Sök i Ratio Lex

om besparingar i statsverksamheten, m.m.

378 sidor, varav 291 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 291 av 378 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:20, om besparingar i statsverksamheten, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition

1980/81:20

om
besparingar i statsverksamheten, m. m.;

beslutad den 2 oktober 1980.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas olika förslag lill besparingar
o. dyl. inom statliga och statsunderstödda verksamheter. Dessa
besparingsförslag beräknas medföra en direkt förstärkning av statsfinanserna
med ca 6,1 miljarder kr. räknat som en helårseffekt. Härtill kommer effekter av
minskade koslnader för slatsskuldräntor.

De
besparingså'tgärder som nu föreslås kommer i allmänhet alt få full effekt först
under budgetåret 1981/82, eller i vissa fall under kalenderåret 1982. I några
fall föreslås dock förändringar redan under innevarande budgetår. I vissa fall
innebär förslagen förändringar av gällande regelsystem som innebär alt
besparingseffekten växer i betydelse under de följande budgetåren.

I propositionen ges en redogörelse för den
ekonomisk-politiska bakgrunden lill besparingsåtgärderna och de krav som
kommer all ställas på den svenska ekonomin för alt på sikl få till stånd en
balanserad utveckling. Vidare ges i propositionen en redogörelse för
budgetpolitiken och hur föreslagna åtgärder infogas i denna. De olika
besparingsåtgärder som las upp i propositionen faller delvis inom regeringens
egel kompetensområde. Dessa redovisas för att ge en fullständigare bild av
inriktningen av regeringens åtgärder. Andra besparingsåtgärder föreläggs
riksdagen för prövning av sakfrågorna. Vidare presenteras ett antal frågor där
riktlinjer för fortsatta besparingssträvanden underställs riksdagen.

I Riksdagen 1980/81. / saml Nr 20

Kartong: S, 2, rad 11 Utgår: Holm, Andersson,

Prop.
1980/81:20

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-10-02

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: stalsministern saml statsråden Ullslen,
Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri,
Eliasson

Proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

Statsministern anför:

1 Inledning

Levnadsstandarden i Sverige är en av de högsta i världen
men den upprätthålls idag till väsentlig del genom stor utlandsupplåning. Vi
konsumerar - privat och genom offentlig konsumtion - mer än vi producerar.
Skillnaden uppgår till närmare 500 kr. i månaden per hushåll.

Denna uiveckling måsle brytas. Del kräver insatser av
regering och riksdag, kommuner och landsting och av arbetsmarknadens parter. Vi
måsle kort sagt vara beredda att anpassa vår totala konsumtion lill det utrymme
som kan skapas genom ökad produktion.

Den uppgiften måste angripas på två sätt. Vi måsle vara
återhållsamma med att öka vår konsumtion. VI måsle avsätta mer av varje års resurstillväxt lill
sparande för investeringar. Endast genom alt på det sättet salsa på framliden
kan vi lägga en säker grund för fortsatt välfärd och tryggad sysselsättning. VI skall arbeta oss ut ur dagens
problem.

Klyftan mellan konsumtion och produktion kommer lill synes
i våra utrikesaffärer, bytesbalansen, där man för 1980 måsle räkna med ett underskott
om ca 22 miljarder kr. Delta täcker vi genom utlandslån. Ett annat uttryck för
obalansen är underskottet i statens budget. För innevarande budgetär beräknas
underskottet där uppgå till ca 50 miljarder kr. Huvudde-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

len
av detla speglar del förhållandet all vi gemensamt tar ul förmåner, tjänster
och service av del allmänna ulan alt helt ha täckning för vad det kostar.

Skall vi kunna anpassa vår
totala konsumtion till del utrymme som finns tillgängligt genom vårt gemensamma
arbete, det totala produktionsresultatet i samhället, är del viktigt att
produktionen växer och hushållssparandet ligger på en hög nivå. Men detta är
inte tillräckligl. Också budgetunderskottet måste minskas. Av vårt totala
produktionsresultat går redan hälften lill statliga och kommunala skatter och
till avgifter för vårt sociala trygghetssystem. Därigenom är möjligheterna att
genom ytterligare skattehöjningar minska budgetunderskottet myckel begränsade.
Uppgiften blir i första hand alt i stället granska utgiftssidan 1 slatens
verksamhei. Samma villkor gäller för den kommunala verksamheten.

I en proposition bör nu
regeringen redovisa förslag till besparingar, som förstärker statsfinanserna
med 6,4 miljarder kr. i förhållande lill vad som redovisades i långtidsbudgeten
i våras. Budgetarbetet måste ha en klar sparsamhetsinriktnlng också under
kommande år.

I
ett ålstramningsläge är del särskilt viktigt alt upprätthålla en socialt
medveten fördelningspolitik.

En
huvudpunkt 1 regeringens spararbete har därför varil att se till all de mest
utsatta grupperna skyddas. I vissa fall har inga ingrepp alls gjorts, t.ex. när
det gäller de handikappade. I andra fall, när generella ingrepp blivit
ofrånkomliga, har de sämst ställda fått kompensation.

Barnbidragen
räknades upp när mervärdeskatten höjdes. När inflations-skyddet 1
pensionssystemet föreslås rensal från kommande oljeprisstegringar och höjda
indirekta skatter är del avsikten att samtidigt föreslå fortsatt särskilt stöd
till dem som bara har folkpension eller liten ATP.

Andra
exempel på denna medvetna fördelningspolitik är att de höjda avgifterna vid
läkarbesök och medicinutlag kombineras med ett samtidigt införande av
högkoslnadsskydd för de mest utsatta grupperna. Ersättningen vid arbetslöshet
kommer alt höjas.

När
regeringen funnit del nödvändigt att rensa den index som avgör pensionernas storlek
från kommande oljeprishöjningar och höjda indirekta skaller så har detta
kombinerats med motsvarande förändringar i infla-lionsskyddel av skatteskalan.
Riksdagen kommer vidare att föreläggas en proposition om skärpt beskattning av
realisationsvinster i syfle all bl.a. motverka spekulationsaffärer med
fastigheter. Vidare skall förslag läggas fram om en lag mot skatteflykt. Pä
delta sätt ges de samlade åtgärderna en fördelningspolitisk inriktning, som
bygger pä solidaritet med de svagaste i samhällel och en fördelning efler
bärkraft av åtstramningens bördor.

Det sägs ofta 1 debatten
att felet med den svenska ekonomin inte är att den offentliga sektorn är för
stor utan alt den utlandskonkurrerande sektorn - 1 första hand industrin - är
för liten. Jag vill gärna instämma i detta. Utvecklingen inom den ena sektorn
är emellertid beroende av utveckling-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

en
i den andra. Men jag vill då samtidigt framhälla, alt ett villkor för
näringslivssektorns tillväxt är en offentlig sektor som inte expanderar i samma
takt som vi varit vana vid sedan många år. När den totala resurstillväxten
tenderar att sjunka både inlernationellt och i vårt land blir en kombination av
industriell fillväxt och minskat beroende av dyr, importerad olja nödvändig.

Regeringens
besparingsförslag inom den offentliga verksamheten avser att bereda utrymme för
de investeringar och den produktionsökning inom den utlandskonkurrerande
sektorn, som är en förutsättning för tryggad sysselsättning och välfärd i vårt
framtidssamhälle. Besparingsförslagen åtföljs av förslag till åtgärder som
stimulerar till investeringar och andra offensiva insatser i värt näringsliv.

Men
inga stimulansåtgärder kommer all vara tillräckliga för alt rätta till
bytesbalansen om vi inle samtidigt förmår hålla kostnadsutvecklingen inom
sådana gränser att den möjliggör de sänkningar av våra relativa priser som är
nödvändiga för alt återvinna föriorade marknadsandelar och erövra nya
marknader. Ocksä ur denna synvinkel är det angeläget aft budgetunderskottet kan
minskas. Ett stort budgetunderskoft är inflationsdrivande. Stora
budgetunderskott och omfattande utlandsupplåning pressar likaså upp räntan.

Det
är för att hålla nere inflationen och öka konkurrenskraften, som vi måste ta
lärdom av erfarenheterna frän den förra oljekrisen. När priset på Importerad
olja stiger i förhållande fill det pris vi kan få för våra egna
exportprodukter, måste vi exportera mera varor och tjänster för all betala
samma eller till och med en något minskande mängd olja. I motsvarande mån finns
det mindre varor och tjänster tillgängliga för att svara mol vår egen
förbrukning. Därför måste vi anpassa våra inkomster lill den nivån. Annars
riskerar vi att inflationen ökar, investeringarna minskar och oljeefterfrågan
på sikt skapar förutsättningar för en ny oljekris.

Arbetsmarknadens
parter har ett stort eget ansvar för kostnadsutvecklingen. I syfte all
underiätta den kommande avtalsrörelsen har regeringen tagit upp överläggningar
med arbetsmarknadens huvudorganisationer. Det nuvarande stora underskottet i
vår bytesbalans och statens budgetunderskott tillåter inte ett totalt sett
sänkt skatteuttag. Däremot kommer höstriksdagen att föreläggas förslag om
skatteomläggningar, som kan underlätta den kommande avtalsrörelsen.

Del
finns inga genvägar till ekonomisk stabilitet och balans gentemot ullandel. Ett
land som Sverige, som i så hög grad bygger sitt välstånd på ett fritt
internationelll varuutbyte, kan inle lösa sina problem genom importrestriktioner
och på det sättet lasta över svårigheterna på sina handelspartners.

Ansträngningarna
att vinna marknadsandelar på exporten genom förstärkt konkurrenskraft måste
förenas med en strävan att vinna tillbaka vad svenska tillverkare förlorat pä
hemmamarknaden. Många företag, inle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 5

minst
underleverantörer inom verkstadsindustrin, slogs ut under 1975-76 ärs
kostnadskris. Del har bl.a. lett lill att importinnehållel 1 våra exportvaror
har ökal, något som i sin lur ytterligare minskat möjligheterna all genom
export återställa den externa balansen. Detta kräver inte minst att vi
stimulerar kunskapsuppbyggnad och nyetablering, en viktig uppgift för
statsmakterna.

Energiförsörjningen ulgör
i delta sammanhang likaledes ett mycket viktigt område. De dramatiskt ökade
oljepriserna har genom värt höga oljeberoende skapat stora problem för vär
ekonomi. Men höjda energipriser erbjuder samtidigt starka privat- och
företagsekonomiska motiv för alt hushålla och spara bättre. Del medför alt
bidragsdelen i det statliga energi- ' sparslödet i princip kan avvecklas både
inom bostads- och industrisektorerna.

Försörjningen
med lånekapital kommer samtidigt att förbättras. För detta ändamål avser
regeringen senare bl.a. att föreslå att en oljeersättningsfond inrättas.
Bidragen reserveras i fortsättningen för stöd lill utveckling av prototyper
och demonstralionsanläggningar och lill utvidgad forskning.

De
höjda oljepriserna har ocksä ökal de kommersiella förutsättningarna för
användning av inhemska bränslen som ved, torv och flis. En snabb introduktion
av inhemska och förnybara bränslen ger inte bara positiv effekt på vär
handelsbalans. Man fär också ökade sysselsättningstillfällen i de delar av
landet, där tillgången på arbete är begränsad. Både frän regionalpolitisk och
samhällsekonomisk synpunkt är en sädan satsning angelägen.

Sysselsättningen
är i dagsläget högre än någon gång tidigare. Vid internationell jämförelse har
Sverige lyckats utomordentligt väl i kampen mot arbetslösheten. För att även i
framtiden kunna bevara en hög sysselsättning måsle vi återställa balansen i
ekonomin. Erfarenheterna från vår omvärld visar detta. Endast de länder, som
kunnat upprätthålla långsiktig balans gentemot utlandet och en låg
inflationstakt genom alt bevara ett konkurrenskraftigt kostnadsläge, har
förmått att hälla arbetslösheten nere på den nivä som vi har i Sverige.

Långsammare
tillväxt i industriländerna under 1980-talet och den förestående
internationella konjunkturnedgången kan dock skapa problem för
sysselsättningen. Vårt land har utvecklat en 1 internationellt perspektiv
myckel ambitiös arbetsmarknadspolitik, industripolitik och regionalpolitik,
vars alla resurser regeringen är beredd alt snabbt sätta in vid behov.

Det
behövs mer än 100000 nya jobb inom den utlandskonkurrerande sektorn i svenskt
näringsliv för alt den skall bli stor nog att betala vär import. En svårighet
ligger i att alltför få idag vill la arbete i industrin. En viktig uppgift är
därför alt genom förbättrad yrkesutbildning, underlättad övergäng mellan skola
och arbetsliv, breddning av kvinnornas arbetsmarknad, förstärkta ekonomiska
incitament och - sist men inte minst - attityd-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

förändringar
öka intresset för industriarbete. Bara därigenom är det möjligt att åstadkomma
den kapacitetsökning i näringslivet, av vilken i sisla hand också den
offentliga sektorns utveckling är beroende.

Sverige är ingalunda
ensamt om sina balansproblem. Liknande svårigheter plågar de flesta andra
industriländer. Alla dessa länder kommer under 1980-lalel alt möta djupgående
krav på omställningar: ingen vill, när allt kommer omkring, varaktigt leva pä
kommande generationers välfärd.

Överallt 1 induslrivärlden
erfar man nu hur läll det varil för arbetsmarknadsparterna saml för stal och
kommun att fördela det överskott som skapats genom en snabb industriell
tillväxt, och hur mycket svårare del är att anpassa sig till snävare ekonomiska
ramar.

Då ställs solidariteten pä
prov. Där har vi svenskar, genom vår grundläggande värdegemenskap, en stor
fördel. Jag vill understryka att solidariteten nu kommer att prövas hårdare än
tidigare; det gäller intresseorganisationernas förmåga att se lill hela
samhällets bästa, de ekonomiskt bättre ställdas solidaritet med svagare grupper
och de politiska partiernas förmåga alt avstå frän orealistiska överbud.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20

Chefen
för ekonomidepartementet, statsrådet Bohman, anför:

2
Den ekonomiska politiken

2.1
Den allmänna bakgrunden

Under
1950- och 1960-lalen präglades den svenska samhällsekonomin av snabb ekonomisk
tillväxt. Standarden steg år efter år. Vår exportindustri hävdade sig väl på de
internationella marknaderna. Den fortgående liberaliseringen av den
internationella handeln medförde stora fördelar för värt land. Vi befäste vär
position som ell av världens rikaste länder.

Till
välståndsutvecklingen medverkade flera olika företeelser. Efter andra
världskrigels slut hade Sverige en oförstörd produktionsapparat. Vi förfogade
över varor som omvärlden efterfrågade - malm, stål och skogsprodukter. Vi hade
en tekniskt kvalificerad och väl utvecklad verkstadsindustri. Vi hade genom
vattenkraften god tillgång till billig energi.

Det
var i denna ekonomiska miljö som del svenska välfärdssamhället växte fram. Vi
byggde undan för undan ul den offentliga sektorn och kunde därmed erbjuda
medborgarna ett rikt utbud av offentlig service främst på sjukvårdens,
åldringsvårdens och utbildningens områden. Värt socialförsäkringssystem vävde
ell finmaskigl nät för att ge medborgarna trygghet i livels olika skiften. På
arbetsmarknaden kunde konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare i
allmänhet lösas genom centrala förhandlingar. Få länder har i sä hög grad som
Sverige varit förskonade frän uppslitande arbetsmarknadskonflikter.

Den
positiva och harmoniska bilden förändrades i flera hänseenden under 1970-lalel.
Den ekonomiska tillväxten gick långsammare. De kraftigt höjda oljepriserna
skapade stora underskott i vår bytesbalans. Inflationstakten ökade. Svensk
industri mötte växande svårigheter i den internationella handeln. Utvecklingen
ledde lill att vi fick en i förhållande lill vår import otillräcklig
produktionskapacitet.

Till
betydande del sammanhängde givetvis dessa problem med utvecklingen i vår
omvärld. De höjda oljepriserna drabbade samtliga industriländer och medverkade
lill ökad ekonomisk instabilitet och lägre tillväxt i flertalet länder.
Världshandeln utvecklades långsammare än tidigare.

Pä
en rad punkter var emellertid utvecklingen i Sverige under 1970-lalet mindre
gynnsam än i flertalet jämförbara länder. Den totala produktionstillväxten blev,
som framgår av nedanstående tablä, blott nägot mer än hälften av
OECD-genomsnittet. Detsamma gäller exportutvecklingen. Särskilt svag blev
industriproduktionens tillväxt. Flera av våra traditionellt viktigaste
industribranscher drabbades mycket hårt av den dåliga internationella
utvecklingen under 1970-lalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

En jämförelse mellan Sverige och OECD under 1970-talet

Årlig procentuell tillväxt av

BNP Industriproduktion E.xport

OECD 3,3 3,4 6,4

Sverige 2,0 1,1 4,4

Grundorsakerna till den svaga svenska utvecklingen under
1970-talel måste sökas inom landets gränser. De kraftiga balansbrister vi nu
har förstärktes som en följd av överbryggningspolitiken 1975 och 1976. Den
totala konsumtionen, offentlig säväl som privat, ökade då längt snabbare än vär
produktionskapacitet och det gap som då uppstod har därefter bestått. Detta
belyses av diagram I som anger utvecklingen av vår bruttonationalinkomst (BNI)
och den totala konsumtionen under 1970-talet. De synliga tecknen pä detta gap
är vårt bytesbalansunderskoll som nu kan beräknas uppgå fill 4,5% av BNP samt
våra låga investeringar.

Det är således summan av privat och offentlig konsumtion
som blivit för stor i relation till vår produktion. Totalt har den privata
konsumtionen ökal

Diagram 1. BM och total konsumtion 1970-1980

1975 års
priser, index: 1970=100

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

110

100

90

I_ LJ __ I_ L_J_ I
I I I I I

1970 1972 1974 1976 1978 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20

Diagram 2. De offentliga utgifternas andel av BNP

Löpande priser

opaginerad Kontrollera mot PDF

1980

med 2% per år under 1970-talet. Åven den privata
konsumtionen har emellertid drivits fram av en snabb ökning av de offentliga
utgifterna. Medan reallönerna efler skatt endast ökal långsamt har nämligen den
del av den privata konsumtionen som finansierats via de offentliga budgeterna,
således pensioner och olika former av bidrag, ökal snabbi.

Av diagram 2 framgår hur de offentliga utgifterna i
förhållande till BNP utvecklats under de senaste 15 åren. 1965 uppgick de lill
något mer än 1/3 av BNP, 1970 hade andelen stigit till 43 % och 1980 motsvarar
de offentligt finansierade utgifterna inle mindre än 2/3 av BNP. Under
1970-talel ökade de offentliga utgifterna i reala termer med ungefär 6% i
genomsnitt varje är under det alt BNP-tillväxlen stannade vid blott 2%. Detla
innebär att tillväxten i de offentliga utgifterna under 1970-talet tog 1
anspråk mer än hela BNP-tlllväxten. Härav följer i sin tur alt reallönerna
endast kunnat uppehållas till priset av växande skuldsättning i utlandet.

Det finns allmänt sett ett samband mellan de offentliga
utgifternas andel av BNP och en nations utvecklingsstadium. I de
industrialiserade länderna är således andelen regelmässigt väsentligt högre än
i andra delar av världen. Inom i-länderna är dock variationerna stora. Som
framgår av den detaljerade redogörelsen som chefen för budgetdepartementel
senare kom-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Diagram 3. Industrins (I) och kommunernas (K) andel av
total sysselsättning (ant. timmar)

%

opaginerad Kontrollera mot PDF

mer au lämna finner man vid internationell jämförelse att
Sverige inte endast har den högsta andelen för offentliga utgifter utan att
denna andel också ökal snabbare än i något annat land. De vikigaste faktorerna
bakom denna utveckling har varil följande.

1.
Kommunernas
konsumlionstillväxt låg under hela 1970-talet omkring eller över 4% varje år.
Den genomsnittliga siffran är 4.7% om året. Tillväxttakten belyses också av den
snabba ökningen av antalet anställda. Medan sysselsättningen inom industrin
minskade under 1970-lalet med nära 100000 personer, uppgick ökningen i den
kommunala sektorn till mer än 400000 personer. Som framgår av diagram 3
minskade som en följd härav industrins andel av antalet arbetade timmar dramatiskt.

2. Antalet ålderspensionärer ökade
under 1970-talel med nära 45%. I huvudsak beror detla på rent demografiska
faktorer, men 1976 ärs sänkning av pensionsåldern lämnade också sill bidrag.
Av fördelningspolitiska skäl ökades ocksä pensionsbeloppen. Slutresultatet blev
en tillväxt av pensionsutgifterna med i genomsnitt ca 8% per år i reala termer.

3. Också övriga inkomslöverföringar
lill hushållen undergick en betydande ökning. Regler för förtidspensionering
och sjukförsäkring, lagstiftning om ledighet av olika slag samt en ambitiös
arbetsmarknadspolitik påverkade produktions- och produktivitetsutvecklingen och
bidrog lill alt antalet personer som fär sin huvudsakliga inkomst genom
överföringar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 11

från
staten eller socialförsäkringssektorn ökade kraftigt. Inkomstöverföringar
(andra än pensioner) ökade med ca 8% per år i reala termer.

4.
För att hälla uppe sysselsättningen under den senasle lågkonjunkturen, hålla
kvar yrkesutblldad arbetskraft i företagen och åstadkomma en smidig strukturomvandling
gjordes vidare betydande industri- och arbetsmarknadspoliliska satsningar.

Del
säger sig självt alt denna utveckling som Innebär att de offentliga utgifterna
stiger snabbare än hela tillväxten av BNP Inte kan fortsätta.

För
alt finansiera de växande offentliga utgifterna har en fortlöpande höjning av
skattetrycket erfordrats. Enbart mellan 1970 och 1977 ökade den s. k.
skattekvoten - dvs. de totala skatterna i förhållande till BNP -från 41 till
över 53%. För 1979 kan skattekvoten uppskattas till 52,9%. Trots delta har den
offentliga sektorns inkomster inte kunnat hålla jämna steg med utgifterna.
Sparandel inom den offentliga sektorn har successivt minskat och det statliga
budgelunderskoltel har ökat snabbt.

Underskottet
1 den statliga budgeten har nu blivit sä slorl att stabiliteten i vår ekonomi
allvarligt hotas. Ell underskoll av den storlek vi nu har och kan tvingas leva
med under de närmaste åren lägger en lung börda på kredilpoliliken. Om en
kraftig och inflationsdrivande likviditelsökning skall kunna förhindras, måste
underskotten i största möjliga utsträckning finansieras utanför banksystemet.
Detta - liksom vårt stora bytesbalans-underskott framtvingar ett högre
ränteläge än vad som annars vore behövligt. 1 sin tur försvårar delta en nödvändig
utbyggnad av den konkur-rensutsalta sektorn.

Hushällens
realinkomster efler skatt har under 1970-talet kunnat hällas uppe genom
inkomstöverföringar vilka medverkat till all öka pä påfrestningarna på
statsbudgeten. En fortsall utveckling med kraftigt stigande budgetunderskott
kan emellertid, som redan framhållits, inte längre fortsätta. Om den
ekonomiska politiken skulle inriktas på all i första hand genom ytteriigare
skalteskärpningar få ned budgetunderskottet skulle detla medföra kraftigt
sänkta reallöner efler skatt. Den hittillsvarande trenden när det gäller den
offentliga utgiftsökningen är enbart av detta skäl inle förenlig med
långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Därför måsle budgetunderskottet
angripas genom en stram utgiftspolitik och med åtgärder i syfle alt förslärka
den konkurrensutsatta sektorn.

Det
stigande skattetrycket har under 1970-lalel lett till allvarliga problem. Det
nuvarande skallesystemet är inte heller anpassat till en hög prisstegringstakt.
Vi möter i vårt dagliga liv exempel pä hur de höga marginalskatterna motverkar
en ändamålsenlig användning av våra tillgångar. Den grå eller svarta sektorn 1
ekonomin befinner sig i tillväxt. Ett skattesystem som ursprungligen utformats
i syfte alt åstadkomma en omfördelning från de starka till de svaga i
samhället har i ökande grad kommit att leda till en omfördelning från personer
som inle vill eller kan utnyttja skattesystemet lill sin fördel lill dem som
drar nytta av sådana möjligheter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 12

Även
om kontrollsystemet har utbyggts och kommer alt ytterligare förslärkas, har
medborgarnas anpassning till skalletrycket fått sådan karaktär och omfattning,
att utvecklingen inte torde kunna stävjas enbart genom nya kontrollåtgärder. Av
rättviseskäl och med hänsyn lill produktiviteten i hela samhällsekonomin måste
skattesystemet förbättras och marginalskatterna sänkas.

Expansionen
av de offentliga utgifterna har bidragit till att driva fram en snabb pris- och
kostnadsutveckling i Sverige. En hög inflationstakt har i sig negativa
verkningar på samhällsekonomins funktionssätt och av fördelningspolitisk
natur. Därtill kommer de svära stabiliseringspolitiska problem som skapas av
en snabb pris- och kostnadsökning. Detta Illustreras av utvecklingen 1975 och
1976 då Sverige till skillnad från de flesta andra länder bedrev en myckel
expansiv ekonomisk politik.

Dessa
år steg arbetskraftskostnaderna per timme 1 den svenska Industrin med ca 12% i
jämförelse med OECD-länderna i övrigt. Produktions- och
produktiviletsulvecklingen försvagades. Arbetskraftskostnaderna per producerad
enhet steg med inte mindre än 20% mer än i omvärlden.

Den
ogynnsamma kostnadsutvecklingen och motsvarande prishöjningar på svenska
produkter ledde till all vår Induslri förlorade andelar av värids-handeln. Både
på export- och hemmamarknaderna uppkom andelsförius-ter. Den sjunkande
efterfrågan på våra Industrivaror motsvarades av en nedgång i
industriproduktionen fr.o.m. 1975 och fram till slutet av 19.77.
Industriproduktionen sjönk under dessa år med 7%.

Våra
balansproblem har allvariigt skärpts till följd av de kraftiga oljeprishöjningarna.
Den fortskridande ekonomiska tillväxten under 1950- och 1960-talen gjorde
Sverige allt mer beroende av importerade bränslen. När värt land liksom övriga
industrinationer drabbades av de kraftiga oljeprishöjningarna i slutet av
1973, var Sverige en av världens mest oljeberoende stater. Medan kostnaderna
för vär oljeimport 1972 motsvarade 1,9% av BNP, hade siffran tvä är senare
stigit lill nära 5%. Under förra årel och i början av detla år steg
oljepriserna återigen kraftigt. För 1980 beräknas oljeimporten motsvara inle
mindre än 6,3% av vår samlade produktion.

Den
fundamentala bristen på balans 1 vår ekonomi och den akula krisen inom vårt
näringsliv framtvingade betydande justeringar av den svenska kronan under 1977
och en åtstramning av den ekonomiska politiken. Därmed skapades
förutsättningar för en återhämtning fr. o. m. slutet av 1978. Industrins
konkurrenskraft förstärktes och produktionen ökade. Handelsbalansen
förbättrades och inflationens tidigare höga stegringstakl gick snabbt ner.
Återhämtningen blev emellertid i vissa hänseenden icke desto mindre en
besvikelse. Åven om svenska företag icke längre förlorade andelar utomlands och
på hemmamarknaden, återvann de endast i ringa utsträckning tidigare förlorade
marknadsandelar. Innevarande år överstiger vår industriproduktion blott
marginellt produktionen under föregäende högkonjuklur 1974-1975. Under ett
decennium då vi skulle behövt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 13

bygga ul vär industri har den istället minskal sin andel
av produktion och sysselsättning. Denna tendens har vi inle lyckats bryta under
den nu avslutade konjunkturuppgången.

Sammanfattningsvis har tendenserna under 1970-lalet drivit
fram kraftiga balansbrister i vår ekonomi. Vi har ell oacceptabelt underskott
i vår bytesbalans liksom i den statliga budgeten. Våra offentliga utgifter
växer för snabbt. Vär industriseklor är för liten och våra investeringar är för
låga. Dessa balansbrister måste hävas.

Ju längre de erforderliga åtgärderna skjuts på framliden,
desto svårare kommer våra problem att bli. Detta beror bl. a. pä att vär skuld
till utlandet successivt ökar vilket medför en snabbi ökande räntebörda, som
begränsar vår konjukturpolltiska handlingsfrihet. Om kraftfulla åtgärer
genomförs, har vi dock goda möjligheter alt lägga en ny fast grund för fortsatt
välståndsutveckling. Ulan sådana åtgärder kan vi däremot få en utveckling, som
del blir allt svårare alt få under kontroll. Detla belyses av alt de offentliga
utgifternas andel av den totala produktionen växt så snabbt, all vid
hittillsvarande tendenser redan mot slutet av 1980-lalel nära nog hela BNP
skulle erfordras för att täcka de offentliga utgifterna. Självfallet kommer
detla inte alt inträffa. Bryts inle utvecklingen nu genom planerade åtgärder,
kommer den att brytas senare genom att en stark försämring av våra ekonomiska
förulsätlningar ställer krav på myckel drastiska åtgärder.

Det är mot den bakgrund jag här tecknat som regeringen
idag framlägger sitt besparingsprogram. Det innebär en omfattande begränsning
av de statliga utgifterna i förhållande till långtidsbudgeten. Programmet mäste
följas av ytterligare åtgärder pä den statliga sidan. Åven den kommunala
utgiftstakten måste begränsas. Inom den kommunala sektorn återfinnes större
delen av den offentliga konsumtionen. Omkring 1/4 av vår samlade produktion tas
1 anspråk av våra kommuner.

Eftersom del för balans krävs att den totala inhemska
konsumtionens ökning begränsas, måste den offentliga sektorn la sin del, om
inte bördan på den privata konsumtionen skall bli alltför stor.

Anpassningsprocessen underlättas givetvis om den kan ske
inom ramen för stigande produktion. Den utlandskonkurrerande sektorn måste
vitaliseras för att hindra alt uppbromsningen av den inhemska efterfrågan
leder till stora påfrestningar på vår sysselsättning. Det är bl.a. därför som
en omläggning måste komma lill stånd inom det skattepoliliska området och
ekonomins funktionsförmåga förslärkas 1 olika avseenden. Vi måsle bättre än vad
nu är fallet la tillvara de obestridligen goda betingelser som vi har i våra
naturtillgångar, 1 en tekniskt kvalificerad Industri, i mänsklig arbetslust
och initiativförmåga och i en nedärvd strävan alt i samförstånd komma lill
rätta med nationens svårigheter.

Innan jag redogör för olika åtgärder ägnade alt förstärka
förutsättningarna i dessa hänseenden övergår jag alt mera i detalj beskriva
den internationella konjukturutveckllngen och den ekonomiska utvecklingen i
Sverige under 1980.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 14

2.2 Det internationella läget

I den bild av den internationella konjunkturutvecklingen
som tecknades i årets reviderade finansplan var del mest markanta inslaget den
annalkande lågkonjunkturen. Den hade visserligen fördröjts av en oväntat stark
efterfrågan under 1979 och början av 1980, men förutsattes komma lill tydligt
uttryck under sommarhalvåret. Därefter skulle följa ett svagt andra halvår med
negativ tillväxt 1 OECD-området. De konjunkturdata som nu föreligger bekräftar
i allt väsentligt denna bild. Nedgången i aktiviteten blev - när den väl
inträffade under andra kvartalet - starkare än väntat. Detta gäller i synnerhet
utvecklingen i Förenta staterna. För helåret 1980 lorde OECD-ländernas tillväxt
komma alt svara mol den i den reviderade finansplanen angivna siffran, dvs. ca
I %.

Nu aktuella bedömningar lyder på all konjunkturen kommer
alt plana ul i Förenta staterna under andra halvåret 1980 och vända uppåt kring
årsskiftet. De europeiska ekonomierna synes släpa efter med ett eller två kvartal.
Nedgängsfasen lorde där inträffa under hösten och en stabilisering ske under
första halvåret 1981. Under andra halvåret 1981 skulle aktiviteten i
OECD-området mera allmänt stabiliseras och börja expandera. Mycket tyder
emellertid på att återhämtningen blir svagare än vad som är normall i denna fas
av konjuklurcykeln. Med den väntade svaga tillväxten under första halvåret
1981, beräknas BNP-ökningen under helåret 1981 stanna vid I-l 1/2%.

Vid en bedömning av de fortsatta lillväxtulsiklerna spelar
inflationen en avgörande roll. Inflationsbekämpningen ges högsta prioritet i de
tongivande ländernas ekonomiska politik. Därför kan, som ett positivt inslag i
en annars lämligen dyster bild, noteras alt infiationstakten bromsals in påtagligt
under de senasle månaderna. Mellan april och juli har ökningen av
konsumentprisindex i de sju största OECD-länderna avtagit frän 13,9% till 11,8%
pä tolvmånadersbasis. Delvis kan delta förklaras av tillfälliga faktorer. En
så viklig drivkraft för inflationsprocessen som lönerna har emellertid under
perioden efler den senasle oljeprischocken uppvisat en klart återhållsam
utveckling. I de större OECD-länderna har de nominella löneökningarna legal på
eller under konsumentprisernas ökningstakt.

En kvarstående riskfaktor för inflationen och hela
konjunklurförloppet ulgör oljeprisernas utveckling. Ekonomiska faktorer - den
låga aktivitetsnivån i världsekonomin samt de välfyllda lagren hos
oljekonsumenlerna -lalar för oförändrade eller t.o.m. temporärt fallande reala
priser på olja under resten av årel och 1981. Eftersom även politiska faktorer
i hög grad spelar in vid oljeprissättningen, kvarstår dock en betydande
osäkerhet beträffande den forlsatla prisutvecklingen. Utvecklingen i
Mellanöstern under de senaste veckorna har än en gäng understrukit den
osäkerhet som vidlåder alla prognoser om oljelillförsel och oljepriser. Ell
avbrott i oljelill-förseln från Gulfslalerna skulle få mycket allvarliga
återverkningar. En

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 15

negativ faktor för inflationsutsikterna är vidare de
amerikanska livsmedelsprisernas starka uppgång under den senasle tiden. De
kommer all slå igenom i konsumentledet och driva upp inflationstakten. För
övriga råvaror är en lugn utveckling att förutse, så länge lågkonjunkturen
varar. Sammanfattningsvis bedöms en inbromsning av inflationstakten komma till
stånd från 12% 1980 till 9% 1981.

Den ekonomiska politiken i de slörre länderna är nu mycket
restriktiv och tar sig främst uttryck 1 en stram penningpolitik. Politiken
syftar i första hand till alt förhindra all oljeprishöjningarna föranleder
kompensatoriska löne- och prisökningar. Den bygger vidare på övertygelsen att
en stabil framlida tillväxt är omöjlig om inle inflationstakten nedbringas,
inle minst anses näringslivets investeringsbenägenhet vara beroende härav.
Erfarenheterna från inflationsvågen under uppgången 1978/1979 anses också tyda
pä alt den lediga kapaciteten i ekonomierna - den höga arbetslösheten till
trots - är så begränsad all en försiktig ekonomisk politik är nödvändig. Så länge
inte mera påtagliga resultat vunnits 1 kampen mol inflationen finns därför
ingen grund att anta att den hittillsvarande politiken skulle läggas om.

De mindre länderna har som grupp, genom oljeprishöjningen
och sin bristande konkurrenskraft, drabbats av mycket stora bytesbalansunderskoll.
För 1981 förutses att de stora OECD-länderna sammantagna kommer att vara i
balans medan de mindre OECD-länderna kommer all få bära hela OECD:s underskott
på i storleksordningen 25 miljarder dollar. Underskottet kommer tillsammans
med inflationsutvecklingen all starkt begränsa handlingsfriheten för den
ekonomiska politiken i flertalet av de mindre länderna.

Den väntade svaga tillväxten under 1981 kommer att bäras
upp av en svag men fortsalt positiv utveckling för den privata konsumtionen när
inflationen bromsas in. Den offentliga eflertrågan kommer i flertalet länder
att tillålas expandera endast långsamt.

Näringslivsinvesleringarna väntas minska men till följd av
löneutvecklingen som i slor utsträckning varit långsammare än inflationen,
företagens relativt goda finansiella situation, saml behovet av energisparande
investeringar lorde nedgången inte bli tillnärmelsevis lika stark som under
förra lågkonjunkturen.

Den internationella lagercykeln är f.n. inne i en negativ
fas och bidrar därmed till eflerfrågeborlfallet under innevarande halvår.
Lagerhållningen vid början av denna lågkonjunktur bedöms allmänt ha varil lägre
än under 1973/1974. Anpassningen av lagernivåerna beräknas vara avslutad under
hösten 1980 i Förenta staterna och under våren 1981 i Västeuropa.

Utrikeshandeln väntas under 1981 fortsätta att ge ett
positivt bidrag till BNP-tillväxlen, främst p.g.a. alt exporten ökar från
OECD-länderna till OPEC-slalerna. Samtidigt förblir importen lill OECD fortsall
svag.

Den svaga produktionsökningen i området kommer all leda
till en ytterli-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 16

gare försämring av sysselsällningssitualionen. Den
genomsnittliga arbetslösheten i OECD-området beräkas stiga från ca 20 milj.
arbetslösa vid ingången av 1980 lill 23 milj. under 1981.

Här givna prognoser är behäftade med en rad osäkerheter,
som merendels pekar 1 negativ riktning. Först och främst har såväl den
underliggande konjunkturutvecklingen som den restriktiva politiken i de slörre
länderna synkroniserats mer än vad som allmänt antogs i början av året. Dä det
inbördes beroendet OECD-länderna emellan är slorl och då politiken
huvudsakligen inriktas på en restriktiv penningpolitik, vars effekter är svåra
att bedöma, finns risk för att efterfrågeminsknlngen blir starkare än vad som
här antagits. Andra osäkerhetsfaktorer är förutom oljepriserna utvecklingen av
efterfrågan från länder utanför OECD-området. Världshandelns tillväxt väntas
bromsas in kraftigt från 7% 1979 lill 3-4% 1980 och 1981. I-ländernas och de
icke-oljeproducerande ländernas imporllill-växt kommer att bli svag.
Expansionen av världshandeln bärs upp av en stark importökning i de
oljeproducerande länderna.

Aktiviteten i Förenta staternas ekonomi sjönk mycket
kraftigt under andra kvartalet i är. Under sommaren har ett antal tecken på
återhämtning noterats. Med den nuvarande höga inflationstakten på omkring 10%
och med de uppsatta restriktiva målen för penningmängdens tillväxt lyder
emellertid allt på att aktiviteten förblir svag under andra halvåret 1980. En
försiktig återhämtning förutsätts äga rum första halvåret 1981.
Konsu-menlprisökningarna förväntas avsakla fram lill millen av 1981, då de kan
komma att ligga 10% över 1980 års nivå.

I Japan har den inhemska efterfrågan ersatts av exporten
som drivande kraft lill den ekonomiska aktiviteten. Under den kommande
tolvmånadersperioden väntas såväl export som offentliga investeringar öka.
medan den privata konsumtionen förutses ytterligare försvagas under hösten för
all därefter stiga under första halvåret 1981. För de privata investeringarna
väntas en fortsatt avmattning under hela perioden. En nedgång i den ekonomiska
aktiviteten under andra halvåret 1980 väntas följas av en återhämtning redan
första halvåret 1981.

Trenden mol minskad ekonomisk aktivitet i
FörbundsrepubUken Tyskland väntas bestå under hösten för att brytas under
första halvåret 1981. Både de privata investeringarna och den privata
konsumtionen försvagas under andra halvåret 1980. Försvagningen väntas fortgå
för de privata investeringarna under första halvåret 1981 medan hushållens
efterfrågan stärks bl.a. beroende pä utlovade skattesänkningar. Den vikande
ökningstendensen för konsumentpriserna antas beslå in i 1981.

För Storbritannien förutses en fortsatt svag utveckling
fram till millen av 1981. Industriinvesteringarna och industriproduktionen
kommer alt ytterligare sakta av. Den svaga inhemska efterfrågan och
oljeinkomslerna väntas dock leda till ett bytesbalansöverskolt 1981. Den förda
politiken kan också väntas leda till en sänkning av inflationstakten, samtidigt
som arbetslösheten ligger kvar på en mycket hög nivä.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 17

Den totala produktionstillväxten har varit väl hävdad i
såväl Norge som F(«/a«rf under året. BNP beräknas öka med ca 4,5% resp. nästan
7% 1980. Åven om takten väntas avla i båda länderna nästa år, kommer
BNP-tillväxten att väsentligt överstiga den för OECD genomsnittliga. 1 Norge
antas den vikande utlandseflertVågan i ökande grad kompenseras av en stark
inhemsk efterfrågan. Den finska ekonomin kännetecknas f. n. av högt
kapacitetsutnyttjande och snabb tillväxt av såväl inhemsk efterfrågan som
export. De ekonomisk-politiska älslramningspakelen i Danmark 1979 och 1980 har
lett till en kraftigt minskad efterfrågan. Totalproduktionen förutses minska
1980 trots en relativt stark exportutveckling och väntas inte heller visa någon
tillväxt 1981.

Tabell I. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och
länderområden 1980-1981

Åriig procentuell volymförändring

1978

1979

1980

1981

Förenta
staterna

4,4

2,3

-1 1/2

1/2

Japan

6,0

6,1

5 1/4

4

Förbundsrepubliken

Tyskland

3,5

4.4

2

1

Frankrike

3,3

3,2

1 1/2

2

Storbritannien

3,3

1.7

-2 1/2

-1/2

Italien

2,6

5.0

3 1/2

0

Norden
(exkl. Sverige)

2,4

4,0

3

2

Västeuropa

3,0

3,3

1

1 1/4

OECD
totalt

3,8

3,9

1

1-1 1/2

2.3 Konjunkturutvecklingen och den ekonomiska politiken
under 1980

Regeringen har 1 finansplanerna under 1980 ingående
diskuterat de balansproblem som präglar den svenska ekonomin men också
samtidigt pekat ul huvuddragen i den politik som pä sikt kan föra vårt land ut
ur svårigheterna. Det råder bred enighet om all en lugn löneutveckling är
nödvändig för återställd balans. Den ekonomiska politiken inriktades därför pä
att nå en låg löneökning 1980. När regeringen för ungefär ett år sedan
utformade sill förslag lill sänkt direki inkomstbeskattning var syftet att
underlätta årels avtalsförhandlingar. Dels garanterade indexregleringen att
endast reala, inle nominella, inkomstökningar skulle leda till höjd skatt, dels
sänktes marginalskatterna med ca 2,5 miljarder kr. med tyngdpunkten på de
inkomstlägen där det stora antalet löntagare befinner sig. För en Inkomsttagare
med en bruttoinkomst pä 60000 kr. och genomsnilllig kommunalskatt betydde
detla att skallen sänktes vid årsskiftet med ca I 400 kr., vilket motsvarade en
höjning av nettolönen med 3%.

Ytterligare åtgärder vidtogs i mars. Regeringen åtog sig
då att föreslå riksdagen en ytterligare lättnad av inkomstskatten om närmare I
miljard kr. i skiktet 40000-80000 kr. Därtill skulle den kompensation lill
jordbru- 2
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 18

ket
som enligt jordbruksavtalet ulgår per den I juli bekostas med budgetmedel och
inte genom höjda priser i konsumentledet. Vidare skulle ett allmänt prisstopp
råda till årets slut. Allt byggde på förutsättningen att de nya avtalen
träffades på i stort sett oförändrade villkor.

Det
kan i efterhand konstateras att avtalen, i kombination med de finanspoilliska
åtgärder som krävdes för att få slut på storkonflikten, medförde en belydande
ökning av efterfrågan under 1980, Vi fick inle heller en nödvändig förbättring
av vår konkurrenskraft.

Den
bedömning av industriländernas ekonomiska utveckling under den närmaste
12-månadersperioden som OECD-sekretariatet presenterade under sommaren
utvisade all den inhemska efterfrågan i Sverige skulle stiga väsentligt mer än
vad som var fallet 1 andra OECD-länder. Allvarliga varningssignaler kom också
via handelsbalansen som under de första sju månaderna medförde ett underskott
på närmare 7 miljarder kr. Valutaflödet under första halvåret uppgick vidare
fill inle mindre än 11 miljarder kr. Åven om detta delvis var en följd av
konflikten stod det under sommaren klart att den Inhemska efterfrågan var
alltför hög och all situationen riskerade att förvärras under hösten om inte
efterfrägedämpande åtgärder vidtogs. Sådana ätgärder framstod också som
mofiverade mol bakgrund av del närmast överhettade läget inom vissa delar av
arbetsmarknaden.

En
ytteriigare faktor som visade på ett behov av åtstramning var inflationstakten.
I augusti i år låg den på 12,5% jämfört med ett år tidigare. Inflationen
förorsakades av den höga efterfrågenivän och den Inhemska kostnadsutvecklingen
i kombination med genomslaget av 1979 och 1980 års oljeprisstegringar. Sedan
årsskiftet 1978/79 har de i konsumentprisindex ingående oljepriserna höjt
inflationstakten med 4 procentenheter. Härtill kommer att de bl. a. av hänsyn
till den Internationella ränteutvecklingen nödvändiga diskontohöjningarna
påverkat prisindex med närmare 1,5 procentenheter. Den sänkning av ränteläget
i utlandet som sketl under senare tid har inte kunnat fillåtas slå igenom i en
motsvarande räntesänkning i Sverige p.g.a. budget- och bytesbalansunderskollen.

Under
sommaren fanns således flera tecken som klart angav behov av en åtstramning.
Regeringen beslutade därför i augusti att föreslå riksdagen att höja momsen
samt vissa punktskatter. Skattehöjningarna motsvarade ungefär 1,5% av den
totala inhemska efterfrågan räknat pä helårsbasis eller 2,5% av hushållens
inkomster. Skattehöjningarna medför att konsumentprisindex pä kort sikl höjs
med ca 2,5%. På längre sikl päverkar emellertid efterfrågedämpnlngen
inflationstakten positivt.

Sysselsättningen
har hitlills i är ökal med bortåt 70000 personer över tjolårsnivån. Huvuddelen
härav avser den offentliga sektorn, i första hand kommunerna. Endast ca 5000
personer beräknas falla på industrin. Den erforderliga ökningen av den
konkurrensutsatta sektorns kapacitet har inte kommit till stånd i tillräckligl
snabb takt. Åven om industriinvesteringarna under åren 1979 och 1980
sammantagna ökal med ca 20% är nivån ändå otillräcklig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 19

Utvecklingen
på den internationella oljemarknaden har självfallet starkt påverkat våra
möjligheter att uppnå en balanserad ekonomi, I flera steg ökade under 1979 de
oljeproducerande OPEC-ländernas genomsnittliga exportpris för råolja från ca 13
$ per fat till ca 23 $ per fat vid utgången av årel. Åven under 1980 steg
oljepriset och uppgår f. n. till ca 33 $ per fat. Kostnadsökningen för den
svenska oljeimporten sedan 1978 kan beräknas till ca 18 miljarder kr.
Oljeprlsstegeringarna försämrade, som framgår av följande tablå,
handelsbalansen med 15 miljarder kr. mellan 1978 och 1980, sedan hänsyn tagits
till reexport av oljeprodukter.

Förändring
av handelsbalansen 1978

Miljarder
kr., avrundade siffror

1980

Prisförändring

Volymförändring

Summa

Råolja
och petroleumprodukter Övriga råvaror och bearbetade varor

Totalt

-15

7

- 8

0 -9

-9

-15

- 2

-17

Till
en del har oljeprisstegringarna motverkats av all priserna på vår egen export
också höjts. Detta medförde en förbättring av handelsbalansen med 7 miljarder
kr. Ett sådant kortsiktigt tillskotl till vär handelsbalans är dock inte så
förmånligt som man i förstone skulle kunna tro. Prisstegringarna på råvaror är
nämligen utpräglat konjunkturberoende och prisstegringarna på bearbetade varor
motverkar möjligheterna alt vinna marknadsandelar och därmed lägga grunden
lill en varaktig exportökning. Volymmässigt har importen ökal 9 miljarder kr.
mer än exporten. Säväl den relativt snabba importtlllväxten som den långsamma
exportökningen sammanhänger med att vi inle kan upprätthålla våra
marknadsandelar vid stigande relativa priser pä bearbetade varor. För råvarorna
har också kapacilelsbegränsningarna spelat en inle oväsentlig roll.

Del
som nu sagts om relativ prisstegring avser i första hand 1979. För 1980 är det
mycket svårt all med säkerhet uttala sig om pris- och volymutvecklingen inom
utrikeshandeln, särskilt vad gäller exporten. Statistiken har påverkats av
konflikterna på arbetsmarknaden. Hamnkonflikten torde i första hand ha drabbat
exportvaror med ell lågt pris per viktsenhet, medan andra transporlsält där
varorna har ett högre pris per viktsenhet inte drabbats i samma grad. Delta har
medfört en förskjutning i exportens sammansättning i riktning mol varor med
högre priser. Denna förskjutning redovisas i utrikeshandelsstatistiken som en
prisstegring. Om man istället studerar utvecklingen av den månatliga index som bygger
pä ett urval av representantvaror finner man inte samma tendens till relativ
prisstegring för vår export. Om man lar hänsyn till att
utrikeshandelsstatisliken således överskattar prisstegringen och i motsvarande
mån underskallar volymök-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 20

ningen
kan exporten i år beräknas ligga kvar på 1979 års nivå. Detla är en betydligt
sämre exportutveckling än vad jag räknade med så sent som i proposition 1980 U:
1. Förklaringen ligger i att den internationella efterfrå-getillväxlen nu synes
svagare under andra halvåret och att möjligheterna att återta de
exporlförlusler vi gjorde under konflikterna nu bedöms som mindre.

I
konjunklurbaromelern från september har exportföretagen redovisat en avsevärd
försämring av exporlorderingången sedan föregående enkät-tillfälle i juni saml
förväntningar för det fjärde kvartalet som är inställda pä en fortsalt nedgång
i exportorderna.

En
oförändrad total exportvolym innebär all vi torde ha föriorat marknadsandelar
motsvarande någon procent av exporten av bearbetade varor.
Relativprisstegringen skulle då ha varit av ungefär samma omfattning.

Jag
vill i sammanhanget erinra om att statistiska centralbyrån nyligen har
publicerat nya nationalräkenskaper för perioden 1970-1979, vilka i vissa
avseenden innebär betydande revideringar av den tidigare stafistiken. I
görligaste mån har delta beaktats. Jag vill framhålla att även de reviderade
beräkningarna är förknippade med betydande osäkerhet.

En
viss osäkerhet råder även om vilken den faktiska imporlvolymen beräknas bli 1
år. Här har en ökning med 2,5% förutsatts vid en antagen ökning av den inhemska
efterfrågan om 3,9%. Jag förutsätter dä en nägot högre imporlbenägenhel i
ekonomin än konjunkturinslilutet räknar med. Eftersom import volymen ökar
snabbare än exportvolymen blir utrikeshandelssektorns nettobidrag lill
produktionen negativt, ca -0,7% av BNP.

Lagerutvecklingen
är också ovanligt svår att bedöma. Enligl tillgänglig lagerslalistik skulle
lagren inom näringslivet ha ökat med ett par miljarder kr. i fasta priser under
första halvåret i är. Del är emellertid svårt alt exempelvis i
konjunklurbaromelern finna något slöd för delta. Konjunk-turinstltulel räknar
med att företagen kommer att tvingas lill en ofrivillig lageruppbyggnad vid en
försvagad efterfrågan under andra halvåret.

Del
förefaller inte troligt all det hittills i år skulle ha ägt rum någon mer
omfatiande lageruppbyggnad. Mot bakgrund av förelagens eriarenheter av de
problem som lageruppbyggnaden under överbryggningsåren medförde finns det
anledning förmoda att företagen kommer att vara försikfiga när det gäller att
producera på lager när efterfrågan avtar. Jag räknar därför med en något lägre
lageruppbyggnad än konjunkturinstllulet gör.

Importpriserna
ökar snabbare än exportpriserna, 14% mot 11.3%, vilket innebär att
bytesförhållandet försämras med 2,4%. Underskottet i handelsbalansen uppgick t.
o. m. augusti lill drygt 8,5 miljarder kr. För hela 1980 lorde underskottet
komma att uppgå till ca 12 miljarder kr. Det innebär att underskottet skulle
uppgå till ca 900 milj. kr., per månad för perioden september-december mot 1,1
miljarder kr. i genomsnitt t.o.m. augusti. Konjunkturinstitutet räknar dock med
ett något gynnsammare utfall under dessa månader. Bytesbalansunderskotlel
skulle enligl mina

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 21

beräkningar
uppgå till närmare 22 miljarder kr., vilket innebär en fördubbling i
jämförelse med 1979. Underskottet uppgår därmed lill ca 4,5% av BNP.
Räntenettot ökar nu snabbi och beräknas i år uppgå till 5,6 miljarder kr, en
ökning med drygt 2 miljarder kr på ell år.

Den
privata konsumtionen har av konjunkturinstitutet beräknats öka med I % i år.
Delta är en någol lägre ökning än vad jag räknade med i propositionen 1980 U: I. Med
hänsyn tagen lill alt konsumtionen synes ha minskat under första halvåret
innebär det en kraftig uppgång mellan första och andra halvåren. Man bör härvid
observera att hushällens disponibla Inkomster lorde öka med 2 % i år vilket är
mera än vad som tidigare ansetts troligt.

Den
kommunala konsumtionen beräknas öka ungefär i den takt som tillgängligt
material tidigare pekat pä, ca 4%. Del förefaller emellertid som om den
statliga konsumtionen skulle öka ovänlat snabbt, 1,5%. Det synes vara fråga om
både en ökning av den statliga sysselsättningen och förbrukningen. Den totala
offentliga konsumtionen ökar därvid med 3,2% och de totala offentliga
utgifterna med realt sett ca 4,5%,

Bostadsinvesteringarna
beräknas minska med 4%. Detta är en kraftig nedrevidering i jämförelse med
tidigare bedömningar. Antalet påbörjade lägenheter förutses dock inte bli
mindre, konjunkturinstitulel räknar med ca 50000 lägenheter 1 år. Förklaringen
till Investeringsnedgången är i stället att nyare statistik baserad på s. k.
låneunderlagshandlingar, tyder på att investeringskostnaden per lägenhet blir
lägre än vad som tidigare ansetts troligt. Den Irendmässiga ökningen vad avser
lägenhetsytor, utrustning m. m. synes nu ha brutits. Därmed blir också de
totala bosladsinvestering-arna lägre.

Den
totala produktionen, BNP, väntas öka med 2,7% under 1980. Detta ansluter i
stora drag lill den bedömning som gjordes 1 samband med all förslaget om
höjning av mervärdeskallen och vissa punktskatter lades fram. BNP korrigerat
bl. a. för förändringar i bytesförhållandet utgör bruttonationalinkomsten,
BNI. Denna ökar i år med drygt 2%, Den inhemska efterfrågan har dock ökat mer
än så, vilket skett till priset av en försämrad bytesbalans.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Appendix

Revideringar
i nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna
har sedan den reviderade finansplanen undergått avsevärda revideringar. Dessa
beror dels på alt ny primärinformation har erhållits, dels på att stafistiska
centralbyrån, som svarar för nationalräkenskaperna, genomfört vissa
definitions- och klassificeringsändringar. Det bör starkt understrykas att även
dessa nya beräkningar är behäftade med stor osäkerhet. Ytterligare revideringar
kan komma alt ske när materialet har analyserats mer ingående. De viktigare
revideringarna av BNP beräknad från användningssidan år följande.

1. Översyn och avstämning av konsumtionsberäkningarna med ledning av den
nya hushållsbudgelundersöknlngen 1978.

2. Ändrade principer för egnahemsberäkningarna.

3. Revidering av beräkningarna för offentliga sektorn.

4. Revidering av beräkningarna för bruttoinvesteringar och lager.

5. Översyn av prisdeflaleringen av utrikeshandeln. För vissa bearbetade
varor ersätts enhetsprislndex (pris per kilo eller styck) med en speciellt
konstruerad index.

6. Inarbetning av betalningsbaiansdelegationens undersökningsresultat i
statistiken för import och export av tjänster.

Följande
tablä visar de nivåförändringar för olika poster som de nya beräkningarna leder
till för 1979. Den privata konsumtionens nivå har höjts med 12 miljarder kr.
som följd av resultaten av 1978 års hushällsbudgetundersökning (HBU) samt
förändrade beräkningar vad avser egnahemspos-len. Den senare punkten innebär
att bostadskonsumtionen för egna hem nu bestäms med utgångspunkt i hyresvärdet
för hyreslägenheter men med beaktande av kvalitetsskillnader.

Försörjningsbalans 1979 (prel.)

Milj. kr,, löpande priser

Enligt nationalräkenskaperna

vären 1980

sept. 1980

Differens

Privat konsumtion

226816

239041

-1-12 225

Statlig konsumtion

39 153

41860

-1- 2707

Kommunal konsumtion

90913

90622

- 291

Privata bruttoinvesteringar

33 758

35 776

+ 2018

Statliga bruttoinvesteringar

exkl. bostäder

13 708

14054

+ 346

Kommunala bruttoinvesteringar

exkl. bostäder

16 554

16434

- 120

Bostadsinvesteringar

22 502

22748

+ 246

Summa investeringar

86522

89012

+ 2490

Lagerinvesteringar

1 147

1856

+ 709

Export av varor o tjänster

133 636

137665

-1- 4029

därav: varor

117481

117630

-1- 149

tjänster

16 155

20035

-1- 3 880

Import av varor o tjänster

142 891

144049

-1- 1 158

därav: varor

124077

124 558

-1- 481

tjänster

18814

19491

+ 677

BNP

435 296

456007

-1-20711

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 23

Betalningsbalansdelegationens
undersökningar ger anledning att revidera upp exporten av tjänster med närmare
4 miljarder kr. och transfererings-nettot med drygt 4 miljarder kr. Sammantaget
innebär de nya beräkningarna att BNP-nivån 1979 bör ligga ca 20 miljarder kr.
högre än vad som tidigare redovisats.

De
nya beräkningarna innebär även att bl. a, BNP justeras upp ocksä för tidigare
år under 1970-lalel. Enligt de äldre nationalräkenskaperna skulle BNP ha vuxit
med 1,6% i genomsnitt per är under perioden 1970 - 1979. De nya beräkningarna
tyder på en tillväxt om ca 2 % per är. För enskilda är är revideringarna
större.

BNP
beräknas även genom summering av produktionen sektorvis, BNP från produklionssidan.
Här har bl.a. sketl en översyn av beräkningarna för småindustrin. Vidare har
revideringar gjorts av beräkningarna för byggnadssektorn där del är känt all
svårigheterna att uppskatta den faktiska produktionen är belydande.

BNP
beräknad från inkomstsidan har reviderats bl.a. genom utnyttjandet av den s.
k. finansstatisliken. Vidare har melodomläggningar skett som innebär att
kollektivt pensionssparande inom SPP inle längre räknas som hushållssparande,
utan i stället redovisas inom kategorin finansiella institutioner. De nämnda
typerna av pensionssparande kommer därmed i nationalräkenskaperna alt
behandlas analogi med ATP-avgifterna. Denna me-lodomläggning innebär en
sänkning av hushållens sparkvot med 3 procentenheter 1978. Tidigare beräknades
det totala hushållssparandet som en restpost som kom fram vid jämförelse mellan
inkomstslatislik och konsumtion enligt omsätlningsslalistik. I de nya
beräkningarna utnyttjas de uppgifter om hushållssparandel som finns i
finansstatisliken och som bygger pä kredltmarknadsslatislik. Dessa uppgifter
anger all sparandet skulle ha stigit från drygt 3 miljarder kr. 1970 lill 9,5
miljarder kr 1979, ej 24 miljarder kr. som de äldre nationalräkenskaperna
angav. Sparandel beräknat på detla sätt tillsammans med konsumtionen enligt de
nya beräkningarna överstiger emellertid inkomsterna så som dessa framgår av
inkomslsla-tistlken. Denna skillnad uppgår lill ca 16 miljarder kr. och är dels
ell uttryck för osäkerhet i beräkningarna för de olika delarna, dels för att
inkomslstatisfiken inte återspeglar den s. k. dolda sektorn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 24

2.4
Den ekonomiska politikens mål och medel

Jag
har inledningsvis redogjort för de grundläggande orsakerna till att den svenska
ekonomin befinner sig i ett utsatt läge och präglas av ett antal besvärande
balansbrister. De försvårar för oss alt uppnå de grundläggande mälen för den
ekononomiska politiken: god tillväxt, full sysselsättning, läg inflation,
rättvis inkomstfördelning och regional balans.

Jag
vill särskilt stryka under de problem det stora bytesbalansunderskottet
ställer oss inför:

Det ökar vår känslighet för utifrån
kommande konjunktursvängningar och begränsar våra möjligheter att kompensera en
svag utländsk efterfrågan med generell inhemsk stimulans.

I kombination med underskottet i
statsbudgeten medför bytesbalans-bristen att den ränlepoliliska
handlingsfriheten begränsas. Sverige tvingas hålla en högre räntenivå än som
annars skulle ha behövts. Därmed hämmas Investeringarna och försvåras den
utbyggnad av produktionsapparaten som fordras för alt trygga framlida
sysselsättning och välfärd.

Eftersom värt bytesbalansunderskoll
avspeglar en hög konsumtion och inte en hög investeringsnivå läggs en snabbt
växande förräntnings-börda på framlida generafioner.

Bytesbalansunderskotlel försvårar
eller omöjliggör för oss att genom en aktiv växelkurspolitik dämpa utifrån
kommande inflationsimpulser.

Underskottet
i våra ulrlkesbetalningar medför således allvariiga följder för prisstabilitet
och sysselsättning bäde pä kort och lång sikt. Del måsle därför vara en primär
uppgift för den ekonomiska politiken att reducera underskottet.

Strategin
måste härvid vara att skapa förutsättningar för en exportledd tillväxt och för
att svensk induslri skall öka sina andelar på hemmamarknaden. Del svenska
näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet måsle med andra ord
snabbt förslärkas. Annars kan vi omöjligen få ner bytesbalansunderskotlel och
samtidigt bevara en hög sysselsättning. Del torde emellertid vara orealistiskt
att söka åstadkomma den nödvändiga förbättringen i bytesbalansen enbart genom
marknadsandelsvinster. Dessa ansträngningar måsle dock kompletteras med en
målmedveten energipolitik som succesivt minskar värt beroende av fossila
bränslen och därmed även vår imporlnota.

Den
internationella konjunkturutveckling som nu kan förutses gör det självfallet
svårare all åstadkomma den nödvändiga förbättringen av vår internationella
konkurrenskraft. Den ställer krav på såväl statsmakterna som på
arbetsmarknadens parter och kommunerna. Det är statsmakternas uppgift att föra
en sådan finans- och kredilpolilik all den samhällsekonomiska balansen främjas
och parterna på arbetsmarknaden får rimliga reala förutsättningar för sina
förhandlingar. Parterna måsle å sin sida ta hänsyn till det begränsade reala
utrymme som står till förfogande om de långsiktiga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 25

målen
för den ekonomiska politiken skall kunna nås. Förelagen måste i sin prispolitik
dra nytta av de konkurrensfördelar som en läg kostnadsökning kan ge. Kommunerna
måste hålla sin expansion inom de ramar som sätts av att den
ufiandskonkurrerande sektorn måste disponera en ökad andel av våra resurser.
Det kräver i sin tur självfallet att regering och riksdag begränsar sina krav
pä den kommunala verksamhetens omfattning.

En
nödvändig förutsättning för att statsmakterna, kommunerna och parterna på
arbetsmarknaden skall handla 1 samförstånd till gagn för hela samhällsekonomin
är givetvis en bred information om vårt ekonomiska läge, om hur åtgärder inom
olika sektorer påverkar varandra och om konsekvenserna i framtiden om inte
ätgärder vidtas. Regeringen har mol denna bakgrund 1 mitten av september inlett
en serie överiäggningar med representanter för arbetsmarknadens parter samt med
företrädare för kommun- och landstingsförbundens styrelser.

Genom
de skatte- och avgiftshöjningar som nyligen på förslag av regeringen beslutats
av riksdagen (prop. 1980 U: 1, FIU 1980 U: I) sker en
påtaglig Indragning av köpkraft. Den har till syfte dels att reducera underskottet
1 våra ulrlkesbetalningar och hålla tillbaka valutautflödet, dels all förhindra
alt eflerfrågetrycket i den svenska ekonomin blir alltför stort i förhällande
till vår omvärld. Därmed motverkas en utveckling parallell med den som
inträffade under 1975 och 1976, då värt höga interna relativa efterfrågetryck
ledde till en allvarlig kostnadskris.

De
nämnda åtgärderna är emellertid endast en del av en politik som syftar till att
långsiktigt återställa balansen i den svenska ekonomin. Därutöver måste en
kombination av åtgärder vidtas:

besparingar på den statliga budgeten

dämpning av den kommunala expansionen

tryggande av näringslivets kapitalförsörjning och
ätgärder för att öka industrins investeringar

förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt

minskat oljeberoende

kreditpolitiska åtgärder för att begränsa
likviditetstillväxten Åtgärderna har, genom att skapa förutsättningar för att
ekonomin skall

.
fungera bättre, en utpräglat offensiv karaktär. Icke minst gäller detta själva
sparplanen som genom sin inverkan på parternas förhandlingsulrymme, på
budgetunderskottet och skattetrycket, och genom sin inriktning på sparande och
hushållning, skapar förulsätlningar för all vitalisera samhällsekonomin.

De
åtgärder som nu vidtas mäste fullföljas med ytterligare ätgärder under kommande
år, präglade av insikten om all den inhemska konsumtionen, privat såväl som
offentlig, måste hållas tillbaka, att investeringar och produktion måste
stimuleras och att ekonomins funktionsduglighet behöver förbättras.

De
balansbrister vi brottas med är av djupgående natur och har sina

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 26

rötter långt tillbaka i tiden. De hotar de grundläggande
målen för den ekonomiska politiken och måsle utan dröjsmål angripas. Jag vill i
detta sammanhang varna för alt låta del förhållandet att vi nu slår inför en
svag internationell konjunkturutveckling utgöra motiv för att uppskjuta de
strukturellt motiverade åtgärderna.

Skulle l.ex. besparingspakelel urholkas eller den
kommunala expansionen bli alltför snabb, kommer alla de fundamentala problem
som förorsakas av att de offentliga utgifterna växer alltför snabbi all
förvärras. Proble met kan uttryckas på följande sätt. BNP uppgår 1980 till ca
515 miljarder kr. Vid en fillväxt om 1,5% 1981 skulle BNP 1 fasta priser öka
med ca 8 miljarder kr. De offentliga utgifterna uppgår till ca 335 miljarder
kr. eller ungefär 2/3 av BNP. Skulle de öka i samma takt som under 1970-lalet,
ca 6,5%, skulle detta kräva 22 miljarder kr., dvs. merän hela BNP-tillväxlen.
Del är uppenbart att denna trend måste brytas.

Den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet'
ulgör omistliga delar av vär välfärd och fyller viktiga behov för människorna.
Del är just för alt göra del möjligt för samhällsekonomin att bära upp en
offentlig sektor som dess tillväxt måsle hälla sig Inom ramen för vad som är
samhällsekonomiskt försvarbart. Skulle sä icke ske kommer de svagaste grupperna
i samhället att drabbas hårdast.

Om vi inte nu vidtar de åtgärder som behövs kommer de
framtida uppoffringar som krävs för att komma ur krisen all bli större. Del
finns många exempel från vår omvärld på att man inle 1 tid beaktat den varningssignal
som ell snabbt stigande bytesbalansunderskoll innebär och underlåtit att vidta
nödvändiga strukturella anpassningsälgärder. Efler ett uppehållande försvar
har resultatet blivit all arbetslösheten ökat dramatiskt, inflationen
förvärrats och de fördelningsmässiga motsättningarna skärpts.

Den internationella konjunkturen kommer enligl de
bedömningar som nu kan göras att utvecklas svagt under 1981. Den totala
tillväxten 1 OECD-området beräknas uppgå till ca I %. Av flera skäl -
förmånligare lagersituation, betydande investeringsbehov bl.a. i
energibesparande syfle och starkare finansiell ställning hos företagen torde
dock konjunkturnedgången denna gäng bli bäde kortare och mindre djup än efter
den första oljechocken. Därmed skulle förutsättningar föreligga för en mer
positiv internationell utveckling under 1982. Den svenska
konjunkturutvecklingen ligger tidsmässigt alllid någol efter den Internationella
p.g.a. den sammansättning som vår export har med sitt relativt tunga inslag av
investeringsvaror. Delta innebär att någon mer påtaglig internationell
draghjälp i den svenska konjunkturen knappast kan påräknas förrän tidigast
under loppet av 1982.

Det är då
att märka att denna bedömning baseras på ett antagande om i stort sett
oförändrat realpris på olja. De senaste veckornas utveckling har än en gång
understrukit hur lätt såväl prisbilden som tillförseln på oljemarknaden kan
rubbas av krig eller andra oroligheler i Mellanöstern.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 27

Skulle den nu pägäende krisen medföra att oljeflödet
varaktigt minskar, kan detta dramatiskt förändra den internationella
konjunkturbilden i negativ riktning.

Det är
utomordentligt viktigt att vi nu vidtar de strukturella förändringar som behövs
i den svenska ekonomin så att vi kan haka på och till fullo utnyttja den
internationella konjunkturuppgången när den väl kommer. I den reviderade
finansplanen framhöll jag att industrins utveckling under 1979 och 1980 delvis
blev en besvikelse. Det traditionella mönstret för konjunkturcyklarna har varit
att industrisysselsättningen gäll ned i lågkonjunkturer och ökal kraftigt 1
högkonjunkturer. Ökningen under konjunkturcykelns uppsvingsfas har legat i
storleksordningen 60 ä 70000 sysselsatta. Uppgången under 1979 och 1980
begränsades till lOOOO sysselsatta.

För att kunna bygga ut vår industrisektor måste vi bryta
den nedåtgående trend för industrisysselsättningen som vi haft ända sedan
mitten av 1960-talel. Det Innebär alt vi måsle skapa sädana betingelser för
industrin att sysselsättningsnedgången dämpas i lågkonjunkturerna och, framför
allt, all vi i konjunkluruppsvinget fär en uppgång som ligger klart över den
ökning som varit vanlig under efterkrigstiden. För att vid nästa konjunkturuppgång
undvika en upprepning av de senasle årens otillräckliga utveckling av vår
industrisektor måste vi redan under lågkonjunkturen beslutsamt genomföra de
strukturella förändringar som behövs för att den svenska ekonomin i framtiden
skall fungera tillfredsställande.

Härvid spelar utvecklingen av den kommunala sektorn en
central roll. Så länge kommunerna tar en alltför slor del av resurstillväxten i
anspråk kan den uppgång som krävs i induslrisysselsältningen ej komma till
stånd. Om inte den kommunala konsumtionsökningen kan bromsas upp, återstår
därför ingen annan väg att förbättra bytesbalansen än genom en mycket hård
ålstramningspolillk - med ty åtföljande kraftig uppgång i arbetslösheten - som
åstadkommer den nödvändiga förbättringen genom att hålla nere importen.

De närmaste åren kommer att bli mödosamma. Den
internationella konjunkturen blir sannolikt svag samtidigt som vär
bytesbalanssiluation i kombination med underskottet i statsbudgeten gör det
omöjligt all generellt stimulera den inhemska efterfrågan. I vad män vi skall
kunna undgå en uppgång i arbetslösheten beror, förutom pä den internationella
konjunkturutvecklingen, på hur snabbi vi förmår alt ställa om vår ekonomi lill
de krav som reses. Klart är att utvecklingen kommer att ställa stora fordringar
pä arbetsmarknads- och regionalpolitiken och på en flexibel och väl fungerande
arbetsmarknad.

För att återställa balansen 1 den svenska ekonomin krävs
också att kostnadsutvecklingen medger en förbättring av vår internationella
konkurrenskraft. Ju lägre kostnadsutvecklingen blir desto mindre blir
påfrestningarna på arbetsmarknaden och desto bättre grund lägger vi för att
kunna dra nytta av ett kommande internationellt konjunkturuppsving.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 28

Den dämpning av ökningstakten som måste ske ifråga om både
privat och off"entlig konsumfion måste givelvis också ses i ljuset av att
startpunkten utgörs av en levnadsstandard som är en av de högsta och mest
jämnt fördelade i världen. De uppoffringar som krävs är inle särskilt
dramafiska sedda i ett internationelll perspektiv. Till bilden hör också att ju
snabbare vi vidtar de ätgärder som behövs för all återställa balansen i vär
ekonomi desto snabbare kan vi lägga en grund för återupptagen standardlillväxt.

Den ekonomiska politiken måste självfallet alltid
fortlöpande anpassas till den internationella konjunkturutvecklingen. De
ingrepp som detta kan påkalla bör emellertid ske i form av generella
finanspolitiska eller kredilpoliliska åtgärder och inle genom att ansträngningarna
att angripa de strukturella problemen i vår ekonomi dämpas eller skjuts upp.

2.4.1 Besparingar på statsbudgeten

De besparingsåtgärder för vilka statsrådet och chefen för
budgetdepartementel senare idag kommer att redogöra innebär all statsfinanserna
direki förstärks med 6,1 miljarder kr. räknat som helårseffekl. Härtill kommer
effekten pä statsskuldsräntorna. Av besparingarna avser ca 3,9 miljarder
transfereringar och avgiftshöjningar som direkt berör hushållen. Genom
besparingar inom den statliga sektorn och genom minskade bidrag till kommunerna
minskar den offentliga konsumtionen med ca 1,3 miljarder kr. Resterande ca 0,9
miljarder avser offentliga investeringar, transfereringar till förelag,
utlandet m. m. Sett i relation lill budgetens totala omslutning blir
utgifterna ca 3% lägre än vad de annars skulle ha blivit.

Vägledande vid utformningen av besparingarna har varit att
skydda de mest utsatta grupperna och att förbättra den svenska ekonomins
funktionssätt. De avgiftshöjningar som genomförs för läkarbesök och inköp av
medicin i kombination med högkoslnadsskyddet ulgör exempel härpå. Inom ramen
för totalt sett sänkta kostnader för statsverket, ökar kostnaderna för den som
är sjuk en eller ett fåtal gånger per är under det att familjer med hög
sjukfrekvens får sänkta utgifter.

Behovet att förbätta ekonomins funktionsförmåga innebär
att skalte-och bidragsregler 1 ökad utsträckning måsle utformas så att de
uppmuntrar de enskilda människorna alt handla på ett sätt som är positivt för
samhällsekonomin i slorl. Som exempel kan nämnas de nya reglerna för
delpension som ökar benägenheten all fortsätta att på heltid göra produkfiva
insatser.

En annan utgångspunkt har varit alt dämpa den automatik
som legat bakom den ständigt fortgående ökningen 1 statsutgifterna. Som exempel
kan nämnas de nya reglerna för beräkning av del basbelopp som ligger till grund
för pensionsulvecklingen.

De principer som hittills tillämpats vid uppräkning av
basbeloppet har inneburit alt förmånerna höjts även som följd av bl.a.
importprisslegring-arna på olja. Vi kan emellertid inle som nation kompensera
en dyrare oljeimport genom att höja löner eller andra förmåner. När indirekta
skatter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 29

höjs
1 syfte att påverka den totala efterfrågan eller förbrukningen av vissa varor
höjs även dä de till basbeloppet knutna transfereringarna. Därmed måsle
åtstramningen för övriga kategorier göras så mycket härdare. Dessa
beräkningsprinciper bör ändras sä alt varken förändringar i energipriser eller
i indirekta skatter höjer basbeloppet. Motsvarande ändringar vid beräkning av
basenheten som bestämmer skatteskalorna kommer senare att föresläs av chefen
för budgetdepartementel.

2.4.2
Kommunerna

Kommunerna
svarar för ungefär 2/3 av den offentliga verksamheten. De har ocksä under
senare hälften av 1970-talet tagit i anspråk ungefär 90 % av den totala
offentliga konsumtionsökningen.

Kommunernas
ökade konsumtion har medfört att sysselsättningen i den kommunala sektorn har
ökal med mer än 30 % eller ca 220000 personer under den senaste femårsperioden.
Delta motsvarar hela nettolillskottel av arbetskraft till arbetsmarknaden. Om
den kommunala verksamheten byggs ut 1 samma takt som under de senaste åren,
kommer detta att medföra att åtgärder för att fä till stånd den nödvändiga ökningen
av induslrisysselsältningen blir verkningslösa. En fortsatt snabb utbyggnad av
den kommunala sektorn skulle också medföra en press uppåt på de
kommunalanställdas relativa löneläge vilket skulle försämra industrins
möjligheter att ulan kraftig löneglidning attrahera behövlig arbetskraft.

Del
förtjänar påpekas att en ökning av antalet sysselsatta i den kommunala sektorn
med 5 % 1975 innebar 35000 personer. 1981 Innebär samma procentuella
ökningslakt 50000 personer. En sjunkande ökningslakt är således nödvändig
enbart för att hälla ökningen i absoluta tal konstant. För att dämpa
sysselsättningsökningen krävs en ännu starkare neddragning av den kommunala
konsumlionsöknlngen.

Om
den kommunala expansionen sker i sädan takt alt skattehöjningar blir nödvändiga,
kommer detta dessutom att ytterligare begränsa det utrymme som står till
förfogande för privat konsumtion. Därmed försväras kommande avtalsuppgörelser
och risken ökar för att den behövliga förbättringen av vär internationella
konkurrenskraft uteblir. Vägen mot extern balans och lägre inflationstakt blir
längre och svårare.

Riksdagen
beslutade tidigare i är att begränsa ökningen av de statliga bidragen till
kommunerna 1981. Bland de besparingar som ingår i regeringens sparplan
återfinns också begränsningar av flera specialdestinerade statsbidrag.
Därigenom minskar det finansiella utrymmet för ökning av den kommunala
konsumtionen. Höjningen av mervärdeskatten påverkar också kommunerna.

Den
statistik som nu finns att tillgå om den kommunala konsumlionsul-vecklingen
under senare år är oroande. Enligt preliminära uppgifler steg ökningstakten
frän 3,9 % 1978 fill 4,7 % 1979. För 1980 kan ökningen beräknas till 4,0 %.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 30

I årets komplelteringsproposition konstaterades att det
samhällsekonomiska utrymmet för ökning av den kommunala konsumtionen skulle
uppgå fill högsl 3 % 1981 och högsl 2 1/2 % åren därefter. Sedan dessa
beräkningar gjordes har emellertid förutsättningarna i viktiga avseenden
förändrats. Bl. a. blev löneökningarna 1980 större än de antaganden som låg
lill grund för beräkningarna. Vidare har underskottet 1 vår utrikeshandel ökat
ytterligare liksom räntekostnaderna för utlandsskulden. Utrymmet för kommunal
konsumtionsökning är därför väsentligt lägre än vad som tidigare antagits.
Ytteriigare underlag föratt bedöma den möjliga expansionslakten under de
kommande åren kommer att redovisas i den långtidsutredning som beräknas bli
offentlig i slutet av november. Del kommunala budgetarbetet för 1981 pågår f.
n. och del är för tidigt att nu med säkerhet ange hur slor ökningen av den
kommunala konsumtionen kommer att bli. Enligt kommunförbundens prognos blir
ökningen ca 3% 1981 medan konjunkturinstitutet förutser en ökningstakt om 3,5
%. Jag har med hänsyn lill föreliggande osäkerhet tills vidare ansett mig böra
lägga den av kommunförbunden angivna ökningslakten 3% lill grund för
försörjningsbalansens beräkningar.

På grundval av det ytterligare material rörande den
kommunala konsumtionen som senare kommer alt stå till förfogande kommer
regeringen att senast i den kommande budgetpropositionen redovisa vilka
ytterligare åtgärder som eventuellt kan bli nödvändiga för all hålla den
kommunala konsumtionsökningen inom ramen för våra reala resurser.

Vi stär nu inför en avmattning på arbetsmarknaden. Denna
måste emellertid mötas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik - jag återkommer
härtill i det följande - och inte genom en fortsatt snabb expansion av den
kommunala sektorn. Av de skäl som jag tidigare angivit, bl.a. inverkan på den
relativa lönestrukturen i den svenska ekonomin och del förhållandet att
avtalsförhandlingarna ytterligare kompliceras för den händelse kommunalskatten
fortsätter att stiga snabbt, måste den kommunala konsumtions-ökningen bromsas.
Det är härvid att märka att erfarenheten med all önskvärd tydlighet
demonstrerat all en uppbromsning av den kommunala konsumtionsökningen tar tid.
Om uppbromsningen inte sker tillräcklig snabbt riskerar vi att industrin vid
nästa konjunkturuppgång på samma sätt som under 1979 och 1980 inte kan läcka
sitt rekryteringsbehov, vilket skulle innebära att vi än en gång missar
möjligheterna att haka på den internationella konjunkturuppgång som alltid
följer på en svagare konjunkturfas.

Jag vill i delta sammanhang ocksä understryka att den åtstramning
som krävs 1 den kommunala sektorn inte innebär annat än att ökningstakten måste
minska. Det är således inte fråga om någon krympning av den totala kommunala
aktiviteten, även om en sådan givetvis kan vara motiverad för enskilda
sektorer, ulan endast om alt ökningstakten mäste hälla sig inom ramen för vad
som är samhällsekonomiskt försvarbart.

Den kommunala ulgiftsexpansionen beror till en belydande
del på stat-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 31

liga beslut och åtgärder. En minskad slallig reglering av
den kommunala verksamheten skapar förutsättningar såväl för ökad effektivitet 1
den offentliga förvaltningen som för samhällsekonomiska besparingar. Regeringen
har därför tillsati en särskild grupp, stat och kommungruppen (Dir. Kn
1980:03), för att pröva vilka begränsningar som bör genomföras i den statliga
normgivningen. Arbetsgruppen överväger bl.a. standardkrav, tillsynsmyndigheternas
roll och möjligheterna att decentralisera olika frågor, m.m. Avsikten är att
gruppen, i vilken ingår representanter från kommuner och landstingskommuner,
skall arbeta skyndsamt och successivt avlämna förslag till kostnadssänkande
förändringar.

Enligt de
bedömningar som gjordes i augusti skulle den kommunala utdebiteringen komma att
höjas med ca 40 öre 1981. Sedan dess har prognoserna för skatteunderlaget
justerats upp och ytterligare uppjusteringar är inle osannolika. Jag
förutsätter att kommunerna bl. a. mol denna bakgrund kraftfullt verkar för att
utdebileringshöjningarna begränsas avsevärt.

Jag vill i
delta sammanhang ocksä fästa uppmärksamheten pä den kommunala
likviditetsutvecklingen. Kommunernas inlåning i bankerna uppgick i juli 1980
till drygt 23 miljarder kr., motsvarande ca 10 % av den totala Inlåningen i
banksystemet. I millen av 1970-talel uppgick motsvarande inlåning lill drygt 7
miljarder kr. motsvarande ca 5 %.

Den
kommunala sektorns likviditet förutses dock minska någol under 1981. Delvis är
delta en följd av de åtgärder (prop. 1980/81:16) som vidtagits för att
stimulera till fyllnadsinbetalning av kvarstående arbetsgivaravgifter. Genom
beslut av regeringen i september 1980 har del dessutom blivit möjligt alt
utnyttja information frän källskalteuppbörden för all bättre beräkna de
preliminära avgifterna.

2.4.3 Näringslivets investeringar och jörsörjningen med
riskvilligt kapital Jag har tidigare understrukit att en primär uppgift för den
ekonomiska politiken är att reducera underskottet i bytesbalansen. Detta måste
ske genom all näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet förstärks.
Den konkurrensutsatla sektorns investeringsutveckling är därvid en faktor av
avgörande betydelse. Investeringsnivån måste under en följd av är ligga på en
väsentligt högre nivå än för närvarande. Åven om industrins investeringsökning
i år beräknas bli 15 % så är nivån för låg sedd ur långsiktig synpunkt. Jag
vill erinra om alt under åren efter 1975-1976 års kostnadskris föll
mdustriinvesteringarna med över 30 %.

För alt den nödvändiga invesleringsulvecklingen skall
komma till stånd måste en rad förutsättningar föreligga. För det första måste
förelagens konkurrenskraft vara sådan all del finns fillräckligt många lönsamma
investeringsprojekt. Avkastningen pä investerat kapital har varit myckel svag
under de senaste åren. Den reala avkastningen pä det totala kapitalel har varil
negaliv varje är efter 1973. Den reala avkastningen på det egna

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 32

kapitalel
- riskkapitalet - har varit negativ samtliga år efler 1974. Denna krisartade
utveckling av industrins lönsamhet synes inte vara överstånden. Ånnu 1980 har lönsamheten
inte nått upp till genomsnillet för perioden 1969-1973. Än mindre har förelagen
kunnat kompensera sig för de tidigare dåliga åren.

En andra förutsättning för
en positiv investeringsutveckling är alt del finns resurser för näringslivet
alt tillgå i form av kapital och arbetskraft. Den dämpning av den offentliga
utgiftstakten som besparingsprogrammel åstadkommer syftar bl. a. till att
frigöra resurser för den konkurrensutsatta sektorn. Vad som ytteriigare krävs
om näringslivets behov av arbetskraft och investeringskrediter skall kunna
tillgodoses, återkommer jag senare till.

En tredje förutsättning är
att den fortgående försämringen av företagens risksiluation stoppas genom att
soliditeten, dvs. förhållandet mellan det egna och det totala kapitalel,
förbättras. Under 1970-talet har soliditeten i industriföretagen fallit från 34
lill 26 %. Med hög skuldsällningsgrad blir variationerna 1 avkastningen på del
egna kapitalet kraftigare. Detla medför att företagen fär svårare att möta
konjunktursvängningar och strukturella störningar. Vidare försvagas förmågan
att finansiera investeringar såväl med lån som genom anskaffning av riskkapital
utifrån.

Större
delen av svenskt näringsliv befinner sig i ett läge där en fortsall sänkning av
soliditeten inte är möjlig om den från samhällsekonomiska synpunkter behövliga
expansionen skall kunna åstadkommas.

En förbättring av
soliditeten kan 1 princip åstadkommas antingen genom att lönsamheten höjs,
varvid de ökade vinsterna kvarhålls i rörelsen, eller genom att företagen drar
till sig nytt riskvilligt kapital genom nyemissioner. Det är inle vare sig en
framkomlig eller lämplig väg all genom enbart en höjning av lönsamheten
förbättra soliditeten. Nytt riskvilligt kapital behöver således skjutas till.

Under senare år har
statsmakterna vidtagit ett antal åtgärder för att underiätta företagens
försörjning med nytt riskkapital. Anell-lagstiflningen har förändrats sä att
företagen vid beskattning i ökad utsträckning får dra av utdelningen på
nyemitterat kapital. Skattebördan har lättats på mindre och medelstora förelag.
Fjärde AP-fonden har också tillförts ökade resurser. Det enskilda
akllesparandel har stimulerats genom all del avdrag på skatten som får göras i
del s. k. skattefondsparandet höjts från 20 lill 30 %. Utvecklingen har
emellertid visat att dessa åtgärder inle varit tillräckliga.

För att ytteriigare
förstärka förelagens möjligheter att dra till sig riskvilligt kapital kommer
flera förslag till ätgärder att läggas fram under hösten av mig och chefen för
budgetdepartementel. Åtgärderna avser för del första en lindring av
dubbelbeskattningen av utdelade vinster, för del andra stimulanser för
anställda att spara i aktier i del egna företaget och för del tredje ett
resurstillskott till fjärde AP-fonden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 33

I värt land, lill skillnad från många andra
industriländer, är förelagens vinster föremål för en dubbelbeskattning.
Vinsterna beskattas först hos bolagen och därefter hos aktieägarna när de delas
ut. Detla har lett till olyckliga snedvridningar i tvä avseenden. För del
första har förelagens förräntningskrav före skatt på del riskvilliga kapitalet
drivits upp myckel högt. Detta har hämmat investeringarna och förelagens
möjligheter alt dra till sig nytt riskvilligt kapital. För del andra har den enskilde
spararen beskattats betydligt hårdare för aktiesparande än för sparande i
alternativa, ur samhällets synpunkt mindre angelägna placeringar.

De nuvarande skattereglernas utformning har i hög grad
bidragit till alt hushållen under 1970-lalel minskal sin andel av den totala
aktieslocken i börsnoterade företag till för närvarande 40 %. Genom en lindring
av dubbelbeskattningen pä aktieutdelningar kan de snedvridningar som jag redogjort
för minskas och en omfördelning till en ur samhällsekonomisk synpunkt bättre
inriktning av sparandet uppnäs.

Mol denna bakgrund gav regeringen i våras
kapilalvinstkommiltén i uppdrag alt framlägga förslag om provisoriska lättnader
i dubbelbeskattningen, som kan tillämpas fr.o.m. inkomståret 1981. Kommitténs
förslag har remissbehandlats och som jag tidigare nämnt kommer förslag i frågan
att läggas fram senare i höst.

De åriiga statsfinansiella kostnaderna för att minska
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar i enlighet med kommitténs
huvudalternativ uppgår till 200-225 milj. kr. Beloppet undersfiger betydligt
vad skärpningen av reavinstskalten på fastigheter inbringar när denna lillämpas
fulll ul. Kostnaderna måsle ses i relation till åtgärdernas samhällsekonomiska
betydelse. Syftet med lättnaderna i dubbelbeskattningen är ju alt främja
försörjningen med det riskkapital som krävs för alt säkerställa industrins
expansion samt trygga den fulla sysselsättningen. En förskjutning av
sparincita-menlen från fasfigheter fill kapitalbildning i näringslivet kan
förväntas medföra en omfördelning i hushällens sparande. Redan en ringa omflyttning
av sparkapilalel från fastigheter lill aktier skulle medföra en betydlig
förstärkning av näringslivets tillgång lill riskkapital.

De möjligheter till s. k. skallefondsparande som öppnades för
några år sedan vänder sig till sådana löntagare som är intresserade av
aktiesparande i allmänhet. Systemet står däremot inle öppet för anställda som
främst vill spara i aktier i det företag där de arbetar. Det torde finnas ett
iniresse bland åtskilliga anställda alt spara i del egna företagets aktier. De
nuvarande skattefondsreglerna missgynnar ett sådant sparande. Jag avser därför
all föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett förslag som syftar till att
bereda anställda som vill spara i förelagels aktier samma skatteförmåner som
gäller för skallefondsparande i allmänhet. Åtgärderna har därmed givits en
inriktning som ger de största incitamenten till risksparande i hushåll med
normala sparmöjligheler.

För att ytterligare stödja näringslivels utveckling genom
alt öka tillgäng-3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 34

en
på riskvilligt kapital bör fjärde AP-fondens placeringsförmåga utökas. Trots de
höjningar av fjärde fondens grundkapital som genomfördes 1976 och 1978 har
fondens realvärde sjunkit, vilket avspeglar den allmänt låga avkastningen på
aktieplaceringar. Fondens neltoplaceringskapacitet har samtidigt mlskat.

Enligl
vad jag Inhämtat beräknar fjärde fondstyrelsen att det finns behov av
kapltaltlllskoft med 150 milj. kr. per är under 1981, 1982, 1984 och 1985, dvs.
med totalt 600 milj. kr. under perioden 1981-1985. Jag avser därför alt senare
lägga fram förslag om all fondens rambelopp höjs från I 250 milj. kr. till I
850 milj. kr. Tillskottet, som successivt ställs till fondens förfogande, bör
i första hand utnyttjas för aktieförvärv i samband med nyemissioner och dä
även i förelag som inte är börsnoterade. Dessa företag spelar en betydande roll
1 näringslivets tillväxlprocess. men möter idag ofta svårigheter att dra till
sig riskvilligt kapital.

Efler
samråd med chefen för socialdepartemenetet avser jag att 1 samband med att
förslag läggs fram om en höjning av fjärde delfondens placeringskapacitet
också föreslå all den tjärde fondstyrelsen utökas med en ledamot som skall representera
arbetsgivarsidan i de mindre och medelstora företagen.

De
små och medelstora företagen svarar för en belydande del av produktionen och
sysselsättningen i vårt land. De har visat stor förmåga lill förnyelse och
anpassning och har på många sätt avgörande betydelse för den regionala
utvecklingen. En förutsättning för alt öka slagkraften hos vår
utlandskonkurrerande sektor är all dessa förelag fär möjlighel all utvecklas
och fortleva. Icke minst lorde möjligheterna för svensk induslri att förbättra
sin ställning på hemmamarknaden vara avhängiga av att de små och medelstora
företagen förmår hävda sin ställning.

På
senare år har mol denna bakgrund flera åtgärder vidtagits för att undanröja
vissa ur rättvise- och effektivitetssynpunkt icke önskvärda konsekvenser av
skallelagstiftningen på detla område. Således har förändringar genomförts för
att mildra effekterna av s. k. faktisk sambeskattning. Vidare har spärregler
införts som minskar ägarens behov av att ta ut medel ur företaget för aft
betala förmögenhets- och arvsskatter för det i förelaget arbetande kapitalel.
Möjligheterna att fä anstånd med inbetalning av arvs-och gåvoskatt har också
ökat.

De
gjorda förändringarna har dock lill stor del provisorisk karaktär. En särskild
kommitté, företagsskaftekommiftén (Dir. 1979: 106), har i uppdrag att överväga
förändringar av mer permanent art så att kapitalbeskattnings-reglerna inte
försvårar familjeföretagens fortsatta drift och tillväxt. Kommittén överväger
ocksä hur man kan underiätta för anställda eller utomstående att helt eller
delvis överta familjeföretag där ägarna l.ex. i samband med generationsskifte
inte längre vill driva verksamheten vidare. Kommittén behandlar också
möjligheterna att genom ändrade skatteregler underlätta familjeföretagens försörjning
med riskvilligt kapital. Regeringen kom-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 .35

mer senare att få la ställning till förslag i dessa och
andra frägor som berör de små och medelstora förelagen.

Chefen för
budgetdepartementet avser att föreslå regeringen att förelägga riksdagen
förslag om skärpning av reglerna för beskattning av realisationsvinster vid
fastighelsförsäljning. Nuvarande regler medför att fastighetsägare på grund av
inflationens effekter vid belåning kan göra stora vinster som lämnas helt
obeskattade vid försäljning. De nya skallereglerna som föreslås träda i kraft
vid ingången av 1981 leder fill att realisationsvinster från
fastighetsförsäljning kommer att las till beskattning i betydligt större
utsträckning än hittills.

Därmed kommer även den förväntade avkastningen vid
fastighelsplace-rlngar att sänkas i förhållande till andra placeringar. De
föreslående höjningarna av taxeringsvärdena på fastigheter verkar också i
samma riktning. På samma sätt verkar de åtgärder lill skärpt
realisationsvinstskatt pä vissa former av värdebeständigt lösöre, såsom
diamanter och guldje-longer, som nu övervägs inom regeringskansliet.
Tillsammans bör dessa åtgärder bidra till all motverka de krafter som annars
leder lill en snedfördelning av sparandel.

De nu redovisade åtgärderna är lill sin natur långsiktiga,
även om icke oväsentliga effekter kan uppkomma inom en relativt snar framlid.
För all den väntade konjunkturavmatlningen i minsta möjliga utsträckning skall
drabba den helt nödvändiga investeringsexpansionen inom den konkurrensutsatta
sektorn behöver de kompletteras med andra åtgärder. Regeringen kommer därför
att föreläggas förslag om fortsatt frisläpp av investeringsfonderna under
1981. Dessa fonder har i princip varit frisläppta under hela 1970-lalet. Med
hänsyn till behovet alt 1 första hand öka den konkurrensutsatta sektorns
investeringar kommer frisläppel att begränsas lill investeringar inom denna
sektor. De totala avsättningarna lill investeringsfonder uppgår f. n. lill
drygt 7 miljarder kr. Åtminstone hälften härav lorde falla på den
konkurrensutsatla sektorn.

Genom
lagstiftning i år infördes en obligatorisk skyldighet för företag all betala in
25% av årsvinsten före skatt till räntelösa s.k. vinstkonton i riksbanken. Den
obligatoriska inbelalningsskyldighelen omfattar endast företag vars årsvinst
överstiger I milj. kr. Vilken omfattning avsättningen lill dessa fonder kan få
kan ej bedömas f, n. Det är angeläget att de belopp som avsätts till
vinstfonder kommer till användning i form av investeringar. Avsikten är därför
att de skall frisläppas för utnyttjande under 1981.

Under 1975-1979 fanns, med något olika utformning,
möjligheter till ett särskilt investeringsavdrag för anskaffning av maskiner
och inventarier. Hösten 1978 infördes även möjligheter till ett avdrag för
investeringar i byggnader. Regeringen kommer inom kort att föreslå riksdagen
all medge investeringsavdrag för maskiner, inventarier och byggnader.

Under de senaste tre åren har ett syslem med avdrag för
forsknings- och utvecklingsutgifter varit i kraft. Denna försöksverksamhet har
varil före-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 36

mål
för utredning. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet
att senare lägga fram förslag angående statligt stöd till teknisk forskning och
utveckling. I avvaktan på detta förslag är avsikten att de nuvarande reglerna
skall förlängas sä att de kommer all gälla även under 1981.

2.4.4
Arbetsmarknadspolitik och industripoUtik

Kravet
att förbättra bytesbalansen kommer all stå 1 förgrunden för den ekonomiska
politiken under de närmaste åren. Detta mäste förenas med en fortsatt hög
ambitionsnivå ifråga om sysselsättningen. Det är självklart all skall ett högt
efterfrågetryck pä arbetsmarknaden kunna förenas med en lugnare
kostnadsutveckling än 1 omvärlden, mäste arbetsmarknaden i Sverige
kännetecknas av färre flaskhalsar, mindre löneglidningstendenser och högre
flexibilitet än 1 våra konkurrentländer. Arbetsmarknadens funktionssätt måste
därför förbättras. Om så inte sker, undermineras förutsättningarna för den
fulla sysselsättningen.

Ell
viktigt syfte med den i augusti föreslagna köpkraftsindragningen var att dämpa
det relativa eflerfrägelrycket i Sverige och därmed motverka uppkomsten av en
ny kostnadskris. Syftet var således att lägga en långsiktigt trygg bas för
sysselsättningen. När det gäller utvecklingen under 1980 och 1981 förutser
konjunkturinslilutet en svag arbetsmarknad. Som jag tidigare nämnt finns det
anledning förmoda att vi inte förrän under senare delen av 1982 kan få en mer
påtaglig draghjälp av den internationella konjunkturen. På grund av riskerna
för en oförmånlig kostnadsutveckling och av hänsyn till vår bytesbalansmässiga
och statsfinansiella situation kan avmattningen ej mötas med en generell
eflerfrägestimulerande politik av den typ som fördes efler den första
oljechocken.

Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet villjag understryka, alt de
arbetsmarknadspoliliska åtgärder som kan bli aktuella måsle ges en sädan
utformning att de inle äventyrar den samhällsekonomiska balansen på längre
sikt. Del innebär alt tyngdpunkten läggs vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder
såsom platsförmedling, beredskapsarbeten, ulbildning m. m. Särskild
uppmärksamhet kommer att ägnas arbetsmarknadsutbildningens möjligheter alt
bidra lill en ökad tillgång på arbetskraft inom den konkurrensutsatla sektorn.

De
regionalpolitiska ambitionerna kommer att bibehållas på en hög nivå. Det är
självfallet önskvärt att en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn kan
lokaliseras till områden med arbetslöshet. Därigenom åsladkommes en bättre
regional balans och dessutom motverkas de kostnads-uppdrivande effekter som en
industriell expansion kan medföra, om den äger rum 1 områden med brist pä
arbetskraft. Det pä senare är kraftigt förstärkta regionalpolitiska stödet
spelar härvid en viktig roll.

Behovet
av en ökad flexibilitet pä arbetsmarknaden understryks av de

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 37

svårigheter
som industrin haft att rekrytera arbetskraft under 1979 och 1980. Enligt
konjunklurbaromelern frän juni 1980 - då den nuvarande konjunkturcykeln låg
nära sin lopp - uppgav således hälften av de tillfrågade företagen inom
verkstadsindustrin att det förelåg brist på yrkesarbetare. Knappt en tredjedel
av förelagen uppgav alt de hade brist på andra kategorier anställda.

Förhällandena
pä arbetsmarknaden utgör en vikfig förklaring till alt industriproduktionen
under 1980 års konjunklurtopp inte kommer att nå upp till mer än 1974 års nivä.
Del är uppenbart att om vi inte skapar arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för
en ökad industriproduktion kommer vi inte all lyckas i vår strävan att genom
alt bygga ut den utlandskonkurrerande sektorn nä balans i utrikeshandeln.
Alternativet blir då att genom en hård ätstramningspolitik - med ty åtföljande
uppgång i arbetslösheten - minska importen.

Under
1970-lalet har en mängd nya lagar tillkommit i syfle alt stärka lönlagarnas
ställning pä arbetsmarknaden, öka anställningsskyddet och öppna möjligheter
till ledighet för olika ändamål. Det gäller bl.a. medbestämmandelagen, förtroendemannalagen,
lagen om anställningsskydd, jämställdhetslagcn, föräldraledigheten, nya
semeslerlagen, studieledighetslagen, SIA-ledlghetslagen, lagen om
svenskundervisning, delpensionslagen m.fl.

Dessa
lagar ulgör en viktig länk i reformarbetet på arbetsrättens område och har
bl.a. bidraget till alt begränsa antalet uppsägningar och permitteringar. Allt
eftersom erfarenheter nu vinns av lagarnas funktionssätt och effekter sker en
översyn av lagstiftningen. En väl fungerande arbetsmarknad liggeri allas och
icke minst i löntagarnas - iniresse. Sålunda är bl.a. medbestämmandelagen,
anstäUningsskyddslagen och semeslerlagen föremål för utredning. Som chefen för
arbetsmarknadsdepartementet anmäler kommer nu en motsvarande översyn all göras
av ledighetslagarna. Syftet med det pägäende utredningsarbetet är bl. a. att
förbättra samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens
funktionssätt ulan all för den skull rubba lagstiftningens grundläggande
inriktning. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för
arbetsmarknadsdepartementet alt framlägga förslag i dessa frågor under 1981.

Oljeprischocken
1973-1974 och den därpå följande utvecklingen medförde tidigare osedda behov
av industripoliliska stödåtgärder. Totalt kan den statsfinansiella kostnaden
för sådana ätgärder under 1976-1980 beräknas till inte mindre än 26 miljarder
kr. Härtill kommer utställda garantier till mycket belydande belopp. Syftet med
statens insatser har varil alt göra del möjligt för nedläggningsholade företag,
som ofta haft en sysselsätlningsmässigt central ställning på sin ort eller
inom en region, alt i socialt acceptabla former genomföra en nödvändig
anpassning till ändrade pris-och konkurrensförhållanden pä världsmarknaden. I
andra fall har insatserna syftat lill alt bevara industriell kapacitet som
kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 38

Samtidigt som ökade erfarenheter nu föreligger om
näringslivels sätt all reagera på olika stödåtgärder, har de finansiella
resurserna för sädana insatser minskat genom den samhällsekonomiska
utvecklingen. Stödinsatser för krisdrabbade industrier måsle vägas mol
effekter i form av ökad budgetbelastning. Ökande budgetunderskott medför, via
likvidllelsska-pande effekter på kreditmarknaden, risker för ökad inflation och
därmed sämre konkurrenskraft.

Mot en stramare politik 1 fräga om stödinsatser till
individuella förelag svara offensiva Insatser för att förnya och bygga ut vår
induslri. Jag har tidigare påpekat att den ekonomiska politikens uppläggning
just syftar lill att främja den utlandskonkurrerande sektorn. De
skatteförändringar som föreslås har samma syfle. Härtill kommer ell antal
åtgärder av mer selektiv karaktär.

Av
grundläggande betydelse för den industriella förnyelsen är forskning och
utveckling. Samhällets stöd för dessa ändamål kanaliseras bl. a. genom STU,
Fonden för industriell utveckling och de regionala utvecklingsfonderna.
Förslag till nytt 3-ärsprogram för STU kommer all framläggas under våren 1981.

Inom regeringskansliet övervägs nu vidare ytterligare
kapitaltillskott lill Fonden för Industriell utveckling. Reglerna för de
regionala utvecklingsfonderna avseende s. k. produktutvecklingslån ses ocksä
över för att göra denna länetyp mer attraktiv. Vidare kommer under våren 1981
ett förslag om ett nytt energiforskningsprogram att föreläggas riksdagen.

Det nuvarande statliga exportkredilfinansieringssystemet,
del s. k. SEK-systemet, gällde t.o.m. 1980-06-30. Avsikten är alt riksdagen
skall föreläggas förslag alt systemet skall förlängas, med de revideringar som
kan föranledas av nu pågående utredningsarbete.

Genom en utökning av de regionala utvecklingsfondernas
rätt att lämna kreditgarantier kan dessas utläningskapacitel hållas på
oförändrat hög nivå utan nya budgetmedel. Förslag härom kommer att föreläggas
riksdagen i budgetpropositionen.

2.4.5 Åtgärder Jör att minska oljeberoendet

Under 1979 och 1980 har de internationella oljepriserna
höjts med ca 130% i nominella tal. Denna andra dramatiska oljeprishöjning under
1970-lalet har lett till snabbare inflation, ökad obalans i det internationella
betalningsmönstret samt inbromsning av tillväxten i väridsekonomin. Hur labil
den internationella oljeförsörjningen är, illustreras väl av de senaste
veckornas händelser. Till följd av fallande ekonomisk aktivitet och hög
lagerhållning i de oljeimporterande länderna, tenderade oljemarknaden under
sensommaren all försvagas, och en period av stagnerande eller t.o.m. fållade
reala oljepriser föreföll sannolik. Kriget mellan Irak och Iran har emellertid
ånyo skapat stor osäkerhet kring det närmaste årets oljetillförsel.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 39

Vårt
stora oljeberoende - 70% av vår energiförbrukning baseras på fossila bränslen -
gör oss myckel känsliga för störningar på oljemarknaden. Den snabbi sfigande
oljenolan ulgör en betydande belastning för vår bytesbalans. Oljepriserna har
också stor inverkan på vår inflationstakt. Mol denna bakgrund är del en
utomordentligt viklig uppgift för statsmakterna att minska värt stora
oljeberoende.

Härvid
spelar prisutvecklingen en viktig roll. Stalsmaktena har under 1980 vid två
tillfällen höjt skatterna pä olja och oljeprodukter. Vid del senasle tillfället
höjdes skatten på bensin med 25 öre/liter (varav 5 öre beredskapsavgifl) och
eldningsolja med 65 kr/m"* (varav 15 kr. beredskapsavgifl). Genom alt
successivt höja del Inhemska realpriset på olja åstadkoms en bättre
hushållning samtidigt som åtgärder för att ersätla olja med andra energislag
stimuleras. Som ett led i en långsiktig energipolitik bör realprisutvecklingen
för konsumenterna av olja och bensin utvecklas så jämnt som möjligt över tiden.
Snabba prisförändringar bör undvikas eftersom de medför ökad osäkerhet vid
investeringsbeslut och stigande inflationstakt. Denna aktiva prispolitik för
att minska vårt oljeberoende överensstämmer med de rekommendationer som såväl
det internationella energiorganet lEA, som OECD har utformat till sina
medlemsländer.

Enligt
vad jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet inom kort att
lägga fram förslag om inrättande av en oljeersättningsfond som är ägnad alt
nedbringa värt oljeberoende. Fonden skall byggas upp med avgifter och användas
för all stödja investeringar i energiteknik samt utveckling av prototyper och
demonstrationsanläggningar pä energiområdet.

Ytterligare
energipolitiska åtgärder kommer all föreslås under vären 1981.

2.4.6
KreditpoUtiken

Kredilpoliliken
som började stramas åt vid halvårsskiftet 1979 har därefter successivt
skärpts. I juni i år höjdes likviditetskravet på bankerna med 2 procentenheter
för att begränsa ökningen av bankernas totala övrigullå-ning exkl. vad som
refinansieras i ullandel lill 6% under loppet av 1980.

Ökningstakten
i bankernas kreditgivning till hushållen, som sänkts från 16% per år vid
halvårsskiftet 1979 lill 8% per år vid halvårsskiftet 1980, kommer därvid att
sänkas ytterligare. Detta verkar dämpande på den privata
konsumtionsutvecklingen. I samma riktning verkar den förkortning av
amorteringstiden på bilar lill 18 månader som genomfördes den 10 januari 1980.
En ytterligare begränsning av den privata konsumtionen kommer också till stånd
genom det åtagande som kontokortsföretagen gjort att under perloden 1 januari
till 30 september 1981 förändra sina betalningsvillkor så att första
amorteringen på föregående månads köp höjs till 25% av inköpsbeloppet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 40

Inom ramen för den strama kreditpolitiken har bankerna
kunnat öka sin inhemska kreditgivning till företagssektorn relativt starkt. Den
årliga ökningstakten uppgick vid halvårsskiftet 1980 till 17% jämfört med 14%
vid halvårsskiftet 1979. För industrin är motsvarande tal 22% resp. 14%. Detta
förhållande samt företagens relativt goda likvidilelsläge och deras möjligheter
att disponera utlandskrediler lalar enligt min mening för all
kredllälstramningen hittills inte har haft nägra nämnvärda negativa effekter
på invesleringsulvecklingen.

I syfte
att stimulera till kapitalimport inom den privata sektorn har del svenska
ränteläget inte kunnat anpassas lill den någol nedåtgående internationella
ränteutvecklingen. Diskontot har inte förändrats sedan ijanuari 1980, då det
höjdes till 10%. Differensen mellan den korta och långa räntenivån vidgades i
augusti, dä den långa räntan pä stals- och bosladsob-ligalioner höjdes med en
procentenhet till 12,5%. Därigenom ökar möjligheterna att få till stånd en
långfristig finansiering av statsskulden samtidigt som utvidgningen av
bosladsobligalioner underiättas. Sedan april har räntesättningen på
industriobligationer och andra oprioriterade obligationer blivit friare och
kunnat bättre anpassas till marknadsläget. Den räntenivå som utbildats för
sädana obligationer avses inte bli påverkad av den höjning av den långa stats-
och bosladsobligalionsräntan som genomfördes i augusti.

Stalsskuldspolitiken har liksom under 1979 inriktats pä
all placera så slor del av statsskulden som möjligt hos allmänheten. Under
sommaren utgavs ell extra sparlån som drog in närmare I miljard kr. frän
marknaden. För att del ordinarie sparlänet under förvintern skall ge så stor
likvldilets-indragande effekt som möjligt kommer teckningsfiden alt förlängas
jämfört med tidigare län.

