Prop. 1980/81:154

Prop.
1980/81:154

Regeringens proposition

1980/81:154

med
forslag angående ändrade arbetsformer i högsta domstolen, m.m.;

beslutad
den 19 mars 1981,

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN
WINBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar av högsta domstolens (HD) arbetsformer
och av domstolens befattning med nåde- och utlämningsären-den. Syftet med
förslaget är att komma tillrätta med nuvarande besväriiga arbetsförhållanden i
HD och ge vidgat utrymme för ledamöterna att kunna ägna sig åt den dömande
verksamheten. Det föreslås bl.a. att HD vid avgörande av frågor angående
prövningstillstånd skall vara domför med en ledamot när tillståndsfrågan är av
enkel beskaffenhet. På motsvarande sätt skall HD vid ansökningar angående
resning m.m. kunna vara domför med tre ledamöter mot f.n. minst fem. Vidare
föreslås att den som söker pröv-ningsfillstånd skall vara skyldig att ange på
vilken gmnd han anser att prövningstillstånd bör meddelas.

Även
för regeringsrättens (RR) del föreslås en minskning av befattningen med
nådeärenden och vissa jämkningar av sammansättningsreglema.

De
nya reglema föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 154

Prop.
1980/81:154 2

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels aU 3 kap. 6 §, 54 kap. 13 §, 55 kap. 4, 7 och 11 §§ saml
56 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
balken skall införas en ny paragraf, 54 kap. 12 §. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Ej må flera än sju sitta i rätten. / behandling av fråga rörande tillstånd,
att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deUaga,
Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § första
stycket, avgöres dock av de ledamöter som prova målel.

Föreslagen lydelse

kap. 6§'

En avdelning av högsta domstolen är domför med fem
ledamöter. Vid prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten
tid eller av besvär över dom-viUa är avdelningen domför med tre ledamöter, om
prövningen är av enkel beskaffenhet. Detsamma gäller vid prövning av frågor om
häktning och reseförbud. Flera än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Vid behandling av frågor om prövningstiUstånd skall tre
ledamöter delta. År tillståndsfrågan av enkel beskaffenhet får den avgöras av
en ledamot. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54
kap. 11 § första stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och
prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra
meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

54 kap. 12 §2

Vid avgörandet av om prövningstiUstånd skaU meddelas behöver
hänsyn tas endast tiU omständigheter som har åberopats av sökanden.

' Senaste lydelse 1974: 573.

Förutvarande 12 § upphävd genom 1971: 218.

Prop. 1980/81:154

Nuvarande lydelse

13 Föres i mål eller ärende, som väckts vid underrätt,
talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, och har ej i anledning av talan
mot hovrättens dom eller slufiiga beslut meddelats prövningstillstånd, som
enligt 11 § andra stycket gäller även beslutel, äge vad i 9-11 §§ är stadgat
motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Förs i mål eller ärende, som väckts vid underrätt, talan mol
hovrätts beslut, som ej är slulligl, och har ej i anledning av talan mot
hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats prövningstillstånd, som enligl
11 § andra stycket gäller även beslutet, tillämpas 9-12 §§.

55 kap. 4 §4 I
revisionsinlagan skall revisionskäranden uppgiva:

1.
den dom, mot
vilken talan föres;

2.
grunderna för
revisionstalan med angivande, i vilket avseende hovrättens domskäl enligl
kärandens mening äro orikliga; samt

3.
i vilken del
domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Erfordras
prövningstillstånd, bör käranden i revisionsinlagan närmare angiva de
omständigheter han åberopar till stöd för alt sådanl tillstånd skall meddelas.

Erfordras
prövningstillstånd, skaU käranden i revisionsinlagan ange de omständigheter han
åberopar lill slöd för att sådanl tillstånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsinlagan uppgiva de bevis han
vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. I tvistemål
skall käranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anledningen härtill.
Åberopar käranden skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall det i
huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid revisionsinlagan. I revisionsinlagan
skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten eller i brottmål
målsägande eller den ulltalade skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i högsta domstolen.

Är i brottmål den tilltalade anhållen eller häktad, skall
det angivas.

Revisionsinlagan
skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

Uppfyller
revisionsinlagan ej föreskrifterna i 4 § eller är den eljest ofullständig,
skall högsta domstolen förelägga revisions käranden att avhjälpa bristen.

Uppfyller
revisionsinlagan ej föreskrifterna i 4 första, tredje eller femte stycket
eller är den eljest ofullständig, skall högsta domstolen förelägga
revisionskäranden att avhjälpa bristen.

" Senaste lydelse 1971:218. •* Senaste lydelse
1971:218.

Prop. 1980/81:154 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Efterkommes ej föreläggande och består bristen däri, att
inlagan ej innehåller bestämt yrkande eller att grunderna för revisionstalan
ej äro tydligt angivna, eller är bristen eljest så väsenllig, atl inlagan är
otjänlig som grund för rättegång i högsta domstolen, skall revisionstalan
avvisas.

11 §

Erfordras prövningstillstånd, be- Erfordras prövningstillstånd,

stämme högsta domstolen, sedan skall högsta domstolen sedan

skriftväxlingen avslutats, om så- skriftväxlingen har avslutats be-

danl tillstånd skall meddelas. När stämma om sådant tillstånd skall

skäl äro
därtill, må frågan uppta- meddelas.
När det finns skäl till det

gas,
ehuru skriftväxling ej ägt rum. får frågan tas upp trots att skrift-

Innan prövningstiUstånd medde- växling inte har ägt rum.

lats, må fråga, som avses i 8 § and

ra stycket, ej upptagas.

56 kap. 4 §5 I
besvärsinlagan skall klaganden uppgiva;

1.
det beslut, mot
vilket talan föres;

2.
grunderna för
besvärstalan; samt

3.
den ändring i
beslutet, som klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd,/>ör Erfordras prövningstillstånd,

klaganden i besvärsinlagan närma- skall klaganden i besvärsinlagan

re angiva de omständigheter han ange de omständigheter han åbero-

åberopar lill stöd för atl sådant lill- par till slöd för att sådant tillstånd

stånd skall meddelas. skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill
åberopa och vad han vill slyrka med vaije särskill bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid
besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av
klaganden eller hans ombud.

7§

Uppfyller besvärsinlagan ej före- Uppfyller
besvärsinlagan ej före-

skrifterna i 4 § eller är den eljest skrifterna i 4 §
första, tredje eller

ofullständig, skall högsla domslo- fiärde stycket eller är den eljest

len förelägga klaganden att avhjäl- ofullständig, skall högsta domsto-

pa bristen. len förelägga klaganden att avhjäl-

pa bristen.

Efterkommes ej föreläggande och består bristen däri, att
inlagan ej innehåller bestämt yrkande eller att grunderna för besvärstalan ej äro
tydligt

5 Senaste lydelse 1971:218.

Prop. 1980/81:154 5

angivna, eller är bristen eljest så väsenllig, atl inlagan
är otjänlig som gmnd för rättegång i högsta domstolen, skall besvärstalan
avvisas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Den nya 54 kap.
12 § gäller ej om fullföljd har ägt mm dessförinnan.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:579) om handläggningen av
nådeärenden.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:579) om
handläggningen av nådeärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Regeringen kan omedelbart av- Innan
regeringen avgör ell nåde

slå ansökan om nåd, om skäl tiU bi- ärende
skall den, om särskUd an

fall uppenbarligen saknas. I annat ledning
föreligger, inhämta yllran-

fall skaU regeringen, innan den av- de
från högsla domstolen eller, när

gör nådeärende, inhämta yttrande fråga är om e/f
mål i vilkel regering

frän högsta domstolen eller, när en, en
förvaltningsdomstol eller e/t

fråga är om mål i vilket regeringen, förvaltningsmyndighet
är sista in-

förvaltningsdomstol eller förvalt- stans,
från regeringsrätten. Den

ningsmyndighel är sista instans, domstol som
skall avge ett sådanl

från regeringsrätten. Den domstol yttrande
är därvid beslutför med tre

som skall avgiva sådant yttrande är ledamöter,

därvid beslutför med tre ledamöter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 15-17 och 24 §§ lagen (1957:668)
om utlämning för brott skall ha nedan angivna lydelse.

15 §'

Innan regeringen meddelar be- Innan
regeringen meddelar be-

slut i anledning av framställningen, slut i anledning av
framställningen,

skall yttrande avgivas av riksåkla- skall yttrande avges av riksåklaga-

garen och ärendet prövas av högsta ren. Har inte den som avses med

domstolen. Är det uppenbart att framställningen samtyckt till att

framställningen ej bör bifallas, skall han utlämnas, skaU ärendei dess-

den dock omedelbart avslås. utom
prövas av högsla domstolen.

Är del uppenbart alt framställningen ej bör bifallas,
skall den dock omedelbart avslås.

' Senaste lydelse 1975:292.

Prop.
1980/81:154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §2

Riksåklagaren
skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad
om förundersökning i brottmål är stadgat.

Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller lills vidare intill dess högsta domstolen prövat ärendet och,
om utlämning enligt dess beslut kan lagUgen beviljas, regeringen avgjort
ärendet. Talan mol rättens beslul/öre5 genom besvär lill högsla domstolen utan
inskränkning till viss tid.

Om
tvångsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslul av
rätten gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller högsta
domstolen i fall som avses i 15 § har funnit hinder möta mot utlämning. Talan
mot rättens beslul/örj genom besvär till högsta domstolen utan inskränkning
till viss tid.

Den som häktats äger påfordra, atl ny förhandling skall
äga rum inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

17 §3

Sedan ulredningen
avslutats, överlämnar riksåklagaren ärendet jämte sitt yttrande till högsta
domstolen.

Sedan utredningen avslutats, överlämnar riksåklagaren
ärendet jämte sitt yttrande till högsta domstolen. Har den som avses med
framställningen samtyckt till att han utlämnas, skaU ärendet jämte yttrande i
stället överlämnas tdl regeringen .

24 §"

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger
regeringen på framslällning av den främmande slaten medgiva, att den som
utlämnats må slällas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den,
för vilken utlämning skett, eller utlämnas till annan stat. I fråga om sådan
framställning skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat angående framslällning
om ufiämning.

Medgivande
må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat
lagligen äga rum.

Framgår av
inkomna handlingar, atl framställningen icke kan lagligen bifallas, eller
finner regeringen eljest anledning alt icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås. I annat fall prövas frå-

Framgår av
inkomna handlingar, alt framställningen icke kan lagligen bifallas, eller
finner regeringen eljest anledning att icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås. 1 annat fall prövas frå-

2 Senaste lydelse 1975:292. Senaste lydelse 1975:292. ''
Senaste lydelse 1975:292.

Prop. 1980/81:154 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gan av högsta domstolen. Finner gan av högsta domstolen,
om inte

högsta domstolen att hinder möter, den som avses med framstäUning-

må framställningen(c/te bifallas. en
har medgivit denna. Finner

högsla domstolen att hinder möter, får framställningen
inte bifallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

4 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott
till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:254) om ufiämning
för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

dels atl 11 § skall upphöra atl gälla,

dels att 12 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av
nedan angivna lydelse.

12 § Till främjande av utredningen och för alt säkerställa
utlämning må åklagaren, om den gärning för vilken utlämning begäres eller
gärning av motsvarande beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff, använda
och hos rätten påkalla användandet av tvångsmedel enligt vad i allmänhet är
föreskrivet för brottmål. Tvångsmedel må användas utan alt särskild ulredning,
utöver vad av framställningen om utlämning framgår, förebragts till stöd för atl
den som avses med framställningen begått det uppgivna brottet.

Beslut av rätten om användande Beslul av rätten om användande

av tvångsmedel gäller tills vidare av tvångsmedel gäller tills vidare

intill dess ärendet avgjorts eller intill dess ärendet avgjorts eller

högsla domstolen i fall som avses i högsta domstolen i fall som avses i

11 § funnil hinder mot utlämning 15 a § funnit hinder mot utlämning

möta. Talan mol rätlens beslut/ö- möta. Talan mot rättens beslut förs

res genom besvär till högsla dom- genom besvär lill högsla domstolen

stolen utan inskränkning till viss utan inskränkning till viss lid.

lid.

Den som häktats äger påfordra, all ny förhandling skall
äga rum inom tre veckor från det beslul senast meddelats.

15 a §

Innan regeringen meddelar beslut i ärendei skall, om det
finns särskilda skäl, yttrande inhämtas från högsta domstolen huruvida utlämning
kan lagUgen beviljas enligt denna lag.

Prop.
1980/81:154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om det behövs, skall högsta domstolen hålla förhandling.
Förhandlingfår inte vägras, såvida inte tidigare förhör under utredningen
måste anses tillräckUgt eller saken bedöms vara uppenbar.

Finner högsta domstolen att hinder mot utlämning möter
enligt denna lag, får framstäUningen inte bifallas.

18 § '

Ulan
hinder av villkor som uppställts för utlämning äger regeringen på framslällning
medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utlämningen
förövad gärning än den, för vilken utlämning skett, eller utlämnas ull annan
av de i 1 § omförmälda staterna. I fråga om sådan framställning skall i
tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående framslällning om
utlämning. Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa,
utlämning för gärningen kunnat lagligen äga mm.

Framgår av inkomna handling- Innan regeringen meddelar be-

ar,
att framställningen icke kan slut i ärendet skaU, om det finns

lagUgen
bifallas, eller finner regeringen eljest anledning att icke villfara framstäUningen,
skall den omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen,
dock endast om det begäres av den som avses med framställningen. Finner högsta
domstolen att hinder möter, må framställningen icke bifallas.

Beträffande tillstånd till utlämning till annan än de i I
§ omförmälda staterna skola bestämmelserna i 24 § lagen om utlämning för brott
äga fillämpning.

särskilda skäl, yttrande över framställningen inhämtas
från högsta domstolen. Finner högsta domstolen att hinder möter,/år framställningen
Inte bifallas.

Beträffande fillstånd till utlämning till annan än de
stater som avses i 1 § tillämpas 24 § lagen (1957:668) om utlämning för broU.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1981.

5 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om
allmänna förvah-ningsdomstolar

dels alt 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av
nedan angivna lydelse.

Senaste lydelse 1975:294.

Prop. 1980/81:154 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§>

Regeringsrätten är delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna är lika behöriga att upplaga mål som regeringsrätten handlägger.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är det regeringsråd som regeringen förordnar.

På avdelning dömer fem regeringsråd. Regeringsrätten är
dock domfor med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid behandUng
av fråga om prövningstillstånd skall tre regeringsråd deltaga.

4a§

På avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock domför
med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet.

Vid prövning av ansökningar om resning eller återställande
av försutten tid och vid prövning av frågor som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) är avdelningen domför med tre regeringsråd, om prövningen är av
enkel beskaffenhet. Vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär och
avskrivning av mål efter återkallelse är avdelningen domför med tre
regeringsråd. Vid behandUng av frågor om prövningstillstånd skall tre
regeringsråd deha.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

Senaste lydelse 1974:577.

Prop.
1980/81:154 10

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Winberg

Proposition
med förslag angående ändrade arbetsformer i högsta domstolen, m.m.

1
Inledning

Under
en följd av år har antalet mål i högsta domstolen (HD) ständigt ökat. Ökningen
gäller främst ansökningar om prövningstillstånd men lendensen har varit i
stort sett densamma beträffande alla lyper av mål. Antalet ledamöter i HD har
emellertid inle ökat i lakl med mållillslrömningen. Följden har blivit att
arbetsbelastningen på ledamötema nu är besvärande stor. Bl.a. måste en oproportioneriigl
stor del av arbetstiden ägnas åt dispensprövning. Nuvarande pressade
arbetsförhållanden torde komma alt bestå under överskådlig tid, om inte
särskilda åtgärder vidtas för atl nedbringa arbetsbelastningen.

Inom
HD tillsattes år 1979 en arbetsgrupp för alt se över arbetsförhållandena. På
förslag av arbetsgmppen har en del ändringar skett i arbetsordningen och i de ruUner
som i övrigt fillämpas i HD. De lättnader som dessa har fört med sig har
emellertid inte kunnal bli annat än marginella. Arbetsgmppen har därför i
samråd med justitiedepartementet tagil upp frågan i vad mån det skulle vara lämpligl
att genom lagstiftning söka påverka målantalet och arbetsformerna hos HD. Arbetsgmppen
har vid detta arbete utökats med en representant för vardera regeringsrätten (RR)
och jusUfie-departementet. Resultatet av arbetsgruppens överväganden har
redovisats i departementspromemorian (Ds Ju 1980:12) Högsta domstolens och regeringsrättens
arbetsformer. Promemorian, som också innehåller en redogörelse för gällande
rätt, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av HD, RR, justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne
och Blekinge, kammartätten i Stockholm, rättegångs-

Prop.
1980/81:154 11

utredningen
(Ju 1977:06), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund samt
Centralorganisationen SACO/SR.

HD
har bifogat yttranden från revisionssekretetareföreningen och Statstjänstemannaförbundets
arbelsplalsklubb vid HD.

Tjänstemännens
centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige har avstått från att ytlra
sig.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i della ärende
som bilaga 2.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna synpunkter

Som
framgår av vad som har anförts inledningsvis är arbetssituationen i HD, främsl
för ledamöterna, f.n. ansträngd. Denna situation lorde komma att bestå under
överskådlig tid, om inte särskilda ålgärder vidlas för atl komma tillrätta med
den. Jag delar därför den uppfattning som har förts fram av arbetsgruppen atl
det nu är nödvändigt atl genom lagsliflning skapa förutsäitningar för
rationellare arbetsförhållanden och begränsa tillströmningen av framför allt
utsiktslösa dispensansökningar.

Enligt arbetsgruppen lalar
flera skäl för en fullständig översyn av systemet för fullföljd till HD. En
möjlighet är alt det nuvarande systemet med dispensprövning i HD ersätts med en
ordning varigenom dispensfrågan tas upp redan av hovrätten. Man skulle också
kunna länka sig att utvidga möjlighelerna att verkställa hovrättsdomar.
Arbetsgruppen pekar vidare på möjligheten att befria HD från en del speciella
typer av mål, t.ex. arvs- och gåvoskattemålen. Fiågor av det slag som nu har
nämnts kräver emellertid enligt arbetsgruppen ingående överväganden och kan
inte tas upp i förevarande sammanhang. Arbetsgmppen har i stället inriktat sin
översyn på ålgärder som kan vidtas utan större tidsutdräkt.

Beträffande
fullföljden lill RR är reglerna likartade dem som gäller i fråga om fullföljd fill
HD. Åven förhållandena i RR har därf'ör beaktats.

Som
följd av arbetsgmppens allmänna överväganden föreslås i promemorian en
minskning av HD:s befattning med ärenden angående nåd i brottmål och utlämning
för brott. Också RR:s befattning med nådeärenden föreslås minska. Beträffande
dispensprövningen i HD föreslår arbetsgmppen att parterna i fortsättningen
skall vara skyldiga atl ange grunden för att prövningstillstånd skall meddelas,
vid risk alt ansökningen annars avslås. Vidare föreslås alt en dispensavdelning
i såväl HD som RR skall vara domför med en ledamot. Tre ledamöter skall dock
fortfarande kunna delta. Vid ansökningar om resning och andra extraordinära
rättsmedel föreslås att minst tre ledamöter skall delta i prövningen. Inhibitionsfrågor
och vissa andra frågor som inte rör avgörande av saken skall kunna avgöras av
en ledamot.

Prop.
1980/81:154 12

Arbetsgruppens förslag har i huvudsak fått etl positivt
mottagande av remissinstanserna. Den enda viktigare punkl där flera remissinsianser
har avstyrkt eller ställt sig Iveksamma gäller domförheten vid dispensprövningen.

För egen del kan jag i allt väsentligl ansluta mig till
arbetsgruppens överväganden angående de åtgärder som nu lämpligen bör vidtas
såvitt gäller HD. Jag kan i sammanhanget nämna atl jag senare ämnar föreslå
regeringen all genom lilläggsdirektiv utvidga rätlegångsutredningens (Ju
1977:06) uppdrag till att omfatta även en översyn av överrättsprocessen.
Avsikten är alt utredningen därvid bl.a. skall ta upp en del mera långsiktiga
frågor som är av betydelse för HD:s arbete.

När det
gäller RR påkallar inle arbetsläget f.n. några åtgärder av det slag som har
aktualiserats för HD. Sedan flera år råder det emellertid en nära
överensstämmelse mellan reglema för prövning av mål i de båda högsta instanserna.
Det är därför naturiigt atl i della sammanhang ta upp även de regler som gäller
för RR.

Jag skall
i det följande behandla arbetsgmppens förslag i den ordning i vilken de har
lagts fram i promemorian. Belräffande gällande rätt och närmare motivering
till förslagen får jag hänvisa till promemorian.

2.2 Handläggningen av nådeärenden

Enligt nuvarande ordning får regeringen inte bevilja en
nådeansökan ulan all HD eller, i vissa fall, RR först har hörts. I promemorian
föreslås att HD och RR i fortsättningen skall höras endasi om särskild
anledning föreligger.

Förslagel
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av näslan alla remissinstanser. Endasi
hovrätten över Skåne och Blekinge avslyrker förslaget. Enligl hovrätten är det
angeläget, särskilt i tider av politisk oro, att domar-synpunkterna får komma
fram i de nådeärenden som kan komma att bifallas. Svea hovrätt och
domareförbundet uttalar viss tvekan lill förslaget utan att likväl motsätta sig
det.

För egen
del anser jag att det i en del fall kan vara av värde atl domarsynpunkter
kommer fram i etl nådeärende. De allra flesta nådeärenden torde dock vara
sådana alt HD;s resp. RR:s hörande kan avvaras utan någon olägenhet. Jag vill
också erinra om att regeringen inte är bunden av domstolarnas yttrande. Någon
absolut spärt mot svängningar i tillämpningen, t.ex. i fider av polifisk
instabilitet, finns alltså inte heller med nuvarande ordning.
Promemorieförslaget medför framför allt atl ett enklare förfarande kan tilllämpas
i de fall där det står klart att nådeansökningen i enlighet med praxis skall
bifallas. Möjligheten att höra HD kommer även i fortsättningen att kunna
utnyttjas i alla de fall där bedömningen är tveksam eller det annars kan vara
av värde att t.ex. domarsynpunkter inhämtas. Detsamma gäller i fråga om de fåtaliga
fall där det skulle bli fråga om att höra RR.

Prop.
1980/81:154 13

Med
hänsyn till vad jag nu har sagt förordar jag i samråd med statsrådet Petri, som
i regeringen är föredragande i nådeärenden, alt förslagel genomförs.

2.3 Ärenden
om utlämning för brott

F.n.
gäller att HD alltid skall höras över framställningar om utlämning enligl den
allmänna ullämningslagen, såvida det inte är uppenbart atl framställningen
inte bör bifallas. När del gäller framställningar enligt den nordiska ullämningslagen
behöver HD höras endast om den som avses med framställningen begär del. Arbetsgmppen
föreslår all HD inte längre skall behöva höras i allmänna utlämningsärenden, om
den som avses med framställningen har samtyckt till atl han utlämnas.
Beträffande nordiska utlämningsärenden föreslås att HD i fortsättningen skall
höras endast om regeringen anser att det finns särskilda skäl till del.

Arbetsgruppens
förslag har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av samlliga
remissinstanser. Även jag förordar, på de av arbetsgruppen anförda skälen, atl
förslaget genomförs. I fråga om ändringarna i den nordiska ullämningslagen har
samråd ägt mm med representanter för justitiedepartementen i övriga nordiska
länder.

2.4 Dispensansökningars
innehåll

Enligt
nuvarande ordning bör den som söker prövningstillstånd ange de omständigheter
som motiverar alt sådanl tillstånd skall meddelas. Någon påföljd för
underlåtenhet att ange dessa omständigheter är inle föreskriven. Arbetsgruppen
föreslår att skyldighet att ange gmnden för prövnings-Ullstånd införs för HD;s
del - däremot inte för RR:s - och all dispensfrågan får avgöras på de skäl som
sökanden har anfört. Anges ingen grund kan resultatet alltså bli att
ansökningen avslås.

Förslaget
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Enligl
JK finns det inte någon anledning att ha en annan ordning såvitt gäller RR.
Även den som söker prövningstillstånd i RR bör alltså vara skyldig atl ange
grunden för ansökningen.

För
egen del vill jag försl betona att förslaget inte innebär någon inskränkning i
HD;s räu all bevilja prövningstillstånd på grunder som inte har åberopats av
sökanden. HD skall alltså även i fortsättningen kunna ge dispens för alt pröva t.ex.
en fråga med prejudikatinlresse som partema inte själva har tänkt på. Som
framhålls av arbetsgmppen finns del emellertid knappast någon anledning att
låta en dispensansökan till HD inskränka sig till elt naket påstående om all
målet har prejudikatinlresse resp. alt del föreligger sådana synnerliga skäl
som krävs för extraordinär dispens. Jag biträder sålunda arbetsgruppens förslag
om all grunden i fortsättningen skall anges. Vidare anser jag i likhet med
arbetsgruppen att påföljden för underlåtenhet lämpligen bör vara att
ansökningen avgörs i del skick den

Prop.
1980/81:154 14

föreligger, dvs. atl den kan komma atl avslås direkl. En
sådan ordning torde åtminstone på sikl kunna medföra en minskning av antalet ogmndade
dispensansökningar.

Som
framhålls i promemorian är förhållandena i RR inte hell likartade med dem i HD bl.a.
därigenom att parterna i stor utsträckning själva för sin talan. Delta talar
för att man inte gör någon motsvarande ändring för RR:s del. Saken kan
emellertid tas upp på nyll sedan man fåll erfarenhet av hur systemet fungerar belräffande
HD.

Några remissinstanser har förordat jämkningar i den föreslagna
lagregleringen. Jag återkommer till dessa i specialmoliveringen.

2.5 Domförhet vid dispenspriivningen

Enligl nuvarande ordning avgörs frågor om
prövningstillstånd i såväl HD som RR av en dispensavdelning beslående av tre
ledamöter. Arbetsgruppen föreslår atl en dispensavdelning skall bli domför med
lägst en och högst tre ledamöter. Prövning med en ledamot är tänkt för de fall
där del knappasi finns utrymme för tvekan, vare sig beslutel går i den ena
eller andra riktningen. Det skulle enligl förslagel ankomma på HD resp. RR att
i arbetsordning ge föreskrifter om när den större eller mindre sammansättningen
skall användas.

Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanserna. HD
framhåller att förslaget kan ge ledamöterna betydligt mera tid lill den dömande
- och sålunda i princip prejudikatbildande - verksamheten. Såvitt angår
prövningen av humvida elt mål är lämpat som underlag för prejudikatbildning
kan inga betänkligheter möta mot all låta vissa dispensansökningar prövas av en
enda ledamot, under fömtsättning atl de fall då det får ske avgränsas på
lämpligt sätt. En sådan avgränsning kan ske genom bestämmelser i arbetsordning.
RÅ framhåller alt förslaget otvivelaktigt kommer atl leda lill att handläggningsliderna
nedbringas och att utrymmet för den prejudikalbil-dande verksamhelen ökar.
Under förutsättning att prövning med en ledamot sker huvudsakligen i
okomplicerade fall har RÅ inle någon erinran mol förslagel. Liknande synpunkter
anförs av bl.a. JK och domareförbundet.

Förslaget
avstyrks emellertid av en majoritet inom RR såvill rör dispensprövningen där. Enligl
vad som framhålls i remissvaret finns del inle f.n. något av arbetsläget
betingat behov av atl minska antalet ledamöter vid dispensprövningen. Del är
också Iveksaml om en sådan ordning skulle medföra några ralionaliseringsvinsler
av betydelse. Vidare, sägs del, innefattar den kollegiala sammansättningen en
garanti för ell enhelligl och kvalificerat bedömande av frågan huruvida prejudikatinlresse
föreligger.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge biträder förslaget om en minskning av antalet ledamöter
vid dispensprövning men förordar att antalet besläms fill två. Advokatsamfundet
framhåller atl även om en vägrad dispens for-

Prop. 1980/81:154 15

mellt
inte innebär någon rättsförlust upplevs den ofta så av parten. Samfundet
förordar alt dispensfrågan prövas av två ledamöter. Även Svea hovrätt förordar
att alternativet med två ledamöter övervägs närmare. Hovrätten vill dock inte
motsätta sig tanken på dispensprövning med en ledamot.

För
egen del villjag först erinra om att vi alllsedan 1971 års fullföljdsre-form i
princip har ett tvåinstanssystem såvitt gäller de allmänna domstolarna. En
part har inte någon ovillkoriig rätt aU få sin sak prövad i HD. Inte ens om
målet har prejudikatintresse och del sålunda i och för sig skulle kunna tas upp
av HD föreligger någon sådan rätt. Motsvarande gäller beträffande RR.

Dispensprövningen
syftar i huvudfallet till att välja ut de mål som med hänsyn till det allmänna
intresset av tillgång på prejudikat lämpligen bör tas av HD resp. RR.
Prövningen utgör inte någon i egentlig mening dömande verksamhet. Den
aktualiserar sålunda i princip inte frågor som rör partemas rättssäkerhet.

Frågan
vilket antal ledamöter som bör delta i dispensprövningen bör besvaras med
utgångspunkt i om själva utväljandet av prejudikatmålen kan anses vara en fråga
av enkel eller svår beskaffenhet. Om det är svårt att överblicka behovet av
prejudikat på ett visst område är del rimligt atl valet träffas i en mer
kvalificerad sammansättning än när den frågan är enkel. Ibland kan det också
vara svårt alt avgöra om en fråga i elt visst mål kan anses som tillräckligt
renodlad för att lämpa sig som gmnd för prejudikat-bildning.

Vad
som sagts nu angående prejudikatdispens gäller i huvudsak även vid ansökningar
om extraordinär dispens, även om prövningen då i stället gäller att konstatera
humvida resningsgrund föreligger eller om grova fel e.d. har förekommit i
handläggningen.

Enligl
vad HD själv har framhållit är en stor majoritet av de dispensansökningar som
kommer in fill HD enkla atl avgöra. I de flesta finns det över huvud taget inle
någon fråga av prejudikafinlresse. Det får antas att dispensansökningen i
åtskilliga fall görs för alt förhala verkställigheten av hovrättens avgörande
eller av andra ovidkommande skäl. En myckel belydande del av arbetstiden i HD
går f.n. ål fill all pröva i huvudsak ogrundade dispensansökningar. Della
förhållande är inle godtagbart.

När
det gäller ansökningar om extraordinär dispens kan framhållas att sådana
ansökningar är relativt sällsynta. Bedömningen av om det finns res-ningsgmnd
eller om det har förekommit grova fel e.d., är vanligen av enkel beskaffenhet.
Jag vill också erinra om atl extraordinära rättsmedel, dvs. lesning eller
besvär över domvilla, ofta står till buds i sådana fall.

Majoriteten
av dispensansökningama i HD lorde alltså vara av sådanl slag att de mycket väl
kan prövas av etl färre antal ledamöter än tre. De flesta remissinstanserna har
som nämts godtagit promemorieförslagel att prövningen av de enkla fallen får
ske av en ledamot. Förslagel ger möjlig-

Prop. 1980/81:154 16

het
för såväl den ledamot som prövar ansökningen som vederbörande revisionssekreterare
att låta frågan avgöras i en störte sammansättning. Med hänsyn till detta anser
jag alt det inte finns anledning till några betänkligheter mot den föreslagna
ordningen. Jag vill därvid särskilt understryka att förslaget öppnar möjlighet
för HD att ägna mer tid för den rättsskapande verksamheten, vilket kommeratt
bli till gagn för rättssäkerheten. Det finns också anledning att framhålla att
samtliga HD:s ledamöter och personalorganisationerna i HD står bakom
förslaget.

Av 11 kap. 4 §
regeringsformen följer att bestämmelser angående domförhet skall meddelas i
lag. Kravet på lagform får anses uppfyllt även om domstolen, såsom enligl arbetsgmppens
förslag, själv inom vissa snävare gränser får besluta om det antal domare som
skall delta. Det är emellertid enligt min mening ändå önskvärt att lagtexten
ger en anvisning om för vilka fall den större eller mindre sammansättningen är
avsedd. Jag förordar därför att som huvudregel angående domförhet vid
dispensprövning tas upp det nuvarande kravet att tre ledamöter skall delta och
att det som undantag härifrån föreskrivs alt en dispensfråga som är av enkel
beskaffenhet får avgöras av en ledamot. Vid behov kan HD ge närmare rikllinjer
för när den större eller mindre sammansättningen bör väljas.

Med
anledning av vad några remissinstanser har anfört villjag framhålla att en
prövning med två ledamöter kan medföra svårigheter när ledamöterna har olika
mening. Rationaliseringsvinsten blir vidare inte särskilt stor. Förslaget
utesluter emellertid inte att dispensfrågor av enkel beskaffenhet prövas av två
ledamöter, om HD skulle finna det lämpligt.

De
skäl som talar för alt man öppnar möjlighet till en enklare dispensprövning i
HD lorde åtminstone delvis kunna anföras även för RR;s del. Även inlresset av atl
bevara etl likartat regelsystem vid fullföljd till de båda högsta domstolarna
talar för att samma ordning införs i RR. Jag är emellertid medveten om att
förhållandena i RR inte är alldeles jämförbara med dem i HD. RR;s område är
mycket vidsträckt, vilket givetvis medför att det många gånger kan vara svårt
för de enskilda ledamöterna atl överblicka behovet av prejudikat. En kollegial
sammansättning vid dispensprövning i RR torde följakfiigen vara behövlig i
fler fall än i HD.

