Prop. 1980/81:199

Prop.
1980/81:199

Regeringens proposition

1980/81:199

om försvarets
materielverks organisation m. m.;

beslutad
den 30 april 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC
KRÖNMARK

Propositionens
huvudsaldiga inneliåll

I
propositionen föreslås en ny organisation för försvarets materielverk.

Verket
föreslås organiseras på sex huvudavdelningar. Tre av huvudavdelningarna är försvarsgrensorienterade.
Inom var och en av dem skall finnas resurser för systemsammanhållning, för
produktion som är specifik för försvarsgrenen och för produktion som är
gemensam för flera försvarsgrenar. Organisationen för huvudavdelningen i
Karlstad ändras inte.

Central
planering, personalfrågor och administrativa frågor m. m. samlas i en ny
huvudavdelning. Funktioner för kommersiellt stöd såsom inköp, kvalitetskontroll
och juridik föreslås bilda en huvudavdelning. Huvudavdelningen för
administration upphör.

Organisationsförändringarna
skall genomföras efter förslag av försvarets materielverk. Planeringen skall
ske med utgångspunkt i en avsedd personalram om 2650 årsanställda år 1990.

1
Riksdagen 1980181. I saml. Nr 199

Prop.
1980/81:199

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-30

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition om försvarets materielverlis organisation m. m.

1 Inledning

Regeringen bemyndigade i september 1979 chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare' med uppdrag att
utreda vissa frågor rörande försvarets materielverks uppgifter m. m.

Utredningen, som tog namnet 1979 ärs materielanskaffningskommitté,
överiämnade i oktober 1980 betänkandet (Ds Fö 1980:3) Materiel till försvaret.

Till protokollet i detta ärende bör fogas en redogörelse
för nuvarande ordning som bilugu 1 och en sammanfattning av betänkandet som bilugu
2.

Yttranden över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren,
cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets materielverk, försvarets
forskningsanstalt, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret, riksrevisionsverket.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) och
Sveriges Industriförbund. Statsverkens Ingenjörsförbund och Aktiebolaget Teleplan
har inkommit med skrivelser.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 3.

Dåvarande statssekreteraren Gunnar Petri.

Prop. 1980/81:199 3

2
Föredraganden 2.1 Ällmänt

Inledningsvis
villjag ta upp vissa förutsättningar som jag anser bör gälla för materielanskaffningen
och för den organisation som behövs för detta.

En viktig förutsättning är
att ledningsprinciperna i försvarets planerings-och ekonomisystem skall följas.
Detta innebär att överbefälhavaren har ett övergripande ansvar för försvarsmaktens
utveckling, medan försvarsgrenscheferna har det direkta ansvaret för
utvecklingen och inriktningen av försvarsgrenarnas utrustning och beväpning, materielunderhåll
och övrig drift samt för förvaltningen av materielen. Försvarets materielverk biträder
i detta arbete överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med sin tekniska och
ekonomiska kompetens. Arbetet dokumenteras i perspektiv-, program-, fack-,
system- och produktionsplaner. Försvarets materielverk har direkt under
regeringen ett produktionsansvar för att utveckla, upphandla och överlämna
materiel till försvarsgrenarna (anskaffningsuppgifter) samt för att tillföra
försvarsgrenarna särskild kompetens inom sådana sakområden som är gemensamma
för flera försvarsgrenar (fackuppgifter). Härtill kommer verkets produktions-
och programuppgifter avseende den egna verksamheten.

En
annan förutsättning är det beslut om personalminskning fram till år 1985 som
har fattats av riksdagen (prop. 1979/80:100 bil. 7, FöU 1979/ 80:13 och 19, rskr
1979/80: 316 och 326).

Andra
viktiga utgångspunkter för övervägandena om materielanskaffning och
organisation i framtiden är utvecklingen inom det militärtekniska området, den
försvarsekonomiska situationen och den försvarsindustriella utvecklingen.

Materielanskaffningskommittén
har mot bakgrund av bl.a. dessa förutsättningar dragit slutsatsen att
försvarets materielverks organisation måste utformas så att den långsiktigt
medger ytterligare personalminskningar samtidigt som den bevarar största möjliga
förmåga för verket att lösa sina uppgifter.

Huvuddelen av
remissinstanserna anser att materielanskaffningskommittén på ett riktigt sätt
har redovisat förutsättningarna för den framtida materielanskaffningen och
verkets organisation. Några remissinstanser anser det även sannolikt att
organisationen måste ses över enligt vad kommittén har föreslagit, om
ytterligare personalminskningar genomförs. De anför också att ytterligare
minskningar kan medföra problem för verket att i oförändrad omfattning lösa sina
uppgifter. Vissa remissinstanser anser att man inte bör gå ifrån nuvarande
organisation och att ett beslut om verkets organisation i vart fall inte borde
tas nu utan först efter det att beslut har fattats om anskaffningsalternativ
för ett nytt flygplanssystem. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
framhåller vikten av att försvarsgrenschefernas möjligheter att styra
inriktningen av materielanskaffning och materielunderhåll säkerställs.

Prop. 1980/81:199 4

Jag
anser att de utgångspunkter som materielanskaffningskommittén haft för sitt
arbete har varit riktiga. Dess betänkande kan läggas till grund för
ställningstaganden till såväl planeringen och genomförandet av materielanskaffningen
som försvarets materielverks organisation.

För
egen del anser jag det väsentligt att försvarsgrenschefernas möjligheter att
styra inriktningen av materielanskaffning och materielunderhåll säkerställs.
Jag vill emellertid erinra om överbefälhavarens övergripande samordningsansvar
och försvarets materielverks ansvar för att följa den tekniska och
försvarsindustriella utvecklingen.

Frågan
om organisationen av vissa delar av huvudavdelningen för flygmateriel i
materielverket behandlas av 1979 års militära flygindustrikommitté. Jag anser
dock inte att detta behöver påverka principerna för organisationen av
försvarets materielverk. Beslut om organisation för flygplans-, underhålls- och
provningsavdelningarna vid huvudavdelningen för flygmateriel bör dock inte fattas
nu. Först när ett principbeslut har fattats om inriktningen mot ett svenskt
eller utländskt flygplanssystem som ersättare för Viggensystemet bör dessa
avdelningars organisation fastställas.

2.2 Planering
av materielanskafTningen

Materielanskaffningskommittén
ger ett antal förslag i fråga om planeringen av materielanskaffningen som
omspänner tidsperspektivet från den långsiktiga planeringen till planeringen av
enskilda objekt. Härvid framhålls vikten av att överbefälhavarens roll som
övergripande program-samordnare stärks. Remissinstansernas synpunkter på dessa
förslag är positiva.

Jag
anser att förslagen är väl ägnade att ge en bättre anskaffningsprocess.
Samordning mellan försvarsgrenarna i planeringen är en viktig förutsättning
för teknisk samordning. Förslagen är av den arten att jag kommer att
aktualisera dem i andra sammanhang, exempelvis i regeringens anvisningar för
perspektivplaneringen.

Materielanskaffningskommittén
har föreslagit att försvarets forskningsanstalt skall ha ansvaret för
uppföljning och översyn av den s. k. tekniska prognosen. Försvarets
forskningsanstalt och försvarets materielverk avstyrker detta förslag. Jag
anser att materielverket även i fortsättningen skall ha detta ansvar.

2.3 Genomförande
av materielanskaffningen

Materielanskaffningskommittén
har undersökt om industrin kan ges ökat ansvar som leverantörer av hela system
och om den i ökad utsträckning kan utnyttjas för huvudverkstadsuppgifter, dvs.
uppgifterna att förbereda, utveckla, planlägga och genomföra materielunderhåll
för olika materielsystem. Kommittén har kommit till samma uppfattning som
materiel-

Prop. 1980/81:199 5

verket
i övervägandena inför verkets organisationsutredning (Org 85), nämligen att
verket bör sträva efter ett ökat utnyttjande av industrin på båda dessa
områden.

Kommittén har funnit att
det inte finns någon enhetlig syn på dessa frågor inom verket. Frågan om
huvudleverantör skall utses eller om verket skall åta sig huvuddelen av
uppgifterna synes ofta avgöras så att verket tar ett stort ansvar främst av tre
skäl, nämligen god tillgång på egen kvalificerad personal vid
beslutstillfället, en allmän uppfattning att kostnaderna blir lägre samt en
strävan att säkerställa en så bra produkt som möjligt genom en stark ledning
från verkets sida. Enligt kommittén pågår dock en tydlig utveckling mot ett
ökat användande av företag som huvudleverantörer av kompletta materielsystem.

Flera
remissinstanser stöder kommittén i dess uppfattning. I några fall har man dock
satt i fråga om en omfördelning av arbetsuppgifter från materielverket till
industrin är en rayonalisering i egentlig mening och varnat för överdrivna
förhoppningar om kostnadsminskningar.

Materielanskaffningskommittén
har pekat på att komplicerad materiel tar så stora ekonomiska resurser i
anspråk att serielängderna i materielanskaffningen blir J<orta och att materielsystemens
livslängd tenderar att öka. I delar av försvarsindustrin kan utvecklingen leda till
att de svenska försvarsbeställningarna inte räcker till för att säkerställa en
minsta, ekonomiskt motiverad kapacitet. Eftersom export kan var en möjlig
utväg ur dessa svårigheter, är det värdefullt om företagen kan uppträda på marknaden
som säljare av kompletta system. Enligt kommittén underlättas detta om
företagen vid leveranser till försvarsmakten har varit huvudleverantörer av
hela system.

Sveriges Industriförbund
anser att försvarsindustrins exportpotential skulle stöttas, om industrin i
ökad utsträckning används som huvudleverantör. Förbundet framhåller dock att
kravspecifikationer och systemanpassning måste utarbetas av försvarets
materielverk.