Med denna
inriktning av statsskuldspolitiken i kombination med en dämpning av bankernas
kreditgivning räknar jag nu med all likviditetslill-växten i ekonomin, uttryckt
i penningmängdens ökning, skall begränsas till ca 8% under 1980. Delta är
väsentligt mindre än de 11-13% som jag räknade med i den reviderade
finansplanen. Skillnaden sammanhänger dels med den stramare kreditpolitik som
jag nyss redogjort för, dels med det lägre budgetunderskott som jag nu räknar
med. En bidragande orsak är även det slörre valulaulflöde som nu förutses inom
den privata sektorn lill följd av del växande bytesbalansunderskotlel.
Därigenom dräneras företagens likviditet. Stora bytesbalansunderskoll utgör
självfallet ej nägon långsiktigt hållbar metod för alt hålla tillbaka
llkvldltelslillväxten i ekonomin.

Till följd av obalansen i den svenska ekonomin kommer
kredilpoliliken att ställas Inför stora krav såväl under återstoden av 1980 som
under 1981. De statliga budgetunderskotten ger upphov lill en belydande
likvidisering av ekonomin samtidigt som bytesbalansunderskotlel för med sig ett
stort valutautflöde. För att dämpa likvidiseringen av ekonomin och samtidigt
stimulera den privata sektorn kapitalimport mäste den inhemska kreditpo-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 41

litiken
vara stram och ränteläget relativt högt. Trots denna huvudinriktning av
kredilpoliliken måste den konkurrensutsatla sektorns kredilefterfrågan bl. a.
för Investeringsändamål tillgodoses. Detta är en förutsättning för alt vi skall
kunna bygga ut vår exportkapacitel och vär hemmamarknadsindustri för att
därmed på sikt komma lill rätta med våra bylesbalansprob-lem. Det är därför
också angeläget, all ränteläget inte drivs upp alltför högt. Regeringens
förslag om besparingar på statsbudgeten och om höjning av mervärdeskatten
innebär en finanspolitisk åtstramning, vilken enligl min mening är nödvändig om
en rimlig utveckling pä kreditmarknaden under 1981 skall kunna säkerställas.

Den
närmare utformningen av kreditpolitiken under 1981 kan självfallet inte anges
nu. Klart står emellerfid all fortsatta ansträngningar måste göras att öka
statens Inhemska upplåning utanför bankerna, dvs. i första hand hos
kapilalmarknadsinslltuten och hushällen. Med en sådan statsskuldspolitik och
med en stram kredilpolilik räknar jag med att penningmängdlill-växten under
1981 skall bli relativt begränsad.

2.5
Den ekonomiska utvecklingen 1981

Den
internationella bakgrund som jag tidigare skildrat visar alt de tongivande
industriländerna kommer att föra en myckel restriktiv ekonomisk polifik till
inflationstakten dämpats påtagligt. Om inte ytteriigare oljeprisstegringar på
nytt driver upp inflationen förefaller möjligheterna dock relativt goda att den
internationella prisstegringstakten avlar under loppet av nästa är. Därmed
skulle den återhämtning som förutsatts ske i Förenta staterna under 1981 också
kunna följas av en uppgång i produktionstillväxten i övriga OECD-länder under
senare delen av 1981 och under 1982. Trots alt återverkningarna från 1979 och
1980 års oljeprisstegringar pä fillväxt och sysselsättning tycks bli mindre än
effekterna av den förra oljekrisen blir produktionstillväxten myckel blygsam
under 1981 eller ca 1 % inom OECD-området. För världshandeln har jag räknat med
en tillväxt om ca 3%.

Kostnadsutvecklingen
under innevarande år medförde ingen förbättring av de svenska förelagens
konkurrenskraft och därmed inle heller några marknadsandelsvinster. Del är
emellertid viktigt att vi snarast börjar avveckla bytesbalansunderskottet. Om
konkurrenskraften förbättras kan vår export åtminstone följa världshandelns
tillväxt och grunden bör läggas för marknadsandelsvinster under den följande
konjunkturuppgången.

Den
svaga tillväxten i omväriden sätter dock gränser för hur snabbt vår export kan
öka. Med hänsyn lill att rävaruexporten med all sannolikhet kommer alt falla i
volym kan vår totala export beräknas öka med drygt 1,5% 1981. Det är därför av
så mycket större betydelse att det svenska näringslivet kan vinna marknadsandelar
ocksä på hemmamarknaden. Tidigare erfarenheter visar att för att detla skall
vara möjligt mäste bäde

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 42

kostnadsökningarna och den inhemska efterfrågetlllväxten
vara långsamma. Med en alltför snabbt expanderande hemmamarknad invaggas
företagen i en falsk känsla av att ansträngningar för att både kostnadsmässigt
och genom exempelvis marknadsföringsinsatser hävda sig inte är så nödvändiga.

Det är heller inle ovänsentligt vilka delar av den
inhemska efterfrågan som ökar. Enligt den tolkning som konjunkturinstitutet
gjort av den senaste investeringsenkäten skulle industriinvesteringarna ligga
kvar på 1980 års nivå. De investeringsstimulerande åtgärderna som jag tidigare
talat om och som kommer att sältas i kraft under 1981 gör att jag finner
anledning räkna med en viss invesleringsuppgång. Detta gäller 1 första hand
industrin men även andra delar av näringslivet. Investeringsfondfrisläppet är
begränsat till den konkurrensutsatla sektorn. Härigenom uppnås en inriktning av
resursernas användning mot sådan verksamhei som kan bidra till att förbättra
bytesbalansen. Jag räknar med all industriinvesteringarna skall öka med ca 7%
och investeringarna i det övriga näringslivet med knappt 4%.

När det gäller bostadsbyggandet tyder nu tillgänglig statistik
på all den snabba ökningen i ytstoriek och ulruslningsslandard brutits under
senare år. Detla innebär att ett givet antal lägenheter kan produceras med en
lägre insats av resurser vilket är positivt ur bostadspolitisk synpunkt. Volymmässigt
beräknas bosladsinvesteringarna sjunka något 1981 men igångsättningen av nya
lägenheter väntas ligga kvar på 1980 års nivå. Trols att igångsättningen av nya
lägenheter beräknas ligga kvar på 1980 års nivå kan detta ske vid en sjunkande
investeringsnivå i fasta priser.

Förändringar i den privata konsumtionen har visat sig ha
kraftiga och snabba återverkningar på importen. Särskilt gäller delta när
kapacilelsutnyltjandel i ekonomin är högl. Detla var en anledning till att
älstram-ningsålgärderna under andra halvåret 1980 inriktades mol den privata
konsumtionen. Bylesbalanslägel tillåter ingen ökning av den privata konsumtionen
nästa är. De inkomster som består av pensioner och bidrag av olika slag ökar
nägot 1981. även efler det alt hänsyn tagits till besparingspaketet. Delta
medför att en viss försämring av reallönerna inte torde kunna undvikas. Skulle
kraftiga lönekostnadsökningar trols detta drivas fram blir följden bara att
temporär lättnad köps lill priset av en ännu sämre reaUöneutveckling längre
fram. Kraftiga kostnadsökningar försämrar förutsättningarna för näringslivet
och sedd över nägra år blir reallöneulveck-llngen sämre än vad som hade varil
nödvändigt.

Prisgenomslagel från stora kostnadsökningar torde f.ö.
göra det svårt att ens kortsiktigt behålla de reallöneförbättringar som höga
löneökningar skulle ge pä papperet.

Konjunkturinslilutet räknar i sin höslrapport med två
alternativ för löner, priser och konsumtion. Det lägre alternativet höjer
lönekostnaderna per timme med ca 7%. Eftersom vissa delar av 1980 ärs avtal
faller ut i sin helhet först under 1981 kommer den angivna kostnadsökningen
lill stånd

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 43

även om de nya avtalen för 1981 Innebär i slorl sett
oförändrade lönenivåer. Det högre alternativet Innebär en lönekostnadsökning
på ca 10,5% per timme, vilket är klart över vad som kan påräknas i våra
konkurrentländer.

Sedan hänsyn tagits till all de besparingar som föreslås i
denna proposifion bidrar till alt hålla tillbaka de totala disponibla
inkomsterna kan man förutse att dessa i det lägre alternativet minskar med ca
1/4 procentenhet under I98I. Mot denna bakgrund har jag räknat med ungefär
oförändrad konsumtionsnivå.

Jag har tidigare redovisat den oväntat höga tillväxten av
den statliga konsumtionen under 1979 och 1980 som den av statistiska
centralbyrån framtagna statistiken tyder pä. Med hänsyn tagen lill sparplanen
beräknas statens egen konsumtion 1981 öka med 0,1 %. När det gäller den kommunala
konsumtionen har jag tidigare redovisat alt jag tills vidare arsell mig böra
lägga den av kommunförbunden angivna ökningstakten 3% till grund för
försörjningsbalansens beräkningar.

Om de stora industriländerna för en sä stram politik alt
de internationella prisstegringarna stannar vid 6% 1981 torde förutsättningar
föreligga för att i konjunkturinstitutets lägre kostnadsalternativ hälla våra
exportpriser oförändrade i internationell jämförelse.

Osäkerheten Ifråga om den internationella prisutvecklingen
är emellertid stor och man kan inte utesluta att framgångarna i kampen mot den
internationella inflationen fördröjs. Skulle de internationella
prisstegringarna bli högre än som här antagits är del ändå angelägel alt den
svenska kostnadsökningen stannar vid vad som följer av det lägre
lönekoslnadsalternalivel. Det utrymme som en snabbare internationell inflation
skapar måste utnyttjas för att förstärka vär konkurrenskraft inför kommande
är. Om de internationella priserna inte avlar i styrka så snabbt som antagits
är riskerna nämligen avsevärda att den restriktiva politiken i vår omvärld
kommer alt förlängas och kanske också tillta i styrka. Skulle detla inträffa
blir kraven pä vår konkurrenskraft och industriella kapacitet än slörre.

De ulvecklingslal för olika delar av den svenska ekonomin
som jag här angivit leder till att den inhemska efterfrågan totalt ökar med
drygt 0.5%. Importen torde vara oförändrad eller minska svagt. Den långsamma
im-porlulvecklingen sammanhänger bl.a. med alt lageruppbyggnaden av råvaror
och insatsvaror som har ett högt imporlinnehåll, blir påtagligt lägre 1981. Vid
den antagna anpassningen av våra exportpriser som är möjlig vid en låg
kostnadsökning skulle förhållandet mellan export- och importpriser sjunka med
ca 1%. Delta beror bl.a. på att priset på de råvaror vi exporterar beräknas öka
långsammare än priset på Importerade råvaror.

Kombinationen av en långsammare internationell prisökning
och en mer dämpad inhemsk kostnadsökning medför en påtaglig avsaktning av inflationstakten.
Vid del lägre kostnadsallernativet lorde ökningen av konsumentprisindex frän
slutet av 1980 till slutet av 1981 stanna vid 7%. Hänsyn

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 44

Tabell 2. Försörjningsbalans 1979-1981

Miljar-

Procentuell volymförändring

der kr.

1975 ärs

priser

1979

löpande

1980

1981

priser

Tillgång

BNP

456,0

2,7

1,5

Imporl
av varor

122.8

2,5

-0,9

Summa
tillgång

578,8

2,7

1,0

Efterfrågan

Bruttoinvestering

89,0

4,0

2,3

Näringsliv

39,6

6,6

3,8

därav: induslri

11,6

16.0

7,0

Statliga myndigheter och affärsverk 10,3

7,5

2,8

Kommuner

16,4

4,2

2,4

Bosläder

22,7

-4,0

-1,8

Lagerinvestering

1,9

1,4'

-0,3'

Privat
konsumtion

239,0

1,0

0,0

Offentlig
konsumtion

132,5

3,1

2,1

Slallig

41.9

1,5

0,1

Kommunal

90,6

4,0

3,0

Export
av varor

118,2

0,0

1,6

Tjänslenelto

-1,8

-0,1'

0,1'

Summa
efterfrågan

578,8

2,7

1,0

Förändring i procent av föregående års BNP.

har härvid tagits lill att besparingsåtgärderna på kort
sikt höjer prissteg-rlngslaklen med ca 3/4 procentenheter. Pä längre sikt har
den efterfräge-dämpning som besparingsåtgärderna innebär en bromsande effekt på
inflationslakten. Vid den högre lönekoslnadsökningen torde inflationstakten
bli åtminstone ett par procentenheter större. Prisökningen mellan årsgenomsnitten
kan beräknas bli mera än 7% eller 8,59%. Detta är i underkant av prognosen för
konsuinentprisslegringarna i genomsnitt för OECD-området. Skulle det högre
lönekoslnadsalternalivel förverkligas kommer pris-stegringstakten att ligga
klart över OECD-genomsnittet.

Totalproduktionen, BNP, beräknas i år öka med 2 3/4%. För
1981 torde BNP-tillväxlen stanna vid drygt 1,5%.

Underskottet i bytesbalansen beräknas trots den långsamma
Interna eftertYågeökningen 1981 uppgå till mer än 23 miljarder kr., vilket
Innebär en försämring pä 1 2 miljarder kr. Försämringen skulle dock ha blivit
avsevärt större utan de ätgärder som beslutats av den urtima riksdagen och som
föreslås i denna proposilion. Förklaringen lill alt underskottet ökar är dels
alt bl.a. räntebetalningarna pä utlandsskulden snabbt ökar, dels alt
importpriserna ökar snabbare än exportpriserna. Med en sådan situation för den
yttre balansen finns det inget utrymme all höja kapacitelsutnytljan-del och
minska arbetslösheten genom en generell stimulans av den inhemska efterfrågan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 45

Tabell
3. Bytesbalans 1980-1981

Milj.
kr., löpande priser

1980

1981

Export av varor Imporl av varor Handelsbalans

131500 143 600 -12100

140 300

151 100

-10800

Tjänslenelto

- 2 200

- 2 200

Transfereringsnetto

- 7 300

-10200

Bytesbalans

-21500

-23 200

Den möjlighet som finns att förbättra sysselsättningslägel
ligger, som jag tidigare utvecklat, i att den utlandskonkurrerande sektorn kan
expandera. En sådan utveckling och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan avsevärt
bromsa försvagningen av arbetsmarknadsläget. Bytesbalansläget och de
restriktioner som budgetunderskottet sätter för den finanspolitiska handlingsfriheten
medför likväl risk för en viss ökning av arbetslösheten. En omstrukturering i
den riktning som angivils kan emellertid både reducera omfattningen av den
arbetslöshet som inle kan undvikas och avsevärt förkorta den tid som
arbetsmarknaden kommer att vara svag. Redan mot slutet av 1981 och under 1982
kan del bli fråga om en återhämtning.

Skulle del högre kostnadsalternalivel bli verklighet lorde
bytesbalansläget de närmaste åren bli sämre än i del lägre alternativet. En
sådan utveckling är helt oacceptabel, bl.a. därför att den skulle medföra en
uppgång av arbetslösheten.

Konjunkturinstilutet har mot bakgrund bl.a. av den svaga
internationella konjunkturutveckling som nu kan förutses räknat med en uppgång
i arbetslösheten till ca 3,5% vilket kan beräknas motsvara en ökning med ca
70000 personer. Med hänsyn bl.a. till de invesleringsfrämjande åtgärder som
föreslås och till alt regeringen håller en hög arbelsmarknadspolitisk beredskap
bör uppgången i arbetslösheten bli avsevärt lägre.

2.6 Avslutning

Jag har i del föregående tecknat bakgrunden lill de
balansproblem som under 1970-talel kommit att prägla den svenska
samhällsekonomin. Den inhemska efterfrågan har under en följd av år ökat längt
snabbare än tillväxten av våra resurser. Den offentliga sektorn har tagit 1
anspråk en stigande andel av våra tillgångar i arbetskraft och kapital.
Induslrisysselsältningen har minskal medan den offentliga sysselsättningen
snabbt ökat. Den privata och offentliga konsumtionen har stigit och Sverige har
fått en i förhållande till imporlulvecklingen otillräcklig
produktionskapacitet. Det underskott som till följd härav uppkommil i vår
bytesbalans har ökat lill följd av de kraftigt höjda oljepriserna. Problemen
förvärrades genom den

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 46

ogynnsamma kostnadsutvecklingen 1975 och 1976. Den svenska
exportindustrins internationella konkurrenskraft försämrades och belydande
marknadsandelsförluster gjordes. De åtgärder som vidlogs i anledning härav
har, bl.a. lill följd av nya oljeprishöjningar, inte i full utsträckning lett
lill återställd konkurrensförmåga och återvunna marknadsandelar.

Utvecklingen måsle brytas, underskottet i bytesbalansen
nedbringas och jämvikten 1 ekonomin på sikl återställas. Detla kan åstadkommas
genom alt exporten ökar snabbare än importen. En grundläggande förutsättning
härför är att vi förfogar över våra inhemska tillgångar på sådant sätt, att
konsumtionen inle ökar snabbare än produktionen, all exportindustrins och de importkonkurrerande
företagens konkurrensläge i förhållande till omvärlden förbättras samt att
industriinvesteringarna och induslrisysselsältningen ökar.

En betydande del av de kommande årens produktionstillväxt
måsle tas i anspråk för ökad export, fortsatta industriinvesteringar och
förbättrad bytesbalans. Utrymmet för privat konsumtion och reallöneutveckling
kommer alt bli beroende av i vilken mån den offentliga konsumtionen och
utgiftsökningen kan begränsas. Gynnsamma förutsättningar mäste skapas för produktiva
insatser och ekonomisk tillväxt. Genom ett målmedvetet saneringsarbete måste
styrkan i samhällsekonomin återställas och en ny fast grund läggas för fortsatt
välfärd och sysselsättning. De förslag till besparingar och åtgärder för att
förbättra den svenska samhällsekonomins funktionsduglighet som regeringen nu
föreslår, skall ses i detta perspektiv. De utgör ett betydelsefullt led i en
offensiv ekonomisk-politisk strategi.

-
Genom
besparingar i statsbudgeten skall statsulgiflernas ökning hållas nere och
inkomstförstärkningar hållas inom gränserna för vad den ekonomiska tillväxten
medger.

-
Den kommunala
ulgiftsexpansionen mäste dämpas.

-
Fortsatta
insatser görs för att förbättra vårt skattesystem och stimulera till arbete,
initiativ, företagande och sparande.

-
Åtgärder sätts
in för att trygga näringslivels försörjning med riskvilligt kapital och för
att främja dess investeringar. Endast om den utlandskonkurrerande sektorn
byggs ut kan sysselsättningen långsiktigt tryggas inom de olika
samhällssektorerna.

-
Arbetsmarknadens
funktionssätt förbättras bl.a. i syfle att tillvarata arbetskraftsresurserna
och öka produktiviteten i förelagen.

-
Oljeberoendet
minskas genom fortsatt sparsamhet med energi och utveckling av alternativa
energikällor.

-
En stram
kredilpolilik upprätthålls samtidigt som industrisektorns kredilefterfrågan för
bl.a. invesleringsändamäl tillgodoses. Genom en successiv minskning av det
statliga budgelunderskoltel begränsas del statliga upplänlngsbehovet.

Om del ekonomiskt-politiska saneringsarbelel skjuts på
framtiden, blir resultatet ökad obalans 1 vär ekonomi. Ju längre de nödvändiga
åtgärderna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 47

får
anslå, desto slörre blir de problem som lill sist mäste lösas. Desto större
blir de uppoffringar för folkhushållet som då blir nödvändiga.

En
avgörande förutsättning för framgång är allmän insikt om arten och vidden av
våra ekonomiska problem och förståelse för de åtgärder som fordras för att
vända utvecklingen i positiv riktning. Företrädare för statsmakterna måste
informera medborgarna och teckna en realistisk bild av det läge vårt land
befinner sig 1. Beslul inte minst på utgiftspolitikens område måste utformas på
ett sådant sätt, alt de grupper i vårt samhälle som har det sämst inte drabbas.
Del ekonomiskt-politiska arbetet att återställa den samhällsekonomiska balansen
är också angeläget därför all utan en stark samhällsekonomi kan vi inte i
längden garantera social välfärd. En stark samhällsekonomi är också ett
grundläggande villkor för den fulla sysselsättningen som utgjort och alltjämt
ulgör ell centralt mål för det politiska arbetet i vårt land.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 48

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför:
3 Budgetpolitiken

3.1 Den offentliga sektorns tillväxt och
budgetunderskottet

De offentliga utgifterna har under de senaste årtiondena
vuxit snabbi i hela västvärlden. Tillväxten har trendmässigt varil högre än
inom övriga delar av ekonomin. I Sverige har således de offentliga utgifterna
ökat sin andel av BNP från ca en tredjedel i början av 1960-talet till närmare
två tredjedelar i dag. En viktig förklaring härtill är att en allt större andel
av efterfrågan med stigande inkomster riktats mot sädana tjänster som utbildning,
sjukvård och social service. Denna tjänsteproduktion har vuxit snabbi 1 alla
industriländer, oavsett hur den fördelats mellan privat och offentlig sektor. I
Sverige, liksom i flera andra länder, har det allmänna pä dessa områden svarat
för huvuddelen av produktionen. Delta är givelvis ingen slump utan framför allt
ett uttryck för fördelnlngspoliliska ambitioner. Åven transfereringarna som
svarar för en växande andel av de offentliga utgifterna har ett uppenbart
fördelningspolitiskt syfte. Åven om den offentliga tillväxten således 1 första
hand måste förklaras av grundläggande politiska ambitioner kan
utgiftsutvecklingen beskrivas också från andra utgångspunkter. Sedan beslut om
reformer av olika slag väl faltals finns del flera faktorer som utan nya
politiska beslul driver upp utgifterna.

En viktig faktor är den automatik som styr många
utgiflsanslag. Utgifterna utvecklas i många fall oberoende av resurstillväxten
i samhället. Styrande blir i stället andra faktorer såsom den allmänna
prisstegringstak-len, efterfrågeförändringar inom olika verksamhetsområden och
förskjutningar i befolkningens åldersstruktur. Den sistnämnda faktorn
förklarar en icke obetydlig del av utgiftsutvecklingen i Sverige eftersom
andelen ålderspensionärer i totalbefolkningen har ökat och fortsätter all öka.

Även den
snabba kostnadsstegringen inom offentlig sektor i jämförelse med den övriga
ekonomin driver på utgiftsutvecklingen. Den offentliga sektorn, som ju 1 mycket
stor utsträckning är tjänsleproducerande, har jämfört med
tillverkningsindustrin mindre möjligheter all hälla tillbaka kostnadsstegringar
genom produktivitetsförbättringar.

Under en
följd av år har kostnaderna för produktion av offentliga varor och tjänster
stigit betydligt snabbare än den s. k. BNP-deflatorn, dvs. prisindex för
totalproduktionen. Ser man t.ex. på perioden 1963-1978 ökade kostnadsnivån Inom
den offentliga verksamheten med ca 210%, medan ökningen av BNP-deflatorn
uppgick till ca 140%. Denna utveckling återspeglar säkerligen till en del en
stigande kvalitet 1 tjänsteproduktionen. Konsekvensen blir likväl alt det krävs
ett stigande skattetryck för alt finansiera den offentliga verksamheten även om
denna i volym räknat inte växer 1 snabbare takt än totalproduktionen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 49

En
jämförelse av den offentliga sektorn i olika länder försvåras av en rad
gränsdragnings- och definitionsproblem. Som jag nyss påpekat kan samma typ av
tjänster i vissa länder ligga inom den offentliga sektorn medan den i andra
räknas till den privata sektorn. Detta förklarar till viss del de belydande
skillnader som föreligger mellan länderna såväl när del gäller tillväxttakten
i de offentliga utgifterna som deras absoluta nivå. Trols dessa metodproblem
kan en översiktlig jämförelse vara av iniresse.

Ett
mätt på expansionsbenägenheten inom den offentliga sektorn erhålls om
utgiftsökningen ställs i relation till den totala tillväxten i ekonomin. Jämför
man OECD-länderna i detla avseende under de senaste 20 åren, finner man alt
Sverige tillsammans med Danmark hamnar i en särställning. Tillväxten av de
offentliga utgifterna har här varit avsevärt snabbare än ökningen av de totala
resurserna. Med tanke på transfereringarnas stora andel av de offentliga
utgifterna i Sverige och den snabba ökningen av dessa under senare år hade man
kunnat vänta att dessa skulle utgöra den främsta förklaringen till vår särställning.
Sä är emellertid inle fallet. Åven om man enbart ser till den offentliga
konsumtionen har vi den högsta relativa utgiftsökningen.

Den
höga relativa tillväxttakten i våra offentliga utgifter har lett till all dessa
som andel av totalproduktionen ligger högre än i andra industriländer. Som en
följd härav är ocksä det svenska skattetrycket bland de högsta i världen. Vid
sidan av Sverige har även de andra skandinaviska länderna, liksom flera av de
övriga mindre industriländerna, ett högt skattetryck och stora offentliga
utgifter 1 förhållande till totalproduktionen. De stora industriländerna
däremot, och i synnerhet de utomeuropeiska, har en betydligt lägre offentlig
utgiftsnivå. Dessutom kan man notera tendenser till en divergerande utveckling
1 detta avseende mellan de stora och de små industriländerna.

Ser
man lill utvecklingen av olika utgiftskategorier i skilda länder, framkommer
vissa allmänna drag. Sålunda ökar transfereringarna genomgående mycket
kraftigt. I några länder - Nederländerna, Sverige, Norge och Frankrike - ulgör
de nu 25 ä 30% av BNP. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen är mer
dämpad. Sedan 1960 har den uttryckt som andel av BNP endast stigit med någon
procentenhet i genomsnitt för OECD-området och uppgår nu lill drygt 17%.
Skillnaden är dock betydande mellan länderna. En hög tillväxt i de mindre
industriländerna kontrasterar mot en fallande BNP-andel för den offentliga
konsumtionen i Förenta staterna.

De allmänna
Internationella utvecklingstendenserna för de offentliga utgifterna är sålunda
desamma som i Sverige. Ocksä i värt land ökar transfereringarna avsevärt
snabbare än den offentliga konsumtionen. De har i stort sett fördubblat sin
andel av BNP under de senasle tio åren. Den övervägande delen av
transfereringarna går till hushällen. Dessa transfereringars stora
inkomslpolitiska betydelse framgår av att omkring en fjärdedel av hushållens
inkomster före skall utgörs av inkomslöverföringar 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
20

opaginerad Kontrollera mot PDF

från den offentliga sektorn. Redan följsamheten till
prisutvecklingen leder lill en snabb expansion i nominella termer. Men även den
reala tillväxten har uppgått till nära 10% årligen under 1970-talet. Det bör
framhållas att omläggningen 1974 från obeskattade till beskattade bidrag inom
sjukförsäkringssystemet och arbetsmarknadspolitiken innebar kraftiga
engångs-höjningar för att bidragsneltot efter skatt ej skulle minska för
mottagarna. Åven transfereringar till andra grupper än hushällen har ökat
starkt. De omfatiande industripolitiska stödåtgärder i samband med
kostnadskrisen under senare delen av 1970-lalet har Inneburit att
transfereringarna lill förelagssektorn vuxit kraftigt. En annan
transfereringspost som ökat snabbi är det internationella utvecklingsbisländel.

Den offentliga konsumtionen har sedan början av 1960-talel
stigit snabbare i Sverige än 1 flertalet övriga industriländer. Delta
förklaras nästan helt av expansionen inom den kommunala sektorn. Slatens
utgifter för konsumtionsändamål har ökat endast långsamt uttryckt som andel av
BNP. Förskjutningen mellan staten och kommunsektorn framstår klart om man
betraktar utvecklingen sedan 1963. Då svarade staten inkl. socialförsäkringssektorn
för 48% av de offentliga konsumtionsutgifterna och kommunsektorn för återstoden.
Sedan dess har den statliga andelen successivt sjunkit och uppgår i nuläget
endast lill ca 30%. Vissa förändringar av huvudmannaskap har ägt rum under
denna period. Detla faktum påverkar emellertid ej annat än 1 marginell
utsträckning den förskjutning som sketl.

Den kraftiga tillväxten av den kommunala sektorn fär
omfattande konsekvenser när det gäller förutsättningarna för den ekonomiska
politiken.

Den offentliga konsumtionen uppdelad efter utgiftsändamål
åren 1963 och 1977'

Ändamål

Procentuell andel

av

Real lillväxl i

Genomsnilllig

total off.

konsuml

lion

procent

årlig volymlill-

(löpande

priser)

1963-1977

växl i procent 1963-1977

1963

1977

Förvaltning

7.5

8,6

104

5,2

Rälls-
och polisväsende

5,2

5,3

58

3,3

Allmän
forskning

0,2

0,4

237

9,1

Försvar

23,6

11,3

-6

-0,4

Ulbildning

23,3

21,2

81

4,3

Hälso-
och sjukvård

17.8

24,6

114

5,6

Socialvård
inkl. social-

försäkr.

8,0

15,8

204

8,3

Bostadspolitik
och sam-

hällsplanering

2,6

1,7

15

1.0

Kultur,
rekreation

4,5

5,9

97

5.0

Näringslivels
främjande

7,3

5,2

38

2.3

Offentlig
konsumtion-

totalt

100,0

100,0

77

4.2

Källa: Nationalräkenskaperna

Märk: Volymutvecklingen har erhållits via deflatering med
prisindex för offentlig konsumtion, Deflalering med BNP-deflatorn ger högre
reala lillväxllal,

' Valet av jämförelseår har betingals av lillgängen på
statistik. Revideringar kan komma att ske lill följd av de ändringar som SCB nu
företar i nationalräkenskaperna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 51

Kommunernas höga grad av självstyrelse medför alt en stor
del av den totala offentliga utglflsutveckllngen äger rum utanför
statsmakternas omedelbara kontroll. Tillväxten i de kommunala utgifterna kan
emellertid långt ifrån betraktas som autonom. En viktig förklaringsfaklor är de
uppgifler som staten ålagt kommunerna. Den snabbaste eflerfrågeutvecklingen
inom den offentliga konsumtionen har skett inom de områden där kommunerna har
huvudansvaret. Exempel på detta är sjukvärden och socialvärden. Flera av de
ulgiftskalegorier som uppvisar en långsam utveckling, som t. ex.
försvarskostnaderna, finns huvudsakligen inom den statliga sektorn.

Den
expansion av de offentliga utgifterna som jag här beskrivit har under senare
tid inneburit ökande problem. Under 1960-talel med dess snabba ekonomiska
tillväxt kunde de offentliga utgifterna ökas kraftigt ulan att tillväxtutrymmet
för den privata sektorn kom att upplevas som alltför begränsat. I dagens läge
är förutsättningarna för de offentliga utgifternas utveckling avsevärt
förändrade. Vid en expansionstakt på 6-7% i fasta priser, dvs. den som
registrerats under de senaste 15 åren, krävs en tillväxt i hela ekonomin pä
mellan 4 och 5% bara för att möta de offentliga utgifternas utveckling. Detla
är en väsentligt högre tillväxttakt än vad vi har anledning att räkna med för
de närmaste åren.

Del faktum
att de offentliga utgifterna kommit att motsvara en allt större del av BNP
avspeglas också i ett ökal skattetryck. Under de senaste åren har vi kunnat
registrera flera negativa verkningar av del höga och stigande skattetrycket.
Till dessa hör bl.a. den negativa inverkan pä individernas incitament till
arbete och företagsamhet och svärighelerna för arbetsmarknadens parter alt
sluta löneavtal pä rimliga nominella nivåer som både ger reala
löneförbättringar efter skatt och som är förenliga med samhällsekonomisk
balans. Den växande skattelröllhel som man på olika häll kan se tecken på,
innebär en ökande svårighet att finansiera en fortgående snabb
utgiftsutveckling inom den offentliga sektorn.

Trots
stigande skalletryck har den offentliga sektorns inkomster inte ökat i takt med
utgifterna. Främst gäller detta de statliga inkomsterna. Regeringens bedömning
har varil att de ytterligare skattehöjningar som skulle ha krävts för att fullt
ul finansiera de stigande statsuigiflerna under senare delen av 1970-lalet ej
hade kunnat genomföras utan allvarliga effekter pä sysselsättning och
produktion. Resultatet av de skilda utvecklingstendenserna för statens
inkomster och utgifter har blivit ett snabbi växande budgetunderskott.

Åven detta
är en erfarenhet som Sverige delar med del övervägande flertalet av OECD:s
medlemsländer. Den allmänna försvagningen av den offentliga sektorns
finansiella ställning i industriländerna sammanhänger i hög grad med den djupa
internationella lågkonjunkturen 1974-1975 efter oljekrisen och den svaga
återhämtningen sedan dess. De offentliga budgetunderskotten nådde i allmänhet
sin största omfattning 1975. Den utbredda lågkonjunkturen innebar ett avsevärt
bortfall av skatteintäkter, samtidigt

s. 1975 Kontrollera mot PDF

Statsutgifternas och statsinkomsternas reala utveckling
budgetåren 1964/651979/80

(Miljarderkr., 1975 års priser)

i:o

I Kl

100

w-

I--------- 1-------- 1-------- 1-------- 1------- 1-------- 1-------- 1-------- 1-------- 1------- 1-------- 1-------- 1------- 1-------- 1-----

|y(.4(- IS)(.(. ()7 I9(.S A4 170 71 l:- 1474
7> I47(> 77 I97S74

som
utgifterna för framför allt arbetsmarknadspolitiken steg kraftigt. I mänga
länder nåddes nivåer pä budgetunderskotten i relation lill BNP som aldrig
tidigare förekommit. Utvecklingen var nägot skiljaktig mellan de större och de
mindre industriländerna. De senare sökte i större utsträckning hålla uppe
akliviletsnlvän med hjälp av en eflerfrägestödjande ekonomisk politik. Detta
motverkade pä kort sikt en försvagning av budgetbalansen.

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 53

Den återhämtning av den internationella konjunkturen som
ägde rum 1976 ledde till att budgetunderskotten minskade allmänt sett. Det
faktum att återhämtningen sedan kom av sig, sä all aktivitetsnivån i fierlalet
länder kom att ligga kvar under fulll kapacitetsutnyttjande, medförde emellertid
alt minskningen av budgetunderskotten bromsades upp. Del har beräknats att
skatteintäkterna i OECD-området 1978 skulle ha varil ca 10% högre om fulll
kapacitetsutnyttjande varit rådande. Den kvardröjande höga internationella
prisslegringstakteh alltsedan oljekrisen 1973 har dessutom inneburit all den
ekonomiska politiken efter hand alltmer inriktats på inflationsbekämpning. I
delta sammanhang har i flera länder ökad uppmärksamhet riktats mol åtgärder för
att minska de offentliga budgetunderskotten.

Saldo för staten och socialförsäkringssektorn i vissa
länder 1979'

% av BNP

Förenta stalerna - 1.0

Japan - 8.8

Västtyskland - 1,9

Frankrike - 1,4

Storbritannien - 5.5

Italien -13.2=

Canada - 3,7

Belgien - 6,7

Nederländerna - 4,4

Sverige - 6.7

'Socialförsäkringssektorn är inräknad utom för Frankrike,
Belgien och Nederländerna

Sedan 1977 belastar även den kommunala sektorns
underskott den ställiga budgeten

Källa: IMF, World Economic Oullook, maj 1980

Också den svenska budgetulvecklingen har påverkats starkt
av den svaga konjunkturutvecklingen under 1970-talet. Emellertid kan man konstatera
en klar fasförskjulning i förhållande lill flertalet övriga länder. Detta var i
stor utsträckning en följd av den s. k. överbryggningspolitiken som fördes i
Sverige i mitten av 1970-talel. De finanspolitiska åtgärder som då vidtogs för
alt hälla uppe efterfrågan innebar visserligen budgetmässiga kostnader, men den
högre aktivitetsnivån medförde i sig alt slatens inkomster under en lid ökade
kraftigt.

Del högre eflerfrågetrycket i den svenska ekonomin förde
också med sig kraftiga löneökningar åren 19741976. Detta ledde lill en
avsevärd men tillfällig förstärkning av den statliga budgelslällningen.
Systemet för utbetalning av kommunalskattemedel accentuerade denna
förstärkning. Lönehöjningarna slog omedelbart Igenom på löntagarnas preliminärskatteinbetalningar.
Den stora ökningen av det kommunala skatteunderlaget påverkade emellertid
statens utbetalningar lill kommunsektorn först med tvä ärs eftersläpning.
Härigenom kom förstärkningen av statsbudgetens inkomstsida all falla främst på
budgetåren 1975/76 och 1976/77. Effekterna av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

ökade utbetalningarna av kommunalskaltemedel fick däremot
sin tyngdpunkt först fr.o.m. budgetåret 1977/78.

De kraftiga lönekoslnadsökningarna vid mitten av
1970-talet ledde fram till den kostnadskris som blev uppenbar i den svenska
ekonomin under 1976. Försvagningen av vår internationella konkurrenskraft ledde
till en drastisk försämring av exlernbalansen. De åtgärder som vidlogs under
1977 syftade lill att återställa rimliga kostnadsrelationer. Samtidigt innebar
de en betydande åtstramning av den inhemska efterfrågan. Den långsammare
inkomstutvecklingen ledde till en försvagning av statens skatteintäkter. För
att undvika allvarliga konsekvenser pä sysselsättningen blev det samtidigt nödvändigt
att vidta omfattande åtgärder främst på det arbetsmarknads- och
industripoliliska området. Detta bidrog ytterligare till en försämring av
budgetsaldot.

Det statliga budgetsaldots utveckling i Sverige budgetåren
1974/751979/80

(Milj,
kr,, löpande priser)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1974/75
Utfall

1975/76
Ulfall

1976/77
Ulfall

1977/78
Utfall

1978/79
Ulfall

1979/80
Ber, ulfall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomster Utgifter

Saldo

72490 83 187

-10698

93934 97 658

-3724

104 360 114845

-10484

112 113 137 292

-25179

119664

1,58342

-38678

132 537 182 545

-50008

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förutom den allmänna svaga konjunkturutvecklingen vill jag
nämna ytterligare några faktorer som medverkat till försämringen av de statliga
finanserna. Som jag tidigare berört har del bedömts olämpligt all öka det
totala skattetrycket mer än som sketl. Staten har genom sänkningar av den
statliga inkomstskallen sökt kompensera inkomsttagarna för den successiva
höjning av kommunalskatten som ägt rum. Vidare har den kommunala expansionen i
hög grad finansierats genom ökade statsbidrag. Dessutom har den allmänna
arbetsgivaravgiften slopats för all kompensera ökningen av
socialförsäkringsavgifterna. Svårigheterna att finansiera de offentliga
utgifterna har därmed helt kommit att avspeglas i det statliga budgetunderskottet.

Sammanfattningsvis är min syn pä budgetulvecklingen under
1970-lalet denna. En successiv försvagning har skett under hela perloden till
följd av att utgifterna ökat i snabbare takt än inkomsterna. Del har lett till
ett trendmässigt ökande budgetunderskott. Under slutet av 1970-lalet har
budgeten ytteriigare försvagats som en följd av kostnadskrisen 1975-1976. Vissa
uppskattningar lyder på att budgetunderskottet i dag till ca 3/4 kan sägas
motsvara en fortsättning av den förstnämnda trendmässiga utvecklingen och till
ca 1/4 orsakats av bl. a. de arbetsmarknads- och Induslripoliliska åtgärder,
som vidtagits efter kostnadskrisen.

Budgetutvecklingen under 1970-talet har lett till en
besväriig situation vid ingången av 1980-lalet. Man kan därför ställa frågan
vilka alternativa

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 55

budgelpolitiska
vägar som hade varil möjliga. Ell alternativ som framförts frän olika häll har
gått ut på all man genom fortsatta kraftiga skattehöjningar skulle ha hållit
nere underskottet. Konkret har förslag väckts om höjda arbetsgivaravgifter,
införande av en s. k. allmän produktionsfaklorskalt och höjda inkomstskatter,
främst genom slopande av inflationsskyddet i inkomstskalleskalan. Jag har redan
redovisat de betänkligheter man på mycket goda grunder bör hysa mot en sädan
politik. Ytterligare skaltehöjningar under slutet av 1970-lalet skulle ha fått
en negativ inverkan pä kostnadsutvecklingen och konkurrenskraften inom
näringslivet. I den män höjda arbetsgivaravgifter, vilket framställ som
huvudalternativet, inle fullt ul och snabbi kan övervältras på lönlagarna,
försämras konkurrensförmågan direkt. Samtidigt är det uppenbart att en sådan
övervältring är vansklig att åstadkomma när förhandlingsutrymmet för
arbetsmarknadens parter redan förut varit starkt begränsat. Ett slopande av skatteskalans
inflations-skydd, med åtföljande höjda marginalskatter, skulle likaledes
försvära möjligheterna att få till stånd löneavtal som är förenliga med
samhällsekonomisk balans.

Min bedömning är således
att ytterligare skattehöjningar inte skulle ha varit någol fruktbart sätt alt
minska budgetunderskottet. Däremot framstår det nu som klart att
utgiftsutvecklingen har varil för snabb under 1970-talet. Som framgått av den
föregående redogörelsen har ocksä Sverige härvidlag avvikit från den internationella
utvecklingen. Jag har tidigare berört orsakerna lill detta, bl.a. automatiken i
utgiftsökningen och de omfattande åtgärder som vidtagits för att parera
effekterna av kostnadskrisen. Till detta kommer att den tillfälliga
förstärkningen av statsbudgeten under 1975/76 bidrog till att dölja den
trendmässiga utvecklingen mot ett ökal strukturellt budgetunderskott. Detta
minskade incitamentet alt dra ned pä utgiftsutvecklingen. I synnerhet finns det
skäl betona alt mer kraftfulla åtgärder för att minska den kommunala
expansionslaklen borde ha satts in tidigare. Försöken att genom
överenskommelser med kommunförbunden uppnå den önskade uppbromsningen har
visat sig otillräckliga. En uppstramning av statsmakternas politik vad gäller
den kommunalekonomiska utvecklingen har kommit till stånd först under senare
tid. Jag återkommer strax lill dessa frågor.

Sammanfattningsvis vill
jag alltså framhälla alt den grundläggande obalansen i 1970-lalets
budgelutveckling beror på alt de offentliga utgifterna långsiktigt och
trendmässigl stigit alltför snabbt 1 förhållande till tillväxten av de totala
resurserna i samhället. En sådan utveckling måste vändas successivt och med
beaktande av de sociala konsekvenserna och effekterna på den
samhällsekonomiska stabiliteten.

3.2
Budgetunderskottets problem

Den
nuvarande ökningstakten av de offentliga utgifterna och budgetunderskottet är
ett hot mot den ekonomiska balansen. De negativa effekterna

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 56

för medborgarna av snabbt ökade offentliga utgifter och
ökal budgetunderskott är mer indirekta än t.ex. nedskärningar av offentlig
service och transfereringar eller av skattehöjningar. Del finns därför skäl alt
någol beröra dessa.

Med den ekonomiska fillväxttakt vi nu kan räkna med skulle
en fortsatt expansion av den offentliga konsumtionen oundvikligen komma att gå
ut över utrymmet för den privata konsumtionen och för näringslivets investeringar.
Om vi skall kunna trygga sysselsättningen, nå en god tillväxt och på sikt få
balans i våra ulrikesbelalningar mäste emellertid investeringarna öka kraftigt.
En alltför stark begränsning av utrymmet för den privata konsumtionen Innebär
också betydande svårigheter. Vid de betingelser för den svenska ekonomin som
förutses gälla under första hälften av 1980-lalet blir utrymmet för ökningar av
den privata konsumtionen under alla förhållanden mycket begränsat. Det utrymme
som kan finnas är dessutom redan iniecknat av pensionärerna. Skulle tillväxten
i den privata konsumtionen ytterligare dras ned, riskerar delta alt gå ul över
konsumtionsulvecklingen för de yrkesverksamma grupperna. En sådan utveckling
under en följd av år kan knappast äga rum ulan allvarliga friktioner i
samhällel.

De höga krav som ställs på utvecklingen av näringslivets
investeringar, i kombination med strävan alt bevara en rimlig nivä för den
privata konsumtionen innebär avsevärda restriktioner för möjligheterna alt öka
den offentliga resursförbrukningen. En mycket kraftig uppbromsning av den
offentliga sektorns expansion är alltså nödvändig. Det är uppenbart att den
inte kan ske utan all också angelägna utgiftsområden drabbas. Det är emellertid
helt nödvändigt att nu anpassa utbyggnaden till resurstillväxten. Under hösten
kommer en ny långtidsutredning att redovisas. Jag får anledning att i
anslutning till denna senare återkomma till de långsiktiga perspektiven och de
förutsättningar dessa innebär för olika sektorer.

Svårigheterna all inom ramen för samhällsekonomisk balans
skapa utrymme för en expansion av de offentliga utgifterna illustreras av del
snabbi växande budgetunderskottet. Som jag tidigare påpekat har det under
1970-taIet blivit allt svårare alt finansiera den snabba offentliga
utgiflstillväxlen. Del har under i vart fall hela 1970-talet avspeglats i ett
ökande budgetunderskott. De negativa effekterna härav framträder nu allt
klarare.

Jag vill först beröra sambandet mellan budgetunderskottet
och bytesbalansunderskottet.

Bytesbalansunderskotlel är ett uttryck för alt vi i
Sverige förbrukar mer än vi producerar, eller, annorlunda uttryckt, alt del totala
inhemska sparandel är för lågt. Del totala underskottet i det finansiella
sparandel för hushållen, bostadssektorn, näringslivet och den offentliga
sektorn motsvaras definitionsmässigl av underskottet i bytesbalansen. Del
skall här påpekas att underskottet i den offentliga sektorns sparande är
mindre än statsbudgetens underskott. En del av slatens verksamhei beslår av
utlåning för olika ändamål. Dessutom uppvisar socialförsäkringssektorn ett
stort över-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 . 57

skott. Vidare har kommunsektorn under senare år haft ell
positivt finansiellt sparande. Totalt hade den offentliga sektorn år 1979 ett
sparandeun-derskotl på ca 17 miljarder kr. Detla innebaren drastisk försämring
från ett underskott på ca 5 miljarder kr. år 1978 och överskott under åren
dessförinnan. Försämringen i bytesbalansen har sketl parallellt med
försämringen i statens finanser. Den överkonsumtion som avspeglas i
bytesbalansunderskotlel måsle alltså till stor del förklaras av den snabba
konsumtlonsul-veckling som hänger samman med den offentliga
utgiftsutvecklingen. Del gäller säväl den offentliga konsumtionsökningen som
den privata konsumtion som möjliggjorts genom ökade transfereringar. Totalt
sett måsle del inhemska sparandet ökas om bytesbalansens underskott skall kunna
avvecklas. Att hejda försämringen av statens finanser är ell nödvändigt steg i
denna riktning.

Del strukturella underskottet i bytesbalansen kan givelvis
inte elimineras alltför snabbi, eftersom det skulle få oacceptabla negativa
effekter på produktion och sysselsättning. Det är dock viktigt alt
bytesbalansunderskotlel och den utlandsupplåning som den tvingar oss till kan
begränsas. Utlandsupplåningen kan betraktas som samhällsekonomiskt lönsam endast
om den direkt eller indirekt möjliggör en verksamhet med högre avkastning än
räntorna pä utlandsskulden. Oavsett om staten, kommunerna eller näringslivet
står som låntagare innebär den utländska skuldsättningen i annat fall en
realekonomisk börda - en inteckning i vårt framlida välstånd. På sikt innebär
utlandsupplåningen dessutom alt handlingsfriheten för den ekonomiska politiken
begränsas.

Del finns
anledning att understryka att en fortgående negaliv utveckling av
budgetunderskottet också av andra skäl medför att den ekonomisk-politiska
handlingsfriheten minskar. För alt säkerställa all de centrala målen för den
ekonomiska politiken uppnås är det nödvändigt att en aktiv finanspolitik kan
föras. Slatens utgifter och skatteinkomster måsle kunna varieras för alt
.utverka konjunktursvängningar. Ett växande strukturellt budgetunderskott
minskar möjligheterna att bedriva en sädan flexibel finanspolitik.

För att finansiera budgetunderskottet måsle staten ta i
anspråk en växande del av den organiserade penning- och kapitalmarknaden. Det
sker i dag genom en kombination av regleringar, t.ex. likviditetskvoter och
placeringsplikt, och höga räntor på statspapper. Vid en hög kreditefterfrågan
i samhället blir effekten att andra låntagare trängs ul från marknaden.
Samtidigt stimuleras tillväxten av den gråa kredilmarknaden lill vilken dessa
låntagare alltså hänvisas. Om man inte lyckas neutralisera den
likviditelspåspädande effekt, som budgetunderskottet i sig ger upphov lill, sä
blir det svårt alt förhindra ell betydande valulaulflöde eller alt penningmängden
ökar i en takt som omöjliggör varje försök alt hälla tillbaka
inflationsutvecklingen.

Jag vill vidare peka på att problemen med
budgetunderskottet förstärks

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 .58

av räntebetalningarna på statsskulden. Så länge budgeten
visar underskott, även om underskottet i sig minskar, ökar statsskulden och
därmed räntebetalningarna. Den accelererande utvecklingen av
slatsskuldräntorna försvårar därmed möjligheterna att begränsa underskottet
och skärper ytterligare kraven på åtstramning pä budgetens utgiftssida.

Det jag nu anfört belyser de skadeverkningar på ekonomin
som uppslår i samband med ett struklurelll budgelunderskoll. Det lorde slå
klart att dessa problem inom en nära framlid kommer alt bli alltmer påtagliga
om inle kraftfulla åtgärder vidtas för all bryta den negativa utvecklingen av
statens finanser.

3.3 Allmänna utgångspunkter för budgetpolitiken

Utvecklingen av den offentliga sektorn har varil av
avgörande betydelse för framväxten av vårt moderna välfärdssamhälle. Ingen
torde i dag förneka den stora betydelse som en väl utbyggd sjuk- och
åldringsvård, en skola öppen för alla oavsett inkomstnivå, ökad tillgång lill
barnomsorg m. m. har haft för välståndsutvecklingen. Det är angeläget att
markera en sådan i grunden positiv syn pä den offentliga sektorns roll för
medborgarnas välfärd när vi nu slår inför en nödvändig uppbromsning av
tillväxttakten i denna del av vår ekonomi. I den situation vi nu befinner oss i
är det viktigt alt vi beslutsamt slår vakt om det som är väsentligt för människorna
samtidigt som vi är beredda alt ompröva sädant som kan anses ha lägre
prioritet.

I de riktlinjer för budgetpolitiken som redovisades för
riksdagen i kompletleringsproposilionen våren 1980 fastslogs att del statliga
budgetunderskottet kraftigt måste nedbringas som ett led i en politik som
syftar lill lägre inflation och minskal bytesbalansunderskoll. Målsättningen
bör vara alt budgetunderskottet som andel av bruttonationalprodukten under perioden
fram t.o.m. budgetåret 1984/85 minskas med minst en procentenhet per år. För
budgetåret 1981/82 anges målet vara att inle ytterligare öka underskottet i
nominella termer. Vid en jämförelse mellan den då redovisade budgetprognosen
för budgetåret 1980/81 och kalkylen för budgetåret 1981/82 i långtidsbudgeten förutsatte
detta en budgetförstärkning med ca 7 miljarder kr.

I kompletleringsproposilionen framhöll min företrädare att
skattetrycket nu nätt en sädan nivä att del inte kan höjas väsentligt mer.
Budgetförstärkningen borde därför i huvudsak åstadkommas genom nedskärningar
på budgetens utgiftssida. Följande utgångspunkter angavs mot denna bakgrund
för den fortsatta budgetpolitiken:

För att den offentliga konsumtionsökningen skall kunna
dämpas påtagligt krävs en kraftig uppbromsning av expansionen inom den kommunala
sektorn.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 59

-
För alt den
statliga utgiftstillväxten skall kunna begränsas i någon slörre omfattning
måste transfereringarna lill hushåll och kommuner bli berörda.

-
Utrymmet för
skallehöjningar är begränsat. I vilken utsträckning skaltehöjningar likväl
blir ofrånkomliga beror bl.a. på i vilken omfattning ulglflsbegränsningar kan
genomföras.

-
Begränsningar i
de statliga transfereringarnas automatiska tillväxt måsle övervägas med hänsyn
lill fördelningspoUtiska effekter. Kraven på en socialt inriktad
fördelningspolitik framstår som särskilt viktiga då den ekonomiska situationen
kräver en allmän återhållsamhet.

I sill av
riksdagen godkända betänkande över kompletleringsproposilionen (FiU
1979/80:40) framhåller finansutskottet att det är en utomordentligt svär
uppgift vi slår inför när det gäller att förverkliga del angivna
budgelpolitiska målel. Del kommer att innebära omprövningar i en utsträckning
som vi inle tidigare har upplevt. Ulskoltel är emellertid av den meningen all den
av regeringen anvisade vägen mäste beträdas och alt del måsle ske ulan vidare
dröjsmål. Tyngdpunkten i åtgärderna mäste även enligl utskottets uppfattning
ligga på besparingar. De begränsningar, nedskärningar och omprövningar som
därvid föreslär är av en sädan storleksordning att knappast nägra
utgiftsområden kan undantas. Besparingsåtgärderna kommer alt påverka den
statliga verksamheten och de statliga in-komslöverföringarna på ett
genomgripande sätt. Förändringar i den här storleksordningen tar tid alt
genomföra.

Utskottet delar också regeringens uppfattning all del
totala skattetrycket nätt en sädan nivå att ytterligare höjningar bör
undvikas. Skall budgetunderskottet reduceras sä kraftigt som det här är fråga
om blir del enligt utskottels mening dock nödvändigt all även anlita budgetens
inkomstsida. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet de mål i fråga om
budgetpolitiken under kommande är som anges i propositionen.

Jag har i det föregående redovisat de allvarliga
konsekvenserna för vår ekonomi om inle medvetna och kraftfulla åtgärder i syfle
att begränsa budgetunderskottet sätts in. De bedömningar regeringen redovisade
i kompletteringspropositionen och som riksdagen anslutit sig lill har alltfort
full bärkraft.

Jag övergår nu lill alt redovisa de utgångspunkter i
övrigt som regeringen har för del besparingsprogram som nu föreläggs riksdagen.
Dessa utgångspunkter har giltighet även för de bugdetpolitiska riktlinjer på
längre sikl som jag senare återkommer till.

En första utgångspunkt är att besparingsbehoven är av
sådan omfattning alt inget område ensamt kan svara för den nödvändiga
åtstramningen. Besparingsanslrängningarna måsle i stället ges stor bredd och
läcka alla ulgiflsslag och departement. Ell stort antal mindre besparingar kan
tillsammans ge betydande belopp. Samtidigt måsle särskild uppmärksamhet ägnas
ål de lungt vägande utgiftsområdena, dvs. i praktiken ål transferering-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 60

arna till hushåll, kommuner, företag och organisationer.
En sådan uppläggning karakteriserar också det besparingsprogram som nu
redovisas.

En andra utgångspunkt är all besparingsåtgärderna med
nödvändighet mäste drabba hela folkhushållel och således påverka
levnadsvillkoren för stora grupper i samhället. Om fiUräckliga budgeteffekter
skall kunna nås är del alltsä nödvändigt att göra vissa begränsningar av
kostnadskrävande generella subventioner, såsom livsmedelssubventioner och
räntebidrag. Samtidigt står del klart, all besparingsåtgärderna inte får drabba
de grupper som är mest utsatta i samhället. De Insatser som görs över budgeten
i fördelningspolitiskt syfte måste i än högre grad koncentreras till de mest
behövande. Ell exempel pä en sädan insats i besparingsprogrammet är del
högkoslnadsskydd vid inköp av läkemedel som föreslås. Som jag nyss angett är
behovet av besparingar av sådan storiek, all det inte kan undvikas aft de
drabbar sådant som tidigare framstått som viktigt och ibland på ett kännbart
sätt. Det är å andra sidan ett rimligt krav all begränsningar i statsutgifterna
i sä stor utsträckning som möjligt sätts in på ell sådant sätt att medborgarna
får möjlighet att anpassa sig till nya förutsättningar. Arbetet måste därtor
bedrivas stegvis i ett långsiktigt perspektiv.

Det är vidare väsentligt att de oundvikliga besparingarna
vägs ihop i ett sammanhållet program med en medveten profil. Endast härigenom
möjliggörs en samlad avvägning mellan ä ena sidan vad som krävs frän allmänekonomiska
och budgetpolitiska utgångspunkter och å andra sidan vad som är skäligt med
hänsyn till syftet med de aktuella ulgiftsprogrammen.

En tredje
utgångspunkt är all åtgärder måste vidtas för att begränsa den eljest
automatiska tillväxten av olika utgifter. Jag avser här åtgärder som
visseriigen till en början ger relativt begränsade besparingar men som genom
att de påverkar utgiftstrenden pä längre sikt kan ge stora effekter. Ett
exempel på denna typ av ingrepp är den ändring av reglerna för statsbidrag till
kommunal färdtjänst som chefen för socialdepartemenlel kommer alt föreslå i
särskild ordning. Den syftar lill att begränsa tillväxten i bidragen främst
till kommuner som redan har en väl utvecklad färdtjänst-service. Det nu
aktuella besparingsprogrammet innehåller också åtgärder som syftar fill all på
sikt begränsa utgifternas tillväxt. Jag tänker då främst pä förslagen till
ändringar av gällande regler för indexuppräkning av tunga komponenter i
budgeten, främst folkpensionerna. De ändrade indexreglerna blir ocksä
tillämpliga på ATP-pensioner, delpensioner, bidragsförskott, studiemedel m, m.

En annan
åtgärd som kan ha utgiftsdämpande effekter är en höjning av avgifter av olika
slag. Avgifter spelar på mänga enskilda områden en slor roll när del gäller att
finanslera slallig verksamhei. Avgifter har ocksä en viktig styreffekt genom
att de bidrar lill en bättre hushållning och till ett ökal koslnadsmedvetande.
I besparingsprogrammet föresläs ett flertal höjningar av befintliga avgifter
och en till nya områden utvidgad avgiftsbeläggning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 61

En fjärde utgångspunkt är alt målmedvetna insatser mäste
göras för alt genom förenklingar i olika regelsystem och i myndigheternas
handläggning av olika typer av ärenden åstadkomma både besparingar i
myndigheternas förvaltningskostnader och enklare former för de enskilda
medborgarnas kontakter med myndigheterna. Ett betydande antal åtgärder med
denna syftning har redan vidtagits. Jag vill här erinra om förslagen i den s.
k. anti-byråkratlpropositionen (prop. 1978/79: 111). Arbetet inom delegationen
för företagens uppgiftslämnande bör också nämnas i delta sammanhang. Delegationen
kommer enligl vad jag erfarit att inom kort avlämna sitt slutbetänkande. Inom
kommundeparlemenlet har nyligen tillsalls en arbetsgrupp med uppgift bl.a. all
begränsa sådan statlig normgivning och annan tillsynsverksamhet som medför
ökade koslnader för kommuner och landstingskommuner. I gruppen ingår
företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbunden. Pä grundval av
slalskonlrollkommilléns förslag kommer inom kort chefen för kommundeparlemenlet
att föreslå regeringen ätgärder som Innebär sädana förenklingar i kontakterna
mellan statliga och kommunala organ saml mellan allmänheten och myndigheterna
som medför besparingar i bäde den kommunala och statliga verksamheten.

Förenklingar
av myndigheternas arbete, decentralisering och åtgärder mol krångel och onödig
byråkrati ägnas sålunda stor uppmärksamhet. Dessa frågor kommer framgent att få
ökad betydelse. 1 besparingsprogrammel ingär förslag till ytterligare
ätgärder. Inom området för den statliga personalpolitiken och personaladministrationen
föreslås t.ex. en rad administrativa förenklingar. De rutiner som 1 dag
tillämpas för myndigheternas rapportering av sjukledigheter och
föräldraledigheler inom systemet med arbetsgivarinlräde kan göras enklare genom
alt man ultnyttjar de uppgifler och beräkningar som finns inom del av
myndigheterna utnyttjade systemet för löneulräkning o. dyl. Vidare pågår ett
arbete i syfle alt förenkla beräkningsunderlaget för socialavgifterna.

En femte
utgångspunkt är vidare all framtagandet av besparingsprogram ytterst är en
politisk fråga. Det är sålunda inte möjligt att enbart med budgetlekniska
hjälpmedel lösa problem kring en alltför snabbt växande offentlig sektor. Detta
hindrar naluriiglvis inte alt det är av slor vikt alt planerings- och budgeleringsruliner
anpassas och utnyttjas i besparingssyfte. För att fä ett effektivt
besparingsarbete till stånd måsle insatser vidtas i syfte alt förbättra
underlaget för politiska beslul. I delta syfte har vissa s.k. översynsprojekl
initierats av regeringen. Som jag senare återkommer lill föresläs att ett
antal ytterligare sädana projekt startas. Det är också av slor vikt alt
utnyttja kommittéväsendet för besparingsfrämjande insatser.

En sjätte utgångspunkt är all besparingarna skall användas
för all begränsa underskotten 1 den statliga budgeten. Vissa delar av
besparingsprogrammet, främst förslagen om förändringar av bostadstilläggen
till pensionärerna och förslagen om ändringar av bostadsbidragen, innebär all
kom-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 62

munernas
utgifter minskar. Till följd härav föreslås vissa minskningar av statsbidragen
på aktuella områden. Vissa av besparingsförslagen inom socialdepartementets
verksamhetsomräden berör socialförsäkringssektorn. Dessa besparingar bör i sin
helhet tillgodoföras statsbudgeten. Åtgärder i delta syfle föresläs.

En
sjunde utgångspunkt är alt besparingarna inte riktas mol sådana områden vars
utveckling är av betydelse för återställandet av den samhällsekonomiska
balansen. Del gäller säväl åtgärder som är ägnade all förbättra
konkurrenskraften, t.ex. satsningar på teknisk forskning och utveckling, som
ätgärder som syftar lill all säkerställa efterievnaden av skattelagstiftningen,
l.ex. skattekontrollen.

En
åttonde utgångspunkt är slutligen alt det inle finns förutsättningar all föra
fram egentliga nya reformförslag i 1981 års budgetproposhlon. I huvudsak
gällde detla även 1980 års budgetproposition men kraven pä återhållsamhet fär
denna gång ställas än högre. De begränsade insatsområden som likväl kan komma i
fråga bör i första hand vara sädana som kan bidraga lill all långsiktigt komma
tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. För att sädana insatser
skall kunna beredas utrymme 1 budgeten måste de finansieras genom
inkomstförstärkningar eller ytterligare besparingar. Denna utgångspunkt för
regeringens budgetarbete redovisades av min företrädare i
kompletleringsproposilionen och föranledde ingen erinran från riksdagens sida.
De anslagsframställningar för budgetåret 1981/82 som nu framlagts återspeglar
i många fall det kärva statsfinansiella läge vi befinner oss i. Det torde
likväl bli nödvändigt med ytterligare nedskärningar om regeringens intentioner
skall kunna uppfyllas.

I besparingsarbelet spelar
utredningsväsendet en avgörande roll. Jag vill erinra om de tilläggsdirektiv
som utgått till samtliga kommittéer och särskilda utredare. Av direktiven
framgär bl.a. att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna
finansieras genom besparingar och omfördelningar inom del område förslagen
avser. Beträffande de utredningar som i sina betänkanden av lidsskäl inle
hunnit beakta dessa direktiv kommer regeringen att uppmana remissinstanserna
att vid sin bedömning beakta dem. Vad gäller frågan om tillsättande av nya
kommittéer som kan antas leda till ökade statsulgifter tillämpas en myckel
restriktiv linje.

Jag
vill avslutningsvis ånyo understryka, all knappast något utgiftsområde kan
undantas dä de besparingar skall genomföras som krävs för alt begränsa
underskottet i statsbudgeten. Detta måste naturligtvis beaktas också när det
gäller de statliga lönekostnaderna. Lönesumman inom den sektor som regleras
genom statliga avtal uppgår lill ca 35 miljarder kr.

Det
är angeläget att statlig och statligt finansierad verksamhet under löpande
budgetår bedrivs inom de ekonomiska ramar, som statsmakterna angett vid sin
budgetprövning. Med hänsyn till de stora besparingsansträngningar som nu måste
göras är det nödvändigt att tillse alt anvisade belopp inte överskrids.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 63

För myndighetsanslag och liknande anslag kommer i princip
inga överskridanden alt medges under löpande budgetär. Myndigheterna måsle noga
och fortlöpande följa medelsförbrukningen. Om myndigheten finner, alt ett
anvisat anslag måsle komma alt överskridas bör det redovisas i en framställning
lill regeringen senast den I februari budgetåret i fråga.

Nya löneavtal kan förändra de förutsättningar som gällt
vid budgetprövningen. Affärsverk och uppdragsmyndigheler finansierar sina
lönekostnader via taxor och avgifter. Andra statsmyndigheter kompenseras normalt
för de koslnader som nya avtal medför. Genom att kunna påräkna kompensation för
effekterna av träffade avlal befinner sig statliga myndigheter och deras
tjänstemän 1 en förmånligare situation än vad som gäller på den privata arbetsmarknaden,
i synnerhet dä inom den konkurrensutsatla sektorn. Pä den del av
arbetsmarknaden som är utsatt för internationell konkurrens finns en direkt
koppling mellan träffade löneavtal, konkurrensförmåga och möjlighet alt bereda
stabil sysselsättning.

Mot
bakgrund av att de statliga lönekostnaderna mäste begränsas anser jag det inte
självklart all myndigheterna 1 framtiden med samma automatik som hittills ges
full kompensation för träffade löneavtal alldeles oavsett avtalens materiella
Innehåll. Kraftigt ökade lönekostnader måsle kompenseras ocksä i andra former.
Jag avser då närmast besparingsåtgärder eller inkomstförstärkningar, som gär
längre än vad som annars varit erforderligt. Kompenseras inle oförutsedda och
ofrånkomliga kostnadsökningar pä detta sätt, så är det självfallet inte möjligt
alt åstadkomma den minskning av del statliga budgetunderskottet, vars
nödvändighet jag tidigare understrukit. Utbildningsinsatser är ett viktigt
instrument för all fä en effektiv och mindre kostnadskrävande administration.
Statens institut för personaladministration och personalutbildning bör här
kunna spela en viktig roll.

Avslutningsvis vill jag framhälla att en genomgående
strävan i arbetet med besparingsproposilionen har varil alt utforma förslagen
på sådant sätt all de direkta sysselsättnlngsmässiga konsekvenserna så längt
möjligt begränsas. Den höga ambitionsnivån inom arbetsmarknadspolitiken ligger
sålunda fast.

I den mån förslagen i besparingsproposilionen kommer att
leda till minskal behov av arbetstagare inom den statliga sektorn kommer för
sådana situationer sedvanliga åtgärder i fråga. Del innebär bl. a. att aktiva
omplaceringsålgärder kommer all vidtas. Möjligheterna att bedriva en effektiv
omplaceringsverksamhet har ökat i och med att slatens arbetsmarknadsnämnd
inrättades den I juli 1979. För alt omplaceringsverksamheten skall kunna
bedrivas effektivt krävs dock att myndigheterna redan i ett tidigt
planeringsskede har samråd med arbetsmarknadsnämnden om åtgärder som kan leda
lill omplaceringsbehov. Slalsrådet Johansson återkommer 1 1981 ärs
budgetproposition om de personalpolitiska åtgärdernas närmare utformning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 64

3.4 Besparingsprogranimet

Jag
övergår nu lill all presentera omfattningen och den huvudsakliga inriktningen
av det besparingsprogram som nu föreläggs riksdagen. Resp. föredragande kommer
senare i de departementsvisa bilagorna till propositionen att lämna en mer
detaljerad redovisning av besparingsförslagen. Efter genomgängen av del nu
aktuella besparingsprogrammel kommer jag alt behandla frågan om
besparlngsprogrammels effekter för berörda grupper i samhällel. Jag kommer
vidare alt lämna en kort redogörelse för de översynsprojekl som regeringen
beslutat om i syfte all skapa underlag för senare beslul om ytterligare besparingar.

En
sammanfattning av besparingsprogrammels omfattning i milj. kr. inkl. effekten
pä statsskuldräntorna lill följd av den totala saidoförbättringen 1980/81
jämfört med statsbudgeten lämnas i den följande sammanställningen.
Redovisningen avser här helärseffeklerna och oavsett om de gäller statsbudgeten
eller socialförsäkringssektorn. Jag återkommer senare till effekterna för
innevarande och nästa budgetär.

Åndrade taxor och avgifter inom justitiedepartementets
område beräknas ge ell tillskott lill statsbudgeten på ca 100 milj, kr.
Huvuddelen av de ökade inkomsterna härrör från höjda avgifter i lagfarts- och
inteckningsärenden. Vidare föreslås ändringar i rältshjälpslagsllflningen och
en höjning av vapenavgiften. Investeringarna i polishus och byggnader för
kriminalvården begränsas. Det beräknas medföra en besparing i
slorieksord-nlngen 25 milj. kr.

Inom
utrikesdepartementets område föresläs, inom ramen för enpro-cenlmälet för det
internationella utvecklingssamarbetet (biståndet), förändringar som
tillsammans innebär all belastningen på statsbudgeten minskar naed 100 milj.
kr. För utrikesförvaltningen föreslås besparingar om sammanlagt 8 milj. kr.
Besparingarna avser främst indragning av utlandsmyndigheter saml utökad
avgiftsbeläggning av kommersiella tjänster.

Inom
försvarsdepartementets område föresläs besparingar pä 300 milj, kr.
Besparingarna skall göras sä all de inle får negativa konsekvenser för vårt
försvars beredskap och styrka. De bör mot denna bakgrund främst inriktas mot
byggnadsverksamheten och ytteriigare rationaliseringar inom området ledning och
förbandsverksamhet.

Inom socialdepartementets område föresläs besparingar lill
ett sammanlagt belopp av närmare I 100 milj. kr. Besparingarna avser
delpensioner, tandvård, sjukvård och läkemedel m. m. Härtill kommer besparingar
lill följd av den under ekonomidepartemenlets område föreslagna omläggningen
av beräkningsunderlaget för fastställande av basbelopp m. m.

I systemet för kommunall bostadstillägg lill
folkpensionärer föreslås en sänkning av de inkomstgränser där bidraget börjar
trappas av.

Den del av inkomstbortfallet som ersätts av den allmänna
försäkringen vid delpensionering föreslås sänkt från 65 lill 50%.

Beträffande tandvårdsförsäkringen föreslås all kostnaden
för ädla me-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 65

Huvudtitel

Besparing (milj, kr,)

Helår

Jiistiliedepartementet

141

Utrikesdepartementet

108

Försvarsdeparlementel

300

Socialdeparlementel

1085

varav

Kommunall
bostadstillägg

till pensionärer

(180)

Delpension

(150)

Sjukvård
och tandvård

(695)

Kommnnikalionsdeparlementet

399

varav

Statens
järnvägar

(300)

Ekonomideparlementel

510

varav

Ändrade
principer för fastställande

av basbelopp m. m.

(500)

Budgetdeparlementel

92

Ulhildningsdeparlemenlel

732

varav

Skolväsendet
inkl, kommunal

vuxenutbildning

(2941

Högskolan
inkl, studiemedel

(112)

Studiecirklar

(130)

Jordbruksdepartementet

809

varav

Livsmedelssubvenlioner

(550)

Prissloppsersätlning

(120)

Handelsdepartementet

80

Arbets
marknadsdeparlementel

130

Bostadsdepartementet

1258

varav

Bostadsbidrag

(255)

Räntebidrag

(600)

Kommunala
markförvärvslån

(100)

Energisparslöd
i befintlig bebyggelse

(300)

Industridepartementet

391

varav

Energihushållning
Inom näringslivet

(231)

Kommundepartementet

35

Räntor
på statsskulden

300

Summa

6370

laller
och annat material som används vid tandtekniskt arbete skall ersättas enligt
samma regler som gäller för land vårdskostnader i övrigt. Detta innebär att
ersättningsnivån sänks från 100% till 50%, i vissa fall 75%.

Karensbeloppet
vid ersättning för sjukresa föreslås höjt frän 13 kr. till 30 kr. (från 21 kr.
till 38 kr. vid landvård). Egenavgifter för inköp av läkemedel föreslås höjd
från 25 till maximalt 40 kr. För alt skydda de mest utsatta 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
20

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 66

grupperna föreslås införandet av ett s, k.
högkostnadsskydd för vård- och läkemedelskostnader. Frågan om patientavgifterna
i den öppna vården kommer att behandlas 1 samband med de föreslående
överläggningarna mellan staten och Landstingsförbundet om sjukförsäkringens
ersättningar efter år 1981. Därvid bör de föreslagna avgiftsreglerna vid
läkemedelsinköp vara vägledande för justeringen av patientavgifterna i den
öppna vården.

Beträffande vårdavgifter vid långtidssjukvård utförsäkrade
patienter uttalas att det är önskvärt all nä fram lill en minskning av
nuvarande skillnader i avgifter för äldre vid långtidssjukvård jämfört med
vistelse inom primärkommunal åldringsvård.

Inom kommunikationsdepartementets område läggs förslag om
en slrukturplan för statens järnvägar. Planen innebär att SJ:s underskott bör
vara avvecklat inom en fyramånadersperiod. Målmedvetna satsningar skall göras
på rationaliseringar bl.a. av styckegodshanteringen, lönsamma investeringar
och en aktiv prispolitik. För budgetåret 1981/82 förväntas en förbättrad
lönsamhet och därmed en direki budgelavlastning på drygt 300 milj. kr.

För vägväsendet föresläs olika ätgärder för all hälla nere
kostnaderna. Besparingseffekterna pä sikt blir betydande. För budgetåret
1981/82 beräknas besparingseffekterna till ca 65 milj. kr.

För sjöfartsområdet föreslås en översyn av den framtida
inriktningen av isbrylarverksamhelen. F.n. finns under normalförhållanden en
viss överkapacitet på isbrytarresurser. Mol den bakgrunden föreslås att en av
de äldre isbrytarna tas ur verksamhet kommande vintersäsong. Besparingen på
drift- och underhållssidan beräknas lill ca 5 milj. kr.

Vidare föreslås all bidraget till sjöfolkets fria hemresor
avvecklas under en tvåårsperiod. Besparingen uppgår till 9 milj. kr. budgetåret
1981/82.

För tjänslebrevsberätligad post föresläs åtgärder som
leder till en rationellare posthantering. Vidare föresläs att
frankeringsfrihel för enskilda endast skall lillämpas då del klart bidrar lill
enklare administration hos myndigheterna samt att tjänstebrevsrällen för icke
statliga organ avvecklas. Vid ett fulll genomförande av de nämnda åtgärderna
kan besparingen för statens det beräknas till närmare drygt 100 milj. kr. För
budgetåret 1981/82 har besparingen beräknats till ca 20 milj. kr.

Inom ekonomidepartemenlets område föreslås ändrade
riktlinjer för beräkningsunderlaget vid fastställande av basbelopp m,m.
Basbeloppsberäkningen skall enligl förslaget baseras på utvecklingen av en
prisindex i vilken bortses från indirekta skatter, tullar och avgifter, men där
tillägg görs för subventioner. Därutöver bortses frän förändringar i
energipriser efter oktober 1980. Förändringarna påverkar folkpensioner, ATP,
delpensioner, bidragsförskott, studiemedel m.m. De totala bruttobesparingarna
för helår kan uppskattas till 700-800 milj. kr. Vissa av de Ifrågavarande
förmånerna är beskattningsbara och nettoeffekten av åtgärden blir därför

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 67

någol lägre. Jag återkommer senare med förslag om att
motsvarande justering bör göras för basenheten i skattesystemet.

Vidare föreslås besparingar på sammanlagt 10 milj. kr.
avseende statistiska centralbyrån, de statliga informationsinsatserna om
lönsparande samt tillverkningen av enkronasmynt.

Inom budgetdepartementets område föreslås alt
skatteutjämnningsbi-dragen till kyrkliga kommuner som enligl nuvarande regler
beräknas utgå med ca 145 milj. kr. reduceras till ca 84 milj. kr. är 1982.

Vidare föreslås all vissa ombyggnadsarbeten i de södra
Klara-kvarteren i Slockholm för regeringskansliets räkning inle kommer till
utförande som planerats under åren 1981 -1984 utan först vid ett senare
tillfälle. Ombyggnaderna beräknas kosta ca 260 milj. kr. totalt.

Inom området för den statliga personalpolitiken och
personaladministrationen föresläs en rad administrativa förenklingar.
Förenklingarna kan enligl statens löne- och pensionsverk medföra besparingar om
ca 65 milj. kr., varav huvuddelen faller pä de allmänna försäkringskassorna -
55 milj. kr. - och 10 milj. kr. på myndigheterna. Övriga besparingar som sammanlagt
uppgår lill 19 milj. kr. avser bl.a. avgifissättningen av de administrationskostnader
som affärsverken orsakar statens löne- och pensionsverk.

Vidare föresläs att det driftbidrag om f. n. 3 milj. kr.
som utgår till statens institut för personaladministration och
personalutbildning minskas med I milj. kr. lill budgetåret 1981/82 för alt
sedan upphöra.

Inom utbildningsdepartementets område föreslås åtgärder
som kommer alt leda till en besparing för budgetåret 1981/82 på ca 730 milj,
kr. Tyngdpunkten utgörs av en ivåprocenlig minskning av statsbidragen till
driften av grund- och gymnasieskolor. Viss del av detla belopp föreslås återgå
till kommuner med särskilda behov. Besparingen uppgår därmed netto lill omkring
222 milj. kr.

Bidraget till studlecirkelverksamhelen föreslås minska med
130 milj. kr. 70 milj. kr. av vuxenulbildningsverksamheten föreslås finansiera
även andra ändamål än vuxensludiestöden och administration av dessa. En
reduktion av dagspresslödel föreslås genom en sänkning av
samdislribu-tionsrabatler och produktionsbidrag med totalt 30 milj. kr.
Dessutom föreslås en besparing pä 15 milj. kr. på slödel lill
organisalionslidskrifterna.

Den planerade utflyttningen av utbildningsradion till
Tyresö genomförs inte. Besparingseffekten för budgetåret 1981/82 beräknas lill
ca 75 milj. kr.

Pä
högskoleområdet föreslås en besparing om ca 77 milj. kr., varav merparten
åstadkoms genom en minskning av antalet utbildningsplatser samt genom en
förändring av speciallärarutbildningen. Som en följd av besparingarna inom
högskolan minskar utbetalningarna av studiemedel med ca 35 milj. kr. Övriga
besparingar inom utbildningshuvudtiteln uppgår till sammanlagt ca 78 milj. kr.
Bl. a. föreslås en minskning av slödel lill de centrala ungdomsorganisationerna
och nedläggning av filmrådel.

Inom jordbruksdepartementets område föresläs besparingar i
första

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 68

hand på jordbruksprisregleringens område. Genom en
nedtrappning av livsmedelssubventionerna med 250 milj. kr. den 1 januari 1981
och med ytterligare 300 milj. kr. den I januari 1982 beräknas en besparing med
550 milj. kr. per år fr. o. m. år 1982. Besparingen för budgetåret 1981/82
beräknas bli 400 milj. kr. Konsumlionsmjölken berörs inle av den föreslagna
nedtrappningen av livsmedelssubventionema. Inom jordbruksprisregleringen
föreslås vidare all den s. k. prisstoppsersältningen på vissa livsmedel slopas
lill följd av slopandet av prisstoppet pä baslivsmedel och all en ändrad
finansiering övervägs för prisutjämningen till viss livsmedelsindustri.
Besparingseffekten härav beräknas uppgå lill sammanlagt ca 160 milj. kr.
Övriga" förslag till besparingar inom jordbruksdepartementets område
uppgår lill närmare 100 milj. kr. Därav utgörs ca 50 milj. kr. av slopande av
generella bidrag till kommunala avloppsreningsverk och avfallshantering.
Återstående besparingar avser bl.a. minskat bidrag till skördeskadefonden och
minskade bidrag på skogsbrukels område.

Inom
handelsdepartementets område planeras besparingar på sammanlagt ca 80 milj.
kr. De totala besparingarna fördelar sig på ca 60 milj. kr. avseende
investeringar för det ekonomiska försvaret och ca 20 milj. kr. fördelade på
anslagen för stöd till svensk projektexporl. kommerskollegium, patent- och
registreringsverket, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, allmänna
reklamationsnämnden och tullverket. Av dessa besparingar hänför sig ca 7 milj.
kr. till ökade avgifter och resten till minskade utgifter.

Inom arbetsmarknadsdepartementets
område föreslås besparingar på 130 milj. kr. Den största besparingen på ca 110
milj. kr. är slopande av stimulansbidraget i arbetsmarknadsutbildningen. För
vissa grupper slopas bidraget redan den 1 januari 1981 och förändra i samband
med en justering av dagpenningklasserna.

Inom
bostadsdepartementets område aviseras åtgärder för att begränsa ökningen av
bostadssubventionerna. De åtgärder som föreslås i besparingspropositionen
berör säväl räntebidrags- som bosladsbidragssysle-men. I räntebidragssystemel
föreslås ändringar av bidragsreglerna som ger en sammanlagd besparingseffekt pä
600 milj. kr. jämfört med ett oförändrat regelsystem. Inom
bosladsbidragssyslemet förslås en sänkning av inkomstgränsen för ensamstående
ulan barn. Vidare föreslås en ändring av Inkomstprövningsreglerna, så att även
studiemedel beaktas vid prövningen. Föreskrifterna för beräkningen av
bidragsgrundande boendekostnad för småhusägare ändras sä att poslen för
avskrivningar inle längre skall ingå. Genom dessa ändringar uppnäs en total
besparing på ca 255 milj. kr.

De
statliga lånen till kommunala markförvärv föreslås bli avvecklade. Inga beslut
om nya lån bör meddelas efter den 30 juni 1981. Härigenom görs en besparing på
ca 100 milj. kr.

En proposition om nya regler för statligt stöd lill
energisparande avses lämnas lill riksdagen under våren 1981. Enligt regeringens
preliminära bedömning kan besparingar pä ca 300 milj. kr. göras.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 69

Inom bostadsdepartementets område föreslås slutligen alt de
statliga bidragen till kommunal översiktlig planering skall avvecklas.

Inom industridepartementets område föreslås all inget
ytterligare kapitaltillskott ges till de regionala utvecklingsfonderna.
Däremot vidgas fondernas rätt alt ställa ut garantier. Besparingen på
statsbudgeten uppgår till 125 milj, kr.

Till energihushållning inom näringslivet finns för
innevarande budgetår anvisat ett anslag om 225 milj. kr. Från anslaget lämnas
bidrag lill om-slällningsälgärder i näringslivels befintliga byggnader och
processer. Genom de senaste årens oljeprishöjningar har företagen fält
incitament all genomföra sädana investeringar ulan särskilda bidrag. Statliga
bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivels byggnader och processer
bör därför inte ulgå efter utgången av år 1980. Från anslaget utgår även stöd
lill prototyper och demonstralionsanläggningar. Förslag om all inrätta en
avgiftsfinansierad fond för bl. a. investeringar i teknik som kan ersätla olja
kommer all läggas fram inom kort. Slöd till prototyper och demonstrationsanläggningar
bör fortsättningsvis lämnas frän den nya fonden.

Inom industridepartementets område genomförs vidare ett
antal mindre besparingar som sammanlagt uppgår till 35 milj. kr. De berör
uranprospek-teringen vid statens geologiska undersökning, åtgärder i
etableringsfräm-jande syfle, åtgärder i glesbygder, slatens industriverk,
informationssystemet företag - samhälle, sprängämnesinspektionen saml
branschfrämjande åtgärder.

Inom kommimdeparlementets område föreslås en översyn av
planeringsfunktionen vid länsstyrelserna och en höjning av exekulionsavgifierna
vid kronofogdemyndigheterna. Besparingarna beräknas lill 35 milj. kr. för
budgetåret 1981/82.

Jag övergår nu till frägan hur besparingsprogrammel
påverkar hushållens ekonomi. Helårseffeklen av de i programmet föreslagna
besparingarna uppgår exkl. effekten på slatsskuldräntorna lill ca 6,1
miljarder kr.

Drygt 1,1 miljarder kr. av detta belopp avser besparingar
som inte primärt påverkar hushållen. Exempel på sädana besparingar är minskningen
av försvarsulgifterna, nedläggningen av utlandsmyndigheter inom utrikesförvaltningen,
de föreslagna nya principerna för beräkning av medelsramen för internationellt
utvecklingssamarbete saml de föreslagna rationaliseringarna inom statens
järnvägar, vägväsendet m.fl. områden.

Ytterligare drygt 1,1 miljarder kr. avser
besparingsåtgärder som riktar sig mol kommunsektorn, organisationer och
förelag. Som exempel pä dessa besparingar kan nämnas de ändrade reglerna för
utbetalning av statsbidrag lill grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen, avvecklingen av lån lill kommunala markförvärv, minskningen
av skatteutjämningsbidraget till församlingarna, minskningen av slödel lill
dagspress och organisationslldskrifler, avvecklingen av bidraget lill rederierna
för sjöfolkets fria resor samt avvecklingen av bidraget för energibe-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 70

sparande åtgärder inom näringslivet. Mol bakgrund av
möjligheterna att rationalisera och förbilliga berörda verksamheter förutsätts
att dessa besparingar i allt väsentligt inte vältras över pä hushällen.

Återstående del av besparingsprogrammet som uppgår till ca
3,9 miljarder kr. päverkar på olika sätt hushällens ekonomi.

Av det nämnda beloppet avser drygt 1,5 miljarder kr. ell
stor antal besparingsposler som påverkar hushållens ekonomi endast i den mån de
efterfrågar den aktuella typen av samhällsservice. Hit hör främst laxehöjningar
inom SJ, ökade avgifter för vapenlicenserna, pass, lagfarts- och
inlecknlngsärenden m. m. på justiliedeparlementets område saml ökade avgifter
för läkemedel, sjukvård m. m. Vidare kan nämnas de föreslagna ändringarna i
rättshjälpslagen saml den föreslagna minskningen av bidragen till
studiecirklar. Olika hushåll påverkas på olika sätt av dessa besparingsåtgärder.
Enligl en ren per capita-beräkning blir effekterna av besparingsåtgärderna
knappt 200 kr. per individ och år. Vissa av de föreslagna taxe- och
avgiftshöjningarna, nämligen avgiftshöjningarna på receptbe-lagda läkemedel och
på patientavgifterna i öppen värd, skulle emellertid för ett litet antal
hushåll kunna ge effekter som inte står i överensstämmelse med rimliga krav på
en socialt inriklad fördelningspolitik. För all motverka dessa ogynnsamma
effekter föresläs ett gemensamt högkoslnadsskydd för inköp av läkemedel och
besök 1 öppen vård.

Drygt 2,4 miljarder kr. avser slutligen besparingsåtgärder
som påverkar stora gruppers disponibla inkomst. Av dessa besparingsåtgärder är
de ändrade principerna för fastställandet av basbelopp m. m., den successiva
neddragningen av livsmedelssubventionerna, regeländringar avseende
bostadsbidragen och de kommunala bostadstilläggen saml minskningen av
räntebidragen de tyngst vägande. Jag har tidigare redovisat huvuddragen i dessa
besparingar.

Nedtrappningen av livsmedelssub'enlionerna beräknas med
den angivna inriktningen öka levnadsomkostnaderna för t.ex. en ivåbarnsfamilj
med ca 20 kr. per månad.

För bostadsbidragen och för de kommunala bostadstilläggen
föreslås förändringar som päverkar hushällens ekonomi med sammanlagt ca 440
milj. kr.

I syfle att begränsa bostadsbidragen lill att endast läcka
verkliga utgifter för bostadskonsumtionen kommer regeringen att besluta all
någon av-skrivningsposl inle längre skall medtas när den bidragsgrundande
bostadskostnaden fastställs. Bostadsbidraget påverkas endast i den mån
bidrags-grundande bostadskostnaden inkl. avskrivningsposten ligger pä eller
under den övre hyresgränsen. Åigärden kommer således att i första hand påverka
hushåll som i utgångsläget har förhållandevis låg boendekostnad.

Vidare föreslås inom bosladsbidragssyslemet vissa åtgärder
för all utjämna olikheterna i ekonomisk bärkraft mellan hushållen. Dessa
åtgärder avser ensamstående utan barn och studerandehushäll.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 71

De nuvarande inkomsiprövningsreglerna för de kommunala
bosladstill-läggen innebär alt de inte börjar reduceras förrän inkomsten
överstiger folkpension inkl. pensionstillskott jämte ett belopp på 2000 kr. per
år för ensamslående och 3000 kr. för makar tillsammans. Denna inkomstgräns
föreslås sänkt med I 000 kr. för ensamslående och med I 500 kr. för makar.
Huvuddelen av de hushåll som berörs fär KBT sänkt med 25 kr. resp. 40 kr. per
månad.

Räntebidragen
föreslås totalt minska med 600 milj. kr. Åndrade regler för beräkning av
räntebidrag saml effekterna härav kommer att redovisas i den proposition om nya
villabeskattningsregler som regeringen inom kort kommer att lägga fram.

Min
redovisning ger vid handen att de föreslagna besparingsåtgärderna endast i
förhållandevis begränsad omfattning påverkar hushållens disponibla inkomster.
Besparingsförslagen har vidare - som framgått av redovisningen - utformats så
att de svagaste hushållen skyddas. Jag vill i sammanhanget också nämna att en
höjning av pensionstillskotten liksom höjda dagpenningklasser aviseras i
propositionen. Syftet härmed är all förbättra situationen för ett par av de
inkomstsvaga grupperna.

Förutsatt
att budgetunderskottet skall reduceras är alternativet till besparingar
skattehöjningar. Om man för olika hushållstyper jämför effekterna av
skattehöjningar med effekterna av sparprogrammet finner man alt skillnaderna är
mycket små. Som jag tidigare redovisat ger emellertid skattehöjningar en rad
negativa effekter som bl.a. påverkar tillväxten i ekonomin och därmed förutsättningarna
att i ell längre perspektiv skydda de svaga grupperna. Som jag därvid
framhållit är alltså besparingsinsalser i huvudsak alt föredra framför
ytterligare skattehöjningar.

En
förbättring av slatens finanser måste, som framgått i annat sammanhang, ses i
ett långsiktigt perspektiv. Fortlöpande insatser för att åstadkomma
besparingar i statlig och statligt finansierad verksamhet kommer att krävas
under en följd av år. Besparingen innebär omprövning och omprioritering av
gjorda åtaganden och förutsätter i regel ell visst utredningsarbete, s.k.
översyn, för att fä fram nödvändigt informationsunderlag. Min företrädare
redogjorde i kompletleringsproposilionen (prop. 1979/ 80:150 bil. 2. s. 4752)
för ett antal översynsprojekt som regeringen beslutat att initiera. Jag vill nu
översiktligt redovisa de ytteriigare översynsprojekt som resp. statsråd senare
kommer all anmäla.

Inom
justitiedepartementets område kommer möjligheterna att göra ytterligare
besparingar inom rättshjälpen utöver de som anges i propositionen att utredas.
Denna översyn kommer alt avse bl.a. rättshjälpens omfattning, den enskildes
ekonomiska medverkan och utvecklingen av biträ-desersäilningarna. Vidare kommer
en organisatorisk översyn all göras av rikspoUsstyrelsen med sikte pä alt
minska personalbehovet enligt de riktlinjer som polisutredningen angett.

Inom försvarsdepartementels område kommer de
besparingsåtgärder att

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 72

kartläggas som ligger i samverkan mellan försvaret och
övriga samhällssektorer. Vidare kommer försvarets materielverk all ses över i
syfle att göra detta mindre kostnadskrävande.

Inom kommunikationsdepartementets område kommer
verksamheten inom statens vägverk all ses över. Inom verket pågår redan - pä
initiativ av verket - en översyn av verkets organisation, personalbehov m.m. på
central, regional och lokal nivå. Åven en del av verkels regionala
byggor-ganisation. de norra byggdislriklen, ses över. Regeringen har vidare uppdragit
åt vägverket att i samråd med trafiksäkerhetsverket och statens väg-och
trafikinstitut utreda och genomföra åtgärder som minskar beläggningsslitaget
på vägarna till följd av användningen av dubbade däck. Regeringen har
därutöver uppdragit ål vägverket all utreda möjligheterna att minska
kostnaderna i den statliga färjeverksamheten. Inom samma departements område
kommer sjöfartsverket inom kort att få i uppdrag alt undersöka möjligheterna
att få till stånd ett effektivare utnyttjande av Isbrytarna. Vidare kommer inom
postverkets område tjänstebrevsrällen och reglerna för frankeringsfrihel att
ses över.

Inom budgetdeparlemenlets område kommer behovet av
verksamheten inom nämnden jör samhällsinformation alt prövas. De olika
myndigheternas egen kompetens pä informationsområdet har successivt byggts ut.
En avveckling av nämnden bör därför övervägas. Eventuella kvarstående behov av
insatser för samordning och rådgivning liksom utgivningen av tidningen Frän
Riksdag & Departement torde kunna föriäggas till en annan befintlig
myndighet.

Inom utbildningsdepartementets område kommer de regler som
styr utbetalningen av statsbidrag till gymnasieskolan all ses över i syfte att
åstadkomma en effektivare kostnadskontroll.

Inom handelsdepartementets område kommer konsumentverkets
verksamhet alt beröras av översynsarbele. Vissa besparingar avseende verkel
presenteras i propositionen. Härutöver kommer möjligheterna att åstadkomma
ytterligare besparingar efter budgetåret 1981/82 alt utredas.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område bör det vara
möjligt all ytterligare effektivisera arbetsmarknadsverkets administration och
organisation. Flera utredningar - både sädana som utförts av verkel och sådana
som ulförts av utomstående, bl. a. riksrevisionsverkel och riksdagens revisorer
- har redan gjorts eller pågår i detta syfle. Resultatet av detla arbete kommer
delvis att presenteras i den kommande budgetpropositionen. I syfle att
intensifiera dessa ansträngningar kommer dessutom att tillkallas en kommitté
för all utreda arbetsmarknadsstyrelsens framtida ansvarsområde och
organisation. Enligt vad jag erfarit avser chefen för arbetsmarknadsdepartementet
alt senast i samband med den sysselsätlningspolitiska propositionen återkomma i
detta ärende. Avsikten med denna översyn bör vara att åstadkomma ett ännu
effektivare utnyttjande av resurserna inom arbetsmarknadspolitikens område.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 73

Inom kommundeparlemenlels område, slutligen, avses en
översyn ske av olika planeringsformer som bedrivs av länsstyrelser, kommuner
och landstingskommuner. Syftet är att få till stånd en rationalisering och en
bättre samordning av planeringen. Länsstyrelsernas insatser bör anpassas lill
den kompetens som finns uppbyggd i de olika kommunerna. Målet är att redan
budgetåret 1981/82 göra besparingar på länsstyrelserna med 5 milj. kr.

Det aktuella budgetläget

Statsinkomsternas utveckling styrs i hög grad av de
anlaganden som görs om den framtida löneutvecklingen. När
kompletleringsproposilionen presenterades i våras fanns ännu inga centrala
avlal om lönerna för år 1980. Löneavtalen blev dock klara 1 sådan lid all
effekterna härav kunde beaktas av riksdagen vid fastställandet av statsbudgeten
för budgetåret 1980/81. Till följd härav justerades statsinkomsterna för detta
budgetår upp med 7 miljarder kr. i förhållande till beräkningarna i propositionen
till 155,5 miljarder kr. Därvid beaktades ocksä den tillfälliga
skaltereduktionen på ca 900 miljoner kr. Pä utgiftssidan har den av riksdagen
fastställda statsbudgeten en omslutning om 209,3 miljarder kr. vilket är 3
miljarder kr. mer än i beräkningen i kompletleringsproposilionen. Skillnaden
förklaras av utgifter som har samband med löneavtalen. Riksdagen har sålunda
beaktat att kostnaderna för statliga löner, utgifter för vissa andra löne- och
prisberoende anslag saml kostnaderna för livsmedelssubvenlioner blir högre än
vad som beräknats i det reviderade budgetförslaget. Sammanfattningsvis innebär
detta att underskottet 1 statsbudgeten för budgetåret 1980/81 las upp lill 53,8
miljarder kr.

Riksdagen har tidigare i höst beslutat om höjning av
mervärdeskatten och vissa punktskatter. Det förslag till besparingar i
statsverksamheten som jag nyss översiktligt presenterat leder inte bara lill
besparingar under budgetåret 1981/82 och framåt utan ger därtill en viss
budgetförstärkning redan under innevarande budgetär. Mol bakgrund härav vill
jag i korthet redovisa min aktuella bedömning av budgetutvecklingen under
innevarande och nästa budgetår.

Enligt vad jag erfarit kommer konjunkturinslilulet i sin
höslrapport all beräkningsmässigt använda två alternativ för löneutvecklingen
för är 1981. Del lägre av alternativen förutsätter i princip en prolongering av
nuvarande avlal. Viss löneglidning inräknas dock. I det högre alternativet
förutsätts utöver löneglidning viss löneökning till följd av nya avlal. Jag
kommer i del följande att kort redovisa effekterna pä statsbudglen av båda
alternativen. För år 1982 ansluter löneutvecklingen till de schablonmässiga
förutsättningar som angavs 1 vårens långtidsbudget. Jag vill i detta
sammanhang peka pä de effekter som en mellan åren starkt varierande
löneutveckling får på statsbudgeten. Till följd av systemet för
kommunalskatteulbelal-ningarna leder en snabbare löneutveckling under ett visst
är än under de

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 74

bakomliggande åren lill all inkomstskallen ökar snabbare
än löneutvecklingen. Om löneutvecklingen därefter blir långsammare kommer den
statliga inkomstskatten kassamässigl all öka än långsammare beroende pä alt
statsskatten förenklat uttryckt ulgör nettot av totalt inflytande inkomstskatter
minskal med utbetalningarna av kommunalskaltemedel.

En snabb uppbromsning av löneutvecklingen såsom i
konjukturinstitu-lels lägre alternativ, ger därior kortsiktigt ett sämre
budgelulfall än det högre alternativet där löneutvecklingen över åren är något
jämnare. Det högre alternativet med den jämnare löneutvecklingen mellan åren
återspeglar därmed bättre den statsfinansiellt långsikliga effekten.

Statsbudgetens saldo jÖr innevarande budgetår

Med nyss angivna förutsättningar beräknar jag att
inkomsterna för budgetåret 1980/81 med det lägre alternalivel för
löneutvecklingen bör räknas upp med ca 5 miljarder kr. jämfört med nivån i
slalsbudgelen. Motsvarande i del högre alternativet blir inemot 8 miljarder
kr. Viss del av ökningen - 1.5 miljarder kr. - är dock hänförbar till tekniska
faktorer som sammanhänger med alt vissa punklskallehöjningar i statsbudgeten
beaktades i anslaget till oförutsedda utgifter på budgetens utgiftssida. Ca 0,3
miljarder kr. av inkomsluppräkningen sammanhänger med de besparingsåtgärder som
nu framläggs. Resterande del av ökningen är främst hänförbar lill beslutet om
höjning av mervärdeskatten samt i det högre alternativet ökade intäkter från
inkomstskallen.

Utgifterna för innevarande budgetär förutses nu bli ea 212
resp. 213 miljarder kr. Ökningen jämfört med slalsbudgelen - strax under resp.
strax över 3 miljarder kr. i de båda alternativen - beror dels pä den tidigare
nämnda omföringen av punktskatterna dels på att utgifterna för vissa
prisberoende anslag m. m. nu beräknas bli högre än vad som angavs i
statsbudgeten. De ökade kostnaderna är främst hänförbara till räntor pä
statsskulden samt folkpensioner. De nu aktuella förslagen till besparingar ger
en minskning av statsutgifterna med ca 0.5 miljarder kr. redan för innevarande
budgetär, vilken jag avräknat i de belopp jag nyss angav. Jag vill i detta
sammanhang även nämna att ersättningarna till kraftbolagen för koslnader
orsakade av den uppskjutna laddningen av vissa kärnkraflsagg-regat för
innevarande budgetår beräknas nu bli någol mindre än vad som tidigare
beräknats. Kostnaderna kommer i stället alt skjutas framåt i tiden och höja
utgifterna för påföljande budgetår. Denna minskning för innevarande budgetår
motverkas dock av alt jag nu förutser att kostnaderna för vissa andra utgifter,
som beaktades vid beräkningen av oförutsedda utgifter, torde bli högre.

Sammanfattningsvis innebär min nuvarande bedömning att
underskottet i statsbudgeten med del lägre lönealternativet skulle bli 51 å 52
miljarder kr. I alternativet med en något snabbare utveckling av lönesumman kan
budgetsaidol beräknas till strax över 49 miljarder kr.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 75

I riksrevisionsverkels nyligen publicerade budgetprognos
nr I beräknas budgetunderskottet till 49,7 miljarder kr. Mina kalkyler ligger
således väl i linje med verkets beräkningar.

Reviderad långtidsbudgetberäkning för budgetåret 1981/82

Min beräkning av budgetläget för budgetåret 1981/82 utgår
i huvudsak från vårens länglidsbudgelberäkning. Med de justeringar av
förutsättningarna vad gäller räntenivån som nu gjorts skulle del saldo som
beräknades i långtidsbudgeten allting annat oförändrat behöva uppräknas med
ca 3 miljarder kr. till ca 68 miljarder kr. I den reviderade beräkning jag nu
kommer all presentera beaktar jag därutöver effekterna av beslul oeh förslag
som framkommit efler presentationen av långtidsbudgeten. Utöver det nya
löneavtalet kommer jag sålunda att beakta dels de beslutade skattehöjningarna
dels de besparingsförslag som nu är aktuella.

Statsinkomsterna
kan nu uppskattas till 164 miljarder kr, i alternativet med lägre löneökning
och till 173 miljarder kr. i alternativet med en snabbare löneutveckling. Detta
innebären uppräkning med II å
12 resp. 20 ä 21 miljarder kr. jämfört med långtidsbudgeten. I beräkningarna
lill långtidsbudgeten förutsattes dock all nya beslul om punklskallehöjningar
skulle komma all inbringa sammanlagt 2,5 miljarder kr. Dessa beaktades i
beräkningen på budgetens utgiftssida. Den egentliga budgetförstärkning som de
ökade statsinkomsterna ger jämföFl med långtidsbudgetberäkningen begränsas
således lill ca 9 resp. 18 miljarder kr. Uppräkningen är främst en följd av de
nya avtalen saml de under hösten beslutade tidigare inte beaktade
skaltehöjningarna. De besparingsåtgärder som nu vidtas kan beräknas svara för
ca en halv miljard av uppräkningen av inkomsterna under 1981/82.

Det bör 1
delta sammanhang understrykas att beräkningen av inkomsterna f. n. är behäftad
med stor osäkerhet. Delta gäller främst inkomstskatten. Ett bättre underlag
kommer att föreligga när riksrevisionsverkets inkomstberäkning föreligger i
december. Del kan inle uteslutas att in-komsiprognosen därvid kommer alt
uppjusleras.

Utgifterna
för budgetåret 1981/82 kan inklusive föreslagna besparingsåtgärder uppskattas
till inemot 224 miljarder kr. i alternativ med den lägre löneutvecklingen. I
del högre alternativet ökar kostnaderna för vissa pris-och lönekänsliga anslag
mera vilket ger en total utgiftsnivå på ca 227 miljarder kr. I mina beräkningar
utgår jag i huvudsak från långtidsbudget-kalkylen justerad med hänsyn till nu
aktuella pris- och löneanlaganden samt lill den högre räntenivå som jag nyss
nämnde. Dessutom har beaktats följdeffekterna för 1981/82 av de beslul som
tagits om höjning av livsmedelssubventioner och barnbidrag. Besparingsprogrammel
beräknas medföra en minskning av statsbudgetens utgifter med ca 5,1 miljarder
kr. och som jag tidigare har nämnt en ökning av inkomsterna med en halv miljard
kr. Avvikelsen mot den beräknade helårseffeklen av besparingsålgär-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 76

derna, som jag inledningsvis presenterade, beror på dels
att vissa av åtgärderna inte får fullt genomslag under budgetåret 1981/82 dels
att vissa av besparingarna inom socialförsäkringssektorn inle har tillförts
statsbudgeten.

Mina beräkningar av inkomster och utgifter för budgetåret
1981/82 resulterar sålunda trots nu aktuella besparingsåtgärder i ett
underskoll om strax under 60 miljarder kr. i alternativet med den lägre
löneutvecklingen. Kalkylerna baserade på det högre löneantagande som
konjunkturinstitutet tagit fram resulterar i ell budgelsaido på inemot 54
miljarder kr. Jag vill dock ånyo starkt understryka den osäkerhet som
föreligger i beräkningarna pä detla stadium. Inkomstprognosen har sålunda
endast i mycket begränsad utsträckning kunnat baseras på aktuellt
utfallsmalerial. Åven ut-giflsbedömningen är 1 nuvarande skede av pågående
budgetarbete mycket schablonmässig.

De övriga åtgärder som kan föranledas av
budgelutvecklingen och den konjunklurpolitiska situationen fär jag anledning
att senare återkomma till bl.a. i 1981 års budgetproposition.

3.5 Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt

Behovet av alt se över och begränsa den offentliga
utgiftsexpansionen har pä senare år blivit aktuellt inle enbart i Sverige utan
även i flertalet andra OECD-länder. De ekonomisk-politiska problem som
flertalet av dessa länder står inför har påverkat förutsättningarna för den
budgelpolitiska beslutsprocessen och ställer krav på institutionella och
metodmässiga förändringar. Under 1960-talets starka ekonomiska tillväxt var i
stor utsträckning de offentliga budgetarnas roll att rationellt fördela ell
växande tillskott. Det var därför naluriigt att metodutveckling och meloddebalt
koncentrerades till rationella system för resursfördelning. En rad nya
melodiska grepp som programbudgetering, kostnads-, intäkts- och
opera-lionsanalys började under denna tid alt tillämpas i budgetprocessen i
olika länder.

Under senare delen av 1970-lalet avtog i flertalet
OECD-länder den ekonomiska tillväxten samtidigt som utglftslrycket Inom
offentlig sektor fortsatte och i mänga fall t. o. m. ökade 1 styrka. Som jag
tidigare redovisat uppstod ett växande gap mellan offentliga inkomster och
utgifter. Som en följd härav gavs mot slutet av 1970-talet i allmänhet högsta
prioritet åt förstärkt utgiftskontroll, hårdare prövning av nya åtaganden och
begränsningar av de totala utgifterna. Därmed har diskussionen kring den
budgetpolitiska beslutsprocessen kommit att kretsa kring möjligheterna att utnyttja
budgeteringssystemen i resiriklivi syfte. Man har också börjat söka efter
enklare och mera handfasta åtgärder i syfle af. nä en effektivare
ulgiflskontroll. En sådan ansats som lillämpas i flera länder - däribland
Canada, Nya Zeeland, Storbritannien, Österrike, Finland och Nederlän-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 77

derna
är alt med hjälp av tämligen grova schablonmetoder åstadkomma snabba
besparingar. Som exempel på sådana metoder kan nämnas utgiftstak, frysningar
av utgiftsnivåer, styrning av kassamässiga utbetalningar och politiskt
beslutade procentuella neddragningar av utgiftsnivån på större
ändamålsområden.

En annan ansats som prövas
i flera länder är all utifrän politiskt övergripande utgångspunkter identifiera
lämpliga besparingsomräden och att därefter i tillämpliga delar utnyttja mera
avancerade metoder för direkta besparingsinsalser. De s. k. översynsprojekl som
nu påbörjats i vårt land kan hänföras till denna teknik. Att döma av andra
länders erfarenheter torde det stå klart alt långsiktiga besparingsbehov kräver
en inriktning av detta slag. En förutsättning är dock alt en politisk vilja
föreligger att utnyttja del material som sädana översyner föranleder.

Besparingsprogram har
under det senaste året lagts fram i flera västländer med regeringar av olika
politisk färg, bl.a. i Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien och
Österrike. Den danska sparplanen för år 1981 uppgår till 8 miljarder danska
kronor, vilket motsvarar knappt 2% av BNP. Härav faller 3,5 miljarder på
kommunerna. 1 Nederländernas fall gäller som riktmärke all budgetunderskottet
högsl får uppgå till 5,5% av BNP.

Åven om Institutionella
och politiska skillnader finns mellan de olika länderna föreligger vissa
likheter vad gäller besparingsprogrammens inriktning. I ett flertal länder har
indexbindningar av anslag och indexkopplingar i Iransfereringssystemen
inneburit all avsevärda delar av budgetarna kommit att bli svära att
kontrollera. I flera fall innehåller därför besparingsprogrammen åtgärder för
att se över indexregler. Detta gäller t. ex. Nederländerna där indexeringar
används i särskilt hög grad.

Transfereringsulgifterna
utgör i flera länder liksom i Sverige de tyngst vägande posterna i den statliga
budgeten. Eftersom de största besparingsmöjligheterna bedömts föreligga inom
detta område har besparingsanslrängningarna koncentrerats dit. I Danmark har
l.ex. den skattepliktiga inkomsten ersatts med den s. k. socialinkomsten som
beräkningsgrund för bl. a. folkpensioner och bostadsbidrag.
Socialinkomslbegreppet tar hänsyn till den enskildes förmögenhet, pensionsförsäkringar
m. m. I Danmark har vidare barnbidragen differentierats med hänsyn till
inkomsten.

Ell annat område som i
Västeuropa kommit alt tilldra sig stort intresse är relationerna mellan staten
och kommunerna. I Danmark har t. ex. staten och kommunerna träffat en
överenskommelse om en ökning med högsl 2% av de kommunala utgifterna åren
1980-1981.

Ell genomgående inslag har
vidare varil att se över relationen mellan avgifter från enskilda och statliga
subventioner för olika offentliga tjänster. I flera länder - däribland Danmark,
Storbritannien och Nederländerna -har förslag om ökade avgifter lagts fram.
Slutligen har projekt för all se över den statliga förvaltningen satts igång i
flera länder.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 78

I de internationella diskussionerna kring möjligheterna
all begränsa utgiflstillväxlen i de offentliga budgetarna framhålls ofta att
man måste låta begränsningarna avse samtliga utgiftskomponenler. Åven ett antal
mindre besparingar kan tillsammans ge belydande effekter. Delta får
naluriiglvis inle hindra att speciellt iniresse ägnas de utgiftsposter där de
största besparingarna kan göras.

Som
framgått av vad jag nu anfört är det inte bara i Sverige som behov uppställ att
se över den offentliga utgiftslillväxlen och vidla åtgärder i syfte att begränsa
expansionen. Vi har anledning alt uppmärksamt följa de ansträngningar som på
skilda håll görs för alt bringa den statsfinansiella utvecklingen under
kontroll. Samtidigt villjag understryka att erfarenheter och ekonomiska
förhållanden i vär omvärld inle okritiskt kan översättas lill svenska
förhållanden.

