihtära vädertjänstens hilfillsvarande
arbete med denna prövning ha resulterat i några konkreta förslag till ökad
samverkan och samordning. Utredningen anser att det, mot bakgrund av den snabba
utveckling inom meteorologin som berörts i PROMIS 90-studien, finns skäl att
intensifiera arbetet med prövningen av integrafionsmöjhgheterna.

Enligt SMHLs mening behövs
ingen ny utredning för att visa att besparingar kan göras med en gemensam
vädertjänst. SMHI framhåller att det formella samråd som f.n. tillämpas mellan SMHI
och chefen för flygvapnet inte är fillfyllest. En mer långtgående integrering
skulle enligt SMHI medföra stora besparingsmöjligheter och ett bättre
utnyttjande av fillgängliga resurser. Det skulle vidare ge en effektivare
vädertjänst och bättre möjligheter att erbjuda samma väderservice i hela
landet. ÖB avstyrker förslaget att filisätta en särskild utredning om en organisatorisk
samordning med hänvisning bl.a. till flygtrafikledningskommitténs arbete. ÖB
framhåller att FRI inför omorganisafionen av försvarets centrala ledning behandlade
frågan om en integrering mellan SMHLs och försvarets vädertjänstfunktioner. Enligt
ÖB har det konstaterats att möjligheterna till funktionell integrering redan är
fillvaratagna och att en organisatorisk integrering inte kan väntas leda till
några besparingar. ÖB framhåller också att den militära vädertjänsten är en vikfig
stödfunktion för förbandsproduktion och operafiv verksamhet samt för
flygsäkerheten inom försvarsmakten. Ansvaret för och ledningen av denna funkfion
bör därför enligt ÖB åvila militär myndighet. FRI avstyrker att en utredning
tillsätts nu. Erfarenheterna av SMHLs nya organisation, fill vilken jag
återkommer, liksom av den militära vädertjänstens nya organisafion som införs
den 1 juli 1981 bör enligt FRI avvaktas innan man tar ställning till en ny
utredning. Luftfartsverket framhåller att det numera är ännu angelägnare att
den samlade kapaciteten för produkfion av flygvädertjänst fillvaratas på bästa
möjliga sätt än vid tidpunkten för flygtrafikledningskommitténs arbete. Detta
beror på ett antal förhållanden såsom allmänt snävare ekonomiska planeringsramar,
minskad militär fredsorganisafion och en lägre trafikprognos för den civila
luftfarten. Enligt luftfartsverkets uppfattning kan möjligheterna fill en
funktionell samordning vid drift och utveckling av flygvädertjänsten fillvaratas
i högre grad än hittills.

Liksom
flertalet av remissinstanserna anser jag att en ny organisafionsutredning f.n.
inte bör tillsättas. Däremot bör, mot bakgrund av bl.a.

Prop. 1980/81:149 13

riksdagens uttalande om en mera långtgående integrering av
den civila och den militära vädertjänsten, samarbetet mellan SMHI och de
militära myndigheterna konkretiseras. Det finns därvid enligt min mening
särskild anledning att pröva integrationsmöjligheterna mellan de civila
regionala vädertjänsterna och de militära vädercentralerna. När det gäller
utveckling av ny teknik för vädertjänstsystemet torde, som jag tidigare antytt,
samordningsvinster kunna uppnås. De för- och nackdelar som kan vara förknippade
med en ökad produktionssamverkan mellan den civila och den militära
vädertjänsten bör enligt min mening belysas genom försök inom ramen för
myndigheternas ordinarie verksamhet. Ett exempel på sådana försök är den
särskilda vädertjänst för fjällsäkerheten som f.n. bedrivs vid Jämtlands flygflottilj.
Jag förutsätter att berörda myndigheter gemensamt kan utveckla liknande former
för samverkan även på andra platser och för andra ändamål. En utgångspunkt för
en sådan samverkan bör givetvis vara att den militära verksamhetens särskilda
krav på vädertjänsten kan fillgodoses. I denna fråga har jag samrått med chefen
för försvarsdepartementet. I fråga om klimattjänstens inriktning och omfattning
föreslår utredningen att utarbetandet av vissa publikationer liksom hittills
hänförs till den allmänna verksamheten. Utredningen föreslår också att
delgivning av enstaka, allmänna klimatuppgifter hänförs till allmän verksamhet.
I övrigt föreslås den allmänna klimattjänsten omfatta viss remissverksamhet,
visst internafionellt arbete samt undersökningar och utredningar av
riksintresse för vilka någon annan statlig myndighet inte är eller bör vara
huvudman.

Enligt utredningen finns det en rad områden där
förändringar i samhällets efterfrågan och i den internafionella utvecklingen
bör påverka den framfida klimattjänsten vid SMHI. Exempel på sådana områden är
sol- och vindenergi, vattenkraft, energi-miljö, byggnadsklimatologi, luftvård,
övervakning av miljökvalitet, jord- och skogsbruk, transporter, fysisk
planering och normverksamhet.

Utredningen anser att verksamhet som innebär att SMHI
arbetar med speciella uppgifter för avgränsbara avnämargrupper inom bl.a. ovan
angivna områden skall - liksom hittills - ävgiftsfinansieras. Utredningen
framhåller dock att det kan finnas anledning att framdeles aktualisera frågan
om att föra in verksamhet inom ett eller flera av ovan nämnda områden bland
institutets allmänna uppgifter.

Jag konstaterar att såväl utredningen som de
remissinstanser som har berört denna fråga anser att det nuvarande allmänna
utbudet av klimatuppgifter är tillfredsställande. Jag delar denna uppfattning.
Möjligheterna att utvidga den allmänna klimattjänsten fill att omfatta nya
områden får i första hand prövas genom omprioriteringar inom SMHLs befintliga
verksamhet.

Prop. 1980/81:149 14

2.4
Hydrologisk och oceanografisk/maritim tjänst

Utredningen
har behandlat den hydrologiska och den oceanografiska verksamheten, som idag
bedrivs inom SMHLs hydrologiska byrå, fillsammans med den marifima verksamhet
som bedrivs inom väderbyrån. Två huvudfrågor har därvid tagits upp nämligen
dels verksamhetens inriktning och omfattning, dels samverkansmöjligheterna med
och avgränsningen mot övriga berörda myndigheter.

Utredningen
konstaterar när det gäller inriktningen och omfattning e n av verksamheten att
det finns ett allmänt behov i samhället av ökad information inom de aktuella
områdena. Utförda studier och avnämarun-dersökningar visar att detta särskilt
är fallet i fråga om uppgifter rörande vattenstånd och vattenföring.
Utredningen framhåller att vatten är en viktig naturresurs på grund av dess
mångsidiga användning och att kraven på såväl vården av vattenresurserna som
planeringen av vattenresursernas användning kommer att öka. Uppgifter som SMHI
har det primära ansvaret att ta fram kommer därvid även fortsättningsvis att
krävas. Mot denna bakgrund är utredningen inte beredd att föreslå några
minskningar i den vattenrelaterade verksamheten.

I
stället förordar utredningen en omstrukturering av den nuvarande verksamheten
vad avser såväl hydrologin som den oceanografiska/maritima tjänsten.
Utredningens förslag innebär bl.a. en viss överföring av uppgifter från
uppdragsverksamheten till allmän verksamhet. Enligt utredningen bör SMHI inom
den allmänna verksamheten arbeta särskilt med översiktlig rikstäckande och
regional information, utredningar och undersökningar av riksintresse samt
basinformation. För en närmare redovisning av vad som avses därmed får jag
hänvisa till betänkandet. Utredningen förutsätter att SMHI för dessa ändamål i
förhållande till nuläget ökar vidarebearbetningen av gjorda observationer och
mätningar. Till den allmänna verksamheten bör också räknas utarbetandet av de
delar av SMHLs publikationer som avser de hydrologiska resp. oceanografiska/marifima
avsnitten. Utredningen föreslår också att delgivning av enstaka uppgifter fill
myndigheter och enskilda bör hänföras till allmän verksamhet. Verksamhet
härutöver bör bedrivas som uppdragsverksamhet.

Endast
några få remissinstanser har tagit upp den vattenrelaterade verksamhetens
inriktning och omfattning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att sådan hydrologisk
tjänst där säkerhetsaspekterna eller där katastrof- och skadeförebyggande
åtgärder är särskilt framträdande bör finansieras med allmänna medel. Sveriges
redareförening menar att isprog-noser bör finansieras på samma sätt.
Naturvårdsverket och Naturvetenskapliga forskningsrådet anser ufifrån delvis
skilda utgångspunkter att den hydrologiska verksamheten inom SMHI behöver
förbättras i olika avseenden.

Även
jag finner det angeläget med vissa förändringar av vatteninforma-

Prop.
1980/81:149 15

tionstjänsten
vid SMHI. Syftet med denna verksamhet bör särskilt vara att förse samhället med
underlag för hushållning med vattentillgångarna. Den av utredningen förordade
inriktningen av den allmänna verksamheten och de studier som har utförts utgör
enligt min mening en god grund för successiva förbättringar i detta avseende.
Jag vill dock erinra om att jag tidigare har framhållit att man bör iaktta
återhållsamhet beträffande det allmänna tjänsteutbudets omfattning. Detta
gäller givetvis också för den vattenrelaterade tjänsten. För att möjliggöra
förbättringar och omstrukturering av den hydrologiska och den
oceanografiska/maritima tjänsten inom ramen för SMHLs tillgängliga resurser
krävs dels att befintlig verksamhet effektiviseras och samordnas, dels att kostnadskrävande
förändringar av organisafionen undviks. Jag återkommer till
organisationsfrågorna i det följande. I den mån verksamheter som idag
finansieras av annan statlig myndighet lämpligen bör överföras till SMHI får
detta aktualiseras i de årliga anslagsframställningarna.

Den
andra huvudfrågan som utredningen har behandlat i samband med den vattenrelaterade
tjänsten avser samverkansmöjligheterna och avgränsningen mellan SMHI och fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket och SGU. Utredningens överväganden syftar till att genom en
lämplig arbetsfördelning mellan myndigheterna så långt möjligt undvika
dubbelinvesteringar och dubblerad kompetens.

Övervägandena
har som utgångspunkt resp. myndighets syn på hur den framtida
arbetsfördelningen mellan myndigheterna bör vara inom de områden där
verksamheterna berör varandra eller är av likartad natur. I utredningens
förslag till arbetsfördelning framhålls vikten av samverkan bl.a. i fråga om
myndigheternas mät- och observationsprogram samt utnyttjandet av laboratorieresurser.

I
remissyttrandena har myndigheterna utvecklat sina synpunkter. Jag anser, i
likhet med naturvårdsverket, att överenskommelser om avgränsningar och
samarbete i dessa frågor bör kunna träffas mellan SMHI och övriga berörda. För
detta talar också att såväl SMHI som SGU har understrukit behovet av ett ökat
samarbete. Även arbetsfördelningen mellan SMHI och fiskeristyrelsen borde kunna
klarläggas ytterligare i direkta överläggningar mellan myndigheterna. Därvid
bör särskilt beaktas det arbete som pågår inom delegationen för samordning av
havsresursverksamheten i syfte att effektivisera svensk havsforskning. En
viktig utgångspunkt i det här sammanhanget är att dubbelarbete undviks och att
en effektiv arbetsfördelning uppnås.

