Prop. 1980/81:166

Prop.
1980/81:166

Regeringens proposition 1980/81:166

med
förslag till lag om radiotaltidningar, m. m.;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Enligt
förslaget skall innehållet i dagstidningar kunna spridas till synskadade genom
rundradiosändning av s.k. taltidningar. Den föreslagna lagstiftningen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 166

Prop. 1980/81:166 2

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föresknvs att 5§ radiolagen (1966:755)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvurunde lydelse Föreslagen lydelse

5 §-

De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha
rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag
avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning som
företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna i 6§
och 7 § andra stycket.

Radioprogram
i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får
utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

Om rätt
att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finnas föreskrifter i
lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Om rätt att sända radiotaltidningar finns föreskrifter i
lagen (1981:00) om radiotaltidningar.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

2 Förslag till

Lag om radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag förstås med radiotaltidning en för
synskadade avsedd, i

rundradiosändning uppläst version av en sådan allmän nyhetstidning som

trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan).

I denna
lag förstås med rundradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

2
§ Radiotaltidningar
får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

3
§ Tillstånd att
sända en radiotaltidning ges till ägaren av en sådan nyhetstidning som avses i
1 § och som utges här i landet.

Lagen omtryckt 1972: 240. ' Senaste lydelse 1978:476.

Prop. 1980/81:166 3

Tillstånd får meddelas endast om förlagan utkommer minst
en gäng i veckan och om förlagan, såvida inte särskilda skäl föranleder annat, under
det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen
exemplar per utgivningstillfälle.

4 § Radiotaltidningen skall helt eller delvis återge
texten i förlagan. Den

får inte innehålla annonsmaterial.

Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

5
§ Tillståndet
får endast förenas med villkor avseende sändningstid samt placeringen,
frekvensen och effekten hos sändaren.

6
§ För radiotaltidningar
gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755).

7
§ Ett
tillstånd att sända en radiotaltidning kan återkallas, om den som har fått
tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 §.

8
§ Den som
bryter mot sådana villkor som avses i 5 S skall dömas till böter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981

ti Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 166

Prop. 1980/81:166 4

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Bohman. Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson. Wirtén,
Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Wikström

Lagrådsremiss med förslag till lag om radiotaltidningar, m.m.

1 Inledning

År 1979 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet
med stöd av regeringens bemyndigande en särskild utredare' med uppdrag att
utreda vissa frågor inom radiolagstiftningen. Utredaren har avgett
delbetänkandet (Ds U 1980: 12) Radiosända dagstidningar. Betänkandet innehåller
förslag till ändring i radiolagen (1966:755) samt förslag till en särskild lag
om rundradiosändning av taltidningar. Lagförslagen innebär att innehållet i
dagstidningar skall få spridas till synskadade genom rundradiosändningar.
Vidare innehåller betänkandet förslag tili en särskild lag om ansvarighet för
sådana radiosända s. k. taltidningar och vissa följdändringar till detta förslag.
En sammanfattning av utredarens förslag bör fogas till protokollet i detta
regeringsärende som bilaga 1. Förslaget till ändring i radiolagen och förslaget
till lag om rundradiosändning av taltidningar bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilagu 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena såvitt gäller
förslagen i bilaga 1 och 2 bör fogas till protokollet i detta regeringsärende
som bilaga 3.

Regeringen har tidigare denna dag på hemställan av
statsrådet Petri beslutat en lagrådsremiss med förslag till en särskild lag om
ansvarighet för radiosända dagstidningar och vissa följdändringar till detta
förslag.

Numera rättschefen Jan Pennlöv.

Prop. 1980/81:166 5

2 Huvuddragen av nuvarande ordning m. m.

Det har varit ett återkommande krav från synskadade att
den debatt och nyhetsförmedling som sker i dagstidningsform görs tillgänglig
även för denna grupp. För närvarande pågår olika former av försöksverksamhet
med distribution av talade tidningar. I några fall används bandkassetter för
distribution. Denna distributionsform är oberoende av radiolagstiftningen.
Synskadades Riksförbund driver emellertid också en försöksverksamhet med
radiodistribution av en dagstidning. Denna sker med anlitande av det s. k.
abonnemangsnätet. Mottagningen av en sådan sändning har sämre teknisk kvalitet
än vanliga radiosändningar och kräver en särskild radiomottagare. En särskild
utredare (U 1980.08) tillkallades sommaren 1980 med uppdrag att utvärdera
försök med olika former av distribution av innehållet i dagstidningar till
synskadade. Enligt direktiven bör utredaren bl.a. studera kostnaderna för
försöken, undersöka dagstidningarnas egna möjligheter att finansiera
talversionen, undersöka olika möjligheter att begränsa tidningarnas kostnader
och om det hos andra än synskadade finns intresse för kassettdistribution av
dagstidningar samt de problem respektive ekonomiska fördelar som kan uppstå vid
en vidgad distribution. Enligt direktiven bör utvärdering av
försöksverksamheten vara slutförd senast i början av år 1981.

I detta sammanhang kan en taltidning karaktäriseras enligt
följande

-
det är fråga om
en uppläsning ur en dagstidning

-
det är i de fiesta
fall fråga om en redigerad version av en dagstidning. (Det är. i de flesta
fall, av praktiska skäl omöjligt att sända en uppläsning av hela tidningen.
Exempelvis tar det mer än 50 timmar att läsa upp tidningen Dagens Nyheter.)

—
den tryckta
förlagan är en etablerad tidning

—
den talade
versionen av tidningen är avsedd för synskadade

En taltidning kan i huvudsak spridas antingen i form av
kassett genom postdistribution eller genom radiosändning som spelas in på
särskild utrustning hos mottagarna.

Radiolagen innehåller bl.a. regler om vem som har rätl att
sända radioprogram i rundradiosändning och regler om hur denna rätt skall
utövas. Bortsett från närradiosändningar och vidaresändningar över centralantenner
gäller att endast de företag (programföretag) som regeringen bestämmer har
rätt att sända radioprogram i rundradiosändning. De enda företag som fått
sådant medgivande är de fyra programbolagen i Sveriges Radiokoncernen.

Begreppen radioprogram och rundradiosändning definieras i
I § radiolagen på följande sätt:

Radioprogram = radiosändnings eller trådsändnings
innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa,
enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Prop.
1980/81:166 6

Rundradiosändning = radiosändning eller trådsändning som
är avsedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd för
en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av
annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen.

Begreppet radioprogram gäller alltså innehållet medan
begreppet rundradiosändning hänför sig till mottagargruppen. Enligt radiolagen
skall rätten att sända radioprogram i rundradiosändning utövas opartiskt och
sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i rundradion. Programföretagen skall vidare i programverksamheten
hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I
övrigt skall verksamheten utövas i enlighet med avlal mellan staten och resp.
programföretag.

De rättsliga förutsättningarna för ett system med radiosända
taltidningar är helt beroende av huruvida taltidningen är att betrakta som ett
radioprogram i rundradiosändning eller ej.

Att taltidningen är ett radioprogram är i det närmaste
självklart med den vida definition av begreppet radioprogram som ges i I §
radiolagen.

Om sändandet av taltidningar är rundradiosändning eller ej
är beroende av om sändningen är avsedd att mottagas direkt av allmänheten.

Innebörden av uttrycket "avsedd att" är
ändamålet, avsikten med sändningen. För atl del skall vara fråga om en
rundradiosändning skall alltså avsikten med sändningen vara atl den skall
mottagas direkt av synskadade under förutsättning atl gruppen synskadade är att
hänföra till allmänheten. Gruppen synskadade är inte någon i rättslig mening
sluten krets utan måste räknas till allmänheten.

Slutsatsen av detla resonemang är all radiodislributionen
av en laltidning avsedd för synskadade är en rundradiosändning av etl
radioprogram. Härav följer bl.a. att innehållet skall vara sakligt och
opartiskt samt uppfylla de villkor som stadgats i det avtal mellan regeringen
och programföretaget där regeringen medger sändningsrätt.

