med förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m.m.
84 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1980/81:45, med förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition
1980/81:45
med
förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m.m.;
beslutad
den 23 oktober 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
GÖSTA BOHMAN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att möjlighet öppnas för anställda i ett företag eller
inom en koncem att spara i en aktiesparfond i vilken ingår uteslutande aktier i
företaget eller i ett företag inom koncernen. De anställda skulle därmed
åtnjuta de skatteförmåner som det s. k. skattefondsparandet erbjuder.
1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 45
Prop.
1980/81:45
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1980/81:45
Bilaga 3
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:428) om aktiesparfonder
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i
lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9-12 §§, och närmast före dem en
rubrik av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med aktiesparfond
avses aktiefond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om aktiesparfond gäller
aktiefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna lag.
Med aktiesparfond
avses fond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer. I fräga om aktiesparfond tUlämpas vad i aktiefondslagen
(1974:931) och annan författning föreskrivs om aktiefond, dock med de avvikelser/rå/i
akiiefondslagen som följer av denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SärskUda bestämmelser för före-tagsanknulen aktiesparfond.
9 §
En företagsanknulen aktiesparfond bildas genom kapitaltillskolt
endast från anställda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern.
10 §
Förvallar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsan-knulna
aktiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra och Iredje styckena att
styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst fem ledamöter och alt minst
hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning
för dem.
Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall
för varje företagsanknulen fond i fondbolagels styrelse ingå minst en ledamot,
som utsetts av delägarna i denna fond eller av inlressesam-manslulning för dem.
Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sådan fond skall ha bUrätts
av mer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1980/81:45
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
än hälften av de ledamöter som utsetts för fondens
delägare.
Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen
aktiefondslagen (1974:931) får tiU styrelseledamöter i fondbolag, som förvallar
en företagsanknulen aktiesparfond för anstäUda hos ett bankaktiebolag, ulses
anställda i bankbolagel.
" Ett fondbolag får inte förvärva
andra
aktier IiU en företagsanknulen aktiesparfond än aktier i del aktiebolag, i vilkel
de som tiUskjuter kapUal IiU fonden är anställda eller otn bolaget ingår som
moderbolag i en koncern i vars dotterbolag de är anställda. Av andra värdepapper
får tUl fonden förvärvas endast sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning som har ulfärdals av det bolag i vilkel
aktier får förvärvas.
Av fondens beteckning skall framgå vilket bolags aktier
som får förvärvas till fonden.
12 §
Bankinspektionen får efter ansökan medge att fondbolag
som förvaltar uteslutande förelagsanknutna aktiesparfonder inte avger
kvartalsredogörelser för fonderna.
Inspektionen
får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje
stycket ak-tiefond.slagen (1974:931).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
Prop. 1980/81:45 4
2 Förslag till
Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)
Härigenom föreskrivs att 1 § aktiefondslagen (1974:931)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §' I denna lag förstås med
1.
aktiefond, en
huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit
genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskjutit
kapital,
2.
aktiefondsverksamhet,
sädan förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i
fonden som bedrives av fondbolag,
3.
fondbolag,
aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet,
4.
förvaringsbank,
bank som förvarar tillgångarna i aktiefond samt mottager inbetalningar och
ombesörjer utbetalningar som avser fonden.
Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt är icke tillämplig
på delägarskap i aktiefond.
I fråga om aktiefond för lönsparande finns särskilda
bestämmelser i lagen (1978:428) om aktiesparfonder.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
Senaste lydelse 1978:429.
Prop.
1980/81:45
Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-09-18
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén,
Holm, Andersson, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande:
statsrådet Bohman
Lagrådsremiss
med förslag till ändring i av lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m. m.
1
Inledning
Det
system för skattesparande som infördes är 1978 (prop. 1977/78:165, FiU
1977/78:37, rskr 1977/78:436, SFS 1978:423-429) stär inte öppet för sådana
anställda vid ett företag som vill inrikta sitt sparande på aktier enbart i det
egna företaget. Sådana sparare kan därför inte fä de skatteförmåner som
erbjuds enligt lönsparsystemet. Önskemål har framförts -bl. a. vid en
uppvaktning på ekonomidepartementet den 6 februari 1980 av LME-anställdas aktieägarförening,
som därvid ocksä uttryckte såväl de lokala fackliga organisationernas som
företagsledningens önskemål - att de som är anställda vid ett företag och
sparar i aktier i detta skall kunna göra det på villkor som motsvarar skattefondsparandets
skatteförmåner.
Inom
departementet har därefter upprättats en promemoria (Ds E 1980:2) om aktiesparfonder
för anställda i visst företag eller inom viss koncern. Promemorian innehåller
ett förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder. Promemorian bör
bifogas protokollet i detta ärende som bilaga I.
Yttranden
över promemorian har efter remiss avgetts av bankinspektionen, riksskatteverket
(RSV), lönspardelegationen (E 1978:01), länsstyrelserna i Stockholms län och
Södermanlands län, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/
Prop. 1980/81:45 6
SR,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, styrelsen för
Stockholms fondbörs. Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges aktiesparares
riksförbund. Aktiefrämjandet, Sveriges värdepappersfonders förening.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson, LME-anställdas aktieägarförening och Svenska
Cellulosa Aktiebolaget (SCA). Vidare har Svenska företagares riksförbund
inkommit med yttrande över promemorian.
Inom
riksbanksfullmäktige har tre ledamöter, Wärnberg, Sträng och Peterson,
reserverat sig mot fullmäktiges yttrande. Inom fullmäktige i riksgäldskontoret
har likaså tre ledamöter. Adamsson, Kristenson och Jansson, reserverat sig mot
fullmäktiges yttrande. Svenska bankföreningen har anmält att Post- och
Kreditbanken, PK-banken har deltagit vid avgivandet av bankföreningens yttrande
och att banken delar synpunkterna i detta. SAF och industriförbundet har
avgett ett gemensamt yttrande. En sammanställning av remissyttrandena bör
bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 2.
2
Allmän motivering
Under
1970-talet har de svenska företagens finansiella situation avsevärt försämrats.
Företagens soliditet, dvs. det egna kapitalets andel av det totala kapitalet,
har sjunkit successivt och nu nätt en alltför läg nivå. Detta har gjort
företagen mer utsatta för risker och försämrat deras möjligheter att klara
konjunktursvängningar och strukturella störningar. När soliditeten är för låg
försvagas företagens vilja och förmåga att expandera. Om inte särskilda
åtgärder vidtas för att förbättra soliditeten, kan de investeringar hämmas som
måste komma till stånd för att balansen i den svenska ekonomin skall
återställas. Det är alltsä en mycket angelägen uppgift att söka göra det
möjligt för företagen att fä det riskvilliga kapital de behöver för att
genomföra den nödvändiga industriella expansionen.
Under
de senaste åren har flera åtgärder vidtagits i detta syfte. Genom en utökad
rätt till s. k. Annell-avdrag har företagens kostnad för en nyemission av
aktier minskats. Institutionerna pä kapitalmarknaden har fått större utrymme
för aktieköp. Försäkringsbolagens möjligheter att utnyttja sina fria fonder för
aktieplaceringar har ökat nägot genom ändrade placerings-regler. Fjärde AP-fonden
har fått medelstillskott. Tillkomsten av det s. k. skattefondsparandet erbjuder
ett nytt alternativ för det enskilda aktiesparandet.
Ytteriigare
åtgärder planeras för att öka företagens tillgäng pä riskkapital. Bl.a. har
kapitalvinstkommittén (B 1979:05) i enlighet med erhållna tilläggsdirektiv lagt
fram ett delbetänkande (Ds B 1980:11) Stimulans av
Prop. 1980/81:45 7
aktiesparandet
med förslag till lättnader i dubbelbeskattningen av aktieutdelning. Det är
viktigt att lättnader kommer till stånd. Enligt vad jag inhämtat från chefen
för budgetdepartementet avser han att senare under hösten lägga fram förslag i frägan.
Det system för
skattesparande, som infördes år 1978 (prop. 1977/78:165, FiU 1977/78:37, rskr
1977/78:436, SFS 1978:423-429), står öppet för löntagare som har haft sådan
inkomst som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som
A-inkomst. De kan spara i bank eller i en aktiesparfond eller i en kombination
av båda dessa former. Om sparandet dels sker regelbundet och omfattar minst
sex mänadsinsättningar under ett är pä minst 75 kr. och högst 400 kr., dels
binds i fem är utöver spararet, har spararen rätt till s. k. sparskattereduktion.
Denna utgör 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för banksparandet och 30 % av sparbeloppet
för fondsparandet. Vidare gäller att räntan på skattesparkontot i banken och
värdestegring pä fondandelarna är skattefri. Ränta och utdelning som tillfaller
en aktiesparfond är inte heller skattepliktig. I fräga om aktiespar-fonderna
finns en särskild lag, lagen (1978:428) om aktiesparfonder, som innebär att det
med vissa undantag gäller samma regler för dem som för vanliga aktiefonder.
Reglerna för aktiefonder finns i aktiefondslagen (1974:931). Beträffande det
närmare innehållet av dessa regler och övriga regler om skattesparsystemet fär
jag hänvisa till promemorian.
Skattefondsparandet har
inte haft en sä gynnsam utveckling som sparandet pä banksparkonton. I slutet
av år 1979 hade skattefondsparandet gett 157 milj. kr. vilket motsvarade endast
ca 8 % av det totala skattesparandet. En orsak till skattefondsparandets
relativt låga andel har varit att fondspararna inte har fått rimlig ersättning
för den risk detta sparande innebär i förhållande till skattesparandet i bank.
Nyligen höjdes emellertid procentsatsen för sparskattereduktionen, som
tidigare var 20 % av sparbeloppet bäde i fråga om fondsparandet och
banksparandet, till 30 % för fondsparandet (prop. 1979/80:85, SkU 1979/80:38, rskr
1979/80:279, SFS 1980:151). Den nya procentsatsen kommer att tillämpas första
gången vid 1981 ärs inkomsttaxering. De senast tillgängliga siffrorna visar att
det innestående sparbeloppet för skattefondsparandet per den 31 augusti 1980 uppgick
till 247 milj. kr. Förbättringen av skattefondsparandets villkor bör efter hand
öka intresset för denna sparform.
Skattefondsparandet vänder
sig till sådana löntagare som är intresserade av aktiesparande i allmänhet.
Systemet stär däremot inte öppet för anställda som uteslutande eller främst
vill spara i aktier i det företag där de arbetar. Det sammanhänger med de
regler om riskspridning som gäller för aktiefonderna inkl. aktiesparfonderna.
Det fondbolag som förvaltar en sädan fond skali tillse att denna får en med
hänsyn till intresset för riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.
Värdepapper med samma utfårdare får ingå i fonden till högst 10 % av fondens
hela värde (21 § aktiefondslagen och 1 § lagen om aktiesparfonder). I viss
begränsad om-
Prop.
1980/81:45 8
fattning
medges undantag från den senare regeln. Bankinspektionen kan bl.a. medge att
procenttalet överskrids, om det föreligger särskilda skäl. Undantagsreglerna
ger dock inte utrymme för att låta anställda i ett visst företag spara i en aktiesparfond
för aktier främst eller uteslutande i detta företag.
Det
torde emellertid finnas ett påtagligt intresse bland åtskilliga anställda att
spara i det egna företagets aktier. Det är naturiigt att de anställda i ett
företag får en särskild förståelse för företaget och dess villkor. En känsla av
samhörighet med företaget är säkeriigen en väsentlig orsak till varför mänga
anställda gärna vill förvärva aktier i företaget. Pä ätskilliga större företag
har de anställda utnyttjat erbjudanden från företagsledningen att köpa aktier i
företaget. Det förekommer vid olika företag aktiesparklubbar som placerar
anställdas sparmedel i det egna företagets aktier. Önskemål har framförts om
att skattefondsparandets förmåner borde utsträckas till sädant sparande vid
företagen. Man har därvid pekat bl.a. på att det föreligger risk för att
anställdas sparande i det egna företagets aktier stagnerar till följd av
konkurrens med skattesparandet.
Mot
den nu tecknade bakgrunden har jag inom departementet låtit utreda hur skattefondsparandet
skulle kunna omfatta även anställdas sparande i aktier i det egna företaget.
1
departementspromemorian föreslås att lagen om aktiesparfonder ändras sä att aktiesparfond
fär bildas för lönsparande av de anställda i ett företag eller inom en koncern.
Riskspridningsreglerna i aktiefondslagen skall enligt förslaget inte hindra att
fondens medel placeras helt eller delvis i aktier i företaget eller i ett
företag inom koncernen. Nägot krav att placera i just sådana aktier föresläs
dock inte. Med aktier i det egna företaget eller i ett koncernföretag jämställs
vissa slags skuldebrev som ger rätt att få sädana aktier senare, dvs.
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning.
De
flesta remissinstanserna är positiva till att en möjlighet öppnas för anställda
att spara i aktier i det egna företaget eller i ett annat företag inom samma
koncern. Man framhåller nödvändigheten av att tillflödet av riskkapital till
näringslivet ökar. Riksbanksfullmäktiges majoritet tillstyrker sålunda
förslaget med hänsyn till det stora behovet av riskvilligt kapital. Fullmäktige
anför att de även är medvetna om de värden som kan vara förenade med att de
anställda äger aktier i det egna företaget. SAF och industriförbundet ser ett
betydande värde i att de anställda inom näringslivet stimuleras till
delaktighet i företagens ägande. De påpekar att det är en nackdel att det
hittillsvarande skattefondsparandets regler indirekt verkar hämmande pä det
betydande intresse för aktieägande inom det egna företaget som finns hos stora
grupper anställda.
Invändningar
mot förslaget framförs av bl.a. LO, TCO, bankinspektionen, RSV och minoriteter
inom fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.
Prop.
1980/81:45 9
Säväl
TCO som LO motsätter sig den nu föreslagna utvidgningen. Enligt LO är det
tveksamt, om det skattefondsparande av högst måttlig omfattning som har
förekommit till någon del utgörs av nysparande. För att lösa näringslivets
kapitalbehov är beloppet av marginell betydelse och LO tror inte att ökningen
av procentsatsen för sparskattereduktion kommer att leda till vare sig ett nysparande
eller kraftigt ökat aktiesparande. TCO framför synpunkter liknande LO:s. Man
betvivlar att det blir nägot nysparande eller något nämnvärt kapitaltillskott
för företagssektorn. Systemet kan främst utnyttjas av dem som har höga
inkomster. TCO hänvisar bl. a. också till sin principiella uppfattning att den
kollektiva kapitalbildningens roll i näringslivets kapitalförsörjning måste
stärkas och anser därför att förslaget i promemorian innebär ett steg i fel
riktning. Minoriteten inom riksgäldskontoret framhåller att nägon ordentlig
utvärdering av det hittillsvarande systemet för skattesparande inte har gjorts
och att förslaget utgör ett försök att utifrån bristfälligt underiag föregripa
löntagarfondsutredning-' en(Fi 1975:03).
För
egen del vill jag anföra följande. Jag har inledningsvis framhållit hur angeläget
det är att tillgängen på riskkapital ökas och att företagen stimuleras att
göra de investeringar som är nödvändiga för att balansen i den svenska ekonomin
skall återvinnas. Det gäller att pä olika sätt söka åstadkomma en sådan
ökning. Ett sätt att bidra härtill anvisas i departementspromemorian där det
föreslås att sparande i det egna företagets eller koncernens aktier skall
uppmuntras. Enligt min mening bör denna möjlighet att förbättra tillgängen på
riskkapital inte försummas. Det betydande intresse för sädant aktiesparande som
mänga anställda har visat bör alltså tas till vara. Förutom det tillskott av
riskkapital det kan ge är detta sparande ägnat att förstärka de anställdas
känsla av samhörighet med företaget, vilket har ett stort värde i sig. På
längre sikt kan sparandet också i ej oväsentlig mån öka de anställdas inflytande
i företaget.
En
fördel med att ansluta aktiesparandet inom företagen till det färdiga system
som skattefondsparandet utgör är att den avsedda sparstimulansen kan införas
relativt snabbt och enkelt. Jag instämmer liksom RSV i vad som sägs i
departementspromemorian om att det däremot skulle uppstå både administrativa
ölägenheter och betydande kontrollsvärigheter för skattemyndigheterna om en
separat sparform infördes. Dessutom skulle hushällens överblick över de olika
existerande sparformerna försväras.
Mot
förslaget att ansluta till skattefondsparandet invänds emellertid bl.a. att
varken delta eller för den delen skattesparsystemet i övrigt torde ha gett
eller kan påräknas ge något nysparande och att effekten på näringslivets
försörjning med riskkapital är marginell. Jag vill då framhälla att
skattesparsystemet ännu är ganska nytt och att det är för tidigt att göra en slutlig
utvärdering av det. Lönspardelegationen kommer dock på grundval av material
frän statistiska centralbyrån att under våren 1981 lägga fram resultatet av
beräkningar av hur systemet har verkat. Vissa preliminära
Prop.
1980/81:45 10
beräkningar som har gjorts tyder pä att systemet har gett
en nettosparef-fekt. När det gäller nyttan av skattefondsparandet bör det
vidare påpekas att det för bedömningen avgörande strängt taget inte är huruvida
en netto-spareffekt uppnäs. Det väsentliga är att systemet bidrar till att ge
ett tillskott av riskkapital. Så blir fallet om sparmedel i större utsträckning
än tidigare placeras i aktier. Vad beträffar den effekt som den föreslagna
ändringen kan ge finns det enligt min mening inte fog för den pessimism LO och
TCO gett uttryck för. 1 förening med andra ätgärder bör den föreslagna ändringen
enligt min mening kunna ge en positiv effekt när det gäller tillgång på
riskkapital.
När finansutskottet behandlade frågan om skattesparandets
införande anförde utskottet att det övervägande antalet sparare i systemet
torde komma att utgöras av löntagare i vanliga inkomstlägen och att systemet
torde vara av marginellt intresse för höginkomsttagare och innehavare av större
förmögenheter (FiU 1977/78:37 s. 13). Enligt min mening kan man utgå från att
de anställda som skulle utnyttja skattefondsparandet, om promemorieförslaget
genomförs, i huvudsak kommer att vara inkomsttagare i vanliga inkomstlägen.
Jag kan vidare inte finna att den jämkning av en redan existerande, frivillig
sparform som det här är fräga om innebär ett föregripande av löntagarfondsutredningens
resultat.
På grund av vad jag nu har anfört förordar jag att en sädan
utvidgning av skattefondsparandet som föreslås i promemorian genomförs.
Om anställda sparar i det egna företagets aktier och dä
får skattefondsparandets förmåner, bör de enligt promem.orieförslaget inte
kunna fä större förmåner än de som är hänvisade till det nuvarande systemet.
Vare sig de anställda skulle spara enbart i en aktiesparfond för anställda
eller delta i bäde detta fondsparande och i banksparandet, är det inte meningen
att de sammanlagt skall kunna lönspara mer än högst 400 kr. per månad eller fä
större skatteförmåner än detta sparbelopp berättigar till. Att enbart de
anställda får spara i den nya aktiesparfonden, kan knappast sägas göra dem skattemässigt
gynnade. Vad RSV anfört om att förslaget i promemorian innebär avsteg frän den
skatterättsliga principen om en rättvis och likformig beskattning kan jag
därför inte hålla med om.
Bland remissinstanserna råder delade meningar om hur företagsinrik-tade
aktiesparfonder bör konstrueras med avseende på riskspridningen.
Bankinspektionen understryker att andelsägarnas risker blir mycket stora, när
värdet av andelarna står och faller med ett enda företags utveckling. Skulle
företaget gå sä dåligt att det behöver avvecklas, kan anställda som är
andelsägare riskera att mista inte bara anställningen utan även ett sparkapital.
Inspektionen ifrågasätter därför om inte vissa minimikrav i fråga om
riskspridning bör införas, t. ex. att högst 50 % av fondens förmögenhet fär
placeras i ett och samma värdepapper och att fonden skall ha en likviditet, som
innebär en tillfredsställande betalningsberedskap. SCA anser att nuvarande
lagstiftning kan fungera mycket väl även för företagsin-
Prop. 1980/81:45 11
riktade
fonder men att en viss ändring av lagstiftningen bör göras så att andelen
aktier i det företag, där huvudparten av fondandelsägarna är anställda, kan
ökas så att förslagsvis 25 % av fondens medel får vara placerade i sådana
aktier. Det kan nämnas att SCA har beslutat att skapa en egen aktiesparfond,
som i första hand är avsedd för de anställda i företaget och som enligt dispens
av bankinspektionen till högst 20 % får placeras i SCA-aktier. Ett förslag som sparbanksföreningen
för fram är att placering skall kunna ske, utom i det egna företagets aktier, i
annan aktiefond. Åtskilliga remissinstanser, bl.a. bankföreningen, föreslår däremot
att de föreslagna fonderna skall renodlas så att de endast får förvärva aktier
i det egna företaget. När det gäller betänkligheterna mot att den anställde
placerar hela sitt sparande i det egna företaget och därmed tar en stor risk
påpekas bl.a. att det mycket sällan torde röra sig om hela sparandet. Anställda
som önskar en riskspridning för sitt aktiesparande bör, sägs det, ha möjlighet
att placera en del härav i någon av de andra aktiesparfonder som finns på
marknaden.
Med anledning härav fär
jag än en gång understryka att det är angeläget att fånga upp det intresse för att
förvärva aktier just i det egna företaget som finns bland de anställda. Detta
kan lämpligen ske genom fonder helt inriktade pä sädana placeringar. Det
intresse för aktieägande i allmänhet som ocksä finns ute på företagen kan
kanaliseras till sparande i de nuvarande aktiesparfonderna. 1
skattesparsystemet medges f. n. att man samtidigt sparar på ett
skattesparkonto i bank och i en aktiesparfond men däremot inte pä flera
bankkonton eller i flera aktiesparfonder pä en gäng (jfr prop. 1977/78:165 s.
37 och FiU 1977/78:37 s. 18). Riksgäldskontorets anvisningar är utformade i
enlighet härmed. Enligt vad jag har inhämtat frän riksgäldskontoret innebär det
inga större praktiska svårigheter att medge anställda att spara i både en fond
för det egna företagets aktier och i en vanlig aktiesparfond. Vill en anställd
spara i en fond för det egna företagets aktier men ocksä ha möjlighet att fä en
viss riskspridning, bör man därför enligt min mening medge att han sparar både
i den nämnda fonden och i en vanlig aktiesparfond. Som f. n. bör han också
kunna inneha ett banksparkonto. Hans sammanlagda skattesparande per månad mäste
dock givetvis hålla sig inom beloppsgränsen 400 kr.
Renodlas de företagsinriktade
fonderna sä som flera remissinstanser har föreslagit, vinns flera fördelar.
Risken för förväxling med andra aktiesparfonder och aktiefonder blir mindre.
En annan fördel är att ingen oklarhet kan råda om att en företagsanknuten fond inte
ger samma möjligheter till riskspridning som aktiefonder och andra aktiesparfonder.
Förvaltningen av sådana fonder kan förenklas. Inte heller kan det i promemorian
påpekade problemet uppkomma att riskspridningsintresset måste vägas mot de anställdas
intresse av insyn och inflytande i det egna företaget. Jag vill därför förorda
att aktiesparfonderna för anställda vid ett visst företag eller inom en viss
koncern skall kunna placeras endast i värdepapper i det
Prop.
1980/81:45 12
aktuella företaget eller koncernen och att de anställda
bereds möjlighet att inom det sammanlagda beloppet av 400 kr. per månad spara
även i en vanlig aktiesparfond.
En aktiesparfonds medel kan i princip placeras endast i
börsnoterade värdepapper och värdepapper som noteras pä den s. k. fondhandlarlistan.
De här föreslagna fonderna för anställda kan därför endast gälla anställda i
företag vars aktier är börsnoterade eller noterade pä fondhandlarlistan. Nägra
remissinstanser har framfört önskemål om att även sparande i familjeföretag och
andra icke börsnoterade bolag och ekonomiska föreningar skall omfatt3S av
systemet. En remissinstans har däremot med hänsyn till den mindre riskspridning
som den föreslagna sparformen kan medföra funnit det motiverat att sparformen
avser enbart anställda i börsnoterade företag och företag upptagna pä fondhandlarlistan.
Vidare framförs önskemål om att regeringen bör undanröja hinder för de mindre
företagens etablering och tillväxt samtidigt som det aktuella förslaget genomförs.
Det föresläs att beloppsgränsen för skattesparande höjs väsentligt och att
lättnader i aktiebeskattningen över huvud vidtas. Det föresläs ocksä att
skattereglerna för aktiegävor till anställda och aktieteckning till förmänskurs
för anställda ses över och att sådan teckning av aktier i det egna företaget
inte skall medföra någon skatteplikt. En minoritet inom riksbanksfullmäktige
föreslår att skatteavdraget för sparande i företagsanknutna aktiesparfonder
bestäms till 20 %.
Med anledning av dessa olika önskemål och förslag vill jag
framhålla följande. Som påpekas i departementspromemorian skulle en utvidgning
av systemet sä att även anställda i ett mindre företag kunde spara aktier eller
andelar i detta kräva att en mängd praktiska och andra problem först löstes.
