Prop. 1980/81:178

Prop.
1980/81:178 Regeringens proposition

1980/81:178

om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m.;

beslutad den 26 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN •

KARIN
SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om enhetligare och
enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Syfiet
härmed är bl. a. att uppnå administrativa lättnader för myndigheter samt för
arbetsgivare och egenförelagare. De nya reglerna gör det också möjligt atl
införa elt effekfivare debiterings- och uppbördssysfem.

Förslagen innebär i korthet följande.

De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas
vid beräkningen av ATP-avgiften. I likhel med vad som f. n. gäller för övriga
socialförsäkringsavgifler skall ATP-avgiflen i forlsältningen beräknas på hela
lönesumman resp. hela nettoinkomsten efler schablonavdrag av rörelse eller jordbruk.
Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn härtill.

En gemensam övre åldersgräns för ultag av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs. Avgifter skall erläggas längst t.
o. m. det år då arbetstagaren resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

Den
särskilda byggnadsforskningsavgiflen avskaffas. Byggnadsforskningen
finansieras i stället genom anslag över stalsbudgelen. Samtidigt höjs
folkpensionsavgiften från 8,4 % lill 8,45 %.

Möjlighelen för egenförelagare att få undantagande från ATP
avskaffas. De personer som är födda år 1923 eller lidigare och som har ett
gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighel
alt stå utanför försäkringen om de så önskar.

De
materiella bestämmelserna för beräkningen av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter förs samman i en gemensam lag, benämnd lag om socialavgifter. Som
en följd härav kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiflsbe-stämmelser,
upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178

1 Förslag till

Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning

1 § I denna lag ges bestämmelser om
avgifler för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala
ändamål.

2 8 Avgifterna skall betalas av
arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap, 2 § eller
11 kap, 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgell
sådant bidrag som avses i 11 kap, 2 § första stycket m) lagen om allmän
försäkring anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges
i 3-5 §§ för varje år

betala

1.
sjukförsäkringsavgift
med 10,50 procent,

2.
folkpensionsavgift
med 8,45 procent,

3.
tilläggspensionsavgifl
efler den procentsats som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift
med 0,50 proceni,

5.
barnomsorgsavgifl
med 2,20 procent,

6.
arbelsskadeavgift
efler den procentsats som anges i särskild lag,

7.
arbetsmarknadsavgift
med 0,80 procent,

8.
arbelarskyddsavgift
med 0,155 procent,

9.
viLxenutbildningsavgifl
med 0,25 procent saml

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall
dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den
ersättning som

utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80

proceni.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgifl
beräknas efler de procenlsalser som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall
ulgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som
svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän
på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31

Prop. 1980/81:178 3

oktober de tre år som närmast föregått det år då
procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas lill farlyg med en
brultodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatserna beräknas
med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala
sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3 S Underlag för beräkning av
avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har ulgelt som lön i
pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan
ersällning för utfört arbele. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m)
lagen om allmän försäkring likställs med lön.

4 § Vid bestämmande av
avgiftsunderlaget skall bortses från

1. er.sältning lill en och samme arbetstagare om den
under året inte uppgått

till 500 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som
vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid
sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse,
fill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare
får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken
bevillningsavgift har erlagts enligl lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare
ulgett lill barn för arbele som utförts i hans förvärvsverksamhet, i de fall
avdrag för ersättningen inle får göras vid inkomsttaxeringen,

6.
ersättning till
den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med
ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detla, saml

7.
ersättning för
tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

Medgivande enligl första stycket 6 får lämnas endast om
kostnaderna beräknas uppgå fill minst en tiondel av ersättningen samt får avse
arbetstagare i viss verksamhet eller, efler framslällning av arbelsgivaren,
viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifierna
i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskallelagen (1928:370) lillämpas
vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 § Vid beslämmande av underlaget för beräkning av
tilläggspensionsavgifl

skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning

enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte
är

Prop. 1980/81:178 4

svenska medborgare.och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna
avser arbete ulom riket.

Vid beslämmande av underlaget för beräkning av annan
avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning
utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar
till personer som varit bosatta utomlands och ulfört arbetet ulom rikel.

3 kap. Egenavgifter

1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på del
avgifisunderlag som anges

i 3-5 §§ för varje år belala

1. sjukförsäkringsavgift,

2.
folkpensionsavgift,

3.
lilläggspensionsavgift,

4.
delpensionsavgift,

5.
barnomsorgsavgift
samt

6.
arbetsskadeavgift.

I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2
kap. 1 §.

2 § En försäkrad för vilken
sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring gäller med karenstid skall dock belala sjukförsäkringsavgift efler
den procentsats som regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden
bedöms få på försäkringens utgifter.

3 § Egenavgifter beräknas inle för år
efter det då den försäkrade fyllt 65 år.

Andra avgifler än tilläggspensionsavgift betalas inle av
den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän
försäkringskassa. Sådana avgifler betalas ej heller av den som för någon del av
samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgifl betalas inte för år före del då den
försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift
betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500
kronor.

4 § Grunden för beräkning av avgift enligl 1 S 1, 5 och 6
utgörs av inkomst av

annal förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän

försäkrinc.

Prop. 1980/81:178 5

Grunden för beräkning av avgifl enligt I S 2-4 utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring.

5S Vid bestämmande av avgiftsunderiaget skall bortses från
inkomst som avses i 11 kap. 3§ första slyckel d) lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna i II kap. 4§ lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna
inte skall täckas

med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för

att täcka

1. kostnader för
sjukförsäkringsförmåner enligl lagen om allmän försäkring.

2. koslnader enligl lagen (1974:525)
om ersällning för viss födelsekonlrol-lerande verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner
enligt lagen

(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av alt sådana återbetalningspliktiga studiemedel som
belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de
allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel lill
och från fonden fastställs av regeringen.

2
§
Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av
folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3
§
Tilläggspensionsavgifler förs till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden,
med vars tillgängar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt
grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4
§
Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars
tillgångar kostnaderna för pensioner enligl lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring och molsvarande äldre bestämmelser skall läckas. Fonden
förvallas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

5
§
Barnomsorgsavgifter förs till staten för finansiering av statsbidrag lill
förskole- och frilidshemsverksamhel inom kommunernas barnomsorg.

Prop. 1980/81:178 6

6 § Arbelsskadeavgifier förs till en
fond, benämnd arhelsskudefonden, med vars tillgångar kostnaderna för
ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring och motsvarande
äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskill.

7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt
utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering.

8 § Av influtna arbetarskyddsavgifter
förs 16,5 procent lill staten som bidrag till koslnader för
arbelarskyddsslyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden
av influtna arbelarskyddsavgifter förs lill en fond, benämnd
arbelarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning
och utveckling saml ulbildning och information beträffande arbetarskydd.

2. kostnader för forskning och
utveckling saml utbildning och information beträffande medbestämmande i
arbetslivet och arbelslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som
utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § iredje stycket
arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. koslnader för ulbildning av
styrelserepresenlanter för de anställda.

9 § Vuxenulbildningsavgifter förs till staten och
används för finansiering av

timstudiestöd, dagstudieslöd och särskill vuxensludieslöd enligt studieslöds

lagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen

meddelar.

10 § Lönegarantiavgifler förs till en fond, benämnd
lönegaranlifonden, med

vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om statlig

lönegaranti vid konkurs skall läckas.

11 § Sjömanspensionsavgifler används
för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart
påmönstrade svenskl handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskill de grunder
som skall gälla för användningen av sjömanspensionsavgifter.

12 § Fonder som avses i detla kapitel
förvaltas, i den mån ej annat föreskrivs, enligl grunder som regeringen
fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Har den som är skyldig all belala annan egenavgift än
tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskallelagen
(1928:370) lillämpas

Prop. 1980/81:178 7

belräffande befrielse från skyldighet alt betala avgiften.

1 fråga om
befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för
tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

2 § Har annan arbetsgivare för sjöman
än redare fast driftställe i riket bara på farlyg, svarar redaren för alt
arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om
förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren till följd härav betalat
avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare,

3 § Om debitering och uppbörd av
avgifter enligt denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifler enligt lagen (0000:000) om socialavgifter samt i
uppbördslagen (1953:272),

4 § Regeringen bemyndigas atl efter
överenskommelse med främmande makt meddela föreskrifter om utsträckt
tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen
upphävs

1. lagen (1960:77) om
byggnadsforskningsavgift,

2. lagen (1961:300) om avgifl för
sjöfolks pensionering,

3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

4. lagen (1971:282) om
arbelarskyddsavgift,

5. lagen (1975:358) om
vuxenutbildningsavgift,

6. lagen (1981:15) om finansiering av
slalsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhel saml

7. lagen (1981:000)' om
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifler
som belöper på lid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för
tilläggspension gäller betalar inle egenavgifter lill tilläggspensioneringen
och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas
sjukförsäkringsavgiften efter den procentsals som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till
den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.

'Jfr prop. 1980/81:145.

Prop.
1980/81:178 8

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels att 11 kap. 7 § och 19 kap. 4 a - 11 §§ skall upphöra
atl gälla.

dels att 3
kap. 2, 5 och 11 §§, 11 kap. 2 och 6 §§. 12 kap. 2 §, 13 kap. 2 §, 15 kap. 1 §,
17 kap. 1 §, 19 kap. 1-4 §§ samt 20 kap. 4 och 14 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 ka 2§

Sjukpenninggrundande i n k o m s t är den inkomst i
penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad
kan antagas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete,
antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan grund (inkomst av annal förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande
inkomst faslställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmast lägre
hundralal kronor. För tid då undanlagande från försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7§ gäller för den försäkrade skall inkomst av annat
förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från inkomst av anställning och annal förvärvsarbete / den mån summan därav
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:650.

Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i pengar eller
naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan anlas
för år räknat komma att lills vidare/ö/öreget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av ansl ä 11 n i n g )
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den sjukpenninggrundande
inkomslen fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas lill närmast lägre
hundralal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju
och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbeloppet. Det belopp som
sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

första
hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som någon utför för annans
rakning ulan att vara anställd i dennes fjänst skall, om ersättningen under elt
år uppgått till minsl femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. Är
ersättningen atl hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som
utfört arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukat skall vad nu sagts
gälla endast såvida denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. I de
fall som nu nämnts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och
den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej eljest äro kända
för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den
uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av
arbete för egen räkning mä ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning
för liknande arbete för annans räkning. Ulgöres inkomst helt eller delvis av
naturaförmåner i form av kost och bostad, skola dessa uppskattas efler de regler,
som lillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form
av bil skall uppskattas enligt de grunder som gälla för värdering av förmånen
vid debitering och uppbörd av arbelsgivarav-

inkomsl av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller
naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall anses såsom inkomst av anställning. om
ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor. Är ersättningen
atl hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet
eller av jordbruksfastighet som denne brukat, skall vad nu sagts gälla endast
om denne och den som utgivit ersättningen är ense om detta. I dessa fall skall
den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som utgivit ersättningen
såsom arbetsgivare.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall,
där förhållandena inle är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande arbele för annans räkning. Om inkomsten helt eller
delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall dessa förmåner
uppskattas efler de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.
Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligl de grunder som
gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

gift till sjukförsäkringen.

10

Föreslagen lydelse

arbetsgivaravgift tiil sjukförsäkringen.

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med
inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första
stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten år atl hänföra till anställning eller lill
annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen
skall omprövas

a) när
kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden undergått
ändring av belydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens
storlek.

b) när förtidspension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med
hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig
inkomst genom arbete, saml

c)
när delpension
enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan
pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och
inkomstförhållanden.

5 § -

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av
försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen.
I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall
framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst år atl hänföra till anställning
eller till annal förvärvsarbete, Beslul om tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit
att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när undanlagande som avses i 2 §
första slyckel sista punkten bHr giltigt eller upphör att äga giltighet.

c) när förtidspension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomst
genom arbete, samt

d) när delpension enligt särskild

lag beviljas den försäkrade eller

redan utgående sådan pension änd

ras med hänsyn till ändring i den

försäkrades arbets- och inkomstför

hållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske
förrän trettio dagar

' Senaste lydelse 1980:315.

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

efter
det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i
annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då
sjukpenningförsäkring enligt I § andra stycket skall upphöra på grund av att
den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller
har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid,
då den försäkrade bedriver sludier för vilka han uppbär särskilt
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för
doktorander, eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter
förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning skall den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i
sådana fall som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare får sänkning ske
när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning
att arbets-träningen pågätt sex månader.

Den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej sänkas under lid då den
försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär särskill vuxenstudiestöd
enligt studieslödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander
enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller dä
han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en
arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning. Sänkning får dock ske i
sådana fall som avses i första stycket b) eller c). Vidare får sänkning ske när
någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsätlning att
arbets-träningen pågått sex månader.

11

Z?ör«/försäkrad gör anmälan därom till den allmänna
försäkringskassan, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa
månadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete icke
utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid). Därvid äga 10 §
första-tredje slyckena icke tillämpning i fråga om sådan sjukpenning. Vid
beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter
föregående sjukpc-

Om en försäkrad gör anmälan till den allmänna
försäkringskassan skall i fråga om sjukperioder, som börjar efler nästa
månadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte
ulgå för de första tre, trettiotre eller niltiolre dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid), 1 fråga om sådan sjukpenning
lillämpas inte 10 § första-lredje slyckena. Vid beräkning av karenstid skall,
om en sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de

12

Prop. 1980/81:178

Föreslagen
lydcl.sc

Nuvarande lydelse

båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

En
försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, får övergå till
försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han har god hälsa
och ej har fyllt femtiofem år. En sådan ändring skall gälla från och med
månaden närmast efter den, då framställningen gjordes hos kassan, men får ej
lillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen blivit gällande.

riods slut. de båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må
övergå lill försäkring med kortare karenstid eller utan karenslid, om han ej
fyllt femtiofem år saml har god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med
månaden närmast efter den, då framslällning härom gjordes hos kassan, men må
ej äga tillämpning vid sjukdom, som inträffat innan ändringen blivit gällande.

1 fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning
av 5 § andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio
dagar ökas med det anlal dagar som svarar mol den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista
punkten all äga gihighel, skall belräffande sjukpenning, som svarar mot
inkomst av annal förvärvsarbete, gälla en karenslid av nittiotre dagar. Den
försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja
försäkring med kortare karenslid eller laan karenstid; och skall därvid jämväl
i övrigl dllämpas vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning .som avses i denna paragraf
utgivas vid .sjukdom, sotn inträffat medan undantagande ägde giltighet.

11 kap.

2§''

Med inkomst av anställ- Med
inkomst av anställ-

n i n g avses den lön ipe/jnfrtgar eller ning avses den
lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, naturaförmåner, i form av
kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnju- bostad eller bil, som en försäkrad
har til såsom arbetstagare i allmän eller /år/såsom arbetstagare i allmän
eller

' Senaste lydelse 1980:315.

Prop. 1980/81:178 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enskild tjänst. Till sådan inkomst enskild tjänst. Till
sådan inkomst

hånföres dock icke från en och sam- räknas dock inle från en och samme

me arbetsgivare åtnjuten lön som arbetsgivare utgiven lön som under

under ett år ej uppgått till femhund- ett år ej uppgått till femhundra

ra kronor. Såsom inkomst av anställ- kronor. Såsom inkomst av anställ

ning anses även ning anses även

a)
sjukpenning
enligl denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371)
om kontant

arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbets- f) utbildningsbidrag under arbets

marknadsutbildning och yrkesinrik- marknadsutbildning och yrkesinrik

tad rehabilitering i form av dagpen- tad rehabilitering i form av dagpen

ning och stimulansbidrag, ning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag
enligt studiestöds

lagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, i) dagpenning till värnpliktiga,

vapenfria tjänsteplikfiga och elever i vapenfria
tjänstepliktiga och elever i

bistånds- och katastrofutbildning bistånds- och kataslrofutbildning

under repetilionsutbildning, frivilli- under repetitionsutbildning, frivilli

ga som genomgå utbildning under ga som genomgår utbildning under

krigsförbandsövning eller särskild krigsförbandsövning eller särskild

övning inom värnpliktsutbildningen, övning inom värnpliklsutbildningen,

läkare under försvarsmedicinsk läkare under försvarsmedicinsk

tjänstgöring samt civilförsvarsplikti- tjänstgöring samt civilförsvarsplikti

ga, ga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

I) livränta enligt 4 kap. lagen om 1) livränta enligl 4 kap. lagen

arbetsskadeförsäkring eller motsva- (1976:380) om
arbeisskadeförsäk-

rande livränta som bestämmes med ring eller motsvarande livränta som

tillämpning av sagda lag, besläms med tillämpning av sagda

lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14

I fråga
om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för
arbele som någon utfört för någon annans räkning ulan att vara anställd i
dennes tjänst gäller i lillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra
stycket.

Vid
beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inle gälla beträffande lön lill svenska
medborgare, om svenska slalen eller, där lönen härrör från ulländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger elt bestämmande inflytande över
den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för lilläggspensionsavgifien.

Hänsyn skall ej heller las lill lön eller annan
ersättning frän främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i
rikel eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant
konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inle gälla
beträffande lön till svensk medborgare eller lill den som utan att vara
svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här
i riket

som ej är alt hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 S, i den mån regeringen sä förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som
i första stycket sägs för arbele som någon ulfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst .vA(;//i'«( i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn lagas
till lön eller annan ersällning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken år bosatt ulom riket eller är utländsk juridisk person, endasi i fall då
den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad / detla stycke sägs skall Icke gälla beträffande
lön till svensk medborgare, såframt svenska slaten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för avgifl till
försäkringen för tilläggspension enligl 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan
ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat
eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu
sagts och icke år svensk medborgare. Vad ;' detta stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön lill svensk medborgare eller den som utan atl vara svensk
medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15

riket enligt av riksförsäkringsverket enligt av riksförsäkringsverket
god-godtagen förbindelse har att svara lagen förbindelse har att svara för
för avgifl tdl försäkringen för tilläggs- tilläggspensionsavgifien.
pension enligl 19 kap. 1 §.

Den
som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses säsom
arbetsgivare.

6§-

Pensionspoäng
som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med del
vid årels ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två
decimaler.

Har
försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredjedelar av hel
förtidspension enligl 13 kap. 2 §, skall han, ulöver pensionspoäng enligt
första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften
och. om han åtnjutit två tredjedelar av hel förtidspension, två tredjedelar
av det poängmedellal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu
sagts skall icke gälla om pensionen enligl 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endasi en del av
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av poängme-

För varje
år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad, skall
pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån pensionsgrundande inkomst härrör
från inkomst av annat förvärvsarbete må dock pensionspoäng tillgodoräknas den
försäkrade endast såvida lilläggspensionsavgift enligl 19 kap. 3 § för året
lill fullo erlagls inom föreskriven lid. Utan hinder av att sådan
avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade
för de båda år som närmasl föregått del då pension vid bifall till ansökningen
skulle börja ulgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för
pensionsgrundande inkomst härrörande från inkomst som avses i 3 § första
stycket d).

För varje
år, för vilkel pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får dock pensionspoäng
tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggspensionsavgift för året till
fullo erlagls inom föreskriven lid. Utan hinder av att sådan avgiflsbelalning
inte sketl skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som
närmasl föregåti del då pension vid bifall lill ansökningen skulle börja ulgå.
Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d).

Senaste lydelse 1979:127.

Prop. 1980/81:178 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

deltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av
pensionen, som icke är samordnad med livräntan, och pensionen.

Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel
förtidspension, två tredjedelar av hel förtidspension eller halv
förtidspension, skall vid tillämpning av iredje stycket den pension som utgått
under den längsta tiden anses ha utgått under hela tiden. Har pensionerna
utgått under lika lång tid av året skall den för den försäkrade gynnsammaste
beräkningsgrunden tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad
för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid
tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligl nämnda paragraf skall
antagas hava tillgodoräknats honom för samma år,

7S''

Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från
försäkringen såvitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådanl
undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande inkotnst för den
försäkrade för tid efler ingången av årel näst efter del då anmälan gjordes
hänsyn icke lagas lill inkomst av annal förvärvsarbete eller till delpension
som avses i 2 § första stycket h).

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den
försäkrade med verkan från näsla årsskifte, dock lidigasl från del som
inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats,
äger den försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller ålerkallelse skall, där den försäkrade är
omyndig, göras av förmyndaren, som därvid har all visa att den försäkrade samtycker
lill åigärden.

Anmälan av försäkrad, som är

ö Senaste lydelse 1979:86.

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

gift, är ulan verkan, om icke hans make samtycker till
undanlagandel. Är maken omyndig eller borlovaran-de, ankommer del på förmyndare
eller god man att lämna samiycke. Särskill samiycke är ej erforderligt, om den
försäkrade är förmyndare eller god man för sin make. Vägras samtycke, åger
riksförsäkringsverket medgiva undanlagandel, om särskilda skäl föreligga.

Föreslagen lydelse

17

12 kap.

2§

Ålderspension
utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena samt 3 och 4 §§, för år
räknat sextio procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken
pension skall utgivas, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton
år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hansyn lagas
endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan
del antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet
trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. 7§ ägt gihighel för den
försäkrade, skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio procent av så
stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhållandet
mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

Ålderspension
utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena saml 3 och 4 §§, för år
räknal sextio procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken
pension skall betalas och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton
år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för mindre än irellio år, skall hänsyn tas
endasi lill så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan
det anlal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.

Har
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, skall hans ålderspension
utgöra sextio proceni av så slor del av den i första stycket angivna produkten,
som svarar mol förhållandel mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats den för-

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av
undantagandet icke tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förluslig mer än en
poäng. Ej må med tillämpning av vad nu sagts talet trettio ökas till mer än
femtio. Vad i detla stycke stadgas skall äga molsvarande tillämpning i fall då
pensionspoäng jämlikt 11 kap. 6§ första stycket på grund av underiålen
avgiflsbelalning icke lillgodoräknais den försäkrade.

Börjar ålderspension ulgå lidigare än från och med den
månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas
med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår
lill ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om
pensionen börjar ulgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå
förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda
ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad,
under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till lid, då den
försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad till
tilläggspension i form av ålderspension.

18 Förestagen lydelse

säkrade, och talet irellio ökat med etl för varje år, för
vilket den försäkrade till följd av underiålen avgiflsbelalning inle
tillgodoräknats pensionspoäng. Vid tillämpning av vad nu s-dgts får talet
trettio ej ökas till mer än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och
med den månad varunder den försäkrade fyller sexliofem år, skall pensionen
minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå
återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem
år. Om pensionen börjar ulgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas
pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde
nämnda ålder; härvid/i7r hänsyn dock ej las till tid efter ingången av den
månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller lill tid, då den
försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berättigad till
tilläggspension i form av ålderspension.

13 kap.

2f

Uppgår den försäkrades
sjukpen- Uppgår den försäkrades sjukpen-

ninggrundande inkomst vid tidpunk- ninggrundande
inkomst vid tidpunk-

' Senaste lydelse 1979:127.

Prop. 1980/81:178

Nuvarande' lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar
det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minsl tvä av de fyra år, som närmast
föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med
tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunklen
för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomst uppgående till belopp som nu
sagts icke fastställts, men skulle ha fastställts, därest den allmänna
försäkringskassan haft kännedom om samtliga de förhållanden som skola ligga
till grund för fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension
skulle börja ulgå från och med den månad varunder han fyller sexliofem år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande alt den försäkrade för
varje år från och med del då förtidspensionen börjar utgå till och med det då
han uppnår sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande
medeltalet av de pen-sionspoänglal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra
år som närmast föregåti del år då pensionsfallel inträffade eller, om pensionen
därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton
år till och med del som närmasl föregåti pensionsfallel. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de år intill ett anlal av hälften.

19

Föreslagen lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar
det vid arets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått
det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning
av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för
pensionsfallel den sjukpenninggrundande inkomslen inte har fastställts lill
ett sådanl belopp, men så skulle ha skett, om den allmänna försäkringskassan
haft kännedom om samtliga de förhållanden som skall ligga till grund för
fastställandet.

Hel
förtidspension molsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som
skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och
med den månad varunder han fyller sextiofem år. Härvid skall ålderspensionen
beräknas under anlagande atl den försäkrade för varje år från och med det då
förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofyra års
ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal,
vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under
samtliga år från och med del då han fyllt sexton år lill och med del som
närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses
från de år intill etl antal av hälften.

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade
eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension
enligt denna paragraf må ej ulgå, om undantagande enligl 11 kap. 7 § ägde
giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade .samt undantagandet
tillika föranlett, att den försäkrade för någol av de fyra närmast föregående
åren gått förlus-tig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts
ittgå, om den försäkrade vid sextiofem års ålder icke kan komma i åtnjutande av
ålderspension enligl 12 kap.

för vilka
pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är
lägst.

Pension
enligt denna paragraf/år ej ulgå, om den försäkrade vid sexliofem års ålder
inte kan bU berättigad lill ålderspension enligt 12 kap.

15 kap.

1 §

Är försäkrad, 50/71 är svensk medborgare, född under
något av åren 1896-1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket
talet Irellio utbytas mot talet tjugu. Beträffande försäkrad som nu sagts skall
12 kap. 2 § andra stycket icke äga liUämpning.

Om
försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1915-1923, skall
vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena talet trettio utbytas
mot talet tjugu ökat med ell för varje år, som den försäkrade är född senare än
år 1914; och skall för varje år, som den försäkrade är född senare än år 1914,
ökning som i 12 kap. 2 § andra stycket sägs ske med en tiondel av det antal år,
för vilket den försäkrade lill följd av imdanlagandet icke tillgodoräknats
pensionspoäng eller gått förluslig mer än en poäng.

Om en försäkrad är svensk medborgare och född under något
av åren 1896-1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket talet
trettio utbytas mot talet tjugu. Belräffande en .sådan försäkrad idl-lämpas inte
bestämmelserna i 12 kap, 2 § andra stycket.

Om en
försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1915-1923, skall
vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra slyckena talet trettio utbytas
mot talet tjugu ökat med elt för varje år som den försäkrade är född senare än
år 1914. Dessulom skall för varje år, som den försäkrade är född senare än år
1914, en ökning som i 12 kap. 2 § andra slyckel sägs ske med en tiondel av det
antal år, för vilket den försäkrade lill följd av underlåten avgiflsbelalning
inte tillgodoräknats pensionspoäng.

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21

17

Det pensionsbelopp, som först förfaller lill betalning
efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade
tillkommande sjukpenning enligl denna lag i den mån pension och sjukpenning
belöpa på samma månad. Minskningiow nu sagts skall ske även med sjukpenning
som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande. Beviljas förtidspensionen atl utgå i omedelbar anslutning till
sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i
anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet
att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första
hand minskas folkpension. Vad i detta stycke siad-gas om minskning av pension
då sjukpenning har utgått gäller även när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och särskilt vuxensludiebidrag enligt 7 kap. studieslödslagen
(1973:349) har utgått.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c)
befunnits all den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berättigad
att vid sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning
utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den

kap.

Det pensionsbelopp som försl förfaller till betalning
5e(/ö/! förtidspension beviljats skall minskas med den sjukpenning den
försäkrade har rätl lill enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning
belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som
utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning lill
sjukbidrag, skall minskningen dock göras endasi på del belopp, varmed pensionen
i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget.
I första hand minskas folkpensionen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning
av pensionen då sjukpenning har ulgålt gäller även när dagpenning enligt 16 §
arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7
kap. studieslödslagen (1973: 349) har utgått.

Om den omprövning som skall ske enligl 3 kap. 5 § första
stycket b) har lell lill att den försäkrade även efter del att pensionen
beviljals är berättigad all vid sjukdom uppbära sjukpenning, skal! för dag,
då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av
pensionen

s Senaste lydelse 1979:1125,

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

överstiger vad som skulle hava ulgålt om sjukdomsfallet
inträffat efler det pensionen beviljats.

Vad i första och andra slyckena sägs skall äga molsvarande
tillämpning belräffande belopp, varmed förtidspension ökas ; anledning av
ytterligare nedsättning i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda
sig inkomst genom förvärvsarbete.

22 Föreslagen lydelse

endasi i den mån den överstiger vad som skulle ha utgått
om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller i
tillämpliga delar beträffande belopp som förtidspensionen ökas med, om den
försäkrades förmåga eller möjlighet att få inkomst genom förvärvsarbete ytterligare
nedsätts.

Om
avgifler för finansiering av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och
försäkringen för tilläggspension föreskrivs i lagen (0000:000) om
socialavgifter.

19 kap. If

A rbelsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år
erlägga socialförsäkringsavgift lill sjukförsäkringen, folkpensioneringen och
försäkringen för tilläggspension.

Avgifl lill sjukförsäkringen och lill folkpensioneringen
utgår å summan av vad arbelsgivaren under året ull arbetstagare hos honom i
penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom
lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgifl tdl försäkringen för tilläggspension utgår å
summan av vad arbelsgivaren under årel till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning
för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det
vid årets ingång

• Senaste lydelse 1980:315.

