Prop. 1980/81:172

Prop.
1980/81:172

Regeringens proposition

1980/81:172

om
ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling;

beslutad
den 19 mars 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar.

THORBJÖRN
FÄLLDIN

HÅKAN
WINBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att tillämpningsområdet för lagen om dödande av förkommen
handling utvidgas till att omfatta vissa typer av obligationer och förlagsbevis.
Det gäller sådana obligationer och förlagsbevis som är ställda fill viss rnan
eller till viss man eller order och som har utfärdats genom
Värdepapperscentralen VPC Akfiebolags försorg. Vidare skall lagen kunna tillämpas
på s. k. bankcertifikal, dvs. innehavarobligationer som utges av banker och som
har en löpfid på högst ett år.

I
propositionen föreslås slutligen en förenkling av själva dödningsförfa-randet
vid domstol.

Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 januari 1982.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 172

Prop.
1980/81:172 Propositionens lagförslag

Förslag
till

Lag om
ändring

handling

lagen (1927:85) om dödande av förkommen

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling' dels atl 7 § skall upphöra att gälla, dels atl 1, 6, 8 och 13 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 §2

Löpande
skuldebrev, växel, kon-nossement eller annan handling, vars föreleende utgör
villkor för rätt atl kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse,
må, där antagas kan att handlingen förstörts eller eljest förkornmil, dödas på
begäran av den, som förlorat handlingen. Lag samma vare i fråga om aktiebrev
och pantbrev, så ock beträffande intecknad förskrivning, som är ställd till
viss man.

Denna lag äge ej tillämpning å banksedlar eller
obligationer.

Löpande skuldebrev, växlar, kon-nossement eller andra
handlingar vilkas föreleende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller
att påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse/ör, om del kan antas atl
handlingen har förstörts eller kommit bort, dödas på begäran av den som har
förlorat handlingen. Delsamma gäller i fråga om aktiebrev och pantbrev, liksom
belräffande inlecknade fordringshandlingar som är ställda lill viss man.

Denna
lag tillämpas inte på banksedlar. Den lillämpas inte heller på obligationer
eller förlagsbevis utom i fråga om

1.
obligationer
och förlagsbevis som har ställts tdl viss man eller till viss man eller order
och som har utfärdats genom Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolags försorg,
eller

2.
obligationer
med en löplid på högsl elt år som har siällis till innehavaren och som utges
av bankinslitul.

1 Senaste lydelse av 7 § 1946:878.

2 Senaste lydelse 1970:1012.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

6P

Har
sökanden visal sannolika skäl, all handlingen/ör/!0«om förstörts eller eljest
förkommit, föreläg-ge rälien honom an å viss dag fullfölja ansökningen; och uifärde
rätten offentlig stämning, som genom rättens försorg kungöres i Post- och
Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall införas i tidningens första nummer för
januari, april, juli eller oktober månad; och skall vid insaltande av dag för
ansökningens fullföljande iakttagas, att minsl ett och högsl två år komma att
förflyta mellan dagen för kungörandet och den dag, som utsattes för ärendets
fullföljande.

Stämningen
skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, att sannolikaskäl visats för
sökandens uppgift att den för honom förkornmil, ävensom tillkännagivande att,
om någon innehar handlingen eller vet atl den finnes i behåll, han bör därom
hos rätten göra anmälan sist å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

Har stämningen icke blivit i rätt tid införd i Post- och
Inrikes Tidningar och möter på grund därav hinder för ärendets företagande å
den utsatta dagen, äge rätten utsätta ny dag för ansökningens fullföljande samt
utfärda och kungöra offentlig stämning på

Har sökanden gjort sannolikl att handlingen har förstörts
eller kommit bort, skall rälien utfärda en offentlig stämning, som genom rättens
försorg kungörs i Post- och Inrikes tidningar. Kungörelsen skall införas i
tidningens första nummer för januari, april, juli eller oktober månad.

Stämningen skall innehålla en beskrivning av handlingen
samt uppgif t om att sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts
eller kommit bort. I stämningen skall vidare den som kan inneha handlingen
eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i
ärendet uppmanas att anmäla detta till rätten senast en viss angiven dag. Denna
dag skall bestämmas så att minsl ett och högst två år kommer atl förflyta från
dagen för kungörandet. Sökanden skall underrättas om innehållet i stämningen.

3 Senaste lydelse 1977:685.

r Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 172

Prop.
1980/81:172

Nuvarande lydelse

säll förut sagts. Underrättelse härom skall meddelas
sökanden.

Föreslagen lydelse

Innan
fullföljd ansökning företages tdl avgörande, förelägge rätten sökanden att
förebringa utredning, huruvida efter den offentliga stämningens utfärdande
inträffat omständighet som kan tjäna tdl upplysning i saken, såsom att ränta
eller vinstutdelning uppburits eller på grund av handlingen krav eller
påminnelse skett hos gäldenären.

