Prop. 1980/81:185

Regeringens proposition

1980/81:185

om proportionella val tiil statliga nämnder m. m.;

beslutad den 9 april 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

KARL BOO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om proporlionelll val av ledamöler
och suppleanter i sådana statliga och liknande organ som helt eller delvis
utses av kommunfullmäktige eller landsting. För de fall där bestämmelser om
proportionellt val saknas föreslås, med några undantag, all sådana införs.
Vidare föreslås alt bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att en grupp
av suppleanter kan utses för ledamöterna i stället för som nu en personlig
suppleant för varje ledamot. Ändringarna avses träda i kraft den I januari 1983
eller i vissa fall den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 23 § kommunallagen
(1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 23 § Val av styrelse, annan nämnd och beredning saml
av revisorer och revisorssuppleanter som avses i 5 kap. 1 § skall vara
proportionellt, om det begäres av minsl så många ledamöter som motsvarar den
kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valel avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas lill närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proporfionellt valsätt vid val
inom landsting, kommunfullmäktige m. m. I Stockholms kommun gäller ej
bestämmelserna om proportionellt val beträffande nämnd som avses i 3 kap. 13 §
andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller också när fullmäktige
skall välja ledamöter och suppleanter i styrelse för aktiebolag, ekonomisk
förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning
av sådan styrelses förvaltning.

Om fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i vissa
statliga styrelser och andra organ finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i
länsstyrelses

styrelse

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:891) om val av
ledamöter i länsstyrelses styrelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelses styrelse består, ut- Länsstyrelses styrelse består, ut

över ordföranden, av 14 ledamöter, över ordföranden, av 14 ledamöter,

som utses genom val. Valet förrättas som utses genom val. Valet förrättas

av landstingei eller, om i länet finns av landstinget. Om det i länet finns

kommun som ej ingår i landstings- enkommunsom ej ingår i landstings-

Prop. 1980/81:185 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommun, av landstinget och kom- kommunen, skall valet
förrättas av

munfullmäktige med den fördelning landstingei och kommunfullmäktige

dem emellan som regeringen be- med den fördelning dem emellan

stämmer efler befolkningstalen. I som regeringen bestämmer efter

Gotlands län/örrdfMi valet av kom- befolkningstalen. I Gotlands län

munfullmäklige i Gollands kom- skall valet förrättas av kommun

mun. För varje ledamot utses en fullmäktige i Gotlands kommun. För

suppleant. Yllerligare föreskrifter de ledamöter som har valts av lands-

om val av ledamöler och suppleanler tinget eller kommunfullmäktige skall

meddelas av regeringen. lika många suppleanler väljas. Yller-

ligare föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter
meddelas av regeringen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av suppleanler tillämpas dock dessförinnan vid val som
avser tid efter utgången av år 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med
polismyndighet m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:509) om vad
som avses med polismyndighet m. m. dels att i 2 § ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen", dels atl 1 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Med polismyndighet avses polisstyrelsen i distriktet,
om ej annat följer av lag eller annan författning.

Polisstyrelsen beslår av polischefen och det antal valda
ledamöter, minst sex och högst åtta, som länsstyrelsen bestämmer.

Ledamöterna ulom polischefen skall väljas av landstingei.
Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingär i landstingskommunen, skall
valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan
dem som länsstyrelsen

Nuvarande
lydelse

Närmare föreskrifter om polisstyrelse meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Genom sådan föreskrift får befogenhet
alt besluta i fråga om frihetsberövande tilläggas endasi högre polisbefäl.

Föreslagen
lydelse

beslämmer efter befolkningstalen. I Visby polisdistrikt skaU
valel förrättas av kommunfullmäktige i Gollands kommun. För de ledamöler som
har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall lika många suppleanter
väljas.

Närmare föreskrifter om polisstyrelsen meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Genomsådana
föreskrifter får endast högre polisbefäl ges befogenhet alt beslula i fråga om
frihetsberövanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av suppleanter tillämpas dock dessförinnan vid val som
avser lid efler utgången av år 1982.

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 7, 8 och 9 §§ samt 61 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

7 § 2

Antalet
valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minsl fem och högst åtta. Antalet
ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall
väljas av skilda organ, av länsstyrelsen.

För
varje vald ledamot skall väljas en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet
omedelbart under-

För de
valda ledamöterna skall lika många suppleanter väljas. Om suppleanterna inte
väljs proportioneUt, skaU vid valet även den ordning bestämmas i vilken de
skall kallas till tjänstgöring.

Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart
underrätta

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senasle lydelse 1978:316.

Nuvarande lydelse

rätta länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de
valda.

Föreslagen
lydelse

länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda
om utgången av valet.

8 §3

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk
medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är
myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio är. Den som väljs till
ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt
taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingär
i distriktet.

Till ledamöter och suppleanler Till ledamöter och
suppleanter

skall utses personer som har insikt i bör utses personer som har insikt i de

de beskaltningsfrågor som ankom- beskattningsfrågor som ankommer

mer på taxeringsnämnden. på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt
hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.
Talan mot taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsstyrelsen.

9§'' Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda
uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådanl
uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller
behörig, förfaller uppdraget.

Förordnande som ordförande i taxeringsnämnd får återkallas
när synnerliga skäl föreligger.

När ledighet uppkommer utses ny Om en ledamot som har utsetts vid

ledamot
eller suppleant för den tid proportionellt val avgår under tjänst-

som återstår. göringstiden, inträder en
suppleant,

enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts
vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om en
ledamot eller suppleant som inte har utsetts vid proportionellt val avgär,
utses en ny ledamot eller suppleant för återstoden av tjänstgöringstiden.

3 Senaste lydelse 1978:316. * Senasle lydelse 1978:316.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Är
ordförande i taxeringsnämnd förhindrad alt leda sammanträde med nämnden,
förordnar länsstyrelsen, om det behövs, annan all vara ordförande för den tid
hindret varar.

61

/ wo/".'Taxeringsnämnden sammanträder på lid och
plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar
suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdet för årets taxering
kallas även suppleanterna. Ar ledamot förhindrad att komma till sammanträde,
skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och även underrätta
ordföranden härom. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall i god
tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Skattskyldig skall
underrättas om tid och plats för sammanträde vid vdket redovisning skall lämnas
för taxeringsrevision som har verkställts hos honom.

Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen.

/ mom. Taxeringsnämnden sammanträder på tid och plats,
som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar
suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdel för årets taxering
kallas även suppleanterna. Om en ledamot är förhindrad att komma till etl
sammanträde, skall han i sitt ställe kalla en suppleant enligt den ordning
mellan suppleanterna som har bestämls vid valet samt underrätta ordföranden.
Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om
lid och plats för sammanträdena. Om taxeringsrevision har gjorts hos en skatlskyldig
skall den skatlskyldige underrättas om tid och plats för del sammanträde vid vdket
revisionen redovisas.

Vid sammanträdena skaU protokoll föras enligl de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av suppleanler tillämpas dock dessförinnan vid val som
avser lid efter utgången av år 1982.

5 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs atl 17 kap. 8, 10 och 12 §§ samt 20
kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha nedan angivna lydelse.

5 Senaste lydelse 1978:316.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

17 kap. 8§ Antalet valda ledamöter i
fastighetstaxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter
bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda
organ, av länsstyrelsen.

För varje vald ledamot skall väljas För de valda ledamöterna skall

en
suppleant. väljas lika många suppleanter. Om

Om
utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta
länsstyrelsen, fasfighetstax-eringsnämndens ordförande och de valda.

suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet
även den ordning bestämmas i vdken de skall kallas till tjänstgöring.

Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart
underrätta länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda
om utgången av valet.

10 §

Valbar till ledamot eller suppleant i fasfighetslaxeringsnämnd
är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till
ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller
delvis ingår i fastighetstaxeringsdistriktet.

Till
ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de
fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på fastighetstaxeringsnämnden.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som
har insikt i de fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på
fastighetstaxerings-nämnden.

Den som
har fyllt sexfio år eller uppger annat giUigt hinder är ej skyldig att mottaga
uppdrag som ledamot eller suppleant.

12 § Den som har fyllt sexfio år har rätt atl frånträda
uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant
uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant alt vara valbar eller
behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer utses ny Om en ledamot som har utsetts vid

ledamot eller suppleant för den tid proportioneUt val
avgår under tjänsl-

som återstår. göringstiden, inträder en
suppleant,

enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts
vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Ijänstgöringsliden.
Om en ledamot eller suppleant som inle har utsetts vid proportioneUt val avgår,
utses en ny ledamot eller suppleant för återstoden av tjänstgöringstiden.

20 kap.

2§

y4r
ledamot förhindrad all komma lill sammanträde, skall han i sill ställe kalla
sin suppleant och även underrätta ordföranden härom.

Om en
ledamot är förhindrad att komma fill ett sammanträde, skall han i sitt ställe
kalla en suppleant enligl den ordning mellan suppleanterna som har bestämts
vid valel samt underräua ordföranden.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av suppleanter tillämpas dock dessförinnan vid val som
avser tid efter utgången av år 1982.

6 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 18 kap. 7,8,10,20 och 24 i allmän försäkring' skall ha nedan
angivna lydelse.

i lagen (1962:381) om

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

18 kap. 7§

Styrelse för allmän försäkringskassa består av ordförande
och vice ordförande som utses av regeringen samt fyra ledamöter som utses av
landstinget eller, där fråga är om kassa vars verksamhetsområde utgöres av
kommun, av kommunfullmäkfige. Hämtöver få i styrelsearbetet deltaga två
personalföreträdare. I fråga om dessa äger lagen (1976:230) om rätt för
arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i
styrelse eller annat organ vid statlig myndighet motsvarande tillämpning. I
styrelsen för Stockholms läns allmänna försäkringskassa utser landstinget sex ledamöler.

Personalföreträdare är ledamot i den omfattning som
framgår av särskilda bestämmelser.

Lagen omtryckt 1977:630.

Nuvarande
lydelse

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses
en suppleant.

Föreslagen
lydelse

För ledamöterna, utom ordföranden och vice ordföranden,
utses lika många suppleanler.

Landstingels
och kommunfullmäktiges val av ledamöler eller suppleanler skall vara
proportionellt, om det begärs av minsl så många ledamöter i landstinget eller kommunfull-mäktige
som motsvarar den kvot, vilken erhålls om anlalel närvarande ledamöter delas
med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet
tal, skall den avrundas till närmasl högre hela tal. Om förfarandet vid sådanl
proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportioneUt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. Om suppleanterna inte
väljs proportionellt, skaU vid valet även den ordning bestämmas i vilken de
skall kallas till tjänstgöring.

8 §2

Styrelseledamöter
utses, om inte regeringen föreskriver annat, för en tid av tre år, räknal från
och med den 1 juli årel efter det år då val i hela riket fill landsting och
kommunfullmäktige har ägt rum.

En
styrelseledamot kan skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett
honom.

Avgår
en styrelseledamot innan den tid, för vilken han blivtt utsedd gått till ända,
skall för den återstående tiden utses en ny ledamot i den ordning, vari den
avgångne ledamoten blivit utsedd.

Om en
styrelseledamot som har utsetts vid proportioneUt val avgår under
tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan
suppleanterna som har bestämls vid valet, i ledamotens ställe för återstoden
av tjänstgöringstiden. Om en annan ledamot avgår, utses en ny ledamot för
återstoden av tjänstgöringstiden.

2 Som nuvarande lydelse har angetts lydelsen enligt prop.
(1980/81:135) om former för styrning av försäkringskassornas
förvaltningsuppgifter, m. m.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

10 i

Till
styrelsesammanträde skola samtliga ledamöter kallas. Är styrelseledamot
förhindrad atl tjänstgöra, skall till tjänstgöring i första hand inkallas den
för honom utsedde suppleanten. Suppleant må även eljest närvara vid
styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.
Den i 12 § första stycket omförmälde direktören äger dellaga i styrelsens
sammanträden men ej i dess beslul.

Till styrelsens sammanträden skall samtliga ledamöter
kallas. Om en styrelseledamot är förhindrad att tjänstgöra vid ett sammanträde,
skall en suppleant kallas i hans ställe enligt den bestämda ordningen mellan
suppleanterna. Suppleanterna får även (■ övrigt närvara vid styrelsens
sammanträden. De skall allfid underrättas om tiden för sammanträdena. Den
direktör som avses i 12 § första stycket/år deltaga i styrelsens sammanträden
men ej i dess beslut. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden
föres ordet av den

som de vid
sammanträdet närvarande utse.

Styrelsen är beslutför, då minst hälften av de ledamöter
som äger deltaga i

avgörandet är närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller
den mening, om

vilken de
flesta röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening som

biträdes av den som för ordet. Vid styrelsens sammanträden
skall föras protokoll. Har ledamot, som

deltagit i ärendes behandling, från styrelsens beslul
avvikande mening, skall

denna
antecknas lill prolokollel.

201

Frågor om förfidspension, med undantag av ärenden som
avses i 7 kap. 1 § andra stycket, saml om handikappersättning och vårdbidrag
avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta
ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för ordet i
delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket
utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava
särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om
kassans verksamhetsområde utgöres

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som
avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag
avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, som består av åtta
ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans styrelse, som också är ordförande i delegafionen,
vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare,
två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skall ha särskild
erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget valda ledamöter. Om
kassans verksam-

Nuvarande lydelse

av kommun, av kommunfuUmäktige utsedda ledamöter. Då skål äro
därtUl må regeringen ulse särskild ordförande och vice ordförande i pen-sionsdelegalion.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses
en suppleant. Regeringen må föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsverket
utsedda läkarna skola utses två suppleanter.

I allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande
finnas flera pensionsdelegalioner.

Föreslagen lydelse

hetsområde utgörs av en kommun, skall två ledamöter väljas
av kommunfullmäktige i stället för av landstinget. När det finns skäl lill
det får regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i en pensionsdelegation.

För var
och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skallen suppleant
utses. Regeringen får föreskriva att två suppleanler skall utses för var och en
av de läkare, som har utsetts av riksförsäkringsverket. För de ledamöler som
har valts av landstinget eller kommunfuUmäktige skall lika många suppleanter
väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter
eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skaU tillämpas vid
landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i
pensionsdelegation.

I allmän försäkringskassa får med regeringens medgivande
finnas flera pensionsdelegationer.

24 §

Försäkringsnämnd
skall beslå av minsl fem och högsl sju av kommunen utsedda ledamöter. Består
nämndens verksamhetsområde av flera kommuner, bestämmer dock
riksförsäkringsverket antalet ledamöter och huru många ledamöter som skola
utses av varje kommun. För varje ledamot utses en suppleant. Nämnden utser inom
sig ordförande och vice ordförande.

Försäkringsnämnden skall beslå av minsl fem och högst sju ledamöler,
som väljs av kommunfullmäktige. Om nämndens verksamhetsområde består av flera
kommuner, bestämmer dock riksförsäkringsverket antalet ledamöler och hur mänga
ledamöter som skall utses av varje kommun. För ledamöterna väljs lika många
suppleanter. Nämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Nuvarande lydelse

Vad i 8-10 §§ är stadgat med avseende på styrelse skall
äga molsvarande ttllämpning med avseende på försäkringsnämnd. Beslutanderätten
i vissa ärenden, vdkas prövning ankommer på försäkringsnämnd, får enligl
särskilda bestämmelser utövas av nämndens ordförande.

Föredragning inför försäkringsnämnd verkslälles av den
som den allmänna försäkringskassans styrelse utser därtUl.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter
eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skaU tillämpas vid
valet av ledamöter eller suppleanter / försäkringsnämnd.

Bestämmelserna i 8-10 §§ om styrelse skall tillämpas på
försäkringsnämnd. Beslutanderätten i vissa ärenden, .yow skall prövas av
försäkringsnämnd, får enligt särskilda bestämmelser utövas av nämndens
ordförande.

Ärenden föredras för försäkringsnämnden av den som den
allmänna försäkringskassans styrelse utser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i styrelse för allmän
försäkringskassa, pensionsdelegation och försäkringsnämnd tillämpas dock
dessförinnan vid val som avser lid efter utgången av år 1982.

7 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom
föreskrivs att 22 § skollagen (1962:319)' skall ha nedan angivna lydelse.

22 § 2

Nuvarande
lydelse

Länsskolnämnd utgöres av nio ledamöter, som äro bosatta
inom länel och som utses för tre år, räknade från och med den 1 januari året
efter det, då allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige ägt rum. Av
ledamöterna utses två

1 Lagen omtryckt 1970:1026.

2 Senaste lydelse 1975:159.

Föreslagen
lydelse

Länsskolnämnden utgörs av nio ledamöter, som utses för tre
år, räknat från och med den 1 januari året efter det, då val ( hela riket tid
landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. Av ledamöterna skall två utses av
regeringen, varav en

Nuvarande
lydelse

av regeringen, varav en bland företrädare för
arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av
skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och fem av landstinget. I Gollands län
utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län
kommun, .som icke tillhör landstingskommun, utses tre ledamöter av landstingei
och två ledamöter av kommunfullmäktige.

De ledamöter, vdka icke utses av regeringen, skola fylla
av regeringen angivna viUkor.

För varje ledamot utses i samma ordning som ledamoten en
suppleant.

Föreslagen lydelse

bland företrädare för arbetsgivare och en bland
företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen och en
av länsstyrelsen. Fem ledamöter skad väljas av landstinget. I Gollands län skaU
fem ledamöler ui.ses av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat
län kommun, som ej tillhör landstingskommun, skaU tre ledamöler utses av
landstinget och två ledamöler av kommunfullmäktige.

För var
och en av de ledamöler som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och
länsstyrelsen skall en suppleant utses. För de ledamöter som väljs av
landstinget eller kommunfullmäktige skall Uka många suppleanter väljas.
Suppleanterna skall utses för samma tid som ledamöterna.

Ledamöterna
och suppleanterna skall vara bosatta inom länel. Om villkor i övrigt gäller vad
regeringen föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter tillämpas dock dessförinnan
vid val som avser lid efler utgången av år 1982.

8 Förslag till

Lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och
skogsvårdsstyrelserna

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I varje län skall del finnas en lantbruksnämnd och en
skogsvårdsstyrelse.

Prop. 1980/81:185 14

2 § Lantbruksnämnden skall beslå av nio ledamöler.
Fyra ledamöter och en

suppleant för var och en av dem skall utses a v regeringen. Fy ra ledamöler och

lika många suppleanter skall väljas av landstinget eller, i Gotlands län, av

kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Lantbruksdirektören är självskri

ven ledamot i nämnden.

Inom var och en av lantbruksnämnderna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län skall del finnas en rennäringsdelegation.
Landstinget skall välja en ledamot i delegationen och en suppleant för denne
ledamot.

3 § Skogsvårdsstyrelsen skall bestå av sju ledamöler.
Tre ledamöter och en

suppleant för var och en av dem skall utses av regeringen. Tre ledamöter och

lika mänga suppleanter skall väljas av landstinget eller, i Gotlands län, av

kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Länsjägmästaren är självskriven

ledamot i styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om utseende av ledamöter och suppleanter i lantbruksnämnderna, rennärings-delegafionerna
och skogsvårdsstyrelserna tillämpas dock dessförinnan vid val som avser tid
efter utgången av år 1982.

9 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att i väglagen (1971:948) skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9a§

/ varje län skall det finnas en länsvägnämnd.

Nämnden skall bestå av sju ledamöter, som väljs av landstingei.
Om det i länet finns en kommun, som inte ingår i landstingskommunen, förrättas
valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som
regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gollands lån skall valet
förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För ledamöterna väljs lika
många suppleanter.

Prop.
1980/81:185 15

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter tillämpas dock dessförinnan
vid val som avser lid efter utgången av år 1982.

10 Förslag till

Lag
om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen
(1973:349)' dels att 1 kap. 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6§

Studiestödet handhas av statliga Studiestödet
handhas av slatliga

myndigheter, däribland centrala stu- myndigheler,
däribland centrala diestödsnämnden och studiemedels- sludiestödsnämnden, sludiemedelsnämnderna,
saml av skolstyrelser- nämnderna och vuxenutbildnings-na, landstingskommunernas
utbild- nämnderna, samt av skolstyrelser-ningsnämnder och läroanstalterna. na,
landstingskommunernas utbildningsnämnder och läroanstalterna. Kommun kan
föreskriva att fråga om studiestöd som ankommer på skolstyrelsen skall
handläggas av annan kommunal nämnd. Molsvarande rätt tillkommer
landstingskommun.

Allmän försäkringskassa skall beräkna storleken av timstudiestöd,
dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd samt betala ut sådana stöd.

6a §

/ varje län skall det finnas en vuxenutbildningsnämnd.

Vuxenutbildningsnämnden skall bestå av ordförande och åtta
andra ledamöter. Fem ledamöter skall utses av regeringen. Fyra ledamöter skall
väljas av landstinget. Om det i länet finns en kommun som inte ingår i
landstingskommunen, skaU valet förrättas av landstinget och kommunfuUmäktige
med den fördelning mellan dem som regeringen bestämmer

' Lagen omtryckt 1975:359.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

efter befolkningstalen. I Gollands län skall valel
förrättas av kommunfullmäktige i Gollands kommun.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya
bestämmelserna om utseende av ledamöler i vuxenutbildningsnämnd lillämpas dock
dessförinnan vid val som avser lid efter utgången av år 1982.

11 Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom
föreskrivs aU 32 § högskolelagen (1977:218) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

32 §

skaU
lika många suppleanter väljas.

Kommun kan i samråd med landsfingskommunen besluta att
landstingskommunen skall fullgöra kommunens skyldighet enligt första
stycket.

Val av
ledamöter skall vara pro- Val a\ ledamöter eller suppleanter portionelll, om
det begäres av minst skall vara proportionellt, om det

De ledamöter i slyrelsen för högskoleenhet som skall vara
företrädare för allmänna inlressen skall väljas av den eller de kommuner och landsfingskommuner
till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Hur många av dessa ledamöter
som skall väljas av varje kommun eller landstingskommun bestämmes av regionslyrelsen.
I ärendei skall regionstyrelsen samråda med den eller de kommuner och
landstingskommuner som beröres.

så många väljande som motsvarar det tal vilkel erhålles om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns särskilda föreskrifter

De ledamöler i styrelsen för en högskoleenhet som skall
vara företrädare för allmänna inlressen skall väljas av den eller de kommuner
och landstingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Hur
många av dessa ledamöler som skall väljas av varje kommun eller
landstingskommun bestäms av regionslyrelsen. I ärendet skall regionstyrelsen
samråda med den eller de kommuner och landstingskommuner som berörs. För
ledamöterna

begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal
vilket erhålls om samtliga väljandes anlal delas med det antal personer som valel
avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal skall den avrundas lill närmast
högre hela tal. Om förfaran-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I fråga om styrelsen för högskoleenheten inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde gäller föreskrifter som regeringen
meddelar i stället för första-tredje styckena i denna paragraf.

det vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i
lagen (1955:138) om proportioneUt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid
valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

I fråga om styrelsen för högskoleenheten inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde gäller föreskrifter som regeringen
meddelar i stället för första-fjärde styckena i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. De nya
bestämmelserna om val av suppleanler i styrelse för högskoleenhet tillämpas
dock dessförinnan vid val som avser tid efter utgången av juni 1983.

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 18

Uldrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-09

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden
Bohman, Mogård, Dahlgren, Äsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson,
Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Eliasson

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om proportionella val till statliga nämnder m.
m.

1 Inledning

Med proportionellt val avses att valet sker så att varje parfi
blir representerat i det organ valet avser i förhållande lill sin styrka i den
beslutande församlingen. Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting
skall i allmänhet ske proportionellt, om del begärs av en på visst sätl beräknad
minoritet. En sädan möjlighet till proportionellt val finns i fråga om
kommunala och landslingskommunala nämnder, beredningar och revisorer samt
styrelser och revisorer i kommunala och landslingskommunala bolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser. Möjlighet alt välja proportionellt finns även när
kommunfullmäktige och landsting utser nämndemän samt ledamöter i vissa
regionala och lokala statliga nämnder och

styrelser m. m. Rätten till proportionellt val har
särskilt under senare år

i utvidgats
till flera områden. Fortfarande saknas dock i fråga om en del

statliga nämnder och styrelser m. rn. möjlighet att få
till stånd proportionellt

val.

I mofion 1976/77:1001 hemställdes atl riksdagen hos
regeringen skulle begära utredning och förslag om rätt till proportionellt val
när kommunfullmäktige och landsting utser ledamöter i statliga nämnder och
styrelser m. m. I sitt betänkande (KU 1977/78:6) med anledning av motionen fann
konstitutionsutskottet det naturligt att en rätt till proportioneUt val också
skulle finnas i de fall då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i
styrelser och nämnder av statlig karaktär. På utskottets hemställan biföll
riksdagen motionen (rskr 1977/78:1).

För ledamöterna i de regionala och lokala statliga nämnderna
och styrelserna skall i regel utses suppleanter. Bestämmelserna om utseende av

Prop. 1980/81:185 19

suppleanter innebär ofta att det för varje ledamot skall
utses en personlig suppleant. Suppleanterna för ledamöter i kommunala nämnder
är däremot inte personUga.

I motion 1978/79:1692 hemställdes all riksdagen hos
regeringen skulle begära förslag till sådana bestämmelser beträffande
suppleanternas tjänstgöring i länsstyrelses styrelse att den vid valtillfället
förutsatta proportionella fördelningen av platserna i styrelsen kan behällas
även när en personlig suppleant är förhindrad att tjänstgöra för ledamoten. Konsiitulionsuiskotlet
anförde i sitt betänkande med anledning av motionen (KU 1979/80:8) alt utskottet
ansåg det önskvärt att den sammansättning av länsstyrelses styrelse med
avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars representation som kommit till
uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt behålls vid
ledamots frånvaro. Utskottet ansåg därför alt del fanns skäl alt se över
reglerna om valet av suppleanter och deras inträde i länsstyrelses styrelse.
Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr 1979/80:9).

Inom kommundepartementet har upprättats promemorian
Proportionella val till statliga nämnder m. m. (Ds Kn 1980:4). I promemorian
föreslås att bestämmelser om proportionellt val av ledamöter och suppleanler i
sådana statliga och liknande organ som hell eller delvis utses av
kommunfullmäktige eller landsting införs i de flesta fall där sädana saknas.
Vidare föreslås att bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att en grupp
av suppleanter kan utses för ledamöterna i stället för en personlig suppleant
för varje ledamot. Promemorian bör i den del den innehåller en redogörelse för
nuvarande ordning samt upptar överväganden och förslag fogas lill
regeringsprotokollet i detta ärende som bilagal.