Detta innebär att exempelvis ledarartiklar och annonser
knappast kan förekomma. Även materialet i övrigt torde i flera avseenden få ändras
för att inte bryta mot radiolagen. Radiosändningar av taltidningar med samma
innehåll som vanliga dagstidningar kräver därför stöd i särskild lagstiftning.

3 Föredragandens överväganden

Enligt regeringens bemyndigande tillkallade jag sommaren
1979 en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor inom
radiolagstiftningen. Detta utredningsuppdrag omfattar flera frågor som är
knutna till radiolagen. Utredaren har funnit del lämpligt att beträffande en
av dessa frågor

Prop. 1980/81:166 j 7

- radiosända dagstidningar - utforma ulredningsresuilatet
som ett delbetänkande, vilket avgavs i november 1980 (Ds U 1980:12) Radicsända
dagstidningar. Betänkandel har remissbehandlats. 1 det följande redovisar jag
mina synpunkter med anledning av utredarens förslag.

1 betänkandet föreslås sådana ändringar i radiolagen som
möjliggör radiodistribution av upplästa dagstidningar tili synskadade
(taltidningar). Betänkandet behandlar endast de rättsliga aspekterna av
problemen kring radiosända taltidningar. Ekonomiska och tekniska
förutsättningar berörs endast i den män de direkt påverkar de juridiska
bedömningarna. De rättsliga frågorna berör i första hand radiolagstiftningen,
främst radiolagen, men även yttrandefrihelsrältsliga och upphovsrättsliga
problem diskuteras.

Av remissinstanserna har vissa - riksrevisionsverket
(RRV), Presstödsnämnden, Stockholms läns landsting,:Landslingsförbundet,
Sveriges Radio AB (SR), Svenska Journalistförbundet och Svenska
tidningsutgivare-föreningen (TU) - uttalat alt förslag till ändring i
radiolagen bör anstå tills utredningen om dagstidningar för synskadade har
lämnat sitt belänkande. Det nu föreliggande förslaget innebär lemellertid
endast en anpassning av gällande regler för att göra radiodistribution av
dagstidningar juridiskt möjlig. Därigenom blir en radiodistribution av
taltidningar i rättsligt avseende jämställd med andra distributionsformer pä
så sätt att metoden kan användas utan ytterligare författningsändringar. Det
framgår av min redogörelse för del uppdrag som har lämhals till den särskilde
utredaren av dagstidningar för synskadade atl detta juppdrag inte innefattar
någon rättslig bedömning av olika metoder för spridning av taltidningar. Med
hänsyn härtill och då arbetet inom den nämnda utredningen, enligt vad jag har
inhämtat, beräknas pågå under hela år 1981, finner jag det lämpligast alt lägga
fram förslaget redan nu. En försöksverksamhet med radiodistribution av lallidningar
kan därmed komma till stånd, vilket skulle ge vidgat underlag för senare
ställningstaganden beträffande hur försörjningen av taltidningar lämpligast bör
ske.

Radionämnden, SR och Svenska Journalistförbundet har
avstyrkt utredningens förslag att en radiosänd taltidning skall få innehålla
annonsmaterial. Som grund för denna inställning har angivits atl del ej
föreligger tillräckligt slarka skäl för alt principenlom förbud mot reklam i
etern skall överges. Jag delar uppfattningen att det nuvarande reklamförbudet
för rundradion inle bör inskränkas ulan slarka skäl. Det framgår emellertid av förslagel
att del faktiska utrymmet för etersändning infaller under nattetid, från strax
efter midnatt och några timmar framåt. För huvuddelen av alla lyssnare krävs
därför en inspelningsapparat som automatiskt kopplas in när sändningen börjar.
Utredaren pekar även på de tekniska möjligheter som föreligger för all försvåra
för andra än den avsedda mottagargruppen alt tillgodogöra sig den information
som lämnas, t.ex. kodning eller kryptering. Det kan enligl min åsikt
ifrågasättas om informationen, som ju i 12 Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 166

Prop. 1980/81:166 8

dessa fall lämnas genom uppspelning av ett fonogram, i
realiteten innebär en etersändning av reklaminslag. På grund härav och då man
från synskadades sida så eftertryckligt har betonat atl deras önskemål i
första hand gäller en direkt återgivning av den tryckta förlagan som så nära
som möjligt ansluter till denna inslämmer jag i utredarens förslag att en radiosänd
taltidning skall få innehålla annonsmaterial. Sändningsrätten skall enligt förslagel
vara knuten till tidningsföretaget. Det är detta företag som skall producera
den radiosända taltidningen och självständigt avgöra vad i den tryckta förlagan
som skall ingå i den taltidningen. Det finns enligt min uppfattning ingen
anledning alt reglera frågan om val och omfattning av annonser på annat sätt än
att annonsmaterialet i en taltidning inte får överstiga 50 procent av
sändningstiden.

1 övrigt
vill jag anföra följande. Några remissinstanser har uttalat att sändningarna
bör ske i kodad form så att innehållet blir tillgängligt endast för synskadade.
Förslagel innebar att del överiämnas lill lidningsföretagel alt självt avgöra
om sändningen skall ske i kodad form eller ej. En föreskrift alt de akluella
sändningarna skall ske i kodad form medför ofrånkomligen en kostnadshöjning på
såväl sändnings- som mottagarsidan. Jag delar uppfattningen att det bör ankomma
på vederbörande tidningsföretag att med beaktande av de nämnda konsekvenserna i
kostnadshänseende självt ta ställning till frågan om kodning.

SR har
anfört att det finns anledning att anta alt sändningarna, om de kan avlyssnas
på en vanlig radiomottagare, kan komma att förväxlas med de vanliga
rundradiosändningarna från SR-koncernens bolag. Koncernen har därför ifrågasatt
om inte lagstiftningen om radiosända lallidningar borde innehålla sådan
föreskrift om sändningarnas utformning att förväxling med koncernens
sändningar undviks. Jag utgår från all radiolallidning-arna utformas så att
risk för förväxling med SR:s sändningar inte uppstår. Det föreligger därför
enligt min bedömning inte något behov av en särskild föreskrift i detta
hänseende.

Betänkandet innehåller förslag till en rättslig reglering
av problemen kring radiosända lallidningar. Enligt utredarens förslag avses med
taltidning en uppläsning ur en allmän nyhetstidning som är tryckt och som har dagspresskaraklär
och utkommer minst en gång i veckan och som det senaste året normall har haft
en genomsnittlig upplaga som överstiger tvåtusen exemplar. Bestämmelsen hindrar
inle alt en nystartad dagstidning, som förväntas utkomma med den nämnda
upplagestorleken, redan under det första utgivningsåret kan vara födaga till en
radiosänd dagstidning. Några remissinstanser har ifrågasatt om inle gemensam
sändningsrätt skall kunna ges åt flera tidningar och att en radiotaltidning
således skulle kunna innehålla malerial från flera tryckta föriagor. Främst med
hänsyn till innebörden i ansvarsbestämmelserna anser jag dock inle att en sådan
möjlighet bör finnas. Remissinslanserna har i allt väsentligt godtagit eller
lämnat ulan erinran vad utredaren har föreslagit i fråga om ändringar i

Prop. 1980/81:166 ;,. 9

radiolagstiftningen. Även jag inslämmer i utredarens förslag.
Vad gäller enskildheterna i lagtexten, som förutom vissa redaktionella ändringai
överensstämmer med utredarens förslag, får jag hänvisa lill sammanfattningen
av detta i bilaga 1. Vad gäller utredarens förslag lill en särskild lag om
ansvarighet för radiosända dagstidningar saml förslaget till vissa följdändringar
med anledning därav hänvisar Jag till det förslag i dessa frågor som regeringen
tidigare denna dag har beslutat remittera lill lagrådet.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i radiolagen (1966: 7.'i5),

2.
lag om radiotaltidningar.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta
regeringsärende som bilaga 4.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de
upprättade lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1980/81:166 10

Bilaga
I

Sammanfattning
av utredarens förslag

Den särskilda utredaren har som utgångspunkt vid sina
överväganden haft alt en slor del av den politiska debatten, kulturdebatten,
nyhetsförmedlingen etc. sker i det tryckta ordets form. De elektroniska
massmedierna, främst radio, har skapat de tekniska förutsällningarna att pä etl
tekniskt relativt enkelt sätl ge synskadade möjlighel att bekvämt följa den offenlliga
debatten och ta del av nyhelsflödet. Detta skulle enkelt kunna realiseras genom
alt de tryckta alstren lästes upp i en radiosändning. Radiolagen är i sin
nuvarande utformning emellertid inle anpassad för en sådan verksamhet.
Sändningen blir med nödvändighet en rundradiosändning och därmed gäller
radiolagens regler om saklighet och opartiskhet m.m. för innehållet. 1 de
flesta fall skulle innehållet omöjliggöra en sändning i rundradio.

