Prop. 1980/81:205

Prop. 1980/81:205 Regeringens proposition

1980/81:205

om förenklade statliga regler inom barnomsorgen;

beslutad den 22 maj 1981.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som
har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÅLLDIN

KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås elt nytt och förenklat
statsbidragssystem för barnomsorgen. Bidraget föreslås fr. o. m. den 1 januari
1982 utgå med 40 % av kommunens bmttokostnader för barnomsorgen exkl. administrafionsut-gifter.
I bidragsunderlaget får ingå kostnader för daghem, fritidshem och
familjedaghem. Bidraget föreslås utgå även för barnomsorg i delfidsförsko-lor
och i s. k. öppna förskolor.

I anslulning till förslaget om ett förenklat
statsbidragssystem understryks kommunernas ansvar för barnomsorgen. Bl. a.
föreslås atl den ytnorm som socialstyrelsen f. n. tillämpar vid fastställande
av statsbidrag slopas. Åven i övrigt behandlas begränsningar vad gäller den statUga
regleringen av barnomsorgen. Behovet av en god kommunal barnomsorg understryks.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop.
1980/81:205

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-05-22

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Söder

Proposition
om förenklade statliga regler inom barnomsorgen

1.
Inledning

En
överenskommelse träffades hösten 1975 mellan regeringen och Svenska
kommunförbundet om en utbyggnad av barnomsorgen. Överenskommelsen innebar att
100 000 daghemsplatser och 50 000 fritidshemsplatser skulle byggas under
femårsperioden 1976-1980 och färdigställas under femårsperioden 1977-1981.
Familjedaghemmen förutsattes byggas ut enligt den bedömning som görs lokalt i
varje kommun. Riksdagen anslöt sig våren 1976 till överenskommelsen och fattade
i anslutning därtill beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen (prop.
1975/76:92, SoU 28, rskr 219).

Verksamhetens
kvalitativa utveckling har övervägts inom regeringskansliet. I en
departementspromemoria (Ds S 1979:3) "Vissa kvalitetsfrågor i daghem och
fritidshem samt principerna för statsbidragsgivningen" analyserades
behovet av särskild normer eller rekommendationer för gruppstorlek,
personaltäthet, personalens utbildning och lokalernas utrymmesstandard. I anslulning
härtill redovisades även vissa förslag rörande statsbidragsgivningen till
daghem och fritidshem. Departementspromemorian bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga I (denna PM redovisar också gällande bestämmelser).

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgelts av socialstyrelsen, universitets-
och högskoleämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands och Norrbottens
län, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), familjestödsutredningen (S 1974:01),
Riksförbundet Hem och Skola, Stockholms, Västerås, Göteborgs, Malmö, Botkyrka,
Falkenbergs, Kristianstads, Partille, Leksands, Vara och Strömsunds kommuner,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Centerns kvinnorförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund. Folkpartiets ungdomsförbund och Moderata
ungdomsförbundet.

Prop.
1980/81:205 3

Härutöver
har synpunkter på promemorian inkommit från Svenska facklärarförbundet.
Delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU), Riksförbundet Barnens
Talan, Personalgruppen Daghemmet, Donationsgatan 4, Ljungby, Svenska
Facklärarförbundet/Lidingö lokalavd. B-6 och Svenska Kommunalarbetareförbundet
avd. 27.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

Vid
överläggningar som regeringen under senare år hållit med Svenska kommunförbundet
om den totala kommunala volymutvecklingen har förbundet vid upprepade
tillfällen påtalat att den statliga detaljregleringen av barnomsorgen kraftigt
driver upp kommunernas kostnader för verksamheten och hindrar en lokal
anpassning av verksamhetsformerna och etl effektivt resursutnyttjande. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att riksdagen efter förslag i propositionen
(1978/79:111) om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. har beslutat
om ändringar i livsmedelslagen (SFS 1971:511), om slopande av återbetalning av
anordningsbidrag till daghem och fritidshem samt om förenklingar av beräkningen
av statsbidrag för deltidsplatser.

Riksrevisionsverket
(RRV) har i en revisionsrapport "Statlig styrning av samhällets
barnomsorg; 1: Lokaler och utemiljö" (Dnr 1978:765) granskat den statliga
styrningen av samhällets barnomsorg och därvid bl. a. konstaterat att bristen
på uppföljning och samordning av olika myndigheters normer är faktorer som
torde ha medverkat till svårigheterna att bygga ut barnomsorgen i avsedd
omfattning, även om de väsentligaste orsakerna torde hänga samman med resp. kommuners
planering och ekonomi.

Mot
denna bakgrund har en särskild arbetsgrupp tillkallats inom regeringskansliet
med uppgift atl undersöka möjligheterna att förenkla regelsystemet för
barnomsorgsutbyggnaden särskilt med avseende på detaljstyrningen av barnomsorgslokalernas
och utemiljöns utformning. Jag kommer i det följande att ta upp vissa av de
frågor som gruppen har behandlat.

RRV
har vidare i en revisionsrapport "Staflig styrning av samhällets barnomsorg;
2: Personal och utbildning" (Dnr 1978:765) behandlat den statliga
styrningen av personal- och utbildningsfrågor.

Statskontrollkommittén
har i betänkandet (Ds Kn 1978:3) Ökat kommunalt ansvar för barnomsorgen
behandlat frågan om den statliga tillsynen över den kommunala barnomsorgen och
föreslagit vissa förändringar i tillsynssystemet. Kommittén har bl. a.
föreslagit att statsbidraget till förskola och fritidshem i fortsättningen
utgår som en viss del av kommunernas lönekostnader för verksamheten. Kommittén
har också föreslagit att det grundbelopp som utgår för varje
familjedaghemsplats slopas och att i stället den procentsats höjs enligt vilken
kommunerna erhåller bidrag för lönekostnader m. m.

En
informell arbetsgrupp mellan social- och budgetdepartemenlen har diskuterat
olika tänkbara slatsbidragskonstmkfioner. En generell utgångs-

Prop. 1980/81:205 4

punkt
har härvid varit atl nuvarande statsbidragssystem bör ersättas med ett system
som minskar statens normstyrning och som tillåter de enskilda kommunerna att
lokalt anpassa och utveckla barnomsorgen. Vidare får slalsbidragssystemel i sig
inte leda till ökade kostnader för stat och kommun utan bör i stället ges en kostnadsdämpande
utformning.

Volymutveckling
rn. m.

Det
största intresset i både den politiska och den allmänna debatten om
barnomsorgen har under de senaste åren varit knutet till utbyggnaden av daghem
och fritidshem. Detla intresse är naturligt. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
som ökade markant i början av 1970-talet skapade ett allt större behov av en
trygg omsorg om barnen, ett behov som samtidigt i allt mindre omfattning kunde tUlgodoses
inom familjen när båda föräldrarna förvärvsarbetade. Överenskommelsen år 1975
mellan regeringen och Svenska kommunförbundet om elt utbyggnadsprogram för den
kommunala barnomsorgen som under våren 1976 befästes genom riksdagsbeslut
syftade till att skapa möjligheter såväl för varje barns utveckling som för bäde
männens och kvinnornas möjligheter att förena förvärvsarbete och familjeliv.

Under
senare år har den ekonomiska tillväxten varit mycket låg och Sveriges
ekonomiska situation har avsevärt försämrats. Trots detta har en betydande
utbyggnad av barnomsorgen skett. Utbyggnadsprogrammet, som omfattar
femårsperioden 1977-1981, har ännu inte i sin helhet genomförts. Den senaste
sammanställningen av kommunernas barnomsorgsplaner som avser perioden 1980-1984
visade alt ca 17 000 daghemsplatser och 14 000 fritidshemsplatser inom
programmet inte kommer att bU färdiga inom den beräknade utbyggnadsperioden.
Detta kompenseras genom en långt kraftigare utbyggnad av familjedaghemmen än
vad som antogs när överenskommelsen ingicks. Totalt beräknades ca 116 000
platser i daghem och kommunala familjedaghem för förskolebarn tillkomma. För
skolbarn beräknades totalt 48 000 platser i frifidshem och kommunala
familjedaghem tillkomma. En av Svenska kommunförbundet nyligen genomförd enkät
till kommunerna visar att det minskade ekonomiska utrymmet i kommunerna medfört
att den planerade utbyggnadstakten åren 1980 och 1981 inte har kunnat hållas.
Sålunda visar enkäten att ca 103 000 platser i daghem och familjedaghem och ca
45 000 platser i fritidshem och familjedaghem för skolbarn tUlskapas under
perioden 1977-1981.

Statistiska
centralbyrån har på socialdepartementets uppdrag under våren 1980 genomfört en
bred undersökning av hur familjerna i Sverige ordnar sin barnomsorg och vilken
otillfredsställd efterfrågan som fanns vid den tidpunkten.

Undersökningen
visar att kommunal barnomsorg efterfrågas för nära hälften, 348 000, av alla
förskolebarn. Man efterfrågade i första hand plats i

Prop.
1980/81:205 5

daghem
för 219 000 barn, i familjedaghem för 122 000 barn och i annan form av kommunal
barnomsorg för 5 000 barn.

Jämfört
med det antal förskolebarn som under februari och mars 1980 hade plats inom den
kommunala barnomsorgen innebar detta en ny efterfrågan av 137 000 platser,
varav 99 000 efterfrågade plats i daghem, 33 000 plats i kommunall
familjedaghem och 3 000 plats i annan form av kommunal barnomsorg.

Barnomsorgsundersökningen
visade vidare att kommunal barnomsorg efterfrågades för 117 000 av de 445 000
skolbarnen i åldern 7-10 år. För 80 000 barn efterfrågades fritidshemsplats,
för 36 000 kommunal familjedaghemsplats och för 1 000 barn annan form av
kommunal barnomsorg. Jämfört med det anlal skolbarn som under januari 1980 hade
plats inom den kommunala barnomsorgen innebar detta en ny efterfrågan av 46 000
nya platser, varav 38 000 efterfrågade plats på fritidshem och 6 000 plats i kommunall
familjedaghem.

Barnomsorgsundersökningen
är ett viktigt tillskott till det beslutsunderlag som tidigare finns hos stat
och kommun. Undersökningen visar att del teoretiskt framräknade behov som
hittills används i barnomsorgsplaneringen har överskattat den faktiska
efterfrågan. Undersökningen har också givit klara besked om att föräldrarnas
efterfrågan avser alla former av kommunal barnomsorg. Det finns således en
efterfrågan på nya platser i både daghem, fritidshem, familjedaghem och andra
former av kommunal barnomsorg.

Undersökningens
resultat aktualiserar också en annan fråga av stor vikt för den framtida
utbyggnaden av barnomsorgen. 226 000 (65 %) av de 348 000 förskolebarn för
vilka man efterfrågade kommunal barnomsorg behövde sådan fyra till fem dagar
varje vecka. Av dessa behövde 194 000 omsorg minst fem timmar per dag och 32
000 omsorg mindre än fem limmar per dag. 85 000 (24 %) behövde omsorg en till
tre dagar varje vecka och 28 000 (8 %) behövde en mer oregelbunden omsorg.

En
specialbearbetning som gjorts visar att av de barn som redan hade plats på
daghem behövde 77 % omsorg fyra till fem dagar varje vecka och då minst fem
timmar per dag. Motsvarande andel för de barn som hade plats i familjedaghem
var 48 %.

Av
de förskolebarn som inte hade men efterfrågade kommunal barnomsorg behövde 44
% omsorg i samma omfattning. 31 % behövde omsorg en till tre dagar varje vecka.
11 % behövde omsorg fyra till fem dagar varje vecka men mindre än fem timmar
per dag och 9 % behövde en mer oregelbunden omsorg. För 4 % saknades uppgift.

I
barnomsorgen ingår även deltidsförskolan, vilken i första hand är avsedd för
barn året före skolstarten i de fall de inte har plats i daghem. F. n. har ca 125
000 barn plats i deltidsförskolan. Främst beroende på en minskad efterfrågan
planerar flera kommuner en viss minskning av antalet platser i
deltidsförskolan. För riket som helhet beräknas en reduktion med ca 8 000 platser
fram till år 1984.

Jag
avser nu att på grundval av ovannämnda utredningsarbete m. m. behandla olika
frågor om förenklade stathga regler inom barnomsorgen.

Prop.
1980/81:205 6

2. Föredragandens överväganden

Uppgifterna i barnomsorgsundersökningen om barnens
vistelsetider kan ses som ett uttryck för föråldrarnas önskemål att få mera tid
att vara tillsammans med barnen. Det ökade deltidsarbetet är ett annat uttryck
härför. Utbyggnaden av föräldraförsäkringen och lagstiftningen om rätt till ledighet
för vård av små barn har underiältat föräldrarnas möjligheter att deltidsarbeta
eller minska sin ordinarie arbetstid. Daghemmen är däremot dimensionerade efter
ett heltidsutnyttjande.

Enligl min mening måste samhällets barnomsorg i ökad grad
anpassas till de ändrade förhållanden som arbetslivet genomgår. Det är härvid
angeläget att ge verksamheten etl bra pedagogiskt innehåll. De
barnomsorgsresurser som finns måste utnyttjas på ett sådant sätt att så många
som möjligt av de barn som i dag slår utanför barnomsorgen blir delaktiga av
den verksamhet som bedrivs i daghem och fritidshem.

Av samhällsekonomiska skäl framstår det som allt
angelägnare att en utveckling och lokal anpassning av verksamhetsformerna kan
ske. Utbyggnaden av barnomsorgen har kommit att innebära alt betydande
resurser tas i anspråk för investeringar och för driftverksamhet. Dessa
resurser måste användas för att utforma en bra barnomsorg som motsvarar barnens
behov, föräldrarnas efterfrågan och samhällets möjligheter. Nya lösningar måste
självfallel utformas med hånsyn till att en god barnomsorg är av grundläggande
betydelse för den fortsatta utvecklingen av jämställdhet mellan könen.

Verksamheten
måste också utformas så att sociala och utvecklingsfrämjande mål kan
förverkligas. Jag har för avsikt att ge socialstyrelsen ett särskilt uppdrag
att i samråd med Svenska kommunförbundet studera barnomsorgens nuvarande organisafion
i kommunerna för att samanställa erfarenheter och finna modeller för
verksamheten som är anpassade tUl morgondagens behov av en god barnomsorg.

Jag vill
samtidigt understryka att enligt proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens
uppgift och organisation bör socialstyrelsen verka för att de mål och principer
som statsmakterna fastlagt för barnomsorgen blir förverkligade. Detta sker inom
ramen för socialstyrelsens allmänna uppgifter atl följa utvecklingen inom
barnomsorgen och att till kommunerna förmedla erfarenheter från forskning,
försöksverksamheter och den genereUa utvecklingen i landel. Tillsynen över barnomsorgen
utövas av socialstyrelsen och länsstyrelserna enligt den nya socialtjänstlagen.
Bestämmelsen ger inte socialstyrelsen rätt att utfärda bindande föreskrifter
för kommunerna. I propositionen om socialstyrelsens uppgift och organisation fömtsatte
dåvarande chefen för socialdepartementet att socialstyrelsens tillsyn skulle
ske med beaktande av huvudmännens självständighet och behov av att anpassa sin
verksamhet efter lokala förhållanden.

Regering
och riksdag har i olika sammanhang och bl. a. vid behandlingen av
förskolepropositionen år 1973 och av propositionen (1975/76:92) om

Prop.
1980/81:205 7

utbyggnad
av barnomsorgen uttalat att kommunerna har stor frihet att utforma verksamheten
i dag- och fritidshem. I utskottsbetänkandet (SoU 1975/76:28) hävdas således
uppfattningen att kommunerna vad gäller barnomsorgsverksamheten inte bör bindas
av detaljerade föreskrifter som fastslagits av statsmakterna. EnUgt utskottet
innebär detta samtidigt att ett stort ansvar läggs på kommunerna då det gäller
kvalitetskraven på barnomsorgen. Det finns enligt min uppfattning ingen
anledning att begränsa den kommunala handlingsfriheten inom detta område, när
det gäller att hävda en god kvalitet avpassad till omständigheterna.,

Det
är emellertid uppenbart att olika statliga myndigheter - ofta utan inbördes
samordning- f. n. ställer krav på framför allt lokalernas och miljöns utformning
som, utan att kraven därför i och för sig kan anses felaktiga, hindrar eller
försvårar en lokal anpassning av verksamheten. Den utrymmesnorm som
socialstyrelsen använder vid fastställandet av platsantal vid viss avdelning
eller institution har således i många fall utgjort ett direkt hinder för
förnuftiga lokala lösningar av barnomsorgsutbyggnaden i framför allt
innerstadsområden. Livsmedelslagstiftningen innehåller bestämmelser som i vissa
avseenden kan vara svåra att förena med det arbetssätt man numera eftersträvar
inom barnomsorgen. Olika arbetsmiljöbestämmelser har utformats mot bakgrund av
behovet av generella regler för arbetsmiljön, vUket ibland kan medföra att de
kan synas mindre lämpligt utformade med tanke på speciella förhållanden inom
olika sektorer, t. ex. inom barnomsorgen. Tillämpningen av det nuvarande
statsbidragssystemet har försvårats genom de senaste årens utveckling i
samhället. Det ökande deltidsarbetet, omsorgerna under obekväm arbetstid och
den pedagogiska uppläggningen av arbetet i daghem och fritidshem har urholkat
begreppet "plats". Detta har lett till tolkningssvårigheter, merarbete
och byråkratiskt krångel. Jag kommer därför i det följande att redovisa oHka
åtgärder som vidtagits och föreslå ytterligare åtgärder i syfte att slopa den
statliga detaljregleringen av barnomsorgen. Detta innebär att tillkomsten av
nya platser i barnomsorgen underlättas.

Jag
vill då inledningsvis i likhet med flera av de remissinstanser som yttrat sig
över departementspromemorian betona att för barnen och för de förvärvsarbetande
männen och kvinnorna är tillgången till en god kommunal barnomsorg fortfarande
den viktigaste kvalitetsfrågan. Detta förhållande får emellertid inte innebära
att verksamhetens kvalitet åsidosätts. Tillsammans med föråldrarnas egna
omsorger lägger den gmnden för barnens möjligheter att utvecklas tiU trygga och
harmoniska människor. Verksamhetens kvalitet år Också avgörande för
föräldrarnas inställning till den kommunala barnomsorgen.

Begreppet
kvalitet innefattar emellertid i sig en rad oUka men också i hög grad
samverkande faktorer. Lokalerna och utemiljöns utformning och benägenheten att
utnyttja de möjligheter som närmiljön erbjuder är självfallet av grundläggande
betydelse för kvaliteten. Detta betyder inte att stora, nybyggda och
rationellt utformade och inredda lokaler alltid

Prop.
1980/81:205 8

garanterar
en god kvalitet. Mindre lokaler, naturligt belägna i barnens bostadsmiljöj_kan
många gånger vara tUl fördel för verksamheten.

Verksamhetens
organisation och arbetssätt är också av grundläggande betydelse. I proposifionen
(1973:136) om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisafion framhölls bl. a.
att organisationen och arbetssättet inte skall ses som ett egenvärde utan som
en spegling av de ambitioner vi har för samhället och dess utveckling. Det är
därför naturligt atl organisationen och arbetssättet ständigt förändras och
utvecklas.

Kvaliteten
i verksamheten bygger i hög grad på de förhållanden som rör samspelet mellan
barn, personal och föräldrar. Kvaliteten påverkas t. ex. av hur personalen
samarbetar och av hur personalgruppen är sammansatt med hänsyn till ålder, kön
och tidigare yrkeslivserfarenhet. En viktig förutsätlning för att barnomsorgen
skall fungera bra är atl det finns stabila kontakter mellan barnen och de
vuxna. Kontinuiteten i verksamheten är vikfig ur kvalitetssynpunkt.

Även
barnens sociala situafion, deras förmåga att samarbeta med andra barn och
utvecklas i grupp, deras vistelsetider m.m. hör till sådana faktorer som
påverkar situationen i barngrupperna. Den dagliga kontakten med äldre människor
i omgivningen, med föräldrarna, föräldrarnas engagemang i verksamheten,
föräldrarnas deltagande på möten och vid andra aktiviteter utgör också viktiga
förutsättningar för kvaliteten inom barnomsorgen.

Kvaliletsdebatten
under senare år har emellerfid främst gällt barngruppernas storlek, antalet
anställda per barngrupp och personalens utbildning. En orsak till att just dessa
frågor tagits upp i debatten är troligtvis att kvalitetskrav i dessa former
upplevs som lätta att mäta och jämföra t. ex. mellan olika kommuner och mellan
olika daghem och fritidshem.

Kommunerna
har ansvaret för barnomsorgen. Enligt min mening bör statsmakterna inte genom
anvisningar eller rekommendationer inom bl. a. de nämnda områdena ange den nivå
som skall gälla. Inom varje kommun bör det finnas möjligheter atl anpassa
kvaliteten alltefter förhållandena vid de olika dag- och fritidshemmen och efter
andra lokala förutsättningar. Någon rekommendation för eller reglering av
kvalitetskraven, som skulle kunna medföra stelbenta preciseringar utan
variationsmöjligheter bör därför inte göras. Jag återkommer i det följande till
dessa frågor.

Innan
jag övergår fill att närmare behandla olika frågor vill jag erinra om att
regeringen nyligen beslutat tillkalla en kommitté (U 1981 ;01) med uppgift att
utreda frägan om en bättre samverkan mellan förskolan och skolan. Elt förtroendefullt
samarbete meUan såväl personalen som förtroendemännen i oUka kommunala organ
bör i sig leda till en bättre verksamhet inom både barnomsorgen och skolan.

2.1
Familjedaghem, öppna förskolor och deltidsförskolor

SamhäUets
familjepolitiska uppgift är att skapa förutsättningar för att föräldrar och
barn tillsammans skall kunna forma en tillvaro så att den bäst passar varje
familj. Ansvaret för barnens vård och fostran ställer krav i första

Prop. 1980/81:205 9

hand på föräldrarna själva men också på samhället.
Samhället kan genom insatser inom barnomsorgen stödja barnfamiljerna genom
daghem, fritidshem, familjedaghem, deltidsgrupper, föräldrautbildning och
öppen förskoleverksamhet.

Jag vill inledningsvis behandla några frågor som rör
familjens roll i samhället, familjedaghemmens och den öppna förskolans belydelse.

Barnfamiljernas sammansättning och storlek har väsentligt
förändrats under de senaste årtioendena. De flesta barn växer numera upp i små
familjer med inget eller endast etl syskon. Del är ovanligt atl fler än två
generationer ingår i familjen och kontakterna med äldre anhöriga är inte lika
vanliga som lidigare. Många barn lever dessutom tillsammans med endast en vuxen
person.

I landet finns drygt en miljon barnfamiljer. Hälften av
dessa har barn under sju års ålder. Bland familjerna med barn under 16 år har
47 % etl barn, 41 % har två barn och 12 % har tre barn eller flera. Under 1900-lalet
har en förskjutning skett mot allt färre barn per familj. Det genomsnillliga antalet
födda barn per kvinna (fruktsamhetstalet) har sedan år 1945 sjunkit från 2,6 tiU
1,6 år 1979.

Samtidigt har snabba förändringar skett i samhället inom
t. ex. boende, arbetsliv, transportsystem, vilket också påverkar
barnfamiljernas situation. En väsentlig förändring är härvid att andelen
förvärvsarbetande kvinnor med barn i förskoleåldrarna har ökat betydligt under
senare år.

Statistiska centralbyråns barnomsorgsundersökning visar
dock atl våren 1980 hade 338 000 barn 0-6 år - dvs. 47 % av samtliga barn i
denna ålder - en vårdnadshavaré hemma. 28 000 av dessa barn hade vårdnadshavaré
som var kommunal dagbarnvårdare eller privat dagmamma.

Skillnader mellan olika familjer vad gäller ekonomisk
standard, utbildning, arbetssituation och boendeförhållanden är emellertid slora.

Familjepolifiken liksom socialpolitiken i stort mäsle,
enligt min mening, ta sikte på att i förebyggande syfte underlätta alla
familjers situation. En rad ålgärder har också genomförts under de senaste
åren.

I den nya socialtjänstlagen (SFS 1980:620) har
socialnämndernas förebyggande uppgifter understrukits. Socialnämndernas
vikliga roll i samhällsplaneringen och deras uppgift att, utifrån sociala
erfarenheter, medverka vid utformningen av goda samhällsmiljöer och goda förhållanden
för bl. a. barn och ungdom har lyfts fram.

Den nya lagen om rätt till ledighet för vård av barn
tillsammans med föräldraförsäkringens utbyggnad med 3 nya månader från den 1
juli 1980 ger ökade möjligheter för föräldrar att ägna mer tid ät sina barn.

Det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna har förbätlrats.
Etl nytt flerbarnsstöd införs fr. o. m. den 1 januari 1982. Familjeekonomiska
kommittén fortsätter sin kartläggning av barnfamiljernas - särskilt flerbarnsfamiljernas
- ekonomiska situation. Ensamföräldrarnas situation ses över av en särskild
kommitté. Bostadsbidragen och efterlevandeskyddet utreds.

Prop. 1980/81:205 10

Barnomsorgen för små barn behandlas av familjestödsutredningen.
Hemspråksträningen för invandrarbarn i förskoleåldern är föremål för översyn.
Barnomsorgsgruppens förslag om föräldrautbildning i förskola och skola remissbehandlas
f. n.

För barn som vistas i hemmiljö eller i familjedaghem kan
såväl öppen förskoleverksamhet som deltidsförskola vara värdefull för barnens
kontakter med andra barn och vuxna. Likaså inverkar del stöd som kommunerna
bygger upp för de kommunala familjedaghemmen väsenlligl på kvaliteten i
verksamheten.

Den öppna förskolan

De "Öppna förskolorna", som startats i landets
kommuner under senare år, är av slor betydelse för de barn och de hemmavarande
föräldrar, dagbarnvårdare eller andra vuxna som har ansvar för barn. Den öppna
förskolan är vanligen inrymd i en lokal centralt i ett bostadsområde och utgör
på så sätl ett komplement till olika aktiviteter i området.

Verksamheten är "öppen" i bemärkelsen att
besökare kan komma och gå under särskilda öppethållandetider. I många fall
förekommer en strukturerad verksamhet riktad till en viss grupp, exempelvis dagbarnvårdare.

Den öppna förskolans idé bygger på att barn och vuxna
tillsammans skall utforma en verksamhet som passar dem och att de gemensamt
skall utföra olika aktiviteter och sysslor. Barnen skall således delta i
verksamheten fillsammans med de vuxna. Avsikten är inte att föräldrarna skall
lämna sina barn där för tillsyn genom kommunens försorg. Föräldrarna skall
själva delta i verksamheten.

Etl av syftena med den öppna förskolan är att bryta den
isolering som många hemmavarande föräldrar med barn kan uppleva i ett
bostadsområde. Den skall bidra till alt skapa gemenskap mellan människor och
öka aktiviteterna i närmiljön. En annan viktig uppgift är alt den skall fungera
som en kanal för kontakter mellan enskilda barnfamiljer och samhällets övriga
organ.

Den öppna förskoleverksamheten har successivi byggts ut i
landets kommuner. År 1977 fanns 50 öppna förskolor i landet, år 1978 fanns 130,
år 1979 fanns 250 och år 1980 hade antalet ökat lill 310. Under perioden
1980-1984 planeras en ulbyggnad med 320 enheter, enligt kommunernas
barnomsorgsplaner.

Jag kommer i del följande all förorda att del nuvarande
statsbidragssystemet förändras på bl. a. sådanl sätt att den öppna förskolan
blir stalsbidragsberättigad.

Familjedaghemsverksamhet

Jag vill i detta sammanhang också något beröra
familjedaghemsverksamheten. I propositionen (1973:136) om
förskoleverksamhetens ulbyggnad och organisation och i propositionen
(1975/76:92) om utbyggnad av barnomsorgen underströks del angelägna i alt på
olika sätt stärka familjedaghemsverk-

Prop. 1980/81:205 11

samheten exempelvis genom ett utökat samarbete med
förskolorna. Detta samarbete avsågs innebära att dagbarnvårdarna genom
återkommande besök skuUe ta del av arbetet i förskolan och atl dagbarnen får
delta i viss gruppverksamhet. Ett sådant samarbete skulle lägga grunden för en
ökad samverkan mellan familjedaghem och förskola bl. a. i samband med dagbarnvårdares
eller förskolepersonalens semestrar och sjukdom.

Föredraganden anförde detta mot bakgrund av att barnstugeulredningen
framhållit att familjedaghemmen under etl utbyggnadsskede kommer atl ha en
viktig uppgift att fylla när det gäller att tillgodose behovel av omvårdnad för
barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Familjedaghemmens stora
betydelse i glesbygder och i orter med ett otillräckligt barnunderlag för ett
permanent daghem i nya bostadsområden framhölls även i propositionen.

Vid
utskottsbehandlingen av propositionen (1975/76:92) om utbyggnad av barnomsorgen
(SoU 1975/76:28) anfördes vikten av all barn, som får omsorg i familjedaghem,
får samma möjligheter som andra barn att della i den allmänna förskolan. Vidare
framhölls att ökad uppmärksamhet kan behöva ägnas frågan om samarbetet mellan
förskolan och familjedaghemmen. En sårskild utbildning för dagbarnvårdare borde
även, enligl utskottets mening, eftersträvas för att hålla en hög kvalitel i
familjedaghemmen.

Familjedaghemmen organiseras genom att kommunerna
anställer dagbarnvårdare som i sitt hem tar emot elt eller flera barn för
omvårdnad.

Det fanns vid årsskiftet 1979/80 nära 35 000 kommunalt
anställda dagbarnvårdare i landel. Ca 85 000 förskolebarn och 28 000 skolbarn
hade plats i familjedaghem vid samma tid.

Fram fill årsskiftet 1976/77 fanns i de flesta kommuner en
90 limmars kurs för dagbarnvårdare. Från år 1978 finns en 100 timmars
introduktionskurs som utarbetats i samarbete mellan socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet.
Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO. Enligt en kommunenkät som utförts
av familjestödsutredningen år 1979 hade denna kurs emellertid endast genomförts
i etl fåtal kommuner.

Socialslyrelsen
utarbetade år 1976 en 30 limmars fortbildningskurs för dagbarnvårdare. Denna
kurs är tänkt som en studiecirkel. De flesta kommuner har haft sådana
studiecirklar under åren 1976-1978 och i flera kommuner planeras ytterligare
cirklar. Fortbildningskursen behandlar bl. a. dagbarnvårdarnas arbetssituation,
yrkesroll, facklig tillhörighet, attityder och värderingar.

I flera kommuner har under senare år, i enlighet med barnslugeutredningens
förslag, prövats olika modeller för samverkan mellan dagbarnvårdare inom
kommunen eller i bostadsområden och samverkan mellan dagbarnvårdare och
daghem.

Dagbarnvårdarna har under senare år erhållit en förbättrad
anställningstrygghet.

Det finns naturligtvis frågor som bör uppmärksammas
ytterligare när det

Prop.
1980/81:205 12

gäller
familjedaghemsverksamheten. Som exempel föreligger i vissa delar av landet
svårigheter att rekrytera dagbarnvårdare och i vissa fall är även personalomsättningen
hög. Det kan även vara svårt atl erhålla vikarier i samband med semester eller
sjukdom. Dessa frågor medför ofta en hög belastning på den centrala
administrationen inom kommunerna.

Familjedaghemmen
fyller, enligl min mening, en viktig funktion i samhällets
barnomsorgsverksamhet. De ulgör etl värdefullt komplement till daghem och
fritidshem i kommunerna. Inrättande av familjedaghemsplatser kan t. ex. gå
snabbare ån för förskolor och fritidshem p. g. a. problem att anskaffa mark,
bygga lokaler m. m. Familjedaghemmen kan därigenom bidra till att
barnomsorgsbehovet tillgodoses snabbare under en period av utbyggnad.

I
glesbygdsområden där långa reseavstånd till dag- eller fritidshem kan vara
vanligt är ofla familjedaghemmen en lämpligare lösning.

Av
medicinska skål, t. ex. infektionskänslighet eller allergier hos barn, kan
familjedaghemmen även vara att föredra. Familjedaghemmen kan även av sociala
eller andra skäl vara att föredra framför andra barnomsorgsformer.

Ett
medel för att åstadkomma en hög kvalitet i familjedaghemmen är som jag tidigare
framhållit den öppna förskoleverksamheten.

Jag
kommer i det följande atl förorda alt statsbidragsgivningen till familjedaghemsverksamheten
utgår enligt samma regler som för barnomsorgen i övrigl.

Deltidsförskolan

Barnomsorgen
för förskolebarn omfattar även deltidsförskolan. Den är i första hand avsedd
för barn som är sex år och som inte har plats i daghem. Om platsantalet
tillåter kan även yngre barn tas emot i deltidsförskolan.

Enligl
lagen (1976:381) om barnomsorg skall barn anvisas plats i förskola fr. o. m.
höstterminen det år då barnet fyller sex år. Sådan förskola skall omfatta minst
525 timmar om året. Denna bestämmelse har även överförts i socialtjänstlagen
(1980:620) som träder i kraft den 1 januari 1982.

Verksamhelen
i deltidsförskolan omfattar i regel 3 timmar per barn och dag. Ungefär 125 000
barn har f. n. plats i deltidsförskolan.

Verksamheten
i deltidsförskolan utgår i likhet med verksamheten inom barnomsorgen i övrigt
från barnens villkor, erfarenheter och intressen. Den har en vikfig social och
pedagogisk roll för de barn som har hemmavarande förälder eller har plats i
familjedaghem.

F.
n. utgår inget statsbidrag till deltidsförskolan. Samtidigt är det svårt att
dra en gräns för denna verksamhet gentemot andra barnomsorgsverksamheter. Jag
kommer i det följande att föreslå att även denna verksamhet blir stalsbidragsberättigad.

Prop.
1980/81:205 13

2.2
Utrymmesstandard m. m. i daghem och fritidshem

Statsbidrag
till dag- och fritidshem utgår till högst det antal platser som har fastställts
av socialstyrelsen med hänsyn till lokalernas utrymmen och ändamålsenlighet.

Den
s.k. avdelningsytan ligger till grund för beräkningen av antalet platser i dag-
och fritidshem. I avdelningsytan inräknas sådana utrymmen som kan disponeras av
barnen.

Innan en anläggning tas i
bruk skall den enligt nu gäUande barnavårdslag anmälas till socialstyrelsen.
Den nya socialtjänstlagen (SFS 1980:620), som träder i kraft den 1 januari
1982, innehåller ingen motsvarande anmälningsplikt. En kommun som önskar
statsbidrag skall hos socialstyrelsen begära att det antal platser (barn) som
anläggningen är lämpad för fastställs. Platsantalet fastställs på förslag av
kommunen utifrån en viss minsta avdelningsyta per barn, dvs. enligt den s. k. ytnormen.
Den av socialstyrelsen fastlagda ytnormen innebär att avdelningsytan per plats
vid ny-, till- eller ombyggnad skaU uppgå till ca 9-9,5 m, beroende på
avdelningens storlek.

Regeringen beslöt den 15
september 1977 att Järfälla kommun skulle kunna inrätta flera platser i
lägenhetsdaghem än vad socialstyrelsens normer medger. Detta beslut har lett
till en omprövning av ytkravet från 9-9,5 m till 7-7,5 m per plats för dag- och
fritidshem med högst 15 platser. I början av år 1981 har regeringen bifallit
besvär som innebär samma omprövning av ytkravet för dag- och fritidshem med två
avdelningar. Även tidigare har en avdelningsyta av 7 m per plats medgivits för
tillfälligt anordnade lokaler och vid fastställande av nytt platsantal för
äldre anläggningar som saknar lekhall.

För s. k. utvidgade
fritidshem, vilka vanligtvis är förlagda i anslutning till låg- och
mellanstadieskola eller fritidsgård, har socialstyrelsen funnit att en mindre
avdelningsyta/hemvistyta, än vad som gäller för övriga fritidshem, kan
accepteras. Detta förutsätter emellertid att tillräckligt med kompletterande
utrymmen kan utnyttjas i omedelbar anslutning till fritidshemmet/ hemvistet,
dvs. i samma byggnad eller på samma tomt. Ufifrån denna förutsätlning har
socialstyrelsen beslutat att tills vidare vid fastställandet av platsantal i
utvidgade fritidshem utgå från 6,5 m- avdelningsyta per plats eller en minsta
avdelningsyta/hemvistyta på 97,5 m för en fritidshemsavdelning för 15 inskrivna
barn.

Socialstyrelsen
har vidare utvecklat en praxis för statsbidragsgivningen (den s. k. pedagogiska
normen) som innebär att den aktuella situafionen inom avdelningen vad gäller
barnens ålder och barngruppens sammansättning påverkar antalet statsbidrag.
För en småbarnsgrupp utgår således högst 12 statsbidrag även om avdelningen på
grund av utrymmesstandarden godkänts för 15 barn. För syskongrupper kan
statsbidrag utgå för högst 20 barn.

Prop.
1980/81:205 14

Socialstyrelsens rutiner i samband med godkännande av
lokaler för förskolor och fritidshem och faslslällandel av högsta platsanlal
för statsbidrag har förenklats i takt med att den kommunala planeringen och
granskarfunktionen utvecklats. I samband med att socialstyrelsen fastställer
platsantal görs en rilningsgenomgång med relativt översiktlig bedömning av
utrymmesstandard och lokalernas funktionsduglighet. Granskningen är mer
ingående då del gäller typritningar för serietillverkning av förskolor och
fritidshem. Detta gäller även för lokaler som tidigare använts för annat
ändamål.

Lokaler som endast godkänts för deltidsgruppsverksamhet
kräver normalt förnyad ritningsgranskning om de skall användas för dag- eller
fritidshemsverksamhet i och med att nya uppgifter som måltider och vila
tillkommer.

Socialstyrelsen har beträffande lokalutformningen i dag-
och frifidshem angivit atl även om styrelsen vid en granskning skulle finna att
lokalerna har brister påverkar detta som regel inte statsbidraget. Om styrelsen
uppmärksammar att kommunen valt en lokallösning som kan innebära påtagliga
nackdelar för verksamheten meddelas dock detta till kommunen, som själv får la
ställning till om lösningen skall omarbetas.

Det har i olika sammanhang diskuterats huruvida kravet på
en viss avdelningsyta per plals är av så avgörande betydelse för verksamhetens
kvalitet atl ytan bör ligga lill grund för elt centralt fastställande av
platsantal och därmed för statsbidragsgivningen. Andra faktorer som rör den
sociala miljön, 1. ex. personaltillgången, lorde vara minst lika viktiga från
kvalitetssynpunkt.

Den samlade erfarenhet som numera finns i kommunerna och
det samrådsförfarande vid planeringen som efter hand utvecklats har gjort en
central granskning och en ytnorm mindre nödvändig. Trots att den centrala
granskningen efterhand har blivil allt mindre detaljerad kan den ändå verka
hämmande för kommunerna vad gäller bl. a. utveckling av nya lokallösningar.

