Prop. 1980/81:164

Prop.
1980/81:164

Regeringens proposition 1980/81:164

om
ansvarighet för radiotaltidningar, m. m.;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Regeringen
har föreslagit att innehållet i dagstidningar skall kunna spridas till
synskadade genom rundradiosändning av s. k. taltidningar. I denna proposition föreslås
en reglering av ansvarigheten för sådana radiosända taltidningar. Regleringen
ansluter mycket nära till bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om ansvaret
för periodiska skrifter. Den föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 164

Prop.
1980/81:164 2

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar
som avses i

lagen (1981:000) om radiotaltidningar.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

2 § Missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning
medför ansvar och

skadeslåndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott avses i denna lag framställningar
eller offentliggöranden som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen
skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrotl, om gärningen hade begåtts genom
en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen
har blivit sänd.

3 § Bestämmelser i brottsbalken eller
i annan lag om påföljd för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av egendom eller annan särskild
rättsverkan av ett sådant brott gäller också när brottet är att anse som
yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning.

4 § Den som är utgivare av den
periodiska skrift som utgör en radiotaltid-nings förlaga har befogenhet alt
bestämma över radiolaltidningens innehåll så att ingenting får förekomma i
denna mot hans vilja. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, gäller det
sagda honom.

5 § För yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare,
ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift
som utgör radiotal-tidningens förlaga.

6 § Ingen annan får dömas till ansvar
för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning eller för medverkan till elt
sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om en författare eller annan upphovsman lill innehållet i
en radiotaltidning gör sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3
§ första stycket tryckfrihetsförordningen, får han dock dömas till ansvar för
detta enligt vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller, om någon
lämnar elt meddelande för offentliggörande i en radiotaltidning eller anskaffar
uppgif-

Prop. 1980/81:164 3

ter eller underrättelser för att offentliggöra dessa i en
sådan tidning eller för atl lämna ett sådant meddelande som nyss har angetts
utan atl syftet är att uppgifterna eller underrättelserna skall offentliggöras
i radiolaltidningens förlaga.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i
en radiotaltidning svarar den

som enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radiolaltidnings
förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen,
är den periodiska skriftens ägare skyldig att ersätta skadan tillsammans med
utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om skadeslåndsskyldighet
på grund av brott som avses i 6 § andra stycket gäller dock vad som är
föreskrivet i allmänhet.

8 § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i
en radiotaltidning skall

bedömas efter samma grunder som enligl 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 § för en radiotaltidning
skall anses ha haft kännedom om innehållet i radiotaltidningen och ha medgett
att denna sändes.

9 § I mål om ansvar eller skadestånd eller om
förverkande av egendom eller

annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid

ning får fråga inte väckas om vem som, ulan att vara ansvarig för brottet eller

skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1. är författare eller annan
upphovsman till innehållet i radiotaltidningen,

2. har framställt radiotaltidningen,
eller

3. har lämnat meddelande enligt 1 kap.
1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen till den periodiska skrift som
utgör radiolaltidningens förlaga.

Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i
samma rättegång som ell tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte atl en fråga,
som enligt 3 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i
tryckfrihetsmålet, tas upp i den gemensamma rättegången.

10 § Beträffande mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av

egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i

en radiotaltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål

angående tryckfrihetsbrott genom den periodiska skrift som utgör radiotal-

tidningens förlaga.

I fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund
av brott som

Prop.
1980/81:164 4

avses i 6 § andra stycket första meningen gäller vad som
är föreskrivet om motsvarande tryckfrihetsmål.

11 § Den som har tagit befattning med tillkomsten
eller sändningen av en

radiotaltidning får inte röja vad han därvid har fåll veta om vem som är

författare eller annan upphovsman till innehållet i radiotaltidningen, vem

som har framställt denna eller vem som har lämnat etl sådant meddelande

som anges i 9 § första stycket 3, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i 9
§ första stycket är fråga huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna lag
är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 §
andra stycket första meningen är fråga om ett sådant brott mot rikets säkerhet
som anges i 7 kap. 3 § första slyckel 1 tryckfrihetsförordningen,

4. det i elt fall som avses i 6 §
andra slyckel första meningen är fråga om ell brott enligt 7 kap. 3 § första
stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och rätten anser det behövligt att
det vid förhandling lämnas uppgift huruvida den som är tilltalad eller skäligen
misstänkt för brottet har medverkat till framställningen i radiotaltidningen,

5. rätten av hänsyn till ett allmänt
eller enskilt intresse anser del vara av synnerlig vikt att uppgift i saken
lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,
eller

6. uppgiftslämnandet i annat fall är
tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

12 § Myndigheter och andra allmänna
organ får inle efterforska den som är författare eller annan upphovsman till
innehållet i en radiotaltidning eller den som har framställt en radiotaltidning
i vidare mån än som krävs för etl åtal eller annat ingripande som inle strider
mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den
tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.

13 § Ägaren till den periodiska skrift
som ulgör en radiolaltidnings förlaga skall se till att varje sändning av radiotalfidningen
spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt
alt kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och att få en utskrift av vad
som har yttrats i sändningen har

1.
justifiekanslern,

2.
en enskild, om
han anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i radiotaltidningen
eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen
och det inte är uppenbart all han inle berörs av innehållet i denna på ett
sådant sätt att han kan vara målsägande.

Prop.
1980/81:164 5

14 § Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
väcks av

justitiekanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader från det att

radiotaltidningen sändes. Vad som är föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket

tryckfrihetsförordningen och annan lag angående åtal för tryckfrihetsbrotl

skall tillämpas också i fråga om åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid

ning.

Justitiekanslern
är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i 6 § andra stycket första
meningen.

15 § I fråga om ansvar för den som bryter mot 11 §
gäller 20 kap. 3 §

brottsbalken. Åtal för ett sådant brott får väckas av åklagaren endast om

målsäganden anger brottet till åtal.

Den som
bryter mot 12 § första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst
ett år.

Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt
13 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1* Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 164

Prop.
1980/81:164 6

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ saml 49 kap. 4
§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av
dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd
från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska,
sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden
höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller
de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som
vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parlen
medgiver, att det må yppas.

Ulan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig atl avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han
vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har tystnadsplikt enligt

3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen,

9 § radioansvarighetslagen (1966: 9 § radioansvarighetslagen (1966:

756) eller 1 § lagen (1978:480) om 756), 1 § lagen (1978:480) om an-

ansvarighet i försöksverksamhet svårighet i försöksverksamhet med

med närradio må höras som vittne närradio eller 11 § lagen (1981:

om förhållande som tystnadsplikten 000) om ansvarighet för radiolaltid-

avser endast i den mån det stadgas i ningar får höras som vittne om för

nämnda lagrum. hållanden som tystnadsplikten avser

endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

1 Senaste lydelse 1980:101.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Rätten
må förelägga den soth skall höras som vittne atl, innan han infinner sig för
avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller
genom atl granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteckningar
eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske
utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3§ 5 Om rätten enligt 3 kap. 3§ 5

tryckfrihetsförordningen
eller 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) skall pröva
huruvida någon, som är pliktig att hemlighålla uppgift som där avses, likväl må
höras som vittne därom, inhämte rätten först, om ej särskilda skäl föranleda
annat, yttrande från företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

tryckfrihetsförordningen,
9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen.
(1981:000) om ansvarighet för radiotaltidningar skall pröva om någon, som är
skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå fär höras som vittne
därom, skaU rätten först, om inle särskilda skäl föranleder annat, inhämta
yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4 §3 Talan mot underrätts beslut under
rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat
tredje mans yrkande att fä som intervenient deltaga i

rättegången;

3.
förelagt part eller annan att förete skriffiigt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning eller ock enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) funnit det vara av synnerlig vikt att där avsedd uppgift lämnas vid
vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran;

3.
förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarig-helslagen
(1966:756) eller II § 5 lagen (1981:000) om ansvarighet för radiotaltidningar
funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som

2 Senaste lydelse 1977:1020. 'Senaste lydelse 1979:242.

Prop. 1980/81:164 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en
part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av
förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller
angående skyldighet för någon, söm ej är part eller intervenient, att gottgöra
i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning
eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej
är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående
häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller
försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annal fall än som
avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp ål
misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åfnjuter
sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om
beslut, som avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att,
om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inorn
en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas del,
äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop. 1980/81:164 9

3
Förslag till

Lag
om ändring 1 sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16
kap. 1§ Atl friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första
stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, ät de där tystnadsplikten
följer av

2.
3 kap. 3 § tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen, 9 § radioansvarighelslagen
nirigen, 9 § radioansvarighetslagen

(1966:756) eller 1 § lagen (1978:480) (1966:756), 1 § lägen (1978:480) om

om ansvarighet i försöksverksamhet ansvarighet i försöksverksamhet

med närradio med närradio eller II § lagen

(1981:000) om ansvarighet för radiotaltidningar

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1981. 1 Lagen omtryckt 1980:880.

