Prop. 1980/81:194

Prop.
1980/81:194

Regeringens proposition 1980/81:194

om
vissa ändringar i fråga om mark- och konkurrensvillkoren för statliga
bostadslån m, m.;

beslutad
den 23 april 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anlaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

Pä
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att det s. k. markvillkoret för bostadslån slopas i fråga
om lån för ny- eller ombyggnad i saneringsområden och atl det upphävs temporärt
beträffande lån för nybyggnad av s.k. styckebyggda småhus i
exploateringsområden. I anslutning härtill föreslås också en viss ändring i grundema
för markprisprövningen i ärenden om bostadslån samt en förlängning av
övergångstiden för undantag från markvillkoret i fråga om sådan mark i
exploateringsområde som innehas sedan den 1 november 1974.

1
propositionen föreslås vidare atl det s.k. konkurrensvillkoret för bostadslån
upphävs temporärt och att möjligheterna till produktionskost-nadsanpassad
belåning vidgas under den tid som villkoret inte gäller. Ändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1981 och gälla i låneärenden i vilka preliminärt
lånebeslut meddelas under tiden den 23 april 1981-30 juni 1982, dock endast om
byggnadsarbetena har påbörjats före utgången av september 1982.

I
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 194

Prop. 1980/81:194

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-04-23

Närvarande:
Statsminister Fälidin, statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Proposition
om vissa ändringar i fråga om mark- och konkurrensvillkoren för statliga
bostadslån m. m.

Inledning

Mark-
och konkurrensvillkoren infördes år 1975 efter beslut av riksdagen (prop.
1974: 150, CU 1974:36, rskr 1974:372). Syftet med villkoren är dels att
förbättra kommunernas möjligheter alt utöva inflytande över markanvändningen
och dels all öka konkurrensen i bostadsbyggandet.

Markvillkoret
innebär att bostadslån beviljas endast om kommunen har förmedlat marken på
vilken bostadsbyggande skall ske. Villkoret gäller i princip oavsett
låneändamål och hustyp. Vissa övergångs- och undantagsbestämmelser finns dock.

Konkurrensvillkoret
innebär krav på att byggnadsarbetena skall ha upphandlats genom infordrande av
anbud och genom prövning och antagande av anbud ulan föregående förhandling med
anbudsgivare. Konkurrensvillkoret gäller för nybyggnad av hyres- och bostadsrältshus
samt gruppbyggda småhus, dvs. småhus som lånesökanden uppför för försäljning.

Regeringen
beslöt den 14 december 1978 atl ge bostadsstyrelsen i uppdrag all belysa effektema
av mark- och konkurrensvillkoren. I uppdraget ingick att kartlägga markvillkorels
effekter för ny- och ombyggnadsverksamheten med avseende på konkurrensförhällandena,
bostadsbyggandets omfattning och kommunernas markpolitik. Styrelsen skulle även
redovisa de förslag till åtgärder som kunde komma fram från bl.a. kommuner och byggherrar.
1 uppdraget ingick vidare att redogöra för konkurrensvillkorets tillämpning
och effekler samt atl redovisa de förslag som därvid skulle

Prop.
1980/81:194 3

komma att aktualiseras. Även effekterna av bestämmelserna
om särskilda fömtsättningar för egenregibyggande borde redovisas.

Bostadsslyrelsen har i skrivelse den 2 januari 1981
redovisat uppdraget. En sammanfattning av styrelsens redovisning bör fogas som
bilaga lill protokollet i detta ärende.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om mark- och konkurrensvillkoren finns i 6
resp. 11-14 §S bostadsfinansieringsförordningen (1974:946). Ytteriigare bestämmelserom
konkurrensvillkoret finns i 48 § andra stycket samt 51 och 67 S§ samma
förordning. Vidare finns bestämmelser om mark- och konkurrensvillkoren i
bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till nämnda paragrafer.

Murkvillkoret innebär atl bostadslån för ny- eller
ombyggnad endast beviljas om kommunen eller ell aktiebolag, som helt ägs av
kommunen och vars verksamhel uteslutande består i att förvärva eller förvalta
mark, har till lånesökanden för genomförande av byggnadsföretaget överlåtit marken,
upplåtit den med tomträtt eller överiåtil tomträtt till marken. Med kommun och
kommunalt aktiebolag jämställs landstingskommun och landstingskommunalt
aktiebolag.

Från markvillkoret har gjorts vissa undantag. Det gäller
sålunda inte i fråga om lån lill s. k. styckebyggda småhus, om sökandens
förvärv av marken inle är förenat med sådana villkor som binder sökandens
upphand-Ung av material och byggnadsarbeten till en viss byggintressent. Med styckebyggda
småhus avses i detta sammanhang småhus som skall bebos av den som söker lånet.
Vidare gäller inte mark villkoret om lånesökanden har ägt marken eller innehaft
den med tomträtt sedan den 1 november 1974. Om marken är belägen inom ett
område utan samlad äldre bebyggelse, s. k. exploateringsområde, krävs dock att
ansökan om bostadslån ges in före den 1 juli 1984. Markvillkoret gäller inte
heller när lånet i huvudsak avser vissa särskilda ombyggnadsåtgärder såsom
boendemiljöåtgärder, energisparåtgärder, åtgärder mot radon m. m.

Från markvillkorets tillämpning har vidare generellt undantagits
vissa förvärv. Det gäller bl. a. förvärv på exekutiv auktion, förvärv genom
arv, gåva, testamente m. m. eller genom fusion samt förvärv som görs av vissa
bostadsrättsföreningar. I fråga om förvärv genom arv, gåva, testamente m. m.
gäller undantaget dock endast under förutsättning alt markvillkoret inte hade
utgjort hinder för lån till förre ägaren.

Förutom de generella undantagen från markvillkoret kan
lånemyndigheterna medge undantag (dispens) i det särskilda fallet. 1 fråga om
hus i områden med samlad äldre bebyggelse, s.k. saneringsområden, kan länsbostadsnämnden
medge dispens om del finns särskilda skäl. Beträffande ti Riksdagen 1980/81.
1 saml. Nr 194

Prop.
1980/81:194 4

hus i exploateringsområden krävs ett särskilt medgivande
om undantag av bostadsstyrelsen. Ett sådant medgivande får lämnas endast efter
ansökan av kommunen och om starka skäl föreligger.