2.5
Forsknings- och utvecklingsverksamheten

Forsknings-
och utvecklingsarbete (FoU-arbete) sker inom SMHI vid såväl forsknings- och
undervisningsavdelningen som fackbyråerna. Den övervägande delen av FoU-arbetet
avser tillämpad forskning och metodut-

Prop.
1980/81:149 16

veckUng. FoU-verksamheten vid SMHI finansieras dels genom
egna anslagsmedel, dels genom bidrag från forskningsråd samt i form av uppdrag.
Utredningen har behandlat flera frågor med anknytning till FoU-verksamheten.
Jag vill ta upp några av dessa.

När det gäller den allmänna inriktningen av verksamheten
delar jag utredningens och remissinstansernas uppfattning att huvudsakligen
tillämpad forskning bör bedrivas inom SMHI och att den skall vara klart
relaterad till institutets produktion. SMHLs FoU-verksamhet bör således i
första hand syfta till att få fram mindre kostnadskrävande nya eller
förbättrade produkter, metoder och produktionssystem inom institutets område.
Den grundläggande forskningen bör ske vid universitets- och högskoleinstitufioner.

Vid dessa bedrivs dock även visst utvecklingsarbete, bl.
a. metodutveckling, varför SMHLs FoU-arbete och institutionernas verksamhet
delvis täcker varandra. Jag anser, i likhet med utredningen, att en viss sådan
överlappning svårligen kan undvikas. En ökad samverkan mellan SMHI och berörda
institutioner ter sig dock angelägen för att undvika dubbelarbete och öka
effektiviteten i FoU-arbetet.

Utredningen, liksom några remissinstanser, har framhållit
vikten av en väl utvecklad FoU-funktion inom SMHI och bedömer att det finns
skäl att förstärka institutets resurser för denna verksamhet. Enligt
utredningen har institutet på senare fid ägnat FoU-frågorna ökad uppmärksamhet.
Sålunda har en strukturering och förbättrad planering av FoU-verksamheten
gjorts inför innevarande budgetår. Syftet härmed är att ge bättre möjligheter
för SMHLs ledning att styra och prioritera FoU-insatserna.

Enligt min mening bör FoU-verksamheten inom SMHLs olika
verksamhetsområden primärt ses som ett medel att öka institutets effektivitet.
Det arbete som har inletts med en mer systematisk FoU-planering bör kunna bidra
till att ge arbetet en sådan inriktning. En ökad satsning på FoU-verksamheten
kan därför vara befogad men får genomföras i den takt som resurserna medger. En
förstärkning av forskningsorganisationen skulle givetvis också innebära en ökad
koppling till universitet och högskolor vilket på sikt borde underlätta en ökad
samverkan.

En annan fråga som utredningen har tagit upp rör
lokaliseringen av vissa universitetsinstitutioner. De institutioner som är
berörda är avdelningen för hydrologi och den meteorologiska institutionen, båda
vid Uppsala universitet, samt den meteorologiska institutionen vid Stockholms
universitet. Utredningen har i enlighet med sina direktiv undersökt
lämpligheten av och förutsättningarna för en omlokalisering av insfitufionerna
till Norrköping.

När det gäller avdelningen för hydrologi i Uppsala och
meteorologiska institutionen i Stockholm anser utredningen att en omlokalisering
inte bör komma i fråga. Remissinstanserna delar denna uppfattning. Att nu
genomföra en omlokalisering av den meteorologiska institutionen i Uppsala till
Norrköping anser sig utredningen inte kunna förorda. Utredningen föreslår

Prop.
1980/81:149 17

att frågan prövas senare när effekterna för SMHI av
statsmakternas beslut med anledning av utredningens förslag i övrigt kan
bedömas. Utredningen pekar också särskilt på nackdelarna för institutionen till
följd av sämre kontaktmöjligheter med andra universitetsinstitutioner.
Utredningen har därför även övervägt en omlpkalisering till Linköping och fill
det befinfiiga universitetet där. De nämnda nackdelarna för insfitutionen vid
en omlokalisering till Norrköping skulle därvid elimineras. Utredningen
konstaterar också att det torde finnas goda praktiska möjligheter att inrymma
institutionen vid Linköpings universitet. En omlokalisering till Linköping
förefaller därför enligt utredningen vara att föredra framför en omlokalisering
till Norrköping. Utredningen har dock med hänsyn fill sina direktiv inte
närmare penetrerat ett. sådant .alternativ.

Remissinstanserna har delade meningar i denna fråga.
Naturvetenskapliga forskningsrådet avstyrker en omlokalisering. UHÄ delar
utredningens åsikt att om en omlokalisering skulle genomföras är Linköping att
föredra framför Norrköping. Enligt UHÄ skulle säkerligen en god meteorologisk
forskningsmiljö kunna skapas i Linköping. För universitetet i Uppsala skulle
dock en omlokalisering få mycket allvarliga konsekvenser när det gäller
samarbetet mellan den meteorologiska institutionen och andra institutioner även
om kontakterna dem emellan f.n. inte är så omfattande. UHÄ anser sammanfattningsvis
att en omlokalisering till Norrköping inte bör ske vare sig nu eller senare.
Inte heller finns det enligt UHÄ skäl att utreda en eventuell överflyttning av
de ifrågavarande institutionerna till Linköping. Länsstyrelsen i Östergötlands
län anser att såväl Linköping som Norrköping framstår som möjliga och lämpliga
lokaliseringsorter men att övervägande skäl talar för Norrköping. SMHI
framhåller att det för institutet är av yttersta vikt att en meteorologisk
universitetsinstitution lokaliseras till Linköpings högskoleregion. Enligt SMHI
riskerar institutet och dess personal annars att förlora vetenskaplig kompetens
inom sitt största verksamhetsområde. En omlokalisering till Linköping i
stället för Norrköping är acceptabel för SMHI som förespråkar att ett beslut om
förflyttning fattas utan ny utredning.

För egen del anser jag, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet,
att en omlokalisering av den hydrologiska avdelningen vid Uppsala universitet
och den meteorologiska institufionen vid Stockholms universitet inte bör komma
i fråga. Varken utredningen eller remissinstanserna har funnit skäl att förorda
detta. Inte heller när det gäller den meteorologiska insfitutionen vid
universitetet i Uppsala föreligger enligt min mening nu tillräckligt starka
skäl för en omlokalisering. Jag anser i likhet med utredningen att denna fråga
får övervägas när erfarenheter vunnits av effekterna av statsmakternas
ställningstagande till SMHLs verksamhet och organisation.

1* Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 149

Prop.
1980/81:149 18

2.6 Prissättning av uppdrag

SMHI bedriver inom alla sina kompetensområden en
omfattande verksamhet på uppdrag av myndigheter och enskilda. Antalet kunder
som på det sättet utnyttjar SMHLs tjänster uppgår f.n. till i storieksordningen
1 200 st. Som jag tidigare har förordat är det angeläget att
uppdragsverksamheten utökas. Det är regeringen som fastställer SMHLs
uppdragstaxa vilket senast skedde den 11 september 1980 (SFS 1980:700).

I fråga om prissättningen behandlar utredningen två
principiellt olika synsätt. Det ena innebär att avgifterna sätts så att de
täcker särkostnaderna för uppdragsverksamheten och det andra att principen om
full kostnadstäckning tillämpas. Särkostnaderna består enligt utredningen av
kostnaderna dels för den personal som är direkt engagerad i verksamheten, dels
för den särskilda personal som krävs för ledning, administrafion och
marknadsföring. Vidare ingår kostnader för FoU, lokaler, användning av
utrustning, datorbearbetningar och andra särskilda utlägg som direkt kan
hänföras till uppdragen. Begreppet full kostnadstäckning innebär enligt
utredningen att kunderna skall betala avgifter som täcker förutom särkostnaderna
även en andel av de gemensamma kostnaderna för den allmänna verksamheten och
uppdragsverksamheten. De gemensamma kostnaderna avser bl.a. observations-, telekommunikafions-
och datalagringsverksamheten samt institutets centrala administration.

Utredningen föreslår att prissättningen för SMHLs tjänster
bör baseras på principen om full kostnadstäckning. Principen bör tillämpas även
för informationsuttag ur SMHLs datasystem. En sådan prissättningsprincip kan,
framhåller utredningen, vara ett sätt att minska statsverkets kostnader för SMHLs
allmänna verksamhet. Principen innebär dock att den nuvarande taxan måste höjas
kraffigt. Utredningen anser sig inte kunna bedöma hur en prishöjning kan komma
att påverka uppdragsvolymen och därmed intäkterna i uppdragsverksamheten. Med
hänsyn till att f.n. inte ens särkostnads-täckning uppnås i
uppdragsverksamheten föreslår utredningen att SMHI under en övergångstid bör få
sätta sina priser efter i huvudsak kommersiella bedömningar. Målet skulle vara
att eliminera den underskottstäckning som nu sker med skattemedel. Utredningen
föreslår också att SMHI själv får fastställa sina taxor efter samråd med RRV.

En särskild fråga som utredningen har tagit upp gäller den
uppdragsverksamhet som SMHI bedriver som vädertjänst åt den civila luftfarten.
Luftfartsverkets uppdrag är av stadigvarande natur med en för ändamålet
särskilt uppbyggd lokal organisation. Verket har vidare som affärsverk stor
frihet att handla självständigt bl.a. i fråga om upphandling av flygvädertjänst.
Med hänsyn härfill och med tanke på den stora omfattning som denna tjänst har
inom SMHLs verksamhet bör enligt utredningen ersättningen inte regleras i en
taxa utan bestämmas genom avtal. Avtalet bör slutas efter samråd med RRV.

Prop.
1980/81:149 19

Olika
aspekter på prissättningsfrågan har tagits upp av ett stort antal remissinstanser.
Flertalet avstyrker förslaget om att full kostnadstäckning skall eftersträvas
vid prissättningen. ÖB, FRI och sjöfartsverket anser att om denna princip skall
tillämpas bör en ömsesidig avräkning av tjänster göras mellan myndigheterna. SMHI
anser att vissa kostnader för den allmänna verksamheten bör undantas från
kostnadsfördelningarna. Luftfartsverket delar utredningens uppfattning att
relationen mellan verket och SMHI närmare bör regleras i avtalsform men kan
inte se någon anledning till samråd med RRV vid avtalstecknandet. RRV anser att
ersättningen från luftfartsverket till SMHI inte bör regleras i ett särskilt
avtal.

