Prop. 1980/81:152

Prop.
1980/81:152

Regeringens proposition

1980/81:152

om
godkännande av en ny nordisk konvention om social trygghet;

beslutad
den 12 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga del förslag som har upplagils i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN
SÖDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en den 5 mars 1981 undertecknad
konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social
trygghet. Konventionen, som här tillstyrkts av Nordiska rådet, är avsedd att
ersätta 1955 ärs nordiska konvention.

Konventionen
avser sjuk- och föräldraförsäkring, folkpension och allmän
tilläggspensionering, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsstöd, allmänna
kontantförmåner för barn samt social omvårdnad.

ti
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 152

Prop. 1980/81:152 2

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-12

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Uilsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén,
Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, DaneJl, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Söder

Proposition
om godkännande av en ny nordisk konvention om social trygghet

1
Inledning

Mellan
de nordiska länderna pågår sedan länge ett omfattande socialpolitiskt
samarbete. På socialförsäkringens område har detta främst resulterat i 1955
års nordiska konvention om social trygghet, kompletterad med dels
sjukförsäkringsöverenskommelser, varav den nu gällande trädde i kraft år 1975,
dels överenskommelser om arbetslöshetsersättning, den senaste från år 1976.
Konventionen har kontinuerligt reviderats på de punkter där förändringar i de
nationella lagstiftningarna gjort nya lösningar i konventionen nödvändiga.

Nordiska
socialpolitiska kommittén beslöt i november 1972 att tillsätta ett underulskolt
— vilkel antagit namnet Nordiska socialkonventionsut-skottet - med uppgift att
företa en allmän översyn av konventionen. Utskottet lade år 1974 fram ett
förslag på sjukförsäkringens område som resulterade i den förut angivna
sjukförsäkringsöverenskommelsen. Vidare genomfördes år 1978, efter förslag från
utskottet, nya bestämmelser om grundpension. Därefter har utskottet arbetat med
en genomgång av konventionen i stort och har år 1979 lagt fram förslag fill ny
nordisk trygghets-konvenuon (Nordisk utredningsserie NU A 1979:23). I den
föreslagna konventionen har sjukförsäkringsöverenskommelsen arbetats in.

Förslaget
har under år 1980 varit föremål för remissbehandling i samtliga nordiska
länder. Remissyttranden har i Sverige avgetts av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
riksskatteverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens
personalpensionsverk. Svenska kommunför-

Prop.
1980/81:152 3

bundet.
Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Arbetslöshetskassornas
samorganisation. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisafionen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), centralorganisationen
SACO/SR, Utlandssvenskarnas förening, Sveriges redareförening och Svenska
sjöfolksförbundet.

Därefter
har förslaget, med den överarbetning som föranlelts av remissbehandlingen,
lagts till grund för ett ministerrådsförslag av Nordiska ministerrådet till
Nordiska rådets 29:e session i Köpenhamn. Nordiska rådets social- och
miljöutskott tillstyrkte i elt enhälligt yttrande förslaget. Nordiska rådet
har därefter i en rekommendation den 5 mars 1981 uppmanat regeringarna att ingå
en ny konvention i enlighet med förslaget. Den nya konventionen har därefter
undertecknats av social-och samarbetsminislrar på de olika regeringarnas vägnar
den 5 mars 1981. Den skall raUficeras och träder i kraft första dagen i andra
månaden efter den då ratifikationshand-lingama utväxlats.

2
Konventionens utformning och innehåll

Jag
vill här lämna en översiktlig beskrivning av innehållet i konventionen, som
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. För en närmare
genomgång av dess bestämmelser får jag hänvisa till utskoltsrap-porten i
Nordisk utredningsserie A 1979:23 och minislerrådsförslaget lill Nordiska rådet
(B 34/s).

Konvenfionen
är indelad i fyra avdelningar och har en bilaga. I de två första avdelningarna
finns allmänna bestämmelser saml bestämmelser om tillämplig lagsfiftning. I
tredje avdelningen, som är indelad i fyra kapitel, finns särskilda bestämmelser
om vissa förmåner som konventionen omfattar och i Qärde avdelningen finns bl.a.
bestämmelser om ratifikation och ikraftträdande. Bilagan innehåller olika
specialbestämmelser som de enskilda länderna kommer att tillämpa.

Konvenfionen
reglerar för personer som bor eller arbetar i Norden rättigheter och
skyldigheter på följande områden: sjukförsäkring (sjukvård och kontantersättning
vid sjukdom), föräldraförsäkring, grundpension (folkpension) och allmän
tilläggspensionering, arbetslöshetsstöd, arbelsskadeförsäkring (vård- och
kontantförmåner), allmänna kontantförmåner för barn (bambidrag och
bidragsförskott) samt social omvårdnad (socialtjänst samt hälso- och
sjukvård).

Huvudtanken
bakom den nya konventionen är atl nordiska medborgare skall ha ett fullständigt
socialt skydd var de än befinner sig i Norden. Trygghetssystemet i konventionen
är en förutsätlning för att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden skall
kunna fungera på ett för den enskilde socialt godtagbart sätt.

En
viktig princip i konvenfionen är jämställdhetsprincipen. En medbor-

Prop.
1980/81:152 4

gare
i etl nordiskt land, som bor eller arbetar i annal nordiskt land än hemlandet,
skall omfattas av della lands lagstiftning om social trygghet på jämställd fot
med landets egna medborgare.

Eh
annan allmän princip är atl alla personer som bor i Norden skall

omfattas
av lagsfiftningen i del land där de är bosatta, oavsett nationalitet.

Alla
avgifler skall erläggas där och förmåner i princip ulgå från bosäll-

.ningslandet. Sjömän
anställda på ett nordiskt lands fartyg skall anses

bosatta
i det landet.

Ett
undantag från bosättningsprincipen görs för personer som bor i ett nordiskt
land men arbetar som anställda i ett annat. Det gäller framför allt s.k. gränsgångare.
Den nya konventionen föreskriver atl dessa personer vad avser sociala förmåner
som beror pä förvärvsinkomsten skall omfattas av lagstiftningen i
sysselsättningslandet. De förmåner del gäller är kontantersättning vid sjukdom
och föräldraskap och vid arbetslöshet samt allmän tilläggspension och arbelsskadeförmåner.
En person som bor i Norge men arbetar som anställd i Sverige skall exempelvis
vid sjukdom få sin sjukpenning betald från den svenska försäkringen liksom
hans tilläggspensionsskydd byggs upp i Sverige. En viktig nyhet i detta
sammanhang är att samtliga socialavgifter — arbetsgivaravgifter och egenavgifter
- skall betalas i sysselsättningslandet - och endast där - även för personer
som är bosatta i annal nordiskt land.

På
sjukförsäkringsområdet är följande delar av konventionen av speciellt
intresse. En person som flyttar från ett nordiskt land till ett annat har rätl lill
förmåner i inflyttningslandel utan några väntelider. Man skall också när så
behövs la hänsyn lill de inkomsler han haft i det tidigare bosätlningslandet
för att fastställa storieken av hans kontantersättning vid sjukdom i det nya bosätlningslandet.

Gränsgångare
och andra som enligl de lidigare beskrivna reglerna skall ha sjukpenning från
sitt sysselsättningsland och inte från bosätlningslandet har denna rätt så
länge anställningen består. Om anställningen upphör under en sjukdomsperiod
utbetalas fortsall ersättning från bosätlningslandet. Den anställde är dock
garanterad sjukpenning från sysselsättningslandet i 90 dagar även om
anställningen skulle upphöra dessförinnan under sjukperioden.

Turister
och andra som tillfälligt vistas i annat nordiskt land än det egna har enligt
konventionen, som i nu gällande överenskommelse, rätt lill sjukvård i vistelselandel
när akut behov av sådan vård uppkommer. Därtill föreskrivs nu att när behov av
hemtransport av den som insjuknat borta uppkommer, vistelselandet skall ersätta
merkostnaden för denna Iransport.