Promemorian har remissbehandlats. En inom kommundepartementet
upprättad sammanställning över remissinstanser och remissyttranden bör fogas
till regeringsprotokollet i detta ärencje som bilaga 2.

i

2 Allmän motivering

2.1 Ledamöter

2.1.1 ProportioneUt val

Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting skall
i allmänhet ske proporfionellt, om det begärs av en på visst sätl beräknad
minoritet. En sådan möjlighet till proportionellt val finns i fråga om
kommunala och landstingskommunala nämnder, beredningar och revisorer samt
styrelser och revisorer i kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser. Bestämmelser härom finns i 2 kap. 23 § kommunallagen
(1977:179). Denna bestämmelse är så konstruerad att varje grupp som skulle bli
representerad vid en proporfionell fördelning av de mandat som valet avser kan
få till stånd ett proportionellt val. Om förfarandet vid ett

Prop.
1980/81:185 20

sådanl proportionellt val finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proporlionelll valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.
m. (ändrad senast 1979:416).

Kommunfullmäktige och landsting fungerar som
valkorporationer vid val av ledamöter i vissa statliga organ och i vissa
speciella organ som inte ingår i vare sig den statliga eller den kommunala
förvaltningsorganisationen. I vissa men inte i alla fall finns en möjlighet att
få till stånd proportionellt val. Möjligheter att få till stånd proportionellt
val finns i fråga om nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, hovrätt, länsrätt,
kammarräti och försäkringsrätt samt ledamöter i länsstyrelses styrelse,
polisstyrelse, taxeringsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, styrelse för
högskoleenhet samt huvudmän i sparbank. Möjligheter att få till stånd
proportionellt val saknas i fråga om jurymän i tryckfrihetsmål, ledamöler i
allmän försäkringskassas styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation,
försäkringsnämnd, inskrivningsnämnd för värnpliktiga, beslutsnämnd för
psykiskt utvecklingsstörda, länsskolnämnd, vuxenulbildningsnämnd, skogsvårdsslyrelse,
lantbruksnämnd, länsvägnämnd och länsnykterhetsnämnd.

I departementspromemorian föreslås att kommunfullmäkUges
och landsfings val av ledamöter i regionala och lokala statliga nämnder m. m.
skall kunna ske proportionellt också i de fall där delta! f. n. inte är
möjligt. Undantag görs för jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöler i länsnykterhetsnämnd.
När det gäller jurymän i tryckfrihetsmål hänvisas till atl frågan övervägs av
yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10). Undanlaget för ledamöter i länsnykterhetsnämnd
motiveras av all länsnyklerhetsnämnderna enligt riksdagens beslul med anledning
av prop. 1979/80:1 om socialtjänsten avskaffas vid utgången av år 1981 (SoU
1979/80:44, rskr 1979/80:385).

Till slöd för förslaget anförs i promemorian alt det från
demokratisk synpunkt får anses värdefullt att garantier skapas för atl
politiskt valda organ får en allsidig sammansättning. Bestämmelser om
proportionellt valsätt har en funktion att fylla i detta sammanhang genom att
de utgör en yttersta garanti för att minoritetspartiers inflytande säkerställs.
Även om den proportionella valmetoden i praktiken sällan tillämpas har, enligt
vad som uttalas i promemorian, bestämmelserna om proporfionellt val ändå en
viktig uppgift genom att de utgör en grund för de överenskommelser som
partierna träffar om hur mandaten skall fördelas. Enligt promemorian behöver
man inte befara alt möjligheten att använda det proportionella valsättet skall
leda till en olämplig politisering av valen.

I promemorian påpekas att vissa ledamöter i några av de
aktuella organen utses av andra myndigheter än kommunfullmäktige och landsting.
Dessa organs verksamhel rör samhällsområden där del finns behov av representation
från andra områden än det kommunala eller landstingskommunala. Den
omständigheten att det inte går atl uppnå fullständig proportionalitet gör det
dock, enligt vad som framhålls i promemorian, inte mindre angeläget att ändra
bestämmelserna så att proportionalitet skall kunna uppnås så långt

Prop.
1980/81:185 21

detta är möjligt.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker förslagel om
att kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter i regionala och lokala
statliga nämnder m.m. skall kunna ske proportionellt i de fall där delta f. n. inle
är möjligt. Flertalet remissinstanser instämmer i allt väsentligt i vad som har
anförts i promemorian till stöd för förslagel. Sålunda delar riksskatteverket
(RSV) uppfattningen atl bestämmelser om proportionellt valsätt har en viktig
funktion att fylla när det gäller atl skapa garantier för atl politiskt valda
organ får en allsidig sammansättning. RSV finner det naturligt att rätl till
proportionellt val också skall finnas i de fall då kommunfullmäktige eller
landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär.
Länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska kommunförbundel redovisar liknande
synpunkter och framhåller dessutom att bestämmelser om proporfionellt valsätt
utgör en yttersta garanti för att minorilelspartiers inflytande säkerställs.
Kommunaldemokratiska kommittén instämmer i förslaget om en utökning av det
proportionella valsättet till alla statliga nämnder m. m. Kommittén påpekar emellerfid
att konstitutionsutskottet har uppmärksammat svårigheten alt uppnå full proportionalitet
i de valda organen, när dessa inle utses av en och samma valkorporation.
Synpunkten har betydelse när kommunala församlingar utser bara ett mindre anlal
ledamöter, såsom pensionsdelegation, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd,
vuxenutbildningsnämnd och civil ledamot i inskrivningsnämnd. Denna svårighet
är dock enligt kommittén inget hinder mot reformen som sådan. Betydelsen av all
möjligheten till proportionellt val står öppen varierar från fall till fall
noteras också av Landstingsförbundet. Förbundet anser att det kan finnas
anledning att beakta delta vid den fortsatta beredningen av
departementspromemorian. Enligt förbundet behöver det emellertid inte i och
för sig hindra atl förslagen genomförs i befintligt skick.

Elt fåtal remissinstanser är kritiska mot förslaget i
denna del. Kritiken gäller val av ledamöter till vissa nämnder eller styrelser.
Sålunda avstyrker lantbruksnämnden i Hallands län förslagel om proportionella
val av de ledamöler i lantbruksnämnden som utses av landstinget. Nämnden
framhåller atl den har svårt att finna några bärande motiv för de föreslagna
ändringarna, i vart fall om inte samfliga ledamöter väljs av landsfinget.
Nämnden anser att huvudvikten bör läggas vid att de ledamöter som utses dels
representerar de olika delarna av länet, dels är någorlunda väl insalta i
länets jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring m. m. Enligt nämnden borde
ledamöterna utses efter någon form av samråd mellan landsting och regering. När
det gäller förslaget om val av ledamöter i allmän försäkringskassas styrelse
och allmän försäkringskassas pensionsdelegafion är Försäkringskasseförbundet
och Blekinge läns allmänna försäkringskassa kritiska. Försäkringskasseförbundet
delar visserligen uppfattningen atl ett minoritetsskydd bör säkerställas i
lagstiftningen, men föreslår att inga ändringar nu görs i reglerna för val till
kassornas organ. Förbundet pekar på att den föreslagna

Prop.
1980/81:185 22

i.iöiligheten att kräva proportionella val gäller endast
hälften av de röstberättigade i styrelsen och två av de åtta ledamöterna i
varje pensionsdelegation. Vidare pekar förbundet på en mellan förbundet och
riksförsäkringsverket gemensam ulredning, den s. k. RFV-FKF-ulredningen, som i
en delrapport har föreslagit bl. a. en delvis ändrad organisation för och arbelfördelning
mellan kassornas organ. Förbundet anser alt regering och riksdag bör få
möjlighet atl pröva utredningens förslag och förslagen i
departementspromemorian i ett sammanhang. Även Blekinge läns allmänna
försäkringskassa anser att anledning saknas att nu förändra valsättet. Om en
förändring av valsättet skall ske bör enligl kassans mening en tolal diskussion
av valkorporationen komma till stånd. När del gäller beslulsnämnd för psykiskt ulvecklingsstörda
har socialstyrelsen i princip inle någol att invända mol att ledamöterna väljs
på det sätl som har föreslagils i promemorian. Socialstyrelsen påpekar
emellertid alt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda (ändrad senasl 1980:994) ses över genom omsorgskommittén (S
1977:12). Kommitténs arbete berör bl. a. beslutsnämndernas verksamhet. Elt
förslag kommer alt läggas fram under år 1981. Socialstyrelsen anser mot
bakgrund härav atl del föreligger skäl atl avvakla utredningsarbetet innan
ställning las till de nu akluella ändringarna i lagen.

För egen del viU jag anföra följande.

Genom den nya kommunallagen (1977:179, ändrad senast
1981:165) har sketl en avsevärd utvidgning av rätten till proportionellt val i
kommunfullmäktige och landsting. Denna räU är numera föreskriven för valen
till samlliga kommunala och landstingskommunala nämnder och beredningar. Även
när kommunfullmäktige och landsting utser styrelseledamöter och revisorer i
företag som ägs av en kommun eller landstingskommun skall enligt 2 kap. 23 §
kommunallagen den proportionella valmetoden kunna användas. Rätten fill proporfionellt
val föreligger också i flera fall då kommunfullmäktige eller landsting utser
ledamöter i styrelser och nämnder av StatUg karaktär.

Från allmänt demokratiska synpunkter är det angeläget att polUiskl
valda organ får en så allsidig sammansättning som möjligt. I de fall där en
rätt till proportionellt val inte föreligger är det teoretiskt möjligt för ett majoritets-parfi
a« ta alla mandat i en viss poUfiskt vald nämnd eller styrelse. Bestämmelser om
proportionellt val utgör därför en yttersta garanti för att de mindre
partiernas inflytande säkerställs. Även om den formella möjligheten Ull ett
proportionellt val sällan utnyttjas, ulgör rätten härtill en viktig grund för
de överenskommelser som de politiska partierna sinsemellan träffar om hur
mandaten skall fördelas. I likhet med promemorieförslaget och de allra flesta
remissinstanserna anser jag därför i princip att del bör införas en möjlighet
till ett proportionellt valsätt i de fall där delta f. n. inte är möjligt. Jag
återkommer i det följande lill några fall där denna möjlighet f. n. inte bör
införas.

Prop. 1980/81:185 23

1 några av de nu aktuella organen utses vissa ledamöter av
andra myndigheter än kommunfullmäktige och landsting. Det gäller allmän
försäkringskassas styrelse och pensionsdelegation, inskrivningsnämnd för
värnpliktiga, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd, länsskolnämnd saml
vuxenutbildningsnämnd. I dessa organ gär det inte atl uppnå fullständig proportionalitet.
Dessa förhållanden har också särskilt uppmärksammats av några remissinstanser.
En del av dessa har avstyrkt förslagel när det gäller dels lantbruksnämnderna,
dels de allmänna försäkringskassornas organ.

Liksom de allra flesta remissinstanserna delar jag den
uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian, nämligen att den
omständigheten att det inte går att uppnå fullständig proportionalitet inte gör
det mindre angelägel all ändra bestämmelserna så atl proportionalitet skall
kunna uppnås så långt della är möjligt. Enligt min mening är det dessulom
angeläget alt man skapar så enhetliga regler som möjligt för kommunala val av
ledamöter i olika styrelser och nämnder av statlig karaktär och att bestämmelserna
härom anpassas till vad som gäller för kommunfullmäktiges och landstings val av
egna nämnder och styrelser. Jag anser alltså att en möjlighet till proportionellt
val bör föreligga även i de fall när kommunfullmäkfige och landstinget inte
utser samlliga ledamöler.

I detta sammanhang vill jag något beröra frågan om
fyllnadsval efter en ledamot eller suppleant som avgår. Om en ledamot eller en
suppleant som har utsetts genom majoritetsval avgår får fyllnadsval förrättas.
Om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår inträder en
suppleant i ledamotens ställe. Om en suppleant som har utsetts genom proporfionellt
val avgår får inte någon ny suppleant utses. Om en ledamot som har utsetts
genom proportionellt val avgår under mandatperioden och det inte längre finns
några suppleanter skulle detta leda till att platsen får stå obesatt. Detta kan
tänkas inträffa i de fall landstinget eller kommunfullmäktige utser endast ell
mindre anlal ledamöler och suppleanler, såsom i pensionsdelegation. I elt
rättsfall (regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61) har fullmäktige emellertid
ansetts befogade att förrätta nya val av suppleanler i en kommunal nämnd, när
samtliga suppleanler inträtt som ledamöler i nämnden eller annars avgått som
suppleanter. Fyllnadsval bör således få ske under sådana speciella förhållanden
som förelåg i det nyssnämnda rättsfallet.

I promemorian har inga ändringar föreslagils beträffande
val av jurymän i tryckfrihetsmål under hänvisning till alt frågan f. n. utreds
av yltrandefri-hetsulredningen. Vidare har förslag inte lagts fram i fråga om
ledamöterna i länsnykterhetsnämnd, eftersom länsnyklerhetsnämnderna enligt
riksdagens beslut skall avskaffas fr. o. m. år 1982. Remissinstanserna har inte
haft några synpunkler härpå. Även jag ansluter mig till promemorieförslaget.
Jag har i denna del samrått med cheferna för justitie- och socialdepartementen.

Några remissinsianser har med hänvisning fill pågående
utredningar inte ansett att ändringar nu bör göras i fråga om valsättet till
beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda och till de allmänna
försäkringskassornas

Prop. 1980/81:185 24

organ.

När
det gäller beslulsnämnder för psykiskl utvecklingsstörda har omsorgskommittén
i uppdrag all bl. a. överväga de funktioner som ankommer på beslulsnämnd och möjlighelen
av att beslulsnämndens funktioner läggs på elt annal jämförbart organ.
Kommittén avser enligt vad jag har erfarit att lägga fram sitt förslag under
våren 1981. Med hänsyn härtill anser jag atl ändringar inte nu bör göras i
fråga om de bestämmelser som reglerar valen till beslulsnämnderna. Jag har i
denna del samrått med statsrådet Holm.

I
sill remissyttrande uppmärksammar Försäkringskasseförbundet den mellan
riksförsäkringsverket och förbundel gemensamma s. k. RFV-FKF-ulredningen, som i
en delrapport har föreslagit en delvis ändrad organisation för och
arbetsfördelning mellan kassornas förtroendevalda organ. Enligt förbundel kan förslagel
innebära atl sammansättningen av något av förtroendemannaorganen kan komma atl
beröras. Förbundet anser att regering och riksdag bör få möjlighet att pröva RFV-FKF-utredningens
förslag och förslagen i departementspromemorian i ett sammanhang. Enligt vad
jag har inhämtat är det f. n. inte aktuellt att ändra på den nuvarande
ordningen att landsfingen och i vissa fall kommunfullmäktige skall välja ledmöter.
Jag anser att det är angelägel att regler om proportionellt val av ledamöter
kan tillämpas nästa gång landstingen och i förekommande fall kommunfullmäktige
skall ulse ledamöter i de allmänna försäkringskassornas organ. Jag förordar
därför att det nu görs de ändringar som behövs för att proportionella val skall
kunna ske till kassornas förtroendeorgan.

Sammanfattningsvis
anser jag sålunda all en möjlighet till proporfionellt val av ledamöter bör
införas i fråga om allmän försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation och
försäkringsnämnd, inskrivningsnämnd för värnpliktiga, länsskolnämnd, vuxenutbildningsnämnd,
skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd. Med hänsyn lill pågående utredningar
anser jag däremot inte alt denna möjlighet nu bör införas i fråga om ledamöter
i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda och tryckfrihetsjury. I likhet
med vad som föreslås i departementspromemorian anser jag att undantag också
skall göras för länsnykterhetsnämnd, eftersom länsnyklerhetsnämnderna enligt
riksdagens beslut skall avskaffas vid utgången av år 1981.

2.1.2
Specialkompetens i vissa fall

I
fråga om några regionala statliga nämnder föreskrivs att vissa ledamöter skall
inneha specialkompetens. Föreskrifter om specialkompetens finns i fråga om bl.
a. taxeringsnämnd, länsskolnämnd, länsvägnämnd och vuxenulbildningsnämnd. I
fråga om t. ex. de ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna som utses av
landstinget och kommunfullmäktige föreskrivs att de skall företräda
utbildningsväsendet i länet.

I
promemorian anförs att det vid ett proportionellt val inte är möjligt att garantera
att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eller

Prop.
1980/81:185 25

representera
en speciell kommundel. Enligt vad som framhålls i promemorian är det dock
inget som hindrar att man vid ett sådant val beaktar inlressen av detta slag. I
promemorian föreslås all bestämmelser som innebär t. ex. att en ledamot skaU
inneha viss specialkompetens ändras så att del i stället anges att ledamoten
bör ha sådan kompetens.

Den i promemorian
redovisade uppfattningen att det vid ett proportionellt val inte är möjligt att
garantera att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eller
representera en speciell kommundel föranleder inga erinringar från någon
remissinstans. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan har också
godtagit att bestämmelserna ändras på föreslaget sätt. Tre
vuxenutbildningsnämnder är emellertid kritiska eller tveksamma till förslaget i
denna del. Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län framhåller att partigrupperna
kan nominera kandidater till valen som molsvarar de krav som anges i
författningen eller instruktionen. Valproceduren är därför enligl nämnden
ointressant. Nämnden anser att valet av ledamöter och suppleanler i
vuxenutbildningsnämnderna ovillkorligen skall ske bland personer som företräder
utbildningsområdet i länet. Vuxenutbildningsnämnderna i Gävleborgs och
Norrbottens län förklarar att de i och för sig inle har något att erinra mot
införandet av proportionella val. De är emellertid tveksamma till att de landstingsvalda
ledamöterna inte längre "skall" representera utbildningsväsendet i
länet. De framhåller bl. a. att den verksamhet som nämnden bedriver är så nära
förknippad med allmänna utbildningsfrågor att ledamöternas kunskaper om
utbildningsväsendet är av yttersta vikt.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag delar uppfattningen i
departementspromemorian att det inte är möjligt alt upprätthålla ett ovUlkoriigt
krav på specialkompetens, om landstings eller kommunfullmäktiges val av
ledamöter sker proportionellt. Det kan teoretiskt sett inträffa alt ett parti
som får mandat, inte kan nominera någon företrädare som uppfyller de uppställda
kraven på specialkompetens. I praktiken torde det dock vara möjligt för parfierna
att nominera kandidater som innehar den önskvärda specialkompetensen.

De
ändringar som behövs är därför mera av formell än av saklig karaktär. Sålunda
kan bestämmelser som innebär att man vid valel skall beakta att en ledamot bör
ha en viss specialkompetens stå kvar. Däremol kan inte längre föreskrivas alt
en ledamot skaU ha en viss specialkompetens. Sådana bestämmelser bör därför
ändras så att det i stället föreskrivs att ledamoten bör ha en sådan kompelens.

2.2
Suppleanter

2.2.1
Suppleanter som väljs av landstinget och kommunfullmäktige

1
flertalet organ av statlig karaktär till vilka kommunfullmäktige och landsting
väljer ledamöter skall för ledamöterna utses suppleanter. För

Prop.
1980/81:185 26

nämndemän, ledamöter i tryckfrihetsmål, huvudmän i
sparbank eller ledamöter i vuxenutbildningsnämnd finns emellertid inle suppleanler.

Suppleanter kan vara antingen personliga eller s. k.
gruppsuppleanter. En personlig suppleant är suppleant för en viss ledamot och
inträder vid förfall för denne. Om både ledamoten och den personliga
suppleanten är lillfälligt förhindrade kan inte någon annan suppleant träda in.
Gruppsuppleanter är suppleanter för alla ledamöter. Syslemel med gruppsuppleanter
innebär att det i praktiken alltid finns en suppleant som kan träda in, om en
ledamot är förhindrad att della i etl sammanträde.

Suppleanter för ledamöterna i de regionala och lokala
statliga nämnderna torde i flertalet fall vara personliga. Suppleanterna för
ledamöter i kommunala och landstingskommunala nämnder är däremol inle
personliga utan s. k. gruppsuppleanter.

Inlrädesordningen för suppleanter i de kommunala nämnderna
besläms på olika sätt beroende på om suppleanterna har valls proportionellt
eller genom majoritetsval. När suppleanterna väljs proportionellt, regleras
ordningen mellan suppleanterna enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt direkl
genom valet. Reglerna innebär bl. a. att en suppleant från del parti som
ledamoten tillhör har företräde framför övriga suppleanter. Av de övriga
suppleanterna har den företräde som tillhör ett parti med högre röstetal. När
suppleanterna väljs genom majoritetsval skall enligt 3 kap. 2 § andra stycket
kommunallagen den ordning i vilken de skaU inkallas till tjänstgöring
bestämmas vid valet. Fullmäktige kan därvid följa de principer som anses
lämpligast, t. ex. att i stället för en viss ledamot skall inkallas i första
hand de suppleanter som fillhör samma politiska parti som ledamoten i en viss
angiven ordning.

Som jag förut har sagt lorde suppleanterna för ledamöterna
i flertalel regionala och lokala statliga nämnder vara personliga. Uttryckliga
bestämmelser om att suppleanterna skall vara personliga finns bara beträffande
polisstyrelserna, länsvägnämnderna och styrelse för högskoleenhet. Suppleanterna
lorde emellertid också vara personliga när det gäller länsstyrelsernas
styrelser, taxeringsnämnder, fastighetstaxeringsnämnder, styrelser för allmän
försäkringskassa, allmänna försäkringskassors pensionsdelegalioner och
försäkringsnämnder, inskrivningsnämnder för värnpliktiga, beslutsnämnder för
psykiskt utvecklingsstörda, länsskolnämnder, skogsvårdsstyrelser och
lantbruksnämnder.

I departementspromemorian föreslås att bestämmelserna om
landstings och kommunfullmäktiges val av suppleanter till både länsstyrelses
styrelse och andra regionala och lokala statliga organ m. m. ändras så att det
framgår att suppleanterna inte är personliga utan aU alla suppleanter som har
utsetts på detta sätt är suppleanter för alla ledamöter som har valts av
landstinget resp. kommunfullmäktige. Enligt promemorieförslaget bör det samfidigt
föreskrivas att även suppleanlvalet kan ske proportionellt. Vidare föreslås att
suppleanter i fortsättningen skall utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna.
Med hänsyn till att länsnyklerhetsnämnderna avskaffas vid

Prop.
1980/81:185 27

utgången
av år 1981 föreslås inga ändringar beträffande dem.

Till
stöd för förslaget framhålls i promemorian bl. a. atl valet av suppleanter inte
kan ske proportionellt, om en särskild personlig suppleant skall utses för
varje ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer. Bestämmelserna i
8 § lagen om proportionellt valsätt innebär nämligen att alla suppleanter blir
suppleanter för de ledamöter som valmyndigheten utser, samtidigt som
företrädesförordningen mellan suppleanterna regleras.

I
promemorian anförs vidare att de skäl som talar för att ledamöterna bör kunna
väljas proportionellt även gäller i fråga om suppleanlvalet. Det innebär atl
suppleanterna inle bör vara personliga. Ett ytteriigare skäl för en övergång
till elt system med gruppsuppleanter är, enligt vad som framhålls i promemorian,
att en ordning med personliga suppleanter för med sig att ingen kan träda in
som ledamot, när både ledamoten och den personliga suppleanten tillfälligt är
förhindrade.

När
det gäUer suppleanternas inträde anförs i promemorian alt man, om suppleanterna
har valts proportionellt, kan räkna med att den suppleant som i första hand
skall träda in företräder samma parti som den frånvarande ledamoten. OavseU om
suppleanterna har valts proportionellt eller ej, kan det, särskilt när
ledamoten fillhör ett "litet" parti, ofta inträffa att den suppleant
som skall träda in i andra hand företräder eu annat parti än ledamoten. Om
suppleanterna har valts proportionellt, inträder i eu sådant fall en suppleant
från det parti som har det största rösllalet i det väljande organet. Detla parfi
har kanske en hell annan politisk inriktning än det parti som den frånvarande
ledamoten företräder. I promemorian uttalas att detta i och för sig inte har
större betydelse, eftersom man i praktiken sällan använder det proportionella
valsättet. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, torde man vid
bestämmandet av ordningen mellan suppleanterna sträva efter alt en suppleant
från ett parti med mer eller mindre likartad politisk inriktning skall träda
in, när de suppleanter som företräder samma parti som en viss ledamot har "tagil
slut". I promemorian framhålls all delta ibland kan innebära svårigheier,
som åtminstone till en del kan undvikas, om t. ex. dubbelt så många suppleanter
som ledamöter utses, eller om man t. ex. föreskriver atl del för varje parfi
skall väljas suppleanter till etl anlal som med ett översfiger det antal
ledamöter som utses för parfiet. I promemorian avvisas emellertid sådana
lösningar med hänvisning bl. a. till att det skulle bli mycket komplicerat samt
att betydelsen av det statliga organels sammansättning i partipolitiskt
hänseende därigenom skulle markeras än starkare än vid ett sådant system som
tillämpas i fråga om kommunala och landstingskommunala nämnder,

I
promemorian konstateras att suppleanter f. n. inte utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna.
Om en ledamot, som har utsetts genom proportionellt val, avgår, bör fyllnadsval
inte äga rum. I stället, framhålls i promemorian, bör i enlighet med vad som
gäller för kommunala och

Prop. 1980/81:185 28

landstingskommunala nämnder (se 3 kap. 5 § tredje stycket
kommunallagen) en suppleant träda in som ledamot. För att platsen inte skall
behöva stå tom, om en proportionellt vald ledamot avgår, föreslås i promemorian
att suppleanler i fortsättningen skall utses för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna.
Enligt förslagel bör för de ledamöler som väljs av landstingei eller
kommunfullmäktige väljas gruppsuppleanter.

De flesta remissinsianser som har yttrat sig i denna del
godtar förslaget om en övergång från personliga suppleanter till elt syslem med
gruppsuppleanter vid kommunfullmäktiges och landstings val av suppleanler saml
att dessa val skall kunna ske proportionellt. Länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller att länsstyrelsen har erfarenhet av de nackdelar som är förenade med
systemet med personUga suppleanter. Detta syslem har enligl länsstyrelsen fört
med sig att den politiska sammansättningen av förtroendemannaslyrelsen vid
förfall för både ledamot och hans suppleant har blivil en annan än den
ursprungligen avsedda. Ett system med gruppsuppleanter skulle enligt
länsstyrelsen råda bol pä en sådan snedvridning av styrelsens sammansättning.
Svenska kommunförbundel konstaterar att ell syslem med renl personliga suppleanler
är oförenligt med reglerna om proportionellt val, eftersom bestämmelserna i 8 §
lagen om proportionellt valsätt förutsätter atl alla suppleanter blir gruppsuppleanter
för de ledamöler som väljs. Om en suppleant kan tjänstgöra för alla ledamöler
minskar också risken för att en ledamots plats får stå tom vid tillfälligt
förfall. RSV framhåller atl systemet med gruppsuppleanter får lill följd att
del kan inträffa att den suppleant som i andra hand skall träda in företräder elt
annat parti än ledamoten. Om den proportionella valmetoden har använts,
inträder i sådant fall alltid en suppleant från det parti som har det siörsta
röstetalet. RSV konstaterar att det således är möjligt att oönskade
partiväxlingar uppstår och att det i promemorian inle har presenterats några
föreskrifter som syftar till att undanröja risken för partiväxlingar. Denna
fråga bör enligl RSV bli föremål för ytterligare överväganden. I avvaktan härpå
tillstyrker emellerfid RSV de föreslagna bestämmelserna om suppleanter. Förslagel
godtas inle helt av Oskarshamns kommun. Kommunen lillslyrker förslagel så långt
det avser ändring av systemet med personliga suppleanler i syfte att möjliggöra
val enligl proportionalitetsmetoden. Däremot motsätter sig kommunen att en suppleant
skall kunna ersätta vem som helst av de valda ledamöterna. Kommunen anser att
suppleanternas tjänstgöringsmöjlighet skall begränsas till att omfatta
ledamöter inom samma parti alternativt partigrupp.