Som har framgått av det föregående innebär konkurrensvUlkoret
att bostadslån får lämnas endast om byggnadsarbetena upphandlas genom
infordrande av anbud och genom prövning och anlagande av anbud ulan föregående
förhandling med anbudsgivare. Som yllerligare förutsältning gäller att
lånesökanden inte får ha antagit ett anbud som är påtagligt sämre än andra
anbud och detla innebär att anbudsgivaren gynnas på ett otillbörligt sätt.

Prövningen av konkurrensvillkoret ankommer i första hand på
kommunen. Länsbostadsnämnden får frångå förmedlingsorganets yttrande endast
om det finns särskilda skäl. Om förmedlingsorganel har tillstyrkt lån skall
dock nämnden göra en särskild prövning av upphandlingen om sådan prövning har
begärts av anbudsgivare eller när det annars finns anledning till det.

Kravet på viss upphandlingsform som fömtsättning för
bostadslån gäller endast i fråga om nybyggnad av hyres- och bostadsrältshus
samt gruppbyggda småhus. Kravet är inte absolut. Lån kan beviljas även om upphandlingen
har skett på annat sätt, t.ex. efter förhandling. För atl detta skall ske krävs
dock atl upphandlingen kan antas vara minst lika fördelaktig som
anbudsupphandling och även i övrigt lämplig. Även prövningen enligl dessa
grunder ankommer i första hand på kommunen. Länsbostadsnämnden får frångå
förmedlingsorganets yttrande endast om det finns särskilda skäl för det.

Motsvarande gäller i fråga om s. k. egenregibyggen, dvs.
en nybyggnad som utförs av ägaren lill marken eller av tomträtlshavaren. Även
till sådana projekt får bostadslån lämnas, men endast om kostnaden för bygget
bedöms inte översliga kostnadsnivån vid anbudsupphandling och om egen-regibygge
med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan anses vara en lämplig
produktionsform.

Föredragandens överväganden

Jag lar först upp frägan om ändring av murkvillkoret.

Markvillkorel infördes år 1975.1 proposition 1974: 150 (s.
379) angavs alt ett markvillkor skulle vara etl verksami medel när del gäller
alt genom en kommunal markfördelning tillse alt bostadsbyggandet anförtros
byggherrar som har bästa förutsättningar och vilja alt bygga goda och billiga
bosläder. Föredragande statsrådet anförde som ett grundläggande motiv för
markvillkoret atl del skulle medföra minskad konkurrens om marken och därmed
dämpa prisnivån. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (CU 1974:36, rskr
1974: 372).

Prop.
1980/81:194 5

Vad först gäller saneringsområden anför bostadsslyrelsen i
den lidigare nämnda skrivelsen alt det är svårt att uttala sig om
markvillkorets effekter på främst konkurrensen om mark i sådana områden
eftersom utsikten alt få bygga och därmed benägenheten att förvärva mark i hög
grad är beroende på kommunens inställning. Den ändring i byggföretagens
markförvärvspolitik som här tycks ha skett hänger enligt styrelsen samman med
att det kan upplevas som osäkert all bedriva en byggnadsverksamhet som är
beroende av kommunens tillstyrkan. Enligl vad jag har erfaril har kommunerna
när det gäller saneringsområden i viss utsträckning använt markvillkorel för
alt slälla krav i fråga om överlåtelsepriscr, lägenhetsfördelning vid ombyggnad,
gårdssanering m.m. Sin främsta betydelse tycks markvillkoret därvid ha haft för
överlålelsepriserna.

Bostadsstyrelsen har för sin del tolkat resultatet av
utvärderingen som atl kommunerna anser att villkoret allmänl sett har haft
positiva effekler för bostadsbyggandet. Markvillkorel utgör enligt styrelsen en
betydelsefull grund för kommunens mark- och bostadspolitik. Styrelsen har för
egen del inte funnil några bärande skäl för alt markvillkoret bör slopas.

Även jag anser att markvillkoret i princip har haft
positiva effekter med hänsyn till syftena bakom villkoret och är, som jag strax
skall återkomma lill, för exploateringsområdenas del i princip beredd atl dela
styrelsens uppfattning. I fråga om saneringsområden beror emellertid effekterna
sannolikt mindre på att kommunerna har ökat sina markförvärv. Del är oklart
huruvida kommunerna över huvud tagel har ökat sina direkta markförvärv i sådana
områden som en följd av markvillkoret. Effektema i saneringsområden lorde i
första hand ha uppnåtts genom del inflytande vid beslut om dispens från
markvillkoret som kommunerna har givits i tillämpningen. Därvid har del som jag
nämnde varil möjligt för kommunen alt ställa krav i fråga om överiålelsepriser,
lägenhelsfördelning, gårdssanering m.m. Jag anser det angeläget att slå vakt om
kommunernas inflytande i hithörande frågor. Behovet av ett sådant inflytande
kan emellertid tillgodoses även på annal sätt än genom alt man ställer ett krav
på kommunal markupplåtelse från vilket kommun sedan har möjlighet att ge
dispens.

Jag vill här erinra om den allmänna utvidgning av det
kommunala inflytande i lånefrågor som genomfördes år 1978 (prop. 1977/78:93, CU
1977/ 78:28, rskr 1977/78:265) och som innebär att kommunens (förmedlingsorganets)
yUrande i låneärenden, i vilka kommunen inle är sökande, får frångås endasi om
det finns särskilda skäl. Som exempel på fall dä särskilda skäl föreligger,
dvs. när länsbostadsnämndens bedömning bör ha företräde, nämns i prop.
1977/78:93 (s. 170) tolkningsfrågor som gäller tillämpningsområdet för statliga
stödformer. Vidare nämns produktionskostnadsprövningen och alt avsteg från
kommunens bedömning bör göras i de fall denna strider mot reglerna för lån- och
bidragsgivningen.

Kommunerna har således numera elt i princip avgörande
inflytande i alla lånefrågor utom sådana som har att göra med
tillämpningsområdet för

Prop.
1980/81:194 6

långivningen saml kostnads- och regelfrågor. Vad särskilt
gäller småhus villjag också erinra om det inflytande i hithörande frågor som
kommunen kan utöva med anledning av kravel på visst kommunall ansvar för
förlust på statslånet.