På
grundpensionsområdet skall som huvudregel gälla, att den som är bosatt i annat
nordiskt land än hemlandet efter en viss kortare karenstid -högst tre år -
skall få en grundpension som motsvarar minst 1/40 av full grundpension för
varje år som han under aktiv ålder varit bosatt inom

Prop. 1980/81:152 5

Norden. Vid pensionsfall som efler en flyttning inträffar
under karensliden skall grundpension utgä från det lidigare bosätlningslandet.
Dessa regler överensstämmer med vad som efter förslag av socialkonventionsutskottet
gäller sedan år 1978.

Regleringen utgör ett minimiskydd. Ett land kan utge
pension utan hänsyn lill bosältningsliden i Norden. Finland och Sverige utger
exempelvis full grundpension ulan hänsyn lill total bosällningslid i Norden
för personer som varit bosatta ett visst antal är i landet.

Pä tilläggspensionsområdet innebär konventionen atl varje
land var för sig utger sin del av pensionen oavsett i vilkel land personen i
fråga bor som pensionär. Konventionen ger även en person som inle uppfyller elt
lands krav på minsta försäkringslid rätt atl åberopa försäkringslid inom annat
nordiskt lands tilläggspensionssystem. Alla försäkringslider kommer därför
också i princip atl resultera i en pension.

Nu
gällande regler om tilläggspension för den som på grund av arbele i två länder
har räll lill tilläggspension grundad på s.k. anlagandelid har förenklats.
Dessa regler har utformats så atl några försämringar i pensionsskyddet inte
kan uppstå på grund av atl någon arbetat i mer än ett land.

På arbetsskadeområdet föreskriver konventionen all
förmåner skall utgå från det land där skadan har inträffat även om den skadade
vistas eller är bosatt i annal nordiskt land. Sjukvård på grund av arbetsskada
skall dock liksom all annan sjukvård även kunna utges i bosättnings- eller
vistelselandet på det landets bekostnad.

Vad avser förmåner vid arbetslöshet hänvisar konventionen lill
de specialregler på området som finns i 1976 års nordiska överenskommelse om
arbetslöshetsförsäkring.

Vad gäller barnbidrag och bidragsförskott ger konventionen
genom likställdhetsprincipen barn som är bosatta i annat nordiskt land än det
egna samma rättigheter som bosällningslandets barn.

Konventionen garanterar nordiska medborgare som vistas i annal
nordiskt land än hemlandet likställdhet vad gäller rätten till social
omvårdnad. Konventionen innehåller även bestämmelser till skydd mot obefogad
hemsändning fill hemlandet.

I motsats till nu gällande konvention avses den nya
konventionen så långt det är möjligt reglera även icke-nordiska medborgares
rättigheter på det sociala området i de avseenden där del är fråga om en
samordning mellan tvä länders syslem. Detla kommer särskilt alt få betydelse
för gränsgångare och vid flyttning från ett nordiskt land till ell annal.

Enligl artikel 2 i konventionen skall vid ratifikationen
varje nordiskt land ge in en förteckning över den lagstiftning som skall
omfattas av konventionen. Till ministerrådsförslaget har fogats en
sammanställning över de utkast till sädana förteckningar som nordiska socialkonventionsutskottet
har upprättat. Denna sammanställning bör fogas till prolokollel i detta

Prop. 1980/81:152 6

ärende
som bilaga 2. Förteckningarna skall fortlöpande ses över och kompletteras.

3
Remissyttranden

Förslaget
till ny konvention har bland remissinstanserna rönt ett positivt mottagande. Bl.a.
riksförsäkringsverket. Försäkringskasseförbundet, SAF, LO, TCO, SACO/SR och UUandssvenskarnas
förening anser att förslaget innebär väsentliga förbättringar och förenklingar
i förhållande till gällande konvenfion. Remissyttrandena har redovisats i minislerrådsförslaget
till Nordiska rådet.

4
Föredragandens överväganden

1955
ärs nordiska konvention om social trygghet har under åren varit föremål för ett
flertal revisioner. I sin grundläggande uppbyggnad har den emellertid inte
förändrats. Detta förhållande kombinerat med de mänga revisionerna av
avgränsade delar har lett fill att konventionen blivit svåröverskådlig och
oenhetlig. Vissa delar i konventionen har inte längre någon funktion medan, å
andra sidan, en dei frägor som vanligen behandlas i konvenfioner av detta slag
inte berörs alls. En oklarhet i gällande konvention har rört avgiflsfrågorna.
Det har inte varit helt klart i vilken omfattning konventionens bestämmelser
rörande olika grenar av social trygghet även gällt för avgifterna till dessa
grenar. Denna osäkerhet har vållat myndigheterna tillämpningsproblem och skapat
svårigheter för enskilda som ibland ställts inför oväntade avgiftskrav. Under
den tid konventionen funnits lill har vidare sketl genomgripande förändringar
av socialförsäkringslagstiftningen i de nordiska länderna. Samtidigt har dessa
länder kraftigt byggt ut sina nät av socialkonventioner gentemot andra europeiska
länder. Konventionerna har därvid i stor utsträckning byggts upp efter andra rikllinjer
än de som karakteriserar 1955 års nordiska konvention.

Den nya konventionen vilar
i huvudsak på samma grundvalar som 1955 års konvenfion men ansluter sig i sin
uppläggning till nyare multilaterala och bilaterala
socialförsäkringskonventioner. Sakligt sett har genomarbetade lösningar kunnat
presenteras på åtskilliga frågor som accentuerats genom framväxten av nya
grenar i socialförsäkringen, i synnerhet för dem som bor i ett nordiskt land
men arbetar i ett annat eller under sitt liv kommer att bo eller arbeta i flera
länder. Reglerna om tilläggspension har reviderats med beaktande av de erfarenheler
man fått sedan sådana regler först infördes i konventionen år 1970. Den avses ocksä
ge en uttrycklig reglering av avgiftsfrågorna. Med vissa ändringar har dessutom
1975 års sjukförsäkringsöverenskommelse inarbetats i konventionen.

Prop.
1980/81:152 7

En
grundläggande förutsättning för en tillfredsställande tillämpning av konventionen
är att samråd och samarbete mellan de tillämpande myndigheterna i varje land
snarast kommer till stånd. För detta ändamål kommer en grupp med representanter
för vatje land att tillsättas. Den kommer bl. a. att utarbeta de gemensamma
föreskrifter som kan behövas för en likartad och smidig tillämpning av
konventionen.

Nordiska
rådets social- och miljöutskott har i sitt av rådet godkända yttrande över
ministerrådsförslaget uttalat att det är angeläget att konventionen snarast
träder i kraft och att den samarbetsgrupp jag tidigare nämnt omedelbart inleder
sitt arbete. Utskottet förutsätter att konventionen i fortsättningen kommer att
ses över och anpassas till kommande förändringar i de nordiska ländemas sociallagstiftning.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen att godkänna den nu undertecknade nordiska socialkonventionen, som
avses ersätta 1955 års nordiska konvenfion om social trygghet.