Prop.
1980/81:164

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

10

vid
regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri

Föredragande:
statsrådet Petri

Lagrådsremiss
om ansvarighet för radiotaltidningar, m. m.

1
Inledning

År
1979 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet med stöd av regeringens
bemyndigande en särskild utredare' med uppdrag att utreda vissa frågor inom
radiolagstiftningen. Utredaren har avgett betänkandel (Ds U 1980:12) Radiosända
dagstidningar. Betänkandet innehåller lagförslag som innebär att innehållet i
dagstidningar skall få spridas till synskadade genom rundradiosändningar.
Vidare innehåller betänkandet förslag till en särskild lag om ansvarighet för
sådana radiosända s. k. taltidningar och vissa följdändringar till detta.
Förslaget till lag om ansvarighet för radiosända taltidningar med
följdändringar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena såvitt gäller förslagen i bilaga

1 bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Chefen
för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag att

förelägga regeringen förslag som skall möjliggöra att taltidningar sänds i

radio. Frågan om lagstiftning om ansvarigheten för sådana radiotaltidningar

bör tas upp till behandling nu.

2 Gällande
regler om ansvarighet för periodiska skrifter, radio- och

TV-program m. m.

I
fråga om ansvaret för periodiska skrifter finns regler i tryckfrihetsförordningen
(TF, omtryckt 1979:936). För radio- och TV-program från Sveriges

'
Numera rättschefen Jan Pennlöv.

Prop.
1980/81:164 11

radios fyra dotterbolag (SR) gäller bestämmelserna i
radioansvarighetslagen (1966:756, RAL, ändrad senast 1978:477). RAL bygger i
stor utsträckning på TF. Föreskrifter om ansvaret för radio- och TV-program i
närradio finns i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med
närradio (LAFN). Dessa föreskrifter hänvisar i det mesta till bestämmelserna i RAL.

1 TF, RAL
och LAFN regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt
ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i en tryckt skrift eller i
ett radio- eller TV-program som sänds av SR eller av en sammanslutning som har
tillstånd att sända närradio. En förutsättning för ansvar är att det föreligger
ett sådant brott som avses i 7 kap. 4 eller 5 § TF (1 kap. 3 § TF, 2 § RAL och
1 § LAFN).

Såväl TF
som RAL och LAFN innebär att i princip bara en person anses straffrättsligt
ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s
regler om periodiska skrifter utgivaren för skriften (8 kap. 1 § första stycket
TF) och enligt RAL och LAFN en programutgivare (4 § första stycket RAL och 4 §
första stycket LAFN).

Det finns dock skillnader mellan de tre ansvarssystemen.
För en periodisk skrift ansvarar i princip utgivaren så länge ägaren inte utser
en ny utgivare (8 kap. 1 § TF). Däremot förordnas en programutgivare för varje
radio- eller TV-program från SR för sig (3 § första stycket RAL). För
närradions del utses en programutgivare för hela den programverksamhet som en
sammanslutning har tillstånd till (2 § första stycket LAFN). En annan olikhet
består i att det kan finnas en ställföreträdare eller en tillfällig ersättare,
som kan överta ansvaret från utgivaren av en periodisk skrift (5 kap. 9 och 10 §§
TF) eller programutgivaren inom närradion (3 § första stycket LAFN) men inte
för en programutgivare hos SR. Vidare gäller att utgivaren av en periodisk
skrift, en ställföreträdare för honom, en programulgivare inom närradion och en
tillfällig ersättare för en sådan programutgivare skall anmälas till en viss
myndighet (5 kap. 4 och 9 §§ TF samt 2 § tredje stycket och 3 § första stycket LAFN).
Utgivaren eller hans ställföreträdare skall dessutom anges på varje nummer
eller häfte av den periodiska skriften (5 kap. 11 § TF). En programutgivare
inom SR skall däremot antecknas i ett register som förs hos programföretaget
och som är tillgängligt för allmänheten (3 § tredje stycket RAL).

I andra hand har den som utser en utgivare av en periodisk
skrift resp. programutgivare ansvaret (8 kap. 2 § TF, 4 § tredje stycket RAL
och 4 § andra stycket LAFN).

Den som är
straffrättsligt ansvarig har enligt alla tre författningarna också det
skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med ägaren till den periodiska
skriften, programföretaget resp. den sammanslutning som har tillstånd att sända
närradio (11 § 1 och 2 §§TF, 6 § första och andra styckena RAL samt 5 § första
och andra styckena LAFN).

Med ensamansvaret sammanhänger den frihet från straffrättsligt
ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet den har som lämnar uppgifter
för

Prop.
1980/81:164 12

att de skall offentliggöras i en tryckt skrift eller i ett
radio- eller TV-program från SR eller i närradion eller som anskaffar uppgifter
i etl sådant syfte (1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF, 5 § andra stycket
RAL samt 1 § andra stycket LAFN). I princip gäller inte heller i övrigt något
ansvar för medverkan fill missbruk av yttrandefriheten (1 kap. 3 § TF, 5 §
första stycket och 6 § tredje stycket RAL samt 4 § tredje stycket och 5 §
tredje stycket LAFN). Det finns dock vissa undantag från dessa principer (1
kap. 9 § 3 och 7 kap. 3 § TF, 5 § andra stycket RAL, 1 § andra stycket LAFN).

Såväl TF som RAL och LAFN innehåller bestämmelser som är
avsedda att skydda den som har medverkat vid fillkomsten av en tryckt skrift
eller av etl radio- eller TV-program från SR eller i närradion (3 kap. TF, 7 §
tredje och fjärde styckena, 9 § och 9 a § RAL samt 1 § andra stycket LAFN).
Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 § TF, 9 § RAL och 1 § andra
stycket LAFN). I den delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och
8 §§, 37 kap. 5 § samt 49 kap. 4 § rättegångsbalken (RB, 36 kap. 5§ ändrad
senast 1980:101, 36 kap. 8§ och 37 kap. 5 § ändrade senast 1977:1020, 49 kap. 4§
ändrad senast 1979:242), dels i 16 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100, omtryckt
1980:880).

Reglerna om rättegången i de mål som rör missbruk av
yttrandefriheten är i storl sett desamma vare sig det gäller yttranden i en
tryckt skrift eller i ett radio- eller TV-program från SR eller i närradion.
Dessa regler innebär bl. a. att bara vissa tingsrätter är behöriga att uppta
sådana mål, alt jury i princip skall medverka vid avgöranden och att justitiekanslern
(JK) ensam är åklagare.

Den skyldighet att bevara ell exemplar av en tryckt skrift
som gäller enligt 4 § lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område har sin motsvarighet i vad som åligger SR
enligt 6 § förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen
(1966:756) (6 § ändrad 1978:483) och i vad som åligger en sammanslutning med
tillstånd alt sända närradio enligt 7 § LAFN. I alla tre fallen har
skyldigheten samband med JK:s tillsyn över att yttrandefriheten inle
missbrukas.

