Prop. 1981/82:1

Regeringens proposition 1981/82:1

om
ändring i vapenlagen (1973:1176)

beslutad
den 11 juni 1981.

Regeringen
föreslär riksdagen att antaga del förslag som har upplagils i bifogade uldrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
proposiiionen föresläs all Sverige tillträder en inom Europarådet utarbetad
konvention om kontroll av enskilda personers förvärv och innehav av skjulvapen.
Konventionen har till syfle all minska förekomslen av okonlrollerade
vapeninnehav och därmed också alt motverka all skjulvapen kommer till
användning i samband med broll. Ell lilllräde lill konventionen föranleder
vissa tillägg till vapenlagen (1973: 1176).

1 propositionen föreslås
också ändringar i vapenlagen i syfle all minska riskerna för all vapen vållar
olyckor eller kommer till användning vid broU. Bl. a. föreslås all tillstånd au
inneha vapen skall kunna tidsbegränsas i vissa fall samt att möjligheten all
återkalla lillslånd ulvidgas när det gäller särskill farliga vapen. Vidare
behandlas frågor om införsel, transporter och förvaring av vapen.

Propositionen
innehåller dessuiom förslag till ändringar i vapenlagen som lar sikte på att
förenkla vapenhanteringen för enskilda och myndigheter. 1 denna del läggs fram
förslag om bl. a. all viss ammunition och en del äldre vapen som i dag kräver
tillstånd i fortsättningen inte skall vara tillståndsplikliga. Del föreslås
också all ett vapen under vissa förutsällningar skall få förvaras hos annan än
den som har licens för det.

Reglerna
om besvär i vapenärenden föreslås ändrade pä del sällel all länsstyrelsernas
beslut i vissa ålerkallelseärenden skall överklagas till kammarrätterna i
stället för till regeringen.

De tillägg i vapenlagen
som föranleds av anslutningen från svensk sida till den europeiska
vapenkonventionen föreslås träda i kraft den dag regeringen beslämmer. Övriga
ändringar i vapenlagen föreslås få den I januari 1982 som dag för
ikraftträdande. I
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr I

Prop.
1981/82:1

Prop.
1981/82:1 2

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)

dels au 1, 2, 4-6, 8-10, 12, 13, 16, 22, 23, 26, 29.
32-35, 38, 42, 48 och 49 §§ samt rubriken närmast före 26 § skall ha nedan
angivna lydelse

dels alt rubriken närmasl före 24 § skall lyda
"Ändring, reparation och skrotning av skjulvapen",

dels
atl i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 25 a, 28 a, 28 b och 38a§§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Med
skjutvapen förstås i denna Med
skjulvapen förslås i denna

lag

I.
vapen med vilket
kula, hagel eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krulladdning,
kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedd.

lag

1. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan
projektil kan skjutas ul med hjälp av kmtladd-ning, kolsyreladdning, komprimerad
luft eller annal liknande utskjutningsmedd,

2. apparat
eller anordning som beiräffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som
avses under 1. Vad som sägs om skjulvapen gäller även a. obrukbart vapen, som i
bmkbart skick skulle räknas som skjulvapen.

b. lösl
slutstycke, ljuddämpare, eldrör eller pipa till skjutvapen och

b. lösl
slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa lill skjutvapen eUer trumma till revolver
och

c. annan
anordning som möjliggör all lill etl skjutvapen användes ammunition än vapnet
är avsett för.

annan

Lagen gäller ej

1. skjulvapen
som har tillverkats

före år 1860,

2. bultpistol som är avsedd för

användning inom byggnadsindu

strin.

Lagen gäller ej

1. skjulvapen som har tillverkats

före år 1890, om inte vapnet är av

sett för gastäta enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för

byggnadsarbete, eller annat ar

betsverktyg, som är avsett för indu

striellt eller därmed jämförUgt

bruk,

3. skjutapparat för slakt, signalgivning, livräddning
eller annat därmed jämförligt ändamål och

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse 4. startvapen.

Föreslagen lydelse

4. startvapen, om inle vapnet har ändrats i syfte atl en
projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt söm anges i 1 §
första sr\'cket I.

Med undanlag för bestämmelserna i 32, 33 och 40§§ gäller
lagen ej

1.
hagel eller
annan massiv kula,

2.
projektil,
avsedd för luft- eller fjädervapen,

3.
hagelpalron
eller tändhatl därtill,

4.
kolsyrepatron,

5. patron- eller laddningshylsa

utan tändhall, avsedd för handva

pen på vilket lagen äger tillämpning

och

6. kulammunition med centralan-

tandning, som är avsedd för jakt-

studsare.

Med undanlag för beslämmelserna i 26, 32, 33 och 40§§
gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula.

2.
projektil,
avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen,

3.
hagelpalron
eller tändhall därtill,

4.
kolsyrepalron,

5.
palronhylsa
ulan ländhalt, avsedd för handvapen på vilkel lagen är tillämplig och

6. kulpalroner och ländhattar

som är avsedda för gevär, i den

mån inte regeringen för viss typ av

ammunition har föreskrivit annor

lunda.

5 § Ulan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1.
inneha
skjutvapen,

2.
förvärva
ammunition,

3.
införa
skjutvapen eller ammunition lill rikel eller

4. driva handel med skjulvapen.

Vad i
första stycket sägs äger ej tillämpning på luft- eller Oäderva-pen, som är
avsett för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt. Enskild person får dock icke utan tillstånd
inneha, införa till riket eller driva handel med sådant vapen med mindre han
fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten all inhämta
tillstånd fmns beslämmelser i 13, 16,21,22, 25och45§§.

Om luft-
eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen har en i
förhållande lill andra jämförliga skjulvapen begränsad effekt skall första
stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke ulan lillslånd inneha,
införa till rikel eller driva handel med sådana vapen, om han inle har fyllt
aderton år.

Om undanlag i vissa fall från skyldigheten all inhämla
lillslånd finns beslämmelser i 13, 16,21,22, 25, 25 fl, 26 och 45 §§.

Senaste lydelse 1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nmarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skjulvapen
eller ammunition får ej överiålas eller upplåtas lill annan än den som är
berättigad atl inneha vapnet eller att förvärva ammunitionen, om ej annat
följer av 13, 22, 25 eller 45 §.

Skjulvapen
eller ammunition får ej överiålas eller upplålas lill annan än den som är
berälligad all inneha vapnet eller alt förvärva ammunitionen, om ej annat
följerav 13, 22, 25, 25 fl, 26 eller 45 §.

8 V Tillstånd att inneha skjulvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skylleförbund, skyllekrels eller
skytteförening som tillhör det frivilliga, slalskonlrollerade skytle-väsendel
och

3. annan sammanslutning beträffande
vilken regeringen förordnat därom

1.
enskild person.

2.
skylleförbund.
skyllekrels eller skytteförening som tillhör det frivilliga,
slalskonlrollerade skylle-väsendel.

3.
annan
sammanslulning beträffande vilken regeringen förordnal därom och

4.
huvudman
för museum jör vapen som skall ingå i museels samlingar, om museet åtnjuter
statsbidrag enligt särskilda föreskrifter därom eller om museet ägs av en
kommun eller en landstingskommun eller av en stiftelse som slår under
länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas lillslånd atl
inneha vapen för utlåning lill förelagels väktare i samband med bevakningsuppdrag
som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast lill den som har meddelals
särskill tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

9 §

Enskild
person får meddelas lillslånd att inneha skjutvapen endasi om han har behov av
vapnet och del skäligen kan antagas att han ej kommer alt missbruka det. I
fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eUer
jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente
får lillslånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat
ändamål än skjutning.

Enskild
person får meddelas tillstånd all inneha skjulvapen endasi om han har behov av
vapnel och del skäligen kan antagas atl han ej kommer atl missbruka del. 1
fråga om skjulvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock
meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.
Detsamma gäller I fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den
sökande.

Senaste lydelse 1978:303, ' Senaste lydelse 1978:303,

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

r Tillstånd att inneha pistol eller annat jickvapen,
kulsprutepistol eller annal automatvapen får meddelas endasi om synneriiga
sV.al föreligger.

Föreslagen lydelse

Tillstånd all inneha pistol eller annal enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endasi om det
finns synnerliga skäl.

Tillstånd
atl inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får
förenas med villkor atl vapnet göres varaktigt obmkbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skall förvaras.

Tillstånd
atl inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får
förenas med villkor atl vapnet skaU göras varaktigt obrukbart eller med
närmare föreskrifter om hur vapnel skall förvaras. TiUståndet får
tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att
behovet av vapnet inte kommer att bU varaktigt.

Tillsiånd
aU förvärva ammunition får meddelas enskild person eller sammanslutning och
bevakningsförelag som avses i 8 §.

Tillstånd all förvärva ammunition får meddelas enskilda
personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsförelag som
avses i 8S.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som
är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma all missbmka den.
Tillstånd får beviljas enskild person endasi om denne har tillstånd all inneha
sådant vapen för vilkel ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd
lill förvärv av ammunition elt år från dagen för tillståndets meddelande.

13 § Ammunition får överiålas även till den som saknar
tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1.
Deltagare i
jakt får för förbrukning under jakten lill annan deliagare överlåta ammunition
lill vapen som denne är berättigad att inneha.

2.
Vid tillfällig
upplåtelse av skjutvapen enligl 22 § får upplålaren även överiåla den
ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i annat fall än som anges 14 §
6 överlåtas till sådan sammanslutning som avses i 8§. 4. Sammanslutning som
avses i 4. Sammanslutning som avses i 8 § får lill medlem eller till
medlem 8 § får lill egna medlemmar eller lill av annan sådan
sammanslutning medlemmar av andra sammanslut-överlåta ammunition all
förbrukas ningar av detta slag överiåla am-

" Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum under
sammanslutningens kontroll.

Föreslagen lydelse

munition all förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning
som äger rum under en sådan sammanslutnings kontroll.

16

Införsel av skjulvapen eller ammunition får ske utan
särskilt tillstånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa skjul

vapen, som han är berättigad att

här i riket inneha för personligt

bruk, samt ammunition som behöri-

gen förvärvats här i rikel. Vad nu

sagts äger motsvarande lillämp

ning beiräffande sammanslutning

och bevakningsförelag som avses i

8§.

2. För
tillfällig användning vid

jakl eller lävling här i rikel får

svensk, dansk, finsk eller norsk

medborgare från Danmark, Finland

eller Norge införa jakl- eller läv-

lingsskjulvapen med tillhörande

ammunition, Vapnel och ammuni

tionen får i sådanl fall utan lillslånd

innehas här i riket av den som har

infört egendomen under högst tre

månader från införseldagen.

1. Enskild person får införa skjut

vapen, som han är berättigad alt

här i rikel inneha för personligt

bruk, samt ammunition som behöri-

gen har förvärvals här i riket. Vad

som har sagts nu skall också tilläm

pas på sammanslutningar, huvud

män för museer och bevaknings

förelag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid

jakl eller tävling här i rikel får

svenska, danska, finska eller

norska medborgare, som inte har

hemvist här i rikel, från Danmark,

Finland eller Norge införa jakl- el

ler tävlingsskjutvapen med tillhö

rande ammunition. Vapnet och am

munitionen får i sådant fall utan lill

slånd innehas här i riket av den som

har infört egendomen under högst

tre månader från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätl
som avses i 3 § andra stycket lullagen (1973:670) av annan än den som har
lillslånd all införa sådana varor och ej heller ulan medgivande av länsstyrelse
förvaras på tullager eller i frihamn. 1 övrigt gäller lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

22 § Den som är berättigad all inneha skjulvapen får
tillfälligt låna ul vapnel till annan under följande villkor, nämligen

1.
Utlåning får
ske endasi för kortare lid, högsl två veckor.

2. Vapnel får lånas ul endasi för
samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3.
Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas även till den som
ej fyllt aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger
rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annal vapen än
pistol

3.
Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas lill den som är under
aderton år, om

a) vapnet
skall användas vid övning eller lävling som äger rum under kontroll av en
sådan sammanslutning som avses i 8§,

' Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat
automatvapen lånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då
vapnet endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplåtaren.

4.
Utlåning av
pistol eller annal fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får
ske endasi för användning i upplålarens närvaro eller för övning eller lävling
som äger rum under kontroll av sammanslulning som avses i 8 §, om icke
låntagare själv är berälligad att inneha ett vapen av samma typ.

5.
Om tillstånd
för enskild att inneha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej
får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annal
sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet, får utlåning av sådant
vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej
när vapnel skall användas enbart för prov-skjulning, övning eller lävling på
skjulbana.

Föreslagen lydelse

b)
vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat
vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt
femton år, eller

c)
utlåningen
avser sådant luft-dier fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4, Utlåning
av pistol eller annat

enhandsvapen eller kulsprutepistol

eller annat helautomatiskt vapen

får ske endast för användning i upp

lålarens närvaro eller för övning el

ler tävling som äger mm under kon

troll av en sådan sammanslulning

som avses i 8 §, om inte låntagaren

själv är berättigad all inneha elt va

pen av samma typ.

5. Om
det för att en enskild skall

få tillstånd att inneha ett vissl slag

av skjutvapen enligt särskilda före

skrifter krävs att han skall ha av

lagt skytteprov eller genomgått viss

utbildning eller på annat sätt visat

att han är lämplig att inneha vap

net, får ett sådant vapen lånas ut

endast till den som uppfyller sam

ma krav. Vad nu sagts gäller dock

ej när vapnel skall användas enbart

för provskjulning, övning eller läv

ling på skjulbana.

6. Vapenhandlare får lill spekulant, som fyllt aderton år,
för provskjulning på skjulbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges
i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten
att närvara vid provskjulning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen
till någon som har silt hemvist i en stat .som har tillträtt den europeiska
konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande
och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart
anmäla det till polismyndigheten. om inle vapnet skall innehas och an-

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vändas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan
föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

Ullåning
av skjulvapen enligl 22 § får ej ske lill den som har fåll skjutvapen förklarat
förverkat eller lillslånd lill innehav av skjulvapen återkallal eller som av
annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet.

Ullåning
av skjulvapen enligl 22 § får ej ske lill den som har fått skjutvapen förklarat
förverkat eller lillslånd till innehav av skjutvapen återkallat enligt 29 §
första stycket, om inte låntagaren är berättigad att inneha ett vapen av den
typ som lånet avser. Vad som har sagts nu hindrar dock inte alt etl vapen efter
särskill tillstånd av polismyndigheten lånas ut för övning eller lävling som
äger rum under kontroll av sådan sammanslutning som avses i 8§.

Elt
skjutvapen får inte lånas ul till den som kan antas komma att missbruka vapnet.

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt
innehas av

I. den som är berättigad att driva handel med sådana
vapen,

2.. den som av polismyndighet har godkänls atl ta emot
vapen för reparation eller översyn eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot
vapenför skrotning.

Den som enligt första stycket har lämnat ett vapenför
skrotning skall senasi inom en månad därefter an-måla delta lill
polismyndigheten. Till anmälan skall fogas tillstånds-beviset, om del finns i
behåll, och intyg av mottagaren om alt han mottagit vapnet för skrotning.

Förvaring av skjutvapen och am- Förvaring och
transport av skjutva-

munition pen och ammunition m. m.

26 §

Den som innehar skjulvapen eller Den som
innehar skjulvapen eller

ammunition är skyldig alt laga så- ammunition är
skyldig all ta vård dan vård om egendomen alt fara ej om egendomen på elt
sådant sätt

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

uppkommer att den åtkommes av någon obehörig.

Skjulvapen
eller en för vapnels funklion vital del saml ammunition skall förvaras under
lås.

Föreslagen lydelse

att det inte är fara för alt någon obehörig kommer åt den.

Skjulvapen eller en för vapnets funklion vital del samt
ammunition skall förvaras under lås. Ammunitionen skall förvaras i elt annat
utrymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i etl
säker-helsskåp eller på någol annat Uka betryggande sätt.

Om
innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om
egendomen, får han överlämna vapnel eller ammunitionen till annan för
förvaring under högst ell år, sedan della anmälts skriftligt hos
polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton
år eller som kan antas komina att missbruka vapnel eller ammunitionen.

Den hos
vilken vapnet förvaras enligl tredje stycket får inle använda vapnel, om han
inle har tillstånd att inneha det enligt 8 §.

28 a §

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelsen vara
assurerad.

Den som åtar sig all transportera skjutvapen eller
ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig
kommer åt vapnen eller ammunitionen.

28 b §

Den som avser all för personligt bruk föra ut skjutvapen
ur rikel till en stal, som har tillträtl den europeiska vapenkonventionen,
skall före utförseln anmäla detta till polismyndigheten, om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer än tre månader. Regeringen kan föreskriva
undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

Prop.
1981/82:1 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Har innehavare av skjulvapen genom missbruk av vapnel
eller oaktsamhet därmed eller på annal sätt visat all han är olämplig all
inneha vapen eller föreligger eljesl skälig anledning därtill, får lillslånd
all inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd lill innehav av vapen som avses i 9 § andra
stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger.
Tillstånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med
hänsyn till alt vapnet har affektionsvärde för innehavaren eller av annan
orsak och om det inle finns någon anledning att räkna med alt vapnet skall
komma att missbrukas.

32 S*"

Föreligger risk för missbruk av skjulvapen, kan
polismyndighel beslula all vapnel och därtill hörande ammunition skall
omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även utan
sådant beslut omhändertaga vapnet och ammunitionen, 1 sådant fall skall
polismannen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndighelen. som omedelbart skall
pröva om omhändertagandet skall beslå.

Vad som i första slyckel sägs om Vad som i förslå slycket sägs om

polisman gäller även av länsstyrd- polisman gäller även av
länsslyrel

sen förordnad jakllillsynsman samt sen förordnad jaktlillsynsman samt

personal vid domänverket, lullver- personal vid domänverket, tullver

ket eller rennäringsavdelning vid ket eller rennäringsenhet vid lant-

lantbruksnämnd. bruksnämnd.

Finns någon som har tillstånd atl Finns någon som har tillstånd att

inneha den omhändertagna egendo- inneha den omhändertagna
egendo

men och återkallas ej tillståndet, men och återkallas ej lillsländet.

skall egendomen återlämnas lill in- skall egendomen ålerlämnas lill in

nehavaren så snart det skäligen kan nehavaren så snart det skäligen kan

antagas alt del ej längre föreligger antagas att det ej längre föreligger

någon risk för missbruk. någon risk för missbruk. Det-

samma gäller, om den omhändertagna egend(nnen får innehas
utan tillstånd enligt denna lag.

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av
slaten om

1.
tillstånd som
medför rätt alt inneha vapnet har återkallats ulan atl egendomen har förklarats
förverkad eller är lagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren
har avlidit,

3.
ansökan om
tillstånd lill innehav av vapen som förvärvals genom arv, testamente eller på
gmnd av giftorätt har avslagils,

4.
domstol har
funnit alt vapen, 4. domstol har funnit att vapen,
som innehas av någon som ej är som innehas av någon som ej är

* Senaste lydelse 1980: 584.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat.

II

Föreslagen lydelse

berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat eller
åklagaren i ett sådant fall har beslutat att ej föra talan om förverkande.

Inlösen
enligt 33 § äger ej rum, om egendomen överiåles till någon, som är berättigad
all inneha den, inom ell år från del atl vapeninnehavaren avled eller tre
månader från del att beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen
då var tagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej rum, om egendomen lämnas för
skrotning enligt 25 a § eller överiåles lill någon, som är berättigad atl
inneha den, inom ell år från del all vapeninnehavaren avled eller Ire månader
från det alt beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var
tagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej heller rum, om ansökan om
tillstånd atl inneha vapnet göres inom tid som anges i första slyckel. Avslås
ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för
beslulel i tillslåndsärendel överlåtits lill någon som är berättigad atl inneha
den.

Polismyndigheterna
får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket, varje gång
med högst sex månader.

35 §

Skall
vapen och ammunition inlösas enligt 33 §, är innehavaren skyldig att efter
särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid avlämna egendomen till
polismyndigheten eller den myndigheten beslämmer. I fall som avses i 33 § 1
gäller detta även tiUståndsbeviset angående vapnet.

Skall vapen
och ammunition inlösas enligt 33 §, är innehavaren skyldig atl efter särskild
anmaning och inom därvid föreskriven lid avlänma egendomen lill polismyndighelen
eller den myndigheten bestämmer. Om det finns tillslåndsbevis eller annan
motsvarande handling, skall även handlingen avlämnas.

38 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den
som uppsätligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar räll all inneha skjulvapen genom all använda
del för annat ändamål än han är berälligad till.

2. bryter
mol föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligl 10, 14, 19 eller 27
§,

3. i fråga om skjutvapen och ammunition, vilka innehaves
av sammanslutning eller bevakningsföre-

2.
bryter mot 26 §
fjärde stycket eller 28 a § första stycket eller mot föreskrift om förvaring av
vapen som meddelats enligt 10, 14, 19 eller 27 §,

3.
bryter
mot förvaringsbestäm-melserna i 26§ i fråga om skjulvapen och ammunition vilka
innehas

" Senaste lydelse 1978:303.

Nuvarande
lydelse lag som avses i 8§, eller skjulvapen, som innehaves av vapenhandlare,
bryter mot förvaringsbestäm-mdserna i 26§.

Föreslagen
lydelse av sammanslulning, huvudman för museum eller bevakningsföretag som
avses i 8§, eller i fråga om skjul vapen, som innehas av vapenhandlare.

4.
förvärvar
ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter alt efterkomma
anmaning enligt 35 § att avlämna ammunition,

5.
överlåter
ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,

6.
idkar handel
med skjutvapen ulan tillstånd.

38 a S

Den som uppsätligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 §
andra slyckel eller 28 b S döms till böter. Detsamma gäller den som uppsätligen
eller av oaktsamhet bryter mot 25 a § andra stvcket.

42 §«

Talan mot polismyndighets beslut enligt denna lag föres
hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot
länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 % föres hos regeringen genom
besvär. MOl länsstyrelsens beslut i fråga angående inlösen av skjutvapen eller
ammunition föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Mot
länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får talan ej
föras.

Polismyndighets beslut enligl denna lag får överklagas hos
länsslyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18 eller 31 § får överklagas
hos regeringen genom besvär. Länsstyrelsens beslut enligt 29 eller 30 § eller
i fråga om inlösen av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens
beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får ej överklagas.

Närmare
föreskrifter om villkor för tillstånd enligt denna lag meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen beslämmer.

Närmare
föreskrifter om de krav ifråga om skjutskicklighel eller utbildning samt de
villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd enligt denna lag
meddelas av regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer.

Rikspolisstyrelsen
meddelar närmare föreskrifter om

1. vilka luft- och fjädervapen som ej omfattas av
undantagsbestämmelsen i 5 § andra slyckel,

' Senaste lydelse 1978:303. ' Senaste lyddse 1978:303.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om

1.
vilkaluft-, fjäder-och harpunvapen som ej omfattas av undantagsbestämmelsen i
5§ andra stycket.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

2.
vapenhandlares
och sammanslutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och fjädervapen,
som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande till andra
Jämförliga skjutvapen begränsad effeki, saml sammanslutnings förvaring av
ammunition,

3.
regislerföringen
hos polismyndighel.

13

Föreslagen lydelse

2. vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring
av andra vapen än sådana som avses i 5 § andra stycket saml sammanslutningars
förvaring av ammunition.

3.
handel
med samt reparation och skrotning av skjutvapen,

4.
regislerföringen
hos polismyndighel.

1, Denna tag Iräder i kraft, såvitt avser 22 § andra
slyckel, 28 b § och 38

a'§ förslå meningen, den dag regeringen beslämmer och i övrigl den I

januari 1982,

2,
Innehar någon
vid lagens ikraftträdande ell skjulvapen eller en del lill ell sådanl vapen,
som enligl äldre beslämmelser fick innehas ulan tillstånd men som inte får del
enligl de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha vapnel utan lillslånd,
om liden för rätlen all inneha vapnet enligt äldre beslämmelser varil
begränsad, under den återstående tiden gch annars lill den 1 januari 1984
eller, om ansökan om lillslånd har gjorts före sislnämnda lidpunkl, lill dess
ansökningen har blivii slulligl prövad.

3,
Har
länsstyrelse före den nya lagens ikraftträdande meddelat beslut enligl 29 eller
30 §, skall äldre beslämrnelser gälla beträffande fullfpljd av talan mot
beslulel.

Prop.
1981/82:1 14

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-30

Närvarande: slalsminislem Fälldin, ordförande, och
stalsråden Ullslen, Bohman, Wikslröm, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Winberg, Addsohn, Danell, Pelri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om ändring i vapenlagen (1973:1176) m. m.

1 Inledning

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om kontroll
av enskildas förvärv och innehav av vapen (vapenkonvenlionen). Konventionen
har till syfte att införa effektiva metoder för kontroll av vapenlrafiken
mellan i första hand medlemsstalema. Den öppnades för undertecknande den 28
juni 1978. Konventionen i engelsk och fransk originallexl jämle översättning
till svenska bör fogas till protokollet som bilaga I.

Föreskrifter om vapen finns i vapenlagen (1973: 1176, VL)
och vapenkungörelsen (1974: 123). Under den tid dessa förfaltningar har varil
i krafl har del visal sig alt beslämmelserna på en del punkter har fått en
utformning som innebär olägenheter i praktiken. Önskemål om författningsändringar
har framställts från olika håll, bl.a. av rikspolisstyrelsen (RPS),
skytleorganisationer och enskilda personer.

I en inom juslitiedepartemenlel upprällad promemoria, (Ds
Ju 1979: 17) Ändringar i vapenlagsliftningen, las frågan om en svensk
anslulning lill vapenkonvenlionen upp. Vidare görs en översyn av den nuvarande
vapen-lagstiftningen. De i promemorian framförda lagförslagen bör fogas till
prolokollel som bilaga 2.

Beträffande gällande räll och de närmare överväganden som
görs i promemorian hänvisas till denna.

Promemorian
har remissbehandlals. En inom jusliliedeparlemenlel upprällad sammanslällning
över remissyllrandena bör fogas till prolokollel som bilaga 3.

Prop. 1981/82:1 15

2
Allmän motivering

2.1
Bakgrund

Skjutvapen
och ammunition har i vårt land varit underkastade viss kontroll från del
allmännas sida i fråga om förvärv och innehav alltsedan slutet av första
väridskrigel. I dag ges de gmndläggande bestämmelserna om förvärv, innehav och
införsel lill riket av skjutvapen och ammunition i vapenlagen, som irädde i
krafl den 1 juli 1974. Närmare beslämmelser finns i vapenkungörelsen och i de
föreskrifter och anvisningar rörande lillämpningen av vapenlagen som RPS har
utfärdat. Huvudsyftet med den reglering som vapenlagen innehåller är att hindra
okonlrollerade vapeninnehav och därmed också stävja användningen av skjulvapen
i samband med brott och annal missbmk av sådana vapen.

Klart
är dock alt skjulvapen, både i vårt land och på andra håll i världen, i ganska
stor omfattning används som medel atl begå brolt. Terroristdåd av olika slag,
ofta med internationell anknylning, har ökal den oro många känner för att
skjulvapen skall komma till brottslig användning. Mol bakgrund härav har inom
Europarådet utarbetats en konvention (vapenkonventionen). Syftet med
konventionen är atl åstadkomma en kontroll av vapentrafiken mellan i första
hand medlemsslaterna.

En
annan möjlighet att minska risken för all skjutvapen kommer lill brottslig
användning är alt upprätthålla en effektiv intern vapenreglering. Vapenlagen
och vapenkungörelsen innebar i förhållande lill äldre bestämmelser på området
en utökad kontroll av vapenhanteringen här i landei. Som exempel kan nämnas att
vissa vapen och vapendelar, som enligl 1949 års vapenförordning (1949:340)
kunde förvärvas fritt, belades med licenstvång. Reglerna om förvaring och
utlåning av vapen skärptes. Föreskrifter gavs om reparation och översyn av
vapen.

De
nya vapenförfattningarna har nu varil i krafl i mer än sex år. Under denna tid
har det visat sig att bestämmelserna har fåll vissa mindre tillfredsställande
konsekvenser i en del hänseenden, och från olika håll har man framställt
önskemål om författningsändringar.

Som
jag nämnde inledningsvis har frågan om en svensk anslulning lill
vapenkonventionen och en översyn av gällande reglering på vapenområdet tagits
upp i en inom juslitiedepartemenlel upprällad promemoria, (Ds Ju 1979:17)
Ändringar i vapenlagstiftningen. Promemorian har remissbehandlats.

I
promemorian förordas att Sverige tillträder vapenkonvenlionen med vissa
förbehåll och all de föreskrifter som krävs för alt uppfylla konventionens
bestämmelser meddelas. Dessuiom föreslås ändringar i vapenlagen och
vapenkungörelsen.

Vid
remissbehandlingen har förslaget alt Sverige tillträder vapenkonventionen
godtagits eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet

Prop. 1981/82:1 16

remissinslanser.
Behovel av all gällande vapenlagstiftning ses över har genomgående vitsordats.
Flertalet remissinstanser ansluler sig också i alll väsentligt till förslagen
till ändringar i vapenlagen och vapenkungörelsen. För egen del anserjag i
likhei med flertalet remissinslanser all promemorieförslagen är väl ägnade all
ligga lill grund för ett ställningstagande lill en svensk anslulning lill
vapenkonvenlionen och för en revidering av nu gällande vapenlagstiflning. I del
följande kommerjag all la upp förslagen huvudsakligen endast i de delar där de
avser frågor som skall föreläggas riksdagen för prövning. För sammanhangels
skull avser jag emellertid också att beröra vissa spörsmål som det ankommer på
regeringen all fatta beslut om.

2.2
Den europeiska vapenkonventionen

2.2.7
Sveriges tillträde till konventionen

Både
i vårt land och på andra håll i Europa har man noterat ett stigande antal broll
vid vilka vapen kommit lill användning. Det har därvid inte sällan kunnat
konstateras att gärningsmannen helt lagligt förvärvat sina vapen utomlands,
Delta har kunnat ske därför all vapenlagstiflningen är mycket varierande i
olika länder. Vissa länder har en avsevärt mindre sträng kontroll över
vapenhandeln än t. ex. Sverige. Det innebär möjligheter för den som vill
förvärva vapen i brottsligt syfle atl göra del ulan hinder av hemlandets
vapenlagstiftning. Den gradvis minskade gränskontrollen inom bl.a. den
europeiska gemenskapen torde ha ökal riskerna för ell okontrollerat flöde av
vapen i Europa. Regeringarna i flertalet europeiska stater är därför ense om
att man måste bekämpa den ökande våldsbrotls-ligheten bl. a. genom en bättre
kontroll av skjutvapen.

Mot
denna bakgrund tillkallades år 1973 inom Europarådets kommitté för
brottslighetsfrågor (CDPC) en underkommitlé med uppgifl all utarbeta
föreskrifter rörande impPrt och export av skjulvapen. Kommiilén skulle vidare
pröva möjligheterna att skärpa de nationella bestämmelserna om vapeninnehav.
Den skulle också behandla frågor om illegala vapeninnehav och särskilt då
åtgärder mot vapenstölder samt olaglig tillverkning och försäljning av
skjulvapen. Sluiligen skulle kommiilén överväga om en strävan till
harmoniserjng av medlemsslalernas regler om försäljning, innehav. Iransport
och användning av skjulvapen skulle kunna vara ell användbart sätl all bekämpa
våldsbrolt och om en sådan harmonisering skulle kunna vara genomförbar.
Kommitténs arbete har lett fram till en konvention om enskildas förvärv och
innehav av vapen. Kommittén har även lagt fram ett förslag lill en resolution
orn harmonisering av de oljka medlemsslalernas vapenlagstiflning.

Vapenkonventionen
omfatlar två olika former av kontrollsystem. Det första innebär i huvudsak att
om ett skjulvapen som finns inom en förr dragsslutande stats territorium
(värdlandet) överlåts till någon som är

Prop. 1981/82:1 17

bosatt
inom en annan fördragsslulande slals lerrilorium (hemlandet), så skall värdlandet
underrätta hemlandet om överiåldsen. En sådan underrättelse skall också
skickas, om ett skjutvapen som finns inom en fördragsslutande stals
territorium utan ägarbyle varaktigt överförs till en annan sådan slals
territorium, l.ex. i samband med emigration. De underrättelser som det här är
fråga om skall även sändas till sådana fördragsslutande stater genom vilkas
territorium vapen transiteras, om den stal varifrån vapnel har förts bedömer
informationen som användbar.

I
den andra, mera utvidgade formen av kontrollsystem innebär samarbetet även en
skyldighel för en fördragsslutande stal atl vidla lämpliga åtgärder för atl
försäkra sig om all skjutvapen som finns inom dess territorium inte överlåts
till personer som inle är bosatia där, om inle dessa först har beviljats
tillstånd från behöriga myndigheter i värdlandet. Så långl innebär
kontrollsystemet inte någon avvikelse från vad som följer redan av gällande
svenska regler. .

Men
konventionen i denna del innebär vidare atl tillstånd i den akluella
situationen inte får beviljas, om inle myndigheterna först har förvissat sig om
att tillstånd för ifrågavarande transaktion har beviljats av behöriga
myndigheter i hemlandet (kravet på dubbelt lillslånd). Vidare gäller all om
personen i fråga tar skjulvapnet i besittning i den fördragsslulande stal där
transaktionen äger rum (värdlandet), så får lillslånd beviljas endasi på samma
gmnder och villkor som i allmänhel gäller för personer bosalla i värdlandet.
Utförs skjutvapnel omedelbart, är värdlandels myndigheter dock endasi skyldiga
att förvissa sig om alt myndigheterna i hemlandet har lämnat tillstånd i det
särskilda fallel lill transaktionen eller till sådana transaktioner i
allmänhet. De tillstånd som det här blir fråga om kan ersättas med en internationell
licens.

Vapenkonventionen, som
träder i kraft tre månader efter del atl den har tillträtts av tre stater,
öppnades för undertecknande den 28 juni 1978 och undertecknades då av Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland, Irland och Storbritannien. Man har dock anledning
räkna med all del kommer att dröja innan konventionen träder i kraft, eftersom
även de länder som sålunda redan har undertecknat konventionen måste genomföra
vissa lagändringar innan en ratifikation kan ske.

I promemorian uttalas all
det för konventionens praktiska effektivitet är önskvärt alt den får en så bred
anslutning som möjligl. Sverige bör inle ställa sig utanför detta samarbete
utan ta tillvara de möjligheler som konventionen erbjuder till en samverkan
mellan europarådsländerna även i fråga om vapenkontrollen. Anslutning till
konventionen kan påräknas från dansk och förmodligen också från norsk sida. I
promemorian föreslås därför att Sverige tillträder konventionen och genomför
den lagstiftning som behövs för tillträdet. Som närmare skall beröras i avsnilt
2.2.2 föreslås dock att vissa förbehåll görs från svensk sida.

2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 1

Prop.
1981/82:1 18

Förslagel i promemorian atl Sverige tillträder den
europeiska vapenkonvenlionen godtas helt eller lämnas utan erinran av det
övervägande antalet remissinstanser. Förslagel tillstyrks uttryckligen av bl.a.
justitiekanslern (JK), Göta hovrätt, riksåklagaren (RÅ), RPS,
brottsförebyggande rådet (BRÅ) och förenade fabriksverken. En del inslanser,
däribland naturvårdsverket, Sveriges industriförbund, Svenska jägareförbundet
och Norma projektilfabrik, påpekar emellertid all förslaget leder lill vissa
praktiska komplikationer och ställer sig iveksamma eller avvisande till tanken
på ett tillträde från svensk sida. Flera instanser ställer sig också tvivlande
till den praktiska nyttan av konventionen.

För egen del vill jag först slå fast atl syftet med den
europeiska vapenkonvenlionen - alt kontrollera vapenlrafiken mellan i första
hand medlemsstaterna — lillgodser ell vikligl inlresse. 1 den mån konventionen
kan bidra till att minska förekomsten av illegalt disponerade vapen och därigenom
reducera riskerna för atl skjulvapen skall ulnyujas i samband med brott slår
givetvis stora fördelar alt vinna. Konventionens praktiska värde från dessa
synpunkter skall dock inle överdrivas. Som bl.a. BRÅ har anmärkt under
remissbehandlingen torde den som är kapabel atl genomföra exempelvis ett
väpnat bankrån eller ett terroristdåd oftast också kunna skaffa de erforderliga
vapnen utan hinder av vapenkonventionen och de regler som till följd av
konventionen kan komma all införas av europaråds-stalerna. Fiertalel vapen som
används i brottsliga sammanhang synesju, som elt par remissinslanser har
påpekat, ha åtkommils på illegal väg.

Även om sålunda värdet från brottsförebyggande synpunkt av
en svensk anslulning till vapenkonvenlionen måste bedömas med försiktighet,
lorde dock konventionen kunna få en kontrollfunktion som inle kan frånkännas en
viss betydelse. En svensk anslutning lill konventionen kan också ses som ett
led i vår traditionella politik i fråga om europarådels konventioner och de
övriga inlemationella överenskommelser som syftar till att motverka terrorism.
Jag delar därför liksom flertalet remissinslanser uppfattningen att Sverige
inle bör ställa sig uianför det nu aktuella samarbetet utan ta tillvara de
möjligheter som konventionen erbjuder till en samverkan mellan
europarådsländerna även i fråga om vapenkonlrollen. Jag föreslår alltså att
Sverige tillträder konventionen. I samband med alt jag i det följande behandlar
frågorna om de förbehåll som bör göras från svensk sida och de regler som
behövs för tillträdet kommerjag atl la upp spörsmålet hur man på ell
tillfredsställande sätt skall kunna undvika de ölägenheter av närmast praktisk
natur som enligt några remissinstanser en svensk anslutning till konventionen
skulle kunna föra med sig.

2.2.2 Förbehåll

Enligl art. 15.1 jämförd med bilaga II lill konventionen har fördragsslulande
part rätt att göra förbehåll helt eller delvis i fråga om systemet med dubbla
tillstånd och delvis beträffande systemet med underrättelseskyldighet. Rätten
till förbehåll är uppbyggd på följande sätt.

Prop. 1981/82:1 19

Enligt
bilaga 1 lill konventionen (paragrafen 1) omfattar konventionen dels vapen som
bedömts vara fariiga från brotlssynpunkl, t.ex. automatvapen, pistoler,
revolvrar och gevär med undantag av hagelgevär (kategori a-h), dels vissa andra
vapen (kategori i-n). Undantag görs för varaktigt obmkbara vapen, vissa vapen
med låg effeki och vapen för alarm, signalering, livräddning, slakt,
harpunering, industriellt bruk e. I. Till föremål som faller
under konventionens bestämmelser hänförs också vissa vapendelar, ammunition,
kikarsikte, ljuddämpare och granat, bomb och annan projektil som innehåller
explosivt eller brännbart material (paragraferna 2-6).

Fördragsslulande
stal kan förbehålla sig rätten all inle tillämpa syslemel med upplysningsplikt
(kapitel 11) i fråga om elt eller flera av de föremål som inbegrips i bilaga 1
lill konventionen paragraf 1 punkterna i-n eller paragraferna 2, 3, 4, 5 eller
6. Vidare kan part som ansluter sig lill konventionen förklara alt den
förbehåller sig rätten all inle alls tillämpa syslemel med dubbla tillstånd
(kapitel III) eller att - på samma sätl som gäller för upplysningsplikten —
inte tillämpa systemet i fråga om etl eller flera av de föremål som inbegrips i
bilaga 1 paragraf 1 punkterna i-n eller paragraferna 2, 3, 4, 5 och 6. Avsteg
ifrån kapitel III får ocksä göras i fråga om transaktioner mellan handlare
bosatta inom två fördragsslutande parters territorier.

Om
Sverige i enlighel med vad jag nyss har förordat tillträder konventionen,
innebär detta atl vi minst ålar oss all tillämpa systemet med
underrättelseskyldighet i fråga om vapen som anses vara farliga från
brottssynpunkt. Det är nämligen inle möjligt att reservera sig beträffande
kapitel II såvitt avser vapen som anges i paragrafen 1
punkterna a-h i bilaga 1 till konventionen. Frågan är emellertid om Sverige bör
gå längre eller om vi bör förbehålla oss att inte tillämpa övriga beslämmelser
i konventionen.

1
departementspromemorian framhålls att av de länder som redan har undertecknat
vapenkonventionen hälften, däribland Danmark, har förklarat sig vilja tiUträda
konventionen endast beträffande de särskilt farliga vapnen. Enligt promemorian
är det här som behovel av en kontroll är störst. Vidare måste naturligtvis de
förväntade fördelarna av en längre gående uppgiftsskyldighet noga vägas mol
därav betingade olägenheter i form av bl.a. administrativt merarbete. Med
hänsyn lill vad sålunda anförts förordas i promemorian att även Sverige gör
förbehåll som anges i bilaga II
punkten a, dvs. ålar sig
underrätlelseskyldighelen endast beträffande de från brottsförebyggande
synpunkler särskilt intressanta vapnen i bilaga 1 paragraf 1 punkterna a-h.
Dessutom bör dock underrättelseskyldigheten även omfatta vitala vapendelar
(paragraf 2) och ljuddämpare (paragrafs). Det kan i annat fall, sägs det i
promemorian, befaras alt försök görs att i stället för hela vapen överföra
delar till sådana. Såvitt gäller vapendelar bör enligt promemorian
underrättelseskyldigheten dock avse endast delar för vilka tillstånd krävs
enligt vapenlagen.

Prop.
1981/82:1 20

Enligt
promemorian kan det finnas skäl alt när systemet har prövats i praktiken på
nytl ta upp frågan om underrättelseskyldighetens omfattning med sikte på all
låla rapportsyslemel omfatta även t. ex. ammunition lill de särskilt farliga
vapnen liksom kikarsiklen.

Som
framgår av promemorian har Danmark genom reservation c i bilaga Il också gjort
förbehåll om att tillämpa systemet med dubbelt tillstånd (kapitel III) endasi
beträffande de särskill farliga vapnen. Del kan därför synas ligga nära till
hands alt Sverige gör samma förbehåll mol kapitel 111 som mol kapitel II. 1 sammanhangel bör emellertid konslaleras all var och en som här i
landet förvärvar ell vapen måsle ha svenskl innehavslillslånd - alldeles
oavsett om han är bosatt här i landei eller utomlands - och licensprövningen
sker då enligl vapenlägen. Några särskilda beslämmelser för personer bosalla
utomlands finns inle. Detta innebär, framhålls det i promemorian, att vi redan
uppfyller huvudkraven i detta kapitel, nämligen art. 10 punkterna I och 3
första meningen. Genom kapitel 111 i konventionen tillkommer emellertid ell
krav på lillslånd även från myndigheterna i det land där förvärvaren är bosall.
All rutinmässigt skaffa lillslånd av sisl angivet slag innebär enligl
promemorian all en jämförelsevis omfattande administrativ apparat måste byggas
upp här i landei, särskill som mtinerna i ärenden om innehavslillslånd skiftar
avsevärt mellan de olika länder som kan tänkas lilllräda konventionen. Enligl
promemorian talar detia för att Sverige åtminstone i etl inledningsskede hell
avslår från alt delta i syslemel med dubbla tillstånd. Sverige bör med andra
ord även göra förbehåll som anges i bilaga 11 punkten b.

Även
när det gäller systemet med dubbelt tillstånd finns det emellertid enligt
promemorian anledning alt följa utvecklingen med uppmärksamhel för att — om
systemet visar sig fungera bra i andra länder — på nytt ta upp frågan om
Sverige helt eller delvis bör tillträda syslemel.

