Prop. 1980/81:171

Prop.
1980/81:171

Regeringens proposition 1980/81:171

om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m.
m.;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en rad åtgärder för att främja
export av tjänster från slalliga myndigheter och bolag. De områden som därvid
tas upp är inriklningen av den statliga tjänsteexporten, verksamhetens
organisation och arbetsformer samt former för samverkan vid statlig
tjänsteexport. Vidare föreslås i propositionen att vissa medel ställs till
förfogande för utveckling av tjänsteexport vid statliga myndigheter.

Slutligen föreslås att viss personal inom den statliga
exportfrämjande verksamheten skall fä anställas med tidsbegränsning och att
Sveriges exportråd ges visst utökat bemyndigande all leda den statliga
exportfrämjande verksamheten.

] Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 171

Prop. 1980/81:171 2

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges

exportråd
beträffande handelssekreterare m.m.;

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exporlråd belräffande
handelssekreterare m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

! § '

Enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får
Sveriges exportråd

1.
planera och
leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen,

2.
besluta
rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån
dessa ej bestäms genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda
bestämmelser tillkommer myndighet, dock ej \ frågor om tillsättning av eller
skiljande från tjänst, eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning
eller läkarundersökning.

3.
besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriktning på
affärsspråk.

1.
genom
anvisningar för den allmänna inriktningen planera och leda handelssekreterarnas
verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen,

2.
besluta
rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån dessa
ej bestämmes genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser fillkommer
myndighet, dock ej i fråga om tillsältning av eller skiljande från tjänst,
läkarundersökning, disciplinär bestraffning, förflyttningsskyldighet eller
avstängning från tjänstgöring,

3.
besluta
rörande stadiga stipendier till praktikanter hos utrikesrepresentationen,
handelssekreterare eller svenska handelskamrar i utlandet,

4.
besluta
rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriktning på affärsspråk och tdl
vidareutbildning i internationell marknadsföring.

Vid utövande av befogenhet som enligt första stycket
tillkommer rådet skall rådet i sak tillämpa de föreskrifter som skulle gälla
för statlig förvaltningsmyndighet i motsvarande fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. 'Senaste lydelse
1979:1076.

Prop.
1980/81:171 3

Förslag
till

Lag om
tidsbegränsning av anställning av marknadssekreterare

m.fl.

Härigenom
föreskrivs följande.

Anställning
för bestämd tid eller lills vidare längst till viss tidpunkt får ske av

1. marknadssekreterare som har hemvist i Sverige för
tjänstgöring hos handelssekrelerare eller inom ulrikesrepresentalionens exporlfrämjande
verksamhel,

2. praktikanter för tjänstgöring hos handelssekrelerare
och svenska handelskamrar i ullandet eller inom utrikesrepresenlationens
exportfrämjande verksamhel.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop.
1980/81:171 4

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition om export av tjänster från statliga
myndigheter och bolag m. m.

1 Inledning

Under senare år har såväl de statliga affärsverken som
vissa andra statliga

myndigheter mött en ökad ufiändsk efterfrågan på konsulttjänster av olika

slag framför allt som etl komplement till leverans av varor. Önskemålen om

sådana tjänster har framförts företrädesvis av utvecklingsländer, men även

av vissa industriländer. Affärsverken har i några fall bildat särskilda

dotterbolag för den utländska konsultverksamheten för att bl. a. åstadkom

ma en effektivare förmedling av tjänsterna i fråga och därmed också ett

bättre utnyttjande av de begränsade resurserna. Swedish Telecoms Interna

tional AB (Swedtel) bildades år 1968 som ett av televerket ägt konsultföre

tag. Inom domänverket bildades år 1973 ett liknande konsultföretag för

uppdrag inom skogsbruks- och skogsindustriområdet, Swedforest Consul

ting AB (Swedforest). Ett tredje konsultföretag, Swedish Power Service AB

(SwedPower), bedriver verksamhet inom energiområdet. ;

Även vissa myndigheter utanför affärsverkssektorn,
däribland Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, statens vägverk samt statens väg- och trafikinstitut, vilka bl. a.
arbetar på uppdragsbasis, har fått förfrågningar från utlandet om
konsulttjänster.

Statskonsult AB bedriver genom sitt dotterbolag,
Statskonsult International AB, konsultverksamhet utomlands inom områdena
administrationsutveckling, projektadministration och utbildning.

Utbildningsområdet är ett annat område inom vilket
efterfrågan från utlandet på konsulttjänser eller leknisk assistans i annan
form ökar kraftigt. Med hänsyn härfill har bildats beredningen (U 1975:05) för
internationellt

Prop. 1980/81:171 5

tekniskt samarbete och det halvstatliga bolaget Swedec
International AB.

Det statliga engagemanget vad gäller konsultverksamhet i
utlandet har således utvecklats genom isolerade insatser på enskilda områden.

Mot denna bakgrund har en särskild utredare' tillkallats
för att analysera fömtsättningarna för en samverkan av den konsultverksamhet
som staten bedriver i utlandet i egen regi eller genom hel- eller delägda bolag
och att lämna förslag fill lämpliga åtgärder. En utgångspunkt har därvid varit
att åtgärderna skall syfta till att öka exporten av konsulttjänster från de
statliga bolagen, affärsverken och myndigheterna.

Utredaren har lämnat sina förslag i betänkandet (SOU
1980:23) Stafiigt kunnande till salu. En sammanfattning av betänkandet bör
fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av styrelsen
för internafionell utveckling (SIDA), beredningen (U 1975:05) för internationellt
tekniskt samarbete, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens
vägverk, luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens
arbetsgivarverk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, statens
utsädeskontroll, statens maskinprovningar, patent- och registreringsverket,
statens lantmäteriverk, statens industriverk, Sveriges geologiska
undersökning, statens vattenfallsverk, domänverket, ambassaden i Addis Abeba,
Alger, Belgrad, Canberra, Dar es Salaam, Kuwait, Lagos, Manila, Tunis och
Washington, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt (FOA),
civilförsvarsstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, beredningen (S
1978:03) för internationellt läkemedelssamarbete, statens geotekniska institut,
statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, statens väg- och trafikinstitut,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), stafistiska
centralbyrån (SCB), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling
(STU), statens provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, förenade
fabriksverken, utvecklingsfonden i Stockholms län och Jönköpings län,
Statskonsult AB, Skandinaviska Projektlednings AB, Slandardiseringskommissionen
i Sverige, Sveriges exporlråd, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska konsultföreningen. Statsföretagens förhandlingsorganisation.
Lantbrukarnas riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Centralorganisationen SACO/SR.

Svenska arbetsgivareföreningen har bifogat ett yttrande
från Svenska handelskammarförbundet, LO från Statsanställdas förbund och UHÄ
från tekniska högskolan i Stockholm och Lund, Chalmers tekniska högskola, universitetet
i Lund och Göteborg, Umeå högskoleregion samt högskolan i

' Ambassadören Bengt Dennis

Prop.
1980/81:171 6

Luleå. Televerket anger alt verkets synpunkter har utarbelels
gemensamt med ledningen för Swedtel. Domänverket anger all dess yttrande är
gemensamt för verket och Swedforest och har tillkommit efter samråd med AB
Statens Skogsindustrier (ASSI).

Yttranden har också inkommil från statens jordbruksnämnd,
länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i Västerbottens län,
Västerbottens handelskammare. Svenska handelskammarförbundet, AB Teleplan och
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag har tidigare (prop. 1980/81:100 bil. 14) anmält att
det bemyndigande som Sveriges exporlråd har enligl lagen (1975:490) om
beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekrelerare m. m. kan
komma att behöva justeras. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

2 Export av tjänster från statliga myndigheter och bolag
2.1 Allmänt

Utvecklingen under 1970-talet har lett till kraftiga
balansbrister i den svenska ekonomin. Underskotten i handels- och bytesbalansen
är betydande och den fulla sysselsättningen har inte kunnat upprätthållas. En
rad åtgärder krävs för atl komma till rätta med dessa balansproblem, vilka till
stor del är av strukturell karaktär.

I en politik som syftar till alt återställa balansen i de
svenska betalningarna till och från utlandet har exporten en avgörande
betydelse. Huvudansvaret för att den svenska exporten ulvecklas
tillfredsställande ligger helt naturligt på företagen. De stathga insatserna
för att främja och stimulera svensk export är dock av betydelse. Sådana
åtgärder har hittills främst varit inriktade pä näringslivet.

Statliga affärsverk och vissa andra statliga myndigheler
har under senare tid mött en ökad utländsk efterfrågan på konsulttjänster av
olika slag. Dessa affärsverk och myndigheter har funnit olika former och
arbetssätt för sin verksamhet riktad mot utlandet. Det statliga engagemanget
har således utvecklats genom isolerade insatser på enskilda områden. En
särskild utredare har mol den bakgrunden haft i uppdrag att föreslå åtgärder
för att öka exporten av tjänster från i första hand affärsverk och andra
statliga myndigheter men också från bolag som staten äger helt eller delvis.

Jag ämnar nu ta upp frågan om export av tjänster från
statliga myndigheter och bolag med utgångspunkt i de förslag utredaren har
lagt. De områden jag därvid behandlar är inriktningen av den statliga
tjänsteexporten, åtgärder för all underlätta export i myndighetsform,
verksamhetens organisation och arbetsformer samt former för samverkan vid
statlig tjänsteexport. Frågan har anmälts i prop. 1980/81:100 bil. 14 under
anslaget B 1. Exportfrämjande

Prop.
1980/81:171 7

verksamhet. En rad av utredningsförslagen kräver inte
riksdagens godkännande för atl kunna genomföras och behandlas endasi i korthet
i det följande.

Inledningsvis
vill jag framhålla atl ulredningen på ett förtjänstfullt sätt har beskrivit den
statliga tjänsteexporten och angivit olika åtgärder för att underlätta och
främja en sådan export. I likhel med remissinslanserna kan jag i stort instämma
i utredningens resonemang och förslag.

2.2 Verksamhetens inriktning

Utredningen gör följande allmänna bedömning av
framtidsutsikterna för den statliga tjänsteexporten, en bedömning som jag
delar.

Det finns
på marknadssidan utvecklingsmöjligheter för export av tjänster som har sitt
ursprung i statliga verk och andra myndigheter i Sverige. Utredningen har
funnit en i huvudsak positiv inställning hos myndigheter till atl exportera
tjänster i slörre skala och i mer planmässiga former. För många myndigheter är
det mindre intressant atl på egen hand bearbeta den internationella marknaden.
I den mån dessa engagerar sig i tjänsteexport torde del bli fråga om att utföra
tjänster åt SIDA och andra biståndsfinansierade organ eller att fungera som
underleverantörer till svenska konsuller och hårdvaruleverantörer. För andra
myndigheter kan direktförsäljning till den internationella marknaden erbjuda
stora möjligheter.

En statlig
tjänsteexport kan ge såväl direkta som indirekta effekter på bytesbalansen. Den
direkta effekten erhålls genom försäljning av etl unikt kunnande. Detla kan ske
antingen direkt till beställare i andra länder eller genom att den statliga
sektorn engagerar sitt systemkunnande i lämplig form som ett komplement till
näringslivet. Den indirekta effekten uppnås genom all svenska tjänsteuppdrag i
utlandet kan underlätta och röja väg för svensk följdexport från industri- och
entreprenadförelag eller från andra konsuller. Detta kan på sikt också leda
till en förbättrad sysselsättning i Sverige.

Det bör
här framhållas att expori av tjänster från statliga verk och andra myndigheter
aldrig i sig kan bli en betydande del av svensk export. Däremol kan försäljning
av statliga tjänster i kombinalion med hårdvara, särskilt i form av
systemleveranser, ge resultat som är intressanta från bytesbalanssynpunkt.
Till detta kommer de nämnda indirekta effekterna, något som ett antal
remissinstanser pekar på som de mest betydelsefulla effekterna av statlig
tjänsteexport.

Export av
tjänster från den statliga sektorn får också effekter för statsförvaltningen
som sådan. Effekterna blir störst när myndigheterna själva agerar som
exportörer men betydande effekter kan också uppnås när exporten bedrivs genom
myndigheterna närstående bolag. En tjänsteexport kan innebära bl. a. vidgade
uppgifter för en myndighet, ett mer rafionellt utnyttjande av investeringar i
anläggningar o. dyl. och ett inflöde av kunskap

Prop.
1980/81:171 8

och erfarenheter från andra länder. Vidare kan
tjänsteexporten innebära en stimulans för personalen. Jag vill här erinra om
nödvändigheten av att personal som skall arbeta med exportverksamhet vid behov
ges lämplig utbildning.

Frågan är då vilken inriktning den statliga
tjänsteexporten bör ha. Jag har därvid i likhet med utredningen och ett antal
remissinstanser som har yllral sig i frågan funnit att övervägande skäl talar
för att statsförvaltningen som regel bör spela en aktiv roll som exportör av
tjänster. Därigenom förs det statliga kunnandet målmedvetet ut till marknaden.
Verksamheten måste också bedrivas långsiktigt och får inle ses som ett sätt atl
brygga över eventuella tillfälliga svackor i en myndighets ordinarie
verksamhet. En sådan aktiv roll får självfallet aldrig innebära atl
tjänsteexporten inkräktar på myndigheternas instruktionsenliga uppgifter.

De tjänster som statliga myndigheter och bolag kan erbjuda
ligger främst inom de tekniska områdena men även vissa administrativa tjänster
bör kunna säljas, framför allt som ett komplement till Ijänsler av teknisk art.
Det är därvid av stor vikt, vilket framhålls av såväl utredningen som flera
remissinstanser, att efterfrågan på tjänster fångas upp och en eventuell
anpassning sker av utbudet, dvs. att verksamheten är marknadsorienterad. Även
om ett bärande inslag i tanken på en statlig tjänsteexport är att denna skall
omfatta den sakkunskap som redan finns inom den stafiiga sektorn kräver en
framgångsrik affärsverksamhet en medveten marknadsorientering.

Jag förutser att samverkan i exportverksamheten, t. ex.
inom ramen för en systemleverans, mellan statliga myndigheter och bolag samt
leverantörer av hårdvara kommer att få ökad betydelse i framtiden. Sådana
leverantörer kan vara såväl privata som statliga företag. Det betydelsefulla är
att tjänsteexportören - lika väl som hårdvaruleverantören - i varje situation
finner de för den situationen lämpligaste samarbetsmöjligheterna. En långsiktig
bindning mellan statlig tjänsteförsäljning inom ett område och försäljning av
varor inom samma område bör emellerfid undvikas. Grunden för en statlig
tjänsteexport är just att den statliga sektorns kunnande säljs självständigt,
dvs. obundet av hårdvamintressen.

Den statliga tjänsteexporten bör enligt min mening
bedrivas med nära anknytning till resursbasen, vilket framhålls av såväl
utredningen som ett antal remissinstanser. En sådan anknytning uppnås genom att
verksamheten bedrivs inom myndigheten eller i ett bolag i nära anslutning lill
myndigheten. Vilken form som är mest rationell får prövas i varje enskilt fall.
Frågan om förändrade verksamhetsformer inom statsförvaltningen prövas lämpligen
samlal i samband med det ordinarie budgetarbetet. Jag anser i likhet med
utredningen och ett antal remissinstanser att efterfrågan på en myndighets
tjänster bör ta sig konkreta och varaktiga uttryck innan myndigheten bildar ett
särskilt bolag för expori av tjänster. En myndighel bör således enligt min
mening kunna bedriva viss tjänsteexport i eget namn genom uppdragsverk-

Prop.
1980/81:171 9

samhet. Det bör här slås fast att uppdragsverksamhet är en
förutsättning för att myndigheler skall kunna bedriva tjänsteexport. För all
stimulera exportverksamheten bör fler myndigheter få möjlighel atl bedriva
uppdragsverksamhet.

Det är enligt min mening av vikt att en sådan
exportverksamhet i viss utsträckning bedrivs skild från myndighetens uppgifter
enligt dess instrukfion, framför allt i fråga om redovisning av såväl medel
som personal. Utredningens förslag om en kontaktfunktion inom myndigheten för
utlandsverksamheten synes därvid vara en lämplig väg.

Utredningen konstaterar atl det varken är möjligt eller
lämpligt atl centralt fastlägga vilka marknader och kunder de statliga tjänsteexportörerna
bör bearbeta. Jag delar utredningens bedömning att tjänsteexportörerna bör ha
stor frihet att välja marknader bland såväl industriländer som utvecklingsländer
och statshandelsländer. Del kan i sammanhanget finnas anledning att också
framhålla de internationella utvecklingsorganen. Jag vill dessutom erinra om
vad jag nyligen har sagt i proposition 1980/81:141 om etl vidgat nordiskt
samarbete på det exportfrämjande planet.

I
utredningen förs ett resonemang om krav på lönsamhet i verksamheten.
Utredningen anför bl.a. att statliga tjänsteexportörer bör prissätta sina
tjänster med krav på full kostnadstäckning. För tjänsteexporlerande myndigheler
innebär detta att intäkterna från utlandsverksamheten skall täcka åtminstone
kostnaderna inkl. kostnader för uppdrag som går med förlust. För verksamhet i
bolagsform gäller sedvanliga företagsekonomiska lönsamhelskriterier, dvs. att
efter normala principer lämna överskott i verksamheten. Om verksamhelen bedrivs
i ett bolag i anslutning till myndigheten bör lönsamhet krävas i bolagets verksamhel
men däremot inle i myndighetens utlåning av personal och andra resurser till
bolaget. Myndigheten bör dock få ersättning för de särkostnader som är
förknippade med utlåningen. Kriterier härför bör beslutas från fall till fall i
samband med bolagsbildningen. Jag delar i likhet med etl antal remissinstanser
utredningens bedömning i denna fråga. Jag vill samtidigt framhålla att
prissättningen av de statliga tjänsterna måste vara sådan att konkurrens med privala
företag kan ske på så lika villkor som möjligt.

I syfte
att få igång en utlandsverksamhet diskuterar ulredningen ålgärder som ger
ekonomisk stimulans till tjänsteexport. En sådan åtgärd är all myndigheter som
har inläkter av tjänsteförsäljning till utlandet i huvudsak får disponera dem
på egen hand för att täcka kostnaderna inom exportverksamheten. En parallell
kan här dras till myndigheler som idag har rätt alt ta uppdrag. Ersättningen
för sådana uppdrag disponeras av myndigheten i uppdragsverksamheten. En annan
stimulansåtgärd är att myndigheter som lånar ut personal och andra resurser till
utlandsverksamma bolag får en schablonersältning från det företag som tar i
anspråk resurserna. Jag är i likhet med de remissinstanser som har uttalat sig
i frågan positiv till utredningens förslag.

Prop. 1980/81:171 10

Del kunnande som finns hos de statliga myndigheterna bör
enligt utredningen i princip vara tillgängligt för alla svenska företag.
Samarbete med privala företag skall inte koncentreras till något eller några
företag så atl andrn förelag slängs ute från kunnandet i den slalliga seklorn.
De remissinstanser som har tagil upp denna fråga framhåller alt en sådan
princip bör gälla. Jag instämmer i ulredningens uppfattning. Jag vill i
sammanhanget framhålla vikten av att de statliga tjänsteexportörerna samverkar
med andra exportörer där så är lämpligt för svensk expori. Risken för
konkurrens med icke statliga exportörer, vilket har påtalats av några
remissinstanser, torde vara liten eftersom de slalliga tjänsterna ofta saknar
motsvarighet i del privala näringslivet. Statlig tjänsteexport bör, som jag har
sagt tidigare, snarare komplettera näringslivets satsningar.

2.3 Åtgärder för att underlätta tjänsteexport i
myndighetsform

Jag delar utredningens bedömning att den statliga
tjänsteexporten i flertalet fall även i framtiden kommer att bedrivas i
myndighetsform. Endast ett mindre antal affärsverk och andra myndigheter kommer
att ha en sådan volym på sin export att exporten bör ske genom ett särskilt
bolag. Ulredningen ger mot den bakgrunden en rad förslag till åtgärder för all
underlätta sådan export från myndigheter utöver de förslag som har lagits upp i
avsnitt 2.2. Jag kommer alt närmare redogöra för dessa i det följande.

Ett antal remissinstanser som har uttalat sig i denna
fråga ställer sig positiva till de förslag utredningen lägger. Jag kan för min
del ansluta mig lill dessa förslag.

Utredningen tar upp frågan om myndighets rätt alt ingå
avtal inom landet liksom med utländska företag eller med utländska regeringar.
När det gäller rätten att sluta avlal på affärsmässig grund inom landel lorde
detta främsl röra myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet. Härav följer,
anför utredningen, att de kan träffa avtal inom området för uppdragsverksamheten.
Beträffande möjligheten att ingå avtal med utländska företag om
konsultverksamhet i annat land gäller enligt utredningen följande. Om det inte
direkt av myndighetens verksamhel (t. ex. SIDA) följer alt myndigheten också
skall verka i utlandet torde, i den mån myndigheten skall åta sig ett mera
omfattande utlandsuppdrag, någon form av godkännande krävas. Sådant godkännande
ges av regeringen.

Vad slutligen gäller möjligheten att träffa avlal med
företrädare för annat lands regering eller statlig myndighet i annat land anför
utredningen all frågan huruvida myndigheten äger ingå sådana avtal eller ej är
beroende av om avtalet år av offentligrättslig eller av privaträttslig natur. Avlal
av det förstnämnda slaget, dvs. för riket bindande avtal, kan endast ingås
mellan stater. I Sverige är det normall regeringen som enligl 10 kap. 1 §
regeringsformen (RF) äger träffa sådana avtal. I vissa fall krävs dessulom

Prop.
1980/81:171 11

riksdagens godkännande. Enligt 10 kap. 3 § RF får dock
regeringen uppdra åt förvaltningsmyndighet att ingå internationella
överenskommelser, om de ej kräver riksdagens eller ulrikesnämndens medverkan.

Avtal av privaträtlslig
natur, dvs. vanliga civilrättsliga avtal som sluts på kommersiella villkor och
som lika gärna skulle kunna ingås av en enskild person som av en svensk
myndighet, får däremot - enligt utredningen -myndigheten fritt sluta även om
avtalsparten är en myndighet i annat land eller företrädare för ett annat land.
Den svenska myndigheten agerar därvidlag som vilket privaträttsligt subjekt som
helst.

Huruvida ett tilltänkt avtal mellan en svensk myndighel
och företrädare för en annan stat är av offentligrättslig eller privaträttslig
natur får enligl utredningen avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda
fallet, varvid exempelvis omfattningen av avtalet eller dess evenluella
politiska innebörd kan göra att del får en offentligrättslig karaktär. I de
flesta fall torde de avlal som myndigheter träffar i samband med tjänsteexport inle
vara av sådan karaktär att de riskerar att kunna bedömas vara av offentligrältslig
natur.