Som
framgår av vad jag förut har sagt har ofta uppstått behov av ändringar i den
nordiska socialkonventionen som endast föranlett smärre kostnadskonsekvenser.
Det kan fömtsättas att så kommer alt bli fallet även i framtiden. Jag fömtsätter
att det - i enlighet med vad som hitfills tillämpats - inte skall vara
nödvändigt att begära riksdagens godkännande av sådana ändringar.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1980/81:152 8

Bilaga
1 Nordisk konvention om social trygghet

Regeringarna
i Sverige, Danmark. Finland. Island och Norge.

som
anser att nordiska medborgare som arbetar eller vistas i etl annat nordiskt
land än sitt egel skall ges samma sociala trygghet som del landels medborgare.

som konslalerar
all de nordiska ländernas lagstiftningar i slor utsträckning garanterar sådan
likställighet.

som dock anser alt del på
vissa områden finns behov av utfyllande regler, dels för att ge etl
tillfredsställande skydd åt dem som arbetar eller vistas i annat land än
hemlandet, dels för alt samordna de olika ländernas lagstiftningar.

som finner att 1955 ärs
nordiska konvention om social trygghet varit av stor betydelse i dessa
avseenden men med hänsyn lill utvecklingen nu bör ersättas med nya regler.

har
överenskommit om alt sluta en ny nordisk konvention om social trygghet med
nedan angivna lydelse;

Avdelning
I

Allmänna
bestämmelser

Artikel
I I denna konvenfion avses med uttrycken

a)
"nordiskt land" vart
och ett av de fördragsslutande länderna:

b)
"nordisk medborgare" medborgare
i ett nordiskt land:

c)
"lagstiftning"

lagar,
förordningar och andra författningar rörande de i artikel 2 första stycket
angivna grenarna av social trygghet; dock ej i den mån därigenom regleras
förhållandena mellan å ena sidan ett eller flera nordiska länder och ä andra
sidan ett eller flera länder utanför Norden:

d) "behörig
myndighet"

i Danmark

socialministeriet,

i
Finland

social-
och hälsovårdsministeriet,

i
Island

hälsovårds-
och socialförsäkringsministeriel,

i
Norge

sosialdepartementet,

i
Sverige

regeringen

eller
myndighet som nämnda myndigheter förordnar,

e) "inrättning"

myndighet
eller institution som tillhandahäller en förmän;

Prop. 1980/81:152 9

O "vårdförmån"

dels kostnadsfrihet, kostnadsnedsättning eller
kostnadsersättning för

sjukvård, däri inbegripet tandvård, havandeskaps vård.
förlossningsvård, läkemedel, proteser och andra hjälpmedel, dels ersättning
för resor som företages i samband med sjukvärd som nu sagts:

g) "dagpenning"

kontantförmån som beräknas för dag eller vecka och som
utgår vid sjukdom eller föräldraskap:

h) "grundpension"■

allmän pension som icke beräknas på grundval av fullgjorda
sysselsält-ningsperioder. lidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifler. saml
till-läggsförmåner lill sådan pension:

i) ■"tilläggspension""

allmän pension som beräknas på grundval av fullgjorda
sysselsättnings-perioder, tidigare förvärvsinkomst eller eriagda avgifler. samt
tilläggs-förmåner lill sådan pension;

j) ""avgift""

avgift för år eller annan bestämd lid. från person som
omfattas av denna konvention eller hans arbetsgivare, för finansiering av
förmåner som avses i denna konvention.

k) ""bosatt""

atl någon är bosalt i etl land enligl landets
folkbokföring, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Artikel 2

1. Denna konvention är tillämplig pä all i de nordiska
länderna vid vatje

fillfälle gällande lagstiftning avseende följande grenar av det sociala trygg

hetssystemet:

a)
förmåner vid
sjukdom och föräldraskap

b)
förmåner vid
invaliditet, ålderdom och dödsfall

c)
förmåner vid
arbetsskada

d) förmåner vid arbetslöshet

e) allmänna kontantförmåner för barn

f) social omvårdnad.

2.
Vid
ratifikationen av denna konvention skall varje nordiskt land ge in en
förteckning över den lagstiftning som reglerar de i första stycket nämnda
grenarna av social trygghet. Därefter skall varje land årligen före februari
månads utgång lill det danska utrikesministeriet anmäla de ändringar i
förteckningen som föranleds av lagstiftning som antagits under föregående
kalenderår.

3.
I bilaga till
denna konvention finns särskilda bestämmelser för varje land rörande
tillämpningen av konventionen i vissa fall.

t2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 152

Prop.
1980/81:152 10

Artikel 3

Denna konvention är tillämplig på

a)
nordiska
medborgare

b)
flyktingar som
avses i artikel I av konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning
och prolokollet den 31 januari 1967 lill nämnda konvention.

c)
slatslösa som
avses i artikel 1 av konventionen den 28 september 1954 om slatslösa personers
rättsliga ställning.

d) andra personer som är eller har varil omfattade av
lagstiftningen i ell

nordiskt land.

e) personer
som härleder sin rätt från någon under a)-d) nämnd person.

Artikel 4

Vid tillämpning av lagstiftningen i ett nordiskt land
likställes, såvitt ej annat följer av bestämmelserna i avdelning III av denna
konvention, medborgare i annat nordiskt land med landets egna medborgare.

Artikel 5

När enligl etl nordiskt lands lagstiftning en förmän
inskränks om den sammanträffar med andra förmåner, skall delta kunna lillämpas
även när den sammanträffar med motsvarande förmåner som ulgär enligl etl annal
nordiskt lands lagstiftning.

Avdelning II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 6

1. Den som är bosall i ell nordiskt land skall, i den
mån ej annal följer av

annan bestämmelse i denna avdelning, omfattas av lagstiftningen i bosätl

ningslandet.

2.
En nordisk
medborgare som är anställd ombord på elt farlyg som för etl nordiskt lands
flagga skall anses bosatt och anställd i det land vars flagga fartyget för.

3.
Uthyres etl
fartyg, som för ett nordiskt lands flagga, i huvudsak obemannat till en redare
i annal nordiskt land. skall bestämmelsen i andra stycket gälla endast den som
är anställd hos fartygets ägare eller någon som denne anlitar. En nordisk
medborgare, som anställs ombord av redaren eller nägon som denne anlitar,
anses bosatt och anställd i sistnämnda land.

Prop. 1980/81:152 11

Artikel 7

1. Den som är anställd för arbete i ett annat nordiskt
land än det där han

är bosall skall med avseende på delta arbele omfattas av lagstiftningen i

sysselsättningslandet i fråga om rätt till förmåner som är beroende av

förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete.

2.
Den som är
anställd för arbele i två eller flera nordiska länder skall anses sysselsatt
där arbelsgivaren är bosall eller företaget har sitt säte.

3.
Den som tillhör
den resande personalen vid flyg- eller landtransport-förelag skall anses
sysselsatt där han har sin fasta stationeringsort.

4.
Som arbele i elt
nordiskt land räknas även arbele med undersökning och utvinning av
naturtillgångar pä della lands konlinentalsockel sådan denna besläms i Genévekonventionen
den 29 april 1958 om kontinenlalsockeln.

Artikel 8

1. Utsänder en arbetsgivare en arbetstagare frän elt
nordiskt land till elt

annal nordiskt land för att där för arbetsgivarens räkning ulföra ett arbete

som beräknas pågå högst tolv månader, skall han i fråga om rätt till

förmåner som avses i artikel 7 fortfarande omfattas av del förstnämnda

landels lagstiftning.

2.
Om arbelel i
del land lill vilkel arbetstagare utsänts pågår längre lid än beräknat och mer
än tolv månader, kan vad i första stycket sägs fortsätta atl gälla lill dess arbelel
slutförs, förutsatt all behöriga myndigheler i de berörda länderna lämnar
medgivande härtill.

3.
Vid tillämpning
av bestämmelserna i denna artikel skall vad som sägs i artikel 7 fjärde slyckel
gälla.

Artikel 9

Denna konvention berör icke de bestämmelser i
Wienkonventionen den

18 april 1961 om diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen den 24

april 1963 om konsulära förbindelser, som hänför sig till den i artikel 2

första stycket angivna lagstiftningen. Beträffande rätl till vårdförmäner

stadgas särskilt i avdelning III, kapitel 1. ,

Artikel 10

Avgifler för förmåner som regleras genom denna konvention
skall eriäggas i del land vars lagstiftning gäller ifråga om räll till
förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådanl arbete.
Sådana avgifter får ej las ul i annal land.

Artikel 11

Två eller flera nordiska länders behöriga myndigheter kan
för särskilda persongmpper eller personer överenskomma om undantag från bestämmelsema
i denna avdelning. Underrättelse om sådan överenskommelse skall tillställas det
danska utrikesministeriet, som i sin tur har att under-

Prop.
1980/81:152 12

rätta de behöriga myndigheterna i de länder som ej
deltagit i överenskommelsen.