Jag anser att det utökade kommunala inflytandet i
låneärenden som infördes år 1978 är tillräckligt när det gäller att lillgodose
behovet av elt kommunall inflytande över överlåtelsepriser,
lägenhetsfördelning, gårds-sanering och liknande frågor i saneringsområden. Jag
förordar därför atl sådana frågor som hittills har kunnat prövas inom ramen för
dispenser från markvillkoret i saneringsområden får omfattas av det kommunala inflytandet
i lämplighetsfrågor och att markvillkoret slopas i saneringsområden.

Vad jag nu har förordat gäller även s. k. styckebyggda
småhus i saneringsområden. Med styckebyggda småhus avses småhus som skall
bebos av lånesökanden själv. För sådana hus gäller markvillkoret generelll bara
om sökandens förvärv av marken är förenat med villkor, varigenom sökandens
upphandling av material och byggnadsarbeten binds till viss byggintressent.
Bestämmelsen har till syfte att motverka att byggföretag genom förvärv och
överlåtelse av mark skaffar sig ensamrätt till byggandet på sådan mark. Följden
av att markvillkoret i saneringsområden slopas blir att dessa frågor får prövas
inom ramen för det kommunala inflytandet i lämplighetsfrågor.

I sammanhanget vill jag också beröra den särskilda
markprisprövning som skall ske i ärenden om bostadslån för ny- eller ombyggnad
av småhus i saneringsområden. Bl.a. i dessa fall gäller alt bostadslån får
beviljas endast om det pris till vilket marken har förvärvals inte överstiger
vad som är skäligt. Bestämmelserna om della finns i I6§
bostadsfinansieringsförordningen. Enligt dessa skall man vid bedömningen inte
ta hänsyn till i priset ingående kostnad för att ställa i ordning marken för
bebyggelse. I övrigt sker bedömningen med ledning av de värderingsgrunder som
gäller vid expropriation. Jag anser det vara tillräckligt med den prövning av
överlåtelsepriser i saneringsområden som kan ske inom ramen för det kommunala
inflytandet i lämplighetsfrågor. Att dessutom göra en prövning enligt
bestämmelserna i 16 § torde inte behövas. Jag förordar därför att den särskilda
markprisprövningen enligt 16 § bostadsfinansieringsförordningen inte skall omfalta
ärenden om bostadslån för ny- eller ombyggnad i saneringsområden.

Jag övergår nu till markvillkoret i exploateringsområden.
Av bostadsslyrelsens utvärdering framgår att enskilda intressenter har minskat
sitt markinnehav i exploateringsområden. Ätskilliga länsbostadsnämnder och
kommuner anser att prisutvecklingen har dämpats och att denna tendens är
starkare i exploateringsområden än i saneringsområden. Detla lalar enligt min
mening för att markvillkoret i exploateringsområden

Prop.
1980/81:194 7

i huvudsak har tillgodosett de syften som låg bakom
införandet av del. dvs. att ge kommunema rädighet över marken för att därigenom
både kunna påverka hur marken fördelas mellan olika byggherrar och eliminera
konkurrensen om exploateringsmark. Dessa syften är enligt min mening lika akluella
i dag som när markvillkoret infördes. Atl bostadsbyggandet nu är lägre än i
början av 1970-talet ändrar enligt min mening inte detla förhållande. Jag
delar därför bostadsstyrelsens uppfattning atl markvillkoret bör bibehållas i
exploateringsområden enligt i huvudsak nuvarande regler.

Jag vill dock la upp frägan om en förlängning av
undanlaget från markvillkoret för sädan mark i exploateringsområden som
lånesökanden har ägt sedan den I november 1974. Sådan mark är f. n. undantagen
från markvillkorel lill utgången av juni 1984. Bostadsslyrelsen framhåller bl.a.
alt byggföretag m. fl. fortfarande äger belydande markområden som inte kommer
att tas i anspråk före den I juli 1984. Om kommunerna inte förvärvar denna mark
i god tid före detta datum finns enligl styrelsen slor risk för atl markvillkorel
då blir ell hinder för bostadsbyggandet inom exploateringsområden. Styrelsen
erinrar om den av riksdagen beslulade avvecklingen av den statliga långivningen
till kommunala markförvärv och anser alt kommunernas möjligheter att finansiera
eriorderliga markförvärv måste tillgodoses genom att en tillräcklig kreditvolym
ställs lill kommunernas förfogande.

För egen del anser jag att det med hänsyn till det ekonomiska
läget för kommunerna inte är möjligt att kräva alt dessa på den lid som
återstår fram till den 1 juli 1984 skall förvärva den mark som behövs för atl
trygga ett kontinuerligt bostadsbyggande. Jag kan därför inle bilräda
bostadsstyrelsens förslag. Del är dock angeläget atl undvika störningar i
bostadsbyggandet på grund av att det övergångsvis saknas mark för
bostadsbebyggelse som utförs med stöd av bostadslån. Den övergångstid under
vilken markvillkoret inte gäller för mark som har innehafts sedan den 1
november 1974 bör kunna utsträckas något. Jag förordar alt övergångstiden
förlängs med tre år, dvs. det nuvarande undanlaget i fråga om äldre markförvärv
i exploateringsområden bör gälla till utgången av juni 1987. Jag vill samtidigt
understryka att den av mig nu föreslagna föriängningen bör ses som en
extraordinär ålgärd för att underiätta bostadsbyggandet under de närmaste åren.
Den föreslagna förlängningen ger kommuner och markägare etl visst rådmm. Det
får nu ankomma på dessa att vidta de nödvändiga dispositionerna beträffande
den mark som berörs. Någon ytteriigare föriängning av övergångstiden bör inte
komma ifråga.

Bostadsstyrelsen har också föreslagit att beslutanderätten
angående dispens från markvillkoret i exploateringsområden skall
decentraliseras från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna. Det ankommer
på regeringen all besluta i sådana frågor. Jag avser att i ett annat sammanhang
föreslå regeringen att besluta i enlighet med styrelsens förslag.

Vad jag nyss har sagt innebär att
markvillkoret bibehålls för

Prop.
1980/81:194 8

exploateringsområden. Elt undantag bör dock enligt min
mening göras såvitt gäller sådana småhus som skall bebos av lånesökanden, s. k.
styckebyggda småhus. Som jag har redovisat i det föregående gäller markvillkoret
i dessa fall endast om förvärvet av mark är förenat med villkor varigenom
sökandens upphandling av material och byggnadsarbeten binds till en viss byggintressent.

