Prop. 1980/81:96

Regeringens proposition

1980/81:96

om
avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna;

beslutad
den 22 januari 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

OLA ULLSTEN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att riksdagen godkänner att Sverige för ytteriigare en
femårsperiod erkänner den europeiska domslolen för de mänskliga rättigheterna
som behörig i fräga om tvister rörande tolkningen och lilllämpningen av den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rällighelerna och de
grundläggande friheterna.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 96

Prop.
1980/81:96

Prop. 1980/81:96

Uldrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-22

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogärd, Dahlgren, Åsling,
Söder, Burenslam Linder, Johansson, Wirlén, Holm, Andersson, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Ullsten

Proposition om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
ratificerades den 4 februari 1952 av Sverige (prop. 1951: 165). Senare har
Sverige också ratificerat fem tilläggsprotokoll lill konventionen (prop.
1953:32 och 1964:87). Genom del första och del fjärde tilläggsprotokollet har anlalel
skyddade rättigheter utökats. Del andra protokollet reglerar behörigheten för
den europeiska domslolen för de mänskliga rällighelerna alt avge rådgivande
yttranden till Europarådets minislerkommillé, och det iredje prolokollel
innefattar vissa förändringar i förfarandet inför den europeiska kommissionen
för de mänskliga rällighelerna. Del femte protokollet gäller sättet för
utseende av ledamöter i kommissionen och domstolen.

Den 15
juni 1966 deponerade Sverige hos Europarådets generalsekreterare en förklaring
enligt artikel 46 i konventionen av innebörd all Sverige för en tid av fem är
räknat från den 13 maj 1966 och under förutsättning av ömsesidighet erkände all
i alla frågor om lolkning eller tillämpning av konventionen saml det första och
del fjärde tilläggsprotokollet domstolens jurisdiktion skulle vara tvingande i
och för sig och utan särskild överenskommelse (prop. 1966: 33). Det svenska
erkännandet av domstolens behörighel har senare förnyats för ytterligare
femårsperioder (prop. 1971: 13 och 1975/76: 120) och utlöper således den 13 maj
1981. I fräga om bakgrunden lill den svenska förklaringen hänvisar jag lill
vad chefen för justitiedepartementet anförde i prop. 1966; 33.

Prop. 1980/81:96 3

Förutom
Sverige har sjutton stater avgelt förklaringar enligl artikel 46, nämligen
Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike. Grekland, Irland. Island, Italien,
Luxemburg, Nederiändema, Norge, Portugal. Schweiz, Spanien, Storbritannien,
Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Av Europarådets medlemsstater har
endast Liechtenstein, som ännu inte har ratificerat konventionen, saml Malla
och Turkiel inle avgelt förklaringar enligl artikel 46. Del bör dock framhållas
all vissa av de stater som har erkänt domstolens behörighel inte har godtagit
rätlen för enskilda personer enligl artikel 25 i konventionen att anföra
klagomål hos kommissionen. För dessa stater innebär därför en förklaring enligt
artikel 46 inle mera än all en anmälan som enligl artikel 24 i konventionen
görs av en annan konventionsstal kan efter behandling av kommissionen bli
föremål för prövning av domslolen.

Irland, Nederländerna och
Schweiz har erkänt domstolens behörighet för obegränsad lid. Övriga stater har
erkänt den för tidsperioder varierande mellan två och fem är. Danmark, Island
och Norge har liksom Sverige erkänt domstolens behörighel under en femårsperiod
äl gången. Flera stater har i likhet med Sverige dessulom uppställt ömsesidighelsvillkor.

Som framgär av prop.
1975/76: 120 hade domstolen dä meddelal ulslag i fjorton mål, och kränkningar
av konventionen hade funnils föreligga i sex av dessa mål. Under den tid som
därefter förflutit har domar meddelats i ytteriigare sjutton mäl. 1 tolv av
dessa mål fann domslolen att vederbörande slal hade brutit mot sina
förpliktelser enligl konventionen.

1 prop. 1975/76: 120
upplystes vidare all domstolen hafl alt pröva två mäl mol Sverige. Båda målen
avsåg rätten lill föreningsfrihet, och nägon kränkning av konvenfionen befanns inle
ha förelegat i nägol av målen. Nägra ytterligare mäl rörande Sverige har hillills
inle hänskjutits till domslolen. Såvitt gäller övriga nordiska länder kan
nämnas all ett mål rörande sexualundervisningen i de danska skolorna har
prövats av domslolen. som fann att nägol brott mot konventionen inle förelåg.
Bland de övriga frägor som under de senaste åren har kommil under domstolens
bedömning kan nämnas de militära disciplinstraffen i Nederländerna (fallet Engel
m.fl.), förhörsmetoder och behandling av arresterade personer på Nordirland (målel
Irland mol Slorbrilannien), spöstraffet på Isle of Man (fallet Tyrer), hemlig
kontroll av korrespondens och telekommunikationer i Förbundsrepubliken
Tyskland (fallet Klass m.fl.), pressens räll all behandla frågor som är under
domstols prövning (fallet Sunday Times), rätlen till koslnadsfrin bistånd av
tolk i rättegäng i Förbundsrepubliken Tyskland (fallet Luedicke, Bdkacem och K09),
ogifta mödrars och utomäktenskapliga barns status enligt belgisk rätt (fallet Marckx),
förfarandet i Nederländerna i ärenden om Ivängsinlagning av sinnessjuka
personer (fallet Winterwerp), rälten för en anhållen person enligl schweizisk räll
all skyndsamt slällas inför domstol eller tjänsteman med domsmakt (fallet Schiesser).
frägan om avsaknaden av rätlshjälp inför irländsk domstol kunde medföra all en

Prop.
1980/81:96 4

person
berövades sin rätt lill domstolsprövning (fallet Airey) och åläggande för en
person i Italien all vistas inom ett begränsai geografiskl område (fallet Guzzardi).

Sverige
har således under nära femlon är varit underkastad domstolens jurisdiktion. Anlalel
stater som har godtagit denna jurisdiktion har med tiden ökal, och endast tvä konvenlionsslater
har ännu inle avgell förklaringar enligt artikel 46 i konventionen. Det är enligl
min mening naluriigt alt Sverige, när den nu gällande svenska förklaringens gillighetslid
utlöper, avger en ny förklaring enligt artikel 46, varigenom domstolens behörighel
erkänns under en ny femårsperiod. Erkännandet bör även i fortsäliningen
förknippas med ömsesidighelsvillkor och avse domstolens behörighel enligl
såväl konventionen som det första och del fjärde liUäggsprotokoUet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

all
godkänna all Sverige avger sädan förklaring som avses i artikel 46 i den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna med de begränsningar som jag nu har angett.

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga del förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981