Utredningen
behandlar också frågan om myndighets möjligheler att medverka i s. k. joint-ventures
med enskilda bolag. Om deltagande i elt joint-venture-projekt leder till
bildandet av ett särskilt bolag härför måste regering och riksdag fatta beslut
om teckning av aktier på samma sätl som om staten skulle bilda ett helägt
bolag. Utredningen anför vidare att om myndighetens ansvar i projektet är klart
avgränsat till de tjänster myndigheten själv svarar för torde något hinder mol
samarbele med etl enskilt bolag om ett projekt inle föreligga.

Vad utredningen
nu har anfört har av remissinstanserna lämnats ulan erinran. För egen del vill
jag endast tillägga att jag delar utredningens bedömning i nu berörda frågor om
myndighets rätt atl ingå avlal.

Utredningen
berör också kort vissa sekretessfrågor av intresse i delta sammanhang. Utredningen
erinrar om att enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) sekreless gäller hos
myndigheter för uppgifter som avser uppdrag som myndigheterna utför för
enskildas räkning om det måsle antas att uppdragen har lämnats under
förutsättning atl uppgifterna inle röjs. Enligl 8 kap. 10 § gäller sekreless
hos en myndighet för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden för en
enskild som i annat fall än som bl. a. avses i 8 kap. 9 § har trätt i
affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att
den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos en myndighel
för uppgifter om affärs- eller driflförhållanden för en enskild som har trätt i
affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighel eller stiftelse, som driver
affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar etl bestämmande
inflytande, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Det sekretesskydd som sekretesslagen således lämnar enskilda
som trätt i affärsförbindelse med myndigheter torde enligt utredningen avse
inte bara enskilda svenska personer utan även utländska medborgare liksom
utländska

Prop. 1980/81:171 12

myndigheler som inom ramen för en svensk myndighels
uppdragsverksamhet har träffat ett rent privaträttsligt kommersiellt avlal med
denna myndighet. Slutligen pekar utredningen på att bestämmelserna rörande s.
k. utrikessekretess (2 kap.) och sekretess med hänsyn till det allmännas
ekonomiska intresse (6 kap.) också kan bli aktuella i samband med myndigheters
tjänsteexport.

För min del kan jag ansluta mig till utredningens
bedömningar rörande sekretesskyddet till förmån för enskild. Oaktat viss tvekan
kan råda rörande i vilken utsträckning sekretesskydd även tillkommer utländsk myndighel
i dess egenskap av kund och affärskontrahenl till en svensk myndighel torde
dock i de flesta fall av praktisk betydelse i samband med myndighetens
tjänsteexport det sekretesskydd som gäller enligt 6 kap. sekretesslagen också ålminstone
indirekt leda till skydd även för en utländsk myndighet i dess egenskap av den
svenska myndighetens kontrahent i ett affärsmässigt avtalsförhållande. - Jag
vill slutligen också erinra om den sekretess som i detla sammanhang kan
föranledas av hänsyn till landets försvarsinlressen.

Utredningen föreslår att regeringen utfärdar en förordning
med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandel.
Genom en sådan förordning erhåller myndigheterna erforderliga direktiv för atl
kunna åta sig mer omfattande uppdrag utomlands samt sluta avtal med företag i
annat land. De myndigheter som föreslås omfattas av förordningen tillåts genom
denna också att marknadsföra sina tjänster på utlandsmarknaden. De avtal som
dessa myndigheter kan komma att ingå med svenska eller utländska kunder om
utförande av tjänster bör enligt den föreslagna förordningen slutas på
affärsmässiga villkor. Förslaget får stöd av de remissinstanser som har uttalat
sig i frågan. Jag finner atl en förordning som den föreslagna både kan skingra
en del oklarheter som kan råda om myndigheternas handlingsmöjligheter idag saml
underlätta tjänsteexporten från myndigheter och delar därmed utredningens uppfattning.
Vid utfärdandet av en sådan förordning får regeringen också la ställning fill
vilka myndigheter som skall omfattas av densamma.

En annan fråga utredningen behandlar är bestämmelserna om
utrikes förrättning. Utredningen konstaterar att den vanligaste formen för ufiands-tjänstgöring
i samband med myndigheternas export av tjänster är utrikes förrättning. Med
sådan förrättning avses - som närmare framgår av 1 § 1 mom.
utlandsresereglementet (1953:666; omtryckt 1980:765) - tjänstgöring eller
uppdrag ulom riket på annat ställe än förrätlningsmannens tjänsteställe, dvs.
den ort där den i tjänsten ingående tjänstgöringen huvudsakligen skall
fullgöras. 1 de fall myndigheterna kan besluta om utrikes förrättning
disponerar de särskilda medel härför. Begränsande föreskrifter för disponeringen
finns ofta. Utredningen föreslår atl dessa begränsningar tas bort i fräga om
sådana utrikes förrättningar som sker i samband med kommersiella uppdrag så att
myndigheterna själva får beslula om utrikes förrättning, förutsatt atl
kostnaderna finansieras av utlandsverksamheten.

Prop. 1980/81:171 13

De statsfinansiella skäl som motiverar begränsningar i
fråga om myndigheters möjligheter att företa utrikes resor saknas nämligen för
sådan verksamhet som sker med krav på lönsamhet. Jag delar i likhet med de
remissinstanser som har uttalat sig utredningens bedömning i denna fråga. Det
ankommer på regeringen all beslula i denna fråga.

Ett sätt på vilket en myndighet kan medverka vid statlig
tjänsteexport är atl bevilja enskilda statstjänstemän tjänstledighet för
tjänstgöring under begränsad tid i annal land eller i ett svenskt företag med
verksamhet utomlands. Detta förfarande är relativt vanligt. Regler om sådan
tjänstledighet återfinns i cirkuläret (1970:388) om tjänstledighet med C-avdrag,
m. m. (omtryckt 1974:1018, ändrad senast 1980:129). Enligl cirkuläret bör
myndigheterna vara restriktiva med all bevilja tjänstledighet för atl inneha
bl. a. enskild anställning. Detta kan enligt utredningen medföra alt bolag som
ägs av en myndighel kan ha problem med atl anlita personal från myndigheten för
utlandsuppdrag i den utsträckning som kan behövas. Utredningen anser mol den bakgrunden
att det är motiverat atl göra vissa undantag från huvudregeln alt restriktivitet
skall iakttas. Vissa kriterier skall därvid vara uppfyllda nämligen att det bör
vara fråga om tjänstledighet för tjänstgöring i sådana aktiebolag eller andra
juridiska personer som bedriver export av tjänster och i vilka staten har ell
väsentligt inlresse.

Ett mindre antal instanser har behandlat denna fråga.
Majoriteten av dessa ställer sig positiv till utredningens förslag. Ett par
instanser anför att reglerna bör vidgas så långt som möjligt och att möjlighet
att utnyttja personal med tjänstledighet från en myndighet bör gälla alla
företag och inte begränsas lill sådana där slaten har elt väsentligt intresse.

Föregen del vill jag anföra följande. Grundregeln i fråga
om tjänstledighet bör även fortsättningsvis vara att sådan bör beviljas
restriktivt. Det är i regel myndigheten som har det slutliga avgörandet utifrån
myndighetens egna uppgifter. Del kan emellertid - vilket också anges i
cirkuläret - finnas tillfällen då tjänstemannens önskemål om tjänstledighet
sammanfaller med allmänna samhällsintressen även om tjänstledigheten skulle
innebära en olägenhet för myndigheten. Det bör enligl min mening övervägas i
vad mån gmndprincipen om restriktivitet bör utgöra hinder exempelvis för alt
bevilja tjänstledighet för verksamhet som syftar till att främja svensk export
särskilt om tjänstemannens ordinarie verksamhet och den verksamhet för vilken
han begär tjänstledighet ligger inom samma ämnesområde och tjänstledigheten
beräknas pågå under begränsad tid. Vad som nu har sagts får övervägas i samband
med att regeringen tar ställning till eventuella ändringar i cirkuläret.

Genom hittills förda resonemang har jag redovisat min syn
på moliven för och inriklningen av en statlig tjänsteexport samt olika åtgärder
för att underlätta tjänsteexport från myndigheter. Som jag tidigare har
framfört bör den konkreta organisatoriska utformningen för varje enskild
myndighets export- i egen regi eller via bolag-prövas från fall till fall
utifrån marknaden

Prop.
1980/81:171 14

för myndighetens tjänster och myndighetens
förutsättningar. Verksamheten bör - då så är lämpligt - byggas upp stegvis. De
frågor som jag har behandlat hittills kräver inte var för sig riksdagens
ställningstagande, vilkel jag också har anfört inledningsvis. Sammantaget ger
emellertid vad jag här har redovisat uttryck för en mer aktiv inställning till
möjligheterna atl exportera statligt kunnande ensaml eller tillsammans med
hårdvara inom ramen för en systemleverans. Enligl min mening är del angelägel
att åtgärder vidtas för atl främja statliga myndigheters och bolags
tjänsteexport på det sätt som jag har beskrivit. Riksdagens godkännande bör
inhämtas i denna fråga.

Utredningen lar särskilt upp frågan om finansiering av
tjänsteexport från myndigheter. Jag har tidigare berört frågan om möjlighet för
myndigheler atl disponera intäkter från uppdrag för att täcka kostnaderna inom
exportverksamheten. En annan situation uppstår för en myndighet som slår inför
valel all inleda en exportverksamhet. Det finns för en sådan myndighet
anledning att närmare utreda och överväga förutsättningarna för
utlandsverksamheten. Detla kräver resurser. Vidare kan en myndighel som kommit
något längre som exportör av ijänsler behöva resurser för marknadsinvesteringar
av olika slag. I båda dessa fall är det enligt utredningen oftast olämpligt atl
utnyttja myndighetens ordinarie anslag. Sådana insatser bör i stället
finansieras över statsbudgeten genom ett särskilt anslag för lån lill
utvecklande av tjänsteexport vid statliga myndigheter. Utredningen anför
vidare att medel för grundläggande ulredningar o. dyl. bör avskrivas i samband
med att de anvisas medan medel för marknadsföringsinsatser bör betraktas som en
investering och återbetalas genom exportinkomster. Del totala anslaget föreslås
uppgå fill 3 milj. kr. per år.

De remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga är
positiva till utredningens förslag.

För egen del finner jag all förslaget bör genomföras.
Genom ett sådant ekonomiskt stöd ges myndigheten en större möjlighet atl företa
grundliga förstudier för atl utröna om tjänsterna har en marknad som bedöms som
lönsam. Kostnaderna för grundläggande förstudier och marknadsföringsinsatser
redovisas skilda från kostnaderna för den ordinarie verksamheten genom alt
särskilda medel lilldelas en myndighel för sådana insatser. 1 likhet med
utredningen anser jag atl en marknadsföringsinsats får ses som en investering,
varför medel för sådana insatser - till skillnad från grundläggande
marknadsstudier-skall återbetalas genom erhållna inkomster. Denna
återbetalningsskyldighet bör kunna upphävas i de fall myndigheten inte lyckas i
exportansirängningarna. En bedömning får göras från fall till fall utifrån
myndighetens totala inkomster av sin export.

Ansökan om slöd liksom efterskänkning av tidigare beviljat
stöd bör prövas av regeringen. Det totala beloppets storlek är svårt att
fastställa men utredningens förslag om 3 milj. kr. synes enligt min mening
ligga på en rimlig nivå. Detta belopp finns beräknat under elfte huvudtiteln,
anslaget B 1.

Prop.
1980/81:171 15

Exportfrämjande verkamhet för budgetåret 1981/82 (prop.
1980/81:100 bil. 14).

Det kan i sammanhanget finnas anledning atl kort nämna en
rad andra finansieringsfrågor som en myndighet med uppdragsverksamhet måste
lösa. Det gäller frågor som behov av rörelsekapital, disponering av eventuella
överskott för framtida verksamhel samt personalplanering m. m. Sådana frågor
får lösas från fall till fall i samband med alt en myndighet ges möjlighet att
bedriva uppdragsverksamhet.

2.4 Verksamhetens organisation och arbetsformer

Utredningen behandlar en rad åtgärder angående vissa myndigheler
och bolng. Det får i enlighet med vad jag har anförl tidigare ankomma på
respektive myndighet och bolag all på vanligt sätt finna lämpliga former för
sin verksamhel. Regeringens ställningstagande lill myndigheternas och bolagens
förslag i dessa frågor tas lämpligen inom ramen för det ordinarie
budgetarbetet.

På två
områden föreslår utredningen att särskilda bolag bildas för export av tjänster,
nämligen på geologiområdet och på lantbruksområdet. Den internationella
verksamheten inom geologiområdet bör enligt utredningen drivas i form av ett
bolag med nära anknytning till Sveriges geologiska undersökning. De två remissinsianser
som har uttalat sig särskill tillstyrker ulredningens förslag. Enligl vad jag
har erfarit från chefen för industridepartementet avses denna fråga behandlas
i etl senare sammanhang under hösten 1981. Förslaget tas således inte upp här.

Utredningens förslag om etl bolag för export av tjänster
på lantbruksområdet omfattar såväl jordbruk, skogsbruk som fiske. Det
föreslagna bolaget skall ses som den slalliga lantbrukssektorns instrument för
all föra ut det kunnande som finns inom statsförvaltningen till marknaden.
Bolaget bör ägas av staten och samarbeta med statliga myndigheler på detla
område. Aktiekapitalet föreslås uppgå till 800 000 kr. och vidare föreslås att
reservfonden tillförs 160 000 kr.

Det föreslagna bolaget har nära beröringspunkter med andra
verksamheter, påpekar ulredningen. Ulredningen för härvid resonemang om etl
samarbete med lantbrukskooperafionen inom ramen för etl gemensamt bolag. En
integration med lantbrukskooperationens tjänsteexport skulle dock enligt
utredningen medföra atl ansvarel för tjänsteexport skulle komma att ligga alllför
långt från de statliga jordbruksmyndigheterna. Utredningen förordar i stället etl
samarbete mellan del föreslagna bolaget och lantbruks-kooperationen. Etl
samarbete bör också övervägas med Swedforest, i vilket domänverket har ett majoriletsintresse,
och privata företag.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av remissinslanserna.
Bland de instanser som lillslyrker förslaget återfinns bl. n. affärsverk och
andra statliga myndigheler inom detla område. Några av dessa framhåller att

Prop. 1980/81:171 16

möjligheterna till samordning med redan existerande
tjänsteexportörer på lantbruks- och skogsområdet måste las lill vara. Ell par
instanser menar att aktiekapitalet är för lågt satt.

Bland de instanser som uttrycker tveksamhet till förslaget
finns bl. a. lantbrukskooperafionen. Dessa instanser menar alt det föreslagna
bolaget i viss utsträckning skulle konkurrera med redan befintliga organ och
förordar en samordning mellan berörda organ.

Efler samråd med chefen för jordbruksdepariementet vill
jag anföra följande. Det finns utvecklingsmöjligheter för expori av tjänster
från jordbruksdepartementets verksamhetsområde (jordbruk, skogsbruk, fiske,
miljövård m. m.) som bör las lill vara. Del är därvid angeläget all sådana
organisatoriska former skapas så att kunnandet inom detta område kan
presenteras internationellt. Elt samarbete är önskvärt där så är lämpligl såväl
mellan myndigheterna på området som med exempelvis del statliga bolaget på
skogsområdet, Swedforest, och med lantbrukskooperationens motsvarighet Swedfarm.
Frågan om omfattningen av detta samarbele och om de lämpligaste
organisationsformerna härför kräver yllerligare övervägande. Jag är därför inle
nu beredd alt föreslå att det bildas ett bolag för export av ijänsler inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Utredningen ger också ett förslag om export av kunnande om
verksamhet inom företagskategorin små och medelstora företag från statliga
organ och konsultföretag till seklorn mindre och medelstor industri i framför
allt utvecklingsländer. Sådana insatser har hittills huvudsakligen förmedlats
via utvecklingsorgan. Därutöver finns pä den ställiga sidan främst statens
industriverk och de regionala utvecklingsfonderna. Utredningen föreslår alt en
försöksverksamhet bedrivs under två år vid ulvecklingsfonden i Stockholms län.

En majoritet av de remissinstanser som har tagit upp denna
fråga, däribland utvecklingsfonden i Stockholms län, stödjer förslaget. Hälften
av dessa instanser anser emellertid alt verksamheten bör förläggas till Expolaris
i Skellefteå. Utvecklingsfonden i Stockholms län förklarar sig beredd atl
utföra uppdraget förutsatt att kostnaderna täcks av särskilda anslag. Andra remissinsianser
kan inte finna några starka motiv för insatser på detta område och avstyrker
således förslaget.

Regeringen avser att våren 1982 förelägga riksdagen en
proposition om ålgärder på småföretagsområdet. Därvid avses även vissa frågor
om exportfrämjande insatser behandlas. Jag anser efter samråd med chefen för
industridepartementet alt utredningens förslag på denna punkt inte bör las upp
nu utan i samband med den kommande propositionen om småföretagsfrågor. Jag
vill samtidigt erinra om att det finns möjlighet att föra ul kunnande inom della
område genom bl. a. samverkansprojekl mellan olika företag.

Prop.
1980/81:171 17

2.5 Samverkan för statlig tjänsteexport

Utredningen pekar på vissa områden där det finns behov av
stöd och rådgivning samt olika insatser för att stimulera och få igång
samverkan mellan statliga exportörer av tjänster. Enligt utredningens mening
skulle en instans som har både internationell kommersiell erfarenhet och
kännedom om statsförvaltningens arbetsvillkor kunna hjälpa myndigheter som
önskar inlernalionalisera sin verksamhet. Insatserna kan bestå i att
tillsammans med myndigheten utreda fömtsättningarna för export. Det direkta
marknadsförings- och försäljningsarbetet måste göras av personer som är väl
förtrogna med sakområdet. En central instans skulle dock kunna bidra med
juridisk och kommersiell kompetens om så önskas. Utredningen anför vidare att
det finns ett behov av gemensamt informafionsmaterial om vilka tjänster den
statliga seklorn kan erbjuda. En central instans kan också ha till uppgift att
ta emot och vidareförmedia information och uppdragsförfrågningar samt få igång
ett erfarenhetsutbyte mellan myndigheter. Utredningen anser också att det vore
värdefullt om någon kunde representera den statliga sektoms tjänsteutbud vid
bl. a. delegationsresor som arrangeras av Sveriges exportråd m.fl. Slutligen
pekar utredningen på fördelen med att ha en på förhand utsedd instans som är
beredd att ikläda sig rollen som kontraktstecknare för en myndighets räkning.

Den organisation som utredningen bedömer som mest lämplig
att centralt svara för stöd, rådgivning och samverkansinsatser för mindre erfama
tjänsteexporlörer är Statskonsult Internafional AB (SINTAB). SINTAB skall
enligt utredningens förslag erhålla två huvuduppgifter. Den ena är att som
hittills bedriva konsultverksamhet inom området administrativ utveckling. Den
andra huvuduppgiften föreslås vara att mot betalning utföra serviceuppgifter
gentemot övriga statliga tjänsteexportörer. Enligt utredningens bedömning
erfordras i ett uppbyggnadsskede ett årligt anslag om 2 milj. kr. för
gemensamma uppgifter för den statliga tjänsteexporten.

Utredningsförslaget har fått ett blandat mottagande hos
remissinstanserna. Ett antal av de instanser som har behandlat frågan
tillstyrker förslaget, bl. a. Statskonsult AB. Två instanser anför att SINTAB
kan vara ett lämpligt organ för att i eget namn sälja myndigheters tjänster men
statsbidrag bör inte utgå. En annan instans menar att SINTAB inte bör sälja
myndigheters tjänster i eget namn.

Några remissinstanser anser att en central instans för
rådgivning kan behövas men går inte in på vilken denna instans skall vara.

Ett antal instanser avstyrker utredningens förslag. Som
skäl härför anförs bl. a. att det är omotiverat och kostsamt samt att
erforderlig samordning kan ske på departemental nivå. Ett par av dessa
instanser anser att SINTAB skulle kunna åta sig vissa serviceuppgifter gentemot
övrig statlig tjänsteexport men utan särskilt statsanslag. Ytterligare några
instanser anför att de föreslagna uppgifterna skulle kunna läggas på Sveriges
exportråd.

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 171

Prop.
1980/81:171 18

För egen del vill jag anföra följande. Den statliga
exportfrämjande verksamheten kanaliseras främst via Sveriges exporlråd, handelssekrelerare
och utrikesförvaltningen. De statliga tjänsteexportörerna bör så långt möjligt
och där så är lämpligt ta lill vara de tjänster som den svenska exportfrämjande
organisationen kan erbjuda, såväl i Sverige som i utlandet. Export av statliga
tjänster bör därvid ske på samma sätt som annan export. Statliga bolag bör
behandlas som privata företag vad gäller rättigheter att utnyttja denna
organisation och skyldigheter i form av abonnemang i Sveriges exportråd.
Detsamma bör gälla för tjänsteexporlerande myndigheter i vad avser att mot
sedvanlig avgift kunna la lill vara exportfrämjande tjänster. Det synes dock
saknas praktisk möjlighet alt på samma sätt som för företag kunna beräkna en
abonnemangsavgift. Därmed erhåller exportrådet ingen intäkt som läcker
kostnaderna för den exportservice myndigheterna kan vilja utnyttja. Enligt min
mening bör staten lills vidare bidra med etl mindre belopp för atl möjliggöra
för myndigheterna att få råd från exportrådet. Detla har beaktats för
budgetåret 1981/82 inom ramen för statens stöd lill rådels exportservice till
mindre företag (prop. 1980/81:100 bil. 14, anslaget B 1. Exportfrämjande
verksamhet).

Det kan i sammanhanget finnas anledning att särskilt peka
på de olika branschvisa samverkansgrupper som finns vid exportrådet. Inom ramen
för sådana grupper kan myndigheter och förelag finna en naturlig form för
samarbete. Det är vidare naturligt att exportrådet som elt led i marknadsföringen
av sina och utlandsorganisationens tjänster fångar upp statliga exportörer.
Genom sådana olika åtgärder erhålls en bas för fortsatt samarbete mellan staten
och näringslivet. Jag vill i sammanhanget erinra om vad som har anförts i
proposition 1980/81:141 om ökade exportfrämjande ålgärder.

Del jag nu har anfört leder till slutsatsen att ljän.steexporterande
myndigheter och bolag bör ges möjlighet atl ta till vara existerande kanaler
för sin export, såväl statligt finansierade som privata företag.