Bostadsslyrelsens utvärdering innehåller inte några
överväganden eller förslag belräffande frågan om markvillkorel för styckebyggda
småhus. Av ulvärderingen framgår dock atl en allmän översyn av lånereglerna för
styckebyggda småhus har påbörjats inom styrelsen. Denna översyn kommer även
alt beröra markvillkorel för sådana hus.

Som jag återkommer till i det följande vid min behandling
av konkurrensvillkoret är det nödvändigt atl öka bostadsbyggandet i landet, i
vart fall temporärt. En av de ätgärder som därvid bör vidtas är atl med
beaktande av de gmndläggande syftena bakom lånereglerna undanröja sådanl som
kan anses utgöra ett hinder för etl ökat bostadsbyggande. Reglerna om
markvillkoret för styckebyggda småhus anser jag kan utgöra ett sådant hinder. I
syfte att öka bostadsbyggandet förordar jag därför elt temporärt slopande av
markvillkoret såvitt gäller bostadslån för styckebyggda småhus i
exploateringsområden. Den allmänna dämpningen av efterfrågan på småhus under
senare lid. talar enligl min mening för att regeln kan slopas tillfälligt utan
att del leder till prisökningar. Jag vill också erinra om vad jag i det
föregående har anfört om kommunernas inflytande i låneärenden.

Det av mig förordade undantaget för styckebyggda småhus
bör gälla i fråga om lån som beviljas under tiden den 1 juli 1981-den 30 juni
1982.

Jag övergår nu lill frågan om ändring i
konkurrensvillkoret.

Konkurrensvillkoret innebär att bostadslån för nybyggnad fär
beviljas endasi om byggnadsarbetena har upphandlats i konkurrens. Egenregi och förhandlingscntreprenad
kan också godtas under förutsätlning aU kostnadsnivån inte är högre än om
byggnadsarbetena hade upphandlats i konkurrens. Dessutom prövas atl egenregi
eller förhandlingsentreprenad är en lämplig produktionsform i det enskilda
fallet. Kommunen har etl avgörande inflytande vid sistnämnda bedömning.
Konkurrensvillkoret gäller inte i fråga om styckebyggda småhus.

Enligt gällande regler får s. k. produklionskostnadsbelåning
lillämpas vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus under förutsättning att
projektet är upphandlat i konkurrens. Övergångsvis får
produktionkostnads-belåning ges även i fråga om förhandlingsupphandlade projekt
och egenre-giprojekl (CU 1980/81:4, rskr 1980/81: 13).

Från skilda håll har framförts att konkurrensvillkoret är
ett hinder för bostadsbyggandet. Bostadsstyrelsens utvärdering ger visserligen
inte något belägg för denna uppfattning men slyrelsen framhåller atl man inle
har funnit någon metod atl avläsa de verkliga effekterna av villkoret.

I årels budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil. 16)
framhöll jag beho-

Prop.
1980/81:194 9

vet av att bostadsbyggandet ökar. Nu tillgängliga
uppgifter om bostadsinvesteringarna under innevarande år tyder dock på atl
dessa inle konimer att bli av den omfattning som jag förutsatte i början av
detta år och som är önskvärda från bostadspolitisk synpunkt. Enligt vad jag har
erfarit skulle ett slopande av konkurrensvillkoret i förening med
produktionskostnads-belåning även för hyres- och bostadsrättshus som byggs i
egen regi eller är upphandlade efter förhandling ha en betydande
stimulanseffekt på bostadsbyggandet. Med hänsyn till behovel av alt
bostadsbyggandet ökar förordar jag som en stimulansåtgärd att
konkurrensvillkoret slopas tillfälligt och alt de nuvarande möjligheterna till
produktionskostnadsbelåning för hyres- och bostadsräushus vidgas lill
förhandlingsentreprenader och egenregiprojekt under den tid som villkoret inte
gäller. Jag återkommer i det följande till den period under vilken villkoret
inte skall gälla.

Mitt förslag om produklionskostnadsbelåning innebär att,
om byggnadsarbetena har upphandlats efter förhandling, låneunderlagel fär
bestämmas tiil det belopp som motsvarar kostnaden enligt det antagna anbudet
med skäligt tillägg för sådana kostnader som inte omfattas av anbudet. För lån
till en sådan nybyggnad som skall ulföras av ägaren till marken får låneunderiaget
motsvara den i ärendet uppgivna kostnaden. I likhet med vad som gäller i fråga
om produktionskostnadsanpassad belåning av konkurrens-upphandlade projekt bör
dock kostnaderna för del förhandlingsupphandlade projektet eller egenregiprojektet
jämföras med ett på sedvanligt sätt framräknal pant värde. Om dessa kostnader
väsentligen överstiger pantvärdet bör bostadslån inte lämnas. Vidare bör inte
högre låneunderlag kunna fastställas för egenregiprojekt och förhandlingsupphandlade
projekt än för ett motsvarande projekt som är upphandlat i konkurrens.

Jag kommer inte att i detta sammanhang la ställning till
de av bostads-styrelsen föreslagna ändringarna av konkurrensvillkoret. Detta
bör i stället ske när även effekten av de av mig föreslagna ändringarna beträffande
produktionskostnadsbelåningen kan bedömas.

Det av mig förordade temporära slopandet av
konkurrensvillkoret och de ändrade förutsättningarna för s. k.
produktionskostnadsbelåning bör gälla för ärenden i vilka preliminärt beslut
meddelas under tiden den 23 april 1981 t. o. m. den 30 juni 1982 under förutsältning
att byggnadsarbetena påbörjas senast den 30 september 1982. Som ytterligare
förutsättning bör gälla att låneansökan skall ha inkommit till kommunen (förmedlingsorganel)
före utgången av februari 1982. Med denna avgränsning av tillämpningsområdet
för stimulansåtgärderna kommer dock ett antal icke anbuds-upphandlade projekl.
för vilka preliminärt beslut har meddelats före den 23 april 1981 och för vilka
låneunderiaget har fastställts enligt den s. k. schablonmetoden, atl erhålla
högre kapitalkostnader än de som omfattas av de nya reglerna. Det förhällandet
all byggherren har funnit det förenligt med sina intressen atl genomföra ett
sådant byggnadsföretag lalar enligt min

Prop. 1980/81:194 10

bedömning
för att denne har funnit företaget kostnadsmässigt konkurrenskraftigt vid
jämförelse med projekl som har upphandlats i konkurrens och som har medgetts produktionskoslnadsbelåning.
Av detta skäl och med hänsyn till att syftel med milt förslag är all stimulera
bostadsbyggandet finner jag inle skäl atl ge förslaget någon retroaktiv
tillämpning. Även statsfinansiella skäl talar mot delta.

