Prop. 1980/81:157

Prop.
1980/81:157

Regeringens proposition

1980/81:157

om
godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med
jordbruksvaror;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner elt avtal mellan Sverige och
Norge angående handeln med jordbruksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt
jordbruksavtal inom ramen för den Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Avtalet har karaktären av ett ramavtal där de båda regeringarna
markerar sin vilja att främja handeln med jordbruksvaror mellan de båda länderna.
Inom avtalets ram fömlses upprättandet av kommersiella avtal, främst pä
spannmålsområdet. En översynskommitté skall följa handelns utveckling och
tillvarata möjligheterna att främja denna.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 157

Prop.
1980/81:157

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med
jordbruksvaror

1
Inledning

Enligt
EFTA-konventionens artikel 23; 1 föreligger möjlighet atl sluta bilaterala jordbmksavtal
mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år 1963 ett sådant avtal med Portugal
och sedan år 1979 - inom ramen för frihandelsavtalet EFTA-Spanien - ett
liknande även med Spanien. Med tanke på strävandena att åstadkomma ett närmare
ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en brist både i det
nordiska samarbetet och i EFTA-samarbetet att vi saknat motsvarande avlal med
Norge. Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) har år 1964 uttalat sig
för ett närmare handelspolitiskt samarbele i Norden på jordbruksområdet. Lantbmkarnas
organisationer i resp. länder har följt upp della genom hänvändelser till regeringarna
i berörda nordiska länder med önskemål om statliga åtgärder i form av ramavtal
på vilkas gmndval kommersiella avtal sedan skulle kunna ingås. År 1978
tillsattes svenska och norska arbetsgmpper för att tillsammans utreda fömlsätlningama
för en ökad samhandel avseende jordbmksvaror. Efter utdragna diskussioner
rörande vamomfattningen i ett eventuellt avtal inleddes förhandlingar mellan en
svensk och en norsk regeringsdelegation i september 1980. Under hösten 1980
kunde man enas om en avtalstext jämte textema i två till avtalet knutna
memoranda. Vid ett möte i Stockholm den 4 december 1980 undertecknades avtalet
och därtill hörande memoranda av jordbmksministrarna.

Avtalet
jämte därtill anslutna memoranda bör fogas till regeringsprotokollet i detta
ärende såsom bdaga 1.

Prop.
1980/81:157 3

Avtalet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet
som bilaga 2.

Under
år 1980 har ett bilateralt jordbruksavtal av samma karaktär ingålts mellan
Sverige och Finland. Förslag om godkännande av del svensk-finska avtalet kommer
också atl föreläggas riksdagen.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Bakgrund och motiv

Värdet
av Sveriges varuutbyte med Norge inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse
(kapitel 1-24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talet på
importsidan varierat mellan 7 % och 9 % av lotalimporten för varuområdet och på
exporlsidan legat omkring 15 % av tolalexporten. Sålunda uppgick den svenska lotalimporten
pä livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav importen från Norge
svarade för ca 800 milj. kr. Totalexporten stannade vid ca 3000 milj. kr.,
varav exporten lill Norge svarade för ett värde av ca 450 milj. kr. Begränsas
redovisningen till atl avse de varor som enligl EFTA-konventionen betraktas som
jordbruksvaror (bilaga D, del II
& III) reduceras handelssiffrorna väsentligl.
Inom detta varuområde uppgick den svenska lotalimporten år 1979 lill ca 7300 milj.
kr., varav importen från Norge svarade för ca 210 milj. kr. eller ca

3 %.
Tolalexporten stannade vid ca 2000 milj. kr., varav exporten lill

Norge svarade för ca 300 milj. kr. eller ca 15 %.

I
exporten till Norge har spannmålen iraditionelll ingått som en tung post - ca
en tredjedel av exportens värde. År 1979 svarade den för ca 100 milj. kr. Den
svenska importen har bl. a. omfattat oljekraftfoder (120 milj. kr.) saml
margarin och sojabönoljor, vilka sistnämnda år 1979 svarade för ett värde av 34
milj. kr. vardera.

Importen
av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel från Norge uppgick samma år lill ett
värde av ca 300 milj. kr.

Jordbruksvarorna är
undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt
artikel 22:2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbmkspolitik underiätta
en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor ulslräckning
är beroende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocilet. I artikel 23; 1
nämns bilaterala jordbruksavtal som en väg att förverkliga deUa syfte. Sverige
ingick vid EF-TA;s tillkomst år 1960 eU sådant bilaterah jordbmksavtal med
Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att Danmark år 1973 lämnade EFTA
för att ingå som medlem i den Europeiska Gemenskapen (EG). Dämtöver har Sverige
slutit bilaterala jordbmksavtal enligt EFTA;s regler med Portugal år 1963 och
med Spanien år 1979.

