Prop. 1980/81:168

Prop.
1980/81:168

Regeringens proposition

1980/81:168

om fastighetsreglering
i samband med ändring av riksgränsen m. m.;

beslutad
den 26 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anlaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

GEORG
DANELL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås bestämmelser som skall göra det möjligt att använda
fastighetsreglering eller expropriation för att anpassa fasfighets-förhållandena
till ändringar av riksgränsen. Bestämmelserna innebär bl.a. att svenska
fastighetsägare får ersättning för förlusten av sådan fast egendom som förs
över till något annat land.

De
nya lagbestämmelserna föreslås tråda i kraft den 1 juli 1981.

I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 168

Prop.
1980/81:168 2

1
Förslag till

Lag om fastighetsreglering
i samband med ändring av riksgränsen

Härigenom
föreskrivs föyande.

1 §
Fastighetsreglering får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över

mark som genoni en förestående ändring av riksgränsen skall föras över till

det andra landet,

I fråga om en sådan
fastighetsreglering gäller fastighetsbildningslagen (1970:988), om inte något
annat föreskrivs i denna lag.

2 § Fastighetsregleringen får ske utan hinder av 3
kap. samt 5 kap. 4, 5 och 8 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

3 § Kostnaderna för fsfighetsregleringen betalas
av staten.

Denna
lag träder i kraft den I Juli 1981.

2
Förslag till

Lag
om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom
föreskrivs att i expropriationslagen (1972:719) skall införas en ny paragraf, 2
kap. 6 a §, av nedan angivna lydelse,

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap.

6a §

Expropriation
får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över mark som genom en
förestående ändring av riksgränsen skall föras över till det andra landet.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1981.

Prop.
1980/81:168 3

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen. Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Peti, Eliasson

Föredragande: statsrådet Danell

Lagrådsremiss om fastighetsreglering i samband med ändring
av riksgränsen m. m.

1 Inledning

Regeringen har den 13 september 1979 förordnat alt en
översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland skall göras av en svensk
gränskommission' gemensamt med en finsk gränskommission. Enligt instruktionen
för den svenska gränskommissionen skall vid gränsöversynen de tekniska åtgärder
vidtas som krävs för en flyttning av riksgränsen från det nuvarande läget vid
sju s.k. suveränitetsholmar. Gränskommissionerna avser att redovisa resultatet
av sitt arbete under första halvåret 1982.

På förslag av den svenska gränskommissionen har statens
lantmäteriverk i en skrivelse till justitiedepartementet den 13 februari 1981
hemställt om viss lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige och
angränsande nationer till följd av riksgränsändringar. Lantmäteriverkels
skrivelse bör fogas lill prolokollet i delta ärende som bilagu I.

Inom lantmäteriverket har vidare upprättats en den 29
januari 1981 dagtecknad promemoria om förslag till viss lagstiftning i
anslutning lill ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige.
Promemorian bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

En översyn av riksgränsen mellan Sverige och Norge skall
påbörjas 1984. Avsikten är att ett regeringsbeslut om förberedande av denna
översyn skall meddelas under våren 1981.

Jag har i detta ärende särskill samrått med chefen för
utrikesdepartementet.

' Generaldirektören Sten Wickbom, ordförande, byråchefen
Sten Sundqvisl och avdelningsdirektören Åke Gustafsson, samtliga statens lantmäteriverk.

11 Riksdagen 1980181. I samt. Nr 168

Prop.
1980/81:168 4

2 Allmän motivering

Genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och
Ryssland kom Torne, Muonio och Könkämä älvar atl ulgöra gräns mellan Sverige
och Finland. Riksgränsen följer i huvudsak djupfåran i dessa älvar. 1 samband
med atl regeringarna i Sverige och Finland år 1961 godkände en gränsöversyn
som gjorts 1955-1957 överenskoms att riksgränsen skall, oavsett framtida successiva
förändringar i gränsälvarnas djupfåra, bibehållas i del läge som redovisas i
gränsdokumenten intill dess något annat överenskoms vid en ny partiell eller
fullständig gränsöversyn (se Sveriges överenskommelser med främmande makter
1961:6).

I gränsälvarna finns 51 s.k. suveränitetsholmar. Av dessa
är 15 belägna i Finland och innehas av svenskar medan 36 är belägna i Sverige
och innehas av finländare. Frågan om dessa suveränitetsholmar har utretts av en
finsk-svensk utredning (Nordisk utredningsserie 1975:26). Ulredningen ansåg all
konstruktionen med suveränitetsholmar borde avskaffas. Utredningens förslag
har emellertid inte letl lill någon proposition. Sedan frågan tagits upp i
riksdagen (LU 1979/80:13, rskr 1979/80: 126) har regeringen den 27 november
1980 uppdragit åt länsslyrelsen i Norrbottens län att göra en kompletterande
utredning om suveränitelsholmarna.