Avdelning III

Särskilda
bestämmelser om rätt till förmåner

Kapitel
1. Förmåner vid sjukdom och föräldraskap

Artikel
12

1.
Den som flyttar
från elt nordiskt land lill etl annat äger för rätt lill förmåner vid sjukdom
och föräldraskap i inflyttningslandel åberopa förhållanden under lid då han
varit omfattad av lagstiftningen i utflyllningslan-det. Vid beviljande av
förmåner i inflyttningslandel skall hänsyn tas lill förmåner som ulgålt i ulflyltningslandel..

2.
Räll lill
förmän enligt denna artikel föreligger även för sjukdom, havandeskap eller
födsel som inträffat före bosättningen i inflyttningslandet. Denna konvention
skall dock ej medföra rätt till förmån om avsikten med flyttningen till ett
land kan antas vara att där erhålla sådan förmån.

3.
Om del vid
flyttningen utgår dagpenning frän ulflyltningslandel skall fortsatt dagpenning
utbetalas från inflyttningslandel enligt delta lands lagstiftning. När sä
erfordras skall hänsyn tas lill förvärvsinkomst i utflyll-ningslandel.

4.
Bestämmelserna
i denna artikel skall pä molsvarande sätt gälla för den som, av annan anledning
än flyttning, enligt bestämmelserna i avdelning 11 av denna konvention skall ha
rätt till förmåner vid sjukdom eller föräldraskap frän elt annat nordiskt land
än del vars lagstiftning han lidigare omfattats av.

Artikel 13

Den som är anställd för arbele i ell annat nordiskt land
än del där han är bosatt äger vid sjukdom rätl till dagpenning från
sysselsättningslandet så länge anställningen består, dock minst i 90 dagar.
Därefter skall fortsatt dagpenning utgå från bosätlningslandet, varvid
bestämmelserna i artikel 12 äger tillämpning.

Artikel 14

1. Den som är bosatt i ett nordiskt land och äger rätt
till värdförmåner

där skall, om han under vistelse i etl annal nordiskt land blir i behov av

sjukvård, erhålla värdförmåner från vistelselandel enligt dess lagsliflning.

Delsamma gäller den som utan all vara nordisk medborgare äger rätl lill

värdförmåner i elt nordiskt land pä grund av anställning ombord på farlyg

som för etl nordiskt lands flagga.

2. Räll till förmåner enligt denna artikel föreligger icke
om avsikten med

Prop. 1980/81:152 13

vistelsen i elt land kan antas vara all där erhålla
värdförmåner. Den som vistas i ett land av andra skäl än arbete eller studier
äger räll lill vårdförmåner vid förlossning endast om del icke skäligen kunnat
förutses att nedkomslen skulle inträffa under denna vistelse.

3.
Rätt till
förmåner enligt denna artikel föreligger icke efter den tidpunkt då den
vårdades tillstånd tillåter resa lill del land där han är bosalt. Fortsatta
förmåner bör likväl utges när det med hänsyn lill omständigheterna icke är
rimligt att hänvisa den sjuke till vård i bosätlningslandet.

4.
Vid hemresa lill
bosätlningslandet skall vistelselandel svara för den merkostnad som uppkommer
genom all nägon till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt
än han eljest skulle ha använt.

Artikel 15

Personer som enligt de i artikel 9 nämnda konventionerna
ej skall omfattas av lagstiftningen i det land där de tjänstgör, skall ändock
vara berättigade till vårdförmåner vid sjukdom och föräldraskap enligt
lagstiftningen i tjänslgöringslandet. Avgifler skall ej uttas i tjänslgöringslandet.

Artikel 16

Bestämmelser i elt nordiskt lands lagstiftning om
begränsning av utbetalningen av dagpenning till den som vistas utomlands äger
ej tillämpning när den dagpenningberättigade vistas i annat nordiskt land.

Artikel 17

Om arbetsgivare i elt nordiskt land utger sjuk- eller föräldraskapslön
lill arbetstagare som för samma tid och på grund av samma inkomst uppbär
dagpenning från annal nordiskt land. skall arbelsgivaren ha rätl alt uppbära
nämnda dagpenning i arbetstagarens ställe som om denna hade utgått frän
sysselsättningslandet.

Kapitel 2. Förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall

Griindpensiim Artikel 18

1.
Medborgare i
ett nordiskt land är under tid, då han är bosatt i elt annat sädant land, under
de förutsättningar som gäller för landets egna medborgare och på de villkor i
övrigt som anges i denna artikel berättigad till gmndpension från
bosättningslandet.

2.
1 fall som
avses i första stycket utgår grundpension

1)
såvitt gäller
ålderspension, om den pensionssökande sedan minst tre år oavbrutet vistas i landel.

2)
såvitt gäller
invalidpension om den pensionssökande

a)
sedan minst tre
år oavbmtet vistas i landet eller

b)
sedan minst etl
år oavbrutet vistas i landel och därvid under en

Prop. 1980/81:152 14

sammanhängade
period av minst ett år utövat eller varit fysiskt och psykiskt i stånd att
utföra normalt förvärvsarbete, 3) såvitt gäller efterlevandepension,

a)
om den efterlevande sedan minst
tre år oavbmtet vistas i landet, eller

b)
om den avlidne vid dödsfallet
åtnjöt invalidspension från landet eller uppfyllde de krav som anges under 2 a
eller b, allt under fömtsättning att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt
i landet.

3. Åtnjuter någon invalidpension eller
efterlevandepension enligt denna artikel, skall pensionen oavsett
vistelsetidens längd ersättas av ålderspension vid uppnående av den i
bosättningslandet gällande allmänna pensionsåldern.

4. Vid prövning humvida kravet i andra stycket på viss
tids oavbmten vistelse är uppfyllt bortses från tillfällig frånvaro. Som sådan
frånvaro skall i vart fall anses frånvaro, som vatje gång icke sträcker sig
utöver fyra månader, eller vad avser kravet på ett års oavbmten vistelse,
utöver en månad. Perioder av tillfällig frånvaro räknas icke som vistelsetid.

Artikel
19

1.
Gmndpension enligt artikel 18
utgår pä gmndval av den pensionsbe-rättigades sammanlagda bosättningstid i ett
eller flera nordiska länder.

2.
Uppgår bosättningstiden enligt
första stycket till minst 40 år, utgår gmndpension utan avkortning med hänsyn
till bosättningstid. I annat fall utgår gmndpension med minst en fyrtiondedel
för varje bosättningsår. Vid beräkningen bortses från tid före fyllda 16 år och
tid efter den i bosättnings-landet gällande allmänna pensionsåldern. Börjar
pension utgå innan den pensionsberättigade uppnår den allmänna pensionsåldern,
tillgodoräknas även lid fram lill tidpunkten för inträdel i pensionsåldern.

3.
Efterlevandepension lill make
utgår med hänsyn lill den avlidnes på motsvarande sätt beräknade
bosättningstid. om denna är längre än den pensionsberälligades. Detsamma gäller
ålderspension lill efterlevande make som. om han ej hade uppnått
pensionsåldern, skulle ha varit berättigad lill efterlevandepension.
Efterlevandepension lill barn utgär utan avkortning med hänsyn lill bosättningslidens
längd.

4.
Beräknas grundpension enligl ell
nordiskt lands lagsliflning på grundval av bosältningsliden i landet skall för
landets medborgare bosällningslid i annat nordiskt land räknas som bosällningslid
i hemlandet.

5.
Har en nordisk medborgare som
uppbär grundpension från bosätlningslandet samlidigl rätt lill grundpension
från ell annal nordiskt land enligl dess lagstiftning, utges pensionen från
sistnämnda land endast med belopp varmed den överstiger pensionen från bosätlningslandet.
Vad nu sagts skall dock ej gälla om båda pensionerna beräknas endast på
grundval av bosättningslid i landet och den bosällningslid som ligger lill
grund för beräkning av pensionen från bosätlningslandet uppgår till mindre än
40 år.