Finner
rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava förekommit, som
utvisar, att handlingen/iVines i behåll, eller giver skälig anledning till
antagande att så är fallet, varde handlingen genom beslut av rätten dödad.

Belräffande pantbrev och inlecknad fordringshandling
skall beslutet tilUka innehålla erinran, alt det ej innebär dödande av
inteckningen.

Sedan liden för anmälan enligl 6 § andra stycket har gått ul,
skall rätten avgöra ärendet. Finner rätten därvid atl någon omständighet inte
har förekommit som visar eller ger skälig anledning till antagande att handlmg-en
finns i behäll, skall handlingen dödas genom beslul av rätten.

Beträffande
pantbrev och intecknade fordringshandlingar skall beslutet innehålla en
erinran om alt beslutel inte innebär all inteckningen dödas.

13 §5

Hava
tio år förflutit från det pantbrev eller annan inteckningshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller
eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare
åska alt inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre
ansökan därom, då fråga är om

Är del inle
känt var etl pantbrev eller någon annan inteckningshandling ///i«j och har tio år förflutit från
det att handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller / övrigt
företeddes i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens ägare ansöka
att inteckningen dödas trols atl handhngen inte kan företes. Ansökan som avser
ett pantbrev skall

"Senaste lydelse 1970:1012. 5 Senaste lydelse
1977:685.

Nuvarande lydelse

pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten lyder
eller i skeppels hemort eller i den ort, där skeppsbygget utföres, och eljest
hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivningsmyndighet är. Kan det
antagas atl pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand
under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, mä ansökan göras
ulan hinder av att nyss angivna lid ej förflutit. Sedan ansökningen, där så
ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast
antecknade innehavaren av handlingen, utförde rätlen offentlig stämning, som
skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning av handlingen
ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller har kännedom
om att den finnes i behåll, han bör därom, vid äventyr alt inteckningen eljest
dödas, hos rätten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsattes.
Sådan dag må ej sällas lidigare än sex månader efter kungörelsens införande i Posl-
och Inrikes Tidningar.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag vare den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon
omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning atl låta
inteckningen fortfarande gälla, förordne rätten all

Föreslagen
lydelse

göras hos den rätt under vilken fastigheten lyder eller i
skeppels hemort eller i den ort där skeppsbyg-gel utförs. Ansökan som avser någon
annan inteckningshandling skall göras hos rätten i den ort där vederbörande
inskrivningsmyndighet finns. Kan det anlas alt ett pantbrev har tillkommit på
sådant sätt eller har kommit ur ägarens hand under sådana omständigheter som
utesluter giltig pantsällning, får ansökan om dödande av inteckningen göras
även om den nyss angivna tiden ej har förflutit.

Den som
senast har antecknats som innehavare av handlingen skall, om det kan ske,
delges ansökningen i enlighet med vad som föreskrivs om delgivning av stämning
i tvistemål. Rätten skall därefter utfärda en offenllig stämning, som skall
kungöras på det sätl som anges i 6 §. Stämningen skall innehålla en beskrivning
av handlingen. I stämningen skall vidare den som kan inneha handlingen eller
vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendei
uppmanas att anmäla detta till rätten senast en viss angiven dag. Denna dag
skall bestämmas så atl minst sex månader kommer atl förflyta från dagen för
kungörandet. Sökanden skall underrättas om innehållet i stämningen.

Sedan tiden för anmälan enligt andra stycket har gått ut,
skall rätten avgöra ärendet. Finner rätten därvid atl någon omständighet inte
härföre-kommit som utgör skälig anledning

Nuvarande lydelse

inteckningen må, på därom hos vederbörande
inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas ulan handlingens föreleende.

Rätlen skall underrätta inskrivningsmyndigheten om ansökan
som / första stycket sägs för anteckning i faslighelsboken eller annan inskrivningsbok
varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rätlens slutliga
utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.

Föreslagen
lydelse

att låta inteckningen fortfarande gälla, .skall rätten
förordna att inteckningen får dödas utan handlingens företeende efter ansökan
om detta hos vederbörande inskrivningsmyndighet.

Rätten
skall underrätta inskrivningsmyndigheten om en ansökan som har gjorts enligt
första stycket och om rätlens slutliga beslia i ärendet.
Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i faslighelsboken eller annan
inskrivningsbok. Har ansökningen avslagits, skall anteckning om detta dock
inte göras förrän beslutel har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har en
ansökan om dödande gjorts före ikraftträdandel, lillämpas dock äldre
bestämmelser.

Prop. 1980/81:172 '

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen
(1927:85) om dödande av förkommen handling

1 Inledning

Lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling (mortifikaiionsla-gen)
ger möjlighel all döda handlingar som har förstörts eller förkornmil. Den är
tillämplig på bl. a. vissa typer av värdepapper. Banksedlar och obligationer är
dock undantagna från lagens tillämpningsområde.