1955 års gränsdelegalioner föreslog all regeringarna
skulle överväga en flyttning av riksgränsen till djupfåran i tre angivna fall.
Flyttningen berörde sju suveränitetsholmar. Regeringarna tog inte ställning lill
delta förslag när gränsöversynen godkändes år 1961 utan hänvisade till att
frågan om samtliga suveränitetsholmar borde utredas.

Motsvarande förslag till gränsändring framfördes av den
nyss nämnda finsk-svenska utredningen om suveränitetsholmarna (Nordisk
utredningsserie 1975:26 s. 9, 44 och 46). Vid remissbehandlingen av betänkandel
har detla förslag genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt instruktionen för den svenska gränskommissionen
skall vid den nu aktuella gränsöversynen de tekniska ålgärder vidtas som krävs
för en flyttning av riksgränsen i enlighet med de tidigare framförda förslagen.
Flyttningen berör följande suveränitetsholmar i Torne och Muonio älvar: a) Keskinensaari
(Isosaari) och Alanensaari (Alasaari) i Pajala socken i Sverige, b) Kuusisaari,
Isosaari och Koivusaari i Pajala socken i Sverige, c) Pappilanseltingi (Pappilansältinki)
och Kortetsaruka (Huukkilanlika) i Ylitornio kommun i Finland. Del är alltså
fråga om fem holmar som är belägna i Sverige och som skall föras över till
Finland samt två holmar som är belägna i Finland och som skall föras över till
Sverige. I samtliga fall medför gränsändringarna att riksgränsen flyttas från
en uppgrundad fåra till älvens djupfåra saml att holmarna överförs till del
land i vilket holmarnas innehavare är medborgare.

Avsikten är att riksdagens godkännande av ifrågavarande gränsåndring-ar
skall inhämtas sedan den svenska gränskommissionen under första

Prop. 1980/81:168 5

halvåret
1982 har redovisat resultatet av sitt arbete. Del är tänkbart all riksdagen i
samband härmed även kan få ta ställning till förslag om den framtida
användningen av övriga suveränitetsholmar. Som jag redan har nämnt uireds denna
fråga f n. av länsstyrelsen i Norrbottens län.

På
förslag av den svenska gränskommissionen har lantmäteriverket i en skrivelse
till justitiedepartementet den 13 februari 1981 (se bilaga 1) hemställt om
viss lagstiftning som skall göra det möjligt att använda fastighetsreglering
eller expropriation för att anpassa fastighetsförhållandena till de ifrågasatta
ändringama av riksgränsen mot Finland. Lagstiftningen bör enligt
lantmäteriverket ges en sådan utformning att den kan tillämpas även vid
regleringar av Sveriges gränser mot andra nationer än Finland.

De
två suveränitetsholmar som är belägna i Finland och som skall föras över fill
Sverige utgör i nu aktuellt hänseende inte någol problem för svenskl
vidkommande. Frågan om hur dessa holmar med kringliggande vattenområden skall
behandlas i Sverige sedan gränsändringen har genomförts får övervägas av den
svenska gränskommissionen. Holmarna tillhör f n. de svenska fastighetema Koivukylä
6:26 och 7:1 resp. 19:1 i Hieta-niemi socken.

De
fem suveränitetsholmar som är belägna i Sverige och som skall föras över till
Finland utgör inte heller något rättsligt problem när det gäller själva
holmarna. Några svenska anspråk på dessa holmar som kan konkurrera med den
svenska statens äganderätt finns inte. Holmarna är upptagna som självständiga
fastigheter i det svenska fastighetsregistret.

Ändringen
av riksgränsen berör emellertid även rätten fill vatten och fiske i omkringliggande
vattenområden (se en detaljkarta som utgör bilaga 16 fill nordisk
utredningsserie 1975:26). Vattenområdena kring holmarna Keskinensaari och Alanensaari
(ca 40 ha) med fisket däri är samfällda för den svenska byn Kätkesuando i Pajala
socken. Vattenområdena kring holmarna Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari (ca
90 ha) med fisket däri är till viss del samfällda för den svenska byn Muonionniska
i Pajala socken. Återstoden av vattenområdena är samfällda för den svenska byn Muodos-lompolo
i pajala socken. Fisket inom denna del tillhör en viss fastighet i Muodoslompolo
eller är samfällt för byn på samma sätt som vattnet.

