Prop. 1980/81:153

Prop.
1980/81:153

Regeringens proposition

1980/81:153

om åtgärder för att
främja fritidsfisket, m. m.;

beslutad
den 12 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås olika ätgärder för alt främja frilidsfiskel. Förslagen
syftar till att förbättra fiskevaltnens kvalitet och öka möjlighelerna lill
fritidsfiske. Statens stöd till fritidsfisket har hitfills främsl varil av
indirekt natur. I propositionen föreslås vissa ytterligare insalser för en
förbällrad fiskevård.

Fiskevatlnen
är ofta uppdelade på ett storl anlal fiskerältsägare, vilket försvårar ett rationellt
utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård. Lagen (1960:130) om
fiskevårdsområden syftar lill alt få lill stånd en effekfiv samverkan mellan
fiskerältsägarna. Sådana områden har emellertid bildats i en mycket blygsam
omfattning. En ny lag föreslås för alt göra del enklare och billigare all bilda
fiskevårdsområden.

I
propositionen föreslås vidare att de statliga vattnen skall slällas lill
fritidsfiskels förfogande i slörre utsträckning än f. n. Bestämmelserna i
fiskerättslagen om ingripande mol vanskötsel av enskilt fiske föreslås bli
enklare. Dessulom föreslås att enskilt fiske i vissa fall skall kunna exproprieras
av fiskevårdsskäl.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop.
1980/81:153 2

1
Förslag till

Lag
om fiskevårdsområden

Härigenom
föreskrivs följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
I syfte atl samordna fiskels bedrivande och fiskevården och främja

fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligl denna lag fiske

som tillhör eller utgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till elt fiske-

vårdsomräde och fiskerällsinnehavare inom detla bilda en fiskevårdsom-

rådesförening. Föreningens verksamhel får inle omfalla fiske som enligl

lagen (1950:596) om rätl lill fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan stöd av

enskild fiskerätt.

Om
det finns särskilda skäl, får ell fiskevårdsomräde bildas av fiske som tillhör
endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller också
fiske som utgör en fastighet.

2 §
Ett fiskevårdsområde fär inte omfalta fiske inom områden, där sa

merna har rätt till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är

om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara

disposition eller renbetesQällen.

Beträffande
fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt
rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av
fiskevårdsområden.

3 §
Den som äger fiske som ingär i elt fiskevårdsområde är medlem i

fiske vårdsområdesföreningen.

Har
en fastighets fiske upplåtils i sin helhet för längre lid än ell år, skall
bmkaren i slällel för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätelseliden,
om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren. 1 frågor där det
slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock bmkaren endast med
ägarens medgivande föra talan för fisket.

Har
fiske upplåtits genom servitut, skall, såvitt avser del upplåtna fisket, vad
som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den
fastighet, till vars förmån servitutet gäller.

4
§ Beslut om bildande av etl
fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall
fastställa stadgar för fiskevårdsområdes-föreningen i de hänseenden som anges i
18 S.

5
§ Beslut enhgt denna lag
gäller även mot nya medlemmar.

Villkor
för bildande

6 §
Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är-fråga om
mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall främst deras
mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

Prop. 1980/81:153 3

7 § För all etl fiskevårdsomräde skall få bildas krävs alt
bildandet är

lämpligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskets beskaffenhet och

omfattning samt förhållandena i övrigl.

Verksamhet

8 § En fiskevårdsområdesförening fär besluta om upplåtelse
av fiske

inom fiskevårdsområdel.

För beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av
fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket
saknar betydelse för hans försörjning.

9 § En fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag
till föreningens

verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns före

skrifter om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildande

10
§ Ansökan om
bildande av etl fiskevårdsomräde får göras av den som äger fiske som avses ingå
i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos
länsstyrelsen.

11
§
Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om det fiske som avses ingå i
fiskevårdsområdel och förslag lill stadgar för fiskevårdsomräde sf öre ni
ngen.

12
§ Frågan om
bildande av elt fiskevårdsomräde skall utredas vid en förrättning under ledning
av en förrättningsman, om del inte är uppenbart att förutsättningar för
bildandel saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta
all bilda ell fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detla eller
om förrättning annars inte anses nödvändig.

13 § Förrältningsmannen skall med ledning av
ansökningshandlingarna

och vad som i övrigl har förekommit göra upp etl förslag till det fiske som

bör ingå i fiskevårdsområdet och de stadgar som bör gälla för fiskevärds-

områdesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för

prövningen enligl 6 §, ulreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en

förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför
förrältningsmannen.

14 § Förrältningsmannen skall kalla ägarna av fisket lill
sammanträdel.

Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild

ningen saml uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och

fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kallelsen skall anges atl ägare

av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra

sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerättsförteckningen saml

lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinring

ar mot fiskerättsförteckningen. Om det inle kan antagas, all fiskerätlsför

teckningen är fullständig, utfärdas kallelse även på okända ägare av fiske.

Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket. För

sådan delgivning gäller inte bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 §

andra stycket delgivningslagen (1970:428).

Prop. 1980/81:153 4

Förrältningsmannen
skall alllid underrätta kommunen och fiskenämnden om innehållet i kallelsen.

Bestämmelserna
i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även då etl nytt
sammanträde utsätts. Om vid ell sammanträde har tillkännagetts tid och plats
för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i
föreskriven ordning fill del sammanträde då fillkännagi-vandet skett.

15 §
Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av fiskevårds-

området utredas.

Fiskerättsinnehavarna
skall få tillfälle alt yttra sig och lägga fram ulredning i frågor som är av
betydelse för bildandel.

16 §
Förrältningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet

bör komma till stånd. Finner förrältningsmannen alt det bör ske, skall han i

Utlåtandet la in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall

omfalta och förslag lill stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtan

det skall alltid anges hur förrättniiAgskostnadevna bör betalas.

Förrättningen
avslutas genom atl utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för
ägarna av fisket på tid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna
hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter
utgången av denna tid skall förrältningsmannen översända
för-rätlningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts lill länsslyrelsen.

17 §
Meddelas beslut om bildande av etl fiskevårdsområde, skall kostna

derna för bildandet, i den mån bidragMnte utgår av allmänna medel,

fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte någol

fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas

mellan sökandena, om inle särskilda omständigheter föranleder att betal

ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 §
Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. grunderna
för fiskets utnyttjande och för fiskevården, däribland fråga

om föreningens verksamhet skall vara begränsad lill fiske med vissa red

skap eller till fiske efter vissa fiskarter,

2.
grunderna för uttaxering från
medlemmarna, om sådan skall kunna ske,

3.
de riktlinjer i övrigt som
skall gälla för föreningens verksamhet.

19 §
Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §

prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen.

För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren

för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Organisation

20 §
För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen

förelräder föreningen mot iredje man. Utser inte medlemmarna styrelse,

fär länsstyrelsen pä ansökan av nägon vars rätt är beroende därav tillsätta

styrelse.

Prop.
1980/81:153 5

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan
föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

21
§ Medlemmarnas
rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdes-föreningens angelägenheter
utövas på fiskeslämma.

22
§ Vid
omröstning på fiskeslämma gäller all varje medlem har en röst, om inle annat
följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det
på stämman företrädda röstetalet.

23 § Den mening som har fått del högsla röstetalet gäller
som stämmans

beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den

mening som biträds av de flesta röstande eller, om även anlalel röstande är

lika, av stämmans ordförande.

Fiskevårdsområdes bestånd

24 § Länsstyrelsen kan beslula all en
fiskevårdsområdesförening skall

upplösas.

Sådant beslul får meddelas om ägarna av fisket mera
allmänl motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden
inträtt som väsentligt inverkar på föreningens verksamhel.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden får inle
meddelas innan lio är har förflutit från del beslutet om bildande av
fiskevårdsområdet vann laga krafl.

25 § Pä ansökan av de fiskevårdsområdesföreningar som berörs
kan

länsstyrelsen beslula alt

1.
föra samman
flera fiskevårdsområden lill elt fiskevårdsomräde,

2.
dela upp etl
fiskevårdsomräde i flera fiskevårdsområden.

För prövningen av fråga om sådan ombildning skall i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid
bildande av fiskevårdsområde.

26
§ På ansökan av
fiskevårdsområdesföreningen får länsstyrelsen beslula atl elt fiske skall
anslutas lill fiskevårdsområdel. För sådan anslutning fordras medgivande av
fiskets ägare och, om fisket ingär i fiskevårdsområde, av
fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27
§ Länsstyrelsen
får beslula all elt fiske skall uteslutas ur fiskevårdsområdel. Ansökan om
uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningen eller av fiskels ägare.

28
§ Länsstyrelsen
får förordna att frågor som avses i 24, 26 eller 27 § skall utredas vid
förrättning innan länsslyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §S i
tillämpliga delar. Kostnaderna för förrältningen skall betalas av
fiskevårdsområdesföreningen, om inte särskilda omständigheter föranleder all
någon annan helt eller delvis bör svara för dem.

29 § Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller
bestämmel

sen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Prop.
1980/81:153 6

Är
en fiskevårdsområdesförening försall i konkurs och avslutas denna utan
överskott, är föreningen ulan hinder av första stycket upplöst när konkursen
avslutas.

Ansvar
m. m.

30 §
Bryter den som har räll atl fiska inom etl fiskevårdsomräde mol de

regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket

inom området döms lill böter, om inle gärningen är belagd med straff i

annan lag eller författning.

Sådanl
brott får åtalas av åklagare endasi efler angivelse av målsägande. Som målsägande
anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

31 §
Anser en medlem vars räll berörs av beslul på fiskestämma eller

beslul av fiskevårdsområdesföreningens styrelse atl beslutet inle har till

kommit i behörig ordning eller atl del strider mot denna lag eller annan

författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda räll, får han

överklaga beslutet hos länsslyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen
skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet.
I fråga om besvär mot styrelsens beslul räknas dock besvärstiden från den dag
klaganden fick del av beslutet.

Fiskeslämmans
eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av att del har överklagats, om
inle länsstyrelsen förordnar annal.

32 §
Länsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas hos kammar

rätten genom besvär.

Då
beslut som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligl denna lag angår så
många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem,
skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande
skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens
beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte kammarrätten
förordnar annal.

1.
Denna lag träder i krafl den 1
januari 1982, då lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden skall upphöra att
gälla.

2.
I ärenden om bildande av
fiskevårdsområde, i vilka förrältningssam-manträde hållils eller kallelse lill
sådant sammanträde skelt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.

3.
Fiskevårdsomräden, som bildals
enligt lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden, ombildas i samband med den nya
lagens ikraftträdande och i fall som avses i punkt 2 vid bildandet till
fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar enligl den nya lagen. För
sådana områdesföreningar skall bestämmelserna i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960:
130) om fiskevårdsomräden gälla som om de upplagils som bestämmelser i stadgarna.
Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i 14 § och 27 § andra stycket
andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efler nya lagens ikraftträdande,
såvitt iredje man är beroende av dem för sin rätl på grund av avtal eller
förbindelse som ingåtts före ikraftträdandet.

4.
Boställshavare, som själv
brukar bostället, saml innehavare av besittningsrätt för obegränsad lid lill
fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, skall i frägor enligl
denna lag anses som ägare lill fisket.

5.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i
denna lag, lillämpas i stället den nya beslämiTielsen.

Prop. 1980/81:153

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt
lill fiske'

dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,

dels att
30 och 41 §S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om
innehavare av enskild fiskerätt, i strid med allmänt intresse, uppenbart
vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom
underlåtenhet att utnyttja fisket, skaU statens fiskeritjänstemän söka träffa
överenskommelse med ägaren av den fastighet, till vilken fisket hör, samt,
där fiskerätt innehaves av annan, jämväl med denne om fiskets bedrivande.
Överenskommelsen skall avfattas skriftligen samt avse viss tid, högst tio år.

Om
innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart
vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom
underlätenhet atl utnyttja fisket, får fiskenämnden förelägga honom all
bedriva fisket på ett sätt som behövs för alt avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket
av annan än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot ägaren. I
föreläggandet får nämnden sätta ut vite.

Agaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en
föreskriven åtgärd vidtas åven om föreläggandet riktas mot den andre.

Talan mot
länsstyrelses beslut i ärende, vara 24, 28 eller 29 § äger tillämpning, eller
rörande utdömande av vite enligt 32 § föres hos kammarrätten genom besvär inom
två månader efter det klaganden er-höU del av beslutet.

Talan mot beslut enligt denna lag av annan myndighet än
regeringen i annat fall än som avses i första

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28
eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom två månader efler det
klaganden yitÄ' del av beslutet.

Fiskenämndens
beslul i sådant ärende som avses i 30 § överklagas hos fiskeristyrelsen genom
besvär inom tre veckor efler det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens
beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligl denna lag av en förvaltningsmyndighet
överklagas i övriga fall inom den lid som anges i

' Senaste lydelse av 31 § 1970:438. Senaste lydelse 1975:
176.

Prop. 1980/81:153

Nuvarande lydelse

stycket/öre5 hos regeringen genom besvär inom tid som sägs
i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendenl är på gmnd av sin befattning
behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket.

Dä beslut som myndighet meddelar enligl denna lag angår
så många alt avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem,
skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända tdl
efterrättelse utan hinder av förd klagan, om ej annorlunda förordnas. Om
särskilda skäl föreligga, må länsstyrelsen förordna att även beslut, som avses
i jy §, skall lända till omedelbar efterrättelse.

Föreslagen lydelse

första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är pä gmnd av sin befallning
behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje stycket.

Då beslul som en myndighet meddelar enligt denna lag angår
så många alt en avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och

29
§§, skall gälla
utan hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns
särskilda skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i

30
§, skall
gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Föreskrifter rörande fiskels bedrivande (fiskeriplan) som
har fastställts med stöd av 31 § andra stycket skall anses meddelade med stöd
av 30 § första stycket i dess nya lydelse.

I fråga om talan mot beslul enligt 31 eller 32 §, som
meddelats före den 1 januari 1982, skall även därefter äldre lag gälla.

3 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom
föreskrivs alt i expropriationslagen (1972:719) skall införas en ny paragraf, 2
kap. 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

7 a S

Expropriation får ske för att tillgodose den aUmänna
fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök ifråga om fiske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Prop. 1980/81:153

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske

Härigenom
föreskrivs alt övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1156) om ändring i
lagen (1950:596) om rätl till fiske' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1974.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som
meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla lill dess
delägarna beslutat annat enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden eller
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Har sådant förordnande
meddelats för viss lid, får länsstyrelsen på ansökan av delägare förlänga
liden, dock längst lill utgången av år 1983.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse
skall gälla till dess fiskevårdsområde enligl lagen (1960:130) om fiskevårdsområden
bildats eller föreningsför-valtning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1983.

Belräffande
upplåtelse, som skett e lydelse, skall äldre lag fortfarande äga

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som
meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess annal
liar beslutats enligt lagen (1981:00) om fiskevårdsomräden eller lagen (1973:
1150) om förvaltning av samfälligheter. Har sådant förordnande meddelats för
viss tid, får länsslyrelsen på ansökan av delägare förlänga liden, dock
längst till utgången av år 1990.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse
skall gälla till dess fiskevårdsområde enligl lagen (1981:00) om fiskevårdsomräden
bildats eller föreningsför-vallning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1990.

nligt 24 § andra stycket i dess äldre tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Senaste lydelse 1975:1310.

Prop. 1980/81:153 10

JORDBRUKSDEPARTEMENTET Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark,
Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell,
Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om fiskevårdsomräden,
m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 9 november 1973
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för atl
utreda fiskelagstiftningen m.m. De sakkunniga antog benämningen 1973 års
fiskevattensutredning (Jo 1973:07). Utredningen avlämnade i maj 1976
delbetänkandet (Ds Jo 1976:5) Utlännings fiskerätt, i juni 1976 delbetänkandet
(Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsomräden och i maj 1977 rapporten (Ds Jo 1977:3)
Svenskarnas fiskevanor. Utredningen har den 22 november 1978 avlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1978:75) Fiska på fritid. Betänkandena har
remissbehandlats. Till protokollet i detla ärende bör fogas dels utredningens
sammanfattning av betänkandel Fiska pä frilid som bdaga 1 och det förslag fill
lag om fiskevårdsområden som läggs fram i betänkandel som bilaga 2, dels en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,
hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren,
fortifikationsförvaltningen, postverket, sjöfartsverket, kammarkollegiet,
statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformafion, lantbruksstyrelsen,
fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, slalens naturvårdsverk,
generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens
planverk, statens lantmäteriverk, slalens valtenfallsverk, domänverket,
länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens veterinärme-

' Riksdagsledamöterna Åke Wiclorsson, ordförande, Arne
Andersson i Ljung, Tyra Johansson och Sven Lindberg, dåvarande kommunalrådet
direktören Roland Mo-rell, riksdagsledamoten Georg Pettersson samt dåvarande
riksdagsledamoten köpmannen Rune Rydén.

Prop.
1980/81:153 11

dicinska
anstalt, samtliga länsstyrelser, beredningen för planering och samordning av de
statliga insatserna för rekreation, sjöövervakningskommittén. Centralorganisationen
SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Hushållningssällskapens förbund.
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund,
Skogsindustriernas samarbetsutskoll, Svenska kommunförbundet. Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund. Svenska
sportdykarförbundet, Svenska turistföreningen, Sveriges fiskares riksförbund,
Sveriges fiskevallenägareförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund,
Sveriges riksidrotlsförbund, Sveriges turistråd. Tjänstemännens centralorganisation
och Vattenregleringsföreta-gens samarbetsorgan.

Flera
länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Även andra
remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

Yttranden
har dessulom kommit in från ett stort antal organisationer, föreningar och
enskilda. Sålunda har yttrande inkommil från bl.a. Österlens deltidsfiskares
förening, Kalmar läns husbehovsfiskares förening, Kullens deltidsfiskares
förening, Norrbottens skärgårdsfiskares förening, Samernas samarbelsnämnd. Svenska
båtunionen. Svenska skogsarbetare-förbundet, Sveriges fiskodlareförening,
Sveriges jordägareförbund. Västkustens husbehovsfiskares förbund och
Östergötlands skärgärdsförening.

Belräffande
nuvarande förhållanden m.m. saml utredningens närmare överväganden hänvisas
lill betänkandena.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna överväganden

Vi
har i vårt land ovanligt god tillgång på fiskevallen. Med undanlag för de
egentliga slältlandsområdena finns del överallt gott om sjöar och strömmande
vatten. De stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i
Jämtland är genom sitt centrala läge av utomordenfiigt värde. Kusterna med sina
skärgårdsområden är naturtillgångar som har få motsvarigheter.

De
naturliga förutsättningarna för fiske är således goda. Tillgången på fisk är
emellertid inte obegränsad. 1 de flesta av våra fiskevatten går del inte att ta
för sig efter behag. Fiskbestånden räcker inle lill. I havet har
internalionella fångstbegränsningar genomförts för atl motverka den pågående
utfiskningen av vissa eftersökta fiskarter. Längs våra kuster är värdefulla
fiskslag som lax, havsöring, ål och hummer utsatta för en härd beskattning. I
insjövattnen är fisket långtifrån allfid välavvägl. Följden har blivit att
många vatten innehåller undermåliga fiskbestånd. Andra omständigheter som har
påverkat fiskbestånden och förutsättningarna för fiske är bl.a. försurningen av
insjövattnen, kraftverksulbyggnader, sjöregleringar och utsläppen av
avloppsvatten från reningsverk och industrier.

Prop.
1980/81:153 12

Fiske
har sedan gammalt en fast förankring bland stora delar av befolkningen i vårt
land. Under de senare åren har både yrkesfisket och fritidsfisket förändrats
väsenlligt. Yrkesfisket har rationaliserats. Det arbetar i dag med minskat
antal utövare men med slörre bålar och effektivare redskap. Dessutom har den
internalionella ulvecklingen på havsrällens område tvingat fram regleringar som
har inneburit stora förändringar för del traditionella svenska yrkesfisket.

Riksdagen
anlog år 1978 riktlinjer för fiskeripolitiken (prop. 1977/ 78:112, JoU
1977/78:23, rskr 1977/78:272). I propositionen behandlas bl. a. målen för
fiskeripolifiken, fiskets framtida omfattning och inriklning, licensiering av
yrkesfiske och statliga insalser för fiskets rationalisering. Riktlinjerna
avser inte fritidsfiskels utveckling.

Frifidsfisket
har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda och populära
rekrealionsformer. Statens stöd lill fritidsfisket har hittills främst varit av
indirekt nalur. Särskilt bör nämnas den service i olika former som lämnas
fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Resultaten av
sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar har slor belydelse för
fritidsfisket. Delsamma gäller statens stöd till olika anläggningar för del
rörliga friluftslivet. I del sammanhanget bör även nämnas naturvårdsverkets
förvärv av värdefulla naturområden för friluftsliv. Till dessa områden hör
nämligen i flera fall vatten som kan utnyttjas för fritidsfiske.

Fiskevattensutredningen
har haft i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att främja
fritidsfiskets utveckling. Enligt en undersökning som utredningen har låtit
göra har fiske kommit att spela en allt större roll som fritidssysselsättning.
Omkring två miljoner människor i åldrarna 15— 74 år fiskar ålminstone någon
gång om året. De flesta, ca 70%, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av
fisket varierar mellan olika landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas.
Fiskeinlressel är slörst i norr och minst i söder. I Norrbottens län fiskar
varannan innevånare och i Malmöhus län var femte. Undersökningen avser allt
fiske som inte är yrkesfiske.

Utredningen
framhåller att del är en vikfig uppgift för samhället att skapa ett
fritidsutbud som står öppet för alla, eftersom möjlighelerna för den enskilde
att aktivt utnyttja sin fritid är av stor belydelse för hälsa, anpassning och
trivsel i samhället. Fritidsfisket är enligl ulredningen i dessa sammanhang av
utomordentlig betydelse. Det ger kontakt med naturen samt motion och avkoppling.
Samtidigt innebär fångsten av fisk alt en naturresurs nyttjas och att
fiskkonsumtionen i landel stimuleras. Fritidsfiske kan utövas av ung och
gammal, av män och kvinnor och har därför stark karaktär av familjeaktivitet.
Fritidsfiske är också ett viktigt komplement fill andra fritidsakfiviteter
såsom bålliv, semesterresor och camping. Fritidsfisket blir därigenom en viktig
faktor vid uppbyggnaden av en aktiv turism. Fisketurismen i glesbygd kan
dessutom medverka till att det skapas underlag för en fortsatt bosättning i
glesbygder där andra utkomstmöjligheter är begränsade.

Prop.
1980/81:153 13

För
att det stora fiskeintresset som finns i vårt land skall kunna las till vara
och utvecklas är det enligl utredningen viktigt dels att fiskevatlnen håller en
god kvalitet, dels att tillräckligt med fiskevatten ställs fill fritidsfiskets
förfogande.

I fråga om fiskevattnens
kvalitet konstaterar utredningen att behovet av fiskevårdande åtgärder är stort
men att resurser saknas för atl vidla lämpliga åtgärder i erforderlig
omfattning. Utredningen framhåller all en förutsättning för en gynnsam
utveckling är all fisket som naturtillgång vårdas rätt. Utredningen ger i sitt
betänkande en utföriig redovisning av behovet av åtgärder. Till de
fiskevårdsåtgärder som är särskilt angelägna för fritidsfiskels del hör enligt
ulredningen bl. a. utsättning av laxarlad fisk i kustvatten och insjöar saml
vissa biolopförbättrande ålgärder i sjöar och strömmande vatten där del är
svårt att utveckla goda fiskbestånd. Ulredningen betonar vidare att det
nuvarande fiskevårdsarbetel ofta bedrivs ulan tillräckliga kunskaper om de
faktorer som avgör om en åtgärd blir framgångsrik eller inte. Behovel av
insalser för forsknings- och utvecklingsarbete är därför storl. Fiskevård förutsätter
också planering. Fiskevårdsplaneringen bör enligt utredningen sikta lill all
åstadkomma långsikliga planer för större kustavsnitt och för hela vattensystem
eller delar därav.

För
att bl. a. ge allmänheten en bällre tillgäng till fiskevatten för frilids-fiske
lägger utredningen fram olika förslag. Utredningen föreslår att allt enskilt
fiske med rörligt redskap görs frilt vid Gollands läns kuster, vid Blekinge
läns södra kusl och vid Skånes östra och södra kuster samt all den enskilda
fiskerätten med undanlag för oslronfisket närmasl land tas bort längs
västkusten. Vidare föresläs att fisket med handredskap görs fritt i Vänern,
Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. För de inträng detta
innebär i enskild räll föreslås all goltgörelse lämnas av statsmedel.
Beträffande norrlandskusten anser utredningen däremot att de koslnader som
skulle uppslå för en inlösen av fiske med rörliga redskap inte motsvarar de
fördelar som skulle vinnas för frilidsfiskel. 1 fråga om södra ostkusten menar
ulredningen att en inlösen av allt fiske med rörligt redskap eller enbart med
handredskap väsenlligl skulle öka möjlighelerna till fritidsfiske men med
hänsyn lill de höga kostnaderna, som har beräknats till mellan 100 och 200
milj. kr., avslår ulredningen från all föreslå en inlösen. I stället föreslås
åtgärder för att främja bildandet av fiskevårdsområden vars vatten kommer atl
upplåtas för fritidsfiske. Om dessa åtgärder avseende södra ostkusten inle
leder lill åsyftat resultat, bör enligl ulredningen frågan om inlösen las upp
på nyll om några år.

För
alt öka tillgängen pä fritidsfiskevallen föreslår ulredningen vidare atl
fiskerätt skall kunna bli föremål för expropriation eller Ivångsupplå-telser i
de fall då det finns elt mera varaktigt behov av atl kunna tillgodose
frilidsfiskeintressen av stor allmän betydelse. I samma syfte föreslår utredningen
dessulom atl skötseln av de statliga fiskevatlnen i så slor utsträckning som
möjligt överlåts till framför allt frivilliga fiskeorganisationer och kommuner.

Prop. 1980/81:153 14

Utredningen
lägger ocksä fram förslag som tar sikte på all lösa olika konfliktsituationer
mellan skilda kategorier fiskande lill följd av konkurrensen om bl. a. vissa
fiskarter, fiskeplatser och möjligheterna all försälja fångsten. Utgångspunkten
för förslagel är att i en konfliktsituation bör företräde ges åt yrkesfisket
och fritidsfisket med handredskap. Förslagen tar således sikte på att främst
begränsa del s. k. dellidsfiskel. Ulredningen föreslår bl. a. alt endasi
licensierade yrkesfiskare skall få fiska med typiska yrkesfiskeredskap som
trål, vadredskap, laxlinor och laxdrivlinor. Även nät som är djupare än tvä
meter föreslås bli förbehållna yrkesfisket. Utredningen föreslär vidare att
särskilda s. k. licensområden skall kunna läggas ut i allmänl vatten och i
vissa enskilda vallen vid väst- och sydkusten samt Gotland. Inom licensområdena
skall enligt förslagel yrkesfiskare få fiska med de redskap som finns angivna i
licenserna. Andra fiskande skall i princip endast fä fiska med handredskap och
i övrigl enligl de särskilda bestämmelser som uppställs för området.

I
övrigt lägger utredningen fram förslag om dels en ny lagstiftning om
fiskevårdsområden, dels en modernisering av fiskerällslagens bestämmelser om
vanhävd av enskilt fiske, dels en liberalisering av utländska medborgares rätl
fill fiske, dels slutligen åtgärder för en förbättrad fiskelillsyn.

Jag
vill fill en början slå fasl alt del givelvis är angelägel alt fiskbestånden
värdas och utnyttjas på bäsla sätt. Alla som fiskar måsle la hänsyn lill de
biologiska förutsättningarna som råder och lill de reslriklioner som gäller
till skydd för fiskbestånden. Även på detta område är del nödvändigl att
hushålla med naturresurserna. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull
hushållning med fisktillgångarna bör utvecklingen av både yrkesfiskel och
frifidsfisket främjas. Jag vill samtidigt betona alt när del gäller de enskilda
fiskevatlnen, de som hör till fastigheterna, är det i grunden
fiske-valtenägarna som har del direkta ansvarel för fiskevården. Inslaget av
allmänt intresse utgör dock mofiv för statliga ålgärder i olika former. Jag
återkommer till della i det följande.

Samhället
satsar i dag belydande resurser på atl öka möjlighelerna för den enskilde atl
aktivt ägna sig ål rekreation och friluftsliv i olika former. Fritidsfiske är
en av de viktigaste rekreationsformerna i vårt land. Del ger avkoppling och
nöje och är för mänga ett sätl all uppleva naturen. Det kan med fördel utövas
som familjeaktivitet. Mot denna bakgmnd framstår det som ganska givet att
samhället liksom hittills genom olika ätgärder bör främja en ändamålsenlig
utveckling av fritidsfisket.

Liksom
utredningen anser jag det angeläget att fritidsfiskarnas organisation akfivt
medverkar i arbetet för alt utveckla och förbättra frilidsfiskel. Åtgärderna
bör således ges en sådan inriklning och utformning att de stimulerar
fritidsfiskarna till att själva hjälpa till med delta arbele. Del skapar
samtidigt en ökad förståelse och respekt för de ekologiska sambanden. Ökad kunskap
och ökat ansvar hos de fiskande minskar också behovet av regleringar av olika
slag. Organisationens verksamhet bör också

Prop.
1980/81:153 15

rikta
sig fill de fritidsfiskare som inte är organiserade. Arbetsuppgifterna bör avse
såväl konkreta fiskevårdsåtgärder som informafion om var och hur fritidsfiske
lämpligen bedrivs.

De åtgärder som vidtas för
frifidsfisket måsle givelvis ses som elt led i det allmännas stöd till
friluftsliv och naturvård i slorl. En viktig aspekt inom det naturvårdsarbete
som bedrivs av bl. a. länsstyrelserna och naturvårdsverket är att fillgodose
friluftslivets intressen bl. a. genom säkerställande av mark och vatten för
friluftsliv. Med hänsyn till att en stor del av de för friluftslivet mest
intressanta områdena ulgörs av kuster, öar och skärgårdar och till atl
bebyggelsetrycket varit särskilt stort inom bl.a. dessa områden har en mycket
stor del av nalurvärdsarbetel avsett just kust- och skärgårdsområdena. Det
innebär ocksä all den del av befolkningen som ägnar sig åt fritidsfiske i
dessa delar av landet har nytta av det utförda arbetet. Enligt min mening bör
vid planeringen för friluftslivet ökad hänsyn kunna tas till fritidsfisket. Det
är sålunda önskvärt atl möjligheter till fritidsfiske öppnas inom naturområden
där förutsättningar finns härför och där insatser görs för att främja
friluftslivet. Statligt stöd fill anläggningar av olika slag för fritidsfiskets
behov bör ges inom ramen för det allmänna stöd som avser det rörliga
friluftslivet. Därvid kommer helt naturligt önskemål om satsningar för
fritidsfisket att vägas mot andra angelägna fritidssatsningar.

Jag delar utredningens av
remissinstanserna allmänl biträdda uppfattning att behovet av aktiva
fiskevårdande åtgärder f. n. är stort och atl della behov kommer att öka. Jag
ansluter mig till utredningens uppfattning atl till de fiskevårdsåtgärder som
är särskill angelägna för fritidsfiskets del hör bl.a. utsättning av främst
laxartad fisk i kustvallen och insjöar saml biotopförbättrande åtgärder för alt
ändra vattenmiljön i vissa vallen där utvecklingen av goda fiskbestånd hindras.
Som jag framhöll i prop. 1977/ 78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m.m.
är såväl yrkesfisket som fritidsfisket beroende av en aktiv fiskevård. Viktiga
delar av havsfisket liksom kustfisket och insjöfisket är i dag mycket beroende
av atl utsättningar av fiskyngel görs i syfte all förbättra fisktillgången.
Även våra möjligheter i övrigt atl rationellt tillvarata, ulveckla och
reproducera fiskresurserna måste las till vara. Samtidigt fömtsätter
fiskevården alt de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken
kan överleva och föröka sig. Vår miljölagstiftning har fill syfte atl
tillvarata också fiskels intressen. Vidare är det internationella samarbete som
pågår på såväl fiskels som miljövårdens områden inom olika organisafioner och
inom ramen för olika konvenfioner av vital betydelse för fiskets framtid. Forsknings-
och utvecklingsarbetet är av väsenllig betydelse för våra möjligheler att
rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna. Även på dessa
områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver
sådant arbete bedrivas inom landet. Jag återkommer till frågan hur stödet till
fiskevårdande åtgärder bör utformas i avsnitt 2.2.

Prop. 1980/81:153 16

I
likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att de
nuvarande bestämmelserna om fiskevårdsområden bör ändras så all det blir
enklare och billigare att bilda sådana områden. Inom fiskevärdsområ-dena kan
fisket och fiskevärdsåtgärderna samordnas. Det innebär att förutsättningarna
för ett lämpligl och ändamålsenligt fiske och för effektivare
fiskevårdsåtgärder förbättras. Jag återkommer lill frågan om en ny lag om
fiskevårdsområden i avsnitt 2.3.

Jag
kan ocksä i allt väsentligl ansluta mig lill utredningens förslag till ändrade
bestämmelser till skydd för fiskbestånden.

Av
de förslag till ätgärder för atl öka tillgången pä fritidsfiskevalten som
utredningen lägger fram avvisas förslagen om inlösen av det enskilda fisket längs
stora delar av våra kuster av flera remissinstanser. Remissinstanserna
åberopar bl.a. att utredningen har underskattat den ersättning som skulle
behöva lämnas för intrång i enskild fiskerätt, om del fria fisket utvidgades.
De ersättningsanspråk som framställdes är 1951 vid övergången lill den
nuvarande lagstiftningen, då del fria fisket utvidgades, uppgick till mycket
stora belopp och visar hur högt fisket värderas. Enligt min mening saknas
anledning att öka rätten lill frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt.
Möjligheterna till frifidsfiske bör pä många håll kunna förbättras genom olika
slag av fiskevårdsåtgärder som höjer fiskets kvalitet. Jag vill också erinra
om att för slora delar av kusten och de slora sjöarna är fisket fritt enligl
vattengräns- och fiskerältslagarna. Vidare upplåter staten stora områden främst
för kortfiske framför allt genom domänverket. Kommuner, skogsboiag och enskilda
fiskerättsägare i övrigt upplåter också i slor omfattning vatten för
fritidsfiske. Jag vill också erinra om att bildandet av fiskevårdsområden kan
antas öka utbudet av fiskeupplåtelser.

Utredningens
förslag i övrigt till ökade fritidsfiskemöjligheter bilräder jag. Jag delar
alltså utredningens uppfattning att statens vatten i större omfattning än f. n.
bör kunna utnyttjas för fritidsfiskets behov. Frågan behandlas i avsnitt 2.5.
Vidare bör utländska medborgare i större utsträckning än f. n. jämställas med
svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap.

Jag
är inte beredd atl nu la ställning till hur olika konfliktsituationer mellan
skilda kalegorier fiskande skall lösas. Jag kan således inte godta utredningens
förslag atl fiske med vissa redskap skall bli förbehållet innehavare av
yrkesfiskelicens eller förslaget om licensomräden. Enligt min mening finns det
anledning att befara atl en sådan reglering alltför hårt skulle drabba det
traditionella husbehovsfisket. Framför allt för dem som är bosatta i
skärgårdsområdena har husbehovsfisket fortfarande betydelse som tillskott till
försöijningen. Detta fiske som ofta gmndar sig på sed har i många fall vunnit
erkännande i lagstiftningen.

Det
är emellertid ostridigl alt det förekommer konflikter mellan olika kategorier
av fiskande. Yrkesfiskarna känner sina intressen hotade av dem

Prop.
1980/81:153 17

som
på sin fritid men i förvärvssyfte bedriver ett inte obetydligt fiske med
yrkesmässiga redskap. Dessutom förekommer konkurrens i fråga om fördelningen
av fiskelillfällena mellan å ena sidan del kuslbundna yrkesfiskel och å andra
sidan det yrkesfiske som bedrivs med slörre fartyg som kan fiska över stora
områden. En rad arter är kvolerade lill följd av internalionella
överenskommelser och yrkesfisket efter dessa mäste upphöra när kvoterna är
uppfiskade. I det kusinära fisket är lax, öring, ål och hummer fiskslag som f.
n. anses vara överfiskade. Med hänsyn till den situation som inträtt är det
enligt min mening viktigt atl de frågor som hänger samman med nu nämnda
konflikter blir föremål för nya överväganden. Jag har därför för avsikt att
senare begära regeringens bemyndigande att fä tillkalla en kommitté för
utredning av bl. a. dessa frågor.

2.2
Fiskevård

2.2.1
Fiskevårdsåtgärder m. m.

I
sötvatlnen har del ökade fritidsfisket med handredskap lell lill en mera
ensidig beskattning av fiskbestånden på så sätt atl fisket inriklas mol etl
eller elt fätal eftertraktade fiskslag. Fisket i våra kustvatten och i de slora
sjöarna bedrivs på annal sätt, särskill i de områden inom vilka fisket är
frilt. Fisket sker här i stor utsträckning med andra redskap än handredskap,
främst nät, ryssjor och linor. Detta har pä vissa platser också lell lill en
konkurrens om fångst och fångslplatser, särskill för de mest värdefulla
fiskslagen. Om fiske av detta slag får utvecklas fritt leder del enligl ulredningen
nästan alllid till överfiskning.

Fiskevård
i olika former kan motverka negativa inslag i fisket och förbättra fisket.
Fiskevård kan utövas dels genom direkla ålgärder, dels genom indirekta åtgärder
såsom t.ex. bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. Beroende på situationen
kan den ena eller andra typen av åtgärd vara att föredra. 1 begränsade
vattenområden som sjöar och vattendrag är den direkla fiskevården mera
verkningsfull än i kustvatten och hav, där man oftare är hänvisad till
bestämmelser om fiskels vård och bedrivande.

Fiskevård
i vid bemärkelse innefaltar även bekämpning av fisksjukdomar samt forsknings-
och utvecklingsverksamhet. Ulredningens betänkande innehåller en närmare
redogörelse för fiskevårdens möjligheter och fömtsättningar (belänkandet s. 281-299).
I betänkandel har lämnats förslag till sädana fiskevårdsåtgärder som
ulredningen generelll sett anser vara särskilt angelägna. En sådan åtgärd är
utsättning av laxfisk. Utredningen framhåller att fritidsfiskarna i vårt land
har en dokumenterad önskan att bedriva fiske efter laxartad fisk. Tillgången
på goda vatten för sådant fiske är dock starkt begränsad. Goda resultat erhålls
normalt av utsättning av lax och öring vid kusterna eller i nedre delarna av
lämpliga vattendrag. Fritidsfisket har ett klart större utbyte av
öringsutsättningar än 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 18

av
laxutsättningar. Även i de stora sjöarna och i vissa övriga inlandsvatlen är
enligl ulredningen utsättning av laxfisk av intresse.

Ålfiskets
fångster minskar. Del beror sannolikt pä en minskad invandring av ålyngel lill
våra kuster. Bl.a. därför förordar utredningen utsättning av ål.
Utsättningarnas omfallning bör enligt utredningen dock bestämmas först när
ytterligare erfarenheler har vunnits av pågående försöksverksamhet.

Utredningen
föreslär även att ålyngel uppsamlas i älvmynningar i slörre utsträckning än
f.n. och fördelas på lämpliga uppväxtområden. Som sådana områden bör väljas
andra vattendrag än där goda bestånd av flodkräf-lor finns eller där man satsar
på inplanlering av signalkräftor. Ulredningen anser att denna åtgärd
förutsätter en längre gående samverkan mellan olika fiskerättsägare än f. n.
och att den bör grundas på en översiktlig fiskevårdsplanering.
Fiskeristyrelsen föreslås här fä etl övergripande samordningsansvar.

Utredningen föreslår s.k.
biotopförbättrande åtgärder, dvs. återsläll-ningsarbeten i förstörda vattendrag
och olika förbättringsåtgärder. Exempel på sädana ålgärder är anläggning av
böljor saml borttagande av hinder för fiskvandring och av kraftig
vattenvegetation. EnHgt utredningen bör sådana åtgärder prioriteras som
antingen väsentligl ökar förutsättningarna för etablering av nya eller bättre
nalurliga bestånd av värdefulla fiskslag eller som resulterar i nya möjligheter
till fiske med handredskap.

Utredningen
betonar behovet av att motverka försurning av sjöar och vattendrag.
Försurningen av fiskevatten kommer enligt utredningen atl öka allt snabbare om
inte verkningsfulla motåtgärder sätts in. Utredningen väntar sig inte att den
pågående försöksverksamheten med kalkning förbättrar situationen annat än i
etl begränsat antal vatten som är värdefulla frän främst fiske- och
naturvårdssynpunkt.

Massförekomsl
av mindre värdefull fisk, s. k. ogräsfisk, hindrar i många sjöar och vattendrag
utvecklingen av goda bestånd av attraktiva fiskslag. Att lösa detta problem
genom s. k. anpassat fiske är enligt utredningen ofta den mest angelägna
fiskevårdsåtgärden.

S.k.
fisketräda är en annan form av anpassat fiske som utredningen rekommenderar.
Fisket sker då allsidigt och hårt i etl eller tvä år varefter vattnet får ligga
ofiskat i tvä till tre år. De unga fiskar som överlevt ges därigenom större
möjlighet att växa ut till fångslbar storlek. Om fisket samordnas t. ex. i
fiskevårdsområden, finns goda fömtsättningar alt lillämpa denna
fiskevårdsmetod.

Ett
allsidigt bedrivet fiske utgör enligt ulredningen normalt den bästa
fiskevården. Fiskevatlenägare och fiskeinlressenler i övrigt har elt ansvar för
vården av den naturresurs som fiskbestånden ulgör. Enligl ulredningens
uppfattning tillgodoses kravet på en sådan vård bl.a. genom ett allsidigt
fiske för att undvika olämplig beskattning av fiskbestånden. Delta fömtsätter
normalt en långtgående samverkan. Ulredningen anser att den-

Prop. 1980/81:153 19

na
samordning bör inifieras av sammanslutningar av fiskerättsägare, kommuner och
andra större fiskevatlenägare.

Fisksjukdomsbekämpning är
elt annal område inom fiskevården som uppmärksammas av utredningen. Sä t.ex.
måste den odlade fisk som planteras in eller sätts ul vara fri från sjukdomar.
Den ökade förekomsten av sjukdomar i nalurliga fiskbestånd har efter hand krävt
allt slörre insalser. Samtidigt har flera okända sjukdomar uppträtt i såväl
traditionella fiskodlingar som i s. k. kasseodlingar. Kräftpeslen är här ett
exempel på de betydande skador som förorsakas av en fisksjukdom. Ulredningen
anser det som självklart att verkningsfulla ätgärder mäste sättas in mot sjukdomar
i naturliga fiskbestånd. Utredningen påpekar att en bristfällig fisksjukdomsbekämpning
leder till ekonomiska förluster och lill förluster av värdefullt biologiskt
material.

Fiskeadministrativa
ulredningen har i belänkandel (Ds Jo 1975:7) Ålgärder för att främja svensk
fiskodling lämnat förslag lill vissa reformer av fiskhälsokonlrollen i
fiskodlingar. Fiskevattensutredningen instämmer i huvudsak i
fiskeadminislrativa utredningens förslag men anser att en yllerligare översyn
bör ske av förslagen samtidigt som bekämpningen av sjukdomar i naturliga
fiskbestånd beaktas.

Utredningen anser vidare
att behovel av forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) är stort på samtliga
områden inom fiskevården. Goda grundkunskaper krävs för atl fiskevårdsarbetel
skall kunna bedrivas rationellt och ge ett bra resullal. Ulredningen föreslår
därför omfaltande resursförstärkningar för FoU-verksamhet på samtliga de
områden av fiskevården som har nämnts i det föregående.

Etl annat inslag i
fiskevården som enligt utredningen kräver insatser av det allmänna är
planeringen av vårdåtgärderna. Utredningen har föreslagit att fiskenämnderna
skall ha till uppgift att upprätta särskilda hushållningsplaner för områden
med särskill komplicerade fiskeförhållanden och all länsslyrelserna som
samordnare av samhällsplaneringen bör godkänna dessa planer. Vidare föreslår
ulredningen att fisket skall ingå naturligt i den kommunala planeringen.

De remissinstanser som
yttrat sig om fiskevården är positiva till ulökade fiskevärdsätgärder och ökad
planering. Fiskeristyrelsen erinrar om att det i den statliga
fiskeriadministrationen utförs elt omfaltande administrativt arbete och
undersökningsarbete som lill belydande del kommer fritidsfisket tillgodo.
Styrelsen föreslår atl utredningens olika ätgärdsförsiag skall vara
utgångspunkt för framfida satsningar på området. Arbetsmarknadsstyrelsen pekar
på att åtgärder för alt främja fritidsfisket kan utgöra komplement till andra
sysselsättningsfrämjande ätgärder. Statens vattenfalls-verk menar att en ökning
av utsättningarna av fisk ställer yllerligare krav på tillgången till avelsfisk
samtidigt som fiskelrycket i bl. a. mynningsom-räden kan befaras öka.
Åtskilliga remissinstanser, bl. a. Sveriges fritidsfiskares riksförbund,
framhåller behovet av utökad FoU-verksamhel. Många tar också upp frågan om
åtgärder mot sjöförsurning.

Prop.
1980/81:153 20

Jag
delar de principiella uppfattningar som utredningen framfört i fråga om
fiskevård. Ell allsidigt och väl avvägt fiske är god fiskevård. Jag har
tidigare framhållit alt de fiskande i fortsättningen måste visa ansvar och
hänsyn i sitt fiske. Detla är en förutsätlning för alt regleringar skall kunna
undvikas i framtiden. Särskilt framlrädande är della krav i fråga om det fria
fisket pä allmänna vattenområden och på enskilda frivallen.

Målet
för fiskevården bör enligt min mening vara att genom olika åtgärder förbällra
fisket och fiskevatlnen lill gagn för såväl yrkesfiskel som för fritidsfisket.

De
biotopvårdande åtgärder som utredningen redogör för anser jag vara av central
belydelse inom fiskevärden. Ålgärderna är ofta arbetskrävande och dyrbara och
kräver därför kunskaper och noggrann planering.

Kalkning
av sjöar och vattendrag har visal sig vara en verksam metod för att förbättra
livsbetingelserna för hotade fiskbestånd. Erfarenhelerna av försöksverksamheten
på detta område skall redovisas av fiskeristyrelsen och naturvårdsverket före
den 1 juli 1981. Med hänsyn till verksamhetens betydelse harjag redan i årets
budgetproposition föreslagil all statsbidragen lill kalkning ökas med 8 milj.
kr. till 23 milj. kr.

Fiskevård
genom anpassat fiske, bl.a. i form av allsidigt bedrivet fiske och fisketräda,
anser jag i likhet med utredningen normalt vara goda fiskevårdsåtgärder.
Allsidigt fiske förutsätter dock ofta en långtgående samverkan.
Sammanslutningar av fiskerältsägare, t.ex. fiskevårdsområden, samt kommuner
och andra större fiskevattenägare bör enligt min mening ta initiativ till sådan
samverkan.

Utsättning
av fisk och kräftor har sedan lång tid utgjort grundstommen i det svenska
fiskevårdsarbetel. Goda resultat har erhållits efter utsättning av laxfisk i
havet, längs kusterna och i de stora sjöarna. Försöksulsällning av ål pågår och
utvärderas f. n. Verksamheten har stor belydelse främst för yrkesfisket men
även för fritidsfisket.

Fisksjukdomar
har under senare är fått en ökad omfattning. Insalser görs redan nu med
stafiigt stöd bl. a. i form av biolopförbättrande åtgärder och
fiskhälsokonlroll. En översyn av fiskhälsokonlrollen görs f.n. av
fiskeristyrelsen i samarbete med lantbruksslyrelsen, statens veterinärmedicinska
anstalt och laxforskningsinslitutet. Några ändringar i gällande bestämmelser
bör därför inte göras nu.

Av
stor betydelse för resultatet av fiskevårdsarbetel är de kunskaper som vi har
om olika fiskevårdsåtgärder. Utan en effektiv forsknings- och
undersökningsverksamhet är det stor risk för feltolkningar och därmed
misshushållning med tillgängliga resurser för fiskevård. Fiskevårdsåtgärderna
bör också i högre grad än hittills planeras och följas upp noggrant. Med hänsyn
till del ansträngda ekonomiska läget bör i första hand befintliga
odlingsanläggningar och laboratorier utnyttjas för FoU-verksamheten.

En
förbättrad planering bör ingå som ett led i fiskevårdsarbetet. Enligt min
mening är det dock inte mofiverat med en fristående planering an-

Prop.
1980/81:153 21

gående
fiske så som utredningen föreslagit. I stället bör denna uppgift kunna ingå i
den löpande verksamhelen vid närmasl ansvariga slalliga organ. Härigenom kan
erhållas etl värdefullt underlag för statens insatser på dessa områden liksom
för den kommunala och regionala planering som berör fritidsfisket.

Mot
bakgmnd av den betydelse fritidsfiske har för friluftsliv och rekreation är
det motiverat med vissa ylterligare statliga insalser för en förbättrad
fiskevård.

2.2.2
Statligt stöd tiU fritidsfisket m. m.

Staten
ger redan nu ekonomiskt slöd i olika former lill fritidsfisket. Stödet lämnas
både direkt till fritidsfisket och indirekt som stöd till fiskevård och
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom den av staten finansierade cenirala
och lokala fiskeadministralionen främjas fritidsfisket pä olika sätl. Så t.ex.
bedrivs informations- och rådgivningsverksamhet med anknytning lill
fritidsfisket av fiskenämnderna. Fiskeriinlendenlerna tillvaralar
fritidsfiskels intressen i miljöskyddslags- och valtenlagsären-den. De medel
som anvisas för kursverksamhet på fiskets område kan även användas för kurser i
fiskevård.

Stöd
till fiskevårdande åtgärder lämnas på olika sätl. Del mest omfattande är
bidragel lill kalkning av sjöar och vattendrag. För innevarande budgetår uppgår
del till 15 milj. kr. För utsättning av lax och ål anvisas av
prisregleringsmedel sedan ell par år tillbaka 2,5 milj. kr. Denna utsättning är
främst motiverad för yrkesfisket men kommer också fritidsfisket tillgodo. För lån
till åtgärder inom korlfiskeomräden och för rationalisering av verksamhet med
fiskodling kan statlig garanti beviljas intill ell ärligt belopp av f.n. 2
milj. kr. Hittills har denna stödform ulnyltjats i liten omfattning. Bidrag
till inköp av bålar och lill anläggning av fiskebryggor m.m. har kunnat utgä
från anslaget till idrottsanläggningar. Vidare har omfaltande, för
frilidsfiskel positiva restaurerings- och anläggningsarbeten i eller i
anslutning lill vattendrag bekostats med arbetsmarknadsmedel.