Utrymmet för rundradiosändning i etern är starkt
begränsat. Önskemålen att utnyttja utrymmet måste förutsättas bli allt mera
uttalade. En avvägning mellan olika intressen och synpunkter måste därför
göras. Det utnyttjande av eterutrymme som förslaget om radiosända taltidningar
medför bör därför inle göras större än som är nödvändigt för ändamålet.

Ulredaren betonar att syfiet med förslagen inte är all
möjliggöra radio-distribution av en tidning som är specialgjord just för
synskadade. Förslaget bygger helt på atl synskadade skall få tillgång lill en
talad version av den tryckta dagstidningen.

Av direktiven framgår atl radiodistribulion av
uppläsningar ur tidningar skall avse dagstidningar. Begreppet dagstidning är i
sig inte något klart begrepp. 1 presstödsförfattningarna avses t.ex. med
dagstidning "allmän nyhetstidning av dagspresskaraklär som normalt
utkommer med minst ett nummer varje vecka". Här slår alltså dagstidning
dels för en tidning med visst innehåll (nyhetstidning) dels med viss ulgivningsfrekvens
(minst ett nummer varje vecka).

Med utgångspunkten att minimera utnyttjandet av ett
begränsat eterul-rymme bör den tryckta förlagan lill laltidningen
karaktäriseras sålunda:

1. Förlagan skall vara sådan att en seende kan
tillgodogöra sig den

genom synintryck.

2. Förlagan skall vara sådan att rundradiosändning är
en lämplig

distributionsform för synskadade.

Punkt 1 motiveras av att syfiet med lagändringen är all ge
synskadade samma möjlighel som seende alt informera sig.

Punkt 2 motiveras av att om del för förlagan finns andra
för synskadade lämpliga distributionsformer som inle kräver utnyttjande av
frekvensutrymme i etern så bör dessa användas.

När radiolagen ändras för alt möjliggöra sändning av lallidningar
är del givelvis väsentligl all ändringen inte utformas så alt ej avsedda effekler
uppkommer. Radiolagen har effektivt dämt upp ett på sina håll starkt intresse
att använda eter- och trådmedierna som distributionsform för information av
skilda slag. Det finns således skäl all så noggrant som möjligt fastställa hur
förlagan skall se ut. 1 annat fall skulle exempelvis sändning kunna ske av
uppläsning av tryckt propaganda, reklam, flygblad

Prop. 1980/81:166 II

etc, under sken av att vara avsedd för synskadade medan
sändningen i själva verkel var avsedd för allmänheten som helhet. Givetvis
skulle inte en sändning av della slag lillgodose synskadades inlressen.

Del kan också länkas att ell tryckt alster i och med
möjligheten lill radiodistribulion av dess innehåll helt ändrar karaktär. För
all förhindra dessa möjligheler måste troligen de två tidigare nämnda punkterna
kompletteras med följande "begränsande" punkt.

3. Förlagan skall inte ha framställts med huvudsakligt
syfte all radiosändas.

Punkt 3 motiveras av alt huvudskälet för ett "tallidningssystem"
är att även de synskadade i möjligaste mån skall få tillgång till dagspressen.
Del är alltså fråga om att göra en "talversion" av redan etablerade
tryckta tidningar. Det är däremot inle meningen att radiodistribulion skall bli
möjlig för taltidningar som saknar tryckt förlaga. En följd av detta är all
krav bör ställas på att den tryckta tidningen i huvudsak skall vara en
etablerad "tryckt" tidning. 1 syfte atl realisera detla bör man kräva
alt förlagan har en viss utgivningsfrekvens och alt dess tolalupplaga har minst
en viss storlek.

När det
gäller utgivningsfrekvensen finns det skäl att använda dagstidningsbegreppei.
(I presstödsförfattningarna menas med dagstidning när del gäller ulgivningsfrekvensen
en tidning som utkommer med minst ett nummer varje vecka.) Detta är en
konsekvens av del villkor som uppställts under punkl 2. Det är nämligen just
för tidningar typ dagstidningar som radio är en lämplig distributionsform.
Däremot saknar vanligtvis en sådan skrift som utges vid endasi några tillfällen
om årel sådan aktualilelskarak-tär alt den inte skulle kunna distribueras på
annat sätt. exempelvis på ljudkassett.

När del gäller upplagans storlek kan givelvis många olika
synpunkter finnas. Man kan också ifrågasätta om inte kravel borde avse elt minimital
för en abonnerad upplaga av tidningen. Utredaren anser dock att skälet för ett
upplagekrav kan tillgodoses genom en föreskrift alt den tryckta förlagan under
det senaste årel skall ha haft en tolalupplaga som genomsnittligt överstiger
2000 exemplar per ulgivningstillfälle. Dock bör en nystartad dagstidning, som
förväntas utkomma med den nämnda upplagestorleken, redan under del första utgivningsåret
kunna vara förlaga till en radiosänd taltidning. En särskild bestämmelse bör
därför införas i lagen om rundradiosändning av lallidningar som gör det
möjligt att frångå kravel på viss tolalupplaga del senasle året då särskilda
skäl föranleder detla.

Malerial som genom en undanlagsregel i radiolagen skall
kunna radiosändas har ovan karaktäriserats i tre punkter. Punkterna 1 och 2
kan sammanfattas sålunda: Tryckta alster av typ dagstidningar innehållande
nyheter, aktuell debatt och aktuella reportage. Motiveringen till alt i denna
definition betona ordet aktuell är att söka i punkt 2. Om nämligen innehållet
inte är av aktualiletskaraktär kan del ifrågasältas om inte andra för de
synskadade lämpligare distributionsformer finns.

Taltidningen bör vara ell tvärsnitt av förlagan. Reglerna måsle
utformas så all en total snedvridning av innehållet i laltidningen sett i
förhållande till förlagan omöjliggörs. Detta kan exempelvis ske genom ett krav
att innehållet skall vara proportionellt mot innehållet i den tryckta
tidningen. All kräva all det redaktionella materialet och annonsmalerialel i laltidningen
skall stå i proportion lill samma material i förlagan får dock icke önskvärda

Prop. 1980/81:166 12

effekter. Det skulle innebära elt krav att en taltidning
vars förlaga är en ordinär dagstidning skulle innehålla minst omkring 50 proceni
annonser. En sådan låsning anser utredaren olycklig av flera skäl. Visserligen
bör annonser få förekomma i laltidningen men inte bara urvalet bland annonserna
utan även mängden annonsmaterial i taltidningen bör - med den begränsning som framgår
av vad som i det följande sägs om reklam -avgöras av utgivaren av laltidningen.
Denne bör vara oförhindrad att helt utesluta annonser eller att ta med en
relativt sett mindre del. Vad som nu sagts om förhållandet mellan annonser och
övrigt material bör i princip gälla även förhållandet mellan andra typer av malerial
i förlagan.

Pressens förmåga att locka annonsörer minskas, enligt
utredarens mening, knappast av att tidningen även distribueras över
radionätet. Argumentet att reklamen skulle störa programmen (dvs. laltidningen)
anses ohållbart eftersom taltidningens syfte är att ge synskadade en version av
den tryckta tidningen som så nära som möjligt ansluter till denna. Man kan
alltså säga alt dessa argument mol reklam har myckel liten relevans i della
fall.

