om internordiska konkurser
50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1980/81:35, om internordiska konkurser
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:35
Regeringens proposition
1980/81:35
om internordiska
konkurser;
beslutad
den 23 oktober 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll
ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
HÅKAN
WINBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan de
nordiska länderna om ändringar i 1933 ärs nordiska konkurskon-venlion.
Överenskommelsen innebär bl.a. alt konkurskonvenlionen anpassas till 1967 års
internationella sjöpanlrältskonvenlion.
Ändringarna
i konkurskonventionen föranleder ändringar i den gällande lagstiftningen om internordisk
konkurs.
Den
nya lagstiftningen föresläs träda i krafl den dag regeringen bestämmer.
I Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 35
Prop. 1980/81:35 2
1
Förslag till
Lag om konkurs som
omfattar egendom i annat nordiskt land
Härigenom
föreskrivs följande.
1 §
Om någon som försätts i konkurs här i riket har egendom även i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen omfatta denna
egendom.
1
fråga om sådan egendom skall, om inle annat följer av denna lag, svensk lag lillämpas
i följande hänseenden: den verkan konkursen medför beträffande gäldenärens rätt
alt råda över sin egendom, vad som ingår i konkursboet och återvinning till
konkursboet, gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs,
konkursboels förvaltning, borgenärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning,
ackord saml avslutande av konkurs. I konkursboet skall dock inte ingå egendom
som enligl lagen i det land där den finns över huvud inte fär tas i anspråk av
ägarens borgenärer.
2 S
Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ell annat
nordiskt land, skall konkursdomaren ulan dröjsmål läla kungöra konkurs
beslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i del andra
landet.
Om
ett beslul om offentlig ackordsförhandling utan konkurs meddelas här i riket
och gäldenären har egendom i ett annat nordiskt land. skall beslutet kungöras i
del andra landet i enlighet med vad som sägs i första stycket.
3 § Uppkommer i en svensk konkurs fräga om
återvinning till konkursboet av ell skepp, ett skeppsbygge eller ett
luftfartyg som är registrerat i ell annat nordiskt land eller av en andel i
sådan egendom, lillämpas lagen i del land där egendomen är registrerad.
Delsamma gäller i frågan huruvida inskrivning i offentligt register har belydelse
för giltigheten gentemot konkursboet av gäldenärens förfogande över egendom av
angivet slag.
4 § Om lös egendom som inle omfattas av 3 § är salt lill
underpant för skuld i enlighet med lagen i ett annat nordiskt land och egendomen
vid liden för konkursbeslulet är kvar i della land, tillämpas det landels
bestämmelser om verkan mol konkursbo av alt inskrivning (tinglysning) av pantsättningen
har skett eller försummats.
5 § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rält som
har vunnits genom ulmälning (ullegg) i ett annat nordiskt land och pä ett där
påbörjat utmätningsförfarande bedöms enligt del landets lag.
6 § Om egendom som vid tiden för konkursbeslutet
fanns i ett annat nordiskt land är pantsatt eller om den enligl det landets lag
får kvarhållas lill säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i fräga
om rätlen att la ul fordringen ur egendomen.
7 § Försäljning av konkursboets egendom i ell annat
nordiskt land skall ske enligl del landets lag.
8 § Fråga huruvida särskild förmånsrätt äger rum i
egendom som vid
Prop.
1980/81:35 3
liden för konkursbeslulet fanns i ell annat nordiskt land saml
fråga om företrädel mellan flera särskilda förmänsrätter i sådan egendom avgörs
enligl del landels lag. Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän
förmånsrätt när det gäller angiven egendom.
Beträffande
förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller ulan hinder av första
stycket 259. 260 och 280 S§ sjölagen (1891:35 s. I). Detsamma gäller beträffande annan verkan i
förhållande till tredje man.
Fräga
huruvida förmånsrätt äger rum för skatt eller avgift som pålagts i ett annat
nordiskt land bedöms enligt det landets lag. Allmän förmånsrätt som sålunda
skall gälla omfattar inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet
fanns i del andra landet. Ur denna egendom får inle med den allmänna
förmånsrätten las ul mer än vad som ålerslår sedan frän värdet av egendomen har
frånräknats en andel av summan av fordringarna mot konkursboet och
konkursfordringar med annan allmän förmånsrätt än den som följer med skall
eller avgift. Den andel som skall frånräknas bestäms så, all den motsvarar
förhållandel mellan egendomen i del andra landet och all den egendom som ingår
i konkursboel. Skall finsk lag tillämpas enligt första meningen i delta stycke,
gäller, utan hinder av första styckei andra meningen, vad som i finsk lag
föreskrivs om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skall och särskild
förmånsrätt för annan fordran.
9 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs
fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen grundas på ett löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga här i riket.
I ett nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller
luftfartyg anses befintligt i det land där del är registrerat, dock inle vid
tillämpning av 7 §.
10
S
Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och lärtyg
under byggnad gäller även egendom som utan all vara fartyg eller fartyg under
byggnad har registrerats i skeppsregisler eller i skeppsbyggnadsregister i någol
av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna lag om luftfartyg gäller även
reservdelar som har intecknats gemensamt med luftfartyget.
11
§ Denna lag
tillämpas inle på frågan om ett konkursbos rätt eller plikt att tillträda ett
av gäldenären slutet avtal som inte var fullgjort från båda sidor vid liden för
konkursbeslulet.
12
§ I fräga om
återvinning vid en offentlig ackordsförhandling här i riket som omfattar
egendom i ett annat nordiskt land lillämpas svensk lag. Beträffande sädan
egendom som avses i 3 § tillämpas dock den paragrafen.
13
§ Har i ett
beslut om konkurs eller om inledande av offenllig ackordsförhandling ulan
konkurs angetts att rätten eller konkursdomaren grundat sin behörighet på annan
omständighet än alt gäldenären har eller vid sin död hade sitl hemvist här i
riket, tillämpas inle denna lag.
Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här
i riket, om styrelsen har sitt säte där.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen får sällas i krafl i förhållande lill två eller tre av de länder som
anges i lagen.
Prop.
1980/81:35 4
Genom
lagen upphävs lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom
i Danmark, Finland, Island eller Norge, Sätts lagen i kraft i förhällande till
endast tvä eller tre av de länder som anges i lagen, gäller dock den gamla
lagen fortfarande i förhållande till de övriga länderna.
Den
gamla lagen gäller fortfarande i fräga om konkurser och förhandlingar om
offentligt ackord ulan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.
2
Förslag till
Lag
om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land
Härigenom
föreskrivs följande,
1 §
Om nägon försätts i konkurs i Danmark, Finland, Island eller Norge,
skall konkursen omfatta även gäldenärens egendom här i riket. Utan
hinder av beslut om konkurs i annat nordiskt land fortgår dock konkurs
som dessförinnan beslutats här i riket,
I
fråga om sådan egendom skall, om inte annat följer av denna lag, lagen i det
andra landet (konkurslandel) tillämpas i följande hänseenden: den verkan
konkursen medför belräffande gäldenärens rält att råda över sin egendom, vad
som ingår i konkursboel och återvinning lill konkursboel, gäldenärens
rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboels förvaltning,
borgenärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning, ackord saml avslutande av
konkurs, I konkursboet skall dock inte ingå egendom här i riket som enligt svensk
lag över huvud inle får las i anspråk av ägarens borgenärer.
Med
konkurs jämställs i denna lag sädan offentlig likvidation av bank som enligt
lagen i det nordiska land där banken har sitt säte utesluter konkursförfarande.
2 §
Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandel hos
konkursdomare här i riket, inom vars tjänstgöringsområde gäldenären äger
tillgångar, alt den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall kon
kursdomaren förordna en lämplig person alt upprätta bouppteckning över
gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgång
ar.
På
begäran av konkursdomstol eller konkursförvallning i konkurslandel skall
konkursdomaren även förordna en lämplig person att la hand om gäldenärens
egendom här i riket lill dess den kan övertas av konkursförvallningen. Det
åligger den som har förordnals all även försälja egendom som inte lämpligen kan
bevaras.
Konkursdomslol
eller konkursförvallning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan
handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921: 225).
3 §
Har begäran gjorts hos en konkursdomare om åtgärd enligt 2 §, får
konkursdomaren av den som begärt åtgärden kräva förskott för kostnaden
med skäligt belopp. Är en handling avfattad på finska eller isländska, skall
den vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska.
Prop.
1980/81:35 5
4 §
Uppkommer fräga om återvinning lill konkursboel av fast egendom
här i riket eller huruvida inskrivning i domslolsprotokoll eller fasfighelsbok
är av betydelse för giltigheten gentemot boet av gäldenärens förfogande
över sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag.
Uppkommer
motsvarande fråga beträffande skepp, skeppsbygge eller luftfartyg, som är
registrerat här i riket eller i ell annat nordiskt land, eller belräffande
andel i sädan egendom, lillämpas lagen i det land där egendomen är
registrerad.
5 § Har lös egendom som fillhör gäldenären och som
inte omfattas av 4 § blivit såld men förblivit i gäldenärens värd och är
egendomen vid tiden för konkursbeslutet kvar här i riket, skall svensk lag
tillämpas när del gäller att bedöma om avtalels verkan mot borgenärer är
beroende av att del i föreskriven ordning har kungjorts eller införts i offentligt
register.
6 § Vilken verkan en konkurs skall ha pä den rält som
vunnits genom utmätning här i riket och på ett här påbörjat
utmätningsförfarande bedöms enligl svensk lag.
7 § Om egendom som vid liden för konkursbeslutet
fanns här i riket är pantsall eller om den enligl svensk lag får kvarhållas
till säkerhet för fordran, skall svensk lag lillämpas i fråga om rätten alt ta
ut fordringen ur egendomen.
8 § Försäljning av konkursboets egendom här i riket
skall ske enligt svensk lag.
9 § Om del här i riket uppslår fråga humvida särskild
förmånsrätt äger mm i egendom som fanns här vid tiden för konkursbeslulet eller
fråga om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan egendom,
avgörs frågan enligt svensk lag. När del gäller angiven egendom har särskild
förmånsrätt företräde framför allmän förmånsrätt som skall beaktas enligt 1§.
Beträffande
förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller utan hinder av första
stycket lagvalsreglerna i konkurslandets sjölag vid konkurs i Danmark, Finland
eller Norge. Detsamma gäller beträffande annan verkan i förhållande till Iredje
man.
10 §
Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen grundas på ett löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga i konkurslandet.
I ell nordiskt land
registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i del land där
det är registrerat, dock inle vid tillämpning av 8§.
11 §
Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg
och fartyg under byggnad gäller även egendom som ulan all vara fartyg
eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregister eller skepps
byggnadsregisler i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna
lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknals gemensamt
med luftfartyget.
Prop.
1980/81:35 6
12 § Denna lag tillämpas inle på frågan om ett
konkursbos rätt eller plikt att fillträda ett av gäldenären slutet avlal som
inte var fullgjort från båda sidor vid liden för konkursbeslulet.
13 § Ett ackord som har blivit fastställt i en konkurs
eller efter en offentlig ackordsförhandling utan konkurs i någol av de andra
nordiska länderna gäller här i riket. I fråga om återvinning vid en offenllig
ackordsförhandling tillämpas lagen i det land där förhandlingen äger mm.
Beträffande sådan egendom som avses i 4 § tillämpas dock den paragrafen.
14 § Är en offenllig ackordsförhandling utan konkurs
inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så länge förhandlingen pågår, beslul
om konkurs eller om inledande av offentlig ackordsförhandling meddelas här i
riket. I fråga om utmätning och utmätt egendoms försäljning tillämpas svensk
lag vad gäller egendom som finns här.
15 § Har i ett annat nordiskt land meddelats beslut om
konkurs eller om inledande av offenllig ackordsförhandling utan konkurs och har
i beslutet angivils att gäldenären inte har eller vid sin död inle hade sitt
hemvist i det landet, tillämpas inte denna lag.
Bolag, förening eller
stiftelse skall anses ha hemvist i det land där bolaget, föreningen eller sfiftelsen
har sitt säte.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sältas i kraft i
förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.
Genom lagen upphävs lagen
(1934:68) om verkan av konkurs som inträffat i Danmark, Finland, Island eller
Norge. Sätts lagen i kraft i förhållande fill endast två eller tre av de länder
som anges i lagen, gäller dock den gamla lagen fortfarande i förhållande till
de övriga länderna.
Den
gamla lagen gäller fortfarande i fråga om konkurser och förhandlingar om otTenlligl
ackord ulan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska
domar på privaträttens område
Härigenom
föreskrivs all 7§ lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av
nordiska domar på privaträttens område skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7§
Lagen tillämpas icke belräffande Lagen tillämpas icke beträffande
I. dom eller förlikning i mål an- 1. dom
eller förlikning i mäl an
gående boskillnad, legal separation, gående boskillnad, legal separation,
äktenskapsskillnad, återgång av äk- äktenskapsskillnad, återgång av äk
tenskap, antagande av adoptivbarn lenskap, antagande av adopfivbarn
eller adoplivförhållandes hävande, eller adoptivförhållandes hävande.
Prop. 1980/81:35
Nuvarande lydelse
omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål
angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad
eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om verkställighet av dom som
skall gälla här i riket enligl 22 § förordningen (1931:429) om vissa inlernalionella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,
2.
dom eller
förlikning rörande vårdnad om eller rält till umgänge med barn eller
överlämnande av barn i annat fall, om ej fräga är om verkställighet enligt 6§,
3.
dom eller
förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,
4. dom eller förlikning rörande
faderskapet till barn,
5.
dom eller
förlikning angående rätt på gmnd av arv eller testamente, efterlevande makes rält,
bo-utredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den
dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge
eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,
6.
dom
eller förlikning angående gäldenärs försättande i konkurs, inledande av
förhandling om offentligt ackord ulan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdom-slols
prövning beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet
på grund av konkurs, om ej domen eller förlikningen rör rättshandlings
ogiltighet eller återgång på grund av konkurs, som har inträffat i Danmark,
Finland, Island, Norge eller Sverige, och gäldenären hade hemvist i någon av
dessa stater.
1. dom eller förlikning i mål som skall upptagas
omedelbart av särskild domstol för handläggning av tvister rörande kollekfivavtal.
Föreslagen lydelse
omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål
angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad
eller återgång av äktenskap, om ej fräga är om verkställighet av dom som
skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa inlernalionella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adopfion och förmynderskap,
2. dom eller förlikning rörande
vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat
fall, om ej fråga är om verkställighet enligl 6§,
3. dom eller förlikning rörande familjerätlslig
underhällsskyldighet,
4. dom eller förlikning rörande
faderskapet lill barn,
5. dom eller förlikning angående rätt
på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, bo-utredning eller
skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej
den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och
hade hemvist i någon av dessa stater,
6. dom eller förlikning angående
a)
gäldenärs
försättande i konkurs,
b)
inledande
av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,
c)
andra på
konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller
d) rättshandlings
eller annan åt
gärds ogiltighet eller återgång på
grund av konkurs eller förhandling
om offentligt ackord utan konkurs i
något av de nordiska länderna, om
av konkursbeslulet eller beslutet
om offentlig ackordsförhandling
framgår att gäldenären inte hade
hemvist i något av de nordiska län
derna.