Det
är delvis sådana synpunkter som jag nu har anfört som har gjort att en
majoritet av RR;s ledamöter har avstyrkt förslaget om nya sammansätl-ningsregler
vid dispensprövningen i RR. Med hänsyn till ledamötemas inställning och till
att arbetsläget i RR inte f.n. påkallar några särskilda åtgärder avslår jag
från alt nu lägga fram något förslag i ämnet för RR:s del. Det kan emellertid
finnas anledning att återkomma till frågan sedan erfarenheter vunnits av hur
det nya systemet fungerar i HD.

2.6
Domförhet vid prövningen av resningsansökningar m.m.

I
såväl HD som RR gäller att ansökningar angående extraordinära rätts-

Prop.
1980/81:154 17

medel,
dvs. ansökningar om resning och återställande av försutten lid saml besvär över
domvilla, skall prövas på fullsutten avdelning (minst fem ledamöter, allernafivt
fyra i RR om tre är ense om slutet). Arbetsgruppen föreslår att sådana
ansökningar i fortsättningen skall kunna prövas av tre ledamöter med möjlighet
för dessa atl hänskjula prövningen lill fullsutten avdelning eller att låta ärendei
direkt gå till prövning på sådan avdelning.

Förslaget
att vissa resningsansökningar m.m. skall kunna prövas i en mindre
sammansättning har lillstyrkts eller lämnats utan erinran av samlliga
remissinstanser. HD framhåller emellertid att en resningsfråga som är tveksam
eller av principiellt intresse alltid bör hänskjutas fill femmansavdelning.
Enligt RR möter det inte några betänkligheter att pröva resningsansökningar,
beträffande vilka skäl till bifall uppenbariigen saknas, i en sammansättning
med enbart tre ledamöter. Övriga resningsansökningar bör alltjämt prövas av RR
i ordinarie sammansättning. Ansökningar om återställande av försutten tid bör
enligt RR allfid kunna avgöras av tre ledamöter.

För
egen del anser jag på de skäl som arbetsgmppen har anfört alt förslaget bör
genomföras beträffande såväl HD som RR. I enlighet med vad jag tidigare har
förordat angående utformningen av reglema om domförhet vid dispensprövning i HD
föreslår jag att det i lagtexten anges att den mindre sammansättningen är
avsedd för fall då prövningen är av enkel beskaffenhet. Det får ankomma på HD
och RR att ge närmare anvisningar om för vilka situationer den större eller
mindre sammansättningen bör väljas.

2.7
Prövningen av inhibitionsfrågor, domförhet vid avskrivning av mål m.m.

F.n.
gäller i både HD och RR alt en dispensavdelning inte är behörig att besluta i
frågor angående inhibition. I HD får inhibifionsfrågor i mål vari prövningstillstånd
behövs över huvud taget inte las upp förrän prövningstillstånd har beviljals. Arbetsgmppen
föreslår atl en dispensavdelning, dvs. en ledamot, i fortsättningen blir
behörig atl beslula i inhibitionsfrågor samt frågor angående häktning och
reseförbud i vissa fall och all nuvarande hinder i HD mot att pröva sådana
frågor innan prövningstillstånd har beviljats tas bort.

Förslaget
om att inhibitionsfrågor skall kunna behandlas i HD innan prövningstillstånd
har meddelats har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag
biträder förslaget på den punkten. Ändringen innebär att 55 kap. 11 § sista
meningen RB utgår. Detta torde, vilkel har påpekats av bl.a. HD, få till följd
att även sådana frågor om inhibition som inte täcks av den bestämmelsen,
liksom frågor angående häktning och reseförbud som väckts först i HD, i fortsättningen
bör kunna tas upp utan att prövningsUllstånd har meddelats i målet. 2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr
154

Prop.
1980/81:154 18

Flera
remissinstanser har framfört invändningar mot förslagel all inhibitionsfrågor
skall kunna prövas av endast en ledamot. RR anser sålunda atl den prövningen,
som i och för sig bör kunna anförtros en dispensavdelning, inte bör ske med
färre än tre ledamöter. HD tillstyrker förslagel atl rena inhibitionsfrågor
skall kunna prövas av en ledamot. Del kan emellertid enligl HD slarkl ifrågasältas
om frågor angående häktning och reseförbud bör kunna avgöras av endast en
ledamot. Svea hovrätt anser att prövningen av frågor om inhibition, som inte
sker samtidigt med dispensprövning, skali äga rum med tre ledamöter. Hovrätten
över Skåne och Blekinge förordar atl två ledamöter alllid skall delta. RÅ
ställer sig tveksam till om frågor angående häktning och reseförbud skall kunna
prövas av en enda ledamot.

Själv
anser jag att man bör hålla fasl vid arbelsgmppens grundtanke att en
dispensavdelning bör kunna besluta i inhibitionsfrågor. Med de sam-mansätlningsregler
vid dispensprövningen som jag tidigare har förordat innebär detta att inhibitionsfrågor
bör kunna beslutas av en ledamot i HD men atl tre ledamöter bör krävas i RR.
Jag vill emellertid understryka att inhibitionsfrågor kan vara svårbedömda
eller ha principiell belydelse och att det då finns anledning att pröva dem på
en fullsutten avdelning.

När
det gäller frågor om häktning och reseförbud anser jag, i likhel med flera
remissinstanser, att fler än en ledamot bör della. Jag förordar att sådana
frågor skall avgöras av minst tre ledamöter.

Arbetsgmppen
har också föreslagit en ändring av sammansättningsreglema när det gäller
avskrivning av mål och, såvitt gäller RR, avvisande av för sent inkomna besvär.
F.n. skall dessa frågor beslutas på fullsutten avdelning. Enligl arbetsgmppen
bör del i dessa fall vara tillräckligt med en ledamot.

Arbetsgruppens
förslag har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av de flesta
remissinstanserna. RR:s majoritet anser dock alt sammansättningen bör vara
densamma som vid dispensprövningen och alt sålunda tre ledmö-ler bör delta. Enligl
kammarrätten i Stockholm bör samma regler gälla som vid dispensprövningen,
eftersom komplicerade bedömningar kan bli akluella.

För
egen del anser jag alt förslaget bör godtas såtillvida alt möjlighet öppnas för
en dispensavdelning alt besluta i frågor som avses nu. Det innebär att HD blir
behörig med en ledamot medan det kommer att krävas tre ledamöter i RR. Som RR
anfört bör dessulom den nu aktuella domförhets-regeln vid avskrivning begränsas
till fall då avskrivningen sker på gmnd av återkallelse. Vid behov kan domstolama
ge föreskrifter om i vilka fall en större sammansättning bör användas.

2.8
Ikraftträdande m.m.

I
likhet med arbetsgmppen föreslår jag att reformen träder i kraft den 1 juli
1981. Den föreslagna möjligheten för HD atl alltid avgöra en dispens-

Prop.
1980/81:154 19

ansökan
i det skick den föreligger bör inte gälla om fullföljd har ägt mm före
ikraftträdandet men dispensprövningen äger mm därefter. En regel härom bör tas
in i en övergångsbestämmelse. I övrigt torde några övergångsbestämmelser inte
behövas.

Såväl
HD som RR har yttrat sig över arbetsgmppens förslag. RR har yttrat sig i
plenum. HD:s yttrande har, sedan ärendet beretts av de ledamöter från domstolen
som tjänstgör i lagrådet och föredragits i plenum, avgetts av HD;s kollegium.
Med hänsyn härtill får det anses att lagrådets hörande skulle vara utan
betydelse.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jusfitiedepartementet upprättats förslag Ull

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden,

3.
lag om ändring i lagen
(1957:668) om utlämning för brott,

4.
lag om ändring i lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

5. lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

De under 2 och 5 angivna förslagen har upprättats i samråd med statsrå

det Petri.

4
Specialmotivering

Den
som bilaga I upptagna promemorian innehåller en specialmotivering till
arbetsgruppens förslag. I del följande kommenteras i huvudsak endast sådana
förslag som avviker från arbetsgruppens.

4.1
Förslaget om ändring i rättegångsbalken

I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har beträffande 3
kap. 6 § gjorts följande ändringar i förhållande till arbetsgmppens förslag. I
första stycket andra meningen anges uttryckligen att den där avsedda
sammansättningen med tre ledamöter vid prövningen av extraordinära rättsmedel
är avsedd för fall då prövningen är enkel (avsnitt 2.6). Såvitt gäller
prövningen av domvillobesvär bör framhållas att föreskriften är avsedd att
tillämpas endast om domvillobesvären har an-hängiggjorts direkt hos HD, men
däremot inte om de har tagits upp efter överklagande av hovrättens beslut i
ärende angående domvillobesvär.

Prop. 1980/81:154 20

Som
en ny iredje mening i första stycket har tagits upp en föreskrift om att en
avdelning är domför med tre ledamöter vid prövning av frågor om häktning och
reseförbud (avsnill 2.7). Även denna domförhelsregel är avsedd för fall som är
av enkel beskaffenhet.

Jag
kan i sammanhanget nämna atl regeringen tidigare denna dag har beslutat om
remiss lill lagrådet av etl förslag om ändring i RB som innebär bl.a. att elt
nytt institut, anmälningsskyldighet, införs som alternativ lill häktning.
Enligt förslagel skall vad som sägs i RB om reseförbud gälla även detta nya
institut. Förevarande bestämmelse blir alltså, om del angivna förslaget
genomförs, tillämplig även när HD skall ta ställning lill en fråga om
anmälningsskyldighet.

I
andra stycket har i enlighet med vad som anförts i avsnitt 2.5 huvudregeln om
att tre ledamöter skall delta vid tillståndsprövningen behållits. Samtidigt har
som undantag härifrån tillfogats en bestämmelse om alt en tillståndsfråga av
enkel beskaffenhet får avgöras av en ledamot.

Beträffande
tredje stycket har enmanssammansältningen vid avskrivningsbeslut reserverats
för fall då återkallelse har skett samt hänvisningen till 55 kap. 8 § andra
stycket begränsats till att avse endast första och andra meningarna i det
stycket. Tredje stycket avser sålunda inte frågor om häktning och reseförbud.
Denna ändring i förhållande Ull arbetsgmppens förslag har motiverats i avsniu
2.7.

Den
nya 54 kap. 12 § har ändrats redaktionellt i förhållande till arbelsgmppens
förslag. Som lidigare nämnls har dessutom en särskild övergångsbestämmelse
beträffande den paragrafen meddelats.

154
kap. 13 § hänvisas f.n. fill
9-11 §§ i kapitlet. Denna hänvisning har utvidgats fill att omfatta även den
nya 12 §.

155
kap. 4 § andra stycket och 56
kap. 4 § andra stycket har ordet "närmare" tagits bort såsom alltför
obestämt när nu skyldighet att ange dis-pensgmnd införs.

55
kap. 7 § och 56 kap. 7 § innehåller föreskrifter om i vilka fall föreläggande
skall ges om komplettering av revisions- resp. besvärsinlaga. Dessa föreskrifter
kommer, om inte undantag görs, efter ändringen av 55 kap. 4 § och 56 kap. 4 §
att omfatta även det fallet att gmnd för dispens inte har angetts. Del
föreslås alt bestämmelserna om föreläggande inle skall omfalta den situationen.
En sådan ändring kan, som HD framhållit i sitt remissyttrande, inte anses
innebära att HD skulle vara förhindrad att föranstalta om komplettering.

4.2
Förslaget om ändring i lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden

Förslaget
överensstämmer med arbelsgmppens förslag.

Prop. 1980/81:154 21

4.3
Förslaget om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

I
16 § andra stycket har i andra meningen orden "i fall som avses i 15 §"
lagts till i förtydligande syfte. I övrigl överensstämmer förslagel med arbetsgmppens
förslag.

4.4 Förslaget
om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Dan

mark, Finland, Island och Norge.

Förslagel
överensstämmer med arbelsgmppens förslag frånsett några redaktionella ändringar.

4.5 Förslaget
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom

stolar.

I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5 och
2.7) har vissa ändringar gjorts i den av arbetsgruppen föreslagna 4 a §.
Departementsförslaget innebär följande.

Enligt
andra stycket första meningen är en avdelning av RR domför med tre regeringsråd
vid ansökningar om resning eller återställande av försutten tid och vid
prövning av frågor som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), dvs.
vid prövningen av inhibitionsfrågor, allt under fömtsättning att prövningen är
av enkel beskaffenhet. Enligt andra meningen i andra stycket är avdelningen
också domför med tre regeringsråd vid beslut om avvisande av för sent inkomna
besvär och vid avskrivning av mål efter återkallelse. Andra stycket i
arbetsgruppens förslag har ersatts med en ny tredje mening i andra stycket, som
i sak motsvarar nuvarande 4 § tredje stycket tredje meningen och vari anges all
tre regeringsråd skall delta vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd.

5
Hemställan

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl
anta förslagen till

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden,

3.
lag om ändring i lagen
(1957:668) om utlämning för brott,

4.
lag om ändring i lagen
(1959:254) om ufiämning för brott Ull Danmark, Finland, Island och Norge,

5.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Prop. 1980/81:154 22

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:154 23

Bilaga I

JUSTITIEDEPARTEMENTET

HÖGSTA DOMSTOLENS OCH REGERINGSRÄTTENS ARBETSFORMER

Ds Ju 1980:12

Prop,
1980/81:154 24

1 Inledning

Högsta
domstolen (HD) prövar som sista instans mål som fullföljs från hovrätt. Fullfoljdsrälten
till HD är inskränkt på olika sätl. I fråga om vissa slags avgöranden får talan
över huvud taget inte fullföljas dit. Den viktigaste inskränkningen följer
emellertid av reglema om prövningstillstånd. För att ett mål skall få
fullföljas Ull HD krävs i princip alt HD meddelar lillständ till det.
Prövningstillstånd kan meddelas om det är av vikt för ledningen av
rättstillämpningen att talan prövas av HD. Om det föreligger synnerliga skäl,
kan prövningstillstånd meddelas också av annan anledning. Prövningstillstånd
behövs inte i mål om allmänt åtal där talan förs av riksåklagaren (RÅ), justitiekanslern
(JK) eller justitieombudsman (JO).

HD
har också andra uppgifter vid sidan av ställningen som fuUföljdsin-stans från
hovrätt. HD prövar sålunda ansökningar om resning och återställande av
försutten tid i den mån prövningen inte enligt regeringsformen (RF) ankommer på
regeringsrätten (RR). Även besvär över domvilla prövas i vissa fall av HD.
Talan om ansvar eller skadestånd mot högre ämbetsmän prövas i vissa fall av HD
såsom första instans. Vidare är HD besvärsinstans i fråga om beslut av
Sveriges advokatsamfund angående bl.a. inträde i och uteslutning ur samfundet.
Till HD:s övriga uppgifter hör att avge yttranden till regeringen i nådeärenden
och ärenden angående ufiämning förbrott.

Reglema
om prövningstillstånd ändrades senast år 1971 (prop. 1971:45, JuU 7, rskr 163).
Avsikten med 1971 års fullföljdsreform, varigenom bl.a. den ditlillsvarande
möjligheten till s.k. ändringsdispens togs bort, var att stärka HD:s ställning
som prejudikatinstans. Genom att prövningen i HD inskränktes till i princip mål
med prejudikatinlresse skulle mera tid kunna ägnas ål den rättsbildande
verksamheten. Man räknade också med en betydande nedgång i HD:s arbetsbörda.
Därmed skulle antalet ledamöter i HD kunna nedbringas väsenfiigt (jfr prop.
1971:45 s. 93).

De
strängare krav i fråga om möjligheterna att få elt mål prövat av HD som gäller
efter 1971 års reform har otvivelaktigt varit till gagn för prövningen i HD.
Genom att möjligheten lill ändringsdispens avskaffades, har dispensprövningen
blivit enklare och kan i huvudsak inriktas pä om det i målet finns en fråga med
prejudikatintresse. Antalet dispensansökningar har emellertid inle minskat på
det sätt som man räknade med vid tiden för reformen utan har tvärtom ökal
kraftigt. Detta gäller i varierande grad även belräffande andra typer av mål.
Den ökade måltillströmningen, främsl dispensansökningar, har fört med sig all
arbetsbelastningen på HD;s ledamöter nu är besvärande stor. Man torde få räkna
med att de nuvarande pressade arbetsförhållandena kommer att bestå inom
överskådlig lid, om inte särskilda åtgärder vidtas för atl nedbringa
arbetsbelastningen.

År
1979 tillsattes inom HD en arbetsgrupp för att se över möjligheterna att inom
ramen för den bestående organisationen skapa rationellare arbets-

Prop.
1980/81:154 25

förhållanden.
På grundval av förslag från arbetsgruppen haren del förändringar i
arbetsrutinerna genomförts. Det är emellertid tydligt alt några mera påtagliga
förbättringar kan uppnås endast om man också ser över de olika lagar och andra
författningar som påverkar målantalet och arbetsformerna hos HD.

Mot
bakgrund av det anförda har inom arbetsgruppen, som utökats med en representant
för vardera justifiedepartementet och RR, övervägts möjligheterna att befria
HD från en del av de nuvarande arbetsuppgifterna. Arbetsgruppen har också sett
över reglema om dispensprövningen och om domförhet. Vidare har förhållandena
inom RR uppmärksammats i den mån de är likartade med dem i HD. Resultatet av
arbetsgruppens överväganden redovisas i denna promemoria. Inom arbetsgruppen
har rått enighet om de förslag som nu läggs fram.'

Arbetsgruppen
avser att i en nästa etapp behandla bl.a. frågan om vidgade befogenheter för
annan personal än ledamöter alt vidta åtgärder i an-hängiga mål och ärenden.

2
Gällande ordning

De
grundläggande bestämmelserna om HD;s organisation och verksamhet finns i 11
kap. 1 och 11 §§ RF saml på skilda håll i rättegångsbalken (RB). Därutöver
finns en del särskilda bestämmelser i andra lagar. I fråga om organisation,
handläggning av mål och ärenden m.m. gäller vidare förordningen (1979:567,
ändrad senasl 1979:939) med instmktion för HD (Instr) samt arbetsordningen för
HD, fastslälld den 23 maj och den 13 juni 1972, med därefter vidtagna ändringar
(AO).

HD
består f.n. av 25 justitieråd, varav 22 är indelade för tjänstgöring i domstolen
och 3 i lagrådet. Domstolen är delad i tre avdelningar, vilka var för sig är
lika behöriga att uppta mål som HD prövar. Ett mål kan i vissa fall hänskjutas
till avgörande av HD i dess helhel (plenum, 3 kap. 5 § RB).

En
avdelning av HD är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte
samtidigt sitta i rätten. Vid avgörande av frågor om prövnings-fillstånd skall
tre ledamöter delta (3 kap. 6 §). När HD avger yttrande i ett nådeärende är
domstolen beslutför med tre ledamöter (2 § lagen 1974:579 om handläggningen av
nådeärenden). Vid avgivande av yttranden i utlämningsärenden är HD beslutför
med fem ledamöter.

Bestämmelser
om fullföljd av talan mot hovrätts dom och beslul finns i 54 kap. RB. Talan mot
en dom förs genom ansökan om revision och mot ett

'
Vid utarbetandet av denna promemoria har arbetsgruppen bestått av justitierådet
Lars Welamson, ordförande, regeringsrådet Erik Reuterswärd, justitieråden Erik Nyman,
Sven Nyman och Tor Sveme, kanslichefen i HD Sven Leander, revisions-sekreterama
Ulla Fröding, Christer Brahme och Lennart Meyer, assistenten Eivor Gavell samt
hovrättsassessorn, numera departementsrådet Peter Löfmarck.

Prop. 1980/81:154 26

beslut
genom besvär. Som nämnts förutsätts för prövning i HD i princip att HD har
meddelat prövningstillstånd. Kravel på prövningstillstånd gäller dock inte i
brottmål när talan förs av RÅ, JK eller JO. Vidare gäller detta krav endast i
fråga om mål eller ärenden som har väckts vid underrätt, dvs. tingsrätt (jfr 21
§ lagen 1946:804 om införande av nya RB).

Prövningstillstånd
får till en början meddelas om det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen atl talan prövas av HD (prejudikatdispens, 54 kap. 10 §
första stycket 1 RB). Bestämmelsen lar sikte på sådana fall då målet med hänsyn
lill det allmänna intresset av tillgång lill en omfaltande och vägledande
prejudikatbildning bör prövas av HD. Den enskildes intresse av att få till
stånd en överprövning kan alltså inte medföra prejudikatdispens.

Vidare
får prövningstillstånd undanlagsvis meddelas även om del inle finns någol prejudikatinlresse.
Del krävs då att det föreligger synnerliga skäl till en prövning av HD, såsom
att det föreligger grund för resning, alt domvilla har förekommit eller att
målels utgång j hovrätten uppenbarligen beror på etl grovt förbiseende eller
ett grovt misslag (extraordinär dispens, 54 kap. 10 § första stycket 2). En
annan situation då extraordinär dispens anses kunna meddelas är när den
rättstillämpning som ligger till grund för ett överklagat avgörande
uppenbarligen strider mot lagtolkning eller rätls-gmndsats som lidigare har
antagits av HD utan att målet i och för sig har prejudikatintresse. Dispens kan
också meddelas t.ex. när ett antal liknande mål fullföljs till HD men
prejudikatintresset endasi motiverar prövningstillstånd i ett av dessa (54
kap. 10 § andra slyckel). Prövningstillstånd kan begränsas till alt avse viss
del av en dom eiler ett beslut.

Bestämmelser
om revision finns i 55 kap. RB. En part som vill söka revision skall ge in en
revisionsinlaga lill hovrätten inom fyra veckor från domen. I revisionsinlagan
skall anges bl.a. grunderna för revisionstalan och i vilkel avseende hovrättens
domskäl enligt partens mening är oriktiga. Om prövningstillstånd behövs, bör
parten också ange de omständigheter som han åberopar till stöd för att prövningstillstånd
skall meddelas (55 kap. 4 § RB). Någon påiföljd för underlåtenhet att ange dispensgrund
är inte föreskriven. HD är inte bunden av den dispensgrund som klaganden har uppgelt.
Revisionsinlagan skall delges motparten med föreläggande för denne atl inkomma
med genmäle. När skriftväxlingen har avslutals skall HD, om prövningstillstånd
behövs, bestämma om sådanl tillstånd skall ges. En fråga om prövningstillstånd
kan, något som oftast sker, tas upp utan att skriftväxling har ägt rum (55
kap. 11 §). Revisionsmål avgörs i princip efter huvudförhandling, men
åtskilliga undantag från denna regel förekommer.

Liknande
bestämmelser gäller i fråga om besvär mot en hovrätts beslut (56 kap. RB).
Handläggningen är i princip skriffiig, men munfiig förhandling kan äga rum.

Bestämmelser
om resning och återställande av försutten tid finns i 11 kap. 11 § RF och 58
kap. RB. Förstnämnda lagmm rör kompetensfördel-

Prop. 1980/81:154 27

ningen
mellan HD och RR i sådana ärenden. En ansökan om resning skall göras
skriftligen. Beträffande handläggningen gäller i huvudsak detsamma som i fråga
om handläggningen av besvärsmål. Beviljas resning, förordnar HD att målet skall
las upp på nytt av den domstol som sist dömt i målet. I vissa fall kan HD dock
omedelbart ändra domien eller beslutel. En ansökan om återställande av
försutten lid handläggs på liknande sätt.

1 59
kap. RB finns bestämmelser om besvär över domvilla. Sådana besvär skall tas
upp av HD om talan mot domen eller beslutel skulle ha fullföljts dit eller om
talan mot domen eller beslutet inle hade varit möjlig. 1 fråga om
handläggningen i HD gäller bestämmelserna om besvärsmål.

Som
nämnts kan den som har vägrats inträde i advokatsamfundet eller uteslutits dämr
besvära sig över beslutet lill HD. Vidare kan JK besvära sig över beslut av
samfundet eller organ inom detta angående förhållanden som kan föranleda
uteslutning eller varning (8 kap. 7 och 8 §§ RB). 1 fall som nu avses gäller
vanliga regler om besvär lill HD, med vissa avvikelser (56 kap. 14§RB).

Nådeinslitulel regleras i
11 kap. 13 § RF. Beslut angående nåd fattas av regeringen. Enligl lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden kan regeringen omedelbart avslå en
ansökan om nåd, om skäl lill bifall uppenbarligen saknas. 1 annal fall skall
regeringen innan ärendet avgörs inhämta yttrande från HD eller, i vissa fall,
från RR. Ärenden angående nåd i brottmål, vilka är de till antalet helt
dominerande, bereds av en särskild enhet inom justitiedepartementet. Övriga
nådeärenden bereds i del departement till vilket förvaltnings- eller
lagstiftningsärenden på området i fråga hör.

Enligl I § lagen (1957:668)
om utlämning för brott (allmänna ullämningslagen) kan en utländsk medborgare
utlämnas lill en främmande stal om han där är misstänkt, tilltalad eller dömd
för en där straffbelagd gärning. Beslul om utlämning meddelas av regeringen
efter framställning via utrikesdepartementet.

Innan regeringen meddelar beslul
i anledning av en framställning om utlämning, skall yttrande avges av RÅ och
ärendet prövas av HD. Om del är uppenbart att framställningen inle bör
bifallas, skall den dock avslås omedelbart. RÄ ombesörjer behövlig utredning i
ärendei och överlämnar ulredningen och sitt yttrande till HD. Prövningen i HD omfatlar
frågan huruvida utlämning lagligen kan beviljas enligt de närmare
bestämmelserna i lagen. Om det behövs, kan förhandling äga rum inför HD.
Finner HD all det möter hinder mot utlämning, får framställningen inte
bifallas. Beviljas utlämning, får den som utlämnas inte åtalas eller straffas
för annat brott begånget före utlämningen. Regeringen kan emellertid på
framställning av den främmande staten medge all så får ske. HD skall ytlra sig
även över en sådan framställning, om den inte avslås omedelbart. Bestämmelser i
nu berörda hänseenden finns i 12, 15-20 och 24 §§ allmänna ullämningslagen.

Den
allmänna ullämningslagen gäller inte i förhållande till övriga nordis-

Prop. 1980/81:154 28

ka
länder. 1 stället gäller lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge (nordiska ullämningslagen). Denna medger i en del
hänseenden ell enklare förfarande. Framställning om utlämning kan göras direkt
hos RÅ eller, om vederbörandes uppehållsort är känd, direkl hos en stats- eller
distriktsåklagare. Åklagaren kan i vissa fall själv besluta om utlämning, om
den som avses med framställningen samtycker till atl han utlämnas. 1 övriga
fall avgörs frågan av regeringen. En framställning om utlämning prövas av HD
endast om den som avses med framställningen begär del. Detsamma gäller en
framställning om medgivande till att vederbörande lagfors för ett annat brott
som har begåtts före utlämningen.

Beredning
och föredragning av mål i HD - med mål avses i del följande även ärenden som inle
är av administrativ natur - ombesörjs av revisionssekreterare.
Revisionssekreterarna skall vara lagfarna, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen
(3 kap. 8 § RB). De förordnas av regeringen. Vanligen brukar den förordnas som
redan innehar eller anses kunna komma i fråga för en ordinarie domartjänsl.
Antalet revisionssekreterare är f.n. omkring 35. Ungefär hälften av dessa innehar
tjänst som t.f. revisionssekreterare, vilket innebär atl tjänstgöringen brukar
vara ett eller annal år.

Målen
i HD fördelas på rotlar, vilka i sin tur är fördelade på HD:s olika avdelningar.
Varje rotel innehas av en revisionssekreterare (8 § Inslr). 1 mål som skall
avgöras på fullsullen avdelning (minst fem justitieråd) utses en referent. Om
prövningstillstånd behövs, utses referenten i allmänhet försl när
prövningstillstånd har meddelats (7 § AO).

Revisionssekreteraren
skall granska handlingarna i ett mål som har tilldelats hans eller hennes
rotel efler hand som handlingarna kommer in. Förberedande ålgärder vidtas i
princip av revisionssekreteraren (jfr 17 § AO), men vissa inskränkningar
gäller. Revisionssekreteraren får t.ex. inte avvisa utredning, avvisa ombud,
biträden eller försvarare, utdöma vilen eller andra påföljder för underlåtenhet
atl iaktta förelägganden, avslå ansökningar om allmän rättshjälp eller
framställningar om förordnande av offenllig försvarare. Revisionssekreteraren
får heller inte beslula om annan ersättning för någons medverkan i ett mål än
ersättning enligt lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, ersättning
i samband med blodundersökning i ett faderskapsmål samt ersättning för
översättningskostnader (11 § Instr).

Eftersom
HD inte är bunden av vad klaganden har åberopat som skäl för prövningstillstånd,
måste vid tillståndsprövningen beaktas om det har förekommit sådana processuella
eller andra felaktigheter vid de lägre instanserna som kan medföra
prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 § första stycket 2 RB.
Revisionssekreterarens, och ytterst HD;s, granskning i dessa hänseenden anses
dock kunna inskränkas till förhållanden som har åberopats av en part eller som
annars faller i ögonen vid inläsningen av målet (jfr prop. 1971:45 s. 94).

Prop.
1980/81:154 29

Inför en föredragning eller huvudförhandling i HD skall
revisionssekreteraren tillhandahålla ledamöterna en del skriftligt material, s.k.
tryck. Trycket omfattar bl.a. förslag lill rubrik lill HD:s avgörande,
parternas yrkanden och gmnderna för dessa, underinstansernas avgöranden saml
som regel en rättsutredning med uppgift om litteratur och rättsfall på området
(19 § AO). Vidare skall vid föredragningaren promemoria upprällas där de olika
uppgifter och omständigheter som är av belydelse vid målels avgörande
redovisas. Föredragningspromemoria är dock inte obligatorisk i mål som föredras
för dispensprövning (16 § Instr, 20 § AO). Skall målet avgöras efter
föredragning på fullsutten avdelning, skall dessulom avges elt betänkande med
förslag till dom eller beslul, om inte avdelningen medger annat (21 § AO).

Revisionssekreterama har också överinseende över atl HD;s
avgöranden och olika underrättelser expedieras i vederböriig ordning (26 § AO).

Vad som
har sagts nu om målens beredning och föredragning hänför sig närmast till mål
som har fullföljts från hovrätt. En liknande ordning tillämpas också i fråga om
resningsansökningar, domvillobesvär, utlämningsärenden m.m., med de jämkningar
som är påkallade med hänsyn lill målets beskaffenhet.

Uppgifter från den officiella rättsstEitisliken som visar
målutvecklingen i HD under senare år har lagits in som bdaga 1.

För RR:s
del gäller bestämmelser som i myckel liknar dem för HD. Bestämmelserna finns i
bl.a. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, förvaltningsprocesslagen
(1971:291) och förordningen (1979:568, ändrad senast 1979:941) med instruktion
för regeringsrätten. Bland de skillnader som finns kan nämnas atl en avdelning
är domför med fem regeringsråd. Fler än fem ledamöter får inte delta. Vidare
gäller att avdelningen är domför med fyra ledamöter, om tre av dessa är ense om
slutet.

3 Överväganden

3.1 Allmänna synpunkter

Som har nämnls inledningsvis har 1971 års fullföljdsreform
inte fört med sig den nedgång i tillströmningen av mål lill HD som man räknade
med vid liden för reformen. Del sammanlagda anlalel mål per år har stigit med i
runt tal 1 100 eller med närmare 70 procent sedan dess. Den numerärt största
ökningen gäller dispensansökningarna, men i stort sett samma tendens kan
iakttas beträffande samtliga lyper av mål och ärenden hos HD.

Med denna utveckling har del inle varit möjligt atl
genomföra den minskning av antalet ledamöter i HD som man lidigare hoppades på.
Någon ökning av ledamotsantalet för atl kompensera den ökade mållillslrömningen
har inte heller ägt rum. Följden har blivil att arbetsbördan för HD;s ledamöter
nu är besvärande stor. De arbetsförhållanden som f.n. råder kan

Prop.
1980/81:154 30

inte
accepteras i längden. Förutom de nackdelar från rent personlig synpunkt som
den nuvarande arbetsbördan för med sig finns det risk för alt HD:s viktigaste
verksamhet, den rättsbildande, blir lidande.

På förslag av den
arbetsgrupp som tillsattes inom HD år 1979 för att se över arbetsförhållandena
har en del ändringar i arbetsordningen och de rutiner som i övrigt har
tillämpats i HD genomförts. De lättnader som dessa har fört med sig har
emellertid inle kunnat bli annat än marginella. För att komma till rätta med
nuvarande pressade arbetsförhållanden måste man gå djupare och undersöka i vad
mån del skulle vara lämpligl atl genom lagstiftning påverka målantalet och
arbetsformerna hos HD.

Den ökade
måltillströmningen, främsl av dispensansökningar, kan till en del förklaras med
att även antalet mål som har avgjorts av hovrätt har ökat. Ökningen kan
emellertid också ha andra orsaker, såsom alt parterna har blivit mindre benägna
alt godta elt hovrältsavgörande utan atl försöka få en omprövning lill stånd. I
det hänseendet bör påpekas följande.

Fullföljdsreformen innebar
atl vi i princip fick elt tvåinstanssystem på domstolssidan. En part skall
alltså som regel få nöja sig med prövningen i tingsrätt och hovrätt, frånsett
de relativt fåtaliga fall då målet har prejudikatintresse. Denna innebörd av
reformen har emellertid knappast slagit igenom fullt ut i lagstiftningen.
Möjligheterna att få verkställa hovrättsdomar har sålunda inte vidgats. Inle
heller har begränsningen av möjligheterna till dispens fått någon motsvarighet
i en begränsning av rätlen att begära dispensprövning.

