Prop. 1980/81:67

Regeringens proposition 1980/81:67

om vissa frågor angående stålindustrin, m. m.

beslutad den 23 december 1980.

Regeringen föreslär riksdagen alt anta de förslag som har
lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

NILS G.
ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogörs för stålindustrins utveckling i
Sverige och utlandet. Dessutom presenteras den s.k. utvecklingsplanen för SSAB
Svenskt Stål AB, Vidare redovisas regeringens syn på ell antal akluella
problemställningar inom stålbranschen.

I
propositionen föresläs ytterligare närmare 104 milj. kr. anvisas till SSAB i
form av län och bidrag bl. a. för en ny ugn lill universalvalsverket i Luleå
och för att bygga om plastbeläggningslinjen i Boriänge. För att stärka
sysselsättningen i Borlänge. Ludvika och Oxelösunds kommuner föreslås 20 milj.
kr. bli anvisade i medelstillskott. Slutligen föreslås att lokaliseringsstöd
skall utgå för att uppföra kommunala industrilokaler i Norbergs kommun.

I Riksdagen 1980/81. / sam/. Nr 67

Prop.
1980/81:67

Prop.
1980/81:67 2

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-12-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling,
Söder, Krönmark, Burenslam Linder. Johansson. Wirlén. Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om vissa frågor angående stålindustrin, m. m.

1 Inledning

Riksdagen beslutade den 6 april 1978 att slalen skulle
finansiellt medverka vid bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87.
NU 1977/ 78:45. rskr 1977/78: 198). I bolagel ingår de tidigare stål- och
gruvrörelserna i Gränges AB, Norrbottens järnverk AB (NJA) och Slora Kopparbergs
Bergslags AB samt Gränges tidigare järnvägsrörelse (TGOJ). Aktiekapitalet i
bolagel är fördelat med 50 % på Statsförelag AB och 25 % pä vardera av Gränges
och Stora Kopparberg. Gränges är numera ett helägl dotterbolag lill Electrolux
AB. Samarbetet mellan ägarna lill SSAB regleras i ell konsortialavtal. som
finns intaget som bilaga 4 lill prop. 1977/ 78: 87. Riksdagsbeslutet innebar
bl. a. att staten tillförsäkrade Statsföretag möjligheter all fullgöra sina
förpliktelser enligt avtalet.

Efler rekonstruktionsperioden 1978-1982 bedömdes bolaget
enligt de prognoser som gjordes upp i samband med bolagets bildande kunna visa
lönsamhet.

Beslutet innebar vidare att SSAB under
rekonstruktionsperioden kunde få statliga lån uppgående lill högsl 3 100 milj.
kr. Av detta belopp skulle 1800 milj. kr. lämnas såsom rekonslruklionslån med
villkorlig återbetalning och 1 300 milj. kr. säsom slrukturlän för
finansiering av investeringar. Villkoren för rekonstruklionslånel skulle vara
sädana att lånet under vissa förutsättningar efler viss tid helt eller delvis
kunde efterges.

Antalet anställda i SSAB var vid bolagels start den 1
januari 1978 ca 17 800 personer. Redan i samband med att bolagel bildades
bedömdes personalen under den närmaste femårsperioden behöva minskas med ca
4000 personer till följd av förändringar i produktionsinriktning och ökad
effektivitet. För att underiätta övertalighelsproblemen har företaget kun-

Prop. 1980/81:67 3

nal utnyttja det särskilda sysselsätlningspolitiska stödet
inom stålindustrin m.m. Ofr prop. 1977/78:58. AU 1977/78:17. rskr 1977/78:85).
Dessa arbetsmarknadspolitiska insatser motsvarade emellertid endasl en del av
koslnaderna för övertalig personal. Därför fick SSAB under ett inledande skede
utnyttja medel också frän rekonstruklionslånel för att läcka de återstående
kostnaderna för övertalig personal. I prop. 1977/78:87 om slalligl engagemang
inom handelsstälsindustrin, m.m. framhöll jag all i den män insalser behövde
göras för alt upprätthålla sysselsättningen i berörda kommuner utöver dem som
rymdes inom de resurser som anvisades för SSAB saml för arbetsmarknads- och
regionalpoliliska åtgärder borde förslag härom få anmälas särskill (s. 44).

Styrelsen för SSAB fastställde den 31 maj 1978 en
övergripande slrukturplan för utveckling av förelagels egentliga stålrörelse
under den närmaste tioårsperioden. Slrukturplanen anger inriktningen för
bolagets olika divisioner i ett anlal inle lidsangivna åtgärder i form av
nedläggningar, omfördelning av produktionen och investeringar. Enligl
konsortialavtalet skall verksamheten i SSAB bedrivas efler affärsmässiga och
företagsekonomiska principer. I slrukturplanen framhåller SSAB all om de
åtgärder som bolaget vidtar bedöms vara oacceptabla frän samhällsekonomisk synpunkt,
bolaget är berett att medverka till andra lösningar enligt det s.k.
offertsystemel (jfr prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 88). I slrukturplanen betonas
alt statliga insalser är nödvändiga för alt möta de regionalpolitiska problem
som genomförandet av strukturplanen kommer att medföra, specielll inom
gruvrörelsen. Den av SSAB antagna slrukturplanen beräknas ge upphov lill
belydande personalförändringar i bolagel mellan åren 1978-1987.

Antalet sysselsättningstillfällen som faller bort har av
SSAB beräknats lill 3 550 och antalet nya arbetstillfällen har beräknats till
2000. De beräkningar som SSAB har ulfört visar att största bortfallet av
sysselsättning inträffar under den första delen av perioden, medan antalet nya
arbetstillfällen huvudsakligen uppkommer under periodens senare del.

Med hänsyn härtill uppdrog jag den 6 juni 1978 ät
generaldirektören Bertil Rehnberg att utreda vissa sysselsättningsfrågor inom
SSAB.

Syftet med utredningen var att ange möjligheteratt
lidigarelägga projekt som ingär i slrukturplanen och som medför att nya
arbetstillfällen erhålls snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet.
Avsikten var också att undersöka möjligheterna att fördröja nedläggning av
anläggningar för att ge rådrum för sådana åtgärder som kan ge nya
arbetstillfällen.

Med
utgångspunkt från förslagen i Rehnbergs utredning beslutade riksdagen vären
1979 att ytterligare län till SSAB skulle få lämnas (prop. 1978/ 79: 126. NU
1978/79:43. rskr 1978/79:369). Medlen är avsedda alt överbrygga
sysselsätlningsbortfallet som uppstår lill följd av SSAB:s struktur-plan.
Sammanlagt anslogs ytterligare 850 milj. kr. som lån för strukturån-damäl och
ytterligare 255 milj. kr. som lån för rekonslruktionsåndamäl. I

Prop.
1980/81:67 4

samband med riksdagsbeslutet uttalade riksdagen alt
regeringen snarast för riksdagen borde presentera en utvecklingsplan för SSAB.
I denna plan förutsatles bl.a. ingå ett anlal förslag som näringsulskotlet hade
uttalat sig för (NU 1978/79:43 s. 23). De åsyftade uttalandena av riksdagen
innebar sammanfattningsvis följande.

Borlänge (Domnarvet)

-
Medel bör
ställas till SSAB:s förtogande i form av ett slrukturlän uppgående till 17
milj. kr. för ombyggnad av plastbeläggningslinje i Domnarvet,

-
Medel bör
ställas till SSAB:s förfogande i form av ett rekonstruktionslän uppgående till
135 milj. kr. för att möjliggöra att den malmbaserade metallurgin vid Domnarvet
kan behållas ca ett år längre än vad som förutsatts i SSAB:s sturklurplan, dvs.
längst till utgången av år 1982.

Luleå

-
Medel bör
ställas till SSAB:s förfogande i form av ett sturkiuriån uppgående till 4
milj. kr. för att förelaget skall kunna della i arbetet med att utveckla
ELRED-processen.

-
Det är
betydelsefullt att marknadsundersökningar kommer till stånd innan ställning las
till planerna på ett nytt mediumvalsverk i Luleå och alt undersökningarna
genomförs i samverkan mellan SSAB och berörda svenska mindre handelsstålverk. 1
delta sammanhang erinras om näringsulskottels uttalande i belänkandel NU
1977/78:45 (s. 21) om del angelägna i att de mindre handelsstålverken även i
framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Utskottet anförde därvid att åtgärder
som SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling inte får utformas så. att
de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget
inom handelsstålsinduslrin i form av SSAB får alltså inte medföra att mindre
handelsstälverk slås ut och problemen sälunda flyttas frän en ort till en
annan. Riksdagen anvisade på förslag av utskottet 4 milj. kr. som slrukturlän
för i första hand marknadsundersökningar. Endast om dessa
marknadsundersökningar ger ett positivt resultat bör förprojektering få äga rum
och medlen sälunda få tas i anspråk i sin helhet.

Riksdagen gjorde också vissa uttalanden rörande
gruvprojekt inom SSAB.

Med anledning av motioner uttalade riksdagen all SSAB - i
avvaktan på resultatet av en utredning rörande den mellansvenska gruvindustrin
- inte borde låta nedlagda gruvor bli vattenfyllda. Vidare uttalade riksdagen
alt del kan bli nödvändigt all regeringen lar initiativ för all läcka de
kostnader som härigenom uppstår för SSAB (NU 1978/79:43 s. 17). De gruvor som
åsyftades var Håksbergoch Blötberget.

Prop. 1980/81:67 5

Riksdagen uttalade vid samma tillfälle (NU 1978/79:43 s.
16) att mellansvenska gruvdelegationen borde - i samråd med SSAB och med hjälp
av särskilt tillkallad expertis - granska vissa förslag belräffande SSAB:s
anläggningar i Grängesberg. Dessa förslag gällde tillverkning av järnsvamp och
järnpulver, stöd till ombyggnad av GP-verket till ell kulsinterverk,
masugnsförsök med en ny typ av GP-kula och byggande av ett sinlerverk vid
gruvan. Genom beslut den 30 augusti 1979 lämnade regeringen ett
utredningsuppdrag med denna innebörd till mellansvenska gruvdelegationen.

2 SSAB:s skrivelse

1 enlighel med det av riksdagen uttalade önskemålet har
SSAB presenterat en plan. benämnd SSAB:s Perspektivplan 1980. i en bilaga lill
en skrivelse från bolagel lill regeringen den 18 september 1980. Jag kommer
längre fram i min framställning att redogöra för planen och även i vissa
avseenden att kommentera den.

I skrivelsen framhåller SSAB bl. a. följande.

SS.AB;s slrukturplan frän år 1978. slrukturplan SSAB 82.
ligger i allt väsentligt fast. Vissa revideringar har gjorts på grund av
ändrade förutsättningar och de finns angivna i perspektivplanen.

Målet för verksamheten under åren 1980-1982 är att uppnå
resulialför-bättringar av en sädan storlek all del egna kapitalet kan hållas
intakt. Upplåning på den allmänna kapitalmarknaden bedöms därför kunna göras i
erforderiig och tidigare planerad omfattning.

För liden t.o.m. våren 1982 gäller alt SSAB:s resurser
skall koncentreras till verksamhetsområdena metallurgi samt band- och
tunnplåt. Först när dessa enheter har uppnått ekonomisk lönsamhet, kan nya
slora investeringar i kvarvarande omräden motiveras.

SSAB:s
investeringsprogram för perioden 1980-1982 uppgår lill ca 3000 milj. kr.
Investeringsprogrammet omfattar inle vissa av de projekl för vilka riksdagen
anslagit medel våren 1979.

SSAB:s personalpolitiska program innebär bl. a. alt
uppkommen överta-lighel skall minskas under 24 månader efter det alt
överlaligheten i varje särskilt fall har uppkommit. Personalminskningen i
koncernen beräknas för perioden 1980-1982 uppgå till 2200 heltidsbefattningar.
Om SSAB:s resultatutveckling inte kan uppnå de angivna mälen. kan SSAB bli
nödsakal alt återkomma lill regeringen med särskild hemslällan om medel för
personalpolitiken.

Förutsättningarna för att genomföra vissa av de projekl
för vilka riksdagen anvisat medel föreligger enligl SSAB inle längre. Av de av
riksdagen anvisade medlen bedöms i treårsbudgeten 17 750000 kr. i form av
strukturlän och 178700000 kr. i rekonslruklionslån inte komma att utnyUjas
förde

Prop.
1980/81:67 6

förutsatta ändamålen. SSAB hemsläller om att dessa medel
på givna villkor enligl prop. 1978/79: 126 ställs till SSAB:s förtogande utan
bindning till specificerade projekt. SSAB har för avsikt alt till vardera
Oxelöinvest AB, Ludvika Induslri AB och Dala-lnvest AB överföra ca 30 milj. kr.
av dessa medel.

SSAB hemställer vidare om att 85 milj. kr. för investering
i en ny ugn i universalverkel i Luleå som är inräknade i de anvisade medlen för
strukturlån omvandlas till rekonslruklionslån med de villkor för sådant lån
som finns angivna i prop. 1978/79: 126.

SSAB har erhållit 50 milj. kr. i rekonstruktionslån för
att upprätthålla Grängesbergsgruvans produktions- och leveransvolym i avvaktan
på byggandet av ett nytt parallellsinterband i Oxelösund. SSAB hemsläller om
att få utnyttja detta belopp för att upprätthälla produktionen till dess att
ett antal projekt som pågår för att säkia gruvans framtid har utvärderats,
vilket beräknas ske under är 1981.

Riksdagen harlNU 1978/79:43 s. 14. rskr 1978/79: 369)
uttalat att 17 milj. kr. i form av strukturlån bör ställas till SSAB:s
förtogande för investering i plastbeläggningslinje i Domnarvet. SS.AB:s
styrelse har därtor beslutat att genomföra den nämnda investeringen under år
1980. SSAB hemställer därtor om ett strukturlän av 17 milj. kr. för
investeringen i plastbeläggningslinjen i Domnarvet.

Kostnaderna för att länspumpa gruvorna i Håksberg och
Blötberget frän del att driften lades ned lill årsskiftet 1980-1981 beräknas av
SSAB till I 645 000 kr. SSAB hemställer om bidrag med detta belopp som
ersättning för länspumpning av gruvorna.

SSAB hemställer dessutom alt 454 milj. kr. av
rekonstruktionslånet av 1800 milj. kr. behandlas enligt åttonde slyckel av
anvisningarna till 19 S kommunalskattelagen.

3 Föredraganden

3.1 Stålindustrins utveckling

3.1.1 Internationell utblick

I prop. 1977/78:87 har jag utförligt redovisat
utvecklingen inom stålindustrin t. o. m. är 1977. Min framställning kommer
däiför nu alt begränsas till ulvecklingen under åren 1978-1980 samt utsikterna
för resten av 1980-talet.

Efterfrågan pä stål bestäms i stor utsträckning av den
allmänna ekonomiska aktivitetsnivån. Tillväxttakten i väridsekonomin påverkas
i hög grad av de kraftiga oljeprisökningarna, inflationen och den slora
arbetslöshet som råder i flera stora industrialiserade länder. Medan slålförbrukningen.
relativt sett, ökar snabbare än ökningen av bruttonationalprodukten i
utvecklingsländerna är förhållandel del omvända i den industrialiserade

Prop. 1980/81:67 7

världen. Slålförbrukningen i induslrivärlden går dessulom
mol allt högre kvaliteter som medger smäckrare konstruktioner, vilket i sin tur
innebär att den s.k. specifika slålförbrukningen är avtagande. Vidare sker ett
successivt utbyte av stål mol nya material, l.ex. plast, andra metaller och
sammansatta material.

Världens
stålproduktion uppgick år 1978 lill 713 milj. lon. Detta innebar en ökning med
närmare 6% jämfört med är 1977 men med endast 0,5% jämfört med år 1974. Dessa
siffror speglar dock inle de kraftiga förskjutningar av produktionen mellan
länder och ländergrupper som ägde rum under mitten av 1970-lalet. Medan
stålproduktionen år 1978 t. ex. översteg 1974 ärs nivä med 49% i
utvecklingsländerna, med 14%; i COMECON'-länderna och med 19% i Kina. så
underskred den 1974 års nivä med 6% i Förenta staterna, med 13% i Japan, med 15%
i EG--länderna och med hela 27% i Sverige.

För västvärlden blev är 1978 det Ijärde äiet i följd som
kännetecknades av lågkonjunktur pä stålmarknaden. Den främsta orsaken till den
långvariga internationella lågkonjunkturen för stål var del eftertVågebortfall
som inträffade i industriländerna efter högkonjunkluråren 1973-1974 till följd
av den svaga utvecklingen av investeringarna i maskiner, byggnader och fartyg.
Den minskning av produktionen som stålindustrin i främst de industrialiserade
länderna tvingades till på grund av den dåliga efterfrågan, åstadkoms
huvudsakligen genom ett lägre kapacitetsutnyttjande snarare än genom
nedläggningar. Inom OECD-omrädet har produktionskapaciteten under åren 1974-
1978 ökal, vilkel har medfört en ökad obalans mellan kapacitet och eflertVågan.
Till följd av den utdragna lågkonjukturen och den slora överkapaciteten för
stål infördes under år 1978 inom EG och Förenta staterna åtgärder för alt
skydda den egna stålindustrin mol konkurrens utifrån.

Världens stålproduktion uppgick år 1979 till 745 milj.
ton. vilket innebar en ökning med 4,2% jämfört med år 1978. År 1979 blev ett år
med ökad efterfrågan på stål. Västvärldens konsumtion ökade med 4.3%. EG-ländernas
med 6.8% och Sveriges med drygt 8%. Men de grundläggande strukturella problemen
kvarstod dock även under är 1979.

En av anledningarna till stålindustrins bekymmersamma
efterfrågesitua-lion i västvärlden är som har nämnts den utdragna
lågkonjunkturen under senare delen av 1970-lalel. Andra faktorer som har
påverkat branschen från produklionssidan i riktning mol ökad överkapacitet är
teknologiska framsteg, l.ex. införande av stränggiutning. vilka leder lill alt
produktionen har kunnat öka kraftigt samlidigl som antalel anställda har
kunnal

' Council for Mutual Economic Assistance - Öststaternas
ekonomiska samarbetsorganisation.

' De europeiska gemenskaperna.

■' Organization for Economic Coopération and
Development - Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Prop. 1980/81:67 8

minska. Ytterligare en orsak till stälkrisen är att nya
ställänder kommer till och erövrar marknader på de gamla producentländernas
bekostnad. Det sistnämnda förhållandel illustreras av alt utvecklingsländernas
andel av världsproduktionen har ökal från 7.4% är 1967 till 13.5%- år 1979.
Denna utveckling antas bestå åven under det kommande decenniet.

Belysande för stålindustrins problem är att
överkapaciteten i OECD-länderna enligt en studie har beräknats till ca 85 milj.
ton. För jämförelsens skull kan nämnas alt stålproduktionen i vardera Italien
och Frankrike uppgår till ca 20 milj. ton årligen.

För att mildra effekterna av stålkrisen för den egna
stålindustrin har exempelvis både Förenta staterna och EG vidtagit ett antal
åtgärder. År 1978 införde Förenta staterna s.k. irigger-priser. referenspriser,
pä importerat stål. i huvudsak handelsslål. Syslemet innebär att om ell parti
slål skulle komma in till Förenta staterna till ett pris som ligger under
referensprissystemet inleder myndigheterna omedelbart en undersökning om bakgrunden
till denna ""lågprisimport". Priserna år beräknade efter
tillverkningskostnaden hos den mest effektive producenten — dvs. den Japanska
stålindustrin - och inkluderar frakt, försäkringskostnader och ett
vinstpä-lägg. Trigger-prissystemet avskaffades den 23 mars i år men
återinfördes den 21 oktober. De nya trigger-priserna höjdes med i genomsnitt
12.1% Jämfört med den nivå som gällde under årels första månader.

Vidare infördes importkvotering pä vissa
specialslälkvalileter i juni 1976. Kvoteringarna löpte ut i februari 1980. För
alt underlätta omstrukturering inom landets stålindustri har Förenta stalerna
genomfört bl.a. ett program med lånegarantier lill mindre stålverk för
modernisering och rationalisering. Förenta staterna har också vidtagit åtgärder
för att underlätta omställning av friställd arbetskraft inom stålindustrin.

Nyligen har i Förenta staterna presenterats ett nytt
statligt stödprogram där grundtanken är alt stärka induslrins
kapilalackumulering och därigenom ge möjlighet lill en modernisering av
ineffektiva och olönsamma anläggningar.

EG:s krisätgärder. den s. k. Davignon-planen, syftar ocksä
till alt skydda den egna stålindustrin under en omvandlingsperiod. Åtgärderna
inriktas på att hålla priserna uppe genom t. ex. minimipriser,
leveransbegränsningar frän förelagen, importövervakning m.m.
Strukturomvandlingen inom EG har varit betydande. Mellan åren 1974-1979 har
antalet anställda inom stålindustrin minskat med 16%. vilket innebär all ca
120000 arbetstillfällen har försvunnit. Omfatlningen av strukturomvandlingen
inom EG framgär kanske ännu klarare om man betänker att hälften av minskningen
av världsproduklionen mellan åren 1975-1979 har skett inom EG. medan dess andel
av världsproduklionen är ca 22%.

Stälkrisen har mycket starkt påverkat sysselsättningsnivän
inom resp. länders stålindustri. Jag kan t. ex. nämna alt åren 1978 och 1979
minskade antalel arbetstillfällen i Frankrike inom stålindustrin med 22000.
Enbart

Prop. 1980/81:67 9

under är 1978 minskade antalet arbetstillfällen i
Storbritannien med över 20000 inom stålindustrin. Jag kan som jämförelse till
nedskärningarna inom EG nämna all antalet arbetstillfällen inom Förenta
staternas stålindustri minskade med ca 100000 åren 1969-1979.

Jag har tidigare nämnt all stålkonsumtionen inle ökar lika
snabbi som tillväxten i världsekonomin pä grund av de industrialiserade ländernas
slora andel av världens bruttonationalprodukt. Den årliga ökningen av väridens
stålkonsumtion uppgick åren 1960-1973 lill 5,6% och minskade perioden 1973-1978
till 0.6%. År 1979 var ett bra stålar. Utvecklingen under år 1980 har varit mer
splittrad men stålkonsumlionen antas bli lägre än år 1979. Utsikterna inför år
1981 pekar på en någol högre slålkonsum-lion än under är 1980. Vissa prognoser
för perioden 1980-1985 pekar emellertid på en årlig ökning av världens
siålförbrukning med ca 3%. Ökningen av stålkonsumlionen uppvisar dock slora
skillnader mellan olika ländergrupper som framgär av följande tabell.

Världens stälkonsumtion totalt och fördelad på
ländergrupper åren 1978 och 1985

L ä ndergrupp

Konsumtion (i milj. ton

Genomsnittlig å rlig
tillv ä xttakt av st å lkonsumtionen (i procent)

1978

Prognos 1985

1960-73

1973-78

Prognos 1978-85

Industrialiserade
l ä nder

Utvecklingsl ä nder

Statshandelsl ä nder

V ä rlden totalt

376

91

262

729

445 135 320

900

5.5 8.2 5.4

5.6

-2.9 8.9 4.5

0.6

2.4 5,8 2.9

3.1

Källa: T. Kono. Nippon Steel. Steel in the 80;s. Paris
svmposium. February 1980. OECD. s, 77

Inför de mycket dyslra framlidsulsikterna för
stålindustrin och den redan nu slora överkapaciteten i branschen har EG i
oktober 1980 beslulal att införa tvingade produktionsbegränsningar enligl
artikel 58 i CECA'-fördragei. Della innebär bl.a. alt stålproduktionen för fyra
slora stålproduktgrupper inom EG mäste minska med 13-20% sista kvartalet 1980
och första halvåret 1981. EG:s problem med överkapaciteten harockså lett till
en betydande strukturomvandling av stålindustrin. Strukturomvandlingen
kännetecknas inle bara av slora personella friställningar ulan också av alt
staten på olika säll har gäll in med belydande belopp. Betydande statligt
engagemang finns t.ex. i Storbritannien. Frankrike. Belgien och även Italien.
Men staten är i slor utsträckning ägare av stålindustrin ocksä i länder som
Finland, Spanien och Österrike. Syftet med del statliga engage-

' Communauté Européenne du Charbon et de
I"Acier-Europeiska kol- och stålgemenskapen

Prop.
1980/81:67 10

mangel har dock varierat. Del har i vissa fall motiverats
av att slalen har velat bygga upp den inhemska stålindustrin. I andra fall har
staten gäll in i stålindustrin till följd av all branschen har slätt inför belydande
svårigheter. För att förelagen skall kunna genomföra strukturomvandlingen i
socialt acceptabla former har staten tvingats gå in med slora belopp.

3.1.2 Utvecklingen i Sverige

För Sveriges del var är 1978 liksom är 1977 ett dåligt
stålar. De totala leveranserna av handelsfärdigt stål uppgick lill 3 milj. lon.
Järnverkens leveranser av handelsfärdigt slål minskade med närmare 5% till 2.1
milj. ton, vilkel belyser den fortsatt låga aktiviteten som rådde inom svensk
induslri del årel. Leveranserna av specialstål ökade med 10% i förhållande till
år 1977 och blev 0,6 milj. ton.

Leveranserna av handelsfärdigt stål ökade år 1979 i
Sverige med närmare 7% till 3,2 milj. ton, vilket framför allt avspeglar den
ökade aktiviteten inom verkstadsindustrin som ökade sin produktion med 10%. De
utländska stålverken ökade sina marknadsandelar av handelsstål i Sverige både
under är 1978 och 1979. Importens andel av den totala förbrukningen av
handelsstäl uppgick är 1977 till 54% och ökade är 1978 till 56% och år 1979 till
hela 59%. Leveranserna frän EG, som svarade för ca 70% av den svenska importen,
var år 1979 nägot större än de svenska verkens leveranser lill den svenska
marknaden.

Utvecklingen under är 1980 innebär en klar försämring
jämfört med år 1979. Nu tillgängliga uppgifter omfattar dock bara första
halvåret 1980. Räknat på detta halvår läg tillförseln av handelsstålsprodukter
1.5 % under 1979 ärs nivå. Nedgången faller hell pä importen, som minskade med
7%. De svenska producenterna har därmed ökal sina hemmamarknadsleveranser. För
specialstålet noteras en tillförselökning med närmare 10% mellan de båda
halvåren. Ökningen kan till största delen hänföras till första kvartalet.
Importen av specialstål har fortsatt all stiga och ökningen under första
halvåret 1980 uppgår lill 10%.

Den svenska exporten av handelsfärdigt slål ökade
betydligt mindre än importen. Efter all år 1978 ha ökat med knappt 6% i volym
ökade exporten år 1979 med 8% till 1,8 milj. ton. varav ökningen lill länder
inom EG blev knappt 6%.

År 1978 hade handelsstälverken en negaliv förräntning på
det egna kapitalel på 14%. Året därpå förbättrades resultatet men
räntabiliteten uppgick ändå till -5%. Situationen för specialslålsindustrin var
betydligt bättre och ränlabilitelen år 1979 blev -I %. Lönsamhelen innevarande
är beräknas bli sämre för både handels- och specialstålsinduslrin än under år
1979.

Beslulet om tvingande produktionsbegränsningar inom EG för
fjärde kvartalet år 1980 och första halvåret 1981 kommer sannolikt all fä konsekvenser
även för stålindustrin i Sverige.

Prop. 1980/81:67 11

Utvecklingen inom stålindustrin i flera av våra viktigare
konkurrentländer bekräftar enligt min uppfattning del rikliga i SSAB:s
strategiska beslul all anpassa produktionskapaciteten för merparten av bolagets
produkter till i huvudsak den nordiska marknaden.

3.2 Utvecklingen inom SSAB

Genom ett omfatiande slalligl finansiellt stöd bildades
SSAB. Riksdagsbeslutet vären 1978 innebar alt SSAB under
rekonstruktionsperioden kunde få rekonslruklionslån om högsl 1 800 milj. kr.
och slrukturlän om I 300 milj. kr. Inom ramen för dessa belopp har riksdagen
åren 1978. 1979 och 1980 (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/78:198,
prop 1978/ 79: 100 bil. 17 s. 211-212, NU 1978/79:43. rskr 1978/79:369 och
prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 328, NU 1979/80:51. rskr 1979/80:323) anslagit
sammanlagt 1600 milj. kr. som lån för rekonslruktionsåndamäl och sammanlagl 1
300 milj. kr. som län för invesleringsändamäl.

Enligl villkoren för rekonstruklionslånel äger SSAB efler
beslut av regeringen rätt att för varje räkenskapsår under
rekonstruktionsperioden, för vilket bolagel redovisar ett negativt resultat
efler planenliga avskrivningar, finansnetto och fastighetsskatter, lyfta ett
belopp som motsvarar nämnda resultat. Del på angivet sätt beräknade resultatet
har för SSAB blivit för år 1978 förlust med 670 milj. kr., för år 1979 förlust
med 410 milj. kr. och, enligt senasle prognos uppgjord inom SSAB, en beräknad
föriusl för år 1980 av ca 500 milj. kr. För alt täcka SSAB:s föriuster
beslutade regeringen alt till SSAB av rekonstruklionslånel år 1978 utbetala 700
milj. kr., år 1979 utbetala 450 milj. kr. och är 1980 utbetala 450 milj. kr.
Detta innebär alt 200 milj. kr. i rekonstruktionslån återstår för
förlustläckning åren 1981 och 1982. I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:
100 bil 17 s. 159) har regeringen föreslagit riksdagen alt dessa återstående
200 milj. kr. anvisas för rekonslruktionsåndamäl till SSAB.

Strukturiånet har utbetalats med 200 milj. kr. år 1978 och
med 1 000 milj. kr. år 1979. SSAB har fått återstående 100 milj. kr. av
strukturiånet utbetalade enligt regeringens beslut den 11 december 1980.

Vären 1979 beslutade riksdagen pä grundval av Rehnbergs
utredning att anslå ytteriigare 850 milj. kr. som lån för strukturändamäl och
255 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål. Av dessa belopp har
regeringen efter ansökan från SSAB beslulal alt innevarande är utbetala 300
milj. kr. i strukturlän. Regeringen har vidare beslulal att utbetala 2.8 milj.
kr. i rekonstruktionslån lill SSAB för all säkra sysselsättningen för de
anställda vid SSAB:s f. d. enhet i Söderfors i Tierps kommun.

Frågan om slalligl slöd för alt uppföra lokaler för
Plannja AB har varit föremål för ett flertal interpellationsdebatter. den
senaste den 8 februari 1980. Då nämnde jag all SSAB prövar olika alternativ för
att lösa Plannjas lager- och utrymmesproblem. Vidare anförde jag att
'"billigare och mer

Prop.
1980/81:67 12

intressanta alternativ än det som ursprungligen angivits
har aktualiserats. När de olika alternativen är utredda kommer SSAB alt lämna
in en ansökan om stöd."" Enligt de ursprungliga planerna pä
investeringar i Plannja skulle bl.a. en investering som uppgår till 75 milj.
kr. göras i byggnader vilket bolaget inle var hell övertygat om var den mesl
ändamålsenliga lösningen på Plannjas lokalproblem. Lösningen på Plannjas
lokalproblem är enligl SSAB:s ansökan till regeringen att nuvarande
tillverkningslokaler inom Luleå-verkens industriområde byggs till med lokaler
och utrusining för lagring och distribution. Investeringsbeloppet för della
ulgör ca 55 milj. kr. Regeringen har den 18 september 1980 medgett att
investeringen fär utföras som beredskapsarbete vilket i del här fallet innebår
statliga bidrag molsvarande ca halva investeringsbeloppet.

3.2.1 SSAB:s Perspektivplan 1980

Jag övergår nu till att kortfattat redogöra för innehållet
i SSAB:s perspektivplan som bör fogas till regeringsprotokollel i detla ärende
som bilaga 1. Jag kommer emellertid i det följande att la upp endast vissa frågor
i planen som enligt min mening päverkar bolagets utveckling samt frägor som har
samband med bolagets skrivelse till regeringen. 1 min redogörelse för
innehållet i perspeklivplanen följer jag dispositionen i densamma. Jag
återkommer i det följande till mina överväganden och förslag i dessa frägor.

1 inledningen till avsnittet om SSAB:s mål och inriktning
betonas att SSAB enligl förutsättningarna för bolagets bildande skall driva
rörelse efler affärsmässiga och förelagsekonomiska principer. Detta innebär bl.
a. all förelaget skall uppnå en sådan konkurrenskraft och lönsamhet att det av
egen krafl kan fortleva i framtiden.

SSAB:s mäl är att på lönsamma villkor försörja svensk och
övrig nordisk verkstads- och anläggningsinduslri med handelsstål och med kompletterande
produkter. Vidare framhålls att det omfattande statliga ekonomiska stödet är
avsett alt överbrygga den period av omstrukturering som krävs för all företagel
skall nå egen bärkraft. Målet för verksamheten under åren 1980-1982 är att
uppnå en sådan resultatförbättring att bolagets eget kapital kan hällas intakt.

SSAB:s föriusl under åren 1978 och 1979 blev som jag redan
har nämnt resp. 670 milj. kr. och 410 milj. kr. Förlusten år 1980 bedöms bli ca
500 milj. kr. En jämförelse med den resultatprognos som gjordes i samband med
att bolaget bildades visar att förlusterna under åren 1978- 1981 antogs bli
resp. 611 milj. kr., 214 milj. kr., 515 milj. kr. och 613 milj. kr. Resultatförsämringen
i förhållande till prognosen åren 1978- 1980 blir däiför ca 240 milj. kr. Vid
denna jämförelse bör dock beaktas alt konjunkturen och priserna har utvecklats
på ett annat sätt än vad som förutsågs i prognosen. Förändringarna i SSAB:s
struktur har emellertid skett snabbare och fått ett delvis annorlunda innehåll
än vad som antogs i prognosen. Under förut-

Prop.
1980/81:67 13

sättning att riksdagen för budgetåret 1981/82 anslår
ytterligare 2t)0 milj. kr. till rekonstruktionslän. får SSAB:s förlust för är
1981 uppgå till högsl ca 220 milj. kr. om målsättningen att bibehålla det egna
kapitalet intakt skall uppnås. Jämfört med innevarande år måste
resultatförbättringen år 1981 bli ca 280 milj. kr. och i förhållande till
prognosen för är 1981 drygt 390 milj. kr.

Emellertid
år det svårt att nu bedöma SSAB:s resultat förär 1981. Den pågående krisen inom
stålindustrin samt konjunkturnedgången pä hemmamarknaden innebär låga priser
och sänkta volymer. Detla kan medföra att SSAB:s mål för är 1981 blir svära alt
nå trots de betydande effektivitetsförbättringar som strukturomvandlingen
leder lill. Ytterligare åtgärder för resullalförbätlringar kan därför behövas.

Med tanke
på bl.a. omfattningen av det samhälleliga stödet lill SSAB anser jag det vara
högst väsentligt alt bolaget vidtar alla nödvändiga åtgärder så all riksdagens målsättning
om lönsamhet efter rekonstruktionsperioden infrias. Jag är därför av den
bestämda uppfattningen att i SSAB. liksom i andra företag som arbetar efler
förelagsekonomiska och affärsmässiga principer, lönsamhetsmålet måsle vara
överordnat sysselsättningen i ett längre tidsperspektiv.

För SSAB:s
del väntas resullatförbällringen uppstå efler år 1982. då de slora
investeringarna har genomförts och då merparten av strukturförändringarna är
slutförda. Jag har därtor goda förhoppningar om att SSAB skall kunna bli ett
lönsamt företag fr. o. m. år 1983.

Det är
viktigt all förstå innebörden i SSAB:s planering. Utarbetade planer är
rullande, dvs. de omprövas årligen i syfte alt anpassa verksamheten lill
förändringar i omvärlden och ändrade affärsförutsättningar. Slrukturplanen
ulgör grunden för SSAB:s långsiktiga planering. Årligen sker en översyn av
förutsättningarna för planen. Därvid kan förändringar i förhållande till den
ursprungliga planen aktualiseras. Särskilda ålgärdsprogram. t.ex. driftsförändringar
eller påskyndande av strukturförändringar, upprättas löpande om resultaten
beräknas bli försämrade i förhållande till årsbudget eller treårsbudget på
grund av konjunkturella eller andra skäl.

Frågan om
SSAB i olika avseenden har avvikit frän sin slrukturplan har tagits upp i flera
interpellationsdebatter. Vad som i stället enligt min mening borde ha
diskuterats, är om de förutsättningar som SSAB:s slrukturplan byggde pä har
förändrats och om vidtagna ätgärder var de lämpliga. Del måsle självfallet enligl
min uppfattning vara vaije förelags skyldighet att anpassa sin verksamhet lill
förändringar i företagets omvärld.

SSAB har i
detla syfle gjort eller låtit göra ell flertal utredningar. Bl. a. har SSAB
genomfört en konkurrensanalys, dvs. en jämförelse mellan SSAB och effektiva
europeiska konkurrenter. En teknisk/ekonomisk granskning av slrukturplanens
åtgärder har gjorts av japanska konsulter frän Nippon Steel. Dessulom har en
särskild utredning genomförts om marknadsförutsättningar m. m. för ett nytt
mediumvalsverk i Luleå.

Prop.
1980/81:67 14

Utredningarna visar att strukturplanen SSAB 82 i allt
väsentligt skall ligga fasl. Vissa modifieringar måste dock göras i fråga om
några produktområden och projekt, i första hand när det gäller profiler, grovplåt.
koksverk och gruvor. Dessutom har marknadsprognoserna nedjusterats någol i
förhållande till tidigare.

Sedan strukturplanen SSAB 82 presenterats har SSAB ökat
sitt ägarengagemang i grossistledet genom förvärv av 50% av aktierna i Ahlsell
Slålgrossislen AB och 100% av aktierna i Tibnor AB. Engagemanget i
grossistledet innebär för SSAB:s produkldivisioner ett närmande lill del
slutliga förbrukarledet. Del är bolagets uppfattning all om samarbete mellan
SSAB:s produktionsled och grossisterna sker bör SS.AB få bättre möjlighet all
uppfylla kundernas krav på kvalitet och leveranssäkerhet.

Resultatutvecklingen hittills och i övrigt ändrade
förutsättningar har legat till grund för beslut om resurskoncentration till
områdena metallurgi saml band- och tunnplåt. SSAB är av den uppfattningen att
mer genomgripande satsningar på övriga omräden bör anslå till dess SSAB uppnår
en acceptabel resultainivå i de bärande delarna av företagel, dvs. metallurgi
saml band och tunnplåt.

Inom ståltillverkningen svarar melallurgiledet för 65-70%
av den slutliga stålproduktens tillverkningskostnader. En förutsättning för
SSAB:s lönsamhet är därför att della led arbetar rationellt och effeklivl. Det
var också av detla skäl som SSAB:s styrelse hösten 1979 beslutade att avveckla
Domnarvels malmmeiallurgi den 1 mars 1981 samt alt helt övergå lill
slränggjulning i Luleå och Oxelösund. En konsekvens av det sistnämnda beslutet
blev alt samtliga gölvalsverk inom företagel avvecklades. Åven efter
nedläggningen av malmmetallurgin i Domnarvet kommer SSAB:s metallurgiska
kapacitet att överstiga valsningskapacileien. Detta innebär att lönsamhet inoin
metallurgin förutsätter en fortsatt extern försäljning av slålämnen.

SSAB motiverar satsningarna på band- och tunnplåt med alt
del endast på detta område är möjligt för bolaget att väsentligt öka
avsättningen på närmarknaden. Kapaciteten understiger f. n. den svenska
förbrukningen. I övriga valsningsled, utom valstråd. finns svensk kapacitet som
överstiger förbrukningen och all expansion kräver därför exportökningar. Sådana
anser SSAB vara tveksamma av både lönsamhets- och marknadsskäl.

Vid behandlingen av prop. 1978/79; 126 beslutade riksdagen
att medel bör ställas till SSAB:s förfogande för att möjliggöra alt den
malmbaserade metallurgin vid Domnarvet kunde behållas ca ett år längre än vad
som förutsagts i SSAB:s slrukturplan. Några medel härför anvisades inte ulan
förslag om anvisning av erforderliga medel förutsattes ingå i den utvecklingsplan
för SSAB som riksdagen uttryckte önskemål om. SSAB:s styrelse har funnit att
en snabb omstrukturering av metallurgin är så central för SSAB:s hela
verksamhet alt möjlighelen lill statligt bidrag för senareläggning av
avvecklingen inle kan utnyttjas.

Prop. 1980/81:67 15

För flertalet produkler räknar SSAB nu med lägre
marknadsvolymer än vad som förutsågs i SSAB 82. Omräknat till råslälsbehov för
den interna ämnesförsörjningen innebär della för är 1982 ett behov av 2.5 milj.
ton jämfört med 2.7 milj. ton i SSAB 82, dvs. en minskning med ca 7%.

Jag övergår nu till alt redogöra för vissa av de
divisionsvisa program som finns i perspeklivplanen.

Inom division Gruvor har de strukturförändringar som
angavs i strukturplanen från år 1978 nu i stort sett genomförts. SSAB:s
gruvdivision omfattar numera anläggningarna i Grängesberg. Strässa och
Dannemora. Till följd av de högre fraktpriserna för konkurrerande malm ärde
mellansvenska gruvorna nu. trots höga brylningskoslnader. konkurrenskraftiga
pä närmarknaden. Exportförsäljningen äremellertid fortfarande olönsam. Av den
sammanlagda produktionen på 2.8 milj. lon avsätts 45% lill Oxelösund. 10% lill
svensk specialslålsindustri och 45% pä export. Enligl SSAB:s uppfattning är det
största problemel för bolagels gruvor den låga produktiviteten.

En framtidsprodukt för Grängesberg kan enligt SSAB vara
granulerad högänrikad slig. En utvärdering av fullskaleförsök med denna produkt
planeras under år 1981.

Gruvbrytningen i Strässa är enligl SSAB helt beroende av
avsättningsmöjligheterna lill specialstålsinduslrin. Om detta behov minskar
måsle inriktningen för Strässa omprövas.

I del hår sammanhanget vill jag nämna att delegationen för
mellansvensk gruvindustri kommer, enligl vad jag har erfarit, att avsluta sitt
arbete våren 1981.

1 det av riksdagen anvisade anslagel lill
rekonslruklionslån har inräknats 157 milj. kr. för att bygga ell
parallellsinterband i Oxelösund i syfte att möjliggöra ökad användning av
Grängesbergsslig. Härvid förutsågs bl.a. uibyggnad av råjärnsproduklionen i
Oxelösund. Eftersom en sådan produktionsökning inte längre bedöms erforderlig
finns enligt SSAB:s uppfattning inle längre tillräckligt behov av ett nytt
sinlerband. Ett annat skäl enligl SSAB för att ell sinlerband inle kan
rekommenderas är alt del skulle omöjliggöra en framtida tillverkning av
kulsinler i Strässa för leverans lill Oxelösund.

Omstruktureringen inom division Metallurgi innebär att den
malmbaserade metallurgin koncentreras till Luleå och Oxelösund och den
skrotbaserade till Domnarvet. Anläggningen i Domnarvet kommer att vara bland
de mesl moderna i Europa. Omstruktureringen innebär vidare att från våren 1981
kommer all slålämnesproduktion inom SSAB alt strånggjulas. Från
kostnadssynpunkt är della av slor betydelse.

De åtgärder som vidtas vid omstruktureringen betyder alt
råslålskapaci-teten minskar från 4 milj. lon per är 1977 till 3,1 milj. ton per
år efler är 1981. Om resp. divisions marknadsmäl kan uppnås föreligger ett
internt rästålsbehov av 2,3 milj. ton är 1981 och 2.7 milj. ton år 1984. En
betydan-

Prop.
1980/81:67 16

de råstälskapacitet finns sälunda tillgänglig för extern
försäljning under förutsättning av att stränggjutningskapacilei finns. Den
installerade stränggjulningskapaciteten uppgår f.n. lill 2.85 milj. lon ämnen
och år sålunda lägre än den installerade råstålskapacitelen 3.1 milj. ton.

SSAB bedömer alt divisionen Band och Tunnplåt bör uppnå en
marknadsandel av närmare 50% pä den svenska marknaden är 1982 jämfört med 35%
år 1979. De ekonomiska analyser som SSAB har utfört pekar på att den ökade
avsättningen i första hand bör ske pä den svenska marknaden. Hittills
beslutade investeringar i band och tunnplåt uppgår till ca 1 600 milj. kr.

Strukturplanens behandling av ProfUdivisionen var
preliminär i avvaktan pä utredningen om strukturen för den svenska profiltillverkningen.
Bl.a. aviserades upprustning av grovvalsverk och universalvalsverk i Luleå.
Vidare angavs all ell nylt mediumvalsverk i Luleå kan komma att krävas.
Överföring av nuvarande rälstillverkning i Domnarvet till Luleå förutsägs
ocksä.