Slutligen kan nämnas atl bl. a. frågan om ansvar för
innehållet i tryckta skrifter och radio- och TV-program f. n. utreds av
yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10). Kommittén har avgett betänkandet (SOU
1979:49) Grundlagsskyddad yttrandefrihet - yttrandefrihetsutredningen inbjuder
till debatt. Betänkandel har remissbehandlats (se Ds Ju 1980:5). Kommittén
väntas avge sitt huvudbetänkande i slutet av år 1981.

3 Rätten att sända radiotaltidningar

De förslag som chefen för utbildningsdepartementet senare
denna dag skall förelägga regeringen och som gäller rätten atl sända
taltidningar i rundradio har i huvudsak följande innehåll.

Prop.
1980/81:164 13

1 5 § radiolagen (1966:755) föreslås en ändring söm
innebär att rätten att sända taltidningar i rundradiosändning skall regleras i
en särskild lag om radiotaltidningar. 1 denna nya lag definieras radiotaltidning
som en rundradiosänd, uppläst version av en sådan allmän nyhetstidning som
trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan). Vidare hänvisas till
radiolagen belräffande begreppet rundradiosändning (1 §). Radiotaltidningar
skall få sändas efter tillstånd av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer (2 §). Tillstånd att sända en radiotaltidning skall få ges
till ägaren av en sådan tidning som kan utgöra förlaga till en radiotaltidning
och som utges här i landet. Vissa krav på förlagan ställs (3 §). Beträffande
innehållet i en radiotaltidning skall gälla att denna helt eller delvis skall
återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden vid ett
sändningstillfälle skall få användas för annonsmaterial ur förlagan. En radiotaltidning
skall inte få innehålla material som inte förekommer i förlagan. Den skall dock
få innehålla uppgifter som bara avses underlätta för en synskadad att tillgodogöra
sig innehållet i radiotaltidningen, t. ex. innehållsregister (4 §). Den
särskilda lagen innehåller också föreskrifter om villkor m. m. i fråga om
sändningarna (5-9 §§). Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

4 Utredarens förslag i fråga om ansvarigheten för
radiosända taltidningar m. m.

Den särskilde utredaren har som utgångspunkt vid sina
överväganden av frågan om ansvaret för innehållet i radiosända taltidningar
haft att det skydd som TF innebär för den tryckta förlagan inte får urholkas.
Detta betyder att man inte kan undvara särskilda bestämmelser som reglerar
ansvarsfrågan på elt sätt som så nära som möjligt ansluter till TF:s
regelsystem och kompletterar detta. Det är därvid ofrånkomligt att regleringen
av ansvaret för innehållet i en radiosänd laltidning blir tämligen komplicerad.
Det får emellertid enligt utredarens mening anses vara värt det priset, om
skyddet för den tryckta dagspressen här i landet annars skulle försvagas.

Ulredaren anser att del bör finnas ett system med ett
principiellt ensamansvar för utgivare av radiosända talfidningar liknande det
som gäller för periodiska skrifter och radio- och TV-program från SR och i
närradion. Den ansvarige utgivaren bör därvid svara för hela verksamheten och
inte för varje sändning för sig. Den modell som finns i RAL och som innebär att
en ansvarig utgivare förordnas för varje särskilt program bör med andra ord
inte användas. Två möjliga lösningar diskuteras i betänkandel.

Den ena lösningen innebär att det tidningsföretag som får
tillstånd att sända en laltidning utser en utgivare för tallidningsverksamhelen
på samma sätl som en sammanslutning som har tillstånd att sända närradio utser
en programutgivare för verksamheten. Tidningsföretaget skulle då ha möjlighet
att välja om antingen den tryckta tidningens utgivare skall vara utgivare av
taltidningen eller om någon annan skall vara det. Enligt, utredarens

r* Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 164

Prop.
1980/81:164 14

uppfattning kan det emellertid göras en del invändningar
mot en sådan ordning. Den allvarligaste invändningen är att tidningsföretaget
kan utse någon annan än den tryckta tidningens utgivare lill utgivare av
taltidningen. Det skulle innebära ett avsteg från den princip om ensamansvar
som gäller enligt TF i fråga om det material som återfinns i taltidningen.
Utgivaren av taltidningen blir ju ansvarig vid sidan av utgivaren av den
tryckta förlagan. Utredaren anser därför att denna lösning inte bör väljas.

Den andra lösningen är att utgivaren för den tryckta
tidningen i princip alltid har ensamansvaret också för den radiosända laltidningen.
Denna skulle härigenom närmast få ställning som en bilaga till den tryckta
tidningen (jfr 1 kap. 7 § TF). Denna lösning förutsätter enligt utredarens
mening att utgivaren utövar samma konlroll över taltidningens innehåll som han
skall göra över den tryckta förlagans (jfr 5 kap. 3 § TF). Utgivaren skulle då
svara också för sådant i taltidningen som innebär missbruk av yttrandefriheten
i det mediet men som inte återfinns i den tryckta förlagan. Det kan vara fråga
om material som inte har hämtats från den tryckta förlagan. Det är vidare inte
uteslutet att materialet i den tryckta förlagan genom redigeringen, sättet att
göra uppläsningen eller på annat sätt är brottsligt fastän förlagan inte är
brottslig i motsvarande del. Ulredaren förordar för sin del den andra
lösningen.

Beträffande regleringen i övrigt av ansvaret för
innehållet i radiosända taltidningar föreslås i betänkandet bestämmelser som
nära ansluter till reglerna i TF, RAL och LAFN. Bestämmelserna bör enligt
utredaren tas in i en särskild lag om ansvarigheten för radiosända
taltidningar.

Utredarens förslag till reglering av frågan om
ansvarigheten för radiosända taltidningar har godtagils av remissinstanserna,
bortsett från några redaktionella påpekanden.

5 Föredragandens överväganden

Om man inför en möjlighet att sprida innehållet i
dagstidningar till synskadade genom radiotaltidningar, är det av stor betydelse
att detla inle medför alt del skydd som finns i TF för pressen sätts ur spel.
Ingripanden som enligt TF är otillåtna, om de riktas mot en tidning eller dess
personal för innehållet i själva fidningen, skall inte kunna ske när samma
innehåll förekommer i en radiotaltidning. Jag delar därför utredarens
uppfattning att det behövs särskilda bestämmelser som reglerar frågan om
ansvarigheten för radiosända lallidningar på ett säll som så nära som möjligt
ansluter till TF:s regelsystem och som kompletterar detta.

När det gäller den närmare utformningen av den nya
regleringen har remissinstanserna i sak lämnat utredarens förslag utan erinran.
För egen del vill jag anföra följande.

När man överväger hur regleringen bör vara utformad, måste
man la ställning till om den skall omfatta också särskilda bestämmelser om

Prop.
1980/81:164 15

ansvarigheten för sådant i en radiotaltidning som inte har
någon motsvarighet i den tryckta förlagan. Det kan hävdas att det endast i
sällsynta fall kan bli aktuellt med ett ingripande mot en radiotaltidning på
grund av sådant material. Å andra sidan kan det inte uteslutas att uppgifter
som bara finns i radiotaltidningen gör denna brottslig. Faller sådana uppgifter
utanför ett ensamansvar, som gäller det egenfliga innehållet i radiotaltidningen
och dess förlaga, kan ingripanden komma att riktas mot tidningsförelaget och
dess personal. Det är i så fall bättre atl ge skyddet för radiotaltidningar en
omfattning som kanske ter sig för slor för vanliga förhållanden men som molverkar
att TF:s skydd uppluckras bakvägen. Jag delar därför den särskilde utredarens
uppfattning att också sådant i en radiosänd taltidning som bara förekommer där
skall omfattas av ett principiellt ensamansvar. Vidare bör gälla ett
anonymitetsskydd för dem som medverkar lill en radiolaltidnings tillkomst. Den
nu förordade ordningen tillgodoser också kravet på atl anonymitetsskyddet för
dem som tar del i framställningen av den tryckta förlagan inte skall försämras.
Detta skulle annars kunna bli fallet särskilt om radioversionen framställs
samtidigt som förlagan, vilkel kan vara nödvändigt av lidsskäl.