I skrivelse den 21 december 1979 lill juslitiedepartementet
har Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag föreslagit atl lagen ändras så alt
det blir möjligt att döda obligationer och förlagsbevis som inte är ställda
till innehavaren. Frågan om en sådan ändring behandlades vid en hearing den 26
september 1980 som jusfitiedepartementet höll med företrädare för bankinspektionen.
Post- och Kreditbanken, Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund och VPC. Vid hearingen framförde Svenska bankföreningen önskemål om atl
lagen även ändrades så att den blev tillämplig på s. k. bankcertifikal, dvs.
obligationer med en löplid på högsl etl år. Föreningen har därefter i skrivelse
den 13 oktober 1980 till juslitiedepartementet närmare utvecklat skälen till
denna ståndpunkt.

De frågor som sålunda har aktualiserats behandlas i det
följande. I detta sammanhang las även upp en fråga om förenkling av dödningsförfarandet
enligt mortifikalionslagen.

Under lagsliftningsärendets fortsatta beredning har samråd
skett, förutom med dem som deltog i hearingen, med företrädare för riksgäldskonloret,
Stockholms tingsrätt, domstolsverket, Sveriges advokatsamfund. Sparbankernas
bank och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

I lagstiftningsärendet har konlakl även tagits med
justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

Prop.
1980/81:172 8

2 Mortifikalionslagen

2.1 Tillämpningsområdet m. m.

Den som har förlorat etl löpande skuldebrev, en växel, ett
konnossement eller någon annan handling, vars företeende utgör villkor för rätl
alt kräva betalning eller påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse, kan
enligt 1 § mortifikalionslagen få handlingen dödad, om det kan antas atl den
har förstörts eller på annat sätt förkommit. Detsamma gäller i fråga om akliebrev
och pantbrev samt intecknad förskrivning som är ställd till viss man. Lagen är inle
tillämplig på banksedlar och obligationer. Undantaget för obligationer gäller
även obligationskuponger. Lagen är alltså tillämplig främst på s. k.
presentationspapper med undantag för banksedlar och obligationer.

Beträffande bakgrunden till dessa regler kan följande
nämnas.

Särskilda kommitterade avgav år 1907 ett förslag till lag
om dödande av bortkomna handlingar. På grundval av de kommitterades förslag
utarbetade försäkringslagstiftningskommittén ett förslag till lag om dödande av
förkommen handling (SOU 1925:25). Kommittén fann all elt behov av dödnings-förfarande
hade gjort sig särskill gällande i fråga om sådana handlingar vilkas företeende
utgjorde villkor för rätt atl kräva betalning eller påkalla fullgörande av
annan förpliktelse. Det ansågs allmänt att sådana s. k. presentationspapper
borde kunna bli föremål för dödande. Denna gmndsats kom också i kommitténs
förslag till uttryck i en särskild paragraf. Som exempel på handlingar av
angivet slag nämnde kommittén löpande skuldebrev, dvs. skuldebrev som hade
ställts fill innehavaren eller till viss man eller order.

Försäkringslagstiflningskommittén ansåg sig inte kunna
förorda att ett dödningsförfarande infördes även beträffande skuldebrev som
hade ställts fill viss man. Ett sådant skuldebrev (s.k. enkelt skuldebrev)
utställdes nämligen endast för att tjäna som bevis för gäldenärens utfästelse,
varför det för borgenärens rätt att kräva betalning ej var nödvändigt att
skuldebrevet företeddes. Beträffande intecknade skuldebrev som hade ställts
till viss man ansåg kommittén dock sådana förhållanden föreligga att lagen
borde tillämpas även på dem. Kommittén fann att lika starka skäl som talade för
möjligheten att döda presentationspapper förelåg beträffande aktier. Ej sällan
utställdes dessa till innehavaren och blev därigenom löpande. Kommittén pekade
också på att aktier som var ställda fill viss man kunde förses med blancoindossament,
varefter de omsattes på samma sätt som innehavaraktier.

Beträffande obligafioner hänvisade kommittén till 1907 års
förslag, som innebar att dessa handlingar borde undantas från dödande. Enligt
1907 års förslag kunde ett dödningsförfarande beträffande svenska obligationer
medföra en viss risk för utländska innehavare av sådana obligafioner. Det låg
nämligen i sakens natur att dessa innehavare måste förbli i okunnighet om dödningsförfarandet.
Kommittén fann dessa betänkligheter tillämpliga även