Mot
denna bakgmnd och med tanke pä övriga avlal som slutits mellan EFTA-medlemmar,
bl. a. mellan Finland och Norge, har det framståft som

Prop.
1980/81:157 4

en brist i EFTA-samarbetet alt Sverige inle haft något
avtal med något nordiskt land. De under 1970-lalel alltmer framträdande
strävandena alt äsladkomma etl närmare ekonomiskl samarbele i Norden har kommit
avsaknaden av jordbruksavtal mellan Sverige och andra nordiska länder att
framstå som en lucka också i del nordiska samarbetet. De nordiska strävandena
för elt ökat samarbele och en ökad samhandel på jordbruksområdet tog sig bl.a.
ullryck i etl handelspolitiskt uttalande av Nordens Bondeorganisationers
Centralråd (NBC) år 1964. Enligt della uttalande borde eftersträvas all kompletteringsbehovel
av jordbruksvaror med förhindrande av dumpingimporl från tredje land alltid i
första hand och på lika villkor måtte täckas genom import från de övriga
nordiska länderna. Denna tanke har i Sverige följts upp på del nationella
planet bl.a. genom att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse
till regeringen framförde önskemål om ålgärder för all främja den nordiska
handeln. Vad man här särskill hade i åtanke var tillskapandet av bilaterala
avtal, inom vilkas ram kommersiella avtal avseende främst spannmål, oljeväxter
och socker skulle kunna ingås. På så sätl skulle avtalen enligt förbundets
mening kunna bli en bas för all främja handeln med jordbruksvaror och ulgöra en
statlig sanktion av en gammal idé, djupt förankrad i de nordiska länderna,
nämligen all man skall eftersträva att så långt möjligt täcka kompletteringsbehovel
belräffande jordbmksvaror genom import från annat nordiskt land.

Bl.a. mot bakgmnd av dessa impulser har under 1970-lalet ell
flertal inilialiv tagils och överläggningar ägt mm mellan Sverige och Norge på
tjänstemannanivå i syfte all bana väg för elt bilateralt avtal på jordbruksområdet.
Dessa initiativ har tidigare blivit résultatlösa lill följd av de svårigheter
som förelegat.

Jordbruksområdet
och handeln med jordbruksvaror över gränserna är starkt reglerade i både
Sverige och Norge. Möjligheterna att öka varuutbytet begränsas inle minst av
hänsynen till de nationella jordbruksregleringarna i de båda länderna. Önskemål
om koncessioner, innebärande lättnader i del svenska importskyddel för vissa
produkter av inlresse för Norge, har inte ansetts förenliga med den svenska jordbmksregleringen.
Sveriges och Norges geografiska läge och naturliga förutsättningar ger ganska
likartade produktionsbetingelser. De varor beträffande vilka produktionen i
Sverige och Norge kompletterar varandra är därför inte så många. Likväl finns elt
klart kompletleringsbehov i fråga om några varor såsom spannmål, socker och fettvaror.

En annan stötesten har varit avtalels varuomfaltning. Från
svensk sida har det varit fråga om ell rent jordbmksavtal med inriklning på kompletteringsbehovel
av jordbruksvaror medan man från norsk sida önskat atl i etl och samma avtal
behandla såväl jordbruksvaror som handeln med fisk och fiskprodukter. Den
strikt formella situationen är den alt EFTA-konventionen endast förutser
bilaterala avlal omfattande jordbmksvaror även om

Prop. 1980/81:157 5

avsteg
från denna regel gjorts i praktiken. Problemen avseende handeln med fisk och
fiskprodukter ställer sig väsentligen annorlunda än motsvarande problem på jordbmksområdet.
Problemen på fiskvamområdet sammanhänger med resp. lands nationella fiskeripolitik
samt bestämmelser, som reglerar rättigheter avseende landning och transitering
av fångster m.m. Dämtöver kan behov föreligga alt beakta de mycket omfattande
internationella regler som numera gäller för högsjöfisket. Allt detta talar för
att fisk och fiskprodukter inte bör ingå i ett jordbmksavtal. Samtidigt har det
stått klart alt det också kan föreligga behov av att diskutera handeln med fisk
och fiskprodukter mellan Sverige och Norge. Kontakterna på detta område är
dock redan nu väl utbyggda, varför behovel av ell särskilt diskussionsfomm inte
tett sig särskilt stort.

Genom
en svensk-norsk arbelsgmpp utreddes under är 1978 fömlsätlningama för en ökad
samhandel med jordbmksprodukter. Diskussionerna kom på norsk önskan att även
omfattar handeln med fisk och fiskprodukter. Sedan arbetsgmppen slutfört sitt
arbete upptogs nya överläggningar varvid man enades om en avtalskonstmktion,
som i princip skilde ut fisk och fiskprodukter från jordbmksavtalet. Avgörande
för det svenska jordbmkets produktionsförmåga är tillgången på kvävehaltiga
gödselmedel. Under inflytande av bl. a. den ökande faran för avbrott eller stömingar
i oljetillförseln från Mellersta Östern tillkom under år 1979 från svensk sida önskemål
om att avtalet även skulle kunna läggas till gmnd för diskussioner om
införseln av kvävehaltiga gödselmedel.