För en rad mindre erfarna tjänsteexporlörer kan del
emellertid finnas behov av en annan instans för att få de inledande råd och den
hjälp som kan behövas inför ett eventuellt utlandsengagemang. Den av
utredningen föreslagna organisationen SINTAB kan spela en roll. SINTAB bör
således -vid sidan av den egna konsultverksamheten - kunna tilldelas vissa
serviceuppgifter som de myndigheter och bolag som så önskar skall ha möjlighet atl
använda. SINTAB bör också kunna förmedla export från statliga
tjänsteexportörer. SINTAB bör vidare, i likhet med andra tjänsteexportörer,
kunna sälja andra organs tjänster på export i eget namn såvida parterna är
överens om detta. Dock bör framhållas att en myndighet eller etl bolag som
säljer tjänster i eget namn blir känt på marknaden, vilket underlättar senare
affärer.

De uppgifter jag nu har föreslagit för SINTAB innebär att
medelsbehovet kan sänkas jämfört med utredningens förslag. De myndigheter/bolag
som tar

Prop.
1980/81:171 19

SINTAB:s tjänster i anspråk skall betala för dessa. Ett
mindre statligt stöd ar dock motiverat i ett inledningsskede för att SINTAB
skall kunna komplettera sin kompelens och därmed kunna svara för olika serviceuppgifter.
Jag bedömer att etl belopp om 0,5 milj. kr. är erforderligt under budgetåret
1981/82. Detta belopp finns beräknal under elfte huvudtiteln anslaget B 1.
Exportfrämjande verksamhel för budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:100 bil. 14).

Utredningen ser behov av en central beredning inom
regeringskansliet av vissa frågor i anslutning till tjänsteexporten. En av
beredningens uppgifter föresläs vara atl främja den statliga tjänsteexporten,
en annan alt medverka vid handläggning av ansökningar om lån för utvecklande av
tjänsteexport. Den senare frågan har behandlals tidigare. Ulredningen pekar
också på behovet av en förstärkning av utrikes- och handelsdepartementens gemensamma
organisation (UHD). UHD bör enligl utredningen ges etl sammanhållande ansvar
pä delta område.

Förslaget om en central beredning inom regeringskansliet
har fått etl blandat mottagande hos de instanser som har tagil upp frågan.
Bland dem som tillstyrker förslaget uttalar en instans att beredningen inle får
ingripa i Ijänsteexportörernas normala verksamhet. De som avstyrker förslaget
anför bl. a. att nödvändig samordning kan ske inom regeringskansliet utan alt
samverkan ges en fast institutionell roll.

En central beredning kan visserligen underlätta nödvändig
samordning inom regeringskansliet. En sådan samordning bör dock kunna komma
till stånd ändå. Jag anser i likhet med utredningen att UHD bör tilldelas en cenlral
roll för denna samordning. I delta arbete ligger att finna lämpliga former för
framtida satsningar. Det ankommer på regeringen att ta ställning i denna fråga.

Utredningen har endast haft till uppgift atl diskulera
statlig ijänsteexport. Del kan också finnas möjlighet lill export från den
landstings- och primärkommunala seklorn, vilket ulredningen också nämner.
Utredningen anser att dessa förutsättningar bör studeras. Detta förslag
tillstyrks av de remissinstanser som har kommenterat förslaget, bl. a. Svenska
kommunförbundet och Landslingsförbundet. Enligl vad jag har erfarit har chefen
för kommundepartementet haft överläggningar med de båda förbunden om expori
från den kommunala sektorn. Fortsatta gemensamma sludier av förutsättningarna
för sådan export avses äga rum.

3 Beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande
handelssekreterare m. m.

Regeringen har nyligen (prop. 1980/81:100 bil. 14) lämnat
vissa förslag med anledning av en översyn av anställningsvillkoren för
utomlands stafionerad personal som är anställd genom beslut av handelssekrelerare.
I samband därmed behandlas dessutom anställningsvillkoren för de praktikan-

Prop.
1980/81:171 20

ter som efter beslut av Sveriges exportråd placeras för
tjänstgöring inom utrikesrepresentationen, hos handelssekreterare eller hos
svenska handelskamrar i utlandet.

De förslag som läggs fram i propositionen ställer ökade
krav på exportrådets ledning av handelssekreteramas verksamhet. Det bemyndigande
härtill som Sveriges exportråd har enligt lagen (1975:490) om beslutanderätt
för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. (ändrad senast
1979:1076) kan enligt propositionen därför behöva utvidgas. Jag återkommer nu,
efter samråd med chefema för utrikesdepartementet, budgetdepartementet och
arbetsmarknadsdepartementet samt statsrådet Johansson, till dessa frågor.

Handelssekreteramas löner och anställningsvillkor regleras
genom kollektivavtal. Kontraktsanställning kan också förekomma. Lönerna i
kollektivavtal är knutna till lönesystemet för statsanställd personal i
allmänhet. Anställningsvillkoren för utsänd personal inom utrikesförvaltningen
har utgjort förebild för regleringen av övriga anställningsförmåner för handelssekreterarna.

Personalen hos handelssekreterama anställs genom beslut av
vederbörande handelssekreterare. F. n. regleras lön och övriga
anställningsvillkor genom individuella anställningsavtal mellan
handelssekreteraren och den anställde.

Som jag har anmält tidigare (prop. 1980/81:100 bil. 14) är
det angeläget att likartade principer i fråga om anställningsvillkor tillämpas
för personal som tjänstgör utomlands vid olika svenska statliga myndigheter och
representationer. För flertalet av den hos handelssekreterare anställda
personalen bör därför gälla i huvudsak samma villkor som för lokalt anställd
personal inom utrikesrepresentationen.

Handelssekreterarna själva rekryteras vanligen från eller
nära företagsledningen i svenska företag med exportinriktning. För att
flexibilitet och fömyelse i organisationen skall säkerställas begränsas förordnandetiden
för handelssekreterama till mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ
av marknad anställningen avser.

Det föreligger emellertid behov av att hos
handelssekreteraren ha tillgång till ytterligare en eller flera personer med
aktuell kunskap om svenskt näringsliv som har förvärvats t. ex. i kvalificerad
kommersiell befattning på svenskt företag. Dessa kunskaper kan avse de allmänna
förhållandena i näringshvet eller de speciella villkoren inom en viss bransch.
Sådana personer - s. k. marknadssekreterare - kan beräknas optimalt fylla den
uppgift för vilken de har engagerats endast under så lång tid som de har ett
aktuellt kunnande inom sitt specialområde. Denna personal, som följaktligen
bör ha hemvist i Sverige, bör vidare, i likhet med vad som gäller för
handelssekreterare, ha fidsbegränsad anställning, dvs. anställas för bestämd
tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt. Förordnandefiden för sådana
marknadssekreterare med hemvist i Sverige bör vara flexibel och i likhet med

Prop.
1980/81:171 21

vad som gäller för handelssekrelerarna kunna variera
mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad som förordnandet
avser. Den här aktuella personalen blir i skattehänseende att betrakta som från
Sverige utsänd personal. Det bör ankomma på vederbörande handelssekreterare som
arbetsgivare att, efter godkännande av Sveriges exportråd, besluta om
anställning av och anställningsförmåner för denna personal. Jag föreslår att
bestämmelserna om tidsbegränsning av anställning av denna personal tas in i en
särskild lag.

Även för
utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet kan det finnas behov av att
anställa personal med aktuell kunskap om svenskt näringshv på samma sätt som
handelssekreterare har behov av viss sådan personal. Detta förhållande gäller
sådana utlandsmyndigheter som har avgiftsdebitering av kommersiella tjänster.
Det bör i dessa fall ankomma på vederbörande utlandsmyndighet som arbetsgivare
att, efter godkännande av utrikesdepartementet och Sveriges exportråd, besluta
om anställning av och anställningsförmåner för sådana marknadssekreterare. I
likhet med vad jag har förordat angående vissa marknadssekreterare hos
handelssekreterare bör även nu nämnda marknadssekreterare inom utrikesrepresentationen
ha tidsbegränsad anställning.

Vad jag nu
har sagt innebär att de skäl som ligger fill gmnd för att anställa
handelssekreterare med tidsbegränsning föreligger också för att anställa viss
personal hos honom eller inom utrikesrepresentationen på tidsbegränsade
förordnanden. Tidsbegränsning av handelssekreteramas anställning sker
emellertid med stöd av kollektivavtal. Att reglera tidsbegränsningen av deras
anställning på annat sätt är f. n. inte aktuell och följaktligen inte heller
att lagstifta i den frågan.

Sveriges exportråd delar årligen ut ett femtiotal statliga
stipendier till praktikanter som placeras för tjänstgöring inom utrikesrepresentationen,
hos handelssekreterare eller hos svenska handelskamrar i utlandet. Stipendierna
är ettåriga och delas ut högst en gång till samma person.

Praktikanter inom utrikesrepresentationen, hos
handelssekreterare och hos svenska handelskamrar i utlandel får numera ses som
arbetstagare (prop. 1980/81:100 bil. 14). Den bärande idén bakom
praktikantverksamheten är alltjämt att svenskar under begränsad tid skall få
erfarenhet av svenskt exportarbete i intemationell miljö samt att dessa
erfarenheter skall komma svenska företag tillgodo. Det är angeläget att
utbildningen kan fortsätta. En fömtsättning härför är att praktikanternas
verksamhet även i fortsättningen tidsbegränsas. Anställningsfiden bör även för
denna personal vara flexibel och kunna variera mellan ett och två år.

Det bör ankomma på vederbörande handelssekreterare och
utlandsmyndighet att som arbetsgivare, efter godkännande av Sveriges
exportråd, besluta om anställning av och anställningsförmåner för praktikanter.
Det bör vidare ankomma på svensk handelskammare i utlandet att anställa prakfi-kant
med utnyttjande av de medel som Sveriges exportråd ställer till

Prop.
1980/81:171 22

förfogande för exporlfrämjande verksamhel. 1 likhel med
vad jag nyss har sagt om anställning med tidsbegränsning av marknadssekrelerare
med hemvist i Sverige föreslår jag att bestämmelser om tidsbegränsning av
anställning av praktikanter tas in i den föreslagna särskilda lagen.

Det bemyndigande i lag som Sveriges exportråd nu har alt
besluta rörande slalliga stipendier blir därför inle längre aktuellt
beträffande praktikanter inom utrikesrepresentationen, hos handelssekrelerare
eller hos svenska handelskamrar i utlandet. De medel som Sveriges exportråd
hittills har disponerat för stipendier till praktikanter avses användas till
avlöningsförmåner för denna personal fr. o. m. budgetåret 1981/82.

Även för övrig personal hos handelssekreterare bör gälla
all arbetsgivarens beslut om anställning och anställningsförmåner tas först efler
godkännande av Sveriges exportråd.

I fråga om överklagande av fillsättning av här berörd
personal gäller givelvis vanliga regler.

Den statliga exportfrämjande organisationen har nyligen varil
föremål för en översyn (prop. 1979/80:16, NU 1979/80:20, rskr 1979/80:95). Vad
jag nu liksom i årets budgetproposition har anfört om anställning av och
anställningsvillkor för ulomlands stationerad personal skall ses som ett led i
denna översyn. Ändrade marknadsförhållanden ställer höga krav på flexibilitet
hos den exportfrämjande organisationen. Organisation och personal måste vara
anpassad till dessa förhållanden. Det ankommer redan nu på Sveriges exporlråd
alt planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhel
inom utrikesrepresentationen utifrån en samlad syn på dimensionering och
inriktning av hela den statliga exportfrämjande utlandsorganisationen. Denna
planering och ledning utövas bl. a. genom att exportrådet anger uppgifter,
fördelar resurser och meddelar föreskrifter för verksamheten.

Vad jag nu har sagt om anställnings- och arbetsvillkor för
personal med särskilda och aktuella kunskaper om svenskt näringsliv, för prakfikanler
liksom för övrig av handelssekreterare anställd personal ställer ökade krav på
exportrådets planering och ledning av handelssekreterarnas verksamhet och
exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentafionen. Det innebär också att
det bemyndigande härfill som Sveriges exportråd har enligt 1 § lagen (1975:490)
om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.
behöver utvidgas och anpassas fill nu rådande förhållanden. Delta bör ske så
att exportrådets bemyndigande att "genom anvisningar för den allmänna
inriktningen" planera och leda verksamheten utsträcks till att överhuvud
planera och leda verksamheten.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1979/80:100 bil.
14 s. 45, NU 1979/80:34, rskr 1979/80:224) anvisas det stathga bidraget fill
vidareutbildning i internationell marknadsföring fortsättningsvis inom ramen för
de medel som Sveriges exporlråd disponerar för exportaktioner. Sveriges
exportråds användande av dessa medel är enligt min mening inte att anse som

Prop. 1980/81:171 23

en statlig förvaltningsuppgift och innefattar inte längre
myndighetsutövning. Det finns därför inte längre behov av elt i lag fastställt
bemyndigande för Sveriges exportråd att besluta rörande vidareutbildning i internalionell
marknadsföring. Det nuvarande bemyndigandet härtill föreslås därför utgå.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl om planering och
ledning av handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom
utrikesrepresentafionen, om anställning av praktikanter och om statliga bidrag
till vidareutbildning i inlernationell marknadsföring har inom
handelsdepartementet upprättats förslag fill lag om ändring i lagen (1975:940)
om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m.
Utöver de däri föreslagna ändringarna såvill avser de olika bemyndigandena i
lagens 1 § 1,3 och 4, föreslås samtidigt vissa ändringar i 1 § 2, vilka inte
innebär någon ändring i sak utan viss språklig modernisering och en anpassning
till den nuvarande lagsfiftningen om offentlig anställning.

Vidare har i enlighet med vad jag har anfört rörande visstidsanställning
av viss personal inom den exportfrämjande organisationen inom handelsdepartementet
upprättats förslag till lag om fidsbegränsad anställning av marknadssekreterare
m.fl.

Med hänsyn till lagförslagens innebörd och begränsade
räckvidd samt deras lagtekniskt okomplicerade beskaffenhet anser jag det inte
motiverat att höra lagrådet.

5 Hemställan

Med hänvisning fill vad jag har anfört hemställer jag alt
regeringen föreslår riksdagen att

1.
antaga
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för
Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,

2.
antaga
upprättat förslag fill lag om fidsbegränsning av anställning av
marknadssekreterare m. fl.,

3.
godkänna vad
jag har anfört om insatser för vidgad export av statliga tjänster,

4.
godkänna vad
jag har anförl om stöd för utvecklande av tjänsteexport vid statliga
myndigheter,

5.
godkänna vad
jag har anförl om Statskonsult International AB.

Prop.
1980/81:171 24

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:171 25

Bilaga 1

Sammanfattning

Konsultexportutredningen har haft till uppgift all föreslå
ålgärder för att öka exporten av tjänster från i första hand affärsverk och
andra statliga myndigheter men också från hel- och delstatliga bolag. Uppdraget
har gällt såväl konsulttjänster som andra typer av ijänsler.

Motiv för statlig tjänsteexport

I kapitel 2 diskuteras skälen för atl exportera slalliga ijänsler.
Som ulgångspunkt redovisas ett par utvecklingsdrag i den svenska ekonomin,
dels underskottel i bytesbalansen och de strukturella problemen i svenskl
näringsliv, dels den offentliga sektorns växande roll i det svenska samhället.

Under senare år har underskottet i vår bytesbalans stått i
blickfångel för den ekonomisk-politiska diskussionen. För atl återställa den
externa balansen har exporten avgörande belydelse. Ätgärder behövs för alt
anpassa Sveriges produktionsslruklur till förändringar på den intemationella
marknaden. Åsikterna skiftar om hur denna anpassning skall åstadkommas. De
studier som gjorts redovisar dock en gemensam och för ijänsteexportörer
intressant slutsals, nämligen atl Sveriges fördelar på längre sikl ligger
snarare i kunskapsinlensiva produkter än i råvaruinlensiva produkter och
snarare i systemlösningar, innehållande kombinationer av mjuk- och hårdvara,
än i enskilda komponenter.

Den offentliga sektorn har under de senasle decennierna
vuxit krafligl. Utvecklingen beräknas fortgå, om än i långsammare takt än hittills.
Den offentliga sektorn, särskilt den slalliga, har vid sidan härav också kommit
att spela en kvalitativt mer framträdande roll. Statliga myndigheler har fåll
vidgade uppgifter i samhället. Från en traditionellt verkslällande och kontrollerande
roll kombinerad med produkfion av allmänna nyttigheler beslår uppgifterna i dag
i allt högre grad av att planera, styra och övervaka utvecklingen inom hela
samhällssektorer. Statliga myndigheter har därigenom kommit att alltmer få elt
överordnal "sekloransvar" inom skilda samhällsseklorer, medan
enskilda komponenler i form av ijänsler och varor lillhandahålls av andra, t.
ex. kommuner och företag.

De ulvecklingsdrag som här skisserats talar för alt tjänster
frän den statliga seklorn kan bli väsentliga inslag i svensk export.

Den statliga sektorn kan ge ell direkl bidrag lill
bytesbalansen. Det sker i första hand genom export av statligt kunnande, särskill
om detta är unikt i

Prop.
1980/81:171 26

den maningen iiU del inte finns företrätt nägon annanslans
i del svenska samhället. Exporten kan ske på flera säll. Den lörväniade
exportökningen från svenskt näringsliv av kunskapsinlensiva produkter och syslcm
ställer ökade krav på att den statliga seklorn engncciar sitt syslemkunnande i
lämplig form. Genom begränsade insalser, som alt svarn för ulbildning eller lägga
upp syslcm för drift och underhäll, kan den slalliga seklorn komplellera näringslivel
och bidra till samlade exporteffckicr av betydande omfallning. Statliga ijänsler
kan givetvis också exponeras direkt fill beslallare i andra länder.

Export uv simliga tjänster kan också bidra till an ge
svensk exportnäring ökad good-will. Det är exempelvis iroligt alt de lolala
svenska exporichnn-serna ökar om slalliga organ medverkar i leveranser till u-lnndcr
där offentliga myndigheler ofta är beställare. Slalligl deltagande i exporlprojekt
kan ibland innebära atl kontrakt erhålls ulan föregående internationellt
anbudsförfarande.

Vidare har den statliga seklorns represenlanler ofla möjligheler
all få och vidarelörmedln informafion om planerade projekl i elt lidigare skede
av en planeringsprocess än som är möjligt för enskilda förelag. Det beror bl.a.
pä att många statliga myndigheter och organ har upparbetade och omfattande konlakler
med sina syslerorgan i andra länder.

Statliga tjänsleleveranser kan också ge etl indirekt bidrag
till bytesbalansen. Del sker genom atl svenska ijansleuppdrag i ullandet kan underiälla
och röja vag för svensk följdexport från industri- och enlreprenadföre-tag.
Denna s. k. vagröjareffekl är allmänl erkänd såväl inlernalionellt som i Sverige.
Del lar sig bl. a. ullryck i atl åtskilliga industriländer subventionerar
export av konsulttjänster. Vägröjareffeklen är dock svår alt exaki belägga och
den har skiftande slyrka beroende på vilken marknad som bearbelas, i vilka
faser av projekien som konsullen varil verksam, osv.

Export av ijänsler från den slalliga sektorn får slutligen
också effekter för statsförvaltningen. Effekterna för statsförvaltningen är självfallel
slörst när myndigheterna själva agerar som tjänsteexporlörer. Men även när
tjänsteexporten bedrivs genom bolag i nära anslutning lill myndigheterna kan belydande
effekler för förvaltningen uppnås. Så 1. ex. kan utlandsverksamheten fungera
som forum för ledar- och kompetensutveckling för personal som sedan återvänder lill
moderorganisalionen i Sverige. Expori av tjänster innebär vidare en vidgning av
myndigheternas kommersiellt orienterade verksamhel. Den kompetens som
myndigheterna tvingas ulveckla vid kommersiellt arbete i en internationell
miljö bör rimligen också få återverkningar pä myndigheternas huvuduppgifter och
bidra lill alt höja den administrativa nivån. Tjänsteexport kan också bidra lill
ett högre kapacitetsutnyttjande genom alt slora investeringar i instrument och
utvecklingsarbete kan ulnylljas mer effektivi. Yllerligare en följdcffekl är atl
förvallningen får etl inflöde av kunskaper och erfarenheter från andra länder
som på olika säll kan omsättas i Sverige.

Den statliga tjänsteexportens nuvarande omfattning och
inriktning

De statliga myndigheternas och de hel- och delslatliga
bolagens export av Ijänsler presenteras utförligt i kapitel 3. De statliga
myndigheternas och bolagens ullandsengagemang kan beskrivas i följande kalegorier.

Prop.
1980/81:171 27

□ Planmässiga tjänsteexporlörer. Dessa myndigheler (molsvarande)
har Jijort målmedvetna satsningar på expori av tjänster. Ofla aktualiseras
frågan om att avskilja exportverksamheten från huvudorganisationen i en separat
organisation.

D Sporadiska tjänsteexporlörer. Dessa myndigheler tar på
sig enstaka uppdrag utomlands om deras ijänsler eflertrågas. Exportverksamheten
är inle planerad och inte heller sker någon aktiv marknadsföring.

D Förfrågningsförmedlare. Dessa myndigheler har en sakkunskap
som efterfrågas internalionellt, men myndigheterna engagerar sig inte i uppdrag
i egel namn. I stället får anställda tjänstledigt för mer eller mindre fillfälliga
uppdrag.

I gruppen planmässiga tjänsteexporlörer ingår Ire
myndigheter som säljer Ijänsler i myndighetsform, nämligen förenade
fabriksverken (FFV), statens lantmäteriverk (LMV) och statens skeppsprovningsanslalt
(SSPA). FFV:s tjänsteexport beslår i huvudsak av underhåll av motorer och apparater
till flygplan. Underhållet ulförs vid FFV:s anläggningar i Sverige. LMV agerar ulomlands
under beteckningen SwedSurvey. Bland de tjänster som kan erbjudas återfinns
grundläggande karlläggningar på riks- och regionnivå, rådgivning lill syslerinsiitulioner
i u-ländcr och medverkan i projekiinriklade uppdrag, exempelvis i samband med
jordreformer. SSPA utför provningar och undersökningar inom området
skeppsteknik, sjöfart samt övrig havsteknik, i huvudsak vid egna anläggningar.

Till de
planmässiga tjänsteexportörerna hör också några bolag som huvudsakligen säljer
myndighetskunnande i nära anslutning lill resp. myndighel. Bolagen har en
kärna av fasl anslällda och lånar för olika projekt in personal från i första
hand modermyndighelerna. Del gäller Swedish Telecoms Internafional AB (Swedlel)
som är ell helägl dotterbolag till televerket, Swedforest Consulting AB (Swedforest)
i vilkel domänverket har ett majoritetsintresse och Swedish Power Service AB (SwedPower)
som är valtenfallsverket närstående.