Prop. 1980/81:172 9

beträffande aktier som salufördes på den ulländska
marknaden. Kommittén föreslog atl det skulle ankomma på regeringen att förordna
atl dödande inle fick äga rum av sådana obligationer eller aktier som prövades
ägnade att i större omfattning vinna avsättning utom riket.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksbanken hade
hemställt alt statsobligationer och med dem likställda obligafioner liksom
kuponger skulle hell undantas från lagens tillämpning, föreslog
departementschefen i prop. 1927:9 med förslag till lag om dödande av förkommen
handling att i lagen skulle tas upp en bestämmelse, enligt vilken obligationer
som hade utfärdats av svenska staten, av Sveriges allmänna hypoteksbank eller
av Konungariket Sveriges sladshypotekskassa skulle vara undantagna från det
föreslagna dödningsförfarandet. Departementschefen anförde att syftel med
kommitténs förslag atl regeringen beträffande vissa handlingar kunde förordna
att dödande ej fick äga rum i huvudsak torde bli tillgodosett, om man från
lagens fillämpningsområde uteslöt statsobligationer och likställda obligationer.
Om det mot förmodan skulle framdeles visa sig önskvärt att låta andra
handlingar undantas, torde det enligt departementschefen vara lämpligare att
ändra lagen än atl låta frågan avgöras i administrafiv ordning.

Vid riksdagsbehandlingen av proposifionen väcktes en
motion (mot. 1927:1:65), vari framhölls alt andra obligationer än de som
omfattades av den föreslagna undantagsbestämmelsen skulle få sin ställning
försämrad i förhållande till kommittéförslaget. I motionen pekades också på att
det, om även andra obligationer skulle behöva undantas, var ett omständligt
förfarande att i enlighet med departementschefens förslag ändra själva lagen.

Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande (ILU 1927:16)
att en fullt tillfredsställande lösning inte stod att vinna på någon av de
ifrågasatta vägarna. Eftersom utskottet inte kunde ge anvisning pä någon annan
utväg som undanröjde svårigheterna, föreslog utskottet att alla obligationer, i
likhet med banksedlar, skulle undantas från lagens tillämpningsområde.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

2.2 Dödningsförfarandet

Dödningsförfarandet enligt morfifikationslagen inleds med
att den som har förlorat en handling skriftligen ansöker hos domstol om dödande
av handlingen (2 §). Till ansökningen skall bifogas avskrift av handlingen
eller sådana uppgifter om dess innehåll som behövs för att den skall kunna säkerl
identifieras (3 §). Om ansökningen skall sökanden, när del kan ske, underrätta
var och en som är betalningsskyldig på grund av handlingen. Avser ansökningen
pantbrev eller intecknad fordringshandling, skall den intecknade egendomens
ägare och den som senast har antecknats som innehavare av handlingen
underrättas om ansökningen, när det kan ske (4§).

Prop.
1980/81:172 10

Innan domstolen meddelar beslut i ärendet kan den
förelägga sökanden alt förebringa utredning om sådana omständigheter som kan
inverka på saken. Därvid kan sökanden höras under sanningsförsäkran (5 §).

Har sökanden visat sannolika skäl att handlingen förstörts
eller på annat sätt förkommit, skall domstolen förelägga honom atl fullfölja
ansökningen "å viss dag". Domstolen skall vidare utfärda en offentlig
stämning, som genom domstolens försorg kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.
Kungörelsen skall införas i tidningens första nummer för januari, april, juli
eller oktober månad. Stämningen skall innehålla en beskrivning av handlingen
samt upplysning om att sökanden har visat sannolika skäl för sin uppgift att
handlingen har förkommit. I stämningen skall även tillkännages atl, om någon
innehar handlingen eller vet att den finns i behåll, han bör anmäla detta hos
domstolen senast den dag som har utsatts för fullföljande av ärendet (6 §
första och andra styckena).

Mellan den dag då stämningen kungörs och den dag som har
utsatts för fullföljande av ansökningen skall minst ett och högst två år
förflyta (6 § första stycket andra meningen andra ledet). Om stämningen inte
har blivit införd i Post- och Inrikes Tidningar "i rätt tid" och
ärendet därför inte kan avgöras på den dag som har utsatts för fullföljande av
ansökningen, kan domstolen utsätta en ny sådan dag (6 § tredje stycket).

Om ansökningen inte fullföljs på den utsatta dagen,
förfaller den (7 §).

Innan domstolen avgör en fullföljd ansökan skall sökanden
föreläggas alt förebringa utredning om huruvida det sedan den offentliga
stämningen utfärdades har inträffat någon omständighet som kan tjäna lill
upplysning i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning har uppburits eller
att krav eller påminnelser på grund av handlingen har skett hos gäldenären (8 §
första stycket).

Finner domstolen när ansökningen avgörs att någon
omständighet inte har förekommit som visar eller ger skälig anledning till
antagande att handlingen finns i behåll, skall domstolen besluta att handlingen
dödas (8 § andra stycket). Beträffande pantbrev och intecknade
fordringshandlingar skall beslutel även innehålla en erinran om att det inte
innebär dödande av inteckningen (8 § tredje stycket).

Beträffande dödande av inteckningar finns särskilda
bestämmelser i 13 §. De överensstämmer i stort sett med dem som nu har
beskrivits. En skillnad är dock att den tid som skall förflyta mellan dagen för
införande av kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar och dagen för
fullföljande av ansökningen skall vara minst sex månader. Vidare dödas inte
inteckningen omedelbart genom domstolens beslut. Vid ett bifall till
ansökningen förordnar domstolen att inteckningen får dödas efter ansökan hos
inskrivningsmyndigheten.