Prop. 1980/81:152 15

Artikel 20

1.
Flyttar en
medborgare i ell nordiskt land frän ell sädant land lill ell annal och
inträffar pensionsfall innan sådan tid förflutit atl grundpension kan utgå från
inflyttningslandel. skall pension utgå från del land. där lidsvillkoren för rätl
till grundpension senast uppfyllts, som om han fortfarande var bosatt där. Vad
nu sagts gäller under förutsättning att ansökan om pension inges inom tre är
från del han lämnade sistnämnda land.

2.
Flyttar en
medborgare i nordiskt land som uppbär grundpension från ett sådant land
därifrån till ett annal nordiskt land. behäller han rätten till grundpension
från del land som utger pensionen.

3.
Grundpension enligl
första eller andra slyckel utgår lill dess den pensionsberättigade erhåller
grundpension från inflyltningslandet eller har vistats där så lång lid alt han
uppfyller kraven på viss tids vistelse i landel för rätt lill sådan
grundpension varom fråga är. dock längst under tre år. För den som flyttar lill
sitt hemland upphör rätten till här avsedd pension i vart fall när han uppnår
den i hemlandet gällande pensionsåldern.

4.
Har någon enligl
lagstiftningen i inflyttningslandel räll lill grundpension beräknad enbarl på
grundval av bosältningsliden i del landet, skall denna pension icke hindra atl
pension ulgär från ulflyltningslandel enligt bestämmelserna i denna artikel.
Pensionen från ulflyltningslandel skall dock utges endasi med del belopp varmed
den överstiger sådan pension som nyss sagts.

Tilläggspension Artikel 21

Försäkringsperioder som någon fullgjort enligl flera
nordiska länders lagstiftningar om försäkring för tilläggspension skall, om del
behövs för uppfyllande av villkor om rätt till tilläggspension frän någol av
dessa länder, sammanläggas i den mån de ej belöper på samma tid.

Artikel 22

Tilläggspension får ej i annat fall än som anges i artikel
23 påverkas av all någon har rätl lill tilläggspension även från annal nordiskt
land

Artikel 23

1.
Är i mer än etl
nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för all beräkna tilläggspension
på grundval även av antagande om försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts
om pensionsfallel icke hade inträffat, skall sådan beräkning göras endasi i det
land där den höjning av pensionen som följer av beräkningen blir störst.

2.
Meddelas i nägot
av länderna nytt eller ändrat beslul i del enskilda pensionsärendel, skall ånyo
prövas från vilkel land tilläggspension beräknad under antagande som sagts i
första slyckel skall utges.

3.
Bestämmelserna
i denna artikel skall ej gälla i fall då någon har tjänat

Prop. 1980/81:152 16

in pensionsrätt i flera länder samtidigt för de tvä år som
närmast föregått pensionsfallet.

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

Artikel 24

1.
Rätt till
förmåner vid arbetsskada får icke påverkas av all den för-mänsberättigade är
bosatt eller vistas i annat nordiskt land än del enligl vars lagstiftning skadan
skall regleras jämlikt avdelning II av
denna konvention.

2.
Konventionens
bestämmelser om rätt till vårdförmäner i bosättnings-eller vistelselandet skall
gälla även vid arbetsskada.

Artikel 25

1. Om en förmän vid arbetssjukdom kan utgå enligl mer
än ell nordiskt

lands lagstiftning, utges förmånen endast enligt lagstiftningen i det land

dar. före den tidpunkt då arbetssjukdomen visade sig. sädan verksamhet

som innebär fara för sjukdomen senasl utövades.

2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranlett ersällning
enligl

ett nordiskt lands lagstiftning skall del landet även svara för försämringen,

om denna icke är att hänföra fill arbete i annat nordiskt land.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 26

Närmare bestämmelser om rätl till förmåner vid
arbetslöshet återfinns i överenskommelsen den 28 juni 1976 mellan Sverige.
Danmark. Finland. Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av
kvalifikations-perioder m. m. i samband med rätl till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade.

Avdelning IV

Övriga bestämmelser

Artikel
27

De behöriga myndigheterna skall i samarbete utfärda de
bestämmelser som fordras för att säkerställa en enhetlig nordisk tillämpning av
denna konvention.

Artikel 28 ,

Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheler och
inrättningar i erforderlig utsträckning bistå varandra. I varje nordiskt land
skall finnas elt särskill förbindelseorgan som utses av den behöriga
myndigheten.

Prop. 1980/81:152 17

Artikel 29

1. Om nägon hos en inrättning i ell nordiskt land
ansöker om en förmän

enligl ell annal nordiskt lands lagstiftning, skall inrättningen omedelbart

översända ansökningshandlingen lill behörig inrättning i vederbörande

land. Ansökan skall anses ha gjorts där den dag då ansökningshandlingen

ingavs i del förstnämnda landel.

2. Skall
besvär eller annan handling än som avses i första stycket enligt

lagstiftningen i elt nordiskt land inges inom viss lidrymd för atl beaklas,

skall handlingen anses ha inkommit i rätl tid om handlingen inom samma

lidrymd har ingelts till en inrättning i ell annat nordiskt land. Denna

inrättning skall omedelbart översända handlingen lill den behöriga inrätt

ningen.

Artikel 30

1.
Har en
inrättning i ell nordiskt land utgell en förmån under sädana omständigheter alt
återbelalningsskyldighet uppkommit, får vad för myckel utbetalats innehållas
frän förmån i annal nordiskt land. i den mån rättsreglerna i del landet så
medger.

2.
Har en
inrättning i ell nordiskt land utgell en förmån provisoriskt i avvaklan pä
slutligt beslul och befinnes förmånstagaren sedermera ej berättigad lill
förmånen eller berättigad till förmån med lägre belopp, får motsvarande förmån
från annat nordiskt land för samma lid hell eller delvis innehållas. Detsamma
gäller när en förmån utbetalats ulan iakttagande av bestämmelserna i denna
konvention eller när senare tillämpning av konventionen leder lill atl förmån i
del förstnämnda landet icke borde ha utgått eller borde ha ulgåll med lägre
belopp.

3.
Belopp som
innehållits med slöd av första eller andra stycket skall tillställas den
inrättning som borde ha underlåtit all utge en förmån eller borde ha utgell en
förmån med lägre belopp.

Artikel 31

1.
En handling om rätl
lill underhållsbidrag, som har upprättals i etl nordiskt land, skall anses ulgöra
giltigt underlag för bidragsförskott även i annal nordiskt land. Utgör
handlingen ej beslul av domstol eller annan offenllig myndighel, skall
handlingen vara försedd med bevis alt den kan ligga till grund för indrivning
hos den bidragsskyldige i del land där den har upprättats.

2.
Bidragsförskott
fär innehållas i den mån bidragsförskott har utgått från annat nordiskt land
för samma tid.

Artikel 32

Elt nordiskt land som stadigvarande bereder en medborgare
i annal nordiskt land hans huvudsakliga försörjning eller annan social
omvårdnad får icke pä grund härav påfordra atl denne mottas i hemlandet om hans

Prop. 1980/81:152 18

familjeförhållanden, anknytning lill bosätlningslandet
eller omständigheterna i övrigt talar för atl han bör få stanna där. och i
vart fall icke om han sedan minst fem år är bosall i landel.

Artikel 33

Denna konvention kan ej åberopas för räll lill utbetalning
av grundpension till någon som icke är bosatt i nordiskt land. Konventionen
kan ej heller åberopas för rätt lill intjänande av rälligheler utanför de
nordiska länderna.

Artikel 34

1. Denna konvention gäller icke i fråga om förmåner och
avgifler för tid

före dess ikraftträdande.

2.
Vid beslämmande
av rätl till förmåner på grund av denna konvention skall även försäkrings-,
sysselsättnings- och bosältningsperioder före konventionens ikraftträdande beaklas.

