Prop. 1980/81:184

Prop.
1980/81:184

Regeringens proposition

1980/81:184

om
ändringar i regierna för tillträde till högskoleutbildning m. m.

beslutad
den 2 april 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
anslutning till riksdagens beslut år 1980 om ändringar i reglerna för tillträde
till högskoleutbildning läggs i propositionen fram förslag om en urvalsordning
att tillämpas fr. o. m. antagningen till höstterminen 1982 som följd av
riksdagens beslut om garanti för direktövergång från gymnasieskolan till
högskolan. Förändringar ifråga om besvärsordningen och inrättande av en
särskild besvärsnämnd för frågor om tillträde tiU högskoleutbildning föreslås.
Föredraganden anmäler sin bedömning av frågan om försöksverksamhet med visst föreiräde
för underrepresenterat kön vid antagning till högskoleutbildning, frågan om
försöksverksamhet med tillgodoräknande av särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet och frågan om ett bibehållande av kvotgrupp III för
sökande med allmän behörighet genom folkhögskolestudier. Utformningen av en
definitiv ordning för s.k. lottningsgaranti anmäls. Slutligen anmäls att en
avgift kommer att tas ul vid anmälan till högskoleprov.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 184

Prop. 1980/81:184 2

Uldrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1981-04-02

Närvarande:
stalsminislern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén,
Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Wikström

Proposition
om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning m.m.

1
Inledning

Med
anledning av prop. 1979/80: 158 om ändringar i reglerna för tillträde till
högskoleutbildning fattade riksdagen principbeslut (UbU 1979/80: 36 och 38, rskr
1979/80:424) om att garantin för direklövergång från gymnasieskolan till
högskolan skulle anges som en andel av del totala antalet platser för resp.
utbildningslinje, att garantin skulle sättas fill ca en tredjedel av antalet
platser för resp. linje samt att urvalet inom denna andel skuUe göras på enbart
meriter av avgångsbetyg från gymnasieskola som är högst tre år gammall.

I
prop. 1980/81:100 bil. 12 anmäldes för riksdagen att regeringen den 18 december
1980 hade utfärdat en förordning med provisoriska föreskrifter om företräde vid
antagning till viss högskoleutbildning. Jag anmälde dä min avsikt att snarast
möjligt återkomma med förslag om en definitiv ordning för denna s. k. lottningsgaranti.

I
beslut med anledning av prop. 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan
godkände riksdagen (UbU 1979/80:7, rskr 1979/80: 100) de riktlinjer som hade
angivits beträffande jämnare könsmässig rekrytering till grundläggande
högskoleutbildning. Riksdagen godtog också att förutsättningarna skulle
undersökas för att vid urval till högskolans vårdutbildningar i särskild
ordning fillgodoräkna särskiU värdefull arbetslivserfarenhet.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÅ) har haft i uppdrag att utreda och komma in med
förslag i de ovan angivna frågorna samt frägan om behovet av kvotgmpp III, som
avser studerande med allmän behörighet genom folkhögskolestudier. UHÅ har i
skrivelse den 2 februari 1981 redovisat dessa uppdrag. Skrivelsen bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Prop.
1980/81:184 3

2
Föredragandens överväganden

2.1
Direktövergång

Efler
förslag i prop. 1979/80: 158 om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning
fattade riksdagen (UbU 1979/80:36 och 38, rskr 1979/ 80:424) principbeslut om
att garantin för direklövergång från gymnasieskolan till de utbildningslinjer
i högskolan, för vilka behörighets- och urvalsreglerna i högskoleförordningen gäller,
skall anges som en andel av det totala antalet platser för resp.
utbildningslinje, att andelen skall bestämmas till ca en tredjedel av dessa
platser samt alt urvalet inom denna andel skall göras på enbart meriter av
avgångsbetyg frän gymnasieskolan som är högst tre år gammalt. UHÅ har haft i
uppdrag atl ulreda och föreslå de förändringar av antagningssystemet som behövs
för att genomföra nämnda beslut.

Vad
beträffar avgränsningen av den grupp som skall garanteras direktövergång anser
UHÅ det svårt att använda betygets älder bl.a. med hänsyn fill att olika
sökmöjligheter finns inför höst- resp. vårtermin, lill atl sökande kan ha flera
avgångsbetyg och lill att åldersstrukturen inom gruppen sökande med högsl tre
år gamla betyg är varierande.

UHÅ
har gjort vissa undersökningar av dels åldern på de anlagna i de kvoigrupper
där urvalet görs pä gmndval av tre- eller fyra- resp. tvåårig gymnasieskoleutbildning
(kvotgrupperna I och II), dels avgångsbetygets ålder. Undersökningarna
baserades på nuvarande regelsystem och visade att av det totala antalet antagna
vid de undersökta linjerna hade 55 procent betyg som var högst tre år gamla. Av
de antagna var 36 procent högsl 24 år gamla och hade högsl tre år gamla betyg.
41 procent av de antagna hade avgångsbetyg från gymnasieskolan och var högsl 24
år gamla. Ämbetet har med hänvisning till att kriteriet levnadsålder är lättare
såväl atl tillämpa som atl informera om föreslagil atl den som fyller högsl 24
år del år utbildningen påbörjas skall tillhöra garanligruppen. Enligl UHÅ sker
huvuddelen av övergången till högskolan under de tvä första åren efter avslutad
gymnasieskola, varför skillnaden mellan betygsålderskriteriel och levnadsålderskriteriet
blir marginell.

Enligl
riksdagsbeslutet skulle endasi sökande med behörighelsgivande utbildning frän
gymnasieskolan omfattas av garantin. UHÅ anser atl denna begränsning skall
gälla först fr. o. m. antagningen Ull utbildning som börjar andra halvåret
1984, vilket innebär atl bl.a. sökande med kommunal vuxenutbildning fram till
dess kan ingå i garantigruppen.

När
det gäller den tekniska lösningen av hur en tredjedel av platserna pä en linje
skall avsättas för garantigmppen har UHÄ redovisat tvä olika principlösningar,
av vilka den ena överenstämmer med riksdagens beslul men enligt UHÄ:s
uppfattning medför vissa inte helt tillfredsställande konsekvenser och den
andra, som förordas av UHÅ, innebär vissa avvikelser från riksdagsbeslutet. UHÅ
har emellertid ansett det möjligt atl i sak

Prop.
1980/81:184 4

lillgodose
syftet med riksdagens beslut utan någon ändring av nuvarande system med
proportionell kvotering och därför förordat den senare lösningen, som innebär
att nuvarande ordning - med omvänd antagningsordning i kvotgmpperna I och II enligl
vad som presenterades i prop. 1979/ 80:158 - bibehålls men med en höjning av
den andel där urvalel görs på enbart betyg från 30 till 35 procent av antalet
platser inom kvotgrupperna I och II. Denna ändring samt kravet
på en högsla ålder av 24 år för atl få tillhöra garantigmppen bör enligt
ämbetet leda till all man kan garantera att minst en tredjedel av dem som antas
har högsl tre år gamla betyg.

För
egen del får jag anföra följande.

Den
garanti för direktövergång från gymnasieskola till högskola som riksdagen
beslutade om föregående år innehåller två led. För det första bestäms den andel
av antalet nybörjarplatser inom högskolan som oavsett utfallet av antagningen i
övrigl skall förbehållas direktövergång. För det andra skall urvalet till dessa
platser grundas på enbarl poäng från avgångsbetyg över fullbordad
gymnasieskoleutbildning som inle är äldre än tre år. Genom alt utforma
direktövergången på detta sätt avsåg riksdagen dels att undvika att
fördelningen av studerande pä kvotgrupper skulle påverka det angivna utrymmet
för direklövergången, dels att stryka under att med direktövergång skulle
förstås att inga andra faktorer än fullbordad gymnasieskoleutbildning skulle
beaktas. För att stärka de ungdomssluderandes möjligheter alt utnyttja
direktövergången begränsades dessutom åldern på avgångsbetyget till tre år.

UHÅ:s
förslag lill utformning av direktövergången innebär vissa änd

ringar av de villkor för denna som riksdagen har beslutat. Vad försl gäller

frågan om atl avgränsa den grupp studerande som skall beröras av reglerna

för direktövergång motiverar UHÄ förslaget om att avgränsningen skall

göras med den studerandes ålder som kriterium bl. a. med atl man därmed

undviker gränsfall som leder lill dispensprövningar. Jag kan instämma i

UHÅ:s bedömning av skillnaden mellan UHÄ:s förslag och riksdagens

beslut på denna punkt. UHÅ har också vall alt sätta gränsen sä atl den ur

informaUonssynvinkei blir lätthanterlig. Samtidigt måste emellertid kon

stateras att UHÅ:s förslag på ett par viktiga punkter kan fä negativa

konsekvenser. I

Del
kan antas att merparten av de studerande som kommer att utnyttja direktövergången
är de som direkl efter grundskolan gått över till gymnasieskolan. Det innebär
att dessa studerande kommer alt ha fullbordat sin gymnasieskoleutbildning vid
18-19 års ålder. Med den i 1980 års riksdagsbeslut förutsatta avgränsningen av
garantigruppen kommer garantin för direktövergång för dessa studerande all
upphöra då de nått 21-22 ärs ålder. UHÅ: s förslag innebär i förhällande
härtill att antalet årskullar som berörs av reglerna för direktövergången ökar
med två eller tre. En följd härav kan bli atl en ökad användning av lottning
vid urval inom garantigruppen måste tillgripas. En sådan konsekvens av
utformningen av direkl-

Prop.
1980/81:184 5

övergången
är enligt min mening inte önskvärd. Den skulle emellertid i och för sig kunna
undvikas genom en lägre åldersgräns än 24 år.

UHÅ
redovisar också att de studerande som söker till högskoleutbildning med
avgångsbetyg från tvåårig gymnasieskoleutbildning eller motsvarande genomsnittligl
sett är någol äldre än de som söker med avgångsbetyg från tre- eller fyraårig
gymnasieskoleutbildning. UHÅ går inte in på orsakema härtill men en sådan kan
vara att det rör sig om studerande som omedelbart efter grundskolan gått ut
någon tid i förvärvsarbete och sedan återvänt till gymnasieskolan för att
skaffa sig en yrkesutbildning. För studerande med avgångsbetyg från tvåårig
gymnasieskoleutbildning finns med UHÅ:s förslag om avgränsning av garantigmppen,
studerande som fyller högst 24 år det år studierna påbörjas, risk att de endast
i begränsad omfattning kan utnyttja direktövergången. Det vore enligt min
mening olyckligt om den garanterade direktövergången fick en sådan utformning atl
den inle kan utnyttjas av studerande som går igenom tvåårig gymnasie-skoleutbUdning
även om detta sker några år efter att de har lämnat grundskolans högstadium.
Om i stället avgångsbetygets ålder används som avgränsning undviks denna
effekt. Jag är medveten om att den gmpp som f n. berörs av detta är lilen. Del
är emellertid möjligt att den kan komma att öka i omfattning när behörighels-
och urvalsreglerna i 5 kap. högskoleförordningen blir tillämpliga också för de
medellånga vårdutbildningarna.

Av
vad jag nu har anfört framgår att både den av riksdagen beslutade och den av UHÅ
föreslagna metoden för att avgränsa den gmpp studerande som kan utnyttja
direktövergången medför nackdelar. Den av UHÅ föreslagna metoden förefaller att
vara den från administrativ synpunkt enklaste samtidigt som den för skilda gmpper
studerande med fullbordad gymnasieskoleutbildning medför starkt skiftande
tidsmässiga möjligheter att utnyttja direklövergången, från ingen möjlighel
alls upp tiU ett antal antagningstillfällen under sex år. Den av riksdagen
beslutade avgränsningen ger alla studerande med fullbordad
gymnasieskoleutbildning lika tidsmässiga möjligheter att utnyttja garanfin för
direktövergång. Den te. å andra sidan med sig ett någol mer komplicerat
regelsystem och därmed också en viss administrativ merbelaslning. Enligl min
mening uppnår man dock den mest rättvisa behandlingen av skilda gmpper
studerande som har fullbordat gymnasieskoleutbildning om man avgränsar den gmpp
studerande som garanteras direktövergång genom att fastställa en högsta ålder
på avgångsbetyget. Jag anser alt värdet härav väl väger upp den något mer
komplicerade handläggning som kan bli en följd. Jag utgår också från att det
skall bli möjligt att utforma förhållandevis enkla regler för den nödvändiga dispensgivningen.
Den av riksdagen beslutade regeln om att direktövergång skaU avse studerande
med högst tre är gammalt avgångsbetyg från fullbordad gymnasieskoleutbildning
bör därför inte omprövas.

För
sökande som uppfyller kraven för atl ingå i garantigruppen fömtsätter UHÄ:s
förslag att sådana personer kommer all kunna antas antingen på

Prop.
1980/81:184 6

enbart
betygsmeriter - då inom ramen för garantigmppen - eller på grundval av både betygsmeriler
och arbetslivserfarenhet. Hur många platser som för varje utbildningslinje
besätts enligt den senare grunden blir beroende av hur de sökande fördelar sig
på kvotgmpperna. Det är också teoretiskt tänkbart att de studerande fördelar
sig på kvotgrupper pä elt sådant sätt att det med den av UHÄ föreslagna
ordningen inte blir möjligt att besätta en tredjedel av platserna genom
direktövergång. UHÅ:s förslag avviker således från riksdagens beslul genom all
del inte skapar garanti för att en angiven andel av nybörjarplatserna
förbehålls för direklövergång som gmndas pä enbarl betyg.

Jag
anser att det ligger etl stort värde i att direkt kunna ange del garanterade ulrymmel
för direklövergång till en andel av nybörjarplatserna. En sådan regel är
lättfattlig och enkel atl tillämpa. Därför bör den metod för atl ange ett
garanterat utrymme för direklövergång som riksdagen redan har beslutat om inte
omprövas.

Riksdagens
beslut om direktövergång innebär atl principen om proportionell kvotering vid
antagning till nu berörda utbildningslinjer delvis överges. För att tillgodose
de angivna kraven på direklövergång bör därför antagningssystemet ändras enligt
följande.

Först
sker antagning till en tredjedel av nybörjarplatserna genom urval på enbart
betygspoäng mellan behöriga sökande med betyg som är högst tre är gamla.
Återstående platser fördelas därefter på kvoigrupper i förhållande till
antalet kvarstående behöriga sökande inom varje kvotgrupp. Kvotgmpperna I och II, som avser sökande från tre- eller fyraårig linje i gymnasieskolan
resp. tvåårig linje eller motsvarande utbildning, behöver då inle delas upp i undergmpper,
utan urvalet inom dessa sker pä det sammanlagda poängtalet för betyg och
arbetslivserfarenhet. Inom utrymmet för direktövergång sker fördelning mellan
sökande med avgångsbetyg från tre- eller fyraårig linje och sökande från
tvåårig linje eller med motsvarande utbildning i proportion till antalet
behöriga sökande i resp. grupp. Genom en sådan ordning vinns att antagnings-
och urvalssystemel blir mera lättöverskådligt. I kvotgmppen IV behålls
den nuvarande indelningen i undergrupper.

Jag
förordar således att kvoteringen vid urval fr.o.m. antagning tiU höstterminen
1982 sker enligt den ordning jag här har angett. Jag biträder UHÅ:s förslag om atl
sökande med behörighelsgivande utbildning från kommunal vuxenutbildning
övergångsvis skall ingå i utrymmet för direktövergång t.o.m. antagningen till
högskoleutbildning som påbörjas våren 1984.

2.2
Antagning till utbildningslinje av den som utlottats två gånger och söker en
tredje gång

I
anledning av prop. 1979/80: 158 om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning
väcktes en motion 1979/80: 1312 om lottning vid central

Prop.
1980/81:184 7

antagning
till högre utbildning. I motionen hemställdes att riksdagen skulle uttala att
ingen sökande till högre utbildning skulle behöva bli föremål för lottning mer
än två gånger. Med anledning härav uttalade utbildningsul-skoUet (UbU 1979/80:
36 och 38): "Utskottet anser att skäl talar för alt den som blivit föremål
för lottning två gånger och för iredje gången söker till samma utbildningslinje
bör antas till denna. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att utforma närmare bestämmelser härom". Utskottet
hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad
utskottet anfört. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan
(rskr 1979/80:424). Regeringen uppdrog den 12 juni 1980 ål UHÅ bl.a. all lämna
förslag om de närmare bestämmelser m. m. som fordras för att den som blivit
föremål för lottning två gånger till en utbildning och söker en tredje gång
skall kunna antas.

UHÅ
redovisade i skrivelse till regeringen den 27 oktober 1980 detla uppdrag och
föreslog provisoriska bestämmelser rörande antagning. Ämbetet avsåg att komma
med slutgiltigt förslag i samband med att ämbetet skulle redovisa övriga
uppdrag i tillträdesfrågor.

1
prop. 1980/81:100 bil. 12 anmäldes för riksdagen att regeringen utfärdat provisoriska
föreskrifter om företräde vid antagning till viss högskoleutbildning.

Jag
anmälde vidare min avsikt att föreslå regeringen att snarast återkomma fill
riksdagen med förslag om en definitiv ordning för s.k. lottningsgaranti.

UHÄ har i skrivelsen den 2
februari 1981 återkommit i denna fråga och anser att den s.k. lottningsgarantin
i fortsättningen kan vara utformad i huvudsak enligl de rikthnjer som
redovisats i skrivelsen den 27 oktober 1980 vilken redovisats i
budgetpropositionen 1980/81:100 (bil. 12 s. 381). Endast på en punkt avviker UHÅ
från det förslaget. Ämbetet anser att även vårdulbildningslinjer med helt eller
delvis kommunalt huvudmannaskap bör omfattas av lottningsgarantin i den mån de
fr.o.m. antagningen inför höstterminen 1982 kommer atl omfattas av behörighets-
och urvalsreglerna i 5 kap. högskoleförordningen. Ämbetet föreslår i
skrivelsen all sökande vid varje ansökningstillfälle skall kunna få lottningsmarkering
till högst två ulbildningar.

Även
jag anser att lottningsgarantin fr. o. m. antagningen till höstterminen 1982
bör omfatta även ifrågavarande vårdutbildningar i högskolan och att de
provisoriska bestämmelserna om lottningsgaranti för vilka jag redogjorde i prop.
1980/81: 100 bil. 12 med denna ändring bör gälla som definitiva. Jag avser att
föreslå regeringen en ändring av bestämmelserna i enlighet härmed.