Svårigheter rörande administration och kontroll av förmänssystemet skulle
uppstå. Särskilda problem är förknippade med att många mindre företag inte
drivs som aktiebolag utan som enskilda firmor eller handelsbolag och att
aktier resp. andelar i mindre företag normalt inte är till salu. Det finns inte
heller nägon marknad där aktier och andelar i mindre företag kan säljas. De
tillskott sådana mindre företag skulle kunna tillföras på detta sätt skulle bli
tämligen obetydliga med hänsyn till det ringa antalet anställda. Jag är därför
inte beredd att här ta upp frågan om möjligheterna för anställda i mindre
företag att spara i företagets aktier eller andelar. Jag vill emellertid erinra
om att möjligheterna att förbättra de små och medelstora företagens finansiella
situation, bl.a. deras möjligheter att fä ytteriigare riskkapital, är föremål
för utredning (Dir 1980:56).
Vad beträffar förslaget om 20 % skatteavdrag för sparande
i företagsanknutna fonder ser jag inga skäl till varför avdraget borde vara
lägre än för sparande i de nuvarande aktiesparfonderna utan förordar att samma
avdrag. 30 %, skall tillämpas. Övriga önskemål och förslag är jag inte beredd
att ta upp i detta sammanhang. Även i dessa hänseenden pågår utredning eller
övervägs ätgärder. Som jag nämnde inledningsvis avser chefen för
Prop. 1980/81:45 13
budgetdepartementet
att under hösten lägga fram förslag angående lättnader i dubbelbeskattningen
av aktieutdelning.
Om
aktiesparfonder skulle få placeras utan hinder av aktiefondslagens krav på
riskspridning, kommer de att på en central punkt skilja sig frän vanliga
aktiefonder. Fonder som är avsedda för de anställda vid ett visst företag eller
inom en viss koncern riktar sig till en begränsad krets och avviker ocksä i det
hänseendet från vanliga aktiefonder som är öppna för allmänheten. Redan nu
finns det väsentliga skillnader mellan aktiesparfonder och vanliga
aktiefonder. Möjligheterna att fritt lösa in andelar begränsas sålunda i fräga
om aktiesparfonder men inte i fräga om vanliga aktiefonder av att andelsägaren
måste fä alla fondandelar som han förvärvat för ett års sparmedel inlösta
samtidigt. Dessa möjligheter begränsas också av att han - till följd av kravet
på en femårig bindningsperiod -mäste vidkännas avdrag vid förtida inlösen med
ett belopp som skall motsvara åtnjutna skatteförmåner. I promemorian dras
konsekvenserna av dessa avvikelser genom att det föresläs att aktiesparfonderna
inte längre skall betecknas som "aktiefonder".
Med hänsyn till att regler
om aktiesparfonder redan har givits i en av riksdagen beslutad lag och att
samtliga nu förekommande aktiesparfonder har bildats enligt reglerna i nämnda
lag anser bankinspektionen det uteslutet att den anknytning till
aktiefondslagen som nu gäller för aktiesparfonderna upphävs genom en ändring
av definitionen pä en sädan fond. Enligt inspektionens uppfattning är därför i
varje fall aktiesparfonder som har bildats enligt 1978 års lag att betrakta som
aktiefonder för vilka aktiefondslagen gäller med de avvikelser som följer av
lagen om aktiesparfonder. 1 fräga om de föreslagna fonderna innebär dels
möjligheten för de anställda att spara enbart i aktier i det egna företaget, dels
förslaget att denna typ av fonder inte skall vara öppna för allmänheten så
betydande undantag från fundamentala principer i aktiefondslagen, att
inspektionen anser att en särskild lagstiftning bör väljas för att lösa det med
promemorian avsedda syftet.
Även jag anser att de
föreslagna fondernas konstruktion avviker så mycket från hur aktiefonder skall
vara utformade enligt aktiefondslagen att de inte kan betraktas som
aktiefonder. De nya fonderna avses emellertid likaväl som de nuvarande aktiesparfonderna
ingå i skattesparsystemet. Inom detta system skall spararen kunna medges sparskattereduktion
för belopp som motsvaras av andelar i en av de nuvarande aktiesparfonderna, alternativt
i en av de nya fonderna. Det synes mig därför i och för sig lämpligt att
bestämmelserna om de båda typerna av fonder återfinns i samma lag, lagen om aktiesparfonder,
och att båda typerna fär utgöra aktiesparfonder. De nuvarande aktiesparfonderna
betraktas i lagen som ett slags aktiefonder. Att lagtekniskt arbeta med två
slag av aktiesparfonder, varav det ena anses hänförligt till aktiefonderna, det
andra anses falla utanför detta institut, är emellertid inte nödvändigt och
framstår inte heller
Prop. 1980/81:45 14
som
någon lämplig lösning, allra helst som flertalet bestämmelser i aktiefondslagen
likväl skulle vara tillämpliga på båda slagen av fonder. Den mera tilltalande juridisk-tekniska
lösning som jag vill förorda är, att aktiesparfonderna inte längre
uttryckligen betecknas som aktiefonder utan som "fonder för
lönsparande" och att det föreskrivs att bestämmelserna om aktiefonder
skall tillämpas i fräga om aktiesparfonderna med särskilt angivna avvikelser.
När det gäller de nya, företagsanknutna fonderna blir avvikelserna större än
för de nuvarande aktiesparfonderna. För de nuvarande aktiesparfondernas del
innebär ändringen ingenting nytt i sak i förhållande till vad som nu gäller. De
nuvarande fonderna kan även i fortsättningen marknadsföras som aktiefonder.
Det
är självfallet viktigt att lönspararna och andra berörda kan skilja pä aktiesparfonder
för ett enda slags aktier (företagsanknutna fonder) och övriga aktiesparfonder.
Detta problem har uppmärksammats i promemorian och under remissbehandlingen.
Jag vill understryka att det förvaltande fondbolaget, eventuellt i samarbete
med det företag vars aktier sparandet skall avse, mäste noga informera de
anställda om vad som gäller beträffande en företagsanknuten fond. Av
benämningen pä en sädan fond bör framgå att placeringen är inriktad på aktier i
ett visst bolag, t.ex. "aktiesparfonden för LM-aktier". En sådan
markering är ägnad att undanröja risken för sammanblandning med aktiesparfonder
som har riskspridning. Av de fondbestämmelser som skall finnas för de
företagsanknutna fonderna bör självfallet framgå att dessa inte är aktiefonder
och inte har nägon riskspridning.
Enligt
2 § lagen om aktiesparfonder förvaltas en aktiespartond av fondbolag som har
bildats särskilt för detta ändamål. De fondbolag som finns för förvaltning av
vanliga aktiefonder fär således inte förvalta även aktiesparfonder. Minsta
aktiekapital för ett fondbolag är enligt 6 S aktiefondslagen 250000 kr. men
bankinspektionen kan ge dispens från kravet på ett så stort aktiekapital, om
särskilda skäl föreligger. Styrelsen för ett fondbolag som förvaltar en aktiesparfond
skall bestå av sju ledamöter, av vilka regeringen utser två. Minst hälften av
återstående ledamöter utses av fondandelsägarna eller en intressesammanslutning
för dessa. Enligt aktiefondslagen är det tillräckligt att styrelsen för
fondbolag har fem ledamöter och att fondandelsägarna eller
intressesammanslutning för dem utser en ledamot för varje påbörjat tretal
ledamöter. Nägot krav att en eller flera ledamöter skall vara utsedda av
regeringen gäller inte enligt aktiefondslagen.
För
fondbolag - bäde sådana som förvaltar vanliga aktiefonder och sådana som
förvaltar aktiesparfonder - gäller att bankinspektionen skall förordna en
revisor vars arbete fondbolaget är skyldigt att betala. Båda slagen av
fondbolag skall utom årsberättelser avge kvartalsredogörelser.
Flera
remissinstanser anser att nu berörda bestämmelser är onödigt komplicerade när
det gäller fondbolag som skall förvalta fonder bestående
Prop. 1980/81:45 15
av
aktier i ett enda företag och att kraven beträffande sådana fondbolag kan
sättas lägre än i fråga om andra fondbolag.
Jag
delar denna uppfattning. Enligt min mening behöver inte några styrelseledamöter
utses av regeringen eller styrelsen bestå av fler än fem ledamöter, om
fondbolaget förvaltar endast fonder bestående av aktier i ett enda företag.
Bankinspektionen bör inte vara skyldig men väl ha rätt att förordna en revisor
i sädant fondbolag. Inspektionen bör vidare kunna dispensera frän kravet pä att
ett sådant fondbolag avger kvartalsredogörelser. Jag föreslår att bestämmelser
av detta innehåll införs. Vad beträffar kravet på visst minsta aktiekapital anserjag
att särskilda skäl till dispens i regel kan antas föreligga för ett sädant
fondbolag.
I en del börsbolag är
antalet anställda relativt lågt. Även med en stor anslutning torde därför flera
företagsanknutna aktiesparfonder bli ganska smä. Sådana fonder kan få svårt att
bära höga förvaltningskostnader. Det bör emellertid finnas goda möjligheter att
hälla kostnaderna nere. Jag har sålunda nyss förordat att vissa möjligheter
till administrativa lättnader införs i fräga om de företagsanknutna fonderna.
Administrationen bör även i övrigt kunna förenklas. Fondbolaget behöver inte
använda särskild börsexpertis för placeringsverksamheten, eftersom det endast
är fräga om värdepapper i ett företag. I den män inte de fondbolag som
förvaltar vanliga aktiesparfonder åtar sig förvaltningen även av
företagsanknutna fonder bör administrationskostnaderna kunna hällas nere genom
att ett fondbolag tar hand om ett flertal sådana fonder (jfr prop. 1974:128 s.
115). Hur många fonder ett fondbolag kan medges förvalta är en fräga som tillsynsmyndigheten
över fondbolagen, bankinspektionen, liksom hittills fär pröva. Enligt vad jag
har inhämtat frän inspektionen anser man att ett fondbolag bör förvalta högst
tre av de nuvarande fonderna. Det synes mig möjligt att denna gräns kan höjas
när det gäller företagsanknutna fonder. I detta sammanhang måste hänsyn tas till
kravet att delägarna i var och en av fonderna bör ha inflytande inom
fondbolagets styrelse och vara representerade i denna. Antalet fonder som
skulle kunna sammanföras under gemensam förvaltning begränsas i viss mån av att
detta krav måste tillgodoses.
När
det gäller den övervakning och kontroll av skattesparsystemet som riksgäldskontoret
f.n. utövar är det som fullmäktige i riksgäldskontoret påpekat önskvärt att
redan existerande system inom förvaringsbanker eller existerande fondbolag för
exempelvis rapportering, ätertoring av sparavdrag vid förtida inlösen och
utsändning av sparbevis utnyttjas även av fondbolag som bildas för att förvalta
företagsanknutna aktiesparfonder. Det kan finnas skäl för riksgäldskontoret att
överväga om dessa uppgifter i högre grad än hittills bör läggas pä förvaringsbankerna.
Jag
är medveten om att skattesparsystemet innebär ett visst merarbete för skatte-
och taxeringsmyndigheterna. Jag har emellertid anledning att anta att den nu
aktuella utvidningen av skattefondsparandet inte skall
Prop.
1980/81:45 16
innebära någon nämnvärd ytterligare belastning för dem
eller för riksgäldskontoret som har att administrera sparsystemet.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom ekonomidepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,
2. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931).
Jag har i fråga om lagförslagen samrått med chefen för
budgetdepartementet. Förslagen bör fogas fill protokollet i detta ärende som bUaga
i.'
4 Specialmotivering
I §
Med aktiesparfond avses fond för lönsparande som sker
enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. 1 fräga om aktiesparfond
tillämpas vad i aktiefondslagen (1974:931) och annan författning föreskrivs om
aktiefond, dock med de avvikelser från aktiefondslagen som följer av denna lag.
I paragrafen betecknas aktiesparfond inte längre som
"aktiefond" utan endast som "fond" för lönsparande.
Beteckningen har ändrats därtor att den skall syfta även på de nya, till visst
bolag eller viss koncern anknutna aktiesparfonder, för vilka särskilda
bestämmelser finns 19-12 §§. Dessa fonder kan, som framgär av den allmänna
motiveringen, inte räknas som aktiefonder. Av samma skäl föreskrivs inte längre
att aktiefondslagen gäller med vissa avvikelser utan i stället att
bestämmelserna om aktiefond i aktiefondslagen och annan författning skall
tillämpas i fråga om aktiesparfond med de undantag som följer av den
förevarande lagen. Hänvisningen till annan författning innebär att bl.a. den
reglering av aktiefonderna som finns på skatteområdet kommer att omfatta både
de företagsanknutna aktiesparfonderna och - som hittills de vanliga aktiesparfonderna.
Föreskrifter om aktiefond finns bl.a. i 35 § 3 mom., 53 § 5 mom., 54 § första
stycket j. punkt 7 av anvisningarna till 38 § och punkt 4 av anvisningama till
39 § kommunalskattelagen (1928-370), 6 § 5 mom. och 7 § första stycket n lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt samt 37 § I mom. 4 a taxeringslagen
(1956:623). Samtiiga dessa föreskrifter är dock inte tillämpliga pä aktiesparfonderna,
eftersom ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond inte utgör
skattepliktig inkomst, 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer. En annan föreskrift som berörs av hänvisningen i paragrafen är 3
kap. 16 § aktiebolagslagen (1975: 1385).
' Bilagan med lagförslagen har uteslutits här. Förslagen
är likalydande med dem som är fogade till propositionen.
Prop.
1980/81:45 17
Som
konsekvens av ändringarna i förevarande paragraf har den hänvisning till lagen
om aktiesparfonder som finns i I § tredje stycket aktiefondslagen fått utgå.
Särskilda
bestämmelser för företagsanknuten aktiesparfond.
Under
denna rubrik har införts fyra nya paragrafer, 9-12 §§, som upptar bestämmelser
vilka vid sidan av lagens övriga regler gäller i fräga om företagsanknutna aktiesparfonder.
9
§
En företagsanknuten
aktiesparfond bildas genom kapitaltillskott endast frän anställda i ett visst
aktiebolag eller inom en viss koncern.
Bestämmelsen
i denna nya paragraf innebär en avvikelse frän vad som föreskrivs i
aktiefondslagen såtillvida att de som kan ansluta sig till en företagsanknuten aktiesparfond
utgör en begränsad krets, dvs. de skall vara anställda vid ett visst aktiebolag
eller inom en viss koncern. En aktiefond stär däremot öppen för allmänheten (I §
aktiefondslagen). En företagsanknuten aktiesparfond skiljer sig i förevarande
hänseende därmed också från de hittills förekommande aktiesparfonderna. För
rätt att ansluta sig till aktiesparfond gäller vissa villkor till följd av I §
lagen om skattelättnader för vissa sparformer. Kvalificerade för att delta i
skattesparandet och därmed också för att överhuvud ansluta sig till en aktiesparfond
är fysiska personer över 16 är som har haft A-inkomst eller inkomst enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt och som har varit bosatta eller stadigvarande
har vistats här i landet under nägon del av inkomståret.
Kapitaltillskotten
till en företagsanknuten aktiesparfond skall komma frän dem som är anställda i
ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern. Avgörande är alltså att
anställningsförhållandet föreligger när tillskotten sker. Denna ordning skiljer
sig från vad som föreslagits i departementspro-' memorian (jfr promemorian s.
17). Att anställningsförhållandet skall föreligga när tillskotten sker betyder
att anställningsförhållandet måste vara någorlunda fast. För att över huvud
vara med i skattesparsystemet krävs det nämligen att spararen gör insättningar
under minst sex månader av det s.k. spararet. Vid fastställande i övrigt av
vilka som kan räknas som anställda torde man kunna fä ledning av hur begreppet
arbetstagare/anställd bestämts när det gäller skyldighet att betala
arbetsgivaravgift. Man anknyter därmed till det socialförsäkringsrättsliga arbetstagarbegreppet.
Detta kan i vissa fall inrymma personer som civilrättsligt är att betrakta endast
som uppdragstagare.
Genom
att kravet på anställning knutits till den tid under vilken kapitaltillskotten
görs, påverkas inte spararens rätt att kvarstå i fonden av om han eller hon -
efter att ha gjort föreskrivet antal insättningar - byter anställning eller
pensioneras. Om spararen avlider, kan dödsboet, arvinge
2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 45
Prop.
1980/81:45 18
eller testamentstagare pä samma sätt som hittills gällt i
fråga om de vanliga aktiesparfonderna träda in som fondandelsägare, jfr 5 § i
lagen. Några mer speciella fall dä sambandet anställning/innehav av fondandelar
kan upplösas berörs i departementspromemorian s. 17 och 18.
Frägan huruvida någon i ett visst fall är anställd i ett
bolag för vilkas anställda har bildats en aktiesparfond fär det ankomma pä det
fondbolag som skall förvalta fonden att pröva. Prövningen torde dock kunna vara
ganska schematisk. För att spararen skall kunna åtnjuta sparsystemets
skatteförmåner har det nämligen ingen betydelse, om han eller hon ansluter sig
till en aktiesparfond för anställda eller en vanlig aktiesparfond. I båda
fallen fär högst 400 kr./män sättas in och ingen får genom att betala till en
fond av vartdera slaget göra avsättningar på sammanlagt mer än 400 kr./ mån.
Enligt det nuvarande systemet får en sparare dock inneha både ett konto för
lönsparande i bank och ett skattefondkonto för sparande i en aktiesparfond.
Däremot är det inte tillåtet enligt systemet att ha flera bankkonton och
aktiesparkonton (jfr prop. 1977/78: 165 s. 33 och 37). Lagstiftningen
innehåller dock inte någon uttrycklig regel pä den punkten utan frägan har
reglerats genom riksgäldskontorets administrativa bestämmelser. En justering
bör göras sävitt avser dem som kan ansluta sig till en aktiesparfond för
anställda. De bör få möjlighet att försäkra sig om en viss riskspridning genom
att också kunna bli delägare i en vanlig aktiesparfond. Nägot hinder möter dä
inte mot att de per månad sätter av t. ex. 100 kr. på ett skattesparkonto i
bank, 100 kr. på ett vanligt aktiesparkonto och upp till 200 kr. på ett annat aktiesparkonto
avseende fonden för företagets aktier.
Av 11 §
följer att i en företagsanknuten fond endast kan ingå aktier i det bolag (eller
i moderbolaget inom den koncern) där spararna är anställda samt vissa typer av
skuldebrev, utfärdade av vederbörande bolag. Av anknytningen till
aktiefondslagen följer vidare att endast värdepapper som är börsnoterade eller
noterade pä den s. k. fondhandlarlistan kan ingå i en aktiesparfond. Det kan
nämnas att den registrering och notering som sker enligt fondhandlarlistan
kommer att övertas av fondbörsen senast den 1 januari 1982 (se SFS 1979:749,
övergångsbestämmelserna punkt 5). Företagsanknutna aktiesparfonder kan därför
bildas endast för anställda i ett börsnoterat eller fondhandlarnoterat bolag
eller inom en koncern med ett sådant moderbolag. Beträffande koncernbegreppet
se I kap. 2 § aktiebolagslagen (i prop. 1979/80: 143 föreslås viss ändring av
koncernbegreppet).
10 §
Förvaltar ett fondbolag uteslutande en eller flera
företagsanknutna aktiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra och tredje
styckena att styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och
att minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller
intressesammanslutning för dem.
Om eit fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall
för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot,
som utsetts
Prop.
1980/81:45 19
av delägarna i denna fond eller av intressesammanslutning
för dem. Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sädan fond skall ha
biträtts av mer än hälften av de ledamöter som utsetts för fondens delägare.
Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen
aktiefondslagen (1974:931) fär till styrelseledamöter i fondbolag, som
förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond för anställda hos ett
bankaktiebolag, utses anställda i bankbolaget.
Till skillnad från styrelsen för ett fondbolag som
förvaltar vanliga aktiesparfonder (jfr 2 §) behöver styrelsen för ett
fondbolag som förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder inte bestå
av flera än fem ledamöter och några av regeringen utsedda ledamöter behövs inte
heller.
Det finns inget hinder mot att ett fondbolag förvaltar aktiesparfonder
av båda slagen. I så fall mäste givetvis kraven i 2 § pä styrelsesammansättning
följas.
För det
fallet att ett fondbolag förvaltar mer än en fond har aktiefondslagen och
lagen om aktiesparfonder f. n. inga uttryckliga bestämmelser om att styrelsen
skall innehålla ett visst minsta antal ledamöter för varje fonds delägare. Det
kan dock förutsättas att man i praktiken normalt ser till att delägarna i varje
fond blir representerade i styrelsen. När det gäller företagsanknutna fonder
bör ett sådant krav alltid kunna ställas. Därför har i andra stycket av
förevarande paragraf förts in ett uttryckligt sädant krav. Det är tillämpligt
vare sig fondbolaget förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder
eller aktiesparfonder av båda slagen. Vidare har i andra stycket förts in en
bestämmelse om utövande av rösträtt för aktier i en företagsanknuten fond. I
aktiefondslagen finns en sädan bestämmelse i 17 § tredje stycket. Enligt denna
är beslut i fräga om utövande av rösträtt för aktier i en aktiefond giltigt,
endast om det biträtts av mer än hälften av de för fondandelsägarna utsedda
styrelseledamöterna. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, torde regeln vara
att förstå sä, att styrelsebeslut om hur rösträtten skall utövas för en av fonderna
är giltigt, såvida det har biträtts av över hälften av samtliga delägarvalda
ledamöter. Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall gälla att mer än
hälften av de ledamöter som har utsetts för delägarna i en fond skall ha
biträtt beslutet, när det är fräga om en företagsanknuten fond.
I 8 § fjärde stycket aktiefondslagen finns ett förbud mot
att en styrelseledamot för fondandelsägare är anställd hos förvaringsbank för
en aktiefond som fondbolaget förvaltar. Om en företagsanknuten aktiesparfond
bildas för de anställda i ett bankaktiebolag, ligger det närmast till hands att
samma bank blir förvaringsbank enligt 26 § aktiefondslagen för aktiesparfonden.
Det bör inte möta nägot hinder att så sker eller att anställda vid banken kan utses
till ledamöter av fondbolagets styrelse. Ett undantag frän det nämnda förbudet
har därför införts som ett tredje stycke i paragrafen.
Prop.
1980/81:45 20
11 §
Ett fondbolag fär inte förvärva andra aktier till en företagsanknuten
aktiesparfond än aktier i det aktiebolag, i vilket de som tillskjuter kapital
till fonden är anställda eller - om bolaget ingär som moderbolag i en koncern -
i vars dotterbolag de är anställda. Av andra värdepapper får till fonden
förvärvas endast sädana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av det bolag i vilket aktier fär
förvärvas.
Av fondens beteckning skall framgå vilket bolags aktier
som fär förvärvas till fonden.
Av denna paragraf, jämförd med 9 §, framgår att de som är
anställda i ett dotterbolag inom en koncern kan spara i en aktiesparfond för
aktier i moderbolaget. Normalt är det endast moderbolaget inom en koncern som
är börsnoterat. De anställda i olika dotterbolag har då möjlighet att bli
delägare i aktiesparfonden för moderbolagets aktier. 1 den mån det pä grund av företagsöverlätelser
eller eljest förekommer flera börsnoterade företag inom samma koncern, torde
det i regel vara ett övergående förhållande. Skulle det dä ha bildats fonder bäde
för moder- och dotterbolagets aktier, är de som är anställda i dotterbolaget
hänvisade att spara i endera fonden. I den allmänna motiveringen har
framhållits att en anställd bör kunna spara - utom i en företagsanknuten fond
i en vanlig aktiesparfond. Nägon anledning att medge att någon ansluter sig
till två företagsanknutna aktiesparfonder finns däremot lika litet som
sparande i flera vanliga aktiesparfonder eller pä flera skattesparkonton i bank
på en gång ansetts böra medges.
En aktiesparfond skall ha en beteckning som tydligt
skiljer den från andra aktiesparfonder och aktiefonder (jfr 9 § andra stycket
aktiefondslagen). Med hänsyn till vikten av att en företagsanknuten fond inte
förväxlas med de andra fonderna som har riskspridning, har i andra stycket uppställts
ett ytterligare krav på en företagsanknuten fonds beteckning. Av denna skall
framgå vilket företags aktier som får förvärvas till fonden.
12 §
Bankinspektionen fär efter ansökan medge att fondbolag som
förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder inte avger
kvartalsredogörelser för fonderna.
Inspektionen fär avstå frän att för fondbolaget förordna
revisor som avses i 46 § tredje stycket aktiefondslagen (1974:931).
Denna paragraf ger möjlighet att befria fondbolag som
förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder dels från skyldigheten
enligt 36 § aktiefondslagen att avge kvartalsredogörelser, dels frän skyldigheten
enligt 46 § tredje stycket samma lag att ha en av bankinspektionen förordnad
revisor. Om sädan revisor förordnas har fondbolaget att betala revisorsarvodet
(47 § andra stycket aktiefondslagen).
Prop.