Det
föreslagna temporära slopandet av konkurrensvillkoret och de ändrade fömtsättningarna
för s. k. produktionskoslnadsbelåning beräknas medföra en ökning av bostadslän
med 37 milj. kr. och en ökning av räntebidraget del första året med 4 milj. kr.
Förslagel medför inte någon kostnadseffekt för statsverket under budgetåret
1981/82.

Effekterna
av atl markvillkoret för styckebyggda småhus i exploateringsområden och
konkurrensvillkoret slopas temporärt saml effekterna av de ändrade fömtsättningarna
för s.k. produktionskostnadsanpassad belåning bör enligt min mening utvärderas.
Jag avser atl i annat sammanhang föreslå regeringen atl en sådan utvärdering
kommer till stånd.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de ändringar i
grunderna för markvillkoret och markprisprövningen som jag har förordat,

2.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om alt temporärt slopa konkurtensvillkoret och att under den tid
konkurrensvillkoret inte gäller införa produktionskostnadsbelåning för hyres-
och bostadsrättshus som inle upphandlas i konkurrens.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:194 11

Bilagu

Sammanfattning av bostadsstyrelsens utvärdering av
mark- och konkurrensvillkoren i fråga om bostadslån

Vissa utgångspunkter

För atl belysa effekterna av mark- och konkurrensvillkoren
har bostadsstyrelsen bl.a. genomfört en omfaltande enkätundersökning.
Enkäterna, som utformades efler samräd med bl.a. Svenska kommunförbundel.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Delegationen för förelagens uppgiftslämnande
och tillställdes samlliga länsbostadsnämnder, elt antal kommuner och
organisationer samt ett stort antal byggherre- och byggnadsförelag. Flertalet
besvarade också enkäterna. Av totalt 272 utsända enkäter besvarades 221. I
materialet ingär svar från samlliga länsbostadsnämnder, 52 kommuner. 99
byggherreföretag och 32 byggföretag. Vidare ingår svar från Göteborgsregionens
kommunalförbund, Stor-Stockholms planeringsnämnd (SSPN), Sydvästra Skånes
kommunalförbund (SSK), Byggförbundel, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas
riksförbund. Näringslivels byggnadsdelegation (NBD), Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen (SBEF),
Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
fastighetsägareförbund. Sveriges trähusfabrikers riksförbund (STR) och
Sveriges villaägareförbund.

För att
genomföra uppdraget har bostadsslyrelsen dessulom utnyttjat de slatistiska data
som finns i statistiska centralbyråns (SCB) s. k. låneob-jeklsstatislik. En
databearbetning har också genomförts beträffande nyproduktionen av statligt
belånade flerbostadshus och gruppbyggda småhus åren 1972-1978 utifrån
variablerna lånlagarkategori, produktionsform, upplåtelseform för marken,
föregående ägare samt exploaterings- resp. saneringsområde. På grund av
sekretessbestämmelser har del dock inle varil möjligt atl få med
produktionskostnaden som en variabel i denna bearbetning.

Markvillkoret

Vid sin analys av enkätsvaren beträffande effekterna av
markvillkoret anför bostadsslyrelsen bl. a. att en förväntad effekt av
införandet av markvillkoret var att konkurrensen om murken skulle minska,
vilket i sin tur skulle leda till en dämpning av prisnivån. Enligl styrelsen är
det därför av intresse att se i hur stor omfattning kommuner resp. bygginlressenler
har förvärvat mark före resp. efler villkorets införande.

Av svaren pä kommunenkäten framgår att kommuners resp. bygginlres-senlers
andel av markförvärven i exploateringsområden låg på samma nivå åren närmasl
före år 1975 som åren närmasl efter men att bygginlres-senters förvärv i
exploateringsområden från annan än kommunen har minskat. Kommuner har såväl
före som efter år 1975 förvärvat över 90% av arealen. Dessa uppgifter avser
annan mark än mark för fritidsändamål och sådana jord- och skogsbruksfasUgheter
för vilka nägon ändring av pågående markanvändning inle förväntas under
överskådlig lid. För mark inom saneringsområden finns inle någon tendens lill
förändring beträffan-

Prop.
1980/81:194 12

de byggintiessenters förvärv, medan huvuddelen av de
kommuner som har svarat bedömer att kommunens förvärvsverksamhet har ökal.

En förklaring till atl en jämförelse av kommuners och byggintressenters
förvärv av mark före och efter 1975 visar så små förändringar anser styrelsen i
sin analys vara att många kommuners och förelags markförvärvspolitik har
påverkals redan under den tid då byggkonkurrens-ulredningen pågick.

Vad särskilt gäller markinnehav utanför saneringsområden
den 1 januari 1979 anför slyrelsen att i de kommuner som har svarat kommunen
ägde ungefär 90% av marken. Andra bygginlressenler än allmännyttiga, kooperativa
och delvis kommunägda torelag ägde ca 5%. De sistnämnda uppgifterna avser dock
även annan mark än mark för fritidsändamål och sådana jord- och skogsbruksfastigheler
för vilka någon ändring av pågående markanvändning inle förväntas under
överskådlig lid.

Resultatet av kommunenkäten visar enligt bostadsstyrelsen
alt bygg-intresscnternas andel av markförvärven har minskat nägot genom införandet
av markvillkoret. Enligt enkätsvaren anser huvuddelen av kommunerna att byggintressenternas
förvärv av mark frän annan än kommun har påverkats genom införandet av
markvillkoret. Delta bekräftas också enligt slyrelsen av de enkätsvar som
byggföretagen har lämnat. Enligt dessa har nämligen byggföretag i flera fall
uppgivit atl de har slutat atl förvärva mark i exploateringsområden. Även i
saneringsområden uppger huvuddelen av förelagen all de har ändrat sin
markförvärvspolitik. De förelag som fortfarande förvarvar mark gör det oftare
i kontakt med kommunerna än tidigare.