Prop. 1980/81:178 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gällande basbeloppet midlipHcerai med del beräknade
genomsnittliga anlalel arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, .som under hela året varil anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varil anställd i mindre
omfattning, medräknas I motsvarande mån. Del antal arbels-limmar per år som i
allmänhet skall anses molsvara full arbetstid faslställes av regeringen efter
förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga anlalel arbetstagare beräknas
med en decimal. Om särskilda skål föranleda därtill, må avgifl beräknas på
säll som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligl denna paragraf skall
hänsyn icke tagas idl arbetstagare, vars lön under årel ej uppgått lill
femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall
vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enhgl
lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbele som
utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare
som varit bosall ulomlands och utfört arbetet utom rikel. Såvitt angår
försäkringen för idläggspen-sion skall hänsyn icke lagas tdl arbetstagares lön
eller ersättning i vad den för år räknat överstiger.sju och en halv gånger det
vid årels Ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

vid årels ingång uppnått sexliofem års ålder, så ock från
arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning lill honom antingen enligt 11
kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom Inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt
härstä-des, avser arbete ulom riket.

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
.sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligl 3
kap. 16 § eller 4 kap. 12 §. A vgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de
fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersällning för
vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.

Den som
har utgivit ett bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) skal! erlägga
avgift ull försäkringen för tilläggspension som om bidragel hade utgjort lön
från honom som arbetsgivare. Vid beräkningen av avgiften skall den som fått
bidragel anses som en arbetstagare som under hela året varit anställd med full
arbetstid.

Föreslagen lydelse

24

Försäkrad,
som vid utgången av visst år år inskriven hos allmän försäkringskassa och ej
fylh sexliofem år

Sjukförsäkringen finansieras, förutom genom avgifter som
avses i i §, av statsmedel.

'"Senaste lydelse 1979:127,

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

och ej heller för någon del uv sumina år åtnjutit hel
förtidspension enligl denna lag eller för hela årel åinjutil hel ålderspension
enligt samma lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkrings a v
g ifl under förulsäliiung au han under året haft inkomst av annat
förvärvsarbete enligl 3 kap. 2 §.

Vid beräkning av avgifl enligt första stycket äger 3 §
andra och fjärde slyckena samt 11 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

25

Föreslagen lydelse

Slatsbidrag lämnas med femlon procent av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens koslnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., samt
för förvahning.

Slatsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna
för den allmänna försäkringen för förmåner enligl lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m. rn., samt för cenirala sludiestödsnämnden
med anledning av att sådana återbetalningsplikliga studiemedel som belöper på
en studerandes sjukperiod enligl studieslödslagen (1973:349) inle skall
återbetalas.

3 § '

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos
allmän försäkringskassa, skall för nämnda år erlägga socialförsäkringsavgifi
lill folkpensioneringen under förutsättning att han under årel haft inkomst av
annat förvärvsarbete enhgl 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock ej av den som vid
årels ingång uppnått sexliofem års ålder och ej heller av den som för någon del
av samma år åinjutil hel förtidspension enligl denna lag eller för hela årel
åinjutil hel ålderspension enhgl samma lag.

Vid beräkning av avgifl enligl första stycket läges icke
hänsyn till inkomst som för år räknat ej uppgått

Folkpensioneringen finansieras, föriaorn genom avgifter
som avses i 1 §, av statsmedel, om ej annal särskill föreskrivits.

11 Senaste lydelse 1979:127,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

tdl femhundra kronor.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts
pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annal förvärvsarbete,
skaliför nämnda år erlägga tilläggspension s a v g ift å den pensionsgrundande
inkomslen, i vad denna härrör från inkomst av annal förvärvsarbete.

Avgifl
erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d).

4 § '

Avgift lill sjukförsäkringen enligl

1 § eller .sjukförsäkringsavgift
enligl

2 skall utgå med tio och fem tiondels
procent av del belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på
grund av undantagande enligl 11 kap. 7§ ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid,
beräknas dock avgift enligl 2 § efter den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, myndighel fastställer med hänsyn lill
den inverkan undantagandel eller karens-liden bedömes få på försäkringens ulgif
ler. Influtna avgifler fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till
läckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknal
de kostnader enligt lagen (1974:525) om ersällning för viss
födelsekontrollerande verksamhel rn. rn., som åvila kassorna, samt för
förvallning, lill den del utgifterna

A vgiflsultagel tUl försäkringen för tilläggspension skall
vara så avvägt att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel
finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter
för försäkringen samt den fondering som behövs.

Beslut
om avgiftsuttaget för ett visst

år skall fattas senast under årel dess

förinnan . Riksförsäkringsverket

skall vart femte år föreslå avgiftsuttag

för nästföljande sju år, i den mån

uttaget inte redan beslutats.

12 Senaste lydelse 1980:1039,

Prop. 1980/81:178 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifler
skola även läcka de koslnader som under året uppkommit för den allmänna
försäkringen för förmåner enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsalta läkemedel m. m. sarnl för cenirala studiestödsnämnden i anledning
av att åierbelalningsplikiiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligl studiestödslagen (1973:349) Icke skola återbetalas, tdl den del
kostnaderna icke skola läckas med statliga medel enligl 7 § andra stycket. För
reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel lill och från
fonden.

Ifråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. förslå stycket
lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften ull sjukförsäkringen enligt
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighel
fastställer. Procentsatsen skall för visst år Ulgöra bestämd andel av den i
första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela anlalel sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmasl föregått det år då
procentsal-sen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fart}'g med en
brultodräktighet understigande trehundra regislerton. Procentsatsen beräknas
med två decimaler.

Prop. 1980/81:178 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§' Avgifl tdl folkpensioneringen enligt 1 eller 3 §
skall utgå med åtta och fyra tiondels proceni av det belopp, på vilket avgiften
skall beräknas. 1 fråga om sjöman som avses i I H I mom. första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer
med motsvarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras slalen.

5§'

A vgift ttll försäkringen för tilläggspension enligl 1 §
samt tilläggspensionsavgifl enligl 3 § skola ulgå efter en procentsals, som
faslställes 1 sär-skdd lag. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgif lerna
I förening med andra tillgängliga medel förslå tdl bestridande av
pensionsiabeialning-ur, förvaltningskostnader och andra försäkringen för
tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som finnes
erforderhg.

Beslul om den procentsats, som skall lillämpas för
visslår, skall fallas senasl under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket
åligger att vart femte år framlägga förslag belräffande procentsatserna under
nästföljande sju år, i den mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola Ingå lill
en fond, benämnd allmänna pensions-

13 Senaste lydelse 1980:1039. '■I Senaste lydelse
1979:127,

Prop. 1980/81:178 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fonden, med vars tillgångar kost-n a derna för
försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskih.

6§ Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast
driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att
arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enhgt denna lag som om förpliktelserna
ålegat redaren själv. Har redare lill följd härav eriagt avgiftsbelopp, äger
han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.

7 §'5

Statsbidrag utgår för varje år med femton proceni av
allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de
kostnader enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhel m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

Slatliga medel utgår vidare för varje år med femlon
procent av de kostnader som under årel uppkommit för den allmänna försäkringen
för förmåner enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m., samt för centrala sludiestödsnämnden i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligl studieslödslagen (1973:349) icke skola återbetalas.

IS Senaste lydelse 1979:1134.

Prop. 1980/81:178 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förutom genom avgifter enligt 1 och 3 §§ bestridas
kostnaderna för folkpensioneringen av statsmedel, om ej annat särskill
föreskrivits.

ifi

9 §

Om debitering och uppbörd av

avgifler enligt 1 § samt av tilläggspensionsavgifler
enligl 3 § ävensom angående befrielse i vi.s.sa fall från skyldighet atl
erlägga avgifl av sistnämnda slag gälla särskilda bestämmelser.

10 §

Om debitering och uppbörd av

sjukförsäkringsavgifter ocl: avgifler till
folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga
.sjukförsäkringsavgift enligl 2 § eller avgifl idl folkpensioneringen enligl 3
§, avlida skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) äga molsvarande
tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga .sådan avgifl.

11 §

/ avräkning å de avgifler, som

tillkomma allmän försäkringskassa, äger kassan av
statsverket erhålla förskott enligl de föreskrifter regeringen utfärdar.

20 kap,

4§

Har någon genom orikliga uppgif- Har någon
genom orikliga uppgif-

ter eller genom underlåtenhet alt ter eller genom
underlåtenhet all

1* Senaste lydelse 1979:127.

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31

fullgöra
honom åvilande uppgifls-eller anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat
att ersättning ulgålt obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon
eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han
skäligen bort inse delta, skall återbetalning ske av vad för myckel utbetalats,
där ej i särskill fall anledning föreligger alt helt eller delvis eftergiva
ålerheialningsskyldighel.

Har återbetalningsskyldighet

ålagts
någon enligt första stycket, må vid senare utbetalning lill honom i avräkning å
vad för mycket ulgålt innehållas skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må
tillika göras för ogulden tilläggspensionsavgifl, såvida enligt 11 kap. 6 §
första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade
för del år som avgiften avser.

fullgöra
en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annal sätt förorsakat att
ersättning utgått obehörigen eller med för högl belopp, eller har någon eljest
obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen
bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats, om
inle i särskill fall anledning föreligger all helt eller delvis efterge
återbelalningsskyldighelen.

Har återbelalningsskyldighet

ålagts
någon enligt första stycket./nr vid senare utbetalning till honom i avräkning
på vad som för mvcket utgått innehållas ett skäligt belopp. Avdrag på
tilläggspension får även göras för obetald egenavgift för lill-läggspension, om
enligl 11 kap. 6§ första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften
tillgodoräknats den försäkrade för det år som avgiften avser oavsett an
avgiften inle erlagts.

Beträffande
fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad dårom föreskrivs i
författning som avses i 11 kap. 4 §.

14 §

Belräffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla
vad därom är stadgat i författning som avses i 11 kap. 4 § eller 19 kap. 9 §
eller 10 § första Slyckel. 1 fråga om besvär över beslul i ärende, som avses i
19 kap. 10 § sisla stycket skall vad som gäller belräffande besvär över beslul
enligl 15 § 1 mom. förordningen om slallig inkomstskatt äga motsvarande
lill-lämpning.

1.
Denna lag
Iräder i kraft den 1 januari 1982.

2.
Äldre
bestämmelser i 3 kap. 11 § gäller fortfarande för försäkrade för

Prop. 1980/81:178 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilka undantagande enligt 11 kap. 7*} i dess äldre lydelse
ägt giltighet.

3. För försäkrade som är födda år 1923
eller tidigare och för vilka undanlagande enligt 11 kap. 7§ i dess äldre
lydelse ägt giltighet, gäller fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15
kap. I § i deras förutvarande lydelse. För försäkrade som är födda år 1923
eller tidigare och för vilka sådant undantagande varit gällande under år 1981
gäller alltjämt äldre bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§. 11 kap. 7 §, 13 kap. 2
§ och 17 kap. 1 §. Anmälan som avses i 11 kap 7 S första slyckel i dess äldre
lydelse får utan hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan
från och med ingången av året näst efter del då anmälan har återkallats. Ny
anmälan får inle göras.

4. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 och
6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som
belöper på tid före ikraftträdandel.

5. Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i
denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1980/81:178 33

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om
arbelsskadeförsäkring' dels att 4 kap. 8 § samt 7 kap. 3 och 4 §§ skall
upphöra all gälla, dels all 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. I § saml 7 kap. 1
och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §

Den som förvärvsarbetar är försäkrad för arbetsskada
enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning
i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

Annan förvärvsarbetande än ar- Annan förvärvsarbetande än ar-

betstagare
är försäkrad under förut- betstagare är försäkrad under förutsätlning all
han är bosall i Sverige sättning att han är bosall i Sverige. och att
undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring ej gäller för honom.

3 kap. . 6§ Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som ärsjukpenningförsäkrad enligt 3 kap.
lagen (1962:381) om

allmän försäkring: .

hans sjukpenninggrundande inkomst enligl 3 kap. 2 § nämnda
lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap.
lagen om allmän

försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande
inkomst för honom enligl 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 OOO.pnor,

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket
eller som i annal fall

genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § äger Sjukpenningunderlaget får ej be-

■ Lagen omtryckt 1977:264. 2 Senaste lydelse
1979:1165.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34

motsvarande
tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenning-underlaget får ej
beräknas till högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det
basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årets
början.

räknas
till högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap. 8§ Inkomst som enligt 11 kap. 7§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring har undantagits från försäkringen för tilläggspension
inräknas i livränteunderlaget utan hinder av 3 kap. 2 § första stycket fjärde
meningen samma lag.

6 kap. 1§

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap.
samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av
förtidspension eller familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan,
utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Livränta enligl 5 kap. lill änka eller kvinna som avses i
5 kap. 6 § utgår från och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i
den mån hon ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och
tilläggspension i form av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som
är beräknad på 65 procent av livränteunderlagei enligt 5 kap. 2 §.
Bestämmelserna i 4 kap. 4 § Iredje stycket har därvid molsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt
utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande från försäk- Om den försäkrade till följd av

tillgodoräknats
pensionspoäng enligt Il kap. 6§ lagen om allmän försäkring för år efter det
då arbetsskadan har inträffat, skall vid tilllämpning av denna paragraf och
4 kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggs-

ringen för tilläggspension enligt 11 underlåten
avgiftsbetalning ej har

kap. 7 § lagen om allmän försäkring att gälla efter del
att arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4
kap. 4 § hänsyn tagas till tilläggspension .som skulle ha utgått om
undantagande ej hade

Nuvarande lydelse

anmälts. Motsvarande skall gälla, om den försäkrade lill
följd av underiålen avgiftsbetalning ej har tillgodoräknats pensionspoäng enligt
11 kap. 6 § nämnda lag för år efter det då skadan har inträffat.

Föreslagen lydelse

pension som skulle ha utgått om avgifl hade eriagts.

7 kap. 1 §

För
finansiering av arbelsskadeförsäkringen erlägges årligen avgifter enligl
delta kapitel. För staten gäller särskilda bestämmelser som meddelas av
regeringen.

Om
avgifler för finansiering av arbelsskadeförsäkringen föreskrivs i lagen
(0000:000) om socialavgifter. För staten gäller särskilda bestämmelser som
meddelas av regeringen.

2 §

Arbetsgivare
erlägger avgift på summan av vad han under året har utgiva som lön lill
arbetstagare I pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil
eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sisla meningen lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbele. Vid
beräkningen av avgiften tages ej hänsyn tdl arbetstagare vars lön under årel
har understiga 500 kronor.

Avgiften till arbelsskadeförsäkringen skall utgå efter en
procentsals som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra
tillgängliga medel täcker

1.
ersättningar
enligl denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt
lagen (1916:235) omförsäkring för olycksfall i arbele, lagen (1929:131) om
försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

2.
kostnader
som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17juni 1916 (nr235) omförsäkring för olycksfall i arbete m.
m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m. m. lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.
och lagen (1977:268)

3 Senaste lydelse 1979:653.

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av barn ull den del lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 § lagen om
allmän försäkring. Avgifl erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har
utgivit lill barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Försäkrad
som under året har haft inkomst av unnat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring erlägger avgift enligl de grunder som anges för sjukförsäkringsavgift
i 19 kap. 2 § samma lag.

36

Föreslagen lydelse

om uppräkning av yrke.sskadelivrän-lor m. m.,

3. förvahningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvahningskostnader enligt första stycket 3 avses
omkostnader för riksförsäkringsverkels och de allmänna försäkringskassornas
verksamhel belräffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som
skall anses svara mot förvahningskostnader fastställs genom särskdd lag-

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för
ett visst år skall fallas senasl under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och
förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslul ej redan
har fattats.

3 §

Avgift utgår efler procentsats som faslställes i lag.
Procentsatsen skall vara avvägd så att avgifterna tillsammans med andra
tillgängliga medel täcker

1.
ersättningar
enligl denna lag saml ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt
lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om
försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2.
kostnader
som föranledes av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar
enligl lagen

Prop. 1980/81:178 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den 17juni 1916 (nr235) omförsäkring för olycksfall i
arbele ni. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i aidedning
av yrkesskada m. m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadeliv-räntor
rn. m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.,

3.
förvaltningskostnader,

4.
behövlig
fondbildning.

Med förvallningskostnader enligt första Slyckel 3 avses
omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas
verksamhel belräffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som
skall anses svara mol förvaltningskostnader faslställes genom särskild

lag'

Beslut om procentsats och förvali-ningskosinadsandel för
visst är skall fattas senasl under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket
skall vart fem-le år föreslå procentsats och förvalt-ningskoslnadsandel för de
sju följande åren, i den mån beslut ej redan har faltals.

4§

Om debttering och uppbörd av avgifl gäller särskilda
bestämmelser.

A vgiflerna föres idl en fond, kallad
arbelsskadeförsäkrlngsfonden, som förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskih.

1.
Denna lag
iräder i kraft den 1 januari 1982.

2.
Äldre
bestämmelser i 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § gäller
fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet samt i
fråga om försäkrade för vilka undantagande från försäkringen för

Prop. 1980/81:178 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger giltighet efler ikraftträdandel.

3. Äldre bestämmelser i 7 kap. gäller fortfarande i fråga
om avgifter som belöper på lid före ikraftträdandet.

4
Försiag till

Lag
om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom
föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna
lydelse.

4 §

Nuvarande
lydelse

Vid
tillämpning av 3 § skall, då undantagande enligt 11 kap. 7§ lagen om allmän
försäkring gälU, hänsyn tagas till tilläggspension, som skulle ha utgått om
undantagande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

Föreslagen
lydelse

Vid
tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ första stycket
lagen (1962:381) om aWmän försäkring på grund av underlåten avgiftsbetalning
icke tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den tilläggspension, som
skulle ha utgått om avgift erlagts.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1982. Har undantagande från försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för
försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott enligt 3 § hänsyn tagas till
den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom
föreskrivs alt 4, 13 och 21 §§ lagen (1979:84) om delpensions-försäkring skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

För all
någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han från och med
det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning all
han för minsl tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för
tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid
tillämpning av första stycket skall i förekommande fall lagas hänsyn även till
år, för vilkel den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst om han inte hade anmäh undantagande från
försäkringen för tilläggspension eller hade underlåtit all eriägga
tilläggspensionsavgifl.

Vid
tillämpning av första slyckel skall i förekommande fall tas hänsyn även till
år, för vilkel den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst om han inte hade underlåtit att erlägga
till-läggspensionsavgift.

13 § För
försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den
förvärvsinkomst, som han efler arbelstidsminskningen kan antagas tills vidare
ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn
härtill. Vidare tillämpas 8 § öch 9 § andra stycket vid beräkningen av
pensionsunderlaget.

Den
försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstids-minskningen beräknas
med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspension som han har tillgodoräknats
för de närmasle tre åren före arbelstidsminskningen, dels det basbelopp som
gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för
varje år. Har inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng
för året, skall i stället tillgodoräknas

Den
försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbelstidsminskningen beräknas
med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspension som han har tillgodoräknats
för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som
gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för
varje år. Har inkomslen någol år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng
för året, skall i stället tillgodoräknas

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

motsvarande
del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till
pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inle hade
underiåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

motsvarande del av en pensionspoäng. 1 förekommande fall
skall tagas hänsyn även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha
tillgodoräknats om han inle hade anmält undanlagande från försäkringen för
llll-läggspension eller hade underlåtit atl eriägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbelstidsminskningen under den
etlårsperiod som avses i 3 § endasi förvärvsarbetade som anställd, som
uppdragstagare eller som bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas
enligl 12 §. En förutsättning härför är att ersättningen vid inkomsttaxeringen
är att hänföra till inkomst av tjänst.

Om
avgifter för finansiering av delpensionsförsäkringen föreskrivs i lagen
(0000:000) om socialavgifter.

21 §

För finansiering av delpensions-försäkringen erlägger
arbetsgivare århgen avgift enligl de grunder som anges för
socialförsäkringsavgifi lill sjukförsäkringen i 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Avgift erläggs med 0,50 procent av a vgiftsunderlaget.

Den som under året har haft inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen otn allmän försäkring erlägger avgifl
till delpensionsförsäkringen enligl de grunder som anges för
socialförsäkringsavgifi tid folkpensioneringen i 19 kap. 3 § samma lag och
efler procentsats som anges i första stycket.

Ifråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enhgl lagen om allmän försäkring,
m. m. och uppbördslagen (1953:272). Avgifterna skall ingå tdl en fond, som
förvaltas av riksförsäkringsverket.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1982.

2.
För den som har
anmält undantagande från försäkringen för tilläggs-

Prop. 1980/81:178 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
4 och 13 §§ ideras äldre lydelse alltjämt gälla.

3. Äldre
bestämmelser i 21 § gäller fortfarande i fråga om avgifler som belöper på tid
före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.' dels att rubriken till lagen skall ha nedan
angivna lydelse, dels alt 1, 28 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Lag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.

Föreslagen lydelse

Lag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000)
om socialavgifter.

If

Angående
debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligl lagen (0000:000)
om socialavgifter skall gälla vad som föreskrivs nedan.

Angående debitering och upp

börd av avgifler från arbetsgivare

enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring, lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen

(1960:77)
om byggnadsforsknings-avgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen
(1971:282) om arbelarskyddsavgift saml lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall
gälla vad nedan stadgas.

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift:
summan av arbetsgivarens avgifter enligl 1 § första stycket;

avgifisunderlag:
belopp vara avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för
arbetsgi-

I denna lag förstås med

avgifisunderlag: de( belopp på vilkel avgifter, som avses
i 1 §, skall beräknas för arbelsgivaren;

ut gift sår: det kalenderår för ut gift sår: det kalenderår för

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2 Senaste lydelse 1977:283,

3 Senaste lydelse 1979:652,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig avgifl: arbetsgivaravgift som påföres vid den
årliga avgiftsdebiieringen för nästföregående ulgiftsår;

preliminär avgifl: belopp som enligl debitering skall
erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår atl
erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgifl: arbetsgivaravgift som skall erläggas
enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiieringen
avslutats.

Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift tid sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbelarskyddsavgift och arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det konlanta arbetsmarknadsstödet skall med lön
enligl denna lag förslås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke
liUämpning i fall där ersättningen utgått till ulomlands bosatt person och
avser arbele utom rikel eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128
s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

vilkel
avgiftsunderlaget skall bestämmas;

slutlig
avgifl: summan av de arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare påförs vid den
årliga avgiftsdebiteringen för del nästföregående utgiftsåret;

preliminär
avgift: del belopp som enligl debitering skall betalas eller annars betalas i
avräkning på den slutliga avgiften;

kvarstående
avgift: del avgiftsbelopp som återstår alt belala sedan den preliminära
avgiften avräknats från den slutliga avgiften;

tillkommande avgift: den arbetsgivaravgift som skall
betalas enligl ett beslul om debitering som har fattats sedan den årliga
avgiftsdebiieringen avslutats.

Med lön
förstås i denna lag detsamma som / lagen (0000:000) om socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola
föreskrifierna i punkt 13 av anvisningarna 111132 § kommunalskallelagen
(1928:370) äga molsvarande liUämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives
om avgift .som där avses äger molsvarande tillämpning på annan avgifl som
uppbäres enligt förevarande lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

Vid tdlämpning av denna lag skall sådanl bidrag som avses
i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som lön och
den som utgivit bidraget som arbetsgivare.

3§

Avgifisunderlag bestämmes av Avgiftsunderlaget fastställs av
riks-

riksförsäkringsverket
och angives i försäkringsverket och avrundas lill hela hundralal kronor, så
att över- närmasl lägre hundralal kronor. skjulande belopp, som icke uppgår
lill helt hundratal kronor, bortfaller.

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då
dödsfallet inträffade, avgifisunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och
avse både lön, som den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4r

Vid beslämmande av avgifisun- Vid beslämmande av avgiftsun

derlag skall utöver vad som framgår derlagel skall värdet av naiuraför-

av de I 1 § angivna författningarna mån i form av kost, bostad eller bil

gälla följande. uppskattas efter regler, som
fastställs

Värdet av naturaförmån i form av av regeringen eller efter regeringens

kost, bostad eller bil skall uppskattas bemyndigande av riksförsäkrings-

efter regler, som fastslällas av rege- verket. Värdet av bilförmån skall

ringen
eller efter regeringens be- bestämmas
enligt schablon på

•* Senaste Ivdelse 1979:652,

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

myndigande av riksförsäkringsverket. Värdet av bilförmån
skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska
kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka
i privat bruk om 1 000 mil. Vad angår naturaförmån i form av kost och bostad åt
arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall dock
värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner lill
ombordanslällt manskap som eriagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av
pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin
lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så
medgiver-. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå
till minst en tiondel av lönen saml må avse arbetstagare i viss verksamhet
eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning
för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civd-försvarslagen
(1960:74) skall i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning icke
beaktas vid beslämmande av avgiftsunderlag.

46
Föreslagen lydelse

grundval av genomsnillliga faktiska koslnader för innehav
av bilar i olika pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka i privat bruk om
1 000 mil. Värdet av naturaförmån i form av kost och bostad ål sådana arbetstagare
som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt skall
dock beräknas efter de grunder, enligt vilka molsvarande naturaförmåner lill
ombordanslällt manskap som eriagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.

28 §'

Arbetsgivaravgift,
som uppbäres av riksförsäkringsverket, skall, där verket ej medgivit annal
betalningssätt, erläggas genom inbetalning lill

Arbetsgivaravgift
skall, om riksförsäkringsverket ej medger annal betalningssätt, betalas genom
insättning på verkets postgirokonto med

5 Senaste lydelse 1976:1016.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

särskild
avgifl och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilkel den
särskilda avgiften eller räntan beräknats.

verkets postgirokonto medelst inbetalningskort, vdka
skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant
kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp
och räntor skola i den mån de inflyta eller utbetalas lill arbetsgivare
fördelas mellan avgifter, som avses i 1 § första stycket eller eljest uppbäras
med tillämpning av denna lag, enligt följande:

preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgifterna
ingå i summan av de under samma utgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående avgifl och överskjutande preliminär avgift,
så som avgifterna ingå i summan av motsvarande slutliga avgifler;

tillkommande
avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas enligt 31 §, så som
avgifterna ingå i summan av de slutliga avgifler som påförts vid närmast
föregående årliga avgiftsdebilering; samt

Sedan den
årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preliminär avgift för
utgiftsåret / fråga omfördelas enligl de bestämmelser som gälla för kvarstående
avgift.

inbetalningskort
som skad vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning med sådant kort
sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och ränlor skall i den mån de inflyter eWer
utbetalas till arbetsgivare fördelas mellan ohka avglftsåndamål enligt
följande:

preliminär avgifl för visst utgifts-år, så som avgifterna
ingår i summan av de under samma ulgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående
avgifl och överskjutande preliminär avgifl, så som avgifterna ingår i summan
av molsvarande slutliga avgifler;

tillkommande
avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas enligl 31 §, så som
avgifterna ingår i summan av de slutliga avgifler som påförts vid närmast
föregående årliga avgiftsdebilering; saml

Sedan den
årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preliminär avgift för
ulgiftsåret omfördelas enligt de bestämmelser som gäller för kvarstående
avgift.

39 §

Tilläggspensionsavgifl
enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall, med iakttagande av vad i
40 § sägs, debiteras och uppbäras / enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen.

Egenavgifter
till försäkringen för tilläggspension skall, med iakttagande av vad som sägs i
40 §, debiteras och uppbäras enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Prop.
1980/81:178 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifler som belöper på tid före
ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning

Härigenom
föreskrivs atl 1, 2 och 4 §§ reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

De
penningmedel, som enligl 19 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ingå till allmänna pensionsfonden, skall på det sätt som nedan stadgas
förvallas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och
fjärde fondstyrelserna. Därvid får dock de medel som överförs till fjärde
fondstyrelsens förvaltning uppgå till högsl 1 850 miljoner kronor.

De
penningmedel, som enligl 4 kap. 3 § lagen (0000:000) om socialavgifter skall
ingå till allmänna pensionsfonden, skall på det sätl som föreskrivs nedan
förvallas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, iredje och
fjärde fondstyrelserna. Därvid får dock de medel som överförs till fjärde
fondstyrelsens förvallning uppgå till högst 1 850 miljoner kronor.

2 § -

Del
åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifler till försäkringen för
tilläggspension överföra

1. till
första fondstyrelsens för

valtning avgifter, som enhgl 19 kap.

1 §
lagen (1962:381) om allmän för

säkring erläggas av staten, kommu

ner och därmed jämförliga samfäl

ligheter saml bolag, föreningar och

stiftelser, i vilka staten, kommun

eller därmed jämförlig samfällighet

äger ett bestämmande inflytande;

2. lill
andra fondstyrelsens för

valtning jämUkt nämnda lagrum

inflytande avgifter från andra arbets

givare än under 1 sägs, som i genom

snitt för det år, vara avgifterna

belöpa, sysselsätta minst femtio

arbetstagare;

'Senaste lydelse 1981:182.