Jag kan för min del i
stort sett instämma i vad kommittén har anfört om ett ökat utnyttjande av
industriföretag som huvudleverantörer. Industrin kan härigenom ges en ökad
konkurrenskraft. Vid upphandling av större system bör härigenom besparingar
kunna nås, bl. a. till följd av att viss kompetens inte dubbleras. Vid anskaffning
av enklare materiel är jag dock tveksam till om några ekonomiska fördelar står
att vinna. Ett ökat ansvar för industrin måste åtföljas av ett ökat ekonomiskt
risktagande i form av garantier för systemens funktion.

Frågan
om ett ökat utnyttjande av industriföretag för huvudverkstadsuppgifter kommer
att övervägas av utredningen om underhållet av försvarets materiel. Jag är
därför inte beredd att nu ta ställning i denna fråga.

Möjligheterna för verket
att vara en kompetent köpare måste enligt min uppfattning säkerställas.
Ansvaret för huvudspecifikationer måste därför ligga hos materielverket. Jag
delar dock kommitténs uppfattning att en

Prop. 1980/81:199 6

fortsatt
överflyttning av tekniskt specifikationsarbete till industrin är möjlig. Dock
måste industrins medverkan på tidiga stadier av projekten avvägas så att
statens kommersiella intressen tiUgodoses på ett ändamålsenligt sätt.
Möjligheterna till personalbesparingar torde - som kommittén har anfört — vara
begränsade inom detta område.

Materielanskaffningskommittén
har föreslagit att medverkan av konsulter vid anskaffning av främst sambandsmateriel
bör granskas. Jag anser att det är väsentligt att försvarets materielverk har
egen kompetens inom områden där verket har stadigvarande uppgifter. Jag avser
att låta genomföra den av kommittén föreslagna granskningen.

Materielanskaffningskommittén
har vidare föreslagit att televerkets roll i en ökad integrering av
totalförsvarets sambandsresurser bör utredas. Jag anser att de vinster som kan
göras på detta område bör tas till vara.

2.4
Försvarets materielverks organisation

2.4.1
Allmänt

Regeringen
har i andra sammanhang (prop. 1979/80:100 bil. 7, FöU 1979/80:l3och 19, rskr
1979/80:316 och 326, prop. 1979/80:135, FöU 1979/ 80: 15. rskr 1979/80:318)
framhållit att riksdagens medverkan i fråga om fastställandet av myndigheters
organisation borde begränsas till huvuddragen av organisationen. Riksdagen
anslöt sig till detta synsätt, men uttalade samtidigt att den ville bli
informerad om regeringens avsikter i fråga om den närmare utformningen av
myndigheten. Med anledning härav villjag i det följande ange hur jag ser på
vissa av de förslag som materielanskaffningskommittén har lämnat i fråga om materielverkets
organisation.

Försvarets
materielverk arbetar på uppdrag av försvarsgrenscheferna. Bl.a. till följd av
detta krävs enligt materielanskaffningskommittén en noggrann
verksamhetsplanering och möjligheter att anpassa organisationen till verksamhetens
omfattning och inriktning. För att skapa bättre förutsättningar att utnyttja
verkets resurser föreslär materielanskaffningskommittén ett antal åtgärder.
Enligt dess mening bör sektions- och detaljindelning av byråerna slopas där
den inte motiveras av klara teknologiska gränser.

Materielanskaffningskommittén
anser att kvalificerade och unika resurser måste hållas samlade. För detta
ändamål kan några olika modeller tillämpas, nämligen poolorganisation,
gemensamma beredningsenheter och sammanslagning av likartade resurser.

Remissinstanserna
biträder i stor utsträckning kommitténs principer om en fiexibel organisation
och om samutnyttjande av resurser. Överbefälhavaren framhåller att alla
värderade modeller för samutnyttjande av resurser är möjliga att använda.

Jag
kan i allt väsentligt ställa mig bakom kommitténs överväganden och förslag i
dessa delar.

Prop.
1980/81:199 7

Det
är enligt min mening nödvändigt att ta till vara varje möjlighet till samordning
och sammanhållning av resurser som kan användas i flera sammanhang. Det är
vidare nödvändigt att öka effektiviteten i materielverkets interna arbete.
Detta måste styras mindre av allmänna instruktioner som är fastlagda för lång
tid och mera av konkreta uppgifter som omprövas fortlöpande för att åstadkomma
en riktig resursfördelning i en begränsad ekonomi. Detta kräver enligt min
mening en förbättrad verksamhetsplanering och utveckling av verkets
ledningssystem samt en aktiv ledning av organisationsutvecklingen inom verket.

Jag
vill slutligen erinra om att regeringen har medgivit att materielverket får
fatta beslut om ändrad organisation under förutsättning att indelningen i avdelningar
inte ändras och att det totala antalet byråer inte utökas.

2.4.2
Enheter som är gemensummu för mulerieIverkel m. m.

Materielanskaffningskommittén
behandlar ett antal olika områden som kan vara aktuella för bildande av enheter
som är gemensamma för verket och lägger också konkreta förslag i vart och ett
av fallen.

Jag behandlar först de
områden där förslagen avser bildande av gemensamma tekniska enheter. Materielanskaffningskommittén
redovisar följande bedömningar.

För
robotärenden, vars nuvarande organisation karaktäriseras av att en stor del av
den tekniska kompetensen samlats i en enhet som är gemensam för verket och med robotsystemenheter
i de tre försvarsgrens-inriktade huvudavdelningarna, föreslås att resurserna
samlas i en för verket gemensam robotenhet.

För sambandsärenden
föreslås att nuvarande organisation med i huvudsak fem olika berörda byråer
inom de försvarsgrensinriktade huvudavdelningarna ersätts av en organisation
där beredningen samlas i en enhet som är gemensam för verket.

För
spanings- och eldledningsärenden föreslås att de resurser som nu finns på
huvudavdelningarna samlas i en gemensam enhet. Den flygburna elektroniken,
liksom tillämpningar avseende optik och fotospaning, omfattas dock inte av
kommitténs förslag.

Också
för eldrörs vapen- och ammunitionsärenden föreslås att resurserna på
huvudavdelningarna samlas i en gemensam enhet.

I
fråga om datakraft föreslås att resurserna på huvudavdelningarna samlas i en
gemensam enhet.

Flera
remissinstanser delar materielanskaffningskommitténs uppfattning rörande dessa
gemensamma enheter. Överbefälhavaren anför dock att det i det fortsatta arbetet
måste klaras ut hur systemintegrationen i vissa fall skall säkerställas.

Jag
anser att det är fördelaktigt att samla personalresurserna till gemensamma
tekniska enheter. Härigenom torde verket kunna fullgöra sina uppgifter på ett
mer flexibelt och resursbesparande sätt än med bibehål-

Prop. 1980/81:199 8

lande
av nuvarande organisation. Jag finner vidare att detta skapar förutsättningar
för att bibehålla en fortsatt hög teknisk kompetens, vilket är av stor vikt,
särskilt i en minskande organisation. Samtidigt villjag emellertid framhålla
att en fortsatt hög systemkompetens är av stor betydelse med hänsyn till
materielverkets framtida inriktning.

Jag
övergår därefter till att behandla två områden som snarast har karaktären av
gemensamma funktioner.

Materielanskaffningskommittén
föreslår beträffande kvalitetskontrollärenden att den nuvarande försvarsgrensinriktade
kontrollorganisationen slås samman till en gemensam kontrollenhet. Den
kontrollverksamhet som nu ligger utanför kontrollavdelningarna berörs inte av
förslagen.

För inköpsärenden
föreslås en för verket gemensam inköpsenhet med funktioner för planering,
samordning, utveckling och gemensam administration.

Remissinstanserna
är i flera fall positiva till kommitténs förslag. En gemensam uppfattning är
dock att sambandet mellan sakorgan och kvalitetskontroll- resp. inköpsfunktion
måste säkerställas och att funktionerna ytterst är de anskaffande
huvudavdelningschefernas ansvarsområden.

Jag
delar materielanskaffningskommitténs uppfattning att gemensamma enheter för
inköp och kvalitetskontroll bör inrättas. Med en gemensam inköpsavdelning
skapas en flexibel organisation och bättre förutsättningar för en gemensam
kommersiell syn i anskaffningsfrågor. Inköps- och kvalitetskontrollenheterna
bör organiseras så att ett nära samarbete säkerställs mellan dessa enheter och
de anskaffande huvudavdelningarna. Inköpsavdelningen bör därför organiseras så
att särskilda resurser avdelas för de anskaffande huvudavdelningarna.

Materielanskaffningskommittén
anför att underhållsområdet inte har detaljstuderats och föreslår att nuvarande
försvarsgrensinriktade underhållsavdelningar bibehålls.

Flera
av remissinstanserna anser att ytterligare utredningar och analyser fordras
innan någon ställning kan tas i dessa frågor.

Med
hänsyn till den utredning av underhållet av försvarets materiel som regeringen
nyligen har tillkallat är jag inte beredd att nu ta ställning till vad kommittén
har föreslagit. Kommitténs förslag och remissinstansernas synpunkter bör
behandlas av den nyligen tillkallade kommittén för utredning av materielunderhållet.

2.5
Organisationsstruktur

Med
hänsyn bl.a. till den kraftiga personalminskning som materielverket enligt
redan fattade beslut skall genomföra väljer materielanskaffningskommittén år
1990 som den tidpunkt då kommitténs mål för personalminskningar bör vara nått.
Personalramen bör då, enligt kommitténs mening, vara 2650 årsanställda.

Prop. 1980/81:199 9

Överbefälhavaren
godtar kommitténs förslag. Vissa andra remissinstanser anser att mälet inte
bör preciseras utan ytterligare beräkningar.

Jag
anser att försvarets materielverk i sin planering bör utgå från att verket bör
omfatta ca 2650 årsanställda är 1990. Jag har då inte tagit hänsyn till de
förslag som 1979 års militära flygindustrikommitté kommer att lämna beträffande
vissa delar av den nuvarande huvudavdelningen för flygmateriel och inte heller
beaktat de förslag som kan komma att lämnas av utredningen om underhållet av
försvarets materiel. Jag anser vidare att materielverket vid några olika
kontrolltidpunkter bör redovisa effekterna av personalminskningarna,
innefattande bl.a. konsekvenserna för berörd personal. Den första
kontrolltidpunkten bör vara år 1985.