Del är
självklart att en omläggning av utgiftspolitiken av den karaktär och den
storleksordning som nu är aktuell för vårt vidkommande lar lid att genomföra
och på många håll kan komma alt upplevas som problematisk. Den nödvändiga
omläggningen lorde emellertid underiältas av en ökad allmän insikt om den svära
ekonomiska situation vi befinner oss i. Insatser som bidrar lill delta är
därför vikliga. Det är dock ofrånkomligt alt omläggningen kommer att ställa
stora krav på den politiska beslutsprocessen och nödvändiggöra alt samtliga
nivåer inom statsförvaltningen engageras.

Det är mol denna bakgrund som det nu enligt min mening är
viktigt att klargöra vissa förutsättningar och riktlinjer för den framlida utgiftspolitiken.

-
Det
besparingsprogram som föreläggs riksdagen med denna proposition får inte ses
som en engångsinsats. Arbetet med att finna medel att dämpa statsutgifterna
måste omgående föras vidare.

-
Om de av
statsmakterna angivna besparingsmålen skall kunna realiseras måste arbetel med
att finna och la lill vara sparmöjligheler bedrivas planmässigt och i ett
långsiktigt perspektiv.

-
Att identifiera
besparingsmöjligheter och att genomföra besparingspro-jekl kommer sannolikt att
successivt bli svårare. Det beror på alt besparingar, utom i de enklaste
fallen, måsle föregås av relativt ingående utredningar. Därför krävs en ökad
framförhällning i besparingsarbelet.

-
Besparingsåtgärderna
mäste avvägas med hänsyn till effekterna på den samhällsekonomiska utvecklingen
och ses i ett fördelningspolitiskt sammanhang.

När del gäller att i kvantitativa tal ange målsättningar
för de framlida förbättringarna av budgetsaldot måste t. v. 1980 års
långtidsbudget och de slutsatser statsmakterna dragit av denna bilda utgångspunkten.
Ett genomförande av den fastställda målsättningen om en budgetförstärkning på
minst I % av bruttonationalprodukten per år skulle innebära att budgelunderskoltel
genom successiva politiska beslut årligen skulle nedbringas med

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 79

belopp som motsvarar del nu aktuella besparingsprogrammet,
väsentligen genom besparingar pä budgetens utgiftssida. Någon slutlig
ståndpunkt till del lämpliga besparingsbeloppet för budgetåret 1982/83 kan inte
las nu. Jag anser del nödvändigt all bl. a. avvakta resultaten av den
långtidsutredning som nu häller på att slutföras och av 1981 års
långtidsbudget. Självfallet mäste också besluten om besparingar anpassas till
den aktuella konjunkturbedömningen. I en slutlig avvägning är det också
nödvändigt alt väga behovet av besparingar mol möjligheterna till
inkomstförstärkningar.

Samtidigt
är det enligl min mening angeläget alt i god tid fastlägga en riktpunkt för
besparingsarbelet, ett sparmål, för att ge erforderlig stadga i det planerings-
och utredningsarbete som nu förestår. Jag vill i anslutning till detta
framhälla alt det erfarenhetsmässigt finns en tendens alt överskatta storieken
pä de reella besparingarna. Resultatet av vidtagna besparingsåtgärder har
ocksä en tendens all mänga gånger falla ul senare i tiden än beräknat. Del är
därför viktigt alt inle sälla upp en för läg riktpunkt.

Besparingsansträngningarna
mäste enligl min mening nu föras vidare pä ett planmässigt sätt och i ett
långsiktigt perspektiv. Därför måste det föras in som ett viktigt inslag i
budgetprocessen. Det är nämligen endast genom budgetprocessen som statsmakterna
har möjlighet alt fä en samlad bild av anspråken på medel för olika ändamål. Då
bör också behovet av besparingar slutligt avgöras. Om beslutsprocessen inte
hålls samman på delta sätt finns risk för att effekterna av beslutade
besparingar urholkas av senare beslut.

Jag räknar med att det skall bli möjligt all med
utgångspunkt i politiskt fastställda planeringsramar under hösten successivt
påbörja utredningsarbete och översynsprojekl i syfle alt fä fram underlag för
senare slutliga beslut om konkreta besparingar. Ett systematiskt översyns- och
ompröv-ningsarbele måste alltsä nu inledas.

Ett
viktigt inslag i översynsarbetet måste bli att på ell konstruktivt sätt la lill
vara de uppslag och idéer lill omprövningar och besparingar som finns i den
statliga förvaltningen. Myndigheterna bör bl.a. få tillfälle att lämna underlag
för att bedöma behovet av olika aktiviteter inom deras resp. ansvarsområde och
ange förutsättningarna för att bedriva dem med lägre ambitionsnivå än f. n.
eller i vissa fall avveckla dem. De har ell viktigt ansvar för att noga följa
och utvärdera effekterna av de åtgärder de vidtar och de regelsystem de har alt
administrera och hälla statsniaklerna underrättade härom. Jag har all
anledning att räkna med all myndigheterna konstruktivt och effektivt kommer alt
medverka med all lämna underlag och ge förslag lill omprövningar på det sätt
jag nu angivit. Det är också nödvändigt alt myndigheterna i högre grad än
hittills inriktar sitt planerings- och budgetarbete utifrån förutsättningen om
oförändrad eller minskad resurstilldelning och med syfte alt identifiera och
lämna förslag lill omprövningar. Jag avser att senare föreslå regeringen all
utfärda föreskrifler i detla syfte. Jag vill också nämna att den nya versionen
av budgethand-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 80

boken med allmänna riktlinjer för myndigheternas
anslagsframställningar omarbetats i samma riktning.

Myndigheterna har också ell viktigt ansvar för att fattade
beslut om förändringar och besparingar genomförs så alt avsedda effekter
uppnäs. Behovet av lojal medverkan från myndigheternas sida kommer här att vara
stort.

Jag har tidigare redovisat att regeringen avser alt
tillämpa en mycket restriktiv linje när det gäller att tillsätta nya kommittéer
som kan antas komma med förslag till ökade statsutgifter. Det är enligl min
mening nödvändigt att utredningsväsendet i ökad utsträckning inriktas mot och
utnyttjas för att ta fram förslag om hur statlig och statsunderstödd verksamhet
kan bedrivas till lägre koslnader än nu. Del bör i fortsättningen i princip
uppdras ål varje nylillsatt utredning alt inom sill område la fram alternativ
med denna innebörd.

Det blir enligl min mening också naturligt alt 1 ökad
utsträckning utnyttja de kvalificerade utredningsresurser som finns i
riksrevisionsverket och statskontoret för att la fram underlag för beslul om
omprövning av olika verksamheter i besparingssyfte. Jag vill i detta sammanhang
erinra om all min företrädare konstaterade i prop. 1979/80: 124 om den centrala
organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen all resurserna
för rationalisering och administrativ utveckling i ökad grad torde få användas
för att utreda och genomföra omfördelning av resurser inom och mellan olika
verksamhetsomräden liksom också minskad resursförbrukning för ell antal
verksamheter.

Jag anser det vidare väsentligt alt underlaget för del
fortsatta besparingsarbetet kan vidgas genom ett mera förutsättningslöst och
fritt utredningsarbete kring olika problem. Härigenom räknar jag med all nya
idéer och uppslag lill omprövningar och besparingar kan komma fram. Jag vill
här erinra om alt en särskild utredningsman tillkallats med uppgift all
överväga formerna för vidgade insatser på detta område.

Stor
uppmärksamhet kommer i det fortsatta besparingsarbelet att ägnas den statliga
förvaltningens sätt alt arbeta och åtgärder vidtas i syfte att motverka onödig
byråkrati. Jag vill dock i detla sammanhang erinra om att nägra stora belopp
knappast kan Insparas genom sådana åtgärder med tanke pä den begränsade andel
av de statliga utgifterna som utgörs av rena förvaltningskostnader. Av
rationaliserings- och effektiviseringsskäl är det likväl av slor vikt att
forlsalta insatser vidtas inom delta område. Ett led i dessa ansträngningar
ulgör tillämpandet av det s.k. huvudförslaget vad gäller statliga
konsumtionsutgifter. Härmed avses att regeringen i sina medelsberäkningar
förutsätter en viss årlig produktivitetsförbättring. Som jag tidigare redovisat
aviseras ocksä i denna proposition några s. k. översynsprojekt vilka berör
möjligheterna att begränsa bl.a. förvaltningskostnaderna.

Om väsentliga besparingar skall uppnås inom själva
statsförvaltningen

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 81

måste dock enligt min mening ändringar i de lagar och
regler som styr verksamheten övervägas. Det kan som exempel nämnas att
väsentliga minskningar av förvaltningskostnaderna Inom
socialförsäkringssystemen knappast kan uppnäs om inle förenklingar och
schabloniseringar i de olika förmånssystemen åstadkommes.

Möjligheterna
till kostnadssänkningar och besparingar genom decentralisering måste
självfallet tas till vara i detta sammanhang. Jag vill här erinra om all
regeringen med stöd av riksdagens uttalanden inrättat en delegation inom
regeringskansliet för decentralisering av slallig verksamhet. Delegationen
skall verka som ett samordnande organ för decentralisering av statlig
verksamhei. Den offentliga förvaltningen har vuxit kraftigt under hela
1970-lalet. Antalet statsanställda har ökat under denna tid även om en viss
dämpning har skett under senare år. Jag anser del angeläget att fortsalla
åtgärder för decentralisering vidtas 1 syfte all bidra lill regional utveckling
och åstadkomma besparingar pä statsbudgeten.

Den
inriktning av utgiftspolitiken som jag nu redovisat innebär all ett betydande
antal projekt som syftar till översyn och omprioritering av pågående
verksamheter kommer att sällas igång ulöver dem som redan påbörjats. Min
företrädare har i vårens komplelteringsproposition (prop. 1979/80: 150)
redovisat sin allmänna syn på dessa frågor. Jag vill härutöver betona alt ett
långsiktigt och väl planerat besparingsarbele kräver en successiv uppföljning
av de olika insatser som initieras. Påbörjade översynsprojekt bör därför sammanställas
i översynsprogram. Det är min avsikt all göra en redovisning härav i
budgetpropositionen. Härigenom möjliggörs för riksdagen och en bredare
allmänhet att löpande följa arbetet. Jag avser vidare att 1 samband med vårens
långtidsbudget återkomma till hur besparingsarbetet sammanfaller med de
långsiktiga budgelpolitiska perspektiv som dä avtecknar sig.

Jag är väl medveten om all genomförandel av ell
långsiktigt besparingsprogram av den omfattning som det nu är fråga om i en
del fall kommer all uppfattas som smärtsamt och kommer alt ställa krav på
solidaritet mellan olika grupper i värt samhälle. Det bör därför vara en
strävan att utifrån det allmänt konstaterade behovet av alt begränsa
statsutgifternas tillväxt också söka nå bredast möjliga samling kring de
konkreta besparingsåtgärderna. Om det skall vara möjligt att sanera
statsfinanserna är det emellertid ofrånkomligt att gå vidare pä den väg som
inleds med det besparingsprogram som nu redovisas. Detta är en avgörande
förutsättning för att vi på ett planmässigt sätt skall kunna återställa
balansen i vår ekonomi och skapa grunden för en stabil utveckling i framtiden.

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20.

s. 82 Kontrollera mot PDF

3.6 Skattepolitiska riktlinjer

Vissa utgångspunkter

Redan i min diskussion av den offentliga sektorns lillväxl
(avsnitt 3.1) nämnde jag alt del svenska skattetrycket är bland de högsta i
väriden. Jag kan belysa detta med ett siffermaterial som sammanställts och
publicerats av OECD-sekretariatet.

Totala skatter och socialförsäkringsavgifter som procent
av BNP i olika länder, 19651979

Land

1965

1970

1975

1976

1977

1978

prel, 1979

Sverige

35,6

41.0

46,2

51.0

53,3

53,5

52,9

Belgien

30,8

35.4

41,1

41,6

42,9

44,2

44,5

Danmark

30,1

40,2

40.6

41.7

42,0

43,6

45,0

Finland

30,6

32,3

36,2

40.0

39,5

36,5

35,1

Frankrike

35,0

35,6

37,4

39,5

39.6

39,7

41,0

Nederiändema

35,5

39,9

45,8

45,7

46,1

46,8

47.2

Norge

33,3

39,3

44.9

46,2

47,2

46,9

46.7

Slorbrilannien

30.8

37,6

36.2

35,8

35,7

34,4

33,8

Förb.rep.
Tyskland

31,6

32,8

35.7

36,8

38,0

37,8

37,2

Österrike

34,7

35,7

38.6

38,5

.39,3

41,4

41,2

Källa: Revenue Slatislics of OECD Member Countries,
1965-1979

Anm. De siffror som OECD anger för Sveriges del avviker
någol från sifferuppgifterna i årets kompiellerings-

proposition. Orsaken är all de använda definitionerna pä
några punkter är skiljaktiga.

Del samlade skatteuttagel 1 Sverige motsvarar alltsä drygt
halva BNP. Av detta utgörs därvid mer än hälften av indirekta skatter och
arbetsgivaravgifter. Den direkta skallen pä inkomst och förmögenhet svarar
alltså för något mindre än halva del totala skatleutlagel, eller ca 24% av BNP.
Den dominerande delen av detta utgörs i sin lur av den kommunala inkomstskatten,
som motsvarar ca 17% av BNP och ulgör nära en tredjedel av alla skaller och
avgifter. Den statliga progressiva inkomstskallen motsvarar som jämförelse
endast ca 6,5% av BNP och omkring 12% av del totala uttaget.

Den statliga inkomstskattens förhållandevis ringa bidrag
lill de offentliga inkomsterna hänger givetvis samman med de successiva
sänkningar av den statliga skatten som har genomförts under 1970-talel. Den
statliga inkomstskalleskalan har därigenom i väsentlig utsträckning kommit alt
ändra karaktär. Inkomståret 1971, del första dä inte längre kommunalskatteavdrag
fanns, utgjorde den lägsta skattesatsen 1 slatsskatteskalan 10% och den högsta
54%. Då den kommunala medelskattesatsen för året uppgick till 22,5% varierade
alltså marginalskallen frän 32,5% till 76,5%. För inkomståret 1980 spänner
statsskatteskalan frän 1 % till 58% och med en kommunal medelskatlesats om 29%
varierar den sammanlagda marginalskatten frän 30% till 85% (reducerat från 87%
genom den marginaiskalle-spärr som tillämpas första gången i år). Del kan
alltså konstateras alt den lägsta skattesatsen faktiskt är lägre i år än den
var för tio är sedan trots att

s. 83 Kontrollera mot PDF

kommunalskatten stigit kraftigt under tiden. Då utgjordes
den dock lill nära en tredjedel av statsskatt medan den nu praktiskt tagel
enbart är ett uttryck för den kommunala beskattningen. Eftersom den högsta
skattesatsen samtidigt har höjts, kan det konstateras att den
inkomslufiämnande funktionen hos den statliga inkomstskatten starkt har
renodlats.

Jag har nämnt i det föregäende att min företrädare i årets
komplelteringsproposition framhöll att forlsatla väsentliga ökningar av
skatteullaget skulle föra med sig starkt negativa effekter. Som finansutskottet
anfört är del i besparingssammanhangel givetvis ändå nödvändigt all pröva också
möjlighelen till Inkomstförstärkningar. Jag vill emellertid understryka all
skattehöjningar som kan ge någon mer betydande förstärkning av slalsbudgelen
måste komma att falla lill största delen pä de breda skikten av inkomsttagare:
1 detta avseende är de knappast mindre kännbara än minskningar av de tunga
utgiftsposterna. För all illustrera i hur hög grad skattebasen utgörs av
"normala inkomster" kan siffror frän 1979 ärs taxering -alltså
avseende inkomståret 1978 - användas. Då fördelade sig de sammanräknade
inkomsterna, dvs. inkomsterna före alla underskoltsavdrag och andra allmänna
avdrag, pä följande sätt:

Inkomslskikt
kr.

Summa

av
inkomstdelar i skiklel

Belopp

milj.

kr.

Andel %

Kumulalivl
%

100- 29900

150600

57,3

.57,3

30000-
49900

62400

22,9

80,2

50000-
69900

30 700

11,2

91,4

70000-
89900

10900

4,0

95,4

90000-119900

6300

2,3

97,7

120000-159900

3 100

I.l

98,8

160000-199900

1300

0,5

99,3

200000-

2000

0,7

100.0

Totalt

273 300

Fyra femtedelar av all inkomst - före avdrag - fanns
alltsä i inkomst-skikten upp till 50000 kr. sammanräknad inkomst.
Inkomstdelarna över 90000 kr. motsvarade mindre än 5% av den totala
sammanräknade inkomsten.

Infiationsskyddet och skatteskalans utformning

Kombinationen av stark progressivitet i
inkomstskalleskalan och inflation gör att åtgärder i fråga om inkomstskallen
får central betydelse för avtalsförhandlingarna pä arbetsmarknaden. Regeringen
har redan inlett överläggningar med arbetsmarknadspartema, I avvaktan på att
dessa slutförs och underlag för en samlad bedömning föreligger kan f. n.
endast vissa mer allmänna riktlinjer redovisas.

Principen om att skatteskalan skall vara inflationsskyddad
ligger fast. Skatleutlaget och dess fördelning skall bestämmas genom beslul av
rlksda-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 84

gen, inte av inflationstaktens variationer. En automatisk
indexuppräkning av skiklgränserna i skatteskalan bör därför ske. men samtidigt
är det givet alt regering och riksdag varje är har ansvaret för all pröva om
skatteuttaget bör förändras i förhållande lill vad som tidigare beslutats.
Sådana förändringar kan vara motiverade l.ex. kortsiktigt just för att påverka
förutsättningarna för en avtalsrörelse eller som steg i en mer långsiktig
förskjutning av skatteuttaget frän direkt till indirekt skall.

Chefen för
ekonomideparlementel redovisar denna dag skäl som motiverar ett byle av index
för uppräkningen av pensioner m. fl. sociala förmåner. Syftet är att
kompensation inle längre skall ges automatiskt för höjda energipriser eller för
köpkraftspåverkan som statsmakterna fattar beslut om genom alt ändra indirekta
skaller och subventioner. Bl. a. med hänsyn lill all statsmakterna har
möjlighet till en åriig omprövning av inkomstskatteskalan kan det visserligen
hävdas att skälen för ett motsvarande indexbyte i delta sammanhang är svagare,
men övervägande skäl talar likväl för att så sker. Basenheterna i lagen om
statlig inkomstskatt bör således i rorlsällningen anknytas lill samma justerade
index som basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Det nya
Indexet kommer att påverka basenhetens storlek först fr.o.m. inkomståret 1982.
Redan för år 1981 är emellertid särskilda överväganden påkallade.
Inflationsskyddet innebär i princip all skatteuttaget, i procent av inkomsten,
bibehålls på en given nivå så länge inkomstens realvärde ligger fast, dvs. så
länge inkomsten stiger just i takt med inflationen. Om inkomsten stiger
fortare, dvs. ökar realt, blir däremot skatteuttaget större och omvänt blir del
mindre om inkomsten realt sjunker. Det nu sagda gäller ocksä lör
inkomslskalleunderlaget som helhet: så länge inkomsterna i allmänhet utvecklas
parallellt med inflationen bibehålls del samlade uttaget av inkomstskatt konstant
som andel av underlaget. Stiger realinkoms-lerna i allmänhet leder
progressionen till ett höjt skatteuttag och sjunker de minskar också
skatteuttaget. Under de tre år som inflationsskyddet nu funnits, så är del den
senare utvecklingen som dominerat, dvs, skatleulta-get som andel av inkomsterna
har minskal. Delvis som följd av de utifrån kommande oljeprishöjningarna, men
delvis också som följd av all möjliga inkomstförbätlringar tagits ut i form av
ökade transfereringar och margl-nalskaltelättnader, har de aktiva gruppernas
bruttoinkomster genomsnittligt ökat mindre än som motsvarar inflationen under
samma period.

Enligt
gällande regler har basenheten för år 1981 fastställts till 6500 kr., en ökning
frän 5 800 kr. för innevarande är. Mot den skisserade bakgrunden bör
emellertid beslut fallas om en mer begränsad uppräkning. Beslul i denna fräga
bör emellertid inte fattas förrän senare, när bl. a. överiäggningar med
arbetsmarknadens parter som jag tidigare nämnt har slutförts. Den basenhet som
pä detla sätt kommer all fastställas genom särskilt beslut för år 1981 kommer
sedan all bilda utgångspunkten för den framtida uppräkningen för år 1982 och
senare.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 85

Jag
har hitlills uppehållit mig vid frågor som rör skalleskalans grundstomme. På
samma sätt som sketl under de senasle åren bör emellertid också sänkningar
göras av marginalskattesalserna i vissa inkomstlagen. Jag vill också erinra om
den tillfälliga höjning av den särskilda skallereduktionen som ingick i
regeringens proposition om åtgärder för all underlätta nya löneavtal (prop.
1979/80:181). Avsikten är aft på lämpligt sätt ta hänsyn till dess effekt ocksä
i fortsättningen. Även i dessa frågor bör emellertid konkreta beslul anstå i
avvaktan på de överläggningar jag nyss nämnt.

Underskoltsavdrag
och ränteavdrag

Av
största vikt för beskattningens resullal är inle bara skatteskalans utformning,
ulan ocksä reglerna om vilken inkomst som skall beskattas. Särskilt vill jag
här peka på frägan om rätten till avdrag för underskott i en förvärvskälla frän
andra inkomster och frågan om de snabbi växande avdragen för gäldräntor på lån
som inte är nedlagda 1 nägon näringsverksamhet. För alt utreda frågan om
underskollsavdragen har en särskild kommitté tillkallats. Enligt direktiven
(Dir. 1980:11) skall denna inledningsvis kartlägga underskottsavdragen och de
faktorer som ligger bakom dem. Arbetet skall sedan inriktas pä att pröva olika
sätt att hindra ett otillbörligt utnyttjande av dessa avdrag.

I
direktiven pekas på flera olika situationer där underskoltsavdrag kan le sig
problematiska. Bl.a. nämns där sådana underskott som är rent skattemässiga,
dvs. där verksamheten reellt sett gär med vinst men där skallereglerna i
stimulanssyfte medger avdrag som gär ulöver de strikt företagsekonomiska.
Ocksä skattesystemets bristande symmetri, som innebär att det är möjligt att få
fullt avdrag för räntor på lån som används för att köpa tillgångar vilkas
avkastning kommer fram som lågt beskattad eller helt obeskattad värdestegring,
nämns som en sädan problematisk punkl. Vidare skall utredningen pröva
möjlighelen all komma till rätta med de svårigheter som de s. k.
hobbyrörelserna vållar. Nära anknytning har också frågan om den i dag
obegränsade rätten till avdrag för ränta på lån för att finansiera privata
konsumtionsutgifter.

Kommittén om
underskottsavdrag har en omfattande uppgift som berör en rad viktiga
avvägningar mellan olika önskemål som skattesystemet skall tillgodose. Det är
endast i undantagsfall sä att alla skäl lalar för en reform av dagens regler
och inga emot. Likväl är det klart all vissa förändringar är önskvärda.
Underskollsavdragen växer allt mer och ger 1 vissa fall - jag syftar här bl.a.
pä de s.k. nolltaxeringarna - resultat som allvarligt hotar människornas
tilltro till skattesystemet. Pä ett par viktiga punkter har också lagstiftning
redan genomförts som fr.o.m. innevarande år starkt begränsar utrymmet för
underskottsavdrag. Genom riksdagsbeslut i slutet av år 1979 (prop. 1978/79:209,
SkU 1979/80:11, rskr. 1979/80:42, SFS 1979: 1017) har nämligen rätten lill
omedelbart reparalionsavdrag vid om-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 86

byggnad av flerfamiljshus beskurits, dels i det fall dä
ombyggnaden finansieras med statliga bostadslån, dels allmänt när ombyggnaden
avser ell s. k. andelshus oavsett hur finansieringen sker.

En mycket stor del av underskollsavdragen beror på alt
avdrag för gäldränla görs med belopp som överstiger intäkterna i den aktuella
förvärvskällan. Det har många gånger påtalats hur de nuvarande beskattningsreglerna
för räntor och andra kapitalinkomster vid inflation leder fill en allvarlig
snedvridning.

Åven myckel höga låneräntor ger efler skatt en realt sett
negativ lånekostnad samtidigt som spararnas avkastning efter skatt kommer att
ligga långt under inflationstakten. För att förbättra spararnas situation har
vissa åtgärder vidtagits i form av skattefrihet helt eller delvis för viss
avkastning: sparavdrag, värdesaken lönsparande, sparobligationer. Mol
låntagarnas obegränsade avdragsrält har däremot hitlills inga åtgärder riktats.
I annat sammanhang - lagrädsremissen den 11 september 1980 med förslag lill
ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyllring

- har jag
något diskuterat detla problem. Jag anförde där bl. a. följande:

Kombinationen av full indexuppräkning vid
realisationsvinstbeskattningen och en obegränsad avdragsrätl för låneräntor
vid den löpande beskattningen bildar vid inflation en mekanism för omvandling
av löpande inkomster lill kapitalvinster som mäste beaktas för all inte
skatteförmågeprincipen allvarligt skall urholkas.

En lösning
på problemet kan teoretiskt sökas på tvä olika vägar. En möjlighel är att
begränsa indexuppräkningen så all den i princip omfattar bara del egna kapital
som fastighetsägaren har lagt ner i fasligheten. Den andra utvägen skulle vara
att gå över till en real beskattning även av låneräntorna. Detta skulle
innebära att den del av räntan som utgör kompensation till långivaren för
minskningen i länets realvärde behandlades som en för fastighetsägaren inte
avdragsgill - och för långivaren skattefri

- amortering. Med ett sådant syslem skulle det vara helt
korrekt alt vid

realisationsvinstbeskattningen alltjämt medge full indexuppräkning, dvs.

att räkna upp även del lånade kapitalet.

I och för
sig kan på allmänna skattetekniska grunder goda skäl anföras för alt en reform
som rör den löpande beskattningen skulle vara att föredra framför åtgärder som
leder lill alt slörre vikt läggs vid engångsbeskatlning-en av de vinster som
framkommer vid en försäljning. Realisationsvinstbeskattningen medför
svårigheter att på ett rättvist säu tillämpa skatteskalans progressivitet
samtidigt som de stora belopp som kan stå pä spel skapar frestelser till
skatteundandragande åtgärder. En realisationsvinstbeskattning ger också upphov
fill vissa inlåsningseffekter, även om man vid fastighelsbeskattningen har sökt
mildra dessa genom de uppskovsregler som har införts. Som framhölls i årels
budgetproposition kan dock frågan om fastighetsägarnas rätt lill avdrag för
låneräntor inle ses som ett isolerat skallepolitiskt problem. För många hushåll
är med dagens förhållanden i övrigt en bibehållen avdragsrätl en absolut
förutsättning för att de skall kunna klara sina ärliga boendekostnader. En
principiell reform av avdragsrätten för smähusränlor o.d. kan därför tänkas
endast i ett större sammanhang där man beaktar övergripande skatte- och
bostadspolitiska

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 87

synpunkter. Åt realbeskaliningsutredningen (B 1978:07) har
uppdragils aU undersöka möjligheterna att gä över lill en real beskattning av
bl.a. låneräntor och andra kapitalinkomster. Därvid skall bl.a. verkningarna
för bostadsmarknaden belysas. Först när utredningen har redovisat resuhatel av
sill arbete finns del förutsättningar aU bedöma om detta kan vara en framkomlig
väg.

De lån som verkligen används för att finansiera
investeringar i den egna bostaden står, som jag framhållit, i en viss
särställning i sammanhanget. Men för andra lån, som t. ex. används för alt
finansiera köp av kapitalvaror eller annan privat konsumtion eller för
placeringar i improduktiva men lågt beskattade tillgångar, är den fulla
ränteavdragsrälten mer problematisk. Inte minst besvärande är alt hushällen
lill följd av de höga marginalskatterna visar en belydande okänslighet för
räntenivåns höjd. vilket avsevärt försvårar kredilpoliliken. För många hushåll
kan det framstå som attraktivt aft låna för ändamål av angivet slag även lill
räntesatser som ligger längt ulöver vad förelag kan betala för alt finansiera
produktiva investeringar.

I debatten
har mot denna bakgrund framförts olika förslag om all begränsa avdragsrätten
för räntor, med eller ulan en samtidig lättnad i fräga om beskaftnlngen av
kapitalinkomster. Del stora problemet i samband med dessa förslag är emellertid
huruvida del är möjligt att i det praktiska taxeringsarbelet tillämpa sädana
begränsningar pä ett rättvist sätt. Eftersom förslagen i allmänhet förutsätter
alt räntor på lån nedlagda i vissa förvärvskällor fortfarande skall kunna dras
av fulll. är del viktigt all vela om del ocksä i praktiken kan redas ul pä ett
lillfredsslällande sätt vilka lån som är av vilket slag. Uppgiften alt pröva
detta har lagts på den förut nämnda kommittén om underskoltsavdrag. Del krävs
ocksä allmänt sett en betydligt säkrare kontroll av ränteavdragen än vad som i
dag är möjligt. Jag kan här nämna alt det inom riksskatteverket pågår arbete
med förslag som rör såväl frägan om skyldighet för banker m.fl. all lämna
kontrolluppgift om räntor och förmögenhetsbehållning som frågan om skyldighet
för den enskilde all i deklarationen specificera ränteavdrag och att ange lill
vem utbetalningarna gäll. Enligt vad jag erfarit är arbetet långt hunnet och
kommer all redovisas inom kort. Jag återkommer i del följande lill detta.

I avvaktan
på aft förutsättningarna för att uppräfthålla en rättvis begränsning av
ränteavdragen sålunda skall klarläggas anser jag del inte möjligt att nu la
ställning till frägan. Jag vill ocksä erinra om att en av anledningarna lill
att de totala ränteavdragsbeloppen ökat kraftigt under senare tid är den
höjning av räntesatserna som skett. Hela ökningen är alltsä inle ett uttryck
för ökad upplåning hos hushållen. Likväl utgör ränteavdragens snabba ökning ett
allvariigt problem och åtgärder mot detta ter sig allt mer nödvändiga. Det är
därför angeläget alt de klarlägganden som behövs kan komma så snart som
möjligt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 88

Åtgärder med anledning av höjda taxeringsvärden

Jag avser att inom kort återkomma med förslag för all
anpassa olika skatteregler lill den kraftiga höjning av taxeringsvärdena på
fasfigheter som kommer all ske år 1981. Av central betydelse är givetvis frågan
om ny s.k. villaschablon, där beredning av förslag från 1976 års
fastighelslaxe-ringskommilté f. n. pågår i regeringskansliet. Åven frågan om
den kommunala garantibeskattningens utformning vägs därvid in. Vidare bör en
uppräkning ske av skiktgränserna i skalorna för förmögenhetsskatten och arvs-
och gåvoskatten. Reglerna om förmögenhetsprövningen av folkpensionärers rätt
till extra avdrag vid inkomstbeskattningen resp. lill kommunalt bostadstillägg
bör också justeras. Riktmärket för dessa och andra åtgärder som jag inte har
nämnt särskilt här är alt höjningen av taxeringsvärdena inle får tillåtas få
socialt oacceptabla verkningar för människorna. Samtidigt villjag framhålla att
detla givetvis inte är liktydigt med att över huvud tagel inga skatteökningar
får ske. Den kraftiga höjningen av taxeringsvärdena återspeglar en faktisk
ökning av fastighetsvärdena och därmed av fastighetsägarnas förmögenhetstillgångar
och rättvisan kräver att denna till någon del får slå igenom.

Jag vill i sammanhanget också konstatera alt det numera
lorde stå helt klart att del inle gärna är möjligt att fortsättningsvis arbeta
med så långa perioder som fem eller sex år mellan de tidpunkter dä de höjda
fastighetsvärdena får påverka beskattningen. Med nuvarande ordning blir
sprången alltför stora eftersom en slor eftersläpning hunnit uppstå, vilket
ocksä försvårar avvägningarna inom det bostadspolitiska området. 1976 års
fas-fighetstaxeringskommitlé (Fi 1976:05) har i uppdrag att studera frägan om
s. k. rullande fastighetstaxering och dess redovisning kan enligt vad jag
erfarit väntas omkring årsskiftet. En närmare diskussion av ämnet bör därtor
anstå i avvaktan på utredningsmaterialet, men jag kan redan nu konstatera alt
om en justering av taxeringsvärdena med tätare intervall än f. n. inle skulle
anses vara möjlig, så får i stället andra åtgärder prövas.

Kapitalbeskattningen

Det har i flera sammanhang konstaterats att de nuvarande
reglerna för kapitalbeskattning - löpande inkomstbeskattning,
realisationsvinstbeskattning och förmögenhetsbeskattning - leder till stora
orättvisor och samhällsekonomiska snedvridningar. Sparare som placerat i bank
eller aktier missgynnas, medan placeringar i fastigheter och vissa s.k. alternativa
placeringsformer (diamanter, guldjetonger m, m.) framstår som skattemässigt
mycket gynnade. Indirekt blir produktiva investeringar satta i strykklass medan
finansiella och spekulativa Investeringar ofta kan locka med betydligt högre
effektiv avkastning efler skall.

En betydande del i förklaringen till kapitalbeskattningens
nuvarande snedvridande effekter ligger i alt skattereglerna med fä undanlag
inle är anpassade till en inflationssiluation. I skalledebatlen harolika
förslag förts

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 89

fram om hur en mer genomgripande sådan anpassning skulle
kunna ske genom en större reform av skattesystemet. Som jag redan har nämnt har
realbeskaliningsutredningen i uppdrag att studera en av dessa möjligheter,
nämligen en systematisk tillämpning av reala principer för inkomstberäkningen.
Åven ulgiflsbeskattningens möjligheter att ge en lösning bl.a. på
kapifalbeskattningsproblemen har kommit att uppmärksammas och jag avser att ta
initiativ till ett fortsatt utredningsarbete på delta område.

I avvaktan
pä eventuella mer genomgripande ändringar framstår emellertid punktvisa
reformer som nödvändiga i syfte alt minska de snedvridande effekterna. Förslag
om en första sådan åtgärd har ocksä framlagts i den redan berörda
lagrådsremissen om ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid
fastighetsavyllring. Bakgrunden lill detla har jag nyss redovisat i del
återgivna avsnittet ur lagrädsremissen. I sin centrala del innebär förslaget
att indexuppräkningen av anskaffningsvärdet skall begränsas under
innehavstidens början, när andelen lånat kapital regelmässigt är slor. Av
praktiska skäl sker denna begränsning så att indexuppräkning helt vägras under
fyra år, varefter full uppräkning medges med hänsyn till prisutvecklingen från
det fjärde året efler anskaffningsårel. Förslagel kommer därigenom ocksä att ge
en särskilt stor skärpning i fräga om korta, spekulativa faslighelsinnehav. För
alt inle personer som av olika skäl måsle byta bostad efter en kort tids innehav
skall drabbas oskäligt genom denna konstruktion föreslås samtidigt regler om
tillgodoräknande av tidigare Innehavslid vid försäljning av den nya
fastigheten.

När
lagrädsgranskningen av detta förslag är avslutad avses en proposition
föreläggas riksdagen och avsikten är att de nya reglerna - med vissa
övergångsbestämmelser som gör att skärpningen inträder successivt -skall
lillämpas på fastighetsförsäljningar efter utgången av är 1980. I detta
sammanhang vill jag också nämna alt del är min avsikt att inom kort la
initiativ till en utvärdering av det syslem för uppskov med realisationsvinstbeskattningen
som finns för de fall dä fråga är om försäljning av egnahem eller
jordbruksfastighet där ägaren varit bosall och denne anskaffar en
ersättningsfastighet inom viss tid. En sådan utvärdering har önskats av
riksdagen (SkU 1979/80: 22) och är nu så mycket mer motiverad som de nya
reglerna om tillgodoräknande i vissa fall av tidigare innehavslid ocksä bör
fogas in i ell fast administrativt system.

Förslag
om den tekniska utformningen av åtgärder för att sfimulera akllesparandel har
lagts fram av kapitalvinstkommillén (B 1979:05) i ell delbetänkande (Ds B 1980:
11) Stimulans av akllesparandel. Kommittén, som ursprungligen tillkallades för
all göra en i huvudsak teknisk översyn av aktievlnstbeskattnlngen, fick i
början av Innevarande år tilläggsdirektiv (Dir. 1980: 10). Enligt dessa skall
kommittén pröva åtgärder för all lindra beskattningen av aktiebolagens utdelade
vinster. Eftersom denna uppgift bedömdes vara lämligen omfattande och
tidskrävande ingick del i uppdraget ocksä all med förtur utarbeta förslag lill
provisoriska åtgärder för alt stimulera akllesparandel. 7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
20

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 90

Kommittén redovisar i betänkandet tvä modeller som båda
bedöms vara lämpade att ligga lill grund för provisoriska stimulansåtgärder.
Gemensamt för modellerna är all de innebär att fysiska personer som mottar
utdelning frän börsnoterade förelag medges en skattereduktion med viss del av
utdelningsbeloppel. Principiellt kan man säga att aktieägarna därigenom
tillgodoräknas en del av den skatt som bolagen erlagt för de vinstmedel som
delas ut. Den ena modellen är uppbyggd för att till sina verkningar efterlikna
de s. k. avräkningssystem som successivt införts i de flesta EG-länder och
skattereduktionens procentuella storlek beror där på aktieägarens
marginalskattesats - ju högre marginalskallesatsen är, desto lägre blir den
procentsats varmed skattereduktion skall medges. 1 den andra modellen, som är
mer schablonmässigt utformad, bestäms skattereduktionens procentsals endast av
uldelningsinkomslens storlek - med ökande utdelningsbelopp avtrappas
skaltereduktioncns storlek. Utöver dessa modeller pekar kommittén ocksä på all
en ökning av schablonavdraget vid försäljning av aktier som innehafts mer än
tvä år kan vara en lämplig stimulansåtgärd.

Kapitalvinstkommillén
fortsätter nu sitt arbete med all utarbeta ett mer permanent system för
lättnader i utdelningsbeskaltningen. Remissbehandlingen av betänkandet om de
provisoriska åtgärderna har i huvudsak avslutats och beredningen av ärendet
pågår i regeringskansliet. Del är ännu förtidigt att dra några definitiva
slutsatser, men jag vill betona att jag anser det myckel angeläget att åtgärder
för alt stimulera akllesparandel genomförs skyndsamt. Samtidigt är del önskvärt
all nya regler ges en Inriktning som möjliggör att de smidigt kan avlösas av
ett mer permanent system. Det är min avsikt att inom kort redovisa mina
överväganden och lägga fram konkreta förslag. Jag vill i sammanhanget ocksä
erinra om att chefen för ekonomideparlementel tidigare i dag har diskuterat
frågan om näringslivels försörjning med riskkapital och därvid aviserat vissa
förslag.

I
kapilalvinslkommitténs ursprungliga uppdrag ingår också att lämna förslag om
utformningen av en i tiden obegränsad realisationsvinslbe-skattning av
bostadsrätter. När nu regeringens förslag lill nya regler i fråga om
fastigheterna föreligger kan man räkna med all kommittén med förtur kommer att
redovisa sina överväganden om bosladsrätlerna i ett delbetänkande. Jag räknar
därför med att under år 1981 kunna återkomma med förslag lill ny lagstiftning
på denna punkl.

Under
senare tid har den skattemässiga behandlingen av vissa s. k. alternativa
placeringar kommit att ifrågasättas allt mer. Begreppet avser därvid olika
tillgångar som i varierande utsträckning tjänar som penningplacering i syfle
alt göra värdestegringsvinster och som därigenom kan framstå som alternativ
till värdepapper eller fasligheter. I första hand brukar därvid sådana lösören
som diamanter och guldjetonger nämnas. Den skattemässiga förmånsbehandlingen
ligger därvid främst i att värde-stegringsvlnsler blir helt skattefria om
innehavet varat fem är eller längre

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 91

och i andra hand i alt tillgångar av detta slag i
allmänhet inle behöver redovisas vid förmögenhetsbeskattningen.

Reallsalionsvinslkommittén föreslog redan är 1975 i sitt
belänkande (SOU 1975: 53) Beskattning av realisationsvinster att en i tiden
obegränsad realisationsvlnsibeskatlning skulle införas för denna kategori av
lösöre, dvs. ting som inte normalt förlorar i värde genom användning. Förslagel
ledde dock aldrig till lagstiftning eftersom möjligheterna till kontroll av
bestämmelsernas efterlevnad ansågs alltför små. Jag delar i och för sig
uppfattningen att kontrollsvårigheterna innebär ett argument mot
realisa-tionsvinstkommilléns förslag. Å andra sidan är det tydligt att vissa av
dessa s.k. alternativa placeringar numera marknadsförs helt reguljärt just som alternativ
till aktiesparande och att därvid den förmånliga skattebehandlingen blir ett
avgörande argument. Del är enligt min mening svårt all i längden acceptera alt
så kan ske. Det finns därför skäl att åter pröva möjligheterna att skärpa
beskattningen av dessa spekulativa placeringar.

En annan placeringsform som delvis kommit att utnyttjas i
ett spekulativt sammanhang är premieobligationerna. Jag syftar här på ett
förfarande som fillämpas av vissa skattskyldiga som har skattepliktiga
realisationsvinster, t. ex. efter en avyttring av en faslighet. Det har då på
sina håll satts i system alt köpa stora mängder premieobligationer kort före en
dragning och att sälja dem kort därefter. Med nuvarande regler blir den
kursförlust som därvid uppstår till 100 % avdragsgill mol den föreliggande
realisationsvinsten, medan de utfallande vinsterna pä premieobligationerna
inte utgör skattepliktig inkomst. Det kan enligl min mening starkt ifrågasättas
om ett sädant utnyttjande bör accepteras. Premieobligationerna har tillkommit
för alt utgöra en form för statlig upplåning riktad speciellt lill smäsparare
och del är ägnat all inge olust om de utvecklas lill spekulationsobjekl. 1
lämpligt sammanhang bör därför frägan om ändrade regler pä denna punkt tas upp.

Skatteundandragandet och skattesystemets utformning

Del ligger i sakens natur att det är svårt att få fram
tillförlitliga uppgifter om de totala skattebelopp som undandras genom olika
former av skatteflykt och skattefusk. Det råder knappast något tvivel om att
skatteundandragandet har ökat betydligt i omfattning under del senasle
årtiondet. 1 dag ulgör del ett allvarligt problem, som det krävs fortlöpande
och kraftfulla åtgärder från del allmännas sida för all komma lill rätta med.

Jag återkommer strax till konkreta frägor om förstärkta
och förbättrade kontrollåtgärder, effektiviserad indrivningsverksamhet osv.
Först vill jag emellertid peka på några mer allmänna förhållanden som måsle
beaktas i sammanhanget.

En sädan sak är sambandet mellan skatleultagels höjd och
skalleundan-dragandels omfattning. Ju högre skattesatserna blir, desto större
skattebe-

Kartong: S. 102, de två sista raderna Utgår: Holm,
Andersson,

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 92

lopp motsvarar varje undanhållen Intäkt och varje på
falska grunder medgivet avdrag. Med stigande skatteuttag ökar alltså
"vinslen" för den illojale och frestelsen för den ännu lojale. Enligl
min mening kan det knappast betvivlas all del här finns en gräns, ulöver vilken
statsmakterna inte kan gä utan att pä ett avgörande sätt undergräva människornas
lojalitet mol skattesystemet. Jag vill betona att detta inle innebär all del
finns någol visst exakt procenttal som utgör det högsta skatteuttag människorna
accepterar. Vad som är acceptabelt och inle acceptabelt kan ocksä förändras
över liden. Det är en viktig uppgift all för medborgarna klarlägga sambandet
mellan ä ena sidan önskemålen om en omfattande offentlig service och ett
socialt trygghetssystem och ä andra sidan de krav som finansieringen av detta
ställer. Men enligt min mening är det nu tydligt att den snabba höjning av de
samlade marginaleffekterna av skatter och avgifter som ägt rum under 1970-talet
fört till en situation där stora grupper av inkomsttagare anser alt de får för
litet ekonomiskt utbyte av sina extra arbetsinsatser och där sökandet efter
olika möjligheter lill skattefria inkomster har fält en omfattning som leder
lill allvarliga samhällsekonomiska snedvridningar.

Vad jag nu
sagt innebär inle alt jag menar att skatteundandragandet som problem försvinner
om marginalskatterna blir lägre. Det samlade skatteuttaget i Sverige är högl
och för den skrupelfrie kommer det alltid att finnas "vinster" att
göra på att hålla sina transaktioner utanför skattemyndigheternas kännedom.
Men det är min bestämda uppfattning att en sänkning av marginalskattesalserna
från dagens höga nivåer är nödvändig för all undvika att problemen snabbt
skall förvärras. Alt möta dem enbart med utökad kontroll och skärpta straffar
inle en framkomlig väg.

Ett annat
förhållande som jag vill erinra om i delta sammanhang rör skatteflykten som
speciellt problem. Utgångspunkten för skallelagstiftningen måste givelvis
alllid vara strävan alt ge de maleriella skattebesläm-melserna en sådan
utformning att de läcker alla avsedda fall och sä klart som möjligt preciserar
vilka skattekonsekvenser de skall medföra. Erfarenheten visar emellertid att
det för personer med god insikt 1 skattesystemets grunder och regelverkets
uppbyggnad ofta är möjligt all finna möjligheter lill kringgående
transaktioner genom att konstruera nya förfaranden som inte är uttryckligen
täckta i lagen. Mot denna bakgrund har under senare är debatten intensifierats
om möjlighelen att komplettera de maleriella skaltebeslämmelserna med en
allmän regel riktad just mot krlnggåen-detransaktionerna. Jag kan erinra om alt
ett förslag till allmän skalle-flyklsklausul framlades av en expertgrupp inom
företagsskatteberedningen 1 betänkandet (SOU 1975:77) Allmän
skaltefiyktsklausul. Efter remissbehandlingen av detla överarbetades förslaget
inom budgetdepartementet och promemorian (Ds B 1978:6) Lag mot skatteflykt
utarbetades. Åven denna promemoria har remissbehandlats. Ell förslag till lag
mol skalleflykt har därefter upprättats och remitterats till lagrådet och efter
ytterligare beredning i regeringskansliet har nu en proposition i ämnet
utarbetats inom budgetdepartementel.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 93

Jag kommer att anmäla denna fråga senare 1 dag. Jag vill
emellertid redan nu framhålla följande.

Propositionen bygger i allt väsentligt på det förslag som
under är 1979 granskades av lagrådet. Den föreslagna lagstiftningen innehåller
sålunda en generalklausul som riktar sig mol den form av skatteundandragande
som brukar kallas kringgående av skattelag. I den föreslagna lagen preciseras
när ett sådant kringgående skall anses föreligga och vilka förutsättningar som
skall vara uppfyllda för alt en kringgåendetransaktion skall underkännas i
skattehänseende. Propositionen Innehåller i likhet med lagrädsremissen också
förslag lill åtgärder för att stärka rättssäkerheten i samband med
tillämpningen av klausulen. Propositionen går på denna punkl längre än
lagrådsremissen. Del föresläs sålunda alt lagstiftningen tidsbegränsas. Den
skall gälla i fräga om rättshandlingar som företas under åren 1981-1985.
Avsikten är alt den praktiska tillämpningen av generalklausulen skall
utvärderas från rättssäkerhetssynpunkter mot slutet av femårsperioden och att
lagstiftningen därvid skall övervägas på nytt.

Förbättrad kontroll av uppdragsinkomster och räntor

Jag har nyss framhållit att problemen med
skatteundandragandet inte kan lösas enbart med mer kontroll. Likväl är del
klart att en fortlöpande effektivisering av skallekonlroUen och anpassning av
dess former till ändrade förutsättningar är nödvändig. Inte minst det
sistnämnda är viktigt och jag skall strax la upp nägra punkter där den
ekonomiska utvecklingen lett till att en större vikt måste läggas vid
kontrollmöjligheterna än som hittills varit fallet. Samtidigt villjag dock
erinra om vad jag sagt om behovet av att också förenkla de materiella
skaltebeslämmelserna pä olika områden bl. a. just i syfte alt minska kraven på
kontrollinsatser.

Ett fenomen som blivit allt mer besvärande är del
skatteundandragande som sker genom olika former av utnyttjande av s.k. grå
arbetskraft. Formerna för detla kan variera, men grundproblemet är alt del rör
sig om uppdragsförhållanden där uppdragsgivaren underlåter all fullgöra sina
skyldigheter enligt skatte- och avgiftslagsliflningen, vilket i sin lur ger
uppdragstagaren möjlighet att med obetydlig upptäcktsrisk undandra inkomsten
från beskattning. Inte sällan försvåras skattekontrollen av att parterna utåt
gör gällande alt del är fråga om ell verkligt entreprenörsför-hällande och all
således över huvud taget ingen skyldighet föreligger all automatiskt lämna
några uppgifter till skattemyndigheterna.

De
uppdragsersältningar som undandras beskattning genom utnyttjandet av grå
arbetskraft uppgår till avsevärda belopp. Svårigheter i konkurrenshänseende
uppstår också för de seriösa förelagarna genom dessa illojala förfaranden.
Enligl min mening är del nu nödvändigt att pröva nya vägar att angripa
problemet. Förslag om särskild lagsfiftning har lagts fram i en inom
budgetdepartementel utarbetad promemoria (Ds B 1980:10) Den grå arbetskraften
och skattekontrollen. Promemorian remissbehandlas

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 94

f.n. och jag räknar med att kunna återkomma till dessa
frågor under år 1981.

Ett annat område där den ekonomiska utvecklingen medfört
all ett förbättrat kontrollsystem framstår som nödvändigt är räntebetalningarna.
Som jag tidigare nämnt kommer inom kort en utredningsgrupp inom riksskatteverket
att lägga fram förslag om en förstärkt kontroll just på denna punkt.
Erfarenheterna, bl.a. från vissa kontrollaktioner, har visat att möjligheterna
alt kontrollera att ränteinkomster deklareras korrekt är bristfälliga och att
de belopp som härigenom undandras beskattning är betydande. Med den allt större
omfattning ränteavdragen kommit att få är det också viktigt att få en bättre
möjlighel alt bedöma grunden för dessa avdragsyrkanden och att stämma av
yrkade avdrag mot deklarerade intäkter, t. ex. i fråga om lån mellan
privatpersoner. En skyldighet för banker m.fl. att lämna kontrolluppgift pä
utbetalda räntor och för enskilda all i självdeklarationen särskilt ange
ränlemotlagare bör enligt min mening effektivt kunna bidra till all motverka
skatteundandragande inom detta område.

Mervärdeskattekonlrollen

' Mervärdeskatteutredningen har i sitt femte
delbetänkande, (Ds B 1980:6) Mervärdeskattekonlrollen m.m., behandlat
skattekontrollen. Betänkandet remissbehandlas f. n. I betänkandet föreslår
utredningen en skärpt registreringskontroll, vilket har väsentlig betydelse för
de åtgärder mot den grå arbetskraften som jag nyss har berört. Utredningen
föreslår också att en planenlig kontroll av de skattskyldigas redovisningar
genomförs. Formerna för kontrollen fär anpassas efler företagens storiek, verksamhetens
art, m. m.

Skattskyldiga som har inkomst av jordbruksfastighet och en
årsomsättning om högsl 100000 kr. bör enligl utredningen få foga en särskild
uppgift om den mervärdeskatt som skall redovisas för beskattningsåret lill sin
självdeklaration. Uppgifterna stäms av i taxeringsnämnden och kan sedan på
maskinell väg kontrolleras mol inbetald mervärdeskatt.

Fiertalel övriga skallskyldiga kan bli föremål för en
jämförande granskning direkt på grundval av mervärdeskattedeklaralionerna och
inkomst-deklarationen. Utredningen föreslär ett särskilt system som utan
resursförstärkning säkerställer den informationsöverföring som behövs för den
jämförande granskningen.

För skattskyldiga med mer komplicerade förhållanden, t.ex.
de största förelagen, är en jämförande granskning inle meningsfull. Utredningen
föreslår att dessa företag i stället görs till föremål för regelbunden revision
för femårsperioder.

Ulöver den planenliga kontrollen får särskilda insatser
göras i vissa situationer. Även den planenliga kontrollen kan ge anledning lill
en fördjupad utredning. Negativa deklarationer kräver särskild uppmärksamhet.
Skatlerevislon torde ocksä, enligt utredningen, vara det enda hjälpmedlet

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 95

mot falska deklarationer och andra falsarier. Offentliga
myndigheter bör i sin roll som uppdragsgivare lägga särskild vikt vid alt
endast anlita företag mol vilka anmärkningar i delta hänseende ej kan riktas.

Jag bedömer det som angelägel alt kontrollen av
mervärdeskatten kan förstärkas. Det är min avsikt all redovisa
ställningstagandet till utredningens förslag i sådan tid alt en proposition
kan föreläggas 1980/81 års riksmöte.

SkallekonlroUen i övrigt

Den nya taxeringsorganisafionen i första instans, det s.
k. RS-systemel, är nu inne pä sill andra år. En vikfig målsättning med systemet
har varit att inrikta gransknings- och konlrollresurserna pä de
svårkontrollerade deklarationerna. Det skall ske bl.a. genom ett ökat ADB-stöd
vid granskningen och utvidgad taxeringsrevision.

Del är
ännu för tidigt att göra en helhetsbedömning av del nya systemet. Man kan
emellertid konstatera att de inkörningsproblem pä ADB-sidan som uppstod under
det första året i stort sett har kunnat elimineras till årels taxering.
ADB-slödet har otvivelaktigt medfört all resurser kunnat frigöras från del
rutinmässiga granskningsarbetet och i stället inriktas pä en mera ingående
kontroll av de svårkontrollerade deklarationerna. Samtidigt slår del dock klart
all man inle heller i är kommer alt kunna företa taxeringsrevisioner i planerad
omfattning. Del beror lill en del på all man har varil tvungen all dra ned på
takten i den personella utbyggnaden av granskningsorganisationen för att hinna
med utbildningen av personalen. Granskningsrutinerna är inte heller ännu helt
Inarbetade.

Enligt min mening är del ytterst angelägel att
taxeringsrevisionerna verkligen fär avsedd effektivitet. Jag avser all återkomma
lill denna fräga så snart resultatet föreligger av den utvärdering av
RS-syslemels tillämpning de tvä första åren som pågår inom riksskatteverket
och budgetdepartementel.

Jag skall
här ocksä något beröra frågan om uppgiftsutbytet mellan myndigheter på
skatteområdet. Del är sålunda enligl min mening angeläget bl.a. från
kontrollsynpunkl alt man inom skatteförvaltningen tar till vara möjligheterna
alt utbyta information mellan de olika verksamhetsgrenarna. Härigenom skapas
förutsättningar för en samordning och effektivisering av kontrollinsatserna.
Min företrädare har behandlat dessa frågor från sekretess- och
integriletssynpunkler i prop. 1979/80: 146 med förslag till skalleregisterlag.
Han ansåg därvid bl.a. att ett sådant uppgiftsutbyle inle bör innebära några
betänkligheter från Integritetssynpunkt och uttalade att del avgörande för om
en uppgift skall lämnas från en skattemyndighet till en annan bör vara att
uppgiften behövs för den mottagande myndighetens verksamhet. Jag delar denna
uppfattning och avser alt senare i höst återkomma med förslag lill en
reglering av uppglftsutbylet mellan skattemyndigheter som är anpassad till den
nya sekretesslagen. Det kan här nämnas

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 96

att riksdagen tidigare i är pä förslag av regeringen har
beslutat om ett ökat uppgiftsutlämnande från tullmyndigheterna till
riksskatteverket och länsstyrelserna 1 syfte att förbättra kontrollen i fräga
om mervärdebeskalt-ningen (prop. 1979/80: 108. SkU 55, rskr 352, SFS 1980:450).

Åven mellan myndigheter som handhar olika
verksamhetsområden måste ell uppgiftsutbyte för kontrolländamål i vissa fall
kunna ske. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen under år 1978
beslutade om alt riksförsäkringsverket under åren 1979 och 1980 skulle lämna
kommunerna uppgifter pä ADB-medium om sjukpenninggrundande inkomst för kontroll
av bostadsbidrag. Konlrollaktionen har lett till ett slorl antal ändringsbeslut
i fräga om bostadsbidrag. Regeringen har nyligen beslutat all uppgifler skall
få lämnas ul även under åren 1981 och 1982.

Inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som bl.a. arbetar med
en översyn av lagstiftningen mol organiserad brottslighet, finns en särskild
arbetsgrupp för skattefrågor. Denna arbetsgrupp har nyligen lill budgetdepartementel
avlämnat förslag till lagstiftning som rör kontrollproblemen i samband med
utlandslransaklioner. Del syftar lill att motverka internationella
skatteundandraganden genom att att skärpa bevisbördan för den skaltskyldige i
sådana skattefrågor och genom att öka kravet pä hans medverkan i utredningar i
ärenden med utländsk anknytning. Förslaget kommer all remissbehandlas under
hösten och jag räknar med alt kunna la ställning lill det i början av nästa år.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt Sverige
tar aktiv del i det internationella arbetet mol skatteflykt. Jag vill särskilt
framhälla de överläggningar som pågår för all utvidga del nordiska
handräckningsavlalet till att gälla också punktskatter och den nordiska
framställningen till EG för att binda samman del syslem för handräckning som
gäller i Norden med EG-ländernas motsvarande system. Även Europarådets planer
på att skapa ett europeiskt avtal för handräckning i skatteärenden är härav
intresse. Del finns enligl min uppfattning anledning att förmoda att dessa internationella
initiativ inom en snar framlid kommer all kunna bidra till ett väsentligt
bättre samarbete mellan länderna för att motverka den internationella
skatteflykten.

Uppbördssystemel

RS-systemel innefattar också en reform av
uppbördsförfarandet. Den nya ordningen genomförs successivt med början under
innevarande år. Den innebär en rationalisering av rutinerna för inbetalning och
redovisning av skall. Den innefattar ocksä förbättrade möjligheter att
kontrollera all arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter 1 fråga om
källskalteuppbörden. Bl. a. skall kontroller även på detta område i högre grad
än f. n. ske genom revisioner. Enligt min mening bör även denna reform verksamt
kunna bidra till att förhindra skatteundandragande.

För skattskyldiga som har alt erlägga egenavgifter för
inkomst av rörelse

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 97

eller jordbruksfastighet är uppbörden av dessa avgifter
samordnad med skalteuppbörden. För motsvarande arbetsgivaravgifter finns
däremot ett särskilt uppbördssyslem som handhas av riksförsäkringsverket (RFV).
Möjligheterna till samordning av de två uppbördsförfarandena är av största
iniresse när del gäller att motverka olika former av skatte- och
avgiflsun-dandragande. Jag tar därför ocksä kort upp några frågor som rör delta
område.

De olika arbetsgivaravgifterna motsvarar tillsammans f. n.
drygt 30% av förelagens lönesumma. Med undantag för arbetsgivaravgiften till
försäkringen för tilläggspension (ATP) beräknas avgifterna i princip på hela
lönen inkl. vissa angivna naturaförmåner. Vid beräkning av underlaget för
ATP-avgiften görs dels ett basbeloppsavdrag, dels ett maximeringsavdrag frän
den totala lönesumman. Uppbörden av preliminära arbetsgivaravgifter är f. n.
ordnad på i princip samma sätt som uppbörden av B-skatt, dvs. den sker genom
ett debiteringsförfarande. Till grundval för delta ligger därvid ett tvä är
gammalt löneunderlag, vilket innebär all del trots en uppräkning med hänsyn
till den allmänna löneutvecklingen uppstår en belydande eftersläpning och
därmed en ränteförlust för staten.

I den reviderade finansplanen (prop. 1979/80: 150 bil. I)
framhölls all den preliminära arbetsgivaravgiften pä längre sikt bör kunna
knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen,
dvs. lönesumman för den löpande perioden. Pä sä sätt skulle man kunna samordna
uppbörden av arbetsgivaravgifter och källskatter och samtidigt eliminera
eftersläpningen i uppbörden av arbetsgivaravgifterna. Delta förutsätter dock
förenklade regler för beräkningen av underlaget för arbetsgivaravgifterna.
Chefen för socialdepartemenlel kommer senare i dag att ytteriigare behandla
denna fräga.

Från de
synpunkter som här är aktuella är det uppenbart att en enhetlig socialavgift
och en samordnad uppbörd skulle ha många fördelar. Avgiftsuppbörden skulle,
som DEMA-ulredningen (RFV:s utredning angående decentralisering av manuella
funktioner inom arbelsgivarsyslemel; Rapport mars 1978) har föreslagit, kunna
föras över från RFV lill de lokala skattemyndigheterna. Företagens
uppgiftslämnande skulle minska. En mer samordnad kontroll av
arbetsgivaravgifter och källskatter skulle bli möjlig. Det kan i sammanhanget
nämnas all åtgärder har vidtagits i syfte att förbättra den nuvarande
kontrollen på detla område. Bl. a. har regeringen nyligen gett RFV tillständ
att ta del av uppgifter som finns 1 skatledata-basen om bl. a. lönesummor
enligl uppbördsdeklaralionen. Uppgifterna är avsedda att användas för kontroll
av debiterade preliminära arbetsgivaravgifter för år 1980.

Regeringen har nyligen beslutat lägga fram en proposition
för riksdagen med förslag om att höja procentsatserna för den särskilda
avgiften vid uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter (prop. 1980/81:16).
Detta förslag, som också aviserades i den reviderade finansplanen, har lill
syfle alt

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 98

stimulera arbetsgivare, som på grund av nuvarande system
kommit att debileras en avsevärt för låg preliminäravgift, lill
fyllnadsinbetalning. Det har nämligen kunnat konstaleras att den särskilda
avgiften med dagens procentsatser kommit att framstå som en alltför begränsad
sanktion för de kategorier av arbetsgivare för vilka det inle innebär någon
merbelastning att avgiften inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Jag
räknar med all den föreslagna höjningen skall leda till en minskning av statens
ränteförluster på denna punkt.

Indrivningsverksamheten

Under senare är har genomförts en rad reformer som bl. a.
syftar till all förhindra skatteundandragande pä indrivningsstadiet. Ell
exempel är belalningssäkringslagen (1978:880). Den ger kronofogdemyndigheten
möjlighet att la egendom 1 anspråk för att säkra betalningen av fordringar pä
skatt, tull och avgift. Ett annat exempel är den möjlighet som har öppnats i
konkurslagen att förbjuda en person att driva näringsverksamhet, bl. a. om
personen grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare.

I fråga om indrivningsverksamhelen vill jag vidare erinra
om att det sedan år 1975 pågår en försöksverksamhet med ett datorbaserat
redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX-projeklel). I nuläget handläggs
nära hälften av det totala restförda beloppet inom REX-systemet. Nyligen har
regeringen tillsati en särskild utredare för alt utvärdera systemet och utreda
frågan om hur ett ADB-system för exekutionsväsendet bör utformas för framtiden
(Dir. 1980:29). Utredaren skall komma med förslag till regeringen senast vären
1981.

Erfarenheterna
av REX-systemet har enligl vad jag eriaril varil mycket positiva. REX har
medfört lättnader i registerhanteringen hos kronofogdemyndigheterna och man
har klart kunnat hänföra förbättringar i indriv-ningsresullalel, inle minst i
storstäderna, till REX-systemet. Jag ser det som angeläget att ADB-slödet i
indrivningsverksamheten ytterligare utvecklas för att underlätta
kronofogdemyndigheternas arbete. 1 avvaktan på utredningsmannens förslag
villjag dock inle f.n. ta ställning till utformningen av ett framtida
datasystem.

Inom
regeringskansliet utreds f. n. möjlighelen alt införa ett allmänt
avräkningsförfarande vid återbetalning av skatt och allmänna avgifter. Staten
har i skatte- och avgiflsförfallningarna inte tillerkänts nägon allmän rätt all
vid sådana återbetalningar räkna av de fordringar som staten kan ha på
mollagaren. Avräkning medges endast mellan skatter och avgifter som är av samma
eller liknande slag. Med tanke pä hur integrerade nuvarande skatte- och
avgiftssystem är. anserjag del inle vara konsekvent all upprätthålla denna
ordning. En vidgning av avräkningsmöjligheterna skulle vidare medföra en
belydande effektivisering av kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhet
och ocksä ge administrativa rationaliseringsvinster. Det kan här också
framhållas all ett väl utvecklat dalasystem

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 99

givetvis måsle ses som en nödvändig förutsättning för ett
effektivt utnyttjande av ell allmänt avräkningsförfarande. Utredningen om
utformningen av avräkningsförfarandet kan förväntas vara slutförd inom kort och
jag återkommer därför inom en nära framlid med lagstiftningsförslag.

Bestämmelser om indrivning av skaller och avgifter finns i
de olika skatte- och avgiflsförfallningarna. Dessa bestämmelser har under årens
lopp tillkommit utan tillräcklig inbördes samordning. Delta har medfört alt
handläggningsformerna blivit olika för olika typer av skatter och avgifter,
vilket givelvis försvårar kronofogdarnas arbete. Det är därför enligt min
mening nödvändigt alt se över bestämmelserna om indrivning av skatter och
avgifter i syfte att så långt möjligt skapa ett enhetligt system. Detta bör ske
inom ramen för en särskild utredning. Jag avser alt ta initiativ till en sådan
utredning inom kort.

En oproportioneriigt stor del av kronofogdemyndigheternas
resurser används för verkställighet av s. k. enskilda mål med små
fordringsbelopp. Riksrevisionsverket har beräknat att är 1978 användes ca 35%
av kronofogdemyndigheternas resurser för handläggning av enskilda mål medan
antalet sädana mål utgjorde endast ca 17% av samtliga under årel inkomna. Det
har ocksä skett en markant ökning av de skatte- och avgiftsfordringar som
ligger oredovisade hos kronofogdemyndigheterna, vilket enligl min mening
motiverar att särskilda åtgärder nu vidtas för att främja indrivningen av de
allmänna målen. Chefen för kommundepartementet kommer senare i dag all
redovisa förslag i delta syfte och jag avser att 1 direktiven för den nyssnämnda
utredningen la upp frågan för ytterligare överväganden.

I skilda sammanhang har framhållits
kronofogdemyndigheternas centrala roll vid bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten. I årets budgetproposition har anslagits särskilda medel för
denna verksamhet (prop. 1979/80: 100 bil. 18) i Stockholm och Malmö. Nyligen
har dessa medel ställts till resp. kronofogdemyndighets förfogande, varvid
framhållits att särskild utvärdering av den brottsbekämpande verksamheten
skall ske i samband med myndigheternas anslagsframställningar nästa år. Jag
anser denna del av kronofogdemyndigheternas arbete som myckel viktig och jag
vill särskilt framhålla betydelsen av alt verksamheten bedrivs i intimt
samarbete med skalle-, polis- och åklagarmyndigheter.

3.7 Den kommunala ekonomin

Min företrädare har i årets komplelteringsproposition
redovisat riktlinjer för den kommunalekonomiska utvecklingen. Kommunerna
befinner sig just nu i slutskedet av sitt budgetarbete. Del finns därior inte
anledning alt i detta sammanhang redovisa några nya rikilinjer för
kommunalekonomin. Jag får anledning att senare under innevarande riksmöte
återkomma lill den kommunala utvecklingen pä längre sikt. Jag vill här endast i
all korthet beröra vissa aspekter pä kommunernas ekonomi.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 100

Den långtgående decentralisering av samhällsuppgifter som
kännetecknar del svenska samhällel har inneburit alt allt fler angelägna
uppgifter har anförtrotts kommuner och landstingskommuner. Dessa har genom sin
närhet till medborgarna kunnat anpassa verksamheten lill de lokala förhållandena.
Denna utveckling att läla de lokala och regionala självstyrelseorganen vara
huvudmän för ett allt större antal uppgifler har lett till alt den kommunala
sektorns omfattning kommit att bli alltmer betydelsefull för den
samhällsekonomiska utvecklingen. Det faktum att den kommunala sektorns
konsumtion och investeringar nu sammanlaget tar i anspråk nära en fjärdedel av
BNP och utgör två tredjedelar av den offentliga sektorn Innebär att
utvecklingen inom kommuner och landstingskommuner fär en avgörande betydelse
för den samhällsekonomiska balansen.

Jag har tidigare konstaterat all utrymmet för offentlig
konsumtionsökning är starkt begränsat under de närmaste åren. I den statliga
sektorn har en kraftig uppbromsning redan ägt rum medan kommunerna i slutet av
1970-lalel fortsatt att expandera i snabb takt. Del är nödvändigt att nu även
den kommunala ökningstakten avsevärt kan dämpas.

Som jag
redan påpekat behandlades i årets komplelteringsproposition den kommunala volymutvecklingen
för de närmaste åren ingående. Del angavs där alt del samhällsekonomiska
utrymmet för ökning av den kommunala konsumtionen de närmaste åren skulle
uppgå lill högst ca 3% år 1981 och ca 2,5% per år för åren därefter. Efler en
ingående analys av redan fattade beslut, kommunernas planer-m. m. inom olika
verksamhetsområden och med angivande av olika långtgående åtgärder för alt
dämpa den kommunala volymutvecklingen gjordes bedömningen att denna ändå
riskerade att öka med ca 3,5% år 1981. En sådan utveckling bedömdes i första
hand gå ut över den privata konsumtionen. Enligt de myckel preliminära
uppgifter som nu föreligger innan de kommunala budgetarna är fastställda finns
det förutsättningar för att den faktiska ökningen för år 1981 kommer alt
undersliga angivna 3,5% och alten viss uppbromsning av expansionslaklen således
skulle ha kommit lill stånd. De förutsättningar på vilka bedömningen i
kompletleringsproposilionen grundades har emellertid i väsentliga avseenden
ändrats, bl.a. efter årets avtalsrörelse. I del fortsatta budgetarbetet är det
därför angeläget att kommunerna och landstingskommunerna söker realisera en
ännu lägre volymökning än de ca 3% som tillgängliga budgetuppgifter nu pekar
pä.

Jag vill
framhälla detta också som utrymmet för kommunal expansion under åren framöver
sannolikt kommer all visa sig vara väsentligt mindre än vad som tidigare
bedömts vara rimligt. Del pägäende arbetet med nästa långtidsutredning
indikerar enligt vad jag erfarit att sä är fallet. När resultatet av 1980 års
långtidsutredning föreligger finns anledning återkomma lill denna fråga. Jag
vill dock redan nu något beröra vilka möjligheter statsmakterna har att
påverka den kommunala utgiftsutvecklingen.

Under 1970-talel har vid flera tillfällen träffats frivilliga
överenskom-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 101

melser
mellan regeringen och företrädare för kommuner och landstingskommuner i första
hand om begränsning av skaltehöjningar men i de senaste överenskommelserna
också om den kommunala volymutvecklingen. Erfarenheten visar alt dessa
överenskommelser endast haft begränsat inflytande pä den kommunala
utvecklingen. Utfallet har under åren 1978-1980 väsentligt avvikit från vad som
överenskommits. Till stor del torde detla bero på kommunförbundens begränsade
möjligheter all påverka de enskilda kommunerna och landstingskommunerna.
Förbundens rekommendationer utgör bara en av många faktorer som skall vägas ln
när kommunerna fastställer sina budgetar. Det är uppenbart att andra faktorer
under senare år kommit alt väga tyngre i de enskilda kommunernas överväganden.
Samtidigt har nya kommunala utgifter föranlelts av statliga beslut. Sammantaget
har detla lett till slörre skattehöjningar resp. snabbare volymökning än vad
som överenskommits mellan regeringen och förbunden. Regeringen har mot den
bakgrunden funnit att även andra ätgärder krävs för att dämpa den kommunala
expansionen. Jag anser det emellertid vara synnerligen värdefullt alt även
fortsättningsvis vid överläggningar med företrädare för kommunsektorn kunna
diskutera den kommunala sektorns utveckling och de åtgärder som kan vara
nödvändiga för alt uppnå en samhällsekonomiskt acceptabel utvecklingslakt.
Sådana överläggningar bör vara ett regelbundet återkommande inslag vid beredning
av frågor som rör den kommunala ekonomin. Nu senast har överläggningar ägt rum
i början av innevarande höst om bl.a. effekterna på kommunsektorn av de
förslag som framläggs 1 denna proposilion.

Jag anser alt en viktig
utgångspunkt för statens åtgärder bör vara att sä långt möjligt överlåta ät
kommunerna att göra de nödvändiga avvägningarna mellan olika
verksamhetsomräden. Statsmakternas åtgärder bör således i första hand inriktas
pä alt påverka det totala finansiella utrymme som slår lill kommunernas
förfogande. Del är av största betydelse all statens kostnadsdrivande
detaljreglering av olika verksamheter så långt möjligt upphör. Jag vill här
erinra om den särskilda arbetsgrupp inom kommundepartementet som har lill
uppgift att rensa ut sädana statliga normer etc. som är koslnadsdrlvande. En
viklig utgångspunkt för denna översyn bör vara den allmänna kompetens som
enligt kommunallagen tilldelats kommunerna. Kompletterande detaljreglering bör
i princip förekomma endast när särskilt starka skäl härför kan åberopas.

Vären 1980 beslutade
riksdagen (prop. 1979/80:90, FIU 1979/80:25, rskr 1979/80:287) om åtgärder för
att dämpa den kommunala sektorns ökningstakt år 1981. Dessa ätgärder innebar
att det finansiella utrymmet reducerades genom att vissa specialdestinerade
statsbidrag slopades samtidigt som skatteutjämningsreformens genomförande
fördelades över tre i stället för tvä år. Vissa av de åtgärder som jag tidigare
har berört och som resp. statsråd senare i detalj kommer alt redovisa har
motsvarande effekter för del finansiella utrymmet för är 1981 och därefter. De
av den urtima riksda-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 102

gen
nyligen beslutade åtgärderna får också effekter pä del finansiella utrymmet
inom den kommunala sektorn. Jag vill starkt betona viklen av att kommunerna och
landstingskommunerna inle genom höjda skattesatser eller ökad upplåning
kompenserar del inkomstbortfall och de ökade kostnader som blir resultatet av
dessa åtgärder, eller av en eventuellt någol långsammare utveckling av det
kommunala skatteunderlaget. I stället måsle det leda lill omprövning och
omprioritering i enlighet med de riktlinjer som drogs upp för den kommunala
ekonomin i årets komplelteringsproposition. De uppgifter som nu föreligger om
skallehöjningar för år 1981 tyder på ökningar av en storleksordning som, om de
genomförs, kan försvåra en rimlig avtalsuppgörelse under nästa år. Det är
alltså av största vikt att budgetarbetet i kommuner och landstingskommuner nu
bedrivs så all skattehöjningarna kan begränsas ytterligare.

Jag
vill med vad jag här har anfört understryka betydelsen av en fortsall och
snabbare uppbromsning av tillväxten i kommunernas och landstingskommunernas
verksamhet. Enligl min mening mäste vi för de närmaste åren Inta en helt annan
attityd till hur olika behov skall kunna tillgodoses inom ramen för de ytterst
begränsade resurser som slår till buds. Det senasle årel har ocksä en sådan
omsvängning kommit lill uttryck i statsmakternas hållning till den kommunala
sektorn. I såväl kompletteringspropositionen som vid riksdagens
ställningstagande till denna och till propositionen om kommunalekonomiska
frågor inför år 1981 uttalas entydigt att staten måste avslå frän alt lägga på
kommuner och landstingskommuner nya uppgifter och att staten måste befria
kommunerna och landstingskommunerna från vissa av de åtaganden och uppgörelser
som gäller. Riksdagen har för sin del särskilt framhållit alt det inle kan
uteslutas att redan fattade reformbeslut kan behöva omprövas för alt nå den
erforderliga dämpningen av den kommunala utgiftsökningen. Jag vill här nämna
att på skolans område kommer statsrådet Mogård senare denna dag föreslå att en
tidigare beslutad utökning av förstärkningsresursen i grundskolan ej genomförs.

Jag
vill avslutningsvis framhälla att det faller ett mycket stort ansvar pä de
enskilda kommunerna och landstingskommunerna att anpassa sin verksamhet till
de samhällsekonomiska förutsättningarna. Staten måste givetvis medverka
härtill, bl.a. genom all avstå från att lägga pä nya uppgifler på kommunerna
och genom att ompröva bäde vissa tidigare givna uppgifter och kosinadsdrivande
normer. Kan inte resultat uppnäs genom dessa åtgärder kommer statsmakterna all
tvingas till mer långtgående ingrepp. Den närmaste tiden kommer att utvisa om
sådana åtgärder blir nödvändiga för att anpassa volymutvecklingen lill de
samhällsekonomiska förutsättningarna.

Statsråden
Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri och Eliasson utvecklar

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 103

härefter
närmare de frågor om besparingar m. m. som hör lill vederbörandes
ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Stalsministern
avslutar:

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att
regeringen i en gemensam proposition

dels
bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag och övriga föredraganden har
anfört om nödvändigheten av alt genomföra olika besparingar i statsverksamheten
och om inriktningen av de föreslagna besparingarna, m. m.. dels förelägger
riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål
som de har hemställt om.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslular all genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar all de
anföranden och förslag som redovisas i un-derprolokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 1-14.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilagal

Justitiedepartementets verksamlietsområde

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 1

Bilaga
I

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande:
statsrådet Winberg såvitt avser inledningen och punkterna 1 -7; statsrådet
Petri såvitt avser punkten 8

Anmälan
till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR
M.M. INOM JUSTITIEDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Från
jusliliedepartemenlels huvudtitel på statsbudgeten bekostas polis-och
åklagarväsendet, de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltnings-.
domstolarna, bostadsdomslolen, hyres- och arrendenämnderna, rättshjälpsnämnderna,
de allmänna advokatbyråerna och domstolsverket, kriminalvården och
brottsförebyggande rådet. Inom departementets område faller ocksä
justitiekanslern, fideikommissnämnden, dalainspektionen, centralnämnden för
fastighetsdata, bokföringsnämnden och broltsskade-nämnden.

Som
budgetmlnlslern tidigare har anfört är en systematisk översyn och omprövning av
pågående verksamheter ett väsentligt och naturligt inslag i det långsiktiga
arbetet med alt förbättra statens finanser. I en del fall bör detta arbete
göras genom särskilda projekt. Ett sådant projekt som avser
kriminalvårdsstyrelsen genomförs f. n. Ett förslag till omorganisation av
brottsförebyggande rådet har nyligen lagts fram av en särskild utredning. Inom
kort görs en översyn av rikspolisstyrelsen. Åven när det gäller rättshjälpen
boren översyn ske. I delta sammanhang villjag nämna att jag avser att senare
för regeringen anmäla frågan om en uppföljning av 1975 års reform av
domstolsadministralionen.

I
budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil, 7 sid, 230 -316) har
regeringen föreslagit att civilförsvarels ordnings- och bevakningsenheler
delvis överförs till polisväsendet. Riksdagen har godkänt de riktlinjer som
regeringen har föreslagit (FöU 1979/80:13, rskr 1979/80:316), Frågan om
reformens genomförande övervägs nu i regeringskansliet. Några kostnader för
reformen väntas inle bli aktuella för polisväsendet under de närmaste åren, 1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
20. Bil. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

Taxorna och avgifterna inom juslitiedepartementelsområde
ses över fortlöpande. En särskild genomgäng har nu gjorts. Den har lett lill
att en del taxor och avgifter som rör justilledepartementels område höjs.

Jag vill framhålla alt vissa verksamheter inom
jusliliedepartemenlels ansvarsområde är av den karaktären att begränsningar
inte kan komma i fräga nu. Verksamhet som är av grundläggande betydelse för den
enskildes rättssäkerhet måste fortsätta. I fråga om den brottsbekämpande
verksamheten är insatserna mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten
liksom mot narkotika- och våldsbrotlsligheien särskilt vikliga. Kampen mot den
ekonomiska brottsligheten mäste ges hög prioritet med hänsyn till dess
skadeverkningar, inte minst i fråga om samhällsekonomin.

De förslag om besparingar m.m. inom justitiedepartementets
område som bör tas upp i detta sammanhang behandlas i del följande. Vidare
redovisas en del frågor om taxehöjningar m. m. Redovisningen ansluter till
lllteraindelnlngen i departementets huvudtitel.

Besparingseffekten av de åtgärder som redovisas i det
följande beräknas till minst 140 milj. kr för budgetåret 1981/82.

Polisväsendet

[ 1 ] Ändrade taxor och avgifter. Taxan jör polisbevakning
på enskild bekostnad ändrades senast den I juli 1977. Jag avser att föreslå
regeringen alt taxan räknas upp med hänsyn lill kostnadsutvecklingen. Höjningen
som bör genomföras med verkan fr.o.m. den I januari 1981 beräknas medföra att
statens koslnader för sådan polisbevakning kommer all täckas. Höjningen torde
ge ett tillskoll lill statsbudgeten av drygt 700.000 kr. om året.

Avgifterna för pass ändrades senast den I juli 1979. Jag
avser att föreslå regeringen all även dessa avgifter av samma skäl höjs fr.o.m.
den I januari 1981. Höjningen beräknas ge drygt älta miljoner kr. om årel.

Gällande principer för alt fastställa expeditionsavgifter
i ärenden som avser tillstånd, godkännande, dispens eller annars en särskild
rättighet bygger på grundtanken att den enskilde skall betala kostnaden för
ärendets handläggning, låt vara all åtskilliga undanlag från denna princip har
gjorts av bl.a. praktiska och sociala skäl (prop. 1964:75 s. 310-312, BevU
1964:42, rskr 1964:167). I prop. 1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning
och organisation m.m. har jag föreslagit att en sädan princip skall tillämpas i
fräga om en del särskilda avgifter inom polisväsendet. Det behövs emellertid en
allmän översyn av avgifissättningen i s. k. polismyn-dlghelsärenden. Jag avser
att återkomma lill denna fråga i ell senare sammanhang. I del följande tar jag
emellertid upp en grupp av ärenden av detla slag som tillhör de största och
mest arbetskrävande inom polisväsendet, nämligen vapenärendena.

De grundläggande reglerna om förutsättningarna för all fä
förvärva och inneha skjutvapen saml om handläggning av vapenärenden finns i
vapenia-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

gen (1973:1176). Närmare bestämmelser finns i
vapenkungörelsen (1974:123) och i de föreskrifler som rikspolisstyrelsen har
utfärdat i ämnet.

I frågor
om tillstånd eller återkallelse enligt vapenlagen görs utredningar hos de
lokala polismyndigheterna. 1 tillståndsärenden prövas bl.a. den allmänna
lämpligheten hos sökanden, skjutskicklighelen liksom sökandens behov av vapnet,
varvid särskilt beaktas om sökanden uppger sig ha behov av vapnet för
exempelvis jakt, fiske, målskjutning eller personligt skydd eller om fråga är
om vapensamling, ärvda vapen eller vapen hos en sammanslutning. Ett
äterkallelseärende kan bli aktuellt bl. a. om polismyndigheten får meddelande
om att en vapeninnehavare har dömts för ett brott mot vapenlagen eller ett
brott vid vilket skjulvapnet har använts.

Enligt 47 § vapenlagen skall den lokala polismyndigheten
föra register över tillståndspliktiga vapeninnehav liksom över beslut som
myndigheten har meddelat enligl vapenlagen. Enligl rikspolisstyrelsens
föreskrifter skall varje polismyndighet föra dels ell namnregister, dels ett
register över vapnens tillverkningsnummer och dels register över meddelade
tillstånd lill handel med vapen, vapenreparation resp. införsel av skjulvapen
och ammunition. Samtliga register förs manuellt.

Polismyndigheten är också skyldig att lämna uppgift lill
folkbokförings-myndigheten om vilka personer som förekommer i vapenregister.
När en sådan person flyttar, ändrar namn, avlider, utvandrar eller förs över
till ett s.k. obefintlighetsregisler underrättas polismyndigheten av folkbokför-Ingsmyndighelen
(53 § vapenkungörelsen).

För att belysa omfattningen av ärendehanteringen enligl
vapenlagen hos polismyndigheterna kan följande siffor redovisas. Antalet
registrerade skjutvapen har för hela landet beräknats uppgå lill ca 1,7 milj.
Denna siffra omfattar inle vapen som tillhör staten, eftersom staten inte är
underkastad föreskrifterna i vapenlagen, liksom inle heller vapen som av staten
har överlämnats till vissa tjänstemän, sammanslutningar och förelag (45 oeh
46§§ vapenlagen). Antalet tillståndshavare uppgår f.n. till ca 700.000, På
grundval av mätningar som har företagits i vissa polisdistrikt kan del ärliga
antalet ansökningar om tillstånd all inneha vapen eller alt förvärva ammunition
uppskattas lill ca 110.000. Antalet underrättelser från
folkbokför-ingsmyndighelerna till polismyndigheterna har beräknats lill ea
175.000 om året och antalet aviseringar i motsatt riktning till ca 75.000 om
året, Enligl en försiktig uppskattning kan antalet slagningar i vapenregistrel
för kontroll av om tillständ bör omprövas på grund av brotlsanmälningar e,d,
beräknas lill ca 50.000 om året.

Som framgär av de nu redovisade siffrorna medför
hanteringen av vapenärenden en betydande arbetsbelastning för polisväsendet.
F.n. beräknas denna arbetsbelastning motsvara ca 170 årsarbetskrafter för den
lokala polisorganisationen. Kostnaderna är av storleksordningen 25-30 milj. kr.
per är. Även för länsstyrelsernas del kräver hanteringen av vapenfrågor en slor
arbetsinsats. ti
Riksdagen 1980/81. I .saml Nr 20. Bil. I

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 4

Någon ersättning från enskilda för den förhållandevis
omfattande hanteringen av vapenärendena ulgår inte utöver de
expeditionsavgifter som tas ut för själva tillständsbevisen.

Expeditionsavgiften för ell tillstånd all inneha vapen
utgör i dag 40 kr. Avgiften bestämdes lill detta belopp med verkan fr, o, m.
den I juli 1976, Enligl min mening talar starka skäl för att man inför en
ordning som innebär att staten i slörre utsträckning än f n, gottgörs för sina
koslnader för ärendehantering och registerhållning i fråga om vapen, I väntan
på en närmare översyn av denna fråga avser jag alt föreslå regeringen att avgiften
höjs från 40 kr. lill i regel 250 kr. med verkan fr.o.m. den I januari 1981. En
sädan höjning beräknas medföra ett tillskott till statsbudgeten av
storleksordningen 21 milj. kr per år.

[2] Investeringar i polishus m.m. Byggnadsstyrelsen och
kriminalvårdsstyrelsen har anmält behov av omfattande byggnadsinvesteringar
för polisväsendet och kriminalvården under de närmaste åren. Mol bakgrund av
del rådande ekonomiska läget bör enligt min mening de redovisade behoven
omprövas. Härvid bör utgångspunkten vara att endast lokalförändringar som
bedöms oundgängligen nödvändiga för verksamheten kan komma i fråga. Jag vill
dock betona alt detta inle bör hindra planeringen av projekt som kan ingå i den
s. k. investeringsreserven och som skall kunna ulföras när så är lämpligt med
hänsyn till sysselsättningsläget. Jag räknar med alt detta medför en besparing
av minst 25 milj. kr. i förhållande lill långtidsbudgeten.

Slalskontoret har i skrivelse till regeringen den 19
februari 1980 begärt alt fä anskaffa terminalutrustning till polisväsendet för
sammanlagt ca 7 milj. kr. 1 nuvarande ekonomiska läge måsle emellertid
anskaffningen begränsas till vad som oundgängligen är nödvändigt. Jag avser att
återkomma med ett förslag i frågan senare.

[3] Översyn av rikspolisstyrelsen. 1 prop. 1980/81:13 om
polisens uppgifter, utbildning och organisation m.m. har regeringen på min
föredragning föreslagit Ingripande förändringar i polisväsendets organisation.
Propositionen grundar sig på 1975 ärs polisutrednings betänkande (SOU 1979:6)
Polisen. Bl.a. föreslås i propositionen decentralisering i fräga om resursfördelning,
ADB, utbildning och tjänsletillsällning. Det praktiska genomförandet av de
reformer som föreslås skall enligt propositionen anförtros ät en till
juslitiedeparlemenlel knuten polisberedning, som avses bli tillkallad så snart
riksdagen har fallat principbeslut med anledning av propositionen. I
propositionen har jag konstaterat att ell genomförande av de framlagda
förslagen kommer alt leda till ett minskat behov av personal vid rikspolisstyrelsen.
Jag har därför förordat att rikspolisstyrelsen blir föremål för en
organisatorisk översyn av den kommande polisberedningen med sikte pä ett
minskat personalbehov enligt de närmare riktlinjer som har angetts av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

polisutredningen. Det är min avsikt att föreslå regeringen
alt polisberedningen skall få till uppgift alt behandla denna fråga med
förtur. Som exempel pä områden där särskilda krav kommer all ställas pä
polisväsendets centrala förvaltningsorgan i framtiden har jag i propositionen
framhållit bekämpandet av den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Domstolsväsendet m. m.

[4] Taxor och avgifter. Regeringen har genom beslut den 4
och 11 september 1980 beslutat höja avgifterna i lagfarts- och
inteckningsärenden samt ansökningsavgiflerna 1 mäl hos domstol.

Höjningarna baseras på de undersökningar som stämpelskatleutredningen
har redovisat 1 betänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsrätt m.m.
Höjningarna beräknas medföra ett tillskotl av omkring 70 miljoner kr. i
statsbudgeten.

Kriminalvården

[5] Byggnadsarbeten för kriminalvården. Som jag har nämnt
vid min anmälan av punkl 2 bör en omprövning ske av behovet av nya lokaler för
kriminalvården. Som jag där har framhållit bör utgångspunkten vara alt endast
lokalförändringar som bedöms oundgängligen nödvändiga för verksamheten kan
komma i fråga. Vad jag där har sagt om den s. k. Investeringsreserven gäller
även kriminalvården.

Rättshjälp

[6] Rättshjälps- och rådgivningsavgifter m.m. Rättshjälp
utgär enligl rätlshjälpslagen (1972:429) i fyra skilda former, nämligen som
allmän rättshjälp, rättshjälp ål misstänkt i brottmål, rättshjälp genom
offentligt biträde samt rådgivning.

Allmän
rättshjälp lämnas i varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd
föreligger, om inte rättshjälp skall ulgå i annan form. Del är därvid ulan
betydelse om angelägenheten skall prövas av domstol eller annan myndighet eller
om det är fråga om en angelägenhet som inle handläggs vid någon myndighet.
Huvudregeln är dock försedd med flera begränsningar. Bland dessa märks främst
all allmän rättshjälp inte får lämnas, om den rältssökandes beräknade
årsinkomst överstiger ett gränsbelopp, som motsvarar älta gånger basbeloppet
för oktober året innan rättshjälp begärs. Gränsbeloppet utgjorde vid
rältshjälpsreformens ikraftträdande den Ijuli 1973 58 400 kr. men är för 1980
III 200 kr. Beloppet kan ökas om den som söker rättshjälp har
underhällsskyldighet mot annan. Vidare kan hänsyn tas till förmögenhetsinnehav,
skuldsättning eller annan särskild omständighet. Den allmänna rättshjälpen
innebär alt staten betalar

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

kostnaderna i ärendet. Den rältssökande skall efler
förmåga själv bidra till kostnaderna (rättshjälpsavgifl). Den viktigaste
ersättningsgilla kostnaden är kostnaden för biträde.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål, som också betalas av
allmänna medel, utgår dels som rätt lill offentlig försvarare, dels som annan
rättshjälp ät misstänkt i brottmål (bl, a, rält till ersättning för kostnad för
bevisning). 1 fråga om rätt till offentlig försvarare gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken. Den misstänktes eller tilltalades ekonomi saknar betydelse
för frägan om rätt lill försvarare. Däremot kan annan rättshjälp ät misstänkt i
brottmål förekomma bara för tilltalade som hör lill de ekonomiskt sämre
ställda inkomstgrupperna. Vid rättshjälp ät misstänkt i brottmål ulgår ej någon
rättshjälpsavgift. Däremot kan den tilltalade, om han fälls till ansvar,
förpliktas att betala tillbaka kostnad för offentlig försvarare och annan
rättshjälp, dock inte med högre belopp än som motsvarar maximibeloppet för den
rättshjälpsavgift som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade kunnat
meddelas i mälet (jfr 31 kap. I S rättegångsbalken).

Rättshjälp genom offentligt biträde kan lämnas i vissa i
lagen särskilt angivna administrativa ärenden, som rör den personliga
rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten, I huvudsak rör det sig om
mål och ärenden inom den psykiatriska sjukvården, nykterhetsvärden, barnavården
och kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Offentligt
biträde förordnas efler särskild behovsprövning. Den enskildes ekonomi saknar
betydelse för frågan om rält lill biträde. Ersättning lill offentligt biträde
utgår av allmänna medel. Någon ålerbelalningsskyldighel kan inte förekomma.

Rättshjälp kan slutligen ulgå i form av rådgivning. Den
rältshjälpsfor-men omfattar rådgivning och därmed jämförlig åtgärd i rättslig
angelägenhet under högst en timme. Rådgivning är öppen för alla oavsett
inkomst och meddelas av advokat eller biträdande jurisl på advokatbyrå. Den
sker mot en i lagen bestämd rädgivningsavgifi. Denna är avsedd att läcka
kostnaderna för rådgivningen men kan sättas ned eller efterges. Del allmänna
betalar kostnaderna för rådgivningen lill den del de ej läcks av avgifterna.

Rättshjälpsreformen 1973 innebar en upprustning av
samhällets rättshjälp och ell förbättrat rättsskydd för stora grupper av
medborgare. Åven efler reformen har ändringar gjorts i lagstiftningen i syfte
att stärka rättsskyddet oeh att effektivisera rättshjälpen. Omfattande
ändringar gjordes senast genom lag 1979:240, vilken trädde i kraft den I
januari 1980.

Det allmännas utgifter för rättshjälpen har under senare
är kraftigt ökal. De huvudsakliga kostnaderna budgelårsvis i milj. kr. framgår
av följande uppställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

73/74

74/75

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

Rådgivning

0,5

0,9

1,0

1,2

1.5

1,7

1.9

Allmän
rätlshjälp

19.7

58.6

79,2

90.5

102,9

113,8

135,81

Rättshjälp
ät

misstänkt
i brottmål

30,1

34,5

38,9

42,5

49,8

53.6

58.8

Rätlshjälp
genom

offentligt
biträde

0,2

0.4

1.0

2,1

3,7

7,3

7,9

Äldre
rälls-

hjälpsformer

11.8

4.5

3,2

1,2

1,0

1.1

2.8

Summa

62,3

98,9

123.3

137,5

158,9

177.5

207,2

Siffrorna avser brutlobelaslning. Erfarenhetsmässigt
återgår viss del av kostnaderna lill statsverket genom fullgörande av ålagd
älerbetalningsskyldighet. Budgetåret 1979/80 återgick ca 9 milj. kr.

Kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen är sådan att det i
del rådande statsfinansiella läget är påkallat att göra en allmän översyn av
det allmännas åtaganden inom rättshjälpssystemei. Åven i övrigt finns det
anledning att se över rättshjälpssystemet, se JuU 1978/79:30. Vid översynen bör
undersökas vilka Ingrepp i rättshjälpslagstiflningen som kan öka effektiviteten
och åstadkomma besparingar ulan all den grundläggande målsättningen för
rätlshjälpssyslemet förloras ur sikte, nämligen alt garantera den enskilde
möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska
situation. Bl.a. bör översynen inriktas pä förutsättningarna för beviljande av
rätlshjälp och rältshjälpsförmånernas omfattning. Jag avser att inom
justitiedepartemenlel sätta igång ett sådant översynsarbete.

Vid sidan av det mera långsiktiga arbetet bör det finnas
möjlighel all redan nu vidta vissa ändringar i rättshjälpssystemei. Vad jag
syftar på är nivån för rätlshjälpsavgifler och rådgivningsavgifter. Mot
bakgrund av kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen ärdel påkallat med en viss
höjning av dessa avgifter för all minska den statliga subventioneringen av
systemet. Ändringarna kan genomföras utan att resultatet av det mera långsiktiga
översynsarbetet avvaktas.

I blickpunkten kommer också kostnaderna för arvoden lill
biträden och offentliga försvarare. Varje besparing i denna del kan innebära
belydande vinster för staten, dä arvodena representerar inte mindre än 95% av
de totala rälishjälpskostnaderna.

Domstolsverket har tidigare i en anslagsframställning
pekat på alt belastningen på rättshjälpsanslaget har ökat i en omfattning som
inle kan förklaras enbart av volymökning eller uppräkning av
ersättningsnivåerna. Denna ökning, som domstolsverket kallat taxeglidning, kan
enligt verket knappast förklaras på annat sätt än att lidsdebiteringen ökat i
mål och ärenden som inte är taxebundna.

Jag vill med anledning härav framhålla all jag finner det
angeläget att de domstolar och andra myndigheter som har att besluta om olika
ersättningar noggrant prövar storleken på de ersättningar som betalas ut. Jag
avser att i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 8

ett senare sammanhang återkomma till de problem som hänger
samman med den taxeglidning som domstolsverket har pekat på.

Rätlshjälpsavgifler

Som jag redan har antytt är den som beviljats allmän
rättshjälp skyldig alt efter förmåga bidra till kostnaderna för rättshjälpen.
Avgiftssystemet har konstruerats som ell system med maximibelopp. Maximibeloppets
storlek motsvarar den rältssökandes betalningsförmåga, dvs. vad han högst kan
betala. När allmän rättshjälp beviljas skall det samtidigt fastställas ett
maximibelopp i den rättsliga angelägenheten.

Den lägsta rältshjälpsavgiften (grundavgiften) uppgår till
I % av del aktuella basbeloppet jämnat till närmast lägre tiotal kronor, eller
f.n. 130 kr. Grundavgiften utgår för dem vars årsinkomst inle överstiger ett
belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet. När det gäller rättssökande vars
årsinkomst överstiger tre men inle älta basbelopp har
rättshjälpsavgifis-systemet utformats så att maximibeloppet ulgör en viss
kvotdel av skillnaden mellan den rältssökandes beräknade årsinkomst och tre
basbelopp. Avgiften är dock alltid lägst 1 % av basbeloppet. Systemet har
gjorts progressivt genom all olika kvotdelar har använts för olika
inkomstskikt. Maximibeloppet utgör sålunda en tjugondel av den del av den
rältssökandes inkomst som överstiger tre men inte fem gånger basbeloppet, en
femtondel av den del av inkomsten som översfiger fem men inte sex gånger
basbeloppet, en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men inte sju
gånger basbeloppet och hälften av den inkomst som överstiger sju men inle åtta
gånger basbeloppet. Bidrar den rältssökande i väsentlig omfattning till annans
underhåll, höjs de nämnda beloppsgränserna med vad som motsvarar ett halvt
basbelopp för varje underhållsberätiigad. Förekomsten av större
förmögenhetsinnehav eller tyngande skuldsättning skall beaktas då årsinkomsten
beräknas.

För de rältssökande vars årsinkomst inle överstiger tre
basbelopp kan rältshjälpsavgiflen sättas ned. om särskilda skäl föreligger.
Domstolsverket har meddelat anvisningar när del gäller nedsättning av
grundavgiften. Enligl dessa bör grundavgiften nedsättas till O när den
rättssökande saknar inkomst. Detta bör vidare ske för rättssökande som, ulöver
folkpension, bara uppbär pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg lill
folkpension liksom för annan som har i huvudsak samma ekonomiska villkor.
Skall nedsättning inte ske till O, bör avgiften i allmänhet sättas ned lill
hälften. Nedsättning bör inte komma i fråga om den beräknade årsinkomsten
överstiger 30000 kr.

Under beredningen av delta ärende har förelagils en
undersökning av ett urval rättshjälpsärenden frän 1979 som har anhängiggjorts
vid rättshjälps-nämnden i Jönköping för att belysa storleken av
utgående'rättshjälpsav-gifler och rådande praxis vad gäller avgiftsnedsätlning.
Den verkställda undersökningen ger vid handen all i närmare 40 % av alla ärenden
sätts

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

rältshjälpsavgiften ned. I ungefär 5/6 av dessa fall sätts
avgiften ned lill 0. Undersökningen visar ocksä alt i de fall avgift ulgår
denna i del helt övervägande antalet ärenden fastställs lill grundavgiften
eller lill belopp som endast överstiger grundavgiften med någol hundratal
kronor.

Vad sålunda framkommit lorde vara representativt för
rällshjälpsären-den i allmänhet. Undersökningsresultaten stämmer också väl
överens med de resultat som lades fram av rätlshjälpsutredningen (Ju 1975:07) i
d?ss belänkande (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemet.

Med hänsyn
till kostnadsutvecklingen för den allmänna rättshjälpen och lill det nuvarande
statsfinansiella läget måste frågan ställas om det är rimligt all del allmänna
subventionerar rättshjälpen i den omfattning som nu sker. Det är enligl min
mening ställt utom tvivel alt del finns utrymme för en viss höjning av
avgiftsuttaget. 1 många av de fall där i dag nedsättning sker eller där endast
grundavgiften betalas torde det vara möjligt för den rältssökande att uppbringa
erforderliga medel att betala en ojämkad och 1 viss utsträckning förhöjd
grundavgift. Jag tänker då bl. a. pä folkpensionärer med pensionstillskott och
kommunall bostadstillägg. Även många andra som i dag helt eller delvis är
befriade från avgift eller bara betalar en låg avgift torde i större omfattning
än f. n. kunna bidra till rälishjälpskostnaderna. Jag anser alltså alt
grundavgiften kan las ut i lägre inkomstlagen än vad fallet är i dag och att
grundavgiften ocksä kan höjas. Vidare bör vid avgiftsuttag över grundavgiften
en justering ske av kvotdelarna och av beloppsgränserna så att en skärpning av
progressiviteten uppnås.

Sammanfattningsvis
förordar jag att grundavgiften bestäms till I 1/2% av basbeloppet saml
förbehålls den grupp av personer, vars beräknade årsinkomst är högsl två
basbelopp. Maximibeloppet bör - med bibehållande av den nuvarande
reservationen all beloppet alllid är lägsl ett belopp som motsvarar
grundavgiften - i övrigt utgöra en tjugofemtedel av den del av den
rältssökandes inkomst som överstiger tvä men inte tre gånger basbeloppet, en
tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men inte fyra gånger
basbeloppet, en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fyra men inte
fem gånger basbeloppet, en tiondel av den del av inkomsten som överstiger fem
men inte sex gånger basbeloppet, en femtedel av den del av inkomsten som
överstiger sex men inte sju gånger basbeloppet och hälften av den inkomst som
överstiger sju men inte åtta gånger basbeloppet.

En särskild fräga är om del liksom nu skall finnas
möjlighel lill nedsättning av rättshjälpsavgiften. Åven om den föreslagna
grundavgiften för del stora flertalet inte torde innebära något problem kan det
enligl min mening inle uteslutas att en rältssökande i vissa fall kan ha
svårigheter att betala grundavgiften. Det gäller naturiigtvis i första hand
personer som helt saknar Inkomst, t.ex. hemmainakar, barn och studerande som
inle är förvärvsarbetande, men även sådana som har myckel begränsade inkomster,
t.ex. arbetslösa som bara har kontant arbetsmarknadsstöd. Det bör

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 10

därför finnas en möjlighet till nedsättning av
grundavgiftet. För att nedsättning skall få ske bör emellertid den
rältssökandes årsinkomst inte få översliga ett basbelopp eller nägot däröver.
Del får liksom hitlills ankomma på domstolsverket att meddela anvisningar lill
ledning för rättstillämpningen.

De föreslagna bestämmelserna om rättshjälpsavgift bör
träda i kraft den Ijanuari 1981. Äldre regler bör fortfarande gälla i
rättshjälpsärenden i vilka allmän rättshjälp har beviljats före lagens
ikraftträdande.

Rådgivningsa vgifter

Rådgivning sker mol en avgift som motsvarar en halv
procent av det aktuella basbeloppet för varje påbörjad lidsperiod om 15
minuter. En utgångspunkt när avgiftsnivån bestämts har varit att man sä långt
möjligt skall undvika subvention av rådgivningen. Man har låtit timkostnadsnormen
- dvs. den av domstolsverket fastställda norm efler vilken biträde i vissa
äklenskapsskillnadsmål får debitera kostnad för varje arbetad timme, f. n. 270
kr. - vara vägledande för nivån. Med dessa utgångspunkter har avgiften satts i
relation till basbeloppet och tidsåtgången. Det sammanlagda avgiftsbeloppet
för rådgivningen jämnas lill närmast lägre tiotal kronor.

Avgiften får nedsättas eller efterges om särskilda skäl
föreligger. För vad som nedsatts eller efterglvits ulgår som redan antytts
ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivningen.
Domstolsverket har meddelat anvisningar om nedsättning och eftergift av
rådgivningsavgiflen. Dessa bygger pä samma principer som de som gäller för
rätlshjälpsavgif-lerna. För del fall alt rådgivningen tar längre lid än 30
minuter och rådgivningsavgiften därför överstiger grundavgiften vid allmän
rätlshjälp, I % av basbeloppet, bör vidare enligl uttalanden i förarbetena
parallellitet mellan rådgivning och allmän rättshjälp eftersträvas genom att
avgiften i förekommande fall sätts ned till ett belopp som svarar mot den
rättshjälpsavgifl som skulle ha utgått om allmän rättshjälp hade meddelats.

Av de
undersökningar som jag tidigare nämnt framgår att avgiften nedsätts eller
efterges i ca 60% av alla rådgivningar. Uppskattningsvis efterges avgiften i 9
av 10 av dessa fall. Det allmänna lämnar alltså även när det gäller
rådgivningarna betydande subventioner. På samma sätt som när det gäller
rättshjälpsavgifterna måste frägan ställas om del är rimligt alt staten i
nuvarande ekonomiska läge tar på sig en sä långtgående subventions-börda som nu
är fallet. 1 många av fallen lorde den rättssökande ha goda möjligheter alt
betala den föreskrivna avgiften, särskilt när det gäller kortare rådgivning.
Att helt slopa möjligheten till nedsättning eller eftergift är å andra sidan
inte lämpligt. I speciella situationer, t.ex. sädana som jag lidig4re angav när
frågan om nedsättning av rältshjälpsavgiften berördes, bör del fortfarande
finnas möjligheter all avvika frän den avgift som eljest skulle ha utgått. Med
hänsyn lill sambandet mellan allmän rättshjälp och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 11

rådgivning är det självfallet också väsentligt att
parallellitet alltjämt fär råda mellan dessa rätlshjälpsformer. En
nedsätlningsmöjlighet bör alltså finnas kvar och utformas i enlighet med vad
som gäller för rältshjälpsavgiften. Även i övrigt bör eftersträvas
parallellitet mellan allmän rättshjälp och rådgivning. Parallellitelen bör
lagtekniskt åstadkommas genom att nedsäll-ningsregeln vid rådgivning anknyts
till reglerna om maximibeloppet för allmän rättshjälp. Därvid behöver inle den
nuvarande möjlighelen till eftergift nämnas särskilt. En sädan möjlighet kommer
alltjämt alt finnas genom anknytningen lill maximibeloppsreglerna.

Liksom när det gäller rällshjälpsavglfterna bör de nya
reglerna om rädgivningsavgifi träda i krafl den I januari 1981.

Besparingseffekter

Del höjda uttaget av avgifter kan beräknas medföra en
besparing av omkring 18 milj, kr pä anslaget Rätlshjälpskostnader. En viss
reduktion av beloppet kan dock komma alt ske på grund av möjligheterna lill
nedsättning. En besparing sker ocksä genom att ålerbelalningsskyldighel i
brottmål enligt 31 kap. I § rättegångsbalken genom ålerbetalningsreglernas anknytning
till rältshjälpsavgifissystemet kommer alt åläggas dömda personer lill högre
belopp än f. n. Den totala besparingseffekten därav är svär alt beräkna utan
närmare undersökningar. Uppskattningsvis rör det sig om ett belopp mellan 1/2
och I milj. kr. Åven för återbetalningsskyldigheten i Ivislemål fär de ändrade
reglerna om rättshjälpsavgift den effekten all statsverkets inkomster ökar.
Ökningen får dock antas vara marginell.

Den sammanlagda besparingen under anslaget
Rätlshjälpskostnader beräknas till omkring 16 milj. kr. per är.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i
rätlshjälpslagen (1972:429). Förslaget bör fogas lill protokollet i detla
ärende som bilaga I.l. De föreslagna ändringarna är enligl min mening av sädan
beskaffenhet all lagrådets hörande kan underlåtas.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i rätlshjälpslagen
(1972:429).

Övriga myndigheter

f7] Avgifter för datainspektionens verksamhet.
Datainspektionen har som central förvaltningsmyndighet all pröva frågor om
tillständ samt utöva tillsyn enligl datalagen (1973:289),
kredilupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182).

Datainspektionen
leds av en styrelse. Chef för inspektionen aren generaldirektör. Inom
Inspektionen finns en enhet för tillståndsärenden, en

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 12

enhet för tillsynsärenden samt ett sekretariat för
information och administrativa uppgifter.

Tillståndsverksamhelen innefattar tillslåndsprövning
enligl dalalagen, kredilupplysningslagen och Inkassolagen saml prövning av
anmälningsärenden som avses i I § andra slyckel datakungörelse (1973:291).
Tillsynsverksamheten omfattar tillsyn enligt de tre nämnda lagarna.
Informationsprogrammet omfattar information om främst innebörden av de tre
nämnda lagarna till de registeransvariga, allmänheten och utlandet.

Enligt kungörelsen (1973:1209) om avgift hos
datainspektionen skall avgift utgå för handläggning av ansökan eller anmälan
som avses i I § dalakungörelsen (1973:291), l§ kreditupplysningskungörelsen
(1974:326) och IS inkassokungörelsen (1974:327) saml av ansökan om medgivande
enligl 11 § dalalagen (1973:289). Riksdagen har bemyndigat regeringen att
besluta föreskrifter om de avgifter som har nämnts nu (prop. 1975:8, KU
1975:10, rskr 1975:62 och prop. 1977/78:100 bil. 5. KU 1977/78:26, rskr
1977/78:166).

De aktuella avgifterna är avsedda att i princip ge
täckning för datainspektionens lillsländsverksamhel. Avgiften las ut med visst
belopp för varje påbörjad handläggningslimme. Föreligger särskilda skäl får avgiften
sättas ned eller efterges.

I prop. 1978/79:100 bil. 5 s, 22 angav min företrädare all
han kommit lill den uppfattningen att kostnaderna för datainspektionens
verksamhet i dess helhet borde läckas genom avgifter. För att uppnå detta borde
del nuvarande avgiftssystemet ersättas med ett nytt. där avgiftens storlek
bestämdes så all datainspektionens årliga kostnader för programmen tillstånd,
tillsyn och information täcktes.

Riksdagen har bemyndigat regeringen alt besluta om ett
nytt syslem för avgifter för handläggning vid datainspektionen. Riksdagen har i
sill beslul angett grunderna fördel nya systemet (prop. 1978/79:100. bil. 5, KU
1978/ 79:22, rskr 1978/79:185).