Prop. 1980/81:184 8

2.3
Särskilt värdefull arbetslivserfarenhet och positiv särl>ehandling av underrepresenterat
kön

I
prop. 1978/79: 197 om vårdutbildning inom högskolan informerade jag om frågan
om meritvärde för särskilt värdefull arbetslivserfarenhet vid urval till viss
högskoleutbildning. Jag angav därvid att reglerna för urval borde tillgodose
två krav. Det ena var att finna en enkel och rimlig avgränsning av de
yrkesfunktioner som skulle ge extra meritvärde. Det andra var att finna en
tillfredsställande teknisk lösning för hur en avvägning mellan sökande med
allmän arbetslivserfarenhet och sökande med särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet skulle åstadkommas så all den förra gruppens konkurtensläge
inte skulle bli för ofördelaktigt. Därtill fogades i propositionen två mer
allmänna krav, nämligen alt den planerade modifieringen av urvalsreglerna
också borde syfta till atl jämna ut könsskillnaderna inom vårdutbildningarna
och inte fick leda till ökad svåröverskådlighet i eller administrafiv
belastning av antagningssystemet. Jag ansåg alt vissa frågor återstod att
belysa innan ställning kunde tas till frågan om särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet skulle ge meritvärde vid urval till högskolans vårdutbildningar.
Riksdagen (UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100) hade inget att invända mot att
förutsättningarna för denna typ av meritvärdering undersöktes. UHÅ har med
skrivelsen den 2 febmari 1981 redovisat uppdrag i frågan.

I prop.
1978/79:197 om vårdutbildning i högskolan behandlade jag också frågan om en
jämnare könsmässig rekrytering till högskolan. TiU grund för propositionen låg
ett förslag om positiv särbehandling vid urval fill utbildningar där kvinnor
eller män dominerar bland de antagna. Utbildningsulskottet konstaterade (UbU
1979/80:7) att utvecklingen bort från djupt rotade könsroller går så långsamt
att andra utvägar kan behöva tillgripas åtminstone som en temporär säråtgärd.
Riksdagen godkände de rikllinjer som angivits i propositionen.

Även
i denna fråga har UHÅ i skrivelsen den 2 febmari 1981 redovisat ett uppdrag.
UHÄ föreslår att förändringar av antagningssystemet i här berörda avseenden
skall föregås av försöksverksamhet.

Det
ankommer på regeringen att besluta om försöksverksamhet. Jag vill emellertid i
detta sammanhang anmäla att jag anser att ell beslut om försöksverksamheter i
fråga om tillgodoräknande av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet och
positiv särbehandling av undertepresenterat kön måste gmndas på en mera
ingående analys av effekterna av de förändringar av antagningssystemet som
riksdagen redan har beslutat om och som har redovisats i det föregående. Bl. a.
avviker den teknik jag har förordat för alt genomföra riksdagens beslut om
garanti för direktövergång något från den av UHÄ föreslagna. UHÅ bör därför
beredas möjlighel att pröva försöksverksamheternas utformning med hänsyn
härtill. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Prop. 1980/81:184 9

2.4 Högskoleprovet

När
företräde bestäms mellan de sökande som tillhör kvotgrupp IV utgörs
jämförelsetalet av dels sökandes poäng för arbetslivserfarenhet, dels sökandes
poäng för det frivilliga s. k. högskoleprovet. Under åren 1977—1979 deltog
drygt 14000 personer i provet. Fördelningen av provdeltagare över de tre
berörda åren var resp. ca 3000, ca 4000 och ca 7000. Högskoleprovet anordnas
två gånger om året. Provet anordnas på minst en ort i varje län och anmälan
till provet görs hos länsskolnämnderna. I prop. 1980/81:100 bil. 12 föreslog
statsrådet Mogård efter samråd med mig att ansvaret för högskoleprovet skulle
föras över från skolöverstyrelsen (SÖ) tiU UHÅ.

Kostnaden
för provet blir onödigt hög genom att många av de anmälda inte kommer till
provtillfället. Lokaler har då hyrts och provledare och övriga medhjälpare
engagerats med beaktande av antalet anmälningar. För att minska sådana extra
kostnader för provet bör enligt min mening en avgift om 100 kr. fr.o.m. våren
1982 tas ut i samband med anmälan till prov. Detta belopp läcker inte kostnaden
för provet. Influtna avgifter bör tilUöras det anslag från vilket
högskoleprovet bekostas. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga.

2.5 Kvotgruppen
för sökande med allmän behörighet genom folkhögskole

studier

I prop.
1979/80:158 (UbU 1979/80:36 och 38, rskr 1979/80:424) tog jag också upp frågan
om att låta kvotgmpp III — den kvotgmpp dit studerande med allmän behörighet
genom folkhögskolestudier förs - utgå ur antagningssystemet. En fömtsättning
härför ansåg jag måste vara att de sökande med studieomdöme från folkhögskola
kan få tillgodoräkna sig detla på annal sätt. Ett av skälen till förslaget var
att antalet sökande som hänförs till kvotgmppen är litet och att de sökande
därför riskerar att missgynnas vid urvalsförfarandet.

UHÅ
har nu redovisat uppdrag i frågan och bl. a. anfört att folkhögsko-legmppen inle
missgynnas i den meningen alt den relafivt sett får färre platser än övriga. Gmppen
är dock liten och därmed instabil. Sökande med folkhögskolebehörighet kan inte
vara säkra på alt gruppen får någon plats på vissa utbUdningar. Möjligheten att
göra rättvisa platsfördelningar är liten, speciellt vid utbildningar med få
platser. Enligt ämbetet är denna gmpp sökande ofta behöriga också i annan kvotgmpp.
Andelen dubbelbehöriga var hösten 1980 76 procent och andelen har varit
konstant sedan 1977. 40 procent av de antagna med behörighet genom
folkhögskolestudier antogs i annan kvotgrupp än kvotgmpp III, till övervägande
delen i kvotgrupp IV. De sökande med behörighet från folkhögskola
missgynnas inte som gmpp sett vid antagningen. Av de sökande med sådan
behörighet

Prop. 1980/81:184 10

antogs
hösten 1980 55 proceni, medan totalt i samtliga kvotgrupper ca 45 procent av de
sökande antogs. Ämbetet anser det inte möjligt atl pä ell rättvisande sätt
jämföra studieomdömenas fyrgradiga skala med femgradiga betyg och föreslär att
kvotgmpp III bibehålls om studieomdömena skall ge poäng vid urvalet.

UHÄ
aktualiserar samtidigt en alternativ ordning som innebär all sökande med
behörighet från folkhögskolestudier förs lill kvotgrupp IV där
poäng ges för arbetslivserfarenhet och ev. högskoleprov. Detla gäller idag för
övriga grupper av sökande med betyg som inte kan bedömas i kvotgrupp I och II p.
g. a. all de inte är omräkningsbara till femgradig skala. I kvolgrupp IV har
de som endast är behöriga i denna kvotgmpp föreiräde till 50 procent av
platserna. Denna företrädesregel skulle tillämpas också för sökande med
folkhögskolebehörighet.

För
egen del får jag anföra följande. 1 prop. 1979/80: 158 anförde jag att en
förutsättning för all låta kvotgrupp III utgå mäste vara atl sökande med studieomdöme
från folkhögskola kan fä tillgodoräkna sig delta pä annal sätt. UHÅ har visat
att delta inte är möjligt. UHÄ har också redovisat att det knappasi kan hävdas
alt studerande med studieomdöme från folkhögskola skulle missgynnas av
nuvarande kvotgmppsindelning. Mot den bakgrunden anser jag att gällande
ordning skall beslå.

2.6
Besvär över beslut om tillträde till högskoleutbildning

I
prop. 1979/80:158 om ändring i reglerna för tillträde till högskoleutbildning
anmälde jag att frågan om rätt att hos regeringen anföra besvär över UHÄ:s och SÖ:s
beslul i frågor rörande tillträde till högskoleutbildning skulle utredas i
särskild ordning. Antalet sådana besvär till regeringen är förhållandevis
stort, f. n. ca 800 per år. De medför en belydande arbetsbelastning för
regeringskansliet. Frågan har nu utretts inom utbildningsdepartementet och resultatet
av detta har sammanfattats i en promemoria som bör fogas till prolokollel i
delta ärende som bilugu 2.

Utredningspromemorian
innehåller bl. a. en redogörelse för reglerna för tillträde till
högskoleutbildning och för utformningen av den nuvarande besvärsordningen samt
en undersökning av hos regeringen förekommande besvärsärenden.

Promemorian
innehåller vidare en genomgång av rätten alt anföra förvaltningsbesvär och av
de begränsningar i rätten att fullfölja talan till regeringen som förekommer på
angränsande områden.

I
promemorian framhålls vidare att reglerna om tiUträde till högskoleutbildning
är detaljerade. Därmed lämnas vid besvär över UHÅ:s och SÖ:s beslut i dessa
ärenden mycket litet utrymme för skähghetsbedömning från regeringens sida.
Eftersom del är angeläget att regeringskansliet avlastas rutinbelonade ärenden
för att fä mera tid för frågor av övergripande natur, föreslås att de nämnda
besvärsärendena inte längre skall avgöras av rege-

Prop.
1980/81:184 11

ringen.
Samtidigt görs den bedömningen atl del likväl är vikligl all kunna anföra
besvär över UHÄ:s och SÖ:s beslul i frågor om tillträde till högskoleutbildning.
Detla bör emellertid kunna tillgodoses genom alt annan myndighet än regeringen
skall vara enda och slutliga besvärsinslans för lalan mol beslul i tilllrädesfrågor.

Jag
förordar mot denna bakgrund att möjlighelen atl hos regeringen anföra besvär
över central myndighets beslul i fråga om tillträde till grundläggande
högskoleutbildning avskaffas.

Samtidigt
anser jag det angeläget från rättssäkerhetssynpunkt atl bevara en möjlighet atl
anföra besvär också över cenirala antagningsbeslut. 1 ärendets beredning inom
utbildningsdepartementet har alternativa lösningar aktualiserats. Ell
alternativ är att inrätta en särskild besvärsnämnd som — med oförändrad
organisation och ansvarsfördelning i fräga om själva antagningen — skulle
ersätta regeringen som slutlig besvärsinstans i berörda tilllrädesfrågor.
Denna lösning som har förordats i ulredningsprome-morian har fördelen att den
är administrativt enkel atl genomföra. Jag förordar därför att en sådan nämnd
inrättas. Den bör som sista instans avgöra besvär över central
antagningsmyndighets beslul om tillträde till grundläggande högskoleutbildning.

Nämnden
bör träda i funktion vid en tidpunkt som möjliggör all den kan avgöra besvär
över lilllräde till utbildning som börjar höstterminen 1982 -dvs. förslagsvis
den 1 juli 1982.

Besvärsnämnden
bör sä som del föreslås i promemorian bestä av en ordförande och fem andra
ledamöter. Sysslan all vara föredragande i nämnden bör kunna uppdras ät
tjänsteman vid annan myndighet som fömtsätts erhålla tjänstledigt för den lid
som åtgår för detla arbele. Nämndens kansliresurser bör kunna tillhandahållas
av någon redan befinllig myndighet. Det bör ankomma på regeringen alt beslula i
denna fråga saml att meddela de föreskrifter som den ändrade besvärsordningen
erfordrar.

3
Hemställan

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen
att

1. godkänna
vad jag har förordat om kvotering vid urval till högsko

leutbildning

2.
godkänna vad jag har förordat
om rätten atl anföra besvär över beslut om tillträde till grundläggande
högskoleutbildning

3.
godkänna vad jag har förordat
om inrättande av en nämnd för atl slutligt handlägga besvär över beslut om tiUträde
till grundläggande högskoleutbildning.

Prop, 1980/81:184 12

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1980/81:184

13

UNIVERSITETS- OCH

Bilugu I

HÖGSKOLEÄMBETET

Byrån för central
antagning

Byråchef A-M RydeU,IE

1981-02-02

Reg. nr. 600-321/81

Regeringen

Utbildningsdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Redovisning av vissa uppdrag till UHÄ rörande urval till grundläggande
högskoleutbildning

1
Inledning

Riksdagen
beslutade på gmndval av prop. 1978/79:197 (UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100) om
ändrad studieorganisation för huvudparten av de kommunala
högskoleutbildningarna inom vårdområdet. Samtidigt beslutade riksdagen att
behörighets- och urvalsreglerna enligt 5 kap. högskoleförordningen skall vara
tillämpliga även för dessa utbildningar.

Regeringen
uppdrog 1979-07-19 åt UHÅ att - delvis i samråd med SÖ -vidtaga de åtgärder som
erfordras för atl de i propositionen föreslagna -sedermera beslutade -
förändringarna skall kunna genomföras vid avsedd tidpunkt. UHÅ fick dessutom
vissa särskilda utredningsuppdrag.

Riksdagen
beslutade pä grundval av prop. 1979/80:158 (UbU 1979/80: 36 och 38, rskr
1979/80:424) om ändringar av behörighets- och urvalsreglerna för gmndläggande
högskoleutbildning. På grundval av dessa beslut gav regeringen 1980-06-12 UHÅ
vissa uppdrag.

UHÅ
har i skrivelse 1980-08-25 redovisat en utredning och framlagt vissa förslag om
lokalisering och övergripande organisation av antagningen till den kommunala
högskoleutbildningen inom vårdområdet. Regeringen har 1980-11-06 beslutat att
det fortsatta utvecklingsarbetet för denna antagning skall bedrivas i huvudsak
enligl de rikllinjer UHÄ har angivit. UHÅ redovisar nu de två uppdrag frän
1979-07-19 som berör tillträdesfrågor, nämligen uppdragen

att
närmare undersöka förutsättningarna för att ge särskill värdefull arbetslivserfarenhet
meritvärde vid antagning lill högskolans vårdutbildningar samt redovisa de
förändringar i urvalssystemel som fordras för alt genomföra det förslag som
redovisas i betänkandel (SOU 1978: 50) Ny vårdutbildning

att
komma in med förslag beträffande kvinno- respektive mansdominerade
utbildningar för vilka en ordning med s. k. positiv särbehandling är

Prop.
1980/81:184 14

lämplig
samt belysa fömtsättningarna för atl i antagningssystemet foga in en sådan
ordning.

Vidare
redovisar UHÅ tre av de uppdrag avseende tilllrädesfrågor som gavs 1980-06-12,
nämligen de som innebär

att ulreda
och föreslå de förändringar av antagningssystemet som behövs för att ca en
tredjedel av antalet platser per linje skall garanteras sökande med högst tre
år gamla avgångsbetyg

att
lämna förslag om de närmare bestämmelser m. m. som fordras för att den som
blivit föremål för lottning två gånger lill en ulbildning och söker en tredje
gång skall kunna antas samt

att
pröva möjligheterna att låta kvotgmpp III utgä ur antagningssystemet, dock
under förutsättningen att studieomdöme från folkhögskola får tillgodoräknas på
annat sätt.

Beträffande
den s. k. lottningsgarantin har UHÅ 1980-10-27 avgivit förslag till
bestämmelser att gälla provisoriskt i första hand under budgetåret 1981/82.
Regeringen har 1980-12-18 meddelat sådana bestämmelser. Det fjärde uppdraget i
beslutet 1980-06-12, nämligen det som innebär att utreda och föreslå etl system
som innebär att den som anlagils till utbildningslinje men på grund av
värnpliktstjänstgöring inte kan la sin plals i anspråk får behålla platsen
intill den studieslart, som inträffar närmasl efter vämpliktjänslgöringens
slut, kommer att redovisas senare.

De
fem i denna skrivelse akluella uppdragen redovisas i det följande var för sig.
De tre uppdragen enligt regeringens beslut 1980-06-12 redovisas först, därefter
de två uppdragen enligt regeringens beslut 1979-07-19.

UHÅ
har i skilda sammanhang hävdat all en mer genomgripande översyn av fillträdesreglerna
bör aktualiseras försl då gymnasieutredningens arbete slutförts. De ändringar
av tillträdesreglerna som dessförinnan görs bör alltså göras inom ramen för
gällande principer. UlbUdningsministern har i prop. 1979/80: 158 förklarat sig
dela UHÅ:s uppfattning pä denna punkt. Detta har varit utgångspunkten även för UHÄ:s
arbete med de i denna skrivelse redovisade utredningsuppdragen.

2
Direktövergång

2.1
Bakgrund

Utbildningsministern
konstaterade i prop. 1979/80: 158 atl det av riksdagen 1975 uppsatta målet för
direklövergång från gymnasieskola till högskola inte uppnåtts på de mest
eftertraktade utbildningslinjerna samt ifrågasatte vidare om 20 procent av
kvotgrupperna I och II var en rimligl avvägd andel för garanterad direklövergång.

UHÅ
hade i skrivelse 1980-02-25 anvisat en metod att förbättra direkl-

Prop.
1980/81:184 15

övergången,
nämligen den s.k. omvända antagningsordningen inom kvotgrupperna I och II i
förening med en höjning av den andel av platserna i dessa kvotgrupper som
tillsätts på enbart betyg till 30 procent (den s. k. 70/ 30-modellen). Regering
och riksdag biträdde UHÅ:s förslag pä dessa punkter. Den ändrade
antagningsordningen inom kvolgrupperna I och II har därefter
tillämpats första gången vid antagningen inför vårterminen 1981. Preliminär
statistik från våranlagningen visar klart atl andelen unga antagna har ökat i
förhållande till vad som följde av tidigare gällande ordning. Den av UHÅ
föreslagna, numera sålunda genomförda, antagningsordningen inom kvotgmpperna I
och II borde emellertid enligl vad utbildningsministern
anförde i prop. 1978/79:158 endast tillämpas övergångsvis, bl. a. därför att
med denna ordning garantin för direktövergång anges som en andel av kvotgmpperna
I och II och därmed kan skifta över liden. Därför förordades
i proposifionen i stället att garantin för direklövergång från gymnasieskolan fill
högskolan skulle anges som en andel av del totala antalet platser för
respektive utbildningslinje. Garanlin skulle vidare sättas till ca en tredjedel
av antalet platser för respektive linje. Inom denna andel av platserna skulle urvalel
göras på enbart betygsmeriler. För att direktövergången skulle få en reell
innebörd fordrades dessutom enligt föredragandens mening att en sökande för atl
få delta i urvalel till den angivna tredjedelen skulle ha ett avgångsbetyg som
var högst tre år gammalt. Inom garantidelen skulle vidare anlas endast
studerande som genomgått gymnasieskolan.

2.2 Uppdraget

Riksdagen
beslutade i enlighet med förslaget i propositionen, vilket bl. a. ledde till
uppdraget åt UHÄ att utreda och föreslå de förändringar av antagningssystemet
som behövs för atl ca en tredjedel av antalet platser per linje skall
garanteras sökande med högsl tre år gamla betyg från gymnasieskolan.

