Prop. 1980/81:68

Prop.
1980/81:68

Regeringens proposition 1980/81:68

med förslag till ändrade regler för den skattemässiga
behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m.

beslutad den 6 november 1980.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för
beskattning av företag. Förslaget, som bygger på företagsskatteberedningens
slutbetänkande (SOU 1977:86 och 87) Beskattning av företag, berör i första
hand frågan om när en viss inkomst skall redovisas som intäkt i skattehänseende
och när avdrag skall medges för en utgifi. Bara på vissa punkter föreslås
regler som innebär att det skattepliktiga eller avdragsgilla områdets
omfattning ändras. Förslaget gäller med andra ord i högre grad storleken av
företagens skattekrediter än definitiva skatteskärpningar eller
skattelättnader.

Propositionen innehåller en översyn av den skattemässiga
behandlingen av maskiner och andra inventarier. Enligl gällande regler får
utgifter för anskaffande av inventarier med kort livslängd dras av direkt. I
propositionen föreslås att omedelbart avdrag även skall få ske i fråga om
inventarier av mindre värde.

I inkomstslaget rörelse finns f. n. två system för
avskrivning av inventarier, den räkenskapsenliga och den planenliga
avskrivningsmetoden. Dessa metoder kan användas även i inkomstslaget
jordbruksfastighet. Där finns också en iredje metod, restvärdeavskrivning. I
propositionen föreslås att den planenliga avskrivningen utmönstras. Vid sidan
av den räkenskapsenliga avskrivningen skall enligl förslagel endasl
reslvärdemeloden finnas. Tilllämpningsområdet för denna metod utvidgas fill
all även avse rörelse. Avskrivning enligl metoden skall liksom nu få ske med
högst 25 % av invenlariernas skaltemässiga restvärde. En skillnad i förhållande
lill den nuvarande utformningen av metoden är bl. a. alt kravet på anknytning till
räkenskaperna tas bort.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 68. Bd. A

Prop.
1980/81:68 2

I fråga om den räkenskapsenliga avskrivningen föreslås att
vid tillämpning av den s. k. komplelteringsregeln anskaffningsvärdet skall
reduceras med tidigare avdrag för kontraktsavskrivning och för avskrivning mol
investeringsfond.

I propositionen föreslås även en teknisk översyn av
reglerna för avskrivning av byggnader. I samband därmed diskuteras hur skador
genom brand eller annan olyckshändelse skall behandlas i skattehänseende. F. n.
medges avdrag varken direki eller indirekt för den förlust som förorsakals av
skadan. Förlusten anses hänföriig till kapitalförlust. Innebörden av delta är
att - vid beräkning av värdeminskningsavdrag - avskrivningsunderlaget skall minskas
med så slor del av byggnadens värde som förstörts på grund av skadan. Vidare
får utgifter för avhjälpande av skadan inte räknas som driftkostnad.
Försäkringsersättning som utgår i anledning av kapitalförlust är å andra sidan
inte skattepliktig.

Enligl förslagel skall kapitalförluslbegreppel ändras så
all skada eller förstöring genom brand eller annan olyckshändelse av fastighet
- såvitt gäller underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag - inte skall
anses som kapitalförlust. Delta innebär att avskrivningsunderlaget för en
byggnad, som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse, inte sätts ned
på grund av den värdeminskning som har inträffat genom skadan. Även efler
olyckan medges alltså avdrag enligl värdeminskningsplanen. Har byggnaden totalförstörts
får utrangeringsavdrag i stället göras.

Förslaget innebär således en inskränkning i
kapitalförluslbegreppel. Tillämpningsområdet för delta begrepp föreslås ocksä
böra begränsas på vissa andra områden, t. ex. vad gäller rätten till avdrag för
utgifter för ett projekteringsarbete som inte lett till den åsyftade
invesleringen. 1 propositionen föreslås å andra sidan en utvidgad beskattning
av försäkringsersättning eller annan ersättning för skador på en byggnad.
Sådan ersällning skall räknas som skattepliktig inkomst i den mån ersättningen
avser driflbyggna-der på en jordbruksfastighet, hyresfastigheter eller
byggnader som är avsedda för användning i ägarens rörelse. Även ersättning för
skadade markanläggningar skall vara skattepliktig.

Den föreslagna beskattningen av försäkringsersättning e.
d. kan, särskilt när utgifterna för att avhjälpa skadan inte är omedelbart
avdragsgilla, ge upphov lill likviditetsproblem för den skattskyldige. I syfte
att undvika sådana problem föreslås att belopp, som har erhållits i
försäkringsersättning e. d. för skadade eller förstörda fastigheter, skall få
sältas av till en s. k. eldsvådefond. Del avsalta beloppet, som är
avdragsgillt, får enligt förslaget användas för utgifter för reparation av
fasligheten, för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten eller
för förvärv av en ny fastighet.

F. n. saknas uttryckliga regler om hur pågående arbeten i
byggnads- eller anläggningsrörelse och hantverks- eller konsultrörelse skall
behandlas i skattehänseende. I propositionen föreslås att sådana nu införs.
Utgångspunkten är att inkomsten av ett pågående arbete skall beräknas antingen

Prop.
1980/81:68 3

enligt reglerna för löpande räkning eller enligt reglerna
för fasl pris. Med löpande räkning avses enligt förslagel alt ersättningen för
arbetet uteslutande eller så gott som uteslutande skall fastställas på
grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska
tidsålgången och uppdragstagarens faktiska ulgifler för arbetet.

Utförs ett pågående arbete på löpande räkning skall
intäklsredovisningen ske i takt med faktureringen. Värdet av arbetet vid
räkenskapsårels utgång behöver inle redovisas som tillgång i bokslutet.

I fråga om pågående arbeten som utförs till fasl pris
skall värdel av nedlagda direkta kostnader aktiveras i bokslutet medan mollagna
ersättningar skuldförs. I byggnads- och anläggningsrörelse godtas den i
räkenskaperna gjorda värderingen om värdel av arbetena inle las upp lill lägre
belopp än 85 % av de direkta kostnaderna. Hantverks- och konsultföretag skall
akfivera samtliga direkta kostnader men har rätt lill ett grundavdrag
motsvarande ett basbelopp.

Skatleförfatlningarna innehåller f. n. inte några
bestämmelser om när en verksamhet skall anses utgöra byggnadsrörelse eller
handel med fastigheter. Del saknas också regler om i vilka situationer en
fastighet, som förvärvals av t. ex. en byggmästare, skall anses smittad av
förvärvarens rörelse och därmed bli all anse som omsättningstillgång i
rörelsen. Bedömningen av dessa frågor har överlämnats ål rättspraxis. Alt en
fastighet räknas som omsättningsfillgång får bl. a. till följd att hela den
bokföringsmässiga vinsten skall beskattas som inläkt av rörelse om fasfigheten
säljs. Bestämmelserna om realisationsvinst - vilka bl. a. tillåter
indexuppräkning - får alltså inte tillämpas. Omsättningsfastigheter kan vidare
utnyttjas som underlag för nedskrivning.

Begreppen byggnadsrörelse och handel med fasligheter
definieras inle i propositionen. Däremot föreslås att uttryckliga regler införs
om när fastigheter som genom köp, byle eller därmed jämförligt fång förvärvas
av skattskyldiga, som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter,
skall anses som omsättningstillgångar. Förslaget omfattar även fastigheter som
förvärvas av make till rörelseidkaren eller av företagsledaren i ett
rörelsedrivande fåmansföretag. Frågan om i vilken utsträckning aktier och
andelar i fastighetsförvaltande företag skall räknas som omsättningstillgångar
behandlas också.

Enligt
nuvarande praxis anses fastigheter och vårdepapper, som utgjort
omsättningstillgångar i en rörelse, kunna förlora denna karaktär om de
tillfaller en ny ägare genom arv eller testamente. Enligt propositionen bör som
princip gälla att t. ex. en ärvd fastighet behäller sin skattemässiga karaktär
även i arvingens hand. I vissa fall skall dock den nye ägaren genom s. k.
avskatlning kunna föra över fastigheten från rörelsereglerna fill
realisalionsvinstsystemel. Avskaltningen innebär att den nye ägaren beskattas
för det belopp varmed fastigheten varil nedskriven vid förvärvet.

I propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av
reglerna för

Prop.
1980/81:68 4

beskattning av lomtrörelse och handel med värdepapper.
Förslaget omfattar även regler om hur värdepapper, fastigheter och liknande
tillgångar skall värderas vid inkomstberäkningen.

Enligt en
grundläggande regel för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
skall hänsyn tas till in- och utgående lager av varor saml lill fordringar och
skulder. I propositionen föreslås att denna regel kompletteras med en
bestämmelse om att värdet av de utgående posterna skall bestämmas med hänsyn
till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Innebörden av förslaget är alt
ett materiellt riktigt beskallningsresultal kan åstadkommas även när del
föreligger ett fel i den ingående balansen. Detla är ofta möjligl redan enligt
gällande regler men den föreslagna regeln ger en mer systematisk reglering av
problemet.

Enligt
praxis är möjligheten alt göra invändning om kvittning vid laxeringen eller i
laxeringsprocess väsentligt beskuren i de fall då kvittning förutsätter ändring
av bokslut. Mot bakgrund av delta kan materiellt och prakfiskt mindre lämpliga
konsekvenser uppkomma i de fall då del bokförda resultatet påverkats av att
lager eller fordringar tagits upp för lågt eller någon skuldpost för högt
samtidigt som företaget har utrymme för andra resullalreglerande åtgärder. I
propositionen föreslås därför att justering av inkomsten vid taxeringen skall
underlåtas i dessa fall om inte särskilda omständigheter talar för att
justering bör ske.

Proposifionen innehåller slutligen ett förslag om alt
avdrag inte skall medges för utgifter för spritdrycker och vin i samband med
representation.

De i propositionen redovisade förslagen skall i princip lillämpas
första gången vid 1984 års taxering. För skattskyldiga vars räkenskapsår sammanfaller
med kalenderår innebär detta all de nya reglerna skall lillämpas på intäkter
och kostnader fr. o. m.den Ijanuari 1983. Slopandet av avdragel för utgifter
för spritdrycker och vin föreslås böra gälla i fråga om representation som
utövas efler utgången av år 1980.

Prop. 1980/81:68 5

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370)'

dels att 28 § 2 mom., punkl 10 av anvisningarna lill 22 §,
punkt 9 av anvisningarna lill 25 § samt punkterna 3 b-3 d, 6 och 10 av
anvisningarna lill 29 § skall upphöra alt gälla,

dels att den i punkt 4 av anvisningarna till 41 § gjorda
hänvisningen till punkl 7 av anvisningarna lill 25 i? skall bytas ut mot punkt
8 av anvisningarna till 25 S.

dels alt nuvarande punkterna 3-8 av anvisningarna till 25
§ skall betecknas punkterna 4-9, nuvarande punkl 3 av anvisningarna lill 27 §
skall betecknas punkt 5 och nuvarande punkterna 3 a och 5 av anvisningarna fill
29 § skall betecknas punkterna 3 och 6,

dels all 19 och 20 §§, 25 § 1 mom., 29 § 1 mom., 41 d §,
punkterna 1 och 5 av anvisningarna fill 20 §, punkterna 4 och 10 av
anvisningarna fill 21 §, punkterna 1 och 3-6 av anvisningarna fill 22 §, punkl
4 av anvisningarna fill 24 §, punkterna 2 a och 2 b samt den nya punkt 4 av
anvisningarna lill 25 §, punkt 2 av anvisningarna lill 27 §, punkl 1 av
anvisningarna till 28 §, punkl 1, den nya punkt 3, punkt 4, den nya punkt 6 samt
punkterna 7, 11 och 16 av anvisningarna till 29 §, punkt 1 av anvisningarna
fill 30 §, punkl 1 av anvisningarna till 35 §, punkterna 2 a och 2 c av
anvisningarna till 36 § samt punkterna 1-3 av anvisningarna till 41 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels all i anvisningarna lill 25 § skall införas en ny
punkl, 3, i anvisningarna fill 27 § två nya punkter, 3 och 4, i anvisningarna
lill 29 § en ny punkt, 5, saml i anvisningarna lill 41 § en ny punkl, 3 a, av
nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse av

28 § 2
mom. 1959:170 punkt 9 av anvisningarna
till 25 S

punkt
10 av anvisningarna til) 22 § 1978:942

1972:741 förutvarande punkt 3 av anvisningarna

förutvarande
punkt 4 av anvisningarna till 27 § 1976:85

till 25 §
1953:404 punkt 3 b av anvisningarna
Ull 29 §

förutvarande
punkt 5 av anvisningarna 1977:1172

till 25 §
1968:718 punkt 3 c av anvisningarna
till 29 §

förutvarande
punkt 6 av anvisningarna 1979:169

till 25 §
1975:1347 punkt 3 d av anvisningarna
till 29 i)

förutvarande
punkt 7 av anvisningarna 1959:170

till 25 §
1979:1017 punkt 6 av anvisningarna
till 29 §

förutvarande
punkt 8 av anvisningarna 1938:368

till 25 §
1979:612 punkt 10 av anvisningarna
till 29 §

1965:573

punkt 4 av anvisningarna till 41 §

1979:612.

Prop.
1980/81:68 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt
tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av
oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra
fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som pä grund av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för
år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligl annan lag eller
särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre
belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med
tjänst, dock att lill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension
eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1
eller 2 mom., så ock ersättning som ulgår på grund av trafikförsäkring eller,
med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligl
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer lill den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så alt
ersättningen uppgår för insjuknan-dedagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeför- försäkringsersättning eller annan

säkring,
dock ej i den mån köpeskil- ersättning för skada pä egendom, ling, som skulle
hava influtit därest dock att skattepUkt föreUgger dels i försäkrad egendom i
slällel försålts, den mån ersättningen avser drift-varit att hänföra till
intäkt av jord- byggnad på jordbruksfastighet,

2 Senaste lydelse 1979:1157.

Prop.
1980/81:68 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bruksfastighet, av annan fastighet byggnad på fastighet
som avses i 24 §

eller av rörelse eller i den mån 1 mom., byggnad .som är avsedd för

ersättningen eljest motsvarar sådan användning i ägarens rörelse eller

skattepliktig intäkt eUer motsvarar sådan dd av värdet av markanlägg-

sådan avdragsgill omkostnad, vilken ning som får dras av genom årliga

är att hänföra till någon av nämnda värdeminskningsavdrag, dels i den

förvärvskällor; mån köpeskilling, som skulle
ha

influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i
stället hade sålts, hade varit all hänföra lill intäkt av fastighet eller av
rörelse och dels i den mån ersättningen eljest molsvarar skattepliktig
intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som lagils i samband med tjänst, saml vinstandel, som
utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av
skadeförsäkring, för vilken rält till avdrag för premie icke förelegal;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor
eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkl 5 av anvisningarna till 46 §
icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning:

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. sludiestödslagen
(1973:349), inlernatbi-drag, återbetalningsplikliga studiemedel och
resekostnadsersältning enligl 6 och 7 kap. samma lag saml sådant särskilt
bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade
bestämmelser ulgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den
bidragsberättigade icke göra avdrag för koslnader som avsetts skola bestridas
med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbelslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel:

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän
försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landsfingskommunala medel till den vårdbehövande;

Prop.
1980/81:68 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalt bosladstillägg enligl lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg fill folkpension;

kommunalt bostadslillägg lill handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om
statliga bostadsbidrag lill barnfamiljer, förordningen (1976:262) om
slatskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om slatskommunala
bostadsbidrag lill vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiflelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för alt lämna
gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutils vid avsättning lill
stiflelsen;

kompensation av slalen för bensinskatt på bensin som
förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som ulgår till
lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna
till 21 §.

(Se vidare
anvisningarna.)

20 §3

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflulna intäkter
i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att
koncernbidrag, som icke ulgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.

Avdrag må icke ske för;

den skallskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga
utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig ulgivil såsom gåva eller såsom
periodiskt underslöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i
sitt hushåll;

värdel av arbete, som i den skallskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skaltskyldige själv eller andre maken eller
av den skatlskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränla å den skallskyldiges egel, i hans förvärvsverksamhet
nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överiastavgift;

'Senaste lydelse 1979:1146.

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilkel arbetsgivare är ansvarig enligl 75 §
uppbördslagen (1953:272);

avgift enligl lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen
(1978:268);

förlust, som är alt hänföra till förlust, som är all hänföra lill

kapitalförlust m. m. kapitalförlust m. m., / vidare mån
än

(Se vidare anvisningarna.) som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §

1 mom.''
Från bruttointäkten av annan fastighet må, där ej annat föranledes av vad nedan
i 2 och 3 mom. stadgas, avdrag göras för omkostnader, såsom för:

1 mom.
Från bruttointäkten av annan faslighel får, om inte annat föranleds av vad
nedan i 2 och 3 mom. sägs, avdrag göras för omkostnader, såsom för:

brandförsäkring,
reparation och underhåll av byggnader;

vicevärd,
portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning, renhållning och belysning,
förbrukningsartiklar tned mera dylikt, i den mån dessa koslnader kunna anses
åligga fastighetsägaren såsom sådan;

pensioner, periodiska underslöd eller därmed jämförliga
periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning å fastigheten;

värdeminskning,
som byggnad är underkastad;

värdeminskning
genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsägaren tillhöriga
maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapilal saml
tomträttsavgäld eller liknande avgäld;

anskaffning och insättning av

■t Senaste lydelse 1979:1017.

vicevärd, portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning,
renhållning och belysning, förbrukningsartiklar c d., i den mån dessa
kostnader kan anses åligga fastighetsägaren såsom sådan;

pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga
periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning/;(7 fastigheten;

värdeminskning/7« en byggnad;

värdeminskning på fastighetsägaren tillhöriga maskiner
och andra/ö/' stadigvarande bruk avsedda inventarier, som hör lill fasligheten,
eller, i fall som anges i punkt 3 av anvisningarna IiU 29 §, utgifter för
anskaffande av tUlgången;

ränla på lånat, i fastigheten nedlagt kapilal saml
tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Nuvarande lydelse

sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilka endast hava
värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för
dessa, inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar,
luftrenare och tiUhörande förddningsledningar.

Föreslagen
lydelse

29 § Imom
." Från bruttointäkten av rörelse må avdrag göras för allt, som är all
anse som driftkostnad. Hit räknas, bland annat:

hyra
för annan tillhörig fastighet rörelsen;

kostnad för anskaffning av råämnen och varor lill
förädling, förbrukning eller försäljning i rörelsen; 5/co/-ande-dår vad
sålunda förädlats eller eljest kommil lill användning utgjorts av produkter
eller råämnen från fastighet, som av den skaltskyldige ägts eller brukats,
eller från annan av honom idkad rörelse, som äratt anse som särskild
förvärvskälla

-
värdet av samma
produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom
intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan, samt -där moderbolag
eller övertagande förening övertagit dessa råämnen eller varor frän
dotterbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion som i 28 § 3 mom.
/ö5/a eller andra stycket avses

-
värdet av samma
råämnen eller varor upptagas till belopp, motsvarande del hos dotterbolaget
eller den överlåtande föreningen i beskall-

1 mom. Från bruttointäkten av

rörelse/År avdrag göras för allt,

som är att anse som driftkostnad. Hit

räknas, bland annat:

eller del därav, som använls i

kostnad för anskaffning av råämnen och varor lill
förädling, förbrukning eller försäljning i rörelsen: och skall - där vad
sålunda har förädlats eller eljest kommit till användning har utgjorts av
produkter eller råämnen från fastighet, som av den skattskyldige har ägts
eller brukals, eller från annan av honom idkad rörelse, som är all anse som
särskild förvärvskälla - värdel av samma produkler eller råämnen tas upp lill
del belopp, varmed de redovisas som inläkl av fasligheten eller av den
särskilda förvärvskällan, saml - där moderbolag eller övertagande förening har
övertagit dessa råämnen eller varor från dollerbolag eller överlåtande förening
vid sådan fusion som avses i 28 § 3 mom. -värdet av samma råämnen eller varor
tas upp till belopp, molsvarande del hos dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen i beskatt-

5 Senaste lydelse 1979:612.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

ningsavseende
gällande värdet rt des- ningsavseende gällande värdet av

sa tillgångar vid fusionstillfället; dessa
tillgångar vid fusionstillfället;

avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed
jämförliga periodiska utbetalningar och andra koslnader för personal, som är
eller varit anställd i rörelsen;

värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott
och dylikt genom deras tillgodogörande;

ränla å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen, så ock å
gäld, som den skaltskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen;

kostnad
för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för utövande av
vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhei;

speciella för rörelsen utgående skatter eller avgifter
till del allmänna;

kostnad för reparation och underhåll av fill driften
hörande byggnader, inrättningar, maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom sUtning, utrangering eller eljest a v
rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik
tillgång är underkastad hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;

värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet;

värdeminskning
genom slitning och därmed jämförlig orsak, som byggnad, vilken är avsedd för
användning i ägarens rörelse, är underkastad;

värdeminskning å markanläggning, avsedd för användning i
ägarens rörelse;

kostnad för reparation och underhåll av till driften
hörande byggnader, markanläggningar, maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier o. d.;

värdeminskning
på rörelscägaren tillhöriga maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier eller, i fall som anges i punkl 3 av anvisningarna, utgifter för
anskaffande av tillgången;

värdeminskning/;« patenträtt och annan liknande rättighet;

värdeminskning
på en byggnad, .so/n är avsedd för användning i ägarens rörelse, e//e/-. i fall
som anges i punkl 7 av anvisningarna, utgifter för anskaffande av byggnaden;

värdeminskning på en markanläggning, som är avsedd för
användning i ägarens rörelse, eller, i fall som anges I punkl 16 av
anvisningarna, utgifter för anskaffande av anläggningen;

värdeminskning på naturtillgångar, såsom gruvor,
stenbrott o. d. genom deras tillgodogörande;

ränla på lånat kapital, som har nedlagts i rörelsen, och
på gäld, som den skaltskyldige har ådragit sig för sin utbildning för rörelsen;

Nuvarande lydelse

förlust, som uppstått i rörelsen och ej är att hänföra
till kapitalförlust:

förlust, som uppstått i rörelsen och ej år av sådan natur
som avses i punkl 3 andra stycket av anvisningarna till 41 §;

kostnad
för anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum,
vilka endast hava värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar,
luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar
och reservutgångar, luftrenare och tiUhörande fördelningsledningar.

Har skattskyldig tillgodoräknat sig

avdrag för värdeminskning å till

gång, skall avdraget anses i beskatt

ningsavseende åtnjutet i den mån det

medfört att den taxerade inkomsten

beräknats till lägre belopp än eljest

skolat ske eller ock medfört ökning

av förlustbelopp som må utnyttjas för

avdrag enligt de särskilda bestämmel

serna om räll till förlusluljämning.

Tillgångens anskaffningsvärde

minskat med åtnjutna värdeminskningsavdrag utgör
tillgångens i beskattningsavseende oavskrivna värde.

Föreslagen lydelse

föriusl, som//ar uppställ i rörelsen. såvida inte
förlusten äratt hänföra till kapitalf(')rlusl eller är av sädan natur som avses
i punkt 3 s/äitc stycket av anvisningarna till 41 S,

41 d
§"

Vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse medges avdrag för
belopp som i räkenskaperna har avsatts lill resultaluljäm-ningsfond. Avdraget
får uppgå till

Vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och annan rörelse än penning- och
försäkringsrörelse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts lill
resul-

»i Senaste lydelse 1979:612,

Avdrag för avsättning lill resullatutjämningsfond
medges inte i fråga om förvärvskälla vari ingår lager av värdepapper,
fastigheter eller liknande tillgångar.

Med lön
avses sådana ersättningar i penningar som anges i 19 kap. 1 § andra styckei
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn skall dock inle las lill lön
lill arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt fjärde styckei första
meningen nämnda paragraf inte föreligger och inte heller lill ersättning till
arbetstagare, som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket, såvida
ersättningen avsett arbete som utförts för annans räkning utan alt
anställning förelegat (jfr 19 kap. 1 S fjärde slyckel andra meningen nämnda
lag).

I fräga
om handelsbolag och dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som
handelsbolag, beräknas avdrag för avsältning lill resultatutjämningsfond för
bolagel respektive dödsboet. Ägs andel i handelsbolag eller i dödsbo, som i
beskattningshänseende behandlas som handelsbolag, av annan än här i riket
bosatt fysisk person, fär avdrag för avsättning inte beräknas på grundval av
bolagets eller dödsboets inkomster.

Nuvarande lydelse

högsl tjugo procent av summan av de belopp som den
skattskyldige under beskattningsåret har erlagt som lön till arbetstagare hos
honom i förvärvskällan (lönekostnad), I fråga om skallskyldig, som är fysisk
person, fär avdragel uppgå lill högst summan av tjugo procent av lönekostnaden
och femton procent av den vid taxeringen lill statlig inkomstskatt beräknade
inkomsten av förvärvskällan efler avdrag för den lönebaserade men före avdrag
för den inkomslbaserade fondavsättningen och - i förekommande fall -före
avdrag för avsättning lill allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om
allmän invesleringsreserv och före uppskov enligl lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto saml före schablonavdrag för egenavgifter.

Föreslagen lydelse

tatutjämningsfond. Avdraget får uppgå till högst 20
procent av summan av de belopp som den skaltskyldige under beskattningsåret
har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i förvärvskällan (lönekostnad).
I fråga om skatlskyldig. som är fysisk person, får avdragel uppgå lill högst
summan av 20 procent av lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till
statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för
den lönebaserade men före avdrag för den inkomslbaserade fondavsättningen och
- i förekommande fall -före avdrag för avsättning till allmän
invesleringsreserv enligl lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv och
före uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto samt före
schablonavdrag för egenavgifter.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Avdrag för avsältning lill resullatutjämningsfond skall
återföras lill beskattning nästföljande beskattningsår.

Av punkt 2 tionde och elfte styck- Av punkt 2 tionde och elfte styck-

ena av anvisningarna lill 41 § fram- ena samt punkt 3
tredje stycket av

går alt avsättning lill resullalutjäm- anvisningarna till 41 § framgår all

ningsfond kan medföra att rätten till avsältning lill resullatutjämnings-

lagernedskrivning begränsas. fond
kan medföra att rätten lill

lagernedskrivning begränsas.

Anvisningar

fill 20 §

1. Till skatlskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag
enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter lill kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och
avgifter i den omfattning som anges i 25 S 1 mom., 33 § och 46 §2 mom. samt
punkt 2 av anvisningarna till 22 §. punkt 9 av anvisningarna till 29 § och
punkt 6 av anvisningarna till 33 §.

liknande
ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endasl om de /zrtr
omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att
inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna
nraer jubileum för företaget, invigning av mera belydande anläggning för
verksamheten.

Utgifter för representation och Utgifter för representation och

liknande ändamål äro alt hänföra till omkostnader i
förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten, såsom då
fråga uteslutande är om alt inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande
eller då utgifterna avse jubileum för företaget, invigning av mera
betydande anläggning för

verksamheten, slapelavlöpning eller stapelavlöpning eller jämförliga

jämförliga händelser eller då ulgif- händelser eller då utgifterna är
att

terna äro att hänföra till personal- hänföra lill personalvård.
Avdrag

icke åtnjutas med större belopp än som kan anses
skäligt.

5.** Angående vad som är att hänföra till
kapitalförlust / rörelse häiivl-

vård. Avdrag må i det enskilda fallet medges i del enskilda fallet inte med

större belopp än som kan anses skäligt och inte i något
fall för utgifter för spritdrycker och vin.

5. Till kapitalförlust räknas förlust som inte har samband
med någon sas lill punkt 10 av anvisningarna till förvärvskälla samt förlust
som vlsser-29 §. Vad där stadgats angående ligen har sådant samband
men inte

Senaste lydelse 1979:1157, s Senaste lydelse 1951:324.

Nuvarande lydelse

sådan förlust i rörelse skall äga motsvarande tUlämpning
även för andra förvärvskällor.

Föreslagen lydelse

kan anses normal för förvärvskällan I fråga.

Till kapitalförlust räknas dock inle

a) genom
brand, annan olyckshän

delse eller brottslig handling upp

kommen skada, förstörelse eller för

lust, i den mån köpeskilling som

skulle ha influtit ont den skadade eller

förlorade egendomen i stäUet hade

sålts hade utgjort Intäkt i förvärvskäl

lan,

b) genoin
brand eller annan

olyckshändelse uppkommen skada

på eller förstörelse av byggnad eller

av sådan del av markanläggning för

vilken värdeminskningsavdrag kan

komina i fråga,

c) förlust på lånefordringar, aktier,

andelar eller liknande tillgångar, om

innehavet betingas av näringsverk

samhet som bedrivs av den skattskyl

dige eller annan, som med hänsyn till

äganderättsförhållanden eller organi

satoriska förhållanden kan an.ses stå

den skattskyldige nära,

d) förlust på borgensförbindelse,

om denna betingas av näringsverk

samhet som bedrivs av den skattskyl

dige eller annan, .som med hänsyn till

äganderättsförhållanden eller organi

satoriska förhållanden kan anses stå

den skaltskyldige nära.

e) ingifter för projektering av bygg

nader och markanläggningar, avsed

da ftir stiidig\'iiraii(lc bruk i jordbruk,

skogsbruk eller rörelse, även om

byggnads- eller anläggningsarbetet

inte genomförs.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

fill 21
§

4. Till
inläkt av jordbruk med binäringar hänförs inläkl genom avyttring av djur och
andra varor eller produkler. Vidare hänförs hit inläkt genom annan inkomstgivande
användning av jordbrukets eller dess binäringars alster, inventarier eller
arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner o. d. Hit
hänförs åven värdet av vad den skattskyldige direki har tillgodogjort sig av
jordbrukets eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller
annan hushållsmedlems räkning eller för avlöning eller liknande vederlag åt
personal, som inle har tillhört den skatlskyldiges hushåll, eller för förädling
eller förbrukning i rörelse, som fördrivits av den skaltskyldige, eller för
utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse som har ålegat den
skaltskyldige i förhållande till någon som inte har tillhört hans hushåll.

4. Till intäkt av jordbruk med binäringar hänföres inläkt
genom avyttring av djur, andra varor eller produkter eller av maskiner och
andra inventarier, avsedda för stadigvarande bruk, eller av tillgångar som är
likställda därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Likaledes hänföres
hit intäkt genom annan inkomstgivande användning av jordbrukels eller dess
binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning
av dragare, maskiner och dylikt. Hit hänföres även värdel av vad skattskyldig
direkt tillgodogjort sig av jordbrukels eller dess binäringars avkastning för
sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning eller för avlöning eller
liknande vederlag åt personal, som icke tillhört den skatlskyldiges hushåll,
eller för förädling eller förbrukning i rörelse, som drivits av den
skattskyldige, eller för utgörande av undanlagsförmåner eller annan
förpliktelse som ålegat den skattskyldige i förhållande lill någon som icke
tillhört hans hushåll.

Värdel av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan
därmed jämförlig förbättring som avses i punkl 6 andra stycket av anvisningarna
till 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare
utgör inläkt av jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsår då
nylljanderättshava-rens rätt till fastigheten upphörl, om förbättringen utförts
under tid varunder jordägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på
grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyltjanderätlens upphörande
lill den del tillgången bekostats av nytljanderättshavaren. Har
nytljanderällshavaren erhållit ersättning av jordägaren för förbättringen,
ulgör ersättningen inläkt av jordbruksfastighet för nytljanderättshavaren.

Sådan gotlgörelse för utgifi eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från

9 Senaste lydelse 1972:741.

Prop. 1980/81:68 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pensions-eller personalstiftelse, räknas som intäkt av
jordbruksfastighet, om avdrag för avsättning lill sfiftelsen medgivits vid
beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsall lill pensioner, äga
28 § 1 mom. sjätte-nionde styckena motsvarande tillämpning i fråga om
jordbruksfastighet.

10." Ersättning på grund av skade- 10. Till intäkt av jordbruksfastig-

försäkring
skall anses såsom intäkt av het räknas vad som inflyter vid
avytt-jordbruksfastighet, i den mån köpe- ring av maskiner och andra för
sta-skilling, som skulle hava influtit digvarande bruk avsedda inventarier
därest försäkrad egendom i stäUet eller av tillgångar som är Ukställda
försålts, varil att hänföra till intäkt av med dessa vid beräkning av värdejordbruksfastighet
eller i den mån minskningsavdrag. ersättningen eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgiU omkostnad, vilken är att
hänföra lill nämnda förvärvskälla.

fill 22 §

1." Till driftkostnader hänförs lön eller liknande
vederlag liksom underhåll åt personal, som använls för jordbruket eller dess
binäringar; undanlagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av
förutvarande anställning på fasligheten; arrendeavgift; avgäld, som hänför sig
lill fastigheten; ränta på lånat kapilal som nedlagts i fastigheten eller
använls för dess drift; koslnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel
och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader,
markanläggningar och inventarier; kostnader för anläggning av ny skog;
koslnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg-
och byggnadsunderhåll, skyddsdikning, skogsindelning m.m., samt vid
skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning,
flottning m. m.; koslnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda,
djur, förråd och inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom,
m. m. Skall ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som
engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 iredje stycket
av anvisningarna lill 35 §), är koslnaderna för avverkningen ändå att anse som
driftkostnader i skogsbruket.

Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av
första stycket koslnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som
normalt kan

10 Senaste lydelse 1972:741, "Senaste lydelse 1979:500,

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 68. Bd. A

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

påräknas i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya
fönster- eller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i
samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med
omläggning av driften från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som
innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om för
alt i stället användas för helt annat ändamål, hänförs dock inle lill
reparation och underhåll.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för
yrkesmässig frukt- eller bärodling får efler den skattskyldiges egel val dras
av antingen i sin helhet del år då inköpet eller planteringen har ägt rum
eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas
enligl avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den lidpunkt då odlingen har
färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efler den lid
odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkl 4 sjätte
och sjunde styckena skall lillämpas. Värdet av fastighetens egna produkler,
som används för fastighetens

fortsatta
drift, får föras av som driftkostnad men skall dä samtidigt tas upp

som intäkt. Avdrag för avsättning lill pensions- eller
personalstiftelse och kostnad för

pensionsförsäkring
får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av

anvisningarna lill 29 §. Redovisar arbetsgivare enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensions-

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och
insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som har värde endast från
civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa,
inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare
och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för
yrkesmässig frukt- eller bärodling får efler den skattskyldiges eget val dras
av antingen i sin helhet för del år kostnaden uppkommil eller enligl
avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna pä ett antal
år i följd så att de i sin helhet kan dras av under den tidrymd odlingen
beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket
skall lillämpas.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

utfästelse
m. m. i sin balansräkning en post Avsatt lill pensioner, äger punkt 2 av
anvisningarna lill 29 § molsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skatlskyldigs barn, som fyllt 16 år, laxeras självt för
den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat, dock högsl för vad som molsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets arbetsinsats. Molsvarande belopp får dras av som
driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som ej fyllt 16
år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp
som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna lill beträffande inkomst av
jordbruksfastighet.

3.'2
Kostnad för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastigheten och som är
avsedd att användas för driften i förvärvskäUan, därunder inbegripet behövlig
bostadsbyggnad, dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. För tillfäUig
byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningskostnaden
i sin helhet dragas av för det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels
byggnad, som är upplåten lill personal (personalbo-slad), dels ock ägares eller
brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett större värde

'2 Senaste lydelse 1975:259.

Skatlskyldigs
barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på
fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller
annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras
av som driftkostnad. För lön och underhåll till skatlskyldigs barn, som inle
har fyllt 16 år, får avdrag inle göras. Lönen och underhållet skall då inle
heller las upp som inkomst för barnet. 29 § åger molsvarande tillämpning

3. Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen
på fasligheten, däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras
av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
tdl viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen
görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. Ifråga om en byggnad,
som är avsedd alt användas endasl ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna
i sin helhet dras av del år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels
byggnad, som är upplåten lill personal (personalbostad), dels ock ägares eller
brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden inte representerar ett
slörre

Nuvarande
lydelse

än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande
storlek. Avdrag får sålunda avse endast så slor del av värdeminskningen som kan
anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan
driftbyggnad än bostadsbyggnad.

1 byggnads
anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som
äro särskiU avsedda all direkt tjäna byggnadens användning i driften. I
enlighel härmed inräknas ej i anskaffningskostnad för ekonomibyggnad kostnad
för sådan tiUgång som bås, box eller spilla, båsavskiljare, foderbord, fodergrind,
vallenkopp, spallgolv, utrustning för skrap- och svämulgöds-ling med
tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölk-ningsanläggning,
kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är
avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. I byggnads
anskaffningskostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång som silo-
eller torkanläggning, fasl transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas
i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för sådan anordning som är
nödvändig för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.

Föreslagen
lydelse

värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av molsvarande
storlek. Avdrag fär sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som
kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan
driflbyggnad än bostadsbyggnad.

I en
byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och
tillbehör, som är avsedda att direki tjäna byggnadens användning i driften
(byggnadsinventarier). I enlighel härmed räknas som byggnadsinventarier sådana
tillgångar som bås, box eller spilla, båsavskiljare, foderbord, fodergrind,
vatten-kopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämulgödsling med tillhörande
urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsan-läggning,
kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är
avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som
byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller
torkanläggning, fasl transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i
anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är
nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.
Anskaffitingsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads
användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan
byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av
ledningen som tjänar

Nuvarande lydelse

1 fråga om tillgång för vilken anskaffningskostnad enligt
tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tiUämpas i
stället föreskrifterna enligl punkl 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner
och inventarier.

Av punkl 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som
höra tiU marken, hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag
för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss
procent av byggnadens anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad
beräknas enligt följande.

Har byggnad uppförts under tid varunder ägaren innehaft
fastigheten, år byggnadens anskaffningskostnad ägarens koslnader för uppförande
av byggnaden. Till anskaffningskostnaden hänföres även kostnad för till-eller
ombyggnad samt värde av byggnad som enligl punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 21 § utgör inläkl av jordbruksfastighet för jordägaren. Har
bebyggd fastighet förvärvals genom köp, byte eller därmed jämförUgt fång,
skall på särskilda byggnader eller byggnads-

Föreslagen lydelse

driften respektive byggnadens allmänna användning.
Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om
ulgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga tiU
driften. Om utgifterna för ledningen till minsl tre fjärdedelar kan anses
hänförliga tiU byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet
hänföras tiU byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter
som enligt punkl 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Av punkt 4 Iredje slyckel framgår all utgifter för vissa
//// marken hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är
byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av
byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för lill- eller
ombyggnad samt värde av byggnad som enligl punkl 4 andra stycket av
anvisf7ingarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren.
Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skaU
den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

bestånd
anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid
fasfighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdel
av skilda byggnader eller byggnadsbestånd bortsett från värde av överbyggnad
ulgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligl denna beräkning anses
belöpa på byggnader av fastig-helens anskaffningskostnad innefattar även sådan
tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i
anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tiUgång av nu avsett slag skall
således avräknas, varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålles. Det
sammanlagda avskrivningsunderlaget för byggnaderna fär jämkas om den del av
fastighetens anskaffningskostnad som inle anses belöpa på byggnaderna jämle
nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller undersliga värdet av
mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som förvärvats.
Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byle eller därmed
jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden
punkt 3 b sista stycket av anvisningarna lill 29 § i tillämpliga delar.

byggnader förvärvats tiUsammans med den mark på vilka de
är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten belöpa på särskilda
byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda
eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller
byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna
beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget
för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för
byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får
jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte
anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt
över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar,
särskilda förmåner m. m. som har förvärvals. Har den skattskyldige eller någon,
som står honom nära, vidtagU åtgärder för att den skattskyldige skall kunna
tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan del
antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i
beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Haren investeringsfond e. d. eller statsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en byggnad skall sorn anskaffningsvärde för
byggnaden anses den verkUga utgiften för byggnaden minskad med del
ianspråktagna beloppet.

Nuvarande lydelse

Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad
bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna
utnyttjas. Därvid skola beaklas även sådana omständigheter som att byggnads
användningstid kan antagas komma alt röna inflytande av framlida
rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande
förhållanden. Har byggnad uppförts av nyttjanderättshavare och är jordägaren
icke enligt nyttjanderätlsavtalel skyldig alt vid nytljanderätlstidens utgång
eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tagas till
detta förhållande.

Skallskyldig
får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom
avskrivningsplanen -utöver årliga värdeminskningsavdrag - med 10 procent av
den i planen upptagna kostnaden för ny-, lill- eller ombyggnad. Avdragel fördelas
med 2 procent under vart och ett av de första fem beskattningsåren räknat från
och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggna-

Föreslagen lydelse

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byle eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha tillkommU den förre ägaren om denne fortfarande
hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om ell moderbolag eller en
överlagande förening övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en
överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn till den lid varunder byggnader av olika slag anses
kunna utnyttjas. Därvid skall beaklas även sådana omständigheter som att
byggnadens användningstid kan antas komma alt röna inflytande av framtida
rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande
förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyttjanderättshavare och är
jordägaren inle enligt nyttjanderättsavtalet skyldig alt vid
nytljanderätlstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall
särskild hänsyn tas till detta förhållande.

Skallskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och
personalboslad göra avdrag inom avskrivningsplanen -w/o/H//!<?rfårliga
värdeminskningsavdrag - med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för
ny-, lill- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdraget medges med 2 procent
för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till-dier ombyggda
delen av byggnaden

Nuvarande lydelse

den inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande
sätt tillgodogöra sig de avdrag som ålersiodo för överlålaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller
personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av
anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom
avyttring av byggnadsmaterid eller dylikt i samband med ulrangeringen eller
rivningen.

4." Kostnad för anskaffande av markanläggning på
jordbruksfastighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan,
dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medgives, om ej annat
följer av andra eller sjätte stycket, endasl för sådan kostnad som bestrilts av
den skaltskyldige själv och endast om kostnaden avser arbete som utförts under
tid då han ägt fastigheten. Värdeminskningsavdrag medgives icke för reparation
eller underhåU. För tillfällig anläggning, som är avsedd att användas endasl
ett fåtal år, får anskaffningskostnaden i sin helhet dragas av för del år då
anläggningen anskaffades.

/ markanläggnings anskaffningskostnad inräknas kostnaden
för sådant markarbete som behövs för 13 Senaste lydelse 1972:741.

Föreslagen lydelse

har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare,
får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en driflbyggnad, får avdrag göras för vad som
återstår oavskrivel av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med ulrangeringen.

4. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en
jordbruksfastighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan,
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat
följer av andra eller sjätte stycket, endasl för sådana utgifter som har
bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten
som har utförts under tid då han har ägt fasligheten. Avdraget beräknas enligl
avskrivningsplan lill 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av
täckdike och till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av
anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den
lidpunkt dä anläggningen har färdigställts. Ifråga om en anläggning, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsulgiflerna i sin
helhet dras av del år då anläggningen anskaffades.

