Sök i Ratio Lex

med förslag till lag mot skatteflykt, m.m.

223 sidor, varav 191 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 191 av 223 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:17, med förslag till lag mot skatteflykt, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17

Regeringens proposition 1980/81:17

med
förslag till lag mot skatteflykt, m. m.

beslutad den 2 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll
ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en
särskild lag mot den form av skatleundandra-gande som brukar kallas för
kringgående av skattelag. I motsats till vad som gäller för vissa andra former
av skatteundandragande åtgärder - t. ex. skenavtal - har skattedomstolarna i
allmänhet inte ansett sig kunna underkänna olika slag av kringgåendetransaktioner.

Kännetecknande för
kringgåendetransaktionerna ar att en person uppnår ett visst ekonomiskt
resultat - inte genom det förfarande som ligger närmast till hands, utan genom
ett annat som från kominersiella och liknande synpunkter är en omväg - och
därigenom undviker de beskattningsregler som annars skulle bli tillämpliga. 1
den föreslagna lagen preciseras när ett sådant kringgående skall anses
föreligga och vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en
kringgåendetransaktion skall underkännas i skattehänseende. Ett sådant
underkännande innebär då i första hand att taxering sker med tillämpning av den
kringgångna bestämmelsen. Fördel fall detta skulle leda till ett oskäligt
resultat öppnas i lagen också en möjlighet till friare bedömning.
Utgångspunkten är att det skall bli möjligt att förhindra en icke avsedd
skatteförmån, inte att åstadkomma ett hårdare beskattningsresultat än om något
kringgående inte skett. Detta betyder också att det förhållandet att taxeringen
fastställts med stöd av den nya lagen inte utgör någon särskild grund för
skattetillägg eller innebär någon vidgning av området för straff.
Tillämpningsområdet föreslås begränsat tilfinkomst- och
förmögenhetsbeskattningen samt ett fåtal andra skatter som kan sägas utgöra
komplement till inkomstbeskattningen.

Den nya lagstiftningen är riktad
mot de fall där mer eller mindre invecklade transaktionskedjor har konstruerats
för att undgå eller nedbringa skatt, medan den som företar helt vanliga och
normala transaktioner inte

1 Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 2

skall behöva riskera att beröras av den. Om en
skattskyldig på förhand vill få klarhet i om ett visst förfarande omfattas av
den föreslagna skatteflyktsklausulen eller ej, bör han kunna få
förhandsbesked. Det föreslås därför en utvidgning av de nuvarande
bestämmelserna om rätt till förhandsbesked i taxeringsfrågor. Vidare föreslås
att frågor som gäller tillämpning av klausulen skall prövas i första instans av
länsrätt.

Med hänsyn till att en lagstiftning av denna typ reser
speciella problem i rättssäkerhetshänseende föreslås i propositionen att
lagstiftningen tidsbegränsas. Den skall gälla i fråga om rättshandlingar som
företas under åren 1981-1985. Avsikten är att generalklausulen skall utvärderas
från rättssäkerhetssynpunkter mot slutet av femårsperioden och att
lagstiftningen därvid skall övervägas på nytt. För att säkerställa att ett
underlag finns för utvärderingen, avser regeringen att föranstalta om att
rättsfall och erfarenheter rörande tillämpningen av lagen löpande
inrapporteras till justitiekanslern och att även ge denne i uppdrag att till
regeringen inkomma med eget yttrande i saken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 3

1 Förslag till

Lag mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs följande.

1
§ Denna lag
gäller i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatl och ersättningsskatt.

2
§ Vid
taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits av den
skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller delvis
beskattas hos den skattskyldige, om rättshandlingen är led i ett förfarande som
innebär att skattebestämmelse kringgås.

Ett förfarande skall anses innebära att skattebestämmelse
kringgås om

1. förfarandet, med hänsyn till det ekonomiska resultat
som - bortsett från

beskattningen - har uppnätts genom förfarandet, framstår som en omväg i

förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet,

2. förfarandet medför en icke oväsentlig skatteförmån som
med hänsyn

till omständigheterna kan antas ha utgjort det avgörande skälet för

förfarandet och

3. en taxering på grundval av förfarandet klart
skulle strida mot grunderna

för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle tillämpas om

förfarandet lades till grund för taxeringen.

3 § Om 2 § tillämpas skall taxeringen ske som om
den skattskyldige hade valt

det närmast till hands liggande förfarande som avses 12 § andra stycket 1. Om

en sådan grund för taxeringen skulle leda till oskäligt resultat, skall

laxeringen bestämmas till skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden
den 1 januari 1981 - den 31 december 1985.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 4

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked
i

taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor' dels att i 11 och 12 §§ ordet
"förordning" skall bytas ut mot "lag", dels att i 12 §
orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen", dels
att rubriken till förordningen samt 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag
om förhandsbesked i taxeringsfrågor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

If

Riksskatteverket må, därest sådant
för någon finnes vara av synnerlig vikt, efter ansökan lämna besked på förhand
(förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till'
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatl eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande
tillämpningen av lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
eller förordningen om uppskov i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst. Förhandsbesked må ock meddelas i frågor som nu nämnts,
därest detta finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

Föreslagen lydelse

Riksskatteverket får, om det finnes
vara av synnerlig vikt för någon, efter ansökan lämna besked på förhand
(förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatl
eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande tillämpningen av lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller
i lag givna bestämmelser om uppskov med beskattning av realisationsvinst.
Gäller ansökningen fråga om tillämpning av lagen (1980:000) mot skatteflykt
får förhandsbesked meddelas, om det är av vikt för sökanden.

1 frågor som avses 1 första stycket /år förhandsbesked
också meddelas, om det finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av

förordningens rubrik 1970:914

11 § 1971:312, 2 Senaste lydelse
1970:914.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vad ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när ägare till fastighet eller den. för vilken ehuru han icke är
ägare garantibelopp för fastighet hkväl skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst / enlighet med vad därom stadgas i 47 § kommunal-skaltelagen, önskar på
förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.

Om rätt att av riksskatteverket
erhålla förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrlves i lagen om
mervärdeskatt.

Föreslagen lydelse

Vad som har sagts / första stycket
första meningen och andra stycket skall också tillämpas, när ägare till
fastighet önskar på förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser
taxering av fastigheten. Detsamma gäller den för vilken garantibelopp för
fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna i 47 §
kommunalskattelagen (1928:370), trots att han inte är ägare.

Om rätt att av riksskatteverket
erhålla förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrivs i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft tre veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 6

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels att 67 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 114 a §, av nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 §2

Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57
§ 3 mom. samma lag må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att
sådan åtgärd bör vidtagas skall skriftlig anmälan härom göras hos
skattechefen. Denne äger göra framställning i frågan hos länsrätten. 1
förekommande fall skall han överlämna anmälan till allmänna ombudet för
mellankommunala mål för framställning hos den mellankommunala skatterätten
och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den skattskyldige
taxerats till kommunal inkomstskatt.

Omräkning av inkomst på grund av 43
§ 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller taxering till kommunal
inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. samma lag får inte verkställas av
taxeringsnämnd. Anser nämnden att sådan åtgärd bör vidtas skall skriftlig
anmälan härom göras hos skattechefen. Denne får göra framställning i frågan hos
länsrätten. 1 förekommande fall skall han överlämna anmälan till allmänna
ombudet för mellankommunala mål för framställning hos den mellankommunala
skatterätten och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den
skattskyldige taxerats till kommunal inkomstskatt. Vad nu sagts gäller också i
fråga om tillämpning av lagen (1980:000) mot skatteflykt. Om handläggning av
framställning enligt första stycket och om fullföljd av

talan mot
beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat

om besvär
rörande taxering.

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1979:175.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''op. 1980/81:17

'"""" "de fyde/se

föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

774 a §

Utöver vad som följer av 114 §
skall eftertaxering ske, när rättelse påkallas av att lagen (1980:000) mot
skatteflykt är tillämplig.

Denna lag
träder i kraff ,

'«f' den I januari 1981.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 8

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 49 § 2 och 4 mom. uppbördslagen (1953:272)'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

49 §

2 mom. Skattskyldig må av länsstyrelsen erhålla anstånd
med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering
och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna
taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar
eller eljest framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den
skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för
ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk,
angående avräkning av utländsk skatt eller angående befrielse från erläggande
av skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skatlskyldig
eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till
belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående

nedsättning
enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär anförts över beslut i
anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid
1) må medgivas endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet hos
länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den
skatlskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan

nedsättning enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift eller
om besvär anförts över beslut i anledning av sådan ansökan: till belopp som
betingas av ansökningen eller besvären,

4) om kvarstående eller tillkommande skatt har påförts på
grund av an 3 § lagen (1980:000) mot skatteflykt har tillämpats: till belopp
som betingas av vad som sålunda påförts.

Anstånd enligt första stycket vid
1) eller 4) får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet
hos länsstyrelsen, om inte med hänsyn till anståndslidens varaktighet, den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771. 2.Senaste Ivdelse 1978:972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid beräkning av anståndsränta gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten
skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad, då
anståndstiden gått till ända; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal
bortfaller.

Bifalles den skattskyldiges besvär, skall erlagd ränta
återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande anståndsränta.

Prop.
1980/81:17

Nuvarande lydelse

antagas, att det belopp som avses med anståndet ändå
kommer att behörigen erläggas.

4 mom.-' Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt
enligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta (a n s l å n d s r ä n l a) för den del av
skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid
ränlebe-räkningen gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Föreslagen lydelse

antas, att det belopp som avses med anståndet ändå kommer
atl behörigen erläggas.

4 mom. Den som åtnjutit anstånd med
inbetalning av skatt enligt 2 mom.'1) e//cT4)skall erlägga ränta (a n s t å n d
s r ä n t a) för den del av skatten som skall erläggas senast vid
anståndslidens utgång. Vid ränleberäkningen gäller i till-lämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

'Senaste lydelse 1974:853

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 10

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-05-31

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Lagrådsremiss
med förslag till lag mot skatteflykt, m. m.

1
Inledning

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som i
november 1977 avgav slutbetänkandet Beskattning av företag (SOU 1977:86, 87),
har i samband med sin översyn av regelsystemet på förelagsbeskattningens område
även behandlat behovet av ingripanden mot olika former av skatteflykt. En
särskild till beredningen knuten arbetsgrupp har utarbetat betänkandet (SOU
1975:77) Allmän skatteftyktsklausul. Betänkandet innehåller förslag om hur en
s. k. generalklausul mot skatteflykt skulle kunna utformas. Generalklausulen
föreslås omfatta flertalet skatter och avgifter och tillämpas på sådana
förfaranden som ger skatteförmåner i strid med lagstiftningens anda och mening.

Arbetsgruppens förslag lill lag om skatteflykt bör
fogas lill protokollet som bilaga I.

Efter
remissbehandling av arbetsgruppens förslag har inom budgeldepar-temeniet
upprättats en promemoria (Ds B 1978:6) Lag mot skatteflykt. I promemorian
föreslås en särskild lag mot skatteflykt inriktad mot kringgåendetransaktioner
på inkomst- och förmögenhetsskatteområdel.

Promemorian
innehålleren närmare redogörelse förarbetsgruppens förslag och en
sammanställning av remissyttrandena över detta förslag. Den innehåller också en
Översikt av nuvarande lagstiftning mot skatteflykt. Promemorian bör fogas till
protokollet som bilaga?.

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet som bilaga 3.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 11

2
Allmänt om skatteflyktsproblemet

En grundläggande princip inom beskattningen är att
taxeringarna skall vara likformiga och rättvisa. Det innebär bl. a. att
individer som befinner sig i samma ekonomiska situation skall beskattas lika
och att skattebördan skall fördelas enligt de regler som är uttryckta i
lagstiftningen. Ett skattesystem som lämnar utrymme för olika former av
skatteundandragande åtgärder innebär att likformigheten och rättvisan kan
sättas ur spel och att vissa medborgare ges möjligheter att vältra över en del
av sin skattebörda på andra.

Förekomsten av olikformigheter och orättvisor i
beskattningen blir ett allt mer centralt problem ju högre skatteuttaget är.
Vetskapen om alt mindre nogräknade personer har möjligheter att med framgång
undanhålla stora belopp från beskattning utgör uppenbarligen en påfrestning på det
grundläggande förtroende hos medborgarna utan vilket skattesystemet inte kan
fungera. Även om flertalet människor lojalt fullgör skyldigheten att betala
skatt, visar erfarenheterna från taxeringsarbelet att skatleundandragandet med
tiden harblivit allt vanligare och att det förekommer i många former. För att
motverka denna utveckling är det nödvändigt med kraftfulla insatser på flera
plan. Samtidigt måste naturligtvis rättssäkerhetens krav tillgodoses. 1
promemorian diskuteras olika former av skatteundandragande och de problem som
är förknippade med dessa.

Skattefusk begår t. ex. den som i sin
självdeklaration utelämnar skattepliktig inkomst eller yrkar avdrag för utgift
som han inte har haft. Den juridiska bedömningen vållar här oftast inte några
större problem utan avgörande blir frågan om fusket kan upptäckas eller inte.

En annan form av skatteundandragande sker med hjälp
av s. k. skenavtal. Ett sådant avtal medför inga verkliga förpliktelser för
parterna utan dess enda funktion är inte sällan just att undvika eller lindra
beskattningen. Arrangemang av detta slag brukar regelmässigt underkännas av
skattedomslolarna utan att lagstiftaren har behövt ge några uttryckliga
bestämmelser om detta. Av liknande karaktär är fall där avtal ges en oriktig
benämning: ett köp benämns gåva, ett periodiskt understöd kallas lön, en
utgiven arbetsersättning sägs utgöra traktamente osv. Här brukar domstolarna
bortse från den orikliga benämningen och bedöma rättshandlingen efter dess
verkliga innebörd.

Som skatteflykt betecknas ofta alla förfaranden,
där den skattskyldige visseriigen på ett formellt fullt giltigt sätl utnyttjar
skattereglerna men där skatteförmåner uppkommer som framstår som inte avsedda.
Det kan gälla allt från ett utnyttjande av skatteregler, som alltjämt gäller
trots att de på grund av utvecklingen inom andra områden har kommit att te sig
föråldrade, via vad som kan kallas ett missbruk av skattestimulanser som
statsmakterna har infört i bestämda syften och till komplicerade avtalskonstruktioner
som leder till ett kringgående av de skatteregler som normalt skulle ha
tillämpats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 12

Som
har påpekats i promemorian måste åtgärder mot skatteflykten naturligtvis
anpassas efter den skiftande karaktären på problemen. Är det fråga om en
föråldrad lagregel måste den ersättas med en som är bättre anpassad till nya
värderingar eller ändrade förutsättningar i övrigt.

Skattestimulanser
införs för att gynna vissa handlingssätt som har positiva samhälleliga
effekter: uppbyggnad av pensioner, genomförande av investeringar osv. Avsikten
är atl ge den som överväger att spara för sin ålderdom eller att utvidga sin
rörelse ett extra incitament att göra det. Skatteflyktsproblemet uppstår i de
fall då skatteförmånen är den primära drivkraften, medan det gynnade syftet är
helt underordnat. Som har påpekats i promemorian torde det inte finnas något
sätt all helt förhindra detta, särskilt som attraktiviteten av den skatteförmån
som står att uppnå ofta varierar starkt för skattskyldiga i olika situationer
och även kan påverkas av ändringar på andra områden inom skattesystemet.
Normalt får man därför räkna med att den enda möjliga åtgärden mot detta slags
missbruk av skallestimulanser är att -liksom hittills - ändra den materiella
lagstiftningen för alt begränsa förmånerna eller för att mer noggrant precisera
villkoren för dem.

1
mer teknisk bemärkelse avses emellertid med skatteflykt varken ett utnyttjande
av föråldrade lagregler eller ett missbruk av skattestimulanser utan i första
hand etl kringgående av skatteregler med hjälp av mer eller mindre invecklade
konstruktioner. Genom att välja etl annat förfarande än det direkta och närmast
till hands liggande för att uppnå ett visst resultat försöker den skaltskyldige
komma förbi en skatteregel som normalt skulle ha tillämpats. Typiska exempel är
försök atl med olika metoder undvika ett av leden i dubbelbeskattningen av
aktiebolagens inkomster, atl komma ifrån latenta skatteskulder innan medel tas
ut från företag eller all kringgå förbudet mot avdrag för periodiskt understöd
lill hemmavarande barn.

Kringgåendefallen har lill skillnad från
skentransaktionerna oftast inte kunnat bemästras ulan lagändringar. 1 och med
att verkliga transaktioner genomförts och atl varje enskilt led i kedjan har
varit civilrätlsligt giltigt har skattedomslolarna i allmänhet ansett att det
har saknats grund för att frångå dem vid beskattningen. För att täppa till
olika luckor i skaltelagarna som på detta sätt kommit att uppmärksammas har
därför under senare år en omfattande lagstiftning genomförts.

En utgångspunkt för den materiella
skattelagstiftningen måste självfallet vara alt den så långt möjligt klart
anger vilka inkomster som är skattepliktiga och hur inkomstberäkningen skall
ske. En sådan lagstiftningsteknik är nödvändig om man skall kunna tillgodose
kravet pä all den skattskyldige när han företar en rättshandling skall kunna
förutse de skattemässiga konsekvenserna av denna. Noggrant utformade
skatteregler i förening med en tillräcklig kontrollapparat bör i flertalet fall
garantera en effektiv och rättvis beskattning.

Det är samtidigt viktigt atl konstatera alt just
ambitionen atl ge skattereglerna ett så exakt innehåll som möjligt är en del
av orsaken till själva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 13

skalteflyktsproblematiken.
Lagstiftaren kan aldrig förutse och reglera alla situationer som kan uppstå.
Delta öppnar möjligheter för skattskyldiga att i vissa fall klä sina
transaktioner i en sådan yttre dräkt att ett egentligen inte avsett lagrum
formellt blir tillämpligt eller att det "normala" lagrummet inte kan
tillämpas.

För att motverka skatteflykt har man hittills i
stor utsträckning begagnat sig av speciallagstiftning som har riktats mot
särskilt angivna förfaranden. En svaghet med en sådan metod är alt även
speciallagstiftningen öppnar möjligheter till kringgåendetransaktioner. Om de
skattskyldiga för atl uppnå samma resultat har ändrat förfaringssätten i några
avseenden, har det visat sig att lagstiftningen blir verkningslös. Detta
sammanhänger bl. a. med att skattedomstolarna inte har ansett sig kunna
komplettera lagstiftningen med hjälp av analog lagtolkning. När vissa
skattskyldiga på detta sätt har funnit nya vägar för skatteflykt, har
lagstiftaren åter fått ingripa med specialregler.

Metoden
med speciallagstiftningen har också den nackdelen alt det allmänna kan reagera
mot skatteflyktsåtgärderna först i efterhand. Eftersom lagstiftningen inte bör
ges tillbakaverkande kraft blir följden att en begränsad grupp skattskyldiga
kan vinna inte avsedda skatteförmåner på övriga skattebetalares bekostnad. En
sådan ordning är uppenbarligen ägnad atl undergräva allmänhetens tilltro till
rättvisan i skattesystemet.

Man kan inte heller räkna med att möjligheterna att
finna nya former av skatleflyktsåtgärder kommer att minska i framtiden.
Samhällsutvecklingen ställer stora krav på följsamhet över hela skatteområdet
vilket leder till en ständig förnyelse av regelsystemet. Givetvis beaktas
skatteflyklsaspekterna i delta arbete men delta utesluter inte att det kan
öppnas möjligheter till nya förfaranden som lagstiftaren inte har haft
möjligheter att förutse eller rimligen har kunnat förebygga.

Del är enligt min mening inte rimligt att den
materiella skattelagstiftningen skall behöva byggas upp med särskilt beaktande
av alla de mer eller mindre konstlade förfaranden som kan länkas och som - om
de godtas vid rättstillämpningen - leder till inte avsedda skatteförmåner.

Jag anser mot denna bakgrund att man nu måste pröva
alternativet med en allmän bestämmelse mot skatteflykt. Det helt övervägande
antalet remissinstanser som har yltrat sig över departementspromemorian - och
tidigare över arbetsgruppens förslag - är också positiva till att en
generalklausul mot skatteflykt införs. Det bör i detta sammanhang också påpekas
att en sådan generalklausul förekommer i flera utländska rättssystem, bl. a. i
Finland, Frankrike och Västtyskland (se bil. 2 avsnitt 3.3 och SOU 1975:77 s.
33).

En allmän skatteflyktsklausul måste självfallet
utformas så att man på etl tillfredsställande sätt tillgodoser rättssäkerhetens
krav. 1 kraven på rättssäkerhet ligger i första hand att de skattskyldiga skall
ha rimliga möjligheter att i förväg kunna bedöma vad som föranleder beskattning
eller ger rätt till avdrag. Kravet på att man i olika situationer skall kunna
förutse

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 14

skattekonsekvenserna
av ett visst handlingssätt tillgodoser man som jag nyss har påpekat i möjlig
mån vid utformningen av de materiella beskattningsreglerna. Del är emellertid
inte möjligt att i varje enskilt fall entydigt avgöra t. ex. vad som skall
anses som skattepliktig inkomst. Det sammanhänger bl. a. med att vårt
skattesystem saknar en exakt definition av inkomstbegreppet. Det har nämligen
inte ansetts möjligt att utforma en regel som uttömmande anger gränserna för
detta begrepp. Del har i stället blivit skaltedomstolarnas sak alt inom
lagstiftningens ramar leda rättsutvecklingen på centrala områden. I ett
skattesystem som är uppbyggt på delta sätt kommer det alltid att uppstå
gränsfall där de skattskyldiga inte med säkerhet kan förutse de skattemässiga
konsekvenserna av en planerad transaktion. Detta är också anledningen till att
man har infört bestämmelser som ger de skattskyldiga möjlighet att fl
förhandsbesked i laxeringsfrågor.

Vad
jag nu har sagt om skattelagstiftningens utformning har sin motsvarighet på
andra rättsområden. Kravet på förulsebarhet har inte på något rättsområde
kunnat drivas så långt att man med säkerhet kan förutse de rättsliga
konsekvenserna av varie rättshandling. Det kan också erinras om att inom
civilrätten finns flera exempel på generalklausuler, t. ex. inom avtalsrätten
och köprätten. Dessa klausuler ger en generell möjlighet att ingripa mot vissa
slags förfaranden som ansetts inte böra godtas. Detta förhållande bör man hålla
i minnet när man tar ställning lill frågan om att införa en allmän
skatteflyktsklausul. Å andra sidan får man naturligtvis inte ta delta lill
intäkt för att införa en skatteflyktsklausul med så allmän och obestämd
tillämpning att osäkerhet om skattelagstiftningens innebörd uppstår även i
vardagliga och normala situationer. Den som företar helt vanliga och normala
transaktioner skall inte behöva riskera alt beröras av klausulen, utan på
lagstiftaren måste fortfarande det kravet ställas att de materiella
skattebestämmelserna utformas så alt de i dessa fall ger klara anvisningar om
hur beskattningen sker. Skatleflyktsklausulens tillämpningsområde måste med
andra ord begränsas lill de fall då mer eller mindre invecklade transaktioner
har förelagils för alt undgå eller nedbringa skall. 1 dessa fall torde de
agerande regelmässigt ha varit väl medvetna om att transaktionernas giltighet
kan komma alt ifrågasättas av skattemyndigheterna. Man kan inte med fog påslå
atl det minskar rättssäkerheten om skattedomstolarna får möjlighet att i sådana
fall underkänna förfarandet med stöd av en allmän skatteflyktsklausul. En sådan
klausul kan tvärtom öka förutsättningarna för konsekvens i rättstillämpningen
och materiellt tillfredsställande lösningar,

I de närmast följande avsnitten behandlar jag
frågan om utformningen av en allmän skatteflyktsklausul med utgångspunkt i de
förslag som har lagts fram av arbetsgruppen och i departementspromemorian.
Därefter tar jag upp de övriga frågor som är förknippade med införandel av en
generalklausul.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 15

3
Utformningen av en skatteflyktsklausul 3.1 Inriktningen av lagstiftningen

Allmänt

Jag har i del föregående redogjort för olika former
av skatteundandragande och skatteflykt och de skilda problem som är förknippade
med dessa.

Arbetsgruppen har haft ambitionen att konstruera
ett så fullständigt regelsystem som möjligt mot skatteflykt och närliggande
förfaranden. Förslaget avser sålunda inte bara den egentliga skatteflykten. Det
tar också sikte på skentransaktioner och sådana avtal som har fått en felaktig
rubricering eller som har utformats så att den verkliga innebörden döljs.
Förslaget innebär i denna del att nuvarande praxis skall lagfästas genom en
bestämmelse om att avtal skall bedömas efter sin verkliga innebörd.
Arbetsgruppen föreslår också en bestämmelse med avseende på vissa avtal som
efterlevs av parterna trots att de civilrätlsligt är ogiltiga. Bestämmelsen
innebär att beskattningen även i dessa fall skall bestämmas i överensstämmelse
med de ekonomiska verkningarna. Lagstiftningen skall enligt förslaget kunna
tillämpas i fråga om så gott som samtliga direkta och indirekta skatter och
avgifter.

I departementspromemorian föreslås atl
lagstiftningen renodlas till att gälla kringgåendetransaktioner.
Skenrättshandlingar och ogiltiga avtal lämnas alltså utanför.
Tillämpningsområdet begränsas vidare i huvudsak lill den vanliga inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen.

Remissinstanserna godtar så gott som genomgående
förslaget alt lagstiftningen inte bör inbegripa skenrätlshandlingaroch
liknande förfaranden utan avse endast situationer inom ramen för den egentliga
skatteflykien. Däremot råder det delade meningar om hur avgränsningen bör göras
inom denna ram och om det lämpliga i att begränsa klausulens tillämplighet till
inkomst- och förmögenhetsskatteområdet. En klar majoritet av remissinstanserna
ansluter sig dock i huvudsak lill den inriktning av lagstiftningen som föreslås
i departementspromemorian.

Jag ansluter mig lill de remissinstanser som anser
atl lagstiftningen bör utformas efter de riktlinjer som dras upp i promemorian.
Jag skall i del följande i särskilda avsnitt behandla den närmare inriktningen
och utformningen av lagstiftningen. Här skall jag inskränka mig till några
allmänna synpunkter och först ta upp frågan om behovet av lagstiftningsåtgärder
utanför den egentliga skatteflyktens område.

Skenrättshandlingar och oriktigt betecknade avtal
vållar i sin renodlade form inte några större problem i rättstillämpningen.
Skenrättshandlingar, dvs. rättshandlingar som företas utan atl parterna har för
avsikt att fullfölja dem, underkänns redan nu av domstolarna. En rättshandling
som har rubricerats på ett felaktigt eller missvisande sätt bedöms efter sin
verkliga innebörd. Den av arbetsgruppen föreslagna regeln om att
rättshandlingar skall bedömas efter sin verkliga innebörd behövs alltså inte
för att komma till

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 16

rätta
med de klara fallen av sken och felaktig rubricering. Som har påpekats i
promemorian kan en sådan regel också i en del fall aktualisera vissa
gränsdragnings- och tolkningsproblem. Härtill kommer atl den föreslagna regeln,
för att domstolarnas hittillsvarande praxis skall kunna upprätthållas, skulle
behöva göras tillämplig över hela skatte- och avgiftsområdet. En allmän
skatteflyktsklausul bör emellertid - som jag närmare kommer att utveckla senare
- f. n. ha ett snävare tillämpningsområde. Arbetsgruppens förslag om
bestämmelser mot skentransaktioner och avtal som döljer faktiska
rättsverkningar bör mot denna bakgrund inte genomföras.

Arbetsgruppens förslag om civilrätlsligt ogiltiga
avtal som efterievs av parterna ligger delvis vid sidan av den egentliga
skatteflyktsproblematiken. Frågan om behandlingen av sådana avtal bör därför
inte tas upp i detta sammanhang.

Jag kommer alltså fram till alt lagstiftningen inte
bör gå utanför ramen för den egentliga skatteflykten. Med skatteflykt brukar
man som jag tidigare har sagt beteckna förfaranden varigenom den skaltskyldige
utnyttjar olika bestämmelser för att uppnå en förmånligare beskattning än
lagstiftaren har avsett. Just den omständigheten atl skatteförmånen inte är
avsedd av lagstiftaren skiljer skatteflyktsförfarandena från rena
skatteplaneringsåtgärder. Den senare typen av åtgärder utmärks alltså av att
den skallskyldige för att spara skatt väljer ett förfarande som är uttryckligen
eller underförstått accepterat av lagstiftaren.

Om
man med en generalklausul vill träffa alla skatteflyktsförfaranden i den vida
bemärkelse som jag här har angett, måste villkoren för klausulens tillämpning i
princip inskränka sig lill att den skattskyldige genom sitt handlande uppnår en
skatteförmån som lagstiftaren inte har avsett.

När
man i olika sammanhang har diskuterat hur en generalklausul mot skatteflykt bör
vara utformad har man dock av flera skäl avvisat tanken på en klausul som på
delta sätt skulle läcka alla skatteflyktsfall. Etl skäl är atl en sådan allmän
och därmed också obestämd utformning av klausulen leder till osäkerhet om
klausulens räckvidd. Även om det är möjligt att teoretiskt hålla isär de båda
begreppen skatteflykt och skatteplanering, ligger del i sakens natur alt del
kan vara svårt atl i praktiken klarlägga vad lagstiftaren har avsett.
Utmärkande för flertalet av de förfaranden som innefattar skatteflykt är ju att
lagstiftaren över huvud taget inte har förutsett dem och att de följaktligen
inte heller har behandlats i förarbetena lill den aktuella lagstiftningen. För
att kraven på förutsebarhel skall kunna tillgodoses måste man fä en klarare
grund för tillämpningen än som följer av enbart en allmän hänvisning till
lagstiftningens grunder.

Det
framgår av vad jag har sagt att klausulen inte är avsedd atl åstadkomma någon
egentlig utvidgning av det skattepliktiga området. Grundläggande måste alltjämt
vara atl gränserna för beskattningen anges genom de materiella reglerna.
Klausulen bör utgöra en komplettering som ger beskattningsmyndigheterna
möjlighet atl komma '.ill rätta med sådana förfaranden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 17

som
innebär atl skallskyldiga kringgår skattereglerna med hjälp av konstlade
arrangemang vars främsta syfte i realiteten är att just nedbringa skatten.
Andra ofullkomligheter i lagstiftningen som kan ge en inte avsedd skatteförmån
får rättas genom en ändring av den materiella lagstiftningen.

Man bör alltså enligt min mening begränsa
klausulens tillämpning även inom ramen för den egentliga skalleflykten, A andra
sidan får man inte sälta gränserna så snävt alt klausulen blir verkningslös.
Det är som jag tidigare har antytt ofrånkomligt atl klausulen måste ges inslag
av subjektiv art. De objektiva rekvisiten måste också utformas så att
domstolarna flr en viss ram att röra sig inom. Den osäkerhet i fråga om
klausulens tillämplighet i konkreta fall som därigenom kan kvarstå elimineras
väsentligen om man, som föreslås i promemorian, öppnar möjlighet för de
skattskyldiga att få förhandsbesked rörande tillämpningen av klausulen. Jag
vill redan nu förutskicka att jag anser atl detta förslag bör genomföras.

Jag skall strax närmare precisera hur klausulens
tillämpningsområde bör avgränsas inom ramen för den egentliga skatteflykten.
Först skall jag emellertid ta upp frågan om vilka skatter som klausulen bör
avse.

Lagstiftningens
tillämpning på olika skatter

1 promemorian föreslås att tillämpningsområdet för
skatteflyktsbesläm-melserna begränsas till inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen samt lill vissa särskilda skatter som kan sägas
utgöra komplement till inkomstbeskattningen, nämligen ulskiflningsskallen och
ersättningsskatten.

Remissinstanserna
är lill övervägande del positiva till förslaget.

Jag ansluter mig också i allt väsentligt till
detta. Som har påpekats i promemorian kunde det i och för sig vara av värde att
låta även andra skatter liksom vissa avgifter omfattas av klausulen. Det gäller
i första hand sådana skatter som har ett nära samband med inkomst- och
förmögenhetsskatten, t. ex. gåvoskatten och mervärdeskatten. De skäl som har
anförts i promemorian mot ett vidare tillämpningsområde bör dock enligt min
mening vara utslagsgivande. Jag tänker i första hand pä det förhållandet att
det beträffande flertalet av här avsedda skatter och avgifter saknas
möjligheter att få bindande förhandsbesked. Rätten till förhandsbesked är ett
viktigt komplement till en allmän skatteflyktsklausul, särskilt i
inledningsskedet. Det är inte möjligt att utan mer ingående utredning införa en
sådan rätt på hela skatte- och avgiftsområdet. När praktiska erfarenheter har
vunnits om klausulens tillämpning, får övervägas om den bör utsträckas till alt
avse även andra skatter och avgifter.

Jag föreslår att förslaget i promemorian genomförs
med en mindre justering. Det bör sålunda anges atl lagen gäller i fråga om
taxering till kommunalskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatl och ersättningsskatt. Genom all anknyta till taxeringen
avses att

2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 18

klargöra
att avgifter o.d. som bestäms på grundval av taxeringen, t.ex. egenavgifterna,
i förekommande fall får ändras om taxeringen höjs med tillämpning av klausulen.

Lagstiftningens
tillämpning på olika förfaranden

Mot bakgrund av de allmänna synpunkter på
utformningen av en generalklausul mot skatteflykt som jag nyss har anfört skall
jag här först ta upp arbetsgruppens förslag.

Den allmänna skatteflyktsklausulen i arbetsgruppens
förslag har ett vidsträckt tillämpningsområde. Ett huvudsyfte har varit att
träffa de förfaranden som kan betecknas som egentliga kringgåendehandlingar.
Kännetecknande för dessa är atl en person som vill uppnå visst ekonomiskt
resultat väljer ett förfaringssätt, som från kommersiella och andra inte
skattemässiga synpunkter framstår som en onödig omväg, och därigenom undviker
de beskattningsregler som skulle bli tillämpliga om han i stället hade valt ett
närmare till hands liggande förfarande. Klausulen är dock avsedd atl tillämpas
även i andra skalteflyktsfall, t. ex. i vissa situationer där skatlskyldig
yrkar avdrag för konstlade föriuster eller genomför transaktioner uteslutande i
syfte att uppnå eller undvika viss beskattningseffekt.

Arbetsgruppens
förslag till skatteflyktsklausul framgår av bil. 1. Enligt förslaget skall som
villkor för tillämpning av klausulen gälla - förutom att den skattskyldige har
berett sig en skatteförmån i strid med lagstiftningens anda och mening - att
skatteförmånen utgör den skatlskyldiges "huvudsakliga fördel" av
rättshandlingen.

Med rekvisitet "huvudsakliga fördel"
avser arbetsgruppen alt skilja skalleflyktstransaktionerna från del stora
flertalet seriösa transaktioner. Med seriösa transaktioner menar gruppen sådana
som är fördelaktiga eller på annat sätt välmotiverade från normala
förelagsekonomiska eller privatekonomiska synpunkter, med bortseende från
skallesynpunkterna. Även om de objektiva förutsättningarna är uppfyllda, skall
den skaltskyldige enligt förslaget kunna undvika tillämpning av
skatleflyklsklausulen genom alt göra sannolikt att rättshandlingen ändå har
tillkommit eller fått sill innehåll huvudsakligen i annat syfte än att erhålla
förmån vid beskattningen. Bestämmelsen tar närmast sikte på fall där den
skattskyldige har misstagit sig på de ekonomiska verkningarna men den skall
också göra det möjligt all la hänsyn till annat än ekonomiska skäl.

Flertalet
remissinstanser godtar i huvudsak arbetsgruppens förslag. Många remissinstanser
anser emellertid att förslaget har ett för omfattande och samtidigt alltför
obestämt tillämpningsområde.

Föregen
del ansluter jag mig till uppfattningen att tillämpningsområdet för den av
arbetsgruppen föreslagna klausulen får en alltför svårbedömd avgränsning. Till
stor del sammanhänger detta med att förslaget inte innehåller något krav med
innebörd att det av den skattskyldige valda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 19

förfarandet
skall vara konstlat eller onormalt. Förslaget kommer härigenom atl kunna
omfatta inte bara kringgåendehandlingar ulan även transaktioner som uteslutande
är inriktade på att minska skatten. Avgörande för om ett sådant förfarande
skall kunna angripas är om det strider eller inte strider mot lagstiftningens
anda och mening. Såsom påpekats av några remissinstanser och i
departementspromemorian är det ofta en vansklig fråga alt avgöra detta.

Bortsett från att tillämpningsområdet är obestämt
kan mot förslaget också riktas den invändningen att det inte markerar någon
gräns mellan de fall där ett förfarande, som leder till inte avsedda
skatteförmåner, skall stoppas genom ändring eller komplettering av de materiella
reglerna och de fall där skatteflyktsklausulen bör kunna tillämpas,

Enligt
min mening bör härden principen gälla att om ett förfarande, trots att det
framstår som normall med hänsyn lill det ekonomiska resultat som uppnås, leder
till en inte avsedd skatteförmån så är det de materiella reglerna som bör
ändras. Har den skattskyldige å andra sidan använt sig av ett förfarande som är
onormalt eller konstlat med hänsyn till det ekonomiska resultat som har
uppnåtts, bör det däremot i princip kunna angripas med stöd av en
generalklausul. Del finns som jag tidigare har påpekat inte någon möjlighet att
utforma den materiella skattelagstiftningen med hänsyn till alla upptänkliga
omvägar som den skattskyldige kan gå med hjälp av olika civilrättsliga
konstruktioner av mer eller mindre formell art. Skattskyldiga som begagnar sig
av sådana konstruktioner kan inte heller ha anledning atl räkna med att dessa
utan vidare godtas vid beskattningen.

Förslaget i departementspromemorian bör ses mot
denna bakgrund, I promemorian föreslås sålunda att bestämmelserna ges en
snävare inriktning än i arbetsgruppens förslag och samtidigt konstrueras så att
de fär en mer preciserad utformning.

Förslaget innebär att den allmänna
skatteflyktsklausulen begränsas till vad som kallas de egentliga
kringgåendefallen. Den skattskyldige har enligt promemorian i dessa fall velat
uppnå ett visst ekonomiskt resultat som i och för sig inte har med
beskattningen att göra, t. ex, uttag av vinstmedel från ett bolag eller
överföring av medel lill barnen. Väljer han del "normala" eller
närmast till hands liggande förfarandet, inträder en bestämd
beskattnings-effekt, t. ex, att de uttagna vinstmedlen beskattas som utdelning
eller att avdrag inte medges för överföringen till barnen. För atl uppnå det
avsedda resultatet och samtidigt nedbringa skatten väljer han i stället för det
"normala" förfarandet ett förfarande, som från kommersiella och andra
inte skattemässiga synpunkter utgör en onödig omväg och som - om det skulle
godtas - medför att utdelningsbeskattningen uteblir eller all avdrag erhålls.
Begränsningen lill de egentliga kringgåendefallen kommer i lagförslaget i
promemorian till uttryck genom två skilda rekvisit.

För det första skall den skaltskyldige ha företagit
en rättshandling, som ensam eller tillsammans med annan rättshandling i vilken
han direkt eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 20

indirekt
medverkar, leder till inte oväsentligt lägre skall än den närmast till hands
liggande rättshandling som -bortsett från denna skatteförmån -skulle ha gett
etl likvärdigt ekonomiskt resultat.

För del andra måste del med hänsyn lill
omständigheterna kunna antas att skatteförmånen i allt väsentligt utgör vad den
skallskyldige har avsett att uppnå med alt företa rättshandlingen i stället för
den rättshandling som har legat närmast lill hands.

För att en tillämpning av klausulen skall komma i
fråga krävs vidare atl skatteförmånen slår i strid med grunderna för den eller
de skaltebestämmel-sersom skulle komma i fråga,om den skallskyldige i stället
hade företagit den nämnda närmast till hands liggande rättshandlingen.

Har en skattedomstol med stöd av dessa regler
funnit att skatteflykt föreligger, skall rättshandlingen i fråga inte utgöra
grund för beskattningen. I stället skall skatten eller taxeringen bestämmas på
grundval av den närmast till hands liggande rättshandling som - bortsett från
skatteförmånen - skulle ha gett ett likvärdigt ekonomiskt resultat. Om denna
regel inte går att tillämpa eller om den skulle leda till ett oskäligt
resultat, skall skattedomslolen bestämma taxeringen till ett skäligt belopp.

Remissinstanserna godtar i allmänhet förslaget alt
generalklausulens tillämpningsområde begränsas lill de egentliga
kringgåendefallen. Man framhåller bl. a. att förslaget genom denna begränsning
bätire tillgodoser kraven på förutsebarhel och rättssäkerhet och menar atl
erfarenheterna fär visa om tillämpningsområdet senare bör utvidgas.

Jag har nyss tagit ställning för att klausulens
tillämpningsområde i princip bör begränsas till förfaranden, där den
skallskyldige har berett sig skatteförmånen genom ett i sammanhanget onormalt
handlingssätt. En sådan begränsning av klausulens tillämpningsområde är, som
jag tidigare har framhållit, motiverad främst av två skäl. För det första Hr
man en fastare grund att stå på när del gäller au avgöra om ett förfarande
faller under klausulen eller inte. För det andra markerar man att om inte
avsedda skatteförmåner kan uppnås genom normala handlingssätt så får det förhindras
genom ändring av den materiella lagstiftningen.

Del anförda innebär atl jag ansluter mig lill
uppfattningen i promemorian all en första utgångspunkt vid utformningen av
generalklausulen bör vara alt denna skall inriktas på sådana fall där den skaltskyldige
kan kringgå skattebestämmelserna genom all han har möjlighet att utnyttja olika
handlingssätt för all uppnå ett visst ekonomiskt resultat. Jag tänker här på
slutresultatet av förfarandet i fråga. Den skattskyldige har t. ex.
tillgodogjort sig vinstmedel från ett bolag eller överfört medel till barnen.
Lagstiftaren har i dessa fall vanligen knutit vissa bestämda
beskattningseffekter till de handlingssätt som framstår som typiska eller
normala för att uppnå det avsedda slutresultatet men har däremot inte
uttryckligen reglerat de fall där den skattskyldige försöker kringgå
bestämmelserna och skaffa sig en skatteförmån genom alt välja ett onormalt
eller konstlat förfarande som i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 21

övrigt
leder till samma slutresultat.

Enligt promemorieförslaget är det emellertid inte
tillräckligt för atl klausulen skall fl tillämpas att den skaltskyldige har
berett sig skatteförmånen genom ett förfarande som utåt sett framstår som ett
kringgående. Det krävs dessutom att det valda handlingssättet inte i del
enskilda fallet har motiverats av kommersiella eller andra inte skattemässiga
skäl ulan att just skattefördelarna har varit det avgörande motivet för valet
av handlingssätt.

Del kan i och för sig anföras skäl för att en
skatteflyktsklausul borde omfatta även fall där den skaltskyldige visserligen
haft kommersiella skäl för att välja ett komplicerat eller ovanligt förfarande
men där han samtidigt uppnår en inte avsedd skatteförmån.Del huvudsakliga skälet
är all man så långt möjligt bör behandla likartade förfaranden lika i
beskattningshänseende oberoende av de motiv som har legal till grund för den
skattskyldiges handlande.

Enligt min mening talar emellertid starkare skäl
för den begränsning som har förordats i promemorian. De skattskyldiga bör kunna
utgå ifrån att seriösa transaktioner, som är betingade av annat än skatteskal,
bedöms på grundval av de materiella regler som gäller för dessa transaktioner.
Genom begränsningen ökar man sålunda enligt min mening de skattskyldigas
möjligheter atl förutse vad som är tillåtet eller otillåtet.

Jag ansluter mig därför i princip till
promemorieförslaget att skatteflykts-klausulen skall begränsas till fall där en
skattskyldig som vill uppnå etl visst ekonomiskt resultat av skatteskäl väljer
ett förfarande som från kommersiella och andra liknande synpunkter framstår som
en onödig omväg.

Del förhållandel att man skall ta hänsyn till
kommersiella och andra inte skattemässiga skäl när man bedömer om ett
förfarande framstår som en onödig omväg fär emellertid inte innebära att man
måste acceptera alla slags sidoeffekter eller bisyften som åberopas som
förklaring lill etl utifrån sett konstlat förfarande. En genomgång av de olika
skatteflyktstransaktioner som innebär att den skattskyldige tar en
"omväg" för alt nå det avsedda resultatet i stället för det närmast
till hands liggande förfarandet ger vid handen att en sådan omväg normalt
medför vissa verkningar av ekonomisk eller annan civilrättslig art, som inte
följer med del normala förfarandet. Det torde vara just det sistnämnda
förhållandet som har föranlett skattedomstolarna att lägga sådana förfaranden
till grund för beskattningen. Kringgåendetransaktioner som bygger på mer eller
mindre konstruerade rättshandlingar och som således i allt väsentligt är utan
ekonomisk betydelse för de inblandade har man däremot i praxis åtminstone i
vissa fall känt sig oförhindrad atl underkänna utan stöd av en
skatteflyktsklausul. Del anförda leder mig fram till att generalklausulen måste
kunna tillämpas även om del föreligger vissa skillnader i rättsverkningar
mellan det valda och det "normala" förfarandet.

En
av de grundläggande frågorna vid utformningen av generalklausulen

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 22

blir
då vilken tyngd de ekonomiska sidoeffekterna måste ha för atl man skall
acceptera att den skattskyldiges förfarande läggs till grund för taxeringen. En
annan betydelsefull fråga blir i vilken utsträckning man bör ta hänsyn till den
skattskyldiges avsikter med förfarandet. Vid denna frågeställning kommer bl. a.
bevisfrågan i förgrunden. Slutligen måste man ta ställning till hur man skall
ge uttryck för kravet på att det skall vara fråga om en inte avsedd
skatteförmån.

3.2
Förutsättningar för tillämpning av klausulen

Allmänt

Klausulen kan i promemorieförslaget sägas vara
uppbyggd i fyra led. För det första uppställs vissa krav på den skattskyldiges
förfarande. Han skall ha företagit en annan rättshandling än den närmast till
hands liggande rättshandling som bortsett från beskattningsresullalet hade gett
ett likvärdigt resultat. För det andra skall förfarandet ha lett till ett
förmånligare beskattningsresultat än den närmast till hands liggande
rättshandlingen. För det tredje krävs att denna skatteförmån strider mot
lagstiftningens grunder. För det fjärde skall vissa krav vara uppfyllda
beträffande den skattskyldiges avsikter med rättshandlingen.

En klar majoritet bland remissinstanserna
tillstyrker atl klausulen byggs upp enligt promemorieförslaget även om det
förekommer delade meningar om hur de skilda rekvisiten bör utformas.

Några remissinstanser skisserar dock lösningar som
de anser vara all föredra framför förslagen i promemorian. Bl.a. föreslås all
klausulen efter förebild från främst västtysk rätt byggs upp kring rekvisit som
"rältsmissbruk" eller "konstlade rättshandlingar". En
gemensam tanke bakom dessa förslag är att bedömningen i första hand skall
inriktas på förfarandet som sådant och inte på vad som är förenligt med lagstiftarens
inlenlioner. Lösningarna har diskuterats i departementspromemorian men avvisats
(se bil. 2 avsnitt 6.3). 1 remissyttrandena över departementspromemorian anför
ifrågavarande remissinstanser ytterligare skäl för sina resp. lösningar. Jag
anser emellertid inte att del anförda ger anledning all förorda någon av de
ifrågavarande lösningarna.

Del är sålunda enligt min mening ofrånkomligt att
en klausul som riktar sig mot kringgåendehandlingar görs beroende av en
bedömning av vad som är förenligt med lagstiftarens intentioner. Redan den
omständigheten att man i ett konkret fall aktualiserar frågan om tillämpning av
en generalklausul kan anses innebära att man funnit all det resultat som
vanliga tolkningsregler leder till inte är förenligt med lagstiftarens
intentioner. En sådan bedömning måste man enligt min mening i vart fall göra
innan man kan tala om att den skaltskyldige har kringgått lagstiftningen.

Del
anförda leder mig fram till atl man bör utforma klausulen med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 23

utgångspunkt
i de rekvisit som anges i departementspromemorian. Jag skall i det följande
behandla de olika leden i förslagen var för sig. Först skall jag emellertid
något beröra den allmänna uppbyggnaden av klausulen.

1 promemorieförslaget innebär själva
skatteflyktsklausulen att ett förfarande under vissa förutsättningar inte
skall läggas till grund för taxeringen. I en särskild paragraf anges därefter
hur laxeringen skall ske om klausulen tillämpas. Jag ansluter mig i huvudsak
till denna uppläggning. Enligt min mening bör det emellertid komma till uttryck
direkt i klausulen att denna riktar sig mot kringgående av skattelag. Det kan
lämpligen ske genom all man inleder klausulen med en föreskrift som innebär all
ett förfarande skall underkännas endast under förutsättning atl del medför atl
en skatlebestäm-melse kringgås. Därefter bör anges de olika rekvisit som skall
vara uppfyllda för alt ett i lagens mening otillåtet kringgående skall anses ha
skett.

Med en sådan uppläggning gäller det alliså först
att ange under vilka förutsättningar etl förfarande skall anses innebära att en
skattebestämmelse kringgås.

Kringgående

Kravet på att den skatlskyldiges förfarande skall
innebära en omväg kommer i promemorieförslaget lill uttryck främst genom att
hans förfarande jämförs med "den närmast till hands liggande rättshandling
som - bortsett från skatteförmånen - skulle ha givit ett likvärdigt ekonomiskt
resultat".

En del remissinstanser framhåller att svårigheter
kan uppstå vid tillämpningen av rekvisiten "närmast till hands liggande
rättshandling" och "likvärdigt ekonomiskt resultat". Bl. a.
anförs alt det kan vara svårt atl finna en hållbar närmast till hands liggande
rättshandling i skatleflyktsfallen, eftersom de aktuella Iransaktionerna görs
med utgångspunkt i att få en skatteförmån och del ekonomiska slutresultatet -
bortsell från skalleförmånen - ofta blir en biprodukt. Det påpekas också att
det finns stora olikheter i förfaringssätten mellan olika branscher. En
remissinstans anser atl avgränsningen "likvärdigt ekonomiskt
resultat" är svårgripbar och frågar sig bl. a. om det är meningen atl man
också skall beakta sådana saker som inflytande över vissa bolag, möjligheten
all sälja produkter o. d.

Jag ansluter mig till förslaget alt det är det
ekonomiska slutresultalel -bortsell från skalleeffekterna - som i första hand
bör läggas lill grund för bedömningen av om den skallskyldiges förfarande
innebär en omväg. När del gäller atl i lagtexten ge ullryck för kravet på atl
den skatlskyldiges förfarande skall innebära en omväg kan man välja olika
metoder. En metod är atl la sikte direkt på den skatlskyldiges förfarande och
beskriva delta, t. ex. genom atl ange alt del skall vara konstlat e. d. eller
helt enkelt all del skall innebära en omväg med hänsyn lill det ekonomiska
resultat som har uppnåtts. En annan metod, som har använts i promemorian, är
all ställa upp som villkor alt del skall finnas ett annat förfarande som har
legal närmast lill hands för atl uppnå resultatet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 24

Enligt min mening är den metod som har använts i
promemorian alt föredra med den uppläggning av klausulen som jag tidigare har
förordat. Beskrivningen av det förfaringssätt som jämförelsen skall avse - dvs.
det "normala" förfaringssättet - bör dock utformas på ett annat sätl
än enligt promemorian, Bl.a. måste man beakta alt del närmast lill hands
liggande förfaringssättet kan beslå av flera rättshandlingar. Vidare kan
ullrycket "likvärdigt ekonomiskt resultat" ge intryck av alt del
krävs alt det normala förfaringssättet ger fullt ut samma effekter. Som jag
tidigare har sagt bör ett sådant krav inte gälla. Man måsle också hålla i
minnet att beskrivningen avses ingå som ell led i en definition av när den
skattskyldiges förfarande skall anses innebära alt en viss skaliebeslämmelse
kringgås. Rekvisitet bör enligt min mening formuleras så att ett annat
förfarande på vilket bestämmelsen i fråga är tillämplig framstår som närmast
lill hands liggande med hänsyn till del ekonomiska resultat som - bortsell från
beskatlningen - har uppnåtts med det valda förfarandet.

Med
del närmast till hands liggande förfarandet bör förstås vad som i den givna
situationen för en utomstående betraktare skulle vara det normala
handlingssättet föratt uppnå resultatet i fråga. Det kan givelvis ibland
inträffa alt del finns flera alternativa handlingsmönster som alla skulle kunna
betecknas som normala för au nå del eftersträvade målet. 1 regel torde dock etl
av dessa klart framstå som del närmast till hands liggande om man ser lill den
ekonomiska situationen såväl före som efter transaktionernas genomförande. Om
del i något enstaka fall finns två vägar som kan sägas ligga lika nära lill
hands, hindrar delta självfallet inte all klausulen tillämpas om övriga
förulsältningar härför är uppfyllda. Delar här naturligt atl räkna ined den väg
som är mest förmånlig för den skallskyldige.

Bedömningen av om etl annat förfarande kan anses
ligga närmast lill hands skall som nämnts ske med hänsyn till del ekonomiska
resultat som har uppnåtts med det valda förfarandet. Del andra förfarandet
behöver inte medföra exakt samma resultat som den skattskyldiges förfarande för
all det skall framstå som del närmasl till hands liggande. Bestämmelsen ger
utrymme fördenhelheisbedömningsomhärbörske. Man börsålunda kunna bortse från
sådana ekonomiska efTekter som inte har någon väsentlig ekonomisk betydelse.
Jag tänker bl. a. på sådana tillfälliga förändringar i den ekonomiska
situationen som har uppkommit under del använda förfarandets gång men som i ett
senare led av detta har eliminerals. När del gäller del bestående ekonomiska
resultatet är del inte något krav att identiskt samma effekter uppnås genom det
andra förfarandet. Delta måste dock självfallet ge ett i huvudsak likvärdigt
ekonomiskt resultat för all man skall kunna beteckna del som närmasl lill hands
liggande i den aktuella situationen.

Med anledning av vad en remissinstans har påpekat
vill jag framhålla alt det inte är meningen all man vid tillämpningen av det nu
ifrågavarande villkoret skall väga in även sådana ekonomiska verkningar som kan
uppkomma på sikt, t. ex. förbättrade försäljningsmöjligheier o. d. Sådana

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 25

omständigheter
får i stället beaktas främst när man prövar del rekvisit som lar sikte på den
skatlskyldiges avsikter med förfarandet.

Som en remissinstans har sagt kan det i vissa
skalleflyklsfall vara svårt all peka på någol förfarande som ligger närmasl
lill hands, eftersom den skallskyldiges förfarande är helt inriktat på att få
en skalleförmån och det ekonomiska resultatet i övrigt framstår som en
biprodukt. Detta hänger emellertid ihop med den begränsning av klausulens
tillämpningsområde till kringgåendetransaktioner som här har förordats. Enbart
den omständigheten all etl förfarande är inriktat på att uppnå en skatteförmån
skall inte göra klausulen tillämplig utan det krävs all den skallskyldige har
vall en omväg för alt nå ett visst ekonomiskt resultat. En annan sak är att
domstolarna naturliglvis kan anse all förfarandet bygger på skentransaktioner
eller på andra grunder bör underkännas.

Som forsla villkor för atl en skaliebeslämmelse
skall anses ha blivit kringgången genom den skatlskyldiges förfarande skall
alltså gälla att ett annat förfarande på vilket bestämmelsen i fråga är
tillämplig framstår som närmasl till hands liggande med hänsyn till det
ekonomiska resultat som -bortsett från beskattningen - har uppnåtts med del
valda förfarandet.

För all kringgående skall anses föreligga räcker
det inte atl detta villkor är uppfyllt. Jag har tidigare framhållit atl ell
grundläggande villkor för atl man skall få tillämpa en klausul mot kringgående
av skattelag på ett visst förfarande bör vara atl man kan konstatera atl det
beskallningsresullal som enligt vanliga tolkningsregler följer på förfarandet
inte är förenligt med lagstiftarens avsikter.

I promemorian har man slrävat efter all precisera
klausulens innebörd i denna del och ge klausulen en så konkret anknytning som
möjligl. Som villkor för alt ell förfarande skall få angripas föreskrivs enligt
förslaget att skatteförmånen skall stå i strid med grunderna för den eller de
skallebestämmelser som skulle komma i fråga om den skallskyldige i stället
hade företagit den närmast till hands liggande rättshandlingen.

Remissinstanserna godtar i allmänhet delta förslag.
En del remissinstanser anseremelleriid att en begränsning av klausulens
tillämpningsområde till fall där skatteförmånen strider mot grunderna för den
kringgångna bestämmelsen kommer att göra klausulen verkningslös. Dessa
instanser förordar således en uppmjukning av rekvisitet. Från andra håll
framförs å andra sidan krav på att rekvisitet utformas snävare.

När man skall formulera kravet på all en
beskattning på grundval av del valda förfarandet strider mot lagstiftarens
intentioner är det enligt min mening naturiigt all i enlighet med promemorian i
första hand inrikta prövningen på om beskattningsresullalet strider mot
grunderna för de regler som skulle ha varit tillämpliga om den skallskyldige
hade valt del "normala" förfaringssäilet. Klausulen syftar ju i
första hand till alt möjliggöra en analog tillämpning av dessa regler. Enligl
min mening är det emellertid inte möjligt att begränsa prövningen till
grunderna för dessa regler när man skall bedöma

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 26

om
en beskattning på grundval av den skatlskyldiges förfarande är förenlig med
lagstiftarens inlenlioner eller ej. En sådan bedömning måsle innefatta också en
prövning med hänsyn till grunderna för de utnyttjade reglerna. Det kan sålunda
länkas fall där del av dessa grunder-men inte av grunderna för de regler som
gäller del närmast till hands liggande förfarandet - klart framgår all de
utnyttjade reglerna inte är avsedda att tillämpas på det förfarande som den
skallskyldige har vall ulan islälleide regler som gäller för del närmasl till
hands liggande förfarandet.

Prövningen av lagstiftarens inlenlioner bör alltså
ske med ledning av grunderna för dels de regler som skulle ha varit tillämpliga
om den skallskyldige hade valt det närmasl till hands liggande förfarandet,
dels de regler som skulle komma i fråga om den skallskyldiges förfarande lades
till grund för beskattningen.

Som jag tidigare har påpekat ligger del i sakens
natur all del ofta saknas uttryckliga uttalanden i förarbetena rörande de
transaktioner som det här är fråga om. Lagstiftaren har sålunda normall inte
gått in på dessa vid de aktuella reglernas tillkomst. Bedömningen av
lagstiftarens intentioner måste därför i första hand göras med hänsyn till
reglernas allmänna uppbyggnad och med beaktande av deras ändamål såsom det har
kommit till uttryck i lagtext och förarbeten. Däremot föreligger genom
anknytningen lill lagstiftningens grunder en begränsning så till vida alt nya åsikter
och värderingar som med tiden växer fram om hur lagstiftningen borde se ut inte
skall läggas till grund för bedömningen.

Del kan givelvis ibland bli svårt all klarlägga vad
som skall anses stå i överensstämmelse med eller strida mol lagstiftningens
grunder. Skattereglerna bildar inte alllid ett enhetligt mönster. De
transaktioner som kan föranleda tillämpning av klausulen kan ofta förmodas vara
av ganska komplicerad natur. Trots sådana komplikationer torde del oftast vara
möjligt atl efter en noggrann analys fastställa vad som är förenligt med eller
strider mol lagstiftningens grunder. Går det däremot inte atl ge ett entydigt
svar på denna fråga, är förutsättningarna för atl underkänna den skatlskyldiges
förfarande inte uppfyllda. Oklarhet beträffande lagstiftningens grunder måste
med andra ord gå ui över den fiskala sidan.

Jag föreslår i enlighet med del anförda all som
ytteriigare förulsällning för alt en skaliebeslämmelse skall anses ha
kringgåtts skall gälla, all en taxering på grundval av förfarandet strider mol
grunderna för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle komma i
fråga om förfarandet lades lill grund för laxeringen.

Beska
ttningsresultatet

Enligt promemorieförslagei skall som förutsättning
för tillämpning av . klausulen gälla all den skatlskyldiges förfarande leder
till inte oväsentligt lägre skatt än det normala förfarandet. Det bör enligt
promemorian vara fråga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 27

om
en skatteförmån som tillkommer den skattskyldige själv och som uppgår lill
åtminstone någol tusental kronor i fråga om transaktioner av engångskaraktär.

Jag delar uppfattningen atl klausulen måsle
innehålla etl krav på atl en skatteförmån uppkommer om den skatlskyldiges
förfarande godtas.

Några remissinstanser har efteriyst en utvidgning
på så sätt atl även skatteförmåner hos t. ex. närslående skulle kunna beaktas.
Med närstående skulle då avses inte bara make och barn utan även t. ex, egna
aktiebolag.

Enligt min mening är del nödvändigt atl här skilja
mellan två olika frågor. En skatteförmån kan - med undanlag för del fall jag
strax lar upp - knappast tillkomma en skatlskyldig ulan all denne själv på
något sätl deltagit i de transaktioner som har givit upphov till förmånen.
Tillämpligheten av skatteflyktsklausulen fär då prövas vid denna skattskyldigs
taxering. Att andra-en make eller en aktieägare-också deltagit i förfarandet
men utan alt själva få någon förmån därav är i det sammanhanget knappast av
intresse.