I beslul den 2 maj 1979 uppdrog regeringen ål
dalainpektionen att. efter samråd med riksrevisions- verkel, utreda och till
regeringen komma in med förslag om hur det nu angivna avgiftssystemet närmare
borde utformas.

Datainspektionen har i en skrivelse och promemoria den 23
april 1980 redovisat uppdraget. I promemorian diskuterar dalainspektionen
fördelar och nackdelar med olika system för avgifter hos inspektionen.
Inspektionen anför i skrivelsen alt den inte kunnat finna någon acceptabel
avgifts-modell. Inspektionen avråder från all ett avgiftssystem i enlighet med
det ovan nämnda uppdraget införs.

Ärendet har därefter beretts vidare inom
justitiedepartemenlel. Jag har därvid kommit fram till all ett system för
avgifter för handläggning hos datainspektionen bör införas enligl i huvudsak de
tidigare angivna grunderna.

För det stora antal ärendeh som handläggs enligl det s.k.
förenklade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 13

förfarandet bör man således behålla den nuvarande
ordningen med en engångsavgift, som tas ul i samband med att tillstånd ges. För
övriga ärenden bör ärliga avgifter tas ul av dem som har ell tillstånd eller
har gjort en anmälan. Dessa årliga avgifter bör bestämmas enligl schabloner som
innebär att ärendena delas in i några få avgiflsklasser. Klasserna bör
innefatta ärenden enligl I. datalagen,
2. kreditupplysningslagen, 3. inkassolagen, 4, kredilupplysningslagen och
datalagen samt 5. inkassolagen och dalalagen. Inom varje klass bör finnas tvä
avgiftsschabloner, en för normala ärenden och en för ärenden som ställer
särskilt stora krav på datainspektionens resurser.

Beslul om
avgifter fallas av dalainspektionen. Inspektionen bör därvid kunna ges
möjlighet att, om del föreligger särskilda skäl, nedsätta eller efterge
avgiften. Regelsystemet bör vidare innefatta en möjlighet för inspektionen alt
vid synnerliga skäl besluta om en högre avgift än schablonbeloppet. Denna
regel bör kunna utnyttjas bl.a. vid eventuella försök att kringgå systemet.
Inspektionen bör dessutom vid ändrade förhållanden kunna besluta om avgift
efler en högre eller lägre schablon för ett visst ärende.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all
regeringen föreslär riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om avgifter för
handläggningen vid datainspektionen i enlighet med vad jag har förordat i det
föregäende.

[8] Underrättelse enligt 10§ datalagen m.m. Skyddet för
den registrerades personliga integritet vid personregistrering med hjälp av ADB
regleras i dalalagen. Lagen innebär bl.a. att personregister i princip inte fär
inrättas eller föras utan tillstånd av datainspektionen. I 10 § datalagen finns
föreskrifler som ålägger den registeransvarige en långtgående underrättelseskyldighet
1 förhällande till allmänheten. Innebörden i denna för inlegritetsskyddet
grundläggande bestämmelse är följande.

Enligt
paragrafens första stycke skall den som är registeransvarig på begäran av en
enskild person så snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i
personuppgifter som ingär i personregistret och innefattar upplysning om honom
eller om alt nägra sädana uppgifter inte förekommer i registret. Om en sådan
underrättelse har lämnats, behöver någon ny underrättelse inte lämnas lill
samme registrerade förrän 12 månader därefter.

Av
paragrafens andra stycke följer att en underrättelse enligt första stycket
skall lämnas utan kostnad för den registrerade. Datainspektionen får dock i
fråga om visst slag av personuppgifter medge att en avgift las ut. Särskilda
skäl måsle föreligga för all inspektionen skall få lämna ett sådant medgivande.
I lagens förarbeten har framhållits att dispensmöjlighelen skall utövas med
försiktighet (prop. 1973:33 s. 138).

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 14

I tredje slyckel föreskrivs att underrättelseskyldigheten
inte gäller, om uppgifterna enligt gällande sekretessbestämmelser inte får
lämnas ut till den enskilde. Paragrafens Ijärde stycke, slutligen, innehåller
en undanlagsregel som saknar betydelse i detla sammanhang.

Bestämmelsen
i 10 § datalagen fick sin nuvarande utformning genom en lagändring vären 1979
(prop. 1978/79:109, KU 1978/79:37, rskr 1978/ 79:360, SFS 1979:334). 1
lagstiftningsärendet uppmärksammades att det finns förelag som genom annonser 1
pressen erbjuder sig att mol ersättning (f.n. ca 25-50 kr.) begära
underrättelser enligl 10§ datalagen ät personer som vänder sig till företaget.
Föredraganden fann (prop. s. 25) att detla kunde uppfattas som ett otillbörligt
sätt all slå mynt av regler som värnar om enskildas integritet. Enligt hans
mening kunde man emellertid inte förmena den enskilde att genom ombud utöva sin
rält enligl paragrafen. Om del i framliden skulle uppkomma behov av alt ingripa
mol företeelsen, fick övervägas vilka åtgärder som lämpligen borde vidtas.

Datainspektionen har till de aktuella förelagen lämnat
allmänna råd hur verksamheten bör bedrivas. Inspektionen har vidare i skrivelse
till konsumentverket den 27 februari 1980 begärt att verket skall ingripa för
att bringa ombudsförelagens marknadsföring i bättre överensstämmelse med
datalagens intentioner. Datainspektionen har därvid påtalat att företagen i
annonserna inle upplyser om all själva underrättelserna är avgiftsfria.

Enligl
uppgifler som har lämnats av dalainspektionen och som har redovisats i
betänkandet (SOU 1978:54) Personregister - Datorer - Integritet (s. 216) har
möjligheten att begära underrättelse enligt 10 S dalalagen utnyttjats i
varierande omfattning. Under de första åren efter dalalagens ikraftträdande
fick statistiska centralbyrån förfrågningar från ca 25 000 personer,
riksförsäkringsverket frän ca 8000, arbetsmarknadsverket från ca 6500,
länsstyrelserna från ca 20000 och Datema AB frän ca 5 000 personer.

Den nuvarande omfattningen av framställningar enligt 10 §
datalagen är svår all uppskatta med någon större säkerhet. Det står emellertid
klart att ett mycket stort antal framställningar sker i form av
massbeställningar via ombudsföretag. Från statistiska centralbyrån har följande
uppgifter inhämtats angående förfrågningarna hos centralbyrån.

Anlal f ö rfr å gningar

ca

28000

ca

21500

ca

9000

ca

6 150

ca

9600

20146

Budgetår

1974/75 197.5/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Byrån har vidare uppgett att ombudsföretagen med ett
undanlag startat sin verksamhet under budgetåret 1979/80. Av förfrågningarna
under detla

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 15

budgetär
härrörde 14 163 från företag, medan 5983 framställdes på annat sätt.
Kostnaderna för alt besvara förfrågningarna uppgick under samma budgetär till
ca 2,5 milj. kr.

En
underhandsförfrågan i augusti 1980 till några andra myndigheter har gett
följande resultat.

Centrala
studieslödsnämnden får ca 25000 framställningar per är. Av dessa härrör 95
procent frän ombudsföretag. Av framställningarna besvaras 5000 med
registerutdrag. Återstoden avser personer som inte förekommer i myndighetens
register.

Rikspolisstyrelsen
fick 15900 framställningar under budgetåret 1979/80. Av dessa härrör 90 procent
frän ombudsföretag. Kostnaderna per framställning beräknas fill 1215 kr.

Riksskatteverket
rapporterar 17600 framställningar under tiden den 15 januari-den 30 april 1980
och 7000 under liden den I maj- den 22 augusti 1980. Ca 8085 procent av dessa
härrör från ombudsförelagen.

Datainspektionen
har under hand uppgeit all andelen förfrågningar hos några slörre myndigheter
via ombudsförelag under första halvåret 1980 utgjorde ca 75 procent av del
totala antalet samt att antalet förfrågningar som har gjorts direki av enskilda
personer varit i stort sett konstant alltsedan datalagen trädde i kraft.

För
egen del villjag anföra följande.

Som
har framhållits i olika sammanhang är regeln i 10 § dalalagen en av de
viktigaste bestämmelserna i denna lag. Del är av slor betydelse från
Integritelssynpunkt att den enskilde har rätt till insyn i de aktuella personregistren
såvitt gäller uppgifler om honom själv. Samtidigt står det klart att
insynsrätten medför betydande kostnader för de registeransvariga. Eftersom
registren i slor utsträckning förs i statens eller kommunernas verksamhet,
drabbar merparten av dessa kostnader det allmänna. Jag anser att del är
angeläget att insynsrätten utnyttjas i endast sådana fall där den registrerade
verkligen har ett intresse av alt få uppgifterna. Sä kan knappast alltid vara
fallet vid de massbeslällningar som f. n. utförs via ombudsföretagen.
Beställningar av detta slag har inte i första hand sin grund i en önskan från
den enskilde om all få uppgifler om sig själv ur ett visst eller vissa register
ulan är snarare en konsekvens av ombudsföretagens sätt att arbeta. Sådana
beställningar bör därför undvikas.

En
möjlighel vore att mera generellt medge den registeransvarige att la ul en
avgift för underrättelser enligl 10 § datalagen. Enligt min mening bör man
emellertid undvika en sädan lösning, som frän flera synpunkter är oläglig. En
förbättring av förhällandena bör emellertid kunna åstadkommas redan genom att
del i bestämmelsen ställs upp ett krav på att en begäran om underrättelse skall
framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. En
sädan föreskrift förutsätter att den enskilde själv tar ställning till
framställningens omfattning. Effekten torde bli att slentrianmässiga
beställningar undviks. Härigenom bör inle obetyd-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 16

liga kostnadsbesparingar kunna åstadkommas bäde inom den
offentliga och den privata sektorn. Å andra sidan kan det nya kravet inle i
realiteten sägas försvaga de registrerades kontrollmöjligheter; tvärtom kan del
från integritelsskyddssynpunkl anses vara en fördel att den registrerade måsle
göra en personlig hänvändelse för att uppgifter om honom skall lämnas ul från
registret.

Jag anser emellertid att de problem som är förknippade med
tillämpningen av 10 S datalagen bör undersökas närmare än vad som kunnat ske
nu, lämpligen inom ramen för del arbete som bedrivs av
dalalagstiftningskom-mitlen (Ju 1976:05) (DALK).

Rörande den närmare innebörden av den föreslagna ändringen
vill jag framhälla att del i paragrafen uppställda formkravet innebär alt den
enskilde själv måste skriva under sin framställning till vederbörande
regisleran-svarige. En handling till vilken namnunderskriften har överförts
genom t. ex. fotokopiering eller som utgörs av en kopia av framställningen -
med eller utan vidimering är alltså inte att anse som egenhändigt undertecknad.

En annan sak är att del givetvis står den
reglsleransvarige fritt att efterkomma en begäran om underrättelse oavsett på
vilket sätt den har framställts. Föreskriften hindrar inte att den enskilde,
sedan han skrivit under en begäran om underrättelse, låter ett ombud
vidarebefordra den fill den reglsleransvarige.

I klarhetens iniresse villjag tillägga alt föreskrifterna
i I0§ datalagen givetvis inte innebär någon inskränkning i offentlighetsprincipen
(jfr prop. 1973:33 s. 139). I den mån ett personregister är att anse som en
allmän handling stär det alltså den enskilde fritt all la del av uppgifterna i
registret enligl bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, givelvis med
de begränsningar som kan följa av gällande sekretessbestämmelser. Om den
registrerade vill betala föreskriven expeditionsavgift för alt fä utskrift av
personuppgifter om sig själv, är myndigheten i princip skyldig att efterkomma
hans begäran när helst den görs och även om den inte sker skriftligen.
Myndigheten är ocksä skyldig att tillhandahålla uppgifterna på stället (2 kap.
12 och 13 §§ tryckfrihetsförordningen).

Lagändringen bör träda i krafl den I januari 1981.

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartemenlet
upprättats förslag till lag om ändring i datalagen (1973:289). Förslaget bör
fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 1.2.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen

att anta förslagel lill lag om ändring i dalalagen
(1973:289).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

17
Bilaga 1.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag om ändring i

rättshjälpslagen (1972:429)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs alt 12 och 47 S§ rätlshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överstiger
ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbelopp som motsvarar tre
gånger det basbelopp som anges i 6 § första styckei, ulgör maximibeloppet för
rältshjälpsavgiflen en hundradel av basbeloppet, jämnad lill närmast lägre
tiotal kronor. Maximibeloppet får nedsättas om särskilda skäl föreligger.

Är
inkomsten högre än som anges i första slyckel, utgör maximibeloppet för
rältshjälpsavgiften

en
tjugondel av den del av den rältssökandes inkomst som överstiger tre men ej
fem gånger basbeloppet,

en
femtondel av den del av inkomsten som överstiger few men ej ,s('.v gånger
basbeloppet,

en tiondel
av den del av inkomsten som överstiger sex men ej .sju gånger basbeloppet,

hälften av
den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra styckei iakttages att inkomsten
jämnas lill närmast lägre tusental kronor, alt maximibeloppet jämnas till
närmast lägre tiotal kronor och att lägsta maximibelopp ulgör en hundradel av
basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

' Lagen omlryckl 1979:240.

Överstiger ej den rältssökandes beräknade årsinkomst ett
gränsbelopp som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 § första
styckei, utgör maximibeloppet för rältshjälpsavgiften en och en halv procent av
basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maximibeloppet får
nedsättas om särskilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör
maximibeloppet för rältshjälpsavgiften

en tjugofemledet av den del av den rältssökandes Inkomst
som överstiger två men ej tre gånger basbeloppet,

en
tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men ej fyra gånger
basbeloppet.

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger
/>7fl men ej fem gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger fem men
ej sex gånger basbeloppet,

en femtedel av den del av inkomsten som överstiger sex
men ej sju gånger basbeloppet.

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta
gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages alt inkomsten
jämnas till närmast lägre tusental kronor, att maximibeloppet jämnas lill
närmast lägre tiotal kronor och att lägsta maximibelopp ulgör en och en halv
procent av basbeloppet, jämnad fill närmast lägre tiotal kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rådgivning
sker mol en avgift som motsvarar en halv procent av del basbelopp som anges i
6 S första stycket för varje påbörjad lidsperiod om 15 minuter. Avgiften
för rådgivningen jämnas till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften får
nedsättas eller ejterges, om särskilda skäl föreUgger. För vad som nedsatts
eller eftergivits ulgår ersättning av allmänna medel lill den som meddelat
rådgivning.

Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en halv
procent av del basbelopp som anges i 6 S första stycket för varje påbörjad
lidsperiod om 15 minuter. Avgiften för rådgivningen jämnas till närmast lägre
tiotal kronor. Avgiften fär nedsättas så all den ej överstiger det maximibelopp
för rättshjälps-avgiften som skulle ha fastställts om allmän rätlshjälp hade
beviljats. För vad som nedsatts utgär ersättning av allmänna medel lill den
som meddelat rådgivning. Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall
kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen.
Erläggande av rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgifl.

Denna lag träder 1 kraft den I januari 1981.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i
rätlshjälpsärenden där allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 19

Bilaga 1.2

Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 10 § dalalagen (1973:289)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Den regisleransvarlge skall på Den reglsleransvarige skall
på

begäran av enskild sä snart del kan begäran av enskild så snart del kan

ske underrätta denne antingen om ske underrätta denne antingen om

innehållet i personuppgift som ingår innehållet i personuppgift som ingår

i personregistret och innefattar i personregistret och innefattar

upplysning om honom eller om alt upplysning om honom eller om att

sädan uppgift ej förekommer i re- sådan uppgift ej förekommer i re

gistret. Har sådan underrättelse gistrel. Sådan begäran skall fram

lämnats. behöver ny underrättelse ställas skriftligen och vara egen-

icke lämnas till samme enskilde händigt undertecknad av den en-

förrån tolv månader därefter. skilde.
Har underrättelse lämnats,

behöver ny underrättelse icke lämnas lill samme enskilde
förrän tolv månader därefter.

Underrättelse enligt första stycket skall lämnas utan
kostnad för den enskilde. Föreligger särskilda skäl, får dock datainspektionen
i fråga om visst slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse om alt
personuppgift som enskild ej förekommer i registret medge all avgift tages ut.

Första stycket gäller icke uppgift som enligt lag eller
annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av
författning ej fär lämnas ul fill den registrerade.

Första stycket gäller icke heller, om det i fråga om visst
slag av personuppgifter är uppenbart all underrättelse kan underlåtas på grund
av att del inte föreligger någon risk för olillbörligl inträng i registrerads
personliga integritet. Underrättelse får dock underlåtas endast efter
medgivande från datainspektionen.

Denna lag träder i krafl den I januari 1981.

Lagen omlryckl 1979:334.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 2

Utrikesdepartementets verlisamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Bilaga 2

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Ullsten

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM UTRIKESDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

I det följande kommer jag att presentera förslag till
besparingar inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som sammantaget uppgår
lill 108 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Vad gäller det internationella utvecklingssamarbetet
föreslår jag ändringar som - inom ramen för enpro-centmålet - innebär att
belastningen på statsbudgeten minskar med 100 milj. kr. Resterande 8 milj. kr.
hänför sig till besparingsåtgärder inom utrikesförvaltningens område.

Utrikesdepartementet m. m.

Organisatoriska åtgärder

I enlighet med vad jag redovisat i bil. 6 till prop.
1979/80: 100 har under senare år en systematisk omfördelning av
personalresurser skett för att tillgodose behov av förstärkningar inom de delar
av utrikesförvaltningen som expanderat. Vidare har där så bedömts möjligt
arbetsuppgifter överförts från utsänd till lokalanstältd personal. Dessa
tillvägagångssätt har varit effektiva när det gäller att undgå krav på
nytillskott av resurser. Jag har för avsikt att även fortsättningsvis utnyttja
de möjligheter som på detla vis står till buds. En besparingseffekt uppnås
också genom överföring av tjänster från utlandsmyndigheterna till
departementet, inte minst till dess beredskapsstyrka. Därigenom underlättas
departementets möjligheter att bistå ufiandsmyndigheter och enheter med
tillfälliga förstärkningar i samband med semestrar, särskilda arbetstoppar
etc. Dylika arrangemang för tillfälliga förstärkningar i trängda lägen är en
förutsättning för att enheterna i departementet och utlandsmyndigheterna skall
kunna ha en minimal 1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20. Bd. 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

bemanning. Från bäde statsfinansiell och långsikfig
personalpolitisk synpunkt är det mera fördelaktigt att reserven för dylika
förstärkningar är placerad i Sverige än på fältet.

En undersökning har påbörjats för att utröna vilka
utlandsmyndigheter som skall dras in eller minskas. Förberedelsetiden har
emellertid varil för kort för att nu slutligt lägga fast vilka
utlandsmyndigheter som skall omfattas av åtgärderna. Jag avser att föreslå
regeringen all 3-5 utlandsmyndigheter berörs. Jag återkommer lill frågan i
1981 ärs budgetproposition.

Den
sammanlagda besparingseffekten härav beräknas till 4 milj. kr. Nedläggning
eller minskning av vissa myndigheter innebär en besparing bl.a. genom all de
dyrare utsända tjänsterna förs över till departementet eller förs över stal i
avvaktan på förestående pensioneringar. Samtidigt minskar kringkostnaderna för
utsända tjänster. Självklart kan inte de föreslagna nedskärningarna ske utan
vissa svårigheter. Jag vill i detta sammanhang framhålla, all i ovan nämnda
undersökning ingår en bedömning huruvida bevakning på vissa platser kan ske
från nyinrättade olönade konsulat eller från närliggande lönade
utlandsmyndigheter.

Jag föreslår vidare alt chefsfunktionen på ambassaderna i
Colombo, Gaborone och Vienliane (där chefspost avses inrättas genom omdisponering)
på sikt sammanförs med funktionen som chef för biståndskontoret. Verksamheten
pä dessa ambassader domineras av arbete med det internationella utvecklingssamarbetet.
Jag bedömer besparingseffekten till 900000 kr.

Slutligen föreslår jag att det lönade konsulatet i Santa
Cruz de Tenerife dras in, vilket medför en besparing om 300000 kr.

Övrig information om Sverige i utlandet

Under tredje huvudtitelns anslag D 3. Övrig information om
Sverige i utlandet finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte med
utlandet som sker i utrikesdepartementets regi samt bidrag till Svensk-internationella
pressbyrån och Ingenjörsvelenskapsakademien. Jag föreslår att den del ay
anslaget som avser samordnad informationsverksamhet under budgetåret 1981/82
bibehålls vid samma nominella nivå som under innevarande budgetår. Jag
beräknar att åtgärden motsvarar en besparing om 900000 kr.

Övriga åtgärder

Utrikesdepartementet har under senare är successivt byggt
upp ett system med avgiftsbelagd kommersiell verksamhet vid ambassaderna i
Athen, Bagdad, Buenos Alres, Lagos, Moskva, Peking, Rom, Singapore och
Washington.

Jag föreslår alt den avgiftsbelagda verksamheten införs
vid ytterligare några ambassader. Detta beräknas innebära ökade Intäkter för
statsverket om 1,7 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Den översyn över de löpande utgifterna i
utrikesdepartementet som jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

har
låtit utföra har givit vid handen att departementets representation i samband
med utländska besök i Stockholm kan minskas. Jag beräknar att detta Innebär en
besparing om 100000 kr.

Vidare
förutser jag vissa besparingsmöjligheter när det gäller ombyggnadsarbeten för
ambassaden i Peking.

Slutligen
överväger jag ytterligare besparingsmöjligheter inom utrikesförvaltningens
område. Häribiand villjag nämna höjda avgifter för den del av verksamheten vid
utlandsmyndigheterna som utgörs av tjänster till allmänheten, t. ex. vad gäller
arvsärenden. Jag avser återkomma till dessa frågor i annat sammanhang.

Ovan
beloppsmässigt specificerade förslag lill besparingar och avgiftshöjningar
uppgår till ca 8 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Under
hänvisning till vad jag i detta sammanhang anfört hemställer jag att regeringen
bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört i det föregående
om besparingar inom utrikesförvaltningens område.

Internationellt
utvecklingssamarbete

I
OECD:s statistik över västländernas bislåndsutbelalningar under år 1979 ligger
Sverige högst med 0,94 % av BNP. Närmast följer Nederiändema och Norge på 0,93
% och Danmark med 0,75 %. Av samtliga OECD-länder är det endast dessa fyra som
uppnått del av FN fastlagda 0,7-procentmålet. Genomsnittet för DAC-länderna låg
är 1979 på 0,34 % av BNP, vilket är något lägre än under år 1978. (FN:s 0,7
procentmäl avser faktiska utbetalningar, medan det svenska enprocentmålet avser
bistånds-anslagen).

Västländernas
ekonomiska problem kan inle lösas utan ell vidgat och fördjupat internationellt
ekonomiskt samarbete. Ell generöst och långsiktigt bistånd är inte bara en
moralisk skyldighet och ett uttryck för vär solidaritet med u-länderna i deras
utvecklingsansträngningar, ulan också tillsammans med andra
resursöverföringar - ett led i ansträngningarna att stimulera världsekonomin.

OECD-ländernas
ekonomier skulle drabbas hårt om u-länderna, pä grund av otillräckligt bistånd
och svära bytesbalansproblem, tvingades skära ned den för
utvecklingsanslrängningarna helt nödvändiga importen. En sådan nedskärning av
importen skulle särskilt hårt drabba jordens allra fattigaste länder, för vilka
det inte finns något reellt alternativ lill gåvobistånd. I jordens stora
faltigbälten - i södra Asien och i Afrika söder om Sahara är ett ökat bistånd
en fråga om stora befolkningsgruppers överlevnad.

Mot
denna bakgrund anserjag det viktigt att Sverige, trots svåra ekono-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

miska
problem, inte viker från sitt biståndsansvar utan fortsätter ett generöst,
långsiktigt och flexibelt biståndssamarbete. Enprocentmålet ligger fast.

För
budgetåret 1980/81 har riksdagen beslutat om en ökning av biståndsanslagen med
600 milj. kr., eller 13,5 %jämförl med budgetåret 1979/80.

För
budgetåret 1981/82 föreslår jag förändringar, som tillsammans innebär att
belastningen på statsbudgeten minskar med 100 milj. kr. i förhållande till en
anslagsnivå motsvarande samma andel av bruttonationalprodukten som under
budgetåret 1980/81.

Åtgärderna
bör vidtas enligt följande:

Beräkningsgrunden

Enligt
beslut av riksdagen (prop. 1975: I, bil. 5) skall biståndsramen för ett visst
budgetär baseras pä den BNP-prognos, som görs för det kalenderår under vilket
förslaget framläggs. Ramen för budgetåret 1981/82 skall alltså beräknas på
BNP-prognosen för kalenderåret 1981.

För
att få ett mätt pä landets samlade ekonomiska utveckling används traditionellt
den beräkning av bruttonationalprodukten (BNP) som ingår i
nationalräkenskaperna. BNP motsvarar värdet av alla de varor och tjänster som
produceras i landet under ett år. För beräkning av biståndsramen används i
Sverige BNP till marknadspris, dvs. värdet av landets totala produktion
uttryckt 1 löpande priser.

BNP-beräkningarna
har dock en avgörande svaghet: de tar inte hänsyn till nettot av löner, räntor
och andra kapitaltransaktioner med utlandet. Med Sveriges idag höga
utlandsupplåning och därav följande höga räntekostnader, är BNP inte längre
ett rättvisande mått pä den svenska ekonomins bärkraft.

Statistiska
centralbyrån kommer i nationalräkenskaperna att införa begreppet
bruttonationalinkomst (BNI). Bruttonationalinkomsten till marknadspris
definieras som BNP plus den s.k. nettofaktorintäkten från utlandet, dvs.
nettot av löner, räntor och andra kapitaltransaktioner med utlandet.
Omfattningen av räntebetalningarna pä den svenska statsskulden gör att
nettofaktorintäkten är negativ, varför BNI är något lägre än BNP.

Då
BNI tar hänsyn till de stora räntebetalningarna till utlandet är detta mått mer
rättvisande än BNP när del gäller landets verkliga ekonomiska styrka. Jag
föreslår därtor alt biståndsramen för budgetåret 1981/82 liksom tidigare
beräknas till något mera än 1 procent och att denna andel beräknas på
bruttonationalinkomsten för kalenderåret 1981.

Med
tanke på att bruttonationalinkomsten ännu inle integrerats i nationalräkenskaperna,
är det idag inte möjligt alt ge någon mer exakt prognos över BNI och BNP för år
1981. Att beräkna ramen för biståndsanslagen på BNI i stället för på BNP torde
dock komma att Innebära en minskning av belastningen på statsbudgeten i
storleksordningen 60 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

Biståndsramens innehåll

Utöver de ordinarie bislåndsanslagen under
utrlkesdepartemenlets huvudtitel (littera C. Inlernationellt
utvecklingssamarbete) finns i statsbudgeten en rad andra utgifter som f. n.
belastar andra huvudtitlar, men som i verkligheten avser u-lands- och
biståndsverksamhet. För att ge en korrekt bild av Sveriges kostnader för det
internationella utvecklingssamarbetet bör dessa utgifter redovisas i anslutning
till biståndsanslagen och avräknas mot biståndsramen. Det gäller följande
verksamheter och anslag:

Biståndets administrativa kostnader, främst
utgifter avseende löner,

reseersättningar m. m, för utrikesdepartementets avdelning för interna

tionellt utvecklingssamarbete och utlandsmyndigheternas arbete med

bislåndsfrågor, vilka belastar anslaget A. I Utrikesförvaltningen under

utrikesdepartementets huvudtitel, samt vissa kostnader som idag finan

sieras ur utbildningsdepartementets huvudtitel för svenska skolor av

sedda för barn lill svenska biståndsarbetare. En schablonsumma för

administrativa kostnader ca 15 milj. kr. - avräknas under innevaran

de budgetår från biståndsramen. Schablonen har dock inle svarat mol

den verkliga kostnaden och bör höjas till 38 milj. kr., vilket medför en

minskad belastning på statsbudgeten med 23 milj. kr.

- Den del av Sveriges bidrag till den nyligen beslutade
Gemensamma

Fonden för lagring av råvaror som under kommande budgetår avses

belasta handelsdepartementets huvudtitel. Huvuddelen av Sveriges bi

drag belastar under Innevarande budgetår bislåndsanslagen. Om Sveri

ges hela bidrag till Gemensamma Fonden finansieras ur bi

slåndsanslagen minskar statsverkets samlade utgifter med ca 3 milj. kr.

Den del av Sveriges reguljära bidrag till FN samt
till vissa av FN:s

fackorgan, som enligl nuvarande regler får redovisas som bistånd i

OECD:s biständsslatislik, uppgick kalenderåret 1979 lill ca 9 milj, kr.

För budgetåret 1981/82 bör dessa kostnader avräknas mot biståndsra

men.

- Därutöver föreslår jag att Sveriges koslnader för
överjöring till Sverige

av jlyktingar från u-länderna avräknas från biståndsramen. Dessa ut

gifter, som budgetåret 1980/81 beräknas lill ca 5 milj. kr., belastar f.n.

arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

Jag bedömer att den totala belastningen för statsverket
kommer att minska med ca 100 milj. kr. under budgetåret 1981/82 lill följd av
ovan föreslagna åtgärder inom det internationella utvecklingssamarbetets område.

Under
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag har förordat i det
föregående.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 3

Försvarsdepartementets verksamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga 3

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Krön mark

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Chefen för budgetdepartementel har tidigare denna dag
redovisat bakgrunden till och inriktning av besparingsarbelet inom
statsverksamheten. I del följande redovisas förslag lill riktlinjer för
besparingar inom försvarsdepartementels verksamhetsområde för budgetåret
1981/82 samt vissa nya översynsprojekl.

[ I ] Besparingar inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde för budgetåret 1981/82

Bakgrund

Enligt 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74 bil. I s.
138, FöU 1976/ 77: 13, rskr 1976/77:31 1) skall utgiftsramarna fördel militära försvaret och för civilförsvaret
kompenseras för den allmänna prisutvecklingen enligl neltoprislndex (NPl). I
enlighet härmed har regeringen (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 86) begärt
riksdagens bemyndiganden att justera utgiftsramarna för budgetåret 1980/81 med
hänsyn till prisutvecklingen enligt NPL Riksdagen (FöU 1979/80: 13, rskr
1979/80:316) har lämnat de begärda bemyndigandena.

Anslagen inom utgiftsramarna för det militära försvaret
och för civilförsvaret är för budgetåret 1980/81 beräknade i prisläget
februari 1979. Prisregleringen är avsedd att täcka pris- och löneökningar från
februari 1979 lill medelprisläget för budgetåret 1980/81. I prop. 1979/80: 100
(bil. 7 s. 83, 94, 279 och 324) bedömdes pris- och löneökningarna svara mot ca
2 100 milj. I
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20. Bil. 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

kr.
för det milhära försvaret och ca 55 milj. kr. för civilförsvaret. Dessa belopp
har 1 statsbudgeten tagits upp under Ijärde huvudtitelns anslag A 5. Reglering
av prisstegringar för del militära försvaret och G 4. Reglering av
prisstegringar för civilförsvaret.

Regeringen
(prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 77) har föreslagit en planeringsram för det
militära försvaret för perioden 1980/81-1984/85 som svarar mot planeringsramen
enligt 1977 års försvarsbeslut. Riksdagen (FöU 1979/ 80:19. rskr 1979/80:326)
har beslutat om én planeringsram som är ca 2 miljarder kr. lägre. Regeringen
(prop. 1980/81:4) har därefter återkommit till riksdagen och föreslagit en
planeringsram som svarar mot 1977 års försvarsbeslut.

Nästa
försvarsbeslut avses fattas under våren 1982 och gälla för perioden
1982/83-1986/87. Beslutet förbereds bl.a. genom alt 1978 ärs försvarskommitté
prövar de olika lolalförsvarsgrenarnas utveckling efler år 1982.

Föredraganden

Den
statsfinansiella situation som chefen för budgetdepartementet tidigare denna
dag har redovisat nödvändiggör enligl min mening besparingsåtgärder inom
fjärde huvudtiteln. Jag förordar därför att utgifterna inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1981/82 begränsas med
totalt 300 milj. kr.

Åtgärderna
skall genomföras så alt de inte får negativa konsekvenser för vårt försvars
beredskap och styrka. Besparingarna bör mol denna bakgrund inriktas mol
byggnadsverksamheten och mol ytterligare rationaliseringar inom området
ledning och förbandsverksamhet.

Jag
kommer inför 1981 ärs budgetproposition att till regeringen anmäla förslag
beträffande besparingarnas fördelning mellan ä ena sidan det militära
försvaret och civilförsvaret, ä andra sidan övrig verksamhei inom fiärde
huvudtiteln.

Jag
räknar vidare med alt regeringen i budgetpropositionen liksom tidigare år
kommer att dels föreslå riksdagen utgiftsramar för det militära försvaret och
för civilförsvaret som svarar mol 1977 års försvarsbeslut, dels begära
bemyndiganden av riksdagen alt justera utgiftsramarna med hänsyn lill
prisutvecklingen enligl NPI. Dessa bemyndiganden bör enligl min mening kunna
utnyttjas så, att utgifterna för det militära försvaret och för civilförsvaret
begränsas enligt vad jag här har anfört. Jag ser det som en fördel att tekniken
med sädana bemyndiganden gör del möjligt för riksdagen att besluta om
besparingarnas storlek utan att därigenom långt i förväg ange i detalj inom
vilka områden som de skall förverkligas.

Jag
räknar med all återkomma till regeringen 1 dessa frågor vid min anmälan fill
1981 års budgetproposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för besparingar inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1981/82 som jag har
redovisat.

[2] Översynsprojekt. Vid sidan om arbetel med nästa
försvarsbeslut bedrivs ett omfatiande arbete som syftar till all möjliggöra
besparingar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Som exempel vill jag
peka pä det arbete som inom kommittéväsendet bedrivs av 1979 års militära
flygindustrikommilté och 1979 ärs materielanskaffningskommitté saml på den
ständigt pågående rationaliseringsverksamheten under medverkan av försvarets
ralionaliseringsinsiilul. Personalminskningen inom försvaret under
tioårsperioden från år 1972 och fram till nästa försvarsbeslut bedöms bli
omkring 5000 personer eller drygt tio procent. 1 försvarets planering är
således en avsevärd besparing genom rationalisering förutsatt. Jag vill här
anmäla att jag avser alt ta initiativ lill ytterligare översynsprojekl som
syftar till besparingar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och som
kan medföra besparingar även inom andra områden.

Överbefälhavaren har i olika sammanhang förespråkat en
ökad integrering av civil och militär verksamhei. I sin perspektivplan del 2
(ÖB 80) har han bl. a. anfört följande:

"Grunden för försvarsmaktens verksamhet i krig utgörs
av samhället i sin helhet. Därvid bör den principen gälla all myndigheter och
organisationer som svarar för en viss verksamhei i fred även skall svara för
denna i krig om verksamheten då skall fortgå.

Försvarsmakten utgör en del av samhället. Samhällets
resurser bör utnyttjas pä mest rationella sätt. Därför bör samutnyltjande ske
pä så många områden som möjligt även i fred. Speciella militära resurser bör ej
organiseras om motsvarande civila resurser finns. Omvänt bör militära resurser
i ökad omfattning kunna utnyttjas för civila ändamål i fred."

Som exempel på områden där ökat samutnyltjande av resurser
bör vara möjligt nämner överbefälhavaren

-
räddningstjänst,
sjuktransporter och sjukvärdsberedskap, främst i fråga om helikoptrar,

-
havsövervakning,
kustbevakning m. m.,

-
utveckling,
ulprovning, anskaffning och underhåll av materiel,

-
projektering,
utförande och underhåll av byggnader,

-
katastrofberedskap
för röjning, byggnad av broar och vägar m. m.

Jag delar överbefälhavarens uppfattning att ett ökal
samutnyltjande av resurser mellan försvaret och del övriga samhället bör
eftersträvas. De

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

exempel på områden som överbefälhavaren har gett är enligt
min mening väl valda och listan på intressanta områden kan göras längre.

Vissa av de områden som överbefälhavaren anger som exempel
har redan varit eller är föremål för utredning. Så har
sjöövervakningskommit-lén (H 1977:05) i sitt betänkande (Ds H 1980: I) lämnat förslag till samordning av
övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss. Ett resultat av kommitténs
arbete är de försök som avses genomföras i Malmö med en för marinen,
sjöfartsverket och tullverket gemensam informationscentral för sjöövervakning.
Vidare arbetar bl.a. räddningsljänstkommillén (Kn 1979:01) med sådana frågor
som överbefälhavaren tar upp. Enligt min mening bör pågående försök och
utredningar inom dessa områden avvaktas och behandlas innan ytterligare
initiafiv tas.

Del finns emellertid flera områden för samordning mellan
försvaret och övriga delar av samhället som inle ägnas den uppmärksamhet som de
enligt min mening förtjänar. Dessa områden berör inle bara del militära
försvaret utan också i vissa fall övriga totalförsvarsgrenar.

Efler samråd med budgelministern vill jag anmiila att jag
avser all läla kartlägga de besparingsmöjligheter som finns inom området
samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer. Jag räknar med att
denna kartläggning kan ge underlag säväl för direkta regeringsbeslut inom olika
områden som för kommittéuppdrag. Kartläggningen bör kunna genomföras med
inriktning mot nästa försvarsbeslut.

Inom försvarsmakten uppgår kostnaderna för underhåll av
materiel till ungefär I 300 milj. kr. per år. Under de senaste åren har
kostnaderna för materielunderhåll utvecklats ogynnsamt. Detta har bl.a. lell
till all flera utredningar har initierats av såväl regeringen som försvarets
myndigheter. De flesta av utredningarna behandlar emellertid begränsade
problem.

Mol bakgrund av de statsfinansiella och försvarsekonomiska
förhållandena är del enligl min mening angelägel all koslnaderna för
försvarets materielunderhåll nedbringas. Jag vill däiför anmäla att jag anser
del lämpligt all låta se över dels vilka principer som skall vara grundläggande
för försvarets framlida underhäll av materiel i fred oeh krig, dels hur
underhållsområdet bör dimensioneras och organiseras.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen bereder riksdagen lilllalle
att ta del av vad jag har anfört om översynsprojekl.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81; 20_ Bilaga 4

Socialdepartementets verlsamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga 4

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM SOCIALDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Frän socialdepartementets huvudtitel på slalsbudgelen
bekostas främst olika sociala irygghelsanordningar som skall ge vård och
service samt ekonomisk trygghet ät medborgarna. Dessa samhällsinsatser riktar
sig främst lill barnfamiljer, åldringar, sjuka och handikappade. Del kan självfallet
inte komma i fråga att i besparingssyfte vidla nägra åtgärder som skulle kunna
äventyra vård och ekonomisk trygghet för dessa grupper. De åtgärder inom
socialdepartementets verksamhetsområde som omnämnts av chefen för
budgetdepartementel tidigare denna dag och som jag skall redovisa närmare i det
följande tar sikte på all medverka lill en viss uppbromsning av
kostnadsökningarna för staten och den allmänna försäkringen utan att leda lill
försämringar av de grundläggande trygghetsanordningarna. Särskilt väsentligt
är alt skydda de mest utsatta grupperna. Det är mot denna bakgrund man skall se
del förslag jag i det följande aviserar om skydd mot höga läkemedels- och
sjukvårdskostnader. För att särskilt värna om de pensionärer som har enbart
folkpension och pensionstillskott kommer jag senare all återkomma med förslag
om förbättring av pensionstillskotten.

[I] Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Beräkningen av pensionsbelopp och andra
förmåner m. m. enligl lagen om allmän försäkring görs med ledning av ell
basbelopp.

Delta basbelopp fastställs av regeringen för varje månad
på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet skall
gälla. Basbeloppet utgör 4000 kr. multiplicerat med det tal som anger
förhällan-del mellan det allmänna prisläget (konsumentprisindex) under andra
mäna- I
Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 20. Bil. 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

den före den som basbeloppet avser och prisläget i
september 1957. Basbeloppet förändras när delta jämförelsetal har ökat eller
minskat med minst 3% sedan närmast föregäende förändring av basbeloppet skedde.
Basbeloppet för oktober 1980 har fastställts till 15400 kr. Detla belopp har
varil oförändrat sedan juli 1980.

Chefen för ekonomidepartementet redovisar denna dag motiv
och riktlinjer för ändrade beräkningsgrunder för fastställande av basbeloppet.
De nya beräkningsgrunderna innebär i huvudsak följande. Liksom f.n. skall
jämförelsetalet följa förändringarna 1 det allmänna prisläget. Vid beräkningen
skall dock i fortsättningen bortses frän indirekta skaller, tullar och avgifter
men fillägg göras för subventioner. Avgränsningen av indirekta skatter, tullar,
avgifter och subventioner skall göras i enlighet med de grunder statistiska
centralbyrån tillämpar vid beräkning av det s. k. neltoprislndex. Dessutom
skall vid beräkningen av jämförelsetalet bortses frän direki inverkan på
prisläget av ändrade energipriser. De energipriser, som f.n. ingär i
konsumentprisindex avser Ijärrvärme, eldningsolja, hushållsgas, elström och
bensin.

De nya reglerna avses att lillämpas första gången vid
fastställande av basbeloppet för januari månad 1981. Det innebär all
basbeloppet fastställs t.o.m. december 1980 enligl nuvarande regler, dvs,
t.o.m. prislägel för oktober 1980. För november månad beräknas prisindex med
tillämpning av de nya reglerna som underlag för fastställande av basbeloppet
för januari 1981. Därefter följer basbeloppet det nya index och ändras liksom
hitlills när indexen stigit med 3 % sedan föregående basbeloppsändring.

Vad jag här har anfört föranleder ändring av I kap. 6

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

alt antaga förslaget lill lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

[2] Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till
folkpension. Kommunalt bostadstillägg lill folkpension (KBT) har införts i
samtliga kommuner och kan utgå lill den som är mantalsskriven i kommunen och
uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension eller
hustrutillägg. Kommunerna bestämmer själva om KBT skall ulgå och vilka grunder
som skall gälla. Reglerna för inkomstprövningen är dock fastlagda i lagen
(1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
som ocksä bemyndigar regeringen eller riksförsäkringsverket alt fastställa grunder
för beräkningen av bostadskostnaderna. Inkomsiprövningsreglerna innebär i
huvudsak att bostadstillägget minskas med en tredjedel av den inkomst som
överstiger folkpensionen (inkl. pensionstillskott) jämte ett belopp på 2000
kr. per år för ensamstående oeh I 500 kr. för var och en av makarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

Av de ca 810000 folkpensionärer som f. n. har KBT beräknas
ca 65% få reducerat bostadstillägg, medan 35% får oreducerat tillägg.

KBT administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
och betalas ul samtidigt med folkpensionen.

Fr.o.m. den I januari 1980 beviljas statsbidrag till
kommunernas kostnader för KBT. Statsbidrag medges under förutsättning all KBT
läcker minst 80% av bostadskostnaden upp lill en övre hyresgräns som är densamma
som gäller för slatskommunala bostadsbidrag. För år 1980 innebär det en
bostadskostnad av 700 kr./mån. för ensamstående pensionär och 800 kr./mån. för
makar. 1 enlighet .med förslag i årets budgetproposition höjs den övre
hyresgränsen för statsbidrag till 750 kr./män. för ensamstående och 850
kr./män. för makar den Ijanuari 1981.

Statsbidrag utgär med 43 % av kommunernas kostnader för
KBT upp till nämnda bostadskostnader per månad. Kommunerna har självfallet
möjlighet alt medge KBT även för bostadskostnader som överstiger dessa nivåer.
För år 1980 har de totala koslnaderna för KBT beräknats lill 3510 milj. kr.
Härav beräknas statsbidrag ulgå med ca 1 370 milj. kr.

Inkomsiprövningsreglerna för KBT skiljer sig frän reglerna
för de stats-kommunala bostadsbidragen (SKBB) bl. a. genom att inkomslgränsen
som nyss har nämnts, genom lag är knuten lill folkpensionens utveckling inkl.
ett belopp pä 2000 kr. för ensamstående och 3000 kr. för makar tillsammans.
Genom basbeloppsförändringarna justeras dessa inkomstgränser upp automatiskt.
Inom SKBB-systemel fastställer däremot statsmakterna årligen vissa
beloppsgränser för inkomstprövningen. Den för är 1981 fastställda gränsen för
när inkomsten för ensamstående utan barn börjar reducera utgående SKBB har varit
oförändrad sedan är 1978. Under samma tid har motsvarande inkomstgräns för KBT
genom folkpensionens och pensionstillskottens utveckling i realiteten höjts
med över 6000 kr. för en ensam pensionär. Chefen för bostadsdepartementet
kommer senare denna dag att anmäla sin avsikt att i 1981 års budgetproposition
föreslå alt inkomstgränsen i SKBB-systemet skall differentieras med avseende på
om hushållet består av en person eller av makar, att differentieringen bör
göras genom att inkomstgränsen för ensamslående utan barn sänks saml att
ändringen bör träda i kraft den I januari 1982.

Den pågående utbyggnaden av pensionstillskotten är av
central betydelse när det gäller att i den takl våra resurser medger förbättra
pensionärernas grundläggande ekonomiska trygghet. Del är emellerfid inte
självklart alt utbyggnaden av pensionstillskotten och de indexmässiga
pensionshöjningarna skall leda till automatiska höjningar av den reella
gränsen för inkomstprövningen av KBT. Mol bakgrund av att inkomslgränsen inom
SKBB-systemel som nämnts legat stilla under flera år och nu föreslås sänkas för
de ensamslåendes del, medan motsvarande inkomstgräns för KBT i realiteten har
höjts avsevärt, finns det anledning att ompröva inkomstprövningsreglerna. Här
bör också beaktas den ytteriigare höjning

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

av pensionstillskotten som sker nästa år saml vad jag
tidigare denna dag har nämnt om förbättring av pensionstillskotten.

I avvaktan pä resultatet av den översyn av de olika
bostadsstöden som pågår bör ändringen i KBT-reglerna nu begränsas till en
justering av beloppsgränsen för Inkomster utöver folkpension och
pensionstillskott. Mot bakgrund av vad jag här har anfört föreslär jag att
inkomstprövnings-reglerna för hustrufillägg och KBT ändras sä att gränsen för
inkomst utöver folkpension och pensionstillskott för ensamslående sänks från f.
n. 2000 kr. lill I 000 kr. och frän f. n. I 500 kr. till 750 kr. för var och en
av makar. Ändringen innebär att den som utöver folkpension och pensionstillskott
har Inkomster över nämnda belopp får en minskning av KBT-belop-pel med högst
333 kr. per är jämfört med nuvarande regler. De ändrade
inkomstprövningsreglerna bör träda i kraft den I juli 1981.

Vad jag här har anfört föranleder ändring av 4 S lagen
(1962:392) om hustrufillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Ett
inom socialdepartementet upprättat förslag lill lagändring bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.2.

De ändrade inkomstprövningsreglerna beräknas motsvara en
begränsning av KBT-koslnaderna med totalt ca 180 milj. kr. per är. Som chefen
för budgetdepartementel har anfört bör denna besparing, liksom den besparing
som senare denna dag kommer all föreslås inom SKBB-systemel, i sin helhet
tillföras statsbudgeten. Delta bör ske genom att procentsatsen för
statsbidraget fill KBT och SKBB ändras från 43% till 38% den Ijuli 1981. De
ändrade bidragsreglerna kommer alt påverka utbetalningen av statsbidraget lill
KBT först under är 1982. Jag återkommer därför till anslagsberäkningen i
budgetpropositionen för budgetåret 1981/82.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
antaga
förslagel till lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustru-tillägg och
kommunall bostadstillägg lill folkpension.

2.
godkänna de av
mig förordade ändringarna i statsbidragsreglerna för kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

[3] Ändrad kompensationsnivå inom delpensionsförsäkringen.
Dclpen-sionsförsäkringen för arbetstagare trädde i krafl den I juli 1976.
Fr.om. den I januari 1980 har möjlighelen all få delpension utsträckts lill all
omfatta i princip alla förvärvsarbetande, dvs, även egna företagare och
uppdragstagare. De förvärvsarbetande i åldrarna mellan 60 och 65 är har genom
denna pensionsform ekonomisk möjlighet all minska sin arbetsinsats genom att
övergå till deltidsarbete i kombination med delpension.

För alt delpension skall ulgå krävs enligt huvudregeln att
den försäkrade har haft ATP-grundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.
o. m. 45 ärs ålder. Vidare krävs att den försäkrade förvärvsarbetat under fem
av de senasle tolv månaderna före övergången till delpension. Arbetstiden för
anställda skall minskas med minst 5 limmar i veckan. Egna företagare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

måste reducera sin arbetstid med i genomsnitt minst
hälften och därefter förvärsarbeta i genomsnitt minst 17 limmar i veckan.

Delpensionen till anställda motsvarar 65 % av
inkomstbortfallet, dock högsl av skillnaden mellan den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst före och efter arbetstidsminskningen. För bl.a.
egna företagare ulgör det s.k. pensionsunderiagel hälften av den genomsnittliga
förvärvsinkomsten förde tre närmaste åren före arbetstidsminskningen, till den
del inkomsten ligger under 7,5 basbelopp. Delpensionen är ATP-grundande och
reducerar inte ålderspensionen från 65 års ålder från folkpensioneringen och
ATP.

.Antalet delpensionärer har sedan reformens tillkomst ökat
kontinuerligt. Under vart och ett av budgetåren 1976/77-1979/80 har den
genomsnittliga månatliga ökningen varit ca I 890, I 050. 640 resp. 770
pensionstagare. Antalet delpensionärer var i augusti 1980 56500. varav 1400
egenföretagare.

I takl med ökningen av antalet delpensionärer har också
antalet upphörda delpensioner ökal successivt. T.om. juli 1980 hade drygt
31600 pensionsfall avslutats, i normalfallet p.g.a. att ålderspension börjat
ulgå från 65 års ålder. Delta innebär att delpensioneringen från juli 1976
t.o.m. augusti 1980 har omfattat totalt drygt 89000 personer.

I takt med att antalet delpensionärer successivt ökat har
kostnaderna också ökal. Under budgetåret 1976/77 utbetalades 243 milj. kr. i
delpension, 1977/78 565 milj. kr.. 1978/79 791 milj. kr. och budgetåret
1979/80 1029 milj. kr. Åven för liden därefter lorde kostnadsökningarna
forlsalta vid oförändrade regler.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en
arbetsgivaravgift, som den I januari 1 är höjdes frän 0,25 % lill 0.50 % av det
avgiftsunderlag som gäller för socialförsäkringsavgifterna lill
sjukförsäkringen m. m. Avgiften tillförs en särskild fond. De egna företagarnas
delpensionsförsäkring bekostas fr. o. m. år 1980 av en egenavgift. vilken
motsvarar den arbetsgivaravgift som erläggs för anställda.

Influtna avgifter härföre avgiftshöjningen den I januari
1980 inle förmän täcka de löpande utbetalningarna av delpensionen. Underskottet
finansieras genom att medel från statsbudgetens inkomstsida lilllålligl
överförs till fonden för delpensionsförsäkringen. Delpensionsfondens ackumulerade
underskott uppgick vid utgången av andra kvartalet 1980 till 473 milj. kr. Den
högre avgift som nu gäller avses ge full kostnadsläckning för de löpande
pensionsutbelalningarna och därutöver lämna en successiv täckning av
delpensionsfondens skuld lill statsverket som uppkommit under senare är.

Delpensionsreformen har kommit alt utgöra ell viktigt
inslag i pensionssystemet. En allt slörre grupp förvärvsarbetande har trappat
ner sin arbetsinsats de sista yrkesverksamma åren före övergången till
ålderspension. F. n. beräknas ca 24 % av antalet förvärvsarbetande i de för
delpen- W-Riksdugen
1980/8/. / saml. Nr20Bil. 4

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 6

sion aktuella äldrarna uppbära delpension. En fortsatt
ökning är alt vänta främst med hänsyn till att reformen för egna företagare
endast varit i krafl sedan den I januari i är.

Regeringen gav den 20 december 1979 riksförsäkringsverket
i uppdrag att lämna en redovisning av erfarenheterna av reglerna för delpension
bl. a. med avseende på förmånsnivån och kontrollfunktionerna.

Som chefen för budgetdepartementel anfört fidigare denna
dag är det i det rådande ekonomiska lägel och med hänsyn till de fortgående
kostnadsökningarna inom delpensionssystemet nödvändigt alt nu ompröva förmänsnivån
inom delpensioneringen.

Vägledande för ställningstagandet att delpension skall
utgå med 65 % av det inkomstbortfall som uppslår vid övergängen till
deltidsarbete var att delpensionen å ena sidan skulle täcka en så stor del av
inkomstbortfallet vid en övergång till deltidsarbete all en sådan övergäng
stimuleras, och å andra sidan att den behållna inkomsten vid heltidsarbete är
så mycket större att del fortfarande framstår som lönsamt att hellidsarbeta.
Den disponibla inkomsten vid en kombination av deltidsarbete och delpension
förutsägs bli 85-90 % av den föregäende inkomsten vid heltidsarbete.

Utvecklingen av reformen under de första fyra åren kan nu
avläsas. Därvid kan bl.a. noteras all induslriarbelarlönen mellan åren 1976 och
1979 ökade med i genomsnitt 24 %. Motsvarande ökning av basbeloppet och därmed
delpensionsbeloppen var 32 %. Delta innebär således all den som varil
delpensionär under nämnda tid genom delpensionens anknytning lill basbeloppet
haft en relativt sett bättre inkomslulveckling än den heltidsarbetande.

Mot
bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen finns del anledning alt sälta
ifråga om det framstår som tillräckligt lönsamt all ulföra heltidsarbete i
jämförelse med delpension. En något lägre kompensalionsnivå inom
delpensioneringen skulle ge en klarare mofivering för fortsatt heltidsarbete
ulan att syftet med delpensioneringen därmed behöver äventyras. Även med en
sänkning av pensionsnivän lill 50 % av inkomstbortfallet bör den sammantagna
värderingen av den minskade arbetstiden och det totala ekonomiska utbytet av
återstående arbetsinkomst och delpension göra delpensionen till ett realistiskt
alternativ för den som har behov av att trappa ner sin arbetsinsats. Med en
sädan ändring skulle kompensalionsni-vån mätt i disponibel inkomst för en
industriarbetare med genomsnittsinkomst motsvara drygt 80 % av den föregående
inkomsten vid nedtrappning till halvtidsarbete. Därmed ges ett fortsatt starkt
ekonomiskt slöd lill den som har behov av att minska sin arbetsinsats under de
sista yrkesverksamma åren.

Jag föreslår därför att pensionsnivån sänks från nuvarande
65 % till 50 % av del inkomstbortfall som uppstår vid övergången lill
deltidsarbete. Den ändrade förmånsnivån bör gälla fr. o. m. den I januari 1981.
De nuvarande reglerna bör gälla även därefter för dem som har rätt till
delpension

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

för december månad 1980, förutsatt att delpensionen
grundar sig på en ansökan som kommit in före den I december 1980. För dessa
personer bör de äldre reglerna gälla även när del blir fråga om omprövning av
delpensionen.

De kostnadsförändringar för delpensionssystemet som blir
följden av en ändrad kompensationsnivå är svåra alt beräkna. Det synes
emellertid rimligt att anta att den hittillsvarande ökningen av antalet
delpensionärer kommer att bromsas upp. Antalet delpensionärer i slutet av 1980
kan uppskattas till omkring 60000. Om antalet nytillkommande delpensionäier efter
den I januari 1981 antas minska så att de därefter ungefär motsvarar avgången
ur systemet p.g.a. ålderspension, kan de hittillsvarande kostnadsökningarna
för delpensioneringen beräknas avstanna och ersättas av en viss successiv
nedgång. Jämfört med de tidigare nämnda forlsalta kostnadsökningarna vid
oförändrade förmänsregler kan besparingen beräknas till ca 150 milj. kr. per
är i nuvarande prisläge.

Jag anser inte att del f. n. finns anledning att justera
avgiften till delpensioneringen som en följd av den ändring av förmånsnivån
som jag här har föreslagit. Jag vill här hänvisa dels lill det betydande
underskottet i delpensionsfonden som successivt skall läckas av influtna
avgifter, dels till ovissheten om hur antalet delpensionstagare och därmed kostnaderna
kommer all utvecklas under de närmaste åren.

Vad jag här har föreslagit föranleder ändring i 11 S lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring. Ett inom socialdepartementet upprättat
lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.3.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget lill lag om ändring i lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring.

[4] Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen, m. m.

Sjukförsäkringssystemet inom den allmänna försäkringen
innefattar sjukpenningförsäkring, sjukvårdsförsäkring, tandvårdsförsäkring och
föräldraförsäkring.

Kostnadsutvecklingen för sjukförsäkringen sedan år 1975
framgår av följande tablå. (milj. kr.)

1975 1978 1979 1980'

Sjuklorsäkring lolall 13
284 22947 24972 27 105

därav sjukpenning 8 108 11746 12422 13540

Försäkringens kostnader har således mer än fördubblats
sedan år 1975, en ökning med närmare 14 miljarder kronor. Mol denna bakgrund
måste även sjukförsäkringen underkastas en granskning på vissa punkter i syfle
att begränsa de Ibrtsalla kostnadsökningarna. Denna granskning bör enligt ' Beräknat

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 8

min mening göras med inriktning på all dels begränsa
försäkringens insatser på de punkter där delta kan ske ulan allvarligare
ölägenheter för de försäkrade, dels förstärka och effektivisera försäkringens
skydd för de mest utsatta grupperna.

Sjukpenningförsäkringen omfattar hela den
förvärvsarbetande befolkningen samt s.k. hemmamakar. Hel sjukpenning utgör i
princip 90% av arbetsinkomsten upp till 7,5 gånger basbeloppet. Sjukpenning
utgär normall fr. o. m. dagen efter det försäkringskassan har fått anmälan om
sjukdomen. Det innebär att ersällning i regel inte utgår för den dag då man
blir sjuk. För sjukdomsfall som varar ytterligare högst sex dagar gäller vidare
en s. k. fridagsregel. Den medför att sjukpenning i allmänhet inte ulgår för
dag då den försäkrade ändå inte skulle ha förvärvsarbetat. Ersättningsreglernas
konstruktion medför att kompensationen blir lägre vid korta sjukfall. Vidare
kan kompensationsnivån variera betydligt för delårs- och deltidsanställda
beroende pä vilka dagar sjukdomen inträffar.

År 1978 tillsattes sjukpenningkommillén (S 1978:04) för
att göra en översyn av sjukpenningförsäkringen i syfle att mildra de ogynnsamma
effekterna av nuvarande försäkringskonstruktion. Behovet av en översyn av
sjukpenningreglerna hade då påtalats i olika sammanhang bl.a. från
Landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen.

1 kommitténs uppdrag ingår alt, som ett alternativ för att
komma förbi nuvarande olägenheter med varierande kompensalionsnivå. pröva förutsättningarna
all införa en period under vilken arbetsgivaren skall svara för
sjukersättningen, sjuklön, i stället för nuvarande ersättningsregler. Ungefär
en tredjedel av de anställda har redan nu rätt lill avlalsreglerad sjuklön.

Del helt övervägande antalet sjukfall är kortvariga. Av de
9.2 milj. sjukfall som anmäldes till försäkringskassorna under år 1979
föranledde 7.2 milj. eller 78% utbetalning av sjukpenning. Av dessa varade ca 4.8
milj. sjukfall högst 7 dagar och ytterligare ca I milj. fall högsl 14 dagar.
Del är därior av slor betydelse alt ersättningssystemet för de förslå dagarnas
sjukfrånvaro är smidigt och effektivt. Ett sjuklönesystem skulle här kunna vara
fördelaktigt ur flera synpunkter. Olika varianter av sjuklön tillämpas bl.a. i
våra nordiska grannländer och i Västtyskland.

Fördelarna
med ett sjuklönesyslem skulle bl.a. vara att nuvarande variationer i
kompensationsnivån vid sjukdom skulle kunna elimineras, utbetalningen av
sjukersättning förenklas och administrationen därmed begränsas.
Administrationskostnaden för utbetalning av ersättning för de första 14
sjukdagarna kan beräknas till 230 milj. kr. Hur stor del av dessa koslnader som
skulle bortfalla vid övergäng till ett sjuklönesystem blir beroende av hur
reglerna utformas. Förelagen, som skulle fä ett direkt ekonomiskt ansvar för
ersättningarna, torde sannolikt också fä ett ökal intresse för miljö- och
trivselfrågor på arbetsplatserna för att därmed minska anledningarna till
sjukfrånvaron. Genom sjuklönen skulle en del av sjukförsäkringens utgifter
överläs av arbetsgivarna. Staten skulle därmed.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

få en avlastning genom bortfallet av statsbidraget (15%)
pä viss del av sjukpenningkostnaderna. En justering skulle ocksä bli aktuell av
arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift lill
sjukförsäkringen. Denna avgift är f.n. 10,6% av löneunderlaget och skall täcka
85% av sjukförsäkringens koslnader.

De
sammanlagda sjukpenningkoslnaderna för den första resp. de tvä första veckorna
i sjukfallen kan beräknas lill omkring 3000 resp. 5000 milj. kr. Införandel av
en sjuklöneperiod som omfattar de första en eller två veckorna av en sjukperiod
kan beräknas minska sjukförsäkringens utgifter med i första hand den del av de
nyssnämnda beloppen som utgör sjukpenning lill anställda. För statens del
skulle detta innebära en minskning av stalsbidragskostnaden i storleksordningen
500-700 milj. kr.

Mot
bakgrund av vad jag här har anfört anser jag del angeläget att snarast möjligt
få de närmare frågorna kring ett sjuklönesyslem klariagda. Jag avser därför alt
senare föreslå regeringen att sjukpenningkommillén får i uppdrag all senast den
I mars 1981 komma in med en redovisning av sitt utredningsuppdrag i vad avser
ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom.

Jag vill
här framhälla angelägenheten av att man vid övervägandena kring ett
sjuklönesystem uppmärksammar behovet av särskilda åtgärder för att eliminera
vissa ogynnsamma effekter som kan uppkomma för förelag med ett fätal anställda
vid införandet av ell sjuklönesyslem. Ett system med någon form av frivillig
äterförsäkring för sjuklönekoslnader för mindre förelag kan här vara en
lösning som bör övervägas. Vidare kan finnas behov av särskilda ätgärder för
att förhindra alt vissa handikappade och andra personer med svag hälsa
utestängs från anställning pä grund av risken att de kommer att medföra högre
sjuklönekoslnader.

Mot
bakgrund av sjukförsäkringens kostnadsutveckling och del samhällsekonomiska
läge som cheferna för ekonomi- och budgeldeparlemen-len har redovisat tidigare
denna dag finns det nu anledning att också överväga möjligheterna att uppnå
kostnadsbesparingar genom ett ökat inslag av självrisk inom
sjukförsäkringssystemet. Utöver vad som anges i kommitténs direktiv från är
1978 bör däiför sjukpenningkommillén nu fä i uppdrag alt senast den I mars 1981
inkomma med underlag lill olika alternativ för alt uppnå kostnadsbesparingar
inom ersättningssystemet vid sjukdom, t.ex. i form av lägre kompensationsnivå
under de första dagarna i en sjukperiod eller införande av system med karens.
En utgångspunkt bör därvid vara att besparingarna skall påverka olika grupper
pä i princip likartat sätt.

[5] Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen

Tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade över 19 är
och under en övergångstid även försäkrade i åldersgruppen 17-19 år. Barn och
ungdomar har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård.
För-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 10

säkringen ersätter kostnader för land vård enligl
tandvårdstaxan med 50% upp till 2 500 kr. och med 75% av kostnader därutöver.
Ädla metaller och annat material som användes vid tandtekniskt arbete och som
finns upptaget i prislista som utfärdas av riksförsäkringsverket betalas helt
av försäkringen.

Kostnadsutvecklingen för tandvårdsförsäkringen framgär av
följande sammanställning (milj. kr.)

År 1975 1978 1979 1980

Belopp 989 1515 1823 2 220'

' Beiäknal

1 samband med riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen
(1979/ 80: 100 bil. 8) diskuterades möjligheterna av att införa samma
ersättningsregler för ädla metaller, förankringselement och prefabricerade
länder som för övrig tandvård. Detla skulle dä innebära alt
tandvårdsförsäkringen ersatte samtliga koslnader för tandvård enligl
tandvårdstaxan efter enhetliga procentsatser. Såväl konlrollskäl som
kostnadsskäl anfördes för en sådan ändring av ersättningsreglerna.

Koslnaderna för tandtekniskt material, som alltså enligl
nuvarande regler helt ersätts av försäkringen, beräknas för är 1980 uppgå lill
lolall 370 milj. kr.

Del finns enligl min mening anledning att la fasta på de
tankegångar som framfördes i riksdagen i del här sammanhanget. Jag förordar
därför, att reglerna för kostnadsfördelningen i landvårdslaxan (1973:638) fr. om.
den I januari 1981 ändras så. att koslnader för ädla metaller och annat
material, som används i tandlekniskl arbete, fördelas mellan patienten och
försäkringen pä samma sätt som övriga kostnader enligt tandvårdstaxan. Det
innebär all försäkringen svarar för 50% av de sammanlagda kostnaderna, inkl,
för ädla metaller, upp lill 2 500 kr, och för 75% av de koslnader som
överstiger detla belopp. Genom en sådan övergång till en enhetlig kostnadsfördelning
för olika landvårdsinsalser beräknas försäkringens kostnader minska med ca 150
milj, kr. per år.

Jag avser alt senare återkomma fill regeringen med förslag
till ändring i tandvårdstaxan på denna punkt.

|6J Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor.

Sjukförsäkringen lämnar ersättning för resekostnader i
samband med vård där vårdkostnaden eller del därav ersätts av försäkringen.
Ersällning lämnas således för resor i samhand med läkarvård, sjukhusvård,
konvales-centvård, sjukvårdande behandlingar i offentlig regi eller av
privatpraktiserande sjukgymnast m.fl. som är anslutna lill den allmänna
försäkringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 II

ulprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappade,
vård hos distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska, preventivmedels-, aborl-
eller steriliseringsrådgivning samt i samband med tandvård som ges i offentlig
regi eller av privatpraktiserande tandläkare som är ansluten lill den allmänna
försäkringen. Ersättning lämnas med den del av kostnaden som överstiger ell
karensbelopp som f.n. uppgår lill 13 kr. Karensbeloppel är dock 21 kr. vid viss
tandvård och vid preventivmedelsrådgivning m.m. Normall ersätts koslnader för
resa med billigaste färdsätt till närmaste vårdgivare som kunnat ge den vård
den försäkrade behövt.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för sjuktransporter med ambulans
och andra sjuktransporlfordon. För sådana resor fär avgift tas ul av den försäkrade
med högst 13 kr.

Försäkringens koslnader för sjukresor uppgick år 1979 till
444 milj. kr., varav 311 milj. kr. för ersättningar till de försäkrade och 133
milj. kr. för ersättning till sjukvårdshuvudmännen.

Av
försäkringskassornas arbetsredovisningar för är 1979 framgår att utbetalning av
ersättning för sjukresor lill de försäkrade kräver en arbetsinsats som
motsvarar ca 500 årsarbetare. Detla innebär alt administrationskostnaderna
uppgick till ca 50 milj. kr. eller 16% av utbetalt belopp. Som jämförelse kan
nämnas att motsvarande siffra för utbetalning av sjukpenning och
föräldrapenning är ca 6%.

De administrativa koslnaderna för sjukreseersätlningar är
påfallande höga i förhållande lill utbetalt belopp. En höjning av nuvarande
karensbeloppet 13 kr. resp. 21 kr. per resa är motiverad bl, a, för all minska
antalet ersättningsfall. Sjukreseutredningen (S 1979:09) har i uppdrag all göra
en grundläggande översyn av hela ersättningssystemet vid sjukresor. Utredningens
uppdrag utgör emellertid inget hinder för alt höja karensbeloppet vid sjukresor
fr. o. m. den I januari 1981, En höjning av karensbeloppel lill 30 kr. resp. 38
kr. beräknas minska försäkringens kostnader ined ea 70 milj. kr./är beräknat i
1979 års kostnadsnivå.

Jag avser all senare återkomma lill regeringen med förslag
till ändring i sjukreseförordningen på denna punkl.

[7J Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader
samt justering av patientavgifter

Enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatla
läkemedel m. m. erhålls vid sjukdom läkemedel kostnadsfritt eller till nedsall
pris om de har ordinerats av läkare eller tandläkare.

Kostnadsfria läkemedel finns angivna i en särskild
förteckning och används vid behandling av vissa långvariga oeh allvarliga
sjukdomar. För prisnedsatla läkemedel gäller alt prisnedsällning görs med
hälften av det belopp som överstiger 10 kr. och med hela kostnaden som
överstiger 40 kr. Högsta kostnaden för varje inköp blir således 25 kr.
Bestämmelserna om

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 12

prisnedsättning gäller också specialdestinerade livsmedel
som förskrivs av läkare och inköps på apotek till barn under 16 är vid vissa
sjukdoms- och bristtillstånd. Vidare lillämpas reglerna om prisnedsällning pä
skyddsläkemedel som föreskrivs lill havande eller ammande kvinnor.

För läkarvård och annan sjukvärdande behandling som
ombesörjs av offentlig sjukvårdshuvudman får patienten betala en avgift på
högsl 20 kr. (25 kr. fr.o.m. den I januari 1981) vid läkarbesök och högst 15
kr. för sjukvårdande behandling utförd av annan personal än läkare.

För vård hos privatpraktiserande läkare ansluten lill
försäkringen betalar patienten normalt 30 kr. och för värd hos
privatpraktiserande sjukgymnast, likaså ansluten till försäkringen, betalar
patienten normall 20 kr. Försäkringen betalar resterande ersättning direki till
vårdgivaren.

Efler en överenskommelse mellan socialdepartementet och
Landstingsförbundet är 1975 rekommenderade förbundet införandet av generell
nedsättning av patientavgifterna hos sjukvårdshuvudmännen för patienter med
slorl vårdbehov. Principen innebär, att när en person betalat patientavgift
för ett visst antal besök i öppen värd. blir resterande besök under året
kostnadsfria.

Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) fick år
1976 i uppdrag alt utreda om och i vad män skyddet mot höga vårdkostnader
ytterligare borde förstärkas. Utredningen överlämnade i januari 1979 ett delbetänkande
(SOU 1979: I)
Utbyggt skydd mot höga
värd- och läkemedelskostnader. Utredningen föreslår där ett samordnat
högkostnadsskydd som omfattar läkemedel samt läkarvård och sjukvårdande
behandling i öppen vård. såväl offentlig som privat.

Utredningsförslaget har remissbehandlats.

Jag avser
alt inom kort föreslå regeringen alt en proposilion på grundval av utredningens
förslag läggs fram till riksdagen. Jag kommer därvid att föreslå en
förstärkning av skyddet mot höga koslnader för personer med stort behov av
bl.a. läkemedel. Delta högkoslnadsskydd skall gälla prisnedsatta
läkarordinerade läkemedel och skyddsläkemedel saml vara samordnat med
läkarvård och sjukvårdande behandling i öppen vård - privat och offentlig.
Högkoslnadsskyddet skall bl.a. innebära att en person som har betalat avgift
för 15 läkemedelsinköp eller besök hos läkare m.fl. blir befriad från kostnad
för fortsatta läkemedelsinköp och vårdbesök. Befrielsen gäller under en
tolvmånadersperiod räknat från första inköpet eller besöket. Nuvarande regler
för kostnadsfria läkemedel bör behållas.

Barnfamiljerna har behov av ett särskilt generöst
högkostnadsskydd. För barn föreslås därför ell gemensamt kostnadstak efler 15
inköp eller vårdbesök för samtliga barn i en familj.

De nu gällande patientavgifterna vid läkemedelsinköp
fastställdes år 1977 med giltighet fr. o. m. den I januari 1978. En höjning av
dessa avgifter är motiverad bl.a. med hänsyn till den allmänna
prisutvecklingen. Jag föreslår därför alt prisnedsällning för berörda läkemedel
fr.o.m. den I

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 13

januari 1981 görs med hälften av del belopp som överstiger
20 kr. och med hela del belopp som överstiger 60 kr. Den högsta avgiften vid
ell läkemedelsinköp blir därmed 40 kr. Motsvarande höjning bör göras även för
de specialdestinerade livsmedel som inköps till barn under 16 års ålder. De
höjda patientavgifterna beräknas minska sjukförsäkringens koslnader med ca 250
milj. kr. om året.

Frågan om patientavgifterna i den öppna vården kommer att
behandlas i samband med de föreslående överläggningarna mellan företrädare för
socialdepartementet och landstingsförbundet om sjukförsäkringens ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen efter är 1981. Därvid bör de här föreslagna
avgifterna vid läkemedelsinköp vara vägledande för justeringen av
patientavgifterna i den öppna vården.

Införandet av ett högkoslnadsskydd för receplförskrivna
läkemedel samordnat med läkarvård och sjukvårdande behandling i öppen vård beräknas
vid den tänkta nivån 15 besök/inköp medföra en kostnadsökning för samhällel pä
25-45 milj. kr. beroende pä nyltjandegraden. Sammanlaget kan de föreslagna
förändringarna i regelsystemet, dvs. införande av högkoslnadsskyddet samt
höjningen av avgifterna för läkemedel och de justeringar av patientavgifterna
för sjukvård som blir aktuella senare beräknas minska försäkringens koslnader
med omkring 500 milj. kr. per år.

Vad jag här har anfört om höjda avgifter vid
läkemedelsinköp föranleder ändring 1 3 § lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag
lill lagändring bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4.5.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt antaga förslagel lill lag om ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatla läkemedel m. m.

[8] Vårdavgifter vid långtidssjukvård m. m.

Vid vård på sjukhus görs ell avdrag på de försäkrades
sjukpenning med 30 kr. per dag. Avdraget är dock maximerat till 1/3 av
sjukpenningbeloppel och den återstående sjukpenningen skall alltid uppgå lill
lägsl 8 kr. per dag. Frän sjukförsäkringen utgår samtidigt en ersättning till
sjukvårdshuvudmannen med 40 kr. för varje vårddag pä sjukhus.

För personer med hel ålders- eller förtidspension ulgår
sådan försäkringsersättning för sjukhusvård under sammanlagt 365 dagar efter
pensioneringen ulan att något avdrag görs på den försäkrades förmåner. Efter
denna värdtid är pensionären ulförsäkrad såvitt gäller sjukhusvård och skall
själv betala vårdavgiften till sjukvårdshuvudmannen. Denna avgift fastställs av
sjukvårdshuvudmannen. Utgångspunkten för avgiftsnivån har därvid varit de
avgiftsregler som gäller för sjukpenningförsäkrade patienter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 14

Jag vill här framhälla att det av fiera skäl är önskvärt
att nå fram till nya avgiftsregler på detta område som minskar de nuvarande stora
skillnaderna i avgift för äldre vid långtidssjukvård och vistelse inom
primärkommunal åldringsvård. En översyn av avgiftsreglerna för bl.a.
utförsäkrade patienter pågår inom en arbetsgrupp med representanter för
socialdepartementet och landstingsförbundet. Avsikten är all frågan om nya
avgiftsregler skall behandlas vid de överläggningar som under denna höst kommer
all las upp om sjukvårdsersättningarna efler utgången av år 1981.

[9] Överföring till statsbudgeten av besparingar inom
socialförsäkringen

De förslag som jag har lagt fram under punkterna 5-7
innebär en kostnadsminskning för den allmänna försäkringen med lolall ca 450
milj. kr. Med de finansieringsregler som gäller faller därav ca 67 milj. kr. på
statsbidrag och 383 milj. kr. på arbetsgivaravgifter. Det sistnämnda beloppet
motsvarar en sänkning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med
drygt 0,1 procentenhet. För alt kostnadsbesparingen i sin helhet skall
tillföras slalsbudgelen bör avgiften till sjukförsäkringen sänkas med 0,1
procentenhet samtidigt som socialförsäkringsavgiften till folkpension höjs med
samma procenttal. Sistnämnda avgift tillförs statsbudgeten som bidrag till
folkpensionskostnaderna. Folkpensionsavgiflen läcker f.n. omkring 73% av
folkpensionskostnaderna. Denna andel var 75% är 1977.

Jag förordar alt soeialförsäkringsavgiflen lill
sjukförsäkringen sänks med 0,1 procentenheter lill 10,5% fr.o.m. den I januari
1981 samtidigt som soeialförsäkringsavgiflen till folkpensioneringen höjs med
motsvarande procentenhet till 8,4%. Därmed kan den avgifisfinansierade andelen
av folkpensionskoslnaderna beräknas öka till ca 74%.

De av mig föreslagna avgiftsförändringarna föranleder
ändring i 19 kap. 4 och 4 a §S lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Ett inom
socialdepartementet upprättat förslag lill lagändring bör bifogas protokollet
i delta ärende som bilaga 4.4.

Med hänvisning lill vad jag har anföll hemsläller jag all
regeringen föreslår riksdagen

alt antaga förslagel till lag om ändring i lagen (1962:
381) om allmän försäkring.

[10] Ändrade regler för socialförsäkringsavgifter

För finansieringen av socialförsäkringarna m.fl. ändamål
erlägger arbetsgivarna avgifter. Det finns f n. ett dussintal olika
arbetsgivaravgifter där uttagen 1 princip grundas på företagens lönesummor. De
mer betydande arbetsgivaravgifterna har motsvarighet i egenavgifter, som
betalas av egenföretagare. Avgifterna motsvarar drygt 30% av lönesummorna och
inbringar f. n. ca 65 miljarder kr. ärligen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 15

De olika avgifterna beräknas i princip var för sig enligt
särskilda bestämmelser i lagen om allmän försäkring och i en rad andra
författningar. Reglerna för de olika avgifterna är emellertid i de flesta
avseenden överensstämmande.

Gemensamt för arbetsgivaravgifterna är alt dessa beräknas
pä konlant-löner och naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil.
Arbetsgivaravgiften lill försäkringen för tilläggspension (ATP) skiljer sig
dock på ett mera väsentligt sätt från övriga avgifter, eftersom den inte las ul
på hela lönesumman i förelagen. Härvid fastställs avgiftsunderlaget som den
del av utgiven lön m. m. för arbetstagare och år som ligger mellan det vid
årets ingång gällande basbeloppet, för i år 13 900 kr. och 7,5 gånger detta
belopp, i är 104 250 kr. Arbetsgivaravgiften tas f. n. ut med 12% på del nu
nämnda avgiftsunderlaget. I huvudsak motsvarande regler gäller för egenavgiften
till ATP.

Pensionskommittén,
som har haft i uppdrag att utarbeta förslag till eft enhetligt avgiftssystem,
har i betänkandet SOU 1977:46, Pensionsfrågor m.m.. lagt fram förslag härtill.
Kommittén föreslår att alla avgifter förs samman i en lag. Vidare föreslås att
ATP-avgiften i fortsättningen skall beräknas på brutlolönesumman på samma sätt
som övriga socialförsäk-ringsavgifler. dvs, utan basbelopps- och
maximeringsavdrag. Enligt kommitténs mening bör ultagsprocenten därvid sänkas
för all kompensera det ökade avgiftsunderlaget.

Fierlalet remissinstanser har understrukit behovet av
förenklade avgiftsregler och tillstyrkt förslagen.

Fördelarna med ett enhetligt system för
socialförsäkringsavgifter är enligt min mening bl. a. följande.

Avskaffandet av basbelopps- och maximeringsavdraget samt
den lidsredovisning detta system förutsätter medför väsentliga administrativa
lättnader. Förslaget innebär även i övrigt förenklingar. Den mångfald av
regler som f. n. finns pä området kan ersättas med färre och mer entydiga
regler. Detta torde leda lill en större överblickbarhet och väsentliga
administrativa förenklingar för arbetsgivarna, vars uppgiftslämnande skulle
kunna minskas betydligt. Dessutom skulle myndigheternas debileringsrutiner bli
enklare. Genom all kontrollen underlättas ökar möjligheterna all fä till stånd
ett korrekt avgiftsuttag.

Förenklingen av reglerna för socialförsäkringsavgifierna
är en viklig förutsättning för den av DEMA-ulredningen (riksförsäkringsverkets
utredning angående decentralisering av manuella funktioner inom avgiftssystemet;
Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen från riksförsäkringsverket
lill de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna av debitering resp.
uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f. n. pä de
inkomstuppgifter som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften
under nästföregående är uppräknade med hänsyn lill den beräknade allmänna

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 16

löneökningen t.o.m. det aktuella inkomståret. Trols denna
uppräkning innebär del nuvarande systemet att betydande belopp i
arbetsgivaravgifter betalas in med upp till två ärs eftersläpning. I den
reviderade finansplanen 1980 framhålls alt den preliminära uppbörden av
arbetsgivaravgifter på längre sikt bör kunna knytas till den lönesumma som
redovisas i samband med källskatteredovisningen (prop. 1979/80: 150 bil. I s.
21). Därigenom skulle i princip nästan all eftersläpning kunna upphöra. Ett
genomförande av pensionskomniitténs förslag underiättar en sådan omläggning av
debiterings- och uppbördssystemet.

Som
tidigare nämnts skiljer sig ATP-avgiften enligl nuvarande regler frän övriga
avgifter genom att den inle beräknas pä hela brutlolönesumman. Beträffande
avdragen från bruttolönesumman är man hänvisad till beräkningar som görs av
arbetsgivarna, bl. a. över den arbetade lid som en utbetald lön hänför sig
till. Myndigheternas möjligheter all kontrollera de uppgifter som arbetsgivarna
lämnar härvidlag är i praktiken myckel begränsade. Dagens regelsystem ger
således möjligheter lill felaktigt eller missledande uppgiftslämnande. Ell
genomförande av kommitténs förslag innebär att dessa möjligheter las bort. Det
blir också möjligt att samordna kontrollen på avgiftsområdet med
skattekontrollen på ett effektivare sätt.

Inkomsterna till socialförsäkringen kan förväntas öka,
bl.a. lill följd av att den nuvarande eftersläpningen tas bort och all
möjligheterna att undandra sig inbetalning av avgifter minskar. Härtill kommer
rationaliseringsvinster för såväl företag som myndigheter genom att de
administrativa rutinerna kan förenklas.

Här bör
även nämnas att kommittéförslaget mött vissa erinringar. Ell borttagande av
basbelopps- och maximeringsavdragen vid fastställandet av avglftsunderiaget för
ATP-avgiften innebär all det omedelbara samban-del mellan avgiften och förmånen
las bort i denna del. Vidare har omfördelningseffekterna av ett slopande av
basbelopps- och maximeringsavdragen för ATP-avgiften påtalats av flera
remissinslanser. Kommitténs beräkningar visar dock att omläggningen för de
flesta företag inle nämnvärt påverkar avgiftsbördan jämfört med nuvarande
system. Förändringarna skulle normall röra sig om bråkdelar av en procent av
lönesumman. För egenföretagare som betalar egenavgift grundad pä sin egen
inkomst kan i inkomstläget 180000 kr. uppkomma en avgiftsskärpning motsvarande
0.2% av inkomsten och i lägel 220000 kr. ca 0,25% av inkomsten. I lägre
inkomstlägen blir effekten normalt oförändrad eller sänkt avgift. Ett genomförande
av kommitténs förslag kan också i vissa fall leda till marginaleffekter.
Självfallet måsle dessa problem beaktas samtidigt som del, med hänsyn till de
fördelar jag tidigare nämnt, framstår som angeläget all ell slutligt förslag
lill ett system för debitering och uppbörd av socialförsäkringsavgifter enligt
tidigare nämnda principer kan utformas.

Jag räknar med all återkomma till regeringen i denna
fräga.

I avvaktan på en mera genomgripande omläggning av
uppbördssyslemet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 17

i
anslutning till de åtgärder som jag nyss har berört har regeringen den 11
september 1980 pä mitt förslag beslutat lägga fram en proposition lill
riksdagen om höjda räntesatser fr. o. m. den Ijanuari 1981 för den särskilda
avgift som tas ul vid uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter. Ål-gärden
torde innebära en inkomstförstärkning på statsbudgeten med ca 60 milj. kr. per
år genom ränteeffeklen och en minskad eftersläpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Inom den allmänna försäkringen skola de beräkningar, som
angivas i denna lag, göras på grundval av ett basbelopp.

Basbeloppet
faslslälles av regeringen för varje månad och ulgör fyratusen kronor
multiplicerat med det tal, vUket angiver förhållandet mellan det allmänna
prislägel under andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i
september 1957. Åndring av nänmda tal må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigil eller nedgått med minst tre procent sedan närmast
föregående ändring av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet
avrundas lill närmaste hundratal kronor.

Föreslagen lydelse kap, 6§

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som
anges i denna lag. göras med anknytning till ell basbelopp.

Basbeloppet Jåstställs av regeringen för varje månad och
ulgör 15400 kronor multiplicerat med del tal, (jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan del allmänna prislägel under andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i Juni 1980. Därvid skall i enlighet med föreskrifter som
meddelas av regeringen för tid efter oktober 1980 förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med bortseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och
ändringar i energipriser samt liUägg göras för subventioner. Basbeloppet
avrundas lill närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet får ändras endast om jämförelsetalet har
ändrats med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet
gjordes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och skall
tillämpas första gängen vid fastställande av basbeloppet för januari månad
1981.

Lagen omtryckt 1977:630,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 19

Bilaga 4.2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs all 4 5 lagen (1962:392) om
huslrulillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 S

Huslrulillägg och kommunalt Hustrutillägg
oeh kommunall

bostadslillägg minskas med en tred- bosladstillägg
minskas med en tred

jedel av den pensionsberältigades jedel
av den del av den pensions-

årsinkomst / vild den må överstiga berälligades
årsinkomst .so;;; över

för den som är gift cttuscnfemhitn- stiger
750 kronor för den som är gift

dra kronor och för annan tvåtusen och
/WW kronor och för annan,

kronor.

Minskning skall, där rält lill såväl huslrulillägg som
kommunall bosladstillägg föreligger, göras först å bosladslilläggel och
diirefter ä huslrulilläg-get.

Denna lag träder i krafl den I juli 1981. Äldre
bestämmelser gäller i fräga om hustrutillägg och kommunalt bosladstilliigg som
avser lid före ikraftträdandel.

Lagen oniliyckl 1976: 1014,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 20

Bilaga 4.3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 S lagen 11979:84) om
delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II $

Delpension fastställs till belopp Delpensionen fastställs till det

som
motsvarar 65 procent av den belopp som motsvarar 50 procent

försäkrades pensionsunderlag. av den
försäkrades pensionsunder-

lag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och
omräknas vid förändring av detta.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981. Äldre
bestiimmelser giiller fortfarande för den som har rätt lill delpension för
december månad 1980. under förutsättning all delpensionen grundar sig på
ansökan som kommit in till den allmänna försäkringskassan före den I december
1980,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

21
Bilaga 4.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 19 kap. 4 och 4 a S§ lagen (1962:381) om allmän försäkring'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelese 19 kap.

4f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift till sjukförsäkringen enligl

1
§ eller
sjukförsäkringsavgift enligl

2
§ skall utgå
med tio och sex tiondels procent av del belopp, vara avgiften skall beräknas.
För försäkrad som på grund av undanlagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller
med karenslid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsals som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med
hänsyn till den inverkan undanlagandel eller karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
lill läckande av deras utgifter under årel för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknal de koslnader enligl lagen (1974: 525) om ersällning för viss
födelsekonlrolle-rande verksamhei m.m., som åvila kassorna, saml för
förvaltning, lill den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §.
Influtna avgifter skola, även läcka de koslnader som under året uppkommit för
den allmänna försäkringen för förmåner enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria
och prisnedsatla läkemedel m. m. saml för centrala studieslödsnämnden i
anledning av att aterbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes
sjukpe-

Avgifi lill sjukförsäkringen enligl

1
§ eller
sjukförsäkringsavgift enligl

2
§ skall utgä
med tio och jein tiondels procent av del belopp, vara avgiften skall
beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligl 11 kap. 7 § ej
omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligl 3
kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den
lägre procentsals som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karensliden
bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de
allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för
sjukförsäk-ringsförmåner. inberäknal de kostnader enligl lagen (1974: 525) om
ersättning för viss födelsekonlrolle-rande verksamhei m. m.. som åvila
kassorna, saml för förvaltning, till den del utgifterna icke läckas av
statsbidrag enligt 7 S. Influtna avgifter skola, även läcka de kostnader som
under året uppkommit för den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m.m. saml för centrala
studieslödsnämnden i anledning av alt återbetalningsplikliga studiemedel, som
belöpa på studerandes sjukpe-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen omtryckt 1977:630. Senaste lydelse 1979: 1134.

opaginerad Kontrollera mot PDF

riod,
enligt sludiestödslagen (1973: .349) icke skola återbetalas, lill den del
koslnaderna icke skola läckas med statliga medel enligt 7 S andra styckei. För
reglering av över- och underskott skall finnas en fond. benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från
fonden.

riod,
enligt sludiestödslagen

(1973:349) icke skola återbetalas,

till den del kostnaderna icke skola

täckas med statliga medel enligt 7 S

andra slyckel. För reglering av

över- och underskoll skall finnas en

fond, benämnd allmänna sjuk

försäkringsfonden. Rege

ringen fastställer grunderna för

överförandet av medel lill och från

fonden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fråga om sjöman som avses i I § I mom. första styckei
lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligl
procentsats som regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i
första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mol förhällandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år dä
procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en
bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas
med två decimaler.

4a §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift
till folkpciisioneringen enligt I eller 3 § skall utgå med åtta och tre
tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. 1 fräga om
sjöman som avses i I § I mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskall
beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen eller, efler
regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av
4 S andra slyckel. Avgifterna tillföras slalen.

Avgift
lill folkpensioneringen enligl I eller 3 S skall utgå med åtta och /y;(;
tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. I fråga om
sjöman som avses i I § I mom. första styckei lagen (1958:295) om sjömansskatt
beräknas dock avgiften efter den lägre procentsals som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av
4 S andra styckei. Avgifterna tillföras staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1981. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fräga om avgift som belöper på tid före
ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 Bilaga 4:5

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m.m.

Härigenom föreskrivs alt 3 S lagen (1954:519) om
kostnadsfria och prisnedsatla läkemedel m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§'

I annat fall än vad som avses i 2 S I annat fall än vad som avses i 2 S

första slyckel äger vid sjukdom den första
slyckel äger vid sjukdom den

som är omfattad av sjukförsäkring som är omfattad av sjukförsäkring

enligl lagen om allmän försäkring enligt lagen om allmän försäkring

eller här i riket är i allmän eller en- eller här i riket är i allmän eller en

skild tjänst vid inköp av läkemedel skild tjänst vid inköp av läkemedel

åtnjuta nedsättning av fastställt pris åtnjuta
nedsättning av faslslälll pris

för samtidigt förskrivna och inköp- för samtidigt förskrivna och inköp

ta läkemedel med hälften av det be- ta
läkemedel med hälften av det be

lopp varmed priset överstiger tio lopp varmed priset överstiger tjugo

kronor och hela del belopp varmed kronor
och hela del belopp varmed

priset överstiger fyrtio kronor. År priset överstiger sextio kronor. År

förskrivning avsedd alt expedieras förskrivning avsedd all expedieras

mer än en gång, skall nedsättningen mer
än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje avsett expedi- hänföra
sig till varje avsett expedi

tionstillfälle, tionslillfälle.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande
tillämpning på skyddsläkemedel som i annat fall än som avses i 2 S andra
stycket för-skrives till havande eller ammande kvinna eller barn som omlåltas
av sjukförsäkring enligl lagen om allmän försäkring.

Vad nu sagts om den som är omfattad av sjukförsäkring
enligl lagen om allmän försäkring skall beträffande försäkrad, som är bosatt
utom riket, gälla allenast för tid varunder han vistas härslädes.

Frän prisnedsällning enligt denna paragraf äger regeringen
undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första styckei
avses.

Denna lag träder i krafl den I januari 1981.

' Senasle lydelse 1977:526. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 5

Kommuniliations-

departementets

verksamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga 5 Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Adelsohn

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m.m.

BESPARINGAR M.M. INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Anslagen under kommunikationsdepartementets huvudtitel
avser lill helt övervägande delen investeringar i och drift av
trafikanläggningar -vägar, järnvägar, flygplatser och farleder samt
anläggningar för post- och telekommunikafioner. Dessa anläggningar, som
väsentligen finansieras genom avgifter av olika slag, är nödvändiga för ell
effektivt näringsliv. I ett läge då det gäller att särskilt stimulera
industriell verksamhei vore det enligt min uppfattning olyckligt att sänka
trafikstandarden eller underlåta att förnya trafikanläggningarna. Jag har
därför valt att inte nu föreslå direkta nedskärningar i anslagen till de slörre
kommunikationsverken.

De förslag till besparingar jag redovisar i det följande
kan i stället karaktäriseras som rallonallseringsälgärder och omfördelningar
inom vägväsendet, statens järnvägar, sjöfarlsområdet och poslväsendel.

Jag lägger stor vikt vid att ätgärder vidtas så alt SJ:s
ekonomiska mål kan uppfyllas. Med höjda person- och godslaxor kan en relativt
snabb resultatförbättring åstadkommas. Nuvarande underskott vid SJ bör enligl
min mening elimineras snarast. Min bedömning är all detla är möjligt inom en
fyraårsperiod.

I linje med den fastställda järn vägspolillken kommer SJ
att tillförsäkras ökade resurser för investeringar.

Innebörden av mina förslag är således all satsningen pä SJ
fullföljs medan vägbyggnadsanslagen de närmaste åren kommer alt ligga på i
stort sett oförändrad nominell nivå.

Jag beräknar att förslagen innebär en sammanlagd besparing
för staten på minst 400 milj. kr. budgetåret 1981/82.

I Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. BU. 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

Vägväsendet

[I]
Statens vägverks organisation. Inom statens vägverk pågår - på initiativ av
verket - en översyn av verkets organisation, personalbehov m. m. på central,
regional och lokal nivå. Vid behandlingen av årets budgetproposition
(1979/80:100, TU 1979/80:9, rskr 1979/80:222) bedömde riksdagen det nödvändigt
att vägverket fortsätter rationaliseringen av sin organisation. Regeringen har
därefter i regleringsbrev den 12 juni 1980 understrukit viklen av att statens
vägverk fortsätter den påbörjade översynen av verkets organisation. I fråga om
driftverksamheten skall vägverket då utgå från att medelstilldelningen kommer
all innebära i stort oförändrade reala anslag under den närmaste
femårsperioden. Beträffande verkels byggnadsverksamhet bör utgångspunkten vid
organisationsöversynen vara att anslaget till statligt vägbyggande kommer att
hållas på 1 stort oförändrad nominell nivå.

En fortgående översyn och
rationalisering av myndigheternas organisation och arbetsformer är enligt min
mening av väsentlig betydelse för all hålla nere kostnaderna i
statsverksamheten. Rationaliseringen inom vägverket innebär ingen förändring
av vägverkels decentraliserade organisationsstruktur. Enligt min mening bör
vägverket så långt möjligt påskynda genomförandet av aktuella
organisationsförändringar. Del är inte nu möjligt att mera exakt ange
storieken av de besparingar som kan uppnås genom en förändrad lokal organisation.
Vid ett fulll genomförande av de aktuella organisationsförändringarna torde en
besparing av 10-20 milj. kr, årligen kunna uppnås. En snabbare genomförd
organisationsförändring kan ge icke oväsentliga besparingar redan under de
närmaste åren.

När
del gäller vägverkels regionala byggnadsorganisalion pågår f. n. en utredning
om organisationen av de norra byggnadsdislriklen. Jag räknar med att kunna
lägga fram förslag för riksdagen i denna del under 1980/81 ärs riksmöte.

[2]
Den statliga färjeverksamheten. Kostnaderna för driften av rörliga väg-broar
och av de allmänna färjorna beräknas uppgå till 133 milj. kr. är 1980, 142
milj. kr. år 1981 och 160 milj. kr. år 1982. Merparten av kostnaderna faller på
färjeverksamhelen. Åven om färjelrafiken successivt har rationaliserats kan
det finnas anledning utreda möjligheterna att vidla ytteriigare åtgärder i
verksamheten för att minska kostnaderna för denna trafik. Detta bör vara
möjligt ulan alt kravet på en grundläggande trafikförsörjning eftersatts. I
många fall finns en alternativ väg till färjeförbindelsen. Det finns också
möjlighet att överiåta färjedrift til enskilda. I andra fall är
trafikunderiaget under hela eller delar av året myckel svagt varför en
indragning av färjeleden helt eller delvis kan aktualiseras. Även för den
berörda färjepersonalen kan en omläggning av trafiken medföra mera mångsidiga
arbetsuppgifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

Mot
denna bakgrund och det statsfinansiella lägel har regeringen i beslut den
25 september 1980 uppdragit ål statens vägverk att utreda vilka färjeleder som
inte längre kan anses behövas för del allmänna och där en indragning av
färjeleden medfört endast ringa olägenhet för bygden. I uppdraget ingår även
alt utreda möjligheterna att genom lurlisteändringar minska koslnaderna för
trafiken vid de färjeleder som bör vara kvar som allmänna och att utreda
omfattningen av öppelhållandetiderna för de rörliga broarna. Vägverket skall
också utreda möjligheterna lill samt utformningen av ett avgiftssystem för
viss färjelrafik, l.ex. för extraturer m.m. som faller utanför vad som kan
anses utgöra en grundläggande trafikförsörjning.

I fråga om
statsbidragsgivningen till enskilda färjeleder skall motsvarande
förutsättningar gälla fr. o. m. bidragsåret 1981.

Jag
har överslagsvis funnit alt besparingen genom de förordade åtgärderna torde
kunna uppgå till 15 milj. kr.

[3]
Användningen av dubbade bildäck. Av utredningar som genomförts av
transportforsknlngsdelegationen och statens väg- och trafikinstilul framgår att
dubbade bildäck förbättrar väggreppet vid halt väglag men ocksä all de medför
ett väsentligt ökat slitage av vägbeläggningarna. År 1974 beräknades de åriiga
koslnaderna för detta vägslitage lill ca 200 milj. kr. Del förhållandel att del
belagda vägnätet årligen har utökats liksom hittillsvarande trafikökningar
saml kraftigt höjda oljepriser har medfört att väghål-larna drabbats av
väsentligt höjda koslnader för dubbdäcksslllaget. Denna utveckling kan
förväntas fortsätta. De förslitna beläggningarna påverkar även trafiksäkerheten
i negativ riktning med bl.a. slörre risker för vatten-planingsolyckor.

Regeringen har därför i
beslul den 4 september 1980 uppdragit åt statens vägverk att i samråd med
trafiksäkerhetsverket och statens väg- och trafik-institut utreda och genomföra
sädana åtgärder som minskar beläggningsslitaget till följd av användningen av
dubbade däck. I uppdraget ingår all utreda olika sorls väghållningsåtgärder som
minskar behovet av dubbade däck.

I anslutning fill denna
översyn kommer även gällande normer för dubbade däck all ses över. Dubbarnas
anlal, vikt, ulslick, infästning i däcken m. m. påverkar slitaget. Nya normer
bör fastställas snarast. Pä sikl kan även typprovning av dubbade däck komma alt
införas. Det är angelägel all dubbdäckens negativa effekter begränsas samtidigt
som de positiva i möjlig mån bibehålls. Stora årliga besparingar bör härigenom
kunna uppnås vartill kommer de bränslebesparingar som kan bli följd av
åtgärderna.

[4]
Vägbyggnadsverksamheten. Den rådande budgetsituationen medför all besparingar
bör prövas även inom vägbyggnadsverksamheten. Flerårs-och fördelningsplanerna
för åren 1979-1988 har baserats på regeringens

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 4

direktiv
om en årlig medelstillverkning av 900 milj. kr. resp. 350 milj. kr. i 1979 års
prisnivå. Byggandet av statliga samt slatskommunala vägar under åren 1979 och
1980 följer i stort de fastställda planerna bl.a. med hjälp av medel som
anvisats av arbetsmarknadsskäl. De föreskrifler som regeringen lämnat i årels
regleringsbrev - innebärande att vägverket bör räkna med 1 stort sett nominellt
oförändrade byggandeanslag - kommer att medföra att endast ca hälften av de
älersläende objekten i flerärsplanen kan byggas under planperioden.

I
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 avser jag la upp
frägan om finansieringen av en ny bro till Tjörn. Vägverket har beräknat att de
totala koslnaderna för återuppförande av en ny bro över Askeröfjorden jämte
tillfartsvägar saml den tillfälliga färjeförbindelsen kommer alt uppgå lill ca
210 milj. kr. framtill är 1982.1 regeringsbeslut den 19 juni 1980 gavs
vägverket bemyndigande alt upphandla en ny bro inkl. vissa anslutningsvägar
inom en kostnadsram av 112 milj. kr. 1 1980 års prisnivå. Denna kostnadsram
lorde - med nuvarande prisutveckling -medföra en upparbetad kostnad av ca 135
milj. kr. fram till färdigställandet av den nya broförbindelsen vid årsskiftet
1981 -82.

För den statliga
vägbyggnadsverksamheten kommer byggandet av en ny bro till Tjörn alt Innebära
alt vissa ordinarie vägbyggnadsmedel får las i anspråk för brobyggnationen.
Koslnaderna för den tillfälliga färjeförbindelsen räknar jag med alt vägverket
kan inrymma inom tillgängligt driftanslag. Genom besparingar, omprioriteringar
och senareläggningar inom anslagen lill drift och byggande av statliga vägar
beräknas sammanlagt tillkommande utgifter på i storleksordningen 75 milj. kr.
kunna undvikas. Denna omfördelning av medel kommer dock att innebära en
senareläggning av byggobjekl med 15 milj. kr. frän år 1980 lill är 1981 saml
med 50 milj. kr. frän år 1981 till år 1982 i förhällande till flerärsplanen.
Under år 1982 kommer inga nya vägbyggnadsobjekt all påbörjas.

Del är också möjligt att
spara medel genom en senareläggning även av statskommunala väg- och
galubyggnadsobjekt. En senareläggning av kommunala vägutbyggnader medför även
vissa mindre besparingar hos kommunerna eftersom de statliga bidragen täcker
95 % av de bidragsgrundande kostnaderna. En senareläggning av kommunala
vägbyggnadsobjekl innebär att den utbyggnadstakt som anges i fördelningsplan
för åren 1979-1988 inle kan hållas. Jag avser att minska ca 1015% på nuvarande
anslagsnivå. Det innebär en besparing av ca 50 milj. kr. under anslaget för
budgetåret 1981/82 motsvarande del belopp som beräknas vara disponibelt för igångsättning
av objekt enl. fördelningsplanen. Senareläggningar av byggobjekl kommer då all
beröra bidragsåret 1982 och åren därefter. För år 1981 har 350 milj. kr.
anvisats för byggande av slatskommunala vägar. Detta belopp är lägre än vad som
framgår av regeringens anvisningar för upprättandet av fördelningsplan för åren
1979-1988. Enligl dessa anvisningar skall fördelningsplanen upprättas med
utgängspunkt från ett anslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 5

av
350 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Jag har inle funnit det rimligt att
aktualisera besparingar, ulöver den minskning av byggandet som sker i
förhållande till fördelningsplanen, redan under bidragsårei 1981 med hänsyn
lill dels pågående vägbyggnationer, dels den planeringstid som erfordras för
denna typ av Investeringar. Jag hemställer att regeringen

dels
föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om organisationsförändringar
inom vägverket dels låter riksdagen ta del av vad jag i övrigt har anfört om
vägväsendet.

Statens
järnvägar [5] Strukturpian för SJ

Den nya
järnvägspolitiken

Det
av riksdagen år 1979 fasUagda mälet för den statliga trafikpolitiken är att ge
landets olika delar en fillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Detta kräver en samhällsekonomiskt effektiv
fördelning av transportarbetet mellan olika transportmedel. Effektiviteten
främjas enligt beslutet bäst av en fri konkurrens och samverkan mellan olika
trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhällel drar upp för
verksamheten. Avgifterna för en individuell resa eller transport skall så långt
möjligt anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för att
transportresurserna skall kunna utnyttjas effektivt.

Järnvägsnätet
måste enligt det trafikpolitiska beslutet även i fortsättningen utgöra stommen
i person- och godstrafiken, bl.a. med hänsyn till miljön, energin och
trafiksäkerheten. Enligt beslutet är det väsentligt att satsningen på järnvägen
sker så att dess förutsättningar att göra sig gällande på ell
samhällsekonomiskt sätt ökar. Förutom taxeåtgärder pekade trafikutskottet på
betydelsen av att även andra åtgärder vidtas för alt åstadkomma ett mer
effektivt utnyttjande av järnvägen och öka dess attraktivitet och
konkurrensförmåga i fråga om såväl person- som godstrafik. Särskilt
underströks investeringarnas betydelse 1 sammanhanget. Andra viktiga åtgärder
som framhölls var t.ex. ökal samarbete med andra trafikföretag, förstärkt
marknadsföring och förbättringar av servicen gentemot både resenärer och
godstrafikanter. När del gällde godslrafiken pekade utskottet särskilt pä de
möjligheter till ytterligare effektivisering av transportsystemet och de
utomordentliga förutsättningar att erbjuda olika transportköpare samlade
transporfiösningar som ett utvidgat samarbete mellan de i SJ-koncernen ingående
företagen borde kunna ge. 11 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. Bil. 5

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

För
att skapa en fast grundval för SJ:s långsikliga planering av persontrafiken
avgränsades vidare genom del trafikpolitiska beslutet ett s.k. riksnät för
persontrafiken bestående av affärsbanenätet och vissa förhållandevis
trafikstarka bandelar tillhörande det ersättningsberältlgade ban-nätet. När det
gäller persontrafiken på övriga bandelar kan enligt riksdagens beslul denna
ersättas med landsvägstrafik om de regionala trafikhuvudmännen sä önskar.

Del
trafikpolitiska beslutet innebär att det irafikgrensvisa kostnadsansvaret för
vägtrafiken och järnvägstrafiken enligl 1963 ärs riktlinjer har slopats. För
järnvägens del har detla medfört att järnvägstrafiken, som har en
förhållandevis stor andel fasta kostnader avlastats en del av dessa.
Koslnadsavlaslningen har möjliggjort att SJ:s prissättning bättre kunnat
anpassas lill de samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Genom kostnadsavlastningen
har SJ fått möjlighel att generellt sänka priset på tågresor och dessutom
införa särskilda lågpriser under de veckodagar då kapaci-tetsöverskotl normall
föreligger. Inom godstrafiken har SJ sedan länge använt sig av
prisdifferentiering genom sin rätt alt ge kommersiellt motiverade rabatter.

Varje
trafikgrens särskilda förulsätlningar och fördelar skall enligt de
trafikpolitiska riktlinjerna utnyttjas så effektivt som möjligt. I enlighet
härmed bestämdes koslnadsavlaslningen så alt SJ fick kompensation inte bara för
sådana prisnedsättningar 1 persontrafiken, som bedömdes företagsekonomiskt
omotiverade, utan ocksä för vissa olönsamma verksamheter och andra ekonomiska
belastningar som har ålagts SJ och som saknar motsvarighet hos konkurrerande
transportföretag. Dessa åtaganden har således befunnits samhällsekonomiskt
motiverade. Hit hör bl.a. pensionärs- och studeranderabatlerna samt koslnader
för drift, underhåll och förnyelse av plankorsningar mellan järnväg och väg.

Trafikförelagen,
vare sig de är affärsverk eller enskilda företag, arbetar på iransporimarknaden
under krav på förelagsekonomisk lönsamhet. Detta utesluter emellertid inle att
det allmänna kan köpa tjänster av trafikförelagen. Exempel pä detla är den
statliga ersättningen lill SJ:s trafik pä den olönsamma delen av järnvägsnätet
samt bidragen lill regional och lokal kollektiv trafik.

Även
om SJ avlastats betalningsansvaret för vissa fasta koslnader skall övriga
kostnader täckas med intäkter från marknaden eller från det allmänna för köp
av vissa tjänster. Delta har också slagits fast i del trafikpolitiska
beslutet. Genom beslutet har därmed fastställts att SJ även fortsättningsvis
skall drivas som ett affärsverk vilket Innebär all SJ Inom de av samhällel
uppdragna ramarna och med de av riksdagen beslutade ersättningarna för
avgränsade tjänster skall drivas efter företagsekonomiska principer på samma
sätt som andra statliga och privata trafikföretag.

Del
ekonomiska målet för SJ innebär att intäkterna från verksamheten inkl. driftersältningen
för trafiken på del ersätlningsberätllgade nätet varje

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 7

år skall läcka verksamhetens koslnader inkl. avskrivningar
på tillgångarnas åleranskaffningsvärde och därutöver ge en förräntning som
motsvarar räntan pä det disponerade statskapitalet. Med tanke på de kraftiga
konjunkturvariationer som normall präglar SJ:s trafik gäller förräntningskravet
som ell genomsnitt för en konjunkturcykel. Delta innebär att SJ under perioder
av högkonjunktur bör redovisa överskott som överstiger förräntningskravet.

Under perioden 1972/73-1975/76 hade SJ en relativt stabil
ekonomi, vilket innebar kostnadsläckning och att genomsnittligt ca 3/4 av
förräntningskravet kunde uppfyllas. Därefter har emellertid resultatet
försämrats kraftigt och under de senasle budgetåren har SJ redovisat betydande
underskoll. Trots konjunkturuppgången och den därmed sammanhängande
trafikökningen på godssidan samt den kraftiga resandeökningen efter
lågprissatsningen uppvisade SJ ett underskoll på ca 211 milj. kr. under
budgetåret 1979/80.

Trots laxehöjningarna sommaren 1980 och den förhållandevis
positiva konjunkturutvecklingen beräknas SJ:s underskott - om inga åtgärder vidtas
- komma att uppgå lill närmare 430 milj. kr. under budgetåret 1980/81, vilket
tillsammans med förräntningskravet ger ett totalt underskott på drygt 600 milj.
kr.

SJ:s resultat före bokslutsdispositioner (milj. kr.)

Budgetår Resultat Förräntningskrav

1969/70

22

144

1970/71

-208

158

1971/72

- 76

121

1972/73

39

127

1973/74

165

127

1974/75

134

136

1975/76

49

144

1976/77

- 90

155

1977/78

-276

171

1978/79

-113

191

1979/80*

-211

166

1980/81**

-429

180

* Efter koslnadsavlaslning om 150 milj. kr. i form av
minskade avskrivningar och 65 milj. kr. i form av minskat förräntningskrav.

** Efler koslnadsavlaslning
om 160 milj. kr. i form av minskade avskrivningar och 71 milj, kr, i form av
minskat förräntningskrav.