TiU markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för att marken skall göras plan eller fast.

Nuvarande lydelse

all marken skall göras plan eller fast, säsom röjning,
schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare funnits på
fastigheten. Vidare inräknas i anskaffitingskosinaden kostnaden för körplan,
parkeringsplats eUer dylikt. Till anskaffningskostnaden hänföres även värde
av markanläggning som enligt punkt 4 andra styckei av anvisningarna lill 21 S
utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren.

Däremot inräknas ej i anskaffningskostnaden fär
markanläggning kostnaden för anordning som är avsedd att användas tillsammans
med vissa maskiner eller andra inventarier i driften, exempelvis utanför
djurstall belägen gödselbassäng, urinbrunn eller liknande anordning eller
ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Ej heller
inräknas kostnaden för stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. /
fråga om sådana tUlgångar gälla föreskrifierna i punkl 5 om avdrag för
värdeminskning av maskiner och inventarier. Ledning .som på samma fastighet
tjänar såväl en byggnads allmänna användning 50/H den i förvärvskällan bedrivna
verksamheten får ifråga om värdeminskningsavdrag i sin helhet behandlas enligl
reglerna för maskiner och inventarier, om kostnaden

Föreslagen lydelse

såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller
annat som lidigare liar funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs
också körplan. parkeringsplats e. d.. täck-dike, öppet dike, invalliiiiigs- och
valtenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet
för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligl punkl
4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör inläkt av jordbruksfastighet
för jordägaren. / anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsältande
och omläggning av eu förut anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i
direkt anslutning till ett täckdike.

TUI
markanläggning hänförs inle sådana anordningar som är avsedda att användas
tillsammans med vissa maskiner eller andrn/ör.s7rt(V/gf((r«/7-de bruk avsedda
inventarier i driften (inarkiiiveiitaricr). I enlighel härmed hänförs till
markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng. voz/kv/ belägen utanför djurstall,
urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk
ström, gas eller annat. Till murkinvenunicr luinförs också stängsel och annan
jämförlig avspärrningsanordning, Aiisknff-ningsvärdet för en ledning som är
avsedd för såväl den på fästiglieien bedrivna verksamheten .som en byggnads
allmänna användning fördelas mellan markinvenlarier och byggnaden i
förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fästiglieien
bedrivna verksamheten respekti-

Nuvarande lydelse

för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses
hänföriig till den verksamhei .som bedrives i förvärvskällan. Vid det omvända
förhållandet skall hela kostnaden för ledningen inräknas i
anskaffningskostnaden för byggnaden.

A vdrag för årlig värdeminskning av täckdike beräknas
enligt avskrivningsplan lill 10 procent av anskaffningskostnaden. I täckdike
inbegripes täckt avlopp i direkt anslutning tiU täckdike. 1 anskaffningskostnaden
får inräknas kostnaden för islåndsätlande och omläggning av förut anlagt
täckdike.

Ifråga om annan markanläggning, såsom öppet dike,
invallnings- och valtenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn,
beräknas avdragel enligl avskrivningsplan lill 5 procent årligen av ett belopp
som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningskostnaden.

Övergår fastighet till ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren åtnjuta de
värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit förre ägaren
om denne fortfarande ägt fasligheten. Övergår fastigheten till ny ägare genom
köp. byle eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren/ör det år då
överlåtelsen sker göra avdrag för den del av avskrivningsunderlaget för vilket
han icke tidigare åtnjutit avdrag. Motsvarande gäller när

Föreslagen lydelse

ve byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i
sin helhet hänföras till markinvenlarier om ulgifterna för ledningen lill minsl
tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten.
Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänföriiga till byggnadens
allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinvenlarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Har en investering.sfond e. d. eller statsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för
markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med
fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fäng, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande
hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en
överlagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en
överlåtande förening vid sådan fusion, som avses I 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet lill en ny

Nuvarande lydelse

verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan
samband med avyttring av fastigheten.

5.''* Kostnad för anskaffande av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier dragés i regel av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdrag för värdeminskning får göras antingen enligt
beslämmelserna nedan i denna punkl om reslvärdeavskrivning eller med
molsvarande tillämpning av föreskrifterna i punkt 3 b-d av anvisningarna till
29 § om planenlig avskrivning eller punkt 4 av samma anvisningar om
räkenskapsenlig avskrivning av maskiner och invenlari-er i rörelse. Är
tillgång, som avses i denna punkt, underkastad hastig förbrukning, vilket
vanligen kan anses vara fallet när tillgången kan beräknas ha en varaktighetstid
av högsl tre år, får dock hela anskaffningskostnaden dragas av för det år då
tillgången anskaffades.

(Angående andra och Iredje styckena, se punkl 5 av
anvisningarna lill 29 §).

Föreslagen lydelse

ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. får
överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det
avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inte lidigare har medgetts
avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs
ned ulan samband med avyttring av fastigheten,

5.
Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag enligl
bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkl 4 av anvisningarna till
29 § eller om restvärdeavskrivning / punkt 5 av samma anvisningar. Kan
inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå till högst tre år. får
emeUertid hela utgiften för deras anskaffande dras av under anskaffningsåret.
Omedelbart avdrag får även ske i fråga om inventarier av mindre värde.

Reglerom avdrag avseende beställda men inte levererade
inventarier (kontraklsavskrivning) finns i punkt 2 sista stycket av
anvisningarna till 41 §.

Bestämmelserna i punkt 3 andra och fjärde styckena samt
punkl 6 av anvisningarna till 29 § gäller även vid

'''Senaste lydelse 1972:741

Nuvarande lydelse

6.'-'' Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i
punkterna 3-5 atnjutes endasl av skattskyldig ägare av tillgången, om ej annat
följer av andra och tredje styckena.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare haft
kostnad för ny-, lill- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring
av fastighet, som han innehaft med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart
ägare till vad som utförts, får nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag enligl
avskrivningsplan med 10 procent av hela anskaffningskostnaden för läckdike och
med 5 procent av hela anskaffningskostnaden för annan illlgång än som avses i
iredje stycket. Dessulom äger nytljanderättshavaren rätt till avdrag enligt
punkt 3 nionde stycket / enlighet med vad där föreskrives.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare haft
kostnad för anskaffande av tillgång, som enligt punkt 3 tredje styckei eller
punkt 4 tredje styckei ej Inräknas I anskaffningskostnad för byggnad eller
markanläggning, eller av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som han inne-

Föreslagen lydelse

beräkning av iiikoinsi av jordbruksfastighet.

6. Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i
punkterna 3-5 medges endast skattskyldig ägare av tillgången, om inte annat
följer av andra och tredje styckena.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft
utgifter för ny-, till-eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring
av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart
ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa
utgifter genoin årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan //// 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av
täckdike och lUI 5 procent /ör år räknat av anskaffningsvärdet av andra
markanläggningar eller av byggnader. Dessutom /inr nytljanderättshavaren -
såvitt gäller byggnader -rätt till primäravdrag enligt punkt 3 tionde stycket.
I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda alt användas endasl
ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helliel dras av del år då
tillgången anskaffades.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft
utgifter för anskaffande av byggnadsinventaricr, markinvenlarier eller maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med
nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats,
får nyttjanderättshava-

is Senaste lydelse 1978:944.

Nuvarande lydelse

har med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart
ägare till vad som anskaffats, får nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag enligt
beslämmelserna i punkt 5,

Har
nyttjanderättshavaren erhållit ersällning av jordägaren för vad som
anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag/dr den del av
anskaffningskostnaden för vilken han icke tidigare åtnjutit avdrag, dock icke
med högre belopp än ersättningen. För det beskattningsår då nyttjanderätten
upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag/ör vad som återstår oavskrivel av
anskaffningskostnaden.

Föreslagen lydelse

ren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna
i punkt 5.

Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av
jordägaren för vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång
göra avdrag för vad som återstår oavskrivel av anskaffningsvärdet, dock inle
med högre belopp än ersällningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör
får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven dd av anskaffningsvärdet.

till 24
S

4,"'
Ersättning på grund av skadeförsäkring skall anses såsom intäkt av annan
fastighet, i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad
egendom I stället försålts, varit att hänföra till intäkt av annan fastighet
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt
eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till nämnda
förvärvskälla.

4. Till
intäkt av annan faslighel räknas vad som Inflyter vid avyttring av sådana
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda Inventarier, vilka i
avskrivningshänseende inte hänförs till byggnad.

fill 25
S

2.a. ' Avdrag enligt 25 § 1 mom. medgives för sådan
värdeminskning. som byggnad även med nonna/t underhåU och akisam vård är underkastad.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde.
Angående minskning av avskrivningsunderlag för

'Senaste lydelse 1950:308, 17 Senaste lydelse 1979:1(117,

2 a.
Utgifter för anskaffande av en byggnad, som avses i 24 § ] inom., dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till
vi.ss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs
från den tidpunkt då byggnaden har fär-

Nuvarande lydelse

byggnad när särskUt värdeininsk-ningsavdrag beräknas för
värmepannor och annan maskinell utrustning. se under b nedan.

Som byggnads anskaffningsvärde anses den verkliga
kostnaden för dess anskaffande. Vid beräkning av anskaffningsvärdet för
byggnad, som förvärvats tillsammans med den mark på vilken den är belägen,
anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som
det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens
hela taxeringsvärde. Om den återstående delen av anskaffningskostnaden för
fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde,
får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Har byggnad förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som
anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskattningsavseende kvarstår
oavskrivel för överlåtaren om ej särskilda omständigheter föranleda annat.
Vid beräkning av anskaffningsvärdet i vissa fall äger de två sista meningarna
av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § molsvarande tiUämpning.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för till-
eller ombyggnad som nedlagts efter förvärvet av byggnaden samt kostnad för
reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av
föreskrifterna 125 §2 mom. förstastycket b) eller

Föreslagen lydelse

digsläUis. A v punkt 2 b framgår att underlaget för
avskrivning enligt nu förevarande punkt skall minskas, när särskilt
värdeminskningsavdrag beräknas för värmepannor, hissmaskiner och jämförlig
maskinell utrustning.

Har en byggnad uppförts av den skaltskyldige. är
byggnadens anskaffningsvärde den skallskyldiges utgifter för uppförande av
byggnaden. TiU anskaffningsvärdet hänförs även utgl fler för till- eller
ombyggnad samt utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inle medges
på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första styckei b) eller c) och för
vilka bidrag inte har utgått. I anskaffningsvärdet för en byggnad Inräknas
även utgifter för plantering, parkeringsplats eller annan jämförlig anläggning
på fastigheten. Vidare får i anskaffningsvärdet Inräknas utgifter som ägaren
har haft för rivning av en byggnad eller annat som tidigare har funnits på
fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och härsken i nära
anslulning till den nya byggnadens uppförande.

Har en byggnad förvärvats genom köp, byle eller därmed
jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet.
Förvärvades byggnaden tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses
så stor del av vederlaget för fastighe-

Nuvarande lydelse

c) och för vilken bidrag ej utgått. I anskaffningsvärdet
för byggnad inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan
jämförlig anläggning på fastigheten, även om anläggningens värde Ingär i det,
markvärde som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare får i anskaffningsvärdet
inräknas kostnod som ägaren haft för rivning av byggnad eller annat som
tidigare funnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varil betingad av
och skett i nära anslutning till den nya byggnadens uppförande.

Del årliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1.5
procent för

Föreslagen lydelse

ten belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Om den
del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa
på byggnaden visas mera avsevärt över- eller undersliga ett skäligt markvärde,
får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den
skaltskyldige eller någon, som slår honom nära, vidtagU åtgärder för au den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än
som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem
bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Haren investering.sfond e. d. eller statsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en byggnad. skaU som anskaffningsvärde för byggnaden
anses den verkliga ingiften för byggnaden minskad med det lanspråkiagna
beloppet.

Övergår
en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed
jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden
som skulle ha tillkommtt den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.
Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening
övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid
sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag är 1.5 för
byggnad av

Nuvarande lydelse

byggnad av sten, tegel, betong eller annat jämförligt
material och efler 1,75 procent för byggnad av trä. 1 fall som avses i 25 S 2
mom. första styckei c) beräknas avdraget efler 3 procent. Avdragel får dock
beräknas efter högre procenttal, om särskilda omständigheter föreligger.

b. '■'Avdrag enligl 25 S 1 mom. för årlig
värdeminskning av värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell
utrusining, vars värde ingår i laxeringsvärdel (byggnadsvärdet), medgives
enligt särskild avskrivningsplan efter högre procenttal än för byggnaden i
övrigt. Värdeminskningsavdraget beräknas på utrustningens anskaffningsvärde.
Angående beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i
andra styckei under a ovan. Vidare medges avdrag enligt särskild
avskrivningsplan för anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende
nyttighet för fastighet, som faslig-helens ägare erlagt. om nylligheten är
knulen lill fastigheten och ej till ägaren personligen,

Avskrives
maskinell utrustning enligl särskild plan, skall underlaget för beräkning av
värdeminsknings-avdragför byggnaden minskas i molsvarande mån. Om tillgång som
ingår i sådan utrustning på grund av förslitning eller teknikens utveckling

'S Senaste lydelse 1975:259,

Föreslagen
lydelse

sten, tegel, betong eller annat jämförligt material och
1.75 för byggnad av trä. 1 fall som avses i 25 § 2 mom, första stycket c) är
procentsatsen 3. Avdraget får dock beräknas efter högre procentsats, om
särskilda omständigheter föranleder därtill.

Utrangeras byggnad, som avses I 24 S 1 mom., får avdrag
göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet
överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband
med utrangeringen.

2 b. Avdrag enligt 25 § 1 inom. för årlig värdeminskning
av värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrusining, vars
värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medges enligt särskild avskrivningsplan
efler högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas på utrustningens anskaffningsvärde. Angående beräkningen av detta
värde gälleri tillämpliga delar vad som sägs i punkl 2 a andra - fjärde
styckena. Vidare medges avdrag enligt särskild avskrivningsplan för
anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet,
som fastig-helens ägare har erlagt, om nyttigheten är knuten till fasligheten
och Inte lill ägaren personligen.

Avskrivs maskinell utrustning enligt särskild plan. skall
underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag enligl punkt 2 a minskas i
motsvarande mån. Utrangeras sådan utrustning, får avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaff-

Nuvarande lydelse

blivit oanvändbar innan fastigheten avyttrats, medgives
avdrag för den del av tillgångens värde som kvarstår oavskriven enligt planen.

Avdrag för årlig värdeminskning enUgt särskild
avskrivningsplan medgives även beträffande lösa inventarier. Utrangeras
sådant inventarium, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av
anskaffningsvärdet.

3." Användes fastighet helt eller delvis i ägarens
rörelse, skall avdrag för kostnaden för fastigheten till den del som sålunda
använls medgivas vid beräkning av nettointäkt av rörelsen i enlighet med
beslämmelserna i 29 § med tillhörande anvisningar.

Om fastighetens ägare begär det, lillämpas punkterna 3
a-c, 7, 16 och 17 av anvisningarna lill 29 § / fråga om faslighet eller del av
fastighet som användes i rörelse bedriven av annan än fastighetsägaren. Vid
utrangering i sådant fall av tillgång, för vilken föreskrifterna i de nämnda
punkterna 3 a-c äro tillämpliga, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivel
av anskaffningsvärdet.

Avskrives fillgång som avses i denna punkt enligl
ovannämnda regler för avskrivning av tillgångar i rörelse, får tillgångens
värde icke

Föreslagen lydelse

ningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av material e. d. i samband med utrangeringen.

3. Utgifter för anskaffande av

maskiner och andra för stadigvaran

de bruk avsedda inventarier, vilka i

avskrivningshänseende inte hänförs

till byggnad, dras av enligt besläm

melserna i punkterna 3-5 av anvis

ningarna till 29 §.

4. Används en fastighet helt eller

delvis i ägarens rörelse, skall avdrag

för kostnaden för den del av faslig

heten som har använts ( rörelsen

medges vid beräkning av nettointäkt

av rörelsen i enlighet med besläm

melserna i 29 § med tillhörande

anvisningar.

Används i annat faU än som avses i första stycket en
fastighet för annat ändamål än som bostad skall, om fastighetsägaren begär del,
bestämmelserna i punkterna 3-5, 1. 16 och 17 av anvisningarna lill 29 § tillämpas
på fastigheten eller den del därav som används för annat än bostadsändamål.

Avskrivs en tillgång som avses i denna punkl enligt
bestämmelserna i första eller andra stycket, får tillgångens värde inte ingå i
underlaget för

"Senaste lydelse av förutvarande punkt 3 1969:363. 3
Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 68. Bil A

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

ingå
i underlaget för annan avskriv- annan avskrivning enligl 25 ii 1

ning enligl 25 § 1 mom. mom.

till 27
S

2.2" Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver
verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt)
från fastighet, som uppenbarligen förvärvats för att ingå i yrkesmässig
markförsäljning, såsom när fastighet köpts av ell toinlbolag eller dylikt eller
när förvärvet avsett mark som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan är
avsedd för bebyggelse.

I övrigt
anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomlrörelse. om den skallskyldige
under fio kalenderår-frånsett överiålelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskallning av realisationsvinst -avyttrat minst femlon byggnadstomter.
Detsamma gäller om makar under äktenskapet säll tillhopa minst femton
byggnadstomter under angivna lid. Har försäljning av byggnadstomter sketl
från olika fasligheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid
beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endasl sådana tomter som
med hänsyn till deras inbördes läge normall kan anses ingå i en och samma
tomlrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställes
med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga arom
kommuns upplåtelse av tomträtt. Har faslighel genom köp, byle eller därmed
jäm-2" Senaste lydelse 1978:971,

2. Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver
verksamhet som • huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse
(byggnadstomt) frän fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för all ingå
i yrkesmässig markförsäljning, såsom när faslighel har köpts av ett tomt-bolag
e. d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt faslslälld stadsplan eller
byggnadsplan är avsedd för bebyggelse.

I övrigl anses försäljning av byggnadstomt ingå i
tomtrörelse, om den skaltskyldige under tio kalenderår-frånsett överlåtelse som
avses i 2 S lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst-/irtr avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om
makar under äktenskapet har sålt sammanlagl minsl 15 byggnadstomter under
angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter
eller från olika delar av en faslighet. medräknas vid beräkningen av antalel
tidigare sålda byggnadstomter endasl sådana tomter som med hänsyn till deras
inbördes läge normalt kan anses ingå i en och sainma tomlrörelse. Vid beräkning
av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse
av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av
tomträtt. Har fastighet genom köp. byte eller därmed jåm-

Nuvarande
lydelse

förlig överlåtelse eller genom gåva överförts lill
föräldrar, far- eller morföräldrar, make. avkomling eller avkomlings make, lill
dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare,
eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skallskyldige
ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av del samlade innehavet
av aktier eller andelar har ett beslämmande inflytande, anses tomtrörelse
föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagl avyttrat minst femton
byggnadstomter, Tomlrörelsen anses taga sin början i och med avyttringen av
den femtonde byggnadstomten.

Försäljning
av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen användas för gemensamt
ändamål eller till anslälld för all bereda honom bostad anses ej utgöra
lomtrörelse, om icke försäljningen göres av skaltskyldig som avses i första
stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter.

Säljes byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten,
om icke tomtrörelse ulgör den huvudsakliga verksamheten.

Har
skatlskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt-försäljningar
enligt andra styckei anses ha drivit tomlrörelse, icke under de senaste tio
kalenderåren före laxeringsårel sålt någon byggnadstomt, anses avyttring av
bygg-

Föreslagen lydelse

förlig överlåtelse eller genom gåva överförts till
föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make,
lill dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare,
eller lill akfiebolag. handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige
ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet
av aktier eller andelar har ett beslämmande inflytande, anses tomtrörelse
föreligga, om överlålaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15
byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den
femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för att av anställda
huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anslälld för att
bereda honom bostad anses (/7fe utgöra tomlrörelse, om inte försäljningen görs
av skallskyldig som avses i första stycket eller av skattskyldig som driver
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten,
om inte tomlrörelse ulgör den huvudsakliga verksamheten.

Har
skatlskyldig och hans make, om de med hänsyn lill antalel tomt-försäljningar
enligt andra slyckel anses ha drivit lomtrörelse. inte sålt någon
byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före laxeringsåret, anses
avyttring av byggnads-

Nuvarande
lydelse

nadstoml som därefter sker ej som tomlrörelse, om icke
byggnadstomten ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller
avyttringen sketl under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses
föreligga enligt beslämmelserna i första eller andra slyckel. Överlåtelse som
avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
verkar icke avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Avyttrar skatlskyldig återstoden

av lagret i sådan tomtrörelse som

avses i andra stycket, anses vinsten

av denna avyttring - utom den del av

vinsten som belöper på mark inom

fastställd stadsplan eller byggnads

plan - icke som inkomst av rörelse

ulan som realisationsvinst. Som

skatteplikfig intäkt av rörelse räknas

likväl belopp, varmed egendomens

värde nedskrivits i rörelsen och som

icke återförts till beskattning lidiga

re. Vad som sagts om försäljnings-

vinslens beskattning som realisa

tionsvinst gäller icke, om avyttringen

kan antagas ha sketl väsentligen i

syfte all bereda den skaltskyldige

eller egendomens förvärvare eller

annan, med vilken någondera är i

intressegemenskap, obehörig

skatteförmån.

Frågan om oskiftat dödsbos avytt-

Föreslagen
lydelse

tomt som därefter sker inte som lomtrörelse, om inte
byggnadstomten ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller
avyttringen har skett under sådana förhållanden all lomtrörelse på nytt anses
föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra slyckel. Överlåtelse som
avses i 2§ lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall
avyttring av byggnadstomt anses utgöra led i tomtrörelse, om nedskrivning av
byggnadstomt har skett i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts
till beskattning minsl tio år före taxeringsåret.

Avyttrar skatlskyldig återstoden av lagret i sådan
tomlrörelse som avses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring - utom
den del av vinslen som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan
- inle som inkomst av tomtrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett
väsentligen i syfle alt bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare
eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig
skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av lomtrörelse räknas likväl belopp
varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen. / den mån nedskrivningen
Inte har återförts till beskattning lidigare.

Frägan om dödsbos avyttring av

Nuvarande
lydelse

ring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller
ej bedömes på samma säll som om den avlidne verkställt avyttringen.

Föreslagen lydelse

byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej
bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.

3. Fastighet, som förvärvas genom köp. byte eller därmed
jämförligt fång. utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne
eller dennes make bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
Detsamma gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare i ett
fåmansföretag och fastigheten skulle ha utgjort omsättningstillgång i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvärvals av
fåmansföretaget.

Vad i första stycket sagts gäller inte om

a) fastigheten uppenbarligen har
förvärvats för stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk eller rörelse,
som bedrivs av fastighetsägare, dennes make eller av fåmansföretag i vilket
fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare,

b) förvärvet avser en- eller tvåfamiljsfastighet
som uppenbarligen skall stadigvarande användas som bostad för fastighetsägaren
eller dennes make eller

c)
förvärvet
uppenbarligen helt saknar samband med den av fastighetsägaren bedrivna
byggnadsrörelsen.

Har en fastighet, som inle är omsättningstillgång, vant
föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse, som - direkt eller genom ett handelsbolag
- bedrivs av fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i
byggnadsrörelsen. Bedrivs

Prop.
1980/81:68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38

byggnadsrörelsen - direkt eller genom ett handelsbolag -
av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som Intäkt
endasl om varor av merän ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med
arbetel.

Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett
fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företagets fasligheter ha
utgjort onisätiningstiU-gång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om
den hade innehafts av den skattskyldige, skall aktien eller andelen anses
utgöra oinsäii-iiingstillgåiig. Vad nu sagls gäller dock endast om

a)
företaget
är ell fåmansföretag och den skattskvldige är företagsledare i företaget eller
make till företagsledare,

b)
intressegemenskap
eljest råder mellan den skaltskyldige och företaget eller

c)
företaget
är ett handelsbolag.

I fall som avses i föregående stycke c) skall - förutom
andelen - en mot andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter anses som
omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagls gäller dock endast de av bolagets
fastigheter som skulle ha utgjort OmsältningstiUgångar om de iiiiie-hafls av
delägaren.

Skaltskyldig. som enligl bestämmelserna i denna
anvisningspunkt eller punkt 4 innehar omsättiiingsliU-gång, anses bedriva
rörelse.

4. Förvärvar skaltskyldig genom arv eller teslamcnie eller
genoin bodelning i anledning av makes död värdepapper, fastighet eller liknande

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

tillgång, som har titgjort omsättitiiigs-lillgång i den
avlidnes rörelse, anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den
skaltskyldige.

Vad i första styckei .sagts gäller endast om

a)
den
skattskyldige vid tidpunkten för förvärvet själv hedriver rörelse / vilken
tillgången hade utgjort omsättningstillgång om den hade förvärvals genoin köp,
byte eller därmed jämförligt fång.

b)
den
skattskyldige avser att fortsätta den avlidnes rörelse eller

c)
annan
skaltskyldig än som avses under a) och b) förvärvar Illlgång. som är nedskriven
vid förvärvet, och avstår från att begära avskatlning.

Med
avskatlning avses att den skattskyldige tar upp nedskrivningens belopp som
inläkt av rörelse för det år då förvärvet ägde rum.

fill 28
S

1.2' Till
intäkt av rörelse hänföras sanitliga intäkter i penningar eller varor, som
influtit i rörelsen. Detla innebär, att intäkten skall vara av sådan
beskaffenhet, att den normall är alt räkna med och ingår såsom ett led i den
förvärvsverksamhel, varom fråga är. Hit räknas alltså inflytande betalning för
varor eller produkter, som den skattskyldige för i handel eller tillverkar, och
gäller detta även för det fall. att rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen
//// annan låter i överiålelsen ingå befintliga varor eller produkter. Denna
överlåtelse utgör då så att säga den sista 21 Senaste lydelse 1979:1149,

1. Till
intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor, som har
influtit i rörelsen. Detta innebär, ull intäkten skall vara av sådan
beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår .so») ett led i den
Ifrågavarande förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså inflytande betalning för
varor eller produkter, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det
sagda gäller även då rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen låter
befintliga varor eller produkler ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör
då så att säga den sista affärs-

Nuvarande lydelse

affärshändelsen i hans rörelse, Däremol räknas Icke hit
sådan inläkl, som lill den skaltskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen
eller utanför vad som normalt är alt anse såsom driftinkomst, såxom exempelvis
vid avyttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen
avsedda fasfigheter eller andra tillgångar - angående för sådant bruk avsedda
maskiner och andra inventarier så ock patenträtter och liknande tidsbegränsade
rättigheter ävensom hyresrätter och rättigheter av goodwills natur, se dock
andra och Iredje styckena hår nedan. Den intäkt, som erhålles genom en dyUk,
oberoende av rörelsen wer,s/<7//(/avyttring, skall lagas i betraktande vid
inkomstberäkningen för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhel och
bedömas efter de för denna förvärvskälla stadgade grunder. Såsom skattepliktig
intäkt räknas icke statligt avgångsvederlag i form av engångsbelopp lill
renskölselutövare i samband med att han upphör med sin renskötsel.

Till intäkt av rörelse hänförs inläkt vid avyttring av för
stadigvarande bruk avsedda maskiner och andra inventarier samt därmed vid beräkning
av värdeminskningsavdrag likställda tiUgångar (jfr punkterna 7 och 16 av
anvisningarna liU 29§). Till intäkt av rörelse hänförs även intäkt vid
avyttring av patenträtt eller Uknande tidsbegränsad rättighet. Detsamma
gäller intäkt vid avyttring av hyresrätt och av varumärke, firmanamn eller
annan rättighet av goodwills natur. Om beräkning i vissa fall av inläkl vid
överlåtelse av skepp

Föreslagen
lydelse

händelsen i hans rörelse. Däremot räknas inle hit sådan
inläkt, som kan inflyta lill den skaltskyldige vid sidan av rörelsen eller
ulanför vad som normall är att anse som driftinkomst, t. ex. vid avyttring av
personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter.
Intäkt, som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord avyttring, skall
las upp som inläkt vid beräkning av realisationsvinst enligt 35 och 36 S§. Som
skatlepliklig intäkt räknas inte statligt avgångsvederlag i form av
engångsbelopp lill renskölselutövare i samband med att han upphör med sin
renskötsel.

Till intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid
avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av
värdeminskningsavdrag. Om beräkning i vissa fall av inläkt vid överlåtelse av
skepp och luftfartyg m. m. finns bestämmelser i 2 § lagen (1966:172) om avdrag
för avskrivning på skeppskonirakl m. m.

Nuvarande lydelse

och luftfartyg m. m. finns bestämmelser i 2§ lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning på skepps-kontrakt m. m.

Skattskyldig,
som driver tomtrörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, skall
såsom inläkl av rörelsen upplaga vad som influtit vid försäljning av sådan
fastighet eller del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och
tiden för innehavet, varefter frågan om och i vad män nettointäkt uppstått
genom försäljningen kommer alt bero på resultatet av rörelsen i dess helhet
under beskattningsåret. Därvid iakttages utöver vad som gäller enligt
anvisningarna till 27 § följande. Om fastighet, som utgör lagertillgång i
tomtrörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, förvärvals innan
rörelsen påbörjats, beräknas faslighetens värde vid fiden för rörelsens
påbörjande på samma sått som vid beräkning av realisationsvinst enligt
punkterna 1 och 2 av anvisningarna lill 36 §. Delta värde ulgör faslighetens
uppräknade ingångsvärde i rörelsen även vid senare års laxeringar. Otn en
skattskyldig, som bedriver eller tidigare bedrivit rörelse, avyttrar fastighet
eller del av fastighet som han för stadigvarande bruk använt I rörelsen,
skaliden del av försäljningssumman som belöper på sådana till fasligheten hörande
tUlgångar, vilka vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras eller
hänförts till maskiner och andra inventarier (jfr punkterna 7 och 16 av
anvisningarna till 29§), upptagas såsom intäkt av

Föreslagen
lydelse

Skattskyldig, som driver tomtrörelse, byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter, skall som intäkt av rörelsen ta upp vad som har
influtit vid försäljning av sådan fastighet eller del därav som utgör omsättningstillgång
i rörelsen, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt har uppstått genoni
försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet under
beskattningsåret. Ulöver vad som gäller enligl anvisningarna fill 27 § skall
därvid iakttas följande. Om fastighet, som utgör omsättningstillgång i rörelse,
har förvärvats innan rörelsen påbörjades, beräknas fastighetens värde vid
tiden för rörelsens påbörjande på samma säll som vid beräkning av
realisationsvinst enligl punkterna 1 och 2 fl av anvisningarna lill 36 §. Delta
värde ulgör fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen även vid senare
års taxeringar.

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

rörelse, varemot återstående delen av försäljningssumman
skall upptagas såsom intäkt av tillfäUig förvärvsverksamhet, I den mån de i 35
§ angivna fönilsättniiigarna för skattepliktig realisatioiLSviiist föreligga.

Avyttras
fasiig/iet som ulgör omsättningstillgång i rörelse skall värdeminskningsavdrag
som belöper på tid före avyttringen återföras till beskallning I rörelsen.
Utskiftar svenskl aktiebolag eller svensk ekonomisk förening tillgång på annat
säll än genom sådan fusion som avses i 28 S 3 mom, och skulle vid en
försäljning av tillgången köpeskillingen ha varil skatlepliklig i förvärvskällan,
anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skattepliktig inkomst, som om
tillgången sålts. Som köpeskilling gäller därvid tillgångens verkliga värde vid
utskiftningen.

till 29
S

1, 22 Har annan fastighet helt eller delvis använts i
ägarens egen rörelse, får hyresvärdet av vad så använts Icke avdragas såsom
omkostnad i rörelsen. Detta hyresvärde har näm-ligen icke upptagits såsom
inkomst av annan fastighet (jfr punkt 1 av anvisningarna till 24 S). Avkastningen
av fastigheten kommer i stället lill synes som en del av rörelseinkoms-ten.

Har den
skaltskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling eller förbrukning
tillgodogjort sig produkter frän egel jordbruk eller någon dess binäring eller
frän eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom brukad, i rörelsen
ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§ framgår, värdet av sådana
produkler eller rååninen i vissa fall upptagas såsom inläkt av fastighe-

1. Har annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens
egen rörelse, får hyresvärdet av vad som på detta sätt använts inte dras av som
omkostnad i rörelsen. Detta hyresvärde har nämligen inte tagits upp som
inkomst av annan fastighet (jfr punkt 1 av anvisningarna lill 24 S). Avkastningen
av fastigheten kommer i stället till synes som en del av rörelseinkoms-len.

Har den skattskyldige i rörelse, som har utövats av honom,
för förädling eller förbrukning tillgodogjort sig produkler från eget jordbruk
eller någon dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen
eller av honom brukad, i rörelsen inle använd fastighet, skall. som framgår av
21 och 24 SS. värdet av sädann produkter eller råämnen i vissa fall tas upp
som intäkt av

•Senaste lydelse 1972:741,

Nuvarande lydelse

ten. Sker så, får samma värde avföras såsom omkostnad i
rörelsen. Detsamma gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av
annan rörelse, som han utövat och som. efter ty i 18 § sägs. är att anse som
särskild förvärvskälla.

Kostnad
för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller
bärodling får efter den skattskyldiges egel val avdragas antingen i sin helhet
för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning
fördelas kostnaderna på ett anlal år i följd sä att de kan i sin hel/tel
avdragas under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar.
Föreskrifterna i punkt 16 sjätte stycket äga motsvarande tilllämpning.

3, (7.23 Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra
för stadigvarande bruk avsedda inventarier avdrages i regel genom årliga värdeminskningsavdrag
antingen enligl beslämmelserna nedan i denna punkt för planenlig avskrivning
eller jämlikt reglerna i punkl 4 för räkenskapsenlig avskrivning. Äro tillgångar,
varom nu är fråga, underkasiade hastig förbrukning, vilket vanligen kan anses
vara fallet, när de beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år. må dock
oavsett om planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning tilllämpas under
anskaffningsårel av-

23 Senaste lydelse av förutvarande punkt

Föreslagen lydelse

fastigheten. / sådant fall får samma värde dras av som
omkostnad i rörelsen. Detta gäller också, om han i rörelsen har tillgodogjort
sig produkler av annan av honom utövad rörelse, som är att anse som särskild
förvärvskälla.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för
yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skatlskyldiges eget val
(/r(7.v av antingen i sin helhet del år då inköpet eller planteringen har ägt
rum eller genoni årliga värdeminskningsavdrag. Värdcminskningsav-draget
beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har
färdigställts. Procentsaisen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid
odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 16 sjätte
och sjunde styckena skall tilläinpas.

3, Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag
enligl bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 eller om
reslvärdeavskrivning i punkt 5. Kan inventariernas ekonoiniska livslängd antas
uppgå till högst tre år. får emeUertid hela utgiften för deras anskaffande dras
av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske I fråga om inventarier
av mindre värde.

3 a 1976:85,

Nuvarande lyddse

dragas hela kostnaden för deras anskaffande.

Har fåmansföretag anskaffat inventarier, som uteslulande
eller så gott som uteslutande äro avsedda för företagsledares eller honom
närslående persons privata bruk, får avdrag 50772 här avses ej åtnjutas.

(punkl 4 tolfte styckei)

Angående avdrag för nedskrivning av värdet å rättigheter
till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
enligt ej fullgjorda köpekontrakt stadgas i punkt 2 av anvisningarna till 41 §.

(punkt 4 första stycket)

4. 2'' Skatlskyldig må, efler därom hos taxeringsnämnd
eller, om besvär anförts, länsrätt framstäUt yrkande, berättigas all under
förutsättning av motsvarande avskrivning i räkenskaperna tills vidare åtnjuta
avdrag för avskrivning å maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier ( enlighel med bestämmelserna nedan i denna punkt för

Föreslagen
lydelse

Har ett fåmansföretag anskaffat inventarier, som
uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledares eller
honom närslående persons privata bruk, medges inte avdrag på grund av
anskaffningen.

Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade
inventarier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 sista stycket av
anvisningarna till 41 §.

Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av
inventarier, skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den
taxerade inkomsten har beräknats liU lägre belopp än annars skulle ha sketl
eller medfört en ökning av förlust som berättigar till avdrag enligl bestämmelserna
i lagen (1960:63) om rätt till förlusluljämning vid taxering för Inkomst.
Invenlariernas anskaffningsvärde minskal med medgivna värdeminskningsavdrag
utgör del skattemässiga restvärdet.

4. Skaltskyldig kan efler yrkande hos taxeringsnämnd
eller, om besvär har anförts, hos länsrätt medges räll all tills vidare få
avdrag för värdeminskning av sina inventarier enligt reglerna i denna
anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning/ör detta
gäller

a) att den skaltskyldige har haft ordnad bokföring som
avslutas med

24 Senaste lydelse 1979:612.

Nuvarande lydelse

räkenskapsenlig avskrivning. Såsom förutsättning härför
skaUgälla all den skattskyldige haft ordnad bokföring, som avslutas medelst
vinst- och förlustkonto, samt all tillfredsställande utredning föreligger om
vad som återstår i beskattningsavseende oavskrivet av anskaffningsvärdet å
ifrågavarande tiUgångar samt dessa ävensom avskrivningar å desamma i den
skatlskyldiges räkenskaper och i företedd utredning redovisas på sädanl säll,
att trygghet föreligger att vid avyttring av tillgångarna framdeles möjligen
uppkommande vinster ej skola undgå taxering.

(punkt 3 b fjärde slyckel)

Såsom
tillgångs anskaffningsvärde skall anses, då tillgången förvärvals genom köp
eller byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga kostnaden för dess
anskaffande och, då tillgången annorledes övergått lill rörelsen, dess allmänna
saluvärde vid tiden för övergången. Dock skall iakttagas följande. Har tillgång
i samband med förvärv av den rörelse, vari den nyttjas, erhållits annorledes ån
genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, där ej särskilda
omständigheter /;// annat föranleda, såsom anskaffningsvärde för tillgången
anses det belopp som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för
överlåtaren. SkuUe det i någol fall befinnas, anden skattskyldige eller någon,
som står honom

Föreslagen lyddse

årsbokslut;

b)
att
avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna;

c)
all
tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga
restvärde;

d) att
inventarierna och avskrivna

belopp redovisas på ett sådant sätt i

den skattskyldiges räkenskaper och i

företedd utredning att trygghet före

ligger all vinsler vid avyllring av

tillgångarna inte undgår beskattning;

samt

e) att
- om den skaltskyldige inte

upprättat årsbokslut för det närmast

föregående räkenskapsåret - det bok

förda värdet av inventarierna före

avskrivning bestämts med utgångs

punkt i inventariernas skattemässiga

restvärde vid beskattningsårets in

gång.

Som anskaffningsvärde/ör inventarier skall anses, då
inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den
verkliga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på
annai sätt, deras marknadsvärde vid liden för förvärvet. Dock skall följande
iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, 50777 den skaltskyldige har
förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång,
skall, 0771 inte särskilda omsländigheter/örrt77/e(fer annat, som
anskaffningsvärde för inventarierna anses del/ör den tidigare ägaren gällande
skattemässiga restvärdet. Har den skallskyldige eller någon, som står honom
nära, vidtagit åtgärd för alt den skattskyl-

Nuvarande lyddse

nära, vidtagit åtgärd för att den skallskyldige skall
kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligl, och
kan del antagas alt della skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån
i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Såsom
anskaffningsvärde för tillgång, som moderbolag eller övertagande förening
övertager från dotterbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion, som i
28 S 3 mom. första eller andra stycket avses, skaU anses det belopp, som vid
fusionslill-fällel kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget
eller den överlåtande föreningen.

(punkt 4 femte styckei)

Har skattskyldig beträffande under beskattningsåret
anskaffade tillgångar tidigare åtnjutit i punkt 2 av anvisningarna till 41 §
omförrnäll avdrag å värdet av rättighet till leverans av tillgångar enligt ej
fullgjorda köpekontrakt, skall vid beräkning av avdrag för värdeminskning med
30 procent av anskaffningsvärdet såsom anskaffningsvärde anses den verkliga
kostnaden minskad med det tidigare jämlikt nyssnämnda stadgande åtnjutna
avdraget. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om investeringsfond /
enlighet med vad för sådan fond finnes stadgat tagits i anspråk för avskrivning
av under beskattningsåret anskaffade tillgång-

Föreslagen
lyddse

dige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas all detla har skett
för att bereda obehörig förmän i beskattningsavseende åt någon av dem, skall
anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Som anskaffningsvärde för inventarier, som moderbolag
eller överlagande förening övertar från dollerbolag eller överlåtande
förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom., anses del skaltemässiga
restvärdet vid fusionstillfällel hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen.

Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning
avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som
anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad ined det tidigare
tnedgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsfond eller Uknande
avsättning tagils i anspråk för anskaffning av inventarier under
beskattningsåret.

(punkt 4
andra - fjärde och sjätte -elfte styckena)

Avdrag för avskrivning å här ifrå-

Avdrag för avskrivning får för

Nuvarande lydelse

gavarande tillgångar må för vissl beskattningsår åtnjutas
med högst trettio procent för år räknat av summan av bokfört värde å
tillgångarna enligl balansräkningen för närmasl föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet
å sådana under beskattningsåret anskaffade tillgångar, vilka vid utgången av
beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vad sålunda stadgats skall
gälla oavsett när under beskattningsåret tillgångarna anskaffats.

Hava under beskattningsåret tiUgångar av nu ifrågavarande
slag, som anskaffats före ingången av samma år, avyttrats eller hava dylika tUlgångar
gått förlorade, därvid för sistnämnda fall försäkringsersättning avtalats, må
särskilt avdrag/ör avskrivning åtnjutas med belopp motsvarande den i anledning
av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Därest skatlskyldig
erhållit avdrag / enlighet med beslämmelserna i detta stycke, skall underlaget
för beräkning av avdrag enligt nästföregående stycke fastställas till
motsvarande lägre belopp.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskill hög
kostnad för tillgång betingals därav, att den skolat utnyttjas för ell
särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas
ö/7Vfla//<'7zn5/tillfällig, eller av annan liknande omständighet, må för det
beskattningsår, varunder tillgången anskaffats, avdrag göras vid
inkomstberäkningen för sådant överpris eller sådan merkostnad. Därest avdrag
som nu sagts medgivils, skall avdrag enligt bestämmelserna i and-

Föreslagen lyddse

vissl beskattningsår örfli med högsl 30 procent för år
räknat av summan av bokförl värde på inventarierna enligt balansräkningen för
närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sådana under
beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång
fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under
beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaffats före
beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret eller har den
skattskyldige rätt till försäkringsersättning för inventarier, som har gått
förlorade under beskallningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp
motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna
intäkten. Avdragel får dock inle översliga underlaget för beräkning av avdrag
enligt femte stycket. Har den skallskyldige fått avdrag som nu sagts skall
nämnda underlag fastställas till molsvarande lägre belopp.