Enligt
2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523) kan särskilda fiskeavgifter utdömas i
valtenmål. Av dessa medel som f. n. sammanlagl uppgår till ca 1,5 milj. kr.
varje år används en viss del för fiske värdande verksamhet av lokal karaktär
och av stort allmänt inlresse. Bl.a. har bidrag utgått till
förrätlningskostnaderna för bildande av fiskevårdsområden.

Resterande
del av avgiftsmedlen utnyttjas för FoU-verksamhel som huvudsakligen bedrivs vid
fiskeristyrelsens sötvallenslaboratorium och vid fiskeriförsöksstationen i
Kälarne. Över anslaget till fiskeristyrelsen anvisas yllerligare närmare 2
milj. kr. lill FoU-verksamhet vid söt vattens-laboratoriet. Verksamheten vid
sötvaltenslaboraloriel tjänar i belydande utsträckning frilidsfiskel.
FoU-verksamhel lill gagn för fritidsfisket bedrivs även i viss omfattning vid
högskolorna.

För
innevarande budgetår utgår statsbidrag till Sveriges fritidsfiskares

Prop. 1980/81:153 22

riksförbund
med drygt 1 milj. kr. över anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m.
m.

Utredningen
föreslår att det i fortsättningen utöver nuvarande statligt stöd skall utgå
ekonomiskt stöd till åtgärder som särskill tar sikte på fritidsfisket. Genom
etl fiskevärdsbidrag till sådana fiskevårdsområden, fiskevårdsföreningar,
enskilda fiskerältsägare, sammanslutningar av fritidsfiskare och kommuner som
upplåter fiskerätt till allmänheten skulle fritidsfisket enligl utredningen
gagnas och upplåtande av vallen lill frilids-fiske stimuleras. Molsvarande
ålgärder som gagnar fritidsfisket på de allmänna vattenområdena och på de
enskilda frivattnen föreslås också få statligt stöd. Utredningen föreslår att
15 milj. kr. satsas varje år för detla ändamål. Utredningen föreslår vidare att
5 milj. kr. årligen satsas på olika serviceåtgärder för frilidsfiskel och på
information saml yllerligare 1 milj. kr. som engängssalsning på
informationsåtgärder.

Utredningen
föreslår också all Sveriges fritidsfiskares riksförbund ges ett årligt statligt
stöd av 2 milj. kr. för genomförandel av nya arbelsuppgifler och att Sveriges
fiskevallenägareförbund lilldelas 0,5 milj. kr. för verksamhet vid bildande av
fiskevårdsomräden.

Utredningen
föreslår atl kostnaderna för fiskevård, service åt fritidsfisket och viss
fisketillsyn finansieras med en särskild årlig fiskevårdsavgifl som skulle
erläggas av alla fritidsfiskare äldre än 15 år. Avgiften beräknas ge 20 milj.
kr. årligen.

Remissinstanserna
är allmänt positiva lill de av ulredningen föreslagna ökade statliga
satsningarna pä fritidsfisket. Fiskeristyrelsen understryker särskilt
angelägenheten av atl åtgärder kan inriktas mol allmänt vatten och enskilt
frivatten. Utredningens förslag till fiskevårdsavgift har däremot föranlett
delade meningar bland remissinstanserna. Många anser atl del statliga stödet
skall finansieras över stalsbudgelen ulan särskild avgift.

Jag
har i det föregående betonat att det i första hand är fiskevallenägarna som har
ansvaret för fiskevården. Med hänsyn lill del slora allmänna inlresset för
fritidsfiske och fiskevård bör staten enligl min mening på olika sätt ge stöd
till förbättrad fiskevård. Stödet bör i första hand inriklas på
fiskevärdsätgärder och andra åtgärder som är ägnade all främja fritidsfiske för
allmänheten liksom FoU-verksamhet. I det följande kommer jag att redogöra för
mina förslag till grunderna m.m. för slödel. Anslagsfrågor med anknytning
härtill kommer jag atl anmäla för regeringen vid etl senare tillfälle. Jag vill
emellertid redan nu förutskicka all mina förslag därvid inle kommer all vara så
omfattande som utredningens.

Ulredningen
menar all fiskevårdsarbetel hittills ofta bedrivits ulan tillräckliga
kunskaper om fiskevårdsåtgärdernas effekt. Därför är det enligt min mening
viktigt alt ägna ökad uppmärksamhel åt forsknings- och utvecklingsverksamhet
på fiskevårdens område.

Redan
nu kan dock omfattande fiskevårdsåtgärder sättas in för att förbättra
fiskevattnens kvalitet. Jämsides härmed är del viktigt att satsa på

Prop.
1980/81:153 23

bildandet
av fiskevårdsomräden där fisket upplåts till allmänheten.

FoU-verksamheten
på fiskevårdens område har som jag nyss redogjort för i stor utsträckning
finansierats via anslaget fill fiskeristyrelsen samt med fiskeavgifter enligt 2
kap. 10 § vattenlagen (1918:523). Jag föreslår alt dessa avgiftsmedel i
fortsättningen i sin helhet tillförs FoU-verksamhel på fiskevårdens område.

Statens stöd till
fiskevårdsåtgärder för fritidsfiskets behov bör förstärkas. I första hand bör
slöd i form av bidrag kunna utgå till kostnaderna för förrättning i samband med
bildande av fiskevårdsomräde. Vidare bör stödet kunna omfatta sådana åtgärder
som t.ex. ulplantering av fisk, biotopförbättrande ålgärder och riktal fiske.
Stöd lill dessa åtgärder bör liksom hittills kunna utgä både som bidrag och som
statlig garanti för lån. Ett villkor för bidrag bör vara att aktuellt vatten
upplåts för allmänhetens fiske och då under sädana organisatoriska former som
kan godkännas av fiskeristyrelsen. Bidragels sloriek bör normalt inte överstiga
50 % av de godkända kostnaderna. Förhöjt bidrag med högst 70 % bör kunna ges
främst i de fall då tillgången pä fiskevatten för allmänheten är mycket
begränsad eller när utbudet av fiskevatten i det aktuella området är alltför
ensidigt. Bidrag bör kunna utgå till enskilda fiskerältsägare och till sammanslutningar
av sådana eller av fritidsfiskare samt till kommuner.

Liksom f. n. bör staten
kunna ge stöd i samband med byggande av olika serviceanläggningar m.m. för
fritidsfiskets behov, t.ex. bryggor. I den utsträckning åtgärderna utförs inom
områden av riksintresse och där staten därför satsar medel på friluftsliv och
rekreation bör bidrag kunna utgå till vissa satsningar för fritidsfisket. I
övrigt bör det statliga stödel för dessa ändamål utgå i form av stafiig
länegaranti under de förutsättningar som jag nyss har förordat för stödet till
fiskevårdande åtgärder. Slallig garanti bör liksom hittills även kunna beviljas
för lån till verksamhet med fiskodling som främjar fritidsfisket.

Nuvarande statligt stöd
till den allmänna verksamhelen inom Sveriges fritidsfiskares riksförbund och
Sveriges fiskevallenägareförbund bör ges även i fortsättningen. Som jag
fidigare har framhållit bör fritidsfiskarnas organisation ta elt större ansvar
för fiskevården. Sveriges fritidsfiskares riksförbund bör därför kunna erhålla
ersättning för konkreta fiskevårdsåtgärder efter ansökan hos fiskeristyrelsen.
Vidare bör fiskevallenägareför-bundet kunna erhålla ersättning för
informationsinsatser och för ålgärder i syfte att främja bildandet av
fiskevårdsomräden. Förutsättningen härför är att åtgärderna vidtas enligt en
plan som är godkänd av fiskeristyrelsen.

Det
statliga stödel till fritidsfisket som jag har förordat i det föregående bör
tills vidare i sina huvuddelar administreras av fiskeristyrelsen och den lokala
fiskeriadministrationen. Vissa resurser för delta ändamål finns redan bäde
centralt och regionalt. Med hänsyn till att den pågående lurist-och
rekreationspolitiska utredningen även tar upp fritidsfiskefrågornas
administration är jag inte beredd att föreslå några personalförstärkningar.

Prop. 1980/81:153 24

Några
nya tjänster bör således inte inrättas i verksamheten. Behovet av personella
resurser bör i stället fillgodoses genom omprioriteringar. Jag räknar
emellertid med att det behövs viss förstärkning av fiskeristyrelsens anslag för
att täcka kostnader av annat slag. Jag återkommer senare till anslagsfrågan.
För fiskeristyrelsens stöd i samband med beslut i fräga om åtgärder riktade
till fritidsfisket bör det finnas en särskild rådgivande gmpp med
representanter för bl. a. fritidsfisket och fiskevallenägarna.

Det
ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu
har förordat om slöd lill fiskevård m. m.

Ulredningens
förslag att en stor del av det stafiiga stödet till fiskevården och
fritidsfisket skall finansieras med en särskild avgift bör inle genomföras nu.
Bl.a. är kostnaderna för administration, kontroll och tillsyn svåra att
beräkna. Jag föreslår därför att det statliga stöd till fritidsfisket som jag
har förordat i det föregående finansieras över statsbudgeten utan alt någon
särskild avgift tas ul. Jag återkommer senare till regeringen med de anslagsfrågor
som har anknytning ull mina förslag.

2.3
Fiskevårdsområden

2.3.1
Allmänna utgångspunkter

Rätten
att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de
fasfigheter till vilka fisket hör. För stora delar av kusten och de stora
sjöarna är dock fisket på enskilt vatten i större eller mindre omfattning fritt
också för andra än jordägarna. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en
fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av
fasfigheter. Undantagsvis kan fisket ulgöra en särskild fastighet. Vanligtvis
tillkommer rätlen lill fiske i ett visst vatten så många all fisket inte kan
nyttjas rationellt och svårigheter uppslår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen
av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt
för elt skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller pä en älvsträcka
som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är uppdelat på flera
skifteslag. Är fisket skiftat är enheterna ofta för små och en samverkan mellan
fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ändamålsenlig fiskevård och elt
rationellt utnyttjande av fisket.

För
atl få en effektiv samverkan mellan olika fiskerältsägare infördes genom lagen
(1960:130) om fiskevårdsomräden en ny organisationsform kallad
fiskevårdsområde. Ett viktigt syfte med lagen var också att förbättra
fömtsättningarna för det arbete som bedrevs av de redan existerande
fiskevårdsföreningarna. Eftersom dessa föreningar helt byggde på frivil-lighet
försvårades verksamheten, när anslutningen bland fiskerättsinnehavarna inle
var fullständig. Genom atl ombilda fiskevårdsföreningarna till
fiskevårdsomräden kunde en fastare organisation skapas som omfattade alla
berörda sakägare.

Prop. 1980/81:153 25

Ett
fiskevårdsomräde är en i särskild ordning bildad samfällighet som syflar till
att samfällt ordna fiskeförhållandena och främja fiskerätlsägar-nas gemensamma
intressen. Beslut om bildande av ell fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen
som då också fastställer stadgar för omrädel. Är inte delägarna överens om
bildandet skall beslutel föregås av en förrättning. För alt fiskevårdsområdet
skall komma lill stånd krävs samtycke av en kvalificerad majoritet bland
delägarna. Fiskevårdsområdel bildas för viss tid, minst 10 och högsl 25 år. Om
del inle i särskild ordning begärs atl området skall upplösas, förlängs
giltighetstiden automatiskt. För fiske-vårdsområdels förvaltning finns regler
om styrelse för området, delägarnas rösträtt och deras skyldighet all lämna
tillskott för atl bekosta verksamheten.

Bildande av ett
fiskevårdsområde inverkar inle på de beslående äganderättsförhållandena. Vid
fiskels utövande blir däremot den enskilde delägaren bunden av stadgarna och
delägarnas beslul. Besluten gäller också mot nya delägare. Fiskevårdsområdet
kan besluta om upplåtelse av fisket. För sådant beslut gäller särskilda
majoritetskrav och under vissa förutsättningar kan en enskild delägare
motsätta sig ett sädant beslut. Såväl reglerna för bildandet som för
förvaltningen förutsätter att det har klarlagts vilka som har fiskerätt i
vallenområdel och hur stor del var och en har i fisket. Det innebär atl
bildande av elt fiskevårdsområde regelmässigt måste föregås av en fullständig
fiskerättsulredning. Till kostnaderna för bildandet, inberäknat kostnaderna för
fiskerätlsulredningen, utgår f. n. statsbidrag.

Enligt
fiskevatlensulredningen har lagen om fiskevårdsområden inte blivit den framgång
man ursprungligen tänkte sig. Sedan lagen trädde i kraft år 1961 har det
bildats bara ca 350 områden. En bidragande orsak till detta är enligt
utredningen atl lagen anses vara svår all förstå och tillämpa. Krifiken gäller
också det förhållandet att det tar lång fid - ibland flera år -att bilda ett
fiskevårdsomräde och atl den nödvändiga fiskerältsutredning-en drar orimliga
kostnader.

Fiskevatlensulredningen
föreslår en ny lag om fiskevårdsområden. Lagförslaget har utformats med sikte
på atl göra det enklare och billigare all bilda fiskevårdsomräden. En
genomgripande förändring i förhållande lill den nuvarande lagen är alt det inte
längre skall krävas någon fullständig fiskerättsulredning för atl elt fiskevårdsområde
skall få bildas. Därigenom minskar enligt utredningen kostnaderna för bildandel
avsevärt.

Enligt min mening är det
angelägel att sä långt möjligt undanröja del hinder mot ett rationellt fiske
och övrig fiskevård som uppdelningen av del enskilda fisket på många delägare
innebär. Del behövs säledes en effektiv samverkan mellan fiskerältsägarna. Jag
delar utredningens uppfattning atl en organisation utformad i allt väsenlligt
som del nuvarande fiskevårdsområdet är en lämplig form för en sådan samverkan.
Fiskevårdsområdel utgör en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av
både samfällt och skiftat fiske. Ansträngningarna bör således som utredningen
föreslår inrik-

Prop. 1980/81:153 26

tas
på att försöka fä till sländ ett ökal anlal fiskevårdsområden. Som jag närmare
skall utveckla i avsnitt 2.3.2 delar jag ulredningens uppfattning alt det bör
vara möjligt att förenkla och förbilliga bildandet av sådana områden genom att
ställa lägre krav på den nyss nämnda utredningen.

Ändamålet
med fiskevårdsområdena bör enligt utredningen vara att främja ett
ändamålsenligt nyttjande av fisket och möjliggöra en god fiske-värd. Ett
ändamålsenligt nyttjande innebär enligt utredningen i de flesta fall atl
allmänheten eller en vid krets av fiskeintresserade ges tillfälle all nyttja
fisket. Bildandet av fiskevårdsområden utgör visserligen inte någon garanti för
atl fisket upplåts lill allmänheten. Genom alt i lagstiftningen tillhandahålla
en lämplig förvaltningsform för enskilt fiske skapas emellertid fömtsättningar
för upplåtelser lill allmänheten.

Som
jag tidigare närmare har utvecklat är det etl allmänl inlresse all fisket som
naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa säll. Della intresse bör givetvis
också främjas genom lagstiftningen om fiskevårdsomräden. Jag delar därför
utredningens uppfattning all det i den nya lagen uttryckligen bör skrivas in
alt den har lill syfte att samordna inte bara utnyltjandel av fisket utan också
fiskevärden inom ett vallenområde. Visserligen främjas en god fiskevård i hög
grad genom etl allsidigt och väl avvägt fiske. Men även andra former av
fiskevård som t. ex. biotopvård och ulplantering av fisk kräver en samverkan
mellan fiskerältsägarna. Liksom f. n. bör i lagen också anges att den har som
ändamål all främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma inlressen. Jag anser alt
det är betydelsefullt att särskilt markera delta förhållande. En
samfällighetsbildning av del slag fiskevårdsområdet utgör rymmer inslag av
tvång. Fiskerällsinnehavare kan anslutas fill gemenskapen mot sin vilja och
blir tvungna all underkasta sig inskränkningar i sin fiskeutövning.
Tvångsinslagen är emellertid fullt försvarliga sä länge verksamheten inom
fiskevårdsområdet inriktas mot att till förmån för alla fiskerättsinnehavare
vårda fisket och la lill vara den avkastning fisket kan ge.

Ett
fiskevårdsomräde bör således kunna bildas för all samordna fiskets bedrivande
och fiskevården och för att främja fiskerältsinnehavarnas gemensamma
intressen. Som ulredningen framhåller innebär detta alt man samtidigt indirekt
kan tillgodose fritidsfiskarnas inlressen atl få tillgång lill lämpliga vatten.
Jag vill erinra om alt jag i avsnitt 2.2.2 har förordat att det stafiiga stödet
till fiskevårdsområdenas bildande utformas så att della syfte direkt
tillgodoses.

Utredningen
vill i etl hänseende ge den nya lagen ett vidare tillämpningsområde än den
nuvarande. F.n. gäller atl ett fiskevårdsomräde inle får omfatta fiske inom
områden som har avsatts till samernas uteslutande begagnande. De områden som
avses är renbetesQällen och kronomark ovanför odlingsgränsen. Enligl
utredningen är det angeläget att fiskevatten med blandad ägarstruktur som hell
eller delvis är belägna inom de nämnda områdena kan bli föremål för en gemensam
förvaltning. Fiskevårdsområde

Prop.
1980/81:153 27

är
då den lämpligaste förvaltningsformen. Enligl förslaget skall samebyn företräda
det fiske som hör lill kronomarken. Del gäller dock försl när fiskevårdsområdel
är bildal. Vid själva bildandel skall samernas inlressen företrädas av
lantbruksnämnden.

Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning om
behovel av en gemensam förvaltning av fisket inom de områden som nu är i fräga.
På flera punkter riktas emellertid invändningar mol utredningens förslag. Dessa
invändningar grundas i huvudsak på uppfattningen att förslagel innebär en
försvagning av samernas rätt enligt rennäringslagen (1971:437).

Samernas
räll till fiske enligl rennäringslagen har när del gäller kronomarken ovan
odlingsgränsen och renbelesfjällen omgärdats med bestämmelser som syftar fill
att skydda både rennäringen som sådan och samernas fiskerätt. Fisket får
enligl 32 § rennäringslagen upplåtas bara om del kan ske ulan avsevärd
olägenhet för renskölseln och ulan besvärande intrång i samernas fiskerätt.
Frågan om upplåtelse handhas av lantbruksnämnden. Gäller upplåtelsen hela
fisket i etl visst vatten har samebyn vetorätt.

Enligt
min mening kan det inle komma i fråga alt genom lagstiftningen om
fiskevårdsomräden inskränka samernas nuvarande rättigheter. De alternativ som
slår öppna är atl antingen behälla det nuvarande förbudet all bilda
fiskevårdsområden inom de angivna renskölselområdena eller alt införa särskilda
regler för sädana fiskevårdsområden. Särregleringen borde innebära att sameintressena
både vid bildandet av fiskevårdsområdet och vid dess förvaltning
tillförsäkrades ell inflytande som i huvudsak molsvarar syftet med
upplåtelsereglerna i 32 § rennäringslagen. Jag anser atl övervägande skäl talar
för del förstnämnda alternativet. Frånsett alla andra olägenheter med
särregler för vissa fiskevårdsomräden skulle här krävas bestämmelser som
komplicerar bildandet och förvallningen i en utsträckning som knappast skulle
gynna fiskevården. Enligl min mening bör samordningsproblemen i många fall
kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mellan samerna och enskilda
fiskevatlenägare evenluellt i förening med upplåtelser enligt bestämmelserna i
rennäringslagen. Jag har för avsikt att i annat sammanhang föreslå alt
lantbmksnämnderna får i uppdrag att verka för sådana överenskommelser.

Jag
kan inte heller bilräda utredningens ändringsförslag när del gäller
renskötselområdena i övrigt. Jag vill där hänvisa bl. a. tilf vad fiskeristyrelsen
anför. Beträffande andra marker där renskötsel bedrivs än kronomar-kema ovanför
odlingsgränsen och renbelesfjällen bör följakfiigen även i fortsättningen gälla
atl bildandet av fiskevårdsomräden inte fär inskränka samernas rätt till fiske
enligt rennäringslagen.

Som
jag har nämnt i det föregäende finns i landet ett stort anlal frivilligt
bildade fiskevårdsföreningar. Antalet sädana föreningar uppgår till inte fullt
2000. De upplåtelser i form av fiskekortsförsäljning som sker genom

Prop. 1980/81:153 28

föreningarna
avser ofta samfällt fiske. Föreningarna torde mera sällan bestå av samtliga
delägare i del samfällda fisket. Vanligen innebär följaktligen föreningens
fiskekortsförsäljning en upplåtelse som bara gäller i ell anlal andelar av
samfälligheten. Av 7 kap. 9 S jordabalken följer all en sådan upplåtelse
normall saknar sakrätlslig giltighet. Tidigare fanns emellertid i lagen
(1950:596) om rätt till fiske (fiskerättslagen) en särskild regel om sådana
upplåtelser när det gällde samfällt fiske. Av 24 S andra stycket
fiskerättslagen följde atl en delägare i samfälligheten kunde upplåta sin
fiskerätt till utomstående om flertalet av delägarna samtyckte lill upplåtelsen.
Fiskevårdsföreningarna har i sin fiskekortsförsäljning kunnat stödja sig på den
bestämmelsen när de representerar en majoritet av delägarna.

När
lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter infördes, ändrades 24 §
fiskerätlslagen. Ändringen innebar bl.a. atl den nyssnämnda upplätelseregeln
upphävdes. Regeln skall emellertid enligt en övergångsbestämmelse fortfarande
gälla lill dess elt fiskevårdsområde har bildals eller en föreningsförvaltning
enligt lagen om förvaltning av samfälligheter har anordnats, dock längst till
utgången av år 1983. Sker inle en sädan ombildning av fiskevårdsföreningarna,
har del till konsekvens att deras fiskekortsförsäljning inle längre rättsligt
kan betraktas som giltiga nyttjanderällsupplätelser.

Ulredningen
föreslår alt giltighetstiden för 24 S fiskerätlslagen i dess äldre lydelse
föriängs till utgången av år 1985. Uppenbariigen gör utredningen den bedömningen
alt ätminslone huvudparten av de nuvarande fiskevårdsföreningarna skall komma
all ombildas till fiskevårdsområden före den föreslagna fristens utgång.

Enligt
min mening finns det inle anledning all nu ompröva beslutet all upphäva den
särskilda upplåtelsebestämmelsen i 24 § fiskerätlslagen. Genom att sådana
upplåtelser i framliden förutsätter en förvaltning enligt anfingen lagen om
fiskevårdsomräden eller lagen om förvaltning av samfälligheter skapas
garantier för atl samlliga delägare ges möjlighet alt påverka
upplåtelsebesluten. Däremot bör fristen för ombildning av föreningarna
utsträckas längre än vad utredningen föreslår. Enligt min mening bör ambitionen
vara atl klara av ombildningen inom en tioårsperiod. Frislen bör därför
utsträckas från utgången av år 1983 till utgången av år 1990.

2.3.2
Bildande av fiskevårdsområde

Enligt
den nuvarande lagen om fiskevårdsområden (LOFO) är del länsstyrelsen som
beslutar om bildande av etl fiskevårdsområde och i samband därmed fastställer
stadgar för området. En förutsättning för länsstyrelsens beslut är atl en
majoritet av fiskerältsägarna samtycker till all fiskevårdsområdet bildas. Är
inte ägarna av fisket helt överens om bildandet, skall länsstyrelsens beslut
föregås av en förrättning. Vid förrättningen skall en omröstning ske i
bildandefrågan. Den majoritet som krävs för bildande skall utgöras av anfingen
mer än hälften av de röstandes sammanlagda

Prop. 1980/81:153 29

delaktighetstal
och minst en tredjedel av anlalel röstande eller mer än hälften av antalet
röstande och minst en tredjedel av de röstandes sammanlagda delaktighetslal.
Skall fiskevårdsområdet omfalta flera oskiftade fisken, krävs dessutom
samtycke av minst en delägare i varje sådant fiske. Ett fiskevårdsområde kan
också bildas av del fiske som hör lill en enda fastighet. Då krävs samtycke av
mer än halva antalet röstande eller av delägare som förelräder mer än hälften
av de röstandes delaktighetslal.

De
gällande majoritetsvillkoren förutsätter en fullständig kartläggning av
äganderätten till fisket inom det ansökta området. För att avgöra till vilka
fastigheter fisket hör och för aU bestämma delaktigheten i fisket krävs
vanligen att uppgifter hämtas inte bara frän fastighetsregister, fastighetslängder
och fastighetsböcker utan också från förrätlningsakler, domstolsavgöranden och
tidigare gjorda utredningar samt från faslighelskartan.

Länsstyrelsen
skall vid sin prövning undersöka om majoritetsvillkoren är uppfyllda och om
bildandet också i övrigt är förenligt med lagens krav. Länsslyrelsen skall
dessutom företa en lämplighetsprövning. Den prövningen skall avse såväl själva
bildandel av området som stadgarnas olika bestämmelser. Fiskevårdsområdet skall
vara lämpligt med hänsyn till vattenområdets och fiskets beskaffenhet och
omfattning och övriga förhållanden.

Fiskevattensutredningen
föreslår atl kravet på en viss bestämd sakägarmajoritet skall bytas ut mot ett
allmänt opinionsvillkor. Enligt förslaget skall ett fiskevårdsomräde fä bildas
om ägarna av fisket inom del tilltänkta området inte mera allmänt motsätter sig
omrädesbildningen och har beaktansvärda skäl för del. Vid prövningen av om
villkoret är uppfyllt skall främst beaktas uppfattningen hos dem vars
fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdels tillkomst. Den anslutning
bland fiskerältsägarna till områdesbildningen som opinionsvillkoret
förutsätter behöver enligt förslaget inte föreligga, om det från allmän
synpunkl är synneriigen angeläget atl fiskevårdsområdel bildas.

Med
det föreslagna opinionsvillkoret skapas enligl ulredningen förutsättningar för
all sänka kraven på ulredning om äganderätten till fisket. 1 stället för den
nuvarande fullständiga fiskerättsutredningen föresläs att en preliminär
förteckning över fiskerättsägarna upprättas, som därefter rättas och kompletteras
genom medverkan från fiskerätlsägarnas sida. Den preliminära förteckningen
kommer alt skilja sig från en fullständig fiskerätts-utredning främsl genom att
dels undersökningen av om avsöndringar och avslyckningar tillagts fiskerätt
slopas, dels genom att någon utredning till grund för bestämmande av
delaktighetslal inte kommer alt genomföras. Kostnaden för den föreslagna
fiskerätlsförteckningen beräknas uppgå till endast omkring en tredjedel av
koslnaden för en fullständig fiskerätts-utredning.

Förslaget
alt ersätta de nuvarande fixerade majoriielskraven med elt allmänt
opinionsvillkor har i allmänhet mottagits positivt av remissinstan-

Prop. 1980/81:153 30

serna.
I ett fåtal yttranden avstyrks förslagel och en remissinstans pekar på de
tillämpningssvårigheter som kan uppstå. Av de remissinstanser som är positiva
till att kravet på en bestämd sakägarmajoritet slopas är det dock flera som
riktar invändningar mot den föreslagna undantagsregeln för de fall då starka
allmänna synpunkter talar för en områdesbildning.

Enligt
min mening kan den nuvarande regeln med bestäml angivna majoritetskrav inle
frånkännas vissa fördelar. Den lorde t. ex. vara lättare att tillämpa än ett
mera allmänt opinionsvillkor. Det kan också ifrågasättas om inte det föreslagna
opinionsvillkoret snarast utgör en skärpning i förhållande till de nuvarande
inte särskilt högt ställda majoriielskraven. Av avgörande betydelse är
emellertid enligt min uppfattning det förhållandel att en regel som innehåller
bestämt angivna majoritetskrav förutsätter en fullständig utredning av
fiskerätten. Del nuvarande kravet på en fullständig kartläggning av fiskerätten
har utan tvekan varit huvudorsaken fill atl fiskevårdsomräden har bildats i så
blygsam omfattning. Utredningskostna-dema står inte alls i rimlig proportion
till de syften ulredningen skall tjäna. Skall fiskevårdsomrädena
tillnärmelsevis få den utbredning som är önskvärd, måste fiskerättsutredningen
förenklas och därmed måste andra regler för att mäta sakägaropinionen införas.

Del
finns följaktligen goda skäl som lalar för del av ulredningen föreslagna
opinionsvillkoret. Regeln medför atl del nuvarande kravel på fullständig
fiskerättsutredning kan efterges. Utredningen anvisar en metod att upprätta en
preliminär förteckning som med myckel måttlig felprocent anger vilka
fastigheter som har fiskerätt. Förfarandet, lill vilkel jag återkommer i det
följande, ger dessutom fastighetsägarna möjlighet att erinra mot den
preliminära förteckningen och få den rättad och kompletterad. Förenklingen
kommer i första hand all gå ul över redovisningen av de relativa andelarna i
samfällt fiske. Den föreslagna metoden ger emellertid en ungefärlig uppfattning
om hur andelarna storleksmässigt förhåller sig till varandra. Det gör del
möjligt all vid opinionsmätningen la hänsyn till såväl antalet företrädare för
olika meningar som storleken av deras andelar i fisket.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört biträder jag förslagel all ersätta de
nuvarande bestäml angivna majoritetskraven med ett mer allmänt opinionsvillkor.
Däremot kan jag inte bilräda förslagel att elt fiskevårdsområde under vissa
förutsättningar skall kunna bildas även om fiskerättsägarna mera allmänt
motsätter sig en samverkan. I likhet med flera av remissinstanserna anser jag
att del inte finns tillräckliga motiv för en sådan undantagsregel. Erfarenheten
frän de nuvarande fiskevårdsföreningarna visar nämligen att ett väl fungerande
samarbete på fiskevårdens område fömtsätter att det bland fiskerältsägarna
finns en vilja lill och ell inlresse för en sådan samverkan.

Som
ytterligare villkor för bildande av ett fiskevårdsområde föreslår utredningen
att bildandel skall slå i överensstämmelse med planläggningen

Prop.
1980/81:153 31

på
fiskets område. I första hand skall krävas överensstämmelse med kommunal och
regional planläggning. Saknas sådana planer, får enligt förslaget
fiskevårdsområdet bildas endast om bildandet inte kan antas försvåra kommande
planläggning.

Bland
remissinstanserna råder del delade meningar om det föreslagna villkoret. De som
ställer sig avvisande till förslaget anser att villkoret kan komma att i
alltför hög grad inskränka fiskerättsinnehavarens rådighel över fisket. Man
pekar också på att det f. n. i regel saknas planer för fiskels utnyttjande.

Frågan
om fiskevårdsplanering harjag behandlat i avsnitt 2.2.1. Jag anför där att
fiskevårdsplaneringen bör ingå som en del i den verksamhet som bedrivs av
närmasl ansvariga statliga organ och hänvisar till den kommunala och regionala
planering som berör fritidsfisket. Del är ingen tvekan om att bildandel av
fiskevårdsområden kan få en stor betydelse för att genomföra åtgärder som anges
i sådana planer. Genom atl fiskevårdsområden bildas får man tillgång till en
organisation som kan åta sig ansvaret för samordnade åtgärder i ett
fiskevatten. Självfallet bör länsstyrelsen också beakta innehållet i planerna
vid den lämplighetsprövning som skall föregå bildandebeslutet. När del gäller
den geografiska avgränsningen av fiskevårdsområdel bör i första hand
eftersträvas en med hänsyn till fisket och fiskevården naturlig enhet. Sådana
enheter kan exempelvis vara en sjö, ett sammanhängande system av sjöar eller en
älvsträcka avgränsad av vandringshinder. Under vissa förhållanden kan del
emellertid finnas anledning att godta en annan gränsdragning än den från
fiskeribiologisk synpunkt önskvärda och i fiskevärdsplanerna fömtsatta
gränsdragningen. Ett sådant fall kan vara önskemålet att behålla en väl
fungerande fiskevårdsförenings verksamhetsområde vid ombildning till
fiskevårdsområde. I prövningen bör självfallet ingå en bedömning av hur den
akluella omrädesbildningen påverkar möjlighelerna all åstadkomma en samverkan
i angränsande fiskevatten. Även vid lämplighetsprövningen av verksamheten i
del ansökta området kan det finnas anledning att ta hänsyn till förhållandena i
anslutande vatten för att åstadkomma en i huvudsak enhetlig inriktning av
fiskevården.

Vad
beträffar förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde föreslår utredningen en
i förhållande till LOFO ändrad handläggningsordning. Den innebär bl.a. att
bildandebeslulel skall fallas av en förrättningsman och inte som nu av
länsstyrelsen. Enligt utredningen kan därigenom handläggningstiden minskas
väsentligt.

Enligt
LOFO skall ansökan om bildande av fiskevårdsområde göras hos länsstyrelsen. I
andra fall än när delägarna är helt ense inskränker sig länsstyrelsens
omedelbara sakprövning till att avgöra om det föreligger uppenbara hinder mot
att bifalla ansökan. Om så är fallel skall den omedelbart avslås, i annat fall
skall en förrättningsman förordnas med uppgift att Utreda bildandefrågan. Är
delägarna hell överens kan, som jag lidigare har

Prop. 1980/81:153 32

nämnt,
frägan prövas omedelbart av länsstyrelsen. När förrättningsman förordnas skall
han hålla sammanträde med delägarna och därefter avge ett utlåtande humvida
fiskevårdsområdet bör komma till stånd eller inte. Sedan delägarna fått
tillfälle alt yttra sig över ufiätandel skall länsslyrelsen pröva ärendet och
vid bifall till ansökan antingen fastställa utlåtandet oförändrat eller besluta
om återförvisning till förrättningsmannen.

Enligt
utredningsförslaget skall handläggningen av bildandefrågan inledas med alt
länsstyrelsen låter fiskenämnden och kommunen ytlra sig över ansökan.
Länsstyrelsen skall därefter ta ställning i frågan om det ansökta
fiskevårdsområdel lämpligen bör bildas. Vid den prövningen skall särskill
beaktas om bildandet överensstämmer med de kommunala och regionala
fiskevårdsplanerna. Finner länsstyrelsen att fiskevårdsområdet bör kunna bildas
i enlighet med ansökan förordnas en förrällningsmän. I förordnandet skall
anges vad planerna innehåller av betydelse för den aktuella områdesbildningen.
Det kan exempelvis gälla områdets omfattning och fiskets nyttjande.
Förrättningsmannen skall sedan utarbeta elt förslag som överensstämmer med
direktiven i förordnandet. Han skall också upprätta den preliminära
fiskerättsförteckningen.

Fiskerättsägama skall
genom kungörelse kallas till sammanträde. Kungörelsen skall bl.a. innehålla
föreläggande för fiskerättsägare som inte finns med i förteckningen att senast
vid sammanträdet anmäla sitt innehav och förete handlingar som styrker
fiskerätten. Vid sammanträdet skall förrättningsmannen lägga fram sitt förslag,
ta emot anmärkningar om kompletteringar av fiskerätlsförteckningen och
anteckna de närvarandes inställning till bildandet av fiskevårdsområdet. Under
fömtsättning att alla fiskerättsägare medger del kan förrältningsmannen
underlåta att hålla något sammanträde.

Förrättningsmannen
skall i en skriftlig redogörelse ange de förhållanden som har betydelse för
bildandet och meddela beslut i bildandefrågan. Vid bifall till ansökan skall
förrättningsmannen i beslutet fastställa grundregler för området. Grundreglerna
skall innehålla uppgift om det fiske som ingår i fiskevårdsområdet, områdets
ändamål och grundläggande bestämmelser om fiskets nyttjande. De fastställda
gmndreglerna skall ingå som en del i stadgarna för fiskevårdsområdet.
Länsstyrelsen skall för att tillgodose allmänna intressen kunna förordna om
överprövning av förrällningsman-nens beslut. Enligt utredningen bör
länsstyrelsen ha den möjligheten om förrättningsmannen skulle frångå de
direktiv som fill förmån för allmänna intressen angivits i hans förordnande.

Flera
remissinstanser ifrågasätter om inte förfarandet borde utformas i närmare
överensstämmelse med vad som gäller vid samfällighetsbildning enligt
anläggningslagen (1973:1149). I några yttranden görs gällande atl det
föreslagna förfarandet är onödigt omständligt. Bl. a. kritiseras förslaget atl
dela upp prövningen mellan länsstyrelsen och förrättningsmannen.

För
egen del anser jag inte att det finns motiv för några mera betydande

Prop.
1980/81:153 33

förändringar
av det förfarande som gäller enligt LOFO. Vid utformningen av
förfarandereglerna finns del enligl min mening starkare skäl för att försöka
åstadkomma en samordning med vad som gäller i fråga om jaktvårdsområden än vad
som gäller enligt exempelvis anläggningslagen. Det innebär också all
förfarandet enligt LOFO kan behållas i huvudsak oförändrat. Vissa
tilläggsbestämmelser behövs med hänsyn till förslaget atl ersätta den nuvarande
fiskerättsutredningen med en enklare fiskerätlsför-teckning. Vidare bör i
likhet med vad som skelt belräffande jaktvårdsom-rädena utrymmet för en
handläggning utan förrättning vidgas något. Jag är medveten om att
förhållandena endast i undantagsfall är så okomplicerade atl bildandefrågan kan
avgöras ulan föregående förrättning. Den omständigheten att nägon
fiskerättsägare motsätter sig områdesbildningen bör emellertid inte vara
avgörande vid valet av handläggningsordning.

Jag
föreslår följaktligen atl beslul om bildande av fiskevårdsområde även i
fortsättningen skall meddelas av länsslyrelsen. Länsstyrelsens prövning bör
lämpligen ske sedan bildandefrågan närmare utretts vid en förrättning. Är
förhållandena sådana att en förrättning inle anses nödvändig skall
bildandefrågan kunna prövas och avgöras pä grundval av ansökningshandlingarna.
I samband med bildandebeslutet bör länsstyrelsen fastställa de delar av
stadgarna som innehåller grunderna för fiskets nyttjande och fiskevården och
rikllinjer i övrigt för verksamhelen.

2.3.3
Organisation och förvaltning

Enligt
LOFO är fiskevårdsområdel en associationsrättslig sammanslutning av
fiskerättsinnehavare, vilka betecknas som delägare i fiskevårdsområdet.
Delägarna ulgörs av ägarna till det fiske för vilkel området har bildats. I
vissa fal! skall emellertid annan än fiskeägaren anses som delägare. Det
gäller i fråga om innehavare av servitut och vissa speciella nyttjanderätter.
Även vanliga nyttjanderättshavare kan inträda som delägare i fiskeägarens
ställe. En förutsättning är atl upplåtelsen omfattar en fastig-hels hela fiske
och avser längre lid än etl år. Belräffande nytljanderältsha-varens delägarskap
gäller den begränsningen att ägaren av fisket behåller bestämmanderätten i
frägor där länsstyrelsen har det slutliga avgörandet, dvs. frågor som rör
fiskevårdsområdets bildande och bestånd och områdets stadgar. För
fiskevårdsområdet skall finnas en styrelse.

Utredningsförslaget
innebär i huvudsak oförändrade organisafionsbe-stämmelser. Endast på etl par
punkter föreslås ändringar i förhållande till vad som f.n. gäller.

Utredningen
föreslär att nyttjanderättshavare skall få en vidgad rätt att i ägarens ställe
företräda fisket. När upplåtelsen avser hela fisket och gäller för längre tid
än ett år skall enligt förslaget brukaren i stället för upplåtaren företräda
fisket i alla frågor som rör fiskevårdsområdet, således även i frågan om
områdets bildande. För att en annan ordning skall gälla krävs en 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
153

Prop. 1980/81:153 34

överenskommelse
mellan upplåtaren och brukaren, antingen i samband med upplåtelsen eller
senare. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall bmkarens vidgade
rätl lill delägarskap endast gälla upplåtelser som skett efter ikraftträdandet
av den nya lagen.

Utredningen
föreslär vidare, med hänvisning till vad som gäller enligt lagen om förvaltning
av samfälligheter, att länsstyrelsen skall ges befogen-hel att utse en ledamot
i fiskevårdsområdets styrelse.

Innan jag gär närmare in
på utredningens ändringsförslag villjag la upp en fråga som inte närmare har
berörts av utredningen. Både i den nuvarande lagen och i den föreslagna
används beteckningen "fiskevårdsområde" i en dubbel betydelse. I
första hand avses med "fiskevårdsområdel" den associationsrätlsliga
sammanslutningen av fiskerällsinnehavare. Uttrycket används emellertid också
för alt beteckna det fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhel. I
klarhetens intresse bör enligt min mening i en ny lag åtskillnad göras mellan
å ena sidan sammanslutningen av fiskerättsinnehavare, den juridiska personen,
och å andra sidan det fiske som den juridiska personen förvallar. På så sätt
uppnås också överensstämmelse med vad som gäller enligt den nya lagstiftningen
om jaktvårds-områden där termen "jaklvårdsomräde" används endasi för
atl beteckna det markområde som de till en jaktlig enhet sammanförda
fastigheterna bildar. Förvaltningsorganisationen i vilken ägarna av jaktmarken
är medlemmar benämns "jaktvärdsomrädesföreningen". Jag föreslår att
motsvarande terminologi används i den nya lagen om fiskevårdsomräden.

Utredningens förslag att
ge nyttjanderättshavare vidgad räll alt företräda fisket skulle enligt min
mening utgöra en alltför långtgående inskränkning i ägarens bestämmanderätt
över fisket. Förslagel skulle, som jag har nämnt, innebära alt del kan bli
bmkaren och inte ägaren som får ta ställning i frågan om bildande av etl
fiskevårdsområde. Det kan inle fömtsättas att ägaren och bmkaren alltid har
samma uppfattning i bildandefrågan. Om inte annat kan det föreligga
meningsskiljaktigheter när det gäller rikthnjerna för verksamhelen. Besluten i
den delen kan fä betydelse för fiskets nyttjande under lång tid efler det alt
bmkarens nyttjanderättsavtal har upphört att gälla. Därtill kommer att en
fiskeägare som inte i upplålelseavtalel förbehållit sig bestämmanderätten kan
sakna möjlighet att under löpande avtalstid träffa överenskommelse om ett
sådant förbehåll. Däremot delar jag utredningens uppfattning att liksom f.n.
den som för längre tid än ett år har nyttjanderätt fill en fastighets hela
fiske, bör få företräda detta vid förvaltningen av fisket inom
fiskevårdsområdet. En sådan nyttjanderättshavare bör följaktligen i
fiskeägarens ställe ingå som medlem i fiskevårdsområdesföreningen. En möjlighel
att avtala om en annan ordning bör dock finnas.

Som
utredningen påpekar har länsstyrelsen enligt lagen om förvaltning av
samfälligheter möjlighel att utse en eller flera ledamöter i en
samfällig-hetsförenings styrelse. Regeln motiveras med att föreningens
förvaltning i

Prop.
1980/81:153 35

vissa
fall kan ha stor betydelse för bl. a. samhällsplaneringen, miljövården och
andra väsentliga allmänna intressen. Jag kan inte finna att det finns
motsvarande behov av insyn och konlroll från det allmännas sida i förvallningen
av fiskevårdsområdena. Det exempel utredningen anför, intresset av att
kontrollera användningen av ett större statsbidrag, ulgör enligl min mening
inte elt tillräckligt moliv för den föreslagna bestämmelsen. Jag kan
följaktligen inte biträda utredningens förslag.

Enligt LOFO skall i
fiskevårdsområdels sladgar anges grunderna för fiskets utövande och områdets
förvaltning. Till dessa grunder hör bl.a. frågorna om delaktigheten i fisket,
rösträtten, upplåtelse av fisket, uttagande av tillskott av delägarna och
fördelningen av inkomster. De nu angivna frågorna regleras också i lagen.
Sälunda gäller atl för varje delägare skall bestämmas hans delaktighet i
fisket. Kan inle delägarna enas skall fill gmnd för bestämmandel läggas
delägarnas andelar i samfällt fiske eller om fisket är skiftat, omfattningen av
de skilda vattenområdena. Den sistnämnda regeln gäller om del inte finns
särskilda skäl för annan beräkningsgrund. Beträffande rösträtten gäller som
huvudregel all varje delägare har en röst. Vid vissa beslut skall emellerfid
hänsyn tas lill delaktigheten. Del gäller, fömtom vid bildandebeslulel, vid
bl.a. beslul om upplåtelse av fiske och beslut om tillskott från delägarna.
Delägarna kan ocksä vid bildandet av fiskevårdsområdel ha beslutat all röstning
skall ske efler delaktighet eller annan beräkningsgrund. För beslut om
upplåtelse av fiske uppställs i lagen först och främst det kravet att delägare
med mer än hälften av delaktighetstalel skall samtycka lill upplåtelsen, när
fisket inom området är samfällt. Är fisket skiftat, krävs samtycke av delägare
med mer än två tredjedelar av delaktighetstalel. Dessulom gäller emellertid att
en fiskerältsägare under vissa förutsättningar kan förhindra en upplåtelse av
sitt fiske. En första förutsättning är all fisket inte saknar betydelse för
hans försörjning. Upplåtelsen skall dessutom gälla hela hans fiske eller gälla
ell fiske som tillkommer honom för egel bruk. Även för beslul om att delägarna
skall lämna tillskott till verksamheten krävs en pä visst sätt kvalificerad
majoritet. Flertalet av samtliga delägare, som dessutom skall företräda över
hälften av delaktighetstalel, måsle biträda elt sädani beslut. Bidragsskyldigheten
skall fördelas efler delaktigheten om inte enighet råder om en annan
fördelningsgrund. I fråga om fiskevårdsområdets inkomsler gäller att dessa, i
den mån de inte används eller fonderas, skall fördelas mellan delägarna. Med
vissa undantag skall delaktigheten gälla som fördelningsgrund.

Utredningens
förslag bygger på förutsättningen att ett fiskevårdsområde kan bildas ulan att
delaktigheten i fisket har bestämts. Detla förhållande får i flera hänseenden
betydelse för utformningen av förvaltningsbestämmelserna. Som huvudregel
föreslås gälla att delägarnas beslut i förvaltningsfrågor fattas med enkel
majoritet och all för varje delägare räknas en röst. I vissa för förvaltningen
gmndläggande frägor skall dock röstning ske

Prop.
1980/81:153 36

efler
delaktighet, om minst en fjärdedel av de närvarande, röslberälfigade delägarna
begär det. Det gäller frågor om upplåtelse och om ersättning lill delägarna. I
första hand skall delägarna då försöka enas om vilka delaktighetslal som skall
gälla. Lyckas inte detla kan delaktighetstal beslutas med fyra femtedels
majoritet. Uppnås inle den majoriteten för föreslagna delaktighetstal, skall en
särskild ulredning för bestämmande av sådana tal göras. Frånsett den nu nämnda
möjlighelen till omröstning efter delaktighet, föreslås inga särskilda
omröslningsregler för beslul om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel.
Liksom f. n. skall emellertid i vissa fall krävas den enskilde delägarens
samtycke för etl beslul om upplåtelse av hans fiske. Som förutsättningar för en
sådan vetorätt föreslås gälla dels all del är fråga om fiske som han brukar med
ensamrätt, dels all fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Vad
slutligen gäller de nuvarande reglerna om tillskott av delägarna och fördelning
av inkomster så saknar dessa bestämmelser motsvarighet i förslaget.

Vissa
remissinstanser är krifiska mot de av utredningen föreslagna omröstningsreglerna.
Kritiken innebär i huvudsak att större fiskerättsägare missgynnas i en
utsträckning som inte är fallel enligl den nuvarande lagen eller enligl annan
motsvarande lagstiftning, exempelvis lagen om förvaltning av samfälligheter.
En av remissinstanserna pekar också på den risk för handlingsförlamning som
avsaknaden av en delaktighetsulredning kan föra med sig.

Jag vill till en början
erinra om att utformningen av omröstningsreglerna var föremål för en ingående
diskussion vid den nuvarande lagens tillkomst. Förespråkarna för en röstning
efter delaktighet hänvisade till vedertagna principer för omröstning i
sammanslutningar för ekonomisk verksamhel. Anhängarna av principen om röstning
efter huvudtal gjorde å sin sida gällande alt ett lika storl medinflylande för
alla skulle komma atl stimulera intresset hos fiertalet fiskerättsägare. Vidare
hävdades atl fisket i likhet med jakten rymmer många inslag som inle är av
ekonomisk natur. Del var därför inte befogal alt ulan vidare göra jämförelser
med annan associa-fionsrättslig lagstiftning. Den gmndläggande
omröstningsregeln i LOFO utformades i enlighet med huvudtalsprincipen. Som ylterligare
skäl för detta anfördes att erfarenheterna från både fiskevårdsföreningarna och
jaktvårdsområdena visade att man i praktiken röstade efter huvudlal. Det ansågs
emellertid nödvändigt att modifiera gmndregeln. Det måste respekteras att
röstning efter delaktighet i vissa fall utgjorde en förutsättning för en
fillräcklig anslutning bland fiskerättsägarna för bildande av ett fiskevårdsområde.
De fall som närmasl avsågs var när ett litet antal jordbrukare och fiskare äger
de största andelarna i fisket medan återstoden ägs av elt mycket stort antal
sommarstugeägare ofta bosatta på annan ort.

Enligt
min mening kan det av både principiella och andra skäl ifrågasättas om det
finns anledning att göra undantag från huvudtalsprincipen när det gäller
omröstning till beslut om verksamheten inom ett fiskevårdsom-

Prop.
1980/81:153 37

rade.
Även om det, med hänsyn till vad som gäller enligt annan
samfällig-hetslagstiftning, godtas att omröstning i vissa frågor sker efter
delaktighet torde det i många fall vara svårt att finna motiv för en
röslgradering. Jag syftar då närmast på sådana samfällda fisken där fisket har
i stort sett samma betydelse för delägarna oberoende av det förhållandet att de
har olika stora andelar i fisket. Erfarenhetema från samverkan både pä fiskets
och jaktens område tyder också på att riskerna för intressemotsättningar mellan
olika ägarkategorier inte är särskilt stora. Jag är emellertid medveten om att
utformningen av omröstningsreglerna trots allt kan få stor betydelse för vissa
fiskerättsägares vilja atl medverka vid bildandel av ett fiskevårdsområde.
Större fiskerättsägare kan finna det betänkligt att för dem bindande beslut
kommer att fattas efter huvudtalsröstning. Dessa betänkligheter bör enligt min
mening kunna minskas genom att det redan i stadgarna - i den del de fastställs
av länsstyrelsen - tas in föreskrifter som reglerar de mera ingripande
förvaltningsbesluten. Det kravet gäller för övrigt också enligt LOFO. I likhet
med ulredningen anser jag det emellerfid inte lämpligt att helt slopa
möjligheten lill omröstning med graderade röstetal. Jag skall strax återkomma
fill den här frågan men jag vill dessförinnan från vissa andra synpunkter
behandla besluten om upplåtelse av fiske och frågan om uttaxering av medel för
verksamheten.