2 Senaste
lydelse 1979:1056.

Riksförsäkringsverket skall överföra

1.
till första
fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifler, som erläggs av staten,
kommuner och därmed jämförliga samfälligheter saml bolag, föreningar och stiftelser,
i vilka slaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel har etl bestämmande
inflytande;

2.
till andra
fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifler, som erläggs av andra
arbetsgivare än under 1 sägs, vilka i genomsnitt för det år som avgifterna
avser sysselsätter minst femtio arbetstagare;

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

50

3.
till tredje
fondstyrelsens förvallning övriga avgifter enligl samma lagrum saml avgifler
som erläggas jämlikt 19 kap. 3 .(j lagen (1962:381) om allmän försäkring;
saml

4.
lill fjärde
fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen rekvirerats hos
riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga
styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas
balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmasl föregående år.

3. lill tredje fondstyrelsens förvaltning övriga
tilläggspensionsavgifler; samt

4. lill fjärde fondstyrelsens förvallning medel, som av
styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som
belöper på de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna
enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av
närmast föregående år. Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl
hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen varje
år av de medel fjärde fondstyrelsen förvaltar skall dock, efter avdrag av
sådana kostnader som anges i 3 § andra stycket, fyra femtedelar överföras lill
de övriga fondstyrelsernas förvaltning i förhållande till de avräkningar som
har skett enligl första stycket 4 till och med del år som avkastningen avser.

4§

Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna skall
bestå av nio och fjärde fondstyrelsen av tolv ledamöter, vilka alla förordnas
av regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av
sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre
efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i
tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar av
arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och
två efler förslag av sammanslutningar, som företräder personer vilka
erlägger avgifler enligt 19

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutning, som
företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efler förslag av
rikssammanslulningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar,
som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för

3 Senaste lydelse 1981:182,

Prop. 1980/81:178 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän tilläggspension;
samt försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av
sammanslutning, som företräder kommunerna, tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare.

Avges inte förslag, förordnar regeringen ändå ledamöter.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga, här i riket
bosatta svenska medborgare.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1982. Äldre
bestämmelser gäller i fråga om avgifter som belöper på tid före
ikraftträdandel.

Prop. 1980/81:178 52

8 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av

riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder'

dels atl i 9 § ordet
"arbelsskadeförsäkrlngsfonden" skall bytas ul mot
"arbetsskadefonden",

dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

\f

Folkpensioneringsfonden,
arbets- Folkpensioneringsfonden, arbets

skadeförsäkringsfonden, särskilda skadefonden,
särskilda yrkesskade-

yrkesskadefonden, fonden för frivil- fonden,
fonden för frivillig yrkesska-

lig yrkesskadeförsäkring, saml de deförsäkring,
delpensionsfonden

fonder, som avses 122 kap. lagen om samt
fonden för den frivilliga pen-

allmån försäkring och i 7§ lagen sionsförsäkringen
skall på såXXnedar\

(1975:380) om delpensionsförsäk- föreskrivs
förvallas av fondfullmäk-

ring, skola på sätt nedan stadgas tige.

förvaltas av fondfullmäktige.

2§'

Arbetsskadeförsäkringsfondens Arbetsskadefondens inkomsler ul-

inkomsler
utgöras av görs av

avgifter enligl 7 kap. lagen arbelsskadeavgifier enligt lagen

(1976:380) om arbeisskadeförsäk- (0000:000) om
socialavgifter; ring;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om
försäkring för olycksfall i arbele och 51 § andra stycket lagen om
yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall
i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i
riksförsäkringsverket av livräntor enligt 10 § lagen angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbele eller på grund av verkels övertagande
jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva
ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Arbeisskadeförsäkringsfondcns Arbetsskadefondens utgifter ut-

utgifter
utgöras av ersättningar och görs av ersättningar och andra kost-andra
kostnader, som i anledning av nåder, som i anledning av inträffade

' Senaste lydelse av 9 § 1977:273.

2 Senaste lydelse 1977:273.

3 Senaste lydelse 1977:273.

belopp,
som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av att för
mycket influtit till verket i avgift som i första stycket sägs;

Prop.
1980/81:178

Nuvarande lydelse

inträffade skadefall skola utbetalas av
riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk
försäkring enligl lagen om försäkring för olycksfall i arbele, lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å
farlyg tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring, ävensom
kostnader för omreglering, förhöjning, uppräkning och värdesäkring av
ersättningar enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket
på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada lill
följd av olycksfall i arbele, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbele
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande
ersättningsskyldighet;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av
förvaltningskostnader enligt 7 kap. 3 § andra stycket lagen om
arbelsskadeförsäkring; saml

53

Föreslagen lydelse

skadefall skaU utbetalas av riksförsäkringsverket eller
allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk försäkring enligl lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa
yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om krigsförsäkring för sjömän
m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring, ävensom koslnader för omreglering,
förhöjning, uppräkning och värdesäkring av ersättningar enligl dessa lagar;

ersättningar, som skall utbetalas av riksförsäkringsverket
på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande
ersättningsskyldighet;

belopp,
som skall utbetalas för finansiering av förvaltningskostnader enligt 7 kap. 2
§ andra slyckel lagen om arbetsskadeförsäkring, saml

belopp, som utbetalas lill följd av vad nedan i 3 §
stadgas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1982.

2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före
ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs alt 3a § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

3 a Pensionsgrundande inkomst behöver icke fastslällas om
pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6 § första och iredje styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng
som avses i sisla stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgifl enligl 19
kap. 3 § nämnda lag ej heller skall påföras den försäkrade för året.

Föreslagen
lydelse

Pensionsgrundande inkomst behöver inte fastställas om
pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6§ första och tredje styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng
som avses i sisla stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgifl ej heller
skall påföras den försäkrade för året.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser lid före
ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1976:1015.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1979:128.

10 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift

under
åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom
föreskrivs att lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgifl under åren
1980-1984 lill försäkringen för tilläggspension skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs, att den i 19 kap. 5
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av
avgift till försäkringen för tilläggspension skall ulgöra 12,00 proceni för år
1980, 12,25 proceni för år 1981, 12,50 procent för år 1982, 12,75 procent för
år 1983 och 13,00 procent för år 1984.

Föreslagen
lydelse

Enligl riksdagens beslut föreskrivs, att procentsatsen
för ultag av tilläggspensionsavgifl skall utgöra 12,00 proceni för år 1980,
12,25 procent för år 1981, 9,40 procent för år 1982, 9,60 proceni för år 1983
och 9,80 proceni för år 1984.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före
ikraftträdandet.

11 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift

under
åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1979:649) om procentsals för uttag av avgift under åren
1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs, att den i 7 kap. 3 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring nämnda procentsatsen för uttag aförsäkringsavgift skall utgöra 0,60 proceni för åren 1980-1984 och att 1/30 av
försäkringsavgifterna skall anses svara mol förvaltningskostnader.

Föreslagen
lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs, atl procentsatsen
för uttag av arbelsskadeavgift skall utgöra 0,60 proceni för åren 1980-1984 och
all 1/30 av avgifterna skall anses svara mol förvaltningskostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifler som avser lid före
ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:178 57

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-05

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsfen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter,
m. m.

1 Inledning

För finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål
betalar arbetsgivare och uppdragsgivare arbetsgivaravgifter. De mer belydande
arbelsgivaravgifterna motsvaras för egenföretagare m. fl. av egenavgifter.

I några avseenden överensstämmer inle beräkningsgrunderna
för de olika avgifterna, bl. a. när det gäller underlaget för avgiften till
tilläggspensioneringen (ATP-avgiften) jämfört med underlaget för övriga
avgifter. Jag har i min anmälan till propositionen 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m. m. framhållit det som angeläget alt elt slutligt förslag
till etl nytt, enhetligt system för debitering och uppbörd av
socialförsäkringsavgifter utformas (prop. 1980/81:20 bil. 4 s. 16).

Jag avser all i det följande ta upp denna fråga och vissa
frågor som har samband därmed.

En redogörelse för gällande avgiftsbeslämmelser bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Pensionskommittén' har i belänkandet SOU 1977:46,
Pensionsfrågor m.m., lagl fram förslag till bl.a. enhetligare regler för
beräkning av socialförsäkringsavgifler. En sammanfattning av belänkandel i
dessa frågor bör fogas lill prolokollet i detta ärende som bilaga 2.

' (S 1970:40) Ledamöler presidenten Liss Granqvist,
ordförande, riksdagsledamöterna Alvar Andersson och Britta Bergström,
departementsrådet Gustav Jönsson, riksdagsledamöterna Göran Karlsson och Ivar
Nordberg samt f. riksdagsledamoten Carl Göran Regnéll.

Prop. 1980/81:178 58

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgetts av kammarrätten
i Jönköping, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens handikappråd,
riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverkei. dåvarande statens
avtalsverk, dåvarande statens personalpensionsverk, försäkringsinspektionen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens kulturråd,
konstnärsnämnden, styrelsen för Sveriges författarfond, länsslyrelserna i
Stockholms, Östergötlands. Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges hantverks-
och induslriorganisation, Sveriges industriförbund. Svensk industriförening.
Svenska företagares riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. De
handikappades riksförbund. Pensionärernas riksorganisation, Sveriges
folkpensionärcrs riksförbund. Försäkringskasseförbundet, Svenska
Personal-Pensionskassan. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Kommunernas pensionsanstall. Kooperationens pensionsanstalt. Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbelsnämnd. Utlandssvenskarnas förening.
ILO-kommittén och Statens råd för byggnadsforskning.

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden som de har
inhämtat. Yttranden har dessutom kommit in från Föreningen Auktoriserade Revisorer,
Ensamståendes Intresseorganisation, Sveriges advokatsamfund. Opinionsgruppen
För Rättvisa Åt Pensionärer samt Immigrant-Institutet.

En sammanställning av remissyttrandena i de frågor som nu
behandlas bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 AUmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Arbetsgivare och uppdragsgivare betalar
arbetsgivaravgifter för finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål.
Det finns f. n. ett dussintal olika arbetsgivaravgifter där uttagen i princip
grundas på storleken av utgivna löneförmåner. Egenföretagare m. fl., som har
inkomster av annat förvärvsarbete än anställning, betalar egenavgifter, som
molsvarar de ekonomiskt mer betydande arbetsgivaravgifterna, nämligen
avgifterna till ATP, sjukförsäkringen, folkpensioneringen, delpensioneringen,
barnomsorgen saml arbetsskadeförsäkringen. Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna
inbringar f. n. drygt 70 miljarder kr. årligen, varav arbetsgivaravgifterna
svarar för drygt 95 %.

De olika avgifterna beräknas i princip var för sig enligl
särskilda bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i en
rad andra författningar. Förfarandet vid debitering och uppbörd regleras i
fråga om arbetsgivaravgifterna i en särskild lag och beträffande egenavgifterna
i

Prop. 1980/81:178 59

uppbördslagen (1953:272). Til! följd äv spridningen av de
materiella bestämmelserna på en mångfald författningar är avgiftssystemet svårt
alt överblicka.

Även om reglerna för de olika avgifterna överensstämmer i
de flesta avseenden, måste ändå flera skilda avgiftsunderlag fastställas vid
debileringen. Flertalel avgifler beräknas på hela lönesumman eller hela
inkomslen av annat förvärvsarbete. Avgiften lill ATP skiljer sig därvid på elt
mera väsentligt sätt från övriga avgifter, eftersom den inte beräknas på hela
lönesumman eller förvärvsinkomsten. Arbetsgivaravgiften till ATP beräknas
sålunda på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan del
vid årets ingång gällande basbeloppet och 7.5 gånger delta belopp. Vid
beräkningen görs därför etl basbeloppsavdrag och i vissa fall ett
maximeringsavdrag. Motsvarande regler gäller för egenavgiften till ATP.

Arbetsgivare och egenföretagare är skyldiga att lämna de
uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsunderlagen. Egcnföretagarna
lämnar uppgifterna i självdeklarationen, medan arbetsgivarna gör det i
särskild ordning. Främst arbetsgivare med mer än lio anställda belastas av en
förhållandevis omfattande och stundom komplicerad uppgiftsskyldighet.
Debileringsarbe-tet är likaså tidsödande och inrymmer åtskilliga
kontrollproblem.

I olika sammanhang har påtalats nödvändighelen av ett
enklare och effektivare system för debitering och uppbörd av avgifterna till
socialförsäkringen m. m. Det har därvid framhållits alt en förutsätlning för
att den önskade rationaliseringen av avgifisadministrationen skall kunna komma
till stånd är att de materiella avgiftsreglerna görs enhetligare och enklare.

Mot denna bakgrund har pensionskommittén gjort en översyn
av avgiftssystemet inom socialförsäkringen. Kommittén har lagt fram förslag om
enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifterna. Kommitténs
målsättning har varil all vid elt beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag få
lill stånd enhetligare och mer lällillämpade regler för avgiftsberäkningen.

Kommitténs genomgång visar att de väsentliga
skiljakligheterna i nuvarande avgiftsregler består i de begränsningar i
avgiftsskyldighelen som knyter an till arbetstagares och egenföretagares ålder
liksom de speciella -sinsemellan olika - begränsningar som gäller vid beräkning
av ATP-avgift och byggnadsforskningsavgifl samt i fråga om uppdragsgivares
avgiftsskyldighet. Kommittén föreslår på samtliga dessa punkter en enhetlig
reglering.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande ändringar
av reglerna för socialförsäkringsavgifler.

1.
De nuvarande
basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgiflen.
ATP-avgiften tas ut proportionellt på i princip hela den utgivna lönesumman
resp. nettoinkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet. Procentsatsen för
avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn till denna utvidgning av avgiftsunderlaget.

2.
En gemensam
övre åldersgräns införs för uttag av arbetsgivar- och

Prop. 1980/81:178 60

egenavgifter.

3.
Den särskilda
byggnadsforskningsavgiften avskaffas.

4. Uppdragsgivare blir skyldiga all
erlägga samma avgifter som arbetsgivare.

5. Möjligheten till undantagande från
ATP avskaffas. De personer som omfattas av övergångsbestämmelserna inom ATP och
som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha
möjlighet atl slå uianför försäkringarna om de så önskar.

6. De materiella reglerna för
beräkning av avgifterna förs samman i en gemensam lag.

Kommitténs målsättning att söka åstadkomma enhetligare och
enklare regier för avgifisberäkningen har vunnit allmän anslutning vid
remissbehandlingen även om de materiella förändringar som föreslås föranleder
diskussion bland remissinstanserna. Arbetsgivarorganisationerna framhåller -
med hänvisning främst till den lidsåtgång och de administrativa koslnader som
nuvarande system medför för arbetsgivarna - vikten av en förenkling av
reglerna. De administrativa myndighelerna underslryker betydelsen av
förenklingar i systemet från rationaliserings-, konlroll- och informationssynpunkt.
Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också alt kommitténs
förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Jag anser i likhet med kommittén att enhetligare och
enklare regler för avgiftsberäkningen bör åstadkommas. Fördelarna med elt
sådant syslem är, som jag anförde i min anmälan till prop. 1980/81:20, bl. a.
följande.

Avskaffandet av basbelopps- och maximeringsavdraget samt
den tidsredovisning detta system förutsätter medför väsentliga administrativa
lättnader. Förslaget innebär även i övrigt förenklingar. Den mångfald av
regler som f. n. finns på området kan ersättas med färre och mer entydiga
regler. Detta bör leda till en större överblickbarhet och väsentliga
administrativa förenklingar för arbetsgivarna, vilkas uppgiftslämnande skulle
kunna minskas betydligt. Dessulom skulle myndigheternas debiteringsruliner bli
enklare och kontrollen av avgiftsuttaget underlättas.

Förenklingen av reglerna för avgiftsberäkningen är en
viklig förutsättning för den av DEMA-utredningen (riksförsäkringsverkets
utredning angående decentralisering av manuella funktioner inom
avgiftssystemet; Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen från
riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna av
debitering resp. uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f. n. på de
inkomsluppgifler som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften
under nästföregående år uppräknade med hänsyn till den beräknade allmänna
löneökningen t. o. m. det aktuella inkomståret. Trols denna uppräkning innebär
det nuvarande systemet alt belydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in
med upp lill två års eftersläpning. 1 den reviderade finansplanen 1980
framhölls alt den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter på

Prop. 1980/81:178 61

längre sikl borde kunna knytas till den lönesumma som
redovisas i samband med källskatteredovisningen (prop. 1979/80:150 bil. 1 s.
21). Därigenom skulle i princip näslan all eftersläpning kunna upphöra. Den
föreslagna förenklingen av avgiftsberäkningen underlättar en sådan omläggning
av debilerings- och uppbördssyslemet.

Som lidigare nämnts skiljer sig ATP-avgiften enligt
nuvarande regler från övriga avgifter genom all den inle beräknas på hela
bruttolönesumman resp. hela förvärvsinkomsten. Beträffande avdragen från
brullolönesumman är man hänvisad till beräkningar som görs av arbetsgivarna,
bl. a. över den arbetade tid som en utbetald lön hänför sig lill.
Myndighelernas möjligheler att kontrollera de uppgifter som arbetsgivarna
lämnar härvidlag är i praktiken mycket begränsade. Dagens regelsystem ger
således möjligheter till felaktigt eller missledande uppgiftslämnande. Ett
genomförande av kommitténs förslag innebär alt dessa möjligheler tas bort. Det
blir också möjligt att på ett effektivt sätt samordna kontrollen på
avgiftsområdet med skattekontrollen.

Inkomsterna till socialförsäkringen kan förväntas öka bl.
a. till följd av att möjligheterna atl undandra sig inbetalning av avgifter
minskar. Härtill kommer rationaliseringsvinster för såväl företag som
myndigheter genom att de administrativa rutinerna kan förenklas. Genom att
uppenbara möjligheler lill avgiftsundandragande för mindre nogräknade
företagare undanröjs främjas också sundare konkurrensvillkor i näringslivel.

Det bör här nämnas att kommitténs förslag mött vissa
erinringar. Etl borttagande av basbelopps- och maximeringsavdragen vid
fastställande av avgiftsunderlaget för ATP-avgiflen innebär alt sambandet
mellan avgifler och förmåner försvagas. Vidare kan etl genomförande av
förslagel leda till omfördelningseffekter och marginaleffekter. Beräkningar som
redovisas i det följande visar emellertid alt effekterna av en omläggning blir
förhållandevis obetydliga för de avgiftsskyldiga och atl de kan kompenseras
genom åtgärder på skaltesidan. Jag har därför gjort den avvägningen att dessa
erinringar inte bör utgöra hinder mot den av andra skäl angelägna reformen av
avgiftssystemet.

Jag förordar således en övergång till etl system för
socialförsäkringsavgifter i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Genomförs de regler som nu föreslås blir det möjligt alt
gå vidare på vägen att införa elt effektivare debiterings- och uppbördssyslem.
Som lidigare antytts bör den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter kunna
knytas an till den lönesumma som redovisas i samband med
källskatteredovisningen eller på något liknande sått anknytas till de löner som
löpande utbetalas. Detta kräver emellertid omfaltande ändringar i nuvarande
författningar om debiteringsförfarandet. Dessutom behövs en genomgripande
omställning av de administrativa rutinerna saml en noggrann information till arbetsgivarna.
Vidare måsle problemen beaktas för de arbetsgivare som vid en övergång har

Prop. 1980/81:178 62

mera belydande kvarstående avgifter enligl det gamla
uppbördssyslemet.

En decentralisering av debitering och uppbörd till de
lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna bör också kunna ske i samband
med den nyss förutskickade oinläggningen eller något år därefter.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag det
angeläget att snarast möjligt få de närmare frågorna kring ett effektivare
debiterings- och uppbördssyslem för arbetsgivaravgifter utredda. Jag avser
därför att .senare återkomma till regeringen i den frågan.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika
huvudpunkterna i pensionskommitténs förslag.

2.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkning av
ATP-avgiften

Som tidigare nämnts beräknas ATP-avgiften f. n. på den del
av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årets ingång
gällande basbeloppet och 7,5 gånger delta belopp. Egenavgiften till ATP (tilläggspensionsavgiften)
beräknas på den fastställda pensionsgrundande inkomsten av annal förvärvsarbete
än anställning, ATP-avgift tas säledes ul i princip endast på löne- eller
inkomstdelar som är förmånsgrundande. Underlagen för beräkningen av ATP-avgiflerna
skiljer sig genom dessa begränsningar från övriga förekommande avgifisunderlag,
som genomgående utgörs av i huvudsak hela lönen resp. förvärvsinkomsten.

Pensionskommittén framhåller atl reglerna om basbelopps-
och maximeringsavdrag saml den redovisning av arbetad tid som dessa regler
förutsätter gör ATP-avgiften till den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad
gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll.

Basbeloppsavdrag
görs av riksförsäkringsverket i samband med fastställande av avgiftsunderlag.
Maximeringsavdrag görs. såvitt gäller arbetsgivare som har haft mer än tio
anställda under året, av arbetsgivaren själv och, i övriga fall, av verkel.
Basbeloppsavdragel erhålls genom atl basbeloppet vid årels ingång multipliceras
med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under
årel. Vid beräkningen av anlalel arbelslagare skall en arbetstagare, som har
arbetat hela året med full arbetstid, räknas som en arbelslagare och en
arbetstagare, som har utfört arbete i mindre omfallning, medräknas i
motsvarande mån. För att del genomsnillliga antalet arbetstagare skall kunna
beräknas fordras därför dels uppgift om det totala antalet arbetstimmar hos
arbetsgivaren under året, dels ett mått på vad som skall anses vara ful! årsarbetstid
för en arbetstagare.

Det åligger arbetsgivaren att lämna uppgift om det lotala
antalet arbetade timmar under året. Kommittén pekar på de svårigheter en
arbetsgivare ofla slår inför när del gäller alt ange den relevanta tiden. För
åtskilliga former av arbete sker inte någon registrering av den verkliga
arbetstiden, varför den måste uppskattas. Så torde i regel vara fallet vid
exempelvis uppdragsför-

Prop.
1980/81:178 63

hållanden. Svårigheter kan vidare uppstå vid beräkningen
av arbetstid för anställda som helt eller delvis har sitt arbete förlagt till
hemmet eller lill en annan arbetsplats utanför arbetsgivarens kontroll.

Detsamma gäller enligt kommittén också vid beräkningen av
arbetstiden i fall då ersättning utgår för tid varunder den anställde inte har
utfört något direkl arbele för arbetsgivarens räkning men ändå har varit bunden
lill viss plats (jourersättning, passningsersaltning. väntetidsersättning m.
m.). 1 vissa fall skall särskild beräkning av arbetstiden göras, t, ex, då en
ersättning som skall avgiftsbeläggas avser arbele som faktiskt har ulförts
under tid före del år för vilket avgift skall beräknas.

Vid beräkning av ATP-avgiften skall som tidigare har
nämnts hänsvn inte las till arbetstagares lön lill den del lönen överstiger 7,5
gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximeringsbestämmelsen
innebär atl för en arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid
får dras av den del av lönen som överstiger maximibeloppet. För arbetstagare
med kortare arbetstid utgör maximigränsen en mol den arbetade liden svarande
del av maximibeloppet.

Det antal
arbetstimmar under året som arbetsgivaren redovisar är således avgörande för
basbeloppsavdragets och i åtskilliga full även för maximerings-avdragets
storlek. Kommittén framhåller de begränsade möjligheterna för
riksförsäkringsverket att kontrollera redovisade tidsuppgifter, särskilt i fall
då arbetstiden för ett större antal anställda redovisas i en klumpsumma.
Kommittén konstaterar all en arbetsgivare till följd av svårigheter vid
bedömningen av den faktiska arbetstiden många gånger kan få betala för hög
ATP-avgift lika väl som han kan undandra sig avgift genom alt medvetet lämna
oriktiga uppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till
stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén
som mycket små. Kommittén förordar därför en övergång till etl system för
avgiftsberäkning som inte är beroende av tidsfaktorn.

Vid en
övergång till ett system för uttag av ATP-avgift som inte tar hänsyn lill den
arbetade tiden är det enligl kommittén nödvändigt att avskaffa
basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att det vid en kollektiv
avgifts-beräkning inte kan komma i fråga att göra etl helt basbeloppsavdrag för
varje arbetstagare oavsett om anställningen varat under en kortare eller en
längre lidsperiod. En sådan ordning skulle ensidigt gynna arbetsgivare med
många korttidsanställda eller många tillfälligt anlitade uppdragstagare.
Kommittén har övervägt bl. a. att införa en avgift som differentieras med
hånsyn till basbeloppsavdragets relativa betydelse vid nuvarande
avgiftsberäkning, men har förkastat en sådan lösning med hänvisning lill de
administrativa svårigheier som skulle uppkomma. En sådan differentiering
förutsätter nämligen bl. a. att avgifterna debiteras individuellt för varje
arbetstagare. Kommittén avvisar även, främst med hänsyn till de
gransdragningssvårighe-ter som skulle uppstå, tanken på en differentiering av
ATP-avgiften efter näringsgren, bransch e. d.

Prop. 1980/81:178 64

Kommittén stannar därför för att föreslå att såväl
basbeloppsavdraget som maximeringsavdraget slopas vid beräkningen av
ATP-avgiften och alt avgiften i stället tas ut proportionellt på hela den
utgivna lönesumman efter en jämkad procentsats. Kommittén konstaterar att ett
avskaffande av basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att
maximeringsavdraget slopas samtidigt. Kommittén betonar att en sådan lösning
inte missgynnar förelag i låglönebranscher på samma sätt som etl ensidigt avskaffande
av basbeloppsavdragel skulle göra. Utvidgningen av avgiftsunderlaget med
inkomster över beloppstaket molverkar de effekler som uppstår vid ett slopande
av basbeloppsavdraget. För att en rättvis fördelning av ATP-kostnaderna skall
bibehållas bör enligl kommittén egenavgiften till ATP beräknas på samma sätt.
För en sådan samstämmighet talar också önskemålet oin avgiftsregler som år
neutrala i förhållande till olika företagsformer.

Majoriteten av remissinstanserna har inte haft några
erinringar mot den av kommittén föreslagna lösningen. Förslaget får uttalat
stöd av bl. a. riksförsäkringsverket, kammarrätten i Jönköping,
riksrevisionsverkei. Svenska kommunförbundel, LO och Försäkringskasseförbundel.

Främst arbetsgivarorganisationerna, däribland SAF, Sveriges
hantverks-och induslriorganisation och Sveriges industriförbund, uttalar sig
för ett bibehållande av avgiftstaket. Den huvudsakliga invändningen mot kommilléns
förslag härvidlag år atl del framslår som principiellt felaktigt atl i ett
försäkringssystem av ATP:s natur ta ut avgifter på löner och inkomster över den
gräns som gäller på förmånssidan. Enligt SAF måste en samordning av avgiflstak
och förmånstak inom ATP anses naturligt.

TCO accepterar kommitténs förslag under förutsättning att
förmånstaket höjs till minsl lio basbelopp.

Omfördelningseffekterna med ett slopande av basbelopps-
och maximeringsavdragen påtalas av flera remissinstanser. Landstingsförbundet
anser att de föreslagna reglerna bör omarbetas så atl en utjämning av
kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller att landstingen på annat
säll ges kompensation för de höjda kostnaderna. Lantbrukarnas riksförbund anser
alt förslaget inle bör genomföras med mindre kompensation ges genom justering
av skatteskalor eller på annal sålt.

Enligt min mening framstår det som angeläget att
ATP-avgifien i fortsättningen kan beräknas utan basbelopps- och
maximeringsavdrag. Därigenom blir redovisningen över arbetad tid obehövlig och
en övergång kan ske lill elt syslem för uttag av ATP-avgifter som ansluter till
vad som gäller i fråga om övriga avgifter. Jag vill här hänvisa till vad jag
under avsnittet allmänna utgångspunkter har anfört om fördelarna, bl. a. de
administrativa, för såväl de uppgiftsskyldiga som myndigheterna, med ett
enhetligt system för socialförsäkringsavgifler.

Som jag tidigare nämnt har kommittéförslaget mött vissa
erinringar som går ut på att det försvagar sambandet mellan förmån och avgifl.
Vidare har

Prop.
1980/81:178 65

omfördelningseffekterna påtalats av flera remissinstanser.

Syftel med basbelopps- och maximeringsreglerna liksom med
åtskilliga andra begränsningar i avgiftssystemet har varit att uppnå
överensstämmelse mellan avgifter och förmåner eller i vart fall alt
upprätlhålla ett visst samband mellan dem. Denna princip har emellertid efter
hand övergivits på övriga områden, t. ex. sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och delpensionsförsäkringen, och vidhålls numera bara i fråga om ATP.
Sambandel mellan avgifter och förmåner inom ATP upprätthålls till priset av eft
betungande uppgiftslämnande och stora administrativa insatser. Del bör också
framhållas att överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner inom ATP endast
är principiell. I situationer med blandade inkomster - inkomst av såväl
anställning som annat förvärvsarbete - råder exempelvis etl enbart formellt
samband mellan avgifts- och förmånssidorna. I vissa silualioner finns inte
något samband alls. Allmänt gäller i fråga om anställningsinkomst att
avgiftspliklen för arbetsgivaren är oberoende av om arbetstagaren kommer alt
tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Det försäkringsmässiga inslaget i ATP
kan inle heller i övrigl anses vara så framträdande att principiella
invändningar kan riktas mot den av kommittén föreslagna finansieringsmetoden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl finansieringen
av ATP sker enligt en fördelningsmetod, som innebär att de avgifler som tas ut
för dem som är i aktiv ålder fortlöpande används till atl belala pensioner till
dem som är pensionärer. Fördelningsmetoden har dock inle renodlats. Del sker en
betydande fondering i syfte bl. a. all utjämna skillnader i utgifter mellan
olika år. Fondbildningen har även motiverats av samhällsekonomiska skäl.