2.2
Avtalets huvudsakliga innehåll

I
avtalels/örjfa punkt markerar de båda regeringarna sin allmänna vilja att främja
den normala kommersiella handeln med jordbmksvaror. Denna markering kan ses som
en sanktion åt den tidigare nämnda idén att så långt möjligt täcka kompletteringsbehovel
av jordbmksprodukter genom import från annat nordiskt land. För alt uppnå della
skall parterna, enligl punkt 2, upprätta en särskild översynskommilté, som har
till uppgift alt följa utvecklingen av handeln och tillvarata möjligheterna
att främja denna. Vissa export- och importinlressen är särskilt nämnda i
avtalet, nämligen svenska exportintressen belräffande spannmål och norska
beträffande ost samt på importsidan svenskt intresse beträffande ammoniak och
kvävehaltiga gödselmedel och norskt beträffande spannmål. Till avtalet är
knutna två memoranda numrerade I och II.

Memorandum
I definierar avtalets vamomfaltning. Avtalet omfattar i första hand de jordbmksvaror
som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D. Detla innebär att fisk och marina
produkter inle omfattas av avtalet. Men det innebär också att vissa jordbmksvaror
utanför bilaga D kan diskuteras inom avtalets ram. Parterna uttalar vidare sitt
slöd för ett förnyande av det kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk
Spann-

Prop. 1980/81:157 6

målshandel
och Statens Kornforrelning. Avtalets komponent av krisavtal inskränker sig till
etl omnämnande i memorandum I av att "man från svensk sida särskilt
framhållit önskvärdheten av att frågor, som berör handeln med ammoniak och
kvävehaltiga gödselmedel blir närmare behandlade" samt att "handeln
under normala försörjningsförhållanden och vid eventuella
försörjningssvårigheter bör diskuteras".

I
memorandum II uttalar parterna att enighet råder om att man också
skall främja samhandeln med fisk och fiskprodukter i den utsträckning detta är
förenligt med parternas fiskeripolifiska mål och internationella förpliktelser.

Avtalstexten
med därtill knutna två memoranda har remissbehandlats. Remissinstanserna är
genomgående positiva till avtalet. Flera instanser ser avtalet som en värdefull
förstärkning av det nordiska samarbetet och betonar det positiva i att
försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel dras in i
diskussionerna under avtalet. De många kommentarerna bör vara av värde för
utformningen av de svenska ställningstagandena i de fortsatta överläggningarna
inom avtalets ram.

2.3
Avtalets tillämpning

Avtalets
karaktär av ramavtal innebär att dess tillämpning blir beroende av fortsatta
överläggningar. Det kan i dag inte fömlses hur stor betydelse och hur mycket
konkret innehåll avtalet kommer att få. Erfarenheterna talar för att inga
snabba eller spektakulära resultat, som markant avspeglar sig i handelssiffroma,
kan förväntas. Jag bedömer emellertid att avtalet kan bli ett viktigt instmment
för ett fastare och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning
av uppkommande problem pä berörda vamomräden mellan Sverige och Norge.

Inom
ramen för avtalet kommer att tillsättas en översynskommilté med uppgift all följa
handelsutvecklingen och tillvarata möjlighelerna atl främja denna. Det blir i
denna kommitté, som överläggningarna och förhandlingarna om avtalets konkreta
innehåll kommer att föras vidare. Enligl avtalet skall i översynskommitlén även
behandlas det svenska intresset av att genom import från Norge säkra
försörjningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel. Handeln, såväl under
normala förhållanden som vid eventuella försörjningssvårigheter, skall diskuleras.
Avtalet ger på denna punkt en viktig öppning till elt samarbele mellan Sverige
och Norge på elt område som är av avgörande belydelse för
jordbruksproduktionens sloriek i krissituationer.

Det
framstår som utomordenfiigt värdefullt om under normala förhållanden ett
samarbete av långtidskaraklär skulle kunna byggas upp mellan Sverige och Norge
på ifrågavarande område. Etl sådanl samarbele skulle kunna utgöra etl viktigt
komplement till andra beredskapsätgärder vid eventuella försöijningssvårigheler.
Del bör beaklas att ammoniak och

Prop.
1980/81:157 7

kvävehaltiga
gödselmedel inte är jordbmksvaror i EFTA:s mening utan räknas som
industrivaror. Härav följer att reglerna för industrivaror i EFTA och GATT är
tillämpliga. Jag bedömer att denna omständighet inte kommer att medföra några
komplikationer i vad avser den typ av åtgärder eller överenskommelser som i
detta sammanhang kan bli aktuella mellan Sverige och Norge.

Enligt avtalet fömtses
slutligen atl del kommersiella spannmålsavlalet mellan Svensk Spannmålshandel,
ekonomisk förening och Statens Korn-forretning skall förnyas. Förhandlingar har
i praktiken redan inletts om ett långsiktigt vidareförande av delta
arrangemang. Det är min förhoppning atl jordbmksavtalet skall stimulera tillkomsten
av kommersiella avtal även beträffande andra vegetabiliska varor.