För
egen del vill jag framhålla att uppdragsverksamheten innebär att man fullt ut
kan fillgodogöra sig SMHLs organisation, utrustning och sakkunskap.
Verksamheten befrämjar också insfitutets kompetens. Det är därför väsenfiigt
att prissättningen inte motverkar dessa syften. En prissättning som grundas på
vad utredningen kallar full kostnadstäckning riskerar, enligt min mening, att
göra det. Jag anser, i likhet med RRV, att man innan kraftiga avgiftshöjningar
vidtas måste veta hur detta påverkar uppdragsvolymen och därmed de totala
intäkterna. Jag förordar därför att avgifterna för uppdragsverksamhet inom SMHI
sätts så att de sammantaget täcker dels de direkta särkostnaderna, dels en
skälig andel av kostnaderna för den centrala administrationen. Detta synsätt är
för övrigt detsamma som tillämpas för statisfiska centralbyråns
uppdragsverksamhet. Kostnaderna för vad jag tidigare kallat basunderlaget för
de allmänna tjänsterna, nämligen observa-fions-, telekommunikations- och
datalagringsverksamheten bör inte fördelas på uppdragsverksamheten. SMHI bör,
enligt min mening, ges möjlighet fill en viss frihet i prissättningen varvid
även de marknadsmässiga aspekterna bör kunna beaktas. Målet bör vara att uppnå
ekonomisk balans i uppdragsverksamheten med tilllämpning av de principer för
avgiftssättningen som jag har förordat. Som jag tidigare framhållit är det
därvid angeläget med en effektivt bedriven marknadsföring av SMHLs produkter. I
vilken takt det nuvarande underskottet i uppdragsverksamheten skall elimineras
får prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen. Till underlag för denna
prövning bör ligga en av SMHI utarbetad plan för hur balans skall kunna uppnås.
Taxorna bör fastställas av SMHI efter samråd med RRV.

När
det gäller flygvädertjänsten vill jag erinra om dåvarande chefens för kommunikafionsdepartementet
uttalande i prop. 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organisafion m.m.
att en samverkan mellan berörda myndigheter borde grundas på överenskommelser
dem emellan. Samarbetet mellan luftfartsverket och SMHI borde ge ut tryck för
ett kund-leverantörförhållande. Vidare framhölls att i överenskommelsen borde
även principerna för kostnadsfördelningen behandlas. Enligt vad jag har
erfarit kommer med all sannoHkhet avtal att träffas under våren 1981. Något
skäl till samråd med RRV i det sammanhanget kan jag inte finna.

Prop.
1980/81:149 20

2.7
Organisationsfrågor

SMHLs
nuvarande organisation, som jag kortfattat redogjort för i inledningen, bygger
i princip på en organisatorisk indelning av verksamheten efter sak- eller
fackområden. För den meteorologiska verksamheten finns sålunda två byråer, en
för vädertjänst och en för klimattjänst, medan de hydrologiska och
oceanografiska verksamheterna är sammanförda till en byrå. I praktiken
förekommer dock att fackbyråerna har uppgifter som avser även andra än det egna
fackområdet. Klimatbyrån har t.ex. uppgifter rörande observationsverksamheten
och instrumenttjänsten. Ett annat exempel är dataverksamheten vid väderbyrån.
Vid sidan av fackbyråerna finns två funktionella enheter, den.ena för forskning
och undervisning (FUA) och den andra för vissa administrativa funktioner.
Fackbyråerna replierar på dessa enheter samtidigt som byråerna själva handhar
vissa sådana funktioner.

Utredningen
framhåller att om förändringar av organisafionen skall genomföras bör endast
sådana övervägas som klart kan påräknas ge positiva effekter på institutets
sätt att fungera och som kan genomföras inom rimlig tid. Utredningen har valt
att i huvudsak behandla FoU-verksamheten, facktjänsterna samt de tekniska och administrafiva
funktionerna.

FoU-arbetet
bedrivs, som jag tidigare angett, vid såväl FUA som vid de tre fackbyråerna.
Inom fackbyråerna är verksamheten spridd på flera

4

enheter
varvid arbetet utförs anfingen på deltid eller som en deluppgift vid sidan av
andra uppgifter. EnUgt utredningen har den nuvarande spridningen av FoU-verksamheten
inneburit vissa problem. Bl.a. har det medfört bristande kontinuitet i
verksamheten och svårigheter att styra och följa upp arbetet. Enligt
utredningen finns det också problem när det gäller att upprätthålla ett
kontinuerligt ömsesidigt erfarenhetsutbyte mellan FUA och fackbyråerna.

Mot
denna bakgrund föreslår utredningen en förändrad FoU-organisa-fion. Utredningen
konstaterar att FoU-verksamheten avser komplicerade och delvis artskilda
kunskapsområden. De FoU-insatser som behövs under de närmaste åren för metod-
och produktutveckling talar för att arbetet bör ske i nära anslutning till
resp. fackområde. Utredningen föreslår därför att nuvarande FUA upphör och att befinthga
FoU-resurser överförs till resp. fackenhet. Behovet av samordning av FoU-frågorna
föreslås fillgodoses bl.a. genom att särskilda projektgrupper bildas vid behov.
Meteorologiska och hydrologiska rådet har berört FoU-organisafionen. Rådet fiilstyrker
förslaget men vill understryka vikten av att FoU-resurserna klart avgränsas
från övrig verksamhet. Även jag fiilstyrker utredningens förslag och vill
särskilt framhålla att FoU-resurserna bör hållas samman organisatoriskt inom
resp. fackenhet för att möjliggöra ett effekfivt resursutnyttjande.

Enligt
utredningen har med vissa undantag den nuvarande organisationen av facktjänsten
fungerat i stort sett tillfredsställande. En del problem anges ha varit
förknippade med utnyttjandet av vissa tekniska funkfioner

Prop. 1980/81:149 21

samt med den bristande samordningen av FoU-verksamheten.
Med hänsyn bl.a. härtill föreslår utredningen att huvuddelen av institutets
tekniska funktioner överförs till en separat teknisk enhet. Jag återkommer i
det följande till bildandet av denna enhet. I övrigt har utredningen valt att i
sitt förslag till ny organisation för facktjänsten bygga vidare på nuvarande
organisationsstruktur. Med hänsyn fill utbildningskompetens, gemensamt
primärdatamaterial m.m. bör enligt utredningen nuvarande vädertjänst och
klimattjänst sammanföras till en meteorologisk enhet. När det gäller den vattenrelaterade
verksamheten är utredningens bedömning att de hydrologiska och oceanografiska
verksamheterna är artskilda. Utredningen föreslår därför att de organisatoriskt
skiljs åt och att en oceanografisk enhet för kust-och havsvattenfrågor bildas.
Till den senare enheten föreslås också föras den verksamhet med israpporter och
isprognoser som f. n. bedrivs inom väderbyrån.

Som jag nyss nämnde föreslår utredningen att en separat
enhet för vissa tekniska funktioner bildas. Till denna enhet föreslås dels ADB-
och telekommunikafionsverksamheten föras, dels huvuddelen av den övriga
tekniska verksamheten. Enligt utredningen kan därigenom en bättre samordning av
de tekniska funktionerna åstadkommas och ett effektivare resursutnyttjande.
Vidare föreslås de administrativa funktionerna, liksom nu, handhas av en för
institutet gemensam administrativ enhet.

Organisationsförslaget har berörts av några
remissinstanser. De synpunkter som har framförts avser huvudsakligen
arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika enheterna och indelningen i
underenheter. För egen del instämmer jag i utredningens förslag fill indelning
av verksamheten i huvudenheter utom när det gäller organisationen av den vattenrelaterade
verksamheten. Jag är f.n. inte beredd att förorda att denna verksamhet, som
idag bedrivs inom en enhet, delas upp på två fristående enheter. Utredningen
har enligt min mening inte anfört tillräckligt starka skäl för att en sådan
förändring nu genomförs. Som jag framhållit tidigare bör kostnadskrävande
förändringar av organisationen undvikas för att därigenom skapa större utrymme
för förbättringar av den vattenrelaterade tjänsten. Möjligheterna att
åstadkomma sådana förbättringar inom ramen för en sammanhållen vattenenhet,
inkl. isverksamheten vid nuvarande väderbyrån, bör därför prövas i första hand.
Frågan om uppdelning på två enheter får prövas efter några års erfarenhet och
med hänsyn till resultaten av havsresursdelegationens arbete i syfte att
effektivisera svensk havsforskning. Därvid får frågan om den oceanografiska
verksamhetens omfattning och organisatoriska ställning närmare övervägas.
Sammanfattningsvis föreslår jag att SMHI organiseras på fyra enheter, nämligen
en enhet för meteorologi, en för vattenrelaterad verksamhet, en för tekniska
funktioner och en för administrativa funktioner. Det bör ankomma på regeringen
- eller efter regeringens bemyndigande SMHI - att besluta om arbetsuppgifternas
närmare fördelning mellan enheterna. Häri ligger att institutet inom ramen för
de övergripande

1** Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 149

organisatoriska
riktlinjer som jag har förordat, bör ha frihet att vidta effektivitetshöjande
förändringar. Den nya organisationen bör införas med början den 1 juli 1981.

Utredningen
har också sett över ledningsfunktionen vid SMHI.. Enligt utredningen bör en
styrelse med lekmannainslag inrättas och det meteorologiska och hydrologiska
rådet därvid avskaffas. En styrelse skulle, anser utredningen, bl.a. erbjuda
vidgade möjligheter att på myndighetsnivå göra övergripande bedömningar och
avvägningar rörande institutets verksamhet och dess vidare utveckling med
beaktande av mer allmänna samhällssynpunkter. Ett ökat kunnande i frågor som
rör uppdragsverksamheten skulle också kunna filiföras SMHI genom en styrelse.
Även andra skäl talar enligt utredningen för att en styrelse inrättas.
Utredningen föreslår att styrelsen utöver generaldirektören skall bestå av fem
ledamöter samt företrädare för personalen.

SMHI
motsätter sig inte att en styrelse införs men ifrågasätter om det med tanke på
de ökade kostnaderna innebär en ökad effektivitet. Några remissinstanser anser
att representanter för de myndigheter som samverkar med SMHI borde ingå i
styrelsen.

Jag
delar utredningens uppfattning att SMHLs ledningsorganisafion bör förstärkas
genom en styrelse med lekmannainslag. Detta är särskilt betydelsefullt med
hänsyn till den framtida inriktning av de olika verksamhetsgrenarna som jag har
redovisat i det föregående. Insfitutets ledning kommer att i ökad omfattning
behöva syssla med frågor som rör prioriteringar mellan olika verksamheter. En
styrelse bör därvid kunna bidra fill att frågorna får en från samhällssynpunkt
allsidig belysning. Det bör ankomma på regeringen att besluta om styrelsens
uppgifter och sammansättning samt att utse dess ledamöter. Det meteorologiska
och hydrologiska rådet bör avskaffas i samband med att styrelsen inrättas. Den
nya organisationen framgår av följande diagram.

Styrelse

Generaldirektör

Enhet för

Enhet för

Enhet för

Enhet för

meteorolo-

vattenfrå-

tekniska

administra-

giska frå-

gor

frågor

tiva frägor

gor

Prop.
1980/81:149 23

2.8 Anslagsfrågor

Utredningen föreslår att SMHLs nuvarande
anslagskonstruktion ersätts med den s.k. uppdragsmodellen. Uppdragsmodellen
innebär att intäkter och kostnader i hela verksamheten redovisas under ett
förslagsanslag som anvisas med ett formellt belopp på 1 000 kr. och kombineras
med en rörlig kredit. Utredningen föreslår att SMHI får fyra anslag, nämligen
ett 1000-kronorsanslag, ett reservationsanslag för myndighetsuppgifter, ett förslagsanslag
för bidrag till visst internationellt samarbete samt ett reservationsanslag
för anskaffning av viss slags utrustning.