Det
har inte från något håll ifrågsatts annat än atl det även i fortsättningen
skall vara möjligt att genom majoritetsbeslut helt eller delvis upplåta fisket
inom elt fiskevårdsområde. En sådan möjlighet är också i många fall en
fömtsättning för en förvaltning inriktad på god fiskevård. Jag anser att del
bör komma lill uttryck i den nya lagen att en fiskevårdsområdesförening får
besluta om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel. Denna förfoganderätt bör
dock liksom hitfills gälla med vissa inskränkningar. Under vissa
förutsättningar bör en fiskeräftsägare kunna förhindra en upplåtelse. Enligt
utredningens förslag skall sådan vetorätt bara finnas när upplåtelsen avser
fiske som en delägare i området bmkar med ensamrätt. Enligl min mening bör
emellertid även den som inle har annan fiskerätt än en andel i ett samfällt
fiske kunna förhindra en upplåtelse, om upplåtelsen omfattar hela hans fiske.
Vetorätt bör således föreligga när del är fråga om dels tolalupplåtelse av ett
samfällt fiske, dels upplåtelse helt eller delvis av lotter i ett skiftat eller
på annat sätt uppdelat fiske. Som ytteriigare förutsättning för vetorätten bör
liksom hittills gälla att fisket inte skall sakna betydelse för
fiskerätlsägarens försörjning. Jag är följaktligen inte beredd alt bilräda
ulredningens förslag att skärpa förutsättningen till att avse fiske som har en
väsentlig sådan betydelse. All som några remissinstanser föreslår vidga
vetorätten fill att gälla också ett betydelsefullt fritidsfiske skulle enligt
min mening föra för långt.

Utredningen
har inte närmare behandlat frågan om finansieringen av verksamheten inom elt
fiskevårdsomräde. Det kan fömtsättas atl sådana tlskevårdsåtgärder som medför
direkta utgifter vanligen kommer atl finan-

Prop.
1980/81:153 38

sieras
genom inkomster från upplåtelser. Det kan emellertid i vissa fall finnas ett
behov av att förstärka sådana inkomster och eventuella statsbidrag med bidrag
i pengar frän medlemmarna i fiskevårdsområdesföreningen. Så kan exempelvis
vara fallet om det är aktuellt att genomföra en mera omfattande restaurering av
elt fiskevatten inom området. Enligt min mening bör fiskerättsägarna när
fiskevårdsområdet bildas la ställning till om de genom föreskrifter i stadgarna
vill ge områdesföreningen möjlighel att uttaxera bidrag av medlemmarna. En
ytterligare fömtsättning för en sådan uttaxering bör vara atl det i föreningens
stadgar anges hur bidrags-skyldigheten skall fördelas mellan medlemmarna. Den
förenklade fiskerättsutredningen bör kunna utgöra ett fullt tillräckligt
underlag för en sådan fördelning. Är fisket samfällt kan del vara motiverat alt
differentiera bidragen med hänsyn till den uppskattning av andelarnas sloriek
som kan göras. Ingår ett skiftat fiske i området kan en uppskattning av
vallenarea-lemas storlek vara en godtagbar fördelningsgrund. En föreskrift om
fördelningen av bidragsskyldighelen bör givetvis korrespondera mot en eventuell
stadgebestämmelse om fördelning mellan medlemmarna av inflytande inkomster. 1
stadgarna kan också anges del högsta sammanlagda belopp som årligen kan komma i
fråga för uttaxering.

Pä
samma sätt som i fräga om uttaxeringen bör i stadgarna anges i vilken
omfattning och i vilka former det kan ifrågakomma att upplåta fiske inom
fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna bör följaktligen redan vid bildandel få ta
ställning till riktlinjerna för de mera ingripande besluten. Del för bildandet
föreslagna opinionsvillkoret innebär alt särskild hänsyn las lill uppfallningen
hos de fiskerättsägare som har stor del i fisket eller som av andra skäl i
högre grad än andra kommer atl beröras av de fömtsatta besluten. Beslut inom de
i stadgarna angivna ramarna borde med hänsyn härtill kunna fattas efter
huvudtalsröstning och utan särskilda majoritetskrav. Jag har redan nämnt att
jag trots allt anser att möjlighelen att gradera röstetalen bör finnas kvar.
Till skillnad frän utredningen anser jag emellertid atl frågan om omröstning
efler delaktighet bör regleras i fiskevårdsområdesföreningens stadgar. Del bör
följaktligen redan vid bildandel av fiskevårdsområdet bestämmas om röstning
med graderade röstetal skall kunna komma i fräga och fastställas andelstal
lill grund för en sådan gradering. Alt förse stadgarna med föreskrifter om
delaktighelsröstning torde bli aktuellt främst i de fall dä uttaxering av
bidrag hos medlemmarna skall kunna ske. Det är då naturligt att gradera
röstetalen på samma sätt som bidragsskyldigheten fördelas. Under alla
omständigheter bör röstgraderingen göras på grundval av
fiskerältsförteckningens uppgifter. Även om vissa invändningar kan riktas mol
att andelstal för graderingen i slor utsträckning kommer att gmndas pä
uppskattningar och översiktliga bedömningar bör fiskerättsägarna kunna bortse
från de brister som en sådan metod har. Jag vill understryka att mitt förslag
inte får leda till någon mera omfattande arbetsinsats av förrättningsmannen.

Prop.
1980/81:153 39

2.3.4
Fiskevårdsområdes bestånd

Enligl
LOFO skall etl fiskevårdsområde bildas för viss tid, minst tio och högst 25 år.
Beståndstiden förlängs emellertid automatiskt om inle delägare som företräder
minst en tiondel av delaktighetstalel hos länsstyrelsen anmäler att de inle
önskar någon förlängning. Görs en sådan anmälan skall länsstyrelsen pröva om
giltighetstiden skall förlängas. För den prövningen gäller i tillämpliga delar
reglerna om bildande av fiskevårdsomräde. Del krävs följaktligen regelmässigt
en förrättning och en omröstning för alt konstatera att del bland delägarna
finns lika slor anslutning för en förlängning som det krävs för nybildning.
Länsstyrelsen kan emellertid under vissa omständigheter upplösa ett
fiskevårdsområde redan innan giltighels-tiden har löpt ul. Exempel på sådana
omständigheter är att vattenområdet eller fisket förändrats väsentligt genom en
naturhändelse eller en vattenul-byggnad. För beslut om sädan upplösning behöver
inle nägon förrättning hållas.

Enligl ulredningens
förslag skall elt fiskevårdsomräde bildas för atl bestå tills vidare.
Länsstyrelsen skall emellertid på ansökan av bl.a. delägare i
fiskevårdsområdel kunna beslula all detla skall upplösas. Frågan om upplösning
skall bara kunna prövas vid utgången av varje tioårsperiod från bildandet, om
det inte finns särskilda skäl för annal. Som särskilda skäl anses sådana
omständigheter som enligt LOFO kan föranleda en upplösning i förtid.
Länsstyrelsens beslul skall grundas på en lämplighetsprövning vid vilken
hänsyn skall tas till innehållet i de regionala och lokala fiskevärdsplanerna.

Enligl min mening bör man
räkna med tvä olika huvudfall då det inte längre finns förutsättningar för etl
fortsalt samarbele inom ett fiskevårdsomräde. Det ena huvudfallet jag syftar
på är all sä väsentliga förändringar inträffar i vatten- eller
fiskeförhällandena att grunden för verksamheten rycks undan. Elt exempel på
förändringar av del slaget kan vara följderna av en sjöreglering eller annal
byggande i vatten. Liksom f. n. bör länsslyrelsen i det fallet kunna beslula
att gemenskapen inom fiskevårdsområdel skall upplösas.

Det andra huvudfallet
anser jag vara när del bland fiskerältsägarna finns ett mera allmänt missnöje
med samarbetet och en önskan all della skall upphöra. Jag har i del föregående
framhållit den betydelse som en positiv inställning hos fiskerältsägarna har
för ell väl fungerande samarbete inom ett fiskevårdsområde. Del förhållandel
all ett slorl anlal av dem motsätter sig en fortsatt samverkan bör därför
enligl min mening kunna ulgöra skäl för att upplösa fiskevårdsområdet.
Länsstyrelsen bör följaktligen, om del konstateras atl den för bildande av ell
fiskevårdsomräde erforderliga opinionen inte längre föreligger, kunna besluta
om upplösning av områdesföreningen. Liksom f. n. bör en omprövning av
fömtsättningarna för en samverkan inte ske förrän en relalivi läng tid
förflufil från det att fiskevårdsområdet bildades.

Prop.
1980/81:153 40

Enligt
LOFO kan länsstyrelsen besluta om ändring av stadgarna för ett fiskevårdsomräde
och ett sådant beslut kan också avse en ändring av områdets omfattning. En
sådan stadgeändring skall handläggas i samma ordning som frågan om bildande av
elt fiskevårdsområde.

Utredningen
föreslår regler som innebär att ett fiske skall kunna anslutas till eller
uteslutas ur ett fiskevårdsomräde. Uteslutning skall kunna ske om fisket bör
anslutas till elt annat fiskevårdsomräde eller om en uteslutning i annat fall
anses lämphg. Ansökan om anslutning eller uteslutning skall göras hos
länsstyrelsen som skall låta fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen yttra
sig över ansökan. Finner länsstyrelsen att den ansökta åtgärden står i
överensstämmelse med de kommunala och regionala planerna för fiskevården, skall
en förrättningsman förordnas. Förrättnings-mannen skall sedan handlägga frågan
i samma ordning som gäller för bildande av ett fiskevårdsområde. För
uteslutning av ett fiske som på gmnd av en naturhändelse, en vattenutbyggnad
eller nägon annan orsak inte längre kan nyttjas föreslås ett förenklat
förfarande. Länsstyrelsen skall då kunna besluta om uteslutningen efter att ha
remitterat ansökan och låtit fiskerättsägarna yttra sig i frågan.

I
remissyttrandena över förslaget ifrågasätts om inte en enklare handläggningsordning
kan lillämpas i vissa fall. Dessutom efterlyses regler för sammanslagning av
fiskevårdsområden.

Enligt
min mening bör reglerna för att möjliggöra förändringar av ett fiskevårdsomrädes
omfattning åtminstone delvis kunna utformas som molsvarande regler i lagen om
jaktvårdsområden. Därmed tillgodoses också de synpunkter som förts fram vid
remissbehandlingen.

Mitt
förslag innebär att det blir möjligt att föra samman flera fiskevårdsområden
till ett område. Del bör också vara möjligt atl dela upp ett fiskevårdsområde
även om en sådan åtgärd bör komma i fräga endasi i undanlagsfall. För sädana
mera genomgripande förändringar bör i tillämpliga delar gälla reglerna om
nybildning av ett fiskevårdsområde. Frågan bör följaktligen utredas vid en
förrättning om länsstyrelsen inle anser atl beslul om ombildningen kan meddelas
på grundval av ansökningshandlingarna. För länsstyrelsens prövning av del
ombildade fiskevårdsområdel bör gälla det för bildande föreslagna
opinionsvillkoret och allmänna lämplighetskravet.

Som
utredningen föreslår bör det också finnas möjlighet att ansluta ett fiske till
ett bestående fiskevårdsomräde. Enligt min mening bör länsstyrelsen i regel
kunna besluta om en sådan åtgärd enbart på gmndval av en ansökan från
fiskevårdsområdesföreningens styrelse och elt medgivande från fiskets ägare.
Innebär anslutningen all fisket förs över från ell fiskevårdsområde till ett
annal bör del också krävas alt föreningen för det område i vilket fisket ingår
medger åtgärden. Del kan visa sig nödvändigl alt ylterligare utredning tillförs
ärendet innan beslut fattas. Länsstyrelsen bör därför ges möjlighet att
förordna att frågan skall utredas vid en för-

Prop.
1980/81:153 41

rättning.
För länsstyrelsens prövning bör självfallet gälla atl åigärden skall vara
förenlig med fiskevärdsinlresset och andra inlressen som fiskevårdsområdet
skall tillgodose.

Undanlagsvis
kan del finnas anledning alt utesluta etl fiske ur ell fiskevårdsområde ulan all
fisket samtidigt förs lill ell annat sådant område. Även i det här fallel bör
länsslyrelsen beslula i frågan. Ansökan bör få göras både av
fiskevårdsområdesföreningens styrelse och ägaren av del fiske det är fråga om.

2.4
Bestämmelser till skydd för fiskbestånden m. m.

Under
denna rubrik behandlar jag dels ulredningens förslag lill bestämmelser i fråga
om vanskötsel av fiske och expropriation av fiske, dels frågan om en samordning
av länsstyrelsernas och fiskeristyrelsens befogenhet att meddela bestämmelser
om fiskets vård och bedrivande.

Bestämmelser
om vanskötsel av fiske

Fiskerättslagen
innehåller i 30-32 S§ bestämmelser som gör del möjligt för det allmänna atl
ingripa med tvångsåtgärder om innehavaren av enskild fiskerätt vansköter fisket
genom en alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet
att utnyttja fisket. Som en fömtsättning för sådana tvångsåtgärder gäller alt
de skall vara påkallade av ett allmänt intresse och alt försöka atl vinna
rättelse har gjorts under hand. Slalens fiskeritjänstemän dvs.
fiskeriintendenten skall därför först försöka atl träffa en frivillig
överenskommelse om fiskels bedrivande med fastighetsägaren eller, om
fiskerätten innehas av annan, med denne. Om en sädan överenskommelse inte
kommer till stånd eller om åtagandena i överenskommelsen inte fullgörs,
åligger det fiskeriintendenten att anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Han
skall i samband därmed ange de förskrifter om fiskets bedrivande som enligl
hans mening bör meddelas för all avhjälpa vanskötseln. Innan länsstyrelsen
fattar beslul i ärendei skall fiskerälts-havaren ges tillfälle atl yttra sig.
Länsslyrelsen får därefter fastställa en fiskeriplan med de föreskrifter om
fiskels bedrivande som är nödvändiga för att avhjälpa vanskötseln. Fiskeriplanen
skall avse en viss tid, högst tio är. Planen har sakrätlslig verkan, så all
även en ny ägare är bunden. Vid behov kan länsslyrelsen sätta ul vite för
underlätenhet att följa planens bestämmelser.

Enligt
fiskevattensutredningen har bestämmelserna i fiskerätlslagen om åtgärder mot
vanskötsel av fiske nästan aldrig tillämpats. Enligl vad ulredningen inhämtat
har det funnits fall av vanhävd där ell ingripande varil motiverat men
förfarandet har ansetts så omständligt all man avstått från åtgärder.
Utredningen föreslår mot bakgmnd härav att bestämmelserna förenklas. Förslaget
innebär atl fiskenämnden skall kunna fastställa en fiskeriplan för fisket, om
fiskerättshavare i strid med allmänt intresse

Prop.
1980/81:153 42

uppenbart
vansköter sitt fiske genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller
genom underlåtenhet att nyttja fisket. Nämnden föreslås självmant kunna ta upp
frägan till behandling men del vanligaste torde enligt utredningen bli att
frågan las upp efter anmälan. Fiskeriplanen skall i likhet med vad som gäller
nu innehålla de föreskrifter om fiskels bedrivande som anses nödvändiga för
alt avhjälpa vanskötseln. Föreskrifterna bör få förenas med vite. Vid
upprättandet av planen bör skälig hänsyn las lill fiskerättsägarens intresse
all själv kunna bedriva fiske eller all disponera sitt vatten på annal sätt.
Fiskeriplanen föreslås vidare bli gällande mot ny innehavare av fiskerätten.

Ulredningens
förslag alt fiskerällslagens bestämmelser om förfarandet vid åtgärder mot
vanskötsel av fiske skall förenklas lämnas ulan erinran av remissinstanserna.
Enligt min mening finns det behov av bestämmelser om vanhävd pä fiskets område
även i fortsättningen. Jag tillstyrker förslaget om ell förenklat förfarande
vid ingripande mol vanskötsel av fiske.

Jag
biträder alltså ulredningens förslag alt det i fortsättningen bör ankomma på
fiskenämnden alt vid behov ingripa mot uppenbara fall av vanskötsel av enskilt
fiske. Fiskenämnden, som har lill uppgift alt bl.a. verka för fiskets
utveckling och för en god fiskevård, bör därvid ha befogenhet att meddela de
beslul om fiskets bedrivande som behövs för all avhjälpa vanskötseln. Som
utredningen föreslår bör del inle längre vara etl oavvisligt krav alt ell
ingripande alllid skall föregås av försök alt nå en frivillig överenskommelse.
Del ligger dock i sakens natur all man i de allra flesta fall först
eftersträvar atl åstadkomma rättelse på frivillig väg. Som utredningen
föreslagil bör nämnden kunna ingripa självmant eller efler anmälan. Jag
förordar atl bestämmelserna om ätgärder mol vanskötsel av fiske tas in i 30 §
fiskerätlslagen (1950:596). Jag vill i övrigl hänvisa lill specialmotiveringen.

Expropriation

Utredningen
anför alt Östersjöns laxbestånd till övervägande del (ca 70 %) baseras på
reproduktion i norrländska vattendrag. Beståndet är emellertid numera utsatt
för en alltför hård beskattning och lillgången på lekfisk är därför oroväckande
liten på åtskilliga håll, i vissa älvar långt under vad som behövs för all
upprätthålla beståndet. Akuta problem av detta slag finns i dag i såväl
vallendrag med nalurlig reproduktion som utbyggda älvar med odlingsbaserad
laxproduktion. Tyngdpunkten i det svenska laxfisket har enligl ulredningen
under de senaste åren förskjutits kraffigt i riktning mot ett ökat norrländskt
kustfiske, främsl i anslutning till de laxförande älvarnas mynningsområden.
Detta fiske bedrivs i första hand med fasta redskap men i en inle obetydlig
omfattning också med rörliga nätredskap. Större delen, uppskattningsvis ca 75
%, av del norrländska kustfisket efter lax utövas med stöd av enskild
fiskerätt.

De
bestämmelser i fiskevårdande syfte som hittills har meddelats har

Prop.
1980/81:153 • 43

enligt
utredningen inte varit tillräckliga för att motverka överfiskningen av lax och
havsöring i älvmynningarna. Den begränsning av fångslullaget som enligt
utredningen är nödvändig för alt trygga beståndet har således inle kunnat
åstadkommas i de i detta sammanhang särskilt känsliga älvmynningarna.
Situationen är enligl utredningen särskilt allvarlig för laxens del. Lägel i
vissa vattendrag är emellertid oroande också för havsöringen.

Utredningen anför vidare
att staten och kommuner enligt 2 kap. 9 § första stycket vattenlagen (1918;
523) redan i dag har rätt att i eller invid ett vattendrag anordna en särskild
fiskväg och att vidta andra ålgärder för att främja fisket. I samband med atl
beslul härom meddelas kan enligl 2 kap. 14 § andra stycket vattenlagen fiske
inom etl visst område förbjudas. Enligt ulredningens uppfattning är dock dessa
bestämmelser i vattenlagen inte tillräckliga. En utvidgning bör därför ske av
möjlighelerna lill ingripande från samhällels sida. Utredningen avser då
särskilt den situation som uppkommer när fisket i ett mynningsområde är så
omfattande all tillräckligt med lekfisk inle kan komma upp i vattendraget.
Visserligen kan länsstyrelsen enligt fiskeristadgan i etl sådanl läge beslula
att fisket i mynningsområdet skall reduceras på gmnd av fiskevårdsskäl. Ett
beslut som förbjuder fisket hell under en längre period, exempelvis flera år,
torde dock enligt utredningen inte kunna fattas i denna ordning. Ulredningen
föreslår mot bakgmnd härav att det införs en möjlighet alt expropriera fiske,
som utgör hinder för fiskevården. Del kan exempelvis röra sig om fisket med
fasta redskap i ett mynningsområde i de fall detta fiske hindrar tillräcklig
uppgång av vandringsfisk för avelsändamål. Expropriationsrätten bör dock inte
omfatta fiske endasi i mynningsområden ulan allt fiske som av fiskevård SS kål
bedöms böra las i anspråk i sin helhel. Detla kan bli aktuellt i samband med
byggandet av en fisklrappa eller anläggning för fiskodling.

Utredningen framhåller att
del enligt den nu gällande lagsliftningen saknas möjlighet atl förfoga över
mark, vatten och fiske ulan ägarens medgivande, när det är fråga om all utföra
vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets omräde. Även om frivilliga
överenskommelser är att föredra också i ifrågavarande fall, finner ulredningen
del angeläget alt en möjlighet till expropriation införs även för att göra det
möjligt att utföra sådana undersökningar och försök.

Jag vill till en början
erinra om att del är söijt för vandringsfiskens ohindrade gång genom
bestämmelserna i 28 och 29 §S fiskerättslagen om en fri led, en
"fiskådra" där fisken skall kunna gå fram. I vatje gren i de
vattendrag och sund där fisken har sin gång skall fiskådra finnas i det
djupaste vattnet. Fiskådran, som utgör en sjättedel av vattnets bredd, skall
lämnas fri från fiskredskap som kan hindra fiskens gång. Om ett vattendrag med
fiskådra mynnar ut i havet sträcker sig fiskådran 300 meter ut. Länsstyrelsen
kan i vissa fall föreskriva att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än
det djupaste. Vidare fömtsätts att länsstyrelsema skall kunna

Prop.
1980/81:153 - 44

med
stöd av fiskeristadgan ge särskilda skyddsföreskrifter för vandringsfisken,
exempelvis för sådana delar av en älvmynning som inle omfattas av fiskådran.

Flera
av de syften utredningen vill uppnå med förslaget om expropria-tionsmöjlighet
av fiskevårdsskäl lorde alltså redan vara tillgodosedda genom
fiskelagstiftningens och vattenlagens bestämmelser. Som utredningen anför inger
emellertid utvecklingen av lax- och havsöringsfisket allvarlig oro för
beståndens fortsatta existens. Med hänsyn härtill och till all remissinstanserna
i allmänhet godtagit förslagel vill jag inte motsätta mig della. Jag förordar
säledes efter samråd med statsrådet Danell att expropriationslagen ändras sä
att expropriation får ske för atl möjliggöra fiskevärdsätgärder saml
vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske. Bestämmelser härom
tas lämpligen in som en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, i expropriationslagen.

Expropriation
av enskild fiskerätt som ett medel alt lillgodose fiskevård torde komma i fråga
främst i de fall fisket måste förbjudas helt. Är det fråga om begränsningar av
fisket t.ex. i form av fredningstider eller förbjudna fiskemeloder, torde samma
syfte i allmänhet kunna näs på etl mindre ingripande sätt genom all
länsstyrelsen med stöd av 14 § fiskeristadgan (1954; 607) meddelar lokala
bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. De kan avse skyddszoner och
fredningstider för exempelvis lax. De kan också la sikte på atl bekämpa alltför
effektiva fångstsätt som kan äventyra fiskslammens bestånd. Länsstyrelsen kan alltså
i lokala bestämmelser också inskränka fisket med vissa nätredskap. Sådana
bestämmelser får dock meddelas endast när det anses påkallat av fiskevårdsskäl.
Föreskrifter som i första hand syftar till en fördelning av fisket mellan
olika kalegorier fiskande, exempelvis mellan yrkesfiskare och dellidsfiskare
eller fritidsfiskare får inle meddelas i denna ordning. Även med denna
begränsning kan dock som framgår av vad jag nu sagt fiskevårdens inlressen i
slor utsträckning tillvaratas genom föreskrifter som meddelas av länsstyrelsen.

Fiskevatlensulredningen
föreslår att fiske skall kunna exproprieras även i vissa andra fall och anför
alt man pä många platser i landel gör stora satsningar på turism saml bygger
stugbyar och andra fritidsanläggningar. Möjligheter till fritidsfiske ulgör då
ofta en förutsättning för sådana projekt. Finns området eller anläggningen vid
vatten där fisket är förbehållet enskilda fiskerättsägare, behövs det avtal med
dem för att få fisket upplåtet på kortare eller längre lid. Enligt utredningen
torde det dock ibland vara värdefullt att mera definitivt kunna disponera
fisket i anslutning lill t.ex. elt slörre turistområde eller en stugby. Mol
denna bakgmnd bör fisket inom etl område som är av väsentlig betydelse för
friluftslivet kunna bli föremål för expropriation. Utredningen föreslår därför
att äganderätten eller nyttjanderätten till visst fiske i anslutning till en
fritidsanläggning skall kunna exproprieras utan att fastigheten i övrigt tas i
anspråk.

För
egen del vill jag anföra följande. Enligl 2 kap. 9 § exproprialionsla-

Prop.
1980/81:153 45

gen
får expropriation ske bl.a. för atl tillgodose etl väsenlligl behov av mark
eller anläggning för "idrott eller friluftsliv", om marken eller
anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. I motiven lill
bestämmelsen framhålls särskill atl begreppet friluftsliv också omfattar fritidsfisket
(prop. 1972; 109 s. 276). Det i lagrummet använda uttrycket mark anses inte
innebära någon begränsning av exproprialionsföremålet. Av expropriafionslagens
förarbeten framgår vidare all expropriation kan tillgripas även om en särskild
anläggning inte tillskapas samlidigl. Av vad jag nu har anfört framgår all det
redan i dag finns möjligheler att genom expropriation ta enskilt fiske i
anspråk på det sätt utredningen har förordat. Jag vill i sammanhanget också
hänvisa lill civilutskoltets belänkande CU 1979/80:10, där utskottet med
anledning av en motion i frågan framhåller atl det redan finns
expropriationsmöjligheler för allmänhetens friluftsliv och att detta omfatlar
fritidsfisket. Det finns alltså inte något behov atl ändra lagen för alt
lillgodose nu angivna ändamål.

Bestämmelser
om fiskets vård och bedrivande

Enligl
14 S fiskeristadgan (1954:607) får länsstyrelsen för länel eller en del av
detta meddela särskilda bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. Sådana
bestämmelser fär dock inte avse området utanför gränsen för svenskl
terrilorialhav enligt 3 S lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium i dess
lydelse före den I juli 1979, dvs. området intill fyra nautiska mil från de
svenska baslinjerna. Del bemyndigande som paragrafen innehåller gör del möjligt
för länsslyrelsen all genom lokala bestämmelser skärpa fiskeristadgans allmänna
bestämmelser om minimimått, fredningstider, förbjudna fiskemeloder m.m. (prop.
1954: 183 s. 108). Däremol får länsbestämmelserna inte innebära en lindring av
en allmän föreskrift.

Varje
län har i dag som ell komplement till fiskeristadgan en länsstadga och i de
flesta kustlän två länsstadgor, en sallvatlenstadga och en sölval-lenstadga.
Vidare finns det särskilda av länsstyrelsen meddelade lokala beslut om fiskets
vård och bedrivande.

Enligt
utredningen har stark kritik riktats mot den nuvarande ordningen med
länsstadgor som kompletteras med lokala beslul. De nuvarande bestämmelserna
anses i många fall inte grundade pä moderna fiskeribiolo-giska rön utan är
föranledda av konkurrenshänsyn. Innehållet varierar vidare avsevärt inom
regioner med likartade fiske- och fiskeribiologiska förhållanden. Detaljrikedomen
och svåröverskädlighelen hos de lokala bestämmelserna framslår också som ett
hinder för ett lojall utövat frilids-fiske vilket blir mera påtagligt ju
rörligare frilidsfiskel blir. Bestämmelserna är vidare ofta svåråtkomliga för
allmänheten även om en förbättring har inträtt på senare år genom att flera
länsstyrelser låtit utarbeta lättillgängliga sammanställningar av gällande
bestämmelser.

För
atl de fiskeribiologiska samordningsfrågorna skall kunna beaklas i tillräcklig
grad föreslår ulredningen att länsstadgorna ersätts av stadgor för

Prop. 1980/81:153 46

större
områden. Vidare är del enligl utredningen angelägel all de bestämmelser som
gäller för allmänhetens fiske görs lättillgängliga och likformiga inom lämpligt
avpassade slörre områden. Utredningen föreslår därför alt de särskilda
fiskestadgorna skall upprättas för större regioner. Enligt förslaget skall
kusten indelas i fyra regioner vilka i stort anknyter lill de skilda
fiskerättsliga förulsältningarna. Inlandet föreslås uppdelat i tvä regioner med
gräns vid Dalälven. Med hänsyn lill all de fiskerätlsliga förhållandena är
annorlunda i de fem största sjöarna i jämförelse med övriga inlandsvatlen
föreslås en särskild stadga för dessa. Sådana stadgor bör beslutas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, varvid i första hand
fiskeristyrelsen bör komma i fräga. Enligl ulredningens mening är del dock
under alla omständigheter angelägel att den lokala förankringen inle går
förlorad. En möjlighel är därför atl låta fiskenämnderna svara för kontakterna
med allmänheten genom sammanträden o.d. samt även i övrigt öva inflytande på
stadgans innehåll.

Utredningens
förslag att de nuvarande länsstadgorna och särskilda lokala besluten skall
ersällas med regionala stadgor kritiseras av flera remissinstanser. Dessa
anser bl. a. att avgränsningen av de föreslagna regionerna är olämplig och all
det inom flera län finns säregna fiskeribiologiska fömtsättningar och
naturförhållanden som är bekanta för länsslyrelserna och som endasi kan beaklas
av dem i länsvisa stadgor och beslul.

Även
fiskeristyrelsen har befogenhet atl meddela föreskrifter om fiskets vård och
bedrivande. Enligt 33 f S lagen (1950:596) om rätl lill fiske får regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om del svenska
fiskels vård och bedrivande. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet all
föreskriva inskränkning i fisket, om del behövs t.ex. för atl bevara
fiskbestånd eller annars för atl främja fisket. Bestämmelsen har bl.a. sin
grund i de minskade fiskbestånden i bl.a. Nordsjön, Skagerack och Kattegatt.
Delta har letl till allt hårdare internationella fångstbegränsningar för atl
förhindra en ulfiskning av vikliga arter.

Föreskrifter
som avses i 33 f § fiskerättslagen finns bl. a. i kungörelsen (1965:500,
omtryckt senasl 1977:56) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i
fiskeredskap och minimimått pä fisk m. m. Enligl 1 § första stycket meddelar
fiskeristyrelsen bl. a. de bestämmelser i detta hänseende som betingas av
Sveriges anslutning lill vissa i kungörelsen närmare angivna konventioner.
Enligt paragrafens andra stycke meddelar fiskeristyrelsen vidare med beaktande
av Sveriges internationella överenskommelser även i övrigt bestämmelser i
samma hänseenden för fiske inom Sveriges sjöterritorium och den svenska
fiskezonen samt för svenskt havsfiske i övrigt. I förordningen (1977:1138) om
utlännings fiskerätt ges bl.a. bestämmelser för yrkesfiske som bedrivs från
utländska farlyg i del svenska territorialhavet och i den svenska fiskezonen.
Enligt 6 § meddelar fiskeristyrelsen yllerligare föreskrifter om fiskels vård
och bedrivande för sådanl fiske. Med stöd av bestämmelserna i nämnda kungörelse
och för-

Prop. 1980/81:153 47

ordning
har fiskeristyrelsen utfärdat bl.a. kungörelser med vissa bestämmelser om
fisket i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

I tvä skilda skrivelser
till regeringen år 1979 hemställer fiskeristyrelsen om en översyn och
samordning av styrelsens bemyndiganden all utfärda föreskrifter om fiskels vård
och bedrivande. Styrelsen anför därvid all den under en lång följd av år har
utfärdat olika fiskereglerande bestämmelser med stöd av bemyndigandena i
kungörelsen (1965:500) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i
fiskeredskap och minimimått pä fisk m.m. och i förordningen (1977: 1138) om
utlännings fiskerätt. Dessa bemyndiganden har hittills i huvudsak inneburit
att till svensk författningstext omsätta rekommendationer som har avgetts på
mellanstallig nivå, exempelvis inom ramen för Nordostatlantiska fiskerikonventionen
(NEAFC) och Internationella fiskerikonventionen för Östersjön (IBSFC).
Utvecklingen pä fiskets område och de av statsmakterna år 1978 beslulade nya
riktlinjerna för fiskeripolifiken har emellertid gjort det angelägel att
precisera styrelsens befogenheter all reglera fisket längs kusterna och i de
havsområden som har eller kan få betydelse för svenskl fiske. Den internationella
utvecklingen har för Sveriges vidkommande medfört att vi varje år måste föra
förhandlingar med en rad stater om de kvantiteter (kvoter) fisk av olika slag
som svenska fiskare skall ha rätl all fånga. Även för de fångster som skall tas
upp i den svenska fiskezonen måsle förhandlingar föras, eftersom uttaget i
denna påverkar fisklillgången i våra grannländers vatten och omvänt. De
fångslkvoter som överenskoms vid internationella förhandlingar fastställs
formellt av regeringen som också uppdrar ål fiskeristyrelsen alt övervaka hur
dessa ulnylljas. De fångslkvoter som Sverige tilldelas vid internalionella
förhandlingar är emellertid inte tillräckliga för atl tillåta ell fritt fiske
efter vissa arter under hela årel. När en kvot är uppfiskad utfärdar styrelsen
därför förbud för fortsalt fiske i det aktuella havsområdet eller efter den
aktuella arten.

Ulöver
den möjlighel som således finns all stoppa fisket efler etl visst fiskslag när
den kvot som har lilldelals Sverige har fiskats upp måste enligl styrelsen de
fastställda kvoterna i framtiden kunna fördelas först och främst mellan olika
kalegorier som fiskar yrkesmässigt. Garnfiskare och vadfiskare kan t.ex. inte
plötsligt flytta sitt fiske från Västkusten till Östersjön. Slyrelsen föreslår
mol bakgrund härav att regeringen skall besluta om en fördelning mellan olika
grupper av fiskande av de kvoter som har fastställts för visst eller vissa
fiskslag. Förslag till sådan fördelning, som dock inle bör omfalta fiske med
stöd av enskild räll, bör enligt fiskeristyrelsen upprättas av slyrelsen.
Huvuddelen av kvoterna bör därvid komma del samhällsslödda yrkesfisket till
del, dvs. i första hand sådana fiskare som innehar licens för yrkesfiske. En
viss schablonberäknad mindre procentandel av fångslkvolerna bör enligt
slyrelsen normalt också kunna förbehållas de olika kategorier som inle fiskar
yrkesmässigt, dvs. husbehovsfiskarna och fritidsfiskarna.

Prop.
1980/81:153 48

Rätten
alt vid behov förbjuda fortsatt fiske bör enligl fiskeristyrelsen säsom
hitfills få utövas av styrelsen. Utöver fångstförbuden bör styrelsens
föreskrifter liksom nu också få omfatta redskapsbestämmelser, minimimått på
fisk, fredningstider och fredningszoner. De bör dessulom avse mer tekniskt
inriktade regler för fiskets bedrivande såsom anmälnings- och
rapporteringsplikt och andra bestämmelser i syfte atl underiätta och reglera
övervakningen liksom vissa tillsyns- och ansvarsbestämmelser.

Styrelsens
bemyndigande att meddela dessa föreskrifter bör enligt slyrelsen avse fiske
inom Sveriges sjöterritorium vid havskusten ända in lill land. Detta medför all
säväl länsstyrelsen som fiskeristyrelsen blir behöriga atl utfärda sådana
föreskrifter för havsområdet intill den territorialgräns, som gällde före den
1 juli 1979. Genom etl obligatoriskt samrådsförfarande mellan fiskeristyrelsen
och länsstyrelsen bör risken för en sådan kompelenskonflikl kunna begränsas.
Styrelsen bedömer inle heller denna risk som särskilt stor med hänsyn lill all
styrelsens föreskrifter alllid skall ha sin gmnd i internationella
överväganden. Till della kommer vidare atl styrelsens föreskrifter av
fiskeribiologiska skäl normall måste omfatta större sammanhängande områden än
enstaka län. Av största vikl är också enligl slyrelsen atl dessa föreskrifter
kommer alt träda i kraft samtidigt inom olika läns kustområden. Detta kan bäst
uppnås om det ankommer på slyrelsen atl meddela föreskrifterna.

Enligt
styrelsen ulgör dock vandringsfisken en komplikation i sammanhanget.
Fiskeristyrelsens bemyndiganden förutsälls inle komma att omfatta landets
sölvatlensfiske. En lösning är dock att det tills vidare får ankomma på
länsslyrelsen alt efter framställning av fiskeristyrelsen fatta sådana beslut i
den ordning som fiskeristadgan anger för vissa brådskande beslul. Det av
slyrelsen föreslagna samrädsförfarandet torde garantera all enhetliga
bestämmelser blir gällande.

Jag vill till en början
uttala att jag inle nu är beredd atl la ställning lill fiskeristyrelsens
förslag atl de fångslkvoter som Sverige lilldelas vid internationella
förhandlingar skall fördelas mellan olika kategorier fiskande varvid huvuddelen
bör komma det samhällsslödda yrkesfisket till del, dvs. i första hand fiskare
med yrkesfiskelicens. Frågan om en fördelning av • kvoterna mellan olika
kalegorier fiskande inbördes har ell nära samband med frägan, hur olika
konfliktsituationer mellan skilda kalegorier fiskande skall lösas. Som jag
lidigare har anförl har jag för avsikt all föreslå regeringen alt denna fråga
blir föremål för förnyade överväganden av en utredning.

När
det sedan gäller länsstyrelsernas resp. fiskeristyrelsens befogenhet atl
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande delar jag utredningens och
styrelsens uppfattning all del av flera skäl behövs en bättre samordning än f.
n. Jag ansluter mig lill uppfattningen alt det bör ankomma på fiskeristyrelsen
all meddela sådana föreskrifter om fiskets värd och bedrivande som grundas på
internationella överenskommelser och rekom-

Prop.
1980/81:153 49

mendalioner
och atl dessa liksom nu kan ges giltighet ända in lill land. Som styrelsen har
föreslagit bör dessa föreskrifter bl. a. kunna innefatta fångstförbud, redskapsbestämmelser,
minimimått på fisk, fredningstider och fredningszoner liksom mera tekniskt
inriktade bestämmelser för fiskels bedrivande, allt under förutsältning att
föreskrifterna är motiverade av fiskevårdsskäl. Jag kan vidare i princip
tillstyrka förslaget att del skall ankomma på länsslyrelsen all meddela sådana
föreskrifter när de inle är föranledda av internalionella överenskommelser
eller rekommendalioner. Jag delar också uppfattningen att det är angelägel att
bestämmelserna på området i största möjliga utsträckning är enhetliga. För alt
lillgodose detla önskemål och för att bättre än f. n. lillgodose
fiskeribiologiska synpunkler liksom för atl undvika kompelenskonflikler mellan
myndigheterna förordar jag vidare atl länsslyrelsen skall åläggas samrädsskyldighet
med fiskeristyrelsen. Däremot är jag inte beredd att biträda utredningens
förslag atl införa regionala stadgor med hänsyn lill de starka betänkligheter
som flera remissinstanser för fram mot förslaget.

Fiskeristyrelsen
har förutsatt atl föreskrifter som har sin grund i internationella
överenskommelser och rör vandringsfisken skall meddelas av länsstyrelsen
såvitt avser sötvattensfiskel i älvar och floder. För egen del anser jag att
det är mera ändamålsenligt alt även sådana föreskrifter meddelas av
fiskeristyrelsen. Enligl min mening bör del, med hänsyn till vandringsfiskens
betydelse både för havsfisket och sötvattensfiskel, också kunna överlåtas på
fiskeristyrelsen alt meddela föreskrifter om vandringsfisken, även om
föreskrifterna inle har sin grund i internafionella överenskommelser.

Det
ankommer på regeringen atl meddela de föreskrifter om fiskeristyrelsens och
länsstyrelsens befogenheter i de hänseenden jag nu har berört.

2.5
Förvaltningen av statens fiskevatten

Fisket
i kronan tillhöriga vallen skall enligl kungörelsen angående förvallningen av
kronans fisken (1951:395) förvaltas av den myndighet under vilken vattenområdet
hör. Förvaltningen kan dock överiämnas lill domänverket. För fisket i statens
vatten ovan odlingsgränsen och pä renbelesfjällen gäller emellertid atl
förvallningen åvilar lantbruksnämnderna utan möjlighet till överlåtelse därav
till domänverket. De förvaltande myndigheterna skall också sörja för alt
fiskena nyttjas. Detta skall ske genom upplåtelser, om inte hinder möter
däremol. Upplåtelserna skall ske mol avgift, om inle regeringen medger annat.
Om del erfordras för ortsbefolkningens försörjning med fisk, bör fisket i
första hand upplåtas lill yrkesfiskare med försäljning i orten och till
ortsbefolkningen för husbehovsfiske. Försl härefter bör upplåtelse ske lill
yrkesfiskare med försäljning i andra orter saml lill sport- och fritidsfiskare.

De
myndigheter som i dag förvaltar statens vatten är domänverket, 4 Riksdagen
1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 50

fortifikationsförvaltningen,
kriminalvårdsstyrelsen, vissa lantbruksnämnder, socialstyrelsen,
sjöfartsverket, statens naturvårdsverk, statens valtenfallsverk, vissa
universitet och kammarkollegiet. Domänverkel förvallar totall ca 210000 ha
vatten, varav 116000 ha upplåtes för fritidsfiske. Domänverkets vatteninnehav
är fördelat på i stort sett hela landet, om än med en tydlig övervikt på de
nordligaste länen.

Enligt ulredningen finns
det ingen anledning att ändra på den fastslagna principen att fisket i slalens
vatten skall komma det allmänna lill godo i någon form. Huvudregeln bör därför
även i forlsältningen vara atl fisket skall upplåtas. Vissa möjligheter till
undanlag från denna regel måste dock finnas. Del gäller såväl när
bestämmelserna i andra författningar ulgör hinder mol upplåtelse - t.ex.
rennäringslagen och naturvårdslagen - som när särskilda skäl i övrigt talar mot
att upplåtelse sker. Så t. ex. kan det av säkerhetsskäl vara olämpligt alt
upplåta fiske i vattenområden; som är belägna i anslutning till mililära
anläggningar eller utgör målområde vid övningsskjutning. Detsamma kan också
gälla statliga fiskerätligheter i anslutning till vattenkraftverk, där det
finns skyldigheter alt sätta ut laxungar. Vissa vatten kan också behövas för
fiskeribiologiska undersökningar av olika slag.

När del gäller
prioriteringen av upplåtelser mellan olika kategorier av fiskande bör enligl
utredningen yrkesfiskare liksom hittills ha företrädesrätt till upplåtelser
före andra fiskande, om det föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter.
Ulredningen anser atl del inle längre är nödvändigt att behålla nuvarande
bestämmelse om avsättning av fisk i orten. Fiske som försörjningskälla kräver i
dag stor flexibilitet och större avsättningsområden än tidigare. Det
förhållandel atl yrkesfiskel ges företräde bör enligt utredningen inte medföra
några problem för fritidsfisket. Säväl yrkesfiske som fritidsfiske kan ofta
förekomma jämsides i våra sjöar.

Om det inte finns något
behov av yrkesfiskemöjligheler, bör enligt utredningen fisket upplåtas till en
så bred allmänhet som möjligt. Det fär emellertid inle innebära all man ger
avkall på fiskels kvalitet. Begränsningar kan bli nödvändiga med hänsyn lill
fisklillgång, behovel av fiskeålgärder och efterfrågan på fiskemöjligheter. Del
vikliga är enligl ulredningen atl del blir ett allsidigt utbud av bra
fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller framför allt i anslutning
till tätorter men även inom turistområden. För att nå delta mål bör enligt
utredningen skötsel och upplåtelse av stafiiga fiskevatten i sä slor
utsträckning som möjligt överlåtas lill framför allt frivilliga
fiskeorganisalioner. Även kommuner bör kunna komma i fräga.

Det
råder enligl utredningen stor efterfrågan på fiskevatten från redan beflntliga
klubbar och föreningar. Atl slälla slalens vatten till förfogande på föreslaget
sätt skulle inte bara utgöra en stimulans för dessa sammanslutningar utan även
leda till en ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar
av detla slag. En sådan utveckling skulle enligt

Prop.
1980/81:153 51

utredningen
vidga möjligheterna till en meningsfull fritidssysselsättning för många
fiskeintresserade människor i och med atl de fiskande själva skulle få ansvar
för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande. De ideella föreningarna
saknar dock oftast ekonomiska möjligheter all som arrendatorer av slalliga
fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Della bör enligt
utredningen inte utgöra någol hinder. Del bör i stället från samhällets sida
ses som en tillgång all del finns sammanslutningar, som är villiga att ta på
sig etl ansvar all vårda och upplåta fiskevatten. Enligt utredningens
uppfattning bör de avgifler som flyter in genom t.ex. försäljning av fiskekort
inle användas lill arrendeavgifter utan lill vård och skötsel av berörda
fiskevallen saml till information och service belräffande dessa. Utredningen
föreslår därför alt upplåtelser till fiskeklubbar o.d. av fiske i statens
vallen skall ske ulan ersällning till slalen i den mån klubben upplåter eller
har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten pä skäliga villkor.

Enligl ulredningen kommer
det alllid atl finnas statliga fiskevallen som av en eller annan anledning inte
kan skötas på föreslaget sätt. Det bör då ligga nära lill hands för den kommun
där fisket är beläget atl engagera sig i denna verksamhel för alt säkerställa
fortsatt tillgång till frilidsfiskemöjlig-heter inom kommunen. Det kan framför
allt vara lämpligl i områden där ägarförhållandena är starkt splittrade, där
frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna fiskevatten med
ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma vattenområden.

Del
kommer därjämte atl finnas slalliga fisken och fiskevatten, vars förvaltning
inte utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Ulredningen
syftar dä bl.a. på fisken av typ Mörrumsåns laxfiske. 1 sådana fall förordar
utredningen all hela förvallningen ligger kvar hos domänverket. Molsvarande bör
enligl ulredningens uppfattning gälla för de vallen som är belägna inom
nationalparker och naturreservat.

Ansvarel
för atl de förordade riktlinjerna fullföljs åvilar enligl ulredningen i första
hand den förvallande myndigheten. Fiskenämnden bör därjämle ges elt stort
inflytande när det gäller all avgöra hur statens vatten i framtiden skall
nyttjas. Fiskenämnden är f. n. del enda länsorgan som kan överblicka behovet av
fiskemöjligheler och vilken kvalitet som erfordras. Samfidigt har den del
regionala ansvarel för fiskevården och för atl de medel som satsas på sådana
ätgärder blir utnyttjade pä bästa möjliga sätt.

Jag
vill till en början slå fast atl huvudregeln när del gäller dispositionen över
statens fisken givetvis även i fortsättningen bör vara alt fiskena upplåts. Det
ligger i sakens natur att undantag mäste göras frän denna princip bl. a. i
sådana fall som utredningen anger,

F.
n. gäller att upplåtelserna skall ske mot avgift, om inte annal medges. Enligt
särskilda anvisningar för förvaltningen bör det slatsekonomiska intresset inte
vara ensamt utslagsgivande vid bestämmandet av avgiftens storlek. Hänsyn bör
således även las lill vikten av atl möjligheler lill fiske

Prop.
1980/81:153 52

står
medborgarna till buds på rimliga villkor. Prissättningen skall baseras på en
sammanvägning av å ena sidan förelagsekonomiska principer och å andra sidan
sociala värderingar, där den ena eller den andra huvudfaktorn kan ta över allt
efter ändamålet med upplåtelsen. Enligt min mening bör denna princip för
prissättningen, som givelvis också gäller för förvallningen av domänverkels
fiskevallen, vara vägledande även i fortsättningen. Av skäl som jag strax
återkommer till bör sociala värderingar ges större tyngd än f. n. vid
upplåtelser av vallen lill ideella organisationer.

Jag delar också
ulredningens uppfattning atl den princip om företrädesrätt mellan olika
kalegorier fiskare som gäller f. n. bör behållas i huvudsak oförändrad.
Yrkesfiskare bör således liksom nu ges viss företrädesrätt lill upplåtelser.
Del bör inle medföra några slörre olägenheler för fritidsfisket, eftersom båda
slagen av fiske ofta kan utövas jämsides i våra sjöar. Som utredningen föreslår
bör emellertid med hänsyn till de förändringar som skett inom yrkesfiskel
företrädesrätten avse inte bara sådana yrkesfiskare som avsätter fisk på orten
utan även andra yrkesfiskare. Atl endasi försl nämnda kategori yrkesfiskare
getts förtur är föreslaval av försörjningspolitiska skäl och dessa lorde
numera inte längre väga lika lungl. Husbehovsfisket bör liksom f. n.
tillgodoses bl.a. genom all arrendatorer av statens jord tillförsäkras räll all
lill sitt husbehov fiska i vallen som hör lill upplälelsefastighelen.

När
det sedan gäller ulredningens förslag atl skötsel och upplåtelse av statliga
fiskevatten i övrigl i så slor utsträckning som möjligt skall överlåtas till
framför allt frivilliga fiskeorganisalioner råder delade meningar bland
remissinstanserna. Bl.a. fiskeristyrelsen. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet och flera länsstyrelser tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen
i Norrbollens län anser del värdefullt alt eftersträva elt brett engagemang
frän de aktiva fiskarnas sida och delar ulredningens principiella uppfattning.
Samtidigt varnar emellertid länsstyrelsen för en övertro på möjligheterna atl i
alltför hög ulslräckning överlåta ansvar, vård och förvaltning av slalens
vatten till ideella organisationer. Länsslyrelsen anser att det engagemang man
eftersträvar inte får ske till priset av att staten avsäger sig del reella
infiytandel och ansvarel för etl rationellt nyttjande av fiskevatlnen. Som
villkor för upplåtelse lill frivilliga organisationer föreslår länsslyrelsen
alt organisationerna skall ha en viss storlek och alt det allmänna genom
exempelvis kommunen erhåller en direkl insyn i förvaltningen. Atl under sådana
förhållanden del frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde visas
bl. a. av att landets största fiskevårdsförening, Kiruna jakl- och
fiskevårdsförening, på ell utmärkt säll ombe-söijt förvaltningen av statens
fiskevatten. Dä det gäller att tillvarata fritids-fiskemöjlighelerna som en
inlegrerad del av en bredare turism i inlandskommunerna, är enligt
länsstyrelsen resp. kommun en lämpligare huvudman än domänverket.