Vilken metod som bör användas för den tänkta regleringen
kan diskuteras. Utredaren har valt att ge skyddet en tämligen utförlig
utformning som ganska nära ansluter till RAL:s regelsystem. Man kan också tänka
sig atl ge de regler i lagen som avser sådant material i en radiotaltidning som
har motsvarighet i förlagan formen av en allmän hänvisning till TF:s
bestämmelser. Dessa regler skulle sedan få kompletteras med särskilda
bestämmelser för det övriga materialet i radiotaltidningen. Man skulle då få en
reglering som ter sig mera lättöverskådlig och som kan sägas ge elt klarare
uttryck för huvudtanken att TF:s skydd skall gälla också radiotaltidningen. Ä
andra sidan skulle en sådan reglering ge upphov till särskilda tolkningsproblem
som skulle få överlämnas åt rättstillämpningen. En utförligare reglering ger
enligt min mening ett säkrare skydd. I likhel med remissinstanserna vill jag
därför i allt väsentligt ansluta mig till utredarens förslag om hur regleringen
bör vara utformad. Tilläggas kan att frågan om regleringen av ansvarigheten för
radiosända taltidningar får tas upp till nya överväganden i samband med alt
yttrandefrihetsutredningen lägger fram förslag till nya grundlagsregler om
yttrandefriheten i massmedierna.

En viktig del av den reglering som jag sålunda förordar är
att utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radiolaltidnings förlaga
ansvarar också för innehållet i taltidningen. Han skall vidare utöva samma konlroll
över taltidningens innehåll som över den tryckta tidningen. Utgivaren ansvarar
också för sådana inslag i radiotaltidningen som - kanske i strid med reglerna
om rätlen att sända taltidningar - saknar motsvarighet i den tryckta förlagan.
Dessutom är det inte uteslutet att materialet i den tryckta förlagan inte är
brottsligt men atl molsvarande inslag i radiotaltidningen är det på grund av
redigeringen eller uppläsningen.

Prop.
1980/81:164 16

Haren ställföreträdare för utgivaren av den periodiska
skriften inträtt som ansvarig, bör också ansvaret för radiotaltidningen vila på
honom.

I andra hand bör ansvaret för en radiotaltidning ligga på
ägaren till den periodiska skriften. Denne bör vidare i likhet med vad som
gäller enligt TF dela det skadeståndsrättsliga ansvaret med utgivaren. Som
utredaren har anfört förefaller det inte påkallat att, ha en ansvarskedja som
sträcker sig längre än till ägaren (jfr 8 kap. 3, 4 och 10 §§ TF).

Eftersom en radiotaltidning inte skall innehålla annat
material än det som finns i den tryckta förlagan (så när som på
innehållsregister e.d., se avsnitt 3), kommer den frihet för meddelare och anskaffare
som gäller bidrag till den periodiska skriften att gälla också för radiolaltidningens
del. I likhet med utredaren anser jag det inte motiverat att införa särskilda
regler om ansvarsfrihet för meddelare och anskaffare för det fallet att
uppgifterna lämnas för publicering bara i en radiosänd taltidning.

Andra kategorier medverkande än meddelare och anskaffare
bör däremol skyddas genom föreskrifter som innebär att något medverkansansvar
inte kommer i fråga för deras del. Det gäller både sådana personer som
medverkar också i den tryckta förlagans tillkomst och sådana som bara sysslar
med radiotaltidningen, t. ex. redaktionspersonal som enbart redigerar
radioversionen, inhyrda uppläsare och teknisk personal för sändningen. Liksom
enligt TF bör sådan medverkan dock i vissa undantagsfall kunna medföra ansvar
(jfr 7 kap. 3 § första stycket TF). Också frågan om ansvaret för annonsörer
(jfr 7 kap. 2 § TF) bör lösas i överensstämmelse med TF:s regler härom.

De kategorier av personer som medverkar vid en radiolaltidnings
tillkomst och som inte har tystnadsplikt redan enligt 3 kap. 3 § TF bör ges
skyldighet att tiga om vad de får veta om vem som är författare eller annan
upphovsman lill innehållet i taltidningen, vem som har framställt laltidningen
eller vem som har lämnat meddelande till den tryckta tidningen. Några andra
särskilda regler till skydd för anonymiteten för dem som medverkar vid en radiolaltidnings
tillkomst torde inte behövas.

Om man inför en särskild tystnadsplikt för personal som
sysslar med radiotaltidningar, bör 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 16 kap. 1 §
2 sekretesslagen ändras. Den nya tystnadsplikten bör nämligen medföra
begränsningar i vittnespUkten och ta över friheten att lämna uppgifter för offenfiiggörande
i en tryckt skrift eller i ett radio- eller TV-program från SR eller i
närradion, den s. k. meddelarfriheten.

De regler som gäller för rättegången i tryckfrihetsmål bör
i det stora hela kunna göras tillämpliga också på mål som rör missbruk av
yttrandefriheten i en radiotaltidning. Ett tryckfrihetsmål bör kunna handläggas
gemensamt med ett mål om ansvar för innehållet i en radiotaltidning, när det är
fråga om gemensamt material.

På ett sätt som motsvarar skyldigheten att bevara exemplar
av tryckta skrifter och upptagningar av radio- och TV-program från SR och i
närradion

Prop. 1980/81:164 17

bör den som har tillstånd att sända en taltidning vara
skyldig att ombesörja en upptagning av varje sändning av taltidningen och att
bevara upptagningen i sex månader från sändningen.

Den nu förordade regleringen av ansvaret för radiotaltidningar
bör som utredaren har föreslagit tas in i en särskild lag. Denna bör utformas i
nära anslutning till bestämmelserna i TF, RAL och LAFN och i allt väsentligt i överensslämmelse
med betänkandets förslag. Vissa redaktionella justeringar av lagtexten bör dock
göras, bl. a. med anledning av remissyttrandena.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
ansvarighet för radiotaltidningar,

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 3\

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ansvarighet för radiotaltidningar

1§

Ordet radiotaltidning har givetvis samma betydelse i denna
lag (här förkortad LÄRT) som i den särskilda lag som reglerar sändningsrätten.
Någon hänvisning till den sistnämnda lagen utöver det som står i 1 § första
stycket torde inte behövas. AU LÄRT i likhet med TF, RAL och LAFN inte reglerar
alla frågor som gäller ansvarigheten för radiotaltidningar anges i 1 § andra
stycket (jfr 14 kap. 5 § första stycket TF, 1 § tredje stycket RAL och 1 §
andra stycket LAFN).

2§

Första och andra styckena motsvarar första och andra
styckena i 2 § RAL. Som missbruk av yttrandefriheten i här avsedd bemärkelse
kan inte betraktas att en sändning till mer än hälften består av reklam och
därigenom överskrider gränsen för vad som är tillåtet enligt 4 § lagen om radiotaltidningar.
Tredje stycket i paragrafen är avfattat efter mönster av 7 kap. 2 § TF.

3§

Paragrafen motsvarar 2 § tredje stycket RAL (jfr 7 kap. 6
§ första stycket TF).

' Bilagan har uteslutits här, såvitt gäller de under 2 och
3 angivna lagförslagen. I dessa delar är bilagan likalydande med de förslag som
är fogade till propositionen.

Prop.
1980/81:164 18

4§

Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 3 § andra stycket TF.
Att föreskriva att en inskränkning i utgivarens (eller ställföreträdarens)
befogenhet är utan verkan anser jag inte nödvändigt (jfr 3 § första stycket RAL
och 2 § första stycket LAFN).