1980/81:45 21
5 Hemställan
Jag
hemställeratt lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
6 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
1
EKONOMIDEPARTEMENTET
PROMEMORIA
om aktiesparfonder för anställda
i visst
företag eller inom viss koncern
DsE 1980:2
opaginerad Kontrollera mot PDF
XNNEHAlISPtjRffiCKNING
Lagf ö rslag Sid
1.
Inledning 1
2.
Huvuddragen av det
väiidesä)cra länsparandet 2 och av akliefcndsbestäniiielsema
3.
LTG-anställdas
aktieägareförenings fram- 5 ställning
4.
EriDJudanden
till personalen att köpa 6 aktier i företaget
5.
Ijönsparutaredningens
överväganden rörande 7 lönsparande i det egna företaget
6.
överväganden odi
förslag 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
F ö rslag till
Lag can ä ndring i laqen
(1978:428) cm aktiesparfonder
H ä rigencm f ö reskrivs i fr å ga
om lagen (1978:428) cm aktiesparfonder
ctels att 1 §
skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall inforas en ny paragraf, 3 a § , av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ltd aktJ.es;parfond avses aktiefond f ö r l ö nsparande
som sker enligt lagen (1978:423) cm skattel ä ttnader
f ö r vissa sparformer. I fr ä ga cm aktiesparfond g ä ller aktiefondslagen (1974:931) ned de awikelser som f ö ljer av denna lag.
F ö reslagen lydelse
1 §
Med aktiesparfond
avses fond f ö r l ö nsparande som sker enligt lagen (1978:423) om skattel ä ttnader f ö r
vissa sparformer. I fr å ga cm aktiesparfond g ä ller aktiefondslagen (1974:931) med de awikelser
som f ö ljer av denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag tr ä der
i Icraf t den
3 a § Aktiesparfond f å r
bildas f ö r l ä nsparande av anst ä llda i ett aktiebolag eller inom en
koncem. Till en s å dan aktiesparfond f å r f ö rv ä rvas aktier i bolaget eller i bolag inom koncernen
utan hinder av tjegr ä nsningama 1 21 § akfiefondslagen (1974:931). Detsanma g ä ller i fr å ga
om s å dana konvertibla sloildebrev och skuldebrev
f ö renade med options-r ä tt till nyteckning som har utf ä rdats av Ixilaget eller bolag inom koncernen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:45
1. Inledning
Ett system för värdesäkert länsparande infördes år 1978 (prop.
1977/78:165, FiU 37, rskr 436j SFS 1978:423-429). Löntagare och andra scm har A-inJoaiEt
kan spara i bank på ett skattesparkonto eller i en aktiesparfond och får då
vissa skatteförmåner. För sparande i aktiesparfond gäller till stor del
aktiefondslagens (1974:931) bestzäimelser cm placering i vanliga aktiefonder.
Det innebär bl.a. ett kxav på rislcspridning som nedför att de som är anställda
vid ett företag och vill inrikta sitt sparande pä enbart aktier i företiaget
inte ]tan utnyttja det nämnda sparsystemet och få slcatteförmånema enligt
detta.
I flera sannanhang - bl.a. vid en i:ppvaktning på ekorxxnideparte-mentet
den 6 februari 1980 av Ut-anställdas aktieägare förening, som i detta sammanhang
företrädde såväl de loltala fackliga orga-risationema san företagsledningen -
har framförts caiskemål ctn att anställda som sparar i aktier i det egna företaget
också skall få del av skatteförmånerna enligt skattefondsparandet.
I denna pronemoria föreslås att anställda scm sparar
enbart i sitt företags aktier skall )ainna åtnjuta sanna skattsföimäner scm
gäller för slcattefcxvdsparandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1980/81:45
2. Huvuddragen av det värdesäkra länsparandet och av aktie-fondstaestänmelsema
rörutsättningama för att få skatteförmåner enligt det värdesälcca
lönsparandet frångår i huvudsak av lagen (1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer. Särskilda iDestänmelser ora skattefondsparandet finns i
lagen (1978:428) om aktiesparfonder. Enligt denna lag gäller aktiefondslagen
(1974:931) ned vissa awikelser i fråga om aktiesparfonderna. Riksgäldskontoret
har vidare meddelat tillänpningsföreskrifter och anvisningar rörande lönsparandet.
Spai"systemet står öppet för personer som har fyllt
16 år och under inkomståret har haft A-inkomst. De kan spara antingen på G.k.
skattesparkonto eller i en aktie.sparfond på s.k. skattefondkonto. Spararna
skall göra minst sex månadsinsättningar under ett år (spararet). Varje insättning
skall vara lägst 75 och högst 400 kr. Tillgångarna inkl. ränta och utdelning
skall vara bundna i feiii år utöver- spararet.
Rn sJcattefoimån 1 det värdesäkra i.önsparandet är rätten
till s.k. sparskattereduktion med 20°: av insättningamas sanmanJ.agda belopp (sparbeloppet)
på högst 4.800 kr. för ett år, dvs. ett skat:taavdi-ag med högst 960 Icr/år,
En annan förrrån är skattefrihet för räntan på skattesparkontot. Vad beträffar
skattefondsparandet gäller att värdestegring på fondandelar sora spararen har hafr
i minst fem år är skattefri. Ränta och utdelning son illfaller aktiesparfond
är inte heller skattepliktig.
I en proposition den 31 januari 1980 (prop. 1979/80:85)
har ragerjjigen iöresJ.agit att sparskattereduktionen för skattiefond-sparojidet
jkall höjas till 30% av sparbeloppet. Ändringen före-slas bli tilläirpad första
gången cå insättningar sciri ger rätt till sparskattereduktion vid 1981 års
taxering. lUksdagen har antagit förslaget till lagändring ( SkU 38, rskr
279).
Qm sparskattereduktion har åtnjutits nen medlen på ett
skattesparkonto tas ut eller fondandelarna löses in före femårstidens utgång,
skall sparandet avslutas. Banken resp. det fondbolag som förvaltar aktiesparfonden
skall dra av 25% från det samman-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1980/81:45
lagda uttagsbeloppet. Det avdragna beloppet inbetalas till
staten. Motsvarande sankticn skall tillämpas om rätten till ett skattespar-]a3ntr>
eller fondandelar övergår från spararen till annan person incm femärstiden
eller pantsätts inom sanina tid. Från sanktionsregeln undantas dock förvärv gencm
arv, testamaits och bodelring med anledning av nakes död.
Enligt riksdagens beslut skall procenttalet för skattefondsparandets
del höjas tiU 35% vid förtida inlösen (prop. 1979/80:85, Sk U 38, rskr 279) .
Kr att få skattereduktionen skall spararen till sin självrjpklara-ticn
foga ett sparbevis frän taanlten eller fondbolaget om sitt sparande på sJtattesparkcsito
eller i aktiesparfond.
En aktiefond anges i aktiefondslagen scm en huvudsakligen
av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som har i5:pkcmmit gencm kitaltlUskott
frän allmänheten och som ägs av dem som har skjutit till kapital. En aktiesparfond
är ett slags aktieforyd, dvs. en aktiefond för lönsparande enligt lagen on s]cattelättnader
för vissa sparformer. Aktiefcndslagen och lagei cm aktiesparfonder innehåller bl.a.
följande bestänmelser av intasse i detta sanrnan-hang.
Aktiefcndsverksamhet - dvs. förvaltning av aktiefonder
samt för säljning och inlösen av fondandelar - laedrivs av fondbolag. Pond-Ixilag
är aktiebolag scm har fått bankinspektionens tillständ att utöva sådan verksamhet
och scm står under inspelctionens tillsyn. Ett fondbolags aktiekapital skall
vara minst 250 000 kr., on värdet av den eller de aktiefonder bolaget förvaltar
samnanlagt i;pp-går till högst 50 milj. kr. Är värtäet högre, skall
aktiekapitalet vara 500 000 lar. BanJdnspektionen kan medge undantag från Icravet
på visst minsta aktiekapital, cm särskilda slcäl föreligger.
Aktiesparfond s)call förvaltas av forKäbolag som bildas
särskilt för dettra ändamål. Styrelsen för ett sådant fondbolag skall ha minst
sju ledamöter. Av dessa utser regeringen två. Raidandelsägama eller intressesanmanslutning
för dem utser minst hälften av de övriga.
Vid förvaltningen av aktiefcnd s)call fondbolaget handla
uteslutande i fondandelsägamas gemensannH intu:esse. Beslut cm röstning för
aktier i fonden skall fattas för varje särsltllt fall. Skall rösträtt utövas,
skall beslutet innehålla nciggranna anvisningar för röstningen. Styrelsens
beslut är giltigt endast
cm det har biträtts av ""er än hälften av de
ledamöter scm repre-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:45
senterar fondandelsägama. Till aktiesparfond får förvärvas
aktier i svensJta bolag scsn noteras på fondbörsen eller på den s.k. fondhandlarlistan.
Svenska noterade konvertibla skuldebrev - dvs. skuldebrev som efter viss tid
kan bytas ut not aktier i det utfärdande bolaget - och skuldebrev som ger
optionsrätt till nyteckning av aktier får ocksä förvärvas lill en aktiesparfond.
Qm inte särskilda skäl föreligger, får fondbolaget inte förvärva värdep)per
till aktiefond över det gällande marknadsvärdet eller sälja värdepapper från
fonden under detta värde.
Elondbolaget skall se till att aktiefonden får en värdepapipers-sairmansättning
som är länplig med hänsyn till kravet på riskspridning. Värdepapper med sanma utfärdare
får ingå i fonden till högst 10% av fondens hela värde. LSidantag från denna
regel kan förekomia i ett par hänseenden. Bl.a. kan bankinspektionen medge att
procenttalet överskrids, om särskilda skäl föreligger. I en aktiefond eller i
flera samförvaltade aktiefonder får intie i.ngå flera aktier i sanma bolag än
som motisvarar 5% av röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.
CXn det lämpligen kan ske, skall aktier till en aktiesparfond
förvärvas i samband ned nyemission. Övergår rätten till en fondandel till annan
på annat sätt än genom vissa familjerättsliga förvärv - arv, testiaraente
eller bodelning msd anledning av makes död - skall den lösas in. Sanira gäller
om den pantsätts. De fondandelar scm andelsägaren förväirvat för ett års spamedel
kan inom fem år efter spararets slut endast lösas in samtidigt.
Egendonen i en aktiefond skall förvaras hos en barJ (föirvarings-bank).
Förvaringsbanken skall vara svensk affärsbank, sparbank eller kreclLtkassa .inom
jordbrukskasserörelsen. När det gäller andelarna i en aktiesparfond skall
fondbolaget föra registier över Innetiavet av andelar men däremot inte - som
ofta förekoimer i fråga cm andelama i variiga aktiefonder - utfärda fondandelsbevis.
Fondbolaget skall fortlöpande laeräkna fondandelsvärdet. Värdepapperen i fonden
värderas med ledning av gällande mar)
Prop.
1980/81:45
3. uc-anställdas aktieägare förenings fra-ställning
Vid en ijpvaktning den 6 februari 1980 hos ekonDmimtnistem
fram
förde företrädare för I/E-anställdas aktieägareförening bl.a.
följande syijunkter på nöjliietema för anställda att köpa
aktier i det företag där de aitietar. Många anställda vill äga
aktier i sitt företag. Man vill gäma koppla sanman sit± sparande
med att bli aktieägare i det företag där man är anställd. Det
ger en större samhörighet msd företaget. Aktieägareföreningen
bildades år 1973 och har till Lppgift att verka för goda vill-
losr för anställdas förvärv av aktier i Telefonaktiebolaget L.M.
Ericsson. Hitlills har anställda vid företaget kct drygt 200.000
aktier. Intresset har emellertid nu minskat påtagligt. Ett väsent
ligt skäl härtill är att sådant förvärv relativt sett har för
sämrats i skatteavseende i och med tillkcmstÄn av sJöttefond-
sparandet. Aktieägareföreningen ansåg att det
var
angeläget att
sparande i eget företag inte blev missgynnat
i förliällande
till sparande pä skattefondkdnton, och att rröj-lighet tillkciri för
anställda att på slcattemässigt gynnsamna villkor förvärva det egna företagets
aktier under marknadspriset. Föreningen föreslog därför att bestämmelser
infördes sä att aktiesparande i eget företag lomde ske på villkor scm motsvarar
dem som gäller för s]cattefondkontEin och att anställda som vid en riktad
emission eller eljest fär lojpa aktier i eget företag under hörsvärdet
befriades från skatt, länpligen enligt någon av trappningsregel .
Prop.
1980/81:45
4. Erbjudanden till personalen att köpa aktier i företaget
Någon mer ingående undersökring som visar i vilken cmfattning
anställda innehar aktier i de företag där de arbetar torde inte ha gjorts. I
en undersölming från är 1976 (Ake Wredén Kapital till de anställda?,
Studieförbundet Näringsliv och samhälle) lämnas vissa uppgifter som antyder
hur vanligt sådant aktieinnehav kan vara. Enligt undersölaingen är erbjudanden
till de anställda att köpa aktier i företaget den oftast förekonmande fomen av
anställdas kapiiialdelaktighet i svenska företag. Sedan år 1970 har enligt undersölcningen
mer än 105 000 svenska löntagare (dvs. inte fullt 1/20 av de anställda i
näringslivet) erbjudits bli aktieägare i de företag där de.varit anställda, ffer
än 3/4 av dem arbetade i Gränges, NK, L.M. Ericsson eller Salénkoncemen. I
siffran 105 000 ingår inte de fall där de anställda erbjudit:s bli aktieägare
i samband raed att personalen tagit över företaget.
Sannolikt är antalet anställda sora erbjudits köpa aktier
i företaget nu betydligt högre. På senare tid har enligt uppgift flera laörsnoterade
företag gått ut med sådana erbjudanden. Volvo har t.ex. erbjudit
Volvokoncernens ca 42 000 anställda i Sverige att teckna högst 100 aktier per
anställd. Nära 5% av de anställda tecjmade sig för i gencmsnitt 58 aktier per
anställd. PLM har erbjudit sina 5 000 anställda att köpa aktier i företaget. Av
dessa har ca 10% teclaiat samnanlagt 44 ,000 aktier. SCA, Industrivärden och Ahlsell
har också erbjudit sina anställda att köpa aktier. Ytterligare nägra större företiag
avser enligt uppgift att konma med liknande erbjudanden.
Prop. 1980/81:45
5. L ö nsparutredrinqens ö verv ä ganden r ö rande l ö nsparande
i det
egna f ö retaget
l ö nsparutredningen, vars let ä nkande (Ds E 1978:1) ö kat l ö nsparande l å g till grund f ö r
det v ä rdes ä kra l ö nsparandet, ö verv ä gde ocks å ett system f ö r
l ö nsparande f ö r anst ä llda
i det f ö retag d ä r de arbetar. Utbredningen, som emellertid inte lade
fram n å got s å dant f ö rslag, redovisade i huvudsak f ö ljande synpunkter.
Utiredningen Ijer ö rde
f ö rst fr å gan vilka f ö ret:ag
som skulle omfattas av ett s å dant system.
Utredningen pekade p ä att f ö ruts ä ttningama f ö r att administrera sparandet ä r helt andra i de mindre f ö retagen scm ofta drivs san enskilda firmor eller
handelsbolag ä n i de st ö rre f ö retagen son
regelm ä ssigt drivs i aktiebolagsform. D ä rtill kcrmer att sparandet i de mindre f ö retagen skulle vara sv å rare att ö vervaka fr å n det allm ä nnas
sida. Av praktiska s)t ä l borde d ä rf ö r l ö nspjarandet i det egna f ö retaget begr ä nsas
till aktiebolag och eloonomisl f ö reningar som
har minst 25 anst ä llda.
N ä r det g ä llde i vilken form de anst ä llda skulle s ä tta
in sparade medel i sitt f ö retag kunde det enligt utredrungen
l ä mpligen ske i form av konvertibla skiidebrev,
som efter fem å r Icunde konverteras till aktier.
Det f ö ruts ä tter att f ö retaget var ett aktielxilag. Kjr
anst ä llda i ekonomiska f ö reningar skulle l å net
kunna ske i form av vanliga skuldebrev.
F ö r att administrationen skulle f ö renklas skulle systemet kunna kopplas till bankema.
Avs ä ttningar under spararet s ä tts in p å l ö nsparkontot i banken. Detta kan sedan anv ä ndas n ä r
f ö retaget utf ä rdar (konvertibla) sJculdebrev. Spararen kan d ä kcmbinera banksparande och sparande genom innehav
av skuldebrev. Avskrift av skuldebrevet bil ä ggs
deklarationen till styrkande av r ä tten
till skattereduktion.
cet konvertibla skuldebrevet skulle inte f å l ö sas in eller
bytas mot aktier f ö rr ä n tidigast fem å r efter utf ä rdandet. Utfallande r ä nta
3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 45
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:45
på skuldebrevet är skattefri liksom den överkurs på detta scm
kan bli följden om de underliggande aktiemas vän3e har stigit under tiden. Byts
skuldebrevet ut mot aktier blir den realisationsvinst som blir följden av
utbytet också skattefri.
Spararen måste binda sig för teckningen av skuldebrevet
under spararet. Eftersom ett företag inte varje år kan tänkas ha behov av att
utfärda konvertibla skuldebrev bör möjlighet finnas att 'jnder den 5-åriga
bindningstiden ersätta ett tillgodohavande pä skattesparkontjD med ett konvertibelt
skuldebrev.
Utredningen påpekade att om denna modell genomfördes
spararen kom att ha tre mojlieter att välja pä, sparande i bank, sparande i
aktiefond cch sparande i det egna företaget och att spararen inom totalramen,
4 800 kr. per år, kunde sätta in exenpelvis 2 000 kr. på bank, 1 800 kr. i
aktiefond och 1 000 kr. i det egna företaget.
En utcjångspunkt för utredningen var att ett sparsystem
bör vara så arkelt och lättförståeligt för ."spararen som möjligt. Ju fler
altemativ scm införs, destx> svårare blir det för den enskilde att
överblicka och rälja raellan altemativen. När det gäller lönsparande i dit eyna
företaget fanns det enligt utbredningen en del skäl som talade härför, känslan
av samLhörighet med det egna företaget och den ökade insynen och inflytandet
genom ett eventuellt framt.ida aktieinnehav. Att satsa sparmedel i det egna
företaget innebär dock, frami-iöll utiredningen, alltid ett större risktagande
än o.m msdler: placeras i en aktiefond raed ett spritt .iktieijinehav.
Risktagandet kari variera frän företag till företag lien kan inte elimineras med
mindi-e än att garantier mot förluster lämnas i någon form av staten.
Efter dessa överväganden ansåg sig utredningen inte
kunna förorda ett system med lönsparande i det egna
företaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:45
6. Ö verv ä ganden och f ö rslag
F ö retagens r ä ntabilitet har kraftigt f ö rs ä mrats de
senaste å ren. De minskade vinstavs ä ttningama i industrin har i huvudsak konpen-serats rred
uppl å ning. Den sjunkande r ä ntabiliteten och den ö kade iqDpl å ningen har- under 1970-talet lett
till en successiv och betydande f ö rsvagning
av f ö retagens soliditet, dvs. betalningsf ö r-n å ga p ä l ä ngre sikt.
Den f ö rs ä mrade soliditeten minskar f ö retagens
motst å ndskraft och g ö r dem raer s å rbara
f ö r konjunkturella st ö rningar. L å g
soliditet f ö rsv å rar ä ven en fortsatt l å nefinansiering.
F ö rutora genom kvarh å llna vinstmedel kan f ö retagen f å tillg å ng till riskvilligt kapital gerom nyemission. Den
svaga l ö nsamheten, l å ga aktiekurser och dubbelbeskattningen av
aktieutdelning i f ö rening med h ö ga marginalskatter har errellertid gjort det sv å rare och dyrare f ö r
f ö retagen att anskaffa riskkapital
via nyemissioner. Nyemissionsvolymen har d ä rf ö r sjunkit Itraftigt de senaste å ren.
Med l ä g r ä ntabilitet,
fallande nyemissionsvolym och urholkad soliditet blir nyinvesteringarna otillr ä ckliga. Utbyggnaden av produktionskapaciteten i
industrin bromsas.
Att h ä lla en h ö g kapitalbildningstakt, industriproduktions- och
exporttillv ä xt ä r med h ä nsyn till v ä r svaga bytesbalans n ö dv ä ndigt å ren fram ö ver.
M3t dfinna bakgrund ä r det mycket angel ä get att f ö retagen
disponerar ö ver tillr ä ckligt riskkapital s ä att de investeringar som nrijligg ö r
en industriell expansion kamner till st å nd.
.En snabbare tillv ä xt av det egna kapitalet kan inte
enbart ske raed hj ä lp av f ö retagens egna vinstmedel utan f ö ruts ä tter att f ö retagen ocks ä
utifr å n f å r ett tillskott av riskkapital.
F ö retagens f ö rm å ga att
attrahera nytt rislwilligt kapital m å ste
d ä rf ö r f ö rb ä ttras. Under senare å r har flera å tg ä rder
vidtagits f ö r att undearl ä tta nyemissioner. F ö r f ö retagen har msrkostnaden
Prop.
1980/81:45 10
för en nyemission jämfört med ett obligationslån sänkts
genom att det s.k. Annell-avdraget utökats. På kapitalmarknaden liar institutionernas
möjligheter att köpa aktier ökats. Försäkringsbolagen har genom ändrade
placeringsregler fått större möjligheter att utnyttja sina fria fonder till
aktieplaceringar. Fjärde AP-fonden tillföindes år 1978 ökade nedel. För det
enskilda aktiesparandet har ett nytt altemativ s.kapats genom tillkomsten av
skatte fondsparandet.
Ce hittills genomförda åtgärdema kan emellertid inte på
ett
avgörande sätt förtättxa företagens kapitalförsörjning.
Deras
mojligheter
att attrahera riskkapital försvåras ändå i hög grad
av att avitastringen pä aktieplaceringar - och särskilt
om man ser till avkastningen efter skatt - försämrats Icraftigi
under senare år, l)åde absolut sett och i förhällande till
andra placerings former. Dettia har bidragit till att hushållen sucoes-si\'t
minskat sitt aktiesparande under senare år och att skattefondsparandet fått en
mindre gynnsam utveckling.
Skattefondsparandet uppgick vid slutet av år 1979 till 157
milj, kr, -ilket '/ar endast ca 8% av det totala skattesparandet. En bidragande
orsak till skattefondsparandets relativt låga andel har varit att fondsparare
ej fått någon kompensation för den risk detta sparande innebar jämfört ned skattespiarandet
i bank. Därför har regeringen i prop. 1978/80:85 föreslagit att sparskattereduktionen
höjs från 20% till 30% för aktiefonds-spararna.
Olika åtgärder koirmer att vidtas för att öka tillgången
på riskvilligt kapital i företagen, Bla. har tilläggsdirektiv getts till
kapitalvinstkonmittén (B 1979:05) att se över dubbelbeskattningen av
aktieutdelning, Kcnmittén beräknas framlägga ett delbetänkande före somnaren.
En ytterligare åtgärd för att öka utbudet av riskbärande l«pital
skulle vara att stimulera de anställda i ett företag att spara i
Prop.
1980/81:45 11
det egna företiagets aktier, I denna promemoria komrer frägan
om sådan stimulans att behandlas.
Att ett aktiesporande i det egna föret:aget kan få tsetydelse
för tillskottet av riskvilligt kapital framgår av de tidigare nämnda exenplen
på anställdas köp av aktier. De L,M. Ericsson-anställdas köp av aktier - drygt
200 000 - var vid årsskiftet värda drygt 20 milj, kr. I samband ned en
nyemission i Volvo år 1979 köpte ca 5% av de anställda aktier för ca 8 milj.
kr, och i PLM köpte 1979 ICfe av de anställda aktier för ca 3 railj, la:.
Dessa exempel visar pä ett betiydande intresse hos de anställda att köpa aktier
i det egna företiaget och att det hos de anställda kan finnas en betydande
outnyttjad källa av rislcvilligt kital.
Om de anställda sparar i enda.st ett företags aktier
innebär det inte någon riskspridning, till skillnad från ett aktiesparande i
flera företag eller aktiefonder. Det bör
dock inte lindra att de anställdas intxesse av att spara i
det egna företaget tppmuntiras. Ett aktiesparande i det egna företaget är
ägnat att stärka de anställdas känsla av samhöriet ned företaget och öka deras
intresse samt förståelse för företaget och dess villkor. Inte mindre
väsentligt är att det ökar deras möjligheter till insyn och inflytande i
företagets verksamhet. Det är därför ett alliränt santiällsintxesse att ett
sådant sparande stimuleras. Det är vidare älskvärt att motverka den risk för
stagnation som på sina håll, till följd av konkurrensen ned skattefondsparandet,
kan hota det nuvarande aktiesparandet i företagens aktiesparklubbar o.dyl.
Av de anförda skälen bör de anställdas sparande i aktier i
det förstag där de arbetar stimuleras gencm statliga ätgärder. I ett tidigare
avsnitt (avsnitt 2) har redogjortis för det värdesäkra lönsparandet och de
skatteförmåner som erbjuds enligt detta. Motsvarande förmåner bör införas för
sparande i det egna företagets aktier. Önskemål bl,a. härom har också framförts
vid en uppvaktning nyligen inför ekonomiministern (se avsnitt 3). Anställda
som sparar i aktier i företaget bör dock
Prop.