Målet
skall vara att med en effektivare organisation åstadkomma lägre kostnader för
anskaffning, drift och underhåll av materiel. Antalet anställda får inte
minskas till priset av ökat konsultutnyttjande. Den avsedda personalminskningen
skall vara ett medel, inte det övergripande målet.

Materielanskaffningskommittén
anser att försvarets materielverk också i framtiden bör ha en organisation som
är uppbyggd kring tre försvarsgrensinriktade huvudavdelningar. På
avdelningsnivå föreslås en organisation som är produktgruppindelad utifrån
teknologisk samhörighet. I de försvarsgrensinriktade huvudavdelningarna bör
finnas särskilda resurser för systemsammanhållning. De enheter för anskaffning
av eldrörsvapen och ammunition samt av robotmateriel som är gemensamma för
verket föreslås ingå i huvudavdelningen för armémateriel. De gemensamma
enheterna för anskaffning av sambandsmateriel, spanings- och eldledningsmateriel
samt datakraft föreslås ingå i huvudavdelningen för marinmateriel. Den gemensamma
enheten för provning av materiel föreslås kvarstå i huvudavdelningen för flygmateriel.
De gemensamma enheterna för kvalitetskontroll och inköp föreslås ingå i
huvudavdelningen för administration.

Överbefälhavaren,
chefen för armén och chefen för marinen anser inte att materielanskaffningskommittén
tillräckligt har betonat vikten av en stark systemledning inom de försvarsgrensinriktade
huvudavdelningarna. Chefen för flygvapnet föreslår en organisation baserad på
en teknisk produktgruppindelning och centralt placerade systemsammanhållande
resurser. Materielverket godtar strukturen under ett antal bestämda förutsättningar,
bl.a. att systemsammanhållningen skall kunna ligga på annan plats i
organisationen än i den av kommittén föreslagna systemavdelningen. 1 övrigt är
remissinstanserna övervägande positiva. Vissa ändringsförslag förekommer dock.

Vissa
synpunkter förekommer också på fördelningen av de gemensamma enheterna.

Riksrevisionsverket
ifrågasätter om inte en ny huvudavdelning bör inrättas för inköp,
kvalitetskontroll och normalieavdelningens huvuddel.

Riksrevisionsverket har
som ett led i förvaltningsrevisionen av försvarets materielverk granskat delar
av verkets ADB-verksamhet och i mars ti Riksdagen 1980181. I saml. Nr 199

Prop.
1980/81:199 10

1981
till materielverket lämnat rapporten Utveckling av ADB-system vid försvarets
materielverk - en problemanalys. Verket föreslår härvid bl.a. att
centralplaneringen skall få ett större ansvar för verkets egen ADB-verksamhet.

Jag
anser att verket alltjämt bör vara uppbyggt med tre försvarsgrensinriktade
huvudavdelningar. I dessa bör finnas resurser för en stark systemledning. I
var och en av dessa huvudavdelningar bör förutom enheter som är unika för resp.
försvarsgren ingå enheter som är gemensamma för verket. Beträffande de
försvarsgrensunika enheterna bör i huvudavdelningen för marinmateriel - utöver
den av materielanskaffningskommittén föreslagna fartygsenheten - ingå en enhet
för undervattensvapen, främst minor och torpeder. När det gäller fördelningen
av de föreslagna nya gemensamma enheterna till de försvarsgrensinriktade
huvudavdelningarna biträder jag kommitténs förslag. I fråga om den föreslagna
gemensamma robotenheten anser jag dock - bl.a. med hänsyn till den starka
tekniska och systemmässiga integrationen främst mellan flygplan och robotar men
också mellan fartyg och robotar - att det är särskilt väsentligt att systemkunnandet
företräds starkt inom de anskaffande huvudavdelningarna.

Jag anser att det av
riksrevisionsverket framförda förslaget om en ny huvudavdelning bestående av
inköps-, kvalitetskontroll- och normalie-enheterna har välgrundade motiv. De
gemensamma enheterna för inköp och kvalitetskontroll bör därför inte tillföras
huvudavdelningen för administration utan ingå i en ny huvudavdelning. Till
denna huvudavdelning bör dock även föras normalieavdelningen, kameralbyrån och
den juridiska byrån inom huvudavdelningen för administration. Härigenom erhålls
en huvudavdelning med inriktning mot kommersiella frågor.

Den
nuvarande huvudavdelningen för administration kommer därvid att omfatta främst
organisations- och personalbyrån samt centralexpeditionen. För att förstärka
den centrala ledningen i verket anser jag att de kvarvarande delarna av
huvudavdelningen för administration bör slås samman med centralplaneringen
till en ny huvudavdelning för central ledning. Till denna huvudavdelning bör
således höra uppgifter rörande central planering, administration och personal.
Genom sammanslagningen bör också de brister i organisationen för den egna ADB-verksamheten
som riksrevisionsverket har pekat på kunna undanröjas. Chefen för denna
huvudavdelning bör ges ställning som ställföreträdare för generaldirektören.

Uppgiftsfördelningen
i den av mig förordade organisationen för försvarets materielverk framgår av
följande tablå.

Styrelif

Generaldirekt ö r

n

CENIR

AL L £ D-

KOMH

[R

ARM É-

MARIN-

FLYG-

GEMENSAMMA

NING

SIEUTST Ö O

MATERIEL
MM

MATERIEL
MM

MATERIEL
MM

FACKFRACOR MM

InWp

Systemumman-

Syslemiamman-

Systemumnun-

Kontroll

h ä llnmg

hlllning

hillRJng

Ptanenng

StNtiOn Personal

Vapen

Fartyg

Flyqpiin
och

F ö rpl ä gnad

Kameral

RoDol

Fordon

Under vattens-vapen

helilu)ptrar

Provning

F ö rri ä Verkitad

intendenlur

Elektronik

Biluttaqninq

UnderhJlI

Underhill

2.6
Genomförande

Materielanskaffningskommittén
har föreslagit att det bör ankomma på försvarets materielverk att föreslå och
genomföra de förändringar som skall ske. Inledningsvis bör verket, enligt
kommittén, ta fram en plan för omorganisationen.

Remissinstanserna
har i huvudsak ställt sig positiva till materielanskaffningskommitténs förslag
rörande genomförandet. Chefen för flygvapnet anser dock att statsmakterna inte
bör ta ställning till materielverkets organisationsutveckling förrän beslut
har fattats om anskaffningsalternaliv för nytt flygplanssystem.

Jag
anser att organisationen för flygplans- och provningsavdelningarna vid
huvudavdelningen för flygmateriel bör läggas fast först när ett principbeslut
har fattats om inriktningen mot ett svenskt eller utländskt flygplanssystem
som ersättare för Viggensystemet och efter det alt beslut fattats på grundval
av militära flygindustrikommitténs betänkande. Vidare bör ställning tas senare
till underhållsverksamhetens organisation.

Jag
anser vidare att det bör ankomma på försvarets materielverk att lämna förslag till
och genomföra beslutade förändringar inom de ramar som statsmakterna anger.
Härigenom kan en önskvärd delegering av organisationsarbetet åstadkommas.

Jag
anser att materielverket vid sin planering bör inrikta sig på att den nya
organisationen skall börja införas den I juli 1982 och bör vara helt genomförd
vad avser organisationsstrukturen vid utgången av år 1982.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
ta del av vad jag har anfört om
planeringen och genomförandet av försvarets materielanskaffning,

2.
godkänna den indelning i
huvudavdelningar för försvarets materielverk som jag har förordat.

Prop. 1980/81:199

godkänna
vad jag har anfört om minskning av personalen vid försvarets materielverk,

bemyndiga
regeringen att vidta de övriga åtgärder som eribrdras för att genomföra vad jag
har förordat.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:199 13

Bilaga
1

Nuvarande ordning 1 Materielanskaffning

Den
svenska försvarsmakten anskaffar varje år materiel för betydande belopp. De
resurser som sätts in för att underhålla och vidmakthålla materielen är också
stora. Värdet av den materiel som ingår i försvarsmaktens utrustning
överstiger 50000 milj. kr. Sortimentet omfattar över en miljon olika artiklar.
En central roll i anskaffningen och förvaltningen av materielen spelar
försvarets materielverk. Materielverkets årliga upphandling av varor och
tjänster upppgår nu till ca 6300 milj. kr. Ca 90% av beställningarna läggs inom
landet. Materielverket utnyttjar ca 2000 leverantörer, varav de 20 största
står för 85% av den uteliggande orderstocken.

Materielverket anskaffar
också förnödenheter till myndigheter utanför totalförsvaret, t. ex. isbrytare
till sjöfartsverket och livsmedel till kriminalvårdsstyrelsen.

Materielverket samarbetar
även med övriga myndigheter. Inom totalförsvaret gäller detta bl.a. försvarets
civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,
försvarets forskningsanstalt, försvarets datacentral, civilförsvarsstyrelsen
och överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Försvarets
materielverk lyder direkt under regeringen men skall i sin verksamhet följa de
direktiv och anvisningar som överbefälhavaren meddelar och de anvisningar som
lämnas av försvarsgrenscheferna.

Ledningen
av och uppsikten över försvarsmakten utövas under regeringen av
överbefälhavaren. Försvarsgrenscheferna är underställda överbefälhavaren och
leder verksamheten inom försvarsgrenarna. De utfärdar anvisningar bl. a. för
anskaffning av materiel inom de egna ansvarsområdena.

De
operativa krav som överbefälhavaren ställer utgör grunden för materielanskaffningen.
Utifrån de operativa kraven utarbetar försvarsgrenscheferna sin långsiktiga
behovsplanering. Försvarets materielverk omsätter behovsplanerna i detaljerade
materielplaner. Försvarsgrensstaberna utarbetar i samarbete med bl. a.
materielverket de målsättningar som styr kvaliteten på den materiel som
anskaffas.