Promemorians
förslag beträffande förbehållet i fråga om de två kontrollsystemen har
godtagits av så gott som samtliga de remissinslanser som har förordat en svensk
anslutning. Även de remissinstanser som ställl sig Iveksamma till en anslulning
har i allmänhet, för det fall alt konventionen skall tillträdas, funnit
promemorians lösning godtagbar. Enligt min mening lalar övervägande skäl för
all promemorieförslagel genomförs.

Jag
föreslår alliså all Sverige förbehåller sig rätten all inle tillämpa kapitel II i
fråga om de föremål som anges i bilaga I paragaf I punktema i-n och
paragraferna 3, 4 och 6 i samma bilaga, all inte tillämpa kapitel 11 i fråga om
sådana föremål som anges i bilaga 1 paragaferna 2 och 5 såvitt avser delar till
eller konslmklioner för föremål som anges i bilaga I paragrafen 1 punkterna
i-n och slutligen all inle tillämpa kapilel III i konventionen. Genom en
förklaring i anslulning till ratifikationen bör Sverige lämpligen ge tillkänna
att man trots förbehållet mot kapilel 111 avser att uppfylla huvudkraven i
kapitlet från svensk sida.

Prop. 1981/82:1 21

2.2.3
Av konventionen föranledd lagstiftning

Etl
tillträde lill konventionen kräver - som tidigare påpekats - lagstiftning. I
departementspromemorian förordas all den reglering som behövs vid ett tillträde
till vapenkonventionen tas in i en särskild lag. För en sådan lösning lalar
enligt promemorian främst den omständigheten atl vapenlagen och konventionen
har olika tillämpningsområden. Vissa vapenlyper faller sålunda under
vapenlagens regelsyslem men inle under konventionens och omvänt. En samlad
reglering i vapenlagen skulle därför, hävdas det i promemorian, bli
svåröverskådlig och samtidigt bryta vapenlagens systematik.

Under
remissbehandlingen har promemorieförslagel godtagits av JK och RÅ. Flera
remissinstanser, däribland Göta hovrätt, anser dock all den erforderliga
lagstiftningen bör inarbetas i vapenlagen och vapenkungörelsen.

För
egen del ser jag del som en fördel om en ny författning på vapenregleringens
område kan avvaras. Det är naturligtvis ägnat att underlätta för myndigheter
och enskilda om de bestämmelser som del här är fråga om arbetas in i
vapenlagen. De nackdelar som enligl promemorian lalar mol en sådan lösning är
enligl min mening inle siörre än all de påtagliga fördelar som sålunda
föreligger väger över. Jag har därför slannal för en lösning som innebär att
regleringen las in i vapenlagen.

1
promemorian föreslås en anmälningsskyldighet för den som överlåter eller
upplåter vapen till någon som har silt hemvist i en stal som har lilllräll den
europeiska vapenkonventionen. Anmälan skall göras omedelbart lill
rikspolisstyrelsen. Även den som varaktigt för ul vapen ur rikel lill en siat
som tillträtt konventionen utan att besittningsrätten till vapnel i samband
därmed övergår till annan skall enligt promemorian göra anmälan som nyss har
sagts. Sådan anmälan behövs dock inle i fråga om obrukbart vapen, som i bmkbart
skick skulle räknas som skjulvapen, eller särskild anordning som gör det
möjligt att till skjulvapen använda annan ammunition än vapnel är avsett för,
liksom inle heller beiräffande långl slälborrat skjutvapen från vilket endast
ett skott kan avskjutas utan omladdning samt gas-, luft- eller fjädervapen.

Som
jag tidigare har anfört måste i princip var och en som här i landet innehar ett
skjutvapen ha svenskl innehavslillslånd. Detta gäller oavsett om han är bosatt
här i landet eller utomlands, och licensprövningen sker enligt vapenlagen.
Några särskilda bestämmelser för utlänningar finns sålunda inle. Om någon
överlåter elt skjulvapen till en utlänning som uppehåller sig i Sverige men som
saknar licens för vapnel, bryter han mol vapenlagens bestämmelser. Med hänsyn
härtill behövs del inte någon anmälan från överiålaren när överlåtelsen sker
här i landei lill en person bosatt utomlands. Anmälningsskyldigheten kan i
stället fullgöras av den polismyndighet som meddelar tillstånd till innehavet.

Prop.
1981/82:1 22

1
de fall då skjulvapen skickas till en person som befinner sig utomlands behöver
man däremol inle något lillslånd enligl vapenlagen för att kunna genomföra
transaktionen. Utförsel av vapen regleras i stället i kungörelsen (1949:614)
angående förbud mot utförsel från rikel av krigsmalerid
(krigs-maleridkungördsen). Som krigsmateriel räknas pistoler, revolvrar, gevär,
karbiner, kulspmtor och speciella delar till sådana vapen. Även bl.a. eldspmlor
och raketer saml speciella delar till sådan maieriel hör hit. Från kungörelsens
tillämpningsområde har undaniagits luft- och fjädervapen, slätborrade
hagelgevär samt sådana skjulvapen som inle är underkastade beslämmelserna i
vapenlagen och speciella delar lill sådana vapen. Med vissa undanlag fordras
tillstånd för alt krigsmateriel skall få utföras till utrikes ort. Chefen för
handelsdepartementet fär för särskilt fall meddela lillslånd all ulföra
krigsmalerid från rikel. Avser ärendel ulförsd i större omfattning eller är del
i övrigl av siörre vikl, skall frågan underställas regeringen.

Krigsmateridkungördsen
gäller i princip samtliga de vapentyper som enligl vad jag tidigare har
förordal bör omfattas av underrättelseplikt vid en svensk anslutning till
vapenkonventionen. Eftersom utförsel av krigsmateriel kräver tillstånd är det
enligl min mening inte nödvändigl all exportören gör en särskild anmälan om
överlåtelse till någon som befinner sig utomlands. I stället kan
handelsdepartementet på lämpligl sätl underrätta den centrala myndighel som
skall vidarebefordra upplysningar lill utlandet om utförseln.

Vad
som har sagts nu om krav på lillslånd och om anmälan från handelsdepartementet
när vapen sänds från Sverige lill utlandet är i huvudsak lillämpligl också när
vapen och vapendelar i annal fall förs ut ur landei. Emellertid får enligl
krigsmaleridkungördsen en enskild person ulan särskilt tillstånd för
personligt bruk utföra skjutvapen som han enligl 5 § första eller andra stycket
VL är berättigad all inneha här i riket saml nödvändig, till vapnet hörande
ammunition. 1 detta fall aktualiseras en underrättelseskyldighet även för
enskilda, för all konventionens krav skall kunna uppfyllas.

Den
obligatoriska skyldighelen all lämna underrällelser vid vapenulför-sel är
enligt konventionen (arl. 6) begränsad lill fall när ett vapen varaktigt
överförs lill en annan konventionsstats lerrilorium. Enligl den kommenlar ~
"Explanalory report" - lill konventionen som har utarbelals inom
Europarådet skall en lidrymd som understiger tre månader inle anses
"varaktig". 1 konventionen förutsätts emellertid också (art. 7) all
underrättelser skall kunna lämnas till sådana fördragsslulande länder genom
vars lerrilorium vapen iransileras, om den siat varifrån vapnel har skickals
bedömer en sådan information användbar. Alt döma av kommentaren är denna
diskretionära underrälelseskyldighel avsedd alt täcka även fall då etl vapen
förs ut lill en annan konvenlionsslal för en kortare tid. 1 promemorian har
med hänvisning härtill föreslagits en obligatorisk underrättelseskyldighet för
var och en som för ul ell vapen lill en konventionsstat.

Prop. 1981/82:1 23

Vid
remissbehandlingen har påpekats alt del inlemationella utbytet inom jakt- och
sportskyttel numera är omfattande. Varje år reser elt stort antal svenskar
utomlands för att delta i jakter eller tävlingar med sina vapen. Även utländska
medborgare besöker Sverige i samma syfle. Inte minst inom norden förekommer
sådana resor till ell inte ringa anlal. 1 vapenlagen finns bestämmelser som
underlättar etl sådanl utbyte (16§ 1 VL).

Som några remissinstanser
har påpekat kan en så långtgående anmälningsplikt som den som har förordats i
promemorian leda lill ökad byråkrati och inte oväsentliga kostnader för
samhällel. Övervägande skäl talar för att man inom ramen för konventionens
regler försöker åsladkomma en lösning som leder till så lite krångel som
möjligl för den enskilde. Jag föreslår därför en ordning som innebär att i de
fall en person för ett vapen ur landet för en kortare tid än tre månader någon
anmälningsplikt över huvud taget inte skall behöva förekomma. En sådan ordning
torde leda till all flertalet jakl- och sportskytleresor faller uianför
syslemel med anmälningsplikt. Över huvud tagel synes underrällelser lill
främmande stater enligt konventionens art. 7 inle behöva förekomma annal än om
det undantagsvis skulle anses behövligt i fråga om regelrätta Iransiteringar
när ell vapen varaktigt utförs lill ullandel. Några nackdelar frän
säkerhelssyn-punkt behöver man enligt min mening inle befara med ell sådant
syslem.

Svenska jägareförbundet
har framförl uppfallningen all del kan vara svårt för den enskilde alt vid
varje tillfälle känna lill vilkel land som är anslutet till den europeiska
vapenkonvenlionen. Della problem kan emellertid lösas på det sättet att
uppgift om vilka länder som har anslutit sig till konventionen tas in i
vapenkungörelsen. På det sättet kan den enskilde fortlöpande få underrättelse
om vad som gäller i fråga om anmälningsplikten.

Som jag tidigare har
anfört meddelar chefen för handdsdepartemenlel för särskilt fall tillstånd att
ulföra krigsmateriel från riket. När fråga är om en förening eller annan
sammanslulning som skall della i en lävling eller övning utomlands, meddelas
dock tillståndel av polismyndighelen (2 § krigsmateridkungördsen).
Underrättelser om beslut av polismyndigheter torde dock — i enlighet med vad
som lidigare har anförts - endasi undantagsvis behöva lämnas, eftersom del här
vanligtvis inte är fråga om utförsel för längre tid än tre månader.

Enligl promemorians förslag
skulle anmälan också behöva göras vid utiåning av skjulvapen till den som är
bosatt i någon konvenlionsslal. I fråga om korttidslån, t.ex. när elt vapen
lånas ul under en jakl för all tillfälligt användas under ägarens överinseende,
ligger del dock enligl promemorian i sakens natur atl anmälan inle skall ske.

Svenska
jägareförbundel har pekal på all olägenheier kan uppkomma, om man i ett
jaktsällskap måsle skilja mellan olika nalionalileler när del gäller utlåning
av skjutvapen. Jag har förståelse för denna uppfattning.

Prop. 1981/82:1 24

Visseriigen
framgår av kommentaren till konventionen all art. 5 tar sikte även på ullåning.
De svenska bestämmelserna om ullåning av skjulvapen är emellertid mycket
restriktiva. Bl. a. gäller enligl 22 § VL alt utiåning får ske endast på
kortare lid, högsl Ivå veckor. Lånas ell skjulvapen under längre tid, måste
låntagaren på vanligt sätt söka tillstånd enligt vapenlagen till innehavet,
vilket innebär atl anmälan i förekommande fall kan göras av den polismyndighel
som meddelar tillståndel. För fall då ell vapen som utlånats under högst två
veckor skall användas endasi inom Sverige -vilkel ju regelmässigt är
förhållandel - blir kontrollen en intern svensk fråga, och en underrättelse
till den främmande staten kan inte rimligen fylla någon funklion. En tolkning
av konventionen med beaklande av dess ändamål måste då anses leda till att
någon obligatorisk underrättelseskyldighet inte föreligger. För sådana fall
bör därför inle heller någon anmälningsskyldighet föreskrivas. En sådan
skyldighel synes däremot inle kunna avvaras för siluationer då ett
korltidsullånal vapen skall användas ulomlands. Fall av denna typ får dock
förutsättas vara sällsynta.

De
föreskrifter om anmälningskyldighel för enskilda som krävs för att vi skall
kunna uppfylla konventionens krav på anmälningsplikt behöver sålunda inte bli
särskilt omfattande. Vad som krävs är en bestämmelse om att den som för
personligt bruk för ul ell egel vapen ur landei lill en konvenlionsslal skall
göra anmälan om del, om vistelsen skall vara i mer än tre månader. Delsamma bör
gälla den som - ulan all behöva tillstånd enligl vapenlagen - lånar ul ett
vapen till någon som är bosall i en konventions-stal, om vapnel inte skall
användas endast inom Sverige. Anmälan bör i dessa fall ske till den lokala
polismyndighelen, och anmälningsskyldigheten bör straffsanktioneras.
Bestämmelser härom bör tas in i vapenlagen. Övriga föreskrifter som krävs för
alt uppfylla konventionens bestämmelser i fråga om anmälningsskyldighet kan meddelas
i annan författning än lag.

Om Sverige ansluter sig
till vapenkonventionen med de förbehåll som jag tidigare har förordat innebär
delta för svensk del atl vi får underrättelse från fördragsslutande stater när
någon som är bosatt här i landet l.ex. ulomlands köper elt skjutvapen av det
slag som det här är fråga om. Vidare sker underrättelse i de fall då någon
utomlands bosatt person varaktigt för hit vissa egna skjulvapen. Sverige ålar
sig på moisvarande sätl all underrätta fördragsslulande land när vapen
överförs lill della lands lerrilorium. Underrällelserna skall lämnas så snabbi
som möjligl. Fördragsslutande parter skall på alll säll anslränga sig för atl
försäkra sig om att underrättelsen lämnas före den transaktion eller den
överföring lill vilken den hänför sig, och, om det inle går, alt underrättelsen
lämnas så fort som möjligt därefter. Underrättelserna skall utväxlas mellan de
nationella myndigheter som de fördragsslutande parterna utser. När det anses
lämpligl får underrättelserna skickas via Interpol.

Enligl
min mening talar övervägande skäl för all rikspolisslyrelsen blir den cenlrala
myndighel som såväl lar emol som vidarebefordrar den infor-

Prop.
1981/82:1 25

mation som del här är fråga om. De anmälningar som
rikspolisstyrelsen sålunda får från moisvarande myndighel i etl annal
fördragsslutande land bör styrelsen sända vidare till den lokala polismyndighel
där den person anmälan avser är bosatt eller, om del är ell förelag, har silt
säte. Del får sedan ankomma på denna myndighet all konlrollera all den person
som enligt anmälan förvärvat eller eljest innehar vapen också har lillslånd
lill della. Den information som rikspolisstyrelsen skall sända vidare ulomlands
får styrelsen i enlighel med vad jag nyss har föreslagil i huvudsak från handelsdepartementet
som beviljar lillslånd till utförsel av vapen. Viss information kommer också
från de lokala polismyndigheterna främsi i samband med all dessa antingen
beviljar lillslånd för en utomlands bosalt person atl här i landet inneha vapen
eller lar emol anmälan från enskilda enligl de nya regler i vapenlagen som jag
nyss har förordal. Om riksdagen godtar förslaget om en svensk anslutning till
den europeiska vapenkonvenlionen har jag för avsikl atl föreslå regeringen all
ulfärda föreskrifter av i huvudsak denna innebörd. Med del syslem som jag här
har förordat leder en svensk anslulning inte till någol resursbehov.

2.3 Andra frågor rörande vapenlagstiftningen

2.3.1 Allmänt

Som jag nämnde inledningsvis har del från olika håll förts
fram förslag till ändringar i vapenlagstiflningen. I departementspromemorian
har gjorts en genomgång av dessa, varvid ställningstaganden har redovisats lill
de olika förslagen. I promemorian förordas inga mera genomgripande ändringar i
vapenlagstiftningen, men de förslag som las upp har lilldragil sig ell
betydande inlresse vid remissbehandlingen och rör från praktisk synpunkl
viktiga frågor.

I del följande skall jag beröra de förslag som har mera
allmänl inlresse. Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.

2.3.2 Harpunvapen

En omdiskuterad fråga är i vad mån harpungevär och
harpunpisloler skall anses falla under vapenlagens tillämpningsområde. F. n.
gäller att ett harpunvapen som vid normal användning endast har mycket ringa avståndsverkan
inle räknas som skjulvapen i vapenlagens mening (prop. 1973:166 s. 136). Högsta
domstolen har i etl under senare år avgjort mål (NJA 1977:120) slagit fast alt
elt harpungevär med 3 melers avslåndsver-kan inte skall räknas som skjulvapen i
denna mening.

Med hänvisning till aU viss osäkerhet föreligger bland de
tillämpande myndigheterna om i vad mån innehav av harpunvapen kräver lillslånd
har enligl vad som redovisas i promemorian RPS satl i fråga om del inle behövs
ett klarläggande uttalande av departementschefen eller ett bemyndigande för
styrelsen all klassificera harpungevär i lillslåndskrävande resp. inte
lillslåndskrävande grupper.

Prop. 1981/82:1 26

I promemorian anförs alt det mol bakgrund av de uttalanden
som gjordes vid vapenlagens tillkomst inle synes finnas fog för påslåendet all
någon ändring av rällslägel såvitt gäller gränsdragningen mellan
tillstånds-pliktiga och icke tillståndsplikliga harpungevär eftersträvades vid
1973 års reform. Detta hindrar emellertid enligl promemorian inle atl det ändå
finns skäl som lalar för all harpungevär, i likhei med vad som i dag gäller för
luftgevär, bör klassificeras i tillståndsplikliga och lillståndsfria. 1 promemorian
föreslås därför alt etl bemyndigande för rikspolisstyrelsen alt företa en
sådan klassificering las in i vapenlagen.

Under remissbehandlingen har statens kriminaltekniska
laboratorium hälsat promemorieförslagel med lillfredsslälldse och hänvisal lill
all labo-ratoriel i dag inte har någon klar uppfallning om var gränsen skall
sättas mellan tillslåndsfria och tillståndspliktiga harpunvapen.

Själv vill
jag försl framhålla all, om ell redskap över huvud lägel skall kunna anses som
vapen i vapenlagens mening, del som RÅ har angell i sill remissvar måsle krävas
all redskapet beträffande verkan och ändamål är jämförligt med etl typiskt
vapen. Goda skäl synes emellertid tala för all rättsläget i fråga om
harpunvapnen preciseras. Som RÅ har ullalal bör därvid lämpligen en annan
konslmklion väljas än den som har förordals i promemorian. Jag föreslår den
lösningen all harpun ullrycklingen nämns bland de projektiler som räknas upp i
vapeniagens grundläggande definition av skjulvapen (1 § första slycket 1).
Därmed blir huvudregeln att harpunvapnen underkastas tillslåndsplikt. Från
denna huvudregel bör med sikle på bl.a. sådana harpunvapen som i dag inle är
tillståndsplikliga undantag göras för harpunvapen med begränsad effekt. Jag
föreslår att beslämmelser av denna innebörd tas in i vapenlagen.
Rikspolisslyrelsen bör vidare, på samma sätl som i dag gäller för luft- eller
fjädervapen i allmänhet, bemyndigas alt meddela närmare föreskrifter om vilka
harpunvapen som omfattas av undantaget

Förslagel föranleder ändringar i I § förslå slyckel, 4 §
2, 5 § andra stycket och 49 § I VL.

2.3.3 Trumma till revolver

I promemorian föreslås all "Irumma" (cylinder)
lill revolver skall ingå bland de delar till vapen som anges i I § andra
slyckel vapenlagen. Innehav av en sådan Irumma - uiöver den som behövs för all
vapnel över huvud taget skall vara bmkbart - skulle därigenom kräva särskilt
tillstånd. Förslaget har i princip godtagils av alla remissinslanser som har
berört frågan.

Även jag godtar förslagel i promemorian. Den som i dag
innehar en sådan cylinder som här avses bör dock få ha den kvar utan lillslånd
under en viss övergångstid. Liksom Svenska pislolskylleförbundel förordar jag
att denna sätts till två år.

Prop.
1981/82:1 27

2.3.4
Tillståndsplikt för ammunition

F.n.
är enligl 4 § 3 VL hagelpalroner undantagna från siörre delen av lagens
tillämpningsområde. I 5 § 1 mom. 4 jaklsladgan föreskrivs emellertid alt man
vid jakl inte får använda slälborrade skjulvapen - dvs. vapen avsedda för
hagelpalroner — med siörre kaliber än 12 eller mindre kaliber än 36.

1
promemorian föreslås alt vapenlagens undanlagsbeslämmdse för hagelpalroner i
forlsätlningen skall omfatta endasi sådana palroner med cenlralantändning.
Förvärv av hagelpalroner med kanlanländning skulle sålunda kräva lillslånd.

Vid
remissbehandlingen har flera instanser ställt sig tveksamma till förslagel.
Naturvårdsverket och jägareförbundet har uualal all förslagel saknar praktisk
betydelse, eftersom hagdammunilion med kanlanländning praktiskt tagel aldrig
används och över huvud tagel förekommer endast i kalibrar som inle är tillåtna
för jakl. Själv anserjag inle att det finns skäl alt genomföra förslaget. Det
skulle naturligtvis kunna ifrågasättas all i enlighel med vad kriminaltekniska
laboratoriet har föreslagit begränsa den aktuella undanlagsbestämmelsen till
atl avse hagelpalroner - med kantan-tandning såväl som med cenlralantändning -
som har kaliber 36 eller siörre och alltså normall är lillålna för jakländamål.
Tillräckliga skäl för en sådan ändring synes mig emellertid inle kunna
åberopas.

En annan fråga som vid
remissbehandlingen har aklualiserals i della sammanhang är ammunitionen för
kulgevär. Enligt 4 § 6 VL är kulammunition med cenlralanländning som är avsedd
för jaklsludsare fri från lillslånd. Däremol krävs tillstånd för kulammunition
med cenlralantändning avsedd för exempelvis målskjutning. Vid remissbehandlingen
har påpekats alt denna ordning leder till praktiska olägenheter, eftersom
möjligheterna att kontrollera att inte jaktammunition används till målskjutning
är små. Föreskrifterna framslår också som irrationella. Som naturvårdsverket
har anfört lorde del nämligen ligga etl värde i all kunna använda samma typ av
ammunition vid jakt som vid målskjutning. Vidare slår det som Svenska
jägareförbundel har påpekal klart atl nuvarande lagstiftning i della hänseende
leder lill onödigl merarbete för skyltar, jägare, ammunilionshandlare och
polismyndigheter. 1 princip synes del inle heller i detta sammanhang finnas
skäl att skilja mellan ammunition med cenlralantändning och sådan med
kantantändning. Jag förordar därför att alla kulpalroner med cenlralanländning
för gevär och - med vissa undanlag som jag strax kommer in på - alla palroner
med kanlanländning lill sådanl vapen släpps fria. Som kriminaltekniska
laboratoriet har påpekat bör något lillståndskrav inte heller föreligga
beträffande ländhattar till centralantända patroner.

1
fråga om gevärsammunition med kanlanländning bör som jag nyss antydde
tillståndsplikten finnas kvar i vissa fall, nämligen såvitt avser ammunition av
kalibern 5,6x 15 R och annan ammunition till salongsgevär. Bakgrunden är att
del i fråga om salongsgevär f.n. gäller en reslriktiv

Prop. 1981/82:1 28

praxis
vid tillslåndsgivningen. 1 deparlemenlspromemorian föreslås all man gör
åtskillnad mellan äldre och moderna salongsgevär. Äldre, lättare vapen i
kaliber 5,6x 15 R, företrädesvis enskollsvapen bör i fortsäiiningen endasi få
förvärvas i undantagsfall. Dessa vapen har nämligen inle sällan undermålig
precision och bristfällig mekanism. Beteckningen "salongsgevär" bör
reserveras för vapen av denna typ. Moderna småvillssludsare i samma kaliber bör
enligl promemorian i fortsäiiningen belraklas som kulvapen i allmänhel.
Tillslåndsgivningen för sådana vapen bör sålunda enligl promemorieförslagel
anpassas härefter.

Promemorieförslaget
har moUagils posilivl av remissinslanserna. Jag har för avsikt alt senare
föreslå regeringen alt den ordning som förordas i promemorian och som till slor
del redan har kommii all slå igenom i praxis efter promemorians publicering
genomförs. Eftersom tillslåndsgivningen när det gäller äldre salongsgevär även
i fortsättningen skall vara restriktiv bör lämpligen all ammunition av aktuellt
slag vara tillståndspliktig. Jag förordar därför av bl. a. della skäl all del
överlåls ål regeringen alt beslämma alt viss typ av kanlantänd
gevärsammunilion fortfarande skall vara tillståndspliktig. De aktuella frågorna
kan då regleras i vapenkungörelsen.

I
fråga om ammunition för revolver och pistol bör tillslåndskravet i princip
kvarstå. I enlighel med vad som har påpekats vid remissbehandlingen bör dock
sådan ammunition kunna släppas fri för vissa skytteföreningar. Jag återkommer
lill denna fråga längre fram.

2.3.5
Museers vapeninnehav

F.
n. saknas i vapenlagstiftningen regler som gör det möjligt för museer atl få
tillstånd till förvärv av skjutvapen.

1
departementspromemorian föreslås en bestämmelse i 8 § VL av den innebörden alt
huvudmannen för ett museum som ägs av landsling, kommun eller en stiftelse som
står under länsstyrelsens tillsyn skall kunna ges tillstånd atl inneha
skjulvapen som skall ingå i museets samlingar. Förslaget har i sak fåll ell
positivt mottagande vid remissbehandlingen.

Själv
delar jag liksom remissinslanserna den uppfallning som har kommii lill ullryck
i promemorian. Som har påpekats av riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer bör tillstånd kunna beviljas även andra museer, om de åtnjuter
statsbidrag enligl särskilda föreskrifter (se förordningen (1977:547) om
statsbidrag till regionala museer). Jag förordar all laglexien ulformas i
enlighel härmed.

Ärmémuseum
har påpekal att museer ofta har behov av all låna föremål för tillfälliga
ulställningar. Sådana ulslällningar varar inle sällan flera månader, och
långivaren kan givelvis inle närvara under hela ulslällningsli-den. Armémusem
föreslår därför all 22 § 1 och 4 VL ändras så all skjulvapen får lånas ut för
sådana ulslällningar. Enligl min mening är en sådan lagändring inle behövlig. 1
stället bör huvudmannen för del museum som svarar för utställningen kunna söka
särskill tillstånd för innehavet av de ulslällda vapnen, enligt den nya bestämmelsen
som jag nyss har föreslagil.

Prop.
1981/82:1 29

Jag delar sluiligen länsslyrdsens i Öslergöllands län
uppfattning atl det är angelägel att förvaringen av ell museums vapen är
godtagbar. 1 49 § VL bör därför föras in en föreskrift som ger rikspolisslyrelsen
räll all ulfärda särskilda föreskrifter i ämnet. Sådana föreskrifter bör som
länsstyrelsen har anfört tillgodose såväl allmänhetens krav att kunna få se
vapnen som de krav på skydd mot tillgrepp som är nödvändiga från
säkerhetssynpunkt.

2.3.6 Införsel av skjutvapen

Enligt 16 § 2 VL får för tillfällig användning vid jakt
eller tävling här i riket svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare frän
Danmark, Finland eller Norge införa jakl- eller tävlingsskjulvapen med
tillhörande ammunition. Vapnel och ammunitionen får i sådanl fall utan
lillslånd innehas här i rikel av den som har infört egendomen under högsl Ire
månader från införseldagen.

Av departemenlspromemorian framgår all denna beslämmelse
har miss-bmkals i fall då svensk vapenlicens har ålerkallals för en nordisk
medborgare som är bosatt i Sverige. Denne kan under åberopande av
Iremåna-dersfristen i 16 § 2 VL ulan straffpåföljd föra in lill Sverige
exempelvis ell hagelgevär, som är licensfritt i övriga nordiska länder. Med
hänsyn härtill föreslås i deparlemenlspromemorian alt 16 § 2 VL ändras så all
endast sådana svenska, danska, finska och norska medborgare som inle är bosalla
här i landet omfattas av beslämmelsen.

Förslaget
har godtagils av remissinslanserna. Också för egen del anser jag alt
promemorieförslagel bör genomföras, låt vara all, som generaliullslyrelsen har
påpekat, möjlighelerna all konlrollera bestämmelsens efterlevnad från tullens
sida i viss män är begränsade.

Föreningen Sveriges polischefer och Föreningen Sveriges
länspolischefer har ifrågasall om inle förbud i särskilda fall skulle kunna
meddelas nordiska medborgare som exempelvis på grund av brottslig verksamhet är
olämpliga som vapeninnehavare att föra med sig vapen till Sverige med stöd av
16 § 2 VL. Denna fråga kräver i så fall noggranna överväganden och
överläggningar med våra nordiska grannländer. Jag är f. n. inte beredd att
lägga fram förslag av den innebörd som föreningarna har förordal.

2.3.7 Förvaring av skjutvapen och ammumtion

F.n. gäller enligl 26 § VL all skjutvapen eller en för
vapnels funktion vital del av vapnet och ammunition skall förvaras under lås. 1
promemorian föreslås all ammunition skall förvaras under annal lås än antingen
del inlåsta skjutvapnel eller,- om det är en vital del av skjutvapnel som
förvaras inlåst, denna vapendel. Förslaget har i sak godtagits vid
remissbehandlingen.

Liksom remissinstanserna godtar jag i sak
promemorieförslagel. Klart är dock alt en föreskrift i ämnet inle lämpligen bör
göras obligatorisk. Om en vapeninnehavare exempelvis har anskaffat ett
säkerhetsskåp för vapenför-

Prop.
1981/82:1 30

varingen,
lorde ju säkerhelsinlresset bli lika väl tillgodosett om även ammunitionen
förvaras där som om denna förvaras för sig i ell mindre säkert utrymme.

Till
skillnad från polischefs- och länspolischefsföreningarna anser jag inte atl det
nu finns skäl atl frångå det ställningslagande staismakterna gjorde vid
vapenlagens tillkomst och straffsanklionera förvaringsbestäm-mdserna.
Försumlighet i samband med förvaringen av vapen torde i allvarligare fall
kunna föranleda ansvar enligl brottsbalken. Därtill kommer att en överträdelse
av de allmänna förvaringsbestämmelserna enligl gällande räll kan medföra att
polismyndighelen återkallar innehavslillståndel för vapeninnehavaren. Som påpekades
vid vapenlagens lillkomsi (prop. 1973:166 s. 118) är del självfallel angeläget
all upplysning sker om vilka risker som är förknippade med en förvaring som gör
del möjligl för barn eller obehöriga att komma ål skjutvapen och ammunition.
Stor betydelse har också saklig information lill vapeninnehavarna om vad lagen
kräver i fråga om förvaring av vapen. Här har skylleförbundens överslyrelse i
samarbete med rikspolisslyrelsen ulfört elt värdefullt arbele genom all trycka
och distribuera broschyrer om hur den enskilda vapeninnehavaren bör förvara och
transportera sina vapen. Enligt vad jag har inhämtat förbereds utgivningen av
en ny broschyr f n.

Som
Svenska pistolskytteförbundel har anfört kan kravel på lås för del ulrymme där
ammunitionen förvaras inte sällas alllför högt. Man kan sålunda inte begära all
låsel skall vara så effektivt atl det kan motstå målmedvetna och kraftfulla
försök atl bryta det. Om ammunition - och vapnel eller en vital del därav - är
inlåsta lar det emellertid alllid en viss tid och medför besvär att forcera
låset, samtidigt som det kan ställa till buller eller på annat säll få till
följd att faran för upptäckt ökar. Dessa förhållanden har otvivelaktigt en
preventiv effekt.

2.3.8
Återkallelse och lidsbegränsning av tillstånd

F.n.
gäller atl vapentillstånd får återkallas, om vapeninnehavaren visat sig
olämplig att inneha vapen eller annars skälig anledning lill återkallelse
föreligger (29 §VL).

Enligt
vad som anförs i departemenlspromemorian finns det skäl som talar för att man i
princip bör kunna återkalla vapenlicens när del behov som motiverat licensen
inle längre föreligger. Så är särskill fallet beträffande skyddsvapen. Det kan
sålunda hävdas att del inte är lillfredsslällande, om tillstånd all inneha
vapen l. ex. på grund av viss tiänsl inle kan ålerkal-las när vederbörande fåll
annan anslällning som inle kräver all han har tillgång till etl sådant vapen.
Del är emellertid å andra sidan också klart, sägs det i promemorian, alt en
generell regel om att elt vapenlillslånd skall återkallas, när behov av vapnel
inle längre föreligger skulle vara förknippad med betydande svagheter.
Tillståndsmyndighelen kan sålunda inle annal än undanlagsvis bevaka om en
licenshavare fortlöpande har behov

Prop. 1981/82:1 31

av
sitt vapen. Enligt promemorian skulle del därför i regel bli beroende på rena
tillfälligheter om frågan om återkallelse kom under prövning eller inle. För
att i görligaste mån undgå dessa svårigheter bör man i första hand välja en
ordning som innebär all man framför alll när del gäller fickvapen och
automatvapen kan tidsbegränsa nya tillstånd. Tidsbegränsade lillslånd finns i
flera andra länder i Europa och inom Europarådels kommitlé om vapen har en
rekommendation om tidsbegränsade vapenlicenser lagls fram. I promemorian föreslås
därför alt etl tillstånd att inneha vapen skall få tidsbegränsas, om det
föreligger särskilda skäl.

Vad sedan gäller redan
meddelade tillstånd för nu avsedda särskilt farliga vapen konstateras i
promemorian att vapenlagen här fömtsätter att tillstånd skall få meddelas
endasi om synneriiga skäl föreligger. Denna strävan till stark restriktivitet i
tillståndsgivningen bör enligl promemorian rimligen återspeglas i reglerna om
återkallelse av tillstånd. Mol bakgmnd härav föreslås i promemorian atl
lillslånd att inneha fickvapen och automatvapen skall få återkallas när
synnerliga skäl inle längre föreligger. Möjlighet att underlåta återkallelse
föreslås dock föreligga för fall då innehavaren kan åberopa alt vapnel har elt
starkt affektionsvärde för honom och då garantierna för att vapnel inte skall
komma i orätta händer framslår som betryggande.

Förslaget
i promemorian har fått ell övervägande positivt mollagande. BRÅ vill gå längre
än vad som föreslås i promemorian och förordar all återkallelse alltid skall kunna
ske när behov av etl vapen inte föreligger. Vissa instanser är emellertid något
tveksamma till promemorieförslaget och anser att nya regler av aktuellt slag i
varje fall måste preciseras ytterligare. Till denna gmpp instanser hör
länsstyrelsen i Malmöhus län och jägareförbundet.

För egen del anserjag att
promemorieförslagel tillgodoser elt angelägel behov. Det får otvivelaktigt
betecknas som en brist att det f.n. saknas regler om tidsbegränsning av
lillslånd i vapenlagen. Som jägareförbundel anför i sitt remissvar bör en
möjlighet att tidsbegränsa vapeninnehav användas restriktivt; någon
tidsbegränsning i fråga om t. ex. jaktvapen bör uppenbarligen inle komma i
fråga annal än i rena undantagsfall. Som har angetts i promemorian är en sådan
bestämmelse i första hand motiverad med sikte på fickvapen och automatvapen.

Den
aktuella frågan har stor praktisk betydelse och del är angeläget all ojämnheter
i praxis förebyggs. En ny regel i ämnel bör därför avfattas mera entydigt än
enligt promemorieförslagel. Jag förordar att beslämmelsen, som upptas i 10§,
får del innehållel att ell lillslånd får tidsbegränsas i den mån det med hänsyn
till särskilda omsländigheler kan fömlses alt behovet av vapnet inte kommer all
bli varaktigt. Däremol är jag inle f.n. beredd att föreslå någon mera allmän
befogenhel all tidsbegränsa vapentillstånd, något som skulle kunna ge upphov
till en för både del allmänna och enskilda vapeninnehavare koslsam byråkrati
liksom en viss osäkerhet i tillämpningen.

Prop.
1981/82:1 32

Den
tid som skall sättas ut för ell lidsbegränsal lillslånd bör givelvis anpassas
till hur länge behovel kan anlas föreligga. Som polisslyrdsen i Stockholms
polisdistrikt har påpekal förekommer del atl vapen förvärvas endasi för myckel
kort lid, l.ex. för utförsel, och någon minimitid bör därför inte föreskrivas.
Även en bestämmelse om maximitid kan enligl min mening avvaras.

Jag
delar uppfattningen i promemorian all den sirävan lill restriktivitet i
tillståndsgivningen som redan nu föreligger i fråga om de särskill farliga
fick- och automatvapnen även bör återspeglas i reglerna om återkallelse av
tillstånd. Med hänsyn härtill godtar jag i princip förslagel i promemorian om
en regel i 29 § VL som innebär all sådanl lillslånd skall kunna ålerkallas när
de synnerliga skäl som har legal lill grund för lillslåndel inle längre
föreligger. Som föreslås i promemorian bör dock återkallelse underlåtas under
vissa förhållanden. Jag återkommer till den närmare ulformningen av regeln i
specialmotiveringen.

2.3.9
Inlösen

F.
n. inlöser staten vapen i vissa särskilt angivna fall, såsom när lillståndet
att inneha vapnel har ålerkallals eller vapeninehavaren har avlidil (33 § VL).
I promemorian föreslås att en vapeninnehavare skall kunna få ell vapen inlösl
av sialen även i del fallel all han inle längre vill ha del kvar och gör
framställning om inlösen.

Förslagel
har inle föranlell några erinringar under remissbehandlingen. Själv vill jag
inle hålla för uleslulel alt den föreslagna ordningen skulle vara ägnad all
medföra fördelar i vissa fall. Å andra sidan kan någol mera framträdande behov
av den föreslagna ändringen knappast anses föreligga, eftersom den som inle
vill ha kvar sill vapen alllid har möjlighel att vända sig till en
vapenhandlare, något som också har framhållits av Leverantör-föreningen för
sport- och fritidsartiklar. Härtill kommer all de kostnader som skulle uppkomma
för staten ter sig svåra att överblicka med hänsyn till att åtskilliga vapen
represenierar värden på flera tusen kr och betydligt högre belopp ingalunda är
sällsynta. Med hänsyn härtill och till att nya åtaganden för stålen som inle
föranleds av myckel slarka skäl måsle undvikas på alla områden i nuvarande
slalsfinansidla läge anserjag mig inle f n. kunna tillstyrka förslagel. Jag
vill emellertid underslryka all det är elt allmänl inlresse att man begränsar
antalet skjutvapen som är i omlopp ulan att fylla någol praktiskt behov. Om
någon som vill bli av med etl skjulvapen vänder sig lill polisen för atl få
hjälp, är del därför en fördel om man från polisens sida - i den mån det kan
ske ulan att andra uppgifter eftersatts - biiräder med råd i fråga om hur
vapnel kan avyttras eller, när fråga är om vapen som saknar marknadsvärde, om
hur innehavaren bör gå till väga för att få vapnet skrotat (se nästa avsnitt).

Prop.
1981/82:1 33

2.3.10
Skrotning av skjutvapen

Bestämmelser
om skrotning av skjutvapen saknas f.n. i vapenlagstiflningen. 1
departemenlspromemorian föreslås all skjulvapen skall få lämnas för skrotning
lill den som är berättigad alt idka handel med sådana vapen eller som annars av
polismyndighel har godkänls all la emot och tillfälligt inneha vapen för
skrotning. Den som har lämnal ell vapen för skrolning skall enligl förslagel
göra anmälan härom lill polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas lillslåndsbevisel,
om del finns i behåll.

Förslagel
godtas i alll väsentligi av remissinslanserna. Föreningen Sveriges
länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer framhåller dock all
förslaget innebär all vapen som har använls som brotlsverklyg kan komma all
förslöras utan möjlighel för polisen all undersöka vapnet liksom all problem
alt identifiera skrotade vapen kan uppstå. Enligl polisslyrdsen i Skellefteå
bör den som anmäler all han har skrotat sill vapen vara skyldig all förele
bevis om skrolningen.

För
egen del ansluler jag mig lill uppfallningen i promemorian atl det får
belecknas som en brist att del inle f. n. finns beslämmelser om skrotning i
vapenlagen. Jag har svårt alt dela polischefsföreningarnas farhågor för atl de
föreslagna beslämmelserna kan komma all missbrukas. Den som vill göra sig av
med ell vapen som har använls som brottsverktyg kan ju göra detta på många
olika säll som innebär mindre risk för uppläckt än alt lämna det till
vapenhandlare eller annan officiellt godkänd person för skrolning. F. ö. måsle
skrotning anses lillålen enligl gällande räll, även om avsaknaden av
bestämmelser har skapal viss osäkerhel om rällslägel. Skrotningen skall enligl
promemorian ombesörjas av personer som driver handel med skjulvapen eller
person som av polismyndighel har godkänls att molta och tillfälligt inneha
vapen för skrolning. Della bör borga för all det blir lämpliga personer som
kommer all handha skrolningen.

Däremot
kan jag instämma i föreningarnas uppfattning atl det finns skäl att förbättra möjligheterna
all identifiera ell vapen som har skrotats. Detta bör ske på det sätt som
polisstyrelsen i Skellefteå har föreslagit, nämligen genom atl den som anmäler
att han skrotat silt vapen åläggs alt förele bevis om skrolningen. Beviset bör
innehålla sådana uppgifter om det skrotade vapnet atl delta kan identifieras.

Vid
remissbehandlingen har vidare polisstyrelsen i Stockholm föreslagil alt även
den som har godkänts som reparatör tilläggs rätt atl ulan särskilt tillstånd
skrota skjulvapen. Jag kan ansluta rnig lill detta förslag.

Jag
föreslår således en bestämmelse (25a§ VL) av det innehåll som förordas i
promemorian med del tillägg som jag nyss har berört.

2.3.11
Vapentransporter

För
alt man skall förebygga vapenslölder i samband med transporter föreslås i
promemorian all försändelser av vapen och ammunition genom 3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
I

Prop. 1981/82:1 34

poslverkets
försorg alllid skall assureras och atl vapenlransporter på järnväg eller genom
annan godsbefordran skall ske under bevakning.

I
dessa hänseenden har promemorieförslagel föranlell synpunkler av delvis kritisk
innebörd. Förslagel all försändelser av skjulvapen som skickas med poslen skall
vara assurerade tillstyrks av postverket som samtidigt upplyser all det finns
etl förbud mol postbefordran av ammunition. Leverantörföreningen för sport-
och fritidsartiklar avstyrker emellertid detta förslag. Flera remissinstanser
- bl. a. Statens järnvägar, Sveriges industriförbund och ASG Akliebolag -
ställer sig Iveksamma eller avvisande till förslagel all transport av vapen
alllid skall ske under bevakning. Därvid åberopas bl.a. alt frågan är
lillfredsslällande reglerad genom olika interna föreskrifter och all tillgrepp
av vapen under iransport är sällan förekommande. Den föreslagna bestämmelsen
anses också vara alllför allmänl hållen för all erbjuda någon egentlig ledning.

För
egen del vill jag anföra följande. Ell av syftena med den svenska
vapenlagstiflningen är atl förhindra att skjulvapen kommer i händerna på
personer som har för avsikl all använda dem för brottsliga syften. Av bl. a.
del skälet finns bestämmelser om förvaring av vapen och ammunition, i vilket
hänseende jag nyss har föreslagit en skärpning. Regler som direkt tar sikte på
transport av vapen finns inle i vapenlagen eller vapenkungörelsen. Enligl
uppgift från rikspolisslyrelsen förekommer del inle sällan vapenstölder i
samband med leveranser av vapen mellan handlare och köpare. Della är oroande
inle minsl mol bakgrund av del ökande antalet väpnade rån i landei. För att
förebygga sådana stölder bör säsom förordas i promemorian särskilda
föreskrifter ges i fråga om vapenlransporter. Jag tillstyrker därför
promemorieförslaget att försändelser med vapen genom postverkels försorg
alltid skall assureras. Ammunition bör dock undanias eftersom del finns
beslämmelser som förbjuder postbefordran av ammunition.