1980/81:45 12
inte få större förmåner än de som är hänvisade till det nuvarande
lönsparandet. De anställda bör t.ex. inte kunna delta såväl i detta lönsparande
och få dess skatteföKtelar som i ett skattegynnat sparande i företagets aktier.
Sioille man san Icnsparutredningen skisserade (jfr.
avsnitt 4) införa en separat sparform för sådaria anställda, skulle det vara i
och för s.ig möjligt att kont:rollera att ingen spjarare totalt kom i
åtnjutande av skatteförmåner utöver vad det nuvarande lönspjarandet ger rätt
till. Såvitt gäller spvarskatte-leduktion är en fömtsättning för att få sådan atrt
spararen bifogar ett sparbevis till sin självdeklaration. Även om det fanns en
separat sparfoim för anställda, skulle det i och för sig kunna kontrolleras i
samband ned taxeringen att sparskatte-reäu>rt.icn inte åtnjöts av samna
sparare mer än en gång eller utröver det högsta laedgivna belopjpet. Likväl
skulle det krävas särskilda kontrollåtgärder, ctn en ny helt fristående spar-.'orr.i
infördes. Mat en sådan orcSing kan tungt vägande skäl anföras, ökade kontrollinsatser
sktille inte bara nedföra admi-ristrativa olägenheter utran säkerligen
samtidigt väcka irritation bland sparare både i deras egenskap av anställda
och skattskyldiga. Även andra svårigheter kan befaras.
Bl.a, mäste nan överväga an företraget, där spararen är
anställd, skulle kunna åläggas tppgiftema att utfärda spartievis och
meddela skattemyndigheterna för det fall den anställde som åtnjutit
skattereduktion därefter förfogar över sina aktier före 5-årstidens utgång,
till följd varav förmånen skall återföras till staten, reretaget skulle i så
fall komia att utöva offentlig rayndighet gentemot anställda. Mot detta kan
man hysa principiella betänkligheter. Tidigare förslag att ålägga arbetsgivare
uppgifter av lUoiande natur har strarkt kritiserats frän näringslivets sida. En
lösning som gick ut på att aktiema deponerades i bank under 5-ärsperioden och
att banken utfärdade sparbevis och meddelanden om återföring vore förmodligen
att föredra. Men även derma till synes enkla utväg ger vpphov till praktiska
problem. Särslilda kontrollregler och administration vid sidan av det värdesäkra
lönsparandets skulle behövas.
Prop.
1980/81:45 13
L ö nsparutredningen ville inte l ä gga fram n å got
f ö rslag om l ö nsparande i det egna f ö retaget bl.a. med h ä nvisning till att ju flera djl tema tiv som inf ö rs, destX5 sv å rare
blir det f ö r den enskilde att ö verblicka och v ä lja
mellan altemativen. F ö r att ett l ö nsparande i det egna f ö retraget skall kunna inf ö ras
naste det ges andra former ä n dem som
utredningen diskuterat, Dsn enskildes ö verblick
och val blir betydligt l ä ttare om ett s å dant sparande n ä ra
anknyts till en redan f ö rekonmande sparform. Med h ä nsyn h ä rtill
och till det f ö rut sagda b ö r man s ö ka
utnyttja det system f ö r aktiesparande som redan finns, n ä mligen skattefondsparandet .
Av redog ö relsen i
avsnitt 2 framg å r att reglema om skattesparandet i
v ä sentiiga delar bygger p å de allm ä nna
reglema cm aktiefonder i aktiefondslagen. Avvikande best ä nmelser finns emellertid i lagen om aktiesparfonder.
Dessa best ä mnelser i f ö rening med besl ä mnelsema
i lagen om skattel ä ttmader f ö r vissa sparformer inneb ä r i viss m å n
avsteg fr å n de grundl ä ggande principema i aktiefondslagen. Enligt 35 § aktiefondslagen skall inl ö sen av fondandel raed raedel ur aktiefonden
ske onedelbart, cm andels ä gare beg ä r inl ö sen. En kortrare tidsfrist kan dock f ö rekcmna, cm medel f ö r inl ö sen beh ö ver
anskaffas genom f ö rs ä ljring av v ä rdepapper. Dessa regler har sin f ö rebild i riktlinjer och rekonmendationer av Europar å det resp, OECD. En avvikelse h ä rifr å n har gjorts
inom skattefondsystenet s å tillvida att en sparare naste l ö sa in alla fondandelar som han f ö rv ä rvat f ö r ett å rs
sparmedel samtidigt, om han beg ä r inl ö sen av andel i aktiesparfond inom den 5- å riga bindningstiden (6 § lagen om aktiesparfonder). Denna fr å n 35 §
aktiefondslagen avvikande regel motiverades bl.a, med att fondandels ä gama genom att g å
med i sparsystemet underkastar sig vissa begr ä nsringar i fr ä ga om dispositionen av sparmedlen f ö r att f å
å tnjuta de skattef ö m å ner som
sparandet raedf ö r (prop, 1977/78:165 s. 37) , Ett ä nnu p å tagligare undantrag
fr å n principen om ovillkorlig r ä tt till inl ö sen
inneb ä r f, ö . i praktiken sanktionen att ett belopp som avses motsvara å tnjutna skattef ö rm å ner skall å terf ö ras till staten vid f ö rtida inl ö sen.
Prop.
1980/81:45 14
Enligtr 21 § aktiefondslagen skall fondbolaget se till
att aktrie-fbnden får en länplig sanmansättning av värdepjapper med hänsyn till
intrresset av riskspridning. Fbndbolaget fär i princip inte förvärva värdepapper,
scm har sarrma utfärdare, till fonden i sådan omfatrtming att värdet av dessa
genom förvärvet kcmrer att överstiga 10% av hela fondens värde. Xven rislcspridnings-reglema
har förebilder i de intemationella riktlinjema och rommendationema. Det
undantag från aktiefondslagens regler, som i första hand näste göras för att
öppna en möjliet att i aktiesparfonder spara aktier i det egna företaget, avser
risk-spridningsreglema. I det föregående har gjorts den awäg-ringen att vikten
av risksparidning inte bör hindra att de anställdas intrresse av sådant
sparande understöds.
Det kan givetvis inte kcmna i fråga att för vanliga
aktiefonder scm omfattas av aktiefondslagen avskaffa eller mer generellt mjuka
uiy riskspridningsreglema för att anställda i företag skall kunna iroii ramen
för sltattrefondsparandet främst eller uteslutande erhåJla aktier i företraget.
Reglema tjänar till skydd för den aktieplaoerande allmänheten och är av centrral
betydelse vid placering i vanliga aktiefonder. I stället bör för aktiesparfonderna
gälla särskilda regler sctn öppnar möjlighet föl anställda att spara enbart i
aktier i det egna företaget. Det innebär också att principen om att en
aktiefond skall vara öppen för alLmänheten inte kcrmer att gälla för alla aktiesparfonder.
Hur särreglerna skall utformas äterkonmer framställningen strax till,
Eteglema om aktiesparfonderna avviker från de varJ.iga aktie-forlsreglema
på grund av anknytningen till det statligt stödda sparsystemet, Gencm reglema
om sparandet skiljs aktiespar-fordema ut frän de vanliga aktiefonderna. Någon
risk för att allnänheten skall samtanblanda de olika formema och till följd
därav drabbas av rättsförlust finns inte. Det bör .därför inte möta hinder frän
rättrssäkerhetrssynpunkt att vid utformringen av skattefondsparandet göra
ytterligare undantag frän aktiefonds-reglerna. När det gäller de nuvarande aktiesparf
orgierna och särskilda sådana fonder för anställda vid företag bör inte heller
nägon risk för förväxling behöva tppstrå. De anställda som sparar i en sådan
fond kcrmer rimligen att vara informerade om de särskilda villkor som gäller
för aktiesparfonden vid företaget.
Prop.
1980/81:45
I detta sanmanhang kan ocks å erinras cm vad d å varande departementschefen anf ö rde i propositionen med f ö rslag till aktiefondslag (prop. 1974:128 s. 105) cm
att verksamhet som inte riktar sig till alln ä nheten
utan bara till en begr ä nsad kretrs av personer intre beh ö ver cmfattas av aktiefondslagstiftmingen. De anst ä llda i ett visst bolag eller inom en viss koncem utg ö r en begr ä nsad
krets. En verksamhet som riktar sig endast till en s å dan krets ä r
i och f ö r sig inte av det slag som ned h ä nsyn till kravet p å skydd f ö r alln ä nheten har ansetts beh ö va falla under aktiefondsverksamhet enligt lagen. Europar å dets och CECD:s riktlinjer och rekommendationer
avser vanliga aktiefonder som riktar sin verksamhet till allm ä nheten. Riktlinjerna och rekonnendationema kan inte
anses till ä npliga p å s å dana f ö retagsfonder scm behandlas i denna praremoria.
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som nyss ber ö rts
finns det redan f.n, vissa skillnader nellan aktiesparfonderna och ö vriga aktiefonder. Om aktiesparfonderna i forts ä ttningen inte ö verlag
sloille beh ö va cmfattras av riskspridningsreglema
eller vara ö ppna f ö r allm ä nheten,
konmer de att i ytterligare ett par h ä nseerdem
skilja sig fr å n vanliga aktiefonder. Enligt g ä llande lag ä r
aktiesparfonderna ett slags aktiefonder, I 1 § lagen om aktiesparfonder anges att med en aktiesparfond avses en
aktiefond f ö r l ö nspararide eriigt lagen om skattel ä ttnader
f ö r vissa sparformer. F ö r att narkera att det ä r fr ä ga cm att incm sparsystanets ram
utnyttja olika best ä nmelser i aktiefondslagen och till ä npa dessa p ä
aktiesparfonderna kem det vara l ä npligt att 1
§ lagen om aktiesparfonder ä ndras s å
att en aktiesparfond inte l ä ngre
definieras som en aktiefond. D ä remot b ö r det fortfarande f ö reslcrivas att best ä mrelsema i
aktiefondslagen skall g ä lla i fr å ga om aktiesparfonderna med angivna avvikelser, I promenDrian
finns ett f ö rslag till en s å dan ä ndring. Ben ä mningen "aktiesparfond" ä r snarlik "aktiefond". Den b ö r dock kunna beh å llas,
eftersom risk f ö r f ö rv ä xling knappast beh ö ver vjpstr å .
Prop. 1980/81:45 16
Det undantag fr å n
riskspridningsreglema scm m å ste g ö ras b ö r inneh å lla att till en s å dan
aktiesparfond, scan bildas f ö r l ö nsparande av anst ä llda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncem, f å r f ö rv ä rvas aktier i bolaget eller i bolag scm tillh ö r koncernen utan hinder av dessa regler. En s ä dan aktiesparfonds nedel skulle allts å kunna placeras enbart i aktier i det angivrur iro
laget eller i bolag inom den angivna koncernen. Vidare b ö r q ä lla att .fondbolaget
utan s ä rskild begr ä nsning f å r
f ö rv ä r å s å dana kouj-eribla skuldebrev och skuldebrev f ö renade med optionsr ä tt till nyteckning av aktier scm bolaget eller bolag inom koncernen
utf ä rdar.
Om det s ä lunda skulle
till å tas att aktiesparfonden bestod
endast av aktier utrf ä rdade av ett bolag eller bolag inom
en viss koncem, finns det å andra sidari
knappast n å gon anledning att f ö rbjuda att aktier i andra bolag ocks å f ö rv ä rvas. Undantagsregel:! b ö r allts ä
ha .formen av ett nedgivande och inte ett p å -bai.
? ö i\7irvas aktier i andra bolag till
en aktiesparfond f ö r cj-.st ä lldri, ber riskspridningsreglema g ä lla p å sanma s ä tt som for ar dra aktiesparfonder. Vad scm r ä knas som kcncem f å r
avg ö ras ned ledning av
aktiebolagslagens (1975:1385) koncernbegrepp (1 kap. 2 § ), Med konvertibla skuldebrev menas skuldebrev som
kan bytas ut not aktier i det bolag som utf ä n3at
skuldebreven,
I ö verensst ä nmelse med det sagda har uppr ä ttats ett f ö rslag
till ä ndring i lagen om aktiesparfonder, Best ä mielsema f ö resl å s bli inf ö rda
i en ny paragraf, 3 a § ,
Efterscm endast de scm ä r
anst ä llda i ett visst f ö retrag eller viss koncem b ö r kunna f ö rv ä rva andelar i den nya typen av aktiesparfonder
uppst å r fr å gan vad som skall g ä lla cm en
fondandels ä gare upph ö rt att vara anst ä lld
i f ö retraget eller koncernen. Orsaken
h ä rtill kan vara att han eller hon har bytt anst ä llrung, pensionerats eller avlidit.
Prop.
1980/81:45 17
Mest konsekvent skulle vara att fondandelarna m å ste l ö sas in s å snart en sparare upph ö rde att vara anst ä lld. Det vore dock f ö ga rimligt att n ä gon
skulle beh ö va a\toyta sitt sparande och i f ö rekonmande fall drabbas av å terf ö ring av skattef ö m å nema, cm han
eller hon pensioneras eller av annat sk ä l
slutar sin anst ä llning vid f ö retaget (inom koncernen), Cet torde normalt inte
inneb ä ra n ä gra st ö irre ol ä genheter vare sig att l å ta den, vars anst ä llning
tph ö r under ett sparar, forts ä tta att g ö ra
ins ä ttningar till å retrs slut och d ä refter
beh å lla s å dana andelar som h ä nf ö r sig till ins ä ttmingama
under detta sparar. D ä remot b ö r han eller hon inte kunna b ö rja spara under ett nytt sparar, om anst ä llningen dessf ö rinnan
har upph ö rt. Kravet p å anst ä llning b ö r allts å
begr ä nsas till att spararen skall vara
anst ä lld n ä r han eller hon b ö rjar spara i akti&sparfonden f ö r de anst ä llda
vid f ö retaget i fr ä ga. Denna ordning konmer att inneb ä ra att ett antal f,d, anst ä llda kan konma att vara del ä gare i fonden. Det kan ocks å f ö re-kcnma del ä gare som aldrig varit anst ä llda men scm ö vertagit
anst ä lldas andelar. Det kan t.ex. intr ä ffa cm en anst ä lld
avlider efter spararet eller under spararet men sedan han hunnit g ö ra f ö reskrivet
antal ins ä ttningar f ö r att f å
deltra i sparandet. I s å fall kan d ö dsboet - och efter spararets utg å ng den avlidnes arvinge eller testanentstagare -
enligt nuvarande regler intrr ä da i den
avlidnes st ä lle som fondandels ä gare.
Att det s å lunda k é in f ö rekcrma ett
begr ä nsat antal fondandels ä gare som inte l ä ngre
ä r eller aldrig har varit anst ä llda i f ö retaget
torde inte kunna medf ö ra n å gra st ö rre sv å righeter, I varje fall kan de eventueUa ol ä genhetema inte vara s ä betydande att systemet b ö r
belastas med s ä rskilda regler som diskvalificerar
icke l ä ngre anst ä llda, d ö dsboet
efter en anst ä lld o.d. Det b ö r kanske i detta sanmanhang anm ä rkas att utcmst ä ende
inte kan bli fondandels ä gare genom att anst ä llda s ä ljer
eller ger bort sina andelar. Enligt nuvarande regler skall r ä tten till andel i aktiesparfond alltid l ö sas in, om den ö verg å r till annan p å
n ä got annat s ä tt ä n genom arv,
testanente eller bodelring med anledrung av makes d ö d.
De situationer som nu har ber ö rts har g ä llt
att enstaka anst ä llda har ,l ä mnat f ö retaget
(eller Itoncemen) . Mera konpllcerade
Prop. 1980/81:45
fall ä r de f ö rut antydda fallen att f ö retaget inph ö r
ned sin verksamhet eller ett koncernf ö rh ä llande uppl ö ses.
Skulle f ö retraget l ä ggas ned, kan aktiefondslagens regler om upph ö rande av aktiefondsverksanhet t ä nkas loonma i till ä npning, om aktiespar-fondens v ä rdepappersinnehav
huvudsakligen best å r av aktier i det f ö retaget. Bed ö mer
det fondbolag scm f ö rvaltar aktiesparfonden att det
naste upph ö ra ned verksamheten, kan fonden
kanna att t:ppl ö sas, sedan f ö rvaringsbanken ö vertagit
fond-f ö rvaltmingen, I st ä llet f ö r
att fondverksamheten upph ö r kan det i det t ä nkta fallet bli fr å ga om en rekonstrruktion av verksamheten.
En annan situation ä r
att sparandet i aktiesparfonden ä r inriktat
p å aktiema i ett moderbolag inom en koncem
och ett dotterbolag till detta l ä ggs ned
eller s ä ljs och d ä rigenom upph ö r
att tillh ö ra koncernen. S å dana anst ä llda
i dotterbolaget som inte f å r anst ä llning i annat bolag inom koncernen skulle d ä p å sanma s ä tt scm n ä r
enstaka anst ä llda upph ö r att vara anst ä llda
kunna slutf ö ra sparandet under det p å g å ende spararet
och f ö rbli del ä gare i fonden p å
grund av detta sparande.
Det finns knappast r å gon
aiJLedning att h ä r f ö resl å s ä rskild lagreglering f ö r de nu
behandlade fallen. Vad betr ä ffar det senast
ber ö rda fallet .kan det vara naturligt
att problem i fr ä ga om de anst ä lldas aktiesparande l ö ses genom en s ä rskild ö verenskonmelse i samband med att f ö retaget l ä ggs
ned eller ö verl å ts.
Qn de anst ä llda vid ett
f ö retag b ö rjar spara i en aktiesparfond, avstannar eller i
varje fall minskar sannolikt det soa-rande i aktiesparklubbar och liknande son
tidigare f ö rekommit vid f ö retaget. De anst ä llda
kan t ä nkas ha intresse av att avveckla
sitt aktieinnehav och placera motsvarande medel i den nya aktiesparfonden. Det
kan d ä rf ö r diskuteras cm de anst ä lldas nuvarande
totala aktiestock borde ö verf ö ras till aktiesparfonden i samband med att fonden bildas. F ö r dessa aktier skulle de anst ä llda tilldelas fondandelar san inte gav n å gra skattef ö rm å ner .
Prop. 1980/81:45 19
De problem som h ä r
f ö religger finns i och f ö r sig redan i det nuvarande l ö nsparsystemet. En grundl ä ggande tanke bakcm detta var att det skulle
stimulera till ett nysparande. Man ans å g
sig kunna r ä kna med att nysparandet skulle bli
tillr ä ckligt h ö gt f ö r att
sparformen skulle ge upphov till ett positivt nettosparande i santi ä llet eller hindra en annars tpkcmnande spaxminslaing.
Denna vjpfattning grundades framf ö r
allt p å att sp Ä tmedlen i det nya sparsystemet bands i fem å r ut ö ver sp)ar å ret och d ä rf ö r inte kunde anses ers ä tta msr likvida sparformer (prop. 1977/78:165 s. 24-25, FiU 37 s. 15).
l ö nsparsystemet ä r emellertid s ä
utformat att stimulansen ä ven kan ges å t den som vill utnyttja redan gjorda besparingar f ö r att f ä
l ö nsparandets f ö rdelar. Fr å gan
cm en uttrycklig begr ä nsning till nysparande diskuterades
i samband med systemets inf ö rande men
det befanns helt og ö rligt att skapa s å dana regler som garanterade att enbart nysparande
skulle gynnas (prop. s. 24). Mot denna bakgrund m å ste det ifr å gas ä ttas cm den nu diskuterade utvidgningen motiverar att anst ä llda i f ö retag
ned aktiesparklubbar disJcrimineras i f ö rh å llande till andra spargrupper. Det torde f. ö . vara synnerligen sv å rt att finna en hanterlig ordning scm fr å n skattel ä ttnader utesl ö t ins ä ttningar fr å n anst ä llda
till äen del ins ä ttningarna h ä rr ö rde fr å n
tidigare innehavda aktier. Likas å kan avsev ä rda kaiplikationer Lppst å , cm den nya fonden skulle best å av skilda f ö rm ö genhetsmassor med den verkan dettra sloille f å vid t.ex. inl ö sen
och ber ä kning av skattrefri v ä rdestegring, ö verv ä gande sk ä l
talar d ä rf ö r mot att specialregler inf ö rs.
F. ö . torde det vara fr å ga om ett ganska ö verg å ngsbetonat problem som inte motiverar det ö kade kr å ngel
som s ä rregler skulle ge ijphov till.
Flondbolags r ä tt
att placera fondmedel i aktier begr ä nsas
- utom av de f ö rut ber ö rda riskspridningsreglema - av en best ä nmelse cm att det i en aktriefond inte f å r ing å fler aktier
i ett och samna bolag ä n som nctrsvarar 5% av r ö stv ä rdet f ö r alla aktier i bolaget. Denna best ä mielse i 22 §
aktiefondslagen g ä ller ocks å f ö r aktiesparfonderna.
Den kan ocks å bidra till en riskspridning men
har framf ö r allt till syfte att notverka maktkoncentrration
i n ä ringslivet. Ä ven om sparandet i aktiesparfonder f ö r anst ä llda
skulle f å en snabb uppg å ng, torde r ö str ä ttsregeln under avsev ä rd tid fram ö ver inte i praktiken
Prop.
1980/81:45 20
kunna medf ö ra n å gon begr ä nsning
av sparandet, ffed h ä nsyn till att det ä r fr å ga om aktier
i b ö rsnoterade f ö retag, motsvarar 5 % av r ö stv ä rdet nycket
stora aktieposter. N å gon anledning att n ä rmare ö verv ä ga fr å gan om femprooentrsregeln
b ö r j ä mkas n ä r det g ä ller aktiesparfonder f ö r anstr ä llda finns d ä rf ö r inte i detta
sanmanhang.
De nuvarande aktiesparfonderna f ö rvaltas av fondbolag scm bildats s ä rskilt f ö r
f ö rvaltning av aktiesparfonderna. Pondbolagen
skall ha bankinspiektionens tillst å nd
och st å r under dess tillsyn. Ett fondbolag
f å r f ö rvalta flera aktiesparfonder, Qn en aktiesparfond f ö r anst ä llda
vid visst f ö retag eller inom viss koncem bildas,
kan ett redan befintligt fondbolag vara villigt att å ta sig f ö rvaltningen.
Det finns dock inget scm hindrar att ett nytt fondbolag skapas f ö r ä ndan ä let. Det f ö retag
eller den koncem, vars anst ä llda avses
bli del ä gare i fonden, kan i s å fall ofta antas vilja hj ä lpa till vid bildandet av fondbolag och rasd vad scm
i ö vrigt kr ä vs f ö r anslutning
till sparsystemet. Minsta aktiekital f ö r
ett fondbolag ä r 250 000 kr. men bankinspektionen
kan ge dispens fr å n detta krav, cm s ä rskilda sk ä l
f ö religger. N ä gcn s ä rskild best ä ntnslse torde inte beh ö vas i fr å ga om aktiekapitalet f ö r fondbolag scm skall f ö rvalta h ä r
tillt ä nkta aktiesparfonder.
Ett fondbolag skall hiandla uteslutande i fondandels ä gamas ge-mensanma .intresse vid f ö rvaltningen av en aktiefond (aktiesparfond) . Denna
princip scm fastslagits i 17 § andra
stycket aktiefondslagen m å ste sj ä lvfallet g ä lla
ä ven vid f ö rvaltningen av aktiesparfonder f ö r anstr ä llda
vid ett f ö retag. Avv ä gningen av vad scm ligger i fondandels ä gamas genensanma intresse kan emellertid bli
annorlunda i dessa fall. Fondbolaget b ö r
normalt kunna s ä tta de anst ä lldas intresse av insyn och inflytande m.m. i det
egna f ö retaget framf ö r intresset av riskspridning, n ä r bolaget v ä ljer
mellan att placera fondmedel i aktier i detta f ö retag och i aktier i andra f ö retag.
Ä ven om kursen p å aktierna i det f ö rra f ö retaget skulle vara mindre f ö rm å nlig ä n f ö r en del
andra aktier, kan fondbolaget vidare , med h ä nsyn
till de anst ä lldas s ä rskilda intrressen, f ö redra de f ö rstn ä mnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1980/81:45
aktierna. Hur avv ä gningen
b ö r ske f ä r praxis utvi.sa. Viss ledning torde ocls å kunra ges i de fondbest ä nmelser som skall g ä lla f ö r fonden och dess verkamhet och ,som
bankinspektionen fastst ä ller. Fondbest ä nmelsema skall n ä mligen
ange de n ä rmare rlkti.injema f ö r placeringen av fondmedlen. Det ä r viktigt att de som ö verv ä ger att spara i aktiesparfonden i fondbest ä nmelsema och p å
annat s ä tt upplyses om vad som skall g ä lla i fr å ga
cm fondens placeringar ra.m. SkuLle fondbest ä nmelsema
begr ä nsa placeringarna till endast
aktier i det f ö retag de anst ä llda tillh ö r
- n å got som i och f ö r sig b ö r
vara m ö jligt - uppst å r dock knappast de ber ö rda aw ä gningsproblenen.