1. dom eller föriikning i mäl som skall upptagas
omedelbart av särskild domstol för handläggning av tvister rörande
kollektivavtal.
Prop.
1980/81:35 8
Lagen
fillämpas ej heller i övrigl, i den män della följer av särskilda bestämmelser
om erkännande och verkställighet av avgöranden eller förlikningar på särskilda
rättsområden.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sällas i kraft i
förhållande till två eller tre av de övriga nordiska länderna.
Sätts lagen i kraft i
förhällande till endast två eller tre av de övriga nordiska länderna, gäller
dock äldre bestämmelser fortfarande i förhållande till de övriga länderna.
4
Förslag till
Lag
om upphävande av lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar
Härigenom
föreskrivs följande.
Lagen
(1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs
meddelade utländska domar skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer.
Denna
lag får sättas i kraft i förhållande lill två eller tre av de övriga nordiska
länderna. Sätts lagen i kraft i förhållande till endast två eller tre av dem,
gäller den gamla lagen fortfarande i förhållande till de övriga länderna.
Prop. 1980/81:35 9
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-09-11
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten. Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder. Krönmark, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén,
Holm, Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande:
Statsrådet Winberg
Lagrådsremiss
med förslag till ändringar i lagstiftningen om internordisk konkurs
1
Inledning
Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge ingick den 7 november 1933 en konvention om
konkurs (den nordiska konkurskonvenlionen). Syftet med konventionen är att en
konkurs som inträffar i ett nordiskt land skall ha giltighet också i de andra
länderna. Konventionen har införlivats med svensk rätt genom tre skilda lagar,
nämligen lagen (1934:67) med bestämmdser om konkurs, som omfattar egendom i
Danmark, Finland. Island eller Norge, lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som
inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1934:69) om
erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utländska domar.
Under de år som har
förflutit sedan konventionen tillkom har viss intern lagstiftning i de nordiska
ländema skapat ett behov av revidering av konventionen i somliga delar. För
Sveriges del är det närmast de nya reglerna om registrering av skepp och om
sjöpanträtt m.m. i sjölagen (1891:35 s. 1) (se prop. 1973:42, LU 22, rskr 272
och SFS 1973: 1064) saml 1970 års ackordslag (1970:847) (se prop. 1970:136, ILU
65, rskr 449) som ger anledning till en sådan översyn. Redan under förarbetena lill
denna lagstiftning har lagts fram förslag lill ändringar i konventionen eller
redovisats behov av sådana ändringar. Sålunda har sjölagskommittén i betänkandet
(SOU 1970:74) "Registrering av fartyg. Sjöpanlrätt och fartygshypotek.
Partrederi" lagt fram vissa ändringsförslag. 1 betänkandena (SOU 1968:41) Utsökningsrätt
VII och (SOU 1969:5) Utsökningsrätt IX har vidare lagberedningen angett
behövliga ändringar i konventionen i anslutning till förslag om ny
ackordslagstiftning resp. ny förmänsrällslagslift-
Prop.
1980/81:35 10
ning.
Under den remissbehandling som förevarit i de nämnda lagstiftningsärendena har
de förslag m. m. angående den internordiska konkurslagsliftningen som lagts
fram lämnats ulan erinran.
Med
anledning av de frågor om revidering som sålunda uppkommit har förhandlingar
ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieminisle-rierna om ändringar
i konventionen. Efter slutförda förhandlingar har under sommaren 1980 träffals
en överenskommelse om ändringar i flera arfiklar i konventionen. Regeringen har
tidigare denna dag beslutat alt överenskommelsen skall undertecknas med
förbehåll om ratifikation.
Under
förhandlingarna har i ett tidigare skede träffats en separat överenskommelse
om ändring i artikel 10 av konventionen. Ändringen gjordes i anslutning fill
den år 1977 ingångna konventionen mellan de nordiska staterna om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Ändringen i
konkurskonventionen har föranleti ändring i den tidigare nämnda lagen om
erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utländska domar (prop. 1976/77:128, LU 30, rskr 348 och SFS 1977:596).
2
Gällande ordning
Gmndtanken
i den nordiska konkurskonventionen är att en konkurs som inträffar i ett
nordiskt land skall omfatta all den egendom som gäldenären har i de nordiska
länderna (art. 1). Konventionen blir dock inle tillämplig om den som meddelar
konkursbeslutet har gmndat sin behörighet pä annan omständighet än att gäldenären
har hemvist i landet (art. 13). Konventionen omfattar alltså enbart s. k. domicilkonkurser.
Om konventionen är tillämplig, är en särkonkurs i ett annat nordiskt land
utesluten. Principiellt blir all egendom att behandla enligl lagen i det land
där konkursen inträffar (art. 1).
Om
det blir aktuellt att tillämpa konventionen durtör att gäldenären har egendom i
något annat nordiskt land, skall konkursen kungöras i del landet. Konkursen
skall också på vederbörligt sätt antecknas i fastighets-böcker och offentliga
register och borgenärer i del andra landet skall fä meddelanden om konkursen
(art. 2).
Vissa
undantag görs i art. I och 4-7 frän principen att all egendom skall behandlas
enligt lagen i det land där konkursen inträffar. Sålunda är det l.ex. lagen i
det land där egendomen finns som blir tillämplig i fråga om vilka särskilda
slag av tillgångar som är skyddade mot borgenärerna (art. I Iredje slyckel).
Delsamma gäller rätten alt under konkursen ta ut fordran ur egendom som är
pantsatt eller föremål för retentionsrätt (art. 5 första stycket) och
förfarandet vid försäljning av egendom (art. 6). Hur konkursen verkar i fräga
om beståndet av rätt som vinns genom utmätning och hur konkursen skall inverka
på fortgången av ulmätningsförfarande bedöms
Prop.
1980/81:35 11
enligt lagen i det land där utmätningen har ägt rum (art.
4 iredje styckei och art. 5 andra stycket).
Enligt
första stycket i art. 4 skall i vissa sakrättsliga frågor rörande fast egendom,
registrerat fartyg eller luftfartyg eller lott i sådant fartyg lillämpas lagen
i det land där fastigheten är belägen resp. lagen i fartygets hemland.
De frågor
del här gäller är huruvida inskrivning i fastighetsbok eller domslolsprotokoll
utgör rörulsällning för att gäldenärens före konkursen träffade förfogande över
egendomen skall gälla mot konkursboet eller är av belydelse för förhindrande av
gäldenärens förtogande under konkursen. Också ålervinningskrav i fråga om
egendom av det berörda slaget avgörs enligt lagen i del land där fastigheten är
belägen resp. lagen i fartygets hemland.
Andra styckei
i art. 4 anger alt lagen i det land där viss lös egendom finns skall lillämpas
i vissa sakrätlsliga frågor när den lagen för sakrältslig verkan av överlåtelse
eller för sliftande av underpant i egendomen förutsätter införande i
domstolsprotokoll, annat inskrivningsförtärande eller kungörande.
Från konventionens huvudprincip att lagen i det land där
konkursen inträffar reglerar frågor om förmånsrätt görs i art. 7 några
undantag. Belräffande särskild förmånsrätt skall sålunda tillämpas lagen i del
land där egendomen finns. Den särskilda förmånsrätten skall dock alltid, utom i
ell undanlagsfall som strax skall beröras, gä före allmän sådan.
Förmånsrätt
för skatt eller allmän avgift som har pålagts i ell annat fördragsslutande land
än del där konkursen inträffar kan medges endast enligt lagen i del landet.
Förmånsrätten kan ocksä endast omfatta egendomen i samma land. Förmånsrätt för
hyra av fastighet belägen i annat fördragsslutande land än det där konkursen
inträffar kan medges endast enligl lagen i det landet och kan endast omfatta
egendomen i samma land. Om sådan förmånsrätt för skatt, allmän avgift eller
hyra som nu har berörts är allmän, gäller den före annan allmän förmånsrätt.
Lagen i det land där skallen har pålagts kan emellertid bestämma all skallen
skall ha förelräde också framför fordran med särskild förmånsrätt.
1 art. 7
anges vidare alt konventionen utöver vad nu har sagts inle berör frågan om rätt
att i konkurs göra gällande fordran för allmän avgift som pålagts i annat
fördragsslutande land än det där konkursen inträffar.
Eftersom
det för konvenlionsregleringen i flera fall är av belydelse var egendom
befinner sig och denna fråga ibland kan vara svär att ta ställning till. har i
art. 8 uppställts vissa presumtioner. 1 artikelns första stycke anges var en konkursgäldenärs
fordran skall anses befintlig. I andra styckei sägs all registrerat fartyg
eller luftfartyg, utom i fall som avses i art. 6 (förfarandet vid försäljning),
skall anses befinna sig i del land där del har hemort (flagglagsfiktion).
Frågor om erkännande och verkställighet av dom behandlas i
art. 10.
Prop.
1980/81:35 12
som enligt vad som har angetts inledningsvis har ändrats
år 1977 till följd av den nya konventionen angående erkännande och
verkställighet av nordiska domar. I fråga om erkännande och verkställighet av
dom eller förlikning rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång pä grund
av konkurs, som är anhängig i fördragsslulande land, gäller enligt den nya
lydelsen av artikeln lagen i det land där erkännande eller verkställighet
begärs.
1 art. 11 finns en regel om konventionens tillämplighet pä
dödsbokonkurs.
Enligl art, 15 har konventionen tillämpning också på
offentliga ackordsförhandlingar utan konkurs. Har en offentlig
ackordsförhandling inletts i ett konventionsland. får sädan förhandling och
konkurs inle äga rum i annat konvenlionsland. En förutsällning för konventionens
tillämplighel är att gäldenären har hemvist i det land där förhandlingen
beslutas (art. 15 Iredje styckei jämfört med art. 13). Om förhandlingen leder lill
tästsiäl-lande av ackord, gäller ackordet också i de undra länderna.
3 Reformbehov m. m.
3.1 1967 års internationella sjöpanträtis- och skeppsbyggnadskonventioner
Sjöpanlrätt i fartyg skall enligl 1967 års inlernalionella
sjopanlrättskon-vention (art. 4) gälla till säkerhet för vissa fordringstyper
som kan uppkomma i samband med farlygsdrifl. De konvenlionsbetingade sjöpanträtlerna
skall ha bästa förmånsrätt, i princip närmast åtföljda av fartygshypotek (art.
5). Konventionen medger alt nationella sjöpanlräller erkänns utöver de konvenlionsbetingade.
Nationella sjöpanträtter måste då slå tillbaka både för de konvenlionsbetingade
och för hypoieken (an. 6). Undanlag medges endast för sädan säkerhelsrält som -
under beteckningen panträtt eller retenlionsrätt - kan tillkomma byggnads-
eller reparalionsvarv pä grund av tillverkning eller reparation av fartyg. Sädan
säkerhelsrätl skall visseriigen i förmånsrältshänseende sältas efter de i
konventionen föreskrivna sjöpanträtlerna men får sättas före de inskrivna hypoieken
(art. 6:2). Konventionen skall tillämpas vare sig fartyget är registrerat i ett
konventionsland eller inle (art. 12:1). Det innebär m.a.o. ail konvenfionen gör
anspråk pä generell tillämpning.
Fartyg som avses alt byggas eller som är under byggnad får
enligl 1967 års intemationella skeppsbyggmidskonvention (arl. I) registreras i byggnadslandet.
Äganderätt och hypotek som därefter inskrivils i ett register i enlighet med byggnadslandels
lag skall erkännas i övriga konventions-länder med förmånsrätt enligt nämnda
lag (art. 9). Förmånsordningen mellan å ena sidan inskrivna hypotek i
skeppsbygge och å andra sidan annan panträtt och retenlionsrätt skall alltid
bestämmas enligl de regler som är tillämpliga på fartyg, registrerade i
färdigbyggt skick (arl. 7).
De båda konventionerna har tilllrätls av Sverige. Konvenlionsreglerna
Prop.
1980/81:35 13
har införlivats med svensk rält genom ändringar bl. a. i
sjölagen (1895: 35 s. I), se
SFS 1973: 1064. Ändringarna har trätt i kraft den Ijanuari 1976 (SFS 1975:898).
De innebär bl.a. alt antalet sjöpanträllsliga fordringar i fartyg begränsats
och att endast sädana sjöpanlräller som betingas av sjöpani-rätlskonvenlionen erkänns.
För all
uppfylla konvenlionsåtagandena har det för svensk del och som berörs senare
(avsnitt 4.1) även för dansk och norsk del varil nödvändigt all skapa särskilda
regler för lösningen av de lagkonflikler som kan uppkomma. För sjöpanlräller
och retentionsrälter som kan förekomma enligt sjölagen anvisas i princip svensk
lag (259S första styckei sjölagen). För sådan nationell sjöpanlrätt. retentionsrätt
eller liknande rättighet som den svenska sjölagen inte känner gäller dock regislreringslandels
lag. Sådan rättighet skall dock stå tillbaka för konventionsbelingad sjöpanlrätt
och hypotek som stämmer med konventionen och skall i övrigl inle medföra bättre
rätt än den sjöpanlrätt eller relentionsräll i sjölagen mot vilken den närmast
svarar (259 § andra styckei). I fräga om skeppsbygge gäller samma regler från
del all fartyget sjösätts medan för tiden dessförinnan byggnadslandets lag
tillämpas (260 §). För främmande inskrivna panträtter lillämpas, sä långt del
är förenligt med de tidigare reglerna, registreringslandets lag(280§).
I
betänkandet (SOU 1970:74) "Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek.
Partrederi" (s. 144) har sjölagskommilién framhållit att 1933 års nordiska
konkurskonvenlion och den därpå gmndade lagstiftningen inte är förenlig med
1967 ärs intemationella sjöpanträtis- och skeppsbyggnadskonventioner. Enligt
kommittén kan konkurskonvenfionens nuvarande bestämmelser om tillämpning av
lagen i del land där egendomen befinner sig således leda till konflikt med sjöpanträttskonvenlionens
anspråk på generell tillämplighet, ifall inte samtliga nordiska länder
ansluter sig även till den senare konventionen. Bl. a. medför konkurskonvenlionens
regel om tillämplig lag beträffande särskilda förmånsrätters uppkomst och
inbördes företräde (art. 7 första slyckel), i förening med flagglagsfiklionen
(art. 8 andra stycket), att vid konkurs i Sverige ett i konkursen indraget, här
befintligt fartyg hemmahörande i annat nordiskt land blir underkastat det sist
nämnda landets lag i nämnda hänseenden. Om det landet då inle filllrätt sjöpanlrättskonvenlionen,
uppslår konflikt med denna i den svenska konkursen. Vidare skall ett
skeppsbygge, som utförs i annat nordiskt land för svensk beställares räkning
och som är i dennes ägo, i beställarens konkurs här i landet följa
byggnadslandets lag. Sjöpanträttskonvenlionens regler kan emellertid behöva
tillämpas av den svenska myndigheten.
Kommittén
har i sill belänkande utarbetat förslag till lagar om ändring i lagarna
(1934:67 resp. 68) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark,
Finland, Island och Norge, resp. om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark.