2.3 Definition
av garantigruppen

Statsmakternas
moliv för atl ge vissa sökande garanti för direklövergång från gymnasieskolan
till högskolan är i första hand all de, som under sin studietid i gymnasieskolan
riktar in sig pä en bestämd utbildning i högskolan saml gör en fullödig
studieinsats för alt nå detla mål, ocksä skall ha en rimlig möjlighet att
direkt komma in pä den efterfrågade utbildningen (prop. 1979/80:158 s. 7-8).
Den akluella gruppen definierades i propositionen närmare genom kravet att
avgångsbetyget skull få vuru högst tre år gummalt (detta medger lid för
värnpliktstjänstgöring, kompletleringsstu-dier, verksamhet i arbetslivet, m. m.)
samt skall vara ett avgångsbetyg från gymnasieskolan. Den sista definitionen
innebär således att sökande

Prop. 1980/81:184 16

från
exempelvis kommunal vuxenutbildning inte skall tillhöra garantigmppen. Vissa
dispensmöjligheter bör dock, som ströks under av utbildningsulskottet (UbU
1979/80: 36), få finnas.

UHÅ:s
uppgift i detta avseende har således i första hand varit att utreda och föreslå
dels hur garantigmppen skall definieras mer i detalj, dels hur ett dispensförfarande
för vissa kategorier sökande bör utformas.

Under
arbetet har UHÅ kommit fram fill att en definition av garantigmppen med hjälp
av betygets ålder inte är helt problemfri. Den medför problem redan vid
definitionen av vad "tre år gammalt betyg" egenfiigen innebär, detta
med hänsyn bl.a. till olika sökmöjligheter höst- respektive vårtermin,
svårigheter med direktövergång inför en vårtermin, etc. Vilket betyg skall
vidare räknas när den sökande - vilket inte är helt ovanligt -har avgångsbetyg från
olika linjer i gymnasieskolan? Dispensproblemen kan också bli omfattande med
därav följande belastning på antagningsmyndigheten. Det allvariigaste
problemet är dock, enligt UHÅ:s mening, atl åldersstmkturen hos de sökande med
högst tre år gamla betyg är mer varierande än man torde ha räknat med. Gjorda
undersökningar visar nämligen att åtskilliga sökande som har högst tre är gamla
betyg samtidigt är 25 år eller äldre. Huvudparten av dessa återfinns i kvolgrupp
II. UHÅ har utgått från att garantin för direktövergång
i första hand skall avse ungdomsstuderande, något som alltså genom den olika
åldersstrukturen delvis skulle sättas ur spel om hänsyn togs enbart till
betygsålder och inte till levnadsålder.

En
tänkbar lösning är då att tiil kravet på betygsälder foga ett krav på viss
högsta levnadsålder, t.ex. högst 24 år, eller alt använda enbart levnadsålder
vid avgränsningen av garanfigruppen.

UHÅ
har på ell representativt urval av linjer vid antagningen inför höstterminen
1980 (biologUnjen, psykologlinjen, sociala linjen, läkariinjen, tandläkarlinjen,
låg- och mellansladielärarlinjerna) gjort vissa undersökningar av dels åldern
på de antagna i kvotgrupperna I och II, dels avgångsbetygens
ålder. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i en simulerad antagning enligl
den ovan berörda 70/30-modellen (denna modell har ju inle tagUs i bruk förrän
vid antagningen inför vårterminen 1981). Dessa undersökningar visar att av del
lotala antalet anlagna lill dessa linjer hade 55 procent högst tre är gamla
avgångsbetyg. Fördelningen var tämligen jämn över de olika linjerna. Ser man på
hur många av de antagna med högst tre är gamla betyg som var högsl 24 är gamla
sjönk andelen till 36 procent. Fördelningen mellan linjerna var fortfarande tämligen
jämn med undantag för biologlinjen, som hade en högre andel unga antagna med
nya betyg. Undersöker man slutligen hur mänga av de anlagna med gymnasial behörighet
som var högst 24 år, utan atl la hänsyn lill betygets ålder, utgjorde denna
grupp 41 procent av de anlagna.

De
gjorda undersökningarna baserar sig helt på dagens regelsystem men UHÅ aiiser
att de vä! kan utgöra underiag för överväganden om definUion

Prop.
1980/81:184 17

av
garantigmppen när del gäller kriterierna betygsålder och levnadsålder. Med ulgångspunkt
i dessa undersökningar finner UHÄ, att en definition av garantigmppen endast
med kriteriet levnadsålder inte skulle innebära mer än en marginell förändring
i förhållande till en definition med hjälp av en kombination av kriterierna
betygsålder och levnadsålder. Befinllig statistik avseende övergångsfrekvensen
från gymnasieskola till högskola visar också entydigt att övergången till
övervägande del sker inom de två första åren efter avgången från
gymnasieskolan.

Mol
bakgmnd av dels de problem som ovan redovisats i fråga om betygsålder som
kriterium, dels de nyss redovisade beräkningarna föreslär UHÅ att man endast
skall använda levnadsålder vid definition av garantigruppen. Lämplig
åldersgräns är den som använts vid de gjorda beräkningarna, nämligen högst 24
år. Sökande med gymnasial behörighet, som det kalenderår utbildningen påbörjas
fyller högst 24 år, skulle då hänföras till garantigmppen. Genom att lägga
åldersgränsen vid högst 24 år får man en naturlig anknytning till 25:4-regeln.
När en sökande inte längre är behörig i garantigmppen kan han/hon i många fall
uppfylla behörighetskraven inte bara för B-gmppen i kvotgmpp I eller II utan
även för kvotgmpp IV. Det är slutligen väsentligt lättare inte bara att
tillämpa utan också att informera om kriteriet levnadsålder än kriteriet
betygsålder.

Sökande
som skaffat sig behörighet för kvotgmpp I eller II på
annat sätt än genom gymnasieskolan, t.ex. genom kommunal vuxenutbildning, skall
enligt riksdagens beslut inte tillhöra garantigruppen. Utbildningsutskottet
pekar dock, som ovan berörts, på att del i vissa fall kan vara motiverat att
även studerande från kommunal vuxenutbildning (molsvarande) garanteras direktövergång.
Som exempel anges studerande som pga. långvarig sjukdom inte kunnat skaffa sig
arbetslivserfarenhet eller studerande som på gmnd av särskild verksamhet vid
sidan av studierna, t. ex. inom idrott, vall denna studieform. I sådana
särskilda fall bör dispens från kravel på betyg från gymnasieskola kunna ges.

Enligt
UHÅ:s mening måsle också av elt annat skäl dispensmöjligheler finnas. Under en
övergångstid bör sålunda en allmän dispens gälla för yngre personer som i dag
studerar inom kommunal vuxenutbildning (molsvarande). De har ofta ingen eller
myckel liten arbetslivserfarenhet och har valt detta sätt att skaffa sig behörighelsgivande
utbildning med utgångspunkt i nuvarande regler för antagning. De som började
studera i kommunal vuxenutbildning höstterminen 1980 bör enligt UHÅ:s
uppfattning ges möjlighet att slutföra sina studier på planerat sätt. Samtidigt
kan de som hunnit bli över 24 år och skaffat sig behörighet för högskolestudier
genom kommunal vuxenutbildning beräknas i allmänhel ha arbetslivserfarenhet. Särskild
hänsyn lorde därför inte behöva tas till sådana sökande som gmpp betraktade.

UHÄ
anser mol denna bakgmnd alt garantigmppen bör definieras med endasi
ålderskriterium t. o. m. den antagning som görs inför vårterminen 2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
184

Prop. 1980/81:184 18

1984.
Därefter bör sökande, som skaffat sig sin behörighelsgivande utbildning genom
kommunal vuxenutbildning (motsvarande), inte längre ingå i garantigmppen.
Dispens härifrån bör medges endast, om tungt vägande skäl finns i enlighet med
vad som berörts i utbildningsutskottets betänkande.

UHÅ
föreslår således atl garanfigmppen definieras på följande sätt:

— Sökande,
som har behörighet för placering i kvotgmpp I eller II och som

under det kalenderår då utbildningen påbörjas fyller högst 24 år, tillhör

garantigmppen.

- Fr.
o. m. den antagning som avser utbUdning som börjar andra halvåret

1984 ingår sökande utan behörighelsgivande utbildning från gymnasie

skolan inte i garantigmppen. Dispens från kravet på genomgången gym

nasieskola kan dock medges i särskilda fall.

2.3
Teknisk lösning

Riksdagens
beslut innebär i princip alt garantigruppen skall utgöra en bestämd andel av
det totala antalet platser för respektive utbildningshnje. Den kommer därmed
inte att skifta över liden, även om självfallet den faktiska antagningen av
personer, som uppfyller definitionen, kommer alt skifta beroende på alt sådana
sökande ofta kommer att antas även uianför garantigmppen. Garantin skall enligt
riksdagens beslut sättas ull ca en tredjedel av antalet platser för respektive
linje. Inom denna andel av platserna skaU urvalet göras på enbart
betygsmeriter.

Tredjedelsgarantin
kan tekniskt sett konstmeras på olika sätt med mer eller mindre djupa ingrepp i
framför allt kvotgmppsindelning och fördelning av platser mellan kvotgrupper.
Med utgångspunkten att ändringar bör göras inom ramen för gällande principer
vill UHÅ inte föreslå en lösning som mbbar den proportionella kvoteringen,
vilken måste ses som en av gmndvalama för nuvarande tillträdessyslem.
Tredjedelsgarantin bör således enligt UHÅ:s mening förverkligas inom ramen för
en bibehållen proportionell kvotering. Med denna utgångspunkt och mot bakgmnd
av vad som närmare utvecklats i prop. 1979/80:158 torde en teknisk lösning
enligt följande modeU, fortsättningsvis kallad garantimodellen, ligga närmast
till hands.

Proportionell
kvotering mellan huvudgmpperna I- IV görs enligl nuvarande
regler. Kvotgmpperna IA och II A tilldelas därefter tillsammans det antal platser
som motsvarar en tredjedel av sökallernativets totala platsantal. Dessa
platser "betalas" av de platser som genom den proportionella
kvoteringen lilldelals kvotgmpperna I och II. Enklast
åskådliggörs platsfördelningen genom vidstående figur.

En
lösning enligt denna modell medför emellertid vissa inte heU tillfredsställande
konsekvenser. Pga. den ovan berörda skUlnaden mellan kvotgmpperna I och II
beträffande såväl levnadsålder som betygsålder kom-

100 platser

1/3-garantin

7T\

Proportionell kvotering

Proportionell kvote ring p å 100 platser

50 % kvotering

-L__ \

IV
B

IVA

mer
sökandegrupperna 1 B och II
B inte att reduceras i proportion till
sökandeunderlaget i de båda huvudgmpperna I och II. Kvotgrupp
I A kommer sålunda, pga. atl de sökande i kvotgmpp I generelll är yngre än de sökande
i kvolgrupp II, att få fler platser i förhållande till I B än vad kvolgrupp
II A får i förhållande till II B. Det
kan alltså bli svårare att antas i I B än i II B, även
om kvotgmpperna I och II skulle vara lika stora. B-grupperna kan också för
många sökalternaliv bli ganska små, vilket medför svårigheier för i första hand
sökande med kort arbetslivserfarenhet att komma in. För att genomföra denna
modell krävs slulligen omfattande ingrepp och ändringar i de maskinella
datarutinerna, vilket medför tämligen stora kostnader.

En
lösning enligt garanlimodellen innebär för samflig" utbildningar en garanfi
för att minst ett bestämt antal sökande - under förutsättning att antalet som
uppfyller kraven för att ingå i garantigmppen är tUlräckligt stort — antas på
enbart betygsmeriler. I praktiken kommer som redan berörts antalet antagna som
uppfyller dessa krav att i större eUer mindre utsträckning, beroende på
sökandestrukturen, överstiga en tredjedel. I åtskiUiga utbildningar kommer man
nämligen även i kvotgmpperna 1 B och II B in på endast
betygsmeriter. Åtskilliga yngre sökande med högst tre år gamla betyg kommer
dessutom in i B-gmpperna med hjälp av arbetslivserfarenhet.

De
ovan påtalade konsekvenserna av en utformning av tredjedelsgarantin efter den
här beskrivna modellen torde inte ha varit hell fömtsedda i den diskussion som
föregick 1980 års riksdagsbeslut. Särskilt gäller detta följderna av den ohka åldersstmkturen
i kvotgrupperna I och II. I proposi-

tionen ses del vidare som en fördel atl garanligruppen
blir en fasl andel av del lotala platsantalel och därmed inte kan skifta över
liden. Samlidigl hävdas dock all frägan om direklrekrytering ocksä bör ses i
relation till den tillväxt av högskolans rekryteringsunderlag av yngre studerande
som vänlas i början av 1980-talet, den s.k. tjugoårspuckeln. Med hänsyn lill tju-goårspuckeln
finner UHÄ för sin del snarare att del är en fördel med ett system där andelen
platser för direklövergång kan skifta över tiden och därmed stå i bättre relafion
till den aktuella sökandestrukturen.

Mot denna bakgrund bör man enligt UHÅ:s uppfattning
eftersträva en ordning som ger samma sakliga effekter som garantimodellen men
samtidigt tar hänsyn dels tiil den olika åldersstrukturen i kvolgrupperna 1
och II, dels till de ändringar i
sökandestrukturen som kan förväntas under 1980-talel.

UHÄ har i detta läge övervägt möjligheterna alt lillgodose
de med tredjedelsgarantin avsedda syftena inom ramen för den nuvarande antagningsordningen
inom kvotgrupperna I och II men med viss justering av procenlfördelningen och
med den förändringen alt endast de sökande som tillhör den s. k. garantigruppen
kan anlas i undergrupperna I A och II A. Platsfördelningen enligl denna modell
åskådliggörs genom nedanstående figur.

100 platser

Xvi

oportionell
kv

/

otering'-

1--- ' ~'----- '

kvotgrupperna

1

II

III

IV

y

35 — 65-%- f ö rdelning

/\'

35 — 65-% f ö rdelninc

/ IIA

' — ' yr'

50-%-

.f ö rdelning

y 1

IA

1 '

IIB

IVA

tVB

UHÄ är medvetet om all man med denna modell, om inle
procentandelen för A-grupperna sätts myckel högl, inle kan ge nägon absolut
garanti för atl urval lill en tredjedel av platserna pä alla utbildningslinjer
sker enbart genom betygsmeriter. Däremol kan man, med viss ändring av
procenttalen för A-grupperna, garantera att andelen antagna sökande med högst
tre år gamla avgångsbetyg och ej fyllda 25 år uppgår till ca en tredjedel per
utbildningslinje.

Den justering av procenttalen i kvotgrupperna 1 och II som UHÅ räknar med grundas på de
ovan nämnda beräkningar, som UHÅ gjort på ett urval av utbildningslinjer inför
höstterminen 1980. Dessa beräkningar visar alt bland samtliga antagna till
dessa linjer ca 36 proceni var högsl 24 år och hade betyg som var högst tre är
gamla. Ser man enbart till levnadsålder ökade andelen antagna till drygl 41 proceni.

Prop.
1980/81:184 21

UHÅ
har utgått från, att om man för in högst 24 års ålder som kriterium för att få
tillhöra A-grupperna inom kvotgmpperna I och II, detta
bör leda till att man i realiteten kan garantera att minst en tredjedel av dem
som antas har högst tre år gamla betyg. I de gjorda undersökningarna uppfyller 36
procent av de antagna detta villkor, om man ser till de sju undersökta linjerna
totalt, däremot inle för varje enskild linje. Hade i undersökningen A-gruppernas
platsandel höjts från 30 procent tUl 35 procent, hade andelen antagna som inte
fyllt 25 år och hade högst tre år gamla betyg blivit drygt 41 procent.
Samtidigt skulle man uppnå ca 33 procent för varje enskild utbildningslinje.

UHÄ
vill påpeka att i den nu diskuterade modellen procenttalet lätt kan varieras,
såväl mellan olika antagningsfillfällen som mellan olika ulbildningar vid etl
och samma antagningstillfälle.

Det faktiska resultatet av
en tillämpning av den alternativa modellen blir självfallet ytterst beroende av
sökandestrukturen, framförallt belräffande ålder. Med hänsyn till alt den s.k. tjugoårspuckeln
vänlas medföra en mycket kraftig ökning av andelen yngre sökande är dock
modellen enligt UHÅ:s mening riskfri när det gäller att uppnå statsmakternas
syften med beslutel om tredjedelsgaranlin. Man kan vidare förvänta sig att den
från och med antagningen inför höstterminen 1982 ändrade poängberäkningen för
arbetslivserfarenhet ytterligare underlättar för yngre sökande att antas till
högskolan.

Den
alternativa modellens prakfiska och ekonomiska fördelar - mindre kostnader
genom mindre ingrepp i urvalssystemet - är betydande. Med hänsyn härtill och
till vad som ovan anförts anser UHÅ att modellen är att föredra framför
garantimodellen.

UHÅ
förordar sålunda

att
nuvarande kvotgmppsindelning och proportionella kvotering består

att
inom kvotgmppema I och II den s. k. omvända antagningso» J.iingen består men
att 35 procent av platserna tilldelas respektive A-grupp, att till A-grupperna
inom 1 och II förs sökande som enligt UHÅ:s förslag ovan tillhör garantigmppen.

3
Lottningsgarantin

I
anslutning till prop. 1979/80:158 behandlade riksdagen en motion (1979/80:1312),
vari yrkades atl riksdagen skulle uttala att ingen sökande till högre
utbildning skall behöva bli föremål för lottning mer än tvä gånger. Motionen
bifölls och UHÅ fick därefter regeringens uppdrag atl föreslå de närmare
bestämmelser som är erforderliga för att genomföra den angivna ordningen.

UHÅ
har i skrivelse 1980-10-27 avgivit förslag till provisoriska bestämmelser för lottningsgarantin
avsedda att tas i bruk vid antagningen inför

Prop.
1980/81:184 22

höstterminen
1981. Regeringen har genom förordning 1980-12-18 fastställt sådana bestämmelser
i enlighet med UHÅ: s förslag.

UHÄ
anförde i den nyssnämnda skrivelsen att ell slutgiltigt förslag i frågan inte
kunde läggas fram förtän arbetet med de övriga regeringsuppdragen i tilUrädesfrågor,
framför allt uppdraget om tredjedelsgarantin, slutförts. UHÅ har ovan redovisat
sitt förslag i fråga om tredjedelsgarantin. Oberoende av om denna fråga löses enligl
UHÅ:s förslag eller enligt den s. k. garantimodellen anser UHÄ att lottningsgaranUn
även fortsällningsvis bör vara utformad i huvudsak efter de riktlinjer som
föreslogs i skrivelsen 1980-10-27. UHÄ nöjer sig därför med att hänvisa lill
den skrivelsen. Det är endast på en punkt UHÅ vill avvika frän del nämnda förslaget,
nämligen i fråga om vilka utbildningar lottningsgarantin skall omfatta.

