Prop. 1980/81:156

Prop.
1980/81:156

Regeringens proposition

1980/81:156

om
godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med
jordbruksvaror;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen ätt antaga det förslag som hat upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett aVtal mellan Sverige och
Finland angående handeln med jordbmksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt jordbmksavtal
inom fämen för den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalet har
karaktären av ett ramavtal där de båda regeringama markerar sin vilja att
främja handeln med jordbmksvaror mellan de båda länderna. En översynskommitté
skall följa handelns utveckling och tillvarata möjligheterna att främja denna.

1
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 156

Prop. 1980/81:156 2

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med
jordbruksvaror

1
Inledning

Enligl
EFTA-konventionens artikel 23; 1 föreligger möjlighet att sluta bilaterala
jordbruksavtal mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år 1963 ett sådant
avtal med Portugal och sedan år 1979 - inom ramen för frihandelsavtalet
EFTA-Spanien - ett liknande även med Spanien. Med tanke på strävandena att
åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en
brist både i det nordiska samarbetet och i EFTA-samarbetet atl vi saknat
motsvarande avtal med Finland. Nordens . Bondeorganisationers Centralråd (NBC)
har år 1964 uttalat sig för ett närmare handelspolitiskt samarbete i Norden på
jordbruksområdet. Lantbmkarnas organisationer i resp. länder har följt upp
delta genom hänvändelser till regeringarna i berörda nordiska länder med
önskemål om statliga ätgärder i form av ramavlal, på vilkas gmnd kommersiella avlal
sedan skulle kunna ingås. Överläggningar mellan en svensk och en finsk regeringsdelegation
inleddes i januari 1980 och under våren kunde man enas om en avtalstext. Vid
ett möte i Stockholm den 28 maj 1980 undertecknades avtalet av jordbruksministrarna.

Avtalet
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Avtalet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet
i detta ärende som bilaga 2.

Under
år 1980 har ett bilateralt jordbmksavtal av samma karaktär ingåtts mellan
Sverige och Norge. Förslag om godkännande av del svensk-norska avtalet kommer
också alt föreläggas riksdagen.

Prop.
1980/81:156 3

2
Föredragandens överväganden

2.1
Bakgrund och motiv

Värdet
av Sveriges varuutbyte med Finland inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse
(kapitel 1-24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talel på
importsidan varierat mellan 2% och 3% av lolalim-porten för vamområdet och på
exportsidan legat omkring 7% av tolalexporten. Sålunda uppgick den svenska
totalimporten på livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav
importen från Finland svarade för knappt 200 milj. kr. Totalexporten stannade
vid ca 3000 milj. kr., varav exporten till Finland svarade för ett värde av ca
250 milj. kr.

I exporten till Finland
har diverse livsmedelsberedningar saml socker-konfektyrer och chokladvaror
traditionellt utgjort tunga poster. Tillsammans svarade de år 1979 för 80 milj.
kr. Bland andra traditionellt vikliga exportvaror samma år kan nämnas sockerbelsfrö
(11 milj. kr.), ej ätbara animaliska produkter, dvs. minkfoder (14 milj. kr.) saml
vegetabiliska oljor och fetter (12 milj. kr.). Spannmålsexporten lill Finland
är normall relalivi obetydlig. År 1979 var dock exporten betydande, nämligen 27
milj. kr. Även i den svenska importen från Finland ingår sockerkonfektyrer och chokladvaror
som en tung post. Den uppgick år 1979 till 52 milj. kr. Andra viktiga
importvaror var matbröd och bakverk (19 milj. kr.), fmklkonserver (13 milj.
kr.) samt ost (11 milj. kr.).

Bilden av vamutbytet blir
annorlunda om man begränsar sig till de varor som enligt EFTA-konventionen
betraktas som jordbruksvaror (Bilaga D, del II &
III). Väsenfiigt reducerade handelssiffror framkommer då. Inom detla vamomräde
uppgick den svenska totalimporten år 1979 till ca 7300 milj. kr., varav
importen från Finland svarade för ca 80 milj. kr. eller ca 1%. Totalexporten
stannade vid ca 2000 milj. kr., varav exporten till Finland svarade för 110
milj. kr. eller ca 5 %.

Jordbruksvarorna
är undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt
artikel 22; 2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbmkspolitik underlätta
en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor
utsträckning är beroende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocilet. I
artikel 23; 1 nämns bilaterala jordbmksavtal som en väg alt förverkliga detta
syfte.