Ytterligare utredningar om profiltillverkningen har
genomförts under är 1979. Marknadsförutsättningarna för eit nytt mediumvalsverk
har utretts. Ett modernt nytt valsverk för balk och profiler har 400000 ton som
lägsta ekonomiska och tekniska kapacitet. Utredningen konstaterar att avsättning
av denna produktion är möjlig endast om 10% av produktionen kan exporteras.
Export av en så stor kvantitet skulle inkräkta på exportutrymmet för nuvarande
svenska verk. säväl inom som utom SSAB. Fortsatt produktion i samtliga nuvarande
verk inom profildivisionen blir i delta läge tveksam. Konkurrensen med övriga
svenska och nordiska verk skärps även.

Trots att ett nytt valsverk får betydligt lägre
driftskostnader än de nuvarande SSAB-verken har utredningen bedömt att dess
lönsamhet inte blir tillräcklig så att investeringen som uppgår till mer än 1
000 milj. kr. kan återbetalas. För att verket skall ge ett överskott som täcker
kapitalkostnaderna skulle krävas en prisökning på drygt 20% vid i övrigt
oförändrad kostnadsnivå. Utredningen har bedömt detla vara orealistiskt med
hänsyn till den rådande överkapaciteten i Västeuropa. Dessulom växer inle marknaden
för produkterna. Mol denna bakgrund bedömer SSAB i dagslägel del inle vara
möjligl att genomföra en investering i ett nytt mediumvalsverk.

Jag anser att SSAB:s mediumverksutredning. som bör fogas
till protokollet i delta ärende som bilaga 2. på ett övertygande sätt visar
att marknadsulrymme saknas för att bygga ett mediumvalsverk i Luleå. Riksdagsmajoritetens
beslut att först låta SSAB utreda förutsättningarna för ett mediumvalsverk,
innan beslul fattades om inriktning, storlek och kostnader för verket, har
visat sig riktigt.

Undersökningar pågår om möjligheterna att förlägga
rälsproduktionen till universalvalsverkel i Luleå. Beslul har faltals om
investering i ell nytt

Prop.
1980/81:67 17

förpar
om 155 milj. kr. i Luleås universalvalsverk. Investeringen pågår. Härigenom
sänks kostnaderna i det metallurgiska ledet genom att slräng-gjulna ämnen kan
användas och götvalsverkel läggas ned. Fortfarande ger dock verket som sädant
inte ett positivt resultat. Principbeslutet har vidare fattats om en ny ugn
lill universalverket för 85 milj. kr. Denna investering är angelägen för
fortsall drift vid verket.

Emellertid
kommer universalverkel inte all kunna skapa tillräckliga överskott för all
investeringen skall kunna återbetalas. En förutsällning för en investering i en
ny ugn är alltså enligt SSAB att investeringskapiialet kan erhållas ränle- och
amorteringsfritt. SSAB har gjort en hemslällan med denna innebörd.

I
följande sammanställning redovisas genomförda, pågående, beslutade och
planerade ätgärder.

Antalet
anställda inom SSAB kommer under perioden 1978-1987 att minska med tolall ca
3400 personer. Enligt strukturplanen SSAB 82 skulle nettominskningen komma att
uppgå lill 1 550 personer enbart av strukturskäl, lill vilkel skulle komma
yllerligare minskningar lill följd av samordning och befintlig övertalighel.

I
prop. 1977/78: 87 uppskattades personalminskningen under femårsperioden
1978-1982 lill ca 4000 personer. Enligt nu föreliggande perspektivplan kommer
minskningen emellertid inte att bli så slor under femårsperioden. Antalet
anställda inom SSAB. exkl. Tibnor, bedöms till ca 14600 personer i slutet av år
1987. Den bedömda ulvecklingen per huvudort, uttryckt i antalet registrerade
anställda, framgär av följande tabell.

Perspektivplan 1980

SSAB 82

1979-12-31

1987-12-31

1978-01-01

1987-12-31

Luleå

4 705

4 300

4930

4400

Borlänge

5 560

4 500

5610

5 100

Oxelösund

3 890

3400

3 690

3 750

Ludvika

1080

750

1209

600

Övrigt

1900

1700

2 623

1700

17135

14650

18062

15550

SSAB
har genom kostnadsjämförelser med europeiska stålföretag gjort bedömningar av
bolagets konkurrenskraft efter det all omstruktureringen är genomförd. Slutsatsen
i dessa bedömningar är att flertalet av SSAB:s produkter bör ha möjlighet att
konkurrera på en närmarknad efler genomförandet av slrukturplanen. För att
åstadkomma denna konkurrenskraft krävs dock ulöver strukturåtgärderna avsevärda
effektivitets- och utbytes-förbättringar i produktionen. 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
67

00 > 00

re ;2 ■5 =

'l_
V5 —

dj re l_

i:"ä,Si, u c , c o CJ (u c/) 're c .o 00 — O o c o
:Q'cEQ

I

IU U qj OJ

o re ?>

i<;Q:,_ I

c c

o

Eoo 00 t:

E-a ii u

JJ u o

c .i!

5Z

00 c u oo .5 -no ' i: .E — o =« c

'■ - *1 c/]

-5

■ 3 ?

c >

00 r-00 C 2 .= •D -3

OJ QJ

Z E I

ra
"O

ra >

P OJ

"
E

:0

>

Oii

ra
"O

c

>

>

E Xi

ra

ra

00

00 ra

i: E

c

c J2

yi a

'c

'c y

P
." P a

■2

I

I

I

-c — :0

17 — 00

• o S »

g
E-i

00 bn 00 OO c 00

c 3 1>

o-az
> I I

CLnS

S

Oi

ir.

Oh

■o

ra

>

c

>

j £

•

OJ

"S

ra

0 £ )

>

>

C 'C

ra

I-

OJ

oo

OJ

c:

>

?i

(/I

1)

-o

-o

-

>

c

c

x:

c

ra rr

ra

o

ra C: — on

a5

I

I

>

13 >

re

oo c

5-g

ÖS u 00 ;0

>. re Z E

c/1

re

- I c: oj°i5

> re"

" S 00 3 re

H S " c > o, S 3 ;2 » = >

Q.— Q. >- •£ .3 r? 9

lill

>. E

■£=•«

I

o-r; G.ore 3"q.

00 ™ >

c .E ™ ■ £ £

oo 3
.E "Z. ly

C*

> a

re

00

.c

c

oo

00

c

!

c

c

00-J «

't,
5

'c

'c

' )r.

00

00

c/)

>

c

c

>
ore < V, 1

:re 1

• re 1

1= Z 5

1

5 E

E 5

ca

Prop. 1980/81:67

E . ii

re
oojz

OU

c

1-

J

JJ

OJ

>

=3 C

3

1

00

S c 2 o

« ■ £ E

.Ei: _ -

c — <u •- c

T3 — 5 .S re

- S J5 h ö

3 O.X)
3 il. :

I I

00 in i> ,ts > •- "*

" = ä

00 u "

• eI

00 E il 00 Son c „ —

T3 .
<U

j;ié

t/
.re

a>

re

_aj

JZ
c

Ji
t/)

i 00

Rattvi

perso rg

<
« OJ x:

o

C JO

"S
=

<u c • 7 00

00

>
B re c oo «

• Em

c

OJj t-

en vid
rk

ring av
ngesbe

E <CQ
!UCQ<

"5<
=

.TI

c

0/;

1

OJ ■■O

in

ra

00

>

'Z.
> w OJ

;ra
c

samhet
Kalkve Överfö till Grä

Samgå(
AB i S grossis

>

CL CL

ÖÖ

ii E

c ra

-C

ora

■O

S E

c n

Prop.
1980/81:67 20

SSAB menar att grundförutsättningarna för stålindustrin i
Sverige är lika gynnsamma som i konkurrentländerna. Denna uppfattning grundar
sig på följande antaganden. Svensk stålindustri har tillgång till inhemsk malm
och bör även framdeles kunna utnyttja en del av fördelarna att ligga i närheten
av malmtillgångarna. Kostnaderna för elenergi bedöms även fortsättningsvis bli
lägre än konkurreniernas. Arbetslönerna i Sverige molsvarar de europeiska
ländernas men är högre än i nya slålproducerande länder.

SSAB:s anläggningsstruktur kommer emellertid att vara
ogynnsam även efter genomförandet av strukturplanen. Slrukturplanens utseende
betraktar SSAB som en kompromiss mellan sociala, finansiella, tekniska och
marknadsmässiga hänsyn.

SS.AB menar att slrukturplanen är den bästa lösningen för
de närmast kommande tio åren. På längre sikt bör sannolikt den svenska stålindustrins
struktur fä ett annat utseende. Om storskaletekniken blir bestående mäste
stålindustrin koncentreras ytterligare. Men den pågående tekniska utvecklingen,
framför allt i ny teknik förgjutning och bearbetning, kan innebära en
annorlunda anläggningsstruktur i framtiden. 1 avvaktan på utvecklingen bör även
investeringarna i konventionell teknik vara återhållsamma menar SSAB.

SSAB har att ta ställning till inriktningen för vissa
kvarstående problemområden inom en period om fem till tio år. Dessa
problemområden är långa produkter, grovplåt och koksverk. Jag delar till fullo
SSAB:s uppfattning om att en grundläggande förutsättning för nya stora
investeringar inom de uppräknade områdena måste vara att lönsamhet dessförinnan
har erhållits inom divisionerna Metallurgi samt Band och Tunnplåt. Jag bedömer
att satsningar inom övriga områden bör begränsas till nödvändiga reinvesteringar.
miljöinvesteringar o.d. lill dess alt lönsamhet har uppnåtts inom de tidigare
nämnda verksamheterna.

3.2.2 SSAB:s friimsttillning

I sin skrivelse den 18 september 1980 framhåller SSAB att
om bolagets målsättning för resultatutvecklingen perioden 1980-1982 inle uppnäs
kan SSAB bli nödsakat att återkomma till regeringen med särskild hemställan om
medel för personalpolitiken.

1 prop. 1977/78:871"ramhölljagbl.a. att SSAB under
ett inledande skede bör kunna använda viss del av rekonstruklionslånel för att
finansieia sitt personalpolitiska program. Jag framhöll vidare att
statsmakterna hade beslutat om särskill sysselsältningspolitiskt stöd inom
stålindustrin m.m. (prop. 1977/78:59. AU 1977/78: 17. rskr 1977/78:85). Detta
stöd. som utgick åren 1978 och 1979. var avsett att komplettera de resurser
som företagen själva hade och på så sätt göra det möjligt för företagen att
bedriva en personalpolitik som syftade till en omställning i för samhället
acceptabla former. Några åtaganden därutöver gjordes inte från statsmakternas
sida.

Prop. 1980/81:67 21

I bolagets skrivelse lill regeringen anger SSAB att
förutsättningar inte längre föreligger för att genomföra följande projekt.

-
Parallellsinterband
i Oxelösund (157 milj. kr.)

-
Tubexpress i
Luleå (20 milj. kr.)

-
Särskilda
insatser i Tierps kommun (1,7 milj. kr.)

-
Datacentral i
Grängesberg (15 milj. kr.)

-
Mediumverksutredning
och förprojektering (4 milj. kr.)

Av dessa projekt har SSAB genomfört en utredning om ett
nytt mediumverk i Luleå. För all läcka koslnaderna härför har SSAB erhållit 1
250000 kr. av de 4 milj. kr. som hade beräknats för ändamålet.

Förutsättningarna
för att genomföra de övriga angivna projekten föreligger enligt SSAB inle
längre. SSAB hemsläller om all de medel som har anvisats av riksdagen för
projeklen, inkl. återstoden av strukturiånet rörande mediumverksutredningen.
dvs. sammanlagt 178 700000 kr. i rekonslruklionslån och 17750000 kr. i
slrukturlän pä givna villkor enligt prop. 1978/79: 126, ställs lill SSAB:s
förfogande utan bindning till specificerade projekt. SSAB har i sin skrivelse
angivit alt bolaget har för avsikt all till vart och ell av Oxelöinvest AB, Ludvika
Industri AB och Dala-lnvesi AB överföra ca 30 milj. kr. av dessa medel.

För egen del villjag anföra följande.

Jag har tidigare redovisat de skäl som enligl SSAB gör att
del inle längre är aktuellt att bygga ell nytt parallellsinterband i Oxelösund.
Jag delar den uppfattning som SSAB har redovisat. Det sysselsäitningsbortfall i
Grängesbergsgruvan som uppstår lill följd av att investeringen inte genomförs
har i Rehnbergs rapport uppskattats lill 140 arbetstillfällen åren 1979-1981
och lill ytterligare 170 arbetstillfällen åren 1982-1987.

När SSAB
bildades tillförde varje ingående bolag en egen dalaanläggning. Enligl
Rehnbergs rapport ansåg SSAB all del kunde vara ändamålsenligt att sammanföra
de tre anläggningarna lill en som skulle lokaliseras lill Grängesberg. Fulll
utbyggd skulle dalacentralen komma att sysselsätta ca 60 personer. En
förläggning till Grängesberg förutsatte alt en byggnad uppfördes för ändamålet.

Av den
utredning som SSAB har gjort framgår att det inle är ekonomiskt försvarbart all
till Grängesberg lokalisera en datacentral. Nackdelarna uppvägs inle av de
fördelar som en samordning skulle innebära. Mot denna bakgrund instämmer jag i
SSAB:s uppfattning alt de tre dataanläggningarna inle skall sammanföras.
Konsekvensen av detla ställningstagande är alt ell sysselsältningslillskoll om
ca 60 arbetstillfällen uteblir i Grängesberg.

Strävan
finns inom SSAB all la lill vara och föra vidare de kunskaper som finns inom
företaget vad beträffar såväl själva ståltillverkningen som utrusining för ståltillverkning.
Målet är att skapa systemlösningar som skulle kunna säljas även lill andra
stålproducenter och annan lung induslri. Tubexpress är ett sådant exempel och
ulgör ett system för pneumatiska

Prop.
1980/81:67 22

transporter av tunga bulkprodukler som l.ex. slig och
koks. 1 Rehnbergs rapport framhölls att SSAB planerade all uppföra en försöks-
och referensanläggning i Luleå. Investeringskostnaden hade av bolaget
beräknats till 20 milj. kr. Under investeringsfasen skulle ett tiotal personer
bli sysselsatta med byggnadsarbete under ett år. Ett lyckat resultat av
försöken vid anläggningen skulle innebära möjligheter till produktion för
försäljning till ulomstående. Avsikten var enligl SSAB att förlägga
produktionen till Grängesberg. Frän SSAB:s sida framhölls dock att yllerligare
underlag var nödvändigt, innan beslul kunde fallas om uppförandet av en
anläggning. SSAB har nu genomfört kompletterande studier som visar att det inle
längre föreligger nägra förutsättningar att uppföra referensanläggningen. En
rad skäl framförs som slöd för denna uppfattning. Jag anser de angivna skälen
bärande för att inte uppföra en referensanläggning för pneumatiska transporter
i Luleå.

När del gäller särskilda insalser i Tierps kommun har
sysselsättningen för de anställda i f. d. Stora Element AB tryggats genom
regeringens beslut den 18 september 1980.

1 det av riksdagen för budgetåret 1979/80 beviljade
investeringsanslagel Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamäl av 819
milj. kr. har räknats in 50 milj. kr. för ett nytt valspar och 85 milj. kr. för
en ny ugn lill universalverkel i Luleå. Invesleringen i förparet har
igångsatts. Investeringen förbättrar resultatet för universalverkel främst
genom att en avsevärd driflkoslnadsbesparing i del metallurgiska ledet uppnäs.
Emellertid är överskottet inte tillräckligt för att täcka kapitalkostnaden.
Investeringen är dock en förulsätlning för fortsatt drift av verket.
Igångsätlningslillständ av investering i ny ugn har inle lämnats av SSAB:s
styrelse på grund av de tveksamma lönsamhetsulsikterna. En förutsättning för
denna investering är att kapitalet i sin helhet erhålls ränte- och
amorteringsfritt. SSAB hemsläller mot denna bakgrund alt 85 milj. kr. ställs
till fört"ogande som rekonstruktionslån med de villkor för detta lån som
har angivits i prop. 1978/79: 126.

För egen del villjag anföra följande.

De åtgärder som SSAB enligl riksdagens beslul våren 1979
skulle genomföra och finansiera med rekonslruklionslån innebar i huvudsak ett
sysselsätlningsätagande från bolagels sida. Av detla skäl beslutade riksdagen
alt dessa rekonslruklionslån inte skulle påverka inlösensvärdena på aktierna i
SSAB enligl punkt 7 i konsortialavtalet mellan ägarna, som finns intaget som
bilaga 4 i prop. 1977/78:87. Om investeringar finansieras med
rekonstruktionslån enligl de villkor som återges i bilaga 7 i prop. 1977/ 78:87
i stället för slrukturlän innebär detla all delägarnas inlösensvärden för
aktierna minskar med molsvarande belopp. Eftersom universalverket även efler
invesleringen i en ny ugn inle blir lönsamt finns sakliga skäl all omvandla
investeringskostnaden frän struktur- till rekonslruklionslån. Jag är emellertid
inte beredd att acceptera att beloppet inle skall påverka

Prop.
1980/81:67 23

inlösensvärdena.
Skälet är att investeringen inte motiveras av sysselsättningsskäl utan
genomförs för att fä effektivare produklionsflöde. Detta innebår att
investeringen leder lill all förlusten begränsas genom all resultatet
förbättras, vilkel i sin tur medför all en mindre del av rekonstruklionslånel
än annars måsle las i anspråk för förlustläckning. Jag förordar sålunda alt 85
milj. kr. anvisas som rekonslruklionslån lill SSAB enligt de villkor som finns
återgivna i bilaga 7 i prop. 1977/78:87. Samtidigt behöver molsvarande belopp
som har anvisats som slrukturlän inte tas i anspråk.

I
del av riksdagen för budgetåret 1979/80 beviljade investeringsanslagel Lån lill
SSAB Svenskt Slål AB för rekonslruktionsåndamäl av 203.5 milj. kr. har
inräknats 50 milj. kr. för att upprätthålla gruvornas produktions-och
leveransvolym i avvaktan på byggandet av ell nytt parallellsinterband i
Oxelösund. Enligl perspektivplanen finns inget behov av ett nytt sinlerband.
Detla projekl kommer därför inte all genomföras. I perspeklivplanen anges i
slällel ett anlal andra projekl som nu pågår för alt säkra överlevnaden för
gruvorna, främst ny brylningsmelod i Grängesberg saml granulering av högänrikad
slig. Om försöken lyckas kommer dessa åtgärder att innebära samma effekter för
gruvorna som ett nytt sinlerband. I avvaktan på resultatet av försöken är det
bl.a. av sysselsättningsskäl angeläget alt produktions- och leveransvolymer
trols föriuster kan upprätthållas i gruvorna. SSAB hemställer därför all få
utnyttja anslagna 50 milj. kr. för alt upprätthålla produktionen lill dess de
angivna åtgärderna har utvärderats, vilket beräknas ske under år 1981.

För
egen del villjag anföra följande.

Som
jag redan nämnl. har jag godtagit de skäl SSAB har anfört föratt ett
parallellsinterband inte bör byggas i Oxelösund. De projekt som SSAB inte
kommer att genomföra innebär i huvudsak all sysselsättningen kommer all minska
i Grängesberg med närmare 400 arbetstillfällen. SSAB bedriver f. n. ett anlal
projekl som bolagel hoppas kan komma all säkra överlevnaden för gruvorna. Mot
denna bakgrund lorde regeringen vara oförhindrad att låta SSAB använda nämnda
50 milj. kr. såsom rekonstruktionslän för att upprätthålla gruvornas
produktions- och leveransvolym till dess att de bedrivna projekten har kunnat
utvärderas.

Rehnberg föreslog i sin
rapport att SSAB skulle få ett slrukturlän av 17 milj. kr. föratt bygga om
plastbeläggningslinjen i Borlänge. Riksdagen har (NU 1978/79:43, rskr
1978/79:369) som sin mening uttalat alt SSAB bör erhålla ett strukturlån av 17
milj. kr. för att bygga om plastbeläggningslinjen i Domnarvet. SSAB har nu
anhållit om detta slrukturlän. Mot denna bakgrund förordar jag all SSAB
erhåller ett slrukturlän av 17 milj. kr. för ändamålet på villkor som finns
angivna i bilaga 3 i prop. 1978/79: 126.

Under
år 1979 beslutade SSAB all upphöra med gruvbrytningen i Blöt-berget och
Håksberg. Mot denna bakgrund uttalade riksdagen som sin mening alt regeringen
skyndsamt borde granska den mellansvenska gruv-

Prop.
1980/81:67 24

induslrins
läge och föreslå lämpliga ätgärder. I avvaktan på resultatet av en sådan
utredning borde SSAB inte låta gruvorna bli vattenfyllda.

SSAB
har enligt riksdagens önskemål upprätthållit länspumpning av gruvorna efler del
att driften lades ned. Om mellansvenska gruvdelegationen i enlighel med SSAB:s
yttrande finner att det på grund av marknadsutsikterna saknas ekonomiska
förutsättningar för att återuppta driften i Blölberget och Håksberg avser SSAB
att upphöra med länspumpningen i dessa gruvor den 31 december 1980. Koslnaderna
för länspumpningen sedan driften lades ned till årsskiftet 1980-1981 beräknas
av SSAB till I 645000 kr. SSAB hemställer om bidrag med delta belopp som
ersättning för länspumpning av gruvorna.

I
ett yttrande konstaterar mellansvenska gruvdelegationen alt marknadsutsikterna
är sådana att ekonomiska förutsättningar saknas för att återuppta driften i
Blötberget och Håksberg. Jag godtar denna bedömning. Jag förordar därför att
SSAB erhåller ell bidrag av 1645000 kr. som ersättning för kostnader i samband
med länspumpningen.

SSAB
har hemställt om alt 454 milj. kr. av rekonstruklionslånel av 1 800 milj. kr.
skall behandlas enligt åttonde stycket av anvisningarna till 19 §
kommunalskatlelagen.

SSAB
övertog den 1 januari 1978 de handelsståls- och gruvrörelser och därmed
sammanhängande verksamhet som bedrevs av Gränges, NJA och Stora Kopparberg.
Enligl riksdagens beslut med anledning av prop. 1977/ 78:87 skall SSAB erhålla
statliga rekonslruklionslån av sammanlagl 1 800 milj. kr. för att finansiera
bolagets föriuster under rekonstruktionsperioden.

SSAB
äger, efter beslut av regeringen, rätt att för varje år som bolaget visar
negativt resultat efter planenliga avskrivningar, finansnetto och fastighetsskatt
lyfta ett belopp som motsvarar nämnda resultat ur rekonstruklionslånel och
resultalföra beloppet såsom skattepliktig inläkl.

En
del av bolagels planenliga avskrivningar utgör emellertid skattemässigt inle
avdragsgilla kostnader, vilket medför alt SSAB beskattas för molsvarande del av
intäklsförl rekonslruklionslån. Delta beror på det sätt vilket SSAB vid dess
bildande överlog anläggningstillgångarna från de tidigare ägarna och som finns
återgivet i bilaga 3 i prop. 1977/78: 87.

SSAB
förvärvade från Gränges och NJA fast egendom och utrustning, m. m. hänföriig
lill rörelserna. Från Slora Kopparberg erhölls molsvarande
anläggningstillgångar genom förvärv av aktierna i AB Domän samt den fordran
Slora Kopparberg erhöll då de överlät fast egendom, utrustning m.m. lill AB
Domän.

Skillnaden
mellan köpeskillingen för aktierna och egendomens bokförda värde hos AB Domän
utgjorde 454 milj. kr. Ett lika stort belopp har efler aktieförvärvet
redovisats som tillgäng hos SSAB under rubriken Uppskrivning av maskiner.
Avskrivning av denna lillgängsposl är inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen.
Detta får den inte avsedda följden all 454 milj. kr.

Prop. 1980/81:67 25

av rekonstruklionslånel kommer all träffas av beskattning.
Jag förordar därför att denna del av lånet får användas som ett avskrivningslån
för förvärv av aktierna i AB Domän. Avskrivningslån skall nämligen enligt
åttonde slyckel av anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen i skattehänseende
behandlas som statsbidrag. Sådant bidrag är skaltefrill om det används för all
bestrida kostnad för vilken avdragsrätl inle föreligger. Med den av mig förordade
lösningen lorde SSAB:s önskemål vara tillgodosett. Della innebär dock ingen
ändring av konsortialavtalets bestämmelser om parternas inlösensvärden.

3.3 Nya råjärnsprocesser

Försök all ersätta masugnsprocessen med nya
smältreduklionspro-cesser för framställning av flytande råjärn har pågått under
flera år. I Sverige har tre olika utvecklingsprojekt nätt ett sådant stadium
att berörda företag är beredda att pröva metoderna i slörre skala. De tre
processerna är ELRED (Slora Kopparbergs Bergslags AB och ASEA). INRED (Boliden
AB) och Plasmasmell (SKF Steel).

Med de nya smältreduktionsmeioderna eftersträvar man bl.
a. att undvika sinlring av järnmalmsslig. att ersätta den relativt dyra
masugnskoksen med billigt kol och att fä fram en metod som ger driftsekonomi
även i förhållandevis liten skala.

Genom att ersätta koks med stenkol och sinter med slig
skulle råvarukostnaderna per ton flytande råjärn kunna sänkas avsevärt. Del
kan sälunda, som framhållits av riksdagen (NU 1979/80:51, rskr 1979/80:323),
bli möjligl all åstadkomma en lönsam malmbaserad stålproduktion i mindre
enheter än vad som f.n. är möjligt. Nya avsättningsmöjligheter för den svenska
järnmalmsproduktionen kan skapas. Kunskapen om de nya metoderna kan bli
intressanta exporlobjekl. Svensk verkstadsindustri kan komma alt tillverka
utrustning för den nya teknologin.

Med hänsyn lill bl. a. de stora investeringar som
erfordras har berörda förelag inle ansett sig själva kunna svara för nästa
utvecklingssteg.

SKF Steel Engineering AB ansökte den 31 januari 1980 hos
regeringen om slallig finansiering för vidareutveckling av
Plasmasmeltprocessen. Ärendel har vad avser ansökan om bidrag med 45 milj. kr.
från anslaget E 6. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. den 14
februari 1980 överlämnats lill slatens industriverk. SKF har uppmanats all
lämna in ansökan som avser lån med 45 milj. kr. lill Fonden för induslrielll
utvecklingsarbete (Industrifonden).

SKF Steel har i skrivelse lill regeringen den 27 februari
1980 bl. a. lämnat vissa synpunkter på hur bolagel med nya råjärnsmeloder
skulle kunna lösa den lolala materialbalansen för järn och skrol i Sverige.

Ansökningar om lån för vidareutveckling av INRED-processen
och Plasmasmeltprocessen har under är 1980 behandlats av Industrifonden.

Prop. 1980/81:67 26

som
i sin handläggning av dessa ärenden också gjort en utvärdering av
ELRED-processen och även studerat andra metoder som är under utveckling i
utlandet.

Riksdagen
uttalade i maj 1980 (NU 1979/80:51 s. 29) att del är angelägel all arbetet med
denna utvärdering sker i snabb takt. Riksdagen uttalade vidare all statliga
insatser av betydande storleksordning kan visa sig motiverade. Riksdagen angav
också flera fördelar med de nya råjärnsprocesserna, om de blir
konkurrenskraftiga.

•Jag
vill för egen del framhålla följande.

Del
är myckel glädjande all svensk industri även på delta område ligger långt
framme när del gäller utveckling av ny teknik och nya processer. Det är rimligl
alt även staten engagerar sig i långsiktigt industriellt utvecklingsarbete
inom näringlivet. Industrifonden, som har lill ändamål all genom längivning
stödja just industriellt utvecklingsarbete, har när det gäller de nya
råjärnsprocesserna arbetat efter tvä huvudlinjer. Dels har den tekniska
realiserbarheten undersökts av tre sakkunniga, som var för sig gjort en
bedömning för fondens räkning, dels har fonden med hjälp av ett internationelll
konsultföretag bedömt de marknadsmässiga förutsättningarna.

Fråga
om stöd enligt förordningen (1979:630) om statligt kreditslöd genom Fonden för
Induslrielll utvecklingsarbete prövas av Industrifonden. Beslut som innebär
alt län lämnas med belopp som överstiger 25 milj. kr. skall underställas
regeringen för godkännande. Hillills beviljade lån lill Boliden och SKF Steel
uppgår till 20 resp. 7 milj. kr.

I
sin tidigare redovisade skrivelse till regeringen har SSAB inle hemställt om
särskilda medel för att bolaget skall kunna della i arbetet med all utveckla
ELRED-processen. Förklaringen till della är alt Stora Kopparberg och ASEA själva
bekostar utvecklingsarbetet.

Jag
bedömer mol denna bakgrund att del f.n. inte föreligger behov av ytterligare
åtgärder frän statens sida belräffande de nya råjärnsprocesserna.

Jag
vill i detla sammanhang underslryka all utvecklingsarbete av detla slag är
långsiktigt lill sin karaktär. Del är inle möjligt att lösa kortsiktiga problem
inom järn- och stålindustrin med hjälp av nya råjärnsmetoder.
Ulvecklingsarbelet lill färdig halvskaleanläggning beräknas la flera år i
anspråk. Försl därefter kan användning av metoderna i full skala bli aktuell.
Användning av nya metoder all framställa flytande råjärn är sålunda nägot som
bör kunna bli en verklig konkurrensfaktor först mol slutet av 1980-lalet. Till
dess är vi hänvisade lill konventionella metoder all framställa stål. Enligl
min bedömning år del möjligl all ytterligare förbättra produktiviteten och
ekonomin i nuvarande stålframställningsprocesser. Del är angeläget att
branschen parallellt med ulvecklingen av nya processer lar till vara även de
möjligheter till effektivitetshöjande åtgärder som finns idag.

Prop. 1980/81:67 27

3.4 Stålindustrins skrotförsörjning

Slålinduslrin är i hög grad beroende av tillgängen pä
skrol. För de mindre handelsstålverken och specialslålsindustrin utgör skrot
den huvudsakliga råvaran vid slålframställningen. Som utförligt har redovisats
för riksdagen (NU 1979/80:51 s. 17-21) har flera skrotbaserade stålverk i
skrivelse den 12 februari 1980 till regeringen påtalat konsekvenserna för den
svenska järnhanteringen av SSAB:s avsikl att basera en ökad andel av sin
slålframställning på skrot. I skrivelse den 19 februari 1980 lill regeringen
har SKF begärt besked av regeringen huruvida de negativa effeklerna för övriga
stålverk av SSAB:s planer pä ökad skrolförbrukning påverkar utbetalningen av
rekonstruklionslånel lill SSAB.

SKF Steel har i skrivelse den 27 februari 1980 lill
regeringen inkommit med vissa synpunkter på bl.a. den framlida
skrolförsörjningen i landet.

Jag har den 26 mars 1980 besvarat skrivelserna från
berörda förelag. Grundtanken frän min sida är all frågan om stålindustrins
skrolförsörjning och fördelningsprinciperna bör lösas genom överiäggningar
mellan förelagen i branschen. Två av de berörda företagen har i skrivelse den
14 april 1980 älerkommil i frågan och bl.a. understrukit skrotfrågans koppling
till frågan om den vidare omstruktureringen av i första hand de mindre handelsstälverken.

F.d. verkställande direktören i .AB
Järnbruksförnödenheter. Sven Verner-Carlsson, som av mig har utsetts all
biträda inom industridepartementet med vissa frägor rörande skrolbranschen,
har den 13 maj 1980 överlämnat en promemoria rörande skrotförsörjningen.'

Riksdagsledamoten Sven G. Andersson har i skrivelse lill
mig nyligen understrukit del allvarliga i skrolförsörjningssituationen under
kommande år och påpekat att SSAB, som är det enda företaget som är flexibelt
vid val av råvara (skrot eller råjärn), ulan alltför stora förelagsekonomiska
nackdelar skulle kunna avslå frän att använda slörre mängder köpskrol till
förmän för övriga stålverk i landet och ändå klara sin utvecklingsplan. 1
skrivelsen har vidare framhållits all regeringen nu borde ta sådana initiativ
att specialslälinduslrins rävarubas tryggas.

I linje med de intentioner som jag har givit uttryck för i
mitt nyssnämnda svar lill branschen har under vären och sommaren företrädare
för stålverken under ledning av Jernkonlorels fullmäktiges ordförande, Wilhelm
Ekman, överlagt om den framlida skrolförsörjningen.

Jag förutsälier all branschen kommer all nå någon form av
överenskommelse om ell långsiktigt avtal om skrotfördelningsprinciperna. Jag
kommer att fortlöpande följa ulvecklingen pä skrotomrädet. Sä länge en överenskommelse
mellan stålverken pä detta område är i sikte är jag dock inle beredd alt vidta
ytterligare åtgärder, l.ex. i form av nya ulredningar.

'"Tillförsel och skrotförbrukning för
perioden 1981-1983". Sven Verner-Carlsson. 1980.04.28 (delvis hemlig
enl. § 2 civilförvaltningens sekrelesskimgörelse)

Prop.
1980/81:67 28

3.5 De mindre handelsstålverken

Det är nu mer än två år sedan SSAB bildades med statligt
finansiellt slöd. Senare krav på alt regeringen skulle ta initiativ lill en
ägarsamordning inom hela handelsstälsindustrin har avslagits av riksdagen.

En utgångspunkt för mitt agerande har varit att förelagen
själva skall söka åstadkomma nödvändiga och ändamålsenliga
strukturförändringar. Diskussioner har också tidvis förts mellan olika
handelsstålverk om ett närmare samarbete eller samgående. Jag har även samrått
med ett flertal handelsstälverk under det senaste året och har vidare haft
överläggningar med de fackliga organisationerna.

Det har vid mina kontakter med branschen framförts krav pä
att staten måste la ett övergripande samordningsansvar för den fortsatta
omstruktureringen och alt statligt finansiellt stöd härvid måste ges även till
de mindre handelsstälverken.

1 skrivelse den 14 april 1980 lill regeringen har Fagersta
AB och Halmstads Järnverk AB hemställt bl. a. att regeringen måsle ta
initiativ till snara och kraftfulla åtgärder för ytterligare strukturering av
den svenska handelsstälsindustrin.

Jag kan nu konstatera att förelagens planer ännu inle har
lett fram till några konkreta omslruktureringsälgärder. Detta torde delvis
hänga samman med att SSAB f. n. hell inriktar sig på sin egen
strukturomvandling. I SSAB:s perspektivplan 1980 pekar bolaget å ena sidan pä
att en total lösning för den svenska strukturen för profilprodukter pä sikt är
oundviklig. A andra sidan hävdas att ett samgående mellan SSAB och övriga
berörda företag i dagslägel knappast kan underlätta förutsättningarna för en
strukturell omställning eftersom SSAB inte i något avseende har bättre
förutsättningar än de enskilda företagen att initiera eller genomföra erforderliga
strukturåtgärder. Delta innebär att de övriga handelsstålverken själva måsle
intensifiera ansträngningarna för alt fä förändringar lill stånd.

Genom alt SSAB i Perspektivplan 1980 lagt fast att bolagel
av marknadsmässiga och finansiella skäl f. n. inle avser att bygga ett nytt
mediumvalsverk i Luleå föreligger l. v. ingel hot från SSAB om erövring av
betydande marknadssegment från den övriga handelsstälsindustrin. Genom SSAB:s
beslul all lägga ned mediumverkel i Boriänge skapas ytterligare möjligheter
för de mindre verken all hävda sin marknadsställning.

Mot bakgrund av vad som sålunda framkommit bl.a. vid det
samråd jag haft med företrädare för branschen och de fackliga organisationerna
och mot bakgrund av den rådande marknadssituationen är det enligt min mening
angeläget all slrukluromvandlingsprocessen fortsätter inom handelsstälsindustrin
för all branschen skall stå bättre rustad inför framtiden. Jag förutsätter all
berörda förelag var för sig aktivt bedriver ett strukturrationaliseringsarbete
i syfte alt förbättra sin konkurrensförmåga och även tar initiativ till
gemensamma ätgärder som kan visa sig ändamålsenliga i ell framlida perspektiv.

Prop. 1980/81:67 29

3.6 Specialstålsindustrin

Delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher -
struklurdelega-lionen - har haft till uppgifi att under åren 1978 och 1979 dels
pröva frågan om lån och lånegaranti för all främja strukturomvandlingen inom
specialståls- och stälgjuteriindustrin. dels ta initiativ till, följa och
stödja strukturomvandling inom specialstålsinduslrin. För långivning har
delegationen disponerat ett anslag pä 700 milj. kr. varjämte delegationen har
bemyndigats alt besluta om lånegarantier på sammanlagt 600 milj. kr.

Under verksamhetsperioden 1978-1979 har delegationen
beviljat lån med sammanlagl 670 milj. kr. och förklarat sig beredd au slälla
garantier på sammanlagl 302.6 milj. kr. Delegationen har - som framförs i
delegationens verksamhetsberättelse, vilken bör fogas till
regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga 3 - finansiellt stött sammanlagt
nio företag. Av lånesumman avser 246.4 milj. kr. lån med villkorlig
ålerbelalningsskyldighel. För alt fastställa betalningsskyldigheten för sådana
lån skall förhandlingar hållas årligen mellan del låntagande företagel och
struklurdele-galionen, vilken fr. o. m. den I januari 1980 endasl har lill
uppgifi att pröva frågor om län eller lånegarantier som har beviljats med stöd
av förordningen (1977:1123) om statligt slöd till strukturåtgärder inom
specialslålsindustrin m. m. (jfr. SFS 1979: 1181).

De statligt stödda investerings- och
omstruktureringsaktiviteter som nu pågår inom specialslålsindustrin bör
väsentligt förbättra möjligheterna för de flesta förelag i branschen all bli
långsiktigt livskraftiga. Jag är samlidigl medveten om alt del även inom
specialstålsinduslrin ålerslår allvarliga problem som mäste lösas.

Ett
exempel på problemföretag är Surahammars Bruks AB. som under en följd av år har
haft stora lönsamhetsproblem. Företagel - som ingår i ASEA-koncernen -
tillverkar och försäljer bl.a. tackjärn, elektroplät. järnvägsmaterial, smide
och permanenlmagneler. Surahammars Bruk. som är del enda kvarvarande
masugnsbaserade specialsiålverkel i landet, har gruvor, sinlerverk och masugn i
Spännarhyltan (Norberg) saml stålverk, varmvalsverk, kallvalsverk m.m. i
Surahammar. Företagel sysselsätter ca 1 600 personer varav ca 300 i Norberg.

Ända sedan de nya metallurgiska enheterna togs i bruk
1974-1975 har bolaget arbetat med slora ekonomiska problem främst på grund av
minskad eflert"rägan. sjunkande priser och för lågt kapacitetsutnyttjande.
Under perioden 1974- 1979 har moderbolaget ASEA enligt vad jag har erfarit
skjutit till 288 milj. kr. i koncernbidrag och 68 milj. kr. i
aktiekapilaltillskoli föratt täcka föriusterna.

Som utförligt redovisats för riksdagen i annat sammanhang
begärde i november 1979 fem fackliga organisationer - Svenska
gruvindustriarbe-lareförbundel, Svenska industritjänstemannaförbundet. Svenska
melaUindustriarbelareförbundet, Sveriges arbelsledareförbund och Sveriges
civil-

Prop.
1980/81:67 30

ingenjörsförbund - alt regeringen, mol bakgrund av att den
forlsatla driften enligt förbunden var hotad, skulle vidta omedelbara åtgärder
i syfle all säkerställa en fortsalt försörjning med kvalilelstackjärn (NU 1979/
80:51 s. 17-21). Skrivelsen remitterades lill mellansvenska gruvdelegationen,
som yttrade sig i december 1979. De fackliga organisationerna inkom med
påminnelse i ärendel i december 1979 varefter överiäggningar mellan företrädare
för de fackliga organisationerna och industridepartementet ägde rum. 1
skrivelse den 12 februari 1980 rörande skrotförsörjningsproblemen har Fagersta
AB, Halmstads Järnverk AB, Sandvik AB och Smedjebackens Valsverks AB även
hemställt all regeringen skall föranstalta om åtgärder som innebär bl. a. att
konkurrensförulsältningarna för Spännarhyltan blir desamma som för övrig
malmbaserad råjärnspro-duktion i landet med som följd förbättrad
konkurrenskraft för specialstål-verken.

Den 14 mars 1980 informerade Surahammas Bruk de fackliga
organisationerna om att överhängande fara förelåg för nedläggning av hela verksamheten
i Norberg och stålverket i Surahammar till följd av företagets ekonomiska
problem.

I skrivelse den 28 mars 1980 - överlämnad vid uppvaktning
tillsammans med företrädare för kommunerna och de fackliga organisationerna -
har länsstyrelsen i Västmanlands län redovisat den aktuella situationen vid
företaget och framhållit bl. a. all regeringen bör medverka lill en fullständig
bedömning av specialstålsindustrins råjärnsbehov och lill ett klariäggande av
Surahammas Bruks metallurgiska enheters betydelse som leverantör av
kvalitelsråjärn. I en promemoria, överlämnad vid samma tillfälle, har
företrädare för de lokala fackliga organisationerna redovisat länkbara vägar
all göra Surahammars Bruk lönsamt. I en samlidigl överlämnad skrivelse från
socialdemokraterna i Norberg har krav rests på alt göra Spännarhyltan lill ell
metallurgiskt centrum för specialstålframslällningen och pä att staten
medverkar lill en differentiering av näringslivet i Norberg genom att bl. a.
flytta vissa kommuner i norra Västmanland lill stödområde 4 från nuvarande 2.

I skrivelse den 14 april i är lill regeringen har Fagersta
AB och Halmstads Järnverk AB återkommit i skrolfrågan och därvid betonat del
nära sambandet mellan Spännarhyltan- och skrotfrågan. Förelagen har härvid
hemställt om bl. a. att genom åtgärder frän regeringens sida Spännarhyltan
förblir i drift.

Den 10 september 1980 offentliggjorde Surahammars Bruk all
förelagets styrelse, på grundval av en omfatiande utredning som har gjorts inom
företaget för all belysa olika alternativ för företagets framtida struktur,
samma dag hade uppdragit ål förelagsledningen alt inleda MBL-förhand-lingar med
de fackliga organisationerna om ett alternativ som innebär att
eleklroplåltillverkningen i framliden baseras pä köpta ämnen och att masugnen
m.m. i Spännarhyltan och del av stålverket i Surahammar läggs ned.

Prop.
1980/81:67 31

1
skrivelse den 17 september 1980 har de centrala fackliga organisationerna
älerkommil i ärendet och bl. a. som sin mening anfört att konsekvenserna vid
en nedläggning av delar av verksamheten vid Surahammars Bruk blir katastrofala
för i första hand Norbergs kommun. Dä förbunden anser att en sädan utveckling
är oacceptabel har de ånyo krävt all regeringen omedelbart vidtar åtgärder för
att trygga en fortsalt drift vid de aktuella verken och att initiativ tas lill
de ulredningar och förhandlingar som krävs för all åstadkomma den nödvändiga
samordningen mellan specialstålföre-lagen. Förbunden kräver ocksä i skrivelsen en
samhällsekonomisk utvärdering av olika utvecklingsalternativ. Företrädare för
fyra av riksdagspartierna från Västmanlands län har i skrivelse lill mig i
huvudsak slälll sig bakom de fackliga kraven.

Specialslälsindustrins
råjärnsförsörjning har studerats tidigare i olika sammanhang. Bl.a. har tre
rapporter' i ämnet redovisats under åren 1978 och 1979.

Förutsättningarna
för studierna har successivt ändrats och de prognoser och rekommendationer som
har gjorts av utredarna, bl.a. om ett av specialstålsinduslrin samägt
Spännarhyltan, har inte realiserats.

Mellansvenska
gruvdelegationen har i sill lidigare nämnda yllrande analyserat
försörjningssituationen beträffande kvalilelstackjärn i Mellansverige.
Delegationen konstaterar att de kvantileler raffinerat lackjärn som
specialstälverken numera efterfrågar är mycket små. Delegationen delar
samlidigl de fackliga organisationernas farhågor för gruvindustrin i Mellansverige
om Spännarhyltan läggs ned.

Jag
har vid flera tillfällen under året haft kontakter med Surahammars Bruk och
moderbolaget ASEA. Jag har även haft överläggningar med företrädare för de
fackliga organisationerna och de regionala och lokala myndigheterna.

Jag
har under vären 1980 låtit närmare sondera intresset för ett långsiktigt
engagemang i Spännarhyltan frän vissa specialstälverks sida, nämligen Fagersta
AB, SKF Steel saml Sandvik AB. Överläggningarna har visat all dessa förelag
endast är marginellt beroende av leveranser av raffinerat tackjärn från
Surahammars Bruk. Del iniresse som finns att ha tillgång till råjärn frän
Surahammars Bruk är inte av del slaget att någol engagemang frän berörda
förelags sida anses motiverat. Vid en interpellalions- och frågedebatt i
riksdagen den 18 april i år har jag närmare utvecklat min syn på denna fråga.