3.
Artikel 23 i
denna konvention tillämpas jämväl i fräga om pension som vid konventionens
ikraftträdande ulgär med tillämpning av artikel 5 b) i konventionen den 15
september 1955.

Artikel 35

Denna konvention skall icke medföra nedsättning av
förmänsbelopp som utgår vid konventionens ikraftträdande.

Artikel 36

1.
Önskar elt land
uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande härom tillställas del danska
utrikesministeriet som har atl underrätta de övriga nordiska ländernas regeringar
härom.

2.
Uppsägningen
gäller endasi del land som verkställt densamma och äger giltighet från och med
ingången av del kalenderår som inträffar minst sex månader frän det det danska
utrikesministeriet mottagit meddelande om uppsägningen.

3.
Uppsägs
konventionen skall rältigheter som förvärvals på grund av konventionen alltjämt
bestå.

Artikel 37

1.
Denna
konvention skall ratificeras och ralifikalionshandlingarna deponeras hos del
danska utrikesministeriet.

2.
Konventionen
träder i kraft första dagen i den månad som infaller tvä hela kalendermånader efler
den dag. dä samtliga länders ratifikalionsin-stmment deponerats.

Prop.
1980/81:152 19

Artikel
38

När
denna konvention träder i krafl upphör konventionen den 15 september 1955
mellan Sverige. Danmark. Finland. Island och Norge om social trygghet med
därtill senare gjorda ändringar och tillägg att gälla liksom överenskommelsen
den 6 februari 1975 mellan nämnda länder om förmåner vid sjukdom, havandeskap
och barnsbörd.

Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade ombud,
undertecknat denna överenskommelse.

Som
skedde i Köpenhamn den 5 mars 1981 i ett exemplar på svenska, danska, finska,
isländska och norska språken, vilka samtliga texter har lika vitsord.

För
Danmark; Lise Östergaard

För Finland: Katri-Helena
Eskelinen

För Island: Svävar
Gestsson

För Norge: Arne Nilsen

För Sverige: Karin
Söder

Prop.
1980/81:152 20

BILAGA

till
konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social
trygghet

Bestämmelser
rörande tillämpning av nationell lagsliflning

A.
Danmark

1. TiU
artikel 6

Rätten
till vårdförmåner i Danmark vid sjukdom eller födsel för den som är bosatt i
Danmark påverkas ej av bestämmelserna i artikel 6. andra och tredje slyckena.

2. TiU
artikel 14

Begravningshjälp
enligt lagen om offentlig sjukförsäkring omfattas ej av bestämmelserna om vårdförmåner
vid sjukdom.

3. Till
artikel 18

När
villkoren för alt erhålla efterlevandepension enligl artikel 18. andra stycket
3 b. är uppfyllda skall bosällningslid i annal nordiskt land jämställas med bosällningslid
i Danmark vid avgörande av om villkoret på minst etl års bosättning i Danmark efler
uppnående av den nedre åldersgränsen för intjänande av rätl lill pension på
grund av bosällningslid är uppfyllt. Denna bestämmelse äger molsvarande
tillämpning på danska medborgare.

4. TUl
artikel 19

a)
Medborgare i de andra nordiska
länderna skall ha räll till full dansk ålderspension enligl bestämmelserna i
folkpensionslagen om rätt till full pension för den som varil bosatt i Danmark
minst tio år inom de åldersgränser som gäller för intjänande av rätl lill
pension på grund av bosällningslid, varav minst fem är omedelbart före den
normala pensionsåldern. Bosättningstid i övriga nordiska länder medräknas ej
när det gäller all avgöra om full pension kan utges enligl nämnda bestämmelse.

b)
Vid tillämpningen av artikel 19
andra stycket tredje punkten medräknas, för beräkning av pension till en
person som enligt konventionen skall ha pension från Danmark, bosättningstid i
de nordiska länderna efter uppnående av den nedre åldersgränsen i dansk pensionslagstifl-ning
för intjänande av rätt till pension pä gmnd av bosättningstid.

c)
Bestämmelserna i artikel 19
tredje slyckel äger molsvarande tillämpning på invalidpension enligt den
danska lagen om invalidpension m. m. på de villkor som anges i denna lag.

d) Vid
beräkningen av änkepension, invalidpension och ålderspension

enligl dansk lagsliflning till den. vars make avlidit, på grundval av den

Prop.
1980/81:152 21

avlidne makens bosättningslid i de nordiska länderna skall
villkoren härför enligt invalidpensionslagen. änkepensionslagen och folkpensionslagen
vara uppfyllda. Vid beräkning av bosällningslid från den tidpunkt, dä pensionen
börjar ulgå, och fram lill den i bosätlningslandet gällande pensionsåldern
läggs den efterlevande makens ålder vid pensionsfallel lill gmnd.

5. TiU artikel 20

a)
Nordisk
medborgare som är bosall i ell annal nordiskt land än Danmark kan icke enligl
artikel 20 första stycket erhålla dansk förtida ålderspension genom dispens
från åldersvillkoren på grund av arbetslöshet eller liknande bristande
möjlighet till sysselsällning.

b)
För
ensamstående kvinna som fyllt 62 år utgår ålderspension från Danmark enligt
artikel 20 andra stycket utöver 3-ärsfristen från flyttningen enligl artikelns
tredje stycke så länge pensionslagaren icke har uppnått den allmänna
pensionsåldern i bosätlningslandet.

c)
För personer
som på grund av dispens frän åldersvillkoren erhåller förlida ålderspension frän
Danmark efter flyttning lill ett annal nordiskt land före den I januari 1978,
utges pensionen utöver 3-årsfristen från flyttningen enligt artikel 20 iredje
stycket så länge pensionslagaren icke har uppnått den allmänna pensionsåldern i
bosätlningslandet.

6. TUl artikel 21

Vid tillämpningen av artikel 21 skall medlemmar av
arbetsmarknadens tilläggspension för vilka under etl kalenderår inbetalats del
antal bidrag som erfordras för alt uppnå full anciennitet anses ha fullgiort en
försäkringsperiod på ell hell år. Medlemmar för vilka inbetalals etl mindre
antal bidrag anses ha fullgjort en försäkringsperiod på så slor del av etl år
som svarar mot förhållandet mellan antalet inbetalda bidrag och det antal som
erfordras för uppnä full anciennitet.

B. Finland

1. Till artikel 5

Vid fastställande av räll till moderskapspenning enligt
lagstiftningen i Finland skall beaktas jämväl dagpenning som enligt
lagstiftningen i annat nordiskt land på grund av samma föräldraskap utgår lill
den andra av föräldrarna.

2. Till artiklarna 18-20

a)
Vid beviljande
av folkpension ål den som är bosall i annat nordiskt land än Finland skall
pensionen och därtill anslutna tillägg beräknas efter de regler som gäller pensionstagare
bosall i kommun tillhörande den billigasle av de i 27 S folkpensionslagen
avsedda kommungrupperna.

b)
Vid
fastställande av rätl till bostadsbidrag enligt lagen om bosladsbi-

Prop. 1980/81:152 22

drag för pensionstagare skall endasi boendekostnader i
Finland tagas i betraktande.

c) I 20 och 22 c §§ folkpensionslagen avsedd arbelslöshetspension
skall

vid tillämpning av artikel 18 betraktas som invalidpension.

d) Bestämmelserna i artikel 20 äger ej tillämpning på i
20 och 22 SS

folkpensionslagen avsedd arbelslöshetspension.

3. TUl artikel 21

Vid tillämpning av artikel 21 skall den som varil
försäkrad enligl lagen om pension för arbetstagare i kortvariga
arbetsförhållanden tillgodoräknas en försäkringsperiod om en månad för varje
sådan kalendermånad för vilken avgift till arbetspensionskassan inbetalats för
honom.