Med anledning av den krifik som från några
remissinstansers sida har riktats mol ell slopande av avgiflstaket vill jag
framhålla atl jag med hänsyn bl, a. till de effekter som skulle uppstå för
företag i låglönebranscher inte är beredd att förorda en lösning som innebär
alt basbeloppsavdraget slopas medan avgiflstaket bibehålls.

Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst
(förmånstaket) är 7,5 basbelopp (för år 1981 molsvarande 120 750 kr,). Som
framgår av kommitténs undersökningar är det en mycket lilen andel av
befolkningen som har inkomsler som överstiger denna gräns. I nuvarande
ekonomiska läge anser jag inle alt det finns anledning alt la upp en diskussion
i frågan om en höjning av förmånstaket.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en omläggning
vill jag nämna följande. Enligt kommitténs beräkningar skulle uttagsprocenlen
till ATP, med hänsyn till den utvidgning av avgiftsunderlaget som blir följden
om basbelopps- och maximeringsavdragen avskaffas, ha kunnal sänkas från 11,75 %
till ca 8.75 % om de regler kommittén föreslår hade gällt för år 1977. En inom
kommittén gjord undersökning visar omfördelningseffekterna på
arbetsgivaravgiflssidan lill följd av en sådan omläggning. Undersökningen 5
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 66

avsåg 33 förelag fördelade på olika branscher och gav till
resultat att en omläggning skulle minska avgiftsuttaget för 18 förelag. För
återstående företag skulle avgiftsuttaget öka med mindre än 0,2 % för 8
förelag, med 0,2-0,4 % för 5 förelag och med mer än 0,4 % för 2 företag.

När det gäller effekterna för egenförelagare vill jag
erinra om alt nuvarande regler, vilka gäller fr. o. m. 1977 års taxering,
innebär atl egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som omkostnad i förvärvskällan.
Vid taxering för elt visst beskattningsår medges etl schablonavdrag för de
egenavgifter som hänför sig lill beskattningsåret i fråga. Schablonavdraget
beräknas på ell underlag som molsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan efter
avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget, som normalt ulgör
10 % av den del av underlaget som inte överstiger 10 000 kr.. 20 % av den del
av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. saml 15 % av
överskjutande del av underlaget, har avpassats med hänsyn till reglerna om ultag
av egenavgifter. Att olika procentsatser gäller för olika inkomstdelar beror
bl. a. på basbelopps- och maximeringsavdragen för ATP-avgiflen.
Avdragsschablonen leder i de flesta fall till ett i förhållande till de
faktiska avgifterna för lågt avdrag. I situationer med s. k. blandad inkomst,
där anställningsinkomsien fyller upp beloppslaket, medför schablonen ett i
förhållande lill de faktiska egenavgifterna för högl avdrag. De slutliga
egenavgifterna för visst beskattningsår avstäms mot del tidigare medgivna
schablonavdraget. Om de slutliga avgifterna är större än schablonavdraget, får
överskjutande belopp dras av näsla år. Överstiger schablonavdraget de slutliga
avgifterna, las skillnadsbeloppel upp som inläkt nästa år.

Ett genomförande av den av kommittén föreslagna
omläggningen föranleder givetvis behov av en justering av schablonavdraget. De
förenklingar som följer av kommitténs förslag i denna och övriga delar medger
därvid en förfining av schablonen. När jag i det följande diskuterar effekterna
av en omläggning av ATP-avgiflen utgår jag från atl schablonavdraget blir så
utformat att det motsvarar de slutliga avgifterna.

För egenföretagare i inkomstlägen under 180 000 kr. blir
under denna förutsättning den samlade effeklen av omläggningen i fråga om
avgift och skatt normalt oförändrat eller sänkt uttag. I inkomstläget 250 000
kr. kan uppkomma en nettoskärpning som uppgår lill ca 0,25 % av inkomsten.

En omläggning leder även till att det sammanlagda skatte-
och avgiftsuttaget på en inkomstökning förändras. Det bör dock framhållas atl
ATP-avgiflen är avdragsgill vid beräkning av såväl egenavgifter som skatter. En
höjning av ATP-avgiften följs därför automatiskt av en minskning av övriga
egenavgifter och av skatter. I inkomstläget 110 000 kr. skulle en omläggning av
avgiftssystemet medföra att marginaleffekten av en inkomsthöjning på skatter
och avgifter minskade med ca 0,5 %. I inkomstläget 180 000 kr. och däröver
skulle omläggningen medföra en marginaleffekts-

Prop.
1980/81:178 67

skärpning med ca en proceni.

Redogörelsen visar att en omläggning inte kan väntas
medföra några mera belydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag för
flertalel arbetsgivare och egenföretagare. Vad gäller
marginaleffektsskärpningarna vill jag. efter samråd med chefen för
budgetdepartementet, förorda att kompenserande ålgärder vidtas genom en
justering av skatteskalorna i berörda inkomstlägen. En sådan justering avses
ske i samband med den sänkning av marginalskattesatserna som regeringen
tidigare har aviserat.

1 frågan om schablonavdrag för egenavgifter har jag
erfaril att chefen för budgetdepartementet är beredd alt senare lägga fram
förslag för regeringen om en justering av schablonavdragen i enlighel med vad
som här förutsatts. En sådan justering aktualiseras ocksä av
kulturskaltekommitténs nyligen avlämnade delbetänkande (Ds B 1980:15) om
samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifler.
Betänkandet remissbehandlas f.n.

Jag förordar därför alt ATP-avgiften i fortsättningen
beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag och alt uttagsprocenten därvid
sätts ned för all kompensera ökningen av avgiftsunderlaget. Jag återkommer
senare lill regeringen i sistnämnda fråga.

2.3 Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Som lidigare har nämnts gäller delvis skilda regler om
övre åldersgräns för arbetsgivares och egenföretagares skyldighet all erlägga
socialförsäkringsavgifter. Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP
bortses från lön till arbelslagare som vid ingången av det år avgiften avser
har uppnått 65 års ålder medan någon åldersgräns inte gäller i fråga om övriga
arbetsgivaravgifter. En egenförelagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgift
t. o. m. del år då han uppnått 64 års ålder. För den som är född år 1927 eller
tidigare är dock åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gäller
att folkpensionsavgifl och delpensionsavgift inte betalas av den som vid
inkomstårets början fyllt 65 år samt att sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgifl
och arbelsskadeavgift inte betalas av den som vid inkomstårels slut fyllt 65
år.

Socialförsäkringsutskottet har i etl av riksdagen godkänl
betänkande (SfU 1975:11) uttalat att det kan finnas skäl att införa en generell
övre åldersgräns i fråga om arbetsgivar- och egenavgifter lill såväl
folkpensioneringen som sjukförsäkringen. Utskottet har härvid hänvisat lill det
berättigade kravel på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när
det gäller skyldigheten att erlägga socialförsäkringsavgifter.

Pensionskommittén erinrar om att dess övergripande
målsättning vid översynen av avgiftsreglerna är att åstadkomma enkla och
enhetliga regler. Etl ytterligare mål bör vara atl tillskapa regler som
uppvisar neutralitet mellan olika företagsformer. Kommittén anser att den
lösning som med

Prop.
1980/81:178 68

dessa utgångspunkter ligger närmast till hands ar att hell
avskaffa åldersgränserna. Kommittén finner emellertid alt vägande skäl talar
för atl ha kvar en åldersgräns. Avskaffas gällande åldersgränser skulle detta
leda till en utvidgning av avgiftsskyldighelen som inte till fullo får någon
motsvarighel på förmånssidan. Som exempel anger kommilién all pensionsgrundande
inkomst för ATP enligt huvudregeln inle beräknas för den som har fyllt 65 år,
att ålderspension från folkpensioneringen kan tas ut oreducerad fr. o. m. 65
års ålder liksom att förmånerna från sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen
är på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén förordar därför en övre åldersgräns för uttag av
avgifter. Av administrativa skäl och för atl neutralitet mellan olika
företagsformer skall åstadkommas bör enligt kommilién åldersgränsen vara
gemensam för samlliga avgifler. Kommittén stannar för att föreslå att avgift
skall erläggas för arbetstagare resp. av egenförelagare längst t. o. m. del kalenderår
då dessa uppnår 64 års ålder.

Kommitténs förslag får stöd av det övervägande antalet
remissinstanser. Statskontoret och riksrevisionsverket förordar från
administrativ synpunkt etl borttagande av samlliga åldersgränser.

Jag anser i likhel med kommittén alt det bör införas en
gemensam övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Av
skäl som jag anger i det följande bör emellertid åldersgränsen bestämmas på det
sättet att avgifter skall erläggas längst t. o. m. det år då urbetslagaren
eller egenföretagaren fyllt 65 år.

Efler sänkningen av den allmänna pensionsåldern föreligger
rått till ålderspension fr. o. m. den månad den pensionsberättigade fyller 65
år. Antalet arbetstagare och egenföretagare som fortsätter atl förvärvsarbeta
efter 65 års ålder är förhållandevis ringa. Om den övre åldersgränsen för
avgiftsuttag läggs så att avgift skall erläggas t. o. m. det kalenderår då
arbetstagaren eller egenföretagaren uppnår 65 år, kan det totala avgiftsunderlaget
anlas i det närmaste svara mot det totala underlaget enligt nuvarande ordning
och någon avgiftshöjning skulle därför inte behövas som en följd av
åldersgränserna. Del är emellertid främst administrativa synpunkter som talar
för all välja nämnda åldersgräns för uttag av socialavgifter. Vid
uppgiftslämnandet behöver sålunda bara ett mycket lilel anlal personer, för
vilka avgift inte skall erläggas, avskiljas i redovisningen.

Jag förordar således att det för uttag av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs en gemensam övre åldersgräns
innebärande att avgift skall erläggas längst t, o. m. det år arbetslagaren
resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

2.4 Byggnadsforskningsavgiften

Den statliga byggnadsforskningen finansieras genom en
särskild byggnadsforskningsavgift. Avgiften debiteras och uppbärs i samma
administrativa

Prop.
1980/81:178 69

ordning som socialförsäkringsavgifterna. Staten erlägger
inte avgifl ulan bidrar till forskningen genom anslag över budgeten.
Byggnadsforskningsavgift skall erläggas av arbetsgivare som sysselsätter
arbetstagare i yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet liksom av
kommuner som bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet. Avgiften
beräknas på löner som utges till arbetstagare i arbete som är att hänföra till
näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för
yrkesskadestatistik. Genom dessa begränsningar intar byggnadsforskningsavgiften
en särställning bland de arbetsgivaravgifter som debiteras och uppbärs av
riksförsäkringsverket.

Pensionskommittén förordar - mot bakgrund av önskemålet om
enklare och enhetligare avgiftsregler - atl byggnadsforskningsavgiflen
avskaffas. Kommittén konstaterar atl nuvarande bestämning av skyldigheten att
erlägga ifrågavarande avgift föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel
nämner kommittén att verksamhelen hos en arbetsgivare ofta måste delas upp i en
avgiftspliktig resp. en ej avgiftspliktig del. Åtskilliga gånger får i
redovisningen även göras en molsvarande uppdelning av det arbete som har
utförts av en och samme arbetstagare. Sålunda skall exempelvis kontorsarbete
fördelas på de verksamheter som det har utförts i anslutning till. Systemet
medför, framhåller kommittén, etl komplicerat debiteringsarbete som ofla måsle
utföras manuellt. Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Kommittén anser att del föreligger ett klart behov av
enklare och administrativt mindre betungande regler - inle minsl inför den
planerade decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket
till lokal skattemyndighet. Enligl kommitténs bedömning kan emellertid de
nödvändiga förenklingarna av reglerna för beräkning av
byggnadsforskningsavgiften inle å.stadkommas om nuvarande principer för
finansieringen av byggnadsforskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén
föreslår därför att byggnadsforskningsavgiften avskaffas och atl forskningen i
stället finansieras på annat sätt.

Kommitténs förslag ha tillstyrkts vid remissbehandlingen.
Statens råd för byggnadsforskning framhåller dock all någol beslut inte kan
fattas i frågan förrän ell allernativl finansieringssystem utformats. Kommittén
går inle in på frågan om utformningen av ett sådant finansieringssystem.

Jag anser i likhet med kommittén att slarka administrativa
skäl lalar för att byggnadsforskningsavgiflen avskaffas i dess nuvarande utformning.
Beredningen av frågan om formerna för byggnadsforskningens framlida finansiering
i regeringskansliet är emellertid inte slutförd. Jag avser atl återkomma lill
regeringen i denna fråga när så sketl. De lagändringar som föranleds av ett
avskaffande av byggnadsforskningsavgiften är av sådan beskaffenhet alt
lagrådets yttrande inte behöver inhämtas över dem.

Prop. 1980/81:178 70

2.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

På förslag av pensionskommittén i betänkandet (SOU
1975:74) Socialförsäkringsavgifler på uppdragsinkomslerm. m. infördes fr. o.
m. den 1 januari 1976 nya regler för beräkning av avgifter vid uppdrag (prop.
1975/76:46, SfU 17, rskr 67). De nya reglerna innebar att uppdragstagare
befriades från avgiflsskyldighel lill socialförsäkringarna. 1 stället åvilar
det uppdragsgivaren att erlägga arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningen.
Utgör uppdragsersättningen inkomst av rörelse eller jordbruk för
uppdragstagaren skall dock denne - och inte uppdragsgivaren - i regel svara för
avgifterna. Parlerna kan emellertid i sådanl fall genom s. k.
likställighelsavtal komma överens om alt ersättningen skall anses som
anställningsinkomsl. Härigenom flytlas avgiftsskyldighelen över på
uppdragsgivaren.

När ifrågavarande regler infördes undantogs från uppdragsgivarnas
avgiftsskyldighet avgifterna till yrkesskadeförsäkringen, arbetarskyddet,
byggnadsforskningen och lönegarantin samt den allmänna arbetsgivaravgiften.
Motivet härför var bl. a. att omfattningen av uppdragsgivarnas
avgiflsskyldighel ansågs böra sältas i relation till de förmåner som
uppdragstagare kunde tjäna in. Sedan de berörda reglerna infördes har
yrkesskadeförsäkringen ersatts av arbelsskadeförsäkringen. Den nya försäkringen
omfattar- till skillnad frän den tidigare- även uppdragstagare. Med anledning
härav utvidgades fr, o, m, ikraftträdandet den 1 juli 1977 av lagen om
arbetsskadeförsäkring uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet att omfatta även
arbetsskadeförsäkringsavgift. Fr. o. m. den 1 januari 1978 skall uppdragsgivare
också erlägga arbelarskyddsavgift. Även denna ändring föranleddes av
genomförandet av den nya arbelsskadeförsäkringen. Den allmänna
arbetsgivaravgiften slopades den 1 juli 1978.

Pensionskommittén förordar all uppdragsgivares
avgiflsskyldighel får samma omfattning som gäller för arbetsgivare. Genom en
sådan åtgärd vinner man alt avgiftsreglerna blir neutrala lill valet av
arbetskraft, dvs. avgiftsskyldighelen kommer att ha samma omfattning oavsett om
arbetet utförs på uppdrag eller i en anställning. Kommittén påpekar atl man
härigenom också kommer bort ifrån de gränsdragningsproblem som är förknippade
med nuvarande uppdelning mellan arbetstagare och uppdragstagare.

Jag anser att de av kommittén sålunda anförda skälen lalar
för en utvidgning av uppdragsgivares avgiflsskyldighel. De remissinstanser som
yttrar sig över kommitténs förslag i denna del har också genomgående tillstyrkt
det. Jag bilräder således kommitténs förslag. Den föreslagna utvidgningen
gäller numera endast lönegarantiavgiften. Avgiften lill sjömanspensioneringen
är inte aktuell i detta sammanhang. De nya reglerna bör gälla såväl då en
uppdragsgivares avgiflsskyldighel följer av lag som då den grundas på
likställighelsavtal.

Prop. 1980/81:178 71

2.6 Undantagande från ATP

En försäkrad kan enligl nuvarande regler anmäla
undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning. Undantagandel medför alt sådan inkomst inle beaklas vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller sjukpenninggrundande inkomst.
Verkningarna av ell undantagande slräcker sig emellertid långt härutöver och
kan bli myckel betydande på förmånssidan. Sålunda kan undantagandet minska även
den pensionsrätt som har förvärvats eller kommer all förvärvas på grund av
inkomster som inte omfattas av undantagandet. Vidare tas vid bedömningen av den
försäkrades rätt till pensionstillskott hänsyn lill den ATP som skulle ha
utgått om undantagandet inte hade gällt. Till följd av den fasta kopplingen
mellan ATP och arbetsskadeförsäkringen kan uppdragstagare och egenföretagare
som har ett gällande undanlagande från ATP inte heller omfattas av
arbetsskadeförsäkringen.

Mot bakgrund av bl. a. åldersfördelningen inom den grupp
försäkrade som är undantagna från ATP och det förhållandevis ringa antalet
nytillkommande som anmäler sådanl undantagande anser kommittén atl
undantagande-institutet i stort sett har spelat ut sin roll. Antalet personer
med elt gällande undantagande uppgick till ca 40 600 vid utgången av år 1976.
Av dessa var drygl 30 % 65 år eller äldre och ungefär lika stor del mellan 55
och 64 år. Med hänsyn till undanlagandels verkningar främsl såvitt gäller
rätlen lill pensionstillskott och anslutning till arbetsskadeförsäkringen
föreslår kommittén därför att möjlighelen alt vara undantagen från ATP
avskaffas. Förslaget innebär atl en redan gjord anmälan i princip inte längre
skall gälla för tiden efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Försäkrade som
är födda senasl år 1923 och som har etl gällande undantagande berörs dock inte
av förslaget. Kommittén konstaterar atl försäkrade som tillhör denna kategori
har kort tid kvar till den allmänna pensionsåldern och atl åtskilliga av dem
efler ikraftträdandet av nya regler inte ens skulle kunna förvärva del
minimiantal poängår som krävs för rätt till förmåner från ATP. De bör därför
enligt kommittén få välja mellan att träda in i försäkringen eller att även i
fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar
som enligt nuvarande regler är knutna till elt undantagande skall enligt
förslagel också i fortsättningen gälla för försäkrade som är födda år

1923 eller lidigare. En försäkrad som väljer atl
alltjämi vara undantagen bör

enligt kommittén inte vara skyldig atl erlägga egenavgifter till ATP eller

arbetsskadeförsäkringen. Sjukförsäkringsavgift föreslås i dessa fall - i likhel

med vad som gäller f. n. - uttagen efter en reducerad procentsats.

I syfte atl mildra konsekvenserna av undantagandet för dem
som enligt förslaget avses återföras till försäkringen, dvs. försäkrade som är
födda år

1924 eller senare, föreslår kommittén att nuvarande
regler ändras så att det

tidigare undantagandet inte medför någon ökning av def antal poängår som

erfordras för full pension. Delta bör enligt kommittén gälla även i fråga om

Prop. 1980/81:178 72

försäkrade i berörda åldrar som tidigare har
återkallat anmälan om undantagande.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommitténs
förslag utan erinran. SACO/SR och SAF anser dock att nuvarande regler om
undanlagande bör bibehållas, SACO/SR hänvisar till alt det finns stora grupper
statspensionärer med låg pensionsålder som efler pensionsavgången har inkomst
av annal förvärvsarbete än anställning. Avskaffas möjligheten att anmäla
undanlagande kan dessa komma att få erlägga ATP-avgifter utan att detta leder
till någon förhöjning av bruttopensionsnivån. Liknande synpunkter har Statens
avialsverk förl fram. SAF anser att valfrihet bör föreligga för dem som har
sådana inkomstförhållanden alt ett undanlagande från ATP kan ha belydelse.
Lantbrukarnas riksförbund bilräder förslaget men anser atl bestämmelserna om
ökning i vissa fall av det antal poängår som fordras för full ATP-pension bör
slopas belräffande samtliga försäkrade som återkallar eller lidigare har
återkallat anmälan om undantagande.

Jag anser i likhel med kommittén atl särreglerna om
undantagande från ATP har spelat ut sin roll och alt de med hänsyn lill de
negaliva verkningar som ett undantagande har på försäkringens förmånssida bör
avskaffas. Genom de betydande lindringar som kommittén samtidigt föreslår i de
bestämmelser som hittills har gällt för undantagande kommer de försäkrade som
siJunda förordas bli obligatoriskt anslutna till försäkringen atl ges rimlig
möjlighet atl bygga upp ett ATP-skydd. De har också möjlighel all få
sjukpenning med 93 dagars karenstid saml efter särskild prövning sjukpenning
med kortare eller ingen karens. Förslagel medför vidare alt i princip samtliga
försäkrade, ulom de som är födda år 1923 eller tidigare och som väljer att även
fortsättningsvis vara undantagna från ATP, kommer att omfattas av
arbelsskadeförsäkringen.

Jag vill med anledning av vad Lantbrukarnas riksförbund
har anfört vid remissbehandlingen framhålla att gynnsamma regler redan gäller
för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare. Reglerna innebär atl för försäkrade
som är födda någol av åren 1915-1923 ökas antalet poängår som fordras för full
pension med endast 1/10 av antalet relevanta år med undanlagande. Den i
remissyttrandet föreslagna ordningen skulle dessutom öppna möjligheter till
spekulation för vissa försäkrade med undantagande.

När det gäller de invändningar som framförts av bl. a.
SACO/SR vill jag framhålla att de konsekvenser som angivits för
statspensionärerna inte följer av ATP-reglerna utan är en avtalsfråga.

Jag stannar således i likhel med flertalel remissinstanser
för att biträda kommitténs förslag.

2.7 Övriga frågor

Pensionskommittén tar upp frågan om avgiftsskyldighet för
småinkomsier. Enligt gällande regler skall vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter en

Prop.
1980/81:178 73

ersättning till en arbetstagare medräknas bara om den
under året har uppgått till minst 500 kr.

Kommittén förordar att nuvarande 500-kronorsgräns behålls
i etl reformerat avgiftssystem. Kommittén framhåller alt man genom
beloppsgränsen undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd
småavgifter. Ett slopande av gränsen skulle medföra en kraftig utökning av
antalet avgiftsplikliga arbetsgivare och föranleda stegrade
administrationskostnader. Kommittén har övervägt om det med hänsyn lill
penningvärdeutvecklingen m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen men har
avvisat en sådan åtgärd eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en
molsvarande justering av beloppsgränsen på förmånssidan.

Frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för
avgiflsskyldighel har berörts av flera remissinstanser. Sålunda anser
kammarrätten i Jönköping att ytterligare administrativa förenklingar skulle
kunna uppnås om nuvarande beloppsgräns höjdes till t. ex. 1 000 kr. Enligl
kammarrätten lorde en molsvarande höjning på förmånssidan inte medföra några
större olägenheter för de förmånsberätligade. Enligt riksrevisionsverkei får
man elt administrativt säkrare system med en beloppsgräns utformad så atl
avgiftsskyldighet inle föreligger för en arbetsgivare som anlitar arbelskrafl
som sammanlagl under året ersätts med mindre än 1. ex. 1 000 kr., oavsell om
del rör sig om en eller flera arbetstagare.

Som kommittén antyder är det ofrånkomligt att en höjning
av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel skulle aktualisera en motsvarande
höjning på förmånssidan. Jag är inte beredd att förorda en sådan inskränkning
av möjligheterna atl förvärva förmåner och kan således inle bilräda det av
kammarrätten framförda förslaget. Jag är inte heller beredd atl ansluta mig
till den av riksrevisionsverket förordade ordningen. Ett sådant system skulle
innebära bl. a. alt de debiterande myndigheterna tvingades att utreda
avgiftsplikten för småinkomsier. Enligl min mening är det också tveksamt om
systemet skulle leda till någon mera väsentlig minskning av antalet debiterade
arbetsgivare. Jag delar således kommitténs uppfattning att någon justering av
500-kronorsgränsen för skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift inle bör göras
f. n.

Som riksförsäkringsverket har påpekat i sitt
remissyllrande innebär nuvarande regler att arbetstagare eller uppdragstagare,
som har flera inkomsler vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagl
uppgår lill eller överstiger nämnda belopp, debiteras egenavgifter. Denna
debitering medför administrativa kostnader som enligt verket inte står i rimlig
proportion lill de avgifter som flyter in. Verket föreslår därför all
egenavgifter inte längre tas ut på småinkomsier av ifrågavarande slag. En
ändring av denna innebörd förordas även av statens kulturråd, TCO och
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd.

Jag anser i likhet med riksförsäkringsverket all
administrativa skäl lalar för alt egenavgifter inte borde tas ut på dessa
småinkomsier. Etl slopande av

Prop. 1980/81:178 74

avgiftsplikten på dessa inkomster aktualiserar dock frågan
om en inskränkning av möjlighelerna atl förvärva förmåner. Frågan om
avgifisplikl på småinkomsier har även samband med rälien lill schablonavdrag
för olika lyper av uppdragsinkomster. Som tidigare har nämnts remissbehandlas
f. n. kulturskattekommitténs delbetänkande om samordningen av egenföretagares
skatter och socialförsäkringsavgifter. Jag är nu inte beredd att ta ställning
lill frågan om alt införa avgiftsfrihet för nämnda småinkomsier. Del kan
emellertid finnas anledning att på nytt behandla frågan i samband med den av
chefen för budgetdepartementet aviserade översynen av schablonavdragen för
egenavgifter.

Kommittén lägger fram förslag om ell gemensaml underlag
för beräkning av egenavgifter. Underlaget bör enligl kommittén utgöras av sådan
inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 S AFL. På detta underlag,
som alltså knyter an till beräkningen av pensionsgrundande inkomst, beräknas
enligt nuvarande regler egenavgifterna till ATP, folkpensioneringen och
delpensioneringen. Övriga egenavgifter beräknas däremot på etl underlag som
knyter an lill beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst.

Riksförsäkringsverket och riksskatteverket påpekar i sina
remissyttranden att olika inkomstbegrepp tillämpas vid beräkningen av sjukpenninggrundande
resp. pensionsgrundande inkomst. I remissyttrandena ges exempel på situationer
där den av kommittén förordade ordningen därför skulle få till föjd att avgift
tas ut på inkomst som inle grundar rätl till motsvarande förmån och vice versa.
Enligl riksförsäkringsverket ökar kommitténs förslag behovet av en översyn av
reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Riksskatteverket anser att
en samordning av bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst och
sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Vid remissbehandlingen har även tagils upp frågan om en
översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom
socialförsäkringslagstifl-ningen och skattelagstiftningen. Denna fråga har även
uppmärksammats av riksdagen (jfr SfU 1978/79:25 och 1979/80:16).

Del av kommittén förordade gemensamma underlaget för
beräkning av egenavgifter skulle enligt min mening otvivelaktigt medföra
administrativa förenklingar. I materiellt hänseende skulle förslagel emellertid
få mindre tillfredsställande konsekvenser på grund av olikheterna i
inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande
inkomst. Jag vill här erinra om att hithörande frågor berörts i socialpolitiska
samordningsulredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring,
som nyligen har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandet
behandlade samordningsfrågorna är jag inte beredd att föreslå några mer
genomgripande ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och
sjukpenninggrundande inkomst. Som jag nyss framhållit kan dock frågan om vissa
smärre ändringar i systemet komma att tas upp i samband med den av chefen för
budgeldeparlementet aviserade översynen av reglerna om schablonavdrag för
egenavgifter.

Prop. 1980/81:178 75

De materiella reglerna för avgiftsberäkning, vilka f. n.
finns intagna i ett flertal skilda författningar, förs enligt kommitténs
förslag samman i en gemensam lag. I lagen, som har benämnts lag om
.socialavgifter, föreslås också ingå bestämmelser om fördelning av influtna
avgiftsmedel. Jag bilräder kommitténs förslag som i denna del har vunnit allmän
anslulning bland remissinstanserna. Sammanföringen medför att överblicken över
regelsystemet väsenlligt förbättras. Jag återkommer i specialmotiveringen till
bestämmelsernas närmare utformning.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom
socialdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
socialavgifter,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5.
lag om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m.m.,

7.
lag om ändring i
reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvallning,

8.
lag om ändring
i reglementet (1961:265) angående förvallningen av riksförsäkringsverkels
fonder,

9.
lag om ändring
i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget under 1 har upprättals i samråd med

chefen för kommunikalionsdepartemenlel såvitt avser
bestämmelserna om sjömanspensionsavgifl,

chefen för utbildningsdepartementet såvill avser
bestämmelserna om vuxenulbildningsavgift saml

chefen för arbelsmarknadsdeparlementel såvitt avser
bestämmelserna om arbelsskadeavgift, arbetslöshelsavgifl, arbelarskyddsavgift,
arbelsmark-nadsutbildningsavgift och lönegarantiavgift.