I UHÅ:s
skrivelse 1980-10-27 föreslogs att de provisoriska lollningsbe-stämmelserna
endast skulle omfatta de utbildningar lill vilka antagning görs i UHÅ:s datorbaserade
system. I regeringens bestämmelser 1980-12-18 anges detta som att lottningsgarantin
omfatlar de utbildningar som avses i 24 § första stycket 5 kap.
högskoleförordningen och till vilka antagning görs av UHÄ.

UHÅ
anser dock att fr. o. m. antagningen inför höstterminen 1982 även de kommunala
vårdutbildningarna bör omfattas av lottningsgarantin, allra helsl som dessa
utbildningar då kommer all omfattas av behörighets- och urvalsreglerna i 5 kap.
högskoleförordningen. Övriga utbildningar som f. n. är upptagna i bUagorna 6,
6a och 8 till högskoleförordningen, dvs. framför allt vissa läramtbildningar, konstnäriiga
utbildningar och yrkestekniska utbildningar, bör fortfarande ligga uianför
tillämpningsområdet för lottningsgarantin. Visserligen förekommer för vissa av
dessa utbildningar, t. ex. gymnastiklärarlinjen, i dag utlottning på maximipoäng.
Utbildningarna har dock som regel särskilda urvalsregler - förordningen om gmndskolans
kompetensområde gäller i flera fall - och antagning görs i särskild ordning.

4
Kvotgrupp III

4.1
Bakgrund och uppdrag

Vid
urval till utbildningslinjer förs sökande med allmän behörighet genom
folkhögskolestudier till en särskild kvotgrupp, kvotgrupp III. Vid urvalet ges
poäng för studieomdöme och för arbetslivserfarenhet.

I
prop. 1979/80:158 anfördes, att eftersom fä sökande hänförs till kvolgrupp III
dessa riskerar att missgynnas vid urvalet om de inte är behöriga i flera kvotgmpper.
Regeringen uppdrog därför åt UHÅ att utreda huruvida kvotgrupp III kunde ulgå
ur antagningssystemet. En förutsättning skulle dock vara att sökande med
studieomdöme från folkhögskola skulle få fillgodoräkna sig detta på annat sätt.

Prop. 1980/81:184 23

4.2 Effekter av nuvarande regler

Som konstaterades i propositionen är gmppen sökande med
behörighet genom folkhögskolestudier liten, vilket medför att antalet antagna
från denna grupp blir myckel begränsat. Inför höstterminen återfinns ca två
procent och inför vårterminen ca tre procent av de antagna i kvotgmpp III. I
absoluta tal innebär detta att inför höstterminen 1980 331 av 14360 antagna
antogs i kvotgmpp 111.

Andelen dubbelbehöriga bland de sökande i kvolgrupp III är
hög - 76 procent hösten 1980, en andel som varit konstant sedan 1977. De flesta
är behöriga också i kvotgrupp IV (genom
25:4-behörighet). En stor andel (40 procent) av de antagna med behörighet genom
folkhögskolesludier antogs i annan kvotgmpp än kvotgmpp III, till övervägande
del i kvotgrupp IV. Dubbelbehörighet
medför att sökande med behörighet genom folkhögskolestudier, som grupp sett,
inte missgynnas vid antagningen. Av de sökande med behörighet från folkhögskola
antogs hösten 1980 ca 55 proceni, medan totalt i samfliga kvotgmpper ca 45
procent av de sökande antogs.

En annan effekt av att kvotgmpp III är liten illustreras
av att kvotgruppen vid antagningen inför höstterminen 1980 fick någon plats på
bara hälften av utbildningsalternativen. Till många utbildningsalternativ finns
för övrigt inga sökande i gmppen.

4.3 Studieomdömena

Studieomdömena inom folkhögskolan har under de sista åren
diskuterats intensivt. Denna fråga ligger dock utanför UHÅ:s kompetensområde.
UHÄ har i detta sammanhang bara att behandla studieomdömenas användning vid
urval till högskoleutbildning. SÖ har ett uppdrag atl normera studieomdömena.
Som normeringsinslrument har hittills använts högskoleprovet, som använts som grupprov.
Endast etl begränsat antal elever, våren 1980 ca fio procent, har deltagit i
provet. I labellen nedan visas dels den teoretiska fördelningen av studieomdömena
bland samlliga elever enligt SÖ:s anvisningar, dels fördelningen bland sökande
i kvolgrupp III (enkelbehöriga).

12 3 4

leorelisk fördelning (%) 5 35 45 15

sökande i kvolgrupp III

(enkelbehöriga) (%) O 4 49 47

Tabellen visar att bland de enkelbehöriga sökande i
kvotgrupp III studieomdömena i prakfiken varierar mellan de två högsta
värdena.

När den separata kvotgmppen för sökande med behörighet
genom folkhögskolestudier inrättades var ett av motiven för detla svårigheten
att jämföra studieomdömena med betyg/högskoleprov. Denna svårighet kvar-

Prop. 1980/81:184 24

står
oförändrad. Del är inte möjligt att på ell rättvisande säll jämföra studieomdömenas
4-gradiga skala med 5-gradiga betyg. En direkt översättning av studieomdömena till
högskoleprovspoäng (genom halvering av poängvärdet för studieomdömena) skulle
ge folkhögskolegruppen orättvist höga poäng.

4.4
Alternativ: folkhögskolegruppen till kvotgrupp IV

Folkhögskolegruppen
missgynnas inte i den meningen att den relativt sett får färte platser än
övriga. Gruppen är dock liten och därmed instabil. Sökande med folkhögskolebehörighel
kan inte vara säkra på all gruppen får någon plats på vissa utbildningar. Möjlighelen
att göra rättvisa platsfördelningar är liten, speciellt för utbildningar med
få platser. En stor andel av de sökande är behöriga i annan kvotgmpp.

Studieomdömena
hos de sökande varierar i praktiken mellan två skalsteg, vilket leder till att
urvalet i kvotgrupp III till stor del sker efter arbetslivserfarenhet. Behovet
av lottning inom kvolgrupp III kommer därför sannolikt att öka fr.o. m.
antagningen inför höstterminen 1982, dä maximipoängen för arbetslivserfarenhet
kommer atl uppnås efter tre års helfidsarbete. UHÅ har, med hänsyn lill nu
redovisade omständigheter, övervägt en lösning som innebär att sökande med
behörighet genom folkhögskolestudier förs till kvotgmpp IV.

Redan
i dag anlas en väsentlig del av folkhögskolegmppen i kvotgrupp IV. Om samtliga sökande med behörighet genom folkhögskolestudier fördes
till kvotgrupp IV skulle de nackdelar med nuvarande system som beskriviis
ovan elimineras. Samtidigt skulle konkurrensen förändras jämfört med
situationen i dag för de folkhögskolebehöriga som fillhör både kvotgmpp III och
kvotgrupp IV. Vid beräkning av poäng för arbetslivserfarenhet
skulle poäng räknas utan atl man — som i dag - räknade bort de fyra år som
krävs för 25:4-behörighet, eftersom grunden för kvotgrupps-placering skulle
vara folkhögskolestudierna.

Inom
kvotgmpp IV konkurrerar dubbelbehöriga sökande och sökande som endasi
tillhör kvotgmpp IV pä olika villkor: de som endast tillhör kvotgrupp IV har
företräde Ull hälften av platserna. Denna företrädesregel skulle fillämpas
också för sökande med folkhögskolebehörighet - i de fall de inte är behöriga
också genom gymnasiestudier och därmed placerade också i kvotgrupp I eller II.

Liksom
för övriga sökande i kvotgrupp IV
skulle poäng ges för arbetslivserfarenhet
och högskoleprov.

Folkhögskolegruppen
skulle på delta sätt behandlas som övriga grupper sökande med betyg som inte
kan bedömas i kvotgrupp I eller II. En sådan förändring
skulle kunna genomföras inför höstterminen 1982, eftersom den inle medför några
förändringar avseende behörigheten för de elever i folkhögskolan som skall söka
till högskolan.

Prop.
1980/81:184 25

4.5
Överväganden och förslag

Regeringens
uppdrag till UHÅ innebär atl studieomdömena skall jämföras med andra
urvalskriterier (betyg/högskoleprov) om kvotgmpp III avskaffas. En sådan
jämförelse är som ovan redovisats olämplig och som konsekvens därav bör den
separata kvotgmppen bibehållas, om studieomdömena skall ge poäng vid urvalet.

Enligt UHÅ:s mening skuUe
emellertid den lösning, som innebär att sökande med behörighet genom
folkhögskolestudier förs till kvotgmpp IV, ha
klart positiva effekter vid urvalet vad gäller möjligheterna att göra rättvisa
platsfördelningar såväl mellan olika sökandegrupper som inom folkhögskolegmppen.
Detta alternativ innebär dock alt urvalel skulle göras utan att studieomdömena
användes som urvalsgmnd. Genom att föra fram denna alternaUva lösning hoppas UHÅ
kunna bidra tiU att klargöra vUka fömtsättningar som från högskolans synpunkt
gäller för den fortsatta diskussionen om studieomdömena inom folkhögskolan.

5
Meritvärde av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet

5.1
Bakgrund

I
anslutning tiU prop. 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan fick UHÅ i
uppdrag att närmare undersöka fömtsättningarna för att ge särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet meritvärde vid antagning till högskolans vårdutbildningar
samt redovisa de ändringar i urvalssystemet som fordras för att genomföra det
förslag som redovisas i Vård 77:s betänkande (SOU 1978:50) Ny vårdutbildning.

Som
påpekades i propositionen föreslog kompetensutredningen (KU) i sUt
huvudbetänkande (SOU 1970:21 och 55) Vägar till högre utbildning atl s. k.
särskilt värdefull arbetslivserfarenhet skuUe kunna ge högre poäng än "allmän"
arbetslivserfarenhet. Fr.o.m. antagningen tUl vårterminen 1971 pågick vid de
dåvarande socialhögskolorna, på förslag av KU, en försöksverksamhet med tUlgodoräknande
av arbetslivserfarenhet vid meritvärdering av sökande med betyg från treårig
gymnasieskola (motsvarande). Arbetslivserfarenhet tillgodoräknades vid urvalet
med olika poängvärden med hänsyn till verksamhetens inriktning. Högst poäng
fick bl.a. arbete inom s. k. socionomyrken.

I
sht betänkande (SOU 1974:71) Om behörighet och antagning till högskolan
redovisade kompetenskommitlén (KK) en undersökning som avsåg att studera
förhållandet mellan å ena sidan betygspoäng och/eller arbetslivserfarenhet, å
andra sidan studieresultat. Särskilt värdefull arbetslivserfarenhet tycktes
enligt undersökningen inte ha bättre studieprognosvärde än annan
arbetslivserfarenhet. KK lämnade i sitt förslag om poängvärdering av
arbetslivserfarenhet inget utrymme för särskilt värdefull arbetslivs-

Prop.
1980/81:184 26

erfarenhet.
Kommitténs skäl härför var dels de stora svårigheterna att bedöma vad som skall
vara särskilt värdefullt för en viss utbildning, dels risken att poäng för
särskilt värdefull arbetslivserfarenhet medför social snedrekrytering till
högskoleutbildningen.

5.2
Yrkesrelevant arbetslivserfarenhet bland sökande till vårdutbildning

UHÅ
har för vissa vårdutbildningar inom den kommunala högskoleutbildningen
inhämtat uppgifter om förekomsten av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet
bland sökande och antagna. Därvid har som sådan arbetslivserfarenhet, enligt
en provisorisk definition, räknats huvudsakligen vårdprakUk (avser antagningen
inför vårterminen 1981). De Unjer för vilka förekomsten av värdpraklik m.m.
undersökts är sjuksköterskelinjen, arbetsterapeutlinjen och sjukgymnastlinjen.

Majoriteten
sökande har vårdpraktik. Upp tUl två års sådan arbetslivserfarenhet har således,
varierande mellan olika utbildningar, 26-38 procent av de sökande (inför
vårterminen 1981) som inte har föregående vårdutbildning; två års och längre
vårdpraktik har 18-39 proceni. Av de sökande som rekryteras (till sjuksköterskeulbildning)
på grundval av föregående vårdutbildning har 52-90 procent minst två års
vårdpraktik.

Medelåldern
bland de sökande och antagna till den kommunala värdutbildningen är
förhållandevis hög, särskilt ifråga om de antagna. Som exempel kan nämnas
sjuksköterskeutbildningen (105 poäng), där 60 procent av de antagna männen och
76 procent av de antagna kvinnorna är minst 25 år (höstterminen 1980). På andra
kommunala linjer är andelen "äldre" ännu större.

På
läkarlinjen är ca 30 procent av de sökande minsl 25 år. Denna andel stiger tUl
62 procent bland de antagna (hösUerminen 1980).

5.3
Avgränsning av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet

För
närvarande pågår inom UHÅ en expertutredning, vars resultat avses tjäna som underiag
för avgränsningen av vilka slag av arbetsUvserfa-renhet som kan bedömas som
särskilt värdefulla för utbildning inom vårdområdet. UHÅ redovisar här bara
vissa mer allmänna synpunkter i denna fråga.

Såväl
hos Vård 77 som i propositionen betonas värdet av allmän arbetslivserfarenhet,
samtidigt som det framhålls att det är viktigt aU mer specifika erfarenheter
hos de studerande fillvaratas under utbildningen. I både utredningen och
propositionen synes man fömtsatta att de erfarenheter som skaU kunna komma i
fråga har inhämtats genom arbele inom vårdområdet. Preliminära resultat från
det ovannämnda utredningsarbetet pekar närmast mot vårdarbete och socialt
arbete som huvudbeståndsdelar i den arbetslivserfarenhet sorn betecknas som särskiU
värdefuU. Arten av denna

Prop.
1980/81:184 27

arbetslivserfarenhet
kan växla mellan olika utbildningslinjer, beroende på utbildningens inriktning.

5.4 Krav
på användning av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet vid urva

let

Enligt
vad utbildningsministern anför i prop. 1978/79: 197 måste erforderliga
modifikationer i urvalsförfarandel tUlgodose åtminstone två krav. Ett är att
man måste göra en enkel och rimlig avgränsning av de yrkesfunktioner som
räknas som särskilt värdefull arbetslivserfarenhet, ett annal alt man måsle
finna en tillfredsställande teknisk lösning för avvägningen mellan sökande med
allmän arbetslivserfarenhet och sådan med specifik arbetslivserfarenhet, så
att den förra gmppens konkurtensläge inte blir alllför ofördelaktigt.

DärtUl
fogas i propositionen två mer allmänna krav, nämligen att den planerade
modifieringen av urvalsreglerna ocksä bör syfta till alt jämna ut
könsskillnaden inom vårdutbildningen och inle får leda till ökad svåröverskådlighet
i eUer administrativ belastning på antagningssystemet.

De
uppställda kraven utgör enligt UHÅ:s mening avsevärda begränsningar för den
aktualiserade ändringen av urvalsförfarandel, samtidigt som detta ställs inför
fordringar som kan bli svåra atl tillgodose. Särskill kravet på könsutjämning
är svårt att uppfylla genom atl gynna sökande med särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet. Vad gäller den kommunala vårdutbildningen har nämligen
de i regel relativt fåtaliga manliga sökande inte sådan arbetslivserfarenhet
(vårdpraktik m. m.) i större utsträckning än den kvinnliga majoriteten. Denna
svårighet är i princip oavhängig av vilken metod som väljs för meritvärdering
av den mer speciella erfarenheten (jfr nedan).

5.5 Ändrade
förutsättningar för modifiering av urvalet

Då
beslutet om fillgodoräknande av särskill värdefull arbetslivserfarenhet inom
vårdområdet fattades av riksdagen i slutet av 1979, hade ännu inga förändringar
beslutats i de från 1977 gällande reglerna beträffande längden av och
poängvärdet för arbetslivserfarenhet. Beslutet fattades således mot bakgmnden
av nu gällande bestämmelser, som innebär atl upp lUl fem års
arbetslivserfarenhet får tillgodoräknas och att maximipoängen för
arbetslivserfarenhet är 2,0. Genom riksdagens beslut våren 1980 ändras emellertid,
fr.o.m. antagningen inför höstterminen 1982, maximitiden för arbetslivserfarenhet
som urvalsgmnd till tre år och maximipoängen till 1,7. En annan regeländring,
som inte är utan betydelse i sammanhanget, är att det samtidigt införs en högre
värdering av de första 15 månadernas arbetslivserfarenhet, som kommer att ge
dubbel poäng per tidsenhet, dvs. 0,2 per tremånadersperiod (heltidsarbete).

Prop.
1980/81:184 28

Dessa
regeländringar påverkar inte oväsenfligt förutsättningarna för hur systemet för
tillgodoräknande av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet skall utformas inom
ramen för gällande regler. Så t. ex. borde, enligl Värd 77:s bedömning, krävas
en kvalifikationstid om två års yrkesspecifik arbetslivserfarenhet innan sådan
arbetslivserfarenhet fär ge "exlra" poäng. Om denna
kvalifikationsperiod skall inrymmas i den nya maximitiden för arbetslivserfarenhet,
dvs. tre är, innebär della självfallet något hell annal än om den maximala
tiden är fem år.

5.6
Olika principlösningar

Om
man fömtsätter atl särskilt värdefull arbetslivserfarenhet skall omsättas i
poäng, kan denna ges inom ramen för poängen och liden för arbetslivserfarenhet
totalt, dvs. 1,7 poäng och tre år. Eftersom de första 15 månadernas
"allmänna" arbetslivserfarenhet redan ger dubbel poäng, dvs. totalt
1,0, kan särskill värdefull arbetslivserfarenhet knappasi tillgodoräknas för
denna period. För att inrymma särskilt värdefull arbetslivserfarenhet återstår
därmed 21 månader. Om motsvarande utrymme i poäng (0,7) tas i anspråk för sådan
arbetslivserfarenhet och om 0,2 poäng per tremånadersperiod ges för denna,
behövs endast 10,5 månader för alt uppnå detta poängtal och därmed full poäng
för arbetslivserfarenhet. Totalt krävs således 15 plus 10,5 månader för
maximal poäng, dvs. drygl två år.

Denna
modeU tycks i praktiken komma att fungera bl. a. som en förkortning av den tid
för arbetslivserfarenhet som fordras för maximipoäng. Maximitiden för särskilt
värdefull arbetslivserfarenhet blir mindre än ett år. Modellen har därmed
uppenbara nackdelar.

En
annan möjlighet är atl låta maximitiden för allmän arbetslivserfarenhet
överstiga tre år eller öppna möjligheter till högre arbetslivspoäng än 1,7. Detta
slår emellertid hårt mot sökande utan särskilt värdefull arbetslivserfarenhet,
och sådan kan därför komma atl bli praktiskt tagel obligatorisk vid hård
konkurrens. Också denna lösning får anses ha allvarliga nackdelar.