De
kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den under avtalet fömtsedda
översynskommitlén bör täckas från tionde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag
till vissa internationella organisationer m.m.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbmksvaror.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Prop.
1980/81:157

Bilaga
I

Avtal
mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror

Avtale mellom
Norge og Sverige om handel med jordbruksvarer

Sveriges och Norges regeringar har

i enlighet med målsättningen i, artikel 22 i konventionen
av den 4 januari 1960 angående upprättande av den Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA),

med
beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i EFTA-konventionen,

med
beaktande av atl de nordiska jordbmksorganisationerna uttalat sitt intresse
för all främja handeln med jordbmksvaror mellan de båda länderna,

överenskommit följande:

1. Parterna förklarar sig beredda alt främja handeln med jordbmksvaror
under beaktande av parternas jordbmkspoUtiska mål och intemationella
förpliktelser.

2. En särskild översynskommitté skall upprättas med
uppgift att följa utvecklingen av handeln med jordbmksvaror och att tillvarataga
möjlighelerna att främja denna. Kommittén skall sammanträda när endera parten
så begär.

Norges regjering og Sveriges regjering har i overensstemmelse
med målsettingen i artik-kel 22 i Konvensjonen av 4. januar 1960 angående opprellelsen
av Det Europeiske Fri-händelsförbund (EFTA),

under hensyn til beslemmelserne i artikkel 23 i EFTA-konvensjonen,

under hensyn til al de nordiske jordbmks-organisasjoner
har ullall sin interesse for å fremme handelen med jordbruksvarer mellom de to
land,

blitt enige om f0lgende;

Artikkel I.

De Kontraherende Parter erkterer seg rede til å fremme
handelen med jordbruksvarer i den ulsirekning delte er förenlig med parlenes jordbmkspoliliske
målseltinger og in-ternasjonale förpliktelser.

Artikkel 2.

En sasrskilt oversynskomite skal opprettes for å f0lge ulviklingen
i handelen med jord-bmksvarer og for å ivareta mulighetene for å fremme denne. Komiteen
skal mötes när en av parlene krever det.

3. Den svenska regeringen har noterat norska
exportintressen beträffande ost samt det norska intresset alt säkra
försörjningen av spannmål genom import från Sverige.

4. Den norska regeringen har noterat svenska
exportintressen belräffande spannmål samt det svenska intresset att säkra försöijningen
av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel genom import från Norge.

5. Detta avtal skall träda i kraft så snart det
ratificerats av båda parter.

I enhghet med moment 2 i artikel 23 i EFTA-konventionen
skall avtalet äga giltig-

Artikkel3.

Den svenske regjering har notert norske eksportinteresser vedr0rende
ost og de norske interesser for å sikre forsyningen med korn gjennom import fra
Sverige.

Artikkel 4.

Den norske regjering har notert svenske eksportinteresser vedr0rende
korn og de svenske interesser for å sikre forsyningen med amoniakk og nitrogenholdig
gj0dsel gjennom import fra Norge.

Artikkel 5.

Denne avtalen skall tre i kraft så snart den er ratifisert
av begge parter.

I samsvar med artikkel 23, paragraf 2 i EFTA-konvensjonen
skal avtalen ha gyl-

het lika länge som
konventionen gäller för både Sverige och Norge.

Till
bekräftelse härav har undertecknade, vederbörligen bemyndigade av sina respektive
regeringar, undertecknat detta avtal i Stockholm den 4 december 1980.

Avtalet har upprättats i
två exemplar, på svenska och norska språken. Båda texterna äger lika vitsord.

dighet like lenge som konvensjonen
er gjel-dende bäde for Norge og Sverige.

Til bekreftelse herav har undertegnende,
som er beh0rig bemyndiget av sine regje-ringer, undertegnet denne avtalen. Utferdiget
i Stockholm den 4. desember 1980.

Avtalen er utarbeidet i 2 eksemplar
i norsk og svensk tekst. Begge tekster har samma gyldighet.

För
Sveriges regering Anders Dahlgren

For Norges Regjering Oskar
0ksnes

För Norges regering Oskar
0ksnes

For Sveriges Regjering Anders
Dahlgren

Memorandum
nr I i anslutning till avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med
jordbruksvaror

Memorandum
nr. 1 i tilslutning til avtalen mellom Sverige og Norge om handel med jordbruksvarer

Del idag undertecknade avtalet mellan Sverige och Norge
angående handeln med jordbruksvaror åberopas.

Parterna är eniga om alt med jordbruksvaror avses i della
avtal i första hand de jordbruksvaror som upptagits i EFTA-konventionens
bilaga D.

Parterna har vidare funnil del ändamålsenligt atl det
kommersiella spannmålsavlalet mellan Svensk Spannmålshandel, Ekonomisk
Förening och Statens Kornforretning förnyas och ser del som en fördel atl elt
långsiktigt vidareförande av della arrangemang kommer till stånd.

Från svensk sida har man särskilt velal framhålla
önskvärdheten av all frågor, som berör handeln med ammoniak och kvävehaltiga
gödselmedel, blir närmare behandlade. Bland annat bör handeln under normala försörjningsförhållanden
och vid eventuella försörjningssvårigheter diskuleras.

Från norsk sida har man särskill framhållit önskvärdheten
av atl frågor som berör handeln med ost blir närmare behandlade. Härvid har
särskilt understrukils vikten av alt Norge — inom ramen för den generella svenska
importregleringen - uppnår sådana exportpriser för ost som marknadsförhållandena
kan motivera.