Det informationsmaterial "Planering av lokaler och
utemiljö - vägledande information om miljö i förskolor och frifidshem" som
f. n. används i kommunerna utgavs av socialstyrelsen år 1975. Detta material
har senare kompletterats med ett arbetshäfte. Materialet är huvudsakligen
inriktat på planeringen av nya lokaler. Det berör i lilen utsträckning
utnyttjande och ombyggnad av befinlliga lokaler eller lokaler som byggts för
annat ändamål.

Socialstyrelsens information har kritiserats för att vara alllför
detaljerad och därmed alllför styrande och låsande, vilket anses kunna innebära
alt kommunerna får svårigheier att utnyttja befinlliga lokaler lill dag- och
fritidshem.

I departementspromemorian föreslås mot denna bakgrund atl
den nuvarande ytnormen slopas och ersätts av en utvidgad rådgivning från

Prop. 1980/81:205 15

socialstyrelsens sida om verksamhetens innehåll och
organisation samt om den fysiska miljön. Förslaget skall ses i samband med
förslagen om vissa rekommendationer angående gruppstorlek och personaltäthet i
dag- och fritidshem som även redovisas i departementspromemorian. Avsikten är, enligl
förslaget i promemorian, atl den nu gällande ytstandarden även skulle tillämpas
fortsättningsvis som etl underlag vid planering av förskolor och fritidshem.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande över promemorian att
den nuvarande ytnormen på ca 9,5 m avdelningsyla per plats bestämts utifrån en ulredning
inom socialslyrelsen. Till grund för denna låg barnstugeutredningens förslag
angående lokalyta per barn.

F. n. finns således minsl tre olika ytnormer som tillämpas;
vilket skapar förvirring bl. a. vid utnyttjande av äldre lokaler. Denna
situation är olycklig. I sitt remissvar har socialslyrelsen framhållit att
frågan om ulrymmesstan-darden måste undersökas och utredas.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande vidare anfört att
kommunernas ansvar för lokal- och miljöfrågor och bedömning av platsantal successivi
har ökat under senare år bl. a. genom att kommunerna har egna utsedda
granskare. Socialstyrelsens fastställande av platsanlal betraktas numera som en
formalitet. Den nuvarande ytnormen som är kopplad till den gällande
statsbidragsförordningen anses emellertid enligt styrelsen ha varil berätfigad
under den kraftiga utbyggnadsperioden.

Svenska kommunförbundet har tillstyrkt förslaget om all
socialstyrelsens ritningsgranskning och fastställande av platsantal skall
upphöra. LO anför alt förslagel innebär en förenkling vid inrättandet av nya
daghem.

Familjestödsutredningen betonar i sill yttrande det
angelägna i att socialslyrelsen får fortsätta med sill rådgivande arbele vad
gäller lokaler och lokalutformning. Utredningen ser positivt på förslaget att
slopa ytkravet och önskar i slällel ökade insatser från socialstyrelsen vad
gäller alt följa utvecklingsarbetet och ta initiativ i forskningsfrågor inom barnomsorgsom-rådel.

Riksrevisionsverket tillstyrker i sin revisionsrapport -
om lokaler och utemiljö - förslagel om att den nuvarandékopplingen av ytnormer
till statsbidraget skall slopas och atl den cenirala ritningsgranskningen i
anslutning härtill skall upphöra. Enligl verket bör emellertid någon form av ytnorm
bibehållas för att garantera en viss minsta kvalitet i alla delar av landet.
Verket menar att det annars finns risk för en kvalitetsförsämring i kommunerna
t. ex. vid krav på en snabb utbyggnad. När det gäller ritningsgranskningen
finner verket att del är angeläget atl denna decentraliseras till kommunerna.

För egen del vill jag i likhet med bl. a. socialstyrelsen
och kommunförbundet instämma i atl ytnormen bör slopas. Fördelarna med en
central norm har, enligt min mening, varit att de garanterat en någorlunda jämn
standard över hela landet vad gäller lokalernas utrymmen. Slopandet av ytnormen
ger

Prop.
1980/81:205 16

emellertid ökade möjligheter till kommunala inifiativ och
prövning av nya idéer. Del innebär dessutom minskade krav på redovisning lill
en central instans och minskade krav på en central administration.

Lokalytan måste dessutom som jag har framhållit
inledningsvis ses som en bland flera kvalitetsaspekter av betydelse för
verksamheten. Formerna för den kommunala miljöplaneringen och granskningen har
utvecklats under senare år. Jag förutsätter därför i likhet med socialslyrelsen
att kommunerna i dag är fillräckligt medvetna om betydelsen av en god
utrymmesstandard för att kunna planera och iordningstäUa
förskolornas/fritidshemmens fysiska miljö.

Ett slopande av ytnormen skall ses i samband med de
diskussioner om övriga kvalitetsaspekter som jag återkommer till i de följande
avsnitten.

Förslaget om slopande av ytnormen innebär atl
socialstyrelsens roll vad beträffar ritningsgranskning, fastställande av
platsantal etc. bortfaller Frågan om utrymmesstandard har dock självfaUet även
fortsättningsvis en central betydelse för den pedagogiska verksamheten bland
barnen. Socialstyrelsen bör därför, enligt min mening, även fortsättningsvis
förmedla erfarenheter om hur lokaler och utemiljö lämpligen kan utformas. Regeringen
har för utarbetande av en sådan informafion, som huvudsakligen måste göras på
uppdragsbasis, ställt särskilda medel till socialstyrelsens förfogande.

Jag vill upplysningsvis i detta sammanhang också beröra de
normer som finns från arbetarskyddsstyrelsen och statens planverk beträffande
förskolor och fritidshem och som riksrevisionsverket har pekat på i sin
revisionsrapport om lokaler och utemiljö. Det gållerbl. a. sådana regler om
ventilation som finns angivna i Svensk byggnorm samt vissa regler angående
arbetsmiljön i förskolor och fritidshem som har preciserats av
arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetsmiljölagen anger endast översikfligt kraven belräffande
olika arbetsmiljöfaklorer. Detla släller stora krav på alt närmare föreskrifter
utarbetas för den prakfiska tillämpningen.

Arbetarskyddsstyrelsen har därför i 18 §
arbetsmiljöförordningen (1977:1166) bemyndigats att i olika avseenden meddela
föreskrifter enligt arbelsmiljölagen. Detta gör styrelsen i nära samverkan med
bl. a. parterna på arbetsmarknaden.

Som chefen för arbetsmarknadsdepartementet anförde i prop.
1976/77:149 om arbetsmiljölag måsle vida ramar gälla för arbelarskyddsstyrelsen
att självständigt meddela föreskrifter.

Reformerna på arbetsmiljöområdet under 1970-talet har
vidare inneburit att den lokala skyddsverksamheten byggts ut och skyddsombuden
getts en slarkare ställning. Medvetenheten om arbetsmiljöproblemen har ökat
kraftigt. Samtidigt har arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspekfionen fått
kraftigt ökade resurser och kan i dag på ett annat sätt än tidigare verka för
en bättre arbetsmiljö.

Arbetarskyddsstyrelsens meddelande 1978:17 Förskola och
fritidshem -

Prop. 1980/81:205 17

som utfärdades efler samråd med socialstyrelsen den 12
juni 1978 - utgjorde i huvudsak en sammanställning av tidigare utfärdade
generella normer av betydelse för utformningen av lokaler inom barnomsorgen.
Meddelandet utarbetades i syfte att underlätta granskning av lokaler för
förskolor och fritidshem. För tillfälliga lokaler kunde yrkesinspektionen i
enskilda fall ge särskilda anvisningar som innebar avsteg från reglerna i
meddelandet.

Riksrevisionsverket tog i sin revisionsrapport om lokaler
och utemiljö upp vissa frågor som anknöt till detta meddelande och pekade på
problem vid framför allt ombyggnad av befintliga lokaler till dag- och frifidshem.
Det gällde t. ex. kraven på separata omklädningsrum, tvältmm och WC för män och
kvinnor, krav på tvättställ i kök och krav på Ijudabsorberande tak.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår f. n. arbetet med att ta
fram allmänna föreskrifter enligt arbetsmiljölagen om bl. a. personalrum och
restauranger (storkök) vilka i tillämpliga delar även kommer att omfatta
lokaler inom förskola och fritidshem. Flera av de regler som
riksrevisionsverket tagit upp i sin rapport år således föremål för översyn.
Utarbetandet av sådana föreskrifter lar emellertid relafivt lång tid i anspråk.
Det är vidare angeläget att dessa regler samordnas med de regler som planverket
har att utfärda i anslutning lill byggnadsstadgan.

Jag kan därför konstatera alt arbetarskyddsstyrelsen har
genomfört en översyn som inneburit en väsentlig revidering av meddelandet
1978:17 Förskola och fritidshem. Denna revidering innebär bl. a. att det blir
lättare atl använda lokaler i befinllig bebyggelse.

Vidare har kraven på omklädningsrum och personal-WC
förenklats. De nya normerna anger atl dusch kan vara gemensam för barn och personal
när antalet barn vid anläggningen är begränsat till högst 20. Tidigare skulle
personalen ha tillgång tUl eget duschrum med omklädningshytt.

När det gäller kraven på mat- och dagrum, expedition,
klädrum och klädskåp, kök och utemiljö angavs i de tidigare anvisningarna en
stor mängd detaljerade krav, som i vissa fall kunnat innebära kostsamma
ombyggnadsarbeten utan väsentliga vinster från arbelsmiljösynpunkt. I de nya
normerna är flera sådana krav borttagna eller omarbetade.

På samma sätt som tidigare kan yrkesinspektionen för
tillfälliga lokaler i enskilda fall ge särskilda anvisningar som innebär avsteg
från reglerna i normen.

Det är enligt min mening mycket positivt att denna
revidering av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar kommit fill stånd. Härigenom
har en rad regler lagits bort eller förändrats vilka haft till syfte att skapa
goda förhållanden för barn och personal men inte allfid lett till önskad
effekt. Reglerna har t. ex. i vissa fall hindrat användandet av lokaler med
andra positiva men mera svårmåtbara fördelar framför allt ur trivsel- och
allmänna miljösynpunkter. Revideringen av anvisningarna kommer därför att underlätta
för kommunerna att använda befintliga lokaler för dag- och frifidshem

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop. 1980/81:205 18

eftersom det bl. a. innebär att vissa kostsamma
ombyggnadsarbeten kan undvikas.

Jag vill i sammanhanget också nämna att jag har inhämtat
att arbetarskyddsstyrelsen också har uppmärksamheten inriktad på att i största
möjliga utsträckning söka förenkla handläggningsrutiner och därmed fidsåtgång i
samband med yrkesinspektionens verksamhet rörande barnomsorgen.

Jag har hitfills främst behandlat de krav som ur
arbetsmiljösynpunkt ställs på förskolor och frifidshem. I det följande viU jag
upplysningsvis även beröra frågor som rör byggnadslagsfiftningen.

"Barnstugor" omfattas förutom av de generella
krav som gäller för alla byggnader, av vissa krav som föranleds av
verksamhetens art. Kraven torde i allmänhet vara relativt lätta att uppfylla
vid nybyggnad, vilket även framhålls i riksrevisionsverkets rapport. De problem
som kan förekomma uppstår i allmänhet vid ombyggnader. När en lokal skall
byggas om till dag- eller fritidshem gäller således att den skall uppfylla
skäliga anspråk på bl. a. säkerhet, handikappanpassning, god energihushållning,
trevnad och god hygien. Dessa krav kan dock endast ställas på de delar av
byggnaden som berörs av ombyggnaden. Vilka krav som i det enskilda fallet skall
ställas prövas av byggnadsnämnden. Verkställighetsföreskrifter fill
byggnadsstadgan utfärdas av planverket. De finns samlade i Svensk byggnorm.
Några ombyggnadsbestämmelser som särskilt rör barnstugor finns inte. Ett visst
underlag för en bedömning av behovet av sådana föreskrifter torde komma ut av
de studier som stadsförnyelsekommittén, enUgt uppgift, utför angående frågan om
utformning och samordning av ombyggnadsbestämmelserna mer generellt.

Riksrevisionsverket pekar främst på problem i samband med
att i ombyggnadsfallen uppfylla nybyggnadskraven i fråga om ventilation, termiskt
inomhusklimat och hiss i tvåvåningshus.

Den vid nybyggnad föreskrivna typen av ventilation, FT-ventilation
(mekanisk från- och filluft) finns normalt endast i nyare flerbostadshus och i
begränsad utsträckning i nybyggda villor och radhus. Att vid omvandling till
barnstuga komplettera en befinfiig lägenhet med FT-system kan i många fall
medföra avsevärda kostnadsökningar. Befinfiiga krav på termiskt inomhusklimat
i barnstugor innebär att högre golvtemperatur krävs än i vanliga
bostadslägenheter. Vid nybyggnader kan detta i de flesta fall fillgodoses genom
att uppvärmningsanordningens kapacitet ökas. I vissa äldre hus kan dock en
isolering av golvbjälklaget invid yttervägg - ibland av hela golvbjälklaget -
erfordras, vilket kan medföra vissa kostnadsökningar. Barnstugan är även att
betrakta som arbetslokal, och sådan skall enligt nybyggnadskraven förses med
hiss om den är inrymd i en lokal med två eller flera plan. Att vid ombyggnad
installera en hiss innebär en avsevärd kostnadsökning.

Inom dessa områden där nybyggnadskraven för barnstugor är
högre än för bostäder innebär det således i vissa fall avsevärda
kostnadsökningar om vid

Prop. 1980/81:205 19

ombyggnad nybyggnadskraven hävdas. Jag vill i det
sammanhanget framhålla att det är byggnadsnämnderna i varje kommun som i varje
enskilt byggnadslovsärende avgör vilka krav som är skäliga. Av byggnormen
framgår att undantag frän nybyggnadskraven kan mofiveras av verksamhetens art,
för höga kostnader, byggnadstekniska hinder samt kulturhistoriska och
miljömässiga hänsyn (sid. 479 och 527 i SBN 1980:1).

Planverket har utfärdat nya bestämmelser som innebär lättnader
i såväl kraven på brandcellsindelning som utrymningsvägar. Dessa träder i kraft
den 1 januari 1982 och ingår i SBN 1980 (Svensk byggnorm). Vidare överväger
planverket att ta upp frågan om typgodkännande och fillverkningskontroll av fabrikslillverkade
barnstugor i syfte att underiätta byggnadsnämndernas kontroll och tillsyn.

Jag vill i sammanhanget allmänt understryka värdet av att
små daghem kan placeras ut i bostadsområdena. En sådan lokalisering har fler
fördelar. I nya områden kan vissa toppbelastningar mötas genom att lågenhet
eller radhus temporärt används som barnstuga. Verksamheten blir en naturlig del
av bostadsområdets liv och ökar möjligheterna till kontakter mellan barnen och
de vuxna. Närheten till hemmet ökar tryggheten för barnen som får lätt att
känna igen sig i omgivningen. Föräldrarnas möjligheter att ta del av och
påverka verksamheten ökar. Kravet att få använda befintliga lokaler är starkast
i äldre bostadsområden, som inte har planerats ufifrån dagens krav på
barnomsorg. Behovet av lokaler i dessa områden kommer i många fall att öka när
generationsväxlingar sker. Enligt min mening bör kommunerna ta hänsyn till detla
i sin planering av barnomsorgsverksamheten.

2.3 Barngruppernas storlek

I propositionen (1973:136) om förskoleverksamhetens
utbyggnad och organisation förordades att barnstugeutredningens förslag om
organisation av förskolans verksamhet i småbarnsavdelningar och syskongmpper
skulle genomföras. Småbarnsavdelningarna föreslogs omfatta högst 12 inskrivna
barn och syskongrupperna högst 20 inskrivna barn. Vidare förutsattes att även
andra organisationsmodeller skulle kunna tillämpas, varvid den gruppstorlek som
tidigare angivits för åldersindelade barngrupper skulle utgöra beräkningsgrund.
Därvid gäller att normalt 12 barn ingår i tre-fyra-årsavdelningar och 15 barn i
fem-sjuärsavdelningar.

Föredraganden anförde detta mot bakgrund av ett positivt
ställningstagande fill barnstugeutredningens förslag om ett nytt arbetssätt i
förskolan med inriktning på att barn i olika åldrar samarbetar .och stimulerar
varandra och på att personalen alltmer övergår fill att forma arbetslag som
planerar och fördelar arbetet och ansvaret för verksamheten. Statsrådet anförde
samtidigt att vid bedömningen av hur många barn som bör skrivas in i en
barngrupp måste hänsyn tas till sådana faktorer som om det i gruppen

Prop.
1980/81:205 20

förekommer
mänga barn med särskilda behov av stödinsatser, lokalernas utformning och
rymlighet m. m.

Vid
utskottsbehandlingen av förskolepropositionen anfördes att "det borde
ankomma på myndigheten - socialstyrelsen - att på grundval av barnstugeutredningens
förslag, remissyttrandena och erfarenheter från pågående försöksverksamhet
utarbeta vägledning för kommunerna i fråga om vilket tal som bör ange den
maximala storleken av de olika daghemsgrupperna".

Därefter
har en norm som medger maximalt 20 barn i daghemmens barngrupper tillämpats i
statsbidragssammanhang vilket innebär att detta tal i realiteten utgjort etl lak.
Ufifrån detta tak har sedan lokala anpassningar gjorts i kommunerna.

Socialstyrelsen
har emellerfid sedan år 1978 på gmndval av aktuella rön och erfarenheter
rekommenderat stor försiktighet i fråga om inrättandet av barngrupper med fler
än 15 barn.

Forskningsrapporter
visar enligt socialstyrelsen att barn ofta inte orkar med alltför många
kamratkontakter och att gruppstorleken hör till de viktigaste organisatoriska
kvalitetsfrågorna.

I
departementspromemorian föreslås att barngruppernas storlek i dag- och fritidshem
i princip inte skall överstiga 15 barn. Det anförs vidare att speciella förhållanden
dock kan innebära avvikelser enligt lokala bedömningar t. ex. når flera barn
har kortare vistelsefid ån 5 fimmar per dag. Det kan också bli aktuellt i de
fall då lokaler byggda före år 1981 är dimensionerade för fler än 15 barn.
Detta gäller dock endast grupper för barn över 3 år.

En
förutsättning för ökning av barnantalet är, enligt förslaget i departementspromemorian,
att gmppslabilitet och barnens delakfighet i gruppgemenskap inle äventyras.
Barnantalet bör därför bestämmas i samarbete med personal och föräldrar.
Grupperna bör inte utökas med fler än tre barn.

Till
förslaget ansluter sig socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län och
flera kommuner samt Centerns kvinnoförbund. LO ställer sig bakom förslaget med
viss tvekan på grund av att bristen på platser i daghem därmed skulle kunna bli
förvärrad. Från TCO:s sida har hävdats att barngmppernas storlek bör
fastställas genom fasta normer alltefter barnens ålder enligt de rekommendationer
som socialstyrelsen f. n. anger.

Kommunförbundet
ställer sig avvisande till införandet av en bestämd gräns för antalet barn per
grupp men framhåller att antalet barn i en grupp påverkar möjligheterna att
bedriva en bra barnomsorgsverkamhet. Enligt kommunförbundets mening utgör
intresset hos förtroendemän, föräldrar och personal en garanti för att
barngrupperna och verksamheten i säväl dag-som fritidshem får den utformning
och storlek som krävs för att få ett bra verksamhetsinnehåll.

Flera
remissinstanser avvisar förslaget i departementspromemorian om att under vissa
förhållanden kunna skriva in fler barn än 15 i daghem och fritidshemsgrupperna.

Prop. 1980/81:205 21

En av förutsättningarna för att uppnå en god pedagogisk
kvalitet i barnomsorgsverksamheten är att barnen får möjlighet att lära känna
och utveckla goda relafioner till såväl personalen som de andra barnen. Avgörande
för att detta skall kunna ske är att det antal relationer som barnet skall
upprätthålla är begränsat. Det är också betydelsefullt att dessa relationer
blir konfinuerliga dvs. att man varje dag träffar i stort sett samma människor.

Enligt min mening är det viktigt att kommunerna
uppmärksammar detta förhållande i sin planering av barnomsorgen. Härvid måste
man dock ta hånsyn fill en rad olika faktorer. Självfallet är antalet samtidigt
närvarande barn av stor betydelse. Barnens vistelsetid är en annan sådan
faktor. Lokala förhållanden som förekomsten av barn med behov av särskilt stöd,
bostadsområdets karaktär m. m. bör påverka också barngruppernas storlek. I
olika försöksverksamheter har en annorlunda barngmppsorganisafion prövats där
barnen exempelvis har delats in i olika undergmpper vilka äter tillsammans och
där vissa andra basaktiviteter görs tillsammans medan barnen i övrigt umgås med
barn från hela anläggningen. I sådana fall är det svårt att bestämma
barngruppernas egenlliga storlek.

Jag menar alltså att den exakta bestämningen av
barngruppsorganisationen måste göras lokalt utifrån de förutsättingar som
gäller för den enskilda anläggningen. Hittillsvarande erfarenheter tyder på att
med en traditionell syskongruppsindelning och där så gott som samtUga barn är
närvarande på heltid samt i övrigt normala förhållanden råder bör stor
försiktighet visas med att låta barngruppen omfatta mer än 15 barn.

Jag vill i detta sammanhang också något beröra frågan om
utnyttjandet av platserna i dag- och fritidshem. Dessa är i dag i princip
dimensionerade efter ett heltidsutnyttjande. I det följande kommer jag att
beröra olika faktorer som har belydelse för utnyttjandet av barnomsorgen.

Planeringsgruppen för barnomsorg (S 1976:03) har i en
rapport (1978-10-18) redovisat utnyttjandet av platserna i dag- och fritidshem
och undersökt orsakerna till att det finns obesatta platser.

Av rapporten framgår att 5 % av platsantalel i dag- och
fritidshem utgjordes av obesatta platser dvs. skillnaden mellan det av socialstyrelsen
fastställda maximala antalet platser och det faktiskt utnyttjade platserna i
februari 1978. I daghem hade en tredjedel av de obesatta platserna sin
förklaring i att barn med behov av särskilt stöd ingick i grupperna. Nystartade
institutioner där barnen successivt skrevs in var en annan vanlig orsak. För
fritidshem var bristande efterfrågan på platser samt förekomsten av barn med
behov av stöd vanliga orsaker.

Statistiska centralbyrån gjorde år 1977' en undersökning
som syftade till

' SCB SMS 1979:1 Barns och personals närvaro och frånvaro
i daghem 1977.

Prop.
1980/81:205 22

atl belysa daghemsbarnens och daghemspersonalens närvaro
och frånvaro saml orsaker till denna. Denna undersökning visar att den
genomsnittliga frånvaron uppgick till 24 % av överenskommen närvaro.
Sjukfrånvaron utgjorde därvid 11 % och annan frånvaro 14 %. Med annan frånvaro
avsågs exempelvis föråldrarnas ledighet, sjukdom i familjen, föräldrars
arbetslöshet och om barnen har slutat på avdelningen.

Sjukfrånvaron är högst för de yngsta barnen och sjunker
med ökande ålder. För annan frånvaro råder det omvända förhållandet.

I detta sammanhang bör del också noteras de förändringar
som sketl under senare år när det gäller arbetstidens omfattning och därmed
barnens vistelsetider. Som jag inledningsvis redovisat efterfrågas, enligt
barnomsorgsundersökningen barnomsorg på deltid för ca 1/3 av de barn som i dag
har barnomsorgsplats. För de barn som inte har plats men efterfrågar sådan är
behovet av deltidsplats ännu större nämligen mer än hälften.

Det finns sålunda många anledningar fill att barnen är
frånvarande. Den typ av frånvaro som är oplanerad exempelvis sjukfrånvaro,
enstaka lediga dagar för föräldrarna o. d. varierar givetvis över fiden. Denna
frånvaro kan alliså inte på samma sätt som den planerade fränvaron tas till
intäkt för att öka antalet barn i grupperna. Bl. a. har sjukfrånvaron bland
personal en tendens att sammanfalla med barnens sjukfrånvaro. Det är inte
alltid möjligt att snabbt finna vikarier när t. ex. personalen insjuknar.

Stor hänsyn bör tas till barnens fakfiska närvaro i
barnomsorgen. Jag anser atl den planerade frånvaron bör kunna ge anledning fill
en viss ökning av antalet inskrivna barn i gruppen. Om den sammanlagda
vistelsetiden för barnen i barngruppen märkbart understiger vistelsefiden för
en barngrupp med barn på heltid bör en ökning av antalet inskrivna barn kunna
övervägas. Detta kan vara fallet om flera föräldrar har deltidsarbete eller om
flera barn regelbundet är borta från daghemmet. Som jag tidigare anfört måste
dock de lokala förhållandena för det enskilda daghemmet fä avgöra vilken
storlek barngrupperna skall ha.

Möjhgheterna att på större institutioner samutnyttja
personalen kan öka förutsättningarna att anpassa personinsatser till barnens
närvarotid. Jag vill dock betona att barn med behov av särskilt stöd kan behöva
vistas i en mindre barngrupp. Detta bör enligt min uppfattning särskilt beaktas
vid dimensioneringen av barngruppen.

Genom att ge kommunerna ökade möjligheter att
självständigt utforma verksamheten efter lokala förutsättingar och efterfrågan
kan flera barn erbjudas barnomsorg inom ramen för befintliga resurser utan att
kvaliteten härigenom behöver sänkas.

Alltför långa dagliga vistelsetider för barn i
barnomsorgen kan medföra problem. Föräldrar med barn upp till åtta års ålder
har rätt tiU en förkortning av den dagliga arbetstiden. Denna rätt tUl sex
timmars arbetsdag har genomförts bl. a. för att ge barnen en kortare
vistelsetid i barnomsorgen.

Prop.
1980/81:205 23

Jag
vill i detta sammanhang betona att barnens vistelsetider påverkar deras möjligheter
alt vara delaktiga i barngruppens gemenskap. En förutsättning för en god
pedagogisk verksamhet i barnomsorgen är att barnen deltar med kontinuitet. Mot
denna bakgrund kan det i vissa fall finnas skäl att överväga inrättandet av
särskilda barngmpper på deltid som ett alternafiv fill en utökning av
barngrupperna.

Det
är enligt min mening kommunerna som bäst känner de lokala förutsättningarna och
kan bedöma efterfrågan och behov när det gäller öppethåUandefider vid dag- och
fritidshem.

Någon
statlig reglering av öppethållandet vid barnstugor bör därför enligt min mening
inte ske.

Åldersblandade
grupper

Från
de rent åldersindelade barngrupperna, där barn vistas i grupper av olika
storlek alltefter ålder, har under de senaste åren en övergång skett till mer åldersblandade
grupper.

Barnstugeulredningen
framförde en modell med åldersblandade barngrupper där barn från ca ett halvt
till tre års ålder ingår i en småbarnsgrupp och barn från ca tre till sex års
ålder ingår i en syskongrupp.

År
1979 vistades drygt 70 % av alla barn i daghem i åldersblandade barngrupper med
minst fyra åldersklasser.

Denna
organisationsmodell innebär emellertid vissa problem för barn, personal och
föräldrar i samband med barnens byte från småbarnsgmpp till syskongrupp. Det
samarbete som byggts upp mellan personal och föräldrar kan exempelvis brytas.
Barnen kan också uppleva det som påfrestande att förlora de kontakter de fått i
småbarnsgruppen och det kan vara svårt att skapa nya kontakter i en
syskongrupp.

S,
k. utvidgade syskongmpper, dvs. där barnen tillhör samma grupp från sex månader
fill och med sex, nio eller tolv år har prövats i ett antal kommuner i landet.
Försöksverksamheter pågår bl. a. i samarbete mellan familjestödsutredningen och
socialstyrelsen. Även inom projektet mångsidigt användbara förskolor och
fritidshem (MAFF) som drivs gemensamt av socialstyrelsen och statens
byggforskningsråd sker en sådan försöksverksamhet.

Socialstyrelsen
har för avsikt att ge ut en mer samlad information om de utvidgade eller åldersblandade
syskongrupperna när större erfarenheter har erhållits från olika försök.

Flertalet
remissinstanser är positiva till åldersblandade barngmpper och erfarenheterna
av denna verksamhet. De flesta anser emellertid att denna organisationsform
inte bör tvingas fram exempelvis genom en särskild stalsbidragskonstmktion.

Jag
anser att utvidgade syskongrupper är en organisationsform som många gånger kan
vara lämplig. Den ger enligt min mening möjlighet för barn i olika åldrar att
växa upp tillsammans och stimulera varandra. De äldre barnen kan

Prop.
1980/81:205 24

på
ett naturligt sätt få möjligheter att la ansvar för de yngre. Barnen behöver inte
heller byta grupp för atl de uppnår en viss ålder utan de kan ha möjlighet att
vistas i samma grupp under hela den period de är i daghem och frifidshem. Jag
anser alt detta ger barn och vuxna möjligheter till att lära känna varandra och
knyta mer varaktiga kontakter. Samarbetet med hemmen kan därmed också utvecklas
bättre.

För
glesbygdskommuner har denna organisafionsform en fördel då den kan underlätta
för kommunerna alt organisera barnomsorgsverksamheten i områden med få barn i
varje åldersgrupp.

En
verksamhet av detta slag måste emellertid, enligt min mening, få utvecklas efter
lokala överväganden. En övergång till åldersblandade barngrupper innebår bl. a.
krav på etl förändrat arbetssätt för personalen såväl inom en barngrupp som t.
ex. mellan olika avdelningar i ett daghem. I de åldersblandade barngrupperna
bör dessulom de yngsta barnens behov och förutsättningar beaktas på ett
särskilt sätt.

2.4
Personaldimensionering

Vid
ett normalt öppethållande i daghem, ca tolv fimmar per dag rekommenderar
socialstyrelsen som utgångspunkt för planering av personalbehovet vid daghem
två heltidsanställda för fem bam i åldern ett halvt till två år, en
heltidsanställd för fem barn i åldern tre till sex år. En heltidsanställd rekommenderas
för sex barn i fritidshem.

I
åldersblandade barngrupper, där barn från samlliga ovannämnda åldergrupper
ingår, beräknas personaltätheten med hänsyn till antalet barn i de oUka
åldrarna. Personaltätheten definieras som antalet årsarbetare i barngrupp i
förhållande fill antalet inskrivna barn. Föreståndare inkluderas i beräkningen
i den omfattning de arbetar i barngrupp.

Den
genomsnittliga personaltätheten vid dag- och fritidshem i landet var år 1979
4,1 barn per årsanställd i daghem och 6,5 barn per årsanställd i fritidshem.
Utvecklingen av den genomsnittliga personaltätheten under senare år visar en
förbättring, dvs. att antalet barn per anställd successivt har sjunkit. Stora
variationer föreligger emellertid fortfarande mellan landets kommuner. I
departementspromemorian konstaleras därför alt behov föreligger av en minimirekommendation
för personaltätheten.

En
sådan minimirekommendation bör enligt förslaget utformas som ett genomsnitt för
resp. kommun som helhet. Ett kommungenomsnitt ger möjlighel till anpassning av
personaltätheten vid olika dag- och fritidshem inom kommunen alltefter lokala
behov.

I
departementspromemorian föreslås att personaltätheten i ett första steg bör
uppgå till ett genomsnitt av högst 5,5 barn per årsarbetare i barngrupp för barn
sex månader fill tolv år i kommunen som helhet.

I
ett andra steg skall högst fem barn per årsarbetare i barngrupp gälla som ett
genomsnitt för barn sex månader - tolv år i kommunen som helhet.

Steg
1 föreslås träda i kraft år 1981 och steg 2 föreslås träda i kraft år 1983.

Prop. 1980/81:205 25

Socialstyrelsen ställer sig positiv fill ett etappvis
genomförande av en jämnare personaltäthet över hela landel. Slyrelsen önskar
dessutom att ett tredje etappmål anges vilket motsvarar socialstyrelsens
nuvarande rekommendation för personaltätheten.

Socialstyrelsen underslryker viklen av att det även bör
finnas möjligheter till en flexibel resursförstärkning utöver den grundresurs
som föreslås i etappmålen för personaldimensionering. Vid bedömning av
personaltätheten måste hänsyn tas t. ex. till att vissa kommuner har elt
längre öppethållande per dag än tolv timmar samt ett öppethållande vid veckoslut.

Kommunförbundet avvisar förslaget om en minimirekommendation
för personaltätheten och anför att kommunerna i stort kommer atl ha den
personaltäthet i början av 1980-talel som barnstugeulredningen ansåg lämplig. Förbundel
menar att normer för personaltätheten kan minska intresset för en högre
personaltäthet än normer anger, även om behov skulle föreligga.

TCO framför i sitt remissvar att den rekommendation som
socialstyrelsen f. n. anger för personaltätheten bör fastställas i en till
barnomsorgslagen knuten stadga.

LO påpekar att förslaget innebär en skyldighet för
kommunerna att uppfylla etl angivet krav, men att det även kan innebära en
låsning av verksamheten så atl behovel av skilda insatser för olika barngrupper
inle kan beaklas. LO föreslår i stället etl alternativ där kommunerna genom ett
särskilt statligt stöd ges möjlighet att göra särskilda personalinsatser där
behoven är störst.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport Statlig
styrning av samhällets barnomsorg. 2: Personal och utbildning anfört att
personaltätheten är en vikfig kvalitetsfaktor i barnomsorgen och att det i
statens uppgifter bör ingå att verka för en god och jämn kvalitet i
verksamheten. Verkel anser det vara svårt atl bedöma om den föreslagna normen
om personaUäthet skulle ge någon ny slyrimpuls eftersom den inte avses bli
förenad med några sanktioner.

Den genomsnittliga personaltätheten i landet har närmat
sig socialstyrelsens rekommendation. Det finns emellertid stora variafioner
mellan kommunerna. En låg personaltäthet påverkar arbetsförhållandena för
personalen och kan ge upphov till svårigheter atl rekrytera personal med
adekvat ulbildning.

Enligl min mening måste vi öka våra ansträngningar för att
få äldre människor med lång livserfarenhet atl salsa på de sfimulerande
uppgifter som arbetet med förskolebarn och yngre skolbarn i familjedaghem,
daghem och frifidshem utgör. Åtgärder för att komma fill rätta med en för hög
personalomsättning och personalrörlighet är i första hand en kommunal uppgift.
Både ur statligt och kommunall perspektiv är det dock angeläget atl utveckla en
barnomsorg med kontinuitet och stabila relationer mellan barn

Prop.
1980/81:205 26

och
personal. Föräldrarna har också en vikfig uppgift när det gäller atl skapa kontinuitet
i verksamheten. Jag anser att det är en förutsättning för en bra kvalitet inom
verksamheten att det finns tillräckUgt med anställda som har en god kunskap om
barn och barns villkor.

Enligt
min mening är den personaltäthet som erfordras beroende av olika lokala
förhållanden. I en barngrupp kan behövas en högre personalinsats än i en annan
grupp.

I
bostadsområden med särskilt besvärliga förhållanden behövs exempelvis särskilda
insatser. Andra faktorer som påverkar personalsammansättningen och
personaltätheten i hög grad är ÖppethåUandefider och barngmppernas
sammansättning. Åven här år variationerna stora såväl inom som mellan kommunerna.
I ett bostadsområde eller i en kommun kan exempelvis antalet små barn i
grupperna vara stort vilket självfallet ökar personaltätheten.

Åven
barnens vistelsetider bör påverka personalbehovet. Självfallet bör personalinsatsen
vara störst när flest antal barn finns i daghemmet. Enligt vad jag erfarit har
allt flera kommuner påbörjat eller genomfört undersökningar om hur man
lämpligast skall anpassa personalinsatsen till barnens vistelsetider. Åven om
det finns schematekniska och andra svårigheter bör enligl min mening en sådan
anpassning kunna ske i ökad omfattning.

Det personaltäthetsmått
som f. n. används är i huvudsak en teoretisk konstruktion. Som framgått av min
redovisning fångar det inte in sådana viktiga faktorer som öppethållandetider,
vistelsetider, schemaläggning av personalens arbetstider och barngruppernas
sammansättning vilka samtliga påverkar personalbehovet.

Kommunerna
är enligt min uppfattning själva mest kapabla att avgöra sin organisation av
barnomsorgen. När personaltätheten mäts på det sätt som jag tidigare beskrivit
är en viss variation naturlig med hänsyn till olika förhållanden i kommunerna.
Jag är därför inte beredd att förorda att bindande bestämmelser eller rekommendafioner
för personaltätheten utformas.

2.5
Personalens utbildning m. m.

För
arbetet med barn i förskolor och fritidshem utbildas barnskötare, förskollärare
och fritidspedagoger.

Socialstyrelsen
rekommenderar en jämn fördelning av förskollärare och barnskötare i grupperna
för förskolebarn och en jämn fördelning av fritidspedagoger och barnskötare då
det gäller skolbarn.

F.
n. är enligt befinfiig slafisfik den genomsnittliga fördelningen av förskollärare
och barnskötare i daghem relafivt jämn med någon övervikt för andelen
barnskötare. Vidare arbetar i viss omfattning personal utan adekvat utbildning
inom barnomsorgen. Andelen förskollärare har successivt ökat under åren
1976-1979 och andelen personal utan utbildning har successivt minskal. Vidare
har andelen förskollärare i småbarnsgrupperna ökal under samma period, men den
är fortfarande låg och utgjorde år 1979 endasi 29 %

Prop.
1980/81:205 27

av
totala antalet personal i dessa grupper.

I
fritidshemmen har andelen fritidspedagoger successivt ökat men andelen personal
utan särskild utbildning är fortfarande hög. 94 % av föreståndarna har förskollärar-
eUer fritidspedagogutbildning. Drygt hälften av de anställda i förskolor och
fritidshem är under 30 år.

I
departementspromemorian föreslås att minst hälften av alla inrättade tjänster
för arbete i barngrupp skall vara förskollärartjänster, då det gäller förskolebarn
och fritidspedagogtjänster, då det gäller skolbarn.

Denna
rekommendafion föreslås gälla från år 1983.

Socialstyrelsen
har inget att invända mot den föreslagna rekommendafio-nen som en
kvalitetsgaranti för barnomsorgen. Styrelsen ifrågasätter emellertid ett
principuttalande från regering och riksdag i frågan och menar att det hade
varit av större betydelse att diskutera frågan om en på sikl mer enhetlig utbUdning
för personalen inom barnomsorgen.

Svenska
kommunförbundet betonar betydelsen av alt ha tillgång fill kompetent personal
inom barnomsorgen för att verksamheten skall kunna utvecklas och hålla en god
standard.

TCO
anser att personalens utbildning - i likhet med vissa andra kvalitetsfaktorer-
bör regleras i en fill barnomsorgslagen knuten stadga, dvs. genom särskilda
behörighetsbestämmelser. Vidare betonar TCO det angelägna i att få till stånd
en sanering i det utbud av kurser och utbUdningsvägar som direkt eller indirekt
riktar sig till personal vid förskolor eller fritidshem.