En
tredje möjlighet är alt ge sökande med viss tids särskild arbetslivserfarenhet
företräde vid konkurrens mellan sökande med samma lolalpoäng (grupperna I A och
II A, dvs. "betygsgrupperna", bör självfallel undantas). Detta ger
den särskilda arbetslivserfarenheten visst meritvärde utan att den samtidigt
får någon "utslagningseffekt" gentemot sökande utan sådan erfarenhet.
Denna lösning synes därmed erbjuda väsentliga fördelar.

Vid
en jämförelse mellan de tre olika principlösningarna har UHÄ funnil att den
sistnämnda är den som närmast uppfyller de uppställda kraven.

Prop. 1980/81:184 29

5.7
Kvalifikationstidens längd

Om
man, som UHÄ förordar, väljer metoden atl en viss tids särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet skall ge företräde vid lika jämförelsetal, återstår att
finna en lämplig omfallning på denna kvalifikationslid. UHÅ erinrar här åter om
Vård 77 :s förslag att kvalifikationstiden för den särskilda erfarenheten
skall vara två år, innan denna erfarenhet tilläts inverka på urvalet.
Utredningen synes ha fömtsatt ett poängsystem härför men tar inte närmare
ställning till reglerna för meritvärderingen. Vård 77:s avsikt med sitt förslag
om yrkesspecifik arbetslivserfarenhet var att ta till vara intresset för
fortsalt vårdutbildning hos sökande som under en längre tid yrkesarbetat inom
vården. Enligt UHÄ:s mening är minimikravet tvä år väl avvägt med hänsyn
härtill. UHÅ förordar därför en tvåårig kvalifikationstid som gmnd för
företräde vid lika jämförelsetal hos två eller flera sökande.

Verkan
i urvalshänseende av en anordning med föreiräde enligt ovan är svår att beräkna
för främst den berörda kommunala utbildningen, bl. a. på grund av dennas
övergång till högskoleförordningens tillträdesbestämmelser 1982 och inverkan
av kommande regeländringar inom detta system liksom av själva utbildningens
omorganisation. Statisfik från antagningen fill kommunal högskoleutbildning
inför vårterminen 1981 visar att ett totalt sett mycket stort antal sökande
fördelas på gmpper med inom varje gmpp lika jämförelsetal, även om antalet
"bortlottade" i de kvoter, där redan nu högskoleförordningens
urvalsbestämmelser lillämpas, är förhållandevis lågt. För läkarlinjens del
"bortlottades" inför höstterminen 1980 sammanlagt 41 sökande i de gmpper
där särskilt värdefull arbetslivserfarenhet avses få tillgodoräknas (I B, II B,
III och IV).

Åven
om den direkta effekten av företräde för sökande med särskill värdefull
arbetslivserfarenhet blir begränsad, kan dock denna metod medverka till att
slumpen, dvs. lotten, får mindre spelrum vid urvalel. Bestämmelserna om lotining
i 5 kap. 29 § högskoleförordningen skulle således behöva lillämpas i mindre
omfattning än annars skulle bli fallet. Föreiräde pä grundval av visst slags arbetslivserfarenhet
bör ocksä gä före del företräde som enligl bestämmelserna i 29 § ges på
grundval av hur resp. ulbildning prioriteras av den sökande.

5.8
Tillämpningsområde och genomförande

Meritvärde
för särskilt värdefull arbetslivserfarenhet skall enligt förarbetena primärt
förekomma vid urval lill utbildning inom den kommunala vårdutbildningen. I
uppdraget lill UHÅ föreligger dock inte nägon sädan begränsning; högskolans
vårdutbildningar anges som tillämpningsområde. Det är ocksä, enligt UHÄ:s
mening, angeläget atl anlägga en helhetssyn pä den sjukvårdsinriktade
utbildningen. Därför bör enligt UHÅ:s mening i

Prop. 1980/81:184 30

vart
fall läkariinjen innefattas i en kommande försöksverksamhet med tUlgodoräknande
av särskilt värdefull arbetslivserfarenhet vid urvalet.

Den
avsedda modifieringen i regelsystemet bör tillämpas fr. o. m. antagningen
inför höstterminen 1982, då den berörda kommunala högskoleutbildningen i
princip överförs tiU de regler för behörighet och urval som ges i 5 kap.
högskoleförordningen.

5.9
Försöksverksamhet och utvärdering

Som
framgår av bl. a. prop. 1978/79:197 råder viss osäkerhet om de mer allmänna
konsekvenserna av att ge meritvärde ål mer eller mindre yrkes-specifik
arbetslivserfarenhet. Bl.a. kan eU sådant tUlgodoräknande vid urvalet bidra
till att del till berörda vårdutbildningar i alllför stor utsträckning antas
sökande som inte har erfarenheter av arbetslivet utanför vårdområdet. Som nämnts
ovan finns det också osäkerhetsmoment som rör effektema, i mer urvalsteknisk
bemärkelse, av den föreslagna metoden för fillgodoräknande av särskiU värdefull
arbetslivserfarenhet. Slutligen måste beaklas svårigheterna alt i det enskilda
fallet ta ställning till en viss arbets-hvserfarenhels relevans och de problem
för antagningsmyndigheterna som ett större antal sådana bedömningar kan
innebära.

Enligt
UHÅ:s mening bör mot den angivna bakgrunden fillgodoräknan-det av mer specifik
erfarenhet vid urvalet till utbildningar inom vårdområdet inledningsvis ske
inom ramen av en försöksverksamhet. Ansvaret för ledning, uppföljning och
utvärdering av försöksverksamheten bör ligga på UHÅ, som härvid bör samverka
med antagningsorganisationen för kommunal högskoleutbildning i Jönköping.
Denna organisaUon kommer att få bära huvudbördan av antagningen enligt det
modifierade systemet, medan UHÅ:s antagning endast berörs såvill gäller läkariinjen.

5.10
Sammanfattande förslag

SammanfaUningsvis
föreslår UHÅ följande vad gäller modifieringen av urvalsbestämmelserna.

Särskilt
värdefull arbetslivserfarenhet får tillgodoräknas vid urval till grundläggande
högskoleutbildning fr. o. m. antagningen inför höstterminen 1982 vad gäller
dels läkariinjen, dels de allmänna utbildningslinjer inom sektorn för ulbildning
för vårdyrken som helt eller delvis har kommunal huvudman, i den mån dessa
senare utbildningar omfattas av bestämmelserna om behörighet och urval i 5
kap. högskoleförordningen.

Vid
sådana lika jämförelsetal, i vilka poäng för arbetslivserfarenhet kan ingå, ges
företräde åt den sökande som har minst två års särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet på minst halvtid, fördelade på perioder om minst tre månader.
För berörda utbildningslinjer bör, ulan hinder av bestämmelserna i 29 § 5 kap.
högskoleförordningen, sådant företräde ges innan hänsyn las till prioritering
av den sökta utbildningen eller lottning fillgrips.

Prop. 1980/81:184 31

Arbetshvserfarenhet/yrkeslivserfarenhet
som krävs för behörighet får tillgodoräknas som särskilt värdefull på samma
sätt som arbetslivserfarenhet som utgör gmnd för poängberäkning vid urvalet.

6
Försöksverksamhet avseende positiv särbehandling av underrepresenterat kön

6.1 Bakgrund

I
anslutning tiU prop. 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan fick UHÅ i
uppdrag att komma in med förslag beträffande kvinno- resp. mansdominerade
utbildningar, för vilka en ordning med s. k. poshiv särbehandling vore
lämplig. UHÅ hade vidare att belysa fömtsäUningarna för atl i
antagningssystemet foga in en sådan ordning. Förslaget skulle omfatta ett
begränsat antal utbildningar såväl inom som utom sektorn för utbildning för
vårdyrken, vilka kunde ingå i en försöksverksamhet.

JämställdhetskommUtén
har i skrivelser 1978-06-13 och 1979-05-08 lämnat förslag rörande bl. a. könskvolering
vid antagning till förskolläraml-bildning och lågstadielärarutbildning. Genom beslul
1980-01-31 överlämnade regeringen dessa skrivelser jämte därtUl hörande
handlingar i berörda delar tUl UHÅ för beaktande i samband med behandlingen av
nämnda uppdrag.

I
det jämslälldhetsprogram som UHÅ antog 1977 (Förändring för jämställdhet. UHÄ-rapport
1977:4) uppmärksammas antagningsfrågornas roll för en könsmässig jämnare
rekrytering till högskoleutbildning. I sammanhanget kan också nämnas de
jämställdhetsprogram som SÖ och AMS fastställt att gälla inom respektive verks
arbetsområden. I febmari 1979 fastställde SÖ och AMS gemensamt
"Jämställdhetsprogram inom arbetsmarknadsutbildningen" enhgt vilket,
vid uttagning av kursdeltagare till denna utbildning, sökande från underrepresenterat
kön kan prioriteras.

6.2 Underrepresentationens
omfattning

I
bilaga I redovisas fördelningen mellan könen bland anmälda och antagna inför
höstterminen 1980 ifråga om dels flertalet allmänna utbildningslinjer liU
vilka antagningen sker centralt genom UHÅ, dels de allmänna utbildningslinjer fill
vilka antagningen för närvarande sker genom antagningsnämnden för sjuksköterskeulbildning
resp. primärkommunal intagningsnämnd. Som framgår av denna redovisning
förekommer på etl stort antal utbildningslinjer större eller mindre olikheter
vad gäller fördelningen av utbildningsplatser mellan könen.

Försöksverksamheten
skall omfatta endast ett begränsat antal linjer. Redan detta förhållande medför
elt behov av att närmare precisera vad som i detta sammanhang bör betraktas som
underrepresentation. UHÅ har

Prop.
1980/81:184 32

här utgått frän jämställdhetskommilléns förslag (i
ovannämnda skrivelse 1979-05-08) att andelen män i förskollärarutbildningen bör
höjas till 30 proceni. Denna procentsats bör enligl UHÅ:s mening - och i
enlighet med Vård 77:s förslag - kunna fungera som en allmän riktpunkt.
Underrepresentation skulle dä föreligga så snart ettdera könels andel av
utbildningsplatserna understiger 30 proceni. Med denna ulgångspunkt kan
följande konstateras om underrepresentationens omfattning vad gäller antagning lill
de i bilaga 1 upptagna linjerna.

Inom sektorn för utbddning för tekniska yrken berör
förekommande underrepresentation nästan helt kvinnorna: 6—20 procent av
platserna pä flertalet av 14 här berörda linjer, över 20 procent på ell par
linjer (datateknik, geoteknologi). På hortonomlinjen är männen något underrepresenterade
(28 proceni).

Inom seklorn för utbUdning för administrativa, ekonomiska
och sociala yrken finns undertepresentation av män på linjen för kost och
näringsekonomi (4 procent), sekrelerarlinjen (6 procent) och sociala linjen
(29 procent). På den transporladministraliva linjen är kvinnorna i minoritet
med 29 procent av platserna.

Inom den statliga delen av sektorn för utbildning för vårdyrken
finns underrepresentation för män på logopedlinjen (17 procent) och receptarielinjen
(14 proceni). Inom den kommunala delen av sektorn är männen nästan genomgående underrepresenterade:
från O procent av platserna (bl.a. hörselvårdsassistentlinjen) lill 14 proceni
(sjuksköterskelinjen 105 poäng). Tre linjer ligger nära eller har brutit igenom
30-procenlsvallen, nämligen sjuksköterskelinjens 65-poängsvarianl för skötare i
psykiatrisk vård (34 proceni män), medicinska assislentlinjen (33 procent män)
och sjukgymnastlinjen (29 proceni män).

Inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken
förekommer bland här redovisade linjer sju med underrepresentation för män:
från O procent (textillärariinjen) lill 22 procent (språkvelenskapliga ämneslärarlinjen).
Till frilidspedagoglinjen har anlagils 29 proceni män.

6.3 Försöksverksamhetens omfattning

6.3.1 Utgångspunkter för val av linjer i Jörsöksverksamhelen

För att försöket skall få lillräcklig bredd bör endast
allmänna utbildningslinjer komma i fråga. Dessa linjer är riksrekryterande och
UHÅ ser inget bärande skäl att utnyttja den möjlighet, som anges i uppdraget,
att föreslå lokala eller regionala begränsningar. Av della skäl bör inte heller
linjer som endasi är lokaliserade till en läroanstalt komma i fråga.

Försöksverksamheten bör vidare kännetecknas av viss ullsidighet
och bulans mellan olika seklorer etc. I allmänhel bör sådana utbildningslinjer
väljas som kännetecknas av en relativt stor konkurrens om utbildningsplatserna,
della för att ätgärder för könsuljämning skall ge märkbar effekt.

Prop. 1980/81:184 33

Linjer som kräver en av ettdera könet kraftigl dominerad
förutbildning som behörighetsgmnd bör inte ingå i försöket; ålgärder för
utjämning måste sättas in före denna utbildning. Av detta skäl bör t.ex.
barnavårdslärarlinjen inte komma i fråga (3 procent män).

I normalfallet bör linjer som ingår i försöket omfattas av
bestämmelserna om behörighet och urval i 5 kap. högskoleförordningen. Den
kommunala utbildningen inom sektorn för utbUdning för vårdyrken kommer enligt rikdsdagens
beslut att omfattas av dessa bestämmelser fr.o.m. 1982-07-01.

Då antalet linjer för försöksverksamheten fastställts bör
hänsyn las till att elt större antal Unjer inom denna kan ulgöra en belastning
på antagningsverksamheten och medföra större arbetsinsatser vid en kommande
utvärdering av försöket.

6.3.2 Preliminärt föreslagna linjer för
försöksverksamheten

Vid de överväganden som UHÅ gjort, från ovan angivna
utgångspunkter, har följande allmänna utbUdningslinjer preliminärt bedömts
böra ingå i försöksverksamheten.

Sektorn för utbildning för tekniska yrken Teknisk
fysik-linjen Väg- och vallenbyggnadslinjen.

Sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken

Inom denna sektor har endast två linjer en antagning med
egentlig undertepresentation enligt 30-procentskrileriet, nämligen linjen för
kost och näringsekonomi samt sekrelerarlinjen. Den förstnämnda linjen är knappast
lämplig för försöksverksamhet på gmnd av behörighetskraven. SekreterarUnjen skaU
upphöra enligt förslag i prop. 1980/81:100 bil. 12. Linjer för
försöksverksamheten får därför väljas utan hänsyn lill 30-pro-centsgränsen.
Enligt UHÅ:s bedömning bör ekonomlinjen och systemvetenskapliga linjen
lämpligen komma i fråga.

Sektorn för utbildning för vårdyrken Hälso- och
sjukvårdslinjen Medicinska servicelinjen (Båda linjerna inrättas 1982-07-01).

Sektorn för utbildning för undervisningsyrken

I yUrande 1979-10-22 fillstyrkte UHÅ jämslälldhetskomitténs
förslag, aU den sedan några år pågående försöksverksamheten med visst företräde
för män till förskollärarlinjen borde upphöra i sin dåvarande form. UHÅ
anmälde, med hänvisning till sitt eget uppdrag, sin avsikt all återkomma i
frågan. I prop. 1979/80:100 bil. 12 anslöt sig statsrådet Mogård fill kommit- 3 Riksdagen 1980181. I saml. Nr
184

Prop. 1980/81:184 34

tens
förslag i nämnda del. Den berörda försöksverksamheten upphörde därefter i och
med antagningen inför läsåret 1980/81. Samtidigt anmälde statsrådet Mogård att
hon inte var beredd att la ställning lill kommitténs förslag att kvotering
borde övervägas i fråga om lågstadielärariinjen och hänvisade tiU att förslaget
skulle överlämnas tUl UHÅ.

UHÅ
konstaterar att andelen män som antas till de båda nämnda linjerna alltjämt
understiger tio procent och finner för sin del att det är i hög grad berättigat
alt linjema ingår i försöksverksamheten. Vad gäller förskollärarlinjen bör
närmast 100-poängsvarianten komma i fråga, eftersom efterfrågan och därmed konkurtensen
vid antagningen är svag i fråga om 80-poängs varianten.

UHÄ
har inte funnit det motiverat alt låta försöksverksamheten beröra sektorn för
utbildning för kultur- och informationsyrken. Endast ett par linjer inom denna
följer helt bestämmelserna om behörighet och urval i 5 kap.
högskoleförordningen, och endast till ett fåtal linjer görs antagningen vid UHÅ.

Inför
det slutliga valet av linjer som skall ingå i försöksverksamheten bör enligt UHÅ:s
mening hänsyn tas till de synpunkler som kan finnas hos bl.a. berörda
högskolemyndigheter och fackliga organisafioner samt (i fråga om kommunal
högskoleutbildning) de båda kommunförbunden. UHÅ avser därför att bereda dessa
myndigheter och organisationer tillfälle alt yttra sig i fråga om vilka linjer
som skall ingå i försöksverksamheten.

6.4
Metod för positiv särbehandling

Eftersom
samma regelsystem för urval förutsätts gälla för alla i försöket ingående
utbildningslinjer bör också en enhethg metod för positiv särbehandling
tillämpas. Denna metod bör vara så utformad atl den kan användas vid en mer
allmän tillämpning av särbehandlingsprincipen.

UHÅ
bedömer att den ena av Vård 77 aktualiserade metoden, nämligen poänglillägg för
minoritetskön, inte är lämplig. En del andra meloder har undersökts inom UHÅ.
De två meloder som bedömts vara de lämpligaste är kvotering genom bestämmande
av visst platsantal för båda könen samt manuell förtursantagning mellan urvalen
i de olika omgångarna under en antagning (visst antal platser reserveras för
minoritetskönet vid det första urvalet).

UHÄ
föreslår att den förstnämnda metoden tillämpas vid försöksverksamheten.
Antalet platser för de båda könen får bestämmas med utgångspunkt i
antagningstalen vid närmast föregående antagning till utbildningen i fråga.

Åven
om kvotering får anses vara den för närvarande bästa metoden erbjuder den
likväl vissa problem. Könskvoteringen måste ta sig uttryck i skilda s. k. sökalternativ
för män respektive kvinnor, vilket innebär ett starkt ökat antal sökalternafiv.
F. n. utgörs ett sökalternativ av viss utbild-

Prop.
1980/81:184 35

ning
på viss ort. 1 en del fall är antalet platser inom ett sökalternativ redan nu
så lågt att svårigheter uppstår när kvotering skall göras enligt bestämmelserna
i högskoleförordningen. En ytterligare uppdelning av sökalterna-tiven på män
och kvinnor kommer atl accentuera dessa svårigheter.