Frågan om ökade möjligheler
all verkställa hovrättsdomar har såvitt gäller tvistemålen behandlals i
samband med den proposition om en ny utsökningsbalk som nyligen har lagts fram
(prop. 1980/81:8 s. 294). Där föreslås emellertid inte på den punkten någon
egentlig ändring i förhållande till vad som nu gäller. I fråga om domar på
böter o.l. kan erinras om att enligt bötesverkställighetslagen (1979:189)
böter inle får drivas in förrän domen har vunnit laga krafl. I fråga om
verkställighet av andra påföljder än böter krävs också, med några få undanlag, atl
domen har vunnit laga krafl. Del kan antas att vidgade möjligheler lill
verkställighet av hovrättsdomar skulle medföra en minskning av antalet lill HD
fullföljda mål. Vidgade möjligheler till verkställighet torde emellertid
förutsätta en generell befogenhet för HD att förordna om inhibition i
fullföljda mål. Del är därför osäkert i vilken utsträckning en sådan ordning
skulle medföra en minskad arbetsbörda.

Etl problem som har
accentuerats under senare år är atl del, trots den kraftiga ökningen av
måltillströmningen, råder brisl på mål med elt mera framträdande prejudikatinlresse.
Denna s.k. prejudikatlorka lorde knappast bero på all behovet av prejudikat
har blivil mindre. Den beror snarare på att parterna är obenägna atl fullfölja etl
mål till HD enbart för att få lill stånd etl prejudikat. En fullföljd är
regelmässigt förenad med koslnader och besvär och i många fall en betydande tidsutdräkt.
Många tvister görs

Prop.
1980/81:154 31

också upp utan medverkan av domstol (jfr Welamson i Svensk
rätt i omvandling, Stockholm 1976, s. 627 och Nordström i Rättsutvecklingen
och de juridiska yrkesrollerna, Uppsala 1977, s. 25).

Det kan i sammanhanget nämnas alt Svenska bankföreningen i
en skrivelse till justitiedepartementet har väckt frågan om inrättandet av ett
s.k. lagförklaringsinstitut. Det skulle innebära atl parterna i en tvist skulle
kunna vända sig direkt Ull HD resp. RR för att få etl auktoritafivt besked i
en lagtolkningsfråga. Skrivelsen övervägs f n. inom departementet.

Det finns sålunda flera skäl som lalar för atl man i sin
helhet bör se över systemet för fullföljd till HD. Samlidigl är det uppenbart
all flera av de frågor som har berörts i det föregående kräver ingående
överväganden. Den nu aktuella översynen syftar till att så snart som möjligt
åstadkomma förbättringar i de nuvarande arbetsförhållandena i HD. Den bör
därför inriktas på enbart sådana åtgärder som kan vidtas utan slörre tidsutdräkt.

Vad som
därvid i första hand bör komma i fråga är en översyn av de formella reglerna
om dispensprövningen. Någon anledning att i del sammanhanget också se över dispensgmnderna
torde inte finnas. Av de statistiska uppgifterna framgår att den kraftiga
ökningen av antalet dispensansökningar inte motsvaras av någon ökning av
antalet beviljade dispenser. Sistnämnda anlal har under de senaste åiren varit
tämligen konstant. Vad som bör övervägas är alltså regler varigenom man kan
komma tillrätta med det stora antalet obefogade dispensansökningar på ett
smidigare sätt än nu.

En möjlig
väg skulle vara att ersätta det nuvarande systemet med dispensprövning i HD
med en ordning varigenom frågan om prövningstillstånd togs upp redan i
hovrätten i samband med att målet avgjordes där. Den frågan är emellertid
komplicerad. Bl.a. måste HD sannolikt ha kvar vissa möjligheler till
extraordinär dispens. De närmare formerna för hovrättens dispensprövning måste
vidare utredas särskilt, om ett sådant system skall kunna genomföras. Någon
sådan utredning kan inte genomföras i detta sammanhang. Utgångspunkten för den
nu aktuella översynen bör därför vara atl dispensprövningen fortfarande skall
äga rum i HD. Det bör emellertid övervägas om inte dispensansökningar skulle
kunna prövas på ett enklare sätt än f.n.

Vad som i övrigl kan övervägas för atl lätta HD:s
arbetsbörda är alt befria HD från en del speciella lyper av mål. Man kan
sålunda fråga sig om del är befogat att HD i den ulslräckning som sker f.n.
skall pröva nådeansökningar och framställningar om utlämning för brott. Det
bör vara möjligt atl utan men för rättssäkerheten inskränka HD:s befattning med
dessa ärenden.

En typ av
mål som är ganska vanliga i HD är arvs- och gåvoskattemålen.
Kapitalskatteberedningen föreslog i belänkandel (SOU 1971:46) Teknisk översyn
av kapitalbeskattningen att arvsskallebeslyren skulle föras över från allmän undertätt
lill länsslyrelsen och alt besvärsprövningen i arvs-och gåvoskattemål skulle
ske hos förvaltningsdomstol. Förslagel har ännu

Prop. 1980/81:154 32

inle
lett till något slutligt ställningstagande i frågan (jfr prop. 1974:98 s. 34). Det
nära sambandet mellan arvs- och gåvoskattefrågor och civilrättsliga
förhållanden är i och för sig en omständighet som talar mot en överflyttning.
En så genomgripande reform bör i alla händelser inte göras i samband med den
nu aktuella översynen.

Advokatärendena
är en ytterligare kategori av ärenden som möjligen skulle kunna flyttas från HD
och då närmast till hovrätt. Del bör emellertid framhållas att frågor om
inträde i och uteslutning ur advokatsamfundet har avgörande betydelse för
advokatverksamheten i stort. Bl.a. bidrar prövningen av dessa frågor till
bestämningen av vad som ligger i begreppel god advokatsed. Det är viktigt atl
en enhetlig praxis upprätthålls i dessa frågor. Skulle advokatärendena flyttas
till hovrätt måste det sannolikt finnas möjlighel att överklaga hovrättens
beslut till HD. I så fall skulle inte så mycket vara vunnet med en
överflyttning. Övervägande skäl talar därför för att man i fråga om
advokatärendena inte gör någon ändring i vad som nu gäller.

Förevarande
översyn bör i övrigl omfatta frågan om HD;s sammansättning vid prövningen av
dispensansökningar och vissa andra lyper av mål, t.ex. resningsansökningar och domvillobesvär.

Rättegångsförfarandet
vid allmän domstol, i första hand tingsrätt, ses f n. över av rättegängsutredningen
(Ju 1977:06). En del av de frågor som berör HD och som inte tas upp i detta
sammanhang kan komma att behandlas av den utredningen.

3.2
Handläggningen av nådeärenden

Enligt
11 kap. 13 § RF fär regeringen genom nåd efterge eller mildra en brottspåföljd
eller annan sådan rättsverkan av brott. Regeringen får också genom nåd efterge
eller mildra andra liknande ingrepp som beslutas av en myndighel och som avser
en enskilds person eller egendom.

Enligt
2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden kan regeringen
omedelbart avslå en ansökan om nåd, om skäl lill bifall uppenbarligen saknas.
I andra fall måste regeringen inhämta yttrande från HD innan den avgör ärendei.
Är del fråga om ell mål i vilkel regeringen, en förvaltningsdomstol eller en
förvaltningsmyndighet är sista instans, skall yttrande i stället inhämtas från RR.

Det
sammanlagda antalet nådeansökningar rör sig vanligen om cirka 2000 om året.
Yttrande från HD inhämtas i omkring 400-500 fall åriigen. Det är mycket
sällsynt med nådeansökningar av det slaget att yttrande skall inhämtas från RR.
Majoriteten av nådeansökningarna kommer från personer som har dömts till
fängelse eller annan frihetsberövande påföljd och som vill ha befrielse från
eller nedsättning av påföljden eller denna utbytt mot t.ex. villkorlig dom
eller skyddstillsyn. Något mindre än en femtedel av ansökningarna brukar
medföra bifall, hell eller delvis. Ungefär 95 procent av avslagsbesluten
meddelas utan hörande av HD eller RR.

Prop. 1980/81:154 33

Ansökan
om nåd i brottmål - från andra nådeärenden bortses l.v. -görs i
justitiedepartementet. Nådeansökningama handläggs på en särskild enhet i
departementet. Beredning och föredragning av ärendena - även inför HD -
ankommer på tjänstemän vid denna enhet. Nuvarande ordning infördes 1965.
Dessförinnan gjordes ansökningar om nåd, frånsett de fåtaliga fall då yttrande
skulle avges av RR, i nedre justifierevisionen (numera HD;s kansli). Beredning
och föredragning av ärendena ankom då på revisionssekreterarna. Detta
sammanhängde med att HD;s hörande var obligatoriskt i alla nådeärenden där
yttrande inte skulle avges av RR.

HD;s
befattning med nådeärenden daterar sig ända från tiden för HD:s inrättande år
1789. Frågan om atl befria HD från dessa ärenden har varit aktuell vid några fillfällen.
Under förarbetena till 1909 års grundlagsreform ansåg en majoritet inom HD att
fördelen med atl inhämta yttrande från HD i dessa ärenden inte uppvägde värdet
av den arbetstid som ärendena krävde i domstolen. Föredragande
departementschefen ansåg emellertid, bl.a. med hänsyn till kontinuiteten i benådningsrättens
utövning, att man inle borde avstå från den obestridliga fördel som HD:s
yttrande över nådeansökningar medförde.

I
en i december 1955 inom justitiedepartementet upprättad promemoria föreslogs
att yttrande av HD resp. RR i nådeärenden skulle ersättas med yttrande från en
rådgivande nämnd, i vilken skulle ingå personer med annan utbildning än
domarutbildning och med erfarenhet från andra områden. Förslaget om en sådan
nämnd avstyrktes emellertid av det helt övervägande antalet remissinstanser.
HD anförde i sitt avstyrkande yttrande bl.a. att man i promemorian helt
förbigått frågan om skälen Ull varför HD skulle höras i nådeärenden.

HD
framhöll därvid att man åtminstone tidigare hade ansett atl det innebar en
lämplig arbetsfördelning att genom HD:s yttranden underiälla för det föredragande
statsrådet att bedöma nådeärendena. Dessa yllranden hade också ansetts innebära
en viss trygghet för konfinuilel, något som kunde vara av betydelse särskilt
vid regeringsskiften. HD pekade också på betydelsen för regeringen av att i ett
ömtåligt inrikes- eller utrikespolitiskt läge kunna hänföra sig till ett
yttrande av HD. För den dömde kunde det också vara av värde att ett organ som
stod fritt från dagspolitiken fick uttala sig i nådeärenden. HD framhöll
vidare värdet av att domarsynpunklerna fick göra sig hörda.

I
övrigt kan beträffande tidigare reformförslag och motiven till nu gällande
ordning för handläggning av nådeärendena hänvisas till prop. 1964:10.

När
det gäller att ta ställning till frågan om HD:s nuvarande befallning med
nådeärendena kan inskränkas bör först understrykas, att regeringen inte är
bunden av HD;s yttrande. I de flesta fallen meddelas visserligen beslut i
enlighet med HD;s hemställan. Det är emellertid inte ovanligt att regeringen
frångår yttrandet. År 1979 inträffade detta i omkring tio procent av fallen.
3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 154

Prop.
1980/81:154 34

Den ordning för handläggning av nådeärendena som infördes
år 1965 har slagit väl ut i praktiken. Det alldeles övervägande anlalel
ansökningar om nåd i brottmål är av del slaget atl förutsätlningar för bifall
saknas. På motsvarande sätl finns det en hel del ansökningar där det redan
från början eller efter företagen ulredning står klart alt ansökningen i
överensstämmelse med vad som är praxis bör bifallas hell eller delvis. Del är
svårt alt se något bärande skäl till varför man i dessa fall skall
upprätthålla kravel på yttrande från HD.

Det finns emellertid etl antal nådeärenden där bedömningen
av olika skäl är tveksam. 1 sådana ärenden kan det många gånger vara av stort
värde att just domarsynpunkterna förs fram. Delta skulle i och för sig kunna
ske genom att yllrande inhämtas från en annan domstol än HD. Det ligger emellertid
otvivelaktigt en fördel i atl dessa synpunkter inhämtas från den högsta dömande
instansen. Särskilt värdefullt är naturligtvis delta när tveksamheten hänför
sig lill benådningsrättens omfaUning enligl 11 kap. 13 § RF.

Det anförda talar för atl HD:s yttrande bör kunna inhämtas
även i fortsättningen men alt man inte längre bör upprätthålla kravel på atl
HD skall höras i alla de fall då en nådeansökan inte kan avslås omedelbart.
Regeringen bör alhså kunna bifalla en nädeansökan helt eller delvis ulan alt
HD först har hörts.

Vad som i det föregående har sagts om HD:s befattning med
nådeärenden är tillämpligt även i de fåtaliga fall då RR enligl nuvarande
regler skall höras. En annan sak är all sådana ansökningar i praktiken torde
vara av det slaget alt RR:s yttrande i flertalet fäll bör inhämtas.

Tillräckliga skäl att i författningstext precisera de fall
då HD:s yllrande även i fortsättningen bör inhämtas synes inte föreligga.
Föreskrifter om att HD - eller RR - kan höras i nådeärenden torde inle i och
för sig kräva lagform (jfr 7 kap. 2 § RF). Däremot måste bestämmelser om HD;s
och RR:s sammansättning vid prövningen av nådeärenden ges i form av lag i den
mån de avviker från vad som annars gäller. Del synes mest ändamålsenligt alt behälla
den nuvarande lagen om handläggningen av nådeärenden med de jämkningar som
påkallas av att HD;s resp. RR:s yttrande i nådeärenden inte i fortsättningen
blir obligatoriskt i något fall.

3.3 Ärenden om utlämning fiir brott

Som har nämnls i redogörelsen för gällande ordning
(avsnitt 2) regleras frågor om utlämning för brott i två olika lagar. I fråga
om utlämning till ett annat nordiskt land gäller lagen (1959:254) om utlämning
för brott lill Danmark, Finland, Island och Norge, nordiska ullämningslagen. I
förhållande till andra länder är lagen (1957: 668) om utlämning för brott,
allmänna ullämningslagen, tillämplig.

Den nordiska ullämningslagen utgör etl led i en gemensam
nordisk lag-

Prop. 1980/81:154 35

stiftning.
Den motsvaras i de andra nordiska länderna av lagar med likartal innehåll.
Varje land kan visserligen vägra atl efterkomma en framställning om utlämning
även om förutsättningarna för utlämning i och för sig är uppfyllda. Det är
emellertid förutsatt atl denna prövningsrätt skall användas med stor
försiktighet. 1 allmänhet anses en lagligen grundad utlämnings-framslällning
från ett annat nordiskt land böra efterkommas (jfr prop. 1959:72 s. 27).

Utlämning enligt den allmänna
ullämningslagen kan äga rum oberoende av om det finns en överenskommelse mellan
Sverige och den främmande staten. Utan en sådan överenskommelse är emellertid
Sverige inle i något fall förpliktat att efterkomma en framställning om
utlämning till ett utomnordiskt land.

Enligt
båda utlämningslagarna ankommer det på regeringen alt pröva frågor om utlämning
för brott. Enligl den nordiska ullämningslagen kan emellertid utlämning
beslutas av en åklagare, om den som avses med framställningen medger atl han
utlämnas. Det övervägande anlalel utlämningar till ett annat nordiskt land
beslutas på detta enklare sätt.

En
annan skillnad mellan de bådji utlämningslagarna hänför sig till HD;s medverkan
i utlämningsärenden. HD skall yttra sig över alla framställningar enligt den
allmänna ullämningslagen, såvida det inte är uppenbart atl framställningen inte
bör bifallas. 1 så fall skall framställningen omedelbart avslås av regeringen.
I nordiska utlämningsärenden skall HD höras endast om den som avses med
framställningen begär det. HD;s prövning omfattar enligt båda lagarna frågan humvida
villkoren för utlämning är uppfyllda. Om HD har avstyrkt ufiämning, får
framställningen inle bifallas.

Ärenden
om utlämning som skall prövas av regeringen bereds i utrikes-och
justitiedepartementen. Antalet sådana ärenden rör sig om ell tiotal årligen
enligt den allmänna ullämningslagen och ett femtiotal enligt den nordiska.

År
1977 avgav HD yttrande i 33 utlämningsärenden, varav 20 nordiska, år 1978 i 63
ärenden, varav 50 nordiska, och år 1979 i 46 ärenden, varav 39 nordiska. Fram till
den I augusti 1980 har Ull HD inkommit sammanlagt 42 utlämningsärenden, varav
32 nordiska.

Som
nämnts omfatlar HD;s prövning frågan huruvida villkoren för utlämning är
uppfyllda. När det gäller framställningar från utomnordiska länder är
prövningen i många fall tidsödande. Bl.a. kan det vara nödvändigt med en
utredning om innehållet i främmande rätt och bedömningar av den sakliga
innebörden av vissa främmande rättsinstitut. Grundas framställningen på ett utlämningsavtal,
kan det också bli aktuellt med en tolkning av det avtalet.

Av
det anförda framgår att HD:s yttrande i ärenden enligt den allmänna ullämningslagen
många gånger har avgörande betydelse för den sakliga prövningen av ärendet. Det
har också stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Det bör därför inte
komma i fråga alt generelll efterge kravel på

Prop. 1980/81:154 36

all
HD skall höras i ärenden enligt den allmänna ullämningslagen (frånsett uppenbara
avslagsfall).

Det
finns emellertid knappast någon anledning atl höra HD i de fall då vederbörande
själv medger atl han utlämnas. Atl avstå från att höra HD i dessa fall ligger
väl i linje med en rekommendation som nyligen har antagits av en kommitté inom
Europarådet med uppgift att se över tilllämp-ningen av bl.a. den europeiska
utlämningskonventionen. Kommittén har rekommenderat medlemsstaterna atl
överväga en förenklad procedur i sådana fall då den person som begärs utlämnad
har samtyckt lill åtgärden.

Även
om samtycke inle föreligger kan det i bland stå klart redan från början att
framställningen bör beviljas. Det kan övervägas om man inle också i dessa fall
borde efterge kravet på alt HD skall höras. Man torde emellertid få räkna med atl
den som inte samtycker till utlämning regelmässigt kommer att påkalla HD:s
hörande. Alt inte efterkomma en sådan begäran lorde i praktiken knappast komma
i fråga annat än i rena undantagsfall. Med hänsyn härtill och då ärenden enligl
den allmänna ullämningslagen över huvud taget är ganska få, saknas tillräcklig
anledning att -frånsett de fall då samtycke föreligger - ändra på vad som nu
gäller i fråga om HD:s hörande.

Saken
ligger delvis annorlunda lill i nordiska utlämningsärenden. Den ensartade
nordiska lagstiftningen på området bygger på att det finns en långtgående
rättslikhet och en överensstämmelse i värderingarna mellan de nordiska länderna
inbördes. Det är sällan som det finns anledning att vägra att efterkomma en framslällning
om utlämning som görs från ett annat nordiskt land. Det är emellertid ändå
vanligt att den som avses med framställningen utnyttjar sin rätt atl påkalla
att HD hörs i ärendet. Man kan beträffande en stor del av dessa fall, kanske
majoriteten, räkna med att HD:s hörande påkallas för att fördröja
verkställighet av utlämningen.

Det
finns skäl som lalar för att HD:s prövning av nordiska utlämningsärenden
skulle kunna avvaras helt och hållet. Man kan emellertid inte bortse från att
det även i dessa ärenden finns gränsfall och att det också kan uppkomma
lagtolkningsfrågor, som det ligger närmast till hands att HD får yttra sig
över. Möjlighelen att höra HD i ett nordiskt ufiämningsärende bör därför finnas
kvar. Däremot talar övervägande skäl för att man nu slopar den ovillkorliga
rätlen för den som avses med framställningen atl påkalla prövning i HD. Det bör
i stället ankomma på regeringen att avgöra huruvida HD skall höras eller inte.
Det lorde inte finnas anledning att låta möjligheten atl höra HD kvarstå i de
fall då vederbörande har samtyckt till alt han utlämnas.

Vad
som har sagts nu bör gälla även i fråga om framställningar från främmande
stater om lagföring för andra brott än som avsågs med utlämningen.

Prop.
1980/81:154 37

3.4
Dispensansökningars innehåll

Som
Udigare har nämnts finns det anledning att nu se över de formella reglerna om
dispensprövningen. Der. synes därvid lämpligt att först ta upp frågan om hur en
dispensansökan skall vara utformad för att få ligga lill grund för
dispensprövningen i HD.

Enligt
nuvarande ordning behöver den som överklagar ett hovrättsavgörande i fall då
prövningstillstånd erfordras inte ange på vilken gmnd han anser att ett sådant
tillstånd skall meddelas. I 55 kap. 4 § andra stycket RB anges visserligen att
en revisionskärande i revisionsinlagan bör närmare ange de omständigheter som
han åberopar till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. En liknande
bestämmelse såvitt angår besvärsmålen finns i 56 kap. 4 § andra stycket. Nägon
påföljd för underiåtenhet att ange grunden för prövningstillstånd har
emellertid inte föreskrivits. Detta sammanhänger med att HD inle är bunden av
de skäl som klaganden har åberopat utan kan bevilja dispens på annan grund (prop.
1971:45 s. 94).

De
nuvarande reglerna för med sig att parterna i ett myckel stort anlal fall över
huvud taget inte anger någon annan grund för dispensansökningen än att målet har
prejudikatinlresse resp. att det finns synneriiga skäl för dispens enligt 54
kap. 10 § första stycket 2 RB. Man överiäter alltså åt HD att finna ut om det
möjligen kan finnas någon fråga i målet med prejudikatintresse resp. om del
har begåtts något fel som kan föranleda extraordinär dispens. Det är sällsynt
alt den granskningen, som är betungande både för föredraganden och HD, leder
till att prövningstillstånd beviljas. Man kan räkna med alffullföljden i nu
avsedda fall ofta dikteras av en önskan att förhala verkställigheten av
hovrättens avgörande.

Övervägande skäl talar för
att HD alltjämt bör kunna bevilja dispens på grunder som inte har åberopats av
klaganden. Det finns emellertid knappast någon anledning att tillåta att en
dispensansökan skall kunna inskränka sig lill ett naket påstående om att målet
har prejudikatintresse resp. all det föreligger sådana synnerliga skäl som
krävs för extraordinär dispens. Vad särskill gäller prejudikatdispens kan
erinras om alt den enskildes intresse av att få en ändring till stånd inle
skall tillmätas någon betydelse vid dispensprövningen (prop. 1971:45 s. 88).
Det avgörande är om HD anser målet vara lämpat för prejudikalbildning eller inle.

Det
kan mot denna bakgrund inte anses alltför betungande atl den som begär prejudikatdispens
också skall ange gmnderna för sin begäran. Del kan påpekas att en part redan nu
måste ange grunderna för sitt yrkande om ändring av hovrättens avgörande. Gör
han inle det, riskerar han alt hans talan avvisas.

Avvisande
av en revisions- eller besvärstalan på grund av brister i inlagan får inte ske
ulan att parten försl har förelagts atl avhjälpa bristen men underlåtit detta
(55 kap. 7 §, 56 kap. 7 § RB). När del gäller dispensansökningar måste man
emellertid räkna med alt ell föreläggande mera sällan

Prop.
1980/81:154 38

skulle
komma alt tillföra målel något nyll. Detta torde gälla bl.a. i de fall då det
över huvud tagel inte går atl påvisa någon dispensgrund. I dessa fall skulle
förfarandet med föreläggande om komplettering och beslut om avvisning endasi
medföra onödig skriftväxling och ökade koslnader. Dispensansökningen bör
därför, även om gmnderna inte har preciserats, som huvudregel prövas i sak.
Därvid bör emellertid HD kunna begränsa prövningen till de grunder som har angetts
av sökanden. Det innebär att ansökningen kan komma att avslås om någon grund inle
har angetts.

Vad
som nyss har sagts om ansökningar om prejudikatdispens bör gälla även i fråga
om ansökningar om extraordinär dispens. Det kan visserligen förefalla stötande atl
t.ex. elt grovt rättegångsfel som en part har förbisett eller underlåtit att
nämna i dispensansökningen kanske inte kommer alt rättas till. Situationen är
emellertid i så fall densamma som om parten över huvud taget inle hade
fullföljt talan mot hovrättens avgörande. Han är i det läget hänvisad lill att
anlita extraordinära rättsmedel. Har parten inom fullföljdstiden upptäckt elt
fel som bör rättas till är det inle för myckel begärt atl han också skall ange della
i sin revisions- eller besvärsinlaga.

Den
nu skisserade ordningen bör komma till uttryck genom en ny 12 § i 54 kap. samt
ändringar i 55 kap. 4 § och 56 kap. 4 § RB.

För
RR:s del finns bestämmelser om prövningstillstånd i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Dispensgmnderna enligl 36 § första stycket är desamma som gäller
för prövning i HD. 1 37 § andra slyckel sägs alt klaganden i besvärsinlagan bör
ange de skäl som han åberopar för sin begäran om prövningstillstånd. 1 5 §
finns vidare en generell bestämmelse för det fallet att en ansöknings- eller
besvärshandling är så ofullständig att den inle kan läggas till gmnd för
prövning i sak. 1 så fall skall rätlen förelägga sökanden eller klaganden all
inom viss lid avhjälpa bristen, vid påföljd atl hans talan annars inte tas upp
till prövning.

Vid
övervägande av om de skärpta krav på dispensansökningens innehåll som nyss har
förordats för HD bör slå igenom även för RR:s del, bör beaktas att processen i
en förvaltningsdomstol är mindre formbunden än i en allmän domstol. Delta
gäller också i fråga om den högsta instansen. Del är i mål vid
förvaltningsdomstolarna mycket vanligt att en part själv för sin talan. Målen i
en förvaltningsdomstol är vidare av myckel skiftande slag. Della talar för alt
man inte gör någon ändring i vad som i förevarande hänseende gäller enligt förvaltningsprocesslagen.

Frågan
om HD;s och RR;s sammansättning vid dispensprövning behandlas i följande
avsnitt.

3.5
Domförhetsreglerna

Enligt
3 kap. 6 § RB är en avdelning av HD domför med fem ledamöter. Fler än .sju
ledamöter får inle sitta i rätten. Dessa regler gäller inte bara när ell mål
avgörs efter prövning i sak utan också vid avvisande av talan eller

Prop.
1980/81:1.54 39

vid
avskrivning, t.ex. efter åteikallelise, av ett mål vari dispens har meddelats.
De är också tillämpliga vid prövning av resningsansökningar, domvillobesvär
och ansökningar om återställande av försutten tid. Även när HD avger yttranden
i utlämningsärenden krävs minst fem ledamöter för domförhet. Enligt lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden gäller däremot att HD är domför med
tre ledamöter när yttrande avges i sådana ärenden.

Särskilda domförhetsregler
gällei också vid dispensprövning. Enligt 3 kap. 6 § RB skall då tre ledamöter
delta. Delta innebär att en dispensavdelning inte heller får bestå av fler än
tre ledamöter. Undantag gäller dock för def fallet att en fråga om
prövningstillstånd har förklarats vilande i väntan på att en annan del av målet
prövas i sak. Frågan om prövningstillstånd skall då avgöras av de ledamöter som
prövar målel, dvs. av fem ledamöter.

Liknande regler gäller
enligt 4 § tredje stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
för RR:s del. Som huvudregel gäller alt på en avdelning av RR dömer fem
regeringsråd. RR är dock domför med fyra ledamöter, om tre av dem är ense om
slutet. Vid avgörande av frågor om prövningstillstånd skall tre ledamöter della.

I HD får ledamöterna f.n.
ägna omkring hälften av arbetstiden enbart åt prövningen av dispensansökningar
Delta förhållande är inle godtagbart. Det slora flerlalel ansökningar är av del
slaget att del över huvud taget inte finns någon utsikt till att dispens skall
kunna beviljas. För dessa fall kan det inte anses påkallat att dispensfrågan
skall avgöras av tre ledamöter. Det skulle medföra en påtaglig förbättring av
arbetsläget i HD om man kunde minska antalet ledamöter vid dispensprövningen
och på det sättet ge ledamöterna mera lid för den egentliga dömande
verksamheten.

Det kan ifrågasättas om
inte också i en del andra fall de nuvarande domförhetsreglerna för HD innebär
en onödigt kvalificerad sammansättning. I forsla hand bör övervägas om inle ett
färre antal ledamöter kan vara tillräckligt vid prövningen av ansökningar om
resning och andra extraordinära rättsmedel. Det finns också skäl som lalar för
en enklare sammansättning när ett mål avgörs utan prövning i sak, t.ex. vid
avskrivning efter återkallelse. Motsvarande överväganden bör göras även i
fråga om RR.

Det kan övervägas om inle
också sammansättningen vid avgivande av yttranden i utlämningsärenden skulle
kunna minskas. 1 det föregående (avsnitt 3.3) har emellertid föreslagits vissa
begränsningar i skyldigheten att inhämta yttrande frän HD i utlämningsärenden.
Genomförs del förslaget kan man räkna med en betydande minskning av HD:s
befattning med främst nordiska utlämningsärenden. Man torde få räkna med att de
ärenden vari yttrande fortfarande skulle avges av HD är av komplicerat slag. Delta
talar för atl någon ändring inle görs i fråga om beslutförheten i utlämningsärenden.

Prop. 1980/81:154 40

i.5.7
Domförhet vid dispensprövningen

Avgörande
for frågan humvida HD skall meddela prejudikatdispens är, som tidigare har
framhållits, om målet med hänsyn till det allmänna intresset av
prejudikatbildning bör prövas av HD. Den enskildes intresse att få till stånd
en överprövning har här fått vika. Skulle en dispensansökan avslås, kan detta
inte anses innebära någon rättsförlust för den part som har begärt
prövningstillstånd. Denna innebörd av regelsystemet bör beaktas när det gäller atl
ta ställning till frågan om det går atl minska det anlal ledamöter som skall della
i dispensprövningen.

1
princip anses det åhgga HD atl självmant beakta om någon dispens-gmnd
föreligger. De allra flesta dispensansökningama är av den karaktären att det
från böijan står klart att något utrymme för prejudikatdispens inte finns.
Saken ligger något annorlunda lill i fråga om extraordinär dispens. För att HD
skall kunna konstatera huruvida det finns gmnd för en sådan dispens måste det
göras en viss kontroll av att bl.a. formella fel vid handläggningen i
underinstanserna inte har förekommit. Som nämnts till-lämpas detta numera så
att endast sådana fel som har påpekats av en part eller som direkt faller i
ögonen vid inläsningen av målet behöver beaktas.

I
det föregående har förordats att den som begär prövningstillstånd i HD i
fortsättningen skall vara skyldig att ange på vilken grund prövningstillstånd
bör meddelas. Genomförs den ordningen, kan man räkna med att antalet obefogade
dispensansökningar minskar. I fråga om ansökningar vari grunden har angetts
torde dispensprövningen komma att underlättas.

Det
sagda talar för atl man vid dispensprövningen bör kunna nöja sig med färre
antal ledamöter än nu. Frågan är då om det skall krävas att två ledamöter
deltar eller om det skall vara tillräckligt med en.

För
två ledamöter talar främst värdet av att avgörandet kan träffas efter diskussion
med en kollega. På det sättet fär ledamötema naturligtvis ett bredare underlag
för sitt ställningslagande. Vad som talar mot en sådan lösning är att vinslen
från arbetssynpunkl inte blir så stor som önskvärt.

Majoriteten
av ansökningarna är sådana atl det knappasi finns någol utrymme för tvekan
vare sig beslutet går i den ena eller den andra riktningen. I dessa fall bör
del vara tillräckligt att saken prövas av en ledamot. Problemet hänför sig till
de ansökningar, uppskattningsvis 20—25 procent, där bedömningen av om dispens
skall ges eller inle är tveksam.

När
man tar ställning till frågan vilken sammansättning som bör krävas i dessa fall
bör beaktas alt HD till sitt förfogande har en väl kvalificerad föredragandekår.
Även om revisionssekreterarna inte deltar i beslutet -och inte heller
fortsättningsvis bör göra det - är det tydligt att revisionssekreterarens
uppfattning i sakfrågan och den evenluella diskussionen mellan denne och
ledamöterna kan ha betydelse för beslutet. Den ordning som gäller vid
föredragning av dispensansökningar innebär vidare en garanti för att de olika
omständigheter som är av betydelse för dispensfrågan blir väl belysta.

Prop. 1980/81:154 41

Mot den bakgrunden bör det som en huvudregel kunna godtas
att HD vid dispensprövningen är domför med en ledamot. Det finns emellertid ett
antal fall, låt vara ganska få, där del kan vara otillfredsställande att dispensfrågan
avgörs av endast en ledamot. Det bör därför finnas möjlighet atl hänskjula
frågan till prövning i en större sammansättning, lämpligen högsl tre ledamöter.
Elt hänskjutande bör kunna ske så snart ledamoten finner saken tveksam eller t.ex
om han anser att dispensfrågan har principiella aspekter som gör det lämpligt
alt den prövas i en större sammansättning. Att dispensfrågan på del sättet i
en del fall kommer atl föredras två gånger uppvägs mer än väl av den vinst det
innebär atl majoriteten av ansökningarna kan avgöras av endast en ledamot.