Socialstyrelsen,
kommunförbundet och UHÅ pekar på svårigheterna för arbetslagsprincipens
genomförande och problem vid inrättandet av s. k. åldersintegrerade grupper
genom att det finns flera personalkategorier med likartade arbetsuppgifter inom
verksamheten.

UHÅ
betonar behovet av samordning mellan förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.
UHÄ menar också att samverkan mellan dessa utbildningar och
klasslärarutbildningen är viktig för en mer enhetlig syn på barns inlärning,
utveckling och fostran. UHÄ har därför tagit inifiafiv till ett
utvecklingsprojekt rörande samverkan mellan ovanstående utbildningar. På utbildningsutskottets
inifiativ har UHÅ också startat ett försök rörande dels samverkan mellan förskollärar-,
fritidspedagog- och lågsladielärarutbild-ning, dels en särskild
lågstadielärarutbildning med viss inriktning mot förskolan.

Riksrevisionsverket
föreslår i sin revisionsrapport att socialstyrelsen tar initiativ till en
undersökning av hur förhållandena för barn på daghem och fritidshem påverkas av
personalens sammansättning med hänsyn fill bl. a. utbildning. Verket anser det vara
en brist att socialstyrelsen inte tidigare undersökt hur nuvarande
rekommendationer efterlevts och konsekvenserna av detta.

Arbetet
med barn i förskolor och fritidshem förutsätter enligt min mening ingående
kunskaper om barns utveckling och behov, samt om barns förmåga

Prop.
1980/81:205 28

att samarbeta med varandra och med andra vuxna.
Utbildningsbakgrund kombinerad med praktisk erfarenhet är därmed av väsentlig belydelse
för kvaliteten inom barnomsorgsverksamheten. Jag vill i del sammanhanget också
peka på att städning, matlagning och andra praktiska sysselsättningar på elt
naturligt sålt bör anpassas i arbetsrutinerna. Det demokratiska arbetssätt som
arbetslagsprincipen utgör har därför i sig etl värde för barnens utveckling.

Tjänster för förskollärare och barnskötare är ojämnt
fördelade mellan landets kommuner och mellan de olika åldersgrupperna inom
daghemmen. Särskill öveiväger andelen förskollärare i större daghemsgrupper för
barn över fem år. Andelen förskollärartjänster är dessutom ofta högre i
kommuner med förskollärarulbildning förlagd till orten.

Åven inom frilidshemsverksamheten är variafionerna slora
mellan olika kommuner vad gäller personalens utbildningsbakgrund.

Inom barnomsorgen i daghem, fritidshem eller deltidsgrupp
finns dessutom ca 4 500 anslällda som saknar grundläggande utbildning för sitt
yrke.

Jag ser
det som angeläget atl på sikt få fill stånd en jämnare fördelning mellan och
inom kommunerna av personal med förskollärar-, frifidspeda-gog- och barnskötarutbildningar.
Den ökade tillgången på utbildad personal underlättar självfallet en sådan
utveckling. Jag vill i detla sammanhang även påpeka alt formell utbildning inte
ensamt kan utgöra mätare på personalens kunskaper och kompelens. Många som i
dag arbetar inom barnomsorgen har genom erfarenhet tillägnat sig betydande
kunskaper inom området.

Jag är
inte beredd atl förorda att behörighetskrav fastställs vad gäller
utbildningsnivån. Jag ser heller ingen anledning fill farhågor för att
kommunerna inte skulle anställa utbildad personal i fillräcklig omfattning.

På sikt anser jag i likhel med vad som anförts av
socialstyrelsen, kommunförbundel, UHÅ och TCO att en mer enhetlig utbildning
för personal inom barnomsorgen bör övervägas. Utbildningen bör bidra till en
ökad medvetenhet om barnens behov av kontinuerliga kontakter med vuxna.
Utbildningen bör enligt min mening i ökad grad sikta till att ge personalen
kunskaper om uleverksamhetens betydelse för barnen.

Jag vill även betona del angelägna i alt åstadkomma en mer
spridd ålderssammansättning och en jämnare fördelning mellan män och kvinnor
hos den personal som är anställd i daghem och fritidshem.

I början av år 1977 var bland de anställda inom
barnomsorgen endast 17 % av förskollärarna, 18 % av fritidspedagogerna och 20 %
av barnskötarna över 40 år.

Omkring hälften av personalen i resp. yrkesgrupp var under
30 år. Dessulom har socialstyrelsen beräknal att personaltillskottet under åren
1977-1980 inneburit en ytterligare ökning av andelen personer i de lägre
åldrarna för samtliga nämnda personalkategorier.

Prop.
1980/81:205 29

Med en höjd medelålder bland dem som arbetar inom
barnomsorgen ökar, enligt min mening, sannolikheten för att personer med olika
yrkes- och utbildningsbakgrund kommer in i verksamheten. Detta är oftast något
positivt för såväl barnen som de redan anställda. Jag anser det angelägel atl
få en utveckling i denna riktning.

Ambitionen
att höja andelen män inom de olika personalutbildningarna har hittills gett
ringa resultat. Andelen män i dag- eller fritidshemsverksamheten har höjts
något under de senaste tre åren. Vid slutet av år 1979 uppgick andelen män i
daghem fill knappt 4 %. I fritidshem var andelen någol högre, knappt 15 %.

Riksrevisionsverket
uttalar i sin rapport om personal och utbildning att den låga andelen män bland
personalen inom barnomsorgen är ofillfredsslällande och att utvecklingen på
kort och lång sikt bör följas av socialstyrelsen. Verket framhåller att
uppmärksamhet bör ägnas åt att även öka andelen män inom barnskötarutbildningen.
Frågan ankommer främst på skolöverstyrelsen.

Jag vill
erinra om att riksdagen efter förslag i 1980 års budgetproposition (prop.
1979/80:100, bilaga 12) fattat beslut om att den nuvarande positiva
särbehandlingen av män bör upphöra redan vid antagningen lill förskollärarutbildningen
inför läsåret J980/81. Motivet härför år atl könskvoteringen numera visat sig
endast ha en marginell effekt för männens intresse att söka sig till
utbildningen.

Jämställdhetskommittén
har till chefen för utbildningsdepartementet lagl fram förslag för att öka
andelen män i förskollärar- och frilidspedagogutbildningen. För att få en akfivare
rekrytering föreslås bl. a. att informafionsverksamheten i skolorna och SYO-verksamheten
skall intensifieras liksom åtgärder med styrd pryo och prakfik i barnomsorgen
för pojkar. Dessa förslag har överlämnats lill UHÅ.

Andra
förslag från kommittén gäller krav på vidgad arbetslivserfarenhet och vidgat
kompetensområde för förskollärare samt gemensam grundutbildning för alla
lärare. Fritidspedagogutbildningen föreslås bli mer samhälls-orienlerad med
motiveringen att fler män skulle komma att intressera sig för denna utbildning.
Dessa förslag kommer senare att tas upp i samband med alt
lärarutbildningsutredningens förslag behandlas. Vidare föreslås alt arbetsförmedlingarna
bör kunna erbjuda betald prövofid för vissa könsbundna yrken. Detta förslag har
överlämnats till arbetsmarknadsdepartementet.

För att
motverka problemet vad gäller åldersfördelningen hos personalen vill jag peka
på att för vissa bristyrken kan arbetsmarknadsutbildning beviljas utan att den
enskilde är arbetslös p. g. a. behovet av arbelskrafl inom speciella
yrkesområden. Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med berörda
arbetsmarknadsparter fastställt inom vilka yrken som bristyrkesutbildning får
anordnas som AMS/SÖ-kurser. Inom vårdområdet anordnas därvid kurser för barnskötare
såväl med som utan prakfisk erfarenhet.

Vidare anordnas en verksamhet med beredskapsarbete i
kombination med

Prop. 1980/81:205 30

arbetsmarknadsutbildning (BAMU) sedan hösten 1972.
Verksamheten bedrivs av arbetsmarknadsverket i arbelslöshelsbekämpande syfte
och efter bemyndigande av statsmaklerna.

Verksamheten avser dels alt bereda möjlighet fill
utbildning för redan anställd personal inom primär- och landstingskommunerna,
dels att under viss lid ge sysselsältning och arbelslivsorienlering åt
arbetslösa ungdomar eller andra på arbetsmarknaden nytilllrädande personer som
temporärt kan ersätta den anställda personal som genomgår kompletterande
yrkesutbildning.

B AMU-verksamheten var tidigare begränsad fill korta
perioder vilket förhindrat en mer långsiktig planering av verksamheten. Fr. o. m.
hösten 1978 kan verksamheten bedrivas tills vidare. Detta har ökat inlresset
hos berörda fackliga organisafioner samt hos kommuner och landsting och informationsinsatser
har organiserats för att sprida intresset ytterligare.

Enligl min mening har såväl frågan om åldersfördelning som
könsfördelning bland de som är anslällda vid daghem, frifidshem eller i
deltidsgrupper stor betydelse för kvaliteten i verksamheten. Barnens kontakter
med vuxna i olika åldrar samt med män och kvinnor ger dem viktiga erfarenheter
inför framtiden. Under förskoleåldern grundläggs barnens atfityder till t. ex.
äldre människor liksom barnens könsrollsuppfatlning. Det gäller därför att
medvetet arbeta för förändringar inom dessa områden på kort och lång sikt,
såväl på lokal som central nivå. Jag har hår endast angivit ett fåtal exempel
på vad som kan göras.

Fortbildning

Fortbildning för all personal inom förskolor och
fritidshem började genomföras i samband med förskolereformen år 1975. I
regeringens proposition 1976/77:76 om utbildning av förskollärare och frifidspedagoger
m.m. fastslogs betydelsen av konfinuerlig fortbildning för all personal inom
barnomsorgen.

Fortbildningen åvilar kommunerna. Dess former och
omfattning bestäms i samråd mellan kommunerna och de fackliga organisationerna.
Socialstyrelsen har ansvaret för planerande och övergripande frågor.
Socialstyrelsen har bl. a. till uppgift att i samarbete med Svenska
kommunförbundet och fackorganisationerna framställa studiematerial och
utvärdera verksamhelen.

I årels budgetproposifion har i likhel med de tre senaste
åren anslagits medel för att ulveckla metoder, innehåll m. m. i fortbUdningsverksamheten
samt för att följa och utvärdera densamma. För budgetåret 1980/81 har 2 milj.
kr. beräknats.

Socialslyrelsen har i sin vägledning för kommunernas
barnomsorgsplanering åren 1979-1983 och 1980-1984 begärt att kommunerna skall
redovisa bl. a. omfattningen av den fortbildning som ges personalen. Vidare har

Prop.
1980/81:205 31

socialkonsulenterna
fått i uppdrag av socialstyrelsen att följa upp fortbildningsinsatserna. Det
material som härigenom erhålls ger styrelsen möjlighet atl följa upp och
utvärdera fortbildningsverksamheten.

I
departementspromemorian betonas alt fortbildningen år en viktig förutsättning
för arbetet i förskolor och fritidshem. Behovet av samordning med fortbildning
för personalgrupper inom angränsande arbetsområden understryks.

Socialstyrelsen
och TCO anser att frågor som rör personalens fortbildning borde ha behandlats
utförligare i departementspromemorian. Enligt TCO borde fortbildningen
prioriteras och samordnas med utbildningen för personal inom angränsande
arbetsområden.

För
egen del vill jag framhålla atl fortbildning för personalen inom barnomsorgen
år en vikfig förutsättning för att verksamheten skall utvecklas och hållas
levande. Den är nödvändig för att underlätta samarbetet mellan de personalgrupper
som finns inom verksamhelen och de som finns inom angränsande verksamheter, t.
ex. socialvården, skolan, barnhälsovården m, m. För dagbarnvårdarna bör fortbildningen
dessutom syfta till att skapa en brygga mellan verksamheten i hemmet och
kommunens övriga barnomsorgsverksamhet t. ex. den öppna förskolan.

Barnens
och personalens deltagande i matlagningsarbetet

Efter
förslag i propositionen (1978/79:111) om åtgärder mot krångel och onödig
byråkrati m. m. fattade riksdagen förra året beslut om att livsmedelslagen
skulle ändras så att den nu inte omfattar kök i förskola eller fritidshem med
högst 2 avdelningar. Motivet var att måltiderna och aktiviteter förknippade med
dem är för de små barnen viktiga händelser som präglar och grundlägger framtida
vanor. Barnen har ofta etl naturligt intresse för aktiviteterna runt måltiden.
Att planera måltiden, inhandla råvaror, laga mal, duka och diska, är vikliga
sysslor - en del av vuxenrollen. Därför bör barn ges goda möjligheter att
tidigt delta i sådana göromål fillsammans med vuxna. I förskolan ingår delta i
den dagliga verksamhelen. Samma synsätt bör gälla för verksamhel i samtliga
barnstugor åven i de med fler än två avdelningar.

Införandet
av arbetslag i förskolorna innebär vidare att personalen deltar i alla
förekommande sysslor och således även i köksarbetet. När gränserna mellan olika
personalkategorier pä detta sätt suddas ut torde formellt all personal i förskolor
med mer än två avdelningar omfattas av de bestämmelser i livsmedelslagsfiftningen
som gäller för kökspersonal. Detta får bl. a. till konsekvens att årliga
hälsokontroller måste ske av all personal i arbetslag vid barnstugor. Samma
regler torde i princip gälla för barnen om de skall hjälpa till i det centrala
köket. Det skall här poängteras alt livsmedelslagens hälsokonlrollbehov avser
hantering av oförpackade livsmedel.

Jag
är inte beredd att förorda ett längre gående generellt undantag från

Prop.
1980/81:205 32

livsmedelslagstiftningen. Enligl vad jag inhämtat pågår
nämligen redan inom livsmedelsverket en översyn av tillämpningen av verkets
föreskrifter vad gäller förskolor och fritidshem. Livsmedelsverket har
tillsammans med bl. a. socialstyrelsen påbörjal en översyn av tillämpningen av
dessa föreskrifter. Det finns därför inte anledning att nu meddela något
särskilt uppdrag. Jag förutsätter dock att arbetet sker skyndsamt.

2.6 Statsbidrag

I samband med riksdagens beslut om den fortsatta
utbyggnaden av barnomsorgen våren 1976 beslutades åven om ett nyll
statsbidragssystem. Statsbidrag utgår fr. o. m. år 1977 fill driften av
förskolor och fritidshem med f. n. 18 100 kr. per plats i daghemsavdelning som
är öppen minst 7 limmar och där barnen vistas mer än 5 timmar per dag. Till
plats i fritidshemsavdelning utgår bidrag med f. n. 9 050 kr. under förutsätlning
atl avdelningen är öppen minst 5 fimmar per dag. I bidragsbeloppen har beaktats
behovet av extra in.satser för barn med behov av särskilda stödåtgärder. Likaså
har beaktats de kapitaltjänstkostnader som uppstår vid anordnandet av dag- och fritidshemsplaiser.

Fullt statsbidrag utgår för plats i daghemsavdelning om
minst 2/3 av platserna i avdelningen eller i kommunen som helhet utnyttjas 5
limmar eller mer per dag. (Den s. k. Ivåtredjedelsregeln.)

För kommunala familjedaghem ulgår statsbidrag med 35 % av
kommunens bruttokostnader för lön, sociala förmåner och omkostnadsersättning
till dagbarnvårdare. Därutöver utgår ett grundbelopp som f. n. utgör 3 250 kr.
för barn som vistas minst 7 limmar per dag i familjedaghem saml 1 625 kr. för
skolbarn och för barn som vistas mindre än sju timmar i familjedaghemmet.

Statsbidragssystemet finansieras genom en socialavgift
från arbetsgivarna. Socialavgiften är fr. o.m. år 1981 2,2 % av det
löneunderlag som gäller för de allmänna socialförsäkringsavgiflerna.

Driftbidragen till daghem och fritidshem utgår med
förskoll i april, juli, oktober under bidragsåret saml i januari månad året
etter. Slullikvid utbetalas i april året efter bidragsårel.

Som jag i fidigare avsnitt nämnt beräknas antalet bidrag
av socialstyrelsen i förhållande dels fill en ytnorm dels till en s. k. pedagogisk
norm.

Bidragsbeloppen räknas årligen upp med hånsyn till den
genomsnittliga årliga löneutvecklingen för anslällda i offenflig tjänst.

Slalskontrollkommittén har i sitt delbetänkande III (Ds Kn
1978:3) lagt fram förslag om att bidrag i fortsättningen bör utgå som en viss
del av kommunens lönekoslnader.

I departementspromemorian diskuleras de svårigheier som
kunnat konstateras i nuvarande statsbidragssystem. Härvid konstaterades bl. a.
att nuvarande system med samma bidrag för yngre och äldre barn i daghem gör

Prop. 1980/81:205 33

det förmånligare för kommunerna att i daghem i första hand
bereda plats för de äldre förskolebarnen. Vidare innebär systemet med halvt
bidrag för skolbarn i dag- och fritidshem alt åldersintegrerade grupper i
daghem motverkas. Andra svårigheter som redovisats är oklarheter i
platsbegreppet, den s. k. tvåtredjedelsregelns tillämpning, kravet på öppethåUandefider,
bidragen lill privat verksamhet m. m. Åven redovisningen av verksamheterna i
samband med slatsbidragsansökan har berörts.

I departementspromemorian redovisas två alternativa
förslag till nytt statsbidragssystem. Det ena förslaget är elt bidragssystem
där statsbidraget skulle utgå per barn i barnomsorgen. Det andra systemet är
ett procentuellt bidrag som skulle utgå i förhållande till kommunens
bruttokostnader för barnomsorgen.

Remissinstanserna har nästan genomgående förordat en
övergång till ett procentuellt statsbidragssystem.

I årets kompletteringsproposition (1980/81:150)
konstateras atl de uppgifter som nu föreligger rörande barnomsorgsutbyggnaden
åren 1980 och 1981 tyder på att en viss uppbromsning har skett i förhållande
till angivna planer. Vidare anges att nya platser i barnomsorgen i stor
utsträckning måste tillskapas genom ett effektivare utnyttjande av redan
befintliga resurser. Möjligheter fill omprioriterings- och
rationaliseringsåtgärder måste således utnyttjas i helt annan utsträckning än
tidigare. Det underlättas av ett slopande av den statliga detaljregleringen av
barnomsorgen.

De krav som kan ställas på statsbidragets utformning bör
vara att det år enkelt, överskådligt och lättadministreral. Kommunerna bör
själva, ufifrån vissa grundläggande förhållanden för vilka jag tidigare
redogjort, få avgöra i vilka former barnomsorgen skall ordnas. Det antal
uppgifter som skall lämnas i anslutning till ansökan om statsbidrag bör minimeras.

Vidare bör krävas att kommunernas administration
underlättas och att den statliga kontrollen och därmed granskningsarbetet på
central nivå minskas. Statsbidraget bör vidare underlätta tillkomsten av nya
platser inom barnomsorgen.

Jag vill för min del peka på atl nuvarande
statsbidragssystem innehåller moment som är styrande för kommunernas
barnomsorgsutbyggnad. Den nuvarande kopplingen mellan olika normer och
statsbidragssystemet bidrar inte till den flexibilitet som kommunerna bör ha i
sin utbyggnad av barnomsorgen, även om statsbidragen under senare år har fått
en mera schabloniserad och därigenom mindre detaljstyrande utformning. Jag vill
förorda att ett nytt statsbidragssystem byggs upp ufifrån principerna att
kommunerna skall lämnas så stor frihet som möjligt att utnyttja sina resurser.

Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser att det
statsbidragssystem som bäst uppfyller de krav som jag tidigare angett är elt
procentuellt bidrag. Med en sådan utformning av statsbidragen uppnås en
rättvisare fördelning av statsbidraget mellan barnomsorg för olika
ålderskategorier. Även kommu-

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop.
1980/81:205 34

nernas administration underlättas. Den centrala
granskningen av underlaget tUl statsbidragsansökan bör endast ske
stickprovsvis. På så sått minimeras den centrala administrationen. Fördelarna
med ett procentuellt bidrag är enUgt min mening så stora att ett sådant
bidragssystem bör införas fr. o. m. den 1 januari 1982.

Vid ett procentuellt bidragssystem föreligger behov av en
precisering av vilka kostnader som bör vara bidragsgrundande. Det närmare
beräkningssättet anser jag bör utformas av socialstyrelsen. Jag vill dock här
något beröra bidragsunderlaget. Budget- och redovisningssystemet är olika
uppbyggt i kommunerna. Kostnaderna för barnomsorgen torde dock vara åtkomliga
utan alltför stora svårigheter. Följande kostnader bör enligl min mening vara
bidragsgrundande:

Personal inkl. vikarier, fortbildningskostnader samt vissa
schablonmässigt beräknade kostnader för den pedagogiska ledningen av
barnomsorgen. Vidare bör kostnaden för lokaler, inventarier, kost, lekmaterial,
medel för utflykter och liknande vid daghem, fritidshem, kommunala
familjedaghem, deltidsförskolor och öppna förskolor inräknas i
bidragsunderlaget.

I samhäUets barnomsorg ingår, som jag fidigare nämnt även delfidsför-skolan.
F. n. utgår inget statsbidrag till delfidsförskolan samfidigt som verksamheten
i många fall kan vara svår att skilja ut från den statsbidragsberättigade
verksamheten. Det förekommer t. ex. alt personal från daghem tjänstgör viss tid
i deltidsförskolan, att lokaler i daghem eller fritidshem utnyttjas för
deltidsförskolan samt att barn från deltidsförskolan ingår i daghemsgrupper.

I landet pågår en utbyggnad av den s. k. öppna förskolan.
Denna verksamhet är ofta förlagd till en mindre lokal i ett bostadsområde. En
förskollärare eller barnskötare arbetar där och föräldrar/dagbarnvärdare är
välkomna att besöka lokalen tillsammans med sina barn. Ett stort intresse finns
för de möjUgheter till kontakt mellan barn och vuxna, som den öppna förskolan
ger.

Jag vill föreslå att även kommunernas kostnader för såväl delfidsförskolan
som den öppna förskolan - dvs. för personal, lokaler och utrustning - räknas in
i det statsbidragsgrundande underlaget för kommunernas barnomsorg.

Jag har beräknat bruttokostnaderna för delfidsförskolan fill
ca 1 miljard kronor och för den öppna förskolan fill ca 55 milj. kr.

I departementspromemorian har föreslagits att även vissa
administrativa kostnader bör vara bidragsgrundande. Jag anser det vara viktigt
att de administrativa funktionerna som t. ex. barnomsorgsassistenternas,
pedagogkonsulenternas och barnomsorgspsykologernas arbetsuppgifter utvecklas
och byggs ut i takt med barnomsorgsutbyggnaden. Samtidigt föreligger stora
svårigheter att skilja ut dessa funktioner eftersom samutnyttjande med andra
kommunala verksamheter ofta förekommer. Jag är därför inte beredd att föreslå
att dessa kostnader generellt blir bidragsgrundande. Denna personal svarar emellertid
för en viktig funktion när det gäller samordning och ledning

Prop. 1980/81:205 35

av det pedagogiska arbetet inom barnomsorgen. Med hänsyn härfill
bör ett belopp som molsvarar den direkla lönekostnaden för en barnomsorgsassistent
per 500 barn inom barnomsorgen i kommunen kunna ingå i bidragsunderlaget.

Jag har beräknat alt brullokostnaden för denna verksamhet
- i den omfattning jag angivit - uppgår lill ca 67 milj. kr.

Som jag tidigare anfört bör kommunernas planering och
utformning av barnomsorgen inte redovisas fill socialstyrelsen som underlag för
utbetalningen av statsbidrag. I ansökan om statsbidrag bör således kommunerna
endast ange de koslnader som föreligger i kommunen som helhet.

För atl en viss kontroll skall kunna ske av statens
kostnader bör enligt min mening en regel införas som innebär alt statsbidraget
för befintlig barnom-sorgsverksamhel i daghem och frifidshem i viss kommun får
öka i förhållande fill föregående år högst motsvarande den genomsnittliga
årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. Kostnaderna för
under bidragsåret nedlagd verksamhet får dras ifrån bidragsunderlaget före
uppräkning. Under bidragsåret fillkommande verksamhet redovisas särskilt och
statsbidrag ulgår med viss andel av kostnaden för denna. Före beräkning av
möjlig ökning för nästa år får helårseffekten beräknas och ingå i underlaget.

Utbetalningen
av statsbidragen bör även fortsättningsvis åvila socialstyrelsen. Genom
jämförelser med stafistiska underlag i barnomsorgsplanerna och
kostnadsredovisningen i statsbidragsansökan bör socialstyrelsen översiktligt
kunna få en bild av kostnadsutvecklingen. Socialstyrelsen bör härigenom också
kunna ta upp diskussioner med enskilda kommuner om kostnaderna för
nytillkommande verksamhet där dessa väsentUgt överskrider kommunens kostnader
för barnomsorgen i övrigt per enhet (barn, avdelning, barnstuga e. d.). Om
skillnaden inte beror på särskilda omständigheter bör socialstyrelsen kunna
frångå kommunens redovisning. Motsvarande gäller om kommunen av liknande skäl
redovisat för låg kostnad för nedlagd verksamhet.

För familjedaghem utgår statsbidrag enligt huvudregeln i
relation till de reella kostnaderna för verksamheten.

Jag ser det som angeläget att kommunernas arbete när det
gäller statistikredovisning förenklas så mycket som möjligt.

Jag vill i detta sammanhang nämna atl socialstyrelsen och
statistiska centralbyrån aUtmer samordnat insamlingen av statistikuppgifter
från kommunerna om barnomsorgsverksamheten. Tidigare lämnades uppgifter till
båda dessa myndigheter vid flera olika tillfällen varje år. Vidare avsåg de s.
k. årsberättelserna en redovisning av uppgifter för varje institution inom
resp. kommun. Omläggningen innebär att uppgiftslämnandet samordnas till ett
enda tillfälle under året och att kommunen utgör den lägsta redovisningsnivån.

Informationsinsamlingen kan för socialstyrelsens del
fortsättningsvis begränsas till att kommunerna årligen insänder sin barnomsorgsplan.
De

Prop. 1980/81:205 36

uppgifter som nu årligen insamlas till SCB bör
fortsättningsvis kunna inhämtas genom särskilda mindre frekventa
undersökningar. Den barnomsorgsundersökning, som utfördes av SCB våren 1980,
är som jag tidigare nämnt ett viktigt tillskott till beslutsunderlaget för
staten och kommunerna. En undersökning av den här arten förlorar naturligtvis
aktualitet. Det finns enligt min mening inte nu skäl att beslula om en ny
undersökning. Behovet av en ny barnomsorgsundersökning på riksnivå bör senare
tas upp till förnyad bedömning.

Nuvarande bidrag till familjedaghemsverksamheten är
uppdelad på dels ett procentuellt bidrag (35 % av brultokostnaderna) dels elt
grundbidrag som utgår per plals i familjedaghem. Avsikten har varil att
kommunernas kostnader för en familjedaghemsplats skall vara likställd med
kostnaderna för en daghemsplats. Nuvarande bidragssystem är emellertid
svåröverskådligt genom uppdelningen på olika bidragstyper. Jag ser belydande
fördelar i ett bidragssystem som är likadant uppbyggt och med samma procentsats
för de olika barnomsorgsformerna. Statsbidragets nivå bör vidare bestämmas
utifrån den kostnadsfördelning som i dag föreligger mellan stat och kommun.

Jag föreslår sålunda att ett nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen införs fr. o. m. den 1 januari 1982 enligt de principer jag fidigare
redogjort för. Bidraget bör ulgå med 40 % av kommunernas bruttokostnader för
barnomsorgen exkl. administrativa kostnader.

I bidragsunderlaget bör enligt vad jag lidigare nämnt
inräknas kommunernas bruttokostnader (exkl. administrationskostnader) för
daghem, frilids-hem, familjedaghem, deltidsförskola, öppen förskola samt en
schablonmässigt beräknad kostnad för pedagogisk ledning. Det statsbidrag som i
dag utgår till barnomsorgen motsvarar enligt min beräkning 40 % av detta
utvidgade bidragsunderlag.

En förutsättning för erhållande av statsbidrag skall som f.
n. vara att verksamheten finns angiven i kommunens barnomsorgsplan.

Sedan effekterna och erfarenheterna av det nya
bidragssystemet kan överblickas kan bidragsnivån behöva omprövas med hänsyn
till såväl utvecklingen av kostnaderna för verksamheten som den
statsfinansiella situationen samt allmänna kommunalekonomiska överväganden.

Statsbidrag fill daghem och frifidshem utbetals i dag dels
i fyra förskottsbetalningar dels med en slutbetalning.

Detta system bör lills vidare fillämpas åven för det av
mig föreslagna nya statsbidragssystemet. Mot bakgrund av att nuvarande slalsbidrag
fill familjedaghemsverksamheten utgår kalenderårsvis i efterskott bör det
sammanlagda förskottsbeloppet till viss kommun uppgå till 75 % av det totala
statsbidraget till barnomsorg i kommunen under föregående år.

Prop. 1980/81:205 37

Finansieringen av barnstugor

Stafiigt bostadslån kan medges för ny- och ombyggnad av
bostäder och lokaler för boendeservice, dvs. bl. a. för daghem,
deltidsförskolor och fritidshem. Bostadslånels storlek bestäms vid nybyggnad på
grundval av ell låneunderlag som molsvarar beräknade mark- och byggnadskoslnader.
I varje låneärende fastställs, förutom etl låneunderlag också etl panlvärde för
fasfigheten eller huset. I flertalet ärenden överensstämmer låneunderlag och
pantvärde. Som villkor för bostadslån gäller alt den beräknade kostnaden för
byggnadsföretaget inte väsenlligl får överstiga panlvärdel.

Vid beräkning av låneunderlag för nybyggnad av barnstuga
får hänsyn inte tas till sådan yta som överstiger 20 m- per plats. För
tillbyggnad gäller att i låneunderlaget inte får inräknas belopp för slörre yla
än vad som kan filiföras anläggningen som helhet utan alt ovan angivet
gränsvärde överskrids.

Efter förslag i 1980 års budgetproposition (prop.
1979/80:100 bil. 16 s. 53-56) har den 1 juli 1980 införts en produkfionskostnadsanpassad
belåning för vissa bostadsprojekt som upphandlas i konkurrens. De nya reglerna
omfattar även barnstugor. I prop. 1980/81:194 har föreslagits att det s. k. konkurrensvillkoret
för bostadslån upphävs temporärt och atl möjligheterna till produktionskostnadsanpassad
belåning vidgas under den tid som villkoret inte gäller.

Produktionskostnadsbelåningen innebär atl de anbudsbaserade
kostnaderna får ulgöra underlag för lån och räntebidrag. För lån till en sådan
nybyggnad söm skall utföras av ägaren till marken får låneunderlagel motsvara
den i ärendei uppgivna kostnaden. Reglerna medför atl sådana överkostnader som
kan godtas också får ingå i låneunderlaget.

För barnstugor utgår statligt bostadslån som regel med 30
% av låneunderlaget. Återstående 70 % av läneunderlaget täcks av lån på den
prioriterade lånemarknaden.

Bostäder som finansieras med statliga bostadslån kan
stödjas med räntebidrag. Räntebidrag beviljas, grovt räknat, för att täcka
skillnaden mellan å ena sidan faktiska räntekostnader, å andra sidan en av
staten garanterad räntekostnad på samma lån.

I normalfallet medges f. n. inte räntebidrag till lokaler,
således inte heller barnstugor.

Om bostadsutrymmen används för andra ändamål skall enligt
huvudregeln bostadslånet sägas upp fill betalning helt eller delvis. Om det är
fråga om sådana lokaler, som kan räknas in i låneunderlaget, kan dock
länsbostadsnämnden i stället för att säga upp lånet föreskriva att räntebidrag
inte skall utgå. Bostadslånet får däremol behållas. Länsbostadsnämnden kan
också medge all bostadsutrymmen tillfälligt får utnyttjas för annat ändamål. I
sådana fall skall räntebidraget dras in under den fid utrymmena utnyttjas för
det nya ändamålei. Med fillfällig uthyrning avses upplåtelse under totalt högst
fem år.

Prop.
1980/81:205 38

Om det tillfälliga utnyttjandet avser upplåtelse till
barnstuga kan emellertid räntebidraget få behållas enligl en regel som infördes
den 1 juli 1979. F. n. gäller i dessa fall följande. Om lägenheten inle kan
upplåtas för bostadsändamål på grund av bristande efterfrågan behålls
räntebidraget under tiden för upplåtelse fill barnstuga. Om användningen som
barnsluga avser en lägenhet som hade kunnat hyras ut som bostad upphör
räntebidraget men återkommer när användningen som barnsluga har upphört. I
nyproduktionen (nybyggnad eller genomgripande ombyggnad) år del inle i och för
sig hinder för att medge fillfällig uthyrning fill barnstuga alt lägenheterna
direkt anpassas för barnslugeändamål. Kostnaderna för anpassning till barnstuga
resp. återställande till bosläder är inle föremål för bostadslån. Tillfällig
uthyrning av bostäder fill barnstuga kan förekomma beträffande lägenheter i
såväl flerbostadshus som småhus.

Som jag nyss anförde kan bl. a. toppbelastningar i nya
områden mötas genom att lågenheter eller småhus temporärt används som
barnstugor. Den begränsning till fem år som f. n. tillämpas för tillfälligt
utnyttjande kan i sådana sammanhang enligt vad jag har erfarit vara för kort.
Länsbostadsnämnderna bör därför kunna medge att tillfälligt utnyttjande som
barnstuga får förlängas även efter femårsperioden, dock högst med ytterligare
fem år. Jag räknar dock med att i flertalet fall en kortare tid än fio år
kommer atl vara tillräckligt för att möta de toppbelastningar pä barnomsorgen
som det fillfälUga utnyttjandet syftar fill. Chefen för bostadsdepartementet
kommer, efter samråd med mig, alt i annat sammanhang föreslå regeriiigen alt
föreskriva att bestämmelserna om tillfällig uthyrning när det gäUer barnstugor
skall ändras på angivet sätt.

Beträffande möjligheterna att i vissa fall få behålla
räntebidraget när bostäder tillfälUgt utnyttjas som barnstugor vill jag efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet anföra följande.

Gällande
regler utgår från att bostadslägenheter skall användas som barnstugor endast i
den mån de inte efterfrågas för sitt avsedda ändamål. Sådana uthyrningssvårigheter
som kan lösas genom atl boslåder tillfälligt används som barnstugor förekommer
numera ytterst sällan. Jag förordar därför att möjUgheten slopas att i vissa
fall få behålla räntebidraget när en bostad tillfälligt utnyttjas som barnstuga.
Genom en sådan ändring kommer ränlebidragsreglerna att bli mer entydiga och
enkla. När en lägenhet används som barnstuga upphör räntebidraget. När den åter
tas i bruk som lågenhet återkommer räntebidraget.

2.7 Besvärsrätt

Riksrevisionsverket pekar i sin rapport på att utbyggnaden
av barnomsorgen ofta fördröjs beroende på besvär över olika beslut i samband
med byggandet av barnstugor. När kommunerna beviljar dispens enligt 67 §
byggnadsstadgan (1959:612) överklagar grannarna ofta byggnadsnämndens

Prop.
1980/81:205 39

beslut
till länsstyrelsen och därefter eventuellt även till regeringen. RRV föreslår
att det får övervägas atl i den nya byggnadslagen begränsa besvärsrätten då det
gäller att omvandla bostäder till lokaler för barnomsorgsverksamhet för högst
15 barn. RRV anser därutöver att planverket närmare bör undersöka t. ex. antal
överklaganden, skälen, handläggnings-tider och länsstyrelsernas beslut i
ärenden om nybyggnad av dag- och fritidshem.

Jag
delar RRV:s uppfattning att frågan om ändringar i besvärsrätten enligl byggnadslagstiftningen
måste bedömas i etl större sammanhang. Plan- och bygglagutredningens betänkande
har remissbehandlats och bereds f. n. i regeringskansliet. Ytterligare underlag
för bedömning av besvärsrätten i denna specieUa fråga torde erhållas från den
undersökning som planverket enligt vad jag erfarit genomför angående
överklaganden i samband med anordnande av barnstugor i eller i anslutning till
befintlig bebyggelse. I detla sammanhang viU jag erinra om alt del är möjligt
att utan dispens ge byggnadslov för änspråkstagande av bostadshus för
barnomsorgsverksamhet om det kan ske utan att byggnaden måste ändras för
ändamålet. Besvär kan dock anföras mot beslut om byggnadslov. Endast om det är
fråga om en så begränsad verksamhet att den inte kan anses vara på något sätt
störande får den bedrivas utan byggnadslov.

3. Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om förenklad slalsbidragsgivning
till barnomsorgen,

2. godkänna vad jag i övrigl har anfört beträffande
den kommunala barnomsorgen.

3. godkänna vad jag har förordat beträffande
räntebidrag vid tillfällig uthyrning av bostäder till barnstugor.

4. Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
propositionen föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden lagt fram.

Prop.
1980/81:205 40

innehåll Sid.

Proposition........................................................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Utdrag av protokoU vid
regeringssammanträde den 22 maj 1981... 2

1
Inledning..................................................... ...... 2

2
Föredragandens överväganden........................ ...... 6

2.1
Familjedaghem, öppna förskolor och
deltidsförskolor .. 8

2.2
Utrymmesstandard m. m. i daghem och
fritidshem 13

2.3
Barngruppernas storlek............................ 19

2.4
Personaldimensionering ........................... 24

2.5
Personalens utbildning m.m....................... 26

2.6
Slatsbidrag............................................ 32

2.7
Besvärsrätt........................................... 38

3
Hemställan................................................... .... 39

4
Beslut......................................................... .... 39

Prop. 1980/81:205 41

Bilaga
1

Departementspromemorian (Ds S 1979:3)

Vissa kvalitetsfrågor i daghem och fritidshem samt
principerna för statsbidragsgivningen

1 Inledning och sammanfattning 1.1 Inledning

I barnomsorgslagen (SFS 1976:381) anges atl samhällels
barnomsorg har fill syfte "att i nära samarbete med hemmen främja en
allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam social utveckling hos
barnen". Därmed slås fast att verksamheten i första hand är till för
barnens skull.

1968 års barnstugeutredning framhöll i betänkandel (SOU
1972:26) Förskolan, del I, kvalitativa mål som uttrycker nödvändigheten av samarbele
med hemmet och en strävan mol alt barnen ulvecklas till självständiga, kreativa
människor som vill lära och göra bruk av sin kunskap, som kan samarbeta och
känner solidaritet med andra. Denna målsättning har lagts fast av riksdagen (prop.
1973:36, SOU 1973:30, rskr 1973:372, SFS 1973:1205).