En viss del av taltidningen kan alliså komma alt utgöras
av reklam. En annons får givetvis en något slörre spridning om den förutom all
spridas i den tryckta tidningen ocksä sprids via radio lill synskadade. Detta
kan ur annonsörens synpunkt vara fördelaktigt och också innebära att han kanske
är villig att betala ett något högre pris för annonsen. Risken är alltså all laltidningen
kommer att innehålla sådana annonser som tidningen fått "extra"
betalt för. Enligt utredarens uppfattning måste det kommersiella värdet för
annonsören av en annons i en laltidning vara ringa i förhållande till värdet av
samma annons i den tryckta förlagan. Detta är en följd av det sätt på vilket laltidningen
utformas och presenteras samt tidpunkten för utsändningen av taltidningen. Bl.a.
dessa faktorer leder sannolikt lill att del antal personer som nås av en annons
i en laltidning är litet i förhållande till dem som nås genom den tryckta
förlagan. Ulredaren anser därför inle all del finns skäl atl närmare reglera
frågan om val och utformning av annonser. Sjäivfaliel kan dock en taltidning
som enbart innehåller annonser knappast lillgodose de inlressen hos synskadade
som förslaget lill laltidning skall tillgodose. ,'\nnonsmaterialet i en laltidning
bör därför inle få överstiga 50 procent av sändningstiden.

För atl underlätta för den synskadade all hitta vad som
främst intresserar honom bör det vara möjligt att i laltidningen införa någon
form av innehållsregisler. "paginering" och liknande hjälpmedel som
av naturliga skäl inle finns i den tryckta förlagan. Som villkor för alt laltidningen
skall få innehålla denna typ av malerial bör gälla atl materialet — om det
saknas i den tryckta förlagan - inte innehåller annat än uppgifter som enbart
avser att underlätta för en synskadad att tillgodogöra sig innehållet i
tidningen.

Sändningsräiten bör vara knuten till tidningsföretaget.
Del är alltså tidningsföretaget som med radiolagens terminologi blir
programföretag. Del är också detla företag som skall producera taltidningen
dvs. redigera laltidningen. Med tidningsföretag menas ägare av en periodisk
skrift här i landet.

Principen all sändningsrätten skall vara knuten till ell
tidningsföretag och atl laltidningen skall spegla en på visst sätl etablerad
dagstidning hindrar givetvis inte en samverkan på det tekniska planet mellan
olika tidningsföretag.

Sändning av en taltidning avsedd för synskadade är alltså
en rundradiosändning. Eftersom de villkor som i radiolagen gäller för en
rundradio-

Prop.
1980/81:166 13

sändning av ett radioprogram inte skall gälla för sändning
av taltidning måste etl undanlag göras i radiolagen för rundradiosändning av
taltidningar.

Ulredaren
föreslår därför att i 5 S radiolagen införs etl särskilt stycke där hänvisning
sker till en särskild lag när del gäller rätlen atl i rundradio-sändning sända
taltidning. Denna lag innehåller — tillsammans med en lag med ansvarighelsbeslämmelser
och en förordning med tillämpningsföreskrifter - erforderliga regler för
rundradiosändning av lallidningar. Ylterligare undanlag behöver inle göras i radiolagcn.

Utredaren
anger vidare olika förslag till lämplig tillståndsmyndighet samt vilka
huvuduppgifter en sådan myndighet bör ha. Behovel av olika konlroll- och
påföljdsregler diskuleras. Förslagel innebär atl regeringen i elt
övergångsskede handhar tillståndsfrågan och att valet av tillståndsmyndighet
avgörs i samband med beslut om en framtida närradioverksamhel.

Ulredaren
behandlar även de problem som uppkommer med anledning av alt det material som
enligt förslaget kommer alt radiosändas i de flesta fall har skydd enligt den upphovsrältsliga
lagsliftningen. Det konstaleras all en rundradiosändning av material i form av
en laltidning som huvudregel bör kräva ett avlal mellan berörda parter.
Avtalet bör ha formen av etl kollektivavtal och ange användningsområde, användningssäll
(inbegripet rätten att göra inspelningar), avgränsningen av del material som
får användas, ersättningsfrågor och föreskrifter om den ideella rätten.

Nägra speciella lagsliftningsälgärder inom upphovsrätlen
på grund av tallidningsverksamhelen befinnes inte påkallade för närvarande.

Prop.
1980/81:166 14

Bilaga 2

Utredarens lagförslag

I Förslag till

Lag om ändring i radioiagen

Nuvurunde lydelse Föreslagen lydelse

5 §

De förelag som regeringen bestämmer (programföretag) ha
rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som
skola förekomma i rundradiosändning som förelaget anordnar. Härvid skall programföretaget
iakttaga bestämmelserna i 6§ och 7!J andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upplagils
trådlöst på cen-iralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare
till mottagare inom fastighet som är ansluten lill anläggningen.

Om rätt att sända program i vissa lokala
rundradiosändningar finnas föreskrifter i lagen (1978:479) om försöksverksamhet
med närradio.

Om rätt att sända taltidningar i rundradiosändning Jlnns
föreskrifter i lagen (1981:00) om rundradiosändning av taltidningar.

2 Förslag tili

Lag om rundradiosändning av taltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med laltidning avses i denna lag en uppläsning ur
en allmän nyhets

tidning som är tryckt och som har dagspresskaraktär (föriagan).

I denna lag förstås med rundradiosändning detsamma som i
radiolagen (1966:755).

2
§ Taltidning
får sändas i rundradiosändning efter tillstånd av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

3
§ Elt
tillstånd att sända laltidning kan ges till ägaren av sådan tidning här i
landet som avses i I §.

Tillståndet att sända taltidning får meddelas endast om
förlagan utkommer minst en gång i veckan och om förlagan, såvida inte
särskilda skäl föranleder annat, det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligl
överstiger tvålusen exemplar per utgivningstillfälle.

4 S En taltidning skall helt eller delvis återge texten
i förlagan. Högst

hälften av sändningstiden får användas för annonsmalerial ur förlagan.

Prop.
1980/81:166 15

En taltidning får inte innehålla material som inte förekommer
i förlagan. Den får dock innehålla uppgifter som enbart avser all underlätta
för en synskadad att tillgodogöra sig innehållet i taltidningen.

5
§ Tillstånd
skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Villkoren får avse den
tid under vilken sändning får äga rum samt placeringen, frekvensen och
effekten hos sändaren.

6
§ För sändning
av taltidning gäller inle 6 och 7§§ radiolagen (1966:755).

7
§ Ett tillstånd
att sända taltidning kan återkallas, om den som har fått fillståndet bryter mot
denna lag eller mot villkor som avses i 5 §.

8
§ Den som
bryter mol villkor som avses i 5 § döms till böter.

9
§ Mol beslul
i fråga om rätl alt sända laltidning får talan inle föras.

Prop. 1980/81: 166 16

Bilaga 3

Remissammanställning

1 Remissinstanser

Remissyttranden över belänkandet (Ds U 1980: 12)
Radiosända dagstidningar har avgelts av justitiekanslern, hovrätten för Nedre
Norrland, handikappinstitutet, televerket, riksrevisionsverket, radionämnden, press-slödsnämnden.
talboks- och punklskriftsbiblioteket, upphovsrätlsutredningen (Ju 1976:02). yllrandefrihelsulredningen
(Ju 1977:10), närradio-kommitlén (U 1978: 11), ulredningen (U 1980:08) om
distribution av innehållet i dagstidningar lill synskadade. Slockholms läns
landsting, Sveriges Radio AB, Svenska lidningsuigivarcföreningen. Allmänhetens
pressombudsman. Pressens opinionsnämnd, Svenska journalistförbundet och
Synskadades Riksförbund.

Landstingsförbundet har avstått från all yttra sig.