När
del gäller övriga vapentransporter är det naturligtvis angelägel all även dessa
sker på etl från brottsförebyggande synpunkter betryggande säll. Förhållandena
varierar emellertid avsevärt mellan de olika transporl-medlen. En föreskrift
som bedömts vara lämplig för ell transportmedel kan vara svår all tillämpa på
ell annal. Del är därför inte lämpligl all i enlighet med promemorieförslagel
reglera denna fråga genom en slraffsanktionerad föreskrift. En lagbestämmelse i
ämnel bör snarare ha karaklären av rekommendation. Inte heller lämpar sig
ämnel för bindande verkställighelsfö-reskrifter. Del synes emellertid
värdefullt om allmänna råd om säkerhetsåtgärder i samband med transporter
meddelas av rikspolisstyrelsen. Detta lorde i så fall få föregås av samråd med
berörda transportföretag liksom med Ulredningen (K 1979:01) om transport av
fariigt gods.

Sammanfattningsvis
föreslår jag därför att del i en ny 28 a § föreskrivs atl försändelser med
vapen genom poslverkels försorg alltid skall assureras. Vidare bör en
bestämmelse meddelas om all den som ålar sig alt Iranspor-

Prop. 1981/82:1 35

lera
skjutvapen eller ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra obehörig
åtkomst härav. Förslagel berör även 38 § VL.

2.3.12
S. k. svarikrutsskyite in. m.

F.
n. bedrivs på vissa håll i landet s. k. svartkrutsskytte, dvs. skylte med äldre
framladdade vapen. 1 promemorian redovisas ett uttalande från RPS atl detta
skylte enligt slyrelsens mening inle har någol seriösl syfte ulan närmast kan
belecknas som en vapenteknisk lek. Del förbäUrar t. ex. inte
skjutskicklighelen. I promemorian anförs emellertid att del är tveksamt om
svartkmtsskyltet är förenat med sådana olägenheier atl en författningsreglering
därav är påkallad. Utvecklingen på området bör dock följas med uppmärksamhel.

Frågan
om svartkrutsskytte! har tagils upp av flera remissinslanser. Flera av de
remissinstanser som företräder polisväsendet efteriyser elt klariäggande
ställningstagande från statsmakternas sida. Svenska
svarl-krutsskytlefederalionen uttalar bl. a. aU svartkrutsskytte är en seriös
och ofarlig form av sportskytte och all sporten har samma legitima räll att
utvecklas som de moderna skytteformerna och bågskyttel. Liknande uppfattningar
redovisar Sveriges industriförbund, Norma projektilfabrik och Svenska
vapenhistoriska sällskapet.

För
egen del vill jag anföra följande. Målskjutning med framladdade vapen utövas i
varje fall ännu så länge inte av sammanslutningar som hör till del
slalskonlrollerade skytleväsendel. Detta talar för en viss restriktivitet när
det gäller atl med tillämpning av 9 § VL meddela lillslånd lill innehav av
sådant vapen för målskjutning. Å andra sidan bör någol principiellt hinder
inle föreligga för den som besitter de personliga kvalifikationer och
uppfyller de allmänna och särskilda krav som uppställs i vapenförfattningarna
att efter ansökan beviljas lillslånd all inneha svarlkrulsva-pen, om den
skytteförening som han är medlem i ägnar sig ål svartkrutsskytte. Jag vill
erinra om att svartkrutsskytte i vårt land nu har förekommit sedan ett flertal
är tillbaka. Denna form av skylte synes inte kunna frånkännas etl
kulturhistoriskt intresse. Vapnens fariighet får som länsstyrelsen i
Östergötlands län har påpekat bedömas som något mindre än vad som gäller för
motsvarande moderna vapen med hänsyn till den speciella och för den oinvigde
komplicerade laddningsmetoden. Med hänsyn härtill och då det i övrigl inle har
framkommil någol som lyder på all svartkrutsskyt-tet skulle innebära
olägenheter från säkerhetssynpunkt delar jag den uppfattning som framförs i
promemorian, nämligen den all någon förfaUnings-reglering av svartkmtsskytiet f
n. inte är påkallad.

Några
remissinstanser har lagil upp frågan om en reglering av skyile med s.k.
magnumvapen, dvs. vissa särskill slabill byggda, grovkalibriga vapen,
företrädesvis revolvrar, avsedda alt med god marginal tåla de belastningar som
användning av palroner med särskilt stor hylsvolym, magnumammunition, medför.
Skjutning med sådan ammunition står inte

Prop. 1981/82:1 36

på
Svenska pistolskytleförbundets program, men enligl vad jag har inhämtat
anordnar några av förbundels föreningar särskilda magnumlävlingar vid vilka
magnumammunition används. Magnumammunition används ibland även för jaktändamål
t.ex. vid älgjakt. Några olägenheier från säkerhels-synpunkl när del gäller
magnumskytlel har inle framkommit. Med hänsyn härtill anserjag del inle heller
beiräffande sådant skylte vara påkallal med någon särreglering utöver de
bestämmelser som finns i vapenlagen och vapenkungörelsen. Enligt dessa åligger
del sökanden alt bl. a. visa aU han genom sin förening har möjligheler all
bedriva skylleformen i fråga på ell seriösl och från säkerhelssynpunkl
godtagbart säll. Del bör här också anmärkas atl magnumvapen ofta används för
skjulning med ammunition med slarkl reducerad laddning i förhållande lill vad
som brukar betecknas som magnumammunition.

2.3.13
Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen

Svårigheter
har i praktiken ibland förekommil i fall då en vapeninnehavare på gmnd av
exempelvis ullandsvisldse eller av något annal skäl under en längre lid saknar
möjlighel alt ha uppsikt över sina vapen. I vapenlagstiftningen finns inga
regler som ger möjlighel för deponering av vapnen hos någon annan i en sådan
silualion. I promemorian föreslås en ny regel av den innebörden all om
innehavaren av skjulvapen eller ammunition är förhindrad atl la vård om
egendomen vapnet eller ammunitionen får förvaras hos annan, sedan anmälan därom
har gjorls hos polismyndighelen. Förvaring får dock inle ske hos någon som kan
vänlas komma all missbruka vapnet.

Förslaget har falt ell
övervägande posili\ t mottagande. Länsstyrelsen i Östergötlands län samt polis-
och länspolischefsföreningarna ifrågasätter dock om inte möjligheten att
deponera vapen borde begränsas till en kortare tid. JK påpekar att
polismyndighelen inle har någon annan möjlighet att förhindra en olämplig
deposition än den som ligger i att vapnet kan omhändertas och tillståndet
ålerkallas. Enligl jägareförbundel bör möjligheten lill omhändertagande av
vapnel vara lillräcklig frän säkerhelssynpunkl.

För egen del är jag beredd
atl tillslyrka en regel av den innebörd som har föreslagits i promemorian. Jag
har dock förståelse för uppfallningen atl en tidsgräns för förvaringen bör
gälla. En regel om deposition skulle annars kunna användas för alt kringgå
vapenregleringen. Jag föreslår all denna tidsgräns sätts lill ell år. Är det
fråga om deposition för längre lid än så, bör depositarien liksom nu ansöka om
innehavstillstånd.

En anmälan om deposition
bör givetvis göras viss tid innan depositionen äger mm. Som har påpekats i
promemorian och vid remissbehandlingen har polismyndighelen möjlighel atl
omhänderta vapnet, om depositionen skulle anses föranleda risk för missbruk och
det inle går atl komma lill rätta med förhållandel på frivillighelens väg (32 §
VL).

Prop.
1981/82:1 37

Beslämmelserna
om deposition bör las in i 26 § VL. Den föranleder en ändring i 38 §.

2.3.14
Familjerätlsliga fång

Enligt
9 § VL får en enskild person meddelas tillstånd atl inneha skjutvapen endast
om han har behov av vapnel och del skäligen kan anlas all han ej kommer all
missbmka det. 1 fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller
prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på gmnd av giftoräll eller genom
arv eller leslamenle får enligl andra meningen i samma paragraf tillstånd dock
meddelas även för den som vill inneha vapnel för annal ändamål än skjulning.

Enligl
vad som redovisas i promemorian har skylleförbundens överslyrelse hos
regeringen hemställt all även målskjulningsgevär får förvärvas utan atl
behovskravel är uppfyllt vid sådana familjerätlsliga förvärv som anges i 9 §
VL. Enligt promemorian skulle emellertid en liberalisering av 9 § VL i enlighet
med förbundens förslag innebära all ytterligare ell stort antal vapen skulle
komma i omlopp. En sådan ulveckling anses i promemorian inte önskvärd. Någol
egentligt behov av atl underlätta familjerätlsliga fång av nu akluella vapen
uiöver vad som är möjligl på grund av bestämmelser om affektionsvärde
föreligger dessutom inte. I promemorian föreslås därför inle någon ändring i 9
§ VL.

Skylleförbundens
överstyrelse säger sig i sill remissyllrande ha full förslådse för all
statsmakterna inte onödigtvis vill öka antalet vapen i landei. Överstyrelsen
påpekar emellertid alt målskjulningsvapen kan ha elt minst lika stort
affektionsvärde som jaktvapen, varför del inle ter sig rättvist att den ena
kategorin skall äga företräde framför den andra. Detta gäller enligl
överstyrelsen inle minst i belysning av alt mer än hälften av det antal vapen
som årligen försvinner är jaktvapen. Liknande uttalanden har gjorts av de
övriga remissinstanser som har gått in på frågan, bl.a. länsåklagaren i
Södermanlands län. Länsåklagaren drar för sin del slutsatsen att den nuvarande
beslämmelsen alt man vid vissa typer av förvärv får tillstånd atl inneha
jaktvapen ulan att behovskravel är uppfyllt bör slopas.

Själv
vill jag först erinra om all en särbestämmelse i fråga om jaktvapen
urspmngligen infördes i 1934 års vapenkungörelse (1934: 115) på förslag av
första lagulskotlel (ILU 1934:61). I regeringens proposition med förslag till
vapenkungörelse hade föreslagits all lillslånd all inneha skjutvapen skulle få
meddelas en enskild person endasi om denne för vissl ändamål ansågs vara i
behov av vapnel och del skäligen kunde anlas atl han inle skulle komma all
missbruka det. Enligt utskottels mening kunde kravel på behovsprövning
ålminslone i vissa fall leda lill onödig slränghel, när det gällde vapen som
förvärvats genom arv eller leslamenle eller på grund av giftorätt. Dessutom
kunde del leda till all staten blev nödsakad all inlösa ell betydande antal
vapen ulan atl en sådan inlösen var påkallad från säkerhelssynpunkl. Ulskoilel
föreslog med hänsyn härtill all kravel på

Prop.
1981/82:1 38

behov i fråga om jaktvapen och andra vapen som
huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde skulle las bort och della
blev också riksdagens beslut.

Klart är emellertid
som remissinstanserna har angett, all beslämmelsen i dag framslår som
irrationell. 1 fråga om jaktvapen som har erhållils genom ell familjerätlsligl
föivärv kan tillstånd alllid meddelas ulan behovsprövning, medan det för den
som på samma säll har förvärvat ell målskjulningsvapen förutsätts en prövning
vars närmare innebörd framstår som något obestämd. Något egentligt skäl att på
delta säll göra skillnad mellan jakl- och målskjulningsvapen finns dock
uppenbarligen inle numera. Jag föreslår all den särskilda beslämmelsen om
jaktvapen las bort. 1 stället bör 9 § VL få en utformning som klart anger all
del vid prövningen av om affektionsvärde skall anses föreligga inle i första
hand är själva vapnels beskaffenhet ulan snarare ägarens relation till vapnet
som skall beaklas. Alt del vid denna prövning bör fästas stort avseende vid om
ägaren har förvärvat vapnel t. ex. genom arv är uppenbart, och della bör gälla
oavsett om fråga är om jakl- eller målskjutningsvapen. Jag återkommer i specialmotiveringen
till bestämmelsens närmare avfattning.

2.3.15 Åldersgräns för äldre vapen

Vapenlagen gäller f. n. inle vapen som har tillverkats
före år 1860. Denna tidsgräns har diskuterats i promemorian. Det framhålls all
en gräns av del slag som det här är fråga om vållar problem var den än sätts.
Svårighelerna med den nuvarande gränsen kommer av naturliga skäl också all
minska med åren. I promemorian anmärks också i detta sammanhang att det vid
vapenlagens tillkomst framhölls alt licensgivningen beiräffande vapen som
tillverkats efter år 1860 men som nu inle kan begagnas på grund av brisl på
användbar ammunition, borde kunna bli myckel liberal (prop. 1973: 166 s. 98).
Med hänsyn bl. a. härtill och dä f.ö. någol hell invändningsfrilt alternativ f
n. inte finns lill gällande tidsgräns hävdas det i promemorian all övervägande
skäl talar för att den nuvarande ordningen består. Någon ändring föreslås
därför inle.

Promemorians slåndpunkl har kritiserats av flera
remissinstanser. Statens kriminaltekniska laboratorium framhåller alt del inle
sällan har visal sig vara omöjligl all med säkerhel faslslälla om etl vapen har
lillverkals före eller efter år 1860. Laboratoriet anser all samtliga
skjutvapen avsedda för gasläta enhetspalroner skall omfallas av vapenlagens
bestämmelser oavsett lillverkningsår. För de skjutvapen som inle är avsedda för
sådana enhetspalroner, dvs. främsi framladdningsvapen, ser laboratoriet helst
att årlalsgränsen framflyttas lill år 1890. Armémuseum anser all man i slällei
för vapen tillverkade före 1860 bör undanla mynningsladdare och besläkla-de
vapen (kammarladdningsvapen), som inle kan laddas med enhelspa-Iron, samt vapen
konslmerade för enhelspalron lill vilka brukbar ammunition inle kan anskaffas.
Samma uppfallning har redovisats av Svenska

Prop.
1981/82:1 39

vapenhisloriska
sällskapet. Även Svenska vapenstifldsen och de vapen-samlarföreningar som har
ytlral sig är kritiska till den nuvarande konslruk-tionen av regeln.

Själv vill jag först
erinra om alt den aktuella tidsgränsen infördes genom 1961 års ändringar i
vapenförordningen (1949:340) och all ingående överväganden redovisades både
vid della lillfälle och när regeln flyllades över lill vapenlagen (prop.
1961:21 s. 23 och 97-98). Jag har emellertid förståelse för den kritik som har
riklals mol beslämmelsen i dess nuvarande utformning, inte minsl med hänsyn
lill alt del inte sällan har visal sig vara svårt att fastställa om elt
skjulvapen är tillverkat före eller efter år 1860. Även om det som har
framhållits i promemorian inle finns något hell invändningsfrilt alternativ
till nuvarande gräns, bör enligl min mening del förslag till ändrad tidsgräns
som kriminaltekniska laboratoriet har fört fram innebära en klar förbättring.
Jag förordar därför all årlalsgränsen ändras till 1890. Som laboratoriet
framhåller ansågs framladdningsvapen vid denna tid föråldrade och
tillverkningen var inle längre så omfattande. Dessutom är det av olika skäl i
allmänhel lättare att åldersbeslämma skjulvapen från denna lid. Däremol bör.som
laboraloriel föreslår samlliga skjulvapen avsedda för gastäla enhetspalroner
omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett lillverkningsår. Jag föreslår all
2 8 I vapenlagen ändras i enlighet med del anförda.

2.3.16
Bultpistoler

Enligl
2 § 2 VL undanias från lagens beslämmelser bultpistoler som är avsedda för
användning inom byggnadsindustrin. Kriminaltekniska laboratoriet har i sill
remissyllrande påpekal all del finns enklare och därigenom billigare
bultpistoler som skulle kunna få en vidare spridning än de mera robusla lyper
som används inom byggnadsindustrin. Principen och användningsområdet för dessa
enklare bultpistoler avviker inle påtagligt från motsvarande hos de andra, och
från teknisk synpunkt finns inte något skäl varför undanlagsbestämmelsen i 2 §
2 VL inte skulle gälla. Begreppet "byggnadsindustrin" i laglexien kan
dock enligl laboraloriel leda till en annan tolkning.

Laboratoriet
har vidare påpekal all del förekommer andra skjutapparater i marknaden som med
en slrikl formell tolkning skulle falla under vapenlagens beslämmelser om
skjulvapen. Del förekommer sålunda olika lyper av skjulapparater för all la upp
avlappningshål i smällugnar, s.k. Kiln Guns. Tekniskt sell fyller dessa
apparaler vapenlagens fordringar på skjulvapen med hänsyn till all man här med
en speciell palron - ulseende-mässigl lik en hagelpalron - skjuter ut en
projektil. Bland andra likartade anordningar nämner laboraloriel s. k.
kabelkanoner, varur mejslar skjuls in i en jordkabel för alt man skall
konlrollera om kabeln är spänningslös. Med hänsyn lill främst anordningarnas
användningsområde skulle del le sig egendomligt atl jämslälla dem med
konventionella skjutvapen. 1 de fall

Prop. 1981/82:1 40

som
laboraloriel handlagt har laboraloriel ansell del konsekvenl all medge undantag
för dessa anordningar och betrakta dem som industriella verktyg.

Med
hänvisning lill del anförda har laboraloriel föreslagit atl den akluella
undanlagsbeslämmelsen ändras på sådanl sätl alt den fär omfatta
"bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg,
som är avsett för industriellt eller därmed jämförligt bruk".

För
egen del kan jag instämma i laboratoriets uppfallning alt ifrågavarande
bestämmelse fått en alllför restriktiv utformning. Del skulle te sig främmande
att jämställa de anordningar som det här är fråga om med konventionella
skjutvapen. Jag förordar därför att lydelsen av den aktuella beslämmelsen
justeras på del sätt som har förordals av laboraloriel.

2.3.17
Straffbestämmelsen för otillåtet innehav m. m.

Enligl
37 § vapenlagen fälls den lill ansvar som uppsålligen 1) innehar skjulvapen
ulan alt vara berälligad därtill eller 2) överlåler eller upplåler skjulvapen
lill den som inle är berälligad all inneha vapnel. Straffansvar föreligger
också om gärningen begåtls av oaklsamhel eller om brottet är ringa, men
straffet är i dessa fall lindrigare. Bestämmelsen innebär sålunda atl även
oaktsamt innehav är straffbart.

Enligl vad som upplyses i
promemorian har bestämmelsen lett lill tolkningsproblem i ett
hovrällsavgörande då den tilltalade hade invänt atl han saknade kännedom om de
tillståndsregler som var akluella. Enligl promemorian synes del inle motiverat
ulan närmasl förvillande all skilja mellan uppsåt och oaklsamhel med avseende
på innehav. Del föreslås därför i promemorian atl graderingen av del subjektiva
rekvisitet beiräffande olaga innehav får utgå. Frågan om betydelsen av huruvida
vederbörande känt till innehållel i gällande föreskrifter eller ej blir därmed
enligl promemorian all bedöma enligt vanliga principer.

Förslagel har uttryckligen
tillstyrkts av länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län. Göta hovrätt har
däremot avstyrkt tanken på lagändring eftersom gällande bestämmelser enligl
hovrättens mening hitintills inle vållat problem av sådan art som motiverar
någon ändring.

Den fråga som tas upp i
promemorian synes ytlersl gälla vilken betydelse man vid överträdelse av
vapenförfatlningarnas bestämmelser skall lill-mäia den omständighelen all
gärningsmannen inle har känt till innebörden av gällande regler. Beiräffande
s.k. rällsvillfardse är ju den allmänna principen alt okunnighet om vad lagen
innehåller inle frilar från slraffbar-het, men samtidigt står det klart alt
misslag rörande rällsliga omsländigheler i vissa fall kan få betydelse när det
gäller atl bedöma om ell broll har begåtls uppsålligl eller inle. Della är en
fråga för rättskipningen som jag inte anser mig ha anledning all gå närmare in
på i förevarande sammanhang. Liksom Göta hovrätt anserjag alt tillräckligt
underiag saknas för den ifrågasatta lagändringen.

Prop. 1981/82:1 41

2.3.18 Överprövningen av beslut i vapenärenden

F. n. gäller all beslut i första instans i ell ärende
enligl vapenlagen fallas av den lokala polismyndighelen. Talan mol
polismyndighetens beslui får enligl 42 § VL föras hos länsslyrelsen genom besvär.
Länsstyrelsens beslut i sin tur överklagas till regeringen, om ärendet angår
tillstånd att driva handel med skjutvapen eller återkallelse av etl sådanl
lillslånd eller av ett tillstånd alt inneha eller införa skjutvapen eller all
förvärva ammunition. 1 inlösensärenden överklagas länsstyrelsens beslui lill
kammarräll. Övriga beslut av länsstyrelsen - t. ex. angående avslag på ansökan
om lillslånd atl inneha skjulvapen - kan inle överklagas.

I skilda sammanhang har uttalats atl antalet
besvärsärenden hos regeringen bör nedbringas (se bl.a. KU 1975/76:50). För all
detta önskemål skall tillgodoses på vapenlagsliflningens område föreslås i
departementspromemorian att beslut av länsstyrelserna i ärenden angående
återkallelse av lillslånd alt inneha eller införa skjulvapen eller all förvärva
ammunition inle skall kunna överklagas. En lidigare väckl lanke (se SOU
1966:50) alt föra över dessa besvärsärenden lill kammarrätterna avvisas i
promemorian med hänvisning bl.a. lill atl en sådan lösning skulle kunna anses
innebära en avvikelse från principen alt överprövning av förvallningsärenden
som rör egenlliga rälisfrågor faller på förvallningsdomslolarna medan ärenden
som angår allmän ordning och säkerhel ankommer på samhällels admini-slraliva
organ.

Förslagel har fått ell blandat mottagande.
Skylleförbundens överslyrelse och - med viss tvekan - JK har ansell sig kunna
godla förslaget. Göta hovrätt och kammarrätten i Jönköping har förordal att de
aktuella ärendena skall kunna fullföljas till kammarräll. Kammarrätten i
Jönköping har därvid sagt sig ulgå ifrån all del i del hell övervägande antalet
fall är fråga om sådana återkalldsegrunder som fysisk eller psykisk sjukdom -
däri inbegripet alkoholism och läkemedelsmissbruk av skilda slag - samt brott
mot jaktlagstiftningen och broll innefallande hol eller våld. Fråga är således
inle om rikets säkerhel ulan om all skydda enskilda personer eller all
förhindra lagbroll. Säkerhets- och ordningssynpunkterna är enligl kammarrätten
under sådana omständigheter knappast av del slag som nödvändiggör avgörande på
regeringsnivå. De remissinstanser som företräder vapensamlarintressenler har
förordal att lalan skall få föras hos en särskild nämnd, knuten till RPS.

Kammarrätten
i Stockholm och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare har förordnal all
gällande ordning behålls. Kammarrätten har framhållit atl återkalldseärendena
måsle anses ha siörre betydelse för den enskilde än lillslåndsärendena och all
det därför synes skäligl atl besvär även i fortsättningen kan anföras över
länsstyrelsernas ålerkalldsebeslul. 1 och för sig skulle besvärsärenden i
vapenfrågor väl kunna prövas av kammarrätt, men den allmänna utvecklingen får
enligt vad kammarrällen påpekar anses vara sådan all del numera i ännu högre
grad än tidigare bör

Prop. 1981/82:1 42

läggas
vikl vid ordnings- och säkerhelssynpunkler när ärendena prövas. Kammarrällen
anser därför, i likhei med vad som anförs i departemenlspromemorian, all
ärendena inte bör tillföras förvallningsdomslol. Det synes enligt kammarrätten
också ligga etl vissl värde i all regeringen genom handläggningen av dessa
ärenden får en inblick i hur lagstiftningen fungerar i praktiken.

För
egen del anserjag liksom de domstolar som har ytlral sig i ärendel att del
bl.a. av räitssäkerhelsskäl inle är tillrådligl atl i enlighel med
promemorieförslagel avskära rätten lill besvär i de akluella återkalldseärendena.
Jag anser emellertid slarka skäl tala för all önskemålet om alt nedbringa
antalet besvärsärenden hos regeringen tillgodoses på delta område, låt vara
atl del här inle rör sig om en kvantitativt sett mera betydande ärendegmpp. All
låla lalan få föras lill RPS eller en lill denna knuten nämnd är olämpligt, bl.
a. med hänsyn lill att RPS inte prövar ärenden som angår enskilda personer
uianför polisväsendet. Jag har förståelse för de synpunkter som kammarrätten i
Stockholm har fört fram men anser ändå att ärendenas karaktär är sådan, atl del
ler sig nalurligl atl föra över besvärsprövningen lill förvaltningsdomstolarna.
Kammarrätterna handlägger ju f. n. ell betydande anlal mål i vilka det är
fråga om en enskild persons lämplighet för en viss verksamhel eller för ell
vissl samhällsför-troende. Jag behöver bara erinra om körkorlsmålen.

Med
hänvisning till det anförda förordar jag all besvär över länsstyrelsernas
beslut i ärenden om återkallelse av vapentillstånd i fortsäiiningen skall föras
hos kammarrätterna i slället för hos regeringen. Jag anser inte atl det finns
tillräckliga skäl vare sig alt låta samlliga besvärsmål fullföljas till en av
kammarrällerna eller atl förbjuda fullföljd lill regeringsrätten.

I
promemorian har inle föreslagils någon ändring i besvärsordningen vad gäller
frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd atl driva vapenhandel. Denna
innebär att länsstyrelsernas beslut överklagas till regeringen. Även jag anser
all gällande ordning här bör behållas. 1 dessa ärenden gör sig ju delvis andra
aspekter gällande än när fråga är om enskilda personers vapentillstånd.

När
det gäller besvärsprövningen i länsstyrelsen är jag inle beredd all i delta
sammanhang gå närmare in på den i promemorian och av någon remissinslans
berörda frågan om länspolischefens expedition bör behålla beredningsansvarel
eller om della bör ankomma på någon annan arbelsen-het inom länsslyrelsen.
Sådana frågor regleras i den diarieplan för länsslyrelsen som regeringen
fastställer. Här kan bl.a. övervägandena i den polisberedning som regeringen
inom kort avser atl tillkalla (prop. 1980/ 81:13, JuU 1980/81:24, rskr
1980/81:210) få belyddse.

2.3.19
Startvapen m.m.

Vapenlagens
regler om tillslåndsplikt m. m. gäller f. n. inte s. k. slarlva-pen (2 § 4).
Till sådana hänförs enligl praxis vapen med vilka lösa skott kan

Prop. 1981/82:1 43

avlossas
men projektiler inte kan skjutas ut genom vapenloppel. Slarlva-pen har dock
ofta en utformning som medger all de efter en lämligen enkel ändring kan
användas som skjutvapen. 1 ell sålunda ändral skick faller de under vapenlagen
och får inle innehas ulan tillstånd.

JuslilieulskoUel har i ell
av riksdagen godtaget betänkande (JuU 1978/ 79:1) konstalerat alt försäljningen
av bl.a. slartvapen och vapenrepliker dvs. avbildningar av gamla vapentyper har
ökat under senare lid samt all dessa föremål har kommii lill användning i
brottslig verksamhet. Utskottet har ullalat alt utvecklingen efter vapenlagens
tillkomst är oroande och att del nu finns skäl all överväga lagstiftning för
all reglera hanteringen av startvapen och vapenrepliker. En sådan lagstiftning
bör enligl utskottets mening föregås av en inventering av vapenmarknaden.

1 promemorian förordas en
inventering av marknaden när del gäller start- och skrämskollsvapen saml
vapenrepliker. 1 samband med en sådan inventering bör en klassificering ske av
förekommande lyper av dessa produkler. Försl därefter bör enligl promemorian slällning
las lill frågan om vissa av dessa vapen bör kontrolleras. 1 promemorian
föreslås all en sådan inventering och klassificering görs av rikspolisslyrelsen
i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium.

Förslagel har tillstyrkts
av polischefs- och länspolischefsföreningarna saml av kriminaltekniska
laboraloriel. För del fall all en undersökning kommer till slånd bör denna
enligl laboratoriets mening omfalla även s. k. signalvapen.

Laboraloriel har dessuiom
upplyst atl man i många fall funnit all innehavaren av slarlvapen har ändral
vapnel i uppenbar avsikl all sedan kunna skjula någol slag av skarp ammunition
men alt ändringen av någon anledning inte har lyckats helt. Vid prov med
sådana vapen har del inle alllid varil möjligl all skjula ut projektiler.
Enligt laboratoriets mening är del i sådana fall ofta en ren lillfällighel all
vapnel inle fungerar. Vid bedömning av sådana vapen har laboraloriels
uppfallning genomgående varil all vapnen faller under vapeniagens bestämmelser
om skjutvapen trots alt projektiler inte kunnat skjutas ut ur dem. Detta
ställningstagande synes dock sakna reellt stöd i nu gällande vapenlag. Med
hänsyn lill atl många fall av denna karaktär behandlas årligen är del enligl
laboraloriel angelägel all denna oklarhet rällas lill.

Även jag anser alt en
undersökning på områdel bör omfatta inte bara den av riksdagen begärda
marknadsinventeringen ulan även en klassificering av de olika typerna av
slartvapen och vapenrepliker i den mån del behövs för all man skall nå fram
lill en ändamålsenlig reglering. Undersökningen bör även omfalla signalvapen.
Jag avser all senare denna dag för regeringen anmäla frågan om ell uppdrag
lill rikspolisslyrelsen och kriminallek-niska laboratoriet i enlighel härmed.

Den oklarhet i nuvarande
reglering som kriminaltekniska laboratoriet har pekat på bör lämpligen
undanröjas i della sammanhang. Jag förordar

alt
del i 2 § 4 VL uttryckligen anges atl undantaget från vapenlagens
tillämpningsområde i fråga om slarlvapen inte gäller, om vapnet har ändrats i
syfte att det skall kunna användas som skjulvapen.

2.4
Ikraftträdande

Huvudparten
av de ändringar i vapenlagen som här har förordals bör träda i krafl den 1
januari 1982. De ändringar i vapenlagen som är knutna till Sveriges tillträde
till den europeiska vapenkonvenlionen bör dock inte Iräda i kraft förrän
Samtidigt med konventionen. Jag förordar därför all del överlåls åt regeringen
all beslämma tidpunkten för dessa ändringars ikraftträdande.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighel med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176). Förslagel bör fogas lill
prolokollel i della ärende som bilaga 4.

4
Specialmotivering

/
§

Paragrafen
innehåller föreskrifter om vad som enligt vapenlagen skall räknas som
skjutvapen. I paragrafens första stycke punkten 1 har som exempel på projektil
nämnts - förutom kula och hagel - även harpun. Avsiklen är att tydligare
markera all harpunvapen kan falla under lagens tillämpningsområde. Harpunvapen
med begränsad effeki avses dock fortfarande vara undantagna enligt den
klassificering som fömtsätts i 5 §. Vad gäller tillslåndsplikt för s.k.
armborst vill jag hänvisa till vad som har uttalats i prop. 1973:166 s.
136-137.

Ändringen
i andra slycket b innebär att trumma till revolver har lagils in bland de
föremål och tillbehör som skall jämställas med skjutvapen vid tillämpningen av
vapenlagen.

2 §

Ändringen
i punklen 1 innebär all årsgränsen - f n. 1860 - för tillslåndsplikt för äldre
vapen flyllas fram. Undanlag gäller dock för vapen som är avsedda för gastäta
enhetspatroner. Dessa omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett
lillverkningsår. Övriga vapen blir lillståndsfria om de har tillverkals före år
1890. Detta gäller främsi äldre framladdningsvapen.

Undantaget
i punklen 2 för bultpistoler har juslerals så all del enligl den

Prop.
1981/82:1 45

nya lydelsen omfattar alla bultpistoler som är avsedda för
byggnadsarbete och andra arbetsverktyg avsedda för industriellt eller därmed
jämförligt bmk. Härigenom undantas från lagens tillämpningsområde l.ex. olika
typer av skjutapparater för att ta upp avlappningshål i smältugnar, s.k. Kiln
Guns, och liknande anordningar såsom s.k. kabelkanoner, varmed mejslar skjuls
in i en jordkabel för all man skall konlrollera om kabeln är spänningslös.

Del
undanlag som enligl punkt 4 föreskrivs för slarlvapen har ändrats på det saltet
all det inle omfattar ett sådant vapen, om det har ändrats i syfle alt en
projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ell sådanl sätt som anges i 1 §
1. Genom den ändrade lydelsen blir del klart all den som ulan tillstånd innehar
ell i angivel syfte ändrat slarlvapen kan fällas lill ansvar även om det vid
provskjulning inle skulle gå all avlossa en projektil.

4 §

I paragrafens ingress har på förslag av rikspolisstyrelsen
även 26 § räknats upp bland de bestämmelser som gäller för lillslåndsfri
ammunition-Del innebär bl.a. atl sådan ammunition måste förvaras under lås.

I punkl 2 har tillagts projektil för harpunvapen.

1 punkt 5 har uttrycket "laddningshylsa" tagits
bort i lagtexten eftersQfn detta, som statens kriminaltekniska laboratorium har
påpekat vid remissbehandlingen, täcks av begreppet "palronhylsa".

Ändringen
i punkl 6 innebär att en för gevär avsedd kulpatron liksQin ländhalt därtill i
fortsäiiningen blir lillslåndsfri, i den mån inte regeringen för viss typ av
sådan ammunition har föreskrivit annorlunda. Undantaget lar framför alll sikte
på ammunition i kaliber 5,6x 15 R eller annan kortare ammunition lill
salongsgevär. En beslämmelse härom kommer all las in i vapenkungörelsen.

5 §

Ändringen i andra stycket syftar till atl markera all
harpunvapen med begränsad effeki inte är tillståndsplikliga. För att
tillståndsplikt skall anses föreligga torde få krävas all vapnets räckvidd vid
normal användning på land inte oväsentligt översiiger tre meter (jfr NJA 1977:
120). 1 49 § ges bemyndigande atl meddela närmare föreskrifter om vilka
harpunvapen som inte omfattas av undanlagsbestämmelsen.

I Iredje slyckel har gjorls redaktionella jämkningar med
hänsyn lill de nya reglerna i 25 a § om skrolning ocii i 26 § om deponering.

6 §

En redaktionell jämkning har vidtagits i paragrafen med
anledning av de nyssnämnda reglerna om skrotning och deponering.

Prop.
1981/82:1 46

8 §

Kretsen
av dem som kan meddelas tillstånd att inneha vapen har utvidgats lill alt
omfalla även huvudman för museum som kan ha ell berättigat behov av att låta
vapen ingå i sina samlingar. Den nya föreskriften är emellertid begränsad lill
all avse museer som ägs av landsting, kommun eller en stiftelse som slår under
länsstyrelsens tillsyn eller som åtnjuter statsbidrag enligt särskilda
föreskrifter. Därmed åsyftas i första hand förordningen (1977:546) om
statsbidrag lill regionala museer.

9 §

Genom
ändringen i paragrafens första stycke har uteslutits den nuvarande
bestämmelsen om atl tillstånd till innehav av jaktvapen som har förvärvats
genom familjerätlsligl fång kan meddelas ulan behovsprövning. 1 slället har
förulsältningen för all man skall få tillstånd all inneha vapen med särskill
affektionsvärde förtydligats. Prövningen skall alltså i första hand gälla inle
vapnels beskaffenhel ulan ägarens relation lill vapnel. Har det förvärvats
genom arv och varit i arvlåtarens ägo under lång tid eller av denne exempelvis
vunnits som lävlingspris, bör normall lillslånd lämnas. Det saknar härvid
belyddse om fråga är om jakl- eller målskjulningsvapen. Jag vill här hänvisa
till den möjlighel som enligl 10 § föreligger all förse tillståndet med villkor
all vapnel skall göras varaktigt obrukbart. De tillstånd som har meddelals
enligl beslämmelsen i dess nuvarande lydelse har givelvis fortfarande
giltighet.

1
paragrafens andra stycke har uttrycket "fickvapen" i förtydligande
syfte bytts ul mot "enhandsvapen" och uttrycket "automatvapen"
mot "helautomatiskt vapen". Del är all märka all synnerliga skäl
alllid måste föreligga för alt lillslånd skall få meddelas lill innehav av
sådanl vapen som avses i andra stycket, således även om vapnel har prydnads-
eller affektionsvärde.

10 §

1
paragrafen har införts en möjlighet atl tidsbegränsa tillstånd all inneha vapen
för fall när del redan från början står klart atl det inle är fråga om ell
varakligl behov. Möjlighelen all tidsbegränsa ell lillslånd bör särskill
uppmärksammas när det gäller sådana vapen som omnämns i 9 § andra stycket VL.

Tidsbegränsning av elt
tillstånd är inte obligatorisk ulan bör alltid föregås av en
skälighelsprövning. Svenska jägareförbundel har vid remissbehandlingen pekal
på del fallel att någon söker tillstånd all inneha etl grovkalibrigl
specialvapen avsell att användas vid en jakl ulomlands. Etl sådanl vapen är
myckel dyrt och är ofta speciellt avpassat för innehavaren. Denne kan efler
några år för en annan jaklresa på nyll ha behov av ell vapen av ifrågavarande
slag. Enligl min mening lalar övervägande skäl för att man i sådana och
liknande fall inle tidsbegränsar lillslåndel. Över

Prop.
1981/82:1 47

huvud
tagel bör den nya möjligheten atl tidsbegränsa lillslånd tillämpas restriktivt.

12 §

I
konsekvens med vad som föreslagits under 8 § har huvudman för museum tillagts
bland de organ som kan meddelas tillstånd atl förvärva ammunition. Klart är
dock att del endasi i undanlagsfall lorde vara aktuellt för ett museum alt
förvärva skarpladdad ammunition.

13 §

En
jämkning av texten i nuvarande punkl 3 har vidiagits i förtydligande syfte.
Avsikten härmed är alt utmärka all vid lävlingsskjutning där flera föreningar
deltar även inbjuden förening får lillhandahålla ammunition åt sina medlemmar
liksom åt medlemmar av den inbjudande föreningen.

Som
har anförts vid 4 § har kulammunilion för gevär med undanlag för viss
salongsgevärsammunition släppts fri. Svenska pislolskylleförbundel har i sitt
remissyttrande hävdat atl skytleorganisationer bör medges räll all utan
särskill tillstånd förvärva ammunition lill pistol och revolver. Enligl min
mening finns det skäl atl befria sammanslutningar tillhörande det frivilliga
slalskonlrollerade skyttel från tillslåndsplikt för förvärv av denna typ av
ammunition. Risken för missbruk måste bedömas som myckel obetydlig på gmnd av
den kontroll som utövas inom denna skytlerördse. Befrielse från tillslåndsplikt
bör också gälla sådana sammanslulningar som omnämnes i 4 § 1 VK. En bestämmelse
av denna innebörd har tagits in i en ny punkl 3 i paragrafen. Nuvarande punkt 3
blir därmed punkl 4.

16
§

Ändringen
i punkl I är en följdändring med anledning av all huvudmän för vissa museer
enligt vad som har anförts vid 8 och 12 §§ i fortsättningen avses kunna få
lillslånd att inneha vapen och all förvärva ammunition.

Den
nya lydelsen av punkt 2 innebär en begränsning i den nuvarande rällen för
svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare alt i vissa fall fritt få föra in
skjutvapen från Danmark, Finland eller Norge. 1 fortsättningen gäller regeln
enbart den som inte har sill hemvisl här i landei. Hemvisl inom riket bör anses
föreligga, om vederbörande är kyrkobokförd här.

22
§

I
första stycket punkt 3 har i enlighel med promemorieförslagel införts en
möjlighel all låna ut tillslåndsfria luft- eller fjädervapen till den som är
under 15 år. Sådan utlåning förekommer f. n. bl. a. inom livolirördser och har
såvitt känt inte i praktiken blivit föremål för beivran. Det krävs dock atl
vapnel innehas och används av den underårige i närvaro av upplålaren. För att
störte överskådlighel skall uppnås har punkten i samband härmed ändrats
redaktionellt.

Prop.
1981/82:1 48

I
likhet med vad som skett i 9§ har uttrycket "fickvapen" ändrats lill
"enhandsvapen" och "automatvapen" till "helautomatiskt
vapen" i punkterna 3 och 4.

I
punkten 5 har gjorts en redaktionell jämkning med anledning av all ett särskilt
kompetenskrav för jägare avses bli infört i enlighet med beslut av riksdagen
(prop. 1977/78: 141), JuU 1977/78: 28, rskr 1977/78:223.

Det
nya andra stycket har föranletts av den europeiska vapenkonvenlionen. Som jag
har anfört i den allmänna motiveringen måsle vissa underrättelser lämnas från
svensk sida enligl konventionen, och lill en viss, låt vara myckel begränsad
del måsle dessa bygga på anmälningar från enskilda. 1 slyckel föreskrivs alt
den som med slöd av 22 § lånar ul ell skjutvapen till någon som har hemvist i
en konvenlionsslal omedelbart skall göra anmälan lill polismyndigheten, om inte
vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Hemvisl
bör anses föreligga där vederbörande är kyrkobokförd. 1 administrativ ordning
avses föreskrifter bli meddelade om skyldighet för den lokala polismyndigheten
atl vidarebefordra anmälningen till RPS. Vilka länder som är anslutna till
vapenkonventionen kommer aU anges i vapenkungörelsen.

Någon
anmälningsskyldighet avses inte gälla i fråga om sådana vapen, vapendelar eller
tillbehör till vapen som visseriigen faller under vapenlagens
tillämpningsområde men inte omfallas av den anmälningsskyldighet som Sverige
enligl vad jag har förordal i den allmänna moliveringen skall förbinda sig atl
iaktta. Del gäller bl.a. obrukbara vapen, s.k. inslickspi-por, vapen med gas
eller komprimerad luft som utskjutningsmedd och fjädervapen. Avsikten är all
dessa undanlag skall anges i vapenkungörelsen.

Beslämmelser
om slraff för den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot
anmälningsskyldigheten finns i 38a§.

23 §

Enligl
vad som framgår av promemorian och remissyttrandena har paragrafen i dess
gällande lydelse kunnat leda till lillämpningssvårigheler. För all innebörden
skall bli otvelydig har enligl förslagel gjorls ell tillägg av del innehållet
all den som har fåll ell skjulvapen förklaral förverkat eller etl tillstånd
till innehav av ell sådanl vapen återkallal ändå får låna eU vapen, om han är
berälligad all inneha ell vapen av samma lyp som del som lånet avser. Atl della
bör vara möjligt synes nämligen klart, men huruvida paragrafen i nuvarande
lydelse ger ulrymme för en sådan tolkning är som RPS och JK har påpekal någol
iveksaml. Vidare innebär ändringen i enlighel med promemorieförslagel alt den
som har fåll etl skjulvapen förklarat förverkat eller tillstånd lill innehav av
skjutvapen återkallat kan få låna ett vapen, om lånet avser en övning eller en
lävling som äger rum under kontroll av en sammanslulning som avses i 8§. Han
har därigenom möjlighel all uppehålla skjutskicklighelen exempelvis genom
aklivi med-

Prop.
1981/82:1 49

lemskap
i en skytteförening. En förutsättning är dock alt polismyndighelen efter särskild
begäran har lämnat tillstånd. Paragrafen har även ändrats redaktionellt.