1 en del
fall torde det redan vid inläsningen av målet kunna konstateras alt
dispensfrågan bör avgöras i den större sammansättningen. Revisionssekreteraren
bör då anmäla detla pä lämpligl sätl. Del bör ankomma på HD själv att i
arbetsordningen ge närmare föreskrifter om formerna härför. Det är knappast
lämpligt atl i lagtext söka precisera i vilka fall prövningen skall ske i den
störte eller mindre sammansättningen. Också på den punkten kan HD vid behov ge
närmare föreskrifter. I 3 kap. 6 § RB bör anges endast att HD vid
dispensprövning är domför med en ledamot och att fler än tre ledamöter inte får
delta i prövningen.

När det
gäller RR ger inte dispensprövningen f.n. upphov till samma ar-betsmässiga
problem som i HD. Också i andra hänseenden råder i praktiken vissa skillnader
i fråga om dispensprövningen i de båda högsla domstolama. Som har anförts i
det föregående motiverar dessa skillnader att del inte för RR införs krav på
all sökanden skall uppge gmnden för sin begäran om prövningstillstånd. Det bör
vidare framhållas att målen i RR rör många olika rättsområden och att behovet
av prejudikat inle alltid är så lätt att överblicka. Man måsle därför utgå från
att det för RR:s del finns behov av att i ett stort antal mål ha tillgång Ull
tre ledamöter vid dispensprövningen.

Det
förekommer emellertid också i RR en del dispensansökningar som skulle kunna
avgöras i en mindre kvalificerad sammansättning. Införs nya regler om HD:s
sammansättning vid dispensprövningen, bör därför motsvarande regler kunna
införas också för RR, även om den mindre sammansättningen kanske inte kommer
till så stor användning. De nya reglerna bör för RR;s del föras in i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar. På samma sätt som har förordats för HD bör
det ankomma på RR att i arbetsordning ge närmare föreskrifter om i vilka fall
frågor om prövningstillstånd skall avgöras i den störte eller mindre
sammansättningen.

3.5.2 Domförhet vid prövningen av resningsansökningar m.m.

Vid prövningen av ansökningar om resning eller
återställande av försutten tid eller av domvillobesvär gäller vanliga domförhetsregler
i HD. Det krävs alltså minst fem ledamöter för atl avgöra mål av nu nämnt slag.

Prop. 1980/81:154 42

En
del resningsansökningar är obefogade i den meningen all den tid inom vilken
ansökan enligt 58 kap. 4§ RB skall göras redan har gått ut eller att det över
huvud taget inte görs gällande någon omständighet som enligt RB ulgör grund för
resning. Det finns också en del fall där det är uppenbart att ansökningen skall
beviljas. Det rör sig då i allmänhet närmasl om fall enligt 58 kap. 1 § första slyckel
4 eller 2 § 4, dvs. då den rättstillämpning som ligger lill grund för domen
uppenbart strider mot lag.

1
andra fall krävs emellertid en ganska grundlig genomgång av målel för atl det
skall kunna konstateras huruvida förutsättningarna för beviljande av resning är
uppfyllda eller inle. Ställning kan därvid behöva tas till ganska tveksamma
bedömningsfrågor, t.ex. till frågan huruvida en viss omständighet kan anlas ha
påverkat utgången av målet om den hade varit känd tidigare.

Prövningen
av en resningsansökan innebär inte heller i sistnämnda mera komplicerade fall
någon omprövning av målel i sak. Prövningen är i det hänseendet likartad med
dispensprövningen, där elt färre anlal ledamöter än i vanliga mål anses
tillräckligt. Bifalls en resningsansökan, skall HD enligt 58 kap. 7 § första
stycket RB förordna atl målet skall las upp på nytt av den domstol som sisl har
dömt i målel. Då resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till den
tilltalades förmån kan emellertid HD i uppenbara fall själv omedelbart ändra
domen.

Det
sagda talar för att man bör kunna minska antalet ledamöter som skall delta i
prövningen. Antalet bör dock inte lämpligen undersliga tre. Det bör vidare, på
motsvarande sätt som har förordats beträffande dispensprövningen, finnas
möjlighet att hänskjula målet till prövning i en större sammansättning eller
alt låta målet direkt gå till avgörande i den sammansättningen. Det kan sålunda
finnas anledning atl använda den slörre sammansättningen när resningsfrågan är
invecklad eller när den har principiell räckvidd. Det bör ankomma på HD själv
att i arbetsordningen ge riktlinjer för i vilka fall den större eller mindre
sammansättningen skall användas.

1
huvudsak likartade skäl kan anföras för att man också bör införa möjlighet alt
minska del antal ledamöter som skall delta vid prövningen av ansökningar om
återställande av försutten tid och besvär över domvilla. Inle heller i dessa
fall rör del sig om någon omprövning i sak av etl tidigare avgörande. Antalet
ledamöter bör också i nu avsedda fall vara lägst tre. 3 kap. 6 § RB bör ändras
i enlighet med det anförda.

Vad
som nu har förordats angående HD:s sammansättning vid prövningen av
ansökningar om resning och återställande av försutten tid bör gälla också vid
den prövning av sådana ansökningar som enligt 11 kap. 11 § RF ankommer på RR. 1
lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar bör alltså tas upp
bestämmelser motsvarande dem som nyss har förordats för HD;s del.

Prop.
1980/81:154 43

3.5.3
Domförhet vid avvisning, avskrivning m.m.

Enligl
nuvarande domförhetsreglei" i HD skall beslut om t.ex. avvisande av talan
eller om inhibition fattas av en fullsutten avdelning. En tremansavdelning
anses behörig all besluta i vissa frågor som har samband med dispensprövningen,
t.ex. alt förordna om ylterligare skriftväxling, att besluta angående
rättegångskostnader i samband med atl prövningstillstånd vägras och att beslula
om avskrivning av elt mål efler ålerkallelse.

Enligt
55 kap. 11 § Iredje meningen RB får en inhibitionsfråga i elt mål vari
prövningstillstånd behövs inte tas upp av HD förrän prövningstillstånd har
meddelats. I RR däremot får en inhibitionsfråga prövas även dessförinnan.
Varken i HD eller RR anses en dispensavdelning behörig att besluta om inhibition.
Den frågan måsle alltså prövas av en fullsutten avdelning.

Inhibitionsfrågor
är regelmässigt brådskande. När en sådan fråga kommer upp i HD måsle
domstolen, på grund av 55 kap. 11 § tredje meningen RB, snabbt la ställning
även till dispensfrågan. Detta kan ske genom att HD med stöd av andra meningen
i nämnda paragraf underlåter att höra motparten innan frågan avgörs. 1 sak
finns det knappast någol atl invända mol detta i de fall då dispensprövningen
kan begränsas lill inhibilionsfrågan och prövningen inte föranleder någon
tvekan. Ofta har emellertid en inhibitionsfråga elt sådant samband med
huvudsaken att den inte kan behandlas för sig. Också i sådana fall måste HD på
ett begränsat prövningsunderlag avgöra om dispens skail meddelas i huvudsaken
eller inte. Detta leder till all dispens kan komma att meddelas i huvudsaken
trots att det senare, när utredningen är komplett, kanske visar sig alt del
inte fanns tillräckliga skäl till prövningstillstånd. Över huvud taget får det
anses otillfredsställande att dispensprövningen i dessa fall måste ske utan
att det finns tid till mer ingående överväganden.

Del
anförda lalar för att föreskriftlen i 55 kap. 11 § iredje meningen RB upphävs.
1 fortsättningen bör det alltså vara möjligt för HD att, i enlighet med vad som
redan gäller för RR, meddela beslut i en inhibitionsfråga innan frågan om
prövningstillstånd har avgjorts.

I det föregäende har
föreslagits en minskning av antalet ledamöter vid bl.a. dispensprövningen och
prövning som avser extraordinära rättsmedel. De nya sammansättningsreglerna vid
prövningen av extraordinära rättsmedel torde utan vidare bli tillämpliga när
det i sådana mål blir aktuelh atl avvisa talan eller avskriva målet t.ex. när
talan har återkallats. Även inhibition och andra beslut itnder rättegången i
sådana mål torde utan vidare kunna fattas i denna mindre sammansättning. Som
nämnts anses en dispensavdelning f n. behörig att besluta i vissa frågor som
har samband med dispensprövningen. De nya sammansättningsreglema torde inte
medföra någon skillnad härvidlag. Dispensavdelningen får emellertid inle beslula
i inhibitionsfrågor. Införs möjlighet för HD att pröva sädana frågor redan innan
prövningstillstånd har meddelars, bör dispensavdelningen lämpligen

Prop.
1980/81:154 44

ges behörighet att pröva också yrkanden om inhibition.
Även i RR bör dispensavdelningen ges denna behörighet. Härför lorde krävas
uttryckliga bestämmelser. Med de nya sammansättningsregler som föreslås kan dispensavdelningen
bestå av en ledamot vid prövningen av inhibitionsfrågor.

När det
gäller mål i HD som fortfarande skall prövas i den störte sammansättningen kan
diskuteras om inte vissa lättnader bör införas om målet avgörs utan prövning i
sak. Vad gäller avvisande av talan ligger det emellertid nära till hands atl
jämställa ett sådant beslul med en prövning i sak som går vederbörande emol.
Detta talar för att man i dessa fall har samma domförhetsregler som vid en
prövning i sak. När det däremot gäller avskrivning av ett mål t.ex. på gmnd av
återkallelse av den fullföljda talan torde själva avskrivningsbeslutel vara i
överensstämmelse med partens eget önskemål. Det synes därför rimligt att sådana
beslut skall få fattas av såväl HD som RR med ett färre anlal ledamöter än
normalt. Man synes därvid utan olägenhet kunna ha den regeln att avdelningen är
domför med en ledamot.

1 RR förekommer ganska ofta att en talan måste avvisas på
grund av en för sent inkommen besvärsinlaga (jfr 7 § förvaltningsprocesslagen).
1 HD uppkommer inte den frågan eftersom en fullföljdsinlaga skall ges in till
hovrätten, som också prövar huruvida den har kommit in i rätl tid (55 kap. 3 §,
56 kap. 3 § RB). Frågan huruvida en besvärsinlaga har kommit in till RR i rätt
tid eller inte är regelmässigt av enkel beskaffenhet. Det synes därför lillräckligl
med en ledamot för alt avgöra den frågan.

Del finns skäl som talar för att vissa andra beslut under
rättegången än sådana som rör inhibition skulle kunna få fattas i en mindre
sammansättning än f.n. Det synes emellertid inte lämpligl all i detta
sammanhang föreslå någon ändring av vad som nu gäller. Frågan kan evenluellt
las upp i samband med en fortsalt översyn av HD;s arbetsformer.

De nu förordade ändringarna bör i fråga om HD beaktas
genom ändringar i 3 kap. 6 § RB. Såvitt gäller RR bör de nya reglerna föras in
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

3.6 Ikraftträdande m.m.

I enlighet med det anförda har upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

2.
lag om ändring
i lagen (1974:579) om handläggning av nådeärenden,

3.
lag om ändring
i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

4.
lag om ändring
i lagen (1959:254) om utlämning för brott Ull Danmark, Finland, Island och
Norge, samt

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar.

Förslagen har tagits upp som bilaga 2.

Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 juli
1981.

Prop. 1980/81:154 45

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget om ändring i rättegångsbalken

3 kap. 6 §

I paragrafen ges nya bestämmelser om domförhet i HD.
Bestämmelserna har i förslaget delats upp i tre stycken.

Nuvarande
första och andra meningarna har, med smärre redaktionella justeringar, tagits
upp som första och tredje meningar i första stycket. I en andra mening anges
att en avdelning är domför med tre ledamöter vid prövningen av ansökningar om
resning eller återställande av försutten tid eller av besvär över domvilla. 1
fråga om motiven till bestämmelsen kan hänvisas lill avsnitt 3.5.2. Förslaget
innebär all lägst tre och högst sju ledamöter skall deha i prövningen.
Meningen är atl HD i arbetsordningen skall ge riktlinjer angående den
sammansättning som i olika fall bör väljas.

I andra stycket första och andra meningarna ges nya
bestämmelser om domförhet vid dispensprövningen. Enligt huvudregeln är HD domför
med en ledamot men upp till tre ledamöter kan delta. Bestämmelserna har motiverats
i avsnitt 3.5.1. Även i delta fall får del ankomma på HD alt ge kompletterande
föreskrifter om när den större eller mindre sammansättningen bör väljas. Tredje
meningen i stycket motsvarar den nuvarande tredje meningen i paragrafen.

Det kan i sammanhanget framhållas att varken nuvarande
eller föreslagna sammansättningsregler torde utgöra hinder för en
dispensavdelning att i samband med att prövningstillstånd beviljas besluta om
att inhämta yttrande från myndigheler eller enskilda i frågor som rör
huvudsaken. Huruvida så bör ske är snarast en lämplighetsfråga. Vid behov kan
HD ge rikllinjer för i vilken utsträckning dispensavdelningen bör beslula i
frågor som nämnts nu.

Tredje stycket innehåller en ny bestämmelse om domförhet
vid avskrivning av ett mål och vid prövningen av inhibilionsyrkanden. Frågoma
har behandlals i avsnitt 3.5.3 i den allmänna motiveringen. Avskrivningar kan
sålunda beslutas av en ledamot även om det för prövning i sak hade krävts t.ex.
minst fem ledamöter. Bestämmelsen, jämförd med den föreslagna ändringen i 55
kap. 11 §, öppnar vidare möjlighet för en dispensavdelning alt pröva inhibilionsyrkanden.
Det bör påpekas att bestämmelsen endast reglerar frågan om den minsta
sammansättning som får förekomma i nu avsedda fall. I fråga om det högsla anlalel
ledamöter som får delta i prövningen gäller första resp. andra stycket. Även i
fall som avses i iredje stycket fär det ankomma på HD aU ge närmare
föreskrifter angående sammansättningen i olika fall.

Det bör observeras alt bestämmelsema i 55 kap. 8 § andra
stycket inte enbart rör inhibition i vanlig mening utan också t.ex. frågor om
häktning och reseförbud. När sådana frågor skall prövas av en dispensavdelning

Prop. 1980/81:154 46

kan
del finnas skäl lill en restriktiv tillämpning av den nya befogenheten alt låta
dispensavdelningen beslå av en ledamot.

.54
kap. 12 §

Som
nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4) skall i fortsättningen den
som ansöker om prövningstillstånd vara skyldig alt ange grunden för sin
ansökan. Föreskrifter härom föreslås bli intagna i 55 kap. 4 § och 56 kap. 4 §.
Syftel med de nya bestämmelsema är i första hand atl komma till rätta med
sådana obefogade dispensansökningar som huvudsakligen görs för alt förhala
verkställigheten. För alt nå del syftel behöver inte HD;s nuvarande möjlighel
alt bevilja prövningstillstånd på grunder som inte har åberopats av sökanden
inskränkas. Däremol är del nödvändigl att ge HD befogenhet att inskränka
prövningen till grunder som har åberopats av sökanden. En bestämmelse om detta,
gemensam för revisions- och besvärsmål, har tagils in i förevarande paragraf.
Bestämmelsen innebär alt HD kan avslå dispensansökningen utan närmare piövning
om någon grund varför prövningstillstånd skall meddelas inte har angetts.

Bestämmelsen
utesluter inte all HD i stället för att genast avslå ansökningen väljer att
förelägga sökanden att komplettera denna med elt angivande av grunderna. Ett
sådant förfarande bör emellertid inle tillgripas annal än om en komplettering
bedöms som meningsfull. Framgår direkl av ansökningen att det finns skäl lill
prövningstillstånd trots all grunden inle har angetts, finns det i allmänhet
inte någon anledning att utfärda elt föreläggande om komplettering. Är saken
tveksam, kan det emellertid vara önskvärt med en komplettering, inte minst för
att få en precisering av vilken fråga som dispensprövningen bör omfatta. Del
ankommer i första hand på revisionssekreteraren alt meddela föreläggande om
komplettering av dispensansökningen (17 § AO).

55
kap. 4 §,56 kap. 4§

Genom
ändringarna i förevarande paragrafer införs skyldighet för den som begär
prövningstillstånd alt också ange varför han anser alt prövningstillstånd
skall meddelas. I 55 kap. 4 § och 56 kap. 4 § anges f.n. atl revisionskäranden
resp. klaganden bör närmare ange de omständigheter han åberopar till stöd för
att prövningstillstånd skall meddelas. Ordet " bör" har i förslaget
ändrats lill "skall". 1 fortsättningen måste revisionskäranden resp.
klaganden specificera vilken fråga i målet som enligl hans mening bör bli
föremål för prejudikalbildning resp. vari resningsgrunden eiler domvillan
består.

55
kap. 11 §

I
förevarande paragraf har den nuvarande bestämmelsen i Iredje meningen om
förbud alt pröva frågor om inhibition innan dispens har meddelats tagits bort.
Förslaget har motiverats i avsnitt 3.5.3 (jfr förslaget till ändring i 3 kap 6
§ RB).

Prop. 1980/81:154 47

4.2 Förslaget
om ändring i lagen (1974:579) om handläggningen av nåde

ärenden

Förevarande
förslag har motiverats i avsnitt 3.2. Ändringarna innebär att regeringen i
fortsättningen skall kunna bifalla en nådeansökan helt eller delvis även utan
att ha inhämtat yttrande från HD resp. RR. Innan ett nådeärende avgörs skall
emellertid yttrande inhämtas om det föreligger särskilda skäl.

Särskilda
skäl att inhämta yttrande kan föreligga när bedömningen av om nåd skall ges
eller inte är tveksam eller när det i ett visst fall finns anledning att göra
avsteg från vanligen tillämpad praxis. Ett annat fall då yttrande bör inhämtas
är då fråga har uppkommit om benådningsrättens omfattning enligt RF. Det är
avsett att regeringen skall ha stor frihet att avgöra när del föreligger särskilda
skäl att inhämta yllrande från HD.

4.3 Förslaget
om ändring i lagen (1957:668) om utlämnuig för brott

15-I7§§

I
förevarande paragrafer har gjorts vissa ändringar som hänger samman med att HD
inte längre skall behöva höras i alla utlämningsärenden som inte omedelbart
avslås. HD:s yttrande behöver sålunda inle inhämtas om den som avses med
framställningen har samtyckt till att han utlämnas. Angående motiven till
förslaget på den punkten kan hänvisas till avsnitt 3.3.

115
§ har i enlighet med del sagda föreskriften om att ärendet skall prövas av HD
inskränkts till att gälla fall då samtycke inte föreligger. 16 § andra stycket
andra meningen innehåller f.n. en föreskrift om att elt beslut om tvångsmedel i
ett utlämningsärende gäller tills vidare intill dess HD har prövat ärendet och,
om HD anser att utlämning kan beviljas, till dess regeringen har avgjort
ärendet. Efter mönster av 12 § andra stycket nordiska ullämningslagen anges i
stället alt beslutel gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller
HD har funnit hinder möta mot utlämning. Enligt förslaget i 17 § skall
riksåklagaren sedan ulredningen avslutats överlämna ärendet till regeringen i
stället för lill HD, om den som avses med framställningen har samtyckt till atl
han utlämnas.

24 §

Förevarande
paragraf innehåller bestämmelser för det fallel atl den främmande staten, utan
hinder av villkor som har uppställts för utlämningen begär att den som har
utlämnats får ställas lill ansvar för annal brott. Regeringen kan då medge att
så får ske. I fråga om HD:s hörande i ärenden som nyss nämnts föreslås nya
bestämmelser i tredje stycket. Dessa innebär att HD:s befattning med
framställningar som inte avslås omedelbart inskränks till fall då vederbörande
inte har medgivit framställningen.

Prop.
1980/81:154 48

4.4
Förslaget om ändrmg i lagen (1959:254) om utlämnmg för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge

11,
12 och 15a§§

I II §
finns f.n. föreskrifter om att HD skall pröva ett utlämningsärende enligt den
nordiska ullämningslagen om den som avses med framställningen begär del.
Vidare ges bestämmelser om förhandling i HD och en föreskrift om att en
framställning inte får bifallas om HD har funnit att det möter hinder mot
utlämning.

Som anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 3.3) bör den ovillkorliga rätten för den som avses med
framställningen att påkalla HD;s hörande slopas. I stället bör det ankomma på
regeringen att avgöra huruvida HD skall höras eller inte. Om vederbörande har
samtyckt till att han utlämnas bör det över huvud taget inte finnas möjlighet
att höra HD. Beslut om utlämning kan då i vissa fall fattas.

Med hänsyn till det sist
anförda bör de nya bestämmelserna om HD;s hörande tas upp efter de bestämmelser
som rör utlämning efter beslut av en åklagare. Bestämmelsema i 11 § har därför
ersatts med bestämmelser i en ny 15 a §. Där sägs i första stycket att om
särskilda skäl föreligger skall, innan regeringen meddelar beslut i ärendet,
yttrande inhämtas från HD humvida utlämning kan lagligen beviljas enligt denna
lag. Är del tveksamt t.ex. om förutsättningarna för utlämning enligt 2-6 §§ i
lagen föreligger, kan detta utgöra ett särskiU skäl att höra HD. Av 7 kap. 1 §
regeringsformen och 26 § förordningen (1980:560) med instmktion för regeringskansliel
följer att beslut om att inhämta yttrande från HD kan fattas av en chefstjänsteman
eller, efter bemyndigande, av en annan tjänsteman i justitiedepartementet.

Nuvarande
bestämmelser i 11 § första stycket andra och iredje meningarna samt andra
stycket har, med några redaktionella jämkningar, tagits upp som andra och Iredje
stycken i den nya 15 a §. 112 § har den nuvarande hänvisningen till 11 §
ersatts med en hänvisning lill 15 a §.

18 §

Förevarande
paragraf innehåller bestämmelser för det fallet att den främmande staten, utan
hinder av villkor som har uppställts för utlämningen begär att den som har
utlämnats får ställas till ansvar för annat brott. Regeringen kan då medge att
så fär ske. I fråga om HD:s hörande i ärenden som nyss nämnts föreslås nya
bestämmelser i andra stycket. Dessa innebär att HD skall höras endast om
regeringen finner att särskilda skäl föreligger.

I
tredje stycket har gjorts ändringar av redaktionell karaktär.

Prop.
1980/81:154 49

4.5
Förslaget om ändring i lagen (1971:289) om aUmänna förvaltningsdomstolar

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.1, 3.5.2 och 3.5.4) har förordats att de
nya sammansättningsregler som föreslås vid prövning i HD av dispensansökningar,
ansökningar om resning och återställande av försutten tid, inhibifion samt
avskrivning skall tillämpas även i RR. Vidare föreslås att RR skall kunna med
en ledamot besluta om avvisning av för sent inkomna besvär. 1 4 § tredje
stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar finns bestämmelser om RR:s
sammansättning i olika fall. Från redaktionell synpunkt synes lämpligast att
nuvarande 4 § tredje stycket, med de ändringar som påkallas av de nya sammansättningsreglema,
förs över till en ny paragraf, 4a §, som också upplärde nya regler som behövs i
övrigt.

Beträffande
motiveringen till förevarande förslag kan i övrigt hänvisas fill
specialmotiveringen till förslaget om ändring av 3 kap. 6 § RB.

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 154

Prop. 1980/81:154 50

Bilaga 1:1

Tabell 1 Samtliga mål och ärenden i HD

Är 1970 1971 1972 1975
1976 1977 1978 1979'

Inkomna mål och

ärenden 1667
1603 1824 2215 2416 2487 2768 2746

Ans. om pröv-

ningstillst. 1405 1329 1469 1855 2000 2123 2341
2330

Övriga mål 94
76 73 84 97 110 131 106

Ans. om resning samt

domvillobesvär 119 143 228 220 260 205 228 195

Äterst. av för

sutten tid 49 55 54
56 59 49 68 88

Slutligt handlagda

mål och ärenden 1567
1636 1932 2034 2558 2 367 2428 2690

Till följande år

balanserade 965 942 836 1096
956 1081 1272 1439

Tabell 2 Dispensansokningar

Är

1970

1971

1972

1975

1976

1977

1978

1979'

Bifallna
ansökningar

186

189

178

177

233

191

200

164

Tvistemål

59

57

50

48

55

54

56

29

Brottmål

51

38

39

45

51

38

35

31

Besvärsmål

76

94

89

84

127

99

109

104

Avslagna
ansökningar

1072

1140

1309

1420

1794

1741

1721

2 256

Tvistemål

228

212

269

318

378

327

269

355

Brottmål

626

636

679

680

838

828

798

1004

Besvärsmål

218

292

361

422

578

586

654

696

Tabell 3 Slutligt handlagda nädeansökningar

Är

1975

1976

1977

1978

1979

Antal
nådeansökningar

1818

1817

2278

2230

1932

Avslagna
ansökningar

1442

1444

1419

1710

1617

1
procent

79

79

62

77

84

Beslut efter HD: s

hörande

59

68

124

106

86

I överensstämmelse

med HD

58

68

119

97

82

Bifallna
ansökningar

376

373

859

520

315

I
procent

21

21

38

23

16

I överensstämmelse

med HD

257

283

810

471

300

Siffrorna är preliminära.

Bilaga 1:2

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 3 kap. 6 §, 55 kap. 4 och 11 §§ och 56 kap. 4 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels
atl i balken skall införas en ny paragraf, 54 kap. 12 §. av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 kap. 6§'

Avdelning
av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. EJ må flera än sju sitta i
rätten. / behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under
högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningsfillstånd,
som förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § första stycket, avgöres dock av de
ledamöter som pröva målet.

En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter.Vit/
prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller
av besvär över domvilla är avdelningen domfor med tre ledamöter. Flera än sju
ledamöter får inte sitta i rätten.

Vid behandling av frågor om prövningstiUstånd är
avdelningen domfor med en ledamot. Flera än tre ledamöter får inte deltaga. Frågor
om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § första
stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av ett mål och prövning a v
frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket år avdelningen domfor med en ledamot.

54 kap. 12 §2

Behandlingen av frågor huruvida prövningstiUstånd skaU
meddelas får begränsas tiU omständigheter som har åberopats av sökanden.

' Senaste lydelse 1974:573.

Förutvarande 12 § upphävd genom 1971:218.

Prop. 1980/81:154 52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 kap.

4 §3

I revisionsinlagan skall revisionskäranden uppgiva;

1.
den dom, mot
vilken talan föres;

2.
grunderna för
revisionstalan med angivande, i vilket avseende hovrättens domskäl enligt
kärandens mening äro oriktiga; saml

3.
i vilken del
domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, bör Erfordras prövningstillstånd,

käranden i revisionsinlagan närma- skaU käranden i revisionsinlagan

re angiva de omständigheter han närmare ange de omständigheter

åberopar till stöd för alt sådanl till- han åberopar till stöd för atl sädant

stånd skall meddelas. tillstånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsinlagan uppgiva de bevis han
vill åberopa och vad han vill styrka med vatje särskilt bevis. 1 tvistemål
skall käranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anledningen härtill.
Åberopar käranden skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall det i
huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid revisionsinlagan. 1
revisionsinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten eller i
brottmål målsägande eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i högsta domstolen.

Är i brottmål den tiUtalade anhållen eller häktad, skall
det angivas.

Revisionsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av
käranden eller hans ombud.

55 kap.

11 §

Erfordras prövningstillstånd, be- Erfordras prövningstillstånd,

stämme högsta domstolen, sedan skaU högsla domstolen sedan

skriftväxlingen avslutats, om så- skriftväxlingen har avslutats Pe

dant tillstånd skall meddelas. När stämma om sådant tillstånd skall

skäl äro därtiU, må frågan uppta- meddelas. När det finns skäl tiU det

gas, ehuru skriftväxling ej ägt mm. får frågan upptagas trots att skrift-

Innan prövningstillstånd medde- växling inte har ägt mm.

lats, må fråga, som avses 18 § and

ra stycket, ej upptagas.

56 kap.

4§<

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2.
grundema för
besvärstalan; samt

3.
den ändring i beslutel,
som klaganden yrkar.

3 Senaste lydelse 1971:218. * Senaste lydelse 1971:218.

Prop, 1980/81:154 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Erfordras prövningstillstånd, fcör Erfordras prövningstillstånd,

klaganden i besvärsinlagan närma- skaU klaganden i besvärsinlagan

re angiva de omständigheter han närmare ange de omständigheter

åberopar till stöd för att sådant till- han åberopar till slöd för att sådant

stånd skall meddelas. tillstånd skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill
åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid
besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av
klaganden eller, hans ombud.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:579) om handläggningen av
nådeärenden

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:579) om
handläggningen av nådeärenden skall ha nedan angivna lydelse.

2§

Regeringen kan omedelbart av- Innan
regeringen avgör ett nåde

slå ansökan om nåd, orn skäl till bl- ärende
skall den, om särskild an-

faU uppenbarligen saknas. I annat ledning
föreligger, inhämta yttran-

faU skad regeringen, innan den av- de
från högsta domstolen eller, när

gör nådeårende, inhämta yttrande fråga är om e«
mål i vilkel regering-

från högsla domstolen eller, när en, en
förvaltningsdomstol eller en

fråga är om mål i vilket regeringen, förvaltningsmyndighet
är sista in-

förvallningsdomstol eller förvall- stans,
från regeringsrätten. Den

ningsmyndighel är sista instans, domstol som
skall avge ett sådant

från regeringsrätten. Den domstol yttrande
är därvid beslutför med tre

som skall avgiva sådant yttrande är ledamöter,

därvid beslutför med tre ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 15-17 och 24 §§ lagen (1957:668)
om utlämning för brott skall ha nedan angivna lydelse.

15 §' Innan regeringen meddelar be- Innan
regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen, slut i
anledning av framställningen,

' Senaste lydelse 1975:292.

Nuvarande
lydelse skall yttrande avgivas av riksåklagaren och ärendet prövas av högsta'
domstolen. Är det uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock
omedelbart avslås.

Föreslagen
lydelse skall yttrande avges av riksåklagaren. Har inte den som avses med framstäUningen
samtyckt tdl att han utlämnas, skaU ärendet dessutom prövas av högsla
domstolen. Är del uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den
dock omedelbart avslås.

16
§2 Riksåklagaren skall
lill grund för sill yttrande verkställa erforderlig ulredning enligt vad om fömndersökning
i brottmål är stadgat.

utan
inskränkning till viss tid.

Den som
häktats äger påfordra, att ny förhandling skall äga rum inom tre veckor från
det beslut senast meddelats.

Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av rätten gäller tills vidare intill dess högsta domstolen prövat ärendet och,
om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas, regeringen avgjort
ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär lill högsla domstolen

Om
tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut
av räUen gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller högsta
domstolen har funnit hinder möta mot utlämning. Talan mot rättens beslul föres
genom besvär till högsta domstolen utan inskränkning tUl viss tid.

17 §

Sedan
utredningen avslutats, överlämnar riksåklagaren ärendet jämte sitt yttrande
till högsta domstolen.

Sedan utredningen avslutats, överiämnat riksåklagaren
ärendet jämte sitt yttrande lill högsta domstolen. Har den som avses med
framställningen samtyckt tUl att han utlämnas, skall ärendet Jämte yttrande i
stället överlämnas till regeringen .

24 §<

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger
regeringen på framställning av den främmande slaten medgiva, alt den som
utlämnats må slällas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än
den, för vilken utlämning skett, eller utlämnas till annan stat. I fråga om
sådan framställning skall i fillämpliga delar gälla vad som är stadgat angående
framställning om utlämning.

Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingama visa,
utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.

= Senaste lydelse 1975:292. '•> Senaste lydelse
1975:292. ■• Senaste lydelse 1975:292.

Nuvarande lydelse

Framgår av
inkomna handlingar, att framställningen icke kan lagligen bifallas, eller
finner regeringen eljest anledning att icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen. Finner
högsta domstolen alt hinder möter, må framställningen icke bifallas.

Föreslagen lydelse

Framgår av
inkomna handlingar, att framställningen icke kan lagligen bifallas, eller
finner regeringen eljest anledning atl icke villfara framställningen, skall den
omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, om inte
den som avses med framställningen har medgivit denna. Finner högsla domstolen
att hinder möter, får framställningen inte bifallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott
till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:254) om
utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

dels att 11 § skall upphöra atl gälla,

dels alt 12 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av
nedan angivna lydelse.

12 §
Till främjande av utredningen och för att säkerställa utlämning må åklagaren,
om den gärning för vilken utlämning begäres eller gärning av molsvarande
beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff, använda och hos rätten påkalla
användandet av tvångsmedel enligt vad i allmänhet är föreskrivet för brottmål.
Tvångsmedel må användas ulan alt särskild utredning, utöver vad av
framställningen om utlämning framgår, förebragts till slöd för atl den som
avses med framställningen begått det uppgivna brottet.

Beslul av
rätten om användande av tvångsmedel gäller lills vidare intill dess ärendet
avgjorts eller högsta domstolen i fall som avses i // § funnit hinder mot
utlämning möta. Talan mot rättens beslul föres genom besvär till högsta domstolen
utan inskränkning till viss tid.

Beslut av
rätten om användande av tvångsmedel gäller tills vidare intill dess ärendet
avgjorts eller högsta domstolen i fall som avses i 15 a § funnit hinder mot
utlämning möta. Talan mol rätlens beslut föres genom besvär till högsta domstolen
utan inskränkning lill viss tid.

Den som häktats äger påfordra, att ny förhandling skall
äga rum inom tre veckor från det beslut senasl meddelats.

Prop.
1980/81:154 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a §

Om särskilda skäl föreligger skall, innan regeringen
meddelar beslut i ärendet, yttrande inhämtas från högsta domstolen huruvida utlämning
kan lagUgen beviljas enligt denna lag.

Om det bedöms erforderligt, skall förhandling hållas.
Förhandlingfår inte vägras, såvida inte tidigare forhör under utredningen
måste anses tillräckUgt eller saken bedöms vara uppenbar.