En skrivelse har inkommit från Norra Hallands laltidning
genom Axel Ernback.

2 Remissyttranden

Belräffande remissyttrandena över betänkandel såvitt
gäller förslagel till lag om ansvarighet för radiosända taltidningar och förslagel
till vissa följdändringar till detta förslag hänvisas till en
remissammanställning i del ärende som statsrådet Petri har tagit upp. 1 det
följande redovisas bara de uttalanden av remissinstanserna som närmare rör
betänkandet i den del detla avser ändringar i radiolagstifiningen.

Justitiekanslern och hovrätten Jör Nedre Norrland har
ingen erinran mol förslagel.

Handikappinstitutet släller sig positivt till atl
ändringar i radiolagen genomförs så all riksradionälet kan användas för
distribution av dagstidningar till synskadade. De ändringar som vidtas i
radiolagen och andra lagar måsle också ge möjlighet all föra över textmassan
från tidningen lill den enskilde prenumeranten i digital form i stället för i
talad form.

Televerket och riksrevisionsverket (RRV) har ingen erinran
mot förslagel. RRV anser emellertid all såväl behovs- och kostnadsanalyser som
utredning angående lämplig distributionsform och leknisk apparatur måsle
föreligga före etl slällningstagande lill det närmare innehållet i författningsförslaget
och till frågan om hur dessa skall genomföras.

Radionämnden anser all myckel lungl vägande skäl bör
föreligga för att del s.k. reklamförbudet skall få genombrytas i etermedia.
Några sådana skäl har inle presenterats i betänkandet. Enligt nämndens mening
är den lillåtna andelen som får användas för annonsmalerial - högst hälften av
sändningstiden — alltför hög. Det kan lätt medföra att annonsmalerialel
inkräktar på uppläsning av viktigi samhällsdebatterande eller nyhelsmäs-sigl
material. Radionämnden anser vidare alt programföretagen - aktuella i
sammanhanget är Sveriges Riksradio, Sveriges Lokalradio och Sveriges
Utbildningsradio - bör kunna svara för sändandet av taltidningar. Tidningsföretagen
kan ändå ges rätten att bestämma över tallidningens innehåll. Programföretagen
bör dock av ulrymmesskäl kunna avvisa sändning av visst material, givetvis med
beaktande av de önskemål i fråga om

Prop. 1980/81: 166 17

prioriteringar som tidningsföretaget får förutsättas göra
i samband med alt materialet lill lallidningen överlämnas till
programföretaget. För genomförande av vad som nu har skisserats krävs det atl
en undantagsbestämmelse om taltidningar införs i 5§ radiolagen. Innebörden av
denna bestämmelse måste vara att paragrafens andra stycke sätts ur spel. Med
hänsyn till all del här är fråga om en programtyp som pä grund av innehåll,
form och sändningstider lätt avgränsas från programföretagens övriga programverksamhet
kan någol hinder mot en sådan undanlagsbeslämmelse inle anses föreligga. Del är
dessutom rimligt att programföretagen befrias från kraven på opartiskhet och
saklighet i fråga om sändningar vars innehåll förelagen saknar inflytande över.
Ulöver ändringen i Sij radiolagen behövs avtal mellan staten och vart och etl
av de berörda programföretagen. 1 dessa avtal överlämnas sändningsuppdragel lill
programföretagen samt ges de föreskrifter som är nödvändiga för verksamhelen.
Avtalen kan senare las in i de vanliga radioavtalen (efter 1986-06-30). Vad
gäller del rent rättsliga ansvaret för lallidningarna bör den i betänkandet
föreslagna lagen om ansvarighet för radiosända lallidningar kunna tillämpas även
med de förändringar som nämnden ovan anförl. Nämnden vill till sisl erinra om
alt ekonomiska fördelar lorde slå att vinna om programföretagens fasla resurser
i form av personal och lokaler kan las i anspråk för sändandet av lallidningarna,
inle minsl som dessa sändningar kommer all ske på tider då belastningen på
resurserna är mycket liten.

Om de i betänkandet framlagda förslagen genomförs bör
enligt nämndens mening de tekniska möjligheter som finns att sända
taltidningarna i kodad form tillvaratas för att sä långt som möjligt minska
ölägenheterna med atl lallidningarna innehåller reklammaterial.

Presslödsnämnden har ingen erinran mot förslagel. Nämnden finner
det dock rimligt alt statsmakterna avvaktar vad utredningen (U 1980:08) om dagstidningar
till synskadade kommer att föreslå. Det är inle säkert att det blir ekonomiskt
möjligt eller presspolitiskt rimligt alt varje dagstidning gör sin egen
taltidning. Om den praktiska lösningen blir taltidningar med innehåll från
flera dagstidningar kan bestämmelserna om sändningsrätten behöva formuleras på
annat sätl än utredaren föreslär.

Talboks-
och punktskriftshiblioteket (TPB) finner det ytterligt angeläget all synskadade
och andra som inle kan lillgodogöra sig tryckt skrift får möjlighet att ta del
av dagstidningarna genom överföring av dem lill lämpliga medier och spridning
på ändamålsenligt sätt. Särskilt viktiga krav är alt den version av tidningen
som överförts till annal medium föreligger samtidigt som den tryckta versionen/förlagan
och all den överförda versionen speglar den tryckta förlagan vad gäller t.ex.
ställningstaganden i politiska och kulturella frågor samt den allmänna
inriktningen. Den i sammanhanget nödvändiga lagstiftningen bör genomföras
snarast möjligt. Det är enligt TPB:s mening väsenlligl atl avgränsningar och
definitioner som införs i lagstiftningen är neutrala i förhållande lill olika disiribulionsformer.
Annonsreklam från den tryckta tidningen bör ingå i den radiodislribuerade lallidningen.
TPB lar ej ställning till den mediepolitiska frågan huruvida det är moliveral atl
sändningen därför skall ske i kodad form. TPB anser vidare att den tänkta nyttjargruppen
bör definieras betydligt vidare än gruppen synskadade. Det begränsade utrymmet
för rundradiosändning bör leda lill all sändningsteknisk samverkan mellan olika
tidningsägare görs möjlig med utnyttjande av samma frekvens inom ett avgränsat
spridningsområde.

Upphovsrättsutredningen och yttrandefrihetsutredningen har
ingen erinran mol förslagel.

Prop. 1980/81:166 18

Utredningen om disfrihulit>n av innehållet i
dagstidningar till synskadade anser atl den föreslagna definitionen av
begreppet taltidning som "en uppläsning ur en dagstidning" inle får
tolkas alltför bokstavligt. Vidare bör möjligheten att finna andra intressenter
än synskadade för lallidningarna, t. ex. långvårdspatienier. beaktas.
Utredningen ifrågasätter vidare behovel av sä delaljerade krav på taltidningen
som betänkandel innehåller. Exempelvis nämns, atl loialupplagan skall vara
minst 2 000 exemplar, att lallidningen bör vara ett tvärsnitt av förlagan och inle
innehålla mer än 50 proceni annonser.

Slockholms löns landsting anser främsl med hänsyn till all
förslagel innebär att kommersiell reklam kommer alt sändas i etermedia atl den
särskilda utredarens (U 1980:08) förslag till olika former av distribution av
innehållet i dagstidningar bör avvaktas innan förslag om ändring av radio-lagen
läggs fram.

Sveriges Radio AB (SR) har ingen erinran mot förslagel
frän en renl juridisk utgångspunkt. Enligl SR:s uppfattning borde emellertid
den särskilde utredarens (U 1980:08) förslag ha förelegat innan de juridiska
lösningarna presenleras. SR anser i övrigl följande. Förslagel all sändningarna
till 50 procent får innehålla annonsmaterial ur den tryckta förlagan innebär
all lagen direkt medger radiosändning av sådan reklam som publicerats mol
vederlag, vilket enligt SR:s uppfattning hell avviker från den hilfillsvarande
principen för rundradioverksamheten i landel. SR är väl medvelel om de
synskadades önskemål atl även få del av tidningarnas annonsmalerial och de
motiv som finns för della. SR kan trots detla inte tillstyrka en inskränkning i
principen om atl radiosändningar skall vara fria från kommersiell reklam och
vill i den delen avstyrka lagförslaget. Frågan är av stor principiell betydelse.
Lagförslaget innebär otvivelaktigt en urholkning av det nuvarande
reklamförbudet för rundradion och konsekvenserna av detta har inle diskulerals
i delbetänkandet.