Beträffande prisutvecklingen på mark anför
bostadsstyrelsen au det är utomordentligt svårt att bedöma markvillkorets
påverkan. Några objektiva svar kan enligt styielsen inle ges i denna fråga utan
man får nöja sig med mer eller mindre subjektiva uppfattningar. Osäkerheten om
markvillkoret har påverkat markpriserna framgår enligt slyrelsen av enkätsvaren
från länsbostadsnämnderna. Bara ungefär en tredjedel av nämnderna har svarat
att en dämpning har skett. Samtidigt går dock bland dessa bedömningarna isär om
denna tendens har gjort sig mest gällande i sanerings- eller i
exploateringsområden. Osäkerheten är också stor bland kommunerna. Även bland
dessa har endast ca en tredjedel svarat atl prisutvecklingen har dämpats som en
följd av markvillkoret. De flesta av dessa anser emellertid att denna tendens
är starkare inom exploateringsområden.

Enkäterna visar vidare enligt bostadsstyrelsen att byggintressenternas
förvärv av mark i exploateringsområden har minskat efler år 1975 och därmed
också konkurrensen om marken. Styrelsen anför att detla sannolikt har haft en
dämpande effekt på markprisernas utveckling i exploateringsområden.

I fråga om saneringsområden anför slyrelsen alt det är
svårare att ha någon uppfattning om markvillkorels effekt på konkurrensen om
marken eftersom utsikten alt få bygga och därmed benägenheten alt förvärva mark
är beroende av kommunens inställning. Av enkätsvaren framgår dock att
byggföretagen i slor utsträckning har ändrat sin markförvärvspolitik. Delta
hänger enligt styrelsen samman med att det kan upplevas som osäkert atl bedriva
en byggverksamhet som är beroende av kommunens tillstyrkan.

Vad sedan gäller effekterna av markvillkorel med avseende
på konkurrensen i bostadsbyggandet anför bostadsstyrelsen att de förväntade
effekterna var all marken skulle neutraliseras som konkurrensfaktor, alt kommunerna
genom markfördelning skulle premiera byggherrar med de bäsla

Prop.
1980/81:194 13

förutsättningarna atl bygga goda och billiga bosläder, alt
byggherrarnas markinnehav inte skulle påverka fördelningen av produktionsuppdiag,
att utnyttjandet av markfördelningslävlingar skulle öka samt att kommunerna vid
markupplåtelse ulan tävling skulle kunna ställa ökade krav på utformning och
kostnader.

Ett mått pä huruvida marken har neutraliserats som konkurrensfaktor
är enligt slyrelsen den andel av bostadsbyggandet som har skelt på
kommun-förmedlad mark. Beträffande flerbostadshus i exploateringsområden anför slyrelsen
alt del slalislikmaterial som har lagits fram av SCB emellertid visar att andelen
kommunförmedlad mark har varit tämligen oförändrad under åren 1972-1978.
Andelen kommunförmedlad mark låg för dessa år runl 90%. Under senare delen av
perioden har andelen ökal något. För nyproduktion av flerbostadshus i
saneringsområden visar staiistikmaleria-let att andelen kommunförmedlad mark
generellt sett är lägre. Enligt styrelsen kan man dock även här se en tendens
mot en ökande andel mot slutet av 1970-talet.

Beträffande hur markvillkoret har förändrat fördelningen
på byggherrekategorier och fördelningen mellan upphandlingsformer anför bostadsslyrelsen
alt det är omöjligt alt särskilja detta från påverkan från konkurrensvillkoret.

Också omfattningen av ktnnrnunernas markförvärv beror
enligt styrelsen på en mängd andra faklorer än enbart markvillkoret. En
uppfattning av hur kommunernas markförvärv har förändrats över tiden kan man få
genom SCB:s uppgifter om kommunernas finanser. Enligt dessa uppgick kommunernas
utgifter för förvärv av fastigheter och anläggningar under åren 1972-1978 till
följande belopp.

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

Utgift (Milj.kr.)

1004

815

941

946

828

893

883

Uppgiftema avser alla typer av fastigheter och
anläggningar. Med hänsyn till pennningvärdets försämring och lill att
förvärven i ökad omfallning avser fastigheter i saneringsomräden innebär de
redovisade siffrorna enligt styrelsen att kommunernas markförvärv för
bostadsbyggandet har minskal under perioden. Detta hänger i första hand samman
med det minskade bostadsbyggandet som med viss eftersläpning påverkar
förvärvsbenägenheten.

Av enkätsvaren från organisationerna framgår också atl det
är svårt atl dra bestämda slutsatser om hur markvillkoret har påverkat omfaiiningen
UV bostadsbyggandet. Att bostadsmarknaden i hög grad påverkas av andra faktorer
och att villkoret inte trätt i full kraft anges i svaren som några av orsakerna
lill denna osäkerhet. Vissa menar dock att villkoret kan ha haft en negativ
effekt på bostadsbyggandets omfattning. HSB:s riksförbund har bl.a. anfört att
de initiativ lill bostadsprojekt som tidigare logs genom markförvärv av
byggherrar och i viss mån entreprenörer försvann vid markvillkorets införande.

SSPN har särskilt framhållit att kommunerna i
Stockholmsregionen måste öka markförvärvsaktiviteten om det erforderliga
bostadsbyggandet skall kunna genomföras. Markvillkoret ställer ökade krav på
kommunernas resurser. SSPN menar att markvillkoret kan bli ett hinder för
bostadsbyggandet under 1980-talet om slaten inle kommer att anslå erforderliga
resurser för markförvärv.

Prop.
1980/81:194 14

SBEF har anfört att byggföretag genom mark- och
konkurrensvillkoren har förlorat möjlighelen att hjälpa kommunerna med plan-
och projekteringsalternativ genom planering av eget markinnehav. Kommunerna
saknar enligt SBEF kapacitet att fullt ut klara motsvarande uppgifter, vilket bl.a.
har resulterat i eftersatt planering som i sin tur har resulterat i lågt
bostadsbyggande.