Negativ
till utredningens förslag är bl.a. lantbruksslyrelsen som anser

Prop.
1980/81:153 53

att
förslaget fömtsätter att ideella organisationer skulle vara beredda att lägga
ner ett betydande ofta oavlönat arbete inle bara för det egna utan även för
andras fritidsfiskeintresse. Slyrelsen har svårt atl tro alt della syslem
skulle fungera väl pä sikl. Om slalens vatten förvaltas av statlig myndighet
kan ell varierat och omfattande fiskeulbud tillhandahållas på ell fiskekort
till fördel för fritidsfisket. Domänverket anser att del saknas motiv för
utredningens förslag lill ändrade bestämmelser för förvallningen av statens
vatten och motsätter sig att statliga fiskevallen skall upplåtas till klubbar
utan avgifl. Ulredningens förslag kan enligl domänverkel närmasl betraktas som
privilegier ät en liten grupp av de mest fiskeintresserade i samhällel.
Domänverket delar uppfattningen atl del kan läggas andra rekreativa synpunkter
på fisket än de som enbarl innebär utövandet av fiske. Sedan lång tid har
domänverket verkat för saml ställt belydande arealer fiskevallen lill
förfogande för enskilda och klubbar även för skötsel och värd av vattnen. Även
om det för organisafionernas medlemmar skulle skapas ytterligare tillfällen
lill rekreativa sysselsättningar ifrågasätter domänverket om allmänhetens
fiske främjas av alt ideella organisationer förfatlningsmässigl ges förtur att
överta driften av statens vatten. Förslagel rycker även undan grunden för
domänverkels fiskeorganisation.

Några
länsstyrelser varnar för en uppsplittring av fungerande korlfiskeomräden och
anser atl del inle finns någon anledning atl ändra på förvallningen i de fall
denna fungerar. Länsslyrelsen i Blekinge län pekar på kronolaxfisket i Mörrum
som visar att domänverket har ett stort kunnande i atl marknadsföra och
kommersiellt utnyttja goda fiskevatten. Denna kompelens bör utnyttjas optimalt
och domänverket bör ges möjlighet atl undersöka möjlighelerna att pä ell
likartat sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevatten. Bl.a.
valtenfallsverket, LRF, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
fiskevallenägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskoll motsätter sig
förslaget att överföra domänverkels administration av slalens vatten lill
andra och säger sig ha svårt all se några egenlliga nackdelar med del nu
tillämpade systemet med valfrihet i olika upplålelseformer. Remissinstanserna
framhåller vidare all domänverket tillhör den kategori som kanske bäsl skött
sina vallen. LO och Svenska skogsarbelareförbundel avvisar ulredningens förslag
och hänvisar bl.a. till att vården och skötseln av domänverkets fiskevallen
betyder etl värdefullt tillskott av arbelsliilfällen inom främsl
glesbygdsområdena.

För
egen del anser jag med hänsyn till det livliga intresse som råder för fiske som
fritidssysselsättning all del är viktigt att fisket pä statens vatten i största
möjliga utsträckning upplåts lill en så bred allmänhet som möjligt. Jag har
tidigare också framhållit värdet av att de frivilliga fiskeorganisationerna
engagerar sig i vården av fiskevatten. Som ulredningen påvisat sker det redan i
dag med etl mycket gott resultat. Jag anser således all fisket i statens vatten
i större utsträckning än f. n. bör slällas till frilidsfis-

Prop.
1980/81:153 54

keföreningarnas
förfogande. Som några remissinsianser framhåller bör emellertid slalen inle
avsäga sig det reella inflytandet och ansvarel för elt rationellt utnyttjande
av fiskevattnen. Upplåtelserna bör därför ske i form av utarrendering genom
kontrakt. Väljs arrendeformen har myndigheterna kvar ett visst
förvaltningsansvar. Sådana arrendeavtal bör omfatta förhållandevis läng tid
och bör avse allt fiske. Arrendeavtalen bör också ge fiskeföreningarna stor
frihet i fråga om den direkta vården och skötseln av vattnen. Som villkor för
arrendeupplåtelsen bör i regel slällas upp att föreningarna i sin tur upplåter
fiske åt andra. Rätten alt fiska bör alltså avse inle bara föreningens
medlemmar. Jag delar ocksä utredningens förslag att en utarrendering lill en
fiskeförening bör kunna ske ulan avgift, om föreningens medlemmar åtar sig all
som motprestation lägga ned ell stort arbete på fiskevårdande åtgärder och om
de medel som inflyter till föreningen som avgifler för underupplålelser
används för fiskevård och tillsyn.

Del
är självklart att de av mig förordade förändringarna inte kan få verkan
omedelbart. Den ståtlige förvaltaren bör emellertid tillsammans med
fiskenämnden aklivi verka för en förvaltning enligl de av mig angivna
riktlinjerna. Det är också självklart atl ett genomförande av de av mig
förordade principerna inte får leda till att fungerande kortfiskeområden löses
upp i mindre delar eller all ekonomiskl värdefulla fiskevatten slösas bort.

Ansvaret
för att de förordade gmnderna följs åvilar givetvis i första hand den
förvaltande myndigheten. Dessutom bör fiskenämnden ges etl storl inflytande
över hur vattnen bäst bör nyttjas. Hänsyn bör tas till dessa , frågor i den
regionala och den kommunala planeringen och den ståtlige förvaltaren,
fiskenämnden och kommunen bör gemensamt diskutera efterfrågan på fiskevatten,
de statliga fiskevattnens utnyttjande och vilka organisationer på fritidsfiskets
område som kan länkas vara intresserade och kompetenta all handha skötsel och
upplåtelse av statliga vallen.

Sammanfattningsvis
förordar jag således alt som grunder för förvallningen av kronans fisken skall
gälla att de liksom hittills i princip skall upplåtas mot avgifl, att
företrädesrätt i huvudsaklig överenstämmelse med vad som gäller f. n. bör ges
främsl yrkesfiskare av alla kalegorier, att prissättningen liksom f.n. skall
grundas på en sammanvägning av ä ena sidan förelagsekonomiska synpunkter och å
andra sidan sociala värderingar samt alt upplåtelse för fritidsfiske i större
utsträckning än f. n. skall ske genom utarrendering lill fiskeföreningar och
under vissa förutsättningar avgiftsfritt.

Att
ange dessa grunder i lag synes inte behövligt. Del ankommer på regeringen alt
meddela erforderliga anvisningar lill de förvallande myndigheterna.

Prop.
1980/81:153 55

2.6
Utlännings fiskerätt

Utlänning
som äger eller arrenderar fiske fär ulnyllja delta i samma utsträckning som
svenska medborgare. De nu gällande bestämmelserna om utlännings fiskerätt i
övrigl finns i 4 och 21 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske och i
förordningen (1977; 1138) om ufiännings fiskerätt. De innebär i huvudsak
följande.

Fisket i allmänt vatten
och i sådana enskilda vatten, där fiske får bedrivas fritt av alla ulan slöd
av enskild rätl, är i princip förbehållet svenska medborgare. Utlänningar, som
är stadigvarande bosatta i Sverige sedan minst två år, är dock i delta
hänseende likställda med svenska medborgare. I övrigt gäller som huvudregel atl
den som inle är svensk medborgare fär fiska i allmänt eller i övrigt frilt
vatten endasi i den mån regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
medger detla. Sådanl tillstånd kan lämnas till grupper av personer, t. ex.
medborgare i visst land. Del kan avse allt fiske eller visst slags fiske.
Enligt förordningen om utlännings fiskerätt är fiskeristyrelsen och i vissa
fall länsstyrelsen eller polismyndigheten tillständsmyndighet. Enligt
förordningen får medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge utan särskilt
medgivande bedriva frilids-fiske med spö, pilk eller liknande handredskap i den
svenska fiskezonen, i allmänt vatten vid störte delen av havskusten och i viss,
närmare angiven omfattning också i enskilt vatten.

Ulredningen
föreslär alt del nuvarande kravel på två års stadigvarande bosättning här i
riket för atl utlänning skall vara likställd med svensk medborgare i fräga om
rätt att fiska på allmänt eller annars fritt vatten tas bort. Likställigheten
skall gälla för varje utlänning, som har hemvist i Sverige, oberoende av hur
lång tid han har varit bosall här. Utredningen föreslår vidare atl varje
utlänning, sorn inte är bosall här i landet, medges samma rätt som f. n.
tillkommer medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge alt utöva
fritidsfiske med spö, pilk eller liknande handredskap vid den svenska
havskusten. Denna räll föreslås utvidgad lill alt omfalla också allmänl vatten
i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Enligl förslaget befrias
vidare polismyndigheten från sin nuvarande skyldighet att pröva frågan om
tillstånd till fiske i vissa fall.

De
remissinstanser som uttalar sig i frågan är i allmänhet positiva till
ulredningens förslag. Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig dock förslaget
att ulländska fiskare, som bosätter sig här, omedelbart och utan prövning i det
enskilda fallet skall ges rätl atl idka yrkesfiske på svenska vatten. Jag delar
riksförbundets uppfattning. Med hänsyn till konkurrensen om fångsterna inom
yrkesfisket bör de nuvarande bestämmelserna inte ändras såvitt avser
yrkesfisket. Däremot bör ulländska medborgare i slörre utsträckning är f.n.
jämställas med svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap. Det
ankommer på regeringen atl meddela bestämmelser i delta avseende. Jag vill
förutskicka atl jag avser alt föreslå regeringen bestämmelser i fräga om
fritidsfiske som i huvudsak överensstämmer med utredningsförslaget.

Prop. 1980/81:153 56

2.7
Fisketillsyn

Utredningen
konstaterar att fisketillsynen utgör ett viktigt led i fiskevården och att det
finns ett klart behov atl förbättra denna. Ulredningen föreslår att tullverkels
kustbevakning även i framtiden skall ha huvudansvaret för fisketillsynen lill
havs. Eftersom kuslbevakningen bedöms ha de största resurserna för
fiskelillsynen vid kusterna saml i Vänern och Mälaren bör huvudansvaret också
för denna åvila kuslbevakningen. Huvudansvaret för den fiskelillsyn i övrigl
som är av allmänt inlresse skall enligl förslaget åvila polismyndigheten. I tillsynsarbetet
skall kustbevakningen och polismyndigheten kunna biträdas av särskill
förordnade fisketillsyns-män. Kostnaderna för denna särskilda fisketillsyn
uppskattas uppgå till 1 milj. kr. om året.

En
direkt följd av detta förslag blir enligt utredningen att fiskeristyrelsen inte
längre skall ha ansvaret för fisketillsynen. Fiskeristyrelsen bör dock även i
fortsättningen tillförsäkras etl avgörande inflytande på utformningen av
fisketillsynen inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen.

Utredningen
framhåller vidare särskilt atl del är angeläget alt kustbevakningspersonalen
får ökade befogenheter i förhållande lill vad som f. n. gäller. Utredningen
avstår emellertid från alt lägga fram någol arbele i denna fråga eftersom den
vid tidpunkten för ulredningens förslag var föremål för överväganden av
sjöövervakningskommillén (H 1977:07).

Förslagets
huvudprinciper tillstyrks av flertalet remissinstanser. Negativa i fråga om
ansvarsfördelningen är bl.a. rikspolisstyrelsen som anser atl någon ändring av
nuvarande ansvarsfördelning inte bör göras i avvaktan på resultatet av
sjöövervakningskommilténs arbete. Statskontoret och RRV anser att utredningens
kostnadsberäkningar är osäkra. Andra remissinstanser som fiskeristyrelsen,
domänverket, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och länsslyrelsen i
Jämtlands län anser all kostnaderna för fisketillsynen har underskattats.

Sjöövervakningskommillén
har i januari 1980 överlämnat betänkandel (Ds H 1980; 1) Samordning av
övervakningen och räddningstjänsten fill sjöss. I detla behandlas bl. a.
fiskelillsynen och kuslbevakningens befogenheter i fråga om tillsynen.
Utredningsförsiagen har remissbehandlats och bereds f. n. i regeringskansliet.
Med hänsyn till pågående beredning är jag inte beredd att nu ta ställning till
utredningens förslag i fråga om fisketillsynen.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anförl har inom jordbruksdepartementet upprältats
förslag till

1.
lag om fiskevårdsområden.

Prop. 1980/81:153 57

2.
lag om ändring i lagen
(1950:596) om rätl lill fiske,

3.
lagom ändring i
expropriationslagen (1972:719),

4.
lag om ändring i lagen (1973:
1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske.

Del
under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med stalsrådel Danell som i
chefens för justitiedepartementets ställe föredrar lagstiftningsärenden om
expropriation.

Förslagen
bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 4.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om fiskevårdsomräden

1 §

I
syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja
fiskerältsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske som
tillhör eller ulgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till ett fiskevårdsområde
och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiskevårdsområdesförening.
Föreningens verksamhet får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950:596) om
räll till fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan slöd av enskild fiskerätt.

Om
det finns särskilda skäl, får etl fiskevårdsområde bildas av fiske som fillhör
endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare.

Paragrafen
molsvarar 1 S första och andra styckena LOFO och 1 och

2 §S
i ulredningens förslag. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt

2.3.1) närmare utvecklat skälen för den valda ändamålsbeskrivningen. Det

förhållandet att etl fiskevårdsomräde skall tjäna vissa bestämda syften får

betydelse både för länsstyrelsens lämplighetsprövning vid bildandet och

för områdesföreningens förvaltning av området.

Ell
fiskevårdsomräde behöver inte nödvändigtvis omfalla en faslighets hela fiske.
Den geografiska avgränsningen kan innebära all området bara kommer all omfalla
en del av en fastighets fiskevatten. Fiskevårdsområdesföreningens verksamhel
kan också inskränkas lill alt gälla endasi fiske med vissa redskap eller efler
viss fiskart.

Ett
fiskevårdsomräde och verksamheten inom della skall liksom hittills endast kunna
omfatta det enskilda fisket. I paragrafen kommer den begränsningen Ull uttryck
dels genom föreskriften alt fisket skall höra lill eller utgöra viss fastighet,
dels genom bestämmelsen om undanlag för frifiske på enskilt vatten. När
allmänheten har rätt lill frilt fiske i vatten där det bildas elt
fiskevårdsomräde för det enskilda fisket, kan frifisket komma att äventyra
resultaten av den fiskevård som bedrivs inom fiskevårdsområdet. Vad nu sagts
gäller också när etl fiskevårdsområde gränsar lill allmänl vatten. Del bör
emellertid vara möjligt all komma till rälla med problemel genom att
föreskrifter för frifisket och fisket på allmänl vatten meddelas i den lokala
fiskestadgan. I LOFO görs ocksä undantag för fiske inom

Prop.
1980/81:153 58

nationalparkerna
och inom områden där fisket regleras av överenskommelser med främmande makt.
Enligl min mening bör inle nationalparkerna och gränsvatlnen generellt undantas
från lagens tillämpningsområde. Förutsättningarna i det enskilda fallet bör i
stället vara avgörande. Tillkomsten av ett fiskevårdsomräde får självfallet
inte inskränka möjlighelerna all uppfylla fastställda föreskrifter eller
ingångna överenskommelser.

Enligt
LOFO är del möjligt alt bilda ell fiskevårdsområde för del fiske som hör till
eller utgör en enda fastighet. 1 likhel med ulredningen harjag ansett atl den
möjlighelen bör finnas även i fortsättningen. De särskilda skäl som förulsälls
för en tillämpning av paragrafens andra stycke bör anses föreligga först om
fisket har ett mycket stort antal ägare, vilket är fallet beträffande vissa
skärgårdsfisken. Dessa fisken har närmare beskrivits i förarbetena till LOFO.
Enligl den beskrivningen är del fråga om fastigheter som består av en skärgärd
eller grupp av öar, holmar och grund med tillhörande vatten- och fiskerätt.
Fastigheterna, som i regel saknar fast bosättning, har i allmänhet av kronan
sålts lill bönder i angränsande, bebodda delar av skärgården utan att
sammanläggas med köparnas övriga fastigheter. Genom arvskiften och
försäljningar har antalet delägare vuxit betydligt. Andelarna är ofta mycket
små och del nämns atl lagfart i vissa fall meddelats för 1/18000 och ännu
mindre andelar.

2 §

Etl
fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden, där samerna har rätl till
fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvill fräga är om kronomark ovanför
odlingsgränsen som slår under slalens omedelbara disposition eller
renbelesQällen.

Beträffande
fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt
rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av
fiskevårdsomräden.

Paragrafen
överensstämmer med 1 S iredje stycket LOFO. Frågan om fiskevårdsområden inom
renskötselområdena har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1).

3 §

Den
som äger fiske som ingår i ett fiskevårdsomräde är medlem i
fiskevårdsområdesföreningen.

Har
en fastighets fiske upplåtits i sin helhel för längre lid än etl är, skall
bmkaren i stället för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätelseliden,
om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren.

Paragrafen
molsvarar 2 § första stycket och 3 § LOFO. I utredningens förslag finns
motsvarande bestämmelser i 3 § första stycket och 5 S.

Enligt
LOFO skall innehavare av servilul och vissa speciella nyttjanderätter anses
som delägare i fiskevårdsområdel i stället för del upplåtna fiskets ägare.
Några nya upplåtelser i de former som omfattas av bestämmelsen lorde inle
komma i fråga. Jag har därför ansett atl en bestämmelse i

Prop. 1980/81:153 59

det
här hänseendet har sin plats i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen där bör
dessulom kunna begränsas lill atl gälla servitulsupplålelser.

Frägan
om vem som skall företräda fiske som har upplåtils för längre lid har
behandlats i den allmänna motiveringen. Likaväl som ägaren i avlal med brukaren
kan förbehålla sig medlemskapet i fiskevårdsområdesföreningen kan han,
lämpligen genom fullmakt, överlåta åt brukaren att företräda fisket vid
bildandel av fiskevårdsområdet.

4 §

Beslut
om bildande av etl fiskevårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband
därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdesföreningen i de
hänseenden som anges i 18 S.

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2) harjag inle anslutit mig
lill utredningens förslag all låta förrältningsmannen meddela beslut om
bildandel. I förevarande paragraf har i stället upptagits en bestämmelse som
molsvarar 4 S första slyckel LOFO. Med lagen (1980:894) om jaktvärdsomräden som
förebild föreslås att länsslyrelsen bara skall fastställa de delar av stadgarna
som innehåller de för fiskets nyttjande, fiskevården och verksamhelen i övrigl
grundläggande föreskrifterna. En sådan ordning innebär att stadgarna i övrigt
- dvs. den del som reglerar de vanliga föreningsrältsliga frågorna - kan ändras
utan atl ändringen måste underställas länsstyrelsens prövning.

5 §

Beslut
enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Paragrafen
motsvarar 5 S LOFO och 7 § i utredningens förslag.

6 §

Ett
fiskevårdsområde fär bildas endasi om ägarna av del fiske som del är fråga om
inte mera allmänl motsätter sig bildandel. Vid denna prövning skall främsl
deras mening beaktas, vilkas fiskeulövning påverkas mest av bildandet.

Paragrafen,
som i LOFO motsvaras av bestämmelserna i 6 § första och andra slyckena med
vissa särskilda majoritelskrav för bildande av etl fiskevårdsomräde, har
utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 9 § första stycket i utredningens
förslag.

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) närmare redovisat skälen fill
varför de nuvarande bestämda majoriielskraven bör ersättas med ett mera allmänt
opinionsvillkor. Förebilder till det föreslagna villkoret finns i 5 kap. 5 S
fastighetsbildningslagen (1970:998), 7 S anläggningslagen (1973; 1149) och 5 §
lagen (1976:997) om vattenförbund.

Det
i paragrafen föreslagna opinionsvillkoret avviker i elt hänseende från de
nämnda förebilderna. 1 paragrafen har inte lagits upp någon mol-

Prop.
1980/81:153 60

svårighet
till kravet att de sakägare som motsätter sig åtgärden skall ha beaktansvärda
skäl för sin ståndpunkt för atl deras mening skall vinna beaktande. Av
förarbetena Ull fastighetsbildningslagen framgår att kravet uppställs närmast
för att markera atl uppenbart ohållbara skäl inle bör få hindra en angelägen
ålgärd. Detla krav skulle emellertid när det gäller fiskevårdsomrädena kunna
leda till belydande lillämpningssvårigheter och dessulom kanske påverka
opinionsmätningen i en riklning som inle är önskvärd. Förrältningsmannen och
länsstyrelsen skulle t.ex. fä svårt all avgöra om en invändning var sakligt
motiverad eller bara grundades pä en allmän misstro mol den samverkan som
föreslås. Till della kommer atl bildandet av elt fiskevårdsomräde är
meningsfullt bara om en betydande andel av fiskerältsägarna är posilivt
inställda lill en samverkan. Mol den bakgrunden är del knappasi rimligt atl vid
opinionsmätningen bortse ifrån invändningar från fiskerältsägare som motsätter
sig områdesbildningen ulan att kunna åberopa hållbara skäl för sin sländpunkl.

Det
i paragrafen angivna villkoret innebär atl en helhetsbedömning bör göras av de
invändningar som riktas mol det föreslagna fiskevårdsområdel eller mot
föreslagna stadgar för områdesföreningen. Därvid bör i första hand beaklas
anlalel fiskerältsägare som motsätter sig bildandel. Motståndarna till
bildandet får liksom enligt LOFO fömtsättas närvara vid förrättningen. En
rimlig utgångspunkt för bedömningen av om fiskerältsägarna skall anses mera
allmänt motsätta sig bildandel bör kunna vara, alt ell sådant motstånd anses
föreligga om fler än hälften av de närvarande intar en sådan ståndpunkt. Hänsyn
skall emellertid ocksä las lill del förhållandet alt bildandet kan betyda mer
för vissa fiskerältsägare än för andra. Särskild hänsyn skall tas lill
synpunkterna från sådana fiskerältsägare vars fiskeutövning päverkas mest av
alt etl fiskevårdsomräde bildas. Till dem bör räknas fiskerältsägare som har de
största andelarna i fisket och fiskerältsägare som utnyttjar fisket för sin
försörjning. Är dessa fiskerältsägare negativt inställda, kan det finnas
anledning att anse ell allmänt motstånd föreligga trots alt antalet motståndare
inte ulgör en majoritet. Motsatsvis bör gälla atl en positiv inställning hos de
nämnda fiskerältsägarna kan väga upp en klar majoritet av motståndare, vars
fiske påverkas i mycket liten utsträckning av all fiskevårdsområdel bildas. De
under 1 § omnämnda skärgårdsfiskena kan utgöra exempel på fall då det finns
anledning att fästa avgörande vikt vid den mening som företräds av dem som äger
huvudparten av fisket, trols alt de kanske utgör elt fåtal av delägarna. Del
föreslagna opinionsvillkoret ersätter följaktligen även specialregeln i 6 S
andra stycket LOFO, som infördes just med tanke på skärgårdsfiskena.

7
§

För
att ett fiskevårdsområde skall få bildas krävs alt bildandel är lämpligt med
hänsyn lill vattenområdets och fiskels beskaffenhet och omfattning samt
förhållandena i övrigl.

Prop.
1980/81:153 61

Paragrafen
motsvarar 6 § iredje stycket LOFO och 8 S i ulredningens förslag.

Lämplighetsprövningen
skall omfatta såväl fiskevårdsområdels geografiska omfattning som
föreningssladgarnas grundläggande föreskrifter för verksamheten, inbegripet
eventuella begränsningar lill exempelvis fiske med vissa redskap. Prövningen
skall ske mot bakgrund av all bildandel av fiskevårdsområdel skall tjäna de
syften som anges i 1 §.

När det gäller
fiskevårdsområdets avgränsning kan jag hänvisa till den allmänna motiveringen
(avsnill 2.3.2). Som framgår av vad jag där har anfört måste förhållandena i
det enskilda fallel fä bli avgörande. Fiskeristyrelsen har i sill
remissyttrande förordat alt slora fiskevårdsomräden eftersträvas. Som slyrelsen
också har påpekat kan emellertid alltför stora områden innebära ett minskal intresse
och engagemang från fiskerätlsägarnas sida. Enligl min mening bör i första
hand ell väl fungerande samarbele eftersträvas och till förmån för ell sådanl
bör också områden av mindre omfattning kunna accepteras.

Vid
prövningen av stadgarna skall länsstyrelsen bl.a. beakta att områdesbildningen
skall tjäna syftel alt lillgodose fiskerätlsägarnas gemensamma intressen. Som
framhålls i motiven lill den nuvarande lagen följer därav all länsslyrelsen
skall se lill all inle någon av fiskerältsägarna lider förfång genom all
fiskevårdsområdel bildas. I sammanhanget påpekas att det givelvis inle kan
betraktas som förfång för en viss delägare atl han nödgas inskränka sin
fiskeutövning lill vad som molsvarar hans andel i fisket. Fredningsälgärder för
atl höja fiskels avkastning måste också tålas liksom begränsningar i en
fiskeutövning som till skada för fiskegrannarna skett i en överdriven
omfattning eller med olämpliga redskap.

Statens valtenfallsverk
har i sitt remissyllrande framhållit att upplåtelserna inom ett
fiskevårdsområde inte får inskränka verkels rådighet över fiskevatten där del
exempelvis har anordnats avelsfiske eller där tappningar mäsle ske i enlighet
med meddelade föreskrifter. Överbefälhavaren har anförl motsvarande synpunkter
i fråga om vallen som av sekretesskäl bör undantas från upplåtelser. Särskilda
förhållanden av del slag som berörts i yttrandena måsle givelvis beaklas när
man bestämmer fiskevårdsområdels avgränsning. Ofta torde de särskilda
intressena kunna tillgodoses genom föreskrifter i stadgarna om fiskels
utnyttjande och om fiskevården.

8 S

En
fiskevårdsområdesförening får beslula om upplåtelse av fiske inom
fiskevårdsområdel.

För
beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar
med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar belydelse för hans
försörjning.

Frågan
om upplåtelse av fiske inom ell fiskevårdsområde har behandlals i den allmänna
motiveringen (avsnill 2.3.3).

Prop.
1980/81:153 62

Paragrafens
första stycke motsvaras i LOFO närmast av 10 § som föreskriver viss majoritet
för beslut om upplåtelse. Några särskilda majoritetsregler för sådana beslut
har inte tagils upp i den nya lagen. Syftel med den nuvarande bestämmelsen
anser jag vara tillräckligt väl tillgodosett genom de föreskrifter som skall
finnas i stadgarna. Som jag har anförl i den allmänna motiveringen skall i
stadgarna regleras under vilka förutsättningar upplåtelse av fiske får ske.
Härtill kommer möjlighelen all i stadgarna föreskriva att omröstning i
upplåtelsefrågor skall ske efter andelslal.

Lantbrukarnas
riksförbund har i sill remissyllrande anfört all möjligheten att upplåta fiske
bör begränsas lill handredskapsfiske när del gäller fiskevårdsområden i
kustvatten. Med hänsyn till vad jag nyss sagt om stadgarnas innehåll bör frågan
om en sädan begränsning behandlas vid bildandet av fiskevårdsområdel och vara
beroende av fiskerätlsägarnas uppfattning. Jag är inle beredd atl föreslå nägon
bestämmelse som generellt inskränker möjlighelerna lill upplåtelse inom de
nämnda områdena.

Det
bör framhållas all den föreslagna bestämmelsen inte innebär atl de enskilda
medlemmarna är förhindrade all träffa avlal om upplåtelse av den fiskerätt de
har inom området.

Paragrafens
andra stycke överensstämmer med 11 § första slyckel LOFO och motsvarar 41 §
första stycket i utredningens förslag.

9 S

En
fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag lill föreningens verksamhet
skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns föreskrifter om sädan
uttaxering i stadgarna.

Frågan
om uttaxering av bidrag till verksamheten har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.3).

Paragrafen
motsvaras i LOFO närmast av bestämmelsen i 12 S. Som framgår av vad jag har
anförl i den allmänna motiveringen ankommer del på fiskerältsägarna själva alt
vid bildandet av fiskevårdsområdet la ställning lill huruvida uttaxering av
medel skall kunna ske och i så fall efler vilka gmnder. Fiskerättsägarna kan då
också bestämma ramar som begränsar bidragsskyldighelen. Även frågan om hur
föreningens inkomsler skall disponeras bör överiämnas till fiskerätlsägarnas
egel beslämmande. Någon bestämmelse motsvarande 13 § LOFO om fondering och
fördelning av inkomslerna har därför inle tagits upp i den nya lagen.

Med
hänsyn till all fiskerältsägarna skall vara oförhindrade all utforma en
ekonomisk förvaltning som inte förutsätter fillskott från föreningsmedlemmarna
upptas i den nya lagen inle heller någon bestämmelse molsvarande 14 § LOFO om
uttaxering för att tillgodose tredje mans intressen.

10 §

Ansökan
om bildande av ell fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses
ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos
länsslyrelsen.

Prop.
1980/81:153 63

Paragrafen
molsvarar 15 § första stycket LOFO och 10 § andra och tredje styckena i
utredningens förslag.

Som
utredningen har framhållit bör kommunen och fiskenämnden ges möjlighet att ta
initiativ fill bildande av fiskevårdsområde. De mofiv som anfördes när
inifiativrätten vidgades i LOFO (prop. 1969:42), bl.a. all kostnadsansvaret
kunde avhälla en enskild fiskerättsägare från atl ställa sig som sökande, är
fortfarande giltiga. Det är också angeläget alt slalen och kommunerna i
egenskap av fiskerättsägare aktivt verkar för alt fiskevårdsomräden bildas.
För statens del är det närmast domänverket som fär ta sig an den uppgiften.
Självfallet måsle omständigheterna i det enskilda fallet vara avgörande för
vilka resurser de slalliga förvaltningsmyndigheterna anslår för att åstadkomma
nya fiskevårdsomräden.

11
§

Ansökningshandlingarna
skall innehålla uppgift om del fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet och
förslag lill sladgar för fiskevårdsområdesföreningen.

Paragrafen
motsvarar 15 § andra stycket LOFO och 10 § andra stycket i utredningens
förslag.

I
normalfallet, när bildandefrågan kommeratt utredas av en förrättningsman,
torde inte ansökan behöva göras särskill omfattande och detaljerad. Ett beslut
om bildande fattat på gmndval av enbart ansökningshandlingarna förutsätter
däremot fullständiga och entydiga uppgifter i de hänseenden som anges i
paragrafen och dessutom måsle då fiskerätlsägarnas inställning lill bildandet
redovisas. Det innebär i sin lur att ansökningshandlingarna mäste innehålla
fullständiga uppgifter om vem som har fiskerätt inom det ansökta
fiskevårdsområdel.

12 §

Frågan
om bildande av etl fiskevårdsområde skall utredas vid en förrättning under
ledning av en förrällningsmän, om del inte är uppenbart alt förutsättningar för
bildandet saknas.

Länsslyrelsen
fär dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsomräde, om
alla ägarna av fisket är ense om detta eller om förrättning annars inte anses
nödvändig.

Paragrafen
motsvarar 17 § LOFO. En bestämmelse om förordnande av förrättningsman finns i
12 § i utredningens förslag.

Det
bör liksom hittills överlämnas lill länsstyrelsens bedömning att utse lämplig
förrällningsmän. I lillämpningskungörelsen till den nuvarande lagen anges som
behörig alt vara förrättningsman bl. a. fiskeriintendenl och lantmätare. Som
förutsatts i LOFO kan förrältningsmannen ha behov av biträde av någon i
fiskefrågor eller fastighelsrällsliga frågor sakkunnig person. Frågan om
anlitande av sådant biträde lorde utan särskild reglering i lagen kunna lösas
på det sätl länsslyrelsen och förrältningsmannen finner

Prop. 1980/81:153 64

lämpligast.
Jag har inle heller ansett det erforderligt att i lagen reglera i vilken
utsträckning länsstyrelsen i anledning av ansökan skall inhämta yllranden eller
synpunkter från andra myndigheler.

Enligt
paragrafens andra stycke vidgas i nägon mån länsstyrelsens möjlighel alt utan
förrättning beslula i bildandefrågan. Fullständig enighet bland
fiskerättsägarna skall inte längre vara en absolut förutsättning. Etl beslut om
bildande på grundval av ansökningshandlingarna lorde vanligen fömtsatta att fisket
inom del ansökta området ägs av etl fåtal personer. En sädan
handläggningsordning kan också komma i fräga när en fiskevårdsförening
förvaltar fisket och har låtit ulreda fiskerättsförhållandena.

13 §

Förrättningsmannen
skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit
göra upp ett förslag till del fiske som bör ingå i fiskevårdsområdel och de
stadgar som bör gälla för fiskevårdsområdesföreningen. Han skall vidare, i den
omfattning som behövs för prövningen enligt 6 §, utreda vilka som är ägare
lill fisket och upprätta en förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget
skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

En
bestämmelse om förrättningsmannens skyldighet att upprätta en
fiskerätlsförteckning finns i 13 S i ulredningens förslag. Av remissinstanserna
har bl. a. centralnämnden för fastighetsdata och länsslyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anfört synpunkter pä det lekniska förfarandet vid upprättandet av
förteckningen. Över huvud tagel kan del fömtsättas etl behov av närmare
rikllinjer för hur den preliminära förteckningen skall upprättas. Utredningen
har ocksä föreslagit alt lantmäteriverket får i uppdrag att meddela sädana
riktlinjer efter samråd med fiskeristyrelsen. Jag avser atl — under förutsättning
atl riksdagen godkänner förslagel - senare föreslå regeringen atl
lantmäteriverket ges elt sådant uppdrag.

14 §

Förrältningsmannen
skall genom kungörelse kalla ägarna av fisket lill sammanträdet. Kungörelsen
skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen samt
uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och
fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kungörelsen skall den som vill
åberopa skriftlig utredning till slöd för erinringar mol
fiskerättsförteckningen uppmanas atl lägga fram ulredningen senast vid
sammanträdet.

Kungörelsen
skall införas i ortsfidning. I fiskerättsförteckningen upptagna ägare av fiske
skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Om införande i
ortstidning inle är påkallat, får kungörelsen i slällel delges ägarna av
fisket. Kommunen och fiskenämnden skall alllid underrättas.

Paragrafen
motsvarar 18 § LOFO och 15 § i utredningens förslag.

Några
remissinstanser har ifrågasatt om inle elt enklare kallelseförfarande bör
kunna godtas i vissa fall. De föreslagna kallelsereglerna bör ses mol bakgrund
av de minskade kraven pä ulredning av fiskerällsförhållan-

Prop. 1980/81:153 65

dena.
Den föreslagna bestämmelsen om delgivning av kungörelsen avses bli tillämplig
bara i de fall dä något tvivel inte råder om sakägarkrelsen.

Det
förhållandel all en i fiskerätlsförteckningen utelämnad fiskerältsägare inte
gör gällande sin rätl vid förrättningen innebär självfallet inte atl han är
förhindrad alt senare göra anspråk på medlemskap i fiskevårdsområdesföreningen.
Utredningen har föreslagit en bestämmelse som syflar till att klargöra att en
sådan fiskerältsägare själv skall svara för en ulredning som entydigt visar att
han har fiskerätt. Jag har i milt förslag inte tagit upp någon motsvarande bestämmelse.
I del av ulredningen valda exemplet, nämligen att det råder tvist om
fiskerätten, är det enligl min mening givet att det måste ankomma på de
tvistande parterna all sörja för alt fiskerättsförhållandena blir slutgiltigt
utredda.

Mera
tveksamt är vad som bör gälla när fiskerältsförleckningen i andra hänseenden är
felaktig eller bristfällig. Den av ulredningen anvisade metoden för
upprättande av förteckningen innebär all någon undersökning av humvida
avsöndrade och avstyckade fasligheter tillagts fiskerätt normall inte kommer
atl göras. En fullständig kartläggning av huruvida och i vilka fall
stamfastigheternas fiskerätt fördelals vid avsöndringar och avslyckningar
kräver nämligen en betydande arbetsinsats. Däremot torde det inte bereda ägaren
av en sädan fastighet nägra svårigheter alt ur fastighels-bildningshandlingarna
utläsa om hans fastighet har fiskerätt eller inte. Del förhållandet att den
angivna metoden godtas och all fullsländigandet av fiskerättsförteckningen
därför kräver medverkan av fiskerältsägarna får naturligen till följd alt en
ägare lill en avsöndring eller avslyckning bör visa att han har fiskerätt för
att vinna medlemskap i föreningen. Del kan emellertid också inträffa att någon
gör gällande räll till medlemskap och därvid åberopar att
fiskerätlsförteckningen är felaktig eller bristfällig i något avseende som inle
har alt göra med den metod som anvisats för upprättandel av förteckningen. I
sådana fall är det enligt min mening inte självklart att fastighetsägaren ensam
skall svara för en kompletterande utredning. Det lorde inte vara möjligt alt
slälla upp några generella regler för hur sädana fel och brister skall rättas
lill.

15 §

Vid
förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av fiskevårdsområdel
utredas.

Fiskerättsinnehavarna
skall få tillfälle att yttra sig och lägga fram ulredning i frågor som är av
belydelse för bildandet.

Paragrafen
motsvarar 19 S första och andra styckena LOFO och 17 S i utredningens förslag.

Förtällningsmannen
har att vid förtättningssammanträdet klariägga vilka anmärkningar som riktas
mol fiskerätlsförteckningen och vilka omständigheter som ligger till grund för
dessa anmärkningar. Med ledning av fiskerättsförteckningen skall han ocksä
undersöka vilken inställning fiske-

5
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81; 153 66

rältsägarna
har till bildandel av fiskevårdsområdel och till de sladgar som föreslås gälla
för områdesföreningen. På grundval av den undersökningen skall
förrältningsmannen skaffa sig en uppfattning om huruvida del i 6 § föreskrivna
opinionsvillkoret är uppfyllt. Eventuella brister i fiskerätlsförteckningen
lorde i myckel liten utsträckning komma all påverka förräll-ningsmannens
möjligheter att bedöma opinionsläget. Vid de praktiska undersökningar som
ulredningen har låtit göra har de preliminära fiskerättsförteckningarna i
vissa fall kommit att uppta fastigheter som saknar fiskerätt. Det
genomsnittliga felet i del hänseendet understiger emellertid en procent av
faslighelsanlalet. Den under föregående paragraf omnämnda bristen, att
avslyckningar och avsöndringar med fiskerätt inte kommer med i den preliminära
förteckningen, kan komma alt omfalla ell inle obetydligt antal fiskerältsägare.
Vid de nyssnämnda praktiska undersökningarna upptog den preliminära
fiskerätlsförteckningen för ell försöksområde endasi 66 proceni av anlalel
fiskerältsbärande fasligheter. De förtecknade fastigheterna representerade
emellertid hela 96 procent av delaktigheten i fisket. I de övriga fyra
försöksområdena upptog den preliminära förteckningen mellan 80 och 99 proceni
av anlalel fastigheter med fiskerätt. De listade fastigheterna representerade
här mellan 94 och 99 procent av delaktigheten. Brister i del här hänseendet kan
säkerligen i slor utsträckning rättas till redan under förrättningssammanträdet.
En förutsättning för detta är dock i allmänhet att fiskerätlsägaren företer de
lantmäleri-handlingar som upprättats vid bildandel av hans faslighet.

16
§

Förrältningsmannen
skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet bör komma till stånd. Finner
förrättningsmannen all det bör ske, skall han i ullätandet ta in förslag i
fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall omfatta och förslag lill sladgar
för fiskevårdsområdesföreningen. I ullätandet skall alltid anges hur
förrättningskostnaderna bör betalas.

Förrättningen
avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för
ägarna av fisket på lid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna
hälls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter
utgången av denna lid skall förrältningsmannen översända förrättningshandlingarna
och de erinringar som kan ha framställts Ull länsstyrelsen.

Paragrafen
motsvarar 19 § Iredje stycket och 20 § LOFO. Som framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.2) har jag lill skillnad från utredningen ansett atl
den nuvarande ordningen, där förrältningsmannen avger etl utlåtande och
länsslyrelsen beslutar, bör behållas. Skulle länsstyrelsen finna atl
förrätlningsmannens utlåtande inte utgör ett lillräckligl underlag för beslul
återstår inte annal än att återförvisa ärendet till förrättningsmannen för
förnyad utredning. Lika givet är all länsstyrelsen vid bifall till ansökan inte
i någon mera betydande grad kan avvika från

Prop. 1980/81:153 67

förtätiningsmannens utlåtande. Nägon särskild bestämmelse
om detta, motsvarande 22 § LOFO, har jag inle ansell vara nödvändig i den nya
lagen.

17 §

Meddelas beslul om bildande av ell fiskevårdsområde, skall
kostnaderna för bildandel, i den mån bidrag inle utgår av allmänna medel,
fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inle någol
fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan
sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten
fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Paragrafen molsvarar 32 § LOFO och 22 § i ulredningens
förslag.

Som utredningen har föreslagit bör den del av
förrätlningskostnaderna som inte täcks av slatsbidrag fördelas mellan
fiskerältsägarna efter vad som är skäligt. Även om slatsbidrag inle skulle
lämnas lill bildandekoslna-derna kan del förutsättas alt det för den enskilde
fiskerätlsägaren blir fråga om ett högst måttligt kostnadsbelopp. En
differentiering av kostnadsansvaret lorde bli aktuellt bara om en andelstalsuppskaltning
har gjorts för uttaxering av bidrag lill verksamheten eller för en gradering av
rösterna (jfr avsnitt 2.3.3 i den allmänna motiveringen).

Bildas inte något fiskevårdsomräde bör normall gälla atl
sökanden eller sökandena skall betala kostnaderna. Under vissa omständigheter
bör emellertid kostnaderna i slällel fördelas mellan fiskerältsägarna. Det kan
fömtsättas atl bildandet av etl fiskevårdsområde normalt föregås av en
diskussion mellan fiskerältsägarna och alt en ansökan görs försl när dessa
underhandskontakter visar atl del finns ett stort inlresse för en samverkan. Om
ansökan trols detta intresse inle leder till atl området bildas kan del framstå
som föga rimligt att den eller de som formellt är all betrakta som sökande
skall bära kostnadsansvaret. Förebild till den föreslagna fördelningsregeln
finns i bl.a. fastighetsbildningslagen.

18 §

Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. gmnderna för fiskels nyttjande och för fiskevärden,

2. vilka rikllinjer i övrigl som skall gälla för
föreningens verksamhet.

Paragrafen molsvarar 4 § andra slyckel LOFO och 42 S andra
slyckel i utredningens förslag.

Till de stadgebeslämmelser som avses i paragrafen hör
föreskrifter om hur medlemmarnas egel fiske skall bedrivas och i vilken
utsträckning och i vilka former fiske skall upplåtas lill utomstående. Vidare
skall av stadgarna framgå evenluella begränsningar till vissa fiskeslag eller
lill fiske med vissa redskap.

Utöver de i paragrafen åsyftade föreskrifierna måste i
stadgarna finnas bestämmelser för områdesföreningens beslutande och
verkställande organ och andra sådana föreskrifter av föreningsrättsligt
innehåll.

Prop. 1980/81:153 68

Jag avser att senare föreslå regeringen att
fiskeristyrelsen ges uppdraget att utarbeta normalstadgar för en
fiskevårdsområdesförening, dvs. en mall för upprättande av sådana stadgar. En
sådan sladgemall kan väsenlligl underlätta förrätlningsmannens arbete och också
användas för all bland fiskerättsägare sprida upplysning om vad bildandet av
ett fiskevårdsområde innebär.

19 §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får
länsslyrelsen besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §.
För sådana ändringar gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Bestämmelser om stadgeändring finns i 23 § LOFO och i 43 §
i utredningens förslag.

I fråga om de delar av stadgarna som inte regleras i 18 §
ankommer del pä medlemmarna själva alt beslula om ändringar. Har inle annal
föreskrivits i stadgarna gäller för sädana ändringsbeslut bestämmelserna i 22
och 23§§.

Över de beslut som länsstyrelserna fattar enligt lagen bör
de föra ett register. Anvisningar för hur etl sådanl register skall föras bör
meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med länsslyrelsernas organisalionsnämnd.
En bestämmelse om detta bör tas in i verkställighetsföreskrifter fill lagen.

20 §

För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse.
Innan styrelsen har utsetts kan föreningen inle förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

Paragrafen motsvarar 25 § första stycket och 26 § LOFO. 1
ulredningens förslag finns bestämmelserna om styrelsen i 36-39 §§. Enligt 25 §
andra stycket LOFO fär länsslyrelsen tillsätta en styrelse om nägon sädan inte
utses av delägarna. Risken för att fiskevårdsområdesföreningen kommer att sakna
styrelse bör kunna betraktas som liten. Detta med hänsyn till all bildandel av
elt fiskevårdsområde fömtsätter atl del bland fiskerältsägarna finns ett
utbrett inlresse för en samverkan. Skulle den situationen trots allt uppkomma
torde förhållandena vara sädana att länsslyrelsen har anledning att pröva om
inte områdesföreningen bör upplösas. Länsstyrelsen kan enligt den föreslagna 24
§ utan ansökan la initiativ till en sådan prövning.

21 §

Medlemmarnas rätt alt della i handhavandet av
fiskevårdsområdesföreningens angelägenheter utövas på fiskestämma.

Paragrafen molsvarar 30 S i utredningens förslag.
Beteckningen fiske-stämma förekommer inte i LOFO men däremot i tillämpningsföreskrifterna
till lagen.

Prop.
1980/81:153 69

22 §

Vid
omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst, om inte annat
följer av stadgarna.

Ingen
får för egen del rösta för mer än en femtedel av del pä stämman företrädda
röstetalet.

23 §

Den
mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut. Val
avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den mening som
biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av
stämmans ordförande.

Paragraferna
motsvarar 9 § LOFO samt 34 och 35 S§ i utredningens förslag.

När
den fastighet till vilket fisket hör eller en fiskefaslighet ägs med
samäganderätt bör, liksom i andra molsvarande sammanhang, gälla atl delägarna
får tillgodoräkna sig ell gemensamt medlemskap i fiskevårdsområdesföreningen
och därmed ocksä endast en röst när omröstning sker efter huvudtal. Att denna
huvudregel inle kan tillämpas när etl fiskevårdsomräde bildas av en enda
faslighets fiske är självklart. Jag har inle ansell att delta behöver klargöras
genom en särskild bestämmelse i lagen.

24 §

Länsstyrelsen
kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall upplösas.

Sädant
beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänl motsätter sig en fortsatt
samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsenlligt inverkar på
föreningens verksamhet.

Beslul
om upplösning på den förstnämnda grunden får inle meddelas innan fio år har
förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsomrä-det vann laga krafl.

Paragrafen
motsvarar 7 och 24 §§ i LOFO. I ulredningens förslag finns bestämmelser om
upplösning av fiskevårdsomräde i 27 och 28 §S.

Frågan har behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.4). Som jag har nämnt i anslutning lill
20 S innebär den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen all ansökan
inte krävs för all länsslyrelsen skall förordna om upplösning.

25 S

På
ansökan av slyrelsen för de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan
länsstyrelsen besluta all

1. föra
samman flera fiskevårdsomräden lill etl fiskevårdsområde,

2. dela
upp ell fiskevårdsområde i flera fiskevårdsomräden.

För
sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av
fiskevårdsomräde.

Som
framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) bör
det endast i undanlagsfall komma i fråga atl dela upp elt fiskevårdsområde.

Prop,
1980/81:153 70

Av paragrafens andra stycke följer bl. a. att det är
sakägaropinionen i det genom ombildningen avsedda fiskevårdsområdel eller
fiskevårdsomrädena som skall vara avgörande för om åtgärden skall tillåtas.

26 §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får
länsstyrelsen besluta att elt fiske skall anslutas lill fiskevårdsområdel. För
sådan anslutning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingår i
fiskevärds-område, av fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27 §

Länsstyrelsen får besluta att ett fiske skall uleslulas ur
fiskevårdsområdet. Ansökan om uteslutning skall göras av
fiskevårdsområdesföreningens styrelse eller av fiskets ägare.

Anslutning och uteslutning av fiske behandlas i
ulredningens förslag i 23-26 §§.

De i paragraferna angivna ålgärderna har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4). De föreslagna bestämmelserna gäller inle
andra förändringar än sådana som rör fiskevårdsområdels avgränsning. Med
"ett fiske" avses alltså här, liksom i lagen i övrigt, den med äganderätten
till en fastighet förenade fiskerätten eller en fiskefaslighet. Vill man
åstadkomma den förändringen atl från verksamheten inom området undanta fisket
efter visst slag av fisk eller fisket med vissa redskap får områdesföreningen
i slällel begära ändring av stadgarna med stöd av 19 §.

28 §

Länsslyrelsen får förordna atl frågor som avses i 24, 26
eller 27 S skall utredas vid förrättning innan länsslyrelsen beslutar. För
förfarandet vid sådan förrättning gäller 13- 16 SS i tillämpliga delar.

1 fråga om upplösning av en fiskevårdsområdesförening
torde del i regel komma alt krävas en förrättning när upplösningen föranleds av
en ändrad sakägaropinion. Är grunden för upplösningen ändrade förutsätlningar
för föreningens verksamhel, till följd av exempelvis en vattenkraftutbyggnad,
torde däremot behovet av yUeriigare utredning vid en förräUning vara mindre.

29 §

Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller
bestämmelsen i 62 S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Paragrafen motsvarar 40 § i ulredningens förslag.
Hänvisningen innebär all en fiskevårdsområdesförening inle får upplösas förrän
föreningens skulder har betalts eller medel som fordras för betalningen har
nedsatts hos länsstyrelsen. Överskoll av medel skall fördelas mellan
medlemmarna enligl de grunder fiskeslämman beslutar, om del inle i stadgarna
har föreskrivits annal.

Prop.
1980/81:153 71

30 §

Bryter
den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen mot de regler som enligt
stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom fiskevårdsområdet
döms lill böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller
författning.

Sådant
brott fär åtalas av äklagare endast efter angivelse av målsägande. Som
målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

Paragrafen
motsvarar 29 § LOFO och 44 § i utredningens förslag.

För att inte någon
oklarhet skall råda om vilka regler som omfattas av straffbudet bör dessa som i
LOFO preciseras till sådana som antingen återfinns i stadgarna eller har
beslutals av fiskestämman. Jag har inle funnit anledning att vidga
straffbestämmelsen till all gälla andra fiskande än de som är medlemmar i
områdesföreningen. Som hovrätten för nedre Norrland har anfört, torde alltjämt
gälla alt exempelvis en fiskekortsinne-havares fiske i strid mot reglerna för
fiskevårdsområdel är att betrakta som olovligt fiske om övriga brottsrekvisit
föreligger. Delsamma lorde gälla en nyttjanderättshavare som grundar sin räll
att fiska på ell upplålelseavial med en enskild medlem. Avtalet kan nämligen
inle ge honom en mera vidsträckt rätt än den upplåtaren har

31 §

Anser
en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskestämma eller beslul av fiskevårdsområdesföreningens
styrelse all beslutel inle har tillkommit i behörig ordning eller all det
strider mol denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker
hans enskilda räll, får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen
skall ha inkommil lill länsslyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet.
I fråga om besvär mol styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag
klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans
eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av all det har överklagats, om
inte länsslyrelsen förordnar annal.