För att kunna anskaffa
lämplig materiel måste materielverket ha kompetens inom många olika
teknikområden. Bland materielverkets uppgifter ingår också att svara för det tekniskt-ekonomiska
underlaget för studier samt för genomförandet av materielanskaffningen och
vidmakthållandet av materielen inom ramen för försvarsgrenschefernas
programansvar.

En
grundval för studier och planering är även prognoser av olika slag.

Prop. 1980/81:199 14

Den
tekniska prognosen (TP), som skall ge en för hela försvarssektorn samlad och
gemensam bedömning av den militärtekniska utvecklingen, intar en central roll.
Den skall under den aktuella perioden ge indikationer på de områden, där
betydelsefulla tekniska förändringar är möjliga och därigenom utgöra den
gemensamma tekniska bakgrunden för uppbyggnad av de hotbilder som utnyttjas i
studieverksamheten och målsättningsarbetet samt vid utformningen av taktik och
stridsteknik. Den tekniska prognosen utarbetas på överbefälhavarens uppdrag av
försvarets materielverk i samarbete och samråd med försvarets
forskningsanstalt.

Materielverket deltar
också på olika sätt i planeringsarbetet. Den mest långsiktiga planeringen är
perspektivplaneringen. I denna utformas och värderas olika ideér till framtida
försvarsstrukturer. Perspektivplaneringen inriktas av regeringen genom
direktiv och anvisningar. Arbetet leds av överbefälhavaren. En plan med kortare
räckvidd är den programplan för det militära försvaret som överbefälhavaren
årligen lämnar in till regeringen. Där redovisas planeringen för de närmaste
fem budgetåren. Programplanen anger den verksamhet som måste genomföras för
att krigs- och fredsorganisationen skall utvecklas på avsett sätt. En annan form
av planer är systemplanerna. I dessa ställs beslutsunderlag samman för
statsmakternas ställningstaganden till de viktigaste och mest resurskrävande materiel-systemen,
t.ex. pansarvärnssystem, ubåtar och stridsfiyg.

Materielverkets
uppgifter inom anskaffningsverksamheten är bl. a. att följa den tekniska
utvecklingen och att till överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna lämna tekniskt-ekonomiskt
underlag. Verket skall också främja att industrins, försvarets
forskningsanstalts och andra institutioners resurser för forskning och
utveckling samordnas med de egna resurserna samt följa upp och bearbeta
driftserfarenheter från regionala och lokala organ.

De
skeden som en anskaffning genomgår kallas studieskedet, utredningsskedet,
projekteringsskedet, tillverkningsskedet och uppföljningsskedet.

Förutom
att materielverkets egna resurser engageras under studieskedet medverkar
försvarsgrensstaberna, industrin, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska
försöksanstalten, universiteten och högskolorna samt konsultföretag. Under
studieskedet läggs grunden för industrins medverkan i senare skeden. Arbetet
under utredningsskedet resulterar i förslag till fortsatt handlande. Om
principbeslut rörande anskaffning skall läggas fram, medverkar materielverket i
utarbetandet av en preliminär taktiskteknisk-ekonomisk målsättning (PTTEM).
Verksamheten under projekteringsskedet resulterar i det underlag som i det
aktuella fallet behövs för beslut om upphandling av materiel,
installationsarbete, beskrivningar m. m. Materielverket medverkar under detta
skede också i utarbetande av den slutliga taktisk-teknisk-ekonomiska
målsättningen (STTEM). Under tillverkningsskedet slutförs konstruktionsarbetet,
den avsedda produkten

Prop.
1980/81:199 15

framställs
och återstående utprovning genomförs. Produkten genomgår därefter slutlig leveranskontoll.
Under uppföljningsskedet slutförs anskaffningsverksamheten efter det att
produkten har mottagits för användning, vård och underhåll.

Den
totala verksamheten kan också beskrivas som ett antal olika funktioner. Med
funktion avses viss avgränsad verksamhet som med hänsyn till det allmänna
syftet, kravet på utbildning och erfarenhet samt arbetsbetingelserna i övrigt
är likartad.

Till den tekniska beredningsfunktionen
hänförs sådan verksamhet av teoretisk och praktisk art som utgör grunden för
att verksamheten inom materielområdet skall kunna bedrivas och vidareutvecklas
på ett tidsenligt och tekniskt-ekonomiskt optimalt sätt. Till provningsfunktionen
hänförs den verksamhet som avser att genom praktiska prov och försök vid bl. a.
laboratorier eller försöksplatser undersöka om vissa eftersträvade prestanda
eller egenskaper uppnås. Till kvalitetskontrollen räknas kontrollteknisk
beredning av underiag för inköp, planering och genomförande av
kvalitetsstyrning samt kontroll vid tillverkning och leverans. Till inköps funktionen
hänförs de delar av anskaffningsprocessen som omfattar affärsmässiga och
inköpstekniska frågor.

När materielen levereras
tas den om hand av regionala och lokala myndigheter och används vid förbanden
eller läggs i mobiliseringsförråd. Materielverkets verksamhet inför leveransen
omfattar bl.a. förberedelser för drift, underhåll och förrådsställning.
Materielverket är fackansvarig myndighet inom facken förrådsverksamhet,
verkstadsdrift, förplägnad och materielunderhåll. De förbandsproducerande
myndigheterna päverkas genom anvisningar och råd så att verksamheten genomförs
på ett ändamålsenligt sätt.

Överbefälhavaren har
nyligen överarbetat direktiven för samordning av materielanskaffningsärenden.
Samordningen skall vad gäller de stora materielobjekten genomföras så tidigt
som möjligt i anskaffningsprocessen, normalt redan under studieskedet. Detta
sker genom direktiv i överbefälhavarens studieplan. Efter samråd med
materielverket utser överbefälhavaren en samordnande försvarsgrenschef med
uppgift att under överbefälhavaren leda erforderlig samordning och samverkan
beträffande materiel som anskaffas helt eller till väsentliga delar av mer än
en försvarsgren.

För
att säkerställa samordning mellan försvarsgrenarna samt mellan försvarets
materielverk och försvarets forskningsanstalt lämnar överbefälhavaren, om så
erfordras, särskilda direktiv för den aktuella samordningen och inrättar efter
samråd med försvarets materielverk särskilda projektgrupper för större
samordningsobjekt.

Prop.
1980/81:199 16

2 Försvarets materielverk

2.1 Bakgrund

Försvarets materielverk bildades den 1 juli 1968.
Materielverket övertog då ansvaret för verksamheten vid förutvarande armé-,
marin- och flygförvaltningarna samt försvarets intendenturverk och försvarets
förvaltningsdirektion. Omorganisationen hade föregåtts av ett flertal
utredningar under beredskapsåren och tiden efter andra världskriget. Grunden
för den nya organisationen lades främst av 1964 års tygförvaltningsutredning
och försvarets materielförvaltningsutredning 1966. Syftet med den nya organisationen
var främst att genom sammanslagning av likartade resurser skapa förutsättningar
för en effektivare anskaffningsverksamhet.

De organisatoriska förändringarna vid verkets inrättande
tog sikte på att skapa en gemensam verksledning och gemensamma administrativa
enheter.

Under perioden 1968 - 1970 undersökte försvarets materielanskaff-ningsutredning
(UMA) organisationen av materielverkets anskaffningsverksamhet och därmed
sammanhängande funktioner. Dessutom behandlade materielanskaffningsutredningen
samordningen inom bl.a. provnings-, inköps-, underhålls- och
kvalitetskontrollområdena. Utredningens betänkande låg till grund för prop.
1971: 124 angående organisationen m.m. av försvarets materielverk.

Efter beslut av riksdagen (FöU 1971:22, rskr 1971:292)
meddelade regeringen i december 1971 föreskrifter om materielverkets omorganisation.
Omorganisationen skulle vara klar den I juli 1974. Verket skulle organiseras på
en enhet för central planering, huvudavdelningar för armé-, marin- och flygmateriel,
en huvudavdelning i Karlstad och en huvudavdelning för administration.

Den nya organisationen kom att gälla från den 1 juli 1974.
Vid denna tidpunkt upphörde intendenturmaterielförvaltningen.

Den centrala planeringen och huvudavdelningarna för armémateriel,
marinmateriel, flygmateriel och administration ligger i huvudsak i Stockholm,
medan huvudavdelningen i Karistad är lokaliserad till förvaltningsbyggnaden
Karolinen i Karlstad. Andra delar av materielverket ligger i bl.a. Linköping,
Arboga, Karlsborg och Vidsel.

2.2 Försvarets materielverks organisationsutredning (Org
85)

I prop. 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m.m.
föreslog regeringen bl. a. att de centrala myndigheterna inom försvarsmakten
skulle utreda hur kostnadsbesparingar skulle kunna uppnås genom personalminskningar.
För materielverket angavs att personalreduktionen borde uppgå till 700
anställda under perioden den I april 1978 - den 31 december

1984.
Riksdagen godtog förslaget (FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174). Försvarets
materielverk fick i juni 1978 i uppdrag att lämna förslag om hur minskningen
skulle genomföras.

Förslag
till organisatoriska förändringar (Org 85) utarbetades av verket och lämnades
till regeringen, beträffande verkets huvuddel i maj 1979 och beträffande
huvudavdelningen för flygmateriel i september samma år.

I
förslaget förordade materielverket att nu gällande organisationsstruktur
skulle ligga till grund för utformningen av den nya organisationen.

Förslaget
behandlades i prop. 1979/80:100 (bil. 7) och i regleringsbrevet för budgetåret
1980/81. Det innebär bl.a. att styrelsen får bättre insyn i principiellt
viktiga frågor samt att centralplaneringen förstärks. För inköp, kvalitetskontroll
och anskaffning av sambandsmateriel inrättas verksgemensamma
samordningsgrupper för att fortlöpande se över ansvarsfördelningen mellan
enheterna.