Antalet påbörjade lägenheter låg åren 1971 och 1972 runt lOOOOO.
De två följande åren var motsvarande antal ca 80000. Därefter har antalet legat
på 50000—60000 påbörjade lägenheter per år. Denna utveckling i bostadsbyggandet
beror naturligtvis på en mängd olika faktorer. Mot bakgrund av de erfarenheter
som har förmedlats via enkätsvaren finns inga belägg för alt markvillkoret
isolerat skulle ha haft någon slörre belydelse för bostadsbyggandets omfallning.

Bostadsstyrelsen redovisar för egen del följande
överväganden och förslag i fråga om mark villkoret.

Markvillkorel syftar till all befästa kommunernas möjligheler
atl genom sin markfördelning tillse alt bostadsbyggandet anförtros byggherrar
som har bäsla förutsättningar och vilja att bygga goda och billiga bostäder.
Vidare syftar markvillkoret lill atl eliminera eller i vart fall dämpa konkurrensen
om marken och därmed underlätta för kommunerna alt bedriva en aktiv
markpolitik. Markvillkoret utgör enligt bostadsslyrelsens mening en
betydelsefull grund för kommunens mark- och bostadspolitik.

Bostadsstyrelsen tolkar för sin del enkätresultatet som
att flertalet som har svarat anser alt villkoret har haft positiva effekter för
bostadsbyggandet. Slyrelsen har inte funnit några bärande skäl för atl
markvillkoret skall slopas.

Däremot anser bostadsslyrelsen att del kan finnas skäl alt
göra vissa ändringar i reglerna för markvillkoret. Styrelsen anser således atl
det finns skäl atl flytta beslutanderätten i fråga om dispens från
markvillkoret i exploateringsområden från bostadsstyrelsen till
länsbostadsnämnden. Vidare anmäler styrelsen att man nyligen har börjat en
översyn beträffande bestämmelserna om bostadslån till styckebyggda småhus. I
denna översyn berörs även bestämmelserna om markvillkoret i fråga om bostadslån
för sådana småhus.

Däremot avvisar styrelsen tanken på atl flytta
beslutanderätten i fråga om dispenser från markvillkoret till kommunerna.
Styrelsen anser inte heller all del finns skäl för elt förslag av Sveriges
trähusfabrikers riksförbund att slopa markvillkoret för s. k. styckebyggare
och för mindre grupphusbyggen.

Konkurrensvillkoret

Av länsbostadsnämndernas enkätsvar framgår att
konkurrensvillkorels huvudregel i 11 § bostadsfinansieringsförordningen och
regeln om otillbörligt gynnande i I2§ har utgjort avslagsskäl i mycket få
fall. Bestämmelserna i I3§ om förhandlingscntreprenad har över huvud taget inle
åberopats som avslagsskäl i något fall.

De skärpta reglerna för egenregibygge, som trädde i krafl
den 1 juli 1979, har fram till våren 1980 medförl avslag på låneansökan för 11
av totalt 211 projekt med denna produktionsform.

Av en undersökning som har gjorts inom bostadsslyrelsen av
ca 300 preliminära lånebeslut som har meddelats under första halvåret 1980 fram-

Prop.
1980/81:194 15

går att drygt en tredjedel var förhandlingsupphandlade
projekt eller egenregibyggen. Materialet omfattar ca 8000 lägenheler varav
ungefär 3000 i gruppbyggda småhus och 5000 i flerbostadshus.

De tre vanligaste skälen till att länsbostadsnämnden har
bedömt den valda produktionsformen som lämplig och därmed projektet godtagbart
för belåning var enligt styrelsens analys att kostnaderna bedömdes bli högre
vid konkurrensupphandling, att projektet utgjorde en fortsättning på en bra
genomförd elappbebyggelse och framför allt atl ansökan avsåg ett litet projekl.

Under senare hälften av 1970-talet har kostnadsökningarna
varit påfallande höga. Enligl slyrelsen förklaras delta till slor del av
inflation och kvalitetshöjningar. I övrigl påverkas kostnaderna av en mängd
faktorer och det är därför, framhåller styrelsen, svårt atl påvisa i hur stor
utsträckning som konkurrensvillkoret har verkat återhållande på kostnadsutvecklingen.

Av enkätsvaren framgår att meningarna är mycket delade om
kostnadseffekterna av konkurrensvillkoret. Styrelsen anför atl den ökade
konkurrens som både mark- och konkurrensvillkoret har medfört rimligen måsle
ha verkat återhållande på kostnadsutvecklingen. En del kommuner anser också att
både mark- och konkurrensvillkoret är väsentliga och atl de har ökat
kommunernas möjligheter alt uppnå bostadspolitiska mål.

Ä andra sidan kan enligt en del kommuner och åtskilliga
byggföretag villkoren ha påverkat kostnadsutvecklingen negativt. Man menar atl
villkoren har medförl större arbetsbelastning och ökad byråkrati. Vissa anser atl
konkurrensvillkoret har medfört negativa effekter för främsl de små och
medelstora företagen som har svårigheter att lämna anbud eftersom utarbetande
av anbudshandlingar medför stora kostnader för företagen. Enligl slyrelsen bör
man dock notera atl en ganska stor andel av byggandet fortfarande sker utan
anbudskonkurrens. Styrelsen pekar på att lånemyndigheterna är generösa med
undanlag från kravel på anbudskonkurrens vid små projekl, vilket borde gynna
små och medelstora byggföretag. Strukturförändringarna inom byggnadsbranschen
har enligl styrelsen säkerligen andra orsaker än mark- och konkurrensvillkoren.

I enkätsvaren har en del byggföretag också påpekat att
kostnaderna i många fall överbetonas i jämförelse med kvalitetsaspekterna vid
jämförelse av anbud. Bostadsstyrelsen för sin del hänvisar till att det i
styrelsens föreskrifter understryks att hänsyn skall tas lill både kostnader
och kvalitet. Enligt styrelsen bör det dock observeras att en beställare
ibland kan tvingas avstå från att anta ett i och för sig bra anbud vad gäller
förhållandet mellan kostnad och kvalitet på grund av en alltför hög
totalkostnad. All kostnaderna i vissa fall överbelonas beror således inle på
konkurrensvillkoret.