Om högsta domstolen har funnit att hinder mot utlämning
möter en Ugt denna lag, får framställningen inte bifallas.

18 §'

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger
regeringen på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas till
ansvar för annan före utlämningen förövad gäming än den, för vilken utlämning
skett, eller ufiämnas till annan av de i 1 § omförmälda staterna. I fråga om
sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat
angående framställning om utlämning. Medgivande må lämnas allenast om, såvitt
handlingama visa, utlämning för gämingen kunnat lagligen äga mm.

Framgår av
inkomna handling- Innan regeringen meddelar bear, att
framställningen icke kan slut i ärendet skall, om särskUda lagUgen
bifallas, eller finner rege- skäl föreUgger, yttrande över fram-ringen
eljest anledning att icke vill- ställningen inhämtas från högsta fara
framställningen, skad den domstolen. Finner högsta domsto-omedelbart
avslås. I annat faU prö- len all hinder möter,/år framställ-vas frågan av
högsta domstolen, ningen inte bifallas. dock endast om det begäres av den
som avses med framställningen. Finner högsta domstolen att hinder möter, må
framställningen icke bifallas.

Beträffande tillstånd lill ulläm- ' Belräffande tillstånd lill
ufiäm

ning till annan än de i 1 § omförmäl- ning till annan än de i 1 § omförmäl

da staterna skola bestämmelsema i da staterna skall bestämmelsema i

24 § lagen om utlämning för brott 24 § lagen (1957:668) om utlämning

äga tillämpning. för brott äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1975:294.

Prop. 1980/81:154 57

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnuigsdomsto-lar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§>

Regeringsrätten är delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna är lika behöriga att upptaga mål som regeringsrätten handlägger.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är det regeringsråd som regeringen förordnar.

På avdelning dömer fem regeringsråd. Regeringsrätten är
dock domför med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid behandUng
av fråga om prövningstillstånd skall tre regeringsråd deltaga.

4a§

På avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock domför
med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid prövning av
ansökningar om resning eller återställande av försutten tid är avdelningen domför
med tre ledamöter.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är
avdelningen domför med en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte deltaga.

Vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär,
avskrivning av ett mål och prövning av frågor som avses i 28 § förvaUningspro-cesslagen
(1971:291) är avdelning. en domför med en ledamot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Senaste lydelse 1974:577.

Prop. 1980/81:154 58

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttranden över promemorian (Ds Ju 1980:12) Högsta domstolens och
regeringsrättens arbetsformer

1
Allmänna synpunkter

Högsta
domstolen: Trols de ändringar av fullföljdsreglerna som genomfördes år 1971 är
förutsättningarna för atl HD skall kunna svara för prejudikatbildningen i
huvudsak oförändrade. Antalet ansökningar om prövningstillstånd har i stället
för all som då förutsattes minska tvärtom ökat väsentligt. Domstolen är i stor
utsträckning sysselsatt med mål som sorgfälligt prövats i två instanser och
dom därjämte saknar varje prejudikatinlresse, medan handläggningen av
väsentliga rättsfrågor får vänta. Om man ser på samtliga anställdas insatser lorde
betydligt mer än hälften av HD;s arbete bestå i behandlingen av
dispensansökningar. Beaktas att åtskilligt arbete går åt lill prövning av
ansökningar om resningar och återställande av försutten tid saml av domvillobesvär
torde inle heller justitieråden och revisionssekreterarna ägna mer än omkring
hälften av sin arbetstid ål HD;s egentliga uppgift, nämligen att svara för rältsenhetligheten
och leda rättstillämpningen. Delta förhållande mellan den tid som går åt för
att bestämma vilka mål som skall prövas och den tid som slår till buds för själva
prövningen är uppenbariigen oefterrättligt. Minskar HD:s övriga arbetsuppgifter,
kan man räkna med att domstolens ledamöter får mer tid alt ägna sig åt
uppgiften att leda rättstillämpningen. En minskning av ledamöternas
arbetsbörda är dessulom nödvändig av personliga skäl.

Det är därför synnerligen
välmotiverat att, såsom föreslås i promemorian, minska HD;s sysslande med
andra arbetsuppgifter än den prejudikat-bildande verksamheten. HD understödjer
tanken på en mer fullständig översyn av systemet för fullföljd till domstolen.
På kort sikl kan emellertid i enlighet med promemorieförslagen inle oväsentliga
resultat nås dels genom att vissa arbetsuppgifter förs bort från HD, dels
genom atl formerna för handläggningen av andra arbetsuppgifter förenklas. Det är
av vikt alt dessa ändringar genomförs så snart som möjligt.

Regeringsrätten
(majordeten): Regeringsrätten vill ge en någol utförligare beskrivning av
domstolens verksamhet än den som lämnas av arbetsgmppen i dess promemoria.

Regeringsrätten prövar
enligt 2 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar besvär över
kammarrätts beslut enligl förvaltningsprocesslagen och besvär över annat
beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad
författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anförs hos domstolen.
Enligt 11 kap. 11 § regeringsformen prövar regeringsrätten också ansökningar om
resning och återställande av försutten tid i fråga om ärende för vilket
regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsla instans.
Vidare avger regeringsrätten i vissa fall yttrande till regeringen, bl.a. över
ansökningar om nåd.

Regeringsrättens
kompetens bestäms sålunda genom att del i olika författningar anges att besvär
över beslut enligt författningen skall gå till kammartätten eller - i vissa
fall - direkt till regeringsrätten.

Prop.
1980/81:154 59

1
enlighet härmed är regeringsrätten sisla instans i ett stort anlal olika

slag av mål och ärenden. Häribiand kan nämnas flertalet mål om skatter

och allmänna avgifter, kommunalbesvärsmål, mål om omhändertagande

av bam för samhällsvård, körkortsmål, mål om meddelande i särskilda fall

av tillstånd, förbud eller föreläggande enligt föreskrifter rörande den all

männa hälsovården, vissa molsvarande mål angående byggnadsväsendet,

brandförsvaret och civilförsvaret, mål enligt lagen om nykterhetsvård, mål

om verkställighet av straff eller annan brottspåföljd, mål om utlämnande

av allmän handling och mål om meddelande av patent.

Antalet
lUl regeringsrätten inkomna mål uppgick till 5 943 år 1977, 5 932 år 1978, 5
296 år 1979 och 4 318 år 1980. Det bör anmärkas all del för år

1980 angivna
antalet inte är direkt jämförbart med antalet för tidigare år på

grund av ändrade rutiner för målregistreringen. Om tidigare tillämpade ru

tiner hade använts skulle anlalel registrerade mål år 1980 ha varil något

över 4 800.

Regeringsrätten
är sedan förvallningsdomstolsreformen år 1971 företrädesvis prejudikatinslans.
Sålunda gäller enligl 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) att besvär över
kammarrätts beslut i mål som har anhängig-gjorts hos kammarrätten genom
överklagande eller underställning prövas av regeringsrätten endast om
regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Anlalel mål i regeringsrätten
där prövningstillstånd krävs har under de senaste åren uppgåu till något över 3
000, dvs. 60 procent av det lolala antalet. Prövningstillstånd meddelades år
1978 i 2.54 mål, år 1979 i 251 mål och år 1980 i 245 mål.

Vissa
förvaltningsbeslut överklagas hos regeringsrätten ulan prövningstillstånd. Som
exempel kan nämnas mål om patent och vammärken, mål om uUämnande av allmän
handling och mål om förhandsbesked av riksskatteverket. Beträffande kommunalbesvärsmålen
gäller efter numera genomförd lagändring all prövningstillstånd krävs i fråga
om kommunala beslut beträffande vilka justering av protokollet tillkännagetts
den 1 januari

1981 eller
senare. Beslul ifråga om vilka tillkännagivandet skett tidigare

kan alltjämt överklagas till regeringsrätten utan sådant tillstånd.

Regeringsrätten
består f.n. av 23 regeringsråd, varav 2 tjänstgör i lagrådet. Domstolen är
indelad i fyra avdelningar med lika behörighet atl upplaga mål som
regeringsrätten handlägger. Beredning och föredragning av mål i regeringsrätten
ombesörjs av regeringsrättssekrelerare.

Bestämmelserna
om domförhet i regeringsrätten fanns till utgången av 1974 i 22 § 1809 års
regeringsform. Reglerna om högsta domstolen stod i paragrafens första moment
och reglerna om regeringsrätten i dennas andra moment. Vissa olikheter förefanns
ifråga om domförhetsreglerna för de båda högsta instanserna.

1
den nya regeringsformen nämns de båda högsta instanserna i 11 kap. 1 § men
grundlagen innehåller inte längre några stadganden om domförhet. I stället sägs
i 11 kap. 4 § regeringsformen att om huvuddragen av domstolarnas organisaUon
föreskrivs i lag. Domförhetsreglerna tillhör utan tvekan de gmndläggande organisaUonsreglerna.
Vad gäller regeringsrätten är dess domförhet sedan 1975 uttömmande angiven i 4
§ tredje stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Stadgandet
i 11 kap. 4 § regeringsformen får anses innebära krav att de materiella
reglerna om domförhet skall, såsom hitUlls varit fallet, stå i lag och inte
efter delegation i författning av lägre valör. Tanken bakom gmnd-lagsregeln är
att riksdagen som lagstiftare skall ha inflytande över hur

Prop. 1980/81:154 60

domstolarna
är sammansatta. 1 särskilt hög grad gäller del sagda belräffande högsta
domstolen och regeringsrätten som i regeringsformen tilläggs vissa
konstitutionella befogenheter (11 kap. 11 §, 12 kap. 3 och 8 §§ regeringsformen).

Regeringsrådet
Mueller är av skiljaktig mening: Ds Ju 1980:12 innehål-ter förslag som är av
stor principiell betydelse för två av landets högsta rättsvärdande instanser,
högsta domstolen och regeringsrätten. Främst föreslås väsentliga ändringar i domförhelsreglema.
Sålunda skall huvudparten av alla frågor om prövningstillstånd komma alt
avgöras av ensamdomare. De föreslagna domförhetsreglerna överlåter på
domstolarna att själva avgöra huruvida fråga om prövningstillstånd skall prövas
av ensamdomare eller av en avdelning med tre ledamöter. Del fömtsattes att domstolarna
skall kunna ge erforderliga regler härom i arbetsordningen. På molsvarande sätt
skall domstolarna få rätt all bestämma antalet ledamöter som skall deltaga bl.a.
när resningsansökningar prövas.

Syftet
med förslagen är främst alt lätta den nuvarande arbetsbelastningen inom högsta
domstolen. Förslagen beträffande regeringsrätten har närmasl karaktär av rena
konsekvensändringar. Dessa senare förslag har lagts fram trots alt
arbetssituationen i regeringsrätten inle påkallar någon ändring.

De
föreslagna domförhetsreglerna överlåter på högsta domstolen

och
regeringsrätten alt själva närmare bestämma domförheten. En sådan delegation
strider klart mol 11 kap. 4 § regeringsformen.

Företrädare
för andra intressen än den berörda personalens har inle ens beretts tillfälle atl
deltaga i del bakomliggande utredningsarbetet.

Det
måste anses vara helt oförenligt med god svensk lagstiftningstradition att på
grundval av det nu föreliggande materialet lägga fram förslag för riksdagen om
så väsentliga ändringar i högsta domstolens och regeringsrättens organisation.

Förslaget
alt högsta domstolen och regeringsrätten i viss utsträckning skall få rätt att
- bl.a. genom föreskrifter i arbetsordningen - bestämma domförheten, dvs. hur
många ledamöter som skall delta strider klart mot 11 kap. 4 § regeringsformen.
Där föreskrivs nämligen att domstolarnas rättsskipningsuppgifler, huvuddragen
av deras organisation och rättegången skall regleras i lag. Varken 11 kap. 4 §
eller någon annan föreskrift i regeringsformen gör det möjligt att på domstol
delegera rätten atl bestämma i angivna frågor. I detla sammanhang må erinras om
atl nuvarande domförhetsregler — som ger högsla domstolen och regeringsrätten
en viss rätt att själva bestämma antalet ledamöter - har tillkommit, innan den
nuvarande regeringsformen trädde i kraft och att dessa regler alhså är giltiga
enligt punkl 6 i övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Alt det ansetts möjligt
att införa dessa regler innebär alltså inte alt sådana regler är tillåtna enligl
11 kap. 4 § regeringsformen.

En
så viklig fråga som domförheten bör för övrigt under inga förhållanden få
avgöras av domstolen själv. Domstolen skulle om så skedde också kunna få
svårigheter att värna sin egen integritet mot parter som begär alt deras sak
skall behandlas i en "störte" eller "mindre" av flera
möjliga sammansättningar. Det föreliggande förslagel torde dessutom i praktiken
leda till att det blir föredraganden eller någon annan tjänsteman på kansliet som
avgör hur många ledamöter som skall pröva frågan huruvida prövningstillstånd
skall beviljas i ett mål. Detta kan självfallel inle accepteras.

Regeringsrådet
Petrén tillägger för sin del: Det är med stor tvekan jag anslutit mig till
tanken alt med utgångspunkt från den remitterade prome-

Prop.
1980/81:154 61

morian nu ändra regeringsrättens domförhetsregler. Det i
regeringsrättens remissyttrande framlagda lagförslaget innebär all från
huvudregeln enligl gällande rätt all för domförhet erfordras deltagande av 5
eller under viss fömtsättning 4 regeringsråd undantag göres för vissa slag av
avgöranden. För dessa tillskapas som en nyhet avdelningar i regeringsrätten domföra
med tre regeringsråd.

Förslaget
har tämligen svagt samband med den remitterade promemorian, som föranletts av akula
problem i högsta domstolen. 1 promemorian förekommer överhuvud blott några
spridda notiser avseende regeringsrättens förhållanden. Förslagel till ändring
av regeringsrättens domförhetsregler har därför måst byggas på erfarenheter
som samlats inom regeringsrätten under tiden efter förvallningsreformens
ikraftträdande vid ingången av 1972. Visst statistiskt underlag har kunnat
framtagas under remissvarets utarbetande och redovisas i della.

Min tvekan härrör inte av lagförslagels innehåll, även om
man givetvis kan ha någol olika meningar rörande detaljer i della. Exempelvis
skulle man gärna sett att tiden medgivit regeringsrätten all göra en statistisk
analys av resningsansökningarna, i senare lid 75 ä 100 om året. En sådan behövs
för atl man skall kunna beräkna storieken av den rationaliseringsvinst som görs
när man skiljer ul vissa enklare resningsansökningar som Ire-mansmål.

Det är lagstiftningsärendet som sådant som inger olust och
förorsakar min tvekan. Frågan om de högsla domstolsinstansernas domförhet ulgör
nämligen enligl min mening elt ämne av avsevärd tyngd. Det kräver all den omsorg
som normalt ägnas viktigare lagstiftningsfrågor i vårt land. Intill 1975 fillhörde
det t.o.m. grundlagsområdet.

Det borde icke ifrågakomma att göra brådstörlade ändringar
i dessa regler utan elt tillfredsställande underlag. Skall ingrepp av principiell
natur göras i domförhetsreglerna, som är hell cenirala för domstolarnas organisation,
måste förslagen härom redovisas mot bakgrund av en genomtänkt sammanhängande
syn på de högsta domstolarnas roll i samhällel, deras uppgifter och deras arbetssätt.

Hittills lorde ha ansetts närmasl självklart all en
slutinstans skall besluta, såvitt rör huvudsaken, i kollegial sammansättning,
dvs., om ett ojämnt antal ledamöter befinnes önskvärt, med tre, fem, sju elc.
domare. Att frångå denna grundsals och låta slutliga avgöranden träffas av en
enda domare är ett allvarligt steg, som icke kan tas ulan ingående överväganden
av konsekvenserna.

Antalet i etl avgörande dellagande domare måsle självfallel
i första hand bestämmas utifrån behovet av allsidig bedömning. Enmansavgöranden
i de högsla instanserna framstår då som otänkbara så snart en sak ger reellt utrymme
för olika individuella bedömningar. Blott belräffande beslul av närmast
registrerande karaktär kan det vara tillfyllest med en domare. Andra faktorer
som inverkar på domförhelsfrågan är självfallel vilka och hur många mål man
vill släppa fram till de högsta instanserna, hur många domare som bör få verka
i dessa instanser elc. Dessa olika faklorer påverkar varandra på olika säll och
måsle ses i etl sammanhang.

I de flesta länder är de högsla instanserna inte allmänna
revisionsdomstolar utan prejudikaldomslolar. I sådant fall erfordras en
ordning för utväljandet av de avgöranden från lägre instanser som de högsla
skall ompröva för att tillgodose prejudikatbehovel. Det finns många olika meloder
för att genomföra detta urval. I Sverige har vi låtit tre medlemmar av vederbörande
slutinstans bestämma vilka mål av de lill domstolen inkomna

Prop.
1980/81:154 62

ändringsansökningarna som skall väljas ut. Redan i våra
grannländer till-lämpas andra metoder. Även om det ankommer på tre domare att
träffa valet kan dessa lösa uppgiften på hell olika sätt. Alla tre kan lägga
ned samma arbete på uppgiften, men verksamheten kan också ordnas så atl blott
en domare granskar varje mål närmare, medan övriga två endast deltar i själva
urvalsbedömningen. Ett annal sätl är alt begära av den klagande att han
noggrannare angiver varför just hans mål skall väljas ut för prövning.
Urvalsprövningen kan sedan inskränkas till en granskning av vad klaganden
själv anfört och urvalet göras med utgångspunkt härifrån. Man kan också tänka
sig all domstolen själv först bestämmer på vilka punkter prejudikat behövs och
sedan letar i hela massan av ändringssökande för att finna lämpliga mål.

Om urvalel läggs på slutinstansen själv - vilket i och för
sig ej är nödvändigt - bör man självfallel välja en ordning, så all icke
huvuddelen av arbetstiden i den högsta instansen åtgår för att göra urvalel.
Skulle man ha hamnat i ell sådant läge, får man givetvis eftersträva en
ändring. Det kan bli fråga om all finna andra rutiner men också om en övergång
till någon helt ny ordning.

Kan man inte bemästra uppkomna svårigheter inom ramen för
gällande rätt, blir lagändringar aktuella. 1 den mån det icke blir fråga endasi
om någon smärre justering, bör i övervägandena indragas alla de olika faktorer
som tillsammans är av betydelse vid utformning av domförhetsreglerna för den
domstol det gäller.

Det är mol
denna bakgrund som del synes mig svårt alt godta den föreliggande promemorian
som utgångspunkt för lagändringar av någon betydelse rörande domförheten i
högsta domstolen och regeringsrätten. Del i promemorian redovisade materialet
är i mitt tycke helt otillräckligt som motivering för ett så allvarligt steg
som att införa ordningar med enmansavgöranden i våra två högsta
domstolsinstanser. Förslagel om att låta domförhetsregler inflyta i arbetsordningar
är tvivelaktigt ur grundlagssynpunkt. För lagändringar avseende domförheten i
regeringsrätten presenteras överhuvudtagel knappast någol faktaunderlag alls.
Del synes mig betänkligt atl behandla domförhetsreglerna så lättvindigt mol
bakgrund av de uppgifter som tillagt regeringsrätten belräffande lagenligheten
inom hela förvaltningsområdet. Remissförfarandet i lagstiftningsärendet blir
därmed också i fråga om regeringsrätten närmasl meningslöst, då remissinslanserna
blott fått en lagtext utan egentliga motiv atl yttra sig om. Ulan upplysningar
om arbetsförhållanden och frågeställningar i regeringsrätten kan utomstående
knappast bilda sig en sakligt grundad mening om lagförslagen avseende
regeringsrätten.

Som regeringsrätten angivit i sitt yttrande synes lämpligl
all man på gmndval av de erfarenheler som vunnits sedan 1972 överser domförhetsreglerna
för regeringsrätten. Del måste ske mot bakgrund av den växande betydelse
regeringsrätten kan väntas få bl.a. för tillämpningen av den nya
regeringsformens regler i del praktiska rältslivet. Erfarenheler från andra oss
närslående länder med enahanda problem bör självfallel ulnylljas. Del låter sig
säkeriigen göra alt nå fram till rationellare arbetsformer än de som fillämpas
idag.

Regeringsrätten har i sitt yttrande ansett sig kunna, i
avvaktan på en allmän översyn i ralionaliseringssyfle förorda införandel av en
ordning innebärande atl avdelningar i regeringsrätten med tre medlemmar blir domföra
belräffande vissa rutinbelonade avgöranden. Även om det ligger närmast att helt
avstyrka promemorian och dess förslag på grund av dennas gmnd-

Prop, 1980/81:154 63

läggande
brister, kan goda skäl anföras alt redan nu ta ut de rationaliseringsvinster,
som - lät vara tämligen begränsade - ligger inom räckhåll. Jag har trots min
principiella tveksamhet av dylika prakfiska skäl anslutit mig till
regeringsrättens yttrande med det däri intagna lagförslaget.

Justitiekanslern: Genom
lagstiftning år 1971 fastslogs att högsta domstolens och regeringsrättens
funktion i inslanssystemet skulle vara inriktad på prejudikatbildningen. Detta
åstadkoms genom alt prövningstillstånd krävs för sakprövning i högsta instans
och att dispensgrunderna inte ger utrymme för ändringsdispens, bortsett från
fall där resningsskäl föreligger. Hovrätter och kammarrätter är således i
princip sista instans för omprövning i ordinär rättsmedel svag.
Dispensprövningen i högsta domstolen och regeringsrätten skall ha till huvudsakligt
syfte att utvälja de rättsfall som kan tjäna Ull prejudikat.

Som framgår av
utvecklingen för högsta domstolens vidkommande -och för den delen också för
regeringsrätten även om arbetsbelastningen där inte påverkats på samma sätt som
i högsta domstolen - synes dock den roll, som genom 1971 års lagstiftning
sålunda tillmätts den högsta instansen, i slor utsträckning inte ha uppfattats
av den rätlssökande allmänheten. Att döma av den stora måltillströmningen till
högsta instans torde fullföljd till denna alltjämt i slor omfattning ses som elt
normalt led i rättsmedelskedjan för att åstadkomma materiell rättelse.

Arbetet med
dispensprövningen har på grund härav kommit alt la en oproportionellt stor del
av de högsta instansernas tid och arbetskraft i anspråk. Såväl högsta
domstolen som regeringsrätten torde därigenom ha fått dimensioner som mera är
betingade av arbetet med utväljande av lämpliga prejudikatsfall än av arbetet
med alt utforma prejudikaten. Det är därför angeläget att man tar tillvara alla
möjligheler att förenkla den förstnämnda proceduren och koncentrera arbetet
till domstolarnas egentliga uppgift, prejudikaibildningen. Delta gäller också
regeringsrätten, även om för närvarande arbetsläget inte inger samma oro där
som i högsta domstolen.

De
remitterade förslagen synes anvisa en framkomlig och lämplig väg att uppnå det
ovan angivna målet utan alt därigenom ett evenluellt mera djupgående
nydaningsarbete på rätlegångslagstiftningens område föregrips.

Riksåklagaren: Allmän
enighet lorde numera råda om alt de högsta dömande instansernas viktigaste
uppgift bör vara atl svara för rältsenligheten och ge vägledning för
rättstillämpningen. Det är därför angeläget att fullföljdsreglerna är så
utformade all de så långt möjligt avgränsar domstolarnas funktioner till rent prejudikalbildande
verksamhet. Såvitt avser processen i högsla domstolen gjordes genom 1971 års fullföljdsreform
betydelsefulla ändringar i detla syfte. Nu föreliggande förslag tillgodoser
främst det angelägna syftet att minska högsla domstolens befattning med ärenden
som ligger utanför denna verksamhet och kan således sägas vara en vidareutveckling
av intentionerna bakom 1971 års fullföljdsreform.

Jag tillstyrker i allt väsentligl
de nu framlagda förslagen. Det är angelägel alt åtgärderna genomförs snarast
möjligt. På sikt kan det vara motiverat atl högsta domstolens funktioner i
rättsskipningen och ordningen för fullföljd blir föremål för en mera
genomgripande översyn.

Domstolsverket:
De föreslagna ändringarna av domförhetsreglerna syftar till att åstadkomma en
minskning av arbetsbördan för i första hand högsta domstolens ledamöter. I
promemorian redovisas emellertid inte hur stor denna minskning blir eller vilka
konsekvenser ändringarna får för personalen i övrigt. Innan reformen genomförs
bör därför högsta domstolens

Prop. 1980/81:154 64

organisation
undersökas närmare i syfte att klarlägga resursbehovet för de olika
personalkategorierna.

I
promemorian uttalas att det skulle vara en möjlig väg att ersätta det nuvarande
systemet med dispensprövning i högsta domstolen med en ordning som innebär att
frågan om prövningstillstånd tas upp redan i hovrätten i samband med att målet
avgörs där. DV delar uppfattningen att detta är en komplicerad fråga. Den bör
dock ägnas fortsatt uppmärksamhet i syfte att få till stånd ett enklare
prövningsförfarande än för närvarande.

Svea
hovrätt: I departementspromemorian aktualiseras principiellt viktiga spörsmål,
främst frågan huruvida prövningstillstånd inte längre skall behandlas i en
kollegial sammansättning utan kunna handhas även av en ledamot ensam. Enligt
hovrättens mening hade det varit önskvärt med en mera ingående diskussion av
vilka följder som detta kan tänkas medföra. Arbetsgruppen synes ha ansett att
förslaget huvudsakligen är att betrakta som förändring av arbetsteknisk natur.

Den väsenfiiga och
principiellt belydelsefulla frågan huruvida begränsningen av beslutande antal
ledamöter till en ledamot kan antagas påverka säkerheten i avgöranden berörs
knappast alls. Promemorian ger därför inte något fillfredsställande underlag
för bedömning av lämpligheten av att frågor om prövningstillstånd primärt
skall avgöras av endast en ledamot. Enligt hovrättens mening är det angeläget
att en mera fullständig översyn av systemet för fullföljd lill HD och därmed
sammanhängande frågor kommer fill stånd.

Hovrätten över Skåne och
Blekinge:- Hovrätten vill rekommen

dera fortsatta överväganden beträffande möjligheterna att begränsa antalet

dispensansökningar. Här kan ifrågakomma möjlighet för hovrätt att för

ordna om omedelbar verkställighet av brottmålsdom, regler om prövnings

tillstånd i hovrätt för bölesmål samt avskärande av ytteriigare målgmpper

från fullföljdsmöjlighel lill HD.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammarrätten är - — — positiv till syftet med promemorian och
finner sig i stort sett kunna tillstyrka de förslag som den innehåller.
Reformen är av sådan natur all den enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF)
skall återspeglas i lag. Detta krav får enligt kammarrättens mening anses ha lillgodosetts
i erforderlig mån.

Domstolen
befarar emellertid att förslagen inte kommer att visa sig tillräckligt
effektiva. Risk föreligger nämligen för atl antalet ansökningar om prövningstillstånd
inte kommer att minska i önskvärd omfattning. Även andra vägar att lätta
arbetsbördan för i första hand högsta domstolen bör därför övervägas.

Kammarrätten
erinrar om att den redan tidigare har uttalat sig för att det vid tillfälle bör
övervägas om inle arvs- och gåvoskattemålen, åtminstone från och med andra
instans, bör flyttas från allmän domstol till allmän förvaltningsdomstol. Den
omständigheten att dessa mål har ett nära samband med civilrättsliga förhållanden
torde knappast behöva hindra en reform. Elt sådant samband föreligger också i
fråga om många andra mål som handläggs av allmän förvaltningsdomstol, inte
minst övriga skattemål som för övrigl utgör den största målgruppen i
kammarrätt.

1
promemorian diskuteras (s. 16) frågan om advokatärendena kan flyttas från
högsta domstolen till hovrätt. Det kan i anledning härav erinras om att mål av
närliggande natur handläggs av regeringsrätten och denna kammarrätt. Som
exempel kan nämnas frågor om behörighet för och om disciplinära ålgärder mot
läkare, revisorer m.fl. Det synes mot denna bakgmnd inte onaturligt att, i
syfte att lätta högsla domstolens arbetsbörda, lägga över

Prop. 1980/81:154 65

advokatärendena
på kammarrätten och, efter prövningstillstånd, regeringsrätten.

Vidare bör ytterligare
övervägas- alt i större utsträckning än hit

tills medge omedelbar verkställighet av domar i andra instans. Kammarrät

ten ställer sig med andra ord tveksam lill om de skäl som anges (s. 13 f) i

promemorian mol en sådan reform behöver vara avgörande.

Det synes vidare lämpligt
att över lag i olika sammanhang uppmärksamma möjligheterna aU genom reformer -
även av begränsad omfattning -på andra rättsområden minska belastningen i högsla
instans. Som exempel kan nämnas att en dröjsmålsränta, som är bättre anpassad lill
marknaden än den som stadgas i 5 § räntelagen (1975:635), säkerligen skulle få
en god effekt när del gäller alt motverka onödiga bestridanden av krav på betalning
och därmed minska antalet rättegångar om sådana fordringar.

Rättegångsutredningen: Det
kan nog vara riktigt att genom begränsade reformer av det slag, som promemorian
tar upp och vilka kan genomföras snabbi, underiälla arbetet i HD och
koncentrera domstolens resurser till egentlig dömande verksamhet. Reformerna
bör emellertid inle få undanskymma det faktum aU del kan finnas flera andra
och kanske bättre meloder att komma till rätta med problemen. Sådana metoder
kräver emellertid yllerligare utredning.

Såvitt
gäller behovet av alt på elt enkelt sätl kunna begränsa anlalel dis-pensansökningsfall
tänker vi i första hand på möjligheler att införa regler om fullföljdsförbud,
om omedelbar verkställighet av hovrättsdomar och om att häklningstid inle får
avräknas vid obefogad fullföljd av talan.

Såvitt gäller behovet av
all åstadkomma en bättre prejudikatbildning kan man tänka sig bl.a. särskilda
former för prejudikaltalan.

Viktigt
är också, att processen i HD får en så rationell utformning som möjligt. 1 det
avseendet är avvägningen mellan munllighel och skrifllighet intressant.

Domareförbundet:
Förbundet har inget att erinra mol vad som föreslås belräffande
regeringsrätten.

Frågan om när i olika fall
den större eller mindre sammansättningen av en avdelning skall komma till
användning föreslås reglerad i arbetsordning. Det kan dock ifrågasättas om det
inte vore mera i överensstämmelse med RF:s krav att åtminstone huvudgrunderna
för fördelningen anges i rättegångsbalken och i lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar.

---- Förbundet
vill framhålla, atl det efter förslagets genomförande

framstår
ännu tydligare än tidigare alt hovrätter och kammarrätter i praktiken är
slutinstanser. Detta är etl förhållande som enligt förbundets mening måste
tillmätas betydelse vid överväganden rörande rättegångsreglema för underinstansema,
bl.a. bestämmelserna om domförhet.

Advokatsamfundet:
Samfundet tillstyrker med nedan angivet undantag (domförhet vid
dispensprövningen) de föreslagna ändringarna i högsta domstolens och
regeringsrättens arbetsformer. Vad samfundet till utveckling därav anför nedan
avser i första hand högsta domstolen.

Advokatkårens
medlemmar har inle kunnal undgå att uppmärksamma

den ökande måkillströmningen lill högsla domstolen, som bland annat

medfört de olägenheter som arbetsgmppen belyst i sin promemoria. Dessa

har medverkat till förhållandevis långa handläggningstider i högsla dom

stolen. Mot denna bakgrund är det angelägel att åstadkomma de förbätt

ringar i domstolens nuvarande arbetsförhållanden som kan vinnas utan att

effekfivilelen åsidosätts eller rättssäkerheten äventyras.

Samfundet
instämmer i vad arbetsgmppen anför som skäl för alt inte 5 Riksdagen 1980181.
1 saml. Nr 154

Prop.
1980/81:154 66

flytta de s.k. advokalärendena från högsta domstolen. Det
är angeläget alt upprätthälla en enhetlig praxis beträffande inträde i och
uteslutning ur advokatsamfundet och detla skulle sannolikt försvåras om besvärsrällen
lill högsta domstolen slopades och besvär i stället skulle anföras till
hovrätterna som sisla instans. Det är endast ett fåtal advokalärenden per år
som förs under högsla domstolens prövning, men domstolens rättstillämpning i
dessa ärenden är av vikt både som garanti för rättssäkerhet och som ledning
för samfundets styrelse. Det senare har inte minst gällt under de senaste
åren, då ett stigande antal inträdesansökningar kommit från jurister med annan bakgmnd
och erfarenhet än vad som man brukat finna hos dem som söker sig till
advokatyrket.

SACOISR: SACO/SR finner att de föreslagna ändringarna i
huvudsak är välmotiverade och nödvändiga.

Såsom redovisas i promemorian har mållillströmningen lill
HD starkt ökat under senare år och har även antalet balanserade mål stigit
betydligt. Antalet domslolsledamöter har däremot bibehållits oförändrat, vilkel
medfört att arbetsbördan för ledamöterna blivil besvärande stor. Det är uppenbart
all det krävs åtgärder som snabbt förbätlrar situationen.

1 det uppkomna läget framslår det som naturligt att frsl
granska de i 3 kap. 6 § RB givna reglerna om HD: s domförhet. 1 promemorian
föreslås nu all i etl nytt första stycke i nämnda paragraf föreskrivs att en
avdelning av domstolen - såsom hittills gällt - är domför med fem ledamöter men
atl vid prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid
eller besvär över domvilla avdelningen är domför med tre ledamöter. 1 dessa
målkategorier återfinns naturiigtvis mål som är besvärliga och tveksamma och
även i fortsättningen skall avgöras av avdelning om fem ledamöter. Man kommer
emellertid inle ifrån att det bland dessa slag av mål återfinns etl mycket
betydande antal i vilka det är helt självklart om ansökan skall bifallas eller
ej. I sådana fall är det helt omotiverat att fem mycket högt kvalificerade
domare måsle vara med om avgörandet. Det är närmasl förvånande att en ändring
inte kommit till stånd långt tidigare.