Provningsenheterna
i Karlsborg förs samman och skall ingå i huvudavdelningen för flygmateriel.
Också vapen- och ammunitionsavdelningarna vid huvudavdelningen för armémateriel
slås samman. Kvalitetskontrollenheterna i Karlskoga slås samman och skall ingå
i huvudavdelningen för armémateriel. Inköpsenheterna vid huvudavdelningen för armémateriel,
intendenturavdelningen, förs samman med huvudavdelningens inköpsavdelning. Den
allmänna enheten vid huvudavdelningen för flygmateriel inordnas i
huvudavdelningens planering.

Fackuppgiften
för verkstadsdrift kvarstår men inriktningen bör förbättras, bl.a. genom
fastare planer och anvisningar inom det styrande facket materielunderhåll.
Facket förplägnad skall finnas kvar.

Antalet
anställda inom materielverket minskas med cirka 100 personer per år fram till
den 31 december 1984.

Organisationsstrukturen
enligt Org85 framgår av följande organisationstablå.

Styre

Verk

chef

1

Central pia

(FMV-CP

enngen

Huvudavdel
(dr ar merna (FMV- Al

ningen enel

Huvudavdr

( ö r marinr IFMV ■ U

ninqen ateriei

Huvudavde
l ö r flyqma IFMV -Fl

ninqen enel

Huvudav*
i Karlstad IFMV ■ K

Iningen

Huvudavd
f ö r admin IFMV- B

elninn stralion

Studie-
och lorsk-

Planennq

Planering

Planering

Planering

Juridisk
byfi

Produlitionioch

(acuwmor ö ning

Vapenavdelning

Vapenavdel
ni nq

Vapenavtteining

FOrpllgrudsavdelnmq

Orgini sation
sbyrl

Fordonsavdelning
Sambandsavdelning

fartygsawJelning Ink ö psavdelning

Flygplanavdelning Slridslednings-

F ö rrldsavdelninq Verkstad sa vdel ning

Personalbyri Kamtralbyri

Programs
iionjn mg och internrevision

Intendenturavdelning
Ink ö psavdelninq

Underhllisavdelning
Konlrolljvdelning

Provningsavdelning
Ink ö psavttelninq Underhillsavdelninq Kontrollavdelning

Bil uttagning

Industri
och

ink ö pssainordniriq

Kansli-otn

UnderhillsavOelning
Konlrollavttelninq

information

(38 » ■ 351

I90b » 6 « l

1490 ►4151

il444 » l » 5)

i3]o » '?ni)

(S4? » 409)

Siffror inom I 1 anger antji hel å rsanst ä llda 1978-04-01 resp. 1984-1?- 31.
Totala antalet hel å r sa nstailda f ö rcslJs minska rrJn 3849 till 3208 I
inkl. 119 resp. 83 lokalv å rdare
)

Prop. 1980/81:199 18

BUagu2

Sammanfattning av 1979 års materielanskaffningskom-mittés
överväganden och förslag

1979
års materielanskaffningskommitté har haft i uppdrag att utreda vissa frågor
rörande försvarets materielverks uppgifter och organisation m.m. Kommittén
skall se över formerna för den tidsmässiga och tekniska samordningen av
försvarets materielanskaffning, pröva nuvarande former för samarbete mellan
materielverket och industrin samt överväga uppgifter, organisation och
arbetssätt för försvarets materielverk.

Kommitténs
överväganden och förslag inleds med konstaterandet att den militärteknologiska
utvecklingen medför att organisationen för anskaffning av materiel till
försvaret och framför allt försvarets materielverk måste ha mycket stor förmåga
att fånga upp ny militärteknologi och anpassa sig till förändringar som ofta
innebär gränsöverskridanden och spridande av ny militär teknik till nya
områden. Organisationen måste vara utformad så att den gynnar ett effektivt och
samlat utnyttjande inom försvaret av de nya integrerade system som kommer att
bli följden av utvecklingen på framför allt elektronikområdet. Den måste kunna
främja ett utnyttjande av ny militärteknologi inom försvaret på ett sådant sätt
att förutsättningar skapas för att tillgodose försvarets behov.

En
utgångspunkt för kommittén har varit att det svenska försvaret även i framtiden
kommer att utformas så att det kan förses med modern och avancerad utrustning.
Försvarsekonomiska skäl kommer emellertid att göra fortsatta
personalminskningar inom försvaret nödvändiga, inte minst inom den centrala
administrationen.

Detta
kommer också att gälla organisationen för materielanskaffning. Behovet av
noggrann hushållning med den strategiska resurs som utgörs av högt kvalificerad
personal som är sysselsatt med anskaffning och utveckling av försvarsmateriel
kommer därför att accentueras. Det kommer att bli än nödvändigare än hittills
att se till att personalens kunskaper hålls på en hög nivå och att den
befintliga personalen verkligen kan utnyttjas optimalt för behov som ständigt
kommer att växla. Organisationen måste utformas så att den kan främja en sådan
hushållning.

Den
försvarsindustriella utvecklingen i Sverige och den militärtekniska utvecklingen
gör det enligt kommittén nödvändigt med en ökad långsiktig teknisk och
tidsmässig samordning av utvecklingsbeslut och anskaffningsbeslut. En större
målmedvetenhet vad gäller försvarsindustriella strukturfrågor är nödvändig.
Den nya centrala stabsorganisationen, som inom kort är genomförd, kommer att
öka överbefälhavarens och statsmakternas möjligheter att leda en sådan samordnad
materielanskaffning. För att detta skall vara möjligt krävs ett kvalificerat beslutsunderiag
på ett tidigt stadium i beslutsprocessen. Uppgiften att som ansvarig myndighet
ta fram detta

Prop.
1980/81:199 19

underlag
måste vila på materielverket. Kommittén lämnar förslag om former för ett utökat
integrerat samarbete mellan försvarsstaben, försvarsgrensstaberna och
materielverket vad avser planering av materielanskaffningen.

Samarbetet
mellan försvarsindustrin och materielverket har studerats ur olika aspekter.
Kommittén har inte funnit anledning att ifrågasätta nuvarande grundläggande
fördelningsprincip att materielverket formulerar kraven på materielen och
industrin omsätter dessa till konstruktion av materielen. Enligt kommitténs
mening fungerar verksamheten i många stycken väl. Utvecklingen kommer
emellertid att ställa ökade krav på hushållning med resurserna såväl inom
industrin som försvarets materielanskaffnings-organisation. Det är självklart
att dubbelarbete, onödig detaljreglering och oklara
kund-leverantörsförhållanden måste undvikas. Kommittén konstaterar att en
fortsatt överflyttning av tekniskt specifikationsarbete till industrin är
möjlig och lämplig. Försvarsindustrin bör i större utsträckning kunna utnyttjas
som huvudleverantör av kompletta tekniska system.

Kommittén
förordar ett ökat inslag av projektinriktat arbete inom materielverket.
Kommittén instämmer vidare i vad verket i annat sammanhang har anfört om att
materielverkets kompetens i ökad utsträckning bör inriktas mot systemvärdering,
systemsammanhållning och projektövervakning.

Avnämare
av materielverkets tjänster kommer alltfort att vara försvarsgrenarna genom
försvarsgrensstaberna. De stridsmiljöinriktade försvarsgrenarna styr på detta
sätt inriktningen av produktionen inom materielverket. Det är vidare
försvarsgrenarnas uppgifter att tillse att materielsystem integreras i
krigsförband.

Försvarets
materielverk har i dag en organisationsstruktur med försvarsgrensinriktade
anskaffande huvudavdelningar som bygger på de tidigare armé-, marin- och
flygförvaltningarna. Inom dessa huvudavdelningar finns vissa gemensamma enheter
som t.ex. för provningsverksamhet inom huvudavdelningen för flygmateriel.
Organisationsstrukturen innebär att såväl systemsammanhållning som teknisk
beredning och allmänt tekniskt utvecklingsarbete för en försvarsgren finns
samlad i en huvudavdelning. Denna typ av organisation leder tiil goda resultat
i ärenden där den egna försvarsgrenen är ensam avnämare och där
beröringspunkter med teknik, utveckling eller anskaffning på andra områden
saknas.

Kommittén
har kommit till den slutsatsen att verksamhet med anknytningar över
försvarsgrensgränserna inom materielverket har ökat och kommer att öka i
betydelse och att de motiv som en gång föranledde statsmakterna att fatta
beslut om inrättande av ett sammanslaget försvarets materielverk har tilltagit
i styrka. Samtidigt står det klart för kommittén att dagens materielverk väl
är sammanslaget men inte integrerat. Nackdelarna med denna brist på integration
i arbetssättet är redan betydande. Det är kommitténs bedömning att nackdelarna
skulle komma att bli allt större i framtiden.

Prop. 1980/81:199 20

Teknisk
beredning av t.ex. komplicerade moderna robot-, sambands-och
stridsledningssystem kräver hög kompetens. Denna kompetens finns i dagens
organisation inom var och en av de tre anskaffande huvudavdelningarna. Det
kommer i framtiden inte att finnas samtidigt pågående kvalificerade projekt
inom alla dessa områden inom alla tre försvarsgrenarna. I ett materielverk med
en avsevärt mindre personalstyrka än den som förutsattes när verket inrättades
är det inte längre lämpligt att bibehålla verkets resurser för dessa ändamål
organisatoriskt splittrade. En effektiv hushållning med denna personals
arbetsinsatser förutsätter en integrerad organisation. I samma riktning talar
behovet av att tekniska innovationer och tekniskt kunnande skall kunna komma
verksamheten till godo över hela fältet och vikten av att tidigt kunna
analysera tekniska och industriella samordningsmöjligheter.

Andra
områden där en integrerad lösning har undersökts är sådana funktioner som
förekommer inom alla försvarsgrenarnas anskaffningsverksamhet, där metoder och
arbetssätt är överensstämmande och där ett enhetligt uppträdande från
materielverkets sida är av stor betydelse. Exempel på sådana funktioner är
inköp, kvalitetskontroll och provning.

Kommittén
föreslår mot denna bakgrund integrerade enheter inom materielverket för vapen,
robot, elektronik, inköp och kvalitetskontroll. I dagens organisation finns
redan enheter med verksamhet mot alla försvarsgrenar när det gäller fordon, intendentur,
fartyg, flygplan (inkl. helikoptrar) och provning. På detta sätt erhålls en produktgruppinriktad
organisation på avdelningsnivå.