Parterna är eniga om alt dryfta dessa och andra spörsmål i
den särskilda översynskommilté som är omnämnd i avtalels punkl 2.

För Sveriges regering Anders Dahlgren

För Norges regering Oskar 0ksnes

Del vises til den avtale mellom Norge og Sverige om handel
med jordbruksvarer som ble undertegnet i dag.

De to partene er enige om al jordbruksvarer i denne
avtalen i förste rekke skal om-fatle de jordbruksvarer som er opplall i EFTA-konvensjonens
bilag D.

Partene finner det videre hensiktsmessig at den kommersielle
avtalen om korn mellom Slalens Kornforrelning og Svensk Spannmålshandel
fornyes, og ser det som en fordel al en långsiktig forlsellelse av detla arrangement
finner sled.

Fra svensk side vil en saerlig framholde 0nskelighelen av at
sp0rsmål som ber0rer handelen med amoniakk og nitrogenholdig gj0dsel blir na;rmere
behandlel. Bland annet b0r handelen under normale forsyningsfor-hold og ved eventuelle
forsyningsvanskelig-heter diskuteres.

Fra norsk side vil en saerlig framholde 0ns-kelighelen av at
sp0rsmål som ber0rer handelen med ost blir naermere behandlel. En vil sasrlig framholde
belydningen av at Norge, innenfor rammen av den generelle svenske importregulering,
oppnår de priser ved ek-sport av ost som markedsforholdene gir gmnnlag for.

Partene er enige om å dr0fte disse og andre sp0rsmäl videre
i den sasrskilte oversynskomite som er omlalt i avtalens artikkel 2.

For Norges Regjering Oskar 0ksnes

For Sveriges Regjering Anders Dahlgren

Memorandum
nr II i anslutning till avtalet mellan Sverige och Norge
angående handeln med jordbruksvaror

Det
idag undertecknade avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbmksvaror
åberopas.

Delta
avtal omfattar inte handeln med fisk och fiskprodukter. Del råder emellertid
enighet mellan parterna om atl de också skall främja samhandeln med fisk och
fiskprodukter i den utsträckning detla är förenligt med parternas fiskeripolitiska
mål och internationella förpliktelser.

Det
råder enighet om atl berörda myndigheter i de båda länderna skall sammanträda på
anmodan av endera parten för all diskutera eventuella problem i handeln med
fisk och fiskprodukter. Sådana diskussioner kan eventuellt äga mm i anslutning lill
sammanträden med den särskilda översynskommilté som upprättals inom ramen för
jordbruksavtalet.

För
Sveriges regering Anders Dahlgren

För
Norges regering Oskar 0sknes

Memorandum
nr. 11 i tilslutning til avtalen mellom Sverige og Norge om handel med jordbruksvarer

Det
vises til den avtalen mellom Norge och Sverige om handel med jordbmksvarer som ble
undertegnet i dag.

Denne
avtalen omfalter ikke handelen med fisk og fiskevarer. Del er imidlertid
enighet mellom partene om at de også skal fremme samhandelen med fisk og fiskevarer
i den ulsirekning delte er förenlig med partenes fis-keripolitiske målseltinger
og internasjonale förpliktelser.

Del
er enighet om al de ber0rte myndigheter i de lo land skal tre sammen pä anmodning
fra en av partene for å dr0fle eventuelle pro-blemer i handelen med fisk og fiskevarer.
Slike dr0ftelser kan eventuell finne sled i lilknylning til m0ler i den sasrskilte
oversynskomite som er opprettet under jordbruksavtalen.

For
Norges Regjering Oskar 0ksnes

For
Sveriges Regjering Anders Dahlgren

Prop. 1980/81:157 12

Bilaga
2 Remissyttrandena

Avtalstexten
har remitterats lill lantbruksslyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbmksnämnd,
kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF), statens
industriverk (SIND), lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares
riksförbund (SFR), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges exportråd och Sveriges
grossistförbund (SGF). I remissammanställningen har yttranden redovisats under
tre huvudrubriker:

1.
Del bilaterala jordbmksavtalet.

2.
Handeln med ammoniak och
kvävehaltiga gödselmedel.'

3.
Fisk och fiskprodukter.

1
Det bilaterala jordbruksavtalet

Lantbruksstyrelsen:
Lantbmksstyrelsen har inte något all erinra mot den föreslagna texten till
avtal.

Statens
jordbruksnämnd: Nämnden konslalerar att överläggningar om jordbmksavtal mellan
Sverige och Norge har ägt mm vid ett flertal tillfällen under 1970-talet.
Något avtal kom dock inte till stånd sedan man från norsk sida ställt krav på
lättnader i det svenska importskyddet för vissa produkter av särskilt intresse.
Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga med den
svenska jorbruksprisregleringen och i stället har eftersträvats mer allmänt
utformade s.k. ramavtal.

Det
nu ingångna bilaterala jordbmksavtalet med Norge har karaktären av ramavtal och
motsvarar därmed de önskemål som uttalats från svensk sida. Avtalet föreskriver
alt én särskild översynskommitté skall upprättas med uppgift att följa
utvecklingen av samhandeln med jordbruksvaror och tillvarata möjligheterna att
främja denna.