En del remissinstanser uppehåller sig särskilt vid vissa
nämnder eller styrelser. Några av dessa inslanser är kritiska mot förslaget och
förordar i vissa fall andra lösningar. I fråga om val av suppleanter till
länsstyrelsernas styrelser föreslår t. ex. några länsstyrelser andra lösningar
än dem som har presenterats i promemorian. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att de föreslagna suppleantreglerna inte tillgodoser det intresse
som har föranlett förslaget om en ny suppleantordning, nämligen att den
sammansättning med

Prop. 1980/81:185 29

avseende på olika partiers och länsdelars representation
som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som
möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Länsstyrelsen vill därför inte
tillstyrka atl bestämmelsen om proportionellt val skall gälla vid utseende av
suppleanter. Enligt länsstyrelsen förefaller det enklare och mer ändamålsenligt
alt anknyta till de regler som gäller för landstingsledamöter, dvs. alt det för
varje ledamot utses lika många suppleanter som partiet erhållit platser, dock
minst tre. Länsstyrelsen i Uppsala län motsätter sig inle förslaget men anser
att man bör överväga elt system med parfisuppleanter. Enligt länsstyrelsen
skulle ett sådant system ta Ull vara minoritetsintressena. Länsslyrelsen i
Värmlands län har ingen erinran mot att det proportionella valsättet tillämpas,
men anser alt antalet suppleanter bör vara lika med antalet ledamöter, dock
minst två från varje parti. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att etl
renodlat system med gruppsuppleanter medför vissa nackdelar förutom dem som har
berörts i promemorian. Enligt länsstyrelsen kommer systemet atl medföra att
vissa suppleanter nästan alltid får tjänstgöra medan andra i praktiken aldrig
blir kallade. Länsslyrelsen anser i stället att den nuvarande ordningen bör
behållas. Den bör emellertid enligt länsslyrelsen jämkas på det sättet, alt när
en personlig suppleant är förhindrad skall kallelse gå lill övriga suppleanler
i samma partigrupp i den turordning som de anges i landstingets nomineringsbeslut.

IFör egen del vill jag anföra följande.

I likhet med de allra flesta remissinstanserna delar jag
den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian, nämligen all de skäl
som talar för atl ledamöterna bör kunna väljas proportionellt också gäller i
fråga om suppleantvalet. I enlighet med vad som framhålls i promemorian kan valel
av suppleanter inte ske proportionellt om en särskild personlig suppleant skall
utses för varje ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer. Den
kritik som har förts fram mol förslaget gäller framför allt risken för att
oönskade partiväxlingar kan uppslå när en suppleant i andra hand inträder. Jag
vill här framhålla att denna risk föreligger oavsett om suppleanterna har valts
genom majoritetsval eller proportionellt. Problemel är svårlöst. Frågan om atl
förhindra partiväxlingar när suppleanlvalet har skelt proportionellt, togs upp
redan i samband med tillkomsten av den nya kommunallagen. Olika lösningar
skisserades vid riksdagsbehandlingen av förslaget. KonslituUons-utskottet ansåg
emellertid atl frågan krävde ytterligare överväganden och tillstyrkte
propositionens förslag fill utformning av bestämmelsen om ordningen för
suppleanternas tjänstgöring (KU 1976/77:25 s. 73-75). Frågan rör inte bara
kommunala val av suppleanter till olika statliga nämnder m.m., ulan även
kommunala val till de olika kommunernas egna organ. Enligt min mening bör man
eftersträva så enhetliga regler som möjligt för de kommunala valen av suppleanler
lill såväl kommunala som statliga organ. Särlösningar för vissa stafliga
styrelser eller nämnder bör undvikas. Jag anser mot bakgrund härav att problemel
med oönskade partiväxlingar varken bör

Prop. 1980/81:185 30

eller kan lösas i detta sammanhang. Frågan måste utredas
och övervägas yllerligare innan några sakliga förändringar föreslås i del
syslem som nu gäller för proportionella val av suppleanter.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslagel om
all suppleanler skall väljas för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna har
ingen erinran mot förslaget i denna del. Flera instanser anger emellertid som etl
förbehåll för sill ställningstagande atl ekonomiska resurser slälls till
förfogande för arvodering och utbildning av suppleanterna. Om man inför suppleanler
för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna innebär detta obestridligen ökade koslnader.
Dessa kostnader kan inle rymmas inom ramen för nuvarande anslag. Med hänsyn
härtill och till de besparingar som skall göras i statsverksamheten är jag inte
beredd att nu föreslå att suppleanler skall väljas för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna.
Jag har i det föregående föreslagit atl landstingets eller kommunfullmäktiges
val av ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna skall kunna ske proporlionelll. Om
en ledamot som har utsetts genom proporlionelll val avgår bör enligl allmänna
regler fyllnadsval inte äga rum. I slällel bör i enlighet med vad som gäller
för kommunala och landstingskommunala nämnder (se 3 kap. 5 § iredje slyckel
kommunallagen) en suppleant träda in som ledamot. Eftersom suppleanler inte
finns för ledamöterna kommer platsen att slå tom om en proportionellt vald ledamot
avgår. Detta är naturligtvis en nackdel. Som jag lidigare har framhållit är det
från allmänl demokraiiska synpunkler angeläget alt politiskt valda organ får en
så allsidig sammansättning som möjligt. Bestämmelser om proportionellt val
utgör en yttersta garanti för att de mindre partiernas inflytande säkerställs.
I praktiken utnyttjar man sällan den formella möjligheten fill proportionellt
val. Med hänsyn härtill anser jag att man bör kunna godta den nackdel jag nyss
pekade på. Jag har i denna del samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Länsslyrelsen i Slockholms län och Stockholms läns
landstingskommun pekar i sina yttranden på all suppleanter för ledamöterna i
styrelsen för högskoleenhet, vilka väljs bl. a. av kommunfullmäktige eller landsting,
är personliga samt atl regler för proporlionelll val av dessa saknas. Enligl
landstingskommunens mening bör högskolelagen (1977:218, ändrad senast
1980:1099) omfattas av de föreslagna ändringarna.

Enligt 18 § högskolelagen skall i slyrelsen för
högskoleenhet ingå företrädare för allmänna intressen och företrädare för
verksamheten inom styrelsens verksamhetsområde. Företrädarna för allmänna
intressen skall enligt samma bestämmelse ulgöra omkring en tredjedel av antalet
ledamöler. Enligl 32 § samma lag skall de ledamöter i styrelsen för
högskoleenhet som skall vara företrädare för allmänna inlressen väljas av den
eller de kommuner och landstingskommuner till vilken eller vilka
högskoleenheten är förlagd. Hur många av dessa ledamöter som skall väljas av
varje kommun eller landstingskommun bestäms av regionstyrelsen. Valet av
ledamöter skall vara proportionellt om det begärs av minst så många väljande
som motsvarar

Prop. 1980/81:185 31

del tal vilkel erhålls om samlliga väljandes anlal delas
med det antal personer valet avser, ökat med 1. Enligt 10 kap. 8 §
högskoleförordningen (1977:263) skall för var och en av ledamöterna i
högskolestyrelsen utom ordföranden, rektor och förvaltningschefen finnas en
personlig suppleant. Suppleant skall enligt nyssnämnda bestämmelse utses i
samma ordning som ledamoten.

I promemorian har inle behandlats frågan om landstings och
kommunfullmäktiges val av suppleanler för ledamöler i högskolestyrelse. Enligt
min mening talar samma skäl som jag förut har anfört i fråga om övriga statliga
nämnder m. m. för att del proportionella valsättet skall kunna lillämpas även
när det gäller suppleanler för de ledamöter i högskolestyrelser som väljs av
kommunfullmäktige eller landsting. Det innebär atl dessa suppleanler inte
längre kan vara personliga.

I likhet med vad jag har anfört i del föregäende (avsnitt
2.1.1) anser jag inte atl några ändringar nu bör göras i fråga om de
bestämmelser som reglerar valen lill beslutsnämnden för psykiskl
utvecklingsstörda, eftersom frågan om bl. a. beslutsnämndernas funktioner f. n.
utreds av omsorgskommitlén.

Sammanfattningsvis innebär mitt slällningstagande i denna
del alt jag i likhet med de flesta remissinstanserna ansluter mig lill promemorieförslagel
när det gäller suppleanter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige
till länsstyrelsernas styrelser, polisstyrelser, styrelser för allmän
försäkringskassa, allmänna försäkringskassors pensionsdelegalioner och
försäkringsnämnder, inskrivningsnämnder för värnpliktiga, länsskolnämnder, skogsvärdsstyrelser,
länsvägnämnder och lantbruksnämnder. Dessutom förordar jag att bestämmelserna
om kommunfullmäktiges och landstings val av suppleanter i styrelse för
högskoleenhet ändras så att det framgår att dessa inte är personliga utan att
alla suppleanter som har utsetts på detta sätt är suppleanter för alla
ledamöter som har valts av landstinget resp. kommunfullmäktige samt atl suppleanlvalet
även skall kunna ske proportionellt. När del gäller vuxenulbildningsnämnderna
är jag däremot, med hänsyn till atl det skulle innebära ökade koslnader, inle
beredd all nu föreslå att suppleanter skall väljas för ledamöterna i nämnden.
Med hänsyn till pågående utredning är jag inte heller beredd att nu lägga fram
förslag i fråga om beslutsnämnder för psykiskt ulvecklingsstörda.

2.2.2 Suppleanter som utses av regeringen eller statlig
myndighet

1 vissa statliga nämnder m. m. utses en del av ledamöterna
och suppleanterna av kommunfullmäktige eller landstinget medan andra utses av
regeringen eller en statlig myndighet. Della är fallet belräffande bl. a.
allmän försäkringskassas pensionsdelegation, länsskolnämnd, skogsvårdsslyrelse
och lantbruksnämnd.

Prop.
1980/81:185 32

I
departementspromemorian har tagits upp frågan huruvida personliga suppleanter
eller gruppsuppleanter bör utses för sådana ledamöter som utses av regeringen
eller en statlig myndighel. I promemorian uttalas att det inte synes lämpligt
att försöka införa ell syslem med gruppsuppleanter för de ledamöter i pensionsdelegafion
och länsskolnämnd som utses av riksförsäkringsverket resp. regeringen med
hänsyn till att särskilda kvalifikationskrav har föreskrivits för dem. Vidare
uttalas i promemorian alt det inte heller förefaller särskilt angeläget med en
sådan ändring när det gäller suppleanterna för de ledamöter i
skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna som regeringen utser. I
promemorian föreslås att personliga suppleanter även i fortsättningen utses för
de ledamöler som regeringen och statliga myndigheter utser.

Promemorieförslaget
i denna del har inte föranlett erinringar från någon remissinstans. För egen
del kan jag biträda den uppfattning som har redovisats i promemorian. Jag
ansluter mig således till förslaget.

2.3
Den författningsmässiga regleringen

I
departementspromemorian konstateras att möjligheler att använda det proportionella
valsättet vid val av ledamöter i olika statliga organ m. m. kan införas
antingen genom atl det i 2 kap. 23 § kommunallagen anges att bestämmelsen
omfattar också kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter i sådana
organ, eller genom att de författningar som reglerar de olika organens verksamhel
ändras. I promemorian framhålls att bestämmelser om proportionellt val av icke
kommunala organ hittills i regel har tagits in i resp. specialförfattning och
inte i kommunallagen. Det undanlag från denna princip som gäller i fråga om de
kommunala förelagen är motiverat med hänsyn till att de associationsrätlsliga
författningarna föruisätter att styrelseledamöterna normalt väljs av
bolagsstämman e. d. I promemorian uttalas att det från lagteknisk synpunkl
förefaller lämpligast att samtliga bestämmelser som reglerar val av ledamöler
i statliga organ m.m. tas in i de specialförfattningar som reglerar de olika
organens verksamhet. Bestämmelser om proportionellt valsätt föreslås därför i
promemorian bli intagna i de olika specialförfattningarna.

Flertalet
av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan fiilstyrker förslaget i
denna del. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet påpekar emellertid
att det för tydlighets skull kan finnas skäl att i 2 kap. 23 § kommunallagen
ange att om proportionellt val till statliga nämnder m. m. gäller vad som är
särskilt föreskrivet. Erinringar mot förslaget om den lagtekniska lösningen
förs fram av två remissinstanser. Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser
att det framstår som både mera naturligt och lämpligt att alla valtekniska
regler tas in i någon av de vaUagar som landsfinget har att tillämpa och har
mera daglig kontakt med. Lantbruks-

Prop.
1980/81:185 33

nämnden i Väslernorrlands län framhåller all om del av
formella skäl är nödvändigt med en särskild lag om utseende av ledamöter i
lantbruksnämnd, bör denna lag av förenklingsskäl gälla samtliga statliga
regionala styrelser och nämnder. Bestämmelserna om t. ex. lantbruksnämndens
sammansättning och om utseende av dess ledamöter och suppleanter bör sedan
upprepas i nämndens egen instruktion.

Jag har
förståelse för den uppfattning som länsskolnämnden och lantbruksnämnden i Väslernorrlands
län ger ullryck för, nämligen atl det för kommunfullmäktige och landsting från
tillämpningssynpunkt vore enklare atl samla regler om proportionellt valsätt
vid kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter till samtliga nämnder
och styrelser i en ny eller i en redan befinllig lag, t. ex. kommunallagen. Som
emellertid framgår av vad jag tidigare har sagt föreslår jag inle nu några
ändringar i fråga om val av jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöler i beslulsnämnd
för psykiskl utvecklingsstörda. Så länge möjligheterna till proportionellt val
inte omfatlar samlliga nämnder och styrelser av statlig karaktär bör en sådan
allmän regel inle införas. Liksom flertalet remissinstanser som har uttalat sig
i frågan anser jag därför atl bestämmelser om proportionellt valsätt bör tas in
i de specialförfattningar som reglerar de olika statliga organens verksamhel.
Såsom Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har påpekat finns det
skäl all i 2 kap. 23 § kommunallagen ange alt del finns särskilda bestämmelser
om val till statliga nämnder m. m.

1 promemorian framhålls att de föreslagna
författningsändringarna inte får någon betydelse förrän vid det val av ledamöler
och suppleanler som skall hållas inför näsla nya tjänstgöringsperiod.
Ändringarna föreslås därför i flertalet fall träda i kraft den 1 januari 1983.
Enligt förslaget bör dock de nya bestämmelserna tillämpas dessförinnan vid
utseende av ledamöler och suppleanter för lid efler utgången av år 1982. I
fråga om vuxenulbildningsnämnderna och lanlbruksnämnderna, föreslås i
promemorian att de föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1981.
I promemorian hänvisas till att mandatperioderna kan tänkas gå ut före utgången
av år 1982.

Förslaget i denna del har vid remissbehandlingen föranlett
endasi ett fåtal påpekanden. Påpekandena har gälli ikraftträdandet av de
föreslagna ändringarna i fråga om vuxenulbildningsnämnderna och
lantbruksnämnderna. Enligt vad som har framhållits går inle någon av de
aktuella mandatperioderna ut före utgången av år 1982. De föreslagna
ändringarna behöver därför inte träda i kraft tidigare än den 1 januari 1983
och i vissa fall den 1 juli 1983. De bör dock tillämpas dessförinnan vid
utseende av ledamöler och suppleanter för lid efter utgången av år 1982 eller
juni 1983.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 34

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
kommundepartementet upprättats förslag lill

1.
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179),

2.
lag om ändring
i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse,

3. lag om ändring i lagen (1972:509)
om vad som avses med polismyndighet m. m.,

4.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

5.
lag om ändring
i fastighelslaxeringslagen (1979:1152),

6.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.
lag om ändring
i skollagen (1962:319),

8. lag om utseende av ledamöter i
lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna,

9.
lag om ändring
i väglagen (1971:948),

10.
lag om ändring
i studiestödslagen (1973:349),

11.
lag om ändring
i högskolelagen (1977:218). Samråd har ägt rum med

chefen för justitiedepartementet belräffande förslaget
under 3, chefen för budgetdepartementet beträffande förslagen under 4 och 5,
chefen för socialdepartementet beträffande förslaget under 6, statsrådet Mogård
belräffande förslagel under 7, chefen för jordbruksdepaTtementet beträffande
förslaget under 8, chefen för kommunikationsdepartementet belräffande förslagel
under 9

och chefen för utbildningsdepartementet beträffande
förslagen under 10 och

II.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

Enligt 2 kap. 23 § kommunallagen skall val av
kommunstyrelse, förvaltningsutskott, annan nämnd och beredning samt revisorer
och revisorssuppleanter väljas proportionellt om det begärs av en på visst
sätt beräknad minoritet. Enligt paragrafens andra stycke gäller bestämmelserna
om proportioneUt val av nämnder m. m. också när kommunfullmäktige eller
landsting skall välja ledamöter och suppleanler i styrelse för aktiebolag,
ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för
granskning av sådan styrelses förvaltning. Bestämmelserna i paragrafen är
däremot inle tillämpliga när kommunfullmäktige och landsfing fungerar som
valkorporationer vid val av ledamöter m. m. i vissa statliga organ.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) har jag anfört
att bestämmelser om proportionellt val av ledamöter m.m. bör tas in i de
specialförfattningar

Prop. 1980/81:185 35

som reglerar de olika organens verksamhet och inte i form
av en generell regel i kommunallagen. För att klarl markera alt bestämmelser om
kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöler m. m. till slalliga
styrelser finns i de olika specialförfattningarna har ett nytt tredje stycke
med denna innebörd tagits in i 2 kap. 23 § kommunallagen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om val av
ledamöter i länsstyrelses

styrelse

I lagen om val av ledamöler i länsstyrelses styrelse anges
f. n. atl en suppleant utses för varje ledamot. För all möjliggöra all
suppleanterna skall kunna väljas proportionellt har denna föreskrift ersatts av
en föreskrift om att det för de ledamöter som har valts av landstinget eller
kommunfullmäktige skall väljas lika många suppleanler.

Föreskrifter om proportionellt valsätt, fyllnadsval och
suppleants inträde som ledamot kan inle anses röra grunderna för kommunernas och
landstingskommunernas verksamhel och behöver följaktligen inte meddelas i lag.
Föreskrifter i dessa hänseenden tas därför lämpligen in i
länsstyrelse-instruktionen (1971:460, omtryckt 1979:234, ändrad senasl
1981:82). Del ankommer på regeringen all besluta om det. Under förutsätlning atl
riksdagen beslutar i enlighel med vad som här föreslås avser jag au senare
föreslå regeringen alt föreskrifterna om proportionellt val i länsstyrelseinstruktionen
kompletteras så atl den omfattar också val av suppleanler. Vidare avser jag att
föreslå regeringen atl bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och
5 § tredje slyckel kommunallagen tas in i länsslyrelseinstmktionen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om vad som
avses med polismyndighet

m. m.

Bestämmelser om att landstinget resp. kommunfullmäktige
skall välja ledamöler och suppleanter i polisstyrelse finns f. n. i 38 § första
stycket och 76 § första och Iredje styckena polisinstruklionen (1972:511).
Bestämmelsen i 76 § iredje stycket polisinslruklionen innebär all en suppleant
för en ledamot i en polisstyrelse kan utses genom proporlionelll val. Detla är
dock f. n. inte möjligt, eftersom suppleantskap för ledamot i polisstyrelse
enligt 38 § polisinstruktionen är personligt. 1975 års polisutredning har (SOU
1979:6 s. 186) föreslagit att systemet med personliga suppleanter frångås och
att samma ordning lillämpas som när det gäller suppleanter för ledamöler i
kommunala och landstingskommunala nämnder. Förslaget har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. I propositionen 1980/81:13 om
polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. har föredragande
statsrådet uttalat att han i likhel med polisutredningen ser det som en fördel
om suppleanternas tjänstgöring i polisstyrelserna kan anpassas

Prop.
1980/81:185 36

till det system som gäller i kommunala sammanhang. I det
föregående har jag också förordat en sådan ändring i princip.

Bestämmelser om atl landstinget resp. kommunfullmäktige
skall välja ledamöler och suppleanter innebär åligganden för landstingskommuner
och kommuner. När bestämmelserna i fråga om polisstyrelserna ändras måsle med
hänsyn lill 8 kap. 5 § regeringsformen lagformen iakttas. I prop. 1980/81:13
förordas atl de grundläggande reglerna om polisens uppgifter, organisation och
befogenheter förs samman i en särskild lag efler ett fortsatt utredningsarbete
som avses bli anförtrott ål en lill justitiedepartementet knuten
polisberedning. Riksdagen har godtagit detta principförslag och har som
riktmärke för reformens genomförande angivit den 1 juli 1984 (JuU 1980/81:24, rskr
1980/81:210). När reformen genomförs får bestämmelserna sin naturliga plats i
den nya polislagen. Den höjning av maximiantalel ledamöter till tio som
förordas i den angivna propositionen bör lämpligen genomföras i del
sammanhanget. I avvaktan härpå föreslår jag att bestämmelserna om val av ledamöler
och suppleanter förs över från polisinstruklionen till lagen (1972:509) om vad
som avses med polismyndighet m. m. lenlighet med vad jag tidigare har
förordat, har föreskrivits att del för de ledamöter som har valts av landstingei
eller kommunfullmäktige skall väljas lika mänga suppleanler.

Förslaget innebär atl polisinstruktionen (1972:511, ändrad
senast 1980:929) behöver ändras. Ulöver de ändringar som föranleds av alt vissa
bestämmelser förs över lill den nyssnämnda lagen bör bestämmelser som svarar
mot 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen tas in i polisinstmkfionen.
Del ankommer på regeringen att beslula härom. Jag har inhämtat atl chefen för
justitiedepartementet, om riksdagen bifaller de förslag som jag har lagl fram,
ämnar föreslå regeringen sådana ändringar i polisinstrukfionen.

4.4 Förslagen till dels lag om ändring i taxeringslagen,
dels lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

I 7 § andra stycket taxeringslagen och 17 kap. 8 § andra
stycket fastighetstaxeringslagen anges f. h. alt det skall väljas en suppleant
för varje vald ledamot. Dessa bestämmelser har ersatts av föreskrifter om att
det för de valda ledamöterna skall väljas lika många suppleanter. 1 de två
lagrummen har också tagits in bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra
stycket kommunallagen.

I 8 § tredje stycket taxeringslagen och 17 kap. 10 § andra
stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivs f. n. att till ledamöter och
suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskaltningsfrågor resp.
faslighels-taxeringsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden eller fastighelstax-eringsnämnden.
Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.1.2)
är det inte möjligt att upprätthålla ett ovillkorligt

Prop. 1980/81:185 37

krav på specialkompetens, om fullmäktiges val av ledamöler
sker proportionellt. Bestämmelserna har därför ändrats så atl det inte längre
föreskrivs atl ledamöterna skaU ha insikt i beskattningsfrågor resp.
fastighetstaxeringsfrågor utan att de i stället bör ha sådan insikt.

I 9 § fjärde stycket taxeringslagen och 17 kap. 12 §
tredje stycket fastighelslaxeringslagen föreskrivs f. n. all en ny ledamot
eller suppleant skall utses för den tid som återstår, när ledighet uppkommer. Föreskrifierna
har ersatts med bestämmelser som motsvarar 3 kap. 5 § iredje stycket
kommunallagen. Den nuvarande bestämmelsen passar endast för det fallet all del
är en ledamot eller suppleant som inte har valts proportionellt som avgår. Om
ledamoten har valts proporlionelll skall enligt den nya bestämmelsen i stället
en suppleant inträda som ledamot. Om en suppleant, som har valls
proportionellt, avgår inträder suppleant i den ordning som föreskrivs i 8 §
lagen om proportionellt valsätt.

Om en ledamot är förhindrad att komma lill ett sammanträde
med taxeringsnämnden, skall han enligl vad som f. n. anges i 61 § 1 mom.
taxeringslagen i sitt ställe kalla "för honom utsedd suppleant" och
underrätta ordföranden härom. Det kan kanske efter ändringarna i 7 § anses
självklart att ledamoten därvid skall iaktta den ordning mellan suppleanterna
som har bestämts vid valet. Det har emellertid ansetts lämpligast att ändra
bestämmelsen så att detta framgår uttryckligen. Den molsvarande ändring som har
gjorts i 20 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen framstår som nödvändig, eftersom
det i denna paragraf f. n. föreskrivs att ledamoten skall kalla "sin"
suppleant.

Av 5 § tredje stycket taxeringslagen följer att en
taxeringsnämnd kan inrättas för en annan period än tre taxeringsår räknat fr.
o. m. året efter det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum.
Ett sådant beslut skall avse den lid som återstår av treårsperioden (jfr 6 §
andra slyckel). Del har ansetts lämpligast alt inte införa särskilda ikraftträdandebestämmelser
som skulle göra det möjligt att tillämpa de nya bestämmelserna i 7 § om val av
suppleanter för det fallel atl en sådan taxeringsnämnd skulle inrättas före
utgången av år 1982.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän
försäkring

18 kap.

7§

I paragrafens tredje stycke föreskrivs f. n. att en
suppleant skall utses för varje ledamot i styrelsen för en allmän
försäkringskassa utom för ordföranden och vice ordföranden. Del föreslås att
föreskriften ändras så att i stället "gruppsuppleanter" skall kunna
utses för de ledamöler som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige. För
personalföreträdarna skall enligt 1 § kungörelsen (1974:963) om
personalföreträdare i allmän försäkringskas-

Prop. 1980/81:185 38

sas styrelse (1 § ändrad senast 1976:479) utses personliga
suppleanter.

De ledamöter och suppleanler i försäkringskassans styrelse
som utses av landstinget eller kommunfullmäktige skall enligt de nya bestämmelserna
i paragrafens fjärde stycke kunna väljas proportionellt. Om valel av suppleanter
inte sker proportionellt, skall vid valet också bestämmas den ordning i vilken
suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring (jfr 3 kap. 2 § andra stycket
kommunallagen).

8§

Enligl paragrafens första stycke skall enligt prop. 1980/81:135
som huvudregel gälla att en ledamot i försäkringskassans styrelse utses för tre
år, räknat fr. o. m. den 1 juli året efler det år då val i hela rikel till
landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. På grund av hänvisningar i 18 kap.
21 § andra stycket, 24 § tredje stycket och 26 § första stycket gäller samma
regel för ledamöter i pensionsdelegation och försäkringsnämnd samt för suppleanter.