25a§

I
denna paragraf ges de nya bestämmelserna om skrolning av vapen. Enligl första
stycket får skjulvapen för skrotning lämnas til) godkänd vapenhandlare eller
vapenreparalör eller den som av polismyndighel annars har godkänts all motta
och tillfälligt inneha vapen för skrolning. Ett sådant godkännande bör
självfallel kunna begränsas lill all endasi avse vapen av viss lyp. Vid
prövningen av hilhörande frågor skall polismyndighelen la hänsyn lill
sökandens allmänna lämplighel all tillfälligt inneha vapen av det slag som det
är fråga om. Lämnas vapen för skrolning lill annan än som har angells nyss utan
atl denne skaffar sig vanlig licens för vapnel kan ansvar för olaga upplålelse
eller innehav av vapen ifrågakomma.

Den
som har lämnal ell vapen lill skrotning skall enligt andra slycket senast en
månad härefter göra anmälan lill polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas
lillslåndsbevisel, om del finns i behåll, och inlyg eller annal bevis om
skrolningen.

26
§

1
andra stycket har angetts atl ammunition skall förvaras i annal ulrymme än
vapen eller en för vapnets funktion vital vapendel. Undanlag har dock gjorts
för fall då förvaringen sker i säkerhetsskåp eller pä annal frän säkerhelssynpunkl
jämförligt sätt.

1
tredje stycket har införts möjlighel alt under högsl ell år deponera vapen hos
annan, t.ex. vid en längre tids utlandsvistelse, sedan anmälan har gjorts till
polismyndigheten. Ätt det i efterhand kan dokumenteras alt anmälan har gjorts
är väsentligt, eftersom annars ansvar för olagligt upplåtande eller innehav av
vapen kan komma i fråga. Med anledning härav har föreskrivits all anmälan skall
vara skriftlig. Godtas den föreslagna bestämmelsen av riksdagen, har jag för
avsikt atl föreslå regeringen all i vapenkungörelsen la in en beslämmelse om
atl anmälan om förvaringen skall ske till polismyndigheten senast två veckor
före överlämnandet, om inle särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl för en
senare anmälan kan vara 1. ex. atl vapeninnehavaren med kort varsel blivit
tvungen atl bege sig ulomlands för en längre tid. Finner poUsmyndigheten alt
det är olämpligt all vapnet förvaras hos den som licensinnehavaren har anvisal,
skall myndighelen naturligtvis se till alt depositionen inte kommer till stånd.
Della kan lämpligen ske genom ett meddelande till tillståndsinnehavaren alt
denne inte bör överlämna vapnel till den av honom anvisade personen. 1 sådanl
fall har tillståndshavaren naturligtvis normalt rätt att få reda på anledningen
därtill (jfr 14 och 15 §§ förvaltningslagen). Vägrar tillståndshavaren all
medverka 4
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 1

Prop.
1981/82:1 50

till en lösning som framstår som godtagbar från
säkerhelssynpunkl, har polismyndigheten i sista hand möjlighel all omhänderta
vapnel, I undantagsfall kan en återkallelse av tillståndet bli akludll. För
den som förvarar elt vapen gäller föreskrifterna om hur vapen i allmänhel skall
förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnel som kan ha meddelals vapeninnehavaren.

Med anledning av ett uttalande från JK vid
remissbehandlingen vill jag framhålla atl beslämmelsen har avsells medge en
liberal lillämpning. Den överlåler sålunda i slor uisiräckning lill den
enskilde licensinnehavaren alt avgöra när han anser sig förhindrad all laga
vård om sill vapen. Del ligger i sakens natur all någon närmare uiredning från
polismyndighelens sida inle är möjlig i dessa fall.

1 fjärde stycket har för lydlighetens skull föreskrivits
att depositarien inle har rätt atl använda vapnel, om han inte har vanligt
innehavslillslånd. Beslämmelsen föreslås bli slraffsanktionerad i 38 §.

28 a §

Paragrafen, som saknar moisvarighel i gällande lag,
innehåller regler om transport av vapen.

I första stycket föreskrivs all skjutvapen som skickas med
posten alllid skall vara assurerade. Denna föreskrift har slraffsanklionerals i
38 §.

Anlitas
annal Iransportföretag än poslen, l.ex. en privai speditionsfirma, bör
givetvis transportföretaget tillse atl betryggande åigärder vidlas för atl
förhindra obehörig älkomsl av vapnen eller ammunitionen. Della har angetts i
andra stycket. Det har fömtsätts atl RPS vid behov utarbetar allmänna råd härom
efter samråd med berörda förelag liksom statens järnvägar, som dock formellt
inte omfattas av bestämmelsen (jfr 49 § VL).

I de fall då tillslåndsinnehavaren själv transporterar etl
vapen gäller föreskriften i 26 § första slyckel. Denne är sålunda skyldig all
ta sådan vård om egendomen att fara inle uppkommer alt den ålkoms av någon
obehörig. En broschyr om hur vapen bör förvaras under resor och vid uppehåll i
skjulning distribueras f n. till bl. a. alla landets polisdistrikt.
Informationen har utarbetats av RPS i samarbele med skylleförbundens
överslyrelse.

28b§

1 paragrafen, som är föranledd av den europeiska vapenkonvenlionen,
föreskrivs anmälningspHkt för den som avser att för personligt bmk föra ut ell
skjulvapen ur rikel lill en siat som är ansluten lill konventionen. Enligl
konventionen är den obligalioriska underrättelseskyldigheten i sådana fall
begränsad till situationer då vapnet förs ut varaktigt
("permanently"), varmed enligl den officiella kommentaren skall
förslås lider pä mer än tre månader. För atl lolkningssvårigheter skall
förebyggas har denna lidsgräns direki angells i lagen.

Jag får i övrigl hänvisa lill vad jag har anfört vid 22 §
andra slyckel.

Prop.
1981/82:1 51

29
§

Genom
det nya andra slyckel har en grund för ålerkalldse införts som saknar
moisvarighel i gällande lag. Den gäller för pislol eller annal enhandsvapen
liksom för kulspmlepislol eller annal aulomalvapen, dvs. vapen för vilka
innehavslillslånd inle meddelas utan synnerliga skäl. Stycket innebär att
återkallelse kan ske om synnerliga skäl inte längre föreligger. Återkallelse
skall dock underlåtas, om en sådan ålgärd med hänsyn till all vapnel har
affektionsvärde för ägaren eller av annan orsak bedöms vara oskälig och
anledning saknas all räkna med möjlighelen av att vapnel skall komma all
missbrukas. Del ligger i sakens natur all vid den bedömning som skall göras
enligt paragrafen också las hänsyn lill vapnels användningsområde. Den som
l.ex. innehar vapen för jaktändamål bör inte, utan tungt vägande skäl, fråntas
rätten all inneha en s. k. grylpislol, ett vapen som från säkerhetssynpunkt är
av mindre farligt slag.

32 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om omhändertagande av skjul vapen vid risk för
missbruk. 1 praxis har ibland uppkommit tvekan om hur dessa skall tillämpas när
del gäller skutvapen som får innehas utan lillslånd. All avsikten har varit att
även sådana - t. ex. luftvapen med begränsad effeki - skall kunna omhändertas
vid en akut missbruksrisk torde i och för sig vara klart (jfr JuU 1973: 38 s.
17-27). På samma sätl som när elt lillslånds-pliktigt vapen har omhändertagils
och tillståndet inte återkallas bör givetvis då vapnet återlämnas, så snart
det skäligen kan antas att risk för missbmk inte längre föreligger. För alt
detta skall framgå klart har Iredje slycket förtydligats. Understrykas bör atl
i de nu berörda situationerna paragrafen inle kan anses grunda någon befogenhet
atl verkställa annal än helt kortvariga omhändertaganden. Ell varaktigt
omhändertagande av ett vapen från det allmännas sida förutsätter att del
föreligger gmnd för inlösen eller förverkande. Ärenden av della slag bör
givelvis handläggas med slörsla skyndsamhel.

33 §

1
paragrafen, som behandlar frågan om när inlösen av skjulvapen och därtill
hörande ammunition skall ske, har punkt 4 ulvidgals till att omfalla även
beslut av åklagare alt inte föra lalan om förverkande i fråga om skjutvapen som
innehas av någon som inte är berättigad därtill. En åklagare skall sålunda
inte behöva föra lalan vid domstol enbart för all få inlösen till stånd.

34 §

I
första stycket har införts en följdändring till bestämmelsen i 25a§ om
skrotning av skjutvapen.

Prop. 1981/82:1 52

35 §

1 paragrafen har angells all tillslåndsbevis eller
motsvarande handling skall lämnas lill polismyndighelen när vapen och
ammunition skall inlösas inle bara när inlösen sker enligt 33 § 1 ulan även när
33 §2-4 lillämpas. Med moisvarande handling avses deklarationsbevis eller
anmälningsbevis enligl äldre författningar eller övergångsbestämmelser till
dessa.

38 §

Genom tillägg lill punkl 2 har de nya föreskrifterna i 26
§ fjärde slyckel och 28 a § första slyckel slraffsanklionerals. Ändringen i
punkl 3 av paragrafen är en följdändring lill förslagel i 8 § om alt museum
skall kunna få lillslånd all inneha vapen.

38 a §

Pragrafen innehåller beslämmelser om slraff för den som
bryler mot de föreskrifter om anmälan som gäller vid skrotning eller mol de nya
föreskrifter om anmälningsskyldighet som har föranlelts av den europeiska
vapenkonventionen.

42 §

Paragrafen har ändrats så all länsstyrelsens beslut om
ålerkalldse enligl 29 och 30 §§ VL inle längre skall överklagas lill
regeringen. Talan mot sådant beslut skall i stället föras hos kammarrällen.

48 §

1 huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel har
paragrafen redaklionellts förtydligats, så att det uttryckligen framgår alt
regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer kan meddela föreskrifter
även om utbildning. Sådana föreskrifter torde nämligen bli nödvändiga i samband
med att man inför del utvidgade kompelensprov för jägare som riksdagen har
beslutat (prop. 1977/78:141, JuU 1977/78:28, 1977/78:323).

49 §

I paragrafen har endast gjorts följdändringar och andra
redaktionella justeringar.

Ikraftträdande m.m.

De föreskrifter som föranleds av en svensk anslulning lill
den europeiska vapenkonvenlionen föreslås Iräda i krafl den dag regeringen
beslämmer. Avsiklen är alt regeringen skall förordna om ikraftträdande vid den
lidpunkl då konventionen Iräder i krafl i förhållande till Sverige. Övriga
ändringar föreslås träda i kraft den I januari 1982. Övergångsbestämmelsen lar
främsi sikle på Irumma till revolver som blir tillståndspliktig enligt de nya
bestämmelserna men kan undantagsvis bli lillämplig även i annat

Prop. 1981/82:1 53

fall,
t. ex. om någon skulle inneha elt vapen avsett för enhetspalroner som
lillverkals före år 1860 eller om någon med hemvisl i Sverige med slöd av 16§2
har infört ell vapen till rikel omedelbart före ikraftlrädandel.

5
Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådels yttrande inhämtas över förslagel til lag om ändring i
vapenlagen (1973: 1176).

Prop.
1981/82:1

European convention on the control of the acquisition and
possession of firearms by individuals

The member States of Council of Europé, signalory herelo.

Considering that the aim of the Council of Europé is to
achieve a greater unity between its Members;

Considering ihe ihreai posed by ihe in-creasing use of
firearms in crime;

Conscious of Ihe fact ihal such firearms are oflen
oblained abroad;

Desirous of insliluling on an inlernalional scale
effective melhods of controlling the movement of firearms across fronliers;

Aware of the need to avoid measures ihal may hamper
legitimate intemational trade or result in impraclicable or unduly onerous
frontier controls thal confiict with modern goals of freedom of movement of
goods and of persons,

Have agreed as follows:

54

Bilaga
I

Convention européenne sur le controle de 1'acquisition et
de la détention d'armes ä feu par des particuliers

Les Elats membres du Conseil de TEuro-pe, signalaires de
la présente Convention,

Considéranl que le bul du Conseil de l'Eu-rope est de
réaliser une union plus étroite entré ses Membres:

Considéranl la menace que conslilue Tu-sage croissani
d'armes ä feu ä des fins crimi-nelles;

Conscienls du fait que ces armes å feu sont souvenl
acquises å 1'étranger;

Désireux d'instituer sur le plan intemational des
mélhodes efficaces de conlröle des mouvements d'armes ä feu par-delå les
fron-tiéres;

Conscienls de la nécessilé d'éviter des me-sures
suscepiibles d'eniraver le comnierce intemational licile ou de se traduire aux
fron-tiéres par des conlröles inapplicables ou excessivemenl onéreux. en
contradiction avec les objectifs mödernes de liberlé de mouvement des biens el
des personnes,

Sont convenus de ce qui suit:

CHAPTER1

Definitions and general provisions

Artide
I

For the purposes of this Convention:

a. "firearm" has the meaning assigned lo il

in Appendix 1 to this Convention:

b. "person" shall also mean a legal person

having a place of business in ihe lerritory of a

Contracting Party;

c. "dealer" means a person whose trade or

business consisls wholly or partly in the

manufaclure, sale, purchase, exchange or

hire of firearms;

d. "resident" refers to a person who has

habitual residence in the territory of a Con-

iracling Party wilhin the meaning of rule No.

9 of the Annex lo Resolution (72) 1 of ihe

Commiltee of Ministers of the Council of Eu

ropé.

CHAPITRE I

Definitions et dispositions générales

Artide I

Aux fins de la présente Convention : a. le terme « arme ä
feu » a le sens qui lui est attribué ä TAnnexe I ä la présente Convention;

h. le lerme «personne» désigne également une personne
morale ayanl un élablissemenl sur le terriloire d"une Partie Contractante;

c. le
lerme «armurier» désigne une per

sonne dont Taclivilé professionnelle consisle

en loul ou en parlie dans la fabrication, la

vente, Tachat, Téchange ou la localion

d'armes å feu;

d. le
lerme«résidenl» désigne une per

sonne ayanl sa residence habiluelle sur le

terriloire d'une Partie Contractante, au sens

de la Régle N° 9 de TAnnexe ä la Resolution

(72) I du Comité des Ministres du Conseil de

TEurope.

Prop. 1981/82:1 55

Europeisk konvention om kontroll av enskilda personers
införskaffande och innehav av skjutvapen

Signatärstalerna, medlemmar av Europarådet,

vilka beaktar att Europarådels ändamål är alt uppnå en
fastare enhet mellan dess medlemmar; vilka beaklar del hol som en sländigl
ökande användning av skjutvapen i brotisligt syfte innebär;

vilka är medvetna om atl dessa skjulvapen ofta
införskaffas i ullandel;

vilka önskar införa effektiva metoder på del
inlemationella planet för kontroll av skjutvapens överskridande av gränserna;

som är medvetna om nödvändigheten all undvika åigärder som
skulle kunna hindra legal internationell handel eller ge upphov till
gränskonlroller som är omöjliga all tillämpa eller alltför kostnadskrävande och
som strider mot moderna strävanden mot varors och personers fria röriighet,

har överenskommit om följande:

KAPITEL I

Defmitioner och allmänna bestämmelser

Artikel I

1 denna konvention

a. har utlryckel "skjutvapen" den inne

börd som anges i bilaga I till denna konven

tion:

b. avses med uttrycket "person" även juri

disk person som har sitt säte inom fördrags

slulande parts territorium;

c. avses med uttrycket "handlare" en per

son vars affärsrörelse helt eller delvis bestar i

tillverkning, försäljning, uppköp, byte eller

uthyrning av skjutvapen;

d. avses med uttrycket "bosatt" en person

som har varaktig hemvist inom fördragsslu

tande paris lerrilorium i den mening som

avses i regel nr 9 i bilagan till Europarådets

ministerkommillés resolution (72) I.

Arl ide
2

The
Coniracting Parties undertake to af-ford each olher mutual assistance ihrough
ihe appiopriate administrative authorities in the suppression of illegal
iraffic in firearms and in ihc tracing and locating of firearms irans-ferred
from the territory of one State to the lerritory of another.

Artide
2

Les Parlies Contractanies s'engagent ä se préier
mutuellement assistance par Fintermé-diaire des autorilés adminislratives
appro-priées. pour la repression des trafics illiciies d"armes ä feu et
pour la recherche et la dé-couverte des armes ä feu transférées du terriloire
d"un Etal dans le lerritoire d"un autre.

Arlide
3

Each
Contracting Party shall remain free lo prescribe laws and regulations conceming
firearms provided Ihat such laws and regulations are not incompatible with the
provisions of this Convention.

Arlide
3

Chaque
Parlie Contractante reste libre d"é-dicler des lois et réglemenis relalifs
aux armes å feu sous réserve que ces lois et réglemenis ne soienl pas
incompalibles avec les dispositions de la présente Convention.

.Artide
4

This
Convention does not apply lo any transaction conceming firearms lo which all
Ihe parlies are Stales or acling on behalf of Staies.

Arlide
4

La
présente Convenlion ne s'applique pas aux iransaclions porianl sur des armes ä
feu, dans lesqudles toules les parties sont des Elats ou agissenl pour le
compie d'Elals.

CHAPTER 11

Notification of Iransaclions

Artide 5

1. If a firearm situate within Ihe territory of a
Contracting Party is sold, transferred or otherwise disposed of to a person
resident in Ihe territory of another Contracting Parly, the former Party shall
notify the latter in the manner provided in Artides 8 and 9.

2. For the purpose of the application of the provisions of
paragraph 1 of this Artide, each Coniracting Party shall take the steps necessary
lo ensure thal any person who sells, transfers or oiherwise disposes of a
firearm situate wilhin ils lerritory shall furnish particulars of the
transaction lo the competent authorities of Ihat Parly.

CHAPITRE U Notification des Iransaclions

Artide 5

1.
Si une arme ä
feu se irouvanl sur le terriloire d'une Partie Contractante est ven-due,
iransférée ou cédée ä quelque lilre que ce soit å une personne résidant sur le
terriloire d"une autre Partie Contractanle, la pre-miére Parlie donne
notification ä la seconde, selon les modalilés prévues aux artides 8 et 9.

2.
Pour
rapplicalion des dispositions du paragraphe I du présenl artide, chaque Parlie
Coniraciante prend les mesures néces-saires afin que loule personne qui vend,
transfére ou céde å quelque titre que ce soil une arme å feu se irouvanl sur
son lerritoire, fournisse des reseignemenis sur la transaction aux autorilés
compétenles de celte Parlie.

Artide
6

If a
firearm siluate wilhin the territory of a Contracting Party is transferred
permanently and withoul change in the possession thereof to the lerritory of
another Coniracting Party,

Arlide
6

Si une
arme å feu se trouvant sur le lerritoire d'une Parlie Contractante est
iransférée de faon permanente el sans modificalion dans la possession sur le
terriloire d'une

Prop. 1981/82:1 57

Artikel 2

De fördragsslulande parterna åtager sig atl lämna varandra
ömsesidigt bistånd genom vederbörande administrativa myndigheter vid bekämpande
av olaglig trafik med skjutvapen samt vid spårande och lokalisering av
skjutvapen som övert'örts frän en stats territorium till en annans.

Artikel 3

Det skall stå varje fördragsslulande part fritt alt
utfärda lagar och förordningar rörande skjutvapen, förui.salt att sådana lagar
och förordningar inte står i strid med bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 4

Denna konvention är inle tillämplig på vapentransaktioner
där parterna är stater eller företräder sialer.

KAPITEL II

Underrättelse om transaktioner

Artikel 5

1. Om eu skjulvapen som finns inom en

fördragsslulande paris lerrilorium säljs, över

förs eller på annat säll överlämnas till person

bosatt inom annan fördragsslulande parts ler

rilorium, skall den försinämnda parlen un

derrälla den senare på det sätt som avses i

artiklarna 8 och 9,

2, För lillämpning av bestämmelserna i

denna artikels punkl 1 skall varje fördragsslu

tande pari vidta nödvändiga åtgärder för all

försäkra sig om att varje person som säljer,

överför eller på annal säu överlåter ell skjul

vapen, som finns inom dess territorium,

förser den parlens behöriga myndighel med

uppgifter Om transaktionen.

Artikel 6

Om ell skjulvapen som finns inom en fördragsslulande
parts territorium varaktigt och utan all äganderätten ändras överförs till annan
fördragsslulande parts lerrilorium, skall

the former Parly shall notify the latter in the manner
provided in Articles 8 and 9,

Artide 7

The
nolifications referred to in Artides 5 and 6 shall also be made to the
Conlacting Parties ihrough whose lerrilory a firearm passes in iransil when the
Slale from whose lerrilory it is sent deems such information lo be useful.

autre Partie Contractante, la premiére Partie en donne
notification ä la seconde. selon les modalités prévues aux articles 8 el 9,

Arlide 7

Les
nolifications visées aux artides 5 el 6 sont égalemenl faites aux Parties
Contractanies å travers le terriloire desquelles une arme ä feu transile
lorsque TElat de prove-nance de celle arme juge une telle information ulile.

Artide 8

1.
The
nolifications referred to in Artides 5, 6 and 7 shall be made as expediliously
as possible. The Contracting Parties shall use their best endeavours to ensure
that notification is made prior to the transaction or Ihe transfer to which it
relätes, failing which it shall be made as soon as possible ihereafier.

2.
The
nolifications referred to in Articles 5, 6 and 7 shall, in particular,
indicate:

a. the ideniiiy, the number of passport or

idenlity card and the address of the person to

whom the firearm in queslion is sold, trans

ferred or oiherwise disposed of or of the per

son who is transferring a firearm permanently

to the lerritory of another Contracting Party

wilhoul change of possession;

b. Ihe type, make and characleristics of the

firearm in queslion as well as ils number or

any other distinguishing mark.

Artide 9

1. The nolifications referred to in Articles

5, 6 and 7 shall be made between such natio

nal authorities as the Contracting Parties

shall designate.

2.
When
appropriale the notification may be sent Ihrough the International Criminal
Policy Organisation (Interpol).

3.
Any State
shall, at the time of depositing its instrument of ratification, acceplance,
ap-proval or accession, by dedaralion ad-dressed to the Secretary General of
Ihe Council of Europé, indicate the authority to which nolifications should be
addressed. Il shall forthwith notify the Secretary General of the Council of
Europé of any subsequent modificalion of the idenlity of such authorities.

Artide
8

1.
Les
nolifications visées aux artides 5, 6 el 7 soni failes aussi rapidemenl que
possible. Les Parlies Coniraclanles s"efforcenl de faire en sorle que la
notification précéde la transaction ou le transferi qu'elle conceme ä dé-faul
de quoi elle doit étre faiie le plus löl possible apres celle-ci.

2.
Les
nolifications visées aux artides 5, 6 el 7 indiquenl, noiammenl:

fl. ridenlilé, le numéro de passeport ou de la carle
d"ideniilé el fadresse de la personne å laquelle Tarme ä feu en queslion
est ven-due, iransférée ou cédée å quelque tilre que ce soil ou de la personne
qui transfére de fagon permanente une arme ä feu dans le terriloire d'une autre
Partie Contractante, sans modificalion dans la possession;

b. le lype, la marque el les caractéristiques de farme ä
feu en queslion ainsi que son numéro ou loui autre signe distinctif.

Artide 9

1.
Les
nolifications visées aux articles 5. 6 et 7 sont failes enlre les autorilés
nalionales qui som désignées par les Parties Coniraclanles.

2.
Le cas échéant,
les nolifications peuvenl étre transmises par Tintermédiaire de l'Or-ganisalion
Internationale de Police Crimi-nelle (Inlerpol).

3.
Tout Elal
indique, au moment du dépöl de son instrument de ratification,
d"accepta-lion, d'approbation ou d'adhésion, par dedaralion adressée au
Secrétaire General du Conseil de TEurope, Tautorité ä laquelle les
nolifications doivent étre adressées. Il notifie sans délai au Secrétaire
General du Conseil de TEurope loule modificalion ultérieure de rindeniiié de
telles autorilés.

Prop. 1981/82:1 59

den försinämnda parlen underrätta den senare på sätt som
föreskrivs i artiklarna 8 och 9.

Artikel 7

De underrättelser som åsyftas i artiklarna 5 och 6 skall
även lämnas lill sådana fördragsslutande parter genom vilkas territorier ett
skjutvapen transiteras, då den stat från vars territorium vapnet har skickats
bedömer sådan information användbar.

Artikd 8

1.
De
underrällelser som avses i artiklarna 5. 6 och 7 skall lämnas så snabbt som
möjligt. De fördragsslutande parterna skall på allt sätt bemöda sig om att
underrällelsen föregår den iransaklion eller den överföring till vilken den
hänför sig, och i moisail fall att den lämnas så snart som möjligl därefter.

2.
I de
underrällelser som avses i artiklarna 5, 6 och 7 skall särskilt anges:

a. idenlitel, nummer på pass eller idenii-

tetskort saml adress till den person lill vilken

skjutvapnel i fråga sålts, överförts eller på

annat säu överlåtits eller adress till den per

son som varakligl och utan ägarbyte överför

elt skjulvapen lill annan fördragsslulande

paris lerrilorium;

b. ifrågavarande skjutvapens lyp, fabrikat

och kännemärken, liksom dess nummer eller

annal utmärkande kännetecken.

Anikd 9

1. De underrättelser som avses i artiklarna

5, 6 och 7 skall utväxlas mellan de nationella

myndigheter som de fördragsslulande par

terna utser.

2.
I förekommande
fall kan underrättelserna översändas genom Internationella kriminalpolisorganisationen
(Interpol).

3.
Varje stal
skall vid deponeringen av sill inslrumenl rörande ratifikation, godtagande,
godkännande eller anslutning genom förklaring ställd lill Europarådets
generalsekreterare ange den myndighel till vilken underrällelserna skall
sändas. Den skall genasl underrälla Europarådets generalsekreterare om varje
byle eller annan ändring av myndighelen.

CHAPTER 111 Double authorisation

Artide 10

1.
Each
Contracting Parly shall lake the measures appropriale to ensure Ihal no firearm
situale wilhin ils lerrilory is sold, transferred or oiherwise disposed of to
a person not resident there who has not first obtained authorisation from the
competent authorities of Ihe said Coniracting Party.

2.
This
authorisation shall not be granted unless the competent authorities shall first
have been satisfied that an authorisation in respect of the transaction in
queslion has been granted to the said person by the competent authorities of
the Coniracting Parly in which he is resident.

3.
If this person
takes possession of the firearm in the lerrilory of Ihe Coniracting Parly in
which the Iransaclion lakes place, the authorisation referred to in paragraph 1
shall only be granled on the terms and conditions on which an authorisation
would be granled in a iransaction involving residents of the Coniracting Party
concerned. If Ihe firearm is immediatdy exported, the authorities referred lo
in paragraph 1 are only obliged lo ascertain that the authorities of Ihe
Conlracl-ing Party in which the said person is a resident have aulhorised this
particular transaction or such Iransaclions in general.

4.
The
authorisations referred to in paragraphs I and 2 of this Artide may be
replaced by an intemational licence.

CHAPITRE III Double autorisation

Artide 10

1.
Chaque Parlie
Contractante prend les mesures propres ä garantir qu'aucune arme ä feu se
irouvanl sur son lerriloire ne sera ven-due, Iransférée ou cédée ä quelque
lilre que ce soil ä une personne n'y élant pas résidenie qui n'a pas oblenu au
préalable faulorisalion des autorilés compétenles de ladile Parlie
Coniraciante.

2.
Celte
autorisation n"est accordée que si les autorilés compétenles
susmenlionnées se sont d"abord assurées qu'une autorisation concerniinl la
iransaction en queslion a élé accordée å ladile personne par les aulorilés
compélenles de la Partie Contractante ou elle a sa residence.

3.
Si cetle
personne prend possession d'une arme å feu dans le lerriloire d'une Parlie
Contractante dans lequel la iransaction s'effecuie, Taulorisalion visée au
paragraphe I ne sera délivrée qu'aux lermes el condilions dans lesquels une
autorisation serail délivrée pour une transaction enlre residents de la Parlie
Coniraciante concernée. Si farme å feu est immédiatement exporlée, les
autorilés visées au paragraphe I sont seulemenl obli-gées de s'assurer que les
aulorilés de la Partie Coniraciante dans laquelle la personne réside ont
aulorisé cetle iransaction en particulier ou de lelles iransaclion en general.

4.
Les
auiorisalions visées aux para-graphes I el 2 du présenl artide peuvenl élre
remplacées par un permis inlernalional.

Artide
II

Any Slale
shall, al ihe lime of depositing ils inslrumenl of ratification, accpelance,
ap-proval or accession, specify which of ils aulhoriiies is compelent to issue
ihe aulhor-isalions referred lo in paragraph 2 of Artide 10. It shall forthwith
notify the Secretary General of the Council of Europé of any subsequent
modificalion of the idenlity of such authorities.

Arlide II

Tout Elal,
au moment du dépöl de son instrument de ratification, d"acceptalion,
d'approbalion ou d'adhésion, precise laquelle de ses autorilés est competente
pour délivrer les auiorisalions visées au paragraphe 2 de rarlicle 10. 11
nolifie sans délai au Secrétaire General du Conseil de PEurope loule
modificalion ultérieure de Tindenlilé de lelles aulorilés.

Prop. 1981/82:1 61

KAPITEL 111 Dubbelt tillstånd

Artikel 10

1.
Varje
fördragsslutande part skall vidla lämpliga åigärder för att försäkra sig om atl
skjulvapen som finns inom dess territorium inle säljs, överförs eller på annal
säll överlåls till person som inte är bosatt där, om inte denne försl har
beviljats lillslånd från i denna fördragsslutande parts behöriga myndigheter.

2.
Sådant
tillstånd får inte beviljas, om inte de behöriga myndigheterna försl har
förvissat sig om all lillslånd för ifrågavarande iransaklion har beviljals
denna person av de behöriga myndigheterna i den fördragsslulande stat där han
är bosatt.

3.
Om denna person
tar etl skjulvapen i besittning inom den fördragsslulande stats lerrilorium där
transaktionen äger rum, skall sådant tillstånd som avses i punkt 1 endasi
beviljas på samma grunder och villkor som ell lillslånd skulle ha beviljats på
om transaktionen berört personer bosatta i vederbörande fördragsslulande
stal. Utförs skjulvapnel omeddbarl, är de i punkl I avsedda myndig-helerna
endasi skyldiga all förvissa sig om alt myndigheterna i den fördragsslutande
stal där ifrågavarande person är bosall har tillåtit just denna iransaklion
eller sådana transaktioner i allmänhel.

4.
De tillstånd
som avses i punkterna I och 2 i denna artikel kan ersättas med en interna
tionell licens.

Artikd II

Varje stat skall vid deponeringen av instrur meni rörande
ratifikation, godtagande, gpd= kännande eller anslutning närmare ange \\-ken av
dess myndigheter som är behörig att utfärda de tillstånd som avses i arlikel
10, 2, Den skall genasl imderrälla Europarådets ge neralsekrelerare om varje
byle eller annan ändring av myndighelen.

CHAPTER IV Final provisions

Artide 12

1. This
Convenlion shall be open lo signal

ure by the member States of the Council of

Europé. It shall be subject to ratification,

acceplance orapproval. Inslrumenls of ratifi

cation, acceplance or approval shall be de-

posited with ihe Secreiary General of ihe

Council of Europé.

2.
The Convenlion
shall enter inlo force on the first day of the month following the expiration
of three monlhs after the dale of the deposit of the third instrument of
ratification, acceplance or approval.

3.
In respect of
any signalory State ralify-ing, accepling or approving it subsequenlly, the
Convention shall come into force on the first day of the monlh following the
expiration of three months after the dale of the deposit of its instrument of
ratification, acceplance or approval.

CHAPITRE IV Dispositions finales

Artide 12

1. La présente Convenlion esl ouverte ä la

signalure des Elals membres du Conseil de

PEurope. Elle sera soumise ä ratification, ac-

ceptaiion ou approbalion. Les instruments de

ratificalion. d'acceplalion ou d'approbation

seronl déposés prés le Secrétaire General du

Conseil de TEurope.

2.
La Convention
enirera en vigueur le premier jour du mois qui suit fexpiration d"une
période de trois mois apres la date du dépöl du troisiéme inslrumenl de
ratification, d'ac-ceptalion ou d"approbation.

3.
Elle enirera en
vigueur ä fégard de tout Elal signalaire qui la ralifiera. facceplera ou
1'approuvera ullérieuremenl, le premier jour du mois suit fexpiration d'une
période de irois mois apres la dale du dépöl de son inslrumenl de
ratificalion, d"acceplation ou d"approbalion.

Artide
13

1. Afler Ihe enlry inlo force of this Conven

lion, the Commiltee of Ministers of the Coun

cil of Europé may inviie any non-member

State to accede thereto. The decision con-

taining this invitalion shall be accordance

with Arlide 20. d of the Siaiute of the Coun

cil of Europé and receive the unanimous

agreement of the member Stales of the Coun

cil of Europé which are Contracting Parlies

lo the Convenlion.

2. Such accession shall be effected by de

positing wiih the Secreiary General of ihe

Council of Europé an inslrumenl of accession

which shall take effecl ihree monlhs afler ihe

date of its deposit.

Artide
13

1. Apres rentrée en vigueur de la
présente

Convenlion, le Comité des Minislres du Con

seil de rEuropé pourra inviter tout Elal non

membre du Conseil ä adhérer ä la présente

Convention. La decision concernanl cetle in-

vilalion sera prise en conformité avec rarli

cle 20.(7 du Statut du Conseil de TEuiope et

devra recevoir faccord unanime des Elats

membres du Conseil de TEurope qui sont

Parlies Coniraclanles å la Convention.

2. L'adhésion s"effectuera par le dépöl,

prés le Secrétaire General du Conseil de

1'Europe. d'un instrument d'adhésion qui

prendra effel trois mois apres la dale de son

dépöt.

Arlide
14

1.
Any State may,
al the lime of signature or when depositing its instrument of ratificalion.
acceplance, approval or accession, specify the lerrilory or terriiories lo
which ihis Convenlion shall apply.

2.
Any Slale may,
when depositing ils inslrumenl of ratificalion, acceptance, approval or
accession or al any låter dale, by

Artide
14

1.
Tout Elal peul,
au moment de la signalure ou au moment du dépöt de son inslrumenl de
ratification. d'acceptation. d"appro-bation ou d'adhésion. designer le ou
les terri-toires auxquels s'appliquera la présente Convenlion.

2.
Toul Elal peul,
au moment du dépöt de son inslrumenl de ratificalion. d"accepialion,
d"approbalion ou d'adhésion, ou a loul auire

Prop. 1981/82:1 63

KAPITEL IV Slutbestämmelser

Artikel
12

1. Denna konvention står öppen för under

tecknande av Europarådets medlemsstater.

Den skall ratificeras, godtagas eller godkän

nas. Instrument rörande ratifikation, godta

gande eller godkännande skall deponeras hos

Europarådels generalsekreterare.

2.
Konventionen
iräder i kraft första dagen i den månad som följer efter ulgången av en period
av tre månader efler den dag då del tredje instrumentet rörande ratifikation,
godtagande eller godkännande har deponerats.

3.
I förhåUande
tiU signatärstal som därefter ratificerar, godtager eller godkänner konventionen
träder den i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period av tre månader efter den dag då dess inslrumenl rörande ratifikation,
godtagande eller godkännande har deponerats.

Artikd 13

1.
Efter denna
konventions ikraftlrädande kan Europarådets ministerkommitté inbjuda varje stat
som inte är medlem av rådet all anslula sig lill denna konvention. Beslut om
sådan anslutning skall fallas i enlighet med artikel 20 d i Europarådels stadga
och skall erhålla enhälligt godkännande från de medlemsstater i Europarådet
som är fördragsslutande parter i konventionen.

2.
Anslulning sker
genom deponering hos Europarådels generalsekreterare av ett anslutningsinstrument,
som Iräder i kraft tre månader efter den dag det har deponerats.

Artikd 14

1.
Stal kan vid
undertecknandet eller deponeringen av sitt inslrumenl rörande ratifikation,
godtagande, godkännande eller anslutning ange del område eller de områden på
vilka konventionen skall tillämpas.

2.
Siat kan vid
deponeringen av sill instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande
eller anslulning. eller vid vilken

dedaralion addressed to the Secreiary General of the
Council of Europé, exlend Ihis Convenlion lo any olher territory or
lerritories specified in the dedaralion and for whose inlernalional relations
il is responsible or on whose behalf it is aulhorised lo give undertak i ngs.

3. Any
dedaralion made in pursuance of the preceding paragraph may, in respect of any
territory mentioned in such dedaralion, be withdrawn by means of a notification
addressed to the Secretary General. Such wiih-drawal shall take effect six
months after the dale of receipl by ihe Secreiary General of such notification.

moment par
la suiie. élendre 1'applicalion de la présente Convention. par dedaralion
adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, å loul autre lerriloire
désigne dans la dedaralion et dont il assure les relations internationales ou
pour lequel il est habilité a siipuler.

3. Toute
dedaralion faile en veriu du paragraphe précédenl pourra élre relirée. en ce
qui concerne toul terriloire désigne dans celte dedaralion, par notification
adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra elfel six mois apres la date
de reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide
15

1.
Any State may,
at the lime of signalure or when depositing ils inslrumenl of ratificalion,
acceplance, approval or accession, de-clare thal il avails ilself of one or
more of ihe reservations provided for in Appendix II lo this Convenlion.

2.
Any Contracting
Party may wholly or partly wilhdraw a reservation it has made in accordance
with the foregoing paragraph by means of a dedaralion addressed lo Ihe Secreiary
General of the Council of Europé which shall become effective as from ihe dale
ofils receipl.

3.
A Contracting
Parly which has made a reservation in accordance with paragraph I of this
Artide may not daim ihe application by any olher Parly of ihe provision on
which the reservation has been made ; il may, however, if ils reservation is
partial or condilion-al, daim the application of Ihal provision insofar as il
has itself accepied it.

Artide
15

1.
Toul Elal peul,
au moment de la signalure ou au moment du dépöt de son inslrumenl de
ratificalion, d"acceplalion, d"appro-balion ou d'adhésion, dédarer
faire usage d"une ou plusieurs réserves figuranl ä TAn-nexe II a la
présente Convention.

2.
Toute Parlie Coniraciante
qui a formule une réserve en verUi du paragraphe précédenl peul la relirer en
loul ou en partie au moyen d"une dedaralion adressée au Secrétaire
General du Conseil de 1"Europé el qui prendra effel å la date de sa
reception.

3.
La Partie
Coniraciante qui a formule une réserve en vertu du paragraphe 1 du present
artide ne peul prélendre å Fapplicalion par une autre Parlie de la disposition
qui fait fob-jel de la réserve; toutefois, elle peul, si la reserver est
pariielle ou condilionnelle. prélendre å fapplicalion de celle disposition
dans la mesure ou elle Va elle-méme accep-lée.

Artide
16

1.
The Coniracting
Parlies may nol conclude bilaieral or multilateral agreements wiih one another
on the mallers dealt with in this Convention, excepl in order lo supple-meni
ils provisions or facililale application of the principles embodied in it.

2.
However, should
two or more Coniracting Parties eslablish or have already eslablished their
relations in this malier on the basis of uniform legislalion or a special sys-

Article
16

1.
Les Parties
Coniraclanles ne peuvenl conclure enlre elles des accords bilaléraux ou
mullilatéraux relalifs aux queslions réglées par la présente Convention que
pour com-pléter les dispositions de celle-ci ou pour faci-liler fapplicalion
des principes qui y sont contenus.

2.
Toutefois, si
deux ou plusieurs Parlies Coniraclanles ont établi ou viennent ä établir leurs
relations sur la base d'une legislalion

Prop. 1981/82:1 65

som helst senare lidpunkl, genom förklaring ställd lill
Eiuoparådeis generalsekreterare ui-sträcka konventionens lillämpning lill annal
område som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser
slaten svarar eller för vilkel den är behörig ålaga sig förplik-lelser.

3. Förklaring som har avgivits enligl föregående punkt
kan beträffande varje i förklaringen angivel område åiertagas genom ell
meddelande slälll till generalsekreteraren. Sådant återtagande Iräder i kraft
sex månader efler den dag dä generalsekreteraren mottagit meddelandet.

Arlikel 15

1.
Stat kan vid
undertecknandet eller vid deponeringen av inslrumenl rörande ralifika-lion,
godtagande, godkännande eller anslulning förklara atl den begagnar sig av etl
eller flera av de i bilaga II lill denna konvention angivna förbehållen.

2.
Fördragsslulande
part som har gjort förbehåll enligl föregående punkl kan återtaga delta hell
eller delvis genom en lill Europarådets generalsekreterare ställd förklaring,
som iräder i kraft dagen för mottagandet av denna.

3.
Fördragsslulande
part som gjort förbehåll enligl denna artikels punkt I får inte göra anspråk
på annan parts lillämpning av den bestämmelse som är föremål för detta förbehåll;
däremol kan den, om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor, göra
anspråk på lillämpning av denna bestämmelse i den utsträckning parten själv
har godkänl den.

Artikel 16

1.
De
fördragsslulande parterna får inle ingå bilaterala eller multilaierala överenskommelser
med varandra i frågor som behandlas i denna konvention ulom för atl göra
tillägg lill konventionens beslämmelser eller underlätta tillämpningen av dess
principer.

2.
Om ivå eller
flera fördragsslutande parler upprällar eller redan har upprällat förbindelser
grundade på en enhellig lagstiftning

5 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr I

lem of
their own, providing for more exlen-sive obligations, they shall be eniitled to
regulate those relations accordingly notwithstanding the provisions of Ihis
Convenlion,

3, Contracting Parlies ceasing in accordance with
paragraph 2 of this Artide lo apply the terms of this Convention lo their mulual
relations in this malier shall notify the Secreiary General of ihe Council of
Europé lo that effecl.

uniforme
ou d'un régime particulier leur im-posanl des obligations plus étendues, elles
onl la facuité de regler leurs rapports mutuels en la maliére en se basant
exdusivemenl sur ces syslémes nonobslanl les dispostions de la présenle
Convenlion.

3. Les
Parlies Coniraclanles qui vien-draienl å exclure de leurs rapports muluels
fapplicalion de la présenle Convention, con-formémenl au paragraphe 2 du
présenl artide, adresseront ä cel effel une notification au Secrétaire General
du Conseil de FEurope.

Artide
17

1.
The European
Commiltee on Crime Problems of the Council of Europé shall be kepl informed
regarding ihe application of this Convenlion and shall do whalever is needful
lo facililale a friendly selllement of any difficuity which may arise oul of
ils ex-eculion.

2.
The European
Commillee on Crime Problems may, in Ihe lighl of fulure lechni-cal, social and
economic devdopmenls, for-mulate and submil to ihe Commillee of Min-islers of
ihe Council of Europé proposals designed lo amend or supplemenl Ihe provisions
of ihis Convenlion and in particular lo alter the contenls of Appendix 1.

Artide 17

1.
Le Comité
Européen pour les Problémes Criminds du Conseil de fEurope suit fexé-cution de
la présente Convention et facilile aulant que de besoin le réglement amiable de
toute difficulté ä laquelle fexécution de la Convenlion donnerail lieu.

2.
Le
Comité Européen pour les Problémes Criminds peul, å la lumiére de revolution
lechnique, sociale et économique, formuler et soumettre au Comité des Minislres
du Conseil de FEurope des propositions en vue d'amender ou de compléler les
dispositions de la présente Convenlion el, noiammenl, de modifier le conlenu de
FAnnexe 1.

Artide
18

1. In the evenl of war or olher exceplional

circumslances any Coniracting Parly may

make rules lemporarily derogaling from the

provisions of this Convention and having im-

mediale effecl. Il shall forthwith notify the

Secreiary General of the Council of Europé

of any such derogation and ofils cesser.