6.5 Andelen
platser för det underrepresenterade könet

Beroende
på underrepresentationens omfattning kan i vissa fall en höjning av
minoritetskönets platsandel upp till exempelvis 30 procent medföra så skärpta
poängkrav för antagning vad gäller majoritetskönet att konkurrensen mellan
sökande av detta kön avsevärt skärps. Särbehandlingen kan också innebära att skillnadema
i antagningspoäng inom gmppen antagna (oavsett kön) bUr betydligt större.

För
att dessa olägenheter skall undvikas bör enligt UHÅ:s mening vid varje
antagning platsantalet för det underrepresenterade könet inte ökas med mer än Uo
procent av det lotala antalet platser för respektive sökalternafiv.
Platsandelen för minoritelskönet bör på detta sätt dock aldrig få bli större än
50 proceni av det totala antalet platser inom sökalternativet. Det ligger i
sakens natur att antagningspoängen sänks vid införande av särbehandling, men
på detta sätt ges sänkningen en rimlig omfattning.

Sedan
platsantalet för minoritelskönet vid en antagning höjts med fio procent, bör effeklen
härav på antagningspoängen undersökas. Endast om störte sänkningar av
antagningspoängen inle sketl bör en ytterligare ökning av platsantalet få
göras vid följande antagning.

6.6 Ledning
och utvärdering

Den
posUiva särbehandlingens karaktär av försöksverksamhet får anses fömtsatta
uppföljning och utvärdering. En treårsperiod lorde vara tillräcklig härför.
Ansvaret för denna uppföljning bör ligga pä UHÅ, som för den kommunala
högskoleutbildningen bör samverka med antagningsmyndigheten i Jönköping.

7
Genomförande. UHÄ:s sammanfattande förslag

7.1
Genomförande

UHÅ
har i flera sammanhang påpekat alt det är väsenlligt atl förändringar i tilllrädesreglerna
så långt möjligt genomförs samlat, deUa med hänsyn dels till
informationsproblem, dels till att aktuella systemförändringar av prakfiska och
ekonomiska skäl bör göras samtidigt. UHÅ föreslår att de ändringar i 5 kap.
högskoleförordningen som föranleds av denna skrivelse genomförs inför
antagningen tUl utbildning som börjar höstterminen 1982 och att den
försöksverksamhet som förordats påbörjas samtidigt. För att

Prop.
1980/81:184 36

denna
tidplan skall kunna hällas krävs beslut av statsmakterna sä tidigt som möjligt
under våren 1981.

7.2
Sammanfattande förslag

I
denna skrivelse har redovisats fem uppdrag som UHÄ fått av regeringen och som
beskrivits närmare i inledningen. Varje uppdrag har sedan behandlats i etl särskill
avsnitt. I detta avsnitt följer en sammanfattning av UHÅ:s förslag.

7.2.1 Direktövergång
(avsnitt 2)

UHÅ
föreslår ifråga om vilka som skall omfattas av den s. k. tredjedels-garantin

att
sökande, som har behörighet för placering i kvolgrupp 1 eller II och
som under det kalenderår dä utbildningen påbörjas fyller högst 24 år, skall tillhöra
garantigruppen

att fr.o.m.
antagningen till utbildning som börjar andra halvåret 1984 sökande utan behörighelsgivande
utbildning från gymnasieskolan inle skall ingå i garantigmppen. Dispens från
kravet på genomgången gymnasieskola skall dock kunna medges i särskilt fall.

UHÅ
föreslår avseende teknisk lösning

att
nuvarande kvotgmppsindelning och proportionella kvotering består

att
den inom kvotgmpperna I och II
s. k. omvända antagningsordningen består
men aU 35 procent av platserna lilldelas respektive A-grupp

alt
till A-gmpperna inom kvotgmpperna I och II förs
sökande som enligt UHÄ:s förslag tillhör garantigruppen.

7.2.2 Lottningsgarantin
(avsnitt 3)

UHÄ:s
förslag, som i huvudsak är identiska med förslagen till provisoriska
bestämmelser i skrivelse 1980-10-27 innebär följande:

att
sökande som vid visst antagningstillfälle lämnar den sisla centrala antagningen
med maximipoäng till sökt alternativ inom viss utbildning och som inte blivit
anlagen ull annat sökt alternativ inom denna utbildning skall betraktas som
utlottad och få en markering i det särskilda register som upprättas för
ändamålet

att
lottningsgarantin skall gälla viss utbildning oberoende av ort

att
man vid varje antagningstillfälle skall kunna få lottningsmarkering till högst
två utbildningar

att
lottningsgarantin skall gälla etl år från senasle anmälan

att
sökande med lottningsgaranti skaU få förtur fill högst 75 procent av platserna
inom respektive kvotgrupp

att
lottningsgarantin skall omfatta de utbildningar som avses i 24 § första stycket
5 kap. högskoleförordningen och till vilka antagning görs av UHÅ eller
antagningsmyndigheten för kommunal högskoleutbildning i Jönköping.

Prop.
1980/81:184 37

7.2.3 Kvotgrupp
III (avsnitt 4)

UHÅ
föreslår

att
kvotgmpp III bibehålls, om studieomdömena från folkhögskola även fortsättningsvis
skall ge poäng vid urvalet

men
påpekar samtidigt

att
en ordning där sökande med behörighet genom folkhögskolesludier hänförs till kvotgmpp
IV skulle ha positiva effekter vad gäller möjligheterna
att göra rättvisa platsfördelningar såväl mellan olika sökandegmpper som inom folkhögskolegmppen.
Studieomdömena skulle med denna lösning inte behöva användas vid urvalet.

7.2.4 Meritvärde
av särskilt värdefull arbetslivserfaren

het (avsnitt 5)

UHÅ
föreslår

att
UHÅ bemyndigas att närmare utforma och leda en försöksverksamhet enligt de rikthnjer
som redovisas i denna skrivelse och som sammanfattningsvis innebär

att
särskilt värdefull arbetslivserfarenhet får tillgodoräknas vid urval lUl dels
läkarlinjen, dels de allmänna utbildningslinjer inom sektorn för utbildning
för vårdyrken som helt eller delvis har kommunal huvudman och som fr. o. m.
1982-07-01 omfattas av bestämmelserna om behörighet och urval i 5 kap.
högskoleförordningen

att
vid lika jämförelsetal företräde ges åt den sökande som har minst två års särskUt
värdefull arbetslivserfarenhet på minsl halvtid, fördelad på perioder om minst
tre månader.

7.2.5 Positiv
särbehandling av underrepresenterat kön

(avsnitt 6)

UHÅ
föreslår

att UHÅ
bemyndigas att närmare utforma och leda en försöksverksamhet enligt de rikllinjer
som redovisas i denna skrivelse och som sammanfattningsvis innebär

att
en metod tUlämpas som innebär kvotering genom beslämmande av visst platsantal
för båda könen

att
vid varje antagning platsantalel för det underrepresenterade könet ökas med
högst tio procent av det totala antalet platser för respektive sökalternafiv,
dock till högst 50 procent av det totala antalet platser

att
man, innan en fortsatt höjning av platsantalet för underrepresenterat kön görs,
kontrollerar alt skillnaderna i antagningspoäng bland de antagna, oavsett kön,
inte blivil för stor och atl poängkraven för majoritetskönet inte skärpts
alltför mycket.

Beslut i detta ärende har fattats av universitetskanslern,
planeringschefen samt styrelseledamöterna Haldén, Lennart Larsson, Orehag,
Holmdahl och Roman. Därjämle har närvarit personalförelrädarna Wämeryd 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
184

Prop.
1980/81:184 38

och
Skarvall, byråcheferna Åhgren-Lange, Lager, Moll, Skoglund, Axelsson, Levin, Rydell
och Häggquist, avdelningsdirektörerna Habets och Helmer Larsson samt
byrådirektören Hans Jansson. Huvudföredragande har varit Rydell. Föredragande
under de olika avsnitten har varit för avsnitt 2 Habets, för avsnitt 3 Rydell,
för avsnitt 4 Hans Jansson och för avsnitten 5-6 Helmer Larsson.

Cari-Gustaf
Andrén

Anne-Marie
Rydell

UNIVERSITETS T4rSr:QwoT pän41

-OCH

UHA.s
bilaga 1

ri\JOijivuu.c:.AiViJjij. 1L. i Byrån för central
antagning

1981-02-02

Tabl

Procentuell
fördelning mellan män

och
kvinnor av

sökande
och antagna till grundläggande statlig högskoleut-

bildning,
vissa allmänna utbildningslinjer. Antagning inför tiöstterminen 1980.

Linje

Behöriga

sökande

Antagna

manl%

kvinnl%

tot.antal

manl%

kvinnl%

tot.antal

A.
Utbildningslinjer

med
antagning genom UHÅ:

s
centrala, ADB-baserade

system.

Agronomlinjen

51,1

48,9

827

57,4

42,6

115

Arkitektlinjen

56,0

44,0

1549

58,4

41,6

202

Bergsvelen-

skapslinjen

82,0

18,0

394

80,0

20,0

80

Biologlinjen

49,9

50,1

1564

55,3

44,7

284

Dalateknik-

linjen

86,6

13,4

915

78,6

21,4

65

Eleklroleknik-

linjen

90,4

9,6

1816

91,5

8,5

566

Fiskevårds-

linjen

82,6

17,4

218

93,8

6.2

16

Flygteknik-

linjen

89,7

10,3

574

88,7

11,3

62

Fysikerlinjen

85,8

14,2

836

85,6

14,4

139

Geoteknologi-

linjen

78,6

21.4

117

71,0

29,0

31

Geovetariinjen

66,7

33,3

478

68,4

31,6

114

Hortonomlinjen

34,9

65,1

298

27,8

72,2

18

Hälso-
och

miljövårds-

linjen

50,2

49,8

438

57,1

42,9

35

Industriell

ekonomilinjen

83,2

16,8

851

79,5

20,5

195

Jägmäslariinjen

76,0

24,0

583

88,3

11,7

60

Kemistlinjen

55,7

44,3

1005

53,3

46,7

242

Kemiteknik-

linjen

63,5

36,5

976

56,6

43,4

325

Landskapsarki-

tektlinjen

42,9

57,1

413

42,9

57,1

35

Lantmäteri-

linjen

63,0

37,0

692

67,6

32,4

74

Maskinteknik-

linjen

90,7

9,3

1794

92.8

7,2

766

Matematiker-

linjen

73,7

26,3

1030

67,6

32,4

210

Samhällsbygg-

nadslinjen

71,2

28,8

153

60,0

40,0

30

Teknisk
fysik-

linjen

88,4

11,6

894

88,0

12,0

383

Teknisk
fysik

och eleklro-

lekniklinjen

88,6

11,4

1597

85,8

14,2

176

Väg- och

vallenbygg-

nadslinjen

83,1

16,9

1335

79,6

20,4

417

Beteendeveten-

skapliga
linjen

35,6

64,4

1630

31,4

68,6

401

Ekonomlinjen

60,8

39,2

5 553

63,5

36,5

1786

Linje

Behöriga sökande manl% kvinnl%

tot.antal

Antagna

mani %

kvinnl%

tot.anlal

Förvaltnings-

linjen

44,8

55,2

1582

41,1

58,9

448

Juristlinjen

52,6

47,4

2753

51,6

48,4

1039

Linjen
för kost

och
näringseko-

nomi

2,1

97,9

140

3,9

96,1

76

Linjen
för of-

fentlig
för-

valtning

55,9

44,0

874

50,9

49,1

220

Psykologlinjen

37,6

62,4

2 344

42,9

57,1

156

Redovisnings-

och
revisions-

linjen

52,4

47,6

468

39.7

60,3

131

Samhällsplane-

rariinjen

58,4

41,6

889

53,7

46,3

147

Samhällsvelar-

iinjen

57,6

42,4

1051

56,3

43,7

197

Sekrelerarlinjen

7,5

92,5

388

6,2

93,8

145

Sociala
linjen

27,1

72,9

3 472

29,1

70,9

702

Syslemveten-

skapliga
linjen

67,4

32,6

1266

69,9

30.1

312

Transportatl-

ministrativa

linjen

66,7

33,3

108

71,1

28,9

45

Apotekariinjen

35,7

64,3

582

30,2

69,8

43

Logopedlinjen

14,7

85,3

543

16,7

83,3

12

Läkarlinjen

56,7

43,3

3 391

61,0

39,0

454

Receptarie-

linjen

15,5

84,5

207

14,3

85,7

42

Tandläkarlinjen

53,4

46,6

1584

59,6

40,4

198

Velerinäriinjen

42,8

57,2

1209

37,3

62,7

75

Förskollärar-

linjen

10,0

90,0

4702

9,8

90,2

1583

Fritidspedagog-

linjen

19,9

80,1

2664

29,4

70,6

514

Historisk-sam-

hällsvetenskap-

liga ämneslä-

rariinjen

49,7

50,3

3 868

55,1

44,9

292

Matematisk-

naturvetenskap-

liga
ämneslä-

rarlinjen

63,8

36,2

1468

65,1

34,9

252

Språkvetenskap-

liga
ämneslärar-

linjen

21,5

78,5

2009

22,2

77,8

342

Studie-
och

yrkesoriente-

ringslinjen

37,1

62,9

692

34,2

65,8

73

Hushållslärar-

linjen,
160

poäng

17,6

82,4

17

9,1

90,9

11

Lågstadielä-

rariinjen

13,0

87,0

3 672

7,2

92,8

139

Mellanstadie-

lärarlinjen

28,4

71,6

5 772

41,7

48,3

508

Textillärar-

linjen,
160

poäng

1,1

98,9

95

-

100,0

23

Linje

Behöriga sökande

Antagna

manl%

kvinnl%

tot.antal

manl%

kvinnl%

tot.antal

Journalist-

linjen

41,6

58,4

2351

46,3

53,7

108

Kulturkommu-

nikationslinjen

32,0

68,0

1247

27,1

72,9

410

Religionsve-

tenskapliga

linjen

50,9

49,1

346

51,9

48,1

212

B.
Vissa övriga u

itbildningslinjer
med

antagning
vid UHÄ

Bamavårdslärar-

linjen

0,5

99,5

393

2,8

97,2

36

Hushållslärar-

linjen,
120

poäng

2,0

98,0

641

1,9

98,1

108

Textillärar-

iinjen,
120

poäng

-

100,0

2028

-

100,0

96

Teckningslärar-

linjen'

36,2

63,8

381

37,5

62,5

96

' Teckningslärarlinjen i Slockholm (den förberedande
kursen) med /oAa/antagning ingår här. Antagningen vid UHÄ avser utbildningen i
Umeå.

Tab 2

Procentuell fördelning mellan män och kvinnor av sökande
och antagna till kommunal högskoleutbildning.

Antagning inför höstterminen 1980.

Linje

Behöriga sökande

Antagna

manl%

kvinnl%

tot.antal

manl%

kvinnl%

tot.antal

ADB-linjen

63,7

36,3

1245

65,5

34,5

580

Drifttekniker-

linjen

98,7

1,3

315

98,8

1,2

253

Sjukgymnastlinjen

20,6

79,4

2991

29.0

71,0

155

Sjuksköterske-

linjen,
105

poäng

14,2

85,8

5 507

13,8

86,2

449

Sjuksköterske-

linjen,
65

poäng
(för under-

sköterskor)'

6,0

94,0

736

6,7

93,3

299

Sjuksköterske-

linjen,
65 poäng

(för
skötare i

psykiatrisk

vård)

32,3

67,7

970

34,4

65,6

218

Sjuksköterske-

linjen,
63

poäng''

4,9

95,1

2495

7,0

93.0

741

Sjuksköterske-

linjen,
73

poäng

0,9

99,1

107

—

100,0

13

Sociala
service-

linjen,
60 poäng

6,3

93,7

413

7,9

92,1

101

Sociala
service-

linjen,
100

poäng

7,1

92,9

351

7,7

92,3

39

Tandhygienist-

linjen

0,7

99,3

439

-

100,0

143

Arbetsterapeut-

linjen'

4,1

95,9

1794

5,7

94,3

140

Hörselvårds-

assistentlin-

jen'

3,1

96,9

226

-

100,0

17

Laboratorie-

assistenllin-

jen

13,7

96,3

989

10,4

89,6

307

Oftalmologassistentlinjen

10,7

89,3

112

-

100,0

6

Operalions-

assislentlin-

jen=

13,6

86,4

206

11.8

88,2

17

Medicinska

assistenllin-

jen

34,8

65,2

201

33,3

66,7

75

' Rehabiliteringslinjen 1982-07-01. Hälso- och sjukvårdslinjen
1982-07-01. ' Hörselvårdsassistentlinjen 1982-07-01. '' Medicinska
servicelinjen 1982-07-01.

Bilugu
2

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PM
om besvärs-

Planerings- och budget- ordningen i till-

sekretariatet trädesfrågor

Departementsekreterare 1981-02-25

Krislina Hansson-Mueller

Innehåll

1.
Bakgrunden till överväganden om
besvärsordningen

2.
Nuvarande ordning

2.1
Antagningsmyndigheter

2.2
Besvärsinstanser

2.3
Tillträdesreglerna

2.3.1
Allmänt

2.3.2
Fr.o.m. 1977gällande
tillträdesregler

2.3.3
Andra regelsystem

2.3.4
Lärarutbildningens regelsystem

3.
Förekommande besvärsärenden

4.
Överväganden och förslag

5.
Kostnadsberäkningar

sid.

44 44 44 45 46 46 46 47 48 48 50 56

Prop.
1980/81:184 44

-1
Bakgrunden till överväganden om besvärsordningen

Enligt
gällande bestämmelser kan besvär över universitets- och högskoleämbetets (UHÅ)
och skolöverstyrelsens (SÖ) beslut i frågor rörande tillträde till gmndläggande
högskoleutbildning anföras hos regeringen. Chefen för utbildningsdepartementet,
statsrådet Wikström, har i prop. 1979/80:158 om ändringar i reglema för
tillträde till högskoleutbildning uttalat, att den nuvarande besvärsordningen
är otillfredsställande. Han anförde vidare, att han avser aU föreslå regeringen
att frågan om rätt alt hos regeringen anföra besvär över beslut i frågor om
tillträde Ull högskoleutbildning utreds särskilt. Riksdagen har inte haft
något all erinra mol detta (UbU 1979/80: 36 och 38, rskr 1979/80:424).

2
Nuvarande ordning

Gmndläggande
högskoleutbildning äger rum vid statliga högskoleenheter. Sådan utbildning kan
också anordnas av kommun eller landstingskommun (kommunal högskoleutbildning).

Inom
gmndläggande högskoleutbildning finns aUmänna, lokala och individuella
utbildningslinjer samt påbyggnadslinjer och enstaka kurser.

Den
som vill deltaga i gmndläggande högskoleutbildning skall anmäla detta till en
antagningsmyndighet, som avgör fråga om antagning till ulbildningen. Vilken
myndighet eller vilket organ som är antagningsmyndighet för viss utbildning
framgår av föreskrifter i högskoleförordningen (SFS 1977:263) 5 kap. 53-54 §§.
I sammandrag innebär dessa regler följande.