Prop. 1980/81:172 11

3
VPC-systemet

Genom lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering
infördes ell nyll, ADB-baserat system för aktiehanlering. Systemet sköts av VPC,
som ägs lill hälften var av staten och av fondkommissionärerna. I fråga om
aktiebolag som är anslutna till della syslem handlägger VPC bl. a. uppgifterna
att föra aktiebok, att införa aktieägare i aktieboken och att sända ut akliebrev.
En anslutning till systemet är frivillig från aktiebolagens sida.

Ett aktiebrev kan ses som etl bevis om delägarrätt i ett
aktiebolag. Aktiebrev utfärdas numera endasi lill viss man. I de flesta
avseenden jämställs akliebreven med löpande skuldebrev. 1 VPC-systemet saknar akliebreven
utdelningskuponger. Aktieutdelningen utbetalas på grundval av registrerade
uppgifter om aktieägarna och deras aktieinnehav. Aktier som omhänderhas av
förvaltare kan vara registrerade i förvaltarens namn. Varje ägares innehav av
ett visst aktieslag representeras oftast av etl enda aktiebrev, som byts ut vid
ändring i ägarförhållandet.

1 VPC:s bolagsordning har intagits en bestämmelse om atl VPC
efler mönster av den förenklade aktiehanteringen skall, på det sätt som kan
komma alt avtalas med obligationsmarknadens parter, biträda låntagare och
långivare i obligationshanteringen. Genom ändring i 66 § lagen (1955:183) om
bankrörelse har affärsbankerna fått rätt atl ge ul räntebärande obligationer
(SFS 1979:1050). Motsvarande ändringar har gjorts i lagen (1955:416) om
sparbanker och lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen (SFS 1979:1051-1052).
Ändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1980. Bankerna har ocksä nyligen
börjat ge ut egna obligationer, s. k. bankobligationer. De obligationer som nu
utfärdas genom VPC:s försorg är ställda till viss man eller order.

4 Ändringsförslag

I sin skrivelse den 21 december 1979 till
justitiedepartementet anförde VPC att undantaget för obligationer i 1 § andra
stycket mortifikalionslagen innebar en alltför vittgående inskränkning i lagens
tillämpningsområde i och med att det numera fanns praktiska möjligheter i VPC-sysiemel
alt utfärda obligationer som var ställda till viss man eller order. Belräffande
obligationer och föriagsbevis som var ställda till viss man förelåg det enligt VPC:s
åsikt samma behov av en dödningsmöjlighet som i fråga om aktiebrev vilka var
ställda till viss man.

Vid den hearing
som justitiedepartementet anordnade den 26 september 1980 uppgav VPC att den
sammanlagda upplagan av förlagsbevis och skuldebrev som redan hade getts ut
genom VPC:s försorg låg kring drygt 6 000 exemplar. VPC underströk all det var
en betydande olägenhet att inte kunna döda sådana handlingar i fall då de kom
bort och atl behovet av ett dödningsförfarande skulle komma atl bli än slörre
när VPC började hanlera

Prop.
1980/81:172 12

obligationer som var ställda till viss man eller lill viss
man eller order.

De som i övrigl deltog i hearingen instämde i VPC:s
uppfattning atl morlifikalionslagens fillämpningsområde borde ulvidgas lill att
omfalla även sådana obligationer och förlagsbevis som var ställda lill viss man
eller till viss man eller order. Det rådde vidare enighet om att obligationer
som var ställda till innehavaren alltjämt borde undantas från lagens
tillämpningsområde.

Vid hearingen och i skrivelsen den 13 oktober 1980 till justiliedeparle-mentel
uttalade Svenska bankföreningen att mortifikalionslagen även borde ändras så
att del klarl framgick alt den var tillämplig på s. k. bankcertifikal, dvs. innehavarobligationer
som har utfärdats av bank och som har en löptid på högsl ell år (se prop.
1978/79:165 s. 170 och 176; jfr 17 § lagen 1974:922 om kreditpolitiska medel).
Enligt föreningen hade bankcertifikalen en del drag som gjorde atl del kunde
ifrågasättas om de var obligationer. Bl. a. var cerlifikaten inte avsedda all
få så vid spridning som obligationer i allmänhet. De riktade sig nämligen
knappast till allmänheten utan huvudsakligen till företag och var avsedda all
ersätta den s. k. specialinlåningen. Genom alt cerlifikaten emellertid i
lagstiftningen hade betecknats som obligationer kunde mortifikalionslagen inle fillämpas
på dem. Eftersom cerlifikaten utfärdades av ell flertal banker och var avsedda
alt omsättas på en andrahandsmarknad, uppstod ett behov av att kunna sända cerlifikaten
mellan säljare och köpare. På grund av de stora belopp som cerlifikaten löd på
(mellan en och tio milj. kr.) var det risk för en stor ekonomisk föriust om ett
certifikat kom bort. Om del blev möjligt all döda förkomna certifikat, skulle
försäkrings- och transportkostnaderna kunna avsevärt nedbringas.

