Prop. 1980/81:162

Prop.
1980/81:162

Regeringens proposition 1980/81:162

om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR
ELIASSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt den nuvarande förmögenhelsprövningen av det kontanta
arbetsmarknadsstödet slopas fr. o. m. den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 162

Prop.
1980/81:162

2
Förslag till

Härigenom
föreskrivc ctt t»* i "--« ..a„
-..S:r;'äXr.--j-;-". are„„„,.

Prop.
1980/81:162

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Eliasson

Proposition
om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

I
samband med att det ekonomiska stödet vid arbetslöshet reformerades genom
beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:56, InU 1973; 23, rskr 1973:251)
infördes en ny stödform, kontant arbetsmarknadsstöd, som ersatte den tidigare
stödformen kommunalt konlanlunderslöd. Samtidigt beslutades att det statliga
omställningsbidraget successivt skulle avvecklas. Storleken av helt kontant
arbetsmarknadsstöd bestämdes till 35 kr. per dag. Sedan reformen trädde i kraft
den 1 januari 1974 har det kontanta arbetsmarknadsstödet höjts flera gånger och
utgår fr. o. m. den 1 juli 1979 med 75 kr. per dag.

Det
kontanta arbetsmarknadsstödet reduceras bl. a. med hänsyn till stödtagarens och
hans makes förmögenhet. Reduktionsregeln innebär att stödet för varje månad
sätts ned med ett belopp som motsvarar en procent av den behållna förmögenheten
som överstiger 150000 kr. Med gift stödta-gare likställs i detta sammanhang stödtagare,
som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken stödtagaren har varit gift
eller har eller har haft barn.

I
en framställning den 12 febmari 1981 till arbetsmarknadsdepartementet har
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uppmärksammat att reduktionsregeln, genom den
pågående allmänna fastighetstaxeringen, kan komma att bh tillämplig på sådana
fall, som den inte varit avsedd för. AMS föreslår därför att beloppsgränsen
höjs till 300000 kr. Altemalivt anser AMS att det kan övervägas alt slopa
regeln, eftersom den används endast i ett fåtal fall.

Motivet
för den aktuella reduktionsregeln när den infördes var att det ansågs rimligt
att vid utgivande av kontant arbetsmarknadsstöd ta hänsyn till stödtagarens och
hans makes förmögenhet. Föredragande departementschefen anförde således att en
viss del av förmögenheten och avkast-

Prop.
1980/81:162 4

ningen
skäligen borde kunna användas till försörjning (prop. 1973:56 s. 219).
Samtidigt uttalades emellertid att regeln borde konstmeras så all innehavet av
förmögenhet i form av eget hem, eller förmögenhet till motsvarande värde, inte
föranledde nedsättning av det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Av
de uppgifter som AMS redovisar i sin framslällning framgår att reduklionsregeln
tillämpas endast belräffande etl fåtal stödtagare. En av vissa
länsarbetsnämnder gjord undersökning visar att cirka en halv proceni av antalet
stödtagare fick vidkännas reduktion på gmnd av förmögenhet i november 1980.
Dessa omständigheter talar enligt min mening för att redukfionsregeln bör
upphävas. Det är ur administrativ synpunkl inle försvarligt att behålla en
regel som har så liten praktisk betydelse. Härtill kommer att någon motsvarande
reduktion inte förekommer vid hknande stödformer. Förslaget medför att 22 §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (ändrad senast 1979; 386)
upphör att gälla. Av praktiska skäl bör den nya ordningen tillämpas fr. o. m.
den I juli 1981. Vid beräkningen av förmögenhet enligt 22 § under första
halvåret 1981 bör värdet av fastighet tas upp till det närmast före den 1
januari 1981 gällande taxeringsvärdet.

Vilka
effekler som upphävandet av regeln får när det gäller kostnaderna för det
kontanta arbetsmarknadsstödet torde inte gä att beräkna närmare. Det kan dock
inte vara fråga om annal än i sammanhanget helt marginella kostnadsändringar.
Jag föreslår därför inte någon ändring av det akluella i nslaget.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1973; 371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anlaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981