Finland, Island och Norge (se SOU 1970:74 s. 48 och 49). Förslagen innebär bl.a.
att bestämmelserna om
Prop.
1980/81:35 14
flagglagsfiktion upphävs och att förbehåll görs om alt
sjölagen skall lillämpas i fräga om sjöpanlräller.
I prop. 1973:42 (s. 196) har angetts all de problem som
uppstår vid konflikt mellan sjölagens lagvalsregler och nordisk
konkurslagstiftning skall lösas i särskilt sammanhang.
3.2 Lagberedningens betänkanden
År 1970 infördes ett nytt offenfiigt ackordsförfarande.
Bestämmelserna härom finns i ackordslagen (1970:847). En nyhet i lagen är att
återvinning enligl reglerna i konkurslagen (1921:225) kan komma till stånd, om
offentligt ackord fastställs (16§). I belänkandet (SOU 1968:41) Utsökningsräu
VII, som ligger fill grund för lagstiftningen, har lagberedningen uttalat (s.
82) att del självfallet är önskvärt att sådan återvinning fär gälla även
egendom i annan nordisk stat. Konventionen bör därför ändras för att
återvinning efler offentligt ackord skall kunna genomföras i annan nordisk
stat.
1 betänkandet (SOU 1969:5) Utsökningsrätt IX, som ligger fill grund för den nya förmånsrättslagen
(1970:979), erinrar lagberedningen om att den nordiska konkurskonventionen
innehåller vissa specialregler om bl.a. lilllämpningen av förmånsrätt för
skatt eller annan avgift och att det kan bli nödvändigt att revidera
konventionen, om nya förmånsrättsordningar genomförs i de nordiska länderna (s.
46).
4 Överenskommelsen om ändring i 1933 års nordiska konkurskonvention
4.1 Sjö- och lufträttsliga frågor
Samtliga nordiska länder utom Island har undertecknat de
båda sjörätts-liga konventionerna. Sverige och Norge har tilliräli dessa. Sjöpanlrättskonvenlionen
har tilllrätls även av Danmark.
Som framgått i avsnitt 3.1 har konventionsreglerna
införlivats med den svenska sjölagen. Motsvarande är fallet beträffande den
norska sjölagen. Även Finland har i sin sjölag infört bestämmelser som
överensstämmer med konventionsbestämmelserna. Sjöpanträttskonvenlionens regler
har inarbetats i den danska sjölagen. Island har däremol inle genomfört några
motsvarande ändringar i sin lagstiftning.
Del är särskilt sjöpanträttskonventionen som är av
intresse i delta sammanhang. Enligt denna konvention är varje konventionsland
förpliktat att tillämpa konventionen på alla fartyg vare sig de är registrerade
i ett konvenlionsland eller inle. Detta anspråk på generell tillämplighet har
såvitt gäller konventionsbelingad sjöpanlrätt och relentionsräll för svensk del
kommil lill uttryck i 259 § sjölagen. Där föreskrivs all svensk lag oberoen-
Prop.
1980/81:35 15
de
av ell fartygs nationalitet skall tillämpas när en konvenlionsbefingad sjöpanlrätt
eller retentionsrätt åberopas inför en svensk myndighet. Motsvarande lagvalsregler
har givits i de danska (265 §), finska (227 §) och norska (265 §) sjölagarna.
Sjöpanträttskonventionen
står, som framhållits av .sjölagskommittén (avsnitt 3.1), i strid med den
ordning som gäller enligt konkurskonventionen och därpå grundad lagstiftning
(se för svensk del 8 lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar
egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge). Delta har praktisk betydelse
i förhållandel mellan å ena sidan Island, som varken anslutit sig till sjöpanlrättskonvenlionen
eller infört bestämmelser i överensstämmelse med konventionen i sin interna
sjörätt, och å andra sidan övriga nordiska länder. Vid de nordiska
överläggningarna har det rält enighet om alt konkurskonven-fionen bör ändras så
att de nordiska länder som har tillträtt sjöpanlrättskonvenlionen fullt ut kan
uppfylla de skyldigheter som denna konvention medför. Del har också rält
enighet om att den lämpligaste tekniska lösningen härvidlag är att i konkurskonvenlionen
föra in en hänvisning till lagvalsreglerna i dessa länders sjölagar. Denna
hänvisning har lagils in som ett andra stycke i art. 7. Eftersom Island inte
har anpassat sin lagsliflning lill sjöpanträltskonvenlionen har man emellertid
varit ense om alt för för-månsrätlsfrågor beträffande fartyg och fartyg under
byggnad som uppkommer i en isländsk konkurs behålla den nuvarande regleringen
i konkurskonvenlionen i fråga om särskild förmänsrätt (se art. 7 första slyckel
och art. 8 andra styckei).
Enighet har ocksä rått om
att den särskilda regleringen i art. 4 om verkan av inskrivning i register m.m.
kan lillämpas utan hinder av de nya bestämmelserna. Däremot lalar den gällande
svenska texten lill art. 4 och även arl. 8 andra slyckel i konkurskonvenlionen
om "registrerat fartyg". Härvid torde vid konventionens tillkomst
endast ha avsells fartyg som blivit föremål för registrering med privaträtlsliga
verkningar, dvs. förts in i ett register där registrering ulgör gmnd för bl. a.
fartygsinleckning. Efler 1973 års ändringar i sjölagen betecknas i Sverige
fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter skepp. Andra fartyg kallas båtar. Endast skepp är föremål
för en registrering med privaträtlsliga verkningar, nämligen i skeppsregistret (2§
sjölagen). Båtar registreras endast av offenlligrältsliga skäl och kan inle bli
föremål för fartygsinteckning.
Vid överläggningarna har
del vidare rätt enighet om att art. 4 och art. 8 andra stycket endast bör
omfatta fartyg som är registrerat i skeppsregister eller annat register där
registreringen har privaträtlsliga verkningar, dvs. med svensk terminologi
"registrerat skepp". I överenskommelsen har därför i den svenska konventionstexlen
(art. 4 och art. 8 andra slyckel) "fartyg" bytts ut mot
"skepp". Någon motsvarande ändring har inte behövts i de danska,
finska, isländska och norska texterna. I artiklarna har dessutom registrerade
skeppsbyggen likställts med skepp.
Prop. 1980/81:35 16
I
detta sammanhang kan påpekas all de sjöpanträllsliga reglema gäller alla
fartyg, dvs. med svensk terminologi både skepp och bålar och alt den nya
regeln i arl. 7 andra slyckel som betingas av sjöpanträttskonventionen har
utformats i enlighet med della.
Vidare
har arl. 4 förtydligats så alt med hemlandet för registrerat skepp och
skeppsbygge avses regislreringslandet. I anslutning härtill har i art. 8 andra slyckel
införts regeln att registrerat skepp och skeppsbygge skall anses befinna sig i
registreringslandet. Motsvarande ändringar har gjorts i fråga om luftfartyg.
Den
nordiska konkurskonventionen utsäger inte direkt vilkel lands lag som skall
tillämpas för all avgöra vad som är fartyg och berör inte heller rättsförhållandena
i fråga om sådan egendom som, utan all vara fartyg, dock behandlas såsom fartyg
i ett konventionsland. Frågan har praktisk betydelse med hänsyn till att viss egendom
enligt ett nordiskt lands lag kan vara att belrakta som ell fartyg men inte enligl
de andra ländernas lagar. Vid de nordiska överläggningarna har i denna del överenskommits
att konkurskonvenlionens regler om skepp resp. om fartyg bör gälla egendom som
i något av konventionsländerna har tagits upp i skeppsregisler. Härigenom blir
t.ex. en i Norge registrerad oljeborrplattform att anse som fartyg eller skepp
vid tillämpning av konventionen. Vad nu har sagts skall ha tillämpning även belräffande
skeppsbygge och fartygsbygge (arl. 11 första stycket).
Enligl
den internafionella konvention rörande internafionellt erkännande av rätt till
luftfartyg som ingicks år 1948 skall äganderätt och panträtt m. m. till
registrerat luftfartyg, om regislreringslandels lag så anger, omfatta också
reservdelar lill luftfartyget (jfr 4§ lagen (1955:227) om inskrivning av rätt fill
luftfartyg). En förutsällning härför är dock alt vissa formalia har iakttagils.
I den nordiska överenskommelse som nu har träffats jämställs intecknade
reservdelar lill luftfartyg med luftfartyget (art. 11 andra stycket). Detta får
betydelse för art. 4 första stycket och art. 8 andra stycket.
4.2
Förmånsrätt för skatt m. m.
Art.
7 i konventionen, som behandlar frägor om förmånsrätt, avser endast förmånsrätt
i egendom som vid konkursutbroltet finns i en annan fördragsslutande stat än
den där konkursen inträffar. Förmånsrätt för skatt och avgift har, som tidigare
berörts, fått en särskild reglering i artikelns andra stycke. Om lagen i den
stat där skatt eller avgift har pålagts (skånelandet) ger skatten eller
avgiften en särskild förmånsrätt, fär fordran tas ut enligl i stort sett samma
regler som om en särkonkurs (jfr avsnitt 2) hade inträffat i den slalen.
Annorlunda är fallet om skatten eller avgiften har allmän förmånsrätt enligt skatldandels
lag. I del fallet är nämligen förmånsrätten utan hänsyn till det berörda
landels interna förmånsrättsord-
Prop. 1980/81:35 17
ning
placerad före alla andra allmänna förmånsrätter. Ett skattekrav kan härigenom
komma i bättre läge än vid en särkonkurs. Förmånsrätten för skall eller avgift
kan dock aldrig svälla ut till att gälla i egendom i en annan stat.
När
konkurskonvenfionen tillkom hade skaller och avgifter allmän förmånsrätt i
alla de nordiska ländernas interna lagsfiftning, även om inget land hade den
ordningen att de ifrågavarande kraven gavs bästa allmänna förmånsrätt.
Skatteprivilegiet har senare minskat väsentligt i betydelse i Danmark och
Norge. Med hänsyn till att den nuvarande regeln inte harmonierar med förmånsrätlsordningen
i de nationella lagarna har man vid överläggningama ansett all konventionens
regler angående förmånsrätt för skatter och avgifter bör ändras. Enighet har
rått om alt frågan huruvida förmånsrätt äger mm alltjämt måste avgöras enligt
skånelandets lag. Vidare har man varit ense om all förmånsrätten liksom hitfills
bör omfatta blott egendomen i skattelandet. Ett avsteg frän hitfillsvarande principer
har emellertid ansetts behövligt i fråga om möjligheten att ta ut fordran för skatt
eller avgift ulan hänsynslagande till konkurskostnader, andra massafordringar
och fordringar med allmän förmånsrätt. Enligt den föreslagna lydelsen av art. 7
tredje stycket får sålunda fordran för skatt eller avgift med allmän
förmånsrätt tas ut ur egendomen i den stat där skallen eller avgiften har
pålagts först sedan från värdet av denna egendom har frånräknats en andel av
fordringarna mot konkursboet (dvs. massafordringar) och av fordringar som utan
att avse skatt eller avgift har allmän förmånsrätt. Nämnda andel skall
bestämmas så, att den motsvarar förhållandet mellan egendomen i skattelandet
och all egendom i konkursboet. Den nya regleringen kan belysas med följande
exempel.
I
en konkurs i Danmark finns tillgångar på 200.000 kr., varav tillgångar i Sverige
på 50.000 kr. Fömtom inteckningsfordringar finns fordringar med allmän
förmånsrätt om totalt 180.000 kr. Härav avser 100.000 kr. svenska skattekrav
(här bortses från massafordringar). Egendomen i Sverige ulgör 1/4 av boet. 1/4
av 80.000 kr. eller 20.000 kr. skall alltså ulgå ur de svenska fillgångarna
innan det svenska skattekravet kan tillgodoses ur dessa.
Art.
7 i konventionen upptar f. n. också en särskild regel om förmånsrätt för hyra
av faslighet som är belägen i ett annat land än det där konkursen inträffar.
Regeln har betydelse endast i fråga om allmänna förmänsrätter. Då numera de
nordiska länderna i den interna lagstiftningen inte längre har kvar sådana
förmånsrätter har vid de nordiska överläggningarna överenskommits att
bestämmelsen skall utgå.
I
sista meningen i art. 7 andra slyckel anges f.n. all konventionen inte utöver
vad som tidigare har sagts berör frågan om rält alt i konkurs göra gällande
fordran för allmän avgift som har pålagts i annan fördragsslutande stat än den
där konkursen inträlTade. Enligt ett särskilt avtal den 9 november 1972 mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden
jämte tilläggsavtal den 21 juli 1976 äligger del 2 Riksdagen 1980/81. I .saml Nr
35
Prop.
1980/81:35 18
numera
länderna att lämna varandra handräckning för bl.a. uppbörd och indrivning av
skatt (se SFS 1978:723 och 724). Mot bakgmnd härav har det vid de nordiska
överläggningarna rått enighet om alt den nu akluella bestämmelsen som närmast
är av upplysande karaktär kan ulgå.
4.3
Konkurskonventionens tillämplighet
Den
nuvarande regeln i arl. 13 i konvenfionen, där konventionens tillämplighel
indirekt anges, utgär frän den tidigare i alla nordiska länder gällande
ordningen alt konkursforum i princip finns där gäldenären har sill hemvist. Som
framgått i avsnitt 2 är konvenfionen inte fillämplig i de fall rätten eller
konkursdomaren grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären
har sitt hemvist i landet (jfr för svensk del 10 kap. 1, 3 och 4 §§ RB). Regeln
i art. 13 innebär all konkurs i hemvistlandet (domicil-konkurs) medför hinder mol
en särkonkurs i ett annat konvenlionsland men ej påverkar fortgången av en i
ett annat land redan inledd särkonkurs. Regeln i arl. 13 gäller enligt art. 15 iredje
slyckel även i fråga om beslul om offentlig ackordsförhandling ulan konkurs.
I
Danmark har genom den nya danska konkurslagen en ny ordning införts under år
1978 i fräga om konkursforum. Avgörande är i princip var gäldenären driver
förvärvsverksamhet.
En
följd av den nuvarande regeln i art. 13 är all konventionen i regel inle är
tillämplig på konkurser som beslutas i Danmark. Om man i Norge, såsom f. n.
övervägs (se NOU 1972:20 s. 226 ff och 404), inför en ordning liknande den
danska, kommer motsvarande att gälla belräffande de norska konkurserna.
Vid
de nordiska överläggningarna har dessa betydande inskränkningar i konventionens
tillämpningsområde uppmärksammals (jfr även prop. 1975:6 s. 121). Olika
lösningar har diskuterats och man har stannat för att t. v. inte göra annan
ändring än alt utesluta tillämpning av konkurskonvenfionen i det fall gäldenären
saknar hemvist i konkurs- eller ackordslandet under fömtsättning all della
förhållande har angivits i beslutet om konkurs eller ackordsförhandling. Delta
innebär fill skillnad från nuvarande reglering alt del avgörande blir om gäldenären
faktiskt haft hemvist i konkurs-eller ackordslandel eller inle. Vad rätlen
eller domaren grundat sin behörighet på spelar alltså inte längre någon roll.