Vid hearingen förelåg enighet om att bankcertifikalen
borde kunna dödas enligl mortifikalionslagen.

5 Motivering

5.1 Mortifikationslagens tillämpningsområde

5.7.7 Obligationer

Någon auktoritativ bestämning av vad som förstås med en
obligation finns inte. I allmänhet avses emellertid med en obligation ett till
innehavaren ställt skuldebrev som utfärdas för en viss del av ett visst
skuldbelopp, eventuellt ett från början obestämt sådanl. Skuldebrevet är avsett
för den allmänna rörelsen och utges i större antal (SOU 1969:13 s. 9).
Obligationen är alltså etl masspapper på sätl som anges i 4 § skuldebrevslagen.
Är obligationens räntekupong skild från obligationen, betraktas kupongen som
ett självständigt innehavarskuldebrev. Om en obligation utfärdas till viss
man, blir den inte längre en löpande handling i egentlig mening. Della hindrar
dock inte atl handlingen ändå betraktas som ett masspapper (jfr SOU 1935:14 s.
53) och enligt 32 § tredje stycket skuldebrevslagen är all anse som etl
presentations-papper. Oavsett om en obligation har formen av etl löpande eller
enkelt

Prop.
1980/81:172 13

skuldebrev uppfyller den alliså del krav på presentalionspappersegenskap
som har ställts upp i 1 § första stycket mortifikalionslagen. Atl lagen inle är
tillämplig på obligationer framgår dock av undantagsbestämmelsen i 1 § andra
stycket i den lagen.

Den nuvarande avgränsningen kom till av hänsyn till dem
som ulomlands innehade svenska obligationer. Det kan ifrågasättas om detta skäl
alltjämt är bärande. Motsvarande hänsyn har inle tagits till utländska
innehavare av svenska aktier, och det är svårt att säga om risken för ett dödningsförfarande
i Sverige har haft någon nämnvärd betydelse i dessa fall.

Vid den hearing
som justitiedepartementet anordnade den 26 september 1980 förelåg emellertid
enighet om att obligationer som är ställda till innehavaren alltjämt borde undantas
från mortifikationslagens tillämpningsområde. Innehavarobligationer, främst
statens premieobligationer, har nämligen en sådan spridning att det skulle
finnas risk för rättsförluster, om dessa kunde bli föremål för dödning. I vart
fall i ett övergångsskede skulle det dessulom innebära etl omfattande
inventeringsarbete, om denna typ av obligationer skulle kunna dödas. I och för
sig skulle man visserligen kunna göra lagen tillämplig endast på obligationer
som utges i framtiden, medan äldre obligationer även i fortsättningen fick undantas
från lagen. En sådan lagändring skulle emellertid uppenbarligen leda till
praktiska komplikafioner. Till det nu sagda kommer att det inte har gjorts
gällande att avsaknaden av en dödningsmöjlighet i fråga om innehavarobligationer
i allmänhet skulle utgöra något egentligt problem. Jag anser därför att någon möjlighel
att döda dessa obligationer i princip inte bör införas.

En särskild typ av innehavarobligationer, nämligen bankcertifikalen,
företer emellerfid sådana särdrag alt det är svårt att i alla avseenden
jämställa dem med vanliga innehavarobligationer. Bl. a. har bankcertifikalen
knappast den masspapperskaraktär som utmärker andra innehavarobligafioner. Bankcertifikatens
korta löptid - högst ett år - är en annan viklig skillnad. Under
lagstiftningsärendets beredning har framkommit att det finns elt praktiskt
behov av att kunna döda bankcertifikaten enligt mortifikafionsla-gen. Med
hänsyn till deras ringa spridning .och korta löptid torde goda möjhgheter också
finnas att i ett dödningsförfarande få fram utredning som fillfredsställer
befogade rättssäkerhetsanspråk. Av dessa skäl förordar jag atl morfifikationslagen
skall kunna tillämpas på innehavarobligationer med en löptid på högst ett år
som utges av bankinstitut.

Också beträffande obligationer som är ställda till viss
man eller till viss man eller order föreligger särskilda förhållanden. Sådana
obligationer har hittills inte varit vanliga, men de torde bli det i framtiden.
Man kan räkna med atl VPC kommer att ha hand om huvuddelen av dessa
obligationer. De kommer då, på samma sätt som aktier, att ingå i en förenklad
hantering där innehavaren eller förvaltaren registreras. VPC har upplyst att
man f. n. har ärenden om dödande av förkomna aktier några gånger i veckan. Det
finns anledning att anta att det kan uppkomma ett behov av dödning också av

Prop.
1980/81:172 14

förkomna obligationer, när antalet obligationer som
hanteras av VPC ökar. Det bör vidare beaktas att risken för rättsförluster vid etl
dödningsförfarande lorde vara lilen i del syslem för hanleringen som tillämpas
av VPC. Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag atl obligationer som är
ställda till viss man eller till viss man eller order skall kunna dödas enligl mortifikalionslagen,
om obligationerna har utfärdals genom VPC:s försorg.