En annan sak är all man inom en familj kan vinna
vissa skallemässiga fördelar - om man ser till den sammanlagda beskattningen -
genom omfördelning av egendomen e. d. Den fråga som skalledomstolarna här får
la ställning till är om omfördelningen som sådan skall anses utgöra en
avgörande förändring eller om förutsällningarna för skatleflyktsklausulens
tillämpning skall anses uppfyllda trots denna. Här uppkommer bedömningsproblem
som inte sällan följer av den nuvarande familjebeskallningens allmänna
utformning. Del kan knappast anses lämpligt all söka generellt bota
förekommande ofullkomligheter i denna med hjälp av en allmän skatteflyktsklausul.
Här bör i slällel lagsliftningsålgärder vidlas som direkl rör de grundläggande
materiella civil- och skatterältsliga reglerna.

Som jag just nämnt måsle i normalfallet den som
fått den inte avsedda skatteförmånen själv ha deltagit i förfarandet. En
särskild situation uppkommer emellertid om den som agerar är ett handelsbolag
eller liknande. Ell sådant bolag är inte ell självständigt skallesubjekt ulan
beskatlningen sker här hos delägarna. Enligt min mening måste klausulen kunna
tillämpas i det fall bolaget företar en rättshandling som medför en
skalleförmän för delägarna. Jag föreslår alt en särskild bestämmelse härom las
in i klausulen.

Som några remissinstanser har påpekat kan fall
länkas förekomma där en skatlskyldig - som har företagit en
kringgåendetransaktion - redovisar ell underskoll som vid laxeringen skall
föras över lill maken. Kringgåendetrans-aktionen förutsätts därvid ha ökat
underskottet i fråga. Den omständigheten alt den skaltskyldige i ett sådanl
fall inte själv hade kunnat tillgodogöra sig skatteförmånen bör inte hindra
tillämpningen av klausulen. Kravet på all förfarandet skall innebära en
skalleförmån för den skallskyldige får alltså inte tolkas så snävt all här
avsedda fall kommer all ligga utanför tillämpningsområdet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 28

Normall kommer del inte atl innebära några
svårigheter all avgöra om den skattskyldiges förfarande leder till en
skalleförmån i jämförelse med del närmasl lill hands liggande förfarandet. Ett
förfarande som det första året ger en skatteförmån kan emellertid med liden
visa sig få mer ofördelaktiga skattekonsekvenser. Även den omvända silualionen
kan länkas. Som har framhållits i promemorian är det knappast möjligl all i
detalj reglera alla hithörande fall. Tillämpningen måsle emellertid helt
naturligt i första hand grundas på en bedömning av aktuella förhållanden. En
tillämpning av klausulen bör inte kunna undgås genom påståenden om tänkbara
framlida skatleolägenheler av det ifrågasatta avtalet. Så bör endast vara
möjligt om olägenheterna blir aktuella inom en relativt snar framlid. Del bör i
delta sammanhang påpekas att den omständigheten alt den skaltskyldige genom
andra åtgärder hade kunnat skjuta upp beskattningseffeklerna av sill förfarande
till ell senare beskattningsår självfallet inte skall hindra tillämpningen av
klausulen. Jag tänker på t. ex. fall där skatlskyldig, som genom en
kringgåendetransaktion sökt undgå att taxeras för en realisationsvinst, i
stället hade kunnat begära uppskov med beskatlningen av realisalionsvinsl.
Genom all välja uttrycket skatteförmån klargörs del enligl min mening atl
förfarandet inte behöver leda lill lägre skatt del aktuella beskallningsårel.

Närdel gäller storleken av skalleförmånen ansluter
jag mig till förslaget att det bör vara fråga om en inte oväsentlig
skatteförmån. Del finns sålunda enligt min mening inte anledning all i delta
avseende skärpa kravet för tillämpningen. En annan sak är att de olika
materiella och processuella krav som i övrigt skall vara uppfyllda för all
klausulen skall kunna tillämpas kommer alt medföra alt normalt endast
kringgåendefall som rör betydande belopp konmier alt tas upp från del allmannas
sida. Del bör också påpekas alt frågan om storieken av skatteförmånen
självfallet skall bedömas endast med hänsyn till de skaller som klausulen är
tillämplig på.

Den
skatlskyldiges avsikter

Del Qärde ledet i den skalleflyklsklausul som
föreslås i promemorian avser den skattskyldiges motiv för det valda
förfarandet, Enligl förslaget bör i detta avseende krävas all det med hänsyn
till omständigheterna måste antas all skalleförmånen i allt väsentligt utgör
vad den skaltskyldige har avsett all uppnå med att företa rättshandlingen i
slällel för den närmast lill hands liggande.

Från remissinstansernas sida framförs olika
uppfattningar om i vilken mån man bör göra tillämpningen av generalklausulen beroende
av den skatlskyldiges avsikter med förfarandet och vilka beviskrav som bör
ställas. Från flera håll framförs krav på atl förulsätlningarna bör mjukas upp
och det allmännas bevisbörda lättas. Det finns å andra sidan en del
remissinstanser som anser att man bör skärpa förutsättningarna.

Jag
har tidigare förordat all del vid prövningen av om den skatlskyldiges

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 29

förfarande
bör godtas i beskattningshänseende bör finnas utrymme föratt ta hänsyn lill
sådana omständigheter som inte direkl avspeglar sig i del ekonomiska resultatet
av förfarandet men som ändå kan antas ha haft avgörande betydelse för valet av
förfaringssätt. Man bör med andra ord skilja mellan å ena sidan de fall då den
skattskyldige, trots all övriga rekvisit är uppfyllda, ändå får anses ha
godtagbara skäl för sitt handlande och å andra sidan fall då sådana särskilda
skäl saknas.

Jag ansluter mig således lill förslagel i
promemorian au klausulen också bör innehålla ett rekvisit som tar sikte på den
skallskyldiges motiv för del valda förfarandet. Det i promemorian uppställda
kravel på all del måsle anlas all skalleförmånen i allt väseniligi utgör vad
den skaltskyldige har velat uppnå innebär emellertid enligt min mening en för
långt gående restrikiiviiel med hänsyn lill den åtstramning av
tillämpningsområdet som har skett genom övriga rekvisit. Med ett sådant krav
finns det en uppenbar risk för att klausulen blir verkningslös i praktiken. Som
förutsättning bör enligt min mening gälla att det med hänsyn lill
omständigheterna kan antas alt skallefördelarna har varit det avgörande skälet
för den skatlskyldiges val av handlingssätt.

Prövningen av den skallskyldiges motiv aktualiseras
först när del av de yttre omsländighelerna har framgått all en
kringgåendesilualion föreligger. Det är den skaltskyldige som har de bästa och
ofta de enda kunskaperna om sådana omständigheter som inte framgår av del yttre
skeendet men som har haft betydelse vid valet av förfaringssätt. Del måsle
därför ankomma på honom all göra sannolikt atl han - trots vad som framgår av
del yttre skeendet - ändå har haft andra och i delta sammanhang godtagbara skäl
för sitt handlande. Den skaltskyldige får alltså möjlighet att som motvikt lill
den fiskala sidans sakuppgifter lägga fram t.ex. skriftlig dokumentation som
tidigare inte har kommit fram i processen och att lämna uppgifter om
transaktionens betydelse från företagsekonomisk synpunkt eller om de övriga
konsekvenser som transaktionen medför för honom. All den skallskyldige på
delta sätt får elt särskilt ansvar för alt det subjektiva momentet blir belyst
på ett tillfredsställande sätl ligger i linje med de normer för bevisprövningen
som tillämpas inom såväl skalle- som civilprocessen. Enligl dessa normer bör
domstolarna vid bevisprövningen la hänsyn lill vilken av parterna som har
lättast atl belysa etl visst sakförhållande eller alt förebringa utredning i en
viss fråga.

Ullryckel det "avgörande skälet" innebär
all man har alt la ställning till frågan om den skallskyldige skulle ha vall
förfaringssättet i fråga även om det inte hade medfört någon skatteförmån. Kan
det med hänsyn lill omständigheterna antas att så inte skulle ha varit fallet
utan att just skatteförmånen har varit avgörande för valet av handlingssätt, är
rekvisitet uppfyllt.

Del bör framhållas all även andra skäl än rent
ekonomiska i vissa fall bör kunna godtas. I praktiken torde visserligen
företagsekonomiska - t. ex. organisatoriska eller marknadsmässiga -
överväganden komma att utgöra

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 30

den
vanligaste invändningen. Även andra motiv än sådana som direkl eller indirekt
har ekonomisk betydelse kan dock i särskilda fall länkas bli åberopade av de
skattskyldiga. Det ligger här närmasl lill hands att länka på vissa
familjerällsliga överväganden.

3.3
Sammanfattning

Jag har i det föregående behandlat de olika
rekvisit som skall vara uppfyllda för alt klausulen skall få tillämpas.
Sammanfallningsvis innebär del anförda följande.

Klausulen
inleds med en föreskrift om all rättshandling som skatlskyldig har företagit
inte skall ligga lill grund för laxeringen, om rättshandlingen utgör led i ell
förfarande som innebär att skallebestämmelse kringgås. Som ytterligare villkor
för tillämpningen av klausulen föreskrivs alt förfarandet för honom medför en
inte oväsentlig skatteförmån som med hänsyn lill omsländighelerna kan anlas ha
utgjort del avgörande skälet för valet av förfarande.

Det
anges vidare alt med rättshandling som har förelagils av den skallskyldige
likställs rättshandling som har företagits av juridisk person vars inkomst helt
eller delvis beskallas hos den skallskyldige.

Därefter
har i klausulen intagits en definition av när ett förfarande skall anses
innebära all en skaliebeslämmelse kringgås. Två rekvisit skall vara uppfyllda.
För del första skall elt annat förfarande på vilket bestämmelsen i fråga är
tillämplig framstå som närmasl lill hands liggande med hänsyn till del
ekonomiska resultat som - bortsett frän beskatlningen - har uppnåtts med del
valda förfarandet. För del andra skall en taxering på grundval av förfarandet
strida mol grunderna för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som
skulle komma i fråga, om förfarandet lades lill grund för taxeringen.

Klausulen skall tillämpas i fråga om inkomst- och
förmögenheistaxeringen saml vid taxering till ulskiflningsskatl och
ersättningsskatt.

I
delta sammanhang bör betonas all del förhållandet att klausulens
tillämpningsområde begränsas på här föreslaget sätt givelvis inie betyder alt
skatteflykt på andra områden legaliseras. Åtskilliga av de förfaranden som kan
komma att praktiseras utanför klausulens tillämpningsområde är sådana alt de
har karaktär av skenavtal eller liknande förfaranden som är åtkomliga redan
enligt gällande rätt. Jag tänker bl. a. på fall där den skatlskyldiges
förfarande över huvud tagel inte medför några beslående ekonomiska verkningar.
Det kan l, ex. gälla vissa situationer där försäljning och återköp av egendom
företas för alt framkalla en avdragsgill realisationsförlust. Införandet av en
generalklausul innebär självfallet inte alt sådana eller liknande transaktioner
som underkänns av domstolarna i dag blir tillåtna från skallesynpunkt. Del
gäller också i fråga om sådana kringgåendelransaktioner som faller utanför
klausulens tillämpningsområde men som har ansetts

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 31

åtkomliga
enligt nuvarande praxis. Som jag lidigare har nämnt kan del finnas anledning
alt mot bakgrund av rättsutvecklingen på skatleflyklsområdel pröva behovel av
en utvidgning av klausulens tillämpningsområde när erfarenheter har vunnits av
den praktiska lillämpningen av klausulen.

Som har framhållits i promemorian är del inte
lämpligt alt försöka styra utvecklingen genom alt ge detaljerade anvisningar om
klausulens tillämplighet i olika fall. Denna ståndpunkt är en direkl följd av
den föreslagna konstruktionen av klausulen och då närmast del grundläggande
rekvisitet atl skatteförmånen skall stå i strid med grunderna för de aktuella
bestämmelserna. Del blir alltså skalledomstolarnas sak all i varje särskilt
fall pröva om ell vissl förfarande är förenligt med eller strider mot grunderna
förde aktuella bestämmelserna.

Del ligger i sakens natur att behovet av
specialregler mot skatleflykt minskarom lagstiftningen kompletteras med en
allmän skatteflyktsklausul. Intill dess praktiska erfarenheter har vunnits av
en allmän skalleflyklsklausul får del dock - som flertalet remissinstanser har
påpekat - anses vara för tidigt alt föreslå att redan införda specialregler mot
skatteflykt skall avskaffas,

4
Taxering

En grundläggande tanke bakom de båda förslag till
skalleflyklsklausul som lidigare har presenterats har varit alt man med stöd av
klausulen skulle kunna åstadkomma en rättvis beskattning, dvs. i stort nå fram
till det skatteresultat som skulle följa om etl kringgående inte hade skett.
Meningen har alltså inte varit all åsladkomma ett hårdare beskatiningsresultal
än del som skulle ha följl av ett "normalt" handlande. Flertalet
remissinstanser har också biiräli denna uppfattning. Även enligt min mening är
detta den riktiga utgångspunkten.

Huvudregeln bör således vara den alt laxeringen
bestäms med ledning av del närmasl lill hands liggande förfarandet. 1 många
fall kan en sådan regel också tillämpas utan större svårigheter. Såsom
framhållits både i betänkandet och promemorian innebär detta t. ex. atl elt
avdrag vägras eller all den skattskyldige taxeras fören inkomst som överförts
på någon annan. Ett annat länkbart fall är att reglerna för beskattning av
rörelseinkomsi tillämpas i slällel för reglerna för
realisationsvinstbeskattning. Med anledning av eii påpekande under
remissbehandlingen vill jag nämna att del inte bara är fråga om alt fastställa
en ny taxerad inkomst. Rättelsen bör regelmässigt ta sikte på att bestämma t.
ex. inkomsten av den berörda förvärvskällan, de allmänna avdrag som kan komma i
fråga, osv.

Den nu beskrivna huvudregeln kan normalt tillämpas
ulan vidare sedan man konstaterat vilket förfarande som har legal närmasl lill
hands. Dei är emellertid inte möjligt alt stanna vid delta. Huvudregeln måste
kompletteras av följande skäl.

Etl
kringgående kan innebära att en lång rad rättshandlingar av mer eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 32

mindre
invecklad natur har vidtagits och det kan då vara nödvändigt atl beakta även
andra omständigheter än den beskattning som skulle följa på det normala
förfarandet. De rättshandlingar som har förelagils kan ha lell lijl
civilrätlsligt bindande förpliktelser för den skallskyldige. Likaså kan det
finnas skäl atl beakta medkontraheniernas skaitesitualion. För dessa och
liknande situationer måste utrymme finnas för en friare prövning. Även de båda
tidigare förslagen till skalleflykisklausuler innehåller regler om detta.
Likaså delar flertalet remissinstanser uppfattningen atl en skälighelsprövning
måste kunna ske.

Några remissinstanser riktar emellertid
invändningar mot en skälighets-prövning. Som skäl anförs främst atl en sådan
skulle kunna lämna utrymme för spekulation. Man menar att de som företar
kringgåendehandlingar känner till regelsystemet och också har möjlighet att i
tveksamma fall begära förhandsbesked. En skälighelsprövning skulle mot denna
bakgrund ge en omotiverad skailerabatl. Jag vill här åter betona all
skaiieflyklsklausulen inie skall användas för annai än au nå fram lill en
rällvis beskattning. Detta skulle inte alllid vara möjligl om uirymme saknades
för en jämkning.

Det kan tänkas att en tillämpning av
skatteflyktsklausulen på en viss skallskyldigs taxering återverkar på en
medkonirahents skattesituation. Som skaiieflyklsklausulen är utformad kan
motpartens förhållanden bara beaktas inom ramen för en eventuell
skälighetsbedömning.

Normalt torde emellertid medkonirahenlens
skalleförhållanden inte omedelbart påverkas av den skallskyldiges egen taxering
och detsamma gälleri det motsatta fallet. En medkontrahent hart. ex, köpt viss
egendom av den skallskyldige varvid parterna ulgäti från au
realisationsvinsireglerna skulle vara tillämpliga. Om nu skatteflyktsklausulen
leder till att den skallskyldige beskattas enligl reglerna för rörelseinkomsi,
har detta i och för sig knappast någon betydelse för medkonlrahenlen. 1 detta
exempel beskattas medkonirahenien enligt de regler som han själv från börian
bedömt vara lillämpliga. Del finns enligl min mening inie behov av generella
regler som möjliggör ändring av medkonirahenlens laxering. Fall kan emellertid
länkas där ett hänsynstagande till det sammanlagda skatieresultatet framstår
som skäligt och i sådana fall bör en jämkning göras. Framför allt börjämkning
ske i sådana fall där den skaltskyldige själv, direkt eller indirekt, kan sägas
bli dubbelt beskattad. Jämkning bör inte ske i sådana fall där medkonirahenlens
beskattning i det berörda fallet är oviss eller ligger långt fram i tiden.

Några
remissinstanser föreslår alt en skatlskyldig, som har velat lägga ett visst
avtal lill grund för beskattningen, bör få möjlighet atl med verkan i
skattehänseende ändra avialei eller låta det återgå, om del sedermera visar sig
alt skatteflyktsklausulen blir tillämplig. Med anledning härav får jag anföra
följande. Klausulen har i milt förslag begränsats lill sådana fall där de
skallskyldiga på olika sätt genom konstlade arrangemang har försökt uppnå av
lagstiftaren inte avsedda skattelättnader. En rätt lill återgång skulle få den
olämpliga konsekvensen alt den till stor del eliminerar skatleflyktsklausulens

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 33

allmänpreventiva
effekt och öppnar möjligheter till ren spekulation. En tillämpning av klausulen
lär f. ö. i dessa fall inte komma som någon överraskning. 1 mer tveksamma fall
finns alltid möjligheten att begära förhandsbesked. Jag delar därför
uppfattningen i promemorian att det inte kan anses påkallat att införa en rätt
till ändring eller återgång.

I tydlighetens intresse vill jag påpeka att en
ändring, med stöd av skatteflyktsklausulen, av den skattskyldiges taxering
givetvis kan komma att återverka på hans egna efterföljande taxeringar Detta
ligger i uttrycket att en "rättshandling inte skall ligga till grund för
taxeringen". Har en skattskyldig vidtagit en transaktion som helt eller
delvis har underkänts, flr man således i motsvarande mån bortse från denna när
man tar ställning till efterföljande taxeringar

Som jag tidigare har sagt är den rättelse av
taxering som har behandlats i det föregående i och för sig begränsad till
skatteformer som anges i det inledande lagrummet. 1 den mån taxeringen ändras
kan detta emellertid återverka i olika avseenden. Jag avser här sådant som att
t. ex. egenavgifterna är relaterade till inkomst av viss förvärvskälla. Ändras
alltså denna inkomst slår detta igenom även för avgifterna. Likaså kan en
ändring av den taxerade inkomsten återverka på rätten till olika inkomstprövade
bidrag. Jag vill emellertid erinra om att man när det gäller att bedöma
skatteförmånens storlek inte får ta hänsyn till annat än de skatter som direkt
berörs av klausulen.

Jag föreslår med hänvisning till det anförda att promemorieförslaget
med vissa redaktionella ändringar läggs till grund för lagstiftning. Mitt
förslag innebär att om klausulen tillämpas skall taxeringen bestämmas, som om
det närmast till hands liggande förfarandet hade valts. Om en sådan grund för
taxeringen skulle leda till oskäligt resultat, skall dock taxeringen bestämmas
till skäligt belopp.

5
Processuella frågor m. m.

I det föregående har jag redogjort för
skatteflyktsklausulens utformning och inriktning. Jag avser nu att ta upp en
del speciella frågor som aktualiseras genom införandet av en sådan klausul.

Enligt min mening bör en skatteflyktsklausul så
långt möjligt tillämpas på samma sätt som andra skatteregler. Av olika skäl har
emellertid vissa specialbestämmelser ansetts påkallade. Både i det förslag som
arbetsgruppen har presenterat och i det förslag som har lagts fram i
departementspromemorian förordas en del sådana bestämmelser. Dessa motiveras
främst av hänsyn till rättssäkerhetsintressen. En stor del av remissinstanserna
uttalar sig också för vissa specialbestämmelser

Även jag anser att en allmän skatteflyktsklausul
bör kompletteras med några specialregler, såväl för att tillvarata de
skattskyldigas intressen som för att möjliggöra en smidig tillämpning. Hit hör
frågor som rör förhandsbesked,

3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 34

instansordningen,
anstånd m. m. Jag vill emellertid redan nu framhålla alt man å andra sidan inte
bör överdriva behovet av särregler. Som jag nyss har nämnt bör den av mig
föreslagna klausulen i det stora hela kunna fungera väl inom ramen för vårt
nuvarande regelsystem. Mot denna bakgrund är jag inte beredd all biträda
önskemål som framförts under remissbehandlingen om t. ex. rätt till ersättning
för rättegångskostnader, ovillkorlig rätt lill prövningstillstånd i
regeringsrätten eller krav på särskild sammansättning i sådana mål där
klausulen skulle vara tillämplig.

Ett karakteristiskt drag hos en allmän
skatteflyktsklausul är att den skall möjliggöra rättelse av sådana mer udda
fall som inte låter sig fångas in av regelsystemet i övrigt. Konsekvensen av
detta blir att större krav än eljest måste ställas på den som skall tillämpa
klausulen. För att tillgodose detta syfte behövs några specialregler i fråga om
förfarandet. Till en del kan detta också motiveras av att en allmän
skatteflyktsklausul är något nytt för vårt skattesystem. När klausulen har
varit i kraft en tid och närmare erfarenheter har vunnits om dess praktiska
tillämpning är det rriöjligt att en del av sådana särskilda bestämmelser kan
undvaras.

För
att underlätta för de skattskyldiga att bedöma de skattemässiga konsekvenserna
av olika rättshandlingar finns sedan länge en möjlighet att erhålla ett s. k.
förhandsbesked. Sådant besked ges av riksskatteverkets nämnd för rättsärenden.
Ett lagakraftvunnet sådant besked är bindande för skattemyndigheterna om det
åberopas av den skattskyldige. Om beskedet går den skaltskyldige emot och han
väljer atl inte åberopa detsamma, kan inte heller skattemyndigheterna göra det.
Både i betänkandet och departementspromemorian finns förslag om alt
förhandsbesked för framtiden skall ges i fråga som avser tillämpningen av en
allmän skatteflyktsklausul. F. n. kan man nämligen inte påräkna förhandsbesked
i frågor av skatteflyktskaraktär.

Remissinstanserna godtar genomgående förslaget om
rätt till förhandsbesked. Även jag ansluter mig härtill menyill i anledning av
uttalanden under remissbehandlingen nämna följande. En förutsättning för att
förhandsbesked skall kunna påräknas är självfallet att den skattskyldige
presenlerarett så pass utföriigt material alt det kan läggas till grund för en
saklig prövning. Likaså är det meningen att prövningen skall avse en eller
flera bestämda transaktioner där relevanta omständigheter är entydigt angivna.
Förhandsbesked i fråga om skatteflyktsklausulen skall i dessa och andra
avseenden lämnas enligt samma regler som gäller för förhandsbesked i andra
skallefrågor. Det är inte möjligt att redan nu bedöma i vilken omfattning den
utvidgade rätten till förhandsbesked kommer att inverka på rättsnämndens
arbetsbelastning. Skulle belastningen komma att öka mer påtagligt, fär det
övervägas vilka åtgärder som kan bli behövliga. Det är nämligen angeläget att
förhandsbesked kan lämnas snabbt.

Jag föreslår att förslaget om rätt till
förhandsbesked genomförs. De nya bestämmelserna bör tas in i 1
§förordningen(l951:442)om förhandsbesked i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 35

taxeringsfrågor.
En redaktionell ändring av lagrummet bör samtidigt göras. Förhandsbesked kan
enligl nuvarande lydelse erhållas i fråga som angår äldre regler om uppskov med
beskattning av realisationsvinst. Den redaktionella ändringen bör klargöra att
rätten lill förhandsbesked även omfattar uppskov enligl lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst.

Den utvidgade rätten lill förhandsbesked syftar
till att öka rättssäkerheten för de skattskyldiga. Av delvis likartad natur är
förslaget om att skatteflyktsklausulen skall tillämpas först i skatterätt (fr.
o. m. den 1 juli 1979 länsrätt). Förslaget motiveras med att de frågor som
aktualiseras vid en tillämpning av klausulen ofta kan antas ha en sådan
svårighetsgrad att en prövning redan från börian bör göras i domstolsmässiga
former. Flertalet remissinstanser delar också denna uppfattning. För egen del
kan jag också biträda detta förslag. Jag vill emellertid framhålla atl en del
praktiska olägenheter är förenade med denna ordning. Jag återkommer strax till
detta. Även från principiella utgångspunkter kan förslaget kritiseras eftersom
det bryter den vanliga instansordningen. När nu den nya taxeringsorganisationen
har genomförts har arbetsförhållandena i första instans förbättrats så att det
knappast flnns anledning att inte låta nämnderna pröva även hithörande frågor.
Det kan emellertid finnas skäl att dröja något med detta och alltså tills
vidare låta skatterätt vara första instans i skatteflyktsfrågor. När den nya
organisationen varit i kraft en tid bör enligt min mening frågan tas upp till förnyad
prövning.

Genom atl tillämpning av klausulen föriäggs till
skatterätt blir taxeringsnämndens befattning med densamma i huvudsak av
undersökande natur. Nämnden måste åläggas att snarast underrätta skattechefen
om misstänkta fall så att denne fär möjlighet alt ingripa i tid. De ändrade
formerna för arbetet i första instans bör enligl min mening öka möjligheterna
att upptäcka skalteflyktsfall. De närmare föreskrifter som kan behövas om
formerna för underrättelse till skattechefen kan utfärdas av regeringen. Den
grundläggande regeln om att taxeringsnämnden inte skall besluta i frågor om
tillämpningen av skatteflyktsklausulen bör las in i 67 § taxeringslagen
(1956:623), TL.

I mål om tillämpning av skatteflyktsklausulen bör
det allmännas talan föras av skallechefen. Denne kan enligt 3 § TL delegera
uppgiften till vissa kvalificerade befattningshavare vid länsstyrelsernas
skatteavdelningar (i Stockholm laxeringsavdelningen). Huruvida även andra
befattningshavare bör fä denna behörighet fär övervägas när erfarenhet vunnits
om klausulens tillämpning.

1 departementspromemorian föreslås även att den
skattskyldige skall underrättas om att anmälan har skett lill skattechef. Detta
förslag kritiseras av många remissinstanser. Man menar att en sådan
underrättelseskyldighet inte är lämplig ulan att det bör räcka med att den
skaUskyldige fär besked när skattechefen har bestämt sig för att föra frågan
till skatterätt.

Del
påpekas också alt förslaget avviker från vad som gäller i likartade fall,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 36

såsom
när framställning görs om taxeringsrevision. Här lämnas f. n. ingen särskild
underrättelse lill den skattskyldige. Vidare görs det gällande att förslagel
kräver kompletteringar i form av regler om rätt att överklaga osv. Till stöd
för förslaget anförs å andra sidan att den skattskyldige för planeringen av sin
fortsatta verksamhet kan ha behov av att i god tid fä reda på om klausulen kan
tänkas bli tillämplig.

Föregen
del är jag mycket tveksam om den föreslagna underrättelseplikten verkligen
innebär några beaktansvärda fördelar för den skattskyldige. Det kan inte
uteslutas att åtskilliga fall anmäls till skattechef där denne efter
vederbörlig granskning anser att klausulen inte är tillämplig. Alt i sådana fall
ha skickat ut särskilda underrättelser kan knappast vara meningsfullt. Jag
biträder också uppfattningen att den föreslagna underrättelseplikten i vissa
fall kan försvåra skattemyndighetemas möjligheter att granska den skattskyldiges
deklaration i övrigt. Jag är alltså inte beredd att lägga fram förslag om en
sådan underrättelseplikt. Det bör emellertid i sammanhanget betonas att
skattechefen bör pröva frågan så att den skattskyldige snabbt kan fä ett besked
om att klausulen begärs tillämpad.

En del remissinstanser efteriyser särskilda
besvärsregler för alt stärka det allmännas ställning. Andra uttrycker önskemål
om tidsbegränsningar så att inte omständigheter alltför långt bak i tiden skall
fä åberopas vid tillämpning av klausulen. Jag vill här redovisa följande
överväganden.

1
många fall torde en tillämpning av skatteflyktsklausulen komma att aktualiseras
innan den skattskyldiges taxering vunnit laga kraft. Det får då ankomma på det
allmännas företrädare att framställa de yrkanden han anser påkallade innan den
ordinarie besvärstiden. Tidsfaktorn bereder här inte några särskilda problem.

1 andra fall är situationen den att de
omständigheter som motiverar klausulens tillämpning blir kända för
skattemyndigheterna först efter det att taxeringen vunnit laga kraft. Frågan är
här i vilken mån eftertaxeringsreg-lerna blir tillämpliga. Min uppfattning är
att de regler som gäller normalt i detta hänseende bör tillämpas också i fråga
om skatteflyktsklausulen. Har den skattskyldige lämnat oriktig uppgift bör
eftertaxering vara möjlig på vanligt sätt. Innefattar hans redovisning av
förfarandet i fråga inte oriktig uppgift bör klausulen inte kunna tillämpas i
efterhand.

Det finns numera en omfattande domstolspraxis som
belyser vad som menas med oriktig uppgift i samband med eftertaxering.
Skatteflyktsklausulen innebär som jag har sagt tidigare i princip inte någon
utvidgning av området för skatteplikt utan syftar enbart till att
skattelagstiftningen skall kunna tillämpas i enlighet med sin innebörd.

Inte
heller den skattskyldiges uppgiftsplikt ökar principiellt till sin omfattning
genom skatteflyktsklausulen. Det är därför naturiigt att låta den gällande
innebörden av begreppet oriktig uppgift bli tillämplig också i fråga om
skatteflyktsklausulen. Mot den bakgrunden anser jag inte alt klausulen bör
föranleda några särskilda bestämmelser i fråga om eftertaxering.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 37

Frågan om den skattskyldige har lämnat oriktig
uppgift är av betydelse också beträffande skattetilläggen. Enbart den
omständigheten att klausulen tillämpas innebär självfallet inte att
skattetillägg skall påföras. Härför krävs att den skattskyldige lämnat oriktig
information till skattemyndigheterna enligt de regler som gäller för
skattetillägg och att någon av eftergiftsgrunderna inte kan åberopas. Även i
detta hänseende bör de nuvarande reglerna kunna gälla oförändrade i fråga om
skatteflyktsklausulen.

Jag nämnde tidigare att önskemål också har
framförts om viss tidsbegränsning. Det kan tänkas att en rättshandling vidtas
ett år och att denna visar sig möjliggöra att inte avsedda skatteförmåner
uppnås genom en ny rättshandling flera år senare. När det då gäller att pröva
klausulens tillämplighet på den senare rättshandlingen fär man självfallet ta
hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter. Att här införa en tidsgräns
vid ett bestämt antal år är knappast lämpligt. Det ligger å andra sidan i
sakens natur att kravet på det allmännas bevisning om att kringgående har skett
blir starkare ju längre tillbaks i tiden de första rättshandlingarna ligger
Redan om den första rättshandlingen har vidtagits ett par år tidigare, måste
starka skäl påvisas för att det skall kunna anses att denna rättshandling har
utgjort ett led i kringgåendet.

Slutligen vill jag ta upp den i
departementspromemorian föreslagna rätten till anstånd. Förslaget innebär att
skattedomstol i komplicerade eller ovissa fall skall fä medge anstånd med
inbetalningen av skatt som har påförts med stöd av klausulen.

Vid remissbehandlingen har kritik framförts mot att
anståndsfrågan skall avgöras av domstol och inte av länsstyrelse. Man har menat
att domstolarna är mindre skickade att göra stundom invecklade
skatteberäkningar än länsstyrelserna som redan handlägger anståndsärenden.
Likaså har man pekat på fall där förslaget skulle kunna få till följd att en
anståndsprövning sker i samma mål både hos domstol och länsstyrelse. Vidare har
önskemål framförts om atl säkerhet bör kunna fordras i vissa fall. Andra
remissinstanser har ansett atl den skaltskyldige bör ha en ovillkoriig rätt
till anstånd i mål där klausulen har tillämpats.

Även enligl min mening bör förslaget modifieras
något. Praktiska skäl talar för alt länsstyrelserna bör handlägga även de nu
aktuella anståndsfallen. Härigenom fär anståndsförfarandet en mer överskådlig
och enhetlig form. Vidare kan det ifrågasättas om de villkor för anstånd som
har uppställts i promemorieförslaget behövs. Normalt torde skatteflyktsmålen
vara sådana att det rör sig om svårbedömbara frågor. Jag föreslår därför att
anstånd alllid skall kunna medges i dessa fall. Däremot är det rimligt att
säkerhet bör kunna fordras även i hithörande fall. Emellertid bör samtidigt en
något generösare bedömning än annars göras vid prövningen av dessa
anståndsfrågor. Detta bör gälla både beträffande möjligheterna att avstå från
att kräva säkerhet och vid prövningen av vilken säkerhet som kan anses
godtagbar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 38

De nya anslåndsreglerna bör las in i 49 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272).

6 Ikraftträdande

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari
1980 och tillämpas på rättshandlingar som företas därefter. I regel bör det
inte vara förenat med några större svårigheter all avgöra när en rättshandling
har förelagils. Delta får prövas enligt vanliga civil- eller skalterätlsliga
normer. Om en rättshandling, som företas efter ikraftträdandet, utgör ett led i
ett förfarande där andra rättshandlingar företagits dessförinnan är del inte
möjligt all lillämpa skatleflyklsklausulen ulan vidare. Så kan ske om den
inledande rättshandlingen får sägas vara frislående i förhållande till den
senare, dvs. den hade lika väl kunnat genomföras och fä ett meningsfullt
innehåll ulan den efterföljande. Dessa fall kan förmodas vara de vanliga varför
det normall torde vara nog att konstalera när den sista rättshandlingen har
företagits.

7 Författningsförslagen

Inom budgetdepariementet har upprättats
författningsförslag som upptar de i avsnitten 3-6 framlagda förslagen. Förslagen
bör fogas lill protokollet som bilaga 4.

Den allmänna skatteflyktsklausulen har tagits in i
en fristående lag mot skatteflykt. 1 I § av lagförslaget har lagens
tillämpningsområde angivils. 2 § innehåller själva skatteflyktsklausulen, medan
3 § föreskriver hur taxeringen skall ske i de fall då klausulen tillämpas.

Förfatlningsförslagen omfattar även ändringar i 1 §
förordningen om förhandsbesked i laxeringsfrågor, 67 § taxeringslagen och 49 §
2 mom. uppbördslagen.

8 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag mot skatteflykt,

2.
lag om ändring i förordningen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).

9 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 39

Bilaga
I

Arbetsgruppens förslag

(SOU 1975:77)

Förslag
till

Lag
om skatteflykt

°
Härigenom föreskrives följande.

1
§ Med skatt avses i denna lag
skatt eller avgift som angives i 1 § skaltebroltslagen (1971:69) och med
skatlskyldig den som har att eriägga sådan skatt eller avgift.

2
§ Vid bestämmande av skatt
eller taxering till skatt skall avtal eller annan rättshandling bedömas efter
sin verkliga innebörd och sina ekonomiska verkningar.

3
§ Ingår skattskyldig avtal
eller företager han annan rättshandling som, ensam eller tillsammans med annan
rättshandling i vilken han direkt eller indirekt medverkar, bereder honom skatteförmån
i strid med lagstiftningens anda och mening, och är det på grund av
omständigheterna sannolikt alt förmånen utgör hans huvudsakliga fördel av
rättshandlingen, skall skatt eller taxering lill skatt bestämmas utan avseende
på denna eller, om sådan grund inte kan tillämpas eller skulle leda till
oskäligt resultat, till skäligt belopp.

4
§ Bestämmelserna i 3 § gäller
inte, om den skattskyldige gör sannolikt atl rättshandlingen tillkommit och
fått sill innehåll huvudsakligen av organisatoriska eller marknadstekniska
skäl eller eljest i annat ekonomiskt syfte än all erhålla förmån vid
beskattningen.

5
§ Förhandsbesked får enligt vad
därom är stadgat alltid meddelas i fråga om tillämpning av 3 §, om utredningen
det medgiver.

6§
Myndighet som äger meddela förhandsbesked får beträfTande särskild typ av
rättshandlingar meddela bindande förklaring alt den är av beskaffenhet som
sägs i 3 §.

Bindande förklaring gäller ej rättshandling som
företagits före förklaringens offentliggörande.

Talan mot beslut om bindande förklaring får föras
hos regeringsrätten av riksskatteverket och av sammanslutning, vars medlemmar
beröres av beslutet.

Denna lag träder i kraft den men äger ej
tillämpning på rättshandling som företagils före ikraftträdandet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 40

Bilaga 2

LAG MOT SKATTEFLYKT

Ds B 1978:6

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 41

Sammanfattning

I
promemorian f ö resl å s en s ä rskild lag mot den form av skatteundandragande som
brukar kallas f ö r skatteflykt eller kringg å ende av
skattelag.

Skatteundandragande
f ö rekommer i flera olika former. En form har f å tt
beteckningen skattefusk. Dessa fall karakt ä riseras av att en skattskyldig underl å ter att l ä mna
uppgift om en skattepliktig inkomst eller yrkar avdrag f ö r en
utgift som han inte har haft. F ö r den r ä ttsliga bed ö mningen inneb ä r dessa fall s ä llan n å got problem. Om den oriktiga uppgiften uppt ä cks skall
r ä ttelse ske och taxeringen h ö jas. I f ö rekommande fall utg å r dessutom skattetill ä gg eller
straff enligt skattebrottslagen.

En
annan form av skatteundandragande sker med hj ä lp av s.k. skenavtal eller
genom att i och f ö r sig bindande avtal ges en oriktig ben ä mning.
Arrangemang av dessa slag brukar dock ä ven utan uttryckligt st ö d i lag
regelm ä ssigt underk ä nnas av skattedomstolarna. Skatt skall d å ber ä knas med
bortseende fr å n skenavtalet resp. efter avtalets verkliga inneb ö rd. Inte
heller h ä r kan allts å
n å got egentligt behov av ny lagstiftning s ä gas f ö religga.

Mer
otillfredsst ä llande ä r emellertid l ä get n ä r det g ä ller skatteflykt eller kringg å ende av
skattelag. K ä nnetecknande f ö r de egentliga kringg å endehandlingarna
ä r
att en person soir. vill uppn å visst ekonomiskt resultat v ä ljer ett
f ö rfarande, som fr å n kommersiella och liknande synpunkter framst å r som en
on ö dig omv ä g, och d ä rigenom kringg å r de beskattningsregler som skulle bli.till ä mpliga om
han i st ä llet hade valt ett n ä rmare till hands liggande f ö rfarande.
Skattedomstolarna har i allm ä nhet inte ansett sig kunna hindra
skatteundandragande av detta slag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 42

Hittills
har kampen mot skatteflykten tagits upp genom att specialregler har inf ö rts f ö r att
stoppa olika konkreta skatteflyktsf ö rfaranden. Denna lagstiftningsmetod har emellertid
visat sig vara f ö renad med p å tagliga svagheter. Ingreppen har å ena
sidan blivit alltf ö r kraftfulla, s å att en rad dispens ä renden m å st tas
upp till pr ö vning i administrativ ordning. A andra sidan har å tg ä rderna
inte alltid varit tillr ä ckligt omfattande; ocks å de inf ö rda
specialreglerna har visat sig kunna kringg å s. Slutligen ligger det i sakens natur att ingreppen
alltid m å st g ö ras i efterhand, dvs. f ö rst efter
det att skatteflykt framg å ngsrikt har genomf ö rts i ett antal fall.

Alternativet
till specialregler mot varje s ä rskilt skatteflyktsf ö rfarande ä r en
generell lagstiftning mot kringg å ende av skattelag, en s.k. allm ä n
skattsflykts-klausul. S å dana lagregler i varierande utformning finns redan
i vissa andra l ä nder. Det finns sk ä l som talar f ö r att man
ä ven
i Sverige b ö r pr ö va denna metod att komma till r ä tta med
skatteflyktsproblemen. I promemorian f ö resl å s d ä rf ö r att en allm ä n skatteflyktsklausul skall inf ö ras som
komplement till de materiella beskattningsreglerna. I vart fall tills
erfarenhet vunnits av hur denna lagstiftning kommer att till ä mpas av
domstolarna b ö r dock enligt promemorian de nuvarande
specialreglerna mot skatteflykt bibeh å llas.

En
skatteflyktsklausul m å ste utformas s å att inte v ä sentliga r ä ttss ä kerhetsintressen å sidos ä tts.
Bl.a. m å ste det kr ä vas att den enskilde har rimliga m ö jligheter
att f ö rutse i vilka situationer den nya lagstiftningen kan komma att å beropas.
En str ä van har d ä rf ö r varit att ge klausulen en s å
preciserad utformning som m ö jligt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 43

Enligt
f ö rslaget i promemorian skall f ö ljande f ö ruts ä ttningar vara uppfyllda f ö r att en
till ä mpning av skatteflyktsklausulen skall komma ifr å ga. Den
skattskyldige skall ha f ö retagit en r ä ttshandling, som ensam eller tillsammans med annan
r ä ttshandling i vilken han direkt eller indirekt medverkar, leder till
inte ov ä sentligt l ä gre skatt ä n den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som - bortsett fr å n denna skattef ö rm å n -
skulle ha gett ett likv ä rdigt ekonomiskt resultat. Vidare kr ä vs att
skattef ö rm å nen skall st å i strid med grunderna f ö r den
eller de skattebest ä mmelser som skulle komma i fr å ga, om
den skattskyldige i st ä llet hade f ö retagit den n ä mnda n ä rmast till hands liggande r ä ttshandlingen.
En ytterligare f ö ruts ä ttning ä r att det med h ä nsyn till omst ä ndigheterna
m å ste kunna antas att skattef ö rm å nen i allt v ä sentligt utg ö r vad den skattskyldige har avsett att uppn å med att
f ö reta r ä ttshandlingen i st ä llet f ö r den r ä ttshandling
som har legat n ä rmast till hands.

Har
en skattedomstol med st ö d av dessa regler funnit att skatteflykt f ö religger
skall r ä ttshandlingen i fr å ga inte utg ö ra grund f ö r beskattningen. I st ä llet skall skatten eller
taxeringen best ä mmas p å grundval av den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som - bortsett fr å n skattef ö rm å nen - skulle ha gett ett likv ä rdigt
ekonomiskt resultat. Om denna regel inte g å r att till ä mpa eller om den skulle leda till ett osk ä ligt
resultat skall skattedomstolen best ä mma taxeringen till ett sk ä ligt
belopp.

Klausulen
har s å ledes begr ä nsats till de egentliga kringg å endefallen.
Det har inte ansetts m ö jligt att ge klausulen en tillr ä ckligt
preciserad utformning om ä ven ö vriga skatteflyktsf ö rfaranden skall f å ngas in.
Detta inneb ä r givetvis inte att dessa ö vriga f ö rfaranden
legitimeras. Det blir en uppgift f ö r skattedomstolar- na att enligt samma grunder
som hittills pr ö va i vad m å n s å dana f ö rfaranden g å r att angripa.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 44

I
f ö rslaget har till ä mpningsomr å det f ö r skatteflyktsbest ä mmelserna begr ä nsats
till den vanliga inkomst- och f ö rm ö genhetsbeskattningen samt till vissa s ä rskilda
skatter som kan s ä gas utg ö ra kom.plement till inkomstbeskattningen, n ä mligen
utskiftningsskatten och ers ä ttningsskatten .

Trots
att skatteflyktsklausulen f ö reslagits f å en s å preciserad utformning som m ö jligt f å r man r ä kna med
att det ibland kan uppst å ovisshet om till ä mpningen. F ö r att de
skattskyldiga p å ett s å tidigt stadium som m ö jligt skall kunna bed ö ma om
klausulen ä r till ä mplig p å ett visst f ö rfarande eller ej f ö resl å s d ä rf ö r att de
nuvarande best ä mmelserna om r ä tt till f ö rhandsbesked i taxeringsfr å gor -
till skillnad mot vad som f.n. ä r fallet - skall g ä lla ä ven
skattefTyktsfall é n.

F ö r att
redan fr å n b ö rjan f å en domstolsm ä ssig pr ö vning av skatteflykts ä rendena inneh å ller f ö rslaget
vidare en best ä mmelse om att fr å gor som g ä ller till ä mpning av
klausulen skall pr ö vas i f ö rsta instans av l ä nsskatter ä tt. Om
taxeringsn ä mnden skulle anse att klausulen ä r till ä mplig p å ett
visst f ö rfarande, skall n ä mnden anm ä la detta hos skattechefen som sedan i sin tur har m ö jlighet
att f ö ra fr å gan vidare i l ä nsskatter ä tten.

F ö rslaget
inneh å ller slutligen vissa s ä rskilda best ä mmelser som ger m ö jligheter f ö r de
skattskyldiga att erh å lla anst å nd med betalningen av s å dan skatt
som hor p å f ö rts med st ö d av skatteflyktsklausulen. Dessa anst å ndsbest ä mmelser ä r avsedda
f ö r s å dana fall d ä r sakl ä get ä r komplicerat eller d ä r r ä ttsfr å gan bed ö mes som
oviss.

Den
f ö reslagna lagen f ö resl å s tr ä da i kraft tre veckor efter den dag d å lagen
har utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling. Best ä mmelserna
avses dock inte f å till ä mpas p å r ä ttshandling som har f ö retagits f ö re
ikrafttr ä dandet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 45

1
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

1____ F ö rslag
till

Lag
mot skatteflykt

H ä rigenom f ö reskrivs
f ö ljande.

1
§ Denna lag g ä ller i fr å ga om skatt enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt,
f ö rordningen (1927:321) om skatt vid utskift-ning av aktiebolags tillg å ngar och
f ö rordningen (1933:-395) om ers ä ttningsskatt. Med skattskyldig avses den som har
att erl ä gga s å dan skatt.

2
§ Taxering till skatt skall icke best ä mmas p å grundval
av r ä ttshandling som skattskyldig f ö retager, om

1.
r ä ttshandlingen, ensam eller
tillsammans med annan r ä ttshandling i vilken den skattskyldige direkt eller
indirekt medverkar, leder till icke ov ä sentligt l ä gre skatt ä n den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som - bortsett fr å n skattef ö rm å nen - skulle ha givit ett likv ä rdigt
ekonomiskt resultat,

2.
n ä mnda skattef ö rm å n st å r i strid
med grunderna f ö r den eller de skattebest ä mmelser
som skulle komma

i
fr å ga, om den skattskyldige i st ä llet hade f ö retagit den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som avses under 1, och

3. det
med h ä nsyn till omst ä ndigheterna m å ste antagas

att skattef ö rm å nen i allt v ä sentligt utg ö r vad den

skattskyldige har avsett att uppn å med att f ö retaga

r ä ttshandlingen i st ä llet f ö r den n ä rmast till hands

liggande r ä ttshandling som avses under 1.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 46

3
§
I fall som avses i 2 § skall taxeringen i st ä llet best ä mmas p å grundval
av den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som, bortsett fr å n skattef ö rm å nen, skulle ha givit ett likv ä rdigt
ekonomiskt resultat. Om ett s å dant f ö rfarande inte kan till ä mpas
eller skulle leda till osk ä ligt resultat, skall taxeringen best ä mmas till
sk ä ligt belopp.

4 § Domstol
som har att pr ö va besv ä r ö ver taxering som

har
best ä mts med till ä mpning av 3 § f å r, om sakl ä get ä r komplicerat eller r ä ttsfr å gan bed ö mes som
oviss, medge anst å nd med inbetalning av s å dan
kvarst å ende eller tillkommande skatt enligt uppb ö rdslagen
(1953:272) som har p å f ö rts p å grund av att 3 § har till ä mpats. P å belopp
som omfattas av s å dant anst å nd utg å r r ä nta enligt 49 § 4 mom. uppb ö rdslagen. Anst å nd f å r meddelas att g ä lla l ä ngst
intill dess tv å m å nader har f ö rflutit fr å n dagen f ö r domstolens beslut i fr å ga om
taxeringen. Meddelat anst å nd f å r omedelbart å terkallas n ä r sk ä l d ä rtill f ö religger.

Mot
beslut om anst å nd f å r talan icke f ö ras.

Denna
lag tr ä der i kraft tre veckor efter den dag, d å lagen enligt uppgift p å den har
utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling. Lagen
till ä mpas inte p å r ä ttshandling som har f ö retagits f ö re
ikrafttr ä dandet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 47

2
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i

------------------------- 1----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- - ----------------------------------------------------------------------------------------------------------

taxeringsfr å gor

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga om f ö rordningen (1951:442) om f ö rhandsbesked
i taxeringsfr å gor

dels att i 11 och 12 S § ordet
"f ö rordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att i 12 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen" ,

dels att rubriken till f ö rordningen
samt 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om f ö rhandsbesked
i taxeringsfr å gor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuva;:ande lydelse

1
§

Riksskatteverket m å , d ä rest s å dant f ö r n å gon
finnes vara av synnerlig vikt, efter ans ö kan l ä mna besked p å f ö rhand (f ö rhandsbesked) ang å ende viss fr å ga, som
avser s ö kandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt,
statlig f ö rm ö genhetsskatt, utskiftningsskatt eller ers ä ttningsskatt,
ä vensom
viss fr å ga r ö rande till ä mpningen av lagen ang å ende ber ä kning av
statlig inkomstskatt fcir ackumulerad

F ö reslagen
lydelse

Riksskatteverket m å , d ä rest s å dant f ö r n å gon
finnes vara av synnerlig vikt, efter ans ö kan l ä mna besked p å f ö rhand (f ö rhands besked) ang å ende viss fr å ga, som
avser s ö kandens taxering till kon munal inkomstskatt, statlig inkomstskatt,
statlig f ö rm ö genhetsskatt, utskiftningsskatt eller ers ä ttningsskatt,
ä vensom
viss fr å ga r ö rande till ä mpningen av lagen ang å ende ber ä kning av
statlig inkomstskatt f ö r ackumulerad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1970:914,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17

luvarande
lydelse

.nkomst
eller f ö rordningen om ippskov i vissa fall med
beskatt->ing av realisationsvinst. F ö r-landsbesked m å ock meddelas i fr å gor som
nu n ä mnts, d ä rest det-:a finnes vara av vikt f ö r
enhet-tig lagtolkning eller r ä ttstill-L ä mpning.

48 F ö reslagen lydelse

inkomst
eller lagen om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. F ö rhandsbesked
m å ock meddelas i fr å gor som nu n ä mnts, d ä rest detta finnes vara av vikt f ö r s ö kanden i
fr å ga som avser till ä mpningen av lagen (1978:000) mot skatteflykt eller
av vikt f ö r enhetlig lagtolkning_ eller r ä ttstill ä mpning.
Vad ovan sagts skall ä ga motsvarande till ä mpning n ä r ä gare till
fastig-let eller den, f ö r vilken ehuru han icke ä r ä gare
garantibelopp f ö r med /ad d ä rom stadgas i 47 § kommunalskattelagen, ö nskar p å f ö rhand erh å lla
tesked ang å ende viss fr å ga, som avser taxering av fastigheten.

Om
r ä tt att av riksskatteverket Om r ä tt att av riksskatteverkel

erh å lla f ö rhandsbesked
i fr å ga r ö - erh å lla f ö rhandsbesked i fr å ga r ö

rande merv ä rdeskatt
f ö reskrives rande merv ä rdeskatt f ö reskrives

L f ö rordningen om merv ä rdeskatt. i lagen om merv ä rdeskatt.

Denna
lag tr ä der i kraft tre veckor efter den dag, d å lagen enligt jppgift p å den har
utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17

F ö rslag
till

49

opaginerad Kontrollera mot PDF

ag
om ä ndring i taxeringslagen (1956:623)

H ä rigenom f ö reskrivs
att 67 § taxeringslagen (1956:623) skall ha edan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

uvarande
lydelse

67
§

Omr ä kning av inkomst p å rund av 43 § 1 mom.
kommunal-kattelaqen eller taxering till ommunal inkomstskatt p å rund av
57 § 3 mom. samma lag l å icke verkst ä llas av taxe-ingsn ä mnd. Anser n ä mnden att
å dan å tg ä rd b ö r vidtagas skall ;kriftlig anm ä lan h ä rom g ö ras lOS
skattechefen. Denne ä ger | ö ra framst ä llning i fr å gan hos . ä nsskatter ä tten. I f ö rekommande !all skall han ö verl ä mna anm ä lan :ill
allm ä nna ombudet f ö r mellan-:ommunala m å l f ö r framst ä llning
hos len mellankommunala .skatter ä tten och samtidigt underr ä tta
skattechefen L annat l ä n, d ä r den skattskyldige laxerats till kommunal inkomstskatt.

F ö reslagen
lydelse

Omr ä kning av inkomst p å grund av 43 § 1 mom.
kommunal-skattelaqen eller taxering till kommunal inkomstskatt p å grund av
57 § 3 mom. samma lag m å icke verkst ä llas av taxeringsn ä mnd. Anser n ä mnden att
s å dan å tg ä rd b ö r vidtagas skall skriftlig anm ä lan h ä rom g ö ras hos
skattechefen. Denne ä ger g ö ra framst ä llning i fr å gan hos l ä nsskatter ä tten.. I f ö rekommande fall skall han ö verl ä mna anm ä lan till
allm ä nna ombudet f ö r mellankommunala m å l f ö r framst ä llning ho
den mellankommunala skatter ä tten och samtidigt underr ä tta
skattechefen i annat l ä n, d ä r den skattskyldige taxerats till kommunal
inkomstskatt. Vad nu sagts g ä ller, i till ä mpliga delar vid taxering med st ö d av
lagen (1978:000) om skatteflykt. Anm ä lan fr å n taxeringsn ä mnd om till ä mpning av n ä mnda lag skall genom n ä mndens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773,

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 50

'Juvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

f ö rsorg delges den skattskyldige. Om handl ä ggning av
framst ä llning enligt f ö rsta stycket och om fullf ö ljd av
talan mot beslut i s å dan fr å ga skall i till ä mpliga delar g ä lla vad
som Jr stadgat om besv ä r r ö rande taxering.

)enna
lag tr ä der i kraft tre veckor efter den dag, d å lagen enligt uppgift 3 å den
utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling, och till ä mpas f ö rsta g å ngen
vid å rs taxering.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 51

2 INLEDNING

F ö retagsskatteberedningen
(Fi 1970:77), som i november 1977 avgav slutbet ä nkandet Beskattning av f ö retag
(SOU 1977:86, 87), har i samband med sin ö versyn av regelsystemet p å f ö retagsbeskattningens
omr å de ä ven behandlat behovet av ingripanden mot olika
former av skatteflykt. En s ä rskild till beredningen knuten arbetsgrupp har utarbetat
bet ä nkandet (SOU 1975:77) Allm ä n skatteflyktsklausul. Bet ä nkandet
inneh å ller f ö rslag om hur en s.k. generalklausul mot skatteflykt
skulle kunna utformas. Generalklausulen f ö resl å s omfatta flertalet skatter och avgifter och till ä mpas p å s å dana f ö rfaranden
som ger skattef ö rdelar i strid mot lagstiftningens anda och
mening. Samtidigt f ö resl å s att en del speciella regler mot skatteflykt, n ä mligen de
som r ö r handeln med vinstbolag samt interna aktie ö verl å telser,
slopas eftersom de anses bli ö verfl ö diga p å grund av generalklausulen.

Arbetsgruppens
f ö rslag till lag om skatteflykt framg å r av bilaga 1.

Beredningen
ö verl ä mnade
under slutet av å r 1975 gruppens bet ä nkande och rekommenderade
samtidigt genomf ö randet av en allm ä n skatteflyktsklausul i
huvudsaklig ö verensst ä mmelse med arbetsgruppens f ö rslag.
Enligt beredningen borde dock best ä mmelserna om interna aktie ö verl å telser

Arbetsgruppen har best å tt av
generaldirekt ö ren Sten Walberg, tillika ordf ö rande
jur.dr Bertil af Klercker, l ä nsr å det Carl-Gustaf Petersson och kammarr ä ttsassessorn
Per Anclow.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 52

t.v.
inte ers ä ttas av skatteflyktsklausulen.

Ledam ö terna
Helmers och Magnusson har avgett reservationer mot f ö rslaget.
Ledam ö terna Andersson och Nettel-brandt har avgett s ä rskilda
yttranden.

Efter
remiss har yttranden ö ver bet ä nkandet avgetts av justitiekanslern (JK), G ö ta hovr ä tt, hovr ä tten ö ver Sk å ne och
Blekinge, riksskatteverket (RSV), kammarr ä tten i Stockholm, kammarr ä tten i G ö teborg,
kammarkollegiet, l ä nsstyrelserna i Stockholms, Ö sterg ö tlands,
Kronobergs, Malm ö hus, G ö teborgs och Bohus, Skaraborgs, V ä stmanlands,
G ä vleborgs samt Norrbottens l ä n. Utredningen om s ä kerhets å tg ä rder m.m.
i skatteprocessen (USS), Centralorganisationen SACO/SR, Familjef ö retagens
f ö rening, Folksam, F ö reningen auktoriserade revisorer (FAR), F ö reningen
Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. F ö reningen Sveriges taxeringsrevisorer,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksf ö rbund
(LRF), Sk å nes handelskammare, Stockholms handelskammare.
Svenska arbetsgivaref ö reningen (SAF), Svenska bankf ö reningen,
Svenska f ö retagares riksf ö rbund, Svenska f ö rs ä kringsbolags
riksf ö rbund. Svenska kommunf ö rbundet. Svenska revisorssamfundet, Svenska
sparbanksf ö reningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges f ö reningsbankers
f ö rbund, Sveriges grossistf ö rbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges industrif ö rbund, Sveriges k ö pmannaf ö rbund,
Sveriges redovisningskonsulters f ö rbund och Tj ä nstem ä nnens centralorganisation (TCO).

LRF
har å beropat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF, Svenska
bankf ö reningen, Sveriges industrif ö rbund. Svenska f ö rs ä kringsbolags
riksf ö rbund, Sveriges grossistf ö rbund, SHIO, Sveriges k ö pmannaf ö rbund, Sk å nes
handelskammare och Stockholms handelskammare har å beropat yttrande av N ä ringslivets
skattedelegation. Svenska f ö rs ä kringsbolags riksf ö rbund och Stockholms
handelskammare har dessutom inkommit med egna yttranden.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 53

En
sammanst ä llning av remissyttrandena ö ver
arbetsgruppens f ö rslag har intagits i avsnitt 5.

3
NUVARANDE LAGSTIFTNING MOT SKATTEFLYKT

3.1
Inledning

Det
finns å tskilliga best ä mmelser som avser att hindra skattskyldiga fr å n att
skaffa sig ober ä ttigade f ö rm å ner i skatteh ä nseende. Det allm ä nnas skatteanspr å k skyddas
t.ex. genom f ö reskrifterna i skattebrottslagen (1971; 69). Enligt
denna kan straff utm ä tas om skattskyldig å sidos ä tter sin
uppgiftsskyldighet, t.ex. genom att f ö rtiga en inkomst. En motsvarande funktion fyller
best ä mmelserna i taxeringslagen (1956:623) om skattetill ä gg, vilka
utg ö r en administrativ sanktionsform mot mindre flagranta fall av oriktigt
uppgiftsl ä mnande. Å tg ä rder mot skattebrott och annat felaktigt uppgiftsl ä mnande
har blivit effektivare genom den kraftiga utbyggnaden av taxeringskontrollen
som skett under senare tid.

De
nu n ä mnda reglerna tar sikte p å s å dana f ö rfaranden som brukar kallas skattefusk. I den m å n å tg ä rderna
uppt ä cks brukar de normalt inte v å lla s ä rskilda sv å righeter f ö r skattemyndigheterna. Skattskyldighet kringg å s emellertid
inte bara genom skattefusk. Det f ö rekommer ä ven att skattskyldiga begagnar sig av mer eller
mindre konstlade arrangemang f ö r att undvika en beskattning som r ä tteligen
bort ske. Man brukar h ä r tala om skatteflykt eller kringg å ende av
skattelag. Vissa f ö rfaranden ligger mellan det egentliga skattefusket
och skatteflykten, Hit h ö r bl.a. s å dana avtal som parterna inte har f ö p avsikt
att fullf ö lja, s.k, skenavtal. Hit h ö r ocks å s å dana fall
d ä r ett giltigt r ä ttsf ö rh å llande f ö religger men d ä r parterna givit det en annan beteckning ä n vad som
motsvarar dess verkliga inneh å ll, s.k. skenr ä ttshandlingar,

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 54

Skattedomstolarnas
bed ö mning av skatteflykt, skenavtal och skenr ä ttshandlingar
v ä xlar. Skenavtal underk ä nns regelm ä ssigt och felaktigt rubricerade avtal bed ö ms enligt
sin verkliga inneb ö rd. De egentliga skatteflyktsfallen har d ä remot bed ö mts
olika. Om skatteflykt genomf ö rs med hj ä lp av flera var f ö r sig civilr ä ttslig t
giltiga avtal har f ö rfarandet enligt den praxis som utbildats vanligen
inte ansetts b ö ra underk ä nnas av domstolarna .