Mot
bakgmnd av det anförda har enighet uppnåtts vid de nordiska överläggningarna om
följande innehåll av arl. 13. Om en konkurs beslutas i ett nordiskt land belräffande
en gäldenär som saknar eller vid sin död saknade hemvist i det landet eller
beträffande en juridisk person utan säte i landet, skall detta anges i
beslutet. Där så skett, skall konvenfionen ej tillämpas på konkursen. Denna får
fortsätta ulan hinder av konkurs i ett annat nordiskt land.
Prop. 1980/81:35 19
4.4 Å tervinning vid ackord m.m.
Genom tillkomsten av den svenska ackordslagen (1970:847)
har möjlighet öppnats lill återvinning när offentligt ackord fastställs.
Likartade möjligheter har skapats i Danmark och övervägs i Norge. Det har vid
de nordiska överläggningarna framstått som önskvärt all konventionsregleringen
rörande offentliga ackord byggs ut så all återvinning som kommer lill sländ vid
sådana ackord får gälla egendom också i annat konvenlionsland än del där
ackordet fastställs (jfr avsnitt 3.2). För all återvinning efter offentligt
ackord skall kunna genomföras i ell annat nordiskt land innehåller
överenskommelsen ett tillägg till arl. 15 andra slyckel. Enligt liUäggel skall
de bestämmelser om återvinning vid ackord som har meddelats i det land där
ackord fastställs lillämpas i fråga om egendom i de andra länderna. Även vid
nu förevarande ätervinningsfall har ett ullryckligt undanlag från huvudregeln
ansetts påkallat i fråga om sädan egendom som behandlas i arl. 4. I fräga om
erkännande och verkställighet av återvin-ningsulslagel har en hänvisning lill arl.
10 införts i tredje slyckel av artikeln.
Vid revideringen av arl. 15 har också uppmärksammals all
inledande av offentligt ackord i ett land f. n. inle behöver offentliggöras i
annat nordiskt land där gäldenären har tillgångar. Med hänsyn till
rättsverkningarna av ackord har det vid de nordiska överläggningarna ansetts
följdriktigt att ackordsförhandlingen offentliggörs pä samma sätt som konkurs.
Därför har överenskommits att man i art, 15 tredje slyckel lar in en hänvisning
lill art, 2.
4.5 Övrigt
Den i art. 11 upptagna regeln om att konventionen skall
äga tillämpning pä dödsbos konkurs endast i händelse av att de fördragsslutande
staterna överenskommer hur dödsbo i övrigt skall behandlas saknar belydelse
sedan 1934 ärs nordiska arvskonvenlion har tillkommit. Regeln har därför fält utgä
ur konventionen.
Överenskommelsen om ändringar i konkurskonvenlionen bör
fogas fill protokollet i detla ärende som bilaga 1. Konkurskonventionen i dess
helhet - med överenskomna ändringar - bör fogas lill protokollet som bilaga 2.
5 Föredraganden
5.1 Allmänna synpunkter
Den nordiska konkurskonventionen ingicks år 1933. Pä
grundval av konventionen har i de nordiska staterna utfärdats särskilda lagar
med
Prop. 1980/81:35 20
avseende
på internordisk konkurs. I Sverige finns sålunda lagen (1934:67) med
bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller
Norge, lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danm.ark, Finland,
Island eller Norge samt lagen (1934:69) om erkännande och verkslällighet av
vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.
Konkurskonventionen
och därtill anslutande intern lagstiftning har sedan konventionens tillkomst
inte genomgått någon väsentlig förändring. På senare år har emellertid behov av
ändringar i konventionen gett sig tillkänna pä flera punkter.
Ett
ändringsbehov sammanhänger med den nya sjörältsliga lagsliflning som har tillkommit
i Sverige liksom i Danmark, Finland och Norge mol bakgrund bl.a. av 1967 års
internationella sjörättsliga konventioner. Av särskilt intresse är här sjöpanträttskonventionen,
lill vilken hitlills Danmark, Norge och Sverige har anslutit sig. Del är
angeläget att undanröja den nu föreliggande konflikten mellan ä ena sidan denna
konvention och å andra sidan konkurskonvenlionen.
Även
i andra avseenden kräver den nya interna sjörättsliga lagstiftningen ändringar
i konventionstexlen. Vidare bör hänsyn las till ändrade bestämmelser i intern rält
i fråga om förmånsrätt för skatter och om offentligt ackord.
För
att tillgodose de nu angivna ändringsbehoven har företrädare för de olika
nordiska länderna träffat överenskommelse om ändringar i konkurskonvenlionen.
Regeringen har, som nämnts tidigare, beslutat att överenskommelsen skall
undertecknas med förbehåll för ratifikation.
Konkurskonventionen
utgår f. n. frän de regler om konkursforum som gällde i de nordiska staterna
vid konventionens tillkomst. Dessa lade avgörande vikt vid gäldenärens hemvist.
Den ursprungliga grundvalen för konventionen har emellertid mbbats i och med
den nya danska konkurslagen, som låter konkursforum bestämmas av platsen där gäldenären
bedrivit näringsverksamhet. Detta innebär att konventionen f.n. i regel inte
är tillämplig på danska konkurser. En i stort likadan reglering övervägs i Norge.
Genom den nu träffade överenskommelsen har emellertid konkurskonventionens
tillämpningsområde gjorts oberoende av om konkursdomstolen grundat sin
behörighet pä gäldenärens hemvist eller pä någon annan omständighet. Avgörande
är i stället om gäldenären faktiskt har haft hemvist eller inle i konkurs-
eller ackordslandel. På del sättet kan del ursprungliga tillämpningsområdet i
väsentlig män återställas. Jag vill emellertid understryka att den valda
lösningen får ses som provisorisk. En slutgiltig reglering lorde få övervägas
senare.
Ändringarna
i den nordiska konkurskonvenlionen inverkar inte på mer än en del av bestämmelserna
i de två lagar som i första hand reglerar verkningarna av internordiska
konkurser. Endast ell par jämkningar i sak är i övrigt motiverade. Även om
sålunda inle lagstiftningen i dess helhet
Prop.
1980/81:35 21
behöver ändras i sak synes det emellertid lämpligt alt nu
underkasta den en fullständig översyn i formellt avseende. Del innebär bl. a.
alt de nuvarande lagarna ersätts av nya lagar.
Avslutningsvis
vill jag nämna att regleringen rörande internordisk konkurs i praktiken har
fört med sig vissa problem vid tillämpningen av lagstiftningen om statlig
lönegaranti vid konkurs. Denna fråga liksom andra spörsmål om tillämplig
lagstiftning i lönegaranliärenden kommer senare att aktualiseras av chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.
5.2 Ikraftträdande
Del har överenskommits att ändringarna i
konkurskonventionen skall träda i kraft den första dagen i den månad som
infaller tvä månader närmast efter det all överenskommelsen har lillträtts av
tre av de fördragsslutande länderna och lillämpas på konkurser och
ackordsförhandlingar som har inletts efter ikraftträdandet. För ett fördragsslulande
land som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i krafl två
månader efter det att detta land har tillträtt överenskommelsen.
Med hänsyn
lill att den nya lagstiftningens ikraftträdande är kopplat fill
överenskommelsens ikraftträdande bör lagstiftningen träda i kraft den dag
regeringen bestämmer. Den bör vidare kunna sältas i kraft - med motsvarande
upphävande av 1934 års lagar - i förhällande lill endast två eller flera
nordiska länder.
Den nya
lagstiftningen bör inte tillämpas på konkurser och förhandlingar om offentligt
ackord utan konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelserna
lill 1934 års lagar innehåller bestämmelser om alt lagarna inle äger
tillämpning på ett dödsbos konkurs med mindre regeringen har meddelat särskilt
förordnande om dess tillämplighet på sådan konkurs. Sådant förordnande har
getts genom kungörelsen (1935:576) angående tillämpning på dödsbos konkurs av
de angivna lagarna. Den nu föreslagna lagstiftningen kommer ulan vidare alt
gälla beträffande dödsbons konkurs, varför kungörelsen kan upphävas.
5.3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om konkurs
som omfattar egendom i annat nordiskt land,
2.
lag om verkan
av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,
3. lag om erkännande och verkställighet
av nordiska domar med anledning av konkurs.
Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som
bilaga 3.
Prop. 1980/81:35 22
6
Specialmotivering
6.1
Förslaget till lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land
Lagen
ersätter lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i
Danmark, Finland, Island eller Norge (1934 års lag). Den nya lagen innehåller
flera bestämmdser som i sak skiljer sig frän gällande lag. I övrigt har den
gamla regleringen överförts till den nya lagen, varvid dock omfattande
språkliga justeringar har gjorts.
1
§ Denna paragraf motsvarar art. 1 i konventionen och 1 § i 1934 års lag.
1 paragrafen
fastslås principen att en svensk konkurs omfattar egendom i
övriga nordiska länder (se dock 13 §). Vidare anges i vilka frågor svensk lag
skall vara avgörande. Det är tydligt all svensk lag skall lillämpas även i
fråga om tillsynen över konkursförvaltning.
2 §
Paragrafens första stycke motsvarar art. 2 första styckei första me
ningen i konventionen och 2§ första meningen i 1934 års lag. Enligl detta
stycke skall en konkursdomare, om konkursen omfattar egendom i ett
annat nordiskt land, utan dröjsmål kungöra konkursbeslutet i det andra
landet. Föreskriften i 2§ andra meningen i 1934 års lag om alt konkursdo
maren i vissa fall skall föranstalta om inskrivning i faslighelsbok m. m. i det
andra landet bör lämpligen tas in i konkursförordningen (1979:801).
Andra
stycket avser beslut här i Sverige om offentlig ackordsförhandling utan
konkurs. Enligt art. 15 i konventionen har ett beslul om sådan förhandling i
ett nordiskt land verkningar i övriga nordiska länder. Bl. a. utgör beslutet
hinder mot konkurs i övriga länder. Det måste emellertid vara fråga om ett beslul
som konkurskonvenlionen är tillämplig på enligt art. 13 (jfr arl. 15 tredje
stycket) som motsvaras av 13 § i denna lag. De verkningar som ett nordiskt beslul
om offentlig ackordsförhandling i princip skall ha i alla nordiska länder föranledde
vid konventionens tillkomst inte någon bestämmelse om kungörande av beslutet i
övriga nordiska länder. Genom en ändring i art. 15 tredje slyckel har
emellertid en sådan regel införts i konventionen. I enlighet härmed har i
förevarande andra stycke angetts all ett beslut om offentlig ackordsförhandling
utan konkurs skall kungöras i andra nordiska länder där gäldenären har egendom
på samma sätt som ett konkursbeslut.
3 §
Denna paragraf motsvarar art. 4 första stycket i konventionen och
överensstämmer med 3 § i 1934 års lag frånsett de skillnader som föranleds
av de nu överenskomna ändringama i nämnda artikel (se avsnitt 4.1). I
paragrafen anges undanlag från huvudregeln i 1 § att svensk lag skall
tillämpas i en svensk konkurs belräffande egendom som finns i de andra
Prop. 1980/81:35 23
nordiska
länderna. Undanlagsregeln omfattar fömtom luftfartyg skepp eller skeppsbygge.
Härmed avses fartyg eller fartygsbygge som har registrerats i ell annat
nordiskt land med privaträtlsliga verkningar. Delsamma gäller andel i sådan
egendom. Om del belräffande sådan egendom i en svensk konkurs uppslår fråga om
återvinning till konkursboel eller fråga humvida inskrivning i offentligt
register har belydelse för giltigheten gentemot konkursboet av gäldenärens
förfogande över egendomen, skall lagen i det land där registrering har skett lillämpas.
4 § Denna paragraf motsvarar bestämmelsen om
underpant i arl. 4 andra styckei i konventionen och 4 § i 1934 års lag.
5 § Denna paragraf motsvarar art. 4 Iredje slyckel
och arl. 5 andra styckei i konventionen och 5 § i 1934 ärs lag.
6 § Denna paragraf motsvarar art. 5 första styckei i
konventionen och 6 § i 1934 års lag.
7 § Dennaparagraf motsvararart. 6i konventionen och7§
i 1934 års lag.
8 § Denna paragraf motsvarar art. 7 i konventionen
och 8 § i 1934 års lag. I första stycket anges beträffande egendom som vid
tiden för konkursbeslutet befann sig i ett annat nordiskt land att lagen i
delta land avgör humvida särskild förmånsrätt föreligger och vilket inbördes förelräde
som tillkommer flera särskilda förmånsrätter i samma egendom. Vidare har särskild
förmånsrätt i egendom i del andra landet generellt företräde framför allmän
förmånsrätt.
Som framgått i avsnitt 4.1
medför nuvarande reglering i första stycket jämförd med regeln i 9§ andra
stycket (jfr art. 8 andra slyckel i konventionen) i fråga om fartyg och fartyg
under byggnad resullal som strider mot 1967 års sjöpanträttskonvenlion och de
därpå grundade lagvalsreglerna i sjölagen. Genom andra stycket, som saknar molsvarighel
i 1934 års lag, säkerställs emellertid att sjöpanträttskonvenlionens krav blir
beaktade. Regleringen innebär all bestämmelserna i 259, 260 och 280 §§ sjölagen
skall fillämpas i svensk konkurs i fråga om förmänsrätt i fartyg och fartyg
under byggnad. Detsamma gäller enligt andra stycket andra meningen i paragrafen
annan verkan i förhållande till tredje man. Ell undanlag från denna regel
följer av specialbestämmelsen i 3 § i denna lag.
I
tredje stycket, som motsvarar andra stycket i 8§ i 1934 års lag, anges att
fråga om förmånsrätt för skatter och avgifter som har pålagts i ett annat
nordiskt land skall bedömas enligl det landels lag. Allmän förmånsrätt som sålunda
skall gälla omfattar dock inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet
fanns i det andra landet (skaltelandel). Enligt 1934 ärs lag skall den allmänna
förmånsrätt för skatter och avgifter som gäller enligl
Prop. 1980/81:35 24
skatldandels
lag ha förmånsrätt framför annan allmän förmånsrätt belräffande nämnda
egendom. Som har angetts i avsnitt 4.2 innebär emellertid överenskommelsen om
ändring i konkurskonventionen att skatldandels möjligheter att utöva den
allmänna förmånsrätten för skatter och avgifter något inskränkts. Sålunda fär
inte med allmän förmånsrätt tas ut mer än vad som återstår sedan från värdet av
egendomen i skaltelandel har frånräknats en viss andel av massafordringar och
konkursfordringar med annan allmän för månsräll än den som följer med skatt
eller avgift. Denna andel bestäms så att den motsvarar förhällandet mellan
egendomen i skaltelandel och all den egendom som ingär i konkursboel. Av I §
följer all det är svensk lag som avgör vilka massafordringar som finns och
vilka fordringar som utan att avse skall eller avgift har allmän förmånsrätt.
Frågan
om i vad mån andra nordiska länders skattekrav kan göras gällande i den svenska
konkursen beträffande egendom i Sverige behandlas i det nordiska avtalet om
handräckning i skatteärenden (se SFS 1978:723 och 724).
Tredje
stycket tredje meningen innehåller en specialregel som överensstämmer med 1934
års lag och som lar sikte på den finska förmånsrätlsordningen.