2. Any Contracting Parly may denounce

this Convenlion by means of a notification

addressed lo the Secreiary General of the

Council of Europé. Such denunciation shall

lake effect six monlhs after the date of re

ceipl by the Secreiary General of such notifi

cation.

Artide
18

1.
En cas de
guerre ou d'aiilres circon-stances exceptionnelles, toute Partie Contractante
pourra fixer des régles dérogeant lemporairemenl aux dispositions de la présenle
Convention et ayanl effel immédiat. Elle notifiera sans délai au Secrétaire
General du Conseil de FEurope une telle derogation et sa cessation.

2.
Toute Parlie
Conlraclanle pourra dé-noncer la présenle Convenlion en adressant une
notification au Secrétaire General du Conseil de FEurope. Une telle
dénoncialion prendra effel six mois apres la dale de la reception de la
notification par le Secrélaire General.

Artide
19

The Secreiary General of the Council of Europé shall
notify ihe member Slales of the

Artide
19

Le Secrétaire General du Conseil de FEurope notifiera aux
Elats membres du Conseil

Prop. 1981/82:1 67

eller eu särskill system, som ålägger dem mera omfattande
skyldigheter, skall de vara berättigade atl reglera dessa förbindelser i
enlighel härmed utan hinder av denna konvention.

3. Fördragsslulande parler som i enlighel med punkt 2 i
denna artikel upphör all tillämpa konventionen på sina inbördes förbindelser
skall underrälla Europarådets generalsekreterare om della.

Artikd 17

1.
Europarådets
europeiska kommitté för brottsfrågor skall hållas underrättad om
till-lämpningen av denna konvention och skall i möjligaste mån underlätta en
uppgörelse i godo av varje oenighel som kan uppslå i samband med denna
lillämpning.

2.
Den europeiska
kommiilén för brolls-frågor kan i ljuset av framlida teknisk, social och
ekonomisk utveckling utforma och underställa Europarådets ministerkommitté förslag
syftande till all ändra eller göra tillägg lill beslämmelserna i denna
konvention och särskilt au ändra innehållel i bilaga I.

Artikel 18

1.
1 händelse av
krig eller andra exceptionella omsländigheler kan fördragsslulande part
fastställa regler med omedelbar verkan som temporärt avviker från denna konventions
bestämmelser. Den skall omedelbart underrätta Europarådels generalsekreterare
om införande och upphävande av sådan avvikelse.

2.
Fördragsslulande
part kan uppsäga denna konvention genom en lill Europarådels
generalsekreterare ställd förklaring. Uppsägningen träder i krafl sex månader
efter den dag då generalsekreteraren moliagit underrällelsen.

Arlikel 19

Europarådets generalsekrelerare skall underrätta rådels
medlemmar och stal som an-

Council and any Slale Ihal has acceded to this Convention
of:

a. any signature;

b. any deposit of an inslrumenl of ratifica

lion, acceptance, approval or accession;

c. any date of entry inlo force of ihis Con

vention in accordance with Artides 12 and

13;

d. any dedaralion or notification received

in pursuance of Ihe provisions of Artide 9,

paragraph 3;

e. any dedaralion or notification received

in pursuance of ihe provisions of Artide 11;

/. any dedaralion or notification received in pursuance of
ihe provisions of Artide 14;

g. any
reservation made in pursuance of the provisions of Artide 15, paragraph 1;

h. the wilhdrawal of any reservation made in pursuance of
ihe provisions of Artide 15, paragraph 2;

/. any
notification received in pursuance of the provisions of Arlide 16. paragraph 3.
and conceming uniform legislalion or a special syslem;

j. any
notification received in pursuance of Ihe provisions of Artide 18, paragraph I,
and Ihe dale on which the derogation is made or ceases, as ihe case may be;

k. any
notification received in pursuance of the provisions of Artide 18, paragraph 2,
and the date on which denunciation lakes effecl.

In witness whereof the undersigned, being duly aulhorised
thereto, have signed this Convention.

Done at Strasbourg, this 28ih day of June 1978, in English
and in French, both texts being equaliy authoritalive, in a singie copy which
shall remain deposited in the archives of Ihe Council of Europé. The Secreiary
General of the Council of Europé shall Irans-mil certified copies lo each of
ihe signalory and acceding Slales.

el ä loul Etal ayanl adhéré ä la présente Convention :

a. toute signature;

b. le dépöt de tout instrument de ratifica

lion, d'acceptation, d"appi"obalion ou d'adhé-

sion;

c. loule
date d'enlrée en viguer de la pré

senle Convention conformément å ses arti

cles 12 et 13:

d. toute dedaralion ou notification reue

en application des dispositions du paragraphe

3 de Farticle9;

e. toute
dedaralion ou notification reue

en application des dispositions de Farticles

11;

/', toute
dedaralion ou notification reue en application des dispositions de Farticles
14;

g. loule réserve formulée en application des dispositions
du paragraphe 1 de Farticles 15;

/;, le
retrait de toute réserve effeclué en application des dispositions du paragraphe
2 de Farticles 15;

/, loule
notification regue en applicalions des dispositions du paragraphe 3 de Farlicle
16 et relative ä une legislalion uniforme ou ä une régime particulier;

J. toute
notification legue en application des dispositions du paragraphe I de Fartide
18 et la dale ä laquelle, selon le cas. la derogation esl faite ou cesse;

k. toute notification legue en application des
dispositions du paragraphe 2 de Fartide 18 el la dale ä laquelle la
dénoncialion prendra effel.

En foi de quoi, les soussignés, dument au-lorisés å cel
effel, onl signé la présente Convention,

Fait å Strasbourg, le 28juin 1978, en fran-gais et en
anglais, les deux textes faisanl égalemenl foi, en un seul exemplaire qui sera
déposé dans les archives du Conseil de FEurope, Le Secrélaire General du
Conseil de FEurope en communiquera copie certifiée conforme ä chacun des Elals
signalaires el adhérents.

A, For
the purposes of this Convenlion "firearm" shall mean:

I, Any object which i, is designed or adapl-

A. Aux
fins de la présente Convenlion le terme « arme å feu » désigne:

I, Tout objel qui: i, est congu ou adapté.

Prop. 1981/82:1 69

slutil sig till denna konvention om

a, undertecknande:

b, deponering av inslrumenl rörande ralifi-

kalion, godlagande, godkännande eller an

slutning;

c, dagen för denna konventions ikraftträ

dande enligt artiklarna 12 och 13;

d, förklaring eller underrättelse enligl arli

kel 9,3;

e, förklaring eller underrällelse enligl arli

kel 11;

f förklaring eller underrällelse enligl artikd 14; g,
förbehåll enligl artikel 15.1;

h. återtagande av förbehåll enligt artikel

15.2;

i. underiältelse enligl arlikel 16,3 rörande enhetlig
lagstiftning eller särskilt system;

j. underrättelse enligt artikel 18,1 saml dag dä
avvikelsen, alll efter omständighelerna. införs eller upphör;

k, underrättelse enligt arlikel 18,2 saml dag då
uppsägningen träder i kraft.

Till bekräftelse härav har undei"lecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Sliasbouig den 28 juni 1978, på engelska och
franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ell enda exemplar, vilket skall
förvaras i Europarådels arkiv. Europarådels generalsekrelerare skall översända
bestyrkl avskrift därav till varje signatärstal och varje stat som anslutit
sig.

Bilaga I

A, 1 denna konvention förstås med "skjutvapen"

1. Varje föremål som I) är avsett lill eller

ed as a weapon from which a shot, bullel or other missile,
or a noxious gas, liquid or other subslance may be discharged by means of
exploxive, gas or air pressuve or by any olher means of propulsion, and ii.
falls within one of the specific descriplions below, il being understood that
sub-paragraphs a lo/indu-sive and / include only objecls utilising an explosive
propellant:

a. auiomatic arms;

b. shorl arms with semi-aulomalic, re-

pealing or single-shol mechanism;

c. long arms wiih semi-aulomalic or re-

peaiing mechanism wiih al leasl one rifled

barrel;

d. single-shol long arms wiih al leasl one

rifled barrel;

e. long arms wiih semi-aulomalic or re-

pealing mechanism and smoolh-bore bar-

rel(s) only;

/. poriable rockei launchers;

g. any arms or olher inslrumenls designed to cause danger
lo life or heallh of persons by firing slupefying loxic or corro-sive
subslances;

h. flame-lhrowers meanl for altack or defence;

/. single-shol long arms wiih smoolh-bore barrel(s) only;

J. long arms whil gas propellant mechanism;

Ä. shorl arms with gas propellant mechanism;

/. long arms wihi compressed air propel-lanl mechanism;

m. shorl arms wiih compressed air pro-pellanl mechanism;

n. arms propelling projecliles by means of a spring only.

Provided always Ihal Ihere shall be ex-cluded from Ihis
paragraph I any objecl oiherwise included Iherein which:

i. has been permanenlly rendered unfil for use;

ii. on accounl of ils low power is nol subjecl lo conlrol
in Ihe Slale from which il is lo be iransferred;

iii. is designed for alarm, signalling, life saving, ani
mal slaughlering, harpooning or for industrial or lechnical purposes on con-

pour
servir d'arme par laquelle un plomb, une balle ou un autre projectile, ou une
subslance nocive gazeuse, liquide ou autre, peul étre déchargé au moyen d'une
pression explosive, gazeuse ou aimosphérique ou au moyen d'aulres agensl
propulseurs, et ii. cor-respond ä une des descriplions particuliéres ci-aprés,
élant entendu que les alinéas a af indus et / ne comprennenl que les objels ä
propulsion explosive:

a. armes automatiques;

b. armes courtes semi-automatiques ou å

repetition ou å un coup;

c. armes longues semi-automatiques ou ä

repetition ä un canon rayé au moins;

d. armes longues ä un coup canon rayé

au moins;

e. armes longues semi-automatiques ou å

repetition ä canon(s) lisse(s) seulemenl;

/. lance-roquelles portatifs;

g. toute arme ou autre instmment con-5US de fagon a causer
un danger pour la vie ou la santé des personnes par la projeclion des
subslances stupéfiantes, toxiques et corrosives;

h. lance-flammes deslinés ä faltaque ou äladéfense;

/, armes longues ä un coup ä canon(s) lisse(s) seulemenl;

J. armes longues ä propulsion ä gaz;

k. armes courtes ä propulsion ä gaz;

/. armes longues ä propulsion ä air com-primé;

m. armes courtes ä propulsion ä air com-primé;

n. armes liranl des projecliles propulsés par un ressort
seulemenl. A condition que soit exclu de ce paragraphe I'''' toul objel qui y
serail aulremenl indus mais qui:

i. a élé rendu définitivement impropre å Fusage;

ii. n'esl pa soumis dans le pays de pro-venance ä un
conlröle en raison de sa faible puissance;

iii. est congu aux fins d'alarme, de signali-salion, de
sauvelage, d'abatlage, de chasse ou péche au harpon, ou desliné å des fins

Prop. 1981/82:1 71

tiänligt som ett vapen från vilket ett hagel, en kula
eller annan projektil, eller en skadlig gas, vätska eller annat ämne kan
skjutas ut med hjälp av krulladdning, gas eller kompri-meiad luft eller annat
utskjutningsmedd och 2) faller inom de speciella beskrivningar som nämns i det
följande, underförstått atl avdelningar a t. o. m. f och i enbart inbegriper
föremål där krulladdning används som ulskjul-ningsmedd:

a. automatvapen;

b. korta vapen med halvautomatisk, re

peter- eller eltskottsmekanism;

c. långa vapen med halvautomatisk eller

repetermekanism med minsl en rafflad

pipa;

d. etlskolls långa vapen med minsl en

rafflad pipa;

e. långa vapen med halvautomatisk eller

repelermekanism och enbart slätlborrad

pipa (pipor);

f. bärbara anordningar för avfyrande av

raketer;

g. varje vapen eller apparal som är av

sedd lill all framkalla fara för en persons liv

eller hälsa genom all avskjula bedövande,

giftiga eller frätande ämnen;

h. eldkastare avsedd för anfall eller försvar;

i. etlskolls långa vapen med slälborrad pipa (pipor):

j. långa vapen med gas som ulskjulnings-medel;

k. korta vapen med gas som utskjutningsmedd;

1. länga vapen med komprimerad luft som utskjutningsmedd;

m. korta vapen med komprimerad luft som utskjulningsmedel;

n. vapen med vilken projektilen skjuts ut enbart med hjälp
av en fjäder. Från paragraf I skall alllid undanias varje föremål som

i. gjorls varakligl obrukbart;

ii. på grund av sin begränsade effekt inle är föremål för
kontroll i det land från vilket vapnet skall utföras;

iii. är avsett för alarm, signalgivning, livräddning,
slalit, harpunering eller industriellt eller tekniskt ändamål under förutsätt-

diiion Ihal such objects are usable for ihe siated purpose
only;

iv. on accounl of its antiquiiy is not subjecl to control
in the Slale from which il is lo be iransferred.

2.
The firing
mechanism, chamber, cylinder or barrel of any objecl comprised in paragraph 1
above.

3.
Any ammunition
specially designed to be discharged by an objecl comprised in sub-paragraphs fl
lo / inclusive, /, J, A or « of paragraph 1 above and any subslance or mat-ler
specially designed to be discharged by an instmment comprised in sub-paragraph
g of paragraph 1 above.

4.
Telescope
sighls wiih lighl beam or lele-scope sighls wiih eleclronic lighl
amplifica-tion device or infrared device provided that they are designed lo be
filled lo any objecl comprised in paragraph I above.

5.
A silencer
designed lo be filled lo any objecl comprised in paragraph 1 above.

6.
Any grenade,
bomb or olher misile con-taining explosive or incendiary devices.

B. For the purposes of this Appendix:

a. "auiomatic" denoies a weapon

which is capable of firing in bursts each

time the trigger is operated;

b. "semi-aulomalic" denoies a wea

pon which fires a projectile each time

the trigger alone is operated;

c. "repealing mechanism" denoies a

weapon the mechanism of which ih ad

dition to the trigger must be operated

each time the weapon is to be fired;

d. "single-shol" denoies a weapon

whereof Ihe barrel or barrels musl be

loaded before each shol;

e. "shorl" denoies a weapon with a

barrel nol exceeding 30 cenlimelres or

whose overall length does nol exceed 60

cenlimelres;

/. "long" denoies a weapon wiih a barrel
exceeding 30 cenlimelres whose overall lenglh exceeds 60 cenlimelres.

induslridles ou techniques a condition qu'il ne puisse
élre ulilisé qu"ä cel usage precis;

iv. n'esl pas soumis dans le pays de pro-venance å un
conlröle en raison de son anciennelé.

2. Le mécanisme de propulsion, la

chambre, le barillel, ou le canon de loul objel

Compris dans le paragraphe l''' ci-dessus.

3. Toute munition expressémenl destinée ä

élre déchargée par un objel compris dans le

alinéas a å/indus, i,J, k ou n du paragraphe

I" ci-dessus el loule subslance ou maliére

expressémenl deslinée å élre déchargée par

un inslrumenl compris dans Falinéa g dupa-

ragraphe 1" ci-dessus.

4.
Les léléscopes
phares ou léléscopes avec amplificateur élecironiqiie pour lumiére infrarouge
ou lumiére résiduaire ä condition qu"ils soienl deslinés å étre monlés sur
un objel compris dans le paragraphe 1"' ci-dessus.

5.
Un silencieux
desliné å élre monlé sur un objel compris dans le paragraphe 1''' ci-dessus.

6.
Toute grenade,
bombe ou loul autre projectile conlenanl un disposilif explosif ou
in-cendiaire.

B. Aux fin de la présenle Annexe:

a. «arme auiomalique » désigne une arme qui peul tirer par
rafales chaque fois que la délenle esl manipulée;

h. «arme semi-auiomaiique» désigne une arme qui lire un
projectile chaque fois que la délenle seule est manipulée;

c. «arme ä repetition» désigne une arme dont en plus de la
délenle un mécanisme doit élre manipulé chaque fois qu"on fait lirer
Farme;

(/. «arme å un coup» désigne une arme donl le ou les canons
doivenl élre chargés avanl chaque coup;

e. « arme courie » désigne une arme donl le canon ne
dépasse pas 30 cenlimelres ou donl la longueur tolale n'excéde pas 60 cenlimelres;

/. «arme longue » désigne une arme donl le canon dépasse
30 cenlimelres. donl la longueur tolale excéde 60 cenlimelres.

Prop. 1981/82:1 73

ning att sådana föremål kan användas endasi för del
uppgivna ändamålel;

iv. på grund av sin ålder inle är föremål för konlroll i
det land från vilkel vapnel skall utföras.

2. Avfyringsmekanismen, palronläget,

trumman eller pipan till varje föremål inbegri

pet i paragraf I.

3.
All ammunition
som är särskill avsedd för all skjulas ul av elt föremål som anges i punklerna
a - f, i, j, k eller n i paragraf 1 och varje subslans eller ämne som är särskill
avsell all skjulas ut av en sådan apparal som anges i punkt g i paragraf I.

4.
Prismakikare
eller kikarsiklen med elektronisk Ijusförsloringsanordning eller infraröd
anordning under förutsättning atl de är avsedda all anbringas på någol föremål
som innefallas i paragraf 1.

5.
Ljuddämpare som
är avsedd atl anbringas på någol föremål som innefallas i paragraf 1.

6.
Varje granat,
bomb eller annan projektil som innehåller krulladdning eller annan
tänd-anordning.

B. 1 denna bilaga anger:

a) "automatiskt" ell vapen med vilkel del

är möjligt atl avfyra salvor varje gång man

påverkar avtryckaren;

b)
"halvautomatiskt"
etl vapen som avfyrar en projektil varje gång enbart avtryckaren påverkas;

c)
"repetermekanism"
ell vapen där en särskild mekanism uiöver avtryckaren måsle påverkas varje gång
vapnet skall avfyras;

d) "ettskolts' elt vapen vars pipa eller pi

por måste laddas före varje skott;

, e) "kort" ell vapen med en pipa som i längd
inle överskrider 30 cenlimeler eller vars lolallängd inle överskrider 60
cenlimeler;

O "läng" ett vapen med en pipa som är längre än
30 centimeter och vars lolallängd överskrider 60 cenlimeler.

Prop. 1981/82:1 Appendix II

Any Slale may declare thal il réserves Ihe right:

fl. nol lo
apply Chapler II
of this Convenlion in
respect of any one or more of ihe objecls comprised in sub-paragraphs / lo n
inclusive of paragraph I or in paragraphs 2, 3, 4. 5 och 6 or Appendix 1 lo
Ihis Convenlion;

b. nol to apply Chapler 111 of this Conven

lion;

c. nol
lo apply Chapler 111 of this Conven

lion in respect of any one or more of the

objecls comprised in sub-paragraphs / lo n

inclusive of paragraph I or in paragraphs 2, 3,

4, 5 och 6 of Appendix I lo this Convenlion;

d. nol lo apply Chapler 111 of this Conven

tion lo Iransaclions between dealers resident

in ihe lerrilories of Iwo Coniracting Parlies.

74

Annexe II

Tout Elal peul dédarer qu'il se réserve le droil:

fl. de ne
pas appliquer le Chapilre 11 de la présenle Convenlion en ce qui concerne un ou
plusieurs des objecls compris dans le alinéas / å /( indus du paragraphe 1*''
ou dans les paragraphes 2, 3, 4, 5 ou 6 de FAnnexe I å la présenle Convention;

b. de
ne pas appliquer le Chapilre 111 de la

présenle Convenlion;

c. de
ne pas appliquer le Chapilre III de la

présenle Convention en ce qui conceme un

ou plusieurs des objecls compris dans les

alinéas / ä ;; indus du paragraphe V ou dans

les paragraphes 2, 3, 4, 5 ou 6 de FAnnexe I ä

la présenle Convention;

d. de
ne pas appliquer le Chapilre 111 de la

présenle Convention aux iransaclions enlre

armuriers résidanl sur les lerritoires de deux

Parlies Coniraclanles.

Prop. 1981/82:1 75

Bilaga II

Fördragsslulande pari får förklara all den förbehåller sig
rällen;

a. atl inle tillämpa kapilel 11 i fråga om ett

eller flera av de föremål som inbegrips i av

delningarna i t.o.m. n i paragraf I eller i

paragraferna 2, 3, 4, 5 eller 6 i konventionens

bilaga 1;

b. all inle tillämpa kapitel 111;

c. all inle tillämpa kapitel 111 i fråga om ell

eller flera av de föremål som inbegrips i av

delningen i l.o. m. n i paragraf 1 eller i para

graferna 2, 3, 4, 5 eller 6 i konventionens

bilaga I;

d. all inle tillämpa kapilel III i fråga om

Iransaklioner mellan handlare bosatta inom

två fördragsslulande parters territorier.

Prop. 1981/82:1 76

Bilaga
2

1
Förslag till

Lag
om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonventionen den 28
juni 1978

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Med vapen förstås i denna
lag, med de undanlag som nämns i 2 §, vapen eller delar av vapen som omfallas
av beslämmelserna i vapenlagen (1973:1176).

2
§ Lagen gäller ej

1. obrukbart
vapen, som i bmkbart skick skulle räknas som skjutvapen,

2.
särskild anordning som
möjliggör att lill etl skjulvapen används annan ammunition än vapnet är avsett
för,

3.
långl slälborrat skjutvapen med
vilkel endast ett skott kan avskjutas ulan omladdning,

4.
gas-luft-eller fjädervapen.

3 §
Den som överlåler eller upplåler vapen lill någon som har sill hem

vist i stal, som har tilltrält den europeiska konventionen den 28 juni 1978

om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutva

pen, skall omedelbart göra anmälan därom till rikspolisstyrelsen.

Sker
överlåtelse eller upplålelse lill bolag, förening eller annal samfund,
stiftelse eller annan sådan inrättning gäller som hemvisl den ort, där styrelsen
har silt säle eller, om säle för styrelsen inte är bestämt eller styrelse ej
finns, där förvaltningen förs.

4
§ Den som för ut vapen ur rikel
till sådan stat som anges i 3 § utan att besittningsrätten till vapnel i
samband därmed övergår till annan skall omedelbart anmäla detta lill
rikspolisslyrelsen.

5
§ Den som uppsålligen eller av
oaktsamhet bryler mot 3 eller 4 § döms till böter.

6
§ Närmare föreskrifter om
innehållel i anmälan som anges i 3 och 4 §§ och om verkställighet i övrigl av
denna lag meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen föreskriver.

7
§ Om tillstånd lill utförsel av
vapen i vissa fall finns föreskrifter i krigsmateridkungördsen (1949:614) och
vapenlagen (1977:1176).

Denna
lag träder i krafl den dag regeringen beslämmer.

Prop. 1981/82:1 77

2 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs ifråga om vapenlagen (1973:1176)

dels att I, 4-6, S-\0, 12, 13, 16, 22, 23, 26, 29, 33-35,
37, 38, 42, 48 och 49 §§ samt mbriken närmast före 26 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 § skall lyda
"Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen",

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a
och 28 a §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Med skjutvapen förstås i denna lag

1.
vapen med
vilket kula, hagel eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av
kmtladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande
utskjulningsmedel,

2.
apparat eller
anordning som beiräffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses
under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obmkbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som
skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b. lösl slutstycke, ljuddämpare,

eldrör eller pipa lill skjutvapen och eldrör eller pipa till skjutvapen
eller

lös trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör all lill elt
skjulvapen användes annan

ammunition än vapnel är avsett för.

4 §'

Med undanlag för beslämmelserna i 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1.
hagel eller
annan massiv kula,

2.
projektil,
avsedd för luft- eller fjädervapen,

3.
hagelpalron
eller tändhatl där- 3. hagelpalron med
centralan-till, tandning
eller ländhatt därtill,

4.
kolsyrepatron,

5.
patron- eller
laddningshylsa ulan tändhatl, avsedd för handvapen på vilket lagen äger
lillämpning och

6.
kulammunition
med cenlralantändning, som är avsedd för jaktstud-sare.

5 §

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1.
inneha
skjutvapen,

2.
förvärva
ammunition,

3.
införa skjutvapen
eller ammunition lill riket eller

4.
driva handel
med skjulvapen.

' Senaste lydelse 1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

78

Vad i
första slycket sägs äger ej tillämpning på luft- eller Qädervapen, som är
avsett för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämföriiga
skjutvapen begränsad effekt. Enskild person får dock icke ulan tillstånd
inneha, införa till riket eller driva handel med sådant vapen med mindre han
fyllt aderton år.

Om
undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns
bestämmelser i 13, 16, 21, 22, 25 och 45 §§.

Om
undantag i vissa fall från skyldigheten atl inhämta tillstånd finns
bestämmelser i 13, 16, 21, 22,

25, 26 och
45 §§.

Skjulvapen
eller ammunition får ej överiåtas eller upplålas lill annan än den som är
berättigad atl inneha vapnel eller att förvärva ammunitionen, om ej annat
följer av 13, 22, 25 eller 45 §.

Skjulvapen
eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas lill annan än den som är
berälligad all inneha vapnet eller atl förvärva ammunitionen, om ej annat
följer av 13, 22, 2i, 25. 26 eller 45 §.

8 § Tillstånd atl inneha skjutvapen får meddelas 1.
enskild person.

2. skytteförbund, skyttekrets eller
skytteförening som tillhör del frivilliga, slalskonlrollerade skyU-väsendel
och

3. annan sammanslutning beträffande
vilken regeringen förordnal därom

2.
skylleförbund,
skyllekrels eller skytteförening som tillhör del frivilliga,
slalskonlrollerade skytleväsendel,

3.
annan
sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom och

4.
huvudman
för museum som ägs av landsting, kommun eller stiftelse som står under
länsstyrelses tillsyn för tillståndspliktigt vapen som ingår i museets
samlingar.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att
inneha vapen för ullåning lill företagels väktare i samband med
bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utiåning får ske endasi lill den
som har meddelats särskilt tillstånd atl som lån inneha moisvarande vapen med
ammunition.

9 § Enskild person får meddelas tillstånd att inneha
skjutvapen endast om han har behov av vapnel och det skäligen kan antagas atl
han ej kommer all missbmka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har
affektions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av
giftorätt eller genom arv eller leslamenle får tillstånd dock meddelas även för
den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.

Senaste lydelse 1978:303. ' Senaste lydelse 1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annat//cA:vape/7,
kulsprutepistol eller annal automatvapen får meddelas endast om synnerliga
skäl föreligger.

79

Föreslagen lydelse

Tillsiånd all inneha pislol eller annal enhandsvapen,
kulsprutepistol eller annal automatvapen får meddelas endasi om synnerliga
skäl föreligger.

Tillstånd
att inneha skjutvapen meddelas för särskill angivel ändamål. Tillslåndet får
förenas med villkor alt vapnet göres varaktigt obrukbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skall förvaras.

Tillstånd
att inneha skjulvapen meddelas för särskill angivel ändamål. Tillståndet får
förenas med villkor atl vapnel göres varakligl obrukbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skal) förvaras. Om särskilda skäl föreUgger får tillståndet
tidsbegränsas. Tiden får därvid sällas lill lägst en månad och högst fem år.

Tillstånd
all förvärva ammunition får meddelas enskild person eller sammanslulning
och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd all förvärva ammunition får meddelas enskild
person eller sammanslulning, och huvudman för museum som avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första slyckel får meddelas den som
är i behov av ammunitionen och skäligen kan antagas ej komma alt missbruka den.
Tillstånd får beviljas enskild person endasi om denna har tillstånd att inneha
sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskill fall, gäller tillstånd
till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 §

Ammunition får överiålas även till den som saknar
tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1.
Ddlagare i jakl
får för förbrukning under jakten till annan deliagare överiåla ammunition till
vapen som denne är berälligad all inneha.

2.
Vid tillfällig
upplåtelse av skjutvapen enligt 22 § får upplålaren även överlåta den
ammunition till vapnel som låntagaren i varje särskill fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition med central-antändning, som är avsedd för
målskjutning med gevär, får överlåtas till sammanslutning sofn avses i 8 § 2
eller annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom.

3. Sammanslutning som avses i 4. Sammanslulning som avses i

8 § får till medlem eller till medlem 8 § får till medlem eller till medlem

av annan sådan sammanslutning av annan sådan sammanslulning

Senaste lydelse 1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

överlåta ammunition atl förbrukas vid övning eller
tävlingsskjutning som äger mm under sammanslutningens kontroll.

80

Föreslagen lydelse

överiåla ammunition all förbrukas vid övning eller
lävlingskjulning som äger rum under sådan sammanslutnings kontroll.

16 §' Införsel av skjulvapen dier ammunition får ske ulan
särskilt lillslånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa
skjulvapen, som han är berättigad all här i rikel inneha för personligt bmk,
saml ammunition som behöri-gen förvärvats här i rikel. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning beiräffande sammanslutning, bevakningsförelag och
huvudman för museum som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakl eller lävling här i rikel får svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare som icke har sitt hemvist här i riket från Danmark, Finland
eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjulvapen med tillhörande ammunition.
Vapnet och ammunitionen får i sådant fall ulan lillslånd innehas här i rikel
av den som har infört egendomen under högsl Ire

1.
Enskild person
får införa skjutvapen, som han är berättigad all här i rikel inneha för
personligt bmk, samt ammunition som behöri-gen förvärvals här i rikel. Vad nu
sagts äger motsvarande tillämpning beiräffande sammanslutning och
bevakningsföretag som avses i 8 §.

2.
För tillfällig
användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller
norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakl- eller läv-lingsskjutvapen
med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan
tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

månader från införseldagen. 3. Skjutvapen och ammunition
får iransileras lill ort inom riket.

22 § Den som är berättigad alt inneha skjutvapen får
tillfälligl låna ut vapnet till annan under följande viUkor, nämligen

1. Ullåning får ske endasi för kortare lid, högsl två
veckor.

2. Vapnet
får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens

tillstånd avser.

3.
Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas även till den som
ej fyllt aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger mm
under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annat vapen än
pislol eller annal fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen
lånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet

3,
Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas även till den som
ej fyllt aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger
rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annal vapen än
pistol eller annat enhandsvapen eller kulspmlepislol eller annat automatvapen
utiånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då

• Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast skall innehas och användas vapnel endasi skall
innehas och an-

av denne under uppsikt av upplå- vändas av denne under uppsikt av

tåren. upplåtaren. Till den som är under

femton år får utlånas sådant luft-eller fjädervapen som
avses i 5 § andra stycket, om vapnet skall innehas och användas av denne i närvaro
av upplåtaren.

4.
Utlåning av pistol eller annal fickvapen eller kulspmlepislol eller annat
automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för
övning eller tävling som äger mm under konlroll av sammanslutning som avses
i 8 §, om icke låntagaren själv är berättigad att inneha elt vapen av samma
lyp.

4. Utlåning av pislol eller annal enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annal automatvapen får ske endast för användning i
upplålarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under konlroll
av sammanslulning som avses i 8 §, om icke länlagaren själv är berättigad all
inneha etl vapen av samma typ.

5.
Om tillstånd
för enskild all inneha vissl slag av skjulvapen enligl särskild föreskrift ej
får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytleprov eller på annat
sätt ådagalagt alt han är lämplig atl inneha vapnet, får utiåning av sådant
vapen ske endasi till den som molsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej
när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller lävling på
skjulbana.

6.
Vapenhandlare
får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjutning på skjutbana
utiåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid
anlita person som godkänts av polismyndighelen atl närvara vid provskjutning.

23 §

Ullåning
av skjulvapen enligt 22 § får ej ske till den som har fått skjulvapen förklarat
förverkat eller tillstånd till innnehav av skjutvapen återkallat eller som av
annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet.

Utlåning
av skjutvapen enligl 22 § får ej ske till den som har fåll skjutvapen förklaral
förverkat eller tillstånd till innnehav av skjulvapen ålerkallat enligt 29 §
första stycket eller som av annat skäl kan antagas komma atl missbruka vapnel.
Vad som har sagts nu utgör dock inte hinder mot utlåning av vapen efter särskilt
tillstånd av polismyndigheten för övning eller tävling som äger rum under
kontroll av sammanslutning som avses 18 §.

6 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr I

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till den som är
berättigad att idka handel med sådant vapen eller som annars av poUsmyndighet
har godkänts att mottaga och tillfälligt inneha vapenför skrotning.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

82

Den
som enligt första slycket har lämnat elt vapenför skrolning skall göra anmälan
härom till polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas tillståndsbeviset, om det
finns i be-håU.

Förvaring
av skjutvapen och ammunition

Förvaring
och transport av skjutvapen och ammunition

26 §
Den som innehar skjulvapen eller ammunition är skyldig atl laga sådan vård om
egendomen all fara ej uppkommer all den ålkommes av någon obehörig.

Skjulvapen
eller en för vapnels funklion vital del samt ammunition skall förvaras under
lås.

Skjulvapen
eller en för vapnets funklion vital del samt ammunition skaU varför sig
förvaras under lås.

År
innehavare av skjutvapen eller ammunition förhindrad att taga vård om
egendomen, får vapnel eller ammunitionen förvaras hos annan, sedan anmälan
därom har gjorts hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos person
som kan väntas komma att missbruka vapnet.

28 a §

Skickas skjutvapen eller ammunition med anlitande av
postverket, skall försändelsen vara assurerad.

Har transportföretag åtagit sig att transportera
skjutvapen eller ammunition, åligger det företaget att tillse atl transporten
är bevakad på lämpUgt säll.

29 § Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnel
eller oaklsamhel därmed eller på annal sätl visal all han är olämplig atl
inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får lillslånd
atl inneha eller införa skjutvapen ålerkallas.

/ fråga om tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 §
andra stycket får återkallelse också ske i fall då sådana skäl som där sägs ej
längre föreligger och en motsvarande tillämpning av första stycket andra
meningen i samma paragraf ej framstår som obefogad.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

33 §

Skjulvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av
staten om

1.
tillstånd som
medför räll alt inneha vapnel har återkallats utan all egendomen har förklarals
förverkad eller är tagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren
har avlidit,

3.
ansökan om
tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på
grund av giftorätt har avslagits.

4. domstol
har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej
skall förklaras förverkat.

4.
domstol
har funnit all vapen, som innehas av någon som ej är berälligad därtill, ej
skall förklaras förverkal eller åklagare i sådanl fall har beslutat att ej föra
talan om förverkande.

5.
vapeninnehavare,
som ej längre önskar inneha silt vapen gör framställning om inlösen.

Inlösen
enligt 33 § äger ej rum, om egendomen överiåles lill någon, som är berättigad
all inneha den, inom elt är från del all vapeninnehavaren avled eller tre
månader från del atl beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då
var lagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej heller mm, om ansökan om
lillslånd all inneha vapnel göres inom lid som anges i första stycket. Avslås
ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för
beslulel i lillståndsären-det överlåtits till någon som är berättigad att
inneha den.

Inlösen
enligl 33 § 1—4 äger ej mm, om egendomen skrotas enligt 25 a § eller överiåles
till någon, som är berättigad att inneha den, inom etl år från del all
vapeninnehavaren avled eller tre månader från del all beslut som avses i 33 §
meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslaget hävdes.

Inlösen
enligl 33 § 1-4 äger ej heller rum, om ansökan om lillslånd all inneha vapnel
göres inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen
inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i
lill-ståndsärendet överlåtils till någon som är berälligad all inneha den.

Polismyndigheten får medge förlängning av lid som avses i
första eller andra slyckel, varje gång med högsl sex månader.

35 §

Skall
vapen och ammunition inlösas enligt 33 §, är innehavaren skyldig all efler
särskild anmaning och inom därvid föreskriven lid avlämna egendomen lill
polismyndigheten eller den myndigheten bestämmer. 1 fall som avses i 33 § 1.
gäller detta även lillslåndsbevisel angående vapnet.

Skall
vapen och ammunition inlösas enligl 33 § /-4 är innehavaren skyldig all efler
särskild anmaning och inom därvid föreskriven lid avlämna egendomen och
tillstånds-beviset eller moisvarande handling till polismyndighelen eller den
myndighelen beslämmer.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Till
fängelse i högst två år dömes den som

Till fängelse i högsl två år dömes den som uppsålligen

1.
innehar skjutvapen ulan att vara berättigad därtill.

2.
överlåter eller upplåter skjulvapen till den som ej är berättigad atl inneha
vapnet.

Har gärningen
begåtts av oaktsamhet eller är brottet ringa, dömes tiU böter eller fängelse i
högst sex månader.

2.
uppsålligen överlåler eller upplåler skjulvapen lill den som ej är berälligad
all inneha vapnel.

År brottet
ringa eller har gärning som avses i första stycket 2 begåtts av oaktsamhet,
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

38 t Till böler eller fängelse i högsl sex månader dömes
den som uppsålligen eller av oaklsamhel

1.
missbrukar rätt
au inneha skjutvapen genom att använda det för annal ändamål än han är
berättigad till,

2.
bryter mol
föreskrift om för- 2. bryler mol 25 a § eller 28 a §
varing av vapen som meddelats en- eller mot föreskrift om förvaring av hgt 10,
14, 19 eller 27 §, vapen som meddelals enligl 10, 14,

19 eller 27 § eller underlåter att göra anmälan som avses
i 26 § tredje stycket.

3. i
fråga om skjulvapen och ammunition, vilka innehaves av sammanslutning eller
bevakningsföretag som avses i 8 §, eller skjulvapen, som innehaves av
vapenhandlare, bryler mol förvaringsbestämmelserna i 26 §.

3. i fråga om skjulvapen och ammunition vilka innehaves
av sammanslutning, bevakningsföretag eller museum som avses i 8 §, eller
skjulvapen som innehaves av vapenhandlare, bryler mot förvaringsbestämmelserna
i 26 §.

4.
förvärvar
ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma
anmaning enligt 35 § alt avlämna ammunition.

5.
överlåter
ammunition till den som ej är berättigad all förvärva ammunitionen.

6.
idkar handel
med skjulvapen ulan lillslånd.

42 § '

Talan
mol polismyndighels beslui enligl denna lag föres hos länsslyrelsen genom
besvär.

Talan mol
länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 § föres hos regeringen genom
besvär. Mol länsstyrelsens beslui i fråga angående inlösen av skjulvapen eller
ammunition föres lalan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol
länsstyrelsens beslut enligl 18 § eller 31 § föres hos regeringen genom
besvär. Mol länsstyrelsens beslut i fråga angående inlösen av skjulvapen
eller ammunition föres lalan hos kammarrätten genom besvär.

<• Senaste lydelse (1978: 303). ' Senaste lydelse
1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

85

Mot länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i
andra stycket får talan ej föras.

48 §*

Närmare
föreskrifter om villkor för tillstånd enligt denna lag meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i
fråga om skjutskicklighet, utbildning eller andra villkor som skall vara uppfyllda
för tillstånd enligt denna lag.

49
§ Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om

/. vilka luft- och fjädervapen som ej omfattas av
undanlagsbestämmelsen i 5 § andra stycket,

2.
vapenhandlares
och sammanslutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och Qädervapen,
som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande till andra
jämföriiga skjutvapen begränsad effekt, saml sammanslutnings förvaring av
ammunition,

3.
regislerföringen
hos polismyndighel.

/.
vilka harpungevär som är att anse som skjulvapen enligt 1 §.

2.
vilka luft- och
Qädervapen som ej omfattas av undantagsbestämmelsen i 5 § andra stycket.

3.
vapenhandlares
och sammanslutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och fjädervapen, som
är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande lill andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt, samt sammanslutnings förvaring av ammunition,

4.
regislerföringen
hos polismyndighel.

1. Denna lag träder i kraft...

2. Innehar någon vid lagens ikraftlrädande lös trumma
lill revolver och

avser han att behålla vapendelen, är han skyldig all före ulgången av

........ söka tillstånd atl inneha egendomen i enlighet
med vad som sägs i

denna lag. Har sådan ansökan gjorts inom den angivna
liden, är sökanden fri från ansvar för atl han har innehaft vapendelen utan atl
ha varit berättigad därtill. Avslås ansökan, skall med egendomen förfaras på
säll som gäller för vapen för vilket tillstånd har återkallats.

3. I fråga om talan mol beslui av länsstyrelse som har
meddelals före

ikraftträdandet gäller fortfarande äldre beslämmelser.

' Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1 86

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian
(Ds Ju 1979:17) Ändringar i vapenlagstiftningen

REMISSINSTANSER

Remissyttranden
har inkommit från justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, kammarrällen i Jönköping, rikspolisstyrelsen, jakl-
och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04), statens kriminaltekniska laboratorium,
brottsförebyggande rådel (BRA), överbefälhavaren, socialslyrdsen, poslverkel,
sialens järnvägar, statskontoret, generaliullslyrelsen, statens
naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet, stålens kullurråd, lanlbruksslyrelsen,
kommerskollegium, polisslyrelserna i Stockholm, Växjö, Falun och Skellefteå,
länsslyrelserna i Öslergöllands, Malmöhus, Värmlands och Norrbollens län,
förenade fabriksverken, Aktiebolaget Norma Projeklilfabrik, Föreningens
Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer, Jägarnas riksförbund
- Landsbygdens jägare, Samlarförbundet Nordstiärnan (vapenseklionen),
Samlarförening-en Polcirkeln, SPOFA-Leveranlörföreningen för sporl- och
fritidsartiklar, Skylleförbundens överslyrelse, Svenska jägareförbundel.
Svenska pislolskylleförbundel. Svenska polisförbundel. Svenska
sporlskylteförbundel. Svenska svartkrulskyllefederalionen. Svenska
vapenhisloriska sällskapel, Sveriges grossislförbund, Sveriges industriförbund,
Armémuseum, Svenska vapenstifldsen och ASG Akliebolag.

Vissa
remissinslanser har lill sina yilranden fogat särskill inhämtade yttranden,
nämligen RA från cheferna för åklagarmyndigheten i Malmö och för
länsåklagarmyndighelerna i Göteborgs och Bohus län, Norrbottens län och
Södermanlands län. lantbruksstyrelsen från professor Birger Schantz,
veterinärmedicinska fakulteten, Sveriges lantbruksuniversitet, kommerskollegium
från Stockholms handelskammare, länsslyrelsen i Östergötlands län från
polisstyrelserna i Linköping, Motala och Norrköping, länsstyrelsen i Värmlands
län från polisslyrelserna i Arvika, Hagfors, Karlslad och Kristinehamn saml
länsslyrelsen i Norrbollens län från polisstyrelserna i Kalix och Kimna.

Yllrande
har vidare inkommil från handelsbolagel under firma Wermdö Vapen.

Prop.
1981/82:1 87

REMISSYTTRANDEN

1 Allmänt

Flera remissinslanser har förklarat sig vara allmänt
positiva lill de i promemorian framlagda förslagen. Rikspolisstyrelsen anser
alt den företagna översynen av gällande vapenlagstiflning har varil nödvändig
och godtar i allt väsentligt de föreslagna ändringarna. Länsstyrelserna i Östergötlands
och Norrbottens län anför liknande synpunkter. BRÅ menar atl
promemorieförslagen ulgör en rimlig avvägning mellan på ena sidan del
grundläggande önskemålet om en begränsad vapenspridning och på den andra intresset
av atl inle i onödan försvåra innehav och användning av vapen för legitima
ändamål. Statskontoret anser all de förslag som förs fram innebär förbättringar
och endasi marginella administrativa konsekvenser. Enligl polisstyrelsen i
Falun är de i promemorian föreslagna förfaltningsändringarna väl ägnade all
undanröja de olägenheier som vissa av de nuvarande beslämmelserna i vapenlagen
och vapenkungörelsen har gell upphov lill. Jägarnas riksförbund- Landsbygdens
jägare konslalerar all huvuddelen av de föreslagna ändringarna är välmotiverade
och lämpliga.