Sverige
ingick vid EFTA;s tillkomst år 1960 ett sådant bilateralt jordbmksavtal med
Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att Danmark år 1973 lämnade
EFTA för atl ingå som medlem i den Europeiska Gemenskapen (EG). Därutöver har
Sverige slutit bilaterala jordbruksavtal enligt EFTA;s regler med Portugal år
1963 och med Spanien år 1979.

Mot
denna bakgmnd och med tanke på övriga avtal som slutits mellan EFTA-medlemmar,
bl. a. mellan Finland och Norge, har det framstått som en brist i
EFTA-samarbetet att Sverige inte haft något avtal med något t2 Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 156

Prop.
1980/81:156 4

nordiskt
land. De under 1970-lalet alltmer framträdande strävandena att åstadkomma etl
närmare ekonomiskt samarbele i Norden har kommit avsaknaden av jordbruksavtal
mellan Sverige och andra nordiska länder att framstå som en lucka i del
nordiska samarbetet. De nordiska strävandena för ett ökal samarbete och en
ökad samhandel på jordbruksområdet konkretiserades genom ett handelspolitiskt
uttalande av Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) år 1964. Enligt deUa
uttalande borde eftersträvas att kompletteringsbehovet av jordbruksvaror, med
förhindrande av dumpingimporl frän iredje land, alllid i första hand och pä
lika villkor, måtte täckas genom import från de övriga nordiska länderna. Denna
tanke har i Sverige följts upp på del nationella planet genom alt Lantbmkarnas
riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse lill regeringen framförde önskemål
om åtgärder för atl främja den nordiska handeln i enlighet med NBC:s
riktlinjer. Vad man här särskill hade i åtanke var tillskapandet av bilaterala
ramavtal, på vilkas grund kommersiella avlal avseende främsl spannmål,
oljeväxter och socker skulle kunna ingås. På animalieområdel avsågs
kompletteringshandeln i första hand komma i fråga för att tillgodose
kortsiktiga behov eftersom samtliga nordiska länder strävar efter att vara
självförsörjande på detta område. Ett sädant avtal skulle enligt förbundets
mening kunna bli en bas för all främja handeln med jordbruksvaror och utgöra en
slallig sanktion av en gammal idé, djupt förankrad bland de nordiska bönderna,
nämligen all kompletleringsbeho-vet av jordbmksvaror så långl möjligt skall läckas
genom import från annat nordiskt land.

Finland
initierade i samband med frihandelsförhandlingarna med EG år 1972 preliminära överiäggningar
med Sverige rörande handeln med jordbmksprodukter. Sverige förklarade sig
härvid berett atl senare inleda förhandlingar med sikte på all ömsesidigt, inom
ramen för importbehoven, tillgodose varandras inlressen.

Mot
denna bakgrund har initiativ lagils och överläggningar ägt rum mellan Sverige
och Finland på tjänstemannanivå i syfte all bana väg för ett bilateralt avtal
på jordbruksområdet. Svårigheterna har emellertid varil betydande.

Jordbruksområdet
och handeln med jordbmksvaror över gränserna ulgör ett starkt reglerat område
i både Sverige och Finland. Möjligheterna all öka varuutbytet präglas inte
minst av hänsynen lill de nationellajordbmks-regleringarna i de båda länderna.
Önskemål om koncessioner, innebärande lättnader i det svenska importskyddet för
vissa produkter av inlresse för Finland, har inte ansetts förenliga med den
svenska jordbruksregleringen. Sveriges och Finlands geografiska läge och nalurliga
förutsättningar ger tämligen likartade produktionsbetingelser. De varor
beträffande vilka produktionen i Sverige och Finland kompletterar varandra är
därför inle många.

Även
om möjlighelerna till en ökning av samhandeln sålunda har många

Prop.
1980/81:156 5

begränsningar
föreligger dock från lid till annan behov av all importera även sådana jordbmksvaror
beträffande vilka de båda länderna i princip är självförsöijande. Det avtal som
nu ingåtts bör kunna bidra tiU att sådana möjligheter tillvaratas på ett mera
systematiskt sätl än tidigare.