Har ett
särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott
på att de skaU utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en
konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande
omständighet, medges för del beskattningsår, varunder inventarierna har
anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu
sagls har medgivits, skall avdrag enligl bestämmelserna i femte stycket
beräknas på därefter

Nuvarande
lyddse

ra stycket beräknas å därefter återstående del av
anskaffningsvärdet.

Oaktat vad ovan stadgas må avdrag medgivas för avskrivning
med belopp som erfordras för att det bokförda värdet icke skall översliga
anskaffningsvärdet å samtliga nu ifrågavarande tUlgångar, vilka vid utgången av
beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen, sedan å delta värde avräknats
en beräknad årlig avskrivning av tjugu procent. Visar skattskyldig att nämnda
tillgångars verkliga värde understiger även sålunda beräknat värde, må avdrag
medgivas jämväl för härav betingad ytterligare avskrivning. Vid tillämpning av
bestämmelserna i detla stycke skola i fråga om anskaffningsvärde och
anskaffningsår för tillgångar, som övertagils genom sådan fusion, som i 28 § 3
mom. avses, de i fusionen deltagande företagen anses som en skaltskyldig.

Dä tillgångar, som anskaffats under beskattningsåret,
avyttras, förloras eller såsom för rörelsen obrukbara utrangeras under samma
år, må avdrag åtnjutas för anskaffningsvärdet eller oavskriven del därav. Med
avyttring likställes del fall, att tillgång uttages ur rörelsen för alt
tillföras annan rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att
nyttjas för annat ändamål. Att belopp, som erhålles vid avyttring av tiUgång, i
sin helhet skall upplagas såsom inläkt av rörelse, därom stadgas i punkl 1
andra slyckel av anvisningarna lill 28 §.

Finnes skattskyldig hava i räkenskaperna verkställt
avskrivning med

Föreslagen
lydelse

återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning
medges med belopp som erfordras för alt det bokförda värdel inte skall
överstiga anskaffningsvärdet av samtliga m-ventarier, vilka vid
beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan/rön detla värde har
avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skaltskyldige
att invenlariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknal värde,
medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta. Vid
tillämpning av bestämmelserna i detla stycke skall i fråga om anskaffningsvärde
och anskaffningsär för inventarier, som har övertagils genom sådan fusion som
avses i 28 § 3 mom., de i fusionen deltagande företagen anses som en
skattskyldig.

Då inventarier, som /iflr anskaffats under
beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges
avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs alt inventarier tas ut
ur rörelsen för alt tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för
annat ändamål. Av bestämmelserna i punkl 1 andra stycket av anvisningarna till
28 S framgår all belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet
skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har skatlskyldig gjort avskrivning med större belopp i
räkenskaperna

Nuvarande lydelse

slörre belopp än det, varmed han äger åtnjuta avdrag vid
taxeringen, må den omständigheten att avdrag för avskrivning medgives tned
lägre belopp än vad i räkenskaperna avskrivits icke föranleda ändring av det
värde, vara räkenskapsenlig avskrivning beräknas. Avdrag för belopp, med vUkei
den skaltskyldige i räkenskaperna verkställt avskrivning ulöver vad vid
taxering blivit godkänt, må åtnjutas först sedan taxeringen i fråga blivit
slutligt avgjord och enligt särskild av laxerings-nämnd eller, om besvär
anförts, länsrätt godkänd avskrivningsplan, avseende en lid av minst fem år,
räknat från och med beskattningsåret efter del varunder avskrivningen i fråga
verkställdes.

Den
omständigheten att vid tilllämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid
beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna ulgör
ej hinder för skattskyldig att efter övergång lill räkenskapsenlig avskrivning
utöver avdrag enligl räkenskaperna tillgodogöra sig från tiden före övergången
resterande, i räkenskaperna gjorda men ej vid beskattningen åtnjutna avdrag
antingen inom ramen för avskrivningsplan som av.ses i punkt 3 eller, med
taxeringsnämnds eller, om besvär anförts, länsrätts särskilda medgivande, på en
gång eller enligl särskild av vederbörande nämnd godkänd avskrivningsplan
avseende en tid av högst tio år. Efler övergång IiU räkenskapsenlig avskrivning
må dock i intet faU sådant avdrag tillgodonjutas, som avses i punkt 3 c tredje
stycket. 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 68. Bil .

Föreslagen lydelse

ån han får dra av vid laxeringen, föranleder inte detta
att det värde, på vUket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Del
överskjutande beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit
slutligt avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt
år, räknat från och med beskattningsåret efler det under vilkel avskrivningen
i fråga verkställdes.

Den omständigheten att vid tilllämpning av beslämmelserna
ovan avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt
räkenskaperna utgör inle hinder för skatlskyldig att efter övergång till
räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra
sig avdrag för sädana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före
övergången men inle har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant
belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Nuvarande
lydelse

Har före övergå„g till räkenskapsenlig avskrivning
skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag än
enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan
tillgångens återstående värden enligt räkenskaperna och i beskattningsavseende,
det belopp, varmed tillgångens värde sålunda i beskattningsavseende
understiger värdet enligl räkenskaperna, upptagas såsom intäkt under det
första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om
den skattskyldige hellre vill, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och
eff vart av de två närmasl följande åren. Vid tillämpning av detla stycke skall
även sådant på lidigare år enligt avskrivningsplan belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skaltskyldige ej kunnat utnyttja, anses hava tillgodoräknats honom.

Har
aktiebolag eller ekonomisk förening, som åtnjuter avdrag för avskrivning å
maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i enlighel med
beslämmelserna för räkenskapsenlig avskrivning, övertagit dylika tillgångar
genom sådan fusion, som i 28 § 3 mom. avses, och ha dessa tillgångar i
räkenskaperna upptagits fill högre värde än vad som enligt bestämmelserna i
punkl 3 b sisla stycket är att anse som anskaffningsvärde för bolaget eller
föreningen må företaget efter därom hos taxeringsnämnd eller, om besvär
anförts, länsrätt framstäUt yrkande berättigas att även efter fusionen tillämpa
räkenskaps-

Föreslagen
lydelse

Har skattskyldig före övergång lill räkenskapsenlig
avskrivning tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än
enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan
inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp,
varmed inventariernas skaltemässiga restvärde understiget det bokförda värdel,
las upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket
räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med
en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast
följande åren.

Har aktiebolag eller ekonomisk förening övertagit
inventarier genom sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom., och har dessa
inventarier i räkenskaperna upptagits till högre värde än vad som enligt bestämmelserna
i tredje stycket skaU anses som anskaffningsvärde för bolaget eller föreningen,
får företaget efter yrkande hos taxeringsnämnd eller, om besvär har anförts,
hos länsrätt medges rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning under förutsättning att skillnaden mellan det bokförda värdet och
anskaffningsvärdet, beräknat enligl Iredje stycket, las upp som intäkt under
det beskattningsår, då fusionen genom-

Nuvarande lyddse

enlig avskrivning, under förutsättning att skillnaden
mellan värdel enligt räkenskaperna och anskaffningsvärdet, beräknat p(3 sätt i
punkt 3 b sista stycket sägs, upptages som intäkt under det beskattningsår, då
fusionen genomföres, eller, om företagel hellre viU, med en tredjedel.för
nämnda beskattningsår och ett vart av de två närmast följande åren.

(punkt 5 iindra och Iredje styckena av anvisningarna till
22 §)

\'id restvärdeavskrivning får skattskyldig, under
förutsättning av motsvarande avskrivning i räkenskaperna, åtnjuta avdrag för
visst beskatt-/lingsår med högst 25 procent för är räknat av tillgångarnas
restvärde. Med restvärde förstås tillgångar/tas bokförda värde enligl
balansräkningen räkenskapsåret närmast före beskattningsåret med tillägg av
anskaffningskostnaden för tillgångar, som anskaffats under beskattningsåret,
och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör inläkt i form av vederlag
för under samma år avyttrade, skadade eller förlorade tillgångar. Dock skall i
restvärdet ej inräknas anskaffningskostnaden för tillgång som anskaffats under
beskattningsåret och avyttrats, förlorats eller utrangerats under samma år.

Anskaffningskostnaden för maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier beräknas med

Föreslagen lydelse

förs, eller, om företaget begär det, med en tredjedel för
nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

5. Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige
avdrag för visst beskattningsår med högsl 25 procent för år räknat av
avskrivningsunderlaget för maskiner och andra inventarier. Avskrivningsunderlaget
utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast
föregående beskatt ningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för
inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av
detta fortfarande tillhörde rörelsen, och med avdrag för belopp molsvarande
vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier
som har anskaffats före beskattningsårets ingång och .vo7?j har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret.

Visar den skaltskyldige att inventariernas verkliga värde
understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i
första stycket, medges del ytterligare avdrag som motiveras av detla.

Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt
4 andra-fjärde samt sjätte, sjunde och

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

iakttagande i tUlämpliga delar av punkt 3 b sista stycket
av anvisningarna till 29 §. I övrigt gäller beträffande reslvärdeavskrivning
i tillämpliga delar vad som föreskrives om räkenskapsenlig avskrivning i punkt
4 tredje, femte och sjunde-elfte styckena av nämnda anvisningar.

5. -
Avdrag fär jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och liknande
tidsbegränsad rättighet 7/77-dergått på grund av minskning av giltighetstiden.
Del är härvid ulan belydelse om rörelseidkaren förvärvar rättigheten för all
utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han tillgodogör sig rättigheten
genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Genom värdeminskningsavdrag
avdrages också kostnad för anskaffning av hyresrätt och av varumärke, firmanamn
eller annan rättighet av goodwills natur.

Belräffande värdeminskningsavdrag för tillgång som avses
i första styckei äga föreskrifierna i punkterna 3 och 4 motsvarande tUlämpning.

Om
moderbolag eller övertagande förening genom sådan fusion, som i 28 § 3 mom.
första eller andra stycket avses, övertager patenträtt, hyresrätt eller
tillgång av goodwills natur, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag och
av vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet av tillgången så anses
som om bolagen eller föreningarna utgjort en skatlskyldig.

1.2'' Kostnaden för anskaffande av byggnad, vilken
är avsedd för

nionde styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga
om restvärdeavskrivning.

6, Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 4 och 5 får
även göras för utgifter för anskaffning av patenträtt och liknande
tidsbegränsad rättighet. Det är härvid utan betydelse om rörelseidkaren har
förvärvat rättigheten för all utnyttja den vid tillverkning som han bedriver
eller om han tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta utnyttjandet av
denna till annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt och av
varumärke./7r777(7 eller annan rättighet av goodwills natur dras av enligt de
nämnda beslämmelserna.

7. Utgifter för anskaffande av en byggnad, .som är avsedd
för använd-

25 Senaste lydelse av förutvarande punkt 5 1966:724.
2" Senaste lydelse 1975:259,

Nuvarande lydelse

användning i ägarens rörelse, avdrages genom årliga
värdeminskningsavdrag enligt föreskrifterna i denna punkl. Är fråga om rent
tillfälliga byggnader, avsedda all användas endasl ett fätal år. får dock byggnadskostnaden
i sin helhet avdragas för det år då anskaffningen ägt rum.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas ej värdet av sådana
delar och tillbehör, som äro avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för
rörelseändamål, även om deras värde ingår i det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet.

I enlighet härmed inräknas ej i värdet av industribyggnad
värdet av tillgångar avsedda förden industriella driften såsom maskiner, anordningar
för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare,
ställningar för lagring e. d. samt ej heller värdet av anordningar för
användningen av dessa tillgångar som l. ex. särskilda fundament. / byggnadens
värde inräknas vidare ej värdet av ledningar för vallen, avlopp m. m., avsedda
all direki tjäna den industriella driften, eller värdet av speciella
värmeanläggningar, ventilationsanordningar eller särskilda skorstenar för
avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. / värdel av byggnad
som är avsedd för affärsändamål inräknas exempelvis ej värdet av hyllor, diskar
eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänst-

Föreslagen lydelse

ning i ägarens rörelse, dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss
procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från
den tidpunkl då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock aiiskaffningsutgifteriia i
sin helhet dras av det år dä byggnaden anskaffades.

1 en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte
utgifterförsådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna
byggnadens användning för rörelseändamål (byggnadsinventarier). I enlighet
härmed räknas som byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda
för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport
som t, ex, räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e.
d.. samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda
fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vallen, avlopp
m. m., avsedda alt direkt tjäna den industriella driften, och speciella
värme-anläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande
av gaser och annat som alstras vid produktionen. .S'o77i byggnadsinventarier i
en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar
eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör en konstruktion, för
vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin
helhet

Nuvarande
lydelse

gör konstruktion, för vilken byggnadsvärde fastställts
vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller lill viss del som maskin eller
redskap, säsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses
värdet av sådan konstruktion ej ingå i byggnadens värde.

I fråga om tillgångar, vilkas värde enligl andra och
Iredje styckena ej inräknas i byggnadens värde, lillämpas i stället de föreskrifler
som enligl punkterna 3 och 4 gälla för beräkning av värdeminskningsavdrag m.
m. för maskiner och andra inventarier I rörelse.

Av punkl
\b fjärde slyckel framgär, att värdet av vissa till marken hörande anordningar
inräknas i anskaffningsväru?t för byggnad.

Föreslagen lydelse

eller lill viss del som maskin eller

redskap, såsom kan vara fallet med

oljecisterner och siloanläggningar,

anses en sådan konstruktion 5077/

byggnadsinventarier. Däremol

inräknas
i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är
nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan Uknande anordning.
Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads
användning för rörelseändamål som byggnadens aUmänna användning fördelas
mellan hygg-nadsinventarier och byggnaden iförhållande till hur stor del av
ledningen som tjänar rörd.seändamålet respektive byggnadens aUmänna
anviind-tting. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier
om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänföriiga
till rörelseändamålet. Om Ulgifterna för ledningen lill minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin
helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier fillämpas de föreskrifler
som enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
av.sedda inventarier.

Av punkt 16 iredje stycket framgår att utgifter för vissa
lill marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Nuvarande
lydelse

åven om de icke ingå i byggnadsvärdet.

Värdeminskningsavdrag
för byggnad beräknas på eti anskaffningsvärde, bestämt enligt de grunder som
angivas i punkt 3 b sisla styckei. Har byggnad förvärvats tillsammans med den
mark, på vilken den är belägen, anses så stor del av faslighetens
anskaffningskostnad belöpa • på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Om den
återstående delen av anskaffningskostnaden för fasfigheten visas mera avsevärt
över-eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden
beräknade värdet jämkas. Till anskaffningsvärdet räknas även de kostnader för
fill- eller ombyggnad som nedlagts efter förvärvet av byggnaden.

Föreslagen lydelse

Har en byggnad uppförts av den

skaltskyldige, är byggnadens an

skaffningsvärde den skattskyldiges

utgifter för uppförande av byggna

den. Till anskaffningsvärdet hänförs

även utgifter för fill- eller ombygg

nad. Har en byggnad förvärvats

genom köp, byte eller därmed jäm

förligt fäng, skall den verkliga utgif

ten utgöra anskaffningsvärdet. För

värvades byggnaden tillsammans

med den mark på vilken den är

belägen, anses så stor del av vederla

get för fastigheten - iförekommande

fall efter avdrag för egendom som

avses i 2 kap. 3 § jordabalken -

belöpa på byggnaden, som det vid

fasfighetstaxeringen fastställda

byggnadsvärdet
utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligl denna beräkning
anses belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget
för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden
erhålls. Om den del av vederlaget för fastigheten som enligl denna beräkning
inle anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt
över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden
beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skaltskyldige eller någon, som
står honom nära, vidtagU åtgärder för ati den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna
sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att
della har skett för att åt någon av dem bereda obehörig för-

Nuvarande lydelse

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligl
avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för
vär-deminskningsa vdraget bestämmes efter den tid byggnaden anses kunna
utnyttjas. Vid denna bedömning skola beaktas jämwä/sådana omständigheter som
att byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antagas komma att röna
inflytande av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn IiU
teknikens utveckling, omläggning av verksamhei och liknande. Är på grund ay
särskilda omständigheter av annan arl än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen
begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tagas även härliU.

Föreslagen lydelse

mån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Haren investeringsfond e. d. eller statsbidrag tagits /
anspråk för anskaffning av en byggnad, skaUsom anskaffningsvärde för byggnaden
anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna
beloppet.

Övergår en byggnad liU en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha lUlkommtt den förre ägaren om denne fortfarande
hade ägl byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en
övertagande förening övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en
överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan
antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens
utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund
av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för
rörelsen begränsat till förhållandevis kort lid, skall hänsyn las även IiU
detta. Sä kan vara fallet exempelvis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande
av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som

Nuvarande lydelse

Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om byggnad för
utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då byggnad, som är belägen på
annans grund och som användes i rörelse, vid nyltjanderätlens upphörande icke
skall lösas av jordägaren.

Skatlskyldig
får i fråga om byggnad, som är avsedd alt användas i hans rörelse, göra avdrag
inom avskrivningsplanen - utom/ör åriiga värdeminskningsavdrag - med 10
procent av den på planen upptagna kostnaden för ny-, fill- eller ombyggnad.
Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de fem första
beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes
byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt
tillgodoräkna sig de avdrag som återstå för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives i rörelse använd byggnad, får
avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån
detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggiiadsniaterlaller
o. dyl. i samband med ulrangeringen eller rivningen.

11. 27 Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna lill 22 S
äger motsvarande tUlämpning belräffande inkomst av rörelse.

16. - Kostnaden för anskaffande av sådana markanläggningar
på faslighel. avsedd för användning i ägarens rörelse, som avses i andra
styck-

27 Senaste lydelse 1976:1094. 2« Senaste lydelse 1969:363,

Föreslagen lydelse

är belägen pä annans mark och som används i rörelse, vid
nyltjanderätlens upphörande Inte skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om en byggnad, som är avsedd att
användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen - utom med årliga
värdeminskningsavdrag - med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för
ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdraget medges med 2 procent
för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den tdl- eller ombyggda
delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får
denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras
C77 i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivel
av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som Inflyter genom
avyttring av byggnadsmaterial c. d. i samband med ulrangeringen.

11. Punkl 1 sjunde styckei av anvisningarna till 22 S
tillämpas också belräffande inkomst av rörelse.

16. Utgifter för anskaffande av sådana markanläggningar på
fastighet, avsedd för användning i ägarens rörelse, som avses i andra stvcket.

Nuvarande
lydelse

et, avdrages genoin åriiga värdeminskningsavdrag
c77/ig(/örc5/cri/fer-na i denna punkt. Avdrag medgives endasl för sådan kostnad
som bestrilts av den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under tid
han ägt fastigheten, /iir fråga om rent tillfälliga anläggningar, avsedda att
användas endast ett fåtal år, får anskaffningskostnaden i sin helhet avdragas
för det år dä anläggningen anskaffades.

/ anskaffningsvärdet för markanläggningar inräknas
kostnaden för sådana markarbeien genom vilka marken göres plan eller fast,
såsom röjning av träd, buskar och annat, schaktning av jord- och bergmassor,
uppförandet av stödmurar och torrläggning av marken. Till anskaffningsvärdet
föres även kostnaden för rivning av byggnad eller annat som tidigare funnits på
fastigheten. Vidare inräknas i anskaffningsvärdet kostnaden för olika
anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner,
parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga
anläggningar för personal, planteringar e. d. samt, i den mån de ej vid
fastighetstaxering äro att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och
tunnlar e. d.

Däremot inräknas ej i anskaffningsvärdet för
markanläggningar

Föreslagen lydelse

dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag
medges, om inle annat följer av sjätte styckei, endast för sådana utgifter som
har bestrilts av den skaltskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten
som har utförts under tid då han har ägl fastigheten. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av
anläggningens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkl då
anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, .som är avsedd all
användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras
av det år då anläggningen anskaffades.

TiU
markanläggning hänförs så-dant markarbele som behövs för att marken skaU göras
plan eller fasl, såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad eller annat som
tidigare Aar funnits på fastigheten, uppförandet av stödmurar och torrläggning
av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom vägar,
kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser,
fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för
personal, planteringar e. d. samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering år
att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e. d.

TiU markanläggning hänförs inle sådana anordningar som är
avsedda

Nuvarande lydelse

kostnaden för följande slags tillgångar - även om deras
värde ingår i det vid fastighetstaxeringen fastställda markvärdet - nämligen
anordningar, avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra
inventarier i rörelse, eller sådana inventarier som användas för viss
verksamhet såsom fundament e. d., induslrispår, traversbanor samt ledningar
för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m. m. Ej heller inräknas kostnaden för
stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordningar. På dessa slags
tillgångar tillämpas föreskrifterna om värdeminskningsavdrag för maskiner och
inventarier i punkterna 3 och 4.

Föreslagen lydelse

att användas tillsammans med vissa maskiner eller
andra/ör5fflrf/gvara7t-de bruk avsedda inventarier i rörelse eller sådana
inventarier som används för viss verksamhei såsom fundament e. d.,
industrispår, traversbanor samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström,
gas m. m. (markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och
andra jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning
som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en
byggnads allmänna användning fördelas mellan markinvenlarier och byggnaden i
förhållande IiU hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten
bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen
skaU dock i sin helhet hänföras till markinventarier om ulgifterna för
ledningen tiU minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga IiU den på
fastigheten bedrivna verksamheten. Öm utgifterna tUl minst tre fjärdedelar kan
anses hänförliga IiU byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet
hänföras IiU byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifler som
enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.

Har en
investeringsfond e. d. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en
markanläggning, skall sorn anskaffningsvärde för markanläggningen anses den
verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det
ianspråktagna beloppet.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I anskaffningsvärdet för markanläggningar inräknas ej
heller kostnaden för sådana anordningar, som ingå i det vid
fastighetstaxeringen åsatta markvärdet, såsom ledningar för vatten, avlopp,
elektrisk ström, gas m. m. samt andra därmed jämförliga anordningar som äro
nödvändiga för en byggnads allmänna användning. Vid beräkning av värdeminskningsavdrag
skall värdet av dessa slags anordningar inräknas i avskrivningsunderlaget för
byggnad. Dock gäller att, om på samma faslighet kostnaden för de ledningar som
avses i detla stycke vid sammanläggning med kostnaden för sådana ledningar
som avses i närmast föregående stycke kan antagas understiga en fjärdedel av
det sammanlagda kostnadsbeloppet för ledningarna, även de i detta stycke
åsyftade ledningarna få i avskrivitingshänseende hänföras till maskiner och
inventarier enligt nästföregående stycke. Vid det omvända förhållandet skola
ledningarna i sin helhet hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag
enligt första stycket för årlig värdeminskning av markanläggning beräknas enligl
avskrivningsplan på ett avskrivningsunderlag, som molsvarar tre fjärdedelar
av anskaffningsvärdet. Avdragel utgör för år räknat 5 procent av avskrivningsunderlaget,
oavsett om anläggningens varaklighetstid är längre eller kortare än tjugo år.

Har rörelsefaslighet övergått lill ny ägare på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren
tiUgodoräkna sig

Övergår en rörelsefastighet till en ny ägare på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de
värde-

Nuvarande lydelse

de värdeminskningsavdrag för markanläggning på fastigheten
som skulle ha tillkommit förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.
Har däremot fastigheten, övergått till ny ägare genom köp. byle eller därmed
jämförligt fäng, får överlålaren göra avdrag för vad som kvarstår oavskrivet i
beskattningsavseende av avskrivningsunderlaget. Vad nu sagls 0/7! oavskrivel
restvärde tillämpas även när den på fastigheten bedrivna rörelsen nedlägges
och fastighetens markanläggningar på grund därav sakna värde för fastighetens
ägare.

Föreslagen lydelse

minskningsavdrag för markanläggning som skulle ha
tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad
nyss sagts gäller ocksä om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar
en fastighet från ett dotterbolag el/er en överlåtande förening vid sådan
fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastigiiet lill en ny ägare genom köp. byle
eller därmed jämförligt fäng. får överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra
avdrag för den del av det avskriviiingsbara anskaffningsvärdeiför vilkel han
inte lidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den pä fasligheten
bedrivna rörelsen läggs ned och faslighetens markanläggningar på grund därav
saknar värde för fastighetens ägare.

till 30 S

1.2'' Vid
beräkning av nettointäkt av försäkringsrörelse som drivits av
livförsäkringsanstaU skall följande iakttagas.

Som
bruttointäkt upptages även vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning av
värdel av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i
rörelsen avsedd fastighet. Vid försäljning av fastighet

Som
bruttointäkt upptages intäkt av kapital- och fasfighetsförvaltning med undantag
av den del av intäkten som belöper pä pensionsförsäkringar, vilka anstalten
meddelat direkt eller meddelat i äterförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt.

Som bruttointäkt upptages även vinst vid försäljning av
eller vid uppskrivning av värdel av annan tillgång än inventarium eller för
stadigvarande bruk i rörelsen avsedd faslighel. I bruttointäkten upplages

vidare
hyresvärde av faslighet. som som utgör omsättningstillgång I för-

använls
i försäkringsrörelsen. Har säkringsrörelsen skall punkt I fjärde

livförsäkringsanstalt
hos utländsk stycket av anvisningarna till
28 >>

försäkringsanstalt
återförsäkrat di- tillämpas. I bruttointäkten
upptages

rekt
meddelad eller i återförsäkring vidare
hyresvärde av faslighel. som

29 Senaste Ivdelse 1969:749.

Prop.
1980/81:68 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åt inländsk försäkringsanstalt med- använts i
försäkringsrörelsen. Har

delad annan försäkring än pensions- livförsäkringsanstalt hos utländsk

försäkring utan att hos sig behälla försäkringsanslalt återförsäkrat di-

premiereserven, anses som räntein- rekt meddelad eller i återförsäkring

läkt ränta pä värdet av återförsäkra- ät inländsk försäkringsanstalt med-

rens ansvarighet enligt den räntefot delad annan försäkring än pensions-

som legat lill grund för premieberäk- försäkring utan att hos sig behålla

ningen. premiereserven, anses som räntein-

täkt ränta
på värdet av återförsäkra-rens ansvarighet enligt den räntefot som legat lill
grund för premieberäkningen. Från bruttointäkten får avdragas dels ränla på
gäld, dels, i fråga om fastighetsförvaltning, annan enligt 25 § avdragsgill
omkostnad för fastighet, dels förlust vid försäljning av annan tillgång än
inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet, dels
belopp varmed värdet av annan fillgång än inventarium eller för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedd faslighet enligt denna lag nedskrivits, dels 5 procent
av vad som återstår av bruttointäkten efter avdrag enligt detta stycke.

I fråga om individuell livförsäkring, individuell annan
personförsäkring och gruppförsäkring får i varje sådan verksamhet för sig,
sedan avdrag åtnjutits enligt föregående stycke, från återstående bruttointäkt
göras avdrag med belopp motsvarande för varje direkt tecknad personförsäkring,
som icke är pensionsförsäkring, 3 promille av det basbelopp som enligt 1 kap. 6
§ lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring fastställts för januari
månad under laxeringsårel. Avdragel skall för varje försäkring beräknas till
helt krontal så, att öretal bortfaller. Som en försäkring anses dels alla
individuella livförsäkringar, som samtidigt tecknats på samma persons eller
samma personers liv, dels alla andra individuella personförsäkringar, som
samtidigt tecknats med samma person som försäkrad, dels samma persons alla
gruppförsäkringar som han har inom en och samma grupp. Sammanlagt avdrag enligt
detta stycke får icke överstiga återstående bruttointäkt av den verksamhet till
vilken avdragel hänför sig.

Avdrag får icke ske för sådan ränta på återbäringsmedel
som tillkommer försäkringstagare.

fill 35 §

1.'
Avyttras jordbruksfastighet 1.
5A:fl//viss del av vederlaget w/d

eller
fastighet, som ingått i den skatt- avyllring av fastighet enligt punkt 10

skyldiges
rörelse, skall, såvida viss av anvisningarna till 21 §,punfct 4 av

del av vederlaget enligt punkt 4 av anvisningarna till
24 § eller punkt 1

3" Senaste lydelse 1976:343.

Nuvarande lydelse

anvisningarna lill 21 S eller punkl 1 av anvisningarna
till 28 S ulgör inläkl av jordbruksfastighet eller rörelse, denna del av
vederiaget icke medräknas vid beräkning av realisationsvinst.

till

2. a. '' Skall vid beräkning av realisationsvinst på
grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastrghelen upptagas
som inläkt av jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna
till 35 S) får i omkostnadsbeloppel icke inräknas kostnad som hänför sig lill
sådan del av fasligheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt
reglerna för maskiner och andra inventarier.

Som förbättringskostnad enligl punkt 1 räknas även
kostnad, som under lid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i
förekommande fall del därav beräknats enligt 24 S 2 eller 3 mom., har nedlagts
på reparation och underhäll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån
den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre
skick än vid förvärvet samt kostnad för reparation och underhåll för vilken
avdrag inle medges på grund av föreskrifierna i 25 S 2 mom. första slyckel b)
eller c) och för vilken bidrag ej utgäll. Förbättringskostnad, .som icke
uppförts pä avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig
reparations-eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppel endasl
för år då de nedlagda koslnader-

Föreslagen lydelse

iivuiivisningarna lill 28 § tas upp som intäkt av
fastighet eller av rörelse. medräknas 7'77/e denna del av vederlaget vid
beräkning nv realisationsvinst.

36 S

2 a. Skall vid beräkning uv realisationsvinst på grund av
avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som
intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 S)
får i omkostnadsbeloppet inle inriiknas utgift som hänför sig till sädan del av
fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för
maskiner och andra/ör./nrf/t;-varaiide bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkl 1 räknas även
kostnad, som under tid. dä inläkt av avyttrad faslighel eller i förekommande
fall del därav /7(7r beräknats enligl 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation
och underhäll av fasfigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inle
medges på grund av föreskrifierna i 25 S 2 mom. första styckei b) eller c) och
för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, .som /77/c har uppförts
på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller
underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de
nedlagda kostnu-

31 Lydelse enligt prop, I9,S(),'SI:.32,

Nuvarande lydelse

na uppgått lill minsl 3 000 kronor. Kostnad enligl
föregående stycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall normall anses
nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen. I andra fall skall sådan
kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits, varav
framgår vilkel arbete som utförts.

Omkostnadsbeloppel skall

minskas
med värdeminskningsavdrag m. m.. som belöper på lid före avyttringen av
fastigheten, såsoni avdrag på grund av avyttring av skog. avdrag för
värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken
eller andra markanläggningar (jfr punkt 4 fjärde-sjätte styckena och punkt 7
av anvisningarna till 22 § samt/;H77A:f 16 femte och sjätte styckena av anvisningarna
till 29 §), På samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för
värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkl 3 tredje stycket och punkl 4 iredje
styckei av anvisningarna till 22 §. punkt 2 och punkt 3 andra styckei av
anvisningarna lill 25 S och punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna lill 29
S). dock inte

Föreslagen lydelse

derna har uppgått till minst 3 000 kronor. Kostnad, som
liar uppförts pä avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då
kostnaden /7(7r uppförts på planen. 1 andra fall skall sådan kostnad normalt
anses nedlagd när faktura eller räkning liar erhållits, varav framgår vilket arbete
som /7(7r utförts.

Har faslighel varil föremål för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens
byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i
föregående stycke - som förbättringskostnad räknas del belopp som enligl
punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i
rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppel skall

minskas med värdeminskningsavdrag m. m.. som belöper på
tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av
skog. avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning
av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna I, 4. 7 och 9 av
anvisningarna till 22 S saml punkterna 1. 8. och 16 av anvisningarna lill 29
S). Pä samma sätt skall omkostnadsbeloppel minskas med avdrag för värdeminskning
av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 S, punkterna
la. 2b och 4 av anvisningarna till 25 S samt punkterna 7 och 16 av
anvisningarna till 29 S). dock inte för år då avdraget har understigit 3 000
kronor. Omkost-

Prop.
1980/81:68 65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för år då avdragel understigit 3 000 nadsbeloppet
skall minskas även kronor. Omkostnadsbeloppet skall med belopp varmed
fastigheten har minskas även med belopp varmed avskrivits i samband med
ianspråk-faslighelen avskrivits i samband med lagande av investeringsfond
e. d. ianspråktagande av investeringsfond e.d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppel skall fastighet, som
förvärvats före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet
skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år
1952. Hånsyn skall vid vinstberäkningen icke lagas lill koslnader och avdrag
som belöper på tid före är 1952. Dock får del vid förvärvet erlagda vederlaget
för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att
köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns
taxeringsvärde ej äsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med
ledning av taxeringsvärdet för faslighel, i vilken den avyttrade egendomen
ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer ån tjugo år
får den skaltskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upplaga ett belopp
motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före
avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts
år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endasl 133 procent av
taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde
som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke
lagas till kostnader och avdrag, som belöper på lidigare år än tjugo år före
avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej äsatt tjugo år före avyttringen, får
motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvals genom arv eller
testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den
skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för
fastigheten vid närmast föregående köp, byle eller därmed jämförliga fång
eller i stället för ett med slöd av föregående stycke framräknat värde, som
ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före del
är då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskaltehänseende gällande
värde, förutsatt all dödsfallet ägt rum efler år 1952. Ägde dödsfallet rum
efler år 1970 får dock som ingångsvärde upplagas endast 133 procent av
taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns
taxeringsvärde ej äsatt året före det år då dödsfallet inträffade, får
molsvarande värde uppskaltas på sätt som angives i femte stycket sista
meningen. Har ingångsvärdet upptagils med stöd av bestämmelserna i detla
stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke lagas fill kostnader och
avdrag, som belöper på tidigare är än årel före dödsåret.

5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 68. Bd. A

Prop.
1980/81:68 66

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde
skall, såvida viss del av laxeringsvärdel avser egendom som i koslnadshänseende
hänförts till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr
punkt 1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del
därav som kan anses belöpa på egendoin av nyss angivet slag. Sådan reducering
skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den
avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av
värdeminskningsavdrag hänföres lill maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke
iakttages följande. Har taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års
fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet reduceras med sä slor del därav som
vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres
till maskiner och andra inventarier, ulgör av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten. Vad nu sagts gäller åven om taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller
senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid
avyttringen som belöper på egendom som enligt 5 § 5 mom. är undantagen från
skatteplikt. Kan den skaltskyldige visa alt den andel av taxeringsvärdet som
kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres fill maskiner och andra inventarier, är mindre än den andel av hela
vederiaget för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu
angivet slag, får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av förhållandena
vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - om det inte
har bcriiknnts enligt trettonde stycket sista meningen- liksom tle
förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag fär ske
samt de värdeminskningsavdrag och andra belopp som skall minska
omkostnadsbeloppel skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b
nedan riiknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen)
under den tid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på
konsumentprisindex. RiksskaUeverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av faslighel omfattat byggnad, som i
huvudsak är avsedd alt användas för bostadsändamål och som vid
avyttringstillfället varit eller hon vara äsatt ett taxerat byggnadsvärde av
lägst K) 01)0 kronor, avdrages yllerligare eit belopp av 3 001) kronor för
varje påbörjat kaleiulerär före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under
innehavstiden lunnits pa fastigheten. Om det laxerade byggnadsvärdet inte
uppgått eller bort uppgå till 10 000 kronor, avdrages 3 000 kronor för varje
påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats lill
stadigvarande bostad. Avdrag medges inte för tidigare år än år 1952 och inte
heller för senare är än år 1980. Finns pä fasfigheten mer än en bostadsbyggnad
beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker
vinstberäkningen med utgångs-

Prop. 1980/81:68 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

punkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen
enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet
enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, fär avdrag enligt detla
stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före
dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivils eller förstörts genom brand eller
liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges även för lid då denna byggnad
funnits pä fasligheten, om den skallskyldige inom ett är igångsatt arbete med
all uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år
tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges
avdrag enligl delta stycke endasl för lid då byggnaden därefter åter utnyttjats
huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet
skall grundas på förhällandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om den
skallskyldige så önskar skall dock så slor del av del för hela fastigheten beräknade
omkostnadsbeloppel- i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.
m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för fastighetsdelen
utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall
skall, om den skattskyldige önskar det och värdel av skogen och skogsmarken på
den avyttrade fastighetsdelen år mindre än 20 procent av värdet av hela
fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på
grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fätal
tomter avsedda alt bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10
procent av faslighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den
avyttrade fastighetsdelen ulan särskild utredning beräknas till 1 krona per
kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de tre första meningarna av föregående stycke
föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt
faslighetsbildningslagen (1970:988).

Härden skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som
avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av
det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppel - i förekommande fall
minskal med värdeminskningsavdrag m.m.- anses belöpa på den del av fastigheten som
ersällningen avser, som engångsersättningen ulgör av faslighetens hela värde
vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid
bedömningen av om omkostnadsbeloppel skall minskas med avdrag på grund av
avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fräga om del av fastighet.

Har den skaltskyldige under innehavsfiden avyttrat del av
fastighet skall hänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkoslnadsbelopp som
fär avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyllring av återstoden av
fasligheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppel
- i

Prop.
1980/81:68 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m. m.
- för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna
andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen.
Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppel - i
förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m. m. - för hela
fasligheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande
tillämpning om den skaltskyldige under innehavsliden erhållit engångsersättning
som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna lill 35 §. Har den skaltskyldige
under innehavsliden avstått från mark genom marköverföring enligt
faslighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av
fasligheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppel för den
lidigare avstådda marken som ersällningen i pengar utgjort av del totala
vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppel vid den slutliga avyttringen
med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyitringen,
markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum, äro bestämmelserna i de
två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete el- Kostnad för förbättringsarbete el-

ler därmed
jämförligt reparations- ler därmed jämförligt reparations-

och underhållsarbete, för vilket och underhållsarbete för vilket/ör-

ersältning på grund av skadeförsäk- säkringsersättning eller annan skade-

ring utgått, beaklas icke vid beräk- ersättning har utgått beaklas, såvida

ning av realisationsvinst i vidare mån ersättningen inte räknas till skalte-

än kostnaden överstigit ersättning- pliktig inkomst enligt denna lag, vid

en. Har ersättning på gnmd av beräkning av realisationsvinst e77rfrt5/

skadeförsäkring uppburits med stör- / den mån kostnaden har överstigit

re belopp än det som gått ål för ersättningen. Har sådan skattefri

skadans avhjälpande gäller följande. ersättning uppburils med större

Fastighetens ingångsvärde, omräk- belopp än del som har gått ät för

nat enligt fionde stycket till liden för skadans avhjälpande gäller följande,

skadelillfället, minskas med skillna- Fastighetens ingångsvärde, omräk-

den mellan ersättningen och kostna- nal enligt tionde styckei till tiden för

den för skadans avhjälpande. För lid skadelillfället, minskas med skillna-

efter skadelillfället ligger återstoden den mellan ersättningen och kostna-

av det omräknade ingångsvärdet lill den för skadans avhjälpande. För lid

grund för omräkning enligt tionde efter skadelillfället ligger återstoden

styckei. av del omräknade ingångsvärdet till

grund för omräkning enligt tionde styckei.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående
person faslighet till förelaget fär vid vinstberäkningen fastighetens
ingångsvärde icke

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

beräknas
på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller
får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligl tolfte
stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta
stycke om det kan antagas alt avyttringen skett av organisatoriska eller
andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga fär lalan
icke föras.

2. c.32
Vid avyllring av egendom som avses i 35 § 4 mom. iakttages följande. Har den
skallskyldige tidigare åtnjutil avdrag för värdeminskning eUer dylikt av
egendomen, minskas omkostnadsbeloppet med sådant avdrag, i den mån vid avyttringen
återvunna avskrivningar icke skola upptagas som intäkt av jordbruksfastighet
eller rörelse. Vad som förstås med i beskattningsavseende åtnjutet
värdeminskningsa vdrag framgår av 29 § 1 mom. andra slyckel.

2 c.
Vid avyllring av egendom som avses i 35 § 4 mom. iakttas följande. Har den
skaltskyldige tidigare medgetts avdrag för värdeminskning e. d. av egendomen,
minskas omkostnadsbeloppel med sådant avdrag i den mån vid avyttringen
återvunna avskrivningar inte skall las upp sominläkl av fastighet eller av
rörelse. Värdeminskningsavdrag, som den skaltskyldige har yrkat, skall anses
medgivet i den mån del har medfört att den taxerade inkomsten har beräknats
till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av förlust
som berättigar liU avdrag enligt beslämmelserna i lagen (1960:63) om rätt tUl
förlusluljämning vid taxering för inkomst.

fill 41
§

1.33 Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. För skaltskyldig, som haft ordnad
bokföring, skall beräkningen av inkomst ske pä grundval av hans bokföring med
iakttagande av beslämmelserna i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkning
enligt bokföringsmässiga grunder tages hänsyn till in-och utgående lager av
varor, däri

32 Senasle lydelse 1976:343,

33 Senaste
lydelse 1979:612,

1. Inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. För skaltskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i
denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder
tas hänsyn lill in- och utgående lager av

Nuvarande lydelse

inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m.
m., saml till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager,
fordringar och skulder skall därvid upplagas värdet av närmasl föregående
beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41
§ om lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller
skeppsbygge, på vilket den skaltskyldige utfört eller avser att ulföra arbete
i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av alt den skaltskyldige avyttrat
skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess
skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad som avses med
skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).

Föreslagen lydelse

varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och
halvfabrikat m. m., till pågående arbeten saml till fordrings-och skuldposter.
Värdet av utgående lager, pågående arbeten satnt fordrings- och skuldposter
bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som
värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter
tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående
arbeten samt fordrings- och skuldposter. Bestämmelserna i 41 § om lager/i7r i
varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilkel den
skaltskyldige har utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig
omfattning, utan hinder av att den skaltskyldige har avyttrat skeppet eller
bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller
skeppsbygget har levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår
av sjölagen (1891:35 s. 1). Inkomst av annan fasfighet som avses i 24 § 1 eller
3 mom. får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i föregående
stycke. Har skattskyldig för vissl beskattningsår beräknal inkomst av annan
faslighel enligt bokföringsmässiga grunder, skall den skallskyldige även för
nästföljande beskattningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder om beslämmelserna
i 24 § 1 eller 3 mom. är tillämpliga det året. 1 frågaom fastighetsom avses i
24 § 3 mom. gäller dock vad som sagts i föregående stycke endast i den mån
annat inte följer av 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom.

Har det bokförda resultatet påver- Har det bokförda resultatet påver-

upp
belopp, som inle skall beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som
borde ha medräknats, eller bland koslnaderna har tagits upp belopp, som inte
är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resulta-

kats av all bland intäkterna tagils kals av att bland
intäkterna//ar tagits

upp belopp, som inle skall beskattas såsom inkomst, eller
uteslutits belopp, som bort medräknas, eller bland kostnaderna tagits upp
belopp som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet
jusle-

Nuvarande lydelse

ras så all del kan läggas lill grund för
inkomstberäkningen enligt denna lag.

Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder
skall iakttas, all en inkomst skall anses ha åtnjutits under det är, då den
enligl vedertagen redovisningssed eller enligl vad som beträffande jordbruk är
allmänt brukligt bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu
inle uppburils kontant eller eljest kommil den skattskyldige fillhanda t. ex.
i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande
tUlämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande
ersättning frän fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående
person fär dock åtnjutas försl

Föreslagen lydelse

tet justeras så all del kan läggas lill grund för
inkomstberäkningen enligt denna lag. / de fall resultatet har påverkals av att
lager, pågående arbeten eller fordringspost har tagils upp med för lågt belopp
eller skuldpost med för högt belopp skaU dock på yrkande av den skattskyldige
justering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån del är uppenbart
att denne - / överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag -
genom dispositioner i bokslutet avseende nämnda lUlgångs-och skuldposter eller
genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha
kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter
justeringen. Om särskUda omständigheter föranleder det skall dock resultatet
justeras även i sådant fall.

Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder
skall iakttas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år. dä den
enligt god redovisningssed eller enligt vad som belräffande jordbruk är allmänt
brukligt bör tas upp som inläkl i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte
har uppburits kontant eller eljest kommil den skaltskyldige tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tiUämpas också i
fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag
till företagsledare eller honom närslående person får dock åtnjutas försl under
det är då ersätt-

del år
då räntan har betalats.

Vid tillämpning av föregäende stycke skall iakttas bl.
a. att värdel av avyttrade varor skall - även om fakturering inte skett -
redovisas som fordran, såvida varorna levererats till den nya ägaren före
årets utgång.

Har
avverkningsrätt till skog upplåtils mot betalning, som skall erläggas under
loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av
köpeskillingen som influfit under samma är.

I fråga om avdrag för kostnader I fräga om avdrag för koslnader

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den
skallskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för
ett år beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett
senare år. skall vid inkomstberäkningen för det följande är, dä vinsten
redovisas i bokföringen, det sistnämnda årels bokförda resultat justeras på
sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.

Molsvarande
gäller för del fall, att beskattningsmyndighel ansett all en förlust, som är
i och för sig avdragsgill, inle får beaklas vid inkomstberäkningen för det
år dä den redovisats i räkenskaperna eller beskaltningsmyn-dighet i annat
fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt

Nuvarande
lydelse

under det år dä ersättningen har betalats ut eller blivit
tillgänglig för lyftning. 1 fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet del
förfaringssättet, alt fordringar las upp som inkomst under det år, dä de
uppkommer, och alt räntor hänförs fill inkomsten för det år, på vilkel de
belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen influtit under nämnda är
eller inle. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som lill större
eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras lill del sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta pä lån ur slatens
lånefond för lån med uppskjuten ränla åtnjuts för

för reparation oeh underhåll av fastighet varav
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. gäller även punkt 7 åv anvisningarna
lill 25 §.

Föreslagen lydelse

ningen har betalats ut eller blivit tillgänglig för
lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt
bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar las upp som inkomst under det år, dä de uppkommer, och alt räntor
hänförs till inkomsten för det år, på vilket de belöper, i bägge fallen
oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra
sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till slörre eller mindre del
belöper pä ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det
sistnämnda årels inkomst. Avdrag för ränta på län ur slatens länefond för lån
med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats.

för reparation och underhäll av fastighet varav
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. gäller även punkl 8 av anvisningarna
till 25 §.

Prop.
1980/81:68 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att det påverkar följande års inkomstberäkning.

2.3"* Den i räkenskaperna gjorda värdesällningen på
tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid
inkomstberäkningen, om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna
punkl eller i punkt 3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de
lagerlillgångar, som ligger kvar i den skatlskyldiges lager vid
beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller
tillverkade.

Lagret vid beskattningsårets utgång fär inte tas upp till
lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om
återanskaffningsvärdet pä balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i
förekommande fall efter avdrag för inkurans. För tillgångar, som den
skattskyldige framställt eller bearbetat, skall som anskaffningsvärde anses
direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetslöner) ökade med
ell tillägg som svarar mol den del av de indirekta tillverkningskostnaderna som
skäligen belöper på tillgångarna, därvid hänsyn dock inte behöver tas till
ränla på eget kapital.

Avdrag för inkurans medges inte med slörre belopp än vad
den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot
den konstaterade värdenedgängen på lagret på balansdagen. Oaktat vad nu sagls
medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägsta av lagrets
anskaffnings- och åleranskaffningsvärden om detla inte framstår såsom uppenbart
opåkallal, eller med del högre procenttal som riksskatteverket kan ha angelt
för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skallskyldiga.

Lager av djur pä jordbruksfastighet eller i
renskötselrörelse får inte las upp till lägre belopp än fyrtio procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den
ålderssammansättning varom fråga är. Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter
för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t,
ex. i fråga om särskill dyrbara avelsdjur, får djuret las upp lägst till fyrtio
procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgårvärdet på lagret, beräknat lill anskaffnings-eller
återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till
lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid utgången av
de två närmasl föregående beskattningsåren (jämlörelseåren), får lagret vid
beskattningsårets utgång i stället tas upp till lägst ett belopp molsvarande
förstnämnda värde på delta lager efler avdrag med sextio procent av sagda
medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelseårens utgång las upp till
anskaffningsvärdena eller, om återanskaffningsvärdena pä balansdagarna i

34 Senaste lydelse 1979:612.

Prop. 1980/81:68 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall
efler avdrag för inkurans. 1 fråga om djur på jordbruksfastighet eller i
renskölselrörelse gäller dock all värdel av djuren skall las upp till den
genomsnittliga produktionskostnaden eller till det allmänna saluvärdet eller -
i förekommande fall - till anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att
sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdel av lagret vid
beskattningsårets utgång medges avdrag även för del överskjutande beloppet om
den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna lill
lagerregleringskonlo. Har avdrag medgivits för sädan avsättning skall
avsättningen återföras lill beskattning nästföljande beskattningsår, därvid
frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonlo får prövas
enligt bestämmelserna ovan.

Skatlskyldig, som ingär i en grupp näringsidkare mellan
vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning), fär tillämpa reglerna i föregående stycke endast
under förutsättning att dessa lillämpas av samtliga företag som tillhör
gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endasl i fräga om verksamhei i
förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skatlskyldiges
förvärvskälla all verksamheterna skulle ha ansetls utgöra en förvärvskälla om
de hade bedrivits av ell enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, fär dessa varor
eller en del av dem las upp till lägst sjuttio procent av varornas värde
beräknal efler lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av
de närmast föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret
inte värderas enligt bestämmelserna i sjätte styckei.

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan
omständighet uppenbart all vissa varor anskaffats för annat ändamål än all
ingå i den skallskyldiges normala verksamhei, skall bestämmelserna i
tredje-åttonde styckena inte tillämpas i fräga om dessa varor. Varorna får i sådant
fall inte tas upp lill lägre belopp än del lägsta av varornas anskaffnings-
eller åleranskaffningsvärden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Har den skaltskyldige vid beräkning av inkomst av viss
förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resullatutjämningsfond. som
avses i 41 d §, får lagret inte tas upp till lägre belopp än femtiofem procent
av det värde som enligt tredje-femte styckena skall ligga till grund för
lagervärderingen. Bestämmelserna i sjätte-åttonde styckena är inle tillämpliga
i nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i del
fall då den skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka
intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller förelag under i
huvudsak gemensam ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för
avsältning lill resullatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas
endasl om

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådant
samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna
skulle ha ansetls utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda
företag.

Utan
hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den lägsta
värdesättning på lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen, får det lägre
värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk
för prisfall visar vara påkallat.

heter
till leverans av lagerlillgängar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (konlraktsitedskrlviiliig)
får godkännas endast i den mån det visas, att

Nedskrivning av värdet på rättig- Nedskrivning av värdet på rättig-

heter till leverans av lagerlillgängar enligl ej
fullgjorda köpekontrakt fär godkännas endasl i den mån det visas, all
inköpspriset för tillgångar

av
sainma slag på balansdagen inköpspriset
för tillgångar av samma

understiger
del kontraherade priset, slag på balansdagen understiger det

eller del
görs sannolikt att sädant kontraherade priset, eller det görs

att inträffa
innan tillgångarna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i
oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet pä rättigheter till
leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivninc; (kontrakisav-

prisfall
kominer att inträffa innan sannolikt att sådant prisfall
konuner

tillgångarna levereras eller säljs vidare av den
skaltskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på
rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan nedskrivning godkännas

endast i
den män den skattskyldige skrivning) godkännas endasl i den

visar, att
inköpspriset för tillgångar mån den
skattskyldige visar, att

av
sainma slag på balansdagen inköpspriset
för tillgångar av samma

understiger
det kontraherade priset. slag pä balansdagen understiger det

eller det
görs sannolikt att sädant kontraherade priset, eller det görs

prisfall kommer
att inträffa innan sannolikt att sådant prisfall
kommer

tillgångarna levereras, att
inträffa innan tillgångarna levere

ras,

3, - Vad i punkt 2 iredje. sjätte 3. Vad i punkt 2 iredje stycket

och
åttonde styckena sägs angående forsla
meningen samt sjätte och

del
lägsta värde pä skatlskyldigs åttonde
styckena sägs angående det

varulager,
som fär godtas vid lägsta värde
pä skattskyldigs varula-

inkomstberäkningen,
gäller inle i ger som får godtas vid inkomstbe-

fråga om
penniiigförvaltandc jöre- riikningen gäller inte i
fräga om

tags ocli
försäkrlng.sförctags place- skatlskyldigs
lager av aktier, obliga-

3''Senaste lydelse 1979:612,

Nuvarande
lydelse

ringar av förvallade medel I aktier, obligationer,
länefordringar in. m. eller skatlskyldigs lager av fastigheter och liknande
tillgångar. Tillgångar av detta slag skall tas upp till del värde som med
hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår som skäligt.

Föreslagen
lydelse

tioner, länefordringar of/( liknande tillgångar
(värdepapper) och inte heller ifråga oiu lager av fastigheter och liknande
tillgångar.

Lager av värdepapper får inte tas upp till lägre belopp än
vad som med hänsyn till risk för prisfall m. m. framstår som skäligt. Dock
gäller att sådan aktie eller andel i fastighetsförvaltande företag, som enligt
punkl 3 fjärde slyckel av anvisningarna till 27 § skall anses utgöra
oinsätlnings-lillgång i rörelse, får värderas med iakttagande av de för lager
av fastigheter och liknande tillgångar nedan angivna grunderna. Nedskrivning
av andel i handelsbolag, som nu sagts, får ske endast om någon nedskrivning av
fastigheterna inle har skell i handelsbolagets räkenskaper.

Lager av fastigheter och liknande tillgångar får inte las
upp till lägre belopp än 85 procent av summan av tillgångarnas
anskaffningsvärden. Har den skatlskyldige vid beräkning av inkomst av viss
förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resul-tatittjämningsfond får
lagret dock inle las upp lill lägre belopp än 90 proceni av summan av
tillgångarnas anskaffningsvärden. Denna begränsning i nedskrivningsrällen
gäller även - under de förutsättningar som anges i punkl 2 elfte siyckei - om
ett förelag, som är i intressegemenskap med den skattskyldige, har yrkai avdrag
för avsättning tiU resultatutjämningsfond.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Vid tUlämpning av föregående stycke beräknas
anskaffitingsvärdet enligt de grunder som anges i punkl 3 av anvisningarna tiU
22 §. Har tillgången övergått till ny ägare genom arv eller lestamenle eller
genoin bodelning i anledning av makes död, gäller för den nye ägaren samma rätt
tUl nedskrivning av tillgången som skulle ha tiUkommit förre ägaren om denne
fortfarande hade ägl tillgången.

Utan hinder av vad som föreskrivits i tredje stycket om
den lägsta värdesättning på lager av fastigheter och Uknande tillgångar,
som kan godtas vid inkomstberäkningen, får del lägre värde på lagret godtas
som den skattskyldige med beaktande av medgivna värdeminskningsavdrag och
föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat. Förvärvas aktie i svenskl
aktiebolag av skaltskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller
försäkringsrörelse, eller av annan skatlskyldig, för vilken aktien utgör
omsättningstillgång, och är det inte uppenbart alt den skatlskyldige därigenom
erhåller tillgäng av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans
rörelse, får sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den
skallskyldige av medel, vilka fanns hos del utdelande bolaget vid förvärvet och
inte motsvarar tillskjutet belopp, inte föranleda all aktien vid
inkomstberäkningen för den skatlskyldige las upp lill lägre belopp än som
molsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sädan utdelning
skett, tagils upp till lägre belopp än den skatlskyldiges anskaffningskostnad,
får aktien vid utgången av del beskattningsår, under vilkel utdelningen äger
rum, inle las upp lill lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende
vid ingången av samma är med tillägg av ett belopp, som molsvarar skillnaden
mellan den skatlskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde,
dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning ulan alt del värde för
aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skatlskyldiges inkomst,
påverkas och medför della att den skattskyldige efler överlåtelse av aktien
eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas
det belopp som molsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detla stycke
anses i första hand gälla

Prop.
1980/81:68 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra medel än sädana som motsvarar tillskjulet belopp.
Vad som sägs om aktie i detla stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk
förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

3 a. I frågaom skaltskvldiga, som hedriver byggnads- eller
aiilägg-iiingsrördse eller liaiilverks- eller koiisiilirörelse. godias den I
räkenskaperna gjorda redovisitingeii av pågående arbeten vid inkoinsitax-eringcn
om redovisningen inte står i strid ined bestäinmelserna i denna
anvisningspunkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller
bcstänimelscriia i Iredje, åttonde och nionde styckena. Belräffande arbeten,
som utförs lill fast pris. gäller bestänundserna i fjärde-tuomle styckena.
Enskild näringsidkare i vars verksamhet den årliga
hriillooin-sättnlng.sstiinmaii nonnall understiger ell gränsbelopp som
motsvarar 20 gånger del enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda
basbeloppet för den sista månaden av räkenskapsåret, får tillämpa bestämmelserna
för arbeten som utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten soiu införs
till fast pris.

Ett arbete anses utfört på löpande räkning om
ersäilitingeii ulesliilaiide eller så gott som iilesliilaiide fastställs på
grundval a\' ett på förhand besläml arvode per tidsenhet, den faktiska
lidsåtgången och - ( förekonimande fall - den skattskyldiges faktiska utgl fler
för arhctei. I annat fall anses arbetet infört till fäst pris.

Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning,
behöver inte las upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan
av de belopp avseende arbetena som den

Prop. 1980/81:68

Nuvarande lydelse

79

Föreslagen lydelse

skatlskyldige har fakturerat under heskaiuiingsårct.

Värdet
av pågående arbeien som utförs lill fäst pris jår, såvitt gäller byggnads-
eller aiiläggiiiiigsrördsc, tas upp till lägst ett belopp motsvarande 85
proceni av de vid beskattningsårets utgång nedlagda direkta koslnaderna
avseende de arbeten för vilka slutlig resullairedovisiiiiig då inte har sketl.
1 fråga om liaiilverks- eller koiisiilirörelse får värdel av pågående arbeten,
som utförs lill fast pris. las upp till lägst ett belopp luotsvaraiidc
saintliga vid bcskattiiliigsåreis utgång nedlagda direkta kostnader avseende de
arbeten för vilka slutlig resultatredovisning då inte liar skell. Från
sistnämnda värde får avdrag åtnjutas med liögsl ett be/opp motsvarande
basbeloppet för den sisla månaden av räkenskapsåret. dock inle med högre belopp
än som svarar mot de direkta koslnaderna. Har den skaltskyldige erhållit
ersättning för arbete, som avses I della stycke, skall beloppet inte redovisas
som inläkl utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs.

Som
direki kostnad anses iiiie värdel av den arbetsinsats som införs av den
skattskyldige, dennes make eller barn under 16 år. Ar uppdragstagaren ett
handelsbolag skall som direki kostnad inte anses värdet av arbelsi/i-sals som
utförs av delägare I bolaget.

Uppgår
värdet av pågående arbeten i byggnads- eller anläggiiingsrö-rcLsc till lägre
be/opp än mcddta/el av värdena av sådana arbeten vid utgången av de två närmast
föregåen-

Prop. 1980/81:68

Nuvarande lydelse

80

Föreslagen lydelse

de beskattningsåren (jämförelseåren), får vårdel av
pågående arbeten vid beskattningsårels utgång tas upp till lägsl ell belopp
motsvarande skUlnaden mellan värdel av pågående arbeien vid nämnda tidpunkl
och 15 procent av jämfördseåreiis inedd-lalsvärden. BUr skillnaden negaliv får
beslämmelserna i de två sista meningarna av punkt 2 .sjätte stycket tillämpas.

Har den skattskyldige åtagit sig all till fast pris utföra
vissl arbete för annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan
den skaltskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att bestämmelserna
ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförmån
åt den skatlskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. I
nu avsedda fall skaU den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena beräknas
efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt.

Har den skattskyldige i betydande omfattning underlåtU att
slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat
slulre-dovisas eller faktureras skall som inläkt tas upp de belopp som skäligen
hade kunnat slulredovisas eller faktureras.

Kan den skaltskyldige göra sannolikt att det belopp, .som
enligt bestämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten,
överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, får inkom.sten
i skälig ulslräckning jämkas nedåt.

Prop. 1980/81:68 81

Denna lag träder, såvitt gäller den nya lydelsen av punkt
1 andra stycket av anvisningarna till 20 §, i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas i fråga om representation och liknande som
har utövats efter utgången av år 1980.

Lagen i övrigt träder i krafl den 1 januari 1982 och
tillämpas första gången vid 1984 ärs taxering om inte annat följer av punkterna
1-5 nedan.

1. Den nya bestämmelsen i punkt 2 sjätte slyckel av
anvisningarna till 27 §

lillämpas inle i fråga om nedskrivning som har återförts fill beskattning
senast

vid 1984 års taxering.

2. Fysisk person som den 1 januari 1983 innehar en-
eller tvåfamiljsfas

tighet som utgör omsättningstillgång i rörelse fär, såvida han varit bosatt på

fastigheten under åren 1981 och 1982, vid 1984 års taxering som intäkt av

rörelse ta upp belopp varmed fastigheten varil nedskriven vid utgången av år

1982 (avskatlning). Sedan avskatlning skett anses fasfigheten inle utgöra

omsätlningstillgång. Har fastigheten inte varit nedskriven vid utgången av år

1982, skall fastigheten inte i något fall anses i tgöra omsättningstillgång
efter

utgången av år 1982.

Vad i första stycket sagts gäller inte om fastigheten
under åren 1981 eller 1982 varit föremål för annat byggnadsarbete än normall
underhåll i byggnadsrörelse som bedrivs av den skattskyldige, dennes make eller
av fåmansföretag i vilkel den skattskyldige eller dennes make är företagsledare.

3. De nya bestämmelserna i punkt 3
fjärde stycket av anvisningarna till 27 § gäller endast i fräga om aktier och
andelar som har förvärvats efter utgången av år 1982.

4. Sista meningen i punkt 4 nionde
slyckel och sisla meningen i punkt 4 tionde stycket av anvisningarna till 29 §
i den äldre lydelsen skall tillämpas i de fall då övergång från planenlig till
räkenskapsenlig avskrivning skett för beskattningsår, för vilket taxering sker
år 1984 eller - om den skattskyldige pä grund av förlängning av räkenskapsåret
inte skall taxeras nämnda år - år 1985.

5. Genom den nya lagen upphävs med
verkan fr. o. m. 1984 års taxering dels punkl 6 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1969:363) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), dels 9 § tredje
stycket lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 68. Bil A

Prop.
1980/81:68 82

2 Förslag till

Lag om eldsvådefonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet eller nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskatlelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt medges avdrag enligt denna lag för belopp som har

avsatts till eldsvådefond. Sådant avdrag medges även vid beräkning av

nettointäkt av annan faslighet som avses i 24 § 1 mom. kommunalskattela

gen. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokförings

lagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot

avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret.

I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning
lill eldsvädefond för bolaget.

2 § Eldsvådefond som avses i denna lag är

1)
eldsvådefond
för inventarier,

2)
eldsvådefond
för byggnader,

3)
eldsvådefond
för markanläggningar och

4)
eldsvådefond
för lagerlillgångar.

Med inventarier, byggnader, markanläggningar och
lagertillgångar förstås vid fillämpning av denna lag tillgångar som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, byggnader, markanläggningar
respektive lager. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt
6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

3 § Avdrag får för viss förvärvskälla och för ett
och samma beskattningsår

inte översliga den skalteplikliga försäkringsersättningen eller annan ersätt

ning för skada nämnda är på inventarier, byggnader, markanläggningar eller

lagertillgångar, som har förstörts eller skadats genom brand eller annan

olyckshändelse eller - såvitt avser inventarier och lagerlillgångar- som har

förlorats genom statligt eller kommunalt förfogande.

Med statligt eller kommunall förfogande jämställs
avyttring som sker under sådana förhållanden att statligt eller kommunall
förfogande i annat fall skulle ha kommit i fråga.

Har den skattskyldige på grund av förhållande som i första
stycket sägs medgivits högre avdrag för avskrivning av inventarier, byggnader
eller markanläggningar än han i annat fall varit berättigad till, skall
avdraget för avsältning till eldsvådefond begränsas i molsvarande mån.

Avdrag för avsättning till eldsvådefond för
lagerlillgängar fär inte överstiga ett belopp som molsvarar minskningen av
lagerreserven under beskattningsåret. Har lagret stigil i pris under
beskattningsåret får lagerre-

Prop. 1980/81:68 83

serven vid beskattningsårets ingång beräknas pä grundval
av den procentsats varmed lagret vid denna tidpunkt fakfiskt nedskrivits och
det åleranskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets
utgång.

4 § Eldsvådefond får tas i anspråk för följande
ändamål:

1) eldsvådefond för inventarier: för
avskrivning av inventarier samt för koslnader för reparation och underhåll av
inventarier;

2) eldsvädefond för byggnader: för
kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en byggnad, som inle
ulgör omsättningstillgång i rörelse, och för avskrivning av sådan byggnad;

3) eldsvådefond för markanläggningar:
för koslnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en
markanläggning, som inle ulgör omsättningstillgång i rörelse, och för
avskrivning av den del av en sådan markanläggnings anskaffningsvärde som fär
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag;

4) eldsvådefond för lagerlillgängar:
för nedskrivning av lagerlillgångar med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av sådana
fillgångar, dock att ett lägre värde på lagret i dess helhet vid
beskattningsårets utgång än som enligt eljest gällande regler är medgivet inte
godtas.

Belopp, som har avsatts lill eldsvådefond, får tas i
anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras, byggnader som
anskaffas och i övrigt kostnader som hänför sig fill lid efler bokslutsdagen.

Har den skatlskyldige under ett beskattningsår då
ersättning för byggnader eller markanläggningar enligl 3 § första stycket skall
tas upp som skattepliktig inkomst anskaffat en byggnad eller en markanläggning
fär han - ulan hinder av vad i andra stycket sägs - ta belopp, som enligt
bestämmelserna i denna lag kunnat avsättas fill eldsvådefond för byggnader
respektive eldsvådefond för markanläggningar, i anspråk för avskrivning av
byggnaden respektive den del av anskaffningsvärdet av markanläggningen som får
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Därvid skall så anses som om
avsättning fill eldsvådefond har gjorts varefter beloppet omedelbart har tagits
i anspråk för sitt ändamål.

Om
eldsvådefond får tas i anspråk för reparations- och andra underhållsarbeten på
en byggnad eller en markanläggning eller för avskrivning av sådana tillgångar
får den skaltskyldige, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och
avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under del " sista året ta
eldsvådefonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av
kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de
ifrågavarande åren. Vad nu sagls gäller också i fräga om ny- eller ombyggnad av
farlyg eller luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier och
markinventarier enligt kommunalskattelagen (1928:370).

5 § Eldsvådefond får tas i anspråk endast för
avskrivning, nedskrivning eller

kostnad i den förvärvskälla lill vilken avsättningen hänför sig. Riksskatte-

Prop.
1980/81:68 84

verket får dock, om det finns särskilda skäl. medge att
eldsvådefond. som har avsatts i viss förvärvskälla, fär tas i anspråk för
investering eller kostnad i annan förvärvskälla. Mot riksskatteverkets beslut
fär talan inte föras.

6 § Har eldsvådefond eller del av
sådan fond tagits i anspråk enligt denna lag. utgör det ianspråktagna beloppet
inle skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden
har tagils i anspråk, vid taxeringen inle dras av som driftkostnad. Har fonden
tagits i anspråk för anskaffning av en anläggningstillgång, skall vid beräkning
av värdeminskningsavdrag som anskaffningsvärde för lillgängen räknas endasl den
del av utgifterna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet. Har fonden
tagits i anspråk för fillverkning eller anskaffning av lager, skall lagret
anses nedskrivet med det ianspråktagna beloppet.

7 § Vid tillämpning av denna lag
skall ett lidigare lill eldsvädefond avsatt belopp anses ha tagits i anspråk
före senare avsättningar.

8 § Eldsvådefond skall återföras till
beskattning om

1)
fonden har
tagits i anspråk i strid med 4 och 5 SS.

2)
hela eller den
huvudsakliga delen av den förvärvskälla, där avsättningen till fonden har
gjorts, under beskattningsåret har överlätils eller verksamheten har upphört,

3)
det förelag som
innehar fonden skall anses upplöst genom fusion enligt 14kap. aktiebolagslagen
(1975:1385) eller96 S 1 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar eller 78
S lagen (1955:416) om sparbanker och fonden inte enligl femte styckei har
övertagits av del överlagande förelaget,

4)
beslut har
fattals om all del företag som innehar fonden skall träda i likvidation,

5)
beslul har
meddelats om att den skattskyldige skall försättas i konkurs, eller

6)
fonden inle har
tagits i anspråk senast under del beskattningsår, för vilket taxering sker
under iredje taxeringsåret efler del dä avdrag för avsättningen har medgetts.

Med överiålelse som avses i första stycket 2) likställs
alt hela eller en del av den förvärvskälla där avsättningen har gjorts
tillfallit en ny ägare genom bodelning eller genom arv eller på grund av
förordnande i testamente. Riksskatteverket fär dock. om del finns särskilda
skäl. medge alt eldsvådefonden i stället för alt återföras till beskattning
övertas av förvärvskällans nye ägare. 1 fråga om sådant medgivande skall
beslämmelserna i 10 S tredje och fjärde styckena lillämpas.

Återföring till beskattning skall göras i den
förvärvskälla där avsättningen har gjorts.

Riksskatteverket kan, om det finns särskilda skäl, medge
alt eldsvådefond

Prop. 1980/81:68 85

som skall återföras till beskallning enligl första styckei
6) fär behållas under viss tid, dock längst till och med det beskattningsår för
vilkel taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för
avsättningen har medgetts.

Vid sädan fusion, som avses i 28 S 3 mom.
kommunalskattelagen (1928:370). fär moderbolaget eller den övertagande
föreningen i beskattningsavseende överta eldsvädefond. Har fonden övertagits
skall del anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har gjort
avsättningen under det beskattningsår, dä avsättningen skell hos dotterbolaget
eller den överlåtande föreningen. Vad som har sagts nu gäller även i fräga om
fusion enligl 78 S lagen om sparbanker.

Vad i första-femle styckena sägs om eldsvädefond skäll i
förekommande fall gälla en del av sädan fond.

Mot riksskatteverkets beslut enligl andra och fjärde
styckena får talan inle föras.

9 S Har eldsvådefond eller en del av sådan fond återförts
lill beskattning

enligl 8 S skall som skallepliklig inläkt i den förvärvskälla, där avsättningen

har gjorts, tas upp ell särskill tillägg som svarar mot trettio proceni av del

återförda beloppet.

Riksskatteverket kan, om del finns synnerliga skäl, medge
befrielse hell eller delvis från del särskilda tillägget. Mot riksskatteverkets
beslul får lalan inte föras.

10 § Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer kan, om det

finns särskilda skäl, medge att ett företags eldsvådefond hell eller delvis

överläs av ett annat förelag. För ett sådant medgivande krävs

1) alt del ena företaget är
moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag, eller

2) att båda förelagen är helägda
dotterföretag till samma moderföretag, eller

3) att det ena företagel är ett
svenskt aktiebolag vars aktier lill mer än nittio proceni ägs av moderförelaget
tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda
dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sädant aktiebolag
eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpning av första stycket avses med moderföretag
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med
helägl dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent
ägs av moderföretaget.

I beslul om överlagande av en eldsvådefond skall anges i
vilken förvärvskälla hos del överlagande företaget som fonden skall anses
avsatt.

Har en eldsvädefond övertagits skall det anses som om del
övertagande

Prop.
1980/81:68 86

företaget gjort avsättning lill fonden vid den lidpunkt då
del överlåtande förelaget gjort avsättningen.

11 § Skattskyldig, som vid beskattningsårets utgång
har en eldsvådefond eller

som under beskattningsåret har avvecklat sin eldsvådefond, skall vid

självdeklaration lämna uppgifter om fondens storlek, användning och

avveckling. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som

fastställs av riksskatteverket.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt
av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse från mer än en
förvärvskälla, skall uppgifler som avses i första stycket lämnas särskilt för
varje förvärvskälla där avsättning har gjorts.

12 § I fråga om skattskyldiga som
taxeringsnämnden skall laxera till statlig inkomstskatt skall nämnden lämna
uppgifter till länsstyrelsen om skattskyldiga som vid beskattningsårets utgång
har eldsvådefonder eller som under beskattningsåret har avvecklat sina
eldsvådefonder.

13 § Hos länsstyrelsen skall föras
register över eldsvådefonder.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då
lagen enligl uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling. I samband med ikraftträdandet iakttas följande.

1.
Den nya lagen
fillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första
instans sker år 1984.

2.
Genom denna lag
upphävs med verkan fr. o. m. 1984 års taxering förordningen (1959:168) om
särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar.
Avsättning lill särskild investeringsfond enligl nämnda lag fär göras sista
gången i bokslut lill ledning för 1983 års taxering. Bestämmelserna i nämnda
lag gäller dock alltjämt i fråga om belopp som har avsatts i bokslut till
ledning för 1983 och tidigare års taxeringar.

Prop.
1980/81:68 87

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'

dels all 3 § 3 och 4 mom. skall betecknas 3 S 4 och 5
mom.,

de/5 all 3 S 1 och 2 mom., nya 3 S 4 mom., punkt 1 av
anvisningarna lill 1 S, anvisningarna lill 2 S och anvisningarna lill 3 S skall
ha nedan angivna lydelse,

dels alt till 3 § skall fogas ett nytt moment, 3 mom., av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S

1 mom.2 Vad i denna lag sägs 1 mom. Vad i denna lag sägs

skall, med den begränsning som gäller, med den begränsning som

följer av vad nedan i 2-4 mom. följer av vad nedan i 2-5 mom.

stadgas, äga tillämpning belräffande stadgas, belräffande all ackumule-

all ackumulerad inkomst. rad inkomst.

2 moni. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet skola
lagens bestäm

melser gälla endast följande intäkter, nämligen:

1)
inläkt genom
ersättning för skada ä växande skog pä grund äv brand eller annan därmed
jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning samt intäkt
genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats av
brand, slormfällning, torka, insektsskador eller dylikt eller av
vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning, allt under förutsättning
att intäkten icke föranleti avdrag för insättning å skogskonto;

2)
intäkt i form
av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nylljanderäll eller
servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, intäkt i form av ersällning
som utgår vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken samt intäkt för
jordägare avseende värde av förbättring som nyttjanderättshavare bekostat;

3)
intäkt,
som uppkommil genom 3). intäkt i form av
försäkringser-atl egendom tagits i anspråk genom sättning eller annan ersättning
för expropriation eller liknande förfa- skada på byggnader eller markan-rande
eller eljest avyttrats under läggningar, som har förstörts eller sådana
förhållanden att f/v// tvångs- skadats genom brand eller annan försäljning
mäste anses vara för han- olyckshändelse, eller inläkt, som har den, under
förutsällning alt intäkten uppkommil genom alt egendom har

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860.

2 Senastelydeise 1974:860,

3 Senaste lydelse 1978:946,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

icke
föranlett avdrag för insättning å skogskonto eller för avsättning lill
särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier ocb lagerlillgångar;

tagits i anspråk genom expropriation eller
liknande förfarande eller eljest har avyttrats under sådana förhållanden alt
sådan tvångsförsäljning måsle anses föreligga, allt under förutsällning att
intäkten inte har föranlett avdrag för insättning på skogskonto eller för
avsättning till eldsvådefond;

4)
inläkt i form
av skadesländ eller annan ersättning avseende inkomstbortfall till följd av
skador och intrång ä fastigheten, som föranletls av industriell eller därmed
jämförlig verksamhei;

5)
inläkt vid
avyllring av djur i samband med upphörande av djurskötsel;

6)
intäkt vid
avyttring i samband med upphörande av jordbruksdrift av för stadigvarande
bruk i jordbruksfastigheten avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka
icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag äro att hänföra till byggnad,
ävensom av varor och produkter i jordbruksfastigheten; saml

7) intäkt,
som uppkommil därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder för
förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till beskattning under
sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i stället utgjort
köpeskUling för de förlorade tillgångarna, köpeskUlingen enligl5) eller 6)
ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, dock att ränta som tillägges det
återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.

7) intäkt, som har uppkommit genom att eldsvådefond har
återförts till beskattning på grund av att jordbruksdriften har upphörl eller
- såvitt avser eldsvådefond för lagerlillgångar - på grund av att djurskötseln
har upphörl, dock att särskilt tillägg på det återförda beloppet inle skall
anses utgöra sädan inkomst.

3 mom. I fråga om inkomst av annan fastighet skall lagens
bestämmelser endasl gälla följande inläkler. nämligen:

1) inläkt i form av försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på byggnader eller markanläggningar, som har förstörts
eller skadats genom brand eller annan olyckshändelse, under förutsättning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att intäkten inte har föranlett avdrag för avsättning till
eldsvådefond;

2)
inläkl -
7 samband med avyttring av fastighet - genoni avyttriiigav maskiner och andra
för stadigvarande bruk avsedda inventarier, vilka i avskrivningshänseende Inle
hänförs till byggnad; saml

3)
intäkt,
som har uppkommit genom att eldsvådefond har återförts till beskattning på
grund av all hela eller den huvudsakliga delen av förvärvskällan har
avvecklats, dock att särskilt tillägg på det återförda beloppet Inle skall
anses utgöra .sådan inkomst.

4 mom. I fräga om inkomst av rörelse skola lagens
bestämmelser gälla endast följande intäkter, nämligen:

ning,
som erhållits pä grund av avbrottsförsäkring eller såsom skadestånd eller
dylikt för inkomstbortfall i rörelsen fill följd av expropriation,
rekvisition eller annat liknande förfarande;

1)
inläkl genom
vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhei, under
förutsällning all intäkten inte föranlett uppskov med beskattning enligl lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto;

2)
inläkt vid
överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firmanamn och andra liknande
rälfigheler av goodwills natur;

3)
intäkt i form
av engångsersält- 3) intäkt i form av engångsersätt-

ning, som har erhållits på grund av avbrottsförsäkring
eller .90771 skadestånd eller dylikt för inkomstbortfall i rörelsen till följd
av expropriation, rekvisition eller annat liknande förfarande c//c'r inläkl i
foriu av försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på byggnader
eller markan -läggningar, som har förstörts eller skadats genoin brand eller
annan olyckshändelse, allt under förutsättning all intäkten inte har föranlett
avdrag för avsättning till eldsvådefond; 4) intäkt i form av engångsersåtlning
vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet samt vid avyttring eller
avlösning av rätt till royalty. allt

■•Senaste lydelse av förutvarande 3 mom, 1979:616,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

under förutsättning att avyttringen eller avlösningen
sketl i samband med överiålelse, upplåtelse eller nedläggande av rörelse;

6)
intäkt, som har uppkommil genom att eldsvådefoiid. särskUd investeringsfond
för avyttrat farlyg eller särskild nyanskaffningsfond har återförts lill
beskattning på grund av all rörelsen har överlåtits eller nedlagts, dock alt
särskill tillägg eller ränta på det återförda beloppet inte skall anses
utgöra sådan inkomst.

5) intäkt vid avyllring, i samband med överlåtelse,
upplåtelse eller nedläggande av rörelse, av för stadigvarande bruk i rörelsen
avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av
värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad, samt av andra varor och produkter
i rörelsen än ovan vid 4) avses; samt

6) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till
.särskilda invesleringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar
eller för avyttrat fartyg eller tiU särskild nyanskaffningsfond återförts till
beskattning under sädana förhållanden att, därest det återförda beloppet i
stället utgjort köpeskilling för tillgångarna i fråga, köpeskillingen enligt 5)
ovan skulle ansetls såsom ackumulerad inkomst, dock alt ränta 5077; tillägges
del återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna lag stadgas om överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse skall äga motsvarande tillämpning belräffande
rörelsefilial och rörelsegren.

Anvisningar

fill 1 S

1 .' Inkomst skall enligt denna lag anses hänföriig till
visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest
motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

Engångsbelopp,
som uppbäres såsom ersättning för ärlig pension, skall i allmänhet anses
hänföra sig till tio är. Engångsbelopp, som beskat-

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst
skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligl denna lag fordras, all inkomsten
hänför sig till minsl två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för årlig
pension, skall i allmänhet anses hänföra sig lill tio är. Engångsbelopp, som
beskat-

tas med tillämpning av bestämmel- tas med tillämpning av
beslämmelserna i fjärde slyckel av anvisningar- serna i fjärde stycket av
anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen na lill 19 S
kommunalskattelagen

5 Lydelse enligt prop, 1980/81:32,

Föreslagen lydelse

(1928:370), skall icke anses såsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad
inkomst, som avses i 3 S 5 mom., skall anses hänföra sig till det antal år
den skallskyldige innehaft den avyttrade egendomen. Realisationsvinst vid
avyttring nv fastighet får dock inte fördelas på mer än fyra är i andra fall
än då

Nuvarande lydelse

(1928:370), anses icke såsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 4 mom,, skall anses
hänföra sig lill del antal år den skattskyldige innehaft den avyttrade
egendomen. Realisationsvinst vid avyttring av faslighel fär dock inle fördelas
pä mer än fyra år i andra fall än då

vinsten
har uppkommit vid sådan vinsten har uppkommit vid sådan

avyttring som avses i 2S lagen avyttring
som avses i 2S lagen

(1978:970) om uppskov med be- (1978:970)
om uppskov med be

skattning av realisationsvinst eller då skattning
av realisationsvinst eller dä

vinslen lill mer än hälften utgörs av vinsten
lill mer än hälften utgörs av

återvunna avdrag för värdeminsk- återvunna
avdrag för värdeminsk

ning av den avyttrade fastigheten. ning
av den avyUrade fasfigheten.

Intäkt av skogsbruk skall anses hanförlig till det antal
är som motsvarar förhällandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag,
och värdet av ett ärs skogslillväxt ä fastigheten.

ten. Har
skaltskyldig åtnjutit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av
delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlie
till den tid han varil

Ackumulerad
inkomst, som avses Ackumulerad inkomst, som avses

i 3 S 2 mom. vid 5)-7) samt i 3 § J i 3 S 2 mom. vid 5)-7) samt i 3 S 4

mom. vid 2). 5) och 6). skall anses mom. vid 2). 5) och 6). skall anses

hänföra sig lill det anlal år den hänföra sig till det antal är den

skattskyldige bedrivit jordbruket el- skaltskyldige bedrivit jordbruket el

ler rörelsen. Har skaltskyldig åtnju- ler rörelsen. Ackumulerad Inkomst,

tit ackumulerad inkomst som nu som avses i 3 H 3 mom. vid2) och 3),

sagls i egenskap av delägare i han- skall anses hänföra sig till det antal år

dels- eller kommanditbolag, skall den skattskyldige innehaft fastighe-

inkomslen anses hänföriig till den tid han varit delägare
i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänföriig till kortare lid än den
skatlskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen

eller
varil delägare i bolaget, därest delägare i bolaget. Inkomsten skall

han så yrkar och företer utredning dock anses hänföriig lill kortare tid

om det antal år vartill inkomsten än den skattskyldige bedrivit jord

hänför sig, eller eljest om det fram- bruket eller rörelsen eller innehaft

stär säsom uppenbart att inkomsten fastigheten eller varit delägare i bola-

hänför sig lill kortare tid, get,
därest han så yrkar och företer

utredning om det anlal år vartill inkomsten hänför sig.
eller om del eljest framstår såsom uppenbart att

Prop.
1980/81:68 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomsten hänför sig fill kortare fid.

Har
jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagils av
den andra maken, skall denne, om han sä yrkar, anses hava bedrivit jordbruket
eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan,
under förutsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 S 1 mom.
lagen om slallig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle
hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av
den ena av två makar, övertagits av den andra maken saml när jordbruk, rörelse
eller andel i bolag i samband med den ena makens död överlagils av den andra
maken, och denne var ensam dodsbodelägare. Inkomst, som enligt iredje stycket
av anvisningarna lill 52 S kommunalskattelagen (1928:370) laxeras hos make.
skall icke lill någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i
tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka laxeras med tillämpning
av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 S Vid skatteberäkning enligt I S

skall oskift dödsbo och den avlidne skall den avlidne
och dödsboet anses anses som en och samma skattskyl- som en och samma
skatlskyldig, dig.

till 2 S"

Vid beräkning av nettobeloppet Vid beräkning av nettobeloppet

av ackumulerad inkomst skall intäkt av ackumulerad inkomst
skall inläkl

av skogsbruk i förekommande fall av skogsbruk i förekommande fall

minskas med till intäkten hänförligl minskas med till intäkten hänförligl

avdrag enligl punkl 7 eller 8 av avdrag enligt punkl 7 av anvisningar-

anvisningarna till 22 S kommunal- na lill 22 S kommunalskatlelagen, i

skallelagen, i den mån sådant avdrag den mån sådant avdrag medgetts vid

medgivits vid inkomsttaxeringen. inkomsttaxeringen.

I fräga om intäkt genom avyttring av tillgång, vilken kan
vara föremål för värdeminskningsavdrag, skall såsom nettobeloppet av
ackumulerad inkomst i regel anses köpeskillingen efler avdrag för tillgängens i
beskattningsavseende oavskrivna värde. Motsvarande skall gälla vid avyttring
av sådan patenträtt eller liknande rättighet, som är all anse såsom vara i
rörelse.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom avyttring
av andra varor eller produkter i rörelse än i nästföregående stycke sista
punkten sägs skall anses dold reserv i lagertillgångarna vid beskattningsårets
ingång. Den dolda reserven skall i regel beräknas till skillnaden mellan, ä ena
sidan, det

''Senaste lydelse 1972:744,

Prop. 1980/81:68 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lägsta av tillgångarnas anskaffningsvärde och
åleranskaffningsvärde efter avdrag i förekommande fall för inkurans saml, å
andra sidan, deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt. Vid avveckling av
byggnadsrörelse, tomtstyck-ningsrörelse eller annan rörelse avseende
yrkesmässig handel med fastigheter ävensom penningrörelse skall dock såsom
dold reserv i regel anses skillnaden mellan tillgångarnas verkliga värde vid
beskatlningsärets ingång och deras bokförda värde vid samma lidpunkt.