Frågan
vilken verkan en ändring av riksgränsen har på äganderätten till sådan fast
egendom som förs fill ett annat land har diskuterats av bl.a. 1955 års svenska
gränsdelegation (se ett referat i nordisk utredningsserie 1975:26 s. 24—26). Å
ena sidan kan hävdas att en riksgränsändring bör bryta den enskilda
äganderätten. En annan möjlighet är att de svenska fastighetsägarnas äganderätt
anses bestå men att de får finna sig i att äga fast egendom i ett annat land.
1955 års svenska gränsdelegation ansåg för sin del att de nu aktuella
vattenområdena inte borde flyttas över till Finland utan att äganderättsförhållandena
och fastighetsindelningen först hade anpassats till den nya riksgränsen.

Jag
delar denna uppfattning. Som lantmäteriverket har föreslagit i den

Prop.
1980/81:168 6

nu akluella framställningen bör därför slalen förvärva
vattenområdena så all ingen fasl egendom i enskild svensk ägo kommer att föras
över till Finland. Jag delar också lantmäteriverkets uppfattning att statens
förvärv lämpligen bör göras genom fastighetsreglering som innebär att vattenområdena
med tillhörande fiske överförs till de av slaten ägda fastigheter som holmarna ulgör.

En tillämpning av fastighetsreglering innebär atl
fastighetsägarna garanteras ersällning för den fasta egendom som överförs till
statlig ägo. Den innebär vidare att staten vid behov kan åberopa tvångsrätt
gentemot iådana fastighetsägare som inte lämnar sitt samtycke.

En tillämpning i detta fall av bestämmelserna om
fastighetsreglering i fastighetsbildningslagen (1970:988) fömtsätter enligt
lantmäteriverket att undantag får göras från vissa bestämmelser i 5 kap.
fastighetsbildningslagen. Jag delar denna uppfattning. Till bestämmelsemäs
närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen. De särbestämmelser
som behövs i förhållande till fastighetsbildningslagen bör tas upp i en
särskild lag.

De nya bestämmelsema om fastighetsreglering i samband med
ändring av riksgränsen bör ges en generell utformning så att de kan användas
även vid framtida gränsändringar av liknande slag. Fastighetsreglering kan emellertid
endast användas om staten äger någon fastighet till vilken de förvärvade
områdena kan föras, I överensstämmelse med vad lantmäteriverket har föreslagit
bör därför staten också ges möjlighet att använda expropriation. Jag förordar
alltså att bestämmelsema om expropriationsändamålen i 2 kap.
expropriationslagen (1972:719) kompletteras med en ny bestämmelse om att
expropriation får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över fast egendom
som genom en ändring av riksgränsen skall föras över till det andra landet.

Utöver de nu behandlade förslagen förordar
lantmäteriverket även en särskild lagbestämmelse om att övergången av
äganderätten från den svenska staten skall ske automatiskt vid en riksgränsändring.
Jag anser emellertid inte atl det behövs en sådan lagbestämmelse. Frågan om ägan-derätlsövergången
bör enligt min mening i stäUet lösas från fall fill fall i samband med
överenskommelsen om gränsförflyttningen.

De nu föreslagna lagbestämmelserna bör träda i kraft den 1
juli 1981 så att en förrättning för fastighetsreglering kan inledas redan under
detta år.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen,

2. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga i'.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade till propositionen.

Prop.
1980/81:168 7

4
Specialmotivering

4.1
Förslagel till lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen.

1 §
Fastighetsreglering får ske för atl ge slaten möjlighel atl förfoga över

mark som genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras över lill

det andra landet.

I
fråga om en sådan fastighetsreglering gäller faslighetsbildningslagen (1970:988),
om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Fastighetsreglering
i samband med ändring av riksgränsen kan endast ske på ansökan av staten som
fastighetsägare. Förrättning för fastighetsreglering handläggs av faslighelsbildningsmyndighelen.
Bestämmelser om faslighetsbildningsmyndigheten och om förrättningen finns i 4
kap. fastighetsbildningslagen. Fastighetsbildningsmyndigheten skall meddela
beslut om fastighetsbildningen och avgöra förekommande ersättningsfrågor. Fas-tighetsbildningsmyndighelens
beslut överklagas lill faslighetsdomslolen.

En
förrättning för fastighetsreglering i förevarande fall måste inledas innan en
slutlig överenskommelse om gränsändringen kommit fill stånd mellan Sverige och
det angränsande landet. En förutsättning för att förrältningen skall få
inledas är emellertid att det med tillräcklig grad av säkerhet kan sägas att
gränsändringen kommer till stånd.