Swedlel är del största av de tre bolagen, bildat 1968.
Bolaget åtar sig alla typer av konsulttjänster inom telekommunikationsområdet.
Verksamheten är koncentrerad lill ulvecklingsländer. Som ägare av Swedforesl
står vid sidan av domänverket AB Statens Skogsindustrier. Swedforesl som bildades
1973 hade sin urspmngliga kunskapsbas inom skogsbruksområdet men har bl. a.
genom förvärv av ell dotterbolag, vidgat sitt register och åtar sig nu även
uppdrag inom skogsinduslriområdel. Bolaget har under senare år också satsat på bl.a.
integrerad landsbygdsutveckling. Swedforesl har främsl haft uppdrag i u-länder,
men förelagel säljer också vissa tjänster i Sverige. SwedPower ägs lill 55 % av
valtenfallsverket och i övrigl av ell kraflförelag och två konsultbolag. SwedPower
började sin verksamhel 1977. Bolaget skall i första hand tillhandahålla
experter lill ulländska kraflföretag för tjänstgöring under begränsad tid och
förmedla praktisk ulbildning vid svenska företag av personal som är anställd
vid utländska företag.

Till de planmässiga ijänsteexportörer som varit av inlresse
för utredningen hör ocksä andra företag och institutioner som antingen säljer
tjänster med betydande inslag av förvaltningskunnande eller levererar tjänster

Prop.
1980/81:171 28

som brukar kombineras med sådant kunnande eller på annat sätl
har anknytning lill förvaltningen. Hit hör t. ex. Slalskonsull International
AB, Telub AB, BS-Konsull AB med dess dotterförelag Skandinaviska Projektlednings
AB, Siudsvik Energiteknik AB, Slandardiseringskommissionen i Sverige, Swedec Inlernalional
AB, AB ID-kort, Inslilulel för Vatten- och Luftvårdsforskning och IVL-Konsult
AB, Swecare Foundation samt läkemedelsberedningen.

De sporadiska tjänsteexportörerna är affärsverk eller
myndigheter med uppdragsverksamhet. Därmed har de möjlighel att disponera inläkter.
I gruppen ingår 15 -20 myndigheler som är sinsemellan olika både vad gäller typ
av tjänster som erbjuds, verksamhetens omfallning, marknadsulsikler och
ambitioner för den framlida ullandsverksamhelen. Gemensaml för dem är atl de hittills
salsal små resurser och ringa aktivitet på utlandsverksamhet. En stor del av
myndigheterna ligger inom kommunikationsdepartementets område.

Förfrågningsförmedlurna skiljer sig från de sporadiska tjänsteexportörerna
genom att de inle ålar sig utlandsuppdrag i eget namn. Därmed kan de inle
heller sägas vara aktörer på den internationella marknaden. Det slora flertalet
myndigheler hör lill denna kategori. Främst gäller det hell anslagsfinansierade
myndigheler, men i gruppen återfinns också affärsverk och myndigheler med uppdragsfinansierad
verksamhet.

De allmänna dragen i den slalliga tjänsteexporten kan beskrivas
på följande sätt.

Beträffande tjänsteexportens omfattning kan konstateras
att av de myndigheler som har möjlighet atl sälja tjänster - dvs. etl drygl 80-lal
myndigheter med uppdragsverksamhet saml affärsverk - har var fjärde eller sammanlagl
20 myndigheler uppgivit att de hade intäkter av uppdrag i utlandet under
budgetåret 1977/78. Intäkterna uppgick lill sammanlagl närmare 42 milj. kr. med
en slark koncentration till de planmässiga tjänsteexportörerna FFV, SSPA och LMV.
De konsultbolag som arbetar i nära anslutning till myndigheler (Swedlel, Swedforest
och SwedPower) hade för det verksamhetsår som började 1978 en samlad export på
64 milj. kr. med en kraftig dominans för Swedtel. Exportuppgifierna för övriga hel-och
delstatliga bolag är svårare att exakt ange, men utredningen har uppskattat
deras expori lill 27 milj. kr. under 1978.

Detla innebär all den samlade tjänsteexporten från
statliga myndigheter och företag m. m. under 1978 uppgick till ca 133 milj. kr.
Av denna försäljningsvolym svarade myndigheter och bolag med nära knytning till
myndigheter för ca 106 milj. kr.

De statliga tjänsterna har ingen klar och entydig profil.
De hänför sig dock i första hand till tekniska områden. Tjänster av
administrativ och förvaltningsmässig natur är inte lika vanliga. En orsak är
att det på tekniska områdena finns etl mer direkl samband mellan tjänsleexport
och efterföljande leveranser av varor och ulrustning från svensk industri.

Tjänsteexporten i myndighetsform, den ena huvudgruppen,
har i allt väsenlligt bestått av uppdrag som hell har kunnat ulföras i Sverige.
För myndigheterna har det till stor del varil fråga om alt - på samma sätt som
för en svensk kund - utnyttja den egna produktionsapparaten i form av
laboratorier, mätulruslning, m.m. Del har alliså varil fråga om en "hem-

mabaserad" export. Närmare 95% (39 milj. kr.) av myndigheternas
tjänsteexport under 1978 bestod av sådana tjänster. Den andra huvudgmppen,
tjänsteexport från statliga bolag, består i högre grad av komplexa fiänsler som
i varje enskilt fall måsle anpassas till en ufiändsk beställares krav och fömtsättningar.
De utförs till stor del ulomlands hos brukarna.

Även de som köper och finansierar de statliga tjänsterna
kan indelas i två huvudgmpper. I den ena huvudgmppen finns kunder i
industriländer, som med egna medel köper underhålls- och servicetjänster, provningstjänsler,
m.m., dvs., den lyp av tjänster som lill slor del levereras av myndigheterna
själva. Dessa tjänster köps av både företag och statliga myndigheter.

Den andra huvudgmppen består av kunder i framför allt
utvecklingsländer, som beställer kvalificerade rådgivningstjänster av leknisk
eller administrativ nalur. Kunderna är ofta ministerier och slalliga
myndigheter. Vissa mottagariänder kan på egen hand finansiera uppdragen - det
gäller de s. k. nya industristaterna (NICs - Newly Industrialising Countries)
och OPEC-länder, dvs. oljeexporterande länder. I andra länder finansieras insatsema
med ett omfattande utvecklingsbistånd. Tyngdpunkten för denna typ av statlig
tjänsteexport ligger i Mellanöstern och Afrika. 1 de aktuella länderna kan
engelska användas som arbetsspråk. Bristande språkkunskaper torde vara en av orsakema
till den ringa tjänsteexporten till fransk-, spansk- och portugisisktalande
länder. Även det svenska biståndets inriktning på vissa länder har styrt de statliga
tjänsteexportörernas marknadsval och arbete i övrigt. Så t.ex. vägde
biståndsargument tungt vid besluten om att bilda Swedlel och SwedPower.
Tjänsteexporten består fortfarande till väsentlig del av uppdrag som
finansieras med svenska bilaterala bisiåndsmedel: Swedtel, Swedforesl och SwedPower
har närmare 40% av sin omsättning i sådana uppdrag.

Utredningen kompletterar sin karakteristik av den
hittillsvarande tjänsteexporten med alt redovisa myndigheternas planer för
framtiden. De intressantaste myndigheterna i della sammanhang är de som har en
outnyttjad potential av kunskap och resurser som är av intresse för marknaden
dvs. de sporadiska exportörerna och förfrågningsförmedlarna. I vissa fall finns
klara indikationer på att dessa har en betydande internationell marknad. De är
intresserade av att under vissa förutsättningar engagera sig i en mer
planmässig tjänsteexport. Ett uttryck för myndigheternas inlresse är atl några
av dem i samarbele med konsullexporlulredningen närmare undersökl fömlsällningama
för försäljning av tjänster till utlandel. Statens järnvägar (SJ), vägverket,
luftfartsverket och patentverket har genomfört sådana studier. Större projekt
har behandlal Sveriges geologiska undersökning, lantbmkssektom (i samarbete
med framför allt Sveriges lantbruksuniversitet men också andra myndigheter
inom sektorn) samt sektorn mindre och medelstor industri, där representanter
för bl.a. slalens industriverk och Utvecklingsfonden i Stockholms län har
medverkat. Andra aklivi intresserade myndigheter är t.ex. flygtekniska
försöksanstalten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens
väg- och trafik-institut, slalens geotekniska institut, statistiska
centralbyrån och civilförsvarsstyrelsen.

Fömtom direkl tjänsteexport med utlandsanknytning ägnar
sig myndig-

Prop.
1980/81:171 30

heterna också åt andra aktiviteter som kan befrämja
tjänsteexporten:

□
Många
myndigheter deltar i internalionelll samarbele inom fackområdet. Genom detta
samarbete kan svenska representanter knyta värdefulla kontakter m. m.

□
Under årens
lopp har åtskilliga statstjänstemän skaffat sig internationella erfarenheter
genom arbele i biståndsverksamhet i internalionella organ och i ulvecklingsländer
eller genom tjänstgöring i utlandsverksamma konsult- och tillverkningsföretag.

D Vissa statliga organ är engagerade i utbildnings- och slipendiaiverksam-het
som innebär att svenskar får möjlighel alt vistas i andra länder eller atl
personer från andra länder får vistas i Sverige under viss lid. Ell sädani inlemationelll
utbyte kan på sikt förväntas öka intresset för de tjänster och varor som
Sverige kan exportera.

Marknads- och konkiirrensförut sätt ningar

Den inlernalioneHa efterfrågan på konsulttjänster ökar,
konstateras i kapitel 4. Den typ av tjänster som efterfrågas och som slalliga
tjänsteexportörer har möjlighet att ulföra kan i korthet karakteriseras på
följande säll:

n Planering och reglering av hela samhällssektorer, t.ex.
kommunikationer, utbildningsväsende, socialförsäkringar.

D Projektidenlifiering och förstudier rörande konkrela ulvecklingsprojekl
inom den offentliga sektorn, t. ex. vägar och sjukhus.

n Planering och införande av system inom olika fackområden
av typ meteorologi- och hydrologiijänster, viss mineralprospektering. folkbokföring,
bil- och körkorlsregister, civilförsvar, m.m.

D Planering och genomförande av grundutbildning, tillämpad
utbildning och forskning.

D Drift och underhåll av anläggningar inom den offentliga seklorn,
exempelvis kommunikationssystem och sjukvårdssystem.

n Uppbyggnad av offentliga institutioner för planering, förvallning
och konlroll, s.k. institulionsuppbyggnad.

Ulan all i delalj bedöma marknadsulsikterna för enskilda ijänsler
gör ulredningen en allmän genomgång av fömlsätlningama för statlig tjänsteexport
på olika delmarknader.

Offentliga och privata organ i i-länder är och förväntas
förbli vikliga kunder för vissa provningsljänster, underhållstjänster och
liknande. En mer målmedveten ullandssalsning från myndighelernas sida bör kunna
leda till avsevärl ökade exporlvolymer. Däremot synes förulsältningarna för alt
sälja komplexa tjänster i form av utredningsuppdrag o.d. vara sämre.

Offenlliga organ i vissa u-länder bedöms utgöra en
betydelsefull och allt viktigare marknad för ijänsler från statliga myndigheler
och bolag. Det gäller särskill NIC-länderna. OPEC-staierna där dock
konkurrensen hårdnar och vissa andra s. k. medelinkomslländer.

Prop. 1980/81:171 31

SIDA och det utvecklingsbistånd som SIDA administrerar har
som framgått haft en viktig roll för framväxten av den slalliga ijnnsleexporten.
Svenskn exportörer har goda förutsättningar all konkurrera om uppdrag inom
ramen för del svenska biståndet. SIDA:s upphandling av svenska konsulttjänster
uppgick budgeiårel 1978/79 till 126 milj. kr. Flera faklorer talar för all
konsulter kommer alt anlitas i ökad ulslräckning i biståndsarbetet i framliden
och för all SIDA även framgent har en myckel cenlral plals som köpare och
förmedlare av tjänster från statliga myndigheter och bolag.

Av iivriga svenska hislåndsjinunsierade ingun ;ir
utbildningsberedningen av slörst intresse i delta sammanhang. De typer av
insatser som beredningen administrerar nr till slor del sndnna som kan utföras
av offentliga institutioner. Det gäller såväl utbildningsinsatser som
institutions-samarbete saml i viss utsträckning förinvesteringsstudier. Beredningen
kan också spela en roll som förmedlare av tjänster från den slalliga seklorn i
Sverige genom all den ofta finns företrädd vid de moicn som hälls inom ramen
för Sveriges samarbelsavial med vissa länder. I\)nden för industriellt samarbele
med u-lander (Swedfund) köper c\tcrna tjänster i betydligt mindre utsträckning
än ulbildningsberedningen men kan väntas vara intresserad av tjänster fiån
vissa hel- och delstalliga organ på industriområdet.

Svenska konsultföretag kan spela en viklig roll för de
statliga Ijänsieex-porlörerna, t. ex. genom atl anlita statliga organ som
underkonsulter eller som samarbetspartners på utlandsmarknaden. En enkät lill
de tekniska konsultföretagen visar all samarbetet hittills har varil ringa men
omfattat nyckelområden där den statliga samarbclspartncin haft unik kompetens.
De lekniska konsultföretagen är positiva lill all även i forisallningen sam-arbela
med slalliga ijänsleexporlörer. Konsulierna bedömer atl elt samarbele kan ge
flera positiva effekler.

När svenska entreprenad- och tiliverkningsföreiag har anlitat
tjänster från den statliga sektorn har del hittills skelt i tämligen oorganiserade
former. Förelagen har i många fall varit hänvisade lill all enskilda specialister
tagil Ijänslledigi för atl delta i företagens expurlprojeki. När exporten i
allt högre grad utgörs av större, sammunsnlta leveranser där varor och tjänster
blandas, blir dock medverkan av slalligl kunnande särskilt angelägel. Nämnden
för Svensk Projeklexport bör kunna fungera stödjande och stimulerande för alt
få de statliga myndigheterna att engagera sitt kunnande och sin kapacilet i enlighel
med förelagens önskemål.

FN-orgunen anlitar konsuller inom ramen för det lekniska
bistånd som ges lill utvecklingsländer. FN:s utvecklingsprogram. UNDP. ar FN-systemets
samordnade organ för del lekniska biståndet och har en budget som ungefär molsvarar
SIDA:s anslag. FN:s bislånd sker lill stor del med hjälp av enskilda experter,
även om del finns tecken som lyder på ell ökal uinylljande av konsuller. Alt
Sverige är en av de slörre bidragsgivarna fill såväl UNDP som andra FN-fonder
avspeglas inle i FN-organens upphandling av varor och ijänsler i Sverige. Man
är emellertid från både FN-organens och svensk sida angelägen om att öka Sveriges
andel av den lotala upphandlingen via FN-systemet. Utgångsläget för svenska
företag som önskar sälja varor och tjänster till FN-organen bör följaktligen
vara

Prop.
1980/81:171 32

gynnsamt. Trols detta kommer den del av F-"N-organens
upphandling som kan falla på Sverige alt bli volymmässigt tämligen lilen även
framöver. Men FN-uppdrag är intressanla genom all de ofta är det förslå slegel
i förverkligandel av större projekt och därför kan röja väg för senare försäljning
av svenska Ijänsler och varor.

Den upphandling som görs direkl av eller med län från
Världsbanken och de regionulu utvecklingsbankerna (Interamerikanska ulvecklingsban-ken,
Asiafiska uivecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken) gäller i
huvudsak kapiialtunga projekt där svenska statliga tjänsteexporlörer har svårt atl
hävda sig. Vissa undantag finns dock. Så t.ex. lorde utsikterna vara relativt
goda atl konkurrera om konsultuppdrag som finansieras av Afrikanska
utvecklingsbanken. Utvecklingsbankerna disponerar i allmänhet medel för
tekniskt bistånd lill låntagarna. Dessa medel bör kunna generera en efterfrågan
som slalliga Ijänsteexportörer har förulsällningar att lillgodose.

Ulredningens slulsais av genomgången är all den
huvudsakliga marknaden för de Ijänsler som statliga ijänsteexportörer kan
erbjuda lorde ligga hos offenlliga förvaltningar i u-länderna, även om
upphandling och finansiering i många fall handhas av andra inslanser.

Konkurrensförhållandena på den internationella marknaden
skiftar. Den del av marknaden som är lättast tillgänglig är givetvis den
svenska bilaterala biståndsverksamheten saml den efterfrågan som kanaliseras
via svenska exportföretag. För den del av marknaden i övrigt som är öppen för
svenska tjänsteexporlörer är den internalionella konkurrensen vanligtvis myckel
hård. Referenser, konsortiebildningar, ekonomisk och kulturell n...het, pris,
finansiering och teknisk kvalitet än några av de faklorer som pä\erkar
konkurrenslaget. På flera av dessa punkter har svenska konsuller konkurrenshandikapp.
Del konkurrensmedel som irols dessa nackdelar har gett exportframgångar har
varit kvalitet, helst manifeslerad i referensanläggningar. En hög kvalitet på
de uppdrag som genomförs torde även i fortsättningen bli del konkurrensmedel
som svenska konsulter - vare sig de är statliga eller icke statliga - i första
hand måsle förlila sig på.

Statlig tjänsteexport i andra länder

Kunnande i den slalliga förvallningen används i
exportsammanhang i flera länder. I kapitel 5 redogörs för förhållandena i
Västtyskland. Frankrike, Nederländerna, Irland. Danmark, Norge och Finland.

I de studerade länderna arbetar man enligl endera av två
modeller. Den första modellen, som valls i Frankrike och Irland och föreslås i
Finland, innebär alt de statliga organen på egen hand eller i samarbele med
exportindustrin aktivt för ut sitt kunnande lill marknaden. Den andra modellen
-mer eller mindre utpräglad i Västtyskland. Nederländerna, Norge och Danmark -
beslår i all de statliga myndigheterna ställer resurser lill exportföretagens
förfogande. Däremol uppträder de i allmänhet inle själva som självständiga
exportaktörer.

Den bilaterala biståndsverksamheten är en viktig avnämare
i samlliga

Prop. 1980/81:171 33

länder. I några länder tycks det tekniska biståndet i realiielen
vara bundet lill leveranser från inhemska konsuller.

I samlliga de studerade länderna framhålls såväl de slalliga
som de privala konsulternas roll som vägröjare för annan export. I vissa länder
(t. ex. Västtyskland och Frankrike) binds ofla tjänsleleveranser och efterföljande
export av varor och utrustning samman, medan konsulterna i andra länder arbetar
på en mer oberoende basis i förhållande till hårdvaru-leveranlörerna.

1 de fall då statliga myndigheter eller hel- eller delslatliga
bolag själva fungerar som exportaktörer och arbetar på en utländsk marknad
drivs verksamheten i de olika länderna oftast med krav på lönsamhel. I de fall
ställiga myndigheler endast ställer resurser till exportföretagens förfogande
sker della däremol utan krav på lönsamhet för myndigheternas del. Oftast får de
dock täckning för sina direkta koslnader.

Förutsättningar för den framtida verksamheten

Kapitel 6 inleds med en diskussion om villkoren för den
statliga Ijänsleex-porlen i framtiden.

De statliga myndigheterna har i allt väsenfiigt sina
uppgifter inom landets gränser och arbetar i många fall på icke marknadsmässiga
villkor. Av detla följer alt man - trots den sakkunskap som finns - får räkna
med belydande brister i de kompetensmässiga förutsättningarna för tjänsteexport.
På ell generellt plan kan man peka på följande väsentliga svagheter:

D bristande internationell erfarenhel

n olillräcklig kommersiell inriktning

D outvecklad "enlreprenöranda"

D otillräckliga språkkunskaper

En framkomstväg för alt råda bot på problemen är
organiserade utbildnings- och förberedelseinsatser av olika slag. I dag saknas
emellertid ell ulbildningsulbud som helt kan tillgodose de krav som slälls och
som är tillräckligt flexibelt och lätt tillgängligt. En särskild ulredning, u-landsul-bildningsutredningen
(Dir. 1979: 53), har lill uppgift att föreslå åtgärder för en förbättrad
förberedelseutbildning inför u-landstjänsl. Utredningen förutses utmynna i
förslag till utbildningsinsatser som bl. a. vänder sig fill konsulter och andra
Ijänsteexportörer.

För all tillägna sig nödvändiga internationella erfarenheler
och kommersiella kunskaper är man emellertid, vid sidan av uibildningsinsalser,
i slor ulslräckning hänvisad till att steg för steg lära av egna framgångar och
misslyckanden. Del kan innebära atl oerfarna ijänsteexportörer inledningsvis
ägnar sig ål underleveranser lill svenska förelag som agerar på
utlandsmarknaden, för atl efter hand börja agera mer självständigt på
marknaden. En annan möjlighet är atl utifrån knyla personer med kommersiell iniernalionell
erfarenhel lill en ijänsleexporlerande myndighel eller ell ijänsteexporterande
bolag eller atl i en eller annan form samarbeta med redan etablerade
exportörer.

Fömtsättningarna för tjänsleexport begränsas också av villka
resurser myndigheterna kan avvara för denna verksamhet. Det är svårt atl i objek-3
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 171

Prop.
1980/81:171 34

liva lermcr klarlägga huruvida myndighelerna har fillgänglig
kapacilel för sådan verksamhel. Vissa myndigheler med lill synes begränsad
kapacitet kan bedöma tjänsteexport som en så intressant verksamhet. I. ex. för all fä till stånd
ledarutveckling eller ökade exporiiniäkter. all de gör en avvägning som ger ijänsleexporten
möjligheler all ulvecklas. Andra myndigheler kan i en liknande
avvägningssituation komma lill en annan slutsats. Om efterfrågan ökar och verksamhelen
växer, kommer dock de disponibla resurserna förr eller senare all bli
otillräckliga och ytterligare resurser måsle tillföras. För atl möjliggöra en
sådan tillväxt är del angelägel all myndigheterna få frihet alt i smidiga
former knyta personal och andra resurser till sig utifrån i den takt som
verksamhetens ekonomi tillåter.

En ytterligare faktor av betydelse för ijänsleexporten är
hur gränserna dras gentemot andra verksamheter i myndighelerna.

Verksamheler som klart ligger vid sidan av ijänsleexporten
är de akfiviteter som vissa myndigheler har utomlands som en del av sina instruktionsenliga
uppgifter. För vissa aktiviteter - exempelvis forsknings- och
utvecklingssamarbete, utbyle av stipendiater och erfarenhetsutbyte - är
gränsdragningen inle lika klar. En prövning måsle då göras i varje enskilt fall
med hänsyn tagen lill del inlernalioneHa klimatet för atl kommersialisera tjänsleulbylei
inom området i fråga. Viss försiktighet bör iakttas med all kommersialisera
denna lyp av tjänster.