Paragrafen
molsvarar 30 S LOFO och 49 S i ulredningens förslag.

I
överensstämmelse med vad som gäller enligt LOFO och enligl utredningens
förslag skall länsstyrelsens prövning endasi gälla del överklagade beslutets
laglighel och inte dess lämplighet. Genom den föreslagna bestämmelsen vidgas
klagorätten lill atl gälla alla slyrelsebeslul. Liksom hittills tillerkänns
endast medlemmar klagorält. Som medlem bör därvid också räknas den som gör
gällande rätt lill medlemskap.

I
likhet med utredningen har jag ansett all klagotiden bör vara fyra veckor.
Därmed uppnås överensslämmelse med vad som gäller enligl annan motsvarande
lagstiftning.

32 S

Länsstyrelsens
beslul enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Prop.
1980/81:153 72

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar
enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutel inte lämpligen kan
tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutel införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknas frän den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av atl det
har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

Paragrafen motsvarar 31 § LOFO samt 48 och 50 §§ i
utredningens förslag. Jag har inte funnit skäl atl, som ulredningen föreslagil,
ändra den nuvarande besvärsordningen. Det är önskvärt att verksamhelen inom e«
fiskevårdsområde kan påböijas så snart som möjligt efter del all länsslyrelsen
har fattat beslut om bildandet. I paragrafen har därför föreskrivits alt bl.a.
dessa beslut skall gälla utan hinder av etl överklagande, men med möjlighet för
kammarrätten all förordna om inhibition.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen (1960; 130) om fiskevårdsområden
skall upphöra atl gälla.

2.
I ärenden om
bildande av fiskevårdsomräde, i vilka förrätlningssam-manträde hållits eller
kallelse till sådant sammanträde sketl före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser fortfarande gälla.

3.
Fiskevårdsområden,
som bildats enligt lagen (1960; 130) om fiskevårdsomräden, ombildas i samband
med den nya lagens ikraftträdande till fiskevårdsområden och
fiskevårdsområdesföreningar. För sådana områdesföreningar skall bestämmelserna
i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960:130) om fiskevårdsområden gälla som om de
upptagits som bestämmelser i stadgarna.

4.
Har fiske
upplåuts genom servitut skall vad i lagen sägs om ägaren av fisket i slällel
gälla ägaren av den faslighet lill vars förmån servitutet gäller.

5.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning fill en föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Har förberedelsearbetet med all bilda ett fiskevårdsområde
enligt LOFO förts fram sä långt alt förrättning hållits eller är förestående,
synes det mest rafionella vara atl bildandel fullföljs enligt de äldre
bestämmelserna. Förslaget i den delen bör också ses mol bakgrund av atl äldre
fiskevårdsomräden utan vidare bör kunna fungera som fiskevårdsområden och
fiskevårdsområdesföreningar efter det aU den nya lagen har trätt i kraft. Del
förhållande alt LOFO innehåller vissa förvallningsbeslämmelser som inle har
någon motsvarighet i den nya lagen har beaktats genom föreskriften i punkt 3
att dessa bestämmelser skall betraktas som stadgebeslämmelser.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om
rätt till fiske

30 §

Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna
inlressen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av
fiskbeståndet eller genom underlåtenhet all utnyttja fisket, får fiskenämnden
förelägga

Prop. 1980/81:153 73

honom
att bedriva fisket pä etl sätl som behövs för all avhjälpa vansköt

seln. Innehas fisket av annan än ägaren, får föreläggandel i stället riktas

mot ägaren. I föreläggandel får nämnden sälla ul vite. |

Ägaren
eller innehavaren är skyldig alt tåla att en föreskriven ålgärd vidtas även om
föreläggandet riktas mol den andre.

Paragrafen
ersätter bestämmelserna i 30-32 §§ fiskerättslagen.

I
överensstämmelse med de nuvarande bestämmelserna ulgör det en

fömtsättning för alt paragrafen skall vara tillämplig alt innehavaren av

enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket.

Delta kan ske såväl genom en alltför hård beskattning av fiskbestånden

som genom underlåtenhet alt nyttja fisket. I stället för som nu länsstyrel

sen är fiskenämnden enligl första stycket den myndighet på vilken det

ankommer att besluta om åtgärder för alt avhjälpa vanskötseln. !

Sä
längt möjligt bör en frivillig medverkan från fiskerältsinnehavarén

eftersträvas innan Ivängsingripande vidlas. I motsats lill gällande rätt

uppställs det emellertid i paragrafen inle något uttryckligt krav på delta. I

de flesta fall torde det också vara möjligt all komma till rätta med försuin-

melser och förhindra överträdelser genom råd och anvisningar. I

Föreläggandena förutsätts
få formen av ålägganden riktade lill viss person. De får därigenom i
jämförelse med nuvarande bestämmelser en begränsad räckvidd. Del hade
visserligen varil möjligt alt utsträcka föreläggandena till atl gälla också en
ny ägare av fasligheten. En sädan bestämmelse skulle emellerfid få en
begränsad betydelse med hänsyn lill all den inte kan gälla etl förelagt vite.

Enligt första stycket kan
etl ingripande riktas antingen mot ägaren av fisket eller mot
fiskerättsinnehavaren. Vem föreläggandet i del enskilda fallet skall riktas mot
får avgöras med hänsyn bl. a. till upplåtelsens varaktighet och till
kostnaderna för åigärden.

Föreläggandet får avse
sådana ätgärder i fräga om fiskets bedrivande som behövs för att avhjälpa
vanskötseln. Vid en allt för hård beskattning av fiskbeståndet kan således
meddelas föreskrifter om inskränkning i fisket eller förbud mol fortsalt fiske.
Beslår vanskötseln i underlåtenhet all utnyttja fisket, kan ingripandel gå ul
pä all vederbörande åläggs all själv eller genom annan bedriva fiske. I motsats
till gällande rätt innehåller paragrafen inte någon föreskrift atl
föreläggandel skall avse en viss tid, högst tio år. Det ligger emellertid i
sakens nalur atl elt föreläggande aldrig får avse längre tid än som bedöms
nödvändigt för alt avhjälpa vanskötseln.

Enligt
sista meningen i paragrafens första stycke kan ell föreläggande kombineras med
vite. Några bestämmelser om vilken myndighet som skall döma ut försuttet vite
ges inte. En följd härav blir alt det ankommer på allmän domstol att göra
delta.

Enligt
andra stycket är ägaren av fisket och fiskerältsinnehavarén skyldiga att tåla
att en åtgärd som föreläggs med stöd av första stycket riktas mot den andre.

Prop. 1980/81:153 74

41 S

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28
eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom tvä månader efter del
klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslul i sådanl ärende som avses i 30 S
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efler del
klaganden fick del av beslutel. Fiskeristyrelsens beslul överklagas hos
regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet
överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen
genom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är på grund av sin
befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller
tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligl denna lag angår
så mänga alt en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §S, skall gälla ulan
hinder av alt del har överklagats, om inte annat förordnas. Om del finns
särskilda skäl, fär fiskenämnden förordna atl även sådant beslul, som avses i
30 S, skall gälla med omedelbar verkan.

I paragrafen har som elt andra stycke förls in
bestämmelser som anger hur beslul enligl 30 S överklagas. Ändringen i sisla
stycket utgör en följdändring lill 30 S. I övrigt har paragrafen ändrats i
språkligt hänseende.

4.3 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen
(1972:719)

2 kap. 7 a §

Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna
fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

På grund av stadgandet kan mark, vatten, fiske eller
särskild räll lill fiske tas i anspråk genom expropriation för den allmänna
fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen är expropriationsmöjligheten i fråga om enskild fiskerätt avsedd
all användas främsl när fisket måste hell förbjudas. Kan en aktuell
fiskevårdsålgärd komma lill sländ på ett för den enskilde mindre ingripande
sätl genom lokala fredningsbestämmelser bör inte expropriation komma i fråga.

De allmänna reglerna om ersättning och förfarandet vid
expropriation gäller.

Prop.
1980/81:153 75

5 Hemställan

Jag
hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen fill

1.
lag om fiskevårdsområden,

2.
lag om ändring i lagen
(1950:596) om räll till fiske,

3.
lag om ändring i
expropriafionslagen (1972:719),

4.
lag om ändring i lagen
(1973:1156) om ändring i lagen (1950; 596) om rätt lill fiske.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81:153 76

Bilaga I

Sammanfattning av utredningens förslag

Bakgrund

Intresset
för fiske är mycket stort i vårt land. En undersökning som statistiska
centralbyrån utfört på vårt uppdrag bekräftar all fritidsfiske utvecklats lill
en av landets mest omfattande friluflsaktiviieter. Ca 2 miljoner människor i
åldrarna 15-74 år fiskar ålminstone någon gång per år. De flesta, ca 70 %,
fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av llskei varierar mellan olika
landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas på det sättet aii fiskeintresset
är slörst i norr. I Norrbottens län fiskar varannan invånare och i .Malmöhus
län var femie. Undersökningen avser allt fiske som inte är yrkesfiske. Med hjälp
av undersökningen har emellertid även antalet yrkesfiskare kunnal beräknas.
Enligl denna beräkning är ca 5 000 personer yrkesfiskare, vilket stämmer väl
överens med tillgängliga fiskestatistiska uppgifter.

Resultatet av
undersökningen kan sammanfattas i följande generella slutsatser.

D
Ca 60 'V, ;iv allt fiske utövas i sötvatten.

D Ca 70 '-i) av de
fiskande i landel är män.

D
Vad gäller sysselsättning och förvärvsarbete skiljer sig inte de fiskande
nämnvärt från befolkningen som helhel.

D
Bland de fiskande finns personer i alla åldrar företrädda, äldre dock i mindre
utsträckning än ungdomar. Sålunda fiskar knappt var sjunde pensionär mot
varannan person under 25 år.

D
Fiskeintensiteten bland dem som fiskar är densamma i alla åldrar. Få
friluftsaktiviteter torde ha fiskets långa varaktighet över ålder.

D
Fiskeintresset i yngre generationer torde ha ökat mot förr. Utvecklingen går
troligen mot en forisatt expansion av fritidsfisket.

D
Ca 350 000 eller var femte fiskande har egen fiskerätt eller ingår i hushåll
där någon medlern äger sådan.

D
1,4 miljoner (7 av 10) fiskar enbart med handredskap (kastspö, mete elc.) och
svarar åriigen för 15 av totall 25 miljoner fiskedagar i landet.

n
Något mindre än 500 000 fiskar både med handredskap och med andra redskap (nät,
ryssjor etc,). Endast ca 70 000 personer (var tjugofemte fiskande i landel)
fiskar iitesluiande med andra redskap än handredskap.

D
De som fiskar med bådg handredskap och andra redskap står för det, per person
räknat, intensivaste fisket. Genomsnittet är 19 fiskedagar per person och år
mot 11-12 för dem som bara fiskar med ena typen av redskap.

Prop.
1980/81:153 77

□
Fiske med andra redskap än handredskap är i regel liktydigt med nätfiske. Var
Oärde fiskande har tillgång till nät, i medeltal fem nät. Del sammanlagda
antalet nät i landel kan uppskattas till ca 2 miljoner. Det ickeyrkesmässiga
nälfiskei bedöms svara för ett fisketryck, som är av samma storlek, som
fisketrycket från det samlade handredskapsfiskel.

D
De som har fler nät fiskar oftare än de som har färre nät. Följden av detla är
att en minoritet av nätfiskarna (ca 20 %) står för huvuddelen (ca 60%) av
nätfiskeutövandet.

n
Ju äldre man är, desto vanligare är det atl man fiskar med andra redskap an
handredskap - och framför allt då cnbari med sådana. Sannolikt kommer dock
dagens ungdom (99 % fiskar med handredskap - 4 av 5 enbart med sådana) att i
framtiden fiska med andra redskap än handredskap i betydligt mindre omfattning,
relativt sett, än de äldre gör i dag.

D
Var åttonde (ca 235 000) fiskar helt eller delvis vid Norrlandskusten, var
sjätte (ca 345 000) vid ostkusten, var Ijärde (ca 490 000) vid väst- och sydkusten,
inkl. Golland, resp. 7 av 10 (nära 1,4 miljoner) i sötvalten.

O
Nätfisket i sötvalten svarar för ett klart mindre fisketryck än handredskapsfiskel.
Motsatsen gäller tor fisket vid kusterna.

Del
är från samhällssynpunkt angelägel att medborgarna får tillgång lill avkoppling
och aktiviteter på sin fritid. Detta behov har ökal i takt med en ökande fritid
och ett arbetsliv som i allt större utsträckning präglas av specialisering och
monotoni. Arbetsinsalserna kräver allt mindre av fysisk kraftutveckling
samtidigt som arbetsplatserna i regel är förlagda inomhus i allt större
tätorter. Möjligheterna till fritidsaktiviteier är emellertid i hög grad
beroende av inkomster, samhällsställning och bostadsorl.

För
samhälle och folkrörelser är det därför en viktig uppgift alt skapa elt
fritidsutbud som står öppet för alla. Detta gäller särskilt som möjlighelerna
till fritidsaktiviteier och motion är av stor betydelse lor hälsa, anpassning
och trivsel i samhället.

Fritidsfisket
är i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Som fritidssysselsättning har
del unika möjligheter. Det ger i sin enklaste och ursprungligaste form, till
mycket små koslnader, kontakt med natur och miljö samt motion och avkoppling.
Samtidigt innebär fångsten av fisk all en naturresurs nyttjas och att
fiskkonsumtionen i landet stimuleras.

Fritidsfiske
kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och ger därför mer än de
flesta andra fritidsaktiviteter möjligheter till stimulerande samvaro inom
familjen. Det har vidare visat sig kunna engagera och aktivera människor i alla
samhällsgrupper. Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra aktiviteter
på fritid finns inte inom fritidsfisket. Fritidsfisket har tvärtom kommit att
utövas i breda folklager.

Fritidsfiske
är också eit viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv,
vandringar, semesterresor och camping. Möjlighelen till fiske blir därigenom en
viktig faktor att räkna med vid utbyggnad av en aktiv turism. I dessa
sammanhang kan fritidsfisket och service lill fritidsfiskare dessutom ge ett
tillskoll till utkomst och bosättning i sådan glesbygd, där andra
utkomstmöjligheter är begränsade. Det är därför en angelägen uppgift för
.samhället alt medverka till alt alla fiskeintresserade erbjuds möjlighet till
etl rikt och varierat utbud av frilidsfiskemöjligheler.

Prop.
1980/81:153 78

För
all det stora fiskeinlresse som finns i vårt land skall kunna tas till vara och
utvecklas, är det viktigt att tillräckligt med fiskevatten slälls lill de
fiskandes förfogande.

De
naturiiga förutsättningarna saknas inte. Förutom en kuststräcka, som med
tillhörande skärgård beräknats ha en ca 14 000 km lång strandlinje, finns i
runt tal 100 000 sjöar av varierande storiek samt omkring 60 000 km strömmande
vatten.

Statens
fiskevatten förvaltas av fiera myndigheter. Lantbmksnämnderna i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län saml domänverkel har ansvaret för de största
vattenområdena. Nu nämnda lantbruksnämnder förvaltar ca 540 000 ha, varav ca
380 000 ha är upplåtna för fritidsfiske. Domänverket innehar vatten i nästan
alla delar av landet om än med en tydlig övervikt på de nordligaste länen.
Totalt förvaltar domänverket ca 210 000 ha vatten. Upplåtelser för fritidsfiske
sker i 116 000 ha därav.

Lantbmksnämnderna
och domänverket förvaltar dessutom strömmande vatten med en sammanlagd längd av
4 200 resp. 15 000 km. Upplåtelse genom fiskekortsförsäljning sker i ca 3 500
resp. ca 11 000 km.

Landets
kommuner äger fiske med ensamrätt i sammanlagt ca 40 000 ha vatten i sjöar och
längs södra ostkusten, vartill kommer ca 220 km strömmande vatten. Dämtöver
ingår kommunerna ibland som delägare i samfällt fiske. Det gäller i ca 62 000
ha sjö- och kustvatten samt i ca 520 km strömmande vatten.

Riktlinjer
och åtgärder för fritidsfiskets utveckling

Vi
anser all följande riktlinjer och ålgärder bör ligga lill gmnd för samhällets
politik vad det gäller att främja fritidsfiskets utveckling.

D
Ett brett utbud av fritidsfiskemöjligheter bör erbjudas den fritidsfiskande
allmänheten och garanteras av trygga upplåtelseformer.

D
Utbudet av fritidsfiskemöjligheter bör spridas till så många vatten som
möjligt.

D
Fritidsfisket bör inriklas på handredskapsfiske.

D
Av miljömässiga skäl föranledda inskränkningar i fritidsfiskemöjligheterna -
exempelvis genom försurning, utsläpp, vattenregleringar och andra åtgärder -
bör motverkas. Bl. a. bör internationella överenskommelser träffas, ägnade atl
förhindra fortsatt ulländsk försurningspåverkan på våra vatten.

D
Fiske med spö efter laxartad fisk i rinnande vatten bör säkerställas.

D 1
kustvatten nära stora tätorter och turislcenlra bör företräde ges fritidsfisket.

n
Fritidsfiskets belydelse för andra former för rekreation bör beaklas liksom
dess belydelse för utvecklingen av en aktiv turislpolitik.

D
Ökade frilidsfiskemöjligheler bör skapas genom en samverkan mellan samhälle och
folkrörelser.

n
En nödvändig ökning av fiskevårdsinsatserna bör komma till stånd genom
ekonomiska insalser från samhälle och fiskande.

n
1 regionala fiskeplaner bör kartläggas och analyseras vad som motverkar

Prop.
1980/81:153 79

ett
ökal fiskeutnytljande saml redovisas förslag lill åtgärder för en bättre hushållning.

n
Fritidsfisket bör i större utsträckning anpassas till fritidsfiskarnas/konsumenternas
behov och önskemål. Riskerna för kvalitelsförsämringar minskar härigenom
samtidigt som fritidsfiskarnas eget engagemang för att utveckla fritidsfisket
ökar.

D En
utveckling av fiskevatlnen kring och i tätorterna bör stödjas. Detla kan ses
som en av de mest effektiva åtgärderna för atl förbättra bristfälliga
fritidsmiljöer i vårt land.

D
Fjärr- och turislfisket bör utvecklas. Speciellt viktigt är härvidlag att tillskapa
fiske med hög kvalitet.

G
Fritidsfiskels stora sociala värde motiverar etl omfattande stöd från samhällels
sida. Stödel är specielll angelägel vad det gäller dels all ulveckla
tälortsbefolkningens fiskemöjligheter, dels att motverka skador på fiskevattnen,
förorsakade av miljöstörningar av olika slag.

D
Fritidsfiskets utveckling bör anpassas lill efterfrågan på fiskemöjligheter.
Fritidsfiskarnas egna aktiviteter i organiserad samverkan för en utveckling av
fritidsfisket bör stimuleras genom slöd till fritidsfiskeorganisationerna.

n
Samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår från alt vara
enbart fiskekortköpare till all bli friluftsmänniskor som producerar
fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete
i samverkan med vallenägarna.

Förslag

Ökade
fillidsflskemöjllgheler

Vi
har övervägt olika förslag för atl i ökad omfattning skapa möjligheler till
fritidsfiske i kust- och inlandsvatten. Vi har därvid slutligt stannat för att
föreslå eu frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust,
vid Gotlands läns kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland. Vi föreslår ett förenklat förfarande för bildande av
fiskevårdsområde med möjlighet att erhålla statsbidrag till bildandekostnaderna
i den mån fiskevårdsområdel har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten.
Härigenom avser vi att skapa bättre rörutsättningar för fiskeupplåtelser i
sådant enskilt vatten, där nägon frifiskerätt som omfatlar fiske med
handredskap inle föreligger. Detta gäller enskilt vatten längs södra ostkusten
samt allt inlandsvatten med undantag av de stora sjöarna. Om inle upplåtelser
kommer till stånd i tillräcklig omfattning längs södra ostkusten före utgången
av år 1985, föreslår vi dessutom att frågan om andra åtgärder bör vidtas från
samhällets sida, exempelvis inlösen av fisket, skall tas upp till ny
behandling.

Fiske
i stolens vallen

Enligl
gällande bestämmelser skall fisket i statens vatten upplåtas för allmänna
intressen. Det finns enligt vår mening inte anledning atl ändra på

Prop. 1980/81:153 80

denna
fastslagna princip. Vi menar att del tvärtom finns anledning atl betona det
rikliga i all alh fiske i statens vatten kommer del allmänna till godo i någon
form. Elt brett och varierat fiskeulbud är väsentligt för en fortsatt positiv
utveckling av fritidsfisket.

Vi
anser att yrkesfiskare liksom hittills bör ha lorelrädesrält till upplåtelser
före andra fiskande, om del föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter. Fiske med
fasl redskap skall enligl vår uppfattning som regel upplåtas uteslutande lill
yrkesfiskare, dvs. lill den som innehar yrkesfiskelicens. Upplåtelse av fiske
med fasl redskap lill annan än yrkesfiskare bör endast kunna ske om del av
fiskevårdshänsyn är nödvändigt au fiska med fasl redskap och något intresse
från yrkesfiskels sida inle föreligger.

Om
del inte finns någol behov av yrkesfiskemöjligheler bör fisket upplåtas lill en
så bred allmänhet som möjligt. Det får emellertid inte innebära atl man ger avkall
på fiskets kvalitet. Begränsningar kan bli nödvändiga bl, a. med hänsyn till
fisktillgång och möjliga fiskevärdsätgärder. Del vikliga är atl det blir etl
allsidigt utbud av bra fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller
framför allt i anslutning till tätorter men även inom turistområden i vatten
med speciellt attraktiva men känsliga arter såsom öring, röding och harr.

För
alt delta mål skall kunna nås föreslår vi att skötsel och upplåtelse av
statliga fiskevatten i så slor utsträckning som möjligt överiåts lill framför
allt frivilliga fiskeorganisalioner och kommuner.

Del
råder stor efterfrågan på fiskevatten från redan befinlliga klubbar och
föreningar. Atl slälla statens vatten till förfogande på föreslaget sätl skulle
inte bara utgöra en stimulans för dessa sammanslutningar utan även leda till en
ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar av detta slag.
En sådan utveckling skulle vidga möjligheterna till en meningsfull
fritidssysselsättning för många fiskeintresserade människor i och med att de
fiskande själva skulle få ansvar för vattnens skötsel, finansiering och
nyttjande. Från samhällels synpunkt torde del knappast kunna råda någon tvekan
om det ändamålsenliga i denna utveckling.

De
ideella föreningarna saknar oftast ekonomiska möjligheler att som arrendatorer
av slalliga fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Detla
bör dock inte utgöra något hinder. Det bör i stället från samhällels sida ses
som en tillgång atl det finns sammanslutningar, som är villiga att ta på sig
ett ansvar att vårda och upplåta fiskevatten. Enligt vår uppfattning bör de
avgifter som flyter in genom t. ex. försäljning av fiskekorl användas till vård
och skötsel av berörda fiskevatten samt till information och service beträffande
dessa. Vi föreslår därför au upplåtelser lill fiskeklubbar o. d. av fiske i
slalens vatten skall ske utan ersättning till staten i den mån klubben upplåter
eller har för avsikt atl upplåta fiske ål allmänheten på skäliga villkor.

Staten
bör som fiskerättsägare aktivt verka för atl fiskevårdsområden bildas. Efter
det alt etl sådant område bildats, kan fisket inom området t. ex. arrenderas ut
till en ideell förening som får ansvaret för skötseln av vattnet och
fiskekortsförsäljningen. För många fiskevårdsområden kan detta tillvägagångssätt
vara enklare än att de själva har hand om administrationen. Enligt vår mening
bör det inte heller föreligga något hinder mol alt en ideel organisation, som
tili följd av upplåtelse disponerar visst fiske som

Prop.
1980/81:153 81

tillhör
slaten, företräder det statliga ägariniressel i ell fiskevårdsområde som bildas
av bl. a. del upplåtna fisket.

Sannolikt
kommer det alllid atl finnas statliga fiskevatten som av en eller annan
anledning inte kan skötas på föreslaget sätl. Det bör då ligga nära till hands
för den kommun, där fisket är beläget, all engagera sig i denna verksamhet för
att säkerställa fortsatt tillgång lill fritidsfiskemöjligheter inom kommunen.
Detta kan framför allt vara lämpligt i områden där ägarförhållandena är starkt
splittrade, där frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna
fiskevatten med ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma
vattenområden. Det kan vara förenat med avsevärda fördelar att organisera
fritidsfiskemöjligheterna inom ramen för en kommuns lotala fritidsutbud. Med
kommun menar vi i detla sammanhang både primärkommun och landstingskommun.

Det
kommer därjämte atl finnas statliga fisken och fiskevatten, vilkas förvaltning
inle utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Vi syftar då
närmast på fisken av typ laxfisket i Mörrumsån, 1 sådana fall förordar vi att
hela förvaltningen ligger kvar hos domänverket. Motsvarande bör enligt vår
uppfattning gälla för de vatten som är belägna inom nationalparker och
naturreservat. Det naturliga är att statens naturvårdsverk även i
fortsättningen har det centrala förvaltningsansvaret för dessa vatten. 1 det
sammanhanget vill vi också förorda ökade upplåtelser av fiske i nationalparkerna.
F. n. förekommer fiskeupplåtelser endast inom Padjelanta nationalpark. Områden
i direkt anslutning lill olika vandringsleder påverkas redan av mänskliga
aktiviteter och vi anser inte att reglerade fiskemöjligheler längs dessa leder
skulle innebära några avsevärda nackdelar från naturvårdssynpunkt. Möjligheten
lill fiske skulle däremol uppfattas mycket posilivt av de fritidsfiskande. Även
inom olika naturreservat bör det vara möjligt att i större utsträckning än
hittills kunna tillgodose frilidsfiskeintresset.

Beträffande
de vattenområden, som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen i
Jämtlands län, och som enligl vårt förslag inte kan ingå i fiskevårdsområde,
bör lantbruksslyrelsen och berörda lantbruksnämnder ägna ökad uppmärksamhet åt
möjlighelen att genom avtal med samebyarna säkerställa ett mera långsiktigt
utbud av fritidsfiskemöjligheter. Inget hindrar sedan att de fiskevatten, varom
avlal träffats, sköts och upplåts av en ideell organisation eller av en kommun.

Ansvaret
för att de föreslagna riktlinjerna för förvaltningen av statens fisken
fullföljs åvilar i första hand de förvallande myndigheterna. Fiskenämnderna
bör dock ges elt stort infiytande när det gäller att påverka frågan hur statens
vallen i framtiden skall nyttjas. Fiskenämnderna är f. n. de enda regionala
organ som kan överblicka behovel av fiskemöjligheter och vilken kvalitet som
erfordras. Samtidigt har nämnderna det regionala ansvarel för fiskevården och
för att de medel som satsas på sådana åtgärder blir utnyttjade på bästa möjliga
sätt. Det är framför allt viktigt att de förvaltande myndigheterna och
fiskenämnderna verkar i enlighet med de föreslagna riktlinjerna i del
regionala och kommunala planeringsarbetet på fiskets område. Innehållet i denna
fiskeplanering bör enligt vårt förslag vara avgörande för hur statens
fiskevatten skall disponeras.

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 82

Fiskevård
ocfi fiskevårdsplanering

Minst
lika viktigt som våra förslag för att tillgodose fritidsfiskets behov av
fiskevatten är att fisket håller en god kvalitet.

Fiskbestånden
i såväl havs- som inlandsvattnen utgör en resurs, som har få motsvarigheter i
andra länder. De utgör i sig ett gott underlag för såväl ett livskraftigt
yrkesfiske som ett omfattande fritidsfiske av god kvalitet. En fömtsättning
för en gynnsam utveckling av fisket är emellertid att resurserna vårdas rätt -
att de brukas och inte förbmkas.

Etl
allsidigt bedrivet fiske utgör normall den bäsla fiskevården. Det är dock långt
ifrån alltid som beskaltningen är välavvägd. Följden härav har blivil, att
många vatten innehåller fiskbestånd som är i obalans både vad gäller
artsammansättning och ålder. Liknande effekler uppkommer också ofta till följd
av annan yttre påverkan, t, ex. valtenkraftsutbyggnader, tillförsel av
förorenande ämnen etc.

I
nu nämnda situationer krävs fiskevårdande ålgärder av olika slag för atl i
göriigaste mån återställa beståndsbalansen eller - när detta är lämpligare
-styra in fiskproduktionen på alternativa vägar. Särskilda fiskevårdsinsatser
kan också komma i fråga.

Det
svenska yrkesfisket kommer i framtiden i större utsträckning än tidigare att
bli beroende av tillgången på fisk i den svenska fiskezonen samt i svenska
kust- och inlandsvatten. Samtidigt kan det antas att fritidsfisket kommer alt
slälla välmotiverade krav på att få del av tillgängliga resurser. Omfattningen
av fritidsfisket kommer sannolikt att öka ytteriigare. Fritidsfisket är
emellertid ojämnt i intensitet och i huvudsak koncentrerat till tätorternas
omgivningar samt till strömvatten, kustvatten och vatten i fjällväriden.

Den
utveckling på yrkes- och fritidsfiskets område som kan torväntas medför bl. a.,
alt behovet av fiskevårdande insatser kommer att öka. Fiskevård förutsätter
planering. Fiskevårdsplaneringen bör sikta till att åstadkomma långsiktiga
planer för slörre kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav.
Sådana översiktliga planer bör kunna utgöra värdefulla riktlinjer inle minst
för lokala fiskevårdsprogram.

Vi
har kunnat konstalera att behovel av fiskevårdande åtgärder är stort, men au
resurser hiuills saknats för alt vidta lämpliga sådana åtgärder i erforderiig
omfattning. De fiskevårdsålgärder som vi anser vara särskill angelägna är
följande:

D
utsättning av laxfisk i kusl- och inlandsvatlen,

D
utsättning av ål i kust- och insjövatten,

D
biotopförbältrande åtgärder,

n
kalkning,

O
anpassat fiske,

D
fisketillsyn,

n
bekämpande av fisksjukdomar,

n
administrativa åtgärder, vilka kan leda lill atl förutsättningarna ökar för

att
goda resultat erhålls av tidigare angivna fiskevårdsåtgärder, n forsknings- och
utvecklingsarbete inom fiskevården.

Prop. 1980/81:153 83

Regionala
fiskestadgor

Utöver
vad nu sagts föreslår vi att länsfiskestadgorna slopas och att särskilda
fiskesladgor fastställs för större regioner. Kusten bör därvid delas in i fyra
regioner med ledning av de skilda fiskerätlsliga förhållandena. Vad gäller
inlandet bör enligt vår uppfattning en uppdelning ske i två regioner med gräns
vid Dalälven - Västerdalälven, som utgör en naturiig biologisk gräns. En särskild
stadga bör därutöver finnas för de slora sjöarna med hänsyn till att de
fiskerätlsliga förhållandena där skiljer sig väsentligt från vad som gäller för
övrigl inlandsvatlen.

Konflikter
mellan olika kategorier fiskande

Trots
atl de nalurliga förutsättningarna för fiske är mycket goda i vårt land
uppkommer ibland konfliktsiluationer till följd av konkurrens om t. ex. vissa
fiskarter, fiskeplatser eller möjlighelerna atl försälja långslen. Grunden för
konflikterna är i allmänhet olika för olika områden.

Utefter
Norrbottens läns kust konkurrerar under hösten yrkes- och binäringsfiskarnas
trålfiske efter siklöja med de s. k. deliidsfiskarnas skötfiske efter samma
art. Konkurrensen gäller dels fiskeplatserna, dels möjlighelen atl försälja
fångsten till rimliga priser. Problem på avsäiiningssidan föreligger därjämle
för yrkesfiskare utefter hela Norrlandskusten vad gäller sik och strömming.
Delta är en följd av atl stora kvantiteter av dessa arter saluförs lill ett
billigt pris av andra fiskande än yrkesfiskare.

Vad
gäller södra ostkusten får yrkesfisket vidkännas konkurrens från ett omfaltande
deltidsfiske efter ål med småryssjor samt, åtminstone inom vissa områden i
närheten av tätorter, ett tidvis betydande skötfiske efter strömming.
Konkurrensen omfattar även arrenden av enskild fiskerätt. Ofta har yrkesfisket
därvid fått vika till förmån för andra, mer kapitalstarka intressen. Konfiikter
förekommer därjämte mellan trål- och skötfiskare. Motsättningarna rör i första
hand frågan om vilken kategori som skall anses ha företräde till fisket efter
strömming i de s. k. trålfiskeområdena.

Vid
syd- och västkusien är det icke-yrkesmässiga fisket med andra redskap än
handredskap lill stort förfång för såväl yrkesfiskel som fisket med handredskap.
Konkurrensen avser både fångslullaget och utrymmet på fiskeplatserna. I några
fall föreligger konkurrens också på avsalusidan. Detta gäller främst vid
försäljning av sill och garnmakrill. Vid vissa delar av Skånes sydkust och
Bohusläns kust är det slrandnära icke-yrkesmässiga fisket med nät tidvis så
omfattande att det allvarligt försvårar eller t, o, m. omöjliggör yrkesfiske
och fiske med handredskap.

Vad
gäller Mälaren föreligger motsättningar mellan yrkesfiskare och s. k.
dellidsfiskare i första hand till följd av en konkurrens om fiskeplatser. Konkurrens
föreligger emellertid även på avsalusidan. Problemen, som hittills varit av
förhållandevis ringa omfattning, tycks öka efter hand som det s. k.
deltidsfisket ökar.

/
Hjälmaren är motsättningarna koncentrerade till fisket efter gös. Ett
omfattande nätfiske bedrivs efter denna art av s. k. deltidsfiskare och av
fiskerättsägare.

1
Vänern förekommer redan i dag ett deltidsfiske efter lax och öring.

Prop. 1980/81:153 84

Detta
fiske kan anlas öka i omfattning i och med atl lillgången på dessa arter ökar
till följd av utsättningar.

1
Vänern är deltidsfisket med nät efter laxfisk omfattande. Det föreligger en
uppenbar risk för att framför allt rödingen blir föremål för en allt kraftigare
biologisk överfiskning. Konkurrensen från dellidsfiskel är besvärande lor
yrkesfisket även på avsalusidan. Detta gäller inte endast röding utan även sik.

I
Siursjön I Jämtland föreligger motsättningar mellan dem, som fiskar med slöd av
enskild fiskerätt, och dem, som fiskar med stöd av frifiskerätl.

Konflikter
mellan olika grupper av fiskande lyder på alt resursen eller utrymmet inte
räcker åt alla. 1 den mån anledningarna till dessa motsättningar inle kan
undanröjas, exempelvis genom alt fiskevårdande åtgärder vidtas, kan det bli
nödvändigt att reglera fisket i någon form. Det förutsätter i sin tur att det
först sker en planering av hur resursen bäsl skall nyttjas.

1
vårt betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) har vi framhållit betydelsen
av regional och kommunal planering på fiskets område. Vi avser därmed planering
för en rationell och ändamålsenlig hushållning med våra fiskbestånd, dvs.
nyttjandeplanering. Enligt vårt förslag bör fiskenämnderna få till uppgift atl
upprätta särskilda hushållningsplaner för områden med speciellt komplicerade
fiskeförhållanden. Dessa planer skall godkännas av länsstyrelse. I övrigl anser
vi atl fiskels intressen bör vägas in på ett naturligt sätt i den kommunala
planeringen. Någon särskild fiskeplanering på kommunal nivå har därför inte
föreslagits.

1 en
konfliktsituation bör enligt vår uppfattning företräde ges fritidsfisket med
handredskap samt yrkesfisket.

Besläinmelser
till förmån för frilidsfiskel

För
att stödja frilidsfiskel med handredskap föreslår vi

att
handredskapsfiskel släpps fritt vid Blekinge läns södra kust, vid Gotlands

läns
kuster saml i de stora sjöarna, an inskränkningar aldrig skall kunna meddelas i
allmänhetens rätt att fiska

med
handredskap i annat fall än då detla är påkallat med hänsyn till

fiskets
vård och bedrivande, atl elt från allmänhetens synpunkter atiraklivi fiske med
handredskap, som

inte
upplåts på skäliga villkor, skall kunna upplåtas genom myndighets

beslut,
an fiske, som är av väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv, i vissa

fall
skall kunna exproprieras samt an statens vatten som regel skall upplåtas
avgiftsfritt till fiskeklubbar

o.
d., som säljer fiskekon till allmänheten i den män fisket inte erfordras

för
yrkesfiske.

Vi
föreslår därjämte förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde samt en
möjlighet att erhålla bidrag till bildandekoslnaderna för de
fiskevårds-områden, som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt
allmänheten.

Prop. 1980/81:153 85

Bestämmelser
till förmån för yrkesfisket Vad gäller yrkesfisket föreslår vi

all
endast licensierad yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med trål, snörpvad,
snurrevad, landvad, nät med större höjd än två meter samt laxlinor och
laxdrivlinor,

alt
vid sidan av fiske med handredskap endast yrkesfiske som regel skall få
bedrivas inom sådana områden (licensområden) där ett obegränsat fiske inle
längre kan få bedrivas av alla,

att
tillstånd till fiske med fasta redskap på allmänt vatten samt på enskilt vatten
vid västkusten skall kunna beviljas endast licensierad yrkesfiskare,

att
licensierad yrkesfiskare skall ha företrädesrätt till upplåtelse av fiske i
statens vatten, om sådan upplåtelse inte strider mot planbestämmelser

saml
atl fiske med fasla redskap på statens vatten som regel skall kunna upplåtas
endast till licensierad yrkesfiskare.

Övriga
bestämmelser om .fiske

Utöver
vad nu sagts innebär vårt förslag till lag om fiske i huvudsak följande.

D
De fiskerätlsliga förhållandena längs ostkusten - från gränsen mot Finland i
norr t. o. m. Blekinge läns östra kust i söder med undantag för Gollands läns
kuster - föreslås bli oförändrade.

D
Allt enskilt fiske med rörligt redskap vid Gollands läns kuster, vid Blekinge
läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster föreslås inlöst. Detla
innebär att den enskilda fiskerätten vid ifrågavarande kust-sträckor enligt
förslaget endast kommer att omfalla fiske med fast redskap.

D
Allt fiske på enskilt vatten vid västkusien med undantag av fiske efter ostron
intill 200 m från fastlandet eller från ö av minst 100 m längd, föreslås
jämställt med fiske på allmänt vatten. Den enskilda fiskerätten på västkusten
kommer därför att omfalta endasi nyss nämnda ostron-fiske.

D
Bestämmelserna om licens för yrkesfiske föreslås bli ändrade så att licens kan
meddelas för enskild person samt för sådant fiskefartyg som är att anse som
skepp i sjölagens mening.

n
Fiske med vissa redskap föreslås som tidigare nämnts bli torbehållet innehavare
av yrkesfiskelicens. Denna bestämmelse skall enligt förslaget inte gälla sådant
fiske, som utövas med stöd av enskild fiskerätt.

D
För alt reducera men även fördela fisket inom områden, där ett obegränsat fiske
inle längre kan förekomma, föreslås alt särskilda s. k. licensområden skall
kunna läggas ul. Beslut om utläggande av sådant område skall fattas av
fiskeristyrelsen efler hörande av fiskenämnd. Licensområden skall kunna läggas
ut i allmänt vatten ävensom i enskilt vallen vid väsi-och sydkusten saml
Golland i de fall där

a)
ett obegränsat fiske inte kan fortsätta, eftersom resursen då hotas samt
yrkesfisket och fisket med handredskap anses böra ges företräde framför annat
fiske eller

Prop. 1980/81:153 86

b)
fisket med t, ex. nät är så omfattande att yrkesfisket och det fiske som
bedrivs med handredskap inte får tillräckligt utrymme.

inom
licensområde skall yrkesfiskare få fiska med de redskap, som anges i licensen,
medan andra fiskande skall få fiska med handredskap och i övrigt enligt de
bestämmelser som gäller för området. Inom licensområden, som är belägna nära
tätbefolkade delar av landet, torde endast fiske med handredskap böra vara fritt
för alla fiskande. Inom övriga licensområden torde emellertid även vissa andra
redskap kunna få användas av allmänheten.

Genom
utläggande av licensområde kan inte sådant fiske regleras som bedrivs med stöd
av enskild fiskerätt.

D
Även om bestämmelserna om såväl yrkesfiskeredskap som licensområde har lill
syfte att bl. a. komma till rätta med deltidsfisket torde det vara nödvändigt
med en reglering på avsalusidan för atl deltidsfiskeproblemet skall kunna lösas
helt. Vi föreslår att denna fråga blir föremål för fortsatt utredning.

n
Nuvarande tillståndsplikt vad gäller fiske med fast redskap på allmänl vatten
föreslås utvidgad till att omfatta allt sådant fiske på såväl allmänl som
enskilt vatten utefter kusterna och i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Den
föreslagna tillslåndsplikien vad gäller fiske med fast redskap på enskilt
vatten är inte avsedd att annat än i speciella fall begränsa enskilda
fiskerätlsägares möjligheler att fiska med fast redskap på eget vatten. Tillståndsplikten
utgör i delta fall i praktiken endasi en anmälningsskyldighet. Genom detta
anmälningsförfarande blir det dock möjligt att registrera antalet fasta redskap
på enskilt vallen samt att inhämta uppgifter om fångstuttag. Med ledning av
dessa uppgifter får den tillstånds-givande myndigheten möjlighet att bedöma
fisketrycket inom visst område. Om delta är för hårt, sett från
fiskevårdssynpunkl. kan antalet tillstånd till fiske med fast redskap
begränsas. Detla föruisätter dock alt fiske med andra redskap inskränks i
motsvarande mån inom del aktuella området.

D
Expropriation skall såsom tidigare nämnts kunna ske av fiske, som är av
väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv. Enligt förslaget skall
expropriation därutöver kunna komma i fråga för alt erforderliga fiskevårdsåtgärder
skall kunna vidtas samt för att vetenskapliga undersökningar och försök skall
kunna utföras vad gäller fiske.

Fiskevårdsområden

Innebörden
av vårt reviderade förslag till lag om fiskevårdsområden är i huvudsak följande.

n
Fiskevårdsområde skall ha till syfte att främja ändamålsenligt nyttjande av
fiske och god fiskevård.

D
Fiskevårdsområde skall kunna bildas beträffande fiske som är samfällt eller
eljest tillhör eller utgör flera fastigheter med mer än en ägare. Fiskevårdsområde
kan därjämte om särskilda skäl föreligger bildas av en fas-

Prop. 1980/81:153 87

tighet
med flera delägare. Det förhållandet att fiske förvaltas av
sam-fällighetsförening ulgör inte hinder alt fisket ingår i fiskevårdsområde.

D
Fiske som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande skall kunna ingå
i fiskevårdsområde. 1 och med att fiskevårdsområde bildats skall den sameby,
inom vars område det berörda fisket är beläget, anses som delägare. Därjämte
föreslås alt rennäringslagen ändras så alt samerna genom avlal med enskilda
fiskerältsägare hell eller delvis skall kunna avstå från sin fiskeutövningsrätt
i sådant enskilt vatten, som ingår i fiskevårdsområde, vari sameby inte är
delägare.

D
Bildande av fiskevårdsområde skall stå i överensslämmelse med kommunal och
regional planläggning på fiskels område.

n
Fiskevårdsområde skall bildas vid förrättning. Förrältningsmannen skall
verkställa en preliminär utredning rörande äganderätten lill det fiske som
berörs saml upprätta förteckning över de fastigheter, som enligt utredningen
har fiskerätt.

D
Vid förrättningssammanträde skall fiskerältsägarna ha möjlighet att anmäla
anspråk på fiskerätt. Förrältningsmannen skall tillse att innebörden av dessa
anspråk blir klarlagd och därefter upprätta en reviderad fiskerätlsförteckning.

D
Enligt förslagel skall fiskevårdsområde i princip bildas om planvillkor och
övriga förutsättningar är uppfyllda. Etl opinionsvillkor, som utformats efter
förebild från faslighetsbildningslagen, anläggningslagen, lagen om
vattenförbund m. fl. lagar, har därjämte inarbetats i förslaget.

D
Finner förrältningsmannen atl fiskevårdsområde skall bildas skall han meddela
beslut därom samt fastställa grundregler för området. Grundreglerna skall
innehålla uppgift om del fiske som ingår i fiskevårdsområdet, områdets ändamål
.samt gmndläggande bestämmelser om fiskets nyttjande.

D
Förrätlningskostnaderna skall såsom huvudregel fördelas mellan fiskerältsägarna
efter vad som är skäligt.

D
Anslutning av fiske lill bestående fiskevårdsområde samt uteslutning av fiske
från sådanl område föreslås ske vid förrättning efter i huvudsak samma regler
som gäller för bildande av fiskevårdsområde.

D
Vid omröstning på fiskeslämma har i normalfallet varje delägare en röst. Om
minst en Qärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna vid en fiskestämma
begär det skall röstning i vissa för områdets verksamhet väsentliga frågor ske
efter delaktighetslal.

D
Om visst fiske är av väsentlig betydelse för delägares försörjning får utan
vederbörandes samtycke upplåtelse inte ske av det ifrågavarande fisket i den
mån delta ägs eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest tilldelals honom
såsom särskild lott.

Fiskelillsyn

Del
föreligger elt klart behov av förbättrad fisketillsyn och denna utgör ett
viktigt led i fiskevården.

Kustbevakningen
bör enligt förslaget även framdeles ha huvudansvaret för fiskelillsynen till
havs.

Prop. 1980/81:153 88

Kustbevakningen
har enligt vår mening också de största resurserna för fisketillsyn vid kusterna
samt i Vänern och Mälaren. Med hänsyn härtill föreslår vi atl huvudansvaret för
tillsynen inom dessa vatten skall åvila kustbevakningen.

Genom
atl ålägga kustbevakningen huvudansvaret för fisketillsynen i kuslvatlnen vinns
därjämte den fördelen atl någon gräns inte behöver dras mellan övervakning till
havs och vid kusterna.

Kustbevakningen
bör bedriva elt nära samarbete med polisen, marinen och sjöfartsverkel samt i
tillsynsarbetet biträdas av särskilt förordnade fiske-tillsynsmän.

I
inlandsvattnen med undantag för Vänern och Mälaren bör polisen ha huvudansvaret
för fisketillsynen på allmänl vatten och enskilt frivalten samt sådan tillsyn
på enskilt vatten i övrigt, som föranleds av allmänna intressen. Polisen bör
vid utövandet av tillsynen biträdas av särskilt förordnade tillsynsmän.

Vårt
förslag att kustbevakningen och polisen i tillsynsverksamheten bör biträdas av
särskilt förordnade fisketillsynsmän bygger på del faktum atl vare sig
kustbevakningen eller polisen har möjligheler all avsätta egna resurser för en
tillfredsställande tillsyn. Därtill kommer att fiskelillsyn ofta med fördel
utövas av personer med god lokalkännedom och möjligheter alt fortlöpande utföra
bevakning inom visst område.

Frågan
om kusibevakningspersonalens befogenheter utreds av sjöövervakningskommiltén
(H 1977:07). Etl ställningstagande lill befogenhetsfrågan bör därför inle ske
nu. Vi vill dock för vår del uttala att det - för att fisketillsynen skall
kunna bedrivas rationellt och effektivt - är angelägel att
kustbevakningspersonalen får ökade befogenheter. Särskilt viktigi är det att
denna personal får rätt att gå in i låsta utrymmen. Vi anser också atl
fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas i förhållande till vad som f. n.
gäller.

Fisketillsynsmän
bör enligt förslagel förordnas av länsstyrelse. Förordnande bör vara
tidsbegränsat.

Fiskelillsynsmännen
bör organisatoriskt inordnas under kuslbevakningens regionala ledning resp. de
lokala polisstyrelserna. Del bör ankomma på den ansvariga bevakningsmyndigheten
att svara för operativ ledning av fisketillsynsmännens insatser.

Del
bör åligga generallullstyrelsen resp. rikspolisstyrelsen alt i samråd med
fiskeristyrelsen utfärda de allmänna riktlinjer för den operativa ledningen av
fisketillsynsmännens verksamhet, som erfordras för atl åstadkomma önskvärd
likformighet inom landel.

Riktlinjerna
för fisketillsynen inom resp. län bör oavsett vilken myndighel som svarar för
den operativa ledningen besluiasav länsslyrelsen efler samråd med
länspolischefen, kuslbevakningens regionala ledning och fiskenämnden. Den
sakkunskap och erfarenhet, som fiskenämnderna och de lill dessa nämnder knutna
fiskerikonsulenterna representerar, bör utnyttjas i största möjliga
ulslräckning. Ett fortlöpande samarbete bör här äga rum.

En
förbättrad ulbildning utgör en grundförutsättning för all fisketillsyns-männen
skall kunna tilläggas de ökade befogenheter, som allmänl anses erforderiiga för
alt de skall kunna bedriva en effektiv verksamhet. Beträffande ansvarel för
utbildningen av fiskelillsynsmännen finner vi att detta

Prop. 1980/81:153 89

i
princip bör åvila de myndigheter, som har huvudansvaret för fisketillsynen.
Utbildningen av fisketillsynsmän bör med hänsyn till bl. a. skillnaderna i
fiskeförhållanden inom olika delar av landel ske regionalt. Fiskenämnderna bör
medverka vid utbildningen.

Allmänna
anvisningar beträffande undervisningens omfattning och uppläggning bör
utarbetas av rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen inom resp.
ansvarsområden i samråd med fiskeristyrelsen.

Kostnader

Vi
har föreslagil fiskerättsliga regleringar och direkla åtgärder som medför
kostnader av olika slag. I förhållande till nulägel innebär förslagen en
kraftig ökning av statens direkta och indirekta stöd till fritidsfisket. De
beräknade kostnaderna framgår av nedanstående tabell.

Engångs-

Årliga

kostnader

kostnader

Kostnader
för inskränkning i enskild fiskerätt

22

Fiskerättsutredningar

3

Bildande
av fiskevårdsområde

15

Fiskevård
och service

20

Administration

0,4

0,6

Forsknings-
och utvecklingsarbete

-

-

Fisketillsyn

1

Förvaltning
av statens vatten

2

Information

1

Centralt
organisationsstöd

2,5

Totalt

41,4

26,1

Kostnaderna,
22 milj. kr, Pjr inskränkning i enskild fiskerätt hänför sig till följande
poster

D
frisläppande av fiske med handredskap i de slora sjöarna 15 milj. kr,

varav
12 milj. kr avser Mälaren D ersättning för fiske med röriigt redskap vid
Blekinge läns kust saml vid

Gotlands
läns kuster 5 milj. kr n ersättning för fiske med rörligt redskap vid Skånes
östra och södra kuster

2
milj. kr.