C. Island

1. Tdl artiklarna 18-20

När den i artikel 18, andra stycket, angivna vistelsetiden
gått till ända skall vid beslämmande av försäkringslid i Island bosällningslid
i annat nordiskt land likställas med bosällningslid där. Della gäller vare sig
den som bosätter sig i Island är isländsk medborgare eller medborgare i annal
nordiskt land.

För
isländska medborgare som bosätter sig i Island skall, när de har uppnått den
gällande pensionsåldern, bosällningslid i annal nordiskt land jämställas med bosällningslid
i Island ulan all kravet på sådan minsta bosällningslid som avses i artikel 18
andra slyckel är uppfyllt.

2. Till artikel 19

Vid tillämpningen av artikel 19 skall barnlillägg lill
ålders- och invalidpensionärer enligl reglerna i den isländska folkförsäkringslagens
artikel 14 utges med oavkortat belopp oavsett bosättningslidens längd.

3. Till artikel 21

Vid tillämpningen av artikel 21 skall medlemmar av
isländska pensionskassor som inrättats enligl lag eller erkänts av
finansministeriet anses ha fullgjort en försäkringsperiod på ell hell år under
förutsättning atl del för dem under elt kalenderår inbetalats bidrag som uppgår
till minst 10 proceni av 6 månadslöner enligt den lönetariff som tillämpas för
arbetslöshetsförsäkringens dagpenningsatser.

4. Till artikel 22

Vid beräkning av pension enligt lagen om pension till
äldre skall tilläggspension från annal nordiskt land avräknas pä samma säll
som pension från isländsk pensionskassa.

Prop. 1980/81:152 23

D. Norge

1. TiU artikel 5

Vid fastställande av en förälders rätl till födelsepenning
enligt norsk lagstiftning skall hänsyn tas till dagpenning som utgår lill den
andre av föräldrarna enligt elt annal nordiskt lands lagstiftning.

2. TiU artikel 6

Oavsett bestämmelserna i artikel 6 skall medborgare i
Danmark. Finland, Island och Sverige som är a.nslällda på norskt fartyg i
utrikes fart endasi omfattas av lagen om pensionsförsäkring för sjömän om de
faktiskt är bosatta i Norge.

.?. TiU artikel 10

Bestämmelsen i lagen om folkelrygd om att
arbetsgivaravgift skall erläggas för ersättning till utländsk medborgare för arbele
utfört i utlandel endast om denne är bosalt i Norge eller anställd på norskt
fartyg i utrikes fart gäller inle vid tillämpning av artiklarna 7 och 8.

4. Tdl artiklarna 12-17

Bestämmelserna i artiklarna 12-17 gäller ej för förmåner lill
ogifta, skilda eller hemskilda föräldrar enligl kapitel 12 lagen om folkelrygd.

5. TiU artiklarna 18-20

När den i artikel 18 andra stycket, angivna bosältningsliden
gått till ända skall vid beslämmande av försäkringslid i Norge bosättningslid i
annal nordiskt land jämställas med bosällningslid i Norge. Detla gäller såväl
för norska medborgare som bosätter sig i Norge som för medborgare i annat
nordiskt land. För norska medborgare som bosätter sig i Norge skall, när de har
uppnått den gällande pensionsåldern, bosättningstid i annat nordiskt land
jämställas med bosättningstid i Norge utan att kravet på sådan minsta bosättningsfid
som avses i artikel 18 andra stycket är uppfyllt.

6. TiU artikel 19

a) Följande förmåner från folketrygden skall utgå med
oavkortat belopp

oavsett bosättningslidens längd.

1.
Barntillägg lill
pension från folketrygden.

2.
Grundstöd
enligt lagen om folkelrygd S 8-2. första stycket a).

3.
Hjälpslöd enligl
lagen om folkelrygd S 8-2, första stycket b).

4.
Bidrag till
barntillsyn enligt lagen om folkelrygd S 10-2.

b)
Vid tillämpning
av artikel 19 andra stycket skall som bosättningstid också medräknas kalenderår
varunder vederbörande fyller 67. 68 eller 69 år och har intjänat pensionspoäng.

c)
Barnpension som
utges till det första barnet när båda föräldrarna har avlidit och som utgår med
samma belopp som efterlevandepension till

Prop. 1980/81:152 24

den av föräldrarna som i förekommande fall skulle ha fått
störst sådan pension beräknas enligt reglerna i artikel 19 första stycket
jämfört med andra-fjärde slyckena.

7. TiU artikel 20

a)
Kompensationstillägg
till förmåner frän folketrygden enligt lag den 19 december 1969 utbetalas endasi
till personer som är bosatta i Norge.

b)
Gmndstöd. hjälpslöd
och bidrag lill barntillsyn utges till nordisk medborgare som är bosatt i annal
nordiskt land än Norge endasi i den utsträckning som följer av norsk
lagstiftning.

8. TUl artiklarna 21-23

Vad avser rätt lill tilläggspension för nordisk medborgare
skall vistelse eller bosättning i annal nordiskt land jämställas med vistelse
eller bosättning i Norge.

E. Sverige

1. Till artikel 5

Vid fastställande av förälders räll lill föräldrapenning
enligt svensk lagsliflning skall dagpenning i anledning av föräldraskap enligl annal
nordiskt lands lagstiftning avräknas pä samma sätl som föräldrapenning som
utgår till den andra av föräldrarna.

2. Till artikel 6

a)
Den som enligt
bestämmelserna i artikel 6. andra stycket, skall omfattas av svensk
lagstiftning om föräldrapenning pä grund av anställning på svenskt fartyg skall
äga uppbära föräldrapenning även för barn som är bosatt i annat nordiskt land
än Sverige.

b)
Den rätt till
sjukvårdsförmåner som tillkommer någon på grund av inskrivning i svenskl sjömansregisler
påverkas ej av bestämmelserna i artikel 6.

3. Till artikel 7

Den som enligt bestämmelserna i artikel 7 skall omfattas
av svensk lagsliflning om föräldrapenning utan att vara bosatt i Sverige skall
äga uppbära sådan även för barn som är bosall i samma land som den försäkrade
personen i fråga.

4. Till artikel 12

Föräldrapenning enligt svensk lagstiftning som ej
överstiger garanlini-vån skall ulgå om den inflyttade omedelbart före barnels
födelse eller den beräknade tidpunkten för denna varil tillförsäkrad
värdförmåner i de nordiska länderna under sammanlagl minst 180 dagar.

Prop. 1980/81:152 25

5. TUl
artikel 15

Vårdförmåner
enligt artikel 15 skall för svensk del utges till alla personer som ej omfattas
av den svenska sjukförsäkringen på grund av deras anknytning lill nordiskt
lands ambassad eller konsulat i Sverige.

6. TUl
artikel 18

Förtidspension
enligl svensk lagstiftning skall vid tillämpning av artikel 18 betraktas som
invalidpension.

7. TiU
artikel 19

a)
Bestämmelserna i artikel 19
tillämpas ej i fråga om nordisk medborgare som är bosall i Sverige och som
uppfyller svensk lagstiftnings krav för rätl till svensk folkpension.

b)
Barnfillägg fill folkpension,
vårdbidrag samt handikappersättning, som ej utgår som tillägg till folkpension,
utgår med oavkortat belopp oavsett bosättningstid.

8. TiU
artikel 20

Till
nordisk medborgare som är bosatt i annat nordiskt land än Sverige kan icke med
åberopande av artikel 20 utbetalas ålderspension för tid före den i Sverige
gällande allmänna pensionsåldern, vårdbidrag eller sådan handikappersättning
som inte utgår som tillägg till folkpension.

9
TiU artikel 21

Artikel
21 äger icke tillämpning pä sjömanspension enligl svensk lagstiftning.

Prop.
1980/81:152 26

Bilaga 2

Lagstiftningsförteckning

till
konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge
om social trygghet

Förteckning över lagstiftning som avses i artikel 2 första
stycket

Danmark

Lov (bekendlg0relse nr. 94 af 9/3 1976) om offentlig sygesikring.