För
stora och komplicerade matenelsystem och för system med inslag från eller
beröringspunkter med flera av de produktgruppinriktade avdelningarna måste det
finnas särskilda resurser för systemsammanhållning. Denna sammanhållning sker i
dag försvarsgrensvis genom de försvarsgrensorienterade huvudavdelningarna.
Verksamheten är också av den arten att den kräver djupgående kunskaper om den
beställande försvarsgrenens särskilda stridsmiljö. Det är vidare här som
materielverket har sina centrala kontaktytor gentemot försvarsgrensstaberna. Om
dessa system-sammanhållande uppgifter delas ut huvudavdelningsvis till den huvudavdelning
som inom sig har ansvaret för materiel med en försvarsgren som huvudsaklig
avnämare (fordon/armén, fartyg/marinen, flygplan/ flygvapnet) erhålls en produktgruppinriktad
organisation med bibehållet försvarsgrensvis samlat systemansvar. Enligt
kommitténs mening är detta en organisationsform som samtidigt tillgodoser
kraven på sammanhållen utveckling av materielsystem åt försvarsgrenarna och på
minsta möjliga resursbehov inom verket för en i stort bibehållen produktion. En
förutsättning för denna organisation är bl. a. en stärkt verksledning som
fortlöpande måste ägna sig åt fördelning av verkets resurser, övergripande
prioritering, organisationens utveckling och förändring m. m.

En
annan lösning är att samla dessa systemsammanhållande uppgifter

Prop. 1980/81:199 21

centralt
i verksledningen. Valet mellan dessa båda lösningar vad avser de centrala systemsammanhållande
funktionerna påverkar inte utformningen av organisationen i övrigt. Förhållandet
mellan den systemsammanhållande verksamheten och verket i övrigt är
principiellt detsamma oavsett om den hålls samlad centralt i verket eller är
uppdelad huvudavdelningsvis.

Kommittén
har kommit till den uppfattningen att en uppdelning på de tre anskaffande
huvudavdelningarna av de systemsammanhållande funktionerna ger en något resurssnålare
och framför allt mindre byråkratisk lösning, särskilt genom att samarbetet med
försvarsgrensstaberna pch med de närmast berörda avdelningarna inom verket
underlättas. Uppgifterna för centralplanering och verksledning kommer därtill i
vart fall att väsentligt utökas enligt de förslag kommittén lämnar. En
ytterligare överföring av uppgifter kan därför i och för sig övervägas även om
kommittén inte anser att man nu bör gå så långt i omdaning. Kommittén har
därför stannat för att förorda en försvarsgrensvis fördelning på de tre
anskaffande huvudavdelningarna av de centrala systemsammanhållande
funktionerna.

Samtidigt
är det nödvändigt att verksledningen har resurser för att följa beredningen av
principiella eller i övrigt betydelsefulla ärenden. Beslut i sådana frågor bör
också genomgående fattas av verksledningen och inte delegeras till
huvudavdelningarna. I sådana frågor bör verksledningen utöva en övergripande
ledning av beredningen.

De
produktgruppinriktade avdelningarna kan fördelas huvudavdelningsvis på olika
sätt. En rad omständigheter gör det nödvändigt att försvarets materielverk kan
fungera som ett verk gentemot försvarsindustrin, statsmakterna och övriga
försvarsmyndigheter och vid de interna besluten om allokeringen av verkets
produktionsresurser. För att främja ett integrerat arbetssätt bör därför inom
en och samma anskaffande huvudavdelning ligga inte bara ansvaret för materiel
med en försvarsgren som huvudsaklig avnämare (fordon, fartyg, flygplan) utan
även betydelsefulla gemensamma funktioner. Avdelningarna bör vidare grupperas
så att inbördes teknisk eller annan samhörighet tillgodoses. Vidare bör inom
varje huvudavdelning finnas ansvar för något eller några expansiva eller
utvecklingsbara områden. Ledningskapaciteten vid huvudavdelningarna bör
slutligen utnyttjas effektivt. Inom en huvudavdelning med mycket omfattande
och teknologiintensiv anskaffning bör därför inslaget av gemensamma avdelningar
om möjligt vara mindre än vid övriga huvudavdelningar.

Mot
denna bakgrund föreslår kommittén följande organisationsstruktur för försvarets
materielverk.

1

styrelse

Generaldirekt ö r

Centralplaneringen

n

FMV
1

FMV 2

FMV
3

FMV 4

FMV
5

Systemavd
A

Systemavd
M

Systemavd
FV

Planering

Allman
enhet

Vapenavd

Fartygsavd

Flygplanavd

F ö rpl ä gnadsavd

Juridisk
t)yr ä

Robotavd

Elektronikavd

Provningsavd

Farr ä dsavd

Personalbyr å

Fordonsavd

Underh å llsavd

Undertiillsavd

Verksladsavd

Kameralliyr å

Intendenluravd

Biluttagning

Normal
ieavd

Underhillsavd

Ink ö psavd

Kvalitetsavd

Centralexp

En
organisation av materielverkets typ måste ständigt anpassas till de krav som
ställs av verkets avnämare och av den tekniska utvecklingen. Det rätta sättet
att åstadkomma detta är knappast att förändrade omständigheter med regelbunda
mellanrum anses påkalla externa organisationsutredningar, som sedan låser
utvecklingen till nästa översyn. Successiv organisationsutveckhng måste vara en
verkets egen angelägenhet. Detta kräver delegation av befogenheter till verket
och aktiv ledning av organisationsutvecklingen.

Kommittén
har haft en god utgångspunkt för sitt arbete i materielverkets utredning Org
85. Kommittén anser dock att en integrerad organisation och förändringar i
arbetssättet i övrigt gör det möjligt att ytteriigare minska verkets personal.
Minskningen får emellertid inte gå så långt att en angelägen nyrekrytering av
kompetent personal omöjliggörs. Kompetensförändringar inom materielverket
genom utbildningsverksamhet och nyanställningar är nödvändiga om verket skall
kunna fullgöra sina uppgifter.

Enligt
kommitténs direktiv skall en utgångspunkt vara att verkets personal skall
minska utöver redan fattade beslut. Mot bakgrund av förväntade personalavgångar,
nyrekryteringsbehov och krav på verkets kompetens har kommittén utgått från ett
totalt antal anställda den I januari 1990 om ca 2650 personer. Den faktiska
dimensioneringen måste givetvis bli beroende av de krav som ställs på verket,
bl. a. genom kommande försvarsbeslut. Kommittén framhåller samtidigt att ett
underskridande av den angivna personalramen vållar svårigheter att vidmakthålla
den kompetens som kommittén bedömer nödvändig i framtiden.

Införande
av ny organisation inom ett verk av materielverkets storlek kräver ett
omfattande arbete. I materielverkets fall tillkommer att verket till den 31
december 1984 skall minska avsevärt. Denna minskning utgår bl. a. från verkets
eget förslag till ny organisation, Org 85.

Prop. 1980/81:199 23

Kommitténs
förslag till ny organisation, Org 90, är ett långsiktigt mål. Organisationen
måste efter styrimpulser utifrån, t.ex. som konsekvenser av nya försvarsbeslut
och/eller efter verkets interna prövning ständigt anpassas till de angelägna
arbetsuppgifter som överbefälhavaren och försvarsgrenschefer begär att verket
skall lösa. De mål för organisationsutveckling som kommittén föreslår kommer
därför i många fall att avlösas av andra mål innan de uppnåtts.

Planering
av förändringarna bör påbörjas redan våren 1981. Det bör ankomma på
materielverket att föreslå och genomföra de förändringar som skall ske.

Prop. 1980/81:199 24

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

Överbefälhuvuren
anför i sitt yttrande att materielanskaffningskommitténs betänkande utgör ett
viktigt underlag för förändringar av försvarets materielverks organisation och
personalomfattning i syfte att finna de mest effektiva lösningarna inom ramen
för en balanserad försvarsmakt. Enligt chefens för urmén uppfattning skulle
försvarets materielverk kunna bli en fungerande organisation enligt
materielverkets utredning Org 85, men organisationsstrukturen måste sannolikt
ses över i enlighet med vad som föreslås i materielanskaffningskommitténs
betänkande, om verket skall minskas ytteriigare.

Chefen för flygvapnet
bedömer att de av materielanskaffningskommittén redovisade förutsättningarna är
relevanta men är på vissa punkter kritisk mot kommitténs förslag. Han anser att
ställning inte bör tas till försvarets materielverks organisationsstruktur
förrän beslut har fattats om anskaffningsalternativ för flygplanssystemet JAS
och underhållsfrågorna har prövats ytterligare. Också TCO-S är kritisk mot
utredningen och anför att kommittén inte tillfredsställande har hunnit
analysera förutsättningarna för de överväganden och förslag som redovisas. De
delar av betänkandet som är värda att beakta har redan i allt väsentligt
behandlats i samband med försvarets materielverks utredning Org85, som borde få
verka innan drastiska förändringar vidtas i de organisationsprinciper som har
fastlagts där. TCO-S anser att materielanskaffningskommitténs förslag inte bör
läggas till grund för en ny organisation.

Enligt
försvarets materielverk är det en brist att kommittén inte har behandlat
fackverksamheten. Verket anser dock att beslut kan fattas om dess organisation,
med undantag för flygplans-, underhålls- och provningsavdelningarna vid
nuvarande huvudavdelningen för flygmateriel, vilka berörs av ett kommande
betänkande från 1979 års militära flygindustrikommitté (MFK 79). Eftersom den
av materielanskaffningskommittén angivna personalminskningen är en av
utgångspunkterna för kommitténs ulredning och inte en följd av denna anser
försvarets forskningsanstalt att kommitténs bedömning beträffande
nödvändigheten av en relativt långtgående samordning och integration av
försvarets materielverks organisation och arbetsformer är rimlig. Ansvaret för
att effektiviteten upprätthålls kan enligt anstalten inte ensidigt läggas på
materielverket utan de myndigheter som ställer krav på verket måste samordna
och moderera sina krav.