Förslagen bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende
som bilaga 4.

' Bilagan har uteslutits här såvitt gäller de under 2-9
angivna lagförslagen. I det under 3 angivna förslaget saknades i punlit 2
övergångsbestämmelserna orden 6 kap. I §, 1 del under 6 angivna förslaget hade
2 § andra stycket följande lydelse: "Med lön förstås i denna lag även
sådan ersättning som enligt 3 kap, 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring anses såsom inkomst av anställning," Frånsett några redaktionella
ändringar är förslagen i övrigt likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

Prop. 1980/81:178 76

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om socialavgifter

I lagen har samlats de materiella reglerna om
arbetsgivares och försäkrades avgifler för finansieringen av
socialförsäkringarna och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna har i rubriken
till lagen fått benämningen socialavgifter.

/ kap. Inledning

1 §

Denna paragraf behandlar lagens tillämpningsområde.

2 §

De avgifter som upptas i lagen skall erläggas av
arbetsgivare samt av försäkrade enligt AFL som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Denna bestämning av kretsen avgiftsskyldiga
överensstämmer med vad som nu gäller enligt 19 kap. AFL.

I andra slyckel anges att den som har utgell etl bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) AFL skall anses som arbetsgivare.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 2 § sista stycket AVGL. I fråga om
avgiftsskyldigheten för de bidrag som avses här hänvisas lill motiveringen till
2 kap. 3 § andra stycket.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

I detla kapiiel finns bestämmelser om beräkning av
arbetsgivaravgifter. Dessa bestämmelser ersätter nuvarande regler i 19 kap. AFL
och i en rad andra författningar. Dessa författningar anges i bilaga 1, avsnitt
1. Lagen upptar inte bestämmelser om byggnadsforskningsavgifl. Som har framgåll
av den allmänna motiveringen bereds f.n. frågan om avskaffande av byggnadsforskningsavgiften
i regeringskansliet.

1 §

I paragrafen fastslås vilka avgifter arbetsgivare skall
erlägga. Avgifterna beräknas på det underlag som anges i 3-5 §§. I paragrafen
har, för att genomföra en enhetlig terminologi, avgifterna fått delvis nya
benämningar. På motsvarande sätt har i 3 kap. 1 § benämningarna på där avsedda
avgifler ändrats.

Beträffande samtliga avgifter utom tilläggspensionsavgiften
och arbetsska-deavgiflen anges i paragrafen nu gällande uttagsprocenl för de
olika avgifterna. Bestämmelserna i första stycket 3 och 6 att
tilläggspensionsavgift och arbelsskadeavgift skall uttas efter procentsats som
fastställs i särskild lag har - liksom molsvarande regler i 3 kap. 1 § 3 och 6
- överförts från 19 kap.

Prop.
1980/81:17» 77

5 S AFL och 7 kap. 3 § lagen om arbelsskadeförsäkring.
Bestämmelserna skall ses mol bakgrund av del speciella förfarandet vid
fastställandet av procentsatserna för dessa avgifter.

En konsekvens av enhetliga regler om avgiftsunderlaget
blir all den lotala arbetsgivaravgiften i forlsältningen erhålls på grundval av
en summering av de i första stycket angivna procentsatserna och de
procentsatser som för året gäller för tilläggspensionsavgifien och
arbetsskadeavgifien.

1 fråga om de arbetsgivaravgifter som skall erläggas för
en sjöman hänvisas till 2§.

Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse om alt
staten i likhet med vad som f.n. gäller ej skall erlägga arbelsskadeavgift.
Bestämmelsen motiveras av alt slaten står självrisk beträffande ersättning lill
sina arbetstagare vid arbetsskada och i fråga om sådana skador svarar för
arbels-skadeförsäkringens förvaltningskostnader.

28

Av denna paragraf framgår att särskilda bestämmelser
gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för sjömän. Förutom de avgifter som anges
i 1 § skall redaren i likhet med vad som f.n. gäller även erlägga
sjömanspensionsavgifl. Del bör här nämnas all en särskild utredare (K 1979:06)
undersöker förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på
kollektivavtal.

Andra stycket svarar mot delar av nuvarande 19 kap. 4 och
4 a §§ AFL. Bestämmelserna innebär atl redare även i fortsättningen skall
betala arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen efler en
lägre procentsats än som annars tillämpas. Den i 1 § angivna procentsatsen
reduceras enligt bestämmelserna så all den står i proportion till de svenska
sjömännens andel av den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg.

Som framgår av tredje stycket förstås med sjöman den som
skall erlägga sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt. Denna definition överensstämmer med nu gällande regler.

3§

I första slyckel anges del underlag på vilket arbetsgivaravgifterna
skall beräknas. Bestämmelsen molsvarar nuvarande 19 kap. 1 § andra stycket AFL.
Underlaget överensstämmer sålunda med del underlag på vilket
arbetsgivaravgifterna lill sjukförsäkringen och lill folkpensioneringen beräknas
enligt nu gällande regler. På della underlag skall samlliga arbetsgivaravgifter
tas ut.

Bestämmelsen innebär alt alla avgifter skall tas ul såväl
på utgiven lön som på utbetald uppdragsersältning. Med arbetstagare skall i
lagen förstås jämväl uppdragstagare. Detta framgår av hänvisningen lill 3 kap.
2 § andra slyckel AFL.

Beslämmelsen i andra slyckel föranleds av all konstnärer
och andra som uppbär vissa statliga bidrag får tillgodoräkna sig bidraget som
pensionsgrun-

Prop. 1980/81:178 78

dande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som
betalar ut bidragen skall också betala tilläggspensionsavgifl. Bestämmelsen
motsvarar nuvarande 19 kap. 1 § sisla slyckel AFL.

4§

I paragrafen har intagits de begränsningar som gäller
avgiftsunderlaget för samtliga arbetsgivaravgifter. Paragrafen har utformats i
nära anslulning lill regler i nu gällande lagstiftning. Som framhållits i
kommentaren till 3 § skall med ersättning förslås såväl lön som
uppdragsersättning.

Första slyckel punkten 1 har behandlals i den allmänna
motiveringen. Bestämmelsen upptar den s.k. 500-kronorsregeln och molsvarar
nuvarande 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL. I punkten 2 finns en bestämmelse om
övre åldersgräns för uttag av avgifter. Bestämmelsen har behandlals i den
allmänna motiveringen. Punkten 3 motsvarar nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket
AFL och har belydelse i de fall en arbetsgivare utger lön vid sjuk-eller
föräldraledighet. Punkten 4 avser ersättningar lill utomlands bosatta utländska
artister som tillfälligt medverkar här i Sverige vid offentlig föreställning
eller inom radio/TV (jfr prop. 1975/76:46 s. 34, 35 och 40). Bestämmelsen har
överförts från nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket AFL och innebär ingen
ändring i förhållande lill vad som nu gäller. I punkten 5 har upptagits en
bestämmelse som motsvarar den om lön till arbetsgivarens egna barn i nuvarande
19 kap. 1 § femte stycket AFL. Punkten 6 om kostnadsavdrag har hämtats från 4
§ tredje stycket AVGL. De närmare förutsättningarna för att kostnadsavdrag
skall medges har angivils i paragrafens andra stycke. Punkten 7 slulligen, som
avser vissa civilförsvarsersättningar, har hämtats från 4 § fjärde stycket
AVGL.

I Iredje stycket i paragrafen finns en bestämmelse som lar
sikte på behandlingen i avgiflshänseende av inkomst från fåmansföretag. Beslämmelsen
molsvarar nuvarande 2 § iredje stycket AVGL.

5§

Bestämmelserna i denna paragraf har med smärre
redaktionella förändringar överförts från 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL.

Bestämmelserna om avgifler m.m. i fråga om arbete som
utförs ulomlands är föremål för övervägande i särskild ordning och nuvarande
regler har överförts till avgiftslagen i avvaktan på resultatet av dessa
överväganden.

3 kap. Egenavgifter

Detla kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet atl
erlägga egenavgifter. I kapitlet regleras också hur avgiftsunderlaget för de
olika avgifterna skall beräknas.

Prop. 1980/81:178 79

1 §

Av hänvisningen lill 1 kap. 2 § följer alt den som är
försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap.
2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag är skyldig att belala egenavgift.
Pensionskommittén har föreslagit all avgifterna språkligt skulle särskiljas
från molsvarande arbetsgivaravgifter genom alt ges benämningar som innehåller
sammansättnings-ledet egenavgift. En sådan sammansättning, t,ex.
lilläggspensionsegenav-gift, blir emellertid alllför lång och otymplig.
Avgiftsbenämningarna i lagen är således desamma för arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Det hindrar givelvis inte att man, när särskiljande benämningar
behövs, kan använda sådana, t.ex. egenavgift till tilläggspensioneringen resp.
arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen.

1 fråga om uttagsprocenlen för de olika avgifterna
hänvisas i andra stycket till 2 kap. 1 §.

2§

Bestämmelsen har hämtats från 19 kap. 4 § första stycket
AFL och avser försäkrade vars sjukpenningförsäkring gäller med karenstid. Av
bestämmelsen följer atl i de fall försäkringen gällt med karenstid endast
under en del av eft år eller med olika karenstider för skilda delar av ett år
detla skall beaklas vid beräkningen av sjukförsäkringsavgiften. Av 3 kap. 2 §
andrastycket AFL framgår atl sjukpenninggrundande inkomst inle beräknas på
inkomstdelar överstigande 7,5 gånger basbeloppet. Härav följer att
avgiflsnedsältningen enligt denna paragraf inte har avseende på inkomstdelar
över denna gräns.

Om försäkrade som på grund av undantagande från ATP inle
omfattas av sjukpenningförsäkringen har intagils särskilda
övergångsbestämmelser,

3§

I paragrafen har samlats regler om undantag från
skyldigheten att betala egenavgifter, I första stycket anges alt egenavgifter
inte skall beräknas för år efter det dä den försäkrade fyllt 65 år,
Beslämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Övriga begränsningar i avgiftsskyldighelen framgår av
andra, tredje och fjärde styckena. Dessa begränsningar har sakligt sett samma,
innehåll som nuvarande regler i 19 kap. 2 och 3 §§ AFL. Sålunda gäller enligl
andra och iredje styckena denna paragraf särskilda regler bl.a. för den som
under inkomståret uppburit förtidspension eller ålderspension och som inte
redan är befriad från avgiflsskyldighel på grund av bestämmelsen i första
stycket. Andra egenavgifter än tilläggspensionsavgifl skall inte betalas av den
som under någon del av inkomståret uppburit hel förtidspension eller för hela året
uppburit hel ålderspension. Tilläggspensionsavgift skall inte betalas av den
som under hela inkomståret uppburit hel ålderspension.

I fjärde stycket anges minsta underlaget för debitering av
avgifl.

Prop.
1980/81:178 80

4 8

Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och
pensionsgrundande inkomst lillämpas delvis olika inkomstbegrepp, vilkel
återverkar på avgiftspliklen. Denna fråga har behandlals i den allmänna
motiveringen. Första stycket reglerar underlaget för beräkningen av
sjukförsäkringsavgiften , barnomsorgsavgiften och arbetsskadeavgifien. Andra
slyckel innehåller bestämmelser om underlaget för egenavgifterna lill
folkpensioneringen, tilläggspensioneringen och delpensioneringen.

5 §

Med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning avses i
11 kap. 3 § AFL inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst av här belägen
jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade och ersättning i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning, allt
under förutsätlning att anställningsförhållande enligt 11 kap. 2 § AFL inte
föreligger. Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs i 11 kap. 3 8 AFL
också sjukpenning, arbetslöshetsersättning och andra jämförliga ersättningar
som träder i stället för inkomst av ovan nämnt slag. Avgifter skall, liksom
enligt nu gällande regler, inte erläggas på de angivna socialförsäkringsförmånerna.
I första stycket har intagits föreskrift härom.

Avgiftsunderlaget skall genom uttrycklig hänvisning i
andra stycket till 11 kap. 4§ AFL beräknas med tillämpning av bestämmelserna i
den paragrafen, som bl.a. innehåller anknytningar till taxeringsförfarandel.
Genom hänvisningen blir även föreskrifterna i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
tillämpliga.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

I kapitlet har samlats föreskrifter om fördelning av
influtna avgiftsmedel. I huvudsak motsvarar föreskrifterna nuvarande
lagstiftning.

Grunder för förvallningen av allmänna pensionsfonden
återfinns i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning. Delpensionsfonden och arbetsskadefonden förvaltas enligl grunder
som anges i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder. Övriga fonder som avses i detta kapitel förvaltas enligl grunder som
regeringen fastställer. 13 § innehåller en erinran härom.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 §

Första stycket i paragrafen motsvarar nuvarande 19 kap. 10
8 andra stycket AFL och innebär i sakligt hänseende att annan egenavgift än
tilläggspensionsavgifl i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma

Prop. 1980/81:178 81

villkor som gäller för inkomstskall.

Genom paragrafens andra stycke, som avser befrielse i
vissa fall från tilläggspensionsavgift, görs en hänvisning till föreskrifterna
i 41 § AVGL.

2§

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från
nuvarande 19 kap. 6 § AFL.

38

Regler om debitering och uppbörd av arbetsgivar- och
egenavgifter finns i AVGL och i uppbördslagen. AVGL avses i samband med den nya
lagsliftningen få ändrad rubrik.

Av 3 8 AVGL framgår sålunda att underlaget för beräkning
av arbetsgivaravgifter fastställs av riksförsäkringsverket. I 38 8 AVGL finns
regler om besvär över sådana beslut.

Underlaget för beräkning av egenavgifter fastställs enligl
nuvarande regler av den lokala skattemyndigheten. Denna ordning bör gälla också
i fortsättningen. Direkta lagbestämmelser saknas f.n. om besvärsväg i dessa
fall. I praxis har besvär över den lokala skattemyndighetens beslul i sådana
ärenden ansetts kunna föras i samma ordning som besvär över beslut om beräkning
av pensionsgrundande inkomst. Den föreslagna regeln i andra stycket har
utformats i anslutning härtill.

4§

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 15 8 AFL och
föranleds av att avgiftsreglerna bryts ut ur AFL.

Övergångsbestämmelserna

Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås lagen
träda i kraft den 1 januari 1982. Till följd av alt de maleriella
bestämmelserna om socialavgifter förts över lill lagen kan nuvarande separata
lagar, innehållande avgiftsbestämmelser, upphävas.

Förslaget till lag om ändring i AFL innebär all
möjligheten alt göra anmälan om undantagande från ATP avskaffas. Tidigare
undantaganden upphör i princip alt gälla. Vissa försäkrade kommer dock
övergångsvis alltjämt atl kunna vara undantagna från ATP. I
övergångsbestämmelserna anges därför att skyldighet att erlägga avgifler till
tilläggspensioneringen och arbelsskadeförsäkringen inte föreligger för berörd
kategori. Belräffande sjukförsäkringsavgiften har lill övergångsbestämmelserna
överförts nuvarande regel i 19 kap. 4 8 första stycket AFL om
avgiftsnedsättning.

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 82

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap.

2§

Som har framgått av den allmänna motiveringen föreslås atl
möjligheten all anmäla undantagande från ATP och sjukpenningförsäkringen slopas
fr.o.m. den 1 januari 1982. Som en följd av detta förslag skall inkomst av
annat förvärvsarbete beaktas vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst
för samtliga försäkrade ulom för dem som är födda år 1923 eller lidigare och
som även efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

Enligt övergångsbestämmelserna kommer första stycket sisla
punkten i denna paragraf i dess äldre lydelse alltjämt atl gälla efler utgången
av år 1981 för försäkrade som även efter denna lidpunkt är undantagna från ATP.

58

Punkten b) upphävs som en följd av alt
undantagandeinstitutel slopas. Som framgår av övergångsbestämmelserna skall
bestämmelsen emellertid lillämpas även efler den 1 januari 1982 beträffande den
som efter utgången av år 1981 återkallar en dessförinnan gjord anmälan om
undantagande.

Punkterna c) och d) har oförändrade flyttats upp som nya
punkter b) och c). Hänvisningen i tredje stycket har justerats med anledning
härav.

11 8

Nya anmälningar om undantagande får inle förekomma efter
utgången av år 1981. Till följd härav upphävs fjärde och femte slyckena i denna
paragraf. Försäkrade för vilka ett undantagande vid nämnda lidpunkt har upphört
eller upphör att gälla och vilka uppfyller kraven i andra stycket har, som
framgår av övergångsbestämmelserna, efter framställning hos försäkringskassan
alltjämt möjlighel alt erhålla sjukpenningförsäkring med kortare karenstid än
93 dagar eller sådan försäkring utan karenstid.

De äldre bestämmelserna i fjärde stycket första punkten
och i femte stycket gäller - som framgår av övergångsbestämmelserna - efter
utgången av år 1981 för dem som även efter denna tidpunkt är undantagna från
ATP.

11 kap.

28

Ändringen i första stycket f) föranleds av att riksdagen
nyligen beslutat alt de s.k. stimulansbidragen skall slopas fr.o.m. den 1 april
1981 (prop. 1980/81:85, AU 13, rskr 153).

Ändringarna i iredje och fjärde slyckena föranleds av de
nya reglerna i fråga otn avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

Prop.
1980/81:178 83

68

Ändringarna i denna paragraf föranleds av de nya reglerna
om avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

78

Som framgåll av den allmänna motiveringen har möjligheten
att begära undanlagande från ATP spelat ut sin roll. Undantagande medför
dessutom negativa verkningar på försäkringens förmånssida även uianför ATP.
Paragrafen föreslås därför upphävd. Nya anmälningar om undanlagande från ATP
skall över huvud laget inte kunna göras efter utgången av år 1981. För
försäkrade med undantagande upphör detla all gälla vid nämnda tidpunkt. Detla
gäller dock inte för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som har
elt gällande undantagande under år 1981. Nu nämnda försäkrade kan välja om de
även i fortsättningen vill vara undantagna eller om de vill gå med i
försäkringarna. Paragrafen kommer därför enligt övergångsbestämmelserna i
tillämpliga delar alt gälla för dem som också efter utgången av år 1981 är
undantagna från ATP. De .som efter sagda tidpunkt vill återkalla en anmälan om
undantagande får enligt övergångsbestämmelserna göra della ulan hinder av alt
undantagandet inte har gällt i fem år.

12 kap.

2§

Ändringarna i denna paragraf föranleds av atl undantagandeinslitulet
slopas. Innebörden är all för försäkrade, som är födda år 1924 eller senare och
som tidigare har varit undantagna men som återkallat sin anmälan om
undantagande eller för vilka undantagandet upphör att gälla vid utgången av år
1981, del lidigare undantagandel inle skall kunna föranleda ökning av talet 30
i nämnaren vid beräkning av pensionen enligl paragrafens första stycke. En
ökning av talet 30 skall däremol alltjämt göras i de fall pensionspoäng inle
tillgodoräknats lill följd av underlåten avgiflsbelalning. Pensionsberäkningen
för dem som är födda år 1923 eller tidigare kommenleras närmare under
motiveringen lill 15 kap. 1 8-

13 kap.

28

Som en följd av all anmälan om undantagande från ATP inle
får förekomma efter utgången av år 1981 har bestämmelserna i tredje stycket i
paragrafen ändrats. Försäkrade som är födda år 1924 eller senare samt
försäkrade som är födda år 1923 eller lidigare och som återkallar sin anmälan
om undantagande med verkan fr.o.m. den 1 januari 1982 bereds genom ändringen möjlighet
att, om pensionsfallel inträffar år 1982 eller därefter, få förtidspension med
anlagandepoängberäkning.

Prop.
1980/81:178 84

Tredje stycket i dess nuvarande lydelse kommer enligt övergångsbestämmelserna
all vara tillämpligt för försäkrade som också efter utgången av år 1981 är
undantagna från ATP.

15 kap.

1 §

För en försäkrad som är född under någol av åren 1915-1923
innebär ett undantagande alt det antal år - tjugo ökat med ett för varje år som
denne är född efter år 1914 - som erfordras för full pension skall ökas med 0,1
av antalet sådana år som den försäkrade på grund av undantagandet inte har
tillgodoräknats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng.

Enligl övergångsbestämmelserna skall denna regel även i
fortsättningen tillämpas för försäkrade som är födda år 1923 eller lidigare,
oavsell om de före utgången av år 1981 har återkallat en anmälan om
undantagande eller om de efter nämnda tidpunkt är undantagna från ATP.

Hänvisningen i andra stycket till 12 kap. 2 8 andra
stycket medför att underlåten avgiftsbetalning i princip har samma inverkan på
pensionen som elt undanlagande, varför ordet "undantagandet" bytts ul
mol orden "underiålen avgiftsbetalning".

17 kap.

1 §

I andra stycket har hänvisningen lill 3 kap. 5 8 första
slyckel c) ändrats som en följd av ändringarna i nämnda paragraf.

19 kap.

Som har framgått av motiveringen till lagen om
socialavgifter har de materiella reglerna för beräkning av arbetsgivaravgifter
och egenavgifter förts samman i nämnda lag. Som en följd härav kan större delen
av reglerna i 19 kap. AFL upphävas. Beslämmelsen i nuvarande 11 8 saknar
praktisk betydelse och har därför ej getts någon motsvarighet i den nya lagen.
19 kap. AFL kommer härigenom alt innehålla i huvudsak endast föreskrifter som
inte avser socialförsäkringsavgiflerna.

1 8 innehåller en hänvisning till de avgiftsregler som
föreslås bli intagna i lagen om socialavgifter. 12 8 införs ett nytt första
stycke med en erinran om att kostnaderna för sjukförsäkringen, förutom genom
avgifter från arbetsgivare och försäkrade, läcks med statsmedel. Närmare
bestämmelser om statsbidrag till sjukförsäkringen finns i andra och tredje
slyckena i paragrafen, vilka motsvarar nuvarande 7 8. Stadgandet i 3§ motsvarar
nuvarande 8 §. Bestämmelserna i 4 § är - med en viss justering - överförda från
5 § första och andra styckena i deras nu gällande lydelse. Sistnämnda
föreskrifter reglerar bestämmandet av procentsatsen för avgiftsuttaget till

Prop.
1980/81:178 85

försäkringen för tilläggspension. Dessa regler har ansetts
böra stå kvar i AFL.

20 kap.

48

Ändringarna
i denna paragraf är rena följdändringar till den föreslagna lagen om
socialavgifter.

14 8

I
paragrafens nu gällande lydelse anges att det beträffande fullföljd av lalan i
vissa fall skall gälla vad som stadgas därom i författning som avses i bl.a. 19
kap. 9 8 eller 10 § första stycket. De författningar som sålunda avses är AVGL
och uppbördslagen, I den föreslagna lagen om socialavgifter har tagits in en
erinran om atl särskilda bestämmelser gäller i fråga om debitering och uppbörd
av avgifterna, AVGL:s och uppbördslagens besvärsregler gäller då också i fråga
om beslut enligl dessa lagar. Hänvisningen i förevarande paragraf lill 19 kap.
9 och 10 §§ kan därför ulgå.

Också
bestämmelsen i andra punkten i paragrafen kan upphävas. Bestämmelsen innehåller
en hänvisning lill 19 kap. 10 8 sista stycket AFL, vilkel stadgande upptar en
regel alt sjukförsäkringsavgift och socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma villkor som
gäller beträffande inkomstskatt. Denna regel är numera uttryckt genom en
hänvisning till 75 8 1 mom. kommunalskallelagen. I förslaget till lag om
socialavgifter har inlagils ell stadgande av molsvarande innebörd.

Övergångsbestämmelserna

Som har framgått av motiveringen till 3 kap. 11 8 skall
paragrafen i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas för försäkrade som någon
gång omfattats av ett undantagande. För försäkrade som är födda år 1923 eller
tidigare och som varit undantagna från ATP eller som - om förutsättningarna
därför är uppfyllda - väljer att även efter utgången av år 1981 vara undantagna
skall i huvudsak äldre bestämmelser fortfarande gälla. I vilken utsträckning
dessa bestämmelser avses gälla har angetts i specialmotiveringen till resp. paragraf.

För den som väljer atl även efter utgången av år 1981 vara
undantagen från ATP öppnas möjlighet alt återkalla anmälan om undanlagande utan
hinder av atl undantagandet inte har gällt i fem år. Ny anmälan om undanlagande
får inte göras efler utgången av år 1981.

Prop. 1980/81:178 86

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

1 kap. 1 8, 3 kap. 6 8 och 4 kap. 8 8

Möjlighelen att vara undantagen från ATP upphör enligt
ändringarna i AFL i princip fr.o.m. den 1 januari 1982. Detta gäller dock inle
dem som är födda år 1923 eller tidigare och som har etl gällande undantagande
under år 1981. Nu nämnda försäkrade får enligl övergångsbestämmelserna till
lagen om ändring i AFL välja om de även efler utgången av år 1981 vill vara
undantagna från ATP eller inte.

Den fasla kopplingen mellan arbelsskadeförsäkringen och
ATP innebär all den som är undantagen från ATP också är undantagen från
arbetsskadeförsäkringen. Ell slopande av undantagandeinstitutel medför således
atl samlliga försäkrade, utom de som enligt förslaget även i fortsättningen är
undantagna från ATP, i egenskap av egenföretagare och uppdragstagare kommer att
omfattas också av arbetsskadeförsäkringen under förutsältning att de är bosatta
i Sverige.

Ändringarna i dessa paragrafer är sålunda en konsekvens av
undatagan-deinslitulets upphörande. De nuvarande bestämmelserna kan dock -
såsom framgår av övergångsbestämmelserna - även efler utgången av år 1981
tillämpas för försäkrade som efler nämnda lidpunkt är undantagna från ATP.

6 kap. 1 8

Ändringen är en följd av ändringen i AFL varigenom nya
anmälningar om undantagande från ATP över huvud tagel inle skall få göras efter
utgången av år 1981. Den situationen som paragrafen i denna del avser, nämligen
atl etl undanlagande börjar gälla efler det att arbetsskadan har inträffat, kan
fr.o.m. den 1 janauri 1982 inle uppkomma. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse
- så\itt den avser reglerna om undantagande från ATP - kan därför inle bli
tillämplig ens övergångsvis efler utgången av år 1981.

7 kap.

Med anledning av alt alla bestämmelser om
socialförsäkringsavgifter m.m. har förts samman i en lag kan huvuddelen av
reglerna i detta kapitel utgå. Avsikten är att avgiftsskyldighelen till
arbetsskadeförsäkringen i fortsättningen skall regleras i lagen om
socialavgifter. Ändringen i I § innebär en hänvisning lill nämnda lag. 2 8
motsvarar - med viss justering - nuvarande §. 1 paragrafen anges bl.a. vilka
ersättningar och kostnadersom skall täckas genom influtna avgifter. Även vissa
regler om del formella förfarandet i samband med beslut om och förslag till
avgiftsuttag för olika år finns intagna i paragrafen. Dessa bestämmelser är av
sådan natur att de inte har ansetts böra överflyttas till lagen om
socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 87

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott

4§

Ändringarna i denna paragraf är en följd av förslaget om
slopande av undantagandeinstitutel i AFL. Vid bedömande av rätten till
pensionstillskott skall dock - enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna -
även efter utgången av år 1981 hänsyn las till den tilläggspension som skulle
ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Della skall gälla samtliga
försäkrade, dvs. såväl dem som någon gång har varit undantagna från ATP som dem
som nu är undantagna och som obligatoriskt föreslås anslutna lill försäkringen
liksom dem som också efler utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84)
om delpensionsförsäk

ring

Ändringarna i 4 och 13 88 föranleds av all möjligheten aff
vara undantagen från tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen, med
undanlag för vissa försäkrade som hör till övergångsgenerationen inom ATP,
upphör fr.o.m. den 1 januari 1982. För dem som har varit eller fortfarande kan
vara undantagna från ATP, skall reglerna alltjämt gälla. Bestämmelse härom har
inlagils i övergångsbestämmelserna.

Enligt förslagel lill lag om socialavgifter skall
skyldigheten att erlägga avgifler för finansiering av delpensionsförsäkringen
regleras i den lagen. Bestämmelserna i 21 8 förevarande lag föreslås därför
upphävda. I paragrafen intas i stället en erinran om atl del i lagen om
socialavgifter finns föreskrifter om avgifter för finansiering av försäkringen.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

Förslaget till lag om socialavgifter innebär alt alla
materiella bestämmelser om arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall las in i
den lagen. Avsikten är att debitering och uppbörd av avgifterna fortfarande
skall regleras i särskild ordning. Bestämmelser härom finns nu såvitt gäller
egenavgifter i uppbördslagen (1953:272) och såvitt gäller arbetsgivaravgifter
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligl lagen om allmän
försäkring, m.m. (AVGL). Sistnämnda lag innehåller också vissa bestämmelser
beträffande egenavgifter lill tilläggspensioneringen. Förslaget till ändringar
i AVGL innebär inle några ändringar i delta administrativa regelsystem. Vissa
följdändringar är dock erforderliga.