I propositionen (1975/76:92) om utbyggnad av barnomsorgen
anges atl samhällets barnomsorg skall ge barnen möjlighel till en god och trygg
uppväxtmiljö. Den skall också ge kvinnor och män möjlighel alt på lika viUkor
kunna förena förvärvsarbete och familjeliv. Vidare framhålls att barnomsorgen
inte är någon ersättning för familjerna utan en komplettering som tillgodoser
barnens behov av stimulerande och utvecklande akfiviteter. Samhällets
barnomsorg är ett viktigt stöd och komplement till familjen både för barn och
föräldrar.

En bra omsorg är till gagn för alla barn, tUl stöd för
föräldrarna och lill gagn för samhället. Bristen på platser gör emellertid att
alla barn ännu inle kan få del av barnomsorgen. Därför måste kvantitafiva mål
ställas upp.

Kvalitets- och kvantitetskraven kan komma i konflikt med
varandra särskilt så länge behovet av barnomsorg inte är täckt. Bristen på
platser är så stor att en kraftig utbyggnad av dag- och fritidshem är en
nödvändighet under de närmaste åren. Det är ur rättvisesynpunkt angeläget atl
alla barn så snart resurserna medger kan få tillgång till samhällets
barnomsorg. De kvantitativa målen bör därför ges högsta prioritet även
framgent. Vissa kvalitetskrav måste emeUerfid också slällas upp som förutsäitningar
för att målen för verksamheten skall kunna förverkligas och för alt
verksamheten skall kunna ordnas enligt likartade principer över hela landet.

Kommunerna har det politiska ansvaret för såväl
utbyggnaden av

Prop. 1980/81:205 42

barnomsorgen som verksamhetens innehåll och utformning.
Kommuner, personal och föräldrar har tillsammans goda förutsättningar all skapa
en bra barnomsorg. Under elt utbyggnadsskede kan del emellertid vara angeläget
att från statsmakternas sida sträva efter en viss minimistandard över hela
landet.

I föreliggande departementspromemoria analyseras behovel
av särskilda normer eller rekommendationer för gruppstorlek, personaltäthet,
personalens utbildning och lokalernas ulrymmesstandard. I anslutning härtill
redovisas även vissa förslag rörande statsbidragsgivningen lill daghem och
fritidshem. Förslagen innebär vissa förenklingar.

Avsikten är inte att åstadkomma en författningsmässig reglering
som skulle kunna innebära stelbenta preciseringar. Delta skulle visserligen
kunna ge förutsättningar för en god kvalitet över hela landet, men samtidigt
kunna hämma en lokal anpassning av verksamheten. En sådan lokall anpassad
utformning har många fördelar.

Normerna bör istället få formen av principuttalanden från
regeringen och riksdag om en viss rekommenderad minimistandard.

Till grund för förslagen ligger en helhetssyn på barnens uppväxlvillkor
och en ambition atl skapa kontinuitet för barnen och barnfamiljerna. I detta
sammanhang är förskolornas och fritidshemmens lokalisering, organisation och
fysiska miljö av största betydelse.

Verksamheten bör anknyta fill barnens erfarenheter,
sociala och kulturella bakgrund saml lokala förhållanden. Del år därför
angelägel alt det lokalt sker en konkrefisering av barnomsorgens mål, innehåll
och arbetssätt. Frågor som antal anställda i barngrupper, grupporganisation m.m.
behöver anpassas efter lokala förhållanden. Kvaliteten blir därför beroende av
besluten på lokal nivå.

Många
frågor bör kunna beslutas inom den enskilda förskolan eller fritidshemmet i
samarbete mellan personal, föräldrar och barn.

Vissa övergripande kvalitetsfrågor som personalens
fortbildning, föräldrarnas medverkan och inflytande berörs inle närmare i
detta sammanhang. Fortbildningen regleras på annat sätt. Föräldramedverkan m. m.
utreds f. n. av Barnomsorgsgruppen (S 1973:07) och Familjestödsutredningen (S
1974:04). Slutbetänkanden från dessa ulredningar kan förväntas omkring
årsskiftet 1979/80.

Frågor om den allmänna förskolan behandlas inte i denna
promemoria.

1.2 Sammanfattning

Promemorian inleds med en genomgång av byggnads-,
arbetsmiljö- och hälsovårdslagstiftning m. m. samt gällande tillämpningsanvisningar.
Det kan konstaleras att de krav som ställs på barnomsorgen i detta sammanhang i
sig är realistiska och berättigade för barn och personal inom verksamheten. Etl
väsenfiigt problem år dock atl kraven, anvisningarna m. m. förs fram av

Prop. 1980/81:205 43

många olika instanser som ofta var för sig företräder
olika intressen. En mer samordnad information föreslås därför. (Se vidare
avsnitt 2 och 6).

Kvaliteten inom dag- och frilidshemsverksamheten påverkas
av t. ex. förhållanden som barngruppernas sammansättning och storlek, antal
anställda och personalens ulbildning. Inom dessa områden förekommer belydande
skillnader mellan kommunerna idag. Förslag läggs därför fram om normer för
dessa områden.

Förslagen gäller en genomsnittlig nivå i kommunen som
helhet. Kommunnivån har valts för att ge kommunerna möjlighet att göra lokala
avvägningar för hur kvalitetsfrågorna i detalj skall lösas. Därmed ökas
kommunernas ansvar för verksamheten. Del är angelägel all man i samarbete med
personal och föräldrar söker sig fram till den för respektive dag- eller
fritidshem lämpligaste organisationen av verksamheten. (Se vidare avsnitt 3, 4
och 5).

De krav som f. n. ställs på viss avdelningsyla per plats i
daghem och fritidshem har satts i fråga av många som ansett atl det finns andra
faklorer .som är av väsentligt större betydelse för verksamheten. Kraven på
viss yta har vidare inneburit ett relativt detaljerat granskningsarbete både på
lokal och cenlral nivå. Del krav rörande minsta avdelningsyta per plats vid dag-och
fritidshem som f. n. är kopplal till statsbidragen föreslås därför borttaget.
(Se avsnitt 6).

Statsbidragens konstruktion behandlas i avsnill 7. En
strävan har varit all förenkla bidragssystemet. Vidare har ambitionen varit alt
anpassa bidragen fill den ökade efterfrågan på deltidsplatser. Hänsyn har
tagils till kommunernas högre koslnader för småbarnsplalser. En ytterligare
strävan har varit atl underiälla och stimulera till införande av åldersblandade
barngrupper. Två alternativa statsbidragskonstruklioner, bidrag per barn och
procentuellt bidrag, redovisas. För erhållande av statsbidrag föreslås vissa
krav på öppethållande m. m.

Kommunerna är ålagda etl omfattande arbete avseende den
årliga statistiken för barnomsorgsverksamheten. Nuvarande delaljerade årsredovisningar
föreslås ersatta av mer översiktliga statistiska uppgifter i kommunernas
årliga barnomsorgsplaner. Vidare föreslås att mer ingående redovisningar
lämnas t. ex. vart femte år för all tillsammans med uppgifter i
barnomsorgsplanerna tillgodose behovel av cenlral statistik.

Kommunernas barnomsorgsplaner kan därigenom ulvecklas till
etl vikligl instrument för information om hur kvalitetskraven uppfylls och de
kan lokalt, regionalt och centralt ge möjlighel lill uppföljning av verksamheten.

I syfte atl decentralisera arbetet med stalsbidragsansökningar
och uppföljning av barnomsorgsplanerna föreslås att en stor del av denna
verksamhet förs över lill länsslyrelsen. De centrala granskningsuppgifter som
socialstyrelsen f. n. har när del gäller statsbidragsgivningen och
fastställande av platsantal skulle därmed upphöra.

Prop.
1980/81:205 44

Socialstyrelsens rådgivande roll bör behållas. Sålunda bör
t. ex. erfarenheter från forskning, försöksverksamhet och utvecklingsarbete
även i fortsättningen systematiskt insamlas och spridas.

Om det skulle visa sig att normer som riksdagen ställt sig
bakom är ett otillräckligt instrument för all uppnå den här angivna slandarden
kan det bli nödvändigt att ånyo överväga vissa bindande normer som
förutsättning för statsbidragsgivningen.

2 Lagstiftning som berör förskolor och fritidshem

Till lagstiftning som på olika sätt reglerar eller på
annat sätt har betydelse för barnomsorgen hör

- barnavårdslagen

-
stadgan för
barnavårdsanstalter

-
barnomsorgslagen

-
byggnadslagen

-
byggnadsstadgan

-
livsmedelslagen

-
brandlagen

-
arbelsmiljölagen

- hälsovårdsstadgan

-
bostadsfinansieringsförordningen

-
stalsbidragsförordningen

Till dessa lagar och förordningar har socialslyrelsen,
statens planverk, statens livsmedelsverk, statens brandnämnd, bostadsstyrelsen
och arbelarskyddsstyrelsen meddelat föreskrifter, anvisningar och vägledande
information.

I det följande sammanfattas några vikfiga punkter ur
gällande bestämmelser.

Barnavårdslag

Barnavårdslagen (SFS 1960:97) och stadgan för barnavårdsanstalter
(SFS 1960:595) innehåller bestämmelser som berör förskolor och fritidshem.
Reglerna avser t. ex. skyldighet för kommun eller annan anordnare att göra
anmälan till socialstyrelsen när verksamhel vid förskola/fritidshem skall
startas, vissa krav på lokalerna, skyldighet för socialstyrelsen att föreskriva
om högsta antal barn, krav på läkarundersökning av personalen, krav på journal
över barnen samt krav på kommunerna atl inge årsberättelse till länsstyrelsen
och socialstyrelsen.

Barnomsorgslagen

Barnomsorgslagen (SFS 1976:381) reglerar barnomsorgens
omfattning, syfte, inriktning, organisation i storl och kommunernas skyldighet
atl

Prop. 1980/81:205 45

ansvara för verksamhelen genom planering och
tillgodoseende av behov för olika grupper. Även tillsynen av verksamheten
regleras i lagen.

Förslag Ull socialtjänstlag

Socialutredningen föreslår i betänkandet (SOU 1977:40),
Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, att en ny lag om socialtjänst
ersätter nuvarande relativt detaljerade barnavårdslag, nykterhetsvårdslag och
socialhjälpslag. Den nya lagen föreslås få karaktären av ramlag, där
intentioner och syfte med verksamheten i dess helhet och delar anges. Ulredningen
föreslår att närmare bestämmelser om förskolor och fritidshem las upp i en
särskild barnomsorgsförordning. En proposition med anledning av socialulredningens
förslag bereds f. n. inom regeringens kansli.

Byggnadslagstiftning

I byggnadsstadgan (BS) (SFS 1959:612; omtryckt 1972:776,
senaste ändring 1978:369) finns bl. a. bestämmelser om byggnaders yttre och
inre utformning. De allmänna bestämmelserna i BS kompletteras av föreskrifter
och allmänna råd som meddelas av statens planverk och publiceras i Svensk
byggnorm 1975 (SBN).

För daghem
och fritidshem kan sägas alt i allmänhet samma krav som gäller för bostäder
skall vara uppfyllda. Krav finns sålunda på lämplig planlösning, tillgänglighet
för handikappade, brandsäkerhet m. m. Enligt 46 § BS skall byggnad för stadigvarande
bruk, vari inryms bostads- eller arbetsrum, anordnas och inredas så atl den
bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Till detta anges vissa
förhållanden som särskilt skall beaktas, t. ex. uppvärmnings- och venfilafionsförhållanden
saml dagsljus- och belysningsförhållanden.

När det gäller nybyggnadskraven på hygienutrymmen kan
nämnas, att kraven (enligt 42 a §) pä handikappanpassning innebär, att bl. a.
bostadslägenhet skall förses med toalett som kan besökas av person i rullstol.

I fråga om ljusförhållanden föreskrivs i SBN bl. a. atl
bostadsrum såsom vardagsrum, sovrum och kök samt lekrum i förskola och
fritidshem anordnas så att tillfredsställande dagsljus erhålls. Delsamma gäller
arbetsrum. I anvisningarna till dagsljusföreskriften anges vissa godtagbara
ljusförhållanden och hur dessa beräknas.

Enligt 48 § BS skall byggnad för särskilt ändamål, utöver
de allmänna kraven, fylla de särskilda krav som med hänsyn till verksamhetens
art skäligen bör ställas på hygien, skydd mot ohälsa, olycksfall och brandfara
samt på trevnad och bekvämlighet för dem som skaU vistas i byggnaden. Som
exempel på byggnad för särskilt ändamål anges bl. a. byggnad för undervisning,
vårdanstalt och samlingslokal. Paragrafen är tillämplig på t. ex. förskolor och
fritidshem. I SBN ges också vissa särskilda föreskrifter som

Prop. 1980/81:205 46

skall tillämpas för sådana lokaler, det gäller t. ex.
vissa brandskyddsregler.

Kravbestämmelserna i BS skall också, med vissa undantag,
tillämpas vid ändringsarbeten av ohka slag (48 a § och 49 §).

Byggnadsnämnd skall enligt 56 § BS vid prövning av
byggnadslov bl. a. se fill att företagel inte strider mot
byggnadslagstiftningen saml vissa andra lagar, däribland arbelsmiljölagen (SFS
1977:1160) och med stöd av den meddelade föreskrifter. När del gäller
arbetslokal eller personalrum får byggnadslov beviljas endast om utlåtande
föreligger från yrkesinspektionen och det av detta framgår atl skyddsombud
eller skyddskommitté fåll tillfälle att yttra sig över byggnadsprojektet.

De krav och rekommendalioner som enligt
byggnadslagstiftningen f. n. gäller för förskolans inre och yttre miljö
redovisas delvis i socialstyrelsens vägledande information om miljö i förskola
och fritidshem. Planering av lokaler och utemiljö, utgiven år 1975. År 1976
kompletterades denna information med etl arbetshäfte för kommunala granskare m.
fl.

Livsmedelslagsliftning

Livsmedelsverkels anvisningar bygger på livsmedelslagen
(SFS 1971:511), livsmedelskungörelsen (SFS 1971:807) och statens
livsmedelsverks allmänna tillämpningskungörelse (SLV 1975:12) m. m.

För livsmedelslokal krävs byggnadslov för ny- eller
tillbyggnad samt vid ombyggnad. Innan en livsmedelslokal tas i bruk måsle den
godkännas av hälsovårdsnämnd.

Enligt tillämpningskungörelsen får personaltoalelt
tillhörande livsmedelslokal inte annat än i undantagsfall upplåtas till andra
än dem som arbetar i lokalen.

Enligt livsmedelslagen räknas kök med tillhörande
biutrymmen i förskolor och fritidshem som livsmedelslokaler. För personal som
arbetar i sådana lokaler krävs regelbunden hälsokontroll.

Statskontrollkommittén har i betänkandet (Ds Kn 1978:3)
Ökat kommunall ansvar för barnomsorgen, föreslagit att livsmedelslagen ändras
så att dess bestämmelser inte omfattar sådant kök i förskolor som betjänar högsl
25 barn.

Kommittén anför atl mållider och aktiviteter förknippade
med dem är för de små barnen viktiga händelser som präglar och grundlägger
framlida vanor. Barnen har ofta etl naturligt intresse för akfiviieterna runt
måltiden.

I regeringens proposition (1978/79:111) om ålgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. föreslås all slalskontrollkommitléns förslag
genomförs i avvaktan på en yllerligare översyn av vissa verkslällighetsföreskrifter
på området. Bestämmelserna i livsmedelslagen föreslås därmed inte omfalta kök i
sådana förskolor och fritidshem som omfallar högst 2 avdelningar.

Prop. 1980/81:205 47

Vidare förordas atl livsmedelsverket bemyndigas föreskriva
undantag i vissa avseenden från tillämpningen av livsmedelslagen på övriga
förskolor och fritidshem samt för barnkolonier eller lägergårdar.
Förenklingarna bör syfta fill alt barnen i normala fall skall kunna della i
matlagning och annal köksarbete utan krav på hälsokontroll. Vidare bör kraven
på köksutrustning, hygienisk standard m. m. inte sältas högre än vad som är nödvändigl
med hänsyn fill verksamhetens inriklning och omfattning. Med en sådan
anpassning av bestämmelserna väntas följa minskat behov av myndighels-kontroll.
Självfallet är föreskrifter i hälsovårdsstadgan om sanitär olägenhet
fortfarande tillämpliga. Hälsovårdsstadgan torde ulgöra en garanti för att omsorgen
om barnens hälsa respekteras.

Hälsovårdslagstiftning

Hälsovårdsstadgan (SFS 1958:663) anger krav på befintliga
lokaler för bosläder och samlingslokaler. Kraven syftar till all ge elt
grundläggande skydd till hälsa och välbefinnande för de boende och för dem som
vistas i olika samlingslokaler.

Skyddet gäller för bostäder, hotell, pensionat och
samlingslokaler av olika slag. Det anges ej klart att skyddet även gäller
förskolor och fritidshem. Inte heller anges om lokalerna räknas som bosläder
eller samlingslokaler i delta sammanhang. Stadgan har dock tolkats så atl
förskolor och fritidshem omfattas av stadgans bestämmelser. Orsaken till att
dessa lokaler inte explicit nämns i stadgan är sannolikl bl. a. att den tillkom
innan förskolor och fritidshem fanns i någon nämnvärd omfattning.

Hälsovårdsnämnderna har i kommunerna tillsynsansvaret för
bosläder och samlingslokaler. I förarbelena till hälsovårdsstadgan anges ingen
skyldighet för hälsovårdsnämnderna att bedri\a fortlöpande tillsyn i förskolor
och fritidshem, men när missförhållanden konstateras måste ingripanden kunna
ske. Ansvaret för tillsynen i bl. a. hygieniskt avseende åvilar länsläkarorganisationerna.
Det finns dock inte reglerat atl tillsynen ska utövas genom fortlöpande
myndighetsverksamhet.

I betänkandet (SOU 1978:44) från hälsovårdssladgeulredningen
Kommunalt hälsoskydd har en översyn gjorts av hela hälsovårdsstadgan och andra
angränsande bestämmelser. Utredningen föreslår bl. a. en begränsning av mängden
delaljbestämmelser men har inte särskilt belyst de ovan nämnda problemen vad
gäller förskolor och fritidshem.

Socialstyrelsen m. fl. remissinstanser har dock i yttrande
över hälsovårds-stadgeutredningen påtalat bl. a. de nämnda brislerna i den
gällande lagen.

A rbetsmiljölagstiflning

I arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) medges grundläggande
regler med syfte atl förebygga ohälsa och olycksfall.

Prop. 1980/81:205 48

Enligt arbetsmiljölagens 6 kap. 4 och 9 §§ skall
skyddsombud och skyddskommitté delta i planeringen av nya och ändrade
arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder. En motsvarande bestämmelse
återfanns från 1974 i den numera upphävda arbetarskyddslagen. Yrkesinspektionen
kan meddela de förelägganden eller förbud som behövs för alt arbetsmiljölagen
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Arbelarskyddsstyrelsen meddelar föreskrifter för verkstälUghet
av arbetsmiljölagen. De föreskrifter och anvisningar som arbelarskyddsstyrelsen
tidigare meddelat med stöd av den numera upphävda arbetarskyddslagen gäller
ännu. Med stöd av arbetarsskyddslagen har arbetarskyddsstyrelsen efter samråd
med socialslyrelsen utfärdat meddelandet 1978:17. Delta meddelande, som
innehåller anvisningar för förskolor och fritidshem, ersätter arbelarskyddslyrelsens
meddelande 1975:19. Meddelandet 1978:17 trädde i kraft den 1 oktober 1978.

Arbelarskyddsslyrelsens meddelande 1978:17 innehåller bl.
a. rekommendationer om alt

- mal- och dagrum skall dimensioneras
med minst 1,2 m- per person

-
omklädningsrum
och personal-wc (i regel skilda för män och kvinnor). För dag- och fritidshem
med 10-35 barnplatser beräknas en wc för personalen. Vid 40-70 barnplatser
beräknas två wc för personalen. Vidare skall duschrum med omklädningshytt
finnas (får vara gemensaml för män och kvinnor).

Köken i daghem och fritidshem med mer än 70 barnplatser
räknas enligt de nya reglerna som storkök och i dessa skall rumshöjden vara
2,70 m om matlagningen sker på konventionellt sätt. Separat diskrum bör
dessutom anordnas där servis för mer än 70 barn diskas centralt. Vidare skall
enligt anvisningarna diskmaskin och ugn placeras i bekväm arbetshöjd.

De nya reglerna kräver mer än lidigare att de anställda
skall ha bord och stolar i vuxenhöjd även då de är fillsammans med barnen.
Diskbänkar som används av personalen och minsl en arbetsbänk i verkstad och
allrum skall vara i vuxenhöjd.

De nya bestämmelserna anger dessutom atl ylstråva golv
behövs i. våtutrymmen för att förhindra halka och att utförligare regler behövs
för städutrymmen. Behov av bra förråd vid ulomhus-lekplatser anges även.

För fillfälliga lokaler kan yrkesinspektionen i enskilda
fall ge särskilda anvisningar som innebär avsteg från vad som anförts i
Arbetarskyddsstyrelsens meddelande nr 1978:17.

Förordning om statsbidrag tiU daghem och fritidshem

GäUande slalsbidragsförordning (SFS 1976:396) om
statsbidrag till daghem och frifidshem ställer vissa krav på verksamhelen för atl
driftbidrag skall ulgå. Bidraget utgår per plats i dag- och frifidshem och
kraven för bidrag

Prop. 1980/81:205 49

gäller bl. a. öppethållande och atl socialstyrelsen
fastställer antalet platser med hänsyn lill utrymmesslandarden.
Gruppsammansättningen påverkas också av den s. k. två Iredjedelsregeln som
innebär alt fullt statsbidrag utgår för hela barngruppen om minst två
tredjedelar av barnen deltar i verksamheten minsl fem timmar per dag. Statsbidragen
behandlas vidare i avsnitt 7.

3 Barngrupperna

3.1 Socialstyrelsens rekommendationer

1968 års barnstugeutredning föreslog i betänkandet (SOU
1972:26 och 27) Förskolan att barngrupperna i daghem skulle indelas i
småbarnsgrupper och syskongrupper och därmed omfalta fler åldrar än lidigare.
Beträffande syskongrupperna föreslogs alt de skulle kunna omfalta upp lUI 20
barn. I proposifion 1973:136 anges om gruppstorleken

"Det bör ankomma på fillsynsmyndigheten
(socialstyrelsen) atl på grundval av ulredningens förslag, remissyttrandena och
erfarenheterna från pågående försöksverksamhet utarbeta vägledning till
kommunerna i denna fråga."

Socialstyrelsens rekommendalioner belräffande
barngruppernas sammansättning och storlek i förskola och fritidshem anges i
skriften "Om förskolan", (socialslyrelsen anser 1978:2) och i
informationsmaterial om fritidshemsverksamhet år 1978.

I rekommendationerna framhålls atl flera faktorer inverkar
på barngruppernas sammansättning och storlek. Det gäller t. ex. behovel av
platser i dag-eller fritidshemmets upptagningsområde, områdets sociala
karaktär, åldrar och utvecklingsnivåer för barnen i barngruppen, de enskilda
barnens och gruppen behov av socialt stöd och stimulans, personalsituationen, ulrymmes-och
lokallösningar. En flexibel grupporganisation rekommenderas, dock inom ramen
för följande högsla barnantal, satt med hänsyn till barnens ålder:

a)

småbarnsgrupp

1/2-2 år

12 barn

syskongrupp

3-6 år

20 barn

fritidshemsgrupp

7-12 är

15 barn

b)

utvidgad syskongrupp

1/2-6 är. \ 1/2-9 eller /

15 barn

1/2-12 år }

20 bam

3-9 eller (

3-12 år ;

Socialstyrelsen har i skriften "Om förskolan"
anfört att stor försiktighet bör iakttas då det gäller inrättande av
syskongrupper med flera barn än 15. Vad gäller barngruppernas sammansättning
framhålls de många fördelarna med åldersblandade daghemsgrupper.

Förutom barngruppernas storlek har även antalet
avdelningar inom etl

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop. 1980/81:205 50

daghem belydelse för verksamheten. Kontakter mellan barn
och vuxna liksom samarbetet mellan personalen underlättas om daghemmen inte är
alltför slora. Socialslyrelsen anser därför att daghem med flera än fyra
avdelningar bör undvikas.

3.2 Nuvarande grupporganisation

Ä Iderssammansättning

I daghem omfattade barngrupperna vanligen en eller två
åldersklasser fram tiU år 1972 då barnstugeutredningen föreslog större åldersblandning
i grupperna. Förslagel innebar alt småbarnsgrupper skulle anordnas för barn
under 3 år och syskongrupper för de fyra åldersklasserna 3-6 år.

År 1978 utgjorde ca 80 % av daghemsbarnen i åldrarna 3-6
år i syskongrupper omfattande minsl fyra åldersklasser (SCB, SM S 1979:9). Barn
under 3 år ingick vanligen i småbarnsgrupper men elt mindre antal separata
grupper för spädbarn och 2-åringar förekom.

Åldersblandade barngrupper omfattande fler än fem
åldersklasser - åven kallade åldersintegrerade grupper eller utvidgade
syskongrupper - redovisas inte i publicerad statistik. Socialstyrelsen har
emellertid på grundval av kommunernas årsberättelser beräknat antalet åldersblandade
barngrupper för år 1978 fill 250 av totalt 4 148 daghemsgrupper (= 6,0 %).

Vid
förfrågan hos socialförvaltningen i 30 kommuner under hösten 1978 framkom atl i
8 av dessa kommuner förekom åldersblandade barngrupper. Åldersintegration
planerades eller diskuterades i de flesta av de övriga fillfrågade kommunerna.

Försöksverksamhet med åldersblandade grupper för barn i
åldrarna 1/2 upp till 12 år pågår i familjestödsutredningens regi och inom
projektet mångsidigt användbara förskolor och fritidshem (MAFF), som drivs
gemensamt av socialstyrelsen och slalens byggforskningsräd.

Fritidshem för skolbarn anordnas vanligen som särskilda
fritidshemsgrupper, dels i friliggande fritidshem, dels i anslutning till
daghem. Utvidgade fritidshem i anslutning tiU skola eller fritidsgård
förekommer i begränsad omfattning. Försöksverksamhet på detta område har
bedrivits i bl. a. Uppsala och Halmstad och pågår i ytterligare några kommuner.

Fritidshemmen omfatlar huvudsakligen lågsladieåldrarna. År
1978 utgjorde 7-9-åringar 88 %, 10-åringar 8,5 % och äldre barn 3,5 % av
barnen i frifidshem (SCB, SM S 1979:9). Fördelningen var densamma år 1977.

Gruppstorlek

Daghemsgrupperna för småbarn under 3 år består vanligen av
8 till 12 barn. Gmppstorleken för 3-6-åringarna är mycket varierande i olika
kommuner och olika daghem.

Fördelning framgår av följande tabell.

Prop. 1980/81:205 51

Tabell 1. Fördelning av daghemsgrupper för barn 3 t. o. m.
6 år efter gruppstorlek år

1977

Antal
barn

Storstad

Övriga

Totalt

per
grupp

landet

%

%

%

- 9

3

2

3

10

7

5

6

11

6

2

4

12

11

8

10

13

7

9

8

14

11

12

11

15

35

23

29

16

16

9

12

17

4

11

8

18

1

8

4

19

0

5

3

20-

0

5

3

Totalt

100

100

100

Källa: Statistiska Centralbyrån, Barns och personals
närvaro och frånvaro i daghem 1977, SM S 1979:1. (Tabellunderlag till tabell
2).

Som framgår av labellen fanns år 1977 15 barn inskrivna i
29 % av daghemmens grupper för barn 3 t. o. m. 6 år.

Högst 15 barn var inskrivna i 71 % av grupperna.

Fler än 15 barn förekom i 30 % av grupperna. Barngrupper
med 17-20 barn var mindre vanliga i storstad än i övriga landet.

För år 1978 hade andelen barngrupper med flera ån 15 barn
sjunkit från ovannämnda 30 % till 26 % av det totala antalet daghemsgrupper för
åldrarna 3 t. o. m. 6 år. Grupper med fler än 18 barn utgjorde knappt 8%.'

I samband med redovisning av gruppstorleken i daghem bör
uppmärksammas att två barngrupper vanligen samverkar genom atl de har delvis
gemensamma utrymmen och aktiviteter saml personal som gemensamt planerar
verksamheten och arbetar tillsammans.

Fritidshemgrupperna omfattade år 1978 i genomsnitt 15
barn. Även inom fritidshemmen är gruppstorleken myckel varierande. Statistik
som närmare belyser skillnaderna i landet saknas dock.

Den fidigare nämnda telefonförfrågan som genomfördes
hösten 1978, gällde 30 kommuner som i statistiska centralbyråns
frånvaroundersökning år 1977 visat sig ha stora barngrupper och/eller lägre
personaltäthet än genomsnittet i landet. Nägra av dessa kommuner hade byggt
daghemsavdelningar för 20-barnsgrupper i relativt stor skala. Som exempel hade
Halmstad

1 Socialstyrelsens beräkningar gjorda på grundval av
kommunernas årsberättelser 1978.

Prop.
1980/81:205 52

30 st 20-barnsgrupper, Västervik 15, Karlskrona 14 och
Borås 10.1 samtliga 20-barnsgrupper fanns deltidsbarn. I några kommuner där man
byggt avdelningar för 20 barn, t. ex. Göleborg, Malmö, Motala och Vara, logs
högst 15-18 barn emot per grupp. I Göteborg fanns beslul om högsl 15 barn och i
Malmö högst 16 barn per grupp, vilket successivt skulle genomföras.

I de kontaktade kommunerna med 20-barnsgrupper hade man
med få undantag beslutat alt fortsättningsvis bygga daghem för mindre barngrupper.

Deltidsgruppsbarn - 6-åringar med 3-timmarsvistelse -
fanns i vissa daghemsgrupper i fem av de 30 kontaktade kommunerna och denna
form av gruppsammansättning planerades i ytterligare en kommun.

Fritidshemsgrupper med 20 barn var vanligt i Slockholm och
förekom även i fem andra av de kontaktade kommunerna. 18 barn per grupp var
vanligt i bl. a. Göteborg och Malmö.

3.3 Utnyttjande av platser i daghem och fritidshem

Utnyttjandet av dag- och fritidshemsplatser har
diskuterats i olika sammanhang, främst förekomsten av obesatta platser och
barnens frånvaro. Planeringsgruppen för barnomsorg (S 1976:03) har i en rapport
nyligen redovisat utnyltjandel av platser utifrån kommunernas årsberättelser
1978 samt kommunala undersökningar.

Obesatta platser-orsak, antal och andel-redovisas i labell
2. Som framgår av labellen utgjorde andelen obesatta platser endast ca 5 % av platsantalel
i dag- och fritidshem i februari 1978.1 daghem var en tredjedel av de obesatta
platserna en följd av sänkt barnantal på grund av alt barn med behov av
särskilt stöd ingick i grupperna. Nystartade institutioner var en annan vanlig
orsak. I fritidshemmen var bristande efterfrågan på platser den vanligaste
orsaken men förekomsten av inskrivna barn med behov av särskilt stöd i barngrupperna
var också en vanlig orsak lill att platserna stod lomma.

Barnens frånvaro har undersökts av statistiska
centralbyrån år 1977.' Undersökningen omfattade ca 500 daghemsavdelningar varav
hälften småbarnsavdelningar. Den genomsnittliga frånvaron var 24 % av överenskommen
närvaro. Sjukfrånvaron utgjorde därav 11 % och annan frånvaro 14%.

Sjukfrånvaron sjunker med sligande ålder från 23 % för
barn under 1 år till 5 % för 7-åringar. Annan frånvaro stiger däremot med
ökande ålder från 11 % för de yngsta barnen till 19 % för 7-åringarna. Se
tabell 3.

' Statistiska centralbyrån. Barns och personals närvaro
och frånvaro i daghem 1977, SM S 1979:1.

Tabell 2. Obesatta platser i daghem och fritidshem 1978.

Orsak
till

Daghem

Andel av

Fritidshem

Andel av

att
platser

obesatta

samtliga

obesatta

samtliga

är
obesatta

platser

platser

platser

platser

Antal

i%

1 febr 1977'

%
Antal

i%

1 febr 1977 %

Barn med
behov

av extra
stöd

941

33

1,6

212

24

1,3

Nystartad

institution

622

22

1,0\

164

18

1,0\

Inskolning

284

10

0,5

91

10

0,5

Tid
mellan barn

W,0

>2,0

som
slutar/börjar

253

9

0,4 1

62

7

0,4 1

Omorganisation

79

3

0,1;

10

1

0,1;

Bristande

efterfrågan

268

9

0,4

236

26

1,4

Oredovisat,

annat

400

14

0,6

139

14

0,8

2 847

100

4,7

914

100

5,5

Källa: Planeringsgruppen för barnomsorg, PM 1978-11-03

1 Av 60 663 platser i kommuner vilka vid
undersökningstillfället inlämnat årsberättelse

- samtliga utom sju.

2 Av 16 715 platser i kommuner vilka vid
undersökningstillfället inlämnat årsberättelse

- samtliga utom sju.

Tabell
3. Barn på daghemsavdelningar fördelade efter frånvaroorsak (frånvarofrekvens)
och ålder februari-april, 1977 (i procent).

Sjukfrånvaro Annan frånvaro

23 11

18 10

15 11

11

14

10

15

8 15

8 14

5 19

11 14

Totalt

34

29

26

25

24

22

22

24

24

Källa: Statistiska centralbyrån. Barns och personals
frånvaro i daghem, 1977, SM S 1979:1 (tabell 29).

Undersökningen påvisade även regionala skillnader dels vad
gällde sjukfrånvaro och dels beträffande personalens benägenhet att ha lindrigt
sjuka barn i daghemmet. Sjukfrånvaron var högre i storstadsområdena än i övriga
landet - i genomsnitt 12 % i storstad (småbarn 18 %, äldre barn 10 %), i övriga
landet 9 % (småbarn 14 %, äldre barn 8 %).

Sjukfrånvaron visade relafivt stora skillnader över lid. I
januari var den genomsnittliga sjukfrånvaron 13 %, i maj 9 %. De största
variationerna fanns i småbarnsgrupperna.

Prop. 1980/81:205 54

Undersökningens resultat överensstämmer i stort med
tidigare undersökningar av bl. a. Wadell år 1971' och familjestödsutredningen (S
1974:01) år 1974.■ Av samtliga undersökningar framgår att småbarnens
sjukfrånvaro är betydligt högre än de äldre förskolebarnens.

3.4 Barnens vistelsetider

Vistelsetidernas förändring under senare år framgår vid
jämförelse mellan en undersökning gjord av Familjestödsutredningen 1974 och
Statistiska centralbyråns frånvaroundersökning.

Familjestödsutredningen (S 1974:01) undersökte år 1974 8
000 barns vistelsetider i daghem och familjedaghem vilket redovisats i betänkandel
(SOU 1975:62) Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. 12 % av barnen hade
mindre än 6 timmars vistelsetid per dag. Drygt hälften av barnen (50,7 %) hade
vistelsetider på minst 9 timmar per dag, drygt 20 % mer än 10 timmar per dag.

De yngre barnen hade genomgående längre vistelsetider än
de äldre förskolebarnen. Långa vistelsetider var också vanligare bland barn
till ensamstående föräldrar och föräldrar tillhörande socialgrupp III.

Barnens vistelsetider uppvisade även skillnader med hänsyn
till region. De längsta vistelsetiderna hade barnen i Göteborgs- och
Malmö-regionerna. I glesbygd var kortare vistelsetider vanliga.

En jämförelse mellan daghem och familjedaghem visade att
korta vistelsetider - under 6 timmar - och långa vistelsetider om minst 9
timmar var vanligare i familjedaghem än i daghem.

Statistiska
centralbyrån har år 1977 i den tidigare refererade undersökningen av barns och
personals frånvaro i daghem bl. a. studerat barnens vistelsetider vid 500
daghemsavdelningar i landet. Av undersökningen framgår att korta vistelsetider
upp till 25 limmar per vecka var vanligast bland de allra yngsta. Småbarnens
tider varierar mer än de äldre barnens.

Avdelningarna i storstadsområdena har, oavsett barnens
ålder, längre överenskommen närvarotid än avdelningarna i övriga landet.

Jämförelser
meUan familjestödsutredningens och statistiska centralbyråns undersökningar är
svåra att göra eftersom uppdelningen i timmar inte överensstämmer. Den förra
undersökningen redovisar vistelsetid per dag och den senare vistelsetid per
vecka. Utbyggnaden under perioden 1974-1977 har också varit snabb. Detta har
inneburit att den sociala sammansättningen förändrats. Del framgår dock alt korttidsvislelserna
ökat. Är 1974 hade 12 % av barnen vistelsetider mindre än 6 timmar per dag. År

' Birgitta Wadell: Daghemsbarnens frånvaro - ett kommunalt
planeringsproblem.

Företagsekonomiska
institutionen, Uppsala universitet är 1971.

2 Familjestödsutredningen:
Hälsorisker och hälsovård för barn i daghem. Ds S

1978:15.

Prop. 1980/81:205 55

1977 hade 17 % av barnen vislelsetider om högst 25
limmar per vecka eller 5

timmar per dag. Vidare hade småbarnen mindre ofla än de äldre barnen

långa vislelsetider om 46 timmar eller mer. Förhållandet var del motsatta år

1974.

Enligt statisfiska centralbyråns stafislik avseende
förhållandena 1 februari

1978 hade 9,5 % av daghemsbarnen i genomsnitt kortare
vistelse än 5 timmar

per dag (SCB, SMS 1979:9).

Faktorer som inverkar på barnens vistelselider

Barnens vistelselider i dag- och fritidshem påverkas av en
rad faktorer, bl. a. förändringar inom arbetslivet (arbetstidens längd och
förläggning under dagen/dygnet), föräldraförsäkringens utformning, skolans
organisation, bestämmelser för stafliga bidrag fill dag- och fritidshem och
kommunernas system för föräldraavgifter.

Vad gäller utvecklingen inom arbetslivet har
deltidsarbetet ökat under senare år. Kvinnor sysselsatta i arbetskraften med
barn under 7 år, uppgick i medeltal fill 373 000 under är 1978.

Av dessa arbetade 58 000 (16 %) 1-19 tim/vecka och 166 000
(45 %) 20-34 tim/vecka. (SCB, SM AM 1979:5.3).

Delfidsarbetets förläggning är mycket varierande. Arbetet
kan vara förlagt till enbart förmiddagar eller eftermiddagar, växelvis för- och
eftermiddagar, varannan dag, varannan vecka eller olika former av skiftgång.
Behovet av barnomsorg under kvällar, nätter och helger har undersökts i flera
kommuner. I Luleå och Surahammar prövas olika former av barnomsorg under dessa
tider.

Utbyggnaden av barnomsorgen har också inneburit att fler
barn till delfidsarbetande kunnal få plats i daghem.