En annan verksamhet som ligger vid sidan av statlig
tjänsteexport är enskilda slalsljänsiemäns engagemang i inlernationell bislåndsverksam-het.
Slatsmaklerna har i en förordning slälll sig positiva till denna lyp av insalser.

En cenlral gränsdragningsfråga gäller den roll ijänsleexporten
kan få tillåtas spela i förhållande till myndigheternas ordinarie uppgifter. Avväg-ningsproblcm
kan uppslå och risker för att utlandsverksamheten inkräktar på
myndighetsuppgifterna. Utredningen anser all vid en avvägning mellan olika
intressen måsle varje verksledning priorilera de uppgifter som regering och
riksdag specifikt ålagt myndigheten.

Ulredningen gör följande allmänna bedömning av
framtidsutsikterna för den statliga tjänsteexporten.

På marknadssidan finns en potential för tjänster som har
sill ursprung i slalliga verk och myndigheler i Sverige. Trots all vissa
marknader är stängda för svenska leverantörer om inle bislåndsfinansiering kan
erbjudas eller av politiska, mililärstrategiska eller andra skäl. finns en stor
internationell marknad som fungerar på kommersiella villkor och som är intressant
för oss. Slulsalsen blir att exporten av statliga tjänster kan ökas. på vissa
områden i snabb lakl.

På ulbudssidan finns hos myndighelerna en i huvudsak
positiv inställning lill all exportera ijänsler i slörre skala och i mer
planmässiga former. Detla är en nödvändig förutsättning för alt en salsning på uilandsmarkna-den
skall bli framgångsrik. Till bilden bör dock fogas de kompelens- och kapacileisproblem
som beskriviis.

Delta innebär sammanlaget atl för många statliga
myndigheter är del ointressant atl på egen hand bearbeta den internafionella
marknaden. Framför allt kommer de atl finna det olönsamt. I den mån de över
huvud tagel engagerar sig i ijänsieexport lorde del bli fråga om all utföra ijänsler

Prop. 1980/81:171 35

ål SIDA och andra biståndsfinansierade organ eiler alt
fungera som underleverantörer till svenska konsuller och hårdvaruexpoilörer.
For vissa myndigheler bjuder direklförsäljning lill den iniernationelln marknaden
stora möjligheler. Del är dock osäkert hur många statliga ijänstexportorer som
kan bli lika framgångsrika som Swedtel. som i dag är Sveriges näst största
konsult på den internalionella marknaden. Antagligen är det fråga om några få.
I gruppen närmasl under. dvs. de myndigheler som har goda men inle lika goda marknadsförulsatiningar.
kan kanske en handfull myndigheler nå en volymmässigt intressant försäljning.

Exporten av tjänster från slalliga verk och myndigheler
kan aldrig i sig bli en belydande del av svensk export. Däremol kan försäljning
av statliga tjänster i kombination med hårdvara, särskill i form av
systemleveranser, ge resullal som är intressanta ur bytesbalanssynpunkt.

Verksamhetens
inriktning

Vilken inriklning bör då den slalliga tjänsteexporten ha?
Utredningen renodlar två alternativa huvudslralegier. Enligl den ena spelar den
slalliga sektorn en passiv roll utan atl själv vara aktör på exportmarknaden.
Initiativet för exporten läggs helt på företagen. I den mån de behöver utnyttja
den statliga seklorns kompelens för att möta marknadens önskemål, har de möjlighel
atl låna in personal från myndigheterna för avgränsade uppgifter eller
engagera myndigheternas resurser på annat sätt. Den andra huvudsiralegin
innebär atl statsförvaltningen får en aktiv roll som exporlförsäljare av
tjänster. Det statliga kunnandet förs målmedvetet ut till marknaden. Kunderna
kan vara organ i andra länder men också svenska industriförelag och konsulter,
SIDA. m.fl. Verksamheten bedrivs inom ramen för myndighelerna eller i särskilda
för ändamålet bildade bolag. Olika former av samarbete med industriföretag och
konsulter är tänkbara. Ulredningen har funnil övervägande skäl för all
statsförvaltningen som huvudlinje bör fylla en aktiv roll som exportförsäljare
av tjänster. Flera skäl redovisas för all denna inriklning bör ge de mest
positiva effekterna på bytesbalansen.

Ulredningen anger några huvuddrag i en slraiegi för akliv ijänsteexpori.

Verksamhelen bör vara marknadsorienterad. Ell bärande
inslag i affärsidén för den ställiga ijänsleexporten är visserligen all den så
långt möjligt skall bygga på de resurser och den sakkunskap som redan finns i
den slalliga sektorn. Men del innebär inle all den skall bestå nv ell direkl
överförande av svenska system lill ulländska kunder. Framgångsrik affärsverksamhet
kräver en medveten marknadsorientering. Det innebär bl.a. all resurser måsle
avsällas för all bevaka och bearbeta marknaden.

Verksamhelen bör bedrivas med nära anknytning till resursbasen.
Det kan innebära en verksamhel bedriven i myndighelsform eller, om den sker i
bolagsform, i nära anslulning till myndighelerna. Däremol kan den nära
anknytningen svårligen uppnås inom ramen för en centraliserad organisation för
statlig tjänsteexport. Den nära anknytningen ger möjligheter fill etl
fruktbärande växelspel mellan utlandsakliviieierna och de ordinarie myndighetsuppgifterna.
Därigenom skapas bl.a. förutsättningar för att bygga

Prop.
1980/81:171 36

in de incitament för myndigheterna och deras anslällda som
är nödvändiga för atl tjänsteexporten skall bli framgångsrik.

Verksamhelen bör vara flexibel. Den existerande och polenfiella
marknaden för de ijänsler som den slalliga seklorn kan erbjuda är mångfacel-lerad.
Åven på ulbudssidan är bilden splittrad. Vad som krävs är därför beredskap och
resurser atl från olika såväl statliga som icke statliga organ snabbi kunna
kombinera ell tjänsteutbud som i varje enskilt fall möter uppdragsgivarnas
önskemål.

Tjänsteexportörerna bör få stöd och rådgivning i sin verksamhel.
Dessulom behöver myndighelerna och bolagen stimulans lill samverkan i syfte
all skära ned koslnader och la till vara erfarenheter från varandra.

Utredningen anger några rikllinjer i en strategi med dessa
allmänna grundelement.

Vad beträffar vilka marknader och kunder som de slalliga tjänsteexportörerna
bör välja all bearbeta konstaterar ulredningen all della varken är möjligt
eller lämpligl alt cenlrall fasllägga. Tjänsleexporiörerna bör således ha stor
frihet uti välja marknader. 1 princip skall Ijänsleexporten kunna avse både
i-länder och u-länder. Vid sill val av marknader bör dock såväl myndigheter som
bolag agera på etl säll som inte strider mot svenska utrikespolitiska
intressen.

Utredningen konslalerar att den statliga sektorn agerar
som ijänsteexportörer i olika skepnader. Tre huvudgrupper kan urskiljas,
nämligen

n myndigheler som för ul sitt kunnande lill marknaden via
särskilda för ändamålei inrättade bolag.

D myndigheter som i egel namn säljer tjänster,

D myndigheter som ställer resurser till förfogande men inle
i egen kapacilel engagerar sig i uppdrag.

De olika modellerna har både för- och nackdelar. Del
förfaringssätt som innebär att myndighelerna ställer resurser till förfogande
genom t.ex. tjänslledigheter har dock avgörande svagheter ur flera aspekter för
alla inblandade parter. Ulredningen anser därför att statliga myndigheter
an-lingen bör sälja tjänster i eget namn eller via bolag i anslutning till myndigheterna.
Däremol bör myndighelerna, i enlighet med gällande bestämmelser på området,
vara återhållsamma med att bevilja tjänstledighet för anställning i enskild
eller kommunal tjänst.

Valel av verksamhetsform för den statliga tjänsteexporten
kan enligl utredningens mening begränsas till två huvudalternativ, nämligen
aktiebolagsformen och myndighelsformen. En genomgång av innebörden av alternativen
visar att myndighelsformen inle är lämpad för kommersiell utlandsverksamhet.
Utredningens slutsats är därför atl aktiebolag.sformen hör väljas när
utlandsverksamheten bedöms kunna få viss omfattning och kunna bedrivas
kontinuerligt och planmässigt

Enligt utredningens direktiv skall den statliga
tjänsteexporten drivas med krav på lönsamhet. Utredningen anser att statliga ijänsteexportörer
bör prissälta sina tjänster med krav på lönsamhet totalt sett. För myndigheler
som ägnar sig åt tjänsteexport bör lönsamhetskravet innebära att intäkterna
från utlandsverksamheten dels täcker marknadsföringskostnader, lönekostnader, offertkostnader,
förlustuppdrag och andra rörliga

Prop.
1980/81:171 37

kostnader, dels ger ett bidrag till täckandet av de fasta
kostnaderna i myndighetens verksamhet. Om verksamheten bedrivs i bolagsform bör
sedvanliga företagsekonomiska lönsamhelskriterier tillämpas.

När lönsamhetskravet skall uppfyllas i praktiken behövs ylterligare
några preciseringar. För verksamhet som bedrivs i bolag i anslutning lill myndighelerna,
anser utredningen alt lönsamhet bör krävas i bolagens arbele på marknaden men
däremot inte i myndighelernas utlåning av personal och andra resurser lill
bolagen. För denna utlåning bör myndigheterna dock få täckning för de särkostnader
som är förknippade med utlåningen. När uppdragsmyndigheter bedriver
tjänsteexport i myndighelsform är del moliveral att göra en redovisningsmässig
bodelning mellan ullandsverksamhelen och den inhemska verksamheten. En sådan
bodelning bör även övervägas av de affärsverk som inom affärsverksramen driver
utlandsverksamhet i slörre omfattning.

I syfte att få igång mer omfattande utlandsverksamhet
diskuterar utredningen åtgärder som ger ekonomisk stimulans tdl tjänsteexport.
Enligt utredningens mening bör myndigheter som har intäkter av tjänsteförsäljning
till ufiandel i huvudsak få disponera dem på egen hand. Närmare föreskrifter
får meddelas av regeringen. Myndigheter som lånar ut personal och andra
resurser fill utlandsverksamma bolag föreslås få en schablonersättning från det
företag som tar i anspråk resursema. Avgiften bör täcka både myndigheternas
extrakostnader för att avvara personal och ge visst ekonomiskt incitament till
dem. Ersättningen, som förslagsvis kan uppgå till 1000-2000 kr. per
personmånad, skall erläggas även av icke myndighelsanknutna företag.

En fråga som aktualiseras när statliga myndigheter skall
engagera sina resurser i en exportverksamhet är huruvida myndigheterna skall ge
alla konsuller, tillverkningsföretag m.fl. tillfälle att utnyttja den statliga
sektorns resurser eller om dessa resurser skall förbehållas endast vissa
intressenter inom ramen för elt långtgående samarbele. Utredningens gmndin-slällning
är atl kunnandet i de slutliga myndigheterna i princip bör vara tillgängligt
för alla svensku företag. Denna huvudregel innebär all slalliga myndigheter
inte bör samarbeta med någon eller några privata intressenter på etl sådant sätl
all andra förelag och organ därigenom systematiskt utesluts från kunnandet i
den statliga sektorn.

Med utgångspunkt i de principer som etablerats på den internalionella
konsultmarknaden diskuleras ingående vilka affärsprinciper som bör vara
vägledande för den statliga Ijänsleexporten. Två huvudalternativ prövas. Det
ena, elt s.k. tjänsteallernativ, innebär försäljning av ijänsler i en verksamhet
som inte är knuten till hårdvamintressen. Det andra alternativet, ett s.k.
systemalternativ, innebär alt tjänster och varor säljs som system inom ramen
för ett fasl och långsiktigt samarbele mellan varu- och tjänsteproducenter.
Utredningens samlade bedömning av de båda alternativens för- och nackdelar är atl
den statliga sektorns know-how f. n. i allmänhet bäst utnyttjas i det s. k. ijänsteallernativet.
Man bör alltså i första hand inrikta sig på atl sälja av hårdvaruintressen
obundna tjänster, vilket innebär atl långsikliga bindningar mellan statlig tjänsleförsäljning
inom ett område och försäljning av t. ex. varor inom samma område bör undvikas.

Prop.
1980/81:171 38

Ägandet uv bolag som enbart säljer ijänsler kan utformas
pä olika sätt. Om den statliga sektorns know-how är kärnan i verksamhelen, är
del rimligl all stålen har ett avgörande inflytande över bolaget. I de fäll den
statliga seklorn bara representeiar en del av etl inlepreral kunskapsområde,
finns goda skäl för att även andra huvudmän än slalen slår som ägare. Någon av inlressenterna
bör ha etl dominerande ägarinflytande för all verksamhelen skall kunna drivas effektivi.
Flera skäl - värdet av officiell prägel på u-landsmarknaderna m.m.- kan tala
för all ägardominansen bör ligga hos slalen. Däremot ar ulredningen mycket
tveksam lill atl slalen delar ägandel med andra, om skälei för all la in andra
delägare är all knyta internationell kommersiell erfarenhel till etl bolag. Den
eftersökta kompetensen finns nämligen ofta i förelag som är polenfiella konkurrenler
och som kan hämma företagels utveckling om de får ägarinflytande. Risken finns
också atl vissa privata intressenter får ett faktiskt monopol på den statliga
sektorns kunnande inom ell visst område. Behovet av internationell kommersiell
kompetens på företagsledningsnivå tillgodoses enligt utredningens mening bäsl
genom en medveten personalrekrylering och slyrelserepresenlation ulan inbyggd ägarkonfiikl.

1 ett bolag eller liknande som är inriktat på försäljning
av system eller paket, innehållande mjukvara från bl.a. den ställiga sektorn
och hårdvara från annat håll, är del naturligt all ägandet är delat mellan
huvudintressenterna. I en sådan verksamhel bör finnas klara gränser för
bolagels och huvudmännens verksamhelsomräden. Vidare bör verksamheleii arrangeras
på ell sådanl säll all den slalliga resursbasen aktiveras.

Genom atl de statliga myndighelerna och bolagen på egen
hand akliverar sig som Ijänsleexporlörer och aklivi marknadsför sina ijänsler
uppnås enligl ulredningens mening de gynnsammasle resullalen för den samlade
svenska exporlen, bl. a. genom all de då kan dra vinning av de konkurrensfördelar
som en slallig organisafion har på vissa exportmarknader. Risken för konkurrens
med icke slalliga exportörer är lilen. eftersom de statliga tjänsterna ofta
saknar motsvarigheter i Sverige. Ambitionen för de slalliga Ijänsleexporlörerna
bör dock inte vara ett konkurrera utan all samverka med andra exportörer, där
så är lämpligl för svensk export.

Åtgärder för alt underlätta tjänsteexport i myndighetsform

Trols bolagsformens klara fördelar finns flera skäl som
talar för all tjänsteexport även framgent kommer att bedrivas i myndighetsform
i många fall. I kapitel 7 diskuleras och ges förslag lill hur administrativa,
juridiska och andra problem i myndigheternas utlandsverksamhet skall lösas.

För vissa av de frågor som aktualiseras vid myndigheters expori
av tjänster föreslår utredningen att regeringen utfärdar en förordning med
vissa bestämmelser jör statlig myndighets affarsdrivande verksamhet i utlandet.
Förordningen som återfinns i bilaga I lill betänkandel, föreslås gälla vissa, särskill
angivna myndigheter. Genom förordningen erhåller myndighelerna de direktiv som
ger dem rätt ati åla sig mer omfattande uppdrag utomlands.

Dessa myndigheler uppmanas att akfivt marknadsföra sina
tjänster för utlandsmarknaden. De avtal som de ingiir med svenska eller
utländska

Prop.
1980/81:171 39

kunder om utförandet av tjänster bör slutas på
affärsmässiga villkor, enligl föriailningsförslaget.

En myndighet som har sålunda rätt atl träffa avlal i ullandet
lorde också i allmänhel få iräffa avlal med företrädare för regering eller slallig
myndighel i annal land. Förutsättningen är dock all överenskommelsen är av privaträtlslig
nalur, dvs. ett vanligt civilrättsligt avtal som sluts på kommersiella villkor
och som lika gärna skulle kunna ingås av en enskild person som av den svenska
myndigheten. Myndigheten agerar då inle i första hand som företrädare för
staten utan som vilket privalrätlsligi rättssubjekt som helst. En
överenskommelse som är av offentligrältslig karaktär och avser "Tör riket
bindande internationell överenskommelse" skall däremot ingås av
regeringen, i vissa fall efter atl riksdagens godkännande har inhämlals. 1
regel torde det inle vålla några slörre problem all avgöra om ell avlal är av offenlligrälislig
eller privaträtlslig natur. I förslagel lill förordning anges all myndighel
skall underrätta utrikesdepartementet eller svensk beskickningschef i land där
myndigheten utför uppdrag, om fråga uppkommer som kan vara av betydelse för
Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation.

Med hänsyn lill de speciella villkor som gäller vid myndighelers
kommersiella verksamhet i utlandel föreslås särskilda regler för försäkring av
egendom som tillhör slaten.

I vissa fall kan en myndighet behöva stationera personal
utomlands för fullgörandet av etl uppdrag. Eftersom del är angeläget all beslut
om stationering och om villkoren för tjänstgöringen kan ske snabbi och i
smidiga former har i den sisla paragrafen i förfallningsförslaget getts möjlighel
för myndighelerna all beslula om atl ijänslemän får slalioneras på ort ulom landel
i samband med ell uppdrag.

Utredningen anger drygt 20 myndigheter som föreslås
omfattas av den akluella förordningen.

Förutom de frågor som föreslås bli reglerade i
förordningen, behandlar utredningen även vissa andra frågor som berör exporten
av tjänster i myndighelsform.

1 fråga om myndigheters möjligheler all medverka i s. k. joint
ventures med enskilda bolag konsialeras all en myndighel har räll lill della,
om myndighelens ansvar i samarbetet är klarl avgränsal lill de ijänsler myndigheten
själv svarar för och det inte är fråga om en bolagsbildning. 1 annal fall krävs
godkännande av regering och riksdag.

På samma sätt som myndighelerna har rätt all sekretesshelägga
handlingar i sin uppdragsverksamhel för enskilda, lorde de ha rätt atl göra
del i uppdrag som avser ufiändska medborgare. Även en ulländsk myndighel som
ingår etl affärsavlal med en svensk myndighel lorde, enligt ulredningens
mening, kunna omfattas av dessa sekretessbestämmelser, såvida avtalet är av privaträtlslig
natur.

Den vanligaste formen för ullandsljänslgöring i samband
med myndighelernas export av tjänster är utrikes förrättning. 1 de fall myndighelerna
kan besluta om utrikes förräUning disponerar de särskilda medel för ändamålet.
Oftast finns begränsande föreskrifter i regleringsbreven. Ulredningen anser att
inskränkningarna bör tas bort. Myndighelerna bör få rätt an

Prop.
1980/81:171 40

besluta om utrikes förrällning, förutsatt atl kostnaderna
finansieras av intäkter från utlandsverksamheten.

Ulredningen tar också upp frågan om i vilken utsträckning
som statsanställd personal bör medges tjänstledighet med C-avdrag (fullt
avdrag på lönen) för tjänstgöring i aktiebolag eller hos andra juridiska
personer som bedriver export av tjänster. Huvudregeln är att återhållsamhet bör
iakttas i fråga om alt bevilja ijänsfiedighel för innehav av enskild eller
kommunal anställning. Från denna huvudregel görs undantag, bl.a. för ledighet
för anställning i Swedec Inlernalional AB och Statskonsult Inlernational AB.
Utredningen anser att en preferensbehandling är motiverad även i andra fall,
när följande kriterier är uppfyllda. Del bör vara fråga om aktiebolag eller
andra juridiska personer som bedriver export av tjänster och i vilka staten har
ett väsenlligt inlresse. Bestämmelserna i cirkuläret om tjänstledighet med C-avdrag.
m. m. bör ändras i enlighel härmed.

Statliga myndigheter som bedriver kommersiell
utlandsverksamhet får enligt gällande skallebestämmelser betydande
konkurrensnackdelar jämförl med t.ex. aktiebolag med molsvarande verksamhel. Ulredningen
föreslår dock ingen ändring av skattebestämmelserna. Om del blir aktuellt för
en myndighel att exportera tjänster som medför alt personal måsle vistas
utomlands i minst etl år bör i stället ålgärder vidlas som innebär att exporten
kan ske i bolagsform.

Finansieringen av ijänsteexpori i myndighelsform kan i
vissa fall vålla problem. Olika problem analyseras och förslag redovisas över
vilka anslagstekniska och redovisningsmässiga ålgärder som bör vidlas i olika
situationer. För del fall myndigheterna behöver ytterligare resurser ulöver
normall budgeterade anslagsmedel är det oftast olämpligt atl utnyttja enbarl
en myndighels ordinarie anslag. Sådana insatser bör enligt ulredningens mening
i stället finansieras genom elt särskilt anslag för utvecklandet av tjänsteexport
vid statliga myndigheler. Anslaget bör utbetalas i form av lån till
myndigheterna på villkor som blir beroende av hur resurserna skall användas.
Anslaget föreslås, i ell inledningsskede när verksamhelen byggs upp, uppgå till
3 milj. kr. per år.

Verksamhetens organisation och arbetsformer

Kapitel 8 inleds med en allmän diskussion om var i den
statliga sektorn som det finns anledning att förslärka exportinsatserna.
Diskussionen förs med utgångspunkl i hur efterfrågeslrukturen och uibudsslmkturen
ser ul för olika typer av tjänster.

Ålgärder avseende vissa myndigheter och bolag

Utredningen diskuterar konkreta åtgärder inom avgränsade
områden. Några av de redan etablerade bolag som arbetar med anknytning lill
statsförvaltningen behandlas.

Vad gäller Swedtel noterar utredningen att företagets
verksamhet har varit framgångsrik hittills och att företaget bedöms ha goda
möjligheter alt

Prop.
1980/81:171 41

hävda sig även framöver. Förslag om långtgående
förändringar är knappasi motiverade.

Dock föreslås alt Swedtel bör vara oförhindrat att arbeta
i andra länder än ulvecklingsländer. Del allmänna lönsamhetsmål, som ulredningen
föreslagit, bör gälla även Swedtel och ersätta del snävare avkaslningsmål som Swedtel
hittills haft som en följd av förelagels lolkning av förarbelena lill
riksdagens beslul om Swedlels bildande.