Om en styrelseledamot avgår under tjänstgöringstiden,
skall enligt de nuvarande bestämmelserna i paragrafens iredje stycke en ny
ledamot utses. På grund av hänvisningarna i 18 kap. 21 § andra stycket, 24 § iredje
stycket och 26 § första stycket gäller föreskriften också för ledamöter i
pensions-delegation och försäkringsnämnd samt för suppleanter. Den nuvarande
föreskriften passar endast för del fallet att den ledamot eller suppleant som
avgår inte har valls proportionellt. Om ledamoten har valts proportionellt bör
ju fyllnadsval inte äga rum ulan en suppleant inträda som ledamot. Del föreslås
därför alt föreskriften ersätls med en bestämmelse som är utformad efter
förebild av 3 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen. En mindre avvikelse från
formuleringen i kommunallagen är dock nödvändig, eftersom den nya beslämmelsen
måste kunna tillämpas också när andra ledamöler än sådana som har valls av
landstinget eller kommunfullmäktige avgår. Som framgår av del föregående blir
den nya bestämmelsen tillämplig också när en suppleant avgår. Hänvisningen i 18
kap. 26 § första stycket lagen om allmän försäkring är emellertid så utformad
att det får anses klart att en ny suppleant inte skall utses när en
proportionellt vald suppleant har avgått (jfr specialmoliveringen till
förslagen till ändring i taxeringslagen och fastighets-taxeringslagen).

10 §

Vid tillfälligt förfall för en styrelseledamot skall
enligt paragrafens första stycke "den för honom utsedde suppleanten"
kallas in. Bestämmelsen gäller också för ledamöter i pensionsdelegation och
försäkringsnämnd. Den ändring som nu föreslås föranleds av förslagel att
gruppsuppleanter skall utses för de ledamöter som har valts av landstinget
resp. kommunfullmäkfige.

Prop.
1980/81:185 39

20 och 24 §§

Genom hänvisningar till 7 § fjärde stycket har
föreskrivits att landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöler eller
suppleanter i pensionsdelegation och försäkringsnämnd skall kunna ske
proportionellt. Ändringarna i övrigl molsvarar dem som har föreslagils i 7 § iredje
stycket. I enlighet med vad jag tidigare har förordat (avsnitt 2.2.2) föreslås
dock atl personliga suppleanter fortfarande skall utses för de ledamöter i
pensionsdelegation som riksförsäkringsverket utser.

4.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen

Ändringarna i 22 § första stycket skollagen är av
redaktionell nalur. Enligt ell nytt andra stycke i paragrafen skall
suppleanterna för de ledamöter som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och
länsstyrelsen fortfarande vara personliga (jfr avsnitt 2.2.2). För de ledamöter
som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige föreslås däremol alt gruppsuppleanter
införs. Föreskriften i första stycket att ledamöterna skall vara bosatta inom länel
förs lill det stycke som enligt förslagel blir paragrafens tredje stycke.

Bestämmelser om proportionella val av ledamöter och
suppleanter saml bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 §
tredje stycket kommunallagen tas lämpligen in i förordningen (1965:741) med
instruktion för länsskolnämnderna (ändrad senasl 1980:436). Det ankommer på
regeringen att beslula härom. Från statsrådet Mogård har jag erfarit alt hon,
om riksdagen bifaller de förslag som jag har lagt fram, avser att föreslå regeringen
sådana ändringar i instruktionen.

4.7 Förslaget till lag om utseende av ledamöter i
lantbruksnämnderna och

skogsvårdsstyrelserna

Uppgiften för landslingen och, i Gollands län,
kommunfullmäktige alt välja ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelserna,
lantbruksnämnderna och rennäringsdelegationerna är elt åliggande för
landstingskommunerna och kommunerna. De föreskrifter som grundar detta
åliggande måsle därför enligt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. I
fråga om lantbruksnämnderna och rennäringsdelegationerna finns det inte någon
lag där dessa föreskrifter har sin nalurliga plats. I fråga om
skogsvårdsstyrelserna finns f. n. lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser
(ändrad senast 1978:67). I prop. 1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas
organisation m. m. föresläs emellertid att lagen upphör att gälla vid utgången
av juni 1981. Om riksdagen bifaller detta förslag finns det inte heller någon
lag där föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter i
skogsvårdsstyrelserna lämpligen kan las in. Det föreslås därför att
föreskrifter om utseende av ledamöter och suppleanter i lantbruksnämnderna,
rennäringsdelegationerna och skogsvårdsstyrelserna

Prop. 1980/81:185 40

förs samman i en särskild lag.

Suppleanterna för ledamöterna i lantbruksnämnderna är f. n.
personliga (se 28 § förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksslyrelsen
och lantbruksnämnderna (28 § ändrad senast 1975:285)). Föreskrifterna i 2 § den
föreslagna nya lagen om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och
skogsvårdsstyrelserna innebär i enlighel med vad som har förordals i det
föregående (avsnitt 2.2.2) all suppleanterna för de ledamöler som utses av
regeringen fortfarande skall vara personliga, medan gruppsuppleanter skall
väljas för de ledamöler som väljs av landstingen och kommunfullmäktige i
Gotlands kommun.

Den nuvarande bestämmelsen om suppleanter för ledamöterna
i skogsvårdsstyrelser (3 § första stycket lagen om skogsvårdsstyrelser) ger
närmast vid handen all suppleanterna för de ledamöter som väljs av landstinget
resp. kommunfullmäktige inle skall vara personliga. Av 3 § den föreslagna nya
lagen framgår klarl all dessa suppleanler inle skall vara personliga. I
enlighet med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2)
föreslås att personliga suppleanter liksom hittills skall utses för de
ledamöter som utses av regeringen.

Bestämmelser om proportionellt val av ledamöler och
suppleanter i lantbruksnämnderna Uksom också bestämmelser som motsvarar 3 kap.
2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen tas lämpligen in i
förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna
(omtryckt 1978:289, ändrad senast 1979:352). I fråga om skogsvårdsstyrelserna
las sådana bestämmelser lämpligast in i den förordning med instruktion för
skogsvårdsstyrelserna som det, enligl vad föredraganden i prop. 1980/81:136 om
skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m. har anfört, bör ankomma på regeringen
att utfärda. Enligt vad jag har inhämtat ämnar chefen för
jordbruksdepartementet, om riksdagen bifaller de nu aktuella förslagen, föreslå
regeringen att sådana bestämmelser som jag nu har berört las in dels i
förordningen med instruktion för lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna,
dels i den förutskickade förordningen med instruktion för
skogsvårdsstyrelserna.

4.8 Förslaget till lag om ändring i väglagen

Bestämmelser om att landstinget och i vissa fall
kommunfullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i länsvägnämnd finns i
3 och 4 §§ i instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna. Föreskrifter om att
landstinget eller kommunfullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i länsvägnämnden
innebär åligganden för landstingskommunerna och kommunerna. Sådana
föreskrifter skall enhgt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. Eftersom
avsikten var att länsvägnämndernas uppgifter inte skulle avse uteslutande
ärenden som skulle regleras i väglagen (1971:948, ändrad senast 1980:265),
ansågs det vid lagens ullkomst att allmänna

Prop. 1980/81:185 41

bestämmelser om länsvägnämnderna borde tas in i en
särskild författning (prop. 1971:123 s. 140). Där del finns en lag som har cenlral
betydelse för ett visst statligt organs verksamhet synes det emellertid vara
lämpligare atl ange landstingens och kommunfullmäktiges åligganden i fråga om
val av ledamöter och suppleanler i del statliga organet i den lagen, än att
reglera dessa uppgifter i en särskild lag. Del föreslås därför alt de
grundläggande bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i länsvägnämnderna
tas in i en ny paragraf i väglagen, 9a§. I stället för den nuvarande
föreskriften i 4 § instruktionen för länsvägnämnderna att det finns en
personlig suppleant för varje ledamot föreskrivs nu atl det för ledamöterna
skall väljas lika mänga suppleanter.

De särskilda föreskrifter som behövs i fråga om val i
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län bör finnas kvar i instruktionen för länsvägnämnderna.
I denna bör las in bestämmelser om proportionellt val av ledamöler och
suppleanter liksom också bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket
och 5 § tredje slyckel kommunallagen. Även vissa andra ändringar behöver göras
i instruktionen när möjligheten lill proportionella val öppnas. Det ankommer på
regeringen att besluta om sådana ändringar. Jag har inhämtat all chefen för kommunikafionsdepartemenlel,
om riksdagen bifaller vad jag här har föreslagit, ämnar föreslå regeringen sådana
ändringar i instruktionen.

4.9 Förstaget till lag om ändring i studiestödslagen

Föreskrifter om att landstinget eller kommunfullmäktige
skall välja ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna innebär åligganden för
landstingskommunerna och kommunerna. Sådana föreskrifter skall enligl 8 kap. 5
§ regeringsformen meddelas i lag. Det föreslås därför att de grundläggande
bestämmelserna om val av ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna las in i en ny
paragraf i studiestödslagen (1973:349, ändrad senast 1981:153), 1 kap. 6a§.

Bestämmelser om proportionella val av ledamöter tas
lämpligen in i förordningen (1975:394) med instruktion för vuxenulbildningsnämnderna
(ändrad senast 1979:450). Det ankommer på regeringen atl beslula härom. Jag har
inhämtat att chefen för utbildningsdepartementet, om riksdagen bifaller mitt
förslag, ämnar föreslå regeringen alt sådana bestämmelser las in i den
nyssnämnda förordningen.

4.10 Förslaget till lag om ändring i högskolelagen

Föreskrifter om att landstingskommun eller kommun skall
välja ledamöter i styrelse för högskoleenhet innebär åligganden för landsfingskommunerna
och kommunerna. Sådana föreskrifter skall enligt 8 kap. 5 § regeringsformen
meddelas i lag. I 32 § högskolelagen finns f. n. bestämmelser om alt

Prop. 1980/81:185 42

landstingskommun eller kommun skall utse ledamöler i
högskolestyrelse. Föreskrifter om att suppleanler skall utses återfinns i 10
kap. 8 § högskoleförordningen (1977:263). Det föreslås nu atl bestämmelser om atl
landstingskommunerna eller kommunerna skall välja suppleanter tas in i 32 §
första stycket högskolelagen. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) har
jag förordat att suppleanterna inte skall vara personliga utan gruppsuppleanter.
Bestämmelsen har utformats i enlighet härmed.

I 32 § Iredje stycket högskolelagen finns en bestämmelse
om proportionellt val av ledamöter i högskolestyrelse. Denna bestämmelse har
kompletterats med en föreskrift om atl även valet av suppleanter skall kunna
ske proporlionelll.

Som ett fjärde stycke har lagils in en bestämmelse som
motsvarar 3 kap. 2 § andra slyckel kommunallagen.

Föreskrifter molsvarande dem som finns i 3 kap. 5 § tredje
stycket kommunallagen las lämpligen in i högskoleförordningen. Del ankommer på
regeringen alt besluta härom. Jag har inhämtat atl chefen för utbildningsdepartementet,
om riksdagen bifaller vad jag här har föreslagit, ämnar föreslå regeringen de
nödvändiga ändringarna i förordningen.

Enligl 18 kap. 12 § första slyckel högskoleförordningen
utses ledamöler varom här är fråga för tre år. Den mandatperiod som nu pågår
kommer att gå ut den 30 juni 1983. De nya bestämmelserna bör därför träda i
kraft den 1 juli 1983. De bör dock få tillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöler
och suppleanter för nästkommande mandatperiod.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen lill

1.
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179),

2.
lag om ändring
i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse,

3.
lag om ändring
i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m.,

4.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

5.
lag om ändring
i fastighetstaxeringsiagen (1979:1152),

6.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.
lag om ändring
i skollagen (1962:319),

8.
lag om utseende
av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna,

9.
lag om ändring i
väglagen (1971:948),

10.
lag om ändring
i studiestödslagen (1973:349),

11.
lag om ändring
i högskolelagen (1977:218).

Prop.
1980/81:185 43

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
propositionen föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1980/81:185 44

Innehåll

Propositionen.................................................................. ..... ]

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ ..... 2

1.
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179)............ ..... 2

2.
lag om ändring
i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse 2

3.
lag otn ändring
i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m 3

4.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623) ............ .... 4

5.
lag om ändring
i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) 6

6.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

7.
lag om ändring
i skollagen (1962:319)...................... 12

8.
lag om
utseende av ledamöter i lanlbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelsema 13

9.
lag om ändring
i väglagen (1971:948) ...................... .... 14

10.
lag om ändring
i studieslödslagen (1973:349)........... 15

11. lag om ändring i högskolelagen (1977:218).............. .... 16

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1981-04-09 18

1. Inledning................................................................... .... 18

2. Allmän motivering ..................................................... 19

2. ] Ledamöter...................................................... .... 19

2.1.1
ProportioneUt
val................................... 19

2.1.2
Specialkompetens
i vissa fall.................. 24

2.2 Suppleanler....................................................... 25

2.2.1
Suppleanter som
väljs av landstinget och kommunfullmäktige 25

2.2.2
Suppleanter som
utses av regeringen eller statlig myndighet 31

2.3 Den författningsmässiga regleringen................ .... 32

3.
Upprättade
lagförslag................................................ 34

4.
Specialmolivering
...................................................... 34

4.1
Förslaget till
lag om ändring i kommunallagen . 34

4.2
Förslaget till
lag om ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse 35

4.3
Förslaget till
lag om ändring i lagen om vad som avses med polisHAyndighet m.m 35

4.4
Förslagen till
dels lag om ändring i taxeringslagen, dels lag

om ändring i fastighetstaxeringslagen.............. 36

4.5
Förslaget till
lag om ändring i lagen om allmän försäkring 37

4.6
Förslaget lill
lag om ändring i skollagen............. 39

4.7
Förslaget till
lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna 39

Prop.
1980/81:185 45

4.8
Förslagel till lag om ändring i
väglagen........ 40

4.9
Förslagel till lag om ändring i studieslödslagen 41

4.10 Förslaget till lag om ändring i högskolelagen. 41

5.
Hemställan................................................... 42

6.
Beslut......................................................... 43

Bilaga 1. Utdrag ur
promemorian (Ds Kn 1980:4) Proportionella val

till
statliga nämnder m.m........................... 47

Bilaga
2. Sammanställning av remissinstanser och remissyttranden över promemorian (Ds Kn
1980:4) Proportionella val till

slalliga
nämnder m.m................................. ... 75

Prop.
1980/81:185 47

Bilaga I

KOMMUNDEPARTEMENTET

PROPORTIONELLA VAL TILL STATLIGA NÄMNDER M. M.

Promemoria upprättad i kommundepartementet i juni 1980

Ds Kn 1980:4

Prop.
1980/81:185 49

Innehållsförteckning

1
Inledning.....................................................

2
Nuvarande förhållanden..................................

2.1...................................................... Organ
för vilka del finns författningsbestämmelser om

proportionellt val....................................

2.1.1
Kommunala och landslingskommunala
organ m.m

2.1.2
Slatliga organ m. m........................

2.2...................................................... Organ
för vilka författningsbestämmelser om proportio

nellt val saknas......................................

2.2.1
Tryckfrihetsjury.............................

2.2.2
Styrelse för allmän försäkringskassa m.m

2.2.3
Inskrivningsnämnd för värnpliktiga ....

2.2.4
Beslutsnämnd för psykiskl
utvecklingsstörda ...

2.2.5
Länsskolnämnd..............................

2.2.6
Skogsvårdsstyrelse........................

2.2.7
Länsvägnämnd..............................

2.2.8
Vuxenutbildningsnämnd...................

2.2.9
Lantbruksnämnd och
rennäringsdelegation

2.2.10 Länsnykterhetsnämnd.....................

2.3
Val av ledamöter och suppleanler,
suppleants inträde ..

2.4
8 kap. 5 § regeringsformen.......................

3 Överväganden och
förslag...............................

3.1
Proportionellt val....................................

3.2
Suppleanter..........................................

3.3
Ikraftträdande.......................................

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 50

I. Inledning

Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting skall
i allmänhel ske proportionellt, om del begärs av en på visst säll beräknad
minoritet. Sådan möjlighet lill proportionellt val finns i fråga om kommunala
och landstingskommunala nämnder, beredningar och revisorer saml styrelser och
revisorer i kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser. Möjlighet att välja proportionellt finns även när kommunfullmäktige
och landsting utser nämndemän saml ledamöler i vissa regionala och lokala
statliga nämnder och styrelser m. m. Rälien lill proportionellt val har
särskilt under senare år utvidgats på flera områden. Fortfarande saknas dock i
fråga om flera statliga nämnder och styrelser m. m. möjlighet att fä lill stånd
proportionella val.

I motionen 1976/77:1001 hemställdes all riksdagen hos
regeringen skulle begära utredning och förslag om räll till proporlionelll val
vid kommunfullmäktiges och landstings utseende av ledamöler i slatliga nämnder
och styrelser m. m. I sill betänkande med anledningav motionen (KU 1977/78:6)
fann konstitutionsutskottet det naturligt att räll lill proporlionelll val
också skall finnas i de fall då kommunfullmäktige eller landsting utser
ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. På utskottets hemställan
biföll riksdagen motionen (rskr 1977/78:1).

För ledamöterna i de regionala och lokala statliga
nämnderna och styrelserna skall i regel utses suppleanter. Bestämmelserna om
utseende av suppleanter är oftast sä utformade atl del framgår all för varje
ledamot skall utses en personlig suppleant. Suppleanterna för ledamöler i
kommunala nämnder är däremol inle personliga.

I motionen 1978/79:1692 hemställdes alt riksdagen hos
regeringen skulle begära förslag lill sädana bestämmelser belräffande
suppleanternas tjänstgöring i länsstyrelses styrelse alt den vid vallillfället
förutsatta proportionella fördelningen av styrelsens sammansättning kan
behållas även när en personlig suppleant är förhindrad all tjänstgöra för ledamoten.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande med anledning av motionen (KU
1979/80:8) att utskottet ansåg det önskvärt att den sammansättning av
länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars
representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor
utsträckning som möjligt behålls vid ledamots frånvaro. Utskottet ansåg därför
att del fanns skäl att se över reglerna om valet av suppleanter och deras
inträde i länsstyrelses styrelse. Riksdagen gav regeringen till känna vad
utskottet hade anfört (rskr 1979/80:9).

Bestämmelser om mandattid för ledamöter i statliga nämnder
och styrelser m. m. finns vanligen i den förordning eller instruktion som
reglerar organets verksamhet. När del gäller regionala och lokala organ av
detta slag, utses i regel flertalel eller åtminstone några av ledamöterna av
landstinget eller kommunfullmäktige. Delta gäller dock inle i fråga om
länsarbetsnämnden

och länsbostadsnämnden. I dessa nämnder utses ordföranden
av regeringen, medan länsarbetsdirektören resp. länsbostadsdirektören är
självskriven ledamot. Övriga ledamöter utses av arbetsmarknadsstyrelsen resp.
regeringen. Mandattiden för ledamöterna i de regionala och lokala statliga
nämnderna och styrelserna stämmer i allmänhet överens med mandattiderna för de
kommunala nämnderna. Mandattiden är alltså i regel tre år, räknat fr. o. m. den
1 januari året efter det år dä val i hela riket av landstingsledamöter och
kommunfullmäktige har ägt rum. Nämndemän väljs dock för sex år, jurymän för
tryckfrihetsmål för fyra år, ledamöter i beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda för högst fyra år och ledamot i vuxenutbildningsnämnd för
högst tre år. Beträffande några organ är mandattiden visserligen tre år men
mandattidens förläggning inte angiven i resp. författning.

I motion 1976/77:434 hemställdes att riksdagen hos
regeringen skulle anhålla att åtgärder vidtas för att införa enhefiiga
mandatperioder vad avser lekmannastyrelser i centrala och regionala statliga
myndigheter och organ. I betänkandet över motionen (KU 1977/78:8) förutsatte
konstitutionsutskottet alt regeringen utan särskilt inifiafiv från riksdagens
sida uppmärksammar frågan om mandatperiodernas längd och förläggning och vidtar
åtgärder som syftar fill slörre enhetlighet. Riksdagen förklarade den 9
november 1977 mofionen besvarad med vad utskottet hade anfört.

I denna promemoria redovisas bestämmelserna om val av
ledamöter och suppleanter i sådana statliga och liknande organ som helt eller
delvis utses av kommunfullmäktige eller landsting. För de fall där bestämmelser
om proportionellt val saknas föreslås att sådana bestämmelser införs. Vidare
föreslås att bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att, i stället för
en personlig suppleant för varje ledamot, en grupp av suppleanter kan utses för
ledamöterna. Några ändringar föreslås däremot inte i fråga om mandatperiodernas
längd och förläggning. Regeringen har den 21 februari 1980 bemyndigat chefen
för justitiedepartementet alt fillkalla en kommitté för att utreda vissa
grundlagsfrågor. Enligt direktiven (Dir. 1980:9) skall kommittén överväga en
förlängning av mandatperioden från tre till fyra år för både riksdagen och de
kommunala beslutande församhngarna. Utredningsarbetet skall bedrivas med sikte
på alt ett första riksdagsbeslut angående grundlagsändringar kan fattas före
riksdagsvalet 1982. Om utredningsarbetet leder till en ändring av
mandatperioderna för de kommunala beslutande församlingarna, får det antas att
motsvarande ändring kommer att göras beträffande de kommunala nämnderna och de
statliga och liknande organ som f. n. har samma mandatperioder som dessa
nämnder.

Prop. 1980/81:185 52

2. Nuvarande förhållanden

2.1 Organ för vilka det finns författningsbestämmelser om
proportionellt val

2.7.7 Kommunala och landstingskommunala organ m. m.

Val av kommunstyrelse, förvaltningsutskott, annan nämnd
och beredning samt av revisorer och revisorssuppleanter skall enligt 2 kap. 23
§ första stycket kommunallagen (1977:179) vara proportionellt, om del begärs av
minst så många ledamöter i kommunfullmäktige eller landstingei som motsvarar
den kvot som erhålls, om antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådanl proportionellt
val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val
inom landsting, kommunfullmäktige m. m. (ändrad senast 1977:217). Bestämmelsen
innebär bl. a. att samtliga kommunala och landstingskommunala nämnder, kommunallagsreglerade
såväl som specialreglerade, kan väljas proportionellt. Undanlag görs dock för
kommunallags-reglerade nämnder i Stockholms kommun. Bestämmelsens generella
till-lämplighet innebär att särskilda bestämmelser i specialförfattningarna om
proportionellt val inte behövs. Om en ny specialreglerad nämnd inrättas, vilket
exempelvis skedde genom lagen (1978:234) om irafiknämnd, blir det automatiskt
möjligt att välja den proportionellt.

Bestämmelserna i 2 kap. 23 § kommunallagen är genom
hänvisningar tillämpliga även vid nämndval etc. som förrättas av
kommunalförbunds fullmäktige (5 § lagen, 1957:281, om kommunalförbund, omtryckt
1977:181) och kommunala indelningsdelegerade (11 § lagen, 1979:412, om
kommunala indelningsdelegerade). Rätt för en minoritet att påkalla
proportionellt val finns också vid val inom kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade
(25 och 41 §§ lagen, 1961:436, om församlingsstyrelse, omtryckt 1976:500) saml
kyrkliga indelningsdelegerade (11 § lagen, 1972:229, om kyrkliga indelningsdelegerade).

Bestämmelsen om proportionellt val är en minorilelsskyddsregel.
Den är så konstruerad alt varje grupp som skulle bli representerad vid en
proportionell fördelning av de mandat som valel avser kan få lill stånd ell
proportionellt val. I praktiken tillämpas den proportionella valmetoden säUan
men möjligheten att kräva proportionellt val utgör en viktig grund för de
överenskommelser som parfierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall
fördelas.

Den proporfionella valmetoden vid val inom de beslutande
kommunala församlingarna infördes år 1913 för val av landstings
förvaltningsutskott, drätselkammare och organ med beredande uppgifter. Sedan
dess har metodens användning successivt utvidgats till att omfalta det stora
flertalet val som förrättats av kommunfullmäktige och landsting.
Huvudinvändningarna mot att låta metoden användas över hela linjen
har varil att

Prop. 1980/81:185 53

proportionella val dels var ägnade atl leda lill en icke
önskvärd politisering av valen och nämndarbetet, dels var oförenliga med de
författningsbestämmelser om särskilda valbarhetsvillkor som gällde för vissa
nämnder.

Enligl 2 kap. 23 § andra stycket kommunallagen gäller
bestämmelserna om proporlionelll val av nämnder m. m. också när
kommunfullmäktige eller landsting skall välja ledamöter och suppleanler i
styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och
revisorssuppleanter för granskning av sädan styrelses förvaltning. Denna
bestämmelse infördes genom den nya kommunallagen. Den är enligt motiven
tillämplig på det val som skall förrättas av kommunfullmäktige resp.
landstinget även om en eller flera styrelseledamöter eller revisorer skall
utses på annat sätl, t. ex. på bolagsstämma eller av annan kommun eller
landstingskommun (prop. 1975/76:187 s. 403). Bestämmelsen tillkom främsl med
tanke på de kommunala och landslingskomunala företagen. Den är emellerfid
enligt sin ordalydelse tillämplig vid alla val av ledamöter etc. i de
associationstyper som nämns i bestämmelsen oberoende av hur stor del som ägs av
kommunen eller hur många ledamöler som skall utses av kommunen resp. av andra
intressenter. Om dessa är kommunala, statliga eller privata har inte heller
någon betydelse.

I kommunallagen har möjlighet öppnats även för en
minoritet i kommunstyrelsen, förvaltningsutskotlel och övriga nämnder atl vid
val till särskild avdelning, arbetsutskott eller liknande organ få till stånd proporfionellt
val (3 kap. 10 och 13 §§ saml, i fråga om de specialreglerade nämnderna,
hänvisningar i resp. specialförfatlning fill kommunallagens bestämmelser). Del
är enligl konslitulionsulskoltet från kommunaldemokratisk synpunkt väsentligt
att minoritetens berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses genom
möjligheten att få garanterad representation i dessa organ (KU 1976/77:25 s. 22
och 63).

2.1.2 Statliga organ m. m.

Kommunfullmäktige och landsfing fungerar som
valkorporationer vid val av ledamöter och suppleanter i vissa statliga organ
och i vissa speciella organ som inte ingår i vare sig den statliga eller den
kommunala förvaltningsorganisationen. I vissa men långt ifrån alla fall finns
möjlighet att få till stånd proportionellt val. I det följande redovisas de
organ för vilka det f. n. finns möjlighet till proportionellt val.

Nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, hovräu,
länsrätt, kammarrätt och försäkringsrätt

Enligt 1 kap. 4 § rättegångsbalken (RB) bestämmer
hovrätten hur många nämndemän som skall finnas i en domsaga. Antalet varierar kraffigt.
För

Prop. 1980/81:185 54

hovrätt skall enligt 2 kap. 4 a § RB finnas nämndemän lill
det antal som föreskrivs av regeringen.