Med den ovan redovisade förutsättningen att taltidningssändningarna
kan avlyssnas på en vanlig radiomottagare finns anledning anta atl sändningarna
av publiken kan komma atl förväxlas med de vanliga rundradiosändningarna från SR-koncernens
bolag. Eftersom taltidningssändningarna av naturliga skäl inle skall ske med
samma krav på opartiskhet, saklighet och reklamförbud kan effekten av denna
förväxlingsrisk bli att respekten för och trovärdigheten hos SR-koncernens
utbud minskas. Enligl SR:s mening bör detla förebyggas genom alt taltidningssändningarna
endast får genomföras på sådanl säll atl det klart framgår all de inle härrör
från SR-koncernen. En regel om della har sin plats i den föreslagna lagen om
rundradiosändningar av taltidningar. Det outnyttjade eteruirymmet kan i
framliden antas bli avsevärt mycket mindre än vad ulredningen förväntar sig. SR
vill framföra starka invändningar mot en situation där möjligheter till
expansion för SR-koncernens bolag saknas. SR anser att om sändningar av lallidningar
kommer till stånd, dessa bara bör komma i fråga i den mån det finns disponibelt
sändningsutrymme. SR-koncernens bolag bör alllid ha föreiräde lill ulrymmel i
de tre radiokanalerna. Endast i de fall då utrymmet inte används av SR-koncernen
bör andra intressenter kunna disponera sändningstiden. SR:s sändningsföreiräde
bör gälla såväl rätten att sända tillfälliga evenemang som rätten all mer
permanent använda etermediautrymmel.

Svenska Joiirnali.sifi>rbundct (SJF) anser att
förslaget rymmer en viktig principfråga och den gäller den kommersiella
annonseringen. Del finns enligl SJF:s uppfattning inte tillräckligt slarka skäl
för att göra lagändringar

Prop. 1980/81:166 19

som möjliggör radiosänd reklam i detta i och för sig
begränsade sammanhang. Endasi utomordentliga skäl kan motivera avsteg från
principen om att etern skall hållas fri från kommersiella budskap.

När det gäller förslaget i övrigt anser SJF atl de slora
ingreppen i radiolagen, radioansvarighetslagen m.fl. är lill sin natur så
omfattande att de måste ses i etl större sammanhang. Utredningsuppdraget har
begränsats enbart till rättsliga frågor. Frågan om radiodistributionens
lämplighet framför andra distributionsformer, t. ex. via telenätet, har inle
utretts. Del vore därför mera lämpligt att överlämna ulredningens material lill
den sittande ulredningen om dagstidningar för synskadade. 1 avvaktan på atl den
utredningen lägger fram ett förslag bör ulredningen om radiosända dagslidningar
inte föranleda någon lagslifiningsålgärd.

Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) framhåller atl
föreningen inle är beredd att la ställning lill frågan om tidningsföretagen bör
engagera sig i framställning och distribution av radiosända dagstidningar
förrän etl belänkande framlagts av den särskilde ulredaren med uppdrag att
utvärdera försök med olika former av distribution av innehållet i dagstidningar
till synskadade och därvid belysa de problem som berörts i direktiven för ulredningen.

Vad gäller radiorällskommitténs belänkande har TU ingen
erinran mot atl en lagstiftning om rundradiosändning av lallidningar och om
ansvarighet för sådana tidningar genomförs. Med hänsyn lill sin principiella
inställning till reklam i etermedierna vill TU förorda atl sändningsräiten
skall begränsas till redaktionell text. Skulle emellertid de synskadade starkt
påyrka att få tillgång till tidningsannonser genom radiosända dagstidningar
vill TU inte motsätta sig detta. Föreningen förutsätter för sändning av såväl
redaktionell text som kommersiella annonser att sändningen sker i kodad form,
så atl innehållet blir tillgängligt enbart för de synskadade.

Allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd har
ingen erinran mot förslaget.

Synskududes Riksförbund (SRF) betonar all det framför allt
är ett informationshandikapp att vara synskadad samt att del är en viktig förulsällning
att kunna ta del av dagspressen för att kunna ta del i den demokraiiska process
som utgör grundvalen för vårt styrelseskick. SRF konslalerar med stor
tillfredsställelse att de hinder för radiodistribulion via FM-sändaren, som
hittills förelegal är undanröjda i och med förslagel. Ulredningen fillgodoser
vidare en lång rad av SRF:s tidigare framförda synpunkler. Beträffande begreppel
taltidning som sådant kan viss förvirring uppstå eftersom del i dag förekommer
en rad s. k. ersätlningslidningar som i dagligt tal benämns taltidningar. SRF
föreslår att benämningen på de här akluella tidningarna i fortsättningen blir
dagliga tidningar på kassett. Målgruppen bör ulvidgas så all den omfatlar läshandikappade
som i dag har rätt att låna talböcker.

Norra Hallands taltidning tillstyrker förslagel men vill
föreslå all den föreslagna lagändringen kompletteras att även gälla lallidningar
som saknar tryckt förtaga.

Prop.
1980/81:166 20

Bilaga 4

De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs all 5§ radiolagen (1966:755)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S=

De förelag som regeringen beslämmer (programförelag) ha
rätt all sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landel.

Varje programförelag avgör ensamt vilka radioprogram som
skola förekomma i rundradiosändning som företagel anordnar. Härvid skall programförelaget
iakttaga bestämmelserna i 6§ och 7§ andra slyckel.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits
trådlöst på cen-iralanlennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare lill
mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätl att sända program i vissa lokala rundradiosändningar
finnas föreskrifter i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Om rätt atl sända radiotultidningur finns föreskrifter i
lagen (1981:00) om radiotultidningur.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till

Lag om radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag avses med radiotaltidning en rundradiosänd,
uppläst

version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks och som har dags

presskaraklär (förlagan).

I denna lag förstås med rundradiosändning detsamma som i
radiolagen (1966:755).

2
§ Radiotaltidningar
får sändas efler lillslånd av regeringen eller den myndighel som regeringen
bestämmer.

3
§ Tillstånd att
sända en radiotaltidning får ges till ägaren av en sådan tidning som avses i I
§ och som utges här i landet.

' Lagen omlrycki 1972:240. - Senaste lydelse 1978:476.

Prop. 1980/81:166 21

Tillståndet atl sända en radiotaltidning får meddelas
endast om förlagan utkommer minst en gång i veckan och om förlagan, såvida inte
särskilda skäl föranleder annal. under det senaste året har haft en upplaga som
genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per ulgivningstillfälle.

4 § Radiotaltidningen skall hell eller delvis återge icxten
i förlagan.

Högst hälften av sändningstiden vid ell sändningstillfälle får användas för

annonsmalerial ur förlagan.

Radiotalfidningen
får inle innehålla malerial som inte förekommer i förlagan. Den får dock
innehålla uppgifter som enbart avser att underlätta för synskadade all lillgodogöra
sig innehållet i radiotaltidningen.

5
§ Tillståndet
skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Villkoren får avse den
lid under vilken sändning får äga rum samt placeringen, frekvensen och effeklen
hos sändaren.

6
S För radiotaltidningar
gäller inle 6 och 7 SS radiolagcn (1966:755).

7
§ Ett lillslånd
att sända en radiotaltidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet
bryter mol denna lag eller mot villkor som avses i 5 S.

8
S Den som
bryter mot sådana villkor som avses i 5S skall dömas till böter.

9
§ Beslut i
fråga om tillstånd atl sända en radiotaltidning får inte överklagas.

Denna lag träder i krafl den Ijuli 1981.