Några
remissinstanser berör frågan om anslaget för myndighetsuppgifter bör vara ett
reservationsanslag eller förslagsanslag. RRV förordar det förra och
statskontoret det senare. För egen del anser jag att anslaget bör vara ett
reservationsanslag. En sådan anslagskonstruktion ger möjligheter för SMHI att
på ett optimalt sätt anpassa verksamheten efter efterfrågan inom
uppdragsverksamheten. Jag anser att också kostnaderna för det internationella
samarbetet bör hänföras fill myndighetsanslaget och att något särskilt anslag
för detta ändamål inte erfordras. Jag förordar att det nya 1 000-kronorsanslaget
benämns Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och att de två reservafionsanslagen
benämns Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut resp. Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning. I syfte att bl.a.
underlätta de förändringar av vädertjänsten som jag tidigare behandlat bör SMHI
ges möjligheter till en större flexibilitet när det gäller användningen av
tilldelade medel. En överföring av medel mellan anslagen bör således vara
möjlig under löpande budgetår. Jag förordar också att SMHI får disponera en
rörlig kredit i riksgäldskontoret. Det nya anslagssystemet bör införas
budgetåret 1982/83. Som följd härav bör institutet disponera årets
anslagsframställning enligt dessa rikthnjer. SMHI får därigenom tillräcklig fid
för övergången fill uppdragsmodellen.

För
budgetåret 1981/82 beräknar jag medel enligt nuvarande anslagskonstruktion och
med samma belopp som jag har angett i budgetproposifio-

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för Sveriges
meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisafion.

Prop. 1980/81:149 24

4.
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1980/81:149 25

Bilaga 1

1. Sammanfattning

Uppdraget m.m. (avsnitt 2). Utredningen har haft att
utifrån en bedömning av bl.a. den framfida efterfrågan på SMHLs tjänster pröva
verksamhetens inriktning och omfattning. Mot bakgrund härav har utredningen
haft att dels bedöma de resurser institutet behöver, dels överväga den framtida
organisationen. Vidare har utredningen haft att ufifrån en inventering av
samverkansmöjligheter mellan SMHI och övriga myndigheter föreslå en lämplig
arbetsfördelning. I inventeringen har även ingått att finna en gränsdragning
mot universitet och högskolor vad gäller forskning, utveckling och undervisning
inom SMHLs område. (Dir. 1977:19)

I tilläggsdirektiv 1977-09-01 (Dir. 1977:99) sägs att
frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHI bör behandlas av utredningen. I filläggsdirektiv
1979-01-25 (Dir. 1979:3) har utredningen fått i uppgift att närmare undersöka
frågan om en omlokalisering av universitetsinsfitufioner i meteorologi och hydrologi
till Norrköping.

Nuvarande verksamhet och organisation (avsnitt 3). Enligt
instruktionen har SMHI fill uppgift att inhämta tillförlitlig kännedom om
Sveriges meteorologi och hydrologi samt att delta i det internafionella
samarbetet på dessa områden. Institutet skall göra meteorologiska och hydrologiska
observafioner och mätningar inom landet, oceanografiska mätningar vid Sveriges kuster
samt bearbeta och bevara insamlat material. Institutet skall göra
arbetsresultaten tillgängliga genom bl.a. väderrapporter, periodiska
publikationer, avhandlingar och uppsatser. SMHI utför undersökningar och
utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda. Insfitutet bedriver också
forskning och utbildning inom sina kompetensområden. Verksamheten vid insfitutet
är under en generaldirektör centralt organiserad på tre byråer, väderbyrån, klimätbyrån
och hydrologiska byrån, en kansliavdelning samt en forsknings- och
undervisningsavdelning. Institutet har dessutom en lokal organisation bestående
av organ för flygvädertjänsten vid de större civila flygplatserna samt
observations- och mätstationer av olika slag. Vid institutet är anställda ca
950 personer varav ca 480 centralt.

SMHLs
verksamhet drar f. n. en total kostnad på ca 117 milj. kr. Härav avser ca 27
milj. kr. uppdrag till luftfarten och ca 20 milj. kr. övrig uppdragsverksamhet.

Väderinformationen består av

-
allmänna väderrapporter
för land- och sjödistrikt i radio, TV och press inklusive varningar för storm,
halka, snöhinder, brandrisk och åska (allmän vädertjänst),

-
särskilt
iordningställda väderprognoser, varningar och uppgifter om aktuella
förhållanden för olika uppdragsgivare (särskild vädertjänst). Väderprognoserna
grundas på väderobservationer från norra halvklotet.

Prop.
1980/81:149 26

De
svenska observafionerna görs vid ca 190 observafionsstationer på marken. På 6
platser görs aerologiska observafioner 2-4 ggr/dygn med radiosonder som förs
upp i luften medelst ballonger. Sedan mitten av 1960-talet har moln- och
istäckesbilder från vädersatelliter tagits emot i Sverige. Även radarteknik
används för att fånga in data om vädret. Det utländska primärmaterial som
används i Sverige består främst av observationer från 1 500-2 000 stationer
var tredje fimme och aerologiska mätningar från 400-500 stationer minst två
gånger per dygn.

Framställningen
av väderprognoser är baserad på omfattande bearbetningar av
observationsmaterialet i SMHLs centraldator. Resultaten, i kart-, diagram- och
tabellform, används i meteorologernas fortsatta arbete med att ta fram och
formulera väderprognoser och varningar för olika ändamål.

Klimatinformationen
omfattar

- allmänna
uppgifter om dels olika väderelement som observerats i Sverige,

bl.a. vind, temperatur, nederbörd och solstrålning, dels på dessa

observationer och mätningar grundade sammanställningar av medelvär

den, extremvärden m.m. som redovisas i vissa publikationer (allmän

klimatologisk tjänst),

- speciellt
iordningställda uppgifter och stafistiska bearbetningar samt

utredningar för oHka uppdragsgivare (särskild klimatologisk tjänst).

Underlaget för klimatinformationen består delvis av samma observatio

ner, som används inom. vädertjänsterna. Härtill kommer observationer från

ca 700 särskilda klimatstationer. Solstrålningen mäts och registreras vid 12

stationer och solskenstiden vid 26.

Den
hydrologiska informationen omfattar

- uppgifterom vattenstånd, vattenföring,
vattenkvalitet och isförhållandena i sjöar och vattendrag som redovisas bl. a.
i publikafioner (allmän hydrologisk tjänst),

- speciella utredningar och undersökningar på
uppdragsbasis avseende bl. a. vattenresursfrågor, vattenvård och hydrotekniska
beräkningar samt utarbetande av flödes- och översvämningsprognoser (särskild hydrologisk
tjänst).

Basen
i den hydrologiska verksamheten utgörs av regelbundna observafioner av vatten-
och isförhållandena i sjöar och vattendrag samt särskilda studier.
Observationsmaterialet bearbetas i dator för beräkning av dygns-, månads- och årsvärden
m.m.

Oceanografisk/maritim
information omfattar

- uppgifter om is-, ytvattentemperatur- och
vattenståndsförhållanden i svenska farvatten samt prognoser om isutvecklingen.

- speciella utredningar och undersökningar i frågor
rörande kustvatten och de större sjöarna som recipienter för kyl- och avloppsvatten
och innefattar bl.a. bas- och kontrollmätningar i samband med
tillståndsprövning. Till grund för verksamheten ligger observationer och
mätningar från de

större
sjöarna samt från kustvatten och hav.

Prop. 1980/81:149 27

Vädertjänst (avsnitt 4). Som underlag för utredningens
bedömningar av avnämarnas behov och önskemål beträffande väderinformation
ligger dels AVHLs betänkande och remissyttrandena däröver, dels två genom SMHI-utredningen
vidtagna undersökningar. Den ena har genomförts som en enkät vid ca 250
myndigheter, företag och organisationer. Den andra har på uppdrag utförts av
Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelning och gällt allmänhetens
tittande och lyssnande på väderrapporter i TV och radio, m.m. Flertalet
tillfrågade anser att sakinnehållet i den allmänna väderinformationen i stort
sett motsvarar behoven. Av undersökningarna framgår dock vissa önskemål om
förändringar. Bl.a. finns intresse för väderprognoser för mindre områden med
inriktning på i första hand de närmaste 12 timmarna. Man har också förklarat
att man önskar prognoser och delgivning som i större utsträckning inriktas på
förhållanden av särskild vikt för olika avnämargrupper. Större precision i
tids- och händelseangivelser samt sannolikhetsbedömningar av väderfenomen är
andra önskemål.

Överväganden och förslag. Med allmän verksamhel eller
allmän tjänst avser utredningen sådan verksamhet som finansieras över SMHLs
anslag på statsbudgeten. All verksamhet som finansieras på annat sätt benämner
utredningen uppdragsverksamhet. Utredningen anser att visst utbud av
väderinformation skall ses som allmän tjänst. Statsmakternas styrning av denna
verksamhet bör ske dels genom uttalade mål - redovisade i bl. a. institutets
instruktion - dels genom den årliga prövningen av resurser för verksamheten.
Verksamhetens omfattning i detalj bör vara SMHL.s sak att bestämma.

Vad gäller det allmänna utbudets omfattning bör
statsmakterna enligt utredningens uppfattning vara återhållsamma i sin
målsättning med hänsyn till svårigheterna att bedöma hur väl det allmänna
tjänsteutbudet stämmer med avnämarnas behov. Den efterfrågan på
väderinformation som därutöver kan komma att finnas får tillgodoses genom SMHLs
uppdragsverksamhet.

Vad gäller utbudet av allmän väderinformation har
utredningen genom två särskilda studier undersökt system, kostnader och
organisation för att kunna tillgodose anförda önskemål. I den ena studien har
undersökts om förändringar kan genomföras på kort sikt och med nuvarande
teknik. I den andra har intresset fokuserats på möjligheterna att förändra
vädertjänsten på längre sikt -10 år - och med ianspråktagande av nya
vetenskapliga rön och ny teknik.

Den förra studien har avsett en viss decentralisering av
vädertjänsten till 6 alternativt 7 regionala väderkontor, samordnade med
befintliga civila eller militära väderenheter. En dylik decentralisering bör
enligt utredningens uppfattning ge vissa förbättringar av väderinformationen.
Emellertid medför decentraliseringen inte oväsentliga kostnadsökningar. Med
hänsyn till bl. a. dessa kostnadsökningar har utredningen inte föreslagit att
decentraliseringen i fråga genomförs.

Prop.
1980/81:149 28

I den senare studien har skisserats ett vädertjänstsystem (PROMIS-90),
som också innebär en viss decentralisering. Ett genomförande kräver tillgång fill
teknik och utrustning som institutet f.n. inte har. Uppbyggnaden av systemet beräknas
ta 10 år efter beslut. En grov kostnadskalkyl som utredningen gjort ger i sig
inte underlag för ett positivt ställningstagande fill PROMIS-90 från ekonomisk
synpunkt. Vissa andra av utredningen berörda förhållanden av ekonomisk natur
kan dock ge en mer gynnsam bild. Därfill kommer att PROMIS-90 skulle innebära
goda möjligheter att fillgodose bl.a. de önskemål om utförligare lokal informafion,
kortfidsprognoser, ökad precision och säkerhet i prognoserna som framförts i
olika sammanhang och således medföra en effektivitetshöjning. Enligt
utredningens åsikt bör därför en utveckling av det svenska vädertjänstsystemet
drivas i huvudsak i den riktning som anges i studien. För detta arbete
förutsätter utredningen att vissa villkor vad gäller finansiering, planering
och organisation uppfylls.