Skatteflykten
har i st ä llet f å tt bek ä mpas med hj ä lp av lagstiftning. Ingreppen har d ä rvid f å tt form
av speciella skatteflyktsregler, som allts å riktat sig mot s ä rskilt angivna metoder f ö r skatteflykt.
Vid n å gra tillf ä llen har man ö verv ä gt att g å l ä ngre och s ö ka komma till ratta med skatteflykten med hj ä lp av en
allm ä n skatteflyktsklausul. Fr å gan diskuterades ing å ende av 1953 å rs
skatteflyktskommitt é som dock i sitt slutbet ä nkande Om
å tg ä rder mot
skatteflykt (SOU 1962:53) avstyrkte en s å dan l ö sning, n ä rmast med h ä nsyn till sv å righeterna att formulera en regel som tillr ä ckligt
tillgodos å g r ä ttss ä kerhetskraven.

3.2
Speciella best ä mmelser mot skatteflykt

Skatteflykten
har, som redan n ä mnts, hittills bek ä mpats fr ä mst med
hj ä lp av best ä mmelser vilka tagit sikte p å vissa
angivna f ö rfaringss ä tt. I svensk skatter ä tt finns å tskilliga
s å dana skatteflyktsregler och i det f ö ljande redovisas en del av
de mer betydelsefulla.

1953
å rs
skatteflyktskommitt é behandlade i sitt bet ä nkande
bl.a. vissa kringg å enden av skogsbeskattningen. Avsev ä rda
skattel ä ttnader kunde tidigare uppn å s genom att ett d ö dsbo, som ä gde en
skogsfastighet, tillskiftade en d ö dsbodel ä gare en avverkningsr ä tt. Genom lagstiftning å r 1965
(SFS 1965:571) j ä mst ä lldes fami1jer ä ttsliga eller benefika ö verf ö ringar av
avverkningsr ä tter skatte-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 55

m ä ssigt med
f ö rs ä ljningar. Best ä mmelserna finns i punkt 3 av anvisningarna ti 11 21
§
kommunalskattelagen (1928:370), KL.

Enligt
punkt 3 b fj ä rde stycket av anvisningarna till 29 § KL ä r en
tillg å ngs anskaffningsv ä rde vanligen den verkliga kostnaden f ö r f ö rv ä rvet. F' ö r att
hindra missbruk inf ö rdes genom lagstiftning å r 1938
(SFS 1938:368) en s ä rskild regel i n ä mnda anvisningspunkt f ö r de fall
d å en tillg å ng f ö rv ä rvas fr å n n ä rst å ende och d ä r anskaffningsv ä rdet satts h ö gre ä n vad som
ä r
rimligt i syfte att bereda n å gon av kontrahenterna en obeh ö rig
skattef ö rm å n. I ett s å dant fall skall anskaffningsv ä rdet j ä mkas i
sk ä lig m å n.

Best ä mmelser
mot skatteflykt f ö rekommer ä ven i 43 § 1 mom.

och 5__ § 3 mom. KL. B å da lagrummen behandlar ö verflytt

ning av vinst genom onormal priss ä ttning mellan n ä rings

idkare i de fall d å intressegemenskap f ö religger. I

43 § 1 mom. behandlas vinst ö ver flyttning till intressent

som inte ä r skattskyldig i Sverige, medan 57 § 3 mom.

avser vinst ö verflyttning mellan h ä r i riket skattskyldi

ga. I det senare faller ä r det fr å ga om att skydda kom

munala skatteanspr å k. I b å da fallen ankommer det p å

skatter ä tt och inte taxeringsn ä mnd att
verkst ä lla den om

r ä kning av inkomst resp. omtaxering till kommunal in

komstskatt, som till ä mpningen av ifr å gavarande best ä mmel

ser f ö ranleder.

Best ä mmelser
som ä r direkt avsedda att f ö rhindra s.k. Lundintcansaktioner ar inf ö rda i 54 § sjunde
stycket KL s å vitt avser skattefrihet f ö r
utdelning och i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 41 § KL s å vitt
avser nedskrivning av aktier. Om ett f ö retag inte genom sitt f ö rv ä rv av
aktierna eller andelarna i ett annat f ö retag erh å llit en tillg å ng av verkligt och s ä rskilt v ä rde med h ä nsyn till
sin r ö relse eller kapitalf ö rvaltning, ä r utdelning p å n ä mnda aktier eller andelar inte skattefri. f{ar
skattskyldig f ö rv ä rvat aktie eller andel som utg ö r
varulagertillg å ng har han inte r ä tt till nedskrivning av
aktierna eller andelarna p å grund av att

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 56

dessa
nedg å tt i v ä rde till f ö ljd av utdelning av vinstmedel, som fanns i
bolaget vid f ö rv ä rvet.

I
53 § 4 mom. KL finns en sp ä rregel som fr å n b ö rjan tillkom f ö r att g ö ra avdragsf ö rbudet f ö r vissa periodiska underst ö d mer
effektivt. Avdragsf ö rbudet kunde tidigare kringg å s t.ex.
genom att en fader insatte sina barn som f ö rm å nstagare till belopp, som utf ö ll p å en av
fadern tagen pensionsf ö rs ä kring. Barnet beskattades d å f ö r de
utfallande beloppen. Denna m ö jlighet stoppades å r 1959 genom en best ä mmelse om
att belopp som tillf ö ll f ö rm å ns-tagare skulle beskattas hos f ö rs ä kringstagaren,
om denne inte varit ber ä ttigad till avdrag f ö r motsvarande belopp s å som f ö r
periodiskt underst ö d. Genom senare lagstiftning (SFS 1973:374) sk ä rptes
reglerna ytterligare f ö r att ä ven f å nga in kringg å ende genom att f ö rs ä kringen
byter ä gare. Efter 1975 å rs lagstiftning (SFS 1975:1347) r ö rande
pensionsf ö rs ä kringar har best ä mmelsen f å tt mer
begr ä nsad r ä ckvidd.

Genom
lagstiftning å r 1972 (SFS 1972:273) inf ö rdes
regler om sk ä rpt realisationsvinstbeskattning vid ö verl å telse av
aktier eller andelar i s.k. vinstbolag. De nya reglerna avser att hindra att
vinstmedel i aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk f ö rening,
som t ö mts p å sina real-tillg å ngar, undg å r
beskattning (s.k. vinstbolagstransak-tioner). Avyttras ett s å dant
skalbolag skall hela k ö peskillingen beskattas. Reglerna finns i 35 § 3 mom, å ttonde
stycket KL.

F ö r att
hindra skatteflykt begr ä nsades genom lagstift

ning å r 1973 (SFS 1973:26) m ö jligheterna f ö r fysiska

personer och f å mansbolag att utnyttja underskott till

f ö ljd av kontraktsavskrivning av fartyg och luftfartyg

mot annan inkomst ä n rederi-, luftfarts- eller varvs

r ö relse. De nya reglerna å terfinns i 46 § 1 mom. och

punkt 1 av anvisningarna _tj_l 1__ 2_ § _ I

Genom
lagstiftning å r .i 973 (SFS 1973:1057) inf ö rdes s ä rskilda
regler mot 3.k. interna aktie ö verl å telser. De nya

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 57

reglerna
inneb ä r en sk ä rpt realisationsvinstbeskattning vid ö verl å telse av
aktier i ett f å mansbolag till ett annat f å mansbolag
i de fall gemensamma ä garintressen f ö religger. Best ä mmelserna ä r intagna i 35 § 3 mom, sista stycket KL.
Liksom vid vinstbolagstransaktioner skall hela k ö peskillingen vid en intern ö verl å telse
beskattas.

S ä rskilda
skatteflyktsregler finns ä ven i å tskilliga specialf ö rfattningar. Ett exempel p å detta
utg ö r 11 § lagen (1974:990) om den skattem ä ssiga
behandlingen med anledning av ö verg å ng fr å n aktiebolag till annan f ö retagsform,
m.m. Best ä mmelsen tar framf ö r allt sikte p å s å dana fall
d ä r ö verg å ngen fr å n aktiebolag till annan verksamhetsform kan bed ö mas ha
skett huvudsakligen i syfte att komma i å tnjutande av obeh ö riga skattef ö rm å ner.

I
1 § 2 mom, f ö rordningen (1927:321) om skatt vid ut-skiftning av
aktiebolags tillg å ngar ä r en av f ö ruts ä ttningarna f ö r medgivande av uppskov med erl ä ggande av
utsk i f tningsskatten vid fusion enligt 174 § 1 mom. AL att fusionen inte
kan antas vara ett led i en skatteflyktstransaktion .

I
f ö rordningen (1960:63) om r ä tt till f ö rlustutj ä mning vid taxering f ö r inkomst har intagits sp ä rregler
som ä r riktade mot handeln med s å dana f ö rlustbolag som redovisat f ö rluster h ä nf ö rliga
till avslutade beskattnings å r. Som ytterligare exempel p å best ä mmelser
mot skatteflykt i speciella skattef ö rfattningar kan n ä mnas 12 § f ö rordningen
(1970:99) om investeringsavgift f ö r vissa byggnadsarbeten och 15 § lagen
(1974:325) om avs ä ttning till arbetsmilj ö fond.

Enligt
7 § f) lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhets-skatt likst ä lls med ä gare den
som ä ger å tnjuta avkastningen av f ö rm ö genhet,
vartill ä gander ä tten tillkommer annan, om s å dant f ö rh å llande f ö religger
att han sk ä ligen b ö r betraktas som f ö rm ö genhetens
ä gare.
Best ä mmelsen

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 58

tillkom
genom lagstiftning å r 1934 (SFS 1934:291). I propositionen framh ö lls att
syftet med den f ö reslagna regeln var att s ö ka bem ä stra
skatteflyktsbetonade egen domsuppdelningar.

Avslutningsvis
kan tv å s ä rskilda best ä mmelser n ä mnas, vilka ocks å tangerar omr å det f ö r skenr ä ttshandlingar.
Enligt 37_ § 1 mom, lagen. (1941:416) om arvsskatt och g å voskatt,_AGL,
utg å r g å voskatt vid k ö p, byte, lega eller annat s å dant
avtal, om det av missf ö rh å llandet mellan de å ö mse sidor
utf ä sta villkoren ä r uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av g å va. I 3 § tredje
stycket st ä mpel-skattelagejl..(19 6 4:308) finns en
motsvarande best ä mmelse. Denna avser att hindra kringg å ende av
st ä mpelskatten genom att ö verl å telse, som r ä tteligen ä r oner ö s och d ä rmed st ä mpelskattepliktig, ges formen av t.ex. g å va, som ä r fri fr å n st ä mpelskatt.

3,3
Utl ä ndsk lagstiftning mot skatteflykt

Ä ven i andra l ä nder har lagstiftaren f å tt
ingripa mot skatteflykt. Detta har i f ö rsta hand skett med ungef ä r samma
metoder som i Sverige, n ä mligen med hj ä lp av speciallagstiftning. I n å gra l ä nder har
man emellertid g å tt l ä ngre och ä ven inf ö rt generellt verkande best ä mmelser
mot skatteflykt. Allm ä nna skatteflyktsregler finns i bl.a. Finland, V ä sttyskland,
Frankrike, Nederl ä nderna, Ö sterrike och Canada.

Den
finska generalklausulen finns i 56 § beskattningslagen. F ö rutom
skenavtal och liknande tar klausulen sikte p å avtal och andra å tg ä rder som
vidtagits i det uppenbara syftet att ern å befrielse fr å n skatt. I s å dana fall har skattemyndighet r ä tt att
uppskatta den beskattningsbara inkomsten och f ö rm ö genheten.
Ifr å gavarande lagrum har: till ä mpats bl.a. mot vissa former av kringg å ende av
avdragsf ö rbudet f ö r periodiskt underst ö d till egr\a barn och framf é ir allt
mot olik.j. ö verf ö ringar eller

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 59

bolagsbildningar mellan n ä rst å ende. S å har t.ex. bolagsbildningar mellan makar kunnat
underk ä nnas i s å dana fall d ä r
bolagsformen inte varit motiverad f ö r
yrkesut ö vningen.

I tysk r ä tt har sedan
l ä nge funnits generella regler mot
skatteflykt. Best ä mmelserna har nyligen omarbetats.
Nu g ä llande skatteflyktsregel bygger p å teorin om missbruk av r ä ttsliga institut. Genom s å dant missbruk skall skattskyldighet inte kunna
kringg å s. Vid beskattningen ber ä knas i s å dana
fall skatten som om den r ä ttsliga form anv ä nts som f ö ranleds
av det ekonomiska h ä ndelsef ö rloppet .

Med st ö d av
skatteflyktsregeln har man kunnat underk ä nna
egendomliga former av bolagsbildningar, avkastningsg å vor, transaktioner mellan n ä rst å ende m.fl. k ä nda skatteflyktsmetoder. Den v ä sttyska lagstiftningen inneh å ller ä ven best ä mmelser f ö r
skenr ä ttshandlingar. Man har likas å f ö rs ö kt komma till r ä tta
med skatteflyktsproblemen med hj ä lp av best ä mmelser om s.k. "Zurechnung". I skattelagstiftningen
anges s å lunda att den som p å visst s ä tt
disponerar ö ver egendom eller eljest har vissa
befogenheter skall vara skattskyldig f ö r
egendom oavsett vilka civilr ä ttsliga
befogenheter som tillkommer honom.

Den franska generella skatteflyktsregeln bygger ocks å p å teorin om r ä ttsmissbruk. 1 s å dana
fall d å en formellt laglig r ä ttshandling d ö ljpr
den verkliga transaktionen, i skattebesparande syfte ä r det m ö gligt
f ö r skattemyndigheterna att ta ut
den h ö ijre skatt som r ä tteligen skulle ha drabbat tranaaktionen. N å gon mer enhetlig r ä ttspraxis har dock inte skapats genom skatteflyktsregeln .

I de l ä nder d ä r gener. j 1
kl ,>ur;ul mot skatteflykt finns f ö rekommer
ä ven s å dona spr.ci a 1 best ä nimelser som
k ä nne-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 60

tecknar
v å r skattelagstiftning. De allm ä nna skatteflyktsreglerna kompletterar andra f ö reskrifter
mot skatteflykt. Vid en internationell j ä mf ö relse, och d å kanske framf ö r allt i fr å ga om l ä nder d ä r en generalklausul saknas, ä r det ä ven av
intresse att se hur skattedomstolarna tolkar skatter ä ttsliga
regler. I t.ex. Norge och Danmark, d ä r allm ä nna skatteflyktsregler saknas, till ä mpar de h ö gsta
instanserna en friare lag tolkningsmetod ä n den svenska regeringsr ä tten. En
del f ö rfaranden, som har godtagits av regeringsr ä tten och
sedermera f ö ranlett speciallagstiftning hade troligen underk ä nts av h ö gsta
instans i Norge och Danmark.

4
ARBETSGRUPPENS F Ö RSLAG

4.1
Allm ä nt om skatteflyktsproblemet

Arbetsgruppens
uppdrag har varit att unders ö ka hur en generalklausul mot skatteflykt skulle
kunna utformas, d ä remot inte att ta st ä llning till fr å gan om en
s å dan klausul b ö r inf ö ras. Enligt f ö retagsskatteberedningens riktlinjer f ö r
gruppens arbete skulle vidare en generalklausul vara uppbyggd s å att den
gav skattemyndigheterna st ö d f ö r att tolka inte bara skenr ä ttshandlingar
utan ä ven kringg å endehandlingar enligt deras verkliga natur.
Arbetsgruppen skulle ä ven ö verv ä ga om en generalklausul borde f å till ä mpas
redan i f ö rsta instans eller f ö rst i l ä nsskatter ä tt.
Generalklausulens till ä mplighet borde ä ven pr ö vas p å k ä nda
skatteflyktstransaktioner mot vilka lagstiftningsingripande skett p ä senare å r. Ä n vidare
borde klausulen ges en s å dan r ä ckvidd att den kunde till ä mpas p å all r ö relsevinst,
oavsett till vilket inkomstslag vinsten var att h ä nf ö ra.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 61

Arbetsgruppen
konstaterar inledningsvis att skatteflykten utg ö r ett samh ä llsproblem
av allvarlig karakt ä r. Skattefusk och skatteflykt f ö rekommer
i alla samh ä llsgrupper och p å alla inkomstniv å er och
fall har f ö rekommit d ä r t.o.m. statliga och kommunala organ medverkat vid
skatteundandragande å tg ä rder. Arbetsgruppen framh å ller att
samh ä llet med kraft m å ste motarbeta alla former av skatteundandragande
och konstaterar att m å nga å tg ä rder i detta syfte ocks å har
vidtagits. Som exempel n ä mns 1971 å rs lagstiftning mot skattebrott (SFS 1971:69) och
den fortl ö pande utbyggnaden av taxeringskontrollen. De f ö rb ä ttrade
kontrollresurserna blir ocks å betydelsefulla d å det g ä ller att
bek ä mpa skatteflykt. I ö vrigt har insatserna mot skatteflykt enligt
arbetsgruppen inte alltid varit tillr ä ckliga och ytterligare å tg ä rder b ö r kunna ö verv ä gas.

Arbetsgruppen
pekar p å olika orsaker till skatteflykten. I den allm ä nna
diskussionen har skattetrycket och skatteprogressionen spelat en dominerande
roll. Det totala skattetrycket f ö r de i dessa h ä nseenden intressanta grupperna, och i synnerhet
skatteprogressionen, har sk ä rpts avsev ä rt fr å n 1960-talets b ö rjan. Vidare konstateras i
bet ä nkandet att den svenska skattelagstiftningen ä r komplicerad.
Till en del ä r det ofr å nkomligt, att s å har blivit fallet. Det
alltmer utvecklade ekonomiska livet har sin naturliga motsvarighet i
skattelag.it i f tni ngens regelsystem. Inte minst str ä vandena
att motverka olika former av skatteflykt har medf ö rt invecklade regler p å en del
omr å den. Invecklade regler ä r emellertid inte bara sv å ra att
till ä mpa f ö r myndigheter och enskilda. De skapar - trots att
syftet m å nga g å nger ä r det motsatta - or ä ttvisor p å det s ä ttet att
den mindre f ö rfarne inte kan utnyttja honom tillkommande f ö rm å ner eller
rentav riskerar.att hamna i fallgropar, medan den i lagstiftningen fullt
insatte kan bereda sig s ä rskilda f ö rdelar. En invecklad lagstiftning inbjuder ocks å enligt
arbetsgruppen till allehianda juridiska konstruktioner i skatteflyktssyfte.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 62

En
ytterligare faktor som bidragit till ö kad skatteflykt ä r att skillnaden i
skattebelastningen p å olika slags inkomster har vidgats p å senare å r.
Arbetsgruppen pekar h ä r p å olikheten i behandlingen av r ö relseinkomster,
n ä r den skattskyldige har enskild firma eller driver verksamheten i
aktiebolagsform. Valet av f ö rv ä rvsk ä lla kan ocks å ha avg ö rande betydelse f ö r beskattningens och avgiftsuttagets
h ö jd. Exempel p å detta ä r skillnaden i skattebelastning p å r ö relseint ä kter och
int ä kter av tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet.

4.2
Allm ä nna eller speciella skatteflyktsregler

Arbetsgruppen
har granskat f ö r- och nackdelarna med den hittillsvarande metoden
att f ö rs ö ka komma till r ä tta med skatteflykten genom
speciallagstiftning. En motsvarande pr ö vning har sedan skett av hur en allm ä n
skatteflyktsregel skulle verka.

Arbetsgruppen
konstaterar att man till f ö rm å n f ö r st å ndpunkten att skatteflykt b ö r bek ä mpas
punktvis genom speciella regler riktade mot olika former av skatteflykt framf ö r allt
anf ö rt att de skattskyldiga har ett befogat anspr å k p å att i f ö rv ä g veta
vad som ä r till å tet eller otill å tet, vad som f ö ranleder
beskattning, ger r ä tt till avdrag osv. Mot detta har st ä llts de
ol ä genheter fr å n r ä ttss ä kerhetssynpunkt som ä r f ö rknippade
med det mer eller mindre starkt uttalade subjektiva bed ö mande,
varmed till ä mpningen av en allm ä n skatteflyktsklausul hittills
ansetts vara oundvikligen f ö renad.

Enligt
arbetsgruppen v ä gde dessa synpunkter tungt s å l ä nge
skatteflyktsproblemet hade n å gorlunda begr ä nsade dimensioner och de ingrepp i lagstiftningen
som gjordes var f ö rh å llandevis f å taliga. Skatteflykts å tg ä rderna
har emellertid blivit alltmera sofistikerade och har av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 63

vissa
personer utbjudits och fr ä mjats i kommersiell skala. De belopp som h ä rigenom
undandragits beskattning har varit synnerligen betydande. Det allm ä nnas svar
p å dessa å tg ä rder har dels best å tt i f ö rs ö k fr å n myndigheternas
sida att inom ramen f ö r g ä llande r ä tt f å de transaktioner som uppm ä rksammats
underk ä nda, dels i lagstiftnings å tg ä rder. Betr ä ffande myndigheternas å tg ä rder
konstateras att framg å ngen varit v ä xlande; i m å nga fall har myndigheternas st å ndpunkt
underk ä nts vid r ä ttslig pr ö vning. I geng ä ld har lagstiftningsarbetet bedrivits med kraft
och m å nga skatteflyktsregler har ocks å inf ö rts. Ingrepp har ä ven skett i civilr ä ttslig
lagstiftning f ö r att f ö rsv å ra skatteflykt.

Arbetsgruppen
framh å ller att speciallagstiftningen har vissa ol ä genheter.
Visserligen hindras skatteflykt av det slag som lagstiftningen riktar sig mot f ö r framtiden.
Men lagstiftningen kan inte g ö ras retroaktiv, s å att redan gjorda
skattevinster omintetg ö rs. Det allm ä nna m å ste allts å acceptera avsev ä rda skattef ö rluster
och motsvarande or ä ttf å ngna vinster f ö r ifr å gavarande skattskyldiga. Lika allvarligt ä r att det
alltj ä mt kan framst å som mycket l ö nande att finna och anv ä nda nya
skatteflyktsm ö jligheter.

Metoden
med speciallagstiftning har andra svagheter. Den inneb ä r att ett
visst angivet f ö rfarande drabbas av s ä rskilda p å f ö ljder.
Man s ö ker d ä rvid noga ange det f ö rfaringss ä tt man
vill komma å t, vilket inneb ä r den ytterligare nackdelen
att lagstiftningen genast s ä tts ur spel om f ö rfaringss ä ttet ä ndras
helt obetydligt. Flera exempel kan n ä mnas d ä r lagstiftaren f å tt å terkomma
upprepade g å nger f ö r att f å bukt med ett visst s ä tt att kringg å en
skatteregel. Lagstiftningsmetoden riktar sig inte heller mot skatteflykten som
s å dan. I st ä llet tillskapas materiella skatteregler

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 64

som
g ö r de f ö r skatteflykt valda transaktionstyperna of ö rm å nliga fr å n
skattesynpunkt. Alla transaktioner av de ifr å gavarande typerna inneb ä r
emellertid inte skatteflykt. Lagstiftningen mot olika slags transaktioner har
byggts p å objektiva kriterier och tr ä ffar d ä rmed ocks å fall d ä r n å gon
skatteflyktsavsikt inte f ö religger. I enskilda fall kan lagstiftningen drabba
mycket h å rt och den har d ä rf ö r f å tt f ö rses med
m ö jlighet till dispens, som kan beviljas av regeringen, riksskatteverket
eller l ä nsstyrelsen. En alltf ö r vidstr ä ckt anv ä ndning av dispenser inger enligt arbetsgruppen
allvarliga bet ä nkligheter. Den inneb ä r att riksdagen ö verl ä mnar en
del av sin beskattningsmakt till administrativa organ. Den inneb ä r ocks å att den
pr ö vning av om skatteflykt f ö religger eller ej, som normalt borde ligga hos f ö rvaltningsdomstolarna,
f ö rl ä ggs till en skriftlig dispenspr ö vning .

En
ytterligare nackdel med den hittills till ä mpade metoden ä r att reglerna kan s ä gas mista
sin aktualitet redan i och med att de inf ö rs. H ä rigenom kommer skattelagstiftningen att f ö r l å ng tid
belastas med d ö tt material med f ö rs ä mrad ö versk å dlighet
som f ö ljd.

I
den m å n nya former av skatteflykt framkommer m å ste nya speciella
skatteflyktsregler tillskapas. D ä rmed accentueras enligt arbetsgruppen de nyss
beskrivna ol ä genheterna ytterligare. H ä rtill
kommer att det finns skatteflykt som m å ste l ä mnas op å talad av det sk ä let att det i praktiken ä r om ö jligt att
skapa adekvata specialregler mot den.

Till
f ö rm å n f ö r en allm ä n klausul mot skatteflykt å beropar
arbetsgruppen i f ö rsta hand den allm ä npreventiva effekten. De som
planerar skatteflykts å tg ä rder kan inte som nu r ä kna med
framg å ng s å snart som de kan utfinna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 65

en
metod som rent formellt ö verensst ä mmer med de materiella beskattningsreglerna. I den
m å n skatteflykt f ö rekommer kan den motarbetas redan fr å n b ö rjan. D é t allm ä nna beh ö ver inte
finna sig i att uppfinnarna av en ny skatteflyktsmetod och klienter till dem g ö r stora
or ä ttm ä tiga vinster, innan mot å tg ä rder
genom lagstiftning kan ins ä ttas. En v ä sentlig f ö rdel ä r vidare att s å dana lagstiftnings å tg ä rder i st ö rsta
utstr ä ckning blir obeh ö vliga i framtiden. Man kan ocks å ö verv ä ga att avskaffa
å tminstone
en del av de nuvarande speciella skatteflyktsreglerna och d ä rigenom g ö ra
skattelagstiftningen n å got mindre komplicerad.

I
bet ä nkandet erinras ocks å om att svensk skatter ä tt redan
nu arbetar med generalklausuler i den meningen, att skentransaktioner underk ä nns och
att avtal och andra r ä ttshandlingar i praxis bed ö ms efter
sitt verkliga inneh å ll och inte efter den form eller etikett som
parterna satt p å dem. En allm ä n skatteflyktsklausul med i lagen fastlagda
kriterier skulle ö ka f ö ruts ä ttningarna b å de f ö r att uppr ä tth å lla konsekvens i r ä ttstill ä mpningen
och att å stadkomma materiellt tillfredsst ä llande l ö sningar i
de enskilda fallen.

Mot
en allm ä n skatteflyktsklausul har ofta anf ö rts att den skulle ä ventyra r ä ttss ä kerheten
genom att den skapar ovisshet hos de skattskyldiga om vad som ä r till å tet resp.
otill å tet. Detta sammanh ä nger med att en s å dan klausul inte enbart kan
bygga p å objektiva kriterier. Denna kritiks tyngd beror enligt arbetsgruppen p å hur en
generalklausul utformas. Ges det subjektiva inslaget mindre utrymme f ö rlorar
mycket av kritiken sin udd.

Arbetsgruppen
har ä ven studerat f ö rh å llanden i vissa andra l ä nder.
Erfarenheterna fr å n utlandet visar att en generalklausul vid sidan om
annan skatteflyktslagstiftning kan vara ett verksamt vapen mot kringg å ende av

5 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 17

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:17 66

skattelag.
Allm ä nna skatteflyktsklausuler har ocks å kunnat ges en s å dan
utformning att deras praktiska anv ä ndning inte kan s ä gas ha ä ventyrat
traditionella r ä ttss ä kerhetsintressen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 67

4 . 3____ Arbetsgruppens f ö r f lag till l_a_g
"tiflning mo t

skatteflykt

4,3.1 Lagstiftningens t ill ä jripnin å de

Arbetsgruppen f ö resl å r att lagstiftningen mot skatteflykt skall avse de
skatter och avgifter som anges i 1 § skattebrottslagen
(1971:69). Detta betyder att f ö rslaget
omfattar s å gott som samtliga direkta och
indirekta skatter och avgifter. En begr ä nsning
till exempelvis f ö retagsbeskattningen skulle enligt
arbetsgruppen vara f ö renad med s ä rskilda sv å righeter.
Ä ven andra forv ä rvs-k ä llor kan ber ö ras av den skatteflykt som f ö rekommer p å
r ö relsebeskattningens omr å de. Likas å
f ö rekommer å tskilligt kringg å ende
i andra f ö rv ä rvsk ä llor ä n r ö relse och behovet av att kunna
ingripa h ä r ä r minst lika p å tagligt. En skatteflyktstransaktion
p å inkomstskattesidan kan ä ven å terverka p å f ö rm ö genhetsskatten och ä ven indirekt ang å reglerna f ö r skatt p å
arv och g å va. F ö retagsbeskattningen har å ter
ett n ä ra samband med bl.a. merv ä rdeskatten och en r ö relseidkares inkomstf ö rh å llanden har ofta betydelse f ö r de sociala avgifternas storlek. Det skulle d å leda till egendomliga konsekvenser om en
transaktion underk ä ndes i fr å ga om inkom.stber ä kningen
men m å ste godtas i annat avseende. Av
dessa sk ä l har arbetsgruppen ansett att
lagstiftningen b ö r ha ett vitt till-l ä mpnJ.ngsomr å de
ä ven om den praktiska betydelse kan
v ä ntas bli st ö rst p å
inkomstskattesidan.

Den av arbetsgruppen f ö reslagna
lagstiftningen tar fr ä mst sikte p å den egentliga skatteflykten i samband med taxering
till skatt eller best ä mmande av skatt eller avgift. F ö rfaranden som utg ö r
skattefusk ber ö rs inte och arbetsgruppens f ö rslag avser inte heller att utvidga omr å det f ö r straff.
Inte heller ber ö rs skatteflykt i samband med uppb ö rd eller redovisning av skatt. D ä remot har den allm ä nna skatteflyktsklausulen byggts upp med utg å ngspunkt

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 68

i
domstolarnas bc-d ö mning av skenr ä ttshandl ingarna och lagstif tniny.3n t ä cker ä ven
dessa '"all. Skentransaktionerna ligger p ä gr ä nsen
mellan skettefusk och skatteflykt. Det ä r h ä r fr å ga om avtal eller andra r ä ttshandlingar
som inte tillkommit f ö r att skap-n n å got egentligt r ä ttsf ö rh å llande
miellan partorna. Parterna har allts å inte f ö r avsikt att fullg ö ra avtalet. S å dana
avtal ä r civilr ä ttsligt ogiltiga och de underk ä nns ä ven vid
taxeringen. N ä ra skenavtalet st å r det avtal som p å st å s ha
annan inneb ö rd ä n den verkliga, ett k ö p betecknas som g å va, ett
periodiskt underst ö d som l ö n osv. Ä ven s å dana avtal bed ö ms av skattedomstolarna i enlighet med deras
verkliga inneb ö rd och inte efter den beteckning som parterna har
valt.

Ä ven om s ä rskild lagstiftning i och f ö r sig
inte beh ö vs f ö r de nu n ä mnda fallen, anser arbetsguppen att de inte b ö r l ä mnas å sido om
en allm ä n skatteflyktsklausul inf ö rs. En allm ä n skatteklausul b ö r n ä mligen r ä tt
utformad inneb ä ra en till ä mpning av samma princip som i dessa fall, n ä mligen
att man bed ö mer f ö rfarandet med h ä nsyn till den verkliga inneb ö rden. Man
b ö r allts å kunna till ä mpa genomsyn ä ven i fr å ga om en serie r ä ttshandlingar och se dem som
en helhet. Arbetsgruppen f ö resl å r att nuvarande praxis i fr å ga om
skentransaktioner lagf ä sts genom en best ä mmelse om att avtal skall
bed ö mas efter sin verkliga inneb ö rd.

En
r ä ttshandlings verkliga inneb ö rd kommer i regel till uttryck i dess ekonomiska
verkningar. Det ä r de senare som l ä ggs till grund f ö r
beskattningen. Fall kan emellertid f ö rekomma d ä r s å dan ö verensst ä mmelse inte f ö religger utan vidare. Ett avtal kan vara ogiltigt p å grund av
ett formfel men ä nd å efterlevas av parterna. Beskattningen b ö r ä ven i
dessa fall best ä mmas i ö verensst ä mmelse med de ekonomiska verkningarna. Ä ven detta
f ö resl å s lagf ä st.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 69

4.3.2
Utformningen av en allm ä n skatteflyktsklausul

Inledning

Arbetsgruppen
har g å tt igenom en l å ng rad transaktioner som kan s ä gas utg ö ra
skatteflykt. Det ä rh ä r fr ä ga om f ö rfaranden som har f ö ranlett lagstiftning, pr ö vats av
de h ö gsta instanserna eller som inrapporterats fr å n l ä nsstyrelser
eller andra kontrollmyndigheter. Ä ven om omst ä ndigheterna kan v ä xla starkt i de olika
fallen har arbetsgruppen likv ä l kunnat konstatera gemensamma drag. Ofta uppn å s skattel ä ttnaderna
genom avtal eller andra r ä ttshandlingar mellan parter som formellt ä r frist å ende fr å n
varandra men ä nd å f ö renade i en mer eller mindre stark
intressegemenskap. Inte s ä llan r ö r det sig om medlemmar av samma familj eller
juridiska personer som kontrolleras av den skattskyldige sj ä lv eller
honom n ä rst å ende.

Ett
annat gemensamt drag ä r att skattel ä ttnaden ä r det huvudsakliga ut å t synliga motivet f ö r
transaktionen. Denna ter sig i ö vrigt meningsl ö s och torde knappast ha kommit till st å nd om
inte v ä sentliga skattevinster hade varit att h ä mta. Som ett tredje
gemensamt drag anser sig arbetsgruppen kunna konstatera att den skattef ö rm å n som man
f ö rs ö ker uppn å med en skatteflyktskonstruktion st å r i strid
med lagstiftarens intentioner.

Enbart
den omst ä ndigheten att en skattskyldig vidtar en å tg ä rd som
minskar hans skatt inneb ä r enligt arbetsgruppen inte skatteflykt. Skattef ö rm å nen skall
st å i strid med lagstiftningars anda och mening. F ö r en r ö relseidkare
ä r
det givetvis naturligt att i valet! mellan olika alternativ ä ven ta h ä nsyn till
de skattem ä ssiga effekterna. I m å nga fall har lagstiftaren
ocks å gett s ä rskilda skattefav ö rer. F ö r att
uppmuntra till konsolidering till å ts r ö relseidkare att g ö ra avskrivningar och
nedskrivningar

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 70

som
ä r
st ö rre ä n som ä r motiverat fr å n f ö retagsekonomisk synpunkt. Arbetsguppen erinrar
vidare om det s.k. sparavdraget i f ö rv ä rvsk ä llan kapital, extra avdrag f ö r
villafastighet och avdraget f ö r kapitalf ö rs ä kringspremier. F ö rs ä kringssparande
uppmundras vidare genom avsev ä rda skattefria bottenbelopp vid arvsbeskattningen.
En privatperson som dr ö jer med att s ä lja aktier f ö r att f å en l ä gre beskattningsbar vinst g ö r sig
givetvis inte heller skyldig till skatteflykt. Gemensamt f ö r alla
dessa fall ä r, att de tar sikte p å helt normala transaktioner;
r ä nta erh å lles p å bankbok, ett eget hem anskaffas osv. S å dana
skattefav ö rer b ö r givetvis f å å tnjutas ä ven om den skattskyldiges avsikt enbart har varit
att f å fav ö ren i fr å ga.

Arbetsgruppen
har f ö rs ö kt bygga upp den allm ä nna skatteflyktsklausulen
med hj ä lp av objektiva rekvisit. Ä r dessa rekvisit uppfyllda skall skatteflykt i
objektiv bem ä rkelse anses f ö religga. Den skattskyldige
har sedan m ö jlighet att visa att andra syften varit avg ö rande f ö r
transaktionerna; i den delen inneh å ller f ö rslaget ett subjektivt rekvisit.

Objektiva
f ö ruts ä ttningar

Med
ledning av de gemensamma drag, som f ö religger vid transaktioner som allm ä nt
uppfattas som skatteflykt har arbetsguppen angett de objektiva f ö ruts ä ttningarna
f ö r en allm ä n skatteflyktsklausul.

F ö r det f ö rsta
skall den skattskyldige ha varit aktiv f ö r att uppn å en skattef ö rm å n. Han skall ha ing å tt ett eller flera avtal
eller f ö retagit en eller flera andra r ä ttshandlingar. R ä ttshandlingarna skall
ensamma eller tillsammans med en eller flera andra r ä ttshandlingar
ha berett honom en f ö rm å n i skatteh ä nseende, och den skattskyldige skall ha direkt
eller indirekt medverkat ä ven i ö vriga r ä ttshandlingar som medverkat till skattef ö rm å nens

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:17 71

uppkomst.
Skattef ö rni å nen skall ha varit n å gorlunda betydande. Det
skall f ö religga ett orsakssammanhang mellan r ä ttshandlingarna och skattef ö rm å nen. Den
skattskyldiges avsikter skall d ä remot inte ha n å gon betydelse i detta
sammanhang. Ett rent faktiskt orsakssammanhang r ä cker, dvs. att
beskattningsresultatet hade blivit ett annat och mindre f ö rm å nligt om
r ä ttshandlingen inte hade f ö retagits.

I
denna f ö rsta f ö ruts ä ttning ligger enligt arbetsgruppen den huvudsakliga
utvidgningen i f ö rh å llande till g ä llande r ä tt. F ö rvaltningsdomstolarna har redan enligt g ä llande r ä tt inte
bara underk ä nt skentransaktioner utan ocks å till ä mpat
genomsyn n ä r en r ä ttshandlings verkliga inneb ö rd visat
sig vara en annan ä n som uppgivits. Har skatteflykt d ä remot å stadkommits
genom flera var f ö r sig civilr ä ttsligt oantastliga r ä ttshandlingar mellan
formellt frist å ende fysiska eller juridiska personer har
transaktionen enligt arbetsgruppens bed ö mning i allm ä nhet godk ä nts, ä ven om r ä ttshandlingarna sedda som helhet visar sig vara en
yttre form f ö r ett ekonomiskt skeende men annan reell inneb ö rd.

F ö r det
andra skall f ö rm å nen i skatteh ä nseende utg ö ra den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av
den r ä ttshandling som omedelbart ang å r honom. D ä rmed avser man att skilja skatteflyktstransaktioner
fr å n det stora flertalet seri ö sa transaktioner. Med seri ö sa
transaktioner avser arbetsgruppen s å dana som ä r f ö rdelaktiga eller p å annat s ä tt v ä lmotiverade
fr å n normala f ö retagsekonomiska eller privatekonomiska synpunkter,
med bortseende fr å n skattesynpunkterna. Att en seri ö s
transaktion ä r f ö rdelaktig ä ven i skatteh ä nseende medf ö r inte att den blir en skatteflyktstransaktion,
liksom det givetvis inte inneb ä r skatteflykt att avst å fr å n en
eljest f ö rdelaktig aff ä r, d ä rf ö r att skattekonsekvenserna ä r
ogynnsamma. Om d ä remot den huvudsakliga f ö rdelen ä r en
skattef ö rm å n.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 72

framst å r aff ä ren f ö r ett
naturligt betraktelses ä tt som konstlad och, bortsett fr å n
skatteeffekten, som meningsl ö s. Bed ö mningen skall grundas p å den
aktuella situationen och den n ä rmaste framtiden. Den omst ä ndigheten
att ett avtal, som ger omedelbara f ö rm å ner, p å l ä ngre sikt kan f å annan inneb ö rd, skall
inte ä ndra bed ö mningen.

Arbetsgruppen
p å pekar att vissa avgr ä nsningsproblem kan uppkomma. I typfallen - t.ex. i
fr å ga om benefika barnreverser, kommanditbolagsbildningar med under å riga barn
och vinstbolagsfall - f ö religger inte n å gra sv å righeter.
Transaktionerna i fr å ga ter sig i sin helhet f ö r en utomst å ende bed ö mare som
mer eller mindre meningsl ö sa utom betr ä ffande skattef ö rm å nen. Men l ä get kan vara mer komplicerat. Hela den serie r ä ttshandlingar
som f ö religger till bed ö mande beh ö ver inte vara meningsl ö s i den
bem ä rkelse som nyss angivits men v ä l n å gon eller n å gra r ä ttshandlingar som ing å r i
serien. Som ett exempel p å detta n ä mner arbetsgruppen f ö rfarandet vid
vinstbolagstran-sa.ktioner. F ö rs ä ljningen av ett f ö retag kan vara n å got fullt
normalt men det s ä tt varp å avyttringen sker i ett typiskt vinstbolagsfall
saknar annan mening ä n att undandra skatt och att m ö jligg ö ra i
motsvarande m å n h ö gre k ö pesk illing.

Som
en tredje f ö ruts ä ttning f ö r generalklausulens tilll ä mpning
har arbetsgruppen f ö reslagit att skattef ö rm å nen skall
st å i strid med lagstiftningens anda och mening. H ä rigenom
har man velat undvika de sv å righeter som ä r f ö rknippade med i tidigare sammanhang diskuterade rekvisit
s å som "otillb ö rlig" eller "obeh ö rig".
S å dana krav st ä ller de r ä ttstill ä mpande myndigheterna inf ö r s ä rskilda
problem genom att bed ö mningen d å skulle f å v ä gledas ä ven av moraliska v ä rderingar. Enligt
arbetsgruppen b ö r r ä ttstill ä mpningen bli enklare om man i st ä llet
knyter an till lagstiftningens anda och mening. Det blir d å inte fr å ga om n å got
tyckande utan ledning f å r s ö kas i lagens f ö rarbeten och andra motiv samt ä ven i
lagstiftningens allm ä nna uppl ä ggning .

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 73

I
fr å ga om bevisb ö rdan vid till ä mpning av de objektiva f ö ruts ä ttningarna
framh å ller arbetsgruppen att ett yrkande fr å n det allm ä nnas sida
om till ä mpning i princip inte skiljer sig fr å n andra yrkanden inom ramen
f ö r taxeringsprocessen om h ö jning av deklarerad inkomst. Det b ö r enligt
det vanliga schemat f ö r bevisb ö rdans f ö rdelning ankomma p å den fiskala sidan att g ö ra
sannolikt att en r ä ttshandling har den inneb ö rd som
angivits i klausulen. Om s å dan sannolikhetsbevisning f ö rebringas,
f å r den skattskyldige f ö rs ö ka g ö ra sannolikt att f ö ruts ä ttningarna
eller n å gon av dem inte ä r f ö r handen.

Subjektiva
f ö ruts ä ttningar

Arbetsgruppen
har lagt tyngdpunkten p å att f ö rs ö ka ange objektiva f ö ruts ä ttningar
f ö r klausulens till ä mplighet. Myndigheternas uppgift blir fr ä mst att
konstatera o.m de f ö rut beskrivna objektiva f ö ruts ä ttningarna
f ö religger. Ä r s å fallet skall transaktionen i princip bed ö mas som
skatteflykt. De subjektiva f ö ruts ä ttningarna har utformats som undantagsbest ä mmelser.

Generalklausulen
skall inte till ä mpas om den skattskyldige kan visa att han l å tit v ä gleda sig
av motiv som ligger vid sidan av ö nskem å let att erh å lla skattef ö rm å ner, t.ex. att å stadkomma en b ä ttre
organisation i ett f ö retag eller en l ä mplig f ö rdelning
av aktierna i ett familjef ö retag. De subjektiva f ö ruts ä ttningarna
har anknutits till den objektiva f ö ruts ä ttningen att skattef ö rm å nen skall
utg ö ra den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av r ä ttshandlingen
i fr å ga. De f å r ocks å i m å ngt och mycket samma karakt ä r som de
dispensregler som g ä ller i fr å ga om vinstbolagstransaktioner och interna aktie ö verl å telser
och har ocks å utformats i anslutning till dessa. De tar sikte p å att r ä ttshandlingen
i fr å ga i de delar som ä r relevanta f ö r skattef ö rm å nen har tillkommit

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 74

och
f å tt sitt inneh å ll huvudsakligen av organisatoriska eller marknadsm ä ssiga sk ä l eller
eljest i annat ekonomiskt syfte ä n att erh å lla f ö rm å -. vid beskattningen. Om s å ä r fallet,
skall skatteflyktsklausulen inte till ä mpas.

4,3.3
Ö vriga
fr å gor

Om
generalklausulen skall till ä mpas kan det ibland vara sv å rt att
fastst ä lla skattens storlek. I de fall skatteflyktstransaktioner har underk ä nts i
praxis har det i regel inte m ö tt n å gra tekniska sv å righeter att å stadkomma
erforderlig r ä ttelse. Konstateras det att det f ö religger
en skentransaktion, bortser man helt enkelt fr å n denna. Om en r ä ttshandling
befunnits ha annan reell inneb ö rd ä n den skattskyldige p å st å r, best ä ms taxeringen
i enlighet med den inneb ö rd som f ö rvaltningsdomstolarna ha funnit vara den riktiga.
Ofta tar sig detta uttryck i att ett av den skattskyldige yrkat avdrag v ä gras.

Arbetsgruppen
f ö resl å r ocks å som huvudregel att skatt eller taxering till skatt
skall best ä mmas utan avseende p å r ä ttshandling
eller r ä ttshandlingar som befunnits inneb ä ra skatteflykt. A andra sidan kan generalklausulen
leda till att en serie r ä ttshandlingar, f ö retagna av civilr ä ttsligt
sj ä lvst ä ndiga parter, blir underk ä nda. I
ett s å dant fall ä r huvudregeln inte tillr ä cklig. R ä ttshandlingarna
kan inte alltid g ö ras om - motparten kan v ä gra sin
medverkan - och de kan inte heller behandlas som en nullitet. I den m å n utomst å ende har
medverkat i vinstbolagstransaktioner, kvarst å r exempelvis det civilr ä ttsliga
resultatet: inkr å met ä r s å lt och aktierna har ö verl å tits till
den utomst å ende. Arbetsgruppen f ö resl å r att
skatten i dessa fall skall best ä mmas till sk ä ligt belopp. Delvis motsvarande modell har redan
till ä mpats i praxis d å vissa konstruktioner underk ä nts vid
taxeringen. Principen b ö r vara den att ett r ä ttvist beskattningsresultat
uppn å s med utg å ngspunkt i transaktionens verkliga ekonomiska inneb ö rd.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 75

F ö r att
tillgodose rimliga krav p å r ä ttss ä kerhet f ö resl å r arbetsgruppen att den skattskyldige skall ha en
ovillkorlig r ä tt att f å f ö rhandsbesked i fr å ga om de objektiva f ö ruts ä ttningarna.
Inget hindrar att ett fullst ä ndigt f ö rhandsbesked ges ä ven om de subjektiva f ö ruts ä ttningarna.
F ö rslaget avser bara de lagstiftningsomr å den d ä r f ö rhandsbeskedsinstitutet
redan finns.

Ä ven f ö r det allm ä nna finns ett starkt intresse av att p å ett
tidigt stadium kunna fa avgjort, om visst f ö rfarande eller vissa typer
av f ö rfaranden faller in under den f ö reslagna generalklausulen. F ö r att m ö jligg ö ra
snabbare ingripanden mot skatteflykt f ö resl å r arbetsgruppen att vederb ö rande r ä ttsn ä mnd vid
riksskatteverket skall kunna utf ä rda en bindande f ö rklaring om att ett visst f ö rfaringss ä tt
objektivt sett utg ö r skatteflykt. Besv ä r h ä r ö ver skall
kunna anf ö ras av riksskatteverket och av sammanslutning, vars
medlemmar - eller medlemsorganisationers medlemmar - ber ö rs av
beslutet om bindande f ö rklaring. D ä rmed avses n ä rmast de stora organisationerna inom n ä ringslivet
och p å arbetsmarknaden.

Enligt
arbetsgruppen skiljer sig till ä mpningen av den generella skatteflyktsklausulen i
princip inte fr å n annan till ä mpning av skattelag. Man, f å r dock r ä kna med
att flertalet fall blir komplicerade och att mycket kommer att bero p å
bevisningen. Det blir s å lunda ofta fr å ga om ett tolka invecklade avtal, varvid en bed ö mning av
deras civilr ä ttsliga inneb ö rd m å ste ske. Å beropas de subjektiva f ö ruts ä ttningarna,
blir det ofta n ö dv ä ndigt att h ö ra den skattskyldige och andra medverkande
muntligt. En ifr å gasatt till ä mpning av klausulen leder allts å redan fr å n b ö rjan till
en process. Med tanke p å dessa f ö rh å llanden ä r det enligt arbetsgruppen inte l ä mpligt,
att taxeringsn ä mnderna tar upp fr å gor om till ä mpning av
skatteflyktsklausulen. Dessa b ö r, s å vitt ang å r f ö rfattningarna om inkomst- och f ö rm ö genhetsskatt
samt ö vriga skattef ö rfattningar f ö r vilka taxeringslagen (1956:623)

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 76

g ä ller, pr ö vas i f ö rsta
instans av skatter ä tt. Arbetsgruppen f ö resl å r, i
likhet med vad som g ä ller vid omr ä kning av inkomst enligt 43 § 1 mom.
eller 57 § 3 mom. KL, att taxeringsn ä mnd skall
anm ä la till skattechefen, om den anser att skatteflyktsklausulen b ö r till ä mpas. Det
ankommer sedan p å denna att pr ö va om han skall v ä cka talan i saken hos
skatter ä tten.

Som
en av de stora f ö rdelarna med en generell skatteflyktsklausul har
arbetsgruppen angett det minskade behovet f ö r framtiden av
speciallagstiftning mot skatteflykt. Å tskilliga s å dana skatteflyktsf ö rfaranden som f.n. ä r
reglerade genom s ä rskild lagstiftning skulle falla ä ven under
generalklausulen. Arbetsgruppen har emellertid inte velat f ö rorda att
alla specialregler mot skatteflykt ers ä tts med generalklausulen. En del specialregler har
karakt ä r av iriateriella skatteregler och kan d ä rf ö r inte
utan vidare ers ä ttas av en generell best ä mmelse.
Med tiden, n ä r erfarenhet vunnits om generalklausulens
praktiska till ä mpning, b ö r emellertid en del specialregler kunna upph ä vas.

Arbetsgruppen
har dock f ö reslagit att tv å speciella
skatteflyktsregler redan nu avskaffas, n ä mligen de som r ö r vinstbolagstransaktioner
och interna aktie ö verl å telser. Ett flertal av de fall som omfattas av
dessa regler ä r h ä nf ö rliga till skatteflykt enligt de f ö reslagna
objektiva f ö ruts ä ttningarna. De skall allts å f ö ranleda r ä ttelse
vid taxeringen, om inte den skattskyldige kan g ö ra sannolikt att hans syfte
inte har varit illojalt, Hans m ö jligheter att g ö ra detta ansluter sig som
redan n ä mnts till de f ö ruts ä ttningar f ö r dispens som nu finns. H ä rtill
kommer att de g ä llande reglerna enligt arbetsgruppen ä r f ö renade
med avsev ä rda ol ä genheter.

Enligt
arbetsgruppen torde kollisioner mellan en allm ä n skatteflyktsklausul och
speciella skatteflyktsregler inte f ö rorsaka n å gra problem. Skulle en kollision uppkomma i n å got fall ä r det en
allm ä nt vedertagen princip att speciella regler har f ö retr ä de framf ö r en allm ä n regel p å samma
omr å de.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 77

Arbetsgruppen
f ö resl å r att generalklausulen inte skall till ä mpas p å r ä ttshandlingar
som har f ö retagits f ö re ikrafttr ä dandet. Detta g ä ller ä ven om
verkningarna av ett ä ldre avtal intr ä der; efter det att en
generalklausul har inf ö rts. I bet ä nkandet erinras om att de nya reglernas st ö rsta
betydelse ligger i att motverka och om m ö jligt f ö rhindra att skatteflyktstransaktioner f ö retas i
framtiden.

5
REMISSYTTRANDENA,

5.
1____ Allm ä nna synpunkter

Bland
remissinstanserna r å der knappast delade meningar om riktigheten i
arbetsgruppens uttalanden om angel ä genheten av att skatteflykt m.m. bek ä mpas med
kraft. D ä remot redovisas olika å sikter i
fr å gan om l ä mplig metod att n å det m å let. En
majoritet av remissinstanserna ä r i och f ö r sig positiv till att en generalklausul mot
skatteslykt nu inf ö rs. Denna mening redovisas inte bara av statliga
myndigheter utan den å terfinns i å tskilliga yttranden fr å n f ö retr ä dare f ö r n ä ringslivet.

Kammarr ä tten i
Stockholm anser tiden nu vara inne f ö r en mer generell lagstiftning mot skatteflykt.
Kammarr ä tten i G ö teborg framh å ller att skatteflykten ä r ett
allvarligt samh ä llsont, som p å alla rimliga s ä tt b ö r
motverkas. Enligt kammarr ä tten torde man inte kunna undvara en allm ä n
skatteflyktsklausul. Ä ven RSV anser att tiden nu ä r mogen f ö r att inf ö ra en
allm ä n skatteflyktsklausul. Sk ä let till detta ä r enligt verket inte i f ö rsta hand
det stigande skattetrycket utan snarare att den metod som fr å n r ä ttss ä kerhetssynpunkt
hittillls ansetts l ä mpligare - n ä mligen att lagstifta genom punktvisa ingripanden -
visat sig otillr ä cklig. G ö ta hovr ä tts majoritet delar arbetsgruppens uppfattning att
en allm ä n skatteflyktsklausul inte minst genom sin allm ä npreventiva
effekt kan f ö rv ä ntas effektivt motverka skatteflykts å tg ä rder.
Enligt hovr ä tten har arbetsgruppen p å ett ö vertygande

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 78

s ä tt visat
att nuvarande metod med speciallagstiftning inte ä r nog f ö r att bek ä mpa
skatteflykt. Ä ven J_K uttalar att behovet av generella best ä mm.elser
f ö r att f ö rhindra skatteflykt ä r stort. JK beton'dL att
kravet p å r ä tts ä kerhet inte f å r f ö .rringas men att det inte finns anledning att
driva kravet l ä ngre inom skatter ä tten ä n inom
andra omr å den.

Flertalet
l ä nsstyrelser har ocks å i princip godtagit f ö rslaget. L ä nsstyrelsen
i Stockholms l ä n anser att kraftfulla mot å tg ä rder kr ä vs mot
skatteflykt och att utvecklingen har framtvingat s å dana
extraordin ä ra å tg ä rder som den f ö reslagna generalklausulen. L ä nsstyrelsen
i Malm ö hus l ä n motiverar sin principiellt positiva inst ä llning
till en generalklausul med erfarenheterna fr å n de m.indre lyckade f ö rs ö ken att i
praxis komma till r ä tta med vinst-bolagstransaktionerna. L ä nsstyrelsen
i Skaraborgs l ä n anser att ber ä ttigade krav p å r ä ttss ä kerhet
blir b ä ttre tillgodosedda genom f ö rslaget an enligt nuvarande ordning. L ä nsstyrelsen
i V ä stmanlands l ä n anser det i h ö g grad angel ä get att
skattelagstiftningen kompletteras med en generalklausul. Ä ven LO
och LRF st ä ller sig positiva till att en generalklausul inf ö rs. LRF
framh å ller dock att det m å ste vara en absolut f ö ruts ä ttning
att man kan lyckas tillgodose fundamentala r ä ttss ä kerhetsintressen.
Ett krav ä r att de skattskyldiga med en rimlig grad av s ä kerhet
skall kunna bed ö ma vilka skatteeffekter som f ö ljer att
ett visst handlande. N ä ringslivets skattedelegation anser att f ö rslaget
inneb ä r utvidgade tolkningsdirektiv till domstolarna. Enligt delegationen ä r detta
att f ö redra framf ö r hittillsvarande lagstiftningsmetoder med grovt
tillyxade specialregler i f ö rening med dispenser, under f ö ruts ä ttning
bl.a. att de skatt skyldiga f å r m ö jlighet att l å ta avtal å terg å i de fall generalklausulen till ä mpas.
Andra f ö ruts ä ttningar ä r enligt delegationen att tolkningsdirektiven g ö rs
strikta och klara och att den materiella skattelagstiftningen forts ä ttningsvis
utformas med st ö rre omsorg ä n som hittills skett. En majoritet inom Svenska
kommunf ö rbundet

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 79

anser
att det f ö religger ett klart behov av en general-klausuL USS
delar uppfattningen att kringg å ende av skattelag i forts ä ttningen
m å ste m ö tas med lagbest ä mmelser av generell natur,
TCO h ä lsar f ö rslagen med st ö rsta tillfredsst ä llelse, SACO/SR d ä remot,
tillstyrker med stor tvekan inf ö randet av en generalklausul. Svenska revisorsamfundet
accepterar en generalklausul n ä rmast med tanke p å sv å righeterna
att bem ä stra skatteflykten genom speciallagstiftning .

De
remissinstanser som avvisar tanken p å en generelklau-sul anser genomg å ende att
skatteflykten alltj ä mt b ö r bek ä mpas med speciallagstiftning. Hit h ö r hovr ä tten ö ver Sk å ne och
Blekinge, som inte ä r ö vertygad om att det skulle vara f ö renat med
n å gon st ö rre nackdel att g å vidare p å den
sedan l ä nge inslagna v ä gen och allts å motverka skatteflykt genom speciella regler. L ä nsstyrelsen
i Kronobergs l ä n uttrycker stor tveksamhet ang å ende l ä mpligheten
att ö ver huvud taget inf ö ra en generalklausul och avstyrker i f ö rsta hand
f ö rslaget. Som sk ä l anger l ä nsstyrelsen att de fiskala effektivitetskraven kan
komma att g å till ö verdrift, vilket i sin tur kan skapa ett os ä kerhetstillsfc å nd som
kan verka h ä mmande p å bl.a. den ekonomiska aktiviteten i landet. Om en
lagstiftning enligt f ö rslaget genomf ö rs b ö r den ha provisorisk karakt ä r. Vidare
b ö r det enligt l ä nsstyrelen vara m ö jligt f ö r den
skattskyldige att l å ta ett avtal å terg å om generalklausulen blir till ä mplig.
Familjef ö retagens f ö rening f ö resl å r att fr å gan å nyo utreds och att man d å ä ven
behandlar det principiella problemet om en s å dan regel b ö r inf ö ras.
Svenska f ö retagares riksf ö rbund anser att en
generalklausul p å beskattningsomr å det strider mot s å v ä l r ä ttss ä kerhetskravet
som mot kraven p å f ö rfattningsenliga och demokratiska lagar. Svenska f ö rs ä kringsbolags
riksf ö rbund, Sveriges advokatsamfund och Sveriges redovisningskonsulters f ö rbund
avstyrker f ö rslaget.

Å tskilliga av de remissinstanser, som har godtagit
att en generalklausul inf ö rs, betonar vikten av att speciallagstiftningen
mot skatteflykt inte f ö rs ä mras och att kraven p å lagstiftningens kvalitet
inte eftersatts. JK

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 80

under
.5 .iryker starkt arbetsgruppens uttalande om att inf ö randet av
en generalklausul inte f å r minska lagstiftarens ambition att s å l å ngt ciet ä r m ö jligt
skapa p å sedvanligt s ä tt utformade rtgler som i motsvarande m å n ers ä tter
generalklausulen. USS framh å ller att r ä tts-ti ll ä iripningen inom bl.a. skatteomr å det
skulle ha f ö rdel av en allm ä n lagtolkningsklausul. D ä rigenom
skulle behovet av s ä rskilda regler mot kringg å endehandlingar
med all sannolikhet komma att minska. Fr å gan om inf ö rande av en s å dan regel ä r emellertid enligt utredningen av s å ö vergripande
natur att den b ö r utredas s ä rskilt.

5.2____ Generalklausulens
n ä rmare utformning

Arbetsgruppen
har byggt upp klausulen p å tre objektiva rekvisit (3 § i f ö rslaget).
Den skattskyldige skall f ö r det f ö rsta ha ing å tt avtal eller annan r ä ttshandling
som ensam eller tillsammans med andra r ä ttshandlingar medf ö r en skattef ö rm å n av inte
alltf ö r obetydligt slag. F ö r det andra skall skattef ö rm å nen st å i strid
med lagstiftningens anda och mening. Skattef ö rm å nen skall
f ö r det tredje vara den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av
aff ä ren. F ö rslaget inneh å ller ä ven ett subjektivt rekvisit, vilket inneb ä r att den
skattskyldige kan freda sig genom att visa att transaktionen f ö ranletts
av marknadsm ä ssiga, organisatoriska eller andra godtagbara motiv
(4 § i f ö rslaget). G ö ta hovr ä tts majoritet, kammarr ä tten i
Stockholm, L ä nsstyrelserna i Stockholms, Ö sterg ö tlands,
Skaraborgs, V ä stmanlands och G ä vleborgs l ä n. F ö reningen
Sveriges taxeringsrevisorer samt TCO har funnit utformningen av reglerna
godtagbara eller har f ö reslagit mindre omfattande ä ndringar.

LRF
f ö rklarar sig vara inf ö rst å dd med att en lagstiftning av det aktuella slaget
m å ste inrymma vissa subjektiva inslag. F ö r att till ä mpningen
inte skall bli godtycklig ä r det emellertid n ö dv ä ndigt att
s å l å ngt det ä r m ö jligt begr ä nsa och samtidigt klarg ö ra var
dessa inslag kommer in i bilden. Enligt f ö rbundets uppfattning har

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 81

expertgruppen
i sitt f ö rslag inte i tillr ä cklig grad beaktat r ä ttss ä kerhetsintressena.
S ä rskilt n ä r det g ä ller till ä mpningsomr å det och det processuella f ö rfarandet
b ö r viktiga ä ndringar vidtagas.