Föräldraförsäkringen och rätten till ledighet för
småbarnsföräldrar har successivt byggts ut. Fr. o. m. den 1 januari 1978 har
föräldrar dels rätl lill ledighet med föräldrapenning under 6 månader i samband
med barnets födelse, dels rätt fill ytterligare 3 månaders ledighet med
särskild föräldrapenning. Dessa 3 månader kan tas ut som heltidsledighet eller
förkortad arbetstid t. o. m. barnets första skolår (SFS 1978:256). Regeringen
har i proposition 1978/79:168 lämnat förslag om ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1980 bl. a. vad gäller åldersgränsen och omfattningen
av rätten fill föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Vidare bUr
ersättningsnivån likformig under hela tiden för särskild föräldrapenning så
att också för de sisla 30 dagarna ersättning utgår molsvarande den egna
sjukpenningen.

Inom ramen för sjukförsäkringen föreslås i proposition
1978/79:168 en rätt till havandeskapspenning för de kvinnor som på grund av
arbetets art inte kan förvärvsarbeta under graviditetens slutskede.

Dessutom har arbetstagare som är förälder fr. o. m. den 1
januari 1979 rätl

Prop.
1980/81:205 56

till ledighet utan ersättning dels i form av hel ledighet,
dels i form av förkortning av arbelsliden till tre fjärdedelar. Rätten lill hel
ledighet gäller fill dess barnet uppnått etl och etl halvt års älder. Rätten lill
förkortning av arbetstiden gäller längst till dess barnet har avslutat sitt
första skolår (SFS 1978:410).

Huvudregeln är att ledigheten vid sådan förkortad
arbetstid skall spridas jämt över alla arbetsdagar i veckan, vilkel vanligen
innebär 6 timmars arbetsdag.

Skolbarnens vistelsetider i fritidshemmen kommer att
påverkas av skolans organisation, främst utvecklingen vad gäller den samlade
skoldagen. Tiderna för den samlade skoldagen kan komma att variera från kommun
till kommun, men kommer troligen att innebära en skoldag mellan kl. 8.00 och
13.30 för lågstadiebarnen saml någol längre tid för mellanstadiebarnen. Humvida
fritidshemmen kan komma ifråga för aktiviteter inom den samlade skoldagen är en
fråga som får avgöras genom bl. a. lokala avtal och lokal organisation.

F. n. är den samlade skoldagen genomförd i slörre eller
mindre omfattning i ett 80-tal kommuner, därav flera Norrlandskommuner med skolskjulsverk-samhet.
Frän hösten 1979 kommer ytterligare etl anlal kommuner att organisera en samlad
skoldag, däribland Stockholm (lågstadiet).

Enligt gällande statsbidragsbestämmelser för daghem ulgår fulll
slalsbidrag till samfliga platser i en barngrupp/avdelning om minsl två
tredjedelar av platserna utnyttjas för minst 5 timmars vistelse per dag eller
25 timmar per vecka (den s. k. två-tredjedelsregeln). Denna regel kan under de
senaste åren ha verkat styrande på barngruppernas sammansättning i kommuner med
stor efterfrågan på deltidsplatser. För att erhålla fulll slalsbidrag har
kommunerna tvingats att fylla två tredjedelar av grupperna med hellidsbarn
(vistelse minst 5 timmar) även om denna fördelning av hel- och deltidsplalser
inte motsvarat det faktiska behovet i det aktuella bostadsområdet. Bl. a. mot
denna bakgrund har i proposition 1978/79:111 föreslagils alt två-tredjedelsregeln
skall gälla för kommunerna som helhel.

Vistelsetiderna kan även ha påverkats av kommunens regler
för föräldraavgifter och de tider som gäller för reducerad eller halv avgift.
Enligt Svenska kommunförbundets rekommendation angående föräldraavgifter bör
halv avgift uttagas vid närvarotid på 5 timmar per dag eller därunder. I
rekommendationen påpekas dock atl gränsen kan bestämmas till 6 limmar om
kommunen finner delta lämpligt t. ex. på grund av långa reseavstånd. I några
kommuner har reducerad eller halv avgift slopats för barn i daghem, men
kvarstår för vistelse i familjedaghem.

3.5 Problemdiskussion

De vanligaste problemen i samband med barngruppernas
sammansättning och storlek gäller:

Prop. 1980/81:205 57

I'

-
svårigheterna
att ordna en bra verksamhet i slora barngrupper

-
svårigheter att
skapa en bra verksamhet när barnen ofta byter grupp

-
svårigheter atl
åstadkomma kontinuitet och gruppgemenskap för deltids-barn med oregelbundna
vistelsetider, och för grupper där dessa barn ingår

Gruppstorlek

20-barnsgrupperna har varit föremål för livlig debatt
under de senaste åren. Svårigheterna att ordna en för alla barn bra verksamhet
- genom två samverkande-grupper med upp fill 20 barn i varje grupp - har
framhållits i bl. a. utvärderingen av socialstyrelsens försöksverksamhet' och
av kommunala försök.

Frågan har också aktualiserats i samband med
remissbehandling av kommunernas barnomsorgsplaner och vid invenlering av befinlliga
daghem för fastställande av nytt platsantal.

Problemen gäller bl. a.

-
atl kontakterna
blir för många,

-
att barn och
vuxna inte har möjlighet all lära känna varandra ordentligt,

-
att personalen
har svårt att följa upp barnens erfarenheler och aktiviteter,

-
att det är
svårt att inom den större gruppen bilda mindre undergrupper i enlighet med
barnstugeutredningens intenfioner,

-
att barnen lätt
blir splittrade, överaktiva, högljudda och får svårt atl koncentrera sig;
"svagare barn" blir mest utsatta,

-
att
kommunikation och samarbete försvåras.

Svenska Facklärarförbundet har i olika sammanhang förordal
en gruppstorlek om 15 barn i syskongrupp och 10 barn i småbarnsgrupp. Föräldraorganisationerna
stöder vanligen dessa förslag. Även i riksdagsmotioner har denna gruppstorlek
föreslagits.

I en amerikansk studie', som omfattar 57 institutioner och
1 800 barn, framhålls gruppstorleken som den viktigaste organisatoriska
kvalitetsfrågan. Gruppstorlek - barn och vuxna - visade sig om man undantar de
allra yngsta barnen ge större utslag vad gäller barnens utveckling och
välbefinnande än faktorer som personaltäthet och personalutbildning. I mindre
grupper, 15

' Anita Söderlund och Inger William Olsson: Försöka duger.
Lärarhögskolan i Stockholm år 1977.

Väga
förändra: Utvärdering av fyra försöksdaghem i Stockholm, Stockholms
socialförvaltning år 1977. Läges- oeh slutrapporter från socialstyrelsen
1974-1978.

2 Dan
Stiwne: 20 barn i dagisgruppen, Östersund 1977.

3 Preliminary
Findings and their Implications. National Day Care Study, Massachus

etts, USA, 1978.

Prop. 1980/81:205 58

barn eller färre, hade personalen mer samspel med barnen
än i större grupper. Barnen gav i slörre ulslräckning uttryck för egna åsikter
och idéer, tog ställning lill och bearbetade problem, de samarbetade också mer
med andra barn. I större grupper fanns mer av stress och aggressivitet och
också mer passivitet och ointresse hos barnen. Även om svenska och amerikanska
förhållanden är olika på många sätt, bör denna omfaltande studie kunna
tillmätas viss belydelse även för svenska förhållanden.

En flexibel gruppindelning prövas inom det tidigare nämnda
MAFF-projeklel. Utifrån daghemmets lolala antal barn och personal planeras
barngruppernas sammansättning och storlek av personalen och föräldrarna
tillsammans. Målet år att organisera verksamheten så alt den på bästa sätt
tillgodoser barnens behov och tillvaratar personalresurserna så bra som
möjligt. De flexibla lokalerna gör det möjligt atl anpassa miljön efter
gruppernas sammansättning och storlek.

Projektet beräknas omfatta totalt nio daghem om vardera
30-45 platser. Två daghem startades hösten 1977 och två hösten 1978.1 dessa
fyra daghem har man åldersblandade barngrupper som omfattar mellan 9 och 15
barn. Projektet pågår t. o. m. år 1981. Utvärderingen avrapporteras successivt.
Våren 1979 färdigställs en första delrapport om flexibla planlösningar som
underlättar såväl variation i gruppstorlek som användning av lokalerna för
annat ändamål.

Gruppens sammansättning

Resultaten från olika försök med småbarns- och
syskongrupper har varit goda. Byte av barngrupp och personal för barn i 3- och
7-års åldern har dock upplevts som negativt liksom all yngre och äldre barn
haft mycket litet kontakt med varandra. Försök med större åldersspridning i
grupperna pågår bl. a. i familjestödsutredningens regi och i MAFF-projektet.

Erfarenheterna av familjestödsutredningens
försöksverksamhet' visar atl den större åldersspridningen i grupper för barn i
åldrarna från O upp till 12 år innebår många fördelar. I åldersblandade
barngrupper blir barnen mer en resurs för varandra än i åldersindelade grupper.
Barnen idenfifierar sig lättare med andra barn ån med vuxna och de lär lättare
av varandra. De yngre barnen blir stimulerade av de äldre barnen, deras språk
och aktiviteter. De har de äldre barnen som förebilder och de lär sig av dem
bl. a. hur problem och konflikter kan lösas. De äldre barnen utvecklar ansvarskänsla,
hänsynslagande och hjälpsamhet gentemot de yngre barnen. Åldersblandningen
bidrar till ett lugnare tempo i grupperna och ger också mindre konkurrens och
aggressivitet.

' Familjestödsutredningens diskussionspromemoria Daghem
för småbarn, år 1978. Karin Edenhammar: Åldersintregreration på daghem, Familjestödsutredningen
PM

75:2/1978.

Prop.
1980/81:205 59

Kontakterna
mellan barn, personal och föräldrar blir varaktigare med alla de fördelar detla
medför. Det blir mer meningsfullt för alla parter att bygga upp relationer och
salsa på samarbete. Arbetet för personalen blir mer engagerande när de får
följa barnen under flera år.

Åldersinlegrationen
i sig själv är emellertid ingen garanti för en bra verksamhet. Erfarenheten
visar alt omsorgsfull planering av verksamheten är en förutsättning för att
behoven för barn i alla åldrar skall bli tillgodosedda. Särskilt skolbarnen,
som inte deltar i verksamhelen hela dagen, behöver uppmärksammas. Vidare bör
åldersfördelningen i grupperna vara så jämn som möjligt och barnen bör ha
möjlighet till aktiviteter också tillsammans med jämnåriga kamrater. Det är
därför en fördel om daghemmet består av mer än en avdelning. I daghem med
endast en barngrupp kan kontakt med jämnåriga behöva ordnas genom samarbete med
annat daghem eller andra verksamheter för barn.

Åldersblandade
barngrupper förekommer också i andra länder. I Danmark har åldersintegration
rekommenderats sedan år 1971 och i cirkulär från socialministeriet år 1976
framhålls fördelarna med åldersintegration.

Deltidsarbetets
ökning och rätten till förkortad arbetstid för föräldrar med barn under 8 år
innebär kortare vistelsetider för allt fler barn. Kortare arbetstid för
föräldrarna är positivt ur många aspekter. Arbetstidens förläggning kan
emellertid skapa instabilitet i barngmpperna, genom att barnens vistelsetider
ofta blir mycket olika. Alllför varierande vistelsetider innebär ryckighet och spUttring
i verksamheten för både de berörda barnen och hela barngruppen. Undersökningar
visar att barn som inte regelbundet deltar i verksamheten bl. a. har svårt att
lära sig de normer och regler som gäller i verksamheten och att barnen därmed
får låg status i gruppen'.

Barn
som på gmnd av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl är i
behov av särskilt stöd för sin utveckling har enligt 6 § i lagen (SFS 1976:381)
rätt till plats i förskola eller fritidshem före 6 års ålder. För att vistelsen
skall bli den hjälp och det stöd för barnet som avses kan det ibland vara
nödvändigt att minska antalet barn i gruppen. I en del kommuner har man som
generell princip att för barn med behov av extra stöd räknas två platser.

Barnens
frånvaro m. m.

Socialstyrelsens
rekommendationer om gruppstorlek ulgår från all barn ibland är frånvarande på
grund av sjukdom eller av andra orsaker. Frånvaron bör därför inte normall
förorsaka inskrivning av fler barn i grupperna.

Då
det är önskvärt att barnen regelbundet deltar i verksamheten bör orsakerna till
hög frånvaro noga undersökas. Orsakerna till barnens frånvaro

1
Gunni Kärrby: Utveckling i grupp. Lärarhögskolan i Mölndal 1976.

Prop.
1980/81:205 60

kan hänga samman med barn- och personalsituationen i de
aktuella dag- eller fritidshemmen, eller med avgiftstaxans konstruktion.
Frånvaron kan också hänga samman med informationen om kommunens dag- och
fritidshemsverksamhet.

Orsakerna till obesatta platser är - som framgår av
avsnitt 3.3 - till övervägande del av sådan art att de inte kan eller bör
påverkas. Det gäller t. ex. när antalet barn i grupper minskats på grund av att
barn med behov av särskilt stöd ingår eller vid successiv inskrivning av barn
när nya institutioner öppnar. Endast då platser står tomma längre lid på grund
av nyinlagning av barn eller vid bristande efterfrågan på plals kan ett
smidigare inlagningsför-farande resp. bättre information om den kommunala
barnomsorgen ge ett större utnyttjande av tillgängliga platser.

3.6 Sammanfattande diskussion och förslag

Barnen är en viktig resurs för varandra i förskola och
fritidshem. Barngruppernas sammansättning och storlek utgör därför viktiga
kvalitativa delar av verksamheten. Barngrupper ordnade så atl de ger goda möjligheler
att bygga upp stabila relationer mellan barnen, mellan barn och personal och
mellan personal och föräldrar ger en god grund för barnens utveckling. Barnen
gynnas också av samvaro med barn i olika åldrar.

Barngruppernas sammansättning och storlek samt antalet
anställda anger ramen för barnens primära dagliga kontakter i förskolan eller
fritidshemmet. Det sociala kontaktmönstrel påverkas också av antalet barn och anslällda
inom hela anläggningen och graden av samverkan mellan barngrupperna. Samverkan
mellan två barngrupper ger bättre utrymme och aktivitetsutbud, underlättar
personalens schemaläggning och ger en särskilt för åldersblandade grupper
viktig möjlighet till kontakt med andra jämnåriga barn.

Åldersblandade barngrupper har visat sig innebära många
fördelar. Barn och vuxna har möjlighet att lära känna varandra ordentligt och
fördjupa sina relationer under en längre tid. Barnen stimuleras socialt,
känslomässigt och intellektuellt av samvaro med barn i olika åldrar. Arbetet
blir mer omväxlande för personalen och samarbetet med hemmen underlättas. Många
skäl talar således för atl åldersblandade barngrupper är en bra
organisationsform.

Enligl barnomsorgslagen skall kommunerna svara för en
planerad utbyggnad av fritidshemsplaiser för skolbarn upp till 12 års ålder om
de har förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. I dag är det huvudsakligen
lågstadiebarnen som bereds plats i dag- och fritidshem. För alt barnen inte
skall förlora sin dag- eller fritidshemsplats samtidigt som de övergår till
mellanstadiet med ny lärare och andra förändringar i skolan är det angeläget atl
barnen har sin plats säkrad t. o. m. årskurs 4.

Skolbarnen bör kunna ingå i daghemsgrupperna under framför
allt de fyra första skolåren för atl sedan successivi slussas in i mer öppen
fritidsverk-

Prop. 1980/81:205 61

samhet i anslutning till skolan, fritidsgårdar eller
föreningsverksamhet. Barn som av olika anledningar har behov av den större
omsorg som vistelse i dag-eller fritidshem innebär, bör dock även därefter ha
rätt till denna omsorg. Det är vidare angeläget atl olika former av
fritidsverksamhet utvecklas, där något slag av särskilt ansvar och omsorg om 11-12-åringar
med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar ingår.

Stabilitet i barngruppen är en förutsältning för en bra verksamhel.
För det enskilda barnet är det angeläget att vara delaktig i gemenskapen och
kontinuerligt följa den pedagogiska verksamheten. Alla barn bör därför ha möjlighel
atl della i verksamhelen viss lid varje dag även om föräldrarna har
oregelbundna arbetstider.

För atl barn inle skall behöva byta daghem om
vistelsetiden behöver ändras och för atl barn från närmasle grannskap skall
kunna utnyttja plats i daghemmet bör öppethållandet medge såväl heltids- som dellidsvistelse.

F. n. pågår en relativt snabb utbyggnad av dag- och
fritidshem. Atl starta ny verksamhel medför ofta exlra påfrestningar. Därtill
råder brist på utbildad personal i vissa områden och en stor del av personalen
är mycket ung och har ringa yrkeserfarenhet. Snabb utbyggnad av barnomsorgen
medför ofta att kommunernas cenirala barnomsorgsförvallning blir hårt belastad
och får svårt atl ge verksamheten del stöd som behövs.

Del finns dessutom kommuner med ingen eller kortvarig
erfarenhet av dag- och fritidshemsverksamhet. I februari 1977 fanns i landet 20
kommuner och i februari 1978 fanns 10 kommuner ulan dag- eller fritidshem'.

Under den nuvarande ulbyggnadsperioden är del särskill
angeläget att antalet barn per grupp inte blir för stort. Den erfarenhel och
kunskap som vunnits talar för att barngrupper i daghem normall inte bör omfatta
fler än 15 barn. Under denna gräns bör barngruppernas storlek och
sammansättning vara flexibel och planeras i samräd med personal och föräldrar.

Mot den redovisade bakgrunden föreslås att barngrupperna i
dag- och fritidshem inle skall översfiga 15 barn. Detla är en gruppstorlek som
i princip inte skall överskridas. Förslaget bör träda i kraft fr. o. m. år
1981.

Speciella förhållanden kan dock innebära avvikelser enligt
lokala bedömningar. Delta kan t. ex. gälla när flera barn har kortare
vistelselid än 5 timmar per dag. Det kan också bli aktuellt i de fall då
lokaler byggda före år 1981 är dimensionerade för fler än 15 barn. Detta gäller
dock endasi grupper för barn över 3 år.

En förutsättning för ökning av barnantalet är atl
gruppstabilitet och barnens delaktighet i gruppgemenskap inte äventyras. Därför
bör barnantalet bestämmas i samarbele med personal och föräldrar. Grupperna
bör inle utökas med fler än tre barn.

Rekommendationen om högsl 15 barn i grupperna innebär viss
minskning

Barnomsorgen i siffror 1977-82, Socialstyrelsen,
Barnomsorgsplanering 2:77.

Prop. 1980/81:205 62

av antalet barn i daghem. Möjlighelen att i särskilda fall
utöka barnantalet innebär någon reducering av platsminskningen. Övergång till åldersblandade
grupper innebår i gengäld att något flera barn ån tidigare kan las emot i
grupper som nu består av upp lill 12 barn. Mot denna bakgrund bedöms att
förslagen rörande gruppstorlek inle nämnvärt minskar del lotala antalet platser
i dag- och fritidshem i landel.

Utöver vad som omfattas av dessa rekommendationer bör grupporganisationen
vara flexibel och anpassas till den aktuella situationen inom dag-eller
fritidshemmet.

4 Personaldimensionering

4.1 Socialstyrelsens rekommendationer

Vid normalt öppethållande, ca 12 tim., rekommenderar
socialstyrelsen'

följande personaltäthet som utgångspunkt för planering av personalbehovet

vid dag- och fritidshem:

Barn 1/2-2 år 2 heltidsanställda för 5 barn

(0,40 anställd per barn)

Barn 3-6 år 1 heltidsanställd för 5 barn

(0,20 anställd per barn)

Barn 7-12 år 1 heltidsanställd för 6 barn

(0,17 anställd per barn)

I åldersblandade barngrupper, där barn från samtliga
ovannämnda åldersgrupper ingår, beräknas personaltätheten med hänsyn lill
antalet barn i de olika åldrarna och ovannämnda andel av vuxen per barn.

Personaltätheten definieras som antalet årsarbetare i barngrupp
i förhållande lill antalet inskrivna barn. Föreståndare inkluderas i
beräkningen i den omfattning de arbetar i barngrupp.

För att personal skall ha lid för barn och föräldrar
morgnar och kvällar dä barn anländer och hämtas anges atl en vuxen inte bör
vara ensam i dag- eller frifidshemmet med mer än tre barn under 3 år eller fem
barn över 3 år.

Personalbehovet vid ett dag- eller frifidshem hänger även
samman med en rad andra faktorer än barnens ålder, t. ex. hur många barn med
behov av sårskilt stöd och sfimulans som ingår i gruppen, barnens vistelsetid
per dag, dag- eller frifidshemmets öppethållande, personalens ulbildning och
yrkeserfarenhet, lokalernas och utemiljöns beskaffenhet och bostadsområdets
karaktär.

Vissa förhållanden kan innebära att personalförstärkning
behövs ulöver den generella rekommendationen. Det kan gälla förlängt
öppethållande.

' Skriften "Om förskolan", socialstyrelsen
anser 1978:2 samt information om fritidshemsverksamhet 1978 (mapp med
inlagor).

Prop. 1980/81:205 63

särskilt långa vistelsetider för barnen, alt barn med
behov av särskilt stöd och stimulans ingår i gruppen, alt lokalerna är
svårarbetade eller alt sociala problem är vanliga i bostadsområdet.

4.2 Faktisk personaltäthet

Den genomsnittliga personaltätheten vid dag- och
fritidshem i landet var år 1977 4,5 (4,3) barn per årsanställd i daghem och 6,8
(6,6) barn per anställd i fritidshem'. Utveckligen av den genomsnittliga personaltätheten
under senare år visar en successiv ökning (dvs. etl minskal anlal barn per
anställd) vilket framgår av följande tabell.

Tabell
5 Antal barn per anställd inkl.

föreståndare
i

i
barngrupp

1972

1973

1974

1975

1976

1977

daghem 5,2
fritidshem 7,8

5,1 7,4

5,0

7,3

4,7 7,3

4,6 6,9

4,5 6,8

Statistiska centralbyråns årliga statisfik utgör underlag
för beräkningen. Icke avdelningsbunden personal fördelad på såväl dag- och
fritidshem som delfidsgrupper.

Variationerna mellan olika kommuner och olika dag- och
fritidshem är stora. Enligt barnomsorgsplanernafanns följande variationer 31
december 1976:

-
barn O- 2 år:
2,4- 6,4 barn per årsarbetare i barngrupp

-
barn 3- 6 år:
3,3- 8,8 barn per årsarbetare i barngrupp

-
barn 7-12 år:
5,0-17,0 barn per årsarbetare i barngrupp

Enligt barnomsorgsplanerna planeras en ökning av
personaltätheten i många kommuner under den närmaste femårsperioden.

Enligt Svenska kommunförbundets skrift
Personaldimensionering i barnomsorgen, 1977, fanns endast två anställda i 28
av lolalt 78 redovisade daghemsgrupper. Detta kan innebära alt en anställd är
ensam med barngmp-pen en stor del av dagen.

I tio av totalt 14 redovisade fritidshemsgrupper fanns 2
tjänster, i tre gmpper 1,75 tjänster och i en grupp 2,5 tjänster.

Enligt statistiska centralbyråns undersökning av frånvaron
vid daghem

• Det högre antalet barn per anställd erhålls om icke avdelningsbunden
personal fördelas på såväl dag- och fritidshem som deltidsgrupper. Det lägre
antalet barn per anställd, angivet inom parentes, erhålls om icke avdelningsbunden
personal inräknas enbart i dag- och fritidshemsverksamheten.

- Socialstyrelsens Ijearbetning av barnomsorgsplanerna
1978-1982.

Prop. 1980/81:205 64

1977' var personaltätheten i många fall låg.

För 16 % av småbarnen var antalet barn per anställd 4,5
eller fler. För 25 % av barn 3-6 år var antalet barn per anställd 6,5 eller
fler.

Stafistiska centralbyrån har på grundval av kommunernas
årsberättelser för åren 1977 och 1978, efter beställning från
socialdepartementet, gjort särskilda beräkningar av den genomsnittliga
personaltätheten för 0-12-åringar i dag- ochfriUdshem. Beräkningarna är gjorda
på såväl läns- som kommunnivå.

Eftersom underlaget för beräkningarna är något osäkert-
bör personaltätheten särskill på kommunnivå tolkas med viss försiktighet.

Den genomsnittliga personaltätheten för åldrarna 0-12 år i
dag- och fritidshem var år 1977 5,2 barn per anställd i barngrupp och år 1978
5,0 barn per anställd, gällande för hela riket.

På länsnivå varierar personaltätheten mellan 4,9 och 6,3
barn per anställd år 1977 och mellan 4,5 och 6,1 barn per anställd år 1978. (Se
bilaga 1) På kommunnivå är variationerna betydligt större men där är också
beräkningarna som nämnts mer osäkra.

4.3 Diskussion och förslag

En cenlral norm för personaltäthet har diskuterats i olika
sammanhang. Normer kan dock ha både fördelar och nackdelar. Exempel på fördelar
med central norm:

-
Den garanterar
en viss personaltäthet, en vikfig förutsätlning för kvalitet i barnomsorgen.

-
Kvaliteten inom
verksamhelen blir mera likvärdig i olika kommuner än den är idag.

-
Personalrörligheten
över kommungränserna kan väntas minska i och med en jämnare kvalitel.

Exempel på nackdelar och risker med cenlral norm:

-
Detaljerade
krav kan låsa och motverka en önskvärd flexibilitet inom barnomsorgen.

-
En norm kan
bidra till atl personaltätheten sänks i kommuner där man ligger mer eller
mindre över normen. Normen kan bli mer slyrande än socialstyrelsens rekommendalioner.

' Statistiska centralbyrån. Barns och personals närvaro
och frånvaro i daghem 1977, SM, S 1979:1.

- I årsberättelserna är antalet anställda angivet i antal
heltidsanställda, antal deltidsanställda och antal timanställda. Antalet
årsarbetare redovisas således inte. Utifrån statistiska centralbyråns
frånvaroundersökning 1977 (SN S 1979:1) har tjänstgöringsgraden per anställd
beräknats till 0,8 för hela riket. Denna kvot har använts vid ovannämnda
beräkningar men denna kvots giltighet på kommunnivå kan givetvis inte
säkerställas.

Prop. 1980/81:205 65

Nämnda förhållanden påvisar behovet av en minimirekommendafion
för personaltätheten. För att denna skall få avsedd positiv effekt måste den
vara lätt atl lillämpa. Kommunerna måste vidare ha rimliga möjligheler att
följa rekommendafionen. Det måsle bl. a. finnas tillgång till utbildad
personal. Riktlinjerna bör i övrigt vara så utformade att de ger utrymme för
kommunerna atl göra avvägningar mellan olika dag- och fritidshem.

En rekommenderad minimiregel som omfattar daghems- och
fritidshemsverksamheten i kommunerna som helhet bör kunna uppfylla ovannämnda
krav. Rekommendationer för kommunen som helhet är enkla att tillämpa och ger
stort utrymme för att ordna och utveckla verksamhelen efter lokala behov.

Den av statistiska centralbyrån särskilt framtagna
beräkningen av personaltätheten i dag- och fritidshem, som tidigare nämnts,
ger viss information om den genomsnittliga personaltätheten i dag- och
fritidshem på kommunnivå. Eftersom underlaget för beräkningarna är något
osäkert bör uppgifterna tolkas med viss reservation. Enligt beräkningarna hade
99 kommuner fler än 5,5 barn per anställd i barngrupp år 1977. Antalet kommuner
med denna personaltäthet hade år 1978 sjunkit lill 70. Av dessa kommuner hade
24 under 100 barn och 27 mellan 100 och 300 barn i dag- och fritidshem. Fler än
5 barn per anställd förekom i 168 kommuner år 1977 och 139 kommuner år 1978. Av
dessa 139 kommuner hade 40 under 100 barn och 48 mellan 100 och 300 barn i dag-
och fritidshem. Se vidare bilaga 1 och 2.

Enligl barnomsorgsplanerna kan personaltätheten förväntas
stiga ytterligare under de närmaste åren.

Mot denna bakgrund föreslås rekommendationen för dag- och
fritidshem utformad på följande sätt:

Stegl: Högst 5,5 barn per årsarbetare i barngrupp gällande
som etl

genomsnitt för åldrarna 0-12 år och kommunen som helhel.

Rekommendationen föreslås träda i kraft år 1981. Steg 2:
Högst 5 barn per årsarbetare i barngrupp gällande som ett

genomsnitt för åldrarna 0-12 år och kommunen som helhet.

Rekomendationen föreslås tråda i kraft år 1983.

Efter år 1984 bör frågan om personaltäthet tas upp till ny
prövning.

Föreståndare inräknas i personaltätheten i den
utsträckning de arbetar i barngrupp.

Beräkningen av relationstalen barn per anställd utgår dels
från nuvarande personaltäthet, dels från socialstyrelsens rekommendationer
rörande personaltäthet för småbarn, förskolebarn över 3 år och skolbarn.

Eftersom personaltätheten är högre i grupper för småbarn
än i grupper för äldre barn kommer en kommuns andel av småbarn, äldre
förskolebarn och skolbarn atl påverka den genomsnitfliga personaltätheten för
åldrarna 0-12 år. En vägledning för kommunernas bedömning av den genomsnittliga
personaltätheten ges i en omvandlingstabell i bilaga 3. Med omvandlingsla-

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop. 1980/81:205 66

hellens
hjälp kan den faktiska personaltätheten i kommunen vägas mol åldersfördelningen
bland barn inom verksamhelen.

5
Personalens sammansättning med hänsyn till utbildning m. m.

5.1 Bakgrund

När
slalsbidrag till förskolor infördes år 1944 utgick bidraget dels som lönebidrag
för förskollärare, vid spädbarnsavdelningar även för barnavårds-lärare, dels
som kostbidrag.

År
1963 slopades kostbidragen och statsbidragens anknytning till förskollärar-
och barnavårdslärartjånsterna. Skälen härtUl var flera. I barnavårdsstadgan
finns allmänna bestämmelser om utbildning, som är mer preciserade än
socialstyrelsens anvisningar. Tilltro till kommunernas vilja att anställa utbUdad
personal och en önskan att förenkla administrafionen var andra orsaker till
ändring av stalsbidragsbeslämmelserna (prop. 1963:62).

I
samband med ändring av statsbidragskonstrukfionen utfärdade socialstyrelsen
anvisningar med rekommendafion om två förskollärare per daghemsavdelning. Vid
brist på förskollärare kunde, "med beaktande av barnens ålder",
barnskötare anställas.

Barnstugeutredningen
betonade i betänkandet (SOU 1972:26 och 27) Förskolan vikten av att
förskollärare tjänstgör även inom småbarnsgrupperna. Med hänsyn fill
tillgången på förskollärare och barnskötare föreslog utredningen en jämn
fördelning av de båda yrkesgrupperna, dels över landet, dels inom olika
åldersgrupper i förskolan.

Liknande
fördelning av fritidspedagoger och barnskötare beräknades för fritidshemmen i
betänkandet (SOU 1974:42) Barns fritid.

5.2 Aktuella
personalutbildningar

De
utbildningar som främst är inriktade på arbele inom förskolan är förskollärar-
och barnskötamtbildningarna. För arbele bland skolbarn i dag-eller fritidshem
utbildas fritidspedagoger. Barnskötarutbildningen omfattar även åldrarna 7-12
år.

FörskoUärarutbildningen
omfattar fyra eller fem terminer (80 eller 100 poäng) beroende på förkunskaper.
Utbildningen anordnas sedan år 1977 som högskoleutbildning vid f. n. 19
högskoleenheter. För barnskötare med minst fyra års tjänstgöring inom
barnomsorgen finns dessutom en kortare förskoUärarutbildning omfattande 50
veckor inom högskolan. Dessutom finns en 42-veckors förskollärarulbildning för beteendevelare
anordnad som arbetsmarknadsutbildning och föriagd fill Malmö, Göteborg,
Norrköping och Södertälje.

Antalet
nybörjarplatser i förskollärarutbildningen inom högskolan är 1978/79 4 776. Därfill
kommer 100 platser i arbetsmarknadsutbildningen.

Prop.
1980/81:205 67

Frilidspedagogutbildningen
är uppbyggd på samma sålt som förskollärarutbildningen och omfattar således högskoleutbildning
om fyra eller fem terminer och en kortare utbildning på 50 veckor.
Högskoleutbildningen är dels statlig, dels kommunal och förekommer på 16 resp.
10 orter.

Antalet
nybörjarplatser i fritidspedagogutbildningen inom högskolan är 1978/79 1 430.

Barnskötarutbildningen
är huvudsakligen förlagd till gymnasieskolans tvååriga vårdlinjes gren för
barn- och ungdomsvärd men förekommer också som specialkurs om en eller två
terminer inom gymnasieskolan, som arbelsmarknadsutbildning eller som kommunal vuxenutbildning.

Gymnasiets
vårdlinje tog läsåret 1978/79 in drygt 2 300 elever på grenen för barn- och
ungdomsvård. Specialkurserna inom gymnasieskolan tog under samma läsår emot
drygt 2 500 elever för tvåterminsutbildning och drygt 1 600 för entermins utbildning.
Arbetsmarknadsutbildningen omfattade 360 antagningsplatser. Inom den kommunala
vuxenutbildningen var antalet antagningsplatser omkring 1 500 läsåret 1976/77.
(Se vidare bilaga 4).

Förskollärar-
och fritidspedagogutbildningarna är mycket likartade till såväl uppbyggnad som
innehåll. Förskollärarutbildningen omfatlar dock ett större pedagogik- och
metodikblock medan samhällsorienterade ämnen får ett större utrymme i frifidspedagogutbildningen.
utbildningarna skiljer sig dessutom åt genom atl förskollärarutbildningen
huvudsakligen är inriktad på barn under skolåldern och
fritidspedagogutbildningen på skolåldrarna.

Barnskötarutbildningen,
som aren gymnasial utbildning, avviker till såväl uppbyggnad som innehåll från förskollärar-
och frilidspedagogulbildningar-na. Således omfatlar utbildningen mindre av
pedagogik- och melodikstudier samt samhällsorienterande ämnen. I stället ingår
mera av vårdmoment. Utbildningen inriktas på åldersgruppen 0-12 år.

Vidareutbildning
i form av högskolekurser i barnkunskap om 20 eller 40 poäng startades i
Stockholm hösten 1977. Dessa kurser ger vidareutbildning för förskollärare och
fritidspedagoger som tjänstgör som barnomsorgsassistenter, pedagogkonsulenter
eller dylikt. Dessutom anordnas fr, o. m. budgetåret 1978/79 en påbyggnadslinje
om 20 poäng för ulbildning av lärarutbildare inom barnomsorgsområdet.
Utbildningen ger även behörighet till tjänst i barnkunskap och barn- och
ungdomskunskap i skolväsendet.

Fortbildning
för all personal inom förskolor och fritidshem började genomföras i samband med
förskolereformen år 1975. I regeringens proposition (1976/77:76) om utbildningav
förskollärare och fritidspedagoger m. m. fastslogs betydelsen av konlinueriig
fortbildning för all personal inom barnomsorgen.

Fortbildningens
former och omfattning bestäms i samråd mellan kommunerna och de fackliga
organisationerna. Socialstyrelsen har ansvaret för planerande och övergripande
frågor. Socialstyrelsen har bl. a. till uppgift att i samarbete med Svenska kommunförbundet
och fackorganisationerna framställa studiematerial och utvärdera verksamheten.

5.3 Socialstyrelsens rekommendationer

Socialstyrelsen rekommenderar - i enlighet med
barnstugeutredningens förslag- en jämn fördelning av förskollärare och
barnskötare i grupperna för förskolebarn och av fritidspedagoger och
barnskötare då det gäller skolbarn.

I grupper med både förskolebarn och skolbarn bör såväl förskollärare
som fritidspedagoger och barnskötare ingå i personalgruppen.

5.4 Nuvarande fördelning av personal efter utbildning m. m.

Utbildning
hos personalen inom olika åldersgrupper i dag- och fritidshem framgår av
följande labell.

Tabell 9.
Genomsnittlig fördelning av personal i åren 1976-1978.

dag- och
fritidshem efter utbildning,

Verksam-

Barnens

hetsform

älder

Utbildning

1976

1977

1978

%

%

%

Daghem

0-6 år

Avdelningsbunden per:

förskollärare

41

43

44

barnskötare

46

47

47

annan barnv. utb.

2

2

3

utan utbildning

10

7

7

totalt

100

100

100

Daghem

Därav

0-2 år

Förskollärare

21

25

27

barnskötare

72

68

68

annan barnav. utb.

2

2

1

utan utbildning

4

5

4

totalt

100

100

100

Daghem

Föreståndare (enbart daghemssavdelningar):

Förskollärare

86

88

88

fritidspedagoger

2

3

3

annan utbildning

12

9

9

totalt

100

100

100

Fritidshem

7-12 år

Avdelningsbunden per:

fritidspedagoger

42

44

46

barnskötare

17

19

20

annan barnav. utb.

15

15

13

utan utbildning

25

23

21

totalt

100

100

100

Fritidshem

Föreståndare (enbart fritidshemsavdelningar):

fritidspedagoger

76

78

80

förskollärare

14

10

9

annan utbildning

9

10

12

totalt

100

100

100

Verksam-

Barnens

hetsform

ålder

Utbildning

1976

1977

1978

%

%

%

Dag- och

Ej avdelningsbunden

fritidshem

personal
(inkl. förest.):

förskollärare

59

59

56

fritidspedagoger

7

7

7

barnskötare

13

13

16

annan barnv.
utb.

3

4

4

utan
utbildning

16

16

16

totalt

100

100

100

Källa: Statistiska centralbyråns statistiska meddelanden S
1977:20, S 1978:8 och S 1979:9.

Av tabellen framgår bl. a. följande:

-
i daghem är den
genomsnitfliga fördelningen av förskollärare och barnskötare relativt jämn med
någon övervikt för andelen barnskötare,

-
andelen
förskollärare har successivt ökat under de senaste tre åren och andelen
personal ulan utbildning har successivt minskat,

-
andelen
förskollärare i småbarnsgmpperna har visserligen ökat under de tre senaste åren
men utgjorde år 1978 dock endast 27 % av lotala anlalel personal i dessa
grupper,

-
i fritidshemmen
har andelen fritidspedagoger successivt ökat men andelen personal utan särskild
utbildning är fortfarande hög, 21 % år 1978,

-
90 % av
föreståndarna har förskollärar- eller fritidspedagogutbildning. Se vidare
bilaga 5.

Beträffande personalens ålder är, som tidigare nämnts i
avsnitt 4, Personaldimensionering, drygt hälften av de anställda i förskolor
och fritidshem under 30 år. Åldersfördelningen framgår av följande labell.

Tabell 10. Beräknad personalsammansättning inom
barnomsorgen våren 1977. Fördelad efter ålder och utbildning.