5§

Enligt denna paragraf är det den, som enligt 8 kap. 1, 2
och 10 §§ TF är ansvarig för den periodiska skrift som utgör en radiolaltidnings
förlaga, som ocksä ansvarar för innehållet i radiotaltidningen. Den krets som
kan göras ansvarig utgörs av utgivaren, dennes ställföreträdare (om en sådan
finns) och ägaren till den periodiska skriften (jfr 8 kap. 1 och 2 §§ TF). Med
tanke på atl det inte lär bli aktuellt att ge tillstånd att sända radiotaltidningar
till andra än väletablerade tidningsföretag anser jag att det inte finns
anledning att lägga nägot ansvar på någon ytterligare kategori. Alt lägga elt
ansvar på tidningens tryckare eller utspridare (jfr 8 kap. 3 och 4 §§ TF) kan f.ö.
inte vara rimligt, eftersom dessa personer inte har någon kontroll över radiotaltidningen.

6§

Första stycket motsvarar 5 § första stycket RAL och 4 §
tredje stycket LAFN (jfr 1 kap. 3 § TF).

I andra stycket görs två undantag från huvudregeln om att
medverkande inte är ansvariga. Det första undanlaget motsvarar del undanlag som
finns i 7 kap. 3 § första stycket TF beträffande den som medverkar som
författare eller annan upphovsman till en framställning som är avsedd atl
införas i en tryckt skrift. Fanns inte delta undantag, skulle det vara slraffritt
all författa material som bara tas in i en radiotaltidning, trots att
författaren skulle ha kunnat fällas till ansvar om materialet hade tagits in i
förlagan.

Det andra undantaget innebär i viss mån en avvikelse från
vad som i motsvarande fall gäller enligt 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF
samt 5 § andra stycket RAL. Med anledning av vad JK har uttalat bör det i
klarhetens intresse anges att den som lämnar eller anskaffar uppgifter för
publicering i just en radiotaltidning inte har något särskilt skydd. Radiotaltidningen
skall ju (bortsett från innehållsregister e.d.) inte innehålla annat än det som
finns i den tryckta förlagan. För sådant material gäller givelvis i princip
ansvarsfrihet för meddelare och anskaffare. Denna ansvarsfrihet gäller också i
det fallet atl syftet med uppgiftslämnandet eller anskaffandet är publicering i
båda medierna.

7§

Paragrafen motsvarar 6 § RAL och 5 § LAFN (jfr 1 kap. 3 §
samt 11 kap. 1 och 2 §§ TF). Andra meningen i tredje stycket svarar mot 11 kap.
1 § iredje stycket TF (jfr 5 § andra stycket RAL).

Prop.
1980/81:164 19

8§ -

Paragrafen motsvarar 7 § första och andra slyckena RAL och
6 § LAFN (jfr 1 kap. 4 § samt 8 kap. 12 § och 11 kap. 1 § andra stycket TF).

9§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § TF och 7 § tredje och
fjärde styckena RAL. Anonymitetsskyddet gäller också till förmån för en
författare eller annan upphovsman till en framställning som återfinns bara i radiotaltidningen
och inte i den tryckta förlagan, t. ex. ett innehållsregister e. d. Dessutom
skyddas de som framställer en radiotaltidning, t. ex. redigerar denna eller gör
uppläsningen. Vidare skyddas meddelare mot att man i ett mål om ansvar för ett yttrandefrihetsbrott
i en radiotaltidning väcker frågan om identiteten hos dem som har lämnat
uppgifter för publiceringen i radiolaltidningens förlaga, en fråga som inte får
väckas i elt mål om ett tryckfrihetsbrott.

Har del
begåtts ett yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning och har det samtidigt
begåtts ell motsvarande tryckfrihetsbrott i den tryckta förlagan och ev. också
ett otillåtet uppgiftslämnande till tidningen, bör ansvarsfrågorna kunna
handläggas gemensamt i en rättegång. Målen om tryckfrihetsbrottet och meddelarbrottet
kan handläggas gemensamt lill följd av reglerna i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (omtryckt 1977:1017). Också målet
om ansvar för yttrandefrihetsbrottet torde kunna handläggas gemensamt med de
två andra målen utan att dessa regler ändras (jfr 1 b § andra stycket nyss
nämnda lag). Eftersom det bör finnas möjlighet till en sådan gemensam
handläggning, har det i andra stycket av förevarande paragraf gjorts ett
undantag från huvudregeln i paragrafens första stycke. Utan undantaget skulle
nämligen frågan om en uppgiftsläm-nares identitet inte få tas upp i den
gemensamma rättegången trots att uppgiflslämnaren står åtalad i
tryckfrihetsmålet.

10 §

Paragrafen motsvarar 8 § första - Iredje styckena RAL.
Reglerna i 12 kap. TF om tryckfrihetsmål -1, ex. om forum och jury - blir
härigenom tillämpliga också på mål om yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
och på mål om sådan medverkan därtill som är straffbar enligl 6 § andra stycket
första meningen.

11 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § TF och 9 § första stycket RAL.
När det gäller undantagen från tystnadsphkten finns vissa skillnader jämfört
med TF. Punkterna 2-5 har avfattats närmast efter förebild i 9 § RAL. Punkt 6
saknar däremot motsvarighet i RAL. Syftet med denna punkt är att
tystnadsplikten enligt förevarande paragraf inte skall hindra att uppgifter
lämnas i de fall det är tillåtet enligt 3 kap. 3 § TF. Den personal som tar
befattning med en radiotaltidning får alltså lämna uppgifter i samma situafioner
som de där

Prop.
1980/81:164 20

tystnadsplikten för den övriga tidningspersonalen viker.
Journalister som enligt TF skulle få uttala sig om t. ex. en meddelares
identitet bör ju inte hindras av LÄRT bara därför att de sysslar med att
redigera radiotaltidningar.

12 §

Denna paragraf motsvarar 3 kap. 4 § TF och 9 a § första
stycket RAL.

13 §

Paragrafen
motsvarar 7 § LAFN samt 6 och 7 §§ förordningen (1967:226) om tillämpningen av
radioansvarighetslagen (1966:756), 6 § ändrad senasl 1978:483 (jfr 4 kap. 4 § TF
och 4 § lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område).

14 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § första och tredje styckena
TF (jfr 8 § fjärde stycket RAL) samt första meningen i 9 kap. 3 § första
stycket TF. Regler om åtal för Iryckfrihelsbrott finns också i 2 § lagen med
vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. Därför görs en hänvisning
till annan lag än TF.

15 §

I första
stycket finns en hänvisning till brottsbalkens bestämmelser om brott mot
tystnadsplikt (jfr däremot 3 kap. 5 § TF och 9 § andra stycket RAL). Såväl
uppsåtliga som oaktsamma gärningar kan alltså medföra ansvar. Ringa fall av oaktsamhet
är dock straffria. Första stycket innehåller vidare en bestämmelse om atl målsägandens
angivelse av ett brott mot tystnadsplikten är en förutsättning för åtal (jfr 3
kap. 5 § tredje stycket TF och 9 § andra stycket RAL, se också 20 kap. 5 §
fjärde stycket brottsbalken).

I andra
stycket finns en bestämmelse om straff för brott mot efterforsk-ningsförbudel i
12 § (jfr 3 kap. 5 § andra stycket TF och 9 a § andra stycket RAL).

Tredje
stycket innehåller en straffbestämmelse som avser åsidosättande av skyldigheten
enligt 13 § att se till att en sändning av en radiotaltidning spelas in, att
bevara inspelningen under en viss tid och att tillhandahålla en sådan
inspelning (jfr 5 § första stycket lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område och 8 § första stycket LAFN).

Enligt
fjärde stycket får bara JK väcka allmänt åtal för brott mot tystnadsplikten
enligt 11 §, för brott mot efterforskningsförbudel i 12 § och för åsidosättande
av den skyldighet som gäller enligt 13 § (jfr 9 kap. 2 § tredje stycket TF, 5 §
andra stycket lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område, 9 § andra stycket och 9 a § andra stycket RAL samt 8 § andra stycket LAFN).