Jag
har den 10 oktober 1980 emottagit en namninsamling där 57 man krävt jobben kvar
i Spännarhyltan.

Vid
överläggningar den 16 oktober 1980 i Norberg med företrädare för

'-
Specialstålverkens råjärnsförsörjning (Ture Omberg, K-G Bergh; 1978-02-27)

-
Malmförsörjningen till
mellansvenska räjärnverk (John Näslund. Boris Serning; 1978-08-20)

-
Specialstålindustrins
räjärnsförsörjning (Ture Omberg; 1979-02-08)

Prop. 1980/81:67 32

bl.a. länsstyrelsen, berörda kommuner. Surahammars Bruk
och ASEA, de fackliga organisationerna och den regionala utvecklingsfonden har
jag redogjort för min avsikt all verka för att den förestående strukturomvandlingen
kan underlättas genom regionalpoliliska insalser. Moderbolaget ASEA redovisade
i grova drag vilken typ av insatser man är beredd alt göra för berörda
anställda. Sålunda kommer t.ex. samtliga berörda att erbjudas nylt arbete inom
ASEA-koncernen. Slora satsningar görs av ASEA för att skapa nya
arbetstillfällen i Norberg. Jag har i december 1980 fåll en muntlig redovisning
från ASEA:s sida om hur arbetet fortskrider. Glädjande nog kan jag konstalera
alt nya arbetstillfällen redan nu har ställts i utsikt för en mycket stor del
av dem som friställs i Norberg. En förulsätlning är att lämpliga lokaler kan
disponeras i Norberg ulöver vad som finns idag.

Vid mölel
i Norberg överiämnades lill mig en skrivelse undertecknad av företrädare för
länsstyrelsen, berörda kommuner och de fackliga organisationerna med krav på
en utredning och samlad bedömning av specialslålsindustrin och bl. a. dess
framtida råjärns- och råslälsbehov.

Jag vill i
delta sammanhang understryka alt stålindustrins problem är väl kartlagda i ett
flertal utredningar under senare är. Jag vill erinra om vad 1977 års
specialstålulredning (Ds I 1977:3). vilken tillkallades av mig hösten 1976.
konstaterade beträffande den metallurgiska basen inom specialslålsindustrin.

Utredningen
konstaterade bl.a. följande: (s.74) ""Generellt sett råder
överkapacitet inom det metallurgiska ledet hos specialstålsindustrin." När
det gäller Spännarhyltan/Surahammar konstaterar utredningen (s.75):
""Specialslälförelagen blir säsom diskuterats inledningsvis i allt
mindre utsträckning beroende av malm av speciell kvalitet. Undantag härifrån är
främst elektroplät oeh kolrikt stål av hög kvalitet. Det är mot denna bakgrund
man skall se att landets enda elektroplåttillverkare - Surahammars Bruk -
nyligen byggt en masugn i Spännarhyltan. fem mil frän Surahammar, och
installerat en OMB-konverter i själva Siiiahammar. Råjärnet transporteras i
flytande form per järnväg frän Spännarhyltan till Surahammar.""
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen (s.46): "Specialslålsindustrin
har inga slörre svårigheter att klara sin råvaruförsörjning.'"

De krav på ulredningar som dä och dä kommer är med andra
ord redan väl tillgodosedda.

Det som har inträffat sedan utredningen gjordes är att
eflertVågan på kvalitetsråjärn har minskat.

Anledningen lill att efterfrågan på raffinerat lackjärn
har minskat kraftigt är att den sura martinprocessen för vilken denna tackjärnslyp
är en nödvändig råvara successivt avvecklats. Delta återspeglas bl. a. i
utvecklingen av den svenska produktionen av kolstål med hög kolhalt som minskat
frän 241000 ton är 1974 lill endast 70000 lon år 1979. 1 stället ökas produkr

Prop.
1980/81:67 33

tionen
av elektrostål. Här är möjlighelerna att använda lackjärn av tekniska skäl
begränsade och huvudrävaran blir därför skrol. Avgörande för processändringen
har varit den snabba ulvecklingen av metallurgiska metoder att komplellera och
kvalitativt förbättra slutprodukten frän eleklrostälugnarna. Hit hör s. k.
skänkugnar för efterbehandling av det smälta stålet och inle minst införandel
av s. k. injeklionsmetallurgi. I båda fallen har svensk metallurgisk forskning
verksamt bidragit lill en snabb utveckling i syfte att öka verkens
konkurrensförmåga. I och med att den kvalitativa skillnaden mot marlinstålet på
delta sätt utjämnas blir bl.a. kostnadsrelationen råjärn-skrot avgörande för
process valet. I den mån man ändå efterfrågar lackjärn kan delta enligl vad jag
erfarit köpas lill lägre pris på annai håll, 1. ex. frän SSAB i Luleå, där man
ligger bra lill när del gäller kostnaden per ton råjärn.

Jag
vill också underslryka att det för Surahammars Bruks del även i fortsättningen
finns goda möjligheter all basera sin produktion pä inhemsk malm. Enligt
planerna kan Surahammars Bruk nämligen komma alt till slor del basera
elektroplåtlillverkningen pä ämnen från SSAB i Oxelösund.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län har i skrivelse till regeringen den 21 november 1980 påtalat
behovet av insalser från förelag och samhälle för all mildra verkningarna av
sysselsätlningsminskningarna i Surahammar och Spännarhyltan. Mälsällningen bör
enligl länsstyrelsen vara att genom samverkan uppnå en sådan omställning av
näringslivet all en balanserad utveckling uppnås i näringsliv och
arbetsmarknad på orterna. I en till skrivelsen fogad PM 1980-11-12 har närmare
redovisats vilka åtgärder som länsstyrelsen främst anser behöver vidtagas,
nämligen bl. a.

-
förbättring av villkoren för
regionalpolitiskt stöd till Fagerstaregionen och Surahammars kommun.

-
induslrihotell i Norberg och
Surahammar

-
ökade resurser lill
Ulvecklingsfondcn i Västmanlands län

-
förstärkning av länsstyrelsens
medelsram för åtgärder i anslutning till länsplaneringen.

Mol
bakgrund av vad jag nu anfört är del inle ändamålsenligt att yllerligare låta
ulreda frågan om hur metallurgin i Spännarhyltan skall kunna bevaras. Berörda
företag har klart deklarerat alt de kan tillgodose sina råjärns-/råslälsbehov
på annat säll.

Del
är nu nödvändigt att med kraft koncentrera resurserna pä att klara denna
nödvändiga strukturomvandling på ell för berörda anställda och orter
acceplabell sätt. Jag har vid överläggningar nyligen med samtliga närmasl
berörda parter redogjort för min inställning och vill här uprepa del
väsentliga, nämligen att del nu ankommer på Surahammars Bruk och dess
moderbolag ASEA att överväga vilka ätgärder som kan vidtas för att
omställningen skall kunna ske i acceptabla former. Jag har erfarit att ASEA-koncernen
är beredd till långtgående insalser i delta avseende.

3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 67

Prop.
1980/81:67 34

Dessa
insalser kan väntas bli betydligt underiätlade av att Norberg och de
närliggande kommunerna Avesta och Fagersta ingår i det regionalpolitiska
stödområdet.

Ett
annat företag inom specialslålseklorn som har drabbats av allvarliga problem är
Nyby Uddeholm AB, som till 90% ägs av Uddeholms AB. Ledningen för
Uddeholmskoncernen har nyligen för mig redovisat del beslut styrelsen för Nyby
Uddeholm har fattat den 18 november 1980 all inleda MBL-förhandlingar om
neddragningen av sysselsättningen med 1 160 personer, varav ca 500 i Torshälla,
450 i Storfors, 150 i Degerfors och 60 i Blombacka. Orsaken lill neddragningen
är bl.a. att den hittillsvarande ulvecklingen inom Nyby Uddeholm är sämre än
vad som förutsågs vid bolagels bildande vid halvårsskiftet 1979 och att
utsikterna för är 1981 enligl företagels bedömning är olillfredsslällande.
Bl.a. har förelagd fåll vidkännas minskad efterfrågan och sjunkande priser pä
vissa av förelagets produktgrupper inom det rostfria området.

De
nu aviserade åtgärderna syftar till alt förbättra överlevnadsmöjlig-helerna för
övriga delar av företaget.

Det
är ännu - med hänsyn lill bl.a. föreslående MBL-förhandlingar -för tidigt att
bedöma de samlade effeklerna av förelagels olika planerade åtgärder. Utan
tvivel kommer dock alt krävas insatser säväl av företag som samhälle för att
klara sysselsättningen och för all utveckla näringslivet på berörda orter och
i berörda regioner. Det är nu för tidigt all la slällning lill omfattningen av
dessa insatser. Rent principiellt gäller all denna typ av fråga måsle lösas
inom ramen för de av riksdagen anvisade medlen för arbelsmarknads- och
regionalpoliliken.

Dessa
insalser kan väntas bli betydligt underiätlade av all berörda orter inom
Värmlands resp. Örebro län ingår i del regionalpoliliska stödområdet.

3.7
Särskilda statliga insatser

Jag
har lidigare redovisat min syn på ulvecklingen inom stålindustrin. Jag har
ocksä framhållit att strukturförändringar både är önskvärda och nödvändiga inom
säväl special- som handelsstälsindustrin. För egen del tror jag dessutom att de
är hell ofrånkomliga med tanke på bl. a. konjunkturutvecklingen inom vär
omvärld och den förändrade globala stålkonsumlionen. Strukturförändringarna
kommer oundvikligen att leda till ett sysselsättningsbortfall i stålorterna
och i gruvorlerna i Mellansverige. Enligt min uppfattning,' som jag har
redovisat i olika sammanhang, ankommer del på förelag som vidtar strukturförändringar
all inom ramen för sina egna resurser medverka till alt fä fram
ersätlningssysselsällning till de orter som kommer alt drabbas av
sysselsältningsminskning. Självfallet måste samhället också ta sitt ansvar.
Genom arbetsmarknads- och i vissa fall regionalpoliliska åtgärder i förening
med en väl avvägd ekonomisk politik

Prop.
1980/81:67 35

måsle
samhällel medverka lill alt mildra verkningarna av nödvändiga
strukturförändringar. Jag anser dessulom att samhällel bör uppmuntra och påskynda
en diversifiering av näringslivet. En diversifiering av näringslivet innebär
nämligen all orternas förmåga all motstå säväl konjunkturella som strukturella
förändringar ökar.

De
mesl allvarliga problemen, sell från regionalpoliliska utgångspunkter och räknat
från är 1976 till mitten av 1980-lalel föreligger för Ludvika kommun. Där
beräknas gruvindustrin minska med 1 100 anställda jämfört med lägel år 1976 och
den övriga industrin har förlorat ålminsione 600 anställda. En viss
nyrekrytering har nu börjat inom industrin, men pågående återhämtning beräknas
inte medföra mer än någol hundratal anställda i ökad sysselsättning.

SSAB:s
beslut all inte använda vissa av de av riksdagen anvisade medlen innebär främst
konsekvenser för Grängesberg. Del redan lidigare allvarliga läget i Ludvika
kommun kommer härmed all förvärras. De nu akluella förändringarna inoin SSAB
innebär att sysselsättningen minskar med inemot 400 anställda jämfört med
lidigare bedömningar. Totalt beräknas sysselsättningen i Ludvika kommun minska
frän 14 300 i dagslägel lill ca 13 500 om fem år. Möjlighelerna lill annan
sysselsättning i regionen är begränsade. Kommunen kan därför få en ökning av
arbetslösheten som redan nu är myckel hög. Vidare finns del risk för
utflyttning av arbetskraft från kommunen vilkel leder lill en långsiktigt
minskad folkmängd.

Ludvika
kommun är f. n. inplacerad i stödområde 3. Beslutet grundades bl.a. på
antagandel alt de projekt för vilka medel anvisats skulle komma till utförande.
Trols all lägel förvärras är jag dock inle nu beredd att förorda nägon
förändring av stödområdesinplaceringen. Skälen härför är dels att regeringen
redan nu i särskilda fall kan lämna mer slöd lill angelägna projekl än vad som
normall gäller för resp. stödområde, dels all kommunen redan lidigare har
erhållit 12 milj. kr. för alt uppföra industrilokaler (prop. 1978/79: 126, AU
1978/79:32, rskr 1978/79:370). Eventuella förändringar av
stödomrädesinplaceringen bör enligt min mening prövas i ett slörre sammanhang.

En
annan kommun som genom nu väntade förändringar får ell belydande
sysselsättningsbortfall är Norberg, där nedläggningen av gruvorna och
Spännarhyllans stålverk innebår en minskning av induslrisysselsältningen med
500 personer jämfört med lägel är 1976. Läget i Norbergs kommun är emellertid
någol mindre utsatt jämfört med Ludvika kommun så till vida att kommunen ingår
i en slörre regional arbetsmarknad som omfattar ocksä Avesta, Hedemora och
Fagersta kommuner. Där finns en bredare industriell bas än i Ludvika och större
möjligheter till annan sysselsättning inom pendlingsavsländ. Problemen i
Norberg kan således delvis lösas genom arbetspendling. Norbergs kommun är f. n.
inplacerad i stödområde 2. Regionalpolitiskt stöd kan därför nu utgå lill
kommunen. Jag är dessul-

Prop.
1980/81:67 36

om beredd all föreslå regeringen alt lämna
regionalpolitiskl slöd lill särskilt angelägna projekl i Norbergs kommun med
högre subvention än som normall ulgår i stödområde 2. Vidare har nyligen behov
av nya industrilokaler i kommunen redovisats för mig. Jag förordar därför att
regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande alt lokaliseringsstöd får utgä lill
alt bygga kommunala industrilokaler i Norbergs kommun för alt del redovisade
behovet skall kunna tillgodoses.

För vissa övriga kommuner med belydande sysselsättning
inom järnmalmsgruvorna i Mellansverige saml järn- och slålinduslrin finns
möjlighel alt erhålla regionalpolitiskt stöd. eftersom dessa redan ingår i
stödområde. E>är fär ansökningar om slöd prövas enligl nu gällande regler.
För kommuner som ligger ulanför stödområdena är problemen f. n. inle lika
omfattande och akuta som i Ludvika och Norberg. Detta framgår också av en
sammanställning, där förändringarna inom den mellansvenska järn- och
stålindustrin saml järnmalmsbrytningen under perioden 1976-1980 redovisas.
Sammanställningen bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4. För
dessa kommuner får behovet av regionalpolitiskt stöd för omslrukturering av
näringslivet prövas efter ansökningar i varje enskilt fall. Härvid prövas behovet
av slöd med hånsyn lill bl.a. omfattningen av pågående strukturella
förändringar och deras betydelse för den lokala arbetsmarknaden.

I del föregående har jag förordat alt SSAB erhåller ett
slrukturlän av 17 milj. kr. för att bygga om plastbeläggningslinjen i
Domnarvet. Vidare har jag förordat all bolagel erhåller ell bidrag av 1 645000
kr. som ersättning för kostnader i samband med länspumpning av vissa gruvor.

Av skäl som jag redovisat i det föregående avser SSAB alt
inle genomföra ett anlal projekl för vilka beräknats statliga lån för
sammanlagt 196450000 kr. av de av riksdagen för budgetåren 1978/79 och 1979/80
anvisade invesleringsanslagen Lån till SSAB Svenskt Stål AB för
struktur-ändamål och Lån till SSAB Svenskt Slål AB för rekonslruktionsåndamäl
av sammantaget I 105 milj. kr. Jag noterar detta beslul av SSAB:s styrelse all
inle genomföra investeringar, där lönsamhetsulsikterna är osäkra, med stor
tillfredsställelse.

SSAB har hemställt om all för egen del erhålla drygt 100
milj. kr. av de medel som bolaget inte har för avsikt att utnyttja för angivna
ändamål. Bolaget genomför f.n. ell synnerligen omfattande investeringsprogram
som leder till slora ulbelalningar och påfreslningar pä likviditet och soliditet.
Jag utgår emellertid ifrån all i den mån ytteriigare ägarkapital är nödvändigt
för att strukturförändringarna skall ske i önskvärd takl ägarna är beredda att
skjuta till delta i proportion till sitl aktieinnehav. Skulle det visa sig att
Statsförelag då saknar finansiella möjligheter all bidra med sin andel måste
staten som ägare av Slalsförelag vara beredd all finansiellt medverka.

Prop. 1980/81:67 37

Genomförandet av strukturförändringarna inom SSAB kommer
att leda lill påfreslningar på sysselsättningen i Borlänge, Ludvika och
Oxelösunds kommuner. Av detta skäl föreslår SSAB att av de icke utnyttjade
medlen bör vart och ett av Oxelöinvest, Dala-lnvest och Ludvika Industri fä 30
milj. kr. En utvärdering pågår inom regeringskansliet av verksamhei i slatiigl
hel- eller delfinansierade investmentbolag. I avvaktan pä alt utvärderingen
slutförs, bör regeringen disponera sammanlagl 20 milj. kr. för medelstillskolt
till utvecklingsbolag med verksamhet i Boriänge. Ludvika och Oxelösunds
kommuner. Bolagens möjligheter att stärka sysselsättningen pä resp. ort kommer
härigenom all öka betydligt. Jag förordar all detla belopp anvisas pä ett
särskill anslag.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen föreslär riksdagen all

1. lill Lån IiU SSAB Svenskt Slål AB för
rekonstruktionsändamål pä

lilläggsbudget II
lill statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 under

fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 85000000

kr.,

2.
lill Lån till
SSAB Svenskt Stål AB för sirukturändamål på lill-läggsbudget II till statsbudgeten för budgetaret
1980/81 under Qorlonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 17000000
kr.

3.
lill Bidrag lUI
SSAB Svenskt Stål AB pä tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgeläret 1980/81 under
Qortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 645000 kr..

4.
medge all
454000000 kr. av de under anslagel Län lill ell nylt handelsstålbolag för
rekonstruktionsändamål används som avskrivningslån för förvärv av aktierna i
AB Domän i enlighel med vad jag har anfört,

5.
medge all
lokaliseringsslöd ulgår för all uppföra kommunala industrilokaler i Norbergs
kommun i enlighel med vad jag har anfört.

6.
lill
Meddsiillskott lill vissa utvecklingsbolag på lilläggsbudget II lill slalsbudgelen för budgetårel
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 20000000
kr.

Prop. 1980/81:67 38

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1980/81:67 39

Bilaga I

Perspektivplan 1980 1 SSABs mål och planering

SSAB
skall enligt förutsättningarna för bolagets bildande driva rörelse efter
affärsmässiga och förelagsekonomiska principer. Det innebär bl.a. alt företagel
skall uppnå en sädan konkurrenskraft och lönsamhet att det av egen krafl kan
fortleva i framliden.

SSABs
mål är att på lönsamma villkor försörja svensk och övrig nordisk verkstads- och
anläggningsinduslri med handelsslål saml med kompletterande produkler. Höga
marknadsandelar på denna marknad skall eftersträvas för produkler som
tillverkas inom koncernen. SSAB skall även via hel-eller delägda handelsföretag
marknadsföra produkter från andra svenska eller utländska ståltillverkare för
att tillgodose kundernas krav på sortiment, kvalitet och leveranssäkerhet.

SSAB har bildals med
statligt ekonomiskt slöd. Stödet är avsett all överbrygga den period av
omslrukturering som krävs för alt företagel skall nä egen bärkraft.
Förändringar föratt nä en effektivare produktion innebär med nödvändighet ell
minskat behov av arbetskraft. Arbetsstyrkan kommer all minskas samlidigl som
produktionsvolymen bibehålls eller ökar.

En
sådan strukturomvandling måste emellertid ske med tillbörlig hänsyn lill de
anställda, I konsortialavtalet mellan SSABs tre ägare regleras SSABs ansvar i
detta hänseende. SSAB skall enligt avtalet "med iakttagande av det ansvar
gentemot aktieägare, anställda och samhälle som enligt lag och god sed åvilar
bolagel, bedriva nämnda rörelser efter affärsmässiga och förelagsekonomiska
principer. I della ligger alt i den män statlig myndighet begär att bolagel
skall utföra insatser av arbetsmarknads-politisk art parterna utgår från att
särskild ersällning skall begäras härför"'.

SSABs
planering

SSAB
arbetar efler olika planer som fastställs i koncernens styrelse. Planerna är
rullande, dvs. de omprövas åriigen i syfte att anpassa verksamheten lill
förändringar i omvärlden och ändrade affärsförutsättningar.

I
den kapilallunga industrin krävs stadga och faslhet och verksamheten tål inte
ständiga omprövningar. Planeringen för denna typ av industri fordrar i hög grad
realism och förutseende.

Perspektivplan

I
samband med SSABs bildande antogs en perspektivplan - SSABs slrukturplan
SSAB-82 - som på 5-10 ärs sikt anger de åtgärder som SSAB behöver genomföra för
alt nä lönsamhet. Planen innehåller mark-

Prop.
1980/81:67 40

nadsbedömningar, produktionsinriktning, investeringar saml
andra förändringar i anläggningsstrukluren.

Strukturplanen ulgör grunden för SSABs långsiktiga
planering. Årligen sker en översyn av förutsättningarna för planen. Därvid kan
förändringar i förhållande till den ursprungliga planen aktualiseras.

Enligl den för SSAB gällande arbetsordningen skall
längiidsfrågor åriigen behandlas i koncernslyrelsen vid sammanträde under
våren. Ärligen kan dock inte mera omfattande utredningar eller studier göras.

Nästa lolala översyn av perspeklivplanen sker därför
tidigast våren 1982.

Treårsbudget

I treårsbudget preciseras SSABs åtgärder för perioden i
ekonomiska termer. Budgeten baseras på de resurser som väntas stå lill SSABs
förfogande och en bedömning av yttre faktorer, t.ex. marknadsutvecklingen.
Planen visar i vilken takt investeringar och motsvarande åtgärder bör och kan
genomföras saml den effekt dessa åtgärder har på SSABs resultat, personalbehov,
finansieringsbehov m. m.

Anslags- och investeringsbudget

Del första året i SSABs 3-årsbudget ulgör förelagets
årsbudget. Denna innehåller resullalbudgel, investeringsbudget, personalbudget
och likvidi-tetsbudgel.

Beslul om anslag för enskilda projekl fattas löpande under
året av styrelsen eller inom divisionerna enligt givna regler.

Särskilda ålgärdsprogram

Särskilda ålgärdsprogram, t. ex. driflsförändringar eller
påskyndande av strukturförändringar, upprättas löpande om resultaten beräknas
bli försämrade i förhållande lill årsbudget eller 3-årsbudget p.g. a.
konjunkturella eller andra faktorer.

2 Stålindustrins utveckling

Bakgrund

Under 1950- och 1960-lalen hade västvärlden en kraftig
ekonomisk lillväxl. Höga industriinvesteringar öch stora infraslruklurella
satsningar medförde en stark och stigande efterfrågan pä stål. De traditionella
stålländerna i Europa och USA byggde upp en stor stålkapacilel för att
tillgodose denna efterfrågan.

Men också nya ställänder kom lill. Låga fraktpriser p.g.a.
billig olja gjorde del möjligl att bedriva stålindustri i länder ulan egna
råvaror i form av malm och kol. Japan är del mesl framträdande exemplet. Under
1960-

Prop.
1980/81:67 41

talet
hade Japan en extremt kraftig industriell expansion. Då byggdes även landels
slora moderna stålkapacilel. Stålproduktionen i Japan ökade med 14% åriigen
under 1960-lalet.

Japan
fick därmed världens effektivaste och mest avancerade stålindustri. Till en
början hade landet kostnadsfördelar genom låga arbetslöner. Råvarorna erhölls
billigt frän nya dagbrottsgruvor, ofta i låglöneländer. Utslagsgivande var
emellertid att japanerna helt gick in för storskaledrifl i ståltillverkningen
samlidigl som man höll en hög teknisk utvecklingsnivå. Till delta kan läggas en
effektiv organisation saml högt kunnande och engagemang hos personalen -
stålindustrin betraktades som en framtidsbransch och kunde därför läll
rekrytera de bästa teknikerna och ingenjörerna. Allt delta innebar att del
japanska stålet ifråga om bäde koslnader och kvalitet fick en konkurrenskraft
överlägsen både Europas och USAs.

Storskaledriften,
som ursprungligen kom från USA, installerades visserligen även i de
traditionella ställänderna, men dessa länder behöll även en slor del äldre och
mindre effektiv kapacitet. Stålpriserna var goda under uppgångsären och den
äldre kapaciteten gav fortfarande överskott. Den ersattes alltså inle av nya
högproduktiva anläggningar av japansk modell.

Samlidigl
pågick expansionen av stålindustrin i öststaterna och utvecklingsländerna.
Öslslaierna har nu blivit självförsörjande. Utvecklingsländernas expansion har
bl.a. inneburit alt tidigare stålimporterande länder har skaffat egen
kapacitet. Dessa länders andel av västvärldens stålproduktion steg l.ex. från
2% 1950 till 12% 1979.

Redan under 1960-lalet
kunde en försvagning av branschens lönsamhet förmärkas i Västeuropa och USA.
Realpriserna på slål hade börjat sjunka som en följd av del ökade utbudet,
samlidigl som koslnaderna fortsatte all stiga, inle minst p.g.a.
löneutvecklingen. Den japanska industrin böljade nu all exportera billigt stål.
Även om kvanlitelerna lill all börja med inte var så stora betydde denna export
att priserna på väridsmarknaden pressades nedåt. Västvärldens industriella
expansion och ståleflerfrågan började ocksä mattas av.

Denna
utveckling kulminerade under 1970-lalel i en akut kris för västvärldens
stålindustri. Under konjunkturnedgången 1971-72 började förelagen redovisa
slora förluster. Nedgången följdes tillfälligt av den spekulativa
konjunkturtoppen 1973-74. 1 tron att denna uppgång skulle bli bestående
fortsatte många förelag sin kapacilelsulbyggnad. Når den djupa och länga
nedgången inträffade 1975-78 stod slålinduslrin med ån slörre över-kapacileter.
I den nedåtgående ekonomin försvårades rationaliseringarna. Branschens svåra
föriuster tvingade fram omfattande statliga åtgärder för att hälla
stålindustrin vid liv.

Under
överskådlig lid kan man inte förvänta någon egentlig minskning av
slålkapacileten. I första hand läggs mindre och äldre anläggningar ned. Dessa
är personalkrävande, men den kapacitet som faller bort kan lätt ersättas med
marginella utbyggnader av befintliga verk. I detla samman-

Prop. 1980/81:67 42

häng
kan påpekas all Sverige är ett mycket litet stålland med mindre än 1 % av världens
stålproduktion.

3
Krispolitiken

Krisålgärderna
för stålindustrin i USA och Europa har klara protektionistiska inslag. I USA
infördes en rad importrestriktioner, inledningsvis som kvantitativa
importkvoter. 1978 infördes triggerprissystemel, dvs. en miniminivå för
priserna pä importerat stål. Åtgärderna har hillills inte nedbringat importen
nämnvärt. Triggerpriserna upphörde 1980. Stålindustrin i USA har istället
aviserat dumpinganklagelser mol europeiska företag som exporterar stål till
priser understigande tillverkningskostnaden.

EGs
krisåtgärder enligl de s. k. Simonet- och Davignonplanerna syftade också till
att skydda stålindustrin under en omvandlingsperiod. Åtgärderna inriktades på
alt hälla priserna uppe genom t. ex. minimipriser, leveransbegränsningar från
företagen, importövervakning m.m. De enskilda EG-länderna har i flerlalel fall
nationella planer för omstrukturering av industrin. Genom statliga finansiella
insalser ändrades ägarstrukturen radikalt i företagen, staten blev t. ex. största
ägare i den franska och belgiska stålindustrin. Statliga ekonomiska stöd i
enskilda former förekommer också rikligt, ibland i form av förlustläckning.

Även
den japanska industrin drabbades av de försämrade avsättningsmöjligheterna.
Förelagen klarade sig dock ulan svåra föriuster, främst därför alt en betydande
kapacitet togs ur drift. Den avslällda kapaciteten var vanligen mer modern än
den kapacitet som bibehölls i Europa och USA.

Även
om industrin skyddas av krisålgärderna pågår en radikal struklur-ornvandling.
Inom EG minskade l.ex. antalet anställda mellan 1974 och 1979 med 120000, dvs.
ca 16%. Ylleriigare minskningar i samma storleksordning kan väntas med nu
planerade åtgärder.

4
Utvecklingstendensen

Marknad

Inga
tecken lyder pä alt marknadsulsiklerna för den västeuropeiska och
nordamerikanska stålindustrin kommer alt ändras radikalt under överskådlig
tid. Den låga eller stagnerande tillväxten av ståleflerfrågan i dessa länder
kan väntas bestå. För all bryta trenden skulle det krävas en betydande ändring
i de industriella förutsättningarna så all behov av nya stålkrävande
industriinvesteringar och stora nya infraslruklurella satsningar pä nylt
uppstår, t. ex. nya kraftverk, gasledningar och liknande.

Den
västeuropeiska stålindustrin har idag en avsevärd export lill utom-

Prop.
1980/81:67 43

europeiska länder. Det är emellertid vanligt alt nya
industrialiserade länder bygger egen slälkapacitet av strategiska eller
försörjningspolitiska skäl. Denna utveckling antas fortsätta och detta får alltså
negativa konsekvenser för den västeuropeiska stålindustrins marknadsutrymme.
Slutsatsen är att de västeuropeiska expansionsmöjligheterna är begränsade eller
mycket osäkra. En fortsatt minskning av kapaciteten är nödvändig.

Råvaror och energi

Allmänt förväntas prisökningar på olja och annan
energirävara. Ökade energipriser kommer att medföra högre fraktkostnader och
della i sin tur kan innebära alt del blir en fördel alt lokalisera
stålindustrin vid de lunga råvarukällorna - ett mönster som gällde innan de
billiga frakterna gjorde det möjligt för länder av Japans typ att bli
stålnalioner. 1 konsekvens med della skulle l.ex. Brasilien, Australien, Kina
och vissa afrikanska länder bli de nya slora slälnalionerna.

För
Västeuropas del skulle främst malm- och kolgruveindustrin gynnas av högre
fraktpriser. Även om de västeuropeiska gruvorna har högre brytningskostnader än
de nya dagbrotten i Brasilien, Australien och Afrika skulle de högre
koslnaderna kunna vägas upp av närhetsfördelarna. Stålindustrins situation
skulle därmed bli lämligen oförändrad, men ell hot finns i alt de länder som
kan utnyttja billigare kol och malm blir framtida slora exportörer av slål lill
Västeuropa. Kostnaderna för all frakta detla stål skulle alltså utgöra skyddet
för den inhemska västeuropeiska industrin. Den europeiska stålindustrins
koslnader för export lill avlägsna marknader blir emellertid högre. En slutsats
är därför all slålkapacileten i Europa mer och mer måste anpassas till den
inhemska förbrukningen. Eftersom del idag finns en nettoexport kan delta
innebära yllerligare minskning av kapacitet och produktion.

Tekniska utvecklingstendenser inom stålindustrin

Under 1960- och 70-talen har utvecklingen inom
slålinduslrin framför allt koncentrerats på alt ta lill vara de fördelar som
föreligger i massproduktionen av slål i stor skala. Detla har lett lill
ulomordenlligl högproduk-liva enheter inom såväl de metallurgiska som det
bearbetningslekniska området. Mycket lyder nu på att tendensen alt bygga allt
större enheter för all därigenom uppnå produkliviielsfördelar kommer alt
brytas. Ulvecklingen synes nu gä efter tvä utvecklingslinjer; den ena alt
eliminera eller förenkla processer och aktiviteter: den andra all med olika
ätgärder minska energiförbrukningen.

Inom befintliga enheter förbättras därvid ytterligare
produktivitet, utbyte och precision, ofta med hjälp av dalaslyrning.
Ulvecklingen leder dessulom i allt högre grad till minskad energiförbrukning i
olika slålprocesser och bearbetningssleg.

Ulvecklingen av hell nya processtekniker inom slålområdet
är som regel

Prop.
1980/81:67 44

myckel tidskrävande. Erfarenhetsmässigt är del beroende pä
komplexi-lelsgraden fråga om tidsperioder pä 5-20 år från idé lill färdig
industriell anläggning.

Under 1970-talel kom del egentligen inle fram nägra hell
nya processer eller tekniker. På pilotstadiel befinner sig emellertid nu i
olika forskningsinstitutioner en del processer, av vilka några kan förväntas
bli realiserade kommersiellt inom ell antal år. Energiproblemaliken kommer
sannolikt att skynda på utvecklingen av en del av dessa nya processer.

Sedan länge har man försökt fä fram substitut till
konventionell koks för beskickning av masugnar. I Japan har man nu kommil
mycket långt pä en metod att ur billiga icke koksande kol (ångkol) framställa
koksbrikeller som har likvärdiga egenskaper som normal masugnskoks.
Tillverkningen sker via briketlering och deslillalion i tunnelugn. Förutom låga
investeringskostnader ger metoden fördelar ur miljösynpunkt. Nuvarande
koks-metoder ger som regel upphov lill slora miljöproblem. Japanerna bedömer
all tekniken är färdig för introduktion i fullstor skala om ca 5 är.

Inom smällreduklionsområdel är 3 olika processlyper under
utveckling i Sverige; ELRED. PLASMASMELT och INRED. Denna reduklionslek-nik,
som kan vara färdigutvecklad om 10-15 år, innebär all koksning och sinlring
elimineras vid räjärnsframslällningen samtidigt som ängkol kan användas.

Delta
skulle kunna innebära en sänkning av tillverkningskostnaderna för rästäl med ca
10%. Tekniken kan bli aktuell all införa inom SSAB vid behov av ny
tillverkningsutrustning antingen för ökad kapacitet eller som ersättning för
föråldrad utrustning i form av koksverk, sinlerverk och masugnar.

En ny
slålgjutningsleknik som fn är under utveckling i Japan, kan bli aktuell all
införa i indusiriell skala pä 5-10 ärs sikt. Denna teknik innefattar
horisontell slränggjulning och höghastighetsgjulning av slabs resp
bil-lels/blooms. Dessa gjulmaskiner har en väsentligt lägre investeringskostnad
än dagens och i vissa fall väsentligt högre produktivitet. Längst har
ulvecklingen kommil av maskiner för horisontell billetsgjutning. än så långe
dock för relativi enkla slåltyper.

En annan processteknik som på sikl skulle kunna eliminera
SSABs skalproblem pä valsverkssidan är den teknik som utvecklas i Japan. USA
och Västeuropa för direktgjulning av band och träd. Kawasaki Steel utvecklar
tex en metod för direktgjulning av bredband i 5 mm tjocklek som pä sikl kan
eliminera bredbandsvalsningen. Denna teknik kan tidigast vara driftsmässig om
10-15 år. En sädan teknik skulle kunna falla väl in i tiden dä SSABs
bredbandsverk kan tänkas ha tjänat ul.

Mera näraliggande direktgjulningsleknik utvecklas för
tillverkning av extremt tunna band i bredder upp lill 300 mm och tjocklek max 0.3
mm för användning i tex transformatorkärnor. Även träd direklgjuls i
laboraio-rieskala f n med sikte pä alt genom gjuining direkt erhålla en mycket
klen

Prop.
1980/81:67 45

tråd
för lex användning som cordlräd. Båda dessa metoder kan vara i produktion om
5-10 år.

En
direklgjulningsmelod som redan är färdigulvecklad av bla Nippon Steel är
tillverkning av armeringsfibrer för betong. Dessa fibrer har en längd på 1—5 cm
och en diameter under 1 mm.

Ell allernaliv lill
direktgjulning av band och tråd kan pä sikl vara tillverkning av band eller
tråd direki ur järnpulver. Järnpulvrel kan därvid vara framslälll genom
direklreduklion av de ur höganrikningssynpunkl unika svenska sligerna från
Malmberget och Grängesberg. Tekniken all tillverka band ur pulver finns redan
utvecklad i pilolskala. Skulle en sådan teknik lyckas blir den utomordentligt
energisnål. En teknik av della slag lorde inle kunna bli aktuell att införa
förrän inom tidigast 10 är.

Inom
bearbetningsområdet bedrivs ett omfatiande utvecklingsarbete som syftar lill
all få fram mera kompakta och billiga valsverksutruslningar. Sådant arbete
bedrivs även i Sverige. Speciellt intressant är utvecklingen av smä valsverk
för nedvalsning utan mellanvärmning av grova, slräng-gjutna ämnen lill klenare
dimensioner.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att med hänsyn till den tidsrymd som del lar innan de helt nya
tekniker som är på väg kan realiseras kommersiellt finns del ej nägon anledning
all tveka om riktigheten i de strukturinvesteringar som nu är under genomförande
inom SSAB. Vid nästa utvecklingsfas inom koncernen kan däremol en del av de
ovan angivna processerna komma lill användning och därmed minska SSABs
skalnackdelar samtidigt som konkurrensförmåga och lönsamhet kan höjas
ytterligare.

5
Grunder för SSABs omstrukturering

Allinänl

I
perspektivplanen från 1978, dvs. slrukturplanen SSAB 82 samt i treårsbudgeten
Plan 81 har tidigare angivils de ätgärder rörande marknad, investeringar och
nedläggningar som år nödvändiga för att SSABs lönsamhet skall förbättras.

Som
tidigare nämnts omprövas planerna årligen främst genom undersökning av om
deras grundläggande förulsällningar har ändrats. Anpassning till nya
förutsättningar blir då nödvändig. Nästa slora översyn av planen sker 1982.

Perspeklivplanen
för 1980-1987 grundas på de allmänna förändringar som skell i förutsättningarna
sedan de lidigare planerna gjordes upp, men bygger även på förnyade ulredningar
om marknad och teknik. Bl.a. har SSAB genomfört en konkurrensanalys, dvs. en
jämförelse mellan SSAB och effektiva europeiska konkurrenter. En
teknisk-ekonomisk granskning av slrukturplanens åtgärder har gjorts av japanska
konsulter från Nippon

Prop.
1980/81:67 46

Steel. Dessutom har en särskild utredning om
marknadsförutsättningar m. m. för ett nytt mediumvalsverk i Luleå genomförts.

Utredningarna visar att strukturplanen SSAB 82 i allt
väsentligt skall ligga fast. Vissa modifieringar mäste dock göras ifråga om
några produktområden och projekt, i första hand när del gäller profiler,
grovplål, koksverk och gruvor. Detla kommenteras i de följande avsnitten.

Förändringar gentemot SSAB 82

Marknadsprognoserna gentemol SSAB 82 har nedjusterats
något i förhällande lill lidigare. Fortfarande är prognoserna osäkra och bör
betraktas med försiktighet. Del är väsentligt all marknadsulsiklerna bedöms så
realistiskt som möjligt, eftersom felbedömningar ger upphov lill svåra
revideringar av tidigare planer.

Nedjusleringen
beror främst på att hittillsvarande prognoser inte kunnal infrias. Sedan SSAB
82 presenterades har SSAB ökat sitl ägarengagemang i grossistledet genom
förvärv av 50% i Ahlsell Slålgrossislen och 100% i Tibnor. SSABs
marknadsstrategi har dock inte ändrats genom dessa förvärv. För
egentillverkade produkler skall höga lönsamma marknadsandelar eftersträvas i
Sverige och övriga Norden. Export på lönsamma villkor bör även upprätthållas
inom vissa produktområden. Grossistföretagens roll är i likhet med lidigare att
försörja svensk marknad med ett brett slålsorliment som pä bästa sätt
tillgodoser kundkraven, vare sig stålet tillverkas av SSAB eller andra svenska
eller utländska producenter. Engagemanget i grossistledet innebär dock för
SSABs produktdivisioner ell närmande lill det slulliga förbrukarledel. och
genom samarbele mellan SSABs produklionsled och grossislerna bör SSAB få bättre
möjligheter att uppfylla kundernas krav på kvalitet och leveranssäkerhel. En
anpassning av SSABs produktsortiment till kundkraven och till mer rationella
produktionsförhållanden blir ocksä möjlig.

Resultatutvecklingen hillills och i övrigl ändrade
förutsättningar har legal lill grund för ell beslul om resurskoncentration till
områdena metallurgi och band och tunnplåt. Mer genomgripande satsningar på
övriga områden bör anslå tills SSAB har uppnätt en acceptabel resultainivå.
Genom satsning på de tvä nämnda områdena kan den största resullatförbällringen
uppnäs.

I ståltillverkningen svarar del metallurgiska ledet för ca
70% av tillverkningskostnaderna. Hela verksamheten är därför beroende av alt
delta led är effeklivl. Inom SSAB är f. n. en slor del av lolalföriuslerna
hänförliga till metallurgin. Dessa förluster orsakas i sin helhet av ogynnsam
anläggningsstruktur och brister i materialflödet. Ett snabbi genomförande av
slrukturplanens åtgärder är därför av yttersta vikt. När det gäller koslnaderna
för råvaror och energi har SSAB minst lika god position som europeiska
konkurrenter. Förutsättningarna att nä avsevärda förbättringar på den avgörande
metallurgiska sektorn är däiför oförändrat goda vid ett fullföl-

Prop. 1980/81:67 47

jande av slrukturplanen. Det mäste understrykas all SSABs
metallurgiska kapacitet även efter nedläggningen av Domnarvels malmmetallurgi
överstiger valsningskapacileien. Lönsamhet inom metallurgin förulsätler därför
en fortsatt extern försäljning av slålämnen.

Satsningarna pä band och tunnplåt motiveras av alt det
endasl på delta område är möjligl för SSAB att väsentligt öka avsättningen på
närmarknaden. Kapaciteten understiger f.n. den svenska förbrukningen. I övriga
valsningsled finns svensk kapacitet som överstiger förbrukningen och all
expansion kräver exportökningar. Sådana är vanskliga bäde av lönsamhets- och
marknadsskäl.

Ett undanlag är valstråd, där svensk import varil stor.
SSAB har också expanderat inom detta produktområde.

Utredningarna ger vid handen all slrukturplanens lösningar
beträffande profiler och grovplål inle är hell lillfredsslällande. Tills vidare
bör nuvarande anläggningar brukas med små investeringar. Innan beslut om
större satsningar kan fattas måste verksamhetens förutsättningar och inriktning
klariäggas bättre.

SSAB har av riksdagen beviljats medel enl. prop. 1978/79:
126 för tidigareläggningar av vissa investeringar m. m. baseral på
generaldirektör Bertil Rehnbergs förslag från 1978-12-12. Förnyade utredningar
har dock givit vid handen att vissa där angivna projekl ej bör realiseras.

Ell sådant projekl är sinlerband i Oxelösund, som är
kopplat lill utvecklingen inom SSABs gruvor och metallurgin i Oxelösund.
Projeklen Tubeexpress i Luleå och datacentral i Grängesberg har visat sig vara
ekonomiskt orealistiska. Dessa frågor behandlas ytteriigare i de följande
avsnitten om divisioner och dotterbolag.

Vid behandlingen av proposilion 1978/79: 126 beslutade
riksdagen all SSAB skulle få möjlighet att senarelägga nedläggningen av den
malmbaserade metallurgin i Borlänge lill 1983. Nägra medel härför anvisades
inle. SSABs styrelse har funnit att en snabb omstrukturering av metallurgin är
så central för SSABs hela verksamhei all möjlighelen lill senareläggning av
avvecklingen inte kan utnyttjas.

Beslutade åtgärder för resulialförbältring 1980

SSABs resultatutveckling och finansiella läge för
1980-1982 enligl en första bedömning i oktober 1979 visade, all en kraftig
resultatförbättring krävdes för all SSAB under perioden skulle klara sig
finansiellt och likvidi-telsmässigt. Eft ålgärdsprogram beslutades därför av
SSABs styrelse 1979. Den viktigaste delen i detta var avveckling av Domnarvels
malmmeiallurgi per 1981-03-01 saml övergäng till 100% slränggjulning i Luleå
och Oxelösund. Befintliga gölvalsverk avvecklas.

Personalavgängen inom SSAB har inte skett i förväntad
omfattning och av lönsamhetsskäl måsle ralionaliseringslaklen ökas. Allmän
rationalisering inom hela företaget pågår.

Prop. 1980/81:67 48

Beslut
har vidare fattals om alt minska SSABs kapitalbindning i lager för all minska
den finansiella bördan.

Genom
avyllring eller i samverkan med andra förelag har SSAB sökt lösningar på
problemen i vissa mindre SSAB-enheter, dvs. Ljusne Kätting, Flexiform och
Mineralprocesser.

I
det följande kommenteras marknadsutvecklingen samt redovisas program för
strukturarbetet i divisioner och dotterbolag.