Val av nämndemän i Ungsrätt förrättas av kommunfullmäkfige
(4 kap. 7 §). Om mer än en kommun hör till en domsaga, fördelar tingsrätten
antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till dessas folkmängd (4 kap.
5 §). Val av nämndemän i hovrätt förrättas av landstinget. Om det finns kommun
i länel som inte ingår i landsfingskommunen (f. n. endasi Malmö och Göteborgs
kommuner), väljs en viss andel av nämndemännen av kommunfullmäktige. I Gotlands
län förrättas valet i dess helhel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun (4
kap. 7 § 2 st.).

Nämndemän väljs för sex år. Halva antalet nämndemän väljs
vart tredje år (4 kap. 5 och 8 §§).

Valbar till nämndeman är myndig svensk medborgare, som
inte har fyllt 70 år och som är kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om
nämndeman i hovrätt, i länet eller den del av länet som hör till hovrätten (4
kap. 6 §). Lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman
eller advokat eller den som annars har fill yrke att föra andras talan inför
rätta får inte vara nämndeman.

Landstingets och kommunfullmäktiges val av nämndemän skall
vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det
tal som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer, som
valet avser, ökat med 1 (4 kap. 7 §).

Möjligheten alt välja nämndemän i fingsrätt proportionellt
infördes år 1975 (Ds Ju 1975:1, prop. 1975/76:64, JuU 1975/76:18, rskr
1975/76:124). I propositionen konstaterade föredraganden atl det såväl från
allmänt demokratiska utgångspunkter som med hänsyn till förtroendet för domstolarna
är angeläget att garantier skapas mot att nämnden får en i politiskt hänseende
ensidig sammansättning. Att ett genomförande av förslaget om möjlighet till
proportionellt val av nämndemän skulle leda till ökad politisering av
nämndemansvalet ansåg föredraganden inte behöva befaras (prop. 1975/76:64 s.
41).

Justitieutskottet anförde i sitt betänkande med anledning
av propositionen bl. a. följande (JuU 1975/76:18 s. 26).

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enUgt
utskottets mening ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär
av förtroendeuppdrag, till vilket inte är knutet uppgifter av poUtisk natur. Llppdraget
innebär utövande av en domarfunktion, för vilken mindre vikt måste fästas vid
tillhörigheten till visst parfi än vid sådana personliga kvalifikationer som
omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet. Sådana kvalifikationer har
blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års domstolsreform, varigenom nämnden
gavs en starkare ställning och större utrymme skapades för en mer individuellt
betonad medverkan från nämndemännens sida än tidigare. Även om valkorporationen
är politiskt sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas
som förenat med något politiskt ansvar såsom faUet är beträffande andra

uppdrag,
till vilka rekryteringen sker genom val av kommunfullmäktige och andra på
politisk grund bildade valkorporationer. Från dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdragel
också därigenom att lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen innebär en
insyn i domstolsarbetel som är ägnad att stärka allmänhetens förtroende för
domstolarna.

Mot
denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter som av
rättssäkerhetsskäl angeläget alt nämnden får en så bred förankring i samhällel
som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning. Ett ensidigt
politiskt hemvist hos nämndemännen skulle kunna ge anledning till misstanke att
deras politiska värderingar inverkade på deras ställningstaganden i den
dömande verksamheten och därigenom äventyra allmänhetens förtroende för
domstolarna.

Som
ovan framhållits har med nu gällande ordning önskemålet om fördelning av nämndemansbefatlningar
mellan olika samhällsgrupper kunnat tillgodoses genom överenskommelser mellan
de politiska partierna. Garantier har emellertid saknats mot atl ett
majoritetsparti utnyttjar sin ställning till atl välja uteslutande sina egna
kandidater. All sådana garantier skapas är enligl utskottets mening av
utomordentligt stor vikl från principiell synpunkl. Den bl. a. av vissa
remissorgan framförda uppfattningen att den i propositionen föreslagna
regleringen skulle vara ägnad att leda till en ökad politisering kan utskottet
inte dela; enligt utskottets mening bör ändringen snarare utgöra motiv för
strävanden mot samförslåndslösningar vid utseendet av nämndemän.

Fastighetsdomstol
består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två eller i vissa mål
tre nämndemän (3 § lagen, 1969:246, om domstolar i fastighelsmål, omtryckt
1974:1064). Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin
orts förhållanden. Nämndeman i fastighetsdomstol skall vara kyrkobokförd i
länet. I fråga om valbarhet och mandatperiod gäller i övrigt samma bestämmelser
som för nämndeman i fingsrätt (7 §).

Nämndemän
i fastighetsdomstol väljs av landstinget eller, om det i länet finns kommun som
inte ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning
mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gofiands län
förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun (6 §). Valet skall vara
proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal
som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valel avser,
ökat med 1.

Länsrätt
består av lagfaren domare och nämndemän (17 §lagen, 1971:289, om allmänna
förvaltningsdomstolar, omtryckt 1979:165). För behandling av mål om fastighetstaxering
finns särskilda bestämmelser. Regeringen bestämmer hur många nämndemän som
skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätt. Nämndemännen väljs av
landstinget. Om del i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen,
förrättas valet av landsfinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan
dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län
förrättas valel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Valel skall vara
proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöler som motsvarar den
kvot som erhålls.

Prop. 1980/81:185 56

om
antalet närvarande ledamöter delas med del anlal personer som valet avser, ökat
med 1 (19 §).

Nämndemän
i länsrätt väljs för sex år (21 §). Halva antalet väljs vart tredje år (19 §).
Mandatperioden för de nämndemän som ingår i länsrätt vid behandling av mål om
fastighetstaxering är anpassad till de allmänna fastighetstaxeringarna. De
väljs således vart femte år.

Valbar
till nämndeman i länsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i
länet och inte har fyllt 70 år (20 §). Tjänsteman vid allmän
förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrelse
lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskon-sulenl,
lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke all föra
andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. Nämndeman i länsrätt får inle
samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

För
kammarrätt skall finnas nämndemän till det antal som regeringen föreskriver.
Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen hur många nämndemän som
skall utses (13 §). I fråga om val, valbarhet och mandatperiod gäller samma
regler som för nämndemän i länsrätt (19-21 §§). Regeringen får för visst län
förordna att nämndemän i kammarrätt skaU väljas bland dem som för samma
mandatperiod har utsetts fill nämndemän i hovrätt (19§). I fräga om detta
särskilda valbarhetsvillkor uttalade föredraganden i prop. 1975/76:153 med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken att det, eftersom valet så gott som
alltid torde komma att ske som majoritetsval, i praktiken endast undantagsvis
lär bli aktuellt att hålla annal än en gemensam valförrättning för båda
kategorierna av nämndemän (s. 57).

I de
nya försäkringsrätterna skall vid prövning av vissa typer av besvär ingå två
nämndemän (7 § lagen, 1978:28, om försäkringsdomslolar). Regeringen bestämmer
enligt 8 § det antal nämndemän som skall finnas för varje försäkringsrätt och
hur många som skall utses inom varje län. Nämndemännen väljs av landstinget
eller, om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, av
landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som
länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet
av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Val av nämndemän skall vara
proportionellt, om det begärs av minsl så många väljande som motsvarar det tal
som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet
avser, ökat med 1. Nämndeman utses för sex år (8 och 10 §§). Halva antalet
nämndemän väljs vart tredje år.

Valbar
till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare som är kyrkobokförd
i länet och inte har fyllt 70 år (9 §). Tjänsteman i allmän försäkringskassa
eller ledamot av pensionsdelegafion eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid
lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan
ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare eller advokat eller
annan som har ull yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Prop.
1980/81:185 57

Länsstyrelse

Länsstyrelsens förtroendemannastyrelse infördes vid den
partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen som skedde år 1971.
Fram lill år 1977 hade slyrelsen, förutom landshövdingen, tio ledamöter. Av
dessa utsågs fem av regeringen och fem av landstinget eller kommun som inte
tillhörde landstingskommunen. De ledamöter som valdes av landstinget borde enligl
42 § länsstyrelseinstruktionen i dess äldre lydelse väljas så all bland dem
både kommunal och landstingskommunal erfarenhel blev företrädd och så att de
representerade olika delar av länet.

Enligt lagen (1976:891) om val av ledamöter i
länsstyrelses styrelse beslår Slyrelsen, ulöver landshövdingen som är
ordförande, av 14 ledamöler. I prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i
länsstyrelsen anförde föredraganden att det var angeläget atl invånarna bättre
kunde utöva inflytande på förtroendemannastyrelsens sammansättning. Denna borde
återspegla de politiska partiernas styrka i länet. Dessa synpunkter tillgodosågs
enligt föredraganden bäst om landstingen fick ulse samlliga ledamöter utom
ordföranden. Numera väljs alltså samlliga ledamöler utom ordföranden av
landstinget. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen,
förrättas valel av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan
dem som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Malmöhus län väljer landstingei
nio och kommunfullmäktige i Malmö kommun fem ledamöter (42 § länsslyrelseinslruktionen,
1971:460, omtryckt 1979:234). I Göteborgs och Bohus län väljer landstinget fem
och kommunfullmäktige i Göteborgs kommun nio ledamöter. I Gotlands län
förrättas valel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För varje ledamot utses
en suppleant.

Ledamöterna och suppleanterna i styrelsen skall vara
kyrkobokförda i länet. Svenskl medborgarskap krävs också för behörighet atl
inneha sådant uppdrag (11 kap. 9§ regeringsformen). Bland ledamöterna och
suppleanterna bör enligt 41 § iredje slyckel länsslyrelseinslruktionen
kommunal och landstingskommunal erfarenhel saml erfarenhel från verksamhel i
näringslivet och arbetstagarorganisationer vara företrädda. Ledamöterna och
suppleanterna väljs enligt 43 § för tre år, räknal fr. o. m. den 1 januari året
efter del år då val i hela riket av kommunfullmäktige och landstingsledamöter
har ägt rum. Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig, förfaller
hans uppdrag omedelbart. Om en ledamot eller suppleant avgår före
tjänstgöringstidens utgång, utses en ny ledamot eller suppleant för den tid som
återstår.

Val av ledamöter i styrelsen skaU vara proportionellt, om
det begärs av minsl så många väljande som motsvarar den kvot vilken erhålls om anlalel
väljande delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1 (42 § fjärde
stycket länsslyrelseinslruktionen). Mofivet till denna bestämmelse var enligt prop.
1976/77:19 intresset av alt olika politiska meningsriktningar blir

Prop. 1980/81:185 58

företrädda i slyrelsen (s. 5). Suppleanterna för
ledamöterna är personliga. Det medför alt bestämmelserna om proportionella val inle
kan tillämpas på suppleantvalet. Eftersom länsstyrelsen fortfarande, dvs. även efler
det alt landstingei hade fått lill uppgift all utse samlliga ledamöler i slyrelsen
ulöver ordföranden, skulle vara en statlig myndighet, var del enligl vad
föredraganden anförde i propositionen inte lämpligl att göra bestämmelserna om
suppleanler i kommunala och landslingskommunala nämnder eller om inträde av ny
ledamot, när en ledamot i en sådan nämnd avgår, lillämpliga. Suppleanterna
borde därför liksom lidigare vara personliga.

I motionen 1978/79:1692 hemställdes atl riksdagen hos
regeringen skulle begära förslag till sädana bestämmelser beträffande
suppleants tjänstgöring i länsstyrelses styrelse att den vid valtillfället
förutsatta proportionella fördelningen av styrelsens sammansättning kan
behållas även när en personlig suppleant är förhindrad att tjänstgöra för
ledamot. Motionärerna ansåg att del är otillfredsställande att de nuvarande
bestämmelserna om suppleanternas tjänstgöring kan leda till atl
meningsriktningar inte blir företrädda vid styrelsens sammanträden på del sätl
som förutsattes vid valet. Konslilutionsutskottet anförde i sitt belänkande med
anledning av motionen bl. a. följande (KU 1979/80:8 s. 2).

Även utskottet anser det önskvärt att den sammansättning
av länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika parfiers och länsdelars
representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor
utsträckning som möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Nuvarande regler för
suppleanters inträde kan, som påpekas i mofionen, leda till att styrelsen får
en annan sammansättning än som förutsattes när valet skedde.

Enligt utskottet finns del skäl atl se över reglerna om
valet av suppleanter och deras inträde i länsstyrelses styrelse. Denna översyn
kan lämpligen ske inom ramen för den pågående utredning inom
kommundepartementet som på riksdagens begäran undersöker frågan om rätl till
proportionellt val vid kommunfullmäktiges och landstings utseende av ledamöter
i statliga nämnder m. m. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1979/80:9).

Polisstyrelse

Polisstyrelsen består enligt 38 § polisinstruktionen
(1972:511) av polischefen och det ytterligare antal särskilt utsedda
ledamöter, minst sex och högst åtta, som länsstyrelsen bestämmer. För var och
en av de särskilt utsedda ledamöterna finns en personlig suppleant. Ledamöterna
utses för samma tid som ledamöter i kommunstyrelse (77 §).

Ledamöterna i polisstyrelsen utom polischefen väljs av
landstinget (76 §). I Göteborgs och Malmö polisdistrikt väljs dock etl visst
antal ledamöter, som länsstyrelsen fastställer, av kommunfullmäktige i
Göteborgs resp. Malmö kommun. I Visby polisdistrikt förrättas valet av
kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Prop. 1980/81:185 59

Ledamöterna i polisstyrelsen skall vara svenska
medborgare, bosatta inom polisdistriktet och ha rösträu vid kommunfullmäktigval
(77 §). De bör väljas så atl kommunal erfarenhet blir företrädd bland dem och
så att de representerar olika delar av polisdistriktet. Valel skall vara
proportionellt, om del begärs av minst så många väljande som motsvarar del tal
som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet
avser, ökal med 1.

Ordningen för val av ledamöter i polisstyrelse m.m. har
övervägts av 1975 års polisutredning. I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen
konstateras att frågan om ledamöter i polisstyrelse skulle utses av kommunen
eller landstingskommunen är omstridd (s. 183). Ulredningen har därför övervägt
olika allernaliv till den nuvarande ordningen. Den avslår dock från att lägga
fram förslag i denna del, eftersom del inte uppdragils åt utredningen att
ompröva systemet för val av ledamöler i detta hänseende. Man förordar att
frågan ägnas uppmärksamhet i det fortsatta reformarbetet (s. 185).

Det nuvarande systemet med personliga suppleanter bör enligl
utredningen avskaffas. I stället bör samma ordning tillämpas som för kommunfullmäkfige
och de kommunala nämnderna (bet. s. 186). Utredningen menar att man härigenom
får ökade garanfier för atl varje suppleant efter hand får erfarenhet av
polisstyrelsens verksamhet.

Taxeringsnämnd m. m.

Taxeringsnämnd (lokal, särskild och gemensam) består
enligt 6 § taxeringslagen (1956:623) av ordförande, som förordnas av länsslyrelsen,
och valda ledamöter. Antalet valda ledamöter skall enligt 7 § vara minst fem
och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om
ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsslyrelsen. För varje vald
ledamot skall väljas en suppleant. Mandatperioden är tre taxeringsår, räknat
fr. o. m. året efler det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt
rum (5 och 6 §§).

Valbar lill ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är
myndig svensk medborgare, som inte har fyllt 70 år (8 §). Den som väljs till
ledamot eller Suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt
taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som heh eller delvis ingår
i distriktet. Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har
insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Ledamöter och suppleanter väljs enligt 6 § av
kommunfullmäktige. Om mer än en kommun ingår i ett särskilt taxeringsdistrikt,
förrättas dock valet av landstinget. Om det i distriktet finns kommun som inte tUlhör
landstingskommunen förrättas valet av landstingei och kommunfullmäktige med den
fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Valet
skall vara proportionellt, om det begärs av minsl så många ledamöter som
motsvarar den kvot som erhålls, om antalet

Prop.
1980/81:185 60

närvarande ledamöler delas med del antal personer som
valet avser, ökat med 1.

Möjligheten att lillämpa den proportionella valmetoden vid
val av ledamöler i taxeringsnämnd tillkom genom riksdagens beslul år 1978 om ny
taxeringsorganisation i första instans (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, rskr
1977/78:362, SFS 1978:316).

Faslighetstaxeringsnämnd består enligl 17 kap. 6 och 7 §§ fastighelslaxeringslagen
(1979:1152) av ordförande, som utses av länsstyrelsen, och valda ledamöler.
Länsstyrelse får förordna ytterligare en ledamot. Anlalel valda ledamöter skall
vara minst fem och högsl åtta (17 kap. 8 §). Antalet bestäms av den som
förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av
länsstyrelsen. För varje ledamot skall väljas en suppleant. I fråga om val av
ledamöter och suppleanler samt valbarhet m. m. gäller enligl 17 kap. 7 och 10 §§
i allt väsentligl delsamma som för ledamöler i taxeringsnämnd.

Huvudmän i sparbank

Huvudmän i sparbank skall vara minst tjugo och högst
sextio (11 § lagen, 1955:416, om sparbanker). För vissa fall kan antalet sättas
högre. För huvudmän gäller vissa valbarhetsvillkor (12 §). Suppleanter för
huvudmännen utses ej.

Av huvudmännen väljs enligt 13 § hälften av
kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i sparbankens verksamhetsområde eller
av landstinget. Återstoden utses av huvudmännen själva. Kommunfullmäktiges och
landstings val av huvudmän skall vara proportionellt, om det begärs av minst
så många väljande som molsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes anlal
delas med del anlal personer som valel avser, ökat med 1. Mandatperioden är tre
år (14 §).

2.2 Organ för vilka författningsbestämmelser om
proportionellt val saknas

2.2.1 Tryckfrihetsjury

I tryckfrihetsmål där talan förs om ansvar skall enligl 12
kap. 2 § tryckfrihetsförordningen frägan om brott föreligger prövas av en jury
om nio medlemmar, såvida inle parterna vill hänskjula målet till rätlens
avgörande ulan sädan prövning. För varje län skaU utses jurymän, fördelade i
två grupper med sexton jurymän i första gruppen och åtta i den andra (12 kap. 3
§). Jurymännen i den andra gruppen skall vara eller ha varit nämndemän vid
allmän underräU.

Jurymän väljs för en period av fyra år av landsfinget
eller, om det i länet finns kommun som inte tillhör landstingskommunen, av
landstinget och kommunfullmäktige (12 kap. 4 §). I Gotlands län förrättas valet
av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. När jurymän skall väljas av mer än

Prop.
1980/81:185 61

en valmyndighet, fördelar länsslyrelsen anlalel jurymän
mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.

Jurymän skall vara myndiga svenska medborgare, som är
bosatta inom länel. De bör vara kända för omdömesgillhel, självständighet och
rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och
meningsriktningar saml olika delar av länet vara företrädda. Om en juryman
avgår eller upphör atl vara valbar, skall valmyndighet inom den grupp av
jurymän som den avgångne tillhörde ulse annan i hans ställe för äterstoden av
valperioden (12 kap. 7§).

I promemorian (Ds Ju 1975:1) Vissa ändringar i
rättegångsbalken m. m. uttalades, ulan närmare precisering, att det även i
fråga om val av jurymän i tryckfrihetsmål skulle kunna finnas skäl all överväga
vissa jämkningar i valsystemet. Här borde man dock enligt promemorian avvakla
resultatet av massmedieutredningens arbete (s. 29). Massmedieutredningen
föreslog i betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag att yllrandefrihetsmål i
första instans skulle handläggas av en enda, för hela riket gemensam, yllrandefrihelsdomstol.
Det särskilda rällegångsförfarandet med jury skulle avskaffas (s. 135). Ulredningens
förslag i denna del ledde inle lill någol förslag till riksdagen.

Ytlrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) som har
tillkallats för alt utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag har enligt
sina direktiv bl. a. atl ytterligare överväga frågan om rättegången i
yttrandefrihetsmål. Utredningen har under är 1979 lagl fram delbetänkandet (SOU
1979:49) Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Betänkandet är avsett att ulgöra ett
underlag och en ulgångspunkt för en allmän debatt om yttrandefrihetens
rättsliga villkor. I belänkandet redovisas två skisser till yllrandefrihelsgrundlag.
Enligt utredningen bör man överväga atl införa bestämmelser om proportionella
val av jurymän.

2.2.2 Styrelse för allmän försäkringskassa m. m.

Styrelsen för allmän försäkringskassa består enligl 18
kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630) av
ordförande och vice ordförande, vilka utses av regeringen, saml fyra ledamöler
som utses av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgörs av en
kommun, av kommunfullmäktige. Härutöver får två personalförelrädare delta i
styrelsearbetet. När styrelsen handlägger frågor som inte avser det slag av
verksamhet som kassan skall bedriva, är personalföreträdarna ledamöler i
styrelsen. Personalföreträdarna och deras suppleanter utses av den eller de
arbetstagarorganisationer som är företrädda hos kassan (kungörelsen, 1974:963,
om personalförelrädare i allmän försäkringskassas styrelse och lagen, 1976:230,
om rätt för arbetstagarorganisation att ulse och entlediga företrädare för de
anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet).

Prop. 1980/81:185 62

För annan ledamot i slyrelsen än ordföranden och vice
ordföranden utses en suppleant.

Ledamot utses, om inte regeringen förordnar annat, för en
tid av tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året näst efler del, då han
blivit utsedd (18 kap. 8 § lagen om allmän försäkring).

Om en ledamot avgår innan den lid för vilken han blivil
utsedd har gått till ända, skall en ny ledamot utses för den återstående tiden
(18 kap. 8 §). Sådan ledamot skall utses i samma ordning som den avgångne
ledamoten blivit utsedd.

Allmän försäkringskassas pensionsdelegalion består enligl
18 kap. 20 § av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden och vice ordföranden i
kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av
riksförsäkringsverket utsedda ledamöter, som skall ha särskild erfarenhel av
arbetsförhållanden, och två ledamöter som utses av landstinget eller, om
kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige. För annan
ledamot än ordföranden och vice ordföranden utses en suppleant. Mandatperioden
är densamma som för ledamöler och suppleanter i allmän försäkringskassas
styrelse (18 kap. 21 §).

Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högsl sju
ledamöter, som utses av kommunfullmäktige (18 kap. 24 §). Om nämndens
verksamhetsområde består av flera kommuner, bestämmer riksförsäkringsverket
antalet ledamöter och hur många sum skall utses av varje kommun. För varje
ledamot utses en suppleant. I fråga om valbarhet och mandatperiod gäller
detsamma som för allmän försäkringskassas styrelse.

Bestämmelserna om ledamot i styrelse för allmän
försäkringskassa, pensionsdelegation och försäkringsnämnd gäller i lillämpliga
delar för suppleant (18 kap. 26 §).

2.2.3 Inskrivningsnämnd för värnpliktiga

Inskrivningsnämnden sköter inskrivningen av värnplikfiga.
Nämnden beslår av ordförande, som är inskrivningschefen, och icke militära
ledamöter till det antal som regeringen bestämmer, dock minst en för varje
landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun inom nämndens
verksamhetsområde (10 § värnpliktslagen, 1941:967, omtryckt 1969:378). För var
och en av de icke militära ledamöterna skall finnas en ersättare (42 §
kungörelsen, 1969:379, om inskrivning och redovisning av värnpliktiga, omtryckt
1973:509). De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre
år av landstinget resp. kommunfullmäktige.

2.2.4 Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda har till
uppgift att avgöra vissa ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem och
specialsjukhus samt

utskrivning därifrån m. m. (6,27,29, 32,33,36 och 41-43 §§
lagen, 1967:940, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda).
Beslutsnämnd finns i varje landstingskommun och kommun som inte tillhör
landstingskommun. Nämnden beslår enligt 17 § av en lagfaren ordförande och
ytterligare två eller fyra ledamöter. Dessa skall vara ledamöter eller
suppleanter i omsorgsstyrelsen, om regeringen inte medger annat. Särskolchef,
vårdchef eller överläkare hos omsorgsslyrelsen får inle vara ledamot av
nämnden. För ledamot av beslutsnämnd skall finnas en eller flera suppleanter.

Ordförande i beslulsnämnd och suppleant för honom
förordnas enligt 18 § av regeringen för högst fyra år. Övriga ledamöter och
suppleanter för dem utses av landstinget resp. kommunfullmäktige.

2.2.5 Länsskolnämnd

Länsskolnämnden är tillsynsmyndighet för bl. a.
grundskolor och gymnasieskolor i länet (21 § skollagen, 1962:319, omtryckt
1970:1026). Länsskolnämnden beslår enligt 22 § av nio ledamöter som är bosatta
inom länet och som utses för tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter
det år då val i hela rikel av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt
rum. Av ledamöterna utses två av regeringen, en av skolöverstyrelsen, en av
länsstyrelsen och fem av landstinget. I Gotlands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige
i Gotlands kommun. Om annat län omfattar kommun som inle tillhör
landstingskommunen, utses tre ledamöter av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäkfige.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

De ledamöter som utses av landstinget eller kommunfullmäkfige
skall ha visat intresse för utbildningsfrågor (4 § förordningen, 1965:741, med
instruktion för länsskolnämnderna, omtryckt 1971:347). En av de ledamöter som
utses av landsting eller av kommunfullmäktige i Gotlands kommun och en av
suppleanterna för dem skall ha särskild kännedom om landsbygdens skolväsen.
Ledamot och suppleant som utses av landstinget eller kommunfullmäktige får
inte inneha tjänst som lärare eller skolledare vid skola under nämndens inseende
eller vid annan skola som meddelar motsvarande undervisning.

Skoladministrativa kommittén (U 1978:17) har i januari
1980 lagt fram sitt slutbetänkande (SOU 1980:5) Förenklad skoladministrafion -
principer för ny organisation. Kommittén föreslår vissa ändringar i fråga om länsskolnämndernas
organisation. Någon ändring av nämndernas sammansättning föreslås dock inte.
Kommittén förutsätter att betänkandet kommer att läggas lill grund för en
proposition med förslag till riktlinjer för utformningen av den slalliga skoladministrationen
på central och regional nivå.

Prop. 1980/81:185 64

2.2.6 Skogsvårdsstyrelse

Skogsvårdsstyrelserna har enligl 2§ lagen (1960:267) om
skogsvårdsstyrelser till uppgift all främja och slödja den enskilda
skogshushållningen samt att verka för att skogsvårdsarbetet inom de enskilda
skogarna bedrivs på ett planmässigt sätl. Styrelserna skall också utöva den
uppsikt och vidla de åtgärder som enligl gällande skogsvårds-, naturvårds- och
andra författningar ankommer på dem. Del finns en skogsvårdsstyrelse för varje
län.