Prop.
1980/81:164 21

7.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Ändringarna består i att den tystnadsplikt som föreskrivs
i 11 § LÄRT likställs med övriga tystnadsplikter på massmedieområdet när del
gäller begränsningar i vittnesplikten och företräde framför meddelarfriheten m.
m.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över
förslagen til

1.
lag om
ansvarighet för radiotaltidningar,

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1980/81:164 22

Bilaga 1

Den särskilde utredarens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för radiosända taltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana
taltidningar som sänds i

rundradio med stöd av lagen (1981:000) om rundradiosändning av taltid

ningar.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

2 § Missbruk av yttrandefriheten i en laltidning medför
ansvar och

skadeslåndsskyldighet endast när gärningen innefattar ett yttrandefrihets

brott. Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott avses i denna lag en
framställning eller ett offenfiiggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 §
tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som ett tryckfrihetsbrotl, om
gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Ett yttrandefrihetsbrott
föreligger endast om taltidningen har blivit sänd i radio.

Som ett yttrandefrihetsbrott anses inte ett
tillkännagivande i en annons eller ett liknande meddelande i en taltidning, om
det inte av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant
brott kan komma i fråga. Är meddelandet straffbart i förening med en
omständighet, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad
som är föreskrivet i allmänhet. Motsvarande gäller i fråga om ett meddelande
genom chiffer eller på annat sätt som är hemligt för allmänheten.

3 § Bestämmelser i brottsbalken eller
i någon annan lag om påföljder för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av egendom eller någon annan
särskild rättsverkan av ett sådant brott gäller också när brottet är att anse
som etl yttrandefrihetsbrott i en laltidning.

4 § För elt yttrandefrihetsbrott i en
taltidning ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap
av utgivare, ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den
periodiska skrift som utgör taltidningens förlaga.

Den som är utgivare av den periodiska skriften skall
bestämma över taltidningen på etl sådanl sätl atl ingenting får förekomma i
taltidningen mol

Prop.
1980/81:164 23

hans vilja. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare,
gäller det sagda honom.

5 § Ingen annan får dömas till ansvar
för ett yttrandefrihetsbrott i en taltidning eller för medverkan till ett
sådant brott än den som är ansvarig enligt 4 § första stycket. Om en författare
eller annan upphovsman till innehållet i en laltidning gör sig skyldig till en
sådan gärning som anges i 7 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen,
får han dock dömas till ansvar för delta enligt vad som är föreskrivet i
allmänhet.

6 § För en skada på grund av elt yttrandefrihetsbrott
i en laltidning svarar den som enligt 4 § första stycket är ansvarig för
brottet. Om skadeslåndsskyldighet på grund av etl brott som avses i 2 § tredje
stycket eller 5 § andra meningen gäller vad som är föreskrivet i allmänhet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör
taltidningens förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett
yttrandefrihetsbrott i en taltidning, är den periodiska skriftens ägare skyldig
att ersätta skadan tillsammans med utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet fär inle åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

7 § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i
en taltidning skall bedömas

efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen gäller för

bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 4 § första stycket för en
taltidning skall anses ha haft kännedom om innehållet i taltidningen och ha medgett
att taltidningen sändes i radio.

8 § I ett mål om ansvar eller skadestånd eller om
förverkande av egendom

eller någon annan särskild rättsverkan på grund av ett yttrandefrihetsbrott i

en taltidning får fråga inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för

brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1. är författare eller annan
upphovsman lill innehållet i taltidningen,

2. har framställt taltidningen, eller

3. har lämnat ett meddelande enligt 1
kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen lill den periodiska skrift
som utgör taltidningens förlaga.

Handläggs ett sådanl mål som avses i första stycket i
samma rättegång som ett tryckfrihetsmål, hindrar del stycket inte att en fråga,
som enligl 3 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen får väckas i tryckfrihetsmålet,
tas upp i den gemensamma rättegången.

9 § Beträffande mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av

egendom eller någon annan särskild rättsverkan på grund av ett yttrande

frihetsbrott i en taltidning gäller vad som är föreskrivet om molsvarande mål

Prop.
1980/81:164 24

angående tryckfrihetsbrotl genom den periodiska skrift som
utgör laltidning-ens förlaga.

I fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund
av brott som avses i 5 § andra meningen gäller vad som är föreskrivet om molsvarande
tryckfrihetsmål.

10 § Den som har tagit befattning med tillkomsten
eller utsändningen av en

taltidning får inle röja vad han därvid har fått veta om vem som är författare

eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen, vem som har framställt

laltidningen eller vem som har lämnat ett sådant meddelande som anges i 8 §

första stycket 3, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i 8
§ första stycket är fråga om den, mot vilken talan förs, enligt denna lag är
ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 5 §
andra meningen är fråga om elt sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7
kap. 3 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4. det i ett fall som anges i 2 §
tredje stycket är fråga om ett sådant brott som avses där och rätten anser det
behövligt att del vid en förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är
tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet.

5. det i ett fall som avses i 5 §
andra meningen är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3
tryckfrihetsförordningen och rätten anser det behövligt alt det vid en
förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen
misstänkt för brottet har medverkat lill framställningen i taltidningen,

6. rätten av hänsyn lill ett allmänt
eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken
lämnas vid ett vittnesförhör eller ett förhör med en part under
sanningsförsäkran, eller

7. uppgiftslämnandet i annat fall är
tillåtet enligl 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

11 § En myndighet eller ett annat
allmänt organ får inte efterforska vem som är författare eller annan upphovsman
till innehållet i en laltidning eller vem som har framställt en taltidning i
vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som inte strider
mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den
tystnadsplikt som är föreskriven i 10 §.

12 § Ägaren till den periodiska skrift
som utgör en tallidnings förlaga skall se till att varje utsändning av
taltidningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från
sändningen. Rätt atl kostnadsfritt ta del av en sådan

Prop.
1980/81:164 25

inspelning och att få en utskrift av vad som har yttrats i
sändningen har

1.
justitiekanslern,

2.
en enskild, om
han anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i taltidningen
eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i laltidningen
och del inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i taltidningen på
ett sådant sätt atl han kan vara målsägande.

13 § Elt allmänt åtal för ett
yttrandefrihetsbrott i en taltidning väcks av justitiekanslern. Åtalet skall
väckas inom sex månader från det att taltidningen sändes i radio. Vad som är
föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och annan lag
angående åtal för tryckfrihetsbrott skall tillämpas också i fråga om åtal för
ett yttrandefrihetsbrott i en taltidning.

14 § I fråga om ansvar för ett brott
mot 10 § gäller 20 kap. 3 § brottsbalken. Ett åtal för elt sådant brott får
väckas av en åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal.

Den som bryter mot 11 § första meningen döms till böter
eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt
fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 12 § döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i denna paragraf.