En aktiefonds (aktiesparfonds) medel kan placeras i
princip endast i b ö rsnoterade v ä rdepapper (inkl. v ä rdepapper p å den s.k, fondhandlarlistan) , rtenlngen
ä r att v ä rdepapperen l ä tt
skall kunna cm-s ä ttas i pengar s å att fondandelar cmg å ende skall kunna l ö sas in. V ä rdepapperens narknadsv ä rde m å ste ocks ä l ä tt kunna
fastst ä llas f ö r att fondens och fondandelamas v ä rde fortl ö pande
skall kunna ber ä knas,
Det h ä r f ö reslagna sparsystemet kcrmer d ä rf ö r i princip att kunna omfatta endast anst ä llda i f ö retag
som ä r b ö rsnoterade. Det torde enellertld i f ö rsta hand vara vid de b ö rsnoterade.f ö retagen som ett st ö rre intrresse f ö r sparande i f ö retagetrs aktier kan utvecklas. De anst ä llda vid mindre f ö retag
har i varje fall m ö jlighet att ansluta sig till det
allm ä nna skattefondsparandet.
Fr å gan om de anstr ä llda vid mindre f ö retag
skulle kunna anslutas till detta eller ett liknande system torde f å ö verv ä gas i annat sanimnhang. Inf ö randet av ett system som underl ä ttar att ä ven
anst ä llda i mindre f ö retag blir del ä gare
1 dessa, skuille kr ä va att en m ä ngd praktiska och andra problem f ö rst l ö stes, Bl.a. skulle
olika problem r ö rande administration och kontrroll
av f ö rm å nssystemet ippstr å . S ä rskilda sv å righeter ä r f ö rknippade med
att m ä nga mindre f ö retag inte drivs san aktiebolag utan som enskilda
firmor eller handelsbolag och att andelar i dessa f ö retag normalt inte ä r t-ill salu.
Cte statsfinansiella kostmadema f ö r de anst ä lldas
sparande i eget f ö retag beror p å den omfattning sparandet f ä r och i vilken utstr ä ckning det leder till ett nysparande. Kostnadema best å r av det skattebortfall som f ö ljer av skattereduktionen
Prop.
1980/81:45 22
och den skattefrihet som finns för avkastningen pä aktiema.
Qm de anställdas sparande t.ex, får lika stor omfattning som det nuvarande skattefondsparandet,
som efter ett år ipgick till 136 miljoner kr,, skulle en skattereduktion pä
30% minska de budgetmässiga inkomstema med ca 40 miljoner kr.
Den kostnad som följer av att a\astningen är skattefri i
fem år är betydligt svårare att uppskatta. För att kunna göra en sädan uppskattning
krävs att nan har en uppfattning cm hur stor andel av spararna som kan
tillgodogöra sig denna skattebefrielse. Enligt riksrevisionsverket (RTO)
visar ca 35% av alla inkcmsttagare under- eller överskott från kapitalinkomster
och kan därigenom tillgodogöra sig en skattebefrielse pä erhållen avkastning.
Om den totala aktieavkastningen skulle uppgå till, högt räloiat 10% det försira
året, varav 4% direktavkastning och 6% värdeökning, innebär det vid den nämnda cmfattningen
av aktiesparande en statsfinansiell kostnad på endast drygt 2 miljoner kr. vid
en marginalskatt på 65%.
Den totala stratrsfinansiella kostnaden för de anställdas
sparande blir alltsä drygt 42 miljoner kr. det första året förutsatt att omfattningen
av sp>arandet blir av skattefondsparandets storlek. Dä fömtrsätts emellertid
också att inget nysparande sker.
Ju större ardel av sparandet scm utgörs av nysparande,
dvs. sparande scm inte skulle ha uppkommit utan den introducerade sparformen,
desto lägre blir i verkligheten det skattebortfall scm beror på att
avkastningen är skattefri.
Prop.
1980/81:45 1
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden
De flesta remissinstanserna, bl.a. riksbanksfullmäktige,
fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) och företrädare för näringslivet,
har i princip inget att invända mot att anställda i ett visst företag eller
inom en viss koncern får möjlighet att inom fondsparandets ram spara i aktier i
det egna företaget eller i ett företag som tillhör samma koncern. Man
framhåller därvid bl.a. vikten av att tillflödet av riskkapital till
näringslivet ökar och värdet av att de anställda äger aktier i det egna
företaget. Nägra remissinstanser, bl.a. bankinspektionen, RSV, LO och TCO,
avstyrker eller är kritiska mot förslaget till utvidgning av sparsystemet. Bl.a.
betvivlar man att förslaget skall leda till ett nysparande eller till ett
kraftigt ökat aktiesparande. Andra huvudsakliga invändningar är följande.
Skattesparandet över huvud är fördelningspolitiskt otillfredsställande och bör
därför i varje fall inte byggas ut ytterligare. Förslaget föregriper
löntagarfondsutredningens arbete. Ett genomförande av förslaget skulle inte ge
ökad insyn och ökat inflytande åt de anställda. När det gäller frågan om
riskspridning anses det på ett par håll att riskspridningen enligt förslaget är
otillräcklig och på annat håll tvärtom att fonderna för anställda bör renodlas
så att inga andra aktier än aktier i det egna företaget får förvärvas, något
som skulle innebära att placeringen av dessa fonder inte ger någon
riskspridning alls.
I remissyttrandena anförs följande.
1 Bankinspektionen
Den svenska aktiefondslagen (1974:931), AFL, har varit i
kraft sedan 1975. Den har tillkommit främst för att trygga de sparare som
väljer att placera sina sparmedel ofta av blygsam omfattning - i värdepapper.
Lagen är sålunda i väsentlig mån att betrakta som en skyddslagstiftning.
AFL föregicks av ingående studier av internationell
lagstiftning och de riktlinjer för aktiefondslagstiftning som utarbetats inom
OECD och Europarådet. Särskild vikt har lagts vid att man tillgodoser
fondandelsägarnas intressen av att deras medel placeras pä ett från
risksynpunkt sä säkert sätt som möjligt.
Inspektionen
delar den i promemorian framförda uppfattningen att det är angeläget att
företagen i allmänhet fär möjlighet att tillföras nytt riskvilligt kapital.
Detta är dock en ekonomisk/politisk fråga som i första hand bör lösas utan att
de intressen åsidosätts som givits i annan lagstiftning och där, säsom
beträffande aktiefondslagen, syftet att fungera som ett skydd för spararna
framstår som väsentligt.
I
promemorian föreslås regler som i realiteten upphäver de föreslagna fondernas
karaktär av aktiefond. Detta sker genom att i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,
LASP, definitionen på aktiesparfond ändras till att avse fond - inte aktiefond
för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer. Någon ändring av hänvisningen i fråga om aktiesparfond till .'FL
görs dock inte.
Med
hänsyn till att regler om aktiesparfond redan givits i en av riksdagen beslutad
lag och att samtliga nu förekommande aktiesparfonder bildats enligt reglerna i
nämnda lag torde det vara uteslutet att genom en ändring av definitionen för
sådan fond upphäva den anknytning till AFL som nu gäller för aktiesparfonderna.
Detta får bl.a. betydelse beträffande frågan 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
45
Prop.
1980/81:45 2
om
riskspridning när det gäller i fonden ingående slag av värdepapper men också i
sådana avseenden där undantag inte gjorts från AFL. Enligt inspektionens
uppfattning är därför i vart fall aktiesparfonder som bildats enligt 1978 års
lag att betrakta som aktiefonder för vilka AFL gäller med de avvikelser som
följer av LASP.
Mot
bakgrund av det anförda finner inspektionen det svårt att godta de i viktiga
hänseenden gjorda avvikelserna från bestämmelserna i AFL. Detta gäller dels
möjligheten för de anställda att spara enbart i aktier i det egna företaget,
dels förslaget att denna typ av fond inte skall vara öppen för allmänheten. I själva
verket innebär dessa avsteg från AFL så betydande undantag från fundamentala
principer i denna lag att inspektionen anser att en särskild lagstiftning bör
väljas för att lösa det med promemorian avsedda syftet. Enligt inspektionens
uppfattning får det nämligen anses uteslutet att en aktiefond eller en aktiesparfond
inlemmas i ett regelsystem där riskspridningsintresset i mera betydande mån
åsidosätts eller där rätten att delta i sparandet står öppen endast för en
strängt begränsad krets av personer.
1
sammanhanget förtjänar erinras om att inspektionen denna dag medgivit ett
fondbolag dispens att - med frångående av 10%-regeln i 21 § AFL
placera
aktier i ett och samma företag intill 20% av den sammanlagda
fondförmögenheten. Dispensbeslutet, som gäller till den I januari 1981,
föregicks av en noggrann prövning av riskspridningsintresset och innebär
att, om inspektionen skulle finna anledning att ställa ökade krav på sprid
ning av värdepappersinnehavet i fonden, beslutet kan omprövas.
På
grund av det anförda anser inspektionen att en lösning bör väljas som inte
medför att aktiefondslagens grundläggande skyddsprinciper frångås. Enligt
inspektionens uppfattning synes det lämpligast att man i en särskild lag skapar
regler för ett fondsystem av det slag som åsyftas med promemorian. I en sädan
lag kan i tillämpliga delar hänvisning ske till AFL och LASP. På detta sätt
kan, alltefter behov, reglerna i AFL om förvaringsbank, redovisning och
tillsyn göras tillämpliga. Vidare kan genom hänvisning till LASP reglerna om
lönsparande och avvikelser från AFL bli beaktade.
Inspektionen
har som framgått granskat det föreliggande förslaget huvudsakligen från
lagtekniska synpunkter. Inspektionen är medveten om att säkerhetssynpunkterna fär
vägas mot de värderingar som uppbär förslaget. Dessa är till en del av politisk
natur, och det ankommer inte på inspektionen att närmare ingå på dem. Det
förtjänar dock understrykas, att de blivande andelsägarnas risker blir mycket
stora. Värdet av andelarna står och faller med ett enda företags utveckling.
Skulle företaget gå så dåligt att det behöver avvecklas, kan anställda som är
andelsägare riskera att mista inte bara anställningen utan även ett sparkapital.
Inspektionen vill därför ifrågasätta, om inte vissa minimikrav i fråga om
riskspridning bör införas, innebärande t. ex. att högst 50% av fondens
förmögenhet får placeras i ett och samma värdepapper och att fonden skall ha en
likviditet, som innebär en tillfredsställande betalningsberedskap. En sådan
erfordras bl.a. för att
- som
rimligen bör ske kunna lösa ut andelsägare som lämnar sin
anställning i företaget.
2
RSV
RSV
vill inledningsvis erinra om att verket från såväl principiella som praktiska
synpunkter var kritiskt mot lönsparutredningens betänkande (Ds
Prop. 1980/81:45 3
E
1978: 1) Ökat lönsparande, vilket betänkande ligger till grund för den gällande
lagstiftningen om skattelättnader för vissa sparformer.
Med
hänsyn till bl. a. det förhållandevis ringa gensvar som lönsparandet i aktiesparfonder
har fått föreslås nu vid sidan om den justering av det gällande systemet som
nyligen skett (se SFS 1980:151) - en vidareutveckling av möjligheterna att
spara inom skattefondsparandets ram. Förslaget innebär enligl RSVs mening att
avsteg görs från den skatterättsliga principen om en rättvis och likformig
beskattning samt från den bärande tankegången i skattesparandet om värdesäkert
sparande.
RSV har tidigare uttalat
sin tveksamhet över förslag som gällt undantag från skatteplikt för vissa
anställdas tjänsteintäkter. Då underströks att skatteförmåner för en viss grupp
skattskyldiga inte bör införas om det inte finns särskiljande kännetecken för
denna grupp som motiverar att undantag görs. Den direkta följden av att
lagstifta utan att dessa synpunkter särskilt beaktas kan bli att flera andra
grupper anser sig berättigade att få samma behandling. I förlängningen av en
sådan utveckling kan administrativa olägenheter och kontrollproblem uppstä.
Ett
av syftena med den nu gällande lagstiftningen var att erbjuda löntagare och
därmed jämställda personer ett värdesäkert lönsparande. Bl.a. för att uppnå
detta syfte valdes att sparandet i aktier skulle ske i huvudsak enligt reglerna
för aktiefonder, som kunde förutom att tillförsäkra de sparande sakkunnig
förvaltning av deras medel föreskriva riskspridning genom ett välfördelat
värdepappersinnehav (jfr prop. 1977/78:165 s. 34). Det föreslagna sparandet
skall i princip undantas från de tvingande reglerna om riskspridning i
aktiefondslagen. Mot bakgrund härav kan diskuteras om det är lämpligt att
tillföra det värdesäkra lönsparandet även denna nya form av sparande. Om ett
sådant sparande anses böra införas vill RSV understryka att sparandet skall - i
enlighet med förslaget - ske inom ramen för gällande regler om skattefondsparande.
RSV delar nämligen uppfattningen i promemorian att det skulle uppstå både
administrativa olägenheter och betydande kontrollsvårigheter för
skattemyndigheterna om en separat sparform införs.
RSV
har följande synpunkter på de föreslagna ändringarna i lagen (1978:428) om aktiesparfonder.
För
att bättre anpassa de nya reglerna till den gällande lagtextens uppbyggnad bör
den första meningen i den föreslagna 3a§ ingå som ett nytt stycke i lagens 1 §.
Av samma skäl bör återstoden av 3a§ föras in som ett nytt tredje stycke i
lagens 3S. Förslagets 3a§ skulle därmed inte behöva införas och lagens 1 och 3 §§
skulle med vissa redaktionella ändringar i promemorieförslaget fä följande
lydelser.
I
§
Med
aktiesparfond avses fond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer. 1 fråga om aktiesparfond gäller
aktiefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna lag.
Aktiesparfond
får bUdas för lönsparande av anställda i svenskt aktiebolag eller inom en
koncern.
3
§
Till
aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligt 19 § aktiefondslagen
(1974:931) vilka är
Prop.
1980/81:45 4
1.
aktier i
svenskt aktiebolag,
2.
sådana
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning som har utfärdats av svenst aktiebolag.
Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier,
som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.
TUl sådan aktiesparfond som avses i 1 § andra stycket får
dock förvärvas aktier i bolaget eUer i bolag inom koncernen utan hinder av
begränsningarna i 21 § aktiefondslagen (1974:931). Detsamma gäller i fråga om
sådana konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt tiU
nyteckning som har utfärdats av bolaget eller bolag inom koncernen.
RSV vill slutligen understryka att det är av vikt för
rättstillämpningen att innebörden av begreppet "anställda" i
förslagets 3a§ (1 § andra stycket enligt RSVs förslag) närmare anges.
3 Lönspardelegationen
Lönspardelegationen
konstaterar att företagens fmansiella situation försämrats avsevärt under
1970-talet. Företagens soliditet, dvs. det egna kapitalets andel av det totala
kapitalet, har .sjunkit och nu nått en mycket låg nivå. Den låga soliditeten
medför att företagen blir mer utsatta för risker och får mindre möjligheter att
klara konjunktursvängningar. När soliditeten blir alltför låg blir företagen
obenägna att expandera snabbare än man kan öka det egna riskvilliga kapitalet.
Den försämrade soliditeten kan på detta sätt förhindra den expansion av
industrins investeringar som behövs för att återställa balansen i svensk
ekonomi. Det är därför angeläget att det skapas möjligheter för företagen att
erhålla den mängd riskvilligt kapital som erfordras för att möjliggöra den
nödvändiga industriella expansionen.
Mot bakgrund av företagens finansiella situation, vore ett
ökat aktiesparande i det egna företaget ett viktigt bidrag till företagens
riskkapitalförsörjning. Lönspardelegationen har dock inte diskuterat denna
sparform i relation till eventuellt nya sparformer t.ex. vad beträffar förmåga
att generera riskkapital utan endast tagit ställning till sparformen i
förhållande till tidigare lönsparformer.
Vad
beträffar de anställdas möjligheter och intresse av att spara i det egna
företaget så har tydligen införandet av skattefondsparandet bidragit till att
intresset för sparande i aktiesparklubbar och aktieägarföreningar påtagligt
minskat. Denna effekt av skattesparandet förutsågs inte i propositionen om det
värdesäkra lönsparandet. Lönspardelegationen vill betona att det är önskvärt
att sparande i det egna företaget inte trängs ut av skattefondsparandet. Det är
därför naturligt att man försöker justera detta sä att inte aktiesparande i det
egna företaget diskrimineras.
De
riskspridningsregler som finns i aktiefondslagen och som innebär att högst 10%
av fondens värde får bestå av värdepapper med samma utfärdare, bör enligt
delegationen ej få utgöra något hinder för sparande i det egna företaget. För
anställda som sparar i eget företag torde andra aspekter än riskspridningsskydd
vara väsentliga för sparandet. Samhörighetskänslan med det egna företaget och
den ökade insyn och möjlighet till ökat inflytande som ett framtida
aktieinnehav skulle innebära kan bedömas som väsentligare för de sparare som
låter sina sparmedel gå till det egna företaget. Det torde av dessa orsaker
vara motiverat att göra undantag från
Prop.
1980/81:45 5
riskspridningsreglerna
för att relativt enkelt skapa en möjlighet till sparande i eget företag.
Delegationen
finner det av flera olika skäl fördelaktigt att en stimulans till aktiesparande
i eget företag knyts till det redan befintliga skattefondsparandet. Ett
separat sparsystem skulle bl. a. leda till att det uppstår såväl administrativa
olägenheter som betydande kontrollsvårigheter. Dessutom finns det risk för att
hushällens överblick över existerande sparformer försvåras.
När
det gäller förslagets utformning vill delegationen framföra följande synpunkter.
Endast
de som är anställda i ett svenskt aktiebolag bör få delta i sparandet. Så
torde emellertid bli fallet om sparandet anknyts till det nuvarande .systemet
för skattefondsparande.
Skattefondsparandet
är öppet för personer över 16 år som varit bosatta eller stadigvarande vistats
i Sverige under nägon del av året och som under året haft A-inkomst. I
promemorian sägs att anställda i ett visst företag eller inom viss koncern
skall kunna delta i denna sparform. Detta nödvändiggör att innebörden av
begreppet "anställd" klart definieras.
Vad
beträffar de nya fondbolag som eventuellt kommer att bildas för att förvalta de
nya aktiesparfonderna så skall de - liksom redan existerande fondbolag - ha
bankinspektionens tillstånd och dessutom stå under dess tillsyn. Emellertid kan
många smä fondbolag skapa administrativa problem och försvåra kontrollen av
systemet. Lönspardelegationen vill i detta sammanhang peka på möjligheten att
ge förvaringsbanken eller motsvarande administrativt organ med bankanknytning
ett större ansvar. Förvarings-bankens eller motsvarande organs roll skulle
kunna utvidgas så att de även ges administrativa uppgifter som att sköta
rapportering, återföring av sparavdraget vid förtida inlösen, utsändning av sparbevis
etc.
Lönspardelegationen
tillstyrker mot bakgrund av vad som ovan sagts det i promemorian framförda
förslaget till stimulans av aktiesparande i det egna företaget. Delegationen
ser förslaget som en förlängning och utvidgning av skattesparandet speciellt
lämpligt mot bakgrund av industrins behov av riskvilligt kapital.
4
Länsstyrelsen i Stockholms län
Det
föreliggande förslaget fär ses som ett komplement till de regler om skattefondkonto
som efter förslag av lönsparutredningen infördes fr. o. m. I oktober 1978. Den
allmänna bedömningen från länsstyrelsens sida ifråga om åtgärder av detta slag
och den teknik som används blir densamma som den som redovisades i yttrande
över lönsparutredningens betänkande. I stort innebär det att länsstyrelsen ser
det som ytterst angeläget att alla möjligheter tas till vara för att stimulera till
ett ökat enskilt sparande och kunna ge näringslivet större utrymme för realkapitalbildning.
Samtidigt är länsstyrelsen av den meningen att det, när det gäller teknik för
att åstadkomma det ökade sparandet, borde närmare övervägas om det kan ske pä annat
sätt än genom skatteavdrag.
För
att skattemyndigheterna skall ha möjlighet att fullgöra sin uppgift i enlighet
med de intentioner statsmakterna lagt fast i samband med att den s. k. RS-organisationen
införts är det väsentligt att lagstiftningen på skatteområdet förenklas och
att det på sä sätt ges mera tid för att kontrollera de mera komplicerade
deklarationerna. Vad som kanske är än mer angeläget
Prop. 1980/81:45 6
är
att skatteadministrationen inte tillförs uppgifter som i och för sig inte är nödvändiga
för att fastställa en riktig beskattning. Införandet av skattesparkonto och skattefondkonto
har medfört ett betydande merarbete. Länsstyrelsen vill därför återigen peka på
att den allra enklaste metoden vore att staten direkt tillför kvalificerade
konton skattefria sparpremier. Detta bör vara möjligt även i fråga om fonder
knutna till företagen.
Från
skatteadministrativ synpunkt är således valet av metod inte bra. Behovet av ett
ökat sparande väger dock tungt. Vidare är det nu fråga om en mindre utvidgning
av redan befintliga regler. Länsstyrelsen vill därför inte motsätta sig att
förslaget genomförs.
I
promemorian tas inte upp några kontrollfrägor. Länsstyrelsen förutsätter att sparbevis
kommer att utfärdas på samma sätt som i fråga om de skattefondkonton som nu
finns.
5 Länsstyrelsen
i Södermanlands län
Det
nu framlagda förslaget innebär i tekniskt hänseende en ändring i förhållande
till den modell som lönsparutredningen skisserade. I promemorian föreslås en
utvidgning av bestämmelserna om aktiesparfonder på så sätt, att aktiesparfond
föreslås kunna bildas för lönsparande i ett visst aktiebolag eller inom viss
koncern. Med denna lösning kan sparstimulans åstadkommas med samma system som
redan fmns för lönsparande i aktiefonder (skattefondsparandet).
Den
föreslagna modellen är från teknisk och adninistrativ synpunkt bättre och mer
lätthanterlig än den som lönsparutredningen skisserade. Länsstyrelsen anser
dock principiellt att stimulansåtgärder av det här slaget, som i detta fall
endast kommer vissa grupper av skattskyldiga tillgodo, inte hör hemma i ett
generellt beskattningssystem. Därtill kommer de adminstrativa och
kontrolltekniska problem som uppkommer vid genomförandet. Länsstyrelsen har i
det bilagda yttrandet (bifogas ej här) över lönsparutredningens betänkande
utförligt behandlat de senare aspekterna. Hittills vunna erfarenheter av
systemet med sparskattereduktion i samband med 1980 års taxering har inte givit
anledning för länsstyrelsen att frånträda de kritiska synpunkter som framförts
i yttrandet. Med hänvisning till det anförda avstyrker länsstyrelsen det i
promemorian framlagda förslaget.
6 Fullmäktige
i Sveriges riksbank
Frågan
om tillförsel av riskvilligt kapital är inte i första hand en fråga om det
totala sparandets storlek utan sammanhänger främst med fördelningen av det
existerande sparandet på riskvilliga och riskfria placeringsformer. Syftet med aktiesparfonderna
har varit att förbättra tillförsel av riskvilliga medel genom att erbjuda skattemässiga
fördelar. Insättningarna i aktiesparfonderna förväntas sälunda utgöra ett
tillskott till marknaden för riskvilligt kapital samtidigt som en breddning av
aktiesparandet kan åstadkommas. Aktiesparfonderna i deras nuvarande utformning
innebär ocksä att en viss riskspridning garanteras eftersom fondernas innehav
av aktier i ett företag inte får överstiga tio procent av deras totala
aktieinnehav.
Vid
slutet av 1979 uppgick fondernas andel till endast 8 procent av det totala
skattesparandet. I syfte att förbättra aktiesparfondernas attraktion jämfört
med sparande pä skattesparkonto, som inte är förenat med samma risktagande, har
skatteavdragen i år höjts från 20 till 30 procent. Det är
Prop. 1980/81:45 7
också mot denna bakgrund som förslaget om de anställdas
aktiefonder bör ses.
Aktiesparklubbar har hittills inte fått nägon lika
förmånlig skattemässig behandling som aktiesparfonderna. Företagen erbjuder
många gånger sina anställda aktier till kurser som ligger under marknadsvärdet
och/eller bidrar till finansieringen genom fördelaktiga lånearrangemang. Dessa
förmåner uttrycker det förhållandet att företagen sätter värde på att de
anställda blir aktieägare i det egna företaget. Sparklubbarnas innehav
överstiger ofta tio procent vilket innebär att riskspridningen är mindre än i aktiesparfonder.
De förmåner företaget erbjuder utgör viss kompensation för detta.
Förslaget innebär att till de förmåner företaget erbjuder
fogas de skatteförmåner som gäller för aktiesparfonder. Det må härvid beaktas
att sparandet i företagsanknutna aktiesparfonder är förenat med större risker
än i de fonder för vilka riskspridning finns. De anställdas aktiesparfonder fär
också en bättre ställning jämfört med insättningar på skattesparkonto. Det är
svårt att förutse hur den föreslagna ändringen kommer att påverka fördelningen
av sparandet mellan nyss nämnda sparformer. Sammanlagt har dock aktiesparandets
attraktion otvivelaktigt stärkts, vilket torde komma att leda till ökad
tillförsel av riskvilliga medel.