Ale

lersklass

Antal personer med

utbildning

som

Förskollärare

Fritidspedagog

Barnskötare

Abs

%

Abs

%

Abs

%

-29

7 280

49,7

995

51,0

6 278

58,2

30-

-39

4 875

33,3

610

31,3

2 298

21,3

40-

-49

1730

11,8

210

10,8

1424

13,2

50-

-65

763

5,2

135

6,9

788

7,3

TOTAL

14 648

100

1950

100

10 788

100

Källa: Socialstyrelsen, byrå FBI: Tillgäng och efterfrågan
på personal inom barnomsorgen. Rapport februari år 1979.

ANM: Uppgifterna är en sammanvägning av siffror från såväl
SCB som kommunförbundet.

Prop.
1980/81:205 70

Barnskötarna, kan efter utbildning inom gymnasieskolans
tvååriga vårdlinje börja arbeta när de är 18 år. De hade år 1977 störst andel
av sin yrkesgrupp i åldrarna under 30 år, drygl 58 %. Av fritidspedagogerna och
förskolärarna var ca hälften yngre än 30 år. En femtedel av barnskötarna och
knappt en femtedel av förskollärarna och fritidspedagogerna var 40 år eller
äldre.

Ambitionen att höja andelen män inom de olika
personalutbildningarna har hittills gett ringa resultat. Andelen män i dag-
eller frilidshemsverksamheten har höjts ytterst litet under de senaste tre
åren, som framgår av följande labell. Störst är andelen män i grupper för
skolbarn, men även där är andelen låg, knappt 15 %.

Tabell 11. Andel män av antalet anställda inom
barnomsorgen 1976-1978.

Verksamhetsform 1976 1977 1978

Daghemsavdelningar'
Fritidshemsavdelningar' Totalt i förskolor och fritidshem

2,8

3,5

3,7

12,7

14,4

14,5

3,5

4,2

4,5

Källa: Statistiska centralbyråns statistiska meddelanden
Förskolor och fritidshem S 1977:20, S 1978:8 och S 1979:9

' Gäller dag- och fritidshem med enbart daghems- resp.
fritidshemsavdelningar.

5.5 Utbildningskraven i övriga Norden

I Danmark finns inga särskilda behörighetsbestämmelser men
en cirkulärskrivelse från ministeriet anger vilka kvalifikafioner personalen
bör ha. Detta innebär något mer bindande anvisningar än de svenska rekommendationerna
från socialstyrelsen.

I Norge är vissa behörighetskrav inskrivna i förskollagen.
Enligt 8 § skall en förskollärare anställas som avdelningsledare för 16 barn
över 3 år och vistelse minsl 6 timmar per dag. För yngre barn och kortare
vistelse justeras antalet förskollärartjänster. Dispenser utfärdas av Forbruger
og Administra-jonsdepartementet. År 1977 beviljades 230 dispenser motsvarande 8
% av antalet föreståndare och avdelningsledare.

För fritidshemmen i Norge finns inga
behörighetsbestämmelser.

I Finland finns utbildningskrav inskrivna i förordning om
barndagvård år 1973. Personalen skall ha av socialstyrelsen godkänd examen.
Detta innebär i korthet att föreståndare skall ha förskollärar-, socialpedagog-
eller liknande utbildning. Vidare skall i barngrupper allfid finnas en anställd
med ovannämnda utbildning eller för barn i gruppen 0-3 år en anställd med
godkänd barnskötarutbildning. Dispenser beviljas av socialstyrelsen.

Prop.
1980/81:205 71

5.6
Utbildningskrav inom skolan

Grundskolans
verksamhet är reglerad bl. a. vad gäller inrättande av tjänster,
behörighetsvillkor, lärartäthet m. m. Tvingande föreskrifter finns i skollag,
skolförordning, läroplaner och av skolöverstyrelsen utfärdade tillämpningsanvisningar
i skolförordningen. En förutsättning för statsbidrag är alt undervisningen
bedrivs enligt gällande bestämmelser.

Behörighetsbestämmelserna
återfinns i Skolförordningen (SFS:1971:23). Detaljerade behörighetsföreskrifler
för lärare till skolväsendet finns i bilagor fill skolförordningen. För varje
typ av tjänst anges där vilka villkor som ska vara uppfyllda för behörighet
till tjänst.

Behörighetsbestämmelserna
har efter hand utvidgats lUI atl omfatta nytillkomna lärargrupper, senast
hemspråkslärarna.

Behörighetsförklaring
(dispens) meddelas av skolöverstyrelsen i särskilda fall, "om anfingen
sökanden inom eller utom landet genomgått utbildning eller haft tjänstgöring,
som motsvarar vad som fordras för behörighet till ifrågavarande slag av
ordinarie tjänst som lärare, eller bristen i sökandens behörighet är av mindre vikl
med hänsyn till hans meriter i övrigt".

5.7
Tillgäng och efterfrågan på utbildad personal

Socialstyrelsen
har i rapporten Tillgång och efterfrågan på personal inom barnomsorgen
(februari 1979) gjort vissa beräkningar av nuvarande tillgång på utbildad
personal. Säkra beräkningar har varit svåra att göra eftersom uppgifter om det
totala antalet personer med förskollärar-, frifidspedagog-och barnskötarutbildning
saknas. Dessulom är uppgifterna om personalens sysselsättningsgrad osäkra. Viss
skattning och sammanvägning av tillgängUg statisfik ligger därför till grund
för socialstyrelsens beräkningar.

Vad gällei'
det framlida behovet av utbildad personal är detta beroende av barnomsorgens
utbyggnad efter år 1981. Diskussioner om denna utbyggnad kommer att inledas med
Svenska kommunförbundet under år 1979. Utfallet av dessa överläggningar blir
styrande för utbildningens dimensionering under 1980-talet.

Då
utbyggnadstakten under 1980-talet fortfarande är oklar har socialstyrelsen i
beräkningarna av personalbehovet utgått från tre antaganden. Alternafiv I
innebär alt 75 % av alla förskolebarn och 50 % av alla skolbarn bereds plals
inom barnomsorgen år 1990. Alternativ II innebär en utbyggnadstakt
enligt riksdagens utbyggnadsmål 100 000 daghemsplatser och 50 000
fritidshemsplatser under perioden 1977-1981 och därefter 20 000 daghemsplatser
och 10 000 frifidshemsplatser per år fram fill år 1990. Alternafiv III innebär
utbyggnad enligt kommunernas barnomsorgsplaner 1978-1982. Därefter beräknas 17
300 daghemsplatser och 8 600 frifidshemsplatser tillkomma per år under
återstående delen av 1980-talet, vilket molsvarar den planerade genomsnittUga
utbyggnaden 1978-1980.

Prop.
1980/81:205 72

Vid utbyggnad enligt alternativ II, med nuvarande dimensionering av utbildningen kommer
enligt dessa beräkningar bristen på personal att bestå under ännu några år.
Bristen på förskoUärare skulle bestå under hela 1980-talet, bristen på frifidspedagoger
skulle öka något medan behovet av barnskötare skulle tillgodoses 1986-1987. Se
följande tabell.

Tabell 12. Tillgång och efterfrågan på personal (antal
personer avrundat till närmaste hundratal) inom barnomsorgen 1980 och 1982 samt
utblick mot 1985 och 1990.

Personalkategori Tidpunkt

1980 1982 1985 1990

Förskollärare 24 100- 30
400- 39 300- 53 200-

Tillgång 25 400 32 700 42 900 59100

Efterfrågan' 30 000 37
500 48 000 64 400

Fritidspedagoger 4 300- 5 900- 8 200- 12
100-

Tillgäng 4 900 7 000 10 000 14 900

Efterfrågan' 6 200 8 400 11800 16 900

Barnskötare

Tillgång 27 100 37 800 53 700 79
800

Efterfrågan' 33 300 42
600 55 800 76 300

Källa: Socialstyrelsens rapport Tillgång och efterfrågan
på personal inom barnomsorgen, februari år 1979. Beräkningen bygger på vissa
förutsättningar om en successiv ökning av personaltätheten samt 50 %
förskollärare/fritidspedagoger i verksamheten. I rapporten görs även en rad
andra antaganden som påverkar behovsberäkningarna.

• Efterfrågan vid utbyggnad enligt alternativ III,
riksdagsbeslutet år 1976 om 100 000 daghemsplatser och 50 000
fritidshemsplatser år 1981, därefter 20 000 daghemsplatser och 10 000
fritidshemsplatser per är.

5.8 Aktuella problem

Brisl på förskollärare och fritidspedagoger, i någon mån
även barnskötare, råder speciellt i vissa delar av landet, främst inom
storstadsområdena. Enligl arbetsmarknadsstyrelsens arbetssökande- och platsslatislik
avseende september-november år 1978 är antalet sökande till ledigförklarade
tjänster för dessa yrkesgrupper mycket oUka i olika län. Vissa län uppvisar
överskott på sökande medan underskott råder främst i storstadsregionerna.

Tjänster för förskollärare och barnskötare är ojämt
fördelade mellan kommunerna och inom de olika åldersgrupperna i daghemmen. I
några kommuner med förskollärarulbildning förlagd till orten år samtliga eller
flertalet tjänster vid daghemmen förskollärartjänster. I andra kommuner
överväger antalet barnskötarljänster. Andelen förskollärare är betydligt större
i daghemsgrupper för äldre barn än i grupper för yngre. Se bilaga 5.

Även inom fritidshemsverksamheten är variationerna stora
mellan olika kommuner vad gäller personalens utbildningsbakgrund. Knappt
hälften av personalen har fritidspedagogutbildning om man ser lill genomsnittet
för

Prop.
1980/81:205 73

riket.
Omkring en femtedel av personalen är barnskötare och lika slor andel saknar
särskild ulbildning för arbele i fritidshem. Den höga andelen personal utan
särskild utbildning beror bl. a. på att det i en del kommuner utöver fritidspedagogtjänster
finns tjänster för s. k. frilidshemsbiträden eller -assistenter för vilka
ingen särskild utbildning krävs.

Risken
för att förskola och fritidshem isoleras från det omkringliggande samhället har
påtalats i många sammanhang. Ett sätt att utveckla etl öppnare arbetssätt och
att föra in mer av t. ex. de vuxnas vardags- och arbetsliv i verksamhelen är
att andra än de traditionella yrkesgrupperna, bl. a. föräldrar med olika
yrkeserfarenhet, får möjlighet alt arbeta inom verksamhelen.

Elt
annat problem är alt del främsl är kvinnor som arbetar i förskolor och fritidshem
liksom andra verksamheter för yngre barn. I daghem var knappt 4 % av personalen
män år 1978. I fritidshem var andelen män någol högre, knappt 15 %.

5.9
Diskussion och förslag

Personal
inom förskola och fritidshem har ett arbete som kräver ingående kunskaper om
barn och deras uppväxtförhållanden. Arbetets karaktär släller även specielll slora
krav på samarbete inom personalgrupperna, med föräldrarna och andra i det omkringliggande
samhället.

Förskollärarnas
och fritidspedagogernas fackliga organisation Svenska facklärarförbundet (SFL)
har sedan år 1963, då statsbidragens anknytning lill förskollärarutbildningen
slopades, krävt behörighetsbestämmelser liknande dem som finns på skolans
område. I remissvaret på barnslugeutredningens betänkande (SOV 1972:26 och 27)
Förskolan framförde förbundet krav på alt bl. a. behörighetsbestämmelser för föreståndar-,
förskollärar- och barnskötarljänster skulle införas i en särskild stadga.
Vidare önskade förbundet normer för fördelning av de olika tjänslelyperna och
underströk behovel av atl personal ulan erforderlig utbildning skulle få
möjlighet lill ulbildning för de tjänster de innehar.

Frågan
om behörighetsbestämmelser har också aktualiserats i avtalsförhandlingarna.

Införandel
av lagen om anställningsskydd (LAS) har aktualiserat behörighetsfrågan
ytterligare. SFL har uttryckt farhågor för atl i elt läge av brist på utbildad
personal skulle personal ulan adekvat utbildning kunna få fast anställning och
i vissa fall få förtur fill tjänst även då sökande med ulbildning finns.

Behörighetsbestämmelser
för personalen inom barnomsorgen kan medföra garanti för att personal med
erforderlig utbildning anställs om behörig sökande finns. De kan också medföra atl
de yngre barnens behov av stimulerande pedagogisk verksamhet framhävs. Vidare
kan det innebära att utbildningen blir mer attraktiv. Det kan därmed motivera
dem som saknar

Prop. 1980/81:205 74

utbildning
för sitt arbete att skaffa sig sådan utbildning.

Arbetslagstanken
ulgör en vikfig grund för arbetssättet i förskola och fritidshem. Inom
arbetslaget planeras arbetet, gemensamma beslut fattas och arbete och ansvar
fördelas. Var och en i arbetslaget bidrar ufifrån sina kunskaper, erfarenheler
och personliga resurser. Ulbildningen är i delta sammanhang betydelsefull på
flera sätt. Behörighetsbestämmelser skulle kunna medföra betoning av utbildningsmässiga
skillnader inom personallaget vilka kan försvåra samarbetet.

Behörighetsbestämmelser
skulle även kunna medföra atl personal utan utbildning får en otrygg
anställningssituation. Vidare skulle del administrativa arbetet öka såväl
lokalt som centralt.

Redan
i dag anställs som regel personal med erforderlig utbildning på ledigförklarad
tjänst om sädan sökande finns. Enligt medbestämmandelagen (MBL) har de fackliga
organisationerna insyn i och möjlighet alt påverka fillsätlningen av tjänster.
Att personer ulan erforderlig ulbildning anställs när sökande med utbildning
finns blir därmed knappast aktuellt.

Tjänsterna
är vanligen knutna lill kommunens barnomsorg i stort och inte till SärskUd
förskola eller fritidshem. Anställs 1. ex. barnskötare på förskollä-rartjänst,
i de fall ingen förskollärare sökt tjänsten, blir det som regel fråga om
vikariatstjänstgöring. En reglering på tjänsten sker efter hand i samband med fillsättning
av tjänster. Detta förfaringssätt kan fungera bra i ett utbyggnadsskede då nya
tjänster ofta tillkommer.

Största
svårigheten innebär anställning av personal som saknar särskild utbildning för
arbete i förskola eller fritidshem. I sådana fall bör den anställde stimuleras lill
att snarast skaffa sig erforderlig utbildning.

Mest
angeläget i utbildningshänseende är atl utbildningen av personal för förskola
och fritidshem anpassas till efterfrågan både vad gäller dimensionering och
lokalisering. Det är därvid angeläget atl män stimuleras att söka till de här
aktuella utbildningarna. Det gäller även personer med annan yrkeserfarenhet.

Övergång
till åldersblandade barngrupper med både förskolebarn och skolbarn ökar behovet
av samordning mellan förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. Åven
samverkan med klassläramlbildningen är viktig för en mer enhetlig syn på barns
inlärning, utveckling och fostran. Utbildnings-myndigheterna bör därför
organisera utbildningarna så att delta behov blir tillgodosett. Insatser inom
grund- och vidareutbildningen måste också åtföljas av fortbildning för redan
yrkesverksam förskole- och frilidshemsper-sonal för atl bl. a. öka beredskapen
inför en övergång till mer åldersblandade barngrupper.

Med hänsyn till utbildningens
betydelse för verksamheten i förskola och fritidshem och mot bakgrund av vad
som här redovisats föreslås en rekommendation om att minsl hälften av inrättade
tjänster för arbele i barngrupp skall vara förskollärartjänster, då det gäller
förskolebarn, och frilidspedagogljänster, då det gäller skolbarn.
Rekommendationen avser

Prop.
1980/81:205 75

aUa barngrupper oberoende av barnens ålder, men
redovisningen gäller för kommunen som helhet.

Rekommendationen föreslås gälla från år 1983.

Personal som saknar ulbildning för sin tjänst bör beredas
möjlighet att utbilda sig, bl. a. genom att ledighet beviljas och att
utbildningen så långl möjUgt förläggs till hemorten.

Behovet av fortbildning är en viktig fråga i detta
sammanhang. En förutsättning för att verksamheten skall utvecklas och hållas
levande är alt all personal i förskolor och frifidshem som f. n. får
regelbunden fortbildning delvis samordnad med fortbildningen för andra
personalgrupper med angränsande arbetsområden.

6 Utrymmesstandard 6.1 Bakgrund

En viss yta per plats i förskolor och fritidshem har
utgjort villkor för statsbidrag sedan bidraget infördes år 1944. Tidigare hade
lokalerna ofta varil mycket trånga, varför det ställdes krav på en fri golvyta
i barnens grupprum, lekyta, av 3 m per barn för att tillförsäkra barnen visst
utrymme för lek.

Efter hand visade erfarenheterna att de yngre barnen
behövde större utrymme för bl. a. sin motoriska utveckling. År 1959 ökades
kraven på spädbarnsavdelningar till minst 4 m per plats och för övriga barn
under 5 år till 3,5 m per plats.

År 1963
rekommenderade socialstyrelsen 5 m- lekyta per plats i spädbarnsavdelning och
4 m för förskolebarn över spädbarnsåldern (Råd och anvisningar nr 163 år 1963).
Detta gjordes bl. a. mot bakgrunden av att förskolor och fritidshem i ökande
grad skulle kunna ta emot elever under utbildning och eventuellt fungera som
hobbylokaler för andra i bostadsområdet.

I Råd och anvisningar nr 184 år 1965 lämnades några
förslag till principlösningar för förskole- och fritidshemslokaler. Ritningarna
utgick från 5 m' lekyta per plats i samfliga avdelningar och de typritningar
som sedan upprättades av olika byggnadsfirmor hade i regel denna utrymmesstandard.

När 1968 års barnstugeutredning i sitt betänkande (SOU
1972:26 och 27) Förskolan tog upp lokalfrågan hade 5 m lekyta' per plats
utvecklats som praxis och var utgångspunkt för utredningens beräkning av totalyta
per plats om ca 12 m. Genom omdisponering av ytan jämfört med tidigare
lokallösningar kunde en något större "lekyta" för barnen erhållas på
samma totalyta som tidigare.

' Sammanlagd rumsyta i barnens lekrum.

2 Samtliga
ytor för barn och personal, ekonomi- och serviceutrymmen samt golvytan

för
väggar.

Prop.
1980/81:205 76

I socialstyrelsens vidare utvecklingsarbete på delta
område har utifrån samma ulrymmesstandard, ca 12 m lotalyla per plats, räknats
fram en avdelningsyta' per plats om ca 9-9,5 m. Orsaken till att begreppet
avdelningsyta används i stället för totalyta är att särskilda bestämmelser från
bl. a. arbelarskyddsstyrelsen reglerar de utrymmen som inte är direkt avsedda
för barn.

Ulvecklingen har således gått mot rymligare lokaler.
Samtidigt har lokallösningarna blivit mer differentierade för att kunna
tillgodose barnens behov av säväl mer eller mindre bullriga akfiviteter som av
lugn och vila - i mindre eller större grupper.

Är 1973 beslöt riksdagen att ansvaret för granskning av förskole-
och fritidshemslokaler skulle ligga på kommunerna från den 1 juli 1974. Med
anledning därav utarbetade socialslyrelsen en relativt detaljerad vägledande
information lill kommunerna. Planering av lokaler och ulemiljö 1975. Denna
skrift med tillhörande arbetshäfte har bl. a. fungerat som studiematerial vid
kurser för kommunala granskare som åren 1976 och 1977 anordnats gemensaml av
socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

Sedan barnstugeutredningens förslag till lokallösningar
för dag- och fritidshem prövats har några undersökningar genomförts beträffande
lokalernas lämplighet och ulnyltjande, även ur bullersynpunkt. Tekniska
högskolan i Lund har undersökt småbarns-, syskongrupps- och utvidgade
fritidshemsavdelningar ur främst lokallösningssynpunkl medan tekniska högskolan
i Stockholm har undersökt buller i daghem.

Då det
visat sig svårt all göra separata undersökningar av den fysiska miljöns
lämplighet ulan att samtidigt studera verksamheten och dess innehåll planerades
projektet Mångsidigt användbara förskolor och fritidshem, MAFF. Projektet
startade år 1977. Inom projektet studeras bl. a. hur lokalerna skall kunna
anpassas lill en flexibel organisafion av verksamheten, integrering med
närmiljön och ev. användning för annat ändamål. I detta syfte prövas vilken
grad av flexibilitet som måsle ligga i lokallösningen och även behovel av
utrymme med hänsyn till barngruppsorganisation och integration av t. ex.
familjedaghemsverksamhet, öppen förskola och annan verksamhet.

MAFF-projektet planeras vara avslutat år 1981. Avrapportering
sker efter hand. En delrapport rörande flexibla lokallösningar väntas under
våren 1979. Vidare pågår i några kommuner en försöksverksamhet ( som även
innefattar lokalfrågorna) med utvidgade fritidshem.

Samtidigt pågår inom socialstyrelsen och i många kommuner
ett utveck-

' Sammanlagd yta för barn per avdelning inkl. kapprum,
tvättrum, vilrum, förråd, lekrum

Prop.
1980/81:205 77

lingsarbete
vad gäller den fysiska miljön. Utvecklingsarbetet gäller bl. a. anpassning av
den fysiska miljön fill nya organisationsformer som t. ex. åldersblandade
barngrupper, och utveckling av arbetssätt bl. a. genom att arbete med maflagning,
städning, tvätt etc. inlemmas i den pedagogiska verksamheten.

6.2
Nuvarande bestämmelser

I
socialstyrelsens ovan nämnda information anges gällande krav och rekommendafioner
rörande lokaler och utemiljö.

Statsbidragen
till dag- och fritidshem ulgår till högsl det antal platser som fastställts med
hänsyn till lokalernas utrymmen och ändamålsenlighet.

Innan
en anläggning tas i bruk skall den enligt barnavårdslagen anmälas till socialstyrelsen
för fastställande av det antalet platser (barn) som anläggningen är lämpad
för. Platsantalet fastställs på förslag av kommunen utifrån en viss minsta
avdelningsyta per barn, dvs. enligt den s. k. ytnormen.

Ytnormen
innebär att avdelningsytan per plats vid ny-, till- eller ombyggnad skall uppgå
till ca 9-9,5 m-, beroende på avdelningens storlek.

Regeringen
beslöt den 15 september 1977 atl Järfälla kommun skulle kunna inrälta flera
platser i lägenhetsdaghem än vad socialstyrelsens normer medger. Detta beslut
har lett till en omprövning av ytkravet från 9-9,5 m lill 7-7,5 m per plats för
dag- och fritidshem med högst 15 platser fr. o. m. den 1 januari år 1978 och
tills vidare.

Även
fidigare har en avdelningsyla av 7 m per plals medgivits för tillfälligt anordnade
lokaler och vid fastställande av nytt platsanlal för äldre anläggningar som
saknar lekhall.

Socialstyrelsen
har beträffande lokalutformningen angivit att även om styrelsen anser atl
lokalerna har brister påverkar della som regel inte statsbidraget. Om slyrelsen
uppmärksammar atl kommunen valt en lokallösning som kan innebära påtagliga
nackdelar för verksamheten meddelas dock detta till kommunen, som själv får ta
ställning till om lösningen skall omarbetas.

Socialslyrelsen
har vidare utvecklat en praxis för bidragsgivningen (den s. k. pedagogiska
normen) som innebär atl den aktuella situationen inom avdelningen vad gäller
barnens ålder och barngruppens sammansältning påverkar antalet statsbidrag. För
en småbarnsgrupp utgår således högsl 12 slalsbidrag även om avdelningen p. g.
a. utrymmesstandarden godkänts för 15 barn.

För
ulomhusytornas dimensionering gäller enbart rekommendafioner. Inga särskilda
villkor har därvid uppställts för statsbidraget.

Vid dimensionering av
markytan för daghem och fritidshem rekommenderas i enlighet med riksdagens
uttalande år 1973 lolalt 80 m tomtyta per/ plats varav byggnaden upptar 15-20 m
per plats. Viss variafion kan förekomma beroende på anläggningens sloriek och
byggnadens form.

Prop. 1980/81:205 78

6.3 Diskussion och förslag om ytkrav m. m.

Del har diskuterats huruvida kravet på viss avdelningsyta
per plats är av så avgörande belydelse för verksamhetens kvalitet att ytan bör
ligga till grund för centralt fastställande av platsanlal och därmed för statsbidragsgivningen.
Andra faktorer som rör den sociala miljön, t. ex. personallillgången, torde
vara minst lika viktiga ur kvalitetssynpunkt.

Utrymme för lek, arbete och vila, för gemenskap och viss
avskildhet är en förutsätlning för atl miljön skall fungera bra för barn och
vuxna i förskolor och fritidshem. Utrymmesstandard och lokallösning kan
underlätta eller försvåra den pedagogiska verksamhelen.

Den samlade erfarenhet som numera finns i kommunerna och
det samrådsförfarande vid planeringen som efter hand utvecklats har gjort en
central granskning och en norm mindre nödvändig.

Socialstyrelsens rufiner i smaband med godkännande av
lokaler för förskolor och fritidshem och fastställandet av högsta platsantal
för statsbidrag har dessutom förenklats i takt med att den kommunala
planeringen och granskningsarbelet utvecklats. I samband med att
socialstyrelsen fastställer platsanlal görs en ritningsgenomgång méd relativt
översiktlig bedömning av ulrymmesstandard och lokalernas funktionsduglighet.
Granskningen är mer ingående då det gäller typritningar för serietillverkning
av förskolor och fritidshem. Delta gäller även för lokaler som tidigare använts
för annat ändamål.

Lokaler som endast godkänts för deltidsgruppsverksamhet
kräver förnyad ritningsgranskning om de skall användas för dag- eller
fritidshemsverksamhet i och med att nya funkfioner som måltider och vila
tillkommer.

Trots atl den centrala granskningen efterhand blivil allt
mindre detaljerad kan den ändå verka hämmande för kommunerna vad gäller bl. a.
utveckling av nya lokallösningar.

Syftet med socialstyrelsens vägledande information är atl
ge kommunerna etl samlal underlag fill hjälp för planeringen av förskolor och
fritidshem. Nuvarande informationsskrifter, "Planering av lokaler och ulemiljö"
och tillhörande arbetshäfte, tar upp de krav som verksamhetens mål, innehåll
och organisation släller på den fysiska miljön. Där redovisas delvis också
gällande krav och rekommendationer från olika myndigheter. Informationen är
huvudsakligen till hjälp för planering av nya lokaler. Den berör i liten ulslräckning
ulnyltjande och eventuell ombyggnad av befinfiiga lokaler. Del är ofta svårt atl
lillämpa anvisningarna på lokaler som byggts för annal ändamål.

Socialstyrelsens vägledande information har också
kritiserats för alt vara alllför detaljerad! och därmed alltför slyrande och
låsande. Delta kan innebära alt kommunerna drar sig för att utnyttja befintliga
lokaler till dag-och fritidshem.

I della sammanhang bör dock framhållas att t. ex. Arbetarskyddsstyrel-

Prop.
1980/81:205 79

sens
bestämmelser vad gäller personal- och förrådsutrymmen för förskolor och
fritidshem är mer delaljerade och långtgående än socialstyrelsens
rekommendationer. De olika myndighelernas krav och rekommendationer framgår av
avsnitt 2, Lagstiftning.

Fördelarna
med en central norm har varit att de garanterat en någorlunda jämn slandard
över hela landet vad gäller lokalernas utrymmen.

Slopandet
av en ytnorm skulle ge ökade möjligheter till kommunala inilialiv och prövning
av nya idéer. Detta innebär dessutom minskade krav på redovisning till central
instans och minskade krav på cenlral administration.

Ytnormen
är dessutom bara en av flera kvalitetsfaktorer som inverkar på verksamheten.
Formerna för den kommunala miljöplaneringen och granskningen har vidare
utvecklats under senare år. Man kan förutsätta att kommunerna i dag är
tillräckligt medvetna om betydelsen av god ulrymmesstandard för att kunna
planera och iordningsställa förskolornas och fritidshemmens fysiska miljö.

Nuvarande
ytnorm föreslås därför slopad och ersatt av rådgivning från socialstyrelsens
sida om verksamhetens innehåll och organisation saml om den fysiska miljön. Det
bör framhållas att en god utrymmes- och lokalstandard är en viklig
kvalitetsfaktor inom förskole- och fritidshemsverksamheten. Elt slopande av ytnormen
innebär därför inte elt ställningslagande mol storleken av den yta per plats
som f. n. tillämpas vid planering av förskolor och fritidshem. Slopandet av ytnormen
skall ses i samband med de föreslagna rekommendationerna om högsla antal barn
per grupp och om viss personaltäthet i kommunen som helhel.

Förslagel
om slopande av ytnormen innebär atl socialstyrelsens roll vad beträffar
ritningsgranskning, fastställande av platsantal etc. bortfaller. Belräffande
socialstyrelsens framtida uppgifter se avsnitt 8.

7
Statsbidrag till dag- och fritidshem

7.1
Nuvarande bestämmelser

Riksdagen
fattade våren 1976 beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen (prop.
1975/76:02, SoU 1975/76:28, rskr 1975/76:219). Slatsbidrag utgår numera enbart lill
driften och inte till anordnandet av dag-och fritidshem. Driftbidraget har
höjts väsentligt i jämförelse med det tidigare bidragel. Vidare är bidraget värdebeständigt
genom en årlig uppräkning med hänsyn till den genomsnittliga årliga löneulvecklingen
för anställda i offenllig tjänst (SFS 1978:191).

Prop.
1980/81:205 80

Statsbidragens konstruktion och nivå

Driftbidragel utgår med ett årligt belopp per plats i dag-
och fritidshem. För år 1979 är före slutlig uppräkning, statsbidragen följande
(SFS 1979:136):

Daghem 16 550

Fritidshem 8 275

Del anordningsbidrag som lidigare utgick per plals i dag-
och fritidshem upphörde 1977-02-28. Kapitalljänslkoslnaderna har i stället
beaktats vid faslslällande av driftbidragel. Finansieringen av daghemsbyggnader
sker enligl de regler som gäller för bostadslån till lokaler
(bostadsfinansieringsförordningen SFS 1976:788).

Det statliga bidragel till kommunernas familjedaghemsverksamhel
ulgår med 35 % av kommunens brutlokostnader. Därutöver utgår fr. o. m.
kalenderåret år 1977 elt särskill grundbelopp per barn. För förskolebarn är
grundbeloppet 2 950 kr. för år 1979. Grundbeloppet för familjedaghem är liksom
bidraget lill dag- och fritidshem knutet till löneutveckligen för anställda i offenllig
ijänsl (SFS 1978:191). Hell grundbelopp ulgår för barn som vistas i
familjedaghem minsl 7 limmar per dag. Halvt grundbelopp ulgår för förskolebarn
med kortare vistelsefid än 5 timmar per dag.

Till den kommunala barnavårdsverksamheten för värd av
sjuka barn i deras hem utgår statsbidrag med 35 % av kommunens brutlokostnader
för lön och sociala förmåner lill barnvårdare och arbetsledande personal (SFS 1974:841).

Ett särskill slatsbidrag ulgår för hemspråksträning i
förskolan. Bidragel ulgår per år för sexåringar som deltar i grupp där
hemspråksträning bedrivs minsl fyra limmar per vecka. Åven detla bidrag är värdebeständigt
och utgår för år 1979 med 2 250 kr.

I årets budgetproposition har föreslagits att statsbidragsgivningen
för denna verksamhel fr. o. m. den 1 juli 1979 utvidgas lill atl även omfatta femåringar.

Regeringen har nyligen tillsalt en särskild utredning med
uppgift atl kartlägga språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och
föreslå erforderliga åtgärder.

Krav för statsbidrag Ull dag- och fritidshem

Innan en förskola las i bruk skall den enligt gällande
bestämmelser anmälas till socialstyrelsen. Därvid fastställs det totala antalet
platser inom anläggningen på grundval av ullålande från en kommunal granskare.

Statsbidraget till dag- och fritidshem utgår för högsl del
antal platser som fastställts av socialstyrelsen med hänsyn lill lokalernas
utrymmen och ändamålsenlighet.

Prop. 1980/81:205 81

För daghem gäller atl fullt statsbidrag utgår för plals i
avdelning som är öppen minst sju timmar per dag om minst 2/3 av platserna i
avdelningen utnyttjas fem timmar eller mer per dag. (Den s. k.
två-tredjedelsregeln.) Övriga platser kan utnyttjas för deltidsverksamhet (deltidsgruppsbarn
eller barn till deltidsarbetande/-studerande föräldrar).

Fullt bidrag för antalet platser ulgår även i de fall
antalet inskrivna barn sänkts på grund av att barn med behov av extra stöd och
stimulans ingår i gruppen. Även i detla fall gäller alt högst en tredjedel av
platserna utnyttjas på detta sätt.

Om mer än en tredjedel av platserna vid en avdelning
utnyttjas på deltid utgår platsbidrag endast för de platser som utnyttjas på
heltid (fem timmar eller mer per dag).

Om platserna vid en avdelning inle utnyttjats i full ulslräckning
på grund av bristande efterfrågan beviljas bidrag för varje plats som under
minst tre månader av kalenderåret tagits i anspråk i enlighet med minimikravet.

Regeringen har nyligen i proposition 1978/79:111 om ålgärder
mot krångel och onödig byråkrati föreslagit alt hell slalsbidrag skall utgå
under förutsältning atl två tredjedelar av antalet platser i kommunen som
helhet utnyttjas minsl fem timmar per barn och dag.

TiW fritidshem ulgår bidrag för plats i avdelning som är
öppen under minst fem timmar per dag.

Slatsbidrag utgår endast lill primårkommun. Dag- och
fritidshem som drivs av annan än primärkommun får inräknas i kommunens
bidragsunderlag i den mån de ingår i kommunens av fullmäktige antagna barnomsorgsplan.

Ansökan om slatsbidrag UU dag- och fritidshem

' För det befintliga antalet platser vid resp. daghem/frifidshem
och för det anlal platser som beräknas tas i bruk under bidragsåret kan
kommunerna varje år söka förskott på driftbidrag hos socialstyrelsen. Denna
ansökan skall inlämnas senast den 15 december årel före det år ansökan avser.
Förskott utbetalas i april, juli, oktober och januari.

Ansökan om slullikvid görs senast den 15 december under
det kalenderår ansökan avser. Till denna ansökan bifogas en rapportlista
angående de förändringar som skett under året. Slullikvid utbetalas i april
året efter bidragsåret.

Som underlag för ansökan om driftbidrag till dag- och frifidshem
lämnar kommunerna en årsberättelse till socialstyrelsen. Denna årsberättelse innehåUer
uppgifter som avser varje institufion och dess enskilda avdelningar.
Uppgifterna gäller öppethållandetider, anställd personal, b:irn efter ålder och
grupptillhörighet samt barngruppernas storlek och ålderssammansättning.
Dessutom,ska anges dritbidragsberättigal antal platser samt antal platser efter
pedagogisk norm i dag- eller fritidshem och anledning fill evenluellt obesatta
platser. 6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop. 1980/81:205 82

7.2 Diskussion

Synpunkter på nuvarande statsbidragssystem för dag- och
fritidshem har framförts i många sammanhang bl. a. från socialstyrelsen.
Svenska kommunförbundet, enskilda kommuner, slalskontrollkommittén, fackliga
organisationer, föräldra- och personalgrupper vid dag- och fritidshem.

De synpunkter som framförts gäller t. ex. statsbidragels
konstruktion, oklarheter i platsbegreppet, den s. k. två-lredjedelsregeln,
kravet på öppethållande, bidrag till prival verksamhet m. m.

Bidragsnivån har faslslållts med hänsyn till de genomsnitfliga
kostnaderna för en daghemsplats. Hänsyn har således lagits fill de högre
kostnaderna för småbarnsplatser. Systemet med samma bidrag för yngre och äldre
förskolebarn i daghem och halvt bidrag för skolbarn i dag- och fritidshem
innebär atl del är förmånligare för kommunerna alt i daghem i första hand
bereda plats för äldre förskolebarn. Detla har sannolikt medverkat till den
begränsade utbyggnaden för småbarn och även för skolbarn. Vad gäller skolbarn
torde även oklarheter om vad SIA-reformen innebär ha bidragit till en osäkerhet
om lämpliga verksamhetsformer och därmed till en långsam utbyggnad av
fritidshemmen.

Konsekvenserna har också i vissa fall blivit atl
kommunerna inrättat familjedaghem i stället för dag- och fritidshem för småbarn
och skolbarn eftersom nettokostnaderna per barn på så sätt blir lägre.

Vid integrering av skolbarn i daghemsgrupp ulgår bidrag
som för plals i fritidshem, vilket är lika med halvt daghemsbidrag. Detla
innebär lägre bidrag för åldersintegrerade grupper än för daghemsgrupper med
enbart förskolebarn vilket anses motverka en önskvärd åldersintegrering.

När statsbidrag utgår per plats är det viktigt med en klar
definition av platsbegreppet.

Synpunkter har framförts på att del ibland är oklart hur
många av antalet godkända platser som är statsbidragsberätligade. Det statsbidragsberättigade
antalet platser bestäms även av åldersfördelningen bland barnen i en barngrupp.
Detta innebår färre statsbidragsberätligade platser i en småbarnsgrupp ån i en
grupp för äldre barn ( den s. k. pedagogiska normen). Ibland förekommer även
att kommunen beslutat om annal platsanlal än det av socialstyrelsen
fastställda. En generell kommunal bestämmelse om lägre antal barn i grupperna
kan även påverka statsbidraget. Genom den s. k. två-lredjedelsregeln kan
platser vara obesatta och statsbidrag ändå ulgå därför all barn med behov av exlra
stöd ingår i gruppen.

Det förslag som framförts i avsnitt 6 om att ytnormen per
plats bör ersättas med rekommendation innebär atl någol platsantal inle kan
fastställas på nuvarande grunder och atl den s. k. två-lredjedelsregeln inte
kan tillämpas. Statsbidrag kan därför inte utgå per plals ulan måste utgå per
barn eller på annat sätt.

Efterfrågan på deltidsplalser har ökal under senare år och
överstiger

Prop. 1980/81:205 83

ibland den tredjedel av platsantalet som med fullt
statsbidrag kan las emol i daghemsgrupperna enligt två-lredjedelsregeln. Detta
har för kommuner med stor efterfrågan pä deltidsplatser ansetts utgöra ett
hinder för såväl vidare utbyggnad som för anpassning av befintliga resurser fill
faktiska behov. De kommuner som tar in mer än en tredjedel deltidsbarn i
barngrupper får enligt nuvarande regler inget statsbidrag för dellidsbarnen i
dessa grupper.

Vissa krav på öppethållande av dag- och fritidshem är
knutna lill statsbidragsvillkoren - minst 7 limmar för daghem och minsl 5
limmar för fritidshem. Så korla öppelhållandetider begränsar dock många
föräldrars möjlighel att utnyttja plats och innebär även behov av daghemsbyle
vid förändrade arbetstider. Avsikten är att dag- och fritidshem skall ha ett
öppethållande som omfatlar de flesta föräldrars arbets- och restider. Dag-och frifidshemmen
är som regel öppna från 6.30 eller 7.00 till 18.00 eller 19.00. 97 % av
daghemmen var öppna 10,5 timmar eller längre tid per dag år 1978.