Prop. 1980/81:166 22

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1981-03-06

Närvarande:
justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt
lagrådet den 26 februari 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 26 februari 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet Wikström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i radiolagen
(1966:755),

2.
lag om radiotaltidningar.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roy Lindeberg. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om radiotaltidningar

Genom
bestämmelserna i radiolagen läggs generellt rätten alt sända radioprogram i
rundradiosändning under tillståndstvång. Radiolagen reglerar därjämle i
åtskilliga andra avseenden såväl trådlös som irådbunden kommunikation med hjälp
av elektromagnetiska vågor. Med den nu aktuella lagstiftningen om radiotaltidningar
åsyftas att ge sänegler för rundradiosändning av vissa program, nämligen
sådana som återger innehållet i dagstidningar. Skälet till särregleringen är
all de krav på oparliskhef och saklighet som radiolagen uppställer inte kan
upprätthållas vid sändning av tidningars hela innehåll, eftersom motsvarande
krav inte gäller vid framställningen av tidningar. För alt nå det angivna
syftet alt möjliggöra rundradiosändning av dagstidningar skulle egentligen inle
krävas mera än atl i radiolagen skrevs in ett undanlag från kravet på
opartiskhet och saklighet atl gälla vid sådan rundradiosändning. Av skäl som
inte närmare utvecklats i remissen har valts all göra de av syfiet omedelbart
föranledda undantagen från radiolagens nämnda krav i en särskild lag om radiotaltidningar.
I denna föreslås emellertid också andra avvikelser från radiolagens generella
system. Sålunda ges noggranna föreskrifter om beskaffenheten av de radioprogram
som rundradiosänds och innefattar taltidningar att jämföra med radiolagens
allmänna riktlinjer för utövandet av sändningsrätt. Vidare föreslås den
särskilda lagen begränsa kretsen av dem som kan få sändningstillstånd för radiotaltidningar
till tidningsföretag, medan radiolagen lämnar full handlingsfrihet härvidlag. Tillståndsgivningen
skall vidare - i motsats till vad som gäller rundradiosändning av radioprogram
i allmänhet - kunna delegeras av regeringen. Slutligen föreslås särskilda

Prop.
1980/81:166 23

föreskrifter
om villkor, med vilka tillstånd skall förenas, medan radiolagen lämnar öppet om
och hur etl sändningstillstånd kan villkoras annat än avtalsvägen. Eftersom det
i remissen inte redovisas vilka motstående intressen som beaktats låter del sig
knappasi göra all bedöma ändamålsenligheten av avvikelserna från radiolagen i
andra hänseenden än i fråga om kraven på opartiskhet och saklighet.

Den nu berörda
särregleringen föreslås komma till uttryck i radiolagen genom alt dess 5§
tillförs ett nytt stycke, vari upplyses atl föreskrifter om rätten att sända radiotaltidningar
finns i en särskild lag om sådana tidningar. Av 6§ i det remitterade förslaget
till lag om radiotaltidningar framgår motsättningsvis att radiolagen är
tillämplig även på rundradiosändningar av lallidningar i alla de hänseenden,
där den särskilda lagen inle ger avvikande regler. Att 1 § andra stycket i det
remitterade lagförslaget upptar en hänvisning till radiolagen får alltså inte
tolkas som ett uttryck för att den särskilda lagen skulle ersätta radiolagen i
dess helhet i fråga om radiotaltidningar utan torde förklaras av att
radiolagen begränsat tillämpligheten av sin definition av rundradiosändning till
samma lags text. Av det sagda följer alltså bl.a. att radiolagens förbud i 8§
mot myndighels förhandsgranskning av radioprogram gäller också radiotaltidningar
och att sändning av sådana utan tillstånd, exempelvis efter det ett
tidsbegränsat tillstånd löpt ut, och sändning av malerial som inte ingår i en radiotaltidning
skall bestraffas enligt radiolagen medan sändning av radiotaltidning i strid
mot särskilt meddelat villkor enligl lagen om radiotaltidning bestraffas enligt
denna.

Från
lagteknisk och systematisk synpunkt har lagrådet ingen erinran mot den i remissen
valda uppläggningen av regleringen av rätten all sända taltidningar i
rundradio.

Varken i remissen eller i
det betänkande som ligger till grund för denna berörs frågan, huruvida
tillgängliga frekvenser och sändningstider kommer att ge utrymme för sändningstillstånd
åt alla som söker tillstånd och är kvalificerade för sådant. Om emellertid
flera sökande anmäler sig än som kan beredas sändningsutrymme inställer sig
problemet hur konkurrenssituationen skall hanteras. Fördelningen av det
tillgängliga utrymme kan uppenbarligen erbjuda vanskligheter; det är inte givet
att den turordning vari sökandena anmält sig ger en med hänsyn till mottagarnas
intressen godtagbar grund för utskiftningen av sändningsmöjligheterna. Om tillståndsgivningen
delegeras från regeringen blir behovet av riktlinjer för fördelningen tydligt.
Det nu berörda problemet är i princip av samma centrala karaktär som det vilket
föranlett kravet på opartiskhet vid utövandet av sändningsrätt enligt
radiolagen och bör enligt lagrådels mening inte förbigås i
lagstiftningsärendet.

Prop. 1980/81:166 24

l§

Såsom förut nämnts innebär den valda uppläggningen av
lagstiftningen om radiotaltidningar alt radiolagen skall gälla i allt som inle
särskilt regleras i den särskilda lagen. Den i I § föreslagna definitionen av radiotaltidning
täcker också etl återgivande av en dagstidning hell eller delvis i elt rundradiosänt
radioprogam av företag med sändningsrätt enligt radiolagen, exempelvis Sveriges
riksradio eller Sveriges utbildningsradio. Sådan sändning kan tänkas ske inom
ramen för ett vidare tema utan att komma i konflikt med kraven på opartiskhet
och saklighet. Avsikten är uppenbarligen inte att också en sådan sändning av
en laltidning skall falla under det särskilda tillståndstvånget. Konkurrens
mellan radiolagens och den särskilda lagens tillståndssystem undviks om
definitionen i 1 ii tillförs en bestämning om syftet med radiotaltidningen,
förslagsvis genom atl paragrafens inledning får lydelsen: "1 denna lag
förstås med radiotaltidning en för synskadade avsedd, i rundradiosändning
uppläst version ---"

2§

Innebörden av den under denna paragraf föreslagna
bestämmelsen är trots det positiva uttryckssättet ett förbud, nämligen förbud
all sända radiotaltidningar utan särskilt tillstånd. Även om uttryckssättet har
sin förebild i radiolagen synes förbudet böra komma till klart uttryck för atl
markera att sändningsrätt enligt radiolagen inte omfattar radiotaltidningar.
Paragrafen föreslås lyda: "Radiotaltidningar får inle sändas ulan
tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

4§

Denna paragraf ger närmare föreskrifter om radiolaltidningens
innehåll och innefattar delvis en modifiering av definitionen i 1 §, påkallad främsl
av regleringen av ansvarigheten för rundradiosändningen av nyhetstidningar. Att
radiotaltidningen inte får innehålla material som saknas i den tryckta
versionen framgår redan av definitionen. Med det av lagrådet föreslagna
tillägget till denna behövs i förevarande paragraf ingen referens till just
synskadades behov av anvisningar för att finna rätl i sändningen. Del i
förslaget använda uttryckssättet "all lillgodogöra sig innehållet"
torde vidare öppna inte avsedda möjligheter att i programmet ge bakgrundsinformation
och förklarande kommentarer i strid mot den grundläggande tanken om strikt
följsamhet i förhållande till det tryckta materialet. Lagrådet föreslår att
paragrafens andra stycke ges lydelsen: "Utöver material som förekommer i
förlagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i
sändningen disponerats."

5§

I denna paragraf föreskrivs alt tillstånd atl sända radiotaltidning
skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Vidare anges att dessa

Prop. 1980/81:166 25

villkor får avse den lid under vilken sändning fär äga rum
samt placeringen, frekvensen och effeklen hos sändaren.