1934
års lag innehåller särskilda bestämmelser i fråga om förmånsrätt för hyresfordringar.
I överensstämmelse med den nya lydelsen av art. 7 i konvenfionen har dessa
bestämmelser ingen molsvarighel i den nya lagen.
9 §
Paragrafen motsvarar art. 8 i konvenfionen och 9§ i 1934 års lag. I
paragrafen ges hjälpregler i fräga om var egendom skall anses befinna sig
vid tillämpning av lagen.
Del
i 1934 års lag använda ordet "fartyg" har bytts ut mot
"skepp". Vidare anges att registrerat skepp, skeppsbygge eller
luftfartyg skall anses befintligt i regislreringslandet utom vid tillämpning av
7 § där frågor om förfarandet vid försäljning regleras.
10 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i 1934 ärs lag, har tagits upp
regler som motsvarar de nya bestämmelserna i art. 11 i konventionen.
Regleringen
innebär att egendom som inte är fartyg eller fartygsbygge skall behandlas som
skepp och fartyg resp. skeppsbygge och fartygsbygge vid tillämpningen av denna
lag (se 3, 8 och 9§§) under fömtsättning alt egendomen är registrerad i skepps-
resp. skeppsbyggnadsregister i något annat nordiskt land. Enligt den norska
sjölagen (33 §) finns det möjlighel att registrera och inteckna vissa anläggningar
som används till sjöss men inte är alt anse som fartyg (skip), t. ex. borrplaltformar
och mudderverk. I Sverige och Danmark förbereds motsvarande lagstiftning.
11 §
Denna paragraf motsvarar art. 9 i konventionen och 10 § i 1934 års
lag.
Prop. 1980/81:35 25
12 §
Paragrafen motsvarar art. 15 andra styckei i konventionen och
saknar motsvarighet i 1934 års lag.
Av art. 15 andra stycket i
konventionen i dess nuvarande lydelse följer att ett offentligt ackord som
fastställs här i landet också gäller i de andra nordiska ländema. Detla behöver
inte komma till uttryck i förevarande lag. Däremot bör i lagen som en följd
av det nu överenskomna tillägget till art. 15 rörande återvinning vid
offentligt ackord anges att svensk lag skall tillämpas i fråga om återvinning
vid offentlig ackordsförhandling utan konkurs här i riket. En föreskrift med
denna innebörd har tagits upp i förevarande paragraf. Dock skall bestämmelserna
i 3 § tillämpas på egendom som avses i den paragrafen, dvs. skepp, skeppsbygge
och luftfartyg som är registrerat i ett annat nordiskt land. Del innebär
beträffande sädan egendom att lagen i registreringslandet är tillämplig på
återvinningsfrågan. Av 10 § följer att även viss annan egendom vid tillämpning
av denna lag skall likställas med skepp, skeppsbygge och luftfartyg. Undantaget
gäller alltså även sådan egendom. Det är att märka alt någon specialregel
rörande fast egendom inte tas upp i lagen. Della har sin orsak i att ett ålervinningskrav
beträffande sådan egendom inte lorde kunna göras gällande inför en svensk
domstol, om fastigheten är belägen utomlands.
13 §
Paragrafen motsvarar art. 13 i konventionen och 11 § i 1934 års lag.
Av paragrafen framgår i vilka fall lagen är tillämplig.
För
tillämpligheten av konventionen fömtsätts enligt art. 13 i dess nya lydelse och
art. 15 tredje stycket att den som har beslutat om konkurs eller offentlig
ackordsförhandling ulan konkurs inle i beslutet har angett att gäldenären
saknar hemvist inom landet. Den nya lydelsen av art. 13 i konvenfionen
föranleder ingen ändring i förevarande paragraf. Däremol nödvändiggör det
föreslagna innehållet i 2 och 12 §§ i denna lag att paragrafen får omfatta
även ackordsfallet.
6.2
Förslaget till lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land
Lagen
ersätter lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark,
Finland, Island eller Norge (1934 års lag). Vad som har sagts i ingressen till
6.1 har i huvudsak giltighet även här.
1 § Paragrafen motsvarar art. 1 och art. 12 första styckei
i konvenfionen samt 1 § i 1934 års lag.
2 § Paragrafens första och andra stycken motsvarar
art. 3 första stycket i konvenfionen och 2 § i 1934 års lag. Enligt lydelsen i
1934 års lag skall den som har förordnats att ta hand om gäldenärens egendom
sälja egendom som är utsatt för förskämning, snar förstörelse eller hastig värdenedsätt-
Prop. 1980/81:35 26
ning
eller fordrar alltför kostsam vård. Detla har i förevarande paragraf ersatts av
ett åliggande alt sälja egendom som inte lämpligen kan bevaras. Med det nya
uttryckssättet, som överensstämmer med konventionen, avses inte någon ändring i
sak.
Tredje
stycket, som saknar motsvarighet i 1934 års lag, grundar sig på den i art. 3
andra stycket angivna rätten för konkursförvallning i konventionsland att i
det konventionsland egendomen finns påkalla myndighets handräckning i de fall
då sådan handräckning skall lämnas konkursbo enligl sistnämnda lands lag. Artikelbeslämmelsen
saknade vid tillkomsten av konventionen all belydelse i fråga om egendom här i
landet. Förhållandena har emellertid ändrats i och med den genom 1979 års konkurslag-sliftning
tillkomna rätten för konkursförvaltare att påkalla handräckning hos
kronofogdemyndighet för att skaffa sig besittning till egendom som ingär i
konkursboet. Den nya föreskriften återfinns i 54 § KL. Uppenbarligen bör
motsvarande rätt lill handräckning tillkomma en nordisk konkursdomstol eller
konkursförvaltning i fråga om egendom som finns här. En bestämmelse i ämnet har
tagils in i Iredje stycket av förevarande paragraf,
3 § Paragrafen motsvarar art. 3 tredje och fjärde
styckena i konventionen och 3 § i 1934 års lag.
4 § Paragrafen motsvarar art. 4 första stycket i
konventionen och 4 § i 1934 ärs lag. Andra styckei skiljer sig från 1934 års
lag på vissa punkter. Härom kan hänvisas till specialmofiveringen till 3 § i
den i avsnitt 6.1 berörda lagen. I detla sammanhang kan nämnas att de bålar som
övergångsvis skall vara införda i det svenska skeppsregistret på gmnd av att
de är inlecknade inte skall behandlas som skepp i nu avsedda hänseenden (punkten
5 i övergångsbestämmelserna lill 1973 års ändringar i sjölagen).
5 § Paragrafen motsvarar art. 4 andra styckei i
konventionen och 5 § i 1934 års lag. I sistnämnda lagmm sägs bl. a. att om lös
egendom, som har blivit på sätt för visst fall är stadgat satt fill underpant
för gäld, är kvar här i landet när konkurs inträffar, svensk lag skall lillämpas
vid fråga humvida avtalets verkan mol borgenärer är beroende av alt del i
föreskriven ordning har kungjorts eller införts i offenfiigt register. I denna
del har lagen haft betydelse i fråga om sliftande av underpant enligt lagen
(1924:298) om viss panträtt i spannmål och lagen (1942:505) om viss panträtt i spänadslin
och hampa. Dessa lagar har upphävts genom lagen (1966:454) om företagsinteckning
och någol behov att behålla den angivna bestämmelsen finns därför inte längre.
Förevarande paragraf innehåller därför ingen motsvarighet till bestämmelsen om
underpant i 5 § i 1934 års lag.
6 § Paragrafen motsvarar art. 4 tredje stycket och
art. 5 andra styckei i konventionen samt 6 § i 1934 års lag.
Prop. 1980/81:35 27
7 § Paragrafen motsvarar art. 5 första styckei i
konventionen och 7 § i 1934 årslag.
8 § Paragrafen motsvarar art. 6 i konventionen och
8 § i 1934 års lag.
9 § Paragrafen motsvarar art. 7 i konventionen.
Första stycket motsvarar 9§ i 1934 ärs lag.
Andra stycket, som saknar motsvartghet
i 1934 ärs lag, innehåller undantag från den i första stycket angivna regeln
all frågor om särskild förmånsrätt i egendom i Sverige avgörs enligt svensk
lag. Enligl andra styckei gäller nämligen i fråga om förmånsrätt i fartyg och
fartyg under byggnad, i händelse av konkurs i Danmark, Finland eller Norge, lagvalsreglerna
i konkurslandets sjölag. Detsamma gäller beträffande annan verkan i förhållande
till tredje man när del är fråga om fartyg och fartyg under byggnad. (Jfr vad
som sagts under 8 § i avsnitt 6. 1).
Enligt lagen (1975:605) om
registrering av båtbyggnadsförskott får beställare av båt, dvs. fartyg som inle
är skepp, registrera avtal om förskott till tillverkaren (båtbyggnadsförskott).
Registreringen medför förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979) i
byggnadsämnen som lämnats av beställaren och i vad som tillverkats med
förskottet för dennes räkning. Denna förmånsrätt, en särskild förmånsrätt, har
prioritet närmast efter panträtt. Undanlagsbestämmelsen i andra stycket om bl.a.
fartyg under byggnad hindrar inte att en sådan förmånsrätt respekteras i en
konkurs i Danmark, Finland eller Norge.
10 § Paragrafen motsvarar art. 8 i konventionen och 10
§ i 1934 års lag. Beträffande lydelsen kan hänvisas till vad som har angetts i
fråga om 9§ i den i avsnitt 6.1 upptagna lagen.
11 § Paragrafen svarar mot de nya bestämmelserna i
art. 11 i konventionen. Se vad som sagts under 10 § i avsnitt 6.1.
12 § Paragrafen motsvarar art. 9 i konvenfionen och
11 § i 1934 års lag.
13 § Paragrafen motsvarar art. 10 andra och tredje
styckena saml art. 15 andra stycket i konventionen. Paragrafen motsvarar
dessutom 12 § i 1934 års lag. I jämförelse med den paragrafen har ytterligare
bestämmelser tillagts som rör återvinning vid ackord. Härom kan hänvisas till
vad som sagts i fråga om 12 § i den i avsnitt 6.1 upptagna lagen.
14 § Denna paragraf motsvarar art. 15 första stycket i
konventionen och 13 § i 1934 års lag.
15 § Av denna paragraf framgår i vilken utsträckning
lagen är tillämplig.
Prop. 1980/81:35 28
Paragrafen
motsvarar art. 13 och art. 15 tredje stycket i konventionen samt 14 § i 1934
års lag.
Enligt
paragrafen förutsätts för all lagen inle skall lillämpas att det i konkursbeslulet
eller beslutet om offenfiig ackordsförhandling har angetts att gäldenären inle
har eller vid sin död hade hemvist i konkurs- resp. ackordslandet. Vad
konkursdomstolen i det nordiska landet gmndat sin behörighet på är fill
skillnad från vad som gäller enligl 1934 års lag utan belydelse.
Den
nya regleringen, som ansluter lill den nya lydelsen av art, 13 i konventionen,
kan belysas med följande exempel. En dansk skifterelt har försatt en gäldenär i
konkurs och gmndat sin behörighet på alt gäldenären bedrivit förvärvsverksamhet
inom domkretsen. Om gäldenären enligt vad skifteretlen kan konstatera saknar
hemvist i Danmark, skall det anges i konkursbeslulet. Har gäldenären hemvist i
Danmark, behövs således ingen anmärkning i konkursbeslulet trots att skifteretlen
inte har grundat sin behörighet på hemvistet. Om skifteretlen anger i
konkursbeslutet att gäldenären saknar hemvist i Danmark, är lill följd av art.
13 i konventionen denna inte tillämplig och lill följd av förevarande paragraf
skall inle heller denna lag tillämpas.
15 §
innehåller inte någon motsvarighet fill bestämmelsen i 1934 års lag om alt
konkursen eller ackordsförhandlingen skall fortgå för del fall alt lagen ej är
tillämplig. En sådan bestämmelse får anses onödig. Del kan tilläggas att det
utan någon särskild bestämmelse får anses klart att en i Sverige inledd särkonkurs
skall fortgå ulan hinder av att gäldenären sedermera går i konkurs i ett annat
nordiskt land där han har sitl hemvist.
6.3
Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med
anledning av konkurs
Lagen
ersätter lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning
av konkurs meddelade utländska domar (1934 års lag).
Enligt
art. 10 i konventionen gäller i fråga om erkännande och verkställighet av dom
eller förlikning rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång på grund av
konkurs i någol av de nordiska länderna lagen i det land där erkännande eller verkslällighet
begärs. På grund av hänvisning i 1934 års lag skall bl.a. dom i annat nordiskt
land rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång på grund av konkurs som
inträffat i någol av de nordiska länderna erkännas och verkställas enligt
föreskrifterna i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska
domar på privaträttens område. Hänvisningen gäller dock inle, om del av konkursbeslulet
framgår att gäldenären inte har hemvist i något av länderna.
Den
nya lydelsen av art. 15 tredje stycket i konventionen medför att reglerna i
art. 10 blir tillämpliga på återvinning i samband med offenllig ackordsförhandling
ulan konkurs. Delta påkallar i sin tur alt regleringen
Prop.
1980/81:35 29
om
erkännande av domar m.m. utvidgas lill att omfatta även sådan
ackordsförhandling. I övrigt synes förslaget inle kräva några kommentarer.
7
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om konkurs som omfattar egendom i annat
nordiskt land,
2. lag om verkan av konkurs som inträffat i annat
nordiskt land,
3. lag om erkännande och verkställighet av nordiska
domar med anledning av konkurs.
8
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1980/81:35 30
Bilaga
1
Överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska
konventionen den 7 november 1933 om konkurs.
Regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har beträffande den nordiska
konventionen den 7 november 1933 om konkurs överenskommit all artiklarna 4, 7,
8, II, 13 och 15 skall erhålla följande lydelse.
Artikel
4
Fråga,
humvida inskrivning i faslighelsbok eller domslolsprotokoll (tinglysning) ulgör
förutsättning för all gäldenärens före konkursen träffade förfogande över fast
egendom och vad därtill hörer skall gälla emot konkursboet, så ock ålervinningskrav,
som angår sådan egendom, skall prövas enligl lagen i den stal, där fastigheten
är belägen. Detsamma gäller fråga, humvida konkursens inskrivning i faslighelsbok
eller domslolsprotokoll är av betydelse till förhindrande av att förfogande,
som gäldenären under konkursen vidtager beträffande sådan egendom, erhåller
laga verkan emot konkursboel. Yppas motsvarande frågor beträffande registrerat skepp,
skeppsbygge eller luftfartyg eller andel i sådan egendom, tillämpas lagen i den
stal där egendomen är registrerad.
Där
enligt lagen i fördragsslutande stat införande i domslolsprotokoll (linglysning)
eller annat inskrivningsförfarande eller kungörande ulgör förutsättning för
alt överlåtelse av lös egendom, vara bestämmelserna i första stycket ej äga
tillämpning, eller stiftande av underpant i sådan egendom skall gälla mot
konkursbo, skall i fråga om ogiltighel eller återgång av rättshandling, som nu
är nämnd, fillämpas lagen i den staten, såframt den egendom rättshandlingen
avser där fanns, när konkursen inträffade.