Skogsvårdsstyrelsen består enligt 3 § av sju ledamöter.
Tre av ledamöterna och suppleanler för var och en av dem utses av regeringen.
Tre ledamöler och suppleanter för dem utses av landstingei eller, i Gotlands
län, av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. I förarbetena uttalades bl. a. atl
det var önskvärt all styrelserna hade god lokal förankring och var
representativa för det enskilda skogsbruket i länet (prop. 1960:106 s. 133).
Mandatperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det år då
val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum. Om
en ledamot eller suppleant avgår, skall ersättare förordnas för återstoden av
perioden. Länsjägmästaren är självskriven ledamot i styrelsen.

Skogsadminislrativa utredningen har våren 1980 lagt fram
betänkandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas organisation. Förslagen i
betänkandet utgår från att skogsvårdsstyrelsernas särskilda
förvaltningsrättsliga ställning upphör och att skogsvårdsstyrelserna framdeles
blir statliga myndigheler. Utredningen anser att lagen om skogsvårdsstyrelser
och reglementet (1960:322) för skogsvärdsstyrelserna bör upphävas och ersättas
av en instruktion. I sak innebär utredningsförslaget inga ändringar i fråga om
styrelsens sammansättning.

2.2.7 Länsvägnämnd

I varje län finns en länsvägnämnd. Nämnden har enligt 1 §
instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna till uppgift atl biträda
länsstyrelsen vid handläggningen av frågor enligt väglagen (1971:948) och av
andra frågor av väsenllig belydelse för länels vägväsende.

Länsvägnämnden består av sju ledamöter (2 §). Ledamot i länsvägnämnd
skall vara bosatt i länet och ha intresse för och insikt i väg-, trafik- och
transportfrågor. Tjänsteman vid statens vägverk eller länsstyrelsen får inte
vara ledamot.

Ledamöterna i länsvägnämnden väljs av landstingei (3 §). I
Malmöhus län väljer landstinget fyra och kommunfullmäktige i Malmö kommun tre
ledamöter samt i Göteborgs och Bohus län landstinget tre och kommunfullmäktige
i Göteborgs kommun fyra ledamöter. I Gollands kommun väljs ledamöterna av
kommunfullmäktige i Gollands kommun. För varje ledamot finns en personlig
suppleant (4 §). Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller också för suppleanterna.
Mandatperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari

Prop. 1980/81:185 65

året efter det år då val i hela riket av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige har ägt rum (5 §). Avgår en ledamot eller suppleant före
tjänstgöringstidens utgång, utses en ny ledamot eller suppleant för återstående
lid.

Decentraliseringsutredningen föreslog i belänkandet (Ds Kn
1977:2) Samordnad vägplanering att länsvägnämnderna skulle avskaffas (s. 135). Förslagel
har inte genomförts.

2.2.8 Vuxenutbddningsnåmnd

I varje län finns en vuxenutbildningsnämnd. Nämnden
handhar ärenden om timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxensludieslöd enligt
studiestödslagen (1973:349) samt ärenden enligl förordningen (1975:395) om
statsbidrag lill uppsökande verksamhel på arbetsplatser (2 § förordningen,
1975:394, med instruktion för vuxenutbildningsnämnderna). Vuxenutbildningsnämnden
består enligt 5 § av ordförande och åtta andra ledamöter. Fem av ledamöterna
utses av regeringen. Återstående fyra ledamöler skall företräda
utbildningsväsendet i länet. De utses av landstinget. I Gotlands län utses de
dock av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. I Malmöhus och Göteborgs och Bohus
län utses två av landstinget och två av kommunfullmäktige i Malmö resp.
Göteborgs kommun. Ledamöterna utses för högst tre år (12 §). Suppleanter för
ledamöterna saknas.

Centrala studiestödsnämnden har av regeringen fått i uppdrag
att se över vuxenutbildningsnämndernas verksamhet och sammansättning. I
motionen 1979/80:825 anförs bl. a. att de politiskt valda ledamöterna i
vuxenutbildningsnämnderna bör vara i majoritet och utses av landstinget samt
att också suppleanler bör utses.

2.2.9 Lantbruksnämnd och rennäringsdelegation

I varje län finns en lantbruksnämnd (27 § förordningen,
1967:425, med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,
omtryckt 1978:289). Nämnden har enligt 22 § till uppgift att inom sitt verkamhetsom-råde
uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt verka för en snabb
strukturrationalisering inom lantbruket. Nämnden svarar även för vissa statliga
åtgärder inom lantbrukets område.

Ledamöter av lantbruksnämnden är enUgt 28 § en lanlbmksdirekiör
och åtta andra ledamöter. Av dessa utses fyra av regeringen och fyra av
landstinget eller, i Gollands län, av kommunfullmäktige i Gollands kommun.
Innan landstinget eller kommunfullmäktige utser ledamot, skall samråd ske med
hushållningssällskap vars stadgar lantbruksstyrelsen har fastställt. För varje
ledamot utses även en suppleant. Ledamöterna och suppleanterna utses för tre år
(52 §). Om en ledamot eller suppleant avgår, utses ersättare för återstoden av
liden.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 66

Inom lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län skall det finnas en rennäringsdelegalion (29 §). Lantbruksdireklören
är ledamot av rennäringsdelegationen (32 §). Vidare ingår två andra ledamöler
av lantbruksnämnden som nämnden utser särskilt, en tjänsteman hos länsstyrelsen
som länsstyrelsen utser, en tjänsteman hos länsarbetsnämnden som
länsarbetsnämnden utser samt tre rennäringsutövare. Av de sist nämnda utses två
av regeringen och en av landstinget efter samråd med Svenska samernas
riksförbund. Suppleant för ledamot i nämnden är suppleant för samma ledamot i
delegationen. För var och en av de övriga ledamöterna finns en suppleant som
utses i samma ordning som ledamoten. Ledamöterna och suppleanterna i rennäringsdelegalionen
utses för tre år (52 §). Om en ledamot eller suppleant avgår, utses ersättare
för återstoden av tiden.

2.2.10 Länsnykterhetsnämnd

I varje län utom Gollands län finns en länsnykterhetsnämnd.
Nämnden har till uppgift dels att övervaka nykterhetstillståndet inom länel och
verka för allmänna nykterhetsfrämjande åtgärder, dels atl utöva tillsyn över de
kommunala nykterhetsnämnderna (4 § 1 och 3 mom. lagen, 1954:579, om
nykterhetsvård, omtryckt 1971:307). Länsnykterhetsnämnden består enligt 9 § av
två ledamöter som utses av socialstyrelsen, en ledamot som utses av länsslyrelsen
och två ledamöter som utses av landstingei. I län som omfattar kommun som inte
tillhör landstingskommunen utser dock landstingei en ledamot och
kommunfullmäktige i den kommunen en ledamot. För varje ledamot utses en
suppleant. Ledamöterna och suppleanterna skall vara svenska medborgare och
bosatta inom länet. Mantadperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari
året efter det år då val i hela riket av landstingsledamöter och
kommunfullmäktige har ägt rum.

I prop. 1979/80:1 om socialtjänsten föreslås alt nykterhelsvårdslagen
skall upphävas. Förslaget innebär alt länsnyklerhetsnämnderna avskaffas. Riksdagen
har numera bifallit propositionen i denna del (SoU 1979/80:44, rskr
1979/80:385). Enligt riksdagens beslut upphör nykterhelsvårdslagen att gälla
den 1 januari 1982.

2.3 Val av ledamöter och suppleanter, suppleants inträde

Bestämmelserna i 2 kap. 23 § kommunallagen om proporfionellt
val av kommunala nämnder, beredningar och revisorer m. m. är så konstruerade
att varje gmpp som skulle bli representerad vid en proportionell fördelning av
de mandat som valet avser kan få till stånd ett proportionellt val. Som framgår
av det föregående gäller en motsvarande bestämmelse för kommunfullmäktiges
resp. landstingets val av ledamöter i vissa statliga organ. I praktiken sker
valen i regel som majoritetsval men bestämmelserna om proportionellt val utgör
en viktig grund för de överenskommelser som

Prop. 1980/81:185 67

partierna träffar om hur mandaten skall fördelas.
Bestämmelserna om proportionellt val i kommunallagen och de författningar som
rör olika statliga organ anger endast under vilka förutsäitningar den
proportionella valmetoden får användas vid val av resp. organ. I fråga om
förfarandet vid proportionellt val hänvisar de till lagen (1955:138) om
proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. Där
finns bestämmelser om bl. a. genomförandel av valförrättning, valsedlar,
sammanräkning och fördelning av platser.

Lagen gäller val av både ledamöter och suppleanter. Ett
proportionellt val av etl organ måste, liksom ett majoritetsval, avse alla de
ledamöter resp. suppleanter som valmyndigheten skall utse. Proportionella val
av ledamöter resp. suppleanter måste ske genom skilda valförrättningar. Inget
hindrar att ledamöterna utses genom proportionellt val och suppleanterna genom
majoritetsval eller tvärtom.

Fyllnadsval efter en avgången ledamot i en kommunal nämnd
som utsetts genom proportionellt val får ej äga rum. Enligt 3 kap. 5 § tredje
stycket kommunallagen skall däremot fyllnadsval förrättas, om en majoritetsvald
ledamot avgår under tjänstgöringstiden (se Kaijser, Kommunallagarna II, 1975, s. 532).

När en ledamot som har utsetts genom proportionellt val
avgår, inträder den suppleant som står i tur som ledamot för återstående tjänstgöringsfid.
Detta gäller oavsett om suppleanterna har valts proportionellt eller genom
majoritetsval. När suppleanterna väljs proporfionellt, regleras ordningen
mellan suppleanterna enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt direkt genom
valet. När suppleanterna väljs genom majoritetsval, skall enligt 3 kap. 2 §
andra stycket kommunallagen den ordning i vilken de skall inkallas till
tjänstgöring bestämmas vid valet. Därvid kan fullmäktige följa de principer som
anses lämpligast, t. ex. att i stället för en viss ledamot skall inkallas i
första hand de suppleanter som fillhör samma politiska parti som ledamoten i
viss angiven ordning. Fullmäktige får dock enligt praxis inte bestämma att suppleanler
får inträda endasi för vissa ledamöter men inle för andra (regeringsrättens
årsbok 1954 ref. 6). Detta gäller även om suppleanterna har betecknats som
personliga.

Om en suppleant som har utsetts genom majoritetsval avgår
under tjänstgöringsfiden, får fyllnadsval förrättas. Någon suppleant utses däremot
inte efter en suppleant som har valts proportionellt. Om en ledamot som har
utsetts genom proportionellt val avgår under mandatperioden och det inte längre
finns några suppleanter skulle deUa leda fill att platsen får stå obesatt. I
ett räUsfall (regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61) har fullmäkfige emellertid
ansetts befogade att förrätta nya val av suppleanter i en kommunal nämnd, när
samtliga suppleanter inträtt som ledamöler i nämnden eller annars avgått som
suppleanter.

Ett proportionellt val skall förrättas med enkla och
slutna valsedlar. På dessa skall finnas partibeieckning. De får inte vara
märkta. Namnen på

Prop. 1980/81:185 68

valsedeln skall tas upp i en följd, del ena under del
andra. Fördelningen av platser inom ett parti sker genom den s. k. enkla
absoluta rangordningsme-loden. Metoden innebär följande. Först ordnas alla
giltiga valsedlar i grupper efler sin partibeteckning. Därefter bestäms
ordningen mellan namnen inom varje grupp genom särskilda sammanräkningar. Vid
varje sammanräkning gäller en valsedel endast för elt namn, nämligen det som -
bortsett från redan placerade namn - står främst. Så länge valsedeln gäller för
sitt första namn räknas den som en röst. En valsedel som gäller för sill andra
namn räknas som en halv röst osv.

Vid fördelningen av platserna mellan de olika partierna fillämpas
d'Hondts metod, även kallad hellalsmetoden. Den innebär att platserna, den ena
efter den andra, lilldelas del parti som varje gång uppvisar del största
jämförelsetalet. Så länge etl parti inle har fått någon plats, är partiets
jämförelsetal lika med dess rösllal. Därefter får man partiels jämförelsetal
genom atl rösllalet för varje gång delas med del anlal platser som partiel
redan har fått, ökat med ett.

Den ordning i vilken suppleanter som har valts
proportionellt skall kallas in till tjänstgöring i stället för ledamot regleras
i 8 § lagen om proportionellt valsätt. Reglerna innebär bl. a. att en suppleant
från det parti som ledamoten tillhör har företräde framför övriga suppleanter.
Av de övriga suppleanterna har den företräde som tillhör elt parti med högre
rösttal.

2.4 8 kap. 5 § regeringsformen

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen bestäms bl. a. grunderna
för kommunernas organisation och verksamhetsformer saml för den kommunala beskaltningen
i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt
och om deras åligganden. En föreskrift om att kommunfullmäktige eller
landsting skall utse ledamöler i statliga och liknande styrelser och nämnder
får anses innebära ett åliggande för kommunerna resp. landstingskommunerna. En
sådan föreskrift skall följaktligen meddelas i lag. Föreskrifter som har
samband med valet av ledamöter, t. ex. föreskrifter om proportionellt valsätt,
fyllnadsval och suppleants inträde som ledamot, kan inte anses röra grunderna
för kommunernas och landstingskommunernas organisation och verksamhetsformer.
Sådana föreskrifter synes därför kunna meddelas av regeringen.

3 Överväganden och förslag

3.1 Proportionellt val

De ledamöter av vissa regionala och lokala statliga
nämnder m. m. som utses av kommunfullmäktige eller landsting kan väljas
proportionellt. Detta gälleri fråga om nämndemän i tingsrätt,
fastighetsdomstol, hovrätt, länsrätt,

Prop. 1980/81:185 69

kammarräti och försäkringsrätt samt ledamöter i
länsstyrelses styrelse, polisstyrelse, taxeringsnämnd och
fastighetstaxeringsnämnd samt huvudmän i sparbank. Bestämmelser om
proportionellt val saknas därmot belräffande jurymän i tryckfrihetsjury,
ledamöter i allmän försäkringskassas styrelse, ledamöter i allmän
försäkringskassas pensionsdelegation, ledamöter i försäkringsnämnd, ledamöler i
inskrivningsnämnd för värnpliktiga, ledamöter i beslutsnämnd för psykiskl
utvecklingsstörda, ledamöter i länsskolnämnd, ledamöter i skogsvårdsstyrelse, ledamöler
i lantbruksnämnd och ledamöter i länsnyklerhetsnämd. För de sistnämnda organens
del, ulom tryckfrihetsjury och länsnykterhetsnämnd, föreslås all bestämmelser
om proporlionelll val införs.

Från demokratisk synpunkt får det anses värdefullt att
garantier skapas för alt politiskt valda organ får en allsidig sammansättning.
Bestämmelser om proportionellt valsätt har en funktion att fylla i detta
sammanhang genom att de utgör en yttersta garanti för att minoritetspartiers
inflytande säkerställs. Det proportionella valsättet tillämpas sällan i
praktiken. Bestämmelserna om proportionellt val fyller dock en viktig uppgift
genom att de utgör grund för de överenskommelser som partierna träffar om hur
mandaten skall fördelas. Att möjUgheten att använda det proportionella
valsättet skulle leda till en olämplig polifisering av valen synes inte behöva
befaras. Här, liksom beträffande skälen för ett införande av en möjlighet fill proporfionella
val, kan hänvisas till justitieutskottets uttalanden i betänkandet JuU
1975/76:18 (se avsnitt 2.1.2).

Vissa ledamöter i några av de nu aktuella organen utses av
andra myndigheter än kommunfullmäkfige eller landsting. Dessa organs verksamhet
rör samhällsområden där det finns behov av representation frän andra områden än
det kommunala eller landstingskommunala. Den omständigheten att del inte går atl
uppnå fullständig proportionalitet gör det dock inle mindre angeläget att ändra
bestämmelserna så att proportionalitet skall kunna uppnås så långt det är
möjligt.

Med stöd av det anförda föreslås att kommunfullmäktiges
och landstings val av ledamöter i regionala och lokala statliga nämnder m. m.
skall kunna ske proportionellt också i de fall där detta f. n. inte är möjligt.
När det gäller jurymän i tryckfrihetsmål övervägs frågan av
yttrandefrihetsutredningen. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop.
1979/80:1 om socialtjänsten avskaffas länsnyklerhetsnämnderna vid utgången av
år 1981 (SoU 1979/ 80:44, rskr 1979/80:385). Med hänsyn härfill omfattar de
förslag som läggs fram nu inte val av jurymän eller ledamöter i länsnykterhetsnämnd.

En möjlighet alt använda det proportionella valsättet vid
val av ledamöler i olika statliga organ m. m. kan införas anfingen genom att
det i 2 kap. 23 § kommunallagen anges att bestämmelsen omfattar också kommunfullmäkfi-ges
och landstings val av ledamöter i sådana organ eller genom att de författningar
som reglerar de olika organens verksamhet ändras. Hitfills har bestämmelser om
proportionellt val av icke kommunala organ i regel tagits in

Prop. 1980/81:185 70

i
resp. specialförfatlning och inte i kommunallagen. Del undanlag från denna princip
som gäller i fråga om de kommunala företagen är moliverat med hänsyn till att
de associationsrättsliga författningarna förutsätter all styrelseledamöterna
normalt väljs av bolagsstämman e.d. Från lagteknisk synpunkt förefaller det
lämpligast att samtliga bestämmelser som reglerar val av ledamöter i stafliga
organ m. m. tas in i de specialförfallningar som reglerar de olika organens
verksamhet. I det följande föreslås därför att bestämmelserna om proportionellt
valsätt tas in i de olika specialförfattningarna.

Vid etl
proportionellt val är det inte möjligt att garantera att vissa av ledamöterna
skall inneha specialkompetens eller representera en speciell kommundel. Inget
hindrar dock att man vid ett sådant val beaktar intressen av detta slag.
Bestämmelser om att man vid valet skall beakta att vissa ledamöter t. ex. bör
inneha viss specialkompetens kan alltså stå kvar, sedan man infört en möjlighet
att utse ledamöterna proportionellt. Det föreslås dock att bestämmelser som
innebär t. ex. att en ledamot skall inneha viss specialkompetens ändras så att
det i stället anges att ledamoten bör inneha sådan kompetens.

3.2
Suppleanter

För
ledamöterna i flertalet av de organ som behandlas i denna promemoria skall
utses suppleanter. Suppleanter finns dock inte för nämndemän, ledamöter i
tryckfrihetsjury, huvudmän i sparbank eller ledamöter i vuxenulbildningsnämnd.
Frågan om införande av suppleanter för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna
behandlas i specialmofiveringen. I övrigt synes det inte finnas anledning att i
detta sammanhang överväga införande av suppleanter.

I
flertalet fall torde suppleanterna vara personliga, även om detta bara undantagsvis
anges uttryckligen. Uttryckliga bestämmelser om att suppleanterna skall vara
personliga finns bara beträffande polisstyrelserna och länsvägnämnderna (38 § polisinstrukfionen
resp. 4 § instmktionen för länsvägnämnderna). En formulering som återfinns i
lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse och i flera andra
författningar som reglerar regionala och lokala staUiga organs organisation är
att det för varje ledamot utses en suppleant. En sådan regel måste rimligtvis
innebära att varje suppleant skall vara suppleant för endast en av ledamöterna.
Beträffande beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda och
skogsvårdsstyrelserna är emellertid bestämmelserna om suppleanter utformade på
ett annat sätt. Enligl 17 § lagen angående omsorger om vissa utvecklingsstörda
finns en eller flera suppleanter för ledamot av beslutsnämnd. I 3 § lagen om skogsvårdsstyrelser
föreskrivs att regeringen utser tre ledamöter och suppleant för en var av dem
samt att tre ledamöter jämte suppleanter utses av

Prop. 1980/81:185 71

landstinget. Det kan tänkas att åtminstone de suppleanter
för ledamöter i skogsvårdsstyrelse som utses av landstinget kan fungera som
suppleanter för samthga de ledamöter som landstinget har valt.

Om en särskild personlig suppleant skall utses för varje
ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer, kan valet av
suppleanter inte ske proporfionellt. Bestämmelserna i 8 § lagen om
proportionellt valsätt innebär nämligen att alla suppleanter blir suppleanter
för de ledamöter som valmyndigheten iitser, samtidigt som företrädesordningen
mellan suppleanterna regleras. Det bör anmärkas att det i resp. författning
(felaktigt) förutsätts att suppleanterna för ledamöter i polisstyrelse, taxeringsnämnd
och faslighetstaxeringsnämnd skall kunna väljas proportionellt trots atl det
klart framgår alt varje suppleant är suppleant för en bestämd ledamot (se 38
och 76 §§ polisinstruktionen, 6 och 7 §§ taxeringslagen samt 17 kap. 7 och 8 §§
fastighetstaxeringslagen).

Om de suppleanter i ett regionalt eller lokalt statligt
organ som skall utses av landstinget eller kommunfullmäkfige inte kan väljas
proportionellt, kan det åtminstone teoretiskt sett inträffa att
minoritetsintressena inte tillgodoses vid suppleantvalet. En ledamot som har
utsetts av ett minoritetsparti skulle kunna få en suppleant som företräder ett
majoritetsparti. De skäl som talar för att ledamöterna bör kunna väljas
proportionellt gäller alltså också i fråga om suppleantvalet. Som framgår av
det föregående innebär detta att suppleanterna inte bör vara personliga.

Ett ytterligare skäl för en övergång till ett system med "gmppsuppleanter"
är att en ordning med personliga suppleanter medför att ingen kan träda in som
ledamot, när både ledamoten och den personlige suppleanten tillfälligt är
förhindrade. Som konstitutionsutskottet anför i sitt betänkande (KU 1979/80:8 s.
2) är det önskvärt atl den sammansättning av länsstyrelses styrelse med
avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars representation som kommit till
uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt behålls vid
en ledamots frånvaro.

I prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i
länsstyrelsen anförde föredraganden att det, eftersom länsstyrelsen fortfarande
skulle vara en statlig myndighet, inte var lämpligt att göra bestämmelserna om
suppleanter i kommunala och landstingskommunala nämnder eller om inträde av ny
ledamot, när en ledamot i en sådan nämnd avgår, tillämpliga. Suppleanterna
borde därför, Uksom tidigare, vara personliga. Det kan antagas att bakom detta
resonemang ligger antingen farhågor för att en ordning motsvarande den som fillämpas
beträffande kommunala nämnder skulle bli onödigt komphcerad eller leda fill en
olämplig polifisering.

En övergång till ett system med "gmppsuppleanter"
synes emellertid inte kräva någon omfattande eller komplicerad
författningsreglering. Det kan däremot hävdas att en sådan ändring innebär att
ökad vikt läggs vid organels politiska sammansättning. Detta kan förefalla
stötande särskiU när det gäller organ som har rättstillämpande eller liknande
uppgifter, t. ex. taxerings-

Prop. 1980/81:185 72

nämnd, pensionsdelegation eller beslulsnämnd. I sådana
organ väger intresset av sakligt riktiga avgöranden självfallet tyngre än
intresset av att olika politiska meningsriktningar bereds inflytande i exakt
proportion till styrkeförhållandena mellan meningsriklningarna i del väljande
organet. Del torde emellertid inte finnas någon motsättning mellan dessa inlressen.
Härtill kommer atl det politiska inslaget redan är markerat genom att
landstinget resp. kommunfullmäktige väljer ledamöter och suppleanter.
Införandel av en möjlighet till proportionellt val även av suppleanter bör
också kunna främja samförståndslösningar vid suppleantvalet (jfr JuU 1975/76:18
s. 27).

Ett system med "gruppsuppleanter" av den lyp som
finns för ledamöterna i de kommunala och landstingskommunala nämnderna innebär
i praktiken att det alltid finns en suppleant som kan träda in, om en ledamot
är förhindrad att delta i etl sammanträde. Om suppleanterna har valts
proportionellt, kan man räkna med atl den suppleant som i första hand skall
träda in förelräder samma parti som den frånvarande ledamoten. Oavsett om
suppleanterna har valts proportionellt eller ej, kan del, särskilt när
ledamoten tillhör elt "litet" parti, ofta inträffa alt den suppleant
som skall träda in i andra hand företräder ett annat parti än ledamoten. Om
suppleanterna har valts proportionellt, inträder i ett sådant fall en suppleant
frän del parti som har det siörsta rösttalet i det väljande organet. Delta
parti har kanske en helt annan politisk inriktning än det parfi som den
frånvarande ledamoten företräder. Delta har i och för sig ingen större belydelse,
eftersom man i praktiken sällan använder det proportionella valsättet.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, torde man vid
bestämmandet av ordningen mellan suppleanterna sträva efter alt en suppleant
från ett parti med mer eller mindre likartad politisk inriklning skall träda
in, när de suppleanter som företräder samma parti som en viss ledamot har "tagil
slut". Detta kan ibland innebära svårigheter. Det medför också att
betydelsen av den partipolitiska sammansättningen av den statliga nämnden eller
styrelsen markeras. Det kan med andra ord framstå som påtagligt atl två
politiska block står mot varandra också i detta organ. Detta problem kan
åtminstone till en del undvikas om t. ex. dubbelt så många suppleanter som
ledamöter utses. Mot en sådan lösning kan otvivelaktigt starka invändningar
anföras. En annan lösning skulle kunna vara att föreskriva t. ex. att det för
varje parti skall väljas suppleanter till ett antal som med ett överstiger det
antal ledamöter som utses för partiet. En sådan ordning skulle bli mycket
komplicerad. Den skulle också innebära att betydelsen av det statliga organets
sammansättning i partipolitiskt hänseende markerades än starkare än vid ett
sådant system som tillämpas i fråga om kommunala och landstingskommunala
nämnder.

Med stöd av det anförda föreslås att bestämmelserna om
landstings och kommunfullmäktiges val av suppleanter till både länsstyrelses
styrelse och andra regionala och lokala statliga organ m. m. ändras så att det
framgår att

Prop. 1980/81:185 73

suppleanterna inle är personliga ulan atl alla suppleanter
som har utsetts på delta sätt är suppleanter för alla ledamöter som har valts
av landstinget resp. kommunfullmäktige. Samtidigt bör del föreskrivas alt även suppleanlvalet
kan ske proporfionellt. Med hänsyn till atl länsnyklerhetsnämnderna avskaffas
vid utgången av år 1981 föreslås inga ändringar beträffande dem.

En särskild fråga är om personliga suppleanter eller "gruppsuppleanter",
bör utses för sådana ledamöler som utses av regeringen eller en statlig
myndighet. Detta problem uppkommer beträffande bl. a. pensionsdelegation, länsskolnämnd,
skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd.

Enligt 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring utser
riksförsäkringsverket fyra ledamöter i pensionsdelegation. Av dessa skall två
vara läkare och två ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. För annan
ledamot än ordföranden och vice ordföranden utses en suppleant. Regeringen får
dock föreskriva att två suppleanter skall utses för var och en av de läkare som
riksförsäkringsverket har utsett. Enligt 22 § skollagen utser regeringen två
ledamöter i länsskolnämnden, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en
bland företrädare för arbetstagare inom länet. Skolöverstyrelsen utser en
ledamot och länsstyrelsen en. För varje ledamot utses en suppleant i samma
ordning som ledamoten. Regeringen utser enligt 3 § lagen om skogsvärdsstyrelser
tre ledamöter i styrelsen och suppleant för en var av dem. Regeringen utser enligl
28 § förordningen med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
fyra ledamöter i lantbruksnämnden. För varje särskilt utsedd ledamot utses även
en suppleant.