2.1
Antagningsmyndigheter

Ansvaret
för antagningen till grundläggande högskoleutbildning är uppdelat på olika myndigheler
med hänsyn till olika slag av högskoleutbildning (allmänna eller lokala
utbildningslinjer etc). Ocksä uppdelningen av högskoleutbildningen på statligt
resp. kommunalt huvudmannaskap har betydelse för fördelningen av antagningsansvaret.

I
fråga om aUmänna utbildningslinjer i statlig högskoleutbildning är UHÅ
antagningsmyndighet för flertalet linjer, nämligen de som förtecknas i bil. 9 tiU
högskoleförordningen. (Enligt bestämmelserna i 5 kap. 53 § kan UHÄ delegera
antagningsansvaret till styrelsen för resp. ulbildning. Sådan delegation har
skett i några fall.) Vad gäller övriga allmänna utbUdningslinjer i statlig
högskoleutbildning har styrelsen för ulbildningen att svara för antagningen.
Detta lokala ansvar gäller främst linjer inom sektorn för utbildning för
kultur- och informationsyrken. I kommunal högskoleutbildning är
Landstingsförbundets antagningsnämnd för sjuksköterskeutbildning
antagningsmyndighet för sjuksköterskelinjen. Till övriga aUmänna

Prop.
1980/81:184 45

utbildningslinjer
i kommunal högskoleutbildning görs antagningen av intagningsnämnder för
gymnasieskolan (jfr skolförordningen SFS 1971:235, 9 kap. 19-24 §§),

Till
lokala Unjer i statlig högskoleutbildning görs antagningen av lokal
antagningsmyndighet eller, vUket ofta förekommer, av UHÄ efter framställning
av den lokala myndigheten. I kommunal högskoleutbildning görs antagningen till
lokal linje av intagningsnämnd för gymnasieskolan.

Vad
gäller individuella utbildningslinjer ligger antagningsansvaret på resp.
styrelse för utbildningen.

Ansvaret
för antagningen lill påbyggnadslinjer i statlig högskoleutbildning åvilar
resp. lokala antagningsmyndighet, om inte regeringen föreskriver särskilt att UHÅ
skall svara för antagningen. (Antagning vid UHÅ förekommer endast beträffande
ett par påbyggnadslinjer.) För påbygg-nadshnjer i kommunal högskoleutbildning
gäller att Landstingsförbundets antagningsnämnd för sjuksköterskeutbUdning är
antagningsmyndighet för påbyggnadslinjen vidareutbildning av sjuksköterskor
samt att antagningen tiU övriga påbyggnadsUnjer görs av de fömt nämnda
intagningsnämnderna för gymnasieskolan.

Antagningen
tUl enstaka kurser i statlig högskoleutbildning sker uteslutande lokalt. För
kommunal högskoleutbildning är intagningsnämnd för gymnasieskolan
antagningsmyndighet.

Hos
UHÅ fattas beslut om antagning inom ämbetets byrå för central antagning.

Den
lokala antagningsmyndigheten (styrelsen för resp. utbildning) kan delegera
beslut om antagning till den myndighet eller det organ som slyrelsen utser.
Högskolestyrelse delegerar i praktiken ofta beslut om antagning tUl "lokal
antagningsenhet".

Begreppen
central antagning och lokal antagning hänför sig till om beslutet om antagning
fattas av central eller lokal antagningsmyndighet. Det bör uppmärksammas alt en
lokal antagning dock kan avse en utbildning som har markanl riksrekrytering
och som är den enda i sitt slag inom högskolan.

Som
nämnts i det föregående kan UHÄ delegera sitt antagningsansvar till lokal
antagningsmyndighet (högskoleförordningen 5 kap. 53§). En sådan övergång från
centralt till lokalt antagningsansvar under antagningens gång sker enligt
föreskrifter som har meddelats av UHÅ (UHÄ-FS 1980:31). Det rör sig då om s. k.
reservantagning, som görs efler två eller tre antagningsomgångar hos UHÅ
avseende antagning med samma anmälningstillfälle.

2.2
Besvärsinstanser

Mot
antagningsmyndighets beslut i fråga om tiUträde till grundläggande högskoleutbildning
kan i regel besvär anföras. Föreskrifter om rätl till 5 Riksdagen 1980/81. 1
saml. Nr 184

Prop.
1980/81:184 46

besvär
och om instansordningen finns i högskoleförordningens 25 kap. Bestämmelserna
innebär i huvudsak följande.

Talan
mot beslut av lokal högskolemyndighet som står under tillsyn av UHÅ föres genom
besvär hos UHÅ (25 kap. 7§). Talan mot beslut av UHÅ anförs hos regeringen (25
kap. 8 §).

Talan
mot beslul av lokal myndighel som står under fiUsyn av SÖ föres genom besvär
hos SÖ (25 kap. 9§). Talan mot beslut av SÖ anföres hos regeringen (förordning
med instmktion för skolöverstyrelsen, SFS 1965:737, 26§ första stycket).

Talan
mot beslut av Landstingsförbundets antagningsnämnd för sjuksköterskeutbildning
föres genom besvär hos UHÅ (25 kap. 10§). Talan mot UHÄ:s beslut i sådana
ärenden kan anföras hos regeringen (25 kap. 15§).

2.3
Tillträdesreglerna

2.3.1 AUmänt

Reglerna
om fillträde till gmndläggande högskoleutbildning kan sägas vara av fyra slag:

— bestämmelser
om antugningsbegränsning

— bestämmelser
om behörighet

- bestämmelser
om urval

— bestämmelser
om antagningsförfarandet.

För
bedömning av den nuvarande besvärsordningens funktion och konsekvenser saknar
bestämmelserna om antagningsbegränsning intresse. En kortfattad beskrivning av
komponenterna i de övriga tre slagen av fillträ-desregler erfordras däremot för
att senare i framställningen kunna åskådliggöra vilka typer av besvärsärenden
som förekommer.

2.3.2 Fr.o.m.
1977gällande tillträdesregler

Inom
högskolan gäller alltjämt olika regelsystem för behörighet och urval.
Huvuddelen av utbildningen omfattas dock av de nya, sedan höstterminen 1977
gällande bestämmelserna i 5 kap. högskoleförordningen.

För
att få fillträde fill högskolan måste den studerande uppfylla kraven för såväl
allmän som särskild behörighet.

Den
allmänna behörigheten kan uppnås på i princip två olika sätt:

-
genom slutförd minst tvåårig
linje i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning eller

-
genom ålder och
arbetslivserfarenhet (lägst 25 års ålder och minst 4 års arbetslivserfarenhet,
inräknat bl.a. vård av minderåriga barn och militärtjänst).

En
rad ulbildningsvägar, bl.a. folkhögskoleutbildning, jämställs med tvåårig
gymnasieutbildning. För allmän behörighet krävs dessutom kun-

Prop. 1980/81:184 47

skaper i svenska och engelska motsvarande två årskurser i
gymnasieskolan (för s. k. 25:4-or endast engelska).

Villkoren för särskUd behörighet bestäms för varje
utbildning av den myndighet som fastställer utbildnings- eller kursplan. För
allmänna utbildningslinjer är denna myndighet i aUmänhel UHÅ och för lokala
linjer och enstaka kurser den lokala högskolestyrelsen.

När det gäller urval tdl utbildningslinjer indelas de
sökande i fyra grupper (sedan först högst 10 procent av utbildningsplatserna
avsatts för sökande med utländsk utbildning m. fl.):

(1) sökande med slutförd treårig linje
i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning;

(2) sökande med slutförd tvåårig linje
i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning;

(3) sökande med utbildning från
folkhögskola;

(4) övriga sökande, framför allt
sökande med behörighet pga. ålder och arbetslivserfarenhet, s.k. 25;4-or, men
också sökande med "udda" betyg som inte kan omräknas till femgradig
skala.

Det fillgängliga antalet utbildningsplatser inom varje sökaUernativ
(utbildningslinje på viss ort) fördelas på grupperna 1-4 i proportion till
antalet sökande i resp. grupp.

Företrädet mellan de sökande inom en gmpp bestämmes efter etl
jämförelsetal som gmndas på

i grupperna 1 och 2: gymnasiebetyg och eventuell
arbetslivserfarenhet

i grupp 3: studieomdöme från folkhögskola och eventuell
arbetslivserfarenhet

i grupp 4: arbetslivserfarenhet och frivilligt
högskoleprov.

Vad som hittills anförts om urval och meritvärdering
gäller utbildnings-Unjer. Vissa principer för urvalel //// enstaka kurs har
lagts fast i cenirala bestämmelser. Den lokala antagningsmyndigheten har frihet
atl avgöra hur många sökande som skall antas med förtur "efter en
bedömning av varje sökandes behov av utbildningen, tidigare utbildning och
yrkesverksamhet".

Efter förtursantagningen delas övriga sökande in i tre gmpper:

(1) behöriga sökande med minst två års
högskoleutbildning;

(2) behöriga sökande utan utbildning enligl
punkt 1 men med minst 15 månaders arbetslivserfarenhet;

(3) övriga behöriga sökande.

Rangordningen inom varje gmpp görs efter den sökandes egen
prioritering av den aktuella kursen. I sista hand tillgrips lottning.

2.3.3 Andra regelsystem

Av övriga inom högskolan tillämpade regelsystem avseende
behörighet och urval bör först nämnas de bestämmelser som återfinns i
förordningen

Prop. 1980/81:184 48

om
gmndskolans kompetensvärde (SFS 1966:24). Den är fillämplig på sådana
utbildningar inom högskolan som alltjämt baseras på grundskolan. Dessa
utbildningslinjer omfatlar en betydande del av högskolans utbildningsplatser.
Den största gruppen, räknat i utbildningsplatser, ulgörs av linjerna inom
vårdområdet i kommunal högskoleutbildning. Dessa vårdul-bUdningar överförs dock
i allmänhet tUl "1977 års bestämmelser" fr. o. m. antagningen till
höstterminen 1982. Enligt statsmakternas ställningstagande vid beslutet om
högskolereformen skall efler hand alla berörda ulbildningar, som nu omfattas
av reglerna i förordningen om gmndskolans kompetensvärde, få ändrad
behörighetsnivå och därmed överföras till del nya regelsystem som tillämpas fr.
o. m. 1977 (prop. 1975:9, UbU 1975: 17, rskr 1975:179).

Enligt
bestämmelserna i förordningen om grundskolans kompetensvärde fördelas de
sökande efter längden av genomgången ulbildning i fyra s. k. huvudgmpper.
Sökande med gymnasial utbildning - som vanligen utgör majoriteten av de sökande
- placeras i huvudgrupp 3 (utbildning på tvååriga linjer i gymnasieskolan eller
motsvarande utbildning) eller i hu-vudgmpp 4 (utbildning på treårig linje i
gymnasieskolan eller motsvarande utbildning). Då företräde bestäms mellan
sökande inom dessa tvä huvudgrupper gäller, i vissa angivna delar, de regler
för urval som föreskrivs i högskoleförordningen 5 kap., dvs. del nya
regelsystemet.

2.3.4
Lärarutbildningens tiUträdesregler

Mänga
besvärsärenden gäller lärarutbildning. Av de allmänna utbildningslinjer som
ger utbildning för undervisningsyrken omfattas främst ämneslärarlinjerna saml
klasslärarlinjerna jämte förskollärar- och frilids-pedagogutbildningarna (utom
vissa varianter) av tilllrädesreglerna i högskoleförordningen 5 kap. Några
linjer, t.ex. barnavårdslärarlinjen, följer bestämmelserna för behörighet och
urval i förordningen om grundskolans kompetensvärde. Ett antal andra linjer
har, var för sig, speciella regelsystem för tillträde, bl.a. handels- och
kontorslärarlinjen, industri- och hanlverkslärariinjen samt vårdlärarlinjen.

Några
lärarutbildningar är påbyggnadslinjer. De har alltså var för sig särskilda
tillträdesregler. Speciallärariinjen är den av dessa päbyggnadslinjer för
lärarutbildning som har det största antalet utbildningsplatser.

3
Förekommande besvärsärenden

Beslut
av statlig myndighet kan normalt överklagas genom förvaltningsbesvär hos
överordnad myndighet och i sista hand hos regeringen, om inte förbud mot lalan
särskilt föreskrivits. 1 högskoleförordningens 25 kap. finns flera
besvärsförbud. Bland dessa märks följande. - Mot beslut om antagning lill
enstaka kurs får lalan ej föras (25 kap. 12 §;

Prop. 1980/81:184 49

jfr
ovan). I utkast från centrala organisationskommittén för högskolereformen H 75
december 1975 (s. 69) anförs att H 75, "med hänvisning bl. a. till den
generella rätt alt anta sökande med förtur som kommer att finnas i fråga om
enstaka kurs, funnit det möjligt att begränsa besvärsrällen när det gäller
antagning till sådan kurs". Tolkningen av ordet "an-lagning" i
denna kommentar synes ha blivit sådan, atl besvär beträffande andra
komponenter än urvalsförfarandet i regelsystemet om tillträde har ansetts
tillåtna. Sålunda förekommer besvär vad gäller behörighet i dessa fall.

-
Mol beslut om antagning till ulbildning
för vilken prov avgör antagningen får talan ej föras.

-
Mot antagningsmyndighets beslut
om förhandsbesked humvida viss person uppfyller villkoren för behörighet att
antagas till viss grundläggande högskoleutbildning (5 kap. 58 § första stycket)
och mot UHÄ:s beslut om förhandsbesked huruvida viss person uppfyller villkoren
för allmän behörighet får talan ej föras. Besvärsförbudet kan kringgås genom
att sökande vid anmälan för antagning begär dispens från visst behörighetsvillkor
och därefter anför besvär. Dessa ärenden kan föras vidare till regeringen i den
mån de gäller beslut fattade av UHÄ. Besvärsärenden i fråga om tillträde till utbildningslinjer
gäller

frågor
om:

-
behörighet

-
kvotgmppsplacering

-
meritvärdering i form av

- poäng
för betyg (studieomdöme)

— poäng
för arbetslivserfarenhet'

- företräde
enligt högskoleförordningen 5 kap. 40 §.

Besvärsärenden i fråga om tillträde till enstaka kurser gäller nästan

enbart
frågor om behörighet eftersom besvärsrätten är - som framgår av det föregående
— begränsad, när del gäller antagning till sådan kurs.

Härutöver
förekommer många, både vad gäller utbildningslinjer och beträffande enstaka
kurser, ansökningar om att för sent inkommen anmälan skall las upp till prövning,
om att få ändra s. k. sökalternafiv sedan antagning skelt (dvs. om atl få byta
studieort vid utbildningens början) samt om att få anstånd med påbörjandet av
högskoleutbildningen m. m.

Regeringen
prövade under vart och eU av åren 1970 och I97I ca 150 besvärsärenden rörande fillträde
till olika utbildningar. Påföljande år steg antalet ärenden till drygt 200.
Under perioden 1973-1975 prövades åriigen ca 400 besvärsärenden av denna art. Åven
år 1976 prövade regeringen ca 400 sådana besvär men därefter sleg antalet
ärenden i sådan takt, alt regeringen 1979 prövade ungefär dubbelt så många
besvär i fråga om

'
Därvid hittills ofta för s. k. föreningsmeriter. SeKU 1975/76:50 s. 144.

Prop.
1980/81:184 50

tillträde
som tre år lidigare. Under 1980 prövade regeringen knappl 800 besvärsärenden av
nu aktuellt slag, dvs. i storl sell lika mänga som året innan'.

De
flesta besvärsärendena rör tillträde till olika lärarutbildningar. Av de ca 800
besvär i fråga om tillträde som regeringen prövade under 1979 hänförde sig ca
500 till sektorn för undervisningsyrken och under 1980 slår denna ärendegrupp
för ungefär hälften av det totala antalet besvär i fråga om tillträde.

I
del alldeles övervägande antalet ärenden ogillas besvärslalan. Del är mycket
ovanligt att regeringen bifaller besvär i ärenden av denna art; endast i ett
fåtal fall medges de klagande fillträde lill den sökta ulbildningen. Den stora
ökningen av anlalel besvär i fråga om tillträde motsvaras inte av en ökning av
antalet regeringsmedgivanden. Dessa har under de senaste fem åren legat på i
stort seU oförändrad nivå. Satt i relation till det ökade antalet
besvärsärenden har andelen medgivanden alltså sjunkit under de senaste åren.

Det
kan nämnas aU är 1979 ca 125 besvärsärenden gällde tillträde lill förskollärariinjen,
ca 100 till industri- och hanlverkslärariinjen, ca 75 till speciallärarlinjen
och ca 25 lill vårdlärariinjen.

Det
kan också nämnas att på övriga sektorer av grundläggande högsko-leutbUdning
detta år rörde ett hundratal ärenden delområdet "bestämmelser om
behörighet" och ca 150 delområdet "bestämmelser om urval".

Fram
t.o.m. september månad 1980 anfördes ca 600 besvär hos regeringen mot beslut
om tillträde till gmndläggande högskoleutbildning. Omkring 280 av
besvärsärendena fanns på undervisningsyrkessektorn. Ett sextiotal gällde
tillträde till industri- och hanlverkslärariinjen, ca 55 avsäg förskolläramtbildning
och omkring lio vårdläramtbildning.

Bland
besvärsärendena på övriga sektorer av grundläggande högskoleutbildning kan ca
85 sägas röra delområdet "bestämmelser om behörighet" och omkring 220
avser delområdet "bestämmelser om urval". (På dessa sektorer kom det
vart och ett av åren 1979 och 1980 in till regeringen ca 20 ansökningar om att
för sent inkommen ansökan skall tas upp till prövning. Besvär över beräkning av
poäng för arbetslivserfarenhet fanns del 1979 ca 80 och 1980 ca 140.)

4 Överväganden och förslag

Möjligheten
att med förvaltningsbesvär överklaga ett beslut innebär ett rättsskydd för den
enskilde. När man överväger behovet av etl sådant skydd måste man ta hänsyn till
flera faktorer. Bland dessa märks beslutets betydelse för den enskilde, t.ex. i
form av förpliktelse eller räuighet.

'
Enligt uppgift från statsrådsberedningen.

Prop.
1980/81:184 51

Vidare
måste man ta hänsyn till faklorer som handläggningstider och administrativa
arbetsinsatser. Tillgängen på fackkunskap och på juridisk kompetens i olika
beslutande organ måste även beaktas. Det är också viktigi att se på ulvecklingen
i fråga om besvärsräll på angränsande samhällsområden.

När
man överväger behovet av en eller två besvärsinstanser måsle man ta hänsyn till
samma faklorer som när det gäller rätten atl anföra förvallningsbesvär över
huvud taget.