Med hänsyn till det stora behovet av riskvilligt kapital
vill fullmäktige tillstyrka förslaget. Fullmäktige är även medvetna om de
värden som kan vara förenade med att de anställda äger aktier i det egna
företaget.
Tre ledamöter (Wärnberg, Sträng och Peterson) reserverade
sig mot fullmäktiges yttrande och förordade att fullmäktige skulle avstyrka
förslaget om att skatteavdraget för företagsanknutna aktiesparfonder sattes
till 30 procent. Detta borde i stället begränsas till 20 procent.
7 Fullmäktige i riksgäldskontoret
Fullmäktige konstaterar att ett av huvudmålen för svensk
ekonomisk politik är att förstärka den svenska industrins konkurrenskraft på de
internationella marknaderna. Härigenom kan en nödvändig förbättring av
bytesbalansen komma till stånd och på sikt även leda till en dämpning av den
för närvarande mycket omfattande statliga utlandsupplåningen.
En önskvärd tillväxt av den svenska industriproduktionen
och därmed ocksä av exporten försvåras av en under senare är kraftigt försämrad
räntabilitet hos företagen vilket ocksä lett till en försämring av soliditeten
dvs. egna kapitalets andel av det totala kapitalet. Utvecklingen har lett till
ökade svårigheter för lånefinansieringen av investeringsprojekt men också till
en obenägenhet att expandera snabbare än vad ökningen av det egna kapitalet
medger. Härigenom har förutsättningarna för den expansion av industrins
investeringar som är nödvändig för att återställa balansen i svensk ekonomi
försämrats.
Mot bakgrund härav anser fullmäktige det angeläget att
söka öka tillgången av riskvilligt kapital i företagen. Det existerande skattefondsparandet
är en åtgärd i detta syfte. A andra sidan har införandet av skattefondsparandet
bidragit till att intresset för sparande i aktiesparklubbar och aktieägarföreningar
med huvudsaklig placeringsinriktning på det företag spararen är anställd i
avsevärt minskat. Aktiesparande i det egna företaget kan då utgöra en önskvärd
komplettering av aktiefondsparandet och även innebära särskilda incitament till
ökat nysparande.
Prop.
1980/81:45 8
Fullmäktige
tillstyrker således att förslaget genomförs.
Riksgäldskontoret
har ålagts att handha administrationen av bl.a. skattefondsparandet. Vilka adminstrativa
konsekvenser som den föreslagna utvidgningen av skattefondsparandet kan få är i
dag svåra att överblicka. Med ett ökat antal förvaltande fondbolag av delvis
annan karaktär än de nu befintliga kan dock övervakning och kontroll frän
riksgäldskontorets sida komma att försvåras. Fullmäktige vill i detta
sammanhang framhålla önskvärdheten av att redan existerande system inom förvaringsbanker
eller existerande fondbolag för exempelvis rapportering, återföring av sparavdrag
vid förtida inlösen och utsändning av sparbevis utnyttjas även av fondbolag som
tillkommer för det här aktuella syftet.
Tre
ledamöter (Adamsson, Kristenson och Jansson) reserverade sig och ansåg att
fullmäktiges yttrande bort ha följande lydelse.
Förslaget
i promemorian innebär en utvidgning av det nuvarande skattefondsparandet till
att även omfatta aktiesparande för anställda i visst företag eller inom viss
koncern. Förslaget lider därför av samma brister som vidlåder det ursprungliga
systemet för s. k. skattesparande.
En
av dessa brister är att systemet orsakar betydande kostnader för statsbudgeten
(hittills ätminstone 500 milj. kr.), utan att några garantier skapats för att
ett verkligt nysparande kommer till stånd. Risken är att skattesubventionerna
huvudsakligen kommer personer till del som antingen flyttar över befintliga
sparmedel till det nya systemet eller som även utan de nya förmånerna skulle ha
genererat ett nysparande. Det är därför fullt möjligt att reformen leder till
ett minskat sparande i samhället, nämligen om det egentliga nysparandet är
mindre än det negativa sparande som uppkommer i statsbudgeten.
En
annan nackdel med systemet är att det är fördelningspolitiskt orättvist. Detta
beror främst på två orsaker. En av förmånerna i skattesparandet är att
avkastningen pä sparandet är skattefri. Denna förmän är endast meningsfull för
vissa skattebetalare, nämligen för dem som antingen har överskott eller
underskott frän kapitalinkomster. Merparten av alla inkomsttagare (ca 65
procent) har däremot så måttliga kapitalinkomster, att de redan uppnår
skattefrihet för dessa genom det s.k. sparavdraget, som är maximerat till 800
kr. per person. Innebörden av detta är att småspararna inte har nägon glädje
av att avkastningen i skattesparandet är skattefri. Däremot åtnjuts förmånen
av personer med underskottsavdrag eller med stora kapitalinkomster. En sparstimulans
av denna karaktär framstår inte bara som orättvis utan även som föga
ändamålsenlig.
En
annan orättvisa är att skattefriheten på avkastningen är mera gynnsam för
inkomsttagare med höga marginalskatter än för inkomsttagare med måttligare
marginalskatter. Förmånen är således större för höginkomsttagare än för
låginkomsttagare. Skattesparandet innebär i detta avseende att man bryter
skattesystemets symmetri och detta på ett sätt som är fördelningspolitiskt
orättvist.
Ett
av de motiv som anges för det nya förslaget är att det ursprungliga
skattefondsystemet uppges ha en negativ inverkan på aktieägarföreningar i
företag, dvs. föreningar för anställda som köper aktier i det egna företaget.
Det är mycket möjligt att en sädan effekt kan ha uppkommit och det visar vilka
problem som uppstår med den typ av selektiva sparstimulanser som skattesparandet
utgör. Det är dock ingen lösning på problemet att utsträcka skattesparandet till
att även omfatta aktiesparande för anställda i det egna företaget. Nya skevheter
och orättvisor kommer dä i stället att uppkomma gentemot andra sparformer som
nu inte omfattas av skatte-
Prop.
1980/81:45 9
sparandet.
Krav kommer sannolikt att resas att även dessa sparformer skall åtnjuta
särskilda skattesubventioner.
Riksgäldsfullmäktige
finner det givetvis mycket angeläget att ett sam-hällsnyttigt sparande
uppmuntras. Skattesparandet är dock, som vi har påvisat, olämpligt utformat av
flera skäl. Det grundläggande problemet gäller dock inte hur man rent tekniskt
skall utforma olika slags sparstimulanser. Det avgörande problemet är i
stället kombinationen av hög inflationstakt och det nuvarande skattesystemet.
Härigenom uppmuntras stora avdrag och konsumtion för lånade pengar, medan samhällsnyttigt
sparande diskrimineras. Detta problem kan inte på ett avgörande sätt lösas med enbart
sparstimulanser. Dessa måste kompletteras med att inflationen kraftfullt
bekämpas och att möjligheterna att göra stora avdrag på skattebetalarnas bekostnad
begränsas.
Det
föreliggande förslaget innebär ingalunda ökade möjligheter för de anställda att
få insyn och inflytande i det egna företaget. 1 promemorian görs visserligen
sådana påståenden men utan att några som helst belägg för detta presenteras.
All erfarenhet visar i stället att små aktieposter inte ger något inflytande.
Snarare förhåller det sig sä att ett spritt aktieägande i en del fall
underlättar för ett fåtal innehavare av större aktieposter att utöva ett
avgörande inflytande över vissa företag.
Nägon
ordentlig utvärdering av det hittillsvarande systemet för skattesparande har
inte gjorts. I promemorian görs inte heller någon seriös analys av de
grundläggande frägor som berörs av det nya förslaget, såsom kapitalbildningen i
samhället, företagens behov av riskvilligt kapital och hur man skall kunna
åstadkomma en demokratisering av ägande och inflytande i näringslivet. Dessa
frågor utreds f n. i den s. k. löntagarfondsutredningen, som väntas bli klar
mot slutet av innevarande år. Förslaget i promemorian utgör ett försök att
utifrån ett bristfälligt underlag föregripa denna utredning.
Riksgäldsfullmäktige finner därför inte att förslaget kan utgöra en grund för
en proposition i höst.
8
Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse
4:e
AP-fonden begränsar sitt yttrande till tekniska synpunkter pä det i promemorian
behandlade förslaget och tar således inte ställning till om förslaget bör
genomföras eller ej. Tekniskt sett gäller förslaget en modifikation av det år
1978 införda aktiesparfondsystemet. Modifikationen innebär väsentligen att man
medger undantag frän aktiefondslagens krav på riskspridning vid placeringen av
fondmedlen. Även om detta krav normalt måste tillmätas stor betydelse kan ett
undantag vara motiverat när en aktiesparfond omfattar enbart personer som
själva valt att koncentrera sitt aktiesparande till det egna företaget.
Aktiefonder
och aktiesparfonder förvaltas av särskilda fondbolag med ett aktiekapital på
minst 250000 kronor. Bankinspektionen, som är tillsynsmyndighet för
fondbolagen, kan om särskilda skäl föreligger medge dispens frän detta krav.
Kravet på ett så stort aktiekapital kommer sannolikt att betyda att systemet
knappast fär nägon större omfattning såvida inte bankinspektionen regelmässigt
beviljar dispens från aktiefondslagens regler i detta avseende.
Prop.
1980/81:45 10
9 Svenska bankföreningen
Bankföreningen kan i huvudsak ansluta sig till de i
promemorian framförda synpunkterna.
Utredningsförslaget innebär (s. 16) att aktiesparfonder
för anställda får förvärva aktier även i andra bolag. Detta ställer krav på
placeringskunskap och på information till den anställde om hur hans risk är
fördelad. Mot denna bakgrund vill bankföreningen ifrågasätta om inte de
föreslagna fonderna för enkelhetens skull bor renodlas så att de endast får
förvärva aktier i det egna företaget. De anställda, som önskar en riskspridning
för sitt aktiefondsparande, kan själva bestämma att en del härav skall placeras
i nägon av de andra aktiesparfonder som finns pä marknaden.
Bankföreningen vill vidare föreslå den förändringen att
det högsta belopp, på vilket sparskattereduktion i olika sparformer får
beräknas, ut-tryckes i basbelopp.
Med nu gjorda reservationer tillstyrker bankföreningen det
remitterade förslaget.
Bankföreningen vill därutöver understryka vikten av att
ytterligare åtgärder snabbt vidtas av statsmakterna så att företagens
försörjning med riskkapital och företagens soliditet kan förbättras,
I behandlingen av detta remissärende har Post- och
Kreditbanken, PKbanken deltagit, PKbanken har förklarat att den delar
synpunkterna i detta yttrande.
10 Svenska sparbanksföreningen
Soliditeten i det svenska näringslivet under det senaste
årtiondet har försvagats. Detta har lett till en ökad sårbarhet vid
konjunkturnedgångar samt skärpta krav vad avser riskminimering och räntabilitet
vid nyinvesteringar, vilket är en otillfredsställande utveckling för landets ekonorniska
framåtskridande. Mot bakgrund av de balansbrister, som idag vidlåder den
svenska ekonomin - exempelvis i avvägningen mellan investeringar och konsumtion
samt i utbytet av varor och tjänster med utlandet - är det Svenska
sparbanksföreningens uppfattning att varje försök att förbättra näringslivets
försörjning med riskkapital förtjänar att prövas. Aktiesparfonder av i
promemorian skisserad typ kan utgöra ett bidrag till en sådan förbättrad
kapitalförsörjning. Enligt föreningens uppfattning är dock förutsättningen att
förslaget utvecklas och modifieras pä olika punkter, vilka närmare utvecklas i
det följande.
Särskiljande från annat aktiefondsparande
Det i promemorian föreslagna sparandet för anställda i
visst företag eller inom viss koncern är till sin karaktär olikt det nu
existerande aktiefondsparandet. Sålunda riktar sig varje sådan tänkt företagsanknuten
fond till en viss grupp personer och inte till allmänheten. Vidare reduceras
helt eller delvis den i aktiefondsverksamhet gynnsamma riskspridningseffekten.
Detta talar för att det föreslagna sparandet i lagstiftning och regler samt i
informationsmaterial, benämning m. m. på ett markerat sätt bör särskiljas från hittills
existerande former av aktiefonds- och aktiesparfondsparande.
Utöver ovan nämnda skäl, vilka talar för att en skillnad
bör finnas i lagstiftningshänseende, finns andra skäl som talar för ett klart
åtskiljande. I.
Redan de idag
utnyttjade formerna för lönsparande - vinstsparkonto, skattesparkonto och skattefondkonto
m. m, - är både
Prop. 1980/81:45 II
svåröverskådliga och komplicerade. Svårigheterna för
allmänheten och även för bankpersonalen att behärska de olika formernas regler
är betydande. Införandet av en snarlik form för företagsanknutet sparande
riskerar att skapa förvirring.
2.
De fonder som
här åsyftas blir sannolikt förhållandevis smä och kommer i regel inte själva
att förfoga över placeringsexpertis som i önskvärd utsträckning kan tillvarata andels-ägarnas
intressen. Det kan också vara andra mäl än portföljens tillväxt och avkastning
som blir styrande för förvaltningen. Även av dessa skäl finns det intresse att
särskilja den här föreslagna fondtypen från de allmänt inriktade aktiefonderna.
3.
Det är också
tänkbart att företag på olika sätt vill subventionera de anställdas sparande i
företagets aktier. Därvid förrycks konkurrenssituationen gentemot de
aktiefonder, där kostnaderna måste täckas ur portföljens avkastning.
Ovannämnda skäl talar för att det föreslagna fondsystemet
för anställda i visst företag eller inom viss koncern bör klart särskiljas från
det mer allmänt inriktade aktiefondsparandet. Med hänsyn till att det
föreslagna systemet innebär avsteg från några av aktiefondslagens principer bör
en särskild lagstiftning för det föreslagna sparandet övervägas.
Införande av möjlighet all delta i både skattefondsparande
och företags-anknutet fondsparande
Enligt promemorian (s. 12) är deltagande i det föreslagna
företagsanknutna fondsparandet inte förenligt med sparande på skattefondkonto
om skatteförmåner skall kunna åtnjutas. Skälet härtill tycks vara hänsyn inte
till spararnas intressen utan till kravet på enkla kontrollfunktioner. Härigenom
finns en uppenbar risk att nysparande i riskkapital via företagsanknutna
fonder inte kommer till stånd utan att endast en överflyttning kommer att ske
från en sparform till en annan trots att syftet med förslaget är att öka
tillförseln av riskkapital till näringslivet.
Förslaget bör därför ändras så att det föreslagna
företagssparandet och sparande via skattefondkonto kan ske parallellt inom den
av skattereglerna givna beloppsgränsen 4800 kronor per år.
Utnyttjande av stordriftsfördelar vid portfäljförvaltiiingen
Möjligheter till utnyttjande av stordriftsfördelar vad
gäller både administration och riskspridning vid förvaltning av det föreslagna
fondsparandet bör tillvaratas. Förvaltningen kan med fördel centraliseras på så
sätt att den sker gemensamt för flera företagsanknutna fonder via redan
existerande fondbolag. Vidare föreslås att den del av fonden som ej placeras i
det egna företagets aktier kan placeras i svensk aktiefond utan hinder av vad
som stadgas i 19 § och 21 § aktiefondslagen. Avsikten härmed är att placering
skall kunna ske även i aktiefond, som inte formellt noteras vid Stockholms
fondbörs samt att placering i aktiefond inte skall begränsas till högst 10
procent av den företagsanknutna fondens sammanlagda värde.
Även av detta skäl kan det, som ovan föreslagits, vara en
fördel att reglera det föreslagna företagsanknutna sparandet i en särskild
lagstiftning. Det är därvid angeläget att tillämpningsföreskrifter och praxis
utvecklas så att kostnaderna för administrationen kan minimeras. Detta gäller
exempelvis tillämpningen av regeln om andelsägarrepresentanter i fondbolagsstyrelser,
när fondbolag förvaltar flera aktiefonder.
Prop.
1980/81:45 12
Sammanfattning
Svenska
sparbanksföreningen vill sammanfattningsvis framhålla den grundläggande
nödvändigheten av att ökat tillflöde av riskkapital sker till näringslivet.
Företagsanknutna fonder av i promemorian skisserad typ kan bidra till att detta
behov tillgodoses. Det är emellertid angeläget att eliminera sådana i förslaget
inbyggda hinder mot ett nysparande, som blir följden av att en person inte
skall kunna spara parallellt i det föreslagna företagsanknutna fondsystemet och
på skattefondkonto. Det finns annars en risk att nettotillskottet av
riskkapital till näringslivet genom fondsparande blir obetydligt. Vidare bör
ett företagsanknutet fondsparande utformas på sådant sätt att konkurrensen med
existerande aktiefonder sker på lika villkor samtidigt som ett klart
särskiljande i lagstiftning, regler, benämning m. m. mellan de olika
sparformerna upprätthålls.
Svenska
sparbanksföreningen har inget att erinra mot införandet av ett företagsanknutet
fondsparande utformat med hänsyn tagen till de förslag som ovan framförts.
11 Sveriges
föreningsbankers förbund
Förbundet
har i annat sammanhang ställt sig positivt till det system med värdesäkert
lönsparande som infördes 1978 genom s.k. skattesparkonto eller aktiesparfond.
Nu föresläs en utvidgning av detta system innebärande att anställda som sparar
enbart i sitt företags aktier skall kunna åtnjuta samma skatteförmåner som
gäller för skattefondsparandet. Förbundet vill i detta sammanhang poängtera det
angelägna i att icke-börsnoterade företag och ekonomiska föreningar samt deras
anställda inte missgynnas i detta avseende. Det föreliggande förslaget
tillgodoser inte dessa gruppers intresse av sparande i nu nämnda former. Utan
att föregripa kooperationsutredningens resultat kan konstateras att det för
ekonomiska föreningars del bör kunna övervägas och diskuteras ett liknande
system inom ramen för denna utredning.
12 LO
LO
motsatte sig 1978 införandet av de skattesubventioner till sparande, som nu
avses utvidgas till aktiesparande i det egna företaget.
LO
fann då att systemet riskerade att inte ens leda till ett ökat sparande. Risken
var påtaglig, särskilt i ett läge med fallande reallöner, som gör att de flesta
inte har räd att spara, att den huvudsakliga effekten av förslaget skulle bli
att de som ändå sparar flyttar över sitt sparande till det skattesub-ventionerade
lönesparandet. För näringslivets kapitalförsörjning kunde systemet fä enbart en
högst marginell betydelse.
Risken
fanns dessutom att de föreslagna lättnaderna kunde utgöra inledningen till
ytterligare steg i samma riktning.
Just
detta har inträffat. Skattefondsparandet, dvs. det skattesubventio-nerade
aktiefondsparandet, har fått en högst måttlig omfattning. Det utgör 157 milj.
kr. eller 8% av det totala skattesparandet vid utgången av 1979. Därtill är det
tveksamt om detta ens till någon del utgörs av nysparande. För att lösa
näringslivets kapitalbehov är beloppen hur som helst naturligtvis marginella.
Misslyckandet
att åstadkomma ett kraftigt ökat aktiesparande trots kraftiga
skattesubventioner har skyllts på att favörerna är för små i förhåUande
Prop.
1980/81:45 13
till
skattefavörerna till vanligt lönsparande. Så har man alltså givit ännu större
favörer för aktiefondspararna. De fär nu 30% skattereduktion på sparat belopp.
LO
tror inte att det heller kommer att leda till vare sig nysparande eller kraftigt
ökar aktiesparande.
Den
utvidgning till en ny grupp aktiesparare som föreslås i här föreliggande PM
ingår i samma mönster.
De
som ändå sparar, dvs. de som har så höga inkomster att de har räd att spara kan
överväga att flytta över sitt sparande till det område som ger störst
avkastning. En del gör det, men de flesta avstår ändå frän att välja aktier som
sparform, eftersom deras sparande syftar till annat än högsta möjliga
avkastning i risktagande placeringar.
Resultatet
blir att alla fär betala de skattefavörer som en liten grupp i samhället
tillgodogör sig, utan att näringslivets kapitalförsörjningsproblem förs närmare
sin lösning.
LO
motsätter sig ytterligare utvidgningar av systemet med skattefavörer till arbetsfria
inkomster. Det är en dyr, ineffektiv och orättvis väg att lösa sparandeproblemet
i samhället.
13
TCO
TCO
vill hänvisa till sitt remissyttrande över lönsparutredningens betänkande Ökat
lönsparande (Ds E 1978: 1). Till utredningens förslag, vilket låg till grund
för det år 1978 införda systemet för värdesäkert lönsparande, intog TCO en
avvisande inställning. TCO vill hänvisa till de synpunkter som återfinns i
detta yttrande, eftersom dessa även är tillämpliga på den komplettering av
systemet som nu föreslås.
TCO
anförde dä att det var tveksamt om det föreslagna systemet skulle medföra ett
kapitaltillskott för företagssektorn. Med den utformning förslaget hade var
risken stor att den primära effekten skulle bli en omfördelning av
placeringskapaciteten mellan olika aktiesparare. Därtill kom enligt TCOs
uppfattning att systemet hade fördelningspolitiska inslag som var otillfredsställande.
Dessa negativa fördelningseffekter hade sin grund i vilka som hade möjlighet
att utnyttja de till systemet kopplade förmånerna. Kravet på en bindningstid av
sparandet på fem år skulle innebära att personer med höga inkomster och/eller
höga förmögenheter hade störst möjligheter att dels omdisponera kapital mellan
olika sparformer alltefter avkastningsförväntningar, dels binda sparande för en
femårsperiod. För låginkomsttagare och löntagare med små förmögenheter
föreligger inte denna valmöjlighet. TCO anförde vidare att i den män systemet
icke ledde till nysparande skulle konsekvensen bli en omfördelning av inkomster
från låg- till höginkomsttagare.
TCO
såg också systemet som innebärande ett anteciperande av en hög inflation.
Hellre än att pä detta sätt anta en bestående hög inflation såg TCO ett indexerat
sparsystem innebärande att sparande upp till vissa begränsade belopp
kompenserades för den faktiska inflationen.
Hittillsvarande
erfarenheter av sparstimulanssystemet synes bekräfta de farhågor TCO hyste i
ovan nämnda remissyttrande. En undersökning (Alf Lindqvist vid EFI) visar att
för småspararna är skattesparandet verkningslöst. Avkastningen har icke heller
den centrala betydelse för sparandeni-vän som förutsattes då systemet infördes.
En central slutsats i denna undersökning är att det är en liten grupp hushåll
med hög social och
Prop. 1980/81:45 14
ekonomisk
status och med god ekonomi som är intresserad av att skydda och bevaka
avkastningen på sparande. En annan undersökning (utförd av Sören Wikner vid Svenska
Sparbanksföreningen) visar att genomsnittssparandet hos dem som har
skattesparkonton är uppemot 30000 kr per hushåll medan genomsnittet hos
samtliga banksparare ligger pä knappt 10000 kr.
Den
möjlighet som gavs att vid sidan av ordinärt banksparande spara i särskilda aktiesparfonder
har hittills rönt ringa intresse. Denna utveckling är av särskild vikt vid
bedömning av den argumentation som framförs för att utvidga aktiesparandet till
sparande i det egna företaget. Som argument för en sådan utvidgning anförs
nämligen att intresset nu sjunkit för sådant aktiesparande, eftersom sparande i
aktiesparfonder av skattemässiga skäl medger möjlighet till högre avkastning.
Det ringa intresset för aktiesparfonder synes tala för att detta system endast
kan ha haft marginell effekt för intresset att aktiespara i del enskilda
företaget.
TCO
kan visserligen förstå den argumentation som går ut på att aktiesparande i det
egna företaget icke bör missgynnas i förhållande till sådant sparande som sker
i andra företags aktier. Systemet från 1978 försvårar, betraktat isolerat,
sådant sparande i det enskilda företaget. Men detta kan icke utgöra skäl för en
utvidgning av sparstimulanssystemet. Det måste beaktas att 1978 års system
konstruerats utifrån felaktiga utgångspunkter och TCO kan inte med hänsyn
därtill acceptera en utbyggnad som i sig kan motiveras av vissa rättviseskäl
när själva grunden för systemet strider mot flera väsentliga fackliga
grundmålsättningar.
TCO vill
också hänvisa till sin principiella uppfattning att den kollektiva kapitalbildningens
roll i näringslivets kapitalförsörjning måste stärkas. Förslaget i promemorian
innebär därför ett steg i fel riktning.
Sammanfattningsvis
anser TCO att den utvidgning av sparstimulanssystemet som föreslås i
promemorian saknar intresse från fackliga utgångspunkter.
14
SACO/SR
SACO/SR
har vid flera tillfällen framfört krav på olika åtgärder som ökar tillgängen på
riskvilligt kapital i företagen så att därmed de investeringar som möjliggör en
industriell expansion kommer till stånd.
Bl.
a. behöver räntabiliteten i företagen öka men av olika skäl är det inte lämpligt
att självfinansieringen när en sådan nivå att företagen själva kan skapa erforderiigt
riskvilligt kapital. Därtill krävs också externa tillskott.-Mot denna bakgrund
anser Centralorganisationen det angeläget att hushållens sparande i aktier
stimuleras på olika sätt. Skattefondsparandet som infördes 1978 är att betrakta
som en sädan åtgärd. Tyvärr kan man konstatera att skattesparandet inte fått
den omfattning som är önskvärd och det gäller särskilt skattefondsparandet.