Med hänsyn till de särskilda kvalifikafionskrav e. d. som
har föreskrivits för de ledamöter i pensionsdelegation och länsskolnämnd som
utses av riksförsäkringsverket resp. regeringen synes det inte vara lämpligt
att försöka införa ett system med gruppsuppleanter för dessa ledamöter. En
sådan ändring förefaller inte heller särskill angelägen när del gäller
suppleanterna för de ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna
som regeringen utser. Personliga suppleanter bör därför även i fortsättningen
utses för de ledamöter som utses av regeringen och statliga myndigheter.

I avsnitt 2.3 har lämnats en redogörelse för de
bestämmelser om suppleants inträde som gäller för de kommunala nämnderna. I de
författningar som gäller sådana regionala och lokala organ m.m. tiU vilka
landstinget eller komunfullmäktige väljer ledamöter och suppleanler bör nu
införas bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje
stycket kommunallagen. Det bör alltså föreskrivas att den ordning i vilken
suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring skall bestämmas vid valet, om
suppleanterna inte väljs proportionellt. (Om suppleanterna väljs proportionellt,
bestäms ordningen enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt.) Det bör vidare
föreskrivas att suppleant - enligt den ordning mellan suppleanterna som har
bestämts vid valet - inträder i en avgången ledamots ställe för

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 74

återstoden av tjänstgöringstiden om ledamöterna har valls
proportionellt. Fyllnadsval bör alltså förrättas endast om ledamöterna inte har
valls proportionellt.

I kommunallagen finns det inle några uttryckliga
bestämmelser om vad som skall ske, om en suppleant för en ledamot i en kommunal
eller landstingskommunal nämnd avgår under tjänstgöringstiden. Om suppleanterna
inte har valts proportionellt, får emellertid fyllnadsval ändå ske. I de
författningar som gäller olika regionala och lokala statliga organ m. m.
föreskrivs regelmässigt att en ny suppleant skall utses, om en suppleant avgår
under tjänstgöringstiden. För tydlighetens skull bör föreskrifter av denna
innebörd behållas, trots atl de inte har någon uttrycklig motsvarighet i
kommunallagen. De bör emellertid avfattas så att det framgår att de inte gäller
det fallel att suppleanterna har valts proportionellt. När så är fallet, bör
fyllnadsval inte fä ske annat än under sådana speciella förhållanden som
förelåg i det rättsfall som redovisas i regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61
(jfr avsnitt 2.3).

I 3 kap. 8 § kommunallagen finns en hänvisning till
bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleants tjänstgöring vid fillfälligt förfall
för landstingsledamot eller kommunfullmäkfig. Någon motsvarighet synes inte
behövas Ull föreskriften i 2 kap. 11 § första stycket om att suppleanterna i
sådana fall inträder i den ordning som har bestämts vid valet. I övrigt
regleras i paragrafen främst företrädesordningen mellan en suppleant som har
kallats till tjänstgöring och en ledamot eller en "högre placerad"
suppleant som inställer sig under pågående sammanträde. Inte heller i detta
hänseende torde några särskilda bestämmelser behövas för de organ som det nu är
fråga om.

3.3 Ikraftträdande

De författningsändringar som föreslås i denna promemoria
får inte någon betydelse förrän vid det val av ledamöter och suppleanter som
skall hållas inför nästa nya tjänstgöringsperiod. Ändringarna bör därför i
flertalet fall träda i kraft den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna bör dock
fillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöter och suppleanter för tid efter
utgången av år 1982. Det synes inte vara nödvändigt att låta de nya
bestämmelserna om att en suppleant skall inträda som ledamot, om en ledamot som
har valts proportionellt avgår, bli tillämpliga under den nu pågående
mandatperioden. Vissa särskilda frågor som rör ikraftträdandet behandlas i
specialmotiveringen.

Prop.
1980/81:185 75

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Kn
1980:04) Proportionella val till statliga nämnder m. m.

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgivits av rikspolisstyrelsen (RPS),
värnpliktsverkel, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), statens
vägverk, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen (SÖ) , cenirala sludiestödsnämnden,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms, Kalmar,
Gollands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västerbottens län,
kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07), Försäkringskasseförbundet,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel. Dessulom har yttranden kommit
in från länsstyrelsen i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Hallands,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län.

SÖ har till sitt yttrande fogat yttranden från länsskolnämnderna
i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Västernorriands, Jämtlands och
Norrbottens län. Centrala sludiestödsnämnden har lill sitt yttrande fogat
yttrande från vuxenulbildningsnämnderna i Stockholms, Jönköpings, Gotlands,
Blekinge, Krisfianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och
Norrbottens län. Lantbruksstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från
lantbruksnämnderna i Hallands, Värmlands, Väslernorrlands och Västerbottens
län. Skogsstyrelsen har fill sitt yttrande fogat elt yttrande från
skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen i Slockholms län har till
sitt yttrande fogat yttranden från Slockholms läns landstingskommun samt
kommunstyrelserna i Huddinge, Sigtuna, Stockholms och Södertälje kommuner.
Länsstyrelsen i Kalmar län har till sill yllrande fogat yttranden från Kalmar
läns landstingskommun samt Borgholms, Nybro, Oskarshamns och Västerviks
kommuner. Länsstyrelsen i Malmöhus län har lill sitt yttrande fogat yttranden
från Malmöhus läns landstingskommun samt Malmö och Trelleborgs kommuner.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat yttranden
från Göteborgs och Bohusläns landstingskommun samt Göteborgs, Strömstads och Uddevalla
kommuner. Länsstyrelsen i Västerbotlens län har fill siU yUrande fogat
yttranden från Västerbottens läns landsfingskommun, lantbmksnämnden i
Västerbottens län samt Skellefteå och Umeå kommuner. Försäkringskasseförbundet
har lill sitt yttrande fogat yttranden från de allmänna försäkringskassorna i
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Krisfianstads,
Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt Malmö, Göteborgs och Bohusläns allmänna
försäkringskassor.

Prop. 1980/81:185 76

1 Proportionellt val 1.1 Val av ledamöter

I promemorian föreslås atl kommunfuUmäktiges och
landstings val av ledamöler i regionala och slalliga nämnder m. m. skall kunna
ske proportionellt i de fall där delta för närvarande inte är möjligt, med
undantag från jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöter i länsnykterhetsnämnd.
Del stora flertalet remissinstanser ansluter sig till förslagel i denna del.

Positiva till förslagel är RSV, RFV, SÖ, lånsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Gollands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Västerbottens och Norrbottens län, kommunaldemokratiska kommhtén.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Kalmar, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Västerbottens läns landsting, Huddinge, Sigtuna,
Stockholms, Södertälje, Borgholms, Nybro, Oskarshamns, Västerviks, Gollands,
Helsingborgs, Malmö, Trelleborgs, Göteborgs, Strömstads, Uddevalla, Skellefteå
och Umeå kommuner.

RSV delar den uppfattning som har kommit till uttryck i
promemorian, nämligen all bestämmelser om proporfionellt valsätt har en viklig funkfion
VI fylla när det gäller alt skapa garantier för att politiskt valda organ får
en allsidig sammansättning. RSV finner det naturligt att rätt till
proportionellt val också skall finnas i de fall när kommunfullmäktige eller
landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. Liknande
synpunkter redovisas också av länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska kommunförbundel.
De framhåller också alt bestämmelser om proporfionellt valsätt har en funktion atl
fylla i detta sammanhang som en yttersta garanti för att minoritetspartiers
inflytande säkerställs.

Kommunaldemokratiska kommittén instämmer i förslaget om en
utökning av det proportionella valsättet tiU aUa statliga nämnder m. m., när
kommunala organ väljer ledamöter. Kommittén påpekar att konstitutionsutskottet
har uppmärksammat svårigheten att uppnå full proportionalitet i organ som inte
helt utses av en och samma valkorporation (KU 1977/78:6). Kommittén framhåller
att synpunkten har betydelse när kommunala församlingar utser bara ett mindre
antal av ledamöterna, såsom i pensionsdelegation, skogsvårdsstyrelse,
lantbruksnämnd och vuxenutbildningsnämnd. Därjämte får den proportioneUa
metoden ej verkan vid val av civil ledamot i inskrivningsnämnd, framhåller
kommittén. Den konstaterade svårigheten att nå full proportionalitet i organets
sammansättning är dock enligt kommittén inget hinder mot reformen som sådan.
Även Landstingsförbundet noterar att betydelsen av möjligheten fill proporfionellt
val varierar från faU lill fall. Förbundet tar i det sammanhanget upp vissa
förhållanden som har avseende inte bara på den föreliggande promemorian utan
också på redan gällande bestämmelser och anför:

I första hand bör uppmärksammas förhållandena i
Malmöhus och

Prop. 1980/81:185 77

Göteborgs och Bohus län, där fullmäkfige i Malmö och
Göteborgs kommuner resp. landstingen i de båda länen båda har funktionen som
valkorporationer men där proportionaliteten gäller varje valkorporation för sig
och inte båda tillsammans. Om fullmäkfige och landstinget har samma politiska
majoritet - som för närvarande gäller i Göteborgs kommun och Göteborgs och
Bohus läns landsting men inte i Malmö kommun och Malmöhus läns landsfing -
följer härav att separata proportionella val kan leda till att minoriteten
totalt sett får mindre inflytande än vad som skulle bU fallet vid ett gemensamt
valförfarande och att själva tanken med proportionella val därmed skulle vara
förfelad. Man kan också tänka sig alt proportionella val begärs i fullmäktige
men inte i landstinget eller tvärtom.

Det finns också exempel på statliga organ där antalet ledamöler
inte är bestämt i den tillämpliga författningen utan avhängigt av särskilt
beslut inom en viss given latitud. Betydelsen av ett proportionellt val kan
också i dessa fall skifta och bli beroende av hur många ledamöter som skall
kunna väljas proportionellt.

De synpunkter styrelsen nu framfört kan böra beaktas under
den fortsatta beredningen av departementspromemorian men behöver i och för sig
inte hindra att förslagen genomförs i befintligt skick.

Västerbottens läns landsting tillstyrker förslaget och ser
positivt på att enhetliga regler för landstingets val av ledamöter och
suppleanter i styrelser och nämnder av statlig karaktär införs. Landstinget
framhåller att även om möjligheter till proportionellt val sällan eller aldrig
utnyttjas i praktiken utgör ändå sådana bestämmelser en viktig grund för de
överenskommelser om mandatfördelning som parterna träffar inför val enligt
majoritetsvalsprincipen. Liknande synpunkter framförs också av Helsingborgs
och Umeå kommuner.

Flera remissinstanser begränsar sina yttranden till vissa
statliga styrelser och nämnder. Flertalet av dessa är positiva till förslagen
om möjUghet till proportionellt val av ledamöter i dessa styrelser eller
nämnder.

Inskrivningsnämnderna

När det gäller inskrivningsnämnder har värnpliktsverket
inget att erinra mot de föreslagna ändringarna.

Beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda

Socialstyrelsen förklarar att styrelsen i princip inte har
något att invända mot att de ordinarie ledamöterna i beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda väljs på det sätt som har föreslagils i promemorian.
Socialstyrelsen påpekar att omsorgslagen är föremål för en särskild utredning
genom omsorgskommittén (S 1977:12). Kommitténs arbete berör bl. a.
besluts-nämndernas verksamhet. Enligt vad socialstyrelsen har inhämtat avser
kommittén att lägga fram elt förslag under år 1981. Nya bestämmelser för de

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 78

psykiskt utvecklingsstörda torde tidigast kunna träda i
kraft år 1984. Socialslyrelsen framhåUer atl del mot bakgrund härav synes
föreligga skäl att avvakta resultatet av utredningsarbetet innan ställning tas
till de nu aktuella ändringarna i omsorgslagen.

Länsvägnämnderna

Statens vägverk förordar en övergång till proportionella
val till länsvägnämnden. Vägverket framhåller att bästa politiska förankring
bör kunna uppnås om länsvägnämnden rätt kan spegla de olika politiska nyanser
som finns inom länet.

Vuxenulbildningsnämnderna

Centrala studiestödsnämnden liksom också vuxenulbildningsnämnderna
i Gotlands, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län tillstyrker eller lämnar
utan erinran förslaget om möjligheten till proportionellt val vid landstings
eller kommunfullmäktiges val av ledamöter i en vuxenutbildningsnämnd. De två
sistnämnda nämnderna är emellertid tveksamma till förslaget om att de landstingsvalda
ledamöterna inle längre skall representera utbildningsväsendet i länet.
Vuxenutbildningsnämnden i Gävleborgs län framhåller att den verksamhet som
nämnden bedriver är så nära förknippad med allmänna utbildningsfrågor alt
ledamöternas kunskaper är av yttersta vikt. Enligl nämnden är det naturligtvis
även väsentligt att ledamöter i nämnden har god kännedom om de målgrupper till
vilka nämnden vänder sig i sin verksamhet. Liknande synpunkter framförs även av
vuxenutbildningsnämnden i Norrbottens län.

Vuxenutbildningsnämnden i Stockholrrus län tar inte
uttrycklig ställning lill förslaget om val av ledamöter i nämnden. Nämnden
framhåller emellertid atl det är viktigi att inte utarma löntagarinflytandet.
Nämndens sammansättning och beslutsfunktion bör vara ordentligt förankrad bland
de grupper som använder studiestöden. Vuxenutbildningsnämnden i Blekinge län inslämmer
i principen om proportionella val, under förutsättning att de fackliga
organisationernas representafion och inflytande inle rubbas. Vuxenutbildningsnämnden
i Malmöhus län ansluter sig till förslaget om proportionellt val av ledamöter,
men har synpunkter på frågan om dessas specialkompetens. Nämnden konstaterar
att det i promemorian anförs att det vid ett proportionellt val inte är möjligt
att garantera vissa ledamöters specialkompetens. Enligt nämnden kan dock parfigmpperna
nominera kandidater till valen bland personer vilka motsvarar de krav som
författning eller instruktion anger. Valproceduren är enligt nämnden här
ointressant. Nämnden anser därför att det ovillkorliga kravet på
specialkompetens skall behållas i författningstexten.

Prop.
1980/81:185 79

Lantbruksnämnderna

Förslaget
om möjlighet till proportionellt valsätt vid landstingens och kommunfullmäktiges
på Gotland val av ledamöter i lantbruksnämnd tillstyrks av lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län.

Lantbruksstyrelsen
fiilstyrker förslaget och framhåller att det är tre inlressen som särskilt bör
tillgodoses vid valel av ledamöter och suppleanter. De som väljs bör vara väl
insatta i länets jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring och även i övrigt ha
erfarenheter som kan vara till nytta för nämndens arbete. Vidare bör bland de
valda finnas representanter för olika länsdelar. Samtidigt bör nämndens
sammansättning återspegla den poliUska strukturen i länet. Lantbmksstyrelsen
konstaterar att reformen syftar till att säkerställa detta tredje intresse.
Enligt lantbmksstyrelsens bedömning torde reformen inte föra med sig nägra
stora förändringar för lantbmksnämnder-nas del.

Lantbruksnämnden
i Värmlands lån upplyser att landstinget redan nu tillämpar en valmetod vid val
av ledamöter och suppleanter fill nämnder och styrelser som i princip motsvarar
metoden vid proportionella val. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län
tillstyrker atl en bestämmelse införs som innebär en garanti för att
proportionellt val kan krävas från ett minoritetsparti som skulle erhålla
mandat vid ett sådant val. Nämnden föruisätter därvid att överenskommelser
mellan partierna träffas även i fortsättningen, så att proporfionellt val inte
behöver genomföras i praktiken. På så sätt skulle lagändringen inte märkas,
utan endast utgöra den garanfi för minoritetspartiers representation, som
systemet med proportionella val innebär.

Förslaget
om proportionella val till lantbruksnämnderna avstyrks av lantbruksnämnden i
Hallands län. Nämnden framhåller att den har svårt att finna några bärande
motiv för de föreslagna ändringarna, i vart fall om inte samthga ledamöter
väljs av landsfinget. Nämnden anför i det sammanhanget följande:

Vid
det fåtal ledamöler som landstinget väljer inom statliga länsorgan kan en
rättvis fördelning inte åstadkommas genom en proportionell valmetod för varje
enskilt organ. Vid valen fördelas ledamotskapen för närvarande i stället på
sådant sätt att siörsta möjliga proporfionalitet erhålles sammanlagt om hänsyn
tas till samthga ledamöter och suppleanter (i de olika organen) som för
ungefärligen samma mandatperiod utses av landstinget. Ledamotskap i olika organ
kan då också invägas ohka tungt. Ett parti med för stark representation i t.
ex. lantbruksnämnden får i stäUet en svagare representafion i någon annan
nämnd.

Lantbruksnämnden
är slutligen av den bestämda åsikten att huvudvikten bör läggas vid att de
ledamöter och suppleanter som utses dels väl representerar de oUka delarna av
länet, dels är någorlunda väl insatta i länets jordbruk, skogsbmk och
trädgårdsnäring samt de areella näringarnas funktion i samhället i övrigt och -
inte minst - att de har förståelse för de jordbrukspoliliska målsättningarna.
För att få den lämpligaste sammansätt-

Prop. 1980/81:185 80

ningen av nämnden borde ledamöterna utses efter någon form
av samråd mellan landsting och regering.

Polisstyrelserna

RPS förklarar sig i princip inte ha något att erinra mot
innehållet i de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om val av ledamöler och
suppleanter i en polisstyrelse. RPS anser dock att det är olämphgt att dessa
ändringar vidtas innan ställning har tagits till regeringens proposition
1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. RPS
framhåller att det i propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i nu
gällande ordning för val av ledamöter i en polisstyrelse. Ändringarna berör
såväl antalet ledamöter som frågan om på vem det ankommer atl välja ledamöter i
olika typer av pohsdistrikl.

Skogsvårdsstyrelserna

Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län
ansluter sig fill de överväganden som framförs i promemorian och tillstyrker de
föreslagna ändringarna i lagen om skogsvårdsstyrelser.

De allmänna försäkringskassornas styrelser m. m.

Remissutfallet är övervägande positivt när det gäller
förslaget om proportionellt val av ledamöter till allmän försäkringskassas
styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation samt försäkringsnämnd.

De allmänna försäkringskassorna i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
Malmö, Bohusläns och Göteborgs allmänna försäkringskassor tillstyrker eller
lämnar utan erinran förslaget om proportionellt val av ledamöter såvitt det rör
kassornas verksamhetsområde.

Uppsala läns allmänna försäkringskassa har ingen erinran
mot förslaget. Kassan förutsätter dock att denna "minoritetsskyddsregel"
inle skall få omvänd effekt, genom att det är ett fåtal ledamöter som utses
till försäkringskassans organ, utan att önskvärdheten av kontinuitet och övrig
lämplighet för uppdraget i första hand beaktas. Värmlands läns allmänna
försäkringskassa framhåller att trots att författningsbestämmelser om proportionella
val saknas har kassomas styrelser, pensionsdelegationer och försäkringsnämnder
i regel redan i dag en politisk sammansättning som svarar mol partiernas
styrkeförhållanden i kommuner och landsting. Enligl kassans uppfattning behöver
man inte befara alt del proportionella valsystemet skulle leda till en olämplig
politisering av valen och arbetet i kassans förtroendevalda organ. Göteborgs
allmänna försäkringskassa fram-

Prop.
1980/81:185 81

håller
att möjligheten för en minoritet att begära proportionellt val innebär att man
slår vakt om minoritetens rätt atl, i förhållande till sin storiek, få delta i
nämndarbete m. m. Kassan ställer sig bakom denna huvudprincip och fiilstyrker
förslaget.

Försäkringskasseförbundet
delar visserligen den uppfattning som framförs i promemorian att ett
minoritetsskydd bör säkerställas i lagstiftningen, men föreslår att inga
ändringar nu görs i reglerna för val till kassornas organ. Förbundet anför:

Ett
problem som enligt vår mening alltför lätt avfärdas i promemorian är att det
förekommer tre valkorporationer vid val till kassornas styrelser. Regeringen
utser två ledamöter, landsting/kommun i normalfallet fyra och personalorganisationerna
två (låt vara med en formellt svagare stäHning). Den föreslagna möjligheten att
kräva proportionella val gäller sålunda endast hälften av de i styrelsen (helt
eller delvis) röstberättigade. Av de åtta ledamöterna i varje
pensionsdelegation skulle endast valet av två ledamöter omfattas av de
föreslagna reglerna. Däremot väljs försäkringsnämnderna i princip av en enda
valkorporation. De föreslagna reglerna om möjlighet till proportionella val
till nämnderna kan därför få avsedd effekt.

I
detta sammanhang bör uppmärksammas att den mellan riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundels
gemensamma s. k. RFV-FKF-ulredningen i en delrapport (maj 1980; bifogas)
föreslagit en delvis ändrad organisation för och arbetsfördelning mellan
kassornas organ för förtroendevalda. Avsikten är att RFV i samråd FKF skall
utforma förslag lill erforderliga ändringar i AFL för att utredningens förslag
skall kunna genomföras. Därvid kan även sammansättningen av något av förtroendemannaorganen
komma atl beröras.

Mot
bakgrund av vad ovan redovisats och då en god representativitet redan finns i
kassornas styrelser och delegationer genom de olika valkorporationerna
föreslås att inga ändringar nu görs i reglerna för val till dessa. I stället
bör möjlighet lämnas för regering och riksdag att pröva RFV-FKF-utredningens
ovannämnda förslag och de syften som departementspromemorian avses tjäna i ett
sammanhang.

Även
Blekinge läns allmänna försäkringskassa anser att anledning saknas atl nu
förändra valsättet för organen hos kassan. Kassan framhåller att det proportionella
valsättet lillämpas sällan i praktiken och att valkorporationen inte är
enhetlig. Om en förändring av valsättet skall ske bör enligt kassan samtidigt
en total diskussion av valkorporationen komma till stånd.

Några
inslanser tar upp frågan om utseende av revisorer i kassorna. Blekinge och
Hallands läns samt Bohusläns allmänna försäkringskassor liksom Stockholms läns
landsting noterar att de externa revisorerna hos kassorna inte har omnämnts i
promemorian. De två sistnämnda kassorna och Stockholms läns landsting anser alt
samma regler som föreslås för tillsättande av ledamöter i en kassas styrelse m.m.
även bör gälla tillsättandet av revisorer.

Prop.
1980/81:185 82

1.2 Den lagtekniska lösningen

Flerlalel av de remissinstanser som har uttalat sig i
frågan tillstyrker förslaget atl samfliga bestämmelser som reglerar val av ledamöler
i slatliga organ m. m. tas in i de specialförfattningar som reglerar de olika
organens verksamhet. RSV, SÖ, länsstyrelsen i Stockholms lån och Kalmar låns
landsting godtar uttryckligen förslaget i denna del. Även Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundel godtar förslaget men påpekar att del för tydlighets
skull kan finnas skäl att i 2 kap. 23 § kommunallagen ange att det i fråga om
proportionellt val till statliga nämnder m. m. gäller vad som är särskilt
föreskrivet.

Erinringar mot den lagtekniska lösningen förs fram av två
remissinstanser. Sålunda ifrågasätter länsskolnämnden i Västernorrlands län
lämpligheten från lagtekniska synpunkter att bestämmelser som reglerar val av
ledamöter till statliga organ m. m. tas in i de olika specialförfattningarna.
Nämnden anser att det framstår som både mera naturligt och lämpligt att alla
valtekniska regler tas in i någon av de vallagar som landstinget har att
tillämpa och har mera daglig kontakt med. Lantbruksnämnden i Västernorrlands
län framhåller att om det av formella skäl är nödvändigt med en särskild lag om
utseende av ledamöter i lantbruksnämnden, bör denna lag av förenklingsskäl
gälla samtliga statliga regionala styrelser och nämnder. Bestämmelsema om t.
ex. lantbruksnämndens sammansättning och om utseende av dess ledamöter och
suppleanter bör sedan upprepas i nämndens egen instrukfion. Nämnden konstaterar
att den på så sätt även i fortsättningen får alla författningsmässiga
bestämmelser om sin organisation samlade i sin instruktion, vilket av praktiska
skäl är en fördel.

1.3 Specialkompetens i vissa fall

Den i promemorian redovisade uppfattningen atl det vid ett
proportionellt val inte är möjligt att garantera att vissa av ledamöterna skall
inneha specialkompetens eUer representera en speciell kommundel föranleder inga
erinringar från någon remissinstans. Flertalet remissinstanser som har yttrat
sig i frågan har godtagit att bestämmelser som innebär t. ex. att en ledamot skaU
inneha en viss specialkompetens ändras så att det i stället anges att ledamoten
bör ha en sådan kompetens.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ingen erinran mot
proportionella val, men framhåller atl valmetoden innebär att minoritetens
inflytande prioriteras före intresset att med absolut säkerhet tillgodose
behovet av att vissa ledamöter skall ha specialkompetens eller representera
exempelvis en speciell kommundel. En sådan följdverkan kan i och för sig vara
ägnad att inge vissa betänkUgheter. Frågan är enligt länsstyrelsen dock om man
inte -även med tillämpning av en proporfionell valmetod - kan förvänta sig att
valmyndigheterna ändå kommer att beakta de önskemål om specialkompe-

Prop. 1980/81:185 83

tens eller geografisk representation som finns i en viss specialförfatlning.

SÖ samt länsskolnämnderna i Malmöhus, Jämtlands och Västernorrlands
lån förklarar uttryckligen atl de inte har någon erinran mot atl del
ovillkorliga kravel på specialkompetens tas bort när del gäller länsskolnämnderna.

När del gäller vuxenutbildningsnämnderna delar centrala
studiestödsnämnden den i promemorian framförda uppfattningen att det vid elt
proportionellt val inte alltid är möjligt att garantera atl vissa av
ledamöterna skall ha specialkompetens. Nämnden understryker vad
vuxenutbildnings-nämnden i Malmöhus län föreslär, nämligen att uttrycket
"utbildningsväsendet" ersätls med "utbildningsområdet".
Uttrycket utbildningsområde speglar bällre vuxenutbildningsnämndernas
ansvarsområde än "utbildningsväsendet", med vilket man främst torde
avse det reguljära utbildningsväsendet. En sådan ändring skulle enligt nämndens
mening göra det lättare att uppfylla bestämmelserna om specialkompetens i
instruktionen. Nämnden anser vidare all valel av ledamöter och suppleanler i
vuxenutbildningsnämnderna även i fortsättningen ovillkorligen skall ske bland
personer som företräder utbildningsområdet i länet. Nämnden framhåller att parfigmpperna
kan nominera kandidater till valen vilka motsvarar de krav författning eller
instruktion anger. Enligt nämndens mening är valproceduren här ointressant.