Parterna
pekar bl.a. pä ändamålsenligheten i etl förnyande och långsiktigt
vidareförande av del kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk
Spannmålshandel och Statens Kornforretning. Del kommersiella spannmålsavlalet
mellan Svensk Spannmålshandel och Statens Kornforretning som ingicks är 1974
sades upp från norsk sida år 1978 och har därefter inte blivit föremål för
förlängning eller omförhandling. Mot bakgmnd av del ömsesidiga intresset hos de
båda länderna när det gäller handel med spannmål är enligt nämndens uppfattning
ett spannmålsavtal angeläget. Från norsk sida framhålls önskvärdheten av atl
frågor som berör handeln med ost närmare behandlas. Härvid underslryks särskilt
vikten av att Norge - inom ramen för den generella svenska importregleringen -
uppnår sådana exportpriser för ost som marknadsförhållandena kan motivera. Härmed
har åsyftats de problem som Norge och andra oslexporterande länder i vissa
lägen ställts inför med anledning av det svenska prisstoppet. I och med att delta
upphört alt gälla torde nämnda problem ha eliminerats.

Nämnden,
som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet,
välkomnar detta då det dels ulgör ett bidrag till att förverkliga
EFTA-konventionens syften vad gäller handeln med jordbmksprodukter, dels
innebär en förstärkning av det nordiska samarbetet när det gäller handeln med jordbmksprodukter.
I perioder med mindre stabila förhållanden kan etl avtal vara av värde för de
berörda länderna. Även under normala förhållanden är ramavtal av förevarande
slag att föredra framför ett avtalslösl tillstånd genom den markering av
samarbetet

Prop. 1980/81:157 13

som
ell avtal innebär. Tillkomsten av ett mellanstatligt forum för diskussioner av
olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör bidra till en smidig och
effektiv handläggning av dylika frågor.

Kommerskollegium:
Avtalets syfte att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror
överensstämmer helt med EFTA-konventionens målsättningar när del gäller
handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och lill den allmänna
reservationen om beaktande av resp. parts internalionella förpliktelser torde
den aktuella avtalstexten inle leda till några handelspolitiska komplikationer.
Detla gäller även de uttalanden om speciella svenska och norska intressen som
gjorts i avtalet och i memorandum. Kollegiet erinrar om EFTA-konventionens
artikel 23:1, vilken sladgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan
avtalet träder i kraft.

Statens
industriverk: Statens industriverk anför att verket inte har något att erinra mol
avlalel.

Lantbrukarnas
riksförbund: Enligt de handelspolitiska rikllinjer som ligger till gmnd för
samarbetet mellan bondeorganisationerna i Norden skall dessa verka för all
ländernas kompletleringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses
genom import från annal nordiskt land. Detta samarbete fungerar
tillfredsställande på animalieområdel, beroende på all lantbmkskooperationen i
de nordiska länderna i huvudsak svarar för utrikeshandeln på detla område. På vegetabilieområdet
däremol handläggs importen i stor utsträckning av statliga organ. Det är mot
den bakgrunden som förbundel genom skrivelse den 3 juni 1976 till jordbmksdepartementet
hemställde att departementet vidtar ålgärder för att främja den nordiska handeln
med särskilt spannmål, olje växter och socker. Del är således med slor
tillfredsställelse som förbundet konstaterar atl förhandlingarna med Norge
resulterar i ett bilateralt avlal, som ger möjlighel all ylterligare utveckla
det nordiska samarbetet på jordbruksområdet.

I
avtalet kommer elt norskt önskemål lill ullryck om export av ost till Sverige.
Denna fråga har varit uppe till diskussion vid flera tillfällen under senare
år. Förbundet vill gärna inom ramen för Sveriges kompletleringsbehov medverka
till att främja importen av ost från Norge.

En
särskild kommitté skall tillsättas med uppgift all främja samhandeln på
jordbruksområdet mellan parterna. Förbundet anser atl det är synnerligen
angeläget att lantbrukskooperafionen är representerad i kommittén, då lantbmkskooperationen
i så hög grad kommer att beröras av de åtgärder som vidtas för att samarbetet
på detta område skall utvecklas ytterligare.

Kooperativa
förbundet erinrar om atl handeln med jordbruksvaror mellan Norge och Sverige
under många år har varit relativt begränsad. Alllsedan diskussionerna under
1950-talet om en gemensam nordisk marknad och därpå följande EFTA- och EG-förhandlingar
har KF varit positivt inställt och på olika sätl sökt verka för ett ökat
handelsutbyte med Norge beträffande jordbmksvaror och livsmedel. Sålunda
importerade KF olika hvsmedel under år 1979 för 71 milj. kr. och exporterade
för ca 2 milj. kr. till Norge.