Såsom
nettobeloppet av ackumulerad inkomst genoin avyttring av varor (inklusive djur)
och produkter i jordbruksfastighet skall anses dold reserv i tillgångarna vid
beskatlningsårels ingång. Den dolda reserven skall i regel beräknas lill
skillnaden mellan tillgångarnas verkliga värde och deras bokförda värde vid
nämnda tidpunkt.

Har den i räkenskaperna gjorda värdesättningen ä lagret
frångåtts vid inkomsttaxeringen, skall vid beräkning av dold reserv i slällel
för bokfört värde användas det i beskattningsavseende gällande värdet.

till 3 S

Vad i 3 S 2 mom. vid 2) sägs angående intäkt av
jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyltjanderäll skall icke gälla
beträffande upplåtelse av rätt all avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl
vad skattskyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med skadestånd eller (7777707! i 3 S.? Med ersättning på grund av

mom. vid 3) omförmäld ersättning avbrottsförsäkring eller
skadestånd

avses i första hand sådan ersättning c. d. enligt 3 S 4 mom. vid 3) avses i

för inkomstbortfall som er/i(5//(;'5 med första hand sådan ersättning för

anledning av exempelvis siadspla- inkomstbortfall som erhålls med

nering eller gatureglering. Härmed anledning av exempelvis sladspla-

Ukställes frivilligt överenskommen nering eller gatureglering. Härmed

ersättning, vilken avtalals under /75m//5 frivilligt överenskommen er-

sådana förhållanden all möjlighel sättning, vilken avtalals under sä-

till tvångsåtgärder förelegal om fri- dana förhällanden all möjlighet till

villig uppgörelse ej träffats. tvångsåtgärder
förelegat om frivillig

uppgörelse inte träffats.

Vid tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av beslämmelser-

na i 3 § 2
mom. vid 5) och 6) och 3 S.? na i 3 S 2 mom. vid 5) och 6). 3 $ 3 mom, vid 5)
skall med avyttring mom. vid 2) och 3 S 4 mom. vid 5) likställas förlust av
tillgång, därest skall med avyttring likställas förlust ersällning pä grund av
skadeförsäk- av tillgäng. 0771 ersällning på grund ring utgäll och ersällningen
icke av skadeförsäkring eller annan föranlett avdrag för avsältning till
ersättning för skada har utgått och

7 Senaste Ivdelse 1977:43

Föreslagen
lydelse

ersättningen liiie har föranlett avdrag för avsättning
till eldsvådefond.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 S 2
mom. vid 6) samt 3 S 4 mom. vid 4) och 5) fär ske endast under förutsättning

a 11 vid beskattningsårels utgång kvarvarande, //i/c
avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av
rörelse har utarrenderats - är av endasl obetydlig omfattning,

att vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning,
som/trtr skett till lagerregleringskonlo. särskild nyan-

Nuvarande lydelse

särskilda investeringsfonder för förlorade Inventarier
och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 S 2 mom.
vid 6) saml 3 S 3 mom. vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning

a 11 vid beskattningsårets utgång kvarvarande. /cA-e
avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av
rörelse utarrenderats - äro av allenast obetydlig omfattning,

sa m t
att, såvitt avser rörelse, den skattskyldige inte under beskattningsåret har
börjat ny rörelse, som med hänsyn lill varusortiment eller liknande kan anses
utgöra fortsättning av den lidigare rörelsen. Ulöver vad i nästföregående
stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad
inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, alt upplåtelsen utgör ett led i
rörelsens avveckling.

att vid näninda lidpunkt icke kvarstår
avsättning, som sketl till lagerregleringskonlo eller särskild
nyanskaffningsfond eller som, till skaffningsfond, särskild
Invesle-ersättande av avyltral fartyg eller till ringsfond för avyttrat
farlyg eller ersättande av förlorade tillgångar i eldsvådefond,
verksamheten, sketl lill särskilda Invesleringsfonder för avyttrat farlyg
eller för förlorade inventarier och lagerlillgångar,

samt att, såvitt avser rörelse, den skaltskyldige icke
under beskattningsåret börjat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment
eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har kommit ul frän trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gängen i fråga om beskattningsår för
vilkel taxering i första instans sker är 1984. Vad i lagen föreskrivs i fråga
om eldsvädefonder och särskilt tillägg vid ålerföring av sådan fond skall gälla
även i fräga om fonder enligt förordningen (1959:168) om särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier och lagerlillgängar och
räntelillägg vid ålerföring av sådan fond.

Prop.
1980/81:68 95

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid

taxering för inkomst

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 2 S
lagen (1960:63) om räll lill förlusluljämning vid taxering för inkomst' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Anvisningar

till 2§

1.2 Förlust, som berättigar lill 1. Förlust, som berättigar till för-

förlustavdrag,
skall beräknas på lustavdrag, skall beräknas pä grundgrundval av
den för förluståret val av den för förluståret avgivna avgivna
självdeklarationen men får självdeklaralionen men får bestäm-bestämmas lill
slörre eller mindre mas till slörre eller mindre belopp än belopp än vad
deklarationen utvisar. vad deklarationen utvisar. Avdrag Avdrag för sådan
värdeminskning för värdeminskning av tillgång i foreller dyl. som kan
förskjutas från ett värvskälla och på grund av avyttring år tiU ett annat
eller som avser till- av skog får dock inte tillgodoräknas gång, vid vars
försäljning eventueU den skallskyldige med slörre belopp vinst skall
bedömas enligt reglerna ån han har yrkat i deklarationen för för
skattepliktig realisationsvinsl, och förluståret. avdrag för värdeminskning
av byggnad, som utgör lagerilllgång, fär dock inte tillgodoräknas den
skaltskyldige med större belopp än han har yrkat i deklarationen för förluståret.
7"(7/ värdeminskningsavdrag som nu sagls räknas bl. a. avdrag för
värdeminskning av byggnad, av sådana maskiner och andra inventarier som
avskrivs enligt reglerna för planenlig avskrivning, av patenträtt eller
liknande tidsbegränsad rättighet och av varumärke, firmanamn eller andra
rättigheter av goodwills natur och även avdrag för minskning av skogs
ingångsvärde.

Harsärskild nyanskaffningsfond eller fond för
återanskaffning av fastighet eller annan investeringsfond än allmän
investeringsfond återförts lill beskattning, skall vid beräkning av den
förlust, som berättigar till förluslav-

' Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1978:5.3. 2 Senaste
Ivdelse 1979:617,

Prop. 1980/81:68 96

drag. bortses frän det belopp, som på grund av
återföringen upptagils som skatlepliklig inläkl. Vad nu sagls gäller endasl i
den män det till beskallning återförda beloppet inryms i den för förluståret
fastställda beskattningsbara inkomsten minskad, i förekommande fall. med
garanlibelopp för faslighel.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då
lagen enligl uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling, och lillämpas första gängen vid 1984 ärs taxering.

Prop. 1980/81:68 97

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

Härigenom föreskrivs alt 1, 2, 5, 9, 11, 13, 14 och 15 §§
lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller
av rörelse enligl kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
slallig inkomstskatt har svenskl aktiebolag, svensk ekonomisk förening och
svensk sparbank rätt till avdrag enligt denna lag för belopp som i
räkenskaperna har avsatts lill allmän investeringsfond. Sparbank får i
balansräkningen la upp allmän investeringsfond under benämningen
invesleringskonto.

Har ett företag under beskatt- Ett företag kan för visst beskatt-

ningsåret haft nettointäkt av såväl ningsår inte få
avdrag för avsättning jordbruksfastighet som rörelse eller till allmän
investeringsfond i mer än har företaget bedrivit flera jordbruk en
förvärvskälla, eller flera rörelser, skall avdraget göras i den
förvärvskälla vars vid taxering lill statlig inkomstskatt beräknade
nettointäkt före avdraget är högst.

2§ Avdrag för avsältning till allmän investeringsfond
medges med högst hälften av den justerade årsvinsten. Med justerad årsvinst
avses årsvinsten enligt faslslälld balansräkning sedan årsvinsten, i den mån
den påverkats av nedan angivna posler,

a)
ökats med
erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b)
ökats med
belopp som har avsatts lill allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c)
ökats med
belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats med resfituterade allmänna svenska
skatter,

e) minskats med belopp som enligl 6 § har återförts från
lagerinveste-

ringskonlo jämte tillägg på sådant belopp samt

f) minskats med belopp som har f) justerats med belopp som har

föranlett höjning av årsvinsten på föranlett ändring av årsvinsten på

grund av övertagande av allmän grund av överföring av allmän inves-

invesleringsfond enligl 13 §. teringsfond enligt 13 §.

Har belopp på lagerinvesteringskonto återförts till
beskattning medges,

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 68. Bil A

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utöver vad som följer av första stycket, avdrag för
avsättning till allmän investeringsfond med högst belopp som svarar mol det
återförda beloppet, i förekommande fall ökat med tillägg pä det återförda
beloppet.

5§
Allmän investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen

för

a)
koslnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen
byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som
bostad, och för avskrivning av ny-, lill- eller ombyggnad av sådan byggnad.

a) kostnader för reparations- och

andra underhållsarbeten pä en här i

riket belägen byggnad, som inle

ulgör omsätlningslillgång i rörelse

eller är avsedd att användas som

bostad, och för avskrivning av ny-,

till- eller ombyggnad av en sådan

byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör
transportmedel i

internationell trafik, är avsedda att användas i
här i riket bedriven

verksamhet, samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och
kostnader för

c)
kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i
riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av
markanläggning som fär dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag.

reparation av farlyg eller luftfartyg.

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller /ör
reparalioits- och andra underhåUsarbeten på en här i riket belägen
markanläggning, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse, och för
avskrivning av den del av ('77 sådan markanläggnings anskaffningsvärde som fär
dras av genoin årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande
arbete eller tillred

ningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket.

e) koslnader för tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utveck

lingsarbete saml kostnader för ulbildning av arbetstagare hos företaget,

f) kostnader för att främja avsättningen ulomlands av
varor som tillverkas

här i riket.

Belopp, som har avsatts till allmän investeringsfond, får
tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i
övrigt kostnader som hänför sig till lid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av allmän investeringsfond för ändamål som
anges i första stycket e) fär göras endasl av förelag som bedriver industriell
tillverkning. Ianspråktagande enligl första stycket e) och f) fär göras endast
efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av allmän investeringsfond får inte avse
begagnade inventarier. I fräga om inventarier som företaget har
anskaffat frän

Nuvarande lydelse

näringsidkare med vilken företagel intressegemenskap får
fonden las i tillverkals under beskattningsåret.

Om allmän investeringsfond enligl beslul enligt 4 S får
las i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget,
såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag pä grund av
arbetel inle redan har skett, under del sista året ta investeringsfonden i
anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för läckande av koslnaderna med
högsl ett belopp som svarar mot uppkomna koslnader under de ifrågavarande åren.
Vad nu sagts gäller ocksä i fräga om ny- eller ombyggnad av farlyg eller
luftfartyg eller i fråga om tillgångar som avses i punkt 3 tredje stycket och
punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § saml i punkl 7 andra och
tredje styckena och punkt 16 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås
vid tilllämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas
enligt de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Som
inventarier anses inle tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29
S kommunalskattelagen.

Föreslagen lyddse

är förbundet i väsentlig ekonomisk anspråk endast om
inventarierna har

Om allmän investeringsfond enligt beslut enligl 4 S fär
tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), fär företaget,
såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag pä grund av
arbetet inte redan har skett, under det sista året la investeringsfonden i
anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för läckande av kostnaderna med
högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren.
Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller
luftfartyg eller i fräga om byggnadsinventarier och markinveiitarier enligt
kommunalskattelagen (1928:370),

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås
vid tilllämpning av första styckei tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas
enligl de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Som
inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29
S kommunalskattelagen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sedan
fem år har förflutit frän ingången av del kalenderår under vilkel inbetalning
lill konto för inveslering har gjorts, fär företagel utan särskilt tillstånd
ta ul medel som svarar mol trettio proceni av de inbetalade medlen minskat
med medel som under femårsperioden har betalats ul enligl 14 § första slyckel
(fria sektorn). Med inbetalade medel avses inte medel som företaget enligl 13
§ fjärde styckei har övertagit från annat företag.

Har företaget tagit ut den fria Har företagel tagit ut 777e(/É'/Hr den

sektorn
eller del av denna, skall ell belopp som svarar mot tvä gånger de utbetalade
medlen tas i anspråk av den allmänna investeringsfonden för ändamål som avses i
5 § första stycket a)-d).

9S

fria
sektorn skall under det beskattningsår, då Ullaget skell. ett belopp som svarar
mol tvä gånger de utbetalade medlen tas i anspråk av den allmänna
investeringsfonden för ändamål som avses i 5 § första stycket a)-d).

11 § Allmän investeringsfond skall återföras lill
beskattning om

a)
fonden har
tagits i anspråk utan tillstånd oeh det inle år fråga om fall som avses i 9 §
andra stycket,

b)
medel har
tagits ul frän konto för investering med stöd av beslul enligl 4 § och en mot
de utbetalade medlen svarande del av fonden inle har tagits i anspråk i
enlighet med beslulet,

c)
medel har tagits
ut från konto för investering med slöd av 9 § första stycket och fonden inle
har lagils i anspråk i enlighet med 9 § andra stycket,

d) företaget
har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel på

konto för investering,

f) företaget
genom fusion enligt

14 kap, aktiebolagslagen (1975:

1.385). 96 « 1 mom. lagen (1951:308)

om ekonomiska föreningar eller 78 H

lagen (1955:416) om sparbanker

skall anses upplöst och fonden inte

enligt fjärde stycket har övertagits av

det övertagande förelaget.

g) beslut har fattats att företaget

skall träda i likvidation eller

e) företaget
vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller

rörelse.

f) företaget genom fusion enligt

14 kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:

1385) dier 96 S 1 mom, lagen

(1951:308) om ekonomiska före

ningar skall anses upplöst och fon

den inte enligt fjärde stycket har

övertagils av det överlagande företa

get eller

g) företaget har beslutat träda i

likvidation.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

h) beslut har meddelais att företaget skall försättas i
konkurs.

Återföringen till beskattning skall göras i den
förvärvskälla vari avsättningen har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
arbetsmarknadsstyrelsen kan. om särskilda skäl föreligger, medge att allmän
investeringsfond, som skall återföras lill beskattning enligl första stycket
e). fär behällas under viss fid. Efter utgången av denna lid skall den
kvarstående fonden återföras till beskattning i enlighet med vad nyss sagts.

Vid sådan fusion, som avses i 28 S Vid sådan fusion, som avses i 28 S

3 mom, första eller andra stycket 3 mom,
kommunalskattelagen

kommunalskattelagen (1928:370), (1928:370). fär moderbolaget eller

fär moderbolaget eller den överta- den övertagande föreningen i be-

gande föreningen i beskattningsav- skattningsavseende överta allmän

seende överta allmän investerings- investeringsfond. Har fonden över

fond. Har fonden övertagits skall det tagits skall det anses som om moder-

anses som om moderbolaget eller bolaget eller den övertagande före

den övertagande föreningen gjort ningen gjort inbetalning till riksban-

inbetalning lill riksbanken den dag ken den dag då dotterbolaget eller

då dotterbolaget eller den överlätan- den överlåtande föreningen gjorde

de föreningen gjorde inbetalning- inbetalningen. Vad som har sagts nu

en. gäller även i fråga om fusion
enligl

78 § lagen om sparbanker.

Vad i första-fjärde styckena sägs om allmän
investeringsfond skall i förekommande fall gälla del av sädan fond,

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
arbetsmarknadsstyrelsen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att ett
företags allmänna investeringsfond helt eller delvis övertas av ett annat
företag. För sådant medgivande krävs

a)
att det ena
företaget är moderföretag och det andra förelaget dess helägda dotterföretag,
eller

b)
att båda
företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller

c)
att del ena
företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs
av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ell eller flera av
dess helägda dotterföretag och del andra förelaget antingen är ett annat sädanl
aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av del föregåen- Vid tillämpningen av första styck-

de stycket avses med moderföretag el avses med
moderföretag svenskl svenskl aktiebolag, svensk ekono- aktiebolag, svensk
ekonomisk före-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

misk förening eller svensk sparbank ning eller svensk
sparbank och med och med helägt dotterföretag helägl
dotterföretag svenskt aktie-svenskt aktiebolag vars aktier till bolag vars
aktier till mer än nittio mer än nittio proceni ägs av moder- proceni ägs
av moderföretaget, företaget.

I beslut om överlagande av allmän investeringsfond skall
anges i vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall
anses avsatt. Har det övertagande företaget förvärvskälla i inkomstslaget annan
fastighet men inte i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, skall
beslutet innehålla medgivande enligt 11 S tredje stycket att fonden fär
behållas viss fid.

Riksbanken skall pä framställning av det överlåtande
företaget överföra medel, som svarar mot den allmänna investeringsfond som
skall övertas med stöd av beslutet, från företagels konto för investering till
ett motsvarande konto för del övertagande företaget.

Har allmän investeringsfond över- Har allmän investeringsfond över-

tagils skall del anses som om/77orfer- lagils skall del
anses som om det

företagel gjort avsättning till fonden övertagande förelaget gjort avsätl-

och inbetalning till riksbanken vid ning till fonden och inbetalning till

den tidpunkl dä del överiåtande riksbanken vid den tidpunkt dä det

företaget gjorde avsättningen och överlåtande förelaget gjorde avsätt-

inbetalningen. ningen och inbetalningen.

14 S Medel, som har inbetalals till konto för
investering, får utbetalas endasl

c) om
allmän investeringsfond helt eller delvis har återförts lill beskattning,

a)
i fall som
avses i 8 S första styckei.

b)
i fall som
avses i 9 S första stycket.

c) om allmän investeringsfond /

fall som avses i II § förslå
slyckel

a)-g} hell eller delvis har återförts

till beskattning.

d) om
allmän investeringsfond helt eller delvis har överförts till annat företag
och medlen därför

d) om beslul har ineddelats att

förelaget skall försättas i konkurs.

för
investering eller

/) om
företaget för visst beskattningsår inbetalat mer än hälften av det belopp
som företaget avser att avsätta till allmän investeringsfond

ej om
allmän investeringsfond helt eller delvis har överförts till annat företag
och medlen därför skall skall överföras till annat företags
överföras till annat företags konto

konto för investering eller

e) om företagel för visst beskattningsår inbetalat mer än
hälften av det belopp som företagel avser alt avsälla lill allmän
investeringsfond

Prop.
1980/81:68 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller för vilket avdrag vid taxeringen eller för vilket
avdrag vid taxeringen

har medgetts enligt bestämmelserna har medgetts enligt bestämmelserna

i2S, i2S,

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före
senare inbetalade medel,

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen
pä framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot
hälften av den återförda fonden i den män medlen inte tidigare har ätergått
till företaget. Sådant beslut fär inle utan medgivande av taxeringsintendent
fattas förrän taxeringen för det beskattningsår, då äterföringen har skett, har
vunnit laga kraft.

I fall som avses i första stycket ej I fall som avses i första stvcket /)

skall länsstyrelsen pä framställning skall länstyrelsen pä
framställning av

av företaget beslula om utbetalning förelaget besluta om utbetalning av

av det överskjutande beloppet. det
överskjutande beloppet.

15 S Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän
investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna
investeringsfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifler om fondens
storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall länuias i tvä exemplar pä
blankett enligl formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen
skall fogas besked frän riksbanken rörande insättning på konto för investering,

Taxeriiigsiiämndeii skall. I fråga om företag som nämnden
skall taxera lill slallig inkomstskatt, lämna uppgifter till länsstyrelsen om
allmänna iiivesteruigsfonder som finns vid beskattitingsåreis utgång och allmänna
iiivesterliigsfonder som liar av-veck/als under beskattningsåret.

Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter del att
laxeriiigsnämiideriias arbete beträffande vissl års taxering har avslulals till
arbetsmarkitadssty-relsen översända de i förslå stycket angivna uppgifterna.
Sådana uppgifter behöver inte lämnas beträffande förelag som inte har medgetts
avdrag för avsättning till allmän Invesierliigs-fond. Har beslut om avdrag för
avsältning till allmän investeringsfond eller ianspråktagande av fonden

Prop.
1980/81:68

Nuvarande lydelse

104

Föreslagen lydelse

ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela
arbeismarknadsstvrelseii detta.

Riksbanken skall lämna bevis lill företagel om inbetalning
till konioför inveslering.

Riksbanken
skall till arbetsinark-nadsstyrelseii och länssiyrelsen översända uppgifter
angående de för beskattningsåret gjorda iiibetaliiing-arna till koiiloii för
investering senasi den 31 maj under laxeringsårel eller, om belopp har betalats
in vid senare tidpunkl, snarast därefter. I uppgifterna, som skall lämnas
särskill föi varje företag, skall anges företagets firma, adress och
orgaiiisaiioiisiiiiiii-mer. del beskaiiningsår som liibcial-ningen avser samt
del inbetalade beloppets storlek.

Har
medel utbelalais från konto för investering, skall riksbanken senast den 31
januari året efler det att ulbeialiiingeii har gjorts iiiiderrälla
arbelsmarknadsslyrelsen och länssiyrelsen om delta. I underrättelsen skall
anges förelagets firma, adress och organisationsnuinmer .samt del utbetalade
beloppets storlek.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efler den dag, dä
lagen enligt uppgifi på den har kommil ut från trycket i Svensk
författningssamling. Därvid skall dock iakttas följande.

1.
Den nya
bestämmelsen i 14 § första slyckel d) får lillämpas också i fråga om medel som
har inbetalats lill konto för investering enligt lagen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturuljämning,

2.
De nya
bestämmelserna i 5 § femte och sjätte styckena tillämpas första gången i fråga
om beskattningsår för vilkel taxering i första instans sker år 1984.

3.
I övrigl skall
lagens bestämmelser tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för
vilkel taxering i första instans sker är 1981.

Prop.
1980/81:68 105

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att 8 S lagen (1979:610) om allmän
invesleringsreserv skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8S Allmän investeringsreserv fär tasi anspråk förföljande
ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations-och a) kostnader för reparations-och

andra underhållsarbeten pä här i andra underhällsarbeten pä en här i

riket belägen byggnad, som inte riket belägen byggnad, som inte

utgör lagertillgång eller är avsedd att ulgör oni.säiinlngsiillgång i rörelse

användas som bostad, och för eller är avsedd att användas som

avskrivning av ny-, till- eller bostad, och för avskrivning av ny-,

ombyggnad av sädan byggnad. till- eller ombyggnad av en sädan

byggnad.

b) avskrivning av inventarier som. om de inte utgör
transportmedel i

internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven

verksamhet, samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för

reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) koslnader för främjande av c) kostnader för främjande av

skogsbruk eller underhåU av mark- skogsbruk eller för reparations- och

anläggning här i riket och för andra underhållsarbeten på en här i

avskrivning av .?(?(/«/; del av rt/75A-((//- riket belägen markanläggning, som

ningsvärdet av inarkanläggniitg som inte utgör oiiisättiungstillgång i rörd-

tår dras a\ genom årliga väideminsk- .ve, och för avskrivning av den del av

ningsavdrag. en sådan markanläggnings anskaff

ningsvärde som fär dras av genom

ärliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande
arbete eller tillred

ningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket.

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utveck

lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den skattskyl

dige.

f) koslnader för all främja avsättningen utomlands av
varor som häri riket

tillverkas.

Belopp, som har avsatts till allmän investeringsreserv,
får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i
övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av allmän investeringsreserv för ändamål
som anges i första stycket e) får göras endast av skattskyldig som bedriver
industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket d )-f) fär
göras endast efter

'
Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

särskill medgivande av regeringen,

Ianspråktagande
av allmän invesleringsreserv fär inte avse begagnade inventarier och föremål
avsedda för utsmyckning av kontorslokaler. I fräga om inventarier som den
skaltskyldige har förvärvat från näringsidkare med vilken han är förbunden i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap får allmän invesleringsreserv tas i
anspråk endasl om inventarierna har tillverkals under beskattningsåret,

I fråga om
anskaffning av personbil som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) fär allmän
invesleringsreserv las i anspråk endast om bilen är avsedd för yrkesmässig
trafik eller uthyrningsrörelse.

Med
byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tilllämpning av
första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behand-

1 fråga om anskaffning av båt som avses i 2 S sjölagen
(1891:35 s. 1) fär allmän invesleringsreserv las i anspråk endasl om båten är
avsedd för yrkesmässigt bedrivet fiske.

Med
byggnader, inventarier och markanläggningar försläs vid tilllämpning av första
stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behand-

las
enligt de bestämmelser som gäl- las enligt de bestämmelser som gäl-

ler för
byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
respektive markanläggningar. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i
punkt 5 av anvisningarna till 29 S kommunalskattelagen (1928:370).

ler för
byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
respektive markanläggningar. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i
punkt 6 av anvisningarna till 29 S kommunalskattelagen (1928:370),

Denna lag träder i kraft fyra veckor efler den dag, dä
lagen enligt uppgift pä den har kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling. Därvid skall dock iakttas följande.

1. De nya beslämmelserna i 8 S första styckei lillämpas
första gängen i

fräga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker är 1981,

2, Den nya bestämmelsen i 8 S sjunde styckei tillämpas
första gången i

fräga om beskattningsår för vilkel taxering i första instans sker år 1984,

Prop.
1980/81:68 107

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelag-ringsanläggningar, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 7S 1 och 2 mom, lagen
(195(S:575) om avskrivning å vissa oijelagringsanläggningar, m, m.'
hänvisningarna till punkt 1 sjätte slyckel av anvisningarna lill 41 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall bytas ul mol hänvisningar lill punkt 2
sjätte stycket av anvisningarna lill 41 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då
lagen enligt uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

Lagen omtryckt 1977:940, Senaste lydelse av lagens
riiliiik 1977:940.

Prop. 1980/81:68 108

8
Förslag till

Lag
om upphävande av förordningen (1963:216) om extra avskrivning

och
särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen

Härigenom
föreskrivs att förordningen (1963:216) om extra avskrivning och särskilt
investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1980.

Prop.
1980/81:68 109

9 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs alt 25 a S taxeringslagen (1956:623)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

25 a § Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för
kostnader för representation och liknande ändamål skall vid självdeklaration
fogas uppgift enligl fastställt formulär utvisande huru kostnaderna fördela
sig på följande huvudgrupper:

1) kostnader för mat, dryck,
betjäning, hotellrum, teaterbiljetter o. dyl. i samband med affärsförhandlingar
och liknande, med angivande av huru mycket av kostnaderna, som belöper å
representation utövad i den skattskyldiges eller hos honom anställds hem,

2) koslnader som vid 1) sägs i samband
med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten,
slapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av huru mycket av
koslnaderna som belöper å representation utövad i den skatlskyldiges eller hos
honom anställds hem,

3) koslnader i form av underhäll,
hyra, löner m. m. avseende faslighet, våning och inventarier, som helt eller
huvudsakligen nyttjas för representa-tionsändamål och liknande,

4) koslnader för representation
gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten o. dyl. och
för annan till personalvård hänföriig representation,

5) kostnader för gåvor, som icke äro
att hänföra lill reklam och som icke upptagits säsom löneförmån å
kontrolluppgift,

6) utgivna representalionsersättningar
och represenlationsbidrag, med angivande av huru mycket härav som upptagils ä
kontrolluppgift, samt

7) övriga representationskostnader.

Koslnader för sprUdrycker och vin skall - oaktal
kostnaderna inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen - anges särskUt.

Denna lag tråder i krafl dagen efler den dag, då lagen
enligl uppgifi på den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling,
och lillämpas i fräga om representation och liknande som har utövats efler
utgången av år 1980.

Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:773,

Prop.
1980/81:68 110

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt

vinstkonto

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:456) om
insättning pä tillfälligt vinstkonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4S

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller
av rörelse enligl kommunalskatlelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har företag, som avses i IS, rält till avdrag för belopp
som i räkenskaperna har avsatts till vinstfond. Avdrag medges inle med högre
belopp än vad företaget-i enlighet med bestämmelserna i 2 §-senast den 15
oktober under taxeringsåret har betalat in lill vinstkonlo. Avdraget får göras
vid 1981 ärs taxering eller - om företagel på grund av förlängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - vid 1982 års taxering.

Haretl företag under beskattnings- Ett förelag kan inte fä avdrag för

året haft nettointäkt av såväl jord- avsättning till
vinstfond i mer än en bruksfastighet som rörelse eller har förvärvskälla,
företagel bedrivit flera jordbruk, skogsbruk eller rörelser, skall avdraget
göras i den förvärvskälla vars nettointäkt, sådan den har beräknats vid
laxeringen lill slallig inkomstskatt, före avdragel och - i förekommande fall
- före avdrag för avsättning enligt lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond är högst.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efler den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling.

Prop.
1980/81:68 111

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-05-22

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård. Dahlgren,
Åsling, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson. Danell

Föredragande: stalsrädet Mundebo

Lagrådsremiss med förslag till ändrade regler för den
skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.
m.

1 Inledning

Företagsskatleberedningen (Fi 1970:77)' överlämnade i
november 1977 sitt slutbetänkande (SOU 1977:86 och 87) Beskallning av företag.
1 betänkandet analyserar beredningen olika former av företagsbeskattning och
sambandet mellan dessa. Betänkandet innehåller ocksä ett slort antal förslag om
ändringar inom den nuvarande neltovinstbeskallningens ram.

Genom lagsliflning förra våren behandlades två
huvudområden av företagsskatteberedningens betänkande, nämligen dels företagens
möjligheter lill resultalutjämning och uppbyggnad av obeskattade reserver,
dels dubbel- och kedjebeskatlningen inom bolagssektorn saml delar av systemet
för koncernbeskattning (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389. SFS 1979:609-618).
I det följande avser jag att ta upp flertalet av beredningens förslag rörande
nellovinstbeskaltningen som ännu inte föranlett lagstiftning. Närmare bestämt
avser jag att behandla avskrivningsreglerna för inventarier och fastigheter
saml de skattemässiga konsekvenserna av skador pä fasligheter genom brand eller
liknande olyckshändelser. I del sammanhanget diskuterar jag även om del finns
anledning att begränsa utrymmet för vad som f. n. bedöms utgöra inte
avdragsgilla kapitalförluster. Jag lägger vidare

I Ledamöter vid avgivande av betänkandet var
riksdagsledamoten Alvar Andersson, ordförande, riksdagsledamoten Curt Boström,
regeringsrådet Sven Brodén. fil, lic, Gösta Dahlström, professorn Dag Helmers.
l:e ombudsmannen Sune Israelsson, riksdagsledamoten Tage Johansson, andre vice
talmannen Tage Magnusson, riksdagsledamoten Johan A, Olsson, tulldirektören
Eskil Tistad och docenten Carl Johan Åberg,

Prop.
1980/81:68 112

fram förslag om eu allmän reglering av hur pågående
arbeien skall bedömas i skattehänseende och av hur byggnadsrörelse och handel
med fastigheter skall beskattas. Vissa mindre ändringar föreslås ocksä av
reglerna för lomtrörelse och handel med värdepapper. Därefter behandlas valet
av beskattningsår vid rättelse av balansposter som redovisats felaktigt i flera
' bokslut samt möjlighelen att underlåta höjning av inkomsten i vissa fall då
någon balanspost blivit oriktig. Som sisla fråga bland mina ändringsförslag tar
jag upp rätlen lill avdrag för utgifter för spritdrycker och vin i samband med
representation. Min framställning avslutas med en redogörelse för det fortsatta
lagstiftningsarbetet pä företagsbeskattningens område.

Till protokollet i detla ärende bör som bilaga 1 fogas en
sammanfatlning av beredningens belänkande och som bilaga 2 de delar av
beredningens lagförslag som behandlas i lagrädsremissen. Beträffande nu
gällande regler för beskattning av förelag samt beredningens närmare
överväganden hänvisas till belänkandel.

Beredningens betänkande har remissbehandlats. Till
protokollet i delta ärende bör som bilaga 3 fogas en förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyitrandena i de delar som las
upp i lagrädsremissen.

2 Allmän motivering

2.1 Maskiner och andra inventarier

2.1.1 Inventariebegreppet

Företagsskatteberedningen lar i detta sammanhang upp
frägor angående konstföremål och andra föremål som saknar direkt samband med
verksamheten samt de särskilda regler som i sistnämnda hänseende gäller i
fräga om fåmansföretag.

Genom 1976 års lagstiftning om fåmansföretag (prop.
1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76:171, SFS 1976:85-87) infördes i punkl
3 a av anvisningarna lill 29 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, en regel om
att fåmansföretag inte får avdrag för kostnad för anskaffning av inventarier
som uteslutande eller sä gott som uteslutande är avsedda för företagsledares
eller honom närstående persons privata bruk. Beredningen föreslår all denna
regel kompletteras med en bestämmelse om att rält lill avdrag inle heller
föreligger - oavsett om den skattskyldige är fåmansföretag eller ej - om
anskaffningen avser tillgäng av privat karaktär vilken helt saknar anknytning
till den skattskyldiges egentliga förvärvsverksamhel. Regeln avses i första
hand bli tillämplig pä lyxbetonad utrustning av representationskaraktår, t. ex.
större fritidsbåtar. I fråga om konstföremål föreslås en särskild regel fill
vilken jag strax skall återkomma.

Några remissinstanser invänder att den föreslagna regeln
synes leda till att fullt avdrag skall medges om det inte kan klarläggas att tillgängen
helt saknar

Prop.
1980/81:68 113

anknytning till verksamheten, någol som inle torde vara
avsett.

För egen del vill jag framhälla alt redan de nu gällande
reglerna innebär att tillgångar skall anses som inventarier i en viss
förvärvskälla endast om de har samband med den verksamhet som bedrivs i denna.
Delta följer av bestämmelserna i 20 § KL och av reglerna för de olika
inkomstslagen. Som framförts vid remissbehandlingen föreligger en risk för att
den föreslagna regeln medför all invenlariebegreppet vidgas fill all omfatta
även tillgångar som har så ringa anknytning till verksamheten alt de i dag inte
anses som inventarier i denna. Förslaget bör därför inte leda till
lagstiftning. Del torde över huvud laget inle vara möjligt att på ett tillfredsställande
sätt delaljreglera denna fråga ulan den bör lämpligen, liksom hillills,
överlämnas ät rättstillämpningen.

Beträffande konstföremål anför beredningen all
hitfillsvarande praxis, som innebär alt avdrag i allmänhel inle medges,
framstår som otidsenlig och alltför restriktiv. Fast anbragla konstföremål,
säsom väggmålningar och reliefarrangemang, bör enligl beredningen få ingå i
avskrivningsunderlaget för byggnad, medan lösa konstföremål skall kunna
belraklas som inventarier. Som allmän förutsättning föreslås gälla att värdet
står i rimlig proportion till verksamhetens omfallning och inriktning.
Vägledande vid bedömningen bör vara om anskaffningen kan ses som ett normall
inslag i rörelsen. Hänsyn bör också tas till om konstföremålet är placerat sä att
det är tillgängligt för en bredare publik. Beredningen anger också vissa
branscher där kravet på utsmyckning anses vara särskilt stort.

Remissinstanserna instämmer över lag i vad beredningen
anför om behovet av viss uppmjukning av praxis i fråga om avdrag för
konstföremål och om bedömningen av fast anbragla sädana. Vad gäller lösa
konstföremål anser flertalet remissinslanser alt avdrag bör kunna medges
omedelbart för enklare litografier, reproduktioner, dekorationsföremål o. d. De
ställer sig emellertid tveksamma till de principer för avgränsning av del
avdragsgilla området som beredningen föreslår. Bl. a. påpekas de problem som
skulle uppkomma vid flyttning av ett konstverk om bedömningen grundas på var
verket är placerat. Vidare invänds frän nägra häll all beredningen har
överdrivit strängheten i rådande praxis och alt avdrag redan nu medges för t.
ex. enklare litografier.

För egen del vill jag anföra följande.

Beredningens uttalanden angående fasl anbragla
konstföremål har inte mött några invändningar. Några särskilda bestämmelser i
detta avseende har emellertid inte föreslagits och kan inte heller anses
nödvändiga. Rätt till avdrag för enklare lösa konstföremål har i allmänhel
tillstyrkts av remissinstanserna och jag kan ansluta mig till deras uppfattning.
Med hänsyn till vad som anförts om nuvarande praxis på området anser jag
emellertid att del inle är nödvändigt att införa några särskilda regler i detta
avseende. Även om en vidgad rätt till avdrag för dyrbarare konstföremål på
många håll hälsats med tillfredsställelse, har också stark krifik inle minst
från tekniska utgångspunk-

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 68. Bd. A

Prop.
1980/81:68 114

ter riktats mot beredningens förslag. Jag finner dessa
invändningar befogade och avser inte all lägga fram något förslag i denna
fräga. Det får. liksom hillills, ankomma på rättspraxis att dra upp gränsen
mellan enklare och dyrbarare konstföremäl o. d.

Beredningen lar ocksä upp frågan vilka skatteeffekter som
skall inträda vid avyttring av tillgångar som inle har ansetts utgöra
inventarier i en förvärvskälla pä grund av antingen de redan gällande
fåmansföretagsreglerna eller de föreslagna nya reglerna. Enligl beredningen bör
sådana avyttringar bedömas efter realisationsvinslreglerna i 35 och 36 §§ KL.
Detsamma föreslås gälla i fråga om sådana bilar i fåmansföretag som är dyrare
ån nödvändigt lill den del de inle anses som inventarier. Särskilda regler
föreslås också angående värdeminskningsavdrag på sådana bilar.

Bland uppgifterna för 1980 års förelagsskallekommitlé (B
1979:13), som har tillkallats för alt se över beskattningsreglerna för
familjeföretag, ingär en översyn av lagstiftningen om fåmansföretag. Denna
översyn bör inle föregripas i föreliggande sammanhang. Jag är därför inle
beredd all nu lägga fram några förslag i de nämnda frågorna.

Enligl gällande regler får utgifter för anskaffning av
sådana inventarier som har en ekonomisk livslängd om högst tre är
(korllidsinventarier) dras av omedelbart. Beredningen föreslår inle någon
ändring på denna punkl. Länsstyrelsen i Kalmar län anför emellerfid all
inventarier med läg anskaffningskostnad i praktiken ofta behandlas som
korllidsinventarier, ehuru detta strider mot gällande regler, och föreslår att
Ireärsgränsen kompletteras med en värdegräns, förslagsvis 5 % av basbeloppet
vid början av kalenderåret före taxeringsåret.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till
länsstyrelsens förslag. Det framstår inle som meningsfullt att utgifter för
anskaffning av inventarier med lågt värde uppdelas på värdeminskningsavdrag
under flera år. I praktiken torde taxeringsmyndigheterna också ofta godta att
anskaffningsvärdet för inventarier av mindre värde dras av direkt. Mot bakgrund
av det sagda anser jag alt det i KL bör införas en möjlighel till omedelbart
avdrag för sädana inventarier. Som exempel på inventarier som det här kan vara
fråga om kan nämnas handverktyg och enklare kontorsutrustning. Någon direkt
värdegräns bör inte anges i lagtexten. Det bör i stället ankomma pä riksskatteverket
att vid behov meddela anvisningar till ledning för tillämpningen. Ett riktmärke
bör dock vara att direktavdrag inte bör medges om anskaffningsvärdet för
tillgången i fråga överstiger 500-600 kr. i dagens penningvärde.

Mitt nu redovisade förslag bör tas in i punkt 5 av
anvisningarna till 22 § och den nya punkten 3 av anvisningarna till 29 § KL.

Prop.
1980/81:68 115

2.1.2 Avskrivningsmetoder

I inkomstslaget rörelse finns det två system för
avskrivning av inventarier, den räkenskapsenliga och den planenliga
avskrivningsmetoden. Dessa metoder kan användas även i inkomstslaget
jordbruksfastighet. Där finns också en tredje metod, restvärdeavskrivning, som
tillämpas huvudsakligen av mindre och medelstora jordbruk. Den räkenskapsenliga
avskrivningen används av det helt övervägande antalel rörelseidkare, medan
planenlig avskrivning främst förekommer hos ett antal mindre förelag.

Ell företag får fillämpa räkenskapsenlig avskrivning om
det har ordnad bokföring som avslutas med resullatkonlo (vinst- och
förlustkonto). Efter tillkomsten av den nya bokföringslagen (1976:125), BFL,
ligger i detla ett krav på att företaget upprättar årsbokslut. I princip krävs
också tillstånd från taxeringsnämnden. Det lämnas normalt i den formen alt
förelaget använder metoden i sin deklaration och nämnden godtar delta. Det
torde vara ovanligt alt tillstånd vägras. Metoden innebär i huvudsak följande.

Utgångspunkten är att företaget i sina räkenskaper gör en
samlad avskrivning på och vårdesättning av hela inventariebeståndet.
Avskrivningen i räkenskaperna godtas vid taxeringen om den håller sig inom
vissa ramar. Dessa kan beräknas pä två olika sätt, antingen enligt den s. k.
huvudregeln eller enligt den s. k. kompletteringsregeln. Ett genomgående krav
är att överensstämmelse skall föreligga mellan taxering och bokföring i fräga
om såväl avskrivningar som restvärden.

Vid fillämpning av huvudregeln utgår man från värdet på
inventarierna enligl balansräkningen för det närmast föregående
beskattningsåret. Detta värde ökas med utgifter för anskaffning av inventarier
under året och minskas med belopp molsvarande ersällning för inventarier som
har sålts eller förlorats under årel (neltometoden). Härvid bortses dock från
inventarier som bäde har anskaffats och sålts, förlorats eller utrangerats
under året. Högsta avskrivningsbelopp är 30 % av det på detta sätt framräknade
värdet. I fråga om inventarier som har anskaffats före beskattningsåret och
sålts eller förlorats under delta medges ett särskilt avdrag med belopp
motsvarande vederlaget eller ersättningen.

Enligt kompletteringsregeln får avskrivning ske med så
slorl belopp som behövs för att uppnå ett visst restvärde. Detta utgörs av
anskaffningsvärdet på befinfiiga inventarier, minskat med beräknade årliga
avskrivningar efter 20%. Regeln kan sägas innebära att inventarier kan skattemässigt
helt avskrivas på fem år.

Ersättning för sålda eller förlorade inventarier skall tas
upp som intäkt. Utgifter för inventarier som har anskaffats och sålts,
förlorats eller utrangerats under samma år fär omkoslnadsföras.