Ulredningen föreslår vidare atl Swedlel breddar sitt utbud
och kompletterar det med tjänster inom postområdet. Post- och televäsendel är
i flertalel länder, i molsats till Sverige, samordnade i en och samma organisation.
Från sina motparter i ministerier och myndigheter, som alltså ofla har ansvarel
för både lele- och postfrågor, har Swedlel allt som oflasl fåll förfrågningar
om alt göra insalser på postområdet men inte kunnal la sådana uppdrag, eftersom
man saknar erfarenheler av posthanlering. Inom poslverkel är man posifiv lill elt
närmare samarbete och diskussioner har inletts mellan parlerna om formerna för
försäljning av posttjänster inom ramen för Swedlels verksamhet.

Swedforest satsade under de första åren på tillväxt
framför lönsamhet och har nu en konsultverksamhet som är väl etablerad på
marknaden. Den snabba expansionen har emellertid också lett lill finansiella
och lönsam-helsmässiga problem. Dessutom har företagel under senare år blivil
alltmer beroende av en enda kund, SIDA, men strävar medvetet efler att vidga
kundkretsen. Dessa problem bör enligt ulredningens mening föranleda Swedforesl
att under medverkan av företagels huvudmän mer ingående pröva förelagets
framtida verksamhel. Prövningen bör avse förelagets affärsidé vad gäller
verksamhetsinriktningen, marknadsförutsättningarna, den resurs- och kunskapsmässiga
anknytningen till ägarna domänverkel och AB Slatéfis skogsindustrier, m. m. Som
en följd därav bör också andra frågor aktualiseras, t.ex. behovet av kapital
för den framtida verksamheten.

SwedPowers verksamhet har utvecklats långsamt sedan
starten. Det har sketl i enlighet med styrelsens önskemål och bl. a. som en
följd av svårigheterna atl rekrytera personal till uppdragen från Vattenfall
och övriga delägare. Någon aktiv marknadsbearbelning har inle sketl och bolaget
har saknat egen verkslällande ledning. Inom företagets styrelse bedömer man nu
möjligheterna till expansion av verksamhelen under de närmasle åren som
relativt gynnsamma.

Ulredningen efterlyser snara ålgärder i syfte all stärka SwedPower
och att skapa förutsättningar för en mer expansiv utveckling i framtiden. Utredningen
ser därför med slor lillfredsslällelse alt styrelsen nu beslulal all rekrylera
en egen verkställande direktör för bolaget. Men även andra åtgärder kan behöva
vidtas och då inom ramen för en samlad strategi för SwedPowers fortsatta verksamhel.
1 styrelsens arbete på en sådan strategi bör bl.a. behovel av
resursförstärkning i form av kapilal och personal prövas, liksom möjligheterna
att underlätta rekrytering av personal från Vallenfall.

Utredningen tar också upp frågan om ägarstrukturen i SwedPower.
Utredningen har inga principiella invändningar mot att kraftföretaget Sydkraft
står som delägare till SwedPower vid sidan av Vattenfall. Atl konsult-

Prop.
1980/81:171 42

förelagen VBB AB och Bergman & Co AB (BECO) är
delägare inbjuder dock till problem. Det faktum all de båda konsultbolagen och
Vallenfall har en kompelens som delvis överlappar varandra och alt BECO och VBB
agerar bäde på egen hand och genom SwedPower ger upphov lill konfiikter. Vid
en mera expansiv utveckling riskerar problemen all förstoras. Ulredningens slulsats
är atl samverkan mellan Vattenfall och Sydkraft å den ena sidan och svenska konsullförelag
å den andra är av värde i utlandsverksamheten. SwedPower bör dock finna andra
former än delägarskap för samarbetet med BECO, VBB och andra konsultförelag.

Swedec International har fungerat under relativt kort tid.
Utredningen anser det dock motiverat atl beröra två frågor.

Den ena gäller förelagels verksamhetsinriktning. Swedec
har ett myckel vittomfattande mandal som innebär all förelagel i princip kan
komma all konkurrera med samlliga slalliga ijänsleexporlörer. För att tjänstcexpor-len
från den slalliga sektorn skall få önskad slagkraft är del enligt ulredningens
mening angelägel all söka undvika kompelenskonflikler och onödig konkurrens
mellan hel- och delslalliga organ. Ulredningen anser att Swedec bör koncentrera
sin verksamhet och välja en handlingslinje som inle leder till konkurrens med
export som med fördel kan bedrivas på annat håll.

Den andra frågan gäller Swedecs anknytning tiil den
offentliga utbildningsseklorn. I fråga om utbildningstjänster bör Swedec kunna
bli del organ som den offenlliga utbildningssektorn huvudsakligen använder för
försäljning av tjänster till utlandel. För alt så skall bli fallet bör Swedec
sträva efler atl fördjupa samarbetet med denna seklor på både den statliga och
kommunala sidan. Detta kan åstadkommas genom en kombinalion av ålgärder — t.ex.
delägarskap, styrelsepresentation, personalrekrylering. m. m. — och bör
innebära atl Swedec i sina uppdrag får ökade möjligheler all ulnyllja resurser
och kompelens i den slalliga och kommunala ulbild-ningsseklorn.

I ulredningens direktiv läggs särskild tonvikt vid
affärsverkens internafionellt inriktade konsultverksamhet. Flera av
affärsverken är redan engagerade i sädan verksamhet eller förväntas bli del
som en följd av utredningens förslag. Ett par av dem - SJ och luftfarlsverkel
- har hittills inle engageral sig lika målmedvetet i tjänsteexporlerande verksamhel.

SJ har i samråd med utredningen utrett formerna för SJ:s
medverkan i konsultverksamhet i utlandet. Enligt SJ:s bedömning har verket på
vissa områden en kunskap som bör vara mycket gångbar internationellt. Del är
dock svårt att få en fullständig och korrekt bild av den internationella
marknaden för järn vägstjänsler. Utredningen föreslåratt SJ, i avvaktan på
resultaten av en nu pågående organisationsöversyn, omgående vidtar vissa,
mindre långtgående åtgärder för att stärka den internationellt inriktade
uppdragsverksamheten. I första hand bör en funktion inrättas inom SJ med
uppgift att vara kontaktpunkt gentemot beställarna och alt samordna denna verksamhel
internt inom SJ.

Åven luftfartsverket har undersökt förutsättningarna för
alt i mer planmässiga former sälja tjänster till ullandel. Den internationella
marknaden för luftfartsverkets tjänster tecknas som växande. Konkrel har del
tagit sig uttryck i alt verket under senare år fått ett ökande anlal
förtrågningar om

Prop.
1980/81:171 43

uppdrag i internationella projekl. Verkets slora problem
är alt resurserna är hårt ansträngda och all verkel jämfört med andra
affärsverk är mindre och därför har mer begränsade resurser att falla tillbaka
på. Ulredningen inslämmer därför i bedömningen alt utlandsverksamheten bör
byggas ut steg för sleg. Som ett första steg bör luftfartsverket internt samla ansvarel
och tillskapa resurser för handläggning och uppbyggnad av utlandsverksamheten.
Längre fram bör förutsättningarna finnas atl rekrytera ytterligare personal,
som kan finansieras av utlandsverksamheten. Då bör även frågan om
bolagsbildning, eventuellt i .samarbete med närliggande slatliga och icke-statliga
organisationer, aktualiseras.

Inom statsförvaltningen i övrigt, vid sidan av
affärsverken, har utredningen inte haft praktiska möjligheter atl sludera alla
de myndigheter och delsektorer där tjänsleexport kan bli framgångsrik. Inom de
områden där ulredningen har lålil genomföra sludier lämnas följande förslag.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har sluderals i elt
projekt som presenleras i bilaga 2. Ulredningen delar de bedömningar som
framförs, all geo-området är ett av de områden där del finns en etablerad
internationell marknad för tjänster som väl lämpar sig för del statliga,
svenska utbudet. SGU har specialislkompelens alt tillfredsställa efterfrågan
inom segment av denna marknad. Den internationella verksamheten förväntas få gynnsamma
effekter för SGU.

Den internalionella verksamhelen bör enligt utredningens
mening bedrivas i bolagsform för att bli effektiv. Beslul om bolagsbildning
bör därför fallas. Bolaget bör lämpligen beslå av en liten kärna av fast anställd
personal som för de olika uppdragen lånar in personal från i första hand SGU
och även i övrigt utnyttjar SGU:s resurser pä laboratoriesidan m. m. Bolaget
bör vara helstatligt och ägarskapcl kan utövas av industridepartementet.
Bolagets aktiekapital föreslås inledningsvis uppgå lill 200000 kr. Vidare
föreslås all förelagel från början tillförs 40000 kr. för reservfonden.

Som chef för bolaget bör rekryteras en kommersiellt
erfaren person med inlernationell erfarenhet från geo-området. I syfte all
klarlägga på vilket sätt det nybildade bolagels tjänster kan utnyttjas inom
ramen för biståndet bör överläggningar med SIDA initieras.

1 bilaga 3 redovisas elt projekl om expori av tjänster
från den ställiga luntbrukssektorn (jordbruk, skogsbruk, fiske saml miljövård).
Svenskl statligt engagemang i lantbruksulveckling ulomlands har hittills i alli
väsentligl varil knutet lill SIDA:s verksamhel, främsl inom ramen för SIDA:s samarbelsavial
med Sveriges lanlbmksuniversilei (SLU), som med biståndsmedel driver en u-landsavdelning
med ell 25-lal anslällda.

Den lyp av Ijänsler som de slatliga myndighelerna kan
erbjuda gäller lill slor del uppbyggande av system och organisationer inom den offenlliga
sektorn. Även specialistkunskaper kan tillhandahållas inom områden som t. ex.
skog, växtproduklion och husdjur. Den primära marknaden för dessa tjänster är
stater som bygger upp sin lantbruksseklor. Avlal kan ingås med dessa eller med
1. ex. svenska lillverknings- och konsullförelag. SIDA och programländerna blir
dock även fortsättningsvis huvudsakligt avsättningsområde och viktigaste
kundkategori.

Utredningen delar projektgruppens bedömning, all elt
förelag med den angivna verksamhetsinriktningen har goda förutsättningar atl bli
fram-

Prop.
1980/81:171 44

gångsrikt. En bolagsbildning bör därför komma till stånd.
I bolagets sortiment bör även fisketjänster ingå. Konsultbolaget skall ses som
den statliga lanlbrukssektorns instrument för att föra ul del kunnande som
finns inom statsförvaltningen lill marknaden. Personal till företagets uppdrag
förutsätts till stor del lånas in från dessa myndigheter.

Vad gäller företagets dimensionering bör i
inledningsskedet rekryteras en ansvarig för företagel och eventuellt ytteriigare
någon samt erforderlig bilrädespersonal. Eftersom förelagels verksamhel
förutses spänna över ett flertal myndigheters kompetensområde bör ägandet av
företaget ligga på departementsnivå. Ulredningen ser klara fördelar i att verksamhelen
geografiskt placeras i nära anslulning till SLU. Företagets aktiekapital
föreslås uppgå till 800000 kr, och vidare föreslås atl reservfonden redan från
början filiförs 160000 kr.

Del föreslagna bolagel har nära beröringspunkter med andra
verksamheler. Olika former av samverkan med lanlbmkskooperationens intemationellt
inriktade verksamhet bör övervägas. Även med Swedforest boren samverkan ske.

En av ulredningen tillsatt arbetsgrupp har undersökt fömtsättningarna
för planmässig export av tjänster till sektorn mindre och medelstor industri
från statliga organ och konsultföretag. Projektet redovisas i bilaga 4 till
belänkandet.

Den internationella efterfrågan på konsulttjänster inom
sektorn mindre och medelstor industri kommer främst från u-länder, kanalierad
huvudsakligen via utvecklingsorgan. Arbetsgruppen bedömer den samlade svenska
konsultexporten inom detta område lill ca 25 — 30 personår med möjligheler att
inom fem till tio år nå en tredubblad volym med rätl organiserat utbud.

Resurserna på utbudssidan är emellertid splittrade i dag.
I den slalliga och sialsfinansierade sektorn finns främsl statens industriverk
och de regionala utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonden i Slockholms län har
ett samarbelsavial med SIDA om vissa begränsade leveranser av konsulttjänster.
Dessa organ samt de ofta mindre konsultföretag som arbetar inom den nämnda
sektorn bedöms genom inbördes samverkan kunna erbjuda attraktiva tjänster på en
rad delområden. Arbetsgmppens förslag innebär att en organiserad samverkan sker
under en försöksperiod.

Den ekonomiska kalkyl som förslaget bygger på är enligt
utredningens mening bräcklig. Det finns dock förutsättningar att förbättra
ekonomin genom höjda debiteringsnivåer. Utredningen tillstyrker därför en
försöksverksamhet som föreslås pågå i två år. Den bör bedrivas i en särskild
resultatenhet vid Utvecklingsfonden i Stockholms län inom ramen för ett
uppdragsavtal med industrideparlementet. Som ansvarig för försöksverksamheten
bör rekryteras en utpräglat marknadsinriklad konsult samt därutöver
ytterligare en å två personer. En rådgivande nämnd med representanter för
huvudintressenterna föreslås följa verksamheten. För att finansiera
försöksverksamheten behövs dels 450000 kr. för att täcka beräknade underskott,
dels 350000 kr. för finansiering av rörelsekapitalet. Efter försöksperioden
bör verksamheten utvärderas.

Vägverket konstaterar i sin studie av förutsättningarna
för tjänsteexport alt i Sverige finns en bred, verklighetsanpassad kunskap i
olika frågor med

Prop.
1980/81:171 45

anknytning till vägsektorn. Denna kunskap bör i samverkan
med enskilda och slatliga företag med framgång kunna föras ut på utländska
marknader. Vägverkets bedömning är att verket själv! eller via utlåning av
personal lorde ha möjligheler all under de närmasle åren erbjuda konsult- och
experttjänster i ökad omfallning. Utredningen föreslår all även vägverket
internt samordnar sina resurser för atl åstadkomma en intensifierad och
systematiserad utlandsverksamhet. Denna särskilda funktion bör vara verkets
kontaktpunkt genlemol marknaden och också ha ansvarel för den interna
samordningen. Med tanke på vägverkels ledande ställning inom vägsektorn är del
naturligt atl funktionen även ansvarar för alt ulveckla samarbetet med övriga
statliga organisationer inom vägområdet, t. ex. statens väg- och trafikinstilut,
statens trafiksäkerhelsverk och statens geotekniska inslilui.

Patent- och registreringsverket (PRV) utför sedan länge,
och på senare år i slarkl ökad omfattning, uppdragsgranskning för svenska
kunder. En motsvarande efterfrågan bedöms finnas även utomlands. På gmnd av ett
minskat antal inkommande patentansökningar har man möjlighet att väsentligt
öka uppdragsverksamheten. PRV:s problem på den intemationella marknaden är att
man anser det mindre lämpligt all i ell inledningsskede aktivt bjuda ul
tjänster i egel namn. Det intemationella patentsamarbetet är känsligt för
störningar och en marknadsföring i eget namn skulle kunna skada PRV:s
relationer till den övriga patenlvärlden. Utredningen ser övervägande skäl för
att PRV:s uppdragsverksamhet för utländska kunder t.v. bör bedrivas inom ramen
för PRV. Verkets marknadsföringsproblem bör kunna lösas, exempelvis genom
Statskonsult Intemational som föreslås få ansvaret för vissa gemensamma
funktioner för den statliga tjänsteexporten.

Synpunkter från ullandsverksamma fillverknings-,
entreprenad- och konsultföretag pekar på att flera myndigheter än de som
berörts bör inrätta en kontaktfunktion för utlandsverksamheten. Uppgiftema för
en sådan funktion bör vara:

n atl fungera som "ingångskanal" lill
myndigheterna för företag och

andra som önskar anlita deras tjänster, D att internt inom
myndigheterna se till all frågor om medverkan i

ullandsuppdrag hanteras smidigt och effektivt.

Myndigheter som har en viss omfattning på sin
tjänsteexport eller som planerar att ulveckla denna, dvs. de sporadiska tjänsteexportörema,
föreslås avdela någon eller några personer för dessa uppgifter.

Samverkan för statlig tjänsteexport

En särskild instans bör enligt utredningens mening få
ansvaret för vissa gemensamma uppgifter i syfte all stärka den statliga
tjänsteexporten. Inom följande områden ser utredningen behov av stöd och
rådgivning:

D Myndighelema behöver ha tillgång till "en starlkonsult
att hyra", som kan utreda deras fömtsättningar att sälja tjänster
utomlands och även ge råd i förvallningsjuridiska, administrativa och
kommersiella frågor.

Prop.
1980/81:171 46

D För den direkla försäljningsverksamhelen behöver de
mindre erfarna tjänsteexportörerna ha tillgång till juridisk och kommersiell
sakkunskap. En rådgivande instans bör själv kunna fillhandahålla viss expertis
och kunna hänvisa till utomstående experter.

Insatser för att stimulera och få igång samverkan mellan tjänsteexportörema
behövs inom följande områden:

D Etl gemensaml informationsmaterial om vilka tjänster som
den slalliga seklorn kan erbjuda bör utarbetas och komplettera det malerial som
olika Ijänsteexportörer framställer på egen hand.

D I syfte att öka leveranserna till FN-organen och lill projekl
som finansieras av utvecklingsbankerna bör dessa organ aktivt bearbetas,
liksom de länder där projekten skalt utföras. Genom samverkan kan kostnaderna
hållas nere och bevakningen bli mer konlinueriig.

n Vid svenska sälj- och delegationsresor lill olika länder
är del värdefullt om någon kan representera den statliga seklorns tjänsteutbud.

n Den särskilda instansen bör ha lill uppgift att la emol
och vidareför-medla uppdragsförfrågningar som annars riskerar att inte tas till
vara.

n Vid tjänsteexport inom vissa områden är det värdefullt
om del finns en

på förhand utsedd instans som/är beredd atl ikläda sig rollen som

kontraktstecknare. ' /

D Erfarenhetsutbytet mellan de statliga tjänsteexportörerna
bör förstärkas och svstematiseras.

Ulredningen underslryker all de föreslagna rådgivnings-
och samverkans-Ijänslerna i första hand vänder sig lill de mindre eriärna tjänsleexporiörerna.
Uinytljandel av ijänsierna skall bygga på frivillighei.

Utredningen diskuterar olika länkbara lösningar till hur
uppgifterna skall organiseras. Övervägande skäl lalar för att de bör samlas i
en enda organisation i stället för att spridas på flera. Vidare bör
inrättandet av en ny organisation undvikas. Uppgifterna bör läggas i en miljö
där kommersielll tänkande och internationella erfarenheter, helst grundade i
operativt arbele i fäll, kan prägla arbetet. Det är också värdefullt om där
finns kunskap om statsförvaltningen och dess sätt att arbeta.

Den organisation som i princip bäsl svarar mot de ställda
kraven är Statskonsultgruppen och dess internationellt inriktade organisation, Sinis-konsull
Inlernalional AB (SINTAB).

Utredningens förslag innebär att SINTAB får två
huvuduppgifter, dels all som hittills exportera tjänster inom området
administrativ utveckling och i det avseendet bl.a. fungera som Siaiskonsultgmppens
kanal för konsullverksamhel utanför Norden, dels att svara för de föreslagna gemensamma
uppgifterna. Del är en fördel om dessa båda huvuduppgifter kan utföras i så nära
anslutning till varandra atl personalen kan alternera mellan dem.

SINTAB;s ena huvuduppgift - alt bedriva konsultverksamhet
inom området administrativ utveckling — förutsätts drivas på marknadsmässiga
villkor. Detsamma gäller de kontrakt som företaget kan komma att teckna på
uppdrag av eller i samverkan med myndigheter och bolag. Åven i den

Prop. 1980/81:171 47

andra huvuduppgiften - att utföra serviceuppgifter
gentemot övriga statliga Ijänsteexportörer - bör tjänsterna tillhandahållas
mot ersättning. Vissa uppgifter är emellertid av sådan karaktär att det inte
är vare sig möjligt eller lämpligt att debitera för dem. Del kan gälla
sammanställning av gemensamt informationsmaterial, fortlöpande stöd- och rådgivningsinsatser,
arrangerade av seminarier för erfarenhetsutbyte, m. m.

1 verksamhetens uppbyggnadsskede är en mer omfattande
anslagsfinansiering motiverad än vad som senare bör eftersträvas. Enligt ulredningens
bedömning erfordras ett årligt anslag för gemensamma uppgifter för den statliga
tjänsteexporten om 2 milj. kr. Anslaget bör disponeras för beställning inom
ramen för del avtal som tecknas mellan staten och SINTAB.

Förutom de uppgifter SINTAB föreslås fä ser ulredningen
behov av en cenlral beredning av vissa frågor i anslulning lill
tjänsteexporten. En uppgift bör vara att främja den statliga tjänsteexporten i enlighel
med statsmakternas intentioner. En annan uppgift bör vara atl medverka vid
handläggningen av ansökningar om de lån för utvecklandet av tjänsteexport vid slatliga
myndigheter, som utredningen föreslagil. Yllerligare en uppgift bör vara att
följa ulvecklingen i fråga om kalkylerings- och prissäll-ningsprinciper saml mtiner
för ekonomisk redovisning och verka för all behövlig enhetlighet uppnås på
dessa områden.

För handhavandet av dessa uppgifter föreslår utredningen
all en beredning för slutlig tjänsteexport inrättas. Beredningen bör vara
knuten till regeringskansliet och bestå av representanter för de departement
som har underlydande myndigheler som ägnar sig åt ijänsteexpori i slörre omfattning
saml budgetdepartementet och utrikesdepartementet. Till beredningen bör knytas
företrädare för Sveriges Exportråd, SIDA och ulbildningsberedningen.
Beredningen föreslås inte få några egna kansliresurser utan i administrativa
frågor falla tillbaka på det departement som blir närmasl ansvarigt för den slatliga
Ijänsleexporten.

De uppgifter och den organisation som föreslagits för SINTAB
och för beredningen för statlig Ijänsteexport bör ha formen av eT\ försök.sverksum-hei.
Denna föreslås pågå i fyra år och därefter utvärderas.