Ett
flertal remissinstanser har redovisat andra synpunkter ä n
arbetsgruppen p å de objektiva och subjektiva rekvisi-tens n ä rmare
utformning. vJK framh å ller att det kan synas diskutabelt om inte de av
arbetsgruppen som objektiva betecknade rekvisiten inneh å ller
subjektiva inslag. Denna anm ä rkning framf ö rs fr å n flera h å ll. Enligt JK har anm ä rkningar
av detta slag i och f ö r sig inte n å gon betydelse. Vad som ä r
intressant ä r inte om f ö ruts ä ttningarna ä r av objektiv eller subjektiv karakt ä r utan om
de ä r ä ndam å lsenliga. Enligt JK ä r s å fallet.
De subjektiva rekvisiten i 4 § b ö r dock enligt JK l ä mpligen sammanf ö ras med
motsvarande objektiva f ö ruts ä ttning, n ä mligen att skattef ö rm å nen
skall vara den huvudsakliga f ö rdelen. Likas å b ö r det i Lagtexten bl.a. klart anges att skattef ö rm å nen inte
skall vara alltf ö r obetydlig. LRF p å pekar att s ä rskilt
rekvisitet att f ö rm å nen skall st å i strid med lagstiftningens anda och mening till
sin natur ä r ett subjektivt rekvisit som kan komma att v å lla stora
sv å righeter i till ä mpningen. Ä ven RSV framh å ller att det kan r å da delade meningar om detta
rekvisit till alla delar kan betecknas som objektivt. Enligt RSV:s mening synes
skillnaden mellan begreppet "lagen anda och mening" och det av 1953 å rs
skatteflyktskommitt é p å sin tid avvisade rekvisitet "otillb ö rlig"
var h å rfin.

Kammarr ä tten
i G ö teborg ansluter sig i allt v ä sentligt
till f ö rslaget. Kammarr ä tten
anser det vara en orimlighet att kr ä va att
skattelagstiftningen inte skall kunna arbeta med v ä rderande
rekvisit. S å dana f ö rekommer redan i g ä llande
skattelagstiftning samt p å civil- och straffr ä ttens
omr å de. Till f ö rm å n
f ö r v ä rderande rekvisit talar ä ven
att domstolarna inte k ä nner sig n ö dsakade att tillgripa
mer eller mindre konstruerade tolkningsmetoder. Kammarr ä tten
anser emellertid det objektiva rekvisitet "i strid med lagstiftningens
anda och mening" vara f ö r- 6 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 82

enat
med nackdelar. Det kan m å ngen g å ng vara utomordentligt kr ä vande att
utreda vad som sKall anses vara skattelagstiftningens anda och mening. De besv ä rliga
tolkningsproblem som ligger inneslutna i deiira best ä mm.-;l se
kan enligt kammarr ä tten inneb ä ra risk f ö r att skattskyldiga uts ä tts f ö r
aktionen fr å n den fiskala sidan, vilka bygger p å en
felaktig uppfattning om best ä mmelsens inneb ö rd. Kammarr ä tten f ö resl å r en annan utformning med ut å ngs-punkt
fr å n att de transaktioner som klausulen tar sikte p å genomg å ende
framst å r som konstlade. En anknytning till begreppet "konstlad" ger
enligt kammarr ä tten st ö rre pregnans och konkretion ä n det av
arbetsgruppen f ö reslagna rekvisitet "lagstiftningens anda och
mening". Begreppet "konstlad" tar sikte p å den
bakomliggande konkreta r ä ttshandlingen i st ä llet f ö r inneb ö rden i
lagstiftningen och b ö r d ä rigenom vara betydligt l ä ttare att
till ä mpa. Men en s å dan uppl ä ggning blir ocks å samspelet mellan objektiva
och subjektiva rekvisitenklare ä n enligt arbetsgruppens f ö rslag och
det s ä rskilda rekvisitet i 4 § kan undvaras. H ä rigenom avgr ä nsas
skatteflyktsproblemet p å ett riktigt s ä tt, n ä mligen s å att skattefav ö rer som uppkommer genom konstlade transaktioner kan
angripas med hj ä lp av klausulen, medan skattefav ö rer, som
h ä nger samman med brister eller ofullkomligheter i skattelagstiftningen
kan kommas å t enbart genom ä ndringar i denna.

Delvis
liknande ö verv ä ganden redovisar USS, som vill bygga upp klausulen
kring begreppet r ä ttsmissbruk. Detta begrepp anses vara fr å n
juridisk synpunkt allm ä nt vedertaget och å terfinns i exempelvis tysk
och fransk lagstiftning mot kringg å ende av skattelag. Enligt USS markeras h ä rigenom
att det handlar om en bed ö mningsfr å ga, som m å ste avg ö ras fr å n fall till fall p å grundval av alla k ä nda fakta
i m å let. Den omst ä ndigheten att motivuttalanden saknas eller ä r ofullst ä ndiga - n å got som
ofta f ö rekommer - f å r d ä rmed minore betydelse ä n i
arbetsgruppens f ö rslag. Utredningen anser inte att en kring-g å endeklausul
som utg å r fr å n begreppet r ä ttsmissbruk skulle leda till en r ä
tt.*" i ll ä mpn ing som grundas p å moraliska v ä rderingar.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 83

RSV
anser att arbetsgruppen inte n ä rmare har analyserat uttrycket "lagstiftningen
anda och mening". RSV framh å ller att det finns flera olika slag av f ö rarbeten,
skilda lagtolkningsmetoder samt uttalanden som lagstiftaren gjort i f ö rarbeten
till lagstiftning som tillkommit efter den tidpunkt d å r ä ttshandlingen
gjordes eller uttalanden som gjorts i andra lagstiftningssammanhang ä n de som ä r
aktuella i ä rendet. Det f ö reslagna rekvisitet b ö r enligt RSV f ö rtydligas
p å s å s ä tt att man endast skall beakta vad som kommit till
uttryck i den n ä rmast ber ö rda lagstiftningen och f ö rarbetena
till denna, Ä ven Kammarr ä tten i Stockholm riktar anm ä rkningar
mot rekvisitet "lagstiftningens anda och mening". Kammarr ä tten
framh å ller att n ä r f ö rarbeten och annat inte ger n å gon
egentlig v ä gledning s å befinner man sig i ett l ä ge d ä r domaren
v ä l kan str ä va efter en objektivt grundad uppfattning betr ä ffande
lagstiftarens inte tillk ä nnagivna men f ö rmodade intentioner men d ä r till
sist domarens egen uppfattning och egna v ä rderingar f ä ller utslaget. Enligt kammarr ä tten kan
det vidare ifr å gas ä ttas om den tredje f ö ruts ä ttningen
- att skattef ö rm å nen skall utg ö ra den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av r ä ttshandlingen
- verkligen kan betecknas som ett objektivt kriterium. F ö rs ö ken att
separera objektiva och subjektiva rekvisit har enligt kammarr ä tten i n å gon m å n gett
skenl ö sningar. Det inneb ä r att arbetsgruppens f ö rslag
inte helt undanr ö jer de traditionella inv ä ndingarna
mot en generalklausul mot skatteflykt.

N ä ringslivets
skattedelegation anser att det inte ö verensst ä mmer med modernt juridiskt spr å kbruk att
å beropa
lagstiftningens anda och mening. Vill man anknyta till f ö rarbeten
och praxis ä r det enligt delegationen l ä mpligare
att h ä nvisa till grunderna f ö r lagstiftningen. Enligt delegationen b ö r
generalklausulen n ä rmast utformas som direktiv om analog lagtolkning.
S å dana tolkningsdirektiv skulle inneb ä ra en r ä tt f ö r
domstolen att i vidare m å n ä n som skett hittills till ä mpa en
analog lagtolkning. Delegationen framh å ller vidare att en succ é s-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 84

siv
anpassning till andra v ä rderingar ä n dem som kommit till klart uttryck i de
ursprungliga f ö rarbetena ej b ö r kunna ske.

Ä ven LRF kritiserar de f ö reslagna
rekvisitetens utformning och n ä mner som exempel att arbetsgruppen velat underk ä nna s å dana
jordbruksf ö rs ä ljningar d ä r mang å rdsbyggnaden kort efter f ö rs ä ljningen
av hela fastigheten å terk ö ps av den ursprungliga s ä ljaren.
LRF p å pekar att realisa-tionsvinstkommitten i sitt bet ä knade
godtog en s å dan transaktion och att kommitt é n f ö reslog
att dess giltighet skulle lagf ä stas. Enligt f ö rbundets mening visar detta exempel att begreppet
"anda och mening" ä r ett subjektivt rekvisit som inte i alla
situationer g å r att anv ä nda p å det s ä tt arbetsgruppen f ö reslagit, LRF framh å ller
vidare att synen p å lagstiftningen f ö r ä ndras
successivt och anpassas till g ä llande praxis och v ä rderingar. Detta framg å r ä ven av
arbetsgruppens eget arbetss ä tt, I och med att gruppen med utg å ngspunkt
fr å n sitt f ö rslag har tolkat ett stort antal r ä ttsfall
och givit sina synpunkter p å vad som ä r lagstiftningen anda och mening i de olika fallen
har gruppen sj ä lv p å verkat en kommande tolkning av lagstiftningens anda
och mening. Det f å r d ä rf ö r enligt LRF inte att h ä vda att
tolkningen av begreppet lagstiftningens anda och mening skall utg å fr å n ett
statiskt syns ä tt. Svenska revisorsamfundet riktar ocks å stark
kritik mot uttrycket lagstiftningens anda och mening. Samfundet tar liksom LRF
upp fallet med å terk ö p av man-g å rdsbyggnden. Enligt samfundet b ö r inte
heller arbetsgruppens tolkning av klausulens till ä mpning p å
praktiska fall ligga till grund f ö r framtida lagtolkning.

Sveriges
advokatsamfund anser att generalklausulen f å tt en s å dan
utformning och inneb ö rd att man starkt kan ifr å gas ä tta dess
f ö renlighet med erk ä nda r ä ttss ä kerhetsh ä nsyn och svensk r ä ttstradition i ö vrigt.
Samfundet anser ocks å att den f ö reslagna bevisb ö rdef ö rdelningen
ä r
utomordentligt sv å r att f ö rena med det allm ä nt godtagna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 85

f ö rh å llandet
att en skattskyldig har r ä tt att anv ä nda den enligt g ä llande skattelag
gynnsammaste v ä gen f ö r sitt handlande.

Sveriges
f ö reningsbankers f ö rbund anser att av de p å st å dda
objektiva kriterierna ä r rekvisitet "skattef ö rm å n i strid
med lagstiftningens anda och mening" det som inger flest bet ä nkligheter.
F ö rbundet p å pekar att det skulle st ö ta p å stora sv å righeter
att rent praktiskt kombinera alla olika typer av f ö rarbeten och
uttalanden och att sedan s ö ka sammanst ä lla dessa till en enhetlig viljaoch mening. F ö rbundet v ä nder sig
ocks å mot att bevisb ö rdan f ö r det subjektiva rekvisitet lagts p å den
skattskyldige. LRF anser ocks å att den skattskyldige kommer i en synnerligen of ö rdelaktig
processuell situation och ifr å gas ä tter om inte ungef ä r samma bevisregler som g ä ller vid
eftertaxering borde till ä mpas i dessa fall. F ö rbundet framh å ller att
parterna ovillkorligen m å ste ha samma procesuella utg å ngsl ä ge i de
komplicerade m å l det h ä r kan bli fr å ga om. De f ö reslagna reglerna inneb ä r att
taxeringsintendenten i stort sett endast beh ö ver komma med rimliga p å st å enden om
att vissa rekvisit ä r uppfyllda varefter den skattskyldige f å r en
absolut bevisb ö rda att fria sig. LRF anSer vidare att de sk ä l som
upptagits i 4 § f ö r att hindra att klausulen till ä mpas
visserligen ä r relevanta f ö r st ö rre aff ä rsverksamheter men har mycket litet att g ö ra med
t.ex. familjeratts-ligt handlande. USS anser d ä remot att den omv ä nda bevisb ö rdan i fr å ga om
motivet f ö r en kringg å ende handling ä r n ö dv ä ndig f ö r att inte det allm ä nnas processuella st ä llning
skall bli alltf ö r sv å r.

FAR
p å pekar att den f ö reslagna lagstiftningen kan komma att leda till
stor r ä ttsos ä kerhet och f ö resl å r att reglerna kompletteras med en best ä mmelse om
att till ä mpningen skall ske med omd ö me och f ö rsiktighet
och att de endast f å r anv ä ndas f ö r att korrigera uppenbara fall av missbruk.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 86

N å gra
remissinstanser har funnit det oklart hur skattef ö rm å nen skall
ber ä knas. Enligt l ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n b ö r det
klarg ö ras vilken eller vilka personers skatter som skall best ä mmas,
framf ö r allt vid transaktioner mellan n ä rst å ende. L ä nsstyrelsen
i Norrbottens l ä n anser att uttrycket "bereder honom skattef ö rm å n" i
3 § vara alltf ö r sn ä vt utformat. Med h ä nsyn till att r ä ttshandlingar
kan t ä nkas komma att vidtas i syfte att bereda t.ex. n ä rst å ende ober ä ttigade
skattef ö rm å ner f ö resl å r l ä nsstyrelsen att best ä mmelsen utformas s å att ä ven s å dana
fall f å ngas in. Svenska f ö rs ä kringsbolags riksf ö rbund framh å ller att
f ö rslaget inte t ä cker s å dana å tg ä rder som medf ö r skattel ä ttnader f ö r annan. R ä ttshandlingar som ger arvinge, g å votagare
eller f ö rm å nstagare till livf ö rs ä kring
lindrigare arvs- eller g å voskatt skulle s å ledes enligt f ö rbundet
inte tr ä ffas av klausulen. F ö rbundet, som avstyrker generalklausulen,
understryker s ä rskilt det ol ä mpliga i att arvs- och g å vobeskattningen
omfattas av klausulen. Kammarkollegiet p å pekar att klausulens konstruktion medf ö r att den
knappast blir till ä mplig i fr å ga om arvsskatt.

L ä nsstyrelsen
i G ö teborgs och Bohus l ä n f ö resl å r att till ä mpningsomr å det f ö r generalklausulen g ö rs mer begr ä nsat ä n enligt
f ö rslaget. Enligt l ä nsstyrelsen b ö r man genom speciallagstiftning t ä ppa till
kryph å l. Detta ä r m ö jligt framf ö r allt betr ä ffande enstaka r ä ttshandlingar. S å dana b ö r inte
omfattas av en generalklausul. Som exempel n ä mner l ä nsstyrelsen
interna aktie ö verl å telser, underskottsavdrag och n ä rst å endetransaktioner
s å som arrendeavtal och bolagsbildningar mellan f ö r ä ldrar och
barn. Likartade synpunkter resovisar F ö reningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Vid
till ä mpningen av generalklausulen skall skatten i vissa fall enligt f ö rslaget
kunna best ä mmas till ett sk ä ligt belopp. Motpartens
beskattning skall inte beh ö va ä ndras i dessa fall. N ä ringslivets
skattedelegation, som f ö reslagit en annan utformning av generalklausulen,
bitr ä der inte detta f ö rslag. I st ä llet b ö r beskattning ske

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 87

enligt
det f ö rfarande som inte inneburit kringg å ende av den aktuella regeln.
Avr ä kning skall ske f ö r vad som kan komma att inflyta i skatt fr å n annan
som deltagit i f ö rfarandet. F ö reningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer
anser en sk ä rpning av f ö rslaget motiverad och f ö resl å r att
skatten b ö r fastst ä llas med bortseende fr å n den
underk ä nda r ä ttshandlingen eller med ledning av den r ä ttshandling
som normalt borde ha anv ä nts. USS anser, i motsats till vad arbetsgruppen f ö reslagit,
att sk ä lighetsbed ö mningen inte b ö r knytas till sj ä lva taxeringsresultatet
utan i st ä llet till pr ö vningen av den r ä ttshandling som normalt
borde ha f ö retagits i det aktuella ä rendet.
Kammarr ä tten i Stockholm p å pekar att det i det enskilda fallet kan vara sv å rt att
fastst ä lla vad som skall f ö rst å s med sk ä ligt belopp och efterlyser f ö rtyd-liganden.
L ä nsstyrelsen i Ö sterg ö tlands l ä n redovisar likartade ö verv ä ganden
och ifr å gas ä tter om inte h ä nsyn b ö r tas ä ven till motpartens f ö rh å llanden.
L ä nsstyrelsen tar i sammanhanget upp fr å gan om m ö jligheterna
att indriva skatten i dessa fall. Den skattskyldige kan ha avh ä nt sig
sina tillg å ngar och n å gon skatt kan d å inte drivas in. Skatteanspr å ket b ö r kunna
riktas mot den eller de personer som skulle ha beskattats om generalklausulen
inte hade till ä mpats. Ä ven l ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n anser
att motpartens skattef ö rh å llanden bor beaktas.

RSV
delar arbetsgruppens uppfattning att lagstiftningen mot skatteflykt skall m ö jligg ö ra ett r ä ttvist
beskattningsresultat men inget d ä rut ö ver, men anser att reglerna f ö r
skattetill ä gg b ö r omfatta ä ven skatteflyktslagstiftningens omr å de. RSV p å pekar att
det grundl ä ggande rekvisitet f ö r s å v ä l
skattetill ä gg som eftertaxering ä r oriktig eller underl å ten
uppgift. Detta rekvisit knyter i sin tur an till den skattskyldiges
uppgiftsskyldighet enligt taxeringslagen. Arbetsgruppen diskuterar inte fr å gan om
den f ö reslagna lagstiftningen kan t ä nkas utvidga denna uppgiftsskyldighet. Utan en s å dan
diskussion ä r det enligt RSV sv å rt att ta st ä llning
till vilken betydelse skattetill ä gg och eftertaxering f å r vid
till-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 88

i ä mpningen
av en generalklausul. Till ä mpningen av generalklausulen kommer i normalfallet
att f ö ruts ä tta en bed ö mning av ett flertal olika omst ä ndigheter
som avser ett l ä ngre tidsf ö rlopp och relationer mellan flera skattskyldiga. F ö r att f å klarhet
i hur l å ngt uppgiftsskyldigheten skall g å i dessa fall fordras enligt RSV ett f ö rtydligande.
Ä ven
LRF p å pekar att transaktioner som underk ä nns kan sp ä nna ö ver flera
å r
och att fr å ga d å kan uppkomma till vilket å r en
inkomst slutligen skall h ä nf ö ras. Tidsfaktorn b ö r d ä rf ö r klarl ä ggas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 89

5
. 3_____ Skenavtal m.m.

Arbetsgruppens
f ö rslag att ä ven lagreglera bed ö mningen av skenavtal har f å tt ett
blandat mottagande. Stark kritik riktas mot f ö rslaget att ä ven
civilr ä ttsligt ogiltiga avtal skall kunna utl ö sa beskattningseffekter.

JK,
G ö ta hovr ä tt, l ä nsstyrelserna i G ö teborgs och Bohus samt G ä vleborgs
l ä n och Svenska revisorsamfundet godtar f ö rslagen eller p å kallar
bara vissa mindre justeringar. L ä nsstyrelsen i G ä vleborgs l ä n anser
att en uttrycklig lagregel ä r b ä ttre b å de f ö r de skattskyldiga och myndigheterna ä n regler
som successivt byggs upp i praxis.

LRF
och F ö reningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer anser att skenavtalen
b ö r lagregleras men avvisar f ö rslaget om beskattning av ogiltiga avtal. USS anser
det viktigt att skenr ä ttshandlingar och kringg å endehandlingar
noga h å lls is ä r. I annat fall kan f ö ljden bli att gr ä nsen f ö r det
straffbara omr å det - dvs. skattefusk - blir diffus i den praktiska
till ä mpningen. Enligt USS ä r det d ä rf ö r n ö dv ä ndigt att inf ö ra best ä mmelser om beskattning av skenavtal och andra skenr ä ttshandlingar.
D ä remot f ö rordar USS att de ogiltiga avtalen l ä mnas
utanf ö r. L ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n anser f ö rslaget
betr ä ffande de ekonomiska verkningarna vara oklart. L ä nsstyrelsen
p å pekar vidare att praktiska sv å righeter kan uppkomma eftersom reglerna om
skenavtal och ogiltiga r ä ttshandlingar skall f å till ä mpas av
taxeringsn ä mnd under det att generalklausulen skall f å till ä mpas f ö rst i l ä nsskatter ä tt. Gr ä nsdragningssv å righeter
kan uppkomma i dessa fall.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 90

Kammarr ä tten i G ö teborg ä r tveksam
till f ö rslaget att lagreglera skenr ä ttshandlingarna eftersom dessa redan f.n. underk ä nns i
praxis. Kammar kollegiet p å pekar att det blir f ö renat med stora sv å righeter
att ö vertyga en allm ä n domstol om att en f ö rm ö genhet
kan ö verflyttas genom ogiltigt avtal.

Hovr ä tten ö ver Sk å ne och
Blekinge anser det inte f ö religga n å got behov av lagstiftning r ö rande
skenavtal och liknande. F ö rslaget att ä ven ogiltiga avtal skall kunna l ä ggas till
grund f ö r beskattning inneb ä r en brytning mellan civilr ä tt och
skattelagstiftning. En s å dan best ä mmelse torde ocks å bli sv å r att
till ä mpa. Ä ven N ä ringslivets skattedelegation och Sveriges
advokatsamfund avstyrker dessa f ö rslag,

5.4
Till ä mpningsomr å det

Arbetsgruppen
har givit sitt f ö rslag samma till ä mpningsomr å de som
skattebrottslagen. _JK_ bitr ä der f ö rslaget och framh å ller vikten av att det f å r en bred
till ä mpning. G ö ta hovr ä tt, l ä nsstyrelsen i G ä vleborgs l ä n. F ö reningen
Sveriges taxeringsrevisorer och USS redovisar likartad uppfattning. USS ä r av den
uppfattningen att ä ven tullagstiftningen och kupongskatten b ö r falla
in under till ä mpningsomr å det.

Ett
betydande antal remissinstanser f ö rordar emellertid ett betydligt sn ä vare till ä mpningsomr å de. Man
framh å ller h ä r genomg å ende att arbetsgruppen belyst endast inkomst- och f ö rm ö genhetsbeskattningen
samt arvs- och g å voskatten. Av denna anledning anser
remissinstanserna att underlag saknas f ö r att bed ö ma verkningarna betr ä ffande andra skatter och
avgifter. RSV pekar, efter en analys av olika problem betr ä f-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 91

fande de speciella skatterna och avgifterna, p å faran av att ö verf ö ra en lagstiftning fr å n den direkta beskattningens omr å de
till den indirekta utan noggranna unders ö kningar.
Som j ä mf ö relse n ä mner RSV genomf ö randet av lagstiftningen r ö rande skattetill ä gg
och f ö rseningsavgift. I flera yttranden
anser man likas å att erfarenheterna av
generalklausulens praktiska till ä mpning f ö rst b ö r avvaktas p å ett begr ä nsat
omr å de. Man n ä mner vidare att f ö rhandsbesked
- som i f ö rslaget utg ö r en v ä sentlig
r ä ttss ä kerhetsgaranti - inte kan erh å llas
i fr å ga om alla de skatter och avgifter
som namns i skattebrottslagen. Det g ä ller
framf ö r allt arvs-och g å voskatten och betr ä ffande denna framh å lls ocks å det civilr ä ttsliga
bandet. Uttalandena i denna riktning g ö rs
av bl.a. kammarr ä tten i G ö teborg, l ä nsstyrelserna
i Stockholms och V ä stmanlands l ä n, LRF, Svenska f ö retagares
riksf ö rbund. Svenska revisorsamfundet.
Svenska sparbanksf ö reningen, Sveriges advokatsamfund.
Svenska f ö reningsbankers f ö rbund och N ä ringslivets
skattedelegation. Kammar kolleg iet anser att om en generalklausul inf ö rs b ö r den ä ven omfatta arvs- och g å voskatten. Om dessa skatter inte tas med skulle
detta kunna å beropas till st ö d f ö r att
lagstiftaren h ä r godtagit skatteflykt och kringg å ende .

5 . 5 S ä rskilda
fr å gor

Arbetsgruppens f ö rslag
att generalklausulen skall f å till ä mpas f ö rst
av l ä nsskatter ä tt har behandlats av en del remissinstanser. Jj ä tten i Stockholm, l ä nsstyrelserna i Kronobergs, V ä stmanlands och G ä vleborgs
l ä n godtar f ö rslaget i denna del. LRF anser att kraven
ytterligare b ö r sk ä rpas. I de fall en

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 92

till ä mpning av
en generalklausul ä r aktuell b ö r l ä nsskatter ä tt och kammarr ä tt tillf ö ras s ä rskild expertis och talan endast f å f ö ras av s ä rskild
riksintendent. F ö rtur b ö r medges i m å l d ä r generalklausulen ä r till ä mplig och
vidare b ö r skatt inte f å tas ut f ö rr ä n
lagakraftvunnen dom f ö religger och dessutom b ö r ers ä ttning
kunna ges f ö r r ä tteg å ngskostnader i denna typ av m å l. LRF
anser slutligen att det inte b ö r kr ä vas pr ö vningstillst å nd f ö r att m å len skall kunna f ö ras vidare till regeringsr ä tten. F ö rbundet p å pekar att
enligt nu g ä llande regler torde pr ö vningstillst å nd kunna
v ä gras i de flesta fall d ä r fr å ga om till ä mpning av generalklausulen kommer upp till pr ö vning
eftersom det huvudsakligen r ö r sig om rena utredningsfr å gor.

Flera
remissinstanser anser dock att taxeringsn ä mnderna b ö r f å avg ö ra ä ven skatteflyktsfall, RSV framh å ller att
en senarel ä ggning till l ä nsskatter ä tt kan - p å grund av taxeringsintendentens besv ä rstid och
besv ä rens omloppshastighet i l ä nsskatter ä tterna -medf ö ra att den skattskyldige f å r besked
huruvida ett f ö rfarande kan godtas l å ngt senare ä n om taxeringsn ä mnd f ö rst f å tt pr ö va fr å gan. Ä ven den
skattskyldige har d ä rf ö r intresse av att taxeringsn ä mnden i
st ä llet f å r pr ö va dessa fr å gor. RSV h ä nvisar ä ven till 1975 å rs riksdagsbeslut om ä ndrad skatteadministration
och taxering i f ö rsta instans och d ä rav f ö ranledda
f ö rb ä ttringar. Sveriges kommunala taxerings-revisorer ,
som f. ö . efterlyse-- en regel av inneb ö rd att anm ä lan fr å n taxeringsn ä mnd om till ä mpning av skatteflyktsklausulen skall delges den
skattskyldige, och USS redovisar likartad uppfattning. LO anser att taxeringsn ä mnd b ö r vara f ö rsta
instans s å att skatteflykt snabbt kan beivras.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 93

Arbetsgruppens f ö rslag
om ö kade m ö jligheter att f å f ö rhandsbesked har f å tt ett mycket positivt mottagande. En del remissinstanser anser dock
att f ö rhandsbesked skall kunna meddelas ä ven betr ä ffande
det subjektiva rekvisitet. Hit h ö r RSV som ä ven p å pekar att s ä rskilda regler om denna r ä tt inte beh ö vs,
om en allm ä n skatteflyktsklausul inf ö rs. L ä nsstyrelsen
i G ä vleborgs l ä n framh å ller
vikten av att f ö rhandsbesked snabbt l ä mnas.

N å gra remissinstanser ifr å gas ä tter om inte
f ö rhandsbeskedsinstitutet b ö r vidgas till att omfatta ytterligare skatter och
avgifter. Enligt USS utg ö r generalklausulen ett tungt v ä gande sk ä l
f ö r en s å dan reform. N ä ringslivets
skattedelegation understryker att r ä ttss ä kerhetsproblemet vid en generalklausul starkt
sammanh ä nger med m ö jligheterna att kunna f ö rutse verkningarna. Ett villkor f ö r en generalklausul b ö r d ä rf ö r vara att det finns m ö jligheter
till f ö rhandsbesked inom hela till ä mpningsomr å det.
RSV framh å ller vidare behovet av personalf ö rst ä rkning om
generalklausulen inf ö rs eftersom antalet f ö rhandsbesked d å
kan v ä ntas ö ka. Kammarr ä tten i Stockholm framh å ller att regeringsr ä tten b ö r f å m ö jligheter att prioritera
skatteflyktsm å l. N ä ringslivets skattedelegation och LRF anser ocks å att det b ö r
inf ö ras best ä mmelser om f ö rtursbehandling
av skatteflyktsm å l.

D ä remot har arbetsgruppens f ö rslag om s.k. bindande f ö rklaring starkt kritiserats och endast undantagsvis
godtagits. RSV, som ifr å gas ä tter om det f ö reslagna institutet ä r f ö renligt med
regeringsformen, avstyrker f ö rslaget. G ö ta hovr ä tt,
hovr ä tten ö ver Sk å ne och Blekinge, kammarr ä tten i Stockholm och kammarr ä tten i G ö teborg
har ocks å avstyrkt f ö rslaget, liksom å tskilliga
f ö retr ä dare f ö r n ä ringslivet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 94

En
del remissinstanser pekar p å vissa sv å righeter i fr å ga om skatteflyktsklausulens praktiska tilll ä mpning.
RSV framh å ller att flertalet skatteflyktsfall uppt ä cks f ö rst i
samband med taxeringsrevisioner eller andra mer omfattande kontrollaktioner.
Med h ä nsyn till utredningssv å righeter och krav p å erforderlig tid f ö r att
genomlysa de ofta mycket komplicerade transaktioner det h ä r ä r fr å ga om,
kan det inte antas att det allm ä nnas representant skall uppt ä cka och
hinna ta st ä llning i typfallen inom de ordinarie tidsfristerna.
Enligt RSV b ö r d ä rf ö r antingen taxeringsintendentens besv ä rstid
till l ä nsskatter ä tt f ö rl ä ngas eller eftertaxeringsrekvisiten mjukas upp i
hith ö rande fall. Ett annat alternativ ä r vidgade m ö jligheter att anf ö ra extraordin ä ra besv ä r. Utan s å dana
kompletteringar blir enligt RSV generalklausulen ett slag i luften. Likartad
kritik framf ö r bl.a. l ä nsstyrelserna i Stockholms, Ö sterg ö tlands,
Malm ö hus och Norrbottens l ä n.

Arbetsgruppen
har f ö reslagit ett till ä gg till 67 §
taxeringslagen av inneb ö rd att
skattechef skall ä ga g ö ra framst ä llning hos l ä nsskatter ä tt om klausulens till ä mpning. Kammarr ä tten i
Stockholm anser det vara oklart om skattechefen h ä rigenom bereds m ö jlighet
att inte bara besv ä rsv ä gen utan ä ven genom kvitt-ningsinv ä ndning p å fordra
till ä mpning av generalklausulen. Andra oklara processuella fr å gor ä r enligt
kammarr ä tten om en skattedomstol skall ä ga r ä tt att till ä mpa klausulen ex officio - allts å d å n å got
formligt yrkande inte har framst ä llts - samt om yrkande om klausulens till ä mpning
skall kunna framst ä llas hos kammarr ä tt eller i regeringsr ä tten utan
att fr å gan f ö rst har pr ö vats av l ä nsskatter ä tten i det aktuella m å let.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 95

N ä ringslivets
skattedelegation p å pekar att till ä mpningen av taxeringslagens regler om
eftertaxering bl.a, f ö ruts ä tter att den skattskyldige har l ä mnat
oriktig uppgift eller underl å tit att l ä mna s å dana sakuppgifter som kr ä vs f ö r en
riktig till ä mpning av beskattningsreglerna. Eftersom
generalklausulen egentligen inte ä r att betrakta som en materiell regel utan som en f ö reskrift
om analog lagtolkning b ö r eftertaxering ej kunna ske med st ö d av
densamma.

Arbetsgruppens
f ö rslag att slopa specialreglerna f ö r interna aktie ö verl å telser
och vinstbolagstransaktio-ner har f å tt ett mindre gott mottagande. Flertalet
remissinstanser anser att reglerna b ö r vara kvar eller att man å tminstone
b ö r avvakta utvecklingen innan s å dana ä ndringar g ö rs, JK, kammarr ä tten i Stockholm och kammarr ä tten i G ö teborg
godtar dock f ö rslaget. L ä nsstyrelserna i Stockholms och G ö teborgs
och Bohus l ä n anser att i vart fall reglerna om interna aktie ö verl å telser m å ste vara
kvar, LRF anser att en f ö ruts ä ttning f ö r inf ö randet av en generalklausul ä r att ö vrig
speciallagstiftning mot skatteflykt f ö rsvinner. Man kan av bl.a. r ä ttss ä kerhetssk ä l inte
arbete med tv å system samtidigt.

De
f ö reslagna reglerna f ö r ikrafttr ä dandet har godtagits ö ver lag
eller l ä mnats utan erinran. LO ifr å gas ä tter dock om inte generalklausulen b ö r g ö ras till ä mplig ä ven p å avtal
som ing å tts f ö re ikrafttr ä dandet. I annat fall kan t ä nkas att å tskilliga
trans--aktioner vidtas dessf ö rinnan, bl.a, med ledning av det material som
arbetsgruppen har redovisat.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 96

6
F Ö RSLAG TILL LAG MOT SKATTEFLYKT

6,1
Inledning

K ä nnetecknande
f ö r v å rt skattesystem ä r att det i stor utstr ä ckning
bygger p å den enskildes egen medverkan. Inkomst- och f ö rm ö genhetsskatt
ber ä knas med ledning av uppgifter som de skattskyldiga sj ä lva l ä mnar i
allm ä n sj ä lvdeklaration. P å liknande s ä tt fastst ä lls ocks å å tskilliga
andra skatter och avgifter. En f ö ruts ä ttning f ö r att ett skattesystem som ä r
uppbyggt p å detta s ä tt skall kunna ge r ä ttvisa resultat ä r givetvis
att den enskildes uppgifter ä r korrekta och fullst ä ndiga. F ö r att
insk ä rpa vikten av att detta krav blir uppfyllt inf ö rdes å r 1971
regler om skattetill ä gg, som ä r en administrativ sanktionsform mot oriktigt uppgiftsl ä mnande.
Genom den samma å r inf ö rda skattebrottslagen (1971:69) sk ä rptes
ocks å straffen f ö r vad som brukar kallas skattefusk v ä sentligt.
Skattefusk beg å r t,ex. den som i sin sj ä lvdeklaration
utel ä mnar skattepliktig inkomst eller yrkar avdrag f ö r utgift
som han inte har haft. Skattefusket utg ö r den antalsm ä ssigt helt dominerande formen av
skatteundandragande. Den juridiska bed ö mningen v å llar h ä r oftast inte n å gra st ö rre
problem utan avg ö rande blir fr å gan om fusket kan uppt ä ckas
eller inte.

En
annan form av skatteundandragande sker med hj ä lp av s.k. skenavtal. Ett s å dant
avtal medf ö r inga verkliga f ö rpliktelser f ö r
parterna utan dess enda funktion ä r inte s ä llan just att undvika eller lindra beskattningen.
Arrangemang av detta slag brukar regelm ä ssigt underk ä nnas av skattedomstolarna utan att lagstiftaren har
beh ö vt ge n å gra uttryckliga best ä mmelser d ä rom. Av
liknande karakt ä r ä r fall d ä r avtal ges en oriktig ben ä mning:
ett k ö p ben ä mns g å va, ett periodiskt underst ö d kallas
l ö n, en utgiven arbetsers ä ttning s ä gs utg ö ra traktamente osv. H ä r brukar domstolarna bortse
fr å n

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 97

den
oriktiga ben ä mningen och bed ö ma r ä ttshandlingen
efter dess verkliga inneb ö rd. Det kan finnas gr ä nsfall d ä r det ä r
problematiskt att avg ö ra om ett skenavtal eller en oriktig beteckning
skall anses f ö religga, men principiellt har det allts å g å tt att
angripa dessa former av skatteundandragande inom den g ä llande r ä ttsordningens
ramar.

Avg ö rande f ö r m ö jligheterna
att komma till r ä tta med de skatteundandragande å tg ä rder som
hittills har behandlats ä r att de verkligen blir uppt ä ckta. Vid
sidan av de materiella skattereglerna m å ste det d ä rf ö r finnas ett effektivt kontrollsystem. Under senare
å r
har en kraftig utbyggnad av detta p å b ö rjats. Arbetet ä r inte avslutat, utan som n ä sta etapp
kommer en omorganisation av taxeringsarbetet i f ö rsta instans, om vilken
riksdagsbeslut redan har fattats.

Skattefusket
och skenavtalen ä r klara fall av skatteundandragande. Mer
problematiskt ä r f ö rh å llandet i fr å ga om det som i den allm ä nna
debatten brukar kallas skatteflykt. I ben ä mningen ligger en v ä rdering: den som betecknar
ett f ö rfarande som skatteflykt anser att skatt i den aktuella situationen
borde utg å med v ä sentligt st ö rre belopp ä n som faktiskt sker. Det ligger i sakens natur att
olika bed ö mare kan ha olika mening i fr å ga om det
obeh ö riga i de skattef ö rm å ner som uppn å s i konkreta fall. De f ö rfaranden
som i skilda sammanhang utpekats som skatteflykt har ocks å h ö gst
varierande karakt ä r. Skalan str ä cker sig allt ifr å n ett utnyttjande av skatteregler,
som alltj ä mt g ä ller trots att de p å grund av utvecklingen inom
andra omr å den har kommit att te sig f ö r å ldrade,
via vad som kan kallas ett missbruk av skattestimulanser som statsmakterna har
inf ö rt i best ä mda syften och till komplicerade
avtalskonstruktioner som leder till ett kringg å ende av de skatteregler som
normalt skulle ha till ä mpats.

7 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 98

Å tg ä rder mot skatteflykten m å ste
naturligtvis anpassas efter den skiftande karakt ä ren p å
problemen. Ä r det fr å ga om en f ö r å ldrad lagregel m å ste den ers ä ttas med
en som ä r b ä ttre anpassad till nya v ä rderingar
eller ä ndrade f ö ruts ä ttningar i ö vrigt. Som exempel kan pekas p å den ä ndring
som har genomf ö rts i fr å ga om beskattningen av utfallande pensionsf ö rs ä kringar n ä r
mottagaren har avflyttat till utlandet. Tidigare kunde med fog h ä vdas att
m ö jlighet fanns att h ä r g ö ra betydande skattevinster eftersom avdrag f ö r
premierna medgavs i Sverige medan beskattningen av de utfallande beloppen
skedde i l ä nder med j ä mf ö relsevis l å g eller rent av ingen beskattning alls av detta
slags inkomster. Ett annat exempel utg ö r avdragsr ä tten f ö r s.k. frivilliga periodiska underst ö d. Fram
t.o.m. inkomst å ret 1973 fanns inget beloppstak f ö r dessa
avdrag, men sedan dess har avdragsr ä tten begr ä nsats till h ö gst 5 000 kr. per å r och mottagare. 1972 å rs
skatteutredriing har nu i sitt bet ä nkande Ö versyn av skattesystemet (SOU 1977:91) f ö reslagit
att avdragsr ä tten helt skall avskaffas.

Missbruket
av skattestimulanser kan exemplifieras med ett fall d ä r
statsmakterna har ingripit genom ä ndrad lagstiftning som begr ä nsar m ö jligheten
att skattem ä ssigt utnyttja underskott som uppkommer genom
kontraktsavskrivning p å fartyg eller flygplan. Den gener ö sa
avskrivningsm ö jligheten ä r avsedd som en investeringsstimulans f ö r den som
driver sj ö farts- eller luftfartsr ö relse och
fyller d ä r en legitim funktion. Genom att ing å som
passiva del ä gare i partrederier eller handelsbolag som hade
skapats enbart i syfte att ge plats å t s å dana del ä gare kunde emellertid ä ven andra
skattskyldiga å stadkomma stora skattem ä ssiga
underskott utan att detta direkt motsvarades av n å gra utgifter f ö r dem vid
det aktuella tillf ä llet. Dessa underskott kunde s å
utnyttjas f ö r att nedbringa skatten p å deras
normala inkomst av annan verksamhet. En s å dan effekt var inte avsedd och f ö rfarandet
har nu gjorts mindre attraktivt genom

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 99

f ö rbud att
utnyttja dessa underskott mot annat

ä n inkomst av rederi-, varvs- eller luftfartsr ö relse.

Skattestimulanser
inf ö rs f ö r att gynna vissa handlingss ä tt som
har positiva samh ä lleliga effekter: tryggande av pensioner, genomf ö rande av
investeringar osv. Avsikten ä r att å t den som ö verv ä ger att spara f ö r sin å lderdom
eller att utvidga sin r ö relse ge ett extra incitament att g ö ra det.
Skatteflyktsproblemet uppst å r i de fall d å skattef ö rm å nen ä r den prim ä ra drivkraften, medan det gynnade syftet ä r helt
underordnat. N å got s ä tt att helt f ö rhindra detta torde inte finnas, s ä rskilt
som attraktiviteten av den skattef ö rm å n som st å r att uppn å
ofta varierar starkt f ö r
skattskyldiga i olika situationer och ä ven kan p å verkas av ä ndringar p å andra h å ll i skattesystemet. Normalt f å r man d ä rf ö r r ä kna med
att den enda m ö jliga å tg ä rden mot detta slags missbruk av skattestimulanser ä r att -
liksom hittills - ä ndra den materiella lagstiftningen f ö r att
begr ä nsa f ö rm å nerna eller f ö r att mer noggrannt precisera villkoren f ö r att de
skall l ä mnas,

I
den allm ä nna debatten anv ä nds, som redan n ä mnts, beteckningen
skatteflykt f ö r en rad olika s ä tt att utnyttja
skattelagstiftningen som av olika bed ö mare anses klanderv ä rda, I mer teknisk bem ä rkelse
avses emellertid med skatteflykt varken ett utnyttjande av f ö r å ldrade
lagregler eller ett missbruk av skattestimulanser utan i f ö rsta hand
ett kringg å ende av skatteregler med hj ä lp av mer
eller mindre invecklade konstruktioner. Genom att v ä lja ett
annat f ö rfarande ä n det direkta och n ä rmast till hands liggande f ö r att
uppn å ett visst resultat f ö rs ö ker den skattskyldige komma f ö rbi en
skatteregel som normalt skulle ha till ä mpats. Typiska exempel ä r

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 100

f ö rs ö k att med
olika metoder undvika ett av leden i dubbelbeskattningen av aktiebolagens
inkomster eller att kringg å f ö rbudet mot avdrag f ö r periodiskt underst ö d till
hemmavarande barn,

Kringg å endefallen
har till skillnad fr å n skentransaktionerna oftast inte kunnat bem ä stras
utan lag ä ndringar, I och med att verkliga transaktioner
genomf ö rts och att varje enskilt led i kedjan har varit civilr ä ttsligt
giltigt har skattedomstolarna i allm ä nhet ansett att det har saknats grund f ö r att fr å ng å dem vid
beskattningen. F ö r att t ä ppa till olika luckor i skattelagarna som p å detta s ä tt kommit
att uppm ä rksammas har d ä rf ö r under senare å r en omfattande lagstiftning
tvingats fram.

Hittills
har dessa ingripanden mot skatteflykten skett i form av speciallagstiftning som
har tagit sikte p å s ä rskilt angivna f ö rfaringss ä tt. Som
exempel kan erinras om ingreppen mot olika slag av s.k. Lundintransaktioner och
mot vinstbolagsaff ä rer och interna aktie ö verl å telser.
Man har ä ven ö verv ä gt att f ö rs ö ka komma till r ä tta med problemen med hj ä lp av mer
generella regler riktade mot skatteflykten som s å dan, dvs. genom vad som har
kallats en allm ä n skatteflyktsklausul. Denna l ö sning pr ö vades
t.ex. av 1953 å rs skatteflyktskommitt é , som
emellertid fann sig b ö ra avvisa den (SOU 1963:52). Utvecklingen har
emellertid visat att det inte varit m ö jligt att helt bem ä stra skatteflykten med
speciallagstiftning, ä ven om man d ä rigenom givetvis har kunnat f ö rhindra å tskilliga
kringg å endef ö rfaranden. Speciallagstiftningen har tagit sikte p å att
hindra vissa klart avgr ä nsade skatteflykts å tg ä rder. I
flera fall har det visat sig att ä ven dessa specialregler kunnat kringg å s, varf ö r st ä ndigt nya
ingrepp har tvingats fram. Som senare kommer att ber ö ras har
metoden med speciallagstiftning mot skatteflyktsf ö rfaranden ä ven andra
p å tagliga ol ä genheter.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 101

Det
ä r
uppenbart att skatteflykten leder till ett avsev ä rt skattebortfall f ö r det
allm ä nna ä ven om å tskilliga av de siffror som figurerar i den allm ä nna
debatten torde vara starkt ö verdrivna. Oavsett detta m å ste
emellertid konstateras att man h ä r st å r inf ö r ett mycket allvarligt samh ä llsproblem.
Vetskapen om att vissa personer med ing å ende k ä nnedom om skattelagstiftningen kan uppn å stora
inte avsedda skattel ä ttnader - och det helt utan n å gra
sanktioner fr å n det allm ä nnas sida - ä r klart ä gnade att undergr ä va allm ä nhetens
tilltro till r ä ttvisan i skattesystemet. Den demoraliserande
effekten av detta kan knappast ö verskattas. Det framst å r d ä rf ö r som
angel ä get att å ter igen ö verv ä ga om det inte finns m ö jligheter
att komma till r ä tta med problemen genom en mer generell
lagstiftning. Fr å gan om att inf ö ra on allm ä n skatteflyktsklausul f å r h ä rigenom f ö rnyad
aktualitet. .F ö r att f ö rebygga missf ö rst å nd b ö r understrykas att syftet med en s å dan
klausul inte skall vara att kriminalisera skatteflyktsf ö rs ö ken utan
endast att g ö ra dem verkningsl ö sa genom att se till att
beskattningsresultatet blir det avsedda trots kringg å endekonstruktionerna.

I
sammanhanget ä r det v ä rt att uppm ä rksamma att en s å dan lagregel inte ä r n å gon nyhet
i ett internationellt perspektiv. I flera utl ä ndska r ä ttssystem
har man n ä mligen sedan l ä nge f ö rs ö kt bem ä stra skatteflyktsproblemen med hj ä lp av
allm ä nna skatteflyktsklausuler. Som exempel p å l ä nder d ä r man har
g å tt denna v ä g kan n ä mnas Finland, Frankrike och V ä sttyskland
(se ovan under 3.3).

Den
till f ö retagsskatteberedningen knutna arbetsgruppen har i sitt bet ä nkande
Allm ä n skatteflyktsklausul inventerat sk ä len f ö r och
emot en allm ä n klausul mot skatteflykt och lagt fram f ö rslag
till hur en s å dan skulle kunna utformas. Arbetsgruppen har inte
haft i uppdrag att ta st ä llning till om en klausul b ö r inf ö ras. F ö retagsskatteberedningen
har emellertid rekommenderat att det inf ö rs en allm ä n skatteflyktsklausul i huvudsaklig ö verensst ä m-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 102

melse
med arbetsgruppens f ö rslag.

Som
framg å tt av det f ö reg å ende har arbetsgruppens f ö rslag
varit f ö rem å l f ö r sedvanlig remissbehandlng. En klar majoritet av
remissinstanserna har i princip st ä llt sig positiv till tanken p å att inf ö ra en
allm ä n skatteflyktsklausul. N ä r det g ä ller den n ä rmare utformningen av klausulen har meningarna d ä remot
varit delade, ä ven om flertalet remissinstanser i huvudsak har
godtagit arbetsgruppens f ö rslag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 103

6.2
OljJa å tg ä rder f ö r att f ö rhindra skatteflykt

Arbetsgruppen
har diskuterat vilka faktorer som kan antas ha bidragit till den ö kade
skatteflykten under senare å r. Gruppen pekar s ä rskilt p å sk ä rpningen
av skattetrycket och skatteprogressionen, lagstiftningens komplicerade natur
och skillnaderna i skattebelastning p å
olika slags inkomster.

Den
tilltagande skatteflykten och de faktorer som ligger bakom denna ä r
naturligtvis inte unika f ö r v å rt land utan utg ö r till stor del
internationella f ö reteelser. De ö kade anspr å ken p å insatser fr å n det allm ä nnas sida å terspeglas i en v ä xande offentlig sektor och
ett ö kat skatteuttag. De f ö rdelningspolitiska ambitionerna har motiverat en ö kad
progression i beskattningen. En given f ö ljd av ö kat skattetryck och sk ä rpt
progression ä r att vinsten av skatteundandragande blir st ö rre. Samtidigt
har utvecklingen medf ö rt att skattesystemen har blivit mer komplicerade.
K ä nnetecknande inte minst f ö r v å rt system ä r att str ä vandena att å stadkomma r ä ttvisa mellan olika skattskyldiga har lett bl.a.
till detaljerade avdragsregler och till stor noggrannhet i ö vrigt vid
fastst ä llande av underlaget f ö r skattens ber ä kning.

Vid
sidan av r ä ttvisekraven och de f ö rdelningspolitiska m å len har
det ansetts ö nskv ä rt att beakta en rad andra intressen vid
utform.ningen av beskattningsreglerna. Detta har lett till att systemet
ytterligare har komplicerats och att inkomster fr å n olika f ö rv ä rvsk ä llor
behandlas efter ganska olikar tade regler. Som exempel kan n ä mnas att ö nskem å let att
fr ä mja den ekonomiska tillv ä xten och trygga syssels ä ttningen
motiverat att r ö relseidkare har f å tt l å ngtg å ende m ö jligheter
till konsolidering genom bl.a. nedskrivning av lager tillg å ngar med
d ä rav f ö ljande skattekredit. Markpolitiska ö verv ä ganden å terspeglas
i de regler som g ä ller f ö r beskattning av realisationsvinst vid fastighetsf ö rs ä ljning,
medan aktie-vinstbeskattningen har f å tt utformas med h ä nsyn bl.a. till effekterna p å sparande
och kapitalf ö rs ö rjning. S å v ä l r ä ttvisesk ä l som arbetsmarknadspolitiska sk ä l ligger

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 104

bakom
beslutet om ö verg å ng till individuell beskattning av makars
arbetsinkomster. Det kommunala sj ä lvstyret i v å rt land har motiverat ett system av regler som
syftar till att tillf ö rs ä kra kommunerna viss andel av skatteunderlaget och
skatteint ä kterna.

En
konsekvens av dessa och likartade ö verv ä ganden ä r allts å att skattesystemet har blivit delvis ganska invecklat
och att den begagnade lagstiftningstekniken ö ppnat m ö jligheter
till skatteundandragande transaktioner av olika slag. En annan omst ä ndighet
som verkar i samma riktning ä r sambandet mellan beskattningsreglerna och civilr ä tten. Det
ä r
i och f ö r sig naturligt och ö nskv ä rt att skattelagstiftningen bygger p å begrepp
och termer fr å n civilr ä ttens omr å de. Samtidigt kan man inte bortse fr å n att de
civilr ä ttsliga reglerna delvis b ä rs upp av andra h ä nsyn och ä ndam å l ä n de
skatter ä ttsliga. Det saknas inte exempel p å att kopplingen mellan
skatter ä tt och civilr ä tt har haft mindre ö nskv ä rda
konsekvenser. De skattskyldiga har ibland genom sitt val av civilr ä ttslig t
institut eller civilr ä ttslig form f ö r en transaktion kunnat p å verka
beskattningen p å ett s ä tt som skattelagstiftaren inte har haft m ö jlighet
att f ö rutse.

Det
ä r
ingen ö verdrift att p å st å att skatteflykten numera har blivit ett
allvarligt samh ä llsproblem. Detta m å ste beaktas av statsmakterna
b å de vid utformningen av de materiella beskattningsreglerna och vid
utbyggnaden av kontrollsystemet. En utg å ngspunkt f ö r den materiella skattelagstiftningen m å ste vara
att den s å l å ngt m ö jligt klart anger vilka inkomster som ä r
skattepliktiga och hur inkomstber ä kningen skall ske. En s å dan
lagstiftningsteknik ä r n ö dv ä ndig om man skall kunna tillgodose kravet p å f ö rutsebarhet.
Noggrant utformade skatteregler i f ö rening med en tillr ä cklig kontrollapparat b ö r i
flertalet fall garantera en effektiv och r ä ttvis beskattning. Det ä r
samtidigt viktigt att p å peka att just ambitionen att ge skattereglerna ett
s å exakt inneh å ll som m ö jligt ä r en del av orsaken till sj ä lva
skatteflyktsproblematiken.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 105

Lagstiftaren
kan aldrig f ö rutse och reglera alla situationer s ö m kan
uppst å . Detta ö ppnar m ö jligheter f ö r skattskyldiga att i vissa fall kl ä sina
transaktioner i en s å dan yttre dr ä kt att ett egentligen inte avsett lagrum formellt
blir till ä mpligt eller att det "normala" lagrummet
inte kan till ä mpas. Till denna bild h ö r ocks å att
skatteflykten har f å tt en mer kommersialiserad utformning ä n
tidigare. F ä rdiga skatteflyktspaket har saluf ö rts av
mindre nogr ä knade personer. Som exempel kan n ä mnas den ö ppna
handel med s.k. vinstbolag och med f ö rlustbolag som f ö rekom f ö r ett par
å r
sedan. Ö ver huvud taget har vissa skattskyldiga och deras medhj ä lpare
under å rens lopp visat prov p å stor uppslagsrikedom n ä r det g ä ller att
utforma olika transaktioner i syfte att uppn å inte avsedda skattel ä ttnader.

F ö r att
komma till r ä tta med skatteflykten ä r det n ö dv ä ndigt att
ingripa med s ä rskilda lagstiftnings å tg ä rder.
Dessa ingripanden kan g ö ras p å olika s ä tt. En del av hith ö rande fr å gor
skulle kunna l ö sas genom att man i vissa avseenden upph ä ver
sambandet mellan civilr ä tt och skatter ä tt och i st ä llet ger civilr ä ttsliga institut en s ä rskild
skatter ä ttslig motsvarighet. Som exempel p å fall d ä r denna l ö sning har
ansetts n ö dv ä ndig kan n ä mnas den under å r 1976 genomf ö rda
lagstiftnigen om beskattning av vissa f å mansf ö re tag. En annan m ö jlighet som kan utnyttjas ä r att ä ndra de
civilr ä ttsliga reglerna s å att de inte p å samma s ä tt som tidigare kan missbrukas i skatteflyktssyfte.
H ä r kan som exempel n ä mnas de ä ndringar av regelsystemet inom aktiebolagsr ä tten som
har skett f ö r att f ö rsv å ra ett obeh ö rigt utnyttjande av ak tiebolagsformen.

Ingrepp
av dessa slag har dock sina givna begr ä nsningar. Det ä r s å ledes knappast l ä mpligt eller ens m ö jligt att
bygga upp alltf ö r m å nga s ä rskilda skatter ä ttsliga institut. Till
bilden h ö r ocks å att generella å tg ä rder p å civilr ä ttens omr å de kan tr ä ffa
lojala skattskyldiga on ö digt h å rt. Vidare medf ö r denna metod att det kan
bli v ä sentligt sv å rare att ö verblicka lagstiftningen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 106

F ö r att
motver ka skattef lyk ten har man, som tidigare n ä mnts, hittills i stor utstr ä ckning
begagnat sig av speciallagstiftning som har riktats mot s ä rskilt
angivna f ö rfaranden. Som arbetsgruppen p å pekat har
emellertid metoden med specialregler mot skatteflykt vissa nackdelar. En s å dan
nackdel ä r att det allm ä nna ohj ä lpligt kommer i efterhand, eftersom lagstiftningen
inte b ö r g ö ras retroaktiv. Det inneb ä r att de
personer som har varit tidigt ute kan hinna tillgodog ö ra sig de
inte avsedda skattef ö rm å nerna och att det allm ä nna m å ste finna
sig i att drabbas av motsvarande skattef ö rluster.

En
annan svaghet med speciallagstiftningen ä r att lagstiftaren i detalj m å ste
beskriva det f ö rfaringss ä tt som skall stoppas. Om de skattskyldiga sedan f ö r att
uppn å samma resultat har ä ndrat f ö rfaringss ä tten i n å got eller n å gra avseenden, har det visat sig att lagstiftningen
blir verkningsl ö s. Detta sammanh ä nger bl.a. med att
skattedomstolarna inte har ansett sig kunna komplettera lagstiftningen med hj ä lp av
analog lagtolkning. N ä r vissa skattskyldiga p å detta s ä tt har
funnit nya' v ä gar f ö r skatteflykt, har lagstiftaren å ter f å tt ingripa
med specialregler. Det finns enligt arbetsgruppen flera exempel inom
skattelagstiftningens omr å de som belyser detta problem.

En
tredje nackdel med speciallagstiftning ä r att den inte riktar sig mot skattsflykten som s å dan. Man
har i st ä llet utformat materiella skatteregler som medf ö r att
vissa transaktioner blir of ö rm å nliga fr å n skattesynpunkt. Dessa skatteregler vilar med
andra ord uteslutande p å objektiva kriterier, vilket inneb ä r att de
ocks å tr ä ffar s å dana fall d ä r den skattskyldige inte har n å gra
avsikter att n å obeh ö riga skattef ö rdelar. Denna ol ä genhet har lagstiftaren ofta
f ö rs ö kt mildra genom att ge olika administrativa organ
m ö jlighet att i det enskilda fallet meddela dispens. Ä ven om
det d ä rigenom varit m ö jligt att mildra de negativa effekterna ä r metoden
inte in-v ä ndningsfri. En dispenspr ö vning av
ett administrativt

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 107

organ
ger t.ex. inte den enskilde samma m ö jligheter att bevaka sin r ä tt som en
domstolspr ö vning skulle ge.

Arbetsgruppen
har med h ä nsyn till bl.a. omst ä ndigheter av nu angiven art
ansett att skatteflykten i framtiden knappast kan bek ä mpas
enbart med speciallagstiftning utan att ä ven en allm ä n skatteflyktsklausul beh ö vs. Å tskilliga
remissinstanser har delat arbetsgruppens uppfattning i denna del och har
uttalat sig kritiskt om speciallagstiftningen.

Den
valda metodiken med punktvisa ingripanden har som tidigare antytts inneburit
att det allm ä nna f ö rst i ett mycket sent skede har hunnit reagera mot
olika skatteflykts å tg ä rder, varigenom det har blivit m ö jligt f ö r en begr ä nsad
grupp skattskyldiga att vinna inte avsedda skattef ö rm å ner p å ö vriga
skattebetalares bekostnad. Det finns knappast heller grund att tro att m ö jligheterna
att finna nya former av skatteflykts å tg ä rder skulle komma att minska i framtiden. Det
sammanh ä nger inte bara med att v å rt nuvarande skattesystem bl.a. p å grund av
sin invecklade natur ä r mycket s å rbart. Samh ä llsutvecklingen st ä ller stora krav p å f ö ljsamhet ö ver hela
skatteomr å det vilket leder till en st ä ndig f ö rnyelse
av regelsystemet. Som exempel p å inslag i denna utveckling kan n ä mnas den
genomgripande ö versyn som f ö r n ä rvarande p å g å r ö ver en stor del av omr å det f ö r den
direkta beskattningen. Givetvis kommer skatteflyktsaspekterna att beaktas i
detta arbete men detta utesluter inte att det kan ö ppnas m ö jligheter
till nya f ö rfaranden som lagstiftaren inte har haft m ö jligheter
att f ö rutse. Ol ä genheterna med den hittills utnyttjade tekniken f ö r att
motverka skatteflykten kan allts å komma att bli minst lika p å tagliga i
framtiden. Mot denna bakgrund finns det sk ä l att ifr å gas ä tta om det verkligen ä r tillr ä ckligt
att forts ä tta p å den inslagna v ä gen med speciella
skatteflyktsregler. Alternativet ä r att pr ö va m ö jligheterna att komplettera de materiella
beskattningsreglerna, d ä ri inbegripet de specialregler som nu finns och som

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 108

riktar
sig mot s ä rskilda f ö rfaranden, med en allm ä n best ä mmelse
mot skatteflykt.

Det
ligger i sakens natur att behovet.av specialregler mot skatteflykt skulle komma
att minska om lagstiftningen kompletterades med en allm ä n
skatteflyktsklausul som visar sig vara effektiv. Med h ä nsyn till
de tidigare beskrivna ol ä genheterna med speciallagstiftningen kan det finnas
sk ä l att v ä lkomna en s å dan utveckling. Intill dess praktiska erfarenheter
har vunnits av en allm ä n skatteflyktsklausul f å r det
dock - som flertalet remissinstanser har p å pekat - anses vara f ö r tidigt
att f ö resl å att redan inf ö rda specialregler mot skatteflykt skall avskaffas.
Promemorian inneh å ller allts å inte n å gra s å dana f ö rslag.