Anslutningen var i december 1979 endast ca 10 procent och härav sparar endast 9
procent i aktier. Beslutet att höja skattereduktionen från 20-30 procent vad
gäller skattesparandet i aktier kan betraktas som en riskpremie jämfört med
skattesparandet i bank och kommer förhoppningsvis att öka intresset för
sparande i aktier.
Syftet
med skattesparandet var alltså att öka hushållens totala sparande. Man fär därför
beklaga att det ännu saknas en analys av nettospareffekten dvs. om reformen
verkligen gett upphov till ett nysparande eller om det rör sig om överflyttning
från annat sparande. Det är enligt SACO/SR:s mening
Prop. 1980/81:45 15
angeläget att Lönspardelegationen som har till uppgift att
utreda detta snarast presenterar sina resultat.
I
departementspromemorian föresläs nu en utvidgning av skattesparandet genom att
ge aktiesparande i det egna företaget samma villkor som gäller för skattefondkonton.
Åtgärden att stimulera de anställda att köpa aktier i det egna företaget syftar
enligt promemorian till att öka tillgången på riskvilligt kapital.
SACO/SR
anser dock inte att man skall överdriva förhoppningen om att förslaget kommer
att leda till en total ökning av det riskvilliga kapitalet eftersom man sedan
1978 kan konstatera att intresset för aktiesparande i det egna företaget
minskat påtagligt p.g.a. konkurrensen från skattefondsparandet.
Centralorganisationen är dock, trots nämnda farhågor, positiv till att köp av
aktier i det egna företaget omfattas av skattereduktionen, då det enligt SACO/SR:s
mening stärker de anställdas känsla av samhörighet med företaget och kan öka
intresset och förståelsen för företaget och dess villkor.
Den
konstruktion med två olika typer av aktiesparfonder som föreslås kan dock
enligt SACO/SR:s mening ifrågasättas. Förslaget torde medföra onödigt höga
förvaltningskostnader för de "nya aktiesparfonderna" eftersom de i
regel kommer att vara små men trots detta i princip måste ha samma organisation
som nu existerande för allmänheten öppna fonder. Vidare medför förslaget en
begränsad valfrihet för aktiespararen, som endast kan välja den andel
vederbörande vill satsa i företagets aktiesparfond. Resten upp till 400 kronor
per månad kan sparas på skattesparkonto. Förslaget medför slutligen endast ett
indirekt inflytande över den andel som aktiesparfonden satsar i det egna
företagets aktier.
Ovan nämnda nackdelar försvinner om man i stället skapar
särskilda "företagsfonder" som endast får placeras i det egna
företagets aktier, vilket skulle ge en enkel administration. Vidare bör den
enskilde kunna dela upp sina 400 kronor per månad mellan dessa "företagsfonder"
och vanliga aktiesparfonder. Därmed får den enskilde möjlighet att själv skapa
aktiesammansättningen och därmed bestämma risktagandet.
Slutligen ifrågasätter SACO/SR om det skulle vara förenat
med så stora problem som anges i promemorian att låta även anställda i icke
börsnoterade aktiebolag omfattas av förslaget. SACO/SR är visserligen medveten
om att tillgången på aktier är en annan jämfört med börsnoterade företag.
Centralorganisationen anser trots detta att man seriöst bör ompröva sitt
ställningstagande i denna fråga så att alla anställda i aktiebolag ätminstone
formellt ges möjlighet att köpa aktier i det egna företaget inom skattefondsparandets
ram.
15 SAF och Sveriges industriförbund
Organisationerna tillstyrker detta förslag. Del ligger ett
betydande värde i att de anställda inom näringslivet stimuleras till
delaktighet i företagens ägande. Som promemorian påpekar är intresset för
aktieägande inom det egna företaget betydande hos stora grupper anställda. Det
är därför till nackdel att det hittillsvarande skattefondsparandets regler
indirekt verkar hämmande pä detta intresse.
En invändning som kan riktas mot placeringar i en
koncentrerad aktieportfölj är den ökade risk som aktiespararen utsätts för.
Invändningen växer onekligen i tyngd när placeringen gäller småsparares medel
och när
Prop. 1980/81:45 16
den
kombineras med anställning i samma företag. Vi anser emellertid att den
enskilde anställdes fria val mellan olika placeringsalternativ inom
skattesparandets ram utgör en tillräcklig garanti mot ett ofrivilligt högt risktagande,
förutsatt att de anställda informeras om de för- och nackdelar olika
placeringsalternativ erbjuder.
Beträffande
den tekniska utformningen av skattestimulanserna till aktiesparande i det egna
företaget anser vi att promemorian valt den på kort sikt rätta vägen, när den
genom ett minimum av ändringar i nuvarande lagstiftning öppnar möjlighet för
en anknytning till nuvarande skattefondsparande. Härigenom bibehålls
neutralitet i förmånerna mellan de olika grupper som deltar i skattesparandet.
Samtidigt vill vi dock
påpeka att behovet av en så snabb komplettering av reglerna i skattefondsparandet
visar att denna metod att stimulera aktiesparandet har sina brister, nägot som
vi påpekade redan i värt yttrande över förslaget till skattesparande.
Kopplingen av skatteförmånerna för aktiesparande till placeringar i aktiefonder
har en diskriminerande inverkan på andra former av aktieplaceringar, inte bara
de "medarbetaraktier" som promemorian behandlar utan även
individuellt sammansatta och förvaltade aktieportföljer. Vi menar att
regeringen omgående bör utreda möjligheterna att låta ett bredare spektrum av aktieplaceringsformer
komma i åtnjutande av skattesparandets förmåner.
Skattefondsparandet är
inriktat på att stimulera småspararnas aktiesparande, vilket givetvis är ett
värdefullt mål; dock menar vi att den nuvarande beloppsgränsen även med hänsyn
härtill är för snävt satt och borde kunna höjas väsentligt. Samtidigt är det
uppenbart att Sveriges ekonomiska läge och behovet av expansion i näringslivet
ställer krav på mobilisering av betydande belopp riskvilligt sparande från hushällssektorn,
belopp som det är osannolikt att skattefondsparandet kan åstadkomma även med
den höjning av skattereduktionens storlek som nyligen beslutats av riksdagen
och de utvidgningar av placeringsmöjligheterna som är tänkbara. Det är därför
vår bestämda mening att de generella skattereglerna för hushållens aktieplaceringar
måste förbättras. Ett snabbt avskaffande av dubbelbeskattningen på
aktieutdelningar är en nödvändig reform, men även andra typer av ätgärder bör
övervägas. Vi vill starkt understryka faran i att dröja med åtgärder på detta
område. Inte minst är detta angeläget med hänsyn till den konkurrens som
aktiesparandet utsätts för ifrån upplåningen för den offentliga sektorn.
Premieobligationer och sparobligationer tar en allt större del av
hushållssparandet pä grund av de skatteregler som gäller. Man kan med fog fräga
sig om det i Sveriges nuvarande ekonomiska läge är rimligt att på detta sätt
prioritera den offentliga sektorns finansiering framför en expansion i
näringslivet.
Avslutningsvis
vill vi peka på att åtgärder, vilka i likhet med skattefondsparandet syftar
till en stimulans av placeringar i börsaktier, inte ger något bidrag till
kapitaltillförseln till de mindre företagen med begränsad ägarkrets. Dessa
företag måste framdeles bära upp en väsentlig del av den industriella
expansionen och det är viktigt att regeringen samtidigt med åtgärder som
underlättar de större företagens finansiering undanröjer hinder för de mindre
företagens etablering och tillväxt.
16
Styrelsen för Stockholms fondbörs
Som
styrelsen för Stockholms fondbörs framhållit i en rad remissyttranden i ohka
kapitalmarknadsfrågor är alla rimliga åtgärder som syftar till att
Prop. 1980/81:45 17
förbättra företagens möjligheter att skaffa sig
riskbärande kapital välkomna. De uppgifter som företagen, i synnerhet inom
industrin, har framför sig kommer att ställa stora krav på förstärkning av det
egna kapitalet. Dessa kapitaltillskott kommer företagen inte att kunna generera
själva utan en stor del mäste anskaffas utifrän. En ytterligare spridning av aktieägandet
till en vid krets av medborgare är därvid en väg att gå. Även om de
individuella belopp som årligen kan satsas, i regel torde bli små. vidgas - i
första hand de börsnoterade företagens - kontaktyta med allmänheten och den
samlade effekten av ett regelbundet sparande i aktier kan med tiden bli stor.
En spridning av aktieägandet till var för sig självständiga placerare bör
vidare förbättra aktiemarknadens sätt att fungera. En spridning medför också en
behövlig motvikt mot den koncentration av aktieägande till ett antal stora
institutioner som pågått under senare är.
Styrelsen tillstyrker därför ekonomidepartementets förslag
(DsE 1980:2) att ändra det är 1978 införda systemet för värdesäkert lönsparande
med särskilda skatteförmåner, så att det blir möjligt för anställda i börsnoterat
företag eller inom börsnoterad koncern som satsar sparade pengar i en aktiefond
att komma i åtnjutande av lönsparsystemets skatteförmåner, även om förvärvet
endast består av aktier i det egna företaget.
Som framgår av promemorian förutsätter den föreslagna
utvidgningen av möjligheterna till skattegynnat lönsparande att lagen
(1978:428) om aktiefonder ändras. Bl. a. måste nu gällande regel att aktiesparfond
i likhet med vad gäller aktiefond ej får förvärva värdepapper med samma utfärdare
i sådan omfattning att värdet av dessa överstiger 10% av fondens totala
tillgångar slopas. I likhet med vad som sägs i promemorian anser styrelsen att
en verksamhet som inte riktar sig till allmänheten, utan endast till en
begränsad krets av personer, inte behöver omfattas av aktiefondlagstiftningens
regler om riskspridning. De som ansluter sig till en aktiesparfond som
koncentrerar sitt förvärv till det egna företaget får förutsättas bli
informerade om de risker de tar.
I motsats till vad som sägs i promemorian anser styrelsen
att det finns risk för att allmänheten kan sammanblanda de olika formerna för
aktiesparande i fond. Lagen bör därför föreskriva att aktiesparfond som koncentrerar
sina placeringar till det företag (koncern) där fonddelägare är anställda skall
ges en sådan benämning att aktiesparfondens karaktär tydligt framgär.
Med hänsyn till den mindre riskspridning som den
föreslagna sparformen kan medföra, finner styrelsen det motiverat att den
föreslagna förändringen endast avser anställda i börsnoterade företag och
företag upptagna på fondhandlarlistan. Redan långt före tillkomsten av 1978 års
system för lönsparande förekom i flera börsföretag ett organiserat sparande i
det egna företaget av anställda i företaget. Det är främst i börsföretag som
det varit möjligt för de anställda att helt på eget initiativ förvärva aktier i
det egna företaget. Genom de regler om skattegynnat lönsparande, som infördes
1978, kom aktiesparande av detta slag skattemässigt i ett relativt sämre läge.
Det som sker, om den föreslagna ändringen genomföres, är endast att denna
diskriminering upphör.
17 Svenska fondhandlareföreningen
Svenska fondhandlareföreningen tillstyrker förslaget. 5
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 45
Prop. 1980/81:45 18
18
Sveriges aktiesparares riksförbund
Som
konstateras i promemorian hotar sparandet i företagens aktieklubbar att
stagnera till följd av de gynnsamma villkoren i skattefondsparandet. Ett
sparande i det egna företaget är synnerligen värdefullt. Det ökar intresset för
ifrågavarande företag och ger insikt i aktier som sparform.
Vi ser det som naturligt
att detta sparande av hushållen inte diskrimineras, utan omfattas av samma
regler som skattefondsparande. Om sä sker torde sparandet i det egna företaget
komma att öka, vilket innebär att företagen tillförs ett breddat ägande. Det är
synnerligen värdefullt att de anställda i ökad utsträckning blir delägare i de
börsnoterade företagen. Om sparandet blir stort kan de anställda få ett ökat
inflytande. Samtidigt kan de i framtiden bli en väsentlig källa vid
nyemissioner och breddar därigenom företagens riskkapitalbas.
Det är dock angeläget att
påpeka - vilket också görs i promemorian -att det inte är tvingade att endast
förvärva aktier i det egna företaget, utan att detta kan ske i kombination med
andra aktier. Om företagets aktiesparfond endast förvärvar aktier i det egna
företaget är det med de anställdas klara medvetande härom. Samtidigt kan man
naturligtvis uppnå en riskspridning, om det är möjligt för den enskilde att
inom ramen för skatte-fondssparandet dela upp sitt sparande mellan företagets
sparsystem och en konventionell skattesparfond. Den som inte vill utnyttja
företagets aktiesparfond, om vederbörande upplever risken där som alltför
stor, så finns alltid möjligheten att helt övergå till det bankanknutna skattefondsparandet.
Redan idag råder en viss
begreppsförvirring mellan de olika skattesparformerna. Vi anser därför att del
är nödvändigt att det företagsanknutna sparandet får en viss profil även i
namnet. Detta föreslår vi sker genom att företagsnamnet ingår i respektive
aktiefonds beteckning.
Vi vill också erinra om
att det finns flera företag som skulle vilja göra riktade nyemissioner till de
anställda till en kurs som ligger under marknadsvärdet på aktien. Dessvärre
begränsas företagen av att skillnaden mellan nyemissionskursen och börskursen
måste tas upp som skattepliktig förmån av den anställde. Därmed blir denna väg
att sprida ägandet ointressant bäde för företaget och de anställda.
Som tidigare nämnts ligger
det ett stort värde i att de anställda ges möjlighet att bli aktieägare i
företagen. Med riktade nyemissioner kan detta ske fortare än enbart via
skattesparande. Därmed ökas möjligheterna att de anställda kan bli en väsentlig
nyemissionskälla. Vi vill därför i detta sammanhang hemställa att reglerna för
förmänsvärden vid nyemissioner till de anställda ändras så att värdet inte blir
skattepliktigt. Teckningskursen bör istället bli ingångskurs vid framtida
skatteberäkningar. I det sammanhanget ser vi det som naturligt att det krävs
en innehavstid pä lägst två år för att skattefrihet skall uppnås.
Trots gynnsam beskattning
har endast 10 procent av antalet skattesparare anslutit sig till skattefondkontot.
Detta är sannolikt en följd av att informationen inte har varit tillräckligt
klar och enkel. Riksgäldskontoret tycks för övrigt inte ha följt Riksdagens och
Regeringens intentioner. Som exempel kan anföras att när skattefondkontot våren
1980 fick sin skattereduktion höjd från 20 till 30 procent, så framställdes
detta som en jämförbar nyhet med skattesparkontots övergång frän 12 månaders till
24 månaders ränta. Det är därför av yttersta vikt att de nya reglerna, om
skattesparande i det egna företagets aktier får en stor spridning, och att
informationen blir enkel och begriplig.
Prop. 1980/81:45 19
Aktiespararna
har genom IMU (Institutet för marknadsundersökningar) låtit undersöka hur
allmänheten ser på skattelättnader för de anställda vid köp av aktier i det
egna företaget. Undersökningen företogs under våren 1980 och frågan ställdes till
ett representativt urval - ca 1 000 intervjupersoner.
Frågan
löd:
"Anser
Ni att staten genom skattelättnader bör underlätta för de anställda att köpa
aktier i det egna företaget?"
Bland
allmänheten tyckte ca 58 procent ja, mot ca 19 procent nej. Av de tillfrågande
var 23 procent tveksamma eller visste inte.
Med tanke på de remissvar
som vissa löntagarorganisationer redan inlämnat finns det anledning att ocksä
här redovisa att 60 procent av LO:s medlemmar säger ja och att motsvarande
andel bland TCO:s medlemmar är 57 procent. Emot sådana skattelättnader var 15
respektive 24 procent. Det är uppenbart att en majoritet bland de fackligt
anslutna - liksom bland svensken i gemen - gärna ser skattelättnader som ett
sätt att underlätta för de anställda att förvärva aktier i det egna företaget.
Vi ställer gärna IMU-undersökningen till departementets förfogande.
Sammanfattningsvis vill
Aktiespararnas Riksförbund tillstyrka ekonomidepartementets förslag till aktiesparfonder
för anställda i företag och koncerner. Med tanke på att förslaget korrigerar
den orättvisa behandlingen av de anställda som önskar aktiespara i eget företag
ser vi det som angeläget att förslaget genomförs utan dröjsmål.
19
Aktiefrämjandet
Låg
soliditet i kombination med stort investeringsbehov gör att de svenska
företagen kommer att ha behov av förstärkning av riskkapitalet. Detta kan
sannolikt inte ske om inte en större del av hushållssparandet kommer företagen till
del. Under senare år tycks - trots ökning av antalet aktiesparare - hushållen
totalt sett varit nettosäljare av aktier. Detta är en allvarlig utveckling som
de i och för sig positiva åtgärderna i form av förbättringar av Annell-lagstiftningen
och inrättandet av skattefondsparandet inte kunnat bryta.
En
vidare spridning av aktiesparandet torde också ha positiva effekter på
riskkapitalmarknadens sätt att fungera. Den ökande institutionalise-ringen av
aktiemarknaden behöver en motvikt i form av ett breddat aktieägande.
Aktiefrämjandet torde vara
den organisation som får de flesta kontakter från företag som på olika sätt är
intresserade av att sprida aktier till de egna anställda. Vår erfarenhet är att
intresset år mycket stort - och i stigande.
Skälen
till intresset från företagens sida är flera. Dominerande är självfallet
behovet av mer riskkapital och ett ökat sparande som kommer det egna företaget till
del. Det torde också finnas en vilja att genom ökat aktiesparande bland de
anställda göra dessa mer delaktiga i företagets utveckling samt att stimulera
till kunskap om företagets finansieringsproblem.
Självfallet
kan invändningar göras mot ett aktiesparande i det företag man är anställd.
Främst gäller att den anställde som placerar hela sitt sparande i det egna
företaget tar stora risker. Det bör dock påpekas dels att det mycket sällan
torde röra sig om hela sparandet, dels att detta är ett avgörande som bör
lämnas åt den enskilde att själv träffa. I ett förslag som utarbetats inom
Ekonomidepartementet ges också möjligheter för den
Prop. 1980/81:45 20
enskilda
fonden att välja olika grad av riskspridning från att ha en liten del av
aktierna i det egna företaget till att hela sparandet placeras i det egna företagets
aktier.
Det
är enligt vår mening också angeläget att möjligheterna för den enskilde att
inom skattesparandets ram dela sitt sparande mellan de olika sparformerna
bibehålls. På samma sätt som det i dag är möjligt att sätta en del av sparandet
på skattesparkonto och en annan del på skattefondkonto bör, inom ramen för
maximibeloppet, den enskilde kunna välja att spara en del i det egna företagets
fond. och en del på ett konto i bank.
Det
stora intresset från olika företag att skapa olika system för att göra de
anställda till aktieägare har resulterat i en rad olika prakfiska former: Skånska
Cementgjuteriet, Ahlsell, Volvo, PLM och SCA representerar alla olika system av
erbjudanden, gåvor eller lån till de anställda för att vidga kretsen av
aktieägare.
Det
är att se som en fördel att ett enhetligt system nu erbjuds företag som vill
sprida aktier till de egna anställda. Genom att ansluta systemet till
skattesparandet blir det också enkelt och överskådligt.
Som
noteras i Ekonomidepartementets PM har i många fall existerande aktiesparklubbar
pä företagen stagnerat sedan skattefondsparandet infördes. Denna negativa
effekt kan motverkas genom att skattefondsparandet utvidgas på ett sådant sätt
som anges i PM:et.
Aktiefrämjandet
vill mot denna bakgrund tillstyrka förslaget för aktiefonder för anställda.
Sannolikt
kommer de flesta företag som ansluter sig till det nya systemet att anknyta
sina fonder till existerande fondbolag inom bankerna. Möjlighet finns dock att
inom ett företag ett för detta speciellt fondbolag inrättas. Det kan
ifrågasättas om stadgandet att regeringen skall utse två ledamöter i
fondbolagets styrelse bör gälla i sådana fall. Enligt vår mening bör andelsägarna
utse hela styrelsen i ett fondbolag som enbart verkar inom ett företag.
Det
förefaller naturligt att en till ett företag anknuten skattefond inte kommer
att bära alla kostnader som är förknippade med förvaltningen, utan att ett
företag inom vilket fonden verkar stär för kostnader och arbetsinsatser.
De
aktiefonder som föresläs i Ekonomidepartementets PM kan fä positiva effekter
för aktiemarknaden. Samtidigt bör påpekas att de sannolikt kommer att spela en
marginell roll. Skall aktiesparandet bland allmänheten breddas, krävs mer
genomgripande åtgärder - i första hand lättnader i dubbelbeskattningen på
utdelningar.
Också
möjligheten att sprida aktier till de anställda bör kunna tillvaratas genom
andra regler. Aktiefrämjandet vill erinra om att som en effekt av pakten mellan
arbetarpartiet och liberalerna i Storbritannien ett system för löntagaraktier
infördes. Företag som avsatte medel för aktier till de anställda fick
skattelättnader och de anställda slapp skatta för aktierna om de behölls under
en viss tidsperiod. Dessa regler har nyligen gorts mer förmånliga.
I
Västtyskland har genom lag möjliggjorts för företag att genom riktade nyemissioner
till förmånskurs skapa s. k. medarbetaraktier. Sådana emissioner har gjorts skattemässigt
förmånliga och systemet har blivit mycket framgångsrikt.
Också
i Sverige bör enligt vår mening skattereglerna för aktiegåvor till anställda
respektive möjligheten att emittera aktier till förmånskurs till de anställda
ses över.
Prop. 1980/81:45 21
20
Sveriges värdepappersfonders förening
Sveriges
värdepappersfonders förening delar de i promemorian framförda synpunkterna
att:
-
ett aktiesparande i det egna
förtaget är ägnat alt stärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget
och öka deras intresse samt förståelse för företaget och dess villkor
-
inte mindre väsentligt är att
det ökar deras möjligheter till insyn och inflytande i företagets verksamhet
-
det finns ett betydande
intresse hos de anställda att köpa aktier i det egna företaget och att det hos
de anställda kan finnas en belydande outnyttjad källa av riskvilligt kapital.
Föreningen tillstyrker i
huvudsak det framlagda förslaget men vill samtidigt framhålla följande.
De föreslagna aktiesparfonderna
är ej aktiefonder i egentlig mening såtillvida att kravet pä riskspridning har
bortfallit. Det är därför viktigt att understryka att dessa aktiesparfonder
klart skiljs från vanliga aktiesparfonder och aktiefonder i övrigt. Av fondens
beteckning måsle därför framgå vilket företag som fonden har anknytning till;
en särskild benämning på denna typ av fond bör också övervägas. Det bör vidare
ges möjlighet för den anställde att aktiespara - dock sammanlagt högst 400
kr/månad - i såväl en vanlig som en företagsinriktad aktiesparfond. Härigenom
kan den anställde själv påverka den önskade riskspridningen på sitl skattefondkon-tosparande.
I förslaget sägs att även
om tanken är att de nya fonderna skall kunna förvärva aktier enbart i det egna
bolaget så "finns det å andra sidan knappast någon anledning att förbjuda
att aktier i andra bolag också förvärvas". Föreningen anser iställer att
de företagsinriktade aktiesparfonderna endast bör placera i det egna
företagets/koncernens värdepapper. Motiven härför är:
1.
Långtgående riskspridning är nägot
som i såväl svensk som internationell lag är ett utpräglat kännetecken för
aktiefonder. Enligl förslaget skulle det vara möjligt att placera från O till
100% i det egna företaget, vilket innebär att fondernas riskspridning kan komma
alt bli högst varierande. Detta kan bli en belastning för de vanliga fonderna
om en förväxling med dessa kan ske.
2.
Skillnaden mellan vanliga aktiesparfonder
och företagsinriktade aktiesparfonder markeras, vilket bör vara till ledning
för de anställda.
3.
Det underlättar för de
anställda att bedöma risktagandet som sådant och skapar ingen oklarhet kring
hur stor andel av insatt kapital som kan komma att placeras i det egna
företaget.
4.
Förvaltningen och
administrationen av fonden inom fondbolaget förenklas. Den av föreningen
föreslagna placeringsinriktningen utgör i och för sig inget hinder för att de
lagar som gäller för vanliga aktiesparfonder skall kunna användas. Dock medför
föreningens förslag att vissa bestämmelser inte blir nödvändiga. Kostnader för t.ex.
offentliga revisorer och styrelseledamöter, publicering av delårsrapporter
skulle dä kunna bortfalla eller väsentligt minska.
5.
Det i promemorian (s. 20-21)
nämnda avvägningsproblemet för fondbolaget vid placering i det egna företaget,
då de anställdas särskilda intressen anses böra beaktas, undvikes.
Prop.
1980/81:45 22
21
Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson (LME)
LME
delar de bedömningar som gjorts på s. 9 i promemorian och som grundas på den
beskrivning som där görs av företagens svårigheter säviti gäller deras
försörjning med riskvilligt kapital.