6
Marknaden

Utvecklingen
av den svenska stålmarknaden karakteriseras av en kraftigt minskad eflertrågan
under 1970-talets andra hälft. Denna sammanhänger främst med varvskrisen men
också med del allmänna konjunkluriä-gel under åren 1976-78. Del kan vidare
konstateras att imporlandelen ökat på bekostnad av svenskt material. På den
svenska marknaden uppgick SSABs andel lill 34% 1979.

Till
en viss del sammanhänger den ökade imporlandelen med att kapaciteten i Sverige
saknas eller är otillräcklig för vissa produkter, t.ex. band och tunnplåt, saml
valstråd. I övrigl synes de svenska verken haft svårigheter alt hävda sin
position på den svenska marknaden. En slor del av produkterna har istället
exporterats.

Grossislerna
har traditionellt en myckel stark ställning pä den svenska
handelsslälsmarknaden. Av tillförseln sker ca 45% genom förmedling av
grossister eller frän deras lager. Övriga 55% försäljs och levereras direki
frän svensk eller utländsk tillverkare till kund. Även om imporlandelen ökal de
senasle åren har grossisternas totala marknadsandel förhållit sig konstant.

I slrukturplanen framhölls
alt ell framgångsrikt genomförande av SSABs omvandling förutsätter ell nära
samarbele med grossislerna. Som ett led i denna utveckling bildade SSAB
tillsammans med Ahlsell AB i slutet av 1978 ett gemensamt bolag, SSAB Ahlsell
Slålgrossislen, i vilkel parterna äger 50% vardera. Under 1979 förvärvade SSAB
vidare samtliga aktier i Tibnor AB. Tibnor AB är den största slålgrossislen på
den svenska marknaden med ell myckel brett sortiment. Med dessa båda åtgärder
bedöms SSAB ha erhållit den kapacitet som erfordras i distributionsledet. Del
är SSABs avsikt att de tvä slålgrossislförelagen även i fortsättningen skall
drivas som självständiga bolag.

De
marknadsbedömningar som genomfördes då SSABs slrukturplan utarbetades låg
relativt nära men någol under den s.k. handelsslålutred-ningens
noll-alternativ. För fartygsmaterial och armeringsslålprodukler bedömdes dock
marknadspotentialen vara väsentligt lägre än i handelsslål-ulredningen. Sedan
slrukturplanens marknadsplaner upprättades har drygt två år förflutit. Under
denna tid har en viss återhämtning av slålkonsum-

Prop.
1980/81:67 49

tionen
ägt rum, men fortfarande ligger den totala efterfrågan under de värden som dä
förutsägs. I den nuvarande bedömningen av marknadspotentialen har hänsyn
tagits lill delta.

För
flertalet produkler räknas nu med lägre marknadsvolymer än vad som förutsågs i
SSAB 82. Omräknat till råslälsbehov för den interna ämnesförsörjningen innebär
delta för 1982 ett behov av 2500 klon jämfört med 2700 kton i SSAB 82, dvs en
minskning med ca 7%.

7
Divisioner och dotterbolag

Gruvor

Inom
division Gruvor har de strukturförändringar som angavs i slrukturplanen från
1978 nu i stort sett genomförts. Gruvorna i Blölberget och Håksberg har lagts
ned. Rättviks kalkverk såldes under 1979. Belydande personalreduceringar och
omplaceringar har genomförts.

Efler
dessa förändringar omfattar SSABs gruvdivision anläggningarna i Grängesberg,
Strässa och Dannemora. Den sammanlagda produktionen pä 2800 klon avsätts med
45% lill Oxelösund, 10% lill svensk specialslålin-dustri och med 45 % på
export.

De
högre fraktpriserna har långsiktigt förbättrat konkurrenslägel på europeisk
marknad för de svenska gruvorna. Även de mellansvenska gruvorna är nu, trots
höga brylningskoslnader, konkurrenskraftiga på närmarknaden.

Exportförsäljningen
är emellertid fortfarande olönsam. Ett långsiktigt problem är avsättningen av
fosforrik malm, som framöver kommer alt fä minskad marknad i Europa.

Det
största problemel för SSABs gruvor idag är den låga produktiviteten.

Överlevnaden
för gruvorna är helt beroende av möjligheterna till rationaliseringar, dvs
bättre utnyttjande av gjorda investeringar i gruvor, verk och transporter.

Dannemoragruvan
har ett gynnsamt läge vid Östersjön och har därmed förutsättningaratt fortleva
som exportgruva. Även malmsammansättningen är gynnsam för delta ändamål. Ca
50% av produktionen kan avsättas lill svenska järnverk. Brytningskostnaderna är
emellertid höga bl.a. p.g.a. gruvans geologi med många små malmkroppar. För att
gruvan skall fortleva krävs väsentliga produktivitetsökningar och på sikt investeringar
för en rationell underjordsbrylning.

Grängesbergsgruvan
är den största gruvan i Mellansverige. Nya undersökningar om malmreserven har
givit positiva resultat. Produktiviteten i Grängesgruvan är emellertid
fortfarande mycket låg trots att förbättringar skell under senare år.
Väsentliga förbättringar erfordras för alt nå rimlig lönsamhet. För detta krävs
bl. a. övergång lill en annan brylningsmelod. 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr
67

Prop.
1980/81:67 50

Huvudparten av produktionen används som sinlerslig. Genom
sin fin-kornighel är sligen mindre lämpad för detla ändamål. En betydande
extern avsättning behövs också om gruvans produktion skall kunna upprätthållas
vid en acceptabel nivå. Sligens sinteregenskaper måsle förbättras för all möjliggöra
lönsam avsättning.

En framlidsprodukl för Grängesberg kan vara granulerad
högänrikad slig. Fullskaleförsök med denna produkl planeras genomföras i
Oxelösund saml i vissa utländska verk. Den framlida inriktningen för
Grängesberg är lill stor del beroende av om dessa försök lyckas. Utvärdering av
dessa försök planeras under 1981. Skulle försöken inle lyckas får beslul fattas
om andra åtgärder.

Slråssas gruva avsätter huvuddelen av produktionen till
svensk specialstålindustri. Malmreserverna i Strässa beräknas räcka lill
längst 1990 med nuvarande brytningstakt. Gruvbrytningen i Strässa är hell
beroende av leveranser till specialstålindustrin. Om detta behov minskar måste
inriktningen för Strässa omprövas. En möjlighel är då all minska brytningen
underjord, men alt utnyttja anriknings- och kulsinterverk för Grängesbergsslig.

Undersökningar pågår f. n. över omfatlningen av den
sulfidmalmsmine-ralisering i Håkansboda, som ligger i anslutning lill
Slråssagruvan. Huruvida denna fyndighet är brytvärd kan ej avgöras förrän
tidigast under 1981. då undersökningsarbetena beräknas vara avslutade.

I samband med den s. k. Rehnbergsulredningen
rekommenderades byggandet av ett parallellsinterband i Oxelösund för att
möjliggöra ökad användning av Grängesbergsslig. Härvid förutsågs bl.a.
uibyggnad av råjärnsproduklionen i Oxelösund. Då en sådan produktionsökning ej
längre bedöms erforderlig, finns ej längre tillräcklig behov av nytt
sinlerband. Ell annai skäl lill alt ell sinlerband ej kan rekommenderas är att
del skulle omöjliggöra en framtida tillverkning av kulsinler i Strässa för
leverans lill Oxelösund.

En rad konkreta projekl för rationalisering av driften
saml för bällre orientering mot marknaden pågår inom gruvdivisionen. Vid sidan
av dessa projekt följs ulvecklingen kontinueriigt inom omräden som kan bli framtidsprojekt
för gruvorna, t. ex. järnsvamp, järnpulver, pellets för direktreduktion,
smältreduktion m. m.

Koksverk

Divisionen har anläggningar i Oxelösund och Luleå.
Oxelösundsverkel togs i bruk på 1950-lalel och har en årskapacitet pä ca 400
klon lorr avslybbad masugnskoks. Luleäverkel logs i drift 1975. Molsvarande
ärs-kapacilel uppgår lill ca 680 kton.

Råmaterial dvs. kol inköpes f.n. från en del öststater
samt USA och Kanada. Kol finns all tillgå frän ett flertal andra länder vid
sidan av de ovan nämnda. Kol är inle nägon bristvara.

Prop.
1980/81:67 51

Divisionen
skall i första hand tillverka masugnskoks för internt bruk saml därefter
avsätta resterande kvantiteter och biprodukter på mesl lönsamma sätt. Del
interna behovet uppgår f.n. till ca 1100 klon/är. Delta behov förväntas bli
bestående under 1980-lalel enligl nu föreliggande planer.

Divisionens framtida
problem ligger i all Oxelösundsverkets anläggningar har en återstående
livslängd av endast 6-8 år. Flera olika allernaliv för alt trygga koncernens
framtida koksförsörjning diskuteras f.n., däribland ombyggnad i Oxelösund eller
tillbyggnad i Luleå liksom även en kombination av dessa åtgärder.

För bedömning av vilket
alternativ som bör väljas måste närmare utredningar genomföras. Det bör
påpekas att en bedömning av SSABs bästa långsiktiga allernaliv i koksfrågan
kompliceras av hur utvecklingen av de tidigare nämnda
direktreduktionsprocessernas resp. alternativa metoder för framställning av
koks kommer att bli. Dock måste SSAB falla beslul i koksverksfrägan innan vare
sig smällreduklionsprocesserna eller ny koksningsteknik är färdigutvecklade.
Från de fackliga organisationerna understryks all koksförsörjningsfrågan bör
prövas 1981. vilkel bl.a. skulle innebära en prövning av koksverksinvestering i
Oxelösund.

Vid
sidan av ovanslående strukturella investeringar föreligger under de närmaste
åren behov av belydande miljöinvesteringar.

Metallurgi

Omstruktureringen
enligt SSAB 82 innebär all den malmbaserade metallurgin koncentreras till
Luleå och Oxelösund och den skrotbaserade lill Domnarvet. 1 enlighet härmed
lades tillverkningen av elektrostål ned i Luleå vid årsskiftet 1978/79 och
samlidigl avslälldes sinlringsverkel i Luleå. I Domnarvet upphörde tillverkningen
av stål i OBM-konverlern i slutet av 1978. Nedtrappningen av driften i
Domnarvels masugnar och kaldoverk har påbörjats och kommer att vara helt
avslutad den 1 mars 1981. Nedläggningen sker något lidigare än vad som förut
ansågs vara möjligl.

Den
ena slrånggjulningsmaskinen i Oxelösund byggdes om under 1979 sä alt den vid
sidan av grovplälämnen kan tillverka bandämnen för Domnarvet. I Luleå pågår
arbetena med den nya slabsmaskinen som beräknas kunna las i bruk i slutet av
1980. Under 1978-79 påbörjades leveranser av slabs från Oxelösund till
Domnarvet, saml fyrkanlämnen frän Luleå till Domnarvet, med gott resullal. I
Domnarvet pågår arbetet med moderniseringen av Ijusbågsugnarna.

Vid
sidan av slrukturplanen har beslut vidare fattats om all bygga om även den
andra stränggjutningsmaskinen i Oxelösund. Härigenom kan götverkel i Oxelösund
läggas ned 1981. Eftersom gölverken i Domnarvet och Luleå enligt lidigare
beslul kommer att läggas ned kommer från våren

Prop.
1980/81:67 52

1981
all slålämnesproduktion inom SSAB all slränggjutas. Ur kostnadssynpunkt är
detta av stor betydelse.

Enligt
de kostnadsanalyser som SSAB har kunnal göra synes SSAB jämfört med
kontinentala stålverk redan idag ha förhållandevis låga tillverkningskostnader
exkl. kapital för LD-räsläl i flytande form. Delta trots skalnackdelar i
masugnar och LD-verk. Orsaken till delta är att SSAB kan tillgodoräkna sig
fördelarna av att ligga nära malmtillgångarna. Detla motverkas i Luleås fall
av merkostnaden för frakter av ämnen och färdigprodukler lill marknaden.

Omstruktureringen
kan ej eliminera skalnackdelarna men kapacitelsut-nyiljandet kommer däremol att
bli väsentligt högre.

Ämneskoslnaderna
är idag höga. Delta orsakas av en stor andel göt-giutna ämnen saml ett brett
sortiment av stränggjutna ämnen. Slrukturplanen innebär att götgjutna ämnen
ersätts med stränggjutna ämnen samtidigt som sorlimenlel begränsas. Därjämle
genomförs åtgärder för bällre drifisstabilitet och högre utbyten. Ett
framgångsrikt genomförande av strukturplanen och åtgärdsprogrammel bedöms komma
all ge SSAB äm-neskoslnader som är likvärdiga med de bäsla kontinentala verken.

När
det gäller den skrotbaserade ståltillverkningen kommer anläggningarna i
Domnarvet all vara bland de mesl moderna i Europa. Den tekniska
konkurrenskraften blir därför hög efter omstruktureringen. Den ekonomiska
konkurrenskraften blir hell beroende på priset av skrot och elenergi. Skulle
SSAB påtvingas en konstlad fördelning av del inhemska skrotet äventyras
emellertid den fortsalla driften.

De
åtgärder som vidtas vid omstruktureringen betyder all räslålskapaci-leten
minskar från 4,0 Mton/är 1977 till 3.1 Mton/år efter år 1981. Dessa
kapacitetstal torde kunna höjas väsentligt utan investeringar genom ökad
effektivitet och årskonlinuerlig drift. En ökning på upp emot 400 Klon/år lorde
vara möjlig alt uppnå under gynnsamma förhållanden.

Det
beslul som nu tagits i de olika produktdivisionerna innebär, under
förutsättning att resp. divisions marknadsmål kan uppnås, ett internt råslälsbehov
av 2.3 Mlon 1981 och 2,7 Mlon 1984. En betydande råstålska-pacitel finns
sälunda tillgänglig för exlernförsäljning under förulsätlning att
avgjulningskapacilel finns.

För
all kunna uppnå ett högt kapacitetsutnyttjande i de metallurgiska

enheterna
år det därför angeläget att den fria kapacitet som finns tillgänglig

sedan
det interna behovet läckts varaktigt avsattes lill exlerna kunder.

Den
inslallerade slränggjulningskapaciteten uppgår f.n. lill 2000 Kton

slabs.
600 Kton biooms och 250 Kton billets och är sälunda lägre än den

inslallerade
råstålskapacitelen. 3,1 Mlon. Eftersom billetskapacileten är

en
trång sektion skall ätgärder eftersträvas som ökar det interna bloomsbe-

hovel
på bekostnad av billelsbehovel. Ur marknadssynpunkl är billels

också
intressantare eftersom del här finns en varaktig marknad. Med hänsyn till all
del råder brist pä stränggjutningskapacilei i förhål-

Prop.
1980/81:67 53

lande
lill råstälskapacitet är en investering i en ny billetsmaskin i Luleå av
iniresse. En sådan investering bör endast komma till ständ om ett avlal om
varaktig leverans av billets kan tecknas på en närmarknad. I della sammanhang
bör den snabba ulvecklingen av horisontella slränggjulningsma-skiner noga
studeras.

Såvida nägon väsentlig
ökning av stålbehovel inle sker l.ex. genom ökning av exlernförsäljning av
ämnen finns del inle någol behov av ökad rästålskapacitel under 1980-talet.
Investeringarna skall inriktas pä kostnadssänkande och produklorienlerade
åtgärder. En viklig fråga är all finna en lönsam avvägning mellan kraven på
enhetlighet i ämnesproduktionen och kundernas önskemål om ell stort och
flexibelt ämnesprogram.

Band
och Tunnplåt

Divisionen
marknadsför varm- och kallvalsad plåt i format och rullar. Produkterna avsätts
främst lill byggnads- och verkstadsindustrin.

Marknadspotentialen för
divisionens produkter ligger vad avser kallvalsad och metalliserad plåt något
lägre än vad som förutsågs då SSAB 82 utarbetades. Marknadsutrymmet är
emellertid så stort för dessa produkter att det ej bedöms återverka på den
totala avsällningsvolymen för divisionen. Utvecklingen inom
personbilsinduslrin utgör emellertid en slor osäkerhet, framförallt när del
gäller avsättningen av divisionens kallvalsade produkler. Tolall bedöms
divisionen uppnå en marknadsandel av närmare 50% pä den svenska marknaden 1982
jämfört med 35% 1979. Ekonomiska analyser pekar på alt den ökade avsättningen i
första hand bör ske på den svenska marknaden.

I
slrukturplanen beslöts om en koncentration av bandlillverkningen till Domnarvet
och nedläggning av bandlillverkningen i planelvalsverkel i Luleå. Totalt
förutsågs ett investeringsprogram omfattande närmare 2000 Mkr för divisionen
som helhet.

Planetvalsverket har lagts
ned och av investeringarna har hittills åtgärder beslulals för ca 1 500 Mkr. I
slrukturplanen angavs att klippsträckan i Luleå som hade låg kapacitet och
begränsat dimensionsområde skulle kunna bibehållas. Detla har visat sig vara ej
ekonomiskt försvarbart. Borisen från denna älgärd föreligger ej nägra
avvikelser frän den inriktning som angavs i SSAB 82.

De
beslutade åtgärderna innebär väsentliga sänkningar av driftskostnaderna,
påtagliga kvalitetsförbättringar saml ökad kapacitet. Sedan dessa ätgärder
avslulals 1982, beräknas SSABs kostnader vid leverans lill den svenska
marknaden ligga pä samma nivä som för bäsla västeuropeiska verk när del gäller
varmvalsade band. För kallvalsade och melalliserade band beräknas molsvarande
kostnad komma all ligga någol under de västeuropeiska verkens.

Kapaciteten,
som i bredbandverkel f. n. 725 Klon, ökas genom beslutade åtgärder till ca 1
200 Kton. I varmbandsfärdigställningen där kapacite-

Prop. 1980/81:67 54

ten
f. n. är 250 Klon näs genom fattade beslul den slulliga nivån 450 Klon.
Kallvalsverkets kapacitet ökas frän 350 Klon till 650 Kton. Metalliserings-kapacilelen
ökas från 200 Klon till 340 Klon.

Investeringsprogrammet
omfattar en del nyulvecklade och intressanta processteg och maskinutrustningar.
I bredbandverkel installerar SSAB som första verk i Europa en s.k. coil-box som
förutom att det sänker investeringskostnaderna i bandverket ger kvalitativa
fördelar på produkterna. I kallvalsverkets landemverk installeras en
tillkommande valsslol av en nyutvecklad konstruktion med sex valsar som
möjliggör tillverkning av tunt material med goda toleranser. Vidare installeras
en ny kontinuerlig glödgningslinje som utvecklats i Japan. Denna medger
avsevärt sänkta genomloppslider jämfört med lidigare metoder. Den innebär
vidare att kvaliteten på de kallvalsade produkterna kan höjas och att höghållfasta
maleriallyper kan lillverkas l.ex. för bilinduslrin, som önskar
viklsredu-ceringar. Vid ombyggnaden av den ena av melalliseringslinjerna kommer
vidare en ny lyp av melallisk beläggning all kunna tillverkas. Plåten beläggs
därvid med en legering av aluminium och zink, varvid ell korrosionsskydd
erhålls som är dubbelt så långvarigt som det hos traditionellt varmförzinkad
plåt. Andra fördelar med denna beläggning är ökad värmetålighet och
värmereflektion. Tillverkningen sker på licens från Bethlehem Steel.
Sammanfattningsvis innebär dessa nyheter intressanta konkurrensfördelar för
divisionen.

Ulöver
vad som erhålls vid de nu beslutade investeringarna kan ytterligare
kostnadssänkningar uppnås, bl. a. genom datorisering av kallvalsverket,
förbättringar av lagersituationen för kallvalsat material och ökning av
poslslorlekar genom valsning av större bandrullar. Genom dessa åtgärder får
kallvalsverket dessutom en kapacitet på ca 900 Kton per år. Investeringskostnaderna
för nämnda åtgärder kan uppskattas lill ca 125 Mkr. Beslut om investeringarna
bör avvaktas tills ertarenhet vunnits av nu pågående investeringar.

Slrukturplanen
förutsäg vidare en framlida kapacitelsnivä på 2000 Klon varmvalsade band och en
ökning av melalliseringskapacitelen frän 340 lill 450 Klon.
Invesleringsbeloppen för dessa åtgärder uppgår till ca 320 Mkr. Dessa
ulbyggnadssleg som även erfordrar investeringar inom del metallurgiska området
torde inte aktualiseras förrän under senare delen av 80-talet. F. n. finns del
inte marknadsulrymme för dessa steg.

Grovplål

Strukturomvandlingen
av Sveriges grovplållillverkning genomfördes omedelbart före SSABs bildande
genom nedläggning av Domnarvels och Degerfors grovplållillverkning. SSAB är
Sveriges enda tillverkare av s.k. kvartovalsad grovplål.

En
belydande överkapacitet råder i Europa och specielll i Norden till följd av
varvsindustrins kraftiga nedgång under andra hälften av 70-talet.

Prop. 1980/81:67 55

Trols att ett antal kvarlovalsverk förväntas bli nedlagda
under 80-lalel bedöms överkapaciteten bli beslående för lång lid framöver. I
samma riktning verkar del förhållandet att grovplål i klenare dimensioner i
ökad omfattning ocksä tillverkas i moderna bredbandverk.

Jämfört med SSAB 82 bedöms nu marknaden för fartygsplät
ligga någol lägre än vad som då antogs medan induslriplålmarknaden bedöms vara
av samma storleksordning. Av divisionens tillverkning väntas 50% av tonnaget
kunna avsällas i Sverige och övriga Norden, drygt 40% pä EG och reslen i den
övriga världen. Exporten koncentreras lill speciella kvaliteter där en viss
tillväxt av marknaden finns. I Sverige räknar divisionen med all uppnå 65% av
marknaden för induslri och fartygsplåt.

Investeringsprogrammet i SSAB 82 inriktades på att höja
andelen kvali-telstål och förbättra produklionsflödet. Kvar står emellertid att
kvarlovals-verket är vekt och alt en väsentlig ombyggnad kan bli nödvändig på
sikl. Avsättningsmöjligheterna på marknaden är emellertid sådana all en investering
i nylt kvartovalsverk f.n. ej kan anses motiverad. Kvalitetsmässigt utvecklas
divisionen mol allt högre andel vårmebehandlad plåt. Ell framlida hot ulgör
utvecklingen av s. k. kontrollerad valsning och direklhårdning efter
valsningen, där tillverkare med kraftiga valsverk fär väsentliga konkurrensfördelar.

Hittills har investeringar beviljats för 49 Mkr, vilka
framför allt inriktats på att förbättra materialflödet i valsverket. För den
allmänna upprustningen bedöms ylleriigare ca 55 Mkr angelägna under perioden
t.o.m. 1982. Dessa investeringar skall tillsammans med redan tagna beslul öka
driftsäkerheten och utbytet samt minska sekundaandelen. Vidare syftar de lill
energibesparingar. Seghärdningskapacileten höjs dessutom.

För all grovplätverket på läng sikt skall bli
konkurrenskraftigt krävs enligt vad som tidigare framhölls omfattande
investeringar bl.a. i ell nytt kvarlovalsverk. Dessa blir med nödvändighet
starkt kapaciletshöjande och kan med nuvarande bedömning av marknadsulsiklerna
ej motiveras. Ny prövning av inriktningen görs i nästkommande perspektivplan.

Specialprodukter

Divisionens marknadsprogram omfattar huvudsakligen
armeringsstål, valstråd samt järnvägsräls. Hittills har armeringsstålsmarknaden
utvecklats på del sätt som antogs i slrukturplanen, SSAB 82. Valstrådmarknaden
bedöms däremol bli någol lägre än tidigare antogs. Trols della bör det vara
möjligt all avsätta samma stålmängd som lidigare angivits. I slrukturplanen
förutsattes en viss export utanför Norden av rälsprodukter. Med hänsyn till
pris- och kostnadsutvecklingen har dock en koncentration av marknadsföringen
till Sverige och Norge bedömts vara mera lönsam och inriktningen har därför
varil att begränsa produktionsnivån i rälsverket till vad som svarar mol dessa
marknaders behov.

Huvuddelen av de investeringar som angavs i slrukturplanen
har nu

Prop.
1980/81:67 56

genomförts. Dessa koncentrerades så gott som helt lill
finvalsverkel i Domnarvet och innebär att verket på sikt endast kommer alt
tillverka valstråd och armeringsstål.

Finvalsverkel har försetts med moderna trådblock varigenom
vals-irådskvalitelen har kunnat höjas samtidigt som produktiviteten
förbättrats. Valslrädsinvesieringen har ocksä medfört fördubblade ringvikler
men ännu återstår visst utvecklingsarbete innan tekniken alt svetsa samman
ringarna lill ringvikter upp lill 2000 kg är färdigulvecklad. Invesleringen har
dessulom inneburit kvalitets- och produkliviielsfördelar vid valsning av klent
armeringsstål. All tillverkning av armeringsstål inom koncernen har nu
koncentrerats lill Domnarvels finvalsverk.

Inom valstrådområdet finns inlressania
utvecklingsmöjligheter på den nordiska marknaden framförallt inom ett område
strax under den högkol-halliga s. k. kvalitelslräden saml inom det extreml
lägkolhalliga slålområdet. Ulvecklingsmöjligheterna inom valstrådområdet är
starkt beroende av SSABs förmåga all med hjälp av slränggjulning ta fram
erforderliga äm-neskvalileler. Della arbete bedrivs därför med hög prioritet
inom koncernen.

Ambitionen all i en senare etapp engagera divisionen i
manufakture-ringsledel för träd kvarstår. Dock lorde della steg ej bli aktuellt
förrän lidigasl 1982.

Inom armeringsslålsområdel uppgår SSABs marknadsandel av
svenskt armeringsstål numera till 41 %. Nägra förändringar av denna förväntas
ej. Utvecklingen går dock för divisionens del i allt slörre utsträckning mot
ökad manufaklurering vilket är ett sätt att minska importtryckei. Som ett led i
denna strävan har en manufaklureringsverkslad i Västerås förvärvals. En del
intressanta utvecklingar inom området stälarmering av betong med tråd eller
stålfiber följs uppmärksamt från divisionen. Utvecklingen av dessa områden kan
få återverkningar pä själva ståltillverkningen.

Tillverkningen i rälsverket har nu i enlighet med SSAB 82
koncentrerats lill enbart banmaterial. All annan profilvalsning har överförts
till Luleå. Kapaciteten har begränsats lill ca 65 Klon per år av de
marknadsskäl som lidigare anfördes. Ell långlidsavtal med SJ och Norska
Statsbanor (NSB) täcker perioden 1980-83. Enligl SSAB 82 förutsågs en
överflyttning av rälstillverkningen till Luleå. De lokaler som på sä vis
frislålles i Domnarvet behövs för expansionen inom Band och Tunnplåt från och
med år 1985 enligt nuvarande planer.

Profiler

Divisionen tillverkar och marknadsför ett brett sortiment
av balk- och slångstål för byggnads-, verkstads- och varvsindustrin.
Tillverkning sker i resp. grov-, universal- och finvalsverket i Luleå samt i
mediumvalsverket i Domnarvet.

Marknaden för divisionens produkter har minskal myckel
kraftigt från

Prop.
1980/81:67 57

topplägel
1974 lill vad som torde vara en miniminivå 1978. Från denna nivå kan en viss
uppgång noteras. Den långsiktiga bedömning av marknaden som görs idag ligger
dock något lägre än vad som antogs i SSAB 82. Della innebär alt de totala
leveranserna från divisionen i denna plan är något lägre än vad som tidigare
antogs.

För produkler lill
byggnads- och verkstadsindustrin är Norden huvudmarknad. En ökad koncentration
till denna marknad är här önskvärd. För varvsindustrin ulgör hela Europa
divisionens marknad. Divisionen har här en ledande ställning inom grövre
profilområdet med en marknadsandel på drygt 30%.

Divisionens valsverk är
gamla. Åldern varierar mellan 15-30 år. Den tekniska konditionen är också i
flera fall bristfällig. Omvandlingskoslna-derna är därför höga, i en del fall
dubbelt så höga som i moderna verk. Verkens utformning och det nuvarande
produktprogrammel kräver vidare ett brett ämnesregister, vilkel är till nackdel
vid ståltillverkningen och därmed för koncernens lotalekonomi.

Slrukturplanens
behandling av profildivisionen var preliminär i avvaktan pä ulredningen om
strukturen för den svenska profiltillverkningen. Bl.a. aviserades upprustning
av grovvalsverk och universalverk i Luleå. Vidare angavs att ett nytt
mediumvalsverk i Luleå kan komma krävas. Överföring av nuvarande rälslillverkning
i Domnarvet till Luleå förutsägs också.

Ytterligare utredningar om
profiltillverkningen har genomförts under 1979. Marknadsförutsättningar för ett
nylt mediumvalsverk har utretts. Ell modernt nytt valsverk för balk och
profiler har 400000 ton som lägsta tekniska och ekonomiska kapacitet.
Ulredningen konstaterar all avsättning av denna produktion är möjlig endast om
70% av produktionen kan exporteras. Export av en så stor kvantitet skulle
inkräkta pä export-utrymmet för nuvarande svenska verk. såväl inom som utom
SSAB. Fortsatt produktion i samtliga nuvarande verk inom profildivisonen blir i
detla läge tveksam. Konkurrensen med övriga svenska och nordiska verk skärps
åven.

Trols
att ett nytt valsverk får betydligt lägre drifiskoslnader än de nuvarande
SSAB-verken har utredningen bedömt att dess lönsamhet inte blir tillräcklig för
att invesleringen, mer än 1 000 Mkr. kan återbetalas. Ell överskott som täcker
kapitalkostnaderna skulle kräva en prisökning på drygt 20% vid i övrigl
oförändrad kostnadsnivå. Ulredningen har bedömt della vara orealistiskt med
hänsyn lill den rådande överkapacilelen i Västeuropa och till att marknaden för
produkterna saknar tillväxt.

SSAB
kan i dagslägel med hänsyn lill nämnda förhållanden inle genomföra en
investering i ett nytt mediumvalsverk. Å andra sidan är del nödvändigt all
finna vågar att uppnå lillfredsslällande lönsamhet för SSABs profiltillverkning.

För
SSAB synes den mest rationella lösningen vara en genomgripande

Prop.
1980/81:67 58

ombyggnad
av Luleås finvalsverk. Investeringen beräknas till ca 250 Mkr.
Produktsortimentet i verket kommer alt ligga inom det klenare
medium-verksområdet, dvs. som hitlills i konkurrens med övriga svenska
profil-och slångvalsverk. F.n. ryms inte en investering av denna storlek inom
SSABs finansiella ramar; ulvecklingen inom branschen i övrigl kan inte heller
klart överblickas i nuläget.

Tills
vidare kan finvalsverket i Luleå drivas vidare med smärre förbättringar.

De
fackliga organisationerna har framfört all en prövning av den framlida
valsverksinriklningen måsle göras 1981. Enligl slrukturplanen skall på sikl
mediumverket i Domnarvet läggas ned. MBL-förhandling pågår. De fackliga
organisationerna har härvid påtalat, att vid en nedläggning särskild hänsyn
mäste las dels till överlalighetsförhällandena i Domnarvet i övrigl dels lill
det förhållandet all en för tidig nedläggning skulle medföra all SSAB tappade
marknadsandelar därför att delar av produktionen dä inle kan överföras till
Luleå.

Grovvalsverkel i Luleå
bedöms med vissa investeringar av storleksordningen 30 Mkr bl.a. i nya
slrömriklare och ny valsslol kunna konkurrera på den nordiska marknaden. Verkel
bedöms kunna fortleva in på 1990-lalel. För den lidigare diskuterade
överföringen av rälslillverkningen lill Luleås grovvalsverk efler 1983 krävs
bla ett speciellt adjustage för att klara hanteringen av 40 m rälslängder.
Kostnaden härför uppskattas till ca 25 Mkr. Sannolikt blir då även vissa andra
produklionsbefrämjande investeringar motiverade. Rälstillverkningen skall
enligl SSABs planer föras över till Luleå. De ekonomiska möjligheterna att
genomföra denna överföring är avhängiga av ell långsiktigt avlal med SJ och
NSB. Koncernledningen avser all la upp förhandlingar med dessa kunder under
hösten 1980. Beslul kan därefter fattas.

Undersökningar
pågår om möjlighelerna att föriägga rälsproduklionen lill universalvalsverket i
Luleå. Beslul har fattats om investering i ett nytt förpar om 155 Mkr i Luleås
universal verk. Investeringen pågår. Härigenom sänks koslnaderna i del
metallurgiska ledet genom att stränggjutna ämnen kan användas och götvalsverkel
läggas ned. Fortfarande ger dock ej verket som sådant ett positivt resultat.
Principbeslut har vidare fattats orn en ny ugn till universalvalsverket pä 85
Mkr. Denna investering är angelägen för den fortsalla driften av verkel.

Emellertid
kommer universalverkel inle all kunna generera tillräckliga överskott för att
investeringen skall kunna återbetalas. En förutsättning för investeringen i ny
ugn är alltså alt investeringskapiialet kan erhållas ränle-och
amorteringsfritt.

Dobel
AB/Plannja AB

De
båda helägda dotterbolagen Dobel och Plannja förädlar kallvalsad plåt genom
bl.a. plaslbeläggning och manufaklurering. De tvä förelagen

Prop. 1980/81:67 59

har
väl utbyggda marknadsorganisationer och utgör därför viktiga kanaler lill
marknaden för SSABs kallvalsade plåtprogram.

Dobel och Plannja skall
åven i fortsättningen agera som tvä skilda förelag på hemmamarknaden. Motiven
härtill är alt det pä den svenska marknaden f. n. finns fyra större företag;
Plannja, Dobel, Gavleverken och Ahlsell Profil saml en rad mindre svenska och
utländska profilerare. En förändring av strukturen genom samgående mellan
Plannja och Dobel, skulle medföra risker för föriorade marknadsandelar för SSAB
som helhet.

Vinsterna av en samordning
bedöms därför ej uppväga förlusten i marknad. Dessulom finns vissa fördelar
med tvä konkurrerande organisationer genom den stimulans lill nytänkande och
förnyelse som della medför.

Även om Dobel och Plannja
bibehålls som två organisationer förutses all en viss specialisering successivt
sker på olika marknadsområden. Redan existerar lill viss del en sädan genom alt
exempelvis enbart Dobel bearbetar verkstadsindustrin. Vidare förutses att
möjligheter till samarbele las lill vara bl. a. när del gäller export,
samverkan i branschfrågor, forskning och utveckling i vad avser
ytbeläggningsfrägor och kravspecifikationer på stål.

Dobel
och Plannja har varit ledande när del gäller utvecklingen av den svenska
byggplålmarknaden. Per capita är den svenska marknaden störst i Europa. Genom
bra produkler och hög leveransservice har de lyckats uppnå stora
marknadsandelar.

Marknadsutvecklingen
för förelagens produkler har hillills följt de prognoser som gjordes i
strukturutredningen SSAB-82 och det finns f. n. ingen anledning alt ändra på
desamma.

Planen för de båda
organisationerna har som mäl att bibehålla den höga marknadsandelen på den
svenska marknaden, men även all utvidga marknaden genom viss substituering av
andra material inom byggbranschen. På exportmarknaden planeras för viss
expansion.

Dobel

Dobel
AB vidareförädlar metalliserad tunnplåt genom ytbehandling, formning och
manufaklureringsprocesser lill hel- och halvfabrikat för bygg- och
verkstadsindustrin. Huvudparten av tillverkningen marknadsförs och
distribueras av det egna bolagel. Distributionen lill plålslagerisek-lorn sker
genom Plålluna AB. i vilkel Dobel har 40% av aktierna. Viss distribution av
byggplåt sker genom S. Kämpe AB, som förvärvades i samband med Tibnoraffären.

Divisionen
har anläggningar i Borlänge och Ronneby/Kallinge. På vardera orten finns en
plastbeläggningslinje saml rullprofileringsanläggningar. I Ronneby finns
dessulom en formallamineringslinje. Plastbeläggningslinjen i Ronneby har låg
produktionskapacitet och använder en teknik som ger en kvalitativt sämre
produkl än den i Borlänge. I Ronneby har produktionen av kvalitetsskäl
successivt minskat och uppgår f. n. till en årslakt av 9 Kton. I Borlänge
utnyttjas f. n. pä dispens 4-skiftskörning. För 1980 plane-

Prop.
1980/81:67 60

ras en produktion av 61 Klon. Linjen i Borlänge är 12 år
gammal men använder sig av en modern process. Den har under de senaste åren
varit i behov av re-investeringar och miljöåtgärder för all minska utsläppen
lill luft och vallen. Redan beslutade investeringar avser all avhjälpa dessa
brister.

En koncentration av plaslbeläggningen lill Boriänge ger
lägre kostnader och slörre frihet i produktval. Kvalilelssitualionen är sådan
all fortsatt drift i Ronneby enbart av del skälet är myckel tveksam.
Platsbeläggnings-linjen i Ronneby skall därför avvecklas samtidigt som
kapaciteten i Borlänge höjs. Kvar efler avvecklingen av plastbeläggningslinjen
i Ronneby blir endasl utrustning för manufaklurering. Linjerna utgör komplemenl
till den utrustning som finns i Borlänge.

Utöver ovan anförda åtgärder erfordras mindre
investeringar i manufakturutrustning för nya produkter och rationalisering av
tillverkningen.

Plannja

Plannja tillverkar olika typer av melalliserade och
plaslbelagda plålpro-dukler för byggbranschen.

Plannjas tillverkning är förlagd till Luleå och lill
mindre del i Överkalix. Process och maskinutrustning för plastbeläggning,
profilering etc. är modern och endast normala re-investeringar bedöms
erforderliga inom den tidshorisont som nu diskuteras.

Inom Luleå år verksamheten spridd pä ell flertal olika
lokaler, såväl inom som utom järnverket. För all säkerslälla Plannjas
långsiktiga verksamhet måsle denna koncentreras och rationaliseras till Luleå.
Detta kan ske antingen genom alt en helt ny anläggning för lagring,
tillverkning och distribution uppförs i Luleå, eller genom alt nuvarande
tillverkningslokalcr inom Luleåverkens industriområde tillbyggs med lokaler och
utrustning för lagring och distribution. Del senare alternativet innebär del
lägsta kapitalbehovet och är därmed att föredra.

Investeringsbeloppet för della utgör 52 Mkr, därav torde
ca 25 Mkr kunna erhållas som AMS-bidrag.

Slålmantifaktitr

SSABs manufaklurverksamhet syftar till att öka koncernens
lönsamhet genom ökad förädling av slål. På sikl kan denna lyp av verksamhet
också ge ökad sysselsättning eftersom vidareförädlingen är arbetsintensiv. Med
hänsyn lill sysselsätlningssiluationen på de olika huvudorterna finns del
därför anledning all slimulera expansion inom manufaklureringsledet.

Närheten lill SSABs huvudverksamhet ger fördelar ur
transport- och lagringssynpunkl och möjligheter all upparbeta material. Del
metallurgiska och malerialtekniska kunnandet inom koncernen är ocksä
tillgångar av betydelse för verksamheten och underlällar ulvecklingen av
speciella lillverkningslekniker. Presshärdningslekniken är ell sädanl exempel. Divi-

Prop.
1980/81:67 61

sion
Stålmanufaktur utnyttjas ocksä för att vid sidan av konventionella handelsstäl
föra ul till marknaden specialkvalileler. Exempel på detla ulgör borstålen och seghärdningsstålen.
Användningen av dess slåltyper kan i en del fall kombineras med speciella lillverkningslekniker.

Huvudparten av divisionens
produkler avsattes idag på den inhemska marknaden. En belydande ökning av
exporten förväntas dock allteftersom andelen manufaktur av specialstål ökar.

Kallvalsade specialstål
tillverkas i Luleå. Manufakturverkstäder för grovplål finns i Oxelösund. I
Luleå finns verksläder för allmän stålbearbetning bl. a. svetsning av olika lyper
av konslruklioner t. ex. skopor, balk saml linjer för tillverkning av väghyvelslål.
I Borlänge är en manufaktur-verkstad för tunnplåt under uppbyggnad.

Beslul har fattats om
betydande investeringar, närmare 50 Mkr, i maskiner och lokaler på samtliga
stålörter. Nägra slörre investeringar ulöver dessa blir ej aktuella förrän
verksamheten efter nu pågående investeringar har kommil in i en stabil period
som ger positiva resultat.

oo OJ 0 -O

— re

1 i3

o c 9S «

_. O,

o

;f "£

Q

«

>

c Ji

ra

00 :ra

00 <u
■-

OIJ

:ra oc

c

i; c 00

_0 :« c

a>

So'lif

c

.2 oa 00
u

(y

CL :re
>

O

•till

edl um

:

i/i u Z

I XI I
E

> ,' „ =

00 5 5b

C

't3

l_ >

.E -C ?3

(U

1> =

°s

C

%

3

O

t/3

i; - -

:

ra

Ö0;ra

a i- 1-

'B

c

J2 C

ora

—' IZ)
I/J

I a. o I -1

: := >

: re re

I o 00 . '3 c : re ;3

• O o 3 1 Ii O T3

00

> re

00

c

00.5 ire c

"
fe Z >

I"

ra ■

E.=

S -

00 o Q>

C w _>

• c >■= «

00-= -K 00 ,. o ;:i c 2

z =1:

I S o I

5?.= £

5 = c

re = £

E 2 |«

• i-gSg

feJiS-i

2 1/1 Z >

ri I 'C

3

53

E ire

lO 00

> re

00

00

c ire

L-1/1 >

re

73 :

°°
c ■"

ooi?, 00.E >■ re ire c

OJ

t 1/1 u 5

D >

oo I/l 00

iS

■ > h ■-

.5 !5 M 3

— 00 -j

I >
-a

c —
I -u < I

ire

u

*- 1/5

i/l _o

z
f:

5 I

l_

U c/J

3

w

3

£

alsve
Kok

C

ra

ora

Q.

re

>-,

E

> O

E

C

> ■ —

ora

u

ore

c
1-

00

'*-
00

iy5

i?

ra

>

> c

>

ra

>

~

ra -

ra

re

00 U

00

■o

c w -e

-o

c:

-a

E

pprustnii
adjustag ilj ö inves

ra

c

00

5

00

re c

00

I-

tu

00

L.

3 ■ =

Q. 1-

00

.o

'VI

u

:3 S

5

3

2

3

>

5

ra

ra

, w ,

OJ

>

a

1 1

>

1

1

1

00

c

ÖO

:ra

1>

■o

>

Oi

z

•3

O

CQ

— c

O

re 3

>

u 00 —

re

c 3

oo c

■c
>.

'c

Si!

i «

13 IU

z

oo

c

IS-d

c

V-

o u3

•
j I > i:

<L> i

■3 5

> 00
c

re c- £ 2P c oi.

c 00 oo

c Ö OitO 002 T3

u

C -O U

4J

3 "Z

>

C/5Z

iA

I I I

c 3 003

oo- ire L. re 3; i> • $E: ä

c 1/1 - ."3

3 oa

I 'c I i:i

>

<

z

s

o

D

UJ

Q

z

O

J

UJ X

o

oo IU os -O

—
ra

2ä:

a.E

ra l:

00 D.

:ra —

ra — .

ra

"O
t;

> I-

. — >,

c w

E =

E-l

ra ra

o2

X)

1-

>

ra

S t*-

å s

-a c

oo c E

1-

>

(/3

• o 1-

re t-

<u
o

ra

j: 3

>

>

L. *.

E

lO .

ti-
3

I iz: I

E

u

O

p

t

U

X

T3

u

O

u.

ty]

c .zi

ffl o c/) < f-

c > J

-<.5 S " 00.E.J2

O -E S ■ *- c/1 re

■ ire :o oa

12 i

zz ="3 : °

oi fflC/5
1 3

3

av gri berget av gn sberg v pen

v

o

oo,S ooJg ra oo re c J2 3 °re 00 u u

T3

"3 02 •c X c X)
I/l 00-- O0-- •:: 2 u

i2

"O T3 t 1> ire qj

1)

u _2 i> _£ > t > Z eZ|iOO:5

O

1 S 1 S 1 = 1

Prop.
1980/81:67 64

8
Personalutveckling

Antalet
anställda inom SSAB kommer som lidigare redovisats i slrukturplanen SSAB 82,
att minska under perioden fram till och med 1987. Medräknat personalminskningen
hillills (ca 925) kommer antalet anställda all minska med netto ca 3400
personer under perioden 1978-87. Slrukturplanen angav en nellominskning med 1
550 personer enbart av struktur-skäl, lill vilket skulle komma ytterligare
reduktioner från samordning och befintlig övertalighel.