I sammanhanget kan nämnas alt SJ i en skrivelse till
regeringen den 22 augusti 1980 hemställt om att fä höja taxorna i
persontrafiken pä järnväg och i busstrafiken fr. o. m. den 1 december 1980 och
i godslrafiken från den 1 november 1980. Regeringen har den 25 september 1980
godkänt att taxorna höjs i huvudsak enligl SJ:s förslag. SJ:s intäkter under
budgetåret 1980/81 väntas därigenom öka med ca 226 milj. kr., vilket minskar
ovan nämnda underskott i motsvarande mån.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 8

Åtgärder
för att förbättra SJ:s ekonomi

Den
negativa resultatutvecklingen vid SJ är myckel oroande. Om SJ som är ett av de
prisledande förelagen på delar av den svenska transport-marknaden fortlöpande
driver sin verksamhet med betydande underskott föreligger bl. a. en påtaglig
risk för all prisbildningen på transportmarknaden blir snedvriden och
investeringar och transportmönster anpassas lill en ineffektiv fördelning av
transportarbetet. För alt undvika skadeverkningar på transportsektorn är det
därför av stor vikt att underskottet i SJ:s verksamhet snarast elimineras.

För att låt\gsiktigt
behålla järnvägen som ett effekfivt transportmedel är det enligl min mening
angeläget att det finns ett Incitament för SJ att uppfylla sitt av
statsmakterna uppsatta resultatkrav. Skulle detta incitament försvinna, vilket
är en uppenbar risk om SJ:s underskott fortsättningsvis tilläts ligga pä en
hög nivå, kan järnvägens service till såväl näringsliv som resenärer påtagligt
komma alt försämras.

Jag anser att
huvudstrategin för att lösa SJ:s problem ligger i att investera, öka
marknadsandelar och utveckla nya transportprodukter. Hårda rationaliseringar
krävs på de områden som lämnar stora underskott.

Jag vill mot bakgrund av
vad som tidigare har anförts också understryka de negativa konsekvenser på
statsbudgeten som uppstår när SJ inte förmår uppfylla resultatkravet. För att
balansera underskotten i järnvägstrafiken har regeringen under senare år
medgett SJ alt sälta ned sina avskrivningar. Med slöd av riksdagens beslut har
också SJ:s förräntningspllkliga statskapital skrivits ned med motsvarande
belopp. Denna typ av åtgärder, som inte skall förväxlas med den avlastning av
en del av SJ:s fasta kostnader som riksdagen beslutat om, har inneburit all
SJ:s underskott 1 efterhand har täckts med medel från statsbudgeten och därmed
att underskottet i statsbudgeten ökat i motsvarande grad.

Mot
bakgrund av det statsfinansiella läget, det trafikpolitiska beslutet och den
ordning som slagils fast för affärsverken kan det inte accepteras att SJ
fortsättningsvis drivs med underskott. Jag vill också erinra om alt i 1980 års
budgetproposition (prop. 1979/80: 100, bil. 9) underströks alt del är av
yttersta betydelse att den nuvarande resultatbrislen nedbringas genom
fortsatta rationaliseringar, en aktiv marknadsföring, investeringar och
taxehöjningar.

Åtgärder måste således
snabbi vidtas för alt SJ:s ekonomiska mål skall kunna uppnås. I samband med del
trafikpolitiska beslutet uttalade trafikutskottet beträffande järnvägens
framtida möjligheter att SJ bör ha goda möjligheter att utveckla både sin
person- och godstrafik till gagn för medborgarna och näringslivet i olika
delar av landet. Jag delar helt denna uppfattning. Järnvägens
konkurrensmöjligheter bäde 1 fråga om inrikes och utrikes transporter måste
nämligen på sikt bedömas som gynnsamma. Inte minst bör utvecklingen på
energiområdet med successivt ökande priser på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

oljeprodukter kunna bidra till att stärka järnvägens
konkurrenskraft gentemot framför allt den långväga laslbilstrafiken. Den
ökande förädlingsgraden i näringslivet och den generellt sett högre räntenivån
som nu gäller ställer emellertid ökade krav på transporternas kvalitet, vilket
SJ bör ha goda möjligheter alt tillgodose genom ökad satsning på bl.a.
regularitet, punktlighet och snabbhet. Jag ser del vidare som angeläget att SJ
ges möjligheter att genom fortsatt marknadsanpassning ytterligare öka kapaci-telsutnytljandel
och förbättra resultatet. Härtill kommer de betydande tekniska
utvecklingsmöjligheter som finns på järnvägstrafikområdet.

Del är angeläget att SJ har sådana resurser att nu nämnda
möjligheter kan tas tillvara. SJ:s ledning har ett särskilt ansvar för all
sädana resurser finns.

Det ankommer i hög grad på SJ självt att forma
verksamheten för framtiden. Inom SJ pågår också en verksamhets- och
organisationsöversyn som syftar till att ge svar på hur företaget under
1980-talet pä effektivast möjliga sätt skall kunna svara upp mol de olika krav
som ställs. Inom ramen för denna översyn behandlas också SJ:s resultatproblem
med sikte på att nå ekonomisk balans så snart som möjligt. Jag fäster stor vikt
vid verksamhetsöversynen och de åtgärder som kan komma att aktualiseras som en
följd härav. Av speciellt intresse är den analys av olika rörelsegrenars
resultat och den inventering av möjligheterna att organisatoriskt främja
marknadsföring och marknadsanpassning som får antas bli ell resultat av
översynen. Av intresse är också frågan om resultatansvarets utformning på
olika nivåer och inom olika verksamhetsområden. Härutöver krävs emellertid även
åtgärder från statsmakternas sida för all ge SJ de nödvändiga
arbetsförutsättningarna 1 form av investeringsmedel, möjligheter lill
laxeförändringar etc.

För att SJ:s ekonomiska mål skall nås, obalans på
transportmarknaden undvikas och belastningen på statsbudgeten minskas krävs
enligt min mening en samlad slrukturplan bestående av en kombination av åtgärder
som bör vidtas dels av SJ, dels av statsmakterna. Jag kommer i det följande att
redovisa en sådan plan och de åtgärder som jag bedömer nödvändiga inom ramen
för denna. I planen behandlas ralionaliseringsarbetet vid SJ, omfattningen av
SJ:s investeringar saml prissättningen i järnvägstrafiken.

Rationaliseringar

Under senare år har SJ hållit tillbaka takten i
rationaliseringarna, vilket bidragit till den negativa resultatutvecklingen vid
SJ. Jag bedömer därför en ökad ralionaUseringstakl vara en grundförutsättning
för att åstadkomma förbättringar i SJ:s ekonomi.

Jag är medveten om del omfattande nyrekryteringsbehov som
följer med de stora pensionsavgångarna och de stora kostnader för rekrytering
och

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 10

utbildning
som SJ därmed pä kort sikl åsamkas. Under de närmaste åren räknar SJ med att
behöva nyrekrytera 2000-3000 personer per år. De extraordinära
utbildningskostnaderna väntas under de närmaste åren komma att öka lill inemot
100 milj. kr. per år. När nyrekryteringen återtagit normala proportioner bör
därför SJ:s kostnadsutveckling kunna bli gynnsammare. De kortsiktiga problemen
får emellertid inte innebära alt ansträngningarna alt rationalisera SJ:s
verksamhet avstannar.

Rent
allmänt krävs inom samtliga SJ:s verksamhetsområden en intensifierad
kostnadsjakt i syfte att effektivisera järnvägstrafiken. Produktlvlte-len måste
ökas ytterligare genom bl.a. en effektivare organisation och ell bättre
utnyttjande av personal och materiel. Detta bör vara möjligt genom en
äterhållsam nyrekrytering och ell omfatiande rationaliseringsprogram. SJ:s
totala personalstyrka bör härigenom kunna nedbringas ytterligare. Del ankommer
pä SJ att vidla de åtgärder som bedöms vara företagsekonomiskt mofiverade.

Av
vikt i det fortsatta ratlonaliseringsarbetel är att ny personalbesparan-de
teknik införs. Det gäller bl. a. en fortsatt utbyggnad av
fjärrblockerlngs-systemet och av det på vissa platser redan Införda systemet
med ranger-bromsar som ersätter manuell bromsning av godsvagnar. Vidare gäller
det utbyte av äldre signalslällverk mol datorbaserade verk som bättre motsvarar
kraven pä störningsfri trafik på större bangårdar.

Enligt min mening är det
vidare av största vikt all SJ får ökade förutsättningar att anpassa sin
verksamhet och organisation till marknadens krav. Det är ofrånkomligt all vissa
enligl SJ företagsekonomiskt motiverade åtgärder kommer i konflikt med de
samhällsekonomiska intressena. En av grundprinciperna enligl det
trafikpolitiska beslutet är också all SJ skall få särskild ersättning för
sådana företagsekonomiskt olönsamma fiänster som statsmakterna vill
upprätthålla av samhällsekonomiska skäl. Detla innebär att i den mån SJ i
framtiden kan komma alt åläggas alt bedriva företagsekonomiskt olönsam
verksamhet och belastas med kostnader som saknar motsvarighet hos konkurrerande
förelag så får statsmakterna pröva frågan om ersättning. Sådan ersättning bör i
varje särskilt fall baseras på av SJ utförda kostnadsberäkningar. Fördelen med
detta förfarande är bl.a. alt kostnaderna redovisas öppet och inte döljs i ett
ospecificerat resullatun-derskott.

Såväl
tågdriften totalt som terminalverksamhelen måsle effektiviseras. De största
möjligheterna finns inom godstrafiken där bl.a. transporter i hela tåg eller
med avdelade vagnar i slutna omlopp erbjuder stora möjligheter till ökad
effektivitet. Dessa s.k. systemtransporter som hitlills varil vanliga när det
gäller transporter av malm och skogsprodukter bör kunna utvidgas till att
omfatta även andra branscher. Likaså bör en utbyggnad av trafiken med
enhetslasler kunna bidra lill ökad effektivitet i godslrafiken.

En
stor del av SJ:s underskott är att hänföra till styckegodstrafiken.
Belastningen på SJ:s ekonomi från denna verksamhet uppgick år 1978 till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 II

70
milj. kr. enligt SJ:s beräkningar. För innevarande budgetär kan underskottet
uppskattas fill inemot 100 milj. kr. En av orsakerna lill den bristande
lönsamheten, förutom minskad ralionaliseringslakt, är att den skärpta
konkurrensen från laslbilssidan har lell lill en prispress på styckegodsmarknaden.

Frägan
om den fortsatta inriktningen av slyckegodstrafiken på järnväg utreds f. n.
inom SJ.

Enligl
min mening är det nödvändigt att åtgärder snabbt vidtas för att åstadkomma
effekfivitet och därmed ökad lönsamhet i slyckegodstrafiken. Målet bör vara att
denna trafik utöver särkoslnadstäckning skall ge ett tillfredsställande
täckningsbidrag till SJ:s gemensamma kostnader. Föratt åstadkomma detta krävs
omfattande rationaliseringar.

Omläggningar
i slyckegodstrafiken, utbyggnaden av fjärrblockerlngen och ändringar 1
näringslivsslrukturen kan förorsaka nödvändiga serviceförändringar som även kan
gälla person- och vagnslasltrafiken. Till stor del är det härvid enbart fråga
om att anpassa verksamheten till en ändrad efterfrågan från trafikanternas
sida. Jag vill i sammanhanget erinra om att kommuner som fått underrättelse om
att SJ har för avsikt att lägga ned ett eller flera irafikslag vid en station,
har möjlighet all direki hos regeringen begära prövning av den planerade
omläggningen. I de fall regeringen ålagt SJ att bibehålla viss olönsam
verksamhet, utgär ersättning för driftunderskotlet.

De för SJ nödvändiga
serviceförändringarna i slyckegodstrafiken på järnväg bör enligt min mening
kunna genomföras utan att kundernas behov av en tillfredsställande
styckegodsservice eftersatts. Detta kan exempelvis ske genom ett utökat
samarbete mellan SJ och andra transportförelag.

Ett
effektivt utnyttjande av SJ:s godsvagnspark är av avgörande betydelse för
ekonomin i järnvägstrafiken. Ett högre utnyttjande av vagnparken är ett direkt
alternativ till att investera i ytterligare vagnar.

I
genomsnitt lastas en godsvagn vid SJ endast ca 4 gånger per månad. Åtgärder för
alt öka vagnomloppel bedömer jag därför vara bland de mest angelägna inom ramen
för SJ:s rationaliseringsarbete på godslrafikområ-det. Enligl min mening är del
exempelvis väsentligt alt SJ har ett väl fungerande system för
transportövervakning. I sammanhanget kan nämnas all riksrevisionsverkel i en
revisionsrapport, (1980:192) SJ:s investeringar i standardgodsvagnar, anser att
del finns goda möjligheter för SJ att få god ekonomisk utdelning av
investeringar i informationssystem och admini-slrativa system för att förbättra
utnyttjandet av godsvagnsparken.

Ett
annat område inom vilket jag bedömer rationaliseringsmöjligheterna vara stora
är SJ:s verkstadsröreise. F. n. finns en relativt stor överkapacitet framför
allt när det gäller lokaler. Det kan nämnas all SAMVERK-utrednlngen i sitt
betänkande (DsK 1980:4) Fordonsunderhåll i statliga verkstäder behandlat frägan
om att öka och utjämna beläggningen i de statliga verkstäderna. Utredningens
förslag remissbehandlas för närvarande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 12

Riksdagen
har genom det trafikpolitiska beslutet fastlagt en särskild handläggningsordning
för nedläggning av olönsam järnvägstrafik. Genom beslutet har när det gäller
persontrafiken de regionala trafikhuvudmännen fått ett stort Inflytande på den
framtida utformningen och omfattningen av det trafiks vaga bannätel.

När
det gäller godstrafiken kommer regeringen alt pröva frågan om den framtida
trafikeringen pä de trafiksvagasle banorna på grundval av dels vissa tekniska
och företagsekonomiska uppgifter som SJ redovisar, dels en övergripande
samhällsekonomisk bedömning i vilken även konsekvenserna för
försvarsberedskapen vägs in.

Den
framtida verksamhetens omfattning och inriktning vid SJ kommer i hög grad också
att styra SJ:s organisation. Den Inom SJ pågående verk-samhelsöversynen
innefattar bl.a. en översyn av hur organisationen skall anpassas för alt bli så
effektiv som möjligt. Syftet är bl. a. all göra organisationen mer resultat-
och marknadsanpassad. SJ avser att under år 1981 till regeringen redovisa
förslag lill framtida organisation. Jag återkommer därför fill denna fråga
senare.

Jag
kommer med början 1 1981 års budgetproposition att närmare redogöra för de av
SJ planerade rationaliseringarna och deras effekter.

Långsiktig
investeringsplan

SJ:s
investeringar finansieras nästan uteslutande över statsbudgeten.
Investeringsmedlen utgörs dels av riksdagen medgivna investeringsramar, dels av
tidigarelagda industribeställningar och anläggningsarbeten som ett led i
regeringens sysselsättningspolitik. Det bör därvid framhållas att SJ
finansierar en stor del av investeringsramen via avskrivningar och därmed med
driftintäkler. Vidare får SJ under innevarande budgetår enligt regeringens
beslut långtidsförhyra rullande materiel eller träffa hyresköpsavtal avseende
sådan materiel inom en ram av 55 milj. kr. om detta skulle vara ekonomiskt
förmånligare än den normala kostnaden för statliga upplåning och bidrar lill
att förbättra SJ:s ekonomiska resultat. Totalt sett har SJ:s investeringar ökat
i reala termer under andra hälften av 1970-talel.

Huvuddelen
av SJ:s investeringar har av lönsamhetsskäl koncentrerals till affärsbanenätet.
Sedan 1970-talets början har dock andelen investeringar som är all hänföra
till del ersättningsberättigade nätet ökat kraftigt Budgetåret 1970/71 var
andelen knappt 3%, vilket skall jämföras med drygt 8% innevarande budgetår. För
upprustningen av inlandsbanan har exempelvis krävts ökade resurser sedan
arbetena påbörjades budgetåret 1976/77. Samtliga investeringar i fasta
anläggningar på det ersättningsberättigade nätet direktavskrivs och belastar
således statsbudgeten direkt.

Som
underiag för regeringens ställningstagande till SJ:s långsiktiga investeringsbehov
krävs ell detaljerat material. Regeringen gav mot denna bakgrund 1 november
1979 SJ i uppdrag att utarbeta och för regeringen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 13

redovisa
en långsiktig, projektindelad plan över SJ:s investeringsbehov under den
närmaste tioårsperioden. I detta uppdrag angavs att SJ också skulle beakta del
i september 1979 givna uppdraget all dels upprätta ell särskilt
investeringsprogram för upprustning av sådana trafiksvaga bandelar som ingår i
riksnätet för persontrafiken, dels utreda de framtida förutsättningarna för
den gods- och persontrafik på järnväg som berör Stockholmsregionen. I det
förstnämnda uppdraget ingick ocksä alt upprätta förslag med hänsyn till den av
riksdagen fastlagda målsättningen om en fortsalt målmedveten upprustning av
inlandsbanan.

SJ har i juni 1980 genom
överlämnande av Långsiktig investeringsplan m.m. för SJ saml Särskilt
investeringsprogram för upprustning av vissa trafiksvaga bandelar m. m.
slutfört dessa båda uppdrag.

SJ:s investeringsplan
omfattar tioårsperioden 1981/82-1990/91. SJ har i enlighet med regeringens
direktiv för utredningsarbetet studerat och redovisat fyra alternativa
investeringsramar (inkl. leasing) räknade i reala termer varvid utgångspunkten
är regeringens förslag 1 proposilion 1979/ 80:100, dvs. 1325 milj. kr i 1980/81
ärs prisnivå med viss möjlighet fill extern finansiering. Alternativen är en
med 5 % årligen ökad ram, en med 5% årligen ökad ram under de första fem åren
och en därefter oförändrad ram, en oförändrad årlig investeringsram samt en med
5% årligen minskad ram under de första fem åren och en därefter oförändrad ram.
Till dessa alternativ har SJ lagt ett eget femte alternativ, av SJ betecknat
som huvudalternativ, vilket enligt SJ anger de investeringsbehov som SJ:s nu
gällande trafikprognoser motiverar.

Del bör påpekas att SJ
under utredningsarbetet beräknade den totala invesleringsomfatlningen under
budgetåret 1980/81 till 1435 milj. kr. Den beslutade omfattningen inkl. extern
finansiering genom leasing uppgår till ca 1 380 milj. kr.

SJ anser att verket under
de närmaste åren står inför stora investeringar på en rad olika områden.
Betydande investeringar krävs för en fortsatt utbyggnad av linjenätets och
terminalernas kapacitet, standard och säkerhet, fortsatt utbyggnad och
modernisering av tele- och eldriftsanläggningarna och fortsatt förbättring av
arbetsmiljön. Likaså föreligger enligl SJ ett stort behov av fler och modernare
lok, motorvägnar samt gods- och personvagnar. SJ räknar i sitt huvudalternativ
med ett totalt resursbehov under tioårsperioden om ca 22 miljarder kr.

I sammanhanget bör nämnas
alt en myckel stor del av SJ:s investeringar avser redan ingångsatta arbeten
och gjorda beställningar. Under innevarande budgetär utgör dessa investeringar
enligt SJ:s beräkningar ca 60% av den totala Investeringsvolymen.

Enligt
min mening är SJ:s investeringar av stor betydelse för möjligheterna att
förbättra SJ:s ekonomi. En förutsättning för all SJ skall kunna rationalisera
sin verksamhet är att SJ filldelas tillräckligt med investerings-medel. SJ
måste dessutom kunna genomföra de investeringar som krävs

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 14

för alt möta de kvantitets- och kvalitetskrav som ställs
på säväl person-som godslrafikområdel. Jag delar därför SJ:s uppfattning att
investeringarna under de närmaste åren bör öka i reala termer.

Min bedömning är att ökningstakten i Irafikeflerfrägan
kommer all ligga på en nägot lägre nivä än den SJ anger i sina framtidsbedömningar.
Framför allt gäller detta godslrafiken. Härtill kommer all jag bedömer
möjligheterna vara goda att genom ett effektivare utnyttjande än i dag av
framför allt vagnar 1 godslrafiken hålla nere investeringarna i rullande
materiel. Mot den bakgrunden bedömer jag del inle nödvändigt att SJ:s planering
inriktas på en sä hög investeringsvolym som anges i SJ:s huvudalternativ.

Enligt min mening synes det rimligt, med hänsyn till att
investeringarna under tidigare är varit eftersatta, all som planeringsram för
SJ:s investeringar räkna tned en i reala termer genomsnittlig årlig ökning av
den totala investeringsvolymen om 5% per år under den närmaste femårsperioden.
Härigenom räknar jag med att den helt övervägande delen av de investeringsprojekt
som SJ tagit upp i sitt huvudalternativ kan realiseras. En viss omprioritering
blir dock nödvändig. De säkerhetsinvesteringar som behövs enligl SJ kommer
dock all kunna utföras. Den exakta storleken av investeringsvolymen vid SJ fär
fastställas på sedvanligt sätt i samband med del årliga budgetarbetet.

Med hänsyn
till den osäkerhet som vidlåder framlidsbedömningarna inom transportsektorn i
ett så långt tidsperspektiv som till år 1990 är jag f. n. inte beredd att ange
någon planeringsram för investeringsutvecklingen för den senare delen av
1980-talel. För ett ställningstagande till investeringsvolymen efler år 1985
krävs ytterligare underlag. Bl. a. bör effekterna av de åtgärder som måsle
vidtas för all genomföra slrukturplanen för SJ avvaktas. Utvecklingen av SJ:s
ekonomi under de närmaste åren blir därför av slor betydelse för vilken
investeringsomfattning som blir nödvändig i under den senare delen av
1980-talet.

Jag vill redan nu betona all SJ:s investeringar även i
framliden i allt väsentligt bör finansieras över statsbudgeten. Leasing medför
i regel högre kostnader för SJ men utgör enligl min mening i vissa fall ell
viktigt komplement lill den sedvanliga finansieringsformen. SJ får självt på
kommersiella grunder och inom den av statsmakterna angivna ramen avgöra fördelningen
mellan finansiering genom EUROFIMA och konventionell leasing.

Jag vill i sammanhanget också peka på möjligheten att
använda järnvägs-investeringar i regional- och sysselsättningspolltiskt syfle.
Genom SJ:s långsiktiga investeringsplan har erhållits ett bättre underiag för
att kunna bedöma vilka objekt som kan bli aktuella. Det ankommer pä SJ all
tillsammans med AMS närmare analysera SJ:s investeringsplan utifrån denna
utgångspunkt.

För att SJ:s ekonomiska mäl skall kunna uppnås krävs att
SJ:s resurser koncentreras IiU de mest lönsamma investeringarna. Härutöver
finns de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 15

investeringar
som kan ha starkt iniresse från samhällsekonomiska eller andra utgångspunkter.
Som underlag för den fortsatta invesleringsplane-ringen bör SJ utarbeta bättre
metoder för en angelägenhelsgradering mellan olika projekt. Enligt min mening
är det av största vikt att ett bättre underlag för att kunna bedöma
investeringarnas effekter för såväl koslnader som Intäkter tas fram av SJ.
Härvid bör eftersträvas att effekter på såväl kort som lång sikt skall kunna
bedömas. Jag ulgår från att SJ inom ramen för den pågående verksamhetsöversynen
behandlar denna fråga.

Jag
kommer 1 1981 ärs budgetproposition att närmare behandla den långsiktiga
invesleringsulvecklingen vid SJ och de olika investeringsområden och enskilda
investeringsobjekt som är av större betydelse för SJ:s utveckling. I det
sammanhanget kommer jag bl.a. alt ta upp behovet av säkerhetslnvesleringar vid
SJ.

Taxepolitik
och prissättning

De
ätgärder jag berört i det föregående bör enligt min mening sammantagna kunna
leda lill en väsentlig förbäuring av SJ:s ekonomi under de närmaste åren. Med
hänsyn till det stora underskoll som nu föreligger krävs emellertid också
taxehöjningar och en ökad prisdifferentiering i person- och godslrafiken.

För
såväl persontrafiken som godslrafiken gäller all regeringen fastställer en
maximitaxa medan SJ får medge de rabatter och andra nedsältningar av taxan som
är kommersiellt motiverade. Endast vid nägra tillfällen under senare år har
regeringen med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen i samhället dels
medgett något lägre höjningar än vad SJ begärt, dels senarelagl höjningarna ett
par månader 1 förhållande till SJ:s förslag.

I
prissättningen inom persontrafiken gäller principen om enhetlighet i tid och
rum inle bara för enkla biljetter, tur- och returbiljetter, månadsbiljeller och
årskort - utan också för vissa generella kommersiellt motiverade rabatter, t,
ex. barn- och familjerabatterna samt de olika rabattkorten.

Del
1 juni 1979 införda lågpriskortet Innebar vissa begränsningar av
ulnyltjanderätten. Rabatten gäller alla dagar utom fredagar och söndagar med
undantag för enstaka dagar under större helger. En .särskild satsning har
gjorts pä familjerna som innebär att en resa fär ske lill lågpris alla dagar
hela året ulan lågpriskort. Även pensionärer och studerande får resa till
lågpris alla dagar utan lågpriskort. SJ har nämligen på prov slopat de
inskränkningar som fidigare gällt under sommaren och kring vissa helger.

Lågprissatsningen
Innebar att priset pä enkla biljetter sänktes med 30% och för tur- och
returbiljetter med 15%. Priset för tur- och returbiljetter kom därmed alt
motsvara det dubbla priset för enkel biljett, I förening med ett lågpriskort
för 75 kr. i 2 klass och 115 kr. i I klass kunde erhållas ytterligare 40%
rabatt pä ett obegränsat antal resor under ell år. Genom höjningen av SJ:s
normaltaxa den I juli 1980 ökade lågprisrabatten till 45%.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 16

Lågprissatsningen
har medfört en väsentlig ökning av persontrafiken vid SJ. Under perioden juli
1979 - juni 1980 beräknas antalet resor i express-och snälltågen ha ökat med
25%. Antalet sålda lågpriskort uppgick till ca 490000. På lågprisdagarna ökade
resandet med 29% samt på fredagar och söndagar med 17%. De regionala tågen
uppvisar i stort sett samma möns-ler som express- och snälltågen.

Enligt
SJ beror den kraftiga resandeökningen lill 75 % pä lågprispolitiken och till
25% på de successivt höjda bensinpriserna. Omkring 70% av trafikökningen är
enligt SJ alt hänföra till resenärer som tidigare använt bilen för sina resor.
Ungefär 15% av övriga resenärer beräknas vara tidigare buss- eller
fiygresenärer. Lika stor andel beräknas utgöras av resenärer som inte skulle ha
rest över huvud taget.

Den
hittillsvarande resandeökningen är enligt min mening mycket glädjande. Den
medverkar till att nå trafikpolitiska mål säsom överföring av bilresenärer lill
järnväg och bättre resursulnyUjande i järnvägstrafiken. Del är angelägel att
denna utveckling kan fortsätta.

Under
sommaren 1979 var resandet avsevärt större på måndagar, torsdagar och lördagar
än på fredagar och söndagar vilket medförde betydande kapacitetsproblem. För
att sprida resandet bättre upphävde SJ efter påsken 1980 begränsningarna för
studerande och pensionärer att sommarlid utnyttja sin rabatt på fredagar och
söndagar. Detla har också fält viss effekt under sommaren i år. Fortfarande
finns emellertid ledig vagnskapacitet all tillgå under lågprisdagarna. Framför
allt gäller detla vissa dagar under icke sommartid.

SJ
har vidare under del första lågprisårel haft stora problem all möta den ökade
efterfrågan på personlrafiksidan med en tillfredsställande service. Vagnparken
har speciellt under fredagar och söndagar inte varit dimensionerad för de
trafikvolymer som uppnåtts under det senaste årel. Kraftiga tågförseningar har
varit vanliga under de mest trafikintensiva perioderna. Vidare har en fullgod
service i fråga om biljettförsäljning, information, städning och övrig service
till resenärerna inle kunnat upprätthållas. För att tillgodose trafikanternas
krav måsle SJ relativt omgående förbättra servicen i persontrafiken 1 olika
avseenden vilket ställer krav på investeringar.

För
SJ:s ekonomi har lågprissatsningen under det första året enligt de analyser som
utförts inom verkel inneburit i stort sett lika stora totala intäkter inkl.
koslnadsavlaslningen som skulle erhållits om inte lågpriset hade införts. SJ
beräknar att de rena trafikintäkterna genom lågprissals-nlngen har reducerats med
ca 50 milj. kr. jämfört med alternativfallet. Vidare beräknas merkostnaderna
som en följd av den kraftiga trafikökningen till 20-25 milj. kr. Den av
statsmakterna genomförda koslnadsavlaslningen för SJ synes mot denna bakgrund
vara väl avvägd åtminstone om man ser till det första lågprisåret.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 17

Som
fidigare nämnts utgör lågprisrabatten f.n. 45% av normaltaxan vilket skall
jämföras med 40% innan det senaste taxehöjningstillfället den I juli 1980. Det
är ännu för tidigt alt avgöra vilken rabatlnivå som är den opfimala. I avvaktan
på ett säkrare underlag beträffande lågprissals-ningens effekter höjs lågpriset
vid nästa höjningstillfälle den 1 december 1980 i samma utsträckning som
normaltaxan för persontrafiken.

Möjligheterna
att öka intäkterna i persontrafiken genom all öka kapacl-tetsutnyltjandet i
järnvägstrafiken under vissa lågprisdagar med hjälp av en ytteriigare
differentiering av priserna är ännu inte tillräckligt utredda av SJ. Härutöver
kan finnas andra möjligheter alt öka intäkterna. Del ankommer på SJ att närmare
kartlägga dessa möjligheter.

När
det gäller godstrafiken omfattas den helt övervägande delen av SJ:s
vagnslasttransporter, ca 90%, av individuella fraktavtal. Åven inom
styckegodstrafiken förekommer fraktavtal i belydande utsträckning. För SJ:s
avtal gäller eft omfattande sekretesskydd som innebär möjligheter aft träffa
individuella fraktavtal som 1 högre grad än den ordinarie taxan kan spegla
skiljaktigheter i konkurrens- och koslnadsförhållanden.

Riksdagen
har flera gånger med anledning av den debatt som förts om enskilda avtal
sslagit fast att varken regering eller riksdag bör Ingripa i SJ:s
prisöverenskommelser. Denna princip är enligt min mening en av de viktigaste
förutsättningarna för att SJ skall kunna fortleva som affärsverk.

Godstrafiken
svarar f.n. för ca 60% av SJ:s totala trafikinläkler exkl. den statliga
driftersältningen. Med hänsyn till de stora underskotten 1 järnvägstrafiken är
det därför av största vikt all SJ:s prispolitik på godstrafikområdet utformas
så att det ekonomiska målel för SJ kan näs.

Kravet
på affärsmässighet gäller hela SJ:s verksamhetsområde, dvs. även trafiken på
del ersättnlngsberätligade bannätet. Detla Innebär all SJ i sina fraktavtal
skall eftersträva att förutom att täcka de rörliga koslnaderna också uppnå ett
så stort bidrag som möjligt fill de för hela SJ gemensamma kostnaderna för
bannäl och administration. Detta s.k. täckningsbidrag varierar självfallet från
fall till fall beroende på bl. a. konkurrensförhållandena gentemot andra
transportmedel och de möjligheter SJ har att tillgodose kundernas krav. Rent
allmänt kan konstateras att varje täckningsbidrag innebär att ett
iransportuppdrag kan betraktas som företagsekonomiskt motiverat på kortare
sikt. Detta gäller dock bara i det enskilda fallet. Sett i ett större
perspektiv där SJ:s totala underskott skall elimineras mäste SJ:s resurser
koncentreras till de uppdrag som ger de största bidragen till de gemensamma
kostnaderna. Härtill kommer att den totala volymen av uppdrag tillsammans måsle
ge den nödvändiga täckningen av fasta koslnader.

Dessa
förhållanden ställer stora krav på lönsamhetsberäkningar av enskilda uppdrag.
De stora underskotlen 1 järnvägstrafiken understyrker behovet av alt SJ ägnar
dessa problem ökad uppmärksamhet.

Trafikutskottet
underströk i samband med del trafikpolitiska beslutet

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 18

(TU
1978/79:18) vikten av att taxor och service för främst slyckegodstrafiken
utformas så alt de blir attraktiva för SJ:s kunder. En försöksverksamhet i
denna riktning borde enligt utskottet utredas av SJ. De utredningar som gjorts
inom SJ med anledning av riksdagens uttalande visar all slyckegodstrafiken i
allt högre utsträckning omfattas av separata fraktavtal. SJ lämnar således
stora rabatter inom ramen för dessa avtal, vilket innebär att priset redan i
dag differentieras i myckel hög utsträckning med hänsyn till
marknadsförutsättningarna. Några särskilda rabaltförsök anser SJ därför efter
företagna utredningar inle vara nödvändiga. Jag delar denna uppfattning.

Den av regeringen medgivna
laxehöjningen i person- och godslrafiken under hösten 1980 innebär som framgått
en nödvändig Inläklsförslärkning för SJ. Jag utesluter emellertid inle all det
under innevarande budgetår kan bli nödvändigt alt höja SJ:s taxor i säväl
person- som godstrafiken vid ytterligare något tillfälle. Den exakta storleken
av kommande taxehöjningar blir i hög grad beroende av rationaliseringstakten
och investeringsinrikl-ningen. Jag förutsätter att SJ lill regeringen inkommer
med sådana förslag till taxeförändringar all dessa tillsammans med övriga
åtgärder inom slrukturplanens ram kan bidra till all SJ:s ekonomiska mål
uppnås.

Sammanfattning

Genom
de åtgärder jag berört i det föregående anser jag att del finns goda
möjligheter att SJ:s ekonomiska mäl skall kunna uppnäs relativt snabbt vilket
är nödvändigt såväl av statsfinansiella som av trafikpolitiska och
samhällsekonomiska skäl. Den samlade effekten på statsbudgeten av de åtgärder
som jag berört - inkl. de av regeringen medgivna taxehöjningarna under hösten
1980 - bedömer jag uppgå lill ca 300 milj. kr. t.o.m. budgetåret 1981/82.

Huvuddelen av ansvaret för
strukturplanens genomförande bör ligga på SJ. Jag fäster stort avseende vid den
verksamhels- och organisationsöversyn som pågår inom verket och räknar med all
de förslag som successivt förs fram snabbi omsätts i praktisk handling. Jag
avser senare föreslå regeringen alt ge SJ i uppdrag alt två gånger per är lill
regeringen redovisa vilka konkreta åtgärder som vidtagits och planeras inom
slrukturplanens ram och hur dessa påverkar SJ:s kostnader och Intäkter.

På statsmakterna ankommer
att ge SJ de arbetsförulsällnlngar som krävs för att genomföra åtgärderna.
Strukturplanen utgör i sig en bas för SJ i det fortsatta arbetet. Som jag tidigare
understrukit bör regeringen i de fall en av SJ föreslagen åtgärd strider mot
övergripande regionalpolitiska eller andra viktiga samhällsmål pröva frågan om
SJ skall fä särskild ersällning för all fortsätta en viss trafik eller
verksamhet.

Den exakta tidpunkten för
när SJ skall uppnå sitt ekonomiska mål kan inle anges, bl.a. med hänsyn till
svårigheterna all bedöma konjunkturul-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 19

vecklingen;
Jag anser det emellertid rimligt all som mål uppställa att SJ skall uppnå full
kostnadstäckning och uppfylla förräntningskravet senast budgetåret 1983/84. Med
hänsyn till all en stor del av SJ:s investeringar får effekt på
resultatutvecklingen först på längre sikt krävs omgående mycket kraftfulla
insatser för all öka rationaliseringstakten. Vidare krävs successiva
taxehöjningar i såväl person- som godstrafiken.

Hemställan

Med
hänvisning till vad nu har anförts hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen all

godkänna
att en slrukturplan för förbättring av statens järnvägars

ekonomi
med den av mig förordade inriktningen genomförs godkänna den av mig förordade
inriktningen av SJ:s investeringsverksamhet.

Sjöfart

[6]
Isbrytarverksamheten. Under 1970-lalet genomfördes en kraftig utbyggnad av
isbrytarkapacitelen. Bl. a. anskaffades tre havsgående, kapaci-tetsslarka
Isbrytare. Härigenom skapades förutsättningar för all bedriva sjöfart året runt
på norrlandshamnarna. Statsmakternas beslut föregicks av ingående studier och
analyser av transportsektorns struktur, aktuella transportvolymer och bedömningar
av framlida transportbehov. Bl.a. Stålverk 80-projeklel påverkade utbyggnaden
av Isbrytarkapacitelen i ett senare skede.

Det förhållandet alt
trafikutvecklingen inle motsvarat tidigare prognoser och alt t.ex. Stålverk
80-projektet inte realiserades har medfört all man f. n. under normala vintrar
utan någon större svårighet kan uppfylla gällande målsättning för
verksamheten. En ökad användning av större tonnage med god isvärdighet har
också bidragit lill delta. Från vintern 1970/71 har sjöfart årel runt kunnat
upprätthållas på norriandshamnarna. Åven under den stränga vintern 1978/79, med
assislensbehov i Östersjön, Östersjöin-loppen och på Västkusten, kunde
sjöfarten upprätthållas hela säsongen frän Luleå till Strömstad, liksom på
Vänern och Mälaren.

Kostnaderna för
isbrytningen har ökat kraftigt under 1970-talet. Föregående budgetår uppgick
kostnaden till nästan 140 milj. kr., vilket kan jämföras med ca 30 milj. kr.
tio år tidigare. För budgetåret 1981/82 begär sjöfartsverket ca 160 milj. kr.
för isbrytningen. Kostnadsutvecklingen kan hänföras dels till den kraftiga
satsningen på nya och större isbrytare, dels till de snabba prisökningarna pä
drivmedel. Den stränga vintern 1978/79 uppgick enbart bunkerkoslnaden till
drygt 35 milj. kr.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 20

Vid
anslagsberäkningen för Innevarande budgetår förutsattes alt isbrytaren Thule i
likhet med tidigare år hålls i beredskap, men inle används i
isbrytarverksamheten under en normalvinter. Av besparingsskäl och med hänsyn
till att det under normalförhållanden finns en sådan Isbrytarkapaci-let att
vintersjöfartens och näringslivets krav utan större svårighet kan tillgodoses
föreslår jag att ytteriigare en av de äldre isbrytarna tas ur
isbrytarverksamheten den kommande vintersäsongen. Även denna isbrytare bör
kunna användas 1 reserv om någon av de övriga isbrytarna skadas eller om
isförhållandena blir mycket svära. Besparingen på drift- och underhållssidan
beräknar jag lill ca 5 milj. kr.

Med hänvisning till vad
jag har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna
den av mig förordade besparingen på anslaget E 2. Isbrytning för budgetåret
1980/81.

[7]
Uppdrag till sjöfartsverket. Del förhållandel att de äldre isbrytarna snart har
tjänat ut - isbrytarna Thule och Oden är från 1953 resp. 1957 och Tor från 1964
- föranleder överväganden om isbrytarkapacitelens och isbrytarverksamhetens
långsiktiga utformning.

Sjöfartsverket har 1
tidigare anslagsframställningar begärt medel för modernisering av äldre
isbrytare. I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 begär
sjöfartsverket 50 milj. kr. av totalt beräknat ca 230 milj. kr. för investering
i en ny isbrytare. I nuvarande budgetläge måste nyttan av investeringen vara
väl dokumenterad. Jag anser inte all det nu finns tillräckligt underlag för alt
besluta om en modernisering av isbrytarflottan. Jag kommer därför inom kort att
föreslå regeringen alt sjöfartsverket får i uppdrag att belysa vad förändringar
av antalet isbrytare får för inverkan på vintersjöfartens effektivitet. Därvid
bör också de samhällsekonomiska effekterna belysas. Med ledning av bl.a.
resultaten från den vinlersjöfarls-forskning sjöfartsverket bedriver i
samverkan med andra myndigheter bör verket därvid undersöka vilka åtgärder som
kan vidtas för att förbättra samspelet mellan å ena sidan näringsliv, hamnar
och sjötransportörer och å andra sidan den statliga isbrytarverksamheten.

Som
underlag för en eventuell skärpning av kraven på isvärdighet bör sjöfartsverket
även få i uppdrag alt studera betydelsen av handelsfartygens storlek och
isvärdighet för behovet av isbrytarresurser. Möjligheterna lill skärpta krav 1
fråga om förhandsanmälan och vid prioritering av isbrytarin-salserna bör
studeras och värderas i detta sammanhang.

Det förhållandet att
staten tillhandahåller tillräcklig isbrytarkapacitet även under svåra
vinterförhållanden, dessutom kostnadsfritt, ger enligl min mening inle
tillräckligt incitament för näringslivet och sjölransportö-rerna all minska
anspråken på isbrytarkapacitet. Jag anser - inte minst från energisynpunkl
att sjöfartsverket bör undersöka vilka möjligheter som finns att skapa ell
sådant incitament med sikte på att få till stånd ett effektivare utnyttjande av
isbrytarna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 21

Jag
räknar med att sjöfartsverket kan redovisa uppdraget i sin anslagsframställning
hösten 1981.

[8]
Bidrag till sjöfolkets fria resor. Riksdagen beslöt med anledning av prop.
1976/77: 146 om vissa sjöfa risfrågor att införa ett temporärt statsbidrag för
sjöfolkets resor. Stödet fastställdes till 30 % av rederiernas totala
reskostnader och kunde ulgå inom en total ram av 18 milj. kr. Stödet förlängdes
av 1977/78 ärs riksdag. I samband med att 1978/79 års riksdag beslutade om
förlängning av stödet höjdes också bidragsandelen till 50 %.

I
den sjöfartspolitiska propositionen (prop. 1979/80: 166) uttryckte jag
tveksamhet till ett fortsatt stöd åt rederinäringen inriktat mot de fria
resorna. Anledningen lill detla var bl. a. att villkoren för reseverksamheten i
allt väsentligt är reglerat i kollektivavtal. Jag ansåg alt kostnader för resor
- 1 likhet med andra koslnader varom avlal slutits - bör belasta arbetsgivaren
och i förhandlingar med de anställdas organisationer avvägas mot andra
önskemål. Jag pekade vidare pä all statliga insatser bör inriktas mot sådana åtgärder
som främjar sjöfartsnäringens utveckling och förnyelse.

I
stället för stöd till sjöfolkels resor förordade jag att de sjöfartspolitiska
åtgärderna inriktades mol en förstärkt statlig satsning på sjöfartsleknlsk och
sjöfartsekonomisk utveckling, forskning och ulbildning.

Riksdagens
beslut med anledning av den sjöfartspolitiska propositionen innebär emellertid
att ett bidrag inom en ram av 18 milj. kr. anvisades även budgetåret 1980/81.
Av samma skäl som jag anförde i den sjöfartspolitiskä propositionen anserjag
att bidraget till sjöfolkets fria resor bör avvecklas. För att ge rederierna
nödvändigt utrymme för anpassning anser jag att bidraget bör avvecklas inom en
Ivåårsperiod. Jag kommer därför i samband med budgetpropositionen föreslå
regeringen all sänka den maximala bidragsandelen från nuvarande 50 % till 25 %
av rederiernas totala reskostnader.

Postväsendet

[9]
Direktdebitering av följesedelsbunden post. Ersättningen lill postverket för
befordran av de Ijänstebrevsberätllgades post betalas till största delen
gemensamt från tjänstebrevsanslaget under sjätte huvudtiteln. För detta ändamål
har 459 milj. kr. anvisats för innevarande budgetår. Affärsverken och
riksbanken betalar dock direkt till postverket efter fakturen'ng.

Portokoslnaderna
vid de myndigheter som inle betalar porto direkt till postverket belastar inte
myndigheterna och framgår därför inte av redovisningen. En nackdel med detta
förfarande är bl. a. att tjänstebrevsrätten kan uppfattas som en fri nyttighet
av myndigheterna. Därmed föriorar myndigheterna ett Incitament att genom
förbättrade postruliner verka för sänkta portokostnader. I syfte att motverka
detta har sedan budgetåret 1979/80

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 22

vid
trafiksäkerhetsverket prövats att låta myndigheten själv ersätta postverket
för postbefordran. Detta gäller dock enbart de stora poslvolymer som skrivs ut
maskinellt som en följd av registreringsarbelel vid länsstyrelsernas bil- och
körkortsregister. Sedan den nya debileringsrutinen infördes har
trafiksäkerhetsverket pä flera punkter rationaliserat eller påbörjat en
rationalisering av sin posthantering. Bl. a. har man börjat befordra flera
handlingar som skall sändas till en och samma mottagare i samma kuvert.
Meddelandeblanketten om ny fordonsägare, avställning m.m. befordras numera som
postkort 1 stället för som brev. Personer eller förelag som äger flera fordon
underrättas med listor över samtliga ägda fordon i stället för med ett
meddelande per fordon. Vidare undersöker trafiksäkerhetsverket möjligheten att
debitera fordons- och kilometerskalt på samma blankett, vilket skulle medföra
avsevärda besparingar. Sammanlagt har verket budgetåret 1979/80 nedbringat
portokoslnaden med ca 2,5 milj. kr. jämfört med föregående budgetär.

Enligt
min uppfattning bör systemet med direktdebliering av den följesedelsbundna
posten utvidgas till andra myndigheter som har stora volymer av enhetlig, ofta
dalaproducerad post. Systemet bör kunna övervägas för exempelvis
riksskatteverket, statistiska centralbyrån, centrala sludie-stödsnämnden och
riksförsäkringsverket. Frågan får behandlas i arbetet med budgetpropositionen
för budgetåret 1981/82. Kostnaden för den aktuella tjänsteposten bör för dessa
myndigheter således läckas av anslag som myndigheterna själva disponerar.
Tjänstebrevsanslaget skall därvid minskas i motsvarande mån. Åven andra
möjligheter att rationalisera postrutinerna bör prövas av postverket, däribland
olika åtgärder för att stimulera allmänheten all i ökad utsträckning betala
räkningar genom alt girera från egna konton.

Storleken
av de besparingar som kan uppnås genom en ökad rationalisering av
postrutinerna kan f. n. inle närmare anges. Erfarenheterna från
trafiksäkerhetsverket tyder dock på alt betydande rationaliseringar av
postrutinerna kan komma till stånd då myndigheternas motivation för sådana
besparingar ökar.

[10]
Översyn av reglerna för frankeringsfrihet. Postförsändelser tiU den

som
har tjänstebrevsrätt får under vissa förutsättningar lämnas till postbefordran
ofrankerade. Om mottagaren inte är direktbetalande krävs medgivande av
regeringen för alt denna skall få använda sig av sådan frankeringsfrihet.

När
sådant särskilt medgivande finns får postverket i allmänhet ersättning frän
tjänstebrevsanslagel för befordringen av dessa försändelser. För
frankeringsfria försändelser lill försäkringskassorna betalar dock riksförsäkringsverket
ersättning direkt lill postverket. Jag föreslår all reglerna för
frankeringsfriheten ses över i kostnadsbesparande syfle. Utgångspunkten för
översynen bör vara att,frankeringsfrihel skall tillämpas endast då det

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 23

ligger
i myndighetens - snarare än i avsändarens - intresse att en försändelse
skickas in.

Exempel
pä frankeringsfrihet som enligt min mening bör kunna avvecklas är den som
gäller vid inbetalning av böter och studiemedelsavgifier samt vissa
upplysningar 1 taxerings- och uppbördsärenden. Detta gäller även
frankeringsfriheten för svar pä vissa förfrågningar från de allmänna
försäkringskassorna. Jag bedömer all en översyn av frankeringsfriheten efter
dessa riktlinjer kan medföra årliga besparingar på ca 20 milj. kr.
Besparingarna avser dels tjänstebrevsanslagel (ca 5), dels anslag lill riksförsäkringsverket
(ca 15).

[11]
Avvecklad tjänstebrevsrätt för icke statliga organ. Riksdagen har (prop.
1976/77:100, TU 1976/77: 11, rskr 1976/77:177) godkänt riktlinjer för
avveckling av tjänstebrevsrätlen för icke statliga organ. Skälet härtill var
att det är angeläget att omfattningen av statligt ekonomiskt stöd lill olika
verksamheter kan kontrolleras och regelbundet omprövas saml alt klara gränser
skapas för vilka som skall ha tjänstebrevsrält. 1 fråga om tjänstebrevsrällen
för sjukvårdsinrättningar som ägs av primär- och landstingskommuner förhandlar
staten med landstingsförbundet. Förhandlingarna beräknas avslutas i år.
Tjänstebrevsrällen för kyrkliga organ logs upp i samband med de under år 1977
slutförda överläggningarna om det framtida förhållandet mellan staten och
svenska kyrkan. Då dessa inte ledde lill något principbeslut rörande
relationerna mellan stal och kyrka, bör frågan om hur de kyrkliga organens
tjänstebrevsrält skall avvecklas t. v. vila. För övriga tjänstebrevsberältigade
icke statliga organ kan tjänstebrevsrällen enligl riksdagsbeslutet prövas i
samband med organisatoriska förändringar hos dessa organ, när verksamhetens
inriktning ändras eller när det finns andra skäl till en omprövning. Enligl min
mening finns det nu sådana skäl. Värdet av de sistnämnda organens
tjänstebrevsrält beräknas till uppemot 100 milj. kr.

En avveckling av
tjänstebrevsrätlen för icke statliga organ skulle, såsom riksdagen funnit,
innebära att en subvention som åriigen beviljas ulan en av statsmakterna
återkommande prövning skulle upphöra. Jag anser all en sådan avveckling snarast
bör ske. Eventuell kompensation till berörda organ får, om särskilda skäl
föreligger, prövas av regeringen. Betydande besparingar bör genom avvecklingen
kunna uppnås genom ett ökat koslnadsmedvetande hos berörda organ. De
administrativa nackdelarna för posthanteringen bedömer jag som små. För de större
postkunderna kan förenklade postruliner av annat slag ge i stort sett samma
administrativa fördelar som tjänstebrevssyslemel. Med hänsyn till de positiva
effekter som uppnås genom avvecklingen är del angeläget att den genomförs
skyndsamt. Eftersom del i vissa fall kan krävas omfattande administrativa
förberedelser förordar jag en viss övergångsperiod. Avvecklingen skall dock
vara avslutad senast under budgetåret 1983/84.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 24

Med
hänvisning till vad jag anfört hemställer jag all regeringen

bereder
riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört i det föregäende angående
direktdebitering av följesedelsbunden post, översyn av reglerna för
frankeringsfrihet saml avveckling av tjänstebrevsrätlen för icke statliga
organ.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 6

. - . "., .-T--.
".-fiVJ i '.1.7 "7; !.t;ff;,-

EkdEöMfldlepaiirteimiieiiiitets verksaiMlhetedDMrådle.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 1

Bilaga 6

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

Föredragande: slalsrådet Bohman

BESPARINGAR M.M. INOM EKONOMIDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

11 j Centrala myndigheter m. m.

Till ekonomideparlementel hör bankinspektionen och
försäkringsinspeklionen - vars verksamhet finansieras via avgifter frän bank-
och lorsäkringsinslilulen - saml statistiska centralbyrån (SCB). konjunkturinstitutet
och myntverket.

Myndigheternas förslag till anslagsframställningar för
budgetåret 1981/ 82 kommer all - med utgångspunkt i det huvudalternativ som
myndighe-lerna ålagts all lägga fram - behandlas med slor reslriklivilel.

Vad gäller SCB vill jag erinra om alt dess anslag för
innevarande och föregående budgetår realt dragits ned med 3,4 resp. 8 milj. kr.
Min avsikt iir att prövningen av anslagsframställningen för budgetåret 1981/82
skall resullera i en real minskning av anslagel för SCB:s löpande verksamhet
med ea 3 milj. kr. ulöver de besparingar som följer av huvudallernalivel. Detla
bör kunna åstadkommas bl.a. genom all SCB i ökad ulslräckning
uppdragsfinansierar sin verksamhei.

Jag vill i detta sammanhang erinra om den kommitté med
uppdrag att se över den statliga statistiken som jag har tillkallat med slöd av
regeringens bemyndigande den 25 oktober 1979. Enligt direktiven (Dir. 1979:
133) bör utredningsarbetet slyras av syflel all i en framlid präglad av
knapphet på resurser fillgodose samhällets angelägna behov av statistik genom
en elfekliv avviigning mellan nyiia och kostnader. Resultatet av kommiiiéns
arbete bör ge slalsmakterna förbättrade möjligheter alt prioritera
stalsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden och ge en grund lör
reella besparingar på stalislikomrädel.

Belräffande mynl verkels verksamhelsområde villjag erinra
om all regeringen den 26juni 1980 lämnal verkel i uppdrag all undersöka
möjligheter-1 Rik.uliigcn 1980/81. I .saml. Nr 20. Bit. 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

na att minska produktionskostnaderna för femöresmynt, t.
ex. genom ändring av metallinnehållet. Vidare är del min avsikt att med
utgångspunkt i betänkandet (Ds E 1977: I) Metallen i enkronemyntel och remissbehandlingen
därav pröva möjligheterna att dra ner kostnaderna för tillverkningen också av
enkronemynl.

Från ekonomidepartemenlets huvudtitel bestrids vissa
kostnader för olika former av lönsparande. I anslagel ingär medel för
lönsparkampanjer. för innevarande budgetär 3,2 milj. kr. Del har vid
medelsberäkningen förutsatts all sparinstituten själva bekostar en väsentlig
del av sparinfor-malionen. I samband med introduktionen av skaltesparandel
skedde en höjning av informationsanslaget. Efter de särskilda
introduktionsinsal-serna för detla sparande bör en minskning av anslagel kunna
ske för nästa budgetår. De statliga insatserna bör även i fortsättningen
koncentreras på information om skattefondsparandet.

Bankinslitutens etablering av nya kontor prövas av en
särskild nämnd vars beslut kan överklagas till regeringen. På grundval av
förslag av banklagsulredningen avser jag alt senare i höst för regeringen
lägga fram förslag om all avskaffa den nuvarande etableringskontrollen. Detta
ger främst administrativa förenklingar men medför totalt sett även vissa
besparingar.

[2] Ändrade principer för beräkning av prisindex till
grund för fastställande av basbelopp och basenhet.

För pensioner och vissa andra sociala förmåner finns en
aulomalisk värdesäkring, dvs. utgående belopp räknas automatiskt upp med hänsyn
till inträffade prisstegringar. Åven skiklgränserna i den statliga
inkomst-skatteskalan justeras numera åriigen med hänsyn till prisförändringarna.

Folkpensioner och ATP-pensioner utgår med belopp som står
i viss relation lill del s. k. basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring. Basbeloppet följer förändringar i den av SCB beräknade konsumentprisindex
(KPI). Anknytning av utgående förmåner lill basbeloppel finns också vad
beträffar bl. a. delpensioner, bidragsförskott och studiemedel.

Det stigande skattetrycket och de höga marginalskatterna
skapade under 1970-talet ell behov av ärliga justeringar av skatteskalorna.
Kombinationen av inflation och höga marginalskatter skulle annars dragit in
alltför slor del av lönlagarnas inkomster eller driva fram mycket höga
nominella löneökningar. Detta syslem utsattes för en allt mer uttalad kritik
vilket är 1978 ledde lill en viklig reform av skallesystemet. Denna reform
innebar en indexreglering av skatterna sä att endast reala, inte nominella,
löneökningar leder till högre relativa skaller. Tekniskt går detta till sä all
12-månaderstalet för inflationstakten t.o.m. augusti året före inkomslärel
läggs lill grund för inflationsjusteringen av skatteskalan för inkomståret. Ett
viktigt motiv för denna reform var själva beslutsordningen. Del är av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

vikt att beslul om Inkomstskattens höjd och fördelning
fattas av den ansvariga politiska församlingen, riksdagen, och inte mer eller
mindre slumpmässigt bestäms av inflationen. Ekonomisk-politiska beslul som innebär
förändringar av mervärdeskattesatsen skall dock ej leda lill en motsvarande
förändring av inkomstskatten via indexregleringen.

Besluten
om indexuppräkning av pensionerna m.m. fattades under en period när tillväxten
var hög i den svenska ekonomin och medan antalet pensionärer var relativt lågt.
Den lägre tillväxten under 1970-talel har tillsammans med att antalet
pensionärer ökal och pensionsbeloppen höjts medfört att utrymmet för de aktiva
generationernas standardökning hållits tillbaka. Medan de totala reallönerna
efter skatt för hela löntagarkollektivet ökal med 8%' sedan 1973 har
motsvarande ökning för pensionärskol-leklivet uppgått till 50%. Detta beror i
belydande grad på att antalet pensionärer ökat saml att nytillkommande
pensionärer får allt högre pensioner. De enskilda pensionärernas
slandardökning har i relation härtill varil mer begränsad, men inte desto
mindre utgör den redovisade situationen en speciell komplikation för den
ekonomiska politiken och för löneförhandlingarna. Pensionerna ulgör en
belydande del av landels totala hushållsinkomsler. Om exempelvis krav pä
älerhållsamhet med den inhemska efterfrågan föranleder beslut om höjning av
mervärdeskatt eller punktskatter, påverkas inte pensionärernas möjligheter till
konsumtion eftersom de kompenseras genom all pensionsbeloppen räknas upp automatiskt.
Därigenom reduceras effekten av statsmakternas beslul om åtgärder av detla
slag.

Om ell lands exportpriser regelmässigt ökar snabbare än
priset pä landets import är del möjligt att låta den inhemska efterfrågan inom
landet öka snabbare än produktionstillväxten utan att den yttre balansen,
bytesbalansen, försämras. När det motsatta förhållandet råder, dvs. att
imporlpri-serna stiger snabbare än exportpriserna, mäste på motsvarande sätt
den inhemska eflertVågan öka långsammare än produktionen. En del av det
tillgängliga produktionsutrymmel måste avsällas för all betala för den dyrare
importen.

Tidigare
var relationen mellan export- och imporlpriser. del s.k. bytesförhållandet,
relativt stabil. Från millen av 1970-talel har bytesförhållandet utsatts för
betydande variationer, främst i samband med de båda oljekriserna.
Bytesförhållandet har sjunkit, dvs. importpriserna har stigit mer än
exportpriserna, vilket har inneburit en inkomstminskning för hela samhället
som den svenska ekonomin och de svenska hushällen inle kan kompensera sig för.

Nuvarande
system för indexuppräkning tar emellertid inle hänsyn lill detta. Det skulle
därför vara naturligt att rensa utvecklingen av konsumentprisindex, som ju
bestämmer basbeloppets utveckling och därmed pensionerna samt den s.k.
basenheten, som påverkar skatteskalan, för förändringar i bytesförhållandet. En
sådan korrigering är emellertid inte

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 4

helt invändningsfri. Vårt bytesförhållande kan l.ex.
förbättras kortsiktigt. Under den s.k. överbryggningspolilikens lid höjde de
svenska företagen sina exportpriser mer än konkurrenterna vilket ledde till
betydande förluster av marknadsandelar. De höjda exportpriserna återspeglas i
att bytesförhållandet år 1975 steg med drygt 6,5%. En sådan förbättring av
bytesförhållandet skulle vid en indexuppräkning som tar hänsyn lill
förändringar i bytesförhållandet ha lett till en ytteriigare ökning av den
inhemska efterfrågan genom att pensionerna då skulle blivit högre och
inkomstskatterna lägre än annars. Det är uppenbart all del skulle ha varil
mycket ogynnsamt för samhällsekonomin. Samtidigt som del således finns starka
skäl alt justera de konsumentprisberoende belopp som reglerar pensioner och
skatter för förluster i bytesförhållandet finns del skäl emot att införa en ny
automatik som korrigerar för varje förändring i bytesförhållandet.

De kraftiga variationer i bytesförhållandet vi upplevt
under 1970-talel har varil starkt förknippade med oljeprisernas utveckling. Det
är främst 1 samband med de kraftiga oljeprishöjningarna 1973-74 och 1978-1980
som vårt bytesförhållande försämrats. Det torde också stå klart att
prisstegringar, t.ex. höjningen på en m eldningsolja (Eol) från 170 kr. 1970
till 1 350 kr. 1980 eller höjningen på en liter bensin (97/98 oklan) från 0,88
kr. till 2.90 kr., är förändringar i förutsättningarna för standardulvecklingen
som inle kan kompenseras genom uppräkningar av pensionerna och nedjusleringar
av skalleskalan. Del innebär enbart att vi beviljar oss standardökningar som vi
mäste betala genom någon annan form av pålagor sä länge vi står fast vid mälet
alt nå balans i våra utrikes betalningar. Det är inte heller rimligt alt, när
indirekta skaller höjs i syfle att påverka konsumtionen av vissa varor eller
den totala efterfrågenivän, detla motverkas av de nu gällande principerna för indexuppräkningen.
I viss män beaktas detta redan nu därigenom att utvecklingen av basenheten inle
påverkas av förändringar i mervärdeskatten.

Jag vill i detta sammanhang helt kort redogöra för de nya
riktlinjer som jag, efter samråd med cheferna för social- och
budgetdepartementen, avser föreslå all regeringen fastställer när det gäller
grunder för beräkning av den prisindex som i framliden bör gälla som grund för
fastställande av basbelopp och basenhet. En sådan justerad index bör
fortsättningsvis beräknas av SCB samtidigt som KPI beräknas enligt nuvarande
principer. De nya riktlinjerna avses få effekt på utgående förmåner från den I
januari 1981.

I den index som skall ligga lill grund för beräkningen av
bl. a. pensionerna och skatteskalan bör bortses från indirekta skatter, tullar
och avgifter, men tillägg göras för subventioner. SCB beräknar redan nu en
sådan index över levnadsomkostnader, kallad neltoprislndex (NPl). Jag förordar
att denna index läggs till grund för en ny modifierad prisindex för beräkning
av basbelopp och basenhet. Vid beräknande av denna nya index bör - av de skäl
jag tidigare framhållit - dessutom bortses från förändringar i energipriser
efler oktober 1980. F.n. ingår i KPI Ijärrvärme, eldningsolja, hushållsgas,
elström och bensin.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

De
av mig förordade riktlinjerna för beräknande av en ny prisindex föranleder de
ändringar i lagen (1962: 381) om allmän försäkring som chefen för
socialdepartementet tidigare denna dag lagt fram förslag om. Chefen för
budgetdepartementet avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att för
riksdagen lägga fram förslag till erforderliga ändringar i lagen (1977:1071) om
basenhet.

De nu föreslagna
förändringarna torde som jag förut nämnt i första hand påverka folkpensioner.
ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel och bidragsförskott. Därutöver
påverkas en del mera begränsade utgiftsområden. De totala brultobesparingarna
för 1981/82 kan sammantaget för statsbudgetens och socialförsäkringens
utgiftssida uppskattas till 700 ä 800 milj. kr. Vissa av de ifrågavarande
förmånerna är beskattningsbara och de minskade transfereringarna minskar också
skatteuttaget. Nettoeffekten av åtgärden kommer därför att stanna vid ca 500
milj. kr. Osäkerheten bakom dessa beräkningar är myckel stor och påverkas i hög
grad av vad som kommer att ske på den internationella oljemarknaden.

I enlighet med vad som f.
n. gäller för KPI och NPl bör den nya indexen falla under den till SCB anknutna
indexnämndens kompenlensomräde. Indexnämnden är sammansatt av representanter
för arbetsmarknadens parter, vetenskaplig expertis, m. m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 7

Budgetdepartementets verlisamlietsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 I

Bilaga
7

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande:
statsrådet Wirtén såvitt avser punkterna I, 2. 7 och 8: statsrådet Johansson
såvitt avser punkterna 3-6

Anmälan
till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR
M.M. INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Bidrag
och ersättningar till kommunerna

[I] Förändring
av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner

Inledning

År
1980 finns 2570 församlingar i landet, varav mer än hälften har mindre än I 000
invånare. I ett femtiotal församlingar understiger invånarantalet t.o.m. 100.

Genom förordningen
(1965:268) om skatteutjämningsbidrag erhöll kommuner, landstingskommuner och
kyrkliga kommuner (församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter)
fr.o.m. år 1966 statliga skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg
en viss andel av medelskal-lekraften 1 riket. För beräkning av dessa tillskott
av skatteunderlag vid brist pä skattekraft indelades landet i tre
skatlekraflsområden. I likhet med kommunerna tillfördes de kyrkliga kommunerna
skatteunderlag av staten så alt skatteunderlaget skulle motsvara 90% av rikets
medelskatlekraft i skaltekraftsområde I, 110% i skallekraftsområde 2 och 125% i
skattekraftsområde 3. Skaltekraftsområde I omfattade hela södra och större
delen av mellersta Sverige, skaltekraftsområde 2 övriga delar av landet med
undantag av Norrbottens län och vissa delar av Västerbottens län som utgjorde
skaltekraftsområde 3. Bidragssystemet för kommunerna kompletterades med vissa
regler angående utdebiteringen som inte gällde för de kyrkliga kommunerna.

Om
tvä eller flera församlingar ingick i pastorat eller annan kyrklig
samfällighet, som ägde beskattningsrätt, skulle tillskottet av skatteunderlag
lill den kyrkliga samfälligheten utgöra summan av tillskollen lill församlingarna.
I Riksdagen
1980/81. t .saml Nr 20. Bil. 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

Pä samma sätt som för kommuner och landstingskommuner
framräknades skatteutjämningsbidragen för de kyrkliga kommunerna genom alt
tillskottet av skatleunderiag multiplicerades med den fastställda skattesatsen
för bidragsåret i resp. kyrklig kommun.

Den utredning som föregick införandel av
skatteutjämningssystemet ansåg del från vissa synpunkter tveksamt om de
kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Man menade att en
utjämning av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa, åtminstone
till viss grad, kunde ske på annan väg. Det som därvid åsyftades var de
möjligheter som 1961 års lag om församlingsslyrelse öppnar för
samfällighetsbildning. I förarbetena till denna lag förordades denna möjlighet
för att åstadkomma en jämnare fördelning av de kyrkliga kommunernas ekonomiska
bördor. Utredningen stannade dock för alt också de kyrkliga kommunerna skulle
få skatteutjämningsbidrag. Föredragande departementschefen pekade också på
samfällighetsbildning som en möjlighel till ekonomisk utjämning för de kyrkliga
kommunerna.

Skalleutjämningssysleinel reformerades med verkan fr.o.m.
år 1974. Principerna om tillskotl av skatleunderiag upp till viss andel av
medelskattekraften ändrades inte för kommuner och landstingskommuner enligt
den nya lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag. Däremot utökades antalet
skallekraftsomräden lill sex och procentsatserna ändrades lill 95. 100, 110,
115, 120 och 130% i resp. klasser.

För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen
principiellt stora förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet
med skatte-kraflsklasser och dessa klassers anknytning till medelskattekraften.
I stället fick de kyrkliga kommunerna behålla det bidrag i kronor räknat som
utgick till dem är 1973. För alt i viss mån göra bidragen värdebesländiga
uppräknas beloppen årligen med 5%. Denna speciella form för beräkning av
skatteutjämningsbidrag lill kyrkliga kommuner lillämpas fortfarande.

Det fanns tvä anledningar till särbehandlingen av de
kyrkliga kommunerna. Den främsta orsaken var den dä pågående beredningen av
frågan om förhållandel mellan stal oeh kyrka. I avvaktan på denna frågas
lösning betraktades skalteuljämningen mellan de kyrkliga kommunerna som en
övergängsföreteelse. En annan orsak var att de förbättrade bidrag vid brist på
skattekraft som utökningen av antalet skattekraftsområden och höjda
skaltekraftsgränser innebar för kommunerna delvis utgjorde kompensation för att
bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Kostnadsramen för
skatteutjämningsbidragen till kommunerna skulle inle ändras genom reformen.
Eftersom de kyrkliga kommunerna inte hade fått bidrag vid hög utdebitering
skulle de ändrade reglerna vid brist på skattekraft ha medfört en ökning av
bidragssumman för dem med ca 35%. En sådan kraftig bidragsökning kunde inle
anses sakligt motiverad.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund
hemställde i skrivelse den 3 december 1974 lill regeringen om ändring av
reglerna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner så all dessa
bidrag skulle utgå efter samma grunder som gäller för kommunerna, alternalivl
all procenttalet för uppräkning skulle höjas för att motverka penningvärdesförändringen.
Framställningen lämnades utan åtgärd.

Den revision av skalleuljämningssystemel som genomfördes
fr.o.m. är 1974 betraktades som ett provisorium tills resultatet av utredningen
om kommunernas ekonomi förelåg. Arbetet i 1976 års kommunalekonomiska utredning
(KEU 76) omfattade enligl direktiven den kommunala oeh landstingskommunala
verksamheten. Däremot berördes inte den kyrkokommunala verksamheten av
utredningsuppdraget. Någon ändring av gällande bestämmelser om
skatteutjämningsbidrag lill kyrkliga kommuner föreslogs därför inte heller av
KEU 76. Nämnda bestämmelser överflyttades oförändrade till den nya lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag (ändrad senast 1980:340).

Bidragens omjätlning och fördelning m. m.

Av de 2570 församlingarna är det 2 172 som får skatteutjämningsbidrag
år 1980. Beloppen varierar för kalenderåret 1980 mellan några hundra kronor och
1,4 milj. kr. Majoriteten får mellan 20000 och 100000 kr. 1 de nordligaste
länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i många fall till över
300000 kr.

Av tabell I kan utläsas hur skatteutjämningsbidragen lill
församlingarna fördelas på län, såväl i absoluta belopp som i öre per
skallekrona. Därav framgår att del är församlingarna i de nordligaste länen som
får de största bidragen både 1 absoluta belopp och räknat i ören per
skallekrona. Även församlingarna pä Golland får höga bidrag räknat i ören per
skallekrona.

AB

C

D

E

F

G

H

I

K

L

M

N

O

P

R

S

T

U

W

X

Tabell I. Skatteutjäinningsbidragen
länsvis 1980 Län

Bidrag i

Bidrag i

milj.
kr.

öie/skkr

1.3

0.2

2.8

4.5

2.4

3.6

4.9

4.7

4,6

6.0

3.4

8.0

5.8

9.9

2.9

22.7

3.0

7.9

5,3

7.8

6,0

2.8

4,0

7.0

5,6

2.7

6,3

6.0

7,0

10.7

6,1

8.5

2,1

3.0

1,8

2.6

4,1

5.7

8,2

10.8

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Län Bidrag i Bidrag i

milj. kr. öre/skkr.

Y 11,0 15.6

Z 8,5 25,5

AC 11,5 18,7

BD 13,0 20,0

Genomsnitt

Summa 131,6 5,7

Totalt motsvarar skatteuljämnlngsbldragen till
församlingarna 5,7 öre per skallekrona, som framgår av tabell I, Av tabell 2
framgår hur myckel bidragen betyder i kronor per skattekrona räknat per församling.

Tabell 2. Fördelning av bidragen i kr./skkr. på
församlingar 1980

Kr./skkr. Anlal församlingar

O 420

0:01-0:25 1132

0:26-0:.50 697

0:51-0:75 218

0:76-1:00 62

1.01-1:25 28

l:26-l:.50 9

1:51-1:75 3

1:76-2:00

2:01-2:50 I

Summa 2 570

För den helt dominerande delen av församlingarna - över
2500 församlingar - uppgår skatteutjämningsbidragen lill mindre än en krona
per skattekrona. Endast för 41 församlingar överstiger bidragen en krona per
skallekrona. Det rör sig i de fallen oftast om relativt begränsade absoluta
belopp. Del finns många exempel på att bidrag i storleksordningen 20000 till
50000 kr. motsvarar skattesatser på mellan 50 och 80 öre och i vissa fall upp
emot en krona.

Ser man lill församlingarnas skattesatser kan konstateras
alt det finns en viss tendens till ett positivt samband mellan hög skattesats
och höga skatteutjämningsbidrag räknat i ören per skattekrona.

Av intresse i sammanhanget är att jämföra nu gällande
regelsystem för skatteutjämningsbidragen till församlingarna med det som gällde
t. o. m. år 1973. Det kan därvid konstateras att ca I 230 församlingar hade
fått ökade bidrag år 1979 om 1965 års förordning hade tillämpats, medan ca 940
hade fått mindre bidrag och ca 405 församlingar oförändrade bidrag. Dessutom
skulle 175 församlingar som år 1979 fick bidrag inte ha fått bidrag år 1979 om
1965 ärs förordning hade gällt, medan 50 församlingar som år 1979 inle fick
bidrag skulle ha erhållit bidrag enligt nämnda förordning.

Skillnaderna är 1979 mellan faktiskt erhållna bidrag och
beräknade bidrag enligl 1965 års förordning utgör mer än 25 öre per
skattekrona i 237

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

församlingar. Beloppen i absoluta tal är i regel inte
stora, men utslagen i skattesats blir ofta betydande på grund av att
församlingarna är små.

Föredragandens överväganden

Det nuvarande skatteutjämningsbidraget för de kyrkliga
kommunernas del är statiskt och ger vissa inte önskvärda effekter. Del tar inte
hänsyn till all de kyrkliga kommunerna har utvecklats olika. Framför allt finns
del stora skillnader i utveckling mellan församlingar som expanderar och sådana
med minskande folkmängd. Ju längre tiden har gått efler bidragels införande
desto mer har bidragels karaktär av skatteutjämningsbidrag försvagats. Det har
1 stället övergått lill ett allmänt driftbidrag som bygger pä förhållanden i de
kyrkliga kommunerna år 1973 vad avser skattekraft. Invånarantal och
skattesatser. Den undersökning som har gjorts av statistiska uppgifter visar
enligt min mening att det nuvarande bidraget inle har en fulll tillfredsställande
skalleutjämnande funktion.

Jag har tidigare konstaterat alt flertalet församlingar är
små, vilket medför alt det ekonomiska underlaget för verksamheten är såväl
litet som osäkert. I det föregående har jag också påpekat att det finns
möjlighel för de kyrkliga kommunerna att själva åstadkomma ekonomisk utjämning
genom bildande av ekonomiska samfälligheter. Denna möjlighel har hittills
utnyttjats endast i begränsad omfattning. Den kan inte heller i nämnvärd
utsträckning bidra till kostnadsutjämningen i församlingar och pastoral i de
regioner som består av ekonomiskt svaga kommuner.

Den ytterligare utjämning som behövs bör ske i ett
utjämningssystem och inte i tvä som f.n. är fallet. F.n. sker en utjämning av
kostnader för löner lill präster och kyrkomusiker genom kyrkofonden enligt
lagen (1970:940) om kyrkliga koslnader. En utjämning via kyrkofonden bör enligt
min mening kunna fungera som övergripande utjämningssystem för kyrkliga
kommuner. Detta innebär alt även koslnader för andra kyrkliga ändamål, l.ex.
för underhåll och restaurering av kyrkor, kan behöva beaktas. Behovet härav
torde emellertid nära hänga samman med i vilken utsträckning tyngre
kostnadsposter kan utjämnas inom ramen för ekonomiska samfälligheter. Enligl
vad jag har erfarit avser chefen för kommundepartementet alt inom kort
aktualisera frågan om en utredning om kyrkofonden i syfle alt se över den
avräkning av koslnader som sker genom denna. I delta sammanhang bör lämpligen
också den här antydda vidgade användningen av fonden i kostnadsuljämnande syfle
utredas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag alt del
särskilda statliga skalteuljämningssyslemet till kyrkliga kommuner omprövas. I
avvaktan på ett enhetligt utjämningssystem för de kyrkliga kommunernas
kostnader föreslår jag att för år 1982 bör bidrag ulgå med 60% av de bidrag som
betalas ul år 1981. Fr. o.m. är 1982 bör inle heller skalleutjämningsbe-lopp
som understiger 5000 kr. utbetalas. Ett inom budgetdeparlemenlel upprättat
förslag lill lag om ändring i lagen (1979:362) om skatleuljäm-ningsbidrag bör
fogas till protokollet i detla ärende (bil. 7.1).

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 6

Föratt förhindra att nägon kyrklig kommun drabbas oskäligt
hårt år 1982 anser jag att en särskild kompensation bor ges inom ramen för det
extra skatteutjämningsbidrag, som betalas ul år 1982. Enligl min mening börden
särskilda kompensationen ges utan föregående ansökan och innebära att inle
nägon kyrklig kommun fär bidraget sänkt från föregående ärs bidrag med mer än
vad som motsvarar 20 öre per skattekrona. Kompensation bör lämnas för hela den
del av bortfallet som överstiger 20 öre per skattekrona.

Ändringen i bidragsbeslämmelserna innebär att de totala
skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner, som uppgår lill ca 138 milj.
kr. år 1981, kommer att bli ca 82 milj. kr. år 1982. Den särskilda
kompensationen för år 1982 kan beräknas uppgå lill ca 2 milj. kr. Besparingen
på slalsbudgelen för budgeläret 1981/82 kan beräknas alt uppgå lill drygt 30
milj. kr.

I denna fråga har jag haft samråd med chefen för
kommundepartementet.

Jag återkommer med ertbrderliga anslagsberäkningar vid min
anmälan liil budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 av åttonde huvudtitelns
förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag alt
regeringen föreslår riksdagen alt

1. antaga inom budgetdepartementel
upprättat förslag till lag om

ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

2, bemyndiga regeringen all utge särskild
kompensation lill kyrk

liga kommuner för är 1982 i enlighet med vad jag har förordat.

Statlig lokalförsörjning

[2| Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för
regeringskansliet. Jag vill i detla sammanhang ta upp tidplanen för de
fortsatta byggnadsarbetena för regeringskansliet i Södra Klara-kvarteren i
Slockholm.

F.n. pågår omfattande byggnadsarbeten för att
iordningställa nya lokaler främst för de delar av regeringskansliet som måste
evakueras från nuvarande lokaler i Gamla stan till följd av riksdagens
återflyttning till Helgeandsholmen. Jag räknar med all dessa byggnadsarbeten,
som berör kvarteren väster om Drottninggatan, kan fullföljas enligt gällande
tidplaner.

Som redovisats i bl.a, prop, I977,'78: 100 (bil, II s, 130) bedrivs den långsiktiga
lokalplaneringen för regeringskansliet med sikte på all samla departementen i
Södra Klara-kvarteren och åstadkomma en rationell lokallösning för
regeringskansliei. För alt uppnå detta krävs omfatiande byggnadsarbeten även i
kvarteren öster om Drottninggatan. I första hand har planerats om- och
nybyggnadsarbeten i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet för att
möjliggöra en samlad lokallösning för utrikesdeparle-menlel. Byggnadsstyrelsen
har beräknat att byggnadskoslnaderna för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

färdigställa permanenta lokaler i dessa båda kvarter
uppgår till sammanlagt ca 260 milj. kr. Efter den senareläggning av
ifrågavarande byggnadsarbeten som redovisades i komplelleringspropositionen
våren 1977 (prop. 1976/ 77: 150 bil. 2) har planeringen inriktats på att
byggnadsinvesteringarna skulle genomföras under perioden 1981 1984. Enligt
min mening bör byggnadsarbetena i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet
under nu rådande omständigheter uppskjutas ytterligare och inte komma lill
utförande under de närmaste åren. 1 avvaklen på all projekten som helhet kan
genomföras kan det dock bli nödvändigt att vidla vissa arbeten i kv.
Brunkhuvudet som sammanhänger med den planerade breddningen av Jakobsgatan och
sädana mindre arbeten som behöver ulföras med hänsyn till byggnadernas eftersatta
underhåll m. m.

Utöver nämnda investeringsbehov i kvarteren Johannes
Slörre och Brunkhuvudet pågår planering och projektering av vissa arbeten i
övriga kvarter som inle direkt berörs av omflyttningarna till följd av
riksdagens återflyttning. Jag återkommer lill dessa projekt i annat sammanhang.

Statlig personalpolitik m.m.

[31 Förenklade rutiner för rapportering av sjuk- och
föräldraledighet för statsanställda m.fl. som omfattas av arbetsgivarinlräde.
Enligl 3 kap. 16S lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har en
arbetsgivare rätt all hos den allmänna försäkringskassan uppbära en
arbetstagares sjukpenning om kollektivavtal har slutits mellan arbetsgivaren
och en huvudorganisation om s. k. arbetsgivarinlräde (A-inlräde), Ett sådant
avtal föreligger för statligt anställda saml för vissa kommunall anställda som
har statligt reglerade löner,

I förordningen (1976: 1061) om sjukledighet i statligt
reglerad anställning m, m. har regeringen närmare angett vilka regler
arbetslagarna hos slalen m.fl. skall iaktta dels vid sjukdom, dels vid
tjänstledighet i samband med barns födelse eller för vård av barn. Där anges
exempelvis att sjukanmälan snarast möjligt skall göras lill
anställningsmyndigheten och att försäkran om sjukdomsfallet skall lämnas
omedelbart efler ålerinlrädel i tjänst.

Regeringen har vidare genom ell cirkulär (1966:736) bl.a.
reglerat de sjuklöne- och sjukvårdsförmåner m. m. som utgår lill
statstjänstemän m. fl. Där åläggs anslällningsmyndighelerna all anmäla
sjukdomsfall lill försäkringskassan på blankellen "Sjukkort
A-inträde"". Snarast möjligt skall även blanketten "Försäkran i
samband med sjukdomsfall"" översändas till kassan jämte läkarintyg i
förekommande fall. Efter sjukperiodens slut skall sjukkorlet återsändas lill
myndigheten med uppgift om de dagar för vilka sjukpenning betalats ut.

Vid tjänstledighet i samband med barns födelse eller för
vård av barn används blanketterna "'Föräldrakort A-inträde" och
"Försäkran för ha-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 8

vandeskapspenning/föräldrapenning" på motsvarande
sätt som sjukkort och försäkran vid sjukdomsfall. Rutinerna är i huvudsak
desamma för föräldrapenning som för sjukpenning.

Hos försäkringskassan beräknas sjuk- och
föräldrapenningarna med ledning av de uppgifler myndigheten lämnar. Den
beräknade ersättningen rapporteras lill riksförsäkringsverkets ADB-system.

Myndigheter som tillämpar automatisk löneuträkning
rapporterar motsvarande grunduppgifter även lill det löneuträkningssyslem som
tillämpas, t, ex. statsförvaltningens generella löneuträkningssyslem (SLÖR).

Sjukpenning och föräldrapenning som tillkommer myndigheter
som är anslutna lill SLÖR med undantag för riksdagen och dess verk samt de lill
SLÖR anslutna affärsverken, överförs från försäkringskassorna lill ett särskilt
uppsamlingskonto hos riksförsäkringsverket för aft därefter återföras till
statsverket. För affärsverken m.fl. utbetalas ersättningen däremot till
anställningsmyndigheten.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) har i en skrivelse
lill regeringen pekat pä möjligheterna att förenkla rapporleringsrutinerna. De
uppgifter det här gäller rapporteras till och behandlas såväl i
löneuträkningssystemet som i sjukförsäkringssystemet. Genom en enklare ordning
borde enligl SPV besparingar kunna åstadkommas som motsvarar kostnaderna för ca
100 årsarbetskrafter hos de statliga myndigheterna. Enligt preliminära
beräkningar som gjorts hos riksförsäkringsverket kan dessutom försäkringskassornas
handläggning minskas i en omfattning som motsvarar kostnaderna för 380
årsarbetskrafter hos kassorna.

Enligt 3
kap. 2 och 3§§ AFL fastställer försäkringskassan den sjukpenninggrundande
inkomsten. Vissa aft"ärsdrivande verk har påtalat all ak-lualiseringen av
inkomsluppgiflerna inle fungerar tillfredsställande. Enligl SPV finns det skäl
att förmoda att samma aklualiseringsproblem gäller för flertalet anställda som
omfattas av arbelsgivarinträdet. Det vore därt"ör enligt SPV bättre om
ersällningen beräknades med ledning av de aktuella löneuppgifterna i
löneuträkningssystemet. Detla skulle dessutom medföra en äriig besparing vid
försäkringskassorna på ca 20 milj. kr.

Regeringen har den 21 augusti 1980 bemyndigat del statsråd
som har till uppgift att föredra ärenden om arbets- och anställningsvillkor i
allmän tjänst att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda och
lämna förslag till förenklade rutiner för rapportering av sjuk- och
föräldraledighet för statsanställda m.fl. som omfattas av arbetsgivarinlräde.
Utredaren skall bl.a. pröva möjligheterna alt undanta dem som omfattas av
arbelsgivarinträdet från skyldigheten all lämna inkomstuppgifter till
försäkringskassan saml alt ersätta försäkringskassornas hantering av uppgifter
för dessa grupper med direkt dalaövertöring frän löneuträkningssystemen lill
försäkringskassornas ADB-system.

Jag räknar med att vissa nya och förenklade ruiiner skall
kunna införas redan fr.o.m. den I juli 1981. Jag återkommer i annat sammanhang
om delta när utredningen lämnal erforderligt beredningsunderlag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 9

[4] Ändrad finansering av penstonsadministrationen för
aiTärsverk m. fl.

Kostnaden för den centrala administrationen av de
statsanställdas tjänstepensioner läcks genom de anslag som riksdagen anvisar
till statens löne-och pensionsverk (SPV). Detta innebär bl.a. att de
affärsdrivande verken m.fl. inte behöver bära kostnaderna för central
pensionsadministration för den egna personalen. Kostnaderna för denna täcks
inte av de medel som verken erlägger för pensionsmedel. SPV beräknar
omfattningen till 50000 pensionsutbetalningar och 5000 nybevlljade pensioner
per månad, vilket motsvarar en kostnad av drygt 9 milj. kr. per är. SPV lämnar
vidare de myndigheter som själva har att stå för sina pensionskostnader en
månads räntefrl kredit. Värdet av den räntefria krediten beräknar SPV till
drygt 9 milj. kr. per år.

Till SPV:s myndighetsanslag hänförs således kostnader som
det är rimligt att affärsverken själva står för. Genom en omfördelning av
kostnaderna kan anslaget till SPV minskas 1 motsvarande ulslräckning. Enligt
min mening bör en sådan omfördelning åstadkommas genom att affärsverken
erlägger särskilda avgifter för alt läcka koslnader för den centrala
pensionsadministrationen.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i
budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 lämna förslag om nya riktlinjer för
de avgifter som affärsverken bör betala till SPV och om en ny betalningsrutin
som innebär alt den räntefria krediten avskaffas.

[5] Användningen av medel från anslaget Lönekostnader vid
omskolning och omplacering. Det under statsbudgetens ättonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering får användas
lill kostnader för avlöningsförmåner, ulbildning m. m. när en arbetstagare
efler omplacering lill följd av ett arbetshandikapp inle kan beredas en lämplig
anställning inom gällande organisation och därför måste sjukpensioneras om inte
omskolning eller nägon annan form för arbetsvärd kommer till stånd. Anslaget
kan även användas när en arbetstagare efter omplacering på grund av att en
statlig verksamhet omlokaliseras eller omorganiseras inte kan beredas en
lämplig anställning inom gällande organisation om inte omskolning eller andra
särskilda åtgärder kommer till stånd.

Vidare kan anslaget användas när en arbetstagare efler
sjukpensioneringen erhåller arbetsvärd 1 den formen att han försöksvis
uppehåller en ny anställning inom gällande organisation.

Bestämmelser om sådana åtgärder finns i förordningen
(1979:518) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning m. m.

I fräga om anställda hos myndighet inom försvarsdepartementels
verksamhetsområde bestrids kostnaderna av medel som anvisas under fjärde
huvudtiteln.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 10

I budgetpropositionen 1979/80: 100 (bil. 11 s. 84)
redovisas statens arbetsmarknadsnämnds prognos över den framtida belastningen
av det här aktuella anslagel. Nämndens beräkningar innebär en ökningstakt av
40 50% per budgetär. Arbetsmarknadsnämnden beräknade anslagsbehovet för
budgetåret 1980/81 till 127 milj. kr. fördelat på 48 milj. kr. för slallig
verksamhet och 79 milj. kr. för statsunderstödd verksamhei.

För budgetåret 1980/81 har riksdagen anslagit 91 milj. kr.

Koslnader för löner, utbildning m. m. får endast
övergångsvis belasta detla anslag lill dess alt frågan om anställning har lösts
på ett mer slutligt sätt. Det har emellertid visat sig att anslaget i många
fall har belastats under en myckel läng tid. I årels budgetproposition
aviserade jag därför att jag avsåg att senare föreslå regeringen att närmare
ange den fid under vilken anslagel får användas i enskilda fall. Inom kort kommer
jag att föreslå alt regeringen utfärdar en förordning som innebär att anslagel
får användas under högst tre år för varje särskilt fall om inle särskilda skäl
föranleder annat.

För att underlätta placeringen av arbetshandikappade bör
ocksä omplaceringsförordningen (1974: 1006) ändras 1 samband med att
användningen av anslaget tidsbegränsas. Avsikten är att rekryleringsbegränsande
åtgärder skall kunna vidtas även i samband med omplacering av arbetshandikappade
när det bedöms möjligt att placera berörda personer på tjänster inom ordinarie
personalslat.

För alt effekten av arbetsvärden skall bli den avsedda
krävs alt aktiva rehabiliteringsåtgärder vidtas vid anställningsmyndigheterna.
Jag ämnar föreslå regeringen alt ge statens arbetsmarknadsnämnd i uppdrag all i
samarbete med vissa anslällningsmyndigheter se över de åtgärder och metoder som
används inom ramen för den förebyggande och rehabiliterande verksamheten och
lämna förslag till en effektivisering av denna.

När del gäller statsunderstödd verksamhei - som lar över
60% av anslagel i anspråk - villjag understryka att åtgärder lill slöd för
arbetshandikappade inom det kommunala området så långt möjligt bör bekostas av
de medel som kommunerna själva disponerar. Motsvarande gäller för bl. a.
statliga anslällningsmyndigheter. Åven kommunerna måste ta ett ansvar för att
bl.a. genom omplacering av arbetshandikappade lill reguljära tjänster lösa de
problem som kan uppstä.

De åtgärder som jag nu har redovisat kommer att innebära
en minskad belastning på detta anslag. Det är dock inte möjligt att här närmare
ange storleken härav. Det blir tillfälle för mig att återkomma till detta vid
min anmälan av anslaget lill nästa års budgetproposition.

[6] Avveckling av driftbidraget till statens institut för
personaladministration och personalutbildning. Statens institut för
personaladministration och personalutbildning (SIPU), som inrättades den I
juli 1979, är central service-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 II

myndighet i frågor om personaladministrativ konsultation
och personalutbildning. Verksamheten skall i huvudsak finansieras genom
avgifter. För budgetåren 1979/80 och 1980/81 har anvisats 4 milj. kr. resp. 3
milj. kr., som stöd lill den uppdragsfinansierade verksamheten, Trols detla
driflbi-drag uppvisade uppdragsverksamheten under budgetåret 1979/80 ett underskott
på 3.5 milj. kr. Underskottet läcktes tillfälligt genom alt regeringen medgav
en höjning av den rörliga kredit som SIPU disponerar hos riksgäldskontoret.

Jag är medveten om alt SIPU i inledningsskedet av sin verksamhei
kan ha vissa Inköringsproblem. Underskott av den storleksordning som SIPU
redovisat för budgetåret 1979/80 kan emellertid inte accepteras. Statsmakterna
har klart uttalat att verksamheten i huvudsak skall finansieras genom avgifter.
Detla Innebär all SIPU måste anpassa verksamheten lill den efterfrågan som
riktas mol SIPU:s produkter.

För budgetåret 1980/81 har 3 milj. kr anvisats som stöd
till den uppdragsfinansierade verksamheten. Min avsikt är alt lill
budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 föreslå att driftbidragel minskas
med I milj. kr. till 2 milj. kr. Jag räknar ocksä med all driftbidragel i sin
helhet skall vara avvecklat till budgetåret 1982/83.

Övriga ändamål

[7] Dispositionen av anslaget Viss informationsverksamhet,
m. m. På statsbudgetens åttonde huvudtitel finns uppfört ell
reservationsanslag lill viss informationsverksamhet. Från detta anslag bekostas
olika informationsprojekt inom samhällsinformationens område som
satsmyndighelerna inle själva disponerar medel för. Beslut om medelstilldelning
fattas av nämnden för samhällsinformation (NSI) och. lill en viss del av
anslagel. av regeringen. Outnyttjad del av anslagel som NSI haft att disponera
ställs vid slutet av ett budgetår lill regeringens disposition.

Vid
ingången av innevarande budgetår fanns en odisponerad medelsreservation om
drygt 18 milj. kr. Del anslag som finns uppfört i statsbudgeten för budgetåret
1980/81 uppgår till 2.3 milj. kr. Jag anser alt det i årets statsbudget
anvisade anslagel inle bör utnytfias till högre belopp än 1.3 milj. kr. Den
medelsreservation om I milj. kr., som härigenom uppkommer bör heller inte få
tas i anspråk under senare budgetår. Det ankommer på regeringen all besluta om
delta. Jag kommer därför senare all anmäla frågan om en ändring av regleringsbrevsföreskrifterna
för detla anslag.

Jag vill i detla sammanhang nägot beröra frägan om
samhällsinformationens administration. Samtidigt med all anslagel Viss
informationsverksamhet första gången anvisades, dvs. till budgetåret 1971/72.
för att en vidgad samhällsinformation snabbt skulle komma lill ständ (prop.
1971:56. FiU 1971:23, rskr 1971: 182) inrättades nämnden för
samhällsinformation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 12

Nämnden har i uppgift att verka för samordningen av de
offentliga organens informationsinsatser med utgångspunkt i medborgarnas
samlade informationsbehov och i syfle all samhällets resurser för
samhällsinformation utnyttjas effektivt. Nämnden svarar dessutom för
utgivningen av den för riksdagen och departementen gemensamma tidningen Från
Riksdag & Departement. Nämnden skall vidare i mån av resurser lämna allmän
information till stöd för myndigheters hantering av kungörandefrågor och tillhandahålla
sådana uppgifter om dagstidningars spridning som kan vara erforderiiga för att
1 enskilda fall utforma ett korrekt kungörande i ortstidning. Nämnden består
av tio ledamöter. Hos nämnden fmns ett kansli med 14 anställda och dessutom
åtta anställda för tidningsutgivningen. De anslag för nämndens verksamhet som
riksdagen anvisar uppgår för budgetåret 1980/81 lill 4 118000 kr.

Fiertalel myndigheter disponerar numera medel för
informationsverksamhet. Praktiskt taget alla slörre myndigheter har
informalionsansvariga tjänstemän. Behovet av särskilda medel för
informationsinsatser, utöver vad som anvisas under resp. myndighetsanslag, har
därför minskal. Eftersom de olika myndigheternas egen kompelens inom detta
område successivt byggts ut och numera är förhållandevis stor bör en
avveckling av nämnden enligt min mening kunna övervägas. Eventuella kvarstående
behov av insatser för samordning och rådgivning liksom utgivningen av tidningen
kunde förläggas till en annan, befintlig myndighet. Jag avser att senare la
initiativ till en översyn med denna inriktning. Jag återkommer i annat
sammanhang lill delta.

Jag vill avslutningsvis under denna punkt ta upp
ytteriigare en fräga. Många statliga myndigheter ger ut lidskrifter som
tillhandahålles allmänheten gratis. I nuvarande läge anser jag att sådana
tidskrifter som mera allmänt speglar en myndighets verksamhet och inte har lill
direkt syfle att informera om gällande rättsläge eller ny lagstiftning o. dyl.
i princip bör avgiftsbeläggas. Här bortser jag också frän interna
personaltidningar och liknande publikationer. Jag är dock inle beredd att nu
föreslå riktlinjer för all uppnå en sådan ordning. Jag vill först avvakta
resultatet av en pågående kartläggning som riksrevisionsverkel bedriver för alt
ge en bild av den aktuella situationen när det gäller tidskrifter som de
statliga myndigheterna ger ul. Härefter finns det dock anledning att la upp
frägan om prenumerationspriser till närmare behandling.

[81 Vissa frågor rörande indrivning av statens fordringar.
Som chefen för kommundepartementet kommer att redovisa senare denna dag
angående förhållandena vid kronofogdemyndigheterna uppgår statens utestående
skatte- och avgiftsfordringar till betydande belopp. I syfte att effektivisera
indrivningsverksamheten kommer jag därt'ör, efter samråd med chefen för
kommundepartementet, att lämna vissa förslag.

Här vill jag särskilt nämna ett förslag lill lagstiftning
om ett allmänt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 13

avräkningsförfarande
vid återbetalning av skatt eller allmänna avgifter. Slalen har i skatte- och
avgiflsförfattningarna inte tillerkänts någon allmän rätt att vid sådana återbetalningar
räkna av de fordringar som staten kan ha på mottagaren. Avräkning medges endast
mellan skatter och avgifter som är av samma eller liknande slag. Med tanke på
hur integrerade nuvarande skatte- och avgiftssystem är, anserjag det inte vara
konsekvent att upprätthålla denna ordning. En vidgning av
avräkningsmöjligheterna skulle vidare medföra en belydande effektivisering av
kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhei och också ge administrativa
rationaliseringsvinster. Utredning om utformningen av ett allmänt
avräkningsförfarande på skatte- och avgiftsområdet pågår inom
regeringskansliet. Så snart denna utredning slutförts, vilken kan förväntas ske
inom kort, kommer jag all återkomma med förslag i detta hänseende.

Bestämmelser
om indrivning av skatter och avgifter finns i de olika skatte- och
avgiflsförfallningarna. Dessa bestämmelser har under årens lopp tillkommit utan
tillräcklig inbördes samordning. Delta har medfört all handläggningsformerna
blivit olika för olika typer av skatter och avgifter, vilket givetvis försvårar
kronofogdarnas arbete. Det är därför enligt min mening nödvändigt alt se över
bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter i syfte att så långt
möjligt skapa ett enhetligt system. Jag avser att ta initiativ till en sädan
översyn inom en nära framtid.

Inom
budgetdepartementel pågår också arbete på ett förslag till en enhetlig lag om
indrivningspreskription av skatter, avgifter och tullar, grundat på betänkandet
Lag om preskription av skattefordringar m. m. (SOU 1978:87). Bl.a. övervägs
bestämmelser som innebär alt preskriptionstiden kan förlängas om den
betalningsskyldige pä olika sätt saboterar indrivningen. Jag kommer inom kort
att föreslå regeringen all för lagrådets granskning överlämna förslag till
lagstiftning på detla område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Bilaga 7.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag

Härigenom
föreskrivs aft 3§ lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Till
landstingskommun och kommun ulgår skatteutjämningsbidrag om skalteunderiaget
understiger det skatleunderiag som motsvarar den tillförsäkrade skattekraften
enligl 7 och 8§§. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det
enligt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för
bidragsäret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
församling, pastoral och annan kyrklig samfällighet ulgår skatteutjämningsbidrag
med det belopp som enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag har
utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.

Till
församling, pastoral och annan kyrklig samfällighet ulgår
skalleul-jämningsbidrag med del belopp som enligt förordningen (1965:268) om
skatteutjämningsbidrag har utgått för bidragsårei 1973 med fem procents årlig
ökning. För bidragsåret 1982 skall dock skaiteutjäm-ningsbidrag utgå med 60
procent av det belopp som ulgår för bidragsårei 1981. Vidare skall för bidragsåret
1982 bidrag som understiger 5000 kr. inle utbetalas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag
träder 1 kraft den I januari 1981.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 8

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 I

Bilaga
8

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande:
statsrådet Wikström såvitt avser inledningen och punkterna

I
(delvis), 3 (delvis), 4 och 5;

statsrådet
Mogård såvitt avser punkterna I (delvis), 2 och 3 (delvis)

Anmälan
till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR
M.M. INOM UTBILDNINGSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Från
utbildningsdepartementets huvudtitel bekostas främst skolväsendet,
högskoleutbildningen och forskningen, vuxenutbildningen, studiestödet,
kulturverksamheten, radio och television samt press- och lidskrifts-stödet.

Besparingar
som föreslås i utbildningsdepartementets huvudtitel har främst förlagts till
sådana områden där rationaliseringar och effektivise-ringar kan bedömas uppnås
utan att kvaliteten på verksamheten eftersatts. Effekten av förändringar inom
utbildningsdepartementets verksamhelsområde kan dock mätas först efter
relativt lång tidrymd. De besparingsförslag som presenteras har utformats så
att de mål som fastställts för verksamheten genom tidigare beslut av riksdagen
inte rubbas.

Jag
och statsrådet Mogård preciserar i det följande de förslag som bör tas upp i
detta sammanhang och de åtgärder som behöver vidtas från regeringens sida för
att förslagen skall kunna genomföras.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. BU. 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

1 KULTURÄNDAMÅL'

1.1 Stöd till dagspress och organisationstidskrifter

Jag räknar med att i budgetpropositionen lägga fram
förslag till besparingar i stödet till dagspressen och
orgaiusationstidskrijterna om tillsammans 45 milj, kr.

Reduktionen av dagspresstödet vilken jag räknar med skall
uppgå lill totalt 30 milj. kr., bör till sin huvuddel kunna las ut genom en
sänkning av samdistribullonsrabatlen.

När samdistrlbulionsrabatten infördes syftade den till att
stimulera lill samverkan på distrlbulionssidan. Rabatten uppgår för budgetåret
1980/81 lill 65 milj. kr. Med hänsyn till all i det närmaste samtliga
dagstidningar nu deltar i samdlslribulionsarrangemang bedömer jag all den
avsedda stimulanseffekten har uppnätts och att det därför bör vara möjligt att
i viss utsträckning reducera detta stöd utan påtagliga konsekvenser. Denna uppfattning
kommer också till ullryck i dagspresskommitténs betänkande (SOU 1980: 32)
Stödet lill dagspressen, där det framhålls all endast enstaka tidningar kanske
skulle lämna systemet om rabatten drogs in. Jag vill då understryka att
nuvarande samdistribulionsstöd lill sin huvuddel kommer att finnas kvar även
med den av mig förordade reduceringen.

Under åren 1979 och 1980 har pressens ekonomiska situation
allmänt förbättrats. Därför bör det vara möjligt att utöver minskningen av
samdls-tribulionsrabalten något dra ned på produktionsbidragen.

Stödet fill organisalionslidskrifterna uppgår för
budgeläret 1980/81 lill 60 milj. kr. Stödet är lill sin form ett
distrlbulionsstöd. För den enskilda tidningen är det inte så stort att det -
annat än i rena undanlagsfall - är avgörande för om tidningen kan utkomma eller
inle. En besparing av 15 milj. kr. bör därför kunna göras.

Jag avser all senare återkomma till regeringen med förslag
såvitt avser de nu föreslagna besparingarna på dagspress- och
organisationslidskrifls-områdena.

Jag hemsläller att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om stödet lill dagspress och
organisalionslidskrifter.

1.2 Barnfilmrådet

Barnfilmrådet är tillsatt av regeringen och administrativt
knutet till slatens ungdomsråd. Under barnfilmrådels ledning bedrivs
verksamhei med granskning av barnfilm, informations- och kontaktverksamhet saml
utredningar och försöksverksamhet. Statsbidraget till verksamheten uppgår till
800000 kr. för innevarande budgetär.

' Föredragande statsrådet Wikström under punkterna 1.1 och
1.2 och statsrådet Mogård under punkten 1,3,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

Utformningen
av den framtida statliga filmpoiitiken övervägs f. n. under medverkan av den
filmpoliliska beredningen. Jag har för avsikt att, i anslutning lill dessa
överväganden, föreslå för regeringen all barnfilmrådel skall upphöra och alt
ansvaret för barnfilmfrågor överförs lill andra organ.

Jag
hemsläller alt regeringen bereder riksdagen tillfälle alt la del av vad jag har
anfört om barnfilmrådets verksamhei.

1.3
Ungdomsorganisationerna

Bidraget
till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet har ökal mycket kraftigt
under de senaste åren, frän 22644000 kr. budgetåret 1975/ 76 till 46315000 kr.
innevarande budgetår. Genom en begränsad sänkning av framförallt grundbidragel
per organisation och en reduktion av det rörliga bidraget kan en besparing om 5
milj. kr. genomföras. Den föreslagna besparingen är således måttlig i
förhållande lill anslagels utveckling och bör till stor del kunna kompenseras
genom rationaliseringar och omprioriteringar inom befintlig verksamhet hos
berörda organisationer. Till den tekniska utformningen av besparlngsförslagel
avser jag att återkomma i budgetpropositionen.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om bidraget lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet.

2
SKOLVÄSENDET

Samhällets
totala kostnader för skolväsendet uppgår f.n. i runda tal till 30 miljarder kr.
per år. Av detta svarar staten för ca 15 miljarder kr. 1 förhållande till detla
belopp utgörs endast i mycket begränsad ulslräckning utgifterna inom
utbildningsväsendet av administrationskostnader. Hela kostnaden för den
statliga skoladministrationen uppgår lill ca 170 milj. kr. Budgelbehandllngen
av anslagen lill statliga myndigheter har de senasle åren utgått från en årlig
besparing på två procent, vilken förutsatts kunna kompenseras av en fortgående
rationalisering Inom myndigheterna. Åven om den statliga skoladministrationen
också 1 fortsättningen effektiviseras 1 minst samma takt blir således den
ekonomiska besparingen på denna väg endast marginell. Jag vill i delta
sammanhang nämna att jag avser att under våren 1981 föreslå regeringen alt
förelägga riksdagen en proposilion om den statliga skoladministrationen.

Statens
utgifter för skolväsendel utgörs i allt väsentligt av transfereringar till
kommunerna och uppgår f. n. som jag tidigare nämnt i runda tal till 15
miljarder kr. om året. Bidragen till kommunerna för grundskolan och
gymnasieskolan är kostnadsrelaterade genom all följa organisationen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

klasser/basresurser,
grupper och lärartjänster. Storleken på denna organisation regleras genom
statliga beslut. Besparingar i statsbudgeten av någon nämnvärd omfattning måste
därför beröra de statliga bidragen lill kommunerna.

Vid
sidan av de statliga utgifterna för skolan gör kommunerna insatser av ungefär
samma storleksordning. Dessa avser främst skolbyggnader, skolmåltider,
skolskjutsar, undervisningsmateriel, elevvård, vaktmästare, fritidsledare m. m.

En
besparing inom ungdomsskolan kan i princip åstadkommas pä tvä sätt. Staten kan
för del första minska kostnadstäckningen till kommunerna för
skolorganisationen. Vid oförändrat kommunalt skatteuttag - vilket jag
förutsätter - och vid oförändrad utbildningskapacitet, måste kommunen då minska
övriga utgifter för att täcka kostnaderna för den av staten reglerade
undervisningsvolymen.

För det andra kan
besparingar åstadkommas genom att de statliga bestämmelser som reglerar
skolundervisningens organisation ändras. De statliga transfereringarna minskar
då automatiskt.

En
besparing inom skolområdet av den storlek som del ekonomiska läget nu kräver, kan
ej undgå att få konsekvenser för skolan. Valet mellan besparingsalternativ bör
göras så alt kostnadsminskningen om möjligt inte leder till en försämrad
utbildning.

Besparingen måste därför
genomföras med en klar pedagogisk och social målsättning, varvid 1 första hand
grundskolans resursbehov bör tillgodoses. Den bör också genomföras i
överensstämmelse med de mål som finns för skolan. Denna målsättning har
riksdagen klart uttalat sin förnyade anslutning till vid behandlingen av
förslag till ny läroplan för grundskolan (prop. 1978/79:180, UbU 1978/79:45,
rskr 1978/79:422). Den innebär eft starkt krav på elevernas egen aktivitet, på
praktisk verksamhet och träning av vardagsfärdigheter och på den lokala skolans
ansvar för sin egen utveckling. Betydelsen av ökad arbetslivsorienlering
framhävs. Den innebär också en betoning av grundskolans betydelse för att ge
alla elever goda grundläggande kunskaper och färdigheter och ett ökat stöd lill
elever med svårigheter. Del fria studievalet har vidgats för alt underiätta för
skolorna att ge alla elever en utbildning som de kan känna meningsfull och
stimulerande. Den behovsorienterade resursfördelningen framhävs ytteriigare.

Betoningen av grundskolans
behov innebär alt den utökning av stödet till elever med svårigheter, som sketl
redan under innevarande läsår, bör fullföljas som ett led i genomförandet av
den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80). Detsamma gäller övriga Insatser
som är nödvändiga för att den nya läroplanens organisation skall kunna
genomföras. Således sker en utökning av antalet basresurstimmar fr. o. m.
läsåret 1982/83 för att möjliggöra en ny organisation av musikundervisningen
och ett utökat tillval. Den tidsbegränsade resursen till rektorsområdena för
genomförande av läroplanen och insatserna för information är centrala för all
reformen skall fä

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 5

genomslag
och bör likaså utgå enligt tidigare riksdagsbeslut. Däremot är det i nuvarande
ekonomiska läge inte möjligt att ytterligare öka förstärkningsresursen utöver
vad som fordras för all kompensera den beslutade timplaneförändringen på
mellanstadiet och införandet av hemkunskap på lågstadiet och teknik på
högstadiet.

Läroplansreformen
innebär ett ökal krav på elevaktivitet och elevansvar. Det är en väsentlig
uppgift för grundskolan att se till att eleverna inte får en passiv
serviceinställning utan lär sig inse att de bäde kan och mäste bidra genom eget
arbete i den gemensamma miljön. Skola och utbildning har hittills i alltför
stor utsträckning präglats av passivt mottagande och alltför litet Inneburit
krav på produktiva insatser av eleverna. Den nya läroplanen för grundskolan ger
goda förutsättningar för att skapa en ändrad attityd till vad skolarbete
innebär genom sin konstruktion med lemauppgifter, fria aktlvlleler och arbetslivsorienlering,
undersökande, praktiska arbetsuppgifter och betoning av elevernas fostran tiU
noggrannhet och ansvar. Decentraliseringen i form av fri resursanvändning
skapar de organisatoriska förutsättningarna för en förändring av skolan. Denna
inriktning av skolans framlida utveckling måsle med kraft genomföras.

Samma
grundinställning krav på produktiva insatser 1 den egna miljön - bör prägla
gymnasieskolan. Men pä gymnasieskolstadiel är det enligt min mening befogat att
gå ytterligare ett steg. Eleverna har där nätt den åldern alt kravet på
självständigt arbete kan ställas högre även vad gäller själva studierna. Den
grundlinje som föreslogs av gymnasleulrednlngen 1963 och ledde fill beslut 1964
(prop. 1964:171, SäU 1964:1, rskr 1964:407) Innebar en studiegång som går från
långläxa lill beting och specialarbete. Det är enligt min mening möjligt - och
även pedagogiskt önskvärt - att gå längre i denna riktning. Lektionsantalet i
årskurserna 1-3 pä tre- och fyraåriga linjer är 34, 32 och 30 i resp. årskurs.
På tvååriga linjer varierar leklionsanlalet mellan 38 och 35. Antalet direki
lärarledda lektioner bör kunna minskas utan att utbildningsmålet eftersatts. I
stället bör man i gymnasieskolan liksom inom högskolan ställa högre krav på
elevernas självständiga arbete under handledning från skolans lärare.