2.2 Avtalets
huvudsakliga innehåll

I
avtalets punkt I markerar de båda regeringama sin allmänna vilja atl främja den
normala kommersiella handeln med jordbmksvaror. Denna markering kan ses som en
sanktion åt den tidigare nämnda idén atl så långt möjligt täcka
kompletteringsbehovet av jordbmksprodukter genom import från annat nordiskt
land. I avtalets punkt 2 definieras avtalets vamomfalt-ning. Avtalet omfattar i
första hand de jordbmksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D. Detta
innebär att fisk och marina produkter inte omfattas av avtalet. Det innebär ocksä
att vissa jordbmksvaror utanför bilaga D kan dras in i diskussionerna inom
avtalels ram. Inga import- eller exportintressen har särskilt nämnts i
avtalstexten. Enligt punkt 3 skall en särskild översynskommilté upprättas.
Denna har till uppgift att följa utvecklingen av handeln och tillvarata
möjligheterna att främja denna.

Avtalstexten har remissbehandlats.
Remissinstanserna är genomgående positiva till avtalet. Flera av
remissinstanserna uttrycker förhoppningen att avtalet skall leda till en
utökning av handeln med jordbruksvaror mellan Sverige och Finland. Avtalet
välkomnas också «om en förslärkning av såväl EFTA-samarbetet som det nordiska
ekonomiska samarbetet. Översynskommittén bedöms kunna bli ett mellanstatligt
forum, som kan bidra till en effektiv och smidig handläggning av olika frågor
rörande handeln med jordbmksvaror.

2.3 Avtalets
tillämpning

Avtalets
karaktär av ramavtal innebär att dess konkreta tillämpning blir beroende av
fortsatta överläggningar. Erfarenheterna lalar för alt strävandena alt främja
samhandeln knappast kan förväntas ge några snabba resultat. Det är sannolikt
först på längre sikt som avtalet får påtagligt positiva effekter. En
översynskommitté skall tillsättas med uppgift alt följa handelsutvecklingen
och tillvarata möjligheterna att främja denna. Det blir i denna kommitté, som
överläggningarna och förhandlingarna om avtalets konkreta innehåll kommer att
föras vidare.

Det
är min förhoppning atl avtalet skall bli ett viktigt instrument för ell fastare
och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning av uppkommande
problem på berörda varuområden mellan Sverige och Finland. Avtalet bör därmed
kunna bidra till ett utökat vamutbyle på jord-bmksområdet mellan Sverige och
Finland.

Prop.
1980/81:156 6

De
kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den översynskommilté,
som fömtses upprättad under avtalet, bör täckas från tionde huvudtitelns
förslagsanslag Bidrag lill vissa internalionella organisationer m. m.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
godkänna avtalet mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbmksvaror.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Avtal mellan Sverige och Finland angående handel med
jordbruksvaror

Sveriges och Finlands regeringar har,

med beaktande av bestämhrielserna i överenskommelsen den
27 mars 1961 angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) samt Republiken Finland,

i enlighet med målsättningen i artikel 22 i konventionen
av den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

med beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i
EFTA-konventionen,

med
beaktande av att de nordiska jordbmksorganisationerna uttalat sitt inlresse
för att främja handeln med jordbruksvaror mellan de nordiska länderna,

kommit överens om följande;

1.
Parterna skall
sträva efter att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror under
ömsesidigt beaktande av respektive lands jordbmkspoUtiska mål och internalionella
förpliktelser.

2.
Med
jordbruksvaror avses i detla avlal i första hand de jordbmksvaror som upptagits
i EFTA-konventionens bilaga D.

3.
En särskild översynskommilté
skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av samhandeln och all
tillvaralaga möjligheterna att främja denna. Kommittén skall sammanträda när
endera parten så begär.

4.
Detta avlal
skall träda i krafl så snart det ratificerats av båda parter.

I enlighet med moment 2 i artikel 23 i EFTA-konventionen
skall avtalet äga giltighet lika länge som överenskommelsen angående
bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen
samt Republiken Finland är tillämplig på både Sverige och Finland.