2 §
Fastighetsregleringen får ske utan hinder av 3 kap. samt 5 kap. 4, 5

och 8 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

För
att fastighetsreglering skall få genomföras krävs att vissa villkor är uppfyllda.
De allmänna villkoren för fastighetsbildning i 3 kap. fastighetsbildningslagen
innebär bl. a. krav på att bildade eller ombildade fastigheter skall vara
lämpliga (1 och 5-8 §§) samt att fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse
med planer och andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande (2 §). I 5
kap. 4-8 §§ fastighetsbildningslagen finns därutöver särskilda villkor för
fastighetsreglering. Enligt 4 § får fastighetsreglering ske endast om det leder
till en lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig markanvändning
samt fördelarna överväger de koslnader och olägenheter som regieringen medför.
1 5 § första stycket stadgas att fasfighetsreglering får genomföras endast om
den är nödvändig för alt förbättra sökandens fastighet. I andra stycket återfmns
del s. k. opinions-v''ret, vilket bl.a. innebär att fastighetsreglering inte
får genomföras mol en sakägaropinion, om inle behovet av regleringen är
synnerligen angeläget. Bestämmelser om fastighetsregleringens omfattning och
utförande finns i 6 §. Enligt 7 § gäller vissa begränsningar när del gäller överförandet
av mark med byggnader. I 8 § stadgas slutligen att en fastighetsreglering inte
får leda till att en fastighet blir mindre lämpad för sitt

Prop.
1980/81:168 8

ändamål eller att dess areal minskas väsentligt eller ökas
i sådan omfattning all avsevärd olägenhet uppkommer för ägaren.

När det gäller de särskilda villkoren för
fastighetsreglering torde bestämmelsen i 5 kap. 4 § fastighetsbildningslagen
om båtnadsövervikt inte kunna tillämpas vid reglering i samband med ändring av riksgränsen,
eftersom någon direkt uppskaltningsbar nytta inte uppkommer av regleringen i
detta fall. Bestämmelserna i 5 kap. 5 § första stycket (förbättringsvillkoret)
samt i 8 § (förbud mol minskning av fastighet) är liksom bestämmelsen om
båtnadsövervikt i 4 § dispositiva (se 5 kap. 18 §), men skulle om överenskommelse
inte kan träffas med en sakägare kunna utgöra hinder mot fastighetsreglering i
förevarande fall. Inte heller opinionsvillkoret i 5 § andra stycket torde kunna
tillämpas.

Hämtöver skulle emellertid också de allmänna
lämplighetsvillkoren i 3 kap. fastighetsbildningslagen kunna innebära hinder mol
fastighetsbildning. En anpassning av fastighetsindelningen lill den nya
gränsen torde nämligen knappast utgöra en sådan förbättring därav att undantag
enligt 3 kap. 9 § får göras från dessa villkor (jfr 13 kap. I § första stycket
tredje meningen fastighetsbildningslagen). En tillämpning av bestämmelserna om
fastighetsreglering i förevarande fall fömtsätter alltså att undantag får göras
såväl från bestämmelserna i 3 kap. om allmänna villkor för fastig-helsbildning
som från de särskilda bestämmelserna för fastighetsreglering i 5 kap. 4, 5 och
8 §§ faslighetsbildningslagen.

Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse med
det anförda.

3 § Kostnaderna för fastighetsregleringen betalas av
staten.

Enligl 5 kap. 13 § faslighetsbildningslagen skall
kostnaderna för fastighetsreglering betalas av sakägarna efter vad som är
skäligt med hänsyn främst till den nytta de har av regleringen. I förevarande
fall bör emellertid kostnaderna alltid betalas av staten (jfr 13 kap. 5 § faslighetsbildningslagen).
Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed (se även 2 kap. 6
§ fastighetsbildningslagen).

4.2 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

2 kap. 6 a §

Expropriation får ske för att ge staten möjlighet att
förfoga över mark som

genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras
över till det andra

landel.