Det
b ö r understrykas att en allm ä n skatteflyktsklausul inte b ö r leda
till att kraven p å noggrannhet vid utformningen av de materiella
beskattningsreglerna minskar. Det ä r inte heller avsikten att klausulen skall till å ta n å gon allm ä n
utvidgning av till ä mpningsomr å det f ö r beskattningsreglerna. Det ä r t.ex.
inte meningen att en allm ä n skatteflyktsklausul skall kunna anv ä ndas f ö r att fr å n mer
allm ä npolitiska synpunkter avg ö ra om en int ä kt ä r skattepliktig eller om ett underskottsavdrag ä r ber ä ttigat.

Huvudprincipen
m å ste alltj ä mt vara att gr ä nserna f ö r beskattningen anges genom de materiella reglerna.
Skatteflyktsklausulen b ö r utg ö ra en komplettering som ger beskattningsmyndigheterna
m ö jlighet att komma till r ä tta med s å dana f ö rfaranden som inneb ä r att skattskyldiga kringg å r
skattereglerna med hj ä lp av konstlade arrangemang vars fr ä msta
syfte i realiteten ä r att just nedbringa skatten. Man kan ocks å uttrycka
detta s å att klausulen b ö r ge skattedomstolarna m ö jlighet
att i vissa kringg å endefall analogt till ä mpa den kringg å ngna
skatteregeln. Skatteflyktsklausulen b ö r h ä rigenom kunna garantera att syftet med de
materiella skattereglerna blir f ö rverkligat i den praktiska till ä mpningen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 109

N ä r det g ä ller f ö rh å llandet
mellan en allm ä n skatteflyktsklausul och specialreglerna mot
skatteflykt b ö r f ö ljande till ä ggas. Vissa skatteflyktsregler har utformats s å att
lagstiftaren har st ä llt upp en viss gr ä ns f ö r de
skattskyldigas handlande och medvetet har accepterat att skattel ä ttnader
kan uppn å s s å l ä nge den gr ä nsen inte ö vertr ä ds. S å lunda har r ä tten att g ö ra nedskrivningar p å fartygskontrakt eller att
beh å lla d ö dsbon oskiftade best ä mts till vissa procenttal
eller belopp. Den som d å h å ller sig inom de uppdragna gr ä nserna
kan givetvis inte, oavsett vilka sk ä l han har haft f ö r å tg ä rderna, s ä gas
handla p å ett s å dant s ä tt att en allm ä n skatteflyktsklausul b ö r bli
till ä mplig. P å motsvarande s ä tt f ö rh å ller det
sig i s å dana fall d å best ä mda tidsfrister anges i skattelagstiftningen. Den
som t.ex. v ä ljer att avyttra viss egendom vid den tidpunkt som
ter sig f ö rm å nligast fr å n skattesynpunkt, kan inte s ä gas ha
handlat p å ett s å dant s ä tt att f ö rfarandet skulle kunna bem ö tas med
hj ä lp av en allm ä n skatteflyktsregel.

6.3
Utformningen av en allm ä n skatteflyktsklausul

En
grundl ä ggande f ö ruts ä ttning f ö r att lagstiftningen skall kunna kompletteras med
en allm ä n skatteflyktsklausul ä r att det g å r att p å ett tillfredsst ä llande s ä tt
tillgodose de r ä ttss ä kerhetskrav som aktualiseras.

I
kraven p å r ä ttss ä kerhet ligger i f ö rsta hand att de skattskyldiga
skall ha rimliga m ö jligheter att i f ö rv ä g kunna
bed ö ma vad som ä r till å tet eller otill å tet, vad som f ö ranleder
beskattning eller ger r ä tt till avdrag. Detta krav p å att i
olika situationer kunna f ö rutse skattekonsekvenserna av ett visst handlingss ä tt har
man i m ö jligaste m å n f ö rs ö kt tillgodose redan vid utformningen av de
materiella beskattningsreglerna. Dessa har ofta f å tt en mycket detaljerad
utformning. Detta framg å r inte minst av att regelsystemet p å
skatteomr å det med tiden har blivit synnerligen omf å ngsrikt.
S ä rskilt tydligt ä r detta p å omr å det f ö r den direkta beskattningen.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 110

Trots
detta ä r det inte m ö jligt att h ä vda att det i alla t ä nkbara fall skulle finnas
ett entydigt underlag f ö r att t.ex. avg ö ra vad som skall anses som
skattepliktig inkomst. Det sammanh ä nger med att v å rt skattesystem saknar en exakt definition av
inkomstbegreppet. Det har n ä mligen inte ansetts m ö jligt att utforma en regel
som utt ö mmande anger gr ä nserna f ö r detta begrepp. Det har i st ä llet
blivit skattedomstolarnas sak att inom lagstiftningen ramar leda r ä ttsutvecklingen
p å centrala omr å den. I ett skattesystem som ä r
uppbyggt p å detta s ä tt kommer det alltid att uppst å gr ä nsfall d ä r de
skattskyldiga inte med s ä kerhet kan f ö rutse de skattem ä ssiga konsekvenserna av en
planerad transaktion. Detta ä r ocks å anledningen till att man har inf ö rt best ä mmelser
som ger de skattskyldiga r ä tt till f ö rhandsbesked i taxeringsfr å gor .

Vad
nu sagts om skattelagstiftningens utformning har sin motsvarighet p å andra r ä ttsomr å den. Det
r ä cker att h ä r erinra om att det sedan l ä nge finns
lagregler med subjektiva eller v ä rderande inslag inom bl.a. civilr ä tten. Som
exempel kan n ä mnas att en ny generalklausul nyligen har inf ö rts p å sistn ä mnda omr å de f ö r att
komma till r ä tta med otillb ö rliga avtalsvillkor (prop. 1975/76:81, LU
1975/76:21, rskr 1975/76:238, SFS 1976:185). En given f ö ljd av
denna lagstiftningsteknik ä r att det kommer att r å da viss
os ä kerhet om lagstiftningens inneb ö rd i opr ö vade fall.

Kravet
p å f ö rutsebarhet har inte p å n å got r ä ttsomr å de kunnat
drivas s å l å ngt att det skall g å att f ö rutse de
r ä ttsliga konsekvenserna i varje ok ä nd framtida situation. Detta f ö rh å llande b ö r man h å lla i
minnet n ä r man tar st ä llning till fr å gan om att inf ö ra en allm ä n skatteflyktsklausul. Man m å ste
givetvis str ä va efter att ge en s å dan klausul en s å
preciserad utformning som m ö jligt. Den som f ö retar helt vanliga och
normala r ä ttshandlingar skall inte beh ö va
riskera att ber ö ras av klausulen. Till ä mpningsomr å det f ö r denna b ö r begr ä nsas till
de fall d å mer eller mindre invecklade transaktionskedjor
har konstruerats f ö r att undg å eller ned-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 111

bringa
skatt. Det torde inte vara n å gon ö verdrift att h ä vda att de agerande i dessa fall regelm ä ssigt har
varit v ä l medvetna om att mer normala v ä gar skulle medf ö ra h ö gre skatt
och att transaktionernas giltighet kan komma att ifr å gas ä ttas av
skattemyndigheterna. Det ä r knappast befogat att p å st å att det
skulle minska r ä ttss ä kerheten om skattedomstolarna f å r m ö jlighet
att i s å dana fall underk ä nna f ö rfarandet med st ö d av en allm ä n
skatteflyktsklausul. F ö rekomsten av en s å dan klausul kan tv ä rtom ö ka f ö ruts ä ttningarna
f ö r konsekvens i r ä ttstill ä mpningen och materiellt tillfredsst ä llande l ö sningar
.

Det
har ansetts att det fr ä msta argumentet mot en allm ä n
skatteflyktsklausul har varit just sv å righeterna att ge den en tillr ä ckligt
preciserad utformning. Man har bl.a. p å pekat att det knappast g å r att
undvika att en s å dan klausul byggs upp med rekvisit som inneh å ller
starkt subjektiva och v ä rderande inslag. Skattedomstolarna skulle bl.a.
tvingas att ta st ä llning till om ett uppn å tt
beskattningsresultat skall anses som "obeh ö rigt" eller inte.
Arbetsgruppen har inriktat sitt arbete p å
att undvika de ol ä genheter
som en skatteflyktsklausul uppbyggd enligt detta m ö nster
skulle inneb ä ra. Gruppens f ö rslag omfattar dels en best ä mmelse
som reglerar beskattningen n ä r skenavtal eiler felaktigt rubricerad r ä ttshandling
f ö religger och n ä r ett avtal som ä r civilr ä ttsligt
ogiltigt ä nd å efterlevs av parterna (2 § i
arbetsgruppens lagf ö rslag) , dels en allm ä n skatteflyktsklausul (3
och 4 §§ i lagf ö rslaget).

Best ä mmelserna
i den f ö reslagna 2 § har formulerats s å att avtal eller annan r ä ttshandling
skall bed ö mas efter sin verkliga inneb ö rd och
sina ekonomiska verkningar. Det f ö rsta ledet, dvs. att en r ä ttshandling
skall bed ö mas efter sin verkliga inneb ö rd, har
godtagits av flera remissinstanser medan n å gra anser att best ä mmelsen ä r on ö dig
eftersom principen redan till ä mpas i praxis. Det andra ledet ä r avsett
att inneb ä ra att en r ä ttshandling som ä r ogiltig men ä nd å
efterlevs av parterna skall

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 112

l ä ggas till
grund f ö r beskattningen. Den delen av f ö rslaget har av remissinstanserna ansetts vara
oklar och sv å rtill ä mpad.

Vid
utformningen av den allm ä nna skatteflyktsklausulen i 3 och 4 §§ av lagf ö rslaget
har arbetsgruppen ä gnat s ä rskild uppm ä rksamhet å t att precisera de objektiva rekvisiten f ö r
skatteflykt. Dessa rekvisit har f å tt f ö ljande utformning. F ö r det f ö rsta
skall den skattskyldige ha ing å tt avtal eller f ö retagit annan r ä ttshandling
som ensam eller tillsammansmed annan r ä ttshandling, i vilken han direkt eller indirekt
medverkat, har berett honom en skattef ö rm å n. Denna skattef ö rm å n skall
st å i strid med lagstiftningens anda och mening. Det skall vidare p å grund av
omst ä ndigheterna vara sannolikt att f ö rm å nen utg ö r den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av r ä ttshandlingen
(3 § lagf ö rslaget). Ä r dessa rekvisit uppfyllda skall skatteflykt i
objektiv bem ä rkelse anses f ö religga. Lagf ö rslaget
inneh å ller emellertid ocks å ett subjektivt inslag. Detta subjektiva inslag har
f å tt formen av en s ä rskild bevisregel (4 § i lagf ö rslaget).
Kan n ä mligen den skattskyldige g ö ra sannolikt att r ä ttshandlingen har
tillkommit och f å tt sitt inneh å ll huvudsakligen av organisatoriska eller marknads
tekniska sk ä l eller eljest i annat ekonomiskt syfte ä n att erh å lla f ö rm å n vid
beskattningen, skall klausulen inte till ä mpas trots att de objektiva f ö ruts ä ttningarna
ä r
uppfyllda. I de fall d å klausulen skall till ä mpas, f ö ruts ä tts detta
ske genom att man vid taxeringen eller ber ä kningen av skatt bortser fr å n den
eller de r ä ttshandlingar som utg ö r skatteflykt. Kan denna
grund inte till ä mpas, skall taxering eller skatt best ä mmas till
sk ä ligt belopp.

Genom
de objektiva rekvisiten har arbetsgruppen velat karakterisera och avgr ä nsa
begreppet skatteflykt. Arbetsgruppen ser dessa rekvisit som de viktigaste
momenten i en allm ä n skatteflyktsklausul eftersom de drar upp gr ä nserna f ö r vad som
kan godtagas eller b ö r underk ä nnas. Gruppen framh å ller att det b ö r fordras
dels att den skattskyldige har varit aktiv i den meningen att han deltagit i en
eller flera r ä ttshandlingar, dels att det

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 113

f ö religger
orsakssammanhang mellan denna aktivitet och skattef ö rm å nen. I
begreppet skattef ö rm å n ligger att beskattningsresultatet skall ha
blivit f ö rm å nligare ä n som ä r normalt i j ä mf ö rliga situationer. F ö rm å nen b ö r enligt
arbetsgruppen vara n å gorlunda betydande. Rekvisitet att den
skattskyldige skall ha f å tt en skattef ö rm å n i strid med lagstiftningens anda och mening inneb ä r att f ö rm å nen inte
har varit avsedd av skattelagstiftaren utan tv ä rtom st å r i strid
med vad lagstiftaren har f ö rutsatt eller avsett.

N å gra
remissinstanser har f ö reslagit att man i lagtexten uttryckligen b ö r ange
att f ö rm å nen skall ha varit relativt betydande. I vissa
yttranden har ifr å gasatts om klausulen inte b ö r vara
till ä mplig ä ven n ä r skattef ö rm å nen har å tnjutits av n ä rst å ende till den skattskyldige. I ö vrigt har
kritiken f ö retr ä desvis tagit sikte p å uttrycket
"lagstiftningens anda och mening", i-lan har menat att det i det
enskilda fallet kan vara mycket sv å rt att till ä mpa detta rekvisit. Ä ven om det i m å nga fall ä r m ö jligt att
med hj ä lp av motivuttalanden eller lagstiftningens allm ä nna uppl ä ggning
utl ä sa vad som har varit lagstiftarens avsikt, ger f ö rarbetena
i andra fall ingen v ä gledning. Man har ocks å ansett
det oklart vilka f ö rarbeten som skall anses v ä gledande.
F ö rh å llandena kan ä ndras under å rens lopp och uttalanden kan t.ex. ha gjorts i
samband med tillkomsten av annan lagstiftning ä n den som ä r n ä rmast
ber ö rd i det enskilda fallet. Fr å n flera h å lla har det gj ö ts g ä llande att det egentligen inte ä r fr å ga om ett
rent objektivt rekvisit.

Av
n å gra remissinstanser har f ö rts fram f ö rslag till en annorlunda utformning av denna del av
skatteflyktsklausulen. S å har t.ex. kammarr ä tten i G ö teborg
ansett att man b ö r f ä sta avg ö rande vikt vid att de transaktioner som det ä r fr å ga om
genomg å ende ä r konstlade. USS h ä nvisar till vissa utl ä ndska
skatteflyktsregler och framh å ller att dessa ä r uppbyggda p å
begreppet r ä ttsmissbruk. N ä ringslivets skattedelegation anser att uttrycket

8 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 114

"lagstiftningens
grunder" skulle vara att f ö redra framf ö r "lagstiftningensanda och mening". I f ö rsta hand
f ö resl ä r delegationen dock att klausulen inte byggs upp p å det s ä tt som
arbetsgruppen har f ö reslagit utan att den i st ä llet ges
formen av direktiv till skattedomstolarna om att analogt till ä mpa den
skatteregel som har kringg å tts i det s ä rskilda fallet.

Till
de rekvisit som arbetsgruppen har betecknat som objektiva h ö r - som
redan n ä mnts - ä ven att det p å
grund av omst ä ndigheterna
skall vara sannolikt att skattef ö rm å nen utg ö r den skattskyldiges "huvudsakliga f ö rdel"
av r ä ttshandlingen. H ä rmed avser gruppen att skilja
skatteflyktstransaktion é rna fr å n det stora flertalet seri ö sa
transaktioner. Med seri ö sa transaktioner menar gruppen s å dana som ä r f ö rdelaktiga
eller p å annat s ä tt v ä lmotiverade fr å n normala f ö retagsekonomiska eller privatekonomiska synpunkter,
med bortseende fr å n skattesynpunkterna. Den omst ä ndigheten
att en seri ö s transaktion medf ö r f ö rdelar p å
skattesidan inneb ä r inte att den faller in under
skatteflyktsbegreppet. Om den eller de r ä ttshandlingar som medf ö r skattef ö rdelar f ö r en
utomst å ende betraktare ter sig som ett naturligt led f ö r att aff ä ren skall
kunna genomf ö ras, skall skatteflyktsklausulen s å ledes
inte kunna till ä mpas. K ä nnetecknande f ö r skatteflyktstransaktion é rna ä r d ä remot
enligt arbetsgruppen att de, bortsett fr å n skatteeffekterna, framst å r som
meningsl ö sa och som en fr å n normala kommersiella
synpunkter on ö dig omv ä g eller i ö vrigt som konstlade arrangemang. Dessa
transaktioner skulle med andra ord knappast ha kommit till st å nd om
inte skattef ö rdelarna hade varit s å framtr ä dande.
Som ocks å har n ä mnts f ö resl å r arbetsgruppen att den skattskyldige, ä ven om de
objektiva f ö ruts ä ttningarna ä r uppfyllda, skall kunna undvika till ä mpning av
skatteflyktsklausulen genom att g ö ra sannolikt att r ä ttshandlingen ä nd å har
tillkommit eller f å tt sitt inneh å ll i annat ekonomiskt syfte ä n att erh å lla f ö rm å n vid
beskattningen. Detta subjektiva rekvisit tar sikte p å s å dana fall
d å en transaktion -trots att de objektiva f ö ruts ä ttningarna
f ö r skatteflykt

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 115

ä r uppfyllda - har tillkommit och utformats
huvudsakligen med h ä nsyn till organisatoriska eller marknadsm ä ssiga sk ä l eller
eljest i annat ekonomiskt syfte ä n att erh å lla f ö rm å n vid beskattningen .

Remissinstanserna
har riktat vissa anm ä rkningar ocks å mot utformningen av de rekvisit som avser den
skattskyldiges f ö rdelar av r ä ttshandlingen och hans syfte med att f ö reta den.
JK p å pekar att rekvisitet "huvudsaklig f ö rdel" och det
subjektiva rekvisitet i sj ä lva verket utg ö r varandras spegelbilder och att de l ä mpligen b ö r f ö ras
samman till en gemensam best ä mmelse.

Mot
bakgrund av den kritik som har framf ö rts vid remissbehandlingen finns det anledning att
unders ö ka m ö jligheterna att modifiera arbetsgruppens f ö rslag.
Arbetsgruppen har haft ambitionen att konstruera ett s å fullst ä ndigt
regelsystem mot skatteflykt som m ö jligt. Best ä mmelserna i 2 § av lagf ö rslaget ä r avsedda att t ä cka skenstransaktioner och s å dana
avtal som har f å tt en felaktig rubricering eller som har utformats
s å att den verkliga inneb ö rden d ö ljs samt dessutom vissa civilr ä ttsligt
ogiltiga avtal som efterlevs av parterna. Den allm ä nna
skatteflyktsklausulen i 3 och 4 §§ av f ö rslaget har ett vidstr ä ckt till ä mpningsomr å de. Ett
huvudsyfte har varit att tr ä ffa de f ö rfaranden som kan betecknas som egentliga kringg å endehandlingar.
K ä nnetecknande f ö r dessa ä r att en person som vill uppn å visst
ekonomiskt resultat v ä ljer ett f ö rfarande, som fr å n kommersiella och andra
inte skattem ä ssiga synpunkter framst å r som en
on ö dig omv ä g, och d ä rigenom undviker de beskattningsregler som skulle
bli till ä mpliga om han i st ä llet hade valt ett n ä rmare
till hands liggande f ö rfarande. Klausulen ä r dock avsedd att till ä mpas ä ven i
andra skatteflyktsfall, t.ex. i vissa fall d ä r skattskyldig yrkar avdrag
f ö r konstlade f ö rluster eller genomf ö r transaktioner uteslutande
i syfte att uppn å eller undvika viss beskattningseffekt. M å nga
remissinstanser anser att arbetsgruppens lagf ö rslag har ett f ö r
omfattande och samtidigt alltf ö r obest ä mt till ä mpningsomr å de. Som kommer att framg å av det
f ö ljande finns det sk ä l att ge best ä mmelserna en sn ä vare

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 116

inriktning
och samtidigt konstruera dem s å att de f å r en mer preciserad utformning.

Vad
f ö rst betr ä ffar skentransaktioner och avtal med missvisande
utformning v å llar dessa f ö rfaranden i sin renodlade form inte n å gra st ö rre
problem i r ä ttstill-l ä mpningen. De egentliga skentransaktionerna, dvs, r ä ttshandlingar
som f ö retas f ö r skens skull och s å ledes utan att parterna har
f ö r avsikt att fullf ö lja dem, underk ä nns redan nu av domstolarna.
Har en r ä ttshandling ut å t rubricerats p å ett felaktigt eller
missvisande s ä tt eller har den i ö vrigt utformats s å att de
egentligen å syftade r ä ttsverkningarna d ö ljs, brukar domstolarna bed ö ma den
efter dess verkliga inneb ö rd. Den av arbetsgruppen f ö reslagna
regeln om att r ä ttshandlingar skall bed ö mas efter
sin verkliga inneb ö rd ä r allts å inte n ö dv ä ndig f ö r att komma tillr ä tta med de klara fallen av
sken och felaktig rubricering. Samtidigt kan en s å dan regel i andra fall
aktualisera vissa gr ä nsdragnings-och tolkningsproblem. Gr ä nsen
mellan å ena sidan sken och felaktig rubricering och å andra
sidan vissa kring-g å endef ö rfaranden kan n ä mligen vara oklar. Ett
skatteflyktsf ö rfarande kan ofta bed ö mas ur olika synvinklar. I
praktiken finns flera exempel p å att ett f ö rfarande av vissa bed ö mare har betraktats som en
skenr ä ttshandling i mer vidstr ä ckt mening medan andra bed ö mt f ö rfarandet
som ett kringg å ende av skattelag. Ett ytterligare sk ä l mot att
inf ö ra den f ö reslagna regeln ä r att den, f ö r att
domstolarnas hittillsvarande praxis skall kunna uppr ä tth å llas,
skulle beh ö va g ö ras till ä mplig ö ver hela skatte- och avgiftsomr å det,
medan en allm ä n skatteflyktsklausul - som n ä rmare
kommer att utvecklas senare - f.n. b ö r ha ett betydligt sn ä vare till ä mpningsomr å de. Det
finns allts å flera sk ä l som talar f ö r att arbetsgruppens f ö rslag om
best ä mmelser mot skentransaktioner och avtal som d ö ljer
faktiska r ä ttsverkningar inte b ö r genomf ö ras.

Arbetsgruppens
f ö rslag om civilr ä ttsligt ogiltiga avtal

som
efterlevs av parterna ligger delvis vid sidan av

den
egentliga skatteflyktsproblematiken. F ö rslaget skulle

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 117

inte
heller f å n å gon st ö rre betydelse f ö r inkomst- och f ö rm ö genhetsbeskattningen,
eftersom'den ordning som f ö resl å s av arbetsgruppen redan i viss utstr ä ckning
till ä mpas p å det omr å det av skattedomstolarna. Som f ö rslaget ä r
presenterat av arbetsgruppen synes det ocks å vara avsett att f å
betydelse fr ä mst vid g å vobeskattningen. Eftersom det - av sk ä l som
senare kommer att redovisas - inte f.n. synes l ä mpligt att l å ta denna
skatt omfattas av en allm ä n skatteflyktsklausul, b ö r fr å gan om
behandlingen av ogiltiga avtal inte tas upp i detta sammanhang.

Vad
h ä refter betr ä ffar den av arbetsgruppen f ö reslagna
allm ä nna skatteflyktsklausulen framg å r det av arbetsgruppens resonemang att klausulen i
f ö rsta hand riktar sig mot de egentliga kringg å endef ö rfarandena.
Den skattskyldige har i dessa fall velat uppn å visst ekonomiskt resultat
som i och f ö r sig inte har med beskattningen att g ö ra, t.ex.
uttag av vinstmedel fr å n ett bolag eller ö verf ö ring av
medel till barnen. V ä ljer han det "normala" eller n ä rmast
till hands liggande f ö rfarandet, intr ä der en best ä md
beskattningseffekt, t.ex. att de uttagna vinstmedlen beskattas som utdelning
eller att avdrag inte medges f ö r ö verf ö ringen till barnen. F ö r att uppn å det
avsedda resultatet och samtidigt nedbringa skatten v ä ljer han
i st ä llet f ö r det "normala" f ö rfarandet
en omv ä g via vissa andra, civilr ä ttsligt giltiga transaktioner som - om de skulle
godtas - medf ö r att utdelningsbeskattningen uteblir eller att
avdrag erh å lles. Som exempel p å kringg å endef ö r-faranden
kan n ä mnas de s.k. Lundintransaktionerna och d ä rmed besl ä ktade f ö rfaranden.
Andra exempel finns bland de f ö rfaranden som har haft till syfte att kringg å f ö rbudet
mot avdrag f ö r periodiskt underst ö d till barn. Undantagsvis
har skattedomstolarna ansett sig kunna angripa vissa av dessa f ö rfaranden.
I andra fall har ett lagstiftningsingripande blivit n ö dv ä ndigt.
Det ä r helt klart att en allm ä n best ä mmelse mot skatteflykt i f ö rsta hand
m å ste omfatta dessa och ö vriga fall av egentligt kringg å ende.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 118

En
viktig fr å ga ä r om en allm ä n skatteflyktsklausul b ö r begr ä nsas till
de egentliga kringg å endefallen eller om ambitionen skall vara att g ö ra den
till ä mplig ä ven p å andra former av skatteflykt. Det m å ste d å f ö rst
konstateras att det ä r sv å rt att generellt beskriva dessa andra former. Det
kan, som redan n ä mnts, vara fr å ga om fall d ä r en skattskyldig vill utnyttja en viss avdragsregel
och i det syftet genomfor vissa transaktioner som formellt medf ö r att han
kan redovisa viss omkostnad eller f ö rlust. I vissa fall har transaktionerna s å dan
karakt ä r att domstolarna anser sig kunna se igenom dem och sl å fast att
de i realiteten inte har medf ö rt n å gon avdragsgill omkostnad eller f ö rlust. I
andra fall ä r det i st ä llet fr å ga om en s å dan ofullst ä ndighet i lagstiftningen som b ö r
korrigeras av lagstiftaren. P å samma s ä tt f ö rh å ller det sig med andra r ä ttshandlingar
som ä r direkt och uteslutande inriktade p å att nedbringa skatt. Det
finns en hel skala av fall, alltifr å n s å dana som domstolarna i dag underk ä nner till
s å dana d ä r den skattskyldige utnyttjat en "lucka"
i lagstiftningen som inte har kunnat f ö rhindras p å annat s ä tt ä n genom ä ndrad materiell lagstiftning. F ö r att en
allm ä n skatteflyktsklausul skall bli till ä mplig i nu avsedda fall, m å ste den f å en
mycket allm ä n och d ä rmed ocks å obest ä md utformning.

Om
en skatteflyktsklausul ges en s å dan allm ä n utformning ä r risken uppenbarligen stor att grundl ä ggande r ä ttss ä kerhetskrav
tr ä ds f ö r n ä r. De skattskyldiga har ju som tidigare framh å llits
bl.a. ett ber ä ttigat intresse av att p å f ö rhand
kunna bed ö ma om ett visst f ö rfarande kan t ä nkas
falla in under lagstiftningens till ä mpningsomr å de eller ej. Visserligen kommer l ä ngre fram
att f ö resl å s en utbyggd m ö jlighet till f ö rhandsbesked fr å n RSV i ä renden d ä r
skatteflykt kan ifr å gas ä ttas, men det kan givetvis inte komma i fr å ga att h ä nvisa
till denna m ö jlighet som den normala utv ä gen.
Lagstiftningen mot skatteflykt m å ste d ä rf ö r utformas s å att den ger en n å gorlunda best ä md
beskrivning av de f ö rfaranden som man har f ö r avsikt
att tr ä ffa.

Det
finns mot detta bakgrund sk ä l att begr ä nsa den allm ä nna skatteflyktsklausulen till de egentliga kringg å -

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 119

endef ö rfarandena.
Det b ö r understrykas att denna begr ä nsning givetvis inte inneb ä r att de
slags transaktioner som d ä rigenom faller utanf ö r klausulen alltid skall
godtas av skattedomstolarna. Om en person t.ex. f ö retar r ä ttshandlingar
i det direkta syftet att utnyttja en avdragsregel eller att undvika
beskattningseffekter som annars skulle intr ä da, b ö r
domstolarna efter samma grunder som. hittills kunna pr ö va om r ä ttshandlingen
skall godtas eller underk ä nnas.

Utg å ngspunkten
b ö r allts å vara att en allm ä n skatteflykts-klausulskall
begr ä nsas till de egentliga kringg å endefallen. Klausulens n ä rmare
utformning kommer i det f ö ljande att diskuteras fr å n den utg å ngspunkten.
Arbetsgruppens f ö rslag kan s ä gas vara uppbyggt i tre led. F ö r det f ö rsta
fordras att skattskyldig genom att f ö reta r ä ttshandling bereder sig en skattef ö rm å n. F ö r det
andra skall denna f ö rm å n p å n å got s ä tt strida mot lagstiftarens intentioner. F ö r det
tredje uppst ä lls vissa krav betr ä ffande den skattskyldiges
avsikter med r ä ttshandlingen. Det finns anledning att i det f ö ljande
behandla dessa tre led var f ö r sig.

Klausulen
m å ste inneh å lla ett krav p å att en skattef ö rm å n
uppkommer om den skattskyldiges f ö rfarande godtas. Som arbetsgruppen-har framh å llit b ö r det i
regel vara t ä mligen sj ä lvklart vad som menas med skattef ö rm å n. Man f å r j ä mf ö ra det
beskattningsresultat som skulle erh å llas om den skattskyldiges transaktioner godtogs
med det resultat som uppkommer om den skattskyldige hade anv ä nt ett
mer naturligt eller n ä rmare till hands liggande f ö rfarande
som, bortsett fr å n beskattningen, hade lett till ett likv ä rdigt
resultat. Inte s ä llan kommer j ä mf ö relsen att avse beskattningsresultatet om ett
yrkat avdrag medges resp. v ä gras eller om en viss int ä kt
beskattas resp. undantas fr å n beskattning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 120

Arbetsgruppen
och remissinstanserna har ansett att klausulen b ö r f å till ä mpas
endast i de fall d å skattef ö rm å n ä r av n å gorlunda betydenhet. En s å dan begr ä nsning ä r
naturlig och b ö r komma till uttryck i lagtexten, l ä mpligen
genom en f ö reskrift att det skall vara fr å ga om ett
f ö rfarande som skulle leda till "icke ov ä senligt l ä gre
skatt" ä n det normala f ö rfarandet. Det ä r d ä remot
knappast m ö jligt eller ens l ä mpligt att i lagtexten ange
n å got best ä mt belopp. En mindre skattevinst b ö r kunna f ö ranleda
ingripande om den uppn å s genom ett f ö rfarande som upprepas å r fr å n å r. Ä r det d ä remot fr å ga om
transaktioner av eng å ngskarakt ä r b ö r den undandragna skatten å tminstone
uppg å till n å got tusental kronor innan klausulen skall kunna
till ä mpas. Vidare b ö r det vara fr å ga om en skattef ö rm å n som
tillkommer den skattskyldige sj ä lv. Klausulen b ö r s å ledes
inte kunna till ä mpas betr ä ffande skattskyldig som har deltagit i en transaktion,
varigenom en skattef ö rm å n inte har uppkommit f ö r honom
sj ä lv utan endast f ö r annan person. I ett s å dant fall
f å r klausulen, om ö vriga f ö ruts ä ttningar ä r uppfyllda, till ä mpas vid denna andra persons
taxering.

Den
omst ä ndigheten att en skattskyldig f å r en inte ov ä sentlig skattef ö rm å n i nu
angiven mening utg ö r naturligtvis inte tillr ä ckligt sk ä l f ö r ett
ingripande. Det finns i och f ö r sig inte n å got att inv ä nda mot att de skattskyldiga planerar sin
verksamhet med h ä nsyn bl.a. till skattekonsekvenserna. Det fr ä msta
problemet vid utformningen av en allm ä n skatteflyktsklausul ä r just
att precisera n ä r_en_skattef ö rm å n_inte skall_yodtas. S å vitt g ä ller de
egentliga kringg å endefallen kan problemet ocks å
formuleras s å att det g ä ller att avg ö ra i vilka fall det inte skall vara till å tet att i
st ä llet f ö r det "normala" f ö rfarandet
v ä lja en "omv ä g" som ger l ä gre skatt.

Remissbehandlingen
har visat att det finns olika uppfattningar om hur detta problem b ö r l ö sas.
Enligt arbetsgruppens f ö rslag skall det fordras att skattef ö rm å nen

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 121

st å r i strid
med lagstiftningens anda och mening. F ö rslaget inneb ä r att man med utg å ngspunkt i den kringg å ngna
lagregeln och f ö rarbetena till den f å r f ö rs ö ka ta st ä llning
till om skattef ö rm å nen ö verensst ä mmer eller st å r i strid med lagstiftarens intentioner. Det ä r givet
att det i vissa fall kan vara sv å rt att g ö ra en s å dan bed ö mning. N å gra remissinstanser har skisserat l ö sningar
som de anser vara att f ö redra framf ö r arbetsgruppens f ö rslag. Till en b ö rjan kan
det vara l ä mpligt att i korthet diskutera n å gra av
dessa alternativa l ö sningar.

Kammarr ä tten i G ö teborg f ö resl å r att
skatteflykt" i princip skall anses f ö religga om den r ä ttshandling som har medf ö rt
skattef ö rm å n ä r "konstlad". Som kammar r ä tten har
p å pekat visar arbetsgruppens analys att det i skatteflyktsfallen n ä stan
genomg å ende r ö r sig om konstruerade eller konstlade avtal eller r ä ttshandlingar,
som med all sannolikhet inte skulle ha kommit till st å nd om
inte f ö rdelar hade varit att vinna vid beskattningen. En naturlig aff ä rsm ä ssig
grund f ö r konstruktionen av r ä ttshandlingarna saknas allts å i allm ä nhet i
dessa fall. Uttrycket "konstlad" r ä ttshandling kan d ä rf ö r anses å terge n å got som ä r
gemensamt f ö r det stora flertalet skatteflyktsfall. Applicerat
p å de egentliga kringg å endefallen skulle kammarr ä ttens f ö rslag n ä rmast
inneb ä ra att en beskattningsregel skall anses ha blivit kringg å ngen p å ett
otill å tet s ä tt om en skattskyldig f ö r att
uppn å ett visst best ä mt resultat har valt ett "konstlat" f ö rfarande
i st ä llet f ö r det f ö rfarande som omfattas av den kringg å ngna
regeln. Det finns dock sk ä l som talar f ö r att man inte b ö r bygga upp
skatteflyktsklausulen kring uttrycket "konstlad". En s å dan l ö sning f ö ruts ä tter n ä mligen
att man skiljer Hiellan r ä ttshandlingar som visser ligen ä r
komplicerade man ä nd å till å tna och r ä ttshandlingar som skall bed ö mas som
"konstlade" och d ä rmed inte godtagbara vid beskattningen. Ä ven om
det i m å nga fall skulle vara m ö jligt att g ö ra en s å dan gr ä nsdragning, fordrar den ä nd å i sista
hand en bed ö mning enligt en best ä md norm, t.ex.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 122

vad som ä r eller inte
ä r f ö renligt med lagstiftarens intentioner. Man har allts å i sj ä lva verket kvar
samma sv å righeter som enligt arbetsgruppens
f ö rslag. Samtidigt finns risk att
uttrycket i praktiken missf ö rst å s och leder till att varje mor komplicerat r ä ttsf ö rh å llande uppfattas som "konstlat" och d ä rmed angripbart.

Den l ö sning som n ä ringslivets skattedelegation i f ö rsta hand har f ö rordat
innebar att en skatteregel skall till-l ä mpas
analogt, om den "kringg å s"
genom ett f ö rfarande, vari ing å r r ä ttshandling
som inte kan antas fylla annan uppgift ä n
att bereda den skattskyldige f ö rm å n i beskattningsh ä nseende, och om f ö rfarandet till inneh å ll och ekonomiska verkningar ä r likv ä rdigt
med ett f ö rfarande som leder till beskattning
enligt den kringg å ngna regeln. Denna l ö sning tar allts å
sikte p ä just vad som h ä r har kallats de egentliga kringg å endetransaktionerna. Den f å ngar ocks å
in n å got v ä sentligt, n ä mligen att inneb ö rden av en klausul som riktar sig mot kringg å endehandlingar m å ste
vara att en beskattningsregel skall f å till ä mpas analogt p å
vissa f ö rfaranden som formellt faller utanf ö r regeln. F ö rslaget
l ö ser'' dock inte den grundl ä ggande sv å righeten,
n ä mligen hur man skall avg ö ra n ä r en s å dan analog till ä mpning
f å r ske och n ä r den inte f å r
ske. Avsikten ä r sj ä lvfallet inte att klausulen skall bli till ä mplig s å
snart en skattskyldig vid valet mellan tv å
f ö rfaranden som i ö vrigt ger likv ä rdigt
resultat v ä ljer det som leder till l ä gst skatt. F ö ruts ä ttningen f ö r
analog till ä mpning ä r enligt delegationens f ö rslag att en beskattningsregel "kringg å s" genom det valda f ö rfarandet. I uttrycket m å ste ligga att den skattskyldiges f ö rfarande skall vara otill å tet eller inte acceptabelt. N ä r det g ä ller
att bed ö ma vad som ä r till å tet
eller otill å tet, m å ste man ä ven
h ä r falla tillbaka p å vad som ä r
f ö renligt eller inte f ö renligt med lagstiftarens intentioner eller n å gon liknande norm.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 123

Den l ö sning som har f ö reslagits av USS inneb ä r att man skall bygga upp klausulen kring begrepjjet r ä t t.smi ssbr uk . Enligt utredningen skulle en anv ä ndning av detta begrepp markera att klausulens till ä mplighet blir beroende av en bed ö mning fr å n
fall till fall p å grundval av samtliga om.st ä ndighe ter i ä rendet.
D ä rigenom skulle det forh å llandet att motivuttalanden saknas eller ar ofullst ä ndiga f å
mindre betydelse ä n vad som skulle bli fallet med
arbetsgruppens f ö rslag. F ö rslaget kan onekligen medf ö ra p å tagliga f ö rdelar fr å n
effektivitetssynpunkt, t.ex. i s å dana fall d ä r lagtext och f ö rarbeten
inte ger n å gon klar v ä gledning f ö r
bed ö mningen. Skattedomstolarna skulle h ä rigenom f å
friare h ä nder n ä r det g ä ller
att bed ö ma om ett f ö rfarande skall betraktas som skatteflykt eller inte.
Men det inneb ä r ocks å att de skattskyldigas m ö jligheter att i en konkret situation p å f ö rhand kunna
bed ö ma vad som ä r skatteflykt minskar. F ö rslaget tillgodoser allts å inte tillr ä ckligt
v ä l kravet p å f ö rutsebarhet.

Slutsatsen ä r att de nu
diskuterade l ö sningarna visserligen har en del f ö rtj ä nster men
att de inte l ö ser de grundl ä ggande sv å righeterna.
Det synes vara l ä mpligare att i likhet med
arbetsgruppen direkt anknyta till vad som har varit lagstiftarens avsikter. Det
ä r dock n ö dv ä ndigt att
ytterligare precisera skatteflyktsklausulens inneb ö rd i denna del och ge klausulen en s å konkret anknytning som m ö jligt. N ä r
det g ä ller att bed ö ma om en skattef ö rm å n strider mot lagstiftarens avsikter b ö r unders ö kningen
begr ä nsas till de skatteregler som i det
s ä rskilda fallet ä r n ä rmast ber ö rda och f ö rarbetena
till dessa regler. Som p å pekats vid remissbehandlingen framg å r detta tydligare om man anknyter till
"grunderna" f ö r reglerna ä n om man anv ä nder
uttrycket "anda och mening". Det ä r
dock m ö jligt att g ö ra en ytterligare precisering. Som redan har framh å llits k ä nnetecknas
'de kringg å endef ö r-faranden som klausulen skall tr ä ffa
av att en skattskyldig, som vill uppn å
ett visst best ä mt ekonomiskt resul-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 124

tat,
f ö rs ö ker n ä detta p å omv ä gar genom ett mer eller mindre konstlat f ö rfarande
som leder till l ä gre skatt ä n det "normala" f ö rfarandet.
Den bed ö mning som skall g ö ras ä r om det valda f ö rfarandet strider eller inte
strider mot grunderna f ö r den eller de regler som skulle ha varit till ä mpliga om
han hade valt det "n ä rmast till hand liggande" f ö rfarandet.
Till ä mpningsomr å det f ö r skatteflyktsklausulen blir betydligt mer
preciserat ä n enligt arbetsgruppens f ö rslag, om
man l å ter vad nu har sagts komma till direkt uttryck i lagtexten. Ut ö ver att
den skattskyldige genom en kringg å endetransaktion skall ha erh å llit en
inte ov ä sentligtl ä gre skatt b ö r allts å som f ö ruts ä ttning f ö r att en r ä ttshandling skall f å angripas f ö reskrivas
att denna skattef ö rm å n skall st å i strid med grunderna f ö r den
eller de skattebest ä mmelser som skulle komma ifr å ga, om
den skattskyldige i st ä llet hade f ö retagit den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som, bortsett fr å n skattef ö rm å nen, skulle ha givit ett likv ä rdigt
ekonomiskt resultat.

Betr ä ffande
den nu behandlade delen av skatteflyktsklausulen b ö r till ä ggas f ö ljande.
Unders ö kningen av om skattef ö rm å nen strider mot lagstiftarens intentioner skall
avse vissa best ä mda regler. I f ö rsta hand m å ste bed ö mningen g ö ras med h ä nsyn till
dessa reglers allm ä nna uppbyggnad och med beaktande av deras ä ndam å l s å som det
har kom.mit till uttryck i lagtext och f ö rarbeten. Meningen ä r dock inte att man skall
beh ö va h å lla sig enbart till vad som uttalades n ä r de ber ö da
skattereglerna inf ö rdes. V ä gledning b ö r ocks å kunna h ä mtas fr å n ef ter f ö lj ande lagstift-ning, dock endast i den m å n det ä r fr å ga om
lagstiftnings ä renden som avser en och samma skattefr å ga. D ä remot f ö religger
en begr ä nsning s å till vida att nya å sikter och v ä rderingar
som med tiden v ä xer fram inte bor f å l ä ggas till
grund f ö r bed ö mning av om ett visst f ö rfarande
strider mot grunderna f ö r en beskattningsregel. Skatteflyktsklausulens
egentliga till ä mpningsomr å de b ö r vara de fall d ä r en lagregel har kringg å tts genom
ett f ö rfarande som lagstiftaren vid den kringg å ngna
regelns tillkomst inte hade n å gon anledning att g å in p å . D ä remot
skall klausulen inte till ä mpas i de fall d å lagstif tni noen n å ann?ii-
s ä tt ä r of ullst ä nd ia . S å dana

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 125

brister
f å r i st ä llet avhj ä lpas p å sedvanligt s ä tt genom lagstiftning varigenom de materiella
reglerna ä ndras eller kompletteras.

Trots
de h ä r gjorda preciseringarna kan det givetvis ibland bli sv å rt att ta
st ä llning till om ett f ö rfarande strider eller inte strider mot grunderna f ö r en
beskattningsregel. Inte s ä llan saknas uttryckliga uttalanden i f ö rarbetena.
Skattereglerna bildar inte heller alltid ett enhetlig t m ö ns ter .
De transaktioner som kan f ö ranleda till ä mpning av en allm ä n skatteflyktsklausul kan
ofta f ö rmodas vara av ganska komplicerad natur. Arbetsgruppens genomg å ng av
olika skatteflyktsfall visar m å nga exempel d ä r skattef ö rm å nerna uppn å s genom serier av sinsemellan olikartade r ä ttshandlingar.
I s å dana fall har den skattskyldige vanligen begagnat sig av inte bara en
utan flera olika regler i skattesystemet f ö r att kunna n å de slutliga skattef ö rm å nerna.
Trots s å dana komplikationer torde det ofta vara m ö jligt att
efter en noggrann analys fastst ä lla om ett f ö rfarande strider mot grunderna f ö r den
eller de skatteregler som ä r ber ö rda. G å r det d ä remot inte att ge ett entydigt svar p å vad som
skall anses st å i ö verensst ä mmelse med eller strida mot den kringg å ngna
lagstiftningens grunder ä r f ö ruts ä ttningarna f ö r att underk ä nna den skattskyldiges f ö rfarande
inte uppfyllda. Oklarhet betr ä ffande lagstiftningens grunder m å ste med
andra ord g å ut ö ver den fiskala sidan.

Hittills
har tv å grundl ä ggande f ö ruts ä ttningar f ö r att ett f ö rfarande skall kunna underk ä nnas vid
beskattningen behandlats, n ä mligen dels att den skattskyldige genom att f ö reta en
annan r ä ttshandling ä n den som ligger n ä rmast till hands f ö r att
uppn å det efterstr ä vade ekonomiska resultatet har berett sig en inte
ov ä sentlig skattef ö rm å n dels att denna f ö rm å n strider
mot grunderna f ö r den eller de skattebest ä mmelser
som den skattskyldige har f ö rs ö kt att kringg å . Ett tredje led i den skatteflyktsklausul som
arbetsgruppen har f ö reslagit avser den

tredje
led omfattar enligt f ö rslaget tv ä rekvisit, n ä m-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 126

ligen
att skattef ö rm å nen skall utg ö ra den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel av r ä ttshandlingen
och a r. t den skattskyldige skall ha m ö jlighet g ö ra sannolikt att r ä ttshandlingen ä nd å har
tillkommit eller f å tt sitt inneh å ll i annat ekonomiskt syfte ä n att erh å lla f ö rm å n vid beskattningen.

Det
ä r
viktigt att understryka arbetsgruppens p å pekande att alla transaktioner som ger skattef ö rdelar
naturligtvis inte inneb ä r skatteflykt. Det torde tv ä rtom tillh ö ra
ovanligheten att avtal ing å s utan h ä nsynstagande till skatteeffekterna. Vid valet
mellan olika handlingss ä tt skall den skattskyldige givetvis vara i sin
fulla r ä tt att v ä lja det som han anser gynnsammast fr å n skattesynpunkt.
Bara om f ö rfarandet inneb ä r ett kringg å ende i
strid med grunderna f ö r den kringg å ngna regeln skall det kunna underk ä nnas. Som
ytterligare f ö ruts ä ttning b ö r g ä lla att just skattef ö rdelarna har varit det avg ö rande
motivet f ö r den skattskyldiges val av handlingss ä tt. Det
blir allts å n ö dv ä ndigt att skilja mellan å ena
sidan de fall d å skattskyldig, trots att ö vriga
rekvisit ä r uppfyllda, ä nd å f å r anses ha godtagbara sk ä l f ö r sitt
handlande och ä .ndra sidan de fall d å s å dana s ä rskilda
sk ä l saknas. Arbetsgruppens f ö rslag inneb ä r h ä r att bevisb ö rdan f ö rdelas p å s å s ä tt att det allm ä nnas representant skall g ö ra
sannolikt att skattef ö rm å nen har varit den skattskyldiges huvudsakliga f ö rdel och
att den skattskyldige d ä refter kan anf ö ra motbevisning ang å ende sina motiv f ö r
transaktionen. En s å dan formell uppdelning synes mindre l ä mplig. I
st ä llet b ö r som JK har f ö reslagit de b å da leden f ö ras samman i en best ä mmelse. Mot bakgrund av det
nu anf ö rda b ö r f ö reskrivas att f ö rfarandet f å r
angripas om det med h ä nsyn till omst ä ndigheterna m å ste antagas att den inte ov ä sentliga
skatte f ö rm å n, som har erh å llits i strid med grunderna f ö r den
kringg å ngna skattebest ä mmelsen , i allt v ä sentligt utg ö r vad den
skattskyldige har avsett att uppn å med att f ö reta r ä ttshandlingen i st ä llet f ö r den n ä rmast
till hands liggande r ä ttshandling som fr å nsett beskattningen skulle
ha gett ett likv ä rdigt ekonomiskt resultat.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 127

Liksom
enligt arbetsgruppens f ö rslag skall bevisb ö rdan f ö rdelas
enligt de vanliga reglerna f ö r taxeringsprocessen. I f ö rsta hand
har det allm ä nnas representant att f ö rebringa
utredning som ger st ö d f ö r att det nu behandlade kravet ä r
uppfyllt. Lika litet som i en vanlig taxeringsprocess kan det h ä r beg ä ras att
man fr å n det allm ä nnas sida f ö rebringar fullst ä ndig bevisning om den
transaktion som ä r under pr ö vning. Har det i tillr ä ckligt h ö g grad
gjorts sannolikt att rekvisititet ä r uppfyllt, f å r den skattskyldige i sin tur f ö rs ö ka g ö ra
sannolikt att han - trots vad som framg å r av det yttre skeendet - ä nd å har haft
andra och i detta sammanhang godtagbara sk ä l f ö r sitt handlande. Den skattskyldige f å r h ä rigenom m ö jligheter
att som motvikt till den fiskala sidans sakuppgifter l ä gga fram
t.ex, skriftlig dokumentation som tidigare inte har varit tillg ä nglig i
processen och att l ä mna uppgifter om transaktionens betydelse fr å n f ö retagsekonomisk
synpunkt eller om de ö vriga konsekvenser som transaktionen medf ö r f ö r honom.
Att den skattskyldige p å detta stadium ofta kommer att f å ett s ä rskilt
ansvar f ö r att det subjektiva momentet blir belyst p å ett
tillfredsst ä llande s ä tt sammanh ä nger med de normer f ö r bevispr ö vningen
som till ä mpas inom s å v ä l skatte- som civilprocessen. Enligt dessa normer b ö r
domstolarna vid bevispr ö vningen ta h ä nsyn till vilken av parterna som har l ä ttast att
belysa ett visst sakf ö rh å llande eller att f ö rebringa utredning i en viss
fr å ga.

Det
b ö r framh å llas att ä ven andra sk ä l ä n rent ekonomiska i vissa fall b ö r kunna
godtas. I praktiken torde visserligen f ö retagsekonomiska - t.ex. organisatoriska eller
marknadstekniska - ö verv ä ganden komma att utg ö ra den vanligaste inv ä ndningen.
Ä ven
andra motiv ä n s å dana som direkt eller indirekt har ekonomisk
betydelse kan dock i s ä rskilda fall t ä nkas bli å beropade av de skattskyldiga. Det ligger h ä r n ä rmast
till hands att t ä nka p å vissa familjer ä ttsliga ö verv ä ganden.
Som arbetsgruppen har framh å llit skall man d ä remot sj ä lfallet
inte med befriande verkan kunna anf ö ra att ett arrangemang har vidtagits t.ex. f ö r att
kringg å annan lagstiftning eller f ö r att fr ä mja brottsliga syften.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 128

De
f ö rslag som h ä r har lagts fram har å tskilligt gemensamt med
arbetsgruppens f ö rslag till 3 och 4 §§ . Den viktigaste
skillnaden ä r att promemorief ö rslaget uttryckligen ä r begr ä nsat till
de egentliga kringg å endefallen. Den analys av lagstiftningens till ä mpning p å
praktiska fall som arbetsgruppen har utf ö rt kan d ä rf ö r ha v ä rde som exempel p å i vilka situationer man kan
ifr å gas ä tta en till ä mpning av skatteflyktsklausulen. Gruppens
slutsatser har dock till viss del kritiserats vid remissbehandlingen och b ö r inte
anses bindande f ö r till ä mpningen av skatteflyktsklausulen. Det synes inte
heller l ä mpligt att f ö rs ö ka styra utvecklingen genom att ge detaljerade
anvisningar om klausulens till ä mplighet i olika fall. Denna st å ndpunkt ä r en
direkt f ö ljd av den f ö reslagna konstruktionen av klausulen och d å n ä rmast det
grundl ä ggande rekvisitet att skattef ö rm å nen skall st å i strid med grunderna f ö r de
aktuella best ä mmelserna. Vid till ä mpningen av detta rekvisit
b ö r domstolarna grunda sin bed ö mning p å vad som f ö rekommit i det eller de lagstiftnings ä renden
som ligger till grund for de ber ö rda materiella skattereglerna och inte p å
uttalanden eller bed ö mningar som har gjorts i andra sammanhang. Det blir
allts å skattedomstolarnas sak att i varje s ä rskilt fall pr ö va om ett
visst f ö rfarande ä r f ö renligt med eller strider mot grunderna f ö r de aktuella
best ä mmelserna.

Ä ven om det allts å inte ä r l ä mpligt
att ge n å gra bindande anvisningar om hur klausulen skall
till ä mpas, kan det finnas sk ä l att konkretisera den tidigare framst ä llningen
genom att i korthet - fr å n principiella utg å ngspunkter - diskutera n å gra
situationer d ä r klausulen synes kunna bli till ä mplig.

Ett
f ö rsta exempel kan h ä mtas fr å n realisationsvinstbeskattningens omr å de. Vid
ber ä kning av realisationsvinst p å grund av fastighetsf ö rs ä ljning
har s ä ljaren r ä tt att g ö ra avdrag f ö r ing å ngsv ä rde och f ö rb ä ttringskostnader m.m. enligt f ö reskrifterna
i punkt 2 a av anvisningarna till 36 S KL. Har avyttringen omfattat byggnad,
som ä r

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 129

avsedd
att anv ä ndas f ö r bostads ä ndam å l, f å r s ä ljaren under vissa f ö ruts ä ttningar
r ä tt till ett å rligt s.k. 3 000-kronorstill ä gg. Vid f ö rs ä ljning av
mark fr å n jordbruksfastighet har det f ö rekommit att parterna l ä gger upp
aff ä ren p å det s ä ttet att avtal f ö rst tr ä ffas om f ö rs ä ljning av
hela egendomen, varefter s ä ljaren omedelbart å terk ö per mang å rdsbyggnadon
med tillh ö rande tomtomr å de. Transaktioner av detta slag har uppm ä rksammats
bl.a. i samband med den under å r 1976 genomf ö rda oml ä ggningen av realisationsvinstbeskattningen (prop.
1975/76:180 sid. 136 och SkU 1975/76:63 sid. 58).

N ä r
det g ä ller att bed ö ma om en s å dan
transaktion kan angripas med hj ä lp av skatteflyktsklausulen ä r
den f ö rsta iakttagelsen att transaktionens ekonomiska
slutresultat - bortsett fr å n beskattningen - ä r
att ä gander ä tten till viss mark blir ö verf ö rd
till en utomst å ende och att det "normala" eller n ä rmast
till hands liggande handlingss ä ttet d å hade best å tt i en direkt f ö rs ä ljning
av marken. I st ä llet v ä ljer s ä ljaren en omv ä g och delar upp den
tillt ä nkta aff ä ren i tv å -
civilr ä ttsligt giltiga - led. Godtas detta vid
beskattningen leder transaktionen p å grund av 3 000-kronorstill ä gget
normalt till v ä sentligt l ä gre skatt ä n
vid en direktf ö rs ä ljning. En inte ov ä sentlig
skattef ö rm å n erh å lls allts å om transaktionen l ä ggs
till grund f ö r taxeringen. N ä sta
fr å ga ä r om skattef ö rm å nen
strider mot grunderna f ö r de aktuella skattebest ä mmelserna.
Det kan d å konstateras att regelsystemet ä r
uppbyggt s å att det i princip enbart ger utrymme f ö r
"verkliga" kostnadsavdrag. Det finns inte n å gra
uttalanden som ger st ö d f ö r ett p å st å ende om att det skulle vara m ö jligt
att erh å lla n å gon form av schablonavdrag vid rena mark ö verl å telser.
Ett direkt st ö d f ö r denna uppfattning kan f å s
genom att g å vidare till grunderna f ö r den
regel som ger m ö jlighet att utnyttja 3 000-kronorstill ä gg.
Av lagtexten framg å r direkt att avdrag f å r
medges endast i s å dana fall d å avyttringen har
omfattat byggnad som i huvudsak ä r avsedd att anv ä ndas
f ö r bostads ä ndam å l.
Av motiven framg å r (prop, 1967:153 s, 128 f) att syftet bakom 3
000-kronorstill ä gget ä r att mindre realisationsvinster skall 9 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 130

undantas
fr å n beskattning och att fastighets ä garen samtidigt skall ha m ö jlighet
att f å kompensation f ö r vissa mindre fastighetsomkostnader. Det ä r allts å
naturligt att h ä vda att det skulle strida s å v ä l mot de
grundl ä ggande reglerna om ber ä kning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring å r som mot
grunderna f ö r den s ä rskilda regeln om 3 000-kronorsavdraget att till å ta avdrag
i detta fall. Det å terst å r h ä refter att ta st ä llning till om det
subjektiva rekvisitet ä r uppfyllt. Om det av omst ä ndigheterna
framg å r att den skattskyldige valt att g å omv ä gen via
en f ö rs ä ljning av hela fastigheten och å terk ö p av
bostadshus med tomt just f ö r att f å m ö jlighet att tillgodor ä kna sig 3 000-kronorsavdrag ä r ä ven det
subjektiva kravet uppfyllt. Klausulen g å r d å att till ä mpa. Det ä r sedan en helt annan sak att man i olika sammanhang
har ansett att reglerna om 3 000-kronoraavdraget borde utvidgas. Som exempel
kan n ä mnas att realisationsvinstkommitt é n f ö rordade
en utvidgning av best ä mmelserna s å att en jordbrukare, som s ä ljer sin
jordbruksfastighet men beh å ller mang å rdsbyggnaden, skall f å r ä tt att
tillgodor ä kna sig 3 000-kronorstill ä gg vid f ö rs ä ljning av
jordbruksdelen (jfr SOU 1975:53 s 119), Kommitt é ns f ö rslag p å denna
punkt har emellertid inte lett till n å gra lag ä ndringar, vilket inneb ä r att de
i det f ö reg å ende refererade "grunderna" f ö r
avdraget kvarst å r orubbade. Det kan till ä ggas att
om det skulle anses ö nskv ä rt att f ö rhindra en till ä mpning av den allm ä nna
skatteflyktsklausulen i det h ä r diskuterade fallet s å b ö r det ske
genom en ä ndring av de materiella skattereglerna i samband
med att klausulen inf ö rs.

Det
finns å tskilliga exempel p å kringg å endetransaktioner som har stoppats genom
lagstiftning. Tidigare har som exempel n ä mnts de s,k. Lundintransaktionerna och olika f ö rfaranden
som har haft till syfte att kringg å f ö rbudet mot avdrag f ö r periodiskt underst ö d till
hemmavarande barn. Det kan vara l ä mpligt att h ä r n å got mer utf ö rligt behandla n å gra av de f ö rfaranden
som avser kringg å ende av det n ä mnda avdragsf ö rbudet.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 131

Enligt
en allm ä n best ä mmelse i 20 § 2 mom. KL medges inte avdrag f ö r
periodiskt underst ö d eller d ä rmed j ä mf ö rlig utbetalning till person i givarens hush å ll, I
praktiken f ö rekom att skattskyldiga - i st ä llet f ö r att ge
ut underst ö d direkt till ett hemmavarande barn - tecknade en
pensionsf ö rs ä kring f ö r att d ä refter ins ä tta barnet som f ö rm å nstagare
till utfallande f ö rs ä kringsbelopp (jfr RA 1959:1550), Genom att v ä lja att g å omv ä gen via
en pensionsf ö rs ä kring - d ä r premien ä r avdragsgill f ö r den som tecknar f ö rs ä kringen -
f ö rs ö kte den skattskyldige att s ä tta det n ä mnda
avdragsf ö rbudet i 20 § KL ur spel. F ö r att f ö rhindra f ö rfaranden av detta slag gjordes å r 1959
ett par ä ndringar i skattskyldighetsreglerna i 53 § KL, Ä ndringarna
innebar att belopp som utg å r p å grund av pensionsf ö rs ä kring och
utbetalas till en s ä rskilt insatt f ö rm å nstagare
i vissa fall skall beskattas hos f ö rs ä kringstagaren i st ä llet f ö r hos f ö rm å nstagaren.
Det visade sig emellertid att denna lagstiftnings å tg ä rd inte
hade varit tillr ä cklig. Avdragsf ö rbudet mot periodiska
underst ö d kunde n ä mligen undvikas genom ett snarlikt f ö rfarande,
I st ä llet f ö r att s ä tta in ett hemmavarande barn som f ö rm å nstagare
till en pensionsf ö rs ä kring ö verl ä ts sj ä lva ä gander ä tten till f ö rs ä kringen p å barnet. Genom denna å tg ä rd kom n ä mligen
utbetalningar p å grund av f ö rs ä kringen att tillfalla f ö rs ä kringens ä gare
(barnet) som d ä rigenom ocks å blev skattskyldig f ö r utfallande belopp. Ä ven denna
metod att ta sig f ö rbi avdragsforbudet har blivit stoppad genom
lagstiftning. Det har skett genom en regel som g ö r det m ö jligt att
beskatta den ursprunglige ä garen f ö r utfallande belopp ä ven efter en ö verl å telse av
f ö rs ä kringen.