De gemensamma resurser som utredningen föreslagil
förbättrar möjligheterna alt föra fram del slalliga ijänsleulbudet och möta
den efterfrågan som kommer fram i samband med blandkommissionsmöten i anslulning
lill Sveriges samarbetsavtal med vissa länder, i samband med regeringsbesök,
vid departementens utlandskontakter, osv. För att samarbelsavial. kom-missionsmölen,
m.m. skall kunna bli effekfiva inslmmenl för såväl privala som offenlliga vam-
och ijänsteexportörer lorde emellertid också krävas en förstärkning uv
hundläggningen i regeringskansliet för denna typ av frågor. Dels bör den för
utrikes- och handelsdepartementen gemensamma handelspolitiska organisationen UHD
få en personalförslärkning som kan avdelas för handläggning av kommersiella
frågor i samband med samar-betsavlalen o.d. Dels bör rikllinjer fastställas för
handläggningen mellan departementen av denna typ av förfrågningar. UHD bör fä etl
sammanhållande ansvar och informeras om alla förfrågningar av detta slag och
vid behov kunna medverka vid handläggningen av dem.

Eftersom de statliga tjänsterna har en sådan karaktär all
de ofla efterfrågas via officiella kanaler, bör svenska beskickningar och
handelskontor ute

Prop.
1980/81:171 48

i världen ha särskilda förutsättningar att hanlera denna lyp
av ärenden. De statliga tjänsteexportörerna bör lill fullo ulnyllja de tjänster
som del svenska exportfrämjandet kan erbjuda, i första hand genom Sveriges Exportråd
och fältorganisationen ute i världen. Enligt ulredningens mening bör
myndigheter som ägnar sig åt export inom myndighelsramen i princip likställas
med andra exportörer när del gäller skyldigheter genlemol den exportfrämjande verksamhelen
och rättigheter alt ulnyllja denna. För att så skall bli fallet föreslår
utredningen all vissa ändringar och preciseringar görs av gällande bestämmelser
för den exporlfrämjande verksamheten.

Övriga frågor

På vissa områden där statliga myndigheter och tjänsteexporlerande
bolag verkar finns en betydande del av kunnandet och resurserna i landstingen
och kommunerna. Del gäller främst utbildningsväsendet och sjukvården.
Efterfrågan från utvecklingsländer på insatser inom dessa områden ökar. En förutsältning
för alt vi på svensk sida i störte omfattning skall kunna möte denna
efterfrågan lorde vara atl landstingen och kommunerna engagerar sina resurser
för ändamålet. I dagsläget är dock detta förknippat med vissa problem. I syfte
att skapa beredskap för att effektivare kunna möta utländska förfrågningar
föreslår utredningen en närmare undersökning av förutsättningarnu för
tjänsteexport från den landstings- och primärkommunala sektorn. Del bör
ankomma på staten och företrädare för kommunema och landslingen att svara för atl
en sådan undersökning genomförs.

Ulredningen behandlar också redovisningen uv SlDA:s
personalbistånd. Denna har förändrats så lill vida atl kostnaderna för skatter
och sociala avgifler för de kontraktsanställda (personer som är anställda i
utvecklingsarbete minst ett år) inte längre belastar det mottagande landets
landram utan i stället belastar en för det landprogrammerade biståndet gemensam
anslagspost. Förändringen är orsakad av atl kostnaderna för svensk kontraktsanslälld
personal i det SIDA-administrerade biståndet har stigit markant under senare år
och syftar till all göra de svenska personal-biståndsinsatserna ekonomiskt mer
attraktiva för mottagarländerna.

Ulredningen påpekar att denna förändring dock också
innebär problem och bl. a. leder lill all elt biståndsmotlagarlands kostnader
för kontraktsanslälld personal blir relativt sett mindre än för konsulter. De
införda redovisningsbestämmelserna försämrar därmed konsulternas möjligheter
att hävda sig i konkurrensen om uppdrag inom personalbiståndet. De bör ersättas
av regler som är konkurrensneutrala.

Kostnader och finansiering

De sammantagna utgifterna för genomförandet av
utredningens förslag uppgår budgetåret 1981/82 lill ca 6,6 milj. kr.

Utredningen diskuterar finansieringen av de framlagda
förslagen mot bakgmnd av regeringens direktiv att utgångspunkten för samtliga
kommit-

Prop.
1980/81:171 49

teer
skall vara all deras förslag kan genomföras inom ramen för oförändrade
resurser ellergenom omprioriteringar inom ulredningsområdet.

Eftersom
den slalliga ijänsleexporten skall ske med krav på företagsekonomisk
lönsamhet, kan de föreslagna merutgifterna enligt utredningens mening ses som
en investering som motiveras av de framlida intäklsöver-skotlen. Om det slatsfinansiella
lägel emellertid bedöms vara sådanl all en avvägning mot andra närliggande
områden måste ske, ter det sig naturligt all de ålgärder som ulredningen
föreslagit vägs mol andra ålgärder inom exporlfrämjandeområdet.

4
Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 171

Prop. 1980/81:171 50

Bilaga
2

Sammanfattning
av remissyttrandena

Konsultexportutredningen har varit föremål för en bred
remiss. Totalt har 77 svar kommit in. Ett stort antal instanser har begränsat
sina synpunkter till endast sådana frågor remissinstansen anser sig direkt
berörd av.

En stor del av remissinstanserna - bl. a. SIDA, Sveriges
exportråd, Sveriges industriförbund, luftfartsverket, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, patent-
och registreringsverket, statens trafiksäkerhelsverk, statens meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI), styrelsen för teknisk utveckling (STU),
domänverket, beredningen för internationellt tekniskt samarbete, statens
järnvägar (SJ), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Statskonsult AB,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) -
ansluter sig till huvuddragen i utredningens förslag eller lämnar förslagen
utan erinran.

Förutsättningar för statlig tjänsteexport

De marknadsmässiga förulsältningarna för att sälja
statliga tjänster på export behandlas av elt antal remissinstanser. Svenska
beskickningar i ufiandel som har avgett remissvar (ambassaden i Addis Abeba,
Alger, Canberra, Dar es Salaam, Kuwait, Manila, Tunis och Washington) bedömer
genomgående de allmänna marknadsförutsättningarna som goda. Några av dem
framhåller samtidigt att konkurrensen är härd och atl det är ett stort steg för
t. ex. en statlig myndighet att etablera sig som exportör av tjänster. Till en
viss försiktighet i bedömningen av exportmöjligheterna manar också bl. a. SIDA,
beredningen för internationellt tekniskt samarbele, Sveriges exportråd,
Sveriges industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien, vilket framgår av
det följande. Samtidigt framhålls att del i vissa lägen innebär stora
konkurrensfördelar att kunna uppträda på marknaden som en stathg organisation.

SIDA anför att den statliga tjänsteexportens betydelse för
bytesbalansen är svår att bedöma fill den del den kan bli finansierad av
biståndsmedel. Sådana medel skulle kanske - alternativt till köp av statliga
tjänster - ändå ha använts till att köpa varor eller tjänster på den privata
marknaden i Sverige. SIDA:s erfarenhet leder till en något försiktigare
bedömning av utsikterna fill indirekta effekter på bytesbalansen (s.k. vägröjareffekter)
av statlig tjänsteexport än vad utredningen gör. Den allmänna positiva
inställning biståndet skapar har enligt SIDA effekter på handelsutbytet som
liknar vägröjareffekter men sambandet mellan enskilda konsultinsatser och
enskilda kommersiellt finansierade affärer förefaller inte vara särskilt
starkt. Det är således inte helt klarl att en viss konsulfinsats leder till en
viss affär. SIDA

Prop.
1980/81:171 51

påtalar även att steget är stort från att fungera som
statlig myndighet till att hävda sig i konkurrens på en marknad. Tillämpningen
av de statliga upphandlingsreglerna medför att statliga myndigheter och organ
inte kan påräkna uppdrag från SIDA annal än när det är ekonomiskt motiverat
från mottagarlandets synpunkt. SIDA är således inte benägen att ta ansvar för
omfattningen av statliga tjänsteexporlerande bolags uppdrag. Beredningen för
internationellt tekniskt samarbete uttalar också att viss försiktighet bör
iakttas när vägröjareffekterna bedöms. Konsultarbetet skall enligt beredningen
genomföras objektivt och inte skräddarsys för viss entreprenör. Upphandhngen av
genomförandet av ett visst projekt är också ofta beroende av vilka
finansieringsmöjligheter som kan erbjudas.

Sveriges
exportråd vill inledningsvis särskilt stryka under hur svårt det är att rent
kommersiellt exportera konsulttjänster utan samband med leverans av hårdvara.
En betydande del av denna export till u-länder finansieras med biståndsmedel.
Många u-länder har därigenom fått möjlighet att upphandla konsulttjänster utan
kostnad eller till icke affärsmässiga villkor. Man måste enligt exportrådet
utgå från att många u-länder väntar sig all erhålla svenska stafiiga
konsulttjänster på lika förmånliga villkor. SIDA kommer också i framfiden att
vara en viktig kund för denna export men rådet anser att utredningen är alltför
optimisfisk när det gäller möjligheterna att sälja statligt kunnande till
projekt som finansieras av internafionella biståndsorgan. Enligt rådets
uppfattning borde utredningen kraftigare ha betonat att den framtida
kommersiella exporten av statliga tjänster måste bedrivas i mycket nära
samarbete med svenska exportörer av kapitalvaror, konsulter och
entreprenadföretag av vilka många har en väl utbyggd internationell
försäljningsorganisation. Rådet anför slutligen att medverkan av statligt
kunnande är särskilt angeläget vid s.k. systemleveranser. Sveriges industriförbund
och Lantbrukarnas riksförbund framför liknande synpunkter.

Statens bakteriologiska laboratorium pekar för sin del på
betydelsen av kombinationen hälsovård/vacciner som med fördel borde kunna
utnyttjas, särskilt vid u-landsbistånd.

Enligt RRV bör alla möjligheter tas till vara för att
främja statlig tjänsteexport. Utredningen synes dock enhgt RRV ha överskattat
den betydelse som en ökad sådan export skulle kunna få under överskådlig tid.
De indirekta effekterna bör emellertid kunna tillmätas större betydelse. Andra
instanser utöver de nu nämnda som framhåller de indirekta effekterna och/eller
direkta effekterna av statlig tjänsteexport är Sveriges lantbmksuniversitet,
statens industriverk, statens vattenfallsverk, försvarets forskningsanstalt,
styrelsen för teknisk utveckling, Skandinaviska Projektlednings AB,
statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska kommunförbundet, TCO och LO.

Flera av de myndigheter som har skaffat sig viss
utlandserfarenhet bedömer att efterfrågan inom deras respekfive områden är stor
eller myckel stor. Det gäller t. ex. statens vägverk, lantmäteriverket,
luftfartsverket.

Prop. 1980/81:171 52

patent- och registreringsverket, statens geologiska
undersökning (SGU), SMHI och statistiska centralbyrån (SCB). Möjligheterna att
tillmötesgå den efterfrågan som finns bedöms som relativt goda av vissa
myndigheter. I några fall poängteras dock att de tillgängliga resurserna inte
ger utrymme för kommersiella utlandsaktiviteler (statens naturvårdsverk,
sjöfartsverket, tullverket och trafiksäkerhetsverket). Om en utlandsverksamhet
skall komma till stånd krävs enligt dessa instanser särskilda resurser.

Beträffande tjänsternas karaktär menar statskontoret att
avgörande för en framgångsrik export är efterfrågan hos kunderna samt förmågan
hos statliga myndigheter och bolag i Sverige att fånga upp och anpassa de
tjänster man erbjuder. Stora krav ställs på en väl fungerande organisation för
att föra fram det statliga tjänsteutbudet och fånga upp den efterfråga som
kommer fram i olika typer av utlandskontakter. Statskontoret och RRV delar
utredningens uppfattning att statsförvaltningens fördelar ligger inom det
tekniska kunnandet. Inom detta område finns det enligt RRV ett naturligt
samband mellan tjänteexport och efterföljande vamexport. Administrafiva
tjänster är svåra att sälja till andra länder men vissa sådana tjänster bör
enligt RRV och statskontoret kunna säljas. Andra instanser som pekar på de
tekniska områdena såsom särskilt lämpliga för export är bl.a. beredningen för
internationellt tekniskt samarbete, ambassaden i Alger och i Tunis, SMHI,
Svenska konsultföreningen, SFO och Landstingsförbundet. Beredningen anser att
en viss försiktighet bör iakttas vid bedömningen av efterfrågan av statliga
tjänster på kommersiell basis men att de tekniska grenarna inom
statsförvaltningen kan antas vara intressanta. Från universitets- och högskoleämbetets
sida uttalas att det inom många områden inom högskolan finns ett kunnande som
på flera sätt skulle kunna få en roll i exportsammanhang.

Verksamhetens inriktning

Den föreslagna strategin för aktiv tjänsteexport
tillstyrks av flertalet remissinstanser eller lämnas utan erinran. SIDA befarar
dock att den statliga tjänsteexporten även med en aktiv strategi kommer att
möta större svårigheter än utredningen tycks förutse. Televerket delar ocksä
utredningens uppfattning men framhåller samtidigt att den syn om att
tjänsteexport till stor del kommer att bestå av uppdrag finansierade med
biståndsmedel inte rimmar med denna uppfattning. Statskontoret anser att
statsförvaltningen bör ges en aktiv roll. Risken för konkurrens mellan
biståndspolitiska och kommersiella intressen samt mellan myndighetens primära
uppgifter och en eventuell tjänsteexport framhålls samtidigt av statskontoret. SFO
delar utredningens inställning om aktiv roll som exportförsäljare.

Svenska konsultföreningen och Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) förordar att de statliga myndigheterna ges en passiv roll då det gäller
den egna exporten. Konsultföreningen betonar att statliga myndigheter och
företag inte skall konkurrera med privata konsultföretag utan i stället

Prop. 1980/81:171 53

samverka, särskilt vid export till u-länder.
Konsultföreningen tillägger all initiativet till samverkan mellan myndigheter
och privata konsultföretag bör ligga på företagen.

Att
tjänsteexportörer skall ha frihet att välja marknader tillstyrks eller lämnas
utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. SIDA instämmer i
utredningens krav på lyhördhet för utrikespolitiska intressen vid val av
marknader. Enligt beredningen för internationellt tekniskt samarbete och SMHI
bör exporten koncentreras till dels rikare u-länder, dels sådana som har
tillgång till svenskt bistånd. RRV pekar på offentliga organ i u-länder som
mottagare av statlig tjänsteexport. Statistiska centralbyrån (SCB) menar att
exportörerna skall vara fria att välja marknad såväl bland i-som u-länder.
Statens trafiksäkerhetsverk anför alt en enskild myndighet inte har möjlighet
att med utgångspunkt i vad som är förenligt med svenska utrikespolifiska
intressen välja marknader. Som vägledning föreslår verket att regeringen
fastställer en lista på de länder som anses vara olämpliga, alternativt en
lista på lämpliga länder.

SIDA delar utredningens syn på del bilaterala biståndets
roll vid statlig Ijänsteexport dvs. att exporten till väsentlig del består av
uppdrag som finansieras med svenska bilaterala biståndsmedel. SIDA hade gärna
sett att u-ländernas behov hade betonats starkare i utredningen. SCB anser att
relationen mellan tjänsteexport och bistånd kan behöva klarläggas ytterligare.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) förespråkar en akfiv
rekrytering av svensk personal till internationella organ vilket skulle kunna
vara positivt för tjänsteexporten. STU pekar på betydelsen av den föreslagna
utökade bevakningen av olika internafionella organ genom tjänstemän i organisafionerna.
Domänverket å sin sida tar avstånd från ett sådant synsätt. Internationella
tjänstemän får inte utöva den påverkan och ha den insyn som utredningen nämner.

Flertalet instanser har uttalat sig positivt om
verksamhetens anknytning till resursbasen samt instämt i att verksamheten skall
kunna bedrivas i både myndighetsform och bolagsform.

Den nära
anknytningen till resursbasen torde enligt SIDA vara en förutsättning för det engagemeng
från statsförvaltningens sida som krävs för framgång. Valmöjligheten mellan att
arbeta i myndighetsform och i bolagsform är värdefull. SIDA förordar att
efterfrågan på myndigheters tjänster bör ta sig konkreta och varaktiga uttryck
innan dessa myndigheter bildar särskilda bolag för export av konsulttjänster.
Enligt beredningen för internafionellt tekniskt samarbete bör en bred
efterfrågan vara påvisad innan speciella konsultbolag bildas, varvid framför
allt de tekniska grenarna av den statliga förvaltningen kan antas vara
intressanta. För övriga områden anser beredningen att tjänsteexport bör kunna
ske i myndighetsform och att sådan export bör underlättas. Postverket
framhåller i sitt svar att verket genom samarbetsavtalet med Swedtel
beträffande postverkets egna tjänster aulo-

Prop. 1980/81:171 54

matiskt uppnår fördelarna med att driva tjänsteexport i
bolagsform. Domänverket instämmer också i utredningens slulsats att
bolagsformen är den naturliga så snart ambifionen finns att göra en seriös
satsning på detta område. Luftfartsverket anser att för att tjänsteexporten
skall bli framgångsrik erfordras ett aktivt och marknadsorienterat uppträdande
och att verksamhelen bedrivs nära resusbasen. Genom exempel från sin egen erfarenhel
framhåller SCB vikten av att en myndighet i ett inledningsskede av exportverksamhei
etablerar samarbete med redan existerande statliga bolag. Så snart
exportverksamheten nått en viss nivå och genomförs planenligt bör enligl SCB
bolagsformen väljas och möjligheter ges till en aktiv marknadsföring.

SFO delar utredningens uppfattning att statlig
tjänsteexport bör bedrivas med nära anknytning till resursbasen och att
statliga myndigheter bör sälja tjänster i eget namn eller via särskilda bolag. Arbelarskyddsstyrelsen
föredrar för sin del myndighetsformen.

Kritik mot atl exportera tjänster i myndighetsform
framförs av IVA och RRV. IVA anser att i de fall då fömtsättningar finns för stathg
tjänsteexport detta måste ske genom bolag ekonomiskt skilda från myndigheterna.
IVA anför att alltför stor del av myndigheternas intäkter inte får användas för
att täcka eventuella underskott i verksamheten. Detta talar enligt IVA för
bolagsform för de myndigheter som bedriver tjänsteexport i eget namnn. De
statliga myndigheterna skall inte själva bedriva tjänsteexport.

RRV förordar att all kommersiell tjänsteexport skall ske i
bolagsform. Verksamhel i myndighelsform bör reserveras för samhällsfunktioner.
Att låta myndigheter bedriva kommersiell tjänsteexport anser RRV inte förenligt
med de syften för vilka myndighetsformen är avsedd. Denna form är inte lämplig
för verksamhet som innebär ett kommersiellt risktagande. Verket anser att en
sammanblandning av renodlad myndighetsverksamhet och kommersiell verksamhet
inte är acceptabel från redovisnings- och revisionssynpunkt. RRV avstyrker
således utredningens förslag om att i vissa fall låta myndigheterna själva
agera som tjänsteexportörer.

Med de erfarenheter som hittills vunnits av arbetet inom
beredningen för internafionellt läkemedelssamarbete vill beredningen framhålla
att det kan finnas behov av även andra organisationsalternativ än myndighets-
respektive aktiebolagsform. Beredningen anser att aktiebolagsformen torde vara
direkt olämplig för ett tjänsteexportsamarbete mellan t.ex. den svenska
kontrollmyndigheten på läkemedelsområdet eller statens bakteriologiska
laboratorium å ena sidan och svenska läkemedelsföretag å den andra. Med hänsyn
till den vikt många u-länder fäster vid att samarbete bör ske med en statlig
part på den svenska sidan kan en beredning som organisationsform vara ett
alternativ.

Svenska konsultföreningen anser att utredningens förslag
om nya stathga bolag inte bör genomföras.

Frågan om företagsekonomisk lönsamhet i verksamheten har
tagits upp av

Prop.
1980/81:171 55

flera
instanser och tillstyrks eller lämnas utan erinran. Televerket stödjer utredningens
förslag atl lönsamhet bör krävas i bolagens arbele på marknaden men däremot
inte i myndigheternas utlåning av personal och andra resurser till bolagen.
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) framhåller lönsamhel som utgångspunkten
för statlig tjänsteexport. Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete
vill för sin del betona vikten av att lönsamhetskriteriet ses i ett vidare perspekfiv.
Beredningen menar att även om den svenska myndighetens egna utlandsinsatser
inte sker på affärsmässiga villkor kan slutresultatet ändå bli lönsamt sett
från en samlad svensk synpunkt. Detta har också uppmärksammats av utredningen
anför beredningen.

SMHI,
SFO och lantmäteriverket delar också utredningens syn på lönsamhetskraven. SMHI
menar dock att det är svårt för en uppdragsmyndighet att prismässigt
konkurrera i de fall andra myndigheler vid försäljning av tjänster tillämpar
andra principer än full kostnadstäckning. För att kunna avsätta medel för
framtida marknadsföring och produktanpassning vill SMHI understryka vikten av
att tjänster får säljas med visst vinstpåslag. SCB är inne på en liknande tanke
då SCB anför att det är nödvändigt att prissättningen görs så att produkter som
efterfrågas även ger kostnadstäckning för misstag som inte helt kan undvikas.

Statens
vattenfallsverk framhåller att verksamheten bör vila på kommersiella grunder.
Detsamma gör ambassaden i Alger. Sveriges industriförbund understryker att
försäljning av statligt kunnande måste ske på samma konkurrensvillkor som dem
som gäller för privata konsult- och tillverkningsföretag. Lönsamhetskravet
måste således uppehållas strikt.

Remissinstanserna
tillstyrker i allt väsenfiigt föreslagna åtgärder för att ge myndigheterna
ekonomisk stimulans till tjänsteexport. Instanser som ambassaden i Tunis, arbelarskyddsstyrelsen
och Landstingsförbundet tar särskilt upp frågan om disponering av intäkter från
tjänsteförsäljning. Dessa delar uppfattningen att myndigheter med sådana
intäkter i huvudsak skall få disponera dem på egen hand. SIDA finner det
riktigt att den föreslagna schablonavgiften till en myndighet som beviljar
tjänstledighet inte skall erläggas av SIDA utan enbart av bolag. Detta är också
utredningens förslag. SIDA menar vidare att frågan behöver övervägas
ytterligare. Skogsstyrelsen vill peka på vikten av att fullständig ekonomisk goltgörelse
utgår till den myndighet som tjänstgör som resursbas. Domänverket påpekar för
sin del att rekommendation om schablonavgift inte bör ges en sådan strikt
formulering att uppdrag med låg ersättning men av annan anledning hög
angelägenhetsgrad faller utom räckhåll för bolagen. Konsultföreningen anser
att det företag som engagerar en person skall vara skyldigt att till den
statliga myndigheten erlägga de indirekta kostnader som följer med tjänsten och
som kvarstår även sedan tjänstemannen beviljats tjänstledighet med C-avdrag.