Mina
överväganden har lett lill följande slutsatser.

2.1
Minskning av de statliga transfereringarna

De
statliga transfereringarna till kommunerna - såväl primärkommuner som
landstingskommuner - bör kunna minskas genom att endast 98 % av bidragen till
driften av grundskolor och gymnasieskolor betalas ul. Detla Innebär en
minskning av de statliga transfereringarna fr. o. m. budgetåret 1981/82 med ca
296 milj. kr. per år i 1980/81 resp. 1981/82 års beräknade lönelägen. En viss
del härav föreslås i del följande bli återförd till kommuner med speciella
behov. Därigenom åstadkoms en ökad behovsinrikl-ning av de knappa resurserna i
framtiden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 6

Inom kommunerna ställer minskningen av statsbidragen krav
pä besparingar. Dessa kan få formen av minskad service från de vuxnas sida i
skolorna. I sin tur ställer delta krav pä eleverna att själva svara för en del
av denna service och göra egna produktiva insatser. Det ankommer på varje
kommun och skola att här göra sin egen bedömning. Jag vill dock något beröra
vilken riktning jag anser att förändringar i besparingssyfte bör ta. För
klarhetens skull vill jag betona att den åtgärd jag här föreslår inte gör det
möjligt för kommunerna all bedriva undervisningen i större klasser eller med
färre lärare. Skolorganisationen skall ha den omfattning som följer av beslul
om antalet basresurser, av antalet timmar i förstärkningsresursen, av
gymnasieskolans timplaner och av andra författningsbestämmelser.

Jag vill i detta sammanhang redovisa att Delegationen för
uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan (U 1979:11) i en skrivelse
till regeringen den 12 mars 1980 har berört skoldagens utformning och därvid
anfört bl.a. följande.

Lektioner har enligt timplanen en bestämd längd (40 min.)
även om de på schemat kan läggas ut i tidsmoduler på olika sätt. Summan av
tiden för alla lektioner, raster och måltidsuppehåll leder därför till en
bestämd längd på skoldagen.

SIA-ulredningens förslag om samlad skoldag ställde inget
krav på förlängning av tiden 1 skolan, däremot på omsorg och aktivlielsutbud
under hela tiden. Skolstyrelsen skulle besluta om skoldagens totala längd. De
fria aktiviteterna kom då att omfatta den tid under skoldagen som inle upptogs
av lektioner. Såvida skolstyrelsen fastställde skoldagens längd till den lid
som behövdes för lekfioner och raster etc., kom tiden för fria aktiviteter alt
endast omfatta rasttid, lunchuppehåll och eventuella håltimmar.

Detla var enligt utredningen en fullt tillålen form av
samlad skoldag. Avgörandet var decentraliserat till kcmmunen, som därvid borde
utgå från ett definierat behov av omsorg, stimulans etc, vid olika skolenheter.
Regering och riksdag följde utredningens förslag (prop. 1975/76:39, UbU
1975/76:30, rskr 1975/76:367).

Denna grundkonstruktion kompletterades av att det redan
Inom dåvarande timplan fanns speciellt utrymme för fria aktiviteter pä
högstadiet, nämligen de tidigare timmarna för fritt valt arbete. Pä
mellanstadiet skapas sådant utrymme genom Lgr 80. Lektionstiden på stadiet
minskas i den nya läroplanen för att ge utrymme för fria aktiviteter.

På lågstadiet finns däremot Ingen speciell tid för fria
aktiviteter utöver rasttid etc. Vill en skolstyrelse skapa ytterligare lid på
lågstadiet måste den förlänga skoldagen. Men - och det är viktigt all observera
inget tvingar skolstyrelsen all göra detla. Förlängning är inget krav från
slatsmakternas sida. Det är ett uttryck för lokal ambition att möta ett bestämt
behov.

Jag ansluter mig till vad delegationen anfört i det
refererade avsnittet och vill för egen del tillägga följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 7

Kravet
pä samordnade tider inom en årskurs eller ett stadium var främmande utifrån
SIA-ulredningens tankegångar. Vad som var viktigt frän utredningens synpunkt -
lill vilken delegationen ansluter sig - är föräldrarnas syn på tiderna, alltså
alt tiderna är desamma under veckans fem dagar för den enskilde eleven.
Särskilt för lågstadieeleverna bör en sådan ordning eftersträvas.

Mol
bakgrund av vad jag redovisat avser jag alt föreslå regeringen att göra vissa
förtydliganden i skolförordningen belräffande Innebörden av samlad skoldag och
sådan skoldags längd. Delegationens skrivelse har också tillställts samtliga
länsskolnämnder. De viktigare delarna av skrivelsen har införts i
kommentarmatérialet till Lgr 80. Förtydligandena i skolförordningen bör kunna
undanröja anledningar till sådana utformningar av skoldagen, vilka Ibland inte
känts angelägna av de närmast berörda men lett till dyra lösningar för
kommunerna. De är därför av betydelse även frän besparingssynpunkl i
kommunerna.

Under
en skoldag utformad inom dessa ramar gäller de riktlinjer som regeringen
utfärdat (Mål och riktlinjer för grundskolan, s. 22-25). Regeringen har där
betonat all eleverna själva kan organisera och leda många aktiviteter och svara
för olika program. Utformningen bör sä långt möjligt vara decentraliserad till
olika arbetsenheter inom skolenheten. Regeringen framhåller bl. a. följande i
Mäl och riktlinjer:

Fria
aktiviteter måste ge utrymme för elevernas eget ansvar för delar av arbetel
inom skolan. Detla kan ske på många olika sätt och bör ges så slor omfattning
som möjligt med hänsyn till elevernas förutsättningar och mognad. Elever och
elevgrupper bör hjälpa till med dagliga göromål i skolan. De bör medverka i
lokalvård, i biblioteks- och reproduklionsarbete och utföra enklare
reparationer. De bör kunna svara för servering och dukning i samband med
skolluncher. De kan - l.ex. samordnat med lemaarbeten arbeta med utformningen
av skolgården. Aktivitet och ansvar, inte en passiv serviceinställning, måste
prägla elevernas roll i skolan.

Ett
annat medel att utveckla en social ansvarskänsla och stärka sammanhållningen i
skolan ulgör fadderverksamhet. Äldre elever kan hjälpa yngre barn i förskolan,
i undervisningen, i skolbiblioteket och hjälpa nyinflyttade elever tillrätta.
Äldre elever bör få leda olika gruppaktiviteter. Klasser i högre årskurser kan
ta hand om nya klasser i skolan, t.ex. i samband med skolstart och
sladleövergängar. Elever bör kunna delta i planeringen och genomförandel av
friluftsdagar och lägerskolor.

Det
är väsentligt för att uppnå skolans mål att detta slag av verksamhei ges en
slor omfattning. Samordningen med temauppgifter har betonats i den citerade
texten. Jag vill också framhålla det angelägna i all en del av tiden för
arbelslivsorlentering eller ytterligare tid ulöver de tio veckor som kan anslås
till denna används för vad som kallats intern pryo inom skolan så att varje
klass eller grupp inom en klass under nägon vecka avdelas för skolans interna
service.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 8

Genom sådana insatser kan skolan på ett för utbildningen
positivt sätt på längre sikt kompensera sig för en viss del av eventuella
kommunala besparingar. De förändringar detla leder till i skolans arbetssätt
och 1 elevernas attityder till sin skola är positiva. Trivseln i skolan blir i
ökad ulslräckning elevernas egen angelägenhet. Detsamma kan komma alt gälla pä
läromedelssidan där det kan ingå i temauppgifter för äldre elever att framställa
sludiehandledningar, övningshäften, laborationsuppglfter, handledningar för
studiebesök etc. ät yngre kamrater. Inget hindrar heller en skola att som en
del 1 utbildningen framställa produkter eller tjänster för försäljning.

Minst
samma krav på insatser på den egna arbetsplatsen bör gälla för gymnasieskolans
elever. Liksom 1 grundskolan bör en klass eller grupp kunna avdelas för att
under nägon vecka svara för intern service. Gymnasieskolan bör i
projektarbetets form också kunna äta sig beslällningsupp-gifter från näringsliv
och kommunal förvaltning. Olika kartläggningsupp-gifier och enkätuppgifler som
ofta ingår 1 kommunala utredningar kan med fördel utföras av gymnasieelever pä
vissa linjer liksom marknadsundersökningar och miljöstudier. Genom sådana
insatser ökar undervisningens anknytning till realistiska problem samtidigt som
eleverna fär klart för sig behovet av noggrannhet, saklighet och en för
allmänheten begriplig och väldisponerad redovisning. För de yrkestekniska
linjerna finns givetvis stora möjligheter att göra färdigheter och kunskaper
nyttiga bäde för skolans Interna behov och för samhället i övrigt.

Jag är emellertid medveten om att vissa kommuner arbetar
med svåra problem. Skolväsendet kan vara under uppbyggnad, de sociala problemen
kan vara svåra. Besparingar måste där, för att vi skall kunna närma oss målet
om en i hela landet likvärdig ulblldningsstandard, i viss utsträckning
kompenseras genom nya insatser. Den generella nedskärningen av statsbidragen
med 2 % medför, som jag tidigare anförde, en besparing om ca 296 milj. kr. Av
denna summa bör 25 %, dvs. ca 74 milj. kr. användas för slöd till kommuner med
speciella behov. Detta bör ske genom att huvuddelen av dessa medel fördelas av
nämnderna i likhet med vad som sker med den s. k. länsskolnämndsresursen. Jag
avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om
resursanvändning och de kriterier som bör vägleda nämndernas beslul.

Minskningen av transfereringarna lill kommunerna bör
åstadkommas utifrån principen all de utbetalningar från staten lill kommunerna
som sker fr.o.m. den I juli 1981 och som avser bidrag för grundskolan och vad
därmed hör samman saml gymnasieskolan skall reduceras med tvä procent. För
grundskolans del innebär detla att säväl slutreglering av bidrag för
redovisningsäret 1980/81 (inkl. bidragen till arbetsgivaravgifter) som förskott
för redovisningsåret 1981/82 reduceras med två procent i förhållande till vad
som normalt skulle utgå. Motsvarande kommer att gälla även för kommande
budgetär. Regeringen bör nu inhämta riksdagens principiella godkännande av den
förordade minskningen av utbetalningarna av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 9

statsbidragen
till kommunerna. Jag avser att senare återkomma till regeringen med den
närmare utformningen av de bestämmelser som fordras med anledning av de nyss
redovisade förslagen.

Mina
förslag Innebär en statlig besparing under budgetåret 1981/82 om sammanlagt ca
222 milj. kr. i vad avser bidrag till driften av grundskolor m. m. och
gymnasieskolor. Chefen för utbildningsdeparlementet kommer i det följande att
föreslå motsvarande slag av besparing på bidrag till kommunal
högskoleutbildning och kommunal vuxenutbildning.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag har föreslagit beträffande statsbidragen till grundskolan m.
m. och gymnasieskolan.

2.2
Organisationsförändringar inom grundskolan

Jag
nämnde att en metod - utöver en procentuell minskning av transfereringarna -
för all åstadkomma väsentliga besparingar inom skolområdet är all förändra den
av staten fastställda organisationen för skolväsendel. Jag behandlar här först
grundskolan.

Som
jag tidigare anfört bör grundskolans behov prioriteras. Nya Insatser som är
nödvändiga för grundskolans organisation enligt Lgr 80 och om vilka riksdagen
fattade beslut 1979 (prop. 1978/79: 180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422) bör
genomföras fr.o.m. budgetåret 1982/83. Däremot är del 1 nuvarande ekonomiska
läge inte möjligt att genomföra samtliga höjningar av förstärkningsresursen
som riksdagen samtidigt fattade beslut om. Den utökning av
förslärkningsresursen med sammanlagt 0,0155 veckotimmar per elev som skulle
träda 1 kraft läsåret 1981/82 bör således inle komma till stånd. Förändring i
grundskolans planerade organisation påverkar statsbidraget med ett års fördröjning.
I förhållande till långtidsbudgeten innebär detta en besparing budgetåret
1982/83 med ca 139 milj. kr. och för följande år ca 85 milj. kr. i 1981/82 års
beräknade löneläge.

Jag
är inle beredd alt nu föreslå någon generell ändring av reglerna för
tilldelning av basresurser, dvs. ändrade delningslal eller ändrat beräkningsunderlag,
vilket skulle kunna leda lill Indragning av små skolenheter. Jag anser det
emellertid nödvändigt att effekfivt motverka den markanta nedgången 1
basresursmedeltalen för mellanstadiet som skett sedan riksdagen fattade sina
beslul med anledning av propositionen om skolans inre arbete m. m. (prop.
1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76: 367). Under de senaste åren har
medeltalet elever sjunkit på mellanstadiet från det av skolöverstyrelsen (SÖ)
redovisade klassmedeltalet 23,0 läsåret 1975/76 till 21,80 läsåret 1980/81.
Någon förändring har inte 1 samma utsträckning skett på lågstadiet eller
högstadiet. Den kan därför inte förklaras med befolkningsomflyttningar som en följd
av en ändrad bebyggelsestruktur ti Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr20. Bil. 8

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 10

ulan
torde hänga samman med dels ett sjunkande elevantal, dels all övergången från
delningstalet 25 på lågstadiet till 30 på mellanstadiet inte lett till
tillräckligt konsekvent genomförda minskningar i antalet basresurser genom
anvisningar om elevernas fördelning på olika skolenheter. Möjligheten att
acceptera en sänkning av basresursmedellalen finns inte i nuvarande läge.
Länsskolnämnderna måste därför i sina beslul om basresurser fr. o. m. våren
1981 tillse att basresursmedeltalet 1 resp. län inte understiger länels
klassmedeltal läsåret 1975/76. Jag avser senare alt föreslå regeringen alt
besluta om vissa författningsändringar. Man bör också kunna pröva bl.a. alt
utfärda generella anvisningar om att upptagningsområdena normalt skall vara
överlappande sä att del bildas marginalzoner. Jag räknar med att ett
återställande av basresursmedeltalen på mellanstadiet till 1975/ 76 års nivå
för klassmedellal kommer att ge en årlig besparing i storleksordningen drygt
lOOmllj.kr. Statsbidragssystemets konstruktion medför att besparingen blir
betydligt större budgetåret 1982/83. För kommunerna minskar dock kostnaden
redan från läsåret 1981/82, vilket för detla år bör till viss del kompensera
den minskning av utbetalningarna med två procent som jag föreslagit i det
föregående. Jag hemställer att regeringen

1. föreslår
riksdagen att godkänna vad jag har förordat beträffande

förstärkningsresursen,

2. bereder
riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört om

basresursmedeltalel.

2.3
Organisationsförändringar inom gymnasieskolan

Jag
anförde tidigare att del är nödvändigt att göra en mer omfattande besparing
även i gymnasieskolan. Besparingar inom gymnasieskolan bör inte beröra antalet
utbildningsplatser. Den höga ambitionsnivån i fråga om antalet
utbildningsplatser i gymnasieskolan, som fastlagts genom riksdagens beslut med
anledning av budgetpropositionen år 1980 samt prop. 1979/80:145 om åtgärder för
alt främja ungdomars utbildning 1 gymnasieskolan m.m., bör fortfarande gälla.
Inte heller bör gymnasieskolans möjligheter att bedriva praktiskt betonad
verksamhet minskas genom att gruppstorleken höjs inom den yrkesinriktade
utbildningen eller i laborativa ämnen. Däremot bör skolan i ökad utsträckning
organiseras så att eleverna får studera mer på egen hand.

Förändringen
av gymnasieskolan bör kunna ske utan alt förslag frän gymnasleulrednlngen (U
1976:10) föregrips. Den bör därför i allt väsentligt ske Inom ramen för nu
gällande kursplaner och i princip utan all limplanernas balans mellan
färdighetsämnen, samhällsorienterande, naturorienterande, estetiska och
yrkesinriktade inslag rubbas. Den bör genomföras i sådan utsträckning att tid
skapas för ökat självständigt arbete, projekt- och specialarbeten. Jag räknar
med att specialarbeten - enskilt och i grupp -

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 II

kommer
att utgöra ett väsentligt Inslag och bedömas och betygsättas med samma vikt som
de övriga studierna i olika ämnen. Flera olika arbeten bör utföras under ett
läsår av varje elev, såväl enskilt som i grupp.

Timplaneförändringen
bör i huvudsak genomföras så att antalet direkt lärarledda lektioner minskar
med tio procent på alla linjer och specialkurser sammantagna. En sådan
omorganisation kan emellertid inte genomföras schablonartal. Den kan behöva få
slörre eller mindre omfattning på olika linjer och specialkurser och 1 olika
årskurser beroende på utbildningsinnehåll, olika riskmomenl inom utbildningen
etc. En tlo-procentig genomsnittlig minskning leder till en besparing på ca
304 milj. kr. beräknat 1 1982 ärs prognostiserade löneläge. Samtidigt bör
gymnasieskolan emellertid erhålla en förslärknlngsresurs för lärarhandledning
som motsvarar ca 125 milj. kr. Denna bör samordnas med nuvarande resurser för
grupptimmar, timme till förfogande och olika stödinsatser till en gemensam
resurs. Inom ramen för denna resurs kan lokalt vissa önskvärda omfördelningar
ske, t. ex. för att skapa mindre undervisningsgrupper i svenska på yrkesinriktade
linjer. En besparing med denna utformning begränsas därför lill ca 179 milj.
kr. per är.

Den
frigjorda timplanetiden bör läggas ut som elevtimmar på schemat och förslagsvis
rubriceras specialarbete. Den bör kunna läggas ut som sammanhängande pass. Det
blir genom en omorganisation av gymnasieskolans limplaner också möjligt för
skolledningen att i viss utsträckning förlägga koncenlrationsdagar, skrivningar
m. m. på den frigjorda tiden och utanför den återstående lektionstiden.
Därigenom blir den reella minskningen i antalet traditionella lektioner för
eleverna betydligt mindre än 10%. Lektionsbortfallet är 1 dag stort 1
gymnasieskolan och uppgår på vissa linjer till närmare 30%.

En
översyn av timplanerna i den riktning som jag nu angivit har påbörjats i regeringskansliet.
Denna översyn Innefattar också en kartläggning av konsekvenserna i fråga om
övertalighet för olika personalkategorier. Fr. o. m. läsåret 1980/81 tillämpas
på de tre- och fyraåriga linjerna som ell reguljärt Inslag i gymnasieskolan
alternativa timplaner i g-regioner med mindre än 400 16-åringar (prop. 1979/80:
15, UbU 1979/80:4, rskr 1979/ 80:27). Vid översynen av timplanerna kommer även
erfarenheterna från denna verksamhet och dess föregångare SSG (särskild
samordnad gymnasieskola) att beaktas. Jag avser att senare föreslå regeringen
att förelägga riksdagen en proposition med förslag till nya timplaner att träda
i kraft tidigast fr. o. m. hösten 1982. Jag anser dock att dessa riktlinjer bör
delges riksdagen redan nu. Jag avser ocksä att föreslå regeringen all SÖ får i
uppdrag att genomföra motsvarande timplaneförändringar för specialkurser.

I
detta sammanhang vill jag anmäla att jag avser att inom kort ta initiativ fill
en översyn av statsbidraget till gymnasieskolan.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna de riktlinjer för timplaneförändringar i gymnasieskolan som jag har
förordat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 12

2.4 Övriga besparingar inom gymnasieskolan

Enligl 12 § förordningen (1966: 115) om statsbidrag lill
driftkostnader för viss kommunal ulbildning utgår statsbidrag för särskilda
kostnader vid utbildning på heltid för industri- och hantverk och därmed lill
sin art jämförligt område, för vilken kostnaderna för undervisningsmateriel är
särskilt höga och för vilken SÖ medger det. Statsbidraget ulgår med 7000 kr.
för varje klass inom gymnasieskolan eller studerandegrupp vid kommunal
högskoleutbildning, om utbildningen omfattar läsår om 40 veckor. Om
utbildningen omfattar kortare tid än 40 veckor ulgår bidraget med ett i förhållande
till utbildningstiden reducerat belopp.

Beloppets storiek har varil oförändrat sedan budgetåret
1963/64. Bidraget som ursprungligen syftade lill alt ge kommunerna en god
kompensation för uppkomna koslnader vid vissa dyrare utbildningar har genom inflationen
successivt urholkals genom åren. Någon förutsättning att i förevarande
ekonomiska läge återställa bidraget till den nivå som ursprungligen avsells
föreligger inle. Mot den bakgrunden förordar jag att bidraget helt upphör för
tiden fr. o.m. den Ijuli 1981. Detlabör även gälla i vad bidraget utgär för
kommunal högskoleutbildning. I denna fråga har jag samrätt med chefen för
utbildningsdepartementet. För budgetåret 1980/81 har beräknats ett totalt
medelsbehov för ifrågavarande ändamål om ca 26milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

godkänna vad jag har förordat om statsbidraget för
särskilda koslnader vid utbildning på heltid för Induslri och hantverk.

2.5 Fortbildning

Frågan om den framfida grundutbildningen av lärare liksom
fortbildning- . en, vidareutbildningen och forsknings- och utvecklingsarbetet
bereds f. n. inom regeringskansliet med anledning av förslag från
lärarutbildnings-utredningen, LUT 74 (Lärare för skola i utveckling, SOU
1978:86) och skolforskningskommittén (Skolforskning och skolutveckling, SOU
1980:2). Redan nu bör dock vissa åtgärder vidtas.

Inom vissa lärarutbildningar och inom fortbildningen och
vidareutbildningen är koslnaderna i dag stora genom den ersättning till
vikarier eller andra ersättningar som är förbundna med utbildningarna. För att
åstadkomma besparingar är det nödvändigt att ompröva utbildningarnas längd,
föriäggning och i vissa fall även ersättningsfrågan. Jag kommer först alt
behandla två fortbildningsprojekl och senare under punkten 3.1 omläggning av
speciallärarutbildningen.

De tvä största projekten inom anslaget Fortbildning m. m.
är skolledar-ulbildningen (SLUG) och personallagsulbildningen (PLAG).
Huvudsyftet med båda utbildningarna är alt skapa instrument för ett ändrat
arbetssätt i skolan. Deltagarna skall fördjupa sin kunskap om skolans mål och
dlskute-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 13

ra innebörden av dem samt hur de skall nås. De skall ges
möjlighet all fördjupa sin självkännedom och sin kunskap om relationer mellan
människor.

Enligt min
mening är del nödvändigt all göra betydande besparingar avseende båda dessa
utbildningar. Delvis torde en besparing kunna ske genom en ökad samordning av
de två utbildningarna, som ju har ett och samma syfte. Sådana åtgärder torde
emellertid inte vara tillräckliga. Inom båda utbildningarna bör del dessutom
vara möjligt all i större utsträckning än nu förlägga utbildningarna till
kursdeltagarnas hemorter eller näraliggande orter. Därigenom bör koslnaderna
för resor och traktamenten kunna nedbringas. En mycket stor del av koslnaderna
för dessa utbildningar utgörs av vikarieersättningar. Om de kan nedbringas blir
också besparingseffekten stor.

PLAG omfattar tio dagar förlagda under skoltid, varför
ersättare för de deltagande lärarna måste anställas, Koslnaderna härför uppgår
till 5milj.kr. och belastar anslaget Fortbildning m.m. Jag anser att det bör
vara möjligt att helt eliminera denna kostnad. Utbildningen bör framgent
förläggas till studiedagar och annan undervisnlngsfri tid. Ett resullal härav
kan bli all utbildningen per lag/motsvarande lar längre lid att genomföra än f.
n. Vidare minskar kostnaderna för resor och traktamenten saml utbildningskostnaderna
med sammanlagt I milj. kr. Olika möjligheter bör prövas all finna
okonventionella lösningar att uppnå mälen för PLAG. De utbildningsansvariga
bör därvid vara lyhörda för de olika rektorsområdenas önskemål - givelvis med
beaktande av alt målen för utbildningen inte fär åsidosättas.

SLUG
består av kursperioder om sammanlagt 25 dagar och samhällsln-riktad praktik om
två l4-dagarsperioder. Därunder anställs vikarier för skolledarna, vilka
kostnader belastar driftanslagen för grundskolan resp, gymnasieskolan, dvs.
anslagen Bidrag lill driften av grundskolor m.m. samt Bidrag till driften av
gymnasieskolor. Vidare ingår i utbildningen hemperioder, varunder deltagarna
förutsätts bedriva vissa studier m. m. Under de perioderna anordnas
arbetsavlastning, för vilken kostnaden också belastar drlflanslagen. Den
sammanlagda kostnaden för vikarier och arbetsavlastande åtgärder, som alltsä
belastar driftanslagen, uppskattas till nära 21 milj. kr. Jag anser det inte
möjligt att åstadkomma en tillräckligt stor besparing utan att utbildningstiden
skärs ned. I första hand bör den samhällsinriktade praktiken avkortas betydligt.
Enligt min mening bör praktiken minskas och förläggas så all vikariekostnader
endast behöver utgå under fem dagar. Vidare anser jag alt utbildningen
fortfarande kommer all ha en tillfredsställande kvalitet om kurstiden minskas
med fem dagar fill tjugo. Dessa förslag bör ge minskade kostnader om sammanlagt
ca 12 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. 1 utbildningskostnader på anslaget
Fortbildning m. m.

Jag bedömer det vidare vara möjligt att genom höjd
effektivitet och

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:20 14

samordning med personallagsulbildningen minska kostnaderna
för SLUG under anslaget Fortbildning m. m. med ytterligare 3 milj. kr.

Sammanlagt
torde sålunda mina förslag om omstrukturering av skolledar- och
personallagsutbildningarna ge en besparing på 21 milj. kr. fördelat på anslagen
Fortbildning m. m.. Bidrag lill driften av grundskolor m.m. samt Bidrag till
driften av gymnasieskolor. Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna vad jag har förordat om omstrukturering av
personallags- och skolledarutbildnlngen.

2.6 Sammanfattning

I följande tabell redovisar jag vilka besparingseffekter
mina förslag får pä anslagen till skolväsendet fr. o. m. budgetåret 1981/82.

Jag avser alt senare under avsnittet 3.1 behandla frågan
om omstrukturering av speciallärarulbUdningen. Förslagel har
kostnadskonsekvenser förutom på anslaget Ulbildning för undervisningsyrken även
pä anslagen Bidrag till driften av grundskolor m. m. och Bidrag till driften av
gymnasieskolor.

Besparingseffekter fr.o.m. 1981/82 i tkr Fortbildning m.m.

Omslrukturering av skolledarutbildnlngen och per

sonallagsulbildningen 11 000

Bidrag IiU driften av grundskolor m.m.

Åndrade utbetalningsregler 232000

Omstrukturering av speciallärarutbildning 10200

Omstrukturering
av skolledarutbildnlngen 7000

Bidrag IiU driften av gymnasieskolor

Åndrade ulbetalningsregler 63900

Särskilda kostnader för industri- och hantverksut

bildningen 26500

Omstrukturering av speciallärarutbildning 6800

Omstrukturering av skolledarutbildnlngen 3000

Summa 360400

Återgår till kommunerna via länsskolnämnderna 74000

Nettobesparing 286400

I följande sammanställning anger jag de förslag som får
besparingseffekt på statsbudgeten tidigast fr. o. m. budgetåret 1982/83.

Bidrag tiU driften av grundskolor m.m. Återställande av
basresursmedeltalet på mellanstadiet till läget för läsåret 1975/76 Ej
genomförd utökning av förstärkningsresursen

Bidrag lill driften av gymnasieskolor

Nya limplaner saml införande av förstärknings-/

handledarresurs i gymnasieskolan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 15

3. HÖGSKOLA OCH FORSKNING

3.1. Överväganden och förslag om besparingar

Min anmälan av detta avsnitt sker efler samråd med
statsrådet Mogård. Stalsrädet Mogård anmäler efter samråd med mig de
besparingar som rör utbildning för undervisningsyrken.

I del följande redovisas huvuddragen av de besparingar
inom högskolans område som måsle göras under budgetåret 1981/82 med anledning
av den nu aktuella sparplanen. Avsikten är att i 1981 års budgetproposition
föra upp besparingarna vid beräkningen av anslagen för budgetåret 1981/82. En
utgångspunkt för förslagel är, som jag anförde 1 1980 års budgetproposition,
all högskoleutbildning och forskning är verksamheter vars resultat märks först
pä lång sikt. Besparingar och rationaliseringar inom dessa områden får till
följd därav långsiktiga verkningar och måste därför genomföras på ell sådant
sätt alt de centrala delarna av högskolan hålls intakta, dvs. att en god
kvalitet stimuleras i yrkesutbildning och återkommande utbildning och i
forskningsverksamheten samt att förnyelsen inom både utbildningen och
forskningen främjas.

I budgetpropositionerna för budgetåren 1979/80 och 1980/81
har jag redovisat vissa riktlinjer för hur besparingar inom högskoleområdet bör
kunna åstadkommas. Dessa riktlinjer innebär sammanfattningsvis att de utbildningslinjer
vars antagningskapacitet inte kan utnyttjas till fullo eller som syftar till en
verksamhet inom en för de utbildade osäker arbetsmarknad 1 första hand bör bli
föremål för en neddragning av anlagnlngslalen. Därvid bör man hellre lägga ned en
linje i dess helhet vid en eller flera högskoleenheter än minska
antagningslalel på en linje vid samtliga högskoleenheter där den förekommer.
På så sätt bör det vara möjligt all skapa en mer rationell arbetsfördelning
mellan högskoleenheterna. Innebörden i de nyssnämnda riktlinjerna är vidare den
att en hårdare granskning bör göras av utbudet av enstaka kurser. En första
utgångspunkt för en sådan granskning bör vara en nedskärning av kortare kurser
med allmänt orienterande innehåll som barett nära släktskap med folkbildningens
verksamhei. Samtidigt bör ökade ansträngningar göras för att åstadkomma en
bättre planering av utbudet av enstaka kurser så att dessa kan komplettera
varandra inom olika områden när det gäller såväl breddning som fördjupning av studierna.
Sammanlaget bör detta kunna ge goda förutsättningar att utnyttja de enstaka
kuserna för bl. a. återkommande utbildning inom högskolan och på sikt leda till
en bättre hushållning med de ekonomiska resurser som ställs till förfogande för
dessa ändamål.

När det gäller högskolans forskningsorganisation vill jag
här erinra om vad jag har anfört i propositionen 1978/79:119 om forskning och
forskarutbildning m. m. samt i senaste budgetproposition om arbetsfördelning
mellan högskoleenheter med forskningsresurser inom mindre forskningsområ-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 16

den
och om omprövning av inriktningen av olika professurers forskningsområden. Del
är enligl min mening nödvändigt all fortsätta den uppbyggnad av
forskningsresurserna som har ägt rum de senaste budgetåren. Ett villkor härför
måste dock även på detta område vara en förbättrad hushållning med de
ekonomiska resurserna. Det förtjänar här att på nytt erinra om vikten av en
mera ingående prövning av användningen av redan tillgängliga resurser.

Av universitets-
och högskoleämbetets (UHÅ) anslagsframställning för budgetåret 1981/82 framgär
att Insikten härom nu börjar ta sig uttryck 1 ett ökat antal förslag om
omprioriteringar frän högskolemyndigheterna. Defta är enligl min mening en
tillfredsställande utveckling som verksamt bör kunna bidra till en förnyelse av
verksamheten trols ekonomiska begränsningar som även högskolan kommer att möta
de närmaste åren.

Jag
anser att det nu är nödvändigt att åstadkomma en ökad rationalisering inom
högskolans administrativa verksamheter. Jag vill här erinra om att UHÅ de
senaste två budgetåren har fått vidkännas de sedvanliga tvåprocentiga
nedskärningarna av anslagen. Vidare har UHÄ nyligen fått i uppdrag att redovisa
innebörden av en treprocentig nedskärning under vart och ett av de fem närmast
följande åren. Det är nu nödvändigt att högskoleenheternas styrelser
åstadkommer motsvarande rationaliseringar i sina administrativa verksamheter. I
de senaste anvisningarna för anslagsframställningen för budgetåret 1981/82
framhålls också nödvändigheten härav och UHÄ för i sin anslagsframställning
fram förslag med denna innebörd. Jag avser all återkomma till dennna fråga i
I98I ärs budgetproposition.

I
det följande redovisas besparingsförslagen mer 1 detalj för olika anslag inom
högskoleområdet. Jag har därvid kunnat utgå från UHÅ:s anslagsframställning
för budgetåret 1981/82. På några punkter går jag utöver de förslag som UHÅ har
lämnat. Del gäller främst nedskärning av arkitektutbildning, administrativ och
ekonomisk utbildning, forsknings- och utvecklingsarbete för högskolan och
lokalkostnader vid högskoleenheterna.

Under
de senaste budgetåren har vissa nedskärningar av antagningskapaciteten till
allmänna utbildningslinjer sketl. Sammanlagt rör del sig om ca I 000 antagningsplatser.
De förslag som nu förs fram innebär ytterligare nedskärningar av
antagnlngskapacileten vid de allmänna utbildningslinjerna om sammanlagt ca 675
platser samt 168 platser inom påbyggnadslinjen för ulbildning av
speciallärare. En viss ökning har däremot skett av utbildningen 1 enstaka
kurser och lokala och individuella utbildningslinjer. Dessa utbildningar har nu
antagningstal av ca 78000 resp. I 200 platser. Jag förordar i del följande en
viss neddragning av kapaciteten för denna utbildning med 2 150
antagningsplatser på enstaka kurser och ca 135 antagningsplatser på lokala och
individuella linjer. Tillsammans innebär fidigare beslutade nedskärningar och
de i det följande förordade att utbildningsvolymen minskar med ca 2700
årsstudieplatser budgetåret 1981/82. Som en följd härav kommer jag att under
anslaget Studiemedel m.m. beräkna ett minskat behoy av studiestöd motsvarande
en besparing om 35 milj. kr.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 17

Jag
vill redan nu framhålla all jag inte bedömer del som möjligt att använda enbart
högskolans dimensionering som besparingsinstrument under de följande
budgetåren om inte förslagen härom då kan grundas på långsiktiga bedömningar av
behovet av högskoleutbildad arbetskraft och efterfrågan på utbildning. Om ett
fåtal år ökar nämligen trycket på högskolan genom att de stora ungdomskullar
som nu befinner sig i gymnasieskolan då når högskolan. UHÅ har berört detla
problem 1 sin anslagsframställning och regeringen har också nyligen givit UHÄ
i uppdrag att närmare analysera de frågor som hänger samman med vad jag nu har
berört. Besparingar inom högskolan mäste därför för de följande åren åstadkommas
genom en ökad användning av också andra ätgärder.

I
överensstämmelse med vad statsrådet Mogård i del föregående har anfört beträffande
minskning av bidragen till driften av grundskolor och gymnasieskolor anserjag
att endast 98% av statsbidragen till kommunal högskoleutbildning, inbegripet
sjukskölerskeulbildningen bör betalas ut. Jag räknar till följd därav med en
besparing av 3 milj. kr. under anslaget för delta ändamål budgetåret 1981/82.

Den
största enskilda besparing jag räknar med inom sektorn för utbildning för
tekniska yrken avser arkitektutbildningen. Arkitekter utbildas f. n. vid
tekniska högskolan i Stockholm (KTH), vid Chalmers tekniska högskola (CTH) i
Göteborg och vid universitetet 1 Lund.

Under
hela 1970-talel har kapaciteten på arkitektutbildningen legal på en oförändrat
hög nivå med ca 210 antagningsplatser per år. Samtidigt har
arbetsmarknadssituationen för arkitekter försämrats kraftigt. Arkitekter är den
högskoleutbildade yrkesgrupp som genomgående har haft den högsta
arbetslösheten. Under åren 1971-74 gick periodvis över 300 arkitekter utan
arbete. En viss förbättring av arkitekternas arbetsmarknadssituation har
därefter skett, men under år 1977 ökade arbetslösheten igen och var
uppskattningsvis uppe i 150-200 personer. Under senare hälften av år 1978 och
under hela år 1979 har sysselsättningen förbättrats. Sysselsättningen för
arkitekter vid de privata arkitektföretagen hade dock vid årsskiftet 1979/80
fortfarande inte nätt upp till 1970 års nivå. Kvinnliga arkitekter och
nyutexaminerade har haft de största svårigheterna alt få arbete.

Ca
65 % av arkitekterna är verksamma inom den enskilda sektorn till vilken även de
fria yrkesutövarna räknas. De huvudsakliga arbetsuppgifterna inom denna sektor
är byggnadsprojeklerlng. Inom den offentliga sektorn arbetar ca 20% hos
kommuner och landstingskommuner och ca 15% vid statliga verk och länsstyrelser.

Enligl
min mening är de närmaste årens arbetsmarknadsutveckling för arkitekter
avhängig ett flertal i dag svårbedömbara faktorer, t.ex. byggnadsverksamhetens
omfattning och den offentliga sektorns andel av den samlade samhällsekonomin
och tillväxten 1 denna. Någon expansion av betydelse för arkitekternas
arbetsmarknad kan f. n. inle förväntas. Mol denna bakgrund och med hänsyn till
den redan i dag låga sysselsättnings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

graden
inom arkitektkåren talar starka skäl för en avsevärd minskning av planeringsramarna
för arkltekfllnjen och för en väsentlig minskning av hithörande
forskningsorganisation. För att uppnå största möjliga besparingseffekt bör en
sådan minskning genomföras på en enda högskoleort. Vad gäller valet av ort är
det enligt min mening angelägel all den stora bredd i utbildningsutbudet som f.
n. finns vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg bevaras. Jag
förordar därför att minskningen genomföres som en avveckling av den utbildning
och forskning inom arkitekturområdet som bedrivs vid universitetet i Lund. UHÅ
bör få i uppdrag alt inkomma med underlag belräffande en sådan avveckling.
Sedan detta Inkommit avser jag att återkomma till regeringen 1 frågan. För
läsåret 1981/82 bör Inget intag ske på arkitektlinjen i Lund.

F.n.
finns tio tjänster inrättade som professor inom arkitekturområdet vid
universitetet i Lund. Härav är en tjänst vakant. Innehavarna av ytteriigare
sex tjänster kommer att avgå med pension den närmaste tioårsperioden. Med
anledning av vad jag nyss har anfört bör ledigblivna tjänster vid sekfionen för
arkitektur vid universitetet 1 Lund inte återbesättas.

Utbildning
på de fyra nalurvetarllnjerna samt malemalikerlinjen kommer enligt vad jag har
erfarit även innevarande budgetär alt anordnas av högskoleenheterna i mindre
utsträckning än vad riksdagen har förutsatt vid sitt beslul om
planeringsramarna. Enligt min mening visar detla all planeringsramarna är för
höga. Jag räknar med att planeringsramen för nyssnämnda linjer minskas med 116
antagningsplatser nästa budgetär.

Besparingar
till följd av ändring av planeringsramar framgår av följande översikt. Jag
räknar även med de besparingar som följer av minskningar av planeringsramar
under tidigare budgetär.

Högskoleenhet

Linje

Ändring av

Anslags-

planerings-

ändring

ram

(tkr)

Konsekvenser
av minskningar av

planeringsramar
under tidigare

budgetår

-6556

Minskning
av planeringsramar

budgeläret
1981/82

Universitetet
i Stockholm

biologilinjen

- 15

- 135

Universileleli
Uppsala

biologilinjen

- 15

- 135

Högskolan
i Örebro

kemisllinjen matematiker-

- 15'

- 360

linjen

- 10'

- 315

Universitetet
i Lund

arlcitektlinjen

- 60-

- 765

biologilinjen

- 15

- 135

Högskolan
i Växjö

matematiker-

linjen

- 15'

- 360

Universitetet
i Göteborg

biologilinjen

- 15

- 135

Högskolan
i

Sundsvall/Härnösand

kemisllinjen

- 16'

- 369

Summa

-176

-2 709

Innebär
nedläggning av utbildningen Innebär all ingel intag sker 1981/82

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jag
går nu över till sektorn för ulbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken.

UHÅ
har i sin anslagsframställning lagt fram ett förslag till reform av den
administrativt och ekonomiskt inriktade högskoleutbildningen. Förslaget bereds
f. n. inom regeringskansliet. Jag räknar nu med besparingar enligl följande
vilket bl. a. innebär nedläggning av sekrelerarlinjen i dess helhet och av
samhällsplanerarlinjen vid universitetet i Göteborg. Jag föreslår vidare
minskad dimensionering av jurist- och psykoiogulbildningarna med 90 resp. 50
antagningsplatser.

Högskoleenhet

Linje

Ändring av

Anslags-

planerings-

ändring

ram

(tkr)

Konsekvenser
av minskningar av

planeringsramar
under tidigare

budgetår

-1200

Minskning
av planeringsramar

budgetåret
1981/82

Universitetet
i Slockholm

psykologlinjen

- 10

- 90

juristlinjen

- 30

- 165

Universitetet
i Uppsala

psykologlinjen

- 30

- 270

juristlinjen

- 30

- 165

sekreterariinjen

- 30'

- 175

Universitetet
i Lund

juristlinjen

- 30

- 165

Högskolan
i Växjö

sekreterariinjen

- 15'

- 125

Universitetet
i Göteborg

psykologlinjen samhällsplanerar-

- 10

- 90

linjen

- 30'

- 200

Högskolan
i Borås

sekrelerarlinjen

- 30'

- 175

Högskolan
i Karistad

sekreterariinjen

- 30'

- 175

Universitetet
i Umeå

sekreterariinjen

- 30'

- 175

Högskolan
i Luleå

sekreterariinjen

- 30'

- 175

Summa

-335

-2145

Innebär
nedläggning av utbildningen.

Som
jag anfört Inledningsvis bör besparingar inom högskoleområdet i första hand
göras genom neddragning av antagningskapaciteten till utbildningar vilkas
antagningskapacitet inle kan utnyttjas fullt ut eller som syftar till en
verksamhei inom en för de utbildade osäker arbetsmarknad. När det gäller
utbildningarna inom sektorn för ulbildning för vårdyrken år f. n. inga sådana förulsätlningar
för handen. Kännetecknande för samhällets hälso-och sjukvårdssektor är tvärtom
en besvärande brist på utbildad personal inom ett stort antal
verksamhetsområden.

Mot
denna bakgrund finner jag alt en besparing på vårdutbildningssek-lorn bör tas
ut genom en minskning av kostnaderna per utbildningsplats. Jag räknar härvidlag
med en besparing av 7626000 kr. för nästa budgetär.

Under
förevarande anslag räknar jag vidare med en besparing av 430000

opaginerad Kontrollera mot PDF

kr. under nästa budgetår genom nedläggning av en
biomedicinsk kurs vid universitetet i Uppsala.

Inom sektorn för utbUdning för kultur- och
informationsyrken beräknar jag besparingar genom dimensioneringsförändringar
enligt följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Stockholm
Universilelel i Umeå-

20
platser VI
1982

Åtgärd

Högskoleenhet

Anslagsändring
(tkr)

Anmärkningar

Konsekvenser
av tidigare

beslul
om anlagningsminskningar

- 589

Nedläggning
av kurs för

folkbibliolekarier

Högskolan
i Borås

- 150

Minskning
av kultur-

kommunikationslinjen

Universitetet
i

-132

30
platser

163

1034

Nedläggning av tolklinjen Summa

Förslagen rörande kullurkommunikationsllnjen och
lolkllnjen motiveras av att planeringsramarna för dessa utbildningar enligt min
mening är för höga.

När ordningen med enstaka kurser infördes 1 högskolan var
syftet i första hand alt åstadkomma möjligheter till vidareutbildning och
fortbildning inom ett system med återkommande ulbildning. Som jag berört i
prop. 1979/80: 158 om ändringar i reglerna för tillträde till
högskoleutbildning har emellertid ett slorl antal kurser inom framför allt de
tidigare filosofiska fakulteternas område för de sökande kommit att framstå som
alternativ till allmänna utbildningslinjer (s. 17). Regeringen uppdrog i
anslutning därtill den 24 juli 1980 till UHÅ att utreda en indelning av enstaka
kurser i grupper bl.a. med avseende på syftet med kurserna. Enligt min uppfattning
har sedan högskolereformens början en viss utveckling av systemet med enstaka
kurser skett i en riktning som nu gör det motiverat med en översyn och en
hårdare prioritering. Vid min granskning av de inskränkningar av
utbildningsutbudet som bör göras i besparingssyfte har jag därför även funnit
att besparingar bör göras inom utbildning i form av enstaka kurser. I första
hand bör sådana kUrser beröras som ligger pä en allmänt orienterande nivå och
inte har en klar gräns lill folkbildningen. Jag utgår frän att dessa kurser
ofta är korta, dVs. under 10 poäng. De korta kurser som har klar fördjupnings-
eller päbyggnadskaraktär och därför normalt har tidigare högskoleutbildning som
förkunskapskrav bör inte beröras av denna besparing. Även i övrigt bör en
granskning och prioritering med åtföljande besparing ske mot bakgrund av
målsättningen med de enstaka kurserna. Jag räknar med en besparing av 6 milj.
kr. med följande fördelning mellan högskoleregioner:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20

Planerings-

Årsstudie-

Anslags

ramar

platser

ändring (tkr)

Stockholm

- 480

-240

-1680

Uppsala

- 370

-185

-1320

Linköping

- 70

- 35

- 240

Lund/Malmö

- 290

-145

-1020

Göteborg

- 330

-165

-1 140

Umeå

- 170

- 85

- 600

Summa

-1710

-855

-6000

Det ankommer på regionstyrelserna att fördela besparingen
mellan högskolor inom regionen.

Anslagel Extra medel för dimensioneringsåtgärder i
högskolan infördes genom beslut av riksdagen 1 anslutning till beslutet om den
tolaldimensio-nerade högskolan. Avsikten var att medlen skulle fördelas av
regionslyrel-serna med hänsyn bl.a. lill den aktuella efterfrågan pä utbildning
och till sädana lokala förutsättningar som inle kunnat beaktas 1 det reguljära
planerings- och budgetarbetet (UbU 1978/79: 31 s. 7 ff.). Anslaget uppgår för
innevarande budgetår till 6256000 kr. Sedan erfarenheter nu vunnits av det
totaldimensionerade planeringssystemet anser jag i den rådande besparingssituationen
att det är motiverat att ompröva anslaget. Jag räknar nu med att omprövningen
bör medföra en besparing av 3 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Verksamheten med forskning och utvecklingsarbete för
högskolan bekostas till största delen med medel som fördelas genom beslul av
UHÅ. Dessa medel anvisas främst från det särskilda anslaget D 35. Forskning och
utvecklingsarbete för högskolan m. m. och frän särskilda anslagsposter till
stöd- och innovatlonsålgärder under anslagen till yrkesutbildnings-sektorerna.
Vidare avsätter högskolestyrelserna medel frän sina egna ramar lill
utvecklingsprojekt. Jag anser det vara nödvändigt att under budgetåret 1981/82
genomföra rationaliseringar och prioriteringar inom ifrågavarande verksamhei
och avser därför att i budgetpropositionen för 1981/82 beräkna en besparing av
5 milj. kr. Man bör eftersträva alt sä långt möjligt åstadkomma en samlad
planering av utnyttjandet av de totala resurser som står till förfogande för
verksamheten. Besparingen bör fördelas med 3 milj. kr. under anslagel lill
forskning och utvecklingsarbete för högskolan m. m. och 2 milj. kr. under
sektorsanslagen. Jag anser att UHÅ:s insatser för uppföljning av
högskolereformen och högskolans utveckling i stort inte bör beröras av
anslagsminskningen. Försöksverksamhelen med riktad ämneslärarutbildning i
Haninge kommun bör inle påverkas av anslagsminskningen.

Anslaget Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna belöper
sig på närmare 700 milj. kr. och utgör en betydande del av högskolans totala budget.
Frän delta anslag, som i motsats till flertalet övriga högskoleanslag

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 22

är
ett förslagsanslag, bestrids kostnader för lokalhyror, bränsle, lyse och
vatten. Beroende på den särskilda administrativa ordning som gäller för
lokalfrågorna med bl.a. byggnadsstyrelsen som lokalhållare samt del förhållandet
att kostnaderna för lokaler m. m. bestrids ur ett särskilt anslag vägs inle
koslnaderna för lokalulnyttjandel samman med övriga kostnader i
högskolestyrelsernas prioriteringar på del sätt som sker i övrigt inom
planeringssystemet för högskolan. Den rationaliseringsvinst som skulle uppstå
om lokalerna utnyttjades effektivare kan således inte i nämnvärd utsträckning
utnyttjas för andra ändamål. Jag anser att denna ordning är mindre tillfredsställande
och avser därför att inom kort återkomma lill regeringen med förslag om att
uppdra till byggnadsstyrelsen och UHÅ att utreda och lämna förslag om de
anordningar som fordras för all också lokalresurserna skall kunna prioriteras
tillsammans med högskolans övriga resurser. Jag är medveten om att arbetel på
en sådan förändring måsle ha en förhållandevis långsiktig karaktär. Med hänsyn
härtill är del nödvändigt att redan nu söka vidta åtgärder som dämpar
kostnadsutvecklingen för lokalerna inom högskolan. Den neddragning av
högskolans dimensionering som hittills har skett och som jag nyss har förordat
bör enligt min mening leda till ett något minskat lokalbehov. Det är därför
angeläget att skärpa prövningen av behovet av nya förhyrningar samt åstadkomma
en minskning av redan existerande förhyrningar. Det ankommer på högskolestyrelserna
att i samverkan med byggnadsstyrelsen vidla de nödvändiga åtgärderna härför.
Jag återkommer inom kort till regeringen 1 denna fråga. Jag har 1 dessa frågor
samrått med chefen för budgetdeparlemenlel. Jag räknar med att de omedelbara
åtgärder jag här berört leder lill besparingar av 15 milj. kr. inom anslaget
Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna redan under budgetåret 1981/82.

Som
framgår av vad jag har anfört i det föregående under avsnittet Skolväsendet har
de statliga förvaltningarna de senaste åren tvingats rationalisera genom
årliga besparingar. Jag finner det angeläget all berörda högskoleenheter
genomför en effektivisering ocksä av utbildningen för undervisningsyrken och
beräknar därför en besparing under anslaget till utbildning för
undervisningsyrken av 10 milj. kr. budgetåret 1981/82.

Speciallärarutbildningen
måste efter SIA-reformen (prop. 1975/76:39 om skolans inre arbete, UbU
1975/76:30, rskr 1975/76:367) ges ett annat innehåll och också en annan
struktur än hittills. Genom en differentiering av utbildningstiden och en
effektivisering av utbildningen är del enligt min mening möjligt att förkorta
viss del av utbildningen. Den förkortade utbildningen bör ges en klar
inriktning på de elevproblem som är mest frekventa i vanliga klasser.

Speciallärarlinjens
gren I omfattar i dag utbildning för undervisning av elever i särskolan, lärare
för hjälpundervisnlng, observalionsundervisning, undervisning av elever med
läs- och skrivsvårigheter, undervisning av rörelsehindrade elever och
undervisning av elever med synsvårigheter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 23

Planeringsramen
är innevarande budgetår 936 nybörjarplatser. Utöver planeringsramen fillkommer
168 platser för särskild, decentraliserad speciallärarutbildning för lärare 1
och 2.

Riksdagsbeslutet
med anledning av prop. 1975/76:39 om skolans inre arbete markerade en
förändring av den specialpedagogiskt utbildade lärarens arbetsuppgifter. Den
specialpedagogiskt utbildade läraren kommer att "i allt större
utsträckning arbeta 1 vanliga undervisningsgrupper ulan begränsning lill visst
stadium". Detta förutsätter "alt man arbetar förebyggande, deltar i
lagarbete och har ett speciellt ansvar för elever som har svårigheter i
skolan". Specialpedagogiskt utbildade lärare bör vara "speciellt
skickade att ansvara för och ge hjälp och räd i fråga om att koppla Ihop de
övergripande målen med den dagliga undervisningen särskilt 1 fråga om
färdighetsträning".

Inom
särskolan men också inom grundskolan finns ett behov av särskilt utbildade
lärare för elever med uttalade svårigheter. Den största delen av de lärare som
genomgår utbildning inom gren I gär dock tillbaka till sin gamla skola och
ingår som resurs 1 arbetsenheter eller klasser. Enligt min mening är
utbildningen 1 dag Inte relevant i förhållande lill vad en specialpedagogiskt
utbildad lärare 1 normalfallet har för arbetsuppgifter. Utbildningen bör
därför i större utsträckning än nu inriktas pä de svårigheter som möter läraren
vid fullgörande av specialundervisning inom arbetsenhetens eller klassens ram.
Från denna utgångspunkt framlägger jag i det följande förslag till ny
uppbyggnad m. m. av speciallärarutbildning, gren 1, fr. o. m. läsåret 1981/82.

Det
är viktigt att speciallärarutbildningen har både en bredd och ett djup som
medger att lärare med denna utbildning kan utgöra en reell förstärkning i den
lokala skolan. Frägan är då om utbildningen för det stora flertalet
specialpedagogiskt utbildade lärare - dvs. för dem som arbetar "1 vanliga
undervisningsgrupper" har en rimlig bredd och ell rimligt djup. Vilka
svårigheter möter specialpedagoger 1 arbetsenheten eller i den enskilda
klassen? I huvudsak lorde del röra sig om elever med läs- och skrivsvårigheter,
matematiksvårigheler och/eller anpassningsstörningar. Den nuvarande
speciallärarutbildningen på gren I om 40 poäng behandlar dessa problemområden,
men som en del av ett större komplex. Jag anser det vara möjligt att i mer
koncentrerad form lägga huvudvikten i utbildningen på de nyss uppräknade
områdena. Omfattningen av en sådan utbildning bör kunna ske inom ramen för en
kurs om 20 poäng - möjligtvis uppdelad i två lO-poängskurser i ett system med
återkommande utbildning. Utbildningen bör kunna decentraliseras från de
högskoleenheter som anordnar utbildningen och även kunna anordnas så alt såväl
helfidssludier som deltidsstudier blir möjliga.

Som
jag nyss angav finns det inom särskolan och grundskolan behov av särskilt
utbildade lärare som kan ta hand om elever med uttalade svårigheter. Detta
utbildningsbehov bör tillgodoses genom en påbyggnad om ytter-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 24

ligare
20 poäng på nyss nämnda 20-poängsulbildning. Del bör vara möjligt, och i ett
initiall skede lämpligt för att säkerställa tillgången på dessa specialister,
att denna ulbildning om sammanlagt 40 poäng genomgås i en följd. I ett längre
tidsperspektiv bör även denna avslutande 20-poängsulbildning kunna organiseras
i 10-poängskurser och med möjligheter till säväl heltidsstudier som
deltidssludier. Innehållet 1 utbildningen bör innebära en fördjupning av den
grundläggande speciallärarulbUdningen men också Innehålla moment som beaktar de
gravt handikappade elevernas situation och i övrigt ge kunskap och erfarenheter
för undervisning av dessa elever.

Mina
förslag vad avser planeringsram kommer jag att redovisa i budgetpropositionen.
Jag räknar t. v. med oförändrad planeringsram, dvs. 936 nybörjarplatser i den
speciallärarutbildning på gren 1 om 20 poäng som jag förordar. Vidare har jag
utgått från en planeringsram för speciallärarutbildning på gren I om
ytterligare 20 poäng om 180 platser.

Antagning
av de studerande bör ske såväl höst som vär, med ca hälften av de studerande
vid varje tillfälle.

Antagning
till den särskilda decentraliserade speciallärarutbildningen på gren 1 som
anordnas utanför planeringsramen, 168 platser, bör upphöra efter budgetåret
1980/81.

Den
nya utbildningen bör anordnas fr.o.m. läsåret 1981/82 och liksom den nuvarande
utbildningen organiseras som påbyggnadslinje i enlighet med
högskoleförordningens föreskrifter.

Den grundläggande
20-poängsutbildningen bör lokaliseras till följande orter: Stockholm, Uppsala,
Gävle/Sandviken, Linköping, Jönköping, Lund, Göteborg och Umeå. Den ytterligare
påbyggnadsutbildningen om 20 poäng bör koncentreras lill Stockholm, Lund och
Göteborg för all möjliggöra nödvändig integrering med övriga grenar inom
speciallärarutbildningen.

Behörigheten till den
grundläggande speciallärarutbildningen borde kunna vara densamma som till
nuvarande speciallärarutbildning, gren I. Fördelning
av utbildningsplatser mellan skilda lärarkategorier borde också kunna vara
oförändrad, dvs. ca 60% av antagningsplatserna bör tillfalla sökande som är
behöriga till tjänst som lärare 1-2, ca 15% till lärare 5-15, 20 och 21
samlca25%tlll lärare 16-19, 152-161 och 167-171.

Den
ytterligare påbyggnaden bör förbehållas lärare som är behöriga till tjänst som
lärare I och 2.

I
grundskolan finns tjänst som lärare 3 och 4 för specialundervisning. Behörig
till sådan tjänst är klasslärare som genomgått speciallärarutbildning om tvä
terminer för den undervisning som tjänsten avser. Åven den nya
20-poängsutblldningen bör ge klasslärare behörighet till tjänst som lärare 3
och 4. I särskolan finns tjänst som lärare 2 och 3 för undervisning i skola för
grundundervisning. Behörig till sådan tjänst är bl.a. klasslärare som genomgått
specialutbildning om två terminer vid speciallärarilnjens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 25

gren
I. För behörighet till tjänst som lärare 2 och 3 i särskolan bör även i framtiden
krävas genomgång av utbildning om två terminer, dvs. genomgång av
grundläggande 20-poängsutbiIdning saml påbyggnad inom gren I omfattande
ytterligare 20 poäng.

Speciallärarutbildningen
har en hög kostnad per årssludieplats. Detta beror dels på att utbildningen i
sig är kostsam, dels på att de studerande under utbildningstiden uppbär lön
(med eller utan B-avdrag) eller ulblld-ningsarvode. Vissa studerande är
dessutom berättigade till resekostnadsersättning och traktamente under
utbildningen.

Jag
beräknar den sammanlagda besparingen till ca 50 milj. kr. För budgetåret
1981/82 begränsas besparingen till ca 24 milj. kr. Delta beror på alt
studerande antagna i den gamla 40-poängsutbildnlngen våren 1981 slutför sin
ulbildning under hösten 1981. Besparingar uppstår dels under anslaget
Utbildning för undervisningsyrken, dels under anslagen Bidrag till driften av
grundskolor m. m. och Bidrag lill driften av gymnasieskolor. Ur driftanslagen
bestrids kostnader för lön dels för de lärare som genomgår speciallärarutbildning,
dels för de lärare som vikarierar under tiden.

Jag
avser senare föreslå regeringen att ge UHÅ 1 uppdrag att i kommande
anslagsframställningar och 1 sitt arbete med utarbetande av utbildningsplaner
för den omstrukturerade speciallärarlinjens gren 1 överväga de ytterligare
förändringar som kan vara befogade med avseende bl.a. på utbildningens
lokalisering och dimensionering. Dessutom bör man pröva en anpassning av
utbildningens Innehåll till andra skolformer än grundskolan.

Jag
övergår nu lill frågan om omprövning av vissa ersättningar lill studerande som
genomgår lärarutbildning.

Speciallärarlinjen
gren 3 (40 p) är avsedd all ge behörighet som lärare i särskolan och att ge
utbildning av förskollärare 1 särskolan och vid sjukhus. Behöriga att antas
till utbildningen är bl.a. lärare 5-15 och motsvarande i gymnasieskolan
(lärare i praktlsk-estetiska ämnen), yrkeslärare, förskollärare och
fritidspedagoger. Den som före utbildningen är behörig lill slatiigl reglerad
lärartjänst blir efter genomgången utbildning i allmänhet behörig till annan
tjänst med högre lön. Den som har statligt reglerad tjänst har oavkortad lön
under utbildningstiden. Den som inte har statligt reglerad tjänst har
utbildningsarvode. Båda kategorierna har resekostnads-ersättning och
traktamente. Resekostnadsersättning och traktamente betalas f. n. från
anslagel Ulbildning för undervisningsyrken och lönekostnaden från resp.
skolanslag. Jag föreslår att fr. o. m. 1981/82 dels den som har statligt
reglerad tjänst får lön med B-avdrag, övriga ulbiidningsarvode, dels alt
resekostnadsersältning och traktamente inte ges. Den sammanlagda besparingen
uppgår lill ca 2,1 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. under anslaget Ulbildning
för undervisningsyrken.

Studerande
pä den avslutande prakllsk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng vid
ämneslärarlinjen med teknisk eller ekonomisk inriktning som är ämnesleoreliskt
behörig och efler dn behörigheten haft relevant yrkes-

opaginerad Kontrollera mot PDF

erfarenhet i två år får utbildningsarvode enligt L 1:0
under genomgång av den praktisk-pedagoglska utbildningen. Jag föreslår att
dessa förmåner slopas för dem som påbörjar utbildningen fr.o.m. läsåret
1981/82. Besparingen på anslagel Ersättning lill vissa lärarkandidater blir ca
3,4 milj. kr.

Vid pedagogik/metodiklärarlinjen (20 p) utbildas
förskollärare och fritidspedagoger lill lärare i barnkunskap m.m. saml till
melodlklärare 1 lärarutbildningen. Studerande har utbildningsarvode enligt
Ll:0. Vidare har de resekostnadsersältning och traktamente. Jag föreslår att
förmånerna slopas för dem som påbörjar utbildningen fr.o.m. läsåret 1981/82.
Besparingen på anslaget Utbildning för undervisningsyrken beräknar jag till
300000 kr. och på anslaget Ersättning till vissa lärarkandidater till 700000
kr.

3.2. Sammanfattning av besparingsförslaget för
högskoleutbildning och forskning

Besparingarna
under skilda anslag sammanfattas i följande översikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anslag

Anslags-
Konsekvens av Övrig

förändring antagnings- anslags

genom minskade minskning föränd-

antagningslal tidigare ring (1kr)

1981/82 (tkr) budgetär (tkr)

Summa (tkr)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ulbildning
för tekniska yrken Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken
Ulbildning för värdyrken Ulbildning för undervisningsyrken

Ulbildning
för kultur- och informationsyrken Lokala och individuella linjer och enstaka
kurser Bidrag lill kommunal högskoleutbildning m. m.

Lokalkostnader
m. m. vid högskoleenheterna Ersättning till vissa lärarkandidater

Forskning och utvecklingsarbete för högskolan m. m.

Extra medel för dimensionerings-åtgärder i högskolan

Summa

- 2709

-
2 145

- 430

- 2 600

- 445

- 6000

- 3000 -17329

-6556

1200

589

-8 345

286

9551

776

- 4121

7696

- 8126

17 224

-19824

394

- 1428

- 6000

3 000

- 3000

-15000

-15000

4 100

4100

3000

3 000

-51476

- 3000 -77 150

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av följande sammanställning framgår fördelningen mellan
högskoleenheter m. m. av anlagningsminskningarna budgetåret 1981/82 uttryckt i
förändring av planeringsramar (antagningslal).

Yrkesutbildnings-

Tekniska

Admi-

Vård-

Under-

Kultur-

Enstaka

Extra

Summa

sektor
(motsv.)

yrken

nistrativa

yrken

vis-

nings-

yrken

och in-forma-

kurser

medel för di-

Högskoleenhet/

ekono-

tions-

mensio-

region

miska
och sociala yrken

yrken

nerings-

ålgär-

der'

Stockholms
hög-

skoleregion

- 480

- 60/110

- 650

Universilelel
i

Slockholm

- 15

- 40

-30

- 85

Uppsala
högskole-

region

- 370

- 50/80

- 500

Universitetet
i

Uppsala

- 15

- 90

-15

- 120

Högskolan
i Gävle/

Sandviken

- 24

- 24

Högskolan
i Örebro

- 25

- 25

Linköpings
hög-

skoleregion

- 70

- 10/20

- 100

Universitetet
i

Linköping

- 24

- 24

Högskolan
i

Jönköping

- 24

- 24

Lund/Malmö
Iwg-

skoleregion

- 290

- 50/80

- 420

Universitetet
i

Lund

- 75

- 30

- 105

Högskolan
i

Kristianstad

- 24

- 24

Högskolan
i Växjö

- 15

- 15

- 24

- 54

Göteborgs
hög-

skoleregion

- 330

- 55/90

- 475

Universitetet
i

Göteborg

- 15

- 40

- 24

- 79

Högskolan
i Kari-

stad

- 30

- 30

Högskolan
i Borås

- 30

- 30

Umeå
högskole-

reglon

- 170

- 25/45

- 240

Universitetet
i

Umeå

- 30

- 24

-20

- 74

Högskolan
i Luleå

- 30

- 30

Högskolan
i Sunds-

vall/Härnösand

- 16

- 16

-176

-335

-15

-168

-50

-1710

-250/425

-3 129-

' En anlagen fördelning mellan utbildningslinjer och
enstaka kurser anges. ' Varav 676 platser pä allmänna utbildningslinjer och 168
platser på speciallärarlinjen, 135 platser på lokala och individuella
utbildningslinjer och 2 150 platser på enstaka kurser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 28

3.3. Hemställan

Med hänvisning till vad statsrådet Mogård och jag har
anfört hemställer jag alt regeringen föreslär riksdagen alt

1.
godkänna vad
som förordals i fråga om besparingar genom minskning av planeringsramar för
grundläggande högskoleutbildning,

2.
godkänna vad
som förordats 1 fråga om allmän sänkning av utbildningskostnaderna inom sektorn
för ulbildning för vårdyrken och sektorn för utbildning för
undervisningsyrken.

3.
godkänna vad
som förordats i fråga om begränsning av statsbidrag till kommunal
högskoleutbildning,

4.
godkänna vad
som förordals 1 fråga om besparingar inom anslagel till extra
dimensioneringsålgärder 1 högskolan,

5.
godkänna vad
som förordats i fråga om besparingar inom verksamheten med forskning och
utvecklingsarbete för högskolan.

6.
godkänna vad
som förordats i fråga om besparingar inom anslagel till lokalkostnader m. m.
vid högskoleenheterna,

7.
godkänna att
speciallärarlinjen ändras på sätt som förordats.

8.
godkänna vad
som förordals om omprövning av vissa ersättningar till studerande som genomgår
lärarutbildning.

4. VUXENUTBILDNING

4.1 Kommunal vuxenutbildning

I statsbudgeten för innevarande budgetår har lill bidrag
lill kommunal vuxenutbildning m.m. anvisats ett förslagsanslag om 558,4 milj.
kr.

Under hänvisning till vad statsrådet Mogård tidigare har
anfört i fråga om bidragen till driften av grundskolor och gymnasieskolor
anserjag del vara möjligt all även begränsa statsbidraget till den kommunala
vuxenutbildningens grund- och gymnasieskolkurser. Besparingen bör inle gälla
grundutbildning för vuxna, dvs. den utbildning som är avsedd för vuxna som
saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning eller matematik. Endast 98%
av statsbidraget bör således ulgå till driften av den kommunala
vuxenutbildningen 1 såväl primär- som landstingskommuner. Av besparingen bör
25%, vilket motsvarar 2,4 milj. kr., användas för slöd till kommuner med
särskilda behov. Regeringen bör nu, i likhet med vad som sker belräffande
bidragen lill driften av grund- och gymnasieskolorna. Inhämta riksdagens
principiella godkännande av den förordade minskningen av utbetalningen av
statsbidrag lill kommunal vuxenutbildning. Den närmare utformningen av
förslaget bör tas upp i 1981 års budgetproposition.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 29

Jag beräknar nettobesparingen till 7,3 milj. kr.

Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen all
godkänna vad jag har föreslagit belräffande statsbidraget till kommunal
vuxenutbildning.

4.2 Studiecirkelverksamhet

Jag avser att senare under 1980/81 års riksmöte föreslå
regeringen att förelägga riksdagen förslag om utformningen av samhällets slöd
till studiecirkelverksamheten. I förslagel ingår också ett ställningstagande
lill de förslag som framlagts av folkbildnlngsulrednlngen (SOU 1979:85). Jag
räknar med att del skall vara möjligt att pä anslaget Bidrag till
studiecirkel-verksamhet åstadkomma en besparing fr.o.m. budgetåret 1981/82 om
ca 130 milj. kr.

Av besparingen kan en slor del hänföras till alt antalet
sludiecirkeltim-mar 1979/80 sannolikt blivit färre än beräknat. Riksdagen har
beslutat att antalet limmar budgetåren 1980/81 och 1981/82 fär uppgå till högst
del dubbla antalet studietimmar som genomförts budgetåret 1979/80. Detla medför
all antalet studiecirkeltimmar även under kommande budgetär blir färre än vad
som angivits i 1980 års budgetproposition. Den återstående delen av besparingen
får åstadkommas genom förändringar av reglerna för statsbidrag lill
studiecirkelverksamheten.

4.3 Lokaliseringen av Sveriges Utbildningsradio AB
(UR)

Sveriges Utbildningsradio AB (UR), dotterbolag till
Sveriges Radio AB, började sin verksamhet den I januari 1978 (prop. 1975/76:
110, UbU 1976/ 77:8, rskr 1976/77:46). I riksdagens beslul ingick ett
bemyndigande lill regeringen att närmare avgöra UR:s lokalisering inom
Stockholmsområdet. Utskottet förutsatte all regeringen därvid skulle besluta
om en lokalisering utanför kärnområdet.

Den 9 juni 1977 beslöt regeringen alt lokalisera UR till
Tyresö kommun. I enlighet med regeringen uppdrag den 20 april 1979 och den 6
mars 1980 har byggnadsstyrelsen påbörjat projekteringen av nybyggnaden. Syslemhandlingar
med kostnadskalkyl har beräknats föreligga i november 1980. Byggstart kan med
gällande lidplan ske tidigast under vintern 1981 och byggnaden beräknas då vara
inflyttningsklar sommaren 1983.

Byggnadskostnaden har av byggnadsstyrelsen preliminärt
beräknats till ca 185 milj. kr. Härtill kommer kostnader för utrustning, som av
UR beräknats lill ca 76 milj. kr., jämte ca 20 milj. kr. för projektering,
installation och driftsätlning av utrustningen. Inrednlngskoslnaderna för
nybyggnaden har uppskattats till ca 12 milj. kr. Den totala
Investeringskostnaden uppgår därmed till drygt 290 milj. kr. enligt nu
redovisade beräkningar. Därav kommer huvuddelen alt falla på budgetåren 1981/82
och 1982/83.

Investeringskostnaderna för att förlägga verksamheten vid
Sveriges Ut-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 30

bildningsradio
AB till Tyresö kommun har visat sig bli oväntat stora. Även personalkostnaderna
torde komma alt öka avsevärt om lokaliseringsbeslutet fullföljs. Enligt UR
behövs nämligen ell femtiotal nya tjänster, främst tekniker. Även om
investeringskostnaderna och behovet av nya tjänster vid en förläggning av
verksamheten till Tyresö delvis uppvägs av bortfallet av kostnader för
nuvarande lokaler och kostnader för de tjänster UR köper utanför det egna
företaget, främst av Sveriges Television AB, är del uppenbart att en kraftig
uppräkning av anslagel till UR krävs för all genomföra flytlningsbeslutet.
Omfattningen av dessa merkostnader har tidigare inle närmare kunnat bedömas.

En
belydande del av dessa merkostnader avser egna tekniska resurser inom UR.
Endast i starkt begränsad omfattning har det visat sig möjligt att vid den
beslutade lokaliseringen använda koncernens nuvarande tekniska resurser m. m.
på Östermalm i Stockholm.

Jag
har mot redovisad bakgrund funnh anledning att allvarligt överväga ett
alternativ till den beslutade lokaliseringen av UR lill Tyresö. Jag har därvid
kommit lill den slutsatsen alt belydande vinster kan uppnäs om möjligheterna
till samordning av 1 första hand de tekniska resurserna inom SR-koncernen i
Slockholm tillvaratas. Detta förutsätter att beslutet om lokalisering av UR
till Tyresö upphävs och alt UR permanent bereds lokaler i närheten av radio-
och TV-husen på Östermalm i Stockholm. Den vinst genom samordning av främst
studio- och aleljéproduktion, som därmed skulle kunna uppnås, har jag bedömt
uppgå lill ca 15 milj. kr. årligen i minskad driftkostnad. Under de två närmast
följande budgetåren bortfaller investeringar om sammanlagt ca 150 milj. kr. Jag
förordar därför att beslutet om att UR skall lokaliseras lill Tyresö kommun
upphävs.

Huvuddelen
av UR:s verksamhei kan stanna kvar i de nyligen förhyrda lokalerna i kvarteret
Amsterdam eller i alternativa lokaler på Östermalm (jfr prop. 1979/80:25 bil. 6
s. 48). Behoven av permanenta tekniklokaler för UR:s produktion kan tillgodoses
1 samband med en planerad nybyggnad av ersättningslokaler för Sveriges
Television AB inom kvarteret Förrådsbacken.

Jag
hemsläller att regeringen föreslär riksdagen

alt
godkänna de riktlinjer för fortsalt lokalplanering för Sveriges
Utbildningsradio AB som jag har förordat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 31

5. STUDIESTÖD

5.1 Studiemedel

Jag har tidigare under punkt 3 föreslagit en minskning av
högskoleorganisationen genom nedläggning och minskning av vissa kurser.
Förslaget medför alt antalet årsstudieplatser inom grundläggande
högskoleutbildning minskar med ca 2700. Detta medför i sin tur all behovet av
studiemedel minskar. För innevarande budgetär har anvisats ell förslagsanslag
om 2304 milj. kr. för att täcka koslnaderna för studiemedel. Jag beräknar alt
belastningen på anslaget för budgeläret 1981/82 minskar med ca 35 milj. kr. som
en konsekvens av del minskade antalet högskoleplatser.

5.2 Studiehjälp

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag
att föreslå vissa ändringar beträffande grunderna för inkomstprövning för
erhållande av statliga och slatskommunala bostadsbidrag. Till grund för den
nuvarande prövningen ligger den taxerade Inkomsten med vissa tillägg. 1
inkomst-underlaget inräknas inle studiemedel. Chefen för bostadsdepartementet
aviserar nu som sin avsikt att 1 1981 års budgetproposition föreslå att
inkomstprövningsreglerna ändras så att även studiemedel enl. 4 kap. sludiestödslagen
(1973:349) beaktas när den bidragsgrundande inkomsten fastställs.

Det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen följer i
stort sett de inkomslprövningsregler som gäller för det statliga
bostadsbidraget. Den nyss nämnda regeländringen bör således föranleda
motsvarande förändring av Inkomstprövningsreglerna för det inkomstprövade
tillägget. Det ankommer på regeringen all utfärda närmare bestämmelser härom.

5.3 Vuxenstudiestöd

Vuxensludiestöden och administrationen av dessa
finansieras av en särskild vuxenulbildnlngsavgift. Avgiften tas ut som en viss
procent, f.n. 0,25%, av lönesumman i landet. För budgetåret 1980/81 beräknas
den ge ca 588 milj. kr.

När vuxenutbildningsavgiften infördes den I januari 1976
(prop. 1974:23) användes de Influtna medlen inte enbart till vuxenstudiestöd,
utan också till alt finanslera en del av de statliga bidragen lill folkbildningen.

I de årliga budgetpropositionerna sedan 1976 års
budgetproposition har jag förordat en successiv avveckling av användandet av
avgiftsmedel till andra ändamål än vuxensludieslöd och administrationen av
dessa. Budgetåret 1980/81 görs det sista s.k. avlyflel och hela summan av de
influtna vuxenutbildningsavgiftsmedlen gär nu till vuxenstudiestöd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 32

Jag
har nyss föreslagit vissa besparingar som bl.a. berör kommunal vuxenutbildning
och studiecirkelverksamhet. I de överväganden jag har gjort om möjliga
besparingar på vuxenutbildningens område, har jag också beaktat
vuxenutbildningsavgiflen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de
budgeterade medlen för limstudiestöd tidigare budgetär underutnylt-jals. Jag
finner del rimligt att i ett läge där del är nödvändigt all göra besparingar,
ompröva beslutet om avgiftsmedlens användningsområde. Jag är således nu beredd
att förorda all 70 milj. kr. av vuxenutbildningsav-giflsmedlen används för att
finansiera bl. a. studiecirkelverksamhet.

Jag
avser att återkomma 1 1981 års budgetproposition med närmare förslag om hur de
influtna medlen fråh vuxenutbildningsavgiflen bör fördelas budgetåret 1981/82.

Vuxenstudiebidrag
utgår enligl 7 kap. 7§ sludiestödslagen (1973: 349) för varje tidsperiod om 15
kalenderdagar med 65% av det belopp som den studerande skulle ha fått 1
utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning och stimulansbidrag,
under en lika lång sammanhängande tidsperiod, om han hade kunnat fä sådant
bidrag. Motsvarande beräkningsgrunder finns i 7 kap. 8§ studiestödslagen för
deltidsstuderande.

Senare
denna dag kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet att föreslå en
avveckling av stimulansbidraget för de elever som erhåller dagpenning med det
lägsta dagpenningbeloppet och inte är arbetslöshets-försäkrade.

För
all inga missförstånd skall uppstä om vilken summa, som för en enskild
studerande skall ulgå 1 vuxenstudiebidrag, vill jag här uttala, all den
föreslagna ändringen om stimulansbidrag inte får beröra beräkningsgrunderna
för vuxenstuderande som är berättigade till särskilt vuxensludieslöd.

Jag
hemsläller att regeringen föreslår riksdagen att godkänna alt 70 milj. kr. av
de medel som flyter in från vuxenutbildningsavgiflen fr. o. m. budgetåret
1981/82 används för att finansiera andra vuxenutbildningsändamål än
vuxensludieslöd och administrationen av dessa.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 9

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 1

BUaga
9

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Anmälan
till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR
M.M. INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Från
jordbruksdepartementets huvudtitel bekostas främst anslag med anknytning till
jordbruk, skogsbruk, fiske och trädgårdsnäring saml miljövård, idrott och
rekreation. Förutom till ett antal verk beräknas medel lill bl.a.
lantbruksuniversitetet.

I anslutning till det
besparingsarbete som nu bedrivs tar jag i det följande upp några anslag, där
jag föreslår påtagliga besparingar. Det är min avsikt alt i arbetet med 1981/82
års budget pröva vilka ytteriigare besparingsmöjligheter som kan föreligga.

I
det sammanhanget får också tas upp vissa avgiftsfrågor, bl.a. skogsvård
savgiften.

Jordbrukets
rationalisering m. m.

[1]
Markförvärv för Jordbrukets rationalisering. Under anslaget anvisas medel lill
jordfonden. Fonden används för all finansiera lantbruksnämndernas köp av mark
i samband med yttre rationalisering inom jordbruk och skogsbruk.

För
vartdera av budgetåren 1979/80 och 1980/81 har fonden tillförts 25 milj. kr.
Den uppgår nu fill ca 340 milj. kr. För samma ändamål disponeras också en
rörlig kredit i riksgäldskontoret på 25 milj. kr. intill den 30 juni 1982.

För större förvärv av
skogsmark från bolag och domänverket disponerar lanlbruksstyrelsen Intill
utgången av år 1981 en röriig kredit i riksgäldskonloret på 200 milj. kr. Den
för dessa medel förvärvade marken skall i första 1 Riksdagen 1980/81. I
saml. Nr 20. Bil. 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

hand tillföras bestående lantbruk eller användas för byte
med andra skogsägare.

Under senare år har fastighetsförsäljningarna ökat. Enligt
den nya jordförvärvslagen prövas vidare fler förvärv än tidigare, vilket
medför slörre behov av medel för Inlösen av fasligheter om förvärvstiUstånd ej
medges. Det allmänna kreditlägel gör också all köparna av mark har svårt all få
lån i bankerna. De utestående fordringarna för försåld mark har därför ökat
under de senasle åren och uppgår f. n. till ca 80 milj. kr. Även om anspråken
på jordfonden sålunda har ökat bör enligl min mening av besparingsskäl fonden
inle ges ytteriigare tillskotl för budgetåret 1981/82. Detta medför således en
anslagsminskning med 25 milj. kr.

Jordbruksprisreglering

[2] Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Under
anslagel anvisas medel för olika prisreglerande åtgärder. Från anslagel bestrids
kostnaderna för livsmedelssubventioneringen inkl. prisstoppsersältningen till
jordbruket. Vidare utgår medel lill låginkomstsatsningen, avbytarverksamheten
och andra sociala åtgärder Inom jordbruket samt medel som ersättning för
införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Från anslaget bestrids även
kostnaderna för prisutjämning till viss livsmedelsindustri och teknisk
industri.

För Innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag
av 3966000000 kr. (prop. 1979/80: 162, JoU 1979/80:47 och 49, rskr
1979/80:413).

Inledningsvis villjag la upp livsmedelssubventionerna.

I prop. 1979/80: 181 om insatser för att underiätta nya
löneavtal anmälde regeringen sin avsikt all tillskjuta budgetmedel så alt de
prishöjningar på livsmedel som föranleds av tillämpningen av
jordbruksprisregleringen per den I juli 1980 utom för socker och sockerbetor i
allt väsentligt kunde undvikas.

Enligt den
överenskommelse som sedermera träffades mellan statens jordbruksnämnd och dess
konsumentdelegation samt Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skulle
jordbruket och viss förädlingsindustri per den I juli 1980 tillgodoföras I 170
milj. kr. Därav föreslogs 40 milj. kr. bli avsalta lill ränleslöd för vissa
jordbrukare, som är särskilt skuldsalla, och 20 milj. kr. användas främst för
fortsatt utbyggnad av avbytarverksamheten inom jordbruket.

Genom beslut den 19 juni 1980 godkände regeringen den
träffade överenskommelsen. Till fullföljande av vad som anförts i prop.
1979/80: 181 beslöt regeringen att av budgetmedel tillskjuta 775 milj. kr.
Härigenom kunde prishöjningar föranledda av tillämpningen av jordbruksprisregleringen
undvikas för konsumtionsmjölk, mjölkpulver, ost, kött och fläsk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

Också
för räntestödet och den utbyggda avbytarverksamheten anvisades budgetmedel.

Sedan
den I juli 1980 kan livsmedelssubventionerna för helt år beräknas ta i anspråk
ca 4 100 milj. kr. av budgetmedel, vartill kommer 4;25 milj. kr. i form av
låginkomstsatsning m. m. Av del förstnämnda beloppet faller ca 2495 milj. kr.
på mejeriprodukter, ca 690 milj. kr. på kött och ca 725 milj. kr. pä fläsk. I
delbeloppen ingår den s. k. prisstoppsersättningen till vilken jag återkommer 1
del följande.

Som
ett led i regeringens ansträngningar att reducera budgetunderskottet bör en
nedtrappning av livsmedelssubventionerna ske. Därvid bör särskild hänsyn tas
till deras betydelse för barnfamiljer. Konsumfionsmjöl-ken bör därför inte
beröras av nedtrappningen. Fr.o.m. budgetåret 1982/ 83 bör besparingen uppgå
till ca 550 milj. kr. per år. Nedtrappningen bör ske med 250 milj. kr. den I
januari 1981 och med ytteriigare 300 milj. kr. den 1 januari 1982, allt
beräknat på helt år. Såsom hitlills bör det ankomma på regeringen alt besluta i
hithörande frågor.

Härefter
villjag ta upp den s. k. prisstoppsersättningen.

Jordbruket
har under prisstoppsperioden av budgetmedel tillerkänts viss ersällning för
prisstoppets verkningar till följd av världsmarknadsprisernas utveckling pä
vissa kött- och mejerivaror. Bakgrunden lill all jordbruket tillerkänns sådan ersättning
är följande.

Enligt
jordbruksprisregleringen skall de inhemska priserna på dessa produkter kunna
röra sig fritt mellan en fastställd övre och nedre prisgräns. (Prisgränserna är
i vissa fall kompletterade med s. k. buffertzoner.) Införselavgiftema är fasta
så länge priserna ligger mellan dessa prisgränser. De Inhemska priserna följer
därför i huvudsak världsmarknadsprisernas fluktuationer. Den övre prisgränsen
utgör ett skydd för konsumenterna och den nedre prisgränsen ett skydd för
producenterna. När det Inhemska priset uppnår dessa prisgränser justeras
nämligen införselavgiften för alt återföra priset inom prisgränserna.

Genom
prisstoppet på vissa baslivsmedel kan, i de fall stoppriserna ligger under övre
prisgränsen, inte längre de inhemska priserna vid stigande
världsmarknadspriser röra sig ända upp till denna på det sätt som förutsätts
enligt jordbruksprisregleringen. För att jordbruket inte skall göra förluster
på grund av prisstoppet lämnas därför ersättning av budgetmedel. De varor för
vilka ersättning lämnats under senare år är främst ost och fläsk. De belopp som
utgår som prissloppsersätlning är en form av livsmedelssubventioner eftersom
priserna 1 ell läge utan prisstopp skulle stiga - och inräknas i dessa.

Kostnaderna
för prisstoppsersältningen varierar mellan åren. För innevarande budgetär har
statens jordbruksnämnd i sin anslagsframställning beräknat kostnaderna till 120
milj. kr., varav 50 milj. kr. för ost och 70 milj. kr. för kött och fläsk.
Detta motsvarar i genomsnitt ca 55 öre per kg ost, ca 5 öre per kg kött och ca
20 öre per kg fläsk. ti Riksdagen 1980181. 1 .saml Nr20. Bil. 9

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

Enligt
min mening bör sådana förändringar i prisstoppet göras att ersättningen kan
upphöra. Härigenom erhålls en besparing av ca 120 milj. kr. per år. Chefen för
handelsdepartementet kommer senare all föreslå regeringen förändringar i
prisstoppet.

Vidare
vill jag under denna punkt la upp finansieringen av prisuijäm-itingen - eller
råvarukostnadsuljämningen som den också benämns - till viss livsmedelsindustri
och teknisk industri.

För
att kompensera industrin för den råvarufördyring som uppslår till följd av
jordbruksprisregleringen lillämpas i Sverige olika syslem för
råvarukostnadsutjämning. Om någon utjämning inle förelogs skulle det för berörd
industri uppstä konkurrensnackdelar jämfört med industrier i andra länder som
har tillgäng till joi-dbruksrävara till eft lägre pris. En sådan form av
utjämning är s. k. intern prisuljämning.

Intern
prisutjämning Infördes den 1 juli 1960 till följd av Sveriges anslutning till
EFTA-konventionen. Det Innebär alt tillverkare av vissa
livsme-delslndustriprodukler som bedöms vara särskilt utsatta för importkonkurrens
med hjälp av bidrag erhåller sina jordbruksråvaror till i princip världsmarknadspris.
Bidrag lämnas för hela produktionen.

Intern
prisutjämning medges f. n. för choklad- och konfektyrvaror. biscuits och
wafers, frukostflingor, såser, soppor m.m., fiskkonserver o.d. samt för
starköl.

De totala koslnaderna för
intern prisuljämning (utom vad avser fettvaror för fiskkonserver) bestrids från
förevarande anslag. Från anslaget ulgår också kompensation för den
kostnadsfördyring som lullskyddet pä vissa fettvaror medför för
livsmedelsindustrin och den tekniska industrin. För budgetåret 1980/81 har
under anslaget upptagils 200 milj. kr. för prisuljämning.

För
all finansiera kostnaderna för prisutjämningen för choklad- och konfektyrvaror,
biscuits och wafers samt för starköl uttas en särskild uljämningsskall pä dessa
varor såväl för inhemsk produktion som vid imporl. Skatten uppgår f. n. till
110 öre per kg för choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers samt lill
8 öre per liter för starköl. För övriga varor inom systemet uttas inle nägon
uljämningsskall. Kostnaderna finansieras således direki av budgetmedel.

Kostnaderna
för prisutjämningen uppgick för budgetåret 1979/80 till 191 milj. kr., varav
för de varor som finansieras med uljämningsskall lill 149 milj. kr.

Industrins
rävarukostnadsutjämning utreds f.n. av en särskild kommitté. Kommittén skall
bl.a. undersöka möjligheterna att finna ett förenklat och om möjligt enhetligt
system. Finansieringsfrågan skall ägnas särskild uppmärksamhet. Kommittén
beräknas lägga fram sitt förslag hösten 1980.

Enligt
min mening bör utgångspunkten fr. o. m. budgetåret 1981/82 vara att den nu
aktuella råvarukostnadsutjämningen utformas pä ett sådant sätt alt den Inte
medför några nelloulgifter på statsbudgeten. Detta Innebär

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 5

således
att nya finansieringsvägar måste sökas för denna prisutjämning. Jag beräknar
att en neltobesparing av ca 40 milj. kr. kan göras på statsbudgeten fr.o.m.
budgetåret 1981/82. Jag avser all återkomma lill denna fråga när kommitténs
betänkande avgells och remissbehandlats.

De
förslag som jag nu har redovisat beräknar jag sammanlagt medföra en besparing
pä statsbudgeten med ca 710 milj. kr. per år.

[3j
Bidrag till permanent skördeskadeskydd. Under anslaget anvisas slatens bidrag
till skördeskadefonden. Bidraget är f.n. 30 milj. kr. per år. Fonden, som f. n.
uppgår till drygt 400 milj. kr. tillförs, ulöver statsbidraget, årligen minst
15 milj. kr. av skördeskadeavgifter från jordbruket samt f. n. ca 40 milj. kr.
i räntor.

Med
hänsyn till fondens storlek och de räntor som f. n. tillförs böt enligl min
mening statens bidrag till fonden för nästa budgetär kunna minskas med en
tredjedel, dvs. 10 milj. kr. 1 enlighet med gällande fördelningsprincip bör
även skördeskadeavglfterna minskas med en tredjedel. Frägan bör tas upp 1
budgetpropositionen 1981. Frågan om skördeskadeskyddels framlida utformning och
finansiering bereds f. n. inom jordbruksdepartementet.

Skogsbruk

[4]
Bidrag till skogsvård m. m. På statsbudgeten för innevarande budgetär har
anvisats ett förslagsanslag av 120 milj. kr. för bidrag till skogsvård m. m.
Under anslaget har tagits upp en bidragsram av 139 milj. kr., varav 4,5 milj.
kr. för skogsodlingsåtgärder på nedlagd jordbruksmark. Denna bidragsgivning bör
nu kunna upphöra. Fr. o. m. den I juli 1981 bör sålunda inga nya utfästelser om
bidrag till skogsodlingsåtgärder på nedlagd jordbruksmark få göras. Frågan bör
las upp i budgetpropositionen 1981.

[5]
Stöd till byggande av skogsvägar. Pä statsbudgeten för innevarande budgetär har
anvisats ett förslagsanslag av 35 milj. kr. för bidrag lill byggande av
skogsvägar. Under anslagel har lagils upp en bidragsram av 35 milj. kr. Vidare
har medgetts en ram av 6 milj. kr. för statlig kreditgaranti för samma ändamål.
Möjligheter alt ge slallig kreditgaranti som komplement till statsbidrag
infördes fr.o.m. den I januari 1980. För att minska statens utgifter föreslår
jag en omfördelning mellan stödformerna som innebär att bidragsramen fr.o.m.
den 1 juli 1981 minskas med 5 milj. kr. samtidigt som ramen för statlig
lånegaranti ökas med samma belopp. Frågan bör tas upp i budgetpropositionen
1981.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 6

Service
och kontroll

[6]
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. Anslagel är avsett för
kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mol
smittsamma husdjurssjukdomar.

Jag
vill i detta sammanhang la upp vissa frågor om statens utgifter för att bekämpa
salmonella hos husdjur. Dessa utgifter har under senare är visat en klar
ökningstendens. För att analysera möjligheterna alt begränsa dessa utgifter och
1 övrigt få en belysning av aktuella problem inom området tillsatte jag i
december 1979 en arbetsgrupp. Arbetsgruppen har den 5 augusti 1980 överlämnat
betänkandet (Ds Jo 1980:5) Salmonella hos djur.

Arbetsgruppen
konstaterar att samhällets ätgärder vid salmonellainfek-lion hos djur till
huvudsaklig del tillkommit för alt hindra smittöverföring lill människor. Dessa
åtgärder regleras i förordningen (1961:309) om bekämpande av
salmonellainfektlon hos djur m. m.

Arbetsgruppen
finner bl. a. att de ingripanden som gjorts för all bekämpa
salmonellainfektlon blivit betydligt mer omfattande och dragit slörre kostnader
än man vid bestämmelsernas tillkomst sannolikt hade räknat med. Ersättningen av
statsmedel har ökat från 4,3 milj. kr. för budgetåret 1974/75 till 10,1 milj.
kr. för budgetåret 1978/79. Som ett led i sjukdomsbevakningen 1 landet, bl.a.
avseende salmonellainfektlon, utbetalas vidare ersättning lill
veterinärmedicinska laboratorier för vissa obduktioner. Beloppet har ökat från
1,5 milj. kr. för budgetåret 1974/75 lill 2,9 milj. kr. för budgetåret 1978/79.

Enligt
arbetsgruppens mening är det möjligt att 1 slörre utsträckning än hitlills
anpassa bekämpningsålgärderna till behovet i det enskilda fallet. En sådan
anpassning bör enligt arbetsgruppen leda lill minskade kostnader för
statsverket och lättnader för djurägarna utan att risken för
salmonellain-fektioner hos människor för den skull behöver öka. Den ändring av
till-lämpningsreglerna som förslagel medför kan göras inom ramen för gällande
lagstiftning. Arbetsgruppen har med utgångspunkt i kostnaderna för
salmonellabekämpningen under budgetåret 1978/79 beräknat att dessa årligen bör
kunna minska med ca 5 milj. kr.

Betänkandet
är föremål för remissbehandling. Om denna Inte motsäger arbetsgruppens
bedömning bör nya tillämpningsregler kunna införas redan under innevarande
budgetår. För budgetåret 1981/82 bör besparingen kunna bli ca 5 milj. kr. Jag
återkommer till denna fråga i budgetpropositionen 1981.

Miljövård

[7]
Statsbidrag till miljövårdsinvesteringar. Medel för statliga bidrag till
miljövårdsinvesteringar utgär Ln. över anslagen Bidrag till kommunala
avloppsreningsverk m. m. och Slöd till avfallsbehandling m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

Från anslagel Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.
m. utgår stöd för ny-, lill- och ombyggnad av avloppsreningsverk m. m. enligt
bestämmelserna i kungörelsen (1968:308, omtryckt 1974:551, ändrad 1979: 354) om
statsbidrag till avloppsreningsverk. Från anslagel får också utgå medel lill
förhöjda statsbidrag i vissa angivna fall, bl. a. till anläggningar i
Vlndelälvsområdet. För budgetåret 1980/81 står en bidragsram av 70 milj. kr.
till förfogande för nu angivna bidrag.

Från anslaget Stöd till avfallsbehandling m.m. utgår
bidrag till bl.a. anläggningar för återvinning eller annat nyttiggörande av
hushållsavfall saml försöksanläggningar för sådant ändamål. Bidrag utgår också
till anläggningar för konventionell behandling av hushållsavfall samt till
anläggningar för behandling av annat avfall än hushållsavfall. Vidare ulgår
bidrag till försöksanläggningar i full storlek, som minskar vatten- eller
luftförorening eller buller. För budgetåret 1980/81 har anvisats 59 milj. kr.
på detta anslag.

Frågan om
fortsatta statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk behandlades av
riksdagen år 1978. Riksdagens beslul innebar då att bidrag borde kunna utgå
yfterilgare eft anlal år (prop. 1978/79:95, FiU 1978/ 79:35, rskr 1978/79:335).
Mot bakgrund av bl.a. behovet av att minska budgetunderskottet ser jag det
emellertid som nödvändigt alt frågan om formerna för fortsatta statsbidrag lill
kommunala avloppsreningsverk redan nu på nytt prövas. Den principiella
utgångspunkten vid överväganden rörande dessa bidrag bör enligt min uppfattning
vara all byggandet av avloppsreningsverk är en samhällsuppgift av det slag som
kommunerna normall har alt svara för. Vilka reningskrav som skall gälla för de
kommunala avloppsulsläppen fastställs vid den prövning enligt miljöskyddslagen
(1969:387) som sker av alla utbyggnader av kommunala avloppsreningsverk. Denna
prövning innebär numera normalt krav pä att avloppsvattnet behandlas både
biologiskt och kemiskt. Vid särskilt känsliga vattenområden kan ytterligare
behandling vara aktuell. Under en övergångsperiod har de hittillsvarande
statsbidragen haft stor betydelse när det gällt all snabbt få till stånd den
förbättrade avloppsrening som varil nödvändig frän vatlen-vårdssynpunkt.
Kommunernas kostnader bör emellertid i princip täckas genom avgifter 1 enlighet
med grundsatsen om förorenarens kostnadsansvar.

Ansökningar
om bidrag har under de senasle åren betydligt överstigit de bidragsramar som
ställts till naturvårdsverkets förfogande. En successivt ökad väntetid för
beslut om bidrag har därmed uppstått. Den balans av obehandlade
bidragsansökningar som förelåg den I juli 1980 motsvarar enligt
naturvårdsverkets beräkningar ell lolalt bidragsbelopp av ca 525 milj. kr.

Mol
bakgrund av del nuvarande budgetlägel och del förhällandet all bidragets
stimulanseffekt har minskat samt att det under de kommande åren blir nödvändigt
att prioritera statliga insatser när det gäller andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 8

angelägna miljövårdsfrågor bör enligt min uppfattning
bidragsgivningen i dess nuvarande form upphöra. Jag föreslår därför att
generella statsbidrag inte skall utgå efter budgetåret 1980/81 för byggande av
avloppsreningsverk.

Jag är självfallet medveten om de problem en avveckling av
den nuvarande bidragsgivningen kan medföra för vissa kommuner. Jag vill i
detla sammanhang framhälla att skatteutjämningssystemet Innebär ett finansieringsstöd
till kommunerna också när del gäller reningsanläggningar. Vid prövningen av
extra skatteutjämningsbidrag bör enligl min mening de ändrade bidragsreglerna
för reningsanläggningar kunna beaktas de närmaste åren för de mest utsatta
kommunerna. I vissa fall kan möjligheter också finnas alt finanslera utbyggnad
av reningsverk med arbetsmarknadsmedel.

Åven om nuvarande generella statsbidrag till kommunala
reningsverk således nu föreslås upphöra bör möjlighel fill bidrag dock finnas
kvar 1 vissa särskilda fall. Jag förordar därför all ett särskilt
stimulansbidrag skall kunna ulgå i fortsättningen när del gäller ulprovning av
ny teknik inom avloppsreningsområdel. Vissa bidrag bör också efler särskild
prövning kunna utgå för avloppsanläggningar inom områden där särskilda
vatten-skyddsåtgärder erfordras, dvs. närmast inom sådana områden där förhöjda
statsbidrag f. n. kan utgå.

När det gäller stödet till avfallsbehandling har jag i
1980 års budgetproposition framhållit att en sträng prioritering från
miljövärdssynpunkt av anslagets användning är nödvändig. I första hand bör
bidrag utgå till anläggningar där nya eller förbättrade tekniska metoder att
lösa viktiga problem inom miljöskyddsområdet utprovas. Också när del gäller
anläggningar för behandling av hushållsavfall måsle, framhålls del, bidragsgivningen
ha karaktären av ett stimulansbidrag för all få fram bättre tekniska lösningar
och öka återvinningen eller för att eljest lösa särskilda miljöproblem.
Angivna uttalanden, som lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen,
innebär att anläggningar för behandling av hushållsavfall med redan etablerad
teknik nu i allmänhet inle kan prioriteras vid bidragsgivningen. Enligl min
mening bör nu även den formella möjlighelen alt erhålla bidrag för sädana
anläggningar upphöra. Bidrag till anläggningar för behandling av hushållsavfall
kommer därmed endast att kunna utgå för ulprovning av nya tekniska lösningar.

Vad jag i det föregående har anfört innebär att båda de
anslag som här behandlas i fortsättningen skall användas i första hand för stöd
till anläggningar där ny teknik provas ul. Jag förordar därför all dessa
anslag slås samman lill ett nytt anslag för slöd lill ulprovning av ny teknik
inom miljövårdsområdet m. m. Jag vill i detla sammanhang framhålla att den
föreslagna inriktningen på att stimulera framtagandet av nya tekniska lösningar
självfallet inte innebär att bidrag endast skall utgå till stora, tekniskt
myckel avancerade anläggningar. Jag ser det som mycket angelä-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 9

get
alt också framtagandet av enkla och billiga lösningar av olika miljöproblem
stimuleras. Där endast vissa delar av en anläggning kan sägas utgöra nya
tekniska lösningar bör bidrag kunna ulgå just för dessa anläggningsdelar.

Den
av mig här förordade inriktningen av del forlsalta statliga stödet lill
miljövårdsinvesteringar bör gälla fr. o. m. budgetåret 1981/82. Jag vill framhålla
all de förslag som naturvårdsverket redovisat i sin anslagsframställning för
nästa budgetår väl ansluter sig till vad jag här förordat. Till den närmare
inriktningen av användningen av det nya anslaget avser jag att återkomma i 1981
års budgetproposition varvid också den slutliga resursavvägningen för anslagen
inom miljövårdsområdet kommer att ske. Jag bedömer det dock som möjligt att
uppnå en besparingseffekt på totalt ca 50 milj. kr. genom den omläggning av
bidragsgivningen till mlljövärdsinves-teringar som jag här har förordat.

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna de allmänna riktlinjer för det fortsatta statliga stödet till
miljövårdsinvesteringar som jag har redovisat.

Övrigt

[8]
Utöver de anslagsfrågor som jag nu har behandlat villjag erinra om att
dåvarande chefen för budgetdepartementel i del reviderade budgetförslaget för
Innevarande budgetär bland olika översynsprojekt ocksä tagit upp ett projekt
under jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Detta skulle Innebära en
prövning av förutsättningarna för viss samordning m. m. av såväl administration
som annan verksamhet Inom lanlbruksnämndsor-ganisationen, bl.a. rådgivningen.
Samtidigt erinrades om att skogsvärds-styrelsernas organisation nyligen setts
över av en särskild utredning. Därvid anfördes att frågan om samordning av
vissa administrativa resurser för lantbruksnämnderna, skogsvärdsstyrelserna och
fiskenämnderna borde kunna övervägas i delta sammanhang. Detsamma gällde den
centrala informationsverksamheten på jord- och skogsbruksområdel.

Jag
avser all återkomma till regeringen 1 denna fråga. Översynen kommer sålunda
att bedrivas parallellt med beredningen inom regeringskansliet av
skogsadminislraliva utredningens förslag, som nu har remissbehandlats.
Beredningen av detta förslag torde dock Inte utgöra någol hinder för
översynsarbetet. Översynsarbelet kommer också all omfatta den prövning av statens
lokala fiskeriadminislration som aviserades i årels budgetproposition.

Jag
erinrar också om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet med stöd av
regeringens bemyndigande den 17 maj 1979 tillkallat en utredning om
organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård. Vidare bör nämnas
att jag efter regeringens bemyndigande den 17 april 1980 tillkallat en särskild
utredare med uppdrag att se över kontrollen av matpotatis med syfte att bl. a.
minska statens utgifter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 BUaga 10

Handelsdepartementets verksamhetsområde

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 1

BUaga 10

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Burenslam Linder

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM HANDELSDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Det statsfinansiella lägel kräver som närmare utvecklats
av chefen för budgetdepartementel tidigare i dag kraftiga besparingar inom den
offentliga verksamheten. Samtidigt måsle emellertid åtgärder som syftar lill
all långsiktigt komma tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin
vidtas. Inom handelsdepartementels verksamhetsområde kommer den förväntade
utvecklingen för den inhemska liksom den internationella ekonomin att ställa
krav på betydande insatser de närmaste åren inom områden som rör utrikes handel
och särskilt den exporlfrämjande verksamheten. Mot bakgrund av att en av de
grundläggande orsakerna till obalansen i den svenska ekonomin härrör från
underskottet 1 bytesbalansen finner jag del angeläget alt betydande satsningar
görs för att pä olika sätt främja svensk export av varor och tjänster. Jag
bedömer att delta skall kunna ske genom omprioriteringar, rationaliseringar och
besparingar inom departementets verksamhetsområde. Härutöver anserjag
ytterligare besparingar möjliga genom en hårdare utgiftsgranskning, en ökad
avgiftsbeläggning av olika tjänster saml i vissa fall minskning av
ambitionsnivån.

Sammantaget planeras besparingarna all uppgå till ca 80
milj. kr. jämfört med vad som beräknats för budgetåret 1980/81. Större delen av
denna besparing kommer att kunna genomföras under budgetåret 1981/82. En mindre
del måste ske genom personalminskningar och kan med hänsyn lill bl.a. naturlig
avgång komma alt leda lill alt besparingarna ger effekt först under budgeläret
1982/83. Vissa avgifter beräknas emellertid kunna införs redan under budgetåret
1980/81 och således få besparingseffekter redan innevarande budgetår.
Besparingarna fördelar sig pä ca 60 milj. kr. avseende investeringar för del
ekonomiska försvaret och ca 20 milj. kr. fördelade på anslagen för stöd till
svensk projektexport, kommerskollegium, pätent- I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20.
Bil. 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

och registreringsverket, slatens pris- och kartellnämnd,
konsumentverket, allmänna reklamationsnämnden och tullverket. Av de 20 milj.
kr. hänför sig ca 7 milj. kr. lill ökade avgifter och resten till minskade
utgifter. 1 del följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för
besparingsåtgärderna inom departementets verksamhetsområde. Jag återkommer i
1981 års budgetproposition till den närmare innebörden av besparingarna under
olika anslag.

1. Exportfrämjande verksamhet

De statliga insatserna för ett främjande av svensk export
är av väsentlig betydelse för exporten. Det ekonomiska utrymmet för ett ökat
statligt stöd är emellertid begränsat även inom delta prioriterade område. 1
den nuvarande ekonomiska situationen är del dock angelägel att åstadkomma både
en förstärkning av de statliga insatserna och en samtidig ekonomisk besparing.
Detta resullal har visat sig möjligt all uppnå genom en bättre avvägning av de
resurser som riksdagen anvisat under olika anslag för exportfrämjande
verksamhei.

För
budgeläret 1980/81 har riksdagen anvisat (prop. 1979/80: 100 bil. 14, NU
1979/80: 34, rskr 1979/80: 224) 39,2 milj. kr. för exportfrämjande åtgärder,
varav 5,9 milj. kr. står till regeringens disposition för särskilda exporlfrämjande
insatser av olika slag. Medlen lill regeringens disposition utnyttjas såväl
för verksamhet som genomförs under förevarande anslag som för sådan verksamhet
som normalt budgeteras under andra anslag för exporlfrämjande. Som exempel pä
åtgärder kan nämnas exporlaktioner (tidigare benämnt projektverksamhet),
information och intensifierad kommersiell representation i utlandet. Enligl min
mening finns det behov av att genom omfördelning förslärka dessa resurser i
syfle all redan under innevarande budgetär skapa möjlighet till kraftfullare
insatser än vad som är möjligt med de resurser som f. n. anslagils för
exporlfrämjande åtgärder. Detta gäller bl. a. stödet lill nya exportörer.

För budgetåret 1980/81 har riksdagen anvisaKprop. 1979/80:
100 bil. 14. NU 1979/80:34, rskr 1979/80:224) 47 milj. kr. för slöd lill svensk
projekt-export m. m. Härutöver finns odisponeral reserverade medel om ca 25
milj. kr. under anslagel. Enligl min mening bör 10 milj. kr. av dessa föras
över lill anslaget B 3. Exportfrämjande åtgärder som en förstärkning av de
resurser för exportfrämjandel som står lill regeringens disposition under detta
anslag. Dessutom anserjag att 5 milj. kr. av de reserverade medlen kan utgöra
en besparing redan under innevarande budgetär.

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

all för budgetåret 1980/81 till B 3. Export främja nde
åtgärder föra över lOOOOOOO kr. frän reserverade medel under reservafionsanslagel
B 4. Slöd lill svensk projektexport m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

2. Kommerskollegium

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med
uppgift alt handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa
frågor i samband med näringsrätlsliga regleringar och inrikeshandel.

Jag avser föreslå regeringen en höjning av avgifterna för
vissa tillstånd enligl aktiebolagslagen (1975: 1385) och lagen (1953:308) om
ekonomiska föreningar. Jag avser ocksä att senare föreslå regeringen alt införa
en expeditionsavgift för licenser som avser import. Sammanlaget beräknas de
föreslagna avgiftsförändringarna att inbringa drygt I milj. kr. under budgetåret
1981/82.

3. Statens pris- och kartellnämnd (SPK)

Slatens pris- och kartellnämnd (SPK) är central
förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning och har lill uppgift
all följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och
konkurrensförhåUandena inom näringslivet med undanlag av bank- och
försäkringsväsendet. Nämndens arbete omfattar främst prisövervakning och
administration av sådana prisregleringar regeringen beslutar om, utredningar om
pris- och konkurrensförhållandena inom olika branscher samt viss
informationsverksamhet i anslutning härtill. Enligl instruktionen (1973:609)
för SPK åligger det särskilt nämnden bl.a. att biträda marknadsdomstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO) och konsumentombudsmannen (KO) vid vissa utredningar.

Prisövervakning
och därmed sammanhängande insatser erfordras för att regeringen skall ha en
möjlighet ingripa mot sådana prisstegringar som har sin grund t. ex. i
bristande konkurrens eller inflalionistiska förväntningar. I ett läge då stora
nedskärningar av de offentliga utgifterna är nödvändiga är det naluriigt att
göra en omläggning av prisövervakningen så att man i stort kan nå åsyftad
verkan med mindre resurser.

Jag anser därför att SPK:s insatser bör omdisponeras.
Områden som vart för sig har liten betydelse för den allmänna prisutvecklingen
eller som kännetecknas av en väl fungerande konkurrens eller som under alla omständigheter
är tekniskt sett mycket svårreglerade bör göras till föremål för koncentrerade
undersökningar när sä bedöms lämpligt i stället för en mera löpande
uppföljning. Självfallet bör SPK även inom dessa områden följa prisutvecklingen
och ha en beredskap för särskilda insatser. Regeringen bör i särskild ordning
föreskriva vilka varu- och tjänsteområden som bör bli föremål för den av mig
föreslagna ordningen för övervakning av priserna.

SPK:s
utredningar om konkurrensförhållandena inom olika branscher barett nära samband
med den prisövervakande verksamheten. Besparingarna på detla område bör därför
i första hand ta sikte på de områden där ti Riksdagen 1980/81. I .saml Nr20. Bil. 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

prisövervakningen ges en annan uppläggning. Möjligheterna
för de myndigheter som fär biträde av SPK med utredningar all få arbete utfört
kan också förutses att minskas. NO som saknar egna utredningsresurser och
därför i hög grad utnyttjar SPK bör bidra till att avlasta SPK genom noggrann
avvägning av vilka utredningar som är att betrakta som nödvändiga. Jag bedömer
vidare att en besparing avseende SPK:s informationsverksamhet kan genomföras.