Prop.
1980/81:199 25

2
Inledande överväganden

I
stort sett i överensstämmelse med materielanskaffningskommitténs inledande
överväganden som kommittén gör med utgångspunkt i utvecklingen av
militärteknologi, försvarsekonomi och försvarsindustri konstaterar
överbefälhavaren att försvarets materielverk har och allt framgent kommer att
ha en betydelsefull roll inom försvaret samt att en hög kompetens krävs inom
verket. Kraven pä rationellt utnyttjande av teknisk kompetens kommer att öka
och man kan förutse krav på en ytterligare minskning även av de centrala
staberna och myndigheterna. I likhet med överbefälhavaren betonar cheferna för
urmén, marinen och flygvapnet vikten av att försvarsgrenschefernas möjligheter
att styra inriktningen av materielanskaffning och materielunderhåll
säkerställs.

Försvarets
materielverk bedömer att verkets roller och huvuduppgifter i fred och krig
kommer att bestå och att ökade krav kommer att ställas på underlag och analyser
av tekniska och försvarsindustriella konsekvenser av olika anskaffningsbeslut.

LO
understryker nödvändigheten aV ett materielverk med integrerad verksamhet och
effektivt utnyttjande av alla resurser.

3
Planering av materielanskaffningen

Materielanskaffningskommitténs
förslag om samordning av anskaffningen av tekniskt komplexa och ekonomiskt
omfattande system, förstärkning av överbefälhavarens roll som övergripande programsamordnare
och om uppgiftsfördelningen och samarbetsformerna mellan verk, industri och försvarsforskning
vinner gillande av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, försvarets
materielverk, försvarets forskningsunstult, försvurets ru-tionuliseringsinstitut,
riksrevisionsverket och Sveriges Industriförbund.

Försvarets materielverk
anser dock att verket skall ha ansvaret även för uppföljning och översyn av den
s.k. tekniska prognosen. I detta instämmer försvarets forskningsanstalt som
också varnar för att forskningsanstaltens resurser inom kritiska teknikområden
i alltför hög grad kan komma att tas i anspråk i anslutning till materielanskafTningen,
om materielverkets resurser blir alltför knappa. Den kunskapsuppbyggande
forskningen vid anstalten kan därvid komma att eftersättas.

4
Genomförande av materielanskafl'ningen

Chefen
för armén, chefen för flygvapnet, försvarets forskningsanstalt och försvarets
rationaliseringsinstitut år positiva till kommitténs överväganden och förslag
beträffande genomförandet av materielanskaffningen.

Prop. 1980/81:199 26

medan statskontoret ifrågasätter om en omfördelning av
arbetsuppgifter från försvarets materielverk till industrin egentligen är en
rationalisering. SACOISR varnar för överdrivna förhoppningar om
kostnadsminskningar genom anskaffning av kompletta system från
huvudleverantörer.

Sveriges Industriförbund anser att materielanskaffningskommitténs
förslag om en viss omfördelning av arbetsuppgifter från försvarets materielverk
till industrin, varigenom industrin i ökad utsträckning skulle utnyttjas som
huvudleverantör av kompletta system, skulle öka försvarsindustrins
exportpotential. Kravspecifikationer och systemanpassning måste dock utarbetas
i försvarets materielverk, anser förbundet.

Försvarets rutionaliseringsmstitut stöder kommitténs
förslag om granskning av arbetsformer och konsultmedverkan vid anskaffning av
viss sambandsmateriel. Förslaget med en utredning om televerkets möjliga roll i
ökad integrering av totalförsvarets sambandsresurser stöds a\ försvarets
materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut.

5 Försvarets materielverks organisation

5.1 Allmänt

Överbefälhuvuren, chefen för murinen och
riksrevisionsverket biträder kommitténs princip med en flexibel organisation.
Förslaget om en flexibel byråorganisation biträds av försvarets rutionuliseringsinstitut
som också instämmer i kommitténs uppfattning att en effektiv
verksamhetsplanering är en förutsättning för att den föreslagna organisationen
skall fungera väl.

Överbefälhavaren anser i fråga om samutnyttjande av
resurser att alla värderade modeller - enhet med högt kvalificerade
specialister (pool), gemensam beredningsenhet, sammanslagning av likartade
resurser och utökat utnyttjande av lokala resurser — är möjliga vägar. Också
riksrevisionsverket biträder kommitténs principer. Chefen för armén motsätter
sig en teknikinriktad organisation av försvarets materielverk men bejakar att
viss teknisk samordning kan bli nödvändig.

Försvarets materielverk och SACO/SR delar inte materielanskaffningskommitténs
uppfattning att ett ökat utnyttjande av lokala resurser vid beredningen av
anskaffnings- och vidmakthållandeärenden skulle kunna underlätta för verket att
minska sin egen kompetens, medan riksrevisionsverket kan ansluta sig till
tanken men ställer sig tveksamt till möjligheterna att lokalt friställa
personal.

TCO-S anser att regeringen bör sträva efter att öka
inslaget av civila befattningshavare på ledande befattningar på bekostnad av
kårbundna tjänster för att minska olägenheterna med den militära personalens
befattningsrotation.

Prop.
1980/81:199 27

5.2
Enheter som är gemensamma för materielverket

Överbefälhuvuren
delar materielanskaffningskommitténs förslag om verksgemensamma enheter för
robot, samband, spaning och eldledning, eldrörsvapen och ammunition samt datakraft
och anför att det i det fortsatta organisationsarbetet måste klaras ut hur systemintegrationen
i vissa fall skall säkerställas. Chejen Jör urmén delar kommitténs uppfattning
att kvalificerade och unika resurser, främst inom robot- och
elektronikområdena, måste hållas samlade i en organisation som tar i anspråk
små resurser. Försvurets muterielverk anser att kommitténs förslag till
gemensamma enheter och den principiella utformningen av dessa kan ligga till
grund för det fortsatta organisationsarbetet. Vid behandling av verkets
yttrande i styrelsen anmäldes skiljaktig mening beträffande bildande och
inplacering av vissa gemensamma enheter. Försvarets forskningsanstalt finner
att verksgemensamma enheter inom de av kommittén föreslagna tekniska områdena
är motiverade och bör införas, men är inte beredd att nu ta ställning till
innehållet i de föreslagna enheterna.

Också
försvarets rationuliseringsinstUul delar kommitténs uppfattning om inrättande
av verksgemensamma enheter och har inte någon erinran mot kommitténs
fördelning. Riksrevisionsverket tillstyrker verksgemen-sam handläggning av
datakraftfrågorna, medan SACOISR avstyrker materielanskaffningskommitténs
förslag rörande sambandsfrågor. TCO-S år negativ till de gemensamma enheterna
men menar dock att det inom områdena spaning, eldledning, samband och
datakraft kan vara värt att pröva verksgemensamma enheter. Nuvarande
organisatoriska modell bör enligt TCO-S behållas för robot och vapen och
samordningsgrupper inrättas enligt förslagen i Org 85.

Överbefälhuvuren
anser att kommitténs förslag att kvalitetskontrollverksamheten skall vara verksgemensam
säkerställer att anskaffad materiel fyller ställda krav och godtar förslaget
att inköpsverksamheten skall vara gemensam under förutsättning att
inköpsavdelningen endast verkställer beslut. Chefen för urmén anser att inköp
och kvalitetskontroll bör knytas närmare till de anskaffande huvudavdelningarna
än vad materielanskaffningskommittén har föreslagit. Chefen för murinen anför
liknande synpunkter och anser att inköp och kvalitetskontroll bör ledas från
systemavdelningen. Om en gemensam inköpsenhet skapas, bör den enligt chefen för
marinen vara en ekonomisk expertgrupp som är tillgänglig för
huvudavdelningarna. Försvarets materielverk biträder kommitténs förslag men
förutsätter bl.a. att ansvaret för materielen under verkschefen ligger på
huvudavdelningarna, att anskaffningsbeslut, som inte fattas av verkschefen,
delegeras till huvudavdelningarna och att nära samarbete säkerställs med
sakenheterna. Vid behandling av verkets yttrande i styrelsen anfördes
skiljaktiga meningar.

Försvarets
forskningsunstult finner materielanskaffningskommitténs överväganden rörande
inköp och kvalitetskontroll rimliga och riksrevi-

Prop.
1980/81:199 28

sionsverket
biträder kommitténs synpunkter och förslag. SACOISR anser att det f. n. inte
finns tillräcklig grund för beslut i enlighet med kommitténs förslag. Om
gemensamma enheter likväl inrättas måste enligt centralorganisationen vissa
bestämda förutsättningar uppfyllas. TCO-S förordar en organisation enligt
nuvarande modell. Sveriges Industriförbund anser att inköpsfunktionens arbete
bör underordnas huvudavdelningarna men att en gemensam inköpsavdelning bör
kunna inrättas.

Överbefälhavaren
har inte något att erinra mot förslaget att nuvarande organisation på underhällsområdet
behålls och att resurserna för utveckling av underhållsmetodik samlas.
Förändringar av underhållsorganisationen kan dock bli nödvändiga i framtiden,
anser överbefälhavaren. Chefen för armén har inte något att erinra mot materielanskaffningskommitténs
förslag, medan chefen för marinen, som f.n. utreder den marina underhållsverksamheten,
understryker försvarsgrenschefernas behov av att styra. Riksrevisionsverket och
SACOISR instämmer i stort i de synpunkter som kommittén för fram i fråga om materielunderhåll.
Chefen för flygvapnet framhåller att materielanskaffningskommittén inte närmare
har övervägt hur underhållsuppgifterna bör fördelas men anser att det är nödvändigt
att också underhållsfrågorna prövas ingående innan ställning tas till
försvarets materielverks organisation. Chefen för flygvapnet framhåller vidare
att frågor om vidmakthållande av befintlig materiel ofta är av principiell
natur, vilket materielanskaffningskommittén inte tillräckligt har beaktat.
Enligt försvarets materielverks uppfattning skall huvudavdelningarna ha ansvar
för materielunderhållet gentemot resp. försvarsgrenschef. Försvarets forskningsunstult
konstaterar att vidmakthållande är en betydande del av försvarets materielverks
verksamhet och att en vidare analys av funktionen bör övervägas eftersom en sådan
kan ge impulser för organisationen för materielunderhåll.