Vuxenutbildningsnämnderna i Gävleborgs och Norrbottens län
har inget att invända mot införandet av proporfionella val, men är tveksamma
till förslaget att de landstingsvalda ledamöterna inte längre skall
representera utbildningsväsendet i länet. De framhåller att den verksamhet som
nämnden bedriver är så nära förknippad med allmänna utbildningsfrågor att
ledamöternas kunskaper om utbildningsväsendet är av yttersta vikt samt att det
också är väsentligt att ledamöterna i nämnden har god kännedom om de målgrupper
Ull vilka nämnden vänder sig i sin verksamhet.

2. Suppleanter

Förslaget om en allmän övergång från personliga
suppleanter till ett syslem med gruppsuppleanter vid kommunfullmäktiges och
landstings val av suppleanter godtas av flertalet remissinstanser. Likaså är
flertalet remissinstanser positiva till att dessa val skall kunna ske
proportionellt. I huvudsak posifiva uttalanden om förslaget i denna del kommer
sålunda från RFV, RSV, SÖ, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Gotlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län,
kommunaldemokratiska kommittén. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens läns
landstingskommuner samt Huddinge, Sigtuna, Stockholms, Borgholms, Nybro,
Väslerviks, Helsingborgs, Malmö, Trelleborgs,

Prop.
1980/81:185 84

Göteborgs, Strömstads, Uddevalla, Skellefteå och Umeå
kommuner.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att Oskarshamns
kommun har påpekat alt förslaget kan medföra att vem som helst av de valda
suppleanterna får kallas till tjänstgöring. Länsstyrelsen finner för sin del
att lagen (1955:138) om proportioneUt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. kan medföra att en ledamot från etl "litet" parti som har
förfall kan ersättas av en suppleant som företräder ett annat parti. Även om
förslaget i denna del för med sig att minoritetspartiers inflytande inte alltid
kan säkerställas, bhr en sådan konsekvens oundviklig med den lagstiftningsteknik
som har använts. Länsstyrelsen framhåller att resultatet måste accepteras om
man vill garantera att ifrågavarande nämnd eller styrelse alltid skall kunna
vara beslutsför. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att länsstyrelsen har
erfarenhet av de nackdelar som är förenade med systemet med personliga
suppleanter. Detla har medfört att den pohtiska sammansättningen av förtroendemannaslyrelsen
vid förfall för både ledamot och hans suppleant har blivit en annan än den urspmngligen
avsedda. Ett system med gruppsuppleanter skulle enligt länsstyrelsen råda bot
på en sådan snedvridning i styrelsesammansättningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län konstaterar att den
proportionella valmetoden har till följd alt personliga suppleanter inte kan
utses. Därav följer också alt en viss nämnds politiska sammansättning tUlfälligt
kan förändras. Enligt länsstyrelsen får dock förslaget med gmppsuppleanter
anses vara att föredra framför ett syslem med personliga suppleanter, eftersom
man härigenom får en viss garanfi för att en suppleant aUtid finns att tillgå.

Kommunaldemokratiska kommittén framhåller att inom
statliga nämnder gäller för närvarande att personliga suppleanter inte får
inträda till tjänstgöring annat än vid förfall för den ledamot för vUka de har
valts. I kommunala organ innebär, enligt kommittén, inte personligt suppleantskap
ett hinder för tjänstgöring även för andra ledamöter. Detta minskar risken för
att en ledamots plats blir tom vid etl tillfälligt förfall. Den gmndläggande
principen för de kommunala organen är att beslut om möjligt skall fattas av ett
fuUtaligt organ. Kommittén tillstyrker därför att erforderliga lagändringar
görs, så alt den kommunala principen om gmppsuppleanter kan lillämpas
beträffande kommunalvalda suppleanler.

Landstingsförbundet tillstyrker att man gör reglerna om
suppleantvalen enhetliga och finner den förespråkade modellen mer ändamålsenlig
än ett system med personliga suppleanter. Svenska kommunförbundet konstaterar
att elt system med rent personliga suppleanter är oförenligt med reglerna om
proportionellt val, eftersom bestämmelsema i 8 § lagen om proportionellt
valsätt fömtsätter att alla suppleanter blir gmppsuppleanter för de ledamöter
som väljs. Om en suppleant kan tjänstgöra för alla ledamöter minskar också
risken för alt en ledamots plats får stå tom vid tillfälligt förfall. Förbundet
noterar därför med tillfredsställelse förslaget om gmppsuppleanter för alla de
ledamöter som väljs av fullmäktige respektive landstinget. Förbundet

påpekar
vidare att det i promemorian (s 25) sägs att inget hindrar att ledamöterna
utses genom proportioneUt val och suppleanterna genom majoritetsval eller
tvärtom. Med hänsyn till reglerna i 8 § lagen om proportionellt valsätt anser
förbundet att det bör klarläggas om det är möjligt att välja suppleanter proporfionellt
även om ledamöterna har valts genom majoritetsval.

Kalmar
läns landstingskommun förordar i enlighet med förslaget en övergång fill ett
system med gruppsuppleanter. Landsfinget framhåller att systemet innebär att
suppleanter kan väljas proportionellt, vilket är betydelsefullt för
minoritetspartier och i viss mån kan befrämja samförståndslösningar vid valet
av suppleanter. Enligt Västerbottens läns landstingskommun är bestämmelserna
om suppleantvalen i nuvarande lagstiftning ofta svårtolkade. T. ex. sägs i
vissa lagtexter inte klart ut om det är fråga om personliga suppleanler eller
ej. Om bestämmelserna om proportionellt val får gälla även suppleantvalen får
detta problem enhgt landstingei en tillfredsställande lösning. Det kan då inte
längre bli fråga om personliga suppleanter utan alla suppleanter som har
utsetts kan fungera som ersättare för alla de ledamöter som har valts av
landstinget. Landstinget framhåller att detta också ger den fördelen att man
har fler suppleanter att välja bland, om en ordinarie ledamot har förhinder.
Möjligheterna alt alltid få "rätt" sammansättning på del beslutande
organet ökar alltså, konstaterar landsfinget.

Även
RSV och länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker förslaget, men gör vissa
påpekanden. RSV framhåller atl systemet med gmppsuppleanter får till följd att
det kan inträffa att den suppleant som i andra hand skall träda in företräder
ett annat parti än ledamoten. Om den proportionella valmetoden har använts,
inträder i sådant fall alltid en suppleant från det parti som har det största
röstetalet. RSV konstaterar att det således är möjligt att oönskade
partiväxlingar uppstår (jfr KU 1976/77:25 s 73-75). I promemorian har inte
några särskilda föreskrifter, som syftar till att undanröja risken för
partiväxlingar, presenterats. Denna fråga bör enligt RSV bli föremål för
ytterligare överväganden. I avvaktan härpå tillstyrker emellertid RSV de
föreslagna bestämmelserna om suppleanter. Länsstyrelsen i Västmanlands län
inskränker sig i sitt yttrande till att behandla frågan om proportionellt val
av suppleanter i länsstyrelsens styrelse, men framhåller samtidigt atl vad
länsstyrelsen anför gäller i tillämpliga delar även för de övriga regionala och
lokala statliga nämnder och styrelser som berörs i promemorian. Länsstyrelsen
anför:

Den
föreslagna ordningen medför naturligen i normalfallet att förutsättningarna
för att en från länets synpunkl riktig politisk fördelning av platserna i
länsstyrelsens styrelse bibehålles vid förfall för ledamot. Den bör också medföra
en förbättrad kontinuitet i länsstyrelsearbetet för de suppleanter som enligl
den vid valet uppgjorda turordningen skall kallas till tjänstgöring i första
rummet. Dessa bör härmed rimligen få delta i etl större anlal

Prop.
1980/81:185 86

sammanträden än vad som nu är fallel för varje enskild
suppleant.

Emellertid gör sig inle enbarl politiska motsättningar
gällande i styrelsearbetet. Det kan inträffa att olika länsdelars intressen
kommer i konflikt. En strikt tillämpning av lagen om proportionella val m. m.
kan - tvärtemot vad konstitutionsutskottet anför i belänkandet 1979/80:8-
medföra atl kommunala inlressen blir företrädda på annat sätt än nu, eftersom
turordningen suppleanterna emellan är given genom valel. Det blir således helt
beroende på tillfälligheter om den inkallade suppleanten får representera
ledamot från samma länsdel.

Förslaget ger heller inga garanfier för atl de
representationskrav som anges i 42 § länsstyrelseinstruktionen, avseende
erfarenhet från verksamhel i näringslivet och från arbetstagarorganisationer,
blir i högre grad tillgodosedda än vad som nu är fallet. Risken att det kravet
blir i än mindre mån tillgodosett än i dag ökar i stället av samma skäl som angetts
belräffande förutsättningarna att tillgodose de olika länsdelarnas intressen.

Förslagel medför i viss mån försämringar jämfört med
dagens situation och förstärker till och med vissa av de brister som råder i
dag. Dessa omständigheter bör dock inte få stå i vägen för att skapa så goda
förutsättningar som möjhgt för en från politisk synpunkt riktig sammansättning
av länsslyrelsens styrelse. Länsslyrelsen tillstyrker därför förslaget.

Länsslyrelsen vill emellertid i detla sammanhang peka pä
de konsekvenser som kan bli följden av att proportionellt vald ledamot eller
suppleant avgår under mandatperioden. Eftersom rättspraxis intagit den
ståndpunkten alt fyllnadsval inte får ske under sådana omständigheter kan ju
genom fillämpning av reglerna om suppleantinträde de politiska maktförhållanden
som uttrycktes genom valet komma att helt förryckas. En ändring av lagen om
proportionellt val m. m. bör därför övervägas. Syftet bör vara att åstadkomma
en ordning innebärande att den partigrupp, som erhållit mandat vid förrättat
proportionellt val, får nominera ersättare, varefter valförsamlingen genom
acklamationsbeslut företar fyllnadsval. Detta är en ordning som ofta tillämpas
i prakfiken t. ex. i kommunernas fullmäktige.

Oskarshamns kommun tillstyrker förslaget så långt det
avser ändring av systemet med personliga suppleanler i syfte att möjUggöra val
enligt proportionalitetsmetoden. Däremol avstyrker kommunen förslaget som
innebär att en suppleant skall kunna ersätta vem som helst av de valda
ledamöterna. Kommunen anser att suppleanternas tjänstgöringsmöjlighel skall
begränsas till att omfatta ledamöter inom samma parti allernafivt partigrupp.

Flera remissinstanser begränsar sina yttranden till vissa
nämnder eller styrelser.

Länsstyrelsernas styrelser

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Hallands,
Värmlands och Kopparbergs län tillstyrker förslaget om att de personliga
suppleanterna bör bytas ut mot gruppsuppleanter i länsstyrelsernas styrelser
samt att det proportionella valsättet kan tillämpas beträffande dem.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att bestämmelserna om personliga suppleanter
eller gruppsuppleanter

Prop. 1980/81:185 87

bör
bringas i överensstämmelse med det som gäller för kommuner och landsting. Ett
alternativ som enligt länsstyrelsen emellertid bör övervägas är att tillämpa
ett system med partisuppleanter, vilket skulle ta tillvara
minoritetsintressena. Länsstyrelsen framhåller all det i många fall kan vara värdefullt
om en suppleant från samma parti kan träda in vid förfall för ordinarie
ledamot. Länsstyrelsen påpekar atl det vid dess styrelse kan bli problem för
vpk, som endast har en ledamot och en suppleant, medan övriga partier har minst
två ledamöter resp. suppleanter. Dessa förhållanden påpekas också av
länsstyrelsen i Värmlands län. Länsstyrelsen anser att man skall bestämma
antalet suppleanter till lika många som antalet ordinarie ledamöter. Om ett
parti emellertid har endasi en ordinarie ledamot bör enligt länsstyrelsen
antalet suppleanter uppgå till två siycken.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att den nuvarande ordningen med personliga suppleanter
kan behållas med viss jämkning. Länsstyrelsen konstaterar att den nuvarande
ordningen med personliga suppleanter inte sällan för med sig "tomma
stolar" vid styrelsens sammanträden. Promemorians förslag om
gruppsuppleanter leder förmodligen till alt man råder bot pä detta problem. EnUgt
länsstyrelsen för emellertid ett renodlat system med gruppsuppleanter med sig
vissa nackdelar utöver dem som har berörts i promemorian. Länsstyrelsen
framhåller att det således kommer att föra med sig att vissa suppleanter näslan
alltid får tjänstgöra medan andra i prakfiken aldrig blir kallade. Enligt
länsstyrelsen är det dessutom sannolikt atl suppleanterna från området närmast
residensorten i ett sådant system kommer att tjänstgöra nästan regelmässigt,
vilket leder till en sned fördelning inom länet. Enligt länsstyrelsen borde i stället
den nuvarande ordningen med personliga suppleanter kunna behållas men jämkad på
det sättet, att när en personlig suppleant är förhindrad skall kallelse gå till
övriga suppleanter i samma partigrupp i den turordning som de anges i
landstingets nomineringsbeslut.

Länsstyrelsen
i Stockholms län godtar inte förslaget om att bestämmelserna om proportionellt
val skall gäUa vid utseende av suppleanter i länsstyrelsernas styrelser.
Länsstyrelsen anför bl. a.:

Den
föreslagna lydelsen av 42 § femte stycket länsstyrelseinstruktionen innebär att
även om suppleanterna inte väljs proportionellt så kan varje suppleant ersätta
vem som helst av länsstyrelsens samtliga 14 valda ledamöter. Landstinget måste
således vid valet beträffande alla 14 ledamöterna bestämma fuUständig
suppleantordning. Därmed mäste partierna - om man skall komma till någon
samförståndslösning och göra valet som "majoritetsval" - rangordna
varandra inbördes. Om detta måhända kan upplevas besvärande med dagens
situation måste det bli än svårare om något "IvärpoUtiskt" parti
skulle få så många landstingsledamöter att partiet skall ha plats i
länsstyrelsens styrelse.

Utredningen
utgår från att det proportionella valsättet kommer atl tillämpas mycket sällan
även i framfiden. Enligt bestämmelserna skall dock val av ledamöter och
suppleanter till länsstyrelsens i Stockholms län styrelse

Prop. 1980/81:185 88

genomföras som proportionellt val om del begärs av ett så
litet anlal landstingsledamöter som 12(149:14 = 10.6 -I- 1 = 12). Man kan väl
inte helt utesluta att ett proportionellt val till länsstyrelsens styrelse
någon gång kan komma till stånd på grund av de skäl som anförts tidigare, dvs.
något partis motvilja mot att ange preferenser bland de andra parfierna.

I promemorian anförs, s. 32, beträffande inträde av
suppleant från annat parti, som kanske har en helt annan politisk inriktning än
det parti som den frånvarande ledamoten företräder, att detta förhållande i och
för sig inte har någon större belydelse, eftersom man i praktiken säUan
använder det proportionella valsättet. Om proporfionellt valsätt någon gång
ändå används vid val till etl sä viktigt organ som länsstyrelsens styrelse bör
emellertid konstateras att de föreslagna suppleantreglerna inte tillgodoser det
intresse som föranlett förslaget om ny suppleantordning, nämligen att den
sammansättning med avseende på olika partiers och länsdelars representafion
som kommit fill uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som
möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Länsstyrelsen vill därför inte
tillstyrka att bestämmelserna om proportionellt val skall gälla vid utseende av
suppleanter. Det förefaller enklare och ändamälsenligare att anknyta till de regler
som gäller för landstingsledamöter, dvs. för varje ledamot utses lika många
suppleanter som partiel erhållit platser, dock minst tre. Då kan det som
utredningen anfört, s. 31, visserligen teorefiskt inträffa att minoritetsintressen
inte tillgodoses vid suppleantvalet. Detta torde emellertid vara mer osannolikt
än att suppleantval kommer att genomföras proportionellt.

Länsskolnämnder

När det gäller frågan om val av suppleanter i länsskolnämnder
ansluter sig länsskolnämnderna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs,
Jämtlands och Norrbottens län till förslaget om gruppsuppleanter.

Länsskolnämnden i Stockholms län anför:

Länsskolnämnden i Stockholms län noterar vad den i
promemorian refererade föredraganden i prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen
i länsstyrelsen anfört, nämligen att suppleanterna liksom tidigare borde vara
personliga eftersom länsstyrelsen fortfarande skulle vara en statlig myndighet.
Bakom detta resonemang antogs ligga farhågorna och huvudinvändningen att en
ordning motsvarande den som tillämpas i kommunala nämnder skulle bli onödigt
komplicerad eller leda till olämplig politisering av valen och av arbetet i
nämnden, vilket kan anses stötande när det gäller ett organ som har rättstillämpande
eller liknande uppgifter, så som t. ex. länsskolnämnden har.

Nämnden ansluter sig i della sammanhang lill uppfattningen
att intresset av sakligt riktiga avgöranden självfallet bör väga tyngre än
intresset av atl olika politiska meningsriklningar bereds inflytande i exakt
proportion lUl styrkeförhållandena i det väljande organet. Traditionen och
skolningen beträffande poUtiskt valda ledamöter i domstolar, nämnder och
styrelser är emeUertid lång i vårt land. Nämnden finner därför knappast troligt
att införandet av en möjlighet till proporfionella val tUl skydd för
minoriteterna skall kunna påverka t. ex. länsskolnämndernas oväld på sätl som
befarats. Nämnden har därför intet att erinra mot de förslag som framförts i
kommundepartementets promemoria.

Prop.
1980/81:185 89

Länsskolnämnden
i Jämtlands län framhåller att nämnden inte sällan har ställts inför det
faktum, att såväl en ledamot som dennes suppleant har anmält förhinder, varvid inle
någon har kunnat träda in i dessas ställe. EnUgt nämnden skulle ett system med
gruppsuppleanter undanröja detta problem. Liknande erfarenheter och inställning
redovisas av länsskolnämnden i Västernorrlands län.

Vuxenutbildningsnämnder

Förslaget
om att suppleanter skall utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna
tillstyrks av centrala studiestödsnämnden och av vuxenutbildningsnämnderna i
Jönköpings, Gotlands samt Göteborgs och Bohus län. Ylterligare några
vuxenutbildningsnämnder redovisar en positiv instäUning till att suppleanter
skall väljas för ledamöterna, men anger som en fömtsättning härför att
ekonomiska resurser ställs till förfogande för utbildning av suppleanterna,
deras medverkan i sammanträdena för att följa verksamhelen etc. En sådan
inställning redovisar vuxenutbildningsnämnderna i Kristianstads, Gävleborgs
och Norrbottens län. Även centrala studiestödsnämnden understryker alt
suppleanterna ges verkliga förutsättningar att följa verksamheten endast om
ekonomiska resurser ställs till förfogande för arvodering och utbildning.

Centrala
studiestödsnämnden liksom vuxenutbildningsnämnderna i Stockholms, Gotlands och
Blekinge län instämmer uttryckligen i förslaget att Suppleanter för de
ledamöter som väljs av regeringen skall vara personliga, medan gruppsuppleanter
skall väljas för de ledamöter som utses av landsting eller kommunfullmäktige.
Vuxenutbildningsnämnderna i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län anser
däremot att suppleanterna skall vara personliga för såväl de ledamöter som
väljs av regeringen som av kommunfullmäktige och landsting.

Lantbruksnämnder

Förslaget
om val av gruppsuppleanter i lantbruksnämnderna lämnas utan erinran av
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och
Västerbottens län.

En
annan mening redovisas av lantbruksnämnden i Hallands län. Nämnden anser alt
det är väsentligt att ledamöterna har personliga suppleanler, som inte bara i
politiskt hänseende är lämpliga ersättare utan även uppfyller övriga önskemål
(geografisk representation, kännedom om jordbruk m. m.).

Prop. 1980/81:185 90

De allmänna försäkringskassornas styrelser m. m.

Förslaget om val av suppleanter för ledamöter i allmän
försäkringskassas styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation samt
försäkringsnämnd tillstyrks av de allmänna försäkringskassorna i
Östergötlands, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads, Bohusläns,
Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt av Malmö och Göteborgs allmänna försäkringskassor.

Södermanlands läns allmänna försäkringskassa, som i
princip inle har något atl erinra mot förslaget, framhåller dock atl reglerna
för val av suppleanter förefaller vara krångliga. EnUgt kassans mening bör
eventuellt möjliga förenklingar eftersträvas. Göteborgs allmänna
försäkringskassa framhåller alt systemet med gruppsuppleanter i stället för
personliga suppleanler i praktiken inte torde innebära några slörre
förändringar för de förtroendemannaorgan som finns på kassaomrädet. Kassan
utgår ifrån att med begreppet grupp, varmed avses partigrupp, skall jämställas s.
k. gruppsamverkan i form av politiska block.

Inskrivningsnämnderna

Värnpliktsverket har ingen erinran mot de föreslagna
ändringarna såvitt de rör inskrivningsnämnderna.

Några remissinstanser uppehåller sig vid att det i
författningstexten talas om ersättare för ledamot och inte som i de andra
förslagen suppleant. Länssryrelsen i Kalmar län. Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet förordar att författningstexterna görs så enhetliga
som möjligt och att uttrycket suppleant används i stället för ersättare.

Länsvägnämnder

Statens vägverk förordar en övergång till proportionella
val till länsvägnämnderna.

Beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda

Socialstyrelsen framhåller att problem kan uppstå
beträffande suppleanterna när det gäller i vilken turordning dessa skall
inkallas. Socialstyrelsen anför i det sammanhanget följande:

Av 7 § instruktionen (1968:151) för beslutsnämnderna för
psykiskt utvecklingsstörda framgår att arbetet i beslutsnämnd skall bedrivas
"med största möjliga skyndsamhet". Vidare finns i 23 § andra stycket
omsorgslagen en bestämmelse med innebörd att vissa ordförandebeslut skall
prövas av nämnden utan dröjsmål och senast tio dagar från dagen för
ordförandens

Prop. 1980/81:185 91

beslut. Bestämmelserna i 19 § omsorgslagen om muntlig
förhandling innebär också att ärende som regel inte kan avgöras genom beslut
per capsulam. Det kan ibland vara svårt att med kort varsel få tag i
suppleanter inför ett sammanträde i beslutsnämnd. Införs regler i fråga om den
lurordning enligt vilken suppleanterna skall inkallas föreligger risk att arbetet
i beslutsnämnd kan fördröjas.

Bestämmelserna om skyndsamhet i arbetet hos beslutsnämnd
är av väsenllig betydelse för de personer som berörs av verksamhelen. Formerna
för utseende av suppleanter bör därför underordnas detta intresse. Socialstyrelsen
är därför beredd att tillstyrka vad som föreslagits om utseende av suppleanter
i det nya andra stycket i 18 § omsorgslagen om garantier skapas för att
beslutsnämndernas verksamhet inte fördröjs genom svårigheter att med kort
varsel få suppleanter att inställa sig till tjänstgöring. Eventuellt kan här
diskuteras att i bestämmelsen införa ett tillägg med innehåll att den
fastställda ordningen för inkallande av suppleanter får frångås om risk eljest
skulle föreligga att avgörande av visst beslut skulle oskäligt fördröjas.

3. Ikraftträdande och mandatperioder

Några få remissinstanser tar i sina yttranden upp
förslaget om ikraftträdande av de olika ändringarna och mandatperioderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län förklarar sig inte ha något att
erinra mot förslaget i denna del. Värnpliktsverket anmärker att beträffande
inskrivningsnämnderna i vissa län, däribland Stockholms, sträcker sig den
pågående mandatperioden från den 1 januari 1980 t. o. m. den 31 december 1982.
Detta bör enligt verket eventuellt påverka ikraftträdandebestämmelserna.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län konstaterar att
förslaget om val av ledamöter m. m. till lantbruksnämnderna föreslås träda i
kraft den 1 juli 1981. Enligt nämnden märks förändringen mera påtagligt först
vid nästa mandatperiods inträde den 1 januari 1983. Göteborgs och Bohus läns
landsting finner del lämpligl alt nödvändiga författningsändringar Iräder i
kraft fr. o. m. nästa mandatperiod.

Länsstyrelsen i Västerbottens län liksom också
Västerbottens läns landsting anser all förslag om nya mandattider för vissa
organ borde ha utarbetats så atl de hade kunnat träda i krafl samtidigt som
övriga bestämmelser. Enligt såväl länsstyrelsen som landstinget skulle
bestämmelserna kunna utformas så att man i författningstexten skriver in att
mandatperioden skall överensstämma med den som gäller för kommunala nämnder. På
det sättet skulle ingen ändring behöva göras om en övergäng till fyraåriga
mandatperioder skulle bli aktuell. Kommunaldemokraliska kommittén påpekar att
lantbruksnämnder och inskrivningsnämnder i dag har en mandattid som avviker
från den i övrigl sedvanliga. Deras nya mandatperiod börjar den 1 juli 1981.
Från kommitténs utgångspunkter förefaller denna ordning mindre lämplig. Nyvalda
landsting och kommunfullmäktige bör i stället under december 1982 få tillfälle
att utse nya ledamöter i nämnda organ. Kommittén anser därför atl en anpassning
av mandattiderna bör åstadkommas i samband med de nu aktuella lagändringarna.

Prop.
1980/81:185 92

Några
remissinstanser lar upp mandatperioden inom de allmänna försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket påpekar att del i deibetänkandet Former för styrning av
försäkringskassornas organisation och förvaltningsulgifter (Ds S 1980:7) har
föreslagits att mandatperioden för ledamot i försäkringskassans styrelse skall
börja löpa den 1 juli med hänsyn bl. a. till att räkenskapsåret för kassorna
föreslagits omläggas till det stafliga budgetåret. Riksförsäkringsverket har i
sitt yttrande över delbetänkandet framhållit att om man vill låta
mandatperioden sammanfalla med räkenskapsåren bör undantag göras för kassornas
del från förslaget i promemorian att utgångspunkten för mandatperioden skall
vara den 1 januari året efter då val i hela riket av landsfingsledamöter och
kommunfullmäktige har ägt rum. Samma påpekanden görs av de allmänna
försäkringskassorna i Östergötlands och Värmlands län samt av
Försäkringskasseförbundet. Det senare anser all mandatperioden inom kassorna
bör anpassas till det statliga budgetåret, om förslaget genomförs.

Ett
par instanser behandlar frågan om mandatperioden för vuxenutbildningsnämnderna.
Centrala studiestödsnämnden anmärker alt ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna
är utsedda t. o. m. den 31 december 1982. Enligt nämnden bör ändrade
bestämmelser därför gälla fr. o. m. den 1 juli 1982 och inte så som har
föreslagits fr. o. m. den 1 juli 1981. Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län
påpekar att ledamöter valda av kommun och landsting har mandatperiod som
sammanfaller med ordinarie mandatperiod för sådan ledamot i landsting och
kommunfullmäktige. Mandatperioden utgår således den 31 december 1982.

GOTAB 66585 Stockholm 1981