Med hänsyn till all de materiella avgiftsreglerna har
förts över från AFL m.fl. författningar lill lagen om socialavgifter har
rubriken lill AVGL ändrats till lag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(0000:000) om socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 88

1 8

Ändringen i denna paragraf innebär en anpassning till
lagen om socialavgifter. Som tidigare har nämnts är beredningen av frågan om
avskaffande av byggnadsforskningsavgiflen inte avslutad,

28

I första stycket denna paragraf i dess nuvarande lydelse
definieras arbetsgivaravgift som summan av arbetsgivarens avgifler. Denna
definition stämmer inle överens med förslagel lill lag om socialavgifter. Vad
som förstås med arbetsgivaravgifter framgår av nämnda lag. Någon definition av
arbetsgivaravgift behövs inle längre i AVGL. Som en följd av denna ändring
föreslås all med slutlig avgift förstås summan av de arbetsgivaravgifter som en
arbetsgivare påförs vid den årliga avgiftsdebiieringen för det nästföregående
ulgiftsåret.

I andra stycket föreskrivs alt med lön enligt AVGL skall
förslås också uppdragsersättning. Detla har kommit lill uttryck genom en
hänvisning till 3 kap. 2 8 andra stycket AFL. Att låta hänvisningen avse också
11 kap. 2 8 andra stycket AFL har bedömts som onödigt, eftersom delta stadgande
i sin lur numera enbart innehåller en hänvisning lill 3 kap. 2 8 andra stycket
AFL.

I andra stycket finns f.n. bestämmelser om att avgifter
inle skall erläggas i de fall då uppdragstagaren har varit bosall och arbetat
utomlands eller då bevillningsavgift har erlagts för ersättningen. Dessa
bestämmelser, som motsvarar nuvarande 19 kap. 1 8 AFL, tar sikte främst på
andra arbetsgivaravgifter än de som regleras i AFL. Bestämmelserna i AFL och
AVGL i här avsedda fall har överförts till den föreslagna lagen om
socialavgifter.

Tredje slyckel innehåller f.n. en bestämmelse om
behandlingen i avgiflshänseende av inkomst från fåmansföretag. Denna
bestämmelse är av maleriellrätlslig belydelse. På grund härav föreslås att
bestämmelsen i AVGL upphävs samtidigt som molsvarande bestämmelse tas in i
lagen om socialavgifter.

Fjärde stycket innehåller f.n. en hänvisning lill 19 kap
6§ AFL. Som tidigare nämnts har beslämmelsen i AFL överförts till 5 kap. 2 8 i
den föreslagna lagen om socialavgifter.

I sjätte stycket finns f.n. en bestämmelse om statliga
bidrag till konstnärer m.fl. Bestämmelsen har överförts till den föreslagna
lagen om socialavgifter.

38

Ändringen är av redaktionell natur.

Prop.
1980/81:178 89

48

I Iredje och fjärde slyckena denna paragraf finns f.n.
bestämmelser om kostnadsavdrag och om vissa civilförsvarsersältningar. Som
tidigare har nämnts föreslås dessa bestämmelser bli överförda till lagen om
socialavgifter.

28 och 39 §§

Ändringarna i dessa paragrafer innebär en anpassning till
förslaget lill lag om socialavgifter.

4.7 Förslaget till lag om ändring i reglementet
(1959:293) angående allmänna

pensionsfondens förvaltning

Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om avgifter
för finansiering av försäkringen för tilläggspension förts över från 19 kap.
AFL lill lagen om socialavgifter.

4.8 Förslaget till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvalt

ningen av riksförsäkringsverkets fonder

Delpensionsavgifter förs til! en fond, med vars lillgångar
kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser skall läckas. Fonden har i förslaget till lag om
socialavgifter benämnts delpensionsfonden, vilket föranleder en följdändring i
1 8 förevarande reglemente. Det har även beaktats all den fond som avses med 22
kap. 2 8 AFL i dess lydelse före den 1 januari 1981 benämns fonden för den
frivilliga pensionsförsäkringen.

Övriga ändringar ansluter till förslagel lill lag om
socialavgifter.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av

pensionsgrundandc inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Ändringen är en ren följdändring till den föreslagna lagen
om socialavgifter.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslagen
till

1.
lag om
socialavgifter,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

4.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

5.
lag om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

Prop. 1980/81:178 90

6. lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m.m.,

7. lag om ändring i reglementet
(1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvallningen av riksförsäkringsverkefs fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1980/81:178 91

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-12

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 27 februari 1981 tillhandakommet
utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 5 februari 1981 har regeringen
på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslutat
inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring.

6. lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifler enligl lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lagom ändring i reglementet
(1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvallning,

8. lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkels fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Lars Ivarsson.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådet:

Förslaget till lag om socialavgifter

Det remitterade förslaget syflar till att åstadkomma
enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter inom socialförsäkringen. Den genomgång av gällande rätt som
lagrådet gjort i samband med granskningen av lagförslaget ger vid handen aft behovel
av sådana regler är mycket stort. Lagförslaget innebär också att betydande
framsteg görs i den åsyftade riktningen. Ytterligare förenklingar borde dock
vara möjliga. Det synes främst vara olikheterna i inkomstbegreppen vid
beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst, som alltjämt
medför komplikationer vid avgiftsberäkningen (se t. ex. 3 kap. 4 8 i det
remitterade förslagel).

[-■rågan om att åstadkomma ett helt enhetligt
avgiftsunderlag lorde inte kunna lösas utan föregående utredning men
lagrådet har ändå velal

Prop.
1980/81:178 92

framhålla önskvärdheten av atl arbetet på alt förenhelliga
och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen fortsätter.

2 kap. 1-3 88

Förevarande paragrafer är indelade så att I och 2 88
innehåller bestämmelser om vilka olika arbetsgivaravgifter som skall betalas
och procentsatserna lör dem medan 3 8 - liksom även 4 och 5 §8 - innehåller
bestämmelser om avgiftsunderlaget. Av bestämmelserna om avgifter och
procentsatser har de som enbart avser sjömän samlats i 2 8. Dispositionen är
emellertid inle helt konsekvent genomförd och I och 2 88 har ej utformats hell
likartat.

Andra stycket av 3 8 innehåller sålunda en bestämmelse om
skyldighet att belala tilläggspensionsavgift som rätteligen synes höra hemma i
1 §. Innebörden av bestämmelsen är att den som utger vissa bidrag från Sveriges
författarfond eller konstnärsnämnden och som enligt 1 kap. 2 § andra stycket
skall anses som arbetsgivare är skyldig att betala tilläggspensionsavgift men
ej annan avgifl. Det förordas därför att i 1 8 som ett andra stycke upptas en
bestämmelse av följande lydelse: "Arbetsgivare som avses i I kap. 2 8
andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgifl." Den nu i 1
8 andra stycket av förslaget upptagna bestämmelsen om att staten inle betalar
arbelsskadeavgift torde därvid böra ulgöra ett nytt tredje stycke. Godtas vad
som nu föreslagils bör återstoden av 3 8 andra stycket sammanföras med första
stycket och bilda en andra mening i paragrafen av förslagsvis följande lydelse:
"Bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön."

Enligt 2 8 första stycket skall en arbetsgivare som
sysselsätter sjömän "även" - dvs. utom de i 1 8 angivna avgifterna -
belala sjömanspensionsavgift med 0,80 proceni. Till skillnad från 1 8 ges inle
här någon hänvisning lill det avgiftsunderlag på vilkel avgiften skall
beräknas. Eftersom en arbetsgivare som sysselsätter sjömän även kan ha andra
anställda bör dessutom preciseras, atl det endasi är ersättning lill sjömännen
som ingår i avgiftsunderlaget såvitt angår sjömanspensionsavgiften. Detta sker
- till undvikande av yllerligare bestämmelser i 3-5 88 - lämpligen i 2 8 första
stycket. På grund av det anförda bör detta ges förslagsvis följande lydelse:
"En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts tili sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80
procent. I övrigl gäller om avgiftsunderlaget bestämmelserna i 3-5 88 i
lillämpliga delar."

I 2 § andra stycket bör hänvisningen till de i 1 8 angivna
procentsatserna förtydligas lill att avse de procentsatser som anges i "1
8 första stycket 1 och 2".

Prop.
1980/81:178 93

5 kap. 3 8

Innebörden av första stycket i den föreslagna paragrafen
är atl underlaget för egenavgifter liksom hittills skall bestämmas av den
lokala skattemyndigheten.

Enligt 85 8 uppbördslagen skall besvär över lokal
skattemyndighets beslut föras hos länsrätten. I praxis har emellertid besvär
över den lokala skattemyndighetens beslul i vad avser fastställande av
avgiftsunderlag för egenavgifter ansetts skola föras hos riksförsäkringsverket.
I sak synes intet vara att erinra häremot. En bestämmelse av denna innebörd har
intagils i andra stycket av förevarande paragraf.

Det synes emellertid inle tillfredsställande ur lagteknisk
synpunkt, att en fullföljdsregel som innebär en avvikelse från den generella
fullföljdsregeln i 85 8 uppbördslagen får sin plats i en annan lag. Såsom
framgår av vad lagrådet i det följande anför i samband med övergångsbestämmelserna
till den föreslagna lagen om socialavgifter får det förutsättas att bl. a.
uppbördslagen kommer atl anpassas till den nya lagstiftningen. Det synes
lämpligt all i samband därmed den föreslagna besvärsregeln i fråga om lokal
skaltemyndighets beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter
införs som en undantagsbestämmelse i 85 8 uppbördslagen. Samtidigt lorde i
tydlighetens intresse en direkt bestämmelse böra införas i uppbördslagen om att
lokal skattemyndighet har alt fastställa avgiftsunderlag för egenavgifter (jfr
pensionskominilténs förslag i 3 kap. 6 8 förslaget lill lag om socialavgifter).

På grund av det anförda förordas att andra stycket i nu
förevarande paragraf får utgå.

Övergångsbestämmelserna

Enligl punkt 7 sista stycket skall, om i lag eller annan
författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en
bestämmelse i lagen om socialavgifter, i stället den nya bestämmelsen
tillämpas. En sådan teknik kan godtas, när risk finns att någon bestämmelse som
borde ändras har blivit förbisedd. I den mån inan vet att del finns
hänvisningar i andra författningar bör man däremot inte nöja sig med en
reservregel av förevarande art. Såvitt inhämtats föreligger, utöver de
författningar vari ändringar föreslås i förevarande lagrådsremiss, behov av
ändringar i kommunalskallelagen (1928:370; anvisningarna lill 41 b 8),
taxeringslagen (1956:623; 37 8 2 mom. och 39 § 1 inom.), uppbördslagen
(1953:272; 1 8, 3 § 1 mom., 25 § och 27 8 1 mom.), skatlebroitslagen (1971:69; 18),
lagen (1971:1072) om förmånsberätligade skattefordringar m. m. (1 8), lagen
(1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension samt lagen (1979:649) om procentsats för uttag
av avgift under åren 1980-1984 till arbelsskadeförsäkringen. Det är av

Prop. 1980/81:178 94

vikt att dessa lagar ändras innan den nya lagen om
socialavgifter träder i kraft. Inte minst gäller detla om en så cenlral
straffrättslig lag som skatlebroitslagen; del förtjänar anmiirkas att i denna
ännu inte intagits hänvisning till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
utan i stället hänvisas i själva lagen till lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring. Avsikten lär emellertid vara alt genom nya lagförslag
senare under år 1981 anpassa nämnda lagar lill den nya lagen om socialavgifter.
Under förutsältning atl sådan lagstiftning kommer lill stånd kan del nu
påtalade förhållandet inle anses utgöra hinder mot att nu genomföra det
föreliggande förslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Övergångsbestämmelserna

I 6 kap. 1 8 nuvarande lydelse föreskrivs att om
undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om
allmän försäkring börjar gälla efter det att arbetsskadan inträffat, hänsyn i
vissa angivna hänseenden skall tas till tilläggspension som skulle ha utgått om
undantagande ej anmälts. Föreskriften föreslås upphävd och med hänsyn till alt
undanlagande ej kan ske efler nya lagens ikraftträdande har någon övergångsbestämmelse
ej ansetts erforderlig. Äldre lydelse kan emellertid vid prövning efter nya
lagens ikraftträdande behöva tillämpas i fråga om förhållanden som inträffat
före ikraftträdandet. I punkt 2 bör därför intas en hänvisning även till 6 kap.
1 8,

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

28

Enligl nuvarande bestämmelser i 2 8 skall med lön enligt
lagen jämställas ersättning som utges till uppdragstagare - med vissa angivna
undantag - samt bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Vidare
sägs i paragrafen i dess gällande lydelse att - om annan arbetsgivare för
sjöman än redare saknar fasl driftställe i riket annorstädes än på fartyg -
redaren svarar för alt arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt lagen
samt au - i fråga om inkomst från fåmansföretag - föreskrifierna i punkl 13 av
anvisningarna till 32 8 kommunalskattelagen skall äga motsvarande tillämpning,
dvs. att lön till företagsledarens make och barn under angivna förutsäitningar
skall beskattas hos företagsledaren,

I det remitterade förslaget har bestämmelserna i fråga om
bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. redares ansvar i vissa
fall samt makes och barns inkomst från fåmansföretag överflyttats lill den
föreslagna lagen om socialavgifter. Av de nu berörda bestämmelserna står i den

Prop. 1980/81:178 95

föreslagna nya lydelsen av 2 8 i nu förevarande lag kvar
endast bestämmelsen om atl ersättning till uppdragstagare skall jämställas med
lön i lagens mening.

Enligt 5 8 första stycket gällande lag åligger del
arbetsgivare, som utgivit lön till någon hos honom anställd med minst 500
kronor, att lämna s. k. arbetsgivaruppgift. Vid arbetsgivaruppgiflen skall
enligt 5 8 andra stycket fogas sådan särskild uppgift varom stadgas i 3 8 lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Vidare åligger del enligl 23 8 gällande lag arbetsgivare,
vilkens löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma att
överstiga femlusen kronor, att snarast anmäla delta till riksförsäkringsverket.

Så som de remitterade lagförslagen utformats framstår det
som oklart vilken uppgiftsskyldighel som i fortsättningen kommer att galla för
de fall där hittills i förevarande paragraf upptagna bestämmelser föreslås
överförda till lagen om socialavgifter, i all synnerhet som bestämmelserna om
uppdragsersättning funnits böra kvarstå i paragrafen. En sådan oklarhet får
anses otillfredsställande med hänsyn särskilt till alt underlåtenhet att lämna
arbetsgivaruppgift kan medföra avgiftstillägg och förseningsavgift enligt 43
och 44 §8 gällande lag (i fall som avses i 5 8 andra stycket bötesstraff enligt
34 8).

På grund av det anförda förordas alt 2 § andra stycket
erhåller följande lydelse: "Med lön förstås i denna lag detsamma som i
lagen (0000:000) om socialavgifter."

Ö vriga
lagf ö rslag

Förslagen lämnas utan erinran.

SOCIALDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1981-03-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om förenklade regler för
socialförsäkringsavgifter, m. m.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
lill

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet
(1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande.

Lagrådet har uttalat atl del remitterade förslaget till
lag om socialavgifter innebär betydande framsteg i syfte att åstadkomma
enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter inom socialförsäkringen. Samlidigl har lagrådet framhållit att
ytteriigare förenklingar borde vara möjliga. Det synes enligt lagrådet främst
vara olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och
pensions-

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 5 februari 1981.

Prop. 1980/81:178 97

grundande inkomst som alltjämt medför komplikationer vid
avgiftsberäkningen. Lagrådet har därvid velal framhålla önskvärdheten av alt
arbetet på atl förenhelliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen
fortsätter.

Som framgår av vad jag anfört när beslutet om
lagrådsremiss fattades är del min avsikt att fortsätta arbetet på att
förenhetliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen. Jag delar alltså
lagrådets uppfattning. Vad särskilt angår inkomstbegreppen vid beräkningen av
sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst har, såsom nämnts i
lagrådsremissen, hithörande frågor berörts i socialpolitiska
samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring,
som har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandel behandlade
samordningsfrågorna är jag inte beredd atl föreslå några mer genomgripande
ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och
sjukpenninggrundande inkomst. Av belydelse i della sammanhang är också om en
båttre samordning kan åstadkommas mellan inkomstbegreppen inom skatte- och
avgiftsområdet.

Jag godtar de av lagrådet föreslagna ändringarna av 2 kap.
1-3 §8 förslaget till lag om socialavgifter. Det är dock enligt min mening inte
erforderligt alt i 2 kap. 2 8 ånyo hänvisa till bestämmelserna om
avgiftsunderlaget i 3-5 88. Att bestämmelserna om avgiftsunderlaget gäller även
för de arbetsgivare som avses i 2 8 följer av alt i 18 redan är intagen en
hänvisning till bestämmelserna om avgiftsunderlaget och att 2 8 utgör en
tilläggsbestämmelse till 1 8.

Lagrådet har anfört att den besvärsregel som intagils i 5
kap. 3 8 andra slyckel av det remitterade förslaget till lag om socialavgifter
lämpligen bör införas som en undantagsbestämmelse i 85 8 uppbördslagen
(1953:272). Samtidigt har lagrådet framhållit atl i tydlighetens inlresse bör
införas en direkt bestämmelse i uppbördslagen om atl lokal skattemyndighet har
att fastställa avgifisunderlag för egenavgifter.

Efter samråd med chefen för budgetdepartemenlet är jag
beredd att godta lagrådets synpunkler i denna del. Den i det remitterade
förslaget lill lag om socialavgifter intagna besvärsregeln kan därför ulgå.
Förslag till ändringar i uppbördslagen avses läggas fram i samband med förslag
om justering av schablonavdragen för egenavgifter. I det sammanhanget avses
också förslag läggas fram till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370),
taxeringslagen (1956:623), skallebrotlslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om
förmånsberätligade skallefordringar m. m., vilka ändringar bl. a. syftar till
atl anpassa nämnda lagar till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Jag bilräder likaså lagrådets synpunkter vad gäller
utformningen av punkt 2 övergångsbestämmelserna den föreslagna lagen om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och 2 8 i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Jag förordar således att de av lagrådet särskilt
kommenterade bestämmelserna omredigeras i huvudsaklig överensslämmelse med vad
lagrådet har

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 98

föreslagil. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar
göras i de till lagrådet remitterade förslagen.

Efler det atl beslut fattades om inhämtande av lagrådets
yllrande har regeringen i proposition 1980/81:145 föreslagit atl de båda
avgifterna om vardera 0,4 % till arbetslöshetsförsäkringen och
arbetsmarknadsutbildningen skall ersättas av en gemensam arbetsgivaravgift på
0,8 % och även föreslagit en del ändringar i de regler som gällt om fondering
m. m. för de båda avgifterna. Den föreslagna ordningen innebär att en lag om
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag skall
träda i krafl den 1 juli 1981 och ersätta dels lagen (1973:372) om
arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet, dels lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen. Delta föranleder vissa justeringar av den
föreslagna lagen om socialavgifter, som den 1 januari 1982 bör ersätta den i
prop. 1980/81:145 föreslagna lagen.

2 Byggnadsforskningsavgiften

Som jag anfört i lagrådsremissen talar starka
administrativa skäl för alt byggnadsforskningsavgiften avskaffas i dess
nuvarande utformning. Jag vill särskill framhålla de svårigheier som skulle
uppslå om efter en decentralisering av avgiftsdebiieringen de lokala
skattemyndigheterna skulle lillämpa nuvarande regler om byggnadsforskningsavgift.

Pensionskommittén går inle in på frågan om ell alternativt
finansierings-syslem.

Det nuvarande systemet innebär att forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom byggnads- och anläggningsområdet stöds
finansiellt genom den särskilda byggnadsforskningsavgiften, beräknad på löner
som utges till arbetstagare inom byggnadsindustrin. Därjämte anvisas årligen
statsanslag.

Efler samråd med chefen för bostadsdepartementet förordar
jag alt byggnadsforskningen i fortsättningen hell finansieras genom anslag över
statsbudgeten. För en budgetfinansiering lalar också del förhållandet att
byggnadsforskningen avser mer än rena husbyggnads- och anläggningsfrågor.

Omläggningen skall inte i sig påverka inriktning och
omfattning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som finansieras med
byggnadsforsk-ningsavgifier. Jag erinrar i detta sammanhang om atl i
budgetpropositionen 1981 har framhållits att statens råd för byggnadsforskning
bör planera sin verksamhel på sådanl säll atl den icke energiinriktade verksamheten
till budgetåret 1984/85 inte överstiger 117 milj. kr. i det penningvärde som
råder budgetåret 1981/82 (Prop. 1980/81:100 bil. 16 s. 96).

Den merbelaslning på statsbudgeten, som föranleds av
slopandet av byggnadsforskningsavgiften, kan kompenseras genom att
folkpensionsavgif-

Prop. 1980/81:178 99

ten höjs och därigenom minskar statens andel i
folkpensionskostnaderna.

För år 1981 har preliminärt debiterats drygt 112 milj. kr.
i arbetsgivaravgifter till byggnadsforskningen. Underlaget för samtliga
arbetsgivaravgifter med undantag för statens avgifter är f. n. ca 225 miljarder
kr. Om byggnadsforskningsavgiften beräknades för hela arbetsgivarkollektivet,
skulle avgiften motsvara ca 0,05 %. Avskaffandet av byggnadsforskningsavgiften
kan därför kompenseras genom att folkpensionsavgiften, som f. n. är 8,4 %, höjs
med 0,05 procentenheter.

Jag förordar således att byggnadsforskningsavgiften
avskaffas, att byggnadsforskningen i stället finansieras genom anslag över
statsbudgeten samt atl folkpensionsavgiften höjs från 8,4 % till 8,45 %.

Vad jag nu har anfört föranleder vissa justeringar av den
i lagrådsremissen föreslagna lagen om socialavgifter.

En konsekvens av den föreslagna omläggningen är atl
byggnadsforskningen måsle helt budgetfinansieras fr. o. m. den 1 januari 1982.
Chefen för bostadsdepartementet har för avsikt atl återkomma lill regeringen i
denna fråga i samband med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för
budgetåret 1981/82.

3 Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m.
m.

Som har framgått av lagrådsremissen föreslås atl
ATP-avgifien i forisallningen skall beräknas ulan basbelopps- och
maximeringsavdrag och alt uttagsprocenlen därvid sätts ned för att kompensera
det ökade avgiftsunderlaget.

Avgiftsuttaget lill försäkringen för ATP fastställs i
särskild lag. Hittills har avgiftsuttaget fastställts för fem femårsperioder.
Under perioden 1980-1984 skall enligl den gällande lagen procentsatsen för
avgiftsuttaget årligen höjas med 0,25 % så atl ATP-avgiflen för år 1984 kommer
all utgöra 13 %.

Enligt pensionskommitténs beräkningar skulle
uttagsprocenlen till ATP, med hänsyn lill den utvidgning av avgiftsunderlaget
som blir följden om basbelopps- och maximeringsavdragen slopas, ha kunnat
sänkas från dåvarande H ,75 % till ca 8,75 % om de regler kommittén föreslår
hade gällt för år 1977.

Enligl beräkningar som gjorts inom riksförsäkringsverket i
februari 1981 innebär en rent matematisk omräkning av uttagsprocenlen att
ATP-avgiften skulle säUas till 9,35 % för år 1982,9,56 % för år 1983 och 9,78 %
för år 1984. Jag finner det dock lämpligt att procentsatserna avrundas uppål
till närmaste tiondels procent. Jag förordar således all procentsatserna för
ATP-avgiften fastställs till 9,40 % för år 1982, 9,60 % för år 1983 och 9,80 %
för år 1984.

Vad jag nu har anfört föranleder ändringar i lagen
(1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension. I delta sammanhang bör även en ändring göras
i lagen

Prop.
1980/81:178 100

(1979:649) om procentsats för ultag av avgift under åren
1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Ändringen i sistnämnda lag är en ren
följdändring till den föreslagna lagen om socialavgifter.

4 HemstäUan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen föreslår riksdagen alt anlaga förslagen till

1.
lag om
socialavgifter,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

4.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5.
lag om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7.
lag om ändring
i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8.
lag om ändring
i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder,

9.
lag om ändring
i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1979:648)
om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för
tilläggspension,

11.
lag om ändring
i lagen (1979:649) om procentsals för ultag av avgifl under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen.

De under
10 och 11 angivna förslagen rör frågor av sådan beskaffenhet all lagrådets
hörande över dessa skulle sakna betydelse.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:178 101

Bilaga 1

Gällande avgiftsbestämmelser 1 Allmänt om
socialförsäkringsavgifter

Socialförsäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter
och avgifter från de försäkrade (egenavgifter) samt genom allmänna medel. I 19
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om
skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter och egenavgifter till försäkringen
för tilläggspension (ATP), sjukförsäkringen och folkpensioneringen.
Arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgår vidare enligl lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring, lagen (1976:381) om barnomsorg och lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Slutligen utgår arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1973:372) om arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet, lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift, lagen
(1975:335) om arbetsgivaravgift lill arbetsmarknadsutbildningen, lagen
(1971:282) om arbelarskyddsavgift, lagen (1970:742) om lönegaranliavgift, lagen
(1960:77) om byggnadsforskningsavgift saml lagen (1961:300) om avgift för
sjöfolks pensionering. Procentsatserna för uttag av ATP-avgift och
arbelsskadeförsäkringsavgift regleras i lagen (1979:648) om procenlsalser för
uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för tilläggspension resp.
lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen. Särskilda regler gäller för ultag från redare m. fl.
av avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Arbetsgivaravgifterna debileras och uppbärs enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m.
m. (AVGL). Egenavgifterna debiteras och uppbärs i huvudsak enligt bestämmelser
i uppbördslagen (1953:272).

Vad gäller avgifter till barnomsorgen bör här nämnas atl
ny lagstiftning Iräder i krafl den 1 januari 1982.1 lag (1981:15) om
finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidsverksamhet föreskrivs
sålunda all socialavgifter skall erläggas för ftnansiering av slatsbidrag till
sådan verksamhet inom kommunernas barnomsorg. Vidare föreskrivs i
socialtjänstlag (1980:120) all lagen om barnomsorg upphävs.

Avgifterna och de procenlsalser som tillämpas för år 1981
framgår av följande sammanställning.

Ändamål Arbets- Egen-

givar- avgift

avgift

12.25

12,25

10,5

10,5

8,4

8.4

0,5

0.5

2,2

2.2

0.6

0.6

0,4

0,25

0,4

0,155

0,2

0.7

0,8

ATPi

Sjukförsäkringen

Folkpensioneringen

Delpensioneringen

Barnomsorgen

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen
m. m.

Vuxenutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen

Arbetarskyddet

Lönegarantin

Byggnadsforskningen

Sjömanspensioneringen

2 Arbetsgivaravgifter

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader
mellan de olika arbetsgivaravgifterna. Gemensamt för samtliga avgifler gäller
dock följande. Arbetsgivaravgifterna beräknas på kontanllöner och
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som under året har utgått lill
arbetstagare. Värdet av naturaförmån uppskattas enligl regler som fastställs av
regeringen eller efter regeringens bemyndigande av riksförsäkringsverket. Har
arbetstagaren varit tvungen att med sin lön svara för kostnader i
anställningen, får riksförsäkringsverket medge avdrag härför på lönen. Vid
avgiftsberäkningen tas inte hänsyn till arbetstagare vars lön under årel har
understigit 500 kr. Vidare bortses från arbetstagare som inle är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om arbelsskadeförsäkring. Del sistnämnda undantaget
gäller dock inte för ATP-avgiften. Avgift erläggs inle för lön vid sjukdom m. m.
som motsvarar ersällning från försäkringskassa till arbetsgivare med s. k.
arbetsgivarinträde. Avgift utgår ej heller för lön till barn om lönen inte är
avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst från fåmansföretag gäller
särskilda bestämmelser.

Vid beräkning av underlaget för ATP-avgifien medräknas
inle lön lill arbetstagare som har fyllt 65 år vid ingången av det år avgiften
avser.

ATP-avgiflen beräknas på den del av utgiven lön som för
arbetstagare och år ligger mellan det vid årels ingång gällande basbeloppet och
7,5 gånger detta belopp. Innan avgiften beräknas görs därför ett s. k.
basbeloppsavdrag och i vissa fall ett maximeringsavdrag.

Basbeloppsavdraget erhålls genom att basbeloppet vid årets
ingång multipliceras med det genomsnittliga antalet arbetstagare hos
arbetsgivaren

' Avgiften beräknas inte på hela lönesumman.

- Endast för husbyggnads- och anläggningsverksamhet.

3 Avgiften
beräknas pä lön till sjömansskatlepliklig personal.

Prop. 1980/81:178 103

under året. Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall
arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid räknas som en
arbelslagare och arbelslagare, som har utfört arbete i mindre omfattning,
medräknas i molsvarande mån. Vad som i detta hänseende skall anses ulgöra full
årsarbetstid bestäms av regeringen efter förslag från riksförsäkringsverket.