Som förut nämnts krävs i princip tillstånd av
taxeringsnämnden för att räkenskapsenlig avskrivning skall få användas. Den som
fillämpar systemet felaktigt kan vägras rätt lill att utnyttja metoden. Detla
lorde t. ex. kunna ske om den skaltskyldige vid upprepade tillfällen har bokfört
tillgångar som inte

Prop.
1980/81:68 116

skall avskrivas som inventarier, t. ex. byggnader och
konstverk av kapital-placeringsnalur, på invenlariekonto. Den skatlskyldige
blir i så fall hänvisad lill de i allmänhet mindre förmänliga reglerna för
planenlig avskrivning.

Vid planenlig avskrivning fördelas utgiften för
anskaffning av maskiner och andra inventarier genom avskrivning med lika stora
belopp på det antal år som motsvarar tillgängens ekonomiska livslängd. I
praktiken tillåls ofta avskrivning efter 10 % utan särskild utredning om
livslängden. För vissa tillgångar med snabb förslitning, t. ex. lastbilar,
schaktnings- och entreprenadmaskiner samt personbilar i yrkesmässig trafik,
kan procentsatsen gå upp till 25. Avdragen kan i viss utsträckning förskjutas
mellan åren med hänsyn lill rörelsens växlande resultat eller till att avdragel
inle kan utnyttjas. Ersättning för sålda eller förlorade inventarier skall tas
upp som skattepliktig intäkt medan å andra sidan avdrag medges för oavskriven
del av anskaffningsvärdet när inventarier säljs, förloras eller utrangeras. I
vissa fall kan de skattskyldiga i stället använda sig av en nettometod.

Tillämpas planenlig avskrivning behöver inte
avskrivningarna och de skattemässiga restvärdena överensstämma med motsvarande
belopp i räkenskaperna. I vissa situationer föreligger dock krav på ett
samband. Ett exempel på detta är regeln att avskrivning får ske med högre
belopp än enligt planen om det behövs för att inte det skaltemässiga restvärdet
skall överstiga tillgångens verkliga värde, dock endast under förutsättning att
det bokförda värdet inle är högre än del skattemässiga restvärdet.

Restvärdeavskrivning påminner om räkenskapsenlig
avskrivning och kan ses som en förenklad variant av denna. Överensstämmelse med
räkenskaperna, balansräkning enligt gamla jordbruksbokföringslagen (1951:793),
krävs men dessa behöver inte avslutas med resultatkonto. Metoden skiljer sig
från räkenskapsenlig avskrivning främst genom all den högsta procentsatsen för
avskrivning, beräknad på likarlat sätt som enligl huvudregeln vid denna, är 25
i stället för 30 saml att det inte finns någon motsvarighet lill
kompletteringsregeln.

Beredningen föreslår att de tre nuvarande metoderna för
avskrivning av inventarier skall ersättas med en enda metod, gemensam för alla
företag. Den nya metoden har samma huvudregel och komplelteringsregel som den
räkenskapsenliga avskrivningen. Kravet på överensstämmelse mellan taxeringen
och räkenskaperna föreslås bortfalla vid tillämpning av huvudregeln. Det
skattemässiga restvärdet skall dock inte få undersliga det bokförda värdet.
Vidare skall upprättande av årsbokslut och överensstämmelse mellan restvärdena
vara en förutsättning för alt kompletteringsregeln skall fä lillämpas.

En allmän uppfattning bland remissinstanserna är att den
räkenskapsenliga avskrivningen fungerar väl. De har därför uttryckt en viss
tveksamhet inför de av beredningen föreslagna ändringarna. Några
remissinstanser har utryckligen angelt en av fördelarna med metoden vara kravet
på överensstämmelse mellan de skaltemässiga restvärdena och räkenskaperna.
Dessa

Prop.
1980/81:68 117

remissinstanser har därför ifrågasatt lämpligheten av
uppmjukningen i nämnda hänseende. Röster har emellerfid också höjts för ett
fullständigt avskaffande av kopplingen mellan skattemässiga och bokförda
värden. Även i fråga om angelägenheten av all skapa en gemensam metod för alla
företag är meningarna delade. Vissa remissinstanser anser att förslagel bör
genomföras av förenklingsskäl, andra all någon ändring av nuvarande ordning
inle är påkallad. Den planenliga avskrivningen anses av vissa remissinslanser
väl lämpad för mindre företag med ett fätal inventarier och ger dä en god
överblick över inventariebeståndet. Del pekas ocksä på all ett genomförande av beredningens
förslag skulle kunna innebära försämrade avskrivningsmöjligheter för t. ex. ett
litet förelag med några få lastbilar som enda inventarier. De nuvarande
reglerna om planenlig avskrivnig anses emellertid vara i behov av förenklingar.
Nägon kritik har däremot inte riktats mol restvärdeavskrivningen.

För egen del vill jag anföra följande.

Beredningens målsättning all skapa sä längt möjligl
enhetliga avskrivningsregler för alla förelag har i huvudsak fält ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Även enligt min mening är del från både
materiell och administrativ synpunkt i och för sig önskvärt med en enhetlig
metod. Detta önskemål måste emellertid vägas mot värdet av all behålla väl
kända och fungerande regler oförändrade. Hänsyn måste också las lill att ell
stort antal skattskyldiga har en mindre omfatiande bokföringsskyldighet än
andra. 1 sistnämnda hänseende kan nämnas alt beredningens förslag innehåller
flera bestämmelser som kan tillämpas bara i fräga om företag som upprättar
årsbokslut.

Den räkenskapsenliga avskrivningen har tillämpats i 25 är
och är således väl inarbetad. Den används i stor omfattning, bl. a. av
praktiskt taget alla större och medelstora företag, och har enligl vad som
allmänt har omvittnats fungerat utan några egentliga problem. Mot bakgrund av
den utökning och de preciseringar av bokföringsskyldigheten som BFL har
inneburit synes det naturligt all även i framtiden använda en metod för
skaltemässiga avskrivningar som direkt bygger på räkenskaperna. Det är ä andra
sidan uppenbart att ett krav på överensstämmelse mellan skaltemässiga
restvärden och bokförda värden saknar mening för skattskyldiga som inle
upprättar årsbokslut.

Det sagda ger enligl min uppfattning vid handen alt den
räkenskapsenliga avskrivningen bör behällas oförändrad. Liksom hillills fordras
då all skaltemässiga restvärden och avskrivningar överensstämmer med motsvarande
belopp i räkenskaperna. Detla innebär i sin lur alt denna avskrivningsmetod
även i framliden är reserverad för företag som upprättar årsbokslut.

När det sedan gäller vilken eller vilka metoder som bör
finnas vid sidan av den räkenskapsenliga avskrivningen är följande
omständigheter att beakta. Den planenliga avskrivningen måsle betecknas som
relativt otidsenlig. Den

Prop.
1980/81:68 118

medför praktiska svårigheter så snart den skattskyldige
har mer än ett fåtal inventarier. De särskilda regler som möjliggör
förskjutning av avdragen mellan olika är med hänsyn bl. a. till företagets
växlande resultat är komplicerade och sällan använda. Reslvärdeavskrivningen
kan ses som en förenklad och någol mindre förmånlig variant av den
räkenskapsenliga avskrivningen. Detsamma kan -såvitt gäller skattskyldiga som
inte upprättar årsbokslut - sägas om den av beredningen föreslagna modifierade
räkenskapsenliga avskrivningen. Nägon kritik mot reslvärdemeloden har inte
framkommit vid remissbehandlingen.

Som jag lidigare sagt är det en fördel om man kan uppnå en
slörre enhetlighet i fräga om avskrivningsmetoder. Med hänsyn lill detla och
lill vad jag nyss anfört anser jag alt den planenliga avskrivningen bör
avskaffas. Vid sidan av den räkenskapsenliga avskrivningen bör endast finnas en
enda metod och denna bör i största möjliga utsträckning vara uppbyggd på ett
likartat sätt som den räkenskapsenliga avskrivningen. I detta syfte föreslår
jag alt anknytningen fill räkenskaperna helt slopas i fråga om restvärdeavskrivningen
och att metoden får tillämpas även i inkomstslaget rörelse.

Mitt förslag överensstämmer, såvitt avser företag som inte
upprättar bokslut, därmed i stort sett med beredningens förslag. Jag vill dock
föreslå att reslvärdeavskrivningen kompletteras med en bestämmelse av innehåll
att ytterligare avskrivning fär göras om den skatlskyldige kan visa all
tillgångarnas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet. En
sådan regel finns f. ö. redan beträffande räkenskapsenlig avskrivning. Det är
enligt min mening önskvärt att det på detla sätt klart uttrycks att avskrivning
ned till verkligt värde alltid skall berättiga till avdrag. Det praktiska
behovet av regeln är säkerligen ringa men den torde i enstaka fall kunna bli
tillämplig i fråga om mindre företag med sådana inventarier som är utsatta för
snabb förslitning.

Det kan förekomma att ett förelag är berett alt betala ett
särskill högt pris för en tillgång för att kunna utnyttja den vid ett speciellt
arbetsfillfälle e. d. Enligt beslämmelserna för räkenskapsenlig avskrivning får
sädant överpris dras av särskilt. Jag anser att denna möjlighel bör finnas även
för företag som tillämpar restvärdeavskrivning.

Slufiigen skall jag här ta upp en fråga som gäller
räkenskapsenlig avskrivning. Har den skattskyldige tidigare medgetts avdrag för
kontrakts-avskrivning beträffande inventarier som anskaffats under
beskattningsåret, reduceras vid tillämpning av huvudregeln anskaffningsvärdet
med avdragsbeloppet. Molsvarande gäller när inventarier skrivits av mot
investeringsfond e. d. Beredningen föreslår av förenklingsskäl alt
anskaffningsvärdet i dessa fall skall reduceras även vid fillämpning av
komplelteringsregeln. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Jag förordar alt det genomförs.

De förslag som jag nu har redovisat bör las in i punkt 5
av anvisningarna till 22 § samt den nya punkten 3, punkt 4 och den nya punkten
5 av anvisningarna

Prop.
1980/81:68 119

fill 29 § KL. Även punkt 1 av anvisningarna till 2 § lagen
(1960:63) om rätt lill förlusluljämning vid taxering för inkomst bör ändras.

2.1.3 Avskrivning i inkomstslaget tjänst, m. m.

Enligt 33 § 1 mom. KL får avdrag från intäkt av tjänst
göras för samtliga utgifter, som är att anse som koslnader för fullgörande av
tjänsten, bl. a. för instrument o. d. Nägra särskilda regler för hur avdragel
skall beräknas i fråga om inventarier finns inte. I fråga om tillgångar av
sådan karaktär medges dock regelmässigt avdrag för värdeminskning med en
procentuell andel av anskaffningsvärdet för varje är. Som exempel på sådana
tillgångar kan nämnas personbilar, bandspelare och skrivmaskiner.

Beredningen föreslår alt punkt 1 av anvisningarna lill 20 §
KL kompletteras med en regel om all utgift för anskaffande av inventarier får
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, avpassade efter tillgångens ekonomiska
livslängd, om inte annat är särskilt föreskrivet. Syflel med bestämmelsen är
enligt beredningen endast att lagfästa nuvarande praxis, vilkel anses påkallat
med hänsyn bl. a. till att den planenliga avskrivningen föreslås slopad i
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.

Förslaget godtas i princip av remissinstanserna. Dessa
framhåller emellertid även att mer utförliga regler behövs samt att
beskattningsfrågorna vid försäljning av inventarier bör regleras samtidigt.
Utformningen, av den föreslagna regeln befaras också kunna leda till en inte
åsyftad utvidgning av fiUämpningsområdet. Vidare har påpekats alt den
föreslagna regeln skulle bli fillämplig även i fråga om inkomstslagen kapital
och tillfällig förvärvsverksamhet.

Enligt min mening kan i och för sig goda skäl anföras för
en lagreglering av den avdragsrält för värdeminskning på inventarier som har
utbildats i praxis. Jag finner emellertid att remissinstanserna har fog för
sina påpekanden om alt regleringen i så fall bör vara mer utförlig och avse
även skattekonsekvenserna vid försäljning av inventarier. Det nu tillgängliga
utredningsmaterialet bör dock inte läggas till grund för en omläggning av
skattereglerna. Bland de problem som behöver belysas ytterligare är de fall då
en tillgång, t. ex. en bandspelare, används säväl privat som i arbetet. I en
sådan situation medges f. n. inte sällan ett avdrag för ökad förslitning. Här
uppkommer frågor av samma slag som då en bil i ett fåmansföretag är dyrare än
nödvändigt. Denna problematik övervägs, som jag har framhållit i det
föregäende, av 1980 ärs företagsskattekommilté (B 1979:13). Jag är därför inte
beredd att nu lägga fram förslag om hur inventarier i inkomstslaget tjänst
skall behandlas i skattehänseende.

Jag vill slutligen här nämna all jag kommer att behandla
frågan om avdrag för värdeminskning av lösa inventarier som hör till annan faslighet
i avsnitt 2.2.7.

Prop.
1980/81:68 120

2.2 Fastigheter

2.2.1 Inledning

År 1969 antogs nya avskrivningsregler för byggnader och
markanläggningar på rörelsefasfigheter (prop. 1969:100, BeU 45, rskr 233, SFS
1969:363). År 1972 infördes motsvarande regler för byggnader och
markanläggningar på jordbruksfasfigheter (prop. 1972:120, SkU 67, rskr 343, SFS
1972:741). De nya reglerna innebär en genomgripande modernisering av rätten
till avskrivning av byggnader och byggnadstillbehör samt av vissa markanläggningar.
Denna modernisering har främst tagit sig uttryck i en utvidgning av kretsen
avskrivningsbara tillgångar och en omfördelning av dessa mellan grupper som
behandlas efter olika avskrivningsregler. Tankegången bakom omfördelningen, som
huvudsakligen skett efter funktionell grund, har varit att till en och samma
grupp föra tillgångar mellan vilka råder en ekonomisk samhörighet. Vid
beräkning av de årliga värdeminskningsavdragen har syftet varit att anpassa den
skattemässiga bedömningen lill det företagsekonomiska koslnadsbegreppet.

Grundprincipen för avskrivning av tillgångar av fasl
egendoms karaktär är numera att avskrivningen alltid skall baseras på
anskaffningsvärdet. Härmed avses i fråga om byggnad den verkliga utgiften för
anskaffandet av tillgången, dvs. vid nybyggnad den faktiska
anläggningsulgiflen. Har en byggnad förvärvats tillsammans med den mark på
vilken den är belägen anses sä stor del av vederlaget för hela fasligheten
belöpa på byggnaden som det laxerade byggnadsvärdet utgör av det totala taxeringsvärdet.
Det årliga avdraget för värdeminskning av byggnad skall beräknas enligt
avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet.

Utöver de årliga värdemmskningsavdragen fär i fråga om
byggnad som används i rörelse och ekonomibyggnad och personalboslad på
jordbruksfastighet s. k. primäravdrag göras med 2 % per år under de första fem
åren. Avdragen skall dock göras inom avskrivningsplanen.

Om en i rörelse använd byggnad eller ekonomibyggnad eller
personalbostad på jordbruksfastighet utrangeras eller rivs ned får avdrag ske
för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet. Avdraget skall dock
minskas med vad som influtit vid försäljning av byggnadsmaterial o. d. i
samband med utrangeringen eller rivningen. Utrangeringsavdrag kan också medges
i fråga om markanläggningar, nämligen om fastigheten avyttras genom onerösl
fång eller om hela den pä fasfigheten bedrivna verksamheten läggs ned.

De nuvarande reglerna i fräga om avskrivning pä byggnader,
byggnadstillbehör och markanläggningar har - anför företagsskatleberedningen -
i allt väsentligt fungerat på avsett sätt. Pä några punkter har beredningen
emellertid funnit att det nu gällande systemet bör ändras. De föreslagna
ändringarna avser möjlighelen alt förskjuta värdeminskningsavdrag pä byggnad
och markanläggning samt reglerna om avskrivning vid uthyrning av fastighet för
rörelseändamäl. Åndrade regler föresläs ocksä i fråga om den

Prop.
1980/81:68 121

skattemässiga behandlingen av skador pä byggnader och
rätten till avdrag för projekteringskostnader för byggnad som inte uppförts.
Enligt beredningen bör slutligen reglerna vid avyttring av sädana delar av och
tillbehör lill en faslighet som i avskrivningshänseende räknas som inventarier
läggas om.

I det följande kommer jag att redovisa mina
ställningstaganden lill de av beredningen framlagda förslagen. Jag kommer också
alt behandla några vid remissbehandlingen aktualiserade frägor.

2.2.2 Förskjutning av värdeminskningsavdrag på byggnad och
markanläggning, m. m.

Värdeminskningsavdrag på byggnad och markanläggning kan
enligt nuvarande ordning inte förskjutas. Avdragen anses bundna lill de år på
vilka de belöper oavsett om de kunnat utnyttjas eller inte.

Beredningen har inte ansett det vara rimligt att förbudei
mot förskjutning av avdragen skall medföra att ett förelag gär miste om avdrag
för en del av anskaffningsvärdet för en byggnad eller markanläggning som
används i rörelse. Enligl förslaget skall det skattemässiga restvärdet pä en
byggnad kvarstå oförändrat om en skattskyldig avstår från att yrka
värdeminskningsavdrag. Regeln får således den innebörden att för hell
beskattningsår pä tolv månader fär reguljär avskrivning göras med högsl den
föreskrivna procentsatsen. Utnyttjas inte rätten fill avskrivning helt
utsträcks alltså avskrivningsplanen i motsvarande mån. Även primäravdrag skall
enligt förslagel alltid få åtnjutas infill dess att ett belopp molsvarande 10 %
av anskaffningsvärdet uppnåtts, dock aldrig med mer än 2 % per
tolvmånadersperiod.

Primäravdrag åtnjuts f. n. med 2 % per beskattningsår. Vid
beräkning av avdraget skall hänsyn inte las till beskattningsårets längd eller
till hur länge byggnaden innehafts under beskattningsåret. Bägge dessa
omständigheter beaktas vid de reguljära avskrivningarna. Enligt beredningens
förslag skall dessa omständigheter också beaklas beträffande primäravdraget.
Vidare skall rätlen till primäravdrag inträda samlidigl med den ordinarie
avskriv-ningsrällen, dvs. i regel när byggnaden färdigställts eller tagits i
bruk.

Beredningens förslag tillstyrks av ett antal länsstyrelser
och av näringslivets organisationer. Ett par av dessa organisationer anser
dock att det är felaktigt att värdeminskningsavdrag, som den skaltskyldige
avstått från, skall kunna utnyttjas endasl genoni förlängning av avskrivningstiden.
De föreslår i stället att sådana avdrag skall få utnyttjas inom
avskrivningsplanen genom förhöjning av värdeminskningsavdragen senare år.

Ett par länsstyrelser avstyrker hell förslaget medan en
annan länsstyrelse anser att primäravdrag inte skall fä förskjutas. Den rätt
till förlustutjämning som föreligger anses innebära all risken är ringa all
värdeminskningsavdrag skall förloras. Del framhålls ocksä all en rätt lill
förskjutning av värdeminskningsavdrag medför stora ulredningssvårigheler vid
beräkningen av eventuell framtida realisationsvinst.

Prop.
1980/81:68 122

För egen del vill jag försl erinra om att tiden för
utjämning enligl lagen (1960:63) om rätt lill förlusluljämning vid taxering för
inkomst nyligen har förlängts från sex lill lio år för aktiebolag och
ekonomiska föreningar (prop. 1977/78:79, SkU 20, rskr 119, SFS 1978:53). För
övriga skattskyldiga är fiden fortfarande sex år. Det lorde vara mycket
sällsynt att värdeminskningsavdrag inle kan utnyttjas vid vare sig den löpande
taxeringen eller i form av förlustavdrag. Beredningens förslag har således
knappast någon ekonomisk belydelse för de skattskyldiga. Jag vill vidare peka
på behandlingen av värdeminskningsavdrag vid realisationsvinstbeskattningen.
Värdeminskningsavdrag som belöper pä tid före avyttringen skall återföras till
beskallning, dock inle för år då avdragel har understigit 3 000 kr. Della
gäller oavsett om avdragen kunnal utnyttjas eller inte. Den föreslagna
förskjul-ningsrätten skulle kräva att man vid realisalionsvinstberäkningen inte
återförde värdeminskningsavdrag lill beskattning för är dä sädanl avdrag inte
yrkats. Detla förutsätter en utökning av uppgifterna i den ärliga avskrivningsplanen
med specificerade uppgifler om för vilka år och med vilka belopp avdrag inte har
yrkats. Uppgifterna skulle behöva avse varje byggnads hela avskrivningstid,
dvs. flera decennier. Ell sådant system år olämpligt från praktisk synpunkt.
Mot bakgrund av det anförda kan jag inte ansluta mig till förslaget alt
värdeminskningsavdrag skall få förskjutas.

1 likhet med beredningen anser jag beträffande rätlen lill
primäravdrag alt hänsyn vid beräkning av avdraget skall tas till
beskattningsårets längd och till hur länge byggnaden har innehafts under
beskattningsåret. Förslagel föranleder en ändring i punkl 3 av anvisningarna
till 22 § och i punkt 7 av anvisningarna till 29 § KL.

2.2.3 Avskrivning vid användning av fastighet för annat
ändamål än som bostad

De avskrivningsregler som gäller för en rörelsefaslighet
fär lillämpas även i fråga om en faslighet som används i en rörelse som drivs
av annan än fastighetsägaren (punkt 3 andra styckei av anvisningarna till 25 §
KL). Denna bestämmelse har tillkommit för att samma avskrivningsmöjligheter
skall finnas oberoende av vem som driver rörelsen pä fastigheten. För alt
rörelsereglerna skall fä tillämpas krävs emellertid att fastigheten används i
rörelse i KL:s mening. Reglerna har således inle fäll lillämpas om byggnaden
hyrts ul lill eller använls av t. ex. fackliga eller ideella organisationer
trols alt användningen och förslitningen kan vara densamma som i rörelse i en
verksamhet som tekniskt sett betecknas som rörelse.

Beredningen har föreslagit att avskrivningsreglerna för en
rörelsefaslighet skall få lillämpas även om fastigheten används i en verksamhei
som är jämförlig med rörelse.

Förslagel tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga
remissinstanser. Även jag ansluter mig till beredningens förslag.
För all underlätta

Prop.
1980/81:68 123

rättstillämpningen synes dock regeln kunna utformas på det
sättel alt rörelsereglerna fär fillämpas i den män en fastighet används för ett
annat ändamål än som bostad. De föreslagna reglerna bör tas in i den nya
punkten 4 av anvisningarna till 25 § KL.

2.2.4 Den skattemässiga behandlingen av skador på
fastigheter

Avdrag för utgifter för reparation och underhäll av
byggnader får göras i fråga om driftbyggnad på jordbruksfastighet,
hyresfastighet och byggnad som används i rörelse (punkt 1 av anvisningarna lill
22 §, 25 § 1 mom. och 29 § 1 mom. KL). För att en åtgärd skall kunna betecknas
som reparation och underhäll måsle åigärden vara föranledd av skada eller
försämring som drabbat byggnaden eller avse sådana ändringsarbeten som är
normall påräkneliga i den bedrivna verksamheten (punkl 1 andra slyckel av
anvisningarna lill 22 § och punkt 17 av anvisningarna lill 29 § KL). Utanför
begreppet reparation och underhåll faller därför varje med en byggnad företagen
åtgärd som inle föranletts av skada eller försämring eller av ändringsarbeten
av nämnl slag. Skadan eller försämringen måsle vidare ha föranlelts av risker
som är normala för en byggnad. Till normala risker hör försl och främsi tidens
tand och bruksslitaget. Har skadan eller försämringen däremot förorsakals av
extraordinära händelser uppkommer en kapitalförlust. Som exempel pä händelser
som i regel har karaktären av kapitalförlust nämns i punkt 10 av anvisningarna
till 29 § KL prisfall på eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av
fasfighet som används för stadigvarande bruk i rörelsen.

För alt kapitalförlust skall föreligga skall således
förlusten ha uppkommit på grund av extraordinära händelser. Den vanligaste
händelsen av detta slag torde vara brand. 1 rättsfallet RÅ 1958 ref. 8 hade en
skatlskyldig. som förvärvat en brandskadad byggnad, yrkat avdrag med 7 000 kr.
för reparation av brandskadorna. Han medgavs inte avdrag för
reparationskostnaderna, eftersom brandskadan var att hänföra till
kapitalförlust och den omständigheten all han förvärvat byggnaden försl sedan
skadan inträffat inle föranledde att han ändå ägde rätt lill avdrag för
koslnaderna.

Andra extraordinära risker för en byggnad är kraftiga
skydrag, såsom tyfoner, orkaner o. d., jordbävningar, jordskred, explosioner,
beskjutning och bombning under krig, översvämningar och åsknedslag.

I vissa fall anses dock dessa risker inte vara
extraordinära. Används en byggnad i farlig verksamhei. exempelvis tillverkning
av sprängämnen, medges således avdrag också för mera belydande skador därför
alt sådana inte är direkt onormala i riskabel verksamhet (RÅ 1909 ref. 54).
Åven storm och snötryck kan utgöra normala risker för byggnader. Sälunda har
avdrag medgetts för iordningställande av en slormskadad lada (RÅ 1940 Fi 368).
av en av snö ramponerad foderlada (RÅ 1955 Fi 132), av en under reparation
rasad matkällare (RÅ 1957 Fi 1290) samt av ett genom snötryck raserat

Prop.
1980/81:68 124

svinhus (RÅ 1958 Fi 1723). I samtliga dessa fall var det
fråga om smärre ekonomibyggnader eller om byggnader av enklare konstruktion.

Arbeten pä en byggnad kan bli erforderliga på grund av alt
den konstruerats felaktigt eller därför alt en riklig konstruktion utförts på
ett felaktigt sätt. Upptäcks felel eller bristen i samband med
byggnadsarbetenas avslutande, betraktas åtgärder för att bota felel som ett led
i byggnadens uppförande och inte som reparation och underhåll. Della gäller
ocksä om felaktigheten är av sådant slag, t. ex. otalt yttertak, att kostnaden
för att bota den normalt är omedelbart avdragsgill. Upptäcks felet eller
bristen inom kortare lid efter byggnadsarbetenas avslutande torde bedömningen
bli densamma. Åtgärder lill följd av konstruktionsfel eller annan brist i en
byggnad som framkommer försl en längre lid efter det att byggnaden
färdigställts har inle hänförts till reparation och underhälla utan lill
ombyggnad (jfr RÅ 1970 ref. 39 I och II).

Åtgärder för att bota mindre skador, föranledda av brand
eller annan olyckshändelse, kan i tekniskt hänseende utgöra reparationsarbete.
Del är nägot oklart om kostnader för sådant reparationsarbete är avdragsgilla
(jfr RÅ 1965 Fi 1039 och Geijer, Rosenqvisl, Sterner, Skallehandbok del 1 8:e
upplagan s. 158).

Har en byggnad skadats genom brand eller annan
olyckshändelse och är den förlust som har förorsakats av skadan att hänföra
lill kapitalförlust, medges avdrag varken direkt eller indirekt för förlusten.
Innebörden av detla är alt - vid beräkning av värdeminskningsavdrag -
avskrivningsunderlaget skall minskas med så stor del av byggnadens värde som
har förstörts pä grund av skadan. Vidare får utgifter för avhjälpande av skadan
inle räknas som driftkostnad. Väljer den skattskyldige all åleruppföra en helt
eller delvis förstörd byggnad, fär dock ulgifterna för della arbete dras av pä
vanligl sätt genom årliga värdeminskningsavdrag. Försäkringsersättning som
utgär i anledning av kapitalförlust är inle skattepliktig. .

Beräkningen av avskrivningsunderlaget för en byggnad efler
brand eller annan olyckshändelse kan belysas med följande exempel. Antag att en
byggnad, som har uppförts för 1 milj. kr., brinner ned lill grunden efler ett
antal års innehav. Vid skadetillfället återstår oavskrivel av anskaffningsvärdet
700 000 kr. Detta belopp får inte dras av som utrangeringsavdrag. Har den
skaltskyldige i anledning av branden erhållit försäkringsersättning, är denna
inte skallepliklig. Har ersättningen uppgått lill 1 200 000 kr. och uppför den
skatlskyldige en ny byggnad lill en kostnad som motsvarar
försäkringsersättningen, får han som avskrivningsunderlag redovisa nyanskaffningsvärdet
1 200 000 kr.

Vid en skada på en del av en byggnad tillämpas motsvarande
beräkningssätt beträffande avskrivningsunderlaget (jfr RÅ 1971 ref. 40).

Av den lämnade redogörelsen framgår att det f. n. är
oklart om mindre omfattande skador på en byggnad, exempelvis brand-, tryck- och
vattenskador, är att hänföra till kapitalförlust eller inle. Enligt
beredningens uppfattning finns dock anledning att generellt behandla skador av
nu angivet

Prop.
1980/81:68 125

slag som driftförluster. Det förhållandet att byggnad
åsamkats en mindre skada genom brand, tryck eller vatten föreslås alltså inte
medföra någon reducering av underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag.
Utgifterna för återställande av byggnaden i ursprungligt skick får i
konsekvens med della karaktären av reparationskostnader och bör enligt
beredningen därför vara omedelbart avdragsgilla. Har försäkringsersättning
eller annan ersättning uppburits för skadan skall delta belopp å andra sidan
las upp som skattepliktig inläkl i förvärvskällan.

För alt underlätta bedömningen av om en skada på en
byggnad skall anses som kapitalförlust eller inle föreslår beredningen all en
schablonregel införs. Om ulgifterna för återställande av den skadade byggnaden
i ursprungligt skick uppgår lill högst 15 % av byggnadens taxeringsvärde vid
skadelillfället föreslås skadan skattemässigt behandlas som driftförlust.

Beredningen
har även tagit upp frågan om beräkningen av avskrivningsunderlaget för en
byggnad efter brand eller annan skada då försäkringsersättning ulgält. Enligl
beredningens uppfattning bör ell skadefall inle medföra ökal
avskrivningsunderlag vid beskattningen ulöver vad som motiveras av ulgifler för
ny-, till- eller ombyggnad utöver erhållen försäkringsersättning. För det
vanligaste fallet, nämligen att en byggnad återställs efler en delskada pä
byggnaden, föreslås att byggnadens avskrivningsunderlag inle skall påverkas
alls av ulgifler för ny-, lill- eller ombyggnad som bestrids med
försåkringsersättning. Endast utgifter som den skatlskyldige själv svarat för
skall tillföras avskrivningsunderlaget.

Om en helt ny byggnad skall uppföras skall regeln
tillämpas endasl om den nya byggnaden kan anses ersätta en förstörd byggnad.
Beredningen föreslår i detta hänseende att en byggnad, som anskaffas eller
börjar uppföras inom tre år efter den dag då den ursprungliga byggnaden
förstörts och som är avsedd för samma verksamhet som den förstörda byggnaden,
skall anses utgöra ersätlningsbyggnad. Detta skall gälla även om byggnaden är
belägen på annan plats än den där den förstörda byggnaden fanns. Används den
nya byggnaden i samma verksamhet som den förstörda byggnaden utnyttjats i,
skall vidare avskrivningsunderlaget beräknas på föreslaget sätt även om den nya
byggnaden - t. ex. därför att verksamheten flyttals över fill ett koncernföretag
- skall redovisas i annat inkomstslag. Molsvarande skall gälla även om den nya
byggnaden inte uppförts av den ursprungliga byggnadens ägare utan av en till
denna närstående person, exempelvis make eller dotterbolag.

Beredningens förslag belräffande den skaltemässiga
behandlingen av mindre skador på byggnad tillstyrks av flera länsstyrelser och
av näringslivets organisationer. Några länsstyrelser menar dock att
anknytningen till det taxerade byggnadsvärdet innebär svårigheter. Ett mindre
antal remissinstanser, bl. a. RSV, ställer sig med hänvisning lill påtalade
tillämpningssvärigheler och därav följande kontrollproblem avvisande till
förslaget.

Prop.
1980/81:68 126

Förslaget beträffande beräkning av avskrivningsunderlag
för byggnad efter brand eller annan skada då försäkringsersättning utgått
tillstyrks av ett antal länsstyrelser och av nägra av näringslivels
organisationer. Ett par länsstyrelser, näringslivets skattedelegalion och
Svenska försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande lill förslaget.
Skattedelegalionen och riksförbundet anser alt förslagel strider mot de
grundläggande principerna för avgränsningen mellan å ena sidan kapitalvinst och
kapitalförlust och å andra sidan rörelsevinst och rörelseförlust. Riksförbundet
anser vidare att den föreslagna regeln slår i strid mot reglerna i
bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975:1385).

För egen del fär jag anföra följande. För att
kapitalförlust skall föreligga belräffande en skada på en byggnad krävs att
skadan har förorsakats av en händelse som man normalt inte kan räkna med i en
viss förvärvsverksamhet. Del skall således vara fräga om extraordinära
händelser. Ofta är det svårt att avgöra om en händelse är av della slag. Ger en
samlad bedömning vid handen att skadan äratt anse som en kapitalförlust, skall
underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag minskas med ell belopp som
molsvarar skadans storlek. En sådan proportionering kan givetvis vara mycket
besvärlig alt ulföra i praktiken. Detla gäller särskill när del är fräga om
mindre omfattande skador. Det sagda leder lill alt tvister om den skattemässiga
behandlingen av skador på byggnader är relativi vanligl förekommande. Jag anser
därför att det är angeläget att söka skapa regler pä detla område som är
enklare all förstå och tillämpa.

Beredningens förslag innebär, som jag nyss framhållit, alt
mindre omfattande skador på fastigheter skall behandlas som driftförluster och
att en byggnads avskrivningsunderlag inle skall påverkas av ulgifler för ny-,
till-eller ombyggnad som bestrids med försäkringsersättning. I likhet med några
remissinstanser anser jag att den föreslagna regeln heträffande mindre skador
är svår all tillämpa. Belydande praktiska problem torde ocksä uppstå vid
bedömningen av om en byggnad utgör ersätlningsbyggnad för en förstörd byggnad
eller inte. Den föreslagna regeln beträffande beräkningen av
avskrivningsunderlaget har också den nackdelen att den endasl gäller då
ulgifler för ny-, till- eller ombyggnad bestrids med försäkringsersättning.
Detta leder lill en olikformig beskattning. Mot denna bakgrund bör vad
beredningen föreslagit på del nu aktuella området inle läggas till grund för
lagstiftning.

För egen del anserjag alt en lättillämpad och rättvis
ordning kan skapas om kapitalförluslbegreppel ändras så att genom brand eller
annan olyckshändelse uppkommen skada på eller förstörelse av fastighet -
såvitt gäller underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag - inle skall
anses som kapitalförlust, Detla bör gälla oberoende av om den skallskyldige har
erhållit försäkringsersättning e. d. på grund av skadan eller inle. Har sådan
ersättning erhållits, bör denna i princip göras skatlepliklig. Jag kommer strax
alt återkomma lill sistnämnda fråga.

Prop.
1980/81:68 127

En regel av nu angiven innebörd bör tillämpas i fråga om
byggnader på vilka värdeminskningsavdrag fär göras. Den bör således gälla inle
bara för byggnader i rörelse utan även för en driflbyggnad pä
jordbruksfastighet och på sådan annan faslighet för vilken inkomsten beskattas
enligl konventionell metod. Del lorde visserligen endast mera sällan förekomma
att markanläggningar skadas på grund av extraordinära händelser. Av
systematiska och praktiska skäl bör dock regeln gälla också för
markanläggningar.

Den föreslagna regeln innebär således alt avskrivningsunderlaget
för en fastighet, som har skadats eller förstörts, inle skall sättas ned på
grund avden värdeminskning som har inträffat genom skadan. Har byggnaden
totalförstörts, får utrangeringsavdrag i stället göras. Regeln innebär inte i
och för sig alt gränsdragningen mellan avdragsgilla reparationskostnader och
inle avdragsgilla ulgifler för ombyggnadsarbeten ändras. Om således en skada på
en byggnad haft sädan omfattning att arbeien för alt avhjälpa skadan har
karaktär av ombyggnad, fär utgifterna för arbetena inle dras av direkt.
Utgifterna fär i slällel tillföras avskrivningsunderlaget, Däremol blir
utgifter för åtgärder för att bota mindre skador avdragsgilla, om åtgärderna i
tekniskt hänseende utgör reparationsarbete. Det skall därvid vara fråga om
sådana reparationer som den skattskyldige under alla omständigheter måsle räkna
med alt vid något tillfälle behöva ulföra.

F. n. medges inte utrangeringsavdrag belräffande andra
uthyrda byggnader än sådana på vilka rörelsereglerna fär tillämpas och inle
heller belräffande mangårdsbyggnaden på en jordbruksfastighet. Mot bakgrund av
den föreslagna ändrade behandlingen av skador på byggnad bör emellertid en
möjlighet öppnas att få göra avdrag för vad som återstår av anskaffningsvärdet
om sådana byggnader utrangeras. Jag föreslår därför att en i princip generell
rätt lill utrangeringsavdrag införs när en byggnad pä en konventionellt
taxerad fastighet utrangeras efter brand eller annan olyckshändelse.

I samband med antagandet av de lidigare nämnda nya avskrivningsreglerna
för byggnader (avsnitt 2.2.1) infördes vissa begränsningar i rätten till
utrangeringsavdrag. Vad beträffar rörelsebyggnader medges sålunda en
skatlskyldig, som vid övergång lill planenlig avskrivning av en byggnad har
använt ett taxeringsvärde som ingångsvärde, utrangeringsavdrag endasl om han
utreder byggnadens anskaffningsvärde och beloppet av de värdeminskningsavdrag
för byggnaden som har medgetts vid taxering till statlig inkomstskatt [punkl 6
av övergångsbestämmelserna lill lagen (1969:363) om ändring i
kommunalskatlelagen (1928:370)]. Har en skaltskyldig i fråga om driftbyggnader
på en jordbruksfastighet vid övergäng till planenlig avskrivning av
byggnaderna använt ett taxerat byggnadsvärde e.d. som ingångsvärde, föreligger
inte rätt till utrangeringsavdrag [9 § Iredje stycket lagen (1972:742) om
ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskatlelagen
(1928:370)]. Särskill med hänsyn lill all försäkringsersättningar e. d.
avseende konventionellt beskattade byggnader föreslås bli skatteplikfiga
(jfr avsnitt 2.2.5) bör de nämnda begränsningarna i rätten lill

Prop. 1980/81:68 128

utrangeringsavdrag
upphöra att gälla.

Utrangeringsavdrag
beträffande markanläggningar bör, liksom f. n., inle medges efler skada. Detla
sammanhänger bl. a. med alt samtliga markanläggningar som anläggs under ett
vissl beskattningsår normall skrivs av gemensamt, dvs. på en och samma
avskrivningsplan. Utrangeringsavdrag bör därför, liksom f. n., komma i fråga
endasl när fastigheten avyttras eller när den på fastigheten bedrivna
verksamheten läggs ned. Påpekas bör att den skatlskyldige - i de fall då
utrangeringsavdrag inte kan medges - kompenseras av att de framtida
avskrivningarna beräknas på ett oförändrat avskrivningsunderlag.

De nya
reglerna om förluster på byggnader bör tas in i punkt 5 av anvisningarna till
20 § KL (jfr avsnitt 2.3). Förslagen föranleder också ändringar i punkt 3 av
anvisningarna till 22 § saml punkterna 2 a och 2 b av anvisningarna till 25 §
KL.

2.2.5
Beskattning av försäkringsersättning e. d.

Jag
har i det föregående föreslagit en inskränkning i kapitalförluslbegreppel
såvitt avser skador på faslighet. Denna inskränkning bör i sin lur medföra att
försäkringsersättning e. d., som har erhållits på grund av dylika skador,
beskattas i förvärvskällan.

Beredningens
förslag beträffande försäkringsersättning medför att denna blir behandlad på
olika sätt beroende pä om och i vilken mån ersättningen används för utgifter
för avhjälpande av skada eller för att uppföra en ny byggnad. Detta har, som
jag tidigare framhållit, flera nackdelar. En Underlätelse att åleruppföra en
nedbrunnen byggnad skulle således kunna medföra fördelar från skattesynpunkt.
Samma effekt skulle kunna inträda om uppförandel av en ersätlningsbyggnad fördröjs
tills utgången av treårsfristen. Denna spärregel kan vidare antas bli föremål
för kringgående-åtgärder från de skattskyldigas sida.

De
nackdelar som sålunda är förenade med beredningens förslag kan undvikas om
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på fastigheter, som har
förstörts eller skadats, görs generellt skattepliktig. En sädan beskattning kan
dock, särskilt när utgifterna för att avhjälpa skadan inte är omedelbart
avdragsgilla, ge upphov lill likvidiletsproblem för den skatlskyldige. I syfte
all undvika sädana problem kommer jag i del följande att lägga fram förslag om
att belopp, som har erhållits i försäkringsersättning e. d. för skadade eller
förstörda fastigheter, skall få avsättas till en s. k. eldsvädefond (avsnitt
2.2.9). Avsatt belopp skall fä användas för utgifter för reparation av
fastigheten, för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten eller
för förvärv av en ny fastighet.

Skatteplikten
för försäkringsersättningar e. d. bör omfatta byggnader som är avsedda alt
användas i rörelse, driflbyggnader på jordbruksfastigheter och byggnader på en
konventionellt taxerad annan fastighet. Skatteplikten bör

Prop.
1980/81:68 129

vidare omfatta markanläggningar i nämnda förvärvskällor. I
regel utgör endast 75 % av anskaffningsvärdet för en markanläggning
avskrivningsunderlag. I sådant fall bör endasl 75 % av ersättningen beskattas.

Den föreslagna ändringen belräffande beskattningen av
försäkringsersättningar e. d. föranleder ändringar i 19 § och punkt 2 a av
anvisningarna till 36 § KL. I 28 § 2 mom., punkt 10 av anvisningarna till 21 §
och punkt 4 av anvisningarna fill 24 § KL anges i vilken män ersättning på
grund av skadeförsäkring skall anses som intäkt av rörelse, jordbruksfastighet
och annan faslighet. Frågan om sådan inkomst är skattepliktig framgär emellertid
av bestämmelserna i 19 §. Nyss nämnda bestämmelser kan därför slopas.

Har ersällning på grund av skadeförsäkring utgått för
inventarier och lagertillgångar kan lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomsskalt
för ackumulerad inkomst f. n. tillämpas på ersättningen. En förutsällning för
detta är dock att ersättningen erhållits i samband med alt den skattskyldige
har upphört med verksamheten och all ersättningen inte har föranleti avdrag för
avsättning lill eldsvädefond. Särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst
bör enligt min uppfattning få göras även i fråga om försäkringsersättning
eller annan ersällning för skada pä byggnader och markanläggningar i den män
ersättningen inte har föranlett avdrag för avsältning lill eldsvädefond. Sådan
skalleberäkning bör fä göras ocksä utan samband med att den skallskyldige har
upphörl med verksamheten. Förslagel föranleder ändringar i 3 § och
anvisningarna fill 1 och 3 §§ lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst.