Mot bakgrund av den förordade framtida utvecklingen av vädertjänstsystemet
föreslår utredningen endast vissa mindre förändringar av det nuvarande utbudet
av allmän väderinformation. Sålunda föreslås att långtidsprognoser omfattande
perioder upp till 10 dygn skall lämnas såväl till radio, TV samt press. Dessa
prognoser ersätter de nuvarande 5-dygnsprog-noserna. Utredningen föreslår
vidare att de allmänna varningar för trafiksvårigheter som nu bekostas av vägverket
i fortsättningen görs som allmän verksamhet.

Vad gäller
frågan om utformningen av det prognosmaterial som fillställs massmedia anser
utredningen att detta bör utgöras av ett grundmaterial som är tillrättalagt för
resp. medium. Den journalistiska behandlingen av detta material liksom själva delgivningen
bör däremot vara en uppgift för radio-och TV-bolagen. Liksom hitfills bör
bolagen efter överenskommelse kunna anlita SMHI-personal för delgivningen.
Utredningens förslag i denna del innebär en utsträckning av den allmänna
verksamheten visavi TV och en minskning visavi radion. För pressens del innebär
utredningens synsätt ingen förändring i det material som distribueras.

Klimattjänst (avsnitt 5). Som underlag för utredningens
bedömningar ligger dels AVHLs betänkande och remissyttrandena häröver, dels
utredningens enkät vid ca 250 myndigheter, företag och organisationer.

I AVHLs överväganden och förslag anfördes att den löpande presenta-fionen
av klimatdata bedömdes vara tillfredsställande. Arbetsgruppen fann inga skäl
att föreslå några större förändringar.

Av SMHI-utredningens enkät vågar man dra den slutsatsen
att behoven av klimatologisk information nu förefaller större än de gjorde vid AVHLs
undersökning.

Överväganden
och förslag.I fråga om verksamhetens inriktning och omfattning föreslår
utredningen att utarbetandet av publikationer motsvarande årsöversikterna
"Meteorologiska iakttagelser i Sverige" och "Measurement of
Solar Radiation in Sweden" samt månadspublikationen

Prop. 1980/81:149 29

"Månadsöversikt över väderlek och
vattentillgång" liksom hittills hänförs till den allmänna verksamheten.
Utredningen föreslår också att delgivning av enstaka, allmänna klimatuppgifter
till myndigheter och enskilda bör hänföras fill allmän verksamhet.

Den allmänna klimattjänsten i övrigt bör omfatta viss
remissverksamhet, visst internationellt arbete samt undersökningar och
utredningar av riksintresse för vilka någon annan statlig myndighet inte är
eller bör vara huvudman närmast under regeringen.

Hydrologisk och oceanografisk/maritim tjänst (avsnitt 6).
Som underlag för utredningens bedömningar ligger dels AVHLs betänkande och
remissyttrandena däröver, dels SMHI-utredningens enkät vid myndigheter,
företag och organisationer.

AVHLs undersökning visade att behovet av uppgifter
angående förhållanden i sjöar och vattendrag var mest markant i fråga om
vattenstånd och vattenföring. Önskemål om prognoser beträffande flöden och
torka samt sporadiska uppgifter i fråga om tidpunkter för isläggning,
islossning samt uppgifter om istjocklek framfördes bl.a. från kommunala
tekniska verk, vattendomstolar, regleringsföretag m. fl.

Svaren på SMHI-utredningens enkät visar att det finns
behov av särskilda uttag av data rörande sjöar och vattendrag inom i första
hand stödverksamheter åt jordbruket, fiske, massa- och pappersindustrin,
verkstadsindustrin, energi- och vattenförsörjning, konsulterande verksamhet
inom byggnadsbranschen, naturvård och miljöskydd, forskning och högre
undervisning samt försvaret.

I fräga om oceanografisk/maritim information fann AVHI att
det förelåg intresse för aktuella och statistiska uppgifter samt prognoser om
vattenstånd, temperatur, ström, m.m. i kustvattnen och de stora sjöarna från
främst kommunala tekniska verk, hamnförvaltningar samt vissa företag och institufioner
inom i första hand sjöfartsnäringen.

Av SMHI-utredningens enkät framgår att det finns behov av
dylika data inom främst fiske, fillverkning av petrokemiska produkter,
varvsindustrin, konsulterande verksamhet inom byggnadsbranschen, sjöfarten
inkl. hamnverksamhet m.m. samt försvaret. Intresse för prognoser om havsvattenståndet
finns inom fisket, sjöfarten inkl. hamnverksamhet samt försvaret och vissa
forskningsorgan.

Överväganden och förslag. Vad gäller verksamhetens
inriktning och omfattning inom såväl hydrologin som oceanografin/marifima
tjänsten, föreslår utredningen att SMHI som allmän verksamhet bör arbeta
särskilt med översiktlig rikstäckande och regional informafion, utredningar och
undersökningar av riksintresse samt basinformation. Utredningen förutsätter
att SMHI för dessa ändamål i förhållande till nuläget ökar vidarebearbetningen
av gjorda observationer och mätningar. Gemensamt för de båda
verksamhetsgrenarna är att de liksom hittills inom den allmänna verksamheten
bör utarbeta de delar av SMHLs publikationer som avser de

!**• Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 149

Prop. 1980/81:149 30

hydrologiska
resp. oceanografiska/maritima avsnitten. Innehållet i dessa publikationer bör
anpassas i anledning av föreslagna förändringar i den allmänna verksamheten.
Utredningen föreslår också att delgivning av enstaka uppgifter till myndigheter
och enskilda bör hänföras till allmän verksamhet.

Beträffande
de ifrågavarande verksamhetsgrenarna har utredningen även sett på relationerna
mellan SMHI och vissa andra myndigheter, nämligen fiskeristyrelsen (FS),
naturvårdsverket (SNV) och Sveriges geologiska undersökning (SGU).

I
fråga om FS anser utredningen att det mät- och observationsprogram som FS tagit
upp för bl. a. fiskets behov och som i huvudsak utförs från styrelsens
undersökningsfartyg och vissa färjor även i framtiden bör utföras genom FS försorg.
Övriga oceanografiska mätningar vid Sveriges kuster bör - liksom hittills -
genomföras av SMHI. SMHI bör även fortsättningsvis bära huvudansvaret för den mätverksamhet
som utförs av kustbevakningen.

Vidare
anser SMHI-utredningen att såväl FS mät- och observationsprogram som SMHLs
uppbyggnad av permanent placerade mäfinstrument och övriga mätningar bör vad
gäller geografisk spridning av mät- och observationsstationer samt undersökta
parametrar överenskommas i samråd mellan SMHI, FS samt övriga i varje särskilt
fall berörda intressenter såsom SNV, sjöfartsverket, försvaret, etc.

I
fråga om undersöknings- och uppdragsverksamhet på uppdragsbasis anser
utredningen att i den mån FS bedriver uppdragsverksamhet inom det oceanografiska
området bör detta ske på samma ekonomiska villkor som gäller för SMHI.

Beträffande
SNV anser utredningen att den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan SMHI
och SNV är i stort sett lämplig. I den mån SNV bedriver uppdragsverksamhet inom
SMHLs kompetensområden bör detta ske på samma ekonomiska villkor som gäller för
SMHI.

Vad gäller SGU anser
utredningen att - såsom hittills varit fallet - SGU bör ha huvudansvaret för
grundvattenfrågorna och SMHI huvudansvaret för nederbörds-, avdunstnings- och
ytvattenfrågor. Utredningen betonar önskvärdheten av samråd och samverkan
mellan myndigheterna i frågor som kan bedömas vara av gemensamt intresse, t.ex.
vattenbalansfrågor av övergripande natur. Beträffande frågor rörande erosion,
sedimenttransport och grumling anser utredningen att SGU bör vara inriktat
främst mot frågor där kunskaper om geologiska processer spelar stor roll, medan
SMHI bör vara inriktat mot frågor där kunskaper om de hydrologiska processerna
dominerar.

Forskning,
utveckling och undervisning (avsnitt 7). Forsknings- och utvecklingsarbete sker
inom SMHI vid såväl forsknings- och undervisningsavdelningen (FUA) som
fackbyråerna (VB, HB och KB). Den övervägande delen av FoU-arbetet avser
tillämpad forskning och metodutveckling.

Prop. 1980/81:149 31

FoU-verksamheten vid SMHI finansieras dels genom egna
anslagsmedel (intern finansiering), dels genom bidrag från forskningsråd samt i
form av uppdrag (extern finansiering).

Undervisning. Som ett led i meteorologutbildningen vid
universiteten i Stockholm och Uppsala ingår två kurser förlagda till SMHI.

Överväganden och förslag. Fo U-verksamhelens allmänna
inriktning. Vid utredningens undersökningar och studier inom SMHLs olika
verksamhetsgrenar och därvid gjorda bedömningar om verksamhetens framtida
inriktning m.m. har bl.a. pekats på behov av omfattande FoU-insatser. Mot denna
bakgrund framhåller utredningen vikten av en väl utvecklad FoU-funkfion som ett
medel i strävandena att öka institutets effektivitet. Inriktningen av FoU-verksamheten
bör i princip inte vara annorlunda än den nuvarande. Det bör således även i
fortsättningen vara fråga om huvudsakligen tillämpad forskning och utvecklingsarbete
i avsikt att få fram nya eller förbättrade produkter, metoder och
produktionssystem. Utredningen betonar att den egna forskningen bör vara klart
relaterad fill institutets produktion och väsentligen avse en bearbetning av de
inomvetenskapliga forskningsresultat som framkommit på andra håll inom och
utom landet i syfte att nyttiggöra dessa inom SMHLs produktion.

I fråga om relationerna till universitet och högskolor
anför utredningen följande:

FoU-verksamhet. En överlappning i FoU-verksamheten mellan SMHI
och universitet och högskolor torde svårligen kunna undvikas. Utredningen ser
heller ingen anledning att söka dra en skarp gräns mellan dessa. Avsaknaden av
en sådan gräns aktualiserar emellertid behov av åtgärder av samverkansnatur.
Utredningen lämnar därför förslag i den riktningen.

Meteorologutbildningen. Utredningen har inte funnit skäl
att föreslå ändrad förläggning eller finansiering av de kurser i universitetens
meteoro-logutbildning som f. n. är förlagda till SMHI.

Forskarutbildning och annan vidareutbildning på akademisk
grund. Från universitetshåll har framhållits att forskarutbildning liksom det
huvudsakliga ansvaret för annan poslgymnasial utbildning även i fortsättningen
skall ligga på universitet och högskolor. Utredningen delar denna uppfattning.

Vad gäller frågan om lokalisering av vissa
universitetsinstitutioner till Norrköping anför utredningen följande
beträffande resp. insfitution:

Avdelningen för hydrologi, Uppsala universitet.
Utredningen kan för sin del inte förorda en omlokalisering till Norrköping.

Meteorologiska institutionen, Uppsala universitet. Inte
heller för denna institution anser sig utredningen f.n. kunna förorda en omlokalisering
utan föreslår att frågan prövas när effekterna kan bedömas av de beslut som
statsmakterna kommer att fatta i anledning av utredningens förslag i övrigt.
Utredningen har även övervägt en omlokalisering till Linköping. En lösning av
detta slag förefaller sammantaget vara att föredra framför en omlokalisering fill
Norrköping. Då utredningens uppdrag inte avser en omloka-

Prop. 1980/81:149 32

lisering till Linköping, har utredningen inte närmare
penetrerat en lösning längs dessa linjer.

Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet.
Utredningen anser att en omlokalisering inte bör komma i fråga.

I avsnitt 8 tar utredningen upp vissa för facktjänsterna
gemensamma frågor.

Observationsverksamheten (avsnitt 8.1). Utredningen har i
tre särskilda studier belyst samordningen mellan den aerologiska verksamheten
och flygvädertjänsten, inspektion och administration av det meteorologiska
observationsnätet samt stationsnätens administration och drift.

Överväganden och förslag. Vad gäller omfattningen av ob-servafionsnäten
anser utredningen att SMHI för statsmakterna bör redovisa en långsiktig plan
för att minska de mycket stora kostnader som i dagsläget är förknippade med
framför allt den meteorologiska observafionsverksamheten. I avvaktan därpå
föreslår utredningen inga andra förändringar än att 32 observationsstafioner
som nu drivs i försvarets regi överförs till SMHI från och med budgetåret
1982/83. Vidare föreslås att endast synopprogrammet vid de 14 timobsstationerna
skall finansieras över myndighetsanslaget.

Beträffande de aerologiska stationerna föreslås en
resurssamordning med flygvädertjänsten.

Utredningen föreslår slutligen tätare inspektioner av det
meteorologiska/ klimatologiska observafionsnätet.

ADB-verksamhet (avsnitt 8.2). Utredningen har i en studie
belyst organisafionen m.m. i fråga om ADB-verksamheten vid SMHI. Bl.a.
konstateras att den nuvarande organisationen har medfört svårigheter att skapa
system för driftplanering, klara samordningen av system- och programmeringsarbetet,
skapa system för uppbyggnad av programbibliotek, dokumentationsprinciper, m.m.
I syfte att bereda möjligheter att lösa dessa problem föreslås i studien att en
särskild enhet för SMHLs ADB-verksamhet inrättas.

Överväganden och förslag. Utredningen föreslår att en från
facktjänsterna fristående enhet inrättas för samordningen av SMHLs ADB-verksamhet.
Enheten bör vidare handha driften av SMHL.s centrala datoranläggning, SMHLs
dataregistrering, m.m. Vidare finner utredningen det angeläget att SMHI
fortsätter en påbörjad studie beträffande möjligheterna att i ökad
utsträckning utnyttja ADB-tekniken för kontroll och lagring av grundläggande
information. Samverkansmöjligheterna med såväl försvaret som andra myndigheter
bör härvid beaktas.

Telekommunikationstjänst (avsnitt 8.3).

Överväganden och förslag. Mot bakgrund av utredningens
studie rörande SMHLs telekommunikationer har utredningen förutsatt att SMHI i
samarbete med luftfartsverket och flygvapnet fortlöpande vidtar åtgärder för
att minska felfrekvensen i ATESTO-verksamheten och därmed också
personalbehovet. Utredningen föreslår vidare att till den allmänna

Prop. 1980/81:149 33

verksamheten inte längre skall föras dels arbetet med
mottagning och sändning av telefaxkartor för luftfarten, dels radioverksamheten
för sjöfarten. Härmed sänks behovet av operatörer för allmän verksamhet. Det medför
också att SMHLs telekommunikationskostnader minskas.

Övrig teknisk verksamhet (avsnitt 8.4). Utredningen har
genomfört en särskild studie om SMHLs övriga tekniska verksamhet. Där
konstateras bl.a. att den tekniska tjänsten är mycket splittrad. Som en följd
härav har införandet av ny teknik och standardisering av mätinstrument och
mätmetoder försvårats. Det ar också svårt att åstadkomma samutnyttjande av
instrument och att undvika dubbelinvesteringar.

Överväganden och förslag. I syfte bl. a. att undvika
risker för dubbelarbete och dubbelinvesteringar föreslår utredningen att det
bör finnas en för den tekniska tjänsten vid SMHI gemensam enhet. Enheten bör bl.a.
handha arbetsuppgifter som kräver utpräglat teknisk kompetens och som f.n.
förekommer inom de tre fackbyråerna. Laboratorier samt materiel- och
utrustningsförråd bör också ingå i enheten.

Verksamhetsplanering och ekonomiadministration (avsnitt
8.5).

Överväganden och förslag. Beträffande anslagssystemet föreslår
utredningen att SMHI övergår till den s.k. uppdragsmodellen. Denna innebär för SMHLs
del att den avgiftsbelagda verksamheten är knuten till statsbudgeten med ett 1 000-kronorsanslag
och att institutet har att redovisa i kostnads- och intäktstermer. Utredningen
föreslår att SMHI vid användningen av uppdragsmodellen får fyra anslag,
nämligen ett 1 000-kronorsanslag, ett anslag för myndighetsuppgifter, ett
anslag för bidrag fill visst internationellt samarbete samt ett
utrustningsanslag.

Personaladministration (avsnitt 8.6).

Överväganden och förslag. Utredningen föreslår att ett
åtgärdsprogram för utveckling och förbättring av personaladministrationen inom
SMHI tas fram och genomförs. Detta arbete bör i huvudsak inriktas på att för
olika pa-omräden få fram riktlinjer och bestämmelser rörande arbetsinnehåll och
arbetsformer. Vidare föreslår utredningen att de personaladministrativa
frågorna som f.n. centralt inom SMHI är fördelade på två skilda enheter
framdeles bör handhas inom en organisatorisk enhet.

Prissättning på uppdrag (avsnitt 8.7). Regeringen
fastställer taxa för SMHI. Enligt taxan debiterar SMHI ersättning för utförda
uppdrag med belopp motsvarande avlöning jämte lönekostnadspålägg till
tjänsteman som deltagit i uppdraget samt ett pålägg om 135 % för allmänna administrations-,
expens- och lokalkostnader. Särskild ersättning beräknas dessutom för dator-,
instrument-, rese- och traktamentskostnader eller särskilda utlägg.

Luftfarten skall betala ersättning fill SMHI för
vädertjänst för luftfarten med ett belopp som motsvarar belastningen på
anslaget Vädertjänst för luftfarten. Ersättningen skall tillgodoföras
statsbudgetens inkomsttitel Inkomster vid SMHI.

Överväganden och förslag. Utredningen anser att SMHLs
taxesättning bör baseras på principen om full kostnadstäckning.

Prop.
1980/81:149 34

F. n. betalar inte SMHLs uppdragsverksamhet sina egna särkostnader.
På grund härav anser utredningen att man nu inte bör vidta sådana prissättningsåtgärder
som skulle kunna utgöra ett hinder för att SMHI så snart som möjligt når
ekonomisk balans i sin uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår därför att SMHI
ges möjlighet att under en övergångstid sätta priser i sin uppdragsverksamhet
efter i huvudsak kommersiella bedömningar där målet skall vara att eliminera
behovet av underskottstäckning med skattemedel. En fördel med en sådan "fri"
prissättning för olika tjänster skulle vara att SMHI får viss möjlighet att
bedöma efterfrågans elasficitet för resp. tjänster. Utredningen förutsätter att
SMHI därvid inte tar ut oskäliga priser för produkter där institutet kan anses
befinna sig i en monopolsituation.

Utredningen förutsätter vidare att man efter ifrågavarande
övergångstid närmare prövar SMHLs taxefrågor med utgångspunkt i principen om
full kostnadstäckning. På lång sikt är således målet att de olika
verksamhetsgrenarna går ihop ekonomiskt. Avgiftssättningen på
informationsuttag bör enligt utredningens uppfattning ske med utgångspunkt i
principen om full kostnadstäckning.

Vidare föreslår utredningen att SMHI själv, i likhet med
vad som vanligen förekommer bland myndigheter med avgiftsbelagd verksamhet, får
fastställa sina taxor efter samråd med RRV.

Vad gäller
luftfartsverkets ersättning fill SMHI för flygvädertjänsten anser utredningen
att denna bör täcka SMHLs särkostnader för denna tjänst jämte skälig andel i
samkostnaderna. Med hänsyn bl.a. till den omfattning som flygvädertjänsten har
inom SMHLs verksamhet bör ersättningen inte lämpligen regleras i en taxa utan
bestämmas genom avtal mellan de två verken efter samråd med RRV. I avtalet bör
närmare preciseras vilka kostnader som ersättningen bör baseras på. Härvid bör
sålunda även regleras hur luftfartsverkets andel i samkostnaderna skall
beräknas, dvs. det belopp som skall inlevereras till statsverket.

Marknadsföring (avsnitt 8.8).

Överväganden
och förslag. I fråga om organisafionen anser utredningen att marknadsföringen
skall vara en med facktjänsten integrerad funktion. Huvudparten av förekommande
arbetsuppgifter vad avser såväl planering av olika marknadsföringsåtgärder som
genomförande och uppföljning av dessa bör åvila Unjeorganisationen inom SMHI.
Centralt inom institutet bör finnas resurser med huvudsaklig uppgift att
biträda verksledningen i policyfrågor och andra frågor av övergripande natur,
svara för samordningen inom marknadsföringsfunktionen samt lämna stöd åt linjeor-ganisafionen.
Andra akfiviteter av gemensamt intresse, t.ex. allmän information om SMHI och
dess verksamhet, bör också skötas centralt.

SMHLs organisation (avsnitt 9).

Överväganden
och förslag. Utredningen föreslår vad gäller SMHLs ledningsorganisation att
denna förstärks med en styrelse med lekmannainslag. Styrelsen bör omfatta
förutom generaldirektören och

Prop. 1980/81:149 35

personalföreträdare, fem personer. Vidare föreslås att det
meteorologiska och hydrologiska rådet avskaffas.

I fråga om SMHLs organisation under generaldirektören
föreslår utredningen att insfitutets verksamhet fördelas på fem enheter,
nämligen

-
meteorologiska
enheten,

-
hydrologiska
enheten,

-
maritima
enheten,

-
tekniska
enheten,

-
administrativa
enheten.

Jämfört med dagens organisationsstruktur innebär förslaget
att de funkfioner som i nuvarande organisation fullgörs inom väderbyrån och
klimatbyrån fördelas i huvudsak på en enhet för sakområdet meteorologi och en
central enhet för tekniska frågor. Vidare fördelas den hydrologiska byråns
uppgifter på två enheter för sakområdena hydrologi resp. oceanografi (inkl. marifim
verksamhet). Även här förs vissa tekniska uppgifter till den tekniska enheten.
Forsknings- och undervisningsavdelningens funkfioner överförs till dels den
administrativa enheten, dels de tre fackenheterna. Arbetsuppgifterna inom marknadsföringsfunkfionen
förs till de tre fackenheterna och den tekniska enheten.