Med
tanke på de båda ländernas nalurliga fömtsättningar för produktion av olika jordbmksvaror
och andra livsmedel ser KF med stor tillfredsställelse på det framlagda
förslaget till överenskommelse atl främja handeln med jordbmksvaror. På svensk
sida har härvid noterats norska exportintressen beträffande ost och ett
intresse av att säkra försörjningen av spannmål genom import från Sverige.
Bland svenska exportintressen nämns spannmål. Hämtöver finns intresse av svensk
export av nötkött och fläsk men även andra produkter kan bli aktuella vilkel
illustreras av den

Prop. 1980/81:157 14

ibland
omfattande gränshandeln när världsmarknadspriserna på t. ex. socker varit
höga.

KF
tillstyrker det föreliggande bilaterala jordbmksavtalet mellan Sverige och
Norge och uttrycker förhoppningen atl det kommer alt på ett verksamt sätl bidra
fill en ökad handel med jordbmksvaror och andra livsmedel mellan de båda
länderna.

Sveriges
exportråd har inte något att erinra mot utformningen av avtalet.

Sveriges
grossistförbund: Förbundet anför att del ej har några erinringar mol den
träffade överenskommelsen, men vill framhålla viklen av att den svenska
regeringen noterat ett norskt intresse för ostexport lill Sverige.

2
Handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar: Slyrelsen anför atl planeringen inom det ekonomiska
försvaret syflar till alt prioriterade behov i kriser och krig skall
tillgodoses med hög säkerhet på en viss lägsta slandardnivå. Dessa åtgärder
skall garantera individens och samhällets överievnad även i svåra
försörjningskriser.

En
god försörjningsberedskap säkerställs genom att flera samverkande åtgärder
förbereds och/eller genomförs. Produktion inom landet medför därvidlag den
största tryggheten i försörjningen. I den mån insatsvaror för sådan produktion
normalt importeras, måste emellertid beredskapslagring tillgripas för all
säkerheten i försörjningen fortfarande skall vara hög.

ÖEF
anser att det för oundgängliga produkter inte bara kan antas atl behovet kan
tillgodoses genom krisimporl. En krisimport skall snarast ses som en möjlighet atl
hålla en högre standard än överlevnadsnivån.

Livsmedelssektorn
tillhör den del av folkförsörjningen som främst bör prioriteras inom
försörjningsberedskapen. Tillgången på livsmedel i ett hårt krisläge är av
sådan utomordentiig betydelse att tillförseln — dvs. främst den svenska
produktionen - måste tillgodoses med mycket hög säkerhet därför atl konsekvenserna
av etl bortfall direkl påverkar överiev-nadsmöjligheterna. Tillgången på
livsmedel från inhemskt jordbruk är avhängigt av tillgången på gödselmedel
framför allt sådana innehållande kväve. Del är ej tillräckligt med fillgång på
areal för t.ex. spannmålsproduktion om inte tillgången på produktionsfaktorer
som gödselmedel och bekämpningsmedel är säkrade.

Det
kan således enligt ÖEF inle accepteras atl vi beträffande ammoniak till avgörande
del gör oss beroende av import i etl krisläge.

F.
n. sker ammoniakproduklion på två ställen i Sverige. Nedläggningen vid ena
(Kvarntorp) har påböijats. Om ammoniakproduktionen i Kvarntorp upphör och
ingen alternativ produktion kommer igång därstädes innebär detta att
anläggningen måste skrotas. Ett malpäsealternativ har undersökts av ÖEF men
befunnits för kostsamt. En beredskapslagring för kortare tid skulle tekniskt
vara möjlig men oerhört kostsam.

ÖEF
har i promemoria under hand lill regeringen anmält försörjningssituationen vad
gäller ammoniak och konsekvenserna av en nedläggning av Kvarntorp. Slutsatsen
för överstyrelsens del är att fortsatt produktion vid Kvarntorp i och för sig
krävs men atl nuvarande ekonomiska ramar inte möjliggör ett stöd i tillräcklig
omfattning till produktionen i Kvarntorp.

I
rubricerade avtal mellan Sverige och Norge görs inga utfästelser om leveranser
av ammoniak och/eller kvävegödselmedel. Norge kan f. n. inte exportera någon
ammoniak på gmnd av eget behov för sin stora gödselmedelsproduktion. Efter
landning av gasbensin från de nya norska oljefälten

Prop.
1980/81:157 15

kan möjligen ytterligare produktionskapacitet komma alt
tillskapas i Norge men inte förrän i slutet av 1980-lalet.

Av färdiga kvävegödselmedel exporterar Norge till Sverige kalksalpeler,
som omräknat till ammoniak motsvarade ca 75000 ton (1979). Detta år
importerades dessulom från Norge NPK-gödselmedel motsvarande drygt 30000 ton
ammoniak. Supra avser dock atl fr.o.m. i år utöka sin NPK-produktion för att
kunna täcka hela svenska behovel. Detta innebär i sin tur ökad ammoniakimport.

Inhemsk produktion - om råvara kan påräknas — torde utan
jämförelse vara del säkraste. Således kan ammoniak, som är absolut nödvändig
för produktion av sprängämnen och ammunition, i en krissituation bli betraktad
som strategisk och bli belagd med exportförbud.