Fr å gan ä r om dessa
transaktioner hade kunnat angripas med hj ä lp av skatteflyktsklausulen. Det ekonomiska resultat
som den skattskyldige har str ä vat efter att uppn å i dessa fall var att f ö ra ö ver medel
till sitt barn. Det enklaste s ä ttet f ö r att å stadkomma detta ekonomiska resultat var att verkst ä lla ö verf ö ringen
direkt t,ex. genom

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 132

ett
g å vobelopp eller n å gon form av periodisk utbetalning. Till ä mpades
detta "normala" handlingss ä tt intr ä dde den beskattningseffekten att den skattskyldige
inte fick avdrag f ö r ö verf ö ringarna. Den skattskyldige valde d ä rf ö r ist ä llet omv ä gen via
en pensionsf ö rs ä kring. Denna omv ä g resulterade i et;,
ekonomiskt resultat som var likv ä rdigt med det alternativa handlingss ä ttet med
en direkt ö verf ö ring, men gav samtidigt den f ö rdelen
att det blev m ö jligt att vid inkomstbeskattningen f å avdrag f ö r de
medel som ö verf ö rdes. Det ä r allts å h ä r fr å ga om f ö rfaranden som f ö r en utomst å ende
betraktare inneb ä r ett "kringg å ende" av det n ä mnda
avdragsf ö rbudet. Om den genom "kringg å endet"
erh å llna skattef ö rm å nen inte var ov ä sentlig skulle den f ö rsta
grundl ä ggande f ö ruts ä tt ningen f ö r klausulens till ä mpning ha varit uppfylld. N ä sta fr å ga blir
om de beskrivna metoderna kan anses ha stridit mot grunderna f ö r de
aktuella skattebest ä mmelserna. I korthet kan f ö ljande
synpunkter l ä mnas p å denna fr ä ga. Avdragsf ö rbudet mot periodiska underst ö d och d ä rmed j ä mf ö rliga
utbetalningar kan s ä gas utg ö ra en generell norm f ö r
beskattningen. Detta p å st å ende bestyrks av att f ö rbudet
inte ä r begr ä nsat till n å gon best ä md f ö rv ä rvsk ä lla och av att det har tagits in i ett f ö r inkomstbeskattningen
centralt lagrum som anger hur den skattepliktiga inkomsten skall best ä mmas. En
konsekvens av detta f ö rh å llande ä r att lagstiftarai, om det verkligen hade varit
hans avsikt att medge undantag fr å n avdragsf ö rbudet, uttryckligen borde ha angivit i vilken
eller vilka situationer som ett s å dant undantag skulle kunna komma ifr å ga. F ö r att
till ä mpningen av de regler som b ä r upp avdragsf ö rbudet skall kunna undvikas m å ste det
tydligen kr ä vas att det finns st ö d f ö r detta i
n å gon annan regel i skattesystemet. F ö r att å terknyta
till de fall som h ä r har diskuterats kan det fastst ä llas att
det inte g å r att finna st ö d f ö r uppfattningen att de utnyttjade reglerna inom
pensionsbeskattningens omr å de skulle ha utformats p å det s ä tt som
skett bl.a. f ö r att skapa ett undantag fr å n
avdragsf ö rbudet mot periodiska underst ö d.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 133

Att
det f ö rh å ller sig p å detta s ä tt bestyrks av de lagstiftningsingripanden som
tidigare har å tergivits. Vid b å da tillf ä llena ans å gs
reglerna p å pensionsf ö rs ä kringssidan ha blivit utnyttjade p å ett s ä tt som
inte hade varit avsett fr å n lagstiftaren sida. Slutsatsen ä r allts å att f ö rfaranden
av det slag som nu har diskuterats strider mot grunderna f ö r
avdragsf ö rbudet i 20 § 2 mom, KL. F ö r en till ä mpning av klausulen skulle slutligen ocks å ha kr ä vts att
det subjektiva rekvisitet varit uppfyllt. I de diskuterade fallen inneb ä r det n ä rmast ett
krav p å att sj ä lva f ö rs ä kringsmomentet skall ha varit av underordnad
betydelse.

Som
ett sista exempel - h ä mtat fr å n f ö retagsbeskattningsomr å det - kan
det vara l ä mpligt diskutera en metod att f ö rs ö ka
undvika till ä mpning av redan existerande specialregler
motskatteflykt som har uppm ä rksammats av arbetsgruppen (s. 107). Ar 1972 inf ö rdes s ä rskilda
regler i 35 § 3 mom. å ttonde stycket KL f ö r att f ö rhindra
s.k. vinstbolagstransaktioner (prop. 1972:93, SkU 1972:31, rskr 1972:226, SFS
1972:273). Uttrycket vinstbolag brukar anv ä ndas f ö r att beteckna ett bolag som ä r avsett
att ö verl å tas med betydande obeskattade vinstmedel som framkommit
genom att reserver uppl ö sts i samband med att ä garen f ö re ö verl å telsetillf ä llet t ö mt
bolaget p å dess reella tillg å ngar. Genom att avyttra
aktierna i ett s å dant bolag kunde s ä ljaren i form av likvida
medel f å ut, f ö rutom aktiekapitalet, st ö rre delen
av bolagets obeskattade vinstmedel utan andra skattekonsekvenser ä n att k ö peskillingen
f ö r aktierna tr ä ffades av realisationsvinstreglerna. Vinstbolagets
obeskattade vinst eliminerades d ä refter p å olika s ä tt av k ö paren av aktierna. Enligt den lagregel som har inf ö rts f ö r att
stoppa transaktioner av detta slag skall skattskyldig som avyttrar aktie_i_ett
yinstbglag_beskattas f ö r hela vederlaget for aktien som skattepliktig
realisationsvinst (35 § 3 mom. å ttonde stycket KL). Arbetsgruppen n ä mner att
f ö ljande f ö rs ö k

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 134

att
kringg å denna regel har f ö rekommit. I st ä llet f ö r att ö verl å ta ett vinstbolag direkt till en utomst å ende
person ö verl å ts aktierna f ö rst till ett vilande systerbolag, som p å s å s ä tt blir
moderbolag till det r ö relsedrivande vinstbolaget. D ä refter
uppl ö ses reserverna genom att "inkr å met", dvs. tillg å ngarna
och skulderna i r ö relsen, ö verl å ts till marknadsm ä ssigapriser till ett trejde
bolag. Genom att sedan ö verl å ta aktierna i moderbolaget anser den agerande sig
inte kollidera med den ifr å gavarande best ä mmelsen i 35 § 3 mom. å ttonde
stycket KL eftersom den enligt ordalydelsen endast tr ä ffar en
direkt avyttring av aktierna_i_vinstbola2et.

Det
finns sk ä l som talar f ö r att ä ven det nu beskrivna f ö rfarandet
b ö r tr ä ffas av klausulen. I typfallet leder transaktionen,
om den godtas, till v ä sentligt l ä gre skatt ä n om vinstbolaget hade avyttrats direkt till en
utomst å ende person. Vidare framg å r det helt klart att det egentligen inte ä r fr å ga om en
f ö rs ä ljning av de i och f ö r sig ointressanta aktierna
i det vilandet "moderbolaget" utan av aktierna i vinstbolaget. F ö rfarandet
m å ste d ä rf ö r anses strida mot grunderna f ö r de
regler i 35 § 3 mom. å ttonde stycket KL genom vilka man har velat s ä tta stopp
f ö r vinstbolagstransaktioner. Under f ö ruts ä ttning
att skattef ö rm å nen, dvs. m ö jligheten att undvika beskattning enligt de nyssn ä mnda
jreglerna, i allt v ä sentligt utgjort vad den skattskyldige har avsett
att uppn å genom sitt valda f ö rfarande ä r allts å
rekvisiten f ö r att klausulen skall kunna till ä mpas
uppfyllda.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 135

6.4 Taxer
ing

Har
skattedomstol i enlighet med de regler som har f ö reslagits i det f ö reg å ende
funnit att ett visst f ö rfarande ä r att betrakta som skatteflykt blir konsekvensen
att f ö rfarandet inte skall utg ö ra grund f ö r beskattningen. Det å terst å r d å att
klarg ö ra hur taxeringen skall best ä mmas .

Arbetsgruppen
har som huvudregel f ö reslagit att man skall utf.ira taxering eller
skatteber ä kning med bortseende fr å n den
eller de r ä ttshandlingar som har medf ö rt de av
lagstiftaren inte avsedda skattef ö rm å nerna. N ä r en skatteregel har kringg å tts inneb ä r det att
man skall f ö rs ö ka anpassa det taxeringsm ä ssiga
resultatet till resultatet av den n ä rmast till hands liggande seri ö sa
transaktionen varmed den skattskyldige hade kunnat å stadkomma
likv ä rdig ekonomisk effekt. Kan denna grund inte till ä mpas eller
skulle den leda till osk ä ligt resultat f å r taxering eller skatt best ä mmas till
sk ä ligt belopp.

Som
kommer att framg å av det f ö ljande (avsnitt 0.5) f ö resl å s till ä mpningsomr å det f ö r
skatteflyktsklausulen bli mer begr ä nsat ä n enligt arbetsgruppens f ö rslag. En
f ö ljd £ .v detta ä r att det blir taxeringen som kommer att p å verkas av
en till ä mpning av klausulen och att det inte beh ö vs n å gra best ä mmelser f ö r
skatteber ä kning i s ä rskilda fall.

Taxering
enligt de av arbetsgruppen f ö reslagna principerna synes i flertalet fall inte
beh ö va v å lla n å gra s ä rskilda sv å righeter. Detta g ä ller kanske i synnerhet i fr å ga om n ä rst å endetransaktionerna.
Dessa har ofta det gemensamt att den skJttskyldige har velat kringg å avdragsf ö rbudet f ö r vissa
periodiska underst ö d eller har ö nskat att med skattem ä ssiy verkan f ö ra ö ver
inkomst p å anh ö rig. I dessa fall kommer en till ä mpning av
klausulen regelm ä ssigt att inneb ä ra att avdrag v ä gras f ö r underst ö det eller
att den skattskyldige beskattas f ö r den inkomst som han har velat f ö ra ö ver p å anh ö rig.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 136

Ä ven i andra situationer kan motsvarande princip
till-l ä mpas. Ett vanligt f ä ll kan vara att egendom f ö rs ö ver till
utomst å ende med hj ä lp av Konstlade avtal, som ger den ursprunglige ä garen
olika skattef ö rm å ner. Vid s å dana transaktioner har den skattskyldige ofta velat
utnyttja reglerna f ö r beskattning av realisationsvinster f ö r att
undg å den regelm ä ssigt str ä ngare r ö relsebeskattningen. Taxering b ö r ä ven i
dessa fall normalt kunna best ä mmas med ledning av den n ä rmast
till hands liggande r ä ttshandling som - bortsett fr å n skattef ö rm å nen -
skulle ha gett samma ekonomiska resultat som kringg å endehand-1
ingen.

Med
n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling b ö r d å f ö rst å s vad som f ö r en utomst å ende betraktare skulle vara det normala handlingss ä ttet i en
motsvarande situation. Det kan givetvis ibland intr ä ffa att
det ä r m ö jligt att begagna sig av flera alternativa
handlingsm ö nster som alla skulle kunna betecknas som
"normala" for att n å det efterstr ä vade m å let. I s å dana fall skall j ä mf ö relsen
givetvis avse det alternativa f ö rfarande som ä r till den st ö rsta f ö rdelen f ö r den skattskyldige. Detta inneb ä r dock
inte att domstolen skall beh ö va pr ö va alla uppt ä nkliga m ö jligheter som skulle ha st å tt den
skattskyldige till buds f ö r att n å det å syftade ekonomiska resultatet.

Den
huvudregel f ö r taxering som har f ö rordats i det f ö reg å ende kan
i s ä rskilda fall vara sv å r att till ä mpa eller leda till en osk ä ligt h ö g
skattebelastning. Det g ä ller n ä rmast s å dana fall dar det inte entydigt g å r att i
alla detaljer precisera ett f ö rfarande som - bortsett fr å n
skatteeffekterna - skulle ge samma ekonomiska verkningar som det f ö rfarande
som har ansetts inneb ä ra skatteflykt. Denna situation kan uppkomma t.ex.
om sistn ä mnda f ö rfarande har byggts upp genom en serie r ä ttshandlingar
eller om de vidtagna å tg ä rderna ä r av komplicerad natur.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 137

I
s å dana fall ä r det inte alltid m ö jligt att p å objektiva
grunder m ä ta storleken av den obeh ö riga
skattef ö rm å n som den skattskyldige genom sitt f ö rfarande
skulle ha uppn å tt. En till ä mpning av regeln om att man vid taxering skall s ö ka sig
till den r ä ttshandling som -bortsett fr å n
skatteeffekten - ligger n ä rmast till hands kan dessutom, totalt sett, f å mycket k ä nnbara
ekonomiska konsekvenser f ö r den skattskyldige. Den skattskyldige kan t.ex,
vara bunden gentemot sina medkontrahenter p å grund av civilr ä ttsliga
regler. Man kan med andra ord inte bortse fr å n de civilr ä ttsliga
verkningarna av den skattskyldiges transaktioner.

Som
arbetsgruppen har p å pekat ä r det inte meningen att ä ndam å let med
lagstiftningen mot skatteflykt skall str ä cka sig l ä ngre ä n att å stadkomma ett r ä ttvist beskattningsresultat.
Det ä r givetvis inte meningen att man med st ö d av generalklausulen skall å stadkomma
en h å rdare beskattning ä n vad ett "normalt" handlande fr å n den
skattskyldiges sida skulle ha lett till.

Fr å n denna
principiella utg å ngspunkt ä r det tydligt att huvudregeln bor kompletteras med
en best ä mmelse som ger domstolarna m ö jligheter till en friare pr ö vning.
Arbetsgruppen har f ö reslagit att om huvudregeln inte kan till-l ä mpas
eller om den skulle leda till ett osk ä ligt resultat f ö r den skattskyldige b ö r
taxeringen kunna best ä mmas till ett sk ä ligt belopp. En regel med
detta inneh å ll synes v ä l tillgodose ö nskem å let om en friare pr ö vning 1 s ä rskilda
fall. Arbetsgruppens f ö rslag i denna del b ö r komma till uttryck direkt
i lagtexten.

Sammanfattningsvis
f ö resl å s att reglerna om r ä ttelse av taxering
formuleras p å f ö ljande s ä tt. Inneb ä r den r ä ttshandling som den skattskyldige har f ö retagit
att skatteflykt anses f ö religga, skall taxering inte best ä mmas p å grundval
av r ä ttshandlingen utan i st ä llet p å grundval av den n ä rmast till hands liggande r ä ttshandling
som, bortsett fr å n skattef ö rm å nen, skulle ge lik-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 138

v ä rdigt
ekonomiskt resultat. Om s å dant f ö rfarande inte kan till ä mpas
eller skulle leda till osk ä ligt resultat, skall taxeringen best ä mmas till
sk ä ligt belopp.

K ä nnetecknande
f ö r skatteflyktsf ö rfarandena ä r i regel att en skattskyldig skaffar sig sj ä lv ober ä ttigade
skattef ö rm å ner. Mera s ä llan l ä r f ö rfarandet ha n å gon p å taglig ekonomisk betydelse f ö r en
eventuell m.edpart. Detta g ä ller i vart fall ifr å ga om å tskilliga
n ä rst å endetransaktioner och s å dana
kringg å enden som m ö jligg ö rs genom att en utomst å ende st ä ller sig
sj ä lv eller ett s ä rskilt tillskapat bolag till f ö rfogande.
Som redan tidigare har sagts synes det inte vara erforderligt med s ä rskilda
regler f ö r att tillvarata medpartens intressen i skatteflyktsfallen.
I viss utstr ä ckning b ö r dock s å dana h ä nsyn tas inom ramen f ö r den sk ä lighetspr ö vning som
nyss har f ö rordats f ö r s ä rskilda fall.

Med
anledning av n å gra p å pekanden under remissbehandlingen b ö r vidare
framh å llas att man vid taxering stundom kan vara tvungen att ta h ä nsyn till
furh å llandena under flera taxerings å r. En transaktion kan ha genomf ö rts genom
en serie avtal som str ä cker sig ö ver en l ä ngre tidsperiod. Ett inledande arrangemang av i
och f ö r sig grundl ä ggande betydelse f ö r skatteflykten kan ha
vidtagits ett å r f ö r att sedan fullf ö ljas ett senare å r och d å resultera
i den slutliga skattef ö rm å nen. Likas å kan ett f ö rfarande som det f ö rsta å ret ger
en skattef ö rm å n med tiden visa sig f å mer of ö rdelaktiga
skattekonsekvenser. Ä ven den omv ä nda situationen kan t ä nkas. Det ä r
knappast m ö jligt att i detalj reglera alla hith ö rande
fall. Huruvida den allm ä nna skatteflyktsklausulen skall till ä mpas m å ste i f ö rsta hand
grundas p å en bed ö mning av aktuella f ö rh å llanden.
Normalt blir en pr ö vning av f ö rh å llandena vid tiden f ö r det f ö rsta
avtalets ing å ende fullt tillr ä cklig. Som arbetsgruppen har
framh å llit b ö r ett yrkande om till ä mpning av
skatteflyktsklausulen inte utan vidare kunna bem ö tas med p å st å enden om
t ä nkbara framtida skatte-ol ä genheter av det ifr å gasatta avtalet. S å b ö r endast
vara m ö jligt om ol ä genheterna blir aktuella inom en relativt snar
framtid.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 139

On en 3er-ie avtal har in/.;"!!: L'-,, som vai' f ö r sin ger omotiverado f ö rm.aiier, s'''.an. sk.attofJ y!;l:Gi;lau3ulon sj ä lvfallet lunrn tiMlanipars vid .flera :'il.l.C,'il] en. Om d ä re.Tiot etl;
inledande avtal ensamt .i.nte leder till n å on
skattef Ö rm,-m, f ä r tillr.ii.ipn.i nre'"i av klausulen anst å till dess det ofter.f ö ljando avtal till-k':-CT- som ger den .';lutliga skattef ö rmiVien. Detta l-.)r.rie j7 ö l,ja av okat l:ef ] yktLiklausulcnr. uppbyggnad .1.
f ö rening med den f ö reslagna regeln om taxeri.ng.

.L anclutning till det sist sagda lan det vara L ä mpligt att fasta uppm ä rksamheten pa att det f ö rfarande
.Dom leder til] den slutliga skattef ö rm å nen lan Eti'.Tclta sig ö ver mor an ett beska t Liiings ä r. I ett s-dant fall b ö r det inte f ö religga n å gra hinder mot att f ö rfarandet angrips inom den ordinarie taxeringsprocessens ramai'. Der.
om.'~.tandigheten t.ex.
att ett inledande
avtal har ing.-.wtts under ett tidigare beska;. Lni ngs ä r an doL d.v. den rfi Llsliandli ng-, som ger den
alutliga skattef ö rm."n'ien, genomf ö rs b ö r allts,!!
inte utesluta att processen f ö rs som ett
vanligt taxeri.ngsm ä l. Kn n ä raliggande fr ä ga
g ä ller m ö jligheterna till eftertaxering 1 Gl-.attcflyktsm. å l . Denna fr. ä ga
k.oinnier att tas upp 1 det f ö ljande
avsnittet om processuella fr ä gor in.m,
(avsnitt 6.6).

6. 5 Lagstiftningens till ä mpningsomr ä de in.n.

Arbe Lsgruppon har gett sitt f ö rslag till lagstif tn.i ng mot skatteflykt ett brett
till ä inpningsoinr' ä de. Generalklausulen f ö resl ä s bli till ä mplig i fr ä ga
om a.Lla 3l'.at-ter och avgifter som avses i 1 § skattcbrott.slagen (1971:69). H. ä nga
remissinstanser har varit l-.ritisk.a mot detta f ö r.lag och nar ansett att till ä mpningsomr å det b ö r vara sn ä vare.

Generalklausulen har byggts upp mod utg ä ngspunkt i k ä nda
sliattoflykts å tg ä rdor fr ä mst p ä ink.orasl.be.katt-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 140

ningens
omr ä de. Det iir vicVic ä sj ä lvl-laj-t atu kl.ausuleii b ö r
o.T.fatta den vanliga inl:omstbe £ kat tningen. N å gon begr ä nsning till vissa inkomstslag - t.ex, inl'.oinGt av
r ö relse - ä r v ä rlden l ä mplig eller eaz
m ö jlig. Eftersom de f ö rfaranden 3om avser inkonis
tskatter o.fta har direkta ber ö rlng'spunktcr med f ö rm ö genhetsbeskattningen,
b ö r ä ven f ö rm ö ge'ihotsskattcn omfattaG. I enlig.het med vad nu
har sagts b ö r allts å skatteflyktsklausulen till ä mpas pa
skatt enligl l;ommunalskattclag.ea (19?R: 570),
lagen (19'+7: .'376) om statlig
ini;oiiistsi-,a tt och lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhctGGl;att.
Eftersom utskif tningsskatten och ers.'i ttningssi.a t ten l.:omplet-terar
inkomstbeskattningen, syne.s liven der,ja sl-.atter b ö ra omfattas av klausulen.
Kupongskatten b ö r d ä remot l ä mnas utanf ö i-. Det sammanh ä nger bl.a. med att lagstiftningen
p å det omr å det inte omfattas av reglerna om f ö rhandsbesked
och att d ä r redan finns en allm ä nt h å llen
skattef lyk tsbest. ä mmclse.

fr å n olika
synpunkter kunde det i och f ö r sig vara av v ä rde att l å ta ä ven andra
skatter liksom vissa avgifter omfattas av skatteflyktsk.lausulen. S å lunda
kunde sambandet med f ö rm ö genhetGbeskattningOii tala f ö r att
till-l ä mpa klausulen p å arvs- och g å voskatt, i ä motsvarande s ä tt kunde sambandet med inkomstbeskattningen anf ö ras som
sk ä l f ö r att lata klausulen omfatta merv ä rdeskatten.
Som p å pekats av flera remissinstanser synes det dock oklart om Iclausulen
verkligen ä r i ä mpad f ö r dessa skatter. Detsamina g ä ller i ä n h ö gre grad ö vri.ga
sliatter liksom de olika avgifterna. Som unders trulits av bl.a. RSV kan det
visa sig p ä flera s ä tt ol,-igligt att f ö ra ö ver en
klausul, som ä r avpassad f ö r den direkta in-Icomst- och f ö rm ö genhetsbeskattningen,
n ä andra G!;atter och avgifter. Ett ytterligare sklil mot
en s ä dan utvidgning ar att det betr ä ffande flertalet h,'ir avsedda skatter och
avgi.fter saknas m ö jligheter att f ä bindande f ö rhandsbesked.
Katten till f ö rhandsbesk.ed 'Ir - som

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:17 141

n ä rmare
kommer att utvecklas i avsnitt 6.6. - ett viktigt komplement till en allm ä n
skatteflyktsklausul. Det . ä r inte m ö jligt att utan mer ingåenåe utredning inf ö ra en s å dan r. ä tt p å hela
skatte- och avgiftsomr å det.

Med
h ä nsyn till det anf ö rda b ö r skatteflyktsklausulen å tminstone
till en b ö rjan begr ä nsas till inkomst- och f ö rin ö gcnhe
tsbeskattningen. Det ä r ocks å h ä r som behovet av ingripanden ä r st ö rst. N ä r
pra);tiska erfarenheter har vunnits om klausulens till ä mpning, f å r ö verv ä gas oin
den b ö r utstr. ä clcas till att av. se . ä ven andra skatter och avgi.fter. I detl.a
sarni.aanhang b ö r betonas att det f ö rh ä llandet
att klausulens till ä mpningsomr å de begr ä nsas p ä h ä ir f ö reslaget s ä tt .givetvis inte betyder att skatteflykt p;'i
andra omr å den legitimeras. Å tskilliga av de f ö rfaranden
som kan komina att nralvtiseras i fr ä ga oni ö vriga .skatter och avgifter ä r s ä dana att
de ligger det straffbara skattefusket n ä ra elloi' har k.arakt ä r av skenavtal eller
lik.nande f ö rfaranden som ä r ä t!:omllga redan enligt g ä llande r ä tt.

6.6.
Processuella fr å gor m.m.

I
det f ö reg. ä ende har understruki ts att do t !cansl;c
vl',;-tigaste r ä ttss ä kerhe tskravet ä r att den ensk.ilde har m ö jligheter
att p ä f ö rhand ö verb!Lic!'.a de 3:.attem ä ssiga
konsolvenserna av sitt handlande. Den .f ö reslagna skatteflyktsklausulen har ocks ä
utformats s;i att det redan fr å n b ö rjan i st ö rsta m ö jliga utstr ä ckning skall st å k/lart f ö r de
slvattsliyldlga i vilken rn ä n ett f ö rfari.n.gs-G ä tt lian t. ä nkas bli under!:. ä n t. Detta hindrar givetvis
.inte att det h ä r p å samma s ä tt som vid till ä mpningen av annan
laf;Gtiftning kan ur)|)st,'i besv ä rliga tolkningsproblem. Det finns d ä rf ö r-
anledning; att pr ö va oin f ö rutse-barbo ton k.an ytterligare ö icas |3 ä denna
punk.t.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 142

E ö r att tillgorlose ö nsiiem ä let
om f ö rutsebarhet har arbetsgruppen f ö reslagit att de sl:a t i:.G'-yldiga sl:all f å ovillkorlig r ä tt
till bindande f ö rriandsbesked betr ä ffande de av grupoea f ö reslagna objektiva rek.vi-Giten. I stort sett har detta f ö rslag f å tt
ett positivt ;ri()L tagande vid re.nissbehandlingen.

Katten t.Lll f ö rhandsbesired
b ö r ses som ett viktigt koi.ipl ement
till skattef lylctslclausulcn. ;'>iligt f ö rordningen
(1951:442) om f ö rhandsbesked i taxeringsfr å gor har skattskyldig m ö jlighet att f å
f ö rhandsbesked fr å n RSV (beskedet

l ä mnas av R:3V:s r ä ttsn ä mnd) i fr å ga
,Gom ror hans taxe-.'ing till. !-.oni:nunal inkomstslcat t, statlig inicoms
tskatt, statlig f ö rm ö .genhe tss":at t, utslif tningsskatt eller ers ä t-cningsskat t. Som villk.or g ä ller att f ö rhandsbe-3'i-:edet
3'-all vara av synaerli,g vikt f ö r den
ska.ttskyl-'Jige eller att beskedet har betydelse f ö r enlietlig lagtol'.-:ni,ng eller E ä ttst Lll ä mpning.
Det .f ö rsta villkoret har
tLlll'.oi.in;--.t bl.a. for att undvika att f ö rhands-besi-.cd 3''.al.l beh ö va
l ä :-inas i s å dana fall d ä r
ans ö l-iningsn avser ett mindre belopp.

Av det anf ö rda framg å r att .nuvarande best ä mmelser om f ö rhandsbesked i taxcringsfr å gor redan omfattar samtliga de skatter p å vill;a skatteflyk.tsllausulen avses bli till. ä mpli.g. N ä gra
mer omfattande ä ndringar av best ä mmelserna pa detta oi.ir å de beh ö vs
allts å inte. Det synes emellertid n ö dv ä ndigt att s ä rskilt i.narkera att den 3katt3lcyldige - i annat ä n bagatellfr å gor
- slcall ha en ovillkorlig r ä tt att erh å lla .f ö rha.ndsbesl'.cd
n:\r det g ä ller till ä mpningen av sk.atteflyktsklausulen.
Det s;:er enklast genom att n. ä mnda f ö rordning !;omplette.ras r;ied ett till ä gg av vilket framg å r att f ö rhandsbesked skall Tieddelas i fr å ga som avser till ä mpningen
av skattef lyk tsl:lau.sulen om en s å dan
pr ö vning ä r av vikt f ö r
s ö kanden. F ö r att undvika missf ö rst å nd b ö r p å pekas att f ö rhandsbesked - p å
samma s ä tt som nu g ä ller -ocks å
skall kunna meddelas om beskedet har betydelse f ö r enhetlig lagtolkning eller rattstilL ä mpning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:17 143

I
sammaiihanget b ö r f ö ljande till ä ggas. I och mod att skatteflyktsklausulen blir en
del av i-egelsystemet ligger det i sakens natur att en ans ö kan om
besked huruvida klausulen , ä .'" till. ä nijilig n ä visst i ans ö ):-ningen angivet f ö rfarande inte f-ir avvisas d ä rf ö r att RSV
finner att f ö rfaraidet ä r att bed ö ma soin sicatte-flykt. Detta ä r en
direkt f ö ljd av den f ö resi.agna utvidgningen av till ä mpningsomr å det f ö r f ö rhandsbeskeden.
Den som har intresse av att f ä veta om en viss planerad transaktion faller inom
skatteflyktsk.lausulens till ä mpningsomr å de eller ej skall allts å liunna f å .f ö rhandsbesked
enligt f ö rordningens best ä mmelser. Med den f ö reslagna
uppbyggnaden av skafcteflyitsklausulea koiTimer ett f ö rhandsbesked
i princ.i.p att innefatta en fullst. ä n-dig pr ö vning av den transaktion som ä r i fr å ga. Det
blir allts å inte aktuellt att - p ä det s ä tt som
arbetsgruppen har f ö reslagit - begr ä nsa pr ö vningen
till objektiva relcvisit. Betr ä ffande r ä tten till f ö rhandsbesk.ed b ö r slutligen f ö r
tydlighetens slcull till ä ggas f ö ljande. Liksom hittills m å ste den
fr å ga, som skall besvaras genom f ö rhandsbesked, avse n å got eller n å gra
ivonkreta f ö rfaranden. En allm ä n f ö rfr å gan om
hur ma.a t, ex, skall .f ö rfara i en viss situation f ö r att f å l ä gsta m ö jliga
skatt skall sj ä lvfallet inte besvaras av !{SV.

N å gra
remissinstanser har f ö reslagit att en skattskyldig, som har velat l ä gga ett
visst avtal till grund f ö r beskattningen, b ö r f å m ö jlighet
att med verkan i skatteh ä nseende l å ta avtalet å terg å om det sedermera visar sig att
skatteflyktsklausulen blir till ä mplig. Med anledning av detta b ö r f ö ljande
framh å llas. Klausulen tar fr ä mst sikte p å s å dana fall d ä r de skattskyldiga och deras medhj ä lpare p å olika s ä tt genom
konstlade arrangemang har f ö rs ö kt uppn å av lagstiftaren inte avsedda skattel ä ttnader.
En till ä mpning av l:lausulen l ä r i dessa fall inte komma som n å gon ö verrasl:ning,
I mer tveksamma fall finns alltid m ö jligheten att beg ä ra f ö rhandsbesked.
Av dessa sk. ä l ä r det knappast p å k.allat att

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 144

inf ö ra en r ä tt till å terg å nf;. En
3"idan or;in:in;; sln.ille dessutom kunna f å den ol ä mpliga
konsekvensen att den till stor del eliminerade skatteflyktsk.lausulens allm ä npreventiva
effekt och ö ppnade m ö jligheter till ren spekulation. En skattskyldig
s):ulle utan risk. kunna ge sig in p å en skatteflyktstransaktion i medvetande om att
transaktionen sedermera, om den uppt ä cks och inneb ö rden klarl ä ggs av beskattningsmyndighoterna, kan å terkallas
med befriande verkan.

Med
tanke p å att de fall d ä r till ä mpning av skatte-flyktsk.lausulen aktualiseras i m å nga fall
'-.an bli komplicerade har arbetsgruppen inte ansett det l ä mpligt
att L ä gga pr ö vningen av dessa hos taxeringsn ä mnderna
utan har f ö reslagit att generalklausulen skall till ä mpas f ö rst i l ä nsskatter ä tt. M å nga
remissinstanser har ansett att denna l ö sning b ä st tillgodoser r ä ttss ä kerhetskravet.
Å
andra sidan har bl.a. RSV h ä vdat att klausulen b ö r till ä mpas
redan av taxeringsniimnd. Ver):et har d ä rvid h ä nvisat till den n ä ra f ö rest å ende
omorganisationen av taxeringsarbetet i f ö rsta instans.

Det
vore givetvis i och f ö r sig v ä rdefullt om s!:atte-flyktsklausul en kunde till ä mpas p å samma s ä tt som ö vriga
sk.atteregler. I m å nga fall torde oclis å taxeringsn ä mnderna
vara v ä l skickade att bed ö ma och administrera dessa skatteflyktsfr å gor. Det
st å r samtidigt klart att det i andra fall fr ä n olika
synpunlcter ä r att f ö redra att fr å gor d ä r till ä mpning av klausulen ak.tualiseras blir f ö rem å l f ö r en
domstolsm ä ssig pr ö vning p å ett s å tidigt stadium i processen som m ö jligt.
Det finns d ä rf ö r knappast sl-. ä l att f.n. avvika fr å n
arbetsgruppens f ö rslag p å denna punkt. Det kan emellertid finnas anledning
att å ter prova fr å gan n ä r prakti3l:a erfarenheter har vunnits betr ä ffande
den nya taxeringsorganisationen och till ä mpningen av skatteflyktslilausulen.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 145

I
enlighet med det nu sagda f ö resl å s allts å att fr å gor om till ä mpning av sl;attefly'Ktsklau3ulen inte skall pr ö vas av
taxoringsnrimnd. Anser n ä mnden att iclauaulen , ä r till ä mplig p å ett
visst f ö rfarande b ö r den anm ä la detta till vederb ö rande Si-.attechef.
Slcattechefon f ä r sedan f ö ra klausulens till ä mpning under
skattedomstolens pr ö vning.

Som
p å pekats fr å n remissh å ll b ö r en s å dan anm ä lan fr å n taxeringsn ä mnden delges' den sl:atts!;yldigo. I ö vrigt
sy.nes det inte motiverat att f ö resl å n å gra s ä rskilda processuella regler n ä r det g ä ller sj ä lva handl ä ggningen
av skatteflyk.tsm ä l. I en taxeringsprocess som f ö rs av den
skattslcyldige kan en tilL ä moning av k.lausulen bli aktuell genom att ett
icvittaingsyr!'.ande framst ä lls. F ö rs det allm ä nnas talan av annan ä n slcattechef f ö ljer av
best ä mmelsernas utformning att kvittiiingsyrkandet f ö rst m ä ste
underst ä llas vederb ö rande skattechef. Av best ä mmelsernas
utformning f ö ljer ocks å att skattedomstolarna inte ä ger r ä tt att
tillilmpa l;lausulen ex officio, dvs. utan n å got yrkande fr ä n den
fis:ala sidan. I och f ö r sig b ö r det d.-iremo t vara i.n ö jllgt att
- inom de beloppsramar som den aktuella proceGGcn :nedger -f ö rst i h ö gre
instana framst ä lla yrkande om att klausul e.a s!:all till ä mpas.

N å gra remissinstanser
har f ö reslagit s ä rsi ilda handl ä gg-ningsregler, t.ex, att l ä nsslcatter ä tt och
l;ammarr ä tt skall ha s ä rskild sammans ä ttning i decsa m. å ] , En s å dan
ordning skulle Icomplicera f ö r.farandet och samtidigt medf ö ra risk.
f ö r att handl ä ggningstiderna Icomner att f ö rl ä ngas.
Dessa ol ä genheter talar f ö r att f ö rslagen
inte b ö r genomf ö ras,

I
sammanhanget b ö r undcrstrylcas vik.ten av att RSV tillf ö rs s å dana
resurser att handl. ä ggningen av sk.atteflykts-m å len kan
s]:e med minsta m ö jliga tidsutdr ä kt.

10 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 146

I
det f ö ljande skall vissa andra processueli.a fr å gor som
har tagits upp vid remissbehandlingen ber ö ras.

Utformningen
av skatteflyktsklausulen har skett p ä ott s å dant s ä tt att de skattskyldiga skall f å
tillfredsst ä llande m ö jligheter att redan p å f ö rhand
bilda sig en uppfattning om var gr ä nserna f ö r till ä mpningsomr å det g å r. Denna uppl ä ggning hindrar emellertid inte att utg å ngen i
ett m å l om ifr å gasatt skatteflykt kan vara oviss. Detta sammanh ä nger
bl.a. med att m å l av denna typ i sig kan antagas vara av
komplicerad natur och att det ofta kan uppst å besv ä rliga bed ö mningsfr å gor. Ä ven om r ä ttstill ä mpningen
i skatteflyktsm å len i princip inte skiljer sig fr å n andra
taxeringsm å l kan s å ledes skatteflyktsm å len i praktiken ofta visa
sig bli av kontroversiell natur. Det kan antagas att en ifr å gasatt
till ä mpning av klausulen - å tminstone i ett inledningsskede n ä r det ä nnu inte
har hunnit utbildas n å gon fast praxis p å omr å det -
ofta kommer att leda till en process som f ö rs i flera instanser. Det kan allts å dr ö ja avsev ä rd tid
innan fr å gan hinner bli avgjord genom ett lagakraftagande
beslut. Mot derma bakgrund kan det finnas sk ä l att inf ö ra best ä mmelser
som ger de skattskyldiga m ö jligheter att f å anst å nd med
inbetalningen av den ytterligare skatt som f ö ranleds av att klausulen
har till ä mpats. Fr å n remissh å ll har f ö reslagits en generell regel av inneb ö rd att
skatten inte skall f å tas ut f ö rr ä n taxeringen har vunnit laga kraft.. En mer ä ndam å lsenlig
ordning ä r att begr ä nsa anst å ndsm ö jligheten till s å dana fall_ d ä r sakl ä get ä r
komplicerat eller d ä r r ä ttsfr å gan bed ö mes som oviss.

Mot
denna bakgrund f ö rordas att anst å ndsfr å gan avg ö rs efter
en individuell pr ö vning inom den aktuella taxeringsprocessens ramar.
Denna pr ö vning b ö r ankomma p å
den domstol - kammarr ä tt eller
regeringsr ä tten - som

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 147

har
att pr ö va besv ä r ö ver det beslut genom vilket skatteflyktsklausulen
har kommit ett till ä mpas. F ö r att f å s å enkla regler som m ö jligt b ö r anst å ndsm ö jligheten
begr ä nsas till s å dana skatter som debiteras enligt uppb ö rdslagen
(1953:272) som kvarst å ende eller v inkommande skatt. Med denna ordn.ing
kominer samtliga skatter som ligger Inom skatteflyktsklausulens till-l ä mpnlngsomr å de att
omfattas av anst å ndsbest ä mmelserna.

A.nst å ndet
skall allts å avse den ytterligare skatt som den skattskyldige
har att erl ä gga i form av kvarst å ende eller tillkommande
skatt p å gnmd av att skatteflyktsklausulen har till ä mpats. N ä r det g ä ller att
best ä mma hur stor del av den statliga inkomstskatten som har p å f ö rts p å grund av
att skatteflyktsklausulen har till ä mpats skall den taxeringsh ö jning som
har gjorts med st ö d av klausulen anses ha utgjort sista ledet i
taxeringen. Det belopp varmed taxeringen till statlig inkomstskatt har h ö jts p å grund av
klausulens tilll ä mpning skall allts å anses ligga p å toppen
av annan statligt taxerad inkomst. Motsvarande b ö r g ä lla i fr å ga om den
statliga f ö rm ö genhetsskatten. En direkt f ö ljd av
ett anst å ndsbeslut blir att den skattskyldige f å r uppskov
ocks å med att betala s å dana ytterligare egenavgifter som har p å f ö rts p å grund av
att klausulen har till ä mpats. Talan mot beslut i ä rende om
anst å nd b ö r inte f å f ö ras. Ett anst å ndsbeslut b ö r, i analogi med vad som g ä ller
enligt 49 § 3 mom. uppb ö rdslagen f å avse tid Intill dess tv å m å nader har
f ö rflutit, fr å n domstolens beslut i fr å ga om
taxeringen och det b ö r kunna omedelbaVt å terkallas av domstolen n ä r det f ö religger
sk ä l d ä rtill.

Anst å ndsreglema
b ö r tas in i en s ä rskild paragraf 1 lagen mot skatteflykt.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 148

I
n å gra remissyttranden har gjorts g ä llande att det i praktiken blir sv å rt f ö r det
allm ä nnas representant att hinna utreda skatteflyktsfall och v ä cka talan
inom ordinarie besv ä rstid. Likas å har det framh å llits att å tskilliga skatteflyktstransaktioner uppt ä cks f ö rst i
samband med taxeringsrevision och att det inte s ä llan blir fr å ga om
eftertaxerlngsm å l. Ö nskem å l har framf ö rts om l ä ngre besv ä rstider och om utvidgade m ö jligheter
till eftertaxering eller till besv ä r 1 s ä rskild ordning.

Om
en allm ä n skatteflyktsklausul skall f å avsedd effekt, m å ste givetvis den praktiska
till ä mpningen vara smidig. Det kan m å nga g å nger vara sv å rt f ö r skattemyndigheterna att genast uppt ä cka fall
av skatteflyktsnatur. Ä ven om en l å ng rad avtal och transaktioner redovisas ö ppet i
den skattskyldiges deklaration kan f ö rh å llandena vara s å dana att det ä r m ö jligt att
klarl ä gga f ö rfarandets Inneb ö rd f ö rst efter
en ing å ende och tids ö dande granskning. Vidare kan enstaka r ä ttsheuidlingar
vid en f ö rsta anblick te sig fullt acceptabla medan en efterf ö ljande
kontroll ger en annan bild. Det nu sagda ä r emellertid inte speciellt f ö r
skatteflyktsklausulen. I stort sett samma problem m ö ter vid
till ä mpningen av m å nga andra skatteregler. Mot denna bakgrtmd synes
det Inte motiverat att l å ta skatteflyktsregeln inta en s ä rst ä llning p å s å s ä tt att
den kompletteras med s ä rskilda besv ä rsregler eller eftertaxeringsm ö jllg-heter.

Tidigare
har framh å llits att ä ndam å let med reglerna mot skatteflykt inte str ä cker sig
l ä ngre ä n att ge m ö jligheter till r ä ttvisa taxeringar. En
konsekvens av detta st ä llningstagande ä r att de nu f ö reslagna
reglerna inte b ö r medf ö ra n å gon utvidgning av till-l ä mpningsomr å det f ö r
reglerna om skattebrott och

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 149

skattetill ä gg, list
synes inte heller befogat att in-c.irelvt - dvs. genom at utvidga d.in
skattskyldiges uppgl.ftsskyldlghet enligt taxeringslagen - å stadkomma
en s å dan sk ä rpning. Den omst ä ndigheten att skatteflyktsklausulen
har tin ä rr.pos p å ett visst f ö rfarande !;tcfjv' d Jr.f ö r i sig inti- n å gon grund
f ö r att vill ä nipa rf ..:1 f-rn-T om skattebrott eller skattetill ä gg. Har
den sk,--It t. .kyl dl ge ö ppet redovisat alla omst ä ndigheter
av

tydi''se skall va'ken eftertaxering ske eller
skatte-tlllpff p å f ö ras- Skatteflykten som s å dan
."kall allts å Inte f ö ranlpda eftertaxering eller skattetill ä gg, men v ä l det f ö rh å llandet
att skatteflykten d ö ljs genom knapph ä ndig redovisning eller
missvisande be.skrivning av de faktiska f ö rh å llandena.

Det
anf ö rda Inneb ä r ocks å att samma regler b ö r g ä lla f ö r
eftertaxering i de fall d ä r den allm ä nna skatte-.flyktsklau.sulen ä r till ä mplig som
i andra fall. En f ö ruts ä ttning f ö r eftertaxering ä r, liksom i fr å ga om
skattetill ä gg, att den skattskyldige har l ä mnat en
oriktig uppgift eller har underl å tit att l ä mna en uppgift som ä r av betydelse f ö r att en
riktig taxering skall kunna ske.

Arbetsgruppen
har ä ven f ö reslagit att myndighet, som har r ä tt att l ä mna f ö rhandsbesked,
skall f å ge bindande f ö rklaring av generell karakt ä r att
viss typ av f ö rfarande utg ö r skatteflykt i generalklausulens mening. Flertalet
remissinstanser har avvisat f ö rslaget, varvid bl.a. har gjorts g ä llande
att den f ö reslagna lagf ö r-klarlngsr ä tten skulle inneb ä ra en inte acceptabel delegation
av lagstiftningsmakten. Denna kritik f ö refaller befogad. Tanken bakom arbetsgruppens f ö rslag
synes n ä mligen vara att den bindande f ö rklaringen skall f å en slags lagutfyllande
verkan. Det kan till ä ggas att ett s å dant system under alla f ö rh å llanden
skulle f å

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 150

en
mycket begr ä nsad r ä ckvidd eftersom pr ö vningen endast skulle komma
att omfatta de objektiva f ö ruts ä ttningarna f ö r klausulens till ä mplighet. Arbetsgruppens f ö rslag i
denna del b ö r d ä rf ö r inte genomf ö ras.

6.7 F ö rfattningsf ö rslagen

Som
arbetsgruppen har f ö reslagit b ö r den allm ä nna skatteflyktsklausulen tas in i en frist å ende lag
mot skatte flykt. 11 § av lagf ö rslaget har lagens till ä mpningsomr å de
angivits, 2 § Inneh å ller sj ä lva skatteflyktsklausulen, medan 3 § f ö reskriver
hur r ä ttelse skall ske i de fall d å skatteflykt anses f ö religga. I 4 § har
Intagits best ä mmelsema om anst å nd med skattebetalning.

F ö rfattningsf ö rslagen
omfattar ä ven ä ndringar i 1 §
f ö rordningen om f ö rhandsbesked i taxeringsfr å gor.
Vidare f ö resl å s att till 67 § TL fogas en best ä mmelse som klarg ö r att
taxeringsn ä mnd ej skall till ä mpa den allm ä nna
skatteflyktsklausulen och att en anm ä lan fr å n taxeringsn ä mnden om till ä mpning av lagen om skatteflykt skall delges den
skattskyldige.

6.8 Ikrafttr ä dande

Den
allm ä nna skatteflyktsklausulen b ö r tr ä da i kraft tre veckor efter den dag, d å lagen
enligt uppgift p å den har utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling.
Best ä mmelsema b ö r dock ej ä ga till ä mpning p å r ä ttshandling som har f ö retagits f ö re ikrafttr ä dandet.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 151

Bilaga
3

Sammanställning
av remissyttranden över departementspromemorian (Ds B 1978:6) Lag mot
skattefiykt

1
Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av
justitiekanslern (JK), Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, brottsförebyggande rådet
(BRÅ), riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för mellankommunala mål,
samtliga länsstyrelser, utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen (USS), Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen auktoriserade
revisorer (FAR), Föreningen Svenges kommunala taxeringsrevisorer.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skånes
handelskammare, Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Svenska bankföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska handelskammarförbundet, Svenska revisorsamfundet (SRS),
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges föreningsbankers
förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation-Familjeföretagens förening (SHIO-Familjeföretagen),
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters
förbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden
från Kalmar läns handelskammare och LO-distriktet i sydöstra Sverige.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttrande från LO-distriktet i Skåne.

LRF
åberopar yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation.

SAF, Sveriges industriförbund, Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
handelskammarförbundet och Sveriges grossistförbund har åberopat yttrande av
Näringslivets skattedelegation.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund
har avgett gemensamt yttrande.

2
Allmänt om införandet av en generalklausul mot skatteflykt

Det helt övervägande antalet remissinstanser är
positiva till att en generalklausul införs.

Kammarrätten i Göteborg anser att de argument som i
den allmänna debatten har brukat anföras mot en sådan klausul har vederiagts i
promemorian. Det är sålunda enligt kammarrättens åsikt orimligt att på beskattningens
område ställa upp krav på konkreta och preciserade gränser för vad som godtas,
när man inte gör det vare sig på straffrättens eller civilrättens

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 152

område.
Ett sådant krav upprätthålls inte heller inom den nu gällande skatterätten.
Kammarrätten anför vidare:

Frågan om en allmän skatteflyktsklausul är framför
allt en teknisk fråga om hur klausulen lämpligen bör utformas. Att härvid
rättssäkerhetsfrågorna måste träda i förgrunden aren självklarhet. Men
samtidigt måste beaktas att klausulen blir tillräckligt effektiv, så att man
verkligen kommer åt de förfaranden som man vill motverka. Till synes är dessa
mål svära att förena, men enligt kammarrättens mening finns det tekniska
lösningar som i rimlig grad tillgodoser dem båda.

Göta
hovrätt anför:

Såväl i expertgruppens betänkande som i promemorian
har man visat på omständigheter som klart ger vid handen att skatteflykten i
framtiden ej kan bekämpas enbart med speciallagstiftning. Skatteflykten sker i
allt större skala och synnerligen betydande belopp undandras beskattning. En
allmän skatteflyktsklausul kan inte minst genom sin allmänpreventiva effekt
förväntas effektivt motverka skatteflyktsåtgärder. Hovrätten vidhåller sitt
tidigare ställningstagande och tillstyrker således att en allmän skatteflyktsklausul
införs.

JK framhåller att utvecklingen visar att det inte
är möjligt att på ett tillfredsställande sätt bemästra skatteflykten med
speciallagstiftning och anser att det finns ett stort behov av en
generalklausul.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att dess
positiva syn på införandet av en generalklausul bottnar i den
rättssäkerhetsaspekt som har att göra med lojaliteten till skattesystemet.
Länsstyrelsen anför bl. a. följande:

Alla medborgare bör kunna lita på att alla andra
blir rikligt beskattade. Man måste alltså ha tilltro till lagstiftningens
möjligheter att komma tillrätta med skattskyldiga som, genom att bryta mot
regler och principer i skattesystemet, söker undgå sin skatteplikt. Det torde
inte vara någon överdrift att påstå att tilltron till lagstiftningen i detta
avseende under senare tid minskat. Detta i sin tur leder till att alltfler
bryter mot det regelsystem som gäller. Ett väsentligt intresse måste därför
vara att öka tilltron till att lagstiftningen är så utformad att den ger det av
statsmakterna beslutade beskattningsresultatet.

En avvisande inställning till införandet av en
generalklausul mot skatteflykt redovisar Sveriges advokatsamfund, Svenska
företagares riksförbund, SHlO-FamlljeJöretagen, Sveriges köpmannaförbund.
Svensk industriförening, Kalmar läns handelskammare och Skånes handelskammare
samt minoriteter i länsstyrelserna i Stockholms, Alvsborgs och Jämdands län. De
anser att skatteflykten även i fortsättningen bör bekämpas med
punktlagstiftning.

Den avvisande inställningen motiveras främst med
att en generalklausul inte tillgodoser kravet på förutsebarhet.

Enligt Sveriges advokatsamfund utgör den
omständigheten att det redan i den gällande lagstiftningen ibland inte är
möjligt att bedöma den skattemässiga behandlingen av en viss transaktion inte
något godtagbart skäl för att ytteriigare minska förutsebarheten och det över
hela fältet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 153

Svenska .företagares riksförbund framhåller att det
i det ekonomiska livet inte alltid finns utrymme att avvakta ett förhandsbesked
innan en transaktion genomförs. Om en generalklausul införs kan den
skattskyldige tvingas att antingen genomföra en förestående transaktion utan
förhandsbesked eller att helt avstå från densamma. Enligt förbundet kan därför
en generalklausul genom parternas osäkerhet om de skattemässiga konsekvenserna
många gånger förväntas utgöra en hämsko på det ekonomiska livet och kraftigt
fördröja transaktioner.

Liknande synpunkter anförs av
SHfO-FamilJe/oreiagen, Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare.

3
Utformningen av en skatteflyktsklausul 3.1 Inriktningen av lagstiftningen

Förslaget i promemorian att lagstiftningen inte bör
omfatta skenrättshandlingar och felaktigt rubricerade rättshandlingar biträds
eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.
Remissinstanserna godtar också att de av arbetsgruppen föreslagna
bestämmelserna om ogiltiga avtal lämnas utanför lagstiftningen.

Från några håll förordas dock att man i förevarande
sammanhang inför en bestämmelse som reglerar den skattemässiga behandlingen av
skenrättshandlingar. Denna inställning har bl. a. USS och länsstyrelserna i
Jämtlands och Gävleborgs län.

De flesta remissinstanserna tillstyrker att
lagstiftningen mot skatteflykt utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
promemorian. Flera av dessa ifrågasätter dock om lagstiftningen för avsedd
effekt. Bl. a. efterlyser man från myndighetshåll regler som förbättrar det
allmännas ställning på det processuella området. Vidare höjs röster bl. a. för
en vidgning av tillämpningsområdet och för att klausulen skall kunna tillämpas
också när "skatteförmånen" tillkommer en närstående.

Länsstyrelsen 1 Göteborgs och Bohus län framhåller
att målsättningen att begränsa tillämpningsområdet för generalklausulen till de
egentliga kringgåendefallen ligger väl i linje med länsstyrelsens uppfattning
om inriktningen av lag.stiftningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att den
väsentligaste anledningen till att arbetsgruppens förslag arbetats om har varit
att man ansett sig bättre böra tillgodose de skattskyldigas krav på
rättssäkerhet. Detta har gett till resultat att klausulens tillämpningsområde
blivit mindre och att de subjektiva inslagen i de kriterier som ställs upp för
klausulens användning har reducerats. Länsstyrelsen har i och för sig inte
något att invända mot den nu valda utformningen av klausulen. Det är, påpekar
länsstyrelsen, en självklarhet att de skattskyldiga så långt möjligt skall
kunna förutse skattekonsekvenserna av ett visst handlande. Länsstyrelsen
accepterar sålunda själva

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 154

utformningen
av skatteklausulen. När det gäller den processuella sidan däremot är
länsstyrelsen kritisk mot förslaget. För att den allmänpreventiva effekt som
eftersträvas skall kunna uppnås är det enligt länsstyrelsen nödvändigt att det
allmänna får möjlighet att med effektivitet och kraft inskrida mot de
kringgåendetransaktioner som klausulen tar sikte på. Länsstyrelsen i Örebro län
anför:

Det framlagda förslaget har utformats med särskilt
beaktande av den enskildes rättssäkerhet. Mot detta kan någon erinran i princip
inte göras. Detta har dock medfört att lagförslaget blivit tämligen uddlöst och
förefaller bli svårt att tillämpa i praktiken förde fiskala myndigheterna. Den
bevisbörda som lagts på dessa är mycket stor. Trots detta anser sig
länsstyrelsen böra tillstyrka att förslaget läggs till grund för en
lagstiftning mot skatteflykt. Enbart förekomsten av en sådan lagstiftning kan
beräknas få en avsevärd allmänpreventiv effekt vilket måste vara av stort
värde. Skulle det efter några år visa sig, att skatteflyktsklausulen inte fått
sådan effekt och inte heller varit praktiskt användbar, bör erforderliga
ändringar och skärpningar övervägas då. Samtidigt bör undersökas i vilken
utsträckning gällande speciallagstiftning kan undvaras och tas bort.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker också att
lagstiftningen utformas i huvudsak enligt förslaget i promemorian.
Länsstyrelsen anser dock att lagen bör tillämpas även på mervärdeskatt och att
en särskild besvärsregel införs när det gäller prövning av fall där
skatteflyktsklausulen aktualiseras.

Liknande synpunkter anförs av flera andra
länsstyrelser och företrädare för det allmänna.

Ett stort antal remissinstanser främst på den
allmänna sidan uttalar sig dock för att klausulen bör omarbetas och förstärkas
från effektivitetssynpunkt.

RSV anser att rekvisiten i lagförslaget är för
restriktivt utformade vilket torde leda till ett ytterst snävt
tillämpningsområde. Enligt RSV måste en överarbetning av lagtexten ske i syfte
att vidga tillämpningsområdet:

JK anser också att det finns utrymme för att - utan
att rimliga rättssäkerhetskrav träds för nära - justera lagtexten så att
tillämpningsområdet något vidgas och rättstillämpningen underiättas. Enligt JK
bör generalklausulen i vart fall täcka sådana förfaranden som kan hänföras
under begreppet rättsmissbruk.

Göta
hovrätt anför:

Genom att begränsa tillämpningen av klausulen till
de egentliga kringgåendefallen har emellertid bestämmelsen till sitt innehåll
blivit så urvattnad, att den med hänsyn till utformningen i övrigt torde komma
att tillämpas endast undantagsvis. Från effektivitetssynpunkt är fördelarna med
en på detta sätt utformad klausul så obetydliga att de ej uppväger nackdelarna.
Begränsningen torde ej heller innebära att förutsebarheten blir så mycket
större, eftersom det i praktiken torde bli svårt att avgöra om en transaktion
är att hänföra till de egentliga kringgåendefallen. Hovrätten avstyrker därför
den i promemorian föreslagna utformningen av generalklausulen och ansluter sig
till expertgruppens ställningstagande att skatteflyktsklausulen

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 155

bör
göras tillämplig även på andra former av skatteflykt än de egentliga kringgåendefallen.

TCO anser att de begränsningar som har införts i
jämförelse med arbetsgruppens förslag har blivit till klara men och LO finner
att promemorieförslaget innebär en försämring och uttunning på flera punkter,

Även länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och
Kopparbergs län förordar en omarbetning av lagförslaget i syfte att få en
effektivare lagstiftning.

Bland de företrädare för näringslivet som i och för
sig kan tänka sig att en generalklausul införs finns det å andra sidan några
som avstyrker förslaget på den grunden att det inte anses tillgodose
rättssäkerhetsintressena. Hit hör bl. a. Lantbrukarnas skattedelegation.
Delegationen finneratt förslaget innehåller vissa klara förbättringar jämfört
med det gamla förslaget och fortsätter:

Delegationen kan i långa stycken instämma i vad som
anförs i de motivuttalanden som görs i promemorian. Ser man däremot till den
föreslagna lagtexten anser delegationen att denna inte ger erforderlig klarhet
i hur generalklausulen skall tillämpas. Även om man i lagtexten anger att det
skall röra sig om "konstlade" rättshandlingar kvarstår en betydande
känsla av ovisshet. Till detta bidrar i hög grad det enligt delegationens
uppfattning synnerligen olyckligt valda skatteflyktsexemplet med försäljning
och återköp av bostadshus. Om klausulen skall kunna tillämpas på sådana fall
föreligger en stor risk att klausulen får en vidare tillämpning än vad som
egentligen är avsett. Vidare kvarstår problemen att åstadkomma ett rimligt
beskattningsresultat i de fall klausulen utlöses.

3.2
Förutsättningar för tillämpning av klausulen

Allmänt

De flesta remissinstanserna tillstyrker att
generalklausulen utformas i huvudsak enligt promemorieförslaget. Från en del
håll pekas dock på att vissa rekvisit kan ge upphov till svårigheter vid tillämpningen.

Några remissinstanser förordar att generalklausulen
byggs kring andra rekvisit än dem som förordas i promemorian.

Göta hovrätt föreslår att klausulen utformas så att
skatteflykt skall anses föreligga om den skattskyldige har företagit en rättshandling
som uppenbarligen ger honom en "otillbörlig skatteförmån".

USS anser att klausulen bör byggas upp kring
begreppet "rättsmissbruk". Även RSV, SACO/SR, BRA och länsstyrelsen i
Skaraborgs län uttalar sig i denna riktning.

Kammarrätten i Göteborg anser att klausulen bör
byggas på rekvisitet "konstlade rätlshandUngaf\ Av samma meningar
Lantbrukarnas skattedelegat ion.

Näringslivels skattedelegatlon anser att
generalklausulen bör ges formen av en tolkningsanvisning till domstolarna.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 156

De nu nämnda lösningarna har diskuterats i
promemorian (se bil. 2 avsnitt 6.3). De ifrågavarande remissinstanserna framför
bl. a. följande ytteriigare synpunkter.

USS
ansluter sig till den i promemorian föreslagna begränsningen till de egentliga
kringgåendefallen och fortsätter:

Att bestämmelserna inte bör byggas upp kring en
särskild lagtolkningsregel visar dock redan den omständigheten att en sådan
regel i det praktiska rättslivet medför endast en begränsad utvidgning av
tillämpningsområdet för ett bestämt lagbud. Den kan således enbart spela en
marginell roll när det gäller att bemöta s. k. atypiska rättshandlingar som
företas för att kringgå en viss beskattningsbestämmelse. Lagtolkning kan nämligen,
såsom tidigare har påpekats, inte göras särskilt extensiv. Med andra ord anser
USS att de föreliggande bestämmelserna inte kommer att innebära några större
förbättringar av nu rådande missförhållanden. USS har i det förra
remissyttrandet sökt utforma en skatteflyktsbestämmelse som bygger på begreppet
rättsmissbruk. Denna ger uttryck för de grundläggande principer som USS menar
måste beaktas.

SACOISR hälsar inskränkningen till de egentliga
kringgåendefallen med tillfredsställelse men anser att de föreslagna rekvisiten
leder till lagtolkningsproblem. SACO/SR anför vidare:

Mot bakgrunden av vad som ovan sagts föreslår
SACO/SR att man bygger upp lagregeln mot kringgåendehandlingar kring begreppet
"rättsmissbruk", vilket synes vara den gängse metoden i andra länders
rättssystem. Detta skulle ge bättre stadga åt lagregeln än den allmänna
hänvisningen till "grunderna". Om man därtill inför en allmän
tolkningsklausul av skattelag, som fastlägger tolkningsprinciperna, bör man
enligt SACO/SR:s mening uppnå större precisering och skapa underlag för en
enhetligare rättstillämpning inom skatteområdet.