För
att stimulera de anställda inom LME till sparande i del egna företagets aktier
har LME sedan 1973 underlättat för de anställda alt förvärva LME-aktier genom
att medverka till fördelaktig finansiering av skuana förvärv. Som framhållits
av representanter för LME-anställdas aktieägarförening vid den på s. 5 i
promemorian relaterade uppvaktningen hos ekonomiministern har hittills
anställda vid företaget köpt drygt 200000 aktier. Samtidigt kan nu konstateras
att intresset för denna form av sparande klart har minskat.
LME
delar de av aktieägarföreningen framförda synpunkterna på orsakerna till denna
utveckling och de förslag till åtgärder för alt stimulera jämväl denna form av
sparande som framfördes av aktieägarföreningen.
Ett
argument som ofta framföres mot ett sparande i aktier i det företag i vilket
någon är anställd är ofta att detta innebär en stark riskkoncentration. Förutom
det risktagande som generellt sett ligger i ett sparande i endast ett förelags
aktier gäller att denna risk också på visst sätt kan anses kopplad till anställningstryggheten.
Denna typ av resonemang har uppenbarligen också, som framhålles i referatet pä s.
8, varil av stor belydelse för lönsparutredningen när den efter sina
överväganden inte ansåg sig kunna förorda ett system med lönsparande i det egna
företaget. LME anser dock att de skäl som framhållits på s. 11 i promemorian
skall tillmätas stor och avgörande betydelse i detta sammanhang. Ett
aktiesparande i det egna företaget är ägnat att stärka de anställdas känsla av
samhörighet med företagel och öka deras intresse samt förståelse för företaget
och dess villkor. LME anser vidare att huvudorsaken till den försämrade soliditeten
i svenska företag är en otillräcklig lönsamhet och att ett djupare engagemang
från de anställdas sida i företaget och dess problem kan verksamt bidraga till
att lönsamheten förbättras. Ett aktieägande i det egna företagel är ett medel
för att åstadkomma ett sådant engagemang.
Av
ovannämnda skäl bör de anställdas sparande i del egna företagets aktier på allt
sätt stimuleras. LME anser att promemorians förslag att möjliggöra denna form
av stimulans inom skattefondsparandets allmänna ram är ändamålsenligt och det tillstyrkes
därför för genomförande.
LME
anser det principiellt viktigt att understryka att de båda typerna av aktiesparfonder
- fonder som endast äger del egna företagets aktier respektive fonder med en
mera riskfördelad investering skall och bör fungera sida vid sida. Den ena
formen har som sitt väsentliga syfte att närmare knyta de anställda till
företaget, medan den andra allmänt skall stimulera till investering i aktier.
Båda kan därför pä sikl ge väsentliga bidrag till näringslivets
kapitalförsörjning och utveckling. Mellanformer som i grunden skall vara
baserade på en riskfördelningsfilosofi men där dispens har givits för större
investering än 10% i ett visst företags aktier är från denna utgångspunkt mera
tveksamma. Dessa mellanformer kommer principiellt att innebära ett större
risktagande utan att värdet med knyt-ningar till ett visst företag helt
framträder.
I
fråga om de specialproblem som uppkommer genom fonders anknytning till de
anställda vid ett visst företag och begränsningen i investeringarna till i
huvudsak ett företags aktier delar LME i huvudsak de synpunkter som framföres
på s. 16-21 i promemorian.
Prop. 1980/81:45 23
Betr.
kopplingen fill anställning torde de diskuterade reglerna vara tillräckliga.
Vad gäller möjligheterna att överföra de aktier i bolaget som direkt eller
indirekt ägs av de anställda lill en nybildad aktiesparfond vill LME endast
understryka att det från administrativ synvinkel kunde föreligga vissa
fördelar med en sådan överföring. Synpunkten att de som sparat i denna form
skall ha samma möjlighet till skattelättnad som andra sparare utan att de
genererar nägot nysparande torde emellertid vara av större betydelse, varför man
bör avstä frän varje form av tvångsmässig sammankoppling.
Reglerna om fondbolagets
uppbyggnad och förvaltning kan synas onödigt komplicerade i synnerhet för det
fall att en aktiesparfond helt skall vara inriktad pä investering i ett
företags aktier. För detta fall borde Bankinspektionen ges dispensrätt med
liknande motivering som den som gäller betr. aktiekapitalets storlek i
fondbolaget.
Sammanfattningsvis
ansluter vi oss alltså till promemorians förslag med ett starkt understrykande
av det betydelsfulla i att investeringar i det egna förelagets aktier får en skattemässig
behandling som är likvärdig med en riskmässigt jämnare fördelad investering.
22 LME-anställdas
aktieägarförening
Vi
tillstyrker förslaget enligt promemorian och hoppas all det blir snabbt genomfört,
så att nuvarande diskriminering av aktiesparande i eget företag snart kan
upphöra.
Aktiesparfonder enligt
nuvarande lag avser gemensamt ägda aktier från många företag. Förvaltningen och
delägarskapet i form av fondandelar är utformade med hänsyn härtill. För
aktiesparande som avser endast ett företag eller en koncern och där man har
avstått från riskspridning bör förenklingar vara möjliga. Vi anser sådana
förenklingar önskvärda och de bör kunna utformas så att de leder till ett mera
direkt eget aktieägande med bibehållen egen rösträtt. Man kan därmed tänka sig
att man i stället för en fond bildar en "depå" för enskilt ägda
aktier. Aktierna skulle då vara bundna i depån under den tid som krävs med
hänsyn till skattevillkoren. Vi föreslär att inom Ekonomidepartementet
undersöks ett sådant alternativ. Om det därvid befinnes lämpligt, skulle det
kunna införas som en kompletterande möjlighet. Det får sålunda inte försena
genomförandet av förslag enligt promemorian, som vi oreserverat tillstyrker.
Vi är medvetna om pågående
diskussioner och utredningsarbete avseende löntagarfonder o.d. och vill
framhålla att varken vår uppvaktning för Ekonomiministern eller detta yttrande
får uppfattas som nägot ställningstagande för eller emot sådana fonder.
23 SCA
SCA
delar de bedömingar, som gjorts på s. 9 i promemorian och som grundas på den
beskrivning som där görs av företagens svårigheter såvitt gäller deras
försörjning med riskvilligt kapital.
För att stimulera
intresset för aktier som sparform började SCA under slutet av förra året ett
arbete för att finna de lämpliga formerna för hur man skulle få de anställda
intresserade av aktiesparande. Företagsledningen övervägde att ställa ett räntefritt
lån på högst 5 000 kronor löpande på tre år till förfogande för den som ville
satsa på aktiesparande, och vidare ansågs att ca 25 % av förvärvade aktier
borde utgöras av SCA-aktier. Skälet för att
Prop.
1980/81:45 24
man inte föreslog att hela beloppet skulle satsas i SCA-aktier
var att man ansåg att en satsning på enbart det egna företagets aktier skulle
innebära en alltför ringa riskspridning.
Vid ett försök att värdera förmånen av det räntefria lånet
kunde man emellertid snart konstatera, att detta främst med hänsyn till
marginalskatteeffekterna var av mycket litet värde sett i relation till den
risk, som del naturligtvis innebär att satsa lånade pengar i aktier. Satsades det
lånade beloppet i aktier, som gav en 6 %-ig avkastning och ingen värdestegring
eller kursfall, och räknade man med en 70%-ig marginalskatt och en treårig
amorteringstid av länet 5000 kronor, skulle det räntefria lånets värde inte
överstiga nägon hundralapp. Tar man därutöver hänsyn till inflationseffekter,
skulle det hela vid den antagna avkastningsnivån bli en ren förlustaffär för
de anställda.
Det var mot denna bakgrund som SCA beslöt att skapa en
egen aktiesparfond, i främsta hand avsedd för de anställda i företaget.
Fördelarna med att inrätta en sådan aktiesparfond i
stället för att endast uppmana de anställda all ansluta sig lill någon
existerande aktiesparfond skulle vara, att man därigenom skulle skapa ett
större intresse för fondens placeringsverksamhet och därmed för aktier samt
göra det möjligt alt få till ständ ett verkligt inflytande över fonden och
fondbolagets ledning bland fonddelägarna. Det är ju nämligen betydligt lättare
att skapa intresse för fondandelsägarstämman om andelsägarna står att finna
inom en bestämd krets, som lätt kan hållas informerad av fondbolagets styrelse
via bl.a. arbetsplatsombud, personaltidning och direkt till de anställda
ställda meddelanden.
För att ytterligare stimulera intresset för fonden och för
att snabbi bringa upp denna till en sådan storlek, att den kan bära
förvaltningskostnaderna, har SCA beslutat att lämna de anställda, som anmäler
sig lill fonden, ett räntefritt lån motsvarande den maximala inbetalningen
under 12 månader till fonden, dvs. 4800 kronor.
SCA har funnit att den nu gällande lagstiftningen om aktiesparfonder
lämpar sig väl även för fonder, som mera tar sikte på att finna sina
andelsägare inom en mer begränsad krets intressenter.
Av vår redogörelse har framgått, att SCA ursprungligen
inte var intresserat av att de anställda endast skulle förvärva aktier i SCA.
För en fond, som i första hand riktar sig till de anställda i en koncern, är
det dock naturiigt att fonden borde bjuda möjligheter att placera en större del
av fondens medel i det egna företagets aktier än vad lagen ger möjlighet till.
SCA har dock av skäl som här redovisats ansett det vara klokast med en
begränsning i denna möjlighet.
Vi skulle därför med stor tillfredsställelse se om en viss
uppmjukning kunde ske i den nuvarande lagstiftningen, som exempelvis gör det
möjligt för Bankinspektionen att godkänna fondbestämmelser för aktiesparfonder,
vilka främst riktar sig till anställda i visst företag eller viss koncern, så
att i sädan aktiesparfond förslagsvis 25% av fondens kapital fick placeras i
aktierna i det företag, mot vars anställda fonden i första hand riktar sig.
Vi tror att en sådan uppmjukning av bestämmelserna skulle
vara fullt tillräcklig för att tillgodose dem som i företagsanknutna aktiesparfonder
ville lägga tyngdpunkten i fondens innehav pä det egna företagets aktier.
Samtidigt skulle dock riskspridningsaspekten fortfarande vara väl beaktad.
Att inskränka lagändringen till denna uppmjukning skulle
även vara fördelaktigt av andra skäl: - Man slipper nya typer av aktiesparfonder.
Prop.
1980/81:45 25
Man
slipper problem med en avgränsning av den personkrets, som kan
satsa pengar i fonden. Man får alltsä inga gränsdragningsproblem vad
gäller personer som lämnar företaget, går i pension och liknande. Även
anställdas anhöriga kan anslutas till fonden, vilket visat sig vara aktuellt
för SCAs aktiesparfond.
-
Anställda i bolag, med vilka företaget har gemensamma intressen, exempelvis joint-venture-bolag,
kan anslutas till fonden. Detta har för SCA haft aktualitet för de anställda i hälftenägda
Obbola Linerboard Aktiebolag.
- Spridning
av fondens medel på ett flertal bolags aktier stimulerar rent
allmänt intresset för aktier och andra företag och måste även öka
intresset för den placeringsverksamhet, som bedrives av fondbolagets
styrelse, och därmed för hela fondens aktivitet.
Sammanfattningsvis
vill vi alltså uttrycka vår uppfattning så, att SCA anser att nuvarande
lagstiftning kan fungera mycket väl även för företagsinriktade fonder, men att
en viss ändring av lagstiftningen bör göras sä att andelen aktier i det
företag, där huvudparten av fondandelsägarna är anställda, kan ökas så att
förslagsvis 25% av fondens medel får vara placerade i sådana aktier.
24
Svenska företagares riksförbund
Förbundet
noterar med tillfredsställelse regeringens intresse för att stimulera till
ökat sparande för de enskilda medborgarna. Ett ökat sparande är idag en
nödvändighet för att åstadkomma tillräckligt med kapital för näringslivets
investeringar. Att sparandet sker hos många enskilda individer i stället för
hos ett fåtal allmänna institutioner har den fördelen att risken för
maktkoncentration minskar.
Det
i promemorian framlagda förslaget innebär att sparande i det egna företaget
jämställs med sparande i aktiesparfond. Förbundet föreslog i sitt remissvar
över Lönsparutredningens betänkande "Ökat lönsparande" Ds E 1978: 1
att även sparande i det egna företaget skulle stimuleras, varför vi varmt
tillstyrker att sparande i det egna företaget ges samma skattestimulans som
sparande i aktiesparfond.
Däremot
ställer sig förbundet avvisande till att endast sparande i börsnoterade
företag skall omfattas av skattestimulans. Promemorians förslag innebär att
hundratusentals löntagare i familjeföretag ställs utanför möjligheten att
spara i det egna företaget. Denna inställning rimmar illa med regeringens ofta
återkommande erkännande av att det är i de mindre och medelstora företagen,
dvs. familjeföretagen, som expansionsmöjligheterna för svenskt näringsliv
finns.
Ty
även många familjeföretag har drabbats av kraftigt försämrad räntabilitet
under senare år. Detta i sin tur har minskat företagens motståndskraft. Låg
soliditet försvårar en fortsatt lånefinansiering. Behovet av nytt riskvilligt
kapital är alltså stort även i denna kategori företag.
Förbundet
instämmer i promemorians tankegångar att aktiesparande i det egna företaget är
ägnat att stärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget och öka
deras intresse samt förståelse för företaget och dess villkor. Att mot denna
bakgrund utestänga familjeföretagen och dess anställda från det skattesubventionerade
sparandet i det egna företaget ter sig enligt förbundet orimligt. Svenska
Företagares Riksförbund föreslår därför
Prop. 1980/81:45 26
att
det i promemorian föreslagna systemet för sparande i det egna företaget också
skall omfatta anställda i icke börsnoterade företag.
Förbundet
föreslår också att reglerna om aktiesparfonder för anställda i visst företag
eller inom viss koncern även skall omfatta anställda som arbetar i företag som
drives som handelsbolag eller enskild firma.
Naturligtvis uppkommer
problem om även anställda i mindre företag omfattas av aktiefondsparandet.
Dessa problem är emellertid inte större än att det går att lösa. Redan i Lönsparutredningens
betänkande "Ökat lönsparande" föreslogs lösningar för mindre
aktiebolag.
Sammanfattning
Förbundet
tillstyrker
att
sparande i det egna företaget omfattas av samma skattestimulans som sparande i aktiesparfond.
Förbunder
föreslår
att
sparande i familjeföretag skall omfattas av samma skattestimulans som sparande
i börsföretag. Detta gäller såväl sparande i aktiesparfond som sparande i aktiesparfond
i det egna företaget,
att
även sparande i företag som drivs i annan form än aktiebolagsform skall kunna
omfattas av reglerna om aktiesparfond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1980/81:45 I
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1980-10-16
Närvarande: f d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.
Enligt lagrådet den 13 oktober 1980 tillhandakommet utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1980 har regeringen pä
hemställan av statsrådet och chefen för ekonomidepartementet Bohman beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1.
lag om ändring
i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,
2.
lag om ändring
i aktiefondslagen (1974:931).
Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erik Ter-nert.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Enligt 10
§ i förslaget till lag om ändring i lagen om aktiesparfonder skall visst antal
ledamöter av fondbolagets styrelse utses av fondandelsägarna eller
intressesammanslutning för dem. Frånsett antalet styrelseledamöter
överensstämmer regleringen med vad som gäller enligt aktiefondslagen. Av den
allmänna hänvisningen till aktiefondslagen följer vidare, att om ledamot inte
kan utses av fondandelsägarna eller av intressesammanslutning för dem,
ledamoten utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt
säte. Under remissbehandlingen av förslaget till aktiefondslag uttrycktes
tvivel om de praktiska möjligheterna att genomföra ett valförfarande bland
fondandelsägarna eller att finna en intressegrupp som representerade dem.
Dåvarande departementschefen ansåg det emellertid i allmänhet inte vara förenat
med nägra svårigheter att ordna ett valförfarande bland fondandelsägarna;
dessa kunde exempelvis genom annonsering i pressen inbjudas att delta i en
fondandelsstämma för utseende av ledamöter (prop. 1974:128 s. 110).
Departementschefen anförde vidare beträffande utseendet av ifrågavarande
ledamöter (s. 145 0:
Eftersom de särskilda representanterna för
fondandelsägarna i första hand skall utses av andelsägarna själva eller
intressesammanslutningar för dem, kan vissa problem uppkomma vid bildande av
fondbolag och under den första verksamhetstiden. Av 15 § aktiefondslagen följer
att fondbolag inte får sälja fondandelar eller ge ut fondandelsbevis förrän
bolaget registrerats. Några fondandelsägare finns alltså inte under den tid
ett fondbolag bildas. Enligt 27 § aktiebolagslagen kan ett aktiebolag
registreras först sedan styrelse och revisorer utsetts. Fondandelsägarna kan
alltså enligt nuvarande regler inte få något inflytande över val av
styrelseledamöter som sker vid konstituerande stämma eller annan stämma som
äger rum innan bolaget registrerats. Sedan fondbolaget verkat en tid och ett
tillräckligt stort antal fondandelar sålts, bör val av fondandelsägarrepresentanter
Prop. 1980/81:45 2
komma
till stånd. I fondbestämmelserna skall anges hur ett sådant val avses ske. En
möjlighet är att val sker vid en i särskild ordning utlyst fondandelsägarstämma.
Denna, som lämpligen bör hållas i anslutning till fondbolagets årsstämma, bör
av praktiska skäl föregås av en föranmälan Ull fondbolaget. Bolaget kan
härigenom bilda sig en uppfattning om hur mänga som ämnar delta i stämman och
deltagarnas innehav av fondandelar. Föreskrifter om kallelse till fondandelsägarstämma
skall anges i fond-bestämmelserna. - Om en fondandelsägarstämma hålls -
åtskilliga skäl talar enligt min mening för att en sädan lösning bör prövas -
aktualiseras en rad mera detaljerade spörsmål. Följande synpunkter kan därvid
anföras. För att få tillträde till andelsägarstämma och fä rösta vid stämman bör
fordras att personen i fråga styrkt sitt innehav av fondandelar. Fondandelsägares
rätt bör kunna utövas genom ombud på samma sätt som enligt 120 §
aktiebolagslagen. Vid ordinarie fondandelsägarstämma bör förekomma, utom val
av styrelseledamöter, en redogörelse för bolagets verksamhet. Vid stämman kan
andelsägarna få tillfälle att ställa frågor till fondbolagets styrelse och
anföra synpunkter på verksamheten. Beträffande röstningsreglerna på fondandelsägarstämma
bör gälla motsvarande regler som för bolagsstämma enligt 119 § akfiebolagslagen.
Olika röstvärde för andelar bör inte förekomma utan vaije andel skall
berättiga till en röst. -Ytterligare bestämmelser om fondandelsägarstämma m. m.
kan meddelas i fondbestämmelserna, t. ex. bestämmelser att ordinarie stämma
skall hållas viss månad varje år och regler om extra stämma. - I den allmänna motiveringen
har framhållits att länsstyrelse i vissa fall kan komma att utse fondandelsägarrepresentanter.
Detta kan även vara en nödvändig lösning under fondbolagets första
verksamhetstid.
En
sak är att den mera lösliga reglering som sålunda skett av frågan om fondandelsägarnas
deltagande i val av styrelseledamöter kan anses tillräcklig när det gäller
aktiefonder och aktiesparfonder av hittills aktuell art. Dessa framstår som
instrument för ren kapitalplacering, och allmänheten har möjlighet att välja
fond med hänsyn till sitt förtroende för de fondbolag som förvaltar de olika
fonderna. I fråga om de nu föreslagna aktiesparfonderna, där anställda skall
spara i aktier i det egna företaget, torde läget vara ett annat. Delägarnas
intresse för vilka som i fondbolagets styrelse företräder andelsägarna kan
antagas vara betydligt starkare. Det kan heller inte uteslutas att
motsättningar kan uppstå mellan olika grupper av anställda. Mot bakgrund härav
är det mindre tillfredsställande att frågan om hur val av företrädare för
andelsägarna skall ske regleras i fondbestämmelserna, som ju upprättas av
fondbolaget innan sådana företrädare utsetts av andelsägarna. Även i övrigt
hade valförfarandet i förevarande typ av aktiesparfonder varit förtjänt av en
närmare reglering i lagen. Det kan emellertid inte ankomma på lagrådet att
lägga fram egna förslag i ämnet.
Lagrådet
finner i övrigt ej anledning till erinran mot de remitterade förslagen.
Vängby
tillägger för sin del:
Enligt
lagrädsremissen kan ett sparande i det egna företagets aktier på längre sikt i
ej oväsentlig mån öka de anställdas inflytande i företaget. Om detta är ett
väsentligt motiv för den nu föreslagna ordningen, bör erinras
Prop. 1980/81:45 3
om
att enligt 22 § aktiefondslagen i aktiefond inte får ingå mer än fem procent av
röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Om ett fondbolag
förvaltar flera fonder (i förevarande fall exempelvis en eller flera akfiesparfonder
för allmänt aktiesparande och en fond för aktiesparande i det aktuella
företaget), gäller det sagda om det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.
Bestämmelsen i aktiefondslagen motiverades med dels riskfördelningssynpunkter,
dels en önskan att hindra en från samhällssynpunkt mindre önskvärd
maktkoncentration inom näringslivet och söka skapa garantier för att
fondbolagets infiytande inte blir alltför stort (prop. 1974: 128 s. 123 f). Ingetdera
skälet torde äga relevans när det gäller aktiesparfonder för aktiesparande i
det egna företaget. Med hänsyn härtill vore det mest följdriktigt att i 11 § i
det remitterade förslaget till lag om ändring i lagen om aktiessparfonder
införa ett undantag från bestämmelserna i 22 § aktiefondslagen. Som framhålls
i den till grund för det remitterade förslaget liggande departementspromemorian
torde dock frågeställningen f. n. sakna praktisk betydelse.
Prop.
1980/81:45 4
Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-10-23
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri
Föredragande: statsrådet Bohman
Proposition med förslag till ändring i lagen (1978:428) om
aktiesparfonder, m.m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag fill
1.
lag om ändring
i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,
2.
lag om ändring
i aktiefondslagen (1974:931). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och
anför.
Frågan om hur fondandelsägarna skall utse representanter i
fondbolagets styrelse regleras i de fondbestämmelser som fondbolaget
upprättar. Jag har utgått frän att denna ordning skall kunna gälla även för
delägare i de nya, företagsanknutna fonderna. Fondbestämmelserna skall nämligen
fastställas av bankinspekfionen, som därvid har att bevaka fondandelsägarnas
intressen och i varje särskilt fall se till att bestämmelserna får en lämplig
utformning. Detta system synes ha fungerat väl och bör enligt min mening kunna
göra det även när det gäller de företagsanknutna fonderna. Jag delar därför
inte lagrådets uppfattning, att valförfarandet i fråga om sädana fonder behöver
närmare regleras i lag. Enligt min mening är det snarast lämpligare att
förfarandet regleras från fall till fall i fondbestämmelserna, eftersom
förhållandena skiftar mycket från det ena företaget till del andra.
En ledamot av lagrådet har tagit upp frågan om införande
av ett undantag från 22 § aktiefondslagen. Som han påpekat och som framhållits
i departementspromemorian torde frågeställningen sakna praktisk betydelse under
avsevärd tid framöver. Jag har därför inte funnit anledning att föreslå ett
sådant undantag.
Riksgäldskontoret, som har att administrera och informera
om det nuvarande skattesparsystemet liksom andra former av lönsparande, bör
svara för dessa uppgifter även såvitt avser de företagsanknutna aktiesparfon-
' Beslut om lagrådsremiss har fattats vid
regeringssammanträde den 18 september 1980.
Prop.
1980/81:45 5
derna.
Administrationen bekostas med medel ur huvudtiteln Riksdagen och dess verk
under det att information m.m. finansieras över anslaget lönsparande m. m.
under statsbudgetens sjunde huvudtitel. Såvitt avser de senare kostnaderna anserjag
att de bör rymmas inom tillgängliga anslagsmedel.
Jag
vill avslutningsvis nämna att chefen för budgetdepartementet denna dag kommer
att föreslå att maximibeloppet för skattesparandet skall höjas till 600 kr. i
månaden, varav som hittills dock högst 400 kr. får avse banksparande (prop.
1980/81:39).
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
dels
antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.
dels
godkänna vad jag har förordat om administrationen av skattesparsystemet såvitt
avser de företagsanknutna aktiesparfonderna och uppdraga åt fullmäktige i
riksgäldskontoret att handha administrationen.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 16 dokument.
- Prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning i texten
- Bet. 1982/83:SkU50 om följdlagstiftning till inkomstskattereformen, m.m. (prop. 1982/83:157) s. 55 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Bet. 1981/82:NU43 över proposition 1981/82:116 om ändring i aktiefondslagen, m.m., jämte motioner s. 18 i texten · dokumentnivå
- Bet. 1981/82:SkU58 om sparande s. 7 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1996 ref. 32 i texten · dokumentnivå
Doktrin (1)
1 koppling.
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 188 i texten