En mera kritisk inslällning lill de framförda förslagen
har statens naturvårdsverk. Svenska jägareförbundet och Samlurföreningen
Polcirkeln.

Enligl statens naturvårdsverk kom 1973 års vapenlag all
innebära all del blev belydligl svårare alt förvärva vapen. Byråkratin ökade
och behovsprövningen blev högst olikartad polismyndigheterna emellan m.m. Den
främsta orsaken härtill synes vara alt lagstiftningen delvis måsle anses sakna
praktisk anknylning. Moisvarande kan tyvärr enligl verkels mening också anföras
beträffande föreliggande förslag till ändringar i vapenlagen.

Enligl Svenska Jägareförbundets uppfattning innebär i
första hand de förslag som har anknylning lill den europeiska vapenkonventionen
men även vissa av de förslag lill ändringar av vapenlagen och vapenkungörelsen
som framlagts att vapenlagstiflningen nu blir ännu tyngre för den enskilde och
onödigl försvårar "det legitima innehavet och användningen av skjutvapen"
utan att de fördelar som skisserats i promemorian lill någon del kommer all
uppnås. Förbundel erinrar om all skyttel och jakten lorde vara de
fritidsaktiviteter som sammanlagd har det största ulövarantalel av alla och all
en alllför reslriktiv inslällnig vad avser lillslånd inneha skjulvapen m. m.
således kommer all drabba slora delar av befolkningen och försvåra ulövandel av
legitima och ur samhällets synvinkel positiva företeelser.

Samlurföreningen Polcirkeln vänder sig mot lalet i
promemorian om ytterligare skärpning av vapenlagstiflningen och en allmän
minskning av antalet vapen i samhället. Restriktionerna är redan alllför
rigorösa och slår ulan urskillning. Enligt föreningen kan man med fog tala om
förmyndar-menlalitet.

Prop. 1981/82:1 88

2
Den europeiska vapenkonventionen

Förslagel
i promemorian all Sverige med vissa förbehåll tillträder den europeiska
vapenkonvenlionen godtas hell eller lämnas ulan erinran av övervägande antalet
remissinslanser.

Den
ökande användningen av skjulvapen i brollssammanhang är enligl RÅ oroande. Särskill
de grova förmögenhelsbrotl vid vilka skjulvapen kommer lill användning har inle
sällan inlernaliondll sammanhang. Ell svenskl tillträde lill vapenkonvenlionen
ler sig därför enligt RÅ:s mening väl motiverat även om anslutningen sannolikt
endast i ringa grad och försl på sikt kommer all minska förekomslen av
skjulvapen i samband med broll. Göta hovrätt har ingen erinran mol all Sverige
ansluter sig till vapenkonventionen. En konlroll, så långt detta är möjligl, av
den internationella vapenhandeln (vapenhanteringen) synes enligl hovrätten
fastmera synnerligen angelägen.

Rikspolisstyrelsen,
som förutsätter atl resurser ställs till förfogande, tillstyrker ett tillträde
lill konventionen med de reservationer som föreslagils. Siyrelsen vill även i
sammanhangel föreslå all medel ställs till förfogande för information angående
anmälningsskyldigheten, eftersom denna föreslås bli straffsanktionerad. Även
Jakt- och viltvårdsberedningen och BRÅ tillstyrker förslagel i denna del. BRÅ
fortsätter.

Den
europeiska vapenkonventionen syftar lill all konlrollera vapentrafiken mellan
i första hand medlemsstaterna. 1 promemorian anförs att en svensk anslutning
lill konventionen kan bidra lill atl minska förekomslen av illegalt innehavda
vapen och därigenom sannolikt också reducera riskerna för att skjulvapen skall
ulnyttias i samband med brolt. BRÅ vill till detta anmärka att den som är
kapabel att genomföra etl väpnal bankrån eller terroristdåd oftast lorde vara
kapabel alt skaffa de erforderliga vapen också om vapenkonventionen skulle ha
trätt i kraft. Även om sålunda en anslutning till vapenkonvenlionen inle kan
vänlas ge mätbara effekter på utvecklingen av våldsbrolt här i landei,
tillstyrker BRÅ en anslutning lill konventionen med hänsyn lill del allmänna
vapenbegränsande syftet med denna och som elt led i vår traditionella politik i
fråga om europarådets konventioner.

Reglerna
om bl.a. tillslåndsivång för innehav, handel, tillverkning och import i den
svenska vapenlagstiflningen är enligl kommerskollegium förhållandevis stränga
jämfört med de regler som gäller på andra håll i Europa. Om enhetliga regler
kan skapas genom arbetet på en harmonisering av vapenlagstiftningen i
Europarådets medlemsstater kan detta visserligen innebära nya restriktioner
särskill i länder med mer liberal lagstiftning. Samtidigt torde import- och
exporlrutinerna dock förenklas genom avskaffandet av nationella särregler.
Kollegiet har från dessa synpunkler inget atl erinra mot den i betänkandet
föreslagna svenska anslutningen till vapenkonventionen. I promemorian
konslaleras all en slor del av de föreskrifter

Prop. 1981/82:1 89

som
krävs för atl uppfylla konventionens beslämmelser kan meddelas i administrativ
ordning. Kollegiet önskar härvid erinra om atl kollegiet i fråga om tekniska föreskrifter
m. m. som utarbetats av svenska myndigheter bl.a. har i uppgifl all verkställa
utredningar och avge yttranden och förslag i frågor som rör handelshinder av
teknisk eller annan icke lariffär natur inom och ulom Sverige.

Polisstyrelsen i Stockholm
har inget all erinra mol alt Sverige biträder konventionen med de förbehåll som
anges i lagförslaget. Anmälningar från enskilda bör dock göras via den lokala
polismyndigheten, som därigenom ges möjlighel atl snabbi verkslälla de åigärder,
som kan bli akluella.

Polisstyrelsen i Växjö
delar promemorians uppfattning all Sverige inle bör slälla sig utanför det
europeiska samarbetet ulan fastmer la tillvara de möjligheler som konventionen
erbjuder lill en samverkan mellan europarådsländerna även i fråga om vapenkonlrollen.
I del fortsatta arbetet härvidlag, vill polisstyrelsen peka på hagdgevärel som elt
ur brotlssynpunkl farligt vapen. Enligt polisstyrelsens erfarenheler är hagdgevärel
vanligt förekommande i brottsliga sammanhang. Delta lorde också statistiskt
kunna visas.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län, som finner en anslutning lill konventionen angelägen, anser det
väsentligt att rikspolisslyrelsen i egenskap av underrältdsemyndighet på lämpligl
sätt vidareinformerar de lokala polisdistrikten om kända transaktioner så att
de lokall förda vapenregislren kan hållas akluella. Vidare bör - med hänsyn lill
all vapenlagen innehåller vissa bestämmelser beträffande utförsel av vapen till
vilka lagförslaget hänvisar - en moisvarande hänvisning lill lagförslagels
utförselbestämmelser göras genom tillägg lill 17 § VL.

Enligl förenade
fabriksverken får den föreslagna lagstiftningen störsl belyddse då del gäller
enskilda personers utförsel av vapen särskill avseende vapen som kan användas
för brott av olika slag. Den föreslagna lagstiftningen bör ses som en åtgärd
alt komma till rätta med den internationella trafiken med farliga vapen. Den
som vill föra ul vapen ur landei torde också kunna göra del. Betydande
svårigheter förefaller emellertid finnas då del gäller att konlrollera
efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen. Effektiviteten i kontrollen
synes kunna ökas genom fortsall samarbete med såväl inlemationella
organisationer som med andra länders polismyndigheter.

Svenska sportskytteförbundet
biiräder del syfle som en svensk anslulning lill den europeiska vapenkonvenlionen
innebär. Med hänsyn till de erfarenheler av skilda slag, som finns inom förbundel
vill förbundet framhålla viklen av atl del på sikt tas fram ensartade rutiner
för all underlätta de inom det internationella lävlingsutbylel nödvändiga
transaktionerna.

Norma Projektilfabrik
anser inle alt den föreslagna vapenkonventionen är av någon större
angelägenhetsgrad. Bortsett från atl man kan ifrågasätta åtskilliga av de skäl
som anges för Sveriges anslulning lill vapenkonven-

Prop.
1981/82:1 90

lionen är företagel av den besiämda uppfattningen all
eftersom Europarådels kommitté för brottslighetsfrågor (CDPC) nu arbetar med
en harmonisering av de olika staternas vapenlagsliftning, bör man avvakla resullalel
av detta arbete innan man slutligen tar ställning till frågan om anslutning
till den europeiska vapenkonvenlionen. Norma projeklilfabrik ifrågasätter inte
all ökningen av våldsbrolt i alla länder inger oro och all skjulvapen kommer
till användning i dessa sammanhang. Del lorde däremol slå utom alll ivivel all majorilelen
av de vapen som används i brollsliga sammanhang är vapen som anskaffals på
illegal väg. Den minskning av förekomsten av illegall innehavda vapen som en anslulning
lill vapenkonvenlionen och en rapporteringsmlin skulle innebära är i sammanhangel
försumbar. Den illegala vapcnarsenal som idag finns i Sverige och i ullandel är
mer än lillräcklig för all förse brollslingar med vapen. Förelagd vill således
förorda alt Sverige avvaktar CDPC:s rapport och istället aktivt medverkar till
aU höja kontrollnivån i de länder som ännu inle ulövar tillfredsställande
uppsyn över privat vapeninnehav. 1 den händelse anslulning lill konventionen
blir akludl, föreslås all ammunition, i synnerhel för jaklvapen, undantages
från rapporteringsskyldighet.

Sveriges industriförbund instämmer i de synpunkler som
framförts av Norma Projeklilfabrik, Om en anslulning lill konventionen trots alll
beslutas bör enligl förbundels mening Sverige göra de förbehåll angående konventionens
tillämplighet som föreslås i promemorian, Någol vidare åtagande än en underrälldseskyldighel
angående försäljning eller annan överföring av särskilt fariiga vapen, vikliga
vapendelar eller ljuddämpare till vapen bör således inle göras. Vid ett
eventuellt svenskl lilllräde till konventionen bör dessutom, vid ulformningen
av underrättelseskyldighelen, hänsyn las lill den kontroll och lillståndsgivning
som Sverige redan nu har när del gäller tillverkning och utförsel av
krigsmateriel. De vapen som omfattas av den europeiska vapenkonventionen faller
sålunda lill icke oväsentiig del också under kungörelsen (1949:614) angående
förbud mot utförsel från rikel av krigsmateriel. Enligt 2§ i nämnda kungörelse
äger chefen för handelsdepartementet för särskilda fall meddela tillstånd att
föra ul krigsmateriel från rikel. Inom handdsdepartemenlel handläggs ärendel av
krigsmaleridinspeklören. Om ärendel avser ulförsd i siörre omfallning eller är
del eljesl av siörre vikl, skall frågan underställas regeringen. En
administrativ organisation för lillslånd lill ulförsd av sådana vapen som belecknas
som krigsmateriel finns således i Sverige. Då ulför-sdkungörelsen och den
europeiska vapenkonvenlionen läcker varandra i många avseenden bör man i dessa
fall - inte minst för undvikande av onödig byråkrati och tidsutdräkt - låta den
av konventionen stadgade underrätlelseskyldighelen vid utförsel av vapen
fullgöras av de myndigheter som är tillslåndsgivare enligl ulförsdkungördsen.
1 de fall där ulförsd avser sådana vapen som inle är all anse som krigsmalerid enligl
ulförsdkungördsen men underrättelseskyldighet ändock föreligger enligt konven-

Prop.
1981/82:1 91

tionen,
får underrättelsen till rikspolisstyrelsen enligt förbundets mening ankomma på
den enskilde som säljer eller på annat sätl överför vapnen lill annat land.

Den föreskrivna anmälningsplikten
torde enligl polisslyrdsen i Skellefteå bli myckel betungande för
myndigheterna. Årligen rör sig ex, tusentals jägare över gränserna. Ur
säkerhetssynpunkt har detia knappast inneburit någon olägenhet. Den som i
brottsligt syfte är ute och reser med vapen lorde man inle komma ål med den
föreslagna anmälningsplikten. Däremol sätter man igång en administrativ apparat
som säkerligen blir stor och omständlig.

Förslagel
avstyrks av statens naturvårdsverk och Svenska jägareförbundet.

Naturvårdsverket
framhåller all syflel med konventionen är beaklans-värt. Mol bakgrund av
mängden lerroristdåd m. m. som i ökande omfallning — om än inle i så hög grad
häri landet - förekommil under senare tid, föreligger ulan Ivekan behov av
kraftfulla insalser för all begränsa möjlighelerna atl använda vapen i sådana
sammanhang. Enligl verkels uppfallning synes emellertid varken konventionen
eller den därav föreslagna lagen kunna lillgodose della behov. Del lorde vara slälll
ulom alll Ivivel, att flertalet vapen som används i samband med broll, har åtkommils
eller införts illegall. Del är mol denna bakgrund helt naiuriigt alt en
lagstiftning som den föreslagna inle kommer all ha någon nämnvärd effeki på
transport av sådana vapen mellan olika sialer; en person som åikommii ell vapen
illegall och som dessuiom har för avsikl all använda vapnel för brollslig verksamhel,
kommer givetvis inte att göra anmälan. Beiräffande vapen som skickas från
Sverige lill andra stater, erfordras exporllicens som meddelas av handdsdepartemenlel
med slöd av krigsmaleridkungördsen om ulförsdn avser refflade vapen (kulvapen).
I sådana fall bör enligl verkels mening kopia av exportlicens tillställas
rikspolisstyrelsen.

Nalurvärdsverket
påpekar vidare all lagen skulle medföra orimliga konsekvenser för svenska
jägare som ulan direki överinseende önskar låna ul sina jaklvapen till
utländska jaktgäsler här i landet. Det torde av jakttekniska omständigheter
vara myckel sällan som ullåning kan ske under direki överinseende. Vidare
kommer del av svenska jaklvärdar atl uppfattas som anmärkningsvärt och
slötande för rätlsmedvelandel all moisvarande beslämmelser inle gäller alla jaklgäster,
eftersom gäsler från icke konvenlionsanslulna sialer ej kommer alt beröras. De prakliska
problemen beträffande kontrollen av lagens efterlevnad kommer all bli slora,
framför alll i samband med lån av vapen. Del kan på goda grunder anlas alt
lagen, av olika skäl, inte kommer alt följas. En lag som ingen uppfallar som
motiverad är endasi ägnad all urholka den allmänna respekten för lagstiftning.
Förslaget till lag innebär att den som skall föra ul vapen ur riket skall hålla
reda på om den stal lill vilken ulförsd skall ske är anslulen lill konventionen
eller ej. Enligl verkets mening är redan denna konstruktion

Prop. 1981/82:1 92

ägnad
motverka lagens och konventionens syften. Det är inle rimligt alt tro all
enskild person bl. a. skall känna lill vilka stater som successivt ansluler sig
till konventionen. Skall anmälan ha någon betydelse lorde därför anmälan
alltid behöva ske, oavsett om utförseln skall ske lill konvenlionsanslu-ten
stal eller ej. Med hänsyn lill all lagen således totalt sell inte lorde kunna
uppfylla konventionens syften, är den skyldighet all göra anmälan i
förekommande fall som nu föreslås åligga enskilda personer knappasl rimlig.

Mot
bakgmnd av del anförda avslyrker nalurvärdsverket bestämt förslaget till lag
om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28
juni 1978.

Svenska jägareförbundet
framhåller att det inlemationella utbyte såväl vad beträffar jakl som sportskytte
numera är myckel stort - ca 2000 utländska medborgare bedriver varje år jakl i
Sverige och antalet gästande tävlingsskytlar torde uppgå till minst samma anlal.
Anialel ulreselillfällen för motsvarande ändamål vad avser svenska medborgare
torde uppgå lill minsl samma antal - dvs. ca 4000. Den verksamhel inom rikspolisslyrelsen
som erfordras för registrering och undeaältdse enbart för enskilda personer i
detta sammanhang kommer således alt bli synneriigen omfallande och
kostnadskrävande ulan alt såvitt förbundet kan finna någon som helst
brottsförebyggande effeki kan förväntas genom det i konventionen fastlagda anmälningsförfarandel
vad beträffar jägare och tävlingsskyttar. Dessa lorde nämligen vara särskilt ansvarskännande
och laglydiga personer, som aldrig skulle förledas alt använda sina vapen för
någon form av illegal verksamhel. Däremol kan del inle förväntas all personer,
som reser mellan länder med vapen och i brottsliga avsikter, gör föreskriven
anmälan. Av promemorian framgår bl.a. all konventionen huvudsakligen kommer
alt beröra vapenhandeln saml fall när enskild person varakligl fiyllar vapen
från ett konventionsland till ett annat eller när ett företags vapenlager
flyttas på moisvarande sätl för försäljning. Vidare anges atl rikspolisstyrelsen
för enskildas vapenulförsel för kortare tid än tre månader i regel inte kommer
att föra anmälan vidare. Den pålaga som konventionen således kommer atl lägga
på enskilda jägare och skyltar framstår härigenom som fullsländigl obefogad.
Därtill kommer all utländska jaklgäster från länder anslutna till konventionen
fortsättningsvis inte lagligen kan låna vapen ulan föregående anmälan, såvida inle
vapnels ägare direki följer gästen - uppsiktsullåning. Även della förefaller anmärkningsvärl
och stötande för del allmänna rältsmedvelandel då moisvarande inle gäller för jaklgäsler
från icke konvenlionsanslulna länder. 1 fortsättningen av silt remissyllrande
hänvisar jägareförbundel lill etl ullalande i promemorian enligl vilket de prakliska
problem som orsakas av en svensk anslutning lill konventionen kommer atl bli
små.

Enligl
jägareförbundets uppfattning är detta definitivt inle fallet. Lagstiftningen lorde,
om de praktiska problemen skall bli små, förutsätta

Prop. 1981/82:1 93

att
lagens bestämmelser till slor del inte kommer atl följas, vilkel enligt
förbundets mening är olyckligt då ell sådanl förfarande urholkar den allmänna
respekten för lagstiftning. 1 vapenlagen och vapenkungörelsen finns
bestämmelser om in- respektive utförsel av vapen. För medborgare i de nordiska
länderna har - för att underlätta jakt- och skytleturismen dem emellan -
förenklade regler fastlagts. Skulle nu föreslagen lagstiftning genomföras
tillkommer i den föreslagna lagen ytterligare beslämmelser för transport av
vapen länderna emellan. Dessa bestämmelser har slor betydelse för den
enskilde. Vidare bör understrykas att det svårligen kan krävas av den enskilde
att ha kännedom om vilka stater som anslutit sig till konventionen. För det
fall Sverige skulle ratificera konventionen och dess bestämmelser skall kunna
efterlevas av den enskilde krävs därför all anmälan om vapenulförsel alltid
skall göras, oavsett lill vilken stat utförseln skall ske. För att den
enskilde skall ha rimliga möjligheter all skaffa sig kännedom om vilka
bestämmelser som skall iakttagas vid utförsel av vapen måste således alla in-
och utförselbestämmelser sammanföras i vapenlagen och vapenkungörelsen. För
rikspolisstyrelsens del lorde della komma att medföra minsl 8000-10000
registreringar av enskildas in- och utförsel av vapen för jakl och sportskytte
årligen. Mol bakgrund av vad som nu har anförts avslyrker Svenska jägareförbundel
besläml all Sverige biträder den europeiska vapenkonvenlionen och den därav
föranledda lagstiftningen.

Några
remissinslanser tar upp frågan om placeringen av de nya bestämmelserna.

Enligt
JK förefaller del ändamålsenligt atl den reglering som erfordras för att
Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen samlas i en särskild lag.

RÅ anser att det skulle
vara fördelaktigt om av konventioner föranledda beslämmelser inarbetas i
vapenlagen, men de i promemorian anförda skälen däremot väger enligt RÅ:s
mening tyngre.

Göta hovrätt ifrågasätter
nödvändigheten av en särskild lag som med hänsyn till del ringa område den
sålunda skall reglera blivit tämligen omfångsrik. 1 vapenlagen kunde i stället
införas stadganden av innebörd och lydelse all den som överlåler eller upplåler
vapen till någon som är bosalt ulomlands skall göra anmälan därom lill rikspolisslyrelsen
och all detta även gäller den som för ut vapen ur riket utan att
besittningsrätten till vapnet övergår till annan. 1 administrativ ordning kunde
meddelas nödvändiga föreskrifter för rikspolisslyrelsen som i varje särskill
fall hade all kontrollera humvida anmälan behövde vidarebefordras lill utlandel.
Med en sådan konslmklion vinner man den fördelen all den enskilde inle behöver
känna till vilka länder som vid varje särskill lillfälle är anslutna lill den
ifrågavarande konventionen.

Enligt
polisstyrelsen i Växjö uppfallning måste del vara till gagn för en allmän
överskådlighet alt vapenlagstiflningen om antalet lagar begränsas i

Prop. 1981/82:1 94

största möjliga utsträckning. Det måste därför anses
angeläget att nu aktuell lagstiftning förs in i vapenlagen. Några större
tekniska problem att pä etl överskådligl säll ange del tillämpningsområde som
här skall gälla synes inte föreligga. Samma uppfattning redovisas av naturvårdsverket
och Svenska jägareförbundet.

Bestämmelserna i I och 2 §§ lagen om anmälan för underrättelse
enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978 om vilka vapen och
delar av vapen som skall omfattas av den nya lagstiftningen diskuteras av några
remissinstanser.

Statens kriminaltekniska laboratorium erinrar om att enligl
konventionens bilaga I punkt A 2 omfallar konventionen "Avfyringsmekanismen,
patronläget, trumman eller pipan till varje föremål inbegripet i paragraf
1".

1
promemorian
förordas all Sverige åtar sig underrätlelseskyldighelen beträffande sådana
vitala delar som nämns i bil. 1 punkt .\ 2 men endasi beiräffande de ur brollsförebyggande
synpunkt särskilt inlressanla vapnen i bilaga 1 paragraf 1 punkterna a-h. Några
påtagliga problem torde enligt laboraloriels uppfattning härvid inle behöva
uppslå beiräffande vapendelar som Irumma och pipa men däremol beiräffande avfyringsmekanism
och palronläge. Som laboratoriet tidigare framhållil i elt yllrande 1977-06-17 lill
jusliliedeparlmenlel (SKL Dnr 4719/76) över ett konvenlionsulkasl, läcks inle
entydigt slutstycken - som är tillståndsplikliga enligl VL - av konventionens
bestämmelser. Slutstycken kan enligt laboratoriets uppfallning inle inrymmas
under begreppel avfyringsmekanism. Om underrälldse-skyldigheten, som förordas,
skall omfalla vitala vapendelar under paragraf

2
behöver
begreppen "avfyringsmekanism" och "patronläge" definieras
och därvid på etl sådant sätl att den vitala vapendelen "slutstycke"
täcks upp. Enligl VL är avfyringsmekanismen till elt vapen inte tillståndspliktig
vapendd. Atl det i många fall finns skäl att utvidga kontrollen att gälla även "avfyringsmekanism"
kan följande exempel visa. Om de enligl VL licenspliktiga delarna pipa och
slutstycke avlägsnas från en vanlig kpisl återstår i huvudsak kolv, mantel och
låda med avfyringsmekanism. Dessa delar är var för sig eller i kombination inle
tillståndsplikliga. Enligt laboratoriets tolkning av konventionslexten skulle
dock lådan med avfyringsmekanismen kunna belraklas som "skjulvapen".
Vidare kan laboraloriel svårligen länka sig palronläge som frislående vapendel.
Hos pistoler och gevär utgör pipans bakre del palronläge, medan hos revolvrar
trumman utgör en kombination av pipa, magasin och patronläge. Det är således
oklart vilken vapendel som förstås med "palronläge" i konventionens
bilaga 1. Enligl 2 § 3. gäller lagen inle "långl slälborrat skjulvapen med
vilkel endasi ell skott kan avskjutas ulan omladdning". Avsikten är här
all lagen i huvudsak inle skall gälla hagelgevär. Enligt ordalydelsen kommer
dock punklen all gälla enbart enkdpipiga hagelgevär saml vissa salongsgevär. Punklen
bör därför omarbetas lill "ellskotls långt vapen med slälborrad pipa
(pipor)", dvs. den formulering som förekommer i konvenlionsbi-

Prop.
1981/82:1 95

lagan. Genom en sådan ändring kommer underrättelseskyldighelen
inte atl gälla hagelgevär och äldre, slälborrade salongsgevär.

Bestämmelsen om tillfällig utförsel av skjutvapen i 4 §
lagen om anmälan för underrättelse enligl den europeiska vapenkonvenlionen den
28 juni 1978 föranleder kommentarer från några remissinstanser.

JK påpekar
alt i förslagel lill lydelse av 4 § återfinns inle konventionens stadgande om
varaktighet. Anledningen lill delta anges i promemorian (sid. 35) vara artikel
sju i konventionen som innehåller en diskretionär underrättelseskyldighet.
Hänvisningen i sistnämnda arlikel uppfallar JK som all underrättelse i andra
fall än då vapnel överlåtes eller upplåtes skall ske endasi om varaktighelsrekvisilel
är uppfyllt. Här går således den föreslagna beslämmelsen längre än konventionen
kräver. Della förefaller inle sakligl moliveral och kan leda lill onödigl
krångel t. ex. vid skylletäv-lingar och jakter. Som lagrummet föreslås avfattat
kan möjligen tveksamhet uppslå om del föreligger anmälningsskyldighel i andra
fall än när vapnel förs ul direkt från Sverige. Förslagsvis kan 4 § ges
följande lydelse: "Den som överför vapen lill sådan stal som anges i 3 §
ulan atl besittningsrätten till vapnel i samband därmed övergår lill annan
skall omedelbart anmäla della till rikspolisslyrelsen, om vapnel kan vänlas bli
varaktigt överfört till den stålen".

Jakt- och
viltvårdsberedningen understryker all lagen är lillämplig inte bara på de
särskilt farliga vapnen ulan även på jaktvapen också i de fall sådana skall
användas endast under kortare lid, exempelvis under en dags jakt. Varje år
kommer till Sverige 2000-3000 utländska jägare medförande vapen. Antalet
svenska jägare som gör moisvarande resor utomlands är avsevärt siörre.
Bestämmelserna i 4§ kommer alt leda lill merarbete för berörda myndigheter och
besvär för enskilda. Del vore enligl beredningen önskvärt om lättnader kunde
införas ålminslone i förhållande lill de nordiska länderna.

Generaliullslyrelsen erinrar om all i 4 § förslaget lill
lag om anmälan sägs alt den som för ul vapen ur rikel under i paragrafen
närmare angivna förulsällningar omedelbart skall anmäla della lill
rikspolisstyrelsen. Paragrafens föreslagna lydelse synes enligl generaliullslyrelsen
inte innebära någol krav på anmälan innan utförseln sker. Om formuleringen
valls avsiktligt framgår inle av promemorian.

Länsstyrelsen i Värmlands län lillslyrker förslagel atl
Sverige skall ansluta sig till konventionen med de förbehåll som föreslås i
promemorian, Länsslyrelsen föreslår dock ylleriigare ell förbehåll, Della
gäller anmälningsplikten enligl 4 § i förslagel lill lag om anmälan för underrällelse
enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978, Enligt förslaget
omfattar anmälningsplikten även utförsel för en kortare tids användning ulomlands.
Del är denna anmälningsskyldighel som länsstyrelsen reagerat mot. Anledningen
härtill är, all en sådan anmälningsskyldighel dels kommer alt bli myckel belungande
för RPS, som skall administrera dessa

Prop.
1981/82:1 96

anmälningar
- antalet kommer atl bli stort - och dels inle kommer alt ge utbyte i
förhållande tjll den stora arbetsbelastningen. Den som exempelvis reser till en
annan konvenlionsslal i avsikt atl med hjälp av skjulvapen begå brott torde
knappast komma aU fullgöra sin anmälningsskyldighel.

3
Frågor rörande vapenlagstiftningen

3.1
Harpunvapen

1
promemorian föreslås en regel i 49 § VL om bemyndigande för RPS alt företa en
klassificering av harpungevär. Förslagel har kommenterats av några
remissinstanser.

RÅ anser sig inte kunna
förorda förslagel aU en beslämmelse tas in i 49 § VL av innehåll att
rikspolisstyrelsen skall meddela närmare föreskrifter om vilka harpungevär som
är att anse som skjutvapen enligl 1 §. Enligt ordalydelsen faller harpungevär
under den i I § första punklen vapenlagen givna definitionen pä skjulvapen. RÅ
har svårt alt förstå alt räUsfallet NJA 1977 s. 120 skulle ge anledning lill lolkningsproblem.
För au ell redskap över huvud taget skall kunna anses som vapen i vapenlagens
mening, måste det nämligen krävas att redskapet beträffande verkan och ändamål
är jämföriigt med etl typiskt vapen. Om rikspolisstyrelsens önskemål om en
precisering av rättsläget skall tillmötesgås, kan della enligl RÅ:s mening
lämpligen tillgodoses på det sättet all bland de i 1 § första slyckel I
vapenlagen uppräkriade projektilerna uttryckligen nämns harpun och pil. Skulle
beträffande harpungevär en lagändring av tillslåndsplikten enligl 5 §
vapenlagen vara önskvärd kunde i andra stycket i detta lagmm en särskild
reglering införas om begränsning liknande den som gäller för luft- eller Qädervapen.

Klassificering av harpungevär
motiveras enligt Göta hovrätt med att rikspolisstyrelsen funnit att ell
rättsfall i högsta domstolen medfört tillämp-ningssvårigheler. I promemorian konslaleras
all ifrågavarande rättsfall inle borde medföra några problem men man vill ändå lillgodose
rikspolisstyrelsens önskemål genom atl införa klassificering av harpungevär.
Eftersom några egentliga skäl för sådan klassificering ej anförts avstyrker
hovrätten förslaget.

Statens kriminaltekniska
laboratorium erinrar om atl redan i början av 1960-talet dåvarande statens
kriminaltekniska anstalt log ställning i frågan om harpunvapen var att anse som
tillståndsplikliga skjutyapen. Anstalten menade, alt alla lyper av harpunvapen
- gummibands-, spiralQäder-, luft-, kolsyre- och kmldrivna - måste betraktas
som vapen enligt den då gällande vapenförordningen. Med hänsyn lill alt harpunvapnens
huvudsakliga användningsområde är harpunering av fisk och inte målskjutning
menade anstalten vidare, atl förordningens undanlagsbestämmelser inle var
tillämpliga. Laboratoriet delar i princip helt anstaltens uppfallning all

Prop.
1981/82:1 97

harpunvapen
— oavsett ulskjulningsprincip - är atl hänföra till gruppen tillståndsplikliga
vapen. Vapenlagens tillämplighet på harpunvapen har berörts i prop. 1973: 166.
Där nämns l.ex. begreppet "avslåndsverkan", etl i många stycken
svårtolkat begrepp. Mol bakgrund av avgöranden i högsta domstolen slås fast,
alt det är vapnels "prestanda" som skall ligga till grund för
bedömningen. Rikspolisstyrelsen anger i sina föreskrifter m.m. till vapenlagsliftningen,
all lillslånd krävs för innehav av "harpunvapen, vars projektil ulan tillkopplad
lina har effeki på längre avslånd än någon meter". Någon närmare tolkning
av begreppel "effeki" i della sammanhang ges inle. Del är naturiigl
alt alla dessa nya begrepp som införts har skapal osäkerhel vid lillämpningen
av vapenlagen. Laboratoriet har i dag ingen klar uppfallning om var gränsen
skall sältas mellan lillståndsfria och tillståndsplikliga harpunvapen och
laboratoriet hälsar därför med tillfredsställelse förslagel om klassificering
även om det ur laboratoriets synpunkl vore bättre om en klassificering kunde
undvikas och i stället alla harpunvapen - bortsett från rena leksaker - blev tillståndsplikliga.

3.2
Cylinder till revolver

När
det gäller förslaget atl trumma (cylinder) till revolver bör ingå bland tillståndsplikliga
delar har några remissinslanser lämnal synpunkler på della förslag.

Statens kriminaltekniska
laboratorium anför all i gällande vapenlag revolvertrumma inle upptas som en
sådan del till skjulvapen vilken faller under lagens beslämmelser. Däremot är
"löst slutstycke" och "pipa till skjulvapen" upptagna som
vapendelar på vilka lagen äger lillämpning. Laboratoriet har i några fall
yttrat sig i frågan om revolvertrumma varit atl betrakla som licenspliktig del.
Laboraloriel har därvid gell ullryck ål den uppfattningen, att en
revolvertrumma är en kombination av pipa, patronläge och magasin och därigenom
en sådan vapendel som faller under bestämmelserna i 1 § 2 b VL. Alt nu trumma lill
revolver preciseras bland lillslåndskrävande delar anser laboratoriet i princip
bra. Enligt den nuvarande och även den föreslagna lydelsen gäller lagen löst
slutstycke etc. Laboraloriel finner ullrycket "lösl" tvetydigt och utlryckel
skulle i många sammanhang kunna medföra att beslämmelsen tolkas olika.
Slutstycke, pipa, eldrör och Irumma till skjutvapen är enligt laboratoriets
uppfattning delar som alllid bör omfallas av VL:s beslämmelser oberoende av om
delarna är lösa eller fästa till ell vapen eller annal föremål. Ullrycket "lösl"
bör därför ulgå och ändringsförslagel enligl laboraloriels uppfallning
omformuleras till "b. slulslycke, ljuddämpare, ddrör, pipa eller trumma
till skjutvapen".

Statens naturvårdsverk
anser att begreppel trumma är felaktigt och alt detta bör ersättas med ordet
"cylinder".

Svenska Jägareförbundet
påpekar all av förslaget till övergångsbestäm- 7 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
1

Prop. 1981/82:1 98

melser
framgår all om någon innehar lös Irumma lill revolver vid vapenlagens
ikraftträdande, är denne skyldig ansöka om innehavslillslånd inom viss lid.
Eftersom begreppel "lös Irumma" kan missuppfallas då del kan avse
alla irummor, eller rallare cylindrar, som kan las loss från vapnen, bör enligt
förbundels uppfattning i övergångsbestämmelserna 2 p orden "... lös trumma
till revolver ..." ersättas med "... lös cylinder till revolver
utöver den cylinder som behövs för all revolvern skall vara brukbar ...".

RikspoUsstyrelsen
anser all övergångstiden bör göras rdalivl lång förslagsvis elt år.

Svenska
pistolskytteförbundel kan godla ändringen men framhåller atl övergångstiden ej
bör understiga två år. Innehavare av lös irumma lill vapen som innehas med
tillstånd borde framdeles få inneha trumman efter anmälan till polismyndighel
som förslagsvis på vapenlicens antecknar atl licensen även avser lös irumma.

3.3
Tillståndsplikt till ammunition

1
promemorian föreslås att undantaget i 4 § 3 VL i förtydligande syfle ändras så
att det endast omfattar "centralantänd" hagelpalron eller länd-hall
därtill.

Eftersom
det uppenbarligen i viss omfattning åter finns stiflanländ hagelpalron i
handeln bör enligt rikspolisstyrelsen lagtexten kompletteras med "hagelpalron
med central- eller sliftanländning eller ländhatl därtill".

Kriminaltekniska
laboratoriet konslalerar all avsiklen med all införa uttrycket "cenlralantändning"
är att lagen därigenom kommer att gälla kantantändningspalroner med hagelladdning.
Del finns dock numera även hagelpalroner främsi avsedda för enhandsvapen i
kaliber 44, 38, 357 etc. Med den lydelse ändringsförslagel har, skulle sådana hagelpalroner
vara tillslåndsfria. Laboratoriet anser, att del saknas skäl varför dessa typer
av hagelpalroner med kantantändning inle är det. Enligl jaklsladgan (1938:279)
får vid jakl inte användas slälborrat skjul vapen med mindre kaliber än 36. Älla
de nämnda finkalibriga typerna än hagelpalroner är -vare sig de är avsedda för kantantändning
eller cenlralanländning - förbjudna vid jakt. Laboraloriel föreslår därför,
all 4 § 3 VL omformuleras till all avse "hagelpalron, avsedd för vapen i
kaliber 36 och siörre, eller tändhall därtill". Då ländhalt lill vissa hagelpalroner
är tillslåndsfria, synes det inkonsekvent aU tändhatl, avsedd för kulpatron med
cenlralanländning, inle är upplagen som lillslåndsfri. Laboraloriel föreslår,
alt 4 § 6 VL ändras till "för jaklsludsare avsedd kulpalron med cenlralanländning,
eller tändhatl därtill". Slutligen anser laboratoriet, all uttrycket
"laddningshylsa" i 4 § 5 kan ulgå, då della begrepp synes onödigl i
sammanhanget och täcks upp av begreppel "palronhylsa".

Statens
naturvårdsverk har inga erinringar mol ändringen. Verkel fram-

Prop. 1981/82:1 99

håller dock att denna saknar praktisk betydelse eftersom kanlanländ
hagdammunilion endasi förekommer i kalibrar som ej äi- tillåtna för jaktändamål.
Sådan ammunition används ej heller i andra sammanhang. Enligl 6 p i paragrafen
gäller vapenlagen ej kulammunition med cenlralanländning som är avsedd för jaklsludsare.
Följden är all all centralanländ kulammunition avsedd för bl.a. målskjutning saml
kanlantänd kulammunilion omfattas av tillståndstvång enligt 5 § 2 p VK. Beslämmelserna
rörande förvärv av centralantänd hdmantlad kulammunition är således sådana atl
ammunition av delta slag avsedd för jakl får förvärvas fritt, medan sådan
ammunition som är avsedd för målskjutning men som avses brukas för jakl, är lillslåndsbelagd.
Hdmantiad jaktammunilion går all förvärva fritt i obegränsad mängd och kan - om
än ej lagligt - användas för målskjutning. Möjligheterna atl konlrollera sådanl
"missbruk" är obefintliga, liksom möjligheterna att kontrollera alt
inte målskjutningsammunilion används för jaktändamål. Det är ju för övrigt
alldeles uppenbart alt ammunition av typ som avses bmkas för jakl först bör få
användas för målskjutning av den enskilde jägaren för atl minska risken för skadskjulning
och därmed bättre tillgodose djurskyddsinlressel. Enligl verkels mening är här
redovisade bestämmelser utmärkta exempel på hur lagstiftning ej får vara;
knappast någon jägare eller målskytt kan rimligen känna sig manad att efterleva
ifrågavarande bestämmelser eftersom de uppfattas som hell omotiverade. Ätt
bestämmelserna ej fyller någon funklion — vad syftet än må vara med dem —
framgår än klarare med vetskapen om att det inle erbjuder några som helst
problem att komma över hdmantlad centralantänd kulammunilion avsedd för målskjulning,
utan atl ha erhållit tillstånd. Förutom all beslämmelserna i fråga saknar logik
i nämnda avseenden, lorde de skapa betydliga administrativa m. fl, problem för
det frivilliga skyttel och också i onödan ianspråkla redan hårt ansträngda
resurser hos polismyndigheterna. Mol denna bakgmnd av det anförda får verkel besläml
föreslå all orden, "som är avsedd för jaklsludsare", utgår ur 4 S 6 p
VL.

Liknande synpunkler anförs av Svenska jägareförbundet, som
anser att beslämmelsen om tillslåndsplikt för annan centralantänd ammunition än
jaktammunilion saknar funklion och medför dels lolkningssvårigheter, dels merarbete
för såväl skyttar, jägare och ammunitionshandlare som lillslåndsmyndigheterna.

Enligt SPOFA:s uppfallning finns ej skäl all ha olika beslämmelser
för ländhallar lill hagelpalroner och sådana lill kulammunilion. Vidare bör
även kantanländningsammuniiion ingå i förteckningen,

3.4 Museers vapeninnehav

Promemorians förslag lill föreskrift i 8 § VL om lillslånd
för museum som ägs av landsling. kommun eller stiftelse som slår under
länsstyrelsens lillslånd alt inneha vapen har föranlell bl. a. förslag lill
vissa justeringar av den föreslagna lagtexten.

Prop.
1981/82:1 100

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
påpekar att statsbidrag enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till
regionala museer ulgår lill regionall verksamt museum som regeringen förklaral berälligal
till sådant bidrag.

De slalsbidragsberälligade museerna ägs i regel av
stiftelser. Endasi i några få fall ägs de av föreningar eller kommuner. Del är
landstingskommunerna och kommunerna som bär huvudansvarel för de slalsbidragsberälligade
museernas verksamhel men formdll (med ivå undanlag) är de inte ägare till
museerna. Ägare är de museislifldser eller -föreningar, i vilka
landstingskommunerna och kommunerna ingår som sliflelsebildare eller medlemmar.
De akluella museistiftdserna är undantagna från länsstyrelsens lillsyn. Med beaklande
av de redovisade äganderättsförhållandena föreslår riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer atl vapenlagen 8 § 4. får följande lydelse:
"Tillstånd att inneha skjulvapen får meddelas ... huvudman för museum,
som ålnjuler slatsbidrag enligl förordningen (1977:546) om slalsbidrag lill
regionala museer, samt huvudman för museum som ägs av landsting, kommun eller
stiftelse, som slår under länsstyrelsens lillsyn, för lillslåndsplikligl vapen
som ingår i museels samlingar."

Liknande synpunkler anförs av kulturrådet som hämtöver
upplyser all en särskild arbelsgmpp skall inrällas vid kullurrådel med represenlanl
från bl.a. rikspolisslyrelsen och från museiområdel för all följa upp arbelel
med säkerhelsfrågor vid museerna i samband med byggnation, för ulbildning och
för särskilda informationsbehov. Juslitiedeparlemenlets promemoria om
ändringar i vapenlagstiflningen aktualiserar behovel att i denna arbetsgrupp
uppmärksamma säkerhelsaspekterna på museernas vapensamlingar.

Del blir enligl Svenska vapenhistoriska sällskapet sannolikl
alll svårare för enskilda atl av ekonomiska skäl förvärva vapen. Desto
viktigare är del därför alt lokala museer har möjlighel att inneha vapen och
ammunition. Sällskapel vill här l.ex. peka på de ur kulturhistorisk synvinkel
vikliga hembygdsmuseerna. Det bör naturligtvis inte vara organisationsformen
som sådan, slallig eller icke slallig anknylning osv., som är avgörande då
frågan om vapeninnehav prövas, ulan möjligheler till säker förvaring och
liknande. Sällskapet vill därför hävda atl lillslånd bör kunna meddelas även
andra museer än statliga och kommunala såvida deras allmänna skötsel och
möjligheter till förvaring m.m. inte ger anledning till annan bedömning i del
enskilda fallel. Av samma ekonomiska skäl som lidigare anförts ökar betydelsen
av möjligheler lill tillfälliga ulställningar. Även i dessa fall bör de
faktiska förvaringsmöjlighelerna och säkerhetsanordningarna i de enskilda
fallen vara avgörande för vilka vapentyper som kan ställas ut och inte
vapentypen som sådan.

Enligt armémuseums mening, bör lillståndsmöjlighelen
utsträckas till alla museer med tillräckligt stabil organisation och möjligheler
lill säker

Prop. 1981/82:1 101

förvaring
av vapnen, exempelvis därtill lämpade hembygdsmuseer, och inte göras beroende
enbart av vem som är museets huvudman.

Museer
har ofta behov av alt låna föremål för tillfälliga utställningar. Sådana
utställningar har ofta en varaktighet av flera månader och långivarna kan
givetvis inle närvara under hela utställningstiden. Därför föreslås 22 § 1. och
4. utöver den i promemorian föreslagna omformuleringen ändras så, alt
skjulvapen, även enhandsvapen och automatvapen, får lånas ul för de nämnda ulslällningarna.