Rationaliseringsmöjligheterna
i befintliga anläggningar har nu granskats. Kompletterande studier har pekat på
ett lägre personalbehov inom tidigare planer, bl.a. genom införande av
rationellare metoder. Sä t.ex. ersätts gölgjulningen i Oxelösund med slränggjulning
och satsvis glödning av band i Domnarvet med en kontinuerlig process.
Överlåtelse av enheterna Ljusne Kätting AB, Dickson & Sjöstedt AB saml
anläggningarna i Söderfors ger också en personalminskning. Inom gruvrörelsen
är planerade minskning dock ej så omfatiande som i lidigare planer.

I
propositionen om SSAB 1977/78:87 ingick en preliminär bedömning av
personalutvecklingen. Personalminskningen uppskattades dä till ca 4000
personer. Den bedömningen gällde en femårsperiod. Enligt nu föreliggande perspektivplan
kommer minskningen inle alt bli sä stor under den tiden. Volymen
personalintensiva investeringar i manufaklureringsledet har ökal. Frånvaron har
ökat och kräver därför att vi har fler anställda.

Den
faktiska personalutvecklingen hittills visar en eftersläpning i förhällande lill
personalbehovet enligt tidigare planer. Den främsta anledningen härtill är att
samordningsvinsterna varit svårare att la ut hell bl.a. genom relativi låg
personalavgång. En sädan eftersläpning i personalminskningen medför alt vi har
övertalig personal. Den personalpolitik SSAB f. n. tillämpar avser att
åstadkomma personalbalans under en utsträckt lidsperiod. Del är därför en given
konsekvens alt vi får en eftersläpning av detla slag.

Antalet
anställda inom SSAB, exkl. Tibnor, bedöms lill ca 14650 personer i slutet av
1987. Ulvecklingen per huvudort, uttryckt i antal registrerade anställda,
bedöms bli enl. nedanstående tabell. Som jämförelse redovisas de bedömningar
som gjordes i slrukturplanen. Del är viktigt att påpeka all i del senare fallet
ingick enbart effeklerna av strukturförändringen. Rationaliseringseffekterna
logs ej med.

Perspektivplan

1980

SSAB-82

31/12-79

31/12-87

1/1-78

31/12-87

Luleå

4 705

4 300

4 930

4 400

Boriänge

5 560

4 500

5610

5 100

Oxelösund

3 890

3 400

3 690

3 7.50

Ludvika

1080

750

1209

600

Övrigt

1900

1700

2623

1700

Summa

17 135

14650

18062

15 550

Prop.
1980/81:67 65

9 Forskning och utveckling

SSAB är internationellt sett ett litet handelsslålsförelag
med begränsade möjligheter lill egen forskning och utveckling. Det är därför av
vikt all det inom SSAB också finns resurser all följa den inlernalionella
utvecklingen hos konkurrenter, institut och högskolor för alt därigenom kunna
köpa och tillgodogöra sig erforderlig basforskning, ny processteknik, nya
material etc. F. n. köpes också belydande mängder know-how men ocksä vissa
tekniska licenser från utlandet.

Inom SSAB svarar resp. division för forskning och
utveckling inom det egna området. För samordning av intern forskning saml
styrning och bevakning av extern och koncernövergripande forskning finns dessulom
en mindre central forsknings- och utvecklingsenhet. Inom denna enhet finns viss
specialistkompetens. SSABs totala kostnader för forskning och utveckling inkl.
patent och bibliotekskostnader saml avgifter till institut och föreningar
ställda i relation lill omsättningen är i nivä med fiera av SSABs konkurrenter.
Dessa har som regel dock en myckel slörre omsättning vilket innebär all t. ex.
de största japanska stålverken satsar belydande belopp pä forskning och
utveckling.

Den egna forskningen inom SSAB är så gott som uteslutande
av kortsiktig karaktär. Den koncentreras huvudsakligen till material och
produktutveckling saml driflsforskning. Driflsforskningen omfaliar s.k. trouble-shooting
och utveckling av befintliga processer där del främsta målel är att sänka
kostnaderna och höja kvalitetsnivån. Den är huvudsakligen koncentrerad till
del metallurgiska området, eftersom den största potentialen för
kostnadssänkning finns inom delta avsnitt.

Ulvecklingen av ny processteknik finansierad med egna tnedel
bör endast ske där sådan ej kan köpas utifrån och där SSAB samtidigt kan vinna
stora kostnadsfördelar eller kvalitetsförbättringar. Utvecklingsarbete av denna
karaktär är lill sin natur ofta långsiktigt. SSABs resurser för sådant
utvecklingsarbete är för smä. Istället följer SSAB den internationella utvecklingen
pä detta område.

Exempel på kortsiktiga utvecklingsprojekt är åtgärder att
sänka energikostnaderna framför allt för produktion av råjärn, rästäl och
ämnen. Ett större energibesparingsprogram pågår inom SSAB.

Den största besparingspotentialen ligger i en säkning av bränsleåigängen
i masugnarna. Att successivt ersätta olja och koks i masugnarna med injektion
av kolpulver är ett annat sätt att sänka energikostnaderna. Att uinyllja en del
ångkol i slällel för koksande kol kan ytterligare bidra till sänkta kostnader.

Energikostnaderna
vid valsning kan minskas genom ökad andel varm-chargering samt genom värmeätervinning
vid svalning av varmt material. Sådana metoder är av särskild belydelse för SSAB
med hänsyn till att ämnestillverkningen till viss del sker pä andra orter än valsningen.
5 Riksdagen I9H0I8I.
I saml. Nr 67

Prop.
1980/81:67 66

Pä malerialutvecklingssidan är ulvecklingen huvudsakligen
inriktad på optimering av stälsammansällningen. Som exempel kan nämnas att det f.
n. görs en samlad insats att via stälsammansällningen eliminera de värmebehandlingsoperationer
som ofta följer på varmvalsningen. Vid sidan härav erfordras ocksä viss
basforskning belräffande svets-, hållfasthet-, yt-och korrosionsegenskaper.
Denna basforskning är bl. a. ell viktigt stöd lill marknadsföringen. Under de
närmaste åren kommer den att koncentreras till de höghållfasta slåltyper som
efter omstruktureringen kommer att kunna tillverkas i en del av SSABs enheter.

Del har lidigare framhållits att det är viktigt all SSAB
följer ulvecklingen av processteknik som lämpar sig för tillverkning i mindre
skala. Del har också påpekats alt ell annai säll till lönsamhelsförbältring kan
vara att tillverka vissa lyper av s. k. specialstål i SSABs anläggningar. Mänga
lyper skulle såväl ur kostnads- som kvalitetssynpunkt kunna tillverkas av SSAB
och marknadsföras genom specialslälföretagens inlernalionella försäljningskanaler.
F. n måste SSABs resurser koncentreras lill strukturomvandlingen. Della
innebår all en ny produklinrikining inle kan las upp förrån de viktigaste slruklurälgärderna
är genomförda.

10 Framtida möjligheter och problem

SSAB har genom kostnadsjämförelser med europeiska
stålförelag gjort bedömningar om SSABs konkurrenskraft efter det all
omstruktureringen genomförts.

Slutsatsen
är all fierlalet av SSABs produkler bör ha möjlighet att konkurrera på en
närmarknad efler genomförandet av slrukturplanen. På exportmarknaden kommer SSAB
all ha koslnadsnackdelar. För all åstadkomma denna konkurrenskraft krävs dock
utöver strukturåtgärderna avsevärda effektivitets- och utbytesförbättringar i
produktionen.

Grundförutsättningarna för stålindustri i Sverige är lika
gynnsamma som i konkurrentländerna. Svensk stålindustri har tillgång till
inhemsk malm och bör även framdeles kunna utnyttja en del av fördelen att ligga
i närheten av malmtillgångarna. Koslnaderna för elenergi bedöms även
fortsättningsvis bli lägre än konkurreniernas. Arbetslönerna i Sverige motsvarar
de europeiska men är högre än hos nya slålproducerande länder.

SSABs anläggningsstruktur kommer emellertid alt vara
ogynnsam även efter genomförandet av slruklurplanen. Produktion pä tre orter är
en beslående nackdel. Anläggningarna är fortfarande jämförelsevis små.

Slorskaleeffeklerna hade bättre kunnat utnyttjas om
produktionen hade koncentrerals till en enda ort. I sä fall hade emellertid
mycket slora investeringar krävts och dessutom en i det närmaste total
nedläggning av två produktionsorter. En utbyggnad av produktionen inom var och
en av de tre orterna för att nä slorskaleeffekter hade inte heller varit
möjlig.

Prop.
1980/81:67 67

eftersom SSABs tillgängliga marknad är för liten. Slurkturplanen
fär alltså betraktas som en kompromiss mellan sociala, finansiella, tekniska
och marknadsmässiga hänsyn.

En av nackdelarna med strukturen år all den specifika
energiförbrukningen i SSABs anläggningar blir hög. Treorlsproblemaliken medger
inte heller att möjligheterna till varmt flöde från metallurgi till valsverk
kan utnyttjas lill fullo.

Tillverkningskostnaderna
exkl. kapital för flytande rästäl kommer att förblir gynnsamma för SSAB jämfört
med konkurrenterna, trots SSABs skalnackdelar. Villkoret är emellertid att SSABs
lägesfördel för leverans av malm beslår. Även för stränggjutna ämnen bedöms
kostnaderna bli likvärdiga med de kontinentala verkens, sedan de nu pågående
åtgärderna för att öka kapacitelsutnytljandel och minska ämnessorlimenlet genom-förls.

Kostnaderna
för stränggjutna ämnen fördyras emellertid jämfört med konkurrenterna i den mån
de behöver fraktas mellan orterna. Produkterna fördyras dessulom i flera av bearbeiningsleden.
Av de valsade produkterna kommer dock band- och tunnplåt alt ha relativt god
kostnadsbild även om den blir sämre än hos storskaleverken. Detsamma gäller valstråd.
Grovplål och framför allt profiler får den svagaste konkurrensförmågan främst p.g.a.
all valverken inle har tillräckligt god teknisk standard. Produktionen kan
förbilligas genom högre tillgänglighet och materialulby-len. Rensning i sorlimenlen
särskilt i de äldre verken bör ocksä kunna bidra till en förbättring. För
flertalet produkler inom SSAB bör en acceptabel kostnadsnivå kunna uppnås vid
leveranser lill närmarknaden.

P.g.a. de förhållandevis goda förutsättningarna att
tillverka rästäl kan slutsatsen bli att SSAB i första hand borde tillverka
ämnen för avsalu. Emellertid saknas f. n. marknadsförutsättningar för detla.

Allmänt

SSABs strukturpian innebär ingen ideal eller slutlig
lösning för svensk handelsslålsinduslri. Snarare bör planen betraktas som en
kompromiss mellan sociala, finansiella, tekniska och marknadsmässiga hänsyn.
Tekniskt och ekonomiskt innebär produktionen på tre orter en bestående nackdel.
Storskaleeffekterna hade bättre kunnat utnyttjas om produktionen kunnal
koncentreras till en enda ort. I så fall hade emellertid mycket slora
investeringar krävts, samlidigl med en i det närmaste total nedläggning av tvä
produktionsorter. En utbyggnad av produktionen inom var och en av de tre
orterna för att nå slorskaleeffekter inom dessa är inte möjlig eftersom SSABs
tillgängliga marknad är för liten.

SSAB har mol
denna bakgrund funnit all slrukturplanen är den bäsla lösningen för de närmasl
kommande tio åren. Pä längre sikt bör sannolikt den svenska stålindustrins
struktur få ett annat utseende. Om storskaletekniken blir bestående måsle
stålindustrin koncentreras ytterligare. Men den

Prop.
1980/81:67 68

pågående tekniska utvecklingen, framför allt i ny teknik
för gjuining och bearbetning, kan innebära en annorlunda anläggningsstruktur i
framliden. 1 avvaktan på utvecklingen bör även investeringarna i konventionell
teknik vara återhållsamma.

Strukturplanens
åtgärder för metallurgi och band och tunnplåt ger SSAB en stark slällning på
huvudmarknaderna och bör genomföras i snabbast möjliga takt. För övriga omräden
är del som lidigare angivits inte lika påkallat med omedelbara stora
nyinvesteringar. Inom vissa omräden bör inriktningen klarläggas bättre innan
beslut kan fattas om nya satsningar.

SSAB har
att ta slällning lill inriktningen för vissa kvarstående problemområden inom
en period om fem till tio år. Som grundläggande förutsättning för nya stora
investeringar inom nedan angivna områden bör gälla, alt lönsamhet skall uppnäs
i de bärande delarna av förelaget, dvs. metallurgi och band och tunnplåt. Till
dess bör satsningarna inom övriga områden begränsas lill nödvändiga reinvesteringar,
miljöinvesteringar odyl.

Vissa kvarstående problemområden

Länga produkter

SSAB har tillverkning av profiler och slängprodukter i sammanlagl
fyra valsverk, tre i Luelä samt ett i Domnarvet. Dessutom finns tvä valsverk i Domnarvet
för tillverkning av räls respektive träd och armeringsstål inom division
Specialprodukter. Samtliga verk är gamla och har liten kapacitet.

Marknaden för produkterna har ingen eller låg
tillväxttakt.

1 Sverige
i övrigt finns slånglillverkning i Smedjebackens valsverk. Boxholms AB. Hallstahammars
AB, Halmstads Järnverk och Qvarnsham-mars Jernbruk. De två sistnämnda verken är
specialiserade på armeringsstål. Hällefors inom SKF och Forsbacka inom Fagersta
AB är i första hand specialstälverk men har även tillverkning av konkurrerande
produkter lill SSAB och övriga svenska handelsstålverk. Stångstålstillverkningen
i Norge och Finland berörs också av åtgärder inom den svenska strukturen.
Totalt sett överstiger kapaciteten för stängstålsprodukter i Sverige den
inhemska marknaden. Av profiler och stäng exporterades 53 % 1979. Ca 40 % av
tillförseln importerades. Tillgänglig kapacitet kunde inte utnyttjas fullt.
Exporten var i allt väsentligt olönsam.

En total
lösning för den svenska strukturen för profilprodukter är pä sikt oundgänglig.
Lösningen innebär med nödvändighet nedläggningar och personalinskränkningar.
Överkapaciteten inom området är bestående och konkurrenstrycket utifrån är
mycket hårt för flertalet verk. Dessa industrier är nästan undantagslöst
lokaliserade till orter, där stålverket är den dominerande industrin. Ingen
annan industri finns på plats, som kan ta hand om övertalig personal och möjlighelerna
att finna ersättningsindustri är närmasl obefintliga. Till denna i sig svåra
situation kommer angelägenheten att koncentrera ståltillverkningen till sä la
orter som möjligt för att nå resurs- och skalfördelar. Angelågenheten att på sikl
koncentrera stäng-

Prop. 1980/81:67 69

slålsiillverkningen lill orter med långsiktigt bärkraftig
metallurgiframställning är därför uppenbar. Dessa omständigheter gör alt den
ofrånkomliga omvandlingen av denna industrigren kommer alt bli smärtsam,
kostbar och utsträckt i tiden.

Ett samgående mellan SSAB och övriga berörda förelag kan i
dagsläget knappast underlätta förutsättningarna för en strukturell omställning
-SSAB har icke i något stycke bättre förulsällningar ån de enskilda förelagen
all initiera eller genomföra erforderliga strukturåtgärder. Även om en total
lösning för profilstrukluren sålunda är önskvärd kan SSABs nuvarande
rationaliseringsprogram för treårsperioden 1980-1982 genomföras utan bieffekter
pä slutliga framtida lösningar.

Av marknadsmässiga och finansiella skäl kan SSAB inte f.n.
rekommendera byggandet av ell nytt mediumvalsverk i Luleå. En allernaliv
lösning för SSAB kan vara all bygga om befintligt finvalsverk i Luleå. Tills
vidare drivs befintligt verk vidare med smärre förbättringar.

Grovplål

SSABs nuvarande inriktning belräffande grovplätverket i
Oxelösund syftar lill ralionella produktionsflöden och vidare satsning pä högre
kvaliteter. Delta mål kommer all nås under den akluella tidsperioden. Kvar
slår emellertid all valsstolen, adjustage, ugnsulruslning m. m. på sikt kommer
all behöva en genomgripande upprustning. Investeringen härför beräknas lill 500
Mkr.

Dessa invesleringar är samlidigl slarkl kapaciletshöjande.
Marknadsulsiklerna för en högre kapacitet i Sverige är f. n. obefintliga.
Tills vidare kan nuvarande grovplålverk drivas med vissa mindre kvalilelshöjande
invesleringar.

Koksverk

SSABs koksverk i Oxelösund har en given livslängd.
Principbeslut kommer att behövas inom den närmaste treårsperioden om
befintligt verk skall fä en genomgripande upprustning. I Luleås koksverk krävs invesleringar
för förbättring av yttre och inre miljö.

Prop. 1980/81:67 70

Bilaga 2

MEDIUMVALSVERK
I LULEÅ

Sammanfattning av marknadsulredning m.m. saml
projektgruppens förslag

Nytt mediumvalsverk i Luleå Marknadsutredning

1 Bakgrund

SSAB beslutade i juni 1979 alt ulreda
marknadsförutsättningarna för ett nylt mediumvalsverk för stång och profiler i
Luleå.

1.1 Nuvarande produktion i SSAB och Sverige

SSAB's nuvarande produktion inom det akluella
produktområdet för ell nytt mediumvalsverk finns f.n. i tre valsverk i Luleå,
dvs. grovverk. universalverk och finverk saml i mediumverket i Domnarvet.

Samtliga
verk utom universalverket, som byggdes 1965 är 25-30 år gamla. Verkens
produktivitet och koslnadsnivä är f. n. underlägsna i jämförelse med moderna
verk. Ur kostnadssynvinkel kan därför verken bli konkurrenskraftiga endasl på
en närmarknad.

Nyligen har beslul fattals om investering i ett nytt
förpar till universalverkel. Della medför en kostnadsbesparing främst för det
metallurgiska ledet, eftersom verket i ökad utsträckning kan använda billiga stränggjutna
ämnen.

De tre verken i Luleå sysselsätter f. n. ca 900 personer,
och mediumverkel i Domnarvet ca 200 personer. Härtill kommer personal inom
administrativ och teknisk service.

Övriga svenska verk inom det aktuella dimensionsområdet är
medium-valsverket i Smedjebackens Valsverk AB (byggt 1973) och mediumvals-verkel
i Boxholms AB. Hallstahammars AB, mediumvalsverkel i Hällefors (byggt 1977)
inom SKF och verket i Forsbacka inom Fagersta AB arbetar normall inom ett annat
produktområde än det som skulle bli aktuellt för ett nylt mediumvalsverk och
dessa verk skulle därmed inle komma i direki konkurrens med ett nyll verk.

1.2 SSAB's strukturpian

SSAB's slruklurplan. som antogs av företagels styrelse i
maj 1978. innehöll sammanfallningsvis följande inriktning för SSAB's
profiltillverkning (utdrag enligt bilaga 1):

Prop.
1980/81:67 71

a)
Grovverkel i
Luleå rustas upp för bl.a. rälstillverkning varvid nuvarande rälsverk i Domnarvet
läggs ned. Beräknad investering 95 Mkr.

b)
Universalverket
i Luleå kompletteras med nyll förpar och ugn för totalt 240 Mkr.

c)
Ifråga om
medium- och finverksprodukler anmäldes alt pågående slruklurutredning under
ledning av Arne Geijer angående samordning mellan SSAB och övriga svenska verk
skulle avvaktas. Vissa slutsatser drogs dock, bl.a. all ell nytt mediumvalsverk
i Luleå lorde bli aktuellt under början av 1980-lalel. Delta verk förutsattes ersätla
mediumverkel i Domnarvel och finverkel i Luleå. Beräknad investering 360 Mkr.

Del
förslag som Arne Geijer presenterade i september 1978 innebar bl. a. ell
samgående mellan SSAB's stångproducerande enheter och övriga svenska verk. Ulredningen
har dock inte bildal bas för några förhandlingar mellan de berörda företagen.

SSAB har under 1979 låtit japanska konsulter från Nippon
Steel Corporation granska SSABs strukturpian frän tekniska utgångspunkter. De
japanska konsulternas rekommendationer var bl.a. att profiltillverkningen inom
SSAB borde koncentreras till de befintliga verken i Luleå, dvs. lill samma ort
som metallurgin.

1.3 Tidigare utredningar samt statsmakternas behandling av
frågan

Planen på ett nyll valsverk för balk m.m. ingick bl.a. i NJAs
investeringsprogram -70 tillsammans med utbyggnaden av metallurgin. Planerna
realiserades inle av olika skäl. bl. a. de kraftigt försämrade marknadsulsiklerna
fr.o.m. 1975. I handelsslålsutredningen (SOU 1977: 15) som lades fram i april
1977, drogs slutsatsen all det inle fanns marknadsutrymme för nya investeringar
i valsverk inom del akluella området i Sverige. Istället borde redan befintlig
kapacitet minskas med hänsyn till den tillgängliga marknaden. Förslaget var all
finverket i Luleå samt mediumverket i Domnarvel borde läggas ned och
produktionen fördelas mellan övriga verk som därigenom kunde få bättre kapacilelsutnylljande.

I den proposition som låg till grund för SSAB's bildande
behandlades relationerna mellan SSAB och övriga verk i villkoren för del
statliga rekonstruklionslånel §3:

"En
förutsättning för Bolagets räll all lyfta belopp enligl §2 är alt Bolagel under
rekonslruklionsperioden vidlager slruktureUa åtgärder i det syfte som angivits
i ingressen härovan. Därvid förutsattes all samråd sker med handelsstälsindustrin
i övrigl, i syfte all undvika all åtgärder som Bolaget vidlager förorsakar
väsentliga problem för andra svenska produk-lionsenheler i branschen. Del
åligger Bolagel all årligen lill Industridepar-lemenlel lämna en redogörelse
för Bolagels utveckling.'"

1978 gav regeringen generaldirektör Bertil Rehnberg i
uppdrag att ulreda möjligheterna lill att mildra sysselsällningskonsekvenserna
i samband med

Prop.
1980/81:67 72

genomförandet av SSABs strukturpian. I sitt betänkande "Tidigareläggning
m.m. av investeringar inom Svenskt Stål AB 1978-12-12" föreslog Rehnberg bl.a.
alt SSAB skulle beviljas medel till förprojeklering av ell nytt mediumvalsverk
i Luleå.

I regeringens proposilion 1978/79: 126 angående medel till
SSAB för vissa tidigareläggningar av investeringar m. m. föreslogs dock inga
sädana medel, då regeringen fann att SSAB inom ramen för sin ordinarie verksamhet
kunde finansiera behövliga utredningar, vilka borde göras tillsammans med de
övriga svenska handelsstälverken.

Redan innan regeringen lade sin proposition hade ett
tiotal motioner om SSAB väckts i riksdagen.

Vissa av dessa behandlade frågan om ett nylt
mediumvalsverk. Socialdemokraterna föreslog i partimotion att riksdagen skulle
anslå sammanlagl 410 Mkr i lån för byggandet av ett nytt mediumvalsverk i
"långsam takt" och på ett sädant säll alt del inle skulle inkräkta på
de övriga svenska verkens marknadssituation. Liknande förslag fanns i motioner
från arbetarpartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna. I motion frän centerpartiet
yrkades på län till förprojeklering i enlighet med Rehnbergs förslag.

.Näringsulskottels majoritet förordade alt riksdagen
skulle uttala sig för byggandet av mediumvalsverk i Luleå med en kapacitet av högsl
208 klon/ är saml all riksdagen skulle anvisa SSAB ell lån om 4 Mkr för
projektering som skulle påbörjas snarast. Efter det projektering avslulals
kunde riksdagen anslå medel för byggandet av verket.

Mol della uttalande reserverade sig vissa ledamöter (c och
fp) med följande föslag:

Riksdagen bör uttala all det är betydelsefullt all
marknadsundersökningar kommer lill sländ innan ställning las lill planerna pä
ett nylt mediumvalsverk i Luleå. Dessa undersökningar bör genomföras i
samverkan mellan SSAB och mindre handelsstålverk. I detla sammanhang erinras
om utskottets lidigare uttalande om del angelägna i alt de mindre handelsstålverken
kan bevara sin konkurrenskraft. Åtgärder som SSAB vidtar som ett led i
strukturomvandling får inte utformas så alt de leder till väsentliga
svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget inom
handels-stålindustrin får alltså inle medföra all mindre handelsstålverk slås ul
och alt problem sålunda flyttas från en ort till en annan.

4 Mkr i slrukturlän bör anvisas för i första hand
marknadsundersökningar. Endast om dessa marknadsundersökningar ger positivt
resultat bör förprojeklering få äga rum och medlen sålunda få las i anspråk i
sin helhet.

Även två ledamöter från moderata samlingspartiet
reserverade sig med särskill förslag, vilkel innebar i stort sett avslag på
alla yrkanden om medel lill mediumvalsverk eller utredning av ell sådant, dvs.
i stort sett i enlighel med regeringspropositionen.

Riksdagen beslutade i enlighet med den reservation som
lämnats av fp och c-ledamöterna.

Prop.
1980/81:67 73

SSAB's
styrelse har med anledning av Rehnbergs förslag, regeringens proposition samt
fackliga förslag som sedermera ledde lill socialdemokratiska motioner
förklarat följande:

Slyrelsen
för SSAB är beredd alt genomföra de åtgärder som anges i generaldirektör Rehnbergs
förslag. Styrelsen förutsätter därvid all staten ställer erforderiiga medel
till förfogande i form av struktur- och rekonstruktionslän. Styrelsen
förklarar sig vidare beredd all medverka till sädana lösningar i anslutning
till företagels slruklurplan som statsmakterna kan komma all beslula med hänsyn
bla lill fackrepresenlanlernas tilläggsförslag och som ej är förelagsekonomiskl
mofiverade ulan huvudsakligen är avsedda all förbättra sysselsättningslägel.
Styrelsen förutsätter därvid all medel anvisas enligl del sk offertsystemel.

Slyrelsen
förutsätter att rekonstruktions- och slruklurlänen lämnas på sådana villkor alt
SSAB kan genomföra åtgärderna ulan all SSAB's likviditet och resultat påverkas
negativt. Slyrelsen bemyndigade VD att slutföra förhandlingarna varvid dock
den slulliga uppgörelsen skall godkännas av styrelsen. Definitivt beslut om
igångsättning av viss investering tages av styrelsen först sedan sedvanligt utredningsunderiag
föreligger.

Vid
sammanlrädel 1979-05-22 konstaterade SSAB's styrelse att riksdagsbeslutet inle
kan ses som omedelbart bindande för bolagel ulan måsle ses som en uppmaning
till regeringen att tillsammans med bolaget finna vägar för ell genomförande av
riksdagsbeslutet och i samband härmed en förelagsekonomisk utvärdering av
beslutets innebörd mäste läggas lill grund för bolagels agerande.

1.4
SSAB's utredning

SSAB's
utredning om nyll mediumvalsverk i Luleå har ulförts inom de två berörda divisionerna
Profiler och Specialprodukter. Arbetet har letts av en styrgrupp under ledning
av vice VD Orvar Nyquist. (Projektdeltagare enligl bilaga 2). Under
utredningens gäng har resullalen diskuterats med de övriga svenska verken.

Utredningen
omfattar en marknadsdel. dvs. SSAB's tillgängliga marknad för mediumverksprodukter
inom och utom Sverige, saml en teknisk studie. Inom den tekniska studien har
undersökts vilken utformning ett konkurrenskraftigt verk med bäsla tekniska
standard skall ha. SSABs utgångspunkter har härvid varil att varje nytt verk
inom förelaget måste ha bästa tekniska nivä. Inom företaget har lidigare
diskuterats vissa alternativ med lägre teknisk standard och därmed ocksä lägre
produktionskapacitet.

Dä all ny utrustning i SSAB
måste ha inlernalionell konkurrenskraft har emellertid några allernaliv med
lägre teknisk standard inle övervägts och därtor inle heller utretts.
Utredningen innehåller vidare lönsamhetssludie, konkurrensanalys saml
konsekvenser för övriga svenska verk vid byggandet av ett nyll verk.
Resultatet redovisas sammanfattningsvis i del följande.

2 Marknadsutredning

2.1 Produkter

Marknadsulsiklerna för ett givet produktsortiment med
avsättning säväl i Sverige som pä export har undersökts. Valet av produktsortiment
har haft två utgångspunkter. Den ena är att sortimentet skall omfatta produkter
som för närvarande saknar lämplig tillverkningskapacitet i Sverige. Den andra
är att minimikapacilelen i ell modernt valsverk för aktuella produkter, dvs 400
klon/är skall utnyttjas.

Alternativa
program har övervägts under ulredningens gång, bla ell specialiserat balkprogram
med få produkler och program med bredare sortiment. Eftersom del kunde
konstateras all ell specialiserat program inte kan få tillräcklig marknad har
ett av de bredare programmen valts för studien.

Produktprogrammel

Produkt

HEA-balk

HEB-balk

IPE-balk

UNP-balk

USP-balk

Vinkelslång,

likflänsig

Vinkelslång, olikflänsig

Vinkelstång,

NJA-vinkel

Bulbstång

Plallstång

Universalstång

är
följande:

Dimensionsområde m m

100. 120, 140, 160

100, 120, 140, 160

80, 100, 120, 140, 160. 180, 200, 240. 270, 300 80, 100,
120, 140. 160, 180, 200, 220, 240. 260 80, 100, 120, 140, 160, 180, 200, 220.
240

50/50, (55/55), 60/60. (65/65). 70/70. 75/75. 80/80.
90/90. 100/100, 110/110, 120/120, 130/130, 140/140, 150/150

100/50, 100/65, 100/75, 120/80, 130/65, 130/75. 130/90,
150/75, 150/90, 180/90. 200/100

200/90. 250/90

100, 120, 140, 160, 180, 200, 220. 240

100/8-150/25

151/8-250/25

Avsätlningsmöjlighelerna för dessa produkler har undersökls
för Sverige och pä export. För studier av marknader där SSAB för närvarande inle
har försäljning, dvs främst utvecklingsländer, öststater och de amerikanska
kontinenterna har de två internationella stålkonsultförelagen Al-kins Planning
och International Märket Research anlitats. Studier av de nordiska och
europeiska marknaderna har genomförts av SSAB's egen projektgrupp.

Prop.
1980/81:67 75

2.2
Produkternas användare. Tillväxttakt

De produkler
som ovan angivits för ell nyll valsverk dvs stång, balk och profiler förbrukas
i europeiska länder lill 50% eller mer i byggnads- och anläggningsverksenheter
och i övrigl inom skilda verksladsseklorer. Maskin-, transport- och
varvsindustri är t ex stora förbrukare. Bilden varierar något mellan de
industrialiserade länderna. Länder med stark stålbygg-nadstradilion har slörre
andel förbrukning inom byggnadsverksamheten än länder med betongbyggnadstradilion.
Sverige tillhör den senare kategorin.

Den
högsta tillväxttakten inom det aktuella produktområdet finns i länder som är
under stark industriell uppbyggnad. I industrialiserade länder är
investeringarna i ny infrastruktur huvudsakligen ersätlningsinvesteringar och
tillväxttakten för stål blir därmed läg eller stagnerande.

Förbrukningen
påverkas ocksä av variationer inom viktigare avnämar-branscher, lex varvs- och bilinduslrin.

De
industrialiserade europeiska länderna visade tex en myckel stark marknadstillväxt
de tio åren närmast efler kriget dä de åter byggde upp induslri och
infrastruktur. Sedan dess har förbrukningen ökat svagt, stagnerat eller
minskal med undanlag för sådana uppgångsär som 1973/74. Denna uppgång hade dock
delvis spekulativ karaktär och kan inte låggas till grund för ell antagande om
en stabil eflerfrågeökning i dessa länder.

För
de västeuropeiska och de industrialiserade länderna förutses ingen nämnvärd
marknadstillväxt inom det aktuella produktområdet, såvida inte nuvarande industriella
förutsättningar drastiskt förändras. Drastiska förändringar kan vara av slaget
krigsulbroll eller andra förändrade förutsättningar som skulle kunna kräva slora
nya infraslruklurella salsningar. Utredningen har inle försökt bedöma möjlighelerna
eller effeklerna av sådana förändringar.

Tillväxten
är fortfarande hög inom öststaterna och inom vissa utvecklingsländer.
Flertalet av dessa länder har emellertid också en kraftig utbyggnad av sin
egen stålkapacilel.

2.3
Substitution

Den
valsade balken från ell mediumvalsverk har under det senaste årtiondet börjat
ersättas av formade balkar med utgångsmaterialet plåt.

Ett
exempel är fyrkanlrör som lex används som pelare i lättare
stålhus-konstruktioner. Valsad balk har dock hillills haft prisfördelar. En ny
anläggning för fyrkanlrör byggs emellertid av Rautaruukki i Finland och kan
komma att påverka den nu rådande balansen mellan fyrkantrör och valsad balk lill
fyrkanlrörens fördel på den nordiska marknaden. Della gäller även i viss mån
svetsad balk där Rautaruukki har en stark position. För närvarande är
emellertid endast grov svetsad balk kostnadsmässigt konkurrenskraftig i
jämförelse med val.sad balk.

Prop. 1980/81:67 76

De valsade profilerna möter även konkurrens från kallformade
profiler. Enligt europeiska bedömare utgör de kallformade profilerna knappast
något hot mot de valsade, utan de bör betraktas som kompletterande produkler.

2.4 Avsättningsmöjligheter på skilda marknader

Den svenska handelsstålindustrins huvudmarknad år för
närvarande Sverige och övriga nordiska länder, dvs en närmarknad. En belydande
export av slängslålprodukler finns ocksä lill övriga europeiska länder, medan
exporten lill öststater och geografiskt avlägsna länder är obetydlig. 1 den mån
export till sistnämnda länder förekommer är den av tillfällig karaktär och ingär
inte i etablerade handelsrelalioner. Produktion, tillförsel och avsättning
framgår av tabell 1 i avsnitt 6.

Utredningen har dragit slutsatsen att produkler från ell nylt
valsverk! huvudsak bör avsällas pä samma marknader som svensk handelsstälindu-stri
har idag. De studier som genomförts avseende bäde de nu etablerade marknaderna
och möjliga nya marknader för Sverige har samtliga givit samma resultat.
Eftersom någon stor marknadstillväxt inte kan väntas på nordisk eller europeisk
marknad innebär det samtidigt att det inte finns utrymme för nägon ny
kapacitet. Ett nytt verk mäste alltså ersätla redan befintliga verk som i så
fall måste läggas ned.

Marknadsbedömningen utgår frän alt sädana strukturella
förändringar sker. Konsekvenserna för svensk och nordisk struktur sammanfattas
i avsnitt 6.

Studien av marknadsförutsättningar baseras vidare pä
beräkningar av den lolala förbrukningen av de skilda produklerna i programmet
inom varje studerad marknad. Underlaget har erhållits från statistiska studier
och intervjuer av såväl svenska som utländska handelsföretag. Grundmaterialet
är konfidentiellt av konkurrensskäl.

Vid beräkningen av möjlig avsättning på skilda marknader
har hänsyn tagils till den befintliga tillverkningskapaciteten och kända
förändringar av denna, den väntade slålförbrukningen inom respektive marknad
samt de akluella ländernas ulrikeshandel och handelspolitik. Det detaljerade
grundmaterialet är konfidentiellt av konkurrensskäl. Slutsatserna kommenteras
i del följande och kan även sammanfattningsvis utläsas ur tabell 2 i avsnitt 6.

Del nya verkels produktion kan grovl indelas i två
produktområden, dvs farlygsmalerial och övriga profil- och slängprodukter.
Marknaden för far-lygsmaterial. som karaläriseras av specialiserade produkter
med fä europeiska tillverkare, har bedömts med utgångspunkt från den väntade ulvecklingen
inom europeisk varvsindustri, dvs efterfrågan på nya farlyg av skilda
kategorier.

Marknaden för produktområdet "Övriga profiler"
kännetecknas av

Prop. 1980/81:67 77

mänga tillverkare och ett brett avsättningsområde.
Uppskattningarna av avsättningen hemma och pä export baseras alltså pä de
förutsättningar som angivils i del lidigare, dvs de skilda ländernas
förbrukning, produktion och ulrikeshandel.

Avsättningen
har beräknats som maximal avsättning i genomsnitt över en konjunkturcykel.

2.4.1 Produktområdet övriga profiler Sverige

Den sammanlagda svenska förbrukningen av akluella produkler
beräknas lill ca 260 klon/är. Med hänsyn till övrig svensk produktion och en
viss oundviklig imporl bör det nya mediumverket kunna avsälla ca 100 klon/år i
Sverige. (Jfr tabell 2 i avsnitt 6.)

Norge och Finland

SSAB har en etablerad position inom norsk marknad och bör
kunna försvara denna. Ell ökal samarbete med Norsk Jernverk när det gäller produklionsfördelning
bör komma lill stånd. Några omedelbara utbyggnadsplaner i Norge är inle
aviserade.

Inom den
finska marknaden bör beaktas alt statlig exportfinansiering av verkstadsprodukler
sker under förutsättning av all maximal andel finskt ursprungsmaterial använls
i produktionen. Vidare har COMECON-seg-menlel en central roll i finsk ulrikeshandel.
Slutligen bör noteras att vissa balk- och slängprodukter inom Finland p.g.a. Rautaruukkis
starka ställning har plåt som utgångsmaterial. Det förutsattes i ulredningen
att svensk export till Finland av akluella profilprodukter kan bibehållas.

Sammantaget bör avsättningen lill dessa två marknader från
ett nytt svenskt verk kunna uppgå till 45-50 kton.

EG

För EG som helhet gäller alt svensk export av slål
sannolikt inte kan ökas. EG-länderna har i likhet med Sverige drabbats av en
stagnerande hemmamarknad samtidigt som den nuvarande, för vissa länder mycket
stora, exporten möter härd konkurrens från nya slålproducerande länder. Inom EG
pågår en omfattande strukturomvandling. Denna kan emellertid knappast väntas
leda till en total minskning av stålkapaciteten. Som exempel kan nämnas all
nya verk byggts i Italien och alt ARBED-koncernen i Luxemburg avser bygga ett nylt
verk som ersättning för äldre verk. som läggs ned. Befintliga moderna verk kan
med måttliga investeringar fördubbla kapaciteten. Den totala nominella slålkapacileten
för EG-blockel är 50 Mlon inom profil- och stängområdei och utnyttjandet för
närvarande beräknas till 60 %. I sammanhanget bör också beaklas den svenska
skriftväxlingen med EG. som går ut på att etablerade handelsmönster inte skall
förändras, vilket främst innebär att exporlnivän ej fär öka.

Prop.
1980/81:67 78

Om detta handelsmönster inte skall ändras betyder det alt
maximal avsältning från ett nytt svenskt verk lill EG kan uppgå lill 110- 115 kton.

Utomeuropeiska marknader

Sverige har för närvarande mycket begränsad försäljning
till marknader ulanför Västeuropa. Salsningar pä nya marknader kräver
marknadsföringsinsatser antingen genom etablering av egna försäljningsbolag
eller agenter eller genom all anlita lokala agenturer och handelsföretag. Marknadsföringsinsatser
av detla slag är dyrbara och nya exportörer möter för närvarande svår
konkurrens frän redan etablerade exportörer (främst EG-länder och Japan) i
länder med stålimporl.

Öslstatsmarknaderna, SEV-länderna, erbjuder för närvarande
eller framöver inga exportmöjligheler för Sverige. Östländerna har en väl utbyggd
stålindustri och är för närvarande självförsörjande som helhet. Marknaden är
dock under tillväxt och det finns vissa svårigheter med slälförsörjningen.
Ökade maskinbeslällningar från EG kan medföra en lättnad för västeuropeiska
stålmarknaden. Utbyggnaden av kapacitet är å andra sidan myckel kraftig. I
Polen. Tjeckoslovakien, Rumänien och DDR byggs slordriflsverk inom del akluella
produktområdet med en sammanlagd nominell kapacitet om 3,0 Mton/år. Del är
svårt all erhålla detaljerad statistik från SEV-länderna och bedöma vart
avsättningen från de nya verken kommer all gå. Enligl de konsulter som SSAB
anlitat kommer produktionen i huvudsak att avsällas inom östblocket, men det
finns ocksä möjligheter att kapacitet finns över för lägprisexporl till
västeuropeiska länder, någol som yllerligare skulle innebäia påfreslningar för
den europeiska slålinduslrin. Valulaskäl kan motivera sådan export.

Nordamerika,
främst USA, har nettoimport av handelsstäl. Även den amerikanska stålindustrin
har en pågående strukturomvandling, men inle heller här bör det förutsättas att
den leder till kapacitelsminskningar. De senaste indikationerna är i stället
att branschen måsle förstärkas med modern kapacitet. USA har under slålkrisens
år infört en rad importrestriktioner och inga tecken finns pä att denna
politik kommer att ändras. För Sverige är marknaden vidare geografiskt avlägsen
och transportkostnaderna kan betyda all export av lönsamhetsskäl blir
utesluten, särskill som endasl små kvantiteter kommer ifråga för svensk del.

På övriga
marknader finns växande efterfrågan - främst inom oljeproducerande länder och
utvecklingsländer med pågående industrialisering, l.ex. Saudiarabien, Egypten.
Marocko. Algeriet. Nigeria och Venezuela. Dessa länder väntas lill övervägande
delen importera stål under den närmaste tioårsperioden. Exportmöjligheler från
Sverige lill dessa länder begränsas emellertid av alt slora slålproducerande
länder redan har etablerad försäljning på dessa marknader. Japan har t.ex.
stark dominans i Saudiarabien och andra oljeproducerande länder. Äldre
kolonialmakter som Frankrike och England är starka inom sina före detla
kolonier. Eng-

Prop. 1980/81:67 79

land har förelräde inom vissa sädana länder på grund av
det gemensamma måttsystemet.

Belgien-Luxemburg uppträder också som en mycket stor stälexportör
lill afrikanska länder. Både Italien och Spanien, som har en växande
stålindustri, ligger geografiskt nära de nämnda nordafrikanska länderna. Också
Tyskland har en stark position i de här nämnda länderna.

Svensk export till de nämnda länderna måste alltsä ske
under stark konkurrens med länder som redan har en etablerad position och vars
stagnerande hemmamarknad kräver ökning eller vidmakthållande av export.

Avsättningen
pä övriga marknader frän SSAB lorde enligt ulredningens bedömning inle
överstiga 30 klon/år. Egen etablering genom försäljningsbolag eller agenturer
i de akluella länderna kan inte motiveras av så låga kvantiteter. Eventuellt
kan försäljning ske via tradingförelag i t.ex. Tyskland eller Storbritannien.

2.4.2 Fartygsmaterial

Nybyggnation av farlyg beräknas få en återhämtning fr.o.m.
1983 med största ökning fr.o.m. 1985 dä ell stort tonnage byggt 1970-75 skall ersällas.
Bulk- och tankfartyg kommer alt få mindre belydelse än lidigare. Nya typer av
fartyg med tyngdpunkt på offshore. utforskning, utvinning av mineraler lill
havs, flytande fabriker m.m. väntas öka. Avsällningen av farlygsmalerial från SSAB
och övriga europeiska producenler, främsi Norsk Jernverk, Briiish Sleel och
västtyska Thyssen väntas ske till de västeuropeiska varven. Eftersom dessa varv
i stor utsträckning är statsägda kan en preferens för inhemskt producerat
material komma all gälla. Del västeuropeiska behovet av farlygsprofiler har
beräknats till 400-450 klon 1987, vilkel är en dryg fördubbling i förhållande lill
1980. Under förutsättning alt SSAB kan hävda sin nuvarande marknadsandel på
30-35%. skulle det sammanlagda tonnaget som kan tillverkas i det tänkta
valsverkets dimensionsomräde bli ca 100 klon. Därutöver skulle ca 50 kton farlygsmalerial
lillverkas i befintliga grovverk i Luleå. SSAB har inle ambitionen att öka sin
marknadsandel på farlygsmalerial dä della skulle innebära ell alltför starkt
beroende av en marknad som kan bli underkastad stora eflerfrågevariaiioner.

Den samlade avsättningen för ett nylt valsverk, räknat
enligt de nu beskrivna förutsättningarna, skulle alltså bli ca 400 klon/är. vilkel
är ekonomisk minimikapacilel för verk av detta slag.

3 Teknisk studie

3.1 Kapacitet

Teknisk utformning av ell valsverk för del tidigare
beskrivna produktprogrammel har utretts under medverkan av del tyska företaget
DEMAG.

Prop.
1980/81:67 80

en av de största tillverkarna av valsverk i Europa. Del
valda produktprogrammet är förhållandevis brett och sträcker över dimensioner
som tillverkas i valsverk som brukar benämnas bäde grovverk, mediumverk och i
viss män även finverk. Gränserna mellan dessa verkstyper är alltså flytande.

Kapaciteten i ett valsverk påverkas av produktprogrammets
bredd, verkets flexibilitet vid byte av produkler. valsningsliderna i verket
samt kapaciteten i de led som föregår eller följer på valsningsoperalionerna, t.ex.
ämnesvärmning, svalning av valsat material och färdigställning av delta. Mänga
av de nya verk som byggs läggs från början ut så att de led som föregår eller
följer på valsningen kan byggas ul och kapaciteten därmed kan ökas kraftigt med
begränsade invesleringar.