När det gäller det stora antalet ansökningar om
prövningstillstånd har i paragrafens andra stycke föreslagits att en avdelning
skulle vara domför med en ledamot.

Ulan tvekan förhåller del sig så att det beträffande etl
myckel belydande antal ej finns någon som helsl tvekan om ansökan skall
bifallas eller avslås beroende på om prejudikatintresse föreligger eller ej.
Det torde knappast möta några betänkligheter att anförtro avgörandet i dessa
självklara fall ål endast en ledamot. Man får förutsätta att föredragande
revisionssekreterare vid minsta tveksamhet om avgörandet anmäler målet på en Iremansav-delning;
har så ej skett har ju ledamoten själv möjlighel alt hänskjula avgörandet till
sådan avdelning. Belräffande regeringsrätten kan det däremot med hänsyn till
målens skiftande karaktär och specialiseringen hos föredragandena inte anses lämpligl
att ansökningar om prövningstillstånd avgörs av en ledamot.

Alt de i paragrafens Iredje stycke omnämnda typerna av
avgörande skall kunna prövas av en enmansavdelning är ganska uppenbart.

Genomföres förslaget i dessa delar uppnås atl ledamöternas
arbete med dess typer av arbetsuppgifter avsevärt minskas och kan i slällel
ägnas ål den vikliga prejudikatulbildningen. Ett genomförande fömtsätter
emellertid att föredragande- och kansliorganisationen dimensioneras efter det
ökade målantal som kommer att avverkas.

Prop, 1980/81:154 67

Revisionssekreterareföreningen:
Inledningsvis framhålles i promemorian att den kraftiga ökningen av antalet
dispensansökningar och andra mål för med sig en besvärande stor
arbetsbelastning för HD;s ledamöter. Revisionssekreterarna märker belastningen
inte minst därigenom atl målantalet pä framför allt turindelade rotlar ständigt
växer trots god avarbetning av ledamöternas tid går åt lill atl pröva
dispensansökningar. Denna omständighet minskar utrymmet för den
prejudikatbildande verksamhet som utgör HD:s huvuduppgift. Revisionssekreterama
märker med bekymmer alt del är svårt att få föredragningsUd för mål som dispenserats.
Det är helt otillfredsställande att nuvarande förhållanden medför alt
väsentliga rättsavgöranden får vänta, medan domstolen i stor utsträckning
sysselsätts med mål som sorgfälligt prövats i två instanser och som därjämte
saknar varje prejudikatintresse.

------ Föreningen
understöder med eftertryck tanken att genom lagänd

ringar påverka målantalet och arbetsformerna hos HD. Ändringarna bör

vidtas utan fidsutdräkt och inte sättas i samband med rättegångsutredning

ens översyn av rättegången i storl.

Föreningen
vill framhålla att den information som kommer att ges till berörda myndigheter
och allmänheten om de nya reglerna i rättegångsbalken m.m. även måste avse
innebörden av 1971 års fullföljdsreform. Den kraftiga ökningen av antalet
obefogade dispensansökningar efter reformen visar att reformens reella innbörd,
i princip ett tvåinstanssystem, inte nått ul så som den borde ha gjort.
Förhoppningsvis kan en bättre information nu bidra till att antalet obefogade
dispensansökningar minskar.

Även
om det skulle råda en sådan s.k. prejudikatlorka som nämns (s. 14 f) torde dock
fler prejudikat kunna bildas om ordningen för dispensprövning förenklas utan
att kraven på rättssäkerhet efterges. Måhända upphör prejudikattorkan när fullföljdsreformens
avsikter förverkligas genom lagändringar som gagnar arbetet i HD.

I
promemorian framhålls (s. 13) alt fullföljdsreformen inte inneburit att begränsningen
av möjligheterna till dispens fått någon motsvarighet i en begränsning av
rätten att begära dispensprövning. Föreningen inslämmer i att ordningen för
dispensprövning bör ändras och att prövningen fills vidare bör ske hos HD.

2
Handläggningen av nådeärenden

Högsta
domstolen: HD tillstyrker förslaget om atl regeringen i nådeärenden skall höra
domstolen endast om särskild anledning föreligger. Elt argument som tidigare
förts fram lill förmån för atl i vidare utsträckning inhämta HD;s yttrande i
nådeärenden är att detla skulle innebära en viss trygghet för kontinuitet vid
behandling av ärendena. Detta argument har förlorat i styrka sedan inom jusfitiedepartementet
inrättats en enhet för föredragning av nådeärenden, där erfarenheter från
handläggningen av sådana ärenden finns samlade. I ömtåliga nådeärenden kan
naturligtvis ett yttrande av den högsta dömande instansen vara av betydelse för
regeringens prövning. Förslaget ger regeringen möjlighet att i sådana fall
inhämta yttrande av HD.

Regeringsrätten:
Regeringsrätten har inte någon erinran mol den föreslagna ändringen i lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden.

Justitiekanslern
har ingen erinran mot förslagen.

Prop. 1980/81:154 68

Riksåklagaren
har ingen erinran mot att högsta domstolens och regeringsrättens befattning
med nådeärenden inskränks på sätt som föreslagits.

Svea
hovrätt: Hovrätten vill anmäla tvekan om lämpUgheten av att ändra reglema för
handläggning av nådeärenden.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Hovrätten finner del angeläget all domarsynpunkler får
komma fram i de nådeärenden som kan komma atl bifallas. Särskilt i tider av
politisk oro är delta viktigt. Tillräckliga skäl för ändring i nu gällande
regler finns knappast. Förslaget i denna del avstyrks.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammarrätten tillstyrker det förslag som promemorian innehåller
men vill tillägga.

Det
har ansetts att del av kontinuilelshänsyn är angeläget atl högsla domstolen
hörs i nådeärendena. I detta hänseende måste beaktas att nådeenheten inom
justitiedepartementet är så uppbyggd, med bl.a. en endast varsam fortlöpande
förnyelse av personalen på enheten, att den är väl skickad att redovisa
ärendena på ett sådant sätt alt det ansvariga statsrådet vid sin bedömning kan
väga in konUnuiletsintresset.

Kammarrätten
vill understryka vad högsta domstolen tidigare har uttalat om värdet för
regeringen av all i etl ömtåligt utrikes- eller inrikespolitiskt läge kunna
hänföra sig till etl yttrande från domstolen. Det bör kunna förutsättas atl
regeringen i fall, som kan antas vara av denna art, utnyttjar möjligheten att
inhämta yttrande. I övrigt synes vad som anges (s. 41) i promemorian om när
yttrande kan böra inhämtas väl ägnat all tjäna till ledning i tillämpningen.

Domareförbundet:
Nu gällande ordning, enligl vilken HD hörs i alla de fall då nådeansökan ej kan
avslås omedelbart, innebär en viss garanti för kontinuitet vid behandling av
ärendena. Sedan inom justitiedepartementet tillskapats en särskild enhet för
föredragning av nådeärenden, har dock detta skäl för HD;s hörande ej samma
tyngd som tidigare. De nuvarande reglema utgör emellertid en rältssäkerhetsgaranli,
ägnad alt förhindra nådeprövningens utveckling till en "fjärde
instans". Förbundet ställer sig därför iveksaml till förslaget atl HD
skall höras endast om särskild anledning föreligger.

3
Ärenden om utlämning för brott

Högsta
domstolen: Även förslagen till ändringar i de båda utlämningslagarna synes väl
avvägda. Det kan vitsordas atl tillämpningen av den allmänna ullämningslagen
medför avvägningar, som kan motivera att HD hörs. När den som begärs utlämnad
samtycker till atl han utlämnas bortfaller dock detta motiv. Vad angår den
nordiska ullämningslagen är förhållandet mellan de nordiska ländernas
rättsordningar sådant, att betänkligheter i allmänhet inte kan föreligga mot
att en framställning från annat nordiskt land om utlämning bifalls. Genom
möjligheterna att - i alla ärenden som överlämnats lill regeringens avgörande -
inhämta yttrande från HD, när särskilda skäl föreligger, tillgodoses det behov
av en kvalificerad juridisk bedömning av opolitisk natur som i enstaka fall kan
föreligga.

JustUiekanslern
har ingen erinran mot förslagen.

Riksåklagaren:
I fråga om utlämningsärenden saknas det anledning atl höra högsta domstolen i
de fall vederbörande själv samtycker till att han utlämnas. I övriga ärenden
enligt den allmänna ullämningslagen bör såsom anförts i promemorian högsta
domstolen fortfarande höras. När det gäller nordiska utlämningsärenden föreslås
den ovillkorliga rätten för den som

Prop. 1980/81:154 69

avses med framställningen att påkalla prövning i högsta
domstolen avskaffad och ersatt med en bestämmelse som ger möjlighet för
regeringen att inhämta yttrande från högsta domstolen när särskilda skäl
föreligger. Främst med hänsyn till den allmänna rättslikhet som föreligger
mellan de nordiska länderna inbördes får den nu föreslagna ordningen anses
tillgodose rimliga krav på medverkan av domstol i ärenden av denna art.

Svea hovrätt har ingen erinran mot förslaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten tillstyrker
förslaget.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten ansluter sig lill
de förslag som promemorian innehåller och de skäl som har anförts till stöd för
dessa.

Domareförbundet: De föreslagna ändringarna kan få endast
marginell effekt vad gäller domstolens arbetsbörda, men förbundet finner inte
anledning till erinran mot förslaget.

Revisionssekreterareföreningen: Promemorians förslag i
fråga om HD;s medverkan i utlämningsärenden synes välgrundade och torde inte
strida mot intresset av nordisk rättslikhet eller någon inlernationell
överenskommelse. Vad gäller lagtextens utformning bör det beaktas att
innehållet i andra stycket av den föreslagna nya 15 a § nordiska ullämningslagen
är hämtat från nuvarande 11 §. Eftersom den inledande meningen i sistnämnda
paragraf därvid inte har tagits med, framgår det inte längre tydligt av
lagtexten att det är HD som skall göra bedömningen huruvida förhandling skall
hållas. Föreningen föreslår att 15 a § andra stycket första meningen får
lydelsen "Högsta domstolen skall hålla förhandling om det bedöms erforderligt".
1 övrigt tillstyrks de föreslagna lagändringarna.

4 Dispensansökningars innehåll

Högsta domstolen: Beträffande förslagen att den som
fullföljer talan till HD skall vara skyldig alt i sin första inlaga närmare
ange de omständigheter han åberopar till stöd för att prövningstillstånd skall
meddelas samt atl HD:s dispensprövning får begränsas till omständigheter som
har åberopats i ansökningen får HD anföra följande.

Vid tillkomsten av nuvarande regel i 55 kap. 4 § andra
stycket RB uttalade föredragande departementschefen (NJA II 1971 s. 540), att det inte kan
anses vara för strängt mol en klagande all kräva av honom all han närmare anger
vilka omständigheter han åberopar lill slöd för sin fullföljd. En sådan
precisering skulle enligl departementschefen i hög grad underlätta för HD att
snabbt nå ett avgörande i tillståndsfrågan och föredragningen skulle i stort
sett kunna begränsas till de förhållanden som förts fram i ansökningen. Alt
man stannade för en "bör"-regel motiverades med all det inte kan
generellt föreskrivas någon påföljd för underlåtenhet att ange dispens-gmnd,
eftersom HD inle under alla omständigheter bör vara bunden av de skäl som
klaganden anfört. Departementschefen uttalade i anslutning härtill att det
ligger i partens eget intresse att tydligt ange de omständigheter som motiverar
dispens och atl om han försummar atl föra fram någon sådan grund han löper
risk att inle få prövningstillstånd.

Förhoppningen att klagandena i sill eget inlresse skulle
komma att ange dispensgrunder har emellertid i allmänhet inte infriats. Del
förekommer i mycket stor ulslräckning atl dispensfrågan inte alls berörs i fullföljdsinla-gorna
eller att man bara mer eller mindre ordagrant återger lagtexten i 54

Prop. 1980/81:154 70

kap.
10 § första stycket RB. När dispensgmnder anges sker delta inte sällan på elt
slentrianmässigt och konstruerat sätl som avslöjar att syftet med överklagandet
är atl förhala verkställigheten eller att det i själva verket inte finns några
grunder atl anföra.

Mol
bakgrund av de erfarenheter som HD sålunda vunnit av det nuvarande systemet
anser HD del väl motiverat alt på sätt som föreslagits skärpa reglerna om
dispensansökningars innehåll. Även om HD har möjlighet att meddela
prövningstillstånd oberoende av vad parten anfört eller inte anfört, medför den
föreslagna ordningen den fördelen att HD som regel kan nöja sig med all pröva
de anförda dispensskälen eller att ulan ytterligare prövning avslå en ansökan
som inte är närmare motiverad. Man kan vidare hoppas vinna att, när parter och
ombud nödgas tänka igenom vilka dispensskäl som kan föreligga, fullföljd
uteblir i en del fall där överklagande annars skulle ske bara slentrianmässigt
eller i förhalningssyfte.

När
det gäller möjligheten atl erhålla prövningstillstånd på grund av synnerliga
skäl, såsom att grund för resning föreligger eller domvilla förekommit eller
att målels utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller
grovt misslag, motsvarar förslaget om att endast omständigheter som åberopats
av sökanden behöver beaktas i huvudsak den praxis som numera lillämpas av HD.
Som anförs i promemorian beaktas endasi sådana fel som har påpekats av en part
eller som direkl faller i ögonen vid inläsningen av målet. Det är en fördel alt
denna praxis nu kommer till uttryck i lagtexten.

Vad
angår utformningen av 55 kap. 4 § andra slyckel resp. 56 kap. 4 § andra stycket
lorde den avsedda innebörden komma till tydligare ullryck, om däri föreskrivs
alt käranden/klaganden skall i sin första inlaga "närmare ange de
omständigheter som föranleder att prövningstillstånd må meddelas enligl de i
54 kap. 10 § angivna grunderna". En sådan formulering kan förebygga del
missförståndet att del skulle vara tillräckligt att hänvisa till lagens
bestämmelser om grunderna för prövningstillstånd.

Den
föreslagna bestämmelsen i 54kap. 12 § RB kan naturligtvis utformas på olika sätl.
Lydelsen enligt promemorian får emellertid anses ge etl riktigt uttryck för
tanken atl HD inte behöver men väl kan beakta andra skäl för prövningstillstånd
än dem parten åberopat. Möjligen medför den föreslagna lydelsen behov av en
övergångsbestämmelse som anger alt den nya lydelsen inte äger tillämpning när
dom eller beslul meddelats av hovrätten före lagens ikraftträdande. Eftersom
delta ter sig tämligen självklart synes dock en sådan bestämmelse kunna
undvaras.

I
promemorian har på goda skäl avvisats tanken atl göra reglerna i 55 kap. 7 §
resp. 56 kap. 7 § RB om föreläggande att avhjälpa brisl i fullföljdsinlaga
tillämpliga på dispensfrågan. Denna ståndpunkt lorde emellertid kräva en
jämkning av dessa lagrum så alt 55 kap. 4 § andra stycket resp. 56 kap. 4 §
andra stycket undantas (jfr NJA II 1943 s. 713 f). Detta kan
lämpligen ske genom att "4 §" byts ut mot "4 § första, tredje och
femte slyckena" i 55 kap. 7 § resp. "4 § första, Iredje och fjärde slyckena"
i 56 kap. 7 §. Att bestämmelserna om föreläggande jämkas på delta sätt innebär
inte alt HD blir förhindrad all begära en komplettering, när det anses
behövligt och meningsfullt.

Det
kan ifrågasättas, om inte även 55 kap. 4 § iredje slyckel och 56 kap. 4 §
tredje stycket RB bör ses över. Med hänsyn till syfiet med de föreslagna ändringarna
synes det tveksamt om man av den som fullföljer talan bör begära, att han
redan i sin första inlaga skall ange de bevis han vill åberopa elc.

Prop.
1980/81:154 71

Riksåklagaren:--- Även
om högsla domstolen fortfarande skall ha

möjlighet
alt meddela prövningstillstånd på gmnder som inte har åberopats av parten
sätter den föreslagna skärpningen av regeln om dispensansökningarnas innehåll
ett visst tryck på parter och ombud. Eventuellt kan bestämmelsen medverka lill
atl hindra de obefogade överklaganden som sker enbart i förhalningssyfte. I
vart fall medför bestämmelsen den obestridliga fördelen att högsta domstolen i
allmänhet kan nöja sig med att pröva de dispensgmnder som parten har åberopat.
När det gäller möjligheten alt få prövningstillstånd på grund av synnerliga
skäl innebär förslaget för övrigt en kodifiering av den praxis som redan nu fillämpas
av högsta domstolen. Med hänsyn till att ändringar vad gäller processuella
bestämmelser i allmänhet blir omedelbart tillämpliga om inte annat särskilt föreskrives
bör den nya lydelsen av 54 kap. 12 § rättegångsbalken förses med en övergångsbestämmelse
av innebörd att regeln inle är tillämplig när det gäller fullföljd av talan mot
dom eller beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Både
från de enskildas och det allmännas synpunkt är det angeläget att
rättsskipningen sker så snabbt omständigheterna medger. Förslaget atl
dispensansökningarna skall kunna prövas av en ledamot kommer otvivelaktigt alt
leda till alt handläggningstiderna nedbringas och öka utrymmet för den rent
prejudikatbildande verksamheten. Under förutsättning alt så sker huvudsakligen
i okomplicerade fall harjag inle någon erinran mot förslaget i denna del.
Regeln bör dock utformas så att avdelning är domför med antingen en eller tre
ledamöter och inle som den föreslagna lagtexten torde medge även med två
ledamöter. Jag vill dock understryka vikten av att dispensfrågan avgörs i den
större sammansättningen i de fall då denna fråga i sig är av principiellt
intresse. När del gäller ansökningar om resning och återställande av försutten
tid saml besvär över domvilla godtar jag den föreslagna ordningen enligt vilken
ärendena normall bör prövas av tre ledamöter. Även här villjag emellertid
framhålla att Iveksamma fall eller mål av principiellt inlresse bör avgöras på femmannaavdelning.

Domstolsverket:
Beträffande lagtextens utformning har DV följande erinran. I promemorian
avvisas tanken på att högsta domstolen skulle kunna förelägga revisionskäranden
eller klaganden att komplettera sin inlaga med uppgift om vari prejudikalintresset
ligger. Detta har emellertid inle kommit lill uttryck i förslagel. DV föreslår
därför att 55 kap. 7 § och 56 kap. 7 § rättegångsbalken ändras så att detta
framgår.

Svea
hovrätt har ingen erinran mot förslaget.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammarrätten tillstyrker att en föreskrift införs om att den som
söker prövningstillstånd hos högsta domstolen skall ange grunden för att
ullstånd bör beviljas.

Hur
pass effektivt reformen kommer att ulfalla kommer emellertid alt i mycket bero
på den högsta instansen själv. Det är sålunda väsenlligt all domstolen ålägger
sig en stark restriklivilel när det gäller att gå ulöver de grunder som
sökanden har angivit. Det torde också vara angeläget att domstolen vid
kostnadsprövningen låter brister i aktuellt hänseende från sökandeombud få
påtaglig effekt när del gäller ersättningen till ombudet.

Kammarrätten vilsordar atl
de skäl i och för sig är för handen som i promemorian redovisas för atl en
motsvarande ändring inle bör genomföras när del gäller fullföljd till
regeringsrätten. Del ligger dock - inle minst för regeringsrättens egen del -
ett avsevärt värde i alt samma förfaranderegler gäller i så stor utsträckning
som möjligt med avseende på rättegången i de båda högsta domstolarna. Kammartätten
sätter i fråga om det inte är lillräckligl att de skäl som har anförts mot
ändringen för regeringsrättens del

Prop. 1980/81:154 72

får
fill följd att denna domstol, särskilt när en enskild person själv för sin talan,
är förhållandevis generös då det gäller att meddela prövningstillstånd för
annan gmnd än vad som har angetts av parten. Det förordas sålunda att samma
ordning genomförs för regeringsrätten som för högsta domstolen.

I
specialmofiveringen (s. 39) fill 54 kap. 12 § RB har syftet med de nya bestämmelserna
begränsats i förhållande Ull den allmänna motiveringen (s. 25 f) Ull att i
första hand gälla sådana obefogade dispensansökningar som huvudsakligen görs
för att förhala verkställigheten. Begränsningen är inte påkallad utan
bestämmelsen bör ges den vidsträcktare innebörd som anges i den allmänna
motiveringen. En sådan reglering hindrar inte att, om del någon gång skulle
anses motiverat, föreläggande ges om komplettering av gmnden för
dispensansökningen.

Kammarrätten
vill vidare framhålla att det är angeläget att formulären rörande fullföljd av
talan från hovrätt utformas så att det av dem klart framgår att högsta
domstolen kan begränsa sin prövning i tillståndsfrågan fill omständigheter som
har åberopats av sökanden. Om samma ordning i aktuellt hänseende införs för
regeringsrättens del bör vad som har sagts nu få motsvarande tillämpning på fullföljdshänvisning
från kammarräti.

55
kap. 7 § och 56 kap. 7 § RB bör utformas så att det klart framgår att domstolen
inte behöver meddela föreläggande om avhjälpande av brist i fråga om
dispensgrunden, jfr promemorian s. 26 samt förslaget till 55 kap. 4 § andra
stycket och 56 kap. 4 § andra stycket RB.

Rättegångsutredningen:
I promemorians lagförslag sägs - — — atl en kärande i revisions- eller
besvärsinlaga .yÄ:a// (och inte som nu bör) närmare ange de omständigheter han
åberopar lill stöd för att prövningstillstånd skall meddelas.

Enligt
54 kap. 10 § RB får prövningstillstånd meddelas i två fall. Det ena är att det
är av vikt för rättstillämpningen att talan prövas av HD. Av promemorians
motiv framgår emellertid alt det inte räcker med att ange denna omständighet.
Att någonting mera kan krävas av den enskilde anses troligen ligga i lagens
krav på atl käranden skall närmare ange vad han åberopar. Att lagtexten skall
tolkas på det angivna sättet anser vi inte vara oemotsägligt.

Vi
vill i delta sammanhang tillägga att vi betvivlar alt utbytet av ordet bör mot
ordet skaU kommer att leda Ull någon mera betydande förbättring av revisions-
och besvärsinlagornas innehåll på den berörda punkten. Att man ställer ökade
krav på käranden kan vi emellertid godta, även om det skäl som i promemorian
anförs härför (nederst på sidan 25) närmast går i motsatt riktning. Att den
enskildes intresse - som del påstås - inte skall tillmätas någon betydelse är
en dålig bakgrund för att ställa ökade krav på honom.

En
annan innebörd av förslaget är enligt motiven att dispensfrågan skall tas upp till
prövning även i det fall att dispensgrunden är bristfälligt angiven, dvs. utan
att kärande ges möjlighet att komplettera sin inlaga. Den ordningen är kanske
välbehövlig, men den torde sakna stöd i lag. Av 55 kap. 7 § och 56 kap. 7 § får
i stället anses framgå att käranden skall ges tillfälle alt inkomma med
behövliga kompletteringar.

Domareförbundet:
I samband med tillkomsten av 1971 års fullföljdsreg-ler uttalade
departementschefen, att HD inte borde vara under alla omständigheter bunden av
de skäl klaganden anfört samt all del därför inte kunde generelll föreskrivas
påföljd för underlåtenhet att ange dispensgrund och atl ovillkorlig skyldighet
att ange sådan grund då inle heller bor-

Prop. 1980/81:154 73

de
föreskrivas (prop. 1971:45 s. 94). Utvecklingen efter 1971 ger, som närmare
beskrivs i promemorian, fog för alt i dag ifrågasätta eU dylikt ställningstagande.
Arbetsgruppen föreslår nu aU skyldighet atl ange dispensskäl förenas med en
regel att HD äger begränsa prövningen lill skäl som klaganden anfört. DeUa
förslag kan visserligen synas svårförenligt med ell bibehållande av HD:s ex officioprövning.
Det ter sig emellertid i praktiken rimligt alt begära atl den som klagar lill
högsta instans preciserar de skäl som enligt hans mening medför atl dispensgmnd
föreligger. AU det därvid inle är tillräckligt alt hänvisa lill lagens
bestämmelser om prövningstillstånd är självklart. Det kan möjligen
ifrågasättas om della ändå inle borde komma Ull klart uttryck i 55:4 andra
stycket och 56:4 andra stycket. Del förhållandel alt HD som regel kan nöja sig
med all pröva de anförda dispensskälen eller avslå ansökan som inle är närmare
motiverad torde medföra en väsentlig fördel i effektiviletshänseende.

När
det gäller möjligheten att erhålla prövningstillstånd på grund av synnerliga
skäl synes förslaget i huvudsak överensstämma med den praxis som redan nu
tillämpas i HD.

Reglerna
i 55:7 och 56:7 lorde böra jämkas så alt det framgår aU föreläggande inle
behöver utfärdas i fråga om utebliven motivering för prövningsfillstånd.

Det
kan ifrågasättas om den föreslagna lydelsen av 54:12 bör kompletteras av en
övergångsbestämmelse med innehåll atl 54:12 ej skall tillämpas belräffande
avgörande av hovräu som meddelats före 1.7.1981.

Revisionssekreterareföreningen:
Under mbriken "Dispensansökningars innehåll" föreslås all
revisionskäranden resp. klaganden iA:a// ange de omständigheter som åberopas till
stöd för prövningstillstånd. Denna skärpning tillstyrks på de i promemorian
angivna grunderna. HD:s möjlighet att bevilja dispens på grunder som inte har
åberopats av den ändringssökande bör kvarstå. Särskilt i specialmål är det inte
ovanligt att domstolarna har en långt gående officialprövning. 1 sådana mål kan
del inle krävas all revisionskäranden resp. klaganden uttömmande skall ange
skälen för dispens. Därför måste HD även i fortsättningen i mänga specialmål
avgöra frågan om dispens på grundval av domstolens egen kännedom om räusläget
på ifrågavarande område.

Såsom
uttalats i promemorian (s. 11 och 25) skall HD vid dispensprövningen inte vara
bunden av vad klagande åberopat som skäl för prövningsUllstånd. HD skall som prejudikaUnslans
verka för den räUsbildande verksamhelen i princip oberoende av den enskilda
partens förmåga atl ange prejudikatskäl. Detla bör med hänsyn lill den
föreslagna och ovan tillstyrkta ändringen i 55 kap. 4 § andra slyckel RB och
motsvarigheten i 56 kap. RB komma lill positivt uttryck. Den föreslagna nya 12
§ i 54 kap. RB, enligt vilken behandlingen av frågor huruvida
prövningstillstånd skall meddelas får begränsas fill omständigheter som har
åberopats av sökanden, ger enligt föreningens uppfattning inte tillräckligt
tydligt uttryck åt den ovan uttalade grundsatsen. Föreningen föreslår därför aU
54 kap. 12 § RB istället erhåller följande lydelse; "Vid behandling av
frågor huruvida prövningstillstånd skall meddelas får Högsta domstolen även
beakta omständigheter som inte har åberopats av sökanden."

Av vikt synes vara vad som
anförs (s. 26) för de fall att dispensgrund inte anges. Föreningen anser inte aft
parten obligatoriskt bör ges tillfälle till komplettering. Ansökningen bör
under alla förhållanden prövas i sak. Det kan antas aU det därvid inte kommer
att göras någon skillnad mellan mål i vilka inlagan till HD - trots lagens
föreskrift - saknar angiven dispensgrund och sådana i vilka grunder ulan
bärkraft angivils.

Prop. 1980/81:154 74

Vad
sedan gäller frågor om dispens enligl 54 kap. 10 § 2 RB lorde del ligga i
sakens natur att sådant prövningstillstånd alltjämt bör kunna meddelas oavsett
om det är part, revisionssekreterare eller ledamot som upptäcker anledning
därtill.

Om
54 kap. 12 § RB får den lydelse som föreslås i promemorian bör en övergångsbestämmelse
övervägas. Nya processrältsliga regler tillämpas om inte annat sägs även i mål
som har anhängiggjorts före lagändringen. Verkan av en processhandling anses
emellertid allmänt böra bedömas efter de lagregler som gällde när den förelogs.
Mol denna bakgrund vill föreningen sätta i fråga om det är möjligt alt
tillämpa den i promemorian föreslagna regeln i mål där talan har fullföljts till
HD före ikraftträdandet. Revisionskärande och klagande har ju enligt nu
gällande regler inte någon skyldighet att ange skälen för prövningstillstånd.
Av praktiska skäl bör tidpunkten för hovrättens dom hellre än tidpunkten för fullföljdsinlagans
ingivande vara avgörande för frågan om äldre eller ny lag skall lillämpas.
Övergångsbestämmelserna lill RB föreslås därför kompletterade med en regel atl
54 kap. 12 § RB inte skall tillämpas i mål eller ärende där hovrätten har
meddelat dom eller beslul före den Ijuli 1981.

5
Domförhet vid dispensprövningen

Högsta
domstolen: Av de förslag som läggs fram i promemorian i syfte atl minska HD;s
arbetsbörda när det gäller andra uppgifter än prejudikatbildningen är det
framför allt förslaget atl dispensansökningar skall kunna prövas av en ledamot
som är av inlresse. Övriga förslag kommer otvivelaktigt att bidra lill alt
angivna syftet nås, men man måste räkna med alt de varken var för sig eller ens
sammantagna medför någon mera betydande minskning av arbetsbördan. Däremot
finns det utsikter alt ett förfarande som innebär att vissa dispensansökningar
prövas av en ledamot efter föredragning av en revisionssekreterare kan ge
ledamöterna betydligt mera tid till den dömande - och sålunda i princip
prejudikatbildande - verksamhelen. Med en lämplig utveckling av formerna för
samverkan mellan föredragande och ledamot bör delsamma i viss utsträckning
gälla även föredragandenas verksamhet. Däremot lorde arbetsbördan för
kanslipersonalen inte minska. Under en övergångstid, medan den nuvarande
balansen avarbetas, kan tvärtom en viss personalförstärkning på
avdelningskanslierna bli nödvändig.

Ett
viktigi krav på rättsskipningen måste vara alt den är så snabb som hänsynen
till rättssäkerheten medger. De senasle årens ökande tillströmning av mål till
HD och den på gmnd därav växande balansen medför att den slutliga
handläggningen av många mål försenas. Della innebär att i tvistemål den
slutligt vinnande parten får vänta allt längre tid på alt komma Ull sin rätt
resp. att i brottmål verkställigheten av slutlig dom, som är fällande,
fördröjs. I den belydande andel av målen vari dispensansökningen saknar varje
utsikt alt vinna bifall framstår olägenheterna av en sådan försening med
särskild tydlighet. Men det är naturligtvis inte mindre allvarligt, atl
handläggningen av de dispenserade målen fördröjs och att det alltså tar längre
tid innan prejudikat kan komma till stånd i olika rättsfrågor. Om förfarandet
vid prövningen av dispensansökningar förenklas, bör detta leda till atl den
genomsnittliga handläggningstiden förkortas.

När
del gäller att ta ståndpunkt till del angivna förslaget med hänsyn till

Prop.
1980/81:154 75

parternas
rättssäkerhet gör sig något olika synpunkter gällande beträffande de skilda
dispensgrunderna. Såvitt angår prövningen av huruvida etl mål är lämpat som
underlag för prejudikatbildning kan inga betänkligheter föreligga mot alt låta
vissa dispensansökningar prövas av en enda ledamot, under förutsättning alt de
fall då della får ske avgränsas på lämpligl sätt. En sådan avgränsning kan ske
genom bestämmelser i arbetsordningen. Parterna har uppenbarligen i regel inte
intresse av prejudikatfrågan som sådan. En prejudikatdispens kan exempelvis
meddelas i syfte att slå fast atl hovrättens avgörande är rikligt. För den
vinnande parten innebär emellertid detta att han får vänta pä att komma till
sin rätt. Om man genom att minska HD:s arbete med dispensprövningen kan ägna
mera tid åt de framsläppta målen, blir slutresultatet till fördel för
prejudikatbildningen.

Allvarligare
från de enskilda parternas synpunkt kan förslaget synas vara när fråga är om
den andra dispensgrunden, nämligen när det föreligger synnerliga skäl atl talan
prövas av HD, såsom atl grund för resning föreligger eller domvilla förekommit
eller all målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misslag. Till en början må emellertid framhållas atl i förhållande
till det stora antalet dispensansökningar är fall när denna dispensgrund
verkligen föreligger sällsynta. Del är också rimligt alt så är fallel.
Sökandens talan har tidigare prövats i minst två instanser. Hovrätterna är väl
lämpade att i princip utgöra sista instans vid den sakliga prövningen. Härtill
kommer, att om en sådan dispensgrund som det nu är fråga om verkligen
föreligger, detla förhållande jämförelsevis lätt kan påvisas av den missnöjda
parten. Det bör i detta sammanhang också understrykas, alt
revisionssekreterarna har flerårig domarerfarenhet från tingsrätt och hovrätt
och är väl lämpade atl bedöma frågor av delta slag. Likaledes under
förutsättning att de fall då dispensfrågan skall prövas av en ledamot avgränsas
på lämpligt sätt kan inte heller när det gäller nu ifrågavarande dispensgrund
hinder anses föreligga att dispensfrågan prövas av en enda ledamot.