BRÅ
anför bl. a. följande:

Enligt BRÅs mening bör lagstiftning mot skatteflykt
i första hand inriktas mot atypiska rättshandlingar- rättshandlingar som
visseriigen till form och innehåll, i civilrättslig mening, är fullt adekvata -
men till sina faktiska ekonomiska verkningar saknar likhet med rättshandlingar
som allmänt företas inom respektive rättsområde. Därjämte bör innefattas
rättshandlingar som med hänsyn till rättsutvecklingen ligger inom den rättssfär
som lagstiftaren i det särskilda fallet velat täcka in. Någon egentlig
olägenhet för enskilda skattskyldiga även sådan klausul kan inte anses
föreligga. Det rör sig här om vad som i allmänhet betecknas som rättsmissbruk.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att den bärande
tanken i att använda begreppet "konstlad" som huvudkriterium är att
en allmän skatteflyktsklausul har till syfte att skydda mot framtida
förfaranden, som innebär att man avviker från normala, sakligt motiverade
handlingsmönster bara för att nå en skatteminskning som lagstiftaren
uppenbariigen inte har avsett. Kammarrätten säger sig inte heller ha blivit
övertygad av de argument som anförs i promemorian mot att bygga en allmän skatteflyktsklausul
på kriteriet "konstlat" och fortsätter:

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 157

Att det skulle vara svårt att skilja mellan
konstlade och komplicerade rättshandlingarärenligt kammarrättens mening att
underskatta förmågan att förstå innebörden av vanliga språkliga uttrycksmedel.
I vart fall torde det mestadels såväl för lekmannen som för den skolade
experten vara lättare att klara av denna distinktion än att leta ut huruvida en
skatteförmån står i strid med grunderna för den eller de skatteregler som
skulle ha blivit tillämpliga "om den skattskyldige i stället hade
föredragit den närmast till hands liggande rättshandling(en)". Enligt
kammarrättens mening skulle det, i motsats till vad som sägs i promemorian, inte
heller bli fråga om att bedöma vad som är förenligt med lagstiftarens
intentioner. Bedömningen skall i stället rikta in sig enbart på den transaktion
(den eller de rättshandlingar) som har lett till den icke oväsentligt lägre
skatten och gälla huruvida den framstår som konstlad. Därvid skall givetvis
bortses från att transaktionen kan ha det i och för sig naturiiga motivet att
leda till lägre skatt.

Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att det
är ett stort och för rättssäkerheten avgörande problem hur den handling, som
skall företas för aU skatteflyktsklausulen skall utlösas, skall preciseras i
lagtexten. Delegationen kritiserar den lösning som har valts i promemorian och
anser att det naturiiga är att beskriva rättshandlingen och att klargöra att
denna skall avvika ifrån vad som är normalt och brukligt. Uttrycket
"konstlad" är enligt delegationen ett bra och beskrivande uttryck i
detta fall.

Näringslivets skattedelegatlon anser att
generalklausuler av den obestämda räckvidd som betecknar såväl den tidigare
föreslagna som den nu ifrågasatta inte är förenliga med svensk
lagstiftningsmetod. Att gå över en analog tillämpning av den kringgångna
skatteregeln stämmer enligt delegationen bättre med svensk rättstradition. Det
är enligt delegationen en från principiella synpunkter lämpligare ordning, om
man inte kan nå det vällovliga syftet att hindra kringgåendetransaktioner via
snabba ingripanden i den materiella lagstiftning som kringgåtts. Delegationen
framhåller att dess förslag till tolkningsanvisning riktar sig mot vad som
hittills har varit det yttersta problemet, nämligen att regeringsrätten i många
fall ansett sig alltför slaviskt bunden till lagtextens ordalag.

Förfarandet

Flera remissinstanser pekar på svårigheter vid
tillämpningen av rekvisiten "närmast till hands liggande
rättshandling" och "likvärdigt ekonomiskt resultat". Bl. a.
framhålls att det ibland är svårt att finna en hållbar närmaste rättshandling.

Det gäller bl. a. länsstyrelsen i Malmöhus län som
framhåller att förslaget synes bygga på den uppfattningen att den skattskyldige
först bestämmer sig för att göra en viss ekonomisk transaktion och därefter
funderar över en "konstlad" väg att nå fram till det ekonomiska
resultatet som dessutom ger honom en skatteförmån. Enligt länsstyrelsen syftar
ett stort antal kringgåendetransaktioner som avser mycket betydande belopp
till att överföra obeskattade reserver i inkomstslaget rörelse till privat
ägande (typ vinstbolagstransaktioner). Dessa fall kännetecknas av att bolaget
vanligtvis uttömt

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 158

sina
av- och nedskrivningsmöjligheter. Skatteproblemet kan alltså, påpekar
länsstyrelsen, komma först, till skillnad mot vad som synes förutsättas i
förslaget. Länsstyrelsen anför vidare:

Kringgåendet görs med denna utgångspunkt, och det
ekonomiska slutresultatet-bortsett från skatteförmånen-blir en biprodukt. 1
dessa och i många andra fall kan det uppstå stora svårigheter att finna en
hållbar närmaste rättshandling. Avsaknaden av en närmaste rättshandling torde
utesluta tillämpning av skatteflyktsklausulen. Även den gjorda avgränsningen
"likvärdigt ekonomiskt resultat" är svårgripbar. I promemorian
diskuteras inte närmare vad som skall innefattas i begreppet
"ekonomiskt". När man nämner ordet ekonomiskt tänker man i första
hand på kontanter och fordringar. Det är kanske meningen att man även bör ta i
beaktande inflytande över vissa bolag, möjligheten att sälja produkter m. m.
Det är ofta fråga om invecklade transaktioner och det kan därför uppstå stora
svårigheter för det allmänna att bedöma vari det "likvärdiga ekonomiska
resultatet" består. Länsstyrelsen anser att det närmare bör klargöras vad
som bör inbegripas i begreppet "ekonomiskt".

Liknande synpunkter beträffande rekvisitet
"den närmast till hands liggande rättshandlingen" anförs av RSV:s
rättsnämnd och hovrätten över Skåne och Blekinge.

Sveriges
advokatsamfund anför:

Det är uppenbart att stora olikheter föreligger i
förfaringssätten mellan olika branscher, bl. a. i den meningen att ett
förfarande som i en bransch är onormalt eller till och med konstlat kan vara
från företagsekonomisk synpunkt fullt godtagbart i en annan bransch.
Svårigheterna att sakkunnigt utreda förekomsten av branschspecifika traditioner
torde bli betydande. Samfundet anser att vid sådana bedömningar mycket
svårbemästrade situationer kan uppkomma i praxis och att objektivt sett lika
fall inom olika områden av näringslivet kan komma att bedömas olika.

Skatteförmånen

Flera remissinstanser anser att det bör vara fråga
om betydligt större skattevinst än den i promemorian angivna innan klausulen
tillämpas. Från några håll föreslås att uttrycket "icke oväsentligt"
byts ut mot "väsentligt". Uttalanden i denna riktning görs av bl. a.
RSV, länsstyrelserna 1 Uppsala, Blekinge, Kristianstad, Hallands och Örebro
län, SRS, Näringslivets skattedelegation och Lantbrukarnas skattedelegation.

Kammarrätten
1 Stockholm anser att lagtextens ordalydelse ger det intrycket att
skattevinsten skall vara betydande, dvs. långt större än "något tusental
kronor". Kammarrätten, som avstår från att uttala någon mening om hurstor
den undandragna skatten bör vara för att klausulen skall kunna tillämpas,
förordar nya överväganden i syfte att antingen lagtexten ändras så att den står
i överensstämmelse med motivuttalandena eller att motivuttalandena ändras för
att svara mot lagtexten. Kammarrätten framhåller också vikten av att
lagstiftaren varken i lagtext eller motiv anger någon fixerad beloppsgräns utan
låter praxis ge svaret.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 159

Många
remissinstanser tar upp frågan om klausulen bör gälla också i fall då förmånen
tillkommer närstående. Kammarrätten 1 Stockholm anför:

Tillkommer skatteförmånen make eller annan nära
anhörig, vara skatteflyktsklausulen inte är i övrigt tillämplig, blir
slutresultatet förvisso otillfredsställande. Detsamma gäller om två eller
flera personer berörs av transaktionerna i fråga och den, som kommer i
åtnjutande av skatteförmånen, inte i övrigt uppfyller generalklausulens
betingelser. - Vad nu berörts är självfallet en synneriigen svårpenetrerad och
svårbedömd fråga. Uppenbarligen är den värd ytteriigare uppmärksamhet. Möjligen
får det slutliga bedömandet skjutas på framtiden.

RSV:s rättsnämnd pekar på det fallet att en
skattskyldig redovisar ett underskott på grund av sådan kringgåendeåtgärd som i
och för sig täcks av generalklausulen. Den skattskyldige saknar taxerad inkomst
och kan därför inte utnyttja underskottsavdraget. Den skattskyldiges make
däremot har inkomster som överstiger den skattskyldiges underskott. Enligt fast
praxis skall då underskottet avräknas från makens inkomst. Härigenom kommer,
påpekar nämnden, den skattskyldiges make i åtnjutande av en skatteförmån som
inte kan angripas med stöd av generalklausulen. Nämnden föreslår att lagtexten
justeras så att situationer av detta slag kan bemästras med klausulen.

Länsstyrelserna I Kalmar, Jämtlands och
Västerbottens län anser också att klausulen bör göras tillämplig på
underskottsfallen.

Flera
remissinstanser vill gå längre.

TCO finner begränsningen till fall där den
skattskyldige själv får en skatteförmån helt oacceptabel och menar att lagen
måste utformas så att den kan åberopas även för de fall där den som aktivt
vidtagit en handling inte är identisk med den som åtnjuter förmånen.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser också att
klausulen bör täcka fall där den skattskyldiges förfarande medför skatteförmån
för närstående juridisk eller fysisk person. Enligt länsstyrelsen framgår inte
minst av den analys av olika skatteflyktsfall som redovisas i betänkandet SOU
1975:77 att det övervägande antalet kringgåendehandlingar avser
närståendetransaktioner av skilda slag.

Uttalanden i samma riktning görs av kammarrätten 1
Göteborg, länsstyrelserna 1 Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,
Göteborgs och Bohus samt Örebro län.

Ett par remissinstanser tar upp frågan om vilka
faktorer som skall vägas in när man avgör om en skatteförmån föreligger eller
ej.

Näringslivets skattedelegatlon frågar sig hur man
skall behandla sådana fall där måhända ett visst kringgående kan konstateras
men vinsten för den skattskyldige av kringgåendehandlingen motvägs av att
försämrade ingångsvärden eller anskaffningsvärden föranleder en annan part att
i stället sänka priset. På så sätt blir kanske vinsten av kringgåendeåtgärden
inte alls särskilt anmärkningsvärd i realiteten.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 160

Lantbrukarnas skattedelegation lar upp de fall där
affärshändelsen består av en kedja sammanhängande transaktioner som är utdragna
över en längre eller kortare tidsperiod. Isolerad från övriga affärer kan
stundtals en enskild transaktion i den sammanhängande kedjan ge en skattefavör
och det kan tänkas att övriga rekvisit är uppfyllda för att en
skatteflyktsklausul skall kunna tillämpas. Om samtliga led i affären finns
tillgängliga vid bedömande av enskilda transaktioner måste enligt delegationen
helheten beaktas. Delegationen pekar bl. a. på delförsäljningar från fastighet
och framhåller alt förr eller senare är hela ingångsvärdet avräknat och
kommande försäljningar blir därför i sin helhet beskattade. I sådana sammanhang
måste det enligt delegationen vara fel atl betrakta en enskild försäljning som
skalleflykl eftersom den eventuella skattevinsten vid senare tillfälle ger en
högre beskattning.

Näringslivets skattedelegatlon berör också
tidsaspekten i de fall resultatet nås genom en serie rättshandlingar. Enligt
delegationen bör för sådana fall en tidsbegränsning införas av innebörd att
tiden mellan den första och sista rättshandlingen inte för översliga fem år.

Lagstiftningens
grunder

En del remissinstanser anser atl begränsningen av
klausulens tillämp-ningsorhråde till fall där skatteförmånen står i strid med
grunderna för den kringgångna skatteregeln gör klausulen uddlös. Det gäller bl.
a. RSV:s rättsnä/nnd som anför:

Genom en sådan snäv begränsning riskeras att
klausulen blir i det närmaste helt uddlös. Det torde nämligen mycket sällan
kunna beläggas alt en "skatteförmån" står i direkt strid med
lagstiftningens grunder. Etl typiskt drag för kringgåendefallen ärju bl. a. att
den skattskyldige använder sig av ett förfarande som inte närmare berörts i
förarbetena. Nämnden anser att förslaget i denna del bör mjukas upp. En lämplig
lösning synes vara att klausulen blir tillämplig, såvitt avser det här
behandlade kriteriet, om det kan anses överensstämma med grunderna för de
skatiebestämmelser som är tillämpliga på det närmast till hands liggande
förfarandet att beskattningen sker som om den skaltskyldige i stället valt
detta förfarande.

Liknande
synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kalmar län.

Kammarrätten 1 Stockholm anser att genom delta
rekvisit utesluts från klausulens tillämplighet alla transaktioner där
skattedomstolarna inte kan finna något stöd i lagstiftning eller förarbeten för
alt transaktionen i fråga inte skall anses godtagen av lagstiftaren, oaktat
övriga rekvisit är uppfyllda. En konsekvens av förslagets genomförande i denna
del blir enligt kammarrätten att skatteflyktsklausulens räckvidd avsevärt
begränsas. Framtida erfarenheter får enligt kammarrätten visa om detta är
godtagbart.

Länsstyrelsen 1 Skaraborgs län anser att
lagförslaget i ifrågavarande del är oklart och bör omarbetas. Uttrycket
"grunderna" skall enligl länsstyrelsen

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 161

troligen
omfatta- förutom förarbetena lill lagstiftningen - även lagstiftarens
intentioner sådana de eventuellt kan utläsas ur förarbetena, men en klar
definition saknas. Länsstyrelsen riktar ocksä invändningar mot uttrycket
"står i strid med" och framhåller alt det väsentliga inte är att
skatteförmånen står i strid med vissa lagbestämmelser eller grunderna för dem
utan om detta förhållande kan accepteras eller ej.

SHIO-Familjeföretagen, Sveriges köpmannaförbund och
Sveriges advokatsamfund, som alla avstyrker att en generalklausul införs,
anser alt - om en sådan ändå införs - man i förevarande avseende bör kräva alt
det skall vara uppenbart att skatteförmånen strider mot lagstiftningens grunder

Den
skattskyldiges avsikter

Remissinstanserna har delade meningar om i vilken
mån man bör göra tillämpningen av generalklausulen beroende av den
skattskyldiges avsikter med sitt förfarande och vilka beviskrav som bör
ställas.-

Från flera håll framförs krav på att
förutsättningarna mjukas upp och att det allmännas bevisbörda lättas. Det
gäller bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län som anser det föreslagna villkoret
att det måste antas att skatteförmånen i allt väsentligt utgör vad den skattskyldige
har avsett att uppnå med sitt förfaringssätt innebär en reell begränsning i
förhållande lill arbetsgruppens förslag. Enligl länsstyrelsen kan man förutse
att den som vill anlita kringgåendehandlingar inte kommer all få några
svårigheter atl anföra andra skäl - reella såväl som förmenta - än Just
skatteförmånen för de företagna rättshandlingarna. Länsstyrelsen förordar
därför arbetsgruppens förslag i denna del, dvs. att det skall framstå som
sannolikt att skatteförmånen varit den skattskyldiges huvudsakliga fördel av
åtgärden.

Även RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län förordar
arbetsgruppens förslag i fråga om fördelningen av bevisbördan.

Kammarrätten
i Stockholm anför:

Mol det valda uttryckssättet kan invändas att ett
konstaterande av rekvisiteis förhandenvaro blir förenat med svårigheter
samtidigt som utrymmet för skatteflyktsklausulens tillämplighet reduceras mer
än som synes sakligt motiverat. Kammarrätten finner det visseriigen uppenbart
alt en skattskyldig inte genom klausulen skall betas möjligheten att välja den
från skaltesynpunkt förmånligaste av olika rättshandlingar som ler sig
naturiiga tillgripa. Om å andra sidan de objektiva rekvisiten för klausulens
tillämpning stramas åt så hårt som nu är föreslaget, bör det subjektiva
rekvisitet inte innebära mer än att den åsyftade skatteförmånen kan antagas
vara det avgörande skälet för den vidtagna rättshandlingen. Ett så utformat
rekvisit är också atl föredra från lillämpningssynpunkl.

Av motsatt uppfattning är länsstyrelsen i
Kronobergs län, Sveriges advokatsamfund, Näringslivets skattedelegatlon och
Svenska företagares riksförbund. Dessa anser att orden "måste
antagas" bör ersättas med "är uppenbart".

11 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 17

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 162

3.3
Taxering

Förslaget om hur taxeringen skall bestämmas vid
tillämpning av generalklausulen tillstyrks eller lämnas utan erinran av de
flesta remissinstanserna.

En
del instanser kritiserar dock förslaget på vissa punkter.

Kammarrätten i Stockholm anser alt frågan om hur
och när ett hänsynslagande till de civilrältsliga verkningarna skall ske
kräver elt mer inträngande studium än som redovisats i promemorian.

Lantbrukarnas skattedelegation anser alt
tidsaspekten borde komma till uttryck i lagtexten dvs. atl man normalt skall
utgå från del aktuella året eller möjligen intilliggande år och alt
följdverkningar av en skatteflyktstransaktion skall behandlas i vanlig process
senare år

Länsstyrelsen
i Uppsala län frågar sig om förslaget att taxeringen skall bestämmas till
skäligt belopp innebär atl beslutet skall avse endast den till statlig eller
kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten eller om någon ändring av inkomsten i
resp. förvärvskälla eller i förekommande fall allmänna avdrag eller föriuslavdrag
skall ske.

Några remissinstanser ifrågasätter behovet av de
särskilda Jämkningsreglerna.

Enligt SACOISR ligger det i sakens natur alt om en
rättshandling eller en kedja av rättshandlingar underkänns från skaltesynpunkt
måste skattekonsekvenserna beräknas med utgångspunkt i "den närmast till
hands liggande rättshandlingen" eller som om någon rättshandling inte
vidtagits. Som regel torde det inte bereda några svårigheter atl finna
alternativet. Enligt SACO/ SR blir hela skatteprocessen för övrigt omöjlig om
man inte från fiskall håll kan ange det lagrum efter vilket beskattning skall
ske och det skattesubjekt som skall åsältas taxering. SACO/SR anser sålunda all
del inte finns några vägande skäl atl införa förslaget om en
skälighetsbedömning.

Enligl länsstyrelsen i Värmlands län finns inget
atl invända mol den kompletterande bestämmelsen atl taxeringen skall bestämmas
till skäligt belopp om del inte går att bestämma taxeringen på grundval av den
närmast till hands liggande rättshandlingen. Däremot är det enligt
länsstyrelsens mening tveksamt om det finns behov av friare prövning i andra
fall därför att taxeringen skulle leda till oskäligt resultat. En bestämmelse
som innebär att skatten kan jämkas till skäligt belopp kan befaras innebära att
den som företagit en kringgåendehandling ändock kan påräkna viss skatterabatt.
Ofta gäller skatteflyktsåtgärder av nu ifrågavarande slag betydande
skattebelopp och enbart själva storieken på skatten kan enligt länsstyrelsen
medföra en frestelse atl anse att skatteflyktsklausulen givit ett oskäligt
resultat. Enligt länsstyrelsens bedömning saknas behov av denna friare
prövning.

Några remissinstanser anser all parterna i vissa
fall bör ha rätt all ändra avtalet och låta ändringen ligga lill grund för
taxeringen om skatteflyktsklausulen tillämpas.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 163

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att det
måhända är olämpligt att skapa en generell rätt till återgång eller liknande av
ingånget avtal, även om länsstyrelsen anser att arbetsgruppens farhågor för
spekulation är överdrivna. Däremot torde det enligl länsstyrelsen vara möjligt
atl införa en bestämmelse som, då en tillämpning av klausulen leder till
"oskäligt resultat", ger domstolen rätt att pröva ett yrkande från
den skattskyldige att få ändra innehållet i det aktuella avtalet eller att helt
annullera delsamma.

Liknande synpunkter framförs av Näringslivets
skattedelegation och Svenska företagares riksförbund.

Lantbrukarnas skattedelegatlon tar upp frågan om
ändring av avtal med hänsyn till medkonirahenlens beskattning och anför:

Den rättshandling som kan tänkas utlösa en
skatteflyktsklausul kommer vanligen atl utgöras av en affärsuppgörelse mellan
två parter. Det som är ett försäljningspris förena parten är följaktligen ett
inköpspris för den andre. Om generalklausulen utlöses för säljaren kan han bli
beskattad för ett högre försäljningspris än del avtalade. Motsvarande höjning
av köparens inköpspris skall dock inte göras. Resultatet härav blir en indirekt
skattehöjning även för köparen eftersom denne flr ett lägre
avskrivningsunderiag än vad han rätteligen skulle ha. Parterna bör i dylika
fall ges möjlighet alt ändra avtalet så att det stämmer med den nya situation
som uppslår i och med att skatleflyklsklausulen utlöses.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges
advokatsamfund som också anser att det måste finnas uirymme för att ta hänsyn
till sådana fall då gåvoskatt eriagts till betydande belopp men den
skaltskyldige taxeras såsom för försäljning av egendom till marknadspris.

Göta hovrätt delar uppfattningen i promemorian att
det knappast är påkallat att införa en rätt för den skaltskyldige att med
verkan i skattehänseende låta ett avtal återgå om det sedermera visar sig atl
skatteflyktsklausulen blir tillämplig. På motsvarande sätt bör man enligt
hovrätten ta ställning till hur man skall förfara, när den skaltskyldige
villkorar avtalen i kringgåendekedjan på sådanl sätt att något giltigt avtal
inte skall anses slutet, om lagen mot skatteflykt kan komma att tillämpas.
Enligt hovrättens mening kan det ifrågasättas om inte sådana villkor saknar
rättslig verkan.

4
Lagstiftningens tillämpning på olika skatter

Förslaget atl tillämpningsområdet skall begränsas
till inkomst- och förmögenhetstaxeringen får ett övervägande positivt
mottagande.

Länsstyrelsen I Östergötlands län anser att del är
lämpligast att till en början begränsa tillämpningsområdet med hänsyn till att
de vanligast förekommande fallen av skatteflykt f. n. gäller inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen. Länsstyrelsen anser all en utvidgning av klausulens
tillämpningsområde lill andra skatter och avgifter bör övervägas, när
erfarenheter vunnits om klausulens tillämpning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 164

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten i
Stockholm, JK, RSV, SACOISR och ett stort antal länsstyrelser och
näringslivsoiganlsatloner.

För etl vidsträcktare tillämpningsområde redan vid
införandet av klausulen uttalar sig bl. a. länsstyrelsen i Malmöhus län.
Länsstyrelsen anser att det närmare bör övervägas om inte lagstiftningen mot
skatteflykt även bör omfatta mervärdeskatten och gåvoskatten. Om
mervärdeskatten lämnas utanför skulle enligt länsstyrelsen en och samma
skatteflyktstransaktion kunna leda till det egendomliga resultatet att den
underkändes vid den direkta beskattningen men godkändes vid den indirekta.
Länsstyrelsen anser vidare att lagtexten bör ändras så att det ges utrymme för
atl påföra ytterligare sociala avgifter med anledning av den ändrade taxeringen
och att beakta egenavgifterna vid beräkningen av skatteförmånens storlek.

För ett vidsträcktare tillämpningsområde uttalar
sig också bl. a. länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län, LO, TCO samt
Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer.

5 Kompletterande
skatteflyktsregler

Många remissinstanser framhåller atl det är
nödvändigt att - även efter ett införande av en generalklausul - behälla
hittills tillämpad teknik för att möta skatteflykt, nämligen stoppregler med
dispensmöjligheter. RSV pekar på möjligheten att på vissa områden införa
"specialklausuler". Allmänna ombudet for mellankommunala mål vill ha
ändringar i kommunalskattelagen (1928:370), KL, som syftar till att skapa
"vattentäta skott" mellan inkomstslag och förvärvskällor, så att
inga andra avdrag än sädana som motsvaras av företagsekonomiska eller egentliga
kostnader kan utnyttjas för kvittning mot inkomster i andra förvärvskällor.

Svenska.företagares riksförbund anser alt en
förutsättning för införandet av en generalklausul är alt all övrig
speciallagstiftning mot skatteflykt undanröjs.

6 Processuella
frågor m. m.

6.1 Förhandsbesked

Remissinstanserna godtar genomgående förslaget att
del skall öppnas möjlighet till förhandsbesked angående tillämpningen av
skatteflyktsklausulen.

Från några håll görs uttalanden om
förutsättningarna för att förhandsbesked skall kunna meddelas.

RSV:s
rättsnämnd understryker att nämndens prövning kan påräknas endast av
förfaranden där samtliga omständigheter är entydigt angivna. Frågor där
sökanden begär att nämnden skall ange hur något led i ett tilltänkt förfarande
skall vara beskaffat för att klausulen inte skall bli tillämplig bör nämnden
alltså inte vara skyldig att besvara. Detsamma bör enligt nämnden

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 165

även
gälla frågor där sökanden varierar något led i syfte atl pressa fram en
bestämning av gränsen för tillämpningsområdet för klausulen.

Nämnden betonar vidare atl nämndens bedömning i elt
meddelat förhandsbesked endast gäller under förutsättning att de i ansökningen
angivna förhållandena inte ändras och att uppgift om samtliga omständigheter
av betydelse lämnats. Om den skattskyldige senare vidtar åtgärder, som
tillsammans med det av nämnden tidigare prövade förfarandet resulterar i ett
kringgående av en beskattningsregel, kan förhandsbeskedet givetvis inte längre
åberopas med bindande verkan.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i
Stockholms. Södermanlands och Kalmar län.

Från
flera håll betonas vikten av alt rättsnämnden får resurser för en snabb
handläggning av förhandsbesked rörande lillämpningen av generalklausulen.

RSV.s räiisnämnd förutsätter alt nämnden tillförs
extra resurser, om antalet ansökningar skulle komma att öka avsevärt.

FAR
understryker vikten av att RSV och andra myndigheter, som har befattning med
meddelande av förhandsbesked, tilldelas sådana personalresurser eller
organiseras pä etl sådant sätt att väntetiden för erhållandet av förhandsbesked
alltid kan hållas kort. Svar från första instans bör enligl FAR kunna påräknas
inom några veckor. Ett snabbt besked är enligt FAR ofta en förutsättning för en
afTärstransaktions genomförande och FAR anser därför atl ärenden rörande
förhandsbesked bör behandlas med förtur i såväl RSV som regeringsrätten.

Uttalanden i samma riktning görs av Göia hovrätt,
länsstyrelserna I Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Hallands och Örebro län,
SACOISR, Lantbrukarnas skattedelegatlon och SRS.

Näringslivets skattedelegatlon anser att den
skattskyldige skall ha rätt alt fä förhandsbesked kostnadsfritt.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att man bör överväga atl sätta ned avgiften för
förhandsbesked.

Några remissinstanser efterlyser ett effektivt och
lättillgängligt system för publicering av förhandsbeskeden.

Enligt
Svenska företagares riksförbund bör inte endast sådana besked som kommit under
regeringsrättens prövning utan även sådana som ej överklagats bli publicerade,
för alt allmänheten snabbt skall erhålla någon klarhet beträffande klausulens
tillämpningsområde.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i
Östergötlands. Kalmar, Örebro och Västerbottens län.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län påpekar att den skattskyldige har möjlighet att genomföra
transaktionerna utan alt upplysa i deklarationen, att förhandsbesked meddelats
till hans nackdel. Taxeringsnämnden fär inte heller på annat sätt information
om att förhandsbesked föreligger Delta inverkar enligt länsstyrelsen naluriigen
på taxeringsnämndernas redan tidigare relativt

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 166

begränsade
möjligheter atl upptäcka framför allt det mera kvalificerade kringgåendet av
skattelag. Även om dessa transaktioner skulle uppmärksammas av nämnderna och
anmälas till skattechef, kan förhandsbeskedet till den skattskyldiges nackdel
inte åberopas i processen. De överväganden, som ligger bakom de nuvarande
reglerna för åberopande av förhandsbesked i processen, kan enligt
länsstyrelsens uppfattning inte vara relevanta vad gäller förhandsbesked
angående lillämpningen av skatteflyktsklausulen.

6.2
Skatterätt eller taxeringsnämnd

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar
förslaget att generalklausulen skall fä tillämpas först i skatterätt.

Till
dem som uttryckligen tillstyrker förslaget hör JK, BRA och länsstyrelserna i
Kristianstads samt Hallands län.

Nägra remissinstanser anser att en specialdomstol
bör inrättas eller att skattedomstolarna bör ha särskild sammansättning i
skatteflyklsmålen.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att en speciell central skatledomstol, förslagsvis
anknuten till mellankommunala skatterätten, bör inrättas för dessa mål.

Lantbrukarnas
skattedelegatlon anser att del finns ett behov av experter i länsskalterällen
och kammarrätten. Den sammansättning som finns i RSV:s räiisnämnd bör enligt
delegationen kunna tjäna som förebild för dessa domstolar.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län, som anser att taxeringsnämnden bör få tillämpa klausulen
i första instans, förordar också atl skattedomstolarna skall ha särskild
sammansättning i skatteflyktsmålen. Uttalanden i den riktningen gör också
Näringslivets skattedelegation.

Några remissinstanser ifrågasätter om inte
taxeringsnämnderna bör få rätt att tillämpa klausulen åtminstone sedan
RS-reformen har genomförts.

Länsstyrelsen
1 Värmlands län är av den principiella uppfattningen att det borde ankomma på
taxeringsnämnd att bestämma skattskyldigs taxering även med beaktande av alt
etl vissl förfaringssätt bedöms utgöra kringgående av skattelag. Med hänsyn
till alt taxeringsorganisationen i första instans är i färd med att omgestaltas
och därför inte vunnit stabilitet, accepterar länsstyrelsen att
generalklausulen under ett övergångsskede tillämpas först i länsskatterält.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i
Södermanlands och Blekinge län.

Flera
remissinstanser förordar att taxeringsnämnderna redan från början fär rätt att
tillämpa generalklausulen och pekar bl. a. på att nämnden är behörig alt bedöma
om skenavtal föreligger

Länsstyrelsen
1 Västmanlands län finner att det inte anförts bärande skäl för att
generalklausulen ska tillämpas på annat sätt än övriga skatteregler. Det finns
enligt länsstyrelsen skäl att tro alt taxeringsnämnderna särskilt i de

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 167

regionala
distrikten får föredragande med tillräcklig kompelens för att kunna göra den sakliga bedömning som kan behövas. Om
utredningsarbetet blir så omfattande atl taxeringsnämnden inte hinner göra en
fullständig bedömning stär möjligheten öppen att anmäla frågan för
eftergranskning till skattechefen. För att generalklausulen ska tillämpas i
taxeringsnämnden talar enligt länsstyrelsen även den s. k.
instansordningsprincipen.

Av samma mening är RSV, länsstyrelserna i Malmöhus,
Västernorrlands och Västerbottens län samt TOR.

6.3
Kommunikationsregeln m. m.

Förslaget att anmälan från taxeringsnämnderna till
skattechef av skatteflyktsfall skall delges den skattskyldige ifrågasätts
eller avstyrks av många remissinstanser.

Kammarrätten /Stockholm ifrågasätter lämpligheten
av att taxeringsnämnderna skall delge den skattskyldige underrättelse om atl
nämnden tycker att skattechefen skall närmare undersöka något som observerats.
Den skattskyldige skall enligl kammarrätten snarast underrättas när
skattechefen bestämt sig för att föra frågan under domstolsprövning men ej
dessförinnan. En annan sak är, framhåller kammarrätten, all skattechefen bör
prioritera frågor om klausulens tillämplighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att
taxeringsnämnden f. n. skall översända vissa förteckningar eller anmälningar
till skattechefen, t. ex. om ifrågasatt eftertaxering eller taxeringsrevision.
I intetdera av dessa fall föreligger någon plikt för taxeringsnämnden att
meddela den skattskyldige att anmälan sker Något bärande motiv för att
taxeringsnämnden skulle omtala för den skaltskyldige alt en anmälan görs till skattechefen
synes enligt länsstyrelsen över huvud inte finnas.

Förslagel avstyrks också av RSV, länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Alvsborgs,
Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län samt TOR.

Lantbrukarnas skattedelegatlon tillstyrker
förslaget. Enligt delegationen är detta välgrundat då det är av största vikt
för den skaltskyldige, atl han i god tid får kännedom om att en process av
detta skäl kan aktualiseras. Detta gäller inte minst rörelseidkare, som kan
tänkas bli tvingade att ändra kommande års bokslut, om skatteflyktsklausulen
utlöses.

Flera företrädare för näringslivet föreslår
åtgärder för atl stärka den skattskyldiges ställning i en process om
tillämpning av generalklausulen. BI. a. föreslås förtursbehandling, fri
fullföljdsrätt till regeringsrätten samt rätt till ersättning för
"försvarskoslnader".

Enligt Näringslivets skattedelegation är det
orimligt att de skattskyldiga själva skall svara för de avsevärda kostnader som
ett försvar gentemot obefogade angrepp från taxeringsmyndigheterna under
påståenden om skatteflykt kan föra med sig. Införandel av en generalklausul gör
det

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 168

nödvändigt
att frågan om ersättning för "försvarskostnader" i dylika mål löses.
Delegationen anser vidare att särskilda fullföljdsbestämmelser bör gälla för
processen i kringgåendefall. Den skattskyldige bör alllid ha rätt atl gå vidare
till högsta instans - regeringsrätten.

Enligt delegationen finns det vidare anledning atl
kräva att skattechefen på sitt ansvar fattar beslut i de fall, då man från den
fiskala sidan vill ifrågasätta tillämpning av generalklausulen och att mål av
denna kategori behandlas med förtur.

Liknande synpunkter anförs av SRS,
SHIO-Familjeföretagen och Svenska företagares riksförbund.

Sveriges advokatsamfund anser också all del bör
övervägas att slopa kravet pä prövningstillstånd i regeringsrätten i mål om
skatteflyktsklausulens tillämpning och föreslår - liksom även Lantbrukarnas
skattedelegation - att förtursbehandling i skattedomslolarna av sådana mål
generellt föreskrivs.

6.4
Det allmännas ställning i processen

Besvärstider
och eftertaxering

Så gott som samtliga länsstyrelser samt RSV, USS
och BRA anser att om klausulen skall komma till praktisk tillämpning måste
möjlighet till eftertaxering föreligga eller också måste den extraordinära
besvärsrätten utvidgas för del allmänna.

Länsstyrelsen
1 Kristianstads län anför:

Mera komplicerade skatteflyktstransaktioner utmärks
ofta av att flera var för sig civilrättsligt oantastliga avtal ingåtts mellan
olika skattskyldiga. Redovisningen i de skattskyldigas deklarationer är oftast
korrekt under förutsättning att de sålunda ingångna avtalen godkänns vid
taxeringen. Problemet för beskattningsmyndigheten är i många fall att någon
samlad bedömning av huruvida skatteflykt kan anses föreligga eller ej, först
kan erhållas efter omfattande utredningsarbete och med hänsyn tagen till
samtliga inblandade skattskyldigas taxeringar. Denna typ av ärenden kommer
därför oftast inte att kunna behandlas inom ordinarie besvärstid utan
ifrågasatt ändring av taxering måste ske genom eftertaxering. Förutsättning
för eftertaxering är atl skattskyldig lämnat orikligt meddelande lill ledning
för sin taxering. I promemorian har framförts, att eftertaxering skall kunna
ske, om skatteflykten döljs genom knapphändig redovisning eller missvisande
beskrivning av de faktiska förhållandena. Avgörande för om eftertaxering kan
ske blir följaktligen vilka krav, som kan ställas på de skattskyldigas
uppgiftsskyldighet enligt taxeringslagen. Länsstyrelsen är i och för sig av den
uppfattningen, att i princip förutsättningar för eftertaxering kan föreligga,
om en skatteflyktslransaktion genomförts med hjälp av flera avtal, vilka var
för sig redovisats korrekt i respektive skattskyldigs deklaration, men som vid
en samlad bedömning måsle bedömas som kringgående av skaltelag. Omvänt innebär
delta ett krav på en ulföriig redovisning av ingångna avtal i samtliga
inblandade skattskyldigas deklarationer. I förtydligande syfte vill
länsstyrelsen därför förorda, atl bestämmelserna om

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 169

eftertaxering
omarbetas så att av dessa framgår, att eftertaxering skall kunna ske i fall av
skatteundandragande med hjälp av flera olika transaktioner, vilka var för sig
redovisats korrekt i deklarationerna, men som vid en samlad bedömning mäste
anses som kringgående av skattelag. Oriktigt meddelande skall således anses
föreligga även i dessa fall, om inte den skaltskyldige i sin deklaration lämnat
upplysningar för en samlad bedömning av hela transaktionskedjan. Den
föreslagna ändringen innebär enligt länsstyrelsens uppfattning endast ett
förtydligande av nu gällande rätt.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i
Malmöhus län, som också berör frågan om det allmännas möjligheter att få till
stånd en tillämpning av klausulen i del fall kringgåendetransaktionerna
sträcker sig över flera beskattningsår Länsstyrelsen tar som utgångspunkt
exemplet i promemorian om försäljning av jordbruksfastighet och återköp av
mangårdsbyggnaden med tomt och anför:

Säljs fastigheten i slutet av år ett och eriäggs
viss del av köpeskillingen samma är sker realisalionsvinslberäkning vid
taxering år två. Återköps boningshuset först år två kommer återköpet inte att
kunna upptäckas förrän i de deklarationer som lämnas år tre.
Taxeringsintendeniens besvärstid vad gäller taxeringen år två går ut i juni
månad år tre. Taxeringsnämndens möjligheter att hinna upptäcka och anniäla
återköpet i sådan tid att skattechefen kan anföra besvär före besvärslidens
utgång den 30Juni är tre får anses vara ringa. Den skattskyldige kan också
minska risken genom att skaffa anstånd med atl avlämna sin deklaration.
Förfarandet kan även kombineras med att deklarationen medvetet lämnas för sent
till priset av en förhållandevis blygsam förseningsavgift. Säljaren kan även
kvarbo med hyreskontrakt och försäkra sig om återköp genom köpehandling som
stipulerar atl äganderätten lill huset skall övergå först viss dag i början av
år tre då också köpeskillingen för huset skall eriäggas och köpebrev utfärdas.

Länsstyrelsen anser alt om skatteflyktsklausulen
skall komma lill praktisk användning måste möjlighet till eftertaxering föreligga
eller ocksä måsle den extraordinära besvärsrätten utvidgas.

t/SS'och äSI
delar den i promemorian framförda åsikten atl en möjlighet att tillämpa
skatteflyktsklausulen bör utformas inte som en eftertaxerings-grund utan som en
självständig grund för extraordinära besvär för det allmänna enligl 101 § TL.

Sveriges advokatsamfund vänder sig mot uttalandet i
promeiriorian atl det i och för sig bör vara tillåtet för den fiskala sidan att
först i högre instans kvittningsvis påkalla generalklausulens tillämpning.
Enligl samfundet skulle en sådan ordning innebära att prövningen av även en
tämligen isolerad och lätthanteriig skattefråga kan fördröjas långt utöver vad
som annars skulle vara fallet, eftersom behandlingen av frågor om
skatteflyktslagens tillämpning kan förväntas bli mycket tidsödande. Samfundet
anser också alt den föreslagna ordningen kan medföra att skattskyldiga med
komplicerade skatteförhållanden utan fog avhålls från att föra även legitima
taxeringsfrågor vidare av fruktan för atl utsättas för den synnerligen ingående
bedömning av sina förhållanden som skatteflyklslagen påkallar.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 170

Skattechef
eller taxeringsintendent

/?5 K ifrågasätter förslaget att rätten att föra
mål enligt lagen mot skatteflykt skall förbehållas skattechefen. Med stöd av
delegeringsreglerna i 3 § TL kan uppgiften visseriigen överiämnas till
enhetschef. Även annan taxeringsintendent bör dock enligt RSV ha rätt att i
sin självständigt bedrivna processföring åberopa skatteflyktsklausulen.

Av samma mening är länsstyrelsen i Malmöhus län som
framhåller att gränsen mellan skenavtal och nu avsedda skatteflyktsförfaranden
kan vara oklar - i synnerhet innan förhållandena närmare utretts. Rubriceringen
bör enligt länsstyrelsen inte vara avgörande för frågan om behörigheten att
handlägga ärenden av ofta lika stor svårighetsgrad.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna
ordningen opraktisk och föreslår att talerätten i stället skall tillkomma
taxeringsintendent, vilket i praktiken med hänsyn till målens svårighetsgrad
torde medföra att talan ankommer pä l:e taxeringsintendenten i fiertalet fall.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det
allmännas talan bör föras av en riksintendent.

7
Anstånd med inbetalning av skatt

Förslaget om att domstolen i komplicerade eller
ovissa fall fär medge anstånd med inbetalningen av skall som påförts på grund
av tillämpningen av klausulen fär etl blandat mottagande. Många myndigheter
anser att anständsfrågan bör handläggas av länsstyrelse och att säkerhet bör
krävas i vissa fall. Andra menar att den skallskyldige skall ha rätt till
anstånd i alla fall där klausulen tillämpas.

Bland de som vill ha en mer långtgående rätt till
anstånd märks Näringslivets skattedelegatlon som anser att den skaltskyldige i
skatteflykts-mäl alltid bör ha rätt till anstånd med betalningen av skatt.

Liknande synpunkter anförs av Lantbrukarnas
skuttedelegation och Sveriges advokatsamfund.

Flera
myndigheter anser att länsstyrelse eller lokal skattemyndighet bör pröva
anständsfrågan eller ifrågasätter om inte en sådan ordning är lämpligare. Det
gäller bl. a. RSV som anför:

Vad som föreslagils utgör i praktiken en regel om
rätt för domstol att meddela inhibiiion. Jfr 28 § förvaltningsprocesslagen.
Bestämmelserna om inhibilion har hittills inte ansetts böra göras tillämpliga i
fråga om de skatter m. m. som uppbärs enligt uppbördslagen men väl i fråga om
vissa andra skatter. I stället har uppbördslagens regler om anstånd med
inbetalning av skatt ansetts exklusivt reglera denna fråga. RSV anser också att
starka skäl talar för att denna ordning bör bibehållas. RSV delar dock
uppfattningen att tillämpning av lagen mot skatteflykt bör vara förenad med en
anslåndsmöj-lighel som i sak överensstämmer med förslaget. Bestämmelsen bör
dock placeras i 49 § uppbördslagen och länsstyrelsen bör bli beslutande
instans. Härmed öppnas möjlighet atl ge anstånd med inbetalning av skatten mot

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 171

ställande
av säkerhet. Vidare blir anståndsförfarandel enhetligt och överskådligt.

I beslut om anstånd ingår även en uträkning av den
skatt med vilken anstånd medges. Länsstyrelsen och lokal skattemyndighet fär
anses vara mest lämpade att utföra denna beräkning. Det kan bli fråga om,
förutom beräkning av egenavgifter, även komplicerade uträkningar med inslag av
A-och B-inkomst, 80/85-procenlregeln samt tillämpning av dubbelbeskattningsavtal.

Länsstyrelsen I Malmöhus län påpekar att det inte
är osannolikt att det allmänna i samband med yrkande om tillämpning av
generalklausulen också för talan i annat avseende och fortsätter:

I sådanl fall kan man fä en tillkommande skatt som
lill viss del hänför sig till höjningen enligt 3 § i lagen mot skatteflykt och
till viss del avser den "vanliga" höjningen. Vid sådant förhållande,
som inte torde bli ovanligt, skulle enligl utredningens förslag anstånd med en
del av den tillkommande skatten medges av kammarrätt eller regeringsrätt och en
del av länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. En sådan uppdelning är
synneriigen olämplig och torde medföra stora administrativa problem bl. a. vad
avser den säkerhet som i de flesta fall krävs för länsstyrelsens anstånd och
även vad avser debitering av eventuell ansiåndsränta. De problem som en
uppdelning skulle medföra elimineras genom att anståndet i 4 § utgår och
ersätts av en särskild punkt i 49 § 2 mom. uppbördslagen varvid länsstyrelsen
blir den myndighet som beslutar. En sådan bestämmelse kan mycket väl innefatta
en möjlighet eller skyldighet atl inhämta yttrande frän den domstol som prövar
besvären över taxeringen.

Liknande
synpunkter anförs av länsstyrelserna I Stockholms och Östergötlands län.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Verkningarna av de föreslagna
anståndsbestämmelserna skulle sannolikt bli betydligt generösare
anståndsmöjligheter än vad andra skattskyldiga, vars taxering inte prövats
enligt lagen om skatteflykt, kan erbjudas. Även i dessa senare fall kan
sakläget vara komplicerat eller rättsfrågan bedömas som oviss. Dessa faktorer
berättigar emellertid inte i sig till anstånd enligl uppbördslagens regler.
Länsstyrelsen anser inte, att skäl kan anses föreligga för en generösare anståndsgivning
avseende skatt, som debiterats till följd av taxering enligt lagen mot
skatteflykt, än vad som tillämpas i andra fall, där besvär anförts över
taxeringen. Den i promemorian föreslagna 4 § i lagen mot skatteflykt bör därför
utgå. Fräga om anstånd med inbetalning av skatt, som debiterats till följd av
taxering enligt lagen mot skatteflykt, bör i stället bedömas enligt
uppbördslagens regler.

För att prövningen av anståndsfrågorna föriäggs
till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet och sker enligt reglerna i
uppbördslagen (1953:272), UBL, uttalar sig också länsstyrelserna i Gotlands,
Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län samt
SACOISR och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer.

Några myndigheter godtar den föreslagna ordningen
att domstolen skall pröva anståndsfrågan men anser att säkerhet bör krävas i
vissa fall. Till denna

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 172

grupp
hör länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Örebro och Norrbottens län samt BRA.

8
Ikraftträdande

Förslaget till ikraflträdandebestämmelser har
föranlett några påpekanden.

RSV
ansluter sig lill principen atl klausulen inte bör ges retroaktiva verkningar.
De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna kan emellertid enligl RSV medföra
tolkningsproblem om ett skatteflyktsförfarande består av en serie
rättshandlingar utsträckta i tiden med t. ex. den första rättshandlingen
genomförd före lagens ikraftträdande och de övriga efter denna tidpunkt.

Lantbrukarnas
skattedelegation och Näringslivets skattedelegatlon anser att det bör klargöras
att då en kedja av rättshandlingar föreligger även den första skall ha
företagits efter ikraftträdandet för att skatleflyklsklausulen skall bli
tillämplig.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 173

Bilaga
4

De remitterade

förslagen

1
Förslag till

Lag
mot skatteflykt

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fräga om taxering till
kommunalskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatl och ersättningsskatt.

2 § Rättshandling som skatlskyldig har företagit
skall inte ligga till grund för taxeringen, om rättshandlingen är elt led i ett
förfarande som innebär att skattebestämmelse kringgås och förfarandet för honom
medför en icke oväsentlig skatteförmän som med hänsyn till omständigheterna kan
antas ha utgjort det avgörande skälet för valet av förfarande. Med
rättshandling som har företagits av den skattskyldige likställs rättshandling
som har företagits av juridisk person vars inkomst helt eller delvis beskattas
hos den skaltskyldige.

Elt förfarande skall anses innebära atl en
skattebestämmelse kringgås om

1. elt annat förfarande på vilket bestämmelsen i
fråga är tillämplig framstår

som närmast till hands liggande med hänsyn till det ekonomiska resultat som

- bortsett från beskattningen - har uppnåtts med det valda förfarandet

och

2. en taxering på grundval av förfarandet strider
mot grunderna för

bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle komma i fråga om

förfarandet lades lill grund för taxeringen.

3 §
Om 2 § tillämpas skall taxeringen ske som om den skattskyldige hade valt

det närmast till hands liggande förfarandet som avses i 2 § andra stycket 1.

Om en sådan grund för taxeringen skulle leda till oskäligt resultat, skall

taxeringen bestämmas till skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den I Januari 1980. Lagen
tillämpas inte på rättshandling som har företagits före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i

taxeringsfrågor

Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor' dels att i 11 och 12 §§ ordet "förordning" skall
bytas ut mot "lag", dels alt i 12 § orden "Kungl. MaJ:t"
skall bytas ut mot "regeringen", dels att rubriken till förordningen
samt 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om
förhandsbesked i taxeringsfrågor

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket
må, därest sådant för nägon finnes vara av synnerlig vikt, efter ansökan
lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens
taxering lill kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftningsskatl eller ersättningsskatt, ävensom viss
fråga rörande tillämpningen av lagen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller förordningen om uppskov / vissa.fall
med beskattning av realisationsvinst. Förhandsbesked må ock meddelas i frågor
som nu nämnts, därest detta finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning,
när ägare till fastighet eller den, för vilken ehuru han Icke är ägare
garantibelopp för fastighet likväl skall upptagas såsom

Föreslagen lydelse

Riksskatteverket .får, om detta finnes vara av
synneriig vikt för någon, efter ansökan lämna besked på förhand
(förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatl eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande tillämpningen
av lagen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst eller bestämmelserna om uppskov med beskattning av realisationsvinst.
Förhandsbesked .får också meddelas i frågor som nu nämnts, om detta finnes
vara av vikt.for sökanden Ifråga som avser tillämpningen av lagen (1979:000)
mot skatleflykt eller av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Vad
som har sagts ovan skall också tillämpas, när ägare till faslighet eller den,
för vilken garantibelopp för fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst
enligt bestämmelserna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste
lydelse av förordningens rubrik 1970:914 samt av 11 § 1971:312.

2 Senaste
lydelse 1970:914.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skattepliktig
inkomst / enlighet med vad därom stadgas i 47 § kommunalskattelagen, önskar på
förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.

Om
rätt att av riksskatteverket erhålla förhandsbesked i fräga rörande
mervärdeskatt föreskrives i .förordningen om mervärdeskatt.

Föreslagen lydelse

47
§ kommunalskattelagen (1928:370), trots att han inte är ägare, önskar på
förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av
fastigheten.

Om
rätt alt av riksskatteverket erhålla förhandsbesked i fräga rörande
mervärdeskatt föreskrives i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag,
då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Förslag till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 67 § taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

67 §2

Omräkning
av inkomst på grund av 43 § I mom. kommunalskatle-lagen eller taxering till
kommunal inkomstskatt pä grund av 57 § 3 mom. samma lag må icke verkställas
av taxeringsnämnd. Anser nämnden atl sådan åtgärd bör vidtagas skall
skriftlig anmälan härom göras hos skattechefen. Denne äger göra framställning
i frågan hos länsrätten. I förekommande fall skall han överlämna anmälan
till allmänna ombudet för mellankommunala mål för framställning hos den
mellankommunala skatterätten och samtidigt underrätta skattechefen i annat
län, där den skattskyldige taxerats till kommunal inkomstskatt.

Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eller taxering till kommunal inkomstskatt på
grund av 57 § 3 mom. samma lag får inte verkställas av taxeringsnämnd. Anser
nämnden att sådan åtgärd bör vidtas skall skriftlig anmälan härom göras hos
skattechefen. Denne .får göra framställning i frågan hos länsrätten. I
förekommande fall skall han överiämna anmälan till allmänna ombudet för
mellankommunala mål för framställning hos den mellankommunala skatterätten och
samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den skattskyldige taxerats
till kommunal inkomstskatt. Vad nu sagts gäller också i.fråga om tillämpning
av lagen (1979:000) mot skatteflykt. Om handläggning av framställning enligt
första stycket och om fullföljd av

talan mot beslut i sådan
fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat

om besvär rörande
taxering.

Denna lag träder i kraft den I Januari 1980 och
tillämpas första gången vid I98I års taxering.

'
Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste
lydelse 1979:175.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:17 177

4
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 49 § 2 och 4 mom.
uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

49 § 2 mom. Skatlskyldig må av länsstyrelsen
erhålla anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1)
om den skaltskyldige anfört
besvär över laxering och eriäggandet av skatt, som påförts i anledning av den
icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande
skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: till belopp som betingas
av den skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,

2)
om ansökan gjorts angående
skatteberäkning för ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning av
intäkt av skogsbruk, angående avräkning av utländsk skatt eller angående
befrielse från eriäggande av skatt, som påförts avliden person eller hans
dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med
anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller
besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om
ansökan gjorts angående

nedsättning enligt 85 § 2 mom. av nedsättning enligt 85 § 2 mom. av

kvarskatteavgift eller om besvär kvarskatteavgift eller om besvär

anförts över beslut i anledning av anförts över beslut i anledning av

sådan ansökan: till belopp som sådan ansökan: till belopp som

betingas av ansökningen eller besvä- betingas av ansökningen eller besvä

ren, ren,

4)
om kvarstående eller tillkom

mande skatt har påförts på grund av

att 3§ lagen (1979:000) mot skatie-

fykt har tillämpats.

Anstånd enligt första stycket vid Anstånd enligt första stycket vid

l)må
medgivas endast om den skatt- 1) eller 4) får medges endast om den

skyldige ställer nöjaktig säkerhet hos skattskyldige ställer nöjaktig säker

länsstyrelsen om icke med hänsyn hel hos länsstyrelsen om inte med

lill anståndslidens varaktighet, den hänsyn till anståndstidens varaklig-

skattskyldiges förhållanden och om- het, den skatlskyldiges förhållanden

ständigheterna i övrigt kan antagas, och omständigheterna i övrigt kan

alt det belopp som avses med anstån- antas, att det belopp som avses med

det ändå kommer att behörigen anståndet ändå kommer att behöri-

eriäggas. gen eriäggas.

'
Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 2 Senaste
lydelse 1978:972.

12
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
beräkning av ansiåndsränta gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då
skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad,
då anståndstiden gått lill ända; samt

alt
ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Bifalles den skatlskyldiges besvär, skall eriagd
ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträfTande
ansiåndsränta.

Nuvarande lydelse

4 m o m . * Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligl 2 mom. 1)
skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall eriäggas
senast vid anståndslidens utgång. Vid ränteberäkningen gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Föreslagen lydelse

4 mom. Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av
skatt enligt 2 mom. 1) eller 4) skall eriägga ränta (anståndsränta) för den del
av skatten som skall eriäggas senast vid anståndstidens utgång. Vid
ränteberäkningen gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i 32 § första
stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1980.

3
Senaste lydelse 1974:853.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 179

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1979-10-19

Närvarande:
Justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl, Justitierådet Höglund,
Justitierådet Hessler.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31
maj 1979 har regeringen pä hemställan av statsrådet Mundebo beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag mot skatteflykt,

2.
lag om ändring i förordningen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Arne Baekkevold.
Förslagen föranleder följande yttranden inom lagrådet:

Förslaget
till lag mot skatteflykt

Lagrådet:

En allmän regel mot skatleflykt har diskuterats länge.
Redan 1928 års bolagsskatteberedning föreslog i sitt är 1931 avgivna betänkande
(SOU 1931:40) en sädan regel. En bestämmelse i ämnet föreslogs också av 1950
års skattelagssakkunniga i deras betänkande (SOU 1954:24) med förslag till
effektivare laxering. Intetdera förslaget ledde till lagstiftning. När frågan
därefter togs upp på nytt av 1953 års skatteflyktskommitté, ställde sig
kommittén avvisande till en allmän regel mot skatleflyktsåtgärder. I sitt
slutbetänkande (SOU 1963:52) "Om åtgärder mot skatteflykt" ansåg kommittén
det inte möjligt alt utforma en godtagbar allmän bestämmelse mot kringgående
som samtidigt tillgodosåg kraven på rättssäkerhet och kraven på effektivitet.
De beskattningsproblem som uppkommit har med denna inställning till en allmän
skatteflyktsklausul fält bemästras så gott det varit möjligt genom att
särskilda bestämmelser tillförts den materiella skattelagstiftningen
allteftersom behov av lagstiftningsåtgärder visat sig.

Det
är framför allt pä rättssäkerhetskravel som tanken att införa en allmän
skatteflyktsklausul har stupat. Klart är också att det möter stora svårigheter
att utforma en lagstiftning i ämnet, som tillgodoser detta krav. Med det höga
skattetryck som nu råder är del emellertid särskilt angeläget alt skattebördan fördelas
pä det sätl som är avsett i skatteförfattningarna. Medlet för att uppnå

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 180

detta
är som saken uttrycks i taxeringslagen likformiga och rättvisa taxeringar. För
att kunna tillgodose kravet pä likformiga och rättvisa taxeringar måste kunna
bortses från rättshandlingar som inte har annan egentlig uppgift än att
undandra inkomster från beskattning. Allmänna bestämmelser som ger möjlighet
alt frånkänna sådana rättshandlingar betydelse i beskatlningsförfarandet har
också införts på sina håll utomlands.

Till
grund för det nu till lagrådet remitterade förslaget ligger ett år 1975 av en
expertgrupp inom företagsskalteberedningen avgivet betänkande (SOU 1975:77) med
titeln "Allmän skatteflyktsklausul" och en därefter inom
budgeldepartemenlet upprättad promemoria (Ds B 1978:6), betitlad "Lag mot
skatteflykt". Genom det utredningsarbete som sålunda föregått del nu
remitterade förslaget får anses ådagalagt, att skatteflykten hos oss breder ut
sig i sådan mån atl det inte längre gärna är möjligt att effektivt möta alla
slags kringgåendetransaktioner med särskilda regler inom den materiella skattelagstiftningens
ram. Lagstiftningen skulle därmed bli alltför komplicerad. En ordning med
särskilda lagstiftningsåtgärder punktvis undan för undan, allteftersom behov
uppstår, har också den nackdelen att ätgärderna ofta kommer för sent. Behovel
av en allmän regel mot skatleflykt framträder därmed klart. Lagrådet biträder
uppfattningen att lagstiftning i ämnet nu bör införas.

I fråga om den närmare utformningen av
lagstiftningen anfördes följande.

1-3
§§

Hesser och Hessler:

Förslaget omfattar inte alla former av
skatteundandragande. Utanför regleringen faller sålunda skatteundandragande som
kännetecknas av orikliga uppgifter och liknande, vanligen benämnt skattefusk.
Förslagel tar sikte på förfaranden, där skattebestämmelse kringgås och som
medför en icke oväsentlig skatteförmån.

Enligt förslaget föreligger
"kringgående", om dels etl annat förfarande än del valda framstår som
närmast till hands liggande med hänsyn lill det ekonomiska resultat som,
bortsett från beskattningen, har uppnåtts, dels en taxering på grundval av det
valda förfarandet strider mot grunderna för den kringgångna bestämmelsen eller
de bestämmelser som skulle bli tillämpliga.

Enligt vär mening är de båda rekvisit som sålunda
skall konstituera kringgående behäftade med oklarhet. Delvis sammanhänger detta
med att också målet för lagstiftarens ambitioner framstår som i viss mån
oklart.

Vad angår de båda kringgåenderekvisiten kan anföras
följande. Del första rekvisitet innebär, att ett av den skattskyldige använt
förfarande skall

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 181

jämföras
med ett annat förfarande, som framstår som närmast till hands liggande med
hänsyn till det ekonomiska resultat som uppnåtts med det av den skattskyldige
valda förfarandet, varvid skall bortses frän beskattningen. Denna formulering
avser atl ge uttryck åt en grundtanke i förslaget, nämligen atl detta är
inriktat på fall där den skattskyldige har möjlighet atl utnyttja olika
handlingssätt för att uppnå ett visst ekonomiskt resultat och då skaffar sig en
skatteförmän genom att i stället för det förfarande som ligger närmast lill
hands välja ett onormalt eller konstlat förfarande som leder lill detta
resultat.

Redan denna utgångspunkt är emellertid förenad med
grundläggande lolkningssvårigheter. Till en början kan anmärkas att den anförda
tanken inte framgår av lagtexten, som inte talar om onormala eller konstlade
förfaranden. Men även om lagtexten förtydligas i riktning mot vad som anges i
motiven kvarstår de tolkningssvårigheter som här avses. Skattelagstiftningen
förutsätter som tillåtet att en skattskyldig utnyttjar t. ex. de möjligheter
som den associationsrättsliga lagstiftningen ger att bilda aktiebolag och andra
rättssubjekt och atl transaktioner företas mellan sådana subjekt. Sådana
transaktioner kan företas i många olika former och dessa kan kombineras pä ett
stort antal olika sätt. Skattskyldiga med omfattande aflarsverksamhel kan i
olika lägen slå inför etl betydande antal olika kombinationsmöjligheter. Har
den skaltskyldige tillräcklig överblick över skattesystemet väljer han därvid,
om andra skäl inte talar däremot, den form för genomförandet av en planerad
åtgärd som är fördelaktigast från skaltesynpunkt. Häri är han i princip i sin
fulla rätt. Alt här avgöra om den valda formen är "normal" eller
"konstlad" mäste ofta vara förenat med stora och ibland oöverstigliga
svårigheter.

Vad angår det andra rekvisitet, dvs. att
förfarandet skall strida mot grunderna för den kringgångna skattebeslämmelsen
eller för den bestämmelse som skulle bli tillämplig, synes även detta svårt
att hanlera i den praktiska tillämpningen. "Grunden" för en
skaliebeslämmelse låter sig ofta knappast i och för sig bestämmas som annat än
att skatt som avses i bestämmelsen skall utgå vid sådant förfarande som nämns
däri. Här torde en väsentlig skillnad i lagtolkningsproblematiken föreligga i
förhållande till exempelvis civilrättslig lagstiftning. Det föreligger en stor
risk, att utgången i alltför hög grad blir beroende av subjektiva tyckanden hos
bedömaren. En möjlighet, som synes ha visst stöd i uttalanden i
remissprotokollet, är att tillämpningen blir utomordentligt restriktiv. Av
rättssäkerhetsskäl ställer man så höga krav på tydlighet i fräga om att elt
förfarande strider mol lagstiftningens ändamål att generalklausulen blir ett
slag i luften. En annan möjlighet är, alt man kommer myckel långt och drar in
även förfaranden, som den samvetsgrannaste skattskyldige ej trott kunna
omfattas. Härtill kommer all man synes bli hänvisad till alt gå igenom en
myckenhet av lagsliftningsmotiv på området för att kunna konstatera, om något
uttalande gjorts rörande om ett förfarande sådant som det ifrågavarande
godtagits eller inte. Härigenom måste rättslill-lämpningen bli svårmanövrerad:
rättslägel skulle mer framgå ur motivutla-

13 Riksdagen 1980181. I samt. Nr 17

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 182

landen
som gjorts i olika sammanhang än av skriven lag. Det kan erinras om att
uttalanden i propositioner angående lagbestämmelsers syfte numera allt oftare
sker i form av hänvisning till departementspromemorior och liknande material.