Kostnader
för domstolsförfarande samt rättegångskostnader har vi inte ansett vara
möjliga atl beräkna.

Vårt
förslag vad angår bildande av fiskevårdsområden innebär i förhållande lill
gällande bestämmelser ett förenklat förfarande vid upprättandet av utredningar
beträffande äganderätten till fiske.

Slalsbidrag
bör kunna utgå för täckande av förrältningskostnader med högsl 80 % av
kostnaderna. Vi anser dock att bidrag skall utgå endast till sådana områden,
som förbinder sig all i större omfattning upplåta fiske ål allmänheten, t. ex.
genom försäljning av fiskekort. Statsbidrag bör även kunna ulgå i del fall
fiskenämnd ansökt om bildande av fiskevårdsområde men initiativet inle letl
lill åsyftat resultat. Vi föreslår att full kostnads-

Prop. 1980/81:153 90

läckning
utgår i sådanl fall. Därmed undanröjs den spärr som hindrat statliga
myndigheter från att utnyttja redan befintlig initiativrätt.

Vi
har uppskattat att kostnaden för statsbidragen kommer att uppgå lill ca 15
milj. kr. Det bör framhållas alt vårt förslag i jämförelse med nuvarande lagom
fiskevårdsområden innebären kostnadsminskning med minst samma belopp.

Samhällets
insatser vad gäller direkl fiskevård av olika slag har hittills varil av
begränsad omfattning. I huvudsak har använts s. k. valtenavgifts-medel för
detta ändamål. Enligt uppgift från fiskeristyrelsen kommer under 1978 högst 200
000 kr all kunna disponeras för direkla fiskevårdsåtgärder av lokal karaktär.
För budgetåret 1979/80 beräknas några avgifter över huvud tagel inle kunna las
i anspråk för della ändamål.

Vi
har tidigare redogjort för vilka fiskevårdsåtgärder som enligt vår uppfattning
främjar fritidsfisket. Vi har bedömt atl 15 milj. kr varje år bör satsas på
sådana åtgärder. Behovet av medel för service och information uppskattar vi
lill 5 milj. kr åriigen. Vi föreslår därför att ett årligt belopp av 20 milj.
kr ställs till fritidsfiskets förfogande.

Statskontoret
har på vårt uppdrag utrett de organisatoriska konsekvenserna för fiskenämnderna
av våra förslag. Statskontorets ulredning visar att det är nödvändigt att
förstärka biträdes- och assistenipersonalen med 6-7 personer lill en kostnad
av 340 000 kr. Denna förstärkning av nämnderna är en följd av dels atl vi
föreslår atl ärenden angående tillstånd för fiske med fast redskap skall överföras
från länsstyrelserna till fiskenämnderna, dels att vi lägger mera omfattande
arbetsuppgifter på nämnderna.

Vårt
förslag om ell statligt stöd i form av ett fiskevårdsbidrag kommer atl kräva
resursförstärkning hos fiskeristyrelsen i det fall kostnadstäckningen skall ske
över budgetmedel. Kostnaden kan uppskattas till 300 000 kr.

För
att övergången från länsfiskestadgor till regionala stadgor skall kunna ske
snabbi och smidigt behöver fiskeriadministrationen förslärkning av engångskaraktär.
Slatskonlorel har uppskattat kostnaden härför till 400 000 kr.

Del
har inte legat inom ramen för våra direktiv att närmare utreda vilka
rationaliseringar från organisatorisk synpunkt som våra förslag kan möjliggöra
vad det gäller fiskenämnderna, lantbmksnämnderna och länsstyrelserna. Vi
fömtsätter alt den frågan blir föremål för en närmare översyn.

Vi
anger inga koslnader beträffande forsknings- och utvecklingsverksamhet,
eftersom kostnaderna för sådan verksamhet redovisats av andra ulredningar och
nu är föremål för regeringens prövning.

Vi
har inte funnil del möjligt att närmare uppskatta kostnaden för fisketillsyn
genom särskill förordnade fisketillsynsmän. En beräkning från vår sida är dock
alt koslnaden kommer alt uppgå till ca 1 milj. kr åriigen för den del av den
allmänna fillsynen som skall handhas av fisketillsynsmän.

För
alt de statliga vallenområdena inte skall komma i etl sämre utgångsläge än
andra vallen vad gäller administration, arrenden, fiskevård och service
föreslår vi att årligen 2 milj. kr reserveras för den statliga förvallningen av
dessa vatten.

Om
våra förslag genomförs kommer det all krävas en omfaltande information till
allmänheten om de nya bestämmelser som kommer atl gälla. Information om
exempelvis stadgebeslämmelser, förekomsten av licens-

Prop. 1980/81:153 91

områden
samt bidragsnormer kräver resurser av helt annal slag än de nuvarande.

För
vidareutbildning av personal såväl centralt som lokalt fordras insatser av i
huvudsak engångskaraktär.

En
åtgärd som vi bedömt som synneriigen angelägen från informationssynpunkt är
framställning av en karta, som redovisar gränsen mellan allmänl och enskilt
vattenområde vid södra ostkusten. Kostnaden har beräknats till 130 000 kr.

Vi
föreslår att del i ett inledningsskede avsätts 1 milj. kr för information och
ulbildning. Närmare utformning av lämpliga ålgärder bör ske i samråd med
fiskets organisationer.

Vi
har föreslagit att fritidsfiskets lokala organisationer bör påla sig etl ökat
ansvar när det gäller den framlida skötseln av statens fiskevatten. Härför
erfordras en utbyggnad av organisationerna samt en utökad kursverksamhet.
Information och konsumentupplysning om fiske, fiskeredskap och fiskemetoder är
andra viktiga arbetsuppgifter för en ideell organisation.

Ökad
informations- och kursverksamhet kommer au erfordras också för att få lill
stånd elt intensifierat bildande av fiskevårdsområden. I del sammanhanget
anser vi att Sveriges Fiskevallenägareförbund haren stor uppgift atl fylla.

Vi
föreslår att Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund för ovan angiven verksamhet
erhåller elt åriigt organisationsbidrag om ca 2 milj. kr. På motsvarande sätl
föreslås alt Sveriges Fiskevallenägareförbund erhåller anslag med 500 000 kr
åriigen.

Fiskevårdsavgift

Enligl
våra direktiv skall vi när del gäller finansieringen av föreslagna åtgärder
pröva den i flera tidigare sammanhang behandlade frågan om införande av någon
form av fiskevårdsavgift.

Vi
kan konstatera atl de fömtsättningar som legat till grund för statsmakternas
tidigare beslut att inte införa en allmän fiske- eller fiskevårdsavgift inle
uppfyllts. Samhällel har sålunda inte i önskvärd utsträckning genomfört de
åtgärder som erfordrats för att främja fritidsfiskets ändamålsenliga utveckling.

Del
är framför allt mot denna bakgrund som vi nu enhälligt föreslår en
fiskevårdsavgift för atl läcka kostnaderna för våra förslag beträffande

D
fiskevård

D service och information

D viss fiskelillsyn i
enskilt vatten.

De
avgifter, som flyter in, skall enligt vårt förslag efter avdrag för administrationskostnader
oavkortade gå tillbaka till fisket i form av direkta åtgärder enligl vad nu
sagts.

Vårt ställningstagande
sker mot följande allmänna bakgrund. Frilidsfiskel har tillräckligt många
utövare för att en fiskevårdsavgift - vars storiek inte väsentligl får påverka
någons möjlighel alt fritidsfiska - sammanlaget skall ge ett belopp, som
möjliggör meningsfulla ålgärder för detla fiske. Antalet

Prop. 1980/81:153 92

fiskande
som kommer att eriägga fiskevårdsavgift har vi uppskattat till ca 1 miljon. Det
motsvarar det antal personer som enligt vår enkätundersökning (Ds Jo 1977:3)
kan antas vara verkligt intresserade av fritidsfiske. Inbetalda avgifter bör
tillföras en särskild fond - fiskevårdsfonden - i vars styrelse fritidsfisket
bör vara starkt representerat.

Införandet
av en fiskevårdsavgift kan antas medföra bl. a. följande fördelar:

n
kontinuitet skapas i tillgången på medel för vikliga insatser för frilidsfiskel

n
fritidsfiskarna kan genom sin organisation fortlöpande påverka inriktningen
och omfattningen av samhällets insatser för fritidsfisket

n
tillgängliga ekonomiska resurser kan utnyttjas maximalt om ideellt arbete inom
och utom medlemsorganisationerna underiättas och stimuleras genom bidrag av
avgiftsmedel

D
fördelningen av anslag till fritidsfisket i förhållande till andra fritidsaktiviteter
eller övriga samhällsbehov underiättas.

Med
hänsyn till att fiskevårdsavgiftens storiek inte väsentligt får påverka någons
möjlighet atl fritidsfiska anser vi alt denna inte bör bestämmas högre än 20
kr. Om såsom ovan antagits 1 miljon fiskande kommer att erlägga avgift under
elt inledningsskede, tillförs således fiskevårdsfonden årligen 20 milj. kr.

Avgiften
bör i princip betalas av alla fiskande. Barn och ungdomar under 16 år bör
emellertid vara befriade från avgift. Inte heller licensierad yrkesfiskare
skall enligl förslaget betala någon avgift. Detsamma gäller i princip även
svensk och norsk same.

Var
och en som mot avgift upplåter fiskerätt lill annan skall enligt vår
uppfattning vara skyldig att tillse atl den lill vilken fiskerätten upplåts har
eriagt fiskevårdsavgift. Den fiskande bör vara skyldig att vid fisket medföra
bevis om erlagd avgift.

De
medel som flyter in genom fiskevårdsavgiften bör bilda en fond, fiskevårdsfonden,
med kammarkollegiet som förvaltningsmyndighei.

Bestämmanderätten
över fondmedlens användning bör anförtros en särskild fondstyrelse med
representanter för del allmänna, fiskeristyrelsen, kommunförbundet,
landstingsförbundet, Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund.

För
fonden bör finnas ett kansli, som organisatoriskt bör kunna ingå som en
självständig enhet i fiskeristyrelsen. Detla innebär möjligheter till ett
intimt samarbele med den centrala administrationen i fråga om planering och
samverkan vad det gäller t. ex. långsikliga satsningar på olika fiskevårds-och
serviceprojeki.

För
uppbörd av en allmän fiskevårdsavgift erfordras i och för sig ingen
registrering av dem som betalar. En väsenllig fördel med en registrering lorde
emellertid vara atl en påminnelse om alt betala avgiften kan sändas ut lill dem
som lidigare betalat avgift. Detla kan förväntas öka betalningsfrekvensen. Vi
finner därför övervägande skäl tala för all uppbördsförfa-randei saml
registreringen av dem som eriagt avgift bör utformas i huvudsaklig
överensslämmelse med vad som gäller för jaktvårdsavgiften.

Prop.
1980/81:153 93

Bilaga
2

Fiskevattensutredningens lagförslag

Förslag till

Lag om
fiskevårdsområden

Härigenom
föreskrives följande

Inledande
bestämmelser

1
§ Fiskevårdsområde får bildas
enligt denna lag för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god
fiskevård beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör
flera fasligheter med olika ägare. Fiskevårdsomräde får därjämte, om särskilda
skäl föreligger, bildas av en fastighet med flera delägare.

2
§ Fiskevårdsområde fär ej
omfatta fiske i allmänt vatten i annat fall än då fisket bedrives med slöd av
stadgandet i I SS första slyckel lagen ( ) om fiske eller förordnande enligt tredje stycket
i samma paragraf

Fiskevårdsomräde
får ej heller omfatta fiske, som enligl lag får bedrivas i enskilt vatten utan
stöd av enskild fiskerätt eller som utövas inom nationalpark eller inom
område, där fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt.

Bildandet
av fiskevårdsområde fär, om ej annat har avtalats méd stöd av bestämmelsen i 31
S andra stycket rennäringslagen (1971:437), ej medföra inskränkning i samernas
räll till fiske enligt vad därom särskilt är stadgat. Vad nu har sagts gäller
ej fiske som avses i 6 §.

Delägare
m. m.

3 §
Delägare i fiskevårdsområde är ägarna lill det fiske som ingår i området.

Den som har lagfart på fastighet med rätl lill fiske inom området anses

som
fiskerättens ägare, om del ej visas att fiskerätten tillkommer annan. Den som innehar
fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten
tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som faslighetens ägare.

4 §
Ägare av fastighet lill vars förmån gäller servitut, som innefattar rätt

alt med uteslutande av fiskets ägare nyttja fisket,

boställshavare,
som själv bmkar bostället, samt

innehavare
av besittningsrätt för obegränsad tid till fastighet, som tillhör staten eller
allmän inrättning,

skall
i frågor enligt denna lag i fiskerättsägarens ställe anses som ägare fill
fisket.

Innefattar
servitut räll till endast en del av den besvärade fastighetens fiske, äger i
fråga om den delen vad i första stycket sägs motsvarande tilllämpning.

Prop. 1980/81:153 94

5
§ Har viss fastighets fiske
upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år, skall bmkaren i stället för
upplåtaren i frägor enligt denna lag anses som ägare till fisket, om ej annat
har avtalats mellan upplåtaren och brukaren.

6
§ Ingår fiske inom område, som
har blivit anvisat till samemas uteslutande begagnande, i fiskevårdsomräde
skal) den sameby, inom vars omräde fisket är beläget, anses som delägare enligt
denna lag.

7
§ Beslut enligt denna lag
gäller mot ny delägare.

Villkor
för bildande av fiskevårdsområde

8
§ Fiskevårdsområde får bildas
endast om bildandet står i överensslämmelse med kommunal och regional
planläggning på fiskets område eller, om sådan planläggning saknas, ej kan
antagas försvåra kommande planläggning. Bildande av fiskevårdsomräde skall
därjämte tillgodose ändamål som anges i I §.

9
§ Fiskevårdsomräde skall bildas
om de i 8 § angivna villkoren är uppfyllda och ägarna lill fiske, som avses
ingå i området, ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har
beaktansvärda skäl för det. Vid sådan prövning skall främst deras mening
beaktas, vilkas fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdets
tillkomst.

Vad
i första stycket sägs om fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av
fiskevårdsområde gäller ej, om det från allmän synpunkt är synneriigen
angeläget alt fiskevårdsområde bildas.

Bildande
av fiskevårdsområde

10 §
Fråga om bildande av fiskevärdsomräde prövas vid förrättning.

Förrättning påkallas genom skriftlig ansökan till länsslyrelsen om för

ordnande av förrättningsman. 1 ansökan skall anges det fiske som avses

samt det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdets bildande. An

sökningshandlingen skall ges in lill länsstyrelsen i det län, där det av om

rådesbildningen berörda vattenområdet eller större delen därav är belägel.

Rätt
att påkalla förrättning tillkommer fiskerältsägare, fiskenämnd och kommun.

11
§ Länsstyrelsen skall, om det
ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande från fiskenämnden och kommunen
över ansökan, som avses i 10 §.

12
§ Finner länsstyrelsen att
bildande av fiskevårdsområde i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan
uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman och i
förordnandet meddela erforderiiga föreskrifter.

Förrättningsman
skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver.

13 §
Förrättningsmannen skall verkställa utredning rörande äganderätten

Prop. 1980/81:153 95

till
det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet samt upprätta förteckning över de
fastigheter som enligt utredningen har fiskerätt (fiskerättsförteckning).
Ulredningen skall ej göras mer omfattande än vad som erfordras för prövning av
villkor som anges i 9 ij första slyckel.

14 §
Förrältningsmannen skall vid behov samråda med lätisstyrelsen, fiske

nämnden och kommunen samt med lokala organ och sammanslutningar,

vilka har ett väsentligl inlresse av del sätt på vilket fiskefrågorna löses.

Närmare
anvisningar lill ledning för förrällningsmän vid handläggning av förrättning
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

15 §
Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse, vari fiskerältsägarna kal

las till sammanträde.

Kungörelsen
skall innehålla kort beskrivning av den avsedda fiskevårds-områdesbildningen
samt uppgift om tid och plats där den enligt 13 § upprättade
fiskerättsförteckningen finnes tillgänglig.

1
kungörelsen skall intagas föreläggande för fiskerältsägare, vars fiskerätt ej
har redovisats i fiskerättsförteckningen, att senasl vid sammanträdet muntligen
eller skriftligen anmäla sitt innehav av fiskerätt och därvid förete handlingar
saml meddela upplysningar angående hävd och annal som kan vara av belydelse för
ulredningen.

16 §
Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst en

månad före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande

och dess huvudsakliga innehåll skall inom samma lid anslås på kommunens

anslagstavla samt införas i ortstidning.

Meddelande
om kungörelsen skall därjämte i vanligt brev med posten tillställas de
fiskerältsägare, som enligl fiskeräUsförteckningen har fiskerätt, samt
fiskenämnden och kommunen.

17 §
Förrältningsmannen skall vid sammanträdet med fiskerältsägarna

1.
tillse att redogörelse lämnas
angående de förhållanden, som kan vara av betydelse för frågan om
fiskevårdsområde bör bildas, saml framlägga förslag till gmndregler,

2.
mottaga anmälan om innehav av
fiskerätt samt tillse att innebörden av anmälda anspråk blir klariagd,

3.
bereda fiskerältsägarna
tillfälle att yttra sig över vad som har förekommit,

4.
efterhöra de närvarandes
inställning lill frågan om fiskevårdsområde bör bildas i överensslämmelse med
de föreskrifter som har meddelats i förordnandet,

5.
bereda fiskerättsägarna
tillfälle att utse inlerimsstyrelse,

6.
tillkännage tid och plats för
meddelande av beslut enligl 19 §.

Om
förrättningsmannen finner det oundgängligen nödvändigl, får sammanträdet
fortsättas senare dag. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom
meddelande vid första sammanlrädesiillfällel.

18 §
Finner förrältningsmannen atl det för prövning, som avses i 9 § första

stycket, är av synneriig vikt att beståndet eller omfänget av fiskerätt blir

föremål för särskild utredning och kan frågan prövas vid fastighetsbestäm-

Prop. 1980/81:153 96

ping,
får förrättningsmannen förelägga sakägare att inom viss tid ansöka därom.

Underiäter
sakägare att efterkomma föreläggande, som avses i första stycket, flr
förrättningsmannen påkalla fastighetsbestämning.

19 §
Förrältningsmannen skall, sedan sammanträdet har avslutats och er

forderiig utredning verkställts, upprätta skriftlig redogörelse för
förhållanden

av belydelse för frågan om fiskevårdsområde skall bildas. Till redoeörelsen

skall fogas förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt.

I den mån oförenliga anspråk på fiskerätt har anmälts eller förhållandena

annars ger anledning till det, skall redogörelse lämnas för verkställd ut

redning.

Förrättningen
avslutas genom all förrältningsmannen, om han finner alt fiskevårdsområde skall
bildas, meddelar beslut därom samt fastställer gmndregler för området. Finnes
hinder föreligga att bilda fiskevårdsområde, skall förrältningsmannen med
besked därom meddela beslut om förrättningens inställande.

I
beslut, som avses i andra stycket, skall anges hur förrätlningskostnaderna
skall fördelas saml inlagas besvärshänvisning.

20 §
Förrättningsmannen får med alla fiskerätlsägares medgivande under

låta alt hålla sammanträde. Om sammanträde ej hålles, skall redogörelse,

som anges i 19 S första stycket, upprättas så snart erforderiig utredning

har verkställts.

Underrättelse
om tid och plats för meddelande av beslut enligt 19 S andra stycket skall, om
sammanträde ej hålles, tillställas fiskerättsägarna senasl den dag beslutet
meddelas.

21 §
Fiskevårdsområde äger bestånd från den dag stadgar och styrelse finnes

för området. Fiskevårdsområde kan dessförinnan ej förvärva rättigheter eller

ikläda sig skyldigheter.

Förrättningskostnader

22 §
Meddelas beslul om bildande av fiskevårdsområde, skall förrättnings-

kostnaderna fördelas mellan fiskerältsägarna efler vad som är skäligt, om

ej särskilda skäl föranleder annal.

Avslutas
förrättningen ulan att fiskevårdsområde bildas, skall förrättnings-kostnaderna
betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena.

Anslutning
och uteslutning av fiske

23
§ Fiske som ej ingär i
fiskevårdsområde får anslutas lill bestående fiskevårdsområde på ansökan av
fiskets ägare, den som äger del i fisket, fiskevårdsområdel, fiskenämnden
eller kommunen.

24
§ Om fiske som ingår i
fiskevårdsområde anses böra ingå i annat fiskevårdsomräde, får fisket
uteslutas ur området på ansökan av ägaren eller den som äger del i fisket, det
fiskevårdsområde vari fisket ingår, fiskenämnden eller kommunen. Detsamma
gäller, om det i annat fall anses lämpligt atl visst fiske ej längre skall ingå
i fiskevårdsområde.

Prop. 1980/81:153 97

25 §
Ansökan om anslutning och uteslutning av fiske göres skriftligen hos

länsstyrelsen i det län där fiskevårdsområdets styrelse har sitt säte.

Länsstyrelsen
skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande över ansökan,
som avses i första stycket, frän fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Finner
länsstyrelsen atl anslutning eller uteslutning av visst fiske i enlighet med
ansökan uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen besluta att frägan skall
handläggas vid förrättning saml förordna förrättningsman.

För
sädan förrättning gäller i tillämpliga delar t)estämmelserna i 12-22 §§.

26 §
Bestämmelserna i 25 S tredje stycket om förrättning gäller ej uteslutning

av fiske, som till följd av naturhändelse, byggande i vatten eller annan

omständighet ej längre kan nyttjas. Länsslyrelsen skall i sädant fall efter

inhämtande av yllrande, som anges i 25 S andra stycket, och efter hörande

av fiskerättsägarna beslula i frågan.

Upplösning
av fiskevårdsomräde

27 §
Om fiskevårdsomräde ej längre finnes böra bestå, får länsstyrelsen efter

ansökan förklara området upplöst.

Vid
prövning av fråga om upplösning skall villkoren i 8 § beaklas i till-lämpliga
delar.

28 §
Ansökan om upplösning av fiskevårdsområde göres skriftligen hos

länsstyrelsen av delägare, fiskevårdsområdet, fiskenämnden eller kommu

nen.

Länsstyrelsen
skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande över ansökan
från fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Fråga
om upplösning av fiskevårdsområde skall, om ej särskilda skäl föreligger,
prövas endasi vid utgången av varje lidsperiod om tio år, räknal frän dag, som
anges i 21 §.

Fiskevårdsomrädes
förvaltning

29
§ Fiskevårdsområde får ej driva
verksamhet som är främmande för del ändamål för vilket det har bildals.

30
§ Delägarnas räll atl deltaga i
handhavandet av fiskevårdsområdets angelägenheter utövas på fiskestämma.

31
§ Första fiskestämma skall
hållas snarast efter det beslutet att bilda fiskevårdsområde har vunnit laga
kraft eller länsstyrelsen meddelat förordnande som avses i 46 § andra stycket.

Inlerimsstyrelsen
skall kalla delägarna till första fiskestämma saml vid stämman framlägga
förslag till stadgar. Finnes ej inlerimsstyrelse skall förrättningsmannen
fullgöra interimsstyrelsens uppgifter.

32
§ Delägarna skall vid första
fiskestämma antaga stadgar och utse styrelse.

33
§ Den som gör gällande rätt
till fiske inom området och ej har upptagils såsom fiskerättsägare i
fiskerättsförteckning, som är fogad till redogörelse

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop.
1980/81:153 98

som
anges i 19 § första stycket, är skyldig att om sä påfordras styrka sin rätt.

34 §
Vid omröstning har varje delägare en röst. De som med samäganderätt

äger en eller flera fastigheter har gemensamt en röst, om de ej är de enda

delägarna i fiskevårdsområdel.

Om
minst en fjärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna begär det, skall
röstning vid beslut angående upplåtelse, avgifter för upplåtelse och ersättning
till delägarna i stället ske efter delaktighetstal, varom fyra femtedelar av de
närvarande röstberättigade delägarna förenar sig. Kan sådan majoritet ej
vinnas, skall särskild delaktighetsutredning äga mm.

Vid
röstning efter delaktighet får delägares röstetal ej översliga en femtedel av
det sammanlagda röstetalet för samtliga i omröstningen deltagande delägare.

Delägares
rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud fär ej företräda mer än en delägare.

35
§ Som fiskestämmas beslut
gäller den mening som har fält de flesta rösterna eller vid röstning efter
delaktighet det största röstetalet. Vid lika röstetal avgöres val genom
lottning. I andra frägor gäller den mening som biträdes av stämmans ordförande.

36
§ För fiskevårdsområde skall
finnas en styrelse bestående av en eller flera ledamöter. Styrelsen skall ha
sitt säte i den kommun, där det av omrädesbildningen berörda vattenområdet
eller stön-e delen därav är beläget.

37
§ Har styrelse ej utsetts, får
länsstyrelsen förordna en eller flera sysslomän atl handha fiskevårdsområdets
angelägenheter och företräda området som styrelse. Har styrelseledamots uppdrag
upphört eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är
styrelsen ej ändå beslutsför, får syssloman förordnas i sådan ledamots ställe.
Sysslomans förordnande gäller till dess beslutför styrelse finnes.

Finnes
ej stadgar för fiskevårdsområde, får länsslyrelsen meddela erforderiiga
föreskrifter att gälla säsom stadgar till dess delägarna har antagit sådana.

När
skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå
av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma
verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen fär vidare i fiskestämmans
ställe utse en ledamot i slyrelsen.

Syssloman
och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot har rätt till arvode som
bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av fiskevärds-området.

38 § Styrelsen företräder fiskevårdsområdet i
förhållande till tredje man.

39
§ I fråga om skyldighet för
styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor, delägare eller medlem att
ersätta skada, som han har tillskyndat fiskevårdsområdet, delägare, medlem
eller tredje man, och talan om sådan ersättning äger 63-66 och 106-109 §§ lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.

40 § Innan fiskevårdsområde upplöses, skall alla dess
skulder ha betalats

Prop.
1980/81:153 99

eller
de medel som fordras för betalningen ha nedsatts hos länsstyrelsen. I samband
med upplösningen får kallelse sökas på områdets okända borgenärer. De i
förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända
borgenärer meddelade bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid molsvarande
tillämpning.

Överstiger
vid upplösningen av fiskevårdsområde dess tillgångar skulderna, skall
överskottet fördelas på sätt som anges i stadgarna.

Upplåtelse
av fiske m. m.

41 §
Om visst fiske är av väsenllig betydelse för delägares försörjning, får

utan delägarens samtycke upplåtelse ej ske av det ifrågavarande fisket i

den mån detta äges eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest har

tilldelals honom såsom särskild lott.

Vad
i denna lag stadgas om upplåtelse skall gälla även då delägare medges rätt atl
fiska i vatten, där han förut ej har ägt sådan rätt.

Grundregler
och stadgar

42 §
För fiskevårdsområde skall finnas grundregler och stadgar.

Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske, som ingår i fiske

vårdsområdet, områdets ändamål samt gmndläggande bestämmelser om

fiskets nyttjande.

Stadgarna skall upplaga
fiskevårdsområdets grundregler saml innehålla bestämmelser om områdets
förvaltning.

43 §
För ändring av grundreglerna för fiskevårdsområde, såvitt avser om

rådets ändamål saml grundläggande bestämmelser för fiskets nyttjande, ford

ras att beslut härom fattats vid tvä pä varandra följande fiskesiämmor, varav

den ena skall vara ordinarie, saml atl länsslyrelsen på framställning av fiske

vårdsområdet finner ändringen förenlig med de i 8 § angivna villkoren.

Ändring
av stadgarna sker genom beslul vid två på varandra följande fiskestämmor, varav
den ena skall vara ordinarie.

Ansvarsbestämmelser

44 §
Delägare som bryter mot de för fiskeulövningen inom fiskevårdsområ

del gällande reglerna dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff

i annan författning. Vad nu har sagts gäller även annan som genom upplåtelse

eller eljest har rätt atl bedriva fiske inom området. Allmänt åtal fär väckas

endasi efter angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet samt delägare i

området anses därvid som målsägande.

Besvär

45 § Mot länsstyrelses beslut att förordna
förrättningsman enligt 12 eller 25 § fär talan ej föras.

46 § Talan mot förrättningsmans beslut, som anges i 19
§, föres genom

Prop. 1980/81:153 100

besvär
hos länsslyrelsen inom fyra veckor från den dag beslutet meddelades. Rätl atl
anföra besvär tillkommer fömtom den, vars rätl beröres av beslutet, även
fiskenämnden och kommunen. Länsstyrelsen kan inom samma tid till förmån för
allmänt inlresse förordna om överprövning av beslutet. Sådanl förordnande har
samma verkan som besvär.

Länsstyrelsen
får förordna att förrättningsmans beslul skall gå i verkställighet ulan hinder
av anförda besvär.

47
§ Länsslyrelsen fär med
undanröjande av förrätlningsmannens beslul, som anges i 19 §, återförvisa
ärendet till förrättningsmannen. Mot beslut om äterförvisning fär talan ej
föras.

48
§ Talan mot länsstyrelses
beslut i fråga om bildande av fiskevårdsområde, anslutning och uteslutning av
fiske, upplösning av fiskevårdsomräde samt ändring av grundregler föres hos
regeringen genom besvär.

49
§ Anser styrelseledamot eller
sädan delägare, vars rätl beröres, au beslul som har fatlats på fiskeslämma ej
har tillkommit i behörig ordning eller alt det strider mol denna lag eller
annan författning eller mot grundreglerna eller kränker hans enskilda räll, får
han föra talan mot beslutet genom besvär hos länsslyrelsen.

Besvären
skall ges in till länsslyrelsen inom fyra veckor från beslutets dag.

Fiskestämmans
beslut går i verkställighet ulan hinder av förd talan, om länsstyrelsen ej
förordnar annat.

50 §
Talan mol beslut av länsstyrelse enligl denna lag i annal fall än som

anges i 48 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelses
beslul, som avses i första stycket, samt kammarrätts beslul går i
verkställighet ulan hinder av förd talan om ej annat förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden
skall upphöra atl gälla.

I
stället för bestämmelserna i 5 § skall beträffande upplåtelse som sketl före
lagens ikraftträdande gälla all brukaren endast med upplåtarens samtycke får
föra talan för fisket i frågor som handlägges vid förrättning eller där det
slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen.

I
fråga om fiskevårdsomräde, som beslår vid ikraftträdandet gäller följande.

1.
Bestämmelserna i lagen
(1960:130) om fiskevårdsomräden skall gälla under lid, för vilken
fiskevårdsområdel har bildats; dock längst lill utgången av år 1989.

2.
Före utgången av tid, som anges
i 1. fär delägarna besluta atl bestämmelserna i lagen ( ) om
fiskevårdsområden skall äga tillämpning på området.

Beträffande
beslut enligt första stycket äger 6 5 lagen (1960:130) om fiskevårdsområden
motsvarande tillämpning. Sädant beslut skall fastställas av länsstyrelsen, som
skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och ej kränker tredje mans
rätt. Länsstyrelsen skall därjämte fastställa gmndregler för området.

Prop.
1980/81:153 101

3.
Efter utgången av tid, som
anges i 1., skall lagen ( ) om fiskevårdsomräden gälla beträffande
fiskevårdsområde för vilket bestämmelsema i nämnda lag ej redan äger
tillämpning genom beslut som anges i 2. Länsstyrelsen skall fastställa
gmndregler för sådant område.

4.
Talan mot länsstyrelses beslut
enligt 2. och 3. föres hos regeringen genom besvär. Rätt att anföra besvär mot
beslut som här avses tillkommer fömtom den som beröres av beslutet även
fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen. Meddelande om länsstyrelses
beslut enligt 2. och 3. skall intagas i ortstidning. Delgivning skall anses ha
skett den dag då meddelandet först infördes i sådan tidning.

Prop.
1980/81:153 102

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttranden

1
Allmänt om utredningen

1.1
Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: - - - Det förefaller naturligt att
utgångspunkter för reformarbetet bör vara dels att bereda fisket som näring i
vidsträckt mening bällre skydd mol konkurrerande intressen, dels att vårda och
utnyttja denna naturresurs pä ändamålsenligasle sätt.

Även
om de senast nämnda synpunkterna inte har varil främmande för den nu aktuella
ulredningen, synes dock tyngdpunkten i utredningen på ett anmärkningsvärt sätt
ha kommit all föriäggas lill företeelsen "fiska på fritid". Hovrätten
vill inte förringa betydelsen av frilidsfiskel men anser atl slutresultatet av
ulredningens arbele, som innefaltar en hell ny fiskelagstiftning, blivit
lidande på att utgångspunkterna varit allför begränsade.

1.2
Riksåklagaren:-- Med hänsyn
till den stora omfattning, som fritidsfisket kommit att fä, är del frän
rekreationssynpunkl angelägel att främja detta genom atl tillhandahålla ett
stort utbud av fiskemöjligheter. Fritidsfisket måste emellertid anpassas så all
del inle inkräktar på del nödvändiga yrkesfiskel. Generellt kan sägas atl de
förslag ulredningen avgivit för att gagna dessa inlressen och göra en lämplig
avvägning mellan frilids- och yrkesfisket är väl ägnade alt läggas lill grund
för lagsliflning.

1.3
Kammarkollegiet: Som allmänl
omdöme får kollegiet uttala all ulredningen skilt sig från sitt uppdrag pä etl
myckel förtjänstfullt säll. De frägor som förelagts utredningen har genom
föreliggande belänkande belysts ingående och sakkunnigt. Även om kollegiet på
ett par punkter anser sig inte kunna helt biträda utredningens förslag, står
det klart att betänkandet är väl ägnat att ligga till grund för statsmakternas
forlsalla överväganden i ämnet.

1.4
Länsstyrelsen i Södermanlands
län: Utredningen har enligl länsstyrelsens uppfattning ingående och
sakligt belyst problem på fiskels område.

1.5
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Möjligheterna att främja fritidsfisket genom andra ålgärder än
genom skärpt lagsliflning har ej beaktats i tillräcklig omfattning av
utredningen.

1.6
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Länsslyrelsen konstaterar alt ulredningen ej ägnat särskill stor uppmärksamhel
ål fisket i inlandsvattnen, bortsett från de fem slora sjöarna.

1.7
Länsstyrelsen i Kristianstads
län: Betänkandets titel "Fiska på frilid" är missvisande. Betänkandet
behandlar nämligen i hög grad även frågor som rör yrkesfisket och det
innefaltar främsl förslag om mycket genomgripande ändringar i hela fiskelagstiftningen.
Om utredningen mer hade anknutit till och sökt komplettera nuvarande
lagstiftning hade del varil lättare att få grepp om följderna av ulredningens
förslag, som dessutom delvis framförs utan egenlliga motiveringar.

Prop. 1980/81:153 103

1.8 Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: Ulredningen har på ett förtjänstfullt sätt redovisat fritidsfiskets stora
sociala värde och dess bredd bland svenska folket. Detta motiverar då en mycket
större ekonomisk salsning frän samhällets sida än vad som hittills varit
fallel.

1.9 Lantbrukarnas riksförbund: 1
betänkandel har utredningen på etl förtjänstfullt sätt kartlagt och klarlagt
ett ston antal problem och frågeställningar pä fiskets omräde. De synpunkler
på fiskevård och de åtgärder som föreslås för att tillgodose yrkes- och
fritidsfiskarnas behov är i mänga fall angelägna.

1.10 Svenska samernas riksförbund:
Riksförbundet finner atl föreliggande förslag till ändringar av
fiskelagstiftningen m. m. inle beaktat vare sig samernas/samebyarnas
näringsmässiga och ekonomiska inlressen eller den rätt på vilken samernas fiske
vilar, detta särskilt beträffande skogssamer-nas rätt till fiske.

1.11 Sveriges fiskares riksförbund: 1973
års fiskevattensutredning har gjort en omfattande och uttömmande
sammanställning av fiskels utbredning och omfattning säväl vad gäller
yrkesfiske som deltidsfiske och fritidsfiske. Utredningen har i stort sett
uppfyllt direktiven vad beträffar fördelningen av fiskevatten mellan olika
kategorier fiskande. Dock har definitioner av olika kategorier fiskande inneburit
tolkningssvårigheler, vilkel också avspeglas i vissa överväganden och förslag.

1.12 Sveriges fritidsfiskares
riksförbund: Förbundet finner det utomordentligt värdefullt att en ulredning
där de fyra största riksdagspartierna varit representerade genomfört en så
omfattande kartläggning av det svenska fisket. Positivt är ocksä att
utredningens ledamöter i stort varit ense om huvudlinjerna för en målmedveten
utveckling av frifidsfisket.

1.13 Tjänstemännens centralorganisation:
Fiskevatlensulredningen har presenterat ett i del närmaste fullödigt
underlagsmaterial för sina överväganden och förslag.

2 Samhället och fritidsfisket

2.1 Statskontoret: Statskontoret
ansluter sig till de utgångspunkter och allmänna riktlinjer som har lagts till
grund för utredningens författningsförslag.

2.2 Lantbruksstyrelsen: Enligt
lantbmksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för
fritidsfiske som en betydande friluftsaktivi-tet.

2.3 Fiskeristyrelsen: Styrelsen finner
det värdefullt atl utredningen kartlagt fritidsfiskets omfattning och belydelse
samt slöder uppfattningen, atl fri-Udsfiskets omfattning och sociala betydelse
motiverar ökade insatser från samhällets sida.

Ett brett utbud av fritidsfiske bör kunna erbjudas den
fiskande allmänhe-

Prop. 1980/81:153 104

ten.
Utbudet bör spridas till så många vatten som möjligt. Kommuner och lokala
fiskesammanslutningar har ett ökande ansvar. Miljömässiga inskränkningar i
fiskemöjligheterna — exempelvis försurning, utsläpp, val-tenregleringar och
minikraftverk - bör motverkas.

Kraven
pä attraktiva och lättillgängliga fiskevatten är särskilt stora bland
befolkningen i våra tätorter. Alltjämt föreligger ett visst underskott på
frilidsfiskemöjligheler kring våra tätorter.

Det
är värdefullt att ett husbehovsfiske kan utövas även i fortsättningen efter
våra kuster. I sädana områden där det råder starkt tryck på fiskeresurserna
bör del licensierade yrkesfiskel och handredskapsfiskel prioriteras.

2.4
Statens naturvårdsverk:
Fiskevattensutredningen konstaterar alt intresset för fiske är mycket stort i
vårt land och atl ulvecklingen troligen går mot en fortsatt expansion av
fritidsfisket. Naturvårdsverket delar denna uppfattning och anser med tanke på
fritidsfiskets stora rekreationsvärde att det bör ligga i samhällets intresse
att stödja verksamheten. Verket kan därför i huvudsak ansluta sig till
utredningens förslag till riktlinjer och åtgärder som bör ligga till gmnd för
friUdsfiskets utveckling utan att därvid motverka ett livskraftigt yrkesfiske.

2.5
Arbetsmarknadsstyrelsen:
Styrelsen vill dock understryka betydelsen av att fritidsfisket ej bedrives i
sådana former och i sådan omfattning att det försvårar möjligheterna ull
utkomst och sysselsättning för yrkesfiskare och binäringsfiskare.-

2.6
Statens planverk: Planverket
anser att utredningens riktlinjer och förslag för att skapa bättre möjligheter
till ökat fritidsfiske är väl motiverade.

2.7 Domänverket:
Domänverket stöder uppfattningen om behovel av ökal

skydd åt yrkesfiskel. Vidare är det motiverat atl samhället i slörre ut

sträckning än hittills tar ansvar för frifidsfisket och pä olika säll medverkar

till dess utveckling.

Fritidsfisket
har successivt fått allt större betydelse som värdefull och

rekreationsgivande fritidssysselsättning. Domänverket vill understryka

fiskets betydelse som viktigt komplement Ull övriga fritids- och turistiska

verksamheter.--

2.8
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Länsstyrelsen har i yttrande 1977-05-17 över betänkandet Ds Jo 1976:6
"Fiskevårdsomräden" ullalat aU det med ökande frilid och därmed
följande behov av meningsfulla fritidsaktiviteter är angeläget, särskilt mol
bakgmnd av del uppgivna stora intresset för fritidsfiske, att det finns ett
rikt utbud på olika fiskevatten till rimliga kostnader. Det finns inte
anledning att nu inta en annan sländpunkl.

2.9
Länsstyrelsen i Uppsala län:
Utredningen har angivit vissa riktlinjer och ålgärder som bör ligga till grund
för samhällels politik när det gäller att främja fritidsfiskets utveckling. De
principer som här kommit till ullryck torde med största sannolikhet kunna delas
av det alldeles övervägande flertalet av landels befolkning. När del däremol
gäller all la ställning till de ätgärder som mäsle sättas in för atl uppnå de
uppställda målen blir situationen genast avsevärt mera komplicerad.
Länsstyrelsen har i sin verksam-

Prop. 1980/81:153 105

hel
erfarit atl det är få frågor som är så ägnade alt väcka lill liv motsättning

ar mellan olika befolkningskalegorier som just jakl- och fiskefrågor.

2.10------------------------------ Länsstyrelsen
i Södermanlands län: Länsslyrelsen delar i stort

ulredningens
uppfattning att yrkesfiske samt fritidsfiske med handredskap bör stödjas från
samhällels sida där detla kan ske ulan konflikter med naturvårdens intressen.

Fritidsfiske
är en av de viktigaste rekreationsformerna här i landet.

Detta får som utredningen själv påpekat ej innebära all yrkesfiskel skall

vika vid en konkurrenssituation dem emellan. Länsslyrelsen delar hell

utredningens uppfattning i denna fråga. Länsstyrelsen anser alt elt riktigt

fritidsfiske kan bedrivas på samma vattenområde som yrkesfiske.

2.11
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Inlresset för fritidsfiske som källa lill rekreation och friluftsliv är av
myckel slor belydelse. Fritidsfisket engagerar människor i alla samhälls- och
åldersgrupper. Länsslyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse atl fisket
genom en rad av ulredningens förslag kommer alt integreras i
samhällsplaneringen. Länsslyrelsen delar utredningens uppfattning att målel för
de samhälleliga insatserna inom denna stora och viktiga gren av friluftslivet
bör vara all den fritidsfiskande allmänheten garanteras ett brett utbud av
frilidsfiskemöjligheler under trygga upplålelseformer. Länsslyrelsen vill dock
förorda all tillskapandet av fritidsfiskevalten i första hand bör bygga pä
frivilliga överenskommelser mellan samhället, fiskeorganisationerna och
valtenägarna. Tvångsåtgärder skapar olyckliga motsättningar mellan olika
kalegorier fiskande och val-tenägare. Länsstyrelsen delar vidare ulredningens
uppfattning att fritidsfisket bör inriktas på handredskapsfiske.

2.12
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Länsslyrelsen vill avslutningsvis instämma i utredningens målsättning atl
samhället skall stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår frän all
vara enbarl fiskekortköpare till att bli friluftsmänniskor som producerar
fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete
i samverkan med valtenägarna.

2.13
Länsstyrelsen i Jönköpings län: Ulredningen
anser att inriklningen av samhällels insalser skall vara elt främjande av del
egenlliga fritidsfisket och yrkesfiskel saml en hushållning med tillgängliga
fiskeresurser. Länsstyrelsen instämmer i dessa för utredningsförslaget
grundläggande värderingar.

2.14
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Länsstyrelsen släller sig frågande lill den allmänna riktlinje, som utredningen
framhållit, all utbudet av fritidsfiskemöjligheter bör spridas till så många
vatten som möjligt. 1 stället borde denna punkt formuleras så atl utbudet av
fiskevatten bör anpassas lill efterfrågan och fiskarnas krav pä service och
fiskevård. Etl mindre antal åtgärdade vatten i närheten av tätorterna kan vara
lill slörre nytta än mänga vatten som bara är upplåtna i befintligt skick.
Länsstyrelsen instämmer i övrigt med de övriga riktlinjer som ulredningen
angivit. Länsstyrelsen vill särskilt understryka värdet av atl fritidsfiskets
egna organisationer lokalt och regionalt beredes möjlighet att ta på sig etl
vidgat ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande.

Prop.
1980/81:153 106

2.15
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Med hänsyn lill den slora belydelse som fritidsfisket har för mänga människor
främst från rekreationssynpunkl men även från ekonomisk synpunkt är del
angelägel atl samhället fastlägger klara riktlinjer för sin politik med
avseende på delta fiske. För alt dessa riktlinjer ska kunna få en ungefär
likartad effekt över hela landel i den regionala och lokala planering som
förutsätts komma till stånd inom fiskets område är det angeläget alt dessa ges
elt sådant innehåll all möjlighelerna vid en sädan planering all tillgodose
lokala bestående intressen inle kan ifrågasättas. Fritidsfiskels inriktning pä
viss typ av redskap bör därför inle anges i av statsmakterna utfärdade
riktlinjer. Vidare bör riktlinjerna ulgöra grunden för uppfordran lill
samverkan mellan samlliga av fritidsfiskels berörda intressen.

2.16
Länsstyrelsen i Kristianstads
län: Fritidsfisket är en av våra mest omtyckta fritidsaktiviteter och
undersökningar visar också att den övervägande delen av frilidsfiskarena
använder enbarl handredskap. Dessa aktiviteter bör stödjas i största möjliga
utsträckning men man bör tillse all även andra kategoriers intressen
Ullgodoses.

2.17
Länsstyrelsen i Älvsborgs län: tillstyrker
länsslyrelsen utredningens förslag till riktlinjer och åtgärder för
fritidsfiskets utveckling (3.6.3. s. 145).

2.18
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
Länsstyrelsen delar i allt väsentligt vad som anförs av utredningen under
rubriken Rikllinjer och ätgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3).
Länsslyrelsen vill framhålla att den anser atl det är angeläget atl
fritidsfisket runl tätorterna utvecklas. Det behöver då inte vara fråga om alt
utvecklandet av ett exklusivt fiske utan kanske framförallt av de mer vanliga
fritidsfiskearlerna såsom gädda, abborre och liknande. En sädan salsning ger
sannolikl ell slörre utbyte för den fiskande allmänheten än en satsning på
"fiske med hög kvalitet" och bör därför komma i första hand.

2.19
Länsstyrelsen i Örebro län: I
detta kapitel framhålls fritidsfiskets slora omfattning och sociala betydelse.
Länsstyrelsen delar i allt väsentligl utredningens värderingar och den
målsättning för fritidsfisket som där anges. Det måste anses positivt att
fritidsfisket i ulredningen ges den ställning i samhället som dess stora
omfallning och belydelse som bred fritidsaktivitet motiverar.

2.20
Länsstyrelsen i Västmanlands
län: Länsstyrelsen delar i stort

utredningens
uppfattning alt yrkesfiske och fritidsfiske med handredskap

är verksamheter, som i ökad utsträckning bör stödjas genom insatser frän

samhällets sida.-

De
av utredningen framförda synpunkterna delas av länsstyrelsen. En ökad satsning
på fritidsfisket får dock inte medföra att yrkesfiskets intressen skall vika
vid en eventuell konfliktsituation. Från bl.a. Mälaren finns erfarenhet av att
dessa båda typer av fiske kan utövas inom samma vattenområde utan att några
allvarligare störningar uppstår. Etl allsidigt bedrivet fiske gynnar även
fiskevården.

2.21 Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Slulligen vill länsslyrelsen under

stryka vikten av att kommunerna mera aktivt engagerar sig i frågor an-

Prop. 1980/81:153 107

gående
fritidsfisket och dess behov av fiskevatten för all befolkningen skall fä
tillgång lill avkoppling och fysiska aktiviteter på sin fritid.

2.22
Länsstyrelsen i Gävleborgs län:
Länsslyrelsen i Gävleborgs län noterar med tillfredsställelse ulredningens
förslag lill utökade möjligheter för fritidsfisket. Fritidsfisket har etl stort
socialt värde och ökade fiskevårdsinsatser bör komma till stånd genom
ekonomiska insatser bäde frän samhället och de fiskande.

2.23
Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: Det är angelägel alt man

utformar
rätten till fiske sä att dessa två fiskeformer, yrkesfiske och fritidsfiske,
främjas så längl del är möjligt.

Vad gäller fritidsfisket
vill länsstyrelsen understryka ell par förhållanden

som utredningen berör. Frilidsfiskel ger som knappasi någon annan frilids-

sysselsättning en kombinalion av stimulerande aktivitet och kontakt med

naturen samt motion. Som specifik dei av sektorn friluftsliv och rekreation

kan det därför bedömas ha myckel stort värde för friskvården både nu och

i framtiden.--

Ell annat förhållande atl
understryka är alt frilidsfiskel kanske oftast

förekommer i samband med andra fritidsakliviteter såsom semesterresor,

camping, båtliv. Möjligheten lill attraktivt fiske blir därigenom en viktig

faktor atl räkna med för turismen.

2.24
Länsstyrelsen i Jämtlands län:
Länsslyrelsen ställer sig positiv till den huvudsakliga inriklningen i
förslagel att i större omfattning än hittills göra fiske tillgängligt för
fritidsfiske ål allmänheten.

2.25
Länsstyrelsen i Västerbottens
län: Lantbruksnämndens och andras negativa inställning lill engagerandet av
ideella krafter i skötseln av fiskevatten, finansiering och nyttjande delas
dock inte av länsslyrelsen. Samhället får ta pä sig sin del i form av
lagstiftning och ell vidgat planeringsansvar. Men inte minst kostnadsskäl
talar för all enskildas inlresse las lill vara och utnyttjas i den lokala
organisationen av fisket. Utredningen har redovisat flera skäl för sin positiva
inställning härtill. Länsstyrelsen har i denna del ingen annan uppfattning. Del
innebär då också all exempelvis domänverket och naturvårdsverket har ansvar
inom sina respektive förvaltningsområden.

Avslutningsvis vill
länsstyrelsen underslryka att det erfordras en positiv inställning och vilja
lill samverkan och samarbele från fiskerältsinnehavarnas sida för att detta
angelägna ärende skall ge del resultat som eftersträvas i utredningen. Del är
därför också angeläget all vid ärendets fortsatta handläggning strävan efter
samförslåndslösningar framlonas.

2.26 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Som en följd av det ökade intresset

för fritidsfiske värderas tillgången till sådant fiske högl även då del gäller

turistnäringen. I stora delar av Norrbottens inland och fjällområde har

turismen en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen. Denna belydel

se förväntas öka i framtiden. I dag upplevs svårigheterna att få tillgång till

ett attraktivt fritidsfiske som en broms för turistutvecklingen inom vissa

delar av länet.