Till bekräftelse härav har undertecknade, vederbörligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detla avlal i
Stockholm den 28 maj 1980. Avtalet har upp-

Bdaga I

Suomen ja Ruotsin välinen sopimus maa-taloustuotteiden kaupasta

Suomen ja Roulsin halliluksel

ottaen huomioon 27 päivänä maaliskuuta 1961 tehdyn Suomen Tasavallan
ja Euroopan vapaakauppaliiton (EFTA) jäsenvallioiden välisen sopimussuhleen luovan
sopimuksen määräykset,

noudatlaen Euroopan vapaakauppaliiton pemstamisla koskevan
4 päivänä tammi-kuuta 1960 allekirjoitelun konvention 22 ar-tiklan tavoitleila,

ottaen huomioon EFTA-konvention 23 ar-tiklan määräykset,

ottaen huomioon, etta pohjoismaisel maa-talousjärjestöl
oval ilmaisseet kiinnostuk-sensa pohjoismaiden välisen maalalousluote-kaupan edistämiseen,

oval sopineet seuraavasla:

1. Sopimuspuolet pyrkiväl keskinäisen

maataloustuotekauppansa ylläpilämiseen ja

laajentamiseen maatalouspoliittisel lavoit-

leensa ja kansainväliset silouluksensa mo-

lemminpuolisesti huomioon ottaen.

2.
Tässä sopimuksessa
larkoitelaan maala-loustuotteilla ensisijaissesli EFTA-konvention D-liilteessä
mainitluja maalalousluol-leita.

3.
Perustetaan erilyinen
tarkkailukomilea, jonka lehlävänä on seurala keskinäisen kau-pan kehilyslä ja käytlää
hyväksi sen kehitlä-mismahdollisuuksia. Komilea kokoontuu jomman kumman sopimuspuolen
pyynnöstä.

4. Tämä sopimus lulee voimaan välitlö-

mäsli sen jälkeen, kun kumpikin sopimus-

puoli on sen ratifioinul.

EFTA-konvention 23 arliklan 2 momenlin mukaisesli sopimus pysyy
voimassa niin kauan kuin Suomen Tasavallan ja Euroopan vapaakauppaliiton jäsenvallioiden
välistä so-pimussuhdetta luovaa sopimusla sovellelaan sekä Suomeen etta Ruotsiin
nähden.

Tämän vakuudeksi allekirjoitlaneel halli-tustensa asianmukaisesli
valtuullamal edus-lajal oval allekirjoitlaneel tämän sopimuksen Tukholmassa 28.
päivänä toukokuuta 1980.

rättats i
två exemplar, på svenska och finska språken, vilka båda texter äger lika
vitsord.

Sopimus on
tehly kahtena kappaleena suomen ja molsin kielellä molempien lekslien ollessa yhlä
lodistusvoimaisia.

För
Sveriges regering Anders Dahlgren

Suomen hallituksen
puolesta Talsto Tähkämaa

För
Finlands regering Taisto Tähkämaa

Ruotsin
hallituksen puolesta Anders Dahlgren

Prop.
1980/81:156 9

Bilaga
2 Remissyttrandena

Avtalstexten
har remitterats fill lantbruksstyrelsen, slalens jordbruksnämnd,
kommerskollegium, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF),
Sveriges Exportråd samt Sveriges Grossislförbund (SGF).

Lantbruksstyrelsen
har inte något att erinra mot den föreslagna texten till avlal.

Statens Jordbruksnämnd:
Nämnden konslalerar att överläggningar om jordbruksavtal mellan Sverige och
Finland har ägt mm vid flera tillfällen under 1970-talet. Något avtal kom dock
inte till stånd då krav på lättnader i det svenska importskyddel ställdes från
finsk sida. Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga
med den svenska jordbmks-prisregleringen och i stället har eftersträvats mer
allmänt utformade s. k. ramavtal. Den svenska inställningen har varit alt ett
jordbruksavtal med Finland borde inriktas på en ökad samhandel vad gäller kompletleringsbe-hovet
av jordbruksprodukter så att importbehovet alltid i första hand täcks från etl
nordiskt land i linje med NBC;s handelspolitiska uttalande från år 1964.
Nämnden framhåller att det nu ingångna bilaterala jordbruksavtalet med Finland
just har karaktären av ramavtal och därmed väl molsvarar de önskemål som
uttalats från svensk sida. Avsaknaden av ell avtal mellan Sverige och Finland
har mot bakgrund av övriga avlal och överenskommelser som gjorts mellan
EFTA-länderna (bl. a. mellan Finland och Norge) varit en brist i
EFTA-samarbetet resp. det nordiska samarbetet på jord-bruksvamområdet. I
perioder med mindre stabila förhållanden kan etl avtal vara av värde för de
berörda länderna. Även under normala förhållanden är ramavtal av förevarande
slag att föredra framför ett avtalslösl tillstånd genom den markering av
samarbetet som etl avtal innebär.