2.2.6 Projekteringsulgifler

Utgifter för projektering av en byggnad skall vid ny-,
till- eller ombyggnad räknas in i byggnadens avskrivningsunderlag. Kommer den
tilltänkta byggnafionen inte till ständ anses dock arkilektkostnader och andra
kostnader, som nedlagts under planerings- och förberedelsearbete, f. n. inte
kunna aktiveras som avskrivningsunderjag för byggnaden. Inte heller medges
omkostnadsavdrag för sådana kostnader. Resullallösa utgifter av detla slag
anses nämligen utgöra kapitalförlust.

Enligt beredningens förslag skall utgifter för
projektering av byggnader och anläggningar inte räknas som kapitalförlust. Har
utgifter nedlagts pä att undersöka alternativa lösningar skall de
projekteringsulgifler, som kan hänföras direkt lill det valda alternativet,
liksom f. n. inräknas i avskrivningsunderlaget för anläggningen. Utgifter för
förkastade alternativ föreslås vara omedelbart avdragsgilla.

Beredningen är medveten om att de föreslagna reglerna kan
vara svåra att fillämpa om företaget på balansdagen inte vel om något av ett
eller flera möjliga invesleringsallernativ kommer att genomföras. I sädanl fall
föreslås all samtliga nedlagda projekteringsutgifter fär dras av direkt. Kommer
något

9 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 68. Bil A

Prop.
1980/81:68 130

projekt till utförande senare, skall dock de
projekteringsulgifler som kan antas ha samband med det valda alternativet
aktiveras skattemässigt. Detta tillgår så alt dessa projekteringsutgifter
redovisas som intäktspost i deklarationen samtidigt som motsvarande belopp las
upp på värdeminskningsplan för byggnader resp. markanläggningar. Del skall
också vara möjligt att fillfälligt balansera alla nedlagda
projekteringsutgifter och dra av ulgifterna för förkastade alternativ del
beskattningsår då utgifternas karaktär har klarlagts.

Beredningens förslag tillstyrks av allmänna ombudet för
mellankommunala mål, ett antal länsstyrelser och av näringslivets
organisationer. Nägra av dessa remissinstanser är dock kritiska mot bestämmelsen
att avdragna utgifter avseende ett projekt, som senare är kommer lill
utförande, skall aktiveras i efterhand. RSV, ett par länsstyrelser och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund är kritiska mol förslaget att
projekteringsulgifler avseende projekt, som inte kommer lill utförande, skall
behandlas annorlunda än utgifter för förverkligade projekl. Dessa instanser
anser att utgifter för såväl förkastade som förverkligade projekt skall fä dras
av genom årliga värdeminskningsavdrag.

För egen del vill jag ansluta mig lill beredningens
förslag att utgifter för projektering av byggnader och markanläggningar, som
inte har kommit lill utförande, inte skall hänföras lill kapitalförlust. I
likhet med vad jag har föreslagit beträffande skador på fastigheter bör en
bestämmelse om della tas in i punkl 5 av anvisningarna till 20 § KL.

2.2.7 Inventarier på annan fastighet

När en skattskyldig avyttrar en fastighet i vilken han
själv driver eller tidigare har drivit rörelse, skall den del av köpeskillingen
som avser sädana delar av och tillbehör till fastigheten som i
avskrivningshänseende räknas som inventarier beskattas som inläkl av rörelse
(punkl 1 Iredje stycket av anvisningarna till 28 § KL). Motsvarande regler
gäller i fråga om jordbruksfastighet. Den som hyr ut sin faslighet för
användning i rörelse skall däremot redovisa hela köpeskillingen vid en
avyttring som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Vinstberäkning sker
således enligt realisationsvinslreglerna också beträffande den del av
köpeskillingen som avser nämnda inventarier. Detta gäller även återvunna
värdeminskningsavdrag som hänför sig till inventarierna.

Beredningen har uppmärksammat nämnda förhällande.
Beredningen päpekar att den skiljaktiga behandlingen av inventarier - en
skiljaktighet som enbart beror på vem som bedriver rörelsen - har flera
verkningar. Bl. a. kan fördelningen av köpeskillingen på olika tillgångar
påverkas. För säljaren betyder det normall ingel hur denna sker. Köparen
däremot kan ha intresse av alt hänföra så stor del som möjligt lill
inventarierna för all därigenom fä en snabbare avskrivning på sin inveslering.
Mot denna bakgrund föreslår

Prop.
1980/81:68 131

beredningen alt den del av köpeskillingen som belöper på
inventarier av fast egendoms natur skall tas fill beskattning som intäkt av
fastighet.

Beredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av samtliga remissinslanser. Åven jag vill ansluta mig till förslaget.
Jag anser vidare att inläkl vid avyllring av inventarier av lös egendoms natur
bör tas upp till beskattning i förvärvskällan. Vederlag på grund av försäljning
av kontorsinventarier, verktyg, fordon o. d., som har använts i skötseln av
fastigheten, bör alltså tas upp som inläkl av annan fastighet. Som en följd av
förslagen bör de avskrivningsmetoder, som föreslås gälla i rörelse, också fä
tillämpas på inventarier av lös egendoms natur och, i fräga om faslighet som
används för annat ändamål än som bostad, beträffande byggnadslillbehör som i
avskrivningshänseende räknas som inventarier (jfr avsnitt 2.2.3).

Förslagen föranleder att bestämmelser bör las in i punkt 4
av anvisningarna lill 24 § och i en ny punkl, 3, av anvisningarna till 25 §
KL. Dessutom bör en ändring göras i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § och i
punkt 1 av anvisningarna lill 28 § KL.

Förslagel all ersättning för inventarier skall beskattas i
inkomstslaget annan faslighel bör föranleda att reglerna om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst görs tillämpliga om det vid avyttring
av en fastighet också ingår inventarier. En bestämmelse om detta bör tas in i 3
§ lagen om beräkning av slallig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

2.2.8 Vissa vid remissbehandlingen aktualiserade frågor

I remissyttrandena har flera frägor beträffande
avskrivning pä fastigheter lagils upp som inte har behandlats av beredningen.
Jag kommer i del följande alt beröra nägra av dessa frågor.

Lantbrukarnas skattedelegation har tagit upp den
jämkningsregel som kompletterar den s. k. proportioneringsregeln vid beräkning
av avskrivningsunderlaget för byggnader vid förvärv av en bebyggd
jordbruksfastighet. Vid onerösl förvärv av en bebyggd jordbruksfastighet eller
annan fastighet beräknas den nye ägarens avskrivningsunderlag för byggnader med
hjälp av en proportioneringsregel enligl vilken köpeskillingen för fastigheten
fördelas i samma proportion som det taxerade byggnadsvärdet förhåller sig till
det totala taxeringsvärdet. Jämkningsregeln innebär all avskrivningsunderlaget
för byggnaderna inkl. inventarier fär jämkas om värdet pä fastigheten i övrigl
efter tillämpning av proporlioneringsregeln visas mera avsevärt över- eller
undersfiga värdel av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner
m. m. som förvärvats. Skattedelegalionen anser att jämkningsregeln är
felkonstruerad och hemställer därför att den ändras så att bevisningen får avse
byggnaderna och inte de övriga lillgängsslagen. Delegationen anser nämligen all
det är närmasl omöjligt att förebringa bevisning om värdet av de många övriga
fillgångsslag som normalt förekommer på en jordbruksfasfighet.

Prop. 1980/81:68 132

För egen del vill jag erinra om att konstruktionen av
jämkningsregeln hänger samman med den vid fastighetstaxeringen använda s. k.
mervärdeprincipen. Denna princip innebär att byggnadsvärdet skall utgöras av
del mervärde som taxeringsenheten har på grund av alt den är bebyggd.
Jämkningsregeln för jordbruksfastigheter är likartad den som gäller vid
rörelsebeskaltningen. Den infördes är 1973 i samband med alt en provisorisk
proportioneringsmetod för jordbruksfastigheter ersattes med en proportioneringsregel
grundad bl. a. på delvärdel byggnadsvärdet (prop. 1973:162, SkU70, rskr 391,
SFS 1973:1099). 1 samband med att proporlioneringsregeln år 1975 anpassades
lill de regler som gällde vid 1975 års fastighetstaxering framställde skattedelegalionen
samma önskemål som nu. Denna hemslällan bifölls emellertid inte (prop. 1975:48
s. 151, SkU 22, rskr 162, SFS 1975:259). Jag anser inte all del nu finns skäl
lill en annan bedömning.

I detla sammanhang vill jag beröra ett fall som har tagits
upp av några länsstyrelser. Ett företag kan för alt erhålla tomtmark för
nybyggnation anskaffa en äldre bebyggd faslighel. I samband med all byggnaden
rivs yrkar förelaget utrangeringsavdrag för del oavskrivna beloppet. Enligt min
mening bör jämkningsregeln vara tillämplig i ett sädant fall. Någon uttrycklig
bestämmelse som tar sikte på denna speciella situation behövs inte.

Dä en fastighet eller en fastighetsdel omtaxeras från
jordbruksfastighet till annan fastighet eller vice versa, uppkommer enligt Lantbrukarnas
skattedelegalion frågan hur detla skall påverka avskrivningsunderlaget. Frågan
gäller främst byggnader men lorde även kunna avse markanläggningar och
inventarier. Delegationen, som har tagit upp samma fräga i yllrande över 1976
års fastighetstaxeringskommittés delbetänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering
81, anser att en lagreglering bör komma till stånd.

I prop. 1979/80:40 om fastighetstaxering, m. m. har jag
anfört (s. 58) alt frågan övervägs inom budgetdeparlementel. Dessa överväganden
pågår fortfarande. En lagreglering kan därför i varje fall inte komina till
ständ nu.

Vid benefika förvärv av byggnad skall den förre ägarens
skaltemässiga restvärde anses som anskaffningsvärde för den nye ägaren. Detta
innebär ett degressivt avskrivningssystem som - om byggnad vid upprepade
tillfällen förvärvas genom benefika fång - kan leda till mycket låga
avskrivningar. Innefattar förvärvet en markanläggning, får däremol den nye
ägaren överta överlåtarens avskrivningsplan.

Har en byggnad övertagits vid fusion skall dotterbolagets
eller den överlåtande föreningens skattemässiga restvärde anses som
anskaffningsvärde för moderbolaget eller den överlagande föreningen.

Näringslivets skatledelegation och Lantbrukarnas
skattedelegation anser att den nye ägaren vid benefika förvärv av en byggnad
skall fä överta överlåtarens avskrivningsplan och att detta också bör gälla vid
fusion. Näringslivets skatledelegation, som påpekar alt särskilda regler för
beräkning av avskrivningsunderlag för markanläggningar vid fusion f. n.
saknas.

Prop.
1980/81:68 133

menar vidare all samma regel som förordals för byggnader
vid fusion införs också för markanläggningar.

För egen del ansluter jag mig till vad
skatledelegationerna har anfört. Övergår en byggnad till en ny ägare pä annat
sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fäng, bör den nya ägaren
således få göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit
förre ägaren om denne fortfarande ägl byggnaden. Detla bör gälla ocksä om
moderbolag eller överlagande förening övertar en byggnad eller en fastighet med
markanläggning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. KL. Förslagel
föranleder alt ändringar bör göras i punkterna 3 och 4 av anvisningarna fill 22
§, punkt 2 a av anvisningarna till 25 § samt punkterna 7 och 16 av
anvisningarna till 29 § KL.

För markanläggningar medges avdrag för värdeminskning med
5 % om året pä ett belopp motsvarande 75 % av anskaffningsvärdet. Dock medges
avdrag för läckdiken på jordbruksfastighet med 10 % om årel beräknat pä ett
oreducerat anskaffningsvärde. Som moliv för all endast medge 75-procenlig
avskrivning angavs i 1969 ärs förarbeten att vissa markanläggningar kan sägas
ha ett beslående värde (prop. 1969:100 s. 123). Lantbrukarnas skattedelegation
anser att delta påstående numera saknar bärkraft. På grund av del ekonomiska
livets lagar, där teknik och strukturrationalisering har framtvingat en långt
driven specialisering, har del enligt delegationen blivit alltmer uppenbart att
anläggningar av förevarande slag har en begränsad ekonomisk varaktighet.
Delegationen menar därför alt hela anskaffningsvärdet bör utgöra
avskrivningsunderlag. Dessulom hävdar delegationen att flertalet av de mest
betydelsefulla och kostnadskrävande anläggningarna har en kortare ekonomisk
livslängd än 20 är. Avskrivningsprocenten bör därför vara högre än 5 för dessa
anläggningar. Åven Svensk industriförening anser att avskrivningsunderlaget
avseende markanläggningar bör ändras frän 75 % lill 100 % av
anskaffningsvärdet.

För egen del vill jag erinra om att i begreppet
markanläggningar ingår i stort sett alla markarbeten och anläggningar som inte
får avskrivas som byggnad eller inventarier. Som exempel på
markanläggningsutgifter kan nämnas utgifter för markens första
iordningställande t. ex. röjning, schaktning och torrläggning för att göra
marken fast eller plan, rivningskoslnader avseende en tidigare befintlig
byggnad, utgifter för vägar och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser,
fotbollsplaner, tennisbanor och liknande anläggningar för personal. Som
framhölls i 1969 ärs förarbeten får det anses uppenbart alt vissa av dessa
anläggningar har ett bestående värde. Den avvägning som då gjordes, dvs. att
endast 75 % av anskaffningsvärdet skall utgöra avskrivningsunderlag, får anses
fortfarande vara rimlig. Jag anser därför att denna regel i varje fall inle nu
bör ändras. Bl. a. med hänsyn lill att avskrivningarna beräknas pä ett
kollekfivt avskrivningsunderlag finns del inte heller skäl att ändra på
avskrivningsprocenten.

Enligt nuvarande regler skall såsom avdragsgill omkostnad
anses anskaff-

Prop.
1980/81:68 134

ning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i
skyddsrum som har värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella
dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfäng vid
ingångar och reservul-gångar, luftrenare och fiUhörande fördelningsledningar
(25 § 1 mom., 29 § 1 mom. och punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22
§). Dessa bestämmelser infördes år 1958 (prop. 1958:124, BevU Bil, rskr B 117, SFS
1958:576). Därefter har emellerfid ell nytt syslem för byggande och
finansiering av skyddsrum införts (prop. 1975:21. FöU 17, rskr 174, SFS
1975:553 och prop. 1978/79:1, FöU 8, rskr 37, SFS 1978:782). Systemet innebär
bl. a. att fastighetsägare som åläggs all anordna skyddsrum skall få ersättning
av statsmedel för detta. Med hänsyn lill detta kan den särskilda avdragsrälten
för anskaffande av luckor m. m. slopas. Den ifrågavarande ersättningen kommer
nämligen vid inkomstbeskattningen att behandlas som statsbidrag. Eftersom del
här är fråga om anskaffning av fillgångar, för vilka anskaffningsutgifterna får
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall ersättningen vid ett slopande
av den direkta avdragsrälten inte tas upp som skattepliktig intäkt. Å andra
sidan får som anskaffningsvärde endasl tas upp så slor del av utgifterna som
inte har läckts av ersättningen.

Jag vill slutligen förorda alt bestämmelserna om
avskrivning pä fastigheter omarbetas i språkligt hänseende och alt i huvudsak
samma terminologi används i inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet
och rörelse. Delta föranleder ändringar i del nya tredje stycket av punkt 1,
punkterna 3,4 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av anvisningarna till
25 § saml punkterna 1, 7 och 16 av anvisningarna lill 29 § KL.

2.2.9 Avsättning tiU eldsvådefonder

Jag har i avsnitt 2.2.5 om beskattning av
försäkringsersättning föreslagit att försäkringsersättning e. d. pä grund av
all byggnader och markanläggningar, som används i näringsverksamhet, har skadats
eller förstörts genom brand eller annan olyckshändelse, skall göras
skattepliktig. F. n. gäller enligt 19 5 KL att ersättning på grund av
skadeförsäkring inte är skattepliktig inkomst såvida inte köpeskilling, som
skulle ha flutit in om den försäkrade egendomen i stället sålts, varil att
hänföra lill inläkt av fastighet eller rörelse eller ersättningen eljest
motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller avdragsgill omkostnad, som år att
hänföra lill något av nämnda inkomstslag.

För en rörelseidkare eller lantbrukare innebär
bestämmelsen all försäkringsersättning för en nedbrunnen driflbyggnad är
skattefri utom såvitt gäller sådana tillbehör lill byggnaden som enligt
avskrivningsreglerna är alt hänföra till inventarier. Försäkringsersättning för
varulager och inventarier är alllid skattepliktig intäkt. Utgör byggnaden
omsättningstillgång i byggnadsrörelse är även försäkringsersättning för
byggnaden skatlepliklig.

Den beskattning som sålunda sker av försäkringsersättning
för inventarier och varulager i rörelse och jordbruk kan försvåra anskaffandet
av nya

Prop. 1980/81:68 135

tillgångar i ersättning för de förlorade. I syfte alt
undvika dessa konsekvenser har införts en möjlighet att få avdrag för
avsättning till s. k. eldsvådefonder. Vidare är lagen (1951:763) om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst i viss mån tillämplig för
försäkringsersättningar.

Bestämmelser om eldsvådefonder finns i förordningen
(1959:168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertillgångar (prop. 1959:67, BevU 37, rskr 222). Till protokollet i detla
ärende bör som bilaga 4 fogas en redovisning av förordningens innehåll.

Av de i bilagan redovisade statistiska uppgifterna framgär
all den nuvarande förordningen om särskilda invesleringsfonder för förlorade
inventarier och lagerlillgångar utnyttjas i förhållandevis obetydlig omfattning
av de skattskyldiga. Anledningen lill della lorde vara alt
lagervärde-ringsreglerna och neltometoden vid avskrivning av inventarier gör
behovet av avsättningar mindre uttalat. I enstaka fall kan dock möjligheten alt
få avsätta belopp till dessa fonder vara av stor vikt. Jag anser därför att
denna möjlighet bör få finnas kvar.

Som jag lidigare har anfört bör försäkringsersättningar e.
d. avseende konventionellt beskattade byggnader och markanläggningar, som har
skadats eller förstörts genom brand eller annan olyckshändelse, göras
skattepliktiga. Med hänsyn till delta bör avdrag medges även för belopp som
avsätts fill fonder för byggnader och markanläggningar, då sådan ersällning har
erhållits. I övrigl bör det nuvarande regelsystemets principiella konstruktion
bevaras. Ett stort anlal tekniska ändringar bör dock genomföras. Dessa
ändringar avser att anpassa lagstiftningen i tekniskt hänseende lill modernare
fondlagsliftning, nämligen lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och
lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv. Nu angivna ändringar kräver i
sig betydande ingrepp i förordningen. Till detta kommer att det synes angeläget
att göra ganska omfattande språkliga ändringar i denna. Mot denna bakgrund bör
del nya regelsystemet tas in i en ny lag.

De särskilda investeringsfonderna för förlorade
inventarier och lagerlillgångar brukar benämnas eldsvådefonder. Denna
benämning är praktisk och ger ett tydligt uttryck för fondernas huvudsakliga
fillämpningsområde. Fonderna bör därför även i lagstiftningen benämnas
eldsvådefonder. Beträffande lagreglernas närmare utformning fär jag hänvisa
lill speeialmotiveringen.

Den nya lagen föranleder vissa ändringar i 3 § lagen om
beräkning av statlig inkomstskall för ackumulerad inkomst och i anvisningarna
till denna paragraf.

2.3 Begreppet kapitalförlust

Jag har i avsnittet om den skattemässiga behandlingen av
skador på fastigheter och i avsnittet om ulgifler för projektering av byggnader
och anläggningar kommit in på kapitalförluslbegreppel. Som jag antydde i det

Prop.
1980/81:68 136

sammanhanget finns del anledning att behandla
kapilalförlustbegreppet frän mer principiella utgångspunkter. Till protokollet
i detta ärende bör som bUaga 5 fogas en beskrivning av den historiska
utvecklingen av kapitalförluslbegreppel och en redogörelse för det nuvarande
rättsläget på detta område. Kapitalförlust avseende fastigheter las dock inte
upp till yllerligare behandling. Jag övergår nu lill alt redovisa mina
ställningstaganden till behovet av ändringar i begreppet kapitalförlust.

En förlust kan la sig uttryck i att en fillgång minskar i
värde eller i alt en förpliktelse tillkommer eller ökar i värde. En
grundläggande princip i den svenska inkomstbeskattningen är att avdrag för
föriusl medges endast om det inle är fråga om kapitalförlust. En bestämmelse om
detla finns i 20 § KL. Begreppet kapitalförlust definieras emellertid inte i
denna paragraf ulan en hånvisning görs i punkt 5 av anvisningarna lill punkl 10
av anvisningarna lill 29 §. Denna anvisningspunkt behandlar dock bara förluster
i rörelse. Visserligen skall vad som där sägs om kapitalförlust i rörelse
enligl punkt 5 av anvisningarna till 20 § äga motsvarande tillämpning även för
andra förvärvskällor, men redan skiljakligheterna mellan bokföringsmässig och
kontantmässig inkomstberäkning gör denna anvisning oklar. Förlustbegreppet har
mindre omfattning vid kontantmässig än vid bokföringsmässig inkomstberäkning.
Därtill kommer alt värdeminskning av inventarier oeh beskattning av ersättning
vid avyttring av inventarier behandlas på olika sätt beroende pä tillämplig
förvärvskälla. Detta medför i sin lur att förluster som träffar inventarier
behandlas olika.

Av bestämmelserna i 20 § och punkt 10 av anvisningarna
lill 29 § kan inle utläsas allt vad som gäller om kapitalförlust. Redan
bestämmelsen i 20 § all avdrag inle får ske för kapitalförlust är missvisande.
Kapitalförluster beaktas nämligen i slor utsträckning vid beräkning av realisationsvinsl.
Vidare måsle de nämnda beslämmelserna ses i samband med regler, som har
tillkommit efter KL:s införande, t. ex. reglerna om avdrag för prisfall på och
utrangering av inventarier (punkt 3 c fjärde styckei och punkl 3 d av
anvisningarna lill 29

§)■

I punkt 10 av anvisningarna till 29 § ställs
kapitalförlust i motsats lill driftförlust. Endast driftförlusten är
avdragsgill. Som driftförlust betecknas uteblivandet av en intäkt som normalt
bort inflyta i rörelsen. Det verkar således till en början som om driftförlust
bara kan förekomma på intäktssidan. Detta är dock inte avsikten utan del
avgörande är att det framstår som befogat att räkna med förlust i stället för
vinst och att förlusten alltså ingår som ett led i förvärvsverksamheten.
Kapitalförlust är däremot förlust som den skaltskyldige lidit vid sidan av vad
som normalt ingär som ett led i förvärvsverksamheten. Som exempel pä
kapitalförlust nämns förlust genom borgensförbindelse och genom prisfall pä
eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av fastighet som används i
rörelsen. Nu angivna förluster sägs vara exempel på förluster föranledda av en
oberoende av rörelsen uppkommen skada.

Prop.
1980/81:68 137

Har förlust uppkommil i en förvärvsverksamhet uppställs
således i princip ett krav på normalitet för att avdragsrätl skall föreligga
för förlusten. Kan man normalt räkna med förlust av viss arl i verksamheten är
denna avdragsgill. Som exempel kan nämnas förlust på grund av insolvens hos
kunder, prisfall och försämring av varulager och den fortlöpande värdeminskning
som maskiner och andra inventarier och byggnader är underkastade. Andra
exempel pä avdragsgilla förluster är en kassörs föriust pä grund av felväxling
och skadeståndskrav som uppkommit trots att verksamheten bedrivits på normalt
säll.

Det finns vissa undantag från nämnda huvudregel. Skada
eller förstöring av maskiner och andra inventarier i rörelse och jordbruk
hänförs således lill avdragsgill driftförlust. Detla gäller också i fråga om
förlust på aktier, om aktieinnehavet står i mera direkt samband med den
skallskyldiges egen rörelse. Även förlust på lånefordringar, som inte utgör
lagerlillgängar, och på borgensförbindelse räknas som driftförlust, om
fordringen eller förbindelsen tillkommit som ell led i förvärvsverksamheten.

Som jag
lidigare har anfört bör kapitalförluslbegreppel inskränkas såvitt gäller skador
på fasligheter genom brand eller annan olyckshändelse och även i fräga om
projekteringsutgifter för byggnad som inte har uppförts. I övrigt synes den
nuvarande gränsdragningen mellan avdragsgilla och inle avdragsgilla förluster i
huvudsak vara lämpligt avvägd. Det kan f. ö. hävdas att en utökad avdragsrätl
för kapitalförluster motiverar en utsträckt beskattning av molsvarande vinsler.
I ytterligare ett avseende finns del doek anledning all inskränka innebörden av
kapitalförluslbegreppel. Det gäller förlust av lager och inventarier genom
brottslig handling.

Som nyss nämnts behandlas skada pä eller förstöring av
varulager och maskiner och andra inventarier i rörelse och jordbruk som
driftförlust även om skadan förorsakats av en händelse som man normalt inte kan
räkna med i förvärvsverksamheten. Har sådana tillgångar förlorats pä grund av
stöld krävs däremot att man i verksamheten normalt räknar med risk för stöld
för att avdragsrält skall föreligga. Denna distinktion kan - särskill med
beaktande av att eventuell försäkringsersättning avseende varulager och
inventarier i rörelse och jordbruk alllid beskattas i förvärvskällan - inle
anses motiverad. Jag förordar därför att föriusl av dylika tillgångar genom
brottslig handling bör vara avdragsgill.

I delta sammanhang bör bestämmelserna om kapitalförlust
omarbetas också i redaktionellt avseende. F. n. finns bestämmelser om
behandling av förluster i huvudsak i punkt 10 av anvisningarna till 29 §. Dessa
bestämmelser måste emellertid ses i samband med andra lagrum, t. ex. punkterna
3 och 6 av anvisningarna till samma paragraf. Del synes ur redaktionell
synvinkel vara en fördel att ha bestämmelserna om kapitalförlust reglerade i
ett sammanhang. De bör enligl min mening las in i punkt 5 av anvisningarna
lill 20 §, vilken paragraf innehåller allmänna bestämmelser om avdrag i
förvärvskälla. Punkt 10 av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna
fill 25 § och

Prop.
1980/81:68 138

punkterna 6 och 10 av anvisningarna lill 29 § bör som en
följd av detta upphöra att gälla.

2.4 Pågående arbeten

2.4.1 Allmänna synpunkter 2.4.1.1 Behovet av ny
lagsliflning

Med pågående arbeien menas i allmänhet påbörjade men vid
räkenskapsårets utgång inle avslutade uppdrag som en näringsidkare åtagit sig
att utföra för en annan persons räkning. Uppdraget kan avse enbart
tjänsteprestalio-ner, som normalt är fallet beträffande uppdrag hos t. ex.
konsulter och läkare, medan del andra gånger kan vara förutsatt att
uppdragstagaren -exempelvis en hantverkare eller en byggmästare - skall
tillhandahålla även materiella tillgångar. Avser uppdraget en materiell
produkt, brukar dock begreppet pågående arbete reserveras för de fall då
äganderätten till produkten ligger hos uppdragsgivaren. Övergår äganderätten
lill den färdiga produkten till beställaren eller annan först när arbetet är
slutfört, används i regel inte beteckningen pägäende arbeten utan produkter i
arbete eller liknande uttryck. Inom byggnadsbranschen görs emellertid ibland
undanlag från denna princip. Det förekommer sälunda att ett förelag, som uppför
en byggnad pä en egen fastighet, redovisar bygget som pågående arbete såvida
avsikten är att fastigheten skall säljas så snart byggnaden är uppförd.

Bokföringslagen (1976:125), BFL, innehåller inle någon
definition av begreppet pågående arbete. I BFL finns inte heller några
bestämmelser om hur pågående arbeten skall värderas. Posten pågående arbeten
saknas ocksä i BFL:s schema för hur ett förelags balansräkning skall ställas
upp. I redovisningssammanhang har pågående arbeien betecknats som en branschspecifik
post som kan ses som en mellanform av lager och fordringar.

KL saknar - liksom BFL - uttryckliga regler om hur
pågående arbeten skall vårderas. RSV har dock utarbetat anvisningar för den
skattemässiga behandlingen av pågående arbeien inom byggnads- och
anläggningsbranscherna,

Företagsskatleberedningen anför alt skatledomstolarnas
bedömning av pägäende arbeten synes stå i viss motsatsställning till BFL:s
principer. Medan BFL bygger på realisationsprincipen, dvs. att
resultatredovisningen bör anstå lill dess arbetet slutförts, har
skattedomstolama enligt beredningen intagit den ståndpunkten alt
resultatredovisningen i princip skall ske löpande genom beskattning av
dellikvider för uppdrag som är under arbete. Mol bakgrund av della och då
rättsläget i åtskilliga hänseenden är oklart framstår del enligl beredningen
som angelägel alt regler tillskapas för hur pågående arbeten skall behandlas i
skattehänseende. Beredningen framhåller alt strävan givetvis bör vara att uppnå
överensstämmelse mellan skattelagstiftningen och BFL:s redovisningsmässiga
principer. Vissa skillnader lorde dock

Prop.
1980/81:68 139

enligt beredningen bli ofrånkomliga med hänsyn till de
skilda syften BFL och skattelagstiftningen har. Beredningen föreslår att regler
om den skattemässiga behandlingen av pågående arbeien förs in i anvisningarna
lill 41 S KL.

Det är en allmän uppfattning bland remissinstanserna att
det nuvarande rättslågel i fräga om pågående arbeien år ovisst och all
klarläggande regler behöver införas. Meningarna år däremot mer delade vad
gäller frägan om beredningens förslag kan läggas lill grund för ny
lagstiftning. Några remissinslanser anger uttryckligen att förslagel är
tillräckligt detaljerat för all genomföras medan andra avstyrker förslagel
eller menar all ytterligare utredningsarbete behövs.

För egen del vill jag anföra följande. Bland
remissinstanserna föreligger bred enighet om att det finns ett påtagligt behov
av klarläggande regler för den skattemässiga behandlingen av pågående arbeien.
Enligt min mening förefaller del inle heller sannolikt att en ny
utredningsomgång - som f. ö. skulle ta flera år alt genomföra - skulle ge ett
väsentligt bättre underlag för lagstiftning på detla område. I sammanhanget bör
ocksä påpekas att en skattemässig reglering av pågående arbeien med
nödvändighet mäste få karaktär av ramlagstiftning eftersom förhållandena inom
olika branscher och företag och vid skilda typer av uppdrag är utomordentligt
skiftande. Till delta kommer att praxis på området inle är stillastående ulan
fortlöpande förändras. Det fär därför anses uteslutet att försöka uppnå en
lagstiftning som i detalj löser alla problem som vid laxeringen kan vara
förknippade med pågående arbeien. Sammanfattningsvis delar jag således
beredningens uppfattning att anvisningarna lill 41 § KL bör kompletteras med
ell regelsystem som anger efter vilka principer pågående arbeten bör behandlas
i skattehänseende. Reglerna bör las in i en ny punkl, 3 a, av de nämnda
anvisningarna.

2.4.1.2 Lagstiftningens omfattning och principiella
uppbyggnad

Av beredningens allmänna motivering framgår att avsikten
varit att begränsa lagreglerna om pågående arbeten till byggnads- och
anläggningsverksamhel saml till hantverks- och konsultverksamhet. Denna
begränsning har inle mött några invändningar från remissinstansernas sida. Åven
jag finner det naturligl att lagstiftningen skall omfatta byggnads- och anläggningsbranschen
samt hantverks- och konsultföretag men inle t. ex. varupro-ducerande förelag.
Framhållas bör att begreppet konsultverksamhet har en ganska vidsträckt
innebörd. Sålunda bör exempelvis läkare och advokater, som bedriver rörelse,
omfattas av de föreslagna reglerna.

Beredningens förslag bygger på principen att ell syslem
skall gälla för uppdrag pä löpande räkning och ell annat system för uppdrag
lill fasl pris. Vid löpande räkning skall värdel av pägäende arbeien inle
aktiveras i bokslutet. I stället skall fakturerade belopp las upp som intäkt.
Resullalre-

Prop.
1980/81:68 140

dovisningen kommer härigenom alt ske i takt med
faktureringen. Utförs ett uppdrag till fast pris föreslås däremot alt summan av
nedlagda direkta koslnader skall tas upp som tillgång i bokslutet. I konsekvens
med detla skall eventuella a-contobelalningar skuldföras.

Den av beredningen föreslagna principjella lösningen har
godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland
BFN. I tvä remissyttranden anförs dock att aktiveringen av de direkta kostnaderna
vid arbeten till fast pris bör vara frivillig. Samtliga företag skulle alltså,
om de sä önskade, fä använda sig av de för löpande räkning föreslagna bestämmelserna.
I några remissyttranden föresläs å andra sidan att reglerna för fast pris skall
lillämpas även vid löpande räkning.

För egen del anser jag att del inle kan komma i fräga alt
- oavsett uppdragels natur - införa en generell koppling mellan
resultatredovisning och fakturering. En sädan koppling skulle ofta medföra
alltför stora skattekrediter. Likaså är det enligl min mening uteslutet all
generellt föreskriva att värdet av pågående arbeien skall aktiveras. En sådan
obligatorisk redovisningsskyldighet skulle leda till slora praktiska problem
särskilt för mänga mindre företag. Jag ansluter mig därför till beredningens
uppfattning all utgångspunkten bör vara alt resultatredovisningen vid arbete på
löpande räkning skall ske i takt med faktureringen medan direkta kostnader
skall aktiveras och uppburna a-contobelopp skuldföras om arbetel utförs till
fasl pris. Jag vill fillägga att den sistnämnda metoden torde bäst slå i
överensstämmelse med företagsekonomiska principer och begreppet god
redovisningssed enligl BFL:s bestämmelser.

Det är givet att en redovisningsmetod som förutsätter att
de direkta kostnaderna aktiveras är mer komplicerad att tillämpa än en metod
som direkt följer faktureringen. Beredningen har bl. a. mot denna bakgrund
föreslagit att vissa mindre företag alltid skall ha rält att tillämpa reglerna
för löpande räkning. Jag delar beredningens uppfattning pä denna punkt. Frågan
om vilken krets av företag som bör omfattas av denna valfrihet återkommer jag
till i samband med behandlingen av arbeten på löpande räkning (avsnitt 2.4.2).

Beredningen har inte definierat begreppen löpande räkning
och fast pris. Som påpekats vid remissbehandlingen förekommer det - i synnerhet
inom byggnads- och konsultbranscherna - åtskilliga avtalstyper som kan ses som
kombinationer av löpande räkning och fast pris. Ett arbete kan exempelvis
utföras på löpande räkning med tak vilket innebär att uppdragstagaren själv fär
svara för koslnaderna, om dessa överstiger en pä förhand bestämd högsta ni vä.
En annan blandform är all avtalet är sä konstruerat all uppdragstagaren inte
fär full kostnadstäckning såvida den beräknade tidsålgången överskrids. Med
hänsyn till nu nämnda och liknande avtalstyper bör enligt min mening lagtexten
ge besked om var gränsen går mellan löpande räkning och fasl pris. Den
lämpligaste lösningen synes vara att införa en definition av begreppet arbete
pä löpande räkning. Vad som inte faller in under denna definition bör

Prop.
1980/81:68 141

behandlas enligt reglerna för arbete lill fasl pris.

För alt
ett arbete skall anses utfört pä löpande räkning bör krävas att ersättningen
för arbetet uteslutande eller sä gott som uteslutande skall fastställas pä
grundval av ett pä förhand bestämt arvode per tidsenhet oeh den faktiska
tidsålgången samt - i förekommande fall - uppdragstagarens faktiska ulgifler
för arbetet. Löpande räkning förutsätter alltså att ersällningen per timme
eller dag e. d. är på förhand bestämd eller praktiskt taget bestämd. Så snart
uppdraget är av större omfattning torde parterna, dvs. uppdragstagaren och
uppdragsgivaren, ha träffat ett uttryckligt avtal om hur ersättningen skall beräknas.
Reglerna för löpande räkning skall dock tillämpas även dä det - exempelvis med
hänsyn till rådande branschpraxis -utan uttryckligt avtal är undersförståtl att
debiteringen sker enligl bestämd tidstaxa. Ett vanligt fall är att ersättningen
baseras på uppdragstagarens självkostnader för arbetel.

Av del
sagda följer alt reglerna om löpande räkning inte blir tillämpliga om parterna
träffat ell avtal som innebär alt ersättningen per tidsenhet i väsentlig
omfattning ändras, om arbetet lar längre lid än beräknal eller om
totalkostnaden av annan anledning blir betydligt större än vad parterna
ursprungligen räknat med. Däremol bör förekomsten av vilesklausuler på grund av
förseningar eller brister i det utförda arbetet inte i sig få till konsekvens
att ell uppdrag förändrar karaktär från löpande räkning lill fast pris.

Med en
uppdragstagares faktiska utgifter för arbetet avses i första hand ulgifler för
material o. d. som använts i samband med uppdragels utförande. Fråga kan ocksä
vara om utgifter för resor och för avgifter till myndigheter o. d. Som faktiska
ulgifler bör vidare räknas ersättningar för arbete som utförs av annan än
uppdragstagaren, t. ex. arvoden lill underentreprenörer som den skattskyldige
anlitat.

Jag är
medveten om att det-vilken definifion som än väljs-inte torde vara möjligt alt
undvika alt osäkerhet kan uppkomma vid bedömningen av om ett arbete skall anses
utfört pä löpande räkning eller lill fast pris. Enligl min mening finns det
dock anledning att utgå frän att sädana fall kommer att bli relativt sällsynta.
Understrykas bör dessutom att den skaltemässiga behandlingen av pågående
arbeten endast syftar lill att få lill stånd en rimlig periodisering av den
skattskyldiges inkomster och utgifter. Saken gäller med andra ord inte nägra
definitiva skaltevinster eller skatteförluster ulan endast att fördela
inkomsler och ulgifler pä ett skäligt säll mellan olika beskattningsår.

2.4.2 Arbete på löpande räkning

Som framgått av det föregående har
företagsskatleberedningen föreslagit att resultatredovisningen av arbeten som
utförs på löpande räkning skall ske i takt med faktureringen. Värdel av
pågående arbeien behöver därför aldrig

Prop,
1980/81:68 142

aktiveras i boksluten. Avdrag för driftkostnader görs på
vanligt sätt.

Den av beredningen föreslagna principlösningen innebär att
en skattskyldig kan skjuta upp beskattningen genom att senarelägga sin
fakturering. Detta kan leda lill omotiverade skattekrediter. Beredningen har
därför anseti det nödvändigt alt införa en särskild skatleflyktsregel. Enligt
denna skall den skattskyldige inläklsredovisa inte bara fakturerade belopp utan
-såvida den skattskyldige i mer än obetydlig omfattning underlåtit alt
fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat faktureras -även de
belopp som skäligen kunde ha fakturerats.

Vad beredningen föreslagit om den skattemässiga
behandlingen av pågående arbeten pä löpande räkning - ingen aktivering av
nedlagda koslnader ulan resultatredovisning i takt med faktureringen - har
allmänt tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen. Mer
delade meningar föreligger däremot rörande den föreslagna skalleflyktsregeln
vid senareläggning av faktureringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att
anknytningen till god redovisningssed kan medföra alltför stora skallekrediter
medan bl. a. Näringslivels skattedelegalion och Sveriges advokatsamfund anser
att regeln är obehövlig.

För egen del vill jag först slå fast att jag anser alt den
av beredningen föreslagna principieUa lösningen bör genomföras. Skattskyldiga
som utför arbeten på löpande räkning bör alltså dra av driftkostnaderna på
vanligt sätt och ta upp fakturerade belopp som intäkt. Eftersom den
skatlskyldige inte behöver aktivera värdet av nedlagda kostnader blir reglerna
enkla att förstå och fillämpa. Påpekas kan ocksä att det övervägande antalet
skattskyldiga som utför uppdrag på löpande räkning redan i dag lorde basera sin
skattemässiga redovisning på faktureringen.

Som framhållits vid remissbehandlingen lorde behovet av en
särskild skatteflyktsregel som lar sikte på senareläggning av faktureringen
vara förhållandevis litet. Inte minst likviditetsskäl lorde avhälla
uppdragstagare från all i onödan dröja med att sända ul fakturor. Det är ocksä
klart att en skatteflyktsregel som för sin tillämpning förutsätter kännedom om
vad som är god redovisningssed kan ge upphov till praktiska svårigheter. Å
andra sidan framstår det knappasl som rimligl alt en uppdragstagare med god
likviditet skall kunna bygga upp betydande skattekrediler genom en sä enkel
åtgärd som all senarelägga sin fakturering. En undantagslös koppling mellan
faktisk fakturering och beskattning kan vidare leda till alltför slorl utrymme
för resultatutjämning. Min slutsats är att en mot denna form av skatteflykt
riktad regel inte går att undvara.

Enligl beredningens förslag skall skalleflyktsregeln
tillämpas om den skaltskyldige i mer än obetydlig omfattning underlåter att
fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnal faktureras. För att
markera all regeln skall ges ett myckel begränsat tillämpningsområde bör enligt
min mening uttrycket "i mer än obetydlig omfattning" ändras lill
"i betydande omfattning". Regeln bör t. ex. inle kunna användas mot
en skatlskyldig som

Prop.
1980/81:68 143

rutinmässigt sänder ul sina fakturor en gång i månaden
eller en gång i kvartalet. En överenskommelse om att delfaklurering inle skall
förekomma Ulan alt slulfaklura skall sändas ut försl när arbetet är färdigt bör
i normalfallet inle heller föranleda nägot ingripande frän taxeringsmyndigheternas
sida. Däremot bör skalleflyktsregeln kunna åberopas om den skallskyldige
formellt sett avstår från all fakturera medan arbetet pågår men i stället
fortlöpande uppbär delbetalningar som skall avräknas mol den slulliga fakturan.
Regelns tillämpningsområde är alltså begränsat till företag som senarelägger
sin fakturering för alt vinna obehöriga fördelar i skallehänseende.

Den för arbete pä löpande räkning valda metoden -
resultatredovisning i takt med faktureringen - är som jag i det föregäende
framhållit i de hell övervägande antalet fall mycket enkel att tillämpa. I
likhet med beredningen anser jag därför all det finns skäl alt tillåla
skattskyldiga, vars verksamhet är av begränsad omfattning, att använda sig av
reglerna för löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs lill fast pris.
Denna valfrihet bör enligt min mening reserveras för skattskyldiga som enligt 1
§ BFL inte är skyldiga att upprätta årsbokslut, dvs. för enskilda näringsidkare
i vars verksamhet den årliga brutloomsältningen normall understiger ell belopp
molsvarande 20 gånger basbeloppel. För tydlighels skull bör betonas all
valfriheten i fråga om beskaltningsmelod är begränsad lill arbeien som utförs
lill fasl pris. Reglerna för fasl pris kan således aldrig användas på uppdrag
som utförs på löpande räkning.