Hum
konkurs verkar i fräga om beståndet av rätt, som vinnes genom utmätning (utlegg
eller utpantning), skall bedömas enligt lagen i den stat, där utmätningen ägt
rum.
Artikel
7
Fråga,
humvida särskild förmänsrätt äger rum i egendom, som vid konkursens inträffande
fanns i annan fördragsslulande stat, så ock fråga om företrädet mellan flera
särskilda förmånsrätter i sådan egendom varde prövad enligt lagen i den stat,
där egendomen fanns; och gälle i den egendomen sådan förmånsrätt framför allmän
förmånsrätt.
Ulan
hinder av första styckei gäller i Sverige, Danmark, Finland och Norge
beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad lagvalsreglerna i
respektive länders sjölagar. Delsamma gäller belräffande annan verkan i
förhållande till tredje man.
Fråga,
humvida förmånsrätt äger mm för skatt eller annan avgift, som pålagts i annan
fördragsslutande stat än den där konkursen är anhängig, skall avgöras enligt
lagen i den stat, där avgiften pålagts. Är förmånsrätten särskild, bestämmes
dess plals i förmänsrättsordningen efter vad i första stycket sägs. Är den
allmän, får fordringen med förmånsrätt ullagas ur egendomen i den stat där
skatten eller avgiften har pålagts sedan från värdet av denna egendom har frånräknats
en andel av summan av fordringarna mot konkursboet och konkursfordringar med
annan allmän förmåns-
Prop. 1980/81:35 31
rätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel
som skall frånräknas bestäms så, att den motsvarar förhållandet mellan
egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts och all den egendom
som ingår i konkursboet. Om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skatt och
särskild förmånsrätt gälle, ulan hinder av vad i första stycket sägs, lagen i
den stat, där skatten pålagts.
Arlikd 8
Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention
innehåller om egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall konkursgäldenärs
fordran, som är gmndad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars
företeende ulgör villkor för rätt all utkräva fordringen, anses befintlig där
handlingen finnes, men annan fordran belraklas såsom befintlig där konkursen
inträffade.
Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg skall,
utom i fall som avses i artikel 6, anses befintligt i stat där det är
registrerat.
Arlikd 11
Bestämmelserna i denna konvention om skepp och skeppsbygge
eller fartyg och fartyg under byggnad gälla även egendom som, utan att vara
fartyg eller fartyg under byggnad, har registrerats i skeppsregister eller
skeppsbyggnadsregister i fördragsslutande stal.
Bestämmelserna i denna konvention om luftfartyg gälla även
reservdelar som har intecknats gemensamt med luftfartyg.
Artikd 13
Beslutas konkurs i fördragsslulande stal belräffande gäldenär
som saknar eller vid sin död saknade hemvist i den slalen eller beträffande
juridisk person som ej har sitt säte där, skall detta angivas i beslutet. Där
så skett, äger förevarande konvention ej tillämpning ä konkursen; och må denna
kunna fortgå utan hinder av att konkurs sedermera inträffar i annan fördragsslutande
stal.
Artikel 15
Är offentlig ackordsförhandling utan konkurs inledd i
fördragsslutande stal, mä ej konkurs eller offenllig ackordsförhandling äga rum
i annan sådan stal; och skall vad där är för motsvarande fall stadgat i fråga
om ulmälning och utmätt egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å
egendom, som där finnes.
Leder förhandlingen lill fastställande av ackord, vare detla
gällande jämväl i övriga fördragsslulande stater. De bestämmelser om
återvinning vid ackord, som ha meddelats i den stat där ackordet fastställdes,
skola därvid tillämpas i fråga om egendom i de andra staterna. I fråga om sådan
egendom som avses i artikel 4 skall dock den artikeln ha motsvarande
tillämpning.
Vad i artiklarna 2, 10 och 13 är stadgat skall äga
motsvarande fillämpning i fall, som i förevarande artikel sägs.
De fördragsslutande staterna kan tillträda denna
överenskommelse genom
a)
undertecknande
ulan förbehåll för ratifikation eller
b) undertecknande med förbehåll för
ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.
Prop.
1980/81:35 32
Ratifikalionshandlingarna
skall deponeras i danska utrikesministeriet.
Överenskommelsen
träder i kraft den första dagen i den månad som infaller två månader närmast efler
del att den har tilllrätls av tre av de fördragsslutande stalerna, och
tillämpas på konkurs och offenllig ackordsförhandling utan konkurs som har
inletts efler ikraftträdandet. För fördragsslutande stat som tillträder
överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i kraft två månader efter del
att denna stat har filllrätt överenskommelsen.
Det danska justitieministeriet
kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justifieministerier
bestämma att konventionen den 7 november 1933 med senare ändringar också skall
äga tillämpning på Färöarna och Grönland. För konvenfionens tillämpning på
Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efler iakttagande av samma
tillvägagångssätt fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller
grönländska förhållandena mä kräva.
Till bekräftelse härav har
undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.
Som
skedde i.............. den............ i ett exemplar pä svenska,
danska,
finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två
texter, en för Sverige och en för Finland.
Prop. 1980/81:35 33
BUaga2
Konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående konkurs (nordiska
konkurskonventionen)'
Artikel
1
Varder
nägon försatt i konkurs i fördragsslutande stat, skall konkursen omfatta jämväl
gäldenärens egendom i annan fördragsslutande stat.
I fråga om sådan egendom
skola, där ej annat följer av vad här nedan stadgas, lända till eftertättelse
de i förstnämnda stal givna lagbestämmelser om konkursens inverkan på gäldenärens
rätt all råda över sin egendom, om vad trJJ konkursbo hörer och om återvinning
till konkursbo, om gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs, om
boets förvaltning, om borgenärers betalnings- och förmånsrätt, om utdelning saml
om ackord och avslutande av konkurs.
Egendom,
som enligt lagen i den stat, där den finnes, över huvud ej må lagas i anspråk
av ägarens borgenärer, skall ej ingå i konkursboet.
Artikel
2
Inträffar
i fördragsslulande stal konkurs, som omfattar egendom i annan sådan stat, bör
konkursförvaltningen ulan dröjsmål låta kungöra konkursbeslutet i den för
offentliga meddelanden avsedda tidningen i sistnämnda stal.
Konkursförvaltningen bör ock föranstalta, att i den främmande staten konkursen
varder, i den mån sådant är där påbjudet, inskriven i fastighetsbok eller
domstolsprotokoll (tinglyst) eller i fartygsregister eller annat offentligt
register.
Särskilt
meddelande om konkursen bör så snart ske kan avlålas till alla kända borgenärer
i de övriga fördragsslulande staterna med undantag av dem, vilkas fordringar
skola utgå oberoende av bevakning. Borgenär i annan fördragsslutande stat varde
ock undertättad om jäv, som göres mol hans fordran.
Artikel
3
Domstol
i fördragsslulande stat har all, pä framställning av konkursför valtning i
annan sådan stat, ombesörja upptecknande av egendom, som finnes inom landet,
eller vidtagande av åtgärd för egendomens bevarande, intill dess den kan
omhändertagas av konkursförvaltningen, eller för försäljning av egendom, som
ej lämpligen kan bevaras. I övrigt äger konkursförvaltning i fördragsslutande
stat att, i avseende å egendom som finnes i annan sådan stat, påkalla
myndighets handräckning i de fall då sådan handräckning skall lämnas konkursbo
inom den staten.
Framställning,
som nu är sagd, må göras omedelbart hos myndigheten. Skulle i något fall så
erfordras, äge myndigheten äska förskjutande av kostnad för åtgärden.
Handling,
som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt
översättning till danska, norska eller svenska språket.
'
Här har art. 16 om konvenlionens tillämplighet i tiden och art. 17 om ratificering
och ikraftträdande uteslutils.
3
Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr35
Prop. 1980/81:35 34
Artikel
4
Fråga,
humvida inskrivning i faslighelsbok eller domslolsprotokoll (tinglysning) utgör
förutsättning för att gäldenärens före konkursen träffade förfogande över fast
egendom och vad därtill hörer skall gälla emot konkursboet, så ock
återvinningskrav, som angår sådan egendom, skall prövas enligt lagen i den
stat, där fasligheten är belägen. Detsamma gäller fråga, humvida konkursens
inskrivning i fasfighelsbok eller domstolsprotokoll är av betydelse lill
förhindrande av att förfogande, som gäldenären under konkursen vidtager belräffande
sådan egendom, erhåller laga verkan emot konkursboet. Yppas motsvarande frågor belräffande
registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg eller andel i sådan egendom,
tillämpas lagen i den stat där egendomen är registrerad.
Där enligt lagen i fördragsslulande
stal införande i domslolsprotokoll (linglysning) eller annat
inskrivningsförfarande eller kungörande utgör förutsättning för att överiålelse
av lös egendom, vara bestämmelserna i första stycket ej äga fillämpning, eller
stiftande av underpant i sädan egendom skall gälla mol konkursbo, skall i fråga
om ogiltighel eller återgång av rättshandling, som nu är nämnd, tillämpas lagen
i den slalen, såframt den egendom rättshandlingen avser där fanns, när
konkursen inträffade.
Hum
konkurs verkar i fräga om beståndet av rätt, som vinnes genom utmätning (ullegg
eller utpantning), skall bedömas enligl lagen i den stat, där utmätningen ägt
rum.
Artikel
5
I
fråga om rätt att utlaga fordran ur egendom, som är pantsalt eller må kvarhållas
för fordran, skall tillämpas lagen i den stat, där egendomen fanns, då
konkursen inträffade.
Beträffande konkursens
inverkan å fortgången av ulmätningsförfarande gälle lagen i den stat, där
utmätningen ägt rum.
Artikel
6
Vid
försäljning av egendom, som tillhör konkursboet, skall förfaras i enlighet med
lagen i den stat, där egendomen finnes.
Artikel
7
Fråga,
humvida särskild förmånsrätt äger rum i egendom, som vid konkursens inträffande
fanns i annan fördragsslulande stat, så ock fråga om företrädet mellan flera
särskilda förmänsrätter i sådan egendom varde prövad enligt lagen i den stal,
där egendomen fanns; och gälle i den egendomen sådan förmånsrätt framför allmän
förmånsrätt.
Ulan hinder av första styckei
gäller i Sverige, Danmark, Finland och Norge beträffande förmånsrätt i fartyg
och fartyg under byggnad lagvalsreglerna i respektive länders sjölagar.
Detsamma gäller belräffande annan verkan i förhållande till tredje man.
Fråga, humvida förmånsrätt
äger mm för skatt eller annan avgift, som pålagts i annan fördragsslutande stat
än den där konkursen är anhängig, skall avgöras enligt lagen i den stat, där
avgiften pålagts. Är förmånsrätten särskild, bestämmes dess plals i
förmånsrättsordningen efler vad i första stycket sägs. Är den allmän, får
fordringen med förmånsrätt uttagas ur egendomen i den stat där skatten eller
avgiften har pålagts sedan från värdet av denna egendom har frånräknats en
andel av summan av fordringarna mot konkursboet och konkursfordringar med
annan allmän förmånsrätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel
som skall fränräk-
Prop.
1980/81:35 35
nas bestäms så, att den motsvarar förhållandet mellan
egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts och all den egendom
som ingår i konkursboet. Om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skall och
särskild förmånsrätt gälle, utan hinder av vad i första slyckel sägs, lagen i
den stat, där skallen pålagts.
Artikd 8
Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention
innehåller om egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stal skall konkursgäldenärs
fordran, som är gmndad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars
företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där
handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsom befintlig där konkursen
inträffade.
Registrerat
skepp, skeppsbygge eller luftfartyg skall, utom i fall som avses i artikel 6,
anses befintligt i stat där det är registrerat.
Artikd 9
Denna konvention äger ej tillämpning å fräga om konkursbos
rält eller plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal, som ej var från
båda sidor fullgjort, då konkursen inträffade.
Artikd 10
I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller
förlikning rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång på grund av
konkurs, som är anhängig i fördragsslulande stat, gäller lagen i den stat där
erkännande eller verkställighet begäres.
Lagakraftägande
beslut, varigenom domstol i en av de fördragsslutande staterna fastställt
ackord i konkurs, vare gällande jämväl i de övriga.
Vad nu är sagt äge tillämpning, evad konkursen omfattar
egendom i en eller flera fördragsslutande stater.
Artikel 11
Bestämmelserna i denna konvenfion om skepp och skeppsbygge
eller fartyg och fartyg under byggnad gälla även egendom som, ulan all vara
fartyg eller fartyg under byggnad, har registrerats i skeppsregisler eller skeppsbyggnadsregisler
i fördragsslulande stat.
Bestämmelsema
i denna konvention om luftfartyg gälla även reservdelar som har intecknats
gemensamt med luftfartyg.
Artikd 12
Denna konvention äger tillämpning jämväl å offentlig
likvidation av bank, såframt likvidationen enligt lagen i den stat, där banken
har sitl säte, utesluter konkursförfarande.
Den kungörelse, som avses i artikel 2, bör innehålla
tillkännagivande, all likvidationen är av den beskaffenhet att konventionen
äger fillämpning.
Arlikd 13
Beslutas konkurs i fördragsslutande stat beträffande gäldenär
som saknar eller vid sin död saknade hemvist i den staten eller belräffande
juridisk person som ej har sitl säte där, skall delta angivas i beslutet. Där
så skett, äger förevarande konvention ej tillämpning ä konkursen; och må denna
kunna fortgå utan hinder av att konkurs sedermera inträffar i annan fördragsslutande
stal.
Prop. 1980/81:35 36
Artikel
14
Under
ordet "konkursförvaltning" inbegripes i denna konvention jämväl
konkursdomstol och konkursdomare.
Arlikd
15
År
offenllig ackordsförhandling ulan konkurs inledd i fördragsslulande stat, må ej
konkurs eller offentlig ackordsförhandling äga mm i annan sådan stat; och skall
vad där är för motsvarande fall stadgal i fråga om utmätning och ulmätt
egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å egendom, som där finnes.
Leder
förhandlingen lill fastställande av ackord, vare delta gällande jämväl i övriga
fördragsslulande stater. De bestämmelser om återvinning vid ackord, som ha
meddelats i den stat där ackordet fastställdes, skola därvid fillämpas i fråga
om egendom i de andra staterna. I fråga om sådan egendom som avses i artikel 4
skall dock den artikeln ha motsvarande tillämpning.
Vad
i artiklarna 2,10 och 13 är stadgat skall äga motsvarande fillämpning i fall,
som i förevarande artikel sägs.
Prop. 1980/81:35 37
Bilaga
3 De remhterade förslagen
1
Förslag till
Lag om konkurs som
omfattar egendom i annat nordiskt land
Härigenom
föreskrivs följande.
1 §
Om någon som försätts i konkurs här i riket har egendom även i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen omfatta denna
egendom.
I fråga om sådan egendom
skall, om inte annat följer av denna lag, svensk lag tillämpas i följande
hänseenden: den verkan konkursen medför beträffande gäldenärens rätt att råda
över sin egendom, vad som ingår i konkursboet och återvinning till konkursboel,
gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboets
förvaltning, borgenärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning, ackord samt
avslutande av konkurs. I konkursboet skall dock inte ingå egendom som enligt
lagen i det land där den finns över huvud inte får las i anspråk av ägarens
borgenärer.