Avtalet
föreskriver atl en särskild översynskommilté skall upprättas med uppgift att
följa ulvecklingen av samhandeln med jordbmksvaror och tillvarata möjlighelerna
atl främja denna. Tidigare har frågor som berör handeln med jordbruksvaroi*
mellan länderna saknat fora på mellanstallig nivå. Tillkomsten av etl mellanstafiigt
fomm för diskussioner av olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör
bidra till en smidig och effektiv handläggning av dylika frågor.

Nämnden
som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet
välkomnar delta då det dels utgör ell bidrag till all förverkliga EFTA-konventionens
syften vad gäller handeln med jordbmksprodukter, dels innebär en förstärkning
av del nordiska samarbetet när det gäller handeln med jordbmksprodukter.

KommerskoUegium:
Avtalets syfte alt bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror
överensstämmer helt med EFTA-konventionens målsättningar när det gäller
handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och till den allmänna
reservationen om beaktande av resp. parts internationella förpliktelser torde
den aktuella avtalstexten inte leda till några handelspolitiska
komplikationer. Kollegiet erinrar om EFTA-konventionens artikel 23:1, vilken
stadgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan avtalet träder i
kraft.

Lantbrukarnas
riksförbund: LRF erinrar om att enligt de handelspolitiska rikthnjer som
ligger till gmnd för samarbetet mellan bondeorganisafio-

Prop. 1980/81:156 10

nerna i Norden, skall dessa verka för atl ländernas
kompletteringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses genom
import från annal nordiskt land. Detla samarbete fungerar tillfredsställande på
animalieområdel, beroende på alt lantbrukskooperationen i de nordiska länderna
i huvudsak svarar för ulrikeshandeln på detta område. På vegetabilieområ-det
däremot handläggs importen i stor utsträckning av stafiiga organ. Det är mot
den bakgmnden som förbundet genom skrivelse den 3 juni 1979 till
jordbruksdepartementet hemställde alt departementet vidtar ålgärder för alt
främja den nordiska handeln med särskilt spannmål, oljeväxter och socker. Det
är således med slor tillfredsställelse som förbundet konstaterar att förhandlingarna
med Finland resulterat i ett bilateralt avlal, som ger möjlighet all
ytterligare utveckla det nordiska samarbetet på jordbmksom-rådet.

När det gäller samhandeln med Finland ser förbundel dock
vissa begränsningar av möjlighelerna beroende på att såväl Finland som Sverige
har en hög självförsörjningsgrad av jordbmksprodukter och i stort sett samma
produktionsinriktning. Från tid till annan kan det emellertid föreligga ett
behov av alt importera jordbmksprodukter från Finland och avtalet kan därför
komma att få belydelse för att utveckla samhandeln mellan de båda länderna.
Förbundet anser det synnerligen angeläget att lantbmksko-operalionen är
representerad i den översynskommilté som skall upprättas under avlalel eftersom
lantbmkskooperationen i så hög grad kommer att beröras av de ålgärder som
vidtas för att samarbetet på området skall yllerligare utvecklas.

Kooperativa förbundet: KF hälsar med tillfredsställelse
det framlagda förslagel till avtal mellan Sverige och Finland angående handel
med jordbruksvaror. Alllsedan 1950-talet har KF i olika sammanhang verkat för
en ökad nordisk handel. Givetvis har det sedan länge förekommit en viss handel
med jordbruksvaror mellan Sverige och Finland men KF anser atl denna handel
borde kunna ulvidgas med beaktande av ländernas jordbmkspoUtiska mål och
internationella förpliktelser. Eftersom Sverige och Finland inle har samma
målsättningar i sin jordbmkspolitik måste hänsyn givelvis tas härtill
exempelvis vad gäller konkurrenssituationen för resp. länders
livsmedelsindustrier, där man bör eftersträva konkurtens på lika villkor. KF
ser myckel positivt på det framlagda förslaget och uttrycker förhoppningen alt
det kommer att leda till utökning av handeln av jordbruksvaror mellan de två
länderna.

Sveriges Exportråd liksom Sveriges Grossistförbund har
inget all erinra mol avtalet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981