Paragrafen, som är ny, innebär alt staten kan få tillstånd
till expropriation i samband med ändring av riksgränsen. Tillstånd till
expropriation meddelas av regeringen eller länsslyrelsen. Saken fullföljs sedan
till fastighetsdomstolen, som bestämmer ersättning med tillämpning av bestäm-

Prop.
1980/81:168 9

melserna
i 4 kap. expropriationslagen. Expropriation av en del av en fastighet har fasUghetsbildande
verkan. En ändring av fastighetsindelningen sker alltså när expropriation av
en del av en fastighet är fullbordad.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om fastighetsreglering i samband med ändring av
riksgränsen,

2. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1980/81:168 10

Bilaga
1

Statens lantmäteriverks skrivelse till justitiedepartementet
den 13 februari 1981 om lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige
och angränsande nationer till följd av riksgränsändringar

På
uppdrag av den svenska kommissionen för översyn av riksgränsen mot Finland har
en av kommissionens experter, distriktslantmätare Birger Simu utrett hur vissa
fastighetstekniska frågor i samband med ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan
Finland och Sverige lämpligen kan lösas.

Den
svenska gränskommissionen ansluter sig till utredningsmannens förslag, vilka
redovisas i bilaga 1. Kommissionen finner dämtöver en ytterligare bestämmelse enligl
bilaga 2 erforderlig för att övergången av ägandrätt från den svenska staten
skall kunna ske automatiskt vid en riksgränsreglering.

Finlands
gränskommission har tagit del av förslagen och icke haft något att erinra.

Förslagen
till lagbestämmelser har utformats på sådant sätt att de kan tillämpas även vid
regleringar av Sveriges gränser mot andra nationer än Finland.

LMV
hemställer att justitiedepartementet vidtar erforderliga åtgärder för att den
föreslagna lagstiftningen snarast skall komma till stånd.

Bilaga
1:1

Förslag

till
lösning av fastighetstekniska och rättsliga frågor i samband med

ifrågasatt
flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige.

Uppdrag

Det
här förslaget upprättas efter hemställan av den svenska gränskommissionen.

Aktuella
utredningar

På
uppdrag av de finska och svenska gränskommissionema utförde avdelningschefen
Antti Pohjola, Helsingfors och undertecknad år 1980 en utredning av förevarande
frågor. Utredningen redovisades i promemoria 1980-05-06, vilken bilägges.
Vidare gjordes inom justitiedepartementet på min begäran en utredning om
lagstiftning, som kan erfordras för genomförande av gränsregleringen. Häröver
upprättades en promemoria 1980-10, som också bilägges. Slutligen har tekniske
direktören Olle Millgård utrett frågan, se PM 1981-01-29 som bilägges.

Utredningsmannen

Med
stöd av vad som framkommit vid såväl äldre som aktuella utredningar och med
hjälp av min ortskännedom får jag nu framlägga följande förslag.

Prop. 1980/81:168 11

Förfarande

I. De vattenområden och fisket däri, som omger
suveränitetsholmarna

Keskinsaari, Alainensaari, Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari, överföres

till de av svenska staten ägda fastigheterna Keskinsaari 2:1, Alainensaari

1:1, Kuusisaari 1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1 genom fastighetsreg

lering.

II. Svenska statens äganderätt till fastigheterna under
punkl I upphör

autontiskt så snart gränsregleringen godkänts av de båda staterna. Det

ankommer på Finland alt reglera frågan om vilket rättssubjekt som skail

vara ägare till den aktuella egendomen efter gränsregleringen.

III. Suveränitelsholmarna Pappilansältinki och Huukilanlika
samt an

gränsande vattenområde överföres enligt finsk rättspraxis automatiskt till

Sverige när riksgränsen flyttas. Överföringen sker utan ersättning enligt

finsk praxis. Mottagare bör vara svenska staten genom lantbmksnämnden

i första hand. Staten överlåter sedan den formella äganderätten till holmar

na åt ägarna av Koivukylä 6:26, 7:1 och 19:1. Vattenområdet med fiske

överlåter staten till angränsande Päkkilä skifteslag. Överföringen sker

lämpligast genom fastighetsreglering, som bör bekostas av slalen. Ägande

rätten till Koivukylä 6:26, 7:1 och 19:1 bör överlåtas för en symbolisk

ersättning. Samma sak bör gälla beträffande vattenområdet och fisket,

Lagstiftning

Gällande bestämmelser i FBL ger ej möjlighet att genomföra
de föreslagna fastighetsregleringarna mot sakägares bestridande. Därför behövs
en lagbestämmelse av följande innehåll: Vid fastighetsreglering för att
genomföra en sådan flyttning av riksgränsen som sker enligt en överenskommelse
mellan Sverige och det angränsande landet gäller inte villkoren i 5 kap 4, 5
och 8 §§ faslighetsbildningslagen.

I övrigt kan bestämmelserna i FBL tillämpas. Detta gäller
t. ex. frågan om ersättning.