2 §
Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ett annat
nordiskt land, skall konkursdomaren utan dröjsmål låta kungöra konkurs
beslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i det andra
landet.
Om ett beslul om offenllig
ackordsförhandling utan konkurs meddelas här i riket och gäldenären har egendom
i ett annat nordiskt land, skall beslutet kungöras i det andra landet i
enlighet med vad som sägs i första styckei.
3 § Uppkommer i en svensk konkurs fråga om
återvinning till konkursboet av ett skepp, ett skeppsbygge eller ett
luftfartyg som är registrerat i ett annat nordiskt land eller av en andel i
sådan egendom, tillämpas lagen i det land där egendomen är registrerad.
Detsamma gäller i frågan humvida inskrivning i offentligt register har
betydelse för giltigheten gentemot konkursboet av gäldenärens förfogande över
egendom av angivet slag.
4 § Om lös egendom som inte omfattas av 3 § är satt
till underpant för skuld i enlighet med lagen i ett annat nordiskt land och
egendomen vid tiden för konkursbeslutet är kvar i detta land, fillämpas del
landets bestämmelser om verkan mol konkursbo av att inskrivning (linglysning)
av pant-sättningen har skett eller försummats,
5 § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rätt som
har vunnits genom utmätning (ullegg) i ett annat nordiskt land och på ett där
påbörjat ulmätningsförfarande bedöms enligl del landets lag.
6 § Om egendom som vid fiden för konkursbeslulet
fanns i ett annat nordiskt land är pantsalt eller om den enligt det landels lag
får kvarhållas fill säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i
fråga om rätten att ta ut fordringen ur egendomen.
7 § Försäljning av konkursboels egendom i ett annat
nordiskt land skall ske enligt det landets lag.
4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 35
Prop. 1980/81:35 38
8 §
Fråga huruvida särskild förmånsrätt äger mm i egendom som vid
tiden för konkursbeslulet fanns i ell annat nordiskt land samt fråga om
företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sädan egendom avgörs
enligl det landels lag. Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän
förmånsrätt när det gäller angiven egendom.
Beträffande
förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller utan hinder av första
stycket 259, 260 och 280 §§ sjölagen (1891:35 s. 1). Detsamma gäller
beträffande annan verkan i förhållande till tredje man.
Fråga
humvida förmånsrätt äger rum för skatt eller avgift som pålagts i ett annat
nordiskt land bedöms enligl det landets lag. Allmän förmånsrätt som sålunda
skall gälla omfattar inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet
fanns i det andra landet. Ur denna egendom får inte med den allmänna
förmånsrätten las ul mer än vad som återstår sedan från värdet av egendomen har
frånräknats en andel av summan av fordringarna mot konkursboet och
konkursfordringar med annan allmän förmånsrätt än den som följer med skatt eller
avgift. Den andel som skall frånräknas bestäms så, att den motsvarar
förhållandel mellan egendomen i del andra landet och all den egendom som ingår
i konkursboel. Skall finsk lag fillämpas enligt första meningen i detta stycke,
gäller, utan hinder av första stycket andra meningen, vad som i finsk lag
föreskrivs om företrädel mellan allmän förmånsrätt för skatt och särskild
förmånsrätt för annan fordran.
9 §
Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen gmndas på ell löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga här i riket.
Registrerat
skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i det land där det är
registrerat, dock inte vid tillämpning av 7 §.
10 § Bestämmelserna i denna lag om skepp och
skeppsbygge eller fartyg och fartyg under byggnad gäller även egendom som utan
att vara fartyg eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregister
eller i skeppsbyggnadsregisler i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna
i denna lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknals gemensamt med
luftfartyget.
11 § Denna lag lillämpas inle på frågan om ett
konkursbos rätt eller plikt att fillträda ett av gäldenären slutet avtal som inle
var fullgjort frän båda sidor vid tiden för konkursbeslutet.
12 § I fråga om återvinning vid en offentlig
ackordsförhandling här i riket som omfattar egendom i ett annat nordiskt land fillämpas
svensk lag. Beträffande sådan egendom som avses i 3 § tillämpas dock den
paragrafen.
13 § Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av
offenllig ackordsförhandling utan konkurs angetts alt rätten eller
konkursdomaren gmndat sin behörighet pä annan omständighet än att gäldenären
har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket, fillämpas inte denna lag.
Bolag,
förening eller sfiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitl
säte där.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i
förhållande lill två eller tre av de länder som anges i lagen.
Prop. 1980/81:35 39
Genom
lagen upphävs lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom
i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurser och förhandlingar om offenfiigt
ackord utan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.
2
Förslag till
Lag
om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land
Härigenom
föreskrivs följande.
1 §
Om någon försätts i konkurs i Danmark, Finland, Island eller Norge,
skall konkursen omfatta även gäldenärens egendom här i riket. I fråga om
sådan egendom skall, om inte annat följer av denna lag, lagen i det andra
landet (konkurslandet) tillämpas i följande hänseenden: den verkan kon
kursen medför belräffande gäldenärens rätt att råda över sin egendom, vad
som ingår i konkursboet och återvinning till konkursboel, gäldenärens
rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboels förvaltning, bor
genärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning, ackord saml avslutande
av konkurs. I konkursboet skall dock inle ingå egendom här i riket som
enligt svensk lag över huvud inle får las i anspråk av ägarens borgenärer.
Med
konkurs jämställs i denna lag sådan offentlig likvidation av bank som enligl
lagen i det nordiska land där banken har sitl säte utesluter konkursförfarande.
2 §
Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandet hos
konkursdomare här i riket, inom vars tjänstgöringsområde gäldenären äger
tillgångar, att den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall kon
kursdomaren förordna en lämplig person att upprätta bouppteckning över
gäldenärens fillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgång
ar.
På
begäran av konkursdom.slol eller konkursförvaltning i konkurslandet skall
konkursdomaren även förordna en lämplig person all ta hand om gäldenärens
egendom här i riket till dess den kan övertas av konkursförvaltningen. Del äligger
den som har förordnats all även försälja egendom som inte lämpligen kan
bevaras.
Konkursdomstol
eller konkursförvallning i konkurslandel kan här i riket påkalla sådan
handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921:225).
3 § Har begäran gjorts hos en konkursdomare om åtgärd
enligt 2§, får konkursdomaren av den som begärt åtgärden kräva förskolt för
kostnaden med skäligt belopp. Är en handling avfattad på finska eller
isländska, skall den vara åtföljd av styrkt översättning fill danska, norska
eller svenska.
4 § Uppkommer fråga om återvinning lill konkursboel
av fast egendom här i riket eller huruvida inskrivning i domstolsprotokoll
eller fastighetsbok är av belydelse för giltigheten gentemot boel av gäldenärens
förfogande över sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag.
Prop. 1980/81:35 40
Uppkommer motsvarande fråga belräffande skepp, skeppsbygge
eller luftfartyg, som är registrerat här i riket eller i ett annat nordiskt
land, eller beträffande andel i sädan egendom, lillämpas lagen i del land där
egendomen är registrerad.
5
§ Har lös
egendom som tillhör gäldenären och som inte omfattas av 4 § blivit såld men
förblivit i gäldenärens vård och är egendomen vid tiden för konkursbeslulet
kvar här i riket, skall svensk lag lillämpas när del gäller alt bedöma om
avtalets verkan mot borgenärer är beroende av alt det i föreskriven ordning har
kungjorts eller införts i offentligt register.
6
§ Vilken verkan
en konkurs skall ha på den rätt som vunnits genom ulmälning här i riket och pä ell
här påbörjat ulmätningsförfarande bedöms enligl svensk lag.
7
§ Om egendom
som vid tiden för konkursbeslulet fanns här i riket är pantsatt eller om den
enligt svensk lag får kvarhållas lill säkerhet för fordran, skall svensk lag lillämpas
i fråga om rätlen all ta ul fordringen ur egendomen.
8
§ Försäljning
av konkursboels egendom här i riket skall ske enligt svensk lag.
9
§ Om del här i
riket uppstår fråga huruvida särskild förmänsrätt äger mm i egendom som fanns
här vid liden för konkursbeslutet eller fråga om företrädet mellan flera
särskilda förmånsrätter i sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag. När
det gäller angiven egendom har särskild förmånsrätt förelräde framför allmän
förmånsrätt som skall beaktas enligl l§.
Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad
gäller utan hinder av första stycket lagvalsreglerna i konkurslandets sjölag
vid konkurs i Danmark, Finland eller Norge. Delsamma gäller beträffande annan
verkan i förhållande till iredje man.
10 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs
fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen gmndas pä ell löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga i konkurslandet.
Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses
befintligt i del land där det är registrerat, dock inte vid tillämpning av 8 §.
11
§
Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och fartyg
under byggnad gäller även egendom som utan att vara fartyg eller fartyg under
byggnad har registrerats i skeppsregisler eller skeppsbyggnadsregister i något
av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna lag om luftfartyg gäller även
reservdelar som har intecknals gemensamt med luftfartyget.
12
§ Denna lag lillämpas
inle på frägan om ett konkursbos rätt eller plikt att tillträda ett av gäldenären
slutet avtal som inte var fullgjort från båda sidor vid liden för konkursbeslulet.
13
§ Ell ackord
som har blivit fastställt i en konkurs eller efter en offenfiig
ackordsförhandling ulan konkurs i nägot av de andra nordiska
Prop. 1980/81:35 41
länderna
gäller här i riket. I fråga om återvinning vid en offenllig ackordsförhandling
tillämpas lagen i del land där förhandlingen äger rum. Belräffande sådan
egendom som avses i 4§ lillämpas dock den paragrafen.
14 § Är en offentlig ackordsförhandling ulan konkurs
inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så länge förhandlingen pågår,
konkurs eller offenllig ackordsförhandling äga rum här i riket. I fräga om
utmätning och utmätl egendoms försäljning tillämpas svensk lag vad gäller
egendom som finns här.
15 § Har i ett annat nordiskt land meddelats beslul om
konkurs eller om inledande av offentlig ackordsförhandling ulan konkurs och har
i beslutet angivits att gäldenären inle har eller vid sin död inle hade sitl
hemvist i del landet, tillämpas inte denna lag.
Bolag, förening eller
stiftelse skall anses ha hemvist i det land där bolaget, föreningen eller stiflelsen
har sitl säte.
Denna
lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer. Lagen fär sättas i kraft i
förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.
Genom lagen upphävs lagen
(1934:68) om verkan av konkurs som inträffat i Danmark, Finland, Island eller
Norge.
Äldre bestämmdser gäller
fortfarande i fråga om konkurser och förhandlingar om offenfiigt ackord ulan
konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.
3
Förslag till
Lag
om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs
utfärdad
den Härigenom föreskrivs följande.
Har
en domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelat dom rörande
rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av en konkurs eller en
offentlig ackordsförhandling ulan konkurs i något av de nordiska länderna,
tillämpas i fråga om erkännande och verkställighet av domen föreskrifterna i
lagen (1977:595) om erkännande och verkslällighet av nordiska domar på
privaträttens område. Om del i en sådan fråga har träffats förlikning inför en
förlikningskommission eller en domstol, gäller delsamma förlikningen.
Första styckei lillämpas
inte, om del av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ackordsförhandling framgär
att gäldenären inte har hemvist i någol av länderna.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i krafl i
förhållande lill två eller tre av de länder som anges i lagen.
Genom lagen upphävs lagen
(1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs
meddelade utländska domar.
Prop.
1980/81:35 42
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1980-09-23
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.
Enligl lagrådet tillhandakommet utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 11 september 1980 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för justifiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrådels
yttrande över förslag till
1.
lag om konkurs
som omfattar egendom i annat nordiskt land,
2.
lag om verkan
av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,
3.
lag om
erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs.
Förslagen har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Magnus Åkerdahl. Förslagen föranleder följande yttrande av
lagrådet:
Förslaget till lag om konkurs som omfattar egendom i annat
nordiskt land
3§
I förevarande paragraf har införts begreppet "skepp
som är registrerat", medan motsvarande äldre bestämmelse talade om
"registrerat fartyg". Enligl 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) betecknas
som skepp fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en
största bredd av minst fyra meter, vaijämte föreskrivs alt över svenska skepp
föres ett skeppsregister. Skeppets registrering medför skilda privaträttsliga
verkningar. Förevarande bestämmelse lar - säsom ocksä framhålles av
departementschefen - sikte på fartyg registrerade i annat nordiskt land med privaträtlsliga
verkningar. Regeln skall alltså - om i annat nordiskt land fartyg med mindre
dimension än den som enligt svensk sjölag konstituerar begreppet
"skepp" registreras med angiven verkan - gälla sålunda registrerat
fartyg. Med hänsyn till den betydelse fartygets storlek har för del svenska
begreppet "skepp" kan lämpligheten av att i förevarande stadgande
införa begreppet "skepp" i stället för "registrerat
fartyg" ifrågasättas. Konventionslextcns utformning medför dock att
ullrycket skepp i enlighet med det remitterade förslagel torde böra
upptagas" i förevarande stadgande. Vid tillämpningen är emellertid att
iakttaga atjt stadgandet gäller i annat nordiskt land med privalrättslig verkan
registrbral fartyg även om det ej är av sådan storlek att det enligt den
svenska sjölagen skulle vara all hänföra till kategorien skepp. Vad nu sagts gäller
även när begreppet skepp användes i bestämmelserna i 9 § denna lag samt 4 och
10 §§ lagen om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land.
Prop. 1980/81:35 43
9§
Enligt andra stycket av förevarande
paragraf anses registrerat skepp,
skeppsbygge eller luftfartyg befintligt i det land där del är registrerat, dock
inte vid tillämpningen av 7 §. Motsvarande bestämmelse i 1934 års lag, 9 §
andra styckei, lar sikte endast på fartyg eller luftfartyg "som har hemort
här i riket eller i någon av de främmande staterna", dvs. övriga nordiska
stater. Den citerade begränsningen saknar motsvarighet i såväl den gällan
de som den nu överenskomna nya lydelsen av konventionen. Med hänsyn
lill tillkomsthistorien för 1934 års lag får dock denna antas rält återge
intentionerna bakom konventionen på förevarande punkt och den nya
överenskommelsen kan inte antas vara avsedd att medföra någon ändring
härvidlag. 1 den nya lagen torde därför den akluella bestämmelsen böra
omfatta endast i nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfar
tyg. Detta kan komma lill uttryck genom all andra styckei av förevarande
paragraf inleds med orden "I ell nordiskt land registrerat skepp, skepps
bygge -- ".
Vad som enligl
konventionen avses skola gälla i fräga om egendom av angivet slag som är
registrerad i icke nordiskt land framstår inte som alldeles klart. I doktrinen (Nial,
Internationell förmögenhetsrätt, 2 uppl. 1953, s. 109 f) har uttalats, att
regeln i den nordiska konvenfionen torde böra tillerkännas gillighel i konkursrältsliga
kompetensfrågor även utanför denna konvenfions område. Eftersom regeln i de
svenska lagförarbetena motiverats med att ett fartyg, oberoende av mer eller
mindre tillfälligt uppehåll inom den ena eller andra statens område eller
utanför varje slalstertitorium, har en fast anknytning till hemlandet (NJA II 1935
s. 32), talar måhända övervägande skäl för att man vid tillkomsten av konventionen
ansett regeln ha generell giltighet. Frågan torde få överlämnas ål rättstillämpningen.