Prop.
1980/81:164 26

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4
§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av
dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd
från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, landläkare, barnmorska,
sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden
höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller
de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som
vittne om vad för uppdragels fullgörande förtrolls honom, med mindre parten
medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i tvä år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om någol som han
vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samlal i övrigl har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 Den som har tystnadsplikt enligl 3

kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen,

9§ radioansvarighetslagen (1966: 9§ radioansvarighetslagen (1966:

756) eller 1 § lagen (1978:480) om 756), 1 § lagen (1978:480) om an-

ansvarighet i försöksverksamhet svårighet i försöksverksamhet med

med närradio må höras som vittne närradio eller 10 § lagen (1981:

om förhållande som tystnadsplikten 000) om ansvarighet för taltidningar

avser endast i den mån del stadgas i /ör höras som vittne om ewförhållan-

nämnda lagrum. de som tystnadsplikten avser endast
i

den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

1 Senaste lydelse 1980:101,

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Rätten
må förelägga den som skall höras som vittne all, innan han infinner sig för
avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller
genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteckningar
eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske
utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5

tryckfrihetsförordningen
eller 9 § första stycket 5 radioansvarighelslagen (1966:756) skall pröva
huruvida någon, som är pliktig att hemlighålla uppgift som där avses, Ukväl må
höras som vittne därom, inhämte rätten först, om ej särskilda skäl föranleda
annat, yttrande från förelag, hos vilkel han har erhållit vetskap om
uppgiften.

tryckfrihetsförordningen,
9§ första stycket 5 radioansvarighelslagen (1966:756) eller 10 § 6 lagen
(1981:000) om ansvarighet för lallidningar skall pröva huruvida någon, som är
pliktig atl hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne
därom, skaU rätten försl, om inle särskilda skäl föranleder annat, inhämta yllrande
från det företag hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4§'
Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller
försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande att
få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt
part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning eller ock enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) funnit det vara av synnerlig vikt att där avsedd uppgift lämnas vid
vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran;

3.
förelagt en part eller någon annan att förete ett skriftligt bevis eller all
tillhandahålla elt föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3
§ 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) eller 10 § 6 lagen (1981:000) om ansvarighet för taltidningar funnit
det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses

2 Senaste lydelse 1977:1020.

3 Senaste lydelse 1977:1020.

Prop.
1980/81:164 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

där lämnas vid etl vittnesförhör eller elt förhör med en
part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av
förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller
angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra
i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller
förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller
förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är
part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående
häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; eller

7. avslagit begäran om rättshjälp
eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eller
avslagit begäran om biträde eller försvarare eller lill sådant uppdrag
förordnat annan, än part föreslagit.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om
beslut, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som vill föra talan att, om
beslutet meddelas vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en
vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge
han ej vidare rätl till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

16
kap. 1§ Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första
stycket 1 och 2 saml 5 § 1 och 2 samma förordning. D<; fall av uppsåtligt
åsidosättande av lystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigl är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av

2. 3 kap.
3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966:756) eller 1 §
lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio

2. 3
kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966:756), 1 §
lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio eller 11 §
lagen (1981:000) om ansvarighet för radiotaltidningar

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1981. ' Lagen omtryckt
1980:880.

Prop.
1980/81:164 30

Bilaga 2

Remissammanställning

1 Remissinstanser

Remissyttranden över betänkandet (Ds U 1980:12) Radiosända
dagstidningar har avgetts av justitiekanslern, hovrätten för Nedre Norrland,
upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02), yllrandefrihetsulredningen (Ju 1977:10),
handikappinstitutet, televerket, riksrevisionsverkei, radionämnden,
presstödsnämnden, talboks- och punktskriftsbiblioteket, närradiokommittén (U
1978:11), utredningen (U 1980:08) om distribution av innehållet i dagstidningar
till synskadade, Stockholms läns landsting, Sveriges Radio AB, Svenska
journalistförbundet. Svenska lidningsutgivareföreningen. Allmänhetens
pressombudsman, Pressens opinionsnämnd. Synskadades riksförbund och Sällskapet
Norra Hallands laltidning.

Landslingsförbundel har avstått från att yttra sig.

2 Remissyttranden

Belräffande remissyttrandena över betänkandet såvitt
gäller förslaget att införa möjlighel lill rundradiosändning av taltidningar hänvisas
till remisssammanställningen i del ärende som kommer att anmälas av chefen för
utbildningsdepartementet. I det följande redovisas bara de uttalanden av
remissinstanserna som rör förslaget till reglering av ansvarigheten i
radiosända taltidningar.

Jusdtiekanslern anser att första och andra styckena i 4 §
i förslaget till lag om ansvarighet för radiosända taltidningar (LÄRT) bör
skifta plats. 1 klarhetens intresse bör vidare i 5 § intas en bestämmelse om
ansvarighet motsvarande den som finns i 5 § andra stycket
radioansvarighetslagen. Slutligen bör enligt justitiekanslern 10 § 2 LÄRT ges
en tydligare språklig utformning.

Hovrätten för Nedre Norrland har ingen erinran mol
förslaget.

Ytlrandefrihetsutredningen uttalar atl den föreslagna
lagstiftningen inte utgör något hinder i kommitténs fortsatta arbete att få lill
stånd en heltäckande yttrandefrihetslagstiftning.

Televerket anmärker att orden "sändningsrätt
enligt" bör ersätta "i

rundradio med stöd av" i 1 § första stycket LÄRT, eftersom den i lagrummet

nämnda lagen inte ger sändningsrätl ulan det för sädan krävs ett särskilt

tillstånd. Vidare förordar verket alt 2 § andra stycket sista meningen i LÄRT

ändras till "-- endast om taltidningen har förekommit i rundradiosänd

ning". Uttrycket "blivit sänd i radio" sägs vara alltför vagt.
Det är endast

rundradiosändning som ger offentlighet. Andra former av radiosändningar

är som regel inte avsedda för alla och envar, och mottagningen av sådana

sändningar är reglerad bl. a. genom föreskrifter lill skydd för lelehemlighe-

Prop.
1980/81:164 31

ten. Uttrycket "förekommit i rundradiosändning"
används i 7 § radiolagen. Slutligen påpekar televerket att ordet
"radiosända" inte finns med i hänvisningen till LÄRT i den föreslagna
nya lydelsen av 36 kap. 5 och 8 §§ och 49 kap. 4 § rättegångsbalken samt 16
kap. 1 § 2 sekretesslagen.

Radionämnden,
som anser all programföretagen inom Sveriges-radiokoncernen bör svara för sändandet
av taltidningar, har uppfattningen att LÄRT bör kunna tillämpas också med en
sådan ordning.

Talboks-
och punktskriftsbiblioteket konstaterar atl någon lagstiftning som motsvarar
LÄRT inle finns i dag för taltidningar som sprids via färdiginspelade
kassetter. Enligt bibliotekels mening är det angelägel att en ansvarighetslagstiftning
kommer till stånd också för kassettdistribuerade taltidningar. Att denna ansvarighelslagstiftning
sannolikt inte kan genomföras omgående får dock inte utgöra något hinder mot
att juridiska förutsäitningar skapas för radiodistribution av taltidningar.

Synskadades riksförbund delar uppfattningen alt den
tryckta utgåvan av en tidning och radioutgåvan skall ha samma ansvarige
utgivare.

Prop.
1980/81:164 32

Bilaga 3

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar
som avses i

lagen (1981:000) om radiotaltidningar.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

2 § Missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning
medför ansvar och

skadeslåndsskyldighet endasi när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott avses i denna lag framställningar
eller offentliggöranden som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen
skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrotl, om gärningen hade begåtts genom
en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen
har blivit sänd.

Som yttrandefrihetsbrott anses inte tillkännagivanden i annonser
eller liknande meddelanden i en radiotaltidning, om det inte av meddelandets
innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott kan komma i fråga.
Är ett meddelande straffbart i förening med omständigheter, som inte omedelbart
framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som är föreskrivet i allmänhet.
Detsamma gäller i fråga om meddelanden genom chiffer och andra meddelanden som
är hemliga för allmänheten.

3 § Bestämmelser i brottsbalken eller
i annan lag om påföljd för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av egendom eller annan särskild
rättsverkan av ett sådant brott gäller också när brottet är att anse som
yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning.

4 § Den som är utgivare av den periodiska
skrift som utgör en radiolaltidnings förlaga skall bestämma över radiotaltidningen
på etl sådant sätt atl ingenting får förekomma i denna mot hans vilja. Har en
ställföreträdare inträtt som utgivare, gäller det sagda honom.

Prop.
1980/81:164 33

5 § För yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare,
ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift
som utgör radiolaltidningens förlaga.