Utanför VPC-systemet torde, som jag nyss sade,
obligationer som är ställda lill viss man eller lill viss man eller order även
i fortsättningen förekomma endast i ringa utsträckning. Jag bortser i detla
sammanhang från sådana speciella lyper av obligationer som s. k. sparobligationer.
Något nämnvärt praktiskt behov av en dödningsmöjlighet för dessa undanlagsfall
föreligger knappast. Det finns inte heller beträffande dessa obligationer samma
säkerhet mot oriktiga dödningar som den som VPC-systemet erbjuder. Slutsatsen
blir därför atl en dödningsmöjlighet inte bör införas för andra obligationer
som har ställts till viss man eller till viss man eller order än sådana som har
utfärdats genom VPC:s försorg.

5.7.2 Förlagsbevis

Förlagsbevis är ett masspapper som kan ha formen av ett
löpande skuldebrev, då det är ställt till innehavaren eller till viss man eller
order, eller av ett enkelt sådanl, då del är ställt till viss man.
Förlagsbevisen ger rätt till betalning först efter gäldenärens övriga
borgenärer. De placeras på marknaden på samma sätl som obligationer.

Ett förlagsbevis som har ställts till innehavaren eller
till viss man eller order utgör etl sådant presentationspapper som anges i 1 §
första slyckel mortifikalionslagen. I den juridiska litteraturen har emellertid
hävdats att sådana förlagsbevis faller under obligalionsbegreppet enligt
undantagsbestämmelsen i 1 § andra stycket mortifikalionslagen och därför enligl
i vart fall grunderna för denna bestämmelse inte kan bli föremål för dödning (Burling
i SvJT 1976 s. 136 f). Obligationer enligt mortifikalionslagen bör nämligen enligl
detta synsätt vara alla löpande skuldförbindelser som utgör särskilda delar av
en och samma "globalskuld", under förutsättning att dessa
förbindelser uppenbarligen är avsedda att i enlighet med affärssed säljas på
marknaden av penninginstitut (Burling s. 134). Det har emellertid också hävdats
att denna bestämning av obligationsbegreppet i vad avser förlagsbevis skulle
föra för långt (Walin, Lagen om skuldebrev, 1977, s. 296 not

2).

Även förlagsbevis som har ställts till viss man är enligt
32 § tredje stycket skuldebrevslagen all betrakta som presentationspapper.
Också ett sådant förlagsbevis kan därför dödas enligt 1 § första stycket mortifikafionslagen,
om del inte faller under obligationsbegreppet enligt undantagsbestämmelsen i 1
§ andra stycket i denna lag.

Oavsett om förlagsbevisen vid en tillämpning av mortifikalionslagen
skulle

Prop. 1980/81:172 15

kunna anses som obligationer eller inte företer de i
praktiken åtskilliga drag som utmärker obligationer. Del kan räcka med atl peka
på förlagsbevisens masspapperskaraktär och på deras funktion på
kapitalmarknaden, där de i allmänhet uppfattas som obligalionsliknande
värdepapper med sämre förmånsrätt än vanliga obligationer. 1
lagstiftningsärendet har framkommit att det inte finns någon anledning aft
skilja mellan förlagsbevis och obligationer när det gäller möjlighelen att döda
dessa handlingar.

Med hänsyn lill dessa omständigheter förordar jag alt det
tas in en bestämmelse i mortifikalionslagen som innebär att förlagsbevis, på
samma sätt som obligationer, kan dödas om de är ställda till viss man eller
till viss man eller order och har utfärdats genom VPC:s försorg.

5.2 Dödningsförfarandet enligt mortifikationslagen

Har den som ansöker om dödande av en förkommen handling
gjort sannolikt alt handlingen har förstörts eller kommit bort, skall domstolen
förelägga honom att fullfölja ansökningen en viss senare dag. Samtidigt
utfärdar rätten en offentlig stämning, där den som kan inneha handlingen eller
som vet att handlingen finns i behåll uppmanas att anmäla detta senasl denna
dag (6 § mortifikalionslagen). Fullföljs inte ansökningen på den utsatta dagen
är den förfallen (7 § mortifikalionslagen). En sökande som av glömska eller
annat förbiseende underlåter att fullfölja ansökningen på rätt dag måste alltså
göra om ansökningen, med åtföljande kostnader och tidsfördröjning. I prakfiken
brukar domstolarna ofta påminna sökanden någon tid innan ansökningen skall
fullföljas. Domstolarna har dock inte någon skyldighet att göra detla.