Vad
angår det antal ledamöter som skall handlägga dispensfrågor står valet i
praktiken mellan en och tre ledamöter. Skulle två ledamöter delta i avgörandet,
uppkommer omröstningsproblem. En modell att lösa dessa finns i och för sig i 24
§ lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Däri föreskrivs
om behandlingen i hovrätt av fråga om prövningstillstånd, enligl den lagen,
att hovrätten beslår av två ledamöter och att om en av dem vill bevilja
prövningstillstånd, hans mening gäller som hovrättens beslut. 1 HD borde i en
sådan situation målel i stället tas upp på tremannaavdelning. Situationen torde
emellertid ej behöva regleras i lagtexten. Del får anses tillräckligt att i HD;s
arbetsordning endast alternativen med en och tre ledamöter anges.

Som
framgår av det förut anförda är det av stor betydelse vilka dispensansökningar
som skall få prövas av en enda ledamot. Utgångspunkten bör vara, att så får ske
om det inte råder någon tvekan om antingen att ansökningen skall avslås eller
att den skall bifallas. I första hand bör det ankomma på föredraganden att ta
ställning härtill. Finner han det tveksamt om dispens bör beviljas eller
avslås, bör han föredra ansökningen direkt på tremansavdelning. Är del
emellertid enligt föredragandens mening klart, anfingen att ansökningen skall
beviljas eller att den skall avslås, föredrar han ansökningen för en ledamot.
Denne kan naturligtvis ändå finna saken tveksam eller i allt fall att den såsom
principiellt betydelsefull bör diskuteras med flera ledamöter och skall då
själv hänskjula ansökningen Ull prövning av tremansavdelning. Är det däremot
enligt hans mening klart, hur frågan skall avgöras, meddelar han själv beslutel.

Prop. 1980/81:154 76

Regeringsrätten
(majordeten): Systemet med prövningstillstånd infördes som allmän princip på förvallningsrättsskipningens
område försl 1972. Systemet var då oprövat på detta område och hur del skulle
komma att vefka i fråga om förvaltningsmålen kunde inte närmare överblickas.
Erfarenheter har naturligtvis vunnits efter hand som del nya förfarandet
praktiserats, men-någon utvärdering av systemets tillämpning under de gångna
åren har inle sketl. I del remitterade förslaget anförs att del finns flera
skäl som lalar för att systemet för fullföljd till högsta domstolen ses över i
sin helhel. Skäl kan anföras för atl även ordningen för fullföljd till
regeringsrätten bör bli föremål för en samlad översyn i lämpligl sammanhang.

Arbetsgruppens
förslag om en minskning av antalet ledamöter vid prövning av
dispensansökningar är för högsla domstolens del ytterst betingat av den
kraftiga ökning av antalet mål i domstolen, främst dispensmålen, som har ägt
rum på senare år. För regeringsrättens del har mållillslrömningen inte
företett samma oroande utveckling som i högsta domstolen och regeringsrätten
har därför inle heller samma behov som högsta domstolen av att kunna arbeta med
färre antal ledamöter på dispensavdelning än vad som gäller enligt nuvarande
ordning.

Givetvis
kan utvecklingen i fråga om måltillströmningen bli ogynnsammare i framtiden.
En ökad tillströmning kan sålunda väntas i samband med alt länsrätterna avarbeiar
sin nu mycket stora balans av oavgjorda skaltemål samt i anslutning lill 1981
års allmänna fastighetstaxering. Vidare kommer troligen antalet överklagade
förhandsbesked i taxeringsfrågor atl öka betydligt som en följd av riksdagens
beslut att införa en allmän skatteflyktsklausul. Ökningen kan dock väntas
åtminstone delvis komma att motsvaras av den minskning som föranleds av att det
efter den 1 januari 1981, frånsett övergångsfallen, krävs prövningstillstånd
för att fullfölja kommunalbesvär till regeringsrätten.

Det
sagda kan i och för sig anföras som skäl för att - inför möjligheten av en
eventuell framtida ökning av arbetsbelastningen för regeringsrättens ledamöter till
en oacceptabel nivå - skapa förutsättningar för att låta dispensavdelning
också för regeringsrättens del vara domför med en ledamot. Härvidlag bör
emellertid beaktas att målen i regeringsrätten såsom framhålls i promemorian
rör en mängd olika rättsområden och att behovet av prejudikat inte är så läll atl
överblicka. Ledamot ställs under sina första år i regeringsrätten ofta inför
rättsfrågor av ett slag som han inte mött i sin tidigare verksamhet. Den
nuvarande kollegiala sammansättningen innefaltar en garanti för enhetlig och
kvalificerad bedömning av frågan i vilka fall prövningstillstånd bör meddelas.
Angivna förhållanden medför att det beträffande det helt övervägande antalet
dispensansökningar i regeringsrätten inte framslår som en tillfredsställande
ordning att låta dispensfrågan avgöras av en ledamot.

Även
i regeringsrätten förekommer emellertid en del dispensmål som ulan olägenhet
skulle kunna avgöras i en mindre kvalificerad sammansättning, t.ex. enklare
skatte- och körkortsmål där det från början står alldeles klart att skäl för
prövningstillstånd ej föreligger. Här kan även nämnas stundom förekommande
serier av dispensmål av likartad beskaffenhet, exempelvis mål rörande allmän
fastighetstaxering. Sedan ett av målen avgjorts, kan behandlingen av de övriga
målen ofta bli helt rutinmässig. Den arbetsbesparing som skulle vinnas om mål
av nu avsett slag fick avgöras av regeringsrätten på avdelning bestående av en
ledamot skulle dock bli ganska ringa. Uppskattningsvis torde högst en femtedel
av ledamöternas arbetstid ägnas ål prövningen av dispensansökningar. År 1979
tog föredrag-

Prop.
1980/81:154 77

ningen av dispensmålen i anspråk 632 timmar av den totalt
till 1 610 limmar uppgående föredragningsliden eller således cirka 40 procent
av denna tid.

Alla
dispensmål föredrages i sin helhet på avdelning. Ledamöterna läser aldrig något
tryck i förväg. Varje mål kontrolläses efter föredragningen av en ledamot. I
sådana dispensmål av enkel beskaffenhet, belräffande vilka föreslagna domförhetsregler
skulle kunna få aktualitet, består eftergransk-ningen i huvudsak av atl
kontrollanten tar del av underinstansernas domar och besvären i regeringsrätten
samt aktens innehåll i övrigt i den mån det behövs, medan övriga ledamöter
främst gör sin insats under föredragningen och vid målets återställning.
Regeringsrätten som i annat sammanhang överväger sin framtida organisation och
sina arbetsformer har inte några planer på att behandla dispensmålen på annal sätl.
Tidsvinsten skulle således inskränka sig till inbesparad sessionstid för de
ledamöter som inte är kontrollanter. Mål tillhörande ifrågavarande kategori
kräver normall mycket kort tid för föredragning och återställning. Det är
svårt att uppskatta hur stor denna besparing skulle bli, men den kan inte vara
så slor all den tar över de skäl som ovan anförts om värdet av den nuvarande
ordningen i regeringsrätten.

Regeringsrätten utgår vid sill ställningstagande från
dels atl det

för
regeringsrättens vidkommande inte för närvarande föreligger något av
arbetsläget betingat behov av en minskning av antalet ledamöter vid behandling
av frågor om prövningstillstånd, dels all det synes tveksamt om införandet av
en sådan ordning skulle ge några rationaliseringseffekter av betydelse och dels
att den kollegiala sammansättningen av dispensavdelning i regeringsrätten i
sig innefattar en garanti för enhetligt och kvalificerat bedömande av fråga om
prejudikatinlresse föreligger. En sammanvägning av dessa faktorer leder till
att regeringsrätten starkt ifrågasätter lämpligheten av att utan mera ingående
överväganden företaga så genomgripande ändringar i de för regeringsrätten
gällande reglerna om domförhet i dispensmål som det remitterade förslaget innebär.
Regeringsrätten kan därför inte biträda förslaget i denna del. Frågan om en
eventuell ändring av dessa regler bör lämpligen anstå lill en kommande översyn
av systemet för fullföljd till regeringsrätten.

Regeringsråden
Wieslander, Körlof, Lidbeck, Reuterswärd och Brodén är av skiljaktig mening:
Majoriteten har belyst de skillnader som finns mellan högsta domstolen och
regeringsrätten i fråga om målens beskaffenhet, arbetssätt, m.m. Vidare har
framhållits atl arbetsläget i regeringsrätten för närvarande inle kräver någon
minskning av anlalel ledamöter vid behandling av frågor om prövningstillstånd.
Man har också pekat på alt den kollegiala sammansättningen av dispensavdelning
i regeringsrätten i sig innefattar garanti för etl enhetligt och kvalificerat
bedömande av frågorna om pre-judikalsintresse föreligger. Även med beaktande av
dessa synpunkter anser vi alt det finns visst utrymme för och kan uppkomma
behov av att pröva förslagel med en ledamot på dispensavdelning. Vi har därför
inte något alt erinra mot att del även för regeringsrättens del öppnas
möjlighet att avgöra enklare dispensmål med endast en ledamot. 1 vilken ulslräckning
denna möjlighet kommer atl utnyttjas får bli beroende på olika faktorer såsom mållillslrömningen,
arbetsläget i övrigt m.m.

Regeringsrådet Mueller är av skiljaktig mening: Sedan
myckel länge gäller som grundläggande princip för organisationen av en domstol
som är högsta instans alt domstolen i all sin dömande verksamhet skall ha en
kollegial sammansättning. Detta har gällt såväl när domstolen har prövat målen
i sak som när domstolen avgjort frågor om prövningstillstånd (Jfr i sisl-

Prop. 1980/81:154 78

nämnda
hänseende bl.a. SFS 1915:139 jfr med 137, NJA II 1943 s.
43, SFS 1958:115 och prop. 1958:32 s. 52. Se även domslolskommitténs betänkande
Fullföljd av talan m.m. SOU 1969:41 särskilt s. 58 och 59). Här föreligger
alltså en långvarig rättstradition. Denna tradition måste anses vara av
väsentlig betydelse för bl.a. tilltron lill dessa domstolars verksamhel.

Liksom
hittills talar starka principiella skäl för att en domstol som är högsta
instans i all sin dömande verksamhet måste ha en kollegial sammansättning. Sålunda
kan man endast genom en sådan sammansättning generellt skapa förutsätlningar
för en så allsidig och fullständig bedömning som samhället och de rättssökande
har räU att kräva av en högsla instans. Inte minst gäller detta eftersom
utvecklingen i samhället går mycket snabbt och ställer domstolarna inför
ständigt nya problem vid tillämpning av såväl äldre lagstiftning som den nya
lagstiftning som tillkommer i anledning av utvecklingen eller för att möta en
icke önskad utveckling. För regeringsrättens del får i detta sammanhang som
ett exempel åberopas den nya lagen (1980:865) om skatteflykt.

En
kollegial sammansättning vid all dömande verksamhel lorde också uppfattas som
en klart bättre garanti för högsta domstolens och regeringsrättens integritet
än en ordning med ensamdomare.

Vidare
bör framhållas atl högsta domstolens och regeringsrättens huvuduppgift numera
är alt vägleda rättstillämpningen. Det är alltså mycket viktigi att dessa
domstolar vid sina egna avgöranden tillämpar så långt möjligt enhetliga
principer. Om dessa domstolar - som alltid är uppdelade på flera av varandra
oberoende avdelningar - skall kunna uppfylla detta krav på enhetlighet är det
nödvändigt att de i sin dömande verksamhel har en kollegial sammansättning. Del
torde nämligen knappasi vara möjligt för varje enskild ledamot att i alla
situationer ensam ha en lillräcklig överblick över domstolens hela
verksamhetsområde och över alla avgöranden som domstolens skilda avdelningar
meddelar. Detta skulle gälla alldeles särskill om förslagen i Ds Ju 1980:12
förverkligas. Enligt dessa skulle nämligen flertalet avgöranden beslutas av
ensamdomare. Förslagen innebär ju all huvudparten av alla frågor om
prövningstillstånd skall avgöras av en avdelning som består av endast en
ledamot, vilket i sin tur fakfiskt skulle innebära att vardera domstolen i
betydande omfattning skulle arbeta på etl 20-lal avdelningar.

För
en kollegial sammansättning lalar också i vad avser såväl högsla domstolen som
regeringsrätten den konstitutionella roll som dessa domstolar har (jfr 11 kap.
11 och 14 §§ samt 12 kap. 3 och 8 §§ regeringsformen).

För
alt de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna skall
kunna fylla de uppgifter som anförtrotts dem är det mycket väsentligt att
deras verksamhel vinner allmän tilltro. Att de högsta instansernas avgöranden
alltid beslutas av ett kollegium torde vara av stor belydelse för alt nå och
ständigt befästa en sådan tilltro.

I
det föregående har anförts en rad skäl för all högsla domstolen och regeringsrätten
skall ha en kollegial sammansättning i sin dömande verksamhel. Det anförda
gäller i fråga om all dömande verksamhet, alltså bl.a. även vid avgörande av
frågor om prövningstillstånd. Utöver det anförda bör beträffande avgöranden av
frågor om prövningstillstånd framhållas alt det är genom beslut i frågor om
prövningstillstånd som högsta domstolen och regeringsrätten avgör inom vilka
rättsområden som prejudicerande domar och beslut behövs. Avgöranden av frågor
om prövningstillstånd blir alltså av gmndläggande betydelse för att domstolarna
skall kunna fullgöra

Prop.
1980/81:154 79

sin
huvuduppgift att vägleda rättstillämpningen. Såsom domstolskommittén uttalat i
SOU 1969:41 s. 58 är prövningen av frågan om prövningsfillstånd skall ges
eller ej knappast mindre viktig än den prövning som sker sedan
prövningstillstånd meddelats. Enligt kommittén gäller detta såväl ur allmän
synpunkt som ur synpunkter av parternas intressen. Även det senasl anförda
talar enligl min mening bestämt för att högsta domstolen och regeringsrätten
vid avgörande av frågor om prövningstillstånd alltid skall ha en kollegial
sammansättning. Den omständigheten atl elt stort anlal av de uppkommande frågoma
om prövningstillstånd för en domare eller föredragande kan förefalla alt vara
lätta att avgöra kan inte föranleda en annan bedömning. Som ytteriigare skäl
mot förslaget att en domare skall få behandla vissa frågor om prövningstillstånd
ensam får här åberopas att det inte är möjligt att utforma en tillräckligt
tydlig generell regel om hur man skall avgöra vilka prövningstillståndsfrågor
som är lillräckligl läUa för att de skall få behandlas av en domare.

Skulle
flertalet frågor om prövningsUllstånd - såsom fömtsattes i Ds Ju 1980:12 -
komma att avgöras av ensamdomare, kommer detta att få lill konsekvens att det
blir ännu svårare för varje enskild domare all skaffa sig en god överblick över
akluella problem och avgöranden inom domstolens verksamhetsområde, eftersom
domaren då skulle komma alt delta vid avgörande av ett mycket mindre antal
frågor om prövningstillstånd än f.n.

Med
kollegial sammansättning avses i det föregående atl minst tre ledamöter deltar
i avgörandet. Om endast två ledamöter deltar måste nämligen alllid någon
ledamot erhålla utslagsröst, vilket ju innebär aU avgörandet ytterst ligger i
denne ende ledamots hand.

Justitiekanslern:
Vad gäller dispensprövningen bör understrykas att eftersom syftet med denna i
huvudsak endast är alt utvälja lämpliga prejudikatmål, rättssäkerhelsfrågoma
inte slår i förgrunden. Flertalet fullföljda mål lämpar sig inte för
prejudikat, och detta torde i allmänhet stå klart utan någon mera ingående
prövning. Det bör enligl min mening vara tillräckligt att dispensprövningen i
sådana fall ulförs av en ledamot. Naturligtvis förekommer även etl - ehum långl
mindre - antal fall då dispensprövningen är mera krävande och då två eller tre
ledamöter bör delta. Särskilt torde för uppnående av kontinuitet och balans i prejudikatmaterialel
vara nödvändigt att prövningstillstånd inte beviljas utan kollegialt samråd.
Bestämmandet av gmnderna för hänskjutande av dispensfrågor till avdelning med två
eller tre ledamöter bör kunna anförtros åt de högsta domstolarna själva.

Inte
heller i övrigt föranleder förslagen i fråga om prövningstillstånd någon
erinran från min sida. Jag har dock svårt all förstå de i belänkandet (s. 27)
anförda skälen mol att för förvallningsprocessens del uppställa de strängare
krav på dispensansökningarnas innehåll som föreslås för civil-och
straffprocessen. Enligt min mening bör i förvaltningsprocesslagen företas
ändringar molsvarande den föreslagna 54 kap. 12 § och ändringarna i 55 kap. 4 §
och 56 kap. 4 § rättegångsbalken.

Domstolsverket:
1 fråga om regeringsrätten kan — med beaktande av rättsområdets vidd och
ledamöternas varierande bakgrund - viss tveksamhet råda när det gäller
lämpligheten av de föreslagna domförhetsreglerna vid dispensprövningen. Vid
tillstyrkan av förslaget i denna del har DV - i likhet med arbetsgruppen -
utgått från att den störte sammansättningen blir den normala. Även beträffande
regeringsrätten bör frågan om prövningstillstånd i lämpligl sammanhang bli
föremål för nya överväganden.

Svea
hovrätt: Utmärkande för prövning i överinstans har bl.a. varit atl

Prop. 1980/81:154 80

denna
skett i en kollegial sammansättning. Det har ansetts vara särskilt värdefulh
att målen kunnat penetreras vid överläggning mellan flera domare. Även om
prövning av dispensansökningar kan ses som en "sorteringsverksamhet"
och inte har samma karaktär som egentlig dömande verksamhel sä har den många
gemensamma drag med den dömande verksamheten. Allmänheten torde också i stor
utsträckning uppfatta HD som sista instans i ett treinstanssystem. Det kan
därför från olika synpunkter finnas goda skäl för en ordning som den nuvarande.

Det
finns onekligen många fall där prövning av endast en ledamot i och för sig kan
synas tillräcklig. Emellertid har som tidigare berörts överläggning i en
kollegial sammansättning ett särskilt värde. Överläggning kommer naturligtvis
att ske med föredraganden men en sammansättning med två eller flera justitieråd
ger större säkerhet för en riktig bedömning.

Tanken
på en ordning med dispensprövning av två ledamöter har avvisats i förslaget,
enär en sådan lösning inte anses ge de vinster ur arbetssynpunkl som man vill
nå. Hovrätten anser emellertid - mot bakgmnd även av de erfarenheter hovrätten
har av sådan prövning enligt småmålslagen -att en sådan lösning förtjänar atl
övervägas ytterligare. På de skäl som anförts i promemorian vill hovrätten
dock inte motsätta sig förslagel alt dispensprövning skall kunna göras av en
ledamot.

Enligl
hovrättens mening bör, bl.a. mot bakgmnd av stadgandet i 11 kap. 4 §
regeringsformer, frågan om domförheten vid dispensprövningen bestämmas i lag.
Det kan vidare ifrågasättas om inte huvudregeln bör vara atl avdelning vid
behandling av fråga om prövningsfillstånd är domför med tre ledamöter, dock att
- om tvekan inte råderom hur frågan bör bedömas och den ej är av principiell belydelse
- prövningen kan ske av en ledamot.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Hovrätten anser lika med arbetsgruppen att
dispensprövningen bör kunna inskränkas till att avse av sökanden angivna
grunder. Om man utan ingripande i hela fullföljdssystemet skall kunna nedbringa
arbetsbördan för HD:s ledamöter, är det naturligt att ändra reglema för
dispensprövningen och domförheten därvid. Även om det för många fall är
tillfyllest att prövningen görs av en ledamot torde en sådan nedskäming kunna
medföra vissa nackdelar. I en del fall torde målet behöva hänskjutas till
prövning av tre ledamöter och sålunda få föredragas på nytt. Därigenom
elimineras en ej obetydlig del av besparingseffekten. Om dispensprövningen
istället alltid görs av två ledamöter undgår man att målet kommer alt
föredragas två gånger. Redan härigenom blir det en god besparing, måhända
jämförbar med arbetsgmppens förslag. En sådan ordning skulle även medföra
fördelar i andra hänseenden. Sålunda skulle därigenom tillgodoses det av arbetsgmppen
anmärkta behovet för en ledamot alt kunna diskutera målet med en kollega.
Vidare behöver man inle hysa farhågor beträffande prövning av inhibition och
tvångsmedel i sådan sammansättning. Om sammansättningen bestäms lill två
ledamöter behövs naturligtvis kompleUerande stadgande om att dispens skall ges
om någon av ledamöterna finner detta.

Kammarrätten
i Stockholm: Förslagen är inte problemfria. Om en domare ensam har att avgöra
dispensfrågan blir naturligtvis trycket på honom slörre än om han är en av
medlemmarna i elt tremannakollegium. På ena sidan gäller det för honom att
fatta sina avgöranden så att inte alltför många dispenser meddelas, eftersom i
annat fall vinstema av reformen snabbt skulle konsumeras genom att belastningen
i femmannasammansätt-

Prop. 1980/81:154 81

ning skulle öka. På andra sidan får inte ett alltför
begränsat antal mål släppas upp till prövning till nackdel för prejudikaibildningen.
Mellanlösningen att hänskjula dispensfrågan lill tre justitieråd bör
naturligtvis inte heller tillgripas i stor utsträckning, om reformen skall ge
vinster av verklig belydelse. Självfallel måste vederbörande justitieråd kunna
ha avsevärl utbyte av samråd med den revisionssekreterare som föredrar
dispensfrågan. Del står dock klart att både erfarenheten och kompetensen i
övrigt hos dessa tjänstemän kan variera avsevärt.

Högsta domstolen torde själv bäsl kunna bedöma den akluella
frågan. Kammartätten har alltså inte anledning alt i denna del motsätta sig alt
den lösning väljs som högsta domstolen vid en samlad bedömning finner mest
ändamålsenlig.

Om
förslaget genomförs, framstår del som lämpligt att högsta domstolen i sin
arbetsordning, inom ramen för 11 kap. 4 § RF, ger de närmare riktlinjer som är
möjliga att meddela rörande när tremannasammansätlning bör väljas.

När det gäller regeringsrätten erinras om värdet av
lika regler för

de båda högsta instanserna. I övrigt inslämmer
kammarrätten i vad som sägs (s. 32) i promemorian om atl man måste räkna med
att tremannasam-mansättning skulle komma atl behövas i etl stort anlal mål. Det
är väsenlligt att prejudikaibildningen inle blir lidande på del breda
ansvarsområde som är regeringsrättens. Del måste sålunda många gånger vara
förenat med avsevärda svårigheter och kräva belydande insikter i ämnesområdet
för att avgöra i vilka mål inom det vidsträckta skalleområdet som prejudikatdispens
är motiverad. Det kan därför inte uteslutas atl tremannasam-mansättningen blir
den vanligare formen för regeringsrättens del. Det får ankomma på denna domstol
att, lika som högsla domstolen, i sin arbetsordning ge de närmare rikfiinjer
som är möjliga.

Inte heller när det gäller regeringsrätten anser sig
kammarrätten böra

motsätta sig att den lösning väljs som regeringsrätten själv vid en samlad

bedömning anser mest ändamålsenlig.

I detta sammanhang kan framhållas att den fyramannasammansätlning,
som för närvarande är möjlig för regeringsrättens del om tre av ledamöterna är
ense om slutet, torde vara förenad med nackdelar i praktiken. Del sätts därför
- och i enhetlighetens intresse - i fråga om inte regleringen bör avskaffas.

Domareförbundet: För att dispensprövning skall kunna ske
med endasi en ledamot bör som fömtsättning uppställas atl de fall som på detla säll
kan prövas blir avgränsade på etl tillfredsställande sätt. Dispensprövningen
av HD i sammansättningen en ledamot bör endast komma ifråga i de klara och
okomplicerade fallen, dvs. de fall där det ej råder någon tvekan om antingen atl
ansökningen skall avslås eller att den skall bifallas. Med hänsyn till att en
mycket stor del av dispensansökningarna är klara fall torde den föreslagna
ordningen kunna bli ett verksamt medel att nedbringa målbalansen och ge
domstolen lid för dess väsentligaste verksamhet. Avgränsas enledamotsfallen på
lämpligt sätt synes vägande skäl från rättssäkerhetssynpunkt ej heller kunna
riktas mot förslaget. Förbundet vill därför tillstyrka förslaget i denna del.

Advokatsamfundet: Mol arbetsgruppens förslag om ändrade domförhetsregler
har samfundet invändningar endast i ett hänseende. Samfundet vill sålunda
uttala tvekan beträffande förslaget om högsta domstolens domförhet vid
dispensprövningen. Det kan visserligen sägas alt avslag på en dispensansökan formelh
ej innebär någon rättsförlust för den part som

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 154

Prop. 1980/81:154 82

begärt
prövningstillstånd, eftersom parten inte har någon rätt atl få sin sak prövad
på nytt annal än om del föreligger synneriiga skäl för sådan prövning enligt
54 kap, 10 § första stycket 2 RB, Emellertid är det samfundets erfarenhel, som
också bestyrks av del synnerligen stora antalet fall där prövningstillstånd
inte meddelas, att allmänheten och möjligen i vissa fall även deras rådgivare,
upplever dispensansökan såsom ytterligare en möjlighel alt komma till vad
parten anser vara hans rätt. För den enskilde upplevs ofta en vägrad dispens
som en rättsförlust.

Samfundet
vill därför i första hand förorda alt man söker uppnå den med arbetsgruppens
förslag avsedda minskningen i mållillslrömningen genom atl i lagtexten klarare
understryka alt vi har ett tvåinstanssystem och alt högsla domstolens prövning
är begränsad till prejudikalsinlressen och sådana fall där synnerliga skäl
föreligger. Nu föreslås den ändringen i 55 kap. 4 § andra stycket RB aU
käranden i revisionsinlagan skall ange de omständigheter han åberopar till
stöd för prövningstillstånd. Någol av den önskade effekten kunde evenluelll
nås genom all i den bestämmelsen göra en direkt hänvisning lill 54 kap. 10 § RB,
men helsl borde en ännu tydligare markering ske.

Till
dess allmänheten bibringats en riktig uppfattning om fömlsätlningama för en
prövning i högsla domstolen kommer det att uppfattas såsom en fråga om den
enskildes rättssäkerhet hur dispensprövning sker. De former i vilka
domstolarna fattar sina beslut har enligl samfundels erfarenhel stor belydelse
för allmänhetens förtroende. Från denna synpunkt släller sig samfundet tveksamt
till atl dispensprövningen sker med endast en domare.

Prövning
är stundom påkallad för att rälla förbiseende, misstag eller felaktig
lagtillämpning som påverkat utgången i hovrätten eller för atl på annat sätl lillgodose
ell berättigat enskilt intresse. Dessa fall kan vara svåra att urskilja i
mängden av mindre välgrundade ansökningar. Del är ett rätls-säkerhetsinlresse
all systemet ger trygghet för att dessa fall uppmärksammas utan all del därför
blir så betungande atl balanser uppslår.

Det
förhållandet all dispens ej meddelas har understundom en rättsskapande effekt
därigenom atl hovrättens dom står fast och blir vägledande. Även i detta fall
kan det understundom vara etl rättssäkerhetsintresse all i prövningen deltagit
mer än en ledamot.

I
avvägningen mellan rätlssäkerhetsinlressel och de synnerligen beaktansvärda
skäl arbetsgruppen åberopat till stöd för förslagen skulle samfundet sålunda
vilja lägga en något störte vikl vid rältssäkerhetsintresset. Samfundet är
medvetet om att Icen endast skulle ange minimigränser och atl begränsningar
skall kunna föreskrivas i en av högsta domstolen antagen arbetsordning. Trots
detta vill samfundet föreslå att minimigränsen höjs för domförhet vid dispensprövningen.

Den
lösning som samfundet närmast skulle vilja förorda är den som arbetsgruppen
berör, nämligen att - i stället för en ledamot - två ledamöter läser
handlingarna och prövar dispensfrågan. Skulle de två ledamöterna komma till
olika uppfattning kan antingen den lösningen tänkas att prövningstillstånd
meddelas eller alternativt alt ylterligare en ledamot läser handlingama, i vilkel
fall man uppnår samma resultat som beskrivits på sid 31 i betänkandel.
Samfundet hyser den förhoppningen att arbelsgmppens övriga förslag kommer att
medföra en ej oväsenfiig förbättring av arbetsläget i högsta domstolen så att
utrymme finns även för detta förslag.

Revisionssekreterareföreningen:
Föreningen ansluter sig till anvisade lösningar och föreslagna lagändringar i
fråga om HD;s domförhet. Det bör

Prop.
1980/81:154 83

dock
framhållas atl i specialmålen och i andra vidlyftiga mål torde dispensfrågan
endast undantagsvis komma all avgöras av en ledamot. Detla kommer främst'i
fråga i de fall föredraganden bedömer utgången av dispensprövningen som given.
Många mål är däremot tämligen komplicerade och innehåller så pass Iveksamma
frågor att det från början är helt klart all dispensfrågan bör avgöras i en
större sammansättning. Givetvis kommer det även att uppstå situationer där
föredraganden blir tveksam när det gäller valet av HD;s sammansättning. Om
föredraganden bedömer det som säkrast att föredra ell mål för
prövningstillstånd inför en större sammansättning är det viktigt att denna
möjlighet alltid står öppen.

6
Domförhet vid prövningen av resningsansökningar m.m.

Högsta
domstolen: Förslaget upptar även ändrade regler om avdelningens domförhet vid
prövning av ansökningar om resning och återställande av försutten tid saml
besvär över domvilla. När det gäller ansökningar om resning är sakmaterialet
inte sällan omfattande vilket medför betydande arbete för föredraganden med alt
penetrera ärendet och disponera föredragningen. Sedan detta arbete ulförts, är
det emellertid i en avsevärd andel av ärendena klart, att resningsansökningen
saknar grund. Det synes väl motiverat att i sådana fall ansökningen prövas av
tre ledamöter, på samma sätt som för närvarande sker i fråga om alla
dispensansökningar. Den föreslagna ordningen medför att avdelning i denna
sammansättning, om ansökningen bifalls, omedelbart kan ändra domen under de fömtsättningar
som anges i 58 kap. 7 § RB. Om frågan angående resning är tveksam eller av principiellt
intresse, bör den hänskjutas till femmansavdelning. Vad som nu sagts om
resningsansökningar gäller i huvudsak även domvillobesvär och ansökningar om
återställande av försutten tid.

Regeringsrätten
(majoriteten): Regeringsrätten är behörig all be

vilja resning i det stora flertalet förvaltningsärenden. Handläggningen av

resningsärenden sker på fullsutten avdelning. Antalet resningsansökningar

var 87 år 1977, 77 är 1978, 85 är 1979 och 104 är 1980.

För resning i
förvaltningsärenden finns inte någon motsvarighet till de regler om resning som
enligt 58 kap. rättegångsbalken gäller för mål vid de allmänna domstolama. Vid
prövning av resningsärenden brukar regeringsrätten visserligen beakta
rättegångsbalkens regler om resning men domstolen känner sig inle helt bunden
av dessa regler; förvaltningsärendenas särart och skiftande karaktär medför
all även andra omständigheter måste vägas in. Till belysning av det sagda kan
framhållas att regeringsrätten anser sig oförhindrad att pröva en
resningsansökan även om denna gjorts efter utgången av den i 58 kap. 4 §
rättegångsbalken stipulerade lidsfristen. Helt allmänl kan sägas att
regeringsrätten anser sig ha ganska fria händer atl bevilja resning i syfte atl
nå materiell rättvisa och att resningsärendena inte låter sig behandla efter
några enhetliga regler.

Till skillnad mot vad som
för högsta domstolens del gäller i följd av huvudregeln i 58 kap. 7 § första
stycket rättegångsbalken att vid bifall till resningsansökan målet skall tas
upp på nytt av den rätt som sist har dömt i målet avgör regeringsrätten, när
frågan faller inom regeringsrättens kompetensområde, ofta själv målet, såvitt utredningsmässiga
eller andra skäl inte lägger hinder i vägen härför.

De
resningsansökningar som inkommer till regeringsrätten är ofta ut-

Prop. 1980/81:154 84

siktslösa.
Det är sålunda vanligt att den resningssökande inle anger några skäl för sin
ansökan utan endasi önskar omprövning av saken. När skäl anges är dessa i många
fall av den beskaffenheten atl de uppenbariigen inte kan leda till bifall till
ansökningen. Dylika ärenden kräver helt naturiigt inte någon mera ingående
prövning. I åtskilliga fall kan emellertid en resningsansökan beröra
svårbedömda frågor och föranleda ingående överväganden. Detla gäller bl.a.
många av de fall, där resningsansökningen avser ett förvaltningsområde som
regeringsrätten ej sysslar med inom ramen för sin vanliga kompetens.

Det
kan enligl regeringsrättens mening inte möta betänkligheter mol alt låta resningsansökningar,
i fråga om vilka skäl för bifall uppenbariigen saknas, prövas i en
sammansättning med enbart tre ledamöter och regerings-rätlen har ingen erinran
mot atl en sådan ordning införs. Övriga resningsansökningar bör emellertid
alltjämt prövas av regeringsrätten i ordinarie sammansättning.

Uppdelningen
får i praktiken ombesörjas av föredragandena. De ansökningar dessa bedömer
utsiktslösa och varande av enkel beskaffenhet får de föredraga på tremannaavdelning.
Skulle denna då undantagsvis finna all föredraganden gjort en felbedömning, får
målet i stället upptas på fullsutten avdelning. Det kan vänlas att en klar
praxis utvecklar sig relativt snabbt och atl uppdelningen inte kommer atl vålla
några svårigheier.