De tre fackenheterna bör ges ett klart uttalat ansvar för
verksamheten inom resp. sakområden på både central och regional/lokal nivå
ävensom för verksamhetens ekonomi och för den personal och de övriga resurser
resp. enhet förfogar över. I fråga om den administrativa enhetens roll visavi
de tre fackenheterna innebär förslaget ingen principiell ändring. Enhetens
uppgifter avses därvidlag sålunda vara av styrande och stödjande art.
Motsvarande bör gälla för den centrala tekniska enheten inom dess
funktionsområde. Tillkomsten av denna enhet aktualiserar behovet av nära
samverkan mellan enheten och fackenheterna. I den löpande verksamheten torde
detta behov som regel kunna tillgodoses genom fastlagda arbetsrutiner och
eljest genom direktkontakter. Samverkansfrågor vad gäller utveckling och
dimensionering av produktionssystem och därmed förenade tekniska frågor bör
lämpligen kunna lösas genom bildande av gemensamma projekt.

Den meteorologiska enheten. Under chefen för enheten
organiseras denna på fyra underenheter, nämligen en för allmänna frågor, en för
central prognosverksamhet, en för utredningsverksamhet samt en för FoU-verksamhet.
Direkt under enheten lyder regionala och lokala organ för meteorologisk
verksamhet.

För enheten har utredningen för den allmänna verksamheten
räknat med ett personalbehov på ca 73 personår varav ca 49 inom handläggarkategorin
och 24 inom assistent-/biträdeskategorin.

Den hydrologiska enheten. Under chefen för enheten
organiseras denna på ett kansli samt två underenheter, nämligen en för hydrologisk
basverksamhet och en för utrednings- och FoU-verksamhet.

För enheten har utredningen för den allmänna verksamheten
räknat med

Prop. 1980/81:149 36

ett personalbehov på 36 personår varav 24 inom handläggarkategorin
och 12 inom assistent-/biträdeskategorin.

Den maritima enheten. Under chefen för enheten organiseras
denna på ett kansli samt två underenheter, nämligen en för marifim
basverksamhet och en för utrednings- och FoU-verksamhet. För enheten har
utredningen för den allmänna verksamheten räknat med ett personalbehov på 12
personår varav 9 inom handläggarkategorin och 3 inom assistent-Zbiträdeskategorin.

Den tekniska enheten. Under chefen för enheten organiseras
denna på fyra underenheter, nämligen en för ADB- drift, en för ADB-systemfrågor,
en för telekommunikationer samt en för mät- och instrumentsystem.

För enheten har utredningen för den allmänna verksamheten
räknat med ett personalbehov på 75 personår varav 27 inom handläggarkategorin
och 48 inom assistent-/biträdeskategorin.

Den administrativa enheten. Under chefen för enheten
organiseras enheten på ett kansli samt tre underenheter, nämligen en för
ekonomi, en för personal och en för kontorsservice.

För enheten har utredningen för den allmänna verksamheten
räknat med ett personalbehov på 45 personår varav 12 inom handläggarkategorin
och 33 inom assistent-/biträdeskategorin.

Den föreslagna bemanningen för de ohka centrala enheterna
i fråga om allmän verksamhet innebär ett sammantaget personalbehov - förutom
generaldirektören - om ca 241 personår, därav ca 121 inom handläggarkategorin
och 120 inom assistent-/biträdeskategorin. I nuläget uppgår SMHLs motsvarande
personalstyrka fill sammantaget ca 259 personår, varav ca 102 inom handläggarkategorin
och 157 inom assistent-/biträdeskategorin. Förslaget innebär således ett ökat
behov av handläggare med ca 19 personår och ett minskat antal
assistenter/biträden med ca 37 personår. Förslaget innebär vidare en minskning
av personalen vid de aerologiska observafionsstationerna från 15 assistenter
till 10.

Genomförande, kostnader, m.m. (avsnitt 10).

Överväganden och förslag. Utredningen utgår från att en ny
organisation för SMHI formellt kan träda i kraft den 1 juli 1981. Övergången fill
nytt anslagssystem bör ske vid samma tidpunkt.

Sammantaget bedömer utredningen att dess förslag i
ekonomiskt avseende innebär en minskning av kostnaderna för den allmänna
verksamheten budgetåret 1981/82 med ca 3 milj. kr.

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom meteorologin
- funktionellt och tekniskt - anser utredningen att det finns skäl att
intensifiera arbetet med prövningen av integrationsmöjligheterna mellan SMHI
och den militära vädertjänsten. En viktig del i detta arbete bör vara att
klarlägga om de nuvarande två organisafionerna för vädertjänsten bör sammanföras
i en gemensam organisation. Utredningen föreslår att denna fråga prövas i en
fristående utredning.

Prop.
1980/81:149 37

Bilaga 2

Remissammanställning 1. Väder- och klimattjänst 1.1 Allmän
väderinformation

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens
uppfattning att den nuvarande omfattningen av allmän väderinformation i stort
sett är väl avvägd. Landstingsförbundet anser dock att frågan om vad som skall
finansieras genom allmänna medel eller genom uppdragsverksamhet bör ägnas
fortlöpande uppmärksamhet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att
utredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till lantbrukets och landsbygdens
behov av informafion. LRF kan inte ansluta sig till utredningens uppfattning
att statsmakterna skall vara återhållsamma angående det allmänna utbudets
omfattning. Sveriges Radio AB pekar på behovet av väderrapportering i text-TV.
Detta bör beaktas vid bestämmandet av vad som skall utgöra allmän tjänst.

Flera remissinstanser delar utredningens uppfattning att
långtidsprognoserna skall föras till den allmänna tjänsten. Överbefälhavaren
(ÖB) påpekar att en kvalitetshöjning av SMHLs långfidsprognoser är fill fördel
för försvaret. TT anser att femdygnsprognoserna skall behållas som allmän
tjänst fast SMHI tillhandahåller prognoser för längre tid. Sjösäkerhelsrådel, SMHI,
SACO/SR, Sveriges Radio, Statstjänstemannaförbundet (ST) och Sjösportens. samarbetsdelegation
anser att väderinformation i lokalradion skall vara allmän verksamhet.

Statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk har
särskilt vintertid stort behov av lokala aktuella prognoser. Naturvårdsverket, länssryrelserna
i Kopparbergs och Norrbottens län samt ST anser att lokala prognoser för
fjällområdena bör ingå i den allmänna verksamheten. Statens institut för
byggnadsforskning, LRF och Sjösportens samarbetsdelegation framhåller också
behovet av lokala prognoser.

Utredningens uppfattning att varningstjänsten bör ingå i SMHLs
allmänna verksamhet biträds av de remissinstanser som berört denna fråga.
SACO/SR framhåller betydelsen av att varningstjänst som ges i lokalradion görs
mer effektiv och lokalt anpassad. Några remissinstanser har synpunkter på
utredningens förslag i fråga om vädertjänsten för främst sjöfartens behov.
Samtliga av dessa biträder förslaget att väderutsikter för sjödistrikt även i
fortsättningen skall vara allmän tjänst. Sjöfartsverket delar inte utredningens
uppfattning att utsändning över kustradiostationerna av stormvarningar
fortsättningsvis skall hänföras fill uppdragsverksamheten. Verket framhåller
också att den israpportering som ingår i sjövädersändningarna vintertid bör

Prop. 1980/81:149 38

ingå i SMHLs allmänna verksamhet. Sveriges redareförening
anser att isprognoserna inte bör avgiftsbeläggas.

1.2 Den framtida vädertjänsten

Flertalet av de remissinstanser som har tagit upp denna
fråga instämmer i utredningens syn på den framtida vädertjänsten. SMHI framhåller
att PROMIS 90-systemet skulle erbjuda en väsenfiigt utökad väderservice för
olika samhällssektorer. Den samhällsekonomiska vinsten, liksom vinsten för
svensk industri vid ev. utlandsförsäljning av systemet eller delar därav borde
ha vägts in vid lönsamhetsbedömningen. SMHI erinrar om att insfitutet i sin
anslagsframställning för budgetåret 1981/82 har begärt särskilda medel för
uppbyggnad av en pilotanläggning i Norrköping. ÖB anser att en utveckling
enligt de principer som anges i studien i många avseenden kan bedömas vara till
klar fördel för vädertjänsten. Enligt vägverkets uppfattning innebär PROMIS 90
att verkets önskemål om tillförlifiiga lokala kortfidsprognoser vintertid kan
tillgodoses i ökad utsträckning. Naturvårdsverket påpekar att det skisserade vädertjänstsystemet
bl.a. skulle medföra indragning av vissa observationsstationer. En sådan
indragning skulle kunna bli till nackdel för verkets verksamhet i det att
problem och merkostnader skulle kunna uppstå med personal fill avsides belägna
naturvårdsobjekt. LRF avstyrker en utveckling av vädertjänsten enligt PROMIS 90-studien.
ST kan inte acceptera alla delar i det skisserade vädertjänstsystemet men ser
positivt på en utbyggnad av radar- och satellittekniken. Förbundet föreslår att,
i avvaktan på att ekonomiska och tekniska förutsättningar föreligger för att
genomföra PROMIS 90, en undersökning görs beträffande möjligheterna att
ytterligare effektivisera observafionsstafionerna genom att förse observatörerna
med bildskärmsterminaler för sändning av väderinformafion.

1.3 Förhållandet mellan SMHI och den militära
vädertjänsten

Flera remissinstanser delar utredningens uppfattning att
det finns skäl att intensifiera arbetet med prövningen av integrafionsmöjligheterna
mellan militär och civil flygvädertjänst. Luftfartsverket anser att målet inte
nödvändigtvis bör vara att sammanföra de nuvarande två organisationerna i en
utan att åstadkomma bästa möjliga användning av fillgänglig kapacitet för den
samlade vädertjänsten. Verket anser därför att ökad samordning måste komma till
stånd mellan de berörda myndigheterna.

ÖB och Försvarels rationaliseringsinstitut (FRI) avstyrker
förslaget om ny utredning rörande förutsättningarna för en organisatorisk
integrering mellan SMHI och försvarets väderfunktion. ÖB framhåller att det har
konstaterats att möjligheterna till funktionell integrering redan är
tillvaratagna och att en organisatorisk integrering inte kan väntas leda till
några besparingar. Enligt utredningens förslag skall den nya organisationen
träda i kraft den 1 juli 1981.

Prop.
1980/81:149 39

Vid
samma tidpunkt skall en omorganisation av den militära vädertjänsten träda i
kraft. Inom de båda myndigheterna kan resurserna förutsättas bli särskilt hårt
ansträngda för att klara aktuella omställningsprocesser. Det kan knappast vara rimhgt
att då tvingas avsätta resurser för att studera förutsättningarna för en ny omorganisafion.
Ansvaret för och ledningen av den militära vädertjänsten bör åvila militär
myndighet. Den militära vädertjänsten bör även fortsättningsvis vara
underställd chefen för flygvapnet bl.a. med hänsyn till att chefen för
flygvapnet ansvarar för flygsäkerheten. SMHI anser att det finns stora
besparingsmöjligheter vad gäller förhållandet mellan SMHI och den militära
vädertjänsten. I flygstaben bör enligt SMHI finnas en enhet som har kompetens
att beställa vädertjänst från den civila vädertjänsten. De militära regionala
uppgifterna bör övertas av de civila regioncentralerna, vilket skulle medföra
stora personalbesparingar. SMHI anser att det inte behövs någon ny utredning
för att visa att besparingar kan göras med en för landet gemensam vädertjänst.