Maximeringsavdraget görs för atl skära bort sådan del av
arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger del vid årels ingång gällande
basbeloppet. För en arbetstagare som har arbetat hela årel med full arbetstid
dras hela det belopp av som överstiger 7,5 gånger nämnda basbelopp. För
arbetstagare med kortare arbetstid under året än det fastställda måttet på full
årsarbetstid ulgör maximigränsen en mot arbelsliden svarande del av maximibeloppet.

ATP-avgift skall även erläggas för uppdragstagare som har
utfört arbete för uppdragsgivares räkning, om ersättningen för arbetet har
uppgått till minst 500 kr. under året. Med uppdragstagare avses härvid en
person som har utfört arbele för annans räkning utan att vara anställd i dennes
tjänst och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. Om
uppdraget har utförts av en person som ett led i en av honom bedriven
yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelse eller jordbruk) föreligger avgiftsskyldighet
för uppdragsgivaren endast om parlerna har kommit överens om all ersättningen
skall likställas med anställningsinkomsl, s. k. likställighelsavtal eller
överenskommelsefall. Vid avgiftsberäkningen bortses från uppdragsersältning
för vilken utgår bevillningsavgift enligl lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Arbetsgivare och uppdragsgivare skall förutom ATP-avgift
erlägga sjukförsäkringsavgift, som beräknas på hela bruttolönesumman. På samma
underlag som avgiften lill sjukförsäkringen beräknas även avgifterna till
folkpensioneringen, delpensionsförsäkringen, arbelsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
och del kontanta arbetsmarknadsstödet, vuxenutbildningen,
arbetsmarknadsutbildningen, barnomsorgen samt arbetarskyddet.

Avgiften lill lönegarantin erläggs varken för
uppdragstagare eller vid överenskommelsefall. Detsamma gäWer avgiften lill
sjömanspensioneringen, vilken erläggs endast av arbetsgivare som har utgivit
lön till sjömansskatlepliklig personal. Avgifterna beräknas pä hela
bruttolönesumman.

Byggnadsforskningsavgiften debileras och uppbärs enligl
samma administrativa regler som socialförsäkringsavgifterna.
Byggnadsforskningsavgift skall erläggas på

-
den som
yrkesmässigt bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet under sådana
förhållanden att han är att anse som arbetsgivare enligl lagen om
yrkesskadeförsäkring

-
kommun, vilken
som arbetsgivare i yrkesskadeförsäkringslagens mening bedriver husbyggnads- och
anläggningsverksamhei.

Avgiften erläggs för arbetstagare, för vilka
arbetsgivaravgift skall påföras enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och som är
sysselsatta med husbygg-

Prop. 1980/81:178 104

nåds- eller anläggningsverksamhet eller i arbele som har
samband med sådan verksamhet.

3 Egenavgifter

Egenavgifterna beräknas på den försäkrades inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Härmed avses inkomst av rörelse eller
jordbruk saml även viss inkomst av tjänst. Till grund för beräkningen av
inkomst av annat förvärvsarbete läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering
till statlig inkomstskatt. Har egenföretagaren bedrivit såväl jordbruk som
rörelse eller flera olika jordbruk eller rörelser skall summan av inkomsterna
läggas till grund för beräkningen av egenavgifter. Underskott av rörelse dras
av från inkomsten av annan rörelse och underskott av jordbruksfastighet
avräknas mol inkomst av sådan fastighet.

Understiger inkomsten 500 kr. påförs inle egenavgift.
Inkomster i form av sjukpenning är alllid avgiftsfria.

ATP-avgift skall erläggas i den mån pensionsgrundande
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har fastställts för den
försäkrade för årel. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte för år före det då
den försäkrade har uppnått 16 års ålder eller för år efler det han har fyllt 64
år (övergångsvis 65 år). Pensionsgrundande inkomst beräknas inte heller för den
som har avlidit under året eller som för hela året har uppburit i förtid
uttagen hel ålderspension.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall avdrag
göras för det vid årels ingång gällande basbeloppet. Vidare skall bortses från
inkomst i den mån den överstiger 7,5 gånger detla basbelopp (beloppstaket). Har
den försäkrade samtidigt haft pensionsgrundande inkomst av anställning skall
basbeloppet i första hand avräknas mol inkomsten av anställning. I den mån
inkomstsumman överstiger beloppslaket sker avräkning i första hand mot
inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den som har inkomst av rörelse eller jordbruk kan begära
undantagande från dlläggspensioneringen enligt 11 kap. 7 8 AFL. Har
egenföretagaren begärt undantagande, blir inkomsten av rörelsen inte
pensionsgrundande och han betalar inle heller någon ATP-avgift. Undantagandet
omfattar även sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen, vilket
innebär att egenföretagaren inte är sjukpenningförsäkrad och alt han inle
heller är försäkrad för skador i arbetet enligt lagen om arbelsskadeförsäkring.

Ett undantagande kan medföra att pensionstillskotten till
folkpension helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till
pensionstillskott skall nämligen hänsyn las lill den ATP som skulle ha utgått
om undantagande inte hade skett.

Sjukförsäkringsavgift skall erläggas av försäkrad, som vid
utgången av inkomståret är inskriven hos allmän försäkringskassa och som under
årel haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 3 kap. 2 8 AFL.

Prop. 1980/81:178 105

Avgiften beräknas dock inle för den som vid utgången av
inkomståret fyllt 65 år och inte heller för den som för någon del av samma år
uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension.

Sjukförsäkringsavgiften beräknas på hela
förvärvsinkomsten.

Försäkrad som anmält undantagande från ATP är som lidigare
nämnts inte sjukpenningförsäkrad och betalar därför sjukförsäkringsavgift efter
reducerad procentsats. Den lägre procentsatsen avser inkomstdelar som annars
skulle ha omfattats av sjukpenningförsäkringen, dvs. inkomst upp lill 7,5
gånger basbeloppet. Molsvarande gäller försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen
enligt 3 kap. II
8 AFL gäller med
karenslid. Procentsatsen fastställs av riksförsäkringsverket med hänsyn lill
den inverkan undantagandet eller karensliden bedöms få på försäkringens
utgifter.

Avgifl tdl folkpensioneringen skall erläggas av försäkrad,
som vid utgången av inkomståret år inskriven hos allmän försäkringskassa och
som under året haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligl 11
kap. 3 § AFL. Avgifl beräknas dock inte för den som vid inkomstårets början
uppnått 65 års ålder och inte heller för den som för någon del av samma år
uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension.

Folkpensionsavgiften beräknas på hela förvärvsinkomslen.

Avgiften lill delpensioneringen beräknas enligl grunder
som gäller för avgiften lill folkpensioneringen.

Avgifterna till barnomsorgen och arbetsskadeförsäkringen
beräknas enligl grunder som gäller för sjukförsäkringsavgiften. Den som har
anmält undantagande från ATP betalar inte avgift till arbetsskadeförsäkringen.

Uppdragsgivare svarar som tidigare har nämnts för
avgifterna avseende ersättning som han har utgell lill uppdragstagare, dock
endast om ersättningen under året har uppgått lill minst 500 kr. Har den
försäkrade under året från olika uppdragsgivare fått arvoden som var för sig understiger
500 kr. men sammanlagt överstiger delta belopp, är han i princip skyldig att
.själv betala egenavgiften.

Utgör ersättning för uppdrag inkomst av rörelse eller
jordbruk skall uppdragstagaren - och inle uppdragsgivaren - svara för
avgifterna. Parterna kan emellertid genom likställighelsavtal komma överens om
alt ersättningen skall anses som anställningsinkomsl. Härigenom flyttas
avgiftsskyldighelen över till uppdragsgivaren.

4 Debitering och uppbörd

Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket.
Underdel år som avgifterna avser, det s. k, ulgiftsårel, skall en arbetsgivare
betala preliminära avgifter vid sex belalningstillfällen. Den preliminära
avgiften för elt visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga
avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Den preliminära
avgiften för utgiftsåret 1981 motsvarar således lill storleken den slutliga

Prop. 1980/81:178 106

avgiften för utgiftsåret 1979. När den preliminära
avgiften bestäms, skall dock hänsyn tas till ändringar i de procenlsalser som
avgifterna utgår med och andra ändringar av betydelse i avgiftsbeslämmelserna.
Efler regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer betydande
ändringar av avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske till följd av den
allmänna löneulvecklingen. Sådana generella förordnanden meddelas varje år. För
alt uppnå en bällre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan
den preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas
genom särskilda beslul om jämkning i enskilda fall.

Riksförsäkringsverket utfärdar skilda räkningar på
preliminär avgift och slutlig avgift. Intill den 30 april årel efter
ulgiftsåret har arbetsgivaren möjlighet att göra fyllnadsinbetalningar av
preliminär avgift. Om den preliminära avgiften understiger den slutliga
avgiften, skall arbetsgivaren under andra årel efler ulgiftsårel belala
kvarstående avgift jämte särskild avgifl. Överstiger erlagda preliminära
avgifter den slutliga avgiften, betalas överskjutande belopp jämte ränta
tillbaka till arbelsgivaren.

Egenavgifterna debiteras och uppbärs som skall enligl
uppbördslagen. Lokal skattemyndighet debilerar avgifterna preliminärt i samband
med debiteringen av preliminär B-skall. Även den slutliga debiteringen ombesörjs
av lokal skattemyndighet. Till grund för avgiftsberäkningen läggs i princip
laxeringen till statlig inkomstskall. Avgifterna uträknas samtidigt med
beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP och påförs debetsedeln för
slutlig skatt.

I likhet med de avgifter som en arbetsgivare betalar för
anställd personal är egenavgifterna avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. För att
förhindra att egenavgifter fastställs på ett för storl underlag och för atl
undvika att avdraget kommer ett år för sent får egenföretagaren vid
inkomstberäkningen göra elt schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter.
Är detta schablonavdrag lägre än de slutligt bestämda avgifterna ulgör
skillnadsbeloppel en avdragspost näsla år. I konsekvens med detla skall del
belopp varmed schablonavdraget kan ha överstigit de slutliga avgifterna
redovisas som intäkt nästa år.

Prop.
1980/81:178 107

Bilaga 2

Sammanfattning av pensionskommitténs betänkande SOU
1977:46, Pensionsfrågor m. m., såvitt avser frågor om enhetligare avgiftsregler,
undantagande från ATP och övre gränsen för pensionsgrundande inkomst inom ATP

1 Enhetligare avgiftsregler

1.1 Allmänt

Kommittén framhåller att socialförsäkringsavgifterna i
princip beräknas var för sig enligt särskilda bestämmelser. Även om reglerna
överensstämmer för vissa avgifter måste likväl flera olika avgiftsunderlag
fastställas vid avgiftsberäkningen. Avgifisberäkningen är förenad med etl
komplicerat uppgiftslämnande. Förde administrativa myndigheterna innebär
fastställandet av de olika avgiftsunderlagen ett tidsödande och besvärligt
arbete med åtskilliga kontrollproblem. Avgiftssystemet är svårt atl överblicka
lill följd av att bestämmelserna har tillkommit vid flera skilda tillfällen och
spridits på olika författningar.

Kommittén erinrar om alt behovet av en enklare och
effektivare avgifisadminislration har påtalats från flera håll varvid del har
framhållits att en förutsättning härför är alt de materiella avgiftsreglerna
görs enhetligare och enklare. Kommittén erinrar vidare om atl frågan om en decentralisering
av debiteringen i första instans av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket
lill de lokala skattemyndigheterna uireds av en arbetsgrupp- den s. k.
DEMA-utredningen - med representanter för riksförsäkringsverket, statskontoret
och riksskatteverket. Inför den planerade decentraliseringen ökar givetvis,
framhåller kommittén, behovet av förenklingar i avgiftssystemet ytterligare.

Kommittén har haft som målsättning att vid elt
beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag åstadkomma enhetligare och mer
lällillämpade materiella regler för avgifisberäkningen. Med hänsyn till de
pågående förberedelserna för en decentralisering av debileringen av
arbetsgivaravgifter samt del rationaliseringsarbele som bedrivs inom den s. k.
RS-utredningen har kommittén däremol inte ansett sig böra lägga fram förslag
till ändringar i del administrativa regelsystemet.

Väsentliga adminislraliva lättnader skulle enligl
kommilién uppnås genom en minskning av anlalel olika avgiftsunderlag. Kommittén
konstaterar att motivet bakom nuvarande olikheter och begränsningar i
avgiftsunderlagen i de flesta fall har varit en önskan att uppnå
överensslämmelse eller i vart fall etl visst samband mellan avgifler och
förmåner. Kommittén påpekar emellertid atl detta samband har luckrats upp på
senare tid, exempelvis genom slopandet av beloppslaket vid beräkningen av
samtliga socialförsäkringsavgifter utom ATP-avgiften. En ytterligare
uppluckring är enligt

Prop.
1980/81:178 108

kommitténs bedömning ofrånkomlig om verkliga förenklingar
i avgiftsberäkningen skall uppnås. Sambandet mellan avgifler och förmåner
anses dock i princip alltjämt böra upprätthållas så långt detta kan ske utan
ett alltför betungande uppgiftslämnande och med rimliga administrativa
insatser.

Kommittén har vidare sökt att åstadkomma regler som
upprätthåller neutralitet mellan olika företagsformer. Sålunda bör likartade
beräkningsregler gälla i fråga om arbetsgivaravgifter och egenföretagares
avgifter. Avgiftsreglerna bör också vara neutrala till olika former för
anlitande av arbetskraft. Avgifter bör således erläggas i samma utsträckning på
ersättning för arbete som har utförts på uppdragsbasis resp. i anställning.

Kommittén framhåller som tidigare har nämnts att nuvarande
avgiftssystem är svårt att överblicka på grund av alt bestämmelserna finns
intagna i ett flertal skilda författningar. De materiella reglerna för
beräkning av samtliga berörda avgifter föreslås sammanförda i en gemensam lag.

1.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkningen av
ATP-avgiften

Kommittén föreslår alt basbelopps- och maximeringsavdragen
slopas vid beräkning av ATP-avgiflen. Kommittén framhåller alt reglerna om
basbelopps- och maximeringsavdrag samt den lidsredovisning dessa regler
förutsätter gör ATP-avgiften lill den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad
gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll. Kommittén pekar här
på de svårigheter arbetsgivaren ofla står inför när del gäller all ange den
relevanta tiden. Samtidigt framhålls de begränsade möjlighelerna för riksförsäkringsverket
att kontrollera redovisade tidsuppgifter. Kommittén konstaterar att en
arbetsgivare till följd av svårigheier att bedöma den faktiska arbelsliden
många gånger kan komma att få erlägga för hög ATP-avgift lika väl som han åter
utan större risk kan undandra sig ATP-avgift genom all medvetet lämna oriktiga
tidsuppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till
stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén
som myckel små.

Kommittén förordar därför en övergång till ett system för
avgifisberäkning som inte år beroende av lidsfaktorn. Därvid är det enligl
kommittén nödvändigt alt avskaffa basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att
det vid en kollektiv avgiftsberäkning inte kan komma i fråga atl göra ett hell
basbeloppsavdrag för varje arbetstagare som under årel har varil anställd hos
arbetsgivaren under en kortare eller längre period. Arbetsgivare med många
korttidsanställda eller med många tillfälligt anlitade uppdragstagare skulle
ensidigt gynnas genom en sådan regel. Kommittén anser all ett borttagande av
basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att maximeringsavdraget
samtidigt slopas. För atl en rättvis fördelning av ATP-kostnaderna skall
bibehållas bör enligt kommittén egenavgiften lill ATP beräknas efler samma
principer som förordas belräffande arbetsgivaravgif-

Prop. 1980/81:178 109

ten. För en sådan samstämmighet talar också önskemålet om
avgiftsregler som är neutrala till olika företagsformer.

Enligt kommittén lorde invändningar av principiell natur
numera inte kunna riktas mol ett system för uttag av ATP-avgifter som ansluter
lill vad som gäller i fråga om övriga socialförsäkringsavgifter. Kommittén
framhåller också all den lösning kommittén förordar och som innebär all såväl
basbeloppsavdraget som beloppstaket avskaffas inle på samma sätt missgynnar
företag i låglönebranscher som en ordning där endast basbeloppsavdraget
slopas.

Kommittén föreslår således att ATP-avgiften tas ut som en
proportionell avgift på i princip hela summan utgivna löner resp. hela
företagarinkomsten. Procentsatsen för avgiftsuttaget föreslås jämkad med hänsyn
till del sålunda utvidgade avgiftsunderlaget.

Kommittén påpekar att de föreslagna reglerna medför vissa
omfördelningseffekter. Kommittén har undersökt effekterna för arbetsgivare
inom olika branscher liksom effekterna för hela branscher. Undersökningarna ger
enligt kommittén vid handen att några mer betydande avvikelser från nuvarande
avgiftsuttag inte kan väntas uppkomma för del stora flertalet arbetsgivare vid
en övergång lill elt ultag av ATP-avgifter på bruttolön. De individuella
effekterna på egenavgiftssidan kommer enligl kommittén självfallel atl kunna
bli mer pålagliga. Flerlalel försäkrade som har inkomsl av både anställning och
annat förvärvsarbete kan väntas få en sänkning av egenavgiften. För den som vid
sidan av annan inkomst har en anställningsinkomsl som uppgår lill eller
överstiger nuvarande maximigräns molsvarande 7,5 gånger basbeloppet innebär
dock förslagel atl egenavgift lill ATP - till skillnad från vad som gäller
enligt nuvarande regler - kommer att tas ut på företagarinkomsten. Kommittén
erinrar emellertid i sammanhanget om att egenavgifter som belöper på inkomst av
rörelse eller jordbruksfastighet är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som
driftkostnad i resp. förvärvskälla.

1.3 Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP skall enligt
gällande bestämmelser bortses från lön till arbetstagare som vid ingången av
det år avgiften avser har uppnått 65 års ålder. I fråga om övriga
arbetsgivaravgifter ftnns inle någon motsvarande övre åldersgräns. En
egenförelagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgift t. o. m. det år då han
uppnår 64 års ålder. För den som är född år 1927 eller tidigare är dock
åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gällde - vid tidpunkten
för avlämnandet av kommitténs betänkande - att egenföretagaren skulle betala
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift t. o. m. det år då han uppnådde 64
års ålder saml folkpensionsavgift t. o. m. det år då han uppnådde 65 års ålder.
1 praktiken var dock åldersgränsen 64 år även för folkpensionsavgiften på grund
av

Prop. 1980/81:178 110

avgiftsbefrielse för den som under december månad uppburit
ålderspension.

Kommittén erinrar om att i det betänkande av
socialförsäkringsutskotlet (SfU 1974:1) som ligger lill grund för kommitténs
uppdrag i denna del har framhållits alt frågan om en övre åldersgräns för uttag
av socialförsäkringsavgifter borde tas upp i samband med kommitténs översyn av
avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Riksdagen har därefter (SfU
1975:11) uttalat atl det kan finnas skäl att införa en generell övre
åldersgräns i fråga om både arbetsgivar- och egenavgifter till såväl
folkpensioneringen som sjukförsäkringen. Riksdagen har härvid hänvisat till det
berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när
det gäller avgiftsskyldighet.

Den allmänna målsättningen bör enligl kommittén vara alt
åstadkomma enklare och enhetligare avgiftsregler. Enligt kommittén bör detta
gälla även reglerna på förevarande område. Kommittén anser vidare att reglerna
bör uppvisa neutralitet mellan olika företagsformer.

Med dessa utgångspunkter har kommittén övervägt
alternativa lösningar, nämligen å ena sidan ett slopande av nuvarande övre
åldersgränser, å andra sidan införande av en gemensam sådan gräns för samlliga
avgifler. Kommittén konstaterar att den mest fillfred.sställande lösningen från
rent adminislraliva synpunkler vore att helt avskaffa åldersgränserna. De
administrativa vinsterna till följd av en sådan lösning bör emellertid enligl
kommitténs uppfattning inte överbetonas. De fall, där avgift inte skulle behöva
erläggas på grund av en övre åldersgräns, lorde utan alltför stora ansträngningar
kunna särskiljas vid debiteringsarbeiet. Enligt kommittén lalar dessutom
vägande skäl för ell bibehållande av åldersgränserna.

Kommittén framhåller härvid att det f. n. finns en viss
övre åldersgräns i fråga om samtliga egenavgifter. En sådan gäller också
beträffande arbetsgivaravgiften till ATP. Elt avskaffande av dessa
åldersgränser skulle således innebära en utvidgning av avgiftsskyldighelen för
vissa kalegorier. Kommittén påpekar atl vidgningen av avgiftsskyldighelen inle
fulll ul skulle få någon motsvarighet på förmånssidan. Sålunda kan
pensionsgrundande inkomst lill ATP inle beräknas efter det år då den försäkrade
har fyllt 64 år (övergångsvis 65 år). Folkpension kan utan reduktion tas ut fr.
o. m. 65 års ålder. Förmånerna från sjukförsäkringen och
arbelsskadeförsäkringen är också på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén uttalar sig således för en övre åldersgräns. Av
administrativa skäl och för all neutralitet mellan olika företagsformer skall
åstadkommas bör enligl kommittén en sådan åldersgräns göras gemensam för
samtliga avgifler.

Kommittén stannar för att föreslå att avgifl skall
erläggas för arbetstagare resp. av egenföretagare längst t, o, m, det år då
dessa uppnår 64 års ålder. Denna åldersgräns ansluter lill vad som då i
praktiken gällde för egenföretagare i fråga om skyldigheten att erlägga bl. a.
sjukförsäkringsavgift och

Prop. 1980/81:178 111

folkpensionsavgifl. Den förordade åldersgränsen molsvarar
vidare den som - efter viss övergångstid - gäller för beräkningen av
pensionsgrundande inkomst för ATP.

1.4 Byggnadsforskningsavgiften

Sedan år 1954 bedrivs i Sverige en statlig teknisk och
ekonomisk forskning avseende yrkesmässig byggnadsverksamhet. Denna forskning
har fr. o m. år 1972 utökats att även avse yrkesmässig anläggningsverksamhei.
Finansieringen sker genom en särskild byggnadsforskningsavgift, som debiteras
och uppbärs enligt samma administrativa regler som socialförsäkringsavgiflerna.
Slaten är befriad från avgiflsskyldighel men bidrar lill forskningen genom
anslag över budgelen. Inbelalda byggnadsforskningsavgifier och stålens anslag
förs lill en särskild fond för byggnadsforskning, vars medel fördelas av
statens råd för byggnadsforskning. Medlen används för forsknings- och
rationaliseringsverksamhet inom byggnads- och anläggningsområdet och anslås
dels lill verksamheten vid statens institut för byggnadsforskning, dels till
andra forskningsinstitutioner, företag och enskilda forskare. Även kostnaderna
för rådets administration bestrids med dessa medel. Avgiftsskyldigheten
regleras genom lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift.

Kommittén framhåller att byggnadsforskningsavgiflen i
flera avseenden intar en särställning bland de arbetsgivaravgifter som
debileras och uppbärs av riksförsäkringsverket. Sålunda skall avgiften erläggas
endast av arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i yrkesmässig byggnads-
och anläggningsverksamhet samt av kommun som bedriver husbyggnads- eller
anläggningsverksamhet. Begränsningen medför att bl. a. industriföretags,
jordbrukares, egnahemsägares och sporlstugeägares byggnadsverksamhet i egen
regi är undantagen från avgiftsplikten. Kommittén konstaterar att bestämningen
av avgiftsskyldighelen föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel
nämner kommittén att många arbetsgivare, bl. a. kommunerna, har blandad
verksamhet där endast en del av verksamheten är avgiftspliktig. En uppdelning
måste således i dessa fall göras på avgiftspliktig resp. ej avgiftspliktig del
av verksamheten. Vidare måste många gånger i redovisningen t. o. m. göras en
molsvarande uppdelning av arbete som ulförs av viss arbelslagare. Exempelvis
skall kontorsarbete fördelas på de verksamheler som det utförs i anslutning
till. Systemet medför, framhåller kommittén, ell komplicerat debileringsarbete
som ofta måste utföras manuellt hos riksförsäkringsverket.
Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Enligt kommittén föreligger ett klart behov av enklare och
administrativt mindre betungande regler - inte minsl inför den planerade
decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket till
lokal skattemyndighet. De nödvändiga förenklingarna kan enligt kommittén
emellertid inle åstadkommas om de särskilda principer som vid avgiftens
införande ansågs

Prop. 1980/81:178 112

böra gälla i fråga om finansieringen av
byggnadsforskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén förordar därför alt
byggnadsforskningsavgiften i dess nuvarande utformning avskaffas och att
byggnadsforskningen i stället finansieras på annal sätt. Hur denna ftnansiering
bör komma till stånd går kommittén infe in på.

1.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

Vid tidpunklen för avlämnandet av kommitténs betänkande
var uppdragsgivare undantagna från skyldigheten aft erlägga avgifter till
arbetarskyddet, lönegarantin och byggnadsforskningen. Fr. o. m. den I januari
1978 skall uppdragsgivare också erlägga arbelarskyddsavgift.

En av utgångspunkterna för kommittén har varit atl
avgiftsreglerna bör vara neutrala i förhållande till valet av arbetskraft.
Utvidgas uppdragsgivares avgiftsskyldighet till att omfatta även
lönegarantiavgiften kommer avgiftsskyldigheten - under förutsättning att
byggnadsforskningsavgiften samtidigt avskaffas- att ha samma omfattning för den
som anlitar arbelskrafl oavsett om arbetet utförs som uppdrag eller i
anställning. Härigenom, framhåller kommittén, skulle man också komma bort ifrån
de gränsdragningsproblem som är förknippade med nuvarande uppdelning mellan
arbetstagare och uppdragstagare. Etl särskill underlag för beräkningen av
avgiften på uppdragsersättningar skulle således inte behöva fastslällas.

Kommittén föreslår sålunda att uppdragsgivare får erlägga
lönegarantiavgift på av dem utgiven ersättning lill uppdragstagare. Detla bör
enligt kommittén gälla såväl då avgiftsskyldigheten följer av lag som då den
grundas pä likställighetsavtal.

1.6 Övriga avgiftsfrågor

Kommittén har prövat frågan om den allmänna nedre
beloppsgränsen för avgiflsskyldighel. F. n. gäller i fråga om samtliga
arbetsgivaravgifter den begränsningen att ersällning lill arbetstagare som
under året har uppgått lill högst 500 kr. från en och samma arbetsgivare inte
skall medräknas i avgiftsunderlaget. Regeln haren motsvarighet på förmånssidan.
111 kap. 2 8 AFL föreskrivs att inkomst från en arbetsgivare som ej har uppgåu
lill 500 kr. för år räknat inte är pensionsgrundande inom ATP såsom
anställningsinkomst. 500-kronorsgränsen för avgiflsskyldighel är betingad
främst av administrativa hänsyn. Kommittén påpekar att man genom denna beloppsgräns
undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd småavgifter. koslnader
som ställer sig oproportioneriigl höga i förhållande till de avgifter som
skulle kunna tas ut på ersättningar under 500 kr. Beloppsgränsen har också den
fördelen atl de som endasi i ringa omfattning anlitar avlönad arbetskraft inte
blir avgiftsskyldiga.

Kommittén avvisar tanken på alt slopa beloppsgränsen med
hänvisning till

Prop. 1980/81:178 113

atl en sådan åtgärd skulle innebära en kraftig utökning av
antalet avgiftsplikliga arbetsgivare och föranleda stegrade administrationskostnader.
Kommittén har däremot övervägt om det med hänsyn till penningvärdesutvecklingen
m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen. Även en sådan ålgärd avvisas
dock av kommittén, eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en motsvarande
höjning av beloppsgränsen på förmånssidan.

Kommittén framhåller alt egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna bör beräknas efter likartade bestämmelser. Enligt
gällande regler tas egenavgifterna till socialförsäkringen ut på försäkrads
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Kommittén anser atl denna
bestämning bör vara avgörande även i framtiden. I syfte alt åstadkomma att
egenavgifterna beräknas på ett och samma underlag föreslår kommittén atl
underlaget skall utgöras av sådan inkomsl av annat förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 8 AFL. Egenavgifterna skulle sålunda komma aff beräknas på inkomst av
här i riket bedriven rörelse, på inkomst av här belägen jordbruksfastighet som
brukas av den försäkrade samt på ersättning i pengar eller naturaförmåner för
arbete för annans räkning, allt under förutsättning att inkomslen inte är att
hänföra till inkomsl av anslällning. I fråga om eltvarl av dessa inkomstslag
bör enligt kommittén gälla atl avgiflsskyldighel inträder endast om inkomsten
överstiger 500 kr.

2 Undantagande från ATP

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet gäller då all
sådan inkomst och avser såväl ATP som sjukpenningförsäkringen. Anmälan om
undantagande kan återkallas med verkan från näsla årsskifte; dock skall
undantagandel gälla minst fem år.

Kommittén finner, mot bakgrund av bl. a.
åldersfördelningen inom den grupp av försäkrade som är undantagna från ATP och
del förhållandevis ringa antalet försäkrade som varje år anmäler sådant
undantagande, all undantagandeinstifufet i stor utsträckning har spelat ut sin
roll. Med hänsyn härtill och med beaktande av undantagandets verkan för den
försäkrade särskill då det gäller rätlen till pensionstillskott och anslutning
lill arbetsskadeförsäkringen föreslår kommittén alt möjlighelen att vara
undantagen från ATP skall upphöra. En lidigare gjord anmälan om undantagande
skall sålunda enligl förslaget i princip inle gälla efter nämnda tidpunkt.