Arbetsgruppen
har föreslagit att ansökningar om återställande av försutten lid skall kunna
avgöras av regeringsrätten i sammansättning med tre ledamöter. I dessa ärenden
gäller det som regel att bedöma om laga förfall förelegat eller ej. Denna
prövning kan inte anses mera krävande än alt den kan fullgöras av tre
ledamöter. En sådan ordning skulle också kunna bidraga till en viss
rationalisering av arbetet. Regeringsrätten lillslyrker därför arbetsgruppens
förslag i denna del.

Regeringsrådet Mueller är
av skiljaktig mening: Frågor om resning har ansetts vara av sådan principiell
betydelse att den gmndläggande föreskriften härom lagils in i regeringsformen.
Resningsinslitutel är del yttersta hjälpmedel som står till buds för den som blivil
felaktigt bedömd. Redan mot denna bakgrund är del självfallet all frågor om
resning liksom hittills måste behandlas av en fullsullen avdelning. Även vissa
andra skäl talar härför. En ansökan om resning kan t.ex. avse ett avgörande av
regeringen eller ett sådant avgörande som högsta domstolen eller
regeringsrätten själv meddelat på fullsutten avdelning. Vidare kan förväntas atl
svårbedömda frågor om tillämpningen av lagprövningsrätlen kommer atl
aktualiseras. Den omständigheten alt många resningsansökningar är ogrundade bör
inte föranleda att antalet ledamöter vid prövning av alla resningsansökningar
skall minskas till tre. Att införa en särskild domförhelsregel för
"enkla" resningsansökningar bör inle heller komma i fråga, eftersom
det torde vara ogöriigt att i lag tillräckligt tydligt precisera i vilka fall
en sådan regel skulle gälla.

Även
frågor om återställande av försutten tid har ansetts vara av sådan principiell
betydelse att föreskrift härom tagits in i regeringsformen. Dessa frågor är
dock generellt sett av sådan enklare karaktär att de bör kunna avgöras av en
avdelning med tre ledamöter. Härför talar - i vad avser regeringsrätten - även
det förhållandel att frågor om återställande av försutten tid ofta aktualiseras
i besvär över beslut av kammarrätt atl inte pröva dil anförda besvär på gmnd av
att besvärshandlingen kommit in för sent. Om regeringsrätten blir domför med
tre ledamöter vid prövning av ansökningar om återställande av försutten tid,
skulle nämligen i nyss angivna fall såväl

Prop.
1980/81:154 85

ansökningen
som frågan om prövningstillstånd kunna prövas i etl sammanhang av en avdelning
med tre ledamöter.

Jusdtiekanslern:
På deUa område föreligger likheter med dispensprövningen såtillvida alt de ogmndade
ansökningarna är tämligen läll urskiljbara. Förslaget att sänka domförhetskravet
till tre ledamöter synes mig inte vara ägnat att inge betänkligheter från
rättssäkerhetssynpunkt och torde kunna leda till en inte obetydlig effektivisering
av domstolarnas arbete. Det bör på sätt föreslagits i fråga om
dispensprövningen kunna överlåtas åt dessa att dra upp principerna för hänskjutande
till störte avdelning.

Svea
hovrätt: Hovrätten tillstyrker förslaget alt HD skall vara behörig att pröva
resningsansökningar m.m. med tre ledamöter. Ulöver vad som anföres i
promemorian om atl del kan finnas anledning alt använda den större
sammansättningen med fem ledamöter i fall när resningsfrågan är invecklad
eller när den har principiell räckvidd kan ifrågasättas, om inte fem ledamöter
bör deUaga i de fall då HD i samband med alt den beviljar resning beslutar om
ändring av dom eller beslut. I sådana fall utövas dömande verksamhet -
innebärande ändring av dom eller beslul - beträffande vilken HD eljest är domför
med fem till sju ledamöter.

Bestämmelserom
när den större eller den mindre sammansättningen bör förekomma bör ges i lag.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Hovrätten delar arbetsgmppens

mening---- .
Del bör dessulom övervägas alt beträffande resning och

återställande
av försutten lid införa samma ordning för prövningen som gäller för besvär över
domvilla. Dessa mållyper är generelll sell inte av sådan svårighetsgrad att de
alllid behöver avgöras av HD.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammarrätten har inga invändningar mol promemorians förslag.

Domareförbundet:
På skäl som anförs i promemorian anser förbundet atl ledamotsanlalet vid
prövning av resningsansökan, ansökan om återställande av försutten tid och
besvär över domvilla kan minskas.

7
Domförhet vid prövning av inhibitionsfrågor, avvisning, avskrivning m.m.

Högsta
domstolen: I syfte främst alt förebygga alt HD tvingas avgöra frågan om dispens
i fullföljt mål på etl begränsat prövningsunderlag när en inhibitionsfråga
uppkommer föreslås i promemorian, att vad i 55 kap. 11 § sista meningen RB sägs
angående prövningstillstånd, innan fråga som avses i 55 kap. 8 § andra stycket
RB upplages, skall utgå.

De
åtgärder HD kan vidtaga enligl 55 kap. 8 § andra stycket har avseende på
situationer då beslut har meddelats av hovrätt. Ändringen av 55 kap. 11 §
inverkar inte på del krav på prövningstillstånd belräffande talan mot hovrätts
beslut som uppställes i 54 kap. 13 § RB, vilkel kan få betydelse för vad som
sägs om häktning och reseförbud i sista meningen av 55 kap. 8 § andra stycket.
I övrigt bör ändringen av 55 kap. 11 § få lill följd alt HD kan vidtaga sådana
åtgärder som avses i 55 kap. 8 § andra slyckel innan prövningstillstånd
meddelats i målel. En åtgärd av den interimistiska karaktär det är fråga om kan
då beslutas ulan att ställning behöver tagas till prejudikatintresset. Detta
är av belydelse inte minst i specialmål som valtenmål o.l.

Prop. 1980/81:154 86

Den
föreslagna ändringen tillstyrkes.

När
det gäller andra inhibitionsfrågor än dem som för revisionsmålens del behandlas
i 55 kap. 8 § andra stycket eller frågor om kvarstad, häktning m.m. som inte varil
föremål för prövning i hovrätt utan väcks först i HD, finns ingen särskild
bestämmelse i RB angående prövningstillstånd motsvarande vad som sägs i 55
kap. 11 §. Att prövningstillstånd i målet krävts i sådant fall (se t.ex. NJA
1964 s. 489) torde gmndas på överväganden om att den allmänna regeln om
prövningstillstånd såsom förutsättning för saklig prövning i HD inte medger
undantag för prövning av bifrågor. Den nu föreslagna ändringen av 55 kap. 11 §
bör för besvärsmålens del leda lill atl frågor motsvarande dem som avses i 55
kap. 8 § andra stycket handläggs på samma säll som angivils för dessas del. Del
bör även innebära, att innan prövningstillstånd meddelats förordnande kan ges
om inhibition beträffande beslut som på grund av lagbestämmelse skall
omedelbart verkställas.

Mera
tveksamt är om frågor om säkerhetsåtgärder och häktning som väcks först i HD
kan tas upp utan att prövningstillstånd meddelats i målel. Övervägande skäl
talar emellertid för att den nu föreslagna ändringen bör medföra att så skall
kunna ske. 1 fråga om interimistiska beslut blir då reglema i 15 kap. 5 § RB m.fl.
att fillämpa.

I
fråga om HD:s sammansättning vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 §
andra stycket RB föreslås, i tredje stycket av 3 kap. 6 § RB, att avdelning
skall vara domför med en enda ledamot. Bestämmelsen är, sammanställd med
paragrafens första och andra siycken, svårläst. Med tanke på atl den skall
tillämpas enbart av HD, torde lydelsen kunna godtagas i förening med
klargörande motivullalanden. Regeln blir tillämplig såväl vid prövning som sker
innan prövningstillstånd meddelats i målet som vid prövning som sker därefter.
En sådan ordning möter ingen erinran när det gäller inhibitionsfrågor. Såsom
också påpekas i promemorian avser andra stycket i 55 kap. 8 § emellertid även
andra frågor, såsom reseförbud och häktning. Del kan starkt ifrågasältas om
fråga av denna beskaffenhet skall kunna avgöras av endast en ledamot — t.o.m.
då prövningstillstånd beträffande frågan meddelats enligt 54 kap. 13 § - och
om inte i lagen bör anges att avdelningen skall beslå av flera ledamöter. Det
kan nämnas, att om en sådan fråga avgjorts av hovrätt genom slutligt beslul -
och saken prövas av HD efter prövningstillstånd enligt 54 kap. 9 § - prövningen
sker på femmansavdelning enligt huvudregeln i 3 kap. 6 § första stycket. Den
prövning som då sker har visserligen kommit till stånd för all ledning skall
ges för rättstillämpningen, men olikheten belräffande domförhetsreglerna är iögonfallande.
Bestämmelsen i tredje stycket om atl avdelningen är domför med en ledamot torde
därför böra begränsas fill alt gälla frågor som avses i första och andra
meningarna i 55 kap. 8 § andra stycket. I enlighet med det fömt anförda utgår
vi dock från att den föreslagna domförhetsregeln är tilllämplig också i motsvarande
frågor i besvärsmål enligt 56 kap. RB.

Vad
angår bestämmelsema om HD;s sammansättning vid prövning av hithörande spörsmål
må vidare framhållas följande. 1 promemorian sägs på flera ställen (s. 36, 39)
all dispensavdelning bör ha behörighet atl pröva inhibifionsfrågor och att
avdelningen då kan bestå av en ledamot. Prövningen torde emellertid i dessa
fall kunna tas upp utan samband med prövningen av dispens. Det blir alltså
inte dispensavdelning som prövar inhibitions-frågan. Av den föreslagna lydelsen
av 3 kap. 6 § tredje stycket framgår inte heller att frågan handläggs av
dispensavdelning; bestämmelsen i tredje stycket utgör elt undantag - vid sidan
av vad i andra stycket sägs om dispensprövning - från paragrafens första
stycke. Del i andra stycket angiv-

Prop. 1980/81:154 87

na
högsta antalet ledamöter för prövning av dispensfråga gäller alltså inte beträffande
prövning av inhibitionsfrågor och andra sådana frägor. Hinder föreligger likväl
självfallet inte mot alt tre ledamöter, som handlägger dispensfrågor,
samtidigt prövar frågor om inhibition o.l. som förekommer i målen.

Förslaget
att fråga om avskrivning av mål alltid skall kunna prövas av en enda ledamot
tillstyrks.

Som
anförs i promemorian bör frågan om när i olika fall den mindre eller den större
sammansättningen av en avdelning skall komma till användning inte regleras i
rättegångsbalken. De föreskrifter som kan erfordras därom bör tas upp i HD;s
arbetsordning. Ett utkast lill ändringar i arbetsordningen bifogas detta
yttrande.

Utkast
tid bestämmelser i arbetsordningen

6 a
§. Mål, vari prövningstillstånd erfordras, anmäls lill föredragning och
handläggs på dispensavdelning, bestående av en eller tre ledamöter. Om
revisionssekreteraren anser tvekan ej råda om hur frågan angående
prövningstillstånd bör bedömas, anmäls målet lill föredragning för en ledamot.
Finner denne frågan tveksam eller av principiell betydelse, hänskjuts frågan lill
avdelning bestående av tre ledamöter.

6
b §. Ärenden angående resning eller återställande av försutten lid och besvär
över domvilla anmäls till föredragning och handläggs på avdelning, bestående av
tre ledamöter, eller på fullsutten avdelning. Om revisionssekreteraren anser
tvekan ej råda om hur ärendei bör bedömas, anmäls ärendet lill föredragning på
avdelning bestående av tre ledamöter. Finner avdelningen att bedömningen är
tveksam eller att ärendet är av principiellt intresse, hänskjuts ärendet lill fullsutten
avdelning.

Regeringsrätten
(majoriteten): Såsom framhålls i promemorian kan enligl nuvarande domförhetsregler
beslut om inhibition fattas endast av fullsutten avdelning i högsta domstolen
och regeringsrätten. För regeringsrättens del innebär della att om elt inhibifionsyrkande
framställs i ell till regeringsrätten fullföljt mål, som kräver
prövningstillstånd, den avdelning som har att behandla dispensfrågan måste
utökas med minst en ledamot för att beslut om inhibition skall kunna fattas. En
sådan ordning låter sig mindre väl förena med ett krav på rationella
arbetsformer. Della talar i och för sig för att en dispensavdelning ges
behörighet att pröva också yrkande om inhibition. Några principiella
betänkligheter häremot torde inle behöva möta eftersom ett beslut om inhibition
generellt sett inte kräver en lika ingående prövning som ett ställningstagande
i själva saken.

Regeringsrätten
anser sålunda aU man bör kunna minska antalet

ledamöter,
som skall deltaga i prövningen av inhibitionsfråga, när sådan uppkommer i mål
där sakfrågan kräver prövningstillstånd. Härvid bör emellertid beaktas alt
prövningen merendels kräver en tämligen ingående kunskap om omständigheterna i
målet och även en viss - låt vara preliminär - prövning av huvudsaken. Med
hänsyn härtill bör i fall som nu avses - oavsett hur domförhetsreglerna vid
dispensprövning anses böra utformas - antalet ledamöter på avdelningen inle
understiga tre. Regeringsrätten avstyrker därför förslaget all avdelningen
skall kunna vara domför med endasi en ledamot vid prövning av inhibitionsfråga.

Prop.
1980/81:154 88

Belräffande
avvisande av talan - i andra fall än när besvär anförts för sent - delar
regeringsrätten arbetsgmppens uppfattning att härvidlag, liksom hittills samma
domförhetsregler bör gälla som vid prövning i sak.

Vad
angår avvisning på grund av för sent inkommen besvärsinlaga avser promemorieförslaget
endast regeringsrättens arbetsformer. Beträffande sådan avvisning saml
avskrivning av mål efter återkallelse - i vilka fall avdelning föreslås vara domför
med en ledamot — vill regeringsrätten erinra om att domstolen i sitt
remissyttrande över kommunalbesvärskommitténs betänkande (SOU 1978:84)
"Instansordningen i kommunalbesvärsmål" föreslog vissa ändringar i domförhetsreglerna
för regeringsrätten vid behandling av dessa frågor. Regeringsrätten anförde
att till domstolen årligen inkommer ett mycket stort antal för sent anförda
besvär över kammarrätts beslut och att det skulle innebära en betydande
rationalisering av regeringsrättens arbete om frågan om avvisning i dessa mål
kunde liksom prövningstillståndsmålen, avgöras på tremannaavdelning. Frågan om
avvisning av för sent anförda besvär är normalt av så enkel beskaffenhet att
inga betänkligheter kunde möta atl göra regeringsrätten domför med tre ledamöter
beträffande sådana frågors avgörande. Även avskrivning av mål efler återkallelse
borde enligt regeringsrättens yttrande kunna beslutas av tre ledamöter i mål
som kräver prövningstillstånd. I sin anslagsframställning för budgetåret
1981/1982 återkom regeringsrätten till de framlagda förslagen och framhöll
därvid att deras genomförande skulle medföra slora praktiska fördelar.

Regeringsrätten
anser för sin del att man för att tillskapa en rationellare ordning för
avvisande av för sent inkomna besvär och avskrivning av mål efler återkallelse
bör knyla an till regeringsrättens förslag i berörda remissyttrande, vidgat
att gälla alla till regeringsrätten fullföljda mål således även sådana som ej
kräver prövningstillstånd. Det bör inte möta svårigheter att ordna
föredragningarna på tremannaavdelningarna så att återkallade och deserta mål
blir avgjorda omgående så snart återkallelsen eller de för sent anförda
besvären kommit in. Regeringsrätten förordar således att regeringsrätten skall
vara domför med tre ledamöter vid prövning av dessa slag av mål.

När
del gäller alt utforma en lagregel för genomförande av de ändringar i

nuvarande
ordning, som regeringsrätten förordat, har man alt utgå

från
stadgandet i 11 kap. 4 § regeringsformen att föreskriftema om huvuddragen i
domstols organisation, dvs. bl.a. domförhelsreglema, skall ges i lag. De nya reglema
bör utformas så atl de blir uttömmande och ej kräver kompletterande
bestämmelser. De kan lämpligen intagas i 4 § tredje stycket lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar, vilket föreslås få följande lydelse; "På
avdelning dömer fem regeringsråd. Regeringsrätten är dock domför med fyra
regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Regeringsrätten är domför med
tre regeringsråd vid beslul om avvisande av för sent inkomna besvär och om
avskrivning av mål efter återkallelse, vid prövning av frågor som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) samt vid prövning av ansökningarom resning, när skäl för bifall uppenbarligen
saknas, och om återställande av försutten lid. Vid behandling av fråga om
prövningstillstånd skall tre regeringsråd deltaga."

Regeringsråden
Wieslander, Körlof, Lidbeck, Reuterswärd och Brodén är av skiljaktig mening: Vi
anser att man i enlighet med arbetsgruppens förslag bör kunna minska antalet
ledamöter, som skall deltaga i prövningen av inhibitionsfrågor, när sådana
uppkommer i mål där sakfrågan kräver prövningstillstånd. Såsom arbetsgruppen
tänkt sig bör inhibitionsfråga

Prop.
1980/81:154 89

kunna avgöras i samma sammansättning som fråga om
prövningstillstånd. I likhet med vad som ovan anförts om förslaget om domförhet
på dispensavdelning med en ledamot har vi inte något att erinra mot förslaget atl
inhibitionsfråga skall kunna avgöras av en ledamot.

Då regeringsrätten i sill remissyllrande över kommunallagskommilténs
betänkande (SOU 1978:84) föreslog att frågor om avvisning på grund av för sent
inkommen besvärsinlaga och avskrivning av mål efler återkallelse inte skulle
behöva avgöras på fullsullen avdelning hade tanken på att regerings-rätlen och
högsta domstolen skulle kunna vara domföra med en ledamot ännu inte framförts.
När nu förslag härom föreligger kan vi tillstyrka att avdelning kan vara domför
med en ledamot vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär och
avskrivning av mål efler ålerkallelse. Förslaget medför att här avsedda mål kan
avgöras snabbare än för närvarande. Självfallel bör i de få fall då avgörandet
i sådana mål kan vara av principiellt inlresse föredraganden anmäla målel lill
föredragning på fullsutten avdelning eller den ledamot för vilken sådant mål anmäles
få hänskjula målet till fullsutten avdelning.

Regeringsrådet MueUer är av skiljaktig mening: I vad avser
regeringsrätten bör frågor om inhibition, om avvisande av talan i
regeringsrätten och om avskrivning av mål som är anhängigt hos regeringsrätten
men som återkallats kunna prövas av en avdelning med tre ledamöter.

Andra meningen i det förslag till lagtext som
regeringsrättens majoritet

lagt fram avses ge regeringsrätten rätt att själv bestämma om antalet leda

möter skall vara 3, 4 eller 5. Detta kan inle accepteras, eftersom det

strider mot 11 kap. 4 § regeringsformen. Förslaget är även
i vissa avseenden otydligt. Andra meningen av lagförslaget bör formuleras på
följande sätl: Avdelning skall omfalta tre ledamöter när avdelningen prövar

fråga om att avvisa besvär hos regeringsrätten på grund av
att besvärshandlingen kommit in för sent,

fråga om att avskriva eU mål, som är anhängigt hos
regeringsrätten, på gmnd av alt besvären återkallats,

fråga om atl i mål hos regeringsrätten meddela beslut som
avses i 28 § förvahningsprocesslagen (1971:291) eller

fråga om återställande av försutten tid.

Jusdtiekanslern tillstyrker förslagen.

Riksåklagaren:---- Jag har ingen erinran möt förslaget när
del

gäller rena inhibitionsfrågor. Däremot ställer jag mig
tveksam till lämpligheten av att så ingripande tvångsåtgärder som reseförbud
och häktning skall kunna avgöras av endast en ledamot. I vart fall bör denna
möjlighet inte utnyttjas annal än i helt klara fall.

------ Fråga om avskrivning och avvisande av för sent
inkomna besvär

bör alllid kunna prövas av en ledamot.

Svea hovrätt: Hovrätten tillstyrker förslaget att inhibiUonsfråga
i ett mål vari prövningstillstånd behövs får tas upp av HD innan frågan om prövningstillstånd
har avgjorts. Vad gäller frågan om domförhet bör beaktas att vid övervägande
huruvida inhibition skall meddelas eller ej sakfrågan ofta måste dryftas mer än
vid dispensprövningen. Det synes därför böra gälla som regel att fråga om inhibition,
som ej sker samtidigt som dispensprövning, skall prövas av tre ledamöter.
Denna ordning förordas för övrigt i promemorian för prövning av frågor om
häktning och reseförbud utan att dispensfrågan samtidigt prövas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: HD bör kunna meddela
beslut i inhibitionsfrågor innan frågan om prövningstillstånd avgjorts. Också
dis-

Prop. 1980/81:154 90

pensavdelning,
två ledamöter, bör kunna besluta om inhibition. Den mindre sammansättningen
bör vara tillräcklig för beslul även i övriga frågor som avses i 55 kap. 8§ 2
st. RB, bl.a. häktning och reseförbud. När det gäller avskrivning av mål finns
i och för sig inte anledning atl tveka inför behörighet för en ledamot att
besluta. Tidsvinsten lorde dock knappasi motivera en särreglering vad gäller
avskrivning. Enligl hovrättens mening bör därför för delta fall endasi den
ändringen göras att beslut om avskrivning alllid får meddelas av den mindre
sammansättningen - två ledamöter.

---- Enligt
hovrättens mening bör också övervägas möjlighel för HD att

beslula
om avvisning av talan i den mindre sammansättningen.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammartätten har inga invändningar mol

promemorians förslag om domförheten vid avvisning och inhibition. Till

skillnad mot vad som föreslås i promemorian anser kammarrätten däremot

att samma domförhetsregler som för dispensprövning bör gälla också vid

avskrivning av mål-- . 1 sådana fall kan nämligen komplicerade be

dömningar bli aktuella, t.ex. i fråga om rättshjälp eller rättegångskostnader

i Övrigt. Med hänsyn främst till den ingripande naturen hos tvångsåtgärder,

särskilt häktning och reseförbud, förordar kammarrätten att motsvarande

ordning införs också med avseende på dem .

Domareförbundet:
Med anledning av regeln i 55:11 sista meningen kan HD tvingas avgöra
dispensfråga på elt begränsat underiag när fråga om inhibition uppkommer. I
syfte att främst undgå detla föreslås en ändring som innebär alt inhibilionsfrågan
får behandlas för sig. Ändringen torde vara av särskild betydelse i de s.k.
specialmålen där frågan om prejudikalsinlresse föreligger ofta inte kan
besvaras utan ett mer ingående penetrerande av de frågeställningar som
uppkommer i målen. Den föreslagna ändringen, som tillstyrkes, synes jämväl få
den önskvärda konsekvensen alt frågor om säkerhetsåtgärder och häktning som
väcks först i HD kan tas upp ulan atl prövningstillstånd behöver meddelas i
målet.

Revisionssekreterareforeningen:
Vad gäller prövning av inhibitionsfrågor är det särskill för specialmålens del
en fördel att den nuvarande föreskriften i 55 kap. 11 § tredje meningen RB
upphävs. 1 elt stort och invecklat mål kan handläggningen kompliceras av att
ett framställt inhibifionsyrkande inte får behandlas annal än i samband med
frågan om prövningstillstånd. Sålunda kan exempelvis i ett valtenmål
bestämmelsen i 11 kap. 103 § första stycket VL, jämförd med 11 kap. 108 § andra
stycket samma lag, om minsta tid för atl avge genmäle — tre veckor från delgivningen
— hindra all genmäle hinner inhämtas, även om det hade varit av värde för att
bedöma dispensfrågan. Visserligen kan man någon gång under hand begära in ett genmäle
i så god tid att målet hinner föredras innan arbetena skall påbörjas, men en
sådan handläggning står knappast i överensstämmelse med vattenlagens regler.
Den nu föreslagna ändringen innebär att inhibilionsfrågan får behandlas för
sig och alt HD får möjlighet alt bereda revisionssvaranden tillfälle att snabbt
komma in med särskilt yttrande över det i målet framställda inhibitionsyrkandet.
- I specialmål, liksom i allmänna mål, bör dispensavdelning bli behörig alt
pröva inhibifionsfrågor, varvid de synpunkter som tidigare framförts belräffande
dispensprövning gäller även här.

Föreningen
vill fästa uppmärksamheten på frågan om inte även innehållet i 55 kap. 4 §
tredje stycket och 56 kap. 4 § tredje stycket RB bör ses över. Det kan med
hänsyn tUl syftet med de föreslagna ändringama sättas i fråga om
revisionskäranden (klaganden) redan i revisionsinlagan (besvärsinlagan), dvs.
innan frågan om prövningstillstånd har avgjorts, skaU uppge de bevis han vill
åberopa m.m.

Prop.
1980/81:154 91

8
Övrigt

JustUiekanslern:
Högsta domstolen och regeringsrätten har numera samma funktion i
instanssystemet. Delta borde leda fill samnria domförhetsregler för
sakprövning av fullföljda mål i de båda domstolama. På denna punkt framläggs
dock inte något förslag i promemorian. Det synes i och för sig möjligt att
begränsa antalet ledamöter på avdelning i högsta domstolen till fem. Även om
man anser att en sådan ändring hör hemma i etl annat och störte sammanhang, är
det svårt alt motivera den olikhet som består mellan högsla domstolen och
regeringsrätten på så vis alt den senare domstolen vid sakprövning kan vara domför
med fyra ledamöter. Regeln härslammar från en tid då någon fullföljdsbegränsning
till regeringsrätten inte gällde. Numera då sakprövningen har till enda uppgift
atl skapa prejudikat är regeln olämplig. Om de nu föreslagna reglema om domförhet
vid prövning av ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt
om avvisning, avskrivning och inhibifion genomförs, blir den dessutom helt obehövlig.
Jag föreslår att i detta sammanhang beslutas att regeringsrättsavdelning vid
prövning av besvär i sak skall bestå av fem ledamöter.

Svea
hovrätt: Hovrätten vill framhålla angelägenhelen av att en

mer
fullständig översyn kommer fill stånd beträffande ordningen för fullföljd ull
HD och kanske även för fullföljd till regeringsrätten (RR). Tanken att avskära
ytterligare målgrupper från fullföljdsmöjlighel bör därvid uppmärksammas. Vårt
land har i förhållande till sin folkmängd fler domare i de högsla instanserna
än vad som vanligen förekommer i andra länder. En minskning av antalet domare i
HD och RR är önskvärd.

En
annan fräga som det kan finnas anledning att något beröra i detta sammanhang är
revisionssekreleramas uppgifter. Genom de föreslagna ändringarna, särskill att
dispensansökningar skall kunna prövas av endast en ledamot, kommer revisionssekreterama
att få vidgade uppgifter och troligen också störte inflytande vid
dispensprövningen. Det skall enligt promemorian i första hand ankomma på
föredraganden alt ta ställning till om ett mål skall anmälas till föredragning
för en ledamot eller för tre ledamöter. Det är angeläget att rekryteringen
till revisionssekreteraretjänsterna blir så god som möjligt och att
tjänstgöring som revisionssekreterare ges starkt meritvärde vid tillsättning
av domartjänster.

Kammarrätten
i Stockholm: Kammarrätten vill - - - erinra om att domstolen i skrivelse tUl
justitiedepartementet rörande en översyn av laxe-ringsprocessen har satt i
fråga om inte tiden är mogen för att överväga om fullföljdsinlagor, lika som i
de allmänna domstolama, bör ges in till den instans vars avgörande överklagas.
Åtminstone när det gäller skaltemål torde åtskilligt stå att vinna med en
sådan reform utan att några egentliga nackdelar skulle behöva ge sig till
känna.

Revisionssekreterareföreningen:
Föreningen vill framhålla att reformen bör följas av en omarbetning av
arbetsordningen för HD. Ändringarna i arbetsordningen bör träda i kraft den I
juli 1981. Väsentliga frågor hänför sig till fördelningen av arbetet mellan
ledamöter och revisionssekreterare. Vidare bör arbetet på aktuariekontor och
avdelningskanslier samt mtiner beträffande tryck m.m. ses över. Då de
föreslagna ändringama syftar till bl.a. en större målavverkning än hittills är
det nödvändigt att man fortsätter det arbete som redan inletts med att
förenkla och effektivisera målens beredning, föredragning och expediering. De
synpunkter som föreningen har i dessa viktiga frågor blir det anledning att
återkomma till i samband med den nämnda omarbetningen av arbetsordningen.

Prop. 1980/81:154 92

ST-Domstols
arbetsplatsklubb vid Högsta domstolen: När det gäller effekten av
tillämpningen av lagförslaget vill HD-klubben redan nu påpeka att kommande
ändringar ej får medföra väsentligt ökat arbete på kanslierna utan ytterligare
personalförstärkning. Det har ju redan nu visat sig att kansliema under vissa
perioder bli vh alltför överhopade med arbete, vilket endast har lill följd att
målen fastnar där för länge.

Lagförslaget leder väl
också till bl.a. en omarbetning av arbetsordningen för Högsta domstolen. När
del blir aktuellt bör någon från vår arbetsgrupp vara representerad.

Lagförändringen
kan måhända innebära att en översyn av expediering av domar och beslul bör ske.

Under
"inkörsperioden" vill vi alt kontakt hålles mellan kanslichefen och
kanslierna för att få tillfälle atl diskulera eventuella uppkommande problem.

Prop.
1980/81:154 93

InnehåU

sid.

Proposition......................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Lagförslag.......................................................................... .... 2

1. Lag om ändring i rättegångsbalken............................... .... 2

2.
Lag om ändring
i lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden 5

3.
Lag om ändring
i lagen (1957:668) om utlämning för brott 5

4.
Lag om ändring
i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge 7

5.
Lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 8

Utdrag av regeringsprotokollet den 19 mars 1981 ........... .. 10

1 Inledning........................................................................ .. 10

2 Allmän
motivering............................................................ 11

2.1 Allmänna synpunkter ................................................ .. 11

2.2 Handläggningen av nådeärenden............................. .. 12

2.3 Ärenden om utlämning för brott................................ .. 13

2.4 Dispensansökningars innehåll................................... .. 13

2.5 Domförhet vid dispensprövningen ............................ 14

2.6 Domförhet vid prövningen av
resningsansökningar m.m 16

2.7 Prövningen av inhibitionsfrågor, domförhet
vid avskrivning av mål m.m 17

2.8 Ikraftträdande m.m................................................... .. 18

3
Upprättade
lagförslag..................................................... .. 19

4
Specialmotivering............................................................ .. 19

4.1 Förslaget om ändring i
rättegångsbalken.................. .. 19

4.2 Förslaget om ändring i lagen
(1974:579) om handläggningen av nådeärenden 20

4.3 Förslaget om ändring i lagen
(1957:668) om utlämning för brott 21

4.4 Förslaget om ändring i lagen
(1957:254) om utlämning för brott

till Danmark, Finland, Island och Norge..................... .. 21

4.5............................................................................. Förslaget
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt

ningsdomstolar ......................................................... .. 21

5
Hemställan...................................................................... 21

6
Beslut ............................................................................ 22

Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds Ju 1980:12) Högsla
dom

stolens och regeringsrättens arbelsformer........... 23

1
Inledning............................................................ 24

2
Gällande
ordning ............................................... ... 25

3
Överväganden................................................... ... 29

3.1
Allmänna
synpunkter.................................. ... 29

3.2
Handläggningen
av nådeärenden ............. ... 32

3.3
Ärenden om utlämning
för brott................. ... 34

3.4
Dispensansökningars
innehåll.................... ... 37

3.5
Domförhetsreglerna
................................. ... 38

3.5.1 Domförhet vid dispensprövningen............. ... 40

3.5.2 Domförhet vid prövningen av
resningsansökningar m.m 41

3.5.3 Domförhet vid avvisning,
avskrivning m.m. ... 43

3.6 Ikraftträdande m.m.................................... 44

Prop, 1980/81:154 94

sid.

4
Specialmofivering.................................... . 45

4.1
Förslaget om ändring i
rättegångsbalken . 45

4.2
Förslaget om ändring i lagen om
handläggningen av nådeärenden 47

4.3
Förslaget om ändring i lagen om
utlämning för brott 47

4.4
Förslaget om ändring i nordiska
ullämningslagen .. 48

4.5
Förslaget om ändring i lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar 49

Bilagor

1
Stafistiska uppgifter............................... 50

2
Lagförslagen......................................... . 51

1. Lag
om ändring i rättegångsbalken......... . 51

2.
Lag om ändring i lagen om
handläggningen av nådeärenden 53

3.
Lag om ändring i lagen om
utlämning för brott 53

4.
Lag om ändring i nordiska ullämningslagen. 55

5.
Lag om ändring i lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar 57

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Ju 1980:12)
Högsta domstolens och regeringsrättens

arbetsformer............................................. . 58

1. Allmänna
synpunkler.............................. . 58

2.
Handläggningen av nådeärenden.............. . 67

3.
Ärenden om utlämning för brott............... . 68

4.
Dispensansökningars innehåll.................. . 69

5.
Domförhet vid dispensprövningen............. . 74

6.
Domförhet vid prövningen
av resningsansökningar m.m 83

7.
Domförhet vid prövning av inhibitionsfrågor,
avvisning, avskrivning m.m 85

8.
Övrigt ............................................... 91

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981