Lov (nr. 324 af 19/6 1974) om sygehusva:senel.

Lov (bekendtg0relse nr. 431 af 3/9 1975) om svangerskabshygiejne
og f0dselshjaslp.

Lov (bekendlgorelse nr. 66 af 21/2 1978) om dagpenge ved sygdom
eller födsel.

Lov (bekendtg0relse nr. 677 af 15/12 1978) om
invalidepension.

Lov (bekendtg0relse nr. 676 af 15/12 1978) om
folkepension.

Lov (bekendtg0relse nr. 678 af 15/12 1978) om enkepension.

Lov (bekendtgorelse nr. 360 af 4/8 1980) om boligydelse
til pensionisler.

Lov (bekendtg0relse nr. 203 af 3/5 1978) om Arbejdsmarkedets
Tilla;gs-pension.

Lov (nr. 79 af 8/3 1978) om arbejdsskadeforsikring.

Lov (bekendtgOrelse nr. 373 af 15/8 1980) om arbejdsformidling
og arbejdsl0shedsforsikring.

Lov (bekendtgorelse nr. 609 af 29/11 1978) om bornetilskud
og familie-ydelser.

Lov (bekendtgörelse nr. 333 af 27/6 1980) om social
bistand. Motsvarande lagstiftning for Färöarna och Grönland.

Finland

Sjukförsäkringslagen (364/4.7.1963) och därtill ansluten
lagstiftning.

Folkhälsolagen (66/28.1.1972).

Lag om kommunala allmänna sjukhus (561/29.10.1965).

Tuberkuloslagen (355/26.7.1960).

Sinnessjuklagen (187/2.5.1952).

Lag om vissa allmänna grunder för avgifter, ersättningar
och arvoden i medicinalväsendel (547/30.12.1960).

Förordning om vissa avgifter, ersättningar och arvoden vid
sjukvårdin-rättningarl 178/30.3.1961).

Lag om hälsovården (469/27.8.1965) - och till dem ansluten
lagsliflning.

Folkpensionslagen (347/8.6.1956).

Lagom understödstillägg (590/28.7. 1978).

Lag om bostadsbidrag för pensionstagare (591/28.7.1978).

Lag angående införande av lagen om understödslillägg och
lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (592/28.7.1978).

Prop. 1980/81:152 27

Familjepensionslagen (38/17.1.1969).

Lag om vårdbidrag för barn (444/4.7.1969) - och till dem
ansluten lagstiftning.

Lag om pension för arbetstagare (395/8.7.1961).

Lag om pension för arbetstagare i kortvariga
arbetsförhållanden (134/ 9.2.1962).

Lag om pension för lanlbmksförelagare (467/14.7.1969).

Lagom pension för företagare (468/14.7.1969).

Lag om sjömanspensioner (72/26.1.1956).

Lag om pension för kommunala Ijänslemän och arbetstagare
202/ 30.4.1964).

Lagom pension för kommunala förtroendemän (578/21.7.1977).

Pensionslag för evangelisk-lutherska kyrkan
(298/20.5.1966).

Lag om familjepensioner inom den evangelisk-lutherska
kyrkan (258/ 10.4.1970).

Lag om Slalens pensioner (280/20.5.1966).

Lagom slalens familjepensioner (774/31.12.1968 - och lill
dem ansluten lagstiftning.

Lag om olycksfallsförsäkring (608/20.8.1948).

Lag om yrkessjukdomar (638/29.12.1967) - och lill dem
ansluten lagstiftning.

Lag om riksomfattande arbetslöshetskassor (125/23.3.1934).

Lag om sysselsällning (946/23.12.1971) - och till dem
ansluten lagstiftning.

Lag om barnbidrag (541/22.7.1948).

Lag om moderskapsunderstöd (424/13.6.1941).

Lag om socialhjälp (116/17.2.1956).

Lag om barnskydd (52/17.1.1936).

Lag om specialomsorger om ulvecklingsstörda
(519/23.6.1977).

Lag om barndagvård (36/19.1.1973).

Lag om rådgivningsbyråer för uppfostringsfrågor
(568/2.7.1971).

Lagom vården av dem. sommissbruka berusningsmedel
(96/10.2.1961).

Lag om kommunal hemvårdshjälp (270/6.5.1966).

Lag om invalidvård (907/31.12.1946).

Lag om invalidpenning (374/14.6.1951).

Lag om
tryggande av underhåll för bam (122/28.1.1977) - och till dem ansluten
lagstiftning.

Lag om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/4.7.1%3).

Island

Lov nr 67 af 20. april 1971 om folkeforsikring. Lov nr 57
af 20. maj 1978 om sundhedstjeneste. Lov nr 27 af 27. april 1970 om revalidering.
Lov nr 97 af 24. december 1979 om pension fill aeldre.

Prop.
1980/81:152 28

Lov nr 29 af 29. april 1%3 om De statsansattes
pensionsfond.

Lov nr 16 af 24. april 1%5 om Sygeplejerskemes
pensionsfond.

Lov nr 86 af 11. juni 1938 om Jordmödrenes pensionsfond.

Lov nr 49 af 16. maj 1974 om Sömsndenes pensionsfond.

Lov nr 101 af 28. december 1970 om Böndemes pensionsfond.

Lövbestemmelser om pensionskasser i almindelighed, jfr.
lov nr. 40 af 18 maj 1978, artikel 30, D, förste punkten.

Lov nr 57 af 27. april 1973 om arbejdslöshedsforsikring.

Skattelovens bestemmelser om almindelige börnebidrag, jfr.
löv nr. 40 af 18. maj 1978, artikel 69.

Lov nr 80 af 5. juni 1947 om offentlig forsorg.

Norge

Lov 17 juni 1966 om folkelrygd.

Lov 19 juni 1%9 om sjertillegg til ytelser fra folketrygden.

Lov 19 desember 1%9 om kompensasjonstillegg til ytelser fra
folketrygden.

Lov 3 desember 1948 om pensjonslrygd for sjomenn.

Lov 30 juni 1950 om pensjonslrygd for skogsarbeidere.

Lov 28 juni 1957 om pensjonslrygd for fiskere.

Lov 27 juni 1947 om ulykkeslrygd for arbeidere ved norske
bedrifter på Svalbard.

Lov 24 oktober 1946 om barnelrygd.

Lov 26 april 1957 om bidragsforskudd.

Lov 5 juni 1964 om sosial omsorg.

Lov 17 juli 1953 om barnevern.

Lov 26 februari 1932 om edruskapsvern og edruskapsnemnder.

Lov 19 juni 1969 om sykehus m. v.

Lov 28 april 1961 om psykisk helsevern.

Sverige

Lag den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Lag den 22 januari 1981 (nr 49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Sjukvårdslag den 6 juni 1962 (nr 242).

Lag den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall.

Lag den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Lag den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott.

Lag den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och
kommunall bostadstillägg till folkpension.

Förordning den 2 juni 1977 (nr 392) om statskommunala
bostadsbidrag fill vissa folkpensionärer m. fl.

Prop.
1980/81:152 29

Lag
den 18 december 1959 (nr 551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Kungörelsen
den 2 juni 1972 (nr 412) om .sjömanspension.

Lag
den 26 maj 1976 (nr 380) om arbelsskadeförsäkring.

Lag
den 5 juni 1973 (nr 370) om arbetslöshetsförsäkring.

Lag
den 5 juni 1973 (nr 371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Arbelsmarknadskungörelse
den 3 juni 1966 (nr 368).

Lag
den 18 december 1959 (nr 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om
allmän försäkring, m. m.

Lag
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.

Förordning
den 20 maj 1976 (nr 262) om statskommunala bostadsbidrag fill barnfamiljer m.
fl.

Förordning
den 20 maj 1976 (nr 263) om statliga bostadsbidrag lill barnfamiljer.

Lag
den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott.

Socialtjänstlag
den 19 juni 1980 (nr 620).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981