En intäktsredovisning som sker i takt med faktureringen
lorde ytterst sällan leda till alt del redovisade resultatet är högre än del
verkliga resultatet. Det kan emellertid inte helt uteslutas - t. ex. om
faktureringen av någon anledning kommit all avse ännu inle ulfört arbete - all
en ovillkorlig koppling mellan fakturering och beskattning kan komma i konflikt
med BFL:s principer. Jag anser därför att del bör finnas en möjlighel att
avvika från faktureringsmetoden om den skaltskyldige kan visa att tillämpningen
av denna - vid en bedömning av samtliga pågående arbeten - skulle leda till en
mot god redovisningssed stridande skattemässig resultatredovisning.

2.4.3 Arbete IiU fast pris

Förelagsskatteberedningens förslag beträffande pägäende arbeten
som utförs lill fast pris bygger pä principen att de direkta koslnaderna skall
behandlas pä samma säll som vid värderingen av ett egel tillverkat varulager.
Värdet av pågående arbeten skall således beräknas på grundval av de vid
räkenskapsårets utgång nedlagda direkta kostnaderna. Eventuella
a-conto-betalningar skall enligl förslaget skuldföras medan samtliga
driftkostnader i verksamheten dras av pä vanligt sätt.

I fråga om byggnads- och anläggningsarbeten föreslår
beredningen att 85 % av de direkta koslnaderna skall aktiveras. Förslagel
innebår alltså alt reserveringsutrymmet blir- bortsett frän eventuell
vinst-summan av 15 %

Prop.
1980/81:68 144

av de direkta koslnaderna och samtliga indirekta
kostnader. I annan verksamhei, dvs. för hantverks- och konsultverksamhet,
föreslås all samtliga direkta koslnader skall aktiveras men all den
skallskyldige skall erhålla ett grundavdrag på 10 000 kr. Avdragel får dock
inle översliga det aktiverade beloppet. Reserveringsutrymmet blir alltså i
delta fall summan av de indirekta kostnaderna och grundavdraget.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit den
av beredningen föreslagna principlösningen eller lämnat denna utan erinran. I
några remissyttranden anförs dock att aktiveringen av direkta kostnader bör
vara frivillig. Önskemål framförs också om större reserveringsulrymme än
beredningen förordat.

För egen del anser jag all den av beredningen föreslagna
metoden framstår som del lämpligaste sätlet alt lösa periodiseringsproblemen
för arbeien som utförs till fasl pris. Att koppla beskattningen till
förekomsten av a-contobetalningar skulle ofta strida mot principen att endasl
verkliga inkomsler skall bli föremål för beskattning. Det kan å andra sidan
inte komma i fräga att avstå från såväl beskallning av a-contobelopp som
aktivering av nedlagda kostnader. En sådan metod skulle nämligen medföra mycket
stora variationer i de redovisade resultaten samtidigt som utrymmet för
skattekrediter blev omotiverat stort. Av bl. a. nu angivna skäl finner jag,
liksom beredningen, att utgångspunkten bör vara att en skattskyldig, som utför
arbete lill fasl pris, bör skuldföra delbetalningar och aktivera värdel av de
direkta koslnaderna för arbeten som inte är slutförda vid beskattningsårets
utgång.

Jag ansluter mig ocksä till den av beredningen föreslagna
storleken av reserveringsutrymmet. Byggnads- och anläggningsföretag bör alltså
inle behöva aktivera mer än 85 % av de direkta kostnaderna. Hantverks- och
konsultföretag, dvs. övriga icke varuproducerande företag, bör aktivera
samtliga direkta kostnader. Jag återkommer strax lill behovet av ell särskill
grundavdrag.

Del finns självfallet ingel som hindrar att ett företag i
sina räkenskaper aktiverar samtliga direkta och indirekta kostnader och
därefter gör en öppen reservering i form av en bokslulsdisposilion om delta
överensstämmer med tillämpad praxis. Påpekas kan ocksä att den föreslagna
värderingsnivån -85 % resp. 100 % av de direkta koslnaderna - ulgör en
miniminivå. Den skattskyldige kan därför-sä länge värderingen är förenlig med
kravet på god redovisningssed - själv bestämma i vad män pågående arbeien skall
las upp till högre värden än lill lägsta tillåtna belopp. Pä dessa omräden kan
del finnas anledning för BFN att utfärda vägledande rekommendationer.

Till direkta koslnader bör räknas bl. a. koslnader för
material och insatsvaror samt löner och andra ersättningar till anställda som
är verksamma med arbetet i fräga (direkta löner). Som direkt lönekostnad bör
räknas även socialförsäkringsavgifter och andra lönebikoslnader för nu nämnd
personal. Arvoden till eventuella underentreprenörer och konsulter ingär ocksä
bland

Prop.
1980/81:68 145

de direkta koslnaderna. Typiska indirekta kostnader är
allmänna administrationskostnader inkl. lön m. m. till kontors-och förrådspersonal,
värdeminskning och underhåll av byggnader, maskiner och andra inventarier samt
ränte-och försäkringskostnader.

Det torde vara oundvikligt att det i vissa fall kan vara
svårt att dra en skarp gräns mellan direkta och indirekta kostnader. Vid denna
bedömning bör enligl min mening belydande hänsyn tas till de principer för
redovisningen som lillämpas inom olika branscher. Jag anser ocksä att den
praxis som utbildats i anslutning lill RSV:s anvisningar för byggnadsbranschen
bör vara vägledande även i framliden.

På en punkl synes del dock befogat all i lagtexten
uttryckligen ta slällning till vad som skall anses som direkt kostnad. Jag
syftar pä värdet av den skatlskyldiges egen arbetsinsats. Frägan kan bli
aktuell når den skatlskyldige bedriver rörelsen i enskild firma eller
handelsbolag. Som framgår av remissbehandlingen föreligger här olika
uppfattningar belräffande såväl del nuvarande rättslägets innehåll som vad som
bör gälla i framliden. Enligt min mening kan det inle komma i fråga all vid
värderingen av ett arbete, som inte är slutfört vid beskattningsårets utgång,
beakta värdel av det arbete som den skatlskyldige själv utfört. En skyldighel
alt aktivera - och därigenom inläklsredovisa - den egna arbetsinsatsen kan
nämligen komma i konflikt med förmågeprincipen. Den omständigheten att den
skattskyldige, t. ex. en hantverkare, lagt ned avsevärt arbete på ett ännu inte
avslutat uppdrag, kan inle anses öka hans förmåga att erlägga skatt. Till detla
kommer alt det självfallet är betydligt svårare att uppskatta värdet av den
skattskyldiges egen arbetsinsats än all fastställa storleken av faktiskt
utbetalade ersättningar fill anställda m. fl. Av nu angivna skäl är det enligt
min mening också motiverat att avslå från att aktivera värdel av del arbete som
utförs av den skattskyldiges make och barn under 16 är.

1 flera remissyttranden framförs önskemål om att det
aktiverade beloppels storlek inte skall påverkas av valet av företagsform. Det
har mot denna bakgrund hävdats alt en konsekvens av alt en egenföretagares
arbetsinsats inte aktiveras blir all man inte heller bör aktivera det arbete
som utförs av företagsledaren i ett fåmansföretag trols att denna formellt sett
är anslälld hos företagel.

För egen del anser jag att övervägande skål lalar för att
ersättningar till företagsledare och andra personer som fillhör ägarkretsen i
ett fåmansföretag inte bör särbehandlas. Sådana ersättningar bör alltså - i
likhet med löner lill övriga anställda - aktiveras i den mån de har karaktären
av direkta kostnader för det pågående arbetet. Att undanta vissa lönekostnader
från aktiveringsskyldighel - t. ex. löner fill företagsledaren och närstående
lill denne samt delägare i företaget - skulle uppenbarligen välla betydande
praktiska problem. Ett "syslem som bygger på att endasl en viss del av ett
företags lönekostnader aktiveras skulle vidare leda lill avsevärt slörre
periodiseringsfel än vad som föranleds av utebliven aktivering av en

10 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 68. Bd. A

Prop.
1980/81:68 146

egenföretagares arbetsinsats. Detta sammanhänger med att
lönekostnaderna är avdragsgilla medan en enskild näringsidkare aldrig kan fä
avdrag för värdet av det egna arbetet. Vid värdering av pågående arbeten som
utförs till fasl pris bör således samtliga avdragsgilla ersättningar till
anställda behandlas på enhetligt sätt.

Det av beredningen föreslagna grundavdraget - högst 10 000
kr, - för hantverks- och konsultföretag har enligt min mening sin största
betydelse i de fall då del är uppenbart att de aktiverade direkta koslnaderna
är mindre än avdragel. Det är utan tvivel till fördel för säväl företagen
själva som för berörda myndigheter att slippa göra en exakt värdering av
nedlagda kostnader när dessa uppenbarligen understiger avdragsbeloppet. Grundavdraget
kan enligt min uppfattning lämpligen bestämmas lill ell basbelopp (f. n. 14 900
kr.). I likhet med beredningen anser jag alt grundavdraget bör reserveras för
hantverks- och konsultverksamhet. Byggnads- och anläggningsföretag bör alltså
inte komma i åtnjutande av nägot grundavdrag.

Ett företag vars lager minskat i storlek under
beskattningsåret kan med stöd av en särskild regel (supplementärregel I) basera
nedskrivningen på lagrets medeltalsvärde vid utgången av de tvä närmast
föregäende beskattningsåren. Beredningen har föreslagit alt en motsvarande
regel skall införas vid värderingen av pågående arbeten i byggnads- och
anläggningsverksamhet. Jag delar denna uppfattning. Alt i delta sammanhang
införa regler som begränsar tillämpningsområdet för nämnda regel när den
skallskyldige t. ex. ingår i en koncern (jfr punkt 2 sjunde slyckel av
anvisningarna lill 41 § KL) behövs enligl min mening inte. För dessa och
liknande fall av intressegemenskap bör i stället införas en särskild
skatleflyktsregel. Jag återkommer strax lill denna fråga.

Vid beräkning av det skattemässigt lägsta tillåtna värdel
på lager skall fr. o. m. 1981 års taxering hänsyn normall las till om den
skallskyldige yrkat avdrag för avsältniag till resullatutjämningsfond (41 d S
sista stycket KL). I fråga om lagerlillgängar som omfattas av de reguljära
nedskrivningsreglerna minskar sålunda förekomsten av en resullatutjämningsfond
nedskrivnings-rätten från 60 % till 45 % av del lägsta av lagrets anskaffnings-
eller åleranskaffningsvärde. Samma begränsning i nedskrivningsulrymmet kan
inträda om ett närstående förelag, exempelvis ett förelag som ingår i samma
koncern, utnyttjar möjlighelen alt göra avsältning lill resultatutjämningsfond.
Jag kommer i del följande alt lägga fram förslag om att liknande
begränsningsregler skall införas ocksä vid nedskrivning av lager av fastigheter
och liknande tillgångar (avsnitt 2.5.8).

En logisk följd av nu nämnda regler borde vara att ett
byggnads- eller anläggningsföretag, som avsatt ell belopp lill
resullatutjämningsfond, därigenom begränsar sina nedskrivningsmöjligheler med
viss del av de direkta koslnaderna för pågående arbeien. Som värde av pågående
arbeien skulle alltså fä redovisas t. ex. minst 90 % - i stället för minst 85 %
- av de direkta kostnaderna. Enligt min mening talar emellertid flera skäl för
alt man

Prop.
1980/81:68 147

kan avstå frän en sådan reducering av nedskrivningsrällen.
För del första innebär den av mig föreslagna värderingsnivån - 85 % av de
direkta koslnaderna - en begränsning av reserveringsutrymmet med 5 procentenheter
jämfört med nuvarande praxis. Del finns vidare anledning all befara alt en
koppling mellan den skaltemässiga behandlingen av pågående arbeien och egna
eller närstående företags avsättningar till resullatutjämningsfond skulle vålla
svårbemästrade fillämpningsproblem inom byggnads- och anläggningsbranscherna.
Jag syftar bl. a. på det fallet att ett anlal företag gemensamt uppför en
byggnad eller anläggning genom förmedling av ett för ändamålet särskilt bildal
bolag.

Företagsskatleberedningen har föreslagit alt en särskild
regel skall införas för att förhindra all ett och samma pägäende arbete
utnyttjas som nedskriyningsunderlag av tvä förelag mellan vilka
intressegemenskap råder. Fräga kan t. ex. vara om en underentreprenör som är
dollerbolag lill huvudentreprenören eller om en enskild byggmästare som anlitar
ett helägl aktiebolag för viss del av byggnadsarbetet. Beredningens förslag gär
ut på alt nedskrivning inte fär ske för pågående arbeten som den skatlskyldige
utför för ett närslående företags räkning.

Vid remissbehandling har framhållits att den av
beredningen föreslagna regeln, som lill sin konstruktion skiljer sig från en
regel med samma syfte i RSV:s anvisningar för byggnadsföretagen m. fl., har
fått ett alltför oprecisl innehåll. Jag delar denna uppfattning. Risk för
omotiverade skattekrediler för pägäende arbeien torde nämligen uppkomma endasl
i de fall dä ell förelag åtagit sig att till fast pris utföra ell uppdrag för
ell närstående förelags räkning. I sådana fall kan del hävdas att uppdragsgivaren
- t. ex. en huvudentreprenör eller en byggherre - har rätt lill avdrag för
a-conlobetal-ningar lill uppdragstagaren trots att denne - enligl de allmänna
reglerna -inte skall ta upp mottagna belopp som intäkt. Med hänsyn till detla
bör mina i del föregäende föreslagna regler för pågående arbeien lill fast pris
- bl. a. skattefrihet för mottagna a-contobetalningar- inte gälla när den
skattskyldige har ställning som uppdragstagare och intressegemenskap råder
mellan denne och uppdragsgivaren. I situationer av detla slag bör
uppdragstagarens inkomst pä grund av del pågående arbetel bestämmas efler
skälig grund. Vilka principer som då bör gälla återkommer jag till i
specialmotiveringen.

I fråga om arbeien på löpande räkning föreslog jag att en
skatteflyktsregel skulle införas som log sikte på uppdragstagare som av
skatteskäl senarelade sin fakturering. En liknande bestämmelse behövs enligt
min mening också beträffande arbeten som utförs lill fast pris. Jag syftar på
del fallet all den skatlskyldige avstår från att slutredovisa ett utfört
uppdrag för att därigenom kunna skjuta beskattningen framåt i fiden.
Situationen är alltså den att uppdraget redovisas som ett pågående arbete trols
att uppdraget mycket väl hade kunnat slulredovisas före beskattningsårels
utgång. Har den skattskyldige i betydande omfattning underlåtit all
slutredovisa arbeten som enligt

Prop. 1980/81:68 148

god redovisningssed hade kunnat slutfaktureras, bör därför
den skattemässiga inkomstberäkningen baseras pä de belopp som skäligen hade
kunnat slulredovisas.

Den nu föreslagna skatteflyktsregeln förutsätter - liksom
motsvarande regel för arbeten på löpande räkning - kännedom om vad som är god
redovisningssed inom den aktuella branschen. Del bör enligt min mening ankomma
på RSV att - efter samråd med BFN - vid behov utfärda anvisningar för
tillämpning av de ifrågavarande skalteflyklsreglerna.

Det kan inträffa alt ett uppdrag, som den skatlskyldige
åtagit sig alt ulföra till fast pris, kräver väsentligt längre arbetsinsats
eller väsentligt högre materialkostnader än denne räknat med. Följden kan bli
alt den skaltskyldige inle får någon som helst täckning för sina indirekta
kostnader och all de direkta kostnaderna endast delvis läcks av den
överenskomna ersättningen. I situafioner av detta slag leder en aktivering av
de direkta kostnaderna fill att det redovisade resultatet av det pågående
arbetet blir bättre än det verkliga resultatet. Detta strider mot god
redovisningssed. Jag föreslår därför att värdet - och därmed inkomsten - av den
skattskyldiges pågående arbeten får jämkas nedåt, om den skaltskyldige kan göra
sannolikt att summan av de aktiverade beloppen - i förekommande fall efter
grundavdrag - överstiger motsvarande delar av konlraktssummorna.

2.5 Byggnadsrörelse och handel med fastigheter

2.5.1 Inledning

Vid den skattemässiga behandlingen av byggnadsverksamhet
och handel med fasfigheter uppkommer tvä principiellt sett skilda problem. Det
första är alt avgöra om den bedrivna verksamheten är alt anse som rörelse eller
inte. Frågan gäller med andra ord att dra en gräns mellan exempelvis byggnadsrörelse
och uppförande av en privat byggnad eller en driftbyggnad saml mellan
yrkesmässig handel med fastigheter och ett fastighetsförvaltande företags
normala omplaceringar av sitt fasfighetsbeständ. Del andra huvudproblemet
gäller hur inkomsten skall beräknas i de fall då det är klarlagt att
verksamheten är att hänföra fill rörelse. I det sammanhanget måste ställning
tas till bl. a. vilka fastigheter som skall anses ingå i rörelsen och i vad män
den i räkenskaperna gjorda nedskrivningen av fastigheternas värden kan godtas i
skattehänseende.

1 KL och andra skatteförfatlningar finns f. n. endast ell
fätal regler som direkt lar sikte på byggnadsverksamhet och handel med
fastigheter. Vad som skall anses utgöra byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter definieras inle. Som princip gäller emellertid att sådan verksamhet
skall - om den utgör rörelse i skattehänseende - beskattas på samma sätt som
annan rörelse. Inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,
vilkel innebär alt hänsyn skall tas till in- och utgående lager, fordringar och
skulder. Vid

Prop.
1980/81:68 149

beräkning av rörelseinkomsten medges avdrag för inköp av
fastigheter medan vederlaget för sålda fastigheter skall tas upp som inläkt.
Värdet av fastigheterna vid beskattningsårets ingång blir i praktiken en
avdragspost och värdel vid beskatlningsårels utgång en inläktspost.

Enligt de allmänna nedskrivningsreglerna i punkl 2 av
anvisningarna till 41 § KL skall den i räkenskaperna gjorda värderingen av
lagret godtas i skattehänseende såvida lagret inle skrivits ned till lägre
belopp än 40 % av anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet. Dessa regler är
dock enligt punkl 3 i samma anvisningspunkt inte tillämpliga pä fastigheter,
Lager av fasligheter skall i stället las upp lill vad som med hänsyn till risk
för förlust, prisfall m. m. framstår som skäligt. I praktiken har
nedskrivningsrällen begränsats lill omkring 15 % av fastigheternas
anskaffningsvärde. Åven i andra hänseenden, t. ex. beträffande skatteeffekter
vid arv, kan reglerna för fastigheter avvika frän vad som normalt gäller för
omsättningstillgångar i rörelse.

I brist på uttrycklig lagreglering har del blivit en
uppgifi för skattedomstolama alt dra upp riktlinjerna för den skattemässiga
behandlingen av byggnadsrörelse och handel med fasligheter. Domstolarnas praxis
är myckel omfattande och inte sällan svär att tolka. Detta har gett upphov till
viss osäkerhet om del gällande rättslägel. Med tanke bl. a. pä de betydande
värden del kan vara fråga om är denna osäkerhet ofta myckel besvärande. Att
märka är ocksä att den sedan lång tid tillbaka höga inflationslakten gör alt
skillnaden mellan en nominellt beräknad rörelsevinsl och en indexom-räknad
realisationsvinst ofta blir ytterst belydande.

Företagsskatleberedningen anser all en stor del av de
nuvarande problemen i samband med den skattemässiga behandlingen av byggnadsrörelse
och handel med fastigheter kan föras tillbaka på dels frånvaron av klara
definitioner av begreppen byggnadsrörelse och handel med fastigheter, dels
osäkerheten om när en fastighet skall anses utgöra lagertillgäng i sådan
verksamhei. Beredningen har därför undersökt möjligheterna att genom
lagsliflning klarlägga rättsläget. Beredningen har dock kommil lill slutsatsen
att det inte gär att finna en användbar definition av
byggnadsrörelsebegrep-pel. Någol sädanl förslag har därför inle lämnats.
Däremol har beredningen föreslagit all begreppet handel med fastigheter
definieras. Förslaget är utformat efler mönster av nu gällande bestämmelser om
tomtrörelse. Sälunda föresläs att s. k. kvalificerad handel med fastigheter
skall anses föreligga när någon bedriver försäljning av fasligheter vilka
uppenbarligen anskaffats för yrkesmässig avyttring. S. k. okvalificerad handel
med fastigheter anses i princip föreligga om den skatlskyldige inom en
femårsperiod köpt och sålt minsl fem fasligheter.

Beredningen har vidare lagt fram förslag lill en närmare
reglering av gränsdragningen mellan ä ena sidan lagerfasligheter, dvs,
fasligheter som utgör omsättningstillgång i rörelse, och å andra sidan
fastigheter som ulgör anläggningstillgång i näringsverksamhet och privata
fastigheter. Förslaget

Prop.
1980/81:68 150

överensstämmer i huvudsak med nuvarande praxis. Vissa materiella
ändringar föreslås doek. Bl. a. förordas att byggmästares privata bosladsfastigheter-vilka
f. n. normalt anses utgöra omsältningstillgäng i rörelsen (s. k.
byggmästarsmitla) - i ökad omfattning skall kunna behandlas som en vanlig
privat faslighel. Samtidigt innehåller förslaget emellertid ocksä bestämmelser
som tar sikte pä all hindra alt fastigheter förlorar sin karaktär av
omsätlningstillgång om de övergår till ny ägare på grund av att den tidigare
ägaren avlidit. Beredningen behandlar också principerna för byggnadsföretagens
resultatredovisning och utrymmet för uppbyggnad av obeskattade reserver.

Jag kommer i del följande all la upp beredningens nu
nämnda förslag till behandling. Jag inleder med att diskutera om det är möjligl
att i lagtexten införa definitioner av vad som skall anses utgöra
byggnadsrörelse och handel med fastigheter. Därefter lar jag upp frågan om i
vilka fall en fastighet bör räknas som omsättningstillgång i rörelse. I de två
avslutande huvudavsnitten diskuterar jag vad som bör gälla när en faslighet,
som utgör omsättningstillgång, tillfaller en ny ägare genom arv e. d. samt
vilka nedskrivningsregler som bör gälla för omsättningstillgångar i
byggnadsrörelse och handel med fastigheter.

Fastigheter som utgör omsättningstillgångar i rörelse kan
förekomma inte bara hos skattskyldiga som bedriver byggnadsrörelse eller handel
med fasligheter utan bl. a. också hos den som bedriver tomlrörelse. Genom
lagstiftning år 1967 infördes i punkl 2 av anvisningarna lill 27 S KL särskilda
bestämmelser om när tomtrörelse skall anses föreligga och hur inkomsten av
rörelsen skall beräknas. I likhet med beredningen anser jag att det f. n.
saknas anledning att genomföra nägra mer genomgripande ändringar av dessa
bestämmelser. Vad gäller exempelvis rätlen till nedskrivning och
skallekonsekvenser vid förvärv genom arv talar emellertid åtskilligt för att
samma regler bör gälla oavsett om fastigheten ulgör omsältningstillgäng i
tomtrörelse eller annan rörelse. Dessa spörsmål kommer jag därför alt behandla
samtidigt för alla typer av fastigheter som ulgör omsättningstillgångar i
rörelse. De frågor som har betydelse bara för tomlrörelse avser jag däremot alt
redovisa för sig (avsnitt 2.6).

2.5.2 Begreppen byggnadsrörelse och handel med fasligheter

Skatlelagsfiftningen innehåller f. n. inga definitioner av
vad som skall anses utgöra byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Som
påpekats av företagsskatleberedningen och vid remissbehandlingen ger delta
upphov till åtskilliga problem, framför allt når man skall avgöra om en
fastighet ulgör en omsältningstillgäng eller inle. Beredningen har föreslagit
att begreppet handel med fastigheter skall definieras i skattehänseende.
Beredningen har däremot inte ansett det möjligt all utarbeta en definition av
begreppet byggnadsrörelse.

Prop.
1980/81:68 151

För egen del kan jag ansluta mig till beredningens
uppfattning att det vore önskvärt om lagtexten gav klart besked om när en
verksamhei är alt bedöma som byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Vid
utformningen av sådana definitioner uppkommer emellertid betydande svårigheter.
Risken är all den valda definitionen blir för vidsträckt eller för snäv. Vad
särskilt gäller byggnadsrörelse torde del f. ö. vara relativt sällsynt alt
frånvaron av en definition ger upphov till några problem. I de flesta fall
lorde del nämligen vara uppenbart om en skattskyldig bedriver byggnadsrörelse
eller inte. De regler som jag i det följande kommer alt föreslå beträffande
gränsdragningen mellan fastigheter som ulgör omsältningslillgångar och andra
fastigheter kan vidare antas minska olägenheten av att byggnadsrörelsebegreppet
inle är definierat. Jag är mol denna bakgrund inle beredd alt föreslå någon
lagreglering av delta begrepp.

Med hänsyn
fill de likheter som finns mellan tomtrörelse och handel med fastigheter kan
det synas ligga nära fill hands alt - med reglerna om tomtrörelse som förebild
- införa en definition av såväl kvalificerad som okvalificerad handel med
fastigheter. Fastighelshandel i den okvalificerade formen skulle exempelvis
föreligga om den skaltskyldige under en viss period köpt och sålt ett vissl
minsta antal fastigheter. En regel av nu antytt slag har emellertid den
allvarliga nackdelen att hänsyn inte tas fill omfattningen av den
skattskyldiges verksamhet. Denna brist spelar mindre roll vid okvalificerad
lomtrörelse, eftersom varje förvärvskälla i sådan rörelse normall avser ett
begränsat markområde. I en förvärvskälla avseende handel med fastigheter kan
däremot ingå ett stort antal fasligheter som är belägna på olika platser i
landet. Det är därför enligl min mening inte rimligt alt basera bedömningen av
om handel med fastigheter föreligger eller inte enbart på antalet
fastighetstransaktioner. Innehar den skattskyldige - t. ex. ett av de
börsnoterade fastighetsförvaltande bolagen - ett mycket stort antal fastigheter,
kan ett visst antal köp och försäljningar framstå som en naturlig omplacering
av fastighetsbeståndet medan samma antal transaktioner måste bedömas som
rörelse om den skattskyldiges fasfighetsinnehav är begränsat fill ett fåtal
fastigheter.

Enligl min mening bör således inte den av beredningen
föreslagna regeln för bedömningen av om okvalificerad handel med fastigheter
föreligger läggas fill grund för lagstiftning. Av bl. a. praktiska skäl anser
jag del vidare uteslutet alt införa andra former av schabloner, exempelvis
regler som lar sikte på köpeskillingarnas storlek eller hur snabbt
fastighetsinnehavet omsätts. Min slutsats blir att det liksom hittills får
överiämnas åt praxis att fastställa var gränsen går mellan handel med
fastigheter och sådana fastighetstransaklioner som inte ingår som ett led i
rörelse.

Beredningen har, som jag tidigare nämnt, föreslagit alt en
definition införs även för kvalificerad handel med fasfigheter. En sådan
definition fyller enligt min uppfattning knappast någon funktion om man avstår
från att definiera begreppet okvalificerad handel med fastigheter. Förslaget
bör därför inte genomföras.

Prop.
1980/81:68 152

2.5.3 Fastigheter som omsättningstillgång i rörelse
2.5.3.1 Byggnadsrörelse

Som jag inledningsvis nämnt är det vid den skattemässiga
behandlingen av en fastighet nödvändigt att skilja mellan å ena sidan
fastigheter som ulgör omsättningstillgångar i rörelse och ä andra sidan
fastigheter som utgör anläggningstillgångar i näringsverksamhet eller har
karaktären av rent privata tillgångar. Avyttras en fastighet, som ulgör en
omsättningstillgång, skall försäljningslikviden tas upp som inläkt av rörelse.
Vid avyttring av andra fastigheter sker eventuell beskattning enligt de
förmånligare regler som gäller för beräkning av realisationsvinst. En
omsätlningsfastighel kan -liksom andra lagerlillgängar - med verkan i
skattehänseende utnyttjas som underlag för nedskrivning. Någon sädan rätt
föreligger inle beträffande en fastighet som är en anläggningstillgång.

Frågan om när en fastighet skall anses utgöra
omsättningstillgång i byggnadsrörelse har inte varil föremål för lagstiftning.
Inte heller rättspraxis ger något uttömmande svar pä denna punkl. I huvudsak
torde dock gälla att en fastighet skall betraktas som lagertillgäng i
beskattningshänseende om den - oavsett användningsområde i övrigt - blivit
föremål för annat byggnadsarbete i ägarens byggnadsrörelse än sedvanliga smärre
reparationer.

Vad nu sagls fär belydelse främst i fräga om fastigheter
som används som bostad för rörelseidkaren eller som driflfaslighet i
byggnadsrörelsen eller annan av fastighetsägaren bedriven näringsverksamhet. År
fastigheten inle avsedd att nyttjas för sådant ändamål utan anskaffad i syfte
att upprustas eller bebyggas, betraktas fastigheten däremot som
omsättningstillgäng även om de planerade åtgärderna ännu inle vidtagits. En
stark presumtion föreligger enligt praxis för att en byggmästare eller ett
byggnadsföretag förvärvar fastigheter för upprustning eller bebyggelse. Del kan
också förekomma alt den som bedriver byggnadsrörelse samtidigt anses ägna sig
åt yrkesmässig handel med fasligheter. Detla innebär att redan en enstaka
fastighetsförsäljning kan träffas av rörelsebeskatlning även om del står klart
att den sålda fastigheten inle haft någon anknytning lill byggnadsrörelsen. Har
byggnadsrörelsen karaktär av renodlad entreprenadverksamhet, lorde dock den
skattskyldige normalt kunna köpa och avyttra en eller annan fastighet utan alt
fastigheten behandlas som omsättningstillgång.

Beredningens förslag innebär till stor del en kodifiering
av gällande rätt. Sålunda föreslås all en fastighet, som innehas av någon som
bedriver byggnadsrörelse, skall utgöra omsätlningstillgång i denna rörelse om
fastigheten varit föremål för omfatiande byggnadsarbeten i rörelsen. Även om
den skattskyldige inle utfört omfattande byggnadsarbeten, skall fastigheten
enligt beredningen utgöra omsättningstillgäng om fastigheten förvärvats i och
för rörelsen. Delta anses vara fallet om syftet med anskaffningen varit att
upprusta, bebygga eller avyttra fastigheten eller att använda

Prop.
1980/81:68 153

fastigheten för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen.
Fastigheter som förvärvals för att stadigvarande användas i jordbruk, skogsbruk
eller i annan rörelse än byggnadsrörelse eller rörelse avseende handel med
fastigheter skall dock inte anses som omsättningstillgångar.

Beredningen föreslår vidare att särskilda regler införs
för byggmästares egna bostadsfasligheler. F. n. gäller principen alt en av en
byggmästare ägd fastighet aldrig förlorar karaktären av omsättningstillgång om
den en gäng blivit att anse som en sådan tillgäng. Enligt beredningen bör
emellertid en villafastighel kunna behandlas som en privat tillgång - och inte
som omsättningstillgång - om byggmästaren ägl och varil mantalsskriven på
fastigheten under minst tio är i följd. Som ytterligare förutsättningar
föresläs gälla alt byggmästaren inte ulförl arbete pä villan eller medgivits
avdrag för nedskrivning pä den under tioårsperioden.

Förslagen har till övervägande del lämnats ulan erinran av
remissinstanserna. Ell anlal remissinslanser har dock uppfattat uttrycket
omfatiande byggnadsarbeten som en inte önskvärd liberalisering i förhällande
till nuvarande praxis. Beträffande förslaget alt en fastighet skall utgöra
omsättningstillgång om den förvärvats i och för rörelsen har frän nägra håll
yppats farhågor för alt en sådan anknytning till syflel med förvärvet kan komma
alt ge upphov fill tillämpningsproblem.

För egen del är jag ense med beredningen att starka skäl
lalar för alt lagtexten bör innehålla regler som anger i vilka situafioner en
fasfighet, som ägs av den som bedriver byggnadsrörelse, skall anses utgöra
omsättningstillgång i rörelsen. Det råder således ingel tvivel om att den
osäkerhet som f. n. råder på detla område är ytterst besvärande för säväl de
skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. I likhet med många remissinstanser
befarar jag emellertid alt beredningens förslag kommer alt leda lill
tillämpningsproblem. Del kan exempelvis ofta vara mycket svårt att fastställa
i vilket syfte en byggmästare förvärvat en fastighet. Situationen är kanske den
alt den skaltskyldige avser att utföra arbete på den inköpta fastigheten endasl
om arbetstillfällen saknas på andra håll. I fråga om fastigheter som inle
anskaffats i och för byggnadsrörelsen förutsätter beredningens förslag vidare
all taxeringsmyndigheterna tar ställning lill om byggnadsarbetena pä
fastigheten varil omfattande eller inle. Även en sådan bedömning kan
uppenbarligen, särskilt om arbetet utförs vid olika tillfällen, vara besvärlig
att göra. Svåra praktiska problem kan vidare uppkomma vid prövning av om en
byggmästare nägon gäng under en tioårsperiod före en avyttring ulförl arbete på
sin villa eller utnyttjat denna som underlag för nedskrivning. Med hänsyn till
det anförda anser jag det nödvändigt att i viss utsträckning avvika från den av
beredningen föreslagna gränsdragningen mellan omsättningsfastigheter och andra
fastigheter.

Säviti gäller skattskyldiga som bedriver byggnadsrörelse
framstår det enligt min mening som naturligl alt utgå frän alt ett
fastighelsinköp normall sker för rörelsens räkning. Presumtionen bör alltså
vara att den skallskyldige

Prop.
1980/81:68 154

förvärvat fastigheten för alt upprusta, bebygga eller
utföra annat arbete pä den. Som huvudregel bör därför gälla att en fastighet
skall anses utgöra omsätlningslillgång i byggnadsrörelse om den genom köp, byle
eller därmed jämförhgt fång förvärvas av en byggmästare eller annan som
bedriver byggnadsrörelse. Fasligheter som förvärvas genom arv, gåva eller annat
benefikt fång omfattas således inte av presumtionsregeln. Jag återkommer senare
till vad som bör gälla vid sädana fönvärv (avsnitt 2.5.7).

En regel av innebörd att varje fastighet som inköpts av
exempelvis en byggmästare är att anse som en omsättningstillgäng skulle
emellertid - som beredningen också funnit - föra alltför långt. Delta gäller
framför allt när det är uppenbart all fastigheten inte förvärvats för alt
bebyggas eller renoveras och därefter säljas vidare. Fråga kan t. ex. vara om
en fastighet som anskaffats för stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk
eller rörelse som bedrivs av den skattskyldige. Ett annat fall då presumtionen
kan ge ett otillfredsställande resultat är om fastigheten förvärvats för att
stadigvarande användas som bostad åt den skattskyldige eller dennes make.
Enligt min mening bör del därför uttryckligen anges att fastigheter, som
anskaffats för nu angivna ändamål, inte får ställning som omsätlningstillgång i
den skattskyldiges byggnadsrörelse. Med hänsyn bl. a. till de regler om närståendes
faslighelsinnehav som jag föreslär i det följande (avsnitt 2.5.4), bör
bestämmelsen vara tillämplig även då den verksamhei vari fasligheten
stadigvarande skall användas bedrivs av den skattskyldiges make eller av ett
fåmansföretag vari den skaltskyldige eller dennes make är företagsledare.
Utöver nu angivna fall bör vidare undanlag införas för situationer då del
framstår som uppenbart att den förvärvade fastigheten saknar anknytning till
den skallskyldiges byggnadsrörelse.

Bedömningen av om en faslighet förvärvats för alt utgöra
anläggningstillgång i jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som bedrivs av den
skattskyldige eller honom närstående rättssubjekt, lorde normalt inte ge upphov
lill nägra problem. Vid prövningen av om fastigheten skall anses som
omsättningstillgång eller inle bör skillnad inle göras mellan byggnadsrörelsen
och eventuell annan av den skaltskyldige bedriven rörelse. En fastighet som
anskaffas för att användas som kontor eller lagerlokal i byggnadsrörelsen bör
således kunna behandlas som anläggningstillgång. Den omständigheten att den
skaltskyldige avser att i egen regi utföra byggnadsarbete på fastigheten bör i
och för sig inte spela någon avgörande roll i detta sammanhang. Omfattningen
av avsedda byggnadsarbeten är emellertid en faktor som mäste beaktas när syftet
med förvärvet skall fastställas. Frågan om vilka skattekonsekvenser som skall
inträda när den som bedriver byggnadsrörelse upprustar eller bebygger egna
fasligheter som inte ulgör omsältningslillgångar återkommer jag inom kort till
(avsnitt 2.5.6).

Del finns enligt min uppfattning ocksä anledning att
förmoda alt bedömningen av om en faslighet är avsedd att stadigvarande användas
som bostad åt den skaltskyldige eller dennes make kommer att bli på del hela

Prop. 1980/81:68 155

taget problemfri. I kravet på alt fastigheten skall
stadigvarande användas som bostad ligger alt fråga endasl kan vara om den
skattskyldiges permanenta bostad och ell - eller i undantagsfall yllerligare
något - fritidshus som den skatlskyldige såvitt kan bedömas kommer att inneha
under avsevärd tid framöver. Det kan självfallet i undantagsfall förekomma att
den skatlskyldige med relativt korta mellanrum byter permanenlboslad eller
fritidshus och att det därför kan vara tveksamt om kravet på stadigvarande
användning är uppfyllt. Till saken hör dock att skillnaden mellan
reali-sa-tionsvinslbeskattningen och rörelsebeskaltningen är relativt liten vid
kortare innehavslider.

En fastighet kan förvärvas för flera olika ändamål. Den
skaltskyldige har exempelvis för avsikt alt använda en del av en nyförvärvad
fastighet i sin rörelse medan återstoden av fastigheten skall hyras ut till
utomstående. En av den skaltskyldige ägd fritidsfastighet kan vidare i viss
ulslräckning utnyttjas för annat än bostadsändamål eller för bostadsändamål men
av andra än den skattskyldige eller dennes make. I situationer av detta slag
bör den förvärvade fasligheten anses som omsättningstillgång såvida det inte är
uppenbart att fastigheten fill huvudsaklig del är avsedd för det kvalificerade
ändamålet. En fasfighet som dels skall användas som anläggningstillgång i den
skattskyldiges rörelse, dels hyras ut, bör alltså behandlas som anläggningsfillgång
endasl om minsl omkring 75 % av fasligheten kan anses avsedd för rörelsen.

Som jag
nyss nämnl bör en fastighet inte heller anses som omsättningstillgång om det
framstår som uppenbart att förvärvet saknar samband med den av den
skattskyldige bedrivna byggnadsrörelsen. Vid tillämpning av denna bestämmelse
fär hänsyn tas fill samtliga föreliggande omständigheter. Stor vikt bör t. ex.
läggas vid den lokala och funktionella anknytning som kan finnas mellan
fastighetsförvärvel och byggnadsrörelsen. En byggmästare som på entreprenad
uppför småhus inom ett lokalt begränsat område bör exempelvis kunna ha
möjlighet att som kapitalplacering köpa en hyres- eller kontorsfastighet på
annan ort utan att fastigheten anses smittad av byggnadsrörelsen. Det är vidare
givet att den skallskyldiges egen uppfattning om förvärvets karaktär måste
beaktas. Redovisas fastigheten som en omsättninglillgäng i byggnadsrörelsen bör
fastigheten också normalt anses som en omsåtlningstillgång i skattehänseende.
Likaså bör en skatlskyldig, som fått avdrag för nedskrivning på fasligheten,
inle i efterhand - t. ex. när .fastigheten säljs - kunna hävda att fasfigheten
rätteligen varit en anläggningstillgång. Däremol bör inle del förhållandet att
den skatlskyldige konsekvent hållit en nyförvärvad fastighet utanför
byggnadsrörelsens räkenskaper ulan vidare föranleda att den vid en framlida
avyttring skall behandlas som anläggningstillgång. Framkommer det att
fastigheten haft ett samband med rörelsen - fastigheten har t, ex. upprustats
genom den skatlskyldiges försorg eller använls som evakueringsbostad - skall
fastigheten oavsett redovisningssätt behandlas som omsättningstillgång i
rörelsen.

Prop.
1980/81:68 156

Förekomsten av egen arbetsinsats bör alltså här ha en
avgörande betydelse vid bedömningen om fastigheten utgör omsättningstillgång i
rörelse eller inte.

De föreslagna bestämmelserna om vilka fastigheter som
skall anses utgöra omsättningstillgångar i byggnadsrörelse bör tas in i en ny
punkt, punkt 3, av anvisningarna till 27 S KL. Samtidigt bör den nuvarande
punkten 3 av dessa anvisningar betecknas som punkt 5.

2.5.3.2 Handel med fastigheter

Skattelagstiftningen innehåller f. n, inte några
bestämmelser om i vilka situationer en faslighel, som förvärvas av den som
bedriver fastighelshandel, skall anses utgöra omsätlningstillgång i rörelsen.
Gränsdragningen mellan omsättningsfastigheter och andra fastigheter har, liksom
beträffande byggnadsrörelse, överlämnats ål praxis.

Företagsskatleberedningen har föreslagit alt uttryckliga
regler skall införas om smittans omfattning vid handel med fastigheter. Som
huvudregel bör enligl beredningen gälla all en fastighet skall anses utgöra
omsätlningstillgång om den förvärvas av en skallskyldig som bedriver handel
med fastigheter. Undantag föreslås dock böra gälla i fräga om fastigheter som
förvärvas för alt stadigvarande användas i jordbruk eller skogsbruk eller i
annan rörelse än byggnadsrörelse och handel med fastigheter.

För egen del ansluter jag mig lill beredningens
uppfattning att det behövs regler som anger hur långt smittan sträcker sig när
den som bedriver fastighelshandel förvärvar en faslighel. Jag delar ocksä
beredningens uppfattning alt huvudregeln bör vara alt varje faslighel, som
genom köp, byte eller därmed jämförligt fäng förvärvas av den som bedriver
handel med fastigheter, blir att anse som omsättningstillgång i rörelsen.
Däremot bör undantagen från denna huvudregel utformas pä ett delvis annat sätt
än vad beredningen förordat. I enlighet med vad jag föreslagit i. fräga om
byggnadsrörelse anser jag alt fastigheter, som anskaffas för alt stadigvarande
användas som bostad åt den skaltskyldige eller dennes make, inte skall omfattas
av smittan. Detsamma bör gälla om en fasfighet förvärvas för att stadigvarande
användas i jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som bedrivs av den skattskyldige,
dennes make eller av fåmansföretag vari den skaltskyldige eller maken är
förelagsledare. Vid denna bedömning bör skillnad inte göras mellan den akluella
handelsrörelsen och eventuell annan av den skaltskyldige bedriven rörelse. Om
en skaltskyldig, som bedriver handel med fastigheter, anskaffar en fastighet
för all stadigvarande användas som kontor i handelsrörelsen, bör således denna
fastighet anses utgöra anläggningstillgång - och inle omsättningstillgång - i
rörelsen. Även vad gäller utnyttjande av en faslighet för olika ändamål bör de
principer som jag nyss föreslagit för byggnadsrörelse tillämpas för handel med
fastigheter.

1 fråga om skallskyldiga, som bedriver byggnadsrörelse,
gäller enligt mitt