De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan, bl. a. Sveriges industriförbund,
Sveriges exportråd. Skandinaviska Projektlednings AB och Svenska

Prop. 1980/81:171 56

konsultföreningen framhåller att samtliga företag skall ha
rätt att utnyttja kunnandet i de statliga myndigheterna. Konsultföreningen
anför att myndigheterna bör iaktta fullkomlig neutralitet och låta statliga
och privata bolag konkurrera på lika villkor i de fall en konkurrenssituation
uppstår. Civilförsvarsstyrelsen instämmer men anser det inte rimligt att kräva atl
statliga myndigheter och bolag förutsättningslöst skall åta sig att leverera
tjänster till ett företag. En prioritering måste ske utifrån affärsmässiga
principer.

Utredningens förslag om att försäljningen av tjänster
skall vara obunden från hårdvaruintressen - det s. k. tjänstealternaiivet -
delas av de remissinstanser som har uttalat sig bl. a. Sveriges exportråd,
ambassaden i Tunis, televerket och civilförsvarsstyrelsen. Exportrådet anför
vidare att denna princip sedan många år varil vägledande för de privata svenska
konsultföretag som är verksamma utomlands varför den också bör fillämpas vid
statlig konsultexport. Myndigheter och statliga bolag bör dock liksom privata
konsultföretag kunna medverka som underleverantörer vid systemleveranser som
sammanhålls av hårdvamleverantörer. De statliga tjänsteexportörerna bör, anför
exportrådet, inte konkurrera utan samverka med andra exportörer där så är
lämpligt för svensk export. Civilförsvarsstyrelsen menar att tjäntealternativet
ger möjlighet att agera både på den rena tjänstemarknaden och inom ramen för
enskilda system-projekt. Enligt ambassadens i Kuwait erfarenhet är bindningen
mellan tjänsteexport och varuexport inom ramen för en paketlösning en
verklighet bland de konkurrenter svenska företag möter på utlandsmarknaderna.

Att de statliga tjänsteexportörerna bör samverka med andra
exportörer där så är lämpligt för svensk export tillstyrks av remissinstanserna,
vilket har framkommit av det tidigare. Generaltullstyrelsen pekar dock på ett
problem i sammanhanget. Styrelsen har för sin del inte ansett det vara
förenligt med kraven på att myndigheten skall vara ojävig atl direkt medverka i
företagens marknadsföring.

Åtgärder för att underlätta tjänsteexport i myndighetsform

Ett antal remissinstanser uttalar sig positivt om
utredningens förslag till åtgärder för att underlätta tjänsteexport i
myndighetsform. Ett mindre antal instanser berör de olika delförslagen.

Statens arbetsgivarverk nämner att en översyn pågår av
statens utlands-lönenämnds funktion och verksamhetsområde. Statens våg- och trafikinsfitut
delar utredningens synpunkter på utrikes förrättning, dvs. att begränsningar
mjukas upp så att myndighet kan besluta om utrikes förrättning förutsatt att
kostnaderna finansieras av intäkterna från utlandsverksamheten.
Lantmäteriverket anser att utlandsreglementets regler måste göras mer gynnsamma
och att försäkringsfrågorna bör ses över. Civilförsvarsstyrelsen menar att
myndigheterna fritt bör kunna besluta om utrikes förrättning

Prop. 1980/81:171 57

förutsatt alt kostnaderna täcks av inläkter från
utlandsverksamheten.

Utredningens förslag att möjligheterna atl bevilja
enskilda tjänstemän tjänstledighet med C-avdrag bör vidgas om tjänstledigheten
avser verksamhet i bolag som bedriver export av tjänster i vilka staten har ett
väsentligl intresse tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. SIDA,
statens vattenfallsverk, RRV, SMHI och Statskonsult AB. SIDA noterar att den
föreslagna restriktiviteten med att bevilja enskilda tjänstemän tjänstledighet
för uppdrag utomlands inte avser biståndet. SIDA förutsätter att myndigheterna
varken direkt eller indirekt försvårar dess möjlighet att rekrytera enskilda
individer inom staten för individuell anställning inom biståndsverksamheten.
Statens vattenfallsverk stödjer förslag om förenkling av det cirkulär som
reglerar tjänstledighet. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete
anser att reglerna för tjänstledighet för u-landsuppdrag bör vidgas så långt
som är möjligt. Även konsultföreningen och industriförbundet vill vidga
utformningen så atl möjlighet att utnyttja personal med tjänstledighet bör
gälla alla företag och inte begränsas fill sådana där staten har ett väsentligt
intresse. Dessa anser således att alla företag bör få samma behandling.

Bland de instanser som uttalar sig positivt om
förordningen med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande
verksamhet återfinns SIDA, statens vägverk, luftfartsverket, statskontoret,
ambassaden i Dar es Salaam, försvarets forskningsanstalt (FOA), SCB och statens
skeppsprovningsanstalt. SIDA föreslår atl ett tillägg görs så att förordningen
skall vara fillämplig förutom på de särskilt uppräknade myndigheterna även på
myndigheter som SIDA anmodar utföra uppdrag som finansieras med svenska
biståndsmedel. Ambassaden i Dar es Salaam för fram en liknande synpunkt.
Statskontoret ifrågasätter om inte en restriktion bör införas i förordningen
med innebörd att affärsdrivande verksamhet i ufiandel skall ske med beaktande
av myndighetens uppgift enligt instruktion och andra föreskrifter.

Tveksamhet mot förordningen framförs endast av patent- och
registreringsverket (PRV) som ifrågasätter behovet och lämpligheten av att
genom generella bestämmelser reglera en myndighets affärsmässiga verksamhet.
Naturligare vore att reglera sådana frågor för varje myndighet för sig, t.ex.
genom regleringsbrev.

Den förteckning över myndigheter som förordningen föreslås
bli tillämplig på behandlas av några instanser. Generaltullstyrelsen anför att
styrelsen inte i nuvarande läge bör omfattas av förordningen eftersom styrelsen
med nuvarande resurser inte kan möta de krav på växande engagemang som
förordningen ställer. Förenade fabriksverken anser att den inte behöver
omfattas då möjligheter till ufiandsverksamhet redan är tillgodosedda i
nuvarande verksamhetsförutsättningar. Enligt statskontoret kan även administrativa
tjänster säljas varför statskontoret och RRV bör kunna omfattas av
förordningen. FOA anser för sin del att FOA bör tas med i förordningen.

Prop.
1980/81:171 58

Statens
vattenfallsverk, som omnämns i förslaget till förordning, tolkar detta sä att
utredningen förutsätter att vattenfall förutom genom SwedPower också skall
bedriva tjänsteexport i myndighetsform. Vattenfall har inget att erinra mot
detta.

Frågan
om skattebestämmelser berörs endast av SIDA och ambassaden i Dar es Salaam
vilka anser att offentliganställda i utlandstjänst bör befrias från skatt och i
möjligaste mån sociala avgifter. Utan sådan avlastning torde myndigheternas
anbud ej bli konkurrenskraftiga. Metoden inom biståndet att bokföra skatter och
sociala avgifler på en särskild anslagspost är inte öppen för statliga
myndigheter som i eget namn säljer tjänster utanför biståndet. Mot bakgrund bl.a.
av att nybildade statliga konsultföretag inte skall bli beroende av SIDA
avstyrker SIDA förslaget att skatter och sociala avgifter för statliga
konsultexportföretag belastar anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
anslagsposten Vissa landprogramkoslnader. Dels åtnjuter bolagens anställda
skattefrihet enligt eltårsregeln (kommunalskattelagen 54 § h), dels måste
bolagen enligl SIDA för sin överlevnad lära sig att konkurrera på kommersiella
villkor utanför biståndet. Lantmäteriverket tillstyrker förslaget om att
nuvarande regler om redovisningen inom SIDA av kostnaderna för skatter och
sociala avgifter ses över.

Förslag
om särskill statsanslag för tjänsteexportens utvecklande tillstyrks eller
lämnas utan erinran av bl. a. televerket, PRV, SMHI och SCB. RRV anför att om
tjänsteexporten bedrivs endast i bolagsform bortfaller behovet av ett sådant
särskilt statsanslag.

Verksamhetens
organisation och arbetsformer

Flertalet
remissinstanser har inte behandlat dessa frågor.

Bland
de instanser som särskilt uttalar stöd för utredningsförslagen beträffande de
existerande statliga bolagen för tjänsteexport återfinns SIDA, beredningen för
internationellt tekniskt samarbete, ambassaden i Kuwait och IVA. Vad gäller Swedtel
konstaterar postverket och televerket att ett avtal har träffats mellan de två
parterna om en breddning av Swedlels tjänster till att också omfatta postala
tjänster. Samarbetet har lett till ett antal förfrågningar om konkreta
konsultinsatser inom postverkets verksamhetsområde.

Domänverket
anser att den bild utredningen tecknar av Swedforest som ett företag utan
möjlighet att bemästra sina egna problem kan verket inte dela. Ansvaret att
bemästra problemen ligger på bolagets ledning och en översyn pågår av bolagets verkamhet.

Statens
vattenfallsverk menar att samverkan i form av att två konsultföretag ingår som
delägare i 5H'erf/'otver- vilket har krifiserats av utredningen -har varit en
nödvändig förutsättning för den hittillsvarande verksamheten. För att undvika
eventuella awägningsproblem kan ledningsfunktionen i SwedPower förstärkas. Denna
fråga övervägs av bolaget.

Prop. 1980/81:171 59

Enligt televerket är det angelägel att Swedec Inlernational
AB:s verksamhet inte bör omfatta sådan export som med fördel kan bedrivas på
annat håll.

Statens järnvägar anför att utredningsförslaget om former
för medverkan i konsultverksamhet i ufiandel för SJ beaktas av SJ.
Luftfartsverket delar utredningens bedömning om en succesiv uppbyggnad av
konsultexportverksamheten inom luftfartsverket. De synpunkter som framförts om
patent- och registeringsverkels verksamhet delas i huvudsak av patentverket.
Verket är dock tveksamt till att låta SINTAB som ombud för palentverket
marknadsföra verkets tjänster utomlands i eget namn.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) liksom IVA
tillstyrker förslaget om ett särskilt bolag för export inom geologiområdet. Elt
arbele angående en internationalisering av den uppdragsfinansierade
verksamheten pågår i enlighet med statsmakternas beslut.

Förslaget om att bilda ett särskilt bolag för export av
tjänster från lantbrukssektorn har fått ett blandat mottagande bland
remissinstanserna. SIDA, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversilet
(SLU), domänverket, SFO, IVA och statens jordbruksnämnd återfinns bland dem som
tillstyrker förslaget. Vissa myndigheter på lantbruksområdet framhåller dock
att de f. n. kan avvara endast mycket begränsade resurser för en
exportverksamhet.

SIDA, som är en vikfig intressent i sin roll som
beställare och förmedlare av uppdrag till det föreslagna bolaget, tillstyrker
att arbetet drivs vidare på det stegvisa sätt som utredningen föreslår och att
möjligheterna fill samordning med redan existerande tjänsteexportörer pä lantbmksområdet
tas fill vara. Skogsstyrelsen anför att arbetet med bolagsbildning bör ske i
nära anslutning till prövningen av Swedforests framlida verksamhet. Det
föreslagna akfiekapitalel synes enligt skogsstyrelsen vara alltför lågt. Lantbmksuniversiletet
bedömer också att akfiekapitalel är för lågt och att det bör prövas om inte
näringslivet kan medverka finansiellt i bolaget. SLU anför vidare att
huvudsyftet med bolaget skall vara att tillhandahålla paketlösningar.
Etablerandet av bolaget får inte hindra eller försvåra möjligheterna för ett
direkt samarbete mellan olika stafiiga organ. SLU understryker också vikten av
att bolaget inom ramen för det marknadsmässiga utrymmet ges mycket stor
flexibilitet beträffande lönesättning och anställningsvillkor för inhyrd
personal och även förmåner till respektive medverkande insfitutioner,
myndigheter och företag.

Domänverket har föga att erinra mot förslaget men anser
att det nya företaget inte bör erbjuda tjänster inom skogsnäringens område utan
i stället etablerar samarbete med Swedforest. Verkel vill bestämt avråda från
att bilda ett enda företag på den slatliga lantbruksseklorn. SFO ställer sig
något tveksam till lösningen av ägarfrågan beträffande detta bolag och menar
att det är väsentligt att de myndigheter som ska bidra med personella resurser
också är delägare.

Prop. 1980/81:171 60

Beredningen för internationeni tekniskt samarbete liksom
Sveriges exportråd, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges
industriförbund uttrycker tveksamhet rörande bolag på lantbruksområdet med
hänsyn till att det redan finns flera företag/organ som arbetar inom denna
sektor. Som exempel nämns Swedfarm och SAPP inom Sveriges exportråd. Del
föreslagna bolaget skulle i viss utsträckning konkurrera med redan befintliga
organ. En samverkan mellan dessa olika organ kan vara att föredra och slaten
bör i stället verka för en ökad samordning mellan berörda organ och inle företa
en ålgärd som ytteriigare splittrar detta område.

Enligt statens utsädeskontroll kan ett samordnande
konsultorgan vara till nytta men ifrågasätter om det föreslagna konsultbolaget
skall kunna baseras på endast en ansvarig i kombinalion med inhyrda tjänster.

Fiskeristyrelsen anför atl den inte tagit definitiv
ställning lill utredningens förslag. Om bolaget kommer till stånd finner
styrelsen att fiskefrågorna i enlighet med utredningsförslaget bör koncentreras
till en egen avdelning i nära lokal anslutning till styrelsen.

Även förslaget beträffande småföretagssektorn har fått ett
blandat mottagande. Förslaget stöds av SIDA, statens industriverk och
utvecklingsfonden i Stockhoms län medan Sveriges exportråd och Sveriges
industriförbund avstyrker förslaget.

Industriverket är berett att medverka till en
försöksverksamhet för atl närmare utröna om det finns marknadsmässiga
förutsättningar för en sådan verksamhet under förutsältning att
utvecklingsfondens övriga verksamhet inte påverkas. Utvecklingsfonden i Stockhoms
län poängterar vikten av att andra fonder, industriverket, exportrådet m.fl.
intressenter engageras i verksamheten inom ramen för en referensgmpp. Arbetet
under försöksperioden bör ske som ett statsfinansierat uppdrag med begränsat
risktagande för "entreprenören". Fonden förklarar sig mot denna
bakgrund beredd att utföra uppdraget på begäran av regeringen förutsatt att
kostnaderna täcks av särskilda anslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i
detta län samt Västerbottens handelskammare tillstyrker verksamheten som sådan
men anser att den bör förläggas till Skellefteå och knytas fill den likartade
verksamhet som Expolaris där håller på att bygga upp.

Exportrådet och industriförbundet kan inte finna att några
exportfrämjande småindustripolitiska mofiv föreligger för det föreslagna
konsultbolaget och ser ingen anledning att inom utveckHngsfonderna bygga upp en
kapacitet för exportservice avseende utvecklingsländer. Bislåndspolifiska skäl
kan motivera att Sverige gör vissa ytterligare insatser på småindustriområdet i
u-länder men detta får bekostas av biståndsmedel.

Statens vägverk delar utredningens uppfattning om
lämpligheten av att inrätta en särskild funktion inom verket med uppgift att
svara för konsultfrågor. Statens väg- och trafikinstitut tar upp frågan om
samverkan inom väg- och trafiksektorn. Förslaget att i myndigheter
inrätta en

Prop. 1980/81:171 61

kontaktfunktion för tjänsteexport i etl inledningsskede
stöds av postverket, luftfartsverket, SMHI och SCB.

Samverkan för statlig tjänsteexport

Ett anlal instanser pekar på betydelsen av rådgivning och
central samverkan men har olika meningar om formerna för sådan verksamhet samt
behovet av stödinsatser. Flera instanser ger sitt slällningstagande utan
närmare kommentarer.

Riksrevisionsverket (RRV), patent- och registreringsverket
(PRV), luftfartsverket, lantmäteriverket, SMHI, generaltullstyrelsen, styrelsen
för teknisk utveckling (STU), Statskonsult AB, ambassaden i Alger och Kuwait,
Skandinaviska Projektlednings AB, IVA och Landstingsförbundet återfinns bland
de instanser som delar utredningens förslag beträffande Statskonsult
International AB (SINTAB). Statskonsult är berett att stödja förslaget på
grundval av de motiv utredningen angivit. RRV menar att SINTAB kan vara ett
lämpligt organ för att i eget namn ombesörja marknadsföring och försäljning av
myndigheters tjänster. Organisafionen bör, enligt RRV, inte i någon
utsträckning vara anslagsfinansierad.

STU anför atl det är av vikt att ett eventuellt avtal mellan
slaten och SINTAB utformas så att SINTAB kan uppfylla ställda krav. PRV menar
att SINTAB kan utgöra ett värdefullt stöd ät myndigheterna vid tjänsteexport
men uttalar viss tveksamhet inför att SINTAB skall sälja i eget namn.
Luftfartsverket framhåller att försiktighet måste iakttas så att inte myndigheternas
initiativ försvåras av SINTAB eller att SINTAB blir en hindrande mellanhand.
Enligt IVA bör SINTAB filldelas de föreslagna uppgifterna men inte erhålla särskill
statsanslag härför.

Civilförsvarsstyrelsen, statens skeppsprovningsanstalt och
slalens väg- och trafikinstilut stödjer förslag om ett centralt organ för
rådgivning. Styrelsen kan dock inte uttala sig om huruvida SINTAB är del
lämpligaste organet.

SIDA, beredningen för internationellt tekniskt samarbele,
televerket, statskontoret, ambassaden i Tunis, Sveriges industriförbund.
Svenska konsultföreningen och TCO återfinns bland de instanser som avstyrker ulredningens
förslag. SINTAB kan enligt industriförbundet åta sig vissa serviceuppgifter
gentemot övrig statlig tjänsteexport men bör inte filldelas en samordnande roll
och inte heller några statsanslag. SIDA anför att man inte finner
utredningsförslaget helt övertygande. Frågan torde kräva ytterligare
överväganden. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete anser att SINTAB
skulle kunna utveckla sin kompetens till att ge råd till myndigheter som avser
att starta konsultföretag. Däremot menar beredningen all erforderlig samordning
i frågor om statlig tjänsteexport kan - om den behövs - ske på departemental
nivå eller vid en myndighet. Televerket finner förslaget om samordning och
representant för övriga tjänsteexporlerande

Prop.
1980/81:171 62

företag både omotiverat och kostsamt. Berörda myndigheter
kan enligt statskontoret utbyta erfarenheter genom informella kontakter. Med
den linje Svenska konsultföreningen föreslår för ijänsteexport finns inget
behov av samordnande uppgifter. Nödvändig sakkunskap finns inom de privata konsultföretagen.

Ambassaden i Tunis och slalens skeppsprovningsanstalt
anför att de föreslagna uppgifterna skulle kunna läggas på Sveriges exportråd.
TCO är av samma uppfattning men anser att exportrådet f. n. har fel
organisation och inrikting för detta.

Sveriges exportråd tar också upp frågan om rådets roll i
den statliga tjänsteexporten. Exportrådet anför därvid att rådet liksom
utredningen finner det rimligt att myndigheter som ägnar sig åt export inom
myndighetsramen i princip likställs med andra exportörer när del gäller
rättigheter att utnyttja denna organisation och skyldigheter gentemot den
exportfrämjande verksamheten, såsom krav på abonnemang hos rådet.

Några remissinstanser som SIDA, RRV, IVA och
luftfartsverket avstyrker förslaget om en central beredning inom regeringskansliel.
En nödvändig samordning på departemental nivå bör kunna åstadkommas utan att
sådan samverkan ges en fast organisatorisk form. Motsvarande fördelar torde
enligt luftfartsverket kunna uppnås genom att de statliga exporlfrämjande och
samordnande resurserna inom regeringskansliet koncentreras fill den för
utrikes- och handelsdepartementen gemensamma handelspolifiska organisationen.

Utredningsförslaget tillstyrks av bl. a. televerket,
statskontoret, SMHI, generaltullstyrelsen, STU, Statskonsult AB, Sveriges
exportråd och Svenska konsultföreningen. Enligt televerket är en beredning
motiverad under förutsättning att den inte ingriper i de tjänsteexporlerande
företagens normala verksamhet. Likaså är en förstärkning av regeringskansliet
för tjänsteexporlfrågor nödvändig. På sikt bör enligt STU beredningen förläggas
till ett befintligt organ.

Den föreslagna beredningen bör enligt statskontoret efter
tre år utvärdera utvecklingen av den statliga tjänsteexporten och då pröva
behovet av särskilda stödinsatser. RRV, Skandinaviska Projektlednings AB och IVA
menar att en försöksperiod om fem år kan vara lämplig med hänsyn till dels den
tid som bör förflyta för att effekterna av verksamheten skall kunna bedömas,
dels den tid som behövs för utvärderingen. STU delar utredningens förslag om
en fyraårig försöksverksamhet.

Förutom televerket och luftfartsverket tar Sveriges
industriförbund upp frågan om en förstärkning av regeringskansliet för statliga
tjänsleexportfrå-gor. Industriförbundet förutsätter därvid alt sådana
instruktioner utfärdas till utrikes- och handelsdepartementen och
beskickningarna att varje misstanke om diskriminering mot privata företag
undanröjs.

Förslagen om att studera förutsättningarna att exportera
från landstings-och primärkommunala seklorn tillstyrks av statskot\toret, RRV,
läkemedels-

Prop.
1980/81:171 63

beredningen,
STU, IVA, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO och ambassaden i
Kuwait. Kommunförbundet finner det troligt att en marknad finns för export av förvaltnings/adminislrationskunskap,
vilken kan få betydelse för att på sikt underlätta teknisk konsult- och
entreprenadexport.

Prop. 1980/81:171 64

Innehåll

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1

Förslag
till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för

Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m.m......... 2

Förslag
till lag om tidsbegränsning av anställning av marknadssekre

terare m.fl........................................................................ 3

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1981 4

1. Inledning................................................................... 4

2. Export
av tjänster från statliga myndigheter och bolag 6

2.1
Allmänt............................................................. ....... 6

2.2
Verksamhetens
inriktning................................. ....... 7

2.3
Åtgärder för
alt underlätta tjänsteexport i myndighetsform It)

2.4
Verksamhetens
organisation och arbetsformer 15

2.5
Samverkan för
statlig tjänsleexport................. ..... 17

3.
Beslutanderätt
för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m 19

4.
Upprättade
lagförslag............................................... ..... 23

5.
Hemställan................................................................ ..... 23

6.
Beslut........................................................................ ..... 24

Bilagor

1.
Sammanfattning
av (SOU 1980:23) Statligt kunnande till salu. Betänkande av konsultexportutredningen 25

2.
Sammanfattning
av remissyttrandena...................... ..... 50

GOTAB Stockholm 1981