Kapaciteten blir större ju snävare produktprogrammet är.
vilket betyder både färre stillestånd vid valsbyten och enklare hantering av färdigprodukler.
Moderna kontinuerliga valsverk har högre kapacitet än äldre rever-sibla verk p.
g. a. kortare valstider men också p. g. a. snabba valsbylen. Ett brett program
i ell kontinuerligt verk år därtor mindre begränsande för kapaciteten än i ett reversibell
verk. SSAB's nuvarande verk inom del berörda produktområdet är av den reversibla
typen, medan t.ex. Smedjebackens mediumvalsverk och verket i Hållefors är
kontinuerliga verk.

Det verk som har utretts är ett kontinuerligt verk med
modernaste tekniska standard. Årskapaciteten med del valda programmet är ca 400
klon/år i treskiftsdrift. Verkel skulle kunna läggas ul för en utbyggnad till
högre kapacitet, men detta skulle innebära högre investeringskostnader. Den
senare redovisade investeringssumman avser alltså ett verk som inte är avsett
alt byggas ut.

400 klon/år är som tidigare nämnts en miniminivå för
kapaciteten i ett nytt verk inom det angivna produktområdet. De tidigare nämnda
nya östeuropeiska verken och del planerade ARBED-verket i Luxemburg är Ullagda för
betydligt högre kapacileter. dvs. 600- I 000 klon/år.

3.2 Processbeskrivning

Samtliga ämnen är stränggjutna biooms i endasl tre
dimensioner.

De värmes i en stegbalksugn och passerar därefter en
utrustning för glödskalsrensning.

Förvalsningen sker i ett reversibell duopar och färdigvalsningen
i en kontinuerlig sträcka. Valsstolarna kan ändras frän universalpar till
duopar vid övergång från balk lill profiler.

Helan kapas i en flygande sax till svalbäddslängder på max
100 m. Efter svalningen riktas stången i fulla svalbäddslängder.

Kapningen ulföres i två omgångar, varefter orderlängderna
staplas och buntas. Alla färdigprodukter lagras inomhus.

Prop.
1980/81:67 81

Omslällningsliderna
kan hållas korla genom alt hela valsstolarna i den kontinuerliga sträckan bytes
ul vid valsbyten.

Metoden
för transport av de färdiga produkterna från färdiglagret lill hamnen eller lill
kund har inle sluderals i della projekl.

3.3
Anläggningsbeskrivning

Ugnen
är en övereldad stegbalksugn med kapaciteten 120 ton/tim. Den eldas med en
blandning av masugnsgas och koksgas.

Del reversibla
förparel har valsdiamelern 900 mm och valsbanelängden 2200 mm. Den
kontinuerliga färdigslräckan består av 6 universalpar och 3 flänsstukpar vid balkvalsning.

En
översikt över verkels layout visas i fig. 1.

Svalbäddens
längd 100 m, bredd 27 m.

För
kapning finns lolall 4 kallsägar.

I
hela byggnaden sitter 22 iraverskranar med lyflkrafl mellan 10 och 40 lon.

Verkets
försörjning av el, vatten, ånga etc. kommer så längl del är möjligt att
anslutas lill SSAB:s distributionsnät.

Byggnadens
max. mätt är450x 155 m. Den placeras i öst-västlig riktning på tomten väster om
koksverkel. Invändigt är de olika akliviierna avskilda med mellanväggar för all
förbättra arbetsmiljön. Stommen år en stålkonstruktion med väggar av
profilerad plåt.

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 67

Prop.
1980/81:67

82 Figur 1

Mediumvalsverk
Luleå Förslag till layout mars 1980

X

o

v-i

o o o o O I o

oo o vD "/-. 1/ o "

— r*-!
rt n — Vt fl

I I I I I X I

o o o o o o o

o 00 00 00 I/-, o o

o
o

x'

c

I/l . j 3:

-.3 o

—
j £ . .n - re .=.E -5

5:dq->>cq

?

« -o
ire o

ire

XI

I/l

00

hf, ire I/l . i'- 2PiG

.3 I/l c 1*1 00-3 .

0-5

. ore {;!
.3 — re

-- I/l
c -TT I/l TD

re > « - :re

r oo On o — rN

:.T3

OJ -o

• OT3

Ä

'./I

a XD

}-

C Oii

C

o

I

D u-i:
u. c> o:

• r>) r-l TJ- (v- sC

Prop. 1980/81:67 83

3.4 Anläggningskostnad

Koslnaderna är tagna ur en riktprisoffert från DEMAG saml
från egna erfarenhetsvärden. De gäller 1980-01-01 i Luleå.

Koslnader för projektgrupp, monlagepersonal och utbildning
av drifts-personal ingår i investeringskostnaden.

Markanläggningar

15,0 Mkr

Byggnader

155,7

Maskiner
inkl. fundament

535,0

Elutrustning

236,0

Temporära
åtgärder

3,4

Projektering,
kontroll

27,8

Övrigl

6,1

979,0 Mkr

Medräknas räntekostnader och prisökningar under
byggnadstiden kan invesleringssumman beräknas till ca I 200 Mkr.

3.5 Produktionskapacitet

Produktprogrammel omfattar 359 klon/år.

Med ett genomsnittligt utbyte på 92,7% är behovet av ämnen
387 klon/är. Antalet ämnesdimensioner har nedbringats lill endasl tre.

160x160 mm 124
klon/är

175x225 175

225x330 88

Verkels kapacitet är 70 lon/tim. totaltid och 92 lon/lim. effeklivlid.

Kapacitetsberäkningarna är gjorda med 75% effeklivlid. molsvarande
3873 tim./år.

Under del förslå årel efler driftstarten beräknas
produktionen uppgå till 144 klon/är. Under det andra året uppgår den lill 270
klon/år och under det Iredje årel lill 350 klon/år, vilkel praktiskt taget är
full kapacitet.

3.6 Personal

För genomförandet behövs en projektgrupp med egen och
inhyrd personal. I del intensivaste skedet uppgår den till 60 personer. Totalt
omfattar projektledningen 1 200 manmån.

Byggnads- och monlagepersonalen kulminerar under början av
det tredje årel efter beviljat anslag med 480 personer. Totalt omfattar bygg
och montage 7620 manmån.

Driftpersonalens första skiftlag anslälles 3 månader före
driftstarten. Under första halvåret efter starten ökas till 2-skifl och 3-skift.
Vid full produktion sysselsätter verket 330 personer.

Prop.
1980/81:67 84

3.7 Tidplan

Frän beslut att genomföra projektet fram till en definitiv
anslagsbegäran lar del 6 månader.

Därefter tar tillverkning av utrustning 26 månader.
Montaget lar ytterligare 10 månader och följes av en provdriflsperiod pä 4
månader.

Förprojeklering lill anslagsbegäran 6 mån.

Tillverkning av mek.- och elutrustning 26

Montage 10

Provdrift 4

Tid från beslul lill driftstart 46 män.

Byggnaden fårdigställes sä all maskinmontaget kan göras
inomhus. Om del är önskvärt att fördela byggnadsarbetena jämnare kan byggnaden
påbörjas i förväg efter ell principbeslut om layouten.

4 Lönsamhet

Del nya verkets lönsamhet har beräknats enligt följande
förutsättningar. Den genomsnittliga produktionsvolymen har antagits vara ca 320
kton/är. Denna nivä är något lägre än vad verkel kan producera vid full
kapacitet. För investeringskalkylen har emellertid det ansetts riktigt att
räkna med det erfarenhelsmässiga kapacitetsulnytljandet. Produktionsvolymen i
genomsnitt över konjunkturcykeln har därför justerats ned i enlighet med detla.
Produklerna avsätts pä hemmamarknaden och på export enligl de proportioner som
angivits i marknadsutredningen. Någon export lill utomeuropeiska marknader har
emellertid inte antagits då lönsamheten på sädan export blir svag.

Samtliga pris- och koslnadsantaganden har gjorts i 1980
års prisnivå. 1 kalkylen ingår direkta tillverkningskostnader saml
försäljnings-, administrations- och utvecklingsomkostnader.
Försäljningpriserna avser de 1980 gällande pä aktuella marknader. Produkterna
belastas i förekonimande fall med fraktkostnader enligl 1980 års nivå.

Ingående ämnen har beräknats lill självkostnad inkl. kapitalkostnader
vid 90% kapacitetsutnyttjande. Kapitalkostnaderna har beräknats med
utgångspunkt från anskaffningsvärde samt 12% ränta på engagerat kapital.

Under de angivna förutsättningarna kommer verket inte att
kunna täcka kapitalkostnaderna vid en livslängd på 20 år för maskiner. 30 är pä
byggnader samt 12% ränta. Därtill kommer ränta pä rörelsekapital. Ca 80% av
investeringskostnaderna skulle behöva erhållas ränte- och amorteringsfritt för
att kapitalkostnader på resterande investeringsbelopp skulle kunna täckas av driflsöverskolt.

F"ör att erhålla full kapitalkostnadstäckning skulle
följande krävas vid i övrigt oförändrade förutsättningar:

Prop. 1980/81:67 85

-
Försäljningspriserna
måste vara drygt 22% högre än nu gällande prisnivåer med i övrigt oförändrad
kostnadsnivå. Det kan noteras att realpriserna på handelsstål sedan 1963 i
genomsnitt har utgjort 97% av detta års prisnivå. I beräkningen har inkluderats
1974. då prisnivån var 43% högre än basåret 1963.

-
Kostnaderna (exkl.
kapitalkostnader för anläggningen) måste sänkas med ca 31 % vid oförändrade
försäljningspriser, vilkel inte är möjligl då lillverknings-, försäljnings-,
administrations- och utvecklingsomkosl-nader skulle i sä fall ligga nära noll. Alternalivl
skulle ämneskostnaderna sänkas med ca 47%, vilkel inte heller är möjligl.

-
Om
försäljningspriserna ökar med 10% från anlagen prisnivå, mäste koslnaderna (exkl.
kapitalkostnader för anläggningen) sjunka till en nivä som är 15% lägre än
beräknat. Med oförändrade ämneskostnader innebär det att tillverknings-,
försäljnings-, administrations- och utvecklingskostnader måste sjunka till en
nivå som är ca 42% av beräknade koslnader.

Alternativt skall ämneskoslnaderna sänkas med drygt 20%.

5 Konkurrensförutsättningar

5.1 Kostnader

Vissa jämförelser har gjorts mellan
tillverkningskostnaderna för produklerna frän del tänkta valsverket och
motsvarande tillverkningskostnader hos effektiva europeiska konkurrenter.

De väsentligaste kostnadsposterna för produklerna är:

-
ämneskoslnader

-
omvandlingskostnaderna
i valsverk inkl. färdigställning

-
kapitalkostnader

-
distributions-
och fraktkostnader

Ämneskostnaderna
i SSAB Luleå förväntas kunna nedbringas vid tillkomsten av ett nytt valsverk
genom all högre kapaciielsulnyttjande och färre ämnesdimensioner erhålls i
förhällande lill nuläget. Därmed kan SSABs ämneskoslnader komma att ligga på
samma nivå som hos effektiva europeiska konkurrenter. I detta fall har hänsyn inle
kunnal las till kapitalkostnader p.g.a. all olika beräkningsgrunder används av
SSAB och konkurrenterna.

OmvandUngskostnaderna
i valsverk saml färdigställning påverkas av det lolala tonnagel och
sortimentets bredd. Eftersom tonnagel i förhällande till effektiva
konkurrenter är litet och sortimentet brett kommer det tänkta nya valsverket
all få vissa kostnadsnackdelar i jämförelse med dessa. Det bör dock noteras att
del nya verkels omvandlingskostnader per lon blir 35-40% lägre än i nuvarande SSAB-verk
med produktprogram och volymer enligl 1980 års budget.

Prop. 1980/81:67 86

Kapitalkostnaderna
per ton för del tänkta nya verkel blir avsevärt högre än hos befintliga
effektiva konkurrenter, då dessa byggt verk till anläggningskostnader som är
betydligt lägre än dagens. Till detla kommer all det tänkta SSAB-verkel har
litet tonnage. Nu kända planerade verk skulle alltså p. g. a. högre kapacitet ocksä
fä lägre kapitalkostnader per lon.

Distribution
och frakt. Distributionskostnaderna lill den svenska marknaden frän del nya
verket blir låga i förhällande lill de europeiska konkurrenternas
distributionskostnader lill samma marknad. Ca 70% av volymen i det nya verkel
skulle dock avsällas pä export, vilket innebår all produkterna belastas med
fraktkostnader lill exportmarknaderna. I jämförelse med producenterna på dessa
marknader skulle SSAB alltsä fä tämligen stora koslnadsnackdelar.

Sammantaget
kan konstaleras alt produkler som avsätts på närmarknaden frän del nya verkel
bör kunna få kostnadsfördelar mol importerade produkler, sä länge kapitalkostnader
inte ingår. På exportmarknaderna kommer SSAB dock all få koslnadsnackdelar
jämfört med producent inom respektive land. Inberäknas kapitalkostnader kommer SSAB
att ha kostnadsnackdelar pä samtliga marknader.

5.2
Kvalitet och utvecklingstendenser

Del
nya verkel har kvalilelsfördelarjämförl med nuvarande tillverkning, l.ex. vid valsning
av lunnväggig balk. Vissa av de balkprodukler som där kan produceras kan inle
produceras i nuvarande verk. Detla gäller dock främst produkter där den svenska
förbrukningen är relativt liten och som lill tämligen stor del skulle
exporteras från ell nyll verk. Å andra sidan kan det förväntas att ulvecklingen
går mot ökad användning av lunnväggiga och lättare profiler.

Varmvalsade
profiler bör med nuvarande tekniska utveckling inom varmvalsningstekniken väl
kunna hävda sig genlemol kallformade profilprodukter. Några
utvecklingstendenser inom tekniken är nya metoder för energibesparing och energiålervinning.
De nya verken bör t.ex. anpassas lill all ta emot varma ämnen direkt från slränggjulningen.
Varmvalsverken bör alltsä byggas på samma plals som stållillverkningen.
Svalbäddar för färdigl material bör byggas så all värmen kan ålervinnas. Sädan
teknik är under utveckling. Ugnar bör byggas som kan använda andra bränslen än
olja, vilket är del dominerande bränslet idag. Värmebehandlingen av färdigt
material kan ocksä ske genom mer energisnåla och effektiva metoder.

I
själva formningslekniken kan förenklingar ske genom all man stränggjuter
förprofiler direki och därigenom undgår förvalsningar i valsverket. Della
fordrar dock långa lillverkningsserier och är inle möjligt för verk med brett
sortiment.

Krav
på både yttre och inre miljö, t.ex. eliminering av luft och vallenföroreningar,
värme, buller och drag, kommer också alt fä betydelse för ulvecklingen.

Prop. 1980/81:67 87

6 Konsekvenser av
ett nytt verk för den svenska strukturen

6.1 SSABs verk

Del
förutsätts alt finverket i Luleå saml mediumverkel i Domnarvet läggs ned vid
tillkomsten av ell nylt verk i Luleå. Del nya verket tar emellertid också över
40—50% av den nuvarande produktionen i de två grövre verken i Luleå, dvs.
universalverket och grovvalsverket. Den fortsatta driften av dessa verk blir
alltså beroende av möjlighelerna all förlägga annan produktion dit.

Som
lidigare redovisats förutses en eflerfrågeökning för farlygsprofiler. Vidare
skulle grovverkels produktion kunna ökas genom att rälslillverkningen i Domnarvet
läggs ned och överflyttas lill Luleå. Detla kräver förutom nya invesleringar
alt en acceptabel prisnivå på räls kan säkras genom långlidsavtal med kunderna,
dvs. SJ och det norska järnvägsföretaget NSB.

En
ökad tillverkning av farlygsmalerial skulle i första hand förläggas till grovverket.
Rälstillverkning skulle ocksä kunna förläggas lill detla verk, men sådan
tillverkning kan ocksä vara möjlig i universalverkel. 1 övrigt skulle fortsalt
drift i universalverkel vara beroende av en ökad produktion av grova profiler
som lill huvuddelen måste avsättas på export. Della kräver en hög exportnivå
från Sverige.

6.2 Övriga
svenska verk

Övriga
svenska verk inom del nya verkels dimensionsområde är Smedjebackens
mediumvalsverk. Boxholms mediumvalsverk, Hallstahammars verk och Hällefors nya
mediumvalsverk. De tvä sistnämnda verken berörs inte direkt eftersom de har ett
ananl produktprogram än del nya verket, men de kan indirekl beröras om något av
övriga berörda verk skulle övergå lill andra produkler för alt undvika
konkurrens med del nya verket. Halmstads Järnverk och Qvarnshammars Järnbruk
berörs inle alls av det nya verkel, då de enbart har tillverkning av armeringsstål.
Inte heller berörs Boxholms och Smedjebackens finverk i annan män än att deras
export begränsas om den totala exporten av profilprodukter inte kan ökas.

Av
tabell 1 framgär produktion, förbrukning saml ulrikeshandel med profilprodukter
- dvs. allt stängslål - utom armeringsstål och rälspro-dukler för år 1979. Som
framgår finns för dagen en slor nelloexporl av dessa produkler.

Tillkomslen
av ell nytt verk skulle inte väsentligt förändra situationen för övriga svenska
verk vad gäller avsättningen på svensk marknad (se tabell 2). Avsättningen pä
svensk marknad från del nya verket molsvarar ungefär samma volym som SSAB-verken
har f. n. av profilprodukler exkl. farlygsmalerial. De övriga verken tillverkar
inle farlygsmalerial och SSABs expansion på detla område skulle inle påverka
dem.

Prop.
1980/81:67 88

Exporten från de övriga svenska verken är emellertid hög i
dagslägel. Dessulom ulnytljas inle deras tillgängliga kapacitet vilket framgår
av tabell 2. En produktionsökning i dessa verk skulle behöva avsättas pä
export. Orn del antas all nuvarande exporlnivä inte kan ökas - bl.a. med hånsyn
till Sveriges relationer till EG-marknaden - skulle exporlutrymmet totalt sett
minska för de övriga verkens del eftersom del nya verkel i Luleå skulle ha
högre export än SSAB har idag. De övriga svenska verken skulle alltså få ett
minskal marknadsulrymme i förhällande till dagsläget. Della tillsammans med
den nuvarande överkapaciteten innebär alt vissa verk skulle behöva läggas ned.
En annan faktor är att lönsamheten pä export är svag. särskill export lill
avlägsna marknader.

Produktionen skulle även kunna ökas genom minskad import.
Denna möjlighet begränsas dock av alt del svenska grossistledet även fortsättningsvis
kan antas komma att utnyttja förmänliga priserbjudanden från utländska
leverantörer. En minskad import från detta led skulle ocksä kunna medföra ökad etablering
av agenter för utländska förelag i Sverige. En viss imporl kommer att vara
oundviklig för alt säkra försörjningen av produkter som inle tillverkas inom
landet. Även om den nuvarande importen skulle nedbringas med ca 10% av
förbrukningen skulle inle den svenska överkapaciteten kunna elimineras.

Övriga nordiska verk

Del nya verket ligger delvis inom samma produktområde som
valsverken i Norsk Jernverk. Eftersom Norsk Jernverk också har tillverkning av
fartygsmaterial skulle en ökad produktion inom SSAB också påverka Norsk Jernverk.
Även Det Danske Staalvalseverk har produktion inom samma område som del nya verkel.
I Finland finns molsvarande produkfion bl.a. i Imalra och Dalsbruk inom Ovakogruppen.
Några större konsekvenser för de övriga nordiska verken torde dock inte ell
nytt verk i Luleå föranleda.

Tabell I. Profilprodukter
i handelsstäl, dvs. allt stångstål exkl armering och banbygg-nadsmaterial. År
1979.

Värden i Kton.

Producent Totala Avsättning Norge & EG Övriga Total Export %

leveranser Sverige Finland länder export

SSAB

315

130

75

100

h ä rav

-fartygsmaterial

110

30

25

45

Ö vriga profil-

produkter
inom

nytt mv-omr å de

SSAB

205

100

50

55

Ö vriga verk

135

75

10

50

Ö vriga profil-

produkter
utom

10 185 59

10 80 73

105 51

nytt mv

60 44

Producent

Totala leveranser

Avsattni Sverige

ng

Norge & Finland

EG

Övriga länder

Total export

Export %

Övriga
verk

250

125

30

65

30

125

50

S:a exkl
fartygsmfri

590

300

90

170

30

290

49

Summa
totalt

700

330

115

215

40

370

53

Import

Svensk
tillförsel

230 560

Källor: Svensk Järnslatistik, uppgifter frän företagen. SSABs
produktion av övriga profiler har i sin helhet förts till produktområdet för
ett nytt mediumverk. då ett sådant skulle ersätta merparten av befintlig
produktion av sådana produkter. Vissa nu tillverkade produkter faller dock utom
det nya verkets område. Siffrorna är avrundade.

Tabell 2. Profilprodukter i handelsstål, dvs. allt
stångstål utom armering och ban-byggnadsmaterial i fall av ett nytt valsverk i
Luleå.

Värden i Kton.

Producent

Totala

Avsättning

Avsättning

Kapacileter

Aktuella

leveranser

Sverige

Export

3-skift

verk

Nyu verk

SSAB

345

400

härav

fartygsmaterial

95

beroende på

varvsind.
utveckli

mg

Övriga
profiler

250

100

150

Övriga
verk

mediumverk

Avsättn.

75

Återstående

290

Smedjebacken,
Box-

Sverige

utrymme enl.

holm,
Hällefors och

-b möjlig

1979 års

Hallslahammar

fmverk

export

130

exportnivå

260

Smedjebacken.
Box-

345

140

holm. Hällefors och Hallslahammar

Anm. Nytt verk SSAB avser maximal avsättning på Sverige
och expoit. Utrymmet för avsättning Sverige för övriga verk har beräknats med
samma förbrukning och import som 1979. Kapacitelerna i Hällefors och Hallstahammar
har fördelats lika pä medium- och finverk. Dessa verk berörs endast indirekt av
ett nytt valsverk i Luleå.

SSABs grovverk förutsätts ha produktion av fartygsmaterial
och räls vilkel inte har kvantifierats i tabellen. Universalverkets
tillverkning skulle begränsas av exportutrymmet och möjlig produktion i detla
verk inkluderas därmed i kvantiteten 345 under "övriga verk".

7 Slutsatser och rekommendationer

Utredningen har konstaterat att det kan vara möjligt att
avsätta produktionen från ett nyll verk om nuvarande svenska
avsättningsvolymer på export och hemmamarknad i stort sett kan bibehållas. Det
nya verkel skulle i så fall exportera ca 70% av produktionen. Emellertid kan
överkapaciteten i Europa och risk för ökad protektionism medföra all
marknads-utsikterna för svensk export försämras. Ulredningens slutsats är
därmed att det med hänsyn till marknadsulsiklerna. nu gällande lönsamhetsbeling-elser
och SSABs möjligheter all finansiera invesleringen saknas förutsättningar att
bygga ett nytt valsverk av ovan beskrivet slag i Luleå.

En förbättring av stäleflerfrågan med åtföljande
prisstegringar är förutsättningar för ökad lönsamhet. SSAB utesluter inte att
sådana förbättring-

Prop.
1980/81:67 90

ar
kan inträffa i framliden även om del nu saknas lendenser i denna riklning. Som framgär
av lönsamhelsulredningen krävs myckel stora förändringar i förutsättningarna
för all invesleringen skall bli bärkraftig.

SSAB
kan följaktligen inle rekommendera ell genomförande av projektet i dagens
situation. Innan beslut fattas om den framtida inriktningen för
profilprodukterna bör andra allernaliv utvärderas mer noggrant, bl. a. med
hänsyn till den svenska produktionsstrukturen i övrigl.

Del
kan konstaleras all den svenska slrukluren för profiltillverkning med många små
verk och höga kostnader inle pä sikt kommer alt vara konkurrenskraftig. En
strukturomvandling måste förutsättas.

Om
det med hänsyn lill förbältrade marknads- och lönsamhelsutsikter blir akulelll
med ell nyll valsverk för profiler i Sverige bör delta verk placeras i
anslutning till en långsiktigt bärkraftig melallurgisk fillverkning.

Utdrag
ur strukturpian för svenskt stål 1978-05-30

Grova,
långa produkter

SSAB
är idag i stort sell ensamlillverkare i Sverige av länga, grova prijdukler av lyp
balk, räls, profil- och universalslång. Inom SSAB tillverkas produklerna i rälsverkel
i Domnarvel och i grov- och universalvalsverken i Luleå. Marknaden beräknas
inom detla område ha myckel läg lill-växltakl.

Grovvalsverket I Luleå år
byggt för valsning av grova profiler. Investeringsprogrammet innebär all
svalbädden kompletteras för längre hela-längder. Detla ger bättre rakhet saml
möjligheter lill rälslillverkning. Ad-juslageulruslningen förbällras. Rälsverkel
i Domnarvel bör pä sikl läggas ned och tillverkningen av räls överföras till
Luleå. Härigenom kan all produktion av grova produkter koncentreras lill ett
enda valsverk. Med del föreslagna investeringsprogrammet bedöms verket uppnå
tillfredsställande konkurrenskraft både kvalitets- och kostnadsmässigt. Totalt
uppgår investeringarna i grovvalsverkel till ca 95 Mkr.

Universalverket
i Luleå år av relativt modern konstruktion men saknar idag såväl en egen värmningsutruslning
som egel förpar. Della ger ell oralionelll produklionsflöde där exempelvis
förprofilering i andra valsverk med åtföljande omvärmning förekommer. Valsverkel
kan idag ej utnyttja stränggjutna ämnen, vilkel medför olillfredsslällande produklkoslnader.
Inom verkels produklområde föreligger viss subslilulionsrisk som kan påverka
verkels framtidsmöjligheter.

Utdrag
ur strukturpian för svenskt stål 1978-05-30

F'ör
all verkel överhuvudtagel skall kunna leva vidare måste investeringar
genomföras så att verket kan övergå lill all utnyttja stränggjutna ämnen. En
investering i nyll förpar måsle ocksä genomföras om verkel skall kunna

Prop. 1980/81:67 91

få ell ralionelll flöde och utnyttjas effeklivl.
Investeringarna i universalvalsverkel beräknas lill ca 240 Mkr, varav del
omedelbart aktuella investeringsbehovet uppgår till ca 100 Mkr.

Inom del grova produktområdet uppgår den totala
investeringsvolymen till ca 330 Mkr. Antalet sysselsatta minskar på sikl med ca
200 personer, främsi som en följd av nedläggningen av rälsverkel i Domnarvel.

Medium- och finverksprodukler

Inom detla produktområde är lillverkskapaciten i Sverige
ungefär dubbelt så stor (ca 800 kton) som den svenska marknaden (ca 425 klon
1977). Överkapaciteten är störst inom del klenare sorlimentomrädel.

Produklerna lillverkas, förutom av SSAB, av de mindre och
medelstora handelsslålsverken. Valsverken är i flerlalel fall av äldre datum.
Inom SSAB lillverkas produkterna i mediumverket i Domnarvel, finverkel i Domnarvet
samt finverkel i Luleå.

Med hänsyn lill den komplexa lillverkningsslrukluren i
Sverige pågår en för branschen gemensam slruklurutredning inom detla område
under ledning av förre LO-ordföranden A. Geijer. Denna utredning fär
självfallet betydelse för SSAB:s egen struktur inom delta produktområde. Vissa
slutsatser rörande ulvecklingen inom SSAB kan dock redan nu fastsläs.

Utdrag ur strukturpian för svenskt stål 1978-05-30

Höjda kvalitetskrav och successivt försämrad
produktionsekonomi hos befintliga gamla verk kan komma alt kräva, att ell nyll
mediumverk byggs i Sverige under första delen av 80-lalel. Del är naturligl all
SSAB som är siörsla svenska tillverkaren inom området, med sin råstälskapacilel
och utrusining för slränggjulning blir det företag som bygger det nya verket.
Verket placeras dä i Luleå. Kostnaderna för ell nyll mediumverk uppskattas til
360 Mkr.

För all fä ell komplelt sortiment inom balkområdet bör SSAB
la upp tillverkningen av fyrkantrör pä sitt program. Tillväxttakten för fyrkanlrör
är hög. Detla sammanhänger delvis med all fyrkanlrör inom vissa omräden subslituerar
konventionell balk. Marknaden i Sverige uppgår till 65 kton (1977). Band för
tillverkningen erhålles från bredbandvals-verkel. Verkel bör med hänsyn till fraktkoslnader
för varmvalsade band och färdiga fyrkanlrör placeras i Domnarvel. Möjlighelen lill
en placering i Grängesberg skall utredas. Ett nyll verk för fyrkantrör beräknas
kosta ca 160 Mkr.

Projektdeltagare i utredning om nytt mediumvalsverk i
Luleå

Arbetet har letts av en styrgrupp med dellagarna Orvar Nyquist,
Vvd, ordförande

Prop.
1980/81:67 92

Olav Johannessen, chef Div Koksverk, Luleå

Sven Åke
Johansson, chef koncernstab Ekonomi, Slockholm

Bo Lagergren, chef Div Specialprodukler, Borlänge

Herbert Öquist, chef Div Profiler, Luleå

Sekreterare
har varil Helve Boman, koncernledningens kansli, Stockholm.

För marknadsutredningen har ansvarat Ralph Zachrission koncernslab
Marknad, med bistånd från marknadsenhelerna inom divisionerna Profiler och Specialprodukler
saml SSABs utländska dollerbolag. För marknadsundersökningar har vidare
konsultföretagen Atkins Planning, England, och Industrial Märket Research,
England, anlitats.

Teknisk utredning har utförts under ledning av Sven Gunnar
Svensson, division Profiler, Luleå med bistånd av bl. a. Bertil Öberg. Curt
Johansson, Hans Göran Zetlerwall, Hans Sandberg och Jörgen Pehrson, samtliga SSAB.
Del västtyska företaget DEMAG har anlitats för tekniska ulredningar
beträffande verkels layout, valsningsulruslning, kapacileisberäk-ningar m.m.

Tekniska diskussioner har hållils med två andra
leverantörer av utrustning, nämligen Morgårdshammar AB och Schloemann-Siemag.

Professor P. O. Slrandell vid KTH i Slockholm och
forskningschef B. Orrling vid BTF i Luleå har löpande hållits informerade om
projektet.

Lönsainhetsutredning har utförts av division Profiler
under ledning av Hans Göran Zetlerwall.

För konkiirrensstudier har ansvarat P. O. Boman, chef koncernslab
Teknik saml Hans Sandberg och P. O. Björkman, central Forskning och utveckling.

Konsekvenser för övriga nordiska verk har utretts av Olav Johannessen.
Diskussioner i denna fråga har förekommit med Smedjebackens Valsverks AB saml
Boxholms AB.

Studiebesök har gjorts vid valsverk i bl.a. Västtyskland.
Polen. Italien. Sydafrika och Japan.

Referensmaterial

Rapporter

Marknadsulredning. nytt mediumvalsverk i Luleå 1980-03-13.
Ansvarig Ralph Zachrission. Konfidentiell.

Mediumvalsverk i Luleå. Teknisk utredning 1980-03-13.
Ansvarig Sven Gunnar Svensson. 1 utredningsmaterialet ingår lönsamhetssludie
och konkurrensjämförelser. Materialet är delvis konfidentiellt.

Opportunities for a new medium section mill for SSAB. Induslrial
Märket Research Lid 1980-01-04.

Export opportunities for Medium section mill producls. Atkins
Planning. Nov. 1979.

Prop. 1980/81:67 93

Vorplanungssludie
Miitelsiahlstrasse fiJr Svenskl Stål AB Luleå. Mannesmann Demag, februari 1980.

Härutöver
i form av PM och arbetsmaterial reserapporter från besök i utländska och
svenska verk saml underlag för beräkningar m. m. från berörda divisioner inom SSAB.

Prop. 1980/81:67 94

Bilaga 3

Verksamhetsberättelse

för Strukturdelegationen Kalenderåren 1978-1979

Innehållsförteckning

1 Bakgrund avseende specialslålsindustrin ................... 95

a Internationell bakgrund ............................................ .. 95

b Utvecklingen i Sverige ............................................. .. 95

c Olika lyper av slrukturålgärder inom specialslålsindustrin
.... 96

2
Bakgrund
avseende gjuleriindustrin ........................... 97

3
Strukturdelegationen
............................................... .. 99

a Uppgifter ................................................................. .. 99

b Ledamöter, kansli m. m............................................... .. 99

c Arbetssätt avseende specialstålsinduslrin ................ .. 99

d Arbelssäll avseende gjuleriindustrin ........................ 100

4 Av struklurdelegationen finansierade projekl ........... 101

a Sammanfattning.......................................................... 101

b Redovisning av finansierade projekt inom specialslålsindustrin
. 101

c Finansierade projekl inom gjuleriindustrin .................. 103

5 Sammanfattning beträffande gjuleriindustrin .......... 104

Underbilagor

1
Sammanfattning
av länevillkoren m.m......................... 105

2
Ledamöter,
experter och handläggare ...................... 106

3
Tablä över
beviljade lån och garantier......................... 107

4
Övriga
strukturåtgärder samt synpunkter pä framtiden för specialstålsinduslrin 107

Delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher - Struklurdelegationen
- har haft lill uppgifi att under åren 1978 och 1979 dels pröva fråga om län
och lånegaranti för alt främja strukturomvandlingen inom specialståls- och stälgjuteriindustrin,
dels la initiativ till, följa och stödja strukturomvandlingen inom specialstålsinduslrin.
För långivning har delegationen disponerat ett anslag på 700 milj. kr.,
varjämte delegationen bemyndigats all beslula om lånegarantier pä sammanlagl
600 Mkr. Sedan delegationens angivna verksamhei avslulals får delegationen
härmed avge följande verk-samhelsberälelse för sin verksamhei under
kalenderåren 1978 och 1979.

Prop. 1980/81:67 95

1 Bakgrund avseende specialstålsindustrin

a Internationell bakgrund

Den gynnsamma resullatulvecklingen för världens
stålindustri under

1973 och
1974 förledde mången företagsledning runt om i världen till starkt

uppdrivna förväntningar om den framlida ulvecklingen. Myckel ambitiösa

investeringsplaner antogs. Tvärtemot vad man antagit kom efterfrågan i

stället alt minska. Trots att investeringarna skrinlades i största möjliga

utsträckning redan inom något eller nägra år, fick de lill följd all produk

tionskapaciteten ökade varje år under hela lågkonjunkturen. De gamla

stålländerna i Västeuropa men ocksä Japan och USA tvingades vidta

långtgående åtgärder i form av finansiella slöd, pris- och volymkarteller

saml överenskommelser om begränsningar av exporten. Sviterna av låg

konjunkturen är ännu längt ifrån övervunna.

Kapaciletsutnytljandel i Västeuropa och Japan ligger
fortfarande under

1974 ärs,
vilket också bekräftas av all prisutvecklingen inle följt del van

liga konjunklurförloppel. Inle heller för framtiden iror man i allmänhel pä

någon väsentlig förändring till en för slålinduslrin förmånligare utbuds- och

eflerfrägesilualion. Eflerfrågeökningen spås bli väsentligt lägre än vad som

tidigare ansetts vara huvudtrenden, samtidigt som de s.k. "nya industri

länderna" fortsätter alt bygga ul kapaciteten. En avvikande uppfattning

har anmälts i en amerikansk studie, där man antar all tillgänglig kapacitet i

praktiken är lägre än vad som angetts i olika översikter. En måttlig efler

frågeökning skulle därför redan i början på 1980-talel kunna leda lill en

bristsituation! Om denna rapport förtjänar att las på allvar återstår all se.

Faktum kvarstår dock att felprognosen från väridens samlade stålexpertis

(IISIs MiJnchenkonferens) år 1974 (alltså efler utbrottet av den s.k. ol

jekrisen) tillhör modern ekonomisk historias värsta. Historien har under

alla omständigheter visat att tvärsäkra prognoser svåriigen läter sig göras.

b Utvecklingen i Sverige

För Sveriges vidkommande drabbades handelsstälsindustrin försl
och hårdast, i synnerhet kanske den del som hade varven som huvudsaklig kund.
Inom detta avsnitt av stålindustrin är del tvivelsutan befogal alt tala om en
djupgående strukturell förändring i sä måtto att efterfrågan frän den
viktigaste kundkategorin, de nordiska slorvarven, inom loppet av nägra månader
minskade drastiskt. Detla illustrerar också pä ell hårdhänt sätt vikten av att
korrekt avväga fördelarna med en långtgående specialisering mot risken av att
avsätta merparten av sin volym lill ell fätal kunder inom en och samma bransch.
För all lösa problemen för de största handelsstälverken bildades som bekant SSAB
med slalen som hälftendelägare vid sidan av Stora Kopparberg och Gränges, tvä
förelag som under senare är avvecklat praktiskt taget allt aktivt engagemang
inom stålindustrin.

Prop.
1980/81:67 96

För specialstålsindustrins del dröjde krisen något längre.
En viss inhemsk efterfrågan samt lagerslödel begränsade förlusterna och
flertalet förelag planerade för en konjunkturuppgång under del andra halvårel
1976. Inle minsl den finansiella planeringen förutsatte all lagren dä skulle
kunna avvecklas, samtidigt som rörelsen skulle börja generera mera kapital.
Konjunkturuppgången lät dock vänta på sig yllerligare tvä är, något som på
mänga häll ledde till ett myckel ansträngt finansiellt läge.

En extreml svag efterfrågan på svenska produkler i kombinafion
med lageravvecklingen ledde till att produktionen av specialstål under 1977 låg
på endast 65% av nivån 1974. (Under tolvmånadersperioden oktober 1978 t. o. m.
september 1979, uppnåddes fortfarande bara 84%.)

I 1977 ärs specialslålsutredning (Dsl 1977: 3)
analyserades förulsältning-arna för denna industris framlid och flera konkreta
förslag presenterades. Ulvecklingen av förelagens soliditet och likviditet
under 1977 hotade emellertid all rasera förutsättningarna för en ordnad
omstrukturering. I flera fall saknades de nödvändiga finansiella resurserna för
allt annat än de mesl elementära behoven.

c Olika lyper av strukturåtgärder inom specialstålsindustrin

Under årens lopp har åtskilliga synpunkter framförts
rörande önskvärda lyper av förändringar inom specialstålsinduslrin. Förelagen
själva, de fackliga organisationerna och statsmakterna har i olika sammanhang
och från olika utgångspunkter analyserat problemen och framlagt förslag.

Nedan redovisas olika problem och förslag lill ätgärder
utan anspråk pä inbördes rangordning, som i olika sammanhang framförts i syfte
all åstadkomma en bällre branschstruktur.

-
Den splittrade
ägarstrukturen har ansetls utgöra ett hinder för en rationell samordning.
Behov av ell slalligl "sliuklurbolag" harockså päla-lats.

-
Produktionssamordning
utgör undantagslöst en central beståndsdel i alla slrukturresonemang, inle minsl
mol bakgrund av den stora geografiska splittring som kännetecknar branschen. Undertorstält
bör i första hand företag med så lika sortiment som möjligl föras samman. Della
är liklydigl med en integration i djupled. Ett högl kapacitetsutnyttjande på
längre sikt och mindre samlade investeringsulgifler skulle bl.a. stå alt vinna.
Minskning av personalstyrkan lorde i de flesta fall bli oundviklig.

-
En utbyggd
marknadsorganisation, med tillräcklig geografisk, inneboende kompetens och
ingående kunskaper om slutförbrukarnas behov, framstår som alltmer väsentliga
element med en betydelse minsl i nivå med föregäende punkl. Insikten om hur
kostnadskrävande och tidsödande del är alt etablera en sädan har sent om sider
lell lill slutsatsen alt kapacitetsutnylljandet och effektiviielen även i denna
funktion är av största belydelse.

-
I nära anslulning
lill marknadsorganisationen ligger problemen med den

Prop.
1980/81:67 97

fysiska
distributionen, i synnerhet inom förelag som exporterar upp lill 90% av sin
produktionsvolym. Denna hantering är inte bara kostsam utan ocksä extremt kapitalkrävande,
nägot som ytteriigare lalar för vikten av ett högt kapacilelsutnylljande.

— Angående
den administrativa funktionen har synpunkter framförts med vilt skilda
inriktningar beroende på vilken belydelse man lagt i ordet
"administration". Somliga har ansett att en väsentlig orsak till all
konsekvenserna av lågkonjunkturen blev så svåra i vissa förelag var förelagens
bristfälliga syslem för planering och kontroll av verksamheten. 1 andra fall
skulle kostnaderna för administrationen ha varit för höga. Som ett ytterligare
anlagande gäller att för all ett redan hårt rationaliserat företag skall kunna
gå vidare i sin kostnadsjakt sä måsle ny reducerbar kostnadsmassa tillföras med
jämna mellanrum, exempelvis genom samgående med andra förelag.

— Svenska
stålverk har inle sällan en layout med rötter i förra seklet. Della faklum i
kombination med splittrade sortiment har i flera fall lell till alt produkiionsflödena
blivit svåröverblickbara och orationella med exempelvis leveransförseningar och
hög kapitalbindning som följd. Bland förelagsinterna strukturåtgärder hör
insatser pä della område till de viktigaste.

— Förändringar
i sortimenten antingen genom produktbyten eller genom egen produktutveckling
hör också lill de angelägna åtgärderna. Samtidigt som behovet av s. k. uppgradering
av sortimenten har påtalats så har man också nyktert konstaleral all god
produktionsekonomi förutsätter ell kapacitetsutnyttjande, som inte kan uppnås
enbart med hjälp av produkler med s.k. högt teknologiskt innehåll. Tvärtom så
kommer under överskådlig framlid svensk stålindustri att vara beroende av relativt
anonyma standardprodukter vilka kan levereras av förhållandevis många
konkurrenter över hela världen. Här förblir produktionskostnaderna per enhet
precis lika utslagsgivande som någonsin.

2
Bakgrund avseende gjuleriindustrin

Inom
ramen för de särskilda branschprogrammen påbörjade statens industriverk i
samråd med företrädare för stålgjuteribranschen en struktur-undersökning år
1975. Efter hand kom undersökningen alt omfatta samtliga tolv i landet då
verksamma slälgjuterier.

Undersökningens
resullal förelåg i början av 1977 och presenterades som en gemensam promemoria
benämnd "stälgjuleriernas situation, nuläge och framtid".
Promemorian översändes lill chefen för industridepartementet 1977.03.09 genom
verkets försorg.

I
promemorian framhölls angelägenheten all erforderliga förändringar inom slålgjuteriindustrin
kan påskyndas och ske i lämplig anslulning lill 7 Riksdagen 1980/81. / .saml. Nr
67

Prop.
1980/81:67 98

den akluella omslruklureringen av specialslålsinduslrin.
Vidare sägs att eventuella statliga slöd måsle inriktas på en förbättrad och pä
sikl effektiv branschstruktur. Man bedömde alt det fanns en betydande risk för
överkapacitet inom stålgjuteribranschen - vid normalkonjunktur ca 25% - och
därigenom en koncentration lill ell färre anlal gjulerier som ofrånkomlig. Stålgjulerierna
skulle behöva reduceras lill hälften för all åstadkomma konkurrenskraftiga
produktionsenheter i 80-talets branschstruktur. 1 den sainfällda bedömningen av
brandchsitualionen dellog gjuleriförelagen, branschorganisationerna, fackliga
organisationer och statens industriverk.

Den väsentligaste orsaken lill den konstaterade obalansen
mellan kapacitet och eflerfrågeutvecklingen hade sin grund i förelagens
oförmåga att överblicka branschsilualionen åren 1974-75. Så sent som 1976 ansåg
gjulerierna att investeringsbehovet inom branschen översteg 100 Mkr. Genom
samordnad omstrukturering skulle dock belydande inbesparing av
investeringsmedel vara möjlig.

Gjuteriernas och verkels framställning lill departementet
resulterade i regeringens proposilion 1977/78:47 om "ätgärder för att
underlätta strukturomvandlingen inom specialslälinduslrin och stälgjuteriindustrin".

Sedan promemorian skrevs har den svenska hemmamarknaden
för stål-gjutgods försämrats drastiskt 1976-1979. Nedanstående tablå
åskådliggör utvecklingen.

Ståigjutericr

1974 1975 1976 1977 1978

Antal anställda i branschen Produktion i ton Arston/anställd

2000 .

2 100

1900

1700

1700

37 000

35 000

27 000

16000

15 000

16.8

16.7

14.0

9.4

8.8

Utvecklingen i Västeuropa - specielll Nordeuropa - har varil
likartad den svenska - dock ej så markerad.