S. k. halvdaghem förekommer i några kommuner. Det var dock
endast 2 % av dag- och fritidshemmen som var öppna högst 8 timmar per dag år
1978. Vid telefonkontakter med 30 kommuner har framgått alt den halvdaghemsverksamhet,
som förekommer, inte svarar mol de öppelhållandetider som barnen egentligen
behöver. Ändrade arbetstider eller dylikt kan dessutom förändra behovet av
barnomsorg vilket för halvdaghemsbarn innebär byte av daghem.

I samband med ansökan om slalsbidrag skall kommunerna
redovisa verksamheten vid de enskilda förskolorna och fritidshemmen. Denna
redovisning har två syften: dels sker en jämförelse mellan årsberättelse och slatsbidragsansökan,
dels ligger uppgifterna i årsberättelsen lill grund för statistiska
centralbyråns statistik.

Kommunalekonomiska utredningen (KEU) har i betänkandel (SOU
1977:78) Kommunernas ekonomi diskuterat hur kommunernas nettokostnader för
barnomsorgen skall utjämnas.

Utredningens förslag innebär att kommunernas
nettokostnader för barnomsorgen utjämnas genom att åldersfaktorn och de
beräknade kostnaderna för utnyttjat anlal platser vägs in i skatleutjämningssystemet
i lika grad. Utredningen har i sitt förslag utgått från gällande regler för
statsbidrag till barnomsorgen.

Föredragande statsråd anför i propositionen (1978/79:95)
över KEU att trots att förhållandevis höga slalsbidrag utgår för barnomsorgen
kvarstår belydande nettokostnader på kommunerna för verksamheten. Nettokostnaderna
har även befunnits vara ojämnt fördelade mellan kommunerna. I propositionen
föreslås därför atl en kostnadsutjämning för barnomsorgsverksamheten bör ske
inom skalleuljämningssystemets ram i enlighet med utredningens förslag.

Slalskontrollkommittén har i delbetänkandet III (Kommundepartemeniet,

Prop. 1980/81:205 84

Ds Kn 1978:3) lagt fram förslag om alt bidrag i
fortsättningen bör utgå som en viss del av kommunernas lönekostnader för
aktuell verksamhet.

7.3 Förslag till förändrat statsbidragssystem för daghem
och fritidshem

Etl förändrat statsbidragssystem för dag- och fritidshemsverksamhel
i kommunerna bör syfta till att minska den statliga kontrollen och därmed
begränsa granskningsarbelet på central nivå. Bidraget bör stimulera till
fortsatt ulbyggnad av dag- och fritidshem med en god och jämn kvalitel i verksamhelen
över hela landel.

Bidragel bör också utformas så att ökade möjligheter ges
för deltidsbarn att ingå i barngrupperna.

Anordnandet av åldersintegrerade grupper bör underlättas. Bidragsbeslämmelser
bör dessutom medverka till atl fler platser för såväl barn under 3 år som
skolbarn inrättas.

Det har övervägts om ett avdelningsbundet bidrag eller ett
särskilt lönebidrag lill personal inom verksamheten skulle motsvara dessa
fordringar.

Elt avdelningsbundet bidrag är emellertid svårt att
tillämpa eftersom verksamheten organiseras på många olika sätt och barngrupperna
är av myckel varierande storlek.

Ell särskill lönebidrag föruisätter att staten övertar
förhandlingsansvaret för personalens löne- och anställningsvillkor och atl
personalen får statligt reglerade löner i likhel med 1. ex. skolans lärarpersonal.
Det bör i sammanhanget noteras att en övergång till kommunal anställning av
skolans personal diskuterats.

Dessa bidragskonslruktioner har inle bedömts som lämpliga
för dag- och fritidshemsverksamheien. Som tidigare framhållits blir del i
fortsättningen heller inte möjligt med ett statsbidrag per plats.

I det följande presenteras två andra alternativ, bidrag
per barn och procentuellt bidrag.

Ett statsbidrag som utgårpe;- barn stimulerar i första
hand lill en kvantitativ utbyggnad av verksamheten. Delta måste bedömas som en
mycket viktig faktor vid rådande brist på dag- och fritidshemsplatser.

Ett bidrag per barn är relativt lätt alt administrera. Bidragel
förutsätter dock i likhet med platsbidrag vissa kvalitativa rekommendationer
för alt inte den kvantitativa utbyggnaden skall ske på kvalitetens bekostnad.
En sådan bidragskonstruktion bör därför i enlighet med förslag som lämnats i
det föregående kompletteras med vissa krav på öppethållande- och vistelselider
samt med rekommendationer om gruppstorlek och personaltäthet.

Villkor för statsbidrag till daghem bör vara att dessa är
öppna i erforderlig utsträckning, dock minst 10 limmar per dag. Inom daghemmen
bör dock möjlighet finnas atl i vissa fall ha en avdelning med kortare öppethållande-fid.

Prop. 1980/81:205 85

För fritidshem bör som nu krävas etl öppethållande om
minst 5 timmar per dag. För båda verksamheterna bör vidare gälla att barnen
garanteras helårsomsorg. Förändringen vad gäller öppethållande avser atl ge
ökade garantier för en samordnad verksamhet för hellids- och dellidsbarn.

För att inte få en alltför hög andel deltidsbarn i
daghemmen föreslås att högst 50 % av de barn i förskoleåldern som har
daghemsplats i en kommun får ha deltidsplals för atl kommunerna skall få slatsbidrag.
Med deltidsbarn avses barn som har en kortare vistelselid än 5 timmar per dag.

Helt bidrag föreslås ulgå för barn i daghem med minst 5
limmars vistelsetid per dag - eller minst 100 timmar under en period av 4
veckor. Halvt statsbidrag föreslås utgå för barn som vistas i daghem kortare
tid än 5 limmar per dag eller 100 timmar under 4 veckor.

För barn i fritidshem föreslås i likhet med lidigare alt
halvt slatsbidrag utgår under förutsättning av elt öppethållande på 5 timmar
eller mer per dag. Möjlighet bör finnas till helårsomsorg för barnen dvs.
öppethållande även under skolans lovdagar.

Kostnaderna för daghemsplals för små barn är betydligt
högre än kostnaden per plals för äldre barn. Etl generellt tillägg på
statsbidraget för atl kompensera för de högre kostnaderna för små barn är
därför inbyggt i det nuvarande platsbidraget.

För atl få en bättre kostnadsutjämning inom verksamheten
bör emellertid ell höjt bidrag utgå för de skolbarn som ingär i åldersintegrerade
barngrupper. Med åldersblandade eller åldersintegrerade barngrupper avses att
småbarn, äldre förskolebarn och skolbarn ingår i samma daghemsgrupp. Utifrån de
positiva erfarenheter som redovisats från åldersblandade barngrupper har del
setts som angeläget atl underlätta att sådana kommer till stånd.

Fullt statsbidrag bör därför utgå för varje skolbarn som
ingår i en åldersblandad barngrupp under förutsättning att molsvarande antal
barn i åldern 0-3 år (barn som inte fyllt 3 år) ingår i åldersblandade grupper
inom kommunen. Merkostnaderna ur t. ex. personalsynpunkt för en småbarnsplats
täcks därmed in av överskottet för en skolbarnsplats. En jämn åldersfördelning
i de åldersintegrerade barngrupperna förutsälls.

Enligt barnomsorgslagen skall barn som av vissa skäl behöversärskilt
stöd i sin utveckling ha möjlighet att få plats i förskola eller fritidshem med
förtur.

Den s. k. två-lredjedelsregeln innebär atl kommunerna har
möjlighet atl med fullt statsbidrag sänka barnantalet i en daghemsavdelning när
barn med behov av särskill slöd och stimulans ingår i gruppen. Med etl
statsbidragssystem, där bidrag utgår per barn, kommer kommunerna inle längre
att ha möjlighet till denna kompensafion.

Andelen barn med behov av särskill stöd och stimulans kan
vara olika slor i olika kommuner och kommundelar. Erfarenheterna från försök
med uppsökande verksamhet visar på stora skillnader mellan kommunerna. I

Prop. 1980/81:205 86

genomsnitt beräknas andelen barn med behov av särskilt
stöd utgöra ca 10-15 % av det totala antalet barn.

För atl kompensera kommunerna för exlra insatser för barn
med behov av särskilt stöd bör två-tredjedelsregeln ersättas med en generell
uppjustering av statsbidraget motsvarande det bortfall av statsbidrag som
följer av atl två-tredjedelsregeln tas bort.

En sådan uppjustering ger möjUghet alt antingen minska
barngruppens storlek, öka antalet anställda i barngruppen eller ordna andra
insatser för barnen. I samband med en sådan uppjustering bör även övervägas möjlighelen
att ställa särskilda medel till förfogande för bostadsområden med sociala
problem som påverkar situafionen i förskolor och frifidshem.

Ett procentuellt bidrag kan i sig självt, förutom till en
kvantitativ utbyggnad, även stimulera lill kvalilativa förbättringar.
Kommunerna garanteras vidare en viss täckning av kostnaderna för verksamheten.

Vid vidgat öppethållande och en satsning på nattomsorg får
kommunerna genom procenlbidrag automatiskt bidrag till de ökade kostnaderna
utan att särskilda bidragsbestämmelser måste införas. Detta gäller även för
ökade kostnader vid särskilda insatser för barn med behov av särskilt stöd och
stimulans.

En effekt av procenluella bidrag kan bli att de stimulerar
mer till kvalitativa insatser i verksamheten än till utbyggnad av antalet
platser. En övre gräns för bidragsgrundade koslnader skulle därför behöva
fastställas.

Underlagsbehovet är mer omfattande i ett system med
procentbidrag än i ett system med bidrag per barn. Vid ett procentuellt bidrag
krävs dessutom vissa preciseringar bl. a. beträffande bidragsunderiagel. Vid
beräkning av procentbidrag för dag- och fritidshemsverksamhet bör följande
kostnader vara bidragsgrundande:

-
personal vid
dag- och fritidshem inkl. vikarier

-
lokaler

-
inventarier

-
kost

-
lekmaterial

-
viss del av cenlral
administration i direkt kontakt med verksamhelen t. ex. barnomsorgsassistent,
pedagogkonsult, barnomsorgspsykolog.

Ansökan om slatsbidrag

Det är angeläget att förenkla ansökningsförfarandet och
begränsa kraven på uppgifter från kommunerna.

Den redovisning av statistik för varje institution som
krävs i de nuvarande årsberättelserna föreslås utgå.

Vissa
viktiga uppgifter för kommunen som helhet bör i stället redovisas i kommunens barnomsorgsplan.
För mer detaljerade statistikuppgifter bör

Prop.
1980/81:205 87

mer
ingående uppgifter insamlas, t. ex. vart femte år. Barnomsorgsplanen bör vara
det dokument där kommunernas mål för såväl kvalitet som kvantitet inom
barnomsorgen preciseras. Planen bör som en ersättning för nuvarande årsberättelser
innehålla en översiktlig redovisning av aktuella förhållanden.

En
utförlig och överskådlig barnomsorgsplan bör ge kommuninvånarna god information
om de aktuella förhållandena och om hur uppställda kvaliletsrekommendationer
efterlevs.

Planeringsgruppen
för barnomsorg utreder f. n. barnomsorgsplaneringens innehåll och omfattning.
En avstämning måsle göras mol de förslag denna grupp kan komma alt lägga fram.
Inom socialslyrelsen pågår arbele med vägledning för hur barnomsorgsplanerna
skall kunna ersätta nuvarande årsberättelser.

Länsstyrelserna
i landet föreslås få ansvaret för prövning och utbetalning av statsbidrag och
för uppföljning av kommunernas barnomsorgsplanering. Detta bör ske i nära samarbete
med socialstyrelsen och med kommunerna.

8
Socialstyrelsens informerande och rådgivande roll

Förslagen
i tidigare avsnitt i denna promemoria innebär väsentligt minskade kontroll- och
granskningsuppgifter för socialstyrelsen. Förslagel om slopande av ytnormen
innebär att ritningsgranskning och fastställande av platsantal bortfaller.
Likaså minskar socialstyrelsens granskningsuppgifter m. m. i samband med statsbidragsgivningen
genom att detta arbete föreslås överfört till länsstyrelserna.

Styrelsens
uppgifter vad gäller atl vägleda och informera kommunerna om erfarenheter frän
forskning, försöksverksamhet och kommunalt utvecklingsarbete bör dock kvarstå.

Som
exempel på områden där socialstyrelsen även fortsättningsvis får en viktig roll
som informatör och rådgivare kan nämnas bl. a. barngruppernas organisation.
Information om arbetssätt i åldersblandade barngrupper bör sammanställas för
att ge underlag för utbildning, fortbildning och planering i kommunerna. Vidare
är det angeläget att informera om vilka krav på den fysiska miljön som denna
organisationsform ställer. Utvecklingen rörande barngruppernas sammansättning
och storlek bör noga följas och erfarenheterna spridas till kommunerna. För de
äldre skolbarnen, 11-12-åringarna, behöver alternativa verksamhetsformer lill
nuvarande fritidshem utvecklas.

Personalbehovet
i nya organisationsformer, ålderssammansättning i barngrupperna och barnens vislelsetider
behöver följas upp och erfarenheler spridas. Fördelningen av personal med
hänsyn till utbildning och behovet av samordnad utbildning behöver även
analyseras mot bakgrund av barnomsorgens utveckling och, för skolbarnen,
utvecklingen inom och samordningen med skolan.

Prop. 1980/81:205 88

Socialstyrelsens
information och rådgivning till kommunerna om den fysiska miljön blir även i
fortsättningen av stor betydelse. Informationen bör behandla aktuella
förändringar i lagstiftning och tillämpningsanvisningar som berör barnomsorgen,
ta upp erfarenheter från försök med åldersintegration och andra
organisationsformer och visa på goda lösningar av den fysiska miljön. Vidare
bör informeras om hur befintliga lokaler kan användas för förskolor och
fritidshem.

En vägledning av detta
slag bör ge idéer till hur lokalerna kan göras flexibla så att de kan användas
för olika former av barngrupper och för olika ändamål. Vägledningen bör därvid
även ge exempel på hur förskolor och fritidshem kan integreras i närmiljön.

Prop.
1980/81:205 89

Bilaga
1 1(2)

Personaltäthet
i dag- och fritidshem 1977 och 1978

Den
genomsnittliga personaltätheten i dag- och fritidshem i landets samtliga
kommuner har beräknats av Statistiska centralbyrån, efler en specialbeställning
från socialdepartementet. Därvid har även beräknats hur kommunernas
genomsnittliga personaltäthet förhåller sig lill cenirala rekommendalioner om
5,5 resp. 5,0 barn per anställd med hänsyn lill åldersfördelningen bland
kommunens barn med plals i dag- och frilids-hem.

Med
personaltäthet avses antalet barn per årsarbetare i barngrupp. Antalet helårsanställda
har beräknats ufifrån totalt antal anställda i barngrupper i dag- och
fritidshem multiplicerat med 0,8. Denna faktor har valts för atl reducera anlalel
anslällda med hänsyn till deltids- och timanställda. Denna faktor har visat sig
gälla på riksnivå i Statistiska centralbyråns frånvaroundersökning.

Eftersom
det inte kan säkerställas att denna kvot stämmer för enskilda kommuner bör beräkningarna
tolkas med viss försiktighet. Det bör även betonas att faktorn 0,8 gällde för
riket 1977 men beroende på personalens benägenhet alt arbeta deltid.

Uppgifterna
i labellkolumnerna avser:

- antal barn med plats i dag- och fritidshem åren
1977-1978

- anlal anställda med tjänstgöring i barngrupp
1977-1978

- genomsnittlig personaltäthet i länet 1977-1978

- antal kommuner med fler än 5,5 barn/årsarbetare
1977-1978

- antal kommuner med fler än 5 barn/årsarbetarel977-1978

TT r-H , — I 00 r- r On

oo CN

i/r*r*r-i/rrOONO

E

n

o

.:.:

OJ

ca

c:

I '- rJ in

' in o I — I vo (N m

Tj- Tj- in o CN ■ I

c 2

— .o

E !3

w

ca (/i

» rt

> >-

c o.

5 =

:ca u.

— ' ca

» ca X)

E >/■

-c a.

.■s g

rt

c

C <

rt

X5

O

t.

■«

.C

:rt

B.

e

iri On r 00 r "Tj cN O "Tf - Tf irT
irT Tt" w w » n

«rtoa\r«oo<(N (NONOOootONONi—lin

"ninTj-oow-ocTj-r<NTfoc\ooNO'-i'n T-Hinmirootior

0\ On i-H t
00 rj- ( TT O

Tj''rfin » ninin'Oinin

C| Tj- r* r-; 1 —
" CN CN ( 'r "c "r '-I in in irT in *o « n' in" » n"
» n" "n" - » n' in'

(N-OCNOOCNrr

(N - in r

in\or-fnovooo\o mo\inTj-\oooio » n'

(N

inirioo » nrcN''*"(Nr

Oi — ioa\' — "mONcrooo

'-'CNOtOOCNOOTj-cNOCNO

CSinr(Nr*Tj-cj<<N<Nr*-)r*-)

<-H ro

rn in ■ '"1, ''t " ° o ■*, '"!, ° „ in » nin' » oinin'in'urrminin » n

-n

c

r-

• a

n>

E

r

u

O

OJ

r-

c o

3

r-

E

t

u

E o

c

0.

.

ort

(fl :ra

fi-HCNvCCNOOCNrt

OnOtTOOOCNO

' — t-oinoNmcNrON ""

■o-mooooooNin

'-HrooNO' — <sOt-hioo oa « nrocN■OlnT

CT\CNCNinCNT-tCNOT-i

cnin-ocNooTi-Qsorr QOrTfcinTrrrrT — iCNru-)

r-rncNr-minr-cNrcNr

ONT|-fN'- « fncN'--iCN'-' T-HCNi

< U Q PJ
tju o X S z O a. 0 c/5 H D

> SI
< oa

tn c/) O

0 5 o

tu tz

si

3-S

t/5

O

Q Z

<

a;

V5

oi --OO

z z

oi

w

H

<
o > z

Prop. 1980/81:205

91 Bilaga
2

Kommuner
med fler än 5,5 resp. 5,0 barn per årsarbetare uppdelade efter antal barn i
dag- och fritidshem (år 1978)

24 27

6

7

5

1»

Antal
barn i dag

och
fritidshem

_

99

100-

299

300-

499

500-

999

1000-

1999

2 000-

Antal
kommuner där antalet barn per

årsarbetare är fler än

5,5 5,0

40 48 20 17

8

62

Totalt
antal kommuner

70

139

' Örebro med 2 377 barn i dag- och fritidshem

2 Därav fyra kommuner med 2 000-2 999 barn, Örebro, Västerås,
Linköping och

Norrköping samt Malmö (4 764 barn) och Göteborg (8 375
barn).

Prop.
1980/81:205 92

Bilaga 3 1(2)

Anpassning av personaltätheten med hänsyn tiU åldersfördelningen
bland barn i dag- och fritidshem

Antalet barn per anställd i dag- och fritidshemsgrupper
(personaltätheten) anpassas i allmänhet efter barnens ålder. En genomsnittlig
personaltäthet för hela barngruppen 0-12 år påverkas därmed av hur åldersfördelningen
ser ut bland de barn som har plats i dag- och fritidshem.

Den
personaltäthet som rekommenderas för kommunerna (se kapitel 4) måste därför
anpassas till hur åldersfördelningen ser ut bland de barn som har plats i dag-
och fritidshem. Följande omvandlingstabell kan användas för att få uppgift om
vilken personaltäthet som bör gälla för resp. kommun med hänsyn till
åldersfördelningen bland barnen i dag- och fritidshem i kommunen.

Den i kapitel 4 föreslagna personaltätheten om 1 anställd
på 5,5 resp. 5 barn utgår från åldersfördelningen på riksnivå år 1978 bland
barn i dag- och fritidshem. Därvid var 20 % av barnen 0-2 år, 55 % 3-6 år och
25 % 7-12 år.

För en kommun som har en annan åldersfördelning bland
barnen i dag- och fritidshem, t.ex. 10% 0-2 år, 80% 3-6 år och 10% 7-12 år blir
den rekommenderade personaltätheten, som framgår av omvandlingstabellen, 1:5,3
när personaltätheten för riket rekommenderas till 1:5.

Beräkning
av personaltätheten för barn 0-12 år vid variation av andelen barn i
åldersgrupperna 0-2, 3-6 och 7-12 år och konstanthållning av personaltätheten
för resp. åldersgrupp

Alt.

Procentuell
fördelning

mellan åldersgrupper

0-2 3-6 7-12

Personaltäthet
för

barn 0-12 år*

1:5 1:5,5

(inga fritidshemsplatser)

(inga småbarnsplatser)

D

0

100

0

5,9

6,7

10

90

0

5,3

5,9

20

80

0

4,8

5,3

30

70

0

4,3

4,8

40

60

0

4,0

4,4

50

50

0

3,7

4,1

60

40

0

3,4

3,8

90

10

6,0

6,8

80

20

6,1

6,9

70

30

6,2

7,1

60

40

6,3

7,2,

50

50

6,5

7,4

40

60

6,6

7,6

10

80

10

5,3

6,0

10

70

20

5,4

6,1

10

60

30

5,5

6,3

10

50

40

5,6

6,4

10

40

50

5,7

6,5

10

30

60

5,8

6,6

20

70

10

4,8

5,4

20

60

20

4,9

5,5

20

50

30

5,0

5,6

20

40

40

5,1

5,7

20

30

50

5,1

5,8

20

20

60

5,2

5,9 •

30

60

10

4,4

4.9

30

50

20

4,5

5,0

30

40

30

4,5

5,1

30

30

40

4,6

5,1

40

50

10

4,0

4,5

40

40

20

4,1

4,5

40

30

30

4,1

4,6

40

20

40

4,2

4,7

50

40

10

3,7

4,1

50

30

20

3,8

4,2

50

20

30

3,8

4,2

'Intervall 0-12 å r

Utgångsläge

Anlal barn per anst.

Ålder

0-2 å r

2,7

2,9

3-6 å r

5,9

6,7

7-12 å r

7,1

8,3

0-12 å r

5,0

5,5

Prop.
1980/81:205

94 Bilaga 4

Utbildningar och utbildningsplatser 1978/79

Kategori

Huvud-

Kurstyp/

Antagningsplatser

Anmärkning

man

Längd

HT 1978

VT 1979

Förskollärare

H-S

100 p

714

714'

H-S

80 p

1326

1446

H-S

50 p

576

För
barnskötare

AMS

42 v

100

beteendevelare

Fritidspedagog

H-S

100 p

297

226

Utan
förpraktik

H-S

80 p

2072-

194

H-S

50 p

72

H-K

80 p

410

Barnskötare

V/GY S/GY S/GY

4t 2t It

2 366 2
580 1620

AMS

40-1-20
v

360

Med praktik-erfarenhet

KOM-

1-1-21

1500'

VUX

H-S = Högskola (Statlig).

H-K = Högskola (Kommunal).

AMS = Arbetsmarknadsutbildning.

V/GY = Vårdlinjen gymnasieskolan gren för barn- och
ungdomsvård.

S/GY = Specialkurs gymnasieskolan.

' Preliminär fördelning.

2 Beslutet för hela läsåret avser 948 platser. Av dessa
skulle 24 platser förts till

.50-poängsutbildning HT 1978 vilket dock ej skedde.

' Uppgifter finns ej tillgängliga för 1978/79. Denna
siffra avser examinerade 1976/77.

Källa: Socialstyrelsen, byrå PB 1: Tillgång och
efterfrågan på personal inom barnomsorgen. Rapport februari 1979,

Prop. 1980/81:205

95 Bdaga
5

Andelen förskollärare- och fritidspedagogtjänster av
totala antalet tjänster för arbete i barngrupp i dag- och fritidshem. 30
kommuner oktober-november 1978.

Kommun

Antal barn i dag-

Andel

f ö rskoll ä rare/fritidspedagogtji

inster

och fritidshem

0-2 å r

3-6 å r

7-12 å r

0-12 å r

1

2 000-

33

40

40

38

2

2 000-

25

67

100

64

3

2 000-

40

58

50

50

4

2 000-

25

67

50

52

5

2 000-

33

70

50

62

6

1000-

1999

33

73

100

58

7

1000-

1999

42

81

100

71

8

500-

599

33

67

50

51

9

500-

599

33

100

100

69

10

50O-

599

25

37

52

38

11

500-

599

29

83

44

50

12

500-

599

47

55

88

56

13

500-

599

50

50

44

49

14

500-

599

50

67

50

56

15

200-

499

33

34

50

37

16

200-

499

34

37

33

35

17

200-

499

13

60

67

46

18

200-

499

57

67

100

62

19

200-

499

40

67

80

67

20

100-

199

60

60

100

66

21

100-

199

33

33

-

33

22

100-

199

44

72

83

67

23

100-

199

44

50

75

52

24

100-

199

-

90

100

93

25

100-

199

20

33

-

29

26

100-

199

25

60

73

46

27

-

99

67

67

50

65

28

-

99

-

67

-

67

29

-

99

-

100

100

100

30

-

99

-

33

-

33

' Uppgifterna erhållna per telefon vid kontakt med
socialförvaltningen. Angående urval av kommuner se s. 19.

Prop. 1980/81:205 96

-
En otillräcklig
kvantitativ ulbyggnad kan bli följden i kommuner där personaltätheten avsevärt måsle
höjas för att nå upp till normen.

-
En central norm
innebär ökad byråkratisering och medför administrativa koslnader. Del kan
vidare vara svårt att kontrollera alt normen följs.

I Svenska kommunförbundets skrift Personaldimensionering i
barnomsorgen (1977) berör man frågan om normer genom atl redovisa tre
alternativ för beräkning av personalbehovet.

Alternativ 1 är en norm för antal årsarbetare per anlal
barn i likhet med socialstyrelsens rekommendation. Som fördelar anges alt
normen är enkel alt tillämpa och tillgodoser elt minimibehov. Svagheter är all
normen inle lar hänsyn lill öppethållande, barnens vislelsetider, barngruppens
sammansättning, personalens kvalifikationer, miljöns beskaffenhet och
verksamhetens innehåll.

Alternativ 2 är en norm som anger all personal aldrig är
ensam med fler än ett visst antal barn. Denna norm är relativt enkel att
tillämpa och tar hänsyn till öppethållande och barnens vistelsetider. Den tar
däremot inte hänsyn till barngruppens sammansättning, personalens
kvalifikationer, den fysiska miljöns beskaffenhet och verksamhetens innehåll.

Alternativ 3 innebår atl kommunen beslämmer
personaltätheten ufifrån de förhållanden som råder dels inom kommunen, dels på
varje daghem eller fritidshem. Alternativet möjliggör hänsynstagande till
öppethållande och övriga förhållanden i del akluella dag- eller fritidshemmet
och den kräver alt förtroendevalda och personal diskuterar verksamhetens
innehåll. Diskussionerna om verksamhetens innehåll och organisation kan
emellertid bli fidskrävande, alternativet garanterar inte ell minimibehov och slandarden
kan bli ojämn över landel.

I den arbetsgrupp som arbetat fram skriften och de olika
alternativen förordar kommunförbundets representanler alternativ 3 och
personalens fackorganisationer. Svenska Facklärarförbundet och Svenska
Kommunalarbetarförbundet, alternativ 2 kompletterat med alternativ 3.

En
förutsättning för bra kvalitet inom verksamheten i förskolor och fritidshem är
alt det finns tillräckligt med vuxna som har god kunskap om bam och barns
villkor. TillräckUgt med personal är i sig visserligen ingen garanti för god
kvalitet, men ger de nödvändiga förutsättningarna för utveckling av en
medveten, målinriktad pedagogisk och social verksamhel.

Även om
den genomsnittliga personaltätheten i landet alltmer närmar sig
socialstyrelsens rekommendation föreligger, som redovisats, stora skillnader
mellan kommunerna. I många fall ligger personaltätheten betydligt under
rekommendationen. I en del fall finns endast två anslällda per barngrupp vilkel
kan innebära alt en anställd är ensam i barngruppen flera timmar per dag. Det
har också visal sig alt låg personaltäthet kan ge upphov till följdproblem
såsom svårighet atl få utbildad personal och risk för hög personalomsättning.
En tillfredsställande personaltäthet är därför önskvärd också för att
åstadkomma större stabilitet i verksamheten.

Prop.
1980/81:205 97

Innehållsförteckning Sid.

1 INLEDNING
OCH SAMMANFATTNING ... 41

1.1
Inledning.............................................. 41

1.2
Sammanfattning.................................... 42

2
LAGSTIFTNING SOM BERÖR FÖRSKOLOR OCH
FRITIDSHEM 44

3
BARNGRUPPERNA .......................................... 49

3.1
Socialstyrelsens rekommendationer ........... .. 49

3.2
Nuvarande grupporganisation ........... r...... .. 50

3.3
Utnyttjande av platser i daghem och
fritidshem 52

3.4
Barnens vistelsetider............................... .. 54

3.5
Problemdiskussion................................... .. 56

3.6
Sammanfattande diskussion och förslag...... .. 60

4 PERSONALDIMENSIONERING............................. .. 62

4.1
Socialstyrelsens rekommendationer ........... .. 62

4.2
Faktisk personaltäthet............................. .. 63

4.3
Diskussion och förslag............................. .. 64

5................................................................ PERSONALENS
SAMMANSÄTTNING MED HÄNSYN

TILL UTBILDNING M. M................................... .. 67

5.1
Bakgrund.............................................. .. 67

5.2
Aktuella personalutbildningar..................... .. 67

5.3
Socialstyrelsens rekommendationer ........... .. 69

5.4
Nuvarande fördelning av personal efter
utbildning m. m. 69

5.5
Utbildningskrav i övriga Norden................. .. 71

5.6
Utbildningskrav inom skolan...................... .. 72

5.7
Tillgång och efterfrågan på utbildad
personal 72

5.8
Aktuella problem..................................... 73

5.9
Diskussion och förslag............................. 74

6 UTRYMMESSTANDARD
.................................. 76

6.1
Bakgmnd............................................... 76

6.2
Nuvarande bestämmelser......................... .. 78

6.3
Diskussion och förslag om ytkrav m. m....... .. 79

7 STATSBIDRAG
TILL DAG- OCH FRITIDSHEM........ 80

7.1
Nuvarande bestämmelser......................... .. 80

7.2
Diskussion............................................. .. 83

7.3
Förslag till förändrat
statsbidragssystem för daghem och fritidshem 85

8............................................................... SOCIALSTYRELSENS
INFORMERANDE OCH RÅDGI

VANDE ROLL................................................. .. 88

Bilagor:

1. Personaltäthet
i dag- och fritidshem 1977 och 1978. 90

2. Kommuner
med fler än 5,5 resp. 5,0 barn per årsarbetare

uppdelade efter antal barn i dag- och fritidshem (år 1978). 92

7
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop. 1980/81:205 98

Sid.

3.
Anpassning av personaltätheten med
hänsyn till åldersfördel- 93 ningen bland barn i dag- och fritidshem. 95

4.
Utbildningar och utbildningsplatser
1978/79.

5.
Andelen förskollärare- och
fritidspedagogtjänster av totala anta- 96 let tjänster för arbete i
barngrupp i dag- och fritidshem. 30 kommuner oktober-november 1978.

Prop. 1980/81:205 99

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian
(Ds S 1979:3) Vissa kvalitetsfrågor i dagtiem och fritidshem samt principerna
för statsbidragsgivningen

1. Allmänna synpunkter

Flera remissinstanser ställer sig positiva till
inriktningen i departementspromemorians förslag att minska den statliga
styrningen av barnomsorgen och ge utrymme för en lokal anpassning av kvaliteten
inom verksamheten. Samtidigt ser många remissinstanser i likhet med
promemorians förslag det angeläget att en jämn kvalitet garanteras över hela
landet.

Några remissinstanser, bl. a. LO, TCO och familjestödsutredningen,
anser att barnomsorgen i sin helhet borde ha behandlals och analyserats i
departementspromemorian, som underlag för de ställningstaganden som görs.

Andra remissinsianser pekar på särskilda områden av belydelse
för verksamheten i daghem och fritidshem omkring vilka de saknar en behandling
i promemorian. Sålunda saknar socialstyrelsen, TCO och Malmö kommun analys och
förslag angående personalens fortbildning. Några remissinstanser saknar en
behandling av kvalitetsfrågor för deltidsförskolan. Strömsunds kommun anser alt
frågan om barnomsorg i glesbygd borde ha tagits upp.

1.1 Normer eller rekommendationer i form av
principuttalanden från regering och riksdag

UHÄ delar promemorians synsätt att särskilda normer för
olika kvalitetsfaktorer inte skall preciseras på elt sådanl sätt all man
hämmar en lokal anpassning av verksamheten. Det är dock "viktigi alt det
finns en möjlighet att centralt följa upp hur kommunerna organiserar
verksamheten". UHÅ hänvisar därvid till möjligheten atl genom
barnomsorgsplaneringen följa utvecklingen.

Länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län samt Malmö
kommun anser det väsentligt alt vissa normer för den kvalitativa verksamheten i
daghem och fritidshem fastställs i form av principuttalanden från regering och
riksdag.

Flera remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundel,
LO, TCO, Stockholms, Göteborgs ocb Botkyrka kommuner ställer sig Iveksamma till
departementspromemorians förslag om att kvaliteten inom barnomsorgen skall
regleras genom normer eller rekommendationer.

Socialstyrelsen anser konstruktionen otydlig till karaktär
och status i förhållande till rekommendationer och fasta normer. Det vägledningsarbeie

Prop.
1980/81:205 100

för barnomsorgen som sker från styrelsen genom
rekommendationer har följts av kommunerna. Socialstyrelsen anser alt
verksamheten åven fortsättningsvis skulle kunna skötas på detta sätl. Vad
gäller principuttalanden anser styrelsen att sådana främst borde göras i frågor
som rör personalens fortbildning.

Socialstyrelsen anser alt promemorian borde ha redovisat
om riksdagsullalanden skulle innebära en form av överenskommelse mellan
riksdagen och kommunförbundet liknande den som antagils för utbyggnaden av
barnomsorgen.

Svenska kommunförbundet framhåller atl även
rekommendationer av det slag som föreslås i promemorian, i vissa hänseenden kan
ge likartade negativa effekter som en reglering genom författning och
anvisningar. Kommunförbundet ser positivt på ambitionen till en minskad statlig
reglering av den kommunala verksamheten.

TCO anför att reglerna för kvaliteten inom barnomsorgen -
i fråga om personaltäthet, gruppstorlek, personalens ulbildning och fördelning
på olika personalkategorier - bör bindas i en särskild stadga.

Stockholms
kommun ser det som angeläget atl byggande och drift av barnstugor kan ske utan
tyngande statlig styrning. Förslagen i promemorian kan bidra till vissa
förbättringar, men ytterligare insatser anses önskvärda för att öka utrymmet
för kommunernas inflytande.

Centerns kvinnoförbund ser del positivt att kommunerna
skulle få slörre frihet till flexibla lösningar, vilkel inle får innebära att
för barn viktiga kvalitetskrav eftersatts.

1.2 Kvalitets- och kvantitetskrav

Socialstyrelsen anför atl diskussionen om barnomsorgens
kvalitet länge har kommit atl domineras av frågor som rör personaltäthet,
gruppstorlek och andra yttre rambetingelser. Innehållet i verksamheten, arbetssättet
och frågor av mer övergripande ideologisk karaktär är områden som successivt
ägnas elt allt större intresse. Detla ser styrelsen som en positiv och
nödvändig utveckling. De yttre betingelserna för barnomsorgen finns inte i slutgilfiga
former utan måste anpassas till ulvecklingen av den inre verksamheten.
Styrelsen önskar därför en analys av kvalitetsbegreppet i ett vidare
perspektiv.

UHÄ
betonar att den mycket angelägna kvantitativa utbyggnaden av barnomsorgen inte
bör och inte behöver ske på bekostnad av verksamhetens kvalitel.

Enligl UHÄ:s
uppfattning är frågor om barnomsorgens inre verksamhet minst lika viktiga för
kvaliteten som frågor om gruppstorlek, personaltäthet, ulrymmesstandard m. m.
Viktiga frågor är också personalgruppernas sammansättning, ålders- och
könsfördelning saml givelvis personalens utbildning.

Prop. 1980/81:205 101

Familjestödsutredningen inslämmer i promemorians allmänna
utgångspunkter angående kvalitets- och kvanlitelskraven för barnomsorgen. Ulredningen
önskar dessutom förstärka kravel på utbyggnad av verksamheten och pekar på
viklen av att det snarast upprättas en fidsplan för full behovsläckning inom
barnomsorgen. TCO, LO och Familjestödsutredningen betonar att utbyggnaden är
angelägen för barnen, för föräldrarnas möjlighet att förvärvsarbeta och för
jämställdheten mellan kvinnoroch män. Liksom LO, TCO, Folkpartiets
ungdomsförbund m. fl. anser familjestödsutredningen att en ulbyggnad påverkar
kvaliteten inom verksamhelen. Brisl på platser leder lätt till barngrupper där
många av de barn som ingår har svårlösta problem. Den stora brislen på platser
under den pågående utbyggnadsperioden skapar konflikter mellan kvalitets- och kvanfitetskraven.

Enligt LO slår den sociala och ekonomiska segregationen
igenom myckel starkt på daghemmen, vilkel påverkar situationen i barngrupperna,
personalens trivsel och personalomsättningen.

Centerns kvinnoförbund hävdar att det är viktigt atl klargöra
vad som ur barnens synpunkt är bra kvalitel i daghemmen. Förbundel är för sin
del övertygad om atl exempelvis mindre enheter i det lokala bostadsområdet
-kanske i lägenheter- nära lill hemmet för barnen kan ulgöra en kvalitet som
överstiger den i stora moderna anläggningar med väl tilltagna ytor. Det ses
också som angeläget all - som föreslås - vissa kvalitetskrav ställs så att
verksamheten blir ordnad efter likartade principer över hela landet.

2. Lagstiftning som berör förskolor och fritidshem

Departementspromemorian behandlar lagar och
tillämpningsanvisningar som reglerar och har belydelse för barnomsorgen. I
promemorian förs fram ett krav pä en ökad samordning av dessa anvisningar. Familjestödsutredningen
slödjer detta förslag och hoppas för framtiden på en mera samordnad information
för barnomsorgen.

TCO instämmer i promemorians uttalande om alt kraven på
köksutrustning, hygienisk standard m. m. inte bör sättas högre än vad som är
nödvändigt med hänsyn till verksamhetens inriklning och omfattning.