Jag räknar
med att SPK genom dessa förändringar skall kunna hålla tjänster vakanta och alt
anslaget därigenom kan begränsas med 3 milj. kr. Jag räknar med att huvuddelen
av besparingen kan genomföras under budgetåret 1981/82 och resterande del under
1982/83.

4. Konsumentverket

Förvaltningskostnader

Den konsumentpolitiska verksamheten i Sverige har byggts
ul kraftigt under framför allt 1970-lalet. Nya myndigheter har tillkommit och
lagar har införts i avsikt alt förbättra konsumenternas ställning pä marknaden.
Detta har medfört all konsumentskyddet har stärkts väsentligt. Verksamheten har
även inneburit att näringsidkare har fält kompletterande underlag för
bedömningar av konsumenternas behov. Mot bakgrund av det ansträngda
statsfinansiella läget framstår del nu som naluriigt att undersöka hur verksamheten
kan koncentreras och göras mindre kostsam.

Jag anser att konsumentverket bör koncentrera sina
insatser lill områden av avgörande betydelse för konsumenterna. Det gäller
problem som rör människors liv, hälsa och säkerhet, mer belydande ekonomiska
risksilualioner, svaga konsumentgruppers problem samt frågor som hänger samman
med rationalisering av hushållens arbete och minskning av hushällens
energikonsumtion. Jag bedömer all en begränsning av verksamheten på övriga
områden kommer att bli nödvändig.

Intäkterna från de publikationer konsumentverket ger ul
bör ocksä ökas. Jag förordar även en begränsning av konsumentverkets
kampanjverksam-hel.

Genom dessa åtgärder bedömer jag all anslagel D 4.
Konsumentverket: Förvaltningskostnader kan begränsas med 2,3 milj. kr. under
budgetåret 1981/82. Jag kommer senare att även ta initiativ till en översyn av
konsumentverket för att begränsa anslaget med ytteriigare minst 1,7 milj. kr.

Undersökningsverksamhet

Vid sidan av konsumentverkets anslag för
förvaltningskostnader disponerar verkel ett särskilt anslag för
undersökningsverksamhet m. m. Anslaget, som f. n. uppgår lill ca I milj. kr.,
används för bland annat konsumentinriktad forskning vid högskolor och andra
institutioner.

Bakgrunden lill anslagel är att slalsmakterna har velat
stimulera forsk-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

ning inom ett fält som har varit eftersatt. På senare lid
har konsumentekonomiska inslag i ekonomiutbildningen tillkommit vid
universiteten och en professur i konsumentekonomi har inrättats. Åven i övrigt
föreligger andra finansieringsmöjligheter för denna typ av forskning. Behovet
av ett särskilt stöd lill denna verksamhei har alltså minskat.

Jag anser därför alt anslagel kan avvecklas. Genom
avveckling av anslaget D5. Konsumentverket: Undersökningsverksamhet m.m.
erhålles en besparing på ca 1 milj. kr.

5. Allmänna reklamationsnämnden

Riksdagen beslutade i juni 1980 i enlighet med regeringens
proposilion (1979/80:114) om verksamheten vid allmänna reklamationsnämnden. I
propositionen anmäldes all frågan om avgifter vid nämnden skulle övervägas.
Den organisationskommitté som f.n. förbereder verksamheten vid den nya
reklamationsnämnden kommer inom kort all lämna förslag lill regeringen när del
gäller avgifter. Jag räknar med alt ta upp frågan i samband med min anmälan
lill statsbudgeten för budgetåret 1981/82.

6. Patent- och registeringsverket (PRV)

Namnärenden

Kostnaderna för PRV:s verksamhei skall täckas av de
avgifter dess kunder erlägger. Avgifterna under varje program skall i princip
ge full kostnadstäckning.

I fråga om programmet Namnärenden har regeringen frångått
principen med kostnadstäckning bl. a. med hänsyn till intresset av alt de som
inle har tillräckligt särskiljande namn byter släktnamn. Täckningsgraden har beräknats
till ca 0,7, dvs 70% av PRV:s kostnader skall täckas av kundernas avgifter. På
grund av ökade koslnader har täckningsgraden under 1980 sjunkit till ca 0,55.
För att åleruppnå en genomsnittlig täckningsgrad på 0,7 under de närmaste
budgetåren har avgifterna för ansökan i släktnamns-ärende beräknats behöva
höjas från 200 kr till 300 kr. För förnamnsansökan skulle avgiften oförändrat
vara 200 kr. I syfte att ulan dröjsmål öka statens inkomster har nämnda
avgifisökning genomförts fr.o.m. den I september 1980 vilket Innebär en
merintäkt lill slalen på ca 450000 kr. per år.

För alt uppnå full kostnadstäckning för programmet skulle
avgifterna behöva höjas till ca 400 kr. för en släklnamnsansökan och till ca
225 kr. för en förnamnsansökan. En sådan avgiftshöjning skulle leda lill att
intäkterna lill staten ökar med ytteriigare ca 400000 kr. per år. Jag anser all
principerna för täckningsgrad bör ändras för programmet Namnärenden så att full
kostnadstäckning skall gälla och avser att inom kort framlägga förslag lill
regeringen om en sådan åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

SärskUda kostnader för förenings- m.fi. register

Från delta anslag bestrids länsstyrelsernas
annonskostnader för all kungöra sådana anmälningar som skall las in i
förenings- och handelsregislren.

Avgifter, som fiyter in i samband med anmälningarna,
redovisas på statsbudgetens inkomstsida under titeln Avgifter för registrering
i förenings- m.fl. register. Avgifterna avses läcka koslnaderna under detla
anslag saml länsstyrelsernas handläggningskoslnader i samband med anmälningarna.
För budgeläret 1979/80 har pä inkomsttiteln redovisats 6489000 kr. Avgiften för
registrering av firma utgör nu 150 kr. Beloppet har varil oförändrat sedan
början av 1970-lalel. Avgifterna täcker i dagslägel kostnaderna under detta
anslag men däremot inte länsstyrelsernas handläggningskoslnader. Regeringen har
uppdragit ål riksrevisionsverkel att lämna förslag om vilka avgifter som bör
erläggas för att också koslnaderna för handläggningen vid länsstyrelserna
skall täckas. Del är min avsikt att anmäla resultatet i 1981 års
budgetproposition.

Jag räknar preliminärt med all statens inkomster därigenom
kommer all öka med ca 5 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

7. Ekonomiskt försvar Investeringar över statsbudgeten

Budgetåret 1980/81

För budgetåret 1980/81 härmed 1980 års budgetproposition
(prop. 1979/ 80:100 bil. 14. FöU 1979/80:14. rskr 1979/80:317) anvisats
investeringsmedel m. m. över statsbudgeten till ett sammanlagl belopp av ca
170 milj. kr. för verksamheten inom del ekonomiska försvaret.
Investeringsmedlen disponeras för uppbyggnad av beredskapslager av varor och
materiel och för slöd lill försörjningsberedskapsviktig industri.

För budgeläret 1980/81 har regeringen med prop. 1979/80:
138 om åtgärder för försörjningsberedskapen pä lextilfiber- och
bomullsgarnsområdena lämnal förslag om ytterligare stödåtgärder till
försörjningsberedskapsviktig industri. Behovet av invesleringsmedel för dessa
åtgärder uppgår lill ca 54 milj. kr.

För budgetåret 1980/81 uppgår därmed anvisade och
föreslagna investeringsmedel över statsbudgeten till sammanlagt (170-1-54 = )
224 milj. kr.

Budgetåret 1981/82

Regeringen har den 27 mars 1980 lämnal anvisningar för
programplanering för perioden 1981/821985/86 och anslagsframställningar för
budgetåret 1981/82 avseende verksamheten inom del ekonomiska försvaret. Anvisningarna
har utformats mot bakgrund av kravet på besparingsåtgärder. Enligl
anvisningarna skall för budgetåret 1981/82 planeras slöd till försörjningsberedskapsviktig
induslri och övriga investeringar inom en ram av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

120 milj. kr. Inom beklädnadsområdet skall enligl
anvisningarna ulöver den angivna ramen inplaneras sädana åtgärder som är en
följd av avlal som ingåtts före den I juli 1980 mellan staten och förelag om
upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet.
Medelsbehovel för sädana investeringar beräknas till ca 42 milj. kr. De totala
investeringarna för budgetåret 1981/82 skulle därmed i enlighet med de ovan
nämnda anvisningarna kunna beräknas till ca (120-1-42 = ) 162 milj. kr.

Besparing

I enlighet med regeringens anvisningar kommer
investeringarna under budgetåret 1981/82 1 förehällande lill 1980/81 aU behöva minskas
från 224 milj. kr. lill 162 milj. kr., dvs. med 62 milj. kr. En närmare
precisering av hur denna besparing kommer alt fördela sig på olika områden inom
det ekonomiska försvaret kommer alt ges i 1981 års budgetproposition.

Inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet m.
m.

Riksdagen har vid olika tillfällen beslutat om mål för den
statliga lekopo-liliken.

Hösten 1977 beslöt riksdagen om mål för
försörjningsberedskapen på tekoområdet (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr
1977/78:81 och NU 1977/78:41, rskr 1977/78: 172). Vären 1979 log riksdagen
vidare ställning till vissa nivåer för den löpande produktion av lekovaror som
behövs av försörjningsberedskapsskäl (prop. 1978/79: 145, NU 1978/79:48, rskr
1978/ 79: 390).

1 december 1978 (NU 1978/79: 16. rskr 1978/79: 122) och i
samband med beslutet 1 maj 1979 uttalade riksdagen all tekoindustrins nuvarande
produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas. I ett belänkande i april
1980 (NU 1979/80: 39) uttalade näringsutskottel att utskottet utgår från aU
detla av riksdagen uppställda krav utgör själva utgångspunkten för utredningsarbetet
med en samlad plan för lekobranschens framtid.

Slutligen uttalade näringsutskottel i maj 1979 (NU
1978/79:48) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopoliliken bör vara all
svensk lekoindustri skall svara för 30%- eller mer av den totala tillförseln
av tekovaror.

Riksdagsbeslutet i maj 1979 innebar bl. a. att en
långsiktig planering skall ske beträffande de statliga åtgärderna på
tekoområdet. Mot bakgrund härav uppdrog regeringen i juli 1979 åt överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen och slatens industriverk att
inom ramen för sina respektive ansvarsområden utreda och lämna underlag för
denna planering. Vidare uppdrogs åt lekodelegationen all samordna detta myndigheternas
arbete.

Myndigheterna lämnade sina första rapporter till
regeringen i september 1980.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 8

1 samband med beslutet i maj 1979 uttalade riksdagen att
industrin vid sin planering bör kunna räkna med att antingen äldrestöd eller
något annat stöd av liknande innebörd skall kunna erhållas under - t. v. - hela
planeringsperioden. Samtidigt uppmanades regeringen all utan dröjsmål se över
frågan om stödformernas konstruktion. Denna översyn pågår f.n. inom regeringskansliet.
Arbetel beräknas vara slutfört inom kort.

Vad jag här har anfört innebär att det under hösten kommer
att föreligga ell viktigt underlag för den fortsatta inriktningen av den
statliga tekopoliliken. Jag och cheferna för arbetsmarknads- och industridepartementen
kommer senare all lämna förslag i denna fråga.

Beträffande mälen för tekopolitiken vill jag emellertid
redan nu anföra följande.

De åtgärder för tekoindustrin som inleddes budgetåret
1970/71 motiverades utifrån induslripoUtiska utgångspunkter. Dessa insatser
kompletterades ett par är senare med åtgärder som saltes in av
försörjningsberedskapsskäl.

Den totala omfattningen av åtgärderna var t.o.m.
budgetårel 1976/77 relativt begränsad. Kostnaderna ökade således från knappt 5
milj. kr. budgetårel 1970/71 lill drygt 60 milj. kr. budgetåret 1976/77.

1 och med alt äldrestödet infördes budgetåret 1977/78 och
de försörjningsberedskaps- och industripolitiska insatserna kraftigt har
ökats, har under senare delen av 1970-lalel del lolala stödet till
tekoindustrin kommit alt uppgå till 400-500 milj. kr. per är.

Under slutet av 1970-talel har vidare på det
handelspolitiska området en effektivisering skett av systemet med bilaterala
avtal med s.k. lågprisländer i huvudsak inom ramen för det sk. multifiberavtalet.

Vad jag här har anfört, visaratt statsmakterna har gjort
stora insatser för att främja tekoindustrins utveckling.

Enligt näringsulskottels uttalande bör del långsiktiga
målel för den statliga tekopoliliken vara att svensk tekoindustri skall svara
för 30% eller mer av den totala tillförseln av lekovaror. Denna produktionsnivå
har inle uppnåtts på flera år. Enligl statistiska centralbyråns uppgifter var
för år 1979 den svenska produktionens andel av tillförseln 23% för garn och väv
och 22 % för kläder. Produktionsandelen har enligt centralbyrån fortsall all
minska under första kvartalet 1980. Om /uja den svenska produktionen relateras
till tillförseln erhålles däremol ell värde som klart överstiger 30%.

Målen för tekopoliliken måste ses i förhållande lill de
konkurrensmässiga förutsättningar som finns all upprätthålla en viss
produktionsnivå. Den grundläggande förutsättningen är härvid hur det svenska
kostnadslägel utvecklas i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer,
dvs. främst EG/EFTA-områdel varifrån ea 70% av vår import av lekovaror kommer
och dit närmare 90% av vår tekoexporl säljs. Om en tillräcklig konkurrenskraft
inte kan uppnås och om målen skall vidmakthållas åter-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

står endast att tillgripa stödåtgärder och/eller
handelspolitiska restriktioner. Utrymmet för sådana åtgärder är emellertid
begränsat mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de handelspolitiska
åtagandena.

Som jag tidigare har anfört kommer ett samlat
bedömningsunderiag för den fortsatta inriktningen av den statliga lekopolitiken
att föreligga först senare 1 höst.

Jag avser därför att i samråd med cheferna för
arbetsmarknads- och industridepartementen återkomma till dessa frågor liksom
till mälet för försörjningsberedskapen pä lekoområdel i 1981 års
budgetproposition. 1 fråga om försörjningsberedskapen vill jag dock redan nu
behandla en särskild fråga.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i skrivelse den
13 juni 1980 redovisat resultatet av en investeringsenkät avseende främst den grundlex-tila
industrin. För att möjliggöra från försörjningsberedskapssynpunkl erforderiiga
investeringar beräknar överstyrelsen behovet av avskrivningslän för budgetåret
1980/81 till 50 milj. kr. En viss neddragning av bidragsandelen har därvid
förutsatts. Med hänsyn lill de medel som ställts till förfogande på grund av
del statsfinansiella lägel har dock överstyrelsen som ell alternativ redovisat
en revidering av planeringsnormerna innebärande dels alt reglerings- och
ransonerlngsätgärder skall kunna tillgripas snabbare än vad hittills
förutselts, dels alt standarden i ett krisläge vad gäller vissa plagg inle
skall uppgå till den nivå som hitlills varil målsättningen. Behovet av
finansiellt stöd och beredskapslagring minskar i detta alternativ. Det innebär
bl. a. alt 7 milj. kr., varav i reservation frän budgetåret 1979/80 5 milj.
kr., som disponeras för beredskapslagring under programmet Beklädnad m. m.
inle behöver utnyttjas och all varor för 16 milj. kr. kan avyttras från
befintliga beredskapslager och buffertlager. Överstyrelsen hemställer mol
bakgrund av detla alt de reviderade planeringsnormerna beaktas och alt en
omdisponering av lagringsmedel fär ske med sammanlagl 23 milj. kr. till
avskrivningslän/försörjningsberedskapslån.

Det är enligt min mening angelägel alt resurserna inom
programmet Beklädnad m. m. omfördelas så all ett effektivare utnyttjande kan
uppnås. Därmed kan besparingar på sikl åstadkommas. Avskrivningslånen har visat
sig vara ell effektivt instrument. De ekonomiska uppoffringar som förutsätts
från företagen själva (normall mer än 50% av investeringskostnaden) borgar för
alt medlen kommer till effektiv användning.

Jag föreslår därför att högst 23 milj. kr. får
omdisponeras från anslagel F 3. Beredskapslagring till anslagel F 4.
Industriella åtgärder. Omdisponeringen får ske i den omfattning som del är
möjligt all realisera beredskaps- och buffertlagren. Förslaget innebär en viss
minskning av måluppfyllelsen 1 fräga om beredskapslagring av lekovaror.

Jag är inte beredd att nu förorda att förslag lämnas
riksdagen om revidering av mälen för försörjningsberedskapen pä lekoområdel.
Som jag har nämnt i det föregäende avser jag senare att i samråd med cheferna
för

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 10

arbetsmarknads- och industridepartementen återkomma till
frägan om den fortsatte inriktningen av den statliga tekopoliliken.

Med hänvisning lill vad jag har anfört i det föregående
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

1.
att godkänna de
åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdel som jag här har förordat

2.
all medge att
från budgetåret 1979/80 reserverade medel om 5 milj. kr. jämte 2 milj. kr. som
anvisats för budgetåret 1980/81 inom programmet Beklädnad m.m. under anslaget F
3. Beredskapslagring förs över till anslaget F 4. Industriella åtgärder.

3.
att medge alt
under budgetårel 1980/81 realiserade inkomster från försäljning ur beredskaps-
och bufferllagren inom programmet Beklädnad m.m. om högst 16 milj. kr. får
föras över till anslaget F 4. Industriella åtgärder.

8. Tullverket

Tullverket har till uppgift all debilera, uppbära och
redovisa tull samt vissa skatter och andra avgifter. Verkel övervakar vidare
efterlevnaden av särskilda bestämmelser om införsel och utförsel av varor och
utövar i övrigt uppsikt över trafiken till och från utlandet samt fullgör
kontrolluppgifter m.m. Verkel svarar även för åtgärder lill havs och i
kustvatten, Vänern och Mälaren för att avvärja eller begränsa skador till följd
av bl. a. oljeutsläpp.

Enligl min mening iir det möjligt att genomföra vissa
besparingar vid tullverket genom all verket bl.a. ändrar nuvarande omfattning
och inriktning av kontrollverksamheten. Del är emellertid angeläget all denna
nödvändiga omprioritering sker sä alt ambitionsnivån inte minskas när del
gäller särskilt angelägna områden, såsom bekämpning av narkotikasmuggling,
skydds- och kontrollälgärder ur miljöskyddssynpunkl samt åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. För budgetåret 1981/82 beräknar jag all anslaget kan
begränsas med 3,5 milj. kr.

9. Översynsprojekt avseende konsumentverkets
verksamhetsområde

Regeringen har under år 1979 tagit vissa initiativ till
översyner på det konsumenlpoliliska området. Två utredningar har tillsalls, en
med uppgift att utföra en översyn av vissa konsumenlpoliliska medel för
producenlpå-verkan m.m. (riktlinjekommittén H 1979:04) och en för att granska
problem vid redovisning av marknadsöversikter och producentundersökningar
(varuprovningskommiltén H 1979:05).

Under våren 1980 har regeringen lämnat särskilda
anvisningar för konsumentverkets arbete med anslagsframställningen för
budgetåret 1981/82. Redan i dessa anvisningar framhålls all del
statsfinansiella läget gör del

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 II

särskilt
angelägel all konsumentverket fäster uppmärksamheten på möjligheterna lill
omprioriteringar och i större utsträckning än tidigare utsätter befintliga
verksamheter för en omprövande analys. Regeringen föreskrev slutligen att
konsumentverket i sin kommande anslagsframställning skall redovisa vilka
ambitionssänkningar som kan göras i verksamheten och hur direkträdgivningen
fill enskilda konsumenter kan begränsas.

Jag
har 1 det föregående aviserat ätgärder för alt begränsa anslagen D 4. och D 5.
lill konsumentverket med 3,3 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Dessutom har
jag anmält alt en ytterligare besparing på minst 1,7 milj. kr. bör kunna
genomföras.

Del är angeläget alt nu
genomföra en översyn av konsumentverkets verksamhelsområde för all få fram
underlag för de politiska beslul som är nödvändiga för en Inriktning av
verksamheten på en lägre ekonomisk nivä. Särskild uppmärksamhet bör därvid
ägnas konsumentverkels rådgivning. 1 syfte all identifiera mer resp. mindre
angelägna ärenden bör ärendehanteringen granskas. Frägan om avgifter för
verkels material bör även prövas. Översynen bör kunna omfatta även andra
omprövningar av konsumentpolitisk art. I översynen bör slutligen också
övervägas om organisatoriska förändringar är påkallade med hänsyn till behovet
av begränsningar i verksamheten.

Del är min avsikt alt inom
kort ta initiativ till detla översynsprojekl. Arbetet bör bedrivas inom
regeringskansliet men 1 nära kontakt med berörda myndigheter, utredningar m.
m.

10. Hemst ä llan

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen bereder
riksdagen tillfälle

att
la del av inriktningen av de besparingsåtgärder m.m. inom handelsdepartementets
verksamhelsområde för budgetåret 1981/82 som jag har redovisat.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 Bilaga 11

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga II

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Till skillnad från de flesta andra länder har Sverige
kunnat gå igenom det sena 1970-talels Internafionella ekonomiska kris med
bibehållen hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Delta speglar den centrala
roll som sysselsättningspolitiken getts 1 den förda ekonomiska politiken. De
omfattande arbetsmarknadspoliliska åtgärderna har således kunnat hålla
arbetslösheten nere.

En av utgångspunkterna i regeringens besparingsprogram har
varil att arbelsmarknadspolltlkens mål skall slå fast. Den framlida
sysselsättningspolitik, om vilken förslag skall läggas under vårriksdagen,
kommer alt ha de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som sin
viktigaste bas.

Del bör dock vara möjligt att ytterligare effektivisera
arbelsmarknads-verkels administration och organisation. Flera utredningar har
redan gjorts eller pågår i detta syfte både av verkel och med stöd av
utomstående organ, bl.a. riksrevisionsverkel och riksdagens revisorer.
Resultatet av detta arbete kommer delvis att presenteras i den kommande
budgetpropositionen. I syfte alt intensifiera dessa ansträngningar kommer
dessulom all tillkallas en kommitté för att utreda arbetsmarknadsverkets lAMS)
framtida ansvarsområde och organisation. Jag räknar med alt återkomma i detla
ärende senare i samband med den sysselsättnlngspoliliska propositionen.
Avsikten med denna översyn bör vara all åstadkomma ett ännu effektivare
utnyttjande av resurserna inom arbetsmarknadspolitikens område.

Som dåvarande chefen för budgetdepartementel anförde i sin
anmälan av kompletteringspropositionen (prop. 1979/80: 150) måsle översyn och
omprövning bli ett återkommande inslag i det långsiktiga arbetet för att
förbättra statens finanser. Ell av de projekt som anmäldes i propositionen var
en översyn av effekterna av lagstiftningen om ledighet och utförande I Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
20. Bd. II

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

av olika arbetsuppgifter pä arbelslid utom ramen för den
ordinarie verksamheten. Detta översynsprojekl har nu påbörjats och tre delprojekt
har igångsatts. För del första görs inom arbetsmarknadsdepartementet en lagteknisk
översyn av ledlghetslagstlftnlngen. För del andra har Studieförbundet
Näringsliv och Samhället (SNS) på regeringens uppdrag börjat studera hur arbelstidsreformerna
kommit all påverka närvaromönsler och arbetsorganisation vid ett mindre antal
myndigheter och förelag. För del tredje har ett uppdrag lämnats till
riksrevisionsverket att beräkna kostnaderna i olika avseenden för den samlade
frånvaron i samhällel.

Besparingsförslagen
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhelsområde uppgår lill totalt 130
milj. kr. Den mer belydande besparingen är avveckling av stimulansbidraget för
vissa grupper (110 milj. kr.).

Arbetsmarknadsdepartementet

[I] Minskade insatser för forskning och utveckling. 1 statsbudgeten för budgetårel
1980/81 har anvisats ett reservationsanslag av 12072000 kr. för Kommittéer m.m.
Härav har 3072000 kr. beräknats för forsknings- och utvecklingsarbete inom
departementets verksamhetsområde. Jag räknar med alt genom utnyttjande av
reserverade medel från föregående budgetår och en noggrann prövning av
forskningsprojekten kunna spara 1 milj. kr. på anslaget. Det ankommer på
regeringen att besluta om detla.

Arbetsmarknadsservice

[2] Begränsning i utgivandet av ADB-platslistor. I maj
1973 producerades den första dagliga platslislan med hjälp av ADB-teknik och en
första rapport om arbetsförmedling med ADB-resurser lades fram i oktober 1974.
Under våren 1978 fick hela landet tillgång till länsvisa ADB-producerade
platslistor. Listorna framställs pä totalt fem produktionsorter. Lediga platser
som skall ingå i listan kan anmälas till förmedlingen på eftermiddagen och
komma med i platslislan dagen därpå. Datorbearbetning, sättning, tryckning och
distribution sker under natten. Kostnaderna för tryckning, pappersåtgång och
distribution av ADB-plalslistorna är förhållandevis stora. Delta påpekades
också i 1977 års budgetproposition (prop. 1976/77: 100 bil. 15 s. 72).
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anmodades därför all undersöka möjligheterna alt
göra besparingar i dessa avseenden. Detta skedde också genom att utgivningen
av platslistorna begränsades från fem till tre dagar per vecka, men med hänsyn lill
behovet av hög aktualitet förordades att utgivningen skulle kompletteras med
listor med enbart nyan-mälda platser under två dagar per vecka.
Kostnadsbesparingen som här-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

Igenom kunde göras beräknades till ca 10 milj. kr. och
fick effekt fr. o. m. budgetårel 1978/79.

Med den vid platslistframställningen tillämpade ADB-tekniken
som grund startade AMS under budgetårel 1976/77 på försök praktiska prov med
sökning och bevakningsmatchning med hjälp av terminal. Med en sädan terminal
kan arbetsförmedlaren söka fram plaisförslag i en plalsbas där information om
lediga platser finns. Detla är samma information om lediga platser som används
för produktion av ADB-platslistor. Riktlinjerna för denna verksamhei har lagts
fast i prop. 1978/79: 131, AU 1978/79:34. rskr 1978/79:304. I denna proposition
konstaterade också dåvarande departementschefen all plalslistorna var ell
nödvändigt hjälpmedel för arbetsförmedlaren och att de kommer att behövas i
stort sett i nuvarande omfattning i vart fall intill dess man mera allmänt har
tillgäng lill dataterminaler i platsförmedlingen. Emellertid utgick
departementschefen frän att AMS kontinuerligt prövade varje möjlighet att genom
olika förenklingar göra besparingar i den nuvarande platslistframställningen
och alt möjlighelen alt minska antalet utgivningsdagar av plalslistorna därmed
borde övervägas. Ulskoltel underströk också betydelsen av att besparingar
gjordes i framställningen av ifrågavarande plalslistor.

En utbyggnad av lerminalsystemel har skett under senare år
och utbyggnaden kommer att fortsätta. AMS fär fr. o. m. Innevarande budgetår
disponera 202 terminaler, varav högst 132 förde fortsatta försöken med sökning
och bevakningsmatchning, högst 10 terminaler för ett ADB-baserat bok-ningssystem
för kullurarbetsförmedlingen saml högst 60 terminaler för de s. k. modellkontorsförsöken.
En viss förskjutning av terminaler får ske till modellkontorsförsöken.
Fördelningen av terminaler för de forlsalta försöken med sökning och
bevakningsmatchning skall med viss hänsyn till kontorens storiek koncentreras lill
dislriklskonloren. Terminalerna får härigenom en geografisk spridning över
riket. Detta innebär att behovet av plalslistor minskar genom att
arbetsförmedlaren med hjälp av en terminal, vid varje tillfälle, kan få aktuell
information om till arbetsförmedlingen anmälda lediga platser.

Koslnaderna för platslislframställning är idag betydande
och har för innevarande budgetår beräknats lill 58,7 milj. kr. I och med att
terminal-systemet under innevarande budgetår byggs ul sä all varje dislriktskontor
och ett antal lokalkontor har minst en terminal är systemet sä väl geografiskt
utbyggt att jag anser att en ytteriigare inskränkning nu bör kunna göras på plalsllstulglvningen.
Del bör emellertid ankomma på AMS att avgöra hur en sådan begränsning skall
ske. Under innevarande budgetär bör en besparing på ca 2,5 milj. kr. kunna
göras vilket ger en besparing på 5 milj. kr. för helt budgetär.

1
statsbudgeten för innevarande budgetår finns uppfört ell förslagsanslag B 1. Arbelsmarknadsservice
där utgifterna under programmet Arbetsmarknadsinformation för framställning av
platslistor med hjälp av ADB fär ti Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr20. Bil. II

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 4

uppgå
till högst 58730000 kr. Utnyttjande av detta belopp bör för innevarande
budgetår begränsas lill 56230000 kr. Det ankommer på regeringen all besluta om
detta.

Arbetsmarknadsutbildning

[3]
Avveckling av stimulansbidrag. Det nuvarande bidragssystemet inom
arbetsmarknadsutbildningen (AMU) infördes den I januari 1976. Bidragssystemet
bygger pä inkomstborlfallsprincipen och anknyter till viss del till
arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Bidraget
utgår i form av skattepliktig dagpenning som för arbetslöshetsför-säkrade
kursdeltagare motsvarar den högsta dagersättning som kan utgå från
arbetslöshetskassa, eller f.n. 195 kr. Dagpenningen reduceras med hänsyn lill
tidigare inkomst men utgår inte med lägre belopp än 155 kr. För de
kursdeltagare över 20 år som inte är arbelslöshetsförsäkrade ulgår dagpenning
med ett belopp som motsvarar vad som lägst kan utgå till arbelslöshetsförsäkrade,
dvs. 155 kr./dag.

Samma
dagpenning ulgår för ungdomar under 20 år som har vårdnaden om eller fullgör
försörjningsplikt mol barn. För oförsäkrade ungdomar under 20 är ulan
försörjningsplikt mot barn utgår en lägre dagpenning som motsvarar del kontanta
arbetsmarknadsstödet, f. n. 75 kr./dag.

För
deltagare i AMU med rält fill sjukpenning, pension, livränta eller liknande
ersättning reduceras dagpenningen med de sammanlagda pensionsförmånerna räknat
per dag.

För
samtliga kursdeltagare utgår oavsett dagpenningens storlek ett skattepliktigt
stimulansbidrag med 10 kr./dag. Stimulansbidraget tillkom för att det skall
framstå som ekonomiskt fördelaktigt för den enskilde all utnyttja perioder av
arbetslöshet till att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden genom
utbildning. I vissa fall ulgår dessulom traktamente och särskilt bidrag för
vissa extra koslnader i samband med utbildningen.

Genom
anknytningen till arbetslöshetsförsäkringen och KAS har utbildningsbidragen
anpassats till höjningar av den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
och av del kontanta arbetsmarknadsstödet. Dagpenningen för vuxna ej försäkrade
kursdeltagare har höjts parallellt med höjningen av dagpenningen för de
försäkrade. Relativt sett har de oförsäkrade därigenom fått en betydligt
större höjning av ersättningen under arbetsmarknadsutbildning än de försäkrade.
Utbildningsbidraget - dagpenning och stimulansbidrag - har sålunda för de arbelslöshetsförsäkrade
i den högsta dagpenningklassen höjts med 58% sedan 1976 medan bidraget lill dem
som inte är försäkrade har höjts med 83 %.

I
en undersökning rörande stimulansbidragels betydelse som ulförts av två
forskare vid handelshögskolan i Stockholm under hösten 1978 konstateras att
stimulansbidraget för de som går i utbildning har haft betydelse i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

knappt 20% av fallen. För arbetslösa som inte dellog i ulbildning
skulle stimulansbidraget om 10 kr. endast ha marginell betydelse som motiv lill
utbildning. Först vid antagandet all stimulansbidraget höjdes lill 35 kr./dag
ansåg ca hälften av de arbetslösa icke AMU-deltagarna att de skulle överväga
att gå in i utbildning.

Bl. a. mot
denna bakgrund bör man enligt min mening kunna ifrågasätta om stimulansbidraget
har haft och har den effekt som åsyftades när nuvarande bidragssystem
infördes. Redan dä de ekonomiska förmånerna är likvärdiga de vid arbetslöshet
måste del enligt min mening framstå som fördelaktigt för den enskilde att
utnyttja en arbetslöshetsperiod för utbildning med de väsentligt förbättrade
möjligheter delta innebär att få ett nytt arbete.

Jag
förordar således att stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen
avvecklas. Avvecklingen av stimulansbidraget för de elever som erhåller
dagpenning med 155 kr. och inle är arbelslöshetsförsäkrade bör ske fr.o.m. den
I januari 1981.

Ändringen bör gälla för elever som beviljas utbildning
efter den I januari 1981, vilket innebär att dä utgående bidrag inte behöver
reduceras. Belräffande övriga elever avser jag att återkomma i samband med
budgetarbetet då frågan om höjning av ersättningen vid arbetslöshet och därmed ocksä
dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning skall behandlas.

En
avveckling av stimulansbidraget kan beräknas medföra en besparing av ca 110
milj. kr. för helår. För andra halvåret av budgetåret 1980/81 kan besparingen
beräknas lill 15 milj. kr.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna av mig förordad ändring i grunderna för
bidrag vid arbetsmarknadsutbildning att lillämpas fr.o.m. den I januari 1981.

[4] Förskott på utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning. För den

första månaden kan förskoll på utbildningsbidrag ulgå till
den som skall genomgå en arbetsmarknadsutbildning. Bidraget utbetalas av
försäkringskassan sedan kursdeltagaren uppvisat närvaroinlyg från lärare eller
arbetsförmedlare vid AMU-center. Förskottet kan variera mellan ca 2400 kr. och
2700 kr. beroende på bl.a. dagpenningens och skalleavdragens storlek.

Möjligheten
att lyfta förskolt utnyttjas enligl riksförsäkringsverket (RFV) av ca hälften
av kursdeltagarna. De utbetalade förskollen har beloppsmässigt minskat sedan
juli 1978 och uppgick under första halvåret 1979 till genomsnittligt 2 milj.
kr. per månad. De avskrivningar av ej återbetalade förskolt som skett motsvarar
ca 0,6% av del lolala beloppet utbetalade förskoll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

Förskottet har för det stora flertalet kursdeltagare som
utnyttjat förmånen, fungerat som ett starllån. vilket har återbetalats innan
utbildningen avslutats. 1 vissa fall inträffar det dock att förskoltsmöjligheten
missbrukas. Det är angeläget att reglerna för förskott utformas så att de så
långt möjligt motverkar sådana effekter. Därigenom kan också beloppet av avskrivna
oreglerade förskoll ytteriigare begränsas.

En väg att åstadkomma detta är all förskolt får utges för
kortare period än en månad. Besparingseffekten kan dock inte närmare beräknas.
Uppskattningsvis kan RFV:s avskrivningar av ej återbetalda förskoll minska med
ca 200000 kr. per år.

Det ankommer på regeringen all besluta om detta.

[5] Avgift för barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen.
Sedan är 1965 bestrider AMS kostnader för försöksverksamhet med barnomsorg för
deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Barnomsorg kan erbjudas barn till
kursdeltagare som uppbär utbildningsbidrag och som deltar i utbildning utanför
hemortskommunen under förutsättning all utbildningen i fräga inte går att få på
hemorten. AMS bestrider i dag hela kostnaden för sådan barntillsyn. För all
åstadkomma större rättvisa avseende koslnader fqr barntillsyn för kursdeltagare
inom AMU oavsett var utbildningen äger rum föreslår jag att barnomsorgen inom AMU
fr.o.m. I januari 1981 får erbjudas mot avgift. Denna bör svara mot vad
kursdeltagaren skulle få betala för kommunal barnomsorg i sin hemortskommun.
Vid anlagandel att antalet utnyltjade platser i barnomsorgsverksamhelen inom AMU
uppgår till 100, kan besparingen uppskattas till ca 300000 kr. per år.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all
regeringen föreslär riksdagen

alt godkänna de nya grunderna för barnomsorgsverksamheten
inom

arbetsmarknadsutbildningen som jag har förordat att
tillämpas

fr. o.m. den Ijanuari 1981.

Sy.sselsättningsskapande åtgärder

[6] Slopat detalj planeringsbidrag för byggnadsarbeten
inom bostadssektorn. Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder omfattar bl.
a. delprogrammet Delaljplaneringsbidrag, vilket syftar lill att främja
upprätthållandet av en beredskap av färdigprojeklerade byggnads- och
anläggningsprojekt som kan användas för att motverka arbetslöshet.
Detaljplaneringsbidrag utgår främst till kommunala byggherrar. Under
budgetåret 1975/76 beslutade riksdagen därutöver (prop. 1975/76: 125, InU
1975/76:38, rskr 1975/76:314) att AMS temporärt skulle kunna betala delaljplaneringsbidrag
också för projektering av bostadshus avsedda att upplåtas med hyres-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

rätt eller bostadsrätt. Bestämmelserna om delaljplaneringsbidrag
lill bostadsbyggen var tidsbegränsade men har därefter varje år getts fortsatt
giltighet för ett budgetär i sänder. Sedan den I juli 1978 fär bidrag beviljas
också för miljöförbättrande ombyggnader som avses i förordningen (1975: 129) om
bidrag lill förbättring av boendemiljöer.

Av en total utgift på 17,7 milj. kr. för
detaljplaneringsbidrag under budgetåret 1979/80 avsåg 2,5 milj. kr. bostadshus
och förbättringar av boendemiljöer. Den projeklreserv som härigenom skapades i
bostadssektorn kan beräknas representera 60000 sysselsällningsdagar eller ca
300 manår. Detta motsvarar mindre än en procent av den totala sysselsättningen
i bostadsbyggnadsseklorn.

Erfarenheterna
visar enligl min mening att några nämnvärda sysselsättningseffekter inte har
kunnat vinnas med stödet till projekteringskostnader inom bostadssektorn. Inte
heller har stödet utgjort någon stimulans för bostadsbyggandet. Jag vill i
sammanhanget nämna all den statliga boslads-lånegivningen täcker kostnader för
projektering. Om bostadslån beviljas för bostadshus lill vilka
projekteringsbidrag utgår skall bidraget räknas av från det låneunderlag som ulgör
grunden för bostadslånegivningen. Det har därför huvudsakligen inneburit en förskoltering
av ell framtida bostadslän med räntebidrag.

Jag förordar med hänvisning lill det nu anförda all delaljplaneringsbidrag
fr.o.m. den I januari 1981 inle längre skall utgä för projektering inom
bostadssektorn. Detta kan beräknas medföra en besparing för statsverket på 1,3
milj. kr. under innevarande budgetår och ca 4 milj. kr. på helärsba-sis.

Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen

all godkänna vad jag anfört om slopande av möjligheterna lill
delaljplaneringsbidrag för arbeten inom bostadssektorn.

Kontant stöd vid arbetslöshet

[7] Arbetslöshetsersättning till tjänstepensionärer.
Formerna för del ekonomiska stödet vid arbetslöshet ändrades genomgripande
genom beslul av 1973 ärs riksdag (prop. 1973:56. InU 1973:23, rskr 1973:251).
Reformen, som trädde i kraft den I januari 1974, innebar att den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen förbättrades pä olika sätt. Bl.a. förlängdes ersätlningsti-den
och ersättningsbeloppen höjdes väsentligt. För arbetslösa som stär utanför den
frivilliga försäkringen eller inte har hunnit uppfylla ersättningsvillkoren i
denna försäkring infördes en ny stödform, kontant arbetsmarknadsstöd.

Reformen innebar vidare bl.a. all rätten lill ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen skulle upphöra vid 67 års ålder. Motivet
härtill var all ålderspensionärerna av principiella, adminislrativa och
ekonomiska skäl

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 8

inte borde tillhöra arbetslöshetsförsäkringen.
Föredragande departementschefen pekade bl.a. på att tillkomsten av
tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen hade medfört all
pensionsförmånerna förbättrats i sådan omfattning att del inte fanns någon
anledning alt ha kvar möjligheten alt få ersättning frän tvä
socialförsäkringsgrenar samtidigt. För dem som före fyllda 67 år uppbär
ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller pension som utgår på
grund av anställning infördes bestämmelser som innebär alt ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen reduceras med hänsyn till storieken av den utgående
pensionen. Avdrag sker enligt en av regeringen fastställd tabell.
Pensionsavdragets storlek bygger på samma förutsättning som
arbetslöshetsersättningen, nämligen inkomstbortfall under fem dagar per vecka.
Detta medför att dagpenningen minskas med ett belopp som motsvarar cä 1/260 av årspensionen.
I samband med alt den allmänna pensionsåldern sänktes lill 65 år den I juli
1976 ändrades också den åldersgräns, vid vilken ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen skall upphöra att utgå, till 65 år (prop. 1975:97, SfU
1975: 15, rskr 1975:222).

Kontant arbetsmarknadsstöd upphör ocksä att utgä när stödtagaren
uppnår 65 års ålder. Samordningen mellan kontant arbetsmarknadsstöd och bl.a.
tjänstepension sker på så sätt att stödet nedsätts med pensionsbeloppet.

1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utred-ningen)
överlämnade är 1978 sitt betänkande (SOU 1978:45). Allmän arbetslöshetsförsäkring.
Ärendet bereds f.n. i regeringskansliet. Med hänsyn lill att det är ovisst när
en allmän arbetslöshetsförsäkring kan träda i kraft vill jag redan nu ta upp
ett förslag som ALF-utredningen har lagt fram i fräga om rätt lill
arbetslöshetsersättning för dem som uppbär tjänstepension.

Bakgrunden till utredningens förslag är alt del inom såväl
den offentliga som privata sektorn förekommer all ålderspension på grund av
anställning utgär innan arbetstagaren har fyllt 65 år. Pensionens storlek
påverkas bl. a. av den s.k. tjänstelidsfaktorn, som bestäms av förhållandet
mellan det anlal tjänsteår som fär tillgodoräknas och det anlal tjänsteår som
krävs för hel pension. Enligl utredningens mening bör den som före 65 års ålder
uppbär tjänstepension med en tjänslelidsfaklor som överstiger 0,8 inle vara
berättigad lill ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För den som uppbär
pension med en tjänslelidsfaklor på högsl 0,8 föreslås ersättning kunna ulgå
för den del av inkomstbortfallet som inle kan anses täckt av pensionen.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har
ifrågavarande förslag genomgående godtagits.

Även enligl min mening bör försäkrad som uppbär
tjänstepension, som grundar sig på ett inte oväsentligt anlal tjänsteår, inte
har rätt att samtidigt uppbära ersällning frän arbetslöshetsförsäkringen. Samma
motiv som ligger bakom regeln om att ersätlningsrätt inle föreligger för den
som har fyllt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

65 år talar för denna ståndpunkt. Såväl principiella som
administrativa och ekonomiska skäl kan således anföras som stöd för all grupper
vars försörjning är tillfredsställande ordnad genom olika former av pension inle
skall tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. Utredningens förslag lar också hänsyn
till storleken av den utgående pensionen på så sätt alt det bara utesluter den
som har pension med en tjänslelidsfaklor överstigande 0,8 från rätten till ersäuning.
Jag ansluter mig därför till utredningens förslag i denna del. Av praktiska
skäl bör dock gränsen sättas så alt ersältningsrätten upphör då tjänstelidsfaktorn
uppgår till 0,8 eller mer. Däremot anser jag all de nuvarande reglerna om
pensionsavdrag även i fortsättningen bör lillämpas pä försäkrade som jämsides
med dagpenning uppbär ålderspension som inle medför uteslutning från rält lill
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Jämfört med utredningens förslag om
att låta pensionen minska den tid som skall anses som arbetslös lid är
ordningen med pensionsavdrag mer tilltalande ur social rättvisesynpunkt,
eftersom den medför att pensionens storlek blir avgörande för i vilken ulslräckning
dagpenningen skall reduceras.

Någon motsvarande ändring är inle behövlig när det gäller
det kontanta arbetsmarknadsstödet. Med hänsyn lill storleken på stödet och
pensionsbeloppens nivåer skulle en regel av ifrågavarande slag inte få någon
praktisk betydelse. Den som uppbär fiänslepension med en tjänslelidsfaklor som
uppgår lill 0.8 eller mer lär redan på grund av de gällande reduktionsreglerna
vara utesluten från rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.

Förslaget, som föranleder ändring i 21 § lagen (1973: 370)
om arbetslös-helsförsäkring (ändrad senast 1979:385), bör träda i kraft den I
januari 1981 (bilaga I I.l).

Den föreslagna ändringen kan beräknas medföra en minskning
av utbetald ersättning från arbetslöshetsförsäkringen med 9-10 milj. kr. per
är, vilket skulle medföra minskade statsbidrag med ca 8 milj. kr. En väsentlig
omständighet i sammanhanget är de lättnader ur administrativ synpunkt som
förslaget medför för de arbetslöshetskassor inom framför allt del statliga och
kommunala området som f.n. har att handlägga en mängd ersätlningsfall belräffande
ijänslepensionärer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

alt anta ett inom arbelsmarknadsdeparlemeniet upprättat
förslag lill lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring.

Arbetarskyddsstyrelsen

[8] Finansiering av arbetsmedicinsk forskning inom
arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetarskyddsstyrelsens
arbelsmedicinska avdelning är landels centrala arbetsmedicinska forksningsinstitution.
Den har ocksä omfatiande utbild-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 10

ningsuppglfler, bl.a. forskarutbildning och kurser för
förelagshälsovårdens personal. Vidare arbetar man med service- och uppdragsverksamhet.
Forskningen vid avdelningen bedrivs dels som uppdragsforskning dels efter
initiativ inom verket. Uppdragsforskningen är avgiftsbelagd. Den egna
forskningen finansieras dels via statsbudgeten, tolfte huvudtitelns anslag C 1.
Arbelarskyddsstyrelsen, dels genom bidrag från arbetarskyddsfonden. Från arbelarskyddsfonden
utgår forskningsmedel dels som bidrag till enskilda projekt efler beslul i
fondens styrelse, dels som bidrag från fonden till sådana särskilda
undersökningar som arbetarskyddsstyrelsen finner skäl låta utföra. Regeringen
beslutar årligen om storleken av det senare bidraget som för år 1980 uppgår
till 8,8 milj. kr. Kostnaden för verksamheten inom arbetsmedicinska avdelningen
beräknas för innevarande budgetår uppgå till totalt ca 45 milj. kr.

Den
forskning som initieras inom styrelsen syftar i första hand till att förse lillsynsavdelningen
med underiag för normerlngsverksamheten. ÄtskiUiga projekt har emellerfid del
vidare syftet att öka kunskaperna inom arbetsmiljöområdel. Denna forskning har
naturligtvis - liksom övrig arbetsmiljöforskning ett stort värde för
tillsynsavdelningen genom att den underlättar planering och prioritering av föreskriftsarbelel.
Den kan emellertid i mångt och mycket jämställas med den arbetsmiljöforskning
som bedrivs vid institutioner utanför arbelarskyddsstyrelsen och som lill stor
del finansieras med medel från arbetarskyddsfonden.

Som jag har nämnt kan koslnaderna för verksamheten vid arbelsmedicinska
avdelningen uppskattas till ca 45 milj. kr. Det är emellertid svårt all ange
hur stor del därav som hänförs lill den ena eller den andra verksamheten.

Med hänsyn till den utbyggnad som under senare år skett av
arbetsmedicinska avdelningen finns det enligl min mening starka skäl för att
öka den kostnadsandel som finansieras via arbetarskyddsfonden. Jag beräknar
denna ökning till 1,5 milj. kr. Det ankommer på regeringen all besluta om en
sådan åtgärd. Enligl min bedömning kan, bl. a. med hänsyn till fondens
kapitalbehållning och gjorda åtaganden, ett ökal uttag av denna storlek göras
ur arbetarskyddsfonden ulan att övrig arbetsmiljö- eller annan forskning som
finansieras av arbetarskyddsfonden drabbas av nedskärningar.

Genom en ökad finansiering av arbetsmedicinska
avdelningens forskningsverksamhet över arbetskyddsfonden kan utnyttjandet av
anslaget till arbetarskyddsstyrelsen begränsas i motsvarande mån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 II

Bilaga 11.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1973: 370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §' Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han,
när ansökan om ersättning därefter första gången görs under verksamhetsåret,
inplaceras i avdragsklass enligl en av regeringen fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall nedsättas med det mol avdragsklassen svarande avdragsbe-loppei.
Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar
uppbära ålderspension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0.8 eller mer
och pensionen utgår på grund av för-värv.sarhete. Vad som nu har sagts gäller
dock inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Denna lag träder i krafl den I januari 1981.

Senasle lydelse 1974:783

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 Bilaga 12

Bostadsdepartementets verksamhetsområde

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 1

Bilaga 12

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Friggebo såvitt avser punkterna
1-4: statsrådet Danell såvitt avser punkt 5

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Bostadsförsörjning m. m.

[I] Räntebidrag och skattesubventioner. I prop. 1979/80: 100 bil. 16 (s.
74) anmälde jag att jag avsåg alt föreslå regeringen all lägga fram vissa
förslag om ändrade regler för räntebidrag med verkan frän är 1981. Jag framhöll
all förslagen borde läggas när de närmare riktlinjerna för 1981 års allmänna
fastighetstaxering kunde preciseras och när regeringen hade haft möjlighet alt
bedöma hur reglerna för villabeskattningen borde utformas. I sammanhanget
erinrade jag om alt samhällets subventioner via räntebidrags- och
skattesystemen f.n. ökar i mycket snabb läkt. Denna ökningstakt borde, enligl
min mening, begränsas. Mina uttalanden föranledde ingen erinran frän riksdagens
sida (CU 1979/80: 22, rskr 1979/80: 240).

Regeringen har efter riksdagsbehandlingen gjort en samlad
bedömning av hur reglerna för räntebidrags- och villabeskattningssystemen bör
utformas för all tillgodose de olika bostadspolitiska syftena. Resullalen av
denna bedömning är nu i huvudsak klara. Pä grund av att bl.a. sammanställningen
av yttrandena över 1976 års fastighetstaxeringskommiltés förslag ännu inle är
helt avslutad, kommer propositionen med förslag om ändrade regler för villabeskatlningen
all läggas fram senare i höst.

Beträffande utformningen av reglerna för räntebidrag har
jag övervägt olika alternativ. Utgångspunkten för mina överväganden har bl. a.
varit de allmänt omfattade krav som uppställdes för bosladsfinansieringssystemel
när det ändrades år 1974 (prop. 1974: 150 s. 404 och 405. CU 1974: 36, rskr
1974:372). Ett av kraven är alt en ökad utjämning av boendeutgifierna mellan
olika besillningsformer skall uppnås genom åtgärder inom länesystemets ram.
Ett annat krav är all finansieringssystemet skall ge förutsäll- I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20.
Bil. 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

ningar för rimliga boendekostnader i förhållande till
betalningsförmågan både i nyproduktionen och i det äldre bostadsbestånd som
omfattas av långivningen. Ell Iredje krav är att systemet i möjlig mån skall
förhindra väsentligt olika boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av olika
ålder. Ett Ijärde krav är att lånesyslemets utformning skall bidra till att
motverka den förmögenhelsomfördelning lill förmån för fastighetsägarna som uppstår
genom den inflatoriska utvecklingen.

De åtgärder som kommer att vidtas beträffande
räntebidragen bör syfta lill att minska bidragen till beståndet av äldre
bosläder och all ytterligare differentiera dem med hänsyn lill
besittningsformerna. För hyreshussek-lorn bör ändringarna genomföras inom ramen
för en i huvudsak oförändrad total subvenlionsvolym. Genom dessa ändringar av
reglerna för räntebidrag lorde. enligl min bedömning, utgifterna under budgetårel
1981/82 kunna minskas med ca 600 milj. kr. jämfört med om regelsystemet hade
varit oförändrat.

Jag avser all i samband med propositionen om nya villabeskatlnings-regler
återkomma till regeringen med detaljerade förslag om nya regler för
räntebidrag.

Enligl min mening är del inte möjligt att i framtiden
tillgodose de tidigare nämnda bostadspolitiska kraven enbart inom
finansieringssystemets ram. För detta krävs all både skattesystemets och
finansieringssystemets effekter beaktas.

[2] Bostadsbidrag. Samhället lämnar individuellt
bostadsstöd till barnfamiljer, hushåll ulan barn och vissa folkpensionärer.
Stödet lämnas i form av statligt och slatskommunall bostadsbidrag.

Bäde de statliga och de statskommunala bostadsbidragen är inkomstprövade.
Oreducerat bostadsbidrag beviljas f.n. om den bidragsgrundande inkomsten inle
överstiger 38000 kr. för barnfamiljer och 29000 kr. för hushåll ulan barn.

1 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80: 100 bil. 16 s.
87) påpekade jag att de nuvarande nedre inkomstgränserna ligger över normen
för existensminimum för vuxna inom skattesystemet. Hänsyn las inte heller lill
alt ett hushåll med två vuxna har större konsumtionsbehov än ett hushåll med en
vuxen. Jag föreslog därför att den nedre inkomstgränsen för ensamslående med
barn skulle sänkas från 38000 kr. till 30000 kr. inför bidragsåret 1981.
Riksdagen beslöt i enlighet med milt förslag (CU 1979/80: 16. rskr
1979/80:211).

Av samma skäl anserjag att inkomslgränsen för hushåll ulan
barn bör differentieras med hänsyn till om hushållet består av en person eller
av makar. Jag har därför för avsikt all i 1981 års budgetproposition föreslå
all inkomslgränsen för ensamslående ulan barn sänks. Ändringen bör träda i krafl
den Ijanuari 1982.

Till grund för inkomstprövningen ligger den laxerade
inkomsten med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 3

vissa tillägg. Som taxerad inkomst räknas inle
studiemedel. Studerande har därför som regel en bättre ekonomisk situation än
vad som framgår av taxeringen. Detta gäller även för makar i de fall den ena
har taxerad inkomst och den andra uppbär studiemedel, eftersom makes inkomster
numera inle påverkar sludiemedelsbeloppel. Maximala studiemedel uppgår f. n.
till ca 21 600 kr. Tillsammans med bostadsbidrag ger studiemedlen en
konsumtionsförmåga som ligger över existensminimum redan ulan de ytterligare
förvärvsinkomster som en studerande kan ha utan alt studiemedlen reduceras.
Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna föreslog i belänkandet (SOU
1975:51) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag att utgående studiemedel, såväl
bidragsdel som återbelalningspliktig del, och stipendier skulle räknas samman
med ev. övriga inkomster vid prövning av rätt till bostadsbidrag. Förslaget,
som hängde samman med de förslag om ändrade regler för inkomstreducering som
utredningarna förde fram, mötte Invändningar från vissa remissinstanser, främst
därför att det innebär att man jämställer ett ålerbetalningspliktigl lån med
taxerad inkomst. Dåvarande bostadsminislern avvisade i prop. 1975/76: 145
utredningarnas förslag beträffande Inkomslreducering och fann mol bakgrund
härav inte skäl all la upp förslaget rörande studiemedel lill prövning.
Riksdagen hade inget att erinra mol vad som anfördes i proposifionen på denna punkl
(CU 1975/76:25, rskr 1975/76: 308).

I syfte alt utjämna olikheterna i ekonomisk bärkraft
mellan hushållen inom bosladsbidragssyslemet har jag för avsikt att i 1981 års
budgetproposition föreslå all inkomstprövningsreglerna ändras så all även
studiemedel enligl 4 kap. studiestödslagen (1973:349) beaktas vid prövningen.
Den ändrade regeln bör gälla frän den I januari 1982.

Det slatskommunala bostadsbidraget är, förutom alt del är inkomslprö-vat,
beroende av den bostadskostnad som fastställs i samband med beslul om
bostadsbidrag. Bostadsstyrelsen meddelar föreskrifler för hur bostadskostnaden
skall beräknas. För ägda småhus, varmed avses en- och tvåfamiljshus. beaktas
såväl räntekostnaden för upplånat och i fastigheten nedlagt kapital som
driftkostnader, när bostadskostnaden beräknas. Driftkostnaderna är uppdelade
pä bränslekostnader och övriga driftkostnader. 1 posten övriga driftkostnader ingär
bl. a. avskrivning.

De bostadskostnader som ligger lill grund för slatskommunala
bostadsbidrag bör sä långt som möjligt svara mol verkliga utgifter för
bostadskonsumtionen. För hyresgästen ingär kostnaden för avskrivning i den
hyra, som han betalar. Kostnaden för avskrivning svarar i dessa fall ofta mol
gjorda amorteringar. Även en ägare av ett småhus har givetvis utgifter för
amorteringar, men i motsats till vad som gäller för hyresgästen motsvaras
amorteringen av ett lika stort förmögenhetslillskotl för
villaägaren-bidrags-lagaren. Inle heller förekommer det några faktiska utgifter
för avskrivningar i dessa fall. Regeringen har därför nyligen på mitt förslag
beslutat all kostnader för avskrivning inle skall medlas när den
bidragsgrundande

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 4

bostadskostnaden för ägda småhus fastställs. Ändringen
träder i kraft den Ijanuari 1981.

De ändringar som jag har nämnt innebär en total besparing
pä 260 milj. kr., varav 115 milj. kr. faller på statsverket med nuvarande
statsbidrags-regler. Resterande del av besparingarna, dvs. 145 milj. kr.,
faller på kommunerna.

Av skäl som chefen för socialdeparlementel tidigare denna
dag har anfört har jag för avsikt all i 1981 års budgetproposition föreslå att
statsbidraget lill statskommunala bostadsbidrag lill barnfamiljer m.fl. den I
juli 1981 sänks från 43% lill 38%. En följd av defta förslag blir all den del
av bidragen som kommunerna skall stå för enligl förordningen (1977:392) om slatskommunala
bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl. höjs från 57 111162%.

Jag
hemställer att regeringen låter riksdagen få tillfälle att ta del av vad jag
har anfört i fråga om, dels inkomslgränser och regler för beräkning av
bidragsgrundande inkomst 1 systemen med statliga och statskommunala
bostadsbidrag lill barnfamiljer m.fl, och till vissa folkpensionärer m.fl..
dels fördelningen av kostnadsansvaret mellan staten och kommunerna.

[3] Lån till kommunala markförvärv. Under innevarande
budgetär får beslut om lån till kommunala markförvärv meddelas inom en ram av
100 milj. kr. (prop. 1979/80: 100 bil. 16. CU 1979/80:22. rskr 1979/80:240). På
grund av lillgängen på medel på anslagel har endast ett formellt belopp på I
000 kr. anvisats.

Med hänsyn till del statsfinansiella läget och mot
bakgrund av den förhållandevis ringa betydelse som de statliga lånen har för
kommunernas möjligheter att finansiera sina markköp föreslår jag alt låneformen
avvecklas. Jag förordar all delta sker i och med utgången av budgeläret
1980/81. Inga beslul all bevilja markförvärvslån bör således meddelas efter den
30 juni 1981.

Under budgetåret 1981/82 bör medel för lån till kommunala
markförvärv anvisas endast i den omfattning som krävs för all betala ut de lån
som har beviljats Inom hitlills fastställda ramar. Jag kommer all redovisa
medelsbehovet i 1981 års budgetproposition.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna vad jag har förordat i fräga om avveckling av
län lill kommunala markförvärv.

[4] Energisparande åtgärder. Det är av slor betydelse för bl.a.
landets ekonomi alt vi minskar vär energianvändning, framför allt användningen
av sädan energi som importeras.

Som tidigare i många sammanhang har konstaterats är
förutsättningarna att spara energi särskilt goda inom bebyggelsen. För att
stimulera enskilda medborgare all vidla energisparande ätgärder har nu under
drygt sex år

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

lämnats ell särskilt energisparslöd i form av lån och
bidrag. Utvärderingar som har gjorts bl. a. av bostadsstyrelsen visar att stora
mängder energi har sparats genom statens och enskildas insatser.

Regeringen beslöt den 13 april 1978 alt tillkalla en
delegation (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse
(energihushållningsdelegationen). Delegationens huvuduppgifter är att följa utvecklingen
inom områden av betydelse för energihushållning i befintlig bebyggelse och att
följa genomförandel av energisparplanen och vid behov initiera åtgärder som
möjliggör jämförelse mellan uppnådda resultat och förväntade effekter av olika
insatser. Delegationen skall redovisa sitt arbete i god lid före den
omprövning av energisparplanen som skall göras före budgetåret 1981/82.

Sedan energlsparstödet infördes har det Inträffat stora
förändringar pä energisparområdel, vilka i första hand återspeglas i
energiprisels utveckling under senare lid. Den reala prisökningen - alltså
utöver inflationen -för l.ex. villaolja var under perioden december 1978 - mars
1980 så stor som 78%. Denna utveckling medför bl.a. att lönsamheten av att
vidta energisparande åtgärder har ökal.

Man kan tänka sig olika motiv för all ge bidrag till
energisparande åtgärder. Ett motiv som framhölls i regeringens proposition
(1977/78:76) med energisparplan för den befintliga bebyggelsen är all bidraget
skall medföra att den faslighelsekonomlska kalkylen bringas i överensstämmelse
med en samhällsekonomisk kalkyl. Det kraftigt ökade energipriset har fält till
effekt att en rad energisparåtgärder är säväl fastighets-ekonomiskt som
samhällsekonomiskt lönsamma. Myckel tyder pä alt de kraftiga energiprisökningar
som har skett under de senaste åren har varit den viktigaste orsaken fill att
fastighetsägare har genomfört eller planerar all genomföra åtgärder för all
minska energianvändningen. Det finns därför enligl min mening nu anledning aft
se över del statliga bidraget inom denna sektor.

När det gäller lånedelen av energisparslödet framhöll jag
i ell tidigare sammanhang (prop. 1978/79: 115 med riktlinjer för
energipolitiken) alt ett av de väsentligaste inslagen i del nuvarande energisparslödet
är att fastig-heisägarna tillförsäkras en fullgod finansiering av de energisparålgärder
som är önskvärda frän samhällelig synpunkt. Denna fräga är föremål för
energihushållningsdelegationens överväganden.

Det är vidare angeläget all arbeten med energisparande
åtgärder utförs i sådana former att de sociala åtagandena för arbetskraften
tryggas och att sociala avgifter och skatter betalas. För att de åsyftade
energibesparingarna skall uppnås är del också angeläget att de ätgärder som
utförs blir riktigt gjorda. Åtgärderna är i mänga fall av sådan karaktär och
omfattning, liksom flertalet mindre reparations- och underhållsåtgärder pä
fastigheter, att de i belydande omfattning har resulterat i all den s,k, grå
arbetsmarknaden ställer sina tjänster till föri'ogande, Slalen bör aktivt
hindra att

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 6

statliga medel används lill s. k. grå verksamhet.
Regeringen kommer därför senare denna dag att besluta om regler för det
statliga energisparslödet som skall förhindra sådan verksamhet. För all erhålla
stöd till energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse skall i framliden
krävas alt den som erhåller stöd kan uppge vem som har utfört arbetel.
Uppgiften skall sedan ligga till grund för skattemyndigheternas arbete. Den som
utför arbetet själv kommer i fortsättningen att få slöd för kostnader för material.

Energihushållningsdelegationen kommer inom kort att
överlämna ett betänkande belräffande den framlida inriktningen m.m. av
energisparverksamheten 1 befintlig bebyggelse. Enligt vad jag har erfarit
redovisar delegationen i sitt betänkande förslag om vissa ändringar 1 del
befintliga stödsystemet.

Delegationens förslag kommer efter remissbehandling att
ligga lill grund för den proposilion om omprövning av energisparplanen som
regeringen skall lämna lill riksdagen under första halvåret 1981. Jag finner
ingen anledning all föregripa den samlade bedömning av energisparverksamheten
som dä kommer alt göras. Jag är därt'ör inte heller beredd att nu lämna mer
detaljerade förslag om besparingar inom detta område. Min preliminära
bedömning är dock all den översyn av energisparslödet som jag nyss har förordat
borde kunna leda lill besparingar på ca 300 milj. kr. Vidare är det min
bedömning att besparingarna kan göras utan alt möjligheterna alt uppnå den av
riksdagen angivna riktpunkten för energisparandel försämras.

Jag hemställer att regeringen låter riksdagen få tillfälle
att ta del av vad jag har anfört i det föregående om energisparande ätgärder.

Planväsendet

[5] Bidrag till översiktlig planering. Anslaget Bidrag lill
översiktlig planering är avsett för stöd i huvudsak lill sådan kommunal
översiktlig planering som hänger samman med den fysiska riksplaneringen. För
innevarande budgetär uppgår anslagel till 3 milj. kr.

Arbetet med att i den kommunala planeringen fullfölja de
fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bedöms i huvudsak
kunna vara genomfört under innevarande och nästa budgetår. Frågor som därefter
kvarstår torde i allmänhet kunna behandlas inom ramen för kommunernas
fortlöpande planeringsverksamhet. Med hänsyn härtill och till behovet av alt
begränsa de statliga utgifterna anserjag all anslaget bör minskas lill 2 milj.
kr. för budgetåret 1981/82 och upphöra fr.o.m. budgetåret 1982/83. När nya
frågor aktualiseras inom den fysiska riksplaneringen, vilka kräver kommunernas
medverkan, får behovet av statligt slöd till den kommunala planeringen ånyo
prövas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

Jag
hemsläller att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag har förordat om en avveckling av bidraget till översiktlig
planering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 Bilaga 13

Industridepartementets verksamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga 13

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Åsling såvitt avser punkterna
1-3. 5-6: statsrådet Petri såvitt avser punkten 4

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM INDUSTRIDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

1 Inledning

Från industridepartementets huvudtitel - den fjortonde -
betalas i huvudsak koslnader för slöd lill industrin, teknisk forskning och
industriell utveckling, insatser för regional utveckling, åtgärder inom
energiområdet, bl. a. för energisparande inom näringslivet, och vissa åtgärder
för mineralförsörjning. Härtill kommer koslnader för departementet och vissa
myndigheter samt medel för investeringar inom affärsverken, statens vatlenfallsverk
och förenade fabriksverken, och medel till statsägda förelag.

De industripoliliska
insatserna under senare år har inneburit en kraftig ökning volymmässigt av
industridepartementets huvudtitel. Även om huvuddelen av ökningen gått till
stöd lill vissa industriföretag, har samtidigt insatserna förstärkts vad gäller
de mindre och medelstora förelagen samt teknisk forskning och industriell
utveckling. Vidare haren hög ambitionsnivå kunnal upprällhällas belräffande
åtgärder för den regionala utvecklingen. Samtidigt har en utbyggnad av den induslripoliliska
organisationen gjorts pä regional nivä. Jag tänker härvid främst på de
regionala utvecklingsfonderna. Inom energiområdet har utvecklingen på
oljesidan lett till ökade anspråk på statsbudgeten för att spara energi i niiringslivet
och för alt trygga vår försörjning med olja.

Chefen för budgetdepartementet har denna dag redovisat den
allmiinna bakgrunden lill behovet av minskade utgifter på statsbudgeten. Mol
bakgrund hiirav och med beaktande av den uppbyggnad som skett inom de induslri-
och energipolitiska områdena samt med hänsyn lill all vissa tidsbegränsade
insatser nu börjar ta slut har jag och stalsrådel Petri prövat möjligheterna
all inom våra resp. områden begränsa koslnaderna på slalsbudgelen. Vi
redovisar våra överväganden i del följande. I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
20. Bil. 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 2

För egen del vill jag framhålla all de akluella
besparingarna främst inle skall beröra insatser för all främja indusiriell uiveckling
och expansion, vilkel är en avgörande förutsällning för all vi skall ålervinna
vår balans gentemol omvärlden. Trols nuvarande statsfinansiella läge kan del
komma all bli nödvändigt all i framliden i undanlagsfall göra satsningar av engångsnatur
lör utsatta företag, där föriitsällningar finns all pä sikl skapa varaktig
lönsamhet. .Sådana insatser måsle begränsas till de fall. som med hänsyn lill
den långsikliga industriella och regionala utvecklingen är mesl angelägna,
medan däremol lillfiilliga sysselsatlningsproblem i första hand får lösas med hjälp
av arbetsmarknadspoliliska medel.

2 Kreditverksamhet hos regionala utvecklingsfonder

De regionala utvecklingsfonderna kan besluta om dels egna
krediter i form av rörelselån eller prodiiklulveeklingslån. dels - sedan våren
1980 -garantier för län pä den ordinarie kredilmaiknaden. Verksamheten regleras
i förordningen (1978:506) om kreditslöd genom regional utvecklingsfond (omlryckl
1980: 124). I kredilverksamheten ingår också all förmedla krediter till företag
från privata och helt eller delvis ställiga kreditinslitul. Fondernas egen
långivning är avsedd all vara ell komplemenl lill del ordinarie kreditväsendet.

Under perioden den I juli 1978-den 31 december 1979
beviljade fonderna egna lån pä totalt ca 720 milj. kr. En belydande del av nyullåningen
varje är finansieras med statliga medel över reservafionsanslagel B 13. Medelstillskolt
lUl regionala iiivcckling.sfoiidcr. De sammanlagda medels-tillskotten till
fonderna för budgelåren 1979/80 och 1980/81 uppgår lill resp. 300 milj. kr. och
125 milj. kr. Härmed hai- slalen anvisat lolall 1425 milj. kr. som bidrag lill
fondernas långivning. Diirlill kommer all ulveeklings-fonderna i
varvsregionerna har lillförls sammanlagl 105 milj. kr., varav högsl 70 milj.
kr. har kunnal användas iiven föi all bilda inveslmeulbolag i vissa regioner.
Räntor och amorteringar som llylai in på uleslående lån kan fonderna använda
för nyullåning och för all läcka fiirhisier. Nyullä-ningskapaeilelen under budgetårel
1980/81 kan heriiknas lill lolall ca 400 milj. kr.

Förutom
alt bevilja egna lån kan fonderna nu iiven sliilla garantiei' lör län som lämnas
ul av bankei- oeh andra krcdilinsliliil. Varje fond får slälla garantier i
sådan omfallning all summan av uleslående kapilalskuklei' för de lån som fonden
har garanleral uppgår lill högsl 2()/'r av fondens egel kapital (jfi prop.
1979/80: 101 bil. 8. NU 1979/80:32. rskr 1979/80: 172). Del egna kapitalel i
fonderna motsvaras i huvudsak av de liinemedel som slalen har anvisat.
Sammanlaget har fonderna f. n. ell garanliiilrymme på ca 300 milj. kr. En
betydande del av delta garanliiilrymme kan beräknas bli ianspräkstaget redan
under innevarande biidgelår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

Som framgått av min inledning har de regionala
utvecklingsfonderna under de senasle åren erhållit betydande medelstillskott.
Detta har varit i överensstämmelse med den höga ambitionsnivån när fonderna har
byggts upp. 1 rådande statsfinansiella läge bör emellertid enligt min mening en
större andel av fondernas kreditslöd lämnas i form av garantier genom alt
utrymmet för fondernas garantigivning ökas. På så sätt minskas behovet av medelstillskolt
för fondernas egen utlåning för budgetårel 1981/82. Jag avser däiför i min
anmälan till budgetproposilionen 1981 inle förorda någon medelsanvisning under
anslaget Medelstillskott lill regionala utvecklingsfonder. Detta innebären
minskning med 125 milj. kr. i förhällande lill innevarande budgetär.

Jag är
medveten om att denna ordning, vid jämförelse med innevarande budgetär, ger
minskade möjligheter för fonderna att bevilja nya län. Jag räknar dock med alt
fonderna kan ytterligare intensifiera verksamheten med alt förmedla krediter
från i första hand det reguljära bankväsendel. Detta torde underlättas av alt
jag i min anmälan till budgetpropositionen 1981 avser alt förorda att fonderna
får vidgad möjlighel alt teckna garantier. Garantiulrymmel bör således ökas
med 125 milj. kr. till sammanlagl 425 milj. kr.

3 Informationssystemet företag samhälle

1. Inledning

I enlighet med regeringens bemyndigande tillkallade
dåvarande chefen för industridepartementet i mars 1979 en särskild utredare med
uppgift att genomföra en förutsättningslös utvärdering av informationssystemet
företag-samhälle, (DIS-systemel). Utredaren' överlämnade i mars 1980 sitt
belänkande (Ds I 1980: 5) En utvärdering av DIS-systemel där han förordar en
nedläggning av del nuvarande DIS-systemel. Utredningens sammanfattande
utvärdering bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 13.1.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning över remisssvaren bör
fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 13.2.

2. DIS-systemet författningsreglering och organisation

Riksdagen antog år 1976 (prop. 1975/76: 166. NU
1975/76:68. rskr 1975/ 76:402) lagen (1976: 349) om uppgiftsskyldighel i
planeringsfrågor. Genom denna lag, som trädde i krafl den I juli 1976, avlöstes
en drygt treårig försöksverksamhel (jfi prop. 1972: 116. NU 1972:62. rskr
1972:340) av ell last system för informationsutbyte mellan förelagen och samhällel,
del s.k. informationssystemet företag-samhälle (DIS-systemel). Detla infor-

' F. generaldiieklören Ingvar Ohlsson

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 4

mationssystem beslår av tre delar, nämligen information
från företagen till samhället, information från samhällel lill företagen och
information inom den offentliga sektorn.

Lagen om uppgiftsskyldighel
i planeringsfrågor innebär i huvudsak följande. Näringsidkare är efter anmaning
av myndighet som regeringen bestämmer skyldiga all skriftligen till
länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån översiktligt redovisa bl.a. hur
den ekonomiska utvecklingen av verksamheten väntas bli och vilka förändringar
av produktionen, sysselsättningen eller driften som planeras eller väntas.
Denna uppgiftsskyldighel får åläggas högst tvä gånger åriigen. Uppgifterna
inhämtas genom enkäter lill företagen. Detta sker f.n. en gäng per år och skall
både ge underlag för den samhälleliga planeringen och vara till hjälp för
lokala och regionala myndigheter för alt urskilja de arbetsställen som kan ha
särskild betydelse för planeringen eller för andra samhälleliga verksamheter.
Beträffande sådana arbetsställen förutsätts en uppföljning genom muntliga
kontakter på regional eller lokal nivä. Länsstyrelsen liksom kommunstyrelsen
kan kalla näringsidkare lill överläggningar i frågor angående företaget som är
av väsentlig betydelse för länet eller kommunen. Länsstyrelse och kommun är
skyldiga all informera näringsidkare om slallig resp. kommunal verksamhei och
planering. Lagen innehåller också bestämmelser om vidareförmedling av
information som samhällsorganen får från företagen. Vid tillämpning av lagen
skall iakttas att den som är uppgiftsskyldig inle betungas onödigt.

Enligl förordningen (1976:462) om tillämpningen av lagen (1976:349)
om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor skall det informationsutbyte mellan
förelag och samhälle som avses med lagen ledas, samordnas och utvecklas av
delegationen för informationssystemet företag-samhälle (DIS). DIS skall bedriva
sin verksamhei sä alt samhällsorganens behov av information för planering på
lokal, regional och central nivå och förelagens information om samhällsorganens
planering och verksamhet tillgodoses på ell ändamålsenligt sätt. Samtidigt
åligger det DIS att verka för att myndigheters insamlande av uppgifler om
företagens planering samordnas så alt onödigt dubbelarbele undviks. Enligl
riksdagens beslul skulle DIS befattning med inlormalionssyslemel ses som ett
provisorium i avvaktan på en slutlig lösning. Efter en tvåårig
utvecklingsperiod, dvs. den I juli 1978. skulle sålunda ansvarel för ledningen
och samordningen av informationssystemet övergå lill sialens industriverk. Vid
förnyat ställningstagande till den orga-nisaioriska frågan år 1978 bedömde
emellertid riksdagen att del ännu en tid fanns behov av ell ledningsorgan av
DIS" karaklår. Riksdagen beslöl därför (prop. 1977/78:100 bil. 17. NU
1977/78:42. rskr 1977/78:207) alt DIS l.v. skulle beslå, men den I juli 1978 i
administrativt hänseende knytas till sialens industriverk. Sekretariatsfunktionerna
har alliså överförts lill verkel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 5

3. DIS-systemets användning

De uppgifter som inhämtas genom informationssystemet är i
första hand avsedda för användning pä regional och lokal nivå. Tillgängen till
enkäternas förelagsvisa information är begränsad lill denna nivå. På central
nivå används de summerade uppgifterna bl.a. för industriverkets löpande pro-gnosverksamhel.

På
regional och lokal nivå avsågs materialet komma lill anviindning dels som ett
underlag för länsplaneringens prognoser, dels som en utgångspunkt för mera
företagsvisa bedömningar, vilka skulle leda lill niirmare kontakter mellan
skilda länsorgan och berörda företag. Med utgångspunkt i analysen i DIS-ulredningens
betänkande kommer jag nu att kortlatlal gå igenom DIS-systemets olika
användningsområden. Jag liigger därvid tyngdpunkten pä den del av systemet som
berör informationen frän förelagen lill samhället.

3.1. Systemdelen företag-samhälle

I DlS-utredningens betänkande görs en uppdelning i
operaliv och statistisk användning inom systemet. Möjlighelen all använda DIS-syslemel
operativt som ett "larmsystem"" spelade en viklig roll när del
planerades. Genom syslemet skulle s.k. '"inlressania fall'" kunna
identifieras och kommunikationskanaler skapas för all närmare behandla de inlressania
fallen. Redan i prop. 1975/76: 166 uttalades emellertid en viss (veksamhel om
informationssystemets möjligheter all uppfylla målsiiilningen all fiäna som ell
larmsystem.

För alt
belysa DIS-systemets användning som larmsyslem har utredningen genomfört en
undersökning av 72 fall som enligt utredningen måsle betraktas som intressanta
vilken definition man än skulle viilja. Den fräga som undersökningen avsåg var
om den förslå informafionen kom via DIS-enkäter. Av de 72 fallen kom den första
informafionen lill liinssiyrelsen i de utvalda länen endast i 9 fall via DIS-enkälen.
Mer än hallien av dessa gällde Stockholms län. På den kommunala nivån hade ingel
fall kommil lill kommunens kännedom genom DIS-enkiilen. Resullalei belraklas enligl
DIS-utredningen som ett slarkl stöd för upplänningen all DIS-enkälen i sin
nuvarande utformning är otillfredsställande när del giiller all uppfylla
funktionen som ett larmsystem.

Utredningens
uppfattning på denna punkt delas av flerlalel av remissinstanserna. Länssiyrelsen
i Örebro län anser all syslemel har begriinsningar när det gäller all spåra inlressania
fall. Man framhåller all enkiilperiodiei-leten medför all uppgifterna snabbi
blir inaktuella och all diirftir informella kontakter blir av väsenfiigt slörre
betydelse niir del giiller all skapa ell förlroendefulll samarbete mellan niiringsliv
och olika samhiillsoigan. Liknande synpunkter anförs av flera kommuner. Specielll
liamhälls all andra kontaktkanaler successivt vuxit fram. Riitlviks kommun
anför l.ex. all

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 6

DIS-systemet allt mer kommil att belraklas som onödig
parallell lill redan exislerande informationskanaler.

Den stalisliska användningen av systemdelen
företag-samhälle gäller i första hand länsstyrelser och kommuner på regional nivå
samt statens industriverk på central nivå. Länsstyrelserna använder den DIS-märkla
statistiken i länsplaneringen.dels i prognosverksanihelen. dels i
problem-orienterade utredningar. Enligl utredningen varierar DIS-malerialels användning
och betydelse i prognosarbelel mellan länen. Hälften av länsstyrelserna har
till utredningen angett all materialet används i slor utsträckning och hälften
i mindre ulslräckning för prognoser.

Den
statistik ur DIS-systemet som anviinds som material i prognoserna gäller både iitfull
och förväniningiir främst för investeringar, sysselsättning och produktion. Alt
uppgifterna ur DIS-systemel kommer till användning i fråga um utfallet beror
enligt utredningen på all dessa uppgifter kommer tidigare än motsvarande
uppgifter i den reguljära induslrislatisiiken. I några fall saknas också
motsvarande uppgifter i den reguljära slatisliken -del giiller fiämsl
investeringar och ulvecklingshinder. Med den uppläggning som
länsplaneringsarbetet har verkar enligl utredningen utfallsuppgif-terna ha en
viss betydelse. Utredningen framhåller emellertid all med den inriktning ulvecklingsarbelet
fåll inom DlS-detegalionen vad gäller den stalisliska användningen risk
föreligger all DIS-enkiilen inle anpassas till samhiillets lolala behov av
statistiken i fräga utan i första hand tar sikte pä liinsplaneringen. En sådan faslslälld
förhandspriorilering av ett visst an-viindningsområde kan enligl DlS-ulredningen
leda lill nylloförluster på annat håll.

DIS-malerialet
används vidare i länsstyrelsernas prognoser över syssel-siillningsutvecklingen
inom induslri och partihandel. Dessa prognoser ligger lill grund för prognoser
över befolkningsulvecklingen i län oeh kommuner. Inom länsstyrelserna verkar enligl
utredningen prognoserna spela en viss roll bland annat material för att få en allmiin
överblick av det framtida lägel. Betydelsen varierar emellertid enligl
utredningen mellan liinen.

Betriiffande kommunernas statistiska anviindning av DIS-enkälen
sam-manfallar utredningen sin utvärdering på följande säll:

-
DIS-enkälen
till industrin och partihandeln betyder inle så myckel för de flesta kommuner,
även om många kommuner lar del av enkäterna -men då i slor utsträckning
relativt ytligt.

-
Det-skulle inle
bli så slor nyltolörliisl för kommunerna om DIS-enkälen avskaffades.

-
Kommunerna har
ett visst behov av mer helläekande skriftlig förelags-information (statistik)
men den behöver icke vara årlig.

-
Det finns dock
kommuner där slalistikanvändningen ulgör en integrerad del av planeringen och
där därför DIS-enkiilen är av slörre belydelse.

-
En del kommuner
gör och kommer all göra egna enkäler för all tiicka sina speciella behöv.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 7

- Muntliga kontakter är effektivare än enkäler för de kommunala
ändamålen.

En viktig anledning till detta utfall av utvärderingen lorde
enligl utredningen vara alt DIS-enkälen icke läcker de mindre företagen och inle
andra näringsgrenar än industrin och partihandeln.

Pä central nivå utnyttjar industriverket DIS-syslemel slalistiskt.
DIS-systemets roll i prognosverksamheten synes enligl iilredningen inte vara
särskild stor när det gäller förväntningsuppgifter. För verkels bianschstu-dier
behövs tillgång till uppgifter om enskilda förelag som doek gällande regler
omöjliggör. 1 den män DIS-syslemel kommer lill slalislisk användning beror det
enligl utredningen snarast på bristande aktualitet i den reguljära
statistikproduktionen.

1 stort fiamhåller
remissinstanserna all användningen av DIS-maleriulel som slatisliskt underlag
haren viss belydelse. Sålunda framhåller länsstyrelserna i Stockholms och
Kalmar län att ulfullsuppgilterna ger en mer akiuell bild än den årliga indusirislalistiken
som publieeras med upp lill ell par ärs eftersläpning. Länssiyrelsen i Kalmar
län förordar all resurser salsas på en snabbare framställning av indusirislalistiken
så all resullal föreligger senasi inom ell år eller del alt uppgifterna har läninals.
Kritiska synpunkter på den siatisliska användbarheten finns också redovisade.
Länsarbetsnämnden i Kalmar län har haft tillgäng lill DIS-malerialet ulan all
vid något lilllalle uinyllja del i verksamheten. Luleå kommun anför all DlS-syslemels
roll som sysselsältningsslalislik har myckel begränsat värde. Slatens
industriverk som iir en eenlral användare av DIS-malerialet Iramhäller i sill
remissvar all man ulnyujal ulfallsuppgifterna i flera sammanhang på grund av
deras aktualitet oeh dissaggregeringsmöjligheter.

3.2 SystennUJcii suintiälle-forcuii'

En av målsällningarna med Dl.S-sysleniel iir all
informationen mellan förelag och samhälle skall vara ömsesidig och medverka lill
all möjliggöra samplanering mellan kommuner oeh förelag. Samhiillets åtagande
skall uppfyllas genom alt liinsslyrelser och kommuner lämnar en översiktlig
redogörelse för sådan slallig resp. kommunal planering som kan antas vara av
betydelse för de näringsidkare som har ålagts all lämna uppgifter inom ramen fiii
informalionssyslemet. Liinsslyrelser oeh kommuner har frihet all själva bestänima
form och innehåll för inrormalionen. DIS-utredningen gör den bedömningen all
både liinsslyrelser oeh kommuner i stort sett synes iipplylla delta åtagande.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis i sin
utvärdering all DIS-systemets del samhälle-förelag givit en information som en
stor del av mottagarna i DIS-enkälen har ett allmänt iniresse av även om det
kanske inte uppfyller det ursprungliga miilsättningarna för systemet. Intresset
för kommunal information ser enligt utredningen ul att vara högre än för länsinrurmationen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 8

Den bild som utredningen ger av samhällets informafion
till företagen, delas i stort av de remissinslanser som kommenterat denna del
av systemet. Exempel är SHIO-Familjeföretagen och Svenska Handelskammarförbundet.
Handelskammarförbundel pekar på alt såväl kommuner som länsorgan blivit mer
uppmärksamma än tidigare för näringslivels behov och önskemål. Ell avskaffande
av DIS. anför förbundet, kommer därför inte att negativt påverka vare sig
omfattning eller kvalitet på myndigheternas informationsutbud till
näringslivet.

3.3 Systemdelen samhälle-samhälle

Denna del av systemet har till ändamål all sprida
information mellan olika samhällsorgan. Utredningens slutsats är all denna del
har fungerat ungefär som avsells. Några mer djupgående analyser har emellertid inle
gjorts.

4. Sammanfattande bedömning av DIS-systemet

Som jag har nämnt är målsättningen med DIS-syslemel att samhiillsorga-nens
behov av information för planering på lokal, regional och central nivä och
förelagens behov av information om samhällsorganens planering och verksamhei
tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.

Det
viktigaste medlet som DIS använder sig av lör all uppnå delta mål är all via en
enkät insamla uppgifter frän förelagen. Malerialct ställs sedan till olika
intressenters förfogande med de inskränkningar som anges i lagen.

Jag anser
i likhet med DlS-uiredningen och berörda remissinslanser all nyttan av den
operativa användningen av syslemel. dvs. utmönstrandet av s. k. inlressania
fall starkt kan ifrågasättas. Den siaiistiska nyttan av DIS-syslemel har
däremot en viss betydelse. Ett problem är emellertid i detla hänseende att syslemet
läcker endast en mindre andel av antalet förelag vilkel begränsat möjligheterna
all genomföra bl.a. branschanalyser.

Vad gäller användningen av DIS-malerialel för prognosändaiiiål
ger de kvaliletsstudier som SCB har utfört för DIS vid handen all förvänlnings-uppgifterna
haft litet informationsvärde i prognossammanhang. Del bör noteras all
träffsäkerheten för t.o.m. del är under vilkel uppgifterna lämnas är myckel
låg. I sammanhanget bör ocksä obeserveras all del i genomsnitt endast är ca 60%
av företagen som har flerärsplanering. Under 1970-talet kan också konstateras
att beniigenheten all uppriilla planer för mer än tre är har minskat.

Den bedömning som jag gör av bl. a. dessa förhållanden är
all de väsenl-ligasle delarna av systemet inte har fungerat effektivt och all
målsättningen med verksamheten inte har uppnåtts.

Vid ställningslagande till verksamheten bör framhållas alt
en nedliigg-ning skulle innebära en besparing i statsbudgeten på ca 2 milj. kr.
per år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 9

Samhällets totala koslnader för DIS-syslemel har av DIS-utredningen
beräknats till 5,3 milj. kr. i 1978 års priser. Inkl. förelagens koslnader och
kostnader för användarna har motsvarande totalkostnad angivits lill ca 12 milj.
kr. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och i likhet med DIS-utredaren och fiertalel
remissinstanser finner jag att övervägande skäl lalar för all DIS-systemet i
sin nuvarande utformning och omfallning bör avvecklas. 1 konsekvens härmed bör
lagen om uppgiftsskyldighel i planeringsfrågor upphävas. I enlighet härmed har
inom industridepartementet upprättats ett förslag lill lag om upphävande av
nämnda lag vid utgången av 1980. Lagförslaget bör fogas lill min framställning
som bilaga 13.3. Del sagda innebär också att delegationens verksamhei upphör
med utgången av år 1980.

Några
omedelbara nackdelar med en nedläggning av DIS-syslemel kommer enligl min
uppfattning inte att uppstå. På sikt torde emellertid DIS-systemet behöva
ersättas med andra och effektivare former för informationsutbyte mellan
företag och samhälle. Inle minst för samhällel är del angeläget all ha tillgäng
till kvalificerad information om utvecklingen inom näringshvel som grund för en
akfiv närings- och regionalpolifik. Det kan anmärkas att DIS-utredningen pekat
på nägra olika alternativa lösningar i detla hänseende.

Jag är
emellertid f.n. inle beredd all la ställning till formerna för ell framlida informafionsulbyle.
Skälet till delta är att jag vill avvakta resullal frän del utredningsarbete
som pågår på olika håll. Exempel härpå är bl.a. översynen av den offentliga
statistiken. Ett annat exempel är del arbete med all få fram ett basregister
över arbetsställen innefattande bl.a. sysselsättningsuppgifter som pågår inom SCB.
riksförsäkringsverket och statskontoret. Jag vill ocksä peka på det pågående arbetel
inom företagsobe-sländskommillén (FOK). 1 ett delbetänkande (SOU 1979:91) har
kommittén föreslagit en organisation och ökade resurser för en uppföljning så
att obeståndssiluationer skall kunna upptäckas så tidigt som möjligt. Någol specielll
rapportsyslem har dock inle föreslagits. Inom industridepartementet diskuteras
f.n. industri- och regionalpolitikens utformning under 1980-talet. 1 detta
sammanhang är såväl det centrala som regionala informationsbehovet av mycket slor
betydelse. Den långsikliga industripolitikens informationsunderlag har nyligen
analyserals av en särskild utredare. Betänkandet (Ds I 1980: 17) Att utveckla
en långsiktig industripolitik remissbehandlas f.n. Industrislödsutredningen (I
1979: 17) som avser överlämna sitt betänkande våren 1981 har i sitt
remissyttrande över DlS-ulredningen framhållit all samhällets behov av
förhandsinformation bättre kan tillgodoses genom en problemorienterad
informationsinsamling än genom ett rutiniserat insamlingsföifarande.
Industristödsutredningen har också angivit att man i sill belänkande skall
närmare utveckla dessa tankegångar. Enligl min uppfattning måsle en uppgift för
1980-talets industripolitik vara att finna nya former för ett förtroendefullt
samråd och

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 10

informationsutbyte mellan samhälle, fack och näringsliv.
Jag avser alt återkomma till dessa frågor. Jag hemsläller all regeringen
föreslär riksdagen

att antaga förslagel till lag om upphävande av lagen
(1976:349) om uppgiftsskyldighel i planeringsfrågor.

4. Åtgärder för att spara energi i näringslivet m. m.

1 statsbudgeten för budgeläret 1980/81 har under reservationsanslaget
E 6. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. anvisats 225 milj. kr. Av
anslaget har 117 milj. kr. beräknats för åtgärder i företagens byggnader,
processer m, m. samt ätgärder rörande små vallenkraftverk. 100 milj. kr. till
prototyper och demonstralionsanläggningar m.m.. 7 milj. kr. lill åtgärder i
trädgårdsnäringens byggnader saml I milj. kr. till prototyper och demonstralionsanläggningar
inom trädgårdsnäringen.

Stödet utgår enligl förordningen (1980: 566) om statsbidrag
lill energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. och förordningen (1979:
428) om statsbidrag lill energibesparande åtgärder inom trädgärdsförelag.

Verksamheten
administreras av statens industriverk utom vad gäller åtgärder inom trädgårdsnäringen,
vilka administreras av lantbruksstyrelsen. Under innevarande budgetår får
statens industriverk med stöd av bemyndigande i enlighet med riksdagens beslul (prop.
1979/80: 100 bil. 17 s. 216, NU 1979/80:70. rskr 1979/80:410) lätta beslul om
bidrag till prototyper och demonstralionsanläggningar som ulöver löpande beslul
innebär åtaganden om högst 15 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Statsbudgeten för budgetåret 1980/81 upptar också
reservationsanslaget t 7. \'/.s.sr( iithildningsåtgärder m. m. i energibesparande
syfte med 6 milj. kr. Anslagel används till utbildnings- och
rådgivningsåtgärder i energibesparande syfle.

Slödel lill energibesparande omslällningsätgärder i
näringslivets befintliga byggnader och processanläggningar har ulgält sedan år
1974 och bör enligt uttalanden i bl.a. prop. 1978/79: 115 (bil. I s. 94)
successivt trappas ned. Enligt de riktlinjer för energipolitiken som har
anlagils av riksdagen (prop. 1979/80: 170. NU 1979/80: 70. rskr 1979/80:410)
bör de åtgärder som hittills har vidtagits för att underlätta industrins
anpassning till förändringar pä energiområdet successivt ändra inriktning.
Stödet lill dessa omslällningsätgärder bör i ökad utsträckning föras över lill
alt genom information, utbildning och rådgivning få näringslivet självt att la
ett ökande ansvar för alt hushälla bättre med energi. I framliden bör vidare
insatser i form av bl.a. slöd lill prototyper och demonstralionsanläggningar
för att prova ny energiteknik i industriell tillämpning prioriteras. Införande
av sädan teknik som är utvecklad men där de kommersiella riskerna är betydande
bör också underiältas.

Oljeprishöjningarna under de senaste åren har ökat den företagsekono-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 II

miska avkastningen av och intresset för Investeringar i oljebesparande
syfte. Detla har medfört att företagen har fält goda incitament alt genomföra
sådana Investeringar utan slöd i form av bidrag. I anslutning till de
besparingsåtgärder som nu vidtas bör därför statsbidrag till energibesparande
åtgärder i näringslivets byggnader och processer inte utgå efter utgången av år
1980. Vad gäller bidrag till åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader bör dock
sådana kunna utgå även underförstå halvåret 1981.

Jag kommer Inom kort att föreslå att en avgiftsfinansierad
fond Inrättas för bl.a. Investeringar 1 energiteknik som kan ersätla olja.
Syftet med denna fond, som avses bli Inrättad den I januari 1981, är i första
hand all genom lån med villkorlig ålerbelalningsskyldighel stöda introduktion
och kommersialisering av teknik som snabbt kan ersätta olja eller spara energi.
Jag kommer också att föreslå att stödet till prototyper och demonstralionsanläggningar
fr.o.m. den I januari 1981 kompletteras 1 vissa delar och finansieras via
fonden i stället föröver statsbudgeten. Det nämnda bemyndigandet alt la 1
anspråk medel för nästa budgetår behöver därmed inle utnyttjas. För att
stimulera näringslivet att vidta lämpliga energisparålgärder bör verksamheten
med utbildnings- och rådgivningsåtgärder i energibesparande syfle
intensifieras. Jag kommer inom kort att förorda att denna verksamhei fr.o.m.
den I juli 1981 finansieras med avgifter på oljeprodukter. Frägan om att från
samma tidpunkt finansiera även statligt slöd lill forskning och utveckling m. m.
inom energiområdet med en avgift på i första hand oljeprodukter bereds f. n.
inom regeringskansliet.

Slöd till åtgärder som syftar till all vidmakthålla, öka
eller få lill stånd elproduktion i små vattenkraftverk ulgår f. n. under en
försöksperiod som löper ul den 30 juni 1981. Slatens industriverk kommer inom
kort att redovisa en utvärdering av verksamheten. De förslag som denna utvärdering
kan föranleda räknar jag med alt kunna ta upp i samband med de energipoliliska
förslag som avses bli förelagda riksdagen i början av år 1981. I avvaktan på
att ställning tas till eventuella forlsalta stödåtgärder bör verksamheten med
statsbidrag från den I januari 1981 finasieras via fonden.

Mina förslag leder till alt 40 milj. kr. under anslagel Energibesparande
åtgärder inom näringslivet m. m. inle kommer alt disponeras. Dessa medel bör
föras över lill statsbudgetens inkomstsida.

Vad gäller anspråken på medel för energibesparande
åtgärder m. m. över statsbudgeten för budgetåret 1981/82 medför mina förslag en
minskning med sammanlagl 231 milj. kr. i förhällande lill innevarande budgetår.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna
för stöd till energibesparande ätgärder inom näringslivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.
Övrigt

Vid en genomgång av
övriga anslag finner jag att en minskning av anslagsbehovet för budgetåret
1981/82 med 35 milj. kr. inom industridepartementets huvudtitel kan
genomföras. Jag har härvid räknat med att denna besparing skall beröra de
anslag som framgår av följande sammanställning med i huvudsak angivna belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anslag

Belopp
i milj. kr.

Kommentar

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 6.

Åtgärder i elablerings-främjande syfle Statens
industriverk:

II

B 1.

Förvaltningskoslnader

1

5

Inkl, koslnader för informa-

B 2.

Utredningar

lionssyslemet förelag-samhälle

B 6.

Sprängämnesinspeklionen

3

Övergång till avgiftsfinansiering

B 7.

Branschfrämjande
åtgärder

2

C 3.

Åtgärder
i glesbygder

4

D3.

Sveriges
geologiska under-

sökning:
Prospektering

K) 35

Uranprospektering

Mina
slutliga förslag kommer jag att redovisa 1 samband med min anmälan lill
budgetpropositionen 1981.

6.
Sammanfattning

Vad
jag och statsrådet Petri nu har redovisat innebär en sammanlagd besparing inom
industridepartementets huvudtitel med 391 milj. kr. för budgetårel 1981/82.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 13

Bilaga 13.1

Utdrag ur Ds I 1980:5

En
utvärdering av DIS-systemet

Sammanfattande
utvärdering

I. Uppläggning

Kapitlen 48 har behandlat de huvudsakliga intressenterna
i DIS-syslemel - deras användning av systemet och deras kostnader för medverkan
i systemet. Del har skett med utgångspunkt från den modell som skisserats i
kapitel 2 och med hjälp av enkäter och diverse muntlig och skriftlig
information som bedömts som väsentlig för en förutsättningslös utvärdering av DIS-systemet.

Utvärderingen
av användningen har i sill första steg bestått i en analys av den direkta
användningen av DIS-malerialel (effeklanalys) på den första aktivitetsnivån i
användningskedjan. Mättstocken har varil de (enkäU-svar pä olika frågor som
lämnats av olika intressenter. De uppenbara mätproblem som finns för en sådan
utvärdering har fått lösas på så sätt all i vissa fall har mått kunnat anges -
t. ex. grova koslnadssiffror- i andra fall har utvärderingen fåll bygga på
allmänna bedömningar, resonemang och indicier. Men det gäller att också fä fram
graden av nytta.

Nästa steg
har då (eller skulle ha) varit all närmare analysera hur DIS-informalion
används, till vad och med vilken effekt. "'Hur-"" och
"'vad-'" dimensionen har behandlats genom beskrivning av de analys-, prognos-eller
planeringssystem som finns hos vissa viktiga intressenter. Effekten har varit
svårare alt följa i användningskedjan. I en del fall har "klättringen""
i användningskedjan kunnal avbrytas, nämligen om del redan i första kedjelänken
visat sig att användningen är ringa eller all kvalitetsproblem synes göra en
fortsatt nyttoanalys mindre meningsfull. I en del andra fall har klättringen
fått avbrytas därt'ör alt del inte bedömts meningsfullt eller möjligt all gå
vidare.

De olika
delsystemen F/S. S/F. S/S - bildar indelningsgrund och för varje systemdel
samlas resultaten av utvärderingen i tidigare kapitel. 1 någol fall ges ny
information om intressenter som det icke varit meningsfullt att ägna ell helt
eller en del av ett kapitel.

Först
sammanfallas nyltan av de olika delsystemen. Vid genomgången har del ocksä
varit angelägel att hålla isär den operativa resp. den statisfiska
användningen inom delsystem F/S - inte minst av det skälet alt mälsällningen
för DIS-systemet har glidit mellan dessa två användningar. Därefter samlas
kostnadskalkylerna i ett speciellt avsnitt av kapitlet.

I
utvärderingen har också ingått att utvärdera själva systemlanken bakom DIS-syslemel
- del gäller helheten. I vilken mån kan ell integrerat

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 14

syslem spela en roll som kan vara viktig att beakta'.' Har
syslemet några bieffekter på planeringen l.ex. inom förelagen eller pä
utvecklingen av nägon samhällsideologi på det regionala området'.'

I fortsättningen kommer inte enkäter, intervjuer m. m. som
åberopas alt beskrivas närmare. De reservationer som kan finnas med hänsyn till
statistisk relevans och dylikt har behandlats i resp. kapitel. Läsaren
hänvisas därför lill dessa och lill bilagor för information om sådana frågor.
Endast för framställningen nödvändigt teknisk information har lagils med och då
ofta i noter.

2. Operativ användning av systemdelen företagsamhälle

Möjlighelen att använda DIS-syslemel operativt som ell
""larmsystem"" spelade en viktig roll när del planerades.
Man skulle genom systemet kunna identifiera s. k. ""intressanta
fall"" och kommunikationskanaler skulle skapas för att närmare
behandla de inlressania fallen. Redan i prop. 1975/76: 166 fanns en viss
tveksamhet om informalionssyslemet uppfyllde målsättningen alt tjäna som
larmsystem.'

Värdet av DIS-systemet
för all spåra och åtgärda intressanta fall har också ifrågasatts vid mina
kontakter med olika intressenter. DlS-delegalio-nens enkät och DlS-utredningens
intervjuer tyder på all man inom liinsor-ganen i allmänhet inte förväntar sig
att DIS-enkälen skall fungera som ell effeklivl larmsystem beträffande slörre
framtida föriindringar vid arbetsställen. Det har också visat sig att DIS-malerialel
använts i minskad ulslräckning för delta ändamål och alt den närmaste framlida
utvecklingen inle pekar på att en ökad användning skulle komma lill sländ. Det
har också ofta uttalats i kontakter att man på länsnivå och kommunal nivå anser
sig känna lill de inlressania fallen redan fidigare.

Den
slutsals man kunde dra av genomförda kontakter var sålunda all DlS-syslemets
användning som larmsyslem kunde slarkl ifiägasiillas. Del blev då vikfigt all
ytterligare söka belysa hållfastheten i denna hypotes genom en mindre
undersökning av ett anlal fall som måste belraklas som inlressania vilken
definition man än skulle välja för sädana fall. Del var 72 inlressania fall som
valdes ul oeh den fräga som skulle besvaras var om den första informafionen om
att det var ett intressant fall kom via DIS-enkäter. Av 72 fall kom den första
informationen lill länsstyrelsen i de 8 utvalda länen i 9 fall via DIS-enkälen.
Mer iin hiilften av dessa gällde Stockholms län. Indirekt kan man vidare av
resultaten dra den slutsatsen all stora flertalet av de inlressania fallen
torde ha kommil till länsnivåns

' De inlressania fallen omfallai dels inliillTaile sysselsällninysforiinilrinyai
1978-79 och nedläggningar 1979. dels phmeiade sysselsällningsfcirilncliingar och
nedläggningar enligl 1979 års enkät. De 7 filialelableiingai som forekonimil 1979
liininas utanför då de ej aviserats i tidigare DIS-enkäler.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 15

kännedom genom andra kanaler än DIS-enkälen.' På den
kommunala nivån hade inget fall uppdagats genom DIS-enkälen.

Resullalen
av denna undersökning fär betraktas som ett starkt slöd för den ovan anförda
hypotesen att DIS-enkälen i sin nuvarande utformning är olillfredsslällande för
alt fylla funktionen som larmsystem. Ett första ""larm""
sker i stället i hög grad genom muntliga kontakter delvis i organiserad form.
Under hela DlS-syslemels tid har ocksä de muntliga kontakternas betydelse underslrukits
av olika intressenter.

Del är naluriigt
all en samhällsutveckling som gått från relativt stabil tillväxt till mer instabila
lorhålkinden med snabba förändringar av företagens omvärld gjort att DIS-systemets
möjligheter alt fungera som larmfunktion har försvagats. Den
samhällsekonomiska utvecklingen har gått hand i hand med alt befintliga
kontaktmönster fördjupals och alt nya uppstått i län och kommuner. De årliga DlS-uppgifterna
hinner inle fram innan problemen aktualiserats i andra sammanhang. Den
regionala planeringen har byggts ut. Regionala beredningsgrupper förmedlar
intensivare kontakter kring de akuta regionala problemen. Utvecklingsfonderna
har intensifierat sin verksamhet i en ny organisatorisk form. Kommunerna har
byggt ul sin kontakter med företagen. Det kan också vara möjligt all
ytterligare utveckla det alternativa instrument som vuxit fram genom de
muntliga kontakterna. Del är därtor sannolikt att regionala och lokala
kontakter helt kan ersätla DIS-systemet i dess larmroll utan nägon slörre nyiloförlust.

Därmed
icke sagt all DIS-systemets nuvarande F/S-del hell saknar belydelse för den
operativa verksamheten. En del inlressania fall av mindre dignitet kan möjligen
analyseras fram. Från en del håll inom den regionala förvaltningen har man
vidare påpekat systemets möjlighel alt fylla behovet av viss
bakgrundsinformation för de direkta kontakterna med intressanta företag. Den
ger även möjlighet lill kollationering mol andra källor. Bl.a. säger sig
utvecklingsfonderna ha använt uppgifter om ulvecklingshinder. Även kommunerna
använder ibland uppgifler för de enskilda företagen som bakgrundsinformation
för kontakter med företagen. DIS-enkälen har dock ett begränsat innehåll och
därigenom är nyltan av dala för enskilda företag för de muntliga kontakterna i
samma mån begränsad. Nyltan av DIS-syslemel i detta avseende är större i de län
som saknar den information som erhålls i andra län i samband med
handläggningen av regionalpolitiskt slöd.

Del bör
slutligen påpekas att kunskapen om vikliga intressanta fall också delvis
erhålls genom nya kanaler i det samarbete förelag-samhälle som sker via elableringsdelegalionen.
Det gäller dä de slora företagen med över 500 anställda. Därigenom har bildats
ett särskilt informationssystem för de större företagen som i vissa
principiella avseenden är snarlikt DlS-sysle-

' Länsnivån kan ha fåll den forsla kännedomen genom DIS-syslemel
om hogsl 4 av de 72 fallen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 16

met.
Samtidigt ger DIS-enkälen normall endast information för arbetsställen med
över 50 anställda. Detta förhållande minskar givetvis DIS-systemets eventuella
operativa nytta över huvud taget för framför allt de kommuner som har en hög
andel små arbetsställen.

Man
kan också i detta sammanhang tala om en annan operativ roll hos DIS-enkälen. DIS-systemet
hade vid sin uppläggning även en direkt före-lagsdemokratisk målsättning. Del skulle
enligt prop. 1972: 116 främja en fördjupad information om och en effektivisering
av planering inom företaget. Det konkretiserades i propositionen tre år senare
för F/S-systemels del i samrådsskyldighet med företrädare för de anställda när
svar skulle lämnas på Dl S-enkäten. Frågan skulle vidare ägnas särskild
uppmärksamhet 1 det fortsatta utvecklingsarbetet.

Den
Information som finns för att belysa denna fråga är därför mycket sparsam. Det
var en anledning fill att det blev angelägel att la upp samrådsfrågor 1
utredningens företagsenkäl men också att söka genomföra en mindre enkät direkt tiil
ett urval lokala fackliga organisationer. Resultaten pekar på att DIS-enkälerna
har haft en ringa effekt när del gäller ovan citerade målsättning. Frågan kan
knappast heller sägas ha ägnats"'speciell uppmärksamhet i det fortsatta
utvecklingsarbetet" eller av berörda parter.

Frågan om information och
deltagande för de anställda i den långsikti-gare planeringen hänger dock samman
med den utveckling som sker de närmaste åren med utgångspunkt i MBL. I 70% av
de fackliga svaren på DIS-utredningens enkät till de lokala facken sägs också
alt den information man fåll genom DIS-samrådel erhållits i andra sammanhang. Ocksä
nyttan av DIS-systemet för alt förbättra informationen av del egna
arbetsställets utveckling är begränsad. DIS-systemets effekt i framliden i
delta avseende med nuvarande utformning av syslemet blir sannolikt mindre även
om den ursprungliga målsättningen skulle ha fält ökad betydelse. Även på detla
område kan det tänkas alt utvecklingen "passerat" DIS-systemel. Det
har ersatts av ett effektivare medel för att uppnå den förelagsdemokratiska
målsättning som en gång uppställdes för DIS-systemet.

3.
Statistisk användning av systemdelen företagsamhälle

Den
statistiska användningen av DIS-systemet har ökal. Del har skett i anslutning
till utvecklingen av länsplanering och kommunal planering. Det återspeglas
också i 1976 års proposition om syslemet. 1 de analyser och prognoser där man
använder statistik som bygger på DIS-lnformation finns det ocksä ett (ökande)
behov av information om enskilda företag.

Det
är i första hand länsstyrelserna som använder den DIS-märkla statistiken 1
länsplaneringen. Den används dels i prognosverksamheten och dels 1 problemorienterade
utredningar. DIS-malerialels användning och betydelse i prognosarbetet varierar
mellan länen. Hälften av länsstyrelsen har angelt att materialet används i slor
ulslräckning och hälften att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 17

det används i mindre utsträckning' för prognoser. Åven uppgifler
om enskilda större arbetsställen används i prognoserna.

Den stafistik
ur DIS-systemel som används som material i prognoserna gäller både utfall och
förväntningar främst för investeringar, sysselsättning och produktion. I förra
fallet beror det på att uppgifterna kommer tidigare än motsvarande uppgifler i
den reguljära induslrisialisliken. I några fall saknas dock motsvarande
uppgifter - det gäller främst investeringar och ulvecklingshinder. Med den
uppläggning som länsplaneringsarbelet har verkar en nytta av utfallsuppgifterna
klart dokumenterad. Utformningen av DIS-systemet borde emellertid 1 del fallet
vara ett traditionellt problem om anpassning av statistiken i samhällel lill
användarnas behov med de prioriteringsproblem som är förknippade med detta. Med
den inriktning utvecklingsarbetet fått inom DIS-delegalionen på den statistiska
användningen kan det läget uppstå att DIS-enkälen inle anpassas lill
samhällets totala behov av statistiken 1 fråga. En sädan fastställd förhandspriorilering
av ett visst användningsområde kan sålunda leda lill nylloförluster annorstädes.

I den män DIS-syslemel
är inriktat på prognosverksamhet har förvänl-ningsuppglfterna en betydelse. I
första hand var de avsedda för operativ användning. Det log sig också uttryck i
ell första förslag från samarbets-utredningen om en mycket enkel framåtriktad
enkät. För den statistiska användningen i länsplaneringen är förväntningsslaiislik
en unik information. Enkäter och intervjuer bekräftar att många länsstyrelser
anser sig ha en slor nytta av förväntnlngsuppgiflerna men dä som ett bland
flera bakgrundsmaterial. I detla fall ser effektanalysen i sin första länk ul
all ge ett klart positivt utslag. Men flertalet länsstyrelser anser trols allt
att prognoserna bara skulle bli nägot sämre ulan förvänlningsuppgiflerna.