Det kan, sammanfattningsvis, inte bli någon lätt
uppgift atl med ledning av dessa båda rekvisit skilja mellan vad som betraktas
som godtagbar skatteplanering och icke godtagbart skatteundandragande. Fråga
är om uppgiften ens är möjlig, om man vill upprätthålla rimliga krav på
objektivitet, säkerhet och effektivitet.

Med hänsyn lill det anförda synes böra övervägas om
inte en lösning av lagstiftningsfrågan kan näs efter andra linjer än som valts
i remissprotokollel. Härom må anföras följande.

I skatterättslig praxis har man, liksom i
civilrättslig, underkänt rättshandlingar som tillkommit för skens skull. Fräga
har varit om rättshandlingar, som inte varit allvarligt menade och som alltså i
och för sig inte varit bindande parterna i rättshandlingen emellan. Något
särskilt stöd i lag har inte erfordrats. Fråga är om en allmän rättsgrundsats,
vars berättigande inte torde bestridas av någon; 34 § avtalslagen gör som
bekant visst undantag från principen till skydd för godtroende förvärvare. Att
avtal som inte är skenavtal men som fått en felaktig beteckning -1, ex.
betecknats gåva där fräga är om köp - skatterätlsligt såväl som civilrättsligt
behandlas efter sin verkliga innebörd är vidare också klart. Expertgruppens
lagförslag innehöll en särskild bestämmelse för nu berörda fall.

Remissförslaget upptar inte någon motsvarande
bestämmelse om sken-och liknande rättshandlingar. Detta beror dock endast på
att man ansett särskild bestämmelse överflödig, eftersom det här rör sig om
allmänna rättsgrundsatser, som ändå skall iakttas. De gäller sålunda även
skatteformer som inte omfattas av det remitterade förslaget.

En ytteriigare kategori - som uppenbarligen stär de
nämnda nära - är den som innebär, att man, i syfte att uppnå vissa fördelar,
för en transaktion eller en åtgärd använder Juridiska former, som inte
motsvarar den verkliga eller egentliga innebörden av transaktionen. Del finns
inom civilrätten exempel på att domstolarna i sädana fall "brutit
igenom" eller "gjort en genomsyn" av de använda formerna och
behandlat rättsläget efter dess verkliga innebörd (se exempelvis NJA 1947 s.
647 och 1975 s. 45). Fråga är om principer, som i viss mån kan sägas stå
bulvanresonemang nära. För enkelhetens skull talas i det följande om
genomsynsprincipen. De fall där denna princip skulle kunna bli tillämplig
betecknas som genomsyns fall.

I
viss utsträckning har genomsynsprincipen tillämpats också i skatterätlsligt
sammanhang. Som exempel kan nämnas behandlingen av ränteutfästelse i s. k.
benefika barnreverser, som bedömts inte som vanlig avdragsgill ränta ulan som
periodiskt understöd till barn, med därav följande hinder mot alt göra avdrag
för beloppet. Regeringsrättens praxis synes emellertid begränsa
genomsynsprincipens tillämpning till fall där det varit fråga om en enstaka

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 183

rättshandling.
Om däremot ett förfarande bestått av flera var för sig - om de ses isolerade -
korrekta rättshandlingar, synes man inte ha ansett sig kunna tillämpa en
genomsynsprincip på förfarandet sett som helhet. (Jfr däremot från
civilrättslig praxis NJA 1975 s. 45, ävensom NJA 1955 s. 449 och 1966 s. 66.)
Som exempel kan anföras förhandsbeskedsfallet RSV Dt 1974:21, där hel
Jordbruksfastighet skulle överiätas till lantbruksnämnd samt återköp omedelbart
ske av bostaden med tomt; syftet har uppenbariigen varit att kunna utnyttja det
avdrag om 3 000 kr. per innehavsår som endast medges, då bostad ingår i en
försäljning. Transaktionen godtogs - trots det tydligen på förhand avtalade
återköpet - som försäljning av fastigheten med bostad och tomt och avdraget
fick alltså åtnjutas i detta fall.

Enligt vår mening skulle det i den nu förevarande
lagstiftningsfrågan vara tillräckligt att genom särskilda lagbestämmelser ge
domstolarna stöd för atl lillämpa genomsynsprincipen även på nu berörda mer
komplicerade fall. En sådan lösning innebär alt dessa fall också skattemässigt
behandlas efter vad som vid en samlad bedömning måste anlas vara den verkliga
eller egentliga innebörden av det föreliggande förfarandet.

Som tidigare antyddes framgår del inte helt klart,
vilka typfall som remissförslaget avses omfatta. Det har redan nämnts att
skenfall och fall av oriktigt betecknade avtal inte omfattas av den föreslagna
lagtexten; dessa fall avses dock kunna underkännas med stöd av allmänna
rättsgrundsatser. Även en del enklare fall inom den grupp där genomsyn kan
tillämpas - det erinras om att praxis i viss utsträckning synes tillämpa
genomsyn i enkla fall -torde falla utanför. Klart är å andra sidan att den skatteflyktsklausul
som innefattas i det remitterade förslaget skall kunna tillämpas på de mer
komplicerade av de fall, där en genomsynsprincip skulle kunna användas.
Möjligen åsyftas att inbegripa även vissa av de enklare fallen.

Förslagets utformning synes emellertid inte
utesluta att det kommer att träffa även fall där förekommande transaktioner och
åtgärder givits en rättslig utformning, som helt och hållet motsvarar deras
verkliga eller egentliga innebörd och syfte. Med en sådan tolkning innebär
förslaget att, trots att en skattebestämmelses ordalydelse ej omfattar del
ifrågavarande fallet utan detta eventuellt går in under en annan bestämmelses
ordalydelse, den förra bestämmelsen, inte den senare skulle kunna tillämpas. Så
skulle ske, om del ansågs överensstämma med grunderna för den ena eller den
andra bestämmelsen. Såsom förut anförts föreligger det en stor risk all
utgången därvid i alltför hög grad blir beroende av subjektiva tyckanden hos
bedömaren.

Om man, såsom vi förordar, begränsar
tillämpningsområdet för en allmän skatteflyktsklausul till att omfatta
genomsynsfallen innebär detta däremot att , tillämpningsområdet ej kommer att
omfatta fall, där det ej kan anses atl den skaltskyldige sökt dölja den
verkliga eller egentliga innebörden av en åtgärd eller en transaktion. Därmed
fär man en i princip klar gräns. Är det fråga om en transaktion i flera led
kommer uppmärksamheten att inriktas på frågan om de olika leden verkligen är
fristående från varandra eller om de t. ex. redan på

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 184

förhand
är samordnade efter en med en medkontrahent uppgjord plan. Om olika led ser ut
att vara fristående och med denna utgångspunkt har en viss innebörd men vid
närmare granskning visar sig hänga samman och med hänsyn härtill får en annan
innebörd, skall transaktionen som helhet anses äga denna senare innebörd. Om
del emellertid mellan olika led inte föreligger något samband av den art som
här avses, fär dessa led även skattemässigt bedömas vart för sig. Genom en regel
i nu angiven riktning anser vi att rättssäkerhetens krav skulle främjas i högre
grad än enligt förslaget.

En generalklausul av detta slag betyder
naturiigtvis inte, alt andra mer eller mindre märkliga förfaranden bör tillåtas
fortgå utan vidare. Men för att ingripa mol sådana förfaranden blir den
lämpliga vägen atl tillgripa speciallagstiftning. Det bör vidare ocksä strykas
under att med vårt förslag ej är avsett alt, uiöver vad som direkt framgår av
förslaget, åstadkomma någon förändring beträffande i praxis tillämpade
grundsatser i fråga om tolkning av skattelag.

En skatteflyktsklausul bör alltså enligl vår mening
gä ut på att ge domstolarna stöd för alt tillämpa genomsyn även i fall där de i
nuvarande praxis ej ansett sig kunna göra detta. Etl stadgande i ämnet bör
emellertid utformas så alt tillämpningsområdet kommer att omfatta även sådana
fall som redan nu ansetts kunna åtkommas i rättspraxis. Stadgandet bör alltså
avse alla slags genomsynsfall och även skenfall och fall av oriktigt betecknade
rättshandlingar

En regel av nu åsyftad innebörd skulle förslagsvis
kunna ges följande utformning:

"Vid bestämmande av taxering skall åtgärd av
betydelse vid taxeringen bedömas efter vad som framstår som dess verkliga
innebörd, med bortseende frän avtal, förfaranden eller andra anordningar, som
skäligen får antas huvudsakligen ha syftat till alt av skattemässiga skäl dölja
åtgärdens verkliga innebörd.

Bedömningen skall ske under beaktande av samtliga
omständigheter. Har den skaltskyldige av skattemässiga skäl anordnat ett
förfarande, som innefattar flera formellt skilda rättshandlingar, skall hänsyn
tas till det samband som i verkligheten föreligger mellan
rättshandlingarna."

Som förut framhölls innebär detta förslag en i
princip klar avgränsning av tillämpningsområdet. Elt förfarande eller en
rättshandling måste, om det inte är fråga om skenfall, alllid tänkas ha en viss
verklig innebörd. Del sagda betyder naturiigtvis inte, alt det i varje
praktiskt fall skulle vara en enkel uppgift att fastställa den verkliga
innebörden av ett förfarande. Förhållandena på förevarande område är ofta nog
högst komplicerade och den mänskliga uppfinningsrikedomen, då det gäller att av
skattemässiga skäl klä transaktioner i annan dräkt än som svarar mot den
verkliga innebörden, är som bekant stor. Det är dock enligt vär mening
principiellt enklare atl efterforska den verkliga innebörden av en transaktion
än att söka konstatera och applicera skatlebestämmelsers grunder.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 185

I det konkreta fallet får det bli en fråga om
bevisning. Det allmännas företrädare bör förebringa omständigheter, som med
någon sannolikhet tyder pä atl klausulen är tillämplig. Föreligger till synes
ovanliga eller egenartade förfaranden, förefaller det rimligt att ställa ett
förhållandevis lågt beviskrav beträffande att förfarandets verkliga innebörd
aren annan än den som hävdas av den skattskyldige. (Jfr ett yttrande av
lagrådet avgivet på begäran av Juslitieutskoltet 1977, se dess utlåtande
1977/78:25 s. 63 ff., 71, 76.) Det får härefter ankomma på den skaltskyldige,
som får antas ha tillgång lill material i saken, att motbevisa påståendet. Vad
han kan anföra om syftet med företagna transaktioner kan därvid uppenbariigen
bli av största betydelse. Vad som nu anförts är avsett att framgå av den av oss
föreslagna lagtexten.

Del är inte uteslutet, atl ett förfarande eller en
kedja av förfaranden, som kommit till användning av den skaltskyldige, kan
innehålla både moment som har annan innebörd än som uppgivits och moment,
vilkas innebörd inte kan sägas vara en annan än den uppgivna. Man får här
tydligen gå på vad som framstår som det huvudsakliga i arrangemanget. Detta har
markerats i lagtextutkaslet. Klart är vidare alt om man stannar i tvekan,
huruvida ett förfarandes verkliga innebörd är en annan än som uppgivits,
klausulen inte bör tillämpas. Det bör ytteriigare påpekas atl del inte är
meningen att lämna rum för ett mer svepande eller specifikt skattemässigt
ekonomiskt betraktelsesätt. Vad som åsyftas är att man skall klarlägga fakta
och fastställa deras verkliga rättsliga innebörd.

:
Det synes lämpligt att en bestämmelse av här förordat slag tas in i
taxeringslagen - närmast säsom nya stycken i 1 § - och sålunda inte ges formen
av en särskild lag. Nämnda lagrum avser taxering enligt kommunalskattelagen
saml enligt lagarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt.
På grund av hänvisningar i lagstiftningen om ulskiflningsskatl och
ersättningsskatt avser det även taxering till dessa skatter. Tillämpningsområdet
blir alltså enligt vårt förslag delsamma som enligt det remitterade förslaget.

Det kan anmärkas att om bestämmelsen upptas i en
särskild lag, vars tillämpningsområde med avseende pä skatteformer begränsas pä
sätt som skett i remissförslaget, kan del måhända ge anledning till motsatsslut
för andra skatleformers deh Detta förefaller mindre lyckligt. Får bestämmelsen
formen av ett stadgande i taxeringslagen, är i och för sig det direkta
tillämpningsområdet givet. Men fältet blir fritt för en analog tillämpning på
andra områden, om så skulle anses motiverat. Härvidlag kan t. ex. i fråga om
'mer komplicerade förfaranden bristande möjlighet att erhålla förhandsbesked
bli att tillmäta betydelse.

Den här förordade utformningen av en generalklausul
avviker till sin typ från den som innefattas i det remitterade förslaget och de
förslag på vilka detta bygger och vilka varit föremål för remissbehandling. Det
av oss framlagda förslaget är endast en skiss, som kan behöva utredas närmare
och underkastas

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 186

remissbehandling.

Pä grund av del anförda avstyrker vi alt en
generalklausul utformas på det sätt som föreslagits i remissprotokollel och
hemställer att frågan blir föremål för fortsatt utredning enligt de av oss
angivna riktlinjerna.

Hamdahl
och Höglund:

De förslag till en allmän regel mot skatteflykt som
tidigare lagts fram har varit av tämligen summarisk karaktär.
Bolagsskatteberedningens förslag är 1931 upptog sålunda en allmänt hållen
regel, enligt vilken en åtgärd som var av betydelse från beskattningssynpunkt,
skulle vid beskattningen bedömas med hänsyn till sin verkliga innebörd, om
denna var en annan än som uppgivils. Liknande innehåll hade den bestämmelse som
föreslogs av 1950 års skattelagssakkunniga i deras betänkande år 1954. Den
riktade sig mot åtgärd eller anordning som "vidtagits i syfte att kringgå
skatteförfatlningar-nas föreskrifter". Det nu till lagrådet remitterade
förslaget innebär försök till en större precisering av regelns
tillämpningsområde genom anknytning till vissa i regeln angivna rekvisit.

Den föreslagna regeln omfattar inte alla former av
skatteundandragande. Utanför regeln faller till en början sådant
skatteundandragande som kännetecknas av oriktiga uppgifter och liknande,
vanligen benämnt skattefusk. Regeln är inriktad på sådana förfaranden som
vanligen betecknas som kringgående av skaltelag, dvs. vad som brukar hänföras
till skatteflykt. Men inte heller alla former av skatleflykt berörs. Sådana förfaranden
som redan nu underkänns i rättstillämpningen lämnas utanför. Det gäller
skenrättshandlingar och sådana avtal som fält en annan beteckning än som
svarar mot innehållet. Dessa slag av rättshandlingar behandlas vid
beskatlningen enligl allmänna rättsgrundsatser, dvs. att skenrättshandlingama
lämnas utan avseende och avtal med oriklig beteckning bedöms efter sin verkliga
innebörd. De anses därför inte ge anledning till någon lagstiftningsåtgärd. Vad
som berett problem i praxis är framför allt sådana förfaranden som beslår av
flera rättshandlingar, vilka var för sig har den innebörd de ger sig ut för att
ha men vilka tillsammans ger ett ekonomiskt resultat som kommer hela
förfarandet att framstå som omotiverat, om det inte vore så att det leder till
skattevinst. Särskilt har uppmärksammats arrangemang i flera led med
utnyttjande av Juridiska personer, varvid någon egentlig förändring av ägande
eller företagsstruktur varken åsyftats eller uppstått.

Det remitterade förslagel har ett mera begränsat
tillämpningsområde än det utredningsförslag som ligger i botten. Det förslag
som utarbetades av företagsskatteberedningens expertgrupp omfattade så gott som
samtliga direkta och indirekta skatter och avgifter. Det log vidare sikte på
alla former av skatteflykt, dvs. såväl skentransaktioner och rättshandlingar
med oriktig beteckning som andra former av kringgående. Även sådana avtal som
är civilrättsligt ogiltiga, t. ex. på grund av formfel, men som ändå efterlevs
av

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 187

avtalsparterna
omfattades. Det till lagrådet remitterade förslaget ansluter sig nära till den
tidigare omnämnda departementspromemorians förslag, som hade en mera begränsad
innebörd. Det avser endast inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt vissa
särskilda skatter som kan sägas utgöra komplement till inkomstbeskattningen,
nämligen utskiftningsskatten och ersättningsskatten. Vidare är förslaget
begränsat till vad som i remissprotokollel benämns den egentliga skatteflykten.
Som redan berörts lämnas sålunda utanför förslaget skenrättshandlingar och
sådana avtal som fält oriktig beteckning. Meningen är atl dessa former av
skatteflykt skall klaras enligt den rättspraxis som redan finns. Inte heller
berörs sådana avtal som är civilrättsligt ogiltiga men som ändå efterievs av
parterna. Dessa avtal anses ligga vid sidan av den egentliga
skalteflyktsproblematiken.

Inom ramen för den egentliga skalleflykten
eftersträvas ytteriigare en begränsning för att minska osäkerheten om skatleflyktsklausulens
räckvidd. Enligt vad som anförs i remissprotokollet lar förslagel sikte på
sådana förfaranden som innebär alt skattskyldiga kringgår skattereglerna med
hjälp av konstlade arrangemang, vilkas främsta syfte är att just nedbringa
skatten. Saken uttrycks också så, alt fråga är om fall där den skaltskyldige av
skatteskal väljer etl förfarande som från kommersiella och andra liknande
synpunkter framstår som en onödig omväg till det ekonomiska resultat som
uppnås. Även med en sådan begränsning kan viss osäkerhet om tillämpligheten
kvarstå i konkreta fall. För alt möta olägenheterna härav öppnar förslaget
möjlighet för de skattskyldiga atl få förhandsbesked beträffande klausulens
tillämpning.

Mot en sålunda begränsad lagstiftning kan invändas,
att den blir ofullständig såsom generalklausul betraktad. Såsom påpekats i
remissprotokollel stöter emellertid en reglering, som täcker hela området av
skatteflyktsfall, pä vissa ölägenheter. Det remitterade förslaget synes därför
inte böra möta invändning pä den grund alt del har en mera begränsad innebörd.

En fördel med en sådan begränsning hos förslaget är
att de principiella invändningar som från rättssäkerhetssynpunkt kan riktas mol
en allmän skatteflyktsklausul till väsentlig del faller. En annan sak är att
del erbjuder stora svårigheter att i lagtext ge uttryck även ål en sålunda
avgränsad innebörd.

Svårigheterna
med utformningen av en allmän bestämmelse ligger främst i att tydligt skilja de
otillåtna förfarandena från sådana åtgärder i skattelind-rande syfte som anses
godtagbara. Utmärkande för skatteflyklsförfarandet är alt del innebär ett
kringgående av skattelagstiftningen. Avgörandet på denna punkt skall i det
särskilda fallet, enligt vad föredragande statsrådet anfört, grundas på en
bedömning av vad som är förenligt med lagstiftarens intentioner. Först efter en
sådan bedömning kan man enligl remissprotokollel tala om att den skattskyldige
har kringgått lagstiftningen. I den föreslagna lagen mol skatteflykt har i
anslutning härtill som ell första rekvisit inskrivits, atl fråga är om ett
förfarande som innebär atl skaliebeslämmelse kringgås. ,

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 188

Därutöver
förutsätter regeln, atl förfarandet medför en icke oväsentlig skatteförmån, som
med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det avgörande skälet
förvalet av förfarande. 1 det följande anges närmare vad som menas med
kringgående. Detta sker i två punkter. Den första innebär, atl ett annat
förfarande på vilket bestämmelsen i fråga är tillämplig skall framstå som
närmast till hands liggande med hänsyn till det ekonomiska resultat som -
bortsett från beskattningen - har uppnåtts med det valda förfarandet. Och
enligt den andra punkten skall en taxering på grundval av förfarandet strida
mot grunderna för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle
komma i fråga, om förfarandet lades lill grund för taxeringen.

Den sålunda valda metoden atl så långt möjligt ange
vissa särskilda rekvisit som skall vara uppfyllda för att skatteflyktsklausulen
skall bli tillämplig är tilltalande. Mot den föreslagna lagtexten kan dock
invändas att den knappast ger klart uttryck åt den avsedda begränsningen till
de egentliga kringgåendefallen. Oklarheten synes delvis sammanhänga med att
det av remissprotokollet att döma inte blivit helt klarlagt vilka typer av
fall lagen skall träffa. Vad här förut återgivits lyder närmast pä att det inte
är fråga om förfaranden, som består av en enstaka rättshandling, utan om sådana
transaktioner som innefattar två eller flera rättshandlingar, vilka tillsammans
bildar ett konstlat arrangemang eller en onödig omväg till del ekonomiska
resultat som -bortsett från beskattningen - har uppnåtts. Det skulle med andra
ord vara fräga om mer eller mindre invecklade transaktioner, bestående av två
eller flera led. Den föreslagna lagtexten i 2 § andra stycket 1 rymmer
emellertid även enkla fall, som innefattar endast en rättshandling. Mot samma
punkt kan också invändas, att detta led i definitionen av kringgående inte
träffar de verkliga förhållandena. Del ger intryck av alt den skattskyldige
syftat lill etl visst ekonomiskt resultat och av skatteskal vall en omväg i
stället för del "närmast till hands liggande" förfarandet. Detta
intryck förstärks av att det i första stycket talas om "valet av
förfarande". I själva verket är det ofta så att den önskade skatievinsten
ensam betingat tillvägagångssättet och alt det ekonomiska resultat som,
bortsett från skattevinsten, följt är något som han fält på köpet.

En
större precisering i beskrivningen av del valda förfaringssättet skulle uppnås
om regelns tillämpningsområde begränsades till sådanl förfarande som består av
två eller flera led. Därigenom skulle bli klart att klausulen inte är
tillämplig så snart en åtgärd vidtagits som med hänsyn till det ekonomiska
resultatet framstår som den förmånligaste frän skaltesynpunkt, när flera
möjliga vägar står lill buds. Inriktningen på förfaranden i flera led stämmer
väl överens med de av departementschefen anförda motiven till det remitterade
lagförslaget. Att detta inte uttryckligen begränsats till atl avse förfaranden
i flera led torde bero på alt man inte velat utesluta en tillämpning på
särskilt anmärkningsvärda förfaranden, som formellt sett består av enbart etl
enda led.

En
inskränkning av tillämpningsområdet enligl det nu sagda torde inte

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 189

medföra
någon påtaglig olägenhet från effektivitetssynpunkt. Av remissprotokollet
framgår, atl klausulen ingalunda är tänkt alt bli tillämplig på alla
förfaranden som leder till en ej avsedd skatteförmän. Om nämligen förfarandet
framstår som normalt med hänsyn till det ekonomiska resultat som, bortsett från
beskatlningen, uppnåtts skall den inte tillämpas. För att komma till rätta med
sädana fall är i stället tänkt alt de materiella skattereglerna skall ändras.
Sådana förfaranden åter som inte framstår som normala med hänsyn till det
ekonomiska resultat som har uppnätts klaras lill största delen redan nu i
rättspraxis när det är fråga om enstaka rättshandlingar. Det är egentligen
först när förfarandet blir mera komplicerat som problemen inställer sig. Den
precisering av tillämpningsområdet som kan vinnas genom en begränsning till
förfaranden i två eller flera led innebär en klar vinst. Fördelen härav är
sådan att begränsningen bör göras även om den kan befaras medföra någon liten
effektivitelsminskning.

I enlighet med det anförda vill vi förorda att
regeln anges avse sådant förfarande som beslår av två eller flera
rättshandlingar vilka, med hänsyn till det ekonomiska resultat som - bortsett
från beskatlningen - har uppnåtts genom dem, tillsammans framstår som en omväg
i förhållande till det närmast till hands liggande tillvägagångssättet.

Denna bestämning av vilka slags förfaranden lagregeln
skall träffa kan efter mönster av del remitterade förslagel lämpligen infogas
som ett led i en definition av det kringgående av lagen som avses. I del
remitterade förslagel ingår i en sädan definition som ett andra led kravel, att
en laxering på grundval av förfarandet skall strida mol grunderna för
bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle komma i fråga om
förfarandet lades till grund för taxeringen. Mot denna andra bestämning i
förslaget kan anmärkas, att den i och för sig inte är särskilt klargörande.
Denna anmärkning faller emellertid till stor del när bestämningen, som här
föreslås, blir ett komplement till en mera preciserad beskrivning av själva
förfarandet. Dess uppgift är enbart att markera atl fråga är om kringgående av
skaltelag.

Vid sidan av rekvisitet kringgående uppställer det
remitterade förslaget de båda kraven, att förfarandet skall medföra en ej
oväsenflig skatteförmån samt att denna förmän kan antas ha utgjort det
avgörande skälet för valet av förfarande. Av dessa krav är det senare av den
natur atl det snarast utgör ett element i själva kringgåendet. Det anger etl
subjektivt rekvisit hos den skattskyldige som är av direkt betydelse för svaret
på frågan, om ett kringgående skall anses vara för handen. Detta krav bör
därför gå in i själva den definition av kringgående som lagregeln avses ge.

I enlighet med det anförda och med vissa
redaktionella ändringar i övrigt i förhållande till del remitterade förslaget
vill vi förorda, atl den grundläggande regeln i den föreslagna lagen (2 §) ges
följande innehåll. I ett första stycke föreskrivs, att vid taxeringen hänsyn ej
skall tas till rättshandling som företagits av den skattskyldige eller av
juridisk person, vars inkomst helt eller delvis beskattas hos den skaltskyldige,
om rättshandlingen är led i ett

14 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 17

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 190

förfarande
som innebär att skaliebeslämmelse kringgås och förfarandet för honom medför en
icke oväsentlig skatteförmån. Därefter anges i ett andra stycke vad som i lagen
avses med kringgående. Det kan lämpligen anges sålunda, att med förfarande som
innebär atl skaliebeslämmelse kringgås avses i lagen förfarande, som består av
två eller flera rättshandlingar, om 1. rättshandlingarna med hänsyn till det
ekonomiska resultat som - bortsett från beskatlningen - har uppnätts genom dem
tillsammans bildar ett förfarande, vilket framstår som en omväg i förhållande
till det närmasl till hands liggande tillvägagångssättet, 2. skatteförmånen med
hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det avgörande skälet för
förfarandet och 3. en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot
grunderna för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle
tillämpas om förfarandet lades till grund för taxeringen.

Övergångsbestämmelsen
Lagrådet:

I övergångshänseende skall enligl det remitterade
förslagel gälla alt den nya lagen ej skall äga tillämpning på rättshandling som
företagits före ikraftträdandet. Som framgår av remissprotokollet kan viss
tvekan råda om innebörden av regeln, när det är fråga om en efter
ikraftträdandet företagen rättshandling, som utgör led i ett förfarande där en
annan rättshandling företagits före ikraftträdandet. I remissprotokollet
uttalas att den nya lagen kan tillämpas om den inledande rättshandlingen fär
sägas vara fristående i förhällande till den senare, dvs. om den lika väl hade
kunnat genomföras och fä ett meningsfullt innehåll utan den efterföljande. Del
tilläggs att dessa fall kan förmodas vara de vanliga varför det normalt torde
vara nog alt konstatera när den sista rättshandlingen har företagits.

Säsom
framgår av uttalandet synes man vid prövningen, huruvida den nya lagen är
tillämplig på en efter ikraftträdandet förelagen rättshandling som utgör led i
ett förfarande som påbörjats före ikraftträdandet, böra pröva vilket samband
som föreligger mellan de olika leden i förfarandet. Av avgörande betydelse
torde därvid vara huruvida den skattskyldige pä grund av åtagande före
ikraftträdandet var rättsligen pliktig atl företa rättshandlingen. Var han
pliktig att företa rättshandlingen torde den nya lagen i regel ej kunna
tillämpas. Så torde t. ex. ej kunna ske i fråga om reversränlor som förfaller
efter ikraftträdandet, om reversen utfärdats dessförinnan och sådana omständigheter
inte föreligger att reversen kan anses utfärdad för skens skull. Om det däremot
är fråga om en rättshandling som endast innebär en faktisk uppföljning av ell
före ikraftträdandet inlett förfarande, torde i regel hinder inte möta alt
lillämpa den nya lagen.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 191

Förslaget
till lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Lagrådet:

Förslaget, som innefattar vissa ändringar i 1 §,
innebär att förhandsbesked skall kunna ges i fråga som avser tillämpning av den
föreslagna lagen mot skatteflykt.

Paragrafen är för närvarande uppbyggd sä att i
första stycket första meningen anges, att riksskatteverket fär efter ansökan
lämna förhandsbesked i vissa närmare angivna frägor, om det finnes vara av
synneriig vikt för någon. I andra meningen uttalas att förhandsbesked ocksä får
meddelas i frågor som sålunda nämnts, om delta finnes vara av vikt för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning. Föreligger prejudikatsskäl får alltså
förhandsbesked meddelas oavsett vilken betydelse ärendet har för sökanden. I
andra stycket anges atl bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande
tillämpning i ytteriigare vissa angivna frågor. I tredje stycket finns en
erinran om att förhandsbesked enligt särskilda bestämmelser kan erhållas också
i fråga rörande mervärdeskatt.

Förslaget innefattar, utom vissa redaktionella
Jämkningar, att första stycket andra meningen skall fä lydelsen alt
förhandsbesked fär meddelas i frågor som nämnts i första meningen, om detta
finnes vara av vikt för sökanden i fråga som avser tillämpningen av lagen mot
skatleflykl eller av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Det bör påpekas att ändringen alltså innebär atl
förhandsbesked i skatlefiyktsfråga skall kunna ges så snart det är av vikt för
sökanden. Den i remissprotokollet givna motiveringen till ändringen är på denna
punkt otydlig.

Vid föredragningen inför lagrådet har upplysts alt
avsikten är att den särskilda regeln om förhandsbesked på prejudikalsskäl skall
tillämpas även när det gäller skatteflyklsärende. Då detta emellertid knappast
framgår av den föreslagna lagtexten bör denna här förtydligas. Lagrådet
föreslår alt paragrafen, med ytteriigare ett par Jämkningar av redaktionell
art, får följande lydelse:

"Riksskatteverket fär, om det finnes vara av
synneriig vikt för nägon, efter ansökan lämna besked pä förhand
(förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatl eller ersättningsskall, ävensom viss fräga rörande
tillämpningen av lagen (1951:763)om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst eller i lag givna bestämmelser om uppskov med beskattning
av realisationsvinst. Gäller ansökningen fråga om tillämpning av lagen
(1979:000) mot skatteflykt får förhandsbesked meddelas, om det är av vikt för
sökanden.

I frågor som avses i första stycket får
förhandsbesked också meddelas, om det finnes vara av vikt för enheflig
lagtolkning eller rättstillämpning.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 192

Vad som har sagts i första stycket första meningen
och andra stycket skall också tillämpas, när ägare lill faslighet önskar på
förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.
Detsamma gäller den för vilken garantibelopp för fastighet skall tas upp som
skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna i 47 § kommunalskattelagen
(1928:370), trots all han inte är ägare.

Om rätt alt av riksskatteverket erhålla
förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrives i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt."

Förslaget
till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Lagrådet:

I remissprotokollet diskuteras frågan om möjligheten
till eftertaxering, när omständigheter som motiverar tillämpning av
skatteflyktsklausulen blir kända för skattemyndigheterna först efter det att
den ordinarie taxeringen vunnit laga kraft. Föredragande statsrådet uttalar som
sin uppfattning att de regler som normalt gäller om förutsättningarna för
eftertaxering bör tillämpas ocksä i fråga om skatteflyktsklausulen. Som första
förutsättning för eftertaxering gäller atl den skaltskyldige har lämnat en
oriktig uppgifi. En viktig fräga blir då i vad mån en allmän
skatteflyktsklausul påverkar den skatlskyldiges plikt att lämna uppgifter om
innebörden i de förfaranden som han vill skall läggas lill grund för
taxeringen. Enligl föredragande statsrådet ökar den skattskyldiges
uppgiftsplikt principiellt inte lill sin omfattning genom
skatteflyktsklausulen, varför det enligt hans mening är naturiigt att låta den
gällande innebörden av begreppet oriktig uppgift bli tillämplig också i fråga
om skatteflyktsklausulen. Mot den bakgrunden anser föredragande statsrådet,
att klausulen inte bör föranleda några särskilda bestämmelser i fråga om
eftertaxering.

I
det av företagsskalteberedningens expertgrupp avgivna betänkandet uttalas, att
det endast sällan torde bli fallet att den skattskyldige kan överbevisas om att
ha lämnat en oriklig uppgifi beträffande sådana förfaranden som träffas av den
av gruppen föreslagna generalklausulen. Situationen skulle enligt
expertgruppens åsikt i regel vara den alt den skaltskyldige tämligen öppet
redovisar de transaktioner som leder till skattelättnader i strid mot
lagstiftningens anda och mening. Det kan ifrågasättas om förfaranden, som
skatteflyktsklausulen enligt det remitterade förslaget är avsedd att träffa,
kommer atl redovisas öppet av den skattskyldige i den omfattning som expertgruppen
tänkte sig. Om t. ex. en aktieförsäljning ägt rum och den skattskyldige -
enligt en i och för sig korrekt beräkning - uppger den därvid uppkommande
realisationsvinsten till beskattning är det mindre troligt att därjämte av hans
självdeklaration framgår omständigheter som visar att aktieförsäljningen utgör
led i elt förfarande för att kringgå reglerna om beskattning av inkomst av
rörelse, tjänst eller kapital. Många gånger torde del

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 193

krävas
taxeringsrevision föratt upptäcka kringgåendetransaktioner och läget kan då
vara sådant att en ändrad taxering endast kan åstadkommas genom eftertaxering.

Som
föredragande statsrådet anfört finns en omfattande domstolspraxis rörande
innebörden av begreppet oriktig uppgift som förutsättning för eftertaxering.
Denna praxis bygger pä de skattskyldigas uppgiflsskyldighei enligt hittills
gällande skatteregler och säger ingenting om vilken grad av fullständighel som
krävs av de skattskyldiga i fråga om sådana omständigheter som skulle kunna
utlösa tillämpning av skatteflyktsklausulen. Skenrättshandlingar och oriktigt
rubricerade rättshandlingar skall redan enligt gällande lagtillämpning inte
läggas till grund för taxeringen. Åberopande av sådana rättshandlingar har
följdriktigt ansetts utgöra oriktig uppgifi och kunnat medföra eftertaxering.
Skatteflyktsklausulen enligt det remitterade lagförslaget öppnar möjlighet alt
vid taxeringen underkänna i och för sig rikliga rättshandlingar, om de ingår i
etl förfarande som innebär kringgående av en skaliebeslämmelse. Sannolikt kan i
vissa sådana fall den skallskyldiges uppgifter vara objektivt oriktiga. Det
karakteristiska för kringgåendefallen torde dock vara alt de lämnade uppgiftema
är oriktiga eller ofullständiga bara i den meningen alt de inte lämnar
upplysning om de omständigheter som möjliggör tillämpning av
skatteflyktsklausulen.

En
uppgiftsplikt i fråga om omständigheter av sistnämnda slag skiljer sig från den
uppgiftsplikl som föreligger beträffande omständigheter som enligt gällande
rätt är av betyde/se för en riktig taxering. Medan sistnämnda omständigheter i
princip är objektivt bestämda, förutsätter skatteflyktsklausulen en bedömning
mot etl antal rekvisit för all det skall kunna avgöras om omständigheterna är
sådana atl de gör klausulen tillämplig. Betydelsen av olika omständigheter blir
därmed i så hög grad beroende av en bedömning i efterhand i enskilda fall att
man inte generellt kan göra gällande atl underiåtenhet att lämna upplysning om
sådana omständigheter innebär ell oriktigt meddelande.

Å
andra sidan torde skatteflyktsklausulens praktiska betydelse bli avsevärt
försvagad om utrymmet för dess tillämpning vid eftertaxering blir litet. Del
finns därför anledning atl, även om oriktigt meddelande i den mening som ivses
i taxeringslagens bestämmelse om eftertaxering inte föreligger, medge rättelse
genom eftertaxering, när skatteflyktsklausulen är tillämplig. En bestämmelse
härom kan lämpligen införas som 114 a § i taxeringslagen och fä innehållet atl,
utöver vad som följer av 114 §, eftertaxering skall ske, när ättelse påkallas
av atl lagen (1979:000) mol skatteflykt är tillämplig.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) Lagrådet lämnar förslagel ulan erinran.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 194

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström,
Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder,
Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri,
Eliasson

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
med förslag till lag mot skatteflykt, m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.
lag mot skatteflykt,

2.
lag om ändring i förordningen
(1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor,

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Förslaget
till lag mot skatteflykt

Allmänt

Frågan om införandet av en lag mot skatteflykt har
övervägts sedan flera år tillbaka. I regeringsförklaringen den 12 oktober 1979
angavs, att "förslag till lag med allmän skatteflyktsklausul kommer att
framläggas, förutsatt att lagrådets prövning ej ger anledning till annat".

I
det yttrande över lagrådsremissen som avgivits, är lagrådets ledamöter eniga om
att det finns ett klart behov av en allmän regel mot skatteflykt och biträder
förslaget att en lagstiftning i ämnet nu genomförs. Som lagrådet framhåller har
nämligen erfarenheten visat att det inte längre gärna är möjligt att med
särskilda regler inom den materiella skatterättens ram effektivt möta alla
kringgåendetransaktioner. Liksom min företrädare anser jag därför att man inte
kan avstå från en generalklausul mot skatteflykt. Jag

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 31 maj 1979.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 195

har emellertid samtidigt stor förståelse för de
invändningar av principiell natur som har riktats mot en sådan klausul. Som
lagrådet också har uttalat är det svårt att utforma en allmän
skatteflyktsklausul som fullt ut tillgodoser rättssäkerhetskravet.

När jag nu ändå föreslår att en lagstiftning om
skatteflykt införs, gör jag det i medvetande om rältssäkerhetsfrågans betydelse
och förordar därför i det följande åtgärder för att stärka rättssäkerheten
utöver vad som har föreslagits i remissprotokollet. Jag vill också erinra om
att de allmänna förvaltningsdomstolarna, som skall tillämpa lagen, har kraftigt
förstärkts både kvalitativt och kvantitativt under de senaste åren samt att
möjligheten att få bindande förhandsbesked finns. Jag finner det också
angeläget att framhålla att syftet med skatteflyktsklausulen endast är alt få
till stånd rättvisa taxeringar. Lagen är inte avsedd att medföra någon
utvidgning av tillämpningsområdet för reglerna om skattebrott eller
skattetillägg.

När del gäller frågan om hur en sådan generalklausul skall
utformas råder det delade meningar inom lagrådet. Två av ledamöterna godtar i
huvudsak den lösning som har förordats i remissprotokollet, dvs. att klausulen
skall avse s. k. kringgåendetransaktioner och bygga på de rekvisit som har
angetts i det remitterade lagförslaget.

De två andra ledamöterna i lagrådet anser att den
remitterade klausulen medför vissa lolkningssvårigheter. De förordar därför en
annan lösning. Enligt deras mening bör klausulen inriktas mot fall där någon, i
syfte atl uppnå vissa fördelar, för en transaktion använder juridiska former,
som inte motsvarar den verkliga eller egentliga innebörden av transaktionen.
Klausulen skall göra det möjligt alt företa en "genomsyn" av de
använda formerna och behandla rättsläget efter dess verkliga innebörd. Vidare
förordas att klausulen förutom dessa s. k. genomsynsfall skall omfatta också
skenfall och fall av felaktigt betecknade rättshandlingar. Från dessa
utgångspunkter skisseras en klausul som innebär att man vid taxeringen skall
bedöma en åtgärd efter vad som framstår som dess verkliga innebörd med
bortseende från anordningar, som skäligen får antas huvudsakligen ha syftat
till att av skattemässiga skäl dölja åtgärdens verkliga innebörd. Enligt de två
ledamöternas mening bör frågan om utformningen av generalklausulen utredas
vidare enligt dessa riktlinjer.

Frågan om hur en generalklausul mot skatteflykt lämpligen
bör utformas har diskuterats sedan lång tid tillbaka i vårt land och har varit
föremål för ett omfattande utredningsarbete i flera omgångar. Ett par av de utredningsförslag
som har lagts fram har innehållit regler om att åtgärder av betydelse från
beskattningssynpunkt vid taxeringen skall bedömas efter sin verkliga innebörd.
En sådan regel föreslogs redan år 1931 av bolagsskatteberedningen. Även det
förslag som år 1975 lades fram av en arbetsgrupp inom företagsskatteberedningen
innehöll en regel av detta slag. Regeln avsåg enligt arbetsgruppens motiv bl.
a. skenrättshandlingar och felaktigt betecknade rättshandlingar. Regeln skulle
emellertid också ses som en tolknings-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 196

anvisning till den egentliga skatteflyktsklausulen och
göra det möjligt att på en serie rättshandlingar lillämpa samma genomsyn som
praxis redan hade accepterat beträffande enstaka rättshandlingar.

Arbetsgruppens förslag avstyrktes
av en stor majoritet av remissinstanserna. I remissprotokollet konstaterade
min företrädare att någon uttrycklig regel inte behövs för att komma till rätta
med de klara fallen av sken och felaktig rubricering, eftersom man i
rättstillämpningen redan bedömer dessa fall efter deras verkliga innebörd. Med
hänsyn till bl. a. att en sådan regel skulle kunna medföra vissa
gränsdragnings- och tolkningsproblem ansåg min företrädare att förslaget inte
borde genomföras.

Av det anförda framgår att idén om
att bygga en klausul på rekvisitet verklig innebörd inte är någon principiell
nyhet i diskussionen om utformningen av en lagstiftning mot skatteflykt. Det
förslag om en klausul med denna konstruktion som har förts fram av två av
lagrådets ledamöter är avsett att täcka dels skenrättshandlingar och felaktigt
betecknade rättshandlingar, dels transaktioner på den egentliga skatteflyktens
område. Att den förstnämnda gruppen av rättshandlingar täcks är en konsekvens
av den föreslagna konstruktionen. Det har inte gjorts gällande att det
föreligger något självständigt behov av att reglera sådana fall. Min ståndpunkt
är fortfarande att en lagreglering av skenrättshandlingar m. m. är obehövlig.
Vad frågan gäller är om en klausul som bygger på rekvisitet verklig innebörd är
att föredra framför den klausul som har förordats i det remitterade förslaget
med hänsyn till de problem som de egentliga skatteflyktsfallen erbjuder.

Jag kan då till en början
konstatera att vad som frän de två lagrådsledamöternas sida har uttalats om
tillämpningen av klausulen på den egentliga skatteflyktens område tyder på att
den avses omfatta i stort sett samma slags fall som det remitterade förslaget.
Genomsynsprincipen skall sålunda kunna tillämpas på förfaranden som består av
flera led. Om de olika leden hänger samman är det meningen att innebörden av
förfarandena skall bedömas med hänsyn till transaktionen som helhet. Om
transaktionen innehåller både moment som har en annan innebörd än som uppgivits
och moment, vilkas innebörd inte kan sägas vara annan än den uppgivna, får man
gå på vad som framstår som det huvudsakliga i arrangemanget.

Klausulen skall alltså ge utrymme
för att vid taxeringen bortse från vissa rättshandlingar av väsentligen formell
art även om dessa faktiskt har medfört vissa bestående rättsverkningar. Detta
stämmer väl överens med vad som avses gälla enligt det remitterade förslaget.
Att en sådan ordning åsyftas kommer emellertid enligt min mening inte till
klarare uttryck genom en klausul som bygger på rekvisitet verklig innebörd,
även om klausulen förses med tillägg av det slag som lagrådsledamöterna i fråga
har förordat. Tvärtom finns det med hänsyn till hur man hittills i regel har
uppfattat rekvisitet verklig innebörd en risk för att tillämpningen av en sådan
klausul begränsas till felaktigt betecknade rättshandlingar o. d. Vad det här
gäller att komma

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 197

till rätta med är emellertid i första hand förfaranden som
består av flera rättshandlingar, vilka var för sig har den innebörd de ger sig
ut för att ha men vilka tillsammans ger ett ekonomiskt resultat som kommer hela
förfarandet att framstå som omotiverat om det inte vore så att det leder till
skattevinst.

Från dessa utgångspunkter finns det enligt min mening inte
fillräckliga skäl att förorda en lösning på grundval av rekvisitet verklig
innebörd. Till stöd för en sådan lösning har emellertid också åberopats att man
därigenom kan undvara ett rekvisit med avseende på lagstiftningens grunder.
Enligt de två lagrådsledamöternas mening medför ett sådant rekvisit
tolkningssvårigheter och det är också främst på denna punkt som invändningar
har riktats mot det remitterade förslaget.

Denna fråga har ingående diskuterats i remissprotokollet.
Det har skett mot bakgrund av förslag från ett par remissinstanser som också
har förordat klausuler som saknar rekvisit med avseende på lagstiftningens
grunder. Vad som i det sammanhanget har anförts har enligt min mening i stort
sett giltighet också med avseende på en klausul som bygger på rekvisitet
verklig innebörd. Härtill kommer att en sådan klausul skulle kunna skapa
osäkerhet när det gäller att i framtiden bedöma i praktiken vanliga förfaranden
som med lagstiftarens goda minne hittills har-bedömts med hänsyn mera till den
formella än den verkliga innebörden. Som exempel kan nämnas att vinster i ett
fåmansbolag tas ut som lön eller att en fastighet säljs till närstående för ett
värde som understiger det verkliga men som ligger över taxeringsvärdet. Om man
i sådana fall skall se till den verkliga innebörden kan det ifrågasättas om
inte utdelning resp. gåva skulle anses föreligga till viss del.

Det anförda innebär alltså att man enligt min mening inte
kommer ifrån ett rekvisit med avseende på lagstiftningens grunder. Jag finner
vidare att en klausul som bygger på rekvisitet verklig innebörd närmast är
avpassad för felaktigt betecknade rättshandlingar o. d. och att en sådan
klausul i jämförelse med det remitterade förslaget inte medför någon klarare
avgränsning av de fall som en skatteflyktsklausul bör vara inriktad på. För-och
nackdelar med de olika alternativen har också getts en sådan belysning i de
senaste årens utrednings- och remissarbete att förnyad utredning inte kan väntas
tillföra saken något avgörande nytt. Mot denna bakgrund anser jag att det
remitterade förslaget bör läggas till grund för lagstiftningen.

Jag vill Utlägga att prövningen av frågan om ett visst
förfarande strider mot lagstiftningens grunder givetvis bör ske enligt den
metodik som gäller för rältsfillämpning i allmänhet. Av betydelse är här
framför allt själva lagstiftningens utformning samt sådana uttalanden i det
aktuella lagstiftningsärendet som riksdagen har gjort eller ställt sig bakom.
Bedömningen måste här som i andra sammanhang göras med hänsyn till reglernas
allmänna uppbyggnad och med beaktande av deras ändamål såsom det har kommit
till uttryck i lagtexten och sådana förarbeten som utgör allmänt vedertagna
rättskällor. Som har anförts i remissprotokollet måste oklarhet beträffande

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 198

lagstiftningens grunder gå ut över den fiskala sidan. För
att markera detta föreslår jag att det anges i lagtexten att förfarandet klart
skall strida mot grunderna för en skattebestämmelse för att klausulen skall få
tillämpas.

Förutsättningarna för tillämpning av klausulen

De två ledamöter som i huvudsak har
anslutit sig till det remitterade förslaget har förordat vissa preciseringar av
klausulens tillämpningsområde enligt 2 §. Bl. a. har föreslagits att detta
begränsas till sådana förfaranden som består av två eller flera
rättshandlingar. Härigenom har man velat förhindra att klausulen kan tillämpas
så snart en åtgärd vidtagits, som med hänsyn till det ekonomiska resultatet
framstår som den förmånligaste från skattesynpunkt, när flera möjliga vägar
står till buds.

För att kunna bedöma effekterna av
detta förslag måste man till en början göra klart för sig vad som skall förstås
med begreppet rättshandling.

Det ligger då närmast till hands
att tillägga detta begrepp samma innebörd som det har enligt allmänt Juridiskt
språkbruk sådant det har kommit till uttryck exempelvis i avtalslagen
(1915:218) och dess förarbeten. Det innefattar sålunda viljeförklaringar eller
andra åtgärder som har till syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett
rättsförhållande, vilket faller inom förmögenhetsrättens område. Man kan då
konstatera att t. ex. ett köp består av åtskilliga moment som sedda var för sig
betraktas som rättshandlingar. Det gäller avtalets ingående, leveransen av
godset, betalningen etc. Detta innebär alltså att det knappast är möjligt att i
praktiken genomföra ett kringgåendeförfarande utan att flera rättshandlingar
föreligger. Ett krav på att förfarandet skall bestå av två eller flera
rättshandlingar får då knappast den preciserande verkan som torde ha åsyftats
med förslaget.

Om man i stället förstår förslaget
så att det krävs flera skilda avtal blir tillämpningsområdet för begränsat. Då
öppnas nämligen en möjlighet för de skattskyldiga att i ett sammanhang köpa ett
"skatteflyktspaket", dvs. ett avtal ingås varigenom en skattskyldig
träder in i ett redan ordnat skatteflyktsarrangemang. Av samma skäl är det inte
möjligt att ställa upp något krav på att den skattskyldige direkt skall
medverka i minst två rättshandlingar.

Det nu anförda visar enligt min
mening att det knappast medför någon klarare avgränsning av klausulens
tillämpningsområde om man inför krav på att kringgåendeförfarandet skall bestå
av minst två rättshandlingar. Samtidigt uppkommer en risk för att ett sådant
krav ges en tolkning som innebär att tillämpningsområdet blir för snävt. Jag är
därför inte beredd att förorda en sådan formulering. Däremot kan jag ansluta
mig till förslaget att det skall anges att förfarandet skall framstå som en
omväg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet.

Jag biträder också förslaget att
lagtexten i 2 § justeras så att det klarare framgår att klausulen kan tillämpas
även i fall där den önskade skattevinsten

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 199

ensam betingat tillvägagångssättet och det ekonomiska
resultat, bortsett från skattevinsten, som följt är något som den skattskyldige
har fått på köpet. Det föreslås vidare från de två nu ifrågavarande
lagrådsledamöternas sida en redaktionell ändring av 2 § som innebär att kravet
på att skatteförmånen kan antas ha utgjort det avgörande skälet för förfarandet
skall gå in i själva den definition av kringgående som lagregeln ger. Som jag
ser det är det i och för sig naturligast att inte väga in den skatlskyldiges
avsikter när man tar ställning till om en skattebestämmelse har kringgåtts
eller ej genom ett visst förfarande. Det finns emellertid goda skäl också för
den ståndpunkt som företräds av de två lagrådsledamöterna. Deras förslag
innebär också att lagtexten blir mer överskådlig. Jag biträder därför
ändringsförslaget. I enlighet härmed bör dock även rekvisitet att förfarandet
medför en icke oväsentlig skatteförmån ingå i definitionen av kringgående.

Ikraftträdande m. m.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1981.

Jag har inledningsvis framhållit att det är svårt att
utforma en lagstiftning i ämnet som tillgodoser rättssäkerhetens krav och att
särskilda åtgärder utöver vad som föreslagits i remissprotokollet därför bör
vidtas. Jag anser sålunda att man redan nu bör besluta om en uppföljning och
utvärdering av lagstiftningen från rättssäkerhetssynpunkter och att
lagstiftningen bör övervägas på nytt sedan den varit i kraft någon tid och erfarenheter
har vunnits av dess praktiska tillämpning. Med hänsyn härtill bör lagen nu
tidsbegränsas, lämpligen till fem år. Lagen bör sålunda gälla i fråga om
rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31
december 1985. I huvudsak innebär detta att lagen skall tillämpas vid 1982-1986
ärs taxeringar.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört om
tillämpningen av lagen på en efter ikraftträdandet förelagen rättshandling som
utgör led i ett förfarande som har påbörjats före ikraftträdandet.

Utvärderingen av lagens tillämpning bör komma till stånd
mot slutet av femårsperioden. Särskilda åtgärder bör redan nu vidtas för att
säkerställa att ett underlag för detta finns till hands. Om riksdagen antar
förslaget, kommer jag därför atl föreslå regeringen att den ålägger berörda
domstolar och myndigheter atl inrapportera sina erfarenheter av lagstiftningen
fill justitiekanslern (JK). Närmare föreskrifter om detta får utfärdas i
administrativ ordning. Vidare bör ett uppdrag lämnas JK att med eget yttrande
överlämna detta material till regeringen så att en utvärdering kan ske före
femårsperiodens utgång. I sitt yttrande bör JK uttala sig i frågan huvuvida
lagen, sådan den har tillämpats, svarar mol rimliga krav på rättssäkerhet. Han bör
också fästa uppmärksamheten på eventuella ojämnheter och särskilda problem som
kan ha visat sig i tillämpningen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 200

Förslaget till lag om ändring i förordningen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor

Jag godtar lagrådets förslag till
förtydliganden och redaktionella ändringar.

Förslaget till lag om ändring I taxeringslagen (1956:623)

Som har anmärkts i
remissprotokollet avses den skattskyldiges uppgifts-plikt principiellt inte öka
genom skatteflyktsklausulen. Lagrådet har med hänvisning härtill uttalat att
det inte generellt kan göras gällande att en underlåtenhet att lämna upplysning
om omständigheter som skulle kunna utlösa en tillämpning av klausulen innebär
att den skattskyldige har lämnat ett oriktigt meddelande.

Jag biträder i denna del lagrådets
uttalande. Det ger mig anledning att understryka vad jag anförde inledningsvis
om att klausulen inte är avsedd att utvidga tillämpningsområdet för reglerna om
skattebrott och skattetillägg. En underlåtenhet att lämna upplysningar i nu
aktuellt hänseende kan jämställas med lämnandet av en orikfig uppgift endast i
den mån det är uttryckligen föreskrivet eller följer av allmänna grundsatser
för rättstillämpningen på området.

Som lagrådet har uttalat torde
emellertid skatteflyktsklausulens praktiska betydelse bli avsevärt försvagad,
om utrymmet för dess tillämpning vid eftertaxering blir begränsat till fall då
oriktiga uppgifter har lämnats. Jag biträder därför lagrådets förslag om att en
bestämmelse bör tas in i en ny paragraf, 114 a §, om att eftertaxering, utöver
vad som följer av 114 §, skall ske när rättelse påkallas av att lagen mot
skatteflykt är tillämplig.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

En ändring av redaktionell art bör göras.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av
lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:17 201

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. 1 '

Propositionens
huvudsakliga innehåll .......................... ...... 1

Lagförslag

1
Förslag till
lag mot skatteflykt ................................. ...... 3

2
Förslag till
lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor 4

3
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 6

4 Förslag
till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 8

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1979-05-31 10

1
Inledning ................................................................ 10

2
Allmänt om
skatteflyktsproblemet .......................... .... 11

3
Utformningen av
en skatteflyktsklausul ................... .... 15

3.1
Inriktningen av
lagstiftningen .......................... .... 15

3.2
Förutsättningar
för tillämpning av klausulen .... .... 22

3.3
Sammanfattning
................................... .... 30

4 Taxering
................................................................... 31

5 -ijProcessuella
frågor m.m............................................ .... 33

6
Iaftträdande ............................................................ 38

7
Författningsförslagen
.............................................. .... 38

8
Hemställan ............................................................. .... 38

9
Beslut ...................................................................... 38

Bilaga 1

Arbetsgruppens förslag (SOU 1975:77) ................ ............ 39

Bilaga 2

Departementspromemorian (Ds B 1978:6) Lag mot
skatteflykt ... 40

Sammanfattning ........................................................... 41

1
Författningsförslag
.................................................. .... 45

2
Inledning ................................................................ .... 51

3
Nuvarande
lagstiftning mot skatteflykt ................. .... 53

3.1
Inledning.......................................................... 53

3.2
Speciella
bestämmelser mot skatteflykt ........ .... 54

3.3
Utländsk
lagstiftning mot skatteflykt ............. 58

4 Arbetsgruppens
förslag .......................................... .... 60

4.1
Allmänt om
skatteflyktsproblemet .................. 60

4.2
Allmänna eller
speciella skatleflyktsregler ........ 62

4.3
Arbetsgruppens
förslag till lagstiftning mot skatteflykt . 67

4.3.1
Lagstiftningens
tillämpningsområde ... 67

4.3.2
Utformningen av
en allmän skatteflyktsklausul 69

4.3.3
Övriga frågor ......................................... 74

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:17 202

5 Remissyttrandena .................................................... .... 77

5.1
Allmänna
synpunkter........................................ .... 77

5.2
Generalklausulens
närmare utformning ......... 80

5.3
Skenavtal m.m.................................................. 89

5.4
Tillämpningsområdet
...................................... .... 90

5.5
Särskilda
frågor ............................................... 91

6 Förslag till lag mot skatteflykt .................... ......... .... 96

6.1
Inledning ....................................................... .... 96

6.2
Olika åtgärder
för att förhindra skatteflykt ..... .. 103

6.3
Utformningen av
en allmän skatteflyktsklausul 109

6.4
Taxering ......................................................... .. 135

6.5
Lagstiftningens
tillämpningsområde m.m.......... .. 139

6.6
Processuella
frågor m.m................................... .. 141

6.7
Författningsförslagen
.................................... .. 150

6.8
Ikraftträdande
............................................... .. 150

Bilaga 3

Sammanställning
av remissyttranden över departementspromemorian

(Ds B
1978:6) Lag mot skatteflykt ................................ 151

1
Remissinstanser
..................................................... 151

2
Allmänt om
införandet av en generalklausul mot skatteflykt . 151

3
Utformningen av
en skatteflyktsklausul ................... ... 153

3.1
Inriktningen av
lagstiftningen........................... ... 153

3.2
Förutsättningar
för tillämpning av klausulen 155

3.3
Taxering ......................................................... ... 162

4
Lagstiftningens
tillämpning på olika skatter ........... ... 163

5
Kompletterande
skatteflyktsregler ......................... ... 164

6
Processuella
frågor m.m............................................ 164

6.1
Förhandsbesked
.......................................... ... 164

6.2
Skatterätt
eller taxeringsnämnd .................... 166

6.3
Kommunikationsregeln
m.m.............................. .. 167

6.4
Det allmännas
ställning i processen................. .. 168

7
Anstånd med
inbetalning av skatt............................. 170

8
Ikraftträdande .......................................................... .. 172

Bilaga 4

De
remitterade förslagen................................................. ... 173

1
Förslag till
lag mot skatteflykt ................................. ... 173

2
Förslag till
lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor 174

3
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 176

4
Förslag till
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 177

Utdrag av lagrådets protokoll 1979-10-19...................... 179

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-10-02 194

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
65565 Stockholm W80

Doktrin (2)

  1. Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 251 · Fritt tillgänglig
  2. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 208 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

100 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (62)

62 kopplingar i 41 dokument.

  1. Prop. 2021/22:93 Begränsning av avdragsrätten för underskott från tidigare år s. 18 om s. 29 i texten
  2. SOU 2018:91 Rapporteringspliktiga arrangemang - ett nytt regelverk på skatteområdet s. 79 om s. 11 · s. 79 om s. 16 · s. 148 om s. 13 · s. 151 om s. 31 · och 1 till i texten
  3. Bet. 2016/17:SkU26 Skatteförfarande och folkbokföring om s. 16 i texten
  4. Bet. 2015/16:SkU20 Skatteförfarande och folkbokföring om s. 16 i texten
  5. Bet. 2014/15:SkU20 Skatteförfarande och folkbokföring om s. 16 i texten

Visa alla 41

Rättsfall (10)

10 kopplingar i 9 dokument.

  1. HFD 2011 ref. 35 om s. 33 ur registret
  2. RÅ 2007 ref. 84 om s. 38 ur registret
  3. RÅ 2003 ref. 92 om s. 36 · om s. 145 ur registret · i texten
  4. RÅ 2000 ref. 21 om s. 16 ur registret
  5. HFD 2021 ref. 33 om s. 108 i texten

Visa alla 9

Doktrin (28)

28 kopplingar i 11 dokument.

  1. Emblad, Det civilrättsliga i svensk inkomstskatterätt, 2020 s. 104 · s. 105 · s. 109 · s. 399 · och 2 till i texten
  2. Bergström, Ogiltighet ur civilrättslig och skatterättslig synvinkel, 1984 s. 20 om s. 15 · s. 56 · s. 57 om s. 16 · s. 57 om s. 89 · och 2 till i texten
  3. Bergström, Förhandsbesked vid inkomsttaxeringen, 1990 s. 82 om s. 34 · s. 103 om s. 34 · s. 103 om s. 142 · s. 104 om s. 120 · och 1 till i texten
  4. Alhager, Deklarationer på Internet, 2007 s. 130 om s. 13 · s. 138 om s. 13 · s. 185 i texten
  5. Leijonhufvud, Brotten mot borgenärer, 1986 s. 166 om s. 12 · s. 364 i texten

Visa alla 11