Strömsunds kommun framför i sammanhanget atl en naturlig konlakl
med kök och matlagning bör komma alla barn till del oavsett om barnet vistas på
elt litet eller storl daghem. Översynen av livsmedelslagen bör därför även
gälla för större daghem.

3 Barngrupperna

3.1 Gruppstorlek

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, familjestödsutredningen,
Malmö, Leksands och Strömsunds kommuner samt Folkpartiets ungdoms-

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 205

Prop.
1980/81:205 102

förbund
ansluter sig liU förslagel i departementspromemorian atl barngrupperna i dag-
och frifidshem inle skall omfatta mer än 15 barn.

Socialstyrelsen
framhåller atl slyrelsen i skriften Om förskolan (1978) rekommenderat stor försikfighet
i fråga om inrättandet av barngrupper med mer än 15 barn. Denna rekommendation
grundas på aktuella rön och erfarenheter inom barnomsorgsområdet. Enligl slyrelsen
utsätts verksamheten i dag- och fritidshem i det nuvarande kraftiga
utbyggnadsskedet för speciella påfrestningar och ett färre antal barn i
grupperna kan vara elt av flera sätt att möta dessa.

Förslaget
till en riksdagsrekommendafion om 15 barn i grupperna med möjligheter fill
överskridanden utifrån lokala bedömningar anses av styrelsen som svårt att
tolka. I kombinalion med ett slopande av ytnormen och ett eventuellt bidrag per
inskrivet barn betonas alt förslaget kan få konsekvenser som t. ex. etl
dubbelutnyttjande av platser. Risken för delta förstärks av att andelen
deltidsbarn med varierande fillsynsbehov på grund av föräldrarnas arbetstider
ökar, menar socialstyrelsen. Enligl socialslyrelsen bör det även
fortsättningsvis finnas etl fasl tak för barngruppernas storlek samt rekommendationer
utifrån erfarenheter och akluella rön om hur barngrupper kan organiseras.

LO
ställer sig med viss tveksamhet bakom förslaget om högsl 15 barn i
barngrupperna. Detta mot bakgrund av atl brislen på platser i daghem är slor och
målsättningen i utbyggnadstakten inte kommer all uppfyllas. "LO är också
tveksam till att skäl som extra utrymmen eller begränsad vistelsetid skaU
möjliggöra en utökning av barnantalet. Det innebär i realiteten en form av
överinskrivning som hittills starkt kritiserats av både personal och föräldrar.
I rådande bristsituation och elt kärvt kommunalekonomiskt läge är risken
dessutom stor för atl avvikelser från normalreglerna utnyttjas alltför ofta. På
sikt bör det enligt LO ske en minskning lill 12 barn."

Familjestödsutredningen
stödjer i stort förslaget om barngruppsstorlekar men "efterlyser en nägot
tydligare och klarare skrivning vad gäller gmppstorleken. Den lämpligaste
barngruppsstorleken för åldersintegrerade grupper är ännu svår att faslslälla
eftersom erfarenhelerna av åldersintegrerade grupper i Sverige är
begränsade".

Stockholms
kommun "ansluter sig i princip till förslaget om 15 barn i gmpperna för
barn i åldern 1/2-7 år". För frifidshem skulle denna gruppstorlek innebära
en minskning av antalet platser, vilket inte ses som rimligt på grund av
efterfrågan på platser. "Förvaltningen ansluter sig således inte fill
förslaget om 15 platser i frifidshem redan fr. o. m. 1981."

Göteborgs
kommun anger atl promemorians förslag angående gruppstorlek och personaltäthet
"väl överensstämmer med förhållandena i kommunen". Kommunen önskar
fortlöpande information i dessa frågor från socialstyrelsen.

Malmö
kommun ansluter sig lill rekommendationen om högst 15 barn i grupperna men
anser att den tidpunkt då maximeringen genomförs måste

Prop. 1980/81:205 103

fastställas med hänsyn till den pågående utbyggnaden av
barnomsorgen.

Falkenbergs kommun anför, belräffande förslaget om all i
vissa fall kunna göra undantag från en gruppstorlek om högst 15 barn, "att
den enskilda kommunen härigenom får en viss frihet att anpassa gruppstorlek och
sammansältning efler rådande lokala förhållanden är positivt". Kommunen
anför vidare alt "det inlresse som personal och föräldrar på senare lid
visat för barnomsorgen anses som en tillräcklig garanti för atl verksamheten i 20-barnsgrupper
kommer att fungera väl".

Kristianstads, Leksands, Partille och Vara kommuner
framför liknande synpunkler beträffande möjlighelerna lill lokal anpassning av
gruppstorleken.

Moderata ungdomsförbundet välkomnar förslagen om
flexibilitet och att föräldrarna ges större ansvar och insyn i daghemsorgan. Förbundel
anför att det är på föräldern/föräldrarna som ansvaret för barnen främst Ugger.

TCO anser att barngruppernas storlek måsle fastställas enligl
följande, fasta normer:

Småbarnsgrupp

1/2- 3 år

10 barn

Syskongrupp

3- 6 år

15 barn

Deltidsgrupp

4- 6 år

15 barn

Fritidshem

7- 12 år

15 barn

Utvidgad
syskongrupp

1/2-12 år

12 barn

TCO anser atl denna norm rörande barngruppernas sloriek
skall föras in i en lill barnomsorgslagen knuten stadga för barnomsorgen.

Riksförbundet Barnens Talan anser atl staten bör använda
styrinstrument som lagstiftning eller normer för att förhindra grupper med mer
än 15 barn.

TCO, Strömsunds kommun och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund avstyrker förslagel om alt i vissa fall kunna utvidga
barngrupperna. Ungdomsförbundet understryker vidare alt "frånvaroslatistiken
inte får utgöra någon grund för eventuella överinskrivningar vid dag- och
frilids-hem". Personalen uteblir från arbetet vid olika tillfällen -1. ex.
vid sjukdom - och arbetsstyrkan är inle alllid fulltalig, eftersom vikarie ofla
saknas. "Facklärarförbundels m. fl.:s krav på gruppstorlek är enligl SSU:s
mening rimliga och kan utgöra riktmärke när barngruppernas storlek ska fastställas."

Några instanser är Iveksamma till promemorians förslag
angående en gräns för barngruppernas sloriek.

Svenska kommunförbundet framför därvid alt
"förhållandena i en barngrupp konstitueras av många faktorer och del ter
sig därför föga ändamålsenligt att för någon enstaka av dessa faktorer införa
en så bestämd gräns angående antalet barn per grupp. Det kan bli svårt att
under hänvisning till en sådan norm avvisa barn som är i trängande behov av
barnomsorg. Antalet barn i en grupp påverkar möjligheterna alt bedriva en
bra

Prop.
1980/81:205 104

barnomsorgsverksamhet. Barnomsorgsfrågorna röner dock
sedan lång tid ett stort intresse bland förtroendemän, föräldrar och personal.
Detta utgör enligt kommunförbundets mening en garanti för att barngrupperna och
verksamheten i såväl dag- som fritidshem får den utformning och sloriek som
krävs för atl få ett bra verksamhetsinnehåll".

Riksförbundet Hem och Skola anser atl betydelsen av anlal
barn i grupperna har överbelonals. Grupporganisationen bör vara flexibel, så
all den liUgodoser de inskrivna barnens och föråldrarnas behov. En allsidig sammansättning
- av barn i olika åldrar men också med inslag av barn med behov av stöd och
stimulans - betyder en anpassning lill verkligheten och barnens liv utanför
institutionen. Den minskar risken för atl dag- och fritidshemmet skall upplevas
som elt isolat av de direkl berörda men också av omgivningen.

3.2 Åldersblandade barngrupper

Socialstyrelsen, UHÄ, Svenska kommunförbundet, TCO, familjestödsutredningen,
Stockholms kotnmun. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Socialdemokratiska
ungdomsförbundet m. fl. år positiva lill en inriktning på mer åldersblandade
barngrupper för barn i åldrarna 0-12 år i daghemmen.

Socialstyrelsen anför alt de åldersintegrerade
barngrupperna enligt de ännu så länge ganska begränsade erfarenheterna tycks
fungera mycket väl. "Åldersintegrerade grupper har också väckt ett storl inlresse,
kanske främst bland personal och föräldrar. Det är därför viktigt att statsbidragskonstrukfionen
inte upplevs som ett hinder för kommunerna atl inrätta sådana grupper. Denna
typ av gruppsammansättning bör dock inle tvingas fram genom statsbidragets
konstruktion."

UHÄ
framhåller att "en övergång till åldersintegrerade grupper kan vara
sårskilt gynnsam för invandrarbarn. Åldersintegrerade grupper ger bättre
underlag atl organisera homogena språkgrupper och således större möjligheter
att ge invandrarbarnen trygghet genom alt deras kulturella identitet kan
stärkas".

Svenska kommunförbundel
ställer sig en aning tveksam fill den reservalionslösl positiva hållning som
redovisas. Som skäl anges bl. a.: "Försöksverksamheten i Sverige har inte
pågått så länge alt några långsiktiga erfarenheler och utvärderingar kunnat
göras. Kommunslmkturen och åldersfördelningen i vissa kommundelar kan också
göra det svårt att få den balans i ålderssammansättningen i barngrupperna som
pläderas för. Sociala, språkliga och psykologiska faktorer kan ocksä göra all
en mer begränsad ålderssammansättning är att föredra. Kommunen måsle vidare ha
möjlighet att fördela platser efter de behov av barnomsorg som finns hos barn
och föräldrar och inte i första hand fördela platser enligt en i och för sig
god pedagogisk princip."

Prop. 1980/81:205 105

TCO anför av liknande skäl atl elt ställningstagande bör avvaktas
till dess det redovisas en samlad bild av den nu pågående försöksverksamheten
med denna gruppform samt av frågor som rör SIA-skolans samlade skoldag och
därmed sammanhängande frågor. För utvidgade syskongrupper föreslår TCO att
högst 12 barn ingår i en grupp med barn i åldrarna 1/2-12 år.

Vidare föreslås att antalet barn under 3 år i denna
gruppform skall maximeras till 3 och antalet frilidshemsbarn till 6.

Familjestödsutredningen framhåller alt "åldersblandade
gmpper har visal sig ha många fördelar framför de åldersindelade. På egel initiafiv
har en hel del daghem och fritidshem själva bildat grupper som är åldersintegrerade.
Dagligen får familjestödsutredningen konlakl med kommuner och enskilda som vill
ändra sina grupper till åldersintegrerade. Men med tanke på den ännu begränsade
kunskapen om åldersintegrerade grupper vill familjestödsutredningen peka på
risken alt forcera en fortsatt åldersinlegrering med de förslag som läggs i
departementspromemorian. En ökad åldersintegrering ställer dessutom krav på
personalens ulbildning och fortbildning".

Strömsunds kommun anser att "den föreslagna
åldersspridningen är helt nödvändig i glesbygdskommuner för att få lillräckligl
antal barn i grupperna".

Flera remissinstanser lar i delta sammanhang upp
skolbarnens omsorgsbehov. Många är positiva till förslaget alt barn upp lill
och med del 4:e skolåret skall kunna ingå i en åldersblandad daghemsgrupp.

Socialstyrelsen anför atl när del gäller skolbarnen skall
verksamheter enligt barnomsorgslagen omfatta barn fill och med 12 års ålder. En
fritidshemsplats skall vara säkrad så länge barnomsorgslagen gäller. I
utbyggnadsskedet måste givetvis prioriteringar göras men dessa bör göras
individuellt och ta hänsyn till situafionen för varje enskilt barn.

Socialstyrelsen framför att den minskade efterfrågan på
fritidshemsplatser för barn från ca 10 års ålder ofta beror på atl man arbetat
med samma omsorgsform, samma avgiftssystem och samma statsbidragssystem över
hela åldersgmppen 7-12 år. Styrelsen pekar på att i flera försöksprojekt prövas
nu olika omsorgsformer för äldre skolbarn. Dessa former medför en betydligt
lägre bruttokostnad än de traditionella formerna.

Några remissinstanser poängterar atl en satsning på åldersblandade
barngrupper inte får innebära att utbyggnaden av frifidshem minskar.

3.3 Barnens vistelsetider

Centerns kvinnoförbund understryker kvalitetskravet om
kortare dagliga vistelsetider för barnen på daghem. Den införde rätten fill'*'6
limmars arbetsdag för småbarnsföräldrar innebär en förbättring i detla
avseende.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund betonar
svårigheterna med att åstadkomma kontinuitet och gruppgemenskap för deltidsbarn
med oregelbundna vistelsefider och för de daghemsgrupper där dessa barn ingår.

Prop. 1980/81:205 106

Liknande synpunkter framförs från flera remissinstanser.

Leksands kommun underslryker behovel av alt "en
rekommendation om en obligatorisk minimitid på tre limmar per dag för barnen på
daghemmen införs för att få kontinuitet i verksamhten lill nytta för
barnen".

Stockholms kommun anser alt "alla barn skall ha möjlighel
atl delta i verksamheten varje dag".

4 Personaldimensionering

Socialstyrelsen, Familjestödsutredningen, Strömsunds kommun
och folkpartiets ungdomsförbund instämmer i utredningens förslag.
Socialstyrelsen anser att ytterligare etl steg borde anges för att på sikl nå
upp till socialstyrelsens nuvarande rekommendation angående personaltätheten.

Socialstyrelsen underslryker dessulom vikten av all det
även bör finnas möjligheter till en flexibel resursförstärkning utöver den
grundresurs som föreslås i etappmålen för personaldimensionering. Vid bedömning
av personaltätheten måste hänsyn tas till atl vissa kommuner har etl längre
öppethållande per dag än 12 limmar samt ett öppethållande vid veckoslut.

UHÄ delar åsikten att det behövs en rekommenderad
minimiregel rörande personaltätheten som omfattar hela barnomsorgen, som är
enkel all fillämpa och som ger stort utrymme för att ordna och ulveckla
verksamheten efter lokala behov.

TCO anser alt socialstyrelsens nuvarande rekommendation
bör fastställas i en barnomsorgsstadga.

Länsstyrelsen i Stockholms län har inget atl erinra mol
den föreslagna modellen med en minimiregel för genomsnittlig personallålhel för
kommunen som helhet.

Däremot reagerar länsstyrelsen i likhet med länsstyrelsen
i Norrbottens län mot att den föreslagna minimiregeln utgör en lägre
personaldimensionering än enligt socialstyrelsens nuvarande normer.

LO framhåller att en rekommenderad minimiregel för
personaltäthet innebär en skyldighet för kommunen att uppfylla en fastställd
personalnorm, men det innebär också en låsning av verksamhelen så att behoven
av skilda insatser för olika barngrupper inte kan beaktas. Etl annal alternafiv
hade enligt LO varit att ge kommunerna möjlighet alt genom ett särskilt stafiigt
stöd göra särskilda personalinsatser där behoven är slörst.

TCO "avvisar ensamarbete i såväl fritidshem som alla
avdelningsformer inom förskoleverksamheten, dvs. både i daghemsavdelningar och deltids-gmpper.
Följderna av en för låg personaltäthet är negaliva för både barn och
personal". Enligt TCO:s uppfattning skall ett minimikrav för varje lyp av
avdelning tillgodoses och socialstyrelsens gällande rekommendation för
personaltäthet i daghem och frifidshem fastslällas i en lill barnomsorgen
knuten stadga. Enligt TCO skall föreståndare inle inräknas i den för

Prop. 1980/81:205 107

barngruppen avsedda personaltätheten.

Personaltätheten varierar slarkl mellan kommunerna och TCO
påpekar därför vikten av att normerna uppfylls snarast och senasl 1983, enligt
promemorians förslag.

Familjestödsutredningen framhåller att "en stor rad
olika kvalitetsaspekter samspelar och här utgör personaltätheten endasi en av
dessa kvalitetsaspekter". Del anses viktigt atl "den i promemorian
föreslagna personaltätheten följs noggrant" för all en utvärdering skall
kunna göras. Förslagel förutsätter dock atl vikarieeflerfrågan tillgodoses och
barnvårdare finns knutna till barnomsorgen för såväl daghem som för
familjedaghem.

Kristianstads kommun har i storl sett ingenfing att
invända mot det första steget av rekommendationen, även om man ställer sig skepfisk
till behovet av ytterligare personal i småbarnsgrupperna. Den extremt höga
frånvaron bland de yngsta barnen anses kunna inverka på personaltätheten i
dessa grupper. Förslaget om en ytterligare höjning av personaltätheten är 1983
kan emellertid inte accepteras.

Partille kommun finner att rekommendationen inte är lika
krävande som socialstyrelsens, men får ses som etl försök att under en
övergångsperiod höja personaltätheten hos de kommuner som nu har avsevärt lägre
personaltäthet än som rekommenderats.

Svenska kommunförbundet avvisar principiellt förslagen om
normer för personaltäthet och gruppstorlek. Förbundet framhåller atl bakom riksgenomsnitten
för personaltätheten inom barnomsorgen ligger både högre och lägre tal. Kommunstmklur,
åldersstruktur elc. kan vara goda skäl fill skillnader i personaltäthet
kommunerna emeUan. Förhållandena i en barngrupp konstitueras av så många
faktorer atl det ter sig föga ändamålsenligt att för någon enstaka av dessa
faktorer införa en bestämd gräns. Vidare påpekas "risken av atl normer av
del slag som föreslagits här får elt i förhållande till sitt syfte motsatt
effekt genom att de kan minska intresset för att tillgodose behov av högre
personaltäthet där sådana behov finns".

Det anses vidare svårt att bedöma "i vilken
utsträckning de framförda förslagen skulle utgöra några egentliga lättnader när
del gäller den statliga kontrollen av kommunernas verksamhel".

Några kommuner, som Stockholms, Falkenbergs, Vara och
Malmö, är tveksamma till förslaget om en rekommendation om personaltäthet. För
Malmö kommun framstår det som iveksamt om den föreslagna rekommendationen år
enkel att tillämpa.

Ett ökande antal praktikanter och beredskapsarbetare har
dessutom enligt kommunen ingått i verksamheten under senare år och tagil fid i
anspråk för handledning m. m. Vidare domineras verksamhelen av ung och
nyutbildad personal. Ledigheter för fackligt arbete, sludier och vård av egna
barn påverkar även den tid personalen har i barngrupperna och därmed
personaltätheten.

Stockholms kommun anser det angeläget att ingående
behovsanalyser

Prop. 1980/81:205 108

utförs innan ställningstagande tas till en viss
personaltäthet.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet framhåller atl
"med allt fler barn med olika vistelsetider som ingår i grupperna är det
snart dags atl avskaffa antalet barn per personal som kvalitetsmått i
förskolan, eftersom detla mått är alllför grovt. Statistik på personaltäthet
blir svårtolkad om den inle kompletteras med andra kvalitetsmått, t. ex.
barnens genopisnittliga vislelsetider".

5 Personalens sammansättning med hänsyn till utbildning

Enligl socialstyrelsen har den nuvarande rekornmendationen
för personalens sammansättning i daghem och fritidshem med hänsyn till
utbildning "haft en klart påverkande effekt och behovel av förskollärare
för samtliga förskoleåldrar ifrågasätts nu inte. Del har dock visal sig
innebära svårigheter för arbetslagsprincipens genomförande att det finns två
personalkategorier med samma arbelsuppgifler inom verksamheten. Socialstyrelsen
har i och för sig inget att invända mot rekommendationen om minsl hälften
förskollärare resp. fritidspedagoger som en kvalitetsgaranti för barnomsorgen. Slyrelsen
anser dock atl del är olämpligt med ett principuttalande från regering och
riksdag i denna fråga. Del hade varit värdefullare om en på sikt mer enhetlig
utbildning för personalen inom barnomsorgen hade diskuterats i promemorian".

UHÄ,
länsstyrelsen i Stockholms län, familjestödsutredningen. Botkyrka och Leksands
kommuner. Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Centerns kvinnoförbund.
Folkpartiets ungdomsförbund och Riksförbundet Hem och Skola stöder förslaget om
en rekommendation all minst hälften av inrättade tjänster i barngrupp skall
vara förskollärartjänster då det gäller förskolebarn, och
fritidspedagogtjänster, då det gäller skolbarn.

UHÅ föreslår dessutom atl rekommendationen skall gälla
omedelbart.

Länsstyrelsen i Stockholms län släller sig emellertid
tveksam till atl redovisningen skall gälla kommunen som helhet. "Detta
eliminerar inte del relativt vanliga problemet alt de daghem och fritidshem som
är belägna i områden där de största svårigheterna gör sig gällande lider brisl
på utbildad personal. Om rekommendationen gällde varje barnstuga för sig skulle
den kunna stimulera till åtgärder för alt få en jämn fördelning av tjänsterna
på varje barnstuga." Vidare anför länsstyrelsen alt "om det finns en
fast kärna av traditionellt utbildad personal, som har de bästa
förutsättningarna att utforma verksamheten och besitter specialkunskaper om
barns utveckling, bör även personal kunna rekryteras från andra yrkesområden
och ingå i arbetslaget. Det har visat sig att ekonomipersonal och lokalvårdare
som ingår i etl arbetslag har en stimulerande inverkan".

Familjestödsutredningen
liksom Centerns kvinnoförbund efterlyser åtgärder för rekrytering och ulbildning
av människor i olika åldrar och med olika erfarenheter från arbetslivet saml
åtgärder för att få fler män till barnomsorgen.

Prop. 1980/81:205 109

Folkpartiets ungdomsförbund föreslår i sammanhanget "atl
någon form av villkor bör knytas lill personalens könsfördelning. Elt krav kan
1. ex. vara alt kommunen har en jämställdhetsplan som omfattar barnomsorgen.
Man kan också länka sig ett statligt stimulansbidrag för ulbildning och
rekrytering av manlig personal". Svenska kommunförbundet uppfattar förslagel
i promemorian som en fråga om kvotering av förskollärare och fritidspedagoger
och ställer sig helt avvisande till detta. Enligl kommunförbundet kan gällande
regler för anställningstrygghet försvåra en praktisk tillämpning av kvoteringsregler
av den lyp som föreslås i promemorian.

Kommunförbundel konstaterar atl problemen med att få tag i
yrkesutbildad personal i slorl är övervunna. Förbundet betonar del angelägna i
all ulbildningshuvudmännen noga följer utbyggnaden inom barnomsorgen i syfte atl
undvika bristsituationer. Det är också viktigt alt ulbildningsanord-narna är
lyhörda för innehållsliga förändringar av verksamhelen så att personalen
erhåller en ulbildning som ligger i linje med kommunernas krav.

Falkenbergs och Vara kommuner ser den föreslagna
rekommendationen som en omotiverad form av styrning.

LO anser att tillräcklig hänsyn inte har tagits till barnskötargruppen
genom promemorians förslag om personalens ulbildning. "Därmed bortser man
från de kunskaper och ofta långa yrkeserfarenhet som barnskölarna har. LO anser
att det hade varit rikligare all föreslå en jämn fördelning mellan
förskollärare och barnskötare. Denna bredare rekrytering skulle på etl bättre sätl
tillgodose kvalitetskraven i barnomsorgen."

TCO anser däremot atl personalens ulbildning bör regleras
i en till barnomsorgslagen knuten stadga och atl verksamhetens krav bäst
tillgodoses genom utbildade förskollärare och fritidspedagoger. Enligt TCO:s
uppfattning är det dock oundvikligt alt under en viss period även annan
personal måste anlitas för arbetsuppgifter som normalt bör ulföras av
förskollärare resp. fritidspedagoger.

TCO ser det som angeläget all de som har anställts och de
som anställs utan adekvat ulbildning snarast möjligt bereds tillfälle att
genomgå en utbildning som är anpassad för arbetet i förskolor och fritidshem.
TCO hävdar alt kommunerna bör åläggas att svara för utbildningsinsatser inom en
viss tid för personal som ulan lämplig ulbildning anställs inom barnomsorgen.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet understryker atl
behörighetsbestämmelser kan medföra betoning av utbildningsmässiga skillnader
inom personallaget vilket kan försvåra samarbetet. Förbundet anser emellertid
det vikfigt med en väl utbildad personalgrupp för arbetet med barn.

Fortbildningens betydelse för personalen inom barnomsorgen
och viklen av en kontinuerlig satsning på fortbildning bl. a. i samband med
införandet av mer åldersblandade barngrupper betonas av socialstyrelsen, UHÄ,
länsstyrelsen i Stockholms län, Göteborgs, Botkyrka, Falkenbergs och Leksands
kommuner. Riksförbundet Hem och Skola, Centerns kvinnoförbund m. fl.

Prop. 1980/81:205 110

Frågan om behovet av en eventuell gemensam eller bättre
samordnad utbildning för förskollärare och fritidspedagoger förs fram av
socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, UHÄ, familjestödsutredningen,
Göteborgs och Botkyrka kommuner samt Riksförbundet Hem och Skola. Några
remissinstanser betonar behovet av atl dessa utbildningar även samordnas med barnskötarutbildningen
till en ny gemensam utbildning inom barnomsorgen.

TCO pekar i delta sammanhang på atl del i dag finns en
mångfald oklara tjänstebenämningar som deltidsgruppsbiträde, vårdbiträde, assistent,
fri-fidshemsbiträde etc. ulan direkla kopplingar till befintliga ulbildningar. Enligl
TCO:s uppfattning borde det vara en angelägen sak att sanera i den flora av
kurser och utbildningsvägar som direkt eller indirekt riktar sig mot förskola
och fritidshem.

Svenska
kommunförbundet påpekar atl genom den nya socialtjänstlagen markeras
barnomsorgen som en inlegrerad del av den tolala kommunala socialvården. Enligl
kommunförbundels mening måste della följas upp i barnomsorgsutbildningarna.
Barnomsorgens sociala roll, vikten av samverkan med kommunens övriga sociala
verksamheter saml studier som ger kunskaper om människors sociala villkor måsle
därför ingå i utbildningarna.

6 Utrymmesstandard

Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms och Gotlands
län. Svenska kommunförbundet, LO, familjestödsutredningen, samtliga tillfrågade
kommuner. Riksförbundet Hem och Skola, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och
Moderata ungdomsförbundet tillstyrker förslaget om slopande av den s. k. ytnormen.
Enligt kommunförbundets uppfattning finns det inget skäl att knyta ett
borttagande av ytnormen till införandet av en ny regel som anger högsla
tillåtna antalet barn per grupp.

TCO hävdar att ytnormen bör finnas kvar då den är av belydelse
för verksamhetens kvalitet och eftersom det är den enda kvalitetsfaktor som är
knuten till statsbidraget.

7 Statsbidrag till daghem och fritidshem

De flesta remissinstanserna förordar ett procentuellt
statsbidrag. Det gäller t. ey.. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, TCO,
länsstyrelsen i Stockholms resp. Norrbottens län, Riksförbimdet Hem och Skola,
Stockholms, Göteborgs, Malmö, Falkenbergs, Partille och Vara kommuner,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund och
Folkpartiets ungdomsförbund.

Positiva till ell bidrag per plats i daghem eller
fritidshem är Kristianstads kommun och Moderata ungdomsförbundet.

Prop. 1980/81:205 111

LO ser del svårt att la ställning till förslagen men
finner det möjligt alt etl procentuellt bidrag på etl bättre sätl skulle kunna
svara mot de kvalitativa och kvantitativa kraven inom barnomsorgen.

Familjestödsutredningen vill inle ta ställning i frågan
förrän en helhetssyn för hela barnomsorgsområdet och även kostnadsförslag finns
redovisade.

Även socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet önskar en
yllerligare analys av alternativa statsbidragskonslrukfioner.

' 7.1 Bidrag per barn

Vid ett bidrag per barn i dag- eller fritidshem får
kommunerna själva svara för kostnaderna för t. ex. ökad personaltäthet, minskat
antal barn i grupperna, ulvidgat öppethållande, vikarier vid studiedagar och
liknande anför socialstyrelsen. Elt sådanl bidragssystem stimulerar främsl lill
ulbyggnad och inte till kvalitetshöjningar. Svenska kommunförbundel, LO, TCO, fiera
kommuner anför liknande synpunkter angående förslaget om elt bidrag per barn.

Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet anser dessutom
atl ett bidrag per barn begränsar möjligheterna till alt skapa elt enkelt redovisnings-och
granskningssystem. De administrativa konsekvenserna synes dessulom svåra att
bedöma.

Departementspromemorians förslag till en kostnadsutjämning
för atl påverka utbyggnaden av platser i daghem för barn under tre år och för
skolbarn anses av socialstyrelsen som ofullständigt konstruerat. Styrelsen
anför att förslagel innebär alt endasi en grupporganisation med absolut jämn
fördelning av barn under tre år och skolbarn premieras med högsla möjliga bidrag
även för skolbarnen. En bidragskonstmklion som så kraftigl styr den inre
organisationen och beskär kommunernas handlingsfrihet i fråga om organisationen
är enligt erfarenhelerna av nuvarande system olämpligt. Riskerna för att
kommunerna lockas lill alllför hastiga och dåligt förberedda
organisationsförändringar är uppenbara. En strävan efter jämn åldersfördelning
mellan de yngsta barnen och skolbarnen kommer atl påverka intagningen på ett
olyckligt sätt och missgynna närhetsprincipen.

Liknande synpunkter angående delta förslag framförs från
länsstyrelsen i Slockholms län. Svenska kommunförbundel och flera kommuner.

Familjestödsutredningen finner att statsbidraget som
föreslås per barn i åldersintegrerade grupper, har vissa fördelar. Risken finns
dock atl statsbidraget används som kriterium för gruppsammansättning hellre än
barns och föräldrars behov.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet hksom familjestödsutredningen
betonar daghemsvistelsens belydelse åven för de små barnen. Bristen på platser
ses som särskill akut för de minsta barnen. På kort sikt anses att daghem för
små barn bör prioriteras så att behovet för barn till heltidsarbetande
föräldrar läcks.

Prop.
1980/81:205 112

Socialstyrelsen framför all för barn i fritidshem har alllsedan
plalsbidraget infördes utgått halvt daghemsbidrag. Kostnaderna är emellertid
sedan flera år tillbaka ca 70 % av daghemskoslnaderna. En konstruktion med ell
bidrag per barn måste enligt styrelsens uppfattning ta hänsyn lill de
kostnadsskillnader som föreligger för barn under 3 år, 3-6 år, 7-9 år och
10-12 år utan alt villkor för den inre organisationen ställs.

TCO anser all helt slalsbidrag bör utgå till samlliga
fritidshemsplatser oavsell om dessa platser finns i utvidgade syskongrupper
eller i fritidshem. Oavsett vilken slalsbidragskonstruklion som väljs anser TCO
all det måsle uppställas som elt minimikrav att fritidshemsplaiser i såväl utvidgade
syskongrupper som fritidshem värderas lika. Med de förslag som framförs i
promemorian anses finnas en risk att fritidshemmen skulle organiseras enbart
som eftermiddagshem.

Promemorians förslag om atl bidraget för barn som vislats
mindre än 5 tim./dag i daghemmet skall utgöra 50 % av fullt daghemsbidrag
innebär enligt socialstyrelsen atl kommunerna får dålig täckning för
kostnaderna för deltidsbarnen. Dessutom varierar andelen barn med kortare
vistelsetid än 5 tim./dag stort från kommun lill kommun. För kommuner med
förhållandevis många inskrivna dellidsbarn försämras alltså bidraget påtagligt
genom detla förslag.

Styrelsen anser emellertid atl den problematik som följer
av att dellidsbarnen ökat starkt under de senare åren borde ha analyserats ylterligare.
Problemen gäller i första hand bam till föräldrar med oregelbundna
arbetstider.

Svenska kommunförbundet ser förslaget om hell och halvt
bidrag som en komplicerande faktor i bidragssystemet och menar att promemorian inle
ger en tillfredfsställande lösning med hänsyn lill kostnadsbilden för dellidsom-sorg
och för barn med behov av särskilda insatser.

Åven Vara kommun menar alt ett bidrag per plals skulle
innebära en orättvis fördelning av statsbidragen mellan olika kommuner om det
skulle ulgå med helt resp. halvt bidrag beroende på barnens vistelselider.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet pekar på risken för en
ökad utbyggnad av dellidsgrupperna för att tiUgodose deltidsarbetandes behov
av platser och anser att den nuvarande deltidsförskolan under 80-lalet mer
aktivt bör inordnas i daghemsformen. Förbundet anser del också viktigi alt slå fasl
att barnen bör vistas kontinuerligt på daghemmen genom rekommendation om en
regelbunden minsta lid, en lid som givelvis måste kunna anpassas till
föräldrarnas arbetstider, eller kompletteras med familjedaghem som då också kan
tillgodose behov av omsorg på annorlunda tider.

Socialslyrelsen och socialdemokratiska kvinnoförbundet släller
sig positiva fill promemorians förslag att öppethållandefiderna i daghem skall
öka lill 10 timmar per dag. Socialslyrelsen betonar alt möjligheten till
kortare öppethållande endast bör gälla ensiaka avdelningar. TCO anser all det
måste uppställas elt minimikrav att institufionen är öppen minst 7 limmar per
dag.

Prop.
1980/81:205 113

Socialdemokratiska ungdomsförbundet saknar resonemang om s.
k. obekväma öppethållandetider och önskar utrett "hur barnomsorgen kan
ordnas på lämpligast möjliga säll under bl. a. kvällar och nätter".

7.2 Procentuellt bidrag

De flesta remissinstanserna är som nämnls positiva till ell
procentuellt bidrag till verksamheten i daghem och fritidshem.

När del
gäller förslagel om elt procentuellt bidrag anser socialstyrelsen och Svenska
kommunförbundet atl det skulle uppmuntra lill satsningar på såväl kvantitet som
kvalitet. Risken för atl det skulle stimulera till enbarl kvalitativa
satsningar bedöms som överdriven eftersom barnomsorgen sedan länge är en av
samhällets prioriterade verksamheter och kommunerna ändå får bära en slor del
av kostnaderna. Med ell procentuellt bidrag kan kommunerna organisera
verksamheten och fördela resurserna med hänsyn fill faktiska förhållanden och
behov. Etl procentuellt bidrag blir mer rättvist än ell bidrag per inskrivet
barn eftersom det kommer att bestrida en bestämd andel av kommunens verkliga
kostnader. Därmed får också - vilket även LO framhållit - kommunerna ersällning
för dygnsöppna daghem, handikappade barn etc.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län, Falkenbergs och Vara kommimer. Riksförbundet Hem och Skola,
Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets
ungdomsförbund m. fl. anför liknande synpunkter.

Partille
kommun anser alt elt procentuellt bidrag ger kommunerna större handlingsfrihet
alt anpassa barnomsorgen efter de lokala förutsättningarna.

Socialstyrelsen
och Svenska kommunförbundet ställer sig emellertid Iveksamma till förslaget om
alt ange en övre gräns för bidragsgrundande kostnader. Kommunförbundel föreslår
i stället alt den del av de statsbidragsgrundande kostnaderna som utgörs av
administration skulle kunna schablo-niseras. En schablon anses ha den fördelen
alt den ger kommunerna möjlighet atl anpassa administrationen efler lokala
förhållanden.

LO och
Strömsunds kommun påpekar all behovet av omsorg och gemenskap med andra barn
för barn i glesbygd måsle uppmärksammas mer än hitfills. För atl
glesbygdskommuner skall klara den nödvändiga utbyggnaden av barnomsorgen bör
enligt LO etl särskilt statligt glesbygdsstöd införas.

7.3 Särskilda medel för vissa bostadsområden

I promemorian framförs att möjligheten att slälla
särskilda medel lill förfogande för bostadsområden med sociala problem - som
påverkar situationen i förskolor och fritidshem - bör övervägas.
Socialstyrelsen, TCO,

Prop. 1980/81:205 114

länsstyrelsen i Stockholms län. Botkyrka och Göteborgs
kommuner stöder detla förslag.

Slockholms kommun framför atl de generella statsbidragen
bör kompletteras med mer behovsorienterade insatser främst i förskolans daghem
för att särskill beakla behoven hos de barn som kräver specielll slöd och sfimulans.

7.4 Ansökan om statsbidrag

I departementspromemorian framhålls atl det är angeläget
all förenkla ansökningsförfarandel för slatsbidrag till dag- och fritidshem och
begränsa kraven på uppgifter från kommunerna. Den nuvarande redovisningen av
statistik för varje institufion som krävs i årsberättelserna, föreslås ulgå.
Vissa vikfiga uppgifter för kommunen som helhel föreslås redovisade i kommunens
barnomsorgsplan. Mer detaljerade statistikuppgifter kan insamlas t. ex. vart
femte år.

Socialstyrelsen
UHÄ, Svenska kommunförbundet, DEFU, Malmö, Partille och Leksands kommuner saml
länsstyrelsen i Norrbottens lån tillstyrker förslagen om administrativa
förenklingar.

Socialstyrelsen instämmer i förslaget om atl utveckla
barnomsorgsplanerna till etl instrument för all ge information om såväl den
kvantitativa som den kvalilativa utvecklingen av barnomsorgsverksamheten.

7.5 Överförande av vissa uppgifter till
länsstyrelserna

I departementspromemorian föreslås att länsstyrelserna i landel
får ansvarel för prövning och utbetalning av statsbidrag och för uppföljning av
kommunernas barnomsorgsplanering.

Socialstyrelsen menar alt skäl kan anföras såväl för en
central som en regional handläggning av stalsbidragel och hänvisar till del
arbete som kommer alt ske genom organisationskommittén för socialstyrelsen.

Svenska kommunförbundet och familjestödsutredningen finner
det svårt att ta ställning till förslagen i detta skede.

TCO
framför alt förutsättningar för omläggning av vissa funktioner lill länsslyrelserna
är att det dels finns bindande normer för verksamheten dels hos det nya organet
tillskapas erforderliga resurser för all överta dessa viktiga uppgifter.

Länsstyrelsen i Gotlands län, Leksands, Malmö,
Kristianstads och Vara kommuner tillstyrker förslaget ang. länsstyrelsens
ansvar för statsbidragen och uppföljning av barnomsorgsplaneringen. Som moliv
framförs bl. a. alt decentraliseringen ger möjligheter lill smidig bedömning
och anpassning efler lokala förhållanden.

Prop.
1980/81:205 115

7.6
Socialstyrelsens informerande och rådgivande roll

Del
föreslås att socialstyrelsen fortsällningsvis bör behålla funktionen atl vägleda
och informera kommunerna om erfarenheler från forskning, försöksverksamhet och
kommunalt utvecklingsarbete.

I
övrigt kommer - genom de förslag promemorian framför - socialstyrelsens
kontroll- och granskningsfunklion att reduceras.

Socialstyrelsen
menar atl dess uppgifter i myckel ringa grad påverkas av promemorians förslag.

Familjestödsutredningen
och Botkyrka kommun pekar på alt socialstyrelsen har en viktig funktion i att slödja
den pedagogiska verksamheten i barnomsorgen. Socialslyrelsen måste hålla ihop
kontakterna med arbetet på fältet och ta inifiafiv lill utvecklingsarbete och
forskning inom barnomsorgen.