13
§
Enligt
art. 13 skall i konkursbeslut beträffande den som saknar hemvist i konkurslandel
detta anges i beslutet. Sådant angivande har den verkan att konventionen ej är
fillämplig på konkursen. Stadgande om skyldighet alt i konkursbeslulet ange att
konkursgäldenären saknar hemvist i Sverige finns ej. Däremot skall enligl 9 §
konkursförordningen (1979:801) i konkursbeslutet anges om beslutfallarens
behörighet gmndats på annan omständighet än all gäldenären har hemvist i
Sverige. Den nu föreslagna lagbestämmelsen ansluter lill föreskriften i
konkursförordningen. Innebörden i förslaget måsle anses vara att, sä snart i
konkursbeslutet angivits att beslut-fattaren grundat sin behörighet på annan
omständighet än att gäldenären har hemvist i Sverige, denne skall anses sakna
sådant hemvist. Alt beakta är emellertid alt en gäldenär kan, ehum han i själva
verkel har hemvist här i riket, försältas i konkurs i Sverige på annan grund än
hemvistet. Enligl det nu föreliggande förslaget blir verkan att förevarande lag
ej blir tillämp-
Prop.
1980/81:35 44
lig
beträffande sistnämnda fall, ehuru del rätteligen borde komma in under lagen.
Ett fullständigt tillgodoseende av föreskriften i konvenfionen kräver därför
att lagregeln ges det innehållet att om i ett konkursbeslul angetts alt
beslutet fattals ehuru gäldenären saknade hemvist i Sverige lagen ej blir tillämplig.
En sådan regel fömtsätter all i ärenden om försättande i konkurs, i vilka beslutfallarens
behörighet grundas på annan omständighet än gäldenärens hemvist, särskilt måsle
prövas humvida gäldenären trots allt har hemvist i Sverige. En sådan utredning
kan vara omständlig och tidsödande och hindra ett sådant snabbt avgörande som
är önskvärt i frågor om försättande i konkurs. Med hänsyn till det anförda
synes den lyddse som i remissen föreslagits i förevarande stadgande kunna
godtagas. Verkan blir att i de enstaka fall del här är fråga om egendom i
annat nordiskt land som rätteligen skulle omfattas av svensk konkurs lämnas
utanför denna och att i stället konkursförfarande kan genomföras i del land dr
egendomen finns. Med hänsyn lill denna verkan kan den avvikelse från
konventionen som lagregeln innebär icke anses stridande mol övriga konventionsmedlemmars
berättigade krav.
Övergångsbestämmelserna
Om
den nya lagen kommer all sällas i krafl i förhällande till endast två eller tre
av de andra nordiska länderna, skall uppenbarligen 1934 års lag fortfarande
gälla i förhållande lill de övriga. Detta lorde böra komma lill klart uttryck i
övergångsbestämmelserna. Lagrådet förordar därför all till andra stycket av
övergångsbestämmelserna fogas en ny mening med följande lydelse: "Sätts
lagen i krafl i förhållande till endast två eller tre av de länder som anges i
lagen, gäller dock den äldre lagen fortfarande i förhållande till ett vart av
de ö'riga länderna intill dess den nya lagen satts i krafl även i förhållande lill
det landet."
Förslaget
till lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land
1 §
Enligt
art. 1 första styckei i konventionen skall, om någon blir försalt i konkurs i
fördragsslutande stal, konkursen omfatta ocksä gäldenärens egendom i annan fördragsslutande
stat. Enligl art. 13 får konkurs i annan stat än den där gäldenären har hemvist
fortgå ulan hinder av att konkurs senare inträffar i annan fördragsslulande
stal. En konkurs i hemviststaten hindrar alltså uppkomsten av en särkonkurs.
Däremot medger konventionen alt en redan påbörjad särkonkurs fortsätter. Mot
bakgrund härav och då från svensk sida avsikten var att en tidigare påbörjad särkonkurs
skulle få fortsätta ifrågasatte lagrådet vid granskningen av förslagel lill 1934
års lag att i lagförslaget skulle antingen upptas en bestämmelse om att tidigare
särkonkurs skulle fortgå eller att undantag skulle göras från den i
Prop.
1980/81:35 45
1
§ första stycket upptagna regeln för det fall att gäldenärens egendom redan är
avträdd till konkurs här i riket. Med anledning av lagrådels erinran infördes
ett förbehåll i 14 § av lagen, vilkel emellertid synes ha fått ett missvisande
innehåll. I specialmotiveringen till förevarande lagförslag sägs att det utan
någon särskild bestämmelse får anses klart att en i Sverige inledd särkonkurs
skall fortgå ulan hinder av all gäldenären sedermera går i konkurs i ett annat
nordiskt land där han har sitt hemvist. Enligt lagrådets mening är det dock i
tydlighetens intresse önskvärt alt en sådan bestämmelse införs i lagen. Den
kan tas in antingen i förevarande paragraf eller i 15 §, där den i så fall
borde förenas med en motsvarande bestämmelse om offenllig ackordsförhandling
utan konkurs. Den senare frågan kan dock också särtegleras i 14 § och enligt
lagrådets mening är vissa fördelar förenade med detta. Lagrådet förordar därför
all en bestämmelse i frågan såvitt avser konkurs tas in i 1 §, förslagsvis som
en andra mening av följande lydelse: "Ulan hinder av beslul om konkurs i
annat nordiskt land fortgår dock konkurs, som dessförinnan beslutats här i
riket."
10
§
Under
hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 9 § i förslaget till
lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land förordas att
andra stycket av förevarande paragraf inleds med orden "I ett nordiskt
land registrerat skepp, skeppsbygge ".
14
§
Vad
som enligl art. 13 i konventionen gäller om förhållande mellan särkonkurs i ett
nordiskt land och konkurs i annat nordiskt land där gäldenären har hemvist - se
härom lagrådets yttrande under 1 § förevarande lag har enligt art. 15 sista
stycket motsvarande tillämpning beträffande offenfiig ackordsförhandling utan
konkurs. På liknande sätt som under 1 § anförts beträffande konkurs förordar
lagrådet all del klargörs att beslut om inledande av offentlig
ackordsförhandling utan konkurs, som meddelats i annat nordiskt land, inte
hindrar att en tidigare inledd konkurs eller offenllig ackordsförhandling ulan
konkurs fortgår här i riket. Delta kan ske genom alt första meningen av
förevarande paragraf ges följande lydelse: "År en offenfiig
ackordsförhandling utan konkurs inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så
länge förhandlingen pågår, beslul om konkurs eller om inledande av offenllig
ackordsförhandling meddelas här i riket."
Det
kan tilläggas att med den nu föreslagna lydelsen ingen reglering ges av frågan
om förhållandet mellan en konkurs, som inträffat i annat nordiskt land där gäldenären
har hemvist, och en offentlig ackordsförhandling utan konkurs som dessförinnan
inletts här i riket. Det är osäkert om art. 15 jämförd med art. 13 tar sikte på
denna situafion och den torde i vart fall vara så opraktisk att den kan lämnas
därhän i den svenska lagen.
Prop.
1980/81:35 46
Övergångsbestämmelserna
I andra styckei av förevarande övergångsbestämmelser lorde
böra göras ett tillägg av samma innehåll som det lagrådet förordat beträffande
övergångsbestämmelserna till lagen om konkurs som omfattar egendom i annat
nordiskt land.
Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av
nordiska domar med anledning av konkurs
Bestämmelser i det ämne som förevarande lag reglerar finns
även i 7 § första stycket 6 lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet
av nordiska domar på privaträttens område. Innehållsmässigt föreligger inle
full överensstämmelse mellan förevarande lagförslag och nyssnämnda bestämmelse.
Det är självfallet önskvärt alt sådan överensstämmelse åvägabringas.
I och för sig är emellertid önskvärt om den föreliggande frägan
kan regleras genom bestämmelser i endast en lag. Delta synes kunna åstadkommas
om 1977 års lag ändras så att nyss nämnda stadgande i lagen ges följande
lydelse:
"Lagen lillämpas icke beträffande
6. dom eller förlikning angående
a. gäldenärs försättande i konkurs,
b. inledande av förhandling om offentligt ackord utan
konkurs,
c. andra på konkursdomares eller konkursdomstols
prövning beroende
frågor eller
d. rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighel eller
återgång på gmnd av
konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de
nordiska länderna, om av konkursbeslulet eller beslutet om offentlig ack
ordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i nägot av de
nordiska länderna."
Vid denna lösning skall självfallet 1934 års lag upphävas.
Vidare måsle ikraflträdandebestämmelser av motsvarande innehåll, som enligt vad
lagrådet förordat skall fogas lill lagen om konkurs som omfattar egendom i
annat nordiskt land, knytas fill ändringen i 1977 års lag och upphävandet av
1934 ärs lag.
Vid ett bibehållande av två lagar kan överensstämmelse dem
emellan åstadkommas enklast genom att i 7 § första styckei 6 i 1977 års lag
införs en hänvisning till den nu föreslagna lagen. I 7 § första styckei av 1977
års lag får då föreskrivas, att lagen inte lillämpas beträffande bl.a. "6.
dom eller förlikning angående gäldenärs försättande i konkurs, inledande av
förhandling om offentligt ackord utan konkurs, andra på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings.eller
Prop. 1980/81:35 47
annan
åtgärds ogiltighet eller återgång på gmnd av konkurs eller förhandling om
offentligt ackord utan konkurs, om ej annat följer av lagen (1980:000) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs."
Även till en sådan lag bör fogas ikraftträdandebe-slämmelser av fömt angivet
slag, varjämte i det föreliggande lagförslagels ikraftträdandebestämmelser bör
göras ett tillägg av samma innehåll som det lagrådet förordat beträffande
övergångsbestämmelserna lill lagen om konkurs som omfattar egendom i annat
nordiskt land.
Prop.
1980/81:35 48
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-10-23
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri.
Föredragande:
statsrådet Winberg
Proposition
om internordiska konkurser.
1
Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden
annmäler lagrådets yttrande' över förslag till
1. lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,
2. lag öm verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,
3. lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning
av konkurs.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet
har beträffande lagförslagen under 1 och 2 föreslagit ändringar av några
paragrafer samt ett fillägg till ikraftträdandebestämmelserna. Dessa förslag
bör enligt min mening godtas. Jag förordar dock en något annan lydelse av
tillägget lill ikraflträdandebelämmelsema. De uttalanden som lagrådet har gjort
i anslutning till 3 och 13 §§ i förslaget till lag om konkurs som omfattar
egendom i annat nordiskt land kan jag ansluta mig till. Vidare bör vissa redakfionella
jämkningar göras i lagförslagen.
Jag
biträder också förslaget att frågan om erkännande och verkställighet av
nordiska domar och förlikningar i fråga om rättshandlingars ogiltighet och
återgång på gmnd av konkurs eller offentligt ackord behandlas uteslutande i
lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område. Lagrådets förslag fill ändrad lydelse av 7 § första
stycket 6 i denna lag bör godtas. Med den nu förordade regleringen bör 1934 års
lag om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utländska domar upphävas utan att ersättas av någon ny lag i samma ämne.
'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 11 september 1980.
Prop. 1980/81:35 49
2 Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
dels att godkänna
överenskommelsen mellan Sverige, Danmark,Finland, Island och Norge om ändring
av den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs,
dels att med vidtagna
ändringar anta de av lagrådet granskade förslagen till
1. lag om konkurs som omfattar egendom i annat
nordiskt land,
2. lag om verkan av konkurs som inträffat i annat
nordiskt land, dels att anta förslag lill
3. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,
4. lag om upphävande av lagen (1934:69) om erkännande
och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.
3 Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1980/81:35 50
Innehåll
Proposition....................................................................... ...... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. I
Lagförslag ...................................................................... ...... 2
1
Lag om konkurs
som omfattar egendom i annat nordiskt land ,,., 2
2
Lag om verkan
av konkurs som inträffat i annat nordiskt land ... 4
3
Lag om ändring
i lagen (1977: 595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område 7
4
Lag om
upphävande av lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar ........................................ 8
Utdrag av regeringsprotokollet den 11 september 1980. 9
1
Inledning .................................................................... ...... 9
2
Gällande
ordning........................................................... .... 10
3
Reformbehov m.m.......................................................... .... 12
3.1
1967 års inlernalionella
sjöpanträtis- och skeppsbyggnadskonventioner 12
3.2
Lagberedningens
betänkanden .............................. 14
4.................................................................................... Överenskommelsen
om ändring i 1933 års nordiska konkurs
konvention ................................................................... 14
4.1
Sjö- och
lufträttsliga frågor ..................................... .... 14
4.2
Förmånsrätt för
skall m.m........................................ .... 16
4.3
Konkurskonventionens
fillämplighet......................... 18
4.4
Återvinning vid
ackord m.m...................................... 19
4.5
Övrigt .................................................................... 19
5 Föredraganden ............................................................ 19
5.1
Allmänna
synpunkter............................................... .... 19
5.2
Ikraftträdande
....................................................... 21
5.3
Upprättade
lagförslag ........................................... .... 21
6 Specialmotivering.......................................................... .... 22
6.1
Förslaget fill
lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land 22
6.2
Förslagel fill
lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land 25
6.3
Förslagel fill
lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning
av konkurs ................................................................................ 28
7
Hemställan..................................................................... 29
8
Beslut ........................................................................... 29
BUagor
Bilaga I Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen
den 7 november 1933 om konkurs .................... .... 30
Bilaga 2 Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Is
land och Norge angående konkurs (nordiska konkurs
konvenlionen) .................................................. 33
Bilaga 3 De remitterade förslagen.................................... 37
Utdrag av lagrådets protokoll den 23 september 1980.... 42
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23
oktober 1980 48
1
Anmälan av
lagrådsyttrande......................................... 48
2
Hemställan.................................................................... .... 49
3
Beslul ........................................................................... .... 49
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
33 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- SOU 2015:18 Lösöreköp och registerpant s. 155 om s. 26 i texten
- Ds 2007:6 Internationell insolvens - en diskussionspromemoria s. 130 · s. 131 om s. 18 i texten
- Bet. 1981/82:SfU12 om anslag till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna m.m. (prop. 1981/82:100) s. 5 i texten
- Skr. 1981/82:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 9 i texten
- Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 100 i texten
Doktrin (25)
25 kopplingar i 3 dokument.
- Bogdan, Internationell konkurs- och ackordsrätt, 1984 s. 135 om s. 43 · s. 136 om s. 43 · s. 338 om s. 33 · s. 347 om s. 18 · och 10 till i texten
- Bogdan, Sveriges och EU:s internationella insolvensrätt, 1997 s. 64 om s. 43 · s. 65 om s. 43 · s. 146 om s. 33 · s. 148 om s. 18 · och 5 till i texten
- Arnesdotter, Om betalningsinställelse och offentligt ackord, 1982 s. 351 · s. 484 i texten