Avgörande för huruvida
regeringen skall vara slutinstans bör också vara om ärendena i fråga har etl
stort eller lilel inslag av skälighetsbedömning eller är av sådan natur atl de
bör avgöras på politiska grunder.

I propositionen (1965:65)
om statsdepartementens organisation m.m. uttalade föredraganden bl. a. att det
är angeläget att befria departementen från rutinbelonade eller annars mindre
väsentliga ärenden och en slor mängd ärenden i övrigt av löpande nalur. Han
betonade vidare, att departementen är regeringens stabsorgan med uppgift att
värdera och bedöma utredningsmaterial, samordna och planera regeringens politik
och utforma de viktigaste rikthnjerna. Riksdagen godtog vad föredraganden hade anförl
och underströk också vikten av delegering och decentralisering (SU 1965: 105, rskr
1965:295).

Sedan
1971 bedrivs inom statsrådsberedningen elt kontinuerligt utredningsarbete om
flyttning av beslutanderätt från regeringen till underordnade myndigheler.

Konstitutionsutskottet
har i sina granskningsbetänkanden 1975/76:50, 1976/77:44, 1977/78:35 och
1978/79:30 påpekat vikten av alt åstadkomma en minskning av ärendemängden hos
regeringen. Under perioden frän mitten av 1960-talet fill mitten av 1970-talel
ökade antalet besvär hos regeringen från 2 000 till 7 000 per år. Detta
förhållande tog konstitutionsutskottet upp i sitt granskningsbetänkande 1975/76:50.
Utskottet pekade på den ökade belastningen på departementen och den risk som
detta för med sig för längre handläggningstider och mindre ingående behandling
av ärendena. Utskottet fömtsatte att man vidtog åtgärder i regeringskansliet
för att minska antalet besvärsärenden.

I
granskningsbetänkandet 1979/80:50 anför konslilutionsutskottet bl.a. följande.

"Enligt
utskottet finns det flera vägar att gä för att minska handläggningstiderna i
besvärsärenden. Det självklart mest direkta sättet är atl minska ärendebelaslningen
genom att i ökad utsträckning begränsa rätten att anföra besvär hos regeringen.
I ej oväsentlig omfattning finns redan nu regler som skär av besvärsrätten
under regeringsnivån. Det är delvis resultat av initiativ till författningsändringar
som statsrådsberedningen tagU under senare år. Det har härvid framförallt varit
fråga om allmänt sett mindre betydelsefuUa gmpper av partsärenden, där sökanden
enligt gällande regler har möjlighet atl genom fullföljd av talan få sin sak
prövad hos,

Prop.
1980/81:184 52

fömtom
regeringen, såväl en regional instans som en cenlral förvaltningsmyndighet.

Enligt
ulskollel är del alltså i första hand behovet av alt söka nedbringa handläggningstiderna
i besvärsärenden som lalar för en begränsning av besvärsrällen. En begränsning
kan också ses som en decentraliseringsåtgärd som syftar lill att bereda större
utrymme i regeringskansliets arbete för frågor av mer övergripande natur. Det viktigaste
skälet mot en begränsning av besvärsrällen är som utskottet ovan framhållit
alt regeringen i sisla hand bör styra normlillämpningen på vissa
förvaltningsområden. Rättssäkerhetssynpunkter kan också enligt utskottet i
många fall tala mol atl besvärsrällen begränsas. Med beaktande av dessa
synpunkter bör enligt utskottet regeringen även i fortsättningen undersöka om
del går att ytterligare rensa ut bland besvärsärendena saml i del löpande
författningsarbetet uppmärksamma möjligheten av en begränsning av besvärsrätten
tiU regeringen."

Önskemålet
atl minska regeringens befattning med löpande ärenden av förvaltningskaraktär
har redovisats bl.a. också i propositionen 1978/ 79:111 om åtgärder mot krångel
och onödig byråkrati.

De
argument som tidigare förts fram om nödvändigheten av att befria regeringen
från handläggningen av vissa besvärsärenden fär ökad betydelse och tyngd
därigenom att ansträngningar nu måste göras för att nedbringa kostnaderna och
effektivisera verksamheten även inom statsdepartementen (FiU 1980/81:15, rskr
1980/81:118 med anledning av prop. 1980/ 81:20 om besparingar i
statsverksamheten m.m. och motion 1980/81:71 med anledning av nämnda
proposition). "För atl få ett effektivt besparingsarbele till stånd måste
insatser vidtas i syfte att förbättra underlaget för politiska beslut"
anför chefen för ekonomidepartemenlel i besparingspropositionen (s. 69). Detta
torde för elt departements räkning kunna innebära bl.a. atl det ter sig
orationellt all använda befinlliga personalresurser inom departementet för
besvärsprövning i ärenden, där prövningen närmast utgör en regeltillämpning och
inle är av sädan natur att det är väsentligl för utvecklingen pä
högskoleområdet att det slutliga avgörandet sker i regeringen. Argumentet om
hushållning med resurserna i regeringskansliet gör sig gällande med särskild slyrka
när del - som fallet är med besvär i tilllrädesfrågor - rör sig om ärenden som
avgörs under två begränsade tidsperioder per år.

Som
framgått av beskrivningen i de föregående avsnitten är reglerna om tillträde till
högskolan detaljerade. Detta innebär all utrymmet för skälighetsbedömning är
relativt begränsat. De ändringar som nyligen vidtagits beträffande regler om
tillgodoräknandet av arbetslivserfarenheler har ytterligare minskal utrymmet
för sådana bedömningar. Därav följer alt moment av sådan natur att de bör
avgöras av regeringen är få.

Kompetenskommittén
(KK) anförde i siu betänkande (SOU 1974:71) om behörighet och antagning till
högskolan myckel knapphändigt (s. 208),

att
den ansåg att en sökande måste ha rätt att föra talan mot antagningsmyndighets
och tillsynsmyndighets beslut genom besvär hos tillsynsmyndigheten resp.
regeringen. Kommittén påpekade i sammanhanget att en sådan generell besvärsräU belräffande
antagning lill högre utbildning inte förelåg vid tiden för dess
utredningsarbete. Exempelvis fick talan då inte föras mot beslut i
antagningsfrågor som fattades av nämnden för socionomutbildning. Den centrala
organisationskommittén (H 75) för högskolereformen berörde i sitt utkast (DsU
1975:19) lill högskolelag och andra författningar för högskolan frågan om rätt
till förvaltningsbesvär över antagningsbeslut ytterst kortfattat. H 75 föreslog
- som fidigare anförts -att talan mot beslul om antagning till enstaka kurs ej skuUe
få föras och motiverade (s. 64) detta besvärsförbud med alt hänvisa till den
generella rätt att anta sökande med förtur som skulle komma atl finnas i fråga
om enstaka kurs. Denna bestämmelse infördes också i högskoleförordningen. I
övrigt berördes inte besvärsfrågoma i förarbelena till högskolereformen.

Under
senare år har i åtskilliga författningar införts uttryckliga bestämmelser om
begränsning av fullfoljdsrälten till regeringen.

För
vissa mål/ärenden har särskilda besvärsinstanser inrättats såsom psykiatriska
nämnden, vämpliktsnämnden och riksvärderingsnämnden, vilka är högsta besvärsmyndigheter
i mål om intagning för och utskrivning från sluten psykiatrisk vård på sjukhus,
inskrivning av värnpliktiga och befrielse från eller anstånd med värnplikstjänstgöring
samt ersättning för rekvisition och förfogande.

Inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde är besvärsrätten numera avskuren
beträffande de flesta beslul om utdelning av stipendier, utbildningsbidrag,
anslag för forskning och stöd fill kulturell verksamhet. Under de senaste åren
har besvärsförbud införts t.ex. beträffande beslut om resestipendier till
lärare och beslut om oavkortad lön vid lärares ledighet för bl.a.
arbetslivsorientering. Sådana frågor prövas numera endast av en instans.
Regeln i skolförordningen 19 kap. 10 a § atl SÖ:s beslul angående s.k. generell
behörighetsförklaring inle skall kunna överklagas är också exempel pä
begränsning till fullföljdsrätt till regeringen. I enlighel med förslag i prop.
1978/79:100 bil. 12 har ett ytterligare besvärsförbud införts i skolförordningen:
Talan mot intagningsnämnds beslut om intagning av elev i gymnasieskola får
inte föras (19 kap. 5§ skolförordningen i dess lydelse i SFS 1979:717).

Mot
bakgmnd av vad som i det föregående anförts om tillträdesfrågorna bör annan
myndighet än regeringen vara enda och slutlig besvärsinstans för talan mot
beslut om tillträde av central antagningsmyndighet. Det måste också anses vara
tillräckligt att beslut om lilllräde som fattas av lokal antagningsmyndighet
kan överklagas endast i en instans.

Vad
gäller rätten att fullfölja talan mol ett beslut som en besvärsinstans fattal
med anledning av besvär över en lokal antagningsmyndighets beslut kan följande
resonemang föras.

Prop.
1980/81:184 54

SÖ
är f. n. central tUlsynsmyndighet för viss kommunal högskoleutbUd-ning och är
också - på sätl som beskrivits i det föregäende - besvärsinstans beträffande
tillträdesbeslut av inlagningsnämnd för gymnasieskola eller annan lokal
antagningsmyndighet som står under SÖ:s tillsyn.

Mot
tillträdesbeslut av lokal statlig högskolemyndighet förs, som lidigare beskivits,
talan hos UHÄ.

Eftersom
del således nu finns två centrala förvaltningsmyndigheter för högskolan, är det
naturligt all talan mol deras beslut i besvärsärenden av denna art kan
fullföljas och att regeringen således är slutlig instans.

I prop.
1980/81: 107 om den statliga skoladministrationen föreslås emellertid (s. 57, s.
61) atl UHÅ blir central tillsynsmyndighet även för den kommunala högskoleutbildningen
i stället för SÖ. Detta torde leda lill att UHÅ i StäUet för SÖ kan komma atl
bli besvärsinstans i fråga om tillträdesärenden inom den kommunala
högskoleutbildningen. Om detta blir fallet minskar behovet av ytterligare en
besvärsinstans. Besvär över lokal antagningsmyndighets beslut i lillträdesfrågor
skulle i så fall kunna anföras hos UHÅ som enda och slutlig instans.

Enligt beslut gmndade på
förslagen i prop. 1978/79:197 om vårdutbildning i högskolan (UbU 1979/80:7, rskr
1979/80: 100) kommer värdutbildningen i den kommunala högskolan att få en ny
studieorganisation den 1 juli 1982. Med detta beslut följer krav på ändrad antagningsorganisalion
för den kommunala högskolan och en samordning med annan antagning till grundläggande
högskoleutbildning. F.n. föreligger ett förslag från en arbelsgmpp med
företrädare för UHÅ och SÖ om inrättande av en cenlral antagningsorganisalion i
Jönköping. Det ter sig naturligt att betrakta beslul om tillträde som fattas
inom denna enhet på samma sätl som beslut om cenlral antagning som fattas inom UHÅ:s
byrå för central antagning.

Flera
organisatoriska lösningar för alt få till stånd ett två-instans-system vad
gäller tillträde till utbildningar för vilka UHÅ är eller kommer alt vara antagningsmyndighet
har diskuterats.

Möjligheten
av alt s.a. s. bryta ut byrån för central antagning vid UHÄ och låta den bli en
fristående myndighet finns och har övervägts.

Vidare
har inrättandet av en särskild besvärsnämnd med anställd personal och eget
kansli diskuterats.

Idén
att organisatoriskt föriägga en antagningsenhet hos en lokal högskolemyndighet
har framförts.

Möjligheterna
av att ha både antagningsfunktionen och besvärsprövningen organisatoriskt förlagda
till den centrala förvaltningsmyndigheten - på sådant sätt som patent- och
registreringsverket och dess besvärsavdelning var enligt de föreskrifter (bl.
a. instmktion för patent- och registreringsverket, SFS 1965:685) som gällde
fram till den 1 januari 1978 - har också belysts i del interna
utredningsarbetet.

Här
föreslås att en besvärsnämnd inrättas för att som slutlig instans avgöra
ärenden som avser besvär över UHÅ:s och SÖ:s beslut om tUlträde

Prop.
1980/81:184 55

till
gmndläggande högskoleutbildning. Nämnden föreslås fä slutligt avgöra besvär
över lillträdesbeslul som fallals av UHÄ:s byrå för central antagning liksom
av den centrala antagningsenhet som kan komma atl finnas för antagning till de
vårdutbildningar som inrättas den 1 juli 1982. UHÄ bör således i framtiden inte
vara besvärsinstans för talan mot beslul om tillträde till sädan kommunal
utbildning, där antagning sker cenlrall.

I
besvärsinstansen måste finnas elt utpräglat kunnande om högskolesystemels
ändamål, funktion och organisation samt om del allmänna skolväsendel. Ingående
kännedom om tillträdesreglernas uppbyggnad och om deras samspel med
utbildningsplaneringen måste ocksä finnas. Juridisk sakkunskap - och ev. erfarenhet
som domare - med förmåga till saklig, opartisk, enhetlig och rättssaker
prövning måsle dessulom finnas företrädd i nämnden. För att vinna tilltro som
besvärsinstans måste nämnden och dess föredragande vara frislående från UHÅ.
För alt vara ekonomiskl försvarbar måsle nämnden kunna använda UHÅ:s
kansliresurser. Eftersom prövning av dessa besvärsärenden inte pågår
kontinuerligt utan förekommer blott under vissa perioder av året bör ledamöler
och föredragande inle ha denna syssla som Ijänsl.

Del
bör i delta sammanhang påpekas all den antagningsnämnd som enligt 12 § i
förordningen med (SFS 1976:702) instruktion för UHÄ finns inom ämbetet har lill
uppgift att följa arbetet med antagning till grundläggande högskoleutbildning,
atl behandla frågor av allmän eller principiell karaktär i anslutning fill detla
arbele och att lägga fram de förslag som behövs. Nämnden kan alltså sägas vara
rådgivande och initiativtagande. Enligt 13 § andra stycket åligger det dock
nämnden alt avgöra ärende som överlämnas till den. Enligt uppgift förekommer
det dock inle alt nämnden handlägger enskilda tillträdesärenden som första
instans eller som besvärsinstans.

Frågan
om det är tillräckligt all lalan mol lokal antagningsmyndighets beslut om
tillträde till grundläggande högskoleutbildning skall kunna föras i endast en
instans och spörsmålet om hur en sådan besvärsordning skall utformas bör
övervägas bl.a. med utgångspunkt i förslagen i prop. (1980/ 81: 107) om den
statliga skoladministrationen angående tillsynen av den kommunala
högskoleutbildningen.

Nämnden
föreslås beslå av en ordförande och fem andra ledamöler saml ersättare för
ordföranden och de andra ledamöterna.

Ordföranden
bör vara jurist och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna bör en vara väl
förtrogen med högskolans verksamhel, en vara väl förtrogen med gymnasieskolans
verksamhet, två vara representanter för riksdagspartierna och en vara
företrädare för de studerande.

Vad
som föreslås om ordföranden och de övriga ledamöterna skall gälla även
ersättarna för dem.

Ordföranden
samt övriga ledamöter och ersättare skall utses av regeringen för en tid av
högst tre år.

Prop. 1980/81:184 56

Nämnden
är beslutför när ordförande och minst tre av ledamöterna eller ersättare för
dem är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta förenar
sig om eller, vid lika rösllal, den mening som tjänstgörande ordförande bilräder.

Årendena
föreslås skola avgöras efler föredragning. Föredragande i besvärsnämnden bör ha
betydande erfarenhet av handläggning av förvaltningsärenden och vara väl
insatt i det regelsystem som gäller belräffande fillträde till statlig och
kommunal grundläggande högskoleutbildning. Sysslan att vara föredragande i
besvärsnämnden bör uppdras åt tjänsteman som fömtsätts erhålla tjänstledighet
för de perioder (ca tre månader i samband med varje antagningstillfälle) som
handläggningen i nämnden beräknas pågå.

Förvaltningslagens
bestämmelser om jäv skall tillämpas.

UHÅ
föresläs tillhandahälla nämnden dess kansliresurser.

5
Kostnadsberäkningar

Nämnden
beräknas behöva sammanträda ålminstone fyra gånger per månad under minst tvä
månader inför varje termins början. Detta innebär ca 16 sammanträden per år. Om
besvärsärendena ulgör mellan 800 och 900 per år skulle det betyda att mellan 50
och 60 ärenden skulle avgöras vid varje sammanträde. Antagligen kommer det —
åtminstone till en början -att behövas ett antal extra sammanträden. Man kan
därför ulgå från ell behov av 20 sammanträden per år.

Kostnaderna
för nämndens verksamhet kan med hänsyn härtill beräknas fill ca 60000 kr. per
år.

Alternativkostnad
är egentligen motsvarande kostnader för beredningen av föredragande statsråd
med expedidonschef och kansliråd eller molsvarande närvarande samt
föredragningen vid regeringssammanträdet. De sammanlagda daglönema inklusive lkp.
för statsråd, expeditionschef och kansliråd visar sig vara ungefär lika stora
som kostnaderna för arvoden för en nämnd med fem ledamöter.

Till
föredraganden bör utgår ersättning för de avlöningsförmåner som vederbörande
går miste om när han/hon är tjänstledig från sin anslällning för att fullgöra
uppdraget. Det är rimligt att utgå från atl föredraganden är placerad ungefär i
lönegrad F 20 vilket innebär lön ca 10000 -i- lkp. ca 4000 (= summa 14000-15
000 för månad.) Med utgångspunkt från ca fem månaders tjänstgöring utgör koslnaden
ca 75000. Koslnaden belastar slaten vare sig föredragning sker i
regeringskansliet eller i en besvärsnämnd.

Prop. 1980/81:184 57

Innehållsförteckning

Propositionen
..................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

1
Inledning ......................................................... ... 2

2
Föredragandens överväganden ........................... ... 3

2.1
Direktövergång ............................................ ... 3

2.2
Antagning till utbildningslinje
av den som utlottats två gånger och söker en tredje gång 6

2.3
Särskilt värdefull
arbetslivserfarenhet och poshiv särbehandling av undertepresenterat kön 8

2.4
Högskoleprovet .......................................... ... 9

2.5
Kvotgmppen för sökande med
allmän behörighet genom folkhögskolestudier 9

2.6
Besvär över beslut om tillträde
till högskoleutbildning 10

3
Hemställan .................................................... .. 11

4
Beslut ...................................... ................ .. 12

Bilaga 1 Redovisning
av vissa uppdrag till UHÄ rörande urval lill

grundläggande
högskoleutbildning .............. 13

BUaga 2 PM om
besvärsordningen i tillträdesfrågor . 43

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981