Enligt min mening är denna ordning inte lillfredsslällande.
Den infördes med hänvisning till att ärendet riskerade att bli oavslutat, om
sökanden inte var skyldig att inom viss tid fullfölja sin ansökan (se SOU
1925:25 s. 28). Denna risk torde emellertid kunna undvikas genom alt domstolen
av sig själv tar upp ärendet för slutlig behandling sedan liden för anmälan
enligt den offenlliga stämningen har gått ut. Jag förordar därför atl en sådan
ordning införs.

Enligt 8 § mortifikationslagen skall domstolen innan
ärendet avgörs förelägga sökanden att förebringa utredning om huruvida det
sedan den offentliga stämningen utfärdades har hänt något som kan ge upplysning
i saken. Som exempel nämns i paragrafen alt ränta eller vinstutdelning har uppburits
eller att krav eller påminnelser på grund av handlingen har sketl hos gäldenären.
I de flesta fall torde domstolen redan när den förelägger sökanden att
fullfölja ansökningen en viss dag förelägga honom all inkomma med en sådan
utredning. Enligl min mening är del, om skyldigheten att fullfölja ansökningen
avskaffas, en onödig omgång all sökanden alllid skall föreläggas att förebringa
denna utredning innan ärendet avgörs. Det bör vara tillräckligt all domstolen enligl
5 § mortifikationslagen har möjlighet att

Prop.
1980/81:172 16

förelägga sökanden att förebringa en sådan utredning som
kan inverka på saken, om delta skulle behövas innan slufiigt beslut fattas.
Detta gäller särskilt om de nuvarande bestämmelserna ändras så, att inte bara
den som kan inneha handlingen eller vet atl den finns i behåll ulan också var
och en som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas i den offentliga
stämningen att anmäla detta till rätten före den dag då ärendet skall avgöras.
Det lorde då även vara lämpligt att sökanden underrättas om innehållet i
stämningen.

Sammanfattningsvis förordar jag att domstolen i
fortsättningen skall självmant ta upp ärendet till slutlig behandling sedan den
tid som har angetts i den offentliga stämningen har gått ul samt att var och en
som kan lämna upplysningar i ärendet skall i stämningen uppmanas atl göra detla
före denna dag. Vidare skall sökanden underrättas om innehållet i stämningen.
Bestämmelserna i 6 och 8 §§ mortifikationslagen bör alltså ändras i enlighet
med detta, samtidigt som 7 § upphävs. Enligt min mening kan man även utan
olägenhet undvara den särskilda bestämmelse i 6 § tredje stycket mortifikalionslagen
som tar sikte på det fallet att den offentliga stämningen kungörs så sent att
det inte hinner förflyta en tillräcklig tid innan ärendet skall avgöras. Det
ligger i sakens natur att domstolen, om en sådan situafion undantagsvis skulle
uppkomma, kan på nytt utfärda en offentlig stämning där en ny tid anges. Också
denna bestämmelse bör därför utgå. Slutligen bör 13 § mortifikalionslagen, som
handlar om dödande av pantbrev eller andra inieckningshandlingar, ändras i
överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

5.3 Ikraftträdande m. m.

De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1982. Äldre bestämmelser bör dock alltjämt tillämpas, om en ansökan om
dödande har gjorts före ikraftträdandet.

6 Upprättat lagförslag

1 enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet upprältats
elt förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling.

Förslaget bör fogas till prolokollet i detla ärende.'

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med
det som är fogat till propositionen.

Prop.
1980/81:172 17

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över
det upprättade förslaget.

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens
hemställan.

Prop.
1980/81:172 18

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-16

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 12 mars 1981 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Winberg beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1927:85) om
dödande av förkonimen handling.

Förslagel har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Göran Håkansson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslagel lämnas utan erinran.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och stalsråden
Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenslam
Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri,
Eliasson.

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag
till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat
lagförslaget utan erinran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt anta förslagel.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt
fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 12 mars 1981.

Prop.
1980/81:172 20

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. ....... 1

Propositionens lagförslag................................................ 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars
1981 .. 7

1
Inledning................................................................... ....... 7

2
Mortifikalionslagen.................................................... ....... 8

2.1
Tillämpningsområdet
m. m................................ ....... 8

2.2
Dödningsförfarandet........................................ ....... 9

3
VPC-systemet........................................................... ..... 11

4
Ändringsförslag......................................................... ..... 11

5
Motivering ................................................................ ..... 12

5.1 Mortifikationslagens tillämpningsområde ........ 12

5.1.1
Obligationer........................................... 12

5.1.2
Förlagsbevis ......................................... ..... 14

5.2
Dödningsförfarandet
enligt mortifikationslagen......... 15

5.3
Ikraftträdande m.
m......................................... ..... 16

6
Upprättat
lagförslag.................................................. ..... 16

7
Hemställan................................................................ ..... 17

8
Beslut........................................................................ 17

Utdrag av lagrådets protokoll den 16 mars 1981............ 18

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1981 .. 19

GOTAB 67828 Stockholm 1981