För att klarlägga eventuella förändringar i.fördelning på
byggherrekategorier har styrelsen använt SCB:s s.k. låneobjektsstatistik för
perioden 1972-1978. För flerbostadshusen kan man enligt slyrelsen utläsa en
viss ökning av marknadsandelen för de kooperativa företagen och en viss
minskning för de enskilda företagen. För grupphusen har de enskilda
byggherrarnas andel sjunkit till 52% år 1978 från en stabil nivå på omkring 65%
före 1976. De kooperativa företagen härunder senare år kommit upp i en andel på
över 20% frän att i början av 1970-talet ha legat pä 12-13%.

Enligt styrelsens analys kan minskningen för den enskilda
sektorn ha orsakats av mark- och konkurrensvillkoren.

Även för att klarlägga evenluella förändringar i Jördelningen
på upp-

Prop.
1980/81:194 16

handlings- och produklionsjörmer har SCB:s s. k. låneobjektsstatistik
för perioden 1972-1978 använts. Styrelsen anför atl i kommuner av samma
storleksordning utvecklingen är likartad från år 1975 för nybyggnad i
exploateringsområden. nämligen en stark ökning av andelen konkurrensupphandladc
projekl och en motsvarande minskning av andelen egenregiprojekt. Andelen förhandlingsupphandlade
projekt har också minskat även om denna förändring är mindre markerad.

För nybyggnad i saneringsområden visar statistiken däremol
alt förändringarna är betydligt mindre även om del finns en viss tendens till
minskning av andelen egen regi. För flerbostadshusen i exploateringsområden
har egen regi i det närmaste försvunnit under perioden i de mindre och
medelstora kommunerna. För grupphus har förskjutningen av marknadsandelarna
frän egen regi till upphandling i konkurrens varit avsevärl mindre.

Styrelsen anför i sin analys att mark- och
konkurrensvillkoren är de främsta orsakerna till ökningen av andelen
konkurrensupphandlingar under senare delen av 1970-talet. När det gäller den
kraftiga förskjutningen från egenregi till konkurrensupphandlingar för flerbostadshusen
torde dock även andra faktorer ha medverkat.

Styrelsen konstaterar också att mycket av det som lidigare
framförts om markvillkorets effekt på bostadsbyggandets omfuttning gäller även
för konkurrensvillkoret.

Enligl enkätsvaren anser många av de tillfrågade
byggföretagen alt bostadsproduktionen har blivit mindre än den hade kunnat
vara utan mark-och konkurrensvillkoren. Enligt styrelsen är det dock möjligt
att byggföretagens negativa inställning i fråga om nyttan av villkoren förlett
dem att tro att dessa villkor också har haft en hämmande inverkan på
omfattningen av bostadsbyggandet. Styrelsen menar för sin del att nedgången i
bostadsbyggandet under senare hälften av 1970-talel har andra orsaker än mark-
och konkurrensvillkoren.

Kritiken mot konkurrensvillkoret har främsl kommit från
byggföretagen. Enligt enkätsvaren från dessa kan inte kvalitetsaspekter och
nytänkande beaktas tillräckligt vid en strikt tillämpning av
konkurrensvillkoret. Man anser ocksä att konkurrensvillkoret har medverkat till
nedläggning av byggföretag och att konkurrensvillkoret begränsar möjligheten
till planering inom förelagen. Man hävdar även att villkoret har medfört personalinskränkningar
i många företag genom alt egenregibyggandet minskat och alt kopplingen
byggande-förvaltning har försvagats.

Bostadsslyrelsen pekar dock på atl även positiva
synpunkter har lämnats. Således har nämnts kommunernas ökade möjligheler att
uppfylla bostadspolitiska mål, ökad insyn i upphandlingsförfarandet och atl
förekommande byggmonopol har kunnat brytas.

I fråga om konkurrensvillkoret redovisar bostadsslyrelsen
för egen del följande överväganden och förslag.

Enkätsvaren visar myckel delade uppfattningar om
konkurrensvillkorets effekler. Bostadsslyrelsen har i sin utvärdering inte
funnit någon metod alt avläsa de verkliga effekterna av villkoret. Med
anledning av vissa uttalanden från bl.a. näringslivet atl osäkerheten om
tolkningen av lämplighetskravet för förhandlingsupphandling och egenregiprojekt
kan försvåra en rationell planering föreslår slyrelsen emellertid vissa
ändringar i reglerna för konkurrensvillkoret.

Förslagel innebär all kravet på alt produktionsformen
skall bedömas som lämplig slopas vid prövning av om förhandlingsupphandling
eller

Prop.
1980/81:194 17

egenregiprojekt skall godtas. Sker produktionen pä något
av dessa sätt bör det vara en tillräcklig förutsättning för lån att
produktionsresultat avseende kostnader och kvalitet kan antas hli
fördelaktigare än om upphandlingen hade gjorts i anbudskonkurrens. Upphandling
i anbudskonkurrens bör dock fortfarande vara etl huvudvillkor. Förtärandet vid avslyrkan
resp. tillstyrkan från förmedlingsorganets sida bör också kunna vara detsamma
som i dag. Förmedlingsorganets av- eller tillstyrkan bör således inte frångås
utan all det föreligger särskilda skäl. Även förfarandet när lånesökanden har
antagit elt anbud som är påtagligt sämre bör behällas. Kriteriet om
otillbörligt gynnande bör dock utgä. Kriteriet om att det antagna anbudet inte
får vara påtagligt sämre än annal anbud bör vara tillräckligt för avslag.

Markförvärvslån

Bostadsstyrelsen konstaterar att möjligheten att Jinunsieru
erforderliga markförvärv år en förutsättning för att kommunerna skall kunna
uppfylla statsmakternas mål för mark- och bostadspolitiken och att markförvärv hittills
till viss del kunnat finansieras med markförvärvslän men att denna låneform
skall upphöra fr. o. m. den Ijuli 1981.

Bostadsslyrelsen anser att kommunernas möjligheter att
finansiera erforderliga markförvärv mäste tillgodoses genom att en tillräcklig
kreditvolym ställs till kommunernas förfogande. Detta gäller enligl styrelsen
inte minst för de belydande markområden som byggföretag m. fl. äger och som
inte kan tas i anspråk före den 1 juli 1984. Om kommunerna inte har förvärvat
denna mark före delta datum finns del enligt styrelsen stor risk för att
markvillkoret kommer att bli elt hinder för bostadsbyggandet i
exploateringsområden.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1981