Sammanfattningsvis anser således överslyrelsen att
tillgången till ammoniak och/eller kvävegödselmedel är av avgörande betydelse
för att klara överlevnad under en hård kris. Försörjningen i ett krisläge hotas
av planerad nedläggning vid ett av produktionsställena i Sverige. Etl
handelsavtal med Norge ulgör ell vikligl komplement lill andra beredskapsätgärder
som i första hand skall säkerställa överlevnadsbehovel. I sådana lägen som
brukar betecknas som fredskriser kan avtalet vara särskill värdefullt. Åtgärder
av aktuellt slag — att i handelsavtal som berör försörjningsberedskapen på
viktiga områden ge uttryck för resp. lands preferenser om handelsutbyte i en
allvarlig kris - är av stor belydelse för försörjningsberedskapen, men ger
inte samma säkerhet som inhemsk produktion.

Överstyrelsen har dessutom lämnat vissa uppgifter om
Sveriges minimibehov av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel vid produklionsom-ställning
inom jordbruket.

Statens jordbruksnämnd: Nämnden hänvisar lill atl på
senare lid frågoma orn livsmedelsförsörjningen under kris uppmärksammats i
olika sammanhang. Sveriges höga importberoende av olika insalsvaror - däribland
kväve i olika former - och dessas avgörande betydelse för jordbruksproduktionens
storlek har därvid kommit i blickpunklen. Genom att avtalet med Norge uttrycker
ömsesidiga önskemål om säkrad försörjning av vissa varor - för svensk del
centrala insatsvaror (kväve) för jordbruksproduktionen och för norsk del
spannmål — bör avtalet kunna utgöra en värdefull utgångspunkt för närmare
åtgärder i syfte alt förbällra livsmedelsförsörjningen för de båda länderna i
vissa krislägen.

KommerskoUegium: Kollegiet anser det angeläget erinra om
alt ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel inte är jordbmksvaror enligt EFTA:s
och GATT:s definition och att därför EFTA-konventionens liksom GATT:s regler
avseende industrivaror i allmänhet gäller för dessa varor.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF anför atl förbundel
betraktar del som etl positivt element att avtalet med Norge eventuellt kan
leda till alt försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel
förbättras. Detla inle minst mot bakgrund av att risk föreligger för
nedläggning av tillverkningen av ammoniak i Sverige. Förbundel anser atl de
fortsatta diskussionerna i detta ärende bör föras under medverkan av Svenska
Lantmännens Riksförbund, som bl.a. har till uppgift alt lillgodose de svenska
lantbrukarnas behov av dessa produkter.

Kooperativa förbundet: KF konstaterar att avtalet mellan
Sverige och Norge har en beredskapspolitisk betydelse eftersom de båda länderna
vid en avspärrning kommer all få knapphet på olika jordbruksvaror. För Sveriges
del är här försörjningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel av central
betydelse och några problem härvidlag torde vid sådant

Prop. 1980/81:157 16

avspärtningsläge
inte behöva uppkomma även om en situation, där länderna indras i etl
eventuellt krig, kan bli mera komplicerad.

3
Fisk och flskprodukter

Av
remissinstanserna är det endast fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares
riksförbund, som berört den hänvisning till fisk och fiskprodukter som återfinns
i Memorandum II.

Fiskeristyrelsen:
Styrelsen framhåller att möjligheterna fill avsättning av färska och frysta
sill- och torskprodukter är avgörande för den svenska fiskerinäringens ekonomi.
Vart efter som konkurrensen skärpts på europamarknaden genom ökad lillförsel
av fisk från Kanada, Färöarna och Island har hemmamarknaden blivit allt
betydelsefullare för det svenska fisket. Det är därför av största betydelse alt
avtal om import av fisk och fiskpro-dukler lill Sverige föregås av utredning om
konsekvensema för den egna näringens del. Däremot anser styrelsen inte att en
koppling bör göras mellan handeln med fisk och fiskprodukter och tilldelning av
fiskekvoter.

Sveriges
fiskares riksförbund: Förbundet konstaterar att Sverige under är 1979
exporterade fisk och skaldjur saml fisk och skaldjurskonserver till Norge till
ett värde av 23 milj. kr., medan importen från Norge under samma år uppgick
till 313 milj. kr.

Enligt
SCB:s preliminära uppgifter för är 1979 var värdet av alla svenska landningar
delta år drygt 414 milj. kr.

Del
svenska fisket har en besvärlig konkurrenssituafion genlemol det norska, som är
kraftigt subventionerat.

Förbundet
anser att det inte är förenligt med Sveriges fiskeripolitiska mål att del
svenska fisket skall konkurrera med en import på så olika villkor. Sverige har
kvoter, som medger en avsevärd utökning av fisket avseende flera av de fiskslag
som idag importeras. En sådan utökning medför atl vi i betydligt slörre
omfattning själva kan försörja den inhemska marknaden med fiskprodukter. En
utveckling mot delta hindras till viss del av konkurrensen med subventionerade
importerade fiskprodukter. Förbundel utgår ifrån alt, om diskussioner skall
föras med den norska regeringen, det svenska yrkesfisket dä mer i detalj ges
möjlighet att framföra sina synpunkler.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981