Kommittén anser emellertid alt man inte generellt för alla
kalegorier försäkrade kan avskaffa möjlighelen atl vara undantagen. Försäkrade
som har kort lid kvar till den allmänna pensionsåldern och som vid den
föreslagna lidpunkten för ikraftträdande inte ens kan förvärva de tre poängår
som krävs för rätt lill ålderspension från ATP bör enligt kommittén få välja
mellan att träda in i systemet och att stå kvar i undantagandet. Kommittén
stannar för

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 114

att föreslå att försäkrade som är födda år 1923 eller
tidigare och som slår uianför ATP skall beredas tillfälle alt även i
fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar
som nu är knutna till ett undantagande bör enligt kommittén också i
fortsättningen gälla för försäkrad som är född år 1923 eller tidigare. Sådan
försäkrad som väljer alt alltjämt vara undantagen föreslås bli helt befriad
från såväl ATP- som arbetsskadeförsäkringsavgift och bör enligt kommittén även
- liksom hittills - erlägga reducerad sjukförsäkringsavgift.

För alt mildra konsekvenserna av en obligatorisk
anslutning till ATP för försäkrade som är födda år 1924 eller senare föreslår
kommittén att ett tidigare undantagande inte längre skall medföra någon ökning
av antalet poängår (30) som erfordras för full pension. Detta föreslås gälla
även beträffande försäkrade i berörda åldrar som tidigare har återkallat
anmälan om undanlagande. Genom den föreslagna lindringen får enligl kommittén
de som sålunda avses bli obligatoriskt anslutna till ATP en rimlig möjlighel
atl bygga upp ell pensionsskydd. De har också möjlighel atl - om de har god
hälsa - få sjukpenning ulan karens eller med kortare karenstid än 93 dagar.

I fråga om försäkrad som är eller har varit undantagen
från ATP skall vid bedömningen av rätten till pensionstillskott hänsyn las till
den ATP som skulle ha utgått om undanlagande inle hade ägt rum. Kommittén
föreslår inte någon ändring härvidlag.

Kommittén erinrar om all ifrågavarande regel syflar lill
atl åstadkomma rättvisa på förevarande område mellan å ena sidan den som har
vall att stå utanför ATP och å andra sidan den som har varit ansluten -
obligatoriskt eller frivilligt - lill försäkringen. Den senare erlägger
avgifter och förvärvar ATP mot vilken pensionstillskottet räknas av. Skulle man
inom pensionstillskottens ram garantera de som har vall alt stå uianför ATP en
viss miniminivå skulle, framhåller kommittén, den som har varit med i
försäkringen kunna erfara att hans avgifisinbetalning har varit till ingen
eller ringa nytta.

Kommittén säger sig vara medveten om att del föreligger
fall där försäkrads pensionssituation på grund av undanlagande har blivil
mindre tillfredsställande. Kommittén har bl. a. därför övervägt en konstruktion
med avgiftsinbetalning i efterhand. En sådan lösning har emellertid enligt
kommittén visat sig behäftad med betydande svårigheter. Sålunda uppkommer t.
ex. fråga om vilken hänsyn som skall tas lill räntefaktorn, om man kan kräva
avgiftsbetalning i efterhand av änkor eller invalider och hur man skall förfara
för alt kunna beakla del förhållandet alt avgiften är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen. Även om dessa frågor skulle kunna lösas vill kommittén inle
förorda en sådan konstruktion eftersom den skulle gynna dem som har ekonomiska
möjligheter atl erlägga avgifler retroaktivt medan andra, som kanske bättre
skulle behöva en förhöjning av sin pension, ofta inte skulle ha råd att belala
dessa retroaktiva avgifler.

Prop. 1980/81:178 115

3 Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst
inom ATP

Den pensionsgrundande inkomsten inom ATP motsvarar summan
av den försäkrades inkomster av anställning och annal förvärvsarbete i den mån
summan överstiger del vid årels ingång gällande basbeloppet (16 100 kr. år
1981). Maximigränsen eller det s. k. beloppstaket för beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten utgör 7,5 gånger det nämnda basbeloppet, således
120 750 kr. år 1981.

Kommittén har behandlat frågan om nuvarande övre gräns för
beräkning av pensionsgrundande inkomst fortfarande är rikligt avvägd eller om
den bör höjas med hänsyn till ulvecklingen sedan ATP:s tillkomst.

Inledningsvis konstaterar kommittén att antalet försäkrade
med maximal pensionspoäng (6,5) i förhållande till samtliga försäkrade med
pensionsgrundande inkomst ökat från 3,1 % år 1960 lill 8,1 % år 1975.
Kommittén har för år 1975 beräknat att beloppstaket, för att proportionen
mellan inkomsler ovanför och under taket skulle ha varit samma som år 1960 då
ATP trädde i kraft, torde ha legat vid omkring 8,6 basbelopp.

Kommittén finner det vara synnerligen vanskligt all med
ulgångspunkt i de senaste årens utveckling dra några säkra slutsatser om den
framlida inkomstutvecklingen. Kommittén framhåller att prognoserna också är
beroende av i vilka former standardökningen fortsättningsvis kommer att ta sig
uttryck. Förkortad arbetstid, en ytterligare semestervecka, ökad benägenhet
att ta ut eventuella förbättringar i annat än pengar är faktorer som
tillsammans med frågan om fortsatt låglönesatsning försvårar bedömningen av den
framtida inkomslutvecklingen. Kommittén har emellertid försökt atl beräkna på
vilken nivå beloppstaket skulle ligga vid olika antaganden om
realinkomstutveckling för berörda inkomstgrupper under tidsperioden fram till
år 1990 om proportionen mellan inkomsler ovanför och under beloppslaket skall
vara densamma som vid ATP:s tillkomst år 1960.

Beräkningarna visar enligl kommittén alt avvikelserna
jämfört med år 1960 inte är särskilt betydande. Kommittén framhåller atl smärre
justeringar uppåt av beloppstaket synes mindre väl motiverade med hänsyn till
återverkningarna på kompletterande pensionsordningar samt problematiken med
övergångsbestämmelser. Härtill kommer enligl kommittén atl frågan om en höjning
av beloppslaket inle bör ses hell isolerad från ålgärder som vidtas i övrigt
för att garantera en viss pensionsstandard i vid mening. Mol bakgrund av att
kommittén inte finner det möjligt att i rådande ekonomiska läge föreslå några
förbättringar av grundstödet till pensionärerna lägger därför kommittén nu
inte heller fram förslag om höjning av beloppstaket.

Prop. 1980/81:178 116

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena såvitt avser frågor om
enhetligare avgiftsregler, undantagande från ATP och övre gränsen för
beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

1 Enhetligare avgiftsregler

Kommitténs målsättning att söka åstadkomma enhetligare och
enklare regler för avgiftsberäkningen vinner allmän anslulning hos
remissinslanserna. Arbetsgivarorganisationerna understryker behovet av
förenklade regler med hänvisning främst till den tidsåtgång och de
administrationskostnader som nuvarande system medför för arbetsgivarna. De
administrativa myndigheterna framhåller betydelsen av förenklingar i
avgiftsreglerna från rationaliserings-, kontroll- och informationssynpunkt.
Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också alt kommilléns
förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Kommitténs förslag om avskaffande av basbelopps- och
maximeringsreglerna vid beräkning av ATP-avgiflen las upp av många
remissinsianser. Nackdelarna med nuvarande tidsredovisning vitsordas allmänt.
Från flera håll framhålls det önskvärda i en övergång lill ett syslem som gör
lidsredovisningen obehövlig. Kommitténs förslag får stöd av bl. a. kammarrätten
i Jönköping, riksrevisionsverket, kulturrådet, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundel, LO,
Försäkringskasseförbundel och Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbelsnämnd.

Riksförsäkringsverket finner det med hänsyn till arbetsgivaravgifternas
kollektiva natur fullt naturligt all ATP-avgiflen i likhet med övriga avgifler
tas ut på utbetalda bruttoersättningar oberoende av de mot avgifterna svarande
förmånerna. Verkel ifrågasäller dock om egenföretagarna, vilkas avgifter är
individuella, skall avkrävas ATP-avgifter som inte svarar mot pensionsförmåner.
Verket påpekar emellertid atl en ordning motsvarande den ifrågasatta gäller
inom sjukförsäkringen. Landstingsförbundet anser en förenkling av reglerna för
beräkning av ATP-avgift synnerligen önskvärd. Om kommitténs förslag skall
genomföras föruisätter emellertid förbundel all reglerna omarbetas så att en
utjämning av kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller alt
landstingen på annat säll ges kompensation för de höjda kostnaderna.
Lantbrukarnas riksförbund anser det inte rimligt alt de av kommittén föreslagna
åtgärderna vidtas utan hänsyn till fördelningseffekterna. Förslaget bör därför
enligt riksförbundet inle genomföras såvida inte kompensation för den ökade
avgiftsbelaslningen kan ges genom justering av skatteskalor eller pä annat
sätt. 7"C0 accepterar kommitténs förslag under förutsättning atl taket på
förmånssidan inom ATP höjs till minst tio basbelopp.

Försäkringsinspektionen och Svenska
Personal-Pensionskassan tillstyrker

Prop. 1980/81:178 117

atl basbeloppsavdraget slopas men förordar ett avgiftstak
utan anknytning lill den arbetade tiden under årel. För etl bibehållande av
avgiflstaket uttalar sig även SAF, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Sveriges indiisiriförbimd. Svenska försäkring.sbolags
riksförbund. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Sveriges advokatsamfund.
Som skäl anges att det framstår som principiellt felaktigt att i ett
försäkringssystem av ATP:s nalur ta ul avgifter på löner och inkomster över den
gräns som gäller på förmånssidan. SAF framhåller bl. a. atl betydande premier
erläggs till kompletterande pensions-syslem på löne- och inkomstdelar över sju
och ett halvt basbelopp. Enligl föreningen måsle ell samordnat
ställningstagande till avgiflstak och förmånstak inom ATP anses naturligt.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. SACO/SR, som avslyrker kommitténs förslag
så länge förmånstaket bibehålls.

Förslaget om ändrade regler för beräkning av ATP-avgiften
avstyrks på liknande grunder även av Svensk industriförening. Svenska
företagares riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt.

Del övervägande antalet remissinstanser som yttrar sig
över kommitténs förslag om en gemensam övre åldersgräns för uttag av avgifter
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Statskontoret och
riksrevisionsverkei förordar från administrativ synpunkl ell borttagande av
samlliga åldersgränser.

Även förslaget om avskaffande av
byggnadsforskningsavgiften godtas av remissinslanserna. Statens råd för
byggnadsforskning framhåller dock att något beslut inte kan fattas i frågan
förrän ett alternativt finansieringssystem har utformats.

Kommitténs förslag om viss utvidgning av uppdragsgivares
avgiflsskyldighel godtas av samtliga remissinstanser som särskilt behandlar
denna fråga.

Flera remissinstanser tar upp frågan om den allmänna nedre
beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. Kammarrätten i Jönköping anser all
ytterligare administrativa förenklingar skulle kunna uppnås om nuvarande
500-kronorsgräns höjdes lill exempelvis 1 000 kr. En molsvarande höjning på
förmånssidan torde enligt kammarrätten inte medföra några olägenheter av större
betydelse för de förmånsberätligade. Riksförsäkringsverket erinrar om all
nuvarande regler innebär alt arbetstagare eller uppdragstagare, som har flera
inkomster vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagt uppgår till
nämnda belopp, debiteras egenavgifter. Denna debitering medför adminislraliva koslnader
som enligl verket inte slår i rimlig proportion lill de avgifter som flyter in.
Verket föreslår därför att inkomst av anställning eller uppdrag under 500 kr.
från en och samma arbetsgivare inte heller skall föranleda egenavgift. En
förändring av denna innebörd förordar även statens kulturråd, TCO och Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd. Statskontoret anser att ett
grundavdrag på avgiftsunderlaget molsvarande t. ex. 1/3 av basbeloppet bör
övervägas. Härigenom skulle man slippa 9 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 118

att debilera arbetsgivaravgifter för ca 45 000
arbetsgivare. Enligl riksrevisionsverket får man ett administrativt säkrare
system än del nuvarande om beloppsgränsen utformas så att avgiflsskyldighel
inte föreligger för arbetsgivare vilken anlitar arbetskraft som sammanlagt
under årel ersätts med mindre än t.ex. 1000 kr., oavsett om det rör sig om en
eller flera arbetstagare. Ett sådant system har - framhåller verket - också den
fördelen att arbetsgivaren vid beräkningen av avgiftsunderlaget inte behöver
sortera bort några ersättningar.

Kommitténs förslag om ett gemensamt underlag för beräkning
av samtliga egenavgifter i form av inkomsl av annal förvärvsarbete enligt 11
kap. 3 8 AFL berörs av riksförsäkringsverket och riksskatteverket. Riksförsäkringsverket
anser atl förslaget medför administrativa förenklingar men att del samtidigt
ökar behovel av en översyn av reglerna för pensionsgrundande inkomst. Verkel
påpekar all en person som har inkomst av arbete som portvakt i sitt eget hus
inte får tillgodoräkna sig inkomsten såsom pensionsgrundande för ATP eftersom
den laxeras som inkomst av annan fastighet. Inkomsten är däremol
sjukpenninggrundande. Kommitténs förslag innebär atl sjukförsäkringsavgift inte
längre skall påföras i den aktuella situationen. Verket ger även exempel på
situationer där det motsatta förhållandet råder. Verket föreslår alt
pensionskommittén får i uppdrag att i sitt fortsatta arbete se över reglerna
för pensionsgrundande inkomst inom ATP. Liknande påpekanden görs av riksskatteverket,
som anser att en samordning mellan bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst
och sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Kommitténs förslag alt föra samman avgiftsbeslämmelserna i
en g e m e n -sam lag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinslanserna.

2 Undantagande från ATP

Kommitténs förslag om avskaffande av möjligheten att
anmäla undantagande från ATP får uttryckligt stöd av bl. a. länsstyrelserna i
Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundet, TCO, LO, Sveriges
hantverks- och industriorganisation. Försäkringskasseförbundet, Folksam och
Kooperationens pensionsanstalt. Försäkringskasseförbundet anser att reglerna
om undantagande från ATP nu har spelat ut sin roll och framhåller även de
negativa konsekvenser som ett undantagande medför bl. a. för skyddet från
arbetsskadeförsäkringen och rätten till pensionstillskott. Svenska kommunförbundet
understryker angelägenheten av att de som enligt kommitténs förslag också i
fortsättningen skall ha möjlighet att stå utanför ATP upplyses om
konsekvenserna av undantagandet genom en effektiv information. Kommitténs
förslag biträds även av Lantbrukarnas riksförbund, som emellertid anser att
bestämmelserna om ökning i vissa fall av det antal poängår som erfordras för
full ATP-pension bör slopas beträffande samtliga försäkrade som återkallar
eller tidigare har återkallat en anmälan om

Prop. 1980/81:178 119

undantagande. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inle
reglerna för omdebitering av tilläggspensionsavgiften bör avskaffas samtidigt
med reglerna om undanlagande.

För ett bibehållande av nuvarande regler om undantagande
från ATP uttalar sig SA CO/SR och SA F. SACO/SR framhåller atl det fortfarande
finns stora grupper statspensionärer med låg pensionsålder, t. ex. regementsoffi-cerare,
vilka efter pensionsavgången många gånger har inkomst av annat förvärvsarbete
än anslällning. Saknas möjlighet att anmäla undantagande från ATP kan ATP-avgifter
komma att få erläggas utan att detta leder till någon förhöjning av bruttopensionsnivån.
Statens avtalsverk anser att fortsatt möjlighet till undantagande för
försäkrade med bruttosamordnade pensionsförmåner bör övervägas. SAF menar att
valfrihet bör föreligga för dem som har sådana inkomstförhållanden att ett
undantagande kan ha betydelse. Den fasta kopplingen mellan
arbetsskadeförsäkringen och ATP får enligt föreningen inte vara avgörande för
frågans slutliga bedömning, inle heller den omständigheten att färre än
tidigare väljer alt vara undantagna. Med SAF instämmer i denna del Sveriges
industriförbund och Svenska företagares riksförbund.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om rätt fill
pensionstillskott för dem som har varil undantagna från ATP. Lantbrukarnas
riksförbund påpekar att majoriteten av dem som har begärt undantagande gjorde
detta vid en fidpunkt då det var omöjligt att förutse införandet av
pensionstillskotten. Enligt riksförbundet bör syftet med pensionstillskotten,
nämligen att säkra en rimlig minimistandard för försäkrade med enbart
folkpension, gälla även för dem som har anmält undantagande från ATP.
Riksförbundet anser därför att bestämmelserna om undantagandets verkan på
rätten till pensionstillskott bör slopas. Kommunernas pensionsanslah beklagar
att kommittén inte har kunnat finna någon godtagbar lösning på frågan om rätt lill
pensionstillskott vid undanlagande. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Svenska
kommunförbundet och Landslingsförbundet anser att frågan bör prövas
ytterligare.

3 Övre gräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst
inom ATP

Frågan om avvägningen av den övre gränsen för beräkning av
pensionsgrundande inkomsl inom ATP berörs av flera remissinstanser. TCO anser
att nuvarande lak vid sju och ell halvt basbelopp bör höjas fill minst tio
basbelopp. En höjning av taket förordar även kammarrätten i Jönköping, Sveriges
folkpensionärers riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt.
Riksförsäkringsverket och Kommunernas pensionsanslah framhåller att det är
angeläget att ATP-systemet inte urholkas och understryker därför behovet av den
aviserade fortsatta utredningen av frågan om en höjning av takel. Enligl stalskonloret
skulle en höjning av taket till t. ex. fio

Prop. 1980/81:178 120

basbelopp vara värdefull från konlrollsynpunkt om förslagel
om borttagande av molsvarande lak vid beräkningen av ATP-avgifi genomförs.
Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att en höjning av
förmånstaket måste bli en naturlig följd av del föreslagna borttagandet av avgiflstaket.

LO anser atl slor restriklivilel bör iakttas när del
gäller atl höja taket. Först sedan de stora löntagargrupperna kommer upp i
inkomstlagen som motsvarar beloppsgränsen kan enligt LO en justering vara
motiverad. LO framhåller all den förordade restriktiviteten emellertid kan tolkas
som etl medgivande atl beloppstaket höjs lill maximalt nio basbelopp.

Svenska Personal-Pensionskassan framhåller alt del
övervägande flertalet försäkrade med inkomsler överstigande takel genom
kollektivavtal har tillförsäkrats pension på överskjutande inkomstdelar. Den
nuvarande fördelningen mellan lagstadgade, avlalsreglerade och hell frivilliga
trygg-helsanordningar fungerar enligl Svenska Personal-Pensionskassan bra såväl
administrativt som funktionellt. Svenska Personal-Pensionskassan anser även alt
elt avskaffande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP utgör etl skäl mol
en höjning av taket.

Prop. 1980/81:178 121

Bilaga 4 Det remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning

1 8 I denna lag ges bestämmelser om
avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala
ändamål.

2 § Avgifterna skall betalas av
arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 8 eller
11 kap. 3 8 nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har ulgett sådanl
bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om allmän försäkring
anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

1 8 En arbetsgivare skall på del avgiftsunderiag
som anges i 3-5 §§ för varje

år betala

1.
sjukförsäkringsavgift
med 10,50 procent,

2.
folkpensionsavgift
med 8,40 procent,

3.
lilläggspensionsavgift
efter den procentsats som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift
med 0,50 procent,

5.
barnomsorgsavgift
med 2,20 procent,

6.
arbetsskadeavgift
efler den procentsats som anges i särskild lag,

7.
arbetslöshetsavgift
med 0,40 procent,

8.
arbetarskyddsavgift
med 0,155 procent,

9.
arbetsmarknadsutbildningsavgifl
med 0,40 procent,

10.
vuxenutbildningsavgift
med 0,25 procent samt

11.
lönegarantiavgift
med 0,20 procent. Staten betalar inle arbetsskadeavgift.

2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall
även betala sjömanspen

sionsavgift med 0,80 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer.
Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § angivna procentsatserna som
svarar mot

Prop.
1980/81:178 122

förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober de tre år som närmast föregått det år då
procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas lill fartyg med en bruttodräktighet
understigande trehundra registerlon. Procentsatserna beräknas med två
decimaler.

Med
sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligl 181 mom.
första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3 §
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren

under året har ulgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost,

bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 8 andra stycket lagen

(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Den
som har ulgett ett bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om
allmän försäkring skall betala filläggspensionsavgift som om bidragel hade
utgjort lön från honom som arbetsgivare.

4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning som under året understiger 500 kr. för
en arbetstagare,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång
fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller
ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del
ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får
uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har
erlagts enligl lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgell till barn för
arbete i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får
göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i
arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, i den mån
riksförsäkringsverket medger detta, samt

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligl 47 8
tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller
motsvarar dagpenning.

Medgivande
enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till
minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet
eller, efler framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I
fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkl 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid
bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 §
Vid bestämmande aV underlaget för beräkning av filläggspensionsavgift

skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning

Prop. 1980/81:178 123

enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
då ersättningarna avser arbete ulom rikel.

Vid beslämmande av underlaget för beräkning av annan avgifl
än tilläggspensionsavgifl skall bortses från ersättningar till arbetstagare som
inle varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga
om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat
skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta
utomlands och även utfört arbetet utom rikel.

3 kap. Egenavgifter

1 § En försäkrad som avses i 1 kap, 2 § skall på
det avgiftsunderlag som anges

i 3-5 88 för varje år betala

1.
sjukförsäkringsavgift,

2.
folkpensionsavgift,

3.
tilläggspensionsavgift,

4.
delpensionsavgifl,

5.
barnomsorgsavgifl
samt

6.
arbelsskadeavgift.

I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2
kap. 1 8-

2 § En försäkrad för vilken
sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter
den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn tiil den inverkan karenstiden
bedöms få på försäkringens utgifter.

3 § Egenavgifter beräknas inte för år
efter det då den försäkrade fyllt 65 år.

Andra avgifler än tilläggspensionsavgift betalas inte av
den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän
försäkringskassa. Sådana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av
samma år uppburit hel förtidspension enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgifl betalas inte för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift
betalas ej heller då den försäkrade för hela årel uppburit hel ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500
kr.

4 § Underlaget för beräkning av avgifl enligt 1 §
1, 5 och 6 utgörs av inkomst

Prop. 1980/81:178 124

av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Underlaget för beräkning av avgifl enligt 1 8 2-4 utgörs
av inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 8 lagen om allmän
försäkring.

5 § Vid beslämmande av avgiftsunderlaget skall bortses
från inkomst som avses i 11 kap. 3 8 första stycket d) lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller
i lillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 8 lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna
inte skall täckas

med statsbidrag enligt 19 kap. 2 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring, för

all läcka

1.
kostnader för
sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2.
koslnader enligl
lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

3.
den allmänna
försäkringens kostnader för förmåner enligl lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m.,

4.
centrala
studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana
återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod
enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5.
förvaltningskostnader
för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel lill
och från fonden fastställs av regeringen.

2 § Folkpensionsavgifter förs till
staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

3 § Tilläggspensionsavgifter förs
till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna
för försäkringen för tilläggspension enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall täckas. Fonden förvallas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

4 § Delpensionsavgifter förs fill en
fond, benämnd delpensionsfonden, med vars fillgångar kostnaderna för pensioner
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre
bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

Prop. 1980/81:178 125

5 8 Barnomsorgsavgifler förs till
staten för finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhel
inom kommunernas barnomsorg.

6 § Arbetsskadeavgifter förs till en
fond, benämnd arbeisskadefonden, med vars fillgångar kostnaderna för
ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande
äldre bestämmelser skall läckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

7§ Arbetslöshetsavgifter förs till en fond, benämnd arbetslöshelsfonden,
vars tillgångar används för finansiering av ersättningar enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

8 8 Av influtna arbelarskyddsavgifter förs 16,5 proceni lill
staten som bidrag

till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksam

het.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en
fond, benämnd arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall ulgöra bidrag till

1.
kostnader i
övrigt för forskning och utveckling saml utbildning och information belräffande
arbetarskydd,

2.
kostnader för
forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande
medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3.
koslnader för
skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 8 tredje
stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4.
kostnader för ulbildning
av styrelserepresenlanter för de anslällda.

9 § Arbelsmarknadsutbildningsavgifler förs till en fond,
benämnd arbets-

marknadsulbildningsfonden, vars lillgångar används för finansiering av

arbetsmarknadsutbildningen.

10 § Vuxenulbildningsavgifter förs lill
staten och används för finansiering av fimstudieslöd, dagstudieslöd och särskill
vuxenstudiestöd enligt studieslödslagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligl
bestämmelser som regeringen meddelar.

11 § Lönegarantiavgifler förs till en
fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kostnaderna för
ersättningar enligt lagen (1970:741) om slallig lönegaranti vid konkurs skall
täckas.

12 § Sjömanspensionsavgifter används
för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart
påmönstrade svenskt handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder
som skall gälla för användningen av sjomanspensionsavgifter.

Prop. 1980/81:178 126

13 § Fonder som avses i detla kapitel förvaltas, i den mån
ej annat föreskrivits, enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Har den som är skyldig atl belala annan egenavgift
än lilläggspensions

avgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas

beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att
betala egenavgift för tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

2 8 Har annan arbetsgivare för sjöman
än redare fast driftställe i riket bara på farlyg, svarar redaren för atl arbelsgivaren
fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat
redaren själv. Har redaren till följd härav betalat avgiftsbelopp, får han
fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare.

3 8 Om debitering och uppbörd av
avgifter enligl denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter, m. m. samt
i uppbördslagen (1953:272).

Belräffande besvär över beslut av den lokala
skattemyndigheten i fråga om fastställande av underlaget för egenavgifter
gäller i fillämpliga delar 118 lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

4 § Regeringen bemyndigas atl efter överenskommelse
med främmande

makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om

undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen
upphävs

1.
lagen
(1961:300) om avgifl för sjöfolks pensionering,

2.
lagen
(1970:742) om lönegarantiavgift,

3.
lagen
(1971:282) om arbetarskyddsavgift,

4.
lagen
(1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet,

5.
lagen
(1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

6.
lagen
(1975:358) om vuxenulbildningsavgift saml

7.
lagen (1981:15)
om finansiering av slatsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter
som belöper på fid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för
tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen
och arbeisskadeförsäk-

Prop.
1980/81:178 127

ringen.
För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna
för sjukförsäkringen.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av
en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop.
1980/81:178 128

Innehåll

Proposition ..................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ 2

1
Förslag till
lag om socialavgifter................................ ....... 2

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring 33

4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 39

5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 40

6
Förslag till
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m.m...........................................................................
43

7
Förslag till
lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning
49

8
Förslag till
lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder .................................................................................. 52

9
Förslag till
lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring..............................
54

10
Förslag till
lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgifl under
åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension ............................... 55

11
Förslag till
lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren
1980-1984 Ull arbetsskadeförsäkringen ......................................... 56

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5
februari 1981 57

1
Inledning...................................................................
57

2
Allmän
motivering .................................................... 58

2.1
Allmänna
utgångspunkter................................. 58

2.2
Basbelopps- och
maximeringsavdrag vid beräkning av ATP-avgiften 62

2.3
Övre
åldersgräns för uttag av avgifter.............. 67

2.4
Byggnadsforskningsavgiften.............................
68

2.5
Uppdragsgivares
avgiftsskyldighet................... 70

2.6
Undantagande
från ATP ................................... 71

2.7
Övriga frågor .................................................... 72

3 Upprättade lagförslag................................................
75

Prop. 1980/81:178 129

4 Specialmotivering ..................................................... 76

4.1
Förslaget till
lag om socialavgifter .................... 76

4.2
Förslaget fill
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 82

4.3
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 86

4.4
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 87

4.5
Förslaget fill
lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 87

4.6
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m.m................................................. ..... 87

4.7
Förslaget till
lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning ..... 89

4.8
Förslaget till
lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder 89

4.9
Förslag till
lagom ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring...................... ..... 89

5
Hemställan................................................................ ..... 89

6
Beslut........................................................................ ..... 90

Utdrag av lagrådets protokoll den 12 mars 1981............ ..... 91

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars
1981 .. 96

1
Anmälan av
lagrådets yttrande................................. ..... 96

2
Byggnadsforskningsavgiften..................................... ..... 98

3
Avgiftsuttaget
till försäkringen för tilläggspension, m. m 99

4
Hemställan................................................................ ... 100

5
Beslut........................................................................ ... 100

Bilagor till lagrådsremissen .............................................

1
Gällande
avgiftsbestämmelser.................................. ... 101

2
Sammanfattning
av pensionskommitténs belänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m 107

3
Sammanställning
av remissyttrandena..................... ... 116

4
Det till
lagrådet remitterade förslaget till lag om socialavgifter 121