Som en följd av det dåliga kapacilelsulnylljandet har föriusterna
ökal kraftigt. Inom branschgruppen "höglegeral slälgjulgods" omsattes
1977 180 Mkr och den totala kalkylmässiga föriusten uppgick samma år till 70 Mkr.

Stordriftsfördelar och volymproduktion är avgörande för stälgjuleriernas
överievnad. I jämförelse med konkurrentländerna har Sverige för många lågproducerande
anläggningar.

För all komma ur den onda cirkeln är det nödvändigt all
balansen mellan hemmamarknadssilualionen och kapacitetsulnytljandet återställs
för all gjuterierna skall generera vinst.

Prop. 1980/81:67 99

3 Strukturdelegationen

a Uppgifter

I proposilion 1977/78:47 om åtgärder för att underlätta
strukturomvandlingen inom specialslålsindustrin och stälgjuteriindustrin
föreslog regeringen inrättandet av en särskild delegation, sammansatt av
representanter för företag och anställda i berörda branscher samt staten.
Delegationen skulle under begränsad lid. 1978 och 1979, och med hjälp av en låne-
och garantiram på 1 300 Mkr bidra lill alt skapa en lillfredsslällande
långsiktig lönsamhet i de berörda branscherna och därigenom öka tryggheten för
de anställda. Delegationen skulle därmed utgöra ett komplement till övriga
statliga ätgärder inom lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken.

Sedan riksdagen lämnat regeringen i propositionen begärda bemyndiganden
utfärdades den 19 december 1977 dels förordning (1977: 1123) om slalligl slöd lill
strukturåtgärder inom specialslålsinduslrin, dels förordningen (1977:1124) med
inslruklion för delegationen för strukturtVågor inom vissa branscher. 1 den
förstnämnda förordningen preciserades närmare formerna och villkoren för de
olika länen och garantin. Dessa sammanfallas i bilaga I lill denna
verksamhetsberättelse. I den sistnämnda förordningen reglerades delegationens uppgifler
och verksamhetsformer. Som uppgifi angavs all

1.
Pröva fråga om
lån och lånegaranti enligt förordningen (1977: 1123) om slatiigl slöd lill
strukturåtgärder inom specialslålsindustrin m. m.

2.
Ta initiativ lill,
följa och slödja slrukluromvandling inom specialslålsindustrin."

b Ledamöter, kansli m.m.

Ordförande i delegationen har varil dåvarande
statssekreteraren Gunnar Söder under liden 1 januari-20 november 1978.
statssekreteraren Bengt Westerberg 20 november 1978-20 oktober 1979 och
statssekreteraren Robert Nilsson 20 oktober-31 december 1979.

Direktören Lars-Olof Gustavsson, Sveriges Investeringsbank
AB, har av delegationen utsetts att verställa delegationens beslul.
Delegationen har i övrigl haft de ledamöter med ersättare saml experter och
handläggare som framgår av bilaga 2.

Delegationen har lill sill förfogande haft ell kansli som
beställ av tjänstemän hos Investeringsbanken. Banken har mot ersättning slälll
erforderliga resurser lill delegationens förfogande och har bl.a. åtagit sig
att svara för bokföringen och all förvalla låneportföljen.

c Arbelssäll avseende specicilstålslndiistnn

Enligt propositionen bör delegationen inle bara utreda och
behandla inkommande låneansökningar utan ocksä ta initiafiv till. följa och slödja
angelägna slrukluräigärder. I propositionen omnämns att eu slrukturpro-

Prop. 1980/81:67 100

gram för gjuleriinduslrin var under framväxl i indusiriverkels
regi och all delegafionen borde få ell molsvarande ansvar för specialslålsindustrin.

I synnerhet de fackliga representanterna i delegationen
har påtalat behovet av initiativ när del gällt uppslag lill nya slruklurprojekt.
De har ocksä i olika skrivelser påtalat behov av en slruklurplan som lämpligen
borde förverkligas bl. a. med hjälp av ell slalligl slrukturbolag.

Delegationen har dock valt en annan arbetsmetodik. I
praktiken har verksamheten huvudsakligen inriktats på ett behandla av företagen
aktualiserade projekl och därav följande läneansökningar. Härtill kommer att
delegationen enligl riksdagsbeslutet enbart haft möjlighet alt bevilja lån och
garantier och exempelvis saknat anslag för teckning av aktier. Slruk-lurlösningar
genom statligt ägande har således inle varil möjliga inom ramen för
delegationen.

Delegationen
har genom säväl enskilda ledamöter som sina handläggare tagit vissa initiativ
till förhandlingar mellan olika förelag i konkreta projekt. I andra fall har
delegationen tjänat som en medlande part under pågående förhandlingar.

Delegationen har därutöver arbetat med de projekl som varil
praktiskt framkomliga vid varje givet tillfålle och som varil ägnade all stärka
branschens konkurrensförmåga.

Projeklen har därvid analyserals pä vanligl sätt när det
gäller de företagsekonomiska aspekterna och när del gäller de slruklurmässiga
så har en prövning skell pä basis av den samlade erfarenheten hos delegationens
ledamöter, experter, handläggare och tillkallade konsulter.

Delegationen har avstått från att försöka etablera ett slrukturprogram
för specialstålsinduslrin, dels därför att branschen är extremt heterogen och
svär all överblicka, dels därför all prognoser som sträcker sig över mer än någol
år snabbi föriorar i precision.

d Arbetssätt avseende gjuleriinduslrin

Delegationens handläggning av utredningar i gjuleriärenden
har letts av direktör Lars-Birger Lindh, Slatens Industriverk, och verksamheten
har varil hell föriagd lill Industriverket. Därvid har del arbete fortsalts.
som påbörjades med ell branschprogram för slålgjulerierna 1975. Verkel har nu
sökt att påverka och påskynda slrukluromvandlingsprocessen främsi genom olika
konsultinsatser i branschen. Dessa undersökningar har syftat lill all
specificera omräden och objekt där delegationens finansiella slöd skulle kunna
medverka i omstruktureringen. Som resultat av omfatiande konsult-utredningar
presenterades en slrukturplan för delegationen i juni 1979. Planen innebär en
stark koncentration och kapacilelsminskning av branschen men innehåller åven
preciserade uppgifter om olika produktionsenheter och förelag som bedöms som
bärkraftiga i framliden.

Prop.
1980/81:67 101

4
Av strukturdelegationen flnansierade projekt

a
Sammanfattning

1
proposilion 1977/78:47 angavs alt 450 Mkr. skulle avse investeringslån och 250 Mkr.
avse likviditetslån. Sedermera har regeringen pä framställning frän
delegationen medgett all investeringslån fick beviljas för 480 Mkr. och likviditelslän
för 220 Mkr.

Under
verksamhetsperioden har delegationen beviljat sammanlagl investeringslån pä
480 Mkr. och lividitetslän pä 190 Mkr., varjämte delegationen förklarat sig
beredd all slälla garantier på sammanlagl 302,6 Mkr. Antalet företag som
beviljats lån eller garantier är nio, varvid dock Gränges Nyby AB och Nyby
Uddeholm AB redovisats som två förelag. Investeringslån på 56,4 Mkr. och likviditelslän
pä 190 Mkr. har lämnats med villkorlig älerbetalningsskyldighet, dvs. betalning
av ränla och amortering skall ske så snart låntagarens resullal och
finansiella slällning så medger. För alt fastställa betalningsskyldigheten
skall ärligen hällas förhandlingar mellan det låntagande företaget och struklurdelegationen
i samband med att bolaget fastställer sitt bokslut för närmaste föregående
verksamhetsår.

Uppgifi
om låntagare, belopp och viktigare lånevillkor framgår av bilaga 3. De olika
projekten redovisas utförligare här nedan under b.

b
Redovisning av finansierade projekt inom specialstålsindustrin

1.
Nyby Uddeholm AB (NU) har beviljats län och garantier på sammanlagl 315 Mkr.
Staten överförde därutöver 250 Mkr. av del s. k. uddeholms-lånel pä NU. (Nyby
hade före samgåendet av delegationen beviljats 120 Mkr i lån och garantier.)
Bolaget ägs lill drygt 90% av Uddeholm och till resterande del av Gränges. Det
är bildal på Uddeholms divisioner för rostfria produkler i Degerfors
(grovplåt). Storfors (rör), Munkfors (träd) saml f.d. Gränges Nyby AB med bl.a.
rostfria kallvalsade tunna band saml rostfria rör pä programmel. Syftet har varil
all åstadkomma ett brett produktsorliment lämpat alt marknadsföras som system
omfattande exempelvis plåt, rör och rördelar inkl. svelsträd. Efler hand skall
teknikinnehållet kunna ökas i dessa paket, någol som ytterligare förväntas öka
konkurrenskraften. Årsomsättningen blir i starten ca 1800 Mkr. och antalet anställda
ca 4000.

Vid
slruklurdelegalionens behandling av projektet lades stor vikt vid all båda
ägarbolagen, Uddeholm och Gränges, fäll vidkännas myckel stora föriuster under
senare är. Dessa kunde inte längre anses ha tillräckliga finansiella resurser
för all offensivt kunna driva alla sina olika dotterbolag/ divisioner. I båda
fallen hotade detla all bl.a. gä ut över verksamheterna för rostfria produkler.
Genom sammanslagningen kunde i stället en även internationellt sett ansenlig
bas vad avser produktion, marknadsföring, sortiment och kompelens etableras.

Prop.
1980/81:67 102

Man
kan i efterhand notera

att
det blev fråga om en integration på bredden; del år sannolikt enklare att gä
samman om sorlimenlen kompletterar varandra, eftersom detla lindrigare drabbar
produktionen och de anställda,

att
båda företagen nyligen genomgått en period av slora interna förändringar; man
var m. a. o. tränad i och hade erfarenhet av hur sädana hanleras,

alt
förelagen i mängt och mycket hade en likartad syn pä ledningsfrågor i
allmänhet,

all ell
bolag med en väl utbyggd säljorganisation stod för del slulliga nya åtagandet.
Marknadsföringen tenderar all få allt slörre relativ belydelse.

2.
Uddeholm Strip Sleel AB har
beviljats län och garantier på sammanlagt 50 Mkr. De fackliga representanterna
har reserverat sig mol beslutet. Bolaget är bildal på Uddeholms division för
smala, kallvalsade band i Munkfors med en omsättning pä 225 Mkr. och ca 950
anställda. Uddeholm äger 65 % av bolaget och Sandvik resterande 35 %.
Produktområdet, där de svenska förelagen Uddeholm, Sandvik och SKF Sleel är
bland de ledande i världen, kännetecknas av en härd internationell konkurrens
med åtföljande höga krav på koslnadseffeklivitet. Eli högl kapaciielsulnyttjande
i alla produktionssleg är härvidlag av vital betydelse och eftersom alla tre lillverkarna
drivit mycket lågt belagda varmvalsverk sä har ett samarbete pä just della
område varil föremål för förhandlingar vid flera tillfällen i olika
konstellationer. Exempelvis lär Sandvik och Uddeholm ha diskuterat frägan om
samproduktion av varmband redan på 1950-lalel. Så sent som 1977 diskuterades
ett sambarbete mellan Uddeholm och SKF Steel. Ett väl avvägt ägarengagemang
från Sanviks sida direki i Uddeholms kallvals-ningsdivision kom alt utgöra den
bas som kunde anses vara tillräcklig för alt Uddeholm skulle våga förlita sig pä
exlerna leveranser av de strategiskt sell känsliga varmbanden. Produktionen av
varmband kan därmed koncentreras lill Sandviken och kapaciletsutnytljandel där
höjas.

3.
Björneborgs Jernverks AB har
beviljats lån och garantier pä sammanlagl 100 Mkr. för investering i en friformsmedja
med en kapacitet i nivä med de 5-6 största i Västeuropa. Investeringen
föregicks av ett avlal om produktbytenZ-avveckling med Bofors och Avesta Jernverk
inblandade så att bl.a. en klar arbetsfördelning kunde åstadkommas mellan
Bofors och Björneborg på smidesområdet.

4.
Del nybildade AB Bofors-Kilsla
har beviljats lån och garantier på 125 Mkr. för en investering i väridens hillills
största smidespress med en presskrafl på upp emot 14000 lon.

5. Lån
på 35 Mkr. har beviljats Sandvik AB för en investering i en

slränggjuiningsmaskin för fyrkantämnen (s. k. billels), främsi för träd och

sömlösa rör. Projektet, som genomförs helt i Sandviks egen regi, ulgör en

viklig del i en slörre omläggning av Sandviks hela slål- och ämnesförsörj

ning. Sandviks räjärnsproduktion vid hyllan i Guldsmedshytlan avvecklas

Prop. 1980/81:67 103

och detta behov skall i stället täckas genom bl.a. köp
frän Spännarhyltan saml en ökad skrolbaserad stålproduktion. Slränggjulningsmeloden
har sedan länge prövats för rostfritt material bl.a. i Fagersta och belraklas
numera som en inveslering med hell säkra, slora rationaliseringseffekter. Bland
svenska företag inom den rostfria sektorn har hittills bara Fagersta förfogat
över en slränggjuiningsmaskin, som f.ö. redan kan betraktas som fullt belagd.
Det år därför av största vikt alt branschen snarast fär tillgäng till dels en
maskin för fyrkantsämnen (ämnen för rör. tråd och stång), dels en för
rektangulära ämnen (för platta produkler), vilken planeras i Avesta.
Investeringarna kan med fördel genomföras trots att en ev. slutlig
branschstruktur ännu inte utkristalliserats. Att maskinen för fyr-kanlsämnen
förläggs just till Sandviken är också tämligen naturligt, eftersom Sandvik är
den dominerande tillverkaren av bl. a. rostfria sömlösa rör.

6.
Avesla Jernverks
AB har beviljats län och garantier pä sammanlagl 170 Mkr. för en inveslering i
en slränggjuiningsmaskin för rektangulära rostfria ämnen (s. k. slabs) för platta
produkter som plåt och band. Avesta har sedan 1950-lalet varit i färd med all
föra över sina anläggningar till ett nyll verksområde med möjlighet till en
mycket rationell produktions-layout. Slränggjulningen är en av de sisla vikliga
elapperna innan en hell modern produklionslinje kan anses vara fullbordad.

7.
Gränges Nyby AB
(numera Nyby Uddeholm AB) har beviljats lån och garantier pä sammanlagl 120 Mkr.
Den största enskilda invesleringen utgörs av ny anläggning för produktion av
rörämnen på pulvermelallurgisk väg, ett utvecklingsprojekt som väckt stor
internationell uppmärksamhet.

Gränges Nyby hade dessförinnan genomgått slora interna
förändringar inkluderande nedläggningar av såväl valsverk som produktgrupper.

8.
Fagersta AB har
beviljats län pä 30 Mkr. för all bl. a. kunna rusta upp sitl trådvalsverk och
sill varmvalsverk med tillhörande ugnsenhel. Projektet syftar främst lill att
förbättra Fagerslas möljligheter att öka sin produktion av rostfri valstråd.

9.
Lesjöfors AB
har beviljats garantier pä 22.6 Mkr. för investeringar i ell s. k.
parabelvalsverk och för ombyggnad av sin siränggjulningslinje.

c Finansierade projekt inom gjuleriinduslrin

Den ökade medvetenheten om branschsituationen, den
ekonomiska utvecklingen och de osäkra framlidsulsikterna har inneburit alt lidigare
investeringsplaner, som skulle ha inneburit kapacilelsiillskoll, skjutils på
framliden. Förelagen har med andra ord tillämpat en "strategi för övervintring".
Först under 1979 klarnade strukturbilden. Därmed kunde strategierna
konkretiseras i finansiella termer. Delegationen har bifallit två framställningar
om finansieringsstöd enligl följande.

- AB Ljungby Stålgjuierl. 1 den ursprungliga gruppen på 12
stålgjuterier fanns tvä familjeföretag. Ljungby Stälgjuteri är ett av dessa.
Gjuteriet är medelstort och har haft god konkurrenskraft under hela 70-talel.
Före-

Prop. 1980/81:67 104

taget
ansökle hos delegationen om investeringslän pä totalt 5 Mkr. Man behövde bl.a.
av miljöskäl ersätla en äldre mekaniserad formningsanläggning. Verkels ulredningar
lydde på all Ljungby hade en plals i den framtida branschstrukturen.
Delegationen biföll bolagels ansökan 1979 och lämnade 2,5 Mkr. i
investeringslån och 2,5 Mkr. i garantilån. - Fagersta AB — Uddeholms AB/Gjuierldivisionerna.
I ansökan presenterades ett förslag till samgående mellan Uddeholms stälgjuteri
i Hagfors och Fagersta stälgjuteri i Österbybruk. Delegationen beslöl all slödja
tanken på en sammanslagning och reserverade totalt 25 Mkr. för ändamålet. I ell
gemensamt brev, daterat 1980-03-07, meddelades ett beslut att dra tillbaka
bolagens ansökan. Som orsak angavs all en sammanslagning ej vore förenad med sä
slora slruklurella vinsler att den kunde anses förelagsekonomiskl mofiverad.

5
Sammanfattning beträffande gjuteriindustrin

Låneansökningarna
lill delegafionen har försl under 1979 börjal ta mera konkret form när del
gäller slålgjulerierna. Passiviteten tidigare måste tas sorn ett ullryck för
allmän pessimism och handlingsförlamning under trycket av lågkonjunkturen. En
annan förklaring kan vara att resultatet av slruklurulredningarna först på
senare lid förts upp på förelagslednings-och koncernnivå, där de strategiska
besluten fattals. Förmodligen har man ocksä prioriterat slörre och lill synes
viktigare produktområden än slälgju-lerierna. A andra sidan hade knappast nägon
läneansökan kommil in till delegationen utan verkets forlöpande slrukturutredningar
och konsultinsatser. Vären 1979 tillsattes från verket en konsult med
huvudsaklig uppgift alt underlätta förhandlingarna mellan företagen.

På försommaren 1979 var
situationen så kritisk och låst all de ledande företagen i branschen såg som
den enda möjlighelen att staten gick in som delägare i ett paraplybolag.
Konstruktionen stöddes även av de anställda som i denna såg en möjlighet att få
till stånd en omstruktureringsprocess i ordnade former. Förslagel vann dock ej
gehör på den statliga sidan.

Endast i ett fall har slruktureffeklerna
specialslål-slålgjutgods utvärderats, nämligen i projektet
Bofors-Avesta-Björneborg. Denna affärsöverenskommelse mellan tre parter fick
ett negativt ulfall för Bofors stälgjuteri.

Enligt beräkningar som
gjordes hösten 1978 skulle stälgjuleriernas invesleringsbehov i samband med en omslruklurering
av branschen vara omkring 50 Mkr. Av dessa har del hitlills tagits i anspråk
endast 2,5 Mkr. dvs. ca 0.5% av delegationens hela anslag för investeringslån lill
special-stålverken och stålgjulerierna. Fördelningen ger knappast en rättvis
bild av slålgjuleribranschens egentliga behov.

Som
helhet mäste konstaleras all delegationens medel ej blivit den stimulans för
branschen som förväntats.

Prop.
1980/81:67 105

Resultatet
av industriverkets intensiva informationsflöde via konsult-utredningar etc. kan
mera avläsas i defensiva anpassningsälgärder.

På
det lokala planet blir ofta sysselsättnings- och omställningsproblem myckel
svåra, särskill dä man saknar allernaliv lill gjulgodsproduktion.

Prognoserna
tyder på att branschen gär in i en ny allvarlig kris 1982-83.

Underbilaga
I STRUKTURDELEGATIONEN

Sammanfattning

av
former och villkor för lån och garantier som beviljats av strukturdelegationen
1978-79 (SFS 1977:1123).

Delegationen
kunde bevilja

— Investeringslån
för ny-, lill- eller ombyggnad av lokaler, för anskaffning

av maskiner och för förvärv av fabriksbyggnad. Investeringslånet mot

svarade högst 50% sammanlagd investeringkoslnad såvida icke särskil

da skäl föranledde ett högre länebelopp. (Beviljat belopp: 480 Mkr.)

- Likviditelslän
för att stödja förelags likviditet i samband med att struk

turåtgärder vidtogs, dock endasl om åtgärderna annars ej kunde genom

föras. (Beviljat belopp: 190 Mkr.)

— Marknadsföringslån
för angelägna ätgärder som syftade lill all främja

försäljning av kunnande inom teknik- och marknadsområdena och som

annars inle skulle komma lill stånd.(En enda sökande beviljades län, pä

10 Mkr, men sökanden avstod frän att la länet i anspråk.)

- Lånegaranti
för lån i bank, kreditaktiebolag eller hos annan längivare,

som delegationen kunde godkänna, dock endast om tillfredsställande

säkerhet för sedvanlig bankkredit saknades. Lånet skulle gälla investe

ringar. (Beviljat belopp: 302,6 Mkr.)

Bland
lånevillkoren bör följande noteras:

— Säkerhet
skulle ställas för samtliga lån - även för lån mot delegationens garanfi - utom
för marknadsföringslån. Säkerheterna utgöres av pantbrev och
företagsinteckningar med förmånsrätt efter övriga inteckningar. I ett par fall
förekommer begränsad borgen. För marknadsföringslån skulle utfärdas
förlagsbevis.

— Räntan
för samtliga lånetyper är rörlig och skall motsvara räntan för industrigarantilån,
dvs. f.n. diskontot plus 3,75%. - Beträffande lån mol delegationens garanti
innebär detta att långivande bank har att fill slalen betala en förlusttäckningsavgifl
I % per är pä utestående lånebelopp. Beträffande län mot garanti har
regeringen på delegationens framställan förordnat (SFS 1979:519) alt struklurdelegationen
äger medge all av kreditinrättning lämnal lån får övertas av annan långivare,
varvid lånet må löpa med fast, lill det rådande ränteläget anpassad ränla.

-
Räntefrihel kunde erhållas för
investeringslån om särskilda skäl förelåg och i så fall för högst tre år.

-
Lånetiden år för
investeringslån, marknadsföringslån och garantilån högst 10 år från första
utbetalning. För investeringslån och garanlilän kunde dock om särskilda skäl
förelåg låneliden utsträckas lill 20 år med

amorteringsanständ upp till 5 år. (Den längsta beviljade
lånetiden blev 15 är och den längsta amorteringsfriheten 4 är.) - För likviditelslän
stod det delegationen fritt att fastställa återbelalningstiden; denna bestämmelse
kom dock ej att lillämpas eftersom samtliga likviditelslän gavs med villkorlig älerbetalningsskyldighet.

ViUkorlig
ålerbelalningsskyldighel kunde föreskrivas i fråga om investeringslån, som pä
grund av sin storiek eller av annat skäl medförde särskilda risker för
företaget, och i fråga om likviditelslän om särskilda skäl förelåg. För
villkorslånen (6 lån på sammanlagl 246,4 Mkr.) föreskrev delegationen all
amortering och ränla skall betalas sä snart låntagarens resultat och
finansiella ställning så medger. Låntagarens älerbetalningsskyldighet, hänföriig
till det senasle verksamhetsåret, faslslälles av delegationen efter förhandling
med låntagaren. I övrigt överensstämmer länevillkoren i slorl med dem som lillämpas
av banker.

Ledamöter

Statssekreterare Gunnar Söder, ordförande 1978-01-01-1978-11-20
Statssekreterare Bengt Westerberg, ordförande 1978-11-21-1979-10-19
Statssekreterare Robert Nilsson, ordförande ft. o. m. 1979-10-20
Statssekreterare Ingemar Eliasson, vice ordförande

Generaldirektör Bertil Rehnberg Generaldirektör Erik
Pettersson Bankdirektör Arne Gallans Direktör Erik Höök Utredningssekreterare
Allan Larsson, 1978-01-01-1978-09-15 Utredningssekreterare Olof Rydh, fr.o.m.
1978-09-16 Ombudsman Bertil Särhagen

Ersättare

Departementsrådet Sune Tjernsström

Fil. kand. Bengt Westerberg, 1978-01-

01-1978-11-20

Departementsrådet
Arne Carlsson,

fr.o.m.
1978-11-21

Avdelningschef
Aksel Spendrup

Avdelningschef
Bert Ekström

Direktör Lars-Olof
Gustavsson

Direktör
Lars Herlin

Utredningssekreterare Christer Karis-

son

Ombudsman
Hädar Rooslien

Underbilaga
2

Industridepartementet

Industridepartemenlel

Induslridepartemenlel

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen Statens Industriverk Sveriges
Investeringsbank AB Jernkontoret

Svenska Melallindustriarbetare-förbundel

Svenska MetaUindustriarbetareförbundet

Svenska Induslritjänstemanna-förbundel

Induslrideparlemenlel Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen

Statens
Industriverk

Sveriges
Investeringsbank AB

Järnbruksförbundet

Svenska Melallindustriarbetare-

förbundel

Sveriges Arbetsledareförbund

Prop. 1980/81:67

E.xperler

Departementssekreterare Olof Rydh,

1978-01-01-1978-04-15

Departementsrådet
Sune Tjernström,

1978-07-01-1978-10-31

Byrådirektör
Lars Slarell, fr.o.m.

1979-01-01

Departementsrådet
Bengt Thufvesson,

fr.o.m.
1978-07-01

Direktör Lars-Birger Lindh, Gjuterier

Direktör
Per Persson, fr. o. m. 1978-07-

01

Verkställare av delegationens beslut Direktör Lars-Olof
Gustavsson Direktör Per Persson, ersättare

Sekreterare

Direktör
Jon Lindgren

107

Industridepartementet

Industrideparlementet

Induslridepartemenlel

Industridepartementet

Statens Industriverk Sveriges Investeringsbank AB

Sveriges Investeringsbank AB Sveriges Investeringsbank AB

Sveriges Investeringsbank AB

Underbilaga 3

Beviljade och accepterade lån och garantier (belopp i Mkr)

IL

VIL

VLL

G

Summa

Riksdagens
anslag för SD

480.0

220.0

600.0

1 300.0

Avesta Jernverk
AB

52.5

117.5

170.0

Björneborgs
Jernverk

40,0

30,0

10.0

20.0

100.0

AB Bofors-Kilsla

75.0

50,0

125.0

Fagersta
AB

30,0

30,0

Gränges Nyby/Nyby
Uddeholm

AB 13,6

26,4

30,0

50.0

120,0

Nyby
Uddeholm AB

140,0

100,0

75.0

315,0

Lesjöfors

22.6

22,6

AB
Ljungby Stälgjuteri

2,5

2,5

5,0

Sandvik
AB

35,0

35.0

Uddeholm
Strip Steel AB

35,0

15.0

50,0

Summa beslut

423,6

56,4

190.0

302.6

972,6

IL = Investeringslån

VIL = Investeringslän med villkorlig
återbetalningsskyldighet VLL = Likviditetslån med villkoriig återbetalningsskyldighet
G = Garanti för lån hos affärsbank eller liknande

Med villkorlig älerbetalningsskyldighet avses alt ränta
och amortering skall betalas så snart låntagarens resultat och finansiella
ställning så medger. Årlig överläggning skall hållas mellan låntagaren och
delegationen, varefter delegationen fastställer betalningarnas storlek för
året.

UnderbUaga 4 I denna bilaga redovisas dels en av
delegationens kansli utarbetad översikt över viktigare övriga strukturåtgärder
under senare är, dels kansliels synpunkter på framliden för
specialstålsindustrin. Bilagan, som utarbetats på uppdrag av delegationen, har
inte behandlats av delegationen.

Viktigare övriga strukturåtgärder under senare år

Slora Kopparberg avyttrade vid årsskiftet 1976/77 sin specialslålsrörelse
i Vikmanshyltan och Söderfors till främst Uddeholm men till en mindre del

Prop. 1980/81:67 108

även
Fagersta. Genom all oekså Bofors under årens lopp gradvis skurit ned sin
stålverksamhet, däribland produktion och marknadsföring av verktygsstål, så
har Uddeholm slutligen blivit Sveriges huvudsakliga tillverkare av
verktygsstål. Bofors stålengagemang är pä väg att begränsas lill vad som ingår
i det nya bolaget Bofors-Kilsla med tillägg för stål- och ämnesförsörjning lill
denna verksamhet.

Kinnevik
förvärvade kring årsskiftet 1978/79 tillräckligt med aktier i Fagersta för alt
erhålla en andel av röstetalet kring 40%, dvs. ett i praktiken dominerande
inflytande. Härigenom öppnades möjligheter för ell samarbele mellan Fagersta
och Sandvik. Företagen har många naturliga beröringspunkter i sina sortiment:
rör, bergborrar, träd, hårdmelallprodukler m. m.. Sannolikt kommer Fagersta all
kunna dra nytta av den omfattande internationella försäljningsorganisation som
Sandvik kunnal bygga upp mycket lack vare sin framgångsrika hårdmetallrörelse.

Industrins
försörjningsmönster av råjärn, järnsvamp och skrot harockså undergått stora
förändringar. Andelen malmbaserat stål har kraftigt sjunkit till förmån för
stål framställt från skrol. Flera hyllor och sinlerverk har lagts ned. Endast
en hytta med inriktning på specialstålsinduslrin återstår, nämligen den i Spännarhyltan.
SKF Steel är i färd med att ånyo starta upp sitl järnsvampverk i Hofors med
användande av en helt ny teknik, nämligen s. k. plasmateknik. Antalet ugnar
för surt marlinsläl har ocksä minskat.

Valsverk
för olika ändamål har ställts av i bl.a. Nyby, Hällefors och Söderfors.
Nyinvesteringar har genomförts i form av valsverk i bl.a. Avesta, Hällefors och
Långshyttan. Förutom stränggjutningsmaskinerna i Avesta och Sandvik planeras en
maskin i Degerfors. Ugnsenheler har tillkommit i Långshytlan, Sandvik och Hofors.
Fagersta. Nyby och Storfors har investeral i nya anläggningar för svetsade
rör. Nybys satsning på pulvermetallurgi har tidigare nämnts.

I
synnerhet Uddeholm och SKF Steel har på senare är genomgått omfatiande interna
förändringar ägnade att bl.a. bättre precisera lönsam-helsansvaret inom resp.
organisation. SKF Steel har dessutom lagt ned mycken möda på att ge
verksamheten en i förhållande till SKFs övriga verksamhei självständig profil
på marknaden.

Bland
mänga ej realiserade uppslag och försök till samgående utgjorde planerna pä att
sammanföra stålrörelserna inom SKF, Uddeholm och Fagersta de i särklass mest
omfattande. Om de hade förverkligats så skulle världens största specialslålsföretagmed
18000 anställda och en omsättning pä närmare 5000 Mkr. ha kommil till stånd.
Orsakerna lill alt sä ej blev fallet var många. De olika förelagens styrelser
och ledningar närmade sig förhandlingarna med skiftande motiv och
viljeinriktningar. Bland de 250 personer som var inblandade i
förhandlingsarbetet, som pågick myckel inlensivl i fyra månader, hade knappasl
någon personliga erfarenheler av ett så omfattande projekt. Inte minst
komplicerades förhandlingarna av att det inom varje företag fanns en säljande
sida (exempelvis kvarvarande kullagerdelen inom SKF) och en köpande (del nya
bolaget), vilkel klöv såväl företagsledningar som fackliga organisationer i två
mer eller mindre utpräglade läger. Vidare berördes ett tjugotal driftsställen, vilkel
naluriiglvis inle bara försvårade förhandlingarna ulan också skulle komma all
utgöra ett avsevärt administrativt samordningsproblem i framliden med risk för
interna strider och tung byråkrati. Sortimentet skulle också fä en bredd och en
sammansättning som del skulle la läng lid alt harmoniera.

Det
nya bolaget skulle dock kunna ges en ansenlig styrka vad avser

Prop.
1980/81:67 109

marknadsföring,
kompetens och produktionsresurser. Det slora flertalet av specialstålsbruken
skulle också få en gemensam ägare. Den finansiella styrkan skulle sannolikt
också ha blivit bättre än om var och en gått skilda vägar (även om bolag med
flera ägare ibland snarast upplever della som en nackdel).

I
efterhand torde få beklaga att projektet inle kunde fullföljas. I synnerhet
som en jordmån skapats för andra mer överskådliga och näraliggande samarbelsplaner
nämligen mellan Uddeholm och Gränges Nyby samt Sandvik och Fagersta via Kinnevik.

Synpunkter
på framtiden för specialstålsindustrin

a
Den fortsatta omslruklureringen

Osedvanligt
mänga beslut om slora förändringar har faltals under de senasle åren och
genomförandet av dessa upptar nu till stor del ledningsresurserna i berörda
företag. Därför är några nya slora strukturåtgärder sannolikt inle att vänta
under de närmaste åren såvida inle sådana tvingas fram av nya omvälvningar på
marknaden. Att en fortsatt omstrukturering dock är nödvändig framgår med all
tydlighet av bl.a. den nuvarande otillfredsställande resultatutvecklingen inom
branschen och av att efterfrågelillväx-ten f. n. avtar på flerlalel
produktområden.

Nedan
följer några synpunkter på efter vilka riktlinjer en fortsatt omstrukturering
skulle kunna ske.

På
den rostfria sidan återfinns numera tre grupperingar: Nyby Uddeholm, Avesta
och Sandvik/Fagersla. Något förenklal kan lägel beskrivas sä att NU har det
bredaste sortimentet med tunna band och grovplål på den platta sidan, sömlösa
och svetsade rör i allt från klena till grova dimensioner, svetsträd samt
rördelar m. m. Avesta är framgångsrikt främsi med sina platta produkler, i
synnerhet har den senaste satsningen på ett kallvalsverk med en bredd pä ca 2000
mm slagit väl ut. Avestas rörsorli-ment är inte så brett som vare sig NUs eller
Sandvik/Fagerstas. Denna senare gruppering har helt klart sin tyngdpunkt på
rörsidan, där Sandvik är ett av de starkaste förelagen i världen och där även Fagersta
spelar en framträdande roll. Fagerslas produktion av platta produkter har
beskrivits som lönsam men en begränsad produktionskapacitet och en högsta bredd
pä produkterna av 800 mm utgör avsevärda restriktioner.

Ell
tänkbart sätt att nä en god effekt pä marknaden inom och utom landet skulle
kunna vara all den svenska marknadsföringen av rostfria produkter ätminstone
övergångsvis sker efter tre olika linjer representerade av de nämnda tre
grupperingarna:

— NU
med ett brett program innehållande rör och platta produkter

— Sandvik/Fagersla
med ett djupt rörprogram

— Avesta
med ett djupt program för platta produkler.

Sortimenten
skulle kunna kompletteras genom inbördes tillköp, vilket skulle kunna öppna
möjligheter för ytterligare produklionssamordning och effektivisering.

Snabbstäl
lillverkas f. n. av Uddeholm i Söderfors och av Fagersta främst i Långshyttan.
Tillsammans utgör deras export en ansenlig andel av den internationella handeln
med snabbstäl. Exportandelen är frän båda företagen hög och den inbördes konkurrensen
har varil kännbar, inte minsl pä exportmarknaderna. Snabbstålssortimentet är
bara lill vissa delar lönsamt och strukturåtgärder är ofrånkomliga såväl inom
som mellan förelagen. Frägan bör dock behandlas med varsamhet frän exportsynpunkl.

Prop. 1980/81:67 110

eftersom
ett sammanslaget företag på vissa marknader skulle få en så slor andel att den
skulle kunna bli svär att behälla. Del ligger nära lill hands all dra
slutsatsen all Sandvik/Fagersla är bäst lämpade alt marknadsföra denna lyp av
produkter, som marknadsmässigt har sä mycket gemensamt med härdmetallen, där ju
Sandvik har en stark slällning i snart sagt hela väriden.

Om
ett enda företag skall svara för vad som lidigare varil spritt pä flera olika
organisationer så blir marknadsföringens utformning avgörande för hur stora
sammanlagda marknadsandelar Sverige skall kunna behålla. Eftersom exportandelen
är myckel hög i detta fall, bör anpassningen till den inlernalionella marknaden
få bli avgörande. Annars kan man naturligtvis ifrågasätta nyttan med en
alltför längt gången koncentration.

Smala,
kallvalsade band tillverkas som nämnts av Uddeholm Strip Steel i Munkfors (ägt
av Uddeholm och Sandvik), av Sandvik i Sandviken och av SKF Sleel i Bångbro.
Skillnaderna i sortiment och produktionsuppläggning mellan SKF Sleel och de
övriga är sådana all en ytterligare koncentration sannolikt inte är motiverad
under nuvarande omständigheter. Sandviks och Uddeholms samarbete har nämligen
tyngdpunkten på det mest högkvalitaliva sortimentet med det mesl komplicerade produklionsförfa-randet,
medan SKF Steel har ett något enklare sortiment med lägre produktionskostnader
som följd. Inle minsl inom SKF Steel har slora organisatoriska ingrepp gjorts
och alla tre resultatenheterna bör nu ges möjligheter alt pröva sina nya
strategier.

Valstråd
produceras huvudsakligen vid två verk i landet, nämligen de i Fagersta och Hofors.
Fagersta tillverkar säväl rostfri som kolrik tråd, medan SKF Steel enbart gör
den senare. Fagerslas valsverk för della ändamål skall rustas upp i första hand
för att säkerslälla en konkurrenskraftig produktion av del rostfria
programmet. Även efter dessa planerade investeringar i trådvalsverkel kommer Fagerslas
konkurrensförmåga på den kolrika valslräden att vara förhållandevis begränsad.
Mycket talar för att SKF Sleel i Hofors har bättre möjligheter alt överleva på
sikt bl.a. därför all erforderliga invesleringar där för all uppnå en god
ställning pä marknaden är förhållandevis måttliga. Läget kompliceras dock
ytterligare av all kollråden till slora delar har tvivelaktiga
lönsamhetsutsikter.

b
Andra frågor och iakttagelser för framtiden

Den
lyp av marknadsföringslån, som delegationen kunde lämna, beviljades i endast
ett fall lill ett projekt som senare skrinlades. Lånen syftade lill all främja
försäljning av kunnande inom teknik- och marknadsområdena. I en studie som
delegationen lät utföra framkom bl. a. all s. k. know-how-försäljning i de
flesta fall är såväl tidsödande som dyrbar. För alt bli accepterad pä marknaden
krävs oftast all referensanläggningar finns, alt den tekniska lösningen är
bättre och/eller alt priset är lägre än konkurrenternas. En verksamhei som
ställer stora finansiella krav och där resullalen låter vänta på sig kanske
5-10 år kan dåligt tjäna som räddningsplanka i krislider och kan endast på läng
sikl bli ett lönsamt komplement lill stålindustrins övriga verksamhei

Den
gradvisa övergängen lill en numera nästan totalt skrolbaserad stålproduktion
har väckt farhågor om den framlida skrolförsörjningen. Åtgärder ägnade alt
reducera beroendet av skroltillgången och trygga en viss basförsöijning av högkvalitativt
råjärn är angelägna.

Strukturrationalisering
kan i många fall syfta till att reducera en genom överkapacitet sä längt driven
konkurrens all en varaktig full kostnadstäck-

Prop.
1980/81:67 111

ning
äventyras. I en, både vad avser produktionsförfaranden,
sortiment-sammansättning och marknadsföring, så komplex verksamhei som specialstålsinduslrin
kan det inte uteslutas all även vissa till synes "anti-struklurella"
åtgärder kan vara av godo. Möjligen kan exempelvis den samlade svenska exporten
(och vinslen därav) ökas om ell svenskl företag tar upp en ny produkl i
konkurrens med en annan svensk leverantör. Visserligen bör svensk stålindustri
i huvudsak inrikta sig pä all stärka sin konkurrenskraft genlemol utländska
företag men della bör vare sig utesluta möjlighelen att samarbeta med
utländska förelag eller att vidla åtgärder som lill en del skulle kunna ha en
negaliv inverkan på andra svenska företag. För alt överleva i en internationell
konkurrens måste man agera efter de krav denna ställer. Att i alla lägen låta
nationella struklurhänsyn bestämma strategin kan vara orimligt.

Samtidigt
som en fortsatt omslruklurering av denna induslri med all sannolikhet är
ofrånkomlig så mäste det påpekas alt de fortsalla åtgärderna kan komma att bli
väl så smärtsamma som vad förelagen och de anställda upplevt hittills. Slora produklionssamordningar
ålerslår på säväl del rostfria området, snabbslälet som delar av kolslålet,
däribland valslräden.

Såväl
ägare, slyrelser och företagsledningar som företrädare för de fackliga
organisationerna har vidare ett slorl ansvar för att den fortsatta omslruklureringen
genomförs på ell mera förutseende och balanserat säll än vad som allmänt sett varil
fallet under den senasle lågkonjunkturen.

Del
är också väsentligt att korrekta slutsatser dras av de försök lill samgående
som förevarit men som misslyckats. Vilken roll har ägarinlressena,
finansiärerna, ledningarna och de fackliga organisationerna spelat?

MBL-förfarandel
har varil ett nylt inslag vid många förhandlingar. Här lorde ocksä viktiga
erfarenheter ha vunnits.

Enligl uppgifi har varje nylt
förslag till samgående vållat oro inle minst bland personal och bland kunder ulomlands.
Pä mänga häll sägs förtroendet för de svenska stålleverantörerna ha skadats. Inle
minst har tillkännagivna fusionsförsök, som sedan misslyckats, skapat förvirring
och undran. Om dessa iakttagelser vid en närmare prövning visar sig vara
korrekta, bör man kanske söka nya mer diskreta former för exempelvis
fusionsförhandlingar i framfiden.

c
Resultatutveckling och finansiell slällning

Resultatutvecklingen
i branschen har under senare år varil osedvanligt pressad. Fiertalel företag
skulle ha hamnat i akula problem om de inle kunnat falla tillbaka på andra
lönsamma rörelsegrenar eller på tillgångar som skog och krafl.

Pä denna bilagas sisla
sida återfinns en sammanställning av bl. a. resultaten efler kalkylmässiga
avskrivningar men före finansiella koslnader för den samlade svenska specialstälsverksamhelen
(dvs. ett resullal fritt från inslag frän förelagens övriga verksamhetsgrenar).
De kalkylmässiga avskrivningarna skall spegla koslnaderna för att äleranskaffa
anläggningstillgångarna och är i normalfallet slörre än de planenliga
avskrivningar som företagen i allmänhel redovisar i sina officiella årsbokslut.

Sammanställningen visar
all år 1974 kunde den svenska specialståls-verksamheten läcka sitt
kalkylmässiga avskrivningsbehov. Om man emellertid gör ett antagande om att
del totalt arbetande kapitalet pä ca 7500 Mkr. till en tredjedel finansierats
genom ränlebärande lån sä äterstår efter räntekostnader på kanske 250 Mkr. en
myckel blygsam vinst all användas för konsolidering, skatt och ersättning lill
aktieägarna.

Prop.
1980/81:67 112

För alt förelagen långsiktigt skall kunna säkerslälla åleranskaffningen
av anläggningstillgångarna inom specialslålsrörelsen, fordras sannolikt att den
genomsnittliga resultatnivån för en hel konjunkturcykel överträffar även 1974 ärs
resultat. Tyvärr har åren 1975-78 i slällel gett myckel slora förluster.

Någon uppgift om specialstålets kalkylmässiga resultat
föreligger ännu inte för 1979. Berörda företag kan dock förmodas uppvisa ett
sammanlagt resullal före bokslulsdispositioner och skatter inom intervallet
200-250 Mkr. (Resultatbegreppet här kan inle jämföras med det kalkylmässiga,
snarare med vad förelagen vanligen visar i sina årsredovisningar. Exempelvis
Sandvik, SKF och Bofors ingår enbart med sina slålrörelser, medan andra bolag
har inslag av såväl kraft som skog, som i vissa fall kraftigt förbättrar
resultatet.) Detta tyder på alt specialstålsrörelserna gäll med en kalkylmässig
föriust även under 1979. Eftersom det mesta lalar för all 1980 ärs resultat
kommer att bli i nivå med 1979 ärs eller i bästa fall något bällre, blir
avkastningen även detta är negativ för den renodlade stälrörelsen. Under det
senaste decenniet har alltså branschen sammanlagt gäll med stora förluster.

Strukturdelegationens existens är en påminnelse om att de
svenska förelagen temporärt hamnat i ett finansiellt läge där endasl slalen varil
beredd att bistå med kapital. För alt denna situation inle skall permanentas, vilkel
inträffat i andra västeuropeiska länder, så måsle resullalnivån alltså
förbättras avsevärt.

Det finns f. n. dock inga säkra tecken pä all en sädan
ljusning för branschen skulle finnas inom räckhåll under de närmaste åren.
Konkurrenterna i Västeuropa och Japan planerar så vill bekant inga expansionsäl-gärder
utan nöjer sig med att i bästa fall ersättnings- och ralionaliseringsin-vestera.
Samma recept lorde gälla för den svenska specialstålsinduslrin under de
närmaste åren. Svensk specialslålsindustri får dock fortfarande anses ha ell
visst försprång, inle minst i sin marknadsföring, framför flerlalel andra
länder, ell förspräng som dock tenderar att krympa. Att ytterligare utveckla
och marknadsanpassa såväl sortiment som organisation framstår därför som andra
viktiga element i den framlida strategin.