Fastighetsreglering
är det smidigaste och mest praktiska förfarandet i del akluella fallet. Den fömtsätter
emellertid att det finns någon lämplig fastighet att överföra till. Detta är
ingalunda alltid fallel. För all man skall kunna reglera fastighelsrätlsliga
frågor vid riksgränsändringar i allmänhet bör del även finnas möjlighet för
staten att expropriera erforderlig fasl egendom. Därför föreslår jag att det i
justitiedepartementets PM upptagna förslaget till ny paragraf i
expropriationslagen blir lag. Förslagel har följande lydelse:

10 a § 'Erx expropriation får ske för att genomföra en
sådan flyttning av riksgränsen som sker enligt en överenskommelse mellan
Sverige och det angränsande landet.

Haparanda 1981-02-07

Birger Simu distriktslantmätare

Prop. 1980/81:168 12

Bilaga
1:2

Tillägg
till förslag angående lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige och
angränsande nationer till följd av riksgränsändringar.

En
äganderättsövergång från svenska staten av områden som till följd av en
riksgränsreglering överförs till annan nation bör ske automatiskt. För detta
behövs en lagbestämmelse av följande innehåll:

Öm
riksgräns enligt överenskommelse mellan Sverige och angränsande land flyttas så
att svenska staten tillhörig fast egendom, som urspmngligen är belägen i
Sverige men genom gränsregleringen överförs till det angränsande landets
område, upphör svenska statens rätt till egendomen.

Prop.
1980/81:168 13

Bilaga 2

Statens lantmäteriverks promemoria den 29 januari 1981 om
förslag till viss lagstiftning i anslutning till ifrågasatt flyttning av riksgränsen
mellan Finland och Sverige

Upprättad av avdelningschefen Olle Millgård.

Förutsättningar

Suveränitetsholmarna Keskinsaari och Alainensaari på
svenska sidan om gränsen redovisas i det svenska jordregistret som särskilda
fastigheter med beteckningarna Keskinsaari 2:1 och Alainensaari 1:1 i Pajala
socken. Det kan anses alt fastigheterna ägs av svenska staten. Nyttjanderällen
hör till vissa hemman i Finland. Vattenområdena kring holmarna (uppskattningsvis
40 ha) med fisket däri utgör en samfällighet för Kätkesuando by i Pajala socken.

Motsvarande förhållanden föreligger beträffande
suveränitetsholmarna Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari. Holmama år
registrerade som fasfigheterna Kuusisaari 1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1
i Pajala socken. Vattenområdena kring holmama (uppskattningsvis 90 ha) med
fisket däri utgör till viss del en samfällighet för Muonionniska by. Återstoden
av vattenområdena utgör en samfällighet för Muodoslompolo by. Fisket inom denna
del av vattenområdena tillhör möjligen en viss fastighet i Muodoslompolo men
är alternativt samfällt för byn på samma sätt som vattnet.

De nämnda fem suveränitelsholmarna med vattenområden
kommer genom lillämnad ändring av riksgränsens läge att föras över från
Sverige till Finland.

Suveränitelsholmarna Pappilansältinki och Huukilanlika är
belägna på finska sidan om gränsen. Det kan anses att finska staten är ägare
till holmarna. Nyttjanderätten hpr till vissa fasfigheter i Sverige. Vattenområdet
kring holmama (uppskattningsvis 25 ha) tillhör viss strömfallslägenhet i
Finland (ägare?).

De nu nämnda båda holmarna med vattenområde kommer genom
den tillämnade ändringen av riksgränsen att föras över från Finland lill
Sverige.

Överföringen av de fem först nämnda holmarna med
kringliggande vattenområden från Sverige till Finland

Det är önskvärt att de svenska rättigheterna avvecklas i
omedelbar anslutning lill flyttningen av riksgränsen. Detta syfte synes kunna
uppnås genom att svenska staten — som enligt det fömt sagda redan åger holmama
— förvårvar också vattenområdena och överlämnar holmama och vattenområdena
till finska staten i anslutning fill riksgränsändringen.

För svenska statens förvärv av vattenområdena kan olika
förfaranden övervägas.

/. Köp

Vattenområdena kan förvärvas genom köp. Eftersom
vattenområdena inte utgör hela fastigheter är det områdesköp som det blir fråga
om. Områdesköp måste fullföljas genom fastighetsbildning (4:7 JB). Själva köpen
kan ske genom avtal med samtliga delägare i de samfällda vattenom-

Prop.
1980/81:168 14

rådena. Alternativt kan köpeavtal träffas med företrädare
för samfälligheten med tillämpning av lagen (1973; 1150) om förvaltning av samfälligheter.
Metoden med köp torde få anses omständlig och opraktisk.