De
mål och riktlinjer som utredningen redovisar för ulvecklingen av det svenska
fisket, såväl yrkes- som fritidsfisket, står i god överensstämmelse med de
uppfattningar som länsstyrelsen givit uttryck för. Länsslyrelsen kan därför i
stort ansluta sig till dessa.

Prop. 1980/81:153 108

2.27
Beredningen för planering och
samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Rekrealionsberedningen
lillslyrker i huvudsak de aktiva åtgärder för fritidsfiskets utveckling som
utredningen föreslår. Beredningen delar också utredningens bedömning atl
frilidsfiskel är en friluflsaklivi-tet som bör kunna utvecklas och få en än
större betydelse för turism och rekreation. Det är därför naturligt för
beredningen all detta förhållande beaktas i de utvecklingsprogram som kommer
alt utarbetas i de primära rekreationsområdena.

2.28
Centralorganisationen SACO/SR:
Belänkandel utgör en utmärkt sammanfattning av den silualion del svenska
fisket befinner sig i - ett yrkesfiske som kringskärs av internationella
kvolbestämmelser och som har svårigheter att förbli lönsamt, etl expanderande
fritidsfiske som gör anspråk på naturresursen fisk, som i sin tur hotas och
drabbas av olika former av negativ miljöpåverkan, t. ex. den pågående
försurningen.

2.29
Hushållningssällskapens förbund
och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden delar helt utredningens ovan
redovisade synpunkler och är beredda medverka lill all landets fritidsfiskare
får tillgång lill goda fiskevatten. Denna målsättning har förbunden lidigare
deklarerat i skrift 1977.03.18 i samband med yttrandet över
fiskevattenutredningens delbetänkande "Fiskevårdsområden". För all
klara delta krävs all fisket bedrivs under ordnade former. Bäsla
förutsättningen härför är ell förtroendefullt samarbete mellan olika
intressenter främsl fiskevattenägarna, yrkes-och friudsfiskarna, fiskenämnder
och kommunala myndigheter.

2.30
Landsorganisationen i Sverige:
Inledningsvis vill LO understryka fritidsfiskets stora betydelse som en god
rekreation för breda samhällsgrupper. Det siffemnderlag, som utredningen tagit
fram om fritidsfiskets utbredning och de erfarenheter vi känner i övrigl,
visar, atl fiskeinlressel omfattar alla åldrar och socialgrupper. Det rymmer
därför unika möjligheter som en rekreativ tillgäng. Mot den bakgrunden vill LO
understryka utredningens slutsatser om att "ett brett utbud av
frilidsfiskemöjligheler bör kunna erbjudas den frilidsfiskande allmänheten och
garanteras trygga upplåtelseformer" saml all "utbudet av
fritidsfiskemöjlighter bör spridas till sä många vatten som möjligt".

2.31
Landstingsförbundet:
Landstingsförbundet delar utredningens uppfattning all det frän
samhällssynpunkt är angeläget atl medborgarna får tillgång till avkoppling och
aktiviteter på sin fritid. Frilidsfiskel har här en given plats och är också en
viktig faktor att räkna med vid ulbyggnad av en akfiv turism.

2.32
Lantbrukarnas riksförbund:- Det
är enligl LRFs uppfattning

nödvändigt
att fisket erhåller en sådan organisation och även i övrigt sådana
förutsättningar alt yrkes- och fritidsfiskarnas intressen på alla säll
fillvaratas. Samarbetsformer måste tillskapas både mellan dessa grupper och
mellan fiskande å ena sidan saml fiskevallenägarna ä den andra sidan.

2.33 Skogsindustriernas
samarbetsutskott; En allmängiltig erfarenhet är alt

attraktiva fiskelillfällen förenade med god fiskevård kan uppnås försl om

berörda parter, fiskevatlenägare, yrkes- och fritidsfiskare, organisationer

och myndigheter, kan mötas i ett förtroendefullt samarbete. Detta fömlsäl-

Prop. 1980/81:153 109

ter i sin tur att enskild räll ej får åsidosättas. Helt
eller delvis ianspråktagande respektive upplåtande av den rätt sorn tillkommer
mark- och fiskevatlenägare får endast ske under rättsligt betryggande former.
Ell annal grundläggande villkor är alt även fiskevatten fär förvallas på
ekonomiska villkor. Utbud och insatser skall baseras på efterfrågan pä fiskelillfällen
och andra förelagsekonomiska bedömanden.

Utredningen
har sammanställt etl värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen vad
gäller alt främja fritidsfiskets utveckling. Vi kan i princip ansluta oss till
de rikllinjer och förslag som ulredningen anser bör ligga lill grund för
samhällets politik i sådant syfte.

2.34 Svenska
kommunförbundet: Under de senaste decennierna har fritids

fisket utvecklats lill en fritidsaktivitet av betydande omfattning. Det finns

därför anledning att samhällel på olika vägar skapar bästa möjliga förut

sättning för fritidsfisket.--

Fisket har också blivit en mycket viklig komplettering i
kommunernas turislengagemang. Med anledning av della vill slyrelsen betona all
samordningen pä länsplanel i fiskefrågor mellan olika statliga myndigheter och
företag förbättras.

2.35 Sveriges fiskares riksförbund: Belräffande
fördelning av fiskevallen

är SFR av den uppfallningen all yrkesfiske och fritidsfiske med handred

skap kan bedrivas i storl sett på samma områden vad gäller allmänl vatten.

Utredningen anser all fritidsfisket bör inriklas på
handredskapsfiske, vilkel också överensstämmer med'SFR:s uppfattning.

Utredningen
anser vidare all "1 kustvatten nära slora tätorter och turist-centra bör
företräde ges "frilidsfiskel". SFR är av den uppfattningen all där
yrkesfiske bedrives eller i område lämpat för yrkesfiske skall yrkesfisket
alltid ha företräde. Ulredningens skrivning kan ge upphov till godtyckliga
bedömningar i fräga om fördelning av olika fiskevatten mellan olika kalegorier
fiskande.

2.36 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel
har under senare år i

olika sammanhang betonat fritidsfiskets slora omfattning och sociala värde

samt härvid åberopat etl flertal utredningar, bl. a. 1972 års fritidsutredning

och Låginkomstutredningens kapitel om fritid och rekreation. Samhällels

insalser för alt stödja och ulveckla fritidsfisket som aktivitet har emellertid

varil ytterst ringa och uppgifterna om fritidsfiskets omfattning har ofta

ifrågasatts. Förbundet hälsar därför med tillfredställelse alt ulredningen

genom SCB låtit göra en omfattande utredning av svenskarnas fiskevanor

- en ulredning som klart visar alt fritidsfisket med sina ca 2000000

utövare är en av vårt folks allra största fritidsaktiviteter.

Förbundel finner del också värdefullt alt ulredningen
kartlagt kommunernas insalser för frilidsfiskel. Av denna redovisning framgår
all kommunerna år 1973 satsade endast en promille av del tolala beloppet för
fritidsverksamhet på fiske. Man kan också uttrycka detla så all den lolala
neltosalsningen på frilidsfiskel inle uppgick lill mer än ungefär vad en enda
medelstor idrottsanläggning kostar per år i drift och underhåll. Delta belyser,
enligt förbundet, myckel klart hur eftersatt fritidsfisket är.

Förbundel delar hell ulredningens uppfattning om
fritidsfiskets slora

sociala värde saml anser i likhet med ulredningen del ytterst angelägel alt

stat och kommun stödjer denna viktiga fritidsaktivitet.

Förbundel kan i slorl godta de rikllinjer ulredningen
ansell bör ligga till

Prop. 1980/81:153 110

grund
för samhällets åtgärder vad gäller atl främja fritidsfiskets utveckling. I
della sammanhang vill förbundel understryka alt del framtida fritidsfisket,
med hänsyn till den tillgängliga fiskeresursen och yrkesfiskets behov, bör inriktas
på handredskapsfiske. Del mä här framhållas alt enligl utredningens
redovisning redan nu ca 1,4 miljoner av de fiskande fiskar enbart med
handredskap.

2.37
Sveriges turistråd: Som ocksä framgår av ulredningens bakgrundsmaterial, är
intresset för fiske myckel stort i vårt land. Som en följd av detta har
tillgången på bra fritidsfiske kommit att spela en avgörande roll för
utvecklingen av turism i stora delar av landel. Man kan t. o. m. konstatera att
bristen på attraktivt fritidsfiske ulgör ett hinder för lurislutvecklingen i
vissa delar av landel. I de delar av inlandet och fjällområdena där turismen
har en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen, spelar utbudet av bra
fiskemöjligheler en slor roll för den fortsatta lurislutvecklingen. Trols all
landet har ett belydande antal sjöar, älvsträckor och en lång kust, är
fiskeresurserna begränsade. Därför mäste, inte minst med hänsyn till att
trycket pä fiskevattnen ökar, dimensioneringsfrågorna uppmärksammas.

2.38
Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser att fritidsfisket som omfattas av
ca tvä miljoner människor - ur alla samhällsskikt och ur alla åldrar - har elt
slorl socialt värde. Ökade insalser för frilidsfiskel är därför i hög grad
berättigade.

---- TCO
anser all betänkandel ulgör ett betydelsefullt underlag som

kan
tjäna som grund för en ny målsättning för samhällsinsatserna på fritidsfiskets
område. Betänkandel sammanfattar också på en rad punkter riktlinjer och
ätgärder som syftar lill alt skapa en för frilidsfiskel riklig utveckling.

TCO
finner utredningens förslag tidsenliga och rikliga men vill dock

betona att allmänheten och yrkesfisket har rätt atl fordra en god service

också pä fiskets område.-

3
Fiskeplanering

3.1
Fiskeristyrelsen: Styrelsen vill underslryka vad utredningen anfört i fråga om
behovet av planering. Grunden för atl lösa motsättningar mellan olika
kategorier fiskande för väl avvägda fångstultag, för all avgränsa lämpliga
fiskeområden, för alt satsa pä rätl fiskevård och service, för all från
samhällets sida räll slödja olika former av fiske elc. bör fastläggas i en
fiskeplanering på olika nivåer. Denna måsle samtidigt också kunna påverka och
påverkas av en framUda total planering angående vattenresursernas
användningsområde över huvudtagel.

All
fiskevård fömtsätter en planering. Vad är syftet med fiskevården och vilka
meloder och medel finns all tillgå? Vilka direkla ålgärder kan genomföras? Vad
måsle regleras genom bestämmelser? Fiskevårdsplaneringen bör som utredningen
föreslagil sikta till alt åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnilt
saml för hela vattensystem eller delar därav. För lokala fiskevårdsprogram kan
dessa översiktliga planer tjäna som värdefulla riktmärken.

Prop. 1980/81:153 111

3.2 Statens
planverk: Utvecklingen på fiskets område har successivi lett

fram till ökad förståelse för att planeringsinsalser mäste till för att
hushålla

med fiskeresurserna och reglera fiskets omfattning och utövande. Planver

ket är ense med utredningen om behovet av en hushållningsdiskussion på

regional nivä och vill här underslryka vikten av etl väl fungerande samspel

mellan den regionala fiskeadministrationen, länsstyrelsen och kommuner

na. Det är väsentligt att fiskenämnderna kan aktivt medverka med kun

skapsmaterial som kan tillämpas i kommunal planering och vara en gmnd

för skilda beslut om mark och vatten. I regeringens PM 1978-09-07 an

gående fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer framhålls alt

underlagsmaterial om fiskets intresseområden bör delges kommunerna

bl. a. inför kommande revideringar av kommunöversiklerna. Del framhålls

också att fiskeristyrelsen och planverket bör överväga att gemensamt

utarbeta lämpliga exempel pä hur fiskets intressen kan beaktas i den

fysiska planeringen.

Behandlingen av
fiskevården och fiskevärdsplaneringen ställer också anspråk på nära samarbete
mellan stat och kommun. Enligt utredningen bör fiskevärdsplaneringen sikta till
all åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnitt samt för hela
vattensystem eller delar därav. Samordningen med kommunernas
markanvändningsplanering med bl.a. långsiktiga markreservationer för
industrins lokalisering förutsätter lidig och konkret information om
fiskevårdens problem och älgärdsprogram. Del bör vara länsstyrelsens uppgift
att la inifiativ lill regionala överläggningar i syfte att klargöra eventuella
intressekonflikter, som försvårar fiskevårdsplaneringens genomförande. I
regeringens länsvisa beslut beträffande riksplanearbetets fortsättning anges i
flera fall atl förorenande utsläpp bör undvikas hksom utfyllnad av gmnda vikar
etc. för all skydda vikliga reprodukfions- eller fångstomräden.

3.3 Statens
lantmäteriverk: LMV slöder de redovisade strä

vandena att förbättra planeringen inom fiskevården regionalt och

kommunalt.
Strävandena bör inriktas pä atl de samhällsplanerande organens
ställningstaganden på de områden som det här är fräga om fogas in i den övriga
samhällsplaneringen och där stäms av i vederbörlig mån mot opinionen hos
berörda medborgargrupper. Man vinner genom ett sädani förfarande bl.a. atl genomförandeätgärderna
inte behöver belastas med meningsbrytningar och opinionsyttringar i
grundläggande planeringsfrågor.

3.4
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Ulredningen föreslår alt regionala planer upprättas innehållande kartläggning
och analys av vad som molverkar ett ökal fiskeutnytljande. Planerna skall
redovisa förslag till ålgärder för en bättre hushållning med fisket och
länsstyrelserna skall slulligl godkänna de upprättade planerna. Vidare
föreslås atl fiskevårdsområden bildas i överensslämmelse med kommunal och
regional planering pä fiskels omräde genom förrättning. Förslagen tillstyrks
och synes ligga väl i linje med regeringens beslut och utgångspunkterna för del
fortsatta planeringsarbetet med den fysiska riksplaneringen. Viklen av en nära
koppling lill den fysiska översiktsplaneringen pä såväl regional som kommunal
nivä måste dock särskilt poängteras.

3.5
Länsstyrelsen i Uppsala län:
För all få ett underlag för bedömningen av lämpliga fiskevårdande insatser
anser länsstyrelsen------------------------------- atl det är syn-

Prop. 1980/81:153 112

nerligen
angeläget att en såväl kommunal som regional fiskevårdsplanering kommer till
ständ. Risk föreligger annars att kostsamma projekt startas som saknar
fömtsättningar att lyckas. Länsstyrelsen vill ocksä framhålla angelägenheten av
en samordning av valtenvårdskontrollen med avseende på olika verksamheter
(recipientkontroll, fiske m. m.) så att den samlade kunskapen om våra vatten
kan utnyttjas på bästa säll.

3.6 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen anser atl det

är
angelägel att frågor som berör frilidsfiskel omfattas av regional och kommunal
planering samt av den fysiska riksplaneringen. Länsslyrelsen har emellertid
funnit, atl fiskets intressen redovisas mycket knapphändigt i
kommunöversiklerna i länel. Mestadels berörs den miljöstörande effekt industrin
har på fisket. Nägon egentlig fiskeplanering föresläs inte. Svårigheterna
torde, som utredningen framhållit, bero på oklarheter hur man skall inpassa den
fysiska planläggningen beträffande vattenområden avsedda för fiske. Såvitt
länsstyrelsen kunnat utröna har vare sig någon regional eller kommunal
fiskeplan upprättats i länet eller på någol annat sätt kommit till uttryck i
den översiktliga planeringen. Del är därför angeläget alt sådan planering
kommer till stånd. Sädan planering bör exempelvis ange var samverkan är
behövlig, behovet av fiskevårdande ålgärder och kanske främsl var kortfiske för
allmänheten kan och bör komma ifråga.

3.7
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
Länsstyrelsen vill erinra om alt fiskefrågorna enligt utredningens tidigare
förslag skulle vägas in i den kommunala planeringen, medan fiskenämnderna
endast skulle upprätta särskilda fiskeplaner inom områden med särskill
komplicerade fiskeförhållanden. Eftersom ett stort antal fiskevårdsområden
synes komma all bildas inom de närmaste åren fömtsätter länsstyrelsen atl
planeringen av områdena kommer att ingå som en konlinueriig del i kommunens
övriga planering. Klara regler för på vilket sätt planeringen för
fiskevårdsområde skall bedrivas bör föreligga.

3.8
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:--------------- Länsstyrelsen anser
att

planeringen
bör ske med utgångspunkt från den kommunala planeringen via länsstyrelsen, som
bör ha det övergripande ansvaret.

Samma
resultat lorde inle kunna nås med fristående planering genom ett sektorsorgan.

3.9 Länsstyrelsen
i Värmlands län: Regionala fiskevårdsplaner kan få slor

betydelse för del långsiktiga fiskevårdsarbetel och därvid underiälla ge

nomförandel av ätgärder som berör störte områden och lar längre lid alt

slutföra. --

3.10
Länsstyrelsen i Örebro län: Här
måste dock påpekas all förverkligandet av ulredningens förslag om planering
för fritidsfisket som grund för konkreta ätgärder släller krav på ökade
personella resurser i första hand på fiskenämnderna men också på kommunerna.
Denna form av planering har hitintills varil endasi av sporadisk karaktär och
lotalt sell av mycket liten omfallning, men den behövs om fritidsfisket på
allvar skall kunna komma med i samhällsplaneringen.

3.11
Länsstyrelsen i Västmanlands
län: avvägningen av fiskets

intressen
i samband med andra intressen alt ulnyllja mark och vatten bör i

Prop.
1980/81:153 113

översiktlig
form ske i kommunernas hela kommunyla övergripande planering
(markdispositionsplan - kommunöversikl). Della bör kunna ske med utgångspunkt
från malerial från regionala översikter angående för fisket värdefulla vatten,
vilka så långt möjligt kompletterats med lokall mer detaljerat material.

I
denna planering bör bland annal sambanden med övrig planering för naturvård och
friluftsliv belysas, såväl vad gäller restriktioner för som
samordningsmöjligheter med fisket.

Mot
bakgmnd av övervägandena i den fysiska planeringen bör det sedan

vara möjligt att upprätta elt kommunöversiktligt åtgärdsprogram för att

tillgodose fiskets intressen.

I
den nu genomförda omgången i den kommunöversiklliga planeringen

är fiskets behandling ännu föga utvecklad.

Det
är troligt all kommunerna i den bearbelning av markdisposilions-planeroch
kommunöversikter, som förestår de närmaste åren, kommeratt behandla
fiskeintressena mer utförligt än hittills, sä atl en vägning sker i förhällande
lill andra markanvändningsinlressen.

Det
är däremot inte troligt all särskild kommunal planläggning eller åtgärdsprogram
på fiskets områden kan ularbelas de närmaste åren annal än möjligen i
undantagsfall. Bildande av fiskevårdsomräde, liksom andra åtgärder för att
främja fisket, torde dock i många fall kunna ske mol bakgmnd av kommunens
översiktliga fysiska planering (markdispositionsplan - kommunöversikl).

3.12 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Utredningen har presenterat någ

ra riktlinjer och ålgärder för atl främja planering av fritidsfisket, men

länsstyrelsen anser att förslagen ej är tillräckligt preciserade för all kunna

realiseras.

Ansvarsfördelningen
i fiskeplaneringen (fiskevårdsplaner och hushåll

ningsplaner) är oklar.-

Länsstyrelsen
anser att det övergripande ansvaret för fiskeplaneringen

skall ligga på länsnivå och där primärt hos fiskenämnderna. Fiskevårdsin

satser över länsgränserna kan skötas med hjälp av fiskenämnderna i re

spektive län.--

På
kommunal nivå föreslår utredningen all fisket skall ingå i den ordina

rie planeringsverksamheten. Länsstyrelsen tror all della kan fungera bra,

fömtsatt atl de fiskeanvariga i kommunen får den nödvändiga ulbildningen

och erforderliga personella resurser för all sköta planeringen.

Fiskeplanerna
borde ge ett underlag för all bedöma vilka markanvänd-ningsreglerande
bestämmelser som kan vara motiverade för att lillgodose fiskets intressen.
Ulredningen har dock icke vidareutvecklat frågan om koppling mellan sektorsplaneringen
(fiskeplanen) och övrig samhällsplanering, vilket är en stor brisl.

3.13 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Fiskresurserna är trots del betydande

antal sjöar och älvsträckor som finns och trots all länel inrymmer en stor

del kust, begränsade. Elt ökal tryck pä fiskevatten innebär alt särskild

uppmärksamhel därför mäsle ägnas dimensioneringsfrågorna. Oberoende

av i vilken form fisket utövas måste det dimensioneras så att resurserna

kan nyttjas långsiktigt. En god hushållning av fisklillgångarna fömtsätter

även att långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres.

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153

Prop.
1980/81:153 114

3.14
Svenska kommunförbundet:
Styrelsen delar ulredningens uppfattning att friUdsfiskets ökade belydelse gör
det angeläget all fiskefrågorna beaktas i den kommunala planeringen. Som
ulredningen uttalat behövs ingen särskild kommunal fiskeplanering, utan fiskets
intressen bör på ett naturligt sätt vägas in i samhällsplaneringen.

3.15
Sveriges turistråd:- Turistrådet
förutsätter atl de fiskevärdsätgärder som föreslås koncentreras lill områden
med härd belastning och höga förväntningar frän konsumenten-turisten, samtidigt
som långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres för atl
skapa en god hushållning med fiskelillgängarna.

4
Fiskevårdsområden 4.1 Allmänna synpunkter

4.1.1
Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Alltjämt gäller all ulredningen inte lyckats
finna någon tillfredsställande motivering lill varför förvaltning enligt den
nyligen tillkomna lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL) så
pålagligl skall missgynnas i förhållande lill lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden (LOFO). Efter upphävandet år 1973 av den gamla bestämmelsen i
24 § 1 st FL fär förvaltning enligt SFL anses som det normala för samfällt
fiske. Om SFL anses som mindre ändamålsenlig -vilket de upprepade uppskoven med
ikraftträdandet (jfr betänkandet s 58, 199) tyder på - bör en bättre anpassning
av SFL lill fiskets särskilda behov övervägas. Det är sannolikt all man
därigenom på etl tämligen enkelt säll skulle kunna skapa många nya
kortfiskevatlen.

Inte
heller har utredningen lyckats finna någon lösning av del problem som består i
att inom slora fiskevatlensarealer, t.ex. Mälaren, områden med fritt fiske och
enskilt fiske ligger vid sidan av varandra ulan någon gemensam förvallning
eller organisation. Problemel kvarstår även efter den utvidgning av den fria
fiskerätten som utredningen föreslår.

Utredningen
har frånfallit utgångspunkten all fiskevårdsområde

tillskapas
med tanke pä delägarnas gemensamma inlressen. 1 syfte atl fä lill ständ
upplåtelser till utomstående föreslår utredningen betydande inslag av tvång
och/eller påtryckning på delägarna. I hovrättens förra yllrande kritiserades
denna uppläggning av reformarbetet frän principiella ulgångspunkter. Hovrätten
ansåg alt det var fel alt rikla de föreslagna ålgärderna mot ägare av små och
medelstora fiskelolter, medan ägare av slora lotter helt slapp undan. Hovrätten
anser att gmnden för denna kritik kvarstår även beträffande det nu föreliggande
belänkandet. I delta görs gällande (s 161) att delägarna ensamma beslutar om
disposifionen av fisket. Utredningen föreslår nu atl enskild fiskerätt som ej
ingår i fiskevårdsområde skall kunna exproprieras, eller pä annat sätl lagas i
anspråk tvångsvis.

Häremot
kan sägas dels all tillkomsten av fiskevårdsområde inrymmer så slora inslag av
tvång och/eller påtryckning atl delägarnas egen mening kan komma att framstå
som tämligen ovidkommande, dels att del finns anledning atl räkna med all
ianspräklaganden av enskild fiskerätt inle kommer att bli nägot praktiskt
alternativ i de fiskevårdande myndigheternas arbete.

Enligt
förslaget är det delägarna själva som beslutar om fiskevårdsområdets
förvaltning. Ä andra sidan är det inte delägarna ulan förtätlningsman-

Prop.
1980/81:153 115

nen som beslutar om områdets gmndregler (19, 42 §S).
(Stadgarna beslutas av delägarna - 32, 42 §§. Jfr 37 § 2 st). Länsstyrelsen ges
i 37 § vidsträckta befogenheter att tillsätta en eller flera sysslomän. Genom
ett sådanl förfarande kan delägarnas möjlighet atl själva beslula
omintetgöras.

Tillämpning
av LOFO enligl förslagen kan medföra alt ägare eller annan innehavare av
fiskerätt — även om "äganderätten" till fisket lämnas orubbad -
fråntages sin dispositionsrätt utan alt alllid vara garanterad ekonomisk
kompensation (jfr s 155). Med den nya inriklning som LOFO får enligt förslaget
bör all sädan förlust liksom annan förmögenhetsförlust ersättas. Jfr ocksä 2
kap 18§ RF saml prop 1978/79; 195 bl.a. s 57.

4.1.2 Hovrätten för nedre Norrland:
Hovrätten avgav under 1977 ett yttrande över utredningens betänkande
Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) och krifiserade då förslagel på flera av de
punkter som senare upptogs i 1977 ärs tilläggsdirektiv, exempelvis avsaknaden
av äganderättsutredning. Även annan kritik av mer principiell nalur framfördes,
däribland all det syntes betänkligt all, med utgångspunkt från en lagstiftning
som i grunden är avsedd att reglera delägares inbördes förhållanden, söka
tillgodose främmande - exemplevis de icke vallenägande fritidsfiskarnas -
intressen. Nedan framgår alt hovrätten anser atl rättssäkerheten numera är
tillräckligt tillgodosedd med den föreslagna metoden för registrering av
delägare. Den från annan lagsliflning hämtade formen för opinionsmätning är
godtagbar. Risken för negativism och andra samarbelsvårigheter inom området
förefaller därigenom vara mindre än enligl förra förslagel. Kvar står dock, om
än någol mindre utpräglad, lagens karaktär av planinslru-menl med möjligheler
alt till förmån för allmänna inlressen stundom helt åsidosätta
ägarekolleklivels önskemål. Om samhällsintresset i dessa frågor är sä stort som
utredningen anser, synes emellertid den föreslagna lagen kunna godtas med
endast smärre justeringar.

4.1.3 Sjöfartsverket: Utredningen har
uttalat, att staten som fiskerättsägare bör, i de fall mindre kustområden ägs
av slaten, aktivt verka för all fiskevårdsomräden bildas och alltefter
omständigheterna arbeta för all fiskebestånden vårdas och fiskemöjligheler
upplåts. För sjöfartsverket, som enligl vad inledningsvis nämnls, förvallar
många, sannolikt små sådana kustområden skulle en aktiv sädan verksamhel bli
betungande dels för utredningar om vilka områdena är och dels för de av
ulredningen angivna ätgärderna. Verket vill starkt ifrågasätta lämpligheten av
sådanl åläggande. Lämpligare förefaller vara att lägga initiativskyldighelen pä
vederbörande kommun, fiskeföreningar eller andra intresserade.

4.1.4 Kammarkollegiet: Ett av de
viktigaste motiven för utarbetandet av ny lagstiftning om fiskevårdsomräden
(LOFO) har varit alt söka stimulera fiskerättsägarnas intresse för sädana
områdesbildningar. Del nu framlagda lagförslaget innebär att den
hittillsvarande relalivi komplicerade bildningsproceduren förenklats ulan att
i stort sell några allvarligare invändningar

ur
rättssäkerhetssynpunkt kan riktas häremot. Liksom enligl 1976

års förslag skjuts emellertid alltjämt del allmännas
inlressen i förgmnden. Samtidigt som fiskevårdsområden enligt det nya
lagförslagets 1 § får bildas för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske
och god fiskevård, måsle bildandet enligt lagförslagets 8 § stå i
överensslämmelse med den kommunala och regionala planeringen på fiskets
område. Någon uttrycklig motsvarighet kommer inte att finnas till bestämmelsen
i I § 1960 års LOFO alt

Prop. 1980/81:153 116

sådana
områden fär bildas för all främja fiskerätlsägarnas gemensamma inlressen. Del
allmännas posilion kan i viss mån sägas ha yllerligare accentuerats genom
förskriften i det nya lagförslagets 9§ atl fiskerältsägare som motsätter sig
områdesbildning måsle ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt, sammanställd
med föreskriften i 10§ sista slyckel om vilka som har rätl alt påkalla
förrättning.

4.1.5
Statskontoret: Bildandel av
fiskevårdsomräden lorde vara en viklig fömtsättning för etl rationellt
utnyttjande av fiskevatlnen. Statskontoret tillstyrker i huvudsak
fiskevaltensutredningens förslag om fiskevårdsomräden.

4.1.6
Lantbruksstyrelsen: Enligl
lantbruksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för
fritidsfiske som en betydande friluflsaktivi-tet. Förenklingarna i
fiskevårdsområdeslagen bör starkt bidra härtill.

Föreliggande
förslag som bygger på förrätlningsmannainstitul, med preliminär
äganderättsutredning, i förekommande fall följd av reviderad fiskerättsförteckning,
bör enligt lanlbruksslyrelsens mening ge ell godtagbart underlag för bildande
av fiskevårdsområde. Den föreslagna förenklingen bör reducera kostnaderna och
påskynda bildandet av fiskevårdsomräden. Då förslaget även i övrigt i stort
tillgodoser de synpunkler lantbruksslyrelsen anförde i sitt remissyttrande
1976-11-29 över 1976 års förslag vill lantbruksslyrelsen i huvudsak tillstyrka
förslaget.

4.1.7--------------- Fiskeristyrelsen:
Fiskeristyrelsen framhöll i sitt yllrande över delbe

tänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden bl. a. att frågan om en lämp

lig lagstiftning för att samfällt ordna fiskeförhållandena i enskilt vatten

varit aktuell under så gott som hela 1900-lalel. Trols atl lagen om fiske

vårdsområden (LOFO) varit i kraft nära 12 år innan 1973 års fiskevattens

utredning tillsattes, var antalet områden då inte fler än ca 70. Genom

ändringen i 24 § lagen om rätt till fiske den 1 juli 1974 sattes en större
press

på landets drygt 2000 fiskevårdsföreningar all ombilda sig lill fiskevårds

områden. Denna lagändring i förening med de nya, någol förenklade reg

lerna om delgivning av kallelse fill förrättning enligl LOFO, som genomför

des den I januari 1976, hade vid tiden för styrelsens yttrande 1977 letl lill

alt antalet områden ökat lill ca 200. Dagens siffra är knappl 300. Den

snabba ökningen har- bl. a. lett lill en ansökningskö för statsbidrags

givningen.

Utredningens
slutliga förslag är visserligen inte lika enkelt som 1976 års förslag. Det tar
dock alltjämt tillvara värdefulla inslag från de nuvarande
fiskevårdsföreningarna liksom från dagens fiskevårdsområden samtidigt som det
enligl styrelsens mening medför en förstärkt rättssäkerhet jämfört med
delbetänkandets förslag. Särskilt vill styrelsen betona all det nu framlagda
lagförslaget jämfört med dagens LOFO innebär elt stort steg mot mindre
byråkrati och krångel samt väsentligt lägre kostnader för den enskilde och
samhället. Fiskeristyrelsen förordar därför att förslaget snarast leder till
ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet.

Fiskeristyrelsen
delar - i likhet med de remissinsianser som yttrat sig hit - utredningens
uppfattning om syftet med lagstiftningen. Som styrelsen anförde 1977 bör dock
den nya lagen benämnas lag om fiskeområde.

Skälen
för att bilda fiskeomräde kan givetvis variera. I remissvaren till

Prop. 1980/81:153 117

styrelsen
har framhållits bl. a. atl fillkomsten av sädana områden utgör en av de
viktigaste fömtsättningarna för atl fiskevården skall kunna bedrivas pä ett
effektivt sätt och har gundläggande betydelse för förvaltningen av våra
fiskevatten. Som någon fiskenämnd anför innebär lagförslaget även att
delägarnas framtida förvallning av fiskeområdet förenklas. Slyrelsen har för
sin del erfarenhetsmässigt funnil all Iveksamhel om vem som kan svara för olika
fiskevårdande åtgärder såsom kalkning, fiskulplanlering elc hksom också
administration av olika bidrag lätt leder till att även angelägna projekt
fördröjs eller, i sämsla fall, helt uteblir. Sädan tveksamhet undanröjs om
fiskevårdsområde bildas.

Andra betydelsefulla skäl
är upplåtelse av fiske lill alllmänhelen, där bildandet ingår som en viktig
förulsällning för att den av styrelsen ovan förordade målsättningen om ell ökal
fritidsfiske skall kunna uppfyllas. Härtill kommer, alt förslagel mäsle ses mol
bakgrund av ulredningens betänkande i övrigt varvid det utgör etl
betydelsefullt led i strävan alt på frivillig väg öppna nya fiskevatten längs
södra ostkusten. Den nya lagen bör också i ökad utsträckning lillämpas på del
fiske längs andra kust-sträckor som alltjämt avses omfattas av enskild
fiskerätt.

4.1.8
Statens planverk: Vad gäller förslagel om fiskevärdsområdenas bildande anser
sig verkel inte ha anledning atl la ställning lill förslagels formella
detaljer. I likhel med vad planverket uttalade vid den lidigare remissomgången
angående fiskevårdsområden (Belänkande Ds Jo 1976:6) vill verket underslryka
principen alt beslul härvidlag bör ske inom de ramar som fastlagts genom
planläggning enligt byggnadslagstiftningen.

4.1.9 Statens
lantmäteriverk: Lagstiftning om samverkan i fräga om någon

viss befogenhet, t. ex. jakl eller fiske, bör utformas så atl man å ena sidan i

tillräcklig män beaktar de speciella fömlsiittningarna och behoven inom

den aktuella sektorn men å andra sidan lar lill vara de möjligheter som

finns att bygga upp samverkanslagstiflningen efter ett enhetligt mönster.

Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i möjligaste män. Över

blick och orientering i regelsystemet underlättas för sakägarna, myndighe

terna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre förankring. Fömt

sättningarna för atl utforma en rationell och ändamålsenlig organisation för

tillämpningen ökar.

Förslagen rörande
fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden är utformade som fristående lagar,
avseende både etablering och förvallning. Nägon lagteknisk samordning [med
anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL)] uppnäs
alltså i huvudsak inte. När del gäller innehållet kan man konstatera all SFL i
viss grad tjänat som förebild beträffande förvaltningsbestämmelserna. Pä många
punkter är emellertid lösningarna olika. När det gäller reglerna om etablering
av faslighelssam-verkan är frånvaron av etl samlal synsätt påtaglig. Detla
gäller bl.a. procedurfrågorna och sällel atl säkerställa behövlig koppling
mellan samhällsplaneringen och besluten om samverkanselablering. Dessa frågor
berör LMV nägot närmare i det följande.

Enligt
LMVs uppfattning bör frågan om samverkanslagsliflningens innehåll och
lagtekniska anordnande prövas frän här berörda ulgångspunkter vid den fortsatta
beredningen av lagstiftningsärendena.

4.1.10 Statens
vattenfallsverk: I yttrandet den 21 mars 1977 över fiskeval

tensutredningens belänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) redogjor-

Prop. 1980/81:153 118

de
verket för sina fiskevatten och skälen lill att vissa av dessa måste bibehållas
under verkets rådighel (jfr. s. 157 i betänkandet). Valtenfallsverket vill
ånyo underslryka viklen av atl där nämnd ensamrätt för verkel icke äventyras t.
ex. i de fall avelsfiske är anordnat i sådant vatten eller då ållydnad av
domfästa tappningsföreskrifter begränsar möjligheterna lill fritidsfiske.
Tappningarna och avelsfisket omöjliggör icke fritidsfiske. Tvärtom har verket
aktivt medverkat lill atl vattnen upplåtes ål allmänheten. För elt oplimalt
samspel mellan tappningar, avelsfiske och annat fiskande fordras emellertid en
direkt rådighet från kraftverksägarnas sida över fiskeutövandet.

Förslaget
till ny lag om fiskevårdsområden beaktar i viss mån de synpunkter som
framlagts frän remissinstanser på del lidigare lagförslaget (Ds Jo 1976:6).
Vattenfallsverket anser det värt all eftersträva att formerna för bildandet av
fiskevårdsomräden förenklas. Härigenom bör anlalel fiskevårdsområden öka och
om upplåtelse regelmässigt göres som det är tänkt i förslaget förbättras också
möjlighelerna för fritidsfiske för den slora allmänheten. Reformerna, som
alltså i och för sig i många siycken är välmotiverade, ger emellertid också
anledning lill erinran om risker för rältssäker-heten i vissa fall.

4.1.11
Domänverket: Domänverkel ser
positivt pä förslagel om förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde.
Inom ramen för förenklat bildningsförfarande skall del dock fortfarande finnas
motivation och utrymme för fiskevatlensägaren atl känna ansvar för hur vattnet
utnyttjas. Domänverkel förordar ell förenklat förfarande som påskyndar
bildandel av fiskevårdsområden, vilkel ökar fiskeulbudel samlidigl som del ger
ökande möjligheter att tillgodose fiskeklubbars behov av att sköta och värda
fiskevatten. Fiskevårdsområdels stadgar skall i så fall utformas på sådanl sätt
att driften av området helt eller delvis kan överlämnas lill sportfiske-klubb,
fiskevårds-, villaägare-, idrottsförening eller annan intresseorganisation. Ökad
områdesbildning främjar såväl allmänhetens möjligheter lill fiske som
fiskevattens värd. För domänverkels del innebär ell påskyndande av
omrädesbildningar all verkel i slörre omfattning än hittills kan utnyttja de
samfällt ägda fiskevatlnen och ställa dem lill allmänhetens förfogande.

4.1.12
Länsstyrelsen i Södermanlands
län: Utredningen föreslår ell förenklat förfarande för bildande och
förvallning av fiskevårdsomräden. Gällande lag om fiskevårdsomräden är i vissa
avseenden svår alt tillämpa. Della har säkert medfört att det i vissa fall inle
varil attraktivt för fiskerällsinneha-varna att bilda fiskevårdsområden. Länsstyrelsen
ifrågasätter lämpligheten av atl del finns fiera institut för förvaltning av
fiske. Lagtekniskt bör dock största möjliga anpassning till anläggningslagen
(AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) eftersträvas. I lagen om
fiskevårdsområden bör hänvisning lill AL i så mänga fall som möjligt ske.
Förvall-ningsbestämmelserna bör utgå och ersättas av SFL.

4.1.13
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Länsslyrelsen delar ulredningens uppfattning alt del är angelägel atl
fiskevårdsområden bildas och att bildandel underlättas så långl som möjligt.
Enkelheten får dock inle drivas så långl all rättssäkerhelskraven eftersattes.
Mot bakgrund av lidigare förslag lill ändrad lagsliflning och synpunkterna
härpå (bl.a. länsstyrelsens yttrande 1977-03-25) synes de nu lämnade
lagförslagen i storl sett vara väl avvägda.-

Prop. 1980/81:153 119

4.1.14
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Utredningen anger att syftel med förslaget till lag om fiskevårdsomräden är att
tillskapa en modern och ändamålsenlig förvaltningsform för enskilt fiske.
Länsstyrelsen, som fattal beslut om bildandet av drygt 50 fiskevårdsområden,
kan vitsorda att det finns ett verkligt behov av en sädan förvaltningsform. Som
länsstyrelsen angav i sitt yttrande över betänkandet Fiskevårdsomräden (Ds Jo
1976:6) fungerar den nuvarande ordningen med fiskevårdsomräden i stort sett
väl. En överarbetning av lagreglerna är emellertid påkallad ur bl.a. effektivitets-
och kostnadssynpunkt. Förändringar av lagstiftningen bör då i första hand syfta
till att sfimulera omrädesbildningar, varigenom fillgången på
fritidsfiskevatten kan ökas och även fler och effektivare fiskevårdande
ätgärder kan vidtas. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier måste emellerfid
samtidigt vara inbyggda i systemet.

4.1.15
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Länsstyrelsen anser det ytterst värdefullt att man genom förslaget får
väsentligl enklare regler för fiskevårdsområden, så att dessa kan komma till
stånd snabbare och billigare. 1 framtiden bör delägarna i fiskevårdsområdet få
pengar över till atl göra fiskevårdsinsatser. Det förenklade förfarandet bör
också bidra lill alt del blir störte fart på områdesbildandel. Atl det i dag är
föga populärt alt bilda fiskevårdsområden illustreras av atl del i länel f. n.
finns 23 st. områden bildade medan 11 områden är under bildande. Samtidigt
finns del ca 100 fiskevärdsföreningar. En del fiskerättsägare tycks fortfarande
sväva i den villfarelsen att de skulle avhända sig äganderätten till
fiskevattnet om de går in i ett fiskevårdsomräde. Eventuellt borde del i
lagtexten klargöras all så inte är fallet.

Länsstyrelsen
kan - med vissa invändningar i detaljfrågor varom mera nedan - tillstyrka
utredningens förslag lill bildande av fiskevårdsomräden.

4.1.16
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Ulredningens nu framlagda förslag till lag om fiskevårdsområden innebär att
hänsyn i hög grad lagits till de erinringar som bl. a. länsslyrelsen framförde
mol del tidigare förslagel. Del förenklade utrednings- och
förrällningsförfarande som utredningen nu föreslår kan anses i erforderlig
omfattning lillgodose de rällssäkerhetsan-spräk som de i fiskevårdsområdel
ingående fiskerältsägarna har räll alt ställa. Del förenklade förfarandet medför
även en klar kostnadsbegränsning vilket också är till gagn för möjligheterna
all i ökad utsträckning bilda fiskevårdsområden.

4.1.17
Länsstyrelsen i Kristianstads
län: Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen atl olika invändningar kan riktas
mot utredningens förslag rörande fiskevårdsomräden. Närmare överväganden
fordras särskill i fråga om behandlingen av de fiskerättsfrågor som i praktiken
alltid måsle få största betydelse. Den positiva medverkan av
fiskeintressenterna, som är väsentlig om man skall fä till stånd ell väl
fungerande fiskevårdsområde, undervärderas av ulredningen, som i slällel synes
överbelona myndigheternas planläggande roll. Denna är på detta område knappasi
särskilt markerad.

4.1.18
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det
nya förslaget har pålagliga fördelar mot gällande lag om fiskevårdsomräden
genom atl möjliggöra snabbare och billigare förfaranden vid bildande av
fiskevårdsområde samtidigt som rättssäkerheten beaktats i erforderlig
utsträckning. Länsstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget till lag om
fiskevårdsområden och vill endast göra en del påpekanden belräffande enskilda
paragrafer i lagtexten.

Prop.
1980/81:153 120

4.1.19 Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen tillstyrker förslagen vad rör bildande av fiskevårdsområden.

4.1.20 Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
Länsstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till utredningens i förevarande
betänkande reviderade förslag. Länsstyrelsen inskränker sig därför nu till att
yttra sig pä vissa punkter.

4.1.21 Länsstyrelsen i Värmlands län:
Tillgången pä fiskevatten inom länel är god och något omedelbart behov av ökad
tillgäng på sädana synes inte föreligga utom i länets västra del. Bildande av
fiskevårdsområde kan härvid komma att spela en viss roll. Ett fiskevårdsområdes
största betydelse ligger dock däri att det som juridisk person har större
möjligheter än en fiskevårdsförening att genomföra mera kostnadskrävande
projekt inriktade på fiskevård och service ål de fiskande. Vatten som genom
god fiskevård och utbyggd service gjorts attraktiva är av belydelse ur turistsynpunkt.

4.1.22 Länsstyrelsen 1 Örebro län:
Länsstyrelsen finner det framlagda lagförslaget vara väl genomarbetat och atl
en kommande lagstiftning borde kunna fastställas i enlighet med förslaget.

4.1.23 Länsstyrelsen i Kopparbergs län:
Förslaget synes i stort vara ägnat atl tillgodose syftet med bildandet av
fiskevårdsområden, nämligen att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och
god fiskevård och samtidigt innefatta en lämplig avvägning mellan de skilda
intressen som har att samverka på fiskets område.

Den förenkling rörande förfarandet ifråga om bildande av
fiskevårdsområden som förslaget innebär jämfört med nuvarande lag, särskilt då
beträffande det sänkta kravet pä fiskerättsulredning, är ägnat alt öka
bildandet av fiskevårdsområden och alt förkorta handläggningstiden. Detla är
särskilt angeläget i Kopparbergs län med sina ofta invecklade faslighets- och
ägarförhållanden och med hänsyn till att bildandet av flera omfattande
fiskevårdsområden redan inletts.

4.1.24 Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: Sammanfattningsvis innebär det nya lagförslaget en klar förbättring i
förhållande till nuvarande lag om fiskevårdsområden och bör underlätta del
myckel angelägna bildandel av nya fiskevårdsområden.

4.1.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län:
Om utvecklingen blir den ulredningen föreslär kommer länsstyrelsen alt i hell
annan utsträckning än nu bli engagerad i bildandet av fiskevårdsområden. Detta
ligger också i linje med det ansvar länsstyrelsen redan har för det rörliga
friluftslivets utveckling och den regionalpolifiska planeringen. Turismen ulgör
därvid för delar av länet ett väsentligl inslag och satsningen pä fritidsfiske,
framför allt i strömmande vatten, är i det sammanhanget betydelsefull.
Tillgängen på lämpliga sådana områden, som ger den fiskande ett rimligt utbyte
är begränsat. Fisket fick i samband med den fysiska riksplaneringen en mycket
undanskymd roll. Här finns alltså ell klart planeringsbehov inriktat på
hushållning med och utveckling av lämpliga fiskbestånd. Della kommer atl
fömtsatta fiskevårdsområden för större sammanhängande områden. Fisketurismen
är vidare regelmässigt inriktad på handredskap. En planering bör - säsom
utredningen uppmärksammat — beakta även della och även inriktas på sättet för
utövande av förekommande enskild fiskerätt.

Prop. 1980/81:153 121

4.1.26
Länsstyrelsen i Norrbottens
län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att fiskevårdsområden bör
tillkomma i ökad omfallning. Det förslag som lagts bör ge bättre möjlighel än
tidigare all få lill stånd dessa områden. Länsstyrelsen är därför i princip
positiv lill förslagel. Speciellt glädjande finner länsstyrelsen del vara all
utredningen föreslär elt enkelt förfarande då det gäller alt fastställa de
fiskerätlsliga förhållandena. Just oklarheten beträffande dessa förhållanden
och kostnaderna för all utreda desamma har hittills utgjort en effektiv späiT
mot bildande av fiskevårdsomräden.

4.1.27
Centralorganisationen SACO/SR:
Planering och skötsel av elt slörre vattenområde kommer att kopplas till
yrkesfiske-licensområden och fiskevårdsomräden enligt betänkandets förslag. Om
bildandet av fiskevårdsomräden gär långsamt inom vissa områden eller längs
vissa kustavsnilt innebär detla en fördröjning av genomförandel av en riklig
fiskevård. Information fill den fiskande allmänheten och till övriga berörda om
sambandel mellan administrativa åtgärder och den biologiska effeklen av riklig
fiskevård i fiskevattnel är därför utomordentligt angelägen om förståelse för
de föreslagna åtgärderna någonsin skall kunna skapas.

[SACO-SR]
tillstyrker-- statsbidragsgivningen lill bildandet av

fiskevårdsomräden.
Det förenklade förfarandet som föreslås tillstyrks under fömtsättning atl
rättssäkerheten garanteras.

4.1.28------------------------------- Hushållningssällskapens
förbund och Sveriges fiskevattenägareför

bund: Förbundens bestämda uppfattning är all den bäsla ordningen

för förvaltning av
fiskevatten är fiskevårdsområden. I förslaget till lag om fiskevårdsomräden
tillskapas en möjlighet all kunna bilda fiskevårdsområden, även om en
majoritet av fiskevattenägarna icke sä önskar (9§, 2 st.). Vid sådant
tvångsbildande anser förbunden dock, alt fiskevårdsområdel endast skall omfatta
handredskapsfiskel. Förbunden understryker, atl de är positivt inställda till
en förenklad och effektivare lagstiftning inom delta område i det syfte som
utredningen anger. Förbunden är emellertid av den bestämda uppfattningen, atl
för att syftet med de nya lagförslagen skall få avsedd effekt, en positiv
inställning och en positiv vilja erfordras att medverka från majoriteten av
fiskevaltenägarnas sida.

Vidare bör man ha klart
för sig, all inom vårt avlånga land finns mycket belydande vattenområden med
måtfiigt eller svagt fiske, där möjligheterna till effektiva fiskevärdsätgärder
är starkt begränsade. Delta utgör enligt förbundens mening ytterligare ell
belägg för alt fiskevaltenägarnas positiva inställning är nödvändig.

4.1.29-------------------- Landstingsförbundet: Belräffande
förslagel lill ett förenklat

förfarande
vid bildandet av fiskevårdsomräden samt bidrag lill deras bildandekostnader
har landstingsförbundet intet att erinra.

4.1.30 Skogsindustriernas
samarbetsutskott: Enligt utskottets uppfattning

erbjuder fiskevårdsområde i mänga fall den bästa formen för samordning

och förvaltning av fiskerätter, där flera ägare och skifleslag är inblandade.

Nuvarande lag om
fiskevårdsomräde har enligt medlemsföretagens uppfattning i stort sell
fungerat tillfredsställande vid bildande av sädant område; förvaltningsformen
har även som regel kunnat accepteras av fiskerättsägama. Den kritik som
uttalals i sammanhanget gäller främst lidsuldräkten och kostnaden för
fiskerättsutredningar.

Prop. 1980/81:153 122

Även
om det i och för sig är önskvärt all tillvägagångssättet vid bildande av
fiskevårdsområde kan rationaliseras, är SISU ej berett atl tillstyrka de
förslag som utredningen framlagt i sådant syfte. Av skäl, som närmare redovisas
i bilagda promemoria, utarbetad av lantmätaren Arvid Bondeson, SCA, anser SISU
atl framlagda förslag till ny lagstiftning angående fiskevårdsomräden ej bör
läggas till grund för fortsatt diskussion och beslut. Tills vidare kan nu
gällande lagstiftning bibehållas i oförändral skick.

4.1.31
Svenska kommunförbundet: Under
de senasle decennierna har fritidsfisket utvecklats lill en fritidsaktivitet
av belydande omfallning. Del finns därför anledning alt samhällel pä olika
vägar skapar bäsla möjliga förutsättning för fritidsfisket. Slyrelsen
lillslyrker därför utredningens förslag till förenklingar i lagen om bildande
av fiskevårdsomräden. Den föreslagna lagstiftningen bör stimulera lill all det
bildas fler fiskevårdsomräden. Förslaget innebär också atl nuvarande
fiskevårdsföreningar på ett enkelt sätt kan omvandlas lill fiskevårdsområden.
Därigenom får den stora grupp fritidsfiskare som saknar egna fiskevallen ökade
möjligheter alt fiska.