Några
remissinstanser har tagit upp frågan om de militära meteorologernas
extraarbete. Flertalet delar utredningens uppfattning att samråd bör ske med SMHI
i det sammanhanget. SACO/SR anser att frågan bör kunna lösas avtalsvägen.
Sveriges Radio anser det vara olyckligt att flygmeteorologerna skall förbjudas
att ge service åt lokalradio och regional-TV samt att det vore
samhällsekonomiskt slöseri att inte utnyttja de resurser för lokal väderinformafion
som står fill buds.

2.
Vattentjänst

Remissinstanserna
delar i huvudsak utredningens uppfattning om behovet av förändringar av den hydrologiska
och oceanografiska/marifima tjänsten. Naturvårdsverket utgår från att den
oceanografiska tjänsten inkluderar verksamheter i de stora sjöarna. Verket
noterar också med fillfredsställelse förslaget om ökad satsning på vattenföringsinformation.
Havsresursdelegationen finner en resursförstärkning inom den oceanografiska
verksamheten angelägen men anser att en förstärkning av större mått bör avvakta
delegationens pågående arbeten i frågan. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser
att även hydrologisk tjänst där säkerhetsaspekterna eller katastrof- och skadeförebyggande
åtgärder är särskilt framträdande bör föras till den allmänna verksamheten.
SACO/SR delar utredningens uppfattning vad gäller hydrologisk och oceanografisk/maritim
tjänst men anser att vissa verksamheter inte kan genomföras utan tillskott av
resurser. Svenska kommunförbundet anser att kommunerna kostnadsfritt från
statliga organ måste få underlag till vattenöversikter.

SMHI,
naturvårdsverket och SGU har inget att erinra mot utredningens förslag fill
gränsdragning mellan SMHI och resp. myndighet. Naturvårdsverket förutsätter
att nödvändiga överenskommelser om gränsdragningar kan träffas mellan verket
och SMHI. SGU föreslår att ett gemensamt

Prop.
1980/81:149 40

samrådsorgan bildas. SMHI avser att aktivt verka för en
ökad samverkan. Fiskeristyrelsen delar inte utredningens bedömningar och anser
inte att utredningens uttalanden klarlägger arbetsfördelningen mellan de olika
myndigheterna.

3. Forskning och utveckling

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att
huvudsakligen tillämpad forskning bör bedrivas inom SMHI och att den skall vara
klart relaterad till institutets produktion. Meteorologiska och hydrologiska
rådet understryker vikten av att forsknings- och utvecklingsresurserna klart
avgränsas från övrig verksamhet inom SMHI. LRF framhåller att FoU-verksamheten
även bör gälla informationens omfattning och kvalitet samt spridningen av informafionen.

UHÄ hälsar med fillfredsställelse förslaget fill utökat
samarbete i FoU-verksamheten mellan SMHI och berörda institutioner inom
högskolan samt förslaget om möjlighet att utnyttja SMHLs databas. Statens
institut för byggnadsforskning stöder utredningens förslag att det inte finns
anledning till skarpa gränsdragningar mellan SMHI och forskningen vid
universitet och högskolor och anser att en viss konkurrens kan vara
stimulerande.

Utredningens förslag beträffande lokaliseringen av vissa universitetsinsti-tufioner
har berörts av flera remissinstanser. SMHI understryker vikten av att en
meteorologisk universitetsinsfitufion lokaliseras till Linköpings
högskoleregion. En. förflyttning av den meteorologiska insfitutionen vid
Uppsala universitet till Linköping skulle vara en acceptabel lösning.
Länsstyrelsen i Östergötlands län finner avgörande argument tala för en
överflyttning av meteorologiska insfitutionerna vid Uppsala och Stockholms
universitet till Linköpings universitet med lokalisering i Norrköping. SACO/SR
förordar fortsatta överväganden av frågan att omlokalisera meteorologiska insfitutionen
i Uppsala till Linköping. UHÄ samt SGU anser att en omlokalisering av den
meteorologiska institutionen vid universitetet i Stockholm och/eller den hydrologiska
avdelningen vid universitetet i Uppsala inte bör komma fill stånd. UHÄ delar
utredningens åsikt att om en omlokaHsering av den meteorologiska institufionen
vid Uppsala universitet skulle genomföras är Linköping att föredra framför
Norrköping. UHÄ anser emellertid att de nackdelar utredningen pekar på när det
gäller en omlokalisering till Norrköping i stort sett gäller även för en omlokalisering
till Linköping och avsevärt överväger fördelarna. UHÄ anser således att en omlokalisering
av universitetsinsfitufioner till Norrköping inte bör ske vare sig nu eller i
ett senare skede. Inte heller finns det enligt UHÄ skäl att utreda en eventuell
förflyttning av de ifrågavarande institutionerna till Linköping.
Naturvetenskapliga forskningsrådet avstyrker bestämt en omlokalisering av
meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Prop. 1980/81:149 41

4. Prissättning av uppdrag

Flertalet remissinstanser avstyrker utredningens förslag
att full kostnadstäckning skall eftersträvas vid prissättning av SMHLs
uppdrag. ÖB, FRI och sjöfartsverket anser att om principen om full
kostnadstäckning skall tillämpas bör avräkning ske av kostnaderna för de
tjänster som SMHI och myndigheterna fillhandahåller varandra. SMHI anser att
för att institutet skall kunna genomföra sin viktiga roll i samhället fordras
ett av samhället bekostat basunderlag. Vid bedömningen om full kostnadstäckning
bör beaktas att den svenska vädertjänsten är beroende av meteorologisk
information från många länder. I gengäld ställer Sverige information till
förfogande för andra länders vädertjänster. Denna utväxling av information sker
utan att ekonomiska avräkningar görs. SMHI delar utredningens uppfattning att
prissättningen i institutets uppdragsverksamhet skall baseras på full
kostnadstäckning men att särskilt kostnaderna för observations-,
telekommunikations- och datalagringsverksamheten skall hållas utanför
kostnadsfördelningarna. Liknande synpunkter anförs av ST.

Luftfartsverket delar utredningens uppfattning att relafionen
mellan verket och SMHI skall baseras på ett entreprenörsförhållande och närmare
regleras i avtalsform. Verket finner ingen anledning till samråd med RRV vid
avtalstecknandet. Verket anser att ersättningen för flygvädertjänsten bör
preciseras genom avtal som även reglerar om och i så fall hur verkets andel i
samkostnaderna skall beräknas. Statskontoret anser att prissättningen bör kunna
utformas på det sätt utredningen föreslagit. På sikt bör taxeprincipen full
kostnadstäckning konstrueras så att ersättningen täcker dels särkostnaderna
för uppdragsverksamheten, dels skälig andel av SMHLs samkostnader. SMHI bör
efter övergångsperioden själv få fastställa sina taxor efter samråd med RRV. RRV
anser inte att utredningen behandlat definition och gränsdragning av sam- och särkostnader
på ett tillfredsställande sätt. Avgiftssättning i staten grundas i allmänhet på
principen om full kostnadstäckning. Utredningens förslag att SMHLs taxor bör baseras
på denna princip är sålunda i princip i linje med rådande praxis inom svensk
statsförvaltning. Om den totala verksamhetens fasta kostnader är stora kan det
ekonomiska målet full kostnadstäckning komma i konflikt med önskemålet om ett
samhällsekonomiskt optimalt utnyttjande av myndighetens resurser. Det kan
därför ibland finnas skäl som talar för att avsteg bör göras från principen om
full kostnadstäckning. RRV anser att skäl talar för att det synsätt som
tillämpas för SCB:s statistikproduktion, nämligen att den betraktas som allmän
verksamhet även om den utgör en förutsättning för uppdragsverksamheten, även
bör gälla för SMHLs observationsverksamhet. En avgiftssättning som syftar fill
att SMHI inte bara får täckning för uppdragsverksamhetens särkostnader utan
även samkostnaderna inklusive observationsverksamheten innebär att SMHLs
avgifter måste höjas kraftigt. Utredningen har inte bedömt hur en sådan
avgiftshöjning kan komma att

Prop. 1980/81:149 42

påverka
uppdragsvolymen. RRV anser att denna information är nödvändig innan det är
möjligt att ta ställning till en sådan avgiftshöjning. RRV motsätter sig
utredningens förslag att under en övergångsperiod fillämpa avgifter som
fastställs på kommersiella grunder. Utredningens förslag om ett avtal mellan SMHI
och luftfartsverket efter samråd med RRV avstyrks. RRV föreslår att
luftfartsverkets ersättning fill SMHI sker mot bakgrund av de taxor som
tillämpas för andra uppdragskunder i stället för att ersättningen regleras
genom avtal.

UHÄ
anser att universitets- och högskoleinstitufionernas utnyttjande av SMHI-material
bör få ske på självkostnadsbasis. Naturvårdsverket förordar en mera
differentierad syn i fråga om projektkostnader, varvid taxesättningen liksom hitfills
anpassas fill uppdragets karaktär.

5.
Organisationsfrågor

ÖB
och FRI anser att företrädare för försvaret bör ingå i den föreslagna styrelsen
för SMHI. SMHI saknar en beskrivning av samspelet mellan styrelsen och generaldirektören/insfitutet.
Det framgår inte vilka frågor som avgörs var. En strävan i sammanhanget måste
vara att endast principiella frågor skall avhandlas av styrelsen.
Luftfartsverket anser att verket bör ges representation i styrelsen. Verket kan
därigenom tillföra kunskaper om den civila luftfarten, vilket måste vara av
stor betydelse för SMHLs kommersiella inriktning och ekonomi. L/?f ifrågasätter
behovet av att en styrelse inrättas. Om en sådan ändå skulle komma till stånd
finner LRF det skäligt att förbundet blir representerat i styrelsen. SACO/SR
poängterar att företrädare för FoU-området bör ingå i styrelsen. 57"förutsätter
att minst tre representanter ingår från det allmänna.

Remissinstanserna
biträder i allt väsentligt utredningens förslag fill ny organisation. SMHI
anser dock att marknadsfunktionen bör placeras som en separat enhet direkt
underställd generaldirektören. SMHI framhåller vidare nödvändigheten av att
ytterligare resurser ges institutet för att kunna genomföra deri verksamhet som
utredningen föreslagit. RRV är tveksamt till om organisafionen så snabbt kan
resultera i hela den sänkning av personalkostnaderna inom den allmänna
verksamheten som anges i utredningen. Mot bakgrund av att omorganisationen
bygger på förändringar i personalstrukturen understryker RRV vikten av att den
nya organisationen bemannas successivt.

6.
Anslagsfrågor

Utredningens
förslag beträffande SMHLs anslagskonstruktion berörs endast av några få
remissinstanser. SMHI ställer sig positiv fill förslaget att få anslaget för
myndighetsuppgifter som reservationsanslag. Institutet anser att det vore prakfiskt
att även i fortsättningen ha ett förslagsanslag för de

Prop.
1980/81:149 43

kostnader
som avser avgifter till televerket för abonnemang, linjer, radiosändning m.m.Sranför
liknande synpunkter. 5(aMÄ:o/ito/-enfrågasätter det lämpliga i att använda
reservationsanslag för myndighetsuppgifterna. Statskontoret anser att medel för
dessa uppgifter bör anvisas över ett förslagsanslag. RRV anser att genom att
anslaget för myndighetsuppgifter föreslås bli ett reservationsanslag finns
stora möjligheter för SMHI att optimalt utnyttja sina resurser inom det område
där efterfrågan är störst.

GOTAB
66618 Stockholm 1981