2. Expropriation

Detta alternativ har diskuterats i en PM upprättad inom
justitiedepartementet. Som framgår där finns ingen tillämplig expropriationsgmnd
i dag, men man kan införa en sådan. I promemorian redovisas förslag till en sådan
lösning i form av en ny paragraf i ExL (2 kap 10 a §).

Väljer man expropriation kommer expropriationen på
motsvarande sätt som köp att innebära områdesförvärv. ExpropriaUonen är
omedelbart fastighetsbildande. De exproprierade områdena tas upp som fastigheter
i jordregistret.

i. Fastighetsreglering

En tredje möjlighet är att vattenområdena överförs till de
av svenska staten ägda fastighetema Keskinsaari 2:1, Alainensaari 1:1, Kuusisaari
1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1 genom fastighetsreglering.

En fömtsättning för fastighetsreglering är att åtgärden är
förenlig med de allmänna villkoren för fastighetsbildning (3 kap FBL). Samma
krav gäller för övrigt vid sådan fastighetsbildning som behövs för den händelse
man väljer lösningen med frivilliga köp.

Prövningen enligt de mycket allmänt formulerade villkoren
i 3 kap FBL skall ske med utgående från det speciella och legitima syfte som fasfighets-bildningen
har i detta fall. Villkoren i fråga synes inte komma att lägga hinder i vågen
för fastighetsreglering.

Motsvarande bedömning gäller vid fastighetsbildning för
genomförande av köp (enligt avsnitt 1). Fastighetsbildning för genomförande av
köp kan ske antingen genom avstyckning eller genom fastighetsreglering (fömtsatt
att det finns fastigheter till vilka vattenområdena kan överföras, vilket
enligt det nyss sagda är fallet här). Genomförs fastighetsbildningen som avstyckning
gäller i övrigt inga kritiska villkor för fastighetsbildningen. Genomförs
fastighetsbildningen som fastighetsreglering tillkommer de särskilda villkor
som gäller för fastighetsreglering. Dessa - som strax skall beröras - är
emellertid dispositiva. De bereder därför inga problem vid fastighetsreglering
som genomförs på gmndval av köp (eller annan överenskommelse).

Det som återstår att diskutera i fråga om
fastighetsregleringsfallet är de särskilda villkor som gäller för
fastighetsreglering (5 kap FBL). Dessa villkor reglerar förhållandet sakägarna
emellan. De kan därför sättas ur spel genom medgivanden från berörda sakägare
(som nyss berörts). Dessutom finns bland fastighetsregleringsvillkoren vissa
bestämmelser till skydd för tredje man (främst inteckningshavare) men dessa
bestämmelser förefaller knappast bli av praktisk betydelse vid de nu
diskuterade fastighetsregleringarna.

De bestämmelser som närmast kan bli kritiska är följande.
Fastighetsreglering får ske under fömtsättning att lämpligare
fastighetsindelning eller eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinns samt
att fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen
medför (5 kap 4 § 1 st, det s.k. båtnads villkoret). Fastighetsreglering som
begärts av sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att sökanden
tillhörig fasfighet skall förbättras (5 kap 5 § 1 st, förbättringsvillkoret).

Det är tveksamt om man kommer att kunna anse att dessa
villkor år uppfyllda i förevarande sammanhang.

Prop. 1980/81:168 15

Undantagsvis
kan möjligen tänkas att också de särskilda restriktionerna mot minskning av
fastighet (5 kap 8 §) lägger hinder i vägen mot fastighetsreglering.

Det
behövs därför lagstiftning för att man med säkerhet skall kunna påräkna att
fastighetsreglering kan användas som metod för överföring av vattenområden utan
stöd av medgivande. Syftet kan uppnås genom en bestämmelse med följande innehålll
(jfr i fråga om utformningen det fömt berörda förslaget fill ny expropriationsgmnd):

Vid
fastighetsreglering för att genomföra en sådan flyttning av riksgränsen som
sker enligt en överenskommelse mellan Sverige och det angränsande landet
gäller inte villkoren i 5 kap 4, 5 och 8 §§ fastighetsbildningslagen.

I övrigt synes
fastighetsreglering i det syfte som är aktuellt här inte påkalla några
särskilda bestämmelser. Bl.a. synes frågan om ersättning utan olägenhet kunna
lösas med tillämpning av de gällande bestämmelserna i FBL. I de aktuella
fallen torde dessa bestämmelser inte ge anledning att beräkna ersättningen
efter andra gmnder än vid expropriationen.