Svenska
vapenstiftelsen anser att en enkel registrering borde vara tillfyllest. Della
skulle underlätta för dessa institutioner all ta vara på l.ex. attraktiva
dödsbovapen.

Enligt
länsstyrelsen i Öslergöllands län är del angelägel alt del finns särskilda
regler för förvaringen. Sådana regler måste tillgodose såväl allmänhetens krav
atl kunna få se vapnen som de krav på skydd mol tillgrepp som är nödvändiga ur säkerhelssynpunkl.
49 § vapenlagen bör ändras så atl den ger rikspolisstyrelsen rätt alt utfärda
närmare föreskrifter.

3.5
Införsel av vapen

I
promemorian föreslås alt 16 S VL ändras så alt endasi sådana svenska, danska,
finska och norska medborgare som inle är bosalta här i landei omfattas av beslämmelsen.

Generaltullstyrelsen
upplyser atl man i södra lullregionen sedan ell par år tillämpar ell
förfarande, som innebär all tullmyndigheten anmäler lill polisen när del
konstateras atl någon medför vapen i samband med inflyttning. I 16 § punklen 2
föreslås ell tillägg av innebörd all undanlaget från tillslåndsplikt i fråga om
skjutvapen som svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare för tillfällig
användning vid jakl eller lävling inför från Danmark, Finland eller Norge endasi
skall gälla person som icke har sill hemvist här i riket. Generaliullslyrelsen
vill i detta sammanhang endast framhålla all övervakningen av den föreslagna
inskränkningen på grund av svårigheten all bedöma bosällningsförhållanden
aldrig kan bli särskilt effektiv. För tillfällig införsel av vapen i annat
fall fordras tillstånd av polismyndighelen i den ort där förtullning skall äga
rum. Sådant lillslånd är tidsbegränsat. När vapnel förs in konlrollerar lulUjänsteman
atl giltigt tillstånd finns. Tulhjänsleman påtecknar lillslåndel vid den
resandes in-och ulresa. Tillståndet behålls av den resande - även vid utresa -
och ingen rapportering av utförseln sker lill den lillslåndsgivande myndigheten.
Berörda polismyndigheler saknar härigenom möjligheler all konlrollera ålemlförsdn
av de vapen för vilka man gell införsdlillslånd. Ell infört vapen kan därför
utan nämnvärd risk för påföljd avyllras i Sverige. Enligl generallullslyrelsens
uppfallning finns del skäl överväga införandel av ell syslem som möjliggör konlroll
av alt vapen ålerulförs när införseltillståndet upphör atl gälla. Ell sådanl
syslem lillämpas i västra lullregionen enligt

Prop.
1981/82:1 102

en överenskommelse mellan tulldirektionen där och
polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt. Systemet bygger på att införsellillslåndel
upprättas i tre exemplar, atl dessa visas upp för lulltiänsteman vid in- och ulresa
med vapnel och all rapportering sker mellan tull och polis.

Enligt polisstyrelsen i Vä.xjö ger innebörden av ändringsförslaget
i 16 § vid handen att såväl ordet bosatt som hemvisl skall ges en snäv
tolkning, vilkel emellertid motsägs av tolkningen av vapenkungörelsen. Med
hänsyn härtill måsle del anses som angelägel all lagstiftningens
tillämpningsområde klargöres, all enhetliga begrepp lillämpas och all
begreppen i en eller annan form definieras.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller all del problem
som har gell upphov till promemorieförslagel vid olika tillfällen har påtalats
av lokala polisstyrelser i länet. Värmlands län har en lång landgräns mol och
nära kontakter med Norge. Länsslyrelsen vill därför underslryka viklen av alt
förslaget i denna del genomförs.

Föreningen Sveriges polischefer och föreningen Sveriges
länspolischefer vill bringa lill departementets kännedom att 16 § 2 i dess
nuvarande lydelse medfört all vapen kunnal införas lill riket av personer som
uppenbarligen ej bort ha lillgång lill vapen. Ändringsförslagel innebär så lillvida
en förbättring alt endasi den som icke har sill hemvist här berörs av
undantaget från tillslåndsplikten. Även med föreslagen lydelse ger 16 § 2 möjlighel
för nordiska medborgare all under längre tid inneha vapen här i landei oaktat
de vid tillståndsprövning för innehav här i landei icke skulle meddelals
tillstånd. Föreningarna bedömer del angelägel all frågan om förbud i vissa fall
för invånare i Danmark, Finland eller Norge atl inneha vapen här i landei
aktualiseras. Sådanl förbud skulle kunna länkas beträffande person som med
hänsyn till brottslig verksamhet etc. icke är lämplig som vapeninnehavare. (Jfr
särskilt hagelvapen som är licensfria i bl.a. Norge).

3.6 Förvaring av vapen

Förslaget om etl förtydligande i förvaringsbestämmdsen i
23 § VL har kommenterats av några remissinslanser.

Jakt- och viltvårdsberedningen tillstyrker ändringen.

Rikspolisstyrelsen anser atl enligt gällande beslämmelser
den lillståndsfria ammunitionen inte synes omfattas av förvaringsbestämmelserna
i 26 § vapenlagen. För atl komma lill rätta med denna olägenhet bör 4 § vapenlagen
kompletteras enligt följande: "Med undantag av beslämmelserna i 26, 32, 33
och 40 §§ gäller lagen ej ...".

Föreningarna Sveriges länspolischefer och Sveriges
polischefer lillslyrker ändringsförslagel beiräffande andra slyckel men anser atl
försummelse mol beslämmelsen bör straffsanktioneras. Tyvärr är del alldeles för
vanligl förekommande atl vapen förvaras så alt det lätt kan åtkommas av obe-

Prop. 1981/82:1 103

hörig.
Underlåtenhet av della slag uppdagas sällan annal än i samband med tillgrepp. Möjlighelen
atl i del enskilda fallel i efterhand gå in med särskild och slraffsanktionerad
förvaringsföreskrifl kan eventuellt förhindra upprepad skada men ej
tillräckligt kraftigt motivera vapeninnehavaren all vidtaga nödvändiga
skyddsåtgärder innan skada skett.

Förslagel
alt vapen och ammunition skall förvaras under skilda läs kan enligl Svenska pistolskytteförbundel
i och för sig vara moliveral, men det bör i kommande anvisningar klart utsägas
all kravel på läs för det ulrymme där ammunition förvaras hos enskild ej bör
sällas särskill högl. Regelmässigl innehar enskild ej fler palroner än vad som
ej förbrukats ur den eller de förpackningar som köptes vid den senaste
skjutningen saml ammunition för närmast förestående skjutningar i annan
sammanslutnings regi. Väsentligare än lås måsle vara atl ammunition ej
förvaras tillsammans med vapen.

3.7
Återkallelse och tidsbegränsning av vapentillstånd

Förslagel
i promemorian all uividga möjlighelerna alt återkalla vapenlicens (29 § VL)
och aU införa tidsbegränsade tillstånd (I0§ VL) har fått etl övervägande
positivt mollagande.

Länsstyrelsen
i Värmlands län är medvelen om alt den föreslagna åler-kalldsegrunden kan väcka
oro hos vissa vapeninnehavare som tillfälligl eller definilivl minskat eller slulat
med sill aktiva skylte. Med hänsyn lill de begränsningar och förbehåll som
föreslås i den prakliska lillämpningen tillslyrker länsslyrelsen förslagel. Vid
sitt ställningstagande har länsslyrelsen också beaktat del även i promemorian
påtalade förhållandel, all syflel med lagstiftningen på detta område också är
all minska spridningen av skjutvapen i vårt land. Ylleriigare en omsländighel
vill länsslyrelsen framhålla. Vid målskjutning, framför allt vid pistolskylle lävlar
man i ell flerlal olika grenar och inom vaije gren kan del finnas behov av att
använda mer än elt vapen beroende på exempelvis om det gäller ban- eller fällskylte.
Del händer dessutom ofta all en skyll går över till andra skyllegrenar. Härvid
krävs naturiigen andra skjutvapen. De "gamla" vapnen behålls då som
regel även om de inte längre används. Pä delta sätt kan en skytt skaffa en mer
eller mindre omfatlande vapenarsenal. Della kan inte anses tillfredsställande
ur den nyss anförda aspeklen om intresset av alt minska spridningen av
skjutvapen i samhällel - även om nackdelarna i viss mån kan neutraliseras med
föreskrifter om förvaringen av vapnen. Mol förevarande bakgrund finns del
ytterligare ett skäl att tillstyrka förslaget. Genomförs delta kan lillståndsmyndighelerna
som villkor för ytteriigare lillslånd att inneha vapen kräva, all sökanden
sanerar sill vapeninnehav. Härigenom uppnås också likställighet med de regler
som gäller för jaklvapen enligl de nyligen genomförda reglerna om
"vapengarderoben". Som en följd av del anförda tillslyrker länsslyrelsen
också förslaget, all tillslåndsmyndighei får tidsbegränsa tillstånd att inneha
vapen när särskilda skäl föreligger.

Prop. 1981/82:1 104

Del
torde enligl länsstyrelsen i Malmöhus län inle råda någon ivekan om aU det i
exceptionella fall kan fmnas behov av att polismyndigheten medges rätt all
pröva huruvida vapenlillslånd, som exempelvis avser innehav eller skyddsändamål,
fortfarande skall äga gillighel i sådana fall då ell uppenbart behov av vapnel inle
längre föreligger. Del lär dock bli svårt för de tillslåndsprövande myndighelerna
all ulan adminislraiivi krångel kunna följa upp sådana vapenlillslånd framgent
för konlroll av huruvida behovel kvarslår eller inle. Länsslyrelsen är också medvelen
om risken, all en ålerkalldse av vapenlillslånd av andra skäl än som anges i 29
§ VL i dess nuvarande lydelse kan komma alt skapa allvarliga motsättningar mellan
allmänhelen och polisen. Därför bör ålerkalldsegrunden om möjligl få en mera
distinkt formulering än förslaget ulvisar eller också bör precisa regler
meddelas i anvisningsväg. Vad härefter angår det föreslagna tillägget till 10 §
VL, innebärande atl vapenlillslånd får tidsbegränsas om särskilda skäl
föreligger, har länsstyrelsen i princip ingenting all erinra häremot. Dock bör
minimitiden för en sådan begränsning föreskrivas bli lägst sex månader.

Beträffande
förslagel om möjlighel till tidsbegränsning av vapenlicens anser polisstyrelsen
i Falun atl denna möjlighet ibland kan vara värdefull all ha lillgång lill. För
tydlighets skull borde kanske beslämmelserna kompletteras med föreskrift om att
vederbörande innan tillståndstiden gått ul självmant skall överlämna vapnet lill
polisen för inlösen eller överiåla del lill någon som är berälligad,all inneha
del. Någon lid för avveckling bör nämligen i dylika fall inte - i likhet med
dödsbos vapeninnehav - få förekomma. När del gäller den nya grunden för ålerkalldse
av tillsiånd lill vapeninnehav måsle man nog av prakliska skäl godta den i den ulformning
den fåll. Men del har ju i brottssammanhang visat sig att l.ex. avsågade hagelgevär
också kan vara farliga lika väl som de i 9§ 2 st. VL nämnda. Justitiekanslern
har även i etl ärende angående tillämpningen av vapenlagen (400-77-21) varil
inne på ålerkalldse av lillslånd lill vapeninnehav då behov av vapnel ej längre
föreligger. Ålerkalldse när behov av vapen upphör vore kanske ett verksamt sätl
all hejda det ständigt ökande vapen-antalet i landei.

Den
föreslagna ändringen i 10 § vapenlagen innebärande alt lillslånd atl inneha
vapen kan tidsbegränsas tillstyrkes av skytteförbundens överstyrelse med det
påpekandet atl tidsbegränsningen inle kommer lill användning i andra fall än
som tagits upp i promemorian och då speciellt special-motiveringen. Förslaget
all lillslånd all inneha vapen kan ålerkallas när behov av vapnet inte längre
föreligger är i sig långtgående. Under den bestämda fömtsättningen alt denna återkalldsegmnd
användes så restriktivt som framhållils i promemorian har styrelsen inte någon
invändning mol förslagel. Del måsle dock skapas garantier för atl de
myndigheter som skall behandla dessa ärenden inte tolkar bestämmelsen alllför exlensivl
och atl godtyckliga bedömningar förhindras. Enligt slyrelsens uppfallning

Prop. 1981/82:1 105

är
del därför nödvändigl all myndighelernas fria bedömning i denna fråga inskränkes
i så stor utsträckning som möjligt. Förslagsvis genom av depar-temenlel ulfärdade
tillämpningsföreskrifter. Dessa föreskrifter bör lämpligen innehålla en
uppräkning av de fall då ålerkalldse får ske. Överstyrelsen finner det även
angelägel att framhålla atl ålerkalldse inle obligatoriskt behöver ske om behovskravel
inte längre är uppfyllt. Delta bör även noga poängteras på lämpligl säll,
förslagsvis i speciälmotiveringen.

Enligl
länsstyrelsen i Östergötlands län måste lidsbegränsning även ulan en sådan
bestämmelse redan nu lillämpas i vissa fall, men en ullrycklig beslämmelse ger
en siörre möjlighet lill tidsbegränsning, någol som är av särskild betydelse,
då del gäller mera farliga vapen. Det är dock angeläget, atl en lidsbegränsning
sker med slor ålerhållsamhel och all polisen har en ordentlig bevakning av de
lidpunkter, då sådana lillslånd upphör alt gälla. Med nyssnämnda fråga
sammanhänger en ny återkalldsegrund beiräffande vissa farliga vapen, om lidigare
synnerliga skäl för innehav härav ej längre föreligger.

Alt
en sådan möjlighel finns, kan vara till fördel. En beslämmelse härom måsle dock
lillämpas myckel varsaml och endasi i myckel markanta fall. Della bör komma lill
uttryck antingen i ändrad formulering av föreslagen laglext eller i
anvisningar. Del lorde annars vara risk för moisäiiningar mellan allmänheten
och polisen. Lagtexten i föreslaget andra stycke lill 29 § VL är alllför
krångligt formulerad och bör därför ändras redan av denna anledning.

Möjlighelen
all tidsbegränsa tillstånd hälsas med tillfredsställelse av Föreningen Sveriges
länspolischefer och Föreningen Sveriges Polischefer. Det föreslagna tillägget bedömes
av föreningarna kunna få slor praktisk betydelse och innebära alt såväl del
allmännas som den enskilde sökandens intressen kan tas tillvara på ett mer
flexibelt sätt än för närvarande. Föreningarna föreslår dock alt del i 9§ eller
10 § intas bestämmelse om att tillstånd alt inneha "opiuggal"
automatvapen endasi får meddelas för viss lid. Vid tillståndstidens utgång bör
dock förnyad prövning kunna föranleda förnyat tidsbegränsat innehavstillslånd.

Enligt
SPOFA:s uppfattning föreligger här en risk för atl möjligheten till
tidsbegränsning kommer all ulnyttias ulan atl skälen är alllför tungt vägande
och därigenom skapas onödigl krångel. Då föreskriften närmast tar sikte på
skydds vapen vill föreningen föreslå följande ändring: "Om särskilda skäl
föreligger får tillstånd/ör skyddsvapen tidsbegränsas."

Belastningen
på enskilda föreningar och skylleförbund saml för handläggande
polismyndigheter om förslagel genomförs berörs enligl Sveriges pistolskytteförbund
över huvud laget ej. Förnyelse av tidsbegränsade tillstånd alt inneha enhandsvapen
för målskjulning skulle praktiskt 100%-igl begäras och medföra krav på nya inlyg
beträffande medlemsskap, aktivitet, skjutskicklighel samt prövning av den
sökandes behov av sökta vapen. I etl betydande antal fall skulle förmodligen
yttranden från förbundet

Prop. 1981/82:1 106

begäras
och belasla administrationen. Ej minst skulle de lokala polismyndigheterna
belastas. Om tidsbegränsade licenser ej utfärdas mot "rabat-lerad"
avgift medför en sådan ordning ökade koslnader för den enskilde. Förbundel
pekar på möjlighelen av atl i stället införa en ordning med rapporter från
föreningarna till polisen om vapeninnehavarens aktivitet ha blivit prövad.
Rapporten skulle i enklaste form avse vapeninnehavare som varil aktiva de senasie
tre åren. Rapporteringen skulle underlättas och andra fördelar vinnas om polismyndighel
i sin tur underrättade den lokala föreningen om beviljade vapenlicenser. Med en
sådan ordning skulle följa de fördelarna atl den lokala föreningen hade möjlighel
alt kontakta vapeninnehavare, informera om vapenlagstiflningen och den lokala skylleverk-samheten
samt påverka mindre aktiva att slälla vapen lill förfogande för rekryler och
andra eller överiåla obehövliga vapen lill föreningen. Inaktivas innehav av
vapen skulle förhoppningsvis begränsas.

Svenska Jägareförbundet inslämmer
i syflel med den föreslagna möjlighelen lill lidsbegränsning men finner mol
bakgrund av vad anförts i speciälmotiveringen med laglexlens ulformning alt stadgandel
kan ge upphov lill oacceptabla skillnader i lillämpning de olika
polisdistrikten emellan. Jägareförbundet vill påtala t. ex. del fall när någon
söker tillstånd att för en utlandsjakl förvärva ell grovkalibrigl specialvapen.
Tillståndsmyndighelen kan då tidsbegränsa tillståndel till atl omfatta endast
just den ifrågavarande resan. Vapen av ifrågavarande slag är synnerligen dyra,
de måste ofta anpassas speciellt för innehavaren och denne kan efter några år
för en annan jaktresa på nytl ha behov av ell vapen av ifrågavarande slag. En
tidsbegränsning av tillståndel i eU sådanl fall är således direki felaktigt och
ger för tillståndshavaren avsevärda ekonomiska konsekvenser förulom all de adminislraliva
besvären ylleriigare ökar. Enligt jägareförbundels uppfattning bör den
föreslagna möjlighelen att tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen ulnylljals
restriktivt och endast för skyddsvapen saml sådana särskill farliga vapen som
omnämns i 9§ andra stycket VL. Tidsbegränsning av tillstånd inneha jaktvapen
kan inte accepleras av jägareförbundet. 1 rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m.
till vapenlagstiflningen måsle noga anges i vilka fall lidsbegränsning av
tillstånd skall tillgripas. Förslagel lill ändring i 29 § innebär att
paragrafen kompletteras med en ny återkalldsegmnd. Svenska jägareförbundel
vill underslryka alt denna inle får göras lillämplig på "normala"
jaktvapen och inte heller på enhandsvapen som innehas för jakländamål. Della
skulle nämligen komma aU leda till all prövningar fortlöpande kommer att ske
för ell siort anlal vapen. Om exempelvis någon, som erhållit lillslånd inneha enhandsvapen
för jakländamål, ell visst år inle jagat i den omfattningen atl lillslånd för enhandsvapen
anses erforderiigl skulle della kunna komma all medföra all lillståndet drogs
in. Nytt tillstånd måsle därefter sökas när jakten på nyll upptas i tidigare
omfattning. Etl sådant syslem kommer enligl Svenska jägareförbundels
uppfattning alt skapa avsevärda konflikter mellan tillslåndsmyn-

Prop.
1981/82:1 107

digheterna
och enskilda vapeninnehavare, vilkel bör undvikas, samlidigl som systemet
kommer all bli synnerligen arbelskrävande. Svenska jägareförbundet föreslår mol
bakgrund härav att noggranna, restriktiva anvisningar till paragrafen intas i
rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiftningen. Liknande
synpunkter framförs av naturvårdsverket.

BRÅ
vill gå längre än förslagel. Behöver vapeninnehavaren inle längre silt vapen,
bör huvudregeln enligl rådets mening vara all licensen ålerkallas. Undanlagsvis
kan fortsatt tillstånd medges i fall som avses i 9§ första stycket andra
meningen i VL. Forlsalt lillslånd bör dock aldrig kunna meddelas beträffande
skyddsvapen.

De
vapen, varom det här är fråga, är enligl JK särskill farliga med hänsyn lill användningen
vid olika fmklade våldsbroll. Det lorde emellertid vara sällsynt alt den
legale innehavaren av exempelvis ell enhandsvapen begår ett sådanl brolt.
Risken alt hans vapen kommer till sådan användning förefaller i praktiken mera
vara knuten till att vapnet kommit i orätta händer. Även om vinslen med den
föreslagna ordningen skulle bli liten, vill JK dock inle avstyrka förslagel.
Med hänsyn lill all ölägenheterna för den enskilde i ekonomiskt avseende
skulle kunna bli stora anser JK dock att som molindikalion till ålerkalldse bör
gälla atl återkallelsen framstår som oskälig och alt trygghet föreligger för
all vapnet inle skall missbmkas.

För
alt uppnå bättre överensstämmelse med det bakomliggande syftet ifrågasätteryafcr-
och viltvårdsberedningen om inle "särskilda skäl" i 10 § bör bytas ul
mot "synnerliga skäl". Enligt beredningen kan del diskuteras om del
förhållandel all innehavaren tillmäter vapnel ell affektionsvärde bör föranleda
alt licensen inle skall ålerkallas. I varje fall bör undanlaget och de i
motiven nämnda villkoren komma lill klarare uttryck i lagtexten.

Någon
minimitid för tidsbegränsning bör enligl polisstyrelsen i Stockholm inle
införas. Del kan nämligen ibland inlräffa all ell vapen förvärvas endasi för en
kort tid, l.ex. för utförsel, varvid tiden före utförseln kan undersliga en
månad.

3.8
Inlösen

Enligl
Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer får polisslyrelserna
in vapen frän allmänhelen pä i huvudsak Ivå vägar. Dels rör del sig om vapen
som omhändertagits jämlikl 32 S VL, dels vapen för inlösen jämlikl 35 S VL.
Även om så ej utsågs i 32 § VL torde det få anses ligga i sakens natur all, om
vapeninnehavaren ej vill eller av annan anledning inle förmår lillhandahålla
berörda vapen, vapnel får eftersökas av polisen varvid rällegångsbalkens regler
om husrannsakan analogivis får lillämpas. Beiräffande vapen för inlösen ger 35 §
VL ej slöd för ell motsvarande arbetssätt om vapen ej inlämnas på anmodan.
Visserligen kan vid underlåtenhet all avlämna godset (betr. ammunition jfr
dock

Prop.
1981/82:1 108

38 § VL) fråga om olaga vapeninnehav uppkomma och beslag
ske enligl reglerna för beslag i broUmål. Dock synes delta vara en väg som icke
i alla silualioner är framkomlig eller i vart fall den mesl lämpliga.
Förslagsvis bör enligl föreningarna 35 § VL komplelleras med regel som anger
polisstyrelsen äger beslula om omhändertagande för del fall vapen enligl 33 §
I -3 VL ej avlämnats Irots anmodan.

Bestämmelserna
om inlösen avses enligt SPOFA vara tvingande för slaten men ej för den andra
parten som i de silualioner som nämns kan avyttra sitt vapen lill exempelvis en
vapenhandlare. 1 detta fall bör, anser SPOFA, elt förtydligande ske i
lagtexten. Här bör understrykas all om vapnet i fråga överiåles lill en
vapenhandlare kommer del all på normala vägar på nytl föras ut i marknaden. Del
har konstalerals alt så ofta inle är fallet när det gäller av staten inlösta
vapen.

3.9 Skrotning av vapen

Promemorieförslaget i denna del godtas i alll väsentligt
av remissinslanserna.

Enligt
Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer kan ell
genomförande av förslagel innebära atl vapen använda som brottsverktyg förstörs
utan möjlighel för polisen all undersöka vapnet. Förslagel innebär också, atl idenlifieringsproblem
av skrolade vapen kan uppstå då lagen medger omedelbar skrotning utan möjlighel
till kontroll. Sammanfattningsvis inbjuder förslaget enligt föreningarna lill
en hel del oegenlligheler med hänsyn lill de små kontrollmöjligheter som det
ger. Brislerna kan motverkas genom, atl den godkände "skrotaren" inle
ulan lillslånd av polisstyrelsen i del enskilda fallel får skrota vapnel förrän
exempelvis 3 månader förflutit från dagen för anmälan till polisen.

Den som
hos polisstyrelsen anmäler att han skrotat sitt vapen bör enligl polisstyrelsen
i Skellefteå vara skyldig atl förele bevis om skrolningen.

Även vapenreparatör som godkänls enligl 25 § VL bör menar
polisstyrd-sen i Stockholm tilläggas räll att ulan särskill tillstånd skrota
vapen.

3.10 Transport av vapen

Den i promemorian föreslagna beslämmelsen om vapenlransporter
i 28a§ VL har föranleU synpunkter av delvis kritisk innebörd.

Postverket
anför att den kraftiga ökningen av antalet väpnade rånbrotl under 1970-ta\et är
mycket oroande. Genom ett bretl samarbete mellan bl.a. polisen, bankerna,
handeln och poslen har olika åtgärder vidtagits och ytterligare åtgärder planeras
för alt öka den personliga säkerhelen för de människor som är särskill ulsatla
för rånrisker samt för all förebygga riskerna över huvud laget för rånbrolt. En
myckel viktig del i dessa strävanden är all så långl möjligt förhindra att
skjulvapen kan åtkommas

Prop.
1981/82:1 109

för
brottsliga syften. Poslverkel lillslyrker därför en lagändring, innebärande
all skjutvapen som skickas med poslen alltid skall assureras och att
motsvarande krav på säker hantering ställs vid transport av vapen med annan
transportör. I den föreslagna nya paragrafen 28a§ i vapenlagen bör dock
ammunition strykas vad gäller postbefordran, eftersom det redan finns etl
förbud mot postbefordran av ammunition. Genom de föreslagna lagändringarna
uppnås en överensstämmelse i lagen mellan kraven på förvaring av vapen under
Iransport och kraven på förvaring av vapen i övrigt. Lagändringarna innebär
vidare atl ansvarel för atl vapen skickas på i lagen föreskrivet sätt läggs på
avsändaren. Postverket kan inte åla sig något generellt övervakningsansvar ulan
endasi vid förfrågan från kunder eller i uppenbara fall informera om de Iransportregler
som gäller.

Enligt
SJ bör transportföretagen givelvis efter förmåga medverka lill alt
vapentransporter som de åtager sig ulförs under sådana betingelser all rimlig
grad av säkerhet uppnäs mot tillgrepp och obehöriga förfoganden i övrigt. Vid
SJ gäller f n. följande föreskrifter om behandling av ddhand-vapen i samband
med järnvägslransport såsom slyckegods:

Slyckegodssändning
som innehåller eldhandvapen skall av järnvägen hållas låst med hänglås.

På
station skall styckegodssändning av eldhandvapen förvaras i särskill låsl ulrymme.
Polisen på orlen skall om så kan ske underrälias om upp-slällning över nalt
eller över veckoskiflen eller om längre uppehåll av slyckegodsvagn med
eldhandvapen (SJF 620).

När
handeldvapen medförs som handresgods eller polletteras måsle "vital
del" avlägsnas och förvaras skild från vapnel (SJF 600).

Några
motsvarande bestämmelser om transport av vapen såsom vagns-laslgods har ej meddelals.
Sådana sändningar kan av lätt insedda skäl tänkas endast för försvarsmaktens
behov och regleras då av överenskommelse mellan SJ och vederbörande mililärmyndighet.
Såsom den nya bestämmelsen i 28a§ vapenlagen utformats i förslagel överlåter
den på transportföretaget att ensamt bedöma vad som i förekommande fall motsvarar
kravet på "lämplig" bevakning. Det är emellertid här ej, såsom när
det gäller transporter av farligt gods, fråga om skydd mot risker vilka
sammanhänger med godsets egenskaper atl kunna framkalla skada vid oriktig
behandling utan om risken för angrepp utifrån på godset. Vad som från fall lill
fall kan krävas i form av "lämpligl" skydd uiöver vad som för SJ:s
del anges i de nyss citerade föreskrifterna är en fråga som SJ saknar fömtsättningar
atl besvara. Svarel blir ju beroende av överväganden rörande del mått av hot
mot sändningen - och arlen därav - som bör antagas föreligga, alltså närmasl av
en polisiär bedömning. En lillämpning av beslämmelsen i syfle alt uppnå en
högre grad av säkerhel mol tillgrepp än som följer av SJ:s gällande
föreskrifter lorde för SJ:s del knappasl vara generellt genomförbar ulan
avsevärda bevakningsinsatser. SJ vill i sam-

Prop. 1981/82:1 110

manhangel
också fäsla uppmärksamhelen vid risken för felexpediering i samband med ullämning.
På den föreslagna beslämmelsen synes kunna stödas krav på en avsevärt mera
långtgående kontroll än i fråga om annal gods av den privaträllsliga
behörigheten hos den som i uppgiven egenskap av mottagare påkallar utlämning.
Enligt SJ :s besiämda mening bör preciserade föreskrifter tillhandahållas om
de säkerhetsåtgärder som skall vidtagas, i all synnerhet som åsidosättande ju
förutses skola vara straffbart. Sådana föreskrifter bör utfärdas av regeringen enligl
bemyndigande som synes kunna upptagas i elt nytl andra stycke i 48 § VL.
Föreskrifterna kan lämpligen införas i vapenkungördsen. SJ tar för givet atl SJ
- liksom berörda trafikföretag i övrigl och Iransportnäringens organisalioner
-bereds lillfälle alt ge sina synpunkler tillkänna på ulformningen av sådana
föreskrifter.

Enligt Föreningen Sveriges
länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer har säkerhelen kring transporter
av vapen hittills varit eftersatt i många fall. Lagförslaget bör medföra en
förbättring. Det synes dock enligl föreningarna logiskt alt koppla iransportreglerna
lill 26 § andra stycket på så sätt all vapnet och vital vapendel måsle
transporteras skilda från varandra genom l.ex. separata poslpakel eller olika
transportvägar såvitt transporten icke är bevakad i hela dess längd.

Förenade
fabriksverken vill påpeka all del i och för sig välgrundade förslagel angående
försändning av vapen kommer alt medföra visst merarbete med förpackningen, vilkel
i likhet med de ökade försändningskoslna-derna kommer alt medföra en fördyring
av utlevererade produkler.

Jakt-
och viltvårdsberedningen ansluter sig till uppfattningen all de skärpla
bestämmelserna för förvaring av vapen och ammunition bör kompletteras med moisvarande
säkerhetsföreskrifter för vapen- och ammunitionstransporter. Det finns
emellertid anledning att peka på att den förutsatta iransportbevakningen kan
föranleda praktiska problem. I varje fall bör det närmare klargöras vilka krav
som skall ställas på bevakningen. Del kan inle anses tillräckligl atl, som det
sägs i motiven, statens järnvägar meddelar ytterligare föreskrifter eller
anvisningar.

RÅ
finner liksom länsåklagaren i Norrbottens län den i 28a§ andra slyckel
vapenlagen föreslagna bevakningsskyldigheten väl allmänl formulerad. För aU nå
syftet med en ändamålsenlig bevakning bör ordet "lämpligl" ersättas
med ordel "belryggande". Även Göta hovrätt anser aU bestämmelsen, som
är slraffsanktionerad, bör konkretiseras.

De
vapen som idag skickas med posl sänds enligt SPOFA vanligen som postpaket.
Risken för stöld av icke assureral postpakel jämfört med risken för stöld av assureral
postpaket torde vara minimal. Vidare kan konslaleras all stöld av vapen under
postbefordran mycket sällan förekommit. Assurering innebär ökade kostnader,
vartill kommer större krav på embal-lering, vilkel också innebär koslnader. Särskill
kännbart blir della då etl vapen sänds tur och retur till en vapenhandlare för
reparation. Den sam-

Prop.
1981/82:1 111

maniagda
kostnaden för reparationen blir därvid väsentligi ökad. SPOFA yrkar avslag på
den skärpning av lagen som 28 a § första stycket innebär.

Norma
projektilfabriks erfarenhet är alt tillgrepp sällan sker av vapen under
transport. Med lanke på del slora anlal vapenförsändelser som idag sker per
post, järnväg och med biltransport finns ingen anledning all förmoda att slöldfrekvensen
är siörre för denna varukategori än för försändelser i övrigt. Vapen och ammunilionsbranschen
arbetar idag under etl mycket högl kostnadstryck, icke minsl förorsakat av de omfatlande
handhavande- och lagringsbeslämmdser som redan införts. Atl kräva bevakning av
samtliga vapen (och ammunitions-?) iransporter skulle enligt företagels
uppfattning leda lill en oacceplabd höjning av dislribulionskosl-naderna.
Sveriges industriförbund har samma uppfattning.

Enligt
ASG utför företagel årligen ell belydande antal vapenlransporter. I en intern
instruktion har ASG bl.a. angivit atl vapen under den tid de befinner sig i
magasin skall förvaras under lås, och att fordon som är lastade med vapen inte
skall lämnas utan uppsikt. 1 sammanhangel bör dock noleras, atl fordonen regelmässigl
är bemannade med endast en chaufför, och all uppsikten vid raster o. dyl.
sannolikt inle skulle kunna anses motsvara vad man i allmänl språkbruk lägger i
ordel "bevakning". ASG ser sålunda i den praktiska lillämpningen
svårigheter atl leva upp lill krav på "bevakning" utan alt vidla
särskilda åtgärder såsom all dubbdbe-manna bilarna el, dyl. Åigärder av angivel
slag skulle avsevärt fördyra transporten. För det fall atl lagstiftaren väljer
alt införa ett krav på "bevakning" av vapentransporter synes det
nödvändigt alt närmare ledning ges i frågan hur denna skall vara anordnad. Kvalificeringen
"på lämpligt sätt" är knappast av sådan karaktär atl den motsvarar
ens lågt ställda krav på svensk lagstiftning.

3.11
S. k. svartkrutsskytte m. m.

Frågan
om svartkmlsskytle bör tillåtas eller ej diskuteras av flera remissinstanser.

Enligl
rikspolisstyrelsens mening bör tillstånd inle meddelas för innehav av svartkrulsvapen
förrän målskjutning med sådana vapen upplages på riksorganisationernas
tävlingsprogram. Den bedömning som f.n. råder bland landels polisstyrelser
synes emellertid inte vara enhetlig. Intresset för della slags skylte tycks
vara stadigt växande. Därför vore det önskvärt om lagstiftaren, i vart fall
klarare än i promemorian, lar slällning till denna form av skylte.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer delar ej
synpunkten i promemorian all en reglering f. n. ej är påkallad. Såväl svartkmtsskyltet
som magnumskytlel och del mer eller mindre jippobetonade combat-skyltel har
tagit sådan omfattning all en reglering är påkallad. Såtillvida är frågan
måhända ej aktuell i delta sammanhang som

Prop. 1981/82:1 112

den
ej tarvar reglering i författning. Ell ställningstagande i tillämpningsanvisningarna
synes tillräckligl f n.

Svartkrutsskytte synes
enligt länsstyrelsen i Värmlands län väsentligen vara utbrett i två områden,
det ena i Göteborgs- och Trollhättan- och Kungsbacka-området, del andra i
Örebro län med Kariskoga som centrum. Svartkrutsskytlarna bedriver en intensiv
propaganda för all få sitt skylte "legaliserat". Efter utiändsk
förebild har de bildat en federation för svartkrutsskytte, som sökt inträde
såväl i riksidrotlsförbundet som i pistolskylle- resp. sportskytteförbundet. Hillills
har dock samtliga ansökningar avslagits. Genom de kontakter som länsstyrelsen
haft med förelrädare för svju-tkmtsskyltet har länsstyrelsen fått
uppfattningen, all delta skylte väsentiigen bedrivs dels av etablerade skyttar
som omväxling mol det "ordinarie" skyttel och dels av skyttar, som av
någon anledning inte nått elitklass i nyssnämnda skytleformer och därför hell
eller delvis gåll över lill svartkrulsskylle där konkurrensen inle är lika
hård. Mol bakgrund bl. a. av det anförda finner länsstyrelsen del angeläget atl
statsmakterna nu tar ställning till förevarande skytleformer alltså såväl
svartkruts- som magnumskytte. När del gäller dessa nya former av skylte anser
länsstyrelsen i princip att en restriktiv inställning bör intas. Länsslyrelsen
gmndar denna inställning väsentligen på två olika förhållanden. Det ena är den
på olika ställen i promemorian angivna målsättningen för lagstiftningsarbetet
på vapenområdel, nämligen all begränsa spridningen av skjulvapen i samhället.
Del andra är den stora reslrikliviiet som lagstiftarna ålagl tillslånds-myndighelerna
vid behandlingen av ansökningar om lillslånd till innehav av pistoler och andra
enhandsvapen. - Sistnämnda vapentyper utgör en väsentlig del av de vapen som
används för förevarande skytteformer. När det gäller svartkmtsvapen vill länsslyrelsen
dock framhålla atl dessa vapens farlighet får bedömas som mindre än andra
motsvarande vapen med hänsyn till del speciella - och för den oinvigde komplicerade
- sätt, varpå dessa vapen laddas.

Norma
projektilfabrik anser alt skylte bör få bedrivas på så många säll som möjligt,
men givelvis under belryggande säkerhelsformer. Alt varje skytleaklivitel
nödvändigtvis måste ha elt seriöst syfte kan knappasl vara i överenssiämmelse
med modernl demokratiskt synsätt. Skylte är för många människor, dels en
tävlingsform, dels rekreation. Om denna rekreation för några lar sig formen av
vapenleknisk lek bör della inte enligl fabrikens mening diskvalificera
vederbörande från all få ulöva sin hobby. Sveriges industriförbund har samma
uppfattning.

Pistolskytteförbundel
upplyser all förbundel numera godkänner alt svartkmlsskytle bedrivs inom
föreningarna men alt del vid överläggningar med riksidrottsförbundet om svartkrutsskyllefederalionens
anslulning lill någon skylteorganisalion förklaral sig f n. ej ha resurser att
ge den tekniska service som federationen kunde ha anspråk på efler en anslulning.
Oberoende av federationen har en intresseförening för svartkrulsskylle

Prop.
1981/82:1 113

nyligen
bildats. Dess verksamhel synes upplagd så atl den skulle kunna bedrivas som elt
komplement lill pislolskylleförbundel. Del förutsätts då all intresseföreningen
överlåler all skylleverksamhet vad avser pistol och revolver till föbundels
föreningar och endast ägnar sig åt information. Intresseföreningen skulle
varken centralt eller lokalt ha någon som helst direktivrätt i förhållande till
förbundel, kretsar eller föreningar.

Enligt
Svenska svartkrutsskyttefederationen används på flera håll i Afrika och Asien
fortfarande svartkrutsvapen för dagligt bmk och samma har förhållandel varil i
västvärlden till långl in på 1900-lalel. Anledningen till della är och har
varit i första hand ekonomiska skäl. Del moderna läv-lingsskyttel med svartkmtsvapen
togs upp i USA i början på 1930-lalet och har sedan fått en alltmer ökande
spridning. Svartkrulsskyllel bygger således på en obruten skyltetradition,
till skillnad från del nu allmänt accepterade bågskyttel. Som exempel på
spridningen, både lill tid och rum, kan nämnas atl den engelska
riksorganisationen bildades 1952 och all det nu finns nationella förbund i
samtliga 5 världsdelar. Federationen framhåller att svartkrutsskytte är en seriös
och ofarlig form av sportskytte och att vår sport har samma legitima rätt att
utvecklas som de moderna skytlefor-merna och bågskyttel.

Även
Svenska vapenhistoriska sällskapet vill bestämt hävda all svartkmtsskyltet har
elt seriöst syfte. Från kulturhistorisk synpunkl är detta en verksamhet som kan
påräkna stöd från musealt håll. Sällskapel vill därför instämma i den uppfallning
som framförs i promemorian nämligen atl svartkmtsskyltet inte behöver regleras
särskilt. Liknande synpunkter framförs av Svenska vapenstiftelsen.

Svartkrutsskyttet
är enligt Armémuseum internationellt i starkt tilllagande. Det fördjupar
kännedomen bland utövarna om äldre vapentyper och deras funklion och är sålunda
av värde för studier i vapenhistoria. Ärmémuseum delar den i promeorian anförda
uppfattningen, alt lagstiftningen inte i onödan skall försvåra innehav och
användning av vapen för legitima ändamål och biiräder åsiklen all en
författningsreglering av svartkmtsskyltet inte behövs, uiöver befintliga bestämmelser
om tillverkning av svartkmt.

3.12
Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen

Förslaget
i promemorian att införa en särskild regel i 26 § tredje slycket VL om
deponering av skjulvapen har fåll etl övervägande positivt mottagande. Några remissinslanser
har emellertid synpunkler på utformningen av bestämmelsen.

Enligt
länsstyrelsen i Östergötlands län synes deponering inle böra komma ifråga annal
än vid kortare lids förvaring. Del saknas uttryckliga regler i förslagel om vad
som skall ske, om den som ulan särskill tillstånd skall förvara vapen bryter
mot den allmänna förvaringsregdn. Det bör 8 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 1

Prop.
1981/82:1 114

särskilt anges, atl den som förvarar vapen är skyldig atl iakllaga
de eventuella förvaringsföreskrifler som gäller för den som deponerar vapen, någol
som förutsätter skyldighel för deponenten atl informera därom och att samma
straffansvar gäller som för deponenlen-licensinnehavaren. Del bör vidare klart
uttalas, all brislfällig förvaring av vapen kan medföra all polisen lar hand om
vapnen i avvaktan på att licensinnehavaren åter kan ta emol dem. Vid längre
lids förvaring bör fordras förvaringslicens.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen
Sveriges polischefer anför dels atl förvar hos annan bör vara av tillfällig karaklär,
dels atl förvar över längre lid - exempelvis 3 månader - endasi bör få
förekomma efler särskild prövning av polismyndigheten av vapenmollagarens
lämplighet att inneha vapen.

Den anmälan som skall fullgöras i samband med atl
vapeninnehavare vill deponera sina vapen hos annan bör enligl länsstyrelsens i
Malmö mening vara skriftlig. Om polismyndigheten godkänner depositionen bör elt
bevis om anmälan utfärdas. Beviset, som bör tillställas och innehas av den som
förvarar vapnen, måsle även ange de särskilda förvaringsföreskrifler, som
polismyndigheten kan finna lämpliga. Liknande synpunkler framförs av
länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillslyrker förslagel men
anser all del inte är tillräckligt med en anmälan till vederbörande
polisstyrelse om deponeringen. Enligt länsstyrelsens uppfallning måsle det
krävas en ansökan, som sedan prövas av polisstyrelsen i vederbörlig ordning.

JK påpekar att i motiven lill det föreslagna nya stycket
anges alt polismyndigheten skall se till att depositionen inte kommer till
stånd om myndighelen anser det vara olämpligt atl vapnet förvaras hos den som
licensinnehavaren anvisal. Det anges atl polismyndigheten i sista hand har möjlighel
att omhänderta vapnet och återkalla lillslåndel. Uttalandet kan enligt JK:s
mening förleda till uppfattningen all andra åtgärder är möjliga, l.ex. alt
utfärda förbud mot en deposition. Del lorde i stället vara så att den åtgärd som
anges stå till buds i sista hand är den enda som över huvud taget föreligger. I
motiven anges vidare en tidsfrist inom vilken anmälan skall göras. Om det är
meningen all en tidsfrist skall gälla, bör delta framgå av vapenlagen eller
vapenkungörelsen. JK vill sätta i fråga om inle lagtexten givits en onödigl reslriktiv
ulformning. Det kan tänkas situationer då det är såväl lämpligl som önskvärt, atl
vapen deponeras hos annan, ulan atl licenshavaren är direkt förhindrad atl laga
vård om vapnel. Del bör vara möjligt alt överiåla ål licenshavaren atl avgöra
när omsländighelerna är sådana all det är lämpligt alt annan person lar vård om
vapnel.