4.1.32
Sveriges fiskares riksförbund:
SFR är positiv till bildande av fiskevårdsområden, vilka kan upplåta vatten
för säväl yrkes- som fritidsfiske, men anser att nuvarande bestämmelser är aU
föredraga. SFR vill dock ej motsätta sig förslagel om förenklat förfarande
under förulsällning all bildande av fiskevårdsomräden föregås av omröstning.
Vid förrättningen bör sålunda en majorelet av närvarande fiskerättsinnehavare
rösta för bildande av område.

4.1.33
Sveriges fritidsfiskares
riksförbund: Enligt förbundets uppfattning är det av utomordentlig vikl alt
enskilt fiske kan ställas lill allmänhetens förfogande genom en vettig
organisationsform. Fiskevårdsområdel är -väl organiserat och räll utnyttjat -
en från såväl biologisk som juridisk synpunkt god organisationsform. Angeläget
är emellertid all inle en krånglig lagstiftning försvårar och fördyrar
bildandel av fiskevårdsområde, vilkel hiuills varit fallel.

Utredningen
har enligt förbundets mening lyckats all väsenlligl förenkla

den nuvarande lagsliftningen ulan atl rättssäkerheten därigenom behövt

eftersättas. Positivt är bl.a. förslagel om ett enklare förfarande vid fiske

rättsulredning samt atl förtällningsmannen själv kan falla beslul om bil

dande. Vidare all opinionsvillkoret utformats efter förebild frän bl.a.

fastighetsbildningslagen

Förbundet
tillstyrker således förslaget till lag om fiskevårdsområde vilken bör
möjliggöra elt väsenlligt enklare förfarande och en avsevärd reducering av
förrätlningskostnaderna säväl för delägare som för samhällel.

4.1.34-------------------------------- Tjänstemännens
centralorganisation: Etl förenklat förfaran

de för bildande av fiskevårdsområde föreslås med möjlighel alt erhålla

statsbidrag till bildandekoslnaderna i den mån fiskevårdsområdel har för

avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Härigenom skapas bättre fömtsätt

ningar för fiskeupplålelser i sådanl enskilt vatten, där någon fiskerätt som

omfattar fiske med handredskap inte föreligger. Detta gäller enskilt vatten

längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de slora

sjöarna.

Prop.
1980/81:153 123

4.1.35----------------------------- Svenska
skogsarbc-tareförbundet: Vi vill anknyta till

hovrättens
lidigare remissyttrande, där hovrätten påpekade alt det bör finnas en
fiskeorganisalion, som både kan bedriva rationell fiskevård och som kan se till
alt fisket utövas på ell säll som molsvarar rådande värderingar i samhällel.
Varken de hittillsvarande fiskevårdsområdena, fiske-värdsföreningarna eller
samfällighelsförvallningarna molsvarar enligt hovrätten dessa krav. Hovrätten
anser att fiskeförvallningen bör omspänna stora områden, exempelvis en hel ädal.
Den synpunkten anser vi vara värd att beakta när man skall revidera nuvarande
lagar och förordningar.

4.1.36 Sveriges
jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund är i huvud

sak positivt till utredningens förslag i denna del. Bildandel av fiskevårds-

områden tillhör de viktigaste ålgärderna för all främja fisket och bör därför

stödjas.

Förbundet
vill dock underslryka att det ej bör få komma i fråga atl tvångsvis bilda
fiskevårdsomräde mot fiskerätlsägarnas vilja utan atl det allmänna helt klart
har dokumenterat etl synnerligt behov härav. Della bör komma till klart ullryck
i lagsliftningen.

4.2
Bildande av fiskevårdsområde

4.2.1 Svea
hovrätt, vattenöverdomstolen: Fiskerättsförteckning. Om utred

ningens förslag likväl genomförs lorde man ocksä kunna godta all beslul

om bildande föregås av en äganderättsutredning som bara är preliminär (s.

152). Emellertid kan del ifrågasättas om del är myckel vunnet med en

äganderättsutredning som inle är fullständig. Den ulredning som hittills

krävts ligger ju till grund inte bara för länsstyrelsens beslut om bildande

utan också för delägarnas omröstning. I det senare fallel torde del vara

ofrånkomligt att ha tillgång till en delägarförteckning som är ej endast

preliminär.

Kostnaderna
för bildande. Initiativ lill bildande av fiskevårdsområde kan enligt förslagel
tagas, förutom av fiskerältsägare, av fiskenämnd och kommun (10 §).
Fiskevårdsområde skall kunna bildas ulan att någon majoritet därför finns
bland delägarna. Uteslutet är ej atl fiskevårdsområde bildas utan samtycke från
någon enda delägare. Ja del kan t.o.m. genom länsstyrelsens föreslagna rätt att
föranstalta om överprövning av förrätlningsmannens beslul inträffa all
fiskevårdsområde bildas, trots all inte vare sig delägarna, förrättningsmannen,
fiskenämnden eller kommui| önskar det (46§). I samtliga dessa fall skall
delägarna åläggas all svara för förrättningskostnaderna.

Hittills
har statsbidrag för viss del av koslnaden för bildande av fiskevårdsområde
kunnal utgå. Så skall enligt förslagel kunna ske även i framtiden dock endast
om fiskevårdsområdet "förbinder" sig att sälja fiskekort. Också om
sådan förbindelse skulle lämnas är det dock inle meningen alt rätten till
statsbidrag skall vara lagfäst. Med tanke på alt förutsättningarna för bildande
i förslaget är helt annoriunda än i den gällande lagen anser hovrätten att
bestämmelsen om atl delägarna ensamma skall bära hela förrättningskostnaden
inle kan kvarstå oförändrad i en lag som i övrigt utformas enligt förslagel.
Även bidragsbestämmelserna i lagen mäsle anpassas till det nya lägel.

4.2.2 Hovrätten
för nedre Norrland: Fiskerättsförteckning. Utgångspunk

ten för utredningens förslag är atl delägarnas inställning lill frågan, om

Prop. 1980/81:153 124

fiskevårdsomräde
skall bildas, mäts på annat sätt än genom röstning med delaktighetstal. Om
denna utgångspunkt också blir vägledande vid lagens slutliga utformning, synes
den modell för äganderätlsregislrering som utredningen föreslagit vara
tillfyllest från rättssäkerhetssynpunkt.

Utredningen
anför atl förtällningsmannen enligl föreslagen metod ulan nämnvärd insats
kommer alt få en uppfattning om den relativa storleken av de olika
fastigheternas fiskerätt. Hovrätten vill i sammanhanget understryka vikten av
att uppgifterna klart anges i fiskerätlsförteckningen även om de skulle sakna
betydelse vid själva bildandet. En sädan sammanställning ger nämligen delägarna
en översiktlig bild av styrkeförhållandena inom området och kan länkas få den
verkan atl framdeles krav ej reses på fullständig fiskerättsulredning.

Lantmätaren
Lars-Göran Loré har i bilaga lill utredningen redovisat den metod som
utredningen sedan anslutit sig lill. Enligl Loré innehåller den preliminära
förteckningen normall alla fiskerältsbärande fasligheler med undantag för
evenluella avsöndringar och avslyckningar som har fiskerätt. Risken för att
förteckningen innehåller fastigheter som saknar fiskerätt kan antas inskränka
sig till de fall då dä skalletalsfastighetens hela fiskerätt har överlåtits
utan att skaltelalel har överförts. Så kan ha sketl i samband med avstyckning.
Utredningen nämner inte att även andra kategorier faller utanför förteckningen,
nämligen de grupper som upptas i 4 och 5 §§ i lagförslaget. Som en ytterligare
rättssäkerhelsälgärd kunde övervägas atl i fiskerätlsförteckningen nämna
beskrivna felkällor.

Vad
gäller utredningskosinaderna anmärker hovrätten all förteckningens kvalitet
ofta väsentligt skulle kunna höjas, om den tilläts ingå som ett led i den
komplettering av faslighetsregislrel som för närvarande pågår.

Fiskevårdsområde
och samernas fiskerätt. Vad först avser fiske inom de områden som anvisats för
samernas uteslutande begagnande innebär den föreslagna ordningen att möjlighet
formellt öppnas för kränkningar av samernas i 25 § rennäringslagen förbehållna
rätt till fiske. Därjämte försvinner samernas nuvarande möjlighel att med slöd
av 32 § rennäringslagen förhindra att bli helt utestängda från fiske, i och
med att fisket inlemmas i ett fiskevårdsomräde. Samernas möjlighel att göra
sig gällande vid fiskestämman kommer, oavsett storleken av kronans och samernas
vatten-innehav, all inskränka sig lill en enda röst. Det kan därför inte
bortses från risken för alt majoritetsbeslut fattas i strid mot samernas
intressen. Visserligen finns enligt den föreslagna lagen möjlighet till
röstning efler andelslal, men sådanl förfarande fömtsätter medverkan av andra
delägare. Vidare kan samerna såsom delägare föra talan enligl 49 §. Om samernas
inlressen skall tillgodoses pä elt tillfredsställande sätt, bör detta därför
ske redan då grundreglerna för området vid bildandet skall fastställas. Samerna
äger enligt förslaget inte formellt delta i själva förrättningen. Deras
intressen föreslås bli företrädda av lantbmksnämnden. Enligt hovrättens mening
bör samerna ges en annan och starkare ställning vid förtättningen. Detta skulle
stä i bätre överensstämmelse med den fiskerätt som tillerkänts dem och det
inflytande som de i dag kan öva med slöd av 32 § rennäringslagen. (Jfr
hyresgästorganisationens ställning enligt 18 och 19 §§ anläggningslagen.)

När
det gäller spörsmålet om vem som efter bildandet av fiskevårdsområdel skall
företräda fisket delar hovrätten utredningens inställning. Inför
rennäringslagens tillkomst diskuterades vem som skulle svara för
nyttjan-derättsupplätelserna ovan odlingsgränsen. Därvid avvisades en framställning
av Samernas Riksförbund om att samebyarna själva skulle svara för alla slag av
nyltjanderättsupplåtelser i dessa trakter. Som skäl för förslaget

Prop. 1980/81:153 125

åberopades
att en samisk förvaltning i praktiken inte skulle kunna utformas sä att den
innefattade tillräckliga garanUer för att övriga befolknings-gmppers intressen
blev tillgodosedda i skälig omfattning (prop. 1971:51 s. 132). Med hänsyn till
vad som i dag gäller och vad som föresläs gälla om delägares inflytande i
fiskevårdsområden lorde sådana och liknande argument svårligen kunna åberopas
mol vad som nu föreslås.

Utredningens
förslag, att samerna genom avlal skall kunna avslå från sin fiskerätt inom
områden nedanför odlingsgränsen och renbelesfjällen, inger inte några
betänkligheter. Med hänsyn lill beskaffenheten av den rätl som samerna sålunda
avhänder sig kunde dock möjligen övervägas en lidsbegränsning av avtalets
giltighet, förslagsvis tio år.

Förfarandet.
Det system som föreslås kan knappasi beskrivas

som
ett renodlat förrällningsförfarande. Det är snarare en blandning av myndighets-
och förrällningsmannaförfarande. De överväganden som ankommer på länsstyrelsen
innan och stundom efter del direktiv meddelats till förrättningsmannen verkar i
allmänhet komma all vara lika omfattande som enligt det förslag som
presenterades i delbelänkandel. Det är därför tveksamt om några ekonomiska
fördelar eller tidsvinster av betydenhet slår att vinna genom det nya syslemel.
I förhällande lill nuvarande lag ger systemet förmodligen en möjlighel alt
förkorta tiden mellan förrättnings-sammanträdet och själva beslutet. Denna
tidsvinst lorde emellertid ofta gä förlorad av den ökade tid som kommer all
åtgå för länsstyrelsens inledande granskning och förordnande samt
förrätlningsmannens samråd i planfrågor. Även om länsslyrelsen skall verka för
alt området slär i överensslämmelse med rådande planering-på fiskets område,
kan dock handläggningsliden begränsas, om länsslyrelsen endast anger de
minimikrav som anses böra uppställas (se härom mera i nästa avsnill). Hovrätten
accepterar därför systemet, även om det i många fall inle kommer all innebära
alt handläggningstiden minskar i jämförelse med nuvarande ordning.

Hovrätten
anförde i förra remissomgången atl det kunde före

komma flera fall där delägarkrelsen inom området är utredd samt all del dä

saknades skäl att tillgripa kungörelsesedelgivning. Koslnaden för kungö

relsedelgivning kan, om delägarkrelsen är förhållandevis liten, komma alt

vida översliga koslnaden för ordinär delgivning. Föreskriften om kallelse

bör därför inte ges den föreslagna kategoriska utformningen.

1
förslagel nämns inle någol om vad som skall ske med sådan tvistig fiskerätt som
icke kan avgöras genom fastighetsbeslämning. Exempel på sådan kan vara tvist
mellan arrendator och ägare i fråga om vem som skall företräda fisket.

12
§. Paragrafens sisla stycke kan utgå. De krav som där uppställs torde ändå
komma att beaklas av länsstyrelsen.

Villkoren
för bildande. Del handlingsutrymme som direktiven ger förrältningsmannen är
begränsat. I vissa fall förefaller della kunna leda till icke önskade resultat.
Om sakägarna exempelvis inte anser sig kunna acceptera det förslag lill
grundregler om nyttjande som förrältningsmannen framlägger och planmyndigheten
ej ger avkall på sina krav kan följden bli att något fiskevårdsområde överhuvud
inle kommer lill stånd, oaktat det tänkta området är lämpligt ur
fiskevårdssynpunkt. Hovrätten anser att denna och liknande frågeställningar bör
beaklas av såväl den direktivulfär-dande myndigheten som planmyndighelerna. Det
måste starkt understrykas att planläggning pä fiskets område inte får bli
någol självändamål. Renl allmänt bör därför direktiven begränsas till alt ange
de absoluta minimikrav som frän allmän synpunkt uppställs på det tänkta
området. Hårige-

Prop. 1980/81:153 126

nom
får förrättningsmannen stor frihet atl beakla enskilda inlressen vid
förrättningen.

En ofta ansenlig
sakägarkrets, kanske inom sig förespråkande vitt skilda lösningar på olika problem,
kan stundom komma all slälla förrältningsmannen pä svåra prov vid
tillämpningen av den föreslagna metoden för opinionsmätning. Vad gäller
grundreglernas innehåll är det en besväriig uppgift att avgöra vilka
omständigheter som skall beaklas och vilka som skall lämnas ulan avseende. Rena
fiskevårdsskäl, exempelvis behov av från fiske fredade områden, torde ofta vara
värda beaktande liksom de som åberopas av yrkes- eller binäringsfiskare.
Avvägningen blir svär när del gäller att bedöma styrkan i andra typer av
argument. Somliga fiskerältsägare hävdar måhända, som skäl mol själva
områdesbildningen eller mol förslaget om gmndregler, atl de har ell i deras
tycke berättigat krav all för husbehovsfiske eller rekreation få nyttja den
egna fiskelotten. Deras ekonomiska intresse av en upplåtelse väger måhända
myckel lätt mol dessa önskemål. Andra åler, kanske de som samtidigt är i
besittning av de mest attrakfiva vattnen eller strandremsorna, menar kanske alt
de inte anser sig behöva ens mol ersällning tåla del intrång och den
nedsmutsning som kan bli följden av upplåtelse till en vid krets personer.
Sådana och andra invändningar skall förrältningsmannen la hänsyn lill när han
slutligen utformar sitt beslul, som även skall tillgodose allmänna inlressen.
Följderna av etl "felaktigt" avgörande kan bli att en negaliv anda
sprids redan från början och all förutsättningarna för elt givande samarbete
inom området spolieras. Även om erfarenhel finns från förrättningsverksamhet
enligl andra lagar hade del varil värdefullt om dessa avvägningsfrågor
motivledes berörts. Anledningen lill alt så ej sker kan möjligen vara all
samhällsintressena och andra förhållanden varierar så slarkl all en
precisering på förhand av de argument vid vilka avseende normall bör fästas
ansetts vara av mindre värde. Hovrätten vill dock understryka vikten av att den
faktiska opinionen inte åsidosätts vid prövningen.

1
§. Utredningen har, i syfte atl undanröja påstådd oklarhet i uttryckssättet
"fiske i vatten med flera delägare", fylligare beskrivit de objekl
som kan bli föremål för områdesbildning. 1 sisla stycket sägs alt
"Fiskevårdsomräde fär ... bildas av en fastighet med flera
delägare". Denna formulering ger utrymme endasi för samägda "i
jordeboken upptagna fiskerier, varmed äganderätt lill grunden ej är
förenad" (Jmf JP I0§ och 5§ lag 24.5.1895 om vad lill fasl egendom är all
hänföra). Under angivna punkt kommer med den valda formuleringen inle atl
inrymmas det fiske som tillhör en "vanlig" samägd faslighet. Sådana
fastigheters fiske kominer inle heller atl kunna hänföras till den föregående
punkten. Lämpligen bör sista punkten få följande utformning: "... bildas
av fiske som tillhör eller utgör endast en fastighet om denna har flera
delägare".

8§.
Paragrafens sisla punkl kan utgå.

Kostnaderna
för bildande. Förslagel om fördelningen av kostnaderna bygger på tanken all
delägarna själva skall svara för bildandekostnaderna. Under avsnitt 9.2.2
redogör ulredningen för hur stalsbidragsbeslämmelserna lämpligen bör utformas.
Hovrätten motsätter sig ulredningens förslag därvidlag och vill hävda all om
kostnaderna bestrids av allmänna medel skulle det stimulera till bildande.

Om
hovrättens synpunkler i kostnadsfrågan skulle beaklas, saknas behov av
bestämmelser om kostnadsfördelning. Skulle däremol huvudprincipen
överensstämma med ulredningens förslag, finner hovrätten alt en uppmjukning bör
ske beträffande sökandens skyldighet all bestrida kost-

Prop. 1980/81:153 127

nad
för förrättning som inte lett till beslul om bildande. Som etl skäl för den
föreslagna regeln kan möjligen andras att den föranleder den enskilde att pä
egen hand mäta opinionen innan han ger in sin ansökningshandling. Å andra sidan
kan sägas alt risken för att allmänna medel skulle komma att bmkas för
behandling av helt gmndlösa ansökningar torde vara försumbar genom den
förprövning som Länsstyrelsen gör redan innan kostnader av betydelse hunnit
uppslå.

4.2.3
Kammarrätten i Jönköping:
Fiskerättsförteckning. Förslagel i lagen om fiskevårdsomräden att slopa en
fullständig fiskerättsutredning innebär en viss försämring ur
rältsäkerhetssynpunkt. Mot della fär vägas fördelen med avsevärt minskade
kostnader vid del föreslagna förenklade förfarandet. Kammarrätten anser all
förslaget uppfyller sådana krav ur rättssäkerhetssynpunkt att det kan
accepteras.

4.2.4
Centralnämnden för
fastighetsdata: Fiskerättsförteckning. Koordi-natregistret inom
fastighelsdatasystemet omfattar idag mer än hälften av landets fastigheter.
Hela landet planeras vara koordinalregistrerat 1985. 1 koordinatregistret finns
alla levande fastigheter och alla levande registrerade samfälligheter. I
registret finns för varje enhet uppgift om bl. a. cenlral-punktskoordinat samt
hänvisning lill registerkartblad. Genom alt koordinatregistret förs med hjälp
av ADB kan samköming ske med andra register säsom inskrivningsregister och
fasfighetstaxeringsregister.

Nuvarande regler för
bildande av fiskevårdsomräden förutsätter en fullständig fiskerättsulredning,
vilket innebär ett omfattande arbete för att få fram både delägande fastigheter
och deras delaktighet. Enbart undantagsvis finns fiskesamfälligheter upptagna
i fastighelsregistren. Delaktighetsredovisning saknas nästan helt. Någon
radikal ändring på delta förhållande kan inte heller förutses de närmasle åren.
Fiskevaltensutredningen föreslår också i kostnadsbesparande syfte etl
regelsystem som endasi kräver förteckning över de delägande fastigheterna.
Vidare föreslås all förteckningen skall upprättas på ett förenklat säll. Det
är i detta sammanhang CFD anser att koordinatregistret på olika sätt kan
utnyttjas för att hälla utredningskostnaderna nere. Erfarenhetsmässigt är
rätten till fiske oftast samfällt för en eller flera byar (primärt skifteslag).
Utredningarna kan därför inledas på två olika säll när koordinatregistret
används. Det ena innebär atl fastighelsregistermyndighelernas (FRM) kopia av
koordinatregistret (koordinatlistan) används. Koordinatlislan är ständigt
ajourhållen genom FRMs försorg. Genom alt kopiera koordinatlistan erhålls
enkelt ell underlag för all upprätta fiskerätlsförteckningen.

Det
andra sättet innebär alt alla levande fasligheler inom det primära
skifteslagets gränser maskinellt skrivs ul på en förteckning. Detla kan ske med
hjälp av befintliga rutiner vid CFD. Denna förteckning kan sedan utgöra
underlag för det fortsatta utredningsarbetet.

Efter
del att ovanslående underlag kompletterats på sätt som föresläs i betänkandet
till en förteckning över berörda fasligheler kan denna användas som indata
till system vid CFD. Från faslighetslaxeringsbanden hämtas taxerade ägare och
deras adresser saml efterhand som inskrivningsregistret införes lagfarna ägare
och deras adresser. Med hjälp av systemet kan framställas listor med
informationen sorterad både på faslighelsbe-teckning och ägare samt
adressetiketter. Kostnadsbesparingar gentemot tidigare manuella meloder har
konstaterats i prakfiskt arbele.

Prop. 1980/81:153 128

4.2.5
Kammarkollegiet: Fiskevårdsområde och samernas fiskrätt. Utredningens
reviderade förslag till ny LOFO öppnar viss möjlighet att "områden som
blivit anvisade till samernas uteslutande begagnade" - varmed avses
kronomarkerna ovan odlingsgränsen i Lappland och renbetesfastigheterna i
Jämtlands län - skall kunna ingå i fiskevårdsområde, nämligen då blandad
ägarslmktur föreligger. Vatten med blandad stmktur förekommer dels i
gränslinjen fill odlingsgränsen och renbetesQällen, men dels ocksä i viss
utsträckning ovan odlingsgränsen. En samordning av formerna för fiskeutövningen
i dessa gemensamt ägda vatten har länge varit etl önskemål. Kollegiet
tillstyrker därför att reformen genomförs men får samtidigt framföra elt par
erinringar mot förslagets utformning.

Ifrågavarande
vatten förvaltas av lantbmksnämnderna. Dessa vatten disponeras - säsom framgår
av bil 3 lill betänkandel - på olika sätt beroende pä deras speciella betydelse
för rennäringsutövarna. En del vatten är förbehållna för samernas eget fiske,
andra upplåts till allmänheten, varjämte blandformer förekommer. Denna ordning
är lill stor del en följd av bestämmelserna i 32 § RL om upplåtelse av rätt
till fiske. Härför fömtsattes, utom annat, att upplåtelse kan ske utan avsevärd
olägenhet för renskölseln eller besvärande intrång i samernas egen
fiskeulövning. Dessa krav måste ovillkorligen ocksä gälla vid prövning av om
sådant vatten kan anslutas till fiskevårdsområde. Detta bör på någol vis komma
till uttryck i LOFO. Största avseende måste fästas vid vad lantbruksnämnden och
samebyn anser i frågan om anslutning. Bildande av fiskevårdsområde fär således
t.ex. inte leda till anhopningar av en frilidsfiskande allmänhet inom för
renskötseln känsliga områden.

Enligt
förslaget förutsattes - genom ett nytt tredje stycke lill 31 § RL -att sameby
beträffande sin rätl till fiske i övrigt inom renskötselområdel (nämligen
enskilt vatten ovan odlingsgränsen saml allt vallen nedom odlingsgränsen inom
lappmarkerna) skall kunna ingå avtal, varigenom samebyn helt eller delvis
avstår från att nyttja fisket. Med hänsyn lill renskötsel-institutets mycket
speciella natur - i näringen ingående birättigheter såsom jakt och fiske kan
sålunda inle av den enskilde näringsutövaren överlåtas pä annan! — bör vid
bildande av fiskevårdsomräde enligt kollegiets mening ocksä här största
avseende fästas vid vad lantbruksnämnden anser om avtalets förenlighet med
rennäringens intressen. Även detta bör komma till klart uttryck i LOFO.
(Hänvisningen i förslagels 2§ 3sl LOFO till 31 § 2 st RL torde rätteligen avse
31 § 3 st.)

Om
område som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande fär ingå i
fiskevårdsområde skall, enligt förslagels 6§ LOFO, sameby inom vars område
fisket är beläget anses som delägare enligt LOFO. Kollegiet får erinra om att
samebyn inte är ensam rättighetshavare vad gäller fisket inom samebyns område.
Enligt 34 § RL gäller sålunda att avgift som utgår för upplåtelse av bl.a. rätt
till fiske skall fördelas mellan samefonden och samebyn enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen. (Bestämmelserna återfinns i 3§ rennäringskungörelsen
1971:438.) Med hänsyn inte minst härtill bör ifrågavarande vallen inte
företrädas av samebyn ulan av lantbmksnämnden.

Villkoren
för bildande. Del viktigaste ur fiskerätlsägarens synvinkel måste vara all
bildandet av elt fiskevårdsomräde framstår såsom fördelaktigt för honom och
hans meddelägare. Är del tveksamt om ell dylikt resultat kan uppnås, bör det
vara förståeligt om hans inställning förblir tämligen ljum — i all synnerhet om
hans kostnadsansvar för områdets bildande skärps. Det befogade i all del
allmännas nytta - ibland lill synes

Prop.
1980/81:153 129

kanske
även pä bekostnad av den enskilde fiskerätlsägarens molsvarande gagn — så
starkt betonats i förslagel kan därför ifrågasättas. Befaras kan atl de
nuvarande fiskevårdsföreningarnas medlemmar ingalunda kommer atl begära atl få
föreningarna ombildade till fiskevårdsomräden i så slor utsträckning som
ulredningen synes förutsätta. Möjligt är all de föredrar att i första hand söka
anlita nägon av de alternativa lösningar som anvisas i 1973 års lag om
förvallning av samfälligheter. Mellan allmänna och enskilda intressen kan på
grund härav konflikter länkas uppkomma som inle alltid blir så lätta atl lösa.

Det
kan mot bakgrund av det nu anförda finnas skäl all mildra del kategoriska
kravet enligl lagförslagets 8 § på överensslämmelse med den kommunala och
regionala planeringen. Del allmänna planeringsinlressel bör bli tillräckligt
tillgodosett genom en föreskrift av innebörd all tillkomsten av ett begärt
fiskevårdsområde inle bör få verka försvårande pä framlida områdesbildningar
inom ramen för den kommunala och regionala planeringen. Ifrågasättas kan också
om det är befogal att kräva all fiskerältsägare som motsätter sig all elt
fiskevårdsområde bildas måsle anföra "beaktansvärda skäl" för sin
ståndpunkt. Om en allmän opinion bland fiskerättsägarna motsätter sig tillkomsten
av ell fiskevårdsområde, borde redan detta förhållande kunna sägas utgöra ell
fullgott skäl för alt omrädel inte bör fillskapas. "Beaktansvärda
skäl" förekommer emellertid pä motsvarande ställen även i annan
lagstiftning såsom t. ex. i 5 kap 5 § faslighetsbildningslagen 1970:988 och 7§
anläggningslagen 1973: 1149. Såvitt framgår av förarbetena lill
faslighetsbildningslagen (tredje lagutskotten 1970: 35 s 140) har man genom atl
använda detta uttryck främst velat framhålla atl uppenbart ohållbara skäl inte
får hindra angelägna förelag. Lydelsen på denna punkt av lagförslagets 9§ bör
därför kunna godtagas. Den närmare tolkningen av begreppel får överlämnas åt
rättstillämpningen.

Kostnaderna
för bildande. Förenklingarna av förfarandet bör föranleda att
förrättningskostnaderna minskar, vilkel i och för sig bör stimulera
fiskerältsägarna till alt la inilialiv lill bildandet av fiskvårdsområden.

---- Till
skillnad mol vad som nu gäller föreslås all bidrag skall

kunna
utgå till fiskevårdsomräden, endasi under den förutsättningen atl de förbinder
sig att sälja fiskekort lill allmänheten eller på annat sätl sörja för att
fisket upplåtes till allmänheten.

Utredningens
motiv till förslaget all skäipa fiskerätlsägarnas kostnadsansvar är
uppenbarligen atl söka utöka allmänhetens möjligheler till fritidsfiske.
Fiskerättsägarnas intresse all genom upplåtelser av skilda slag medverka
härtill bör dock kunna sUmuleras på andra vägar. Oavsett fiskerätlsägarnas
uttalade inställning vid fidpunkten för lillkomslen av ell nytt
fiskevårdsomräde bör likväl som regel bildandel av området ulgöra en god
fömtsättning för atl sädana upplåtelser på sikt skall kunna komma lill stånd.
Nägot bärande skäl föreligger knappasi all skärpa fiskerätlsägarnas
kostnadsansvar i förhållande lill vad som nu gäller.

4.2.6
Statskontoret: Kostnaderna för bildande. Utredningens förslag till förenklad
fiskerättsutredning bör göra del möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma
nödvändig samverkan mellan fiskerättsägarna. Denna bedömning fömtsätter
emellertid atl antalet besvär inle blir alltför stort. Besvär skall kunna
anföras bl.a. mol förrättningsmannens beslul om hur kostnaderna för
förrättningen skall fördelas mellan fiskerältsägarna. Med hänsyn till att
beslut om kostnadsfördelningen skall grundas pä en skälighetsbedömning finns
det risk för att besvär om kostnadsfördelningen blir 9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
153

Prop. 1980/81:153 130

vanligt
förekommande. För all undvika ell omfaltande arbele med prövning av besvär om
kostnadsfördelningen är del enligt statskontorets mening önskvärt att
riktlinjer utarbetas för kostnadsfördelningen.

Kostnaderna
för förtaltning och fiskerättsutredning skall enligl utredningens förslag
betalas av delägarna i den män kostnaderna inle läcks av bidrag. Statskontoret
ansluter sig lill denna princip. Utredningen har beräknat att koslnaden för
bildandel av fiskevårdsomräde normall kan uppgå till 30-40 kr per faslighet.
Stalskontorel finner del sannolikt all koslnaden för debitering och inkassering
i många fall kommer alt överstiga della belopp. Mot denna bakgrund ifrågasätter
statskontoret om inle statsbidraget bör utgå med 100%, när del från allmän
synpunkl är angelägel all fiskevårdsomräde bildas.

4.2.7---- Riksrevisionsverket:
Fiskerättsförteckning. RRV lillslyrker förslaget

till förenklad fiskerättsutredning i samband med bildande av fiskevårdsom

räden. --

Kostnaderna
för bildande.-- RRV har inget alt erinra mol de

föreslagna
reglerna för atl bestrida kostnaderna vid bildande av sådana områden, dvs. att
samtliga koslnader skall bestridas av delägarna.

4.2.8 Lantbruksstyrelsen:
Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt.

Utredningens förslag lill lag om fiskevårdsområde innebär små möjligheler

för en fiskerättsägare alt molsälla sig att fisket i en sjö eller inom en del

därav intas i fiskevårdsomräde. Della gäller även möjlighelen att förhindra

majoritetsbeslut om dispositionen av fisket inom området. Spärr mol upp

låtelse av fiske gäller bara om visst fiske är av väsenllig belydelse för

delägares försörjning.

I
vissa fall kan upplåtelse av fiskerätt med därav följande verksamhel på och vid
vattnet medföra olägenheler för renskötseln som den inle är skyldig att tåla.

Med
hänsyn härtill synes det enligt lantbmksstyrelsens mening vara nödvändigt med
särregler för detla område, lämpligen utformade så all statens vatten inte
skall kunna ingå i fiskevårdsområde ulan medgivande av lantbmksnämnden genom
dess rennäringsdelegation och efler samråd med berörd sameby.

Medlem
i sameby kan ha fiskerätt även i vallen som ej ägs av slaten. Hur stor andel i
det enskilda fisket deras fiskerätt är har dock inte preciserats. Detta mäste
enligt lantbmksstyrelsens mening klarläggas.

Förslaget
om all sameby ensam skall företräda staten som fiskerältsägare i
fiskevårdsomräde kan lantbruksstyrelsen inte bilräda då långsiktiga bedömningar
kan stå i konflikt med kortsiktiga. Lämpligast synes vara all lantbmksnämnden
efler samråd med samebyn företräder slalens fiske.

Utredningens
förslag om att i fiskevårdsomräde skall kunna ingå även statens vatten ovan
odlingsgränsen fillstyrks. Med hänsyn till rennäringslagens bestämmelser och
den speciella status dessa vatten har måste dock den förvaltande myndigheten
ges vetorätt beträffande vattnens anslutning till fiskevårdsområde samt
statens fiskerätt företrädas av förvaltande myndighet.

4.2.9--- Fiskeristyrelsen:
Fiskerättsförteckning. För alt bilda fiskevårdsom

räden enligt LOFO krävs fullständig fiskerättsulredning med delaktighets-

beräkning. Kostnaderna för dessa utredningar är myckel höga och har

starkt bidragit till den ansökningskö för slatsbidrag, som för närvarande

finns.---

Prop.
1980/81:153 131

Fiskeristyrelsen
lillslyrker förslagel om förenklad fiskerättsulredning.

Som grund för detla slällningstagande får slyrelsen särskilt framhålla föl

jande. Det är ett vikfigt samhälleligt intresse all landels fiskevatten kan

vårdas och förvaltas på ell ändamålsenligt säU (jfr det förslag lill målfor

mulering som styrelsen föreslår under avsnill 6). Tillkomsten av fiskeom

råde inverkar inte på äganderätten till fisket varjämte del bör observeras

att anslutning av viss eller vissa fastigheters fiske kan ske i efterhand.

Förebilder till den förenklade fiskerättsförteckningen finns i annan lagslifl

ning där den såvitt bekant har fungerat tillfredsställande. Kostnadsutveck

lingen för de fullständiga utredningarna förskräcker; slyrelsen som under

senare år betalat ut omkring 200000 kr i statsbidrag ärligen från de s.k.

vattenavgiflsmedlen, utdömda enligt 2 kap 10 § vallenlagen har under

innevarande års fem första månader fått in stalsbidragsansökningar på

sammanlagt omkring 1 Mkr, molsvarande ca 650 - 700000 kr i slalsbidrag.

Tillgängliga medel förslär inte att läcka dessa, samtidigt som en än högre

anstormning är att förvänta. Till bilden hör också, alt fiskevatlensulred

ningen föreslår fortsatt bidragsgivning av allmänna medel . Förslaget

ställer
sig visserligen dyrare än 1976 års förslag - såväl för samhället som för den
enskilde - men den gjorda avvägningen fyller enligt styrelsens mening rimliga
krav och äventyrar inle rättssäkerheten.

Fiskevårdsområde
och samernas fiskerätt. Fiskenämnden i Västerbottens län har i sitt yttrande
upplyst, all ägandeförhållandena ofta är myckel splittrade i vattnen ovan
odlingsgränsen. Upplåtelse är därför svår att genomföra och fiskevården kan bli
eftersatt. Nämnden menar att ulredningens förslag gör det möjligt att bättre
nyttja dessa vattenområden för fritidsfiske. Fiskenämnden i Norrbottens län
anser all fiskeområden ovan odlingsgränsen torde aktualiseras endast i enskilda
vatten och s. k. blandade vatten. Dessa är oftast belägna nere i skogslandet i
närheten av tätorter och vägar varför de är utsatta för elt särskill tryck från
fritidsfiskarnas sida. Detta motiverar enligl nämnden att fiskevården i
vattnen intensifieras. I huvuddelen av vattnen torde intresset från de
renskölande samernas sida att bedriva fiske vara begränsat uppger nämnden,
liksom alt fiske i de mindre av dessa vatten endasi bedrivs i undanlagsfall som
komplement till rennäringen. Också fiskeriintendenten i övre norra distriktet
finner det positivt att fiskeområde kan bildas ovanför odlingsgränsen.

Fiskeristyrelsen
kan ansluta sig fill de synpunkter som framförts från den lokala
fiskeriadministrationen såvitt avser inrättande av fiskeomräde även ovanför
odlingsgränsen. I motsats till den uppfattning fiskenämnden i Nortböttens län
anförl anser slyrelsen del därvid självklart, all den sameby, inom vars område
fisket är belägel, skall anses som delägare enligt lagen.

Fiskenämnden
i Västerbottens län ser det som angelägel alt samebyarna medverkar till ett
utökat fritidsfiske genom att begagna sig av möjligheten att avstä frän fiske
nedanför odlingsgränsen. Denna fiskerätt kan nämligen enligt nämnden motverka
de enskilda fiskerättsägarnas inlresse av atl vidta fiskebefrämjande åtgärder.
Nämnden i Norrbottens län anser alt fiskeområde i enskilt vatten bör kunna
bildas ulan särskilda avlal med samebyarna. För att skydda rennäringens
intressen föreslår nämnden atl sameby inte bör bli bunden av fiskeområdels
bestämmelser med mindre dessa godkänts av lantbruksnämndens
rennäringsdelegalion. Lantbruksnämnden fömtsätts därvid samräda med respektive
sameby och på så säll kunna verka för enhetlighet inom hela länets
renskötselområde.

Konsekvensema
av att sameby pä föreslaget sätt skall kunna avtala bort

Prop. 1980/81:153 132

sin
lagstadgade rätl lill fiske är enligt fiskeristyrelsens mening inte tillräckligt
väl belysta. Styrelsen menar, att man bör utgä från all samerna utövar sin
lagliga rätt till fiske under erforderligt hänsynstagande till fiskevårdens och
berörda parters - däribland fiskeområdena - berättigade intressen.
Avtalsmomentet ingär visseriigen som ett integrerande led i ulredningens
förslag i övrigt. Del oaktat är slyrelsen inle för närvarande beredd att
tillstyrka förslaget i denna del.

Det
senast sagda innebär, atl styrelsen lills vidare inle anser sig kunna biträda
den mening som fiskenämnderna i de nordligaste länen framfört. Om förslagel
likväl skulle realiseras nu bör samebyn och ej lantbmksnämnden också i dessa
fall anses som delägare.

Förfarandet.
Ulredningen föreslär, i motsats lill 1976 års förslag, att fiskeområde skall
bildas vid förrättning. Förslaget tillstyrkes genomgående av de nämnder och
intendenter som yllral sig hit eller lämnas av dem utan erinran. Del nu
framlagda förslaget medför sannolikt en större administrativ apparat och mer
krångel än del tidigare. Fiskeristyrelsen bilräder dock förslaget.

Villkoren
för bildande. Fiskeristyrelsen instämmer i ulredningens upp

fattning, att s. k. frifiske liksom fiske pä allmänt vatten pä samma sätl som

enligt LOFO inte bör ingå i fiskeområde med tanke på de svårigheier som

kan uppstå att avväga allmänna inlressen mol enskilda .

När
det gäller den geografiska omfattningen av de fiskevårdsområden som bildals
enligt LOFO finns högst väsentliga skillnader. Grovt sell kan man säga atl
områdena i landets södra delar är små och ofta omfattande endast enstaka sjöar
medan de i mellersta och norra Sverige vanligen är slörre och ibland
kommunläckande. Fördelarna med små respektive stora områden är av olika slag.
För de större områdena talar främst, att de blir administrativt eiiklare och
underiättar den faktiska fiskevården samtidigt som de gör det enklare för den
kortköpande allmänheten. Å andra sidan finns del, som utredningen framhållit,
en risk för alt alltför stora områden spolierar det engagemang från
fiskeräUsägarnas sida som hittills och i framtiden måste ulgöra en fömtsättning
för en effektiv verksamhet inom områdena. Detla talar för områden av mer
begränsad omfattning. Mycket viktigt i sammanhanget är, all områdena inte
endasi kommer atl omfatta delar av sjöar och vattendrag, utan att det tillses
all fiskeribiologiskl riktiga avgränsningar eftersträvas.

Lokala
variationer måste alltid förekomma. De skillnader som råder idag mellan
områdenas omfattning i södra och övriga Sverige kan dock inte alllid anses
rationellt motiverade. Övervägande skäl talar enligt styrelsens mening för alt
så stora områden som möjligt skapas. Delta kommer atl bli av särskild vikt i de
kustområden, där inlösen av fisket ej föreslås ske utan där utredningen i
stället föreslagit en frivillig linje.

De
nuvarande variationerna söder/nort indikerar för övrigt enligl styrelsens
mening ett starkt betonande av lagförslagets 8 §. Enligt denna paragraf får
fiskeområde bildas endast om det står i överensstämmelse med kommunal och
regional planläggning pä fiskets omräde eller, om sådan planläggning saknas, ej
kan antagas försvåra kommande planläggning. Vid en sådan övergripande planläggning
bör som en målsättning gälla att fiskeområdena fär så stor omfattning som
möjligt. I della arbele har fiskenämnderna en central ställning - redan idag
har de enligl sin instmktion att verka för bildande av fiskevårdsomräden.

Fiskeområde
skall enligt utredningens förslag bildas, om inte ägarna till det fiske som
avses ingå i området mera allmänt motsätter sig områdesbild-

Prop. 1980/81:153 133

ningen
och har beaktansvärda skäl för det . Vissa farhågor har utta

lats för att det föreslagna opinionsvillkoret skulle kunna leda lill godtycke

vid tillkomsten av fiskeområde. Då del enligl fiskeristyrelsens mening

finns all anledning förmoda, att de av länsstyrelsen förordnade förrält

ningsmannen inte låter sig påverkas av ovidkommande faktorer bör dessa

farhågor ej lägga hinder för genomförande av lagförslaget. Härtill kommer

att förebilder redan finns i etablerad lagstiftning rörande faslighetssamver-

kan. Styrelsen tillstyrker därför förslaget i denna del.

Utredningens förslag
innehåller också en undanlagsbestämmelse som innebär atl opinionsvillkoret kan
bortfalla om bildande av fiskeomräde bedöms som synnerligen angelägel från
allmän synpunkt. Om denna undantagsregel i något fall anses tillämplig skall
detta enligt ulredningen framgå av förrättningsmannens förordnande.

Fiskeristyrelsen vill i
enlighet med utredningen understyrka all undantagsregeln måste lillämpas med
försiktighet. I sällsynta fall kan den dock ha sitt berättigande.

Kostnaderna
för bildande. Kostnaderna för bildande av fiskeområde bör enligt utredningens
mening liksom enligt nuvarande LOFO betalas av delägarna i den mån de inle
läcks av särskilda bidrag. Eftersom delaktigheten i området inte är bestämd
genom fiskerättsulredning med delaklig-

hetsberäkning
föreslås alt kostnaderna fördelas efler skälighet. Det

vore olyckligt om den
föreslagna skälighetsfördelningen av kostnaderna skulle verka hämmande pä
takten att bilda fiskeområden. Enligl styrelsens mening behöver man dock inle
befara en sådan utveckling då del säkerligen går alt mot bakgrund av
utredningens material och exempelvis lantmäteriverkets erfarenheter i olika
faslighetsbildningssammanhang finna en någorlunda lättillämpad schablon för
kostnadsfördelningen. Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag.

Styrelsen
har-- antytt atl kostnadsutvecklingen för bildande av

fiskeomräde
mäste brytas. En kort bakgmnd lill del nuvarande lägel kan här vara på sin
plats.

Dä lagstiftningen om
fiskevårdsomräden infördes ansåg man att del allmänna borde bidra lill täckande
av kostnaderna eftersom det var ett allmänt intresse atl fiskevårdsområden kom
till stånd. För att inte belasta riksslaten, valde man dock all låta bidragen
utgå av fiskeavgifter som utdömts enligt 2 kap 10 § vattenlagen för fiskets
befrämjande i landet. Samtidigt påpekades all frägan om det allmännas slöd lill
fiskevårdsomrädena i vissa delar av landel kunde komma i ell för områdena
gynnsammare läge om ett dä aktuellt förslag om lokala fiskevårdsavgifier
genomfördes.

Förslaget
om fiskevårdsavgifl genomfördes aldrig. Fritidsfiskeutredningen aktualiserade
frågan på nyll i sill belänkande SOU 1968:13. Ej heller denna gång infördes
sädan avgift. Finansieringen av verksamheten sker därför på samma sätt nu som
1961, detta trots de i grunden genomgripande förändringar som annan
lagstiftning föranlett. Styrelsen tänker därvid främst på ändringarna i lagen
om rätl till fiske som genomfördes 1974 i samband med den nya lagen om
förvaltning av samfälligheter. 1 del sammanhanget konstaterades (prop 1973:160
s 478) att de nya lagreglerna kunde befaras medföra all fiskekortsförsäljningen
genom fiskevårdsföreningarnas försorg skulle upphöra under en lid, vilkel
skulle resultera i atl fritidsfisket skulle bli lidande i en utsträckning som
borde förhindras. Ej heller denna gång ställdes dock några nya ekonomiska
resurser till förfogande.

De
första åren efter 1961 utgick blygsamma belopp lill föraltningskostna-

Prop. 1980/81:153 134

derna.
Bidragen var dä maximerade till 50 % av kostnaderna. From

budgetåret 1969/70 kan i särskilda fall upp lill 80 % ulgå i bidrag. Kostnads

ökningen var dock till en böijan inte särskilt stor, men under de senaste

åren har bidrag pä över 200000 kr ärligen utgått i hård konkurrens rned

andra angelägna verksamheter som finansieras via fiskeavgifterna. iFör

närvarande - efter blott fem månader av året - finns ansökningar på

sammanlagt ca 1 Mkr vilkel omräknat i en genomsnittlig procentsats kring

70 gör bidrag på ca 700000 kr. Finansieringssystemet kan härigenom sägas

ha brutit samman. I

Genom
det nya lagförslagets utformning beräknar utredningen all för

rättningskostnaderna ska bli betydligt lägre än idag. Koslnaden för statsbi

drag har uppskattats till sammanlagl ca 15 Mkr, innebärande en minskning

pä omkring samma belopp. |

Fiskeristyrelsen
finner ej anledning till erinran mot utredningens bedöm

ning av medelsbehovet. Utredningen har utgått från etl femårigt genotnfö-

rande av lagförslaget, d.v.s att kostnaderna per är skulle komma all uppgå

till ca 3 Mkr. Ett genomförande i den takten skulle dock enligt styrelsens

mening kräva en sädan massiv insats av medel och personal all del förefal

ler rimligare alt utgå från en period på 10 år med elt åriigt slalsbidragsbe

lopp över statsbudgeten på sammanlagt omkring 1,5 Mkr i dagens penning

värde. 1

Lagen
(1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätl till fiske'bör

anpassas till den av styrelsen förordade tiden för genomförande av refor

men, i

Utöver
dessa direkla kostnader för verksamhelen tillkommer emellertid

indirekta kostander för statsverket. Kostnderna hänför sig till dels fiske

nämnderna som instmktionsmässigt har alt verka för bildande av fiske

vårdsområden, dels länsstyrelsernas befattning med verksamheten. 1 nor

malfallen bör förrättningsmännen vara lanlmäterisakkunniga, varför även

lantmäteriverket kommer atl beröras. ]

1
detta sammanhang får fiskeristyrelsen kraftigt understryka atl ett stör

re antal förrättningsmän ges erforderlig ulbildning för atl kunna verka.

Styrelsen kan nämlingen konstatera, atl brisl pä välutbildade förrällnings

män har bidragit lill den hittills låga takten när del gällt all bilda
fiskevårds

omräden. Det bör vara en naturlig uppgift för styrelsen att i samarbele liied

lantmäteriverket lägga upp en lämpligl inriktad utbildning. I

Slor
vikt bör också läggas vid alt nå ul med information lill fiskerälts

ägare, kommuner och andra intressenter för all den nya lagen, lill skillnad

mol LOFO, inte skall bli fill "döda" paragrafer. |

Kostnaderna
för utbildning av förrällningsmän och information kan

beräknas Ull ca lOOOOOkr. j

I

4.2.10
Statens naturvårdsverk:
VUlkoren Jör bildande. I Förslag lill Lag om fiskevårdsomräden, § 2 andra
stycket bör enligl verkels mening tillfogas att fiskevårdsomräde ej får
omfalta fiske inom naturreservat om Idel strider mot reservatets syfte. i

4.2.11
Statens lantmäteriverk:
Fiskerättsförteckning. Olika meningar torde fortfarande råda om i
vilken omfattning fiskerältsutredningar bör föregå bildandet av
fiskevårdsomräden. Det bäsla vore naturligtvis om fullständiga utredningar
kunde göras redan vid bildandet. Det föreliggande förslagel är emellertid
uttryck för en avvägning. Del gäller atl finnajen metod som gör det möjligt all
lösa bildandefrågorna ganska snabbi irien

Prop. 1980/81:153 135

ändå
tillräckligt säkert. Den nu föreslagna lösningen synes kunna tillgodose detta
syfte.

Som LMV påpekade vid förra
remissbehandlingen och som ocksä förutses i betänkandet måste man räkna med
att behov av utredning om vilka som är delägare kan uppkomma under
förvaliningsskedet. Med utgångspunkt från de föreslagna reglerna angående
omröstning, som innebär att omröstning i vissa fall skall ske efter andelstal,
kommer ibland ocksä atl behövas utredning om storleken av vars och ens innehav.
För atl de nu berörda fiskerättsutredningarna skall kunna bedrivas sä rationellt
som möjligt har LMy påbörjat och kommer alt fortsätla visst
melodikutveck-lingsarbete. Detta bör också innefatta frågan om hur man på
enklaste och billigaste sätt skall hålla upprättade fiskerättsförteckningar
akluella med hänsyn fill löpande förändringar i fråga om äganderätt och
fastighetsindelning.

Förfarandet-- . Del har i
många sammanhang när del gäller markan

vändningsfrågor m. m, visat sig ändamålsenligt atl upprätthålla en funktio

nell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomförande. De

samhällsplanerande uppgifterna har lagts på organ som är förtroendevalda

eller har förtroendemannaanknytning medan de plangenomförande uppgif

terna har lagts på andra organ, som då kan vara tjänstemannaorgan. En

sådan uppgiftsfördelning har visal sig vara ändamålsenlig därför all den

skapar förutsättningar för effektivitet på båda nivåerna och därför alt den

ger en klar fördelning av ansvaret. Enligl LMVs uppfattning är det ratio

neUt att fortsätta att utveckla detta mönsler . LMV slöder frän dessa

utgångspunkter
de i betänkandena redovisade strävandena all förbättra planeringen inom
fiskevärden, jaktvården och naturvården regionall och

kommunalt.-- Bestyren
med samverkansbeslulen och kontakterna