4.
Slutsats

Fasfighetsreglering
ger med hänsyn till frågornas beskaffenhet och relativt begränsade omfång i
materiellt avseende det mest praktiska förfarandet för det aktuella syftet.
Man kan då klara av både överenskommelsefallen och tvångsfallen inom en enhefiig
ram.

Det
vidare överförandet av svenska statens äganderätt till rättssubjekt i Finland
kan ske på olika sätt:

1. Försäljning
till finska staten

Om
försäljning sker före gränsregleringen sker försäljningen med tillämpning av
svensk lag. Del ligger emellertid närmare till hands att försäljningen sker
efter gränsregleringen. I så fall sker försäljningen med tillämpning av finsk
lag.

2. Automatisk
äganderättsövergång

Ett
väsentligl enklare förfarande än del nyss berörda uppnås om en äganderättsövergång
från den svenska staten kan ske automatiskt i och med gränsregleringen. En
sådan lösning fordrar dock lagstiftning.

En
lagreglering med det nämnda syftet synes kunna göras myckel enkel. Vad som
behövs är en bestämmelse med följande huvudsakliga innehåll:

Om riksgräns enligt en
överenskommelse mellan Sverige och angränsande land flyttas så att svenska
staten tillhörig fast egendom i Sverige efter gränsregleringen blir belägen i
det angränsande landet upphör svenska statens rätt till egendomen.

Det
får ankomma på det angränsande landel, dvs. i detta fall Finland, atl reglera
frågan vilkel rättssubjekt som skall vara ägare till den här aktuella egendomen
efter gränsregleringen.

De
nya lagregler som föreslagits i föregående — dvs. en bestämmelse om fastighetsreglering
och en bestämmelse om avstående av svenska statens äganderätt — synes lämpligen
kunna tas upp i en särskild lag, som kan utformas så att den avser både grånsreglering
mot Finland och gränsreglering mol Norge.

Prop. 1980/81:168 16

Överföringen
av de två övriga holmarna med kringliggande vattenområden från Finland till
Sverige

De
här aktuella holmarna Pappilansältinki och Huukilanlika med omgivande
vattenområden kommer genom den tillämpade gränsflyttningen att bli belägna i
Sverige. Enligt finsk rätl tycks det redan nu vara så alt finska statens och
finska medborgares rätt till dessa objekl upphör automatiskt i och med
gränsregleringen. Några lagstiftningsåtgärder i Finland motsvarande de fömt
diskuterade i Sverige behövs i så fall inte.

Mot
denna bakgmnd ligger det närmasl till hands att efter gränsregleringen lolka
rättsläget på den svenska sidan på det sättet att holmarna hör till de svenska
fastigheterna till vilka nyttjanderätten var knuten före gränsregleringen (Koivukylä
6:26, 7:1 och 19:1). Någon konkurrerande räll lill holmama finns ju inle sedan
de evenluellt tänkbara finska anspråken fallit bort omedelbart genom
gränsregleringen.

Något
besvärligare blir frågan om vattenområdena vid holmama. Vattenområdena varken
ägs eller nyttjas av svenskar före gränsregleringen. Om antagandet att alla
finska anspråk automatiskt faller bort genom gränsändringen är riktigt synes
det emellertid finnas utrymme för en ganska fri tolkning av rättsläget på den
svenska sidan efter gränsregleringen. Eventuellt kan man utforma en
lagbestämmelse som klargör t.ex. alt svenska staten blir ägare i fall av här
åsyftat slag eller atl äganderätten tillfaller dem som äger marken på holmama
eller dem som åger fastighetema vid stranden (Päkkilä skifteslag). I första
hand synes emellertid böra övervägas om man inte i slällel kan välja den
enklare lösningen att tolka och redovisa rättsläget på sådant sätt att man får
en nalurlig och lämplig lösning. Vilken av de nyss berörda lösningarna som
därvid är den bästa kan jag inte bedöma.

Prop. 1980/81:168 17

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1981-03-20

Närvarande:
justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt
lagrådet den 19 mars 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 19 mars 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet Danell beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om fastighetsreglering i samband med ändring av
riksgränsen,

2. lag om ändring i expropriafionslagen (1972:719).

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessom Hilding Fröberg. Lagrådet lämnar
förslagen utan erinran.

Prop. 1980/81:168 18

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-03-26

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell. Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Danell

Proposition
om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen m.m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag
om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen,

2. lag
om ändring i expropriationslagen (1972; 719).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin

ran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga förslagen.

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

'
Beslul om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 19 mars 1981. Norstedts Tryckeri, Stockhplm 19B1