DIS-malerialet
används alltså i länsstyrelsens prognoser över sysselsättningsutvecklingen
inom induslri och partihandel. Dessa prognoser ligger lill grund för prognoser
över befolkningsulvecklingen i län och kommuner. Ett andra led i
användningskedjan blir då hur länsprognoserna används. Det har inte varil
möjligt att analysera denna fråga i detalj. Inom länsstyrelserna verkar prognoserna
spela en viss roll bland många andra material för att få en allmän överblick av
det framlida läget. De kan ge en kontroll av den bild annan information ger. De
kan ibland ha betydelse i prioriteringen av åtgärder på olika områden.
Betydelsen varierar emellertid mellan länen och på en relativt begränsad nivå.

Länsstyrelserna ser däremot ut att ha ell växande behov av
statistiskt underlag när verksamheten blir mer problem- och ålgärdsorienterad.
Om detta samtidigt leder till ökade förelagskontakter kan behovet av insamlade
enkätuppgifter om förväntningar länkas minska. Möjligen skulle man på basis av
tillgängligt material något förenklat kunna säga att vägen mol ökad

' Däribland ingår stödlänen som har tillgäng lill
information om slödförelagen. 2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. Bil. 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 18

beredskap för framliden kan gä via studier centralt och
regionall som är branschorienlerade och som i ökad utsträckning bygger på
analyser av slalistiskt utfallsmalerial och kontaktverksamhet. Den frågan skall
inle här föras längre dä den tangerar utredningen om den långsikfiga
industripolitikens Informationsbehov. En mer problem- och ålgärdsorienterad
länsplanering leder ocksä till behov av statistik som kan vara mer varierande
i lid och mellan regioner. För denna användning är DIS-malerialel ofta icke
tillräckligt differentierat.

För övriga länsorgan är den statistiska användningen av DIS-systemets
F/S-del begränsad. Enkäler och intervjuer visar sålunda all den DIS-märkla slatisliken
inte har någon egentlig användning i länsarbetsnämndernas prognosarbete.

Inte heller utvecklingsfonderna har någon nämnvärd
statistisk användning av DIS-malerialet. Fonderna använder dock länsprogrammen
som ett underlag för sina handlingsprogram. I den män länsplaneringens
prognoser ulgör ett underlag för länsprogrammen Innebär detta en användning av DIS-syslemel
högre upp i användningskedjan. Dä handlingsprogrammen är under utveckling kan
den indirekta nyttoeffekten tänkas öka de närmaste åren.

Kommunernas statistiska användning av DIS-enkälen har kunnal
belysas genom ett relativt splittrat material. Kommunförbundets utvärdering av
den s.k. enkätsamverkan med lilläggsfrågor till DIS-enkälerna är en bit. DIS-utredningens
intervjuer med 50 kommuner ger sitt bidrag. Därtill kommer intervjuer med olika
experter knutna till den kommunala sektorn. Den bild som tonar fram ur delta
material är naturligen icke helt entydig bl.a. med hänsyn lill kommunernas
skiftande storlek och näringsstruktur.

Allmänt kan sägas att liksom på länsnivån har
näringslivsfrågor.fåll en allt slörre belydelse i den kommunala verksamheten.
Det återspeglar ju den samhällsekonomiska problematiken. Detta ökade engagemang
i näringslivsfrågor har icke i särskilt slor ulslräckning avspeglat sig i den
kommunala verksamhetsplaneringen. Den senare har i sin tur relativt förskjutits
från en ettårig planering lill en femårig flerårsplanering. Del kan länkas all
den kommunala planeringen förändras mol en kortare plane-ringshorisont - det
skulle då vara en motsvarighet till utvecklingen av företagens planering.
Utvecklingen kan länkas gä mol en mer konkret ålgärdsinriklad näringspolitisk verksamhei
i nära kontakt med de enskilda företagen och i högre utsträckning med sikte pä
att skapa handlingsberedskap.

I en sådan
utveckling kan slalisfik komma alt behövas för alt få en samlad bild av det
lokala näringslivet. Mot den bakgrunden är den bild utredningsmaterialet ger
över kommunernas användningsslluation vid första påseende kanske något
förvånande. Den kan sammanfattas på följande sätt ur ulvärderingssynpunkl:

(I) DIS-enkälen till industrin och partihandeln betyder
inte sä mycket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 19

för de flesta kommuner även om många kommuner lar del av
enkäterna -men då i stor utsträckning relativt ytligt.

(2)
Det skulle inte
bli så stor nyiloförlust för kommunerna om DIS-enkälen avskaffades.

(3)
Kommunerna har ell
visst behov av mer heltäckande skriftlig förelagsinformation (statistik) men
den behöver icke vara ärlig.

(4)
Det finns dock
kommuner där slalislikanvändnlngen utgör en integrerad del av planeringen och
där därför DIS-enkälen är av större betydelse.

(5)
En del kommuner
gör och kommer att göra egna enkäter för att täcka sina speciella behov.

(6)
Muntliga kontakter
är effektivare än enkäter för de kommunala ändamålen.

En viktig
bidragande anledning till detta utfall av utvärderingen torde vara att DIS-enkälen
Icke läcker de mindre företagen och branscher andra än industrin och
partihandeln. Det relativt begränsade antalet företag som finns med för varje
kommun 1 DIS-populationen kan man i flertalet kommuner nå genom muntliga
kontakter och pä kommunnivå kan i statistiska användningar materialet bestå av
enstaka enskilda företag (arbetsställen).

Kommunerna
säger sig dock ha en nytta av DIS-enkälerna ur slalislisk synpunkt som ligger
längre fram i användningskedjan. I ökande ulslräckning syns man använda
länsplaneringens prognoser och planeringslal som ram för sin
verksamhetsplanering. Del gäller främst beräkning av den totala folkmängden som
ofta hämtas ur länsprognoserna. Den räknas ju fram via sysselsätlnlngsbedömningar
som bygger på analys av näringslivets framlidsutveckling. Kommunerna kan ocksä
ha haft en viss nytta av DIS-enkälen genom alt den Innehåller ett
standardiseringselement beträffande variabeldefinitioner, klassificeringar av
branscher m. m. som kan underlätta egna undersökningar och underlättar
jämförelser mellan olika material.

På central
nivå utnyttjar industriverket DIS-syslemel statistiskt. DIS-systemets roll i prognosverksamhelen
synes emellertid icke vara särskilt stor när det gäller förvänlningsuppgifler.
För verkets branschsludier behövs en tillgång på uppgifter om enskilda företag
som dock gällande regler omöjliggör. I den mån DIS-systemel kommer till
statistisk användning beror det snarast pä bristande aktualitet i den reguljära
statistikproduktionen.

På central
nivå begagnas länsstyrelsens prognoser över befolkning och industri även av
enheten för regional utveckling på industridepartementet. Del gäller främst
beredning av ärenden om gränser för stödområden.

Olika
centrala organisationer och delegationer m.fl. har tillfrågats om användningen
av DIS-syslemel statistiskt och någon slörre användning har icke dokumenterats.
Del är emellertid påfallande att på en del häll där man kunde länkas använda DIS-märkt
statistik kände man inle lill den. En

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 20

första spontan reaktion blev därför ett visst tänkbart iniresse
även om behovet därför inle bör överskallas. Den kan möjligen tyda på alt det
behövts en bättre marknadsföring av DIS-statistlken.

Statistik över utfallet av en del variabler har givelvis
ett allmänslalisliskt intresse som det legal utanför mitt uppdrag att närmare
studera.

En återrapportering sker också till företagen av den
statistik som framkommit genom DIS-enkälen'. Återrapporteringens nytta tas upp
i DIS-ulredningens enkät lill företagen och enkäten till de lokala fackliga
organisationerna. Av de 60 % av förelagen som säger sig ha tagit del av återrapportering
uppger ett förelag stor nytta av återrapporleringen, 60 % ingen nytta och
resten av företagen viss nytta.

Av de lokala fackliga organisationerna har ca en tredjedel
tagit del av återrapporleringen. Majoriteten av dem säger sig ha haft viss
nytta av den. Nyttan av DIS-enkälens F/S-del genom återrapporleringen pendlar
således hittills enligt användarnas uppfattning mellan "viss" och
"ingen" nytta med övervikt för det senare. Om nyltobilden förändrats
genom den nya uppläggningen av äterrapporterlngen har av tidsskäl icke varit
möjligt att kartlägga.

Med en långt driven förenkling kan användningen av DIS-systemets
F/S-del sammanfallas påföljande sätt. Del är då DIS-enkälen i dess nuvarande
uppläggning det gäller.

Information behövs om intressanta fall men den finns
tillgänglig pä annat håll genom muntliga kontakter som sannolikt ger mer
relevanta uppgifter. Prlmärmalerialet användes ibland som bakgrundsinformation
vid förelagsbesök. Uppgifter om ulvecklingshinder användes både på länsnivå
och kommunal nivå.

Statistisk information behövs i planering främst för
länsplaneringen. Förväntningsuppgifterna används som ett material bland flera i
länsprognoserna. Dessa prognoser har en om ock begränsad användning både på
central nivå, länsnivå och kommunal nivä. Utfallsuppgifterna används på alla
nivåer då de har en bättre aktualitet än den officiella statistiken. För
kommunal planering begränsas den stalisliska användningen av att DIS-företagen
endast är en begränsad del av alla producerande enheter. Även här anses ulfallsuppglfter
- specielll om sysselsättning - viktiga.

I den
utsträckning den nu tecknade användningen av DIS-systemets F/S-del bygger pä förvänlningsuppgifler
finns ell kvalitetsproblem inbyggt. Inom länsstyrelserna har man 1 flera fall
sagt sig medveten om att förväntningsuppgifterna är behäftade med
kvalitetsproblem - alt de kan vara av tvivelaktigt värde. DlS-delegationen har
gjort kvalitetsundersökningar genom att jämföra förväntningsuppgifter och
utfallsuppgifter för sysselsäft-ning och produktion i DIS-enkälen. DIS-utredningen
har prövat deras

' Denna återrapportering skedde för 1977 och 1978 års
enkät. Den har lagts om för rapporteringen av 1979 års resultat.
Framställningen bygger här pä de två första då den senare återrapporleringen inle
skedde förrän i mars 1980.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 21

kvalitet i samband med studien om inlressania fall.
Dessutom har DIS-utredningen gjort en studie över förelagens planering som
underlag för framtidsbedömningar. Resultaten kan sammanfallas i följande
punkter:

(1)
Användningen av
formella planeringssystem inom företagen har stagnerat eller snarast minskal.

(2) Förväntningsuppgifterna har mycket
lågt prognosvärde - om något ~ för direkt användning.

(3) Hittills vunna erfarenheter ger
litet slöd för alt ekonometriska analyser skulle öka prognosvärdet.

(4) Framlida större förändringar
rapporteras relativt sent om de alls rapporteras i DIS-enkälerna.

Del är 1
och för sig naturiigt alt 1970-lalets inslabllare läge har sådana konsekvenser.
Förelagen försöker undvika låsningar i lägen som är svårbedömbara. En DIS-enkät
får del svårare alt fånga in framliden via företagen. Det kan också finnas kvalilelspåverkan
i alt uppgifterna över framtidsförväntningar inom ett företag kommer all
vidarebefordras lill flera användare.

Samtidigt
bör understrykas att ett lågt prognosvärde i förvänlningsuppgifler inle
nödvändigtvis behöver betyda att de hell saknar användningsvärde.
Förväntningsuppgifterna kan nämligen ha legal till grund för åtgärder som
förändrar utvecklingen så att utfallet blir ell annat än det förväntade. För
det andra kan uppgifterna tillsammans med andra uppgifler hos en regionalt
kunnig person ändå länkas ha en viss nytta. För del tredje kan det tänkas alt
man på sikt kan genomföra ekonometrisk analys av uppgifterna. SCB:s utredning
om kvaliteten ger dock en pessimistisk bild av möjlighelen att hitta någon
prognoslösning med hjälp av förvänlningsuppgiflerna.

Sammanfattningsvis
måste nyttan av förväntnlngsuppgiflerna 1 DIS-enkälen starkt ifrågasättas. DIS-systemets
användning för planering på medellång sikl fungerar därför Icke f.n. 1 sin F/S-del.
Ulfallsuppgifterna är dock till nytta i den statistiska användningen.

4. Användning av systemdelen samhälleföretag

Informationen mellan företag och samhälle är ömsesidig.
Del ligger förankrat redan från början i målsättningen för DIS-systemet. Det
skulle medverka till att möjliggöra samplanering mellan kommuner och företag.

Samhällets
åtagande skall uppfyllas genom att länsstyrelser och kommuner lämnar en
översiktlig redogörelse för sådan statlig resp. kommunal planering som kan
antas vara av betydelse för de näringsidkare som ålagts att lämna uppgifter
inom ramen för informationssystemet. Länsstyrelser och kommuner har frihet att
själva bestämma form och innehåll för informationen. Både länsstyrelser och
kommuner synes 1 stort sett uppfylla lagens bestämmelser på denna punkl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 22

Alla länsstyrelser utom två utarbetade sålunda en
informationsskrift år 1978. Den överlämnades till förelagen för spridning till
företrädare för de anställda. Alla skrifterna utom en har information från DIS-enkälen
medan DIS-syslemel beskrivs 1 hälften av dem. Akiuell DIS-enkät presenteras i
13 skrifter och bedömningar om DIS-enkälen ges i tvä.

Bland ett antal tillfrågade kommuner har närmare 90 % i
sin lur uppgivit sig ha en organiserad information lill förelagen minst en gång
per år. Övriga kommuner anser all man uppfyller lagen genom kontinueriiga kontakter
åtminstone med de större företagen. Informationen sker skriftligt och/eller
muntligt. En del av kommunerna har gett ut informationsskrifter men detta
bedöms på sina håll vara en minskande form för informationen.

Nyltan av informationen har belysts i DIS-ulredningens enkäler
till förelag och lokala fack. Ca 70 % av företagen säger sig känna till all
länsinformation lämnas inom DIS-syslemel och lika många all även kommunerna
lämnar information i enlighet med bestämmelserna för DIS-systemel. Bland de
lokala facken som uppges ha deltagit i samråd om DIS-enkälen i förelagen är del
ca 30 % som uppger sig ha denna kunskap om regional resp. lokal information
frän myndigheter.

Det finns ett allmänintresse av information om regional
och kommunal planering bland DIS-företagen. Intresset är något starkare för
kommunal information.

Om man ser på DIS-systemets roll att underiätta
samplanering mellan kommun och förelag skulle svaren om slor nytta av
information snarast peka på att för drygt 10 % av förelagen spelar
kommuninformationen den tilltänkta rollen. Det har emellertid inte varit
möjligt att på denna punkt fortsätta användningskedjan och se hur informationen
använts.

Även enkäten till de lokala facken innehåller frågor om
behov och nytta av samhällsinformation. Bland dem som känner till att
samhällsinformation finns säger sig en slor del ha viss nytta av
informationen.

Sammanfattningsvis kan sägas all DlS-syslemels S/F-del
gett en information som en slor del av mottagarna i DlS-enkäten har ett
allmänintresse av även om del kanske inte uppfyller de ursprungliga målsällningarna
för systemet. Intresset för kommunal information ser ut att vara något högre än
för länsinformation.

Samtidigt kan man av annan information alt döma inför
framliden se en fortsatt linje pä länsnivå där Information som lämnas företagen
är avsedd för en betydligt vidare läsekrets. Den blir dä ett naturligt led i
länsstyrelsernas allmänna informationsverksamhet. På den kommunala sidan kan man
tänka sig en fortsatt utveckling mol ökade muntliga kontakter. En växande
samverkan mellan samhällsorgan och företag bör i sig vara ett instrument även
för förbättrad informalionsgivning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 23

5.
Systemdelen samhällesamhälle

Denna
del av systemet handlar om informationsspridningen mellan olika samhällsorgan
på olika geografiska nivåer och på samma nivå. Det är en annan typ av systemdel
än de två förra. Den handlar snarast om effektivitetsproblem 1 systemet. Del
är dels fråga om att genom informationsspridning mellan myndigheter inom ramen
för gällande lagar öka effektiviteten i del framtagna materialet. Dels gäller
det alt undvika dubbelarbele särskilt 1 uppgiftslämnandet och att därmed öka
systemets produktivitet genom minskade kostnader inte minst för företagen.

DIS-utredningen
har icke gäll in på produktivitetsproblemen 1 systemet. De har som
inledningsvis sades betraktats som problem som DIS-delegalionen löpande sysslar
med. Det gäller bl.a. den tekniska produktionsprocessens fördelning pä olika
myndigheter och materialflöde. Dala om processen visar att bortfallet i DIS-enkälen
1 stort sett är oförändrat. En förlängning av tiden för insamling av
uppgifterna fram till SCB har dock sketl. En länkbar anledning skulle kunna
vara en ändrad prioritering av tillgängliga resurser hos länsstyrelserna.

När
del gäller möjligheterna för spridning av enkätmaterialet har länsarbetsnämnder
och utvecklingsfonder bekräftat att man blivit Informerad om möjligheterna att
la del av materialet. Materialet har även distribuerats lill kommunnivån. En
ökning av systemets nytta skulle kunna erhållas om materialet ocksä fick lämnas
lill Industriverket med reservation för kvalitetseffekten pä materialet.

Samverkan
genom muntliga kontakter har ökal på länsnivå och mellan länsnivå och kommuner.
Del har kanske mer än materialflödet bidragit till att främja målsättningen för
S/S-syslemel.

När
det gäller samordningen av uppgiftslämnandet kan nämnas alt definitionerna i DIS-enkälerna
överensstämmer med definitionerna i den reguljära induslrislalistiken hos SCB.
Genom enkälsamverkan med kommunala lilläggsfrågor har visst dubbelarbele inom
kommunala sektorn kunnat undvikas och en användning av enhetlig begreppsapparat
kunnat säkras.

Inom
DIS-utredningen har visst arbete utförts av de båda experterna från DEFU och SCB
för att utröna andra samordningsmöjligheter. Det visar sig vid en
kollationering av befintliga datasystem genom statskontorets
dokumentationscentral och SCB:s variabelkatalog att DIS-systemets variabler
återfinns 1 vissa andra datasystem i olika varianter beträffande innehåll,
täckning och tidsaspekter. Fiertalel av dessa system är i produktion på SCB
och därmed kringgärdade av sedvanligt sekretesskydd.

Några
entydiga enkla fall för samordning har icke avslöjats. Del kan dock inte
uteslutas alt det kan finnas lönsamma samordnlngsprojekl. Men det har inte
bedömts rimligt alt göra en djupdykning i ett antal tänkbara fall. Det gäller frägor
som löpande behandlas av såväl DIS-delegalionen som SCB eftersom båda
myndigheterna har samordningsuppgifter av sam-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 24

ma
slag när det gäller S/S-problemaliken, Man kan möjligen hävda alt det är en
dubblering av arbetel i fråga om samordning.

Utvärderingen
av systemdelen S/S blir sålunda närmast att den fungerat ungefär som avsett. En
möjlig vinst kunde vara om DIS-enkälens frågor hade utformats 1 högre grad med
hänsyn också till andra statistiska behov än den regionala och lokala
planeringens.

6.
Kostnader och nytta

Avsnitten
2-5 har visserligen gripit över hela utvärderingens nytlosida men del har skett
utan en summering lill en totalnylta. Genomgången av nytlosldan och del behov
av information som där Indirekt kommil fram blir senare en utgångspunkt för att
måla olika slags framtidsbilder. Den blir också ena sidan av det beslulsunderiag
som är DIS-utredningens uppgift att presentera. Den blir - i samspel med
kostnadssidan - ett underlag för politisk värdering och beslut.

Kostnaderna
för olika aktörer i systemet har beskrivits 1 tidigare kapitel. Och de kan i
motsats till nyltosidan samlas och adderas om också bara schematiskt. De har i
enkätsvaren formats i antal arbetstimmar. Man kan sedan använda olika
schabloner för att värdera en arbetstimme. I tabell I används schabloner från SCB
och Mekanförbundet. Kostnadsuppskattningarna måste ses som närmevärden med
breda marginaler uppåt och nedåt.

Tabell
1 DIS-systemets kostnader år 1978. Milj. kr.

Prodi

jklion

Anv ä ndning Totalt

Samh ä lle

(S/F,

F/S)

centralt

2,3

2,3

regionall

1,2

0,5 1,7

lokall

I.l

0.2 1,3 Samh ä lle totalt 5,3

F ö retag

6,5

6,5

(inkl.
samr å d

1,5)

Totalkostnad =12,0

På
central nivå uppstår kostnaderna huvudsakligen genom DlS-delega-tionens verksamhei
och SCB:s deltagande i produktionen. Delta är de enda belopp som redovisas
direkt över statsbudgeten. De regionala kostnaderna har först erhållits 1 form
av använda arbetstimmar. Denna resursinsats uppstår på två sätt. Riksdagen
bestämmer att länsstyrelserna skall medverka 1 produktionen av DIS-systkmels
information - del är exempel på det ena sättet. Länsstyrelsen prioriterar
ambitionsnivån för den lagfästa arbetsuppgiften i viss mån efler den nytta man
tillmäter resultatet. Del är exempel på del andra sättet - ett annat klarare
exempel är länsstyrelsernas användning av systemet. Några anslag fick Icke
länsorganen 1 samband med införandet av DIS-systemet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 25

Av
de regionala kostnaderna ligger enligt enkäterna ca 35% på produktionen av
information inom systemdelen S/F. För kommunernas del är motsvarande siffra 75 %.
För de regionala organen och då främst länsstyrelserna är naturligtvis en
användningskostnad svårskaltad - inle minst när den får en minskande andel i koslnader
för aktiviteter högre upp i användningskedjan. För kommunernas del kan man bara
göra den reflektionen att kostnaden för deras egen användning av systemet är
mycket låg. Det svarar mot den bild som tidigare förmedlades om en sannolikt
relativt låg nytta av systemet för kommunerna.

Företagens kostnader
bygger också pä en uppskattning i arbetstimmar. Ca en tredjedel av
arbetstimmarna som använts för DIS-systemet går -med en mycket grov beräkning'
- åt till samrådet. Detta ger dock en överskatlning av resursåtgången pä
samrådet, då limkostnaden för samrådet bör vara lägre än för vissa andra DIS-momenl.

Totalt skulle sålunda
kostnaden för DIS-systemel genom en mycket grov uppskattning och med använda
schabloner kunna beräknas ligga kring en nivå på ca 12 milj. kr.
Kostnadsuppskattningen varierar emellertid kraftigt med variationer i
timkostnaden.

Kostnaderna får sedan
ställas mot nyttan. Men man speglar då endast ett nuläge för DIS-systemel. Den
redovisade utvecklingen av behoven pä olika områden, av produktionstekniken och
av andra möjligheter lill behovstäckning några år framåt kan förskjuta nytto-kostnadsrelalionen
åt båda håll. Kostnader och nytta för DIS-systemel måste dessulom jämföras i
sin helhet. Det kan icke vara meningsfullt att söka ta ut några aktörer 1
systemet sådana som industriverket eller länsstyrelser för att beräkna
kostnads-nyttoeffekter för dem var för sig. De uppkommer icke i sådana
partiella anpassningsprocesser av nyttan till kostnaden. Användarna bestrider
icke direkt kostnaden för sin del.

I viss mån finns det dock
vissa moment av en direkt nylto-kostnadsan-passning i systemet - moment som kan
ge vägledning vid värderingen av nyttan. Ett exempel är de tilläggsfrågor till DIS-företagen
som kommunerna kan göra genom kommunpaket 1 DIS-delegationens projekt
"enkätsamverkan". Kommunerna fär betala marginalkostnaden för att
delta i tilläggsfrågorna. Andelen kommuner som har deltagit i "enkälsamverkan"
har minskat år för år. För åren 1978-80 är antalet deltagande kommuner 60, 45
resp. 34. Kommuner med många DIS-arbetsställen har deltagit i enkätsamverkan i
större utsträckning än kommuner med få arbetsställen. Endast tretton av
kommunerna har deltagit alla tre gångerna. Behovet all ställa frågor till
företagen vatje år är därför sannolikt begränsat, dvs. icke värt

'
Beräkningen bygger på följande anlaganden om timkostnader.

Centralt: Budget

Regionalt:
Kostnad per timme 50 kr.

Lokalt:
Kostnad per timme 65 kr.

Förelag:
Kostnad per timme 250 kr., för samrädsdelen 170 kr.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 26

kostnaden.
Dessutom har ca 30% av deltagande kommuner 1978 och 1979 sagt sig ej ha använt lilläggsfrågorna.

En jämförbar kostnads-nyltoanpassnlng
finns i kommunernas egen enkätverksamhet vid sidan om DIS-systemet - både hos
dem som deltar i enkätsamverkan med lilläggsfrågor och hos övriga kommuner. År
1978 gjorde närmare 20% av kommunerna egna enkäter. Behovsbilden har enligt
uppgifter frän kommunförbundet icke förändrats sedan 1975 då liknande mätningar
gjordes. Ett skäl till att man gör egna enkäter kan vara att man vill ha med
företag under de 50 anställda och företag 1 andra branscher samt anpassa
frågorna lill egna lokala behov.

På samma sätt finns vissa
Indicier på prioritering av DIS-syslemel inom länsstyrelserna. Av enkäten
framgår alt man lägger ner mycket varierande arbetsvolym på att bearbeta och
använda materialet bortsett från variationer i länens storlek. Flera
länsstyrelser pekar vidare pä'att man skulle behöva mer resurser för att
utnyttja DIS-systemet effektivare. Det skulle principiellt innebära att man
just nu befann sig 1 ett slags balansläge 1 resursfördelningen och att
ytterligare resurser skulle komma att användas för DIS-aktlviteter med en nyltoökning
som följd. Många länsstyrelser säger emellertid att de skulle prioritera
direkta förelagskontakter om man hade mer resurser, dvs. föredra en ökad
användning av detta informationsmedium 1 stället för att arbeta vidare med
enkäterna och deras material.

7.
Systemet i dess helhet

Del
förhållandet alt DIS-systemet är ett syslem Innebär å ena sidan att systemets
olika delar innehållsmässigt bör ha någol som håller dem samman och å andra
sidan att avgränsningen utåt mol andra system är rationell.

Innehållsmässigt
har kittet 1 DIS-systemet från början tänkts vara utbytet av information om
och för planering inom samhälle och förelag.

Det är Information/ör
vardera parter om motsatt part att användas för operativa ändamål på lokal
nivå. Det skulle också ge information om båda sektorer till de anställda inom
företagen. Dess huvudbegrepp var framtids-uppgifter och (sam)planering. Enkäten
om företagen koncentrerades pä industrin. Rätt snart "exploaterades"
systemels enkät för att inhämta information från företagen till alt omfatta
information för statistiska ändamål inom länsplaneringen och den kommunala
planeringen. Detta auktoriserades i den senaste propositionen där
målsättningen för systemet kantrade över mot den statistiska användningen både
på regional och kommunal nivå. Därigenom uppkom också en statistisk användning
för industriverkels prognoser.

Fokuseringen på
industrisektorn har förstärkts trots alt länsplaneringen breddats. Det hänger
samman med sysselsättningsproblemen inom industrin och deras regionala belydelse.
DIS-systemel skulle verka i denna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 27

miljö,
även om del byggts upp för en tillväxtekonomi. I och för sig kan detta fungera
om systembyggnaden är tillräckligl flexibel.

Andra system har kommit lill
med liknande innehåll. Elableringsdelega-llonens uppgiftsinsamling som stannade
vid en insamling och förbylles i ett muntligt informationssystem. Registren
över slödförelagen är ett annat exempel som tillgodosett planeringsinformation
i slödlän och slödkom-muner. Del är ett mer åtgärdsinriklal system.

Avgränsningen
mot andra system motiverades ursprungligen av sekretesskäl. Man bör i
sammanhanget erinra om alt när DIS-systemet introducerades gällde denna avgränsning
framför allt gentemot den officiella sla-tislikproduktionen. Senare har denna avgränsning
aktualiserat frågan om hur en anpassning till användarnas behov skall ske.

I
DIS-ulredningens arbete har det framgått rätt klart att många numera
identifierar DIS-systemel i stort sett med själva enkäten. Del är betydligt
svårare att uppleva den specifika DIS-delen i det flöde av information som
växer fram mellan förelag och samhällsorgan bl.a. genom muntliga kontakter.
Sett ur den synvinkeln är DIS-syslemel (enkäten) ett ganska traditionellt
statistiskt system, dock med en viktig avvikelse. Del gäller regleringen i lag
av att man får utbyta indivldinformalion - något som icke sker 1 vanlig slallstlkinsamling.
Samtidigt har man en begränsning nedåt av möjligheten all samla in uppgifler
frän företagen normall vid minst 50 anställda.

Ser man på systemfrågan
över liden har man från vissa länshåll sagt alt man hade stora förväntningar på
DIS-systemet. Det verkar också som om systemet frän början hade en viss
dynamisk effekt på utvecklingen av samhällsplaneringen. Del verkar dock
samtidigt som om den effekten delvis uttömt sin Inneboende kraft. Om delta i så
fall skulle bero på alt syslemet i vissa delar gjort sig självt onödigt eller
alt samhällsutvecklingen gäll förbi syslemet är svårt alt yttra sig om. Det kan
också vara sä att systemet icke anpassats till utvecklingen. Men hur dess
innehåll skulle utvecklas för alt ge del dynamik - en själ - är svårt alt säga.
Om man 1 dag genom en partssammansalt kommitté skulle bygga upp ett hell nytt
syslem kring problematiken information företag-samhälle skulle det sannolikt
spela på andra strängar och klangbotten skulle icke vara 1960-lalets tillväxtsamhälle.

På ett område trodde man
också på en påverkan av själva syslemel -"en pådrivande effekt"'. Det
gällde påverkan på förelagens planering och på de anställdas insyn och
medverkan i den planeringen. DIS-utredningens enkäler lill företagen pekar inte
pä någon utveckling av flerårsplanerlngen genom stimulans från DIS-enkälen.
Utredningens enkäter pekar icke heller på någon större aktivitet i
samrådsförfarandet. Inte heller har arbetsmarknadens parter ägnat DIS-systemet
någon engagerad uppmärksamhet. Här är alltså systemets pådrivandeeffekt ringa.
Det kan enligt viss utsago dock ha haft en annan pådrivande effekt för länens
muntliga kontakter med

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 28

företagen. Man har haft en "lag 1 ryggen". Detta
gäller också kommunerna. Vid DIS-utredningens intervjuer har 7 av 25 kommuner
sagt att del ännu finns en sådan effekt. Att den fanns i början av systemets
livslid har framkommit under utredningens arbete.

Om man så ser på DIS-delegalionen som satts alt
administrera systemet, har den i sin verksamhet arbetat med ett omfattande
projektprogram. DIS-enkälen har utvecklats, förväntningsuppgifternas kvalitet
har analyserals, informationen till förelag har utretts m. m. En koncentration
till DIS-enkälen kan iakttas. Någon helhetssyn pä DIS-systemet har såvitt jag
kan bedöma däremot inte hittills utvecklats, och kanske är den inte tillräckligt
påträngande.

DIS-systemet
har varit ett system som omfattat bäde operativ och statistisk användning. Det
har Inneburit att primärmalerialel frän DIS-enkälen kunnat användas av flera
organ på regional och lokal nivå inom ramen för vad lagen om uppgiftsskyldighet
1 planeringsfrågor medgivit. Utvärderingen har visat alt det kan finnas en
målkonflikt inbyggd i ett system som skall tillgodose båda typerna av
användning. Den utspelar sig på kvalitetssidan. Vill man uppnå så hög kvalitet
som möjligt i ell uppgiftslämnande för siatisliska ändamål särskilt med
känsliga uppgifter, sädana som förväntningsuppgifter fordras bl.a. en rigorös
sekretess av den typ som sedan gammalt funnits för den officiella statistiken
och dessutom en information till uppgiftslämnare om att uppgifterna endast
skall användas för siatisliska ändamål. Detta fungerar sålunda icke för den
operativa användningen. Även om det finns välgrundade skäl från andra
synpunkter att ha sambruk av material för de två ändamålen förefaller det
tveksamt om man skall bibehålla detta sambruk i form av ett syslem vars
inriktning i praktiken blivit alltmer statistisk.

De två olika huvudsyftena innebär också problem när det
gäller behovsanpassningen. Med hänsyn till alt länsplaneringen ser ut all bli
mer ålgärdsinriklad och alt t.ex. branschsludier lorde komma all spela en
ökande roll blir också länsbehoven av statistisk information mer varierande bäde
till population, variabler och i liden. Del blir 1 en sådan utveckling ökad
relativ nytta av alt enkäter anpassas till varje länsstyrelses specifika
verksamhet.

8. Slutsatser av utvärderingen

Utvärderingen har visat att DIS-syslemel endast 1 mycket
begränsad utsträckning uppfyller syftet alt ge unik Information om inlressania
fall. Användningen av förväntningsdala för bäde operativa och statistiska ändamål
kan starkt Ifrågasättas ur kvalitetssynpunkt. Det har varit svårt att se
väsentliga positiva effekter av DIS-systemet som sådant i nuläget samtidigt som
informationsbehoven verkar utvecklas i en riktning som innebär all systemavgränsning
kanske snarast kan komma att utgöra ett hinder mot

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 29

behovsanpassning.
Mot denna bakgrund föreligger enligl min bedömning starka skäl för alt lägga
ned DIS-systemel. Samtidigt skulle del kunna tänkas att olika politiska
värderingar kan läggas på syslemet som sådant som leder lill andra slutsatser.
Denna typ av värderingar tillhör inte mitt uppdrag.

En annan viklig slutsats
är alt det föreligger ett informationsbehov för den regionala och lokala
samhällsplaneringen. Vissa av dessa behov som skulle fillgodoses av DIS-systemet
har kommit att tillgodoses på annat sätt, bl. a. i en växande direki kontakt
mellan företag och samhälle. Andra kvarstår. I punktform skulle dessa behov,
som de framgått av utvärderingen, kunna anges på följande sätt:

(a) Information behövs för direki operativ verksamhet. Hit hör visst behov
av bakgrundsinformation för kontakter med företag både från länsorgan och
kommuner.

(b) Information behövs för översiktliga problembeskrivningar och prognoser.
Informationen skall helst vara framåtblickande och statistiskt han-terbar samt
helst heltäckande över branscher och/eller regioner. Den skall vara anpassad
till de prognosmodeller som används. Detta behov finns pä såväl central,
regional som lokal nivå.

(c) Information behövs för problemorienterad och åtgärdslnrlktad verksamhet.
Det kan gälla användningen för regionala branschstudier eller näringspolitiska
program. Det kan gälla att belysa regionala och lokala konsekvenser av och
inför olika strukturbeslut. Behovet skiljer sig från bransch till bransch och
informationen behöver därför vara skräddarsydd.

(d) Företagsledningar
och de anställda behöver viss information om

samhällsplaneringen pä lokal och regional nivå.

Två
kommentarer bör fogas till denna behovslisla.

(1)
Företagens uppglftslämnarkapacitet är en restriktion om man vill
tillfredsställa behoven. Det har en kostnadssida vilket också kan kräva en
samordningsinsats. Del har en kvalitetssida där svårigheten att få
framtidsuppgifter med prognosvärde kan kräva en forskningsinsats. Och där sekrelessproblematiken
även har kvalitetsaspekter.

(ii) Behovet av skriftlig
information är i slor utsträckning ett behov av primärmalerial för statisfik
även om en geografisk differentiering kan leda till alt den statistiska bilden
ibland representeras av endast ett eller ett par förelag. Det kan kräva en
hårdare satsning pä den statistiska behovsanpassningen generellt och speci-etU.
Enligt direktiven bör jag presentera ell underlag för beslul om informationssystemets
framtid. Jag har tolkat detta så alt jag också kan diskutera möjliga åtgärder
utanför DIS-systemets ram som kan ge effekter av den typ som DIS-systemet varil
avsett att uppnå. Det beslulsunderiag jag skall presentera i nästa kapitel
kommer all gå under namnet "framtidsbilder". De bygger på
utvärderingen och behovslistan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 30

Framtida
behovsanpassning

9. Utgångspunkter

Det
bör redan här sägas att jag inte kommer att rekommendera någon av
framtidsbilderna före de andra. Valet mellan dem måsle ske på grundval av
politiska ställningstaganden med nytto- och kostnadsavvägningar som ett
element. Min ambition är emellertid att klargöra vilken typ av avvägningar de
olika förslagen representerar. Dessutom är framtidsbilderna inle hell skilda
alternativ. De kan tvärtom också betraktas som ell anlal "moduler"
som kan kombineras på olika sätt allt efter de nyllo- och kostnadseffekter man
vill uppnå.

Framtidsbild I tar upp
effekterna av én "nedläggning" av DIS-systemet. Kostnadsborlfallet
blir 1 delta fall nyttan och förlusten i nytta blir kostnaden allt räknat
med nuvarande system som utgångspunkt. En väsentlig aspekt pä effekterna av en
nedläggning är i vilkel tidsperspektiv som konsekvenserna ses. I denna
framtidsbild utgår jag från de momentana effekterna. En väsentlig del av nytlobortfallel
kan över fiden komma att kompenseras av spontana aktiviteter från de nuvarande
användarnas sida. Denna utveckling i ett kortare perspektiv anges i
framtidsbilden. En bedömning av den spontana utvecklingen måste också ta
hänsyn till alternativa sätt att tillgodose dessa informationsbehov som kan
följa av förslag från utredningar och verksamheter som f. n. pågår. Behoven kan
komma att tillgodoses genom utveckling av informationssystem inom olika samhällsområden.
En diskussion med denna infallsvinkel förs i framlidsbild II som
betecknas som en "systemanpassning".

Framtidsbild III har sin
tyngdpunkt i en diskussion om vägar att klara den regionala näringspolitikens
Informationsbehov. Detla förslag innebär en "decentralisering" av
beslut om enkäler m. m. med slöd av en ny och bantad lag om uppgiftsskyldighet
för planeringsfrågor.

Framlidsbild
IV utgår från en mer renodlad kostnads-nyltodiskussion.
Den behandlar hur DIS-systemets nuvarande kostnader (resurser), som de bestrids
centralt över statsbudgeten, skulle kunna omfördelas ur nyttosyn-punkl. Under
mina kontakter i utvärderingen har jag funnit all en heltäckande sysselssättnlngsstatlsllk
med en viss framförhällning skulle kunna vara ett väsentligt nytlofillskott för
län och kommuner vid given kostnadsnivå. Den ansluter sig till ordinarie
former och kanaler för framställning av statistik. Den representerar ett tradifionellt
samspel mellan producenter och användare av statistik och framtidsbilden
betecknas därför "statistisk behovsanpassning".

10. Framtidsbild
1 "nedläggning"

En
nedläggning av hela det nuvarande DIS-systemet inkl. lagen och delegationen
skulle enligt utvärderingen främst ge följande nyllo- och kostnadsbild.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 31

Nyttan
av en nedläggning skulle 1 första hand bestå i att den totala kostnaden för DIS-systemet
momentant faller bort. Konkret skulle del främst innebära alt statsbudgetens
anslag på drygt 2 milj. kr. för DIS-systemet föll bort, att länsstyrelserna
skulle kunna använda de resurser, som de i varierande ulslräckning lagt på DIS-systemel,
för de ändamål som bedöms angelägna, saml alt företagens kostnader för att
besvara DIS-enkälen föll bort. En positiv effekt kan ocksä vara alt själva syslemel
försvinner. Det kan ge möjligheter att friare göra en bättre behovs- och
kostnadsanpassning på det relevanta informationsområdet. Bl.a. då behovsanpassningen
bättre anslutas till över tiden varierande problemställningar med tonvikt på
varje enskilt läns och kommuns situation.

På
kostnadssidan skulle nedläggningen ge följande nylloföriusler av någon påtaglig
betydelse.

(a) en årlig skriftlig information om enskilda förelag att använda som ett
kompletterande bakgrundsmaterial för regionala och kommunala kontakter med
förelag skulle försvinna

(b) viss väsentlig utfallsslatistik skulle försvinna eller komma senare
(försämrad fidskvalllel) med negaliv effekt på central, regional och lokal nivå

(c) förväntnlngsuppgiflerna skulle försvinna, vilkel för länsprognoserna
knappast skulle få någon påtaglig effekt men som innebär förlusten av ett
material för eventuell metodutveckling kring förväntningsuppgiflernas
prognosvärde

(d) formellt skulle
själva skyldigheten för länsstyrelser och kommuner

att ge företag och anställda information om samhällsorganens planering

falla bort

(e) en
möjlighel till diskussion om framtidsproblem mellan förelagsled

ning och anställda via samrådsskyldigheten skulle falla bort

(f) en
eventuell kvarstående positiv effekt på fortsatt ökning av kon

takter mellan samhällsorgan och förelag skulle försvinna.

Detta var den momentana
kostnaden för nedläggning i form av nyiloförlust som också omfattar nylloförluster
högre upp i användningskedjan enligt fidigare utvärdering. En del av denna nyttoföriust
kän väntas bli mindre eller hell försvinna på sikl om de muntliga kontakterna
mellan samhällsorganen och förelag fortsätter att utvecklas som nu, om samrådet
om framtiden mellan företagsledning och anställda utvecklar kanalerna via
medbestämmandelagen och om en regional och lokal sysselsältningsslalislik kan
etableras.

Samtidigt
skulle emellertid utvecklingen anpassas lill den nya situationen genom all nya
spontana aktiviteter skulle kunna komma att reducera nyiloförlust men
samtidigt minska kostnadsvinst. Flera länsstyrelser har i svar på
utvärderingsenkäter sagt att de skulle genomföra egna enkäler om DIS-enkälen
föll bort. Dessa skulle i flera fall bli annorlunda än DIS-enkälen. Man kan
förmoda att de skulle ges en bättre behovsanpassning än

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 32

den
standardiserade DIS-enkälen. Bl.a. skulle de i högre grad anpassas till den
ökade satsningen på problemanalys och ålgärdsinriklad verksamhet. Del är icke
möjligt att ange hur stor enkätverksamheten skulle bli.

Även
på kommunal nivå kanske fler enkäter skulle göras. I varje fall skulle
sannolikt redan befintlig enkätverksamhet utvidgas. Åven på kommunal nivå får
man tänka sig en mer skräddarsydd enkälverksamhet med en varierande probleminriklning
och kanske annan tidsfördelning. Åven här skulle det bli en mer direkt
kostnads-nyttoanpassning pä kommunnivå i form av behovs- och resursprioritering
inom kommunerna.

På kostnadssidan skulle en
spontan enkätverksamhet Innebära nya koslnader för företagen, även om det inte
skulle finnas uppgiftsskyldighet. Om denna kostnad skulle bli slörre än den
tidigare kostnaden är omöjligt att uttala sig om. Det är tänkbart all enkälverksamheten
inte skulle bli så omfattande med hänsyn till dels all muntliga kontakter rent
allmänt förordas av intressenterna, dels att ett kärvt ekonomiskt läge kan
göra det svårt att prioritera enkäter framför annan användning av resurserna.
Det är möjligt alt den standardisering som DIS-enkälen inneburit av variabler
och klasslfikalioner och som Innebär minskning av kostnaderna skulle bli svårare
att upprätthålla. Å andra sidan bör DIS-enkälerna och den kommunala
enkätsamverkan ha lett till en viss användningsanpassning till de standardiserade
begreppen.

Samtidigt
kan man vänta sig alt behovet av statistik för regional och kommunal planering
aktivt vänder sig mot de olika kanaler som finns för att förse samhällsorganen
med basstatistik och standardpakel, främst SCB och de kommunala serviceorganen.
Del skulle innebära att en nedläggning av DIS-systemet med dess glidning mol
ett statisfiksyslem skulle eliminera en särbehandling av vissa statistikfrågor
och i stället föra över dem i de organisatoriska former och del regelsystem som
redan finns i samhället för behandling av statistikbehov. Det är former som i
och för sig är under utveckling bl. a. genom ADB-leknlkens genombrott på bred
front.

I
en spontan utveckling efler en nedläggning är del också troligt alt den förut
lagfästa samhällsinformationen till företagen från länsstyrelserna och
kommunerna kommer att fortsätta i den allmänna form Informationen fått. I den
bredare målpopulationen ingår alltjämt även DIS-företagen. Kostnaden för denna
skulle då också finnas kvar.

Som
en konsekvens av bortfallet av förväntningsuppgifter kan man slutligen tänka
sig alt länsstyrelsen i högre grad än f. n. skulle utnyttja industriverkets
prognoser som underiag för egna prognoser. Industriverkets utredningar skulle
även i övrigt kunna få en större betydelse för länen ur informationssynpunkt
allt eftersom den åtgärdsinriktade verksamheten växer 1 omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.
Framtidsbild II "systemanpassning"

Användarnas
reaktion på en nedläggning av DIS-systemel kan ge upphov till en spontan
utveckling av det slag som angavs i föregående framtidsbild. I den
framtidsbilden antogs denna kompensation för nylloförluster bl. a. ske genom
att användarna genomför egna enkäler. De vägar som väljs för alt kompensera
nyttoförlusterna beror emellertid också på i vilken omfattning
informationsbehovet kan komma att tillgodoses genom befintliga och/eller
nytillkommande andra informationssystem. Beslämmande härför är bl.a. hur dessa
system anpassas till de Informationsbehov som här avses. Till väsentliga delar
bestäms naturligen denna anpassningsprocess av hur starkt sambandet är mellan
dessa systems huvudsakliga uppgifter och t. ex. den regionala och lokala
näringspolitikens informationsbehov.

I
kapitel 3 visades alt DIS-systemet legat i brytningspunkten mellan
industripolitiken och regionalpolitiken. Del resonemang som fördes 1 kapitlet
kan på "informationssystemnivän" illustreras med figur 11:1 med de
två dimensionerna.

Figur
11:1 De två dimensionerna

SEKTORER

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handel

Offentlig
sektor

Ö vriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regional och kommu nal plan.

Behandlas inom DIS-systemet

Man
kan tala om informationssystem om en sektor, dvs. ett syslem som beskriver -
ger information om - en sektor. I figuren utgör detta den vertikala
dimensionen. Del kan vara stallstik och/eller indlviduppgifler. Informationen
kan vara uppbyggd för analyser och prognoser rörande sektorns utveckling. Då
behövs framför allt ett slalistiskt informationssys-lem. Bakom statistiken
ligger dock individuella uppgifler och Ibland behövs individuella uppgifter 1
analysen då vissa enheter har stor belydelse för utvecklingen. Det kan vara ett
system som har administrativ användning. Det är åtgärdsinriklal med hänsyn
till de enskilda objekten. Del är 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20. Bil 13

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 34

operativt.
Inom eller på grundval av informationen i ett operativt system kan statistik
produceras.

Men
man kan också tala om ett informationssystem/ör sektorn. Det är information om
sektorns externa miljö. Den informationen får då hämtas från andra sektorssyslem
eller andra källor. Ett system för sektorn kan också innehålla icke kvanllfierbar
information. Den kan innehålla författningar, lilleraturhänvisningar, tekniska
data etc. Om flera sektorer har iniresse av samma sektor och söker insamla indivldinformalion
direki uppstår dubbelarbete och uppgiftslämnarproblematik.

Slutligen
kan man tala om information om och för en sektor. Del är data om sektorn som
samlas och används inom den. Del kan l.ex. vara information som samlas av en
intresseorganisation om tillståndet i en sektor för sektorn.

Del
kan också finnas behov av information som griper över många sektorer. Ett
exempel kunde vara ell informationssystem för att tillgodose regionalplaneringens
behov. Ett sådant skulle skära genom flera sektorer dvs. löpa horisontellt i
figuren.

I
belysning av del som sagts är DIS-systemet ett rätt komplicerat system. Det
har uppkommit ett behov att få ömsesidig information mellan företag och samhälle.
Det är som nämndes 1 kapitel I Information för vardera parter om motsatt part
alt användas för operativa ändamål på lokal nivå.

Andra
system har kommit till med liknande innehåll. Etableringsdelega-lionens
uppgiftsinsamling som stannade vid en insamling och förbylles 1 ett muntligt
Informationssystem. Registren över slödförelagen är ett annat exempel som fillgodosett
planeringsinformation 1 stödlän och slödkom-muner. Det är ett mer ålgärdsinrlktal
syslem.

Det
finns också utredningar som pågår och som kan komma alt påverka den långsiktiga
utvecklingen av informationssystem med nära anknytning till de
informationsbehov som här är aktuella.

Informationsförsörjningen
om och för industrin behandlas av utredningen om den långsiktiga Industripolitikens
informationsunderlag (KIPI). Med dess vida direktiv kan en utveckling mot ett
framtida informationssystem om och för industrin möjligen komma alt på sikl
realiseras. KIPI skall enligl direktiven avlämna sill betänkande lill sommaren
detta år. Till bilden hör också industristödsutredningen som har till
huvuduppgift att utreda konsekvenserna av den tillfälliga stödverksamheten
under senare år. I det sammanhanget aktualiseras frägan om
informationsinsamling och informationsbearbetning 1 samband med statligt
finansiellt stöd. Denna utredning skall enligt direktiven vara klar vid
årsskiftet 1980/81.

Jag
har under mina kontakter på central nivå om användningen av DIS-systemet också
mött behovet av ett databaseral Induslristatlstiskt system som skulle kunna
användas för analyser och studier i olika sammanhang. I detta skulle kanske
kunna ingå de löpande bevakningssystem för vissa industribranscher som håller
på alt tas fram av Industriverket.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 35

När
det gäller informationsförsörjningen om (och för ) industrin föreligger
således redan en del material. Det kommer inom en relativt snar framtid
dessutom att föreligga förslag till utbyggd information.

Åven
det tidigare nämnda betänkandet från Förelagsobeståndskommit-tén bör ses i
detta sammanhang. I betänkandet' föreslås sålunda ell informationssystem när
det gäller uppföljningen av förelag som erhållit statligt finansiellt stöd. Där
sägs:

"Kommitténs
förslag präglas av uppfattningen, alt del är lättare att bemästra krissituationer
hos företag om man söker möta problemen så fort som man upptäcker den första
tendensen till en negaliv utveckling hos företaget som kan innebära risker för
obestånd, driftsinskränkning eller nedläggning. Därför har kommittén tryckt på
viklen av alt samhällets organ följer de individuella företagens utveckling och
så snabbi som del är praktiskt möjligt fångar upp larmsignaler. Ju snabbare
ogynnsamma utvecklingstendenser kan upptäckas desto lättare blir problemen alt
hantera och desto större blir möjligheterna alt hjälpa företagel. Vidare blir
kostnaderna för samhället att klara upp obeståndssiluationer mindre. I konsekvens
härmed omfattar samordningsuppdraget bäde uppföljningsverksamheten och
åtgärder vid obestånd. Härvid har kommittén vidgat begreppet uppföljning till
att omfatta inte bara den i dag föreskrivna obligatoriska uppföljningen av
verksamheten hos företag som redan fält samhällsstöd -lokaliseringsstöd, industrigarantilån,
lån från utvecklingsfonderna etc. ulan även en generell strävan att följa
tendenserna hos samtliga förelag, så långt detta är praktiskt möjligt".

Enligt
förslaget skulle uppföljningsarbetet i framtiden således inte bara omfatta
företag som erhållit statligt stöd utan del skulle vara en generell bevakning
av företagen 1 länet. För alt genomföra denna föreslår utredningen dels att
länsstyrelserna skall förstärkas med en handläggare, dels att utvecklingsfonden
skall åläggas en skyldighet att genomföra företagsanalyser. En regional
och/eller central uppföljning av det slag utredningen tänker sig kan innebära
en förändring i sättet att förse länsorganen med information för operativ
verksamhet bl. a. bakgrundsmaterial för företags-kontakter. Anknytningen till DIS-systemets
Informationsproblemalik är klar.

Även
om företagsobeståndskommilténs förslag synes ha störst relevans för
Industrisektorn syns den gälla i princip alla förelag. Dess informations-syslem
är ur den synpunkten ett övergripande (horisontellt syslem) och knyter därmed
an till problematiken kring behovsanpassning av information för regional och
lokal planering. Den behandlas 1 övrigt 1 direktiv för ett par pågående
utredningar.

I
tilläggsdirektiv' till ADB-beredningsgruppen sägs följande:

' SOU 1979:91. sid. 11. ' Dir. 1979: 103.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 36

"Den
fortsatta utredningsverksamheten bör sikta lill att utarbeta ett konkret
förslag till samlad lösning för den regionala och lokala samhällsplaneringens
informationsförsörjning. I detta ingär att göra en lämplig fördelning av
verksamheten mellan central, regional och lokal nivå. Därvid skall särskilt
beaktas fördelar som kan vinnas för statliga länsmyndigheter,
landstingskommuner och kommuner i fråga om ärendehandläggning inom
verksamhetsfält som är gemensamma. Beredningsgruppen bör klariägga möjligheterna
att tillgodose behovet av information för regional och lokal samhällsplanering
med hjälp av den bearbetningskapaciiel som respektive länsdalor kan slälla till
förfogande sedan folkbokförings- och beskattningssystemets behov har tillgodosetls.
Även möjligheterna alt använda RSDB och andra resurser hos statistiska
centralbyrån skall utredas".

I
den regionala och lokala planeringen finns redan viss uppbyggd organiserad ADB-försörjning.
Länsplaneringen har ell landsomfattande datasystem med Umeå högskoleregions
datacentral (UMDAC) som bas. Kommunerna har på motsvarande sätt genom
Kommundata tillgång lill olika datorbaserade modeller. Länsstyrelser och några
kommuner har också tillgäng lill RSDB, dvs. den regionalstatistiska dalabas som
utvecklas inom SCB.

I ett nägot längre
perspektiv påverkas Informationsförsörjningen till den regionala och lokala
samhällsplaneringen också av utredningen om den statliga statistiken. I
direktiven till denna utredning sägs bl.a.: "Kommitténs huvuduppgift bör
vara att med utgångspunkt i den befintliga statistiken kartlägga behovet av
statistik inom skilda samhällsområden". Dessutom ingår att utarbeta
metoder för en fortgående anpassning av statistiken till användarnas faktiska
behov.

Åven
om denna genomgång inte varil fullständig pekar pågående utredningar mol alt
informationssystem för vissa sektorer, främst industrin, kommer att
vidareutvecklas och mot alt vissa seklorsövergripande syslem av typ
informationssystem för regional och lokal planering kan komma all vidareutvecklas
och/eller etableras.

Framlidsbild II visar
all man kan förutse en utveckling av informationssystem av olika dignitet bäde
sektorsvis och seklorsövergripande. Man kan ocksä förutse en utveckling av del
övergripande system som finns för statlig statistik där samordningen av
statistik mellan sektorer spelar en väsentlig roll. Förmodligen kommer
systemutvecklingen att ske i system som är mer renodlade och/eller åtgärdsinriktade
än del nuvarande 1 sig mera komplexa DIS-systemel. Det kan också finnas
anledning att bevaka att man tar vara på möjligheter att i andra system täcka
behov som ligger inom DIS-systemets område.

12.
Framtidsbild III - "decentralisering"

Denna
framtidsbild innebär alt den spontana utveckling av informationsinsamling för
den regionala och kommunala näringspolitiken som beskrevs

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 .37

för nedläggningsalternalivet (bild I) får ell formaliserat
slöd av slalsmakterna. Denna framtidsbild består i sina grunddrag av en decentralisertid
informationsinsamling med stöd av en lag om uppgiftsskyldighet.

Konsekvenserna ur nyllo- och kostnadssynpunkt för
intressenterna i nuvarande DIS-syslem blir i väsentliga avseenden de samma som
i nedläggningsalternalivet. Jag tar därför i denna framtidsbild upp skillnader
ur nytto- och kostnadssynpunkt jämfört med en nedläggning av DIS-systemet.

Statsmakternas slöd lill den regionala näringspolitikens
informationsförsörjning skulle kunna ske med nägon eller båda av följande
åtgärder:

(a)
En begränsad lagstadgad
rätt för länsstyrelserna all infordra uppgifter från företagen med
uppgiftsplikt.

(b)
Genom
subventioner av länsstyrelsernas enkälverksamhet i syfte alt fä en teknisk
samordning med annan statistik (begrepp, standarder m. m.). Eller för alt fä
samordnade enkäter med länets kommuner. 1 båda fallen skulle syftet vara all
underlätta företagens uppgiftslämnande.

Ulan ambitioner om juridiskt riktig utformning kan
framlidsbilden III beskrivas genom en skiss till en lag. Det har varil naluriigt
att anknyta till den lag om uppgiftsskyldighel i planeringsfrågor som f. n.
reglerar DIS-syslemel.

1 § Näringsidkare är skyldig att i fråga om
arbetsställe inom länet skriftli-

gen till länsstyrelsen eller på länsstyrelsens anmodan
till statistiska centralbyrån översiktligt redovisa

rådande och väntade förhållanden i fråga om produktionen,
sysselsättningen eller driften vid arbetsstället.

Vid tillämpningen skall beaktas å ena sidan behovet av
tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens iniresse av att uppgift
som rör hans affärs- eller driftsförhållanden ej utlämnas lill en vidare krets
än som oundgängligen behövs,

2 § Uppgiftsskyldighel enligt I § får åläggas högst en
gång ärligen och

avse förhällande längst tre år framåt i liden. Uppgiftsskyldighel
får avse arbetsställe med minst tio anställda. Uppgift om väntade förhållanden
får Inhämtas endast om del är av särskild betydelse för statlig eller kommunal
planering att uppgiften lämnas.

3 § Uppgift enligl I § får infordras först efter samråd
med länsarbets-

nämnd, regional utvecklingsfond och kommunstyrelsen i den
kommun där arbetsstället finns.

4 § Uppgift enligt I § fär endast användas som underiag
för statlig och

kommunal planering och prognosverksamhet och som
bakgrundsinformation vid muntliga kontakter med företag samt i form av statisfik.

5 § Uppgift enligl I § fär efter länsstyrelsens
prövning överlämnas lill

statistiska centralbyrån, länsarbetsnämnden, den regionala
utvecklingsfonden och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 38

6 § Näringsidkare som lämnat uppgift enligt I § skall
så snart resultat

föreligger av länsstyrelsen få en redogörelse för dessa.

7 § Vad någon pä grund av denna lag har fåll vela om
näringsidkares

affärs- eller driftsförhållanden får han ej obehörigen
yppa eller nyttja.

I anslutning till 6 § bör sägas att del förutsätts att den
samhällsinformation som skall lämnas till förelagen enligl DIS-lagen också ges
i fortsättningen. Målgruppen för denna behöver dock inte sammanfalla med de
förelag som lämnat information. Om delta behöver regleras skulle det kunna ske
genom preciseringar 1 länsplanerlngsförordnlngen.

Den
informationsförsörjning det här kommer att gälla är den som följer av den mer åtgärdsinriktade
länsplaneringen. Vid sidan härav finns de kontakter mellan samhällsorgan och
företag som betingas av den dagliga verksamheten. Det förutsätts att den
muntliga kontaktverksamheten kring företagsproblem som utvecklats och övertagit
DIS-systemets roll som larmsystem forlsäller och utvecklas vidare.
Länsstyrelsernas ansvar 1 detta hänseende kan redan sägs ingå i länsplanerlngsförordnlngen
4 §.

Del förhållandel att beslutanderätten ligger hos
länsstyrelserna behöver inte Innebära att eventuella enkäler genomförs av
länsstyrelserna. Det kan finnas möjligheter till samordning av informallonsproduklionen
även med ett decentraliserat beslutsfattande.

Om en mer Ingående studie av dessa frågor skulle visa att
argumenten för en samordning 1 själva utformningen av enkäten eller för
samarbetet skulle behöva säkras i första hand för alt underlätta uppgiftslämnandet
skulle delta kunna ske genom en viss subventionering av enkälverksamheten.

En annan fråga är om statsmakternas stöd genom lagen
kommer alt få en effekt som gör att länsstyrelsernas uppgiftsinsamling kommer
att bli mer omfattande än om lagen saknas. Med den höga prioritering den ålgärdsln-riktade
verksamheten redan har och med hänsyn till att den inle tillförs några
ytterligare resurser genom detta förslag vid sidan av en eventuell subventionering
lorde denna effekt vara relativt marginell. Till denna fråga hör också om
lagen som konsekvens kan få att länsorganen utnyttjar enkäler 1 stället för
muntliga kontakter. Genom det åtgärdsinriktade syflel med verksamheten lorde pä
sikl risken icke vara så stor för detta.

Genom samrådet enligt den skisserade lagen kan en viss
garanti erhållas för all länsstyrelserna inte Insamlar information som är känd
av andra länsorgan eller berörda kommuner. Genom samrådet öppnas också vissa
möjligheter till samordning av uppgiflsinsamling mellan länsstyrelser och
kommuner.

Vid utlämnande skulle samma sekretessregler som 1
nuvarande DIS-system gälla.

Utformingen av framtidsbild III har följt den befintliga
lagen men med en anpassning till den framtida behovsbild som redovisats i
tidigare kapitel. I

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 39

denna
utformning saknas den centrala styrning som nu finns av enkälverksamheten och
som bl.a. innebären hänsynslagande lill uppgiflslämnarna. Om det befinns vara
önskvärt kan denna aspekt beaktas genom aU komplettera lagen med en yfterilgare
bestämmelse. Eftersom det i väsentlig utsträckning gäller uppgiftsinsamling för
i huvudsak slalistiskt bruk kan en paragraf som återfinns i den kungörelse som
reglerar SCB:s uppgiftsinsamling las in. Den skulle, anpassad till den
aktuella frågeställningen, kunna ha följande lydelse.

Innan
länsstyrelsen meddelar föreskrifler eller anvisningar gällande enkät till
förelag skall länsstyrelsen samråda med organisation eller annan som kan anses
företräda de uppgiftsskyldiga.'

13.
Framtidsbild IV - "statistisk behovsanpassning"

I
framtidsbild III diskuterades viss decentralisering av beslut om och ansvar för
informationsförsörjning. I delta avsnitt skisseras en hell annan typ av
framtidsbild. Den bygger pä det kostnads- och behovsresonemang som fördes i
kapitel 1 och som finns uttryckt i direkfivens "behov av Information till
lägsta kostnad".

Flertalet
tänkbara förändringar av DIS-systemet 1 dess nuvarande form - stora eller små -
skulle leda till förändringar både på nyltosidan och på kostnadssidan. Det är
svårt att fixera förskjutningar och bestämma lägen annat än 1 allmänna termer.
Här skall nägra alternativ diskuteras med utgångspunkten aft anfingen kostnaden
skall minimeras ulan alltför stora föriuster 1 nytta eller också nyltan skall
maximeras utan alltför stora förändringar i kostnad.

Den
första problematiken kan betraktas som ett ratlonaliseringsalterna-liv. Med den
ringa grad av nytta som systemet f. n. har synes del icke vara meningsfullt all
diskutera rena rationaliseringar på kostnadssidan. Del är klart att jag enligl
tillgängligt material skulle kunna föreslå att partihandeln tas bort ur enkäten
dä den delen av enkäten verkar alt ge relativt lite ur nyttosynpunkl. Jag borde
föreslå att förväntnlngsuppgiflerna tas bort. Det kanske skulle gå att finna ADB-lösningar
för att även nägot minska andra kostnader. Ett sådant förslag, om ock motiverat
ur kostnadssynpunkt, skulle ytteriigare tunna ut systemets principiella och
sakliga innehåll. Det var ju ett system på medellång sikt som eftersträvades
genom förväntningsuppgifterna osv. Del innebär givetvis att man kommer fram lill
fram-fidsblld I som handlar om en nedläggning av DIS-systemel.

Den
andra problematiken i ett nytto-kostnadsresonemang skulle i stället inrikta sig
på nyltosidan. Utgångspunkten skulle då vara en given kostnad. Den kostnad som
i detta fall är given är kostnaden för DIS-systemet.

'Jfr SFS 1966:37, § 10.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 40

Däremot
ärdel då icke inom en speciell systembyggnad nyttodiskussionen skall utspelas.

Behovslistan 1 kapitel 1
är till slor del inriklad på statistiska behov. Det rimmar också med den utveckling
mot mer statistisk användning som systemet fått. För egen del har jag då funnit
det angeläget alt göra en mer radikal nyttoinriktnlng av framtidsbild IV.

Mot
denna bakgrund redovisas 1 del följande en framlidsbild som lar fasta pä
behovsanpassning av den centrala statistiska verksamheten för att möta
regionala och kommunala nylloförluster av en nedläggning av DIS-systemet.
Framtidsbilden är en nytlomaximering till given kostnad, dvs, den anger en
alternativ användning av de medel för DIS-sylemet som f. n. bestrids över
budgeten dvs. drygt 2 milj. kr.

Utvärderingen av DIS-systemet
har enligt min bedömning visat att uppgifter om sysselsättningen loppar
önskelistan pä statistiska variabler. I så fall sällar sig även DIS-systemets
"konsumenter" av statistik till många andra som under senare år
framhållit viklen av att få fram en regional och lokal sysselsäUnlngsslatislik.
Frägan har behandlats l.ex. ADB-beredningsgruppen och i sysselsätlningsutredningen.
Även SCB har varit engagerad. Utvecklingsarbetet har kommit aft koncentreras
på möjligheterna att använda taxeringsmaterial och kontrolluppgifter för detta
ändamål. Frågan har aktualiserats i samband med planeringen av 1980 års folkräkning.
Nyligen har regeringen tillsall en undersökning om alternativa metoder för
framlida folk- och bostadsräkningar. Även i det sammanhanget kommer
sysselsättningsfrågorna all aktualiseras.

I avvaktan på alt del
eventuellt kommer fram en statistik som bygger på dessa administrativa material
har jag lagt fram denna fjärde framtidsbild. Den visar hur man med oförändrad
kostnad skulle kunna tillgodose registrerade behov av statistik för planering
1 första hand på regional och lokal nivä. Skissen lar sikte på att i första
hand täcka behovet av den slalisfik över sysselsättningen som skulle falla bort
om DIS-systemel bara lades ned. En utvidgning skulle emellertid samtidigt ske
till andra näringsgrenar än de som omfattas av DIS-enkälen. För denna variabel
skulle statistiken bli seklorsövergripande.

Behovsanpassningen skulle
ske genom följande informalionsinhämlning från företagen. Del skulle ske
ungefär inom nuvarande kostnadsram över statsbudgeten. Nägra detaljer i
förslaget har icke utformats. Del fär ske en mer detaljerad genomgäng med
konsumenter om del skulle realiseras.

En sysselsältningsslalistik
skulle som ett minimum kunna innehålla uppgifter av nedanstående slag för
arbetsställen och som ett maximum omfatta alla näringsgrenar som har anställda
som utför sammanlagl minst 5 årsverken enligl del nuvarande förelagsregister.
Den skulle inhämtas en gång om året på hösten den I september eller den I
oktober i nära anslutning till den lidpunkt då folkräkningarna brukar hållas
och med användande av deras definitioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den skulle då komma
1 tid för den årliga uppföljningen av länsplaneringen som påbörjas i slutet av
året. Genom frågor om planerad sysselsättning för de två närmaste åren skulle
erhållas en viss framlidsbelysning. Med hänsyn till de nya arbetsrältslagarna är
det möjligt att framlidsplanering i det tidsperspektivet ökar pä
sysselsättningsområdet. Därigenom skulle företagen ha en viss grund för att
besvara frågorna. Det är dock omöjligt att här förutsäga vilket prognosvärde
svaren skulle få.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablä 13 Tentativa frågor
i en enkät.

I. 10.1980

I. 10.1981

1. 10.1982

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anlal
anställda totalt därav kvinnor

Antalet
anställda med dellid (under 20 lim/v)

V/M

m////,

//M

W/M

opaginerad Kontrollera mot PDF

En
åriig enkät av detta slag med presentation av statistik fördelad på de näringsgrenar
som finns med i modellen för länsplaneringen och fördelad på län och kommuner haricke
1 detalj kostnadsberäknats. Med en grov skattning skulle dock kostnaden ligga
på i storieksordningen 1,75 milj kr. per år för insamling och bearbetning och publicering.
Om man endast lar med företag med minst 10 årsverken skulle kostnaden bli av storieksordningen
1 milj kr. Om man ytterligare inskränker antalet branscher genom att ta med
endast Industri, byggnadsverksamhet, handel och samfärdsel skulle kostnaden
kanske ligga på i storieksordningen 750000 kr. per år. Det är tänkbart aft den
spontana enkätverksamheten skulle bli väsentligt mindre än vid en nedläggning
av DIS-systemet om man genomförde en årlig enkät av detta slag.

Blanketten
skulle förslagsvis göras med två kopior så alt en kunde lämnas vardera till
länsstyrelse och kommun. Inhämtningen av uppgifterna skulle ske med
uppgiftsplikt. Länsstyrelser och kommuner skulle ha samma möjlighet att få la
del av dem på samma sätt och enligt samma bestämmelser som gäller för
nuvarande DIS-enkät.

Syftet med denna framtidsbild är sålunda att visa ett alternativ med
mer radikala förändringar av den statistiska bilen i DIS-systemet. Den skulle
ersättas av en centralt genomförd statistikproduktion vid SCB. Avsikten med
framtidsbilden har varil dels all visa på det starka behov som finns av
regional och kommunal sysselsältningsslalislik. dels att visa på hur man skulle
kunna tillgodose detla inom ramen för DIS-systemets koslnader. Kostnaden har
varit ramen för illustrationen av detla fall med sannolik väsentlig nytlohöjning
jämfört med nuvarande läge. Alt i ett samhälle som arbetar med
sysselsättningsfrågor på alla nivåer sakna en regelbunden åriig regionall och
lokalt fördelad sysselsäftningsslatistik är ett märkligt förhållande. 4
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. Bil. 13

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 42

En sädan statistik fär då ses som en interimistisk lösning
av en viklig statistisk behovsanpassning till dess en bättre lösning kan nås
som resultat av pågående utredningsarbete. När delta mer permanenta tillstånd
skulle kunna uppnås kan inte nu anges.

Den resterande delen av kostnaden skulle kunna användas
för all ge länsstyrelser och kommuner central statistisk service för egen
enkätverksamhet. Samtidigt skulle en central verksamhet kunna organiseras
(delvis pä forskningsbas) för att utveckla möjligheterna alt för prognoser
använda bl.a. framtidsinriktad information som underlag.

Dessa verksamheter skulle kunna utnyttja traditionella
former för utveckling av statistik och anpassning av statistik lill
föreliggande behov. En möjlig organisatorisk anknytning vore lill del
statistiska samarbete som löpande sker i samrådsgrupperna för samarbete i
statistikfrågor mellan SCB och regionala organ resp. kommunala organ - SSRO och
SSKO.

14. Kombinationer och slutsatser

De framtidsbilder som redovisats representerar var och en
för sig olika sätt all nå en behovsanpassning. Framlidsbild I ger en spontan
behovsanpassning direki genom användarnas prioritering av givna resurser. I
"tablå 14 redovisas en del medel som kan komma alt utnyttjas i en sådan
behovsanpassning. Vid sidan av de i tablån angivna medlen bör nämnas att
särskilt sädana behov som är gemensamma för flera intressenter kan komma att
manifesteras i krav pä statistikproduktion genom de reguljära kanaler som finns
pä den statliga statistikens område.

I framtidsbild II matchas den spontana utvecklingen mol en systemutveckling på de
aktuella behovsområdena. Denna systemutveckling kan, beroende på vilka
värderingar som verkar styrande, i slörre eller mindre ulslräckning suga upp de
spontant framväxande behoven enligt bild I. Del innebär alt behovsanpassning av
information kan komma all ske inom ramen för befintliga eller kommande
informationssystem i de dimensioner som angetts i figur 13. Behovsanpassningen
ingår här i en systemanpassning.

Framtidsbild
III Innebär från behovsanpassnlngssynpunkl ingen skillnad jämfört med en
spontan utveckling. Skillnaderna ligger i möjligheterna och sättet alt
genomföra behovsanpassningen. Del innebär en ökad markering av samordning av informalionsinhämlning
för all undvika dubbelarbete. Det kan ge ökade möjligheter all säkerställa
angelägna behov av information.

Framtidsbild IV innebär att behovsanpassningen sker i de former som är vanliga när del
gäller statistikproduktion. En sådan bild ligger i linje med DIS-systemets
utveckling mol ett partiellt statistiskt syslem. Behovsanpassningen skulle ske
i ett bredare samspel mellan producent och konsument i utvecklingen av
samhällets stafistik.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 43

I tablå 14 har de typer av behov som varit utgångspunkten
för bilderna ställts samman med resp. bild. Tablån redovisar inle alla
dimensioner som behovstäckningen omfattar. Sä framgär t.ex. inle i vilkel
lidsperspektiv olika aktiviteter aktualiseras. Denna aspekt har sitt största iniresse
när det gäller systemanpassningen. På kort sikl torde denna ge endast mindre
bidrag för alt möta de spontana behov som en nedläggning av DIS-systemel skulle
resultera i. Detta därför att de utredningar som f. n. arbetar med den
industripolitiska informationen framför allt är inriktade på den centrala
nivåns behov av information. I ett längre perspektiv kommer frågan upp om vad
ett system för den lokala och regionala samhällsplaneringen skulle kunna
innehålla. I ett sådant sammanhang är del sannolikt alt de spontana behoven
skulle ha relativt stor belydelse för systemutformningen.

En annan
dimension som ej framgår av tablå 14 är givelvis själva utvecklingen av
behoven av information. Som tidigare nämnts är informationsbehoven f. n. under
relativ förskjutning på både länsnivå och kommunal nivå. De olika
framtidsbilderna innehåller olika vägar även för framtids-anpassningen.

I vissa
fall kan man ocksä länka sig att de restriktioner som gäller för
behovstäckningen är mycket starka. Del finns behov av framlidsdala. Givet en
restriktion om kvalitet synes detta behov med hittills använd teknik inte vara
möjligt att tillgodose. Metodutveckling kan pä sikl möjligen ge underlag för
andra slutsatser. En annan kvalitetsaspekt är knuten till
sekretessproblematiken.

Tidigare
har sagts alt framlidsbilderna kan ses som moduler fristående eller 1
kombinationer. Del kan finnas variationer i kombination av en eller flera
bilder och inom bilderna möjligheter till variationer, t. ex. i lagskissen i
framtidsbild III. Jag vill här endast la upp ett exempel på kombination.

Kombinationen
ses här i form av medel för behovsanpassning av den information som behövs för
regional och kommunal planering. I detla fall kan man tänka sig en kombination
av behovsanpassningen enligl bild III och IV. Det ger genom sin centralt utarbetade sysselsältningsslalislik
med viss framtidsinriklning en möjlighet för länsstyrelser att prioritera bort
annars planerade enkäter men samtidigt all skräddarsy eventuell enkät med
hänsyn lagen till den tillgängliga informationen. Man skulle pä så sätt
antagligen också reducera kostnaden för uppgiftslämnande lill länsstyrelser
och kommuner.

Slutligen
bör någol sägas om själva informationsbehoven. I framlidsbilderna har tagits
hänsyn till två typer av behov nämligen de som f. n. avses bli tillgodosedda
genom DIS-systemet, dels de som i princip skulle kunna sägas ligga inom DIS-systemets
behovsområde. För dessa typer av behov har jag försökt att få en bild av
utvecklingen på några års sikl. Utöver dessa finns naturligtvis ocksä många
andra informationsbehov som jag inte behandlat som kanske rimligen borde och i
framtiden kommer att ses i ell sammanhang i sektorssyslem eller övergripande
syslem. Den begränsning

opaginerad Kontrollera mot PDF

som därför fått göras hänger samman med den innebörd DIS-syslemel
haft och fält. Kvar står som en bakgrund ocksä slutsatsen av den förutsättningslösa
utvärderingen att starka skäl talar för att systemet skall läggas ned.

Tablå
14 Behovsanpassning i framtidsbilderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behovsanpassning genom angiven aktivitet/ Behov av
information för'

Nedläggning Spontan utveckling

Systemanpassning

III

IV

Decentralisering

Statistisk

behovs-

anpassning

opaginerad Kontrollera mot PDF

a Operaliv
verksamhet

Vidareutveckling
av muntliga kontakter mellan länsorgan och kommuner, mellan samhälle och
förelag. Användning av tillgängligt material frän egna eventuella enkäler.

Förelagsobeslånds-kommilléns
förslag ger ökade möjligheter till kontakter med företag'/

Centralt
kan förslag läggas i betänkanden från industristöds-utredningen liksom KIPI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b
Översiktliga problembeskrivningar och prognoser

Egna enkäler
från länsorgan och kommuner då behov föreligger. Ökad relativ betydelse för SIND:s
prognoser och utredningar på länsnivån. Ökade krav på officiell statistik.

Förslag
från utredningen om den slal-liga slatisliken. ADB-beredningsgruppen. KIPI.

Centralt
producerad statistik och statistikservice.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c Problemorienterad
och ålgärdsinriklad verksamhet

Egna
skräddarsydda enkäter från län och kommuner. Fördjupat samarbete mellan länsorgan
och kommuner.

Industrislödsutredningen
vad gäller främst den centrala nivån.

Organiserad
samverkan mellan länsorgan och kommuner inför uppgiflsinsamling från
förelag i skriftlig form. Ökade möjligheter all erhålla skriftlig förelagsinformalion

opaginerad Kontrollera mot PDF

d
Planering och åtgärder inom företagen

I huvudsak
muntliga kontakter. Skriftlig informalion frän länsorgan och kommuner
sannolikt tillgänglig i samma omfallning som f. n.

Utredningen
om den långsikliga industripolitikens informa-lionsimderiag (KIPI)

Återrapportering
av resultat från undersökningar där uppgifler insamlats med stöd av lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anm: Den spontana utvecklingen ligger med i samtliga
celler men i varierande grad beroende på i vilken omfallning särskilda aklivileler
ingår i behovsanpassningen. För bilderna II, III och IV har redovisats nytillkommande aktiviteter.

Motsvarar behovslistan i kapitel I. sid. 173.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 45

Bilaga
13.2

Sammanställning av remissyttranden

Till
belänkandet (Ds 1 1980:5) En utvärdering av DIS-systemel - avgivet av
utredningen om Informationssystemet förelag-samhälle - har yttranden avgivits
av statistiska centralbyrån (SCB), konjunkturinstitulel. statskontoret, riksrevisionsverkel
(RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), Delegationen
för informationssystemet företag-samhälle, länsstyrelserna i Stockholm,
Uppsala, Södermanland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Kristianstad,
Malmöhus, Halland, Göteborgs och Bohus, Ålvsborg, Skaraborg, Värmland, Örebro,
Västmanland. Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och
Norrbotten, ADB-beredningsgruppen (C 1973:06), Delegationen (B 1977:09)
förförelagens uppgiftslämnande, Företagsobeståndskom-mittén (Fi 1976:03),
Industristödsutredningen (I 1979: 17), Kommittén för Industripolitikens informationsunderlag
(I 1979:09), Svenska Handelskammarförbundet, regionala utvecklingsfonderna i Slockholm
och Jönköping, Norrtälje kommun, Järfälla kommun, Enköpings kommun, Eskilstuna
kommun, Ljungby kommun, Hullsfreds kommun, Malmö kommun, Varbergs kommun,
Rättviks kommun, Bräcke kommun, Umeå kommun, Luleå kommun. Svenska
kommunförbundet, Sveriges Industriförbund (Sl), Sveriges hantverks- och induslriorganlsation-Familjeföretagen
(SHIO), lantbrukarnas riksförbund (LRF), tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisafionen SACO/SR (SACO/SR), landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF),

Vidare har länsstyrelsen 1
Stockholm bifogat yttranden av länsarbetsnämnden i Stockholms län och
Stockholms läns landsting. Länsstyrelsen i Uppsala har bifogat yttranden av
länsarbetsnämnden i Uppsala län. Handelskammaren i Gävle, saml
Landstingsförbundet. Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden
av Flens kommun och Östergötlands och Södermanlands Handelskammare.
Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i
Kalmar län, regionala utvecklingsfonden i Kalmar län, LO-dislriktet i sydöstra
Sverige och Kalmar läns handelskammare. Länsstyrelsen i Gotlands län har
bifogat yttrande från LO-dislriktet i sydöstra Sverige, Länsstyrelsen i
Kristianstads län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden 1 Kristianstads
län, LO-dislriktet i Skåne, TCO-dislriktet 1 Kristianstads län, SHIO-Familjeföretagen
i Skåne och Skånes Handelskammare. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat
yttranden från länsarbetsnämnden i Hallands län och Näringslivskommittén i
Hallands län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden
frän regionala utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län, länsarbetsnämnden 1
Göteborgs och Bohus län, Göteborgs och Bohus

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 46

läns landsting, Bohusläns samarbetskommitté och Göteborgs
kommun. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttrande från länsarbetsnämnden
i Skaraborgs län. Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttranden från
länsarbetsnämnden i Örebro län. regionala utvecklingsfonden i Örebro län, Ljusnarsbergs
kommun, Örebro läns landsting, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län
och LO-dislriktet i Örebro. Länsstyrelsen 1 Väslernorrlands län bifogar
yttranden från Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
länsarbetsnämnden i Västernorrland. Sundsvalls kommun och Örnsköldsviks kommun.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i
Jämtlands län, Östersunds kommun, Väslernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare och före-tagarrådet. Länsstyrelsen i Västerbottens län har
bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Västerbottens län, Västerbottens
handelskammare saml regionala utvecklingsfonden i Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Östergötland och Blekinge. Expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU) (I 1979: E), Utredning om den
statliga statistiken (E 1980:02), Statsföretag AB, regionala
utvecklingsfonderna i Kristianstad, Älvsborg, Gävleborg och Norrbotten,
Oxelösunds kommun, Norrköpings kommun, Kinda kommun. Gnosjö kommun, Tingsryds
kommun. Olofströms kommun, Hässleholms kommun, Höganäs kommun, Tanums kommun.
Trollhällans kommun. Tidaholms kommun, Askersunds kommun. Surahammars kommun, Hofors
kommun, Sollefteå kommun, Åsele kommun, Arvidsjaurs kommun.
Landstingsförbundet, Sveriges grossistförbund. Svenska Arbelsledareförbundet
har avstått från alt yttra sig,

I. Allmänt

Flertalet remissinstanser förordar liksom DIS-utredningen
en nedläggning av del nuvarande DIS-systemet. Bland de centrala instanserna
delas utredarens uppfattning av bl.a. ADB-beredningsgruppen. Företagsobe-ståndskommillén,
Industrislödsutredningen, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska
kommunförbundet, SI, SHIO, LRF, SAF. KF m.fl.

På regional nivå förespråkas en nedläggning av
länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborg, Skaraborg, Örebro. Gävleborg,
Västernorrland, Jämtland, Norrbotten m.fl. saml av det hell övervägande antalet
av de tillfrågade kommunerna.

Svenska kommunförbundet anser alt DIS-systemet har
fungerat mindre tillfredsställande och delar utredningens uppfattning att
starka skäl talar för alt lägga ner det nuvarande syslemel. SI och SAF anför:
""Vid en utvärdering av DIS-systemets innehåll har vi funnit att
systemels olika komponenter inle fungerar särskilt bra eller inte alls i den
miljö som svenska företag kommer att befinna sig i under 80-lalet. Under senare
delen av 70-talel har också tillkommit nya statliga informationssystem

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 47

säsom l.ex. etableringsdelegationen och en förbättrad induslristalislik
som lill vissa delar ger samma typ av informalion som DIS-enkälen avsett att
ge. Dessa båda faktorer tillsammans gör att vi föreslår att DIS-delegalionen,
lagen om uppgiftsskyldighel i planeringsfrågor och DIS-enkälen avskaffas,"

Enligt ADB-beredningsgruppens
mening ligger ett av problemen med DIS-systemel i att syslemet fält en enhetlig
lösning för hela riket och för alla förelag och myndigheter. Enhetligheten har
omöjliggjort lokala behovsanpassningar och anpassningar efter de skilda
förutsättningar som gäller för företag på olika orter, av olika storlek och
inom skilda branscher. Uppgifterna som lämnats har till stor del blivit allt
för grovt tillyxade eller standardiserade för alt kunna utnyttjas som tillföriitligt
planeringsunderlag. SHIO delar utredningens slutsals all DIS-systemet bör
läggas ned. Organisationen anser inle heller att någon kommunal eller regional
motsvarighet till DIS-syslemel, ell alternativ som utredningen skisserat;
skall ersätta det nuvarande systemet. Länsstyrelsen i Kalmar anser att DIS-syslemel
i sin nuvarande utformning som skriftlig enkät ej är tillfredsställande. Del
behov av kontakter mellan förelagen, länsorganen och kommunerna som
länsstyrelsen finner hell nödvändiga i framtiden mäste organiseras pä ett sätt
som blir lätthanlerilgt för de berörda och som ger ett effektivt
informationsutbyte. Länsstyrelsen i Skaraborg framhåller all den informalion
som kunnat hämtas ur DlS-syslemels förväntnings- eller pro-gnosuppgifler har
konstaterats lida av stora kvaliletsbrister. För de problem- och ulvecklingsinriklade
åtgärderna liksom för länsstyrelsernas behov av översiktliga näringslivsprognoser
bör DIS-systemets uppgifler kunna ersättas av SIND:s branschulredningar som
genomförs på den regionala nivån. Länsstyrelsen i Västerbotten förordar, i
likhet med utredaren, en nedläggning av DIS-systemet, men anför att ell sådant
beslut dock ej hindrar att den i sig värdefulla samhällsinformationen till
företagen, som ingått som en del i systemet, även fortsättningsvis lämnas men i
annan form.

Av de
centrala instanserna förordar i princip SIND och Delegationen för informationssystemet
företag-samhälle en fortsättning av DIS-systemet. Länsstyrelserna i Stockholm
och Uppsala förespråkar också en fortsättning av DIS-systemet.

SIND
konstaterar all säväl ulfallsuppglfter som förvänlningsuppgifler frän DIS-enkälen
används i verksamheten. Delegationen för informationssystemet företag-samhäUe
framhåller att en nedläggning skulle medföra en förlust av de investerings- och
utvecklingskostnader som nedlagts ulan alt man skulle fä något i stället, annat
än ett antal separata system och tillfälliga uppgiftsinsamlingar som skulle
innebära en slor belastning för företagen och vara svåra (eller omöjliga) och
dyra att använda för samlade analyser och bedömningar. Länsstyrelsen i
Stockholm menar aft en nedläggning av informationssystemet skulle medföra en
sämre överblick över

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 48

förelagsbilden i länet. Länsstyrelsen anser det tveksamt
om de övriga länsorganens nuvarande företagsregister skulle kunna kompensera
ett bortfall av DIS-systemets uppgifler.

I
remissvaret från Enköpings kommun sägs: "Enköpings kommun har den
uppfattningen att DIS-syslemel i nuvarande utformning inte har nägon egentlig
funktion all fylla. Om syslemet skall vara kvar bör det utformas på ett fiexiblare
säll så all del bättre anpassas till varje enskilt läns eller kommuns
behov." Varbergs kommun anser att DIS-systemet bör läggas ner och anför:
"Kommunen har pä senare tid utvecklat egna ruiiner för kontakter med
näringslivet. Kommunen menar all del måste vara riktigt alt de kommunala kontakterna
med förelagen sker på en lokal nivå och då med den urskiljning som man lokalt
gör. Kommunen ställer sig myckel skeptisk lill att samhällel enkälvägen kan få
intressant information om verksamhetsförändringar m. m. Betydligt effektivare
och fullt tillfredsställande fungerar 1 stället ell väl utbyggt system med
muntliga kontakter". Luleå kommun framhåller: "Planeringskontorel,
som i praktiken varit den nedslagspunkt i kommunen som haft all utnyttja DIS-malerialet,
har haft små möjligheter att utnyttja denna information på ett vettigt sätt, Utifrän
våra erfarenheter av DIS-systemel anser vi all det kan läggas ned då den varken
kan eller bör ersätta direkta kontakter med kommunföretag för att lösa
företags problem".

2. Användningen av DIS-systemet

Ett allmänt intryck av remissinstansernas användning av DIS-malerialet
som slatisliskt underlag är att det har en viss belydelse. Således framhåller
länsstyrelserna i Stockholm och Kalmar alt utfallsuppgifterna ger en mer
aktuell bild än den årliga indusirislalistiken som publiceras med upp till ett
par års eftersläpning. Länsstyrelsen i Kalmar förordar att resurser satsas på
en uppsnabbning av induslristalistiken så att resultat föreligger senast inom
ett år efter det att uppgifterna har lämnats. Kritiska synpunkter på den
statistiska användbarheten finns också redovisade. Länsarbetsnämnden i Kalmar
län har haft tillgång lill DIS-malerialet utan att vid något tillfälle utnyttja
det 1 verksamheten. Länsstyrelsen i Södermanland anser att DIS-enkäten har
fungerat otillfredsställande som "larmsystem". Anledningen till detla
är enligl länsstyrelsen alt sädan informalion och sådana planer, som av
företagen bedöms vara känsliga ur sekretessynpunkt, inte lämnas ut 1 enkäter av
detta slag. I enkäterna lämnad viklig information har som regel varit känd av
berörda myndigheter och i mån av behov redan varit föremål för överläggningar
med företagen eller för andra åtgärder. Liksom utredningen anser länsstyrelsen
i Örebro att syslemel har begränsningar när det gäller att spåra
"intressanta fall". Enkälperiodiclleten (en gång per år) medför
vanligtvis att uppgifterna ganska snabbt blir inaktuella.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 49

De problem som uppkommer i förelagen under året behandlas
oftast vid informella kontakter mellan företag och myndigheter på lokal och
regional nivå. Dessa informella kontakter är av väsentligt slörre betydelse för
att skapa ett förtroendefullt samarbete mellan näringsliv och olika samhällsorgan.
DIS-systemets operativa nytta har också begränsats genom all enkäten bara
sänds till företag med minst 50 anställda. Länsstyrelsen i Jämtland har i sitl
remissvar framhållit att man inte i något fall via DIS-systemet fått signaler
om s.k. intressanta fall. Länsstyrelsen förordar därför all intressanta fall
spåras upp på det informella sätt som Företagsobeståndskommit-lén föreslår i sitl
betänkande, "Företags obestånd. Samordning av statliga insatser". Man
säger vidare all uppgifter från DIS-syslemel i myckel liten omfallning har utnyttjats
for statistiska analyser och prognoser inom länsstyrelsen. Det är i första
hand uppgifterna om den faktiska sysselsäftnlng-en som använts. Enköpings
kommun anför: "Att DIS-systemel endast i mycket begränsad ulslräckning
uppfyller syftet, nämligen att ge unik information om intressanta fall.
Användningen av förvänlningsdala för både operativa och statistiska ändamål kan
slarkl ifrågasättas ur kvalitetssynpunkt. Det har varit svårt att se väsenfiiga
positiva effekter av DIS-systemet som sådant i nuläget samtidigt som
informationsbehoven verkar utvecklas 1 en riktning som Innebär att systemavgränsning
kanske snarast kan komma att utgöra ett hinder mot behovsanpassning".
Eskilstuna kommun anför: "Den del av systemet, som lämnar invändningsfri
information, är uppgifterna om faktiska förhållanden. Kommunstyrelsen vill
emellertid påpeka, att den storleks- och branschmässiga begränsningen av
företagsurvalet tillsammans med den låga svarsfrekvensen gör, att
informationen ändå haft liten betydelse som ell underlag för en
nulägesbeskrivning av det lokala näringslivet. För att ha tillgäng till akluella
uppgifter om sysselsättningen åtminstone Inom den viktigaste näringsgrenen i
Eskilstuna, har kommunen måst upprätta ett register över samtliga
industriföretag med fem eller fier anställda, samt införa ett eget syslem, för aft
åriigen förnya uppgifterna i delta register". Ljungby kommun anser att DIS-systemet
inte har fungerat som någol effekfivt larmsystem för upptäckande av
"intressanta fall". Enkäten har dock i enskilda fall använts som
bakgrundsinformation 1 samband med kontakter med företagen. Vidare anser
kommunen alt DIS-systemet inte haft någon slörre operativ betydelse. Malmö kommun
delar utredningens uppfaftning att förväntningsuppgifterna har en låg kvalitet.
Rättviks kommun framhåller att begränsningen i storieks- och branschhänseende
medfört att endast en mindre del av näringslivet i kommunen kommit att omfatius
av syslemel. Möjligheterna att utifrån DIS-uppglfterna få en någorlunda
heltäckande bild av sysselsättningsläget har därmed varit mycket små. inte bara
för näringslivet som helhet utan, på grund av storleksbegränsningen, även för
de branscher som omfattas av systemet. Rättviks kommun delar utredningens
uppfattning alt syslemel inte har fungerat som "väckarklocka" för att
på ett tidigt stadium få

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 50

kännedom om ""intressanta fall"".
Därtill har liden mellan uppgiftsinsamling och redovisning varit alltför lång.

3. Synpunkter på systemets måluppfyllelse

Utredningen konstaterar alt DIS-systemel i sin nuvarande
utformning i mycket ringa grad uppfyller de ursprungliga målen för
informationssystemet, och konstaterar att övervägande skäl talar för att
systemet skall läggas ned. Svenska Handelskammarförbundet delar helt denna
slutsats. LRF delar utredarens uppfattning att det är svårt all se väsentliga
positiva effekter av DIS-systemet i nuläget samtidigt som informationsbehoven
utvecklas i en riktning som innebär alt systemavgränsning kanske snarast kan
komma att utgöra ett hinder mol behovsanpassningen. LRF anför vidare all ett
syslem som byggts upp pä de förutsättningar som rådde under 1960-lalets till
växtsamhälle ej kan spegla dagens utveckling eller på ett allsidigt sätt fylla
det informationsbehov som i dag ställs på samverkan mellan förelag - samhälle.
SACO/SR instämmer i utredningens beskrivning av hur DIS-syslemel i dagsläget
fungerar. SACO/SR anser att DIS-systemets målsättning ej har kunnal uppfyllas.
Utredningens utvärdering av DIS-systemet visar enligt LO att det ej motsvarar
de förväntningar som ställdes. Den operativa funktionen - att fungera som
larmklocka - har skjutits i bakgrunden till förmån för den rent statistiska
rollen, anser LO. Värdet av de förväntningsdala som tas fram upplevs av
användarna som begränsat. Enligl LO syns inte heller systemet ha drivit fram en
ökad planering i förelagen. Enligl KF:s mening framstår del som uppenbart att DIS-systemel
endast i begränsad ulslräckning uppfyller de ursprungliga mälen. DIS-systemel
skapades och är tänkt all verka i en tillväxtekonomi. När nu utvecklingen tagit
en annan väg framhåller KF, har förutsättningarna för såväl företagens som
samhällets planering ändrats radikalt. Likaså behovet av åtgärder för att styra
utvecklingen i önskad riktning. Länsstyrelsen i Kalmar konstaterar alt DIS-systemet
inte uppfyllt de förhoppningar som knutits lill detta. Orsakerna till delta är
enligt länsstyrelsen flera. Den omvärld som näringslivet verkar i har
förändrats sedan början av 1970-talet. Nu råder större osäkerhet om framtiden
och därmed minskas benägenheten all arbeta med långsikliga planer. Också i
samhällsplaneringen har en förskjutning sketl från den långsiktiga planeringen
mot ett kortare perspektiv. Länsstyrelsen i Malmö delar utredningens
uppfattning att DIS-systemet inte fyllt de funktioner som var avsett vid
systemets införande. Möjligheten att genom systemet snabbt identifiera s. k.
"Intressanta fall" har visat sig sä gott som obefintlig. Länsstyrelsen
i Gävleborg konstaterar all det ursprungliga syftet med DIS-systemet aldrig har
uppfyllts. Under DIS-systemets period har ingenting framkommit av värde som inle
redan tidigare varit känt. Norrtälje kommun anför: "DIS-systemets syften,
t.ex. huvudsyftet all utgöra ell planeringsunderlag för att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 51

erhålla effektivare beslul i samhällsorgan och företag,
har knappast infriats".

4. Informationsbehovets framtida utveckling

Framtidsbild II systemanpassning som innebär att uppgifterna las fram på annat sätt
och anpassas till behoven - föredras av bl. a. RRV.

Enligt RRV.s
mening bör det i första hand ankomma på SIND alt på lämpligt sätt anpassa sin
nuvarande dalainsamling för prognosändamål lill de krav som de regionala sysselsällningsprognoserna
i länsplaneringen ställer.

Framlidsbild
III - decentralisering som innebär att länsstyrelserna får en begränsad lagstadgad
rätt all kräva uppgifler från förelagen - förordas av bl.a. ADB-beredningsgruppen,
länsstyrelsen 1 Södermanland, länsarbetsnämnden 1 Kalmar län.

För den problemorienterade
och åtgärdsinriktade verksamheten på regional och lokal nivå bör en
decentralisering komma lill ständ i enlighet med vad som skisserats 1
framtidsbild III, anser ADB-beredningsgruppen. Underlag för översiktliga
problemskrivningar och prognoser bör helst samlas in genom egna enkäler från
länsorgan och kommuner dä behov föreligger pä sätt som skisserats i
framtidsbild I. Också informalion för den operativa verksamheten kan enligl ADB-beredningsgruppen
bygga på detla senare alternativ. Av de 1 utredningen föreslagna framfidsallernativen
vill länsstyrelsen i Södermanlands län föreslå det Iredje, som slopar förelagsenkäterna
i sin nuvarande form men samtidigt ger länsstyrelsen och kommuner möjligheter
alt själva under viss central samordning införskaffa de uppgifler de har behov
av.

Framtidsbild IV - statistisk behovsanpassning genom Insamling av sys-selsällningsuppglfler
från förelagen - förordar bl. a. Svenska kommunförbundet, regionala
utvecklingsfonden i Jönköping och Eskilstuna kommun.

Svenska
kommunförbundet instämmer i utredningens uppfattning all det är en stor brist
att del saknas en årlig regionalt och lokalt fördelad syssel-sättningslalistik.
En lösning enligt denna framlidsbild skulle sannolikt täcka kommunernas behov
av sysselsättningsuppgifter. TCO anför: "När man överväger DIS-systemets
framtid måste det ske i ett allmänt industri-polltlskl perspektiv. Som TCO
pekat pä i skilda sammanhang behöver den induslripoliliska framförhållningen
förbättras. Detla gäller i synnerhet de frågor som förorsakar och bestämmer
strukturomvandlingen. Det nära sambandet mellan den Internationella
utvecklingen, den nationella industripolitiken, den regionala planeringen och
det enskilda förelaget måste bättre uppmärksammas. Vid sidan av DIS-utredningen
har en utredning (KIPI) nyligen genomförts om den långsiktiga
industripolitikens informationsbehov. Dessutom har förelagsobeståndskommitlén
avlämnat ell betänkande som rör relationerna mellan förelag och samhälle (med koncen-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 52

tralion till obestånds- och rekonstruklionsslluationen).
Denna senare utredning understryker vikten av att samhällets organ följer de
enskilda företagens utveckling och försöker fånga upp larmsignaler. Behoven alt
förbättra kontakterna mellan företag och samhälle är alltså lika stora som när DIS-systemet
infördes. Den framlida inriktningen av DIS-systemet bör emellertid inte bara
bestämmas med ledning av de hittillsvarande erfarenheterna av DIS-systemel
ulan även med hänsyn till bl.a. de frågor ovannämnda utredningar behandlar. DIS-syslemel
bör alltså ses i ell allmänt näringspolifiskt sammanhang. TCO vill därför även
avvakta med definitiva synpunkter på DIS-systemets framlid tills TCO behandlat
ovannämnda utredningar". LO anför: "LO finner dock utredningens
funderingar kring ett "decentraliserat" DIS-syslem intressanta.
Utvärderingen visar att det främst är på den regionala nivån - inom ramen för
länsplaneringen - som DIS-systemet kommil till användning. Den utveckling som
ägt rum av länsplaneringen mot en mer problem- och ålgärdsinriklad planering
borde vidare öka värdet av en länsanpassad enkätverksamhet av DIS-typ. Sannolikt
skulle både kommunerna och länsorganen uppleva värdet av enkäter väsentligt
större om dessa helt kan anpassas lill de problem och förhållanden man
upplever som relevanta i regionen. Åven friheten att 1 tiden förlägga enkäterna
måste upplevas som värdefull. Utredningen för också fram idén om en regional
och lokal sysselsättningsstalistik som ett alternativ till DIS-systemet.
Hittills har visst utvecklingsarbete bedrivits kring möjligheten att använda
befintliga register för en regional och lokal sysselsättningsstatistik. LO
anser det vara en stor brist all vi i Sverige inte har sådan statistik. Frågan
om en regional och lokal sysselsättningsstalistik behöver i och för sig inte
kopplas till frågan om DIS-systemets framlid. Oberoende av detta bedömer LO en
sådan sysselsältningsstatislik som angelägen."

Delegationen för informationssystemet förelag samhälle
kommenterar samtliga framtidsbilder men anser att framtidsbild III är
acceptabel men förknippad med problem. Ett är att länsstyrelserna inte är
autonoma enheter, ett annat är att företagen kan drabbas av flera olika enkäler,
när ett företags arbetsställen är spridda på flera län. Modellen måste vara
preciserad när det gäller samordning. Den måste kompletteras, dels med att
tillämpa samma standard, dels med en Instruktion om att i första hand använda
den redan tillgängliga Informationen. Det skulle innebära all man närmar sig
nuvarande system.

En kombination av framtidsbild III och IV förordas av länsstyrelserna i
Jönköping och Kopparberg samt Ljungby kommun.

Företagsobeståndskommitlén ser f. n. inget behov av att
införa någol nytt rapporteringssystem i operativt syfte som ersättning för DIS-systemet.

LRF tar ej ställning till någon av framtidsbilderna, men
tror dock att ett system för kontakt mellan företag och samhälle i huvudsak bör
bygga på informella muntliga kontakter, både på det lokala och regionala
planet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 53

Bilaga 13.3

Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor

Härigenom
föreskrivs att lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor skall
upphöra all gälla vid utgången av år 1980.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20_____________ Bilaga 14

Kommundepartementets verksamhetsområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 I

Bilaga 14

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Boo

Anmälan till proposition om besparingar i
statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM KOMMUNDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Inom kommundepartemerilet pågår olika verksamheter som
syftar lill alt göra samhällsförvaltningen mer effektiv och åstadkomma ell
bättre utnyttjande av de minskande resurserna. En arbetsgrupp (Kn 1980:03) har
nyligen påbörjat en översyn av sådan statlig normgivning som medför ökade
kostnader för kommuner och landstingskommuner. Vidare avses en proposition bli
avlämnad hösten 1980 om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati.
Förslagen innebär förenklingar 1 kontakterna mellan statliga och kommunala
organ saml mellan allmänheten och myndigheterna och medför besparingar i både
den kommunala och den statliga verksamheten. I del följande avser jag alt
behandla översynsprojekl som berör länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna.

fl] Länsstyrelserna. En allt större del av
länsstyrelsernas verksamhei avser planering i olika former. Detla arbete kräver
stora insatser inte bara av länsstyrelserna utan också av t.ex. kommuner och
landstingskommuner. 1 olika sammanhang har framförts att planeringsarbetet
borde kunna förenklas och samordnas. Inom regeringskansliet har därför
påbörjats ett översynsarbele som skall avse de olika planeringsformerna m.m.
och möjlighelen att åstadkomma bättre samordning och annan rationalisering.
Även inom vissa andra områden av länsstyrelsernas verksamhei bör en
rationalisering kunna ske genom alt länsstyrelsernas insatser anpassas till den
kompetens som numera finns uppbyggd inom kommunerna. Därigenom kan också
angelägna decentraliseringsmål förverkligas.

Ett översyns- och besparingsarbele med denna inriktning
har nu satts igång. Det kommer att ske i samråd med den ovan nämnda
arbetsgruppen inom regeringskansliet som ser över de statliga myndigheternas
tillsyn och I Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 20. Bil. 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 2

kontroll
av kommunal och landstingskommunal verksamhei (stat-kommungruppen). Enligt min
mening bör det nu igångsatta besparingsarbetet rörande planeringsverksamheten
på sikt kunna leda lill kostnadssänkningar och rationaliseringar. Jag räknar
med att viss besparingseffekt skall kunna åstadkommas redan under budgetåret
1981/82. Jag beräknar denna besparing lill ca 5 milj. kr. på anslaget
Länsstyrelserna. Jag avser att återkomma lill denna fräga i samband med
budgetpropositionen 1981.

[2J
Kronofogdemyndigheterna. Vid kronofogdemyndigheterna används nu en stor del av
resurserna för verkställighet av kostnadskrävande mål med små fordringsbelopp.
Jag vill i detta sammanhang lämna några uppgifter om exekutionsväsendet.

För ett
indrivningsförfarande las i dag ul en s. k. exekulionsavgift. Denna består av utsökningsavgift
och i förekommande fall av tilläggsavgift och försäljningsavgift. Utsökningsavgiften.
som statliga och kommunala myndigheter är befriade från, uppgår f. n. lill 50
kr. per mål, då utmätning begärs i lön eller överskjutande skatt och i övriga
fall till 100 kr. Avgifterna, som beräknats enligl principen om full
kostnadstäckning, har varit oförändrade sedan år 1969, Vid fastställandet av
avgifterna har ett motiv för den lägre avgiften varil alt styra över mål lill
mindre arbetskrävande förrätlningsformer, men denna avgiflsdifferentiering har
inte fått avsedd effekt. Arbetsvolymen har vidare ökal avsevärt under senare år
såväl beträffande antalet allmänna mäl (skaller, böter och allmänna avgifter)
som beträffande enskilda mål (övriga). Handläggningsfrister och handläggningsregler
styr många gånger kronofogdemyndigheternas verksamhei mot enskilda mål på
bekostnad av de allmänna. Antalet enskilda mål med små fordringsbelopp är
relativt stort i förhållande lill del totala antalet mål: Jag vill särskilt
rikta uppmärksamheten på alt vid utgången av år 1979 uppgick oredovisade
skaller och avgifter lill 4,8 miljarder kr. mol 3 miljarder kr. två år
tidigare.

I
anslutning lill den utveckling som nu har redovisats har inom regeringskansliet
påbörjats en genomgäng av avgiftssystem, avgiftsnivåer, handläggningsregler m.
m. med sikte på alt uppnå rationaliseringar, intäklshöj-nlngar och
kostnadsbesparingar inom exekutionsväsendet. Delta arbete kommer att ske i
samråd med utredaren (Kn 1980:02) av frågan om utformningen av del ADB-baserade
redovisningssystemet för exekutionsväsendet.

Min
avsikt är att de förändringar som därvid kan anses påkallade skall införas
snarast. Redan nu bör en höjning av exekulionsavgifterna genomföras med tanke
på att de sedan länge varit oförändrade. Avgifterna bör även fortsättningsvis
beräknas enligt principen om full kostnadstäckning. Jag kommer inom kort - i
avvaktan på en mer ingående översyn av avgiftssystemet - att föreslå regeringen
alt besluta om höjning av avgiften

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20 3

för
mål vari utmätning begärs endast i överskjutande skatt till 125 kr. I övriga
fall föreslås avgiften höjd till 250 kr. Härigenom kommer tillströmningen av
enskilda mål rörande mindre belopp alt minska varvid resurser frigörs för
arbete med bl.a. allmänna mål avseende stora belopp, vilkel direkt bör öka slatens
Inkomster. Enligt min mening möjliggörs således ett med omedelbar verkan
effektivare utnyttjande av exekutionsväsendets resurser. Effekten av
avgiftshöjningen bör innebära en årlig inläklshöjning för statsverket med ca 30
milj. kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:20

Innehållsförteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:20 Innehållsförteckning

1 Inledning ....................................................................... 2

2
Den ekonomiska
politiken ............................................. 7

2.1
Den allmänna
bakgrunden ..................................... 7

2.2
Det
internationella läget........................................... ... 14

2.3
Konjunkturutvecklingen
och den ekonomiska politiken under 1980 17

2.4
Den ekonomiska
politikens mål och medel .............. 24

2.4.1
Besparingar pä
statsbudgeten......................... 28

2.4.2
Kommunerna ................................................... ... 29

2.4.3
Näringslivels
investeringar och försörjningen med riskvilligt kapital 31

2.4.4
Arbetsmarknadspolitik
och industripolitik .......... 36

2.4.5
Ätgärder för
alt minska oljeberoendet ............ 38

2.4.6
Kredilpoliliken
.................................................. 39

2.5
Den ekonomiska
utvecklingen 1981.......................... 41

2.6
Avslutning ................................................................ 45

3 Budgetpollfiken............................................................... 48

3.1
Den offentliga
sektorns tillväxt och budgetunderskottet 48

3.2
Budgetunderskottets
problem.................................. 55

3.3
Allmänna
utgångspunkter för budgetpolitiken ....... 58

3.4
Besparingsprogrammet
........................................... 64

3.5
Budgelpolitiska
riktlinjer på längre sikl .................... 76

3.6
Skattepoliliska
riktlinjer............................................. 82

3.7
Den kommunala
ekonomin ....................................... 99

4
Hemställan..................................................................... 103

5
Beslut............................................................................. 103

BUagor

Bilaga 1. Justilledepartementels verksamhetsområde Bilaga
2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde Bilaga 3. Försvarsdepartementets
verksamhetsområde Bilaga 4. Socialdepartementets verksamhelsområde Bilaga 5. Kommunikalionsdeparlemenlets
verksamhetsområde Bilaga 6. Ekonomidepartemenlets verksamhetsområde Bilaga 7. Budgetdeparlemenlets
verksamhetsområde Bilaga 8. Utbildningsdeparlemenlels verksamhetsområde Bilaga
9. Jordbruksdepartementets verksamhetsområde Bilaga 10. Handelsdepartementets verksamhelsområde
Bilaga 11. Arbetsmarknadsdepartementets verksamhelsområde Bilaga 12.
Bostadsdepartementets verksamhelsområde Bilaga 13. Industridepartementels
verksamhetsområde Bilaga 14. Kommundepartementets verksamhetsområde

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 20.
Innehåll

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

457 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (452)

452 kopplingar i 240 dokument.

  1. Skr. 2020/21:10 Riksrevisionens rapport om flerbarnstillägget i barnbidraget s. 35 · s. 70 i texten
  2. SOU 2004:6 Översyn av personuppgiftslagen - Del 1 i texten
  3. Ds 2003:29 Formel : formkrav och elektronisk kommunikation - del 1 i texten
  4. SOU 2002:2 Datainspektionen s. 43 i texten
  5. SOU 1997:39 Integritet, offentlighet, informationsteknik - del 1 s. 274 · s. 316 · s. 859 i texten · dokumentnivå

Visa alla 240

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2007 ref. 29 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. Westerhäll, Sjukpenninggrundande inkomst, 1986 s. 41 · s. 256 i texten
  2. Westerhäll, Den starka statens fall?, 2002 s. 255 i texten
  3. Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 453 i texten