Svenska specialstålverks' utveckling 1974-1980

Prel. Indikation

Mkr.
1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Nettofakturering

5 877

5731

5 298

5 407

6234

Rörelseresultat-

efter
kalkylsmäs-

siga
avskrivningar

480

-56

-636

-872

-581

Totalt
arbetande

kapital

7 557

8837

10208

11076

11614

Avkastning
på

totalt
arbetande

kapital
i %

6.4

-0,6

-6,2

-7.9

-5,0

Antal
anställda

32 145

31591

31047

27 891

27 374

200-250 200-250

' Avesta, Bofors, Fagersta, Nyby, Sandvik, SKF Steel.
Stora specialstålverken (t.o. m. 1976), Surahammar,

Uddeholm.

- För 1979 och 1980 gäller resultat efter planenliga avskrivningar
och räntenetto. För Avesta, Fagersta,

Surahammar och Uddeholm ingår hela moderbolagets resultat.
För Bofors, Sandvik och SKF Steel ingär

stälrörelserna.

Prop.
1980/81:67 113

Bilaga
4

Sysselsättningsutvecklingen inom järn- och stålindustrin
samt järnmalmsgruvorna perioden 1976 till 1980.

Järn-
och stålindustrin samt järnmalmsbrytningen har under de senasle åren genomgått
en djupgående omvandling. Detla har påverkal främst produktionsstrukturen i de
olika delbranscherna, men även sysselsättningen vid enskilda anläggningar och
berörda regioner. I det följande ges en översikt av sysselsättningsutvecklingen
under perioden 1976-1980 med uppdelning på delbranscher.

Uppgifterna från år 1976
är i huvudsak hämtade från handelsslålsutredningen (SOU 1977:15) och från 1977
års specialstålsutredning (Ds I 1977:3). För vissa företag har ändringar i
rutinerna för personalredovisning m.m. omöjliggjort en direki jämförelse mellan
tidigare uppgifter och nuläget. Där har därför nya uppgifter för är 1976
inhämtats från företagen. Uppgifterna för år 1980 avser i regel lägel i slutet
av augusti för totala antalet anställda vid resp. anläggning. I vissa fall har
företagen haft svårigheter att lämna dessa uppgifter och där har i stället
antalet helårsanslällda angivits. Genomgående är dock sysselsättningsdata för
är 1980 i stort sett jämförbara med uppgifterna för år 1976. Samtliga uppgifter
är avrundade.

Karla
över "orter i mellansverige med järn- och stålindustri saml
järn-malsbrytning är 1980" återfinns pä sid. 000-000.

Handelsstålindustrin

Handelsstålindustrin
har genomgått slora förändringar efter år 1975 vad gäller såväl ägar- och
produktionsstruktur som antalet anställda. Bildandel av SSAB Svenskt Stål AB
innebar all de största handelsstälverken och huvuddelen av de mellansvenska
järnmalmsgruvorna sammanfördes till ett företag. En omfördelning har gjorts sä
att varje anläggning erhållit en mer specialiserad produktion. Därvid har ell
omfattande investeringsprogram genomförts. Företagets sysselsättning har
minskat och betydande minskningar återstår.

Situationen
för de mindre handelsstälverken är frånsett avvecklingen av Horndalsverken år
1979 i stort sett oförändrad jämfört med läget år 1976.

Utvecklingen
framgär av följande tabell.

8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 67

-s-N

r SMEWEBACKEI ' GRMlCESBERe

i-

BAHSBRe

PERSMflS » ( H Ä LLEPOM • ST(US5(C,

' • CUlDS Ä OSHnAH

L

storfors* / •

/karlskom bjSrneborc

• / •

pESEMORS

\

-

?

/ SANDvI KEM ,_

\hofors

uwesHYtr Ä N

* \ • toOAS

Tabell
1. Sysselsättningsutvecklingen inom handelsstålverken år 1976—1980.

Kommun

Anläggning

Antal anst.
är

Anm.

1976

1980

Oxelösund

SSAB, Oxelösunds järnverk

3 750

3810

Borlänge

SSAB, Domnarvels järnverk

6010

5440

Luleå

SSAB, Norrbottens järnverk

4985

4630

Boxholm

Boxholm AB

620

590

Stälrörelsen

Motala

Qvarnshammars bruk

90

70

Ronneby

Kockums järnverk

200

200

Stälrörelsen

SSAB, Kallinge

60

60

Halmstad

Halmstads järnverk

910

810

Gullspång

Gullspångs elektrokemiska AB

50

50

Stålrörelsen

Hallstahammar

Hallstahammars bruk

450

450

Smedjebacken

Smedjebackens valsverk

1 115

1030

Avesta

Horndalsverken/Boxholm AB

220

-

Nedlagt
1979

Totalt

18460

17140

Minskningen
av sysselsättningen uppgår lill cirka 1 300 anställda under fyraärsperioden. SSAB:s
aktuella långsiktsplan innebären personalminskning lill är 1987 med 1900
anställda, varav ca 500 i Oxelösund, 1000 i Borlänge och 400 i Luleå. För de
mindre handelsstälverken föreligger inga planer som innebär mer påtagliga
personalförändringar. I Boxholm beräknas den kvarvarande martinugnen bli lagen
ur drift inom ett par är. I övrigt genomförs enbart löpande rationaliseringsälgärder.
Totalt skulle handelsstålindustrin utifrån nu kända förhållanden således minska
till slutet av 1980-talet med drygt 2000 anställda.

Specialstålindustrin

Även
specialstälindustrin har de senaste åren genomgått omfattande förändringar i fräga
om produktion. Tabell 2 sammanfattar de sysselsättningsförändringar som har sketl
sedan år 1976.

Den
största organisatoriska förändringen är bildandet av Nyby Uddeholm AB år 1979,
där Grängesbergskoncernens anläggningar i Torshälla i Eskilstuna kommun
sammanfördes med Uddeholmskoncernens anläggningar i Degerfors, Storfors,
Blombacka och delar av Munkfors. Dessutom införlivades några dotterföretag med
mekanisk verksladsproduktion. Förändringen innebar en samordning av
produktionsresurserna och beräknas medföra omfattande personalförändringar,
främst i Torshälla. Belydande personalminskningar hade redan skett i de av
fusionen berörda anläggningarna när företagsbildningen skedde vären 1979.
Stora personalförändringar har skell även inom Aveslakoncernen, i SKF:s släldivision
och inom Sandvik AB, dels på grund av strukturella orsaker, dels genom
anpassning till konjunkluriäget.

Uppgifterna
från företagen inkluderar den personal som är anställd vid resp. ort. Härutöver
har företagen försäljningsorganisationer m.m. ute i landet, vilka inle ingår i
redovisningen.

Sysselsättningen
har sedan år 1976 minskal med 5000 anställda. Av

större
förändringar som nu är akluella kan nämnas den nedläggning som är aviserad för Spännarhyllans
stålverk och gruvor saml en minskning av personalstyrkan med ca 300 anställda
vid Surahammars bruk. Dessa förändringar påverkar även förutsättningarna för
fortsatt produktion vid Strässa gruva, som har leveranser bl. a. lill Spännarhyltan,
saml för Guldsmedshyttan. Andra åtgärder är de aviserade personalminskningarna
inom Nyby Uddeholm med dels nedläggningen av stållillverkningen i Torshälla som
berör 140 anställda, dels fusionseffekter främst på tjänstemannasidan, som
berör 150 till 250 anställda vid samtliga anläggningar. Vidare görs nu en konjunklurmässig
nerdragning av personalstyrkan på ett 100-tal anställda, vilka har rekryterats
efter är 1979. Rördivisionen bedöms komma att minska med ca 100 tjänstemän i
Storfors och Torshälla. Ylleriigare ralio-naliseringsstudier pågår.

Tabell
2. Sysselsättningsutveckling inom specialstålsindustrin perioden 1976-1980.

Kommun

Anläggning

Antal anst.
år Anm.

1976

1980

Tierp

Söderfors/Uddeholm AB

800

760

Östhammar

Österbyverken/Fagersta AB

450

350

Eskilstuna

Nybybruk/Nyby Uddeholm AB

1900

1520

Strängnäs

Åkers styckebruk/Bofors AB

500

450

Hagfors

Uddeholm AB

2000

1990

Degerfors

Degerfors/Nyby Uddeholm AB

1500

1400

Munkfors

Munkfors/Uddeholm Strip Steel

1 100

950

Munkfors, del av /Nyby

150

Uddeholm

Storfors

Storfors/Nyby Uddeholm

800

670

Karistad

Blombacka/Nyby Uddeholm

100

60

Filipstad

Lesjöfors/Lesjöfors AB, Stäldivisionen

210

180

Kristinehamn

Björneborg A B/A vesta

600

500

Kariskoga

Bofors Kilstaverken Bofors

2 350

1090

del av, SKF

60

Lindesberg

Guldsmedshyttan/Sandvik AB

300

240

Hällefors

Hällefors/SKF Stål

1750

1520

Ljusnarsberg

Bångbro/SKF Stål

350

300

Surahammar

Surahammars bruk AB/ASEA

1500

1250

Norberg

Spännarhytlan/Surahammars bruk

400

240

Köping

Kohlswa AB/ASEA

690

610

Fagersta

Fagersta AB

2 800

2 700

Hedemora

Klosterverken/Fagersta AB

850

850

Vikmanshytlan/Fagersta AB

450

60 Totalt ca 300 i nya projekt

Avesta

Avesta AB

3 300

2600

Hofors

SKF Stål

3 650

3090

Sandviken

Sandvik AB, ståldivisionen

5950

5490

Gävle

Forsbackaverken/Fagersta AB

450

380

Totalt

34750

29460

Inom
Fagerstakoncernen genomförs f. n. förändringar inom råstålspro-duktionen och
utredning pågår om snabbstålsproduktionen. Förändringarna inom råstålssektorn
innebär en minskning av sysselsättningen i Fors-

9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 67

Prop.
1980/81:67 118

backa
fill ca 320 anställda år 1982. Sysselsällningseffeklerna av övriga utredningar
kan ännu inte bedömas.

Inom
Sandvikkoncernen pågår f.n. invesleringar som beräknas ge ett
sysselsättningstillskott med knappt 500 anställda inom koncernen varav hälften
i Sandviken. Inom övriga koncerner pågår i huvudsak rationaliseringsälgärder.

Gruvindustrin

De
svenska järnmalmsgruvorna har drastiskt minskat i antal och sysselsättning
under de senasle åren. Minskningen har pågått under en lång följd av år i
Mellansverige. År 1965 fanns där ca 30 järnmalmsgruvor i drift och nu återstår
enbart fyra gruvor. 1 tabell 3 visas de gruvor som fanns i drift är 1976 och år
1980 med uppskattningar av antalet sysselsatta vid resp. anläggning resp. är.

År 1976 fanns totalt 23
anläggningar i drift. Antalet angivna anläggningar kan variera beroende pä hur
näraliggande anläggningar redovisas. Efter är 1976 har 11 gruvor lagts ned och
avveckling av driften pågår för tvä enheter. Vid en gruva pågår prospektering
efter andra fyndigheler än järnmalm och för en gruva är nedläggning aviserad.
Sysselsättningen vid de åtta gruvor som var i drift år 1980 låg på 7 500
anställda. Minskningen av personalstyrkan har sketl bäde i Mellansverige (1500
anställda) och i Norrbotten (1 200 anställda). Minskningen i Ludvika kommun
uppgår till 650 anställda. Personalstyrkan år 1976 uppgick lill 1 600
anställda.

För
de mellansvenska gruvorna innebär SSAB:s nuvarande planer en minskning av
personalstyrkan vid Grängesbergsfällen till 560 anställda år 1987. Om Dannemoragruvan
kan fä nya kunder som kan kompensera bortfallet av leveranser lill Domnarvels malmbaserade
metallurgi år 1981 kan sysselsättningen behållas vid ungefär nuvarande nivå.
Alternativet är sannolikt en nedläggning, eftersom produktionen knappast kan
upprätthållas pä en väsentligt lägre nivä än i dagsläget. Lägel är osäkert
också för Slråssagruvan, som levererar malm till Oxelösund och Spännarhyltan.
Leveranserna lill Spännarhyltan upphör om den aviserade nedläggningen
genomförs. Slråssagruvan måsle finna nya marknader för att kompensera
bortfallet av leveranser lill Spännarhyltan. För malmfälten i Norrbotten
föreligger inga preciserade långsikliga planer av samma slag som för SSAB:s verksamhei.
Betydande nyinvesteringar måsle dock lill för all långsiktigt säkra produktion
och sysselsättning i dessa gruvor. Enligt mineralpolitiska utredningens
delbetänkande (SOU 1979:40) Malmer och metaller skulle
marknadsförutsättningarna och produktionsmöjligheleriia innebära en verksamhet
med cirka 5000 anställda i gruvrörelsen i Norrbotten vid millen av 1980-talel
och en ytterligare reducering lill ca 4500 anställda omkring år 2000.

Järnpulverframställningen
i Höganäs med 350 anställda både år 1976 och år 1980 utgör ett led i
produktionsprocessen mellan den produktion som

Prop. 1980/81

:67

119

Tabell
3. Sysselsättningsutvecklingen vid Järnmalmsgruvorna perioden 1976 till 1980.

Kommun

Anläggning

Antal
syssels. å;

• Anm.

1976

1980

Östhammar

Dannemora/SSAB

290

240

Filipstad

Persberg/Uddeholm

80

10

Avveckling pågår

Värmlandsberg/Ställberg

40

10

Avveckling pågår

Lindesberg

Stråssa/SSAB

290

210

Stripa/Ställberg

40

-

Nedlagd
1977

Ljusnarsberg

Bastkärn/Bastkärns
gr AB

60

-

Nedlagd
1978

Ställberg/Ställberg

60

-

Nedlagd
1977

Norberg

Risberg/Surahammar

50

-

Nedlagd
1977

Kallmorberg/Surahammar

-

Nedlagd
1976

Mimerfälten/Surahammar

40

60

Nedl. aviserad

Skinnskalle-

Riddarhytlan/Fagersta

110

30

Prospekte-

berg

ring
pågår

Boriänge

Idkerberget/Ställberg

50

-

Nedlagd
1977

Falun

Vintjärn/SSAB

70

-

Nedlagd
1978

Hedemora

Smältarmossen/Fagersta

40

-

Nedlagd
1979

Ludvika

Grängesbergsfälten

1320

930

Blötberget/SSAB

120

-

Nedlagd
1979

Håksberg/SSAB

140

-

Nedlagd
1979

Hofors

Vingesbacke/SKF

70

-

Nedlagd
1980

Bodås/Sandvik

50

40

Försöksanläggning för bergborrar

Gällivare

Gällivare/LKAB

2 340

2000

Kiruna

Kiirunavaara/LKAB

4 160

3 600

Svappavaara
(Levenäiemi)

550

460

Toullavaara

300

90

Totalt

10 270

7680

normalt
sker vid gruvorna och järnframställningen. Järnpulver kan användas som ett malmbaserat
substitut till skrot för stålproduktion, vidare som råvara till gjuterier och pressmide.
Förutom i Höganäs tillverkas järnpulver i Söderfors samt i Nyby Uddeholms
anläggning i Torshälla. Sysselsättningen vid dessa orter är inräknad i
redovisningen för resp. specialstål-verk.

Prop. 1980/81:67 120

Sammanfallande regional bedömning

I tidigare redovisning av stål- oeh gruvindustrins
regionala belydelse har sammanställningar gjorts av resp. branschs
sysselsättning ställd dels mol den totala industrisysselsältningen i berörda
kommuner, dels mol den totala sysselsättningen, mätt över samtliga
näringsgrenar. Den statistik över industrin som kan användas är indusirislalistiken,
men den publiceras med relativt lång lidsfördröjning. Officiella uppgifter om
den totala sysselsättningen tas enbart fram genom de vart femte är
återkommande folk- och bostadsräkningarna. Del finns ändå anledning att grovl
beräkna berörda anläggningars andel av bäde induslrisysselsältningen och den
totala sysselsättningen i berörda kommuner. Härvid har underlagsmaterialet lill
länsplaneringen använls. Där gör länsslyrelserna, på grundval av kännedom om
lokala förhållanden, sådana bedömningar.

Följande sammanställning ger för samtliga berörda kommuner
en grov bild av de här angivna anläggningarnas relativa betydelse, mätt dels i
förhållande lill induslrisysselsältningen i resp. kommun, dels i förhällande lill
den totala sysselsättningen. Del måsle understrykas att beräkningarna grundar
sig pä bedömningar av det akluella sysselsättningsläget i kommunerna och inle
på någon officiell statisfik.

De största sysselsätlningsförändringarna mellan 1976 och
1980 har ägl rum i Kopparbergs län, som har fält personalminskningar på 2400
anställda. I Örebro län uppgår minskningen till 1 900 anställda, Norrbottens
län har nu 1 600 färre anställda än år 1976 och i Gävleborgs län är minskningen
under samma period 1 200 anställda. I Västmanlands län är nedgången 700
anställda och i Södermanlands och Värmlands län ligger minskningen pä 400
personer per län. Procentuellt sett har Örebro och Kopparbergs län haft de
största tillbakagångarna. Övriga län har haft mindre sysselsätlningsförändringar.

Nu kända förändringar skulle innebära forlsalta
personalminskningar i Kopparbergs, Västmanlands, Södermanlands, Norrbollens och
Värmlands län. Risken är vidare stor för fortsatt sysselsältningsminskning i
Örebro län.

Utvecklingstendenser i vissa kommuner

I del följande lämnas en översiktlig beskrivning av de
regioner där berörda branscher har minsl 100 anställda. Kommuner som kan sägas
ingå i en gemensam arbetsmarknad behandlas i samma sammanhang. Eftersom del
allvarliga sysselsättningsläget i Norrbottens län redan nu är väl känt
begränsas kommentarerna till kommuner i mellersta och södra Sverige.

I Tierps och Ösiluonmars kommuner har tillbakagången inom
malmbrytningen och stålverken kompenserats av en tillväxt inom andra delar av
industrin. Regionens största arbetsplats är kärnkraftverket i Forsmark, där f.n.
2200 personer arbetar, varav 500 som driflpersonal. Den senare gruppen beräknas
öka med 200 personer när verkel är i full drift. Den

Tabell 4. Översikt över järn- och stålindustrins samt
järnmalmsbrytningens betydelse år 1980 i skilda kommuner samt sysselsättningsförändringar
1976—1980. Avrundade värden.

Kommun

Antal

Förändrii

ngav

Andel
anställda

: år
1980

anställda

antalet anställda

i berörda
branscher

år 1980

år 1976-

198(

)

i % av
beräknad syssel-

sättning
inom

kommuner(länet)

industrin

totalt

Tierp

760

- 40

27.0

9.5

Östhammar

590

- 150

17,5

6.0

Uppsala
län

1350

- 190

(-

12%)

-

-

Oxelösund

3810

-1- 60

86,0

50.5

(Nyköping/

Oxelösund)

(39,5)

(11.5)

Eskilstuna

1520

- 380

9.5

3,5

Strängnäs

450

- 50

16,5

4.5

Södermanlands
län

5 780

- 370

(-

6%)

-

-

Motala

70

- 20

0,9

-

Boxholm

590

- 30

50,0

24,0

Östergötlands
län

660

- 50

(-

■
7%)

-

-

Ronneby/K-län

260

0

(±

0)

5.5

2,0

Höganäs/M-län

380

0

(o:

1

16.5

4,0

Halmstad/N-län

810

- 100

(-

11%)

8,0

2.0

Gullspång/R-län

50

0

(±

: 0)

3,5

1,5

Karistad

60

- 40

0,7

—

Kristinehamn

500

- 100

10,5

3.5

Storfors

670

- 130

90.0

39,5

Munkfors

1 100

0

85.0

46.0

Filipstad

200

- 130

0,7

-

Hagfors

1990

- 10

67,5

26,5

Värmlands
län

4 520

110

(-

8%)

-

-

Degerfors

1400

- 100

72.0

33,5

Kariskoga

1 150

-1200

12,0

6.0

Hällefors

1520

- 230

74,0

33,0

Ljusnarsberg

300

- 170

26,0

11.5

Lindesberg

450

- 180

10.5

4,0

Örebro
län

4820

-1880

(-

28%)

-

-

Surahammar

1250

- 250

47,0

27,5

Hallstahammar

450

0

10.0

5,5

Norberg

300

- 190

38,0

12,5

Fagersta

2700

- 100

69.0

33,5

Skinnskatteberg

30

- 80

Köping

610

- 80

12,0

4,5

Västmanlands
län

5 340

- 700

(-

■12%)

-

-

Borlänge

5440

- 620

59,5

23.0

Falun

0

- 70

-

-

Ludvika

930

- 650

15,0

6,5

Smedjebacken

1030

- 90

39,0

20,0

Hedemora

910

- 430

34,5

12,0

Avesta

2600

- 920

51,0

18,0

Kopparbergs
län

10910

-2780

(-

20%)

-

-

Hofors

3 130

- 640

93,0

53.5

Sandviken

5490

- 460

55,4

28,0

Gävle

380

- 70

3,5

0.5

(Gävle/Sandviken)

5 870

(- 530)

(29,0)

(9,5)

Gävleborgs
län

9000

-1 170

(-

12%)

-

-

Gällivare

2000

- 340

77,0

24,5

Kiruna

4150

- 860

80,0

30,5

Luleå

4 630

- 360

56.0

13,5

Norrbottens
län

10780

-1 560

(-

13%)

-

-

RIKET

54 830

9270

(-

14%)

5.1

1,3

Prop. 1980/81:67 122

offentliga
sektorn har ökat med 1 250 personer mellan åren 1975 och 1979. Pendlingen
mellan kommunerna är stor. Ett omfatiande pendlingsulbyle sker också med
Uppsala kommun. Sysselsättningsgraden i Tierps kommun (se tabell 5) ligger på
samma nivå som medelvärdet för regionala centra i stödområdet. Östhammars
kommun har en klart högre sysselsättningsgrad än jämförbara kommuner. För båda
kommunerna är arbetslösheten klart lägre än för resp. orlstyp.

Genom
en viss lillväxl inom andra industribranscher och närheten lill Uppsala är
dessa kommuner mindre känsliga för framtida ändringar inom stålindustrin och
gruvorna än många andra regioner.

I
Oxelösunds och Nyköpings kommuner domineras induslrisysselsältningen av
stålverket. Industrisysselsättningen har minskat någol på senare är. Den
offentliga sektorn har ökal med ca 1600 anställda. Pendlingen mellan kommunerna
är myckel slor. Sysselsättningsgraden ligger nägot under och arbetslösheten någol
över medelvärdet för ortslypen ulanför stödområdena. En viss befolkningsminskning
förutses för kommunerna till följd av en svag sysselsätlningstillväxt. Med
hänsyn lill att industristrukturen har försvagats under de senaste aren ulgör
den angivna personalminskningen på 500 anställda i Oxelösunds järnverk ett
stort problem.

Eskilstuna
kommun har under en följd av år haft en vikande industri-sysselsättning, främst
lill följd av en ogynnsam branschstruktur. Industrin har gått tillbaka med mer
än 2000 anställda sedan är 1975. Ökningen av antalet sysselsatta inom den
offentliga sektorn, inklusive den nyligen genomförda omlokaliseringen av foriifikationsförvaltningen,
uppgår till 2 700. Kommunen har utpendling främst till Strängnäs och Västerås
och inpendling från dessa kommuner samt från Flen och Kungsör. Sysselsättningsgraden
ligger nägot under medelvärdet för primära centra utanför stödområdet.
Eskilstuna har också en högre arbetslöshet än motsvarande kommuner. Kommunen
har en svag sysselsätlningstillväxt och man räknar med en i stort sett
oförändrad folkmängd under de närmaste åren. De aviserade ändringarna i
Torshälla ulgör ett väsentligt problem om än av mindre omfattning än de väntade
ändringarna i Oxelösund.

Strängnäs
kommun har en väl differentierad induslri som dock minskal i viss grad under de
senaste åren. En osäkerhetsfaktor för den framlida sysselsättningen är
emellertid CEA-verken med en olönsam produktion. Kommunen har haft en ökning av
den offentliga sektorn med 600 anställda. Sysselsättningsgraden ligger nägot
under molsvarande ortstyp utom stödområdet. Arbetslösheten ligger dock lägre.
Kommunen har bäde in- och utpendling med Eskilstuna och utpendling också lill
Södertälje och Stockholmsregionen. Inga slörre ändringar väntas ske inom Åkers
Slyckebruk. Kommunen har i övrigl en viss sysselsällningslillväxl vilket gör
all befolkningen i slort sell håller sig pä en oförändrad nivä.

Arbetsmarknaden
i Boxholms koimnun domineras av stålverket. Den offentliga sektorn är liten och
har ökat med bara ett 100-tal anställda sedan

Prop.
1980/81:67 123

år
1975. Kommunen har pendlingsulbyle med främst Mjölby och Tranås. Ensidigheten
pä den lokala arbetsmarknaden gör att kommunen har en relativt läg
sysselsättningsgrad och en arbetslöshet som ligger högre än medelvärdet för
jämförbara kommuner. Till följd av en svag sysselsättningsutveckling beräknas
folkmängden utvecklas svagt negativt.

Ronneby kommun har en väl
differentierad industri och den offentliga sektorn har ökal med drygt 600
anställda sedan år 1975. Pendlingsutbylet är stort med Kariskrona och
Karlshamns kommuner. Sysselsättningsgraden är relativt låg men arbetslösheten
är också lägre än genomsnittet för motsvarande ortstyp. Genom en viss tillväxt
av sysselsättningen beräknas folkmängden kunna ligga pä ungefär nuvarande nivå
under de närmast kommande åren.

Höganäs kommun har en relativi
differentierad arbetsmarknad med Höganäs AB som största arbetsgivare.
Järnsvamps- och järnpulverproduk-lionen sysselsätter en mindre del av
koncernens anläggningar i Höganäs. Kommunen har haft en viss ökning av industrisysselsältningen
och man väntar en svag fortsatt ökning under de närmaste åren. Den offentliga
sektorn har ocksä haft en ökning med 400 anställda sedan år 1975. Kommunen har
en stor utpendling främsi lill Helsingborgs kommun. Sysselsättningsgraden
ligger ungefär pä samma nivå som medelvärdet för regionala centra utom
stödområdet. Arbetslösheten ligger lägre än medelvärdet för motsvarande
kommuner. Genom en fortsatt sysselsättningstillväxl beräknas kommunens
folkmängd öka jämnt under hela 1980-talet.

Halmstads kommun har under
de senasle åren haft tillväxt inom industrin som har kompenserat nedgången vid
järnverket. Ocksä för de närmasl kommande åren förutses en viss fortsatt lillväxl.
Den offentliga sektorn har ökal med 3 100 anställda. Kommunen har ett slort pendlingsulbyle
med Laholms, Falkenbergs och Hylte kommuner. Sysselsättningsgraden och
arbetslösheten ligger på samma nivå som medelvärdet för primära centra. Genom
en fortsatt sysselsätlningstillväxt inom bäde industrin och andra näringsgrenar
beräknas kommunen få en fortsall snabb befolkningstillväxt. Regionens
expansion och differentierade arbetsmarknad gör all den lämligen väl kan motstå
minskningar av sysselsättningen inom enskilda branscher.

Kristinehamns kommun har
haft tillbakagång inom industrin. Samtidigt har dock den offentliga sektorn ökal
med mer än 650 anställda, vilket gör att tolalsysselsättningen beräknas ha
ökat. Kommunen har en relafivt hög sysselsättningsgrad men också en högre arbetshöshel
än genomsnittligt för ortslypen. Kommunen har pendlingsulbyle med Karlstads och
Karlskoga kommuner och viss inpendling från Storfors och Gullspångs kommuner.
Några större förändringar väntas f. n. inte inom stålverket.

Storfors kommun domineras
av stålverket som svarar för nästan hela industrisysselsättningen. Den
offentliga sektorn har lill skillnad frän nästan alla andra kommuner haft en
myckel liten tillväxt sedan är 1975. Kom-

Prop. 1980/81:67 124

mimen
beräknas trols en vikande sysselsättning få en befolkningstillväxt till följd
av inflyttning till omräden med pendling lill Kariskoga och Kristinehamn.
Visst pendlingsulbyle förekommmer även med Filipslad. Sysselsättningsgraden
ligger något över medelvärdet för kommuncentra i stödområdena. Arbetslösheten
ligger ungefär pä genomsnittsnivån för ortslypen. Personalrationaliseringarna
inom Nyby Uddeholm kommer alt medföra en minskning av sysselsättningen vid
stålverket i Storfors. Det är därför angeläget att kommunen kan få en tillväxt
inom annan industriell verksamhei.

Munkfors
kommun har en lika slor dominans av slålinduslrin som Storfors för industrisysselsältningen.
Däremot har Munkfors en slörre offenllig sektor, som också har ökat något mer
än i Storfors. Pendlingsutbylet sker i första hand med Hagfors. Både
sysselsättningsgraden och arbetslösheten i Munkfors kommun ligger högre än
medelvärdet för kommuncenlra inom stödområdena. Industrisysselsältningen
beräknas kunna behällas på en i slort sell oförändrad nivå under de kommande
åren och därigenom beräknas också den totala sysselsättningen och befolkningen
kunna bibehållas på en i stort sett oförändrad nivä. Pä samma sätt som för
Storfors är en breddad industriell bas angeläget för Munkfors kommun.

Filipstads
kommun år regionalt centrum i östra Värmland. Största induslriarbetsplats är
Wasabröd AB med ca 900 anställda. Lesjöfors AB har tolall knappt 60Ö anställda
i kommunen. Härutöver finns flera mindre och medelstora industriföretag.
Kommunen har således en förhållandevis differentierad induslrisysselsällning.
Den offentliga sektorn som har ca 2000 anställda har ökat med 250 sedan år
1975. Sysselsättningsgraden i Filipstads kommun ligger någol över medelvärdet
för regionala centra i stödområdet. Arbetslösheten ligger ocksä någol lägre än
för jämförbara kommuner. Pendlingsutbylet sker främst med Storfors kommun. Kommunen
har under många år haft en befolkningsminskning, vilken genom en vikande
sysselsättningsutveckling beräknas fortsätta också de närmaste åren.

Hagfors
kommun är regionall centrum i mellersta Värmland. Kommunen har haft en mindre
ogynnsam utveckling av industrin än vad som kunde befaras när stälkrisen bröt
ut för fyra är sedan. Den offentliga sektorn i Hagfors kommun är något mindre
än industrisysselsältningen och den har ökal med drygt 100 anställda sedan är
1975. Sysselsättningsgraden ligger på samma nivå som medelvärdet för regionala
centra i stödområdet. Däremot är arbetslösheten högre. Pendlingsutbylet sker
dels med Munkfors, dels med Torsby kommun. Sysselsättningen beräknas minska
något under de kommande åren och härigenom beräknas folkmängden minska med ett
100-tal invånare per år.

Degerfors
kommun har haft en viss minskning av både industrisysselsältningen och den
totala sysselsättningen under de senaste åren. Den offentliga sektorns ökning
begränsar sig till ca 100 anställda. Kommunen

Prop. 1980/81:67 125

har
ett omfattande pendlingsutbyte med Karlskoga, som också har fått vidkännas en
viss Ullbakagång inom industrin. Där har dock den offentliga sektorn ökal med
ca 600 anställda. Degerfors och Karlskoga kommuner har en sysselsättningsgrad
som motsvarar medelvärdet för regionala centra i stödområdet. Arbetslösheten
ligger nägot lägre. Pä sikt förutses en svag ökning av sysselsättningen.
Härigenom beräknas folkmängden minska någol. Förändringarna inom Nyby Uddeholm
torde fä vissa konsekvenser för Degerfors. Inom Karlskoga kommun har
förändringarna inom stäldivisionen som ledde fram till bildandet av Bofors Kilsla
AB inneburit en kraffig nedskärning av verksamheten. Samtidigt bedöms den
nybildade enheten ha goda möjligheter alt hävda sig, varför ytterligare
personalminskningar där knappast bedöms vara aktuella.

Hällefors
kommun har stålverket som dominerande arbetsplats. Den offentliga sektorn med
ca 850 anställda har en i stort sett oförändrad sysselsättning jämfört med år
1975.

Kommunen
har ett isolerat läge med obetydlig pendling. Sysselsättningsgraden ligger
över medelvärdet för ortstypen inom stödområdet och arbetslösheten ligger något
under motsvarande kommuner. Det ensidiga beroendet av stålindustrin och den
svaga tillväxten inom andra verksamheter gör kommunen mycket sårbar för
förändringar inom stålverket. Kommunens totala sysselsättning beräknas minska
de närmaste åren och det medför en långsiktig minskning av befolkningen med ett
100-tal invånare per år.

Ljusnarsbergs
kommun har en förhållandevis mer differentierad induslri än de flesta mindre
stål- och gruvkommuner. Industrisysselsältningen har dock minskat efter år 1975
och den offentliga sektorn har haft en relativt svag tillväxt. Pendlingsulbyle
förekommer med Ludvika och Lindesbergs kommuner. Sysselsättningsgraden ligger
lägre än medelvärdet för kommuncentra i stödområdet och kommunen har en
betydligt högre arbetslöshet än jämförbara kommuner. Kommunen har en negativ
sysselsättningsutveckling och befolkningen beräknas härigenom minska med ett
80-tal personer per år.

Lindesbergs
kommun har en väl differentierad induslri med flera större och medelstora
företag. Antalet offentligt sysselsatta har efter år 1975 ökat med ca 700
anställda. Pendlingsutbylet med Örebro är betydande. Vidare förekommer pendling
till och från Arboga, Nora och Ljusnarsbergs kommuner. Sysselsättningsgraden i
Lindesbergs kommun är nägot högre än medelvärdet för regionala centra i
stödområdet och arbetslösheten ligger något lägre. En viss sysselsätlningstillväxt
bedöms som trolig vilkel innebär en i slort sett oförändrad befolkning under
de närmaste åren. Situationen i Spännarhyltan kan innebära att
järnmalmsbrytningen i Strässa på sikt avvecklas. Vidare kan en del av
produktionen i Guldsmedshyttan påverkas negativt. Genom den relativt stabila
arbetsmarknaden i Lindesbergs kommun kan vissa förändringar klaras genom arbetspendling.

Prop.
1980/81:67 126

Hallstahammars
kommun har utöver Bullen-Kanthal AB med 3000 anställda flera medelstora företag
och en tämligen stabil arbetsmarknad. Den offentliga sektorn har ökal med 300
anställda sedan år 1976. Kommunen har ett slorl pendlingsulbyle med Västerås,
Köpings och Surahammars kommuner. Sysselsättningsgraden ligger lägre än
medelvärdet för kommuncentra utanför stödområdet och arbetslösheten är
betydligt högre än för motsvarande kommuner. Kommunen beräknas fä en svag
sysselsättnings- och befolkningsminskning. Genom närheten till Västerås och
goda pendlingsmöjligheter även till Köpings kommun kan vissa sysselsättningsförändringar
lösas genom arbetspendling.

Köpings
kommun har en stabil industriell bas med flera medelstora anläggningar.
Härutöver har Volvo mer än 2000 anställda. Industrin väntas i stort sett hålla
sin nuvarande sysselsättning. Den offentliga sektorn har haft en
sysselsättningsökning sedan år 1975 med 850 anställda. Pendlingsulbyle förekommer
med Kungsörs, Västerås, Hallstahammars och Arboga kommuner.
Sysselsättningsgraden ligger på medelvärdet för regionala centra utanför
stödområdet. Arbetslösheten ligger dock högre än genomsnittet för ortstypen.
Den differentierade arbetsmarknaden i kommunen och goda pendlingsmöjligheler
gör alt kommunen har långsiktigt stabila utvecklingstendenser. Delta avspeglar
sig även i en pä sikl ungefär oförändrad befolkning.

I
Surahammars kommun har stålverket en relativi stor andel av industrisysselsättningen.
Minskningen i stålverkets sysselsättning uppvägs knappt av den ökning som har skell
inom den offentliga sektorn. Kommunen har ett pendlingsutbyte med Hallstahammars
och Västerås kommuner. Sysselsättningsgraden ligger nägot under medelvärdet
för kommuncentra ulanför stödområdet och arbetslösheten är klart högre. I de
senast framtagna befolkningsprognoserna beräknas folkmängden öka obetydligt som
en följd av en ganska svag sysselsätlningstillväxt. Nu aktualiserade förändringar
vid stålverket innebär en minskning med ca 300 anställda.

Fagersta kommun har mer än
två tredjedelar av sin industrisysselsättning inom stålverket. Kommunen har
vidare en framgångsrik verkstadsindustri. Sysselsättningen inom den offentliga
sektorn har ökat med 300 anställda efter år 1975. Fagersta har ett omfattande
pendlingsutbyte med Surahammars, Norbergs och Skinnskatlebergs kommuner samt
viss inpendling från Smedjebackens kommun. Sysselsättningsgraden är högre och
arbetslösheten är lägre än genomsnittet för regionala centra i stödområdet.
Aktuella prognoser förutser en viss sysselsättnings- och befolkningstillväxt i
kommunen.

Norbergs
kommun har Spännarhyltan som största induslri. Härutöver finns några smä och
medelstora industrier. Den offentliga sektorns ökning på ca 200 anställda molsvarar
i stort sett den minskning som har skett inom Spännarhyltan efter är 1976.
Härigenom har den lolala sysselsättningsutvecklingen varit svag. Detla kan bl.a.
avläsas i en läg sysselsättnings-

Prop. 1980/81:67 127

grad
och en hög arbetslöshet i kommunen. Redan i nu offentliga prognoser, som
förutsatte en fortsatt drift vid hyttan och gruvindustrin, räknade man med en
minskad sysselsättning och en långsamt vikande befolkning i Norbergs kommun.
Denna trend förvärras genom de nu offentliggjorda besluten att lägga ned hyttan
och gruvorna i Norberg. Den kvarvarande industrin är inte så stor att den kan
sysselsätta den arbetskraft som blir arbetslös. En viss ökning av arbetspendlingen
kan ske, men detta är inte tillräckligt för all förhindra en kraftig ökning av
arbetslösheten, en utflyttning av arbetskraft och en långsiktigt snabbare
minskning av folkmängden i kommunen.

Avesta kommun har haft en
betydande tillbakagång av industrisysselsältningen efter år 1976. Ökningen på
300 anställda inom den offentliga sektorn har inle täckt mer än en tredjedel av
tillbakagången inom stålindustrin. Pendling förekommer med Norbergs och
Hedemora kommuner. Sysselsättningsgraden och arbetslösheten ligger i nivå med
medelvärdet för regionala centra i stödområdena. Kommunen har haft en
långsiktig minskning av befolkningen. En väntad sysselsätlningstillväxt gör att
folkmängden nu i slorl sett stabiliseras på en oförändrad nivå. Förändringarna
inom stålindustrin i Avesta kommun torde nu i allt väsentligt vara slutförda.
Del finns dock anledning alt räkna med fortsatta rationaliseringsälgärder
varigenom antalel anställda långsamt minskar.

Hedemora kommun har ett relafivt
väldifferentierat näringsliv. Industrisysselsältningen uppvisar en viss
tillväxt. Vid Vikmanshyltan har man nu nått en sysselsältningsnivå på 300
anställda. Klosterverken i Långshyttan har ca 850 anställda. Den offentliga
sektorn har ökal med 800 anställda. Pendling förekommer lill och från Avesta,
Säters och Borlänge kommuner. Hedemora kommun har en högre sysselsättningsgrad
och gynnsammare arbetslöshetssiffror än medelvärdet för regionala centra i
stödområdet. Kommunen beräknas genom en ökad sysselsättning kunna få en viss
befolkningsökning de kommande åren.

Borlänge kommun har utöver
Domnarvels järnverk en betydande sysselsättning inom flera industribranscher.
Flera mekaniska verkstäder arbetar delvis som underleverantörer till Domnarvel
medan andra har utvecklats för specialistproduktion med anknytning till stål-
och verkstadsindustrin. Härutöver finns flera småindustrier vilka sammantagna
gör all kommunen har en lämligen differentierad industristruktur. Den
offentliga sektorn ökade med 1 200 anställda mellan år 1975 och våren 1979.
Därefter har tillkommit den personal som arbetar vid statens vägverk och trafiksäkerhetsverket,
tillhopa ca I 000 anställda. Borlänge har en betydande inpendling från
samtliga angränsande kommuner och utpendling främst till Falun och Säters
kommun. Sysselsättningsgraden ligger på samma nivå som genomsnittet för primära
centra i stödområdena. Arbetslösheten ligger lägre än för flertalet primära
centra. Kommunen beräknas trols den väntade minskningen av sysselsättningen
vid Domnarvet med ca 1 000 anställda att få en ökning av den totala sysselsätlningen
med ca 300 per år.

Prop. 1980/81:67 128

Ludvika
kommun har haft en minskning av sysselsättningen inom gruvindustrin med 650
anställda sedan 1976. Därutöver har kommunens andra stora arbetsplats, ASEA,
haft en personalminskning i storleksordningen 600 anställda under ett par år.
Industrin i övrigl har haft en i stort sell oförändrad sysselsättning. Ökningen
inom den offentliga sektorn har inle varil tillräcklig för att kompensera denna
tillbakagång inom industrin. Åven för de kommande åren förutses en fortsatt
minskning inom gruvindustrin och det innebär all arbetsmarknaden i kommunen
ytterligare försämras. Kommunen har pendling till och frän Borlänge och Ljusnarsbergs
och Smedjebackens kommuner. Sysselsättningsgraden ligger lägre än genomsnittet
för regionala centra i stödområdet och arbetslösheten är väsentligt högre. Den
fortsatta tillbakagången både inom industrin och lolall väntas leda lill en
fortsatt befolkningsminskning i storleksordningen 100 personer per år till
mitten av 1980-talet.

Utvecklingen
i Smedjebackens kommun år nära förbunden med förändringar i Ludvika kommun.
Det avspeglar sig såväl i fråga om sysselsättningsgrad som
arbetslöshetssiffror som också i Smedjebackens kommun är ogynnsamma. Kommunen
har en dominans av gruvindustri, stålverket och verkstadsindustri. Den
offentliga sektorn är relativi liten och den har haft en ökning på 240
anställda efter år 1975. Pä samma säll som för Ludvika kommun förutses en svag
sysselsättningsutveckling och en långsiktig minskning av befolkningen med ca
100 invånare per år.

Hofors
kornmun har haft en minskning av befolkning och sysselsättning i en läng följd
av är, trots relativt goda pendlingsmöjligheter till Sandviken. Stålverket
dominerar helt industrisysselsältningen och kommunen har i övrigl ett svagt
utvecklat näringsliv. Den offentliga sektorn har haft en svag lillväxl under
senare delen av 1970-lalel. Sysselsättningsgraden i Hofors kommun ligger någol
över medelvärdet för kommuncenlra i stödområdet. Arbetslösheten är dock
relativt låg. Del ensidiga beroendet av en slor anläggning gör kommunen mycket
sårbar för de förändringar som sker vid stålverket. Pä samma säll som för
liknande kommuner i Bergslagen är en breddning av näringslivet angelägen. Med
nu aktuella utvecklingstendenser beräknas folkmängden fortsätta att minska
under de kommande åren.

Sandvikens
kommun ulgör jämle Gävle en gemensam arbetsmarknad med stor pendling mellan
kommunerna. Stålverket i Sandviken år en av Sveriges största arbetsplatser.
Ståldivisionen har haft en minskning av sysselsättningen. Antalel anställda
beräknas nu öka med ca 250 fram till år 1984. Andra industribranscher har haft
en viss tillbakagång. Denna har dock vägts upp av en betydligt slörre tillväxt
inom den offentliga sektorn. Regionen har en relativi differentierad
arbetsmarknad även om andelen anställda i basindustrier är påfallande hög.
Sysselsättningsgraden i Gävle/ Sandviken ligger i nivå med medelvärdet för primära
centra i stödområdena. Arbetslösheten ligger någol högre.

Genom
en långsiktig tillväxt av den totala sysselsätlningen beräknas folkmängden
kunna bibehållas på en i stort sett oförändrad nivä. Den relativt breda
industriella basen förefaller ha en sädan sammansättning all tillbakagångar i
vissa anläggningar i tämligen slor utsträckning kan kompenseras av ökningar
vid andra anläggningar. Härutöver har regionen genom sin roll som primärt
centrum vikliga servicefunktioner för länet, vilket gör att det också där sker
en viss tillväxt, inom såväl privat som offentlig service.

Tabell
5. Bakgrundsdata om kommuner med järn- och stålindustri samt järnmalmsbrytning
år 1980.

Kommun/Område

Folk-

Prognos
Beräknad total

Beräknad
syssel-

Relativ arbets-

mängd

år
1984 sysselsättning

sättningsgrad

löshet män-(-kvi

år 1979