Enligl Svenska Jägareförbundets uppfallning bör "Ivåveckorsregdn"

inarbetas i paragrafen, vilket synes kunna ske på följande säll: "Är
inneha

vare av------ gjorts hos polismyndighelen. Sådan anmälan skall göras

senasi två veckor innan vapnel eller ammunitionen
överlämnas för förva

ring. Förvaring får dock--- all missbruka vapnel," Den möjlighel lill

Prop.
1981/82:1 115

senare
anmälan som berörs i specialmotiveringen bör givelvis föreligga och synes
lämpligen kunna inarbetas i rikspoUsstyrdsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiflningen.
Beiräffande återkallelse av tillstånd i aktuella fall synes detta enligt
jägareförbundels uppfattning vara en alltför långtgående åtgärd. Från allmän
säkerhetssynpunkt torde del vara fullt tillräckligl om polismyndigheten ges
befogenhet alt i akluella fall omhänderta och förvara vapnet. Statens
naturvårdsverk föreslår atl lagtexten ges den utformning som jägareförbundet
har föreslagit.

3.13
Familjerättsliga fång

Skytteförbundens
överstyrelse pekar på alt överstyrelsen i skrivelse lill justitiedepartementet
har anhållit att i 9§ vapenlagen målskjutningsvapen skall jämställas med
jaktvapen vid vissa fång av familjerätlslig karaklär. I promemorian har dock
denna anhållan tillbakavisats med moliveringen att antalet vapen härigenom
skulle öka i alltför slor omfattning. Della påstående är i och för sig rikligt
och överstyrelsen har full förståelse för alt statsmakterna inte onödigtvis
vill öka antalet vapen i landet. Målskjulningsvapen har dock ett minsl lika
stort affektionsvärde som jaklvapen, varför det inte ler sig rättvist att en
kategori vapen skall äga företräde framför en annan inle minst i belysning av
det förhållandel all mer än hälften av det antal vapen som årligen försvinner
är jaktvapen. Ur säkerhetssynpunkt torde del slå klart för envar att
målskjutningsvapen inte är farligare än jaklvapen. Enligt överstyrelsens besiämda
uppfattning är det etl rällvisekrav all målskjutningsvapen inle behandlas
oförmånligare än jaklvapen. Liknande synpunkter anförs av Norma
projektilfabrik.

Polisstyrelsen
i Skellefteå anser motivet atl förhindra att ett stort anlal vapen kommer i
omlopp som sakskäl är svagt. Problemet bör vara humvida jaktvapen vid
familjerättsliga fång kan anses märkligare än målskjutningsvapen. Så lorde ej
vara fallet. Atl jaklvapen sedan 1934 haft den här särställningen är beroende
av omsländigheler som nu ej är akluella. Om inle överslyrdsens slåndpunkl
godtas bör - enligt polisstyrelsens mening - del vara logiskl all för samtliga
vapen endasi beslämmelsen om affektionsvärde får gälla vid förvärv genom
giftorätt, arv eller testamente.

Länsåklagaren
i Södermanlands län anser all man i reformarbetet inte gått tillräckligl långt
och därvid inle nog beaktat den under senare år alltmer stigande användning av
vapen vid brott. Det måste anses vara ett väsentligi intresse all i görligaste
mån begränsa antalet vapen, som finns ute i vårt samhälle. Enligt
länsåklagarens uppfattning bör man speciellt rikta in sig på de vapen, som inte
kommer lill användning i någon siörre utsträckning. I första hand anser
länsåklagaren därför motiverat med en ändring av 9§ VL. Den nuvarande
bestämmelsen, alt man vid vissa bene-fica fång får förvärva jaktvapen utan alt behovskravel
är uppfylll, bör slopas. Del kan i dagens läge inle anses motiverat, att
jaktvapnen skall ha

Prop. 1981/82:1 116

denna
särställning. Har etl vapen särskilt affektionsvärde kan man ändock få
tillstånd till förvärv utan all behovskravet uppfylls. En väsentlig omständighet,
som man bör peka på i della sammanhang, är del förhållandel, att enligt
tillgänglig statistik för åren 1976-1978 av totalt tillgripna 2583 vapen mer än
hälften (drygt 57%) var jaklvapen. Del lorde enligl länsåklagaren inte vara
orimligt hävda, atl den som förvärvat etl vapen utan särskill affektionsvärde
eller inte har behov väl kan länkas sakna lillräcklig motivation för alt ordna
förvaringen av vapnel på ell tillfredsställande sätl.

3.14
Åldersgräns för äldre vapen

Förslagel
i promemorian all inle göra någon ändring i den nuvarande åldersgränsen för tillslåndsfria
äldre vapen f.n. (1860) har kritiserats av flera remissinstanser.

Statens
kriminaltekniska laboratorium framhåller atl del från skilda håll har anförts
kritik mol valel av årtalet 1860 och laboratoriet anser alt kritiken inte är
oberättigad. Sedan årtalsgränsen infördes år 1961 har laboratoriet utfört åldersbeslämning
av ell flertal skjulvapen. Del har härvid inte sällan visal sig vara omöjligl atl
med säkerhel faslslälla om ell vapen tillverkats före eller efter år 1860.
Laboratoriet delar i denna fråga rikspolisstyrelsens uppfallning alt del f.n. inle
finns någol hell invändningsfrilt alternativ till den nu gällande lidsgränsen.
En förändrad gränsdragning skulle emellertid enligl laboraloriels åsikt ge
upphov till en klar förbättring i detta hänseende. Med hänsyn lill de skäl, som
låg lill grund för införandet av årtalet 1860, anser laboratoriet, att samtliga
skjutvapen avsedda för gastäla enhetspalroner skall omfattas av vapenlagens
bestämmelser oavsett tillverkningsår. För de skjulvapen, som inle är avsedda
för gastäla enhetspatroner, dvs. främsi framladdningsvapen, ser laboraloriel
helst att årtalsgränsen framflyttas till år 1890 och detta av Ivå skäl. Vid
denna lid ansågs framladdningsvapnen vara föråldrade och tillverkningen av
sådana vapen var inle längre så omfallande. Dessuiom är det i allmänhet
lättare all åldersbeslämma skjutvapen från denna lid, bl.a. beroende på mer
tillförlitliga uppgifter i vapenlilleraluren. Laboraloriel föreslår därför,
att ordalydelsen i 2§ 1 VL ändras till "skjutvapen, som har tillverkats
före år 1890 med undantag för vapen avsell för gasläta enhelspatroner".

Armémuseum
anför all bl.a. lokala polismyndigheter ålerkommande riklar frågor till museet
om vissa vapens ålder, beroende på all vapen, tillverkade före 1860, är
undantagna från lagens beslämmelser (2§). Vapnens farlighet sammanhänger dock
mer med deras konstruktion än med tillverkningsåret, varför man bör ändra 2§ 1
till all, i stället för vapen tillverkade före 1860, undanla mynningsladdare
och besläktade vapen (kammarladdningsvapen), som inte kan laddas med enhelspalron,
saml vapen konslmerade för enhetspatron, lill vilka brukbar ammunition inle kan
anskaffas. Denna skenbart krångligare formulering skulle bespara

Prop,
1981/82:1 117

lokala myndigheter en från säkerhelssynpunkl egentligen
onödig, och ibland omöjlig, exakt tidsbestämning av många vapen. Armémuseum
delar alltså inte departementspromemorians uppfattning, att tidsgränsen bör
behållas.

Den strikta
årlalsgränsen 1860 som gmnd för krav på licens leder enligl Svenska
vapenhistoriska sällskapet till orättvisa och orimliga konsekvenser. En och
samma vapenlyp som lillverkals l.ex. åren 1850-1870 skall enligl lagen
behandlas olika om lillverkningsår kan fasisiällas. Del senare är för övrigl
långt ifrån alllid fallel och då är frågan öppen för en godtycklig bedömning.
Det synes sällskapel närmasl som en självklarhet all utgångs-punklen måste vara
vapnets farlighet och inte ett mer eller mindre slumpvis valt årtal.
Sällskapet vill därför föreslå atl i slället för lidsgräns följande skall
gälla: Från licenstvång undantas mynningsladdare och besläktade vapen (kammarladdningsvapen),
som inle kan laddas med enhelspalron samt vapen konslmerade för enhelspalron
men lill vilka bmkbara palroner inte kan anskaffas (VL 2§ mom. 1). Frågan om
vapenrepliker redovisas summariskt. Det syns närmast vara repliker av moderna
vapen som därvid åsyftas. I detta sammanhang har begreppel replik använls i
betydelsen kopia. Sällskapet vill emellertid framhålla den slora och växande
marknaden av repliker av äldre vapen. Repliker i slället för originalvapen är mol
bakgmnd av prisutvecklingen på vapenområdel i högsta grad en fråga om seriösa
samlarobjekt för enskilda samlare. 1 belysning härav blir lidsgränsen 1860 än
mer absurd. Ell originalvapen från 1600-lalel behöver inle licens. Del är
däremot nödvändigt för en 1980 tillverkad exakl replik av della vapen. Eftersom
repliker naluriiglvis kan bedömas frän olika synvinklar från seriös samlarsynpunkl
lill leksaksmarknaden understryker detta enligt sällskapels uppfallning del
angelägna all funktionen och ej ell visst årtal skall vara avgörande för kravel
på licens.

Samlurföreningen Nordstjärnan påpekar all årtalet 1860 som
gräns för tillståndsgivningen, kritiserades redan då den infördes år 1960. Det
är svårt att bestämma om ell vapen är tillverkat år 1859 eller 1860 om vapnel
saknar inskription om lillverkningsår. Del är enligl föreningen stötande för
förnuft och allmän rättsuppfattning om två vapens farlighet skall bedömas efler
vilkel år de är tillverkade om de i övrigl är identiskt lika. Liknande
synpunkter förs fram av Samlarföreningen Polcirkeln.

Svenska Vapenstiftelsen föreslår alt alla mynningsladdade
vapen saml vapen för ländnåls- och sliftanländning före år 1910 allernalivl
sekelskiftet skall vara licensfria. Däremot bör användandet av sådana vapen
vara licensbelagt. Ett äldre vapen, som avses all användas för annat än
samling, blir härigenom licensbelagt pä samma sätt som etl modernl vapen. Förul-sältningarna
för lillståndsgivning för skylte skulle vara att sökanden styrker atl vapnet är
säkert ur teknisk synpunkt och all han kan hanlera vapnet.

Prop. 1981/82:1 118

3.15
Straffbestämmelsen i 37 §VL

Länsåklagaren
i Göteborgs och Bohus län instämmer i promemorians förslag såvill avser bortlagande
av graderingen av det subjektiva rekvisitet vid olaga innehav i 37 §. De
tillämpningsproblem som de nuvarande reglerna om uppsåt - oaklsamhel inneburil
kan sannolikl lill slor del också tillskrivas den oklara definitionen av
skjulvapen i I § VL.

Göta hovrätt påpekar all
den hovrättsdom som har åberopats i promemorian inle var enhällig. Domen har
dikterats av ell hovrättsråd och två nämndemän. Domen har inle överklagats och
inte heller, såvitt bekant, blivit refererad. Majoriteten ansåg i del akluella
fallet att underlåtenhet att förvissa sig om huruvida innehav av ett vapen
kunde kräva lillslånd innefattade sådan oaktsamhet som avses i 37 § andra slyckel
vapenlagen. En dylik rättstillämpning överensstämmer inte - såsom också antyds
i departementspromemorian - med gällande tolkning av begreppet rällsvillfardse.
Rältsfallel bör därför inle läggas lill grund för lagändring. Fall av oaklsaml
vapeninnehav är av nalurliga skäl sällsynta och endasi elt ringa antal lorde
leda till ålal. Därför finnes i och för sig ingen erinran mol all oaktsaml
innehav av vapen göres slraffritl. Redigeringen av lagrummet har emellertid
blivit vilseledande och kan med den föreslagna utformningen tolkas såsom alt slrikl
ansvar införs för olaga vapeninnehav. Om del är önskvärt alt avskaffa
straffansvaret för oaktsaml vapeninnehav, bör ordel "uppsålligen" slå
kvar i första styckets ingress, lagas bort i den föreslagna andra punkten,
medan del i andra slyckel eller i ell särskilt stycke kan stadgas ansvar för oaktsam
överlåtelse eller upplålelse av skjulvapen. Hovrätten avstyrker emellertid
lagändring, enär gällande bestämmelser hittintills inle vållat problem av sådan
art som motiverar någon ändring.

3.16
Överprövning av länsstyrelses beslut i återkallelsefrågor

Förslaget
atl inle tillåta lalan mol länsstyrelses beslui i en ålerkalldse-fråga har fått
ell blandat mollagande.

Skytteförbundens
överslyrelse har inte något att erinra mol den föreslagna begränsningen av möjlighelen
föra talan mot länsstyrelses beslut.

JK
ställer sig tveksam lill förslaget atl hell avskaffa rätten all överklaga
länsstyrelsens beslut. JK kan emellertid hålla med om alt rådande skillnad
mellan behandlingen av ålerkallelseärenden och tillståndsärenden förefaller
obefogad. Med viss tvekan kan JK därför anslula sig till förslagel i denna del.

Återkallande
av innehavslillslånd för skjulvapen medför enligl yägflr«ai riksförbund —
Landsbygdens Jägare alltid indirekt besiktningsmbbning. Del är ur rällsprincipidl
synpunkt avsevärd skillnad mellan att vägras rätt atl förvärva egendom - och
all tvångsvis frånhändas egendom som redan besiltes med full äganderätt. Då
fråga är om ålgärd som medför rubbning

Prop. 1981/82:1 119

av
ägande- och besitlningsrätl, måsle särskill höga krav ställas på rällslill-lämpningen.
Hittillsvarande räll till överprövning av länsstyrelses beslut enligt 18, 29,
30 och 31 §§ VL, bör enligt förbundel beslå oförändrad.

Beslut
om ålerkalldse av vapenlicens kan, menar Göta hovrätt, vara av betydande vikt
för den enskilde. I promemorian anges också all fullföljd av sådana ärenden
till regeringen ökat krafligl under senare år. Vid sådanl förhållande finner
hovrätten ett avskärande av fullföljdsrälten vara synnerligen
otillfredsställande. Hovrätten förordar i slället den alternativa möjligheten
att låla ärendena fullföljas i kammarrätt.

Kammarrätten
i Stockholm vill först erinra om all del både i 1927 och 1934 års
vapenkungörelser stadgades alt talan ej fick föras mol länsstyrelses beslut i
ärende som avsågs i kungörel-sen. Riksdagen hemställde emellertid i skrivelse (rskr
1938:326) om sådan ändring i vapenkungörelsen, att länsstyrelses beslut om
förvärv och innehav av vapen skulle kunna överklagas. I prop. 1949:95 med
förslag lill vapenförordning uttalade departementschefen bl. a. att en
enhetlig prövning av ansökningar om vapenlicens lorde på elt mera verksamt och
smidigt sätl kunna tillgodoses genom uifardande av direktiv och anvisningar
rörande beslämmelsernas lillämpning. Däremol ansåg departementschefen atl
klagan borde få föras över länsstyrelsens beslut varigenom lillslånd att inneha
vapen hade återkallats eller förbud mot fortsatt innehav av vapen meddelals.
Som motivering angavs att fråga om förlust av rättighet kunde innebära
ekonomiska konsekvenser för vederbörande. Möjlighel alt få saken omprövad
borde därför få stå öppen. I departementspromemorian kritiseras den ordning som
gäller nu. Kammarrätten medger all det naturligtvis är riktigt atl bedömningen
skall ske efler samma kriterier både i lillslåndsärendena, som inle får
överklagas, och i återkalldseärendena, där besvärsrätl föreligger. Under
senare tid har det emellertid slällls krav på ökad rättssäkerhet för den
enskilde i förvaltningsärenden. Detta krav har bl.a. tillgodosetts genom
förvaltningsdomstolsreformen 1972, Del är vidare endast i speciella undanlagsfall,
som besvärsrätt inte föreligger över beslut på länsstyrdsenivå. Kammarrätten
anser därför alt del skulle vara betänkligt om besvärsrätlen begränsas genom atl
en återgång sker till den ordning som gällde tidigare och som då kritiserades.
Som framhölls vid riksdagsbehandlingen 1949 finns det också fog för olikheten
när del gäller möjligheterna att anföra besvär. Återkalldseärendena måste
sålunda för den enskilde ha större betydelse än lillslåndsärendena. Den som
ännu inle har fåll tillstånd all inneha vapen har inte haft grundad anledning
alt vidta slutliga dispositioner. Den som har fåll rätt att inneha vapen har däremol
kanske inköpt vapen och ordnat så att han har tillgång till jaktmarker etc. En ålerkalldse
av tillstånd kan i så fall medföra belydande konsekvenser för honom. Del synes
därför vara skäligt atl besvär även i fortsättningen kan anföras över
länsstyrelses beslut av aktuell art. Önskemålet atl antalet besvärsärenden hos
regeringen skall nedbringas bör naturligtvis i möjlig mån beaktas.

Prop.
1981/82:1 120

Förslag
om att besvärsprövningen när det gäller länsstyrelsens överklagbara beslut i
de ifrågavarande ärendena skall övertas av förvaltningsdomstol har framställts
dels i betänkandet (SOU 1959:4) Kompelensfördelningen av administrativa
besvärsmål mellan Kungl. Maj:l i slalsrådel och regeringsrätten, dels i
belänkandet (SOU 1966:70) Förvallningsrältskip-ning. Härvid åberopades atl
frågorna rörde enskilds rätt, 1 prop. 1971:30 Förvaltningsrätlsreform fastslogs
emellertid att ärendena måste avgöras under hänsynstagande huvudsakligen till
ordnings- och säkerhetssynpunkter. Prövningen borde därför ske i statsrådet.
Kammarrätten kan visserligen inle ansluta sig till vad som sägs i departemenlspromemorian
om atl ärendena saknar direki anknylning till kammarrätternas verksamhet i
övrigt. Kammarrätt handlägger nämligen mål om enskilda människors fömlsältningar
alt få ansvar i olika sammanhang. Som exempel kan nämnas frågor som rör
körkort, kriminalvård och ålerkalldser av läkarlegiti-malion. I och för sig
skulle alltså besvärsärenden i vapenfrågor väl kunna prövas av kammartäll. Den
allmänna utvecklingen efler år 1971 får emellertid anses vara sådan atl del
numera i ännu högre grad än lidigare bör läggas vikl vid ordnings- och
säkerhetssynpunkter när de aktuella ärendena prövas. Kammarrätten anser
därför, i likhet med vad som anförs i departementspromemorian, att ärendena
inte bör tillföras förvahnings-domstol. Det synes i stället ligga etl visst
värde i att regeringen genom handläggningen av dessa ärenden får en inblick i
hur lagstiftningen fungerar i praktiken. Så länge som antalet besvärsärenden
endast uppgår lill elt 40-tal per år synes det inte heller finnas tillräcklig
anledning att ändra besvärsreglerna i syfle atl minska arbetsbelastningen i
regeringskansliet. Av skäl som har anförts i det föregående förordar
kammarrätten att den nuvarande ordningen får bestå tills vidare.

Kammarrätten
i Jönköping, som är införstådd med angelägenhelen att inskränka regeringens
befallning med besvärsärenden av begränsad betydelse, anlägger följande
synpunkter på frågan om möjligheten alt anföra besvär.

Självfallet
sker lämplighetsprövningen i båda ärendegrupperna i mycket enligt samma
kriterier. Detta förhållande gör det onekligen lämpligt atl båda ärendegmpperna
i de lägre beslutsinstanserna handläggs av samma myndigheter, vilkel även är
fallet. Däremot synes förhållandel i och för sig inte behöva medföra att beslutsprocessen
skall avslutas i samma instans. Samtidigt som de båda gmpperna av ärenden
innehåller flera likartade moment föreler de även inbördes olikheter. Därvid är
främsi av betydelse att en återkallelse av ett en gång meddelat och därefter utnyUjat
tillstånd för den enskilde ofta kan vara förenad med ekonomiska konsekvenser i
form av investeringsförluster av skilda slag medan så mera sällan lorde vara
fallet vid avslag på en ansökan om tillstånd (se prop. 1971:30 s. 90 m och prop.
1949:95 s. 83 och 86). Härav följer att rättssäkerhetssynpunkter har betydligt
större tyngd i ärenden om återkallelse än i ärenden om tillstånd. Såvitt
kammarrätten kan finna har i departementspromemorian ej anförts tillräckligt
bärande skäl att i ärenden rörande ålerkalldse begränsa

Prop.
1981/82:1 121

prövningen
lill två inslanser. Förslagel skulle innebära alt ett på lokall plan fatlal
beslut om återkallelse av elt gynnande beslut av ekonomisk betydelse för
enskild inle skulle kunna överklagas. Kammarrätten vill understryka att det
borde böra krävas skäl av påtaglig bärkraft för alt införa en så ovanlig
ordning. Om man således i ärenden rörande återkallelse vill tänka sig en
instans över länsstyrelserna står valel uppenbarligen mellan atl överlämna
prövningen lill kammarrällerna och alt låla prövningen alhjäml åligga
regeringen. 1 vad avser det förra alternalivel har i departemenlspromemorian
framförts invändningen atl kammarrätterna därmed skulle tillföras en helt ny
målgrupp ulan direkt anknytning lill dessa domstolars verksamhet i övrigt. Vad
sålunda anförts är ej riktigt. Kammarrätterna handlägger nämligen elt belydande
anlal mål, i vilka fråga är om enskilds lämplighet för viss verksamhel eller
för vissl samhällsförtroende. Såsom exempel på sädana mål kan här nämnas mål om
innehav eller förvärv av körkort, om legitimation (läkare, annan
sjukvårdspersonal och veterinärer), om innehav av flygcerlifikat, om
behörighet all ulöva befäl på fartyg saml om permissioner m. m. enligt lagen om
kriminalvård i anställ. Den i departemenlspromemorian framförda invändningen
får därför anses mindre befogad.

Emellertid
finns även betänkligheter av annal slag. Såsom i deparlemenlspromemorian i
korthet har berörts har vid kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:l i
statsrådet (numera regeringen) och förvaltningsdomstolarna ärenden som rör
allmän ordning och säkerhel anselts ankomma på samhällels administrativa organ.
Om kompetensfördelningen framhöll dåvarande deparlemenlschefen i prop. 1971:30
s. 88 som sin principiella ståndpunkt att besvärsärenden, som huvudsakligen innefallar
rälisfrågor, skall handläggas av förvallningsdomslol, medan besvärsärenden, i
vilka ändamålsenlighels- och lämplighelsfrågor dominerar, skall avgöras av regeringen.
Han anförde vidare all del ibland inle finns någon klar skiljelinje mellan
rättsfrågor och lämplighelsfrågor saml underströk all även frågor med belydande
inslag av rällsliltämpning ur samhällssynpunkl måsle förbehållas regeringsmakten,
såsom då hänsynstagande krävs till försvars-, ordnings-, säkerhets-,
allmänekonomiska eller andra stalsnyllosyn-punkter. Nu ifrågavarande ålerkallelseärenden
innefattar visserligen en lämplighetsbedömning men innehåller även etl
påtagligt moment av rättsprövning, eftersom återkallelse kan ske endast om
vissa krilerier är uppfyllda. Sä långl skulle målen kunna avgöras lika väl av
kammarrätterna som av regeringen. Fråga uppkommer då om etl erforderligt
hänsynstagande till ordnings- och säkerhetssynpunkter nödvändiggör all målen alUjämnl
avgöres av regeringen. Så borde tveklöst bli fallet om för rikets allmänna säkerhel
eller för den allmänna ordningen betydelsefulla frågor skulle avgöras. Kammarrällen
ulgår emellertid ifrån all del i det helt övervägande antalet fall är fråga om
sådana återkalldsegmnder som fysisk eller psykisk sjukdom - däri inbegripet
alkoholism och läkemedelsmissbruk av skilda slag - saml broll mot
jaktlagstiftningen och brott innefattande hot eller våld. Fråga är således ej
om rikets säkerhel utan om alt skydda enskilda personer eller atl förhindra
lagbrott. Säkerhels- och ordningssynpunkterna är vid sådant förhållande knappasl
av det slag som nödvändiggör avgörande på regeringsnivå. Under fömtsättning
alt man inle behöver befara alt bestämmelserna i en framlid skall få belyddse
för den allmänna ordningen och säkerhelen inom riket, exempelvis vid uppsällande
av medborgargarden eller liknande organisalioner. finns anledning alt befria
regeringen från dess befattning med dessa ärenden, låt vara all ell bortfall
av 35

Prop. 1981/82:1 122

ä 40 ärenden per år knappasl kan ha någon mera pålaglig
betydelse. Med hänsyn till all kammarrällerna redan handlägger mål av ur vissa
synpunkter närliggande natur, möler knappasl hinder mol överflyttning av mållypen
lill kammarrätterna. Om kammarrällerna skulle tillföras nu ifrågavarande
målgrupp skulle del med hänsyn lill del ringa antalet mål sanno-Hkl vara till
fördel atl i kungörelsen (1971:1200) om kammarrällernas domkretsar m. m.
föreskriva atl samtliga mål skall handläggas av en av kammarrätterna.
Kammarrätten avslyrker alt möjlighelen all överklaga länsstyrelses beslut i ålerkalldseärende
slopas men lillslyrker - under ovan angivna förutsättning - atl regeringen i
instansordningen ersätts av kammarrätt.

Ur samtliga berörda parters synpunkt borde enligt Svenska svartkrutsskyttefederationen
en central, för hela landet gemensam överklagsinslans vara bästa lösningen. En
tänkbar lösning är en nämnd med representanter från både stal och skytleorganisationer.
Eftersom rikspolisstyrelsen enligt VK §57 har aU meddela föreskrifter om VK:s lillämpning
synes den mest rationella lösningen vara all denna nämnd knöls lill rikspolisslyrelsen.

Liknande synpunkler anförs av Samlarförbundet
Nordstjärnan, Samlarföreningen Polcirkeln och Svenska vapenstifldsen.

3.17 Startvapen m. m.

I promemorian förordas all en inventering sker av
marknaden när del gäller start- och skrämskoUsvapen samt vapenrepliker.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer underslryker
vikten av alt frågan finner sin snara lösning.

Kriminaltekniska
laboratoriet delar uppfattningen all inle enbart en inventering av marknaden
ulan även en klassificering av vapnen bör ske. En sådan klassificering behövs
även för att skilja på lillslåndspliktig och lillslåndsfri revolvertrumma. Om slarlvapen
ändras så all projektiler kan skjulas ul ur dem, faller dessa ändrade vapen
under bestämmelserna i vapenlagen. I många fall har dock laboratoriet funnit,
alt s.k. slarlvapen ändrats i uppenbar avsikt alt sedan kunna skjula någol slag
av skarp ammunition, men atl ändringen av någon anledning inle lyckats helt.
Vid prov med sådana vapen har del inle alllid varil möjligl alt skjula ul
projektiler. Enligt laboraloriels förmenande är del i sådana fall ofta en ren lillfällighel,
all vapnel inte fungerar. Vid bedömning av sådana vapen ur tillslåndssynpunkt
har laboratoriets uppfattning genomgående varil all vapnen faller under lagens beslämmelser
om skjulvapen trots att projektiler inle kunnat skjutas ul ur dem dvs. rällen
att inneha vapnen som lillståndsfria slarlvapen har förverkats. Della
ställningslagande synes dock sakna reellt slöd i nu gällande vapenlag. Med
hänsyn lill all många fall av denna karaktär behandlas åriigen är det
angeläget, all denna oklarhet rällas till. Förslagsvis bör detta kunna ske i
tillämpningsföreskrifter lill vapenlagstiftningen. 1 samband därmed lorde också
närmare behöva preci-

Prop.
1981/82:1 123

seras
hur långt etl vapen — detta gäller dock inte enbart startvapen - kan
"slaktas", innan det upphör att vara vapen i vapenlagens mening. När
upphör t.ex. pipan till ett skjutvapen all vara en sådan pipa som nämns i 1 § b
VL, om pipan kapas till mindre stycken?

Enligl Samlarförbundet
Nordstjärnan finns del en egendomlig sammanblandning av repliker, startvapen
och skrämskottsvapen i olika förslag. Rephker har ingenting med start- och skrämskollsvapen
all göra, utan är mer eller mindre exakta kopior av äldre vapen. Dessa vapen är
enligt förbundets mening inte av någol siörre intresse för en seriös samlare.
Det finns emellertid personer, som uteslutande samlar på
"jubileumsrepliker" och i t. ex. Deutsches Waffenjournal behandlas de
seriöst. Dessutom används dessa vapen av sådana, som är intresserade av skjulning
med gamla vapen, men ej vill slita på dem eller riskera vapen- och
personskador. Naturligtvis skall de i lillståndsavseende jämställas med lika
farliga äkta vapen. Startvapen, som kan ändras till skarpskjutning, blir ju
föremål för särskild inventering. Skrämskollsvapen, l.ex. av plast, är ju ofta
rena leksaker och del lorde bli myckel svårt atl dra en gräns för deras
farlighet. En sak är att sådana användas vid rån, där enligt pressen t.o.m. "pistollik-nande
föremål" duperat, men det har ibland räckt med en hand i fickan,
föregivande en pislol där. Vad gör man åt del i vapenlagen? - När del säges att
behov av skrämskollsvapen ej föreligger, så förbises att ett sådant kan
användas som försvarsvapen (visseriigen blufO mol en brolls-ling, ehum del är
ofarligt. Kanske mol knivbeväpnad i tunnelbanan!

Prop. 1981/82:1 124

Bilaga 4 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)

e/sa»l,2, 4-6, 8-10, 12, 13, 16, 22, 23, 26, 29, 32-35,
38, 42, 48 och 49 §§ samt mbriken närmast före 26 § skall ha nedan angivna
lydelse

dels att mbriken närmasl före 24 § skall lyda
"Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen",

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 25 a,
28 a, 28 b och 38a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Med skjulvapen förslås i denna

lag

1. vapen med vilket kula, hagel 1. vapen med vilket kula, hagel,

eller annan projektil kan skjutas ut harpun
eller annan projektil kan

med hjälp av kmtladdning, kolsyre- skjutas
ul med hjälp av kmlladd-

laddning, komprimerad luft eller ning,
kolsyreladdning, komprime-

annat liknande utskjutningsmedd, rad luft
eller annal liknande utskjul

ningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och
ändamål är jäm

förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obmkbart vapen, som i bmkbart skick skulle räknas
som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b, löst slutstycke, ljuddämpare,

eldrör eller pipa till skjutvapen och ddrör, pipa lill skjutvapen
eller

trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett
skjulvapen användes annan

ammunition än vapnet är avsett för.

2 §

Lagen gäller ej Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkals 1. skjulvapen som har tillverkals

före år 1860, före år 1890, om inte
vapnet är av

sett för gastäta enhetspatroner,

2. bultpistol
som är avsedd för 2. bultpistol, som är avsedd för

användning inom byggnadsindu- byggnadsarbete, eller annat ar-

strin, betsverktyg, som
är avsett för indu

striellt eller därmed JämförUgt

bruk,

3. skjutapparat för slakt, signalgivning, livräddning
eller annat därmed

jämförligt ändamål och

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse 4. start vapen.

125

Föreslagen lydelse

4. startvapen, om inte vapnet har ändrats i syfte att en
projektil skaU kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i 1 §
första stycket 1.

Med undantag för bestämmelserna i 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2.
projektil,
avsedd för luft- eller fjädervapen,

3.
hagelpalron
eller tändhatl därtill,

4.
kolsyrepatron,

5. patron-
eUer laddningshylsa

utan tändhatl, avsedd för handva

pen på vilket lagen äger tillämpning

och

6. kulammunition med centralan-

tandning, som är avsedd för Jakl

sludsare.

Med undantag för bestämmelserna i 26, 32, 33 och 40 §§
gäller lagen ej

2. projektil, avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen.

5. palronhylsa ulan ländhalt, av

sedd för handvapen på vilkel lagen

är tiUämpUg och

6. kulpatroner och ländhattar

som är avsedda för gevär, i den

mån inte regeringen för viss typ av

ammumtion har föreskrivit annor

lunda.

5 § Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1.
inneha
skjutvapen,

2.
förvärva
ammunition,

3.
införa
skjutvapen eller ammunition lill riket eller

4. driva handel med skjul vapen.

Vad i
första stycket sägs äger ej tillämpning på luft- eller Qädervapen, som är
avsett för målskjulning och som har en i förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt. Enskild person får dock icke utan tillstånd
inneha, införa lill riket eller driva handel med sådant vapen med mindre han
fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta
tillstånd finns bestämmelser i 13, 16,21,22, 25och45§§.

Om luft-
eller Qädervapen, som är avsett för målskjulning, eller harpunvapen har en i
förhållande lill andra jämförliga skjutvapen ber gränsad effekt skall första slycket
ej lillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke ulan tillstånd inneha,
införa till rikel eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton
år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten atl inhämta
tillstånd finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22, 25,25 a, 26 och 45 §§.

Senaste lydelse 1978:303.

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

126

Skjutvapen
eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är
berättigad atl inneha vapnel eller att förvärva ammunitionen, om ej annat
följer av 13, 22, 25 eller 45 §.

Skjulvapen
eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är
berättigad all inneha vapnel eller att förvärva ammunitionen, om ej annat
följer av 13, 22, 25, 25 fl, 26 eller 45 §.

8 V Tillstånd alt inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyllekrels eller
skytteförening som tillhör del frivilliga, slalskonlrollerade skytleväsendel
och

3. annan sammanslutning beträffande
vilken regeringen förordnat därom

2.
skytteförbund, skyllekrels
eller skytteförening som tillhör det frivilliga, statskontrollerade skytleväsendel,

3.
annan
sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom och

4.
huvudman
för museum för vapen som skaU ingå i museets samlingar, om museet åtnjuter
statsbidrag enligt särskilda föreskrifter därom eller om museet ägs av en
kommun eller en landstingskommun eller av en stiftelse som står under
länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att
inneha vapen för utlåning till företagets väktare i samband med
bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utiåning får ske endast till den
som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med
ammunition.

9 f

Enskild
person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av
vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbmka del. I fråga
om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller
jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente
får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat
ändamål än skjutning.

Enskild
person får meddelas tillstånd att inneha skjulvapen endast om han har behov av
vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer atl missbruka det. I
fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock
meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.
Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den
sökande.

Senaste lydelse 1978:303. Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annatfickvapen, kulspmlepislol
eller annat automatvapen får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

127

Föreslagen lydelse

Tillstånd alt inneha pistol eller annal enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annal helautomatiskt vapen får meddelas endasi om det
finns synnerliga skäl.

Tillstånd
att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får
förenas med villkor att vapnet göres varaktigt obmkbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skall förva-

Tillstånd
att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får
förenas med villkor att vapnet skall göras varaktigt obmkbart eller med
närmare föreskrifter om hur vapnet skall förvaras. Tillståndel får
tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter kanförutses att
behovet av vapnet inte kommer att bU varaktigt.

Tillstånd
att förvärva ammunition far meddelas enskild person eller sammanslutning
och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd atl förvärva ammunition får meddelas enskilda
personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som
avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som
är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma att missbmka den.
Tillstånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha
sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd,*

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd
till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 § Ammunition får överiålas även till den som saknar
tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för förbrukning under jakten
till annan deltagare

överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 §
får upplålaren även

överiåla den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan

antagas behöva.

4.
Sammanslutning som avses i 8 § får till medlem eller till medlem av annan
sådan sammanslutning överlåta ammunition att förbmkas

3.
Kulammunition
får även i annat fall än .som anges 14 § 6 överlåtas till sådan
sammanslutning som avses i8§ 2 eller3.

4.
Sammanslutning
som avses i 8 § får till egna medlemmar eller lill medlemmar av andra
sammanslutningar av detta slag överlåta am-

"• Senaste lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

vid övning eller lävlingsskjutning som äger mm under
sammanslutningens kontroll.

128

Föreslagen lydelse

munition atl förbmkas vid övning eller tävlingsskjutning
som äger rum under en sådan sammanslutnings kontroll.

16 §■' Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske ulan
särskilt tillstånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person fär införa skjut

vapen, som han är berättigad alt

här i riket inneha för personligt

bmk, samt ammunition som behöri-

gen har förvärvats här i riket. Vad

som har sagts nu skaU också tilläm

pas på sammanslutningar, huvud

män för museer och bevaknings

förelag som avses i 8 §.

2. För
tillfällig användning vid

jakt eller lävling här i rikel får

svenska, danska, finska eller

norska medborgare, som inte har

hemvist här i riket, från Danmark,

Finland eller Norge införa jakt- el

ler tävlingsskjulvapen med tillhö

rande ammunition. Vapnet och am

munitionen får i sådanl fall utan till

stånd innehas här i rikel av den som

har infört egendomen under högst

1. Enskild person får införa skjut

vapen, som han är berälligad att

här i riket inneha för personhgl

bmk, samt ammunition som behöri-

gen förvärvals här i riket. Vad nu

sagts äger motsvarande tillämp

ning beträffande sammanslutning

och bevakningsföretag som avses i

8§.

2. För tillfällig användning vid

jakt eller tävling här i riket får

svensk, dansk, finsk eller norsk

medborgare från Danmark, Finland

eller Norge införa jakt- eller täv

lingsskjulvapen med tillhörande

ammunition. Vapnet och ammuni

tionen får i sådant fall utan tillstånd

innehas här i riket av den som har

infört egendomen under högst tre

månader från införseldagen.

tre månader frän införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätt
som avses i 3 § andra stycket lullagen (1973; 670) av annan än den som har
tillstånd att införa sådana varor och ej heller utan medgivande av länsstyrelse
förvaras på tullager eller i frihamn, I övrigl gäller lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

22 § Den som är berättigad att inneha skjutvapen får
tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

1.
Utlåning får
ske endast för kortare lid, högsl två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för
samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3.
Låntagaren skall ha fyOt aderton år. Vapen får dock utiånas även till den som eJfyUt
aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll

3.
Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den som är
under aderton år, om

a) vapnet
skall användas vid övning eller tävling som äger mm un-

' Senasie lydelse 1978:303.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annat vapen
än pislol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen
lånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet endast
skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplåtaren.

4.
Utiåning av
pistol eller annat fickvapen eller kulspmlepislol eller annal automatvapen får
ske endasi för användning i upplålarens närvaro eller för övning eller lävling
som äger mm under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §, om icke låntagare
själv är berättigad atl inneha ett vapen av samma typ.

5.
Om tillstånd
för enskild att inneha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej
får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annat
sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet, får utlåning av sådant
vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej
när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på
skjutbana.

129

Föreslagen lydelse

der kontroll av en sådan sammanslulning som avses i 8 §,

b)
vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat
vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt
femton år, eller

c)
utlåningen
avser sådant luft-dier fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4.
Ullåning av pislol
eller annal enhandsvapen eller kulsprutepistol eller något annat helautomatiskt
vapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning
eller tävling som äger mm under konlroll av en sammanslutning som avses i 8 §,
om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ell vapen av samma lyp.

5.
Om det för alt
en enskild skaU få tiUstånd atl inneha ett visst slag av skjutvapen enUgt
särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytteprov eller
genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att
inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma
krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för
provskjutning, övning eller tävling på skjutbana.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år,
för provskjutning på skjutbana utlåna vapen under de fömtsättningar som anges
i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndighelen
att närvara vid provskjutning.

Utlånas med stöd av denna paragrafskjutvapen till någon
som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen
den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav
av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall anmälan omedelbart
göras till polis-

9 Riksdagen 1981182. I .saml. Nr 1

Prop.
1981/82:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

130

myndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av
låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från
anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

23 §

Utiåning
av skjutvapen enligt 22 § får ej ske till den som har fåll skjutvapen förklarat
förverkal eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat eUer som av
annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet.

Utlåning
av skjutvapen enligt 22 § får ej ske till den som har fåll skjutvapen förklarat
förverkat eller tillstånd lill innehav av skjutvapen ålerkallat enUgt 29 §
första stycket, om inte låntagaren är berättigad att inneha ett vapen av den lyp
som lånet avser. Vad som har sagts nu hindrar dock inle att etl vapen efter
särskilt tillstånd av polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som
äger rum under kontroll av sådan sammanslutning som avses i 8§.

Skjutvapen
får inte lånas ut till den som kan antas komma att missbruka vapnel.

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt
innehas av

1. den som är berättigad att dri

va handel med sådana vapen,

2.
den som
av polismyndighet har godkänls alt ta emot vapen för reparation eller översyn,
och

3.
den som
av polismyndighet har godkänts att ta emol vapen för skrotning.

Den
som enligt första stycket har lämnat ett vapen för skrotning skall senasi inom
en månad därefter anmäla detta tiU polismyndigheten. Till anmälan skall fogas
tillståndsbeviset, om det fmns i behåll, och intyg eUer annat bevis om skrotningen.

Förvaring
av skjutvapen och ammunition

Förvaring
och transport av skjutvapen och ammunition m. m.

Den som
innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att taga så-

Den som
innehar skjulvapen eller ammunition är skyldig att ta vård

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

dan vård om egendomen att fara ej uppkommer att den åtkommes
av någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital dei samt
ammunition skall förvaras under lås.

131

Föreslagen lydelse

om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för
att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt
ammunition skall förvaras under lås. Ammunitionen skaU förvaras i ett annat utrymme
än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säkerhetsskåp eller
på något annat lika betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är
förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller ammunitionen
till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts skriftligt
hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton
år eller som kan antas komma att missbruka vapnel eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet för\'aras enligt tredje stycket får inle
använda vapnet, om han inte har tiUstånd att inneha det enligt 8 §.

28 a §

Skickas skjutvapen med posten, skaU försändelsen vara assurerad.

Den som åtar sig att transportera skjutvapen eller
ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra alt någon obehörig
kommer åt vapnet eller ammunitionen.

28 b §

Den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen
ur riket lill en stat, som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen,
skall före utförseln anmäla detta till polismyndigheten, om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer än tre månader. Regeringen kan föreskriva
undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

Prop. 1981/82:1 132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Har innehavare av skjutvapen genom missbmk av vapnet
eller oaktsamhet därmed eller på annal sätt visat alt han är olämplig att
inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd
att inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 § andra
stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger.
Tillstånd skaU dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med
hänsyn till att vapnet har affektionsvärde för innehavaren eller av annan orsak
och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att
missbrukas.

32 t

Föreligger risk för missbmk av skjutvapen, kan poUsmyndighet
besluta att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran
för missbmk överhängande, får poHsman även utan sådant beslut omhändertaga
vapnet och ammunitionen. I sådanl fall skall polismannen skyndsamt anmäla
åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet
skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsslyrelsen
förordnad jakltillsynsman samt personal vid domänverket, tullverket eller
rennäringsavdelning vid lantbmksnämnd.

Finns någon som har tillstånd atl Finns någon som har tillstånd att

inneha den omhändertagna egendo- inneha den omhändertagna
egendo

men och återkallas ej tillståndet, men och ålerkallas ej tillståndel,

skall egendomen återlämnas lill in- skall egendomen återlämnas till in

nehavaren så snart del skäligen kan nehavaren så snart det skäligen kan

antagas att det ej längre föreligger antagas alt det ej längre föreligger

någon risk för missbmk. någon risk för missbmk. Det-

samma gäller, om den omhändertagna egendomen får innehas
utan tiUstånd enligt denna lag.

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av
staten om

1.
tillstånd som
medför räll alt inneha vapnet har återkallats utan atl egendomen har förklarats
förverkad eller är tagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren
har avlidit,