5.3
Organisationsstruktur

5.3.1
Tidpunkt, storlek

Överbefälhavaren
biträder materielanskaffningskommitténs förslag att materielverket bör omfatta
2650 personår år 1990. Därvid har inte tagits hänsyn till den inverkan som 1979
års militära flygindustrikommittés förslag kan komma att medföra. Försvarets
materielverk anser det inte underbyggt att de av kommittén föreslagna
åtgärderna kan resultera i en personalminskning om ytterligare 500 anställda
utöver försvarets materielverks förslag i utredningen Org 85 utan att verkets
uppgifter minskas eller ambitionsnivån sänks. Verket anför vidare att den av materielanskaffningskommittén
föreslagna volymen för nyrekrytering — hälften av utrymmet från
personalavgångarna — är ett ovillkoHigt minimibehov. Vid beräkning av resursbehovet
är det enligt försvarets forskningsunstult och i huvudsak också enligt SACOISR
nödvändigt att beakta att de ökade livslängderna för

Prop.
1980/81:199 29

kvalificerade materielsystem kommer att medföra ett ökat
behov av renoverings- och modifieringsåtgärder. Försvurets
rationaliseringsinstitut och TCO-S har i stort sett samma synpunkt, nämligen
att materielanskaffningskommittén borde ha redovisat åtminstone översiktliga
kalkyler över resursbehov m.m. Försvarets rationaliseringsinstitut anser också
att materielverkets verksamhet, närmare preciserad vad gäller medverkan av utomstående,
bör finansieras över försvarets materielverks förvaltningskostnadsanslag.

Försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret
ifrågasätter om det är ändamålsenligt att arbeta med så långsiktigt mål som år
1990, medan riksrevisionsverket anser det vara en styrka att målen sätts på 10
års sikt.

Chefen för marinen och försvarets materielverk avstyrker
att chefen för centralplaneringen blir ställföreträdande chef för verket, medan
försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket tillstyrker
förslaget.

5.3.2 Organisationsstruktur

Överbefälhavaren anser att materielanskaffningskommittén
inte tillräckligt tydligt har gett uttryck för det absoluta behovet av en
stark systemledning inom huvudavdelningarna. Lösningar måste väljas som ger
försvarsgrenscheferna reell möjlighet att via systemavdelningar styra produktionen
mot avsedda mål. Detta är en förutsättning för att strukturförslaget skall
biträdas. Överbefälhavaren utgår från att centralplaneringen inte i något fall
kommer att ha systemsammanhållande ansvar. De krav på en väl fungerande
centralplanering som överbefälhavarens ökade ansvar för programsamordning
ställer innebär inte att centralplaneringen måste öka avsevärt i omfattning
eller att den får systemsammanhållande uppgifter. Också chefen för armén
framhåller att de anskaffande huvudavdelningarna måste arbeta mot var sin
försvarsgren. Chefen för marinen anser att systemsammanhållningen skall ligga i
systemavdelningarna som måste göras starka såväl kvalitativt som kvantitativt
och fördelas på de tre försvarsgrensinriktade huvudavdelningarna.

Chefen för
flygvapnet anser att materielanskaffningskommitténs förslag ger anledning till
villrådighet då kommittén dels förordar en fördelning av de systemsammanhållande
funktionerna på huvudavdelningarna, dels föreslår att vissa
anskaffningsärenden och betydelsefulla samordningsärenden inte skall delegeras
till dessa. Chefen för flygvapnet anser inte att kommittén tillräckligt
ingående har prövat en organisationsstruktur baserad på teknisk
produktgruppindelning och med centralt placerade systemsammanhållande resurser
och föreslår en sådan organisation.

Försvarets materielverk anser att en organisationsstruktur
med huvud-programinriktade huvudavdelningar som har ansvar för produktionen och
stödet åt förbandsproduktionen samt systemsammanhållningen gentemot resp.
försvarsgren även i framtiden skall ligga till grund för verkets organisation
och tillstyrker således materielanskaffningskommitténs förslag till

Prop. 1980/81:199 30

organisationsstruktur
i stort. I fråga om ansvarsfördelningen mellan de systemsammanhållande
funktionerna och de tekniska beredningsenhe-tema skall enligt materielverket
gälla bl.a. att huvudavdelningarna skall svara för produktionen och vara systemsammanhållande
mot försvarsgrenarna, att huvudavdelningarna skall vara systemsammanhållande
för system som berör avdelningar vid andra huvudavdelningar, att en planeringsavdelning
skall vara huvudavdelningschefens stabsorgan och sammanhållande för
produktionen och att en systemenhet organiseras när inte uppgiften att vara systemsammanhållande
kan läggas på en avdelning med tekniska beredningsresurser inom vederbörlig
huvudavdelning.

Försvarets
forskningsanstalt anser att stor vikt måste läggas vid att försvarets
materielverks kontaktyta mot övriga förbandsproduktionsansva-riga instanser är
anpassad bl.a. till de skilda förutsättningarna för olika huvudprogram och stöder
kommitténs mening att huvudprograminriktade avdelningar för
systemsammanhållning och för den mest försvarsgrensspecifika materielen skall
ingå.

Enligt
försvarets rationaliseringsinstituts mening är grundstrukturen med tre försvarsgrensorienterade
anskaffande huvudavdelningar en tillfredsställande lösning. Institutet
diskuterar alternativa lösningar på hur systemsammanhållningen skall utformas.
Riksrevisionsverket anser att systemsammanhållningen bör ligga på de försvarsgrensinriktade
huvudavdelningarna och godtar i princip materielanskaffningskommitténs motiveringar
och förslag angående verksgemensamma enheter för teknikområden.

LO
ser kommitténs förslag med gemensamma enheter och med bibehållande av enheter
byggda på försvarsgrenarna som ett steg i riktning mot en bättre samordning av materielanskaffningen
men vill samtidigt peka på möjligheten att organisera verksamheten i försvarets
materielverk i funktionsenheter, uppbyggda kring verkets arbetsuppgifter.

SACOISR
anser att materielanskaffningskommitténs förslag med försvarsgrensvisa
systemavdelningar är riktigt men framhåller att där måste finnas betydande
teknisk kompetens även om man tillskapar verksgemensamma enheter för vissa
teknikområden. Försvarets materielverks utredning Org 85 innehåller enligt
centralorganisationen en riktigare struktur när det gäller teknikinriktade
enheter än den som kommittén har föreslagit.

Enligt
TCO-S är systemsamordningen inte tillräckligt beaktad.

Sveriges
Industriförbund anser att det från industrins synpunkt är vä-senUigt att den
försvarsgrensvisa systemkompetensen behålls.

I fråga om fördelningen av
de verksgemensamma enheterna anser chefen för armén att robot-, pjäs- och ammunitionsanskaffande
enheter skall ingå i den huvudavdelning som har sammanhållande ansvar för armémateriel.
Chefen för marinen anser att fortsatta studier och analyser rörande personalfördelningen
inom och mellan huvudavdelningarna men även rörande fördelning av
verksgemensamma teknikenheter är nödvändiga. Han

Prop.
1980/81:199 31

är
tveksam till behovet av en planeringsavdelning i försvarets materielverks
huvudavdelning i Karistad och anser att en fördjupad analys av det
organisatoriska innehållet och ställningen för denna huvudavdelning bör göras.
Statskontoret anser att man före beslut om den nya organisationsstrukturen
bättre måste penetrera och undanröja konfliktriskerna och riksrevisionsverket
finner att kommitténs förslag innebär långtgående men nödvändiga förändringar i
nuvarande organisationsstruktur som kommer att medföra svåra
omställningsproblem vid genomförandet. Vidare ifrågasätter riksrevisionsverket
om försvarets materielverks huvudavdelning för administration får en
ändamålsenlig struktur om dit förs avdelningar för inköp och kvalitetskontroll
samt föreslår inrättandet av en sjätte huvudavdelning för inköp,
kvalitetskontroll och normalieavdelningens huvuddel.

Chefen
för armén bestyrker behovet av en förstärkt verksledning som handlägger frågor
som rör hela verket och är av övergripande karaktär medan chefen för marinen
varnar för en organisationsförändring som skulle innebära att en förstärkt
centralplanering får en ställning mellan huvudavdelningscheferna och
verksledningen. Riksrevisionsverket biträder uppfattningen att verksledningen
skall kunna utöva en stark ledning av personaladministrationen och har vissa
förslag rörande denna.

6
Genomförande

Huvuddelen
av materielanskaffningskommitténs förslag rörande genomförandet, såsom att
materielverket skall ta fram detaljplan, stöds av överbefälhuvuren, chefen för
urmén, försvurets materielverk, försvarets forskningsunstult,
riksrevisionsverket och SACO/SR.

Chefen
för fly gvupnet anser att eftersom flygindustrikommitténs förslag blir starkt
beroende av anskaffningsalternativ i stort för ett nytt flygplanssystem bör
statsmakterna inte ta ställning till försvarets materielverks organisation
förrän beslut har fattats om anskaffningsalternativ för JAS.

Försvurets
muterielverk anför att inom verket pågår framtagning av ett omfattande tekniskt-ekonomiskt-kommersiellt
underlag för beslut i fråga om JAS-systemet. Det är viktigt att detta arbete
inte störs. Detaljorganisation för flygplans-, underhålls- och
provningsavdelningarna kan inte utarbetas förrän beslut fattats pä flygindustrikommitténs
underiag. Verket anser att det inledande arbetet med organisationsförändringar
kan genomföras utan att det allvariigt påverkar utredningsarbetet.

Försvurets
rutionaliseringslnstitut ifrågasätter om inte någon form av organisationskommitté
bör inrättas för genomförandet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981