Avfattningen
ger närmast vid handen atl inga andra villkor än de angivna får uppställas för
sändningen. Villkor som gäller t.ex. sändningshaslighet eller kodning skall
alltså inte kunna meddelas. Innebörden av stadgandet skulle enligt lagrådets
mening bli tydligare om paragrafen gavs följande lydelse: "Tillståndet
skall förenas med villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen
och effeklen hos sändaren."

Huruvida
hinder skall föreligga atl när lillslånd meddelas uppställa andra villkor än
sådana som krävs för sändningen framgår ej av den föreslagna lagen och har ej
heller berörts i motiveringen. Uppenbart är emellertid att villkor som har
avseende på innehållei i radiotaltidningen. t. ex. innebärande förbud alt
sända material med visst innehåll, inte får förekomma.

9§

Innebörden
av della stadgande är atl beslul av en myndighet, som tillståndsprövningen har
delegerats lill enligt 2S, inle kan överklagas. Bestämmelsen överensstämmer i
sak med 9S i utredningsförslaget. Någon motivering till bestämmelsen har inle
lämnats vare sig i utredningsförslaget eller i remissprotokollel.

Elt beslut
i fråga om tillstånd enligl lagen - vare sig del är av positiv eller negaliv
innebörd eller avser villkor för lillslånd - kan angå olika intressenters rätt.
Det måsle därför anses slå bäsl i överensstämmelse med allmänna principer atl
göra sådana beslul överklagbara, särskill som fillslåndsprövningen enligl förslagel
är diskrelionär.

Den
ordning som gäller för närradioverksamhel och som i viss mån har varit förebild
fördel remitterade förslagel innebär visserligen all lillstånds-beslut i fråga
om närradiosändningar inte får överklagas (se 6§ förordningen 1978:485 om
närradio). Men detta kan förklaras av all närradiosänd-ningarna utgör en
tidsbegränsad försöksverksamhet, under vilken fillslåndsprövningen ankommer på
kommittén för närradio som etl led i dess arbete med utredning och utvärdering
av närradioverksamhelen.

Eftersom
några särskilda skäl för att avvika från principen om besluts överklagbarhel inle
anförts i remissärendel, anser lagrådet atl lagen bör innehålla en regel om rätl
att hos regeringen föra talan mol beslut i fräga om tillstånd som meddelats av
myndighet som avses i 2S.

Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) Förslagel
lämnas ulan erinran.

Prop.
1980/81:166 26

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri, Eliasson

Föredragande: stalsrådel Wikström

Proposition med förslag till lag om radiotaltidningar, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2. lag om radiotaltidningar.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande.

Från lagleknisk och systematisk synpunkt har lagrådet
ingen erinran mot den i remissen valda uppläggningen av regleringen av rätten
att sända taltidningar i rundradio.

Lagrådet
anmärker emellertid, att frågan huruvida tillgängliga frekvenser och
sändningslider kommer att ge utrymme för sändningstillstånd åt alla som söker
tillstånd och är kvalificerade för sådant inte berörs vare sig i remissen eller
i del betänkande som ligger till grund för denna. Om flera sökande anmäler sig
än som kan beredas sändningsulrymme inställer sig problemel hur konkurrenssituationen
skall hanteras. Fördelningen av det tillgängliga utrymmet kan, anför lagrådet,
erbjuda vanskligheter; det är inte givel all den turordning vari sökandena
anmält sig ger en med hänsyn lill mottagarnas intressen godtagbar grund för utskiftningen
av sändningsmöjligheterna. Om tillståndsgivningen delegeras från regeringen
blir behovel av riktlinjer för fördelningen tydligt.

För egen
del får jag anföra följande. Det nu föreliggande förslagel innebär endasi en
anpassning av gällande regler för att göra radiodistribulion av taltidningar i
rättsligt avseende jämställd med andra distributionsformer. En
försöksverksamhet med radiodistribulion av lallidningar kan därmed komma lill
stånd, vilkel ger utredningen om dagstidningar för synskadade bedömningsunderlag
för sitt förslag. Sändningen av radiotaltidningar får åtminstone inledningsvis
närmast karaktären av försöksverksamhet. Tillståndsgivningen kommer tills
vidare atl ligga hos regeringen. Det framstår som naturligt att tidningsföretagen
i första hand kommer att vara intresserade av att tillgodose synskadade inom
det egna spridningsområdet. Antalet orter med fiera än två - tre dagstidningar
som uppfyller

' Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 26 februari 1981.

Prop. 1980/81:166 27

kraven enligl den föreslagna lagstiftningen är begränsat.
Jag finner det därför osannolikt all problem hur en konkurrenssituation skall
hanteras uppkommer. Som lagrådet har påpekat uppkommer emellertid ell behov av rikllinjer
för fördelningen om tillståndsgivningen delegeras från regeringen. Jag avser därför
att återkomma fill riksdagen med förslag till sådana riktlinjer i samband med
ett slällningstagande till den frågan. De erfarenheter från lillslåndsgivningen
som regeringen kan göra bör vara värdefulla inför ell sådanl slällningsiagande.

Vad angår förslagel lill lag om radiolallidningar har jag inle
något att erinra mol att bestämmelserna i I och 2§§ utformas på det sätl som
lagrådet har föreslagit. Jag godtar också lagrådels förslag till ändring av 4 §
andra stycket.

I fråga om det i 5 § i del nämnda lagförslaget reglerade
spörsmålet om de villkor som skall förenas med elt tillstånd att sända radiotaltidning
har lagrådet ansell, alt avfattningen av bestämmelsen närmast ger vid handen
all inga andra villkor än de i paragrafen angivna, dvs. villkor som avser den
lid under vilken sändning får äga rum saml placeringen, frekvensen och effeklen
hos sändaren, får uppställas för sändningen. Huruvida hinder skal! föreligga atl
när tillstånd meddelas uppställa andra villkor än sådana som krävs för
sändningen framgår, enligl lagrådet, ej av den föreslagna lagen och har ej
heller berörts i motiveringen.

Det är enligt min mening nödvändigt att Ullståndet att
sända radiotaltidningar alltid förenas med villkor avseende sändningslid saml
placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren. Lagrådets påpekande bör
emellertid föranleda alt den föreslagna bestämmelsen i 5§ ändras så att därav direkl
framgår all elt tillstånd inte får förenas med några andra villkor än sådana
som enligt vad jag nyss har anfört alllid krävs för sändningen.

Jag delar lagrådels uppfattning att det måste anses stå bäsl
i överensstämmelse med allmänna principer alt beslut som angår olika
intressenters rätl kan överklagas. Fördelningen av tillstånd kommer under en
övergångstid att ligga hos regeringen. I samband med ställningstagande till
frågan om delegering av tillståndsprövningen skall jag återkomma med förslag
till besvärsbestämmelser. I avvaktan på behandlingen härav förordar jag att
bestämmelsen i 9§ utgår.

Vidare bör 4§ ändras så att radiotaltidningen inte får
innehålla annonsmaterial. Slutligen bör vissa redaktionella ändringar göras i
förslaget.

Regeringen har lidigare denna dag beslutat att genom
proposition föreslå riksdagen all anta förslag till lag om ansvarighet för radiotaltidningar,
m.m.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar all genom proposifion föreslå riksdagen atl anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:166 28

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... I

Propositionens
lagförslag ................................... .... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1981 4

1
Inledning 4

2
Huvuddragen av nuvarande
ordning m.m................. 5

3
Föredragandens överväganden ......................... .... 6

4
Upprättade lagförslag ..................................... ... 9

5
Hemställan........................................................ ... 9

6
Beslul.............................................................. ... 9

Bilaga
I Sammanfattning av utredarens förslag ....... .. 10

Bilaga
2 Utredarens lagförslag .............................. .. 14

Bilaga
3 Remissammanställning ............................. .. 16

Bilaga
4 De remitterade förslagen ......................... 20

Utdrag
av lagrådets protokoll den 6 mars 1981 ....... 22

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1981 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981