6 § Ingen annan får dömas till ansvar
för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning eller för medverkan till ett
sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om en författare eller annan upphovsman till innehållet i
en radiotaltidning gör sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3
§ första stycket tryckfrihetsförordningen, får han dock dömas lill ansvar för
detta enligt vad som är föreskrivet i allmänhet. Delsamma gäller, om någon
lämnar ett meddelande för offentliggörande i en radiotaltidning eller anskaffar
uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dessa i en sådan tidning
eller för alt lämna ett sådant meddelande som nyss har angetts utan att syftet
är att uppgifterna eller underrättelserna skall offentliggöras i radiolaltidningens
förlaga.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
svarar den

som enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som ulgör en radiotaltidnings
förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen,
är den periodiska skriftens ägare skyldig atl ersätta skadan tillsammans med
utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om
skadeståndsskyldighet på grund av brott som avses i 2 § tredje stycket eller 6
§ andra stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.

8 § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning
skall

bedömas efler samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är
ansvarig enligt 5 § för en radiotaltidning skall anses ha haft kännedom om
innehållet i radiotaltidningen och ha medgett att denna sändes.

9 § 1 mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande
av egendom eller

annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid

ning får frågan inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet

eller skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1. är författare eller annan
upphovsman till innehållet i radiotaltidningen,

2.
har framställt radiotaltidningen,
eller

Prop.
1980/81:164 34

3. har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket
tryckfrihetsförordningen till den periodiska skrift som utgör radiolaltidningens
förlaga.

Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i
samma rättegång som ett tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte alt en fråga,
som enligt 3 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i
tryckfrihetsmålet, tas upp i den gemensamma rättegången.

10 § Belräffande mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av

egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i

en radiotaltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål

angående tryckfrihetsbrotl genom den periodiska skrift som utgör radiotal-

tidningens förlaga.

1 fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund
av brott som avses i 6 § andra stycket första meningen gäller vad som är
föreskrivet om motsvarande tryckfrihetsmål.

11 § Den som har tagit befattning med tillkomsten
eller sändningen av en

radiotaltidning får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är

författare eller annan upphovsman lill innehållet i radiotaltidningen, vem

som har framställt denna eller vem som har lämnat ett sådant meddelande

som anges i 9 § första stycket 3, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. del i elt sådant mål som anges i 9
§ första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna
lag är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 §
andra stycket första meningen är fråga om etl sådant brott mot rikets säkerhet
som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4. rätten i ell fall, som avses i 2 § Iredje
stycket, eller i ett fall, som avses i 6 § andra stycket första meningen och
där det är fråga om elt brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3
tryckfrihetsförordningen, anser det behövligt att det vid förhandling lämnas
uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet
har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen i radiotaltidningen,

5. rätten av hänsyn till etl allmänl
eller enskilt intresse anser del vara av synnerlig vikt att uppgift i saken
lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,
eller

6. uppgiftslämnandet i annat fall är
tillåtet enligl 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

12 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska
den som är

författare eller annan upphovsman lill innehållet i en radiotaltidning eller

den som har framställt en radiotaltidning i vidare mån än som krävs för ett

Prop.
1980/81:164 35

åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna
lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som
är föreskriven i 11 §.

13 § Ägaren lill den periodiska skrift som utgör en
radiolaltidnings förlaga

skall se till att varje sändning av radiotaltidningen spelas in och att

inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnads

fritt ta del av en sådan inspelning och atl få en utskrift av vad som har
yttrats i

sändningen har

1.
justitiekanslern,

2.
en enskild, om
han anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i radiotaltidningen
eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen
och det inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i denna på elt
sådant sätt att han kan vara målsägande.

14 § Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott
i en radiotaltidning väcks av justitiekanslern. Åtalet skall väckas inom sex
månader från det att radiotaltidningen sändes. Vad som är föreskrivet i 9 kap.
2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och annan lag angående åtal för
tryckfrihetsbrott skall tillämpas också i fråga om åtal för yttrandefrihetsbrott
i en radiotaltidning.

15 § I fråga om ansvar för brott mot
11 § gäller 20 kap. 3 § brottsbalken. Åtal för elt sådant brott får väckas av
åklagaren endast om målsäganden anger brottet till åtal.

Den som bryter mot 12 § första meningen döms lill böter
eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaklsairihet underlåter all
fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 13 § döms till böter eller fängelse
i högst elt år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop.
1980/81:164 36

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-06

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner,
justitierådet Persson.

Enligt lagrådet den 27 februari 1981 tillhandakommet
utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1981 har
regeringen på hemställan av statsrådet Petri beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1. lag om ansvarighet för radiotaltidningar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Göran Regner. Förslagen föranleder följande yttrande av
lagrådet:

Förslaget till lag om ansvarighet för radiotaltidningar

14 §

Detta stadgande synes ha fått en snävare innebörd än som
åsyftats. Avsikten torde ha varit att justitiekanslerns åtalsrätl skulle omfalta
inle bara yttrandefrihetsbrott utan även det fallet atl en upphovsman till
innehållet i en radiotaltidning gör sig skyldig till sådan gärning som anges i
7 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (6 § andra stycket första
meningen i det remitterade förslaget; jfr också 10 § andra stycket). Lagrådet
föreslår att till 14 § fogas ett andra stycke, vari föreskrivs att justitiekanslern
är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i 6 § andra stycket första
meningen.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1980/81:164 37

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde ■ 1981-03t19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark,
Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ansvarighet för radiotaltidningar, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' överförslag tilf
..

1. lag om ansvarighet för radiotaltidningar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har lämnat de remitterade förslagen utan erinran
utom så till vida att lagrådet har förordat etl tillägg till 14 § i den
föreslagna lagen om ansvarighet för radiotaltidningar. Också enligt min mening
bör del remitterade förslaget ändras på denna punkt. :

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna
dag atl

hemställa atl regeringen genom proposition föreslår, riksdagen att anta

förslag till lag om radiotaltidningar, m. m. Därvid kommer han att förorda

att radiotaltidningar inte skall få innehålla annonsmaterial. Della föranleder

ändringar i 2, 7 och 11 §§ i den föreslagna lagen om ansvarighet för

radiotaltidningar. ...

Vidare bör vissa redaktionella ändringar göras i
förslaget.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 26 februari 1981.

Prop.
1980/81:164 38

Innehållsförteckning

Proposition ............................. .......!............................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. ...... 1

Lagförslag....................................................................... ...... 2

1
Lag om
ansvarighet för radiotaltidningar.................. ...... 2

2
Lag om ändring
i rättegångsbalken.......................... ...... 6

3
Lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100)........... ...... 9

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26
februari

1981 ................... .:............................ :.......................... .... 10

1
Inledning................................................................... .... 10

2
Gällande regler
om ansvarighet för periodiska skrifter, radio- och TV-program m.m 10

3
Rätlen att
sända radiotaltidningar............................ .... 12

4
Utredarens
förslag i fråga om ansvarigheten för radiosända lallidningar m.m. 13

5
Föredragandens
överväganden................................ 14

6
Upprättade
lagförslag............................................... 17

7
Specialmotivering
..................................................... .... 17

7.1....................................................... Förslaget
till lag om ansvarighet för radiotaltidningar .. 17

1§........................................................ ;........... 17

2 §..................................................................... 17

3 §..................................................................... .... 17

4§............................ ;...................................... .... 18

5§........ .'.......................................................... .... 18

6§........ :■:................ :..................................... .... 18

7§........ ;;....:..;...;.:...;...,.................................. .... 18

8§..................................................................... .... 19

9 §........... ■.......................................... ■
.:............... :............ ...... 19

10 §............... ;.................................................. 19

11 §......... ......:............. ..:.:............................... 19

12§........ :■.:........... :....... :.;............................ 20

13 §............. ;.................................................... 20

14 §................................................................... ... 20

15 §................................................................... ... 20

7.2 Ändringarna i rältegånjgsbälken och sekretesslagen
.... 21

8
Hemställan................................................................ 21

9
Beslut........................................................................ ... 21

Bilaga 1 Den särskilde utredarens lagförslag.............. 22

Bilaga 2 Remissammanställning...................................... ... 30

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag............................. ... 32

Utdrag av lagrådets protokoll